Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:40

Onsdagen den 10 december

Kl. 09.00

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

§ 1 Justerades protokollet för den 2 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs men bordlades åter juslilieutskoltets betänkanden 1975/76:16-19 kulturutskollets betänkande 1975/76:22 jordbruksutskottets betänkanden 1975/76:23-28 näringsutskoliets betänkanden 1975/76:13-15, 17 och 19 civilutskottels belänkande 1975/76:8

§ 3 Den ekonomiska politiken

Föredrogs finansutskottets betänkanden

1975/76:16 med anledning av propositionen 1975/76:65 om inriktningen av den ekonomiska politiken jämte moiioner samt

1975/76:15 med anledning av propositionen 1975/76:41 angående förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956:236) jämte motion.

Hen TALMANNEN:

Finansutskottels betänkanden nr 16 och 15 debatteras i ett sammanhang, och yrkanden belräffande båda dessa betänkanden fär framställas under den gemensamma överläggningen.

Finansutskottets betänkande nr 16

I propositionen 1975/76:65 (finansdepartementet) hade regeringen -efter föredragning av herr finansministern Sträng - redovisat konjunk-lurutsiklerna hösten 1975 och föreslagit riksdagen att godkänna den inriktning av den ekonomiska politiken som förordats i propositionen. Föredraganden hade angivit att regeringen skulle komma att fästa särskilt avseende vid sysselsättningspolitiken, prispoliiiken och bytesbalansmålet.

1 detla sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975/76:99 av herr Bohman m. fi. (m), vari hemställts all riksdagen skulle

I. hos regeringen anhålla att företagen gavs generell rätt alt utnyttja

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

investeringsfonden för konjunkturutjämning fram t. o. m. den 31 december 1976,

2. hos regeringen anhålla om åtgärder i syfte att skapa ett program mol infiai ionen samt åtgärder avsedda atl återställa balansen i de utrikes betalningarna i enlighet med vad som i motionen anförts,

3. vad gällde riktlinjerna för den ekonomiska politiken i övrigi ge regeringen till känna vad i motionen anförts,

1975/76:100 av herr Fälldin m. fi. (c) i vad avsäg följande till finansutskottet hänvisade moment, vari hemställts all riksdagen beslutade

4. att hos regeringen anhålla om inkallande till en rundabordskonferens
med dellagande av arbetsmarknadens parter, ekonomisk expertis och de
politiska partierna i god lid före 1976/77 års avtalsrörelse,

5. att som sin mening uttala vad som i övrigt anförts i molionen be
lräffande inriktningen av den ekonomiska politiken,

1975/76:101 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade att med avslag pä proposilionen 1975/76:65 om inriktningen av den ekonomiska politiken som sin mening ge regeringen till känna vad som förordats i molionen, och

1975/76:102 av herr Helén m. fi. (fp) i vad avsäg följande lill finansutskottet hänvisade moment, vari hemställts

I. att riksdagen med instämmande i 1975 års riksmötes uttalande (FiU 1975:1, s. 23, 3:e stycket) uttalade att regeringen i god tid före kommande avtalsrörelse borde la initiativ till samråd mellan statsmakterna, arbetsmarknadens parter och ekonomisk expertis i enlighet med vad i motionen anförts,

4. atl riksdagen gav regeringen lill känna vad i motionen anförts belräffande kommunernas ekonomiska situation,

5. alt riksdagen uttalade alt regeringen i övrigt borde beakta vad i motionen anförts beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna 1975/76:99, 1975/76:100 och 1975/76:102, samtliga såvitt nu var i fråga, samt med avslag pä molionen 1975/76:101 som sin mening gav regeringen till känna vad utskollel anfört belräffande inriktningen av den ekonomiska politiken,

2. att riksdagen med anledning av molionerna 1975/76:99, 1975/76:100 och 1975/76:102, samtliga såviti nu var i fråga, begärde att regeringen inför 1976/77 års avtalsrörelse tog initiativet till överläggningar om eu program mol infialionen och om åtgärder för att förbättra bytesbalansen i enlighet med vad utskottet förordat,

3. all riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:99 såvitt avsåg generell rätl alt utnyttja investeringsfonden för konjunkturutjämning från den 1 april t. o. m. den 31 december 1976.

Reservationer hade avgivils

/. beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken och överläggningar om ett program mot infialionen m. m. av herr Hermansson (vpk) som ansett att ulskoltel under I och 2 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:101 och med avslag pä regeringens förslag och motionerna 1975/76:99, 1975/76:100 och 1975/76:102, samtliga såvitt nu var i fråga, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken,

2. att riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:99, 1975/76:100 och 1975/76:102 såvitt avsåg överläggningar om etl program mot infialionen m. m..

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

2. beträffande generell rätt all utnyttja investeringsfonden för kon-junklurutjämning frän den 1 april t. o. m. den 31 december 1976 av herrar Burenslam Linder (m) och Söderström (m)som ansett atl utskottet under 3 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:99, såvitt nu var i fråga, hos regeringen begärde att förelagen gavs generell rätl att utnyttja investeringsfonden förkonjunkturuljämning fram t. o. m. den 31 december 1976.

Finansutskottets betänkande nr 15

I propositionen 1975/76:41 hade regeringen (handelsdepartementet) föreslagit riksdagen att godkänna alt regeringen förordnade om fortsatt tillämpning av 2-4, 6, 8 och 9 !JS allmänna prisregleringslagen under liden den 21 december 1975-den 20 december 1976.

I detta sammanhang hade behandlats den med anledning av propositionen väckta motionen 1975/76:40 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari hemställts all riksdagen beslutade alt med bifall till proposilionen 1975/76:41 hos regeringen anhålla att denna skulle utvidga prisstoppet till atl gälla alla dagligvaror.

Utskottet hemställde

1. all riksdagen godkände all regeringen förordnade om fortsatt till-lämpning av 2-4, 6. 8 och 9 JJS allmänna prisregleringslagen under liden den 21 december 1975-den 20 december 1976,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:40 såvitt avsåg utvidgning av prisstoppet lill all gälla alla dagligvaror.

Reservaiion hade avgivils av herr Hermansson (vpk) som ansett atl utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill molionen 1975/76:40 såvitt avsäg utvidgning av prisstoppet till att gälla alla dagligvaror som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Till belänkandel hade fogals ett särskilt yttrande av herrar Burenstam Linder (m) och Wachlmeister i Staffanslorp (m).

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Innebörden av den överenskommelse som träffats i finansutskottet har blivit föremål för allehanda uttolkningar. Framför allt är den dock en lägesbeskrivning - en beskrivning av de allvariiga utsikter vi står inför som en följd av den ekonomiska politik som drivits. Analysen skulle kunnal göras i skarpare ord, men i den män det på sedvanligt utskottsmaner funnits en viss återhållsamhet i formuleringarna behöver det ändå inte råda någon tvekan om hur uttolkningarna skall göras. Pä den punkten har långtidsutredningens kalla siffror hjälpt till.

Vi moderater välkomnar detta utskottsbetänkande därför all lägesbeskrivningen ger en realistisk utgångspunkt för åtgärder ägnade atl vrida utvecklingen rätt. Att göra klart för sig hur de verkliga förhållandena är ulgör en första förutsättning för all rätl sorts åtgärder skall kunna sättas in.

För oss, herr lalman, är det inte någon överraskning att situationen blivit sådan som den nu är. För ell år sedan, inför den avtalsrörelse som då förestod, lade vi fram ett slabiliseringspolitiskt program. I kammaren drevs i december förra året ett antal debatter om dessa våra förslag. En del av våra motdebaltörer ansåg atl våra förslag var för tidigt väckta; andra sade att de hade lagts fram för sent. Eftersom del pä den punkten fanns olika uppfattningar får vi väl anta atl våra förslag i själva verket var framlagda vid etl lämpligt tillfälle. Men hur del nu än må vara med detta Slår det kvar, all våra förslag då ej vann riksdagens gehör. Det är beklagligt, eftersom utvecklingen sedan dess har bekräftat att våra förslag var riktiga.

Det största problemet är att våra kostnader stigit så snabbi. Detta har medfört en infialion som är elt elände i sig själv. Men kostnadssiegringen har också försämrat vårt konkurrensläge gentemot utlandet. Vår export och våra importkonkurrerande näringar har fått ökade svårigheter. Detla har negativt påverkal sysselsättningen. Konjunkturinstitutet har uppskattat vad detta försämrade konkurrensläge i förhållande till utlandet innebär i försvagad sysselsättning, och dess siffermässiga angivelse är att det har kostat 40 000 arbetstillfällen.

Man kan då också se på t. ex. en sådan kris som den vi f n. har i sko- och textilindustrierna. Det ärju inte något tvivel om atl den krisen har utlösts, blivit akut och förvärrats kraftigt Just därför alt man fält detta försämrade konkurrensläge gentemot utlandet, som bl. a. har gjort del myckel svårt för dessa näringar alt till en del exportera - för det gör de faktiskt! - och som i ännu högre grad har försvårat deras skydd mot import frän utlandet. Den risk för sysselsättningen som det försämrade konkurrensläget ulgör för oss kommer naturligtvis att bli mera kännbar i den mån konjunkturen håller i pä en låg nivå och för vår del ytterligare vänder nedåt.

Alt konkurrensförmågan gentemot utlandet har avtagit förklarar också en väsentlig del av de svårigheter som vi har med utrikesbetalningarna. Genom atl våra utrikesaffärer har råkat så gruvligt i obalans har vi tvingats skuldsätta oss i utlandet i oroande ulslräckning. Detta beror alltså - jag upprepar det - till en väsentlig del på atl finansministerns ekonomiska politik i våras medverkade till au vårl kostnadsläge höjdes så kraftigt i förhållande lill andra länders. I långtidsutredningen har man uppskattat att ungefär 5 miljarder av vårt nuvarande bytesbalansunderskoll - alltså mer än hälften - är vad man där kallar rör en grundläggande obalans, alltså någonting som inte bara har alt göra med atl konjunkturiägel har försvagats i utlandet. Atl vrida denna grundläggande obalans rätt och skapa balans igen kommer förvisso inte att bli någon lätt uppgift, och under tiden kommer sysselsättningspolitiken alt bli svårare all föra. Utrymmet för en sysselsättningsstimulerande politik minskar också. Redan nu kan vi höra i debatten hur det ena förslaget efter det andra om åtgärder som man skulle vilja sätta in för alt stödja sysselsättningen förkastas med hänvisning till atl det skulle bli för dyrt ur importsynpunkt.

Försätter man sig i elt sådant läge, där man har sä snäva marginaler och så stort underskoll gentemot utlandet atl man inte kan sätta in kraftåtgärder för att stödja sysselsättningen, dä kommer fromma deklarationer om alt sysselsättningen lill varje pris måste värnas alt bli mera innehållslösa än man skulle önska. Mot bakgrund av de vikande konjunkturer som nu avtecknar sig är det illa alt det yttre utrymmet för stimulansåtgärder är så begränsat.

Den politik som lades fast förra våren och som då sades skulle bli grunden för en god ekonomisk utveckling har visat sig vara misslyckad och har medfört allvarliga risker för framtiden. Sedan man nu i utskollel gemensamt har kunnat konstalera delta, innebär det också att regeringen erkänner alt här krävs nya grepp. Det finns all anledning au välkomna denna sena insikt, men del är beklagligt, herr lalman, atl man på detla vis i slabiliseringspoliliken har fäll tvä förlorade är.

I utskolisbeiänkandet sägs på s. 16 all möjligheterna all i nuläget vidla ytterligare prisstabiliserande åtgärder är myckel begränsade. Vad man menar med detla är alt de kostnadshöjningar som här har överenskommits redan är överenskomna och alt det i efterhand inte är lätt alt göra någonting ål det. Men det konstaterandet innebär också ett understrykande av hur beklagligt det var alt man i vintras, inför den avtalsrörelse som då förestod, inte förde en politik som var bättre ägnad att hälla tillbaka koslnadsstegringarna - en politik, herr Ekström, som vi nu i utskottet har bestämt oss för att vi måste försöka formulera!

Au en bred majoritet i utskottet är överens om att den lidigare ekonomiska politiken inte har varit ägnad alt befrämja svensk ekonomisk utveckling och all del nu fordras nya grepp innebär självfallet inte att man har enats om vad som är myckel svårare att enas om, nämligen hur dessa nya åtgärder skall se ul. Vi skall i denna debatt vara klart medvetna om alt på den punkten hardet förträffiiga finansutskottet inte

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

fört den ekonomiska politiken sä långt fram som det skulle vara önskvärt. Men det är vackert nog att man kommit överens om atl den tidigare politiken har lett in i svårigheter och all här verkligen fordras ett nytt länkande-.

Jag knyter en del förhoppningar till dessa rundabordssamtal, eller vad man skall kalla dem, som skall ingå som ell led i sökandel efter dessa nya grepp i den ekonomiska politiken. Jag har en viss optimism på den punkten därför att socialdemokraterna i utskottet har skrivii på att man i de här överiäggningarna bl. a. skall la upp skattesysiemels roll i in-fiationssarnmanhanget. I den formuleringen har socialdemokraterna kommit en god bit på väg. Länge har vi från moderat sida försökt påvisa vilka infiationsdrivande verkningar skattepolitiken haft. Envist har socialdemokraterna avvisat varje sådant påpekande. Men här är alltså en omsvängning, och vi är glada att se all finansminislern nu uppenbarligen är benägen att vara med i en diskussion som alltså skall la upp skattesystemets roll i infiationssammanhangel.

I värt stabiliseringspolitiska program, som presenterades inför förra avtalsrörelsen, underströk vi hur man genom åtgärder framför alll på det skattepoliliska området måsle ge garantier för all en standardhöjning skulle kunna komma lill stånd med löneanspråk anpassade till det real-ekonomiska utrymmet. All erfarenhet visar alt man med nuvarande skattetryck och skattesystem inte kommer att få den återhållsamhet med löneökningar och prishöjningar som nu måsle visas. Oförändrat höga marginalskatter och dagligen aviserade nya höjningar av löneskatterna ger en orimlig ulgångspunkl för atl hälla tillbaka kostnadsstegringar. Det måsle vara. allas erfarenhet, inte minst efter det senaste årel, alt löneökningar och kostnadsstegringar som bara leder till prishöjningar inte är vad man eftersträvar.

Vi kräver alltså ell skattesystem som är bättre anpassat lill verkligheten. När vi säger detta invänder våra motståndare atl det finns sådana enorma behov inom den offentliga sektorn all någon sänkning av skattetrycket visst inte kan komma till stånd. Jag delar den uppfattningen all det inom den (offentliga sektorn finns betydelsefulla satsningar all göra för alt åsiadkomma ell bättre samhälle. Ändå lalar jag här för elt lägre skattetryck, för lägre skattesatser. Det finns tre anledningar lill att jag inte alls är imponerad av alla dem som gör gällande alt skattetrycket snarare måste skärpas för atl ge utrymme för det offentliga.

För det första är del oundvikligen pä det viset all de slora anspråk som reses på insatser inom den offentliga sektorn kommer au bli sämre tillgodosedda, om man fören sådan ekonomisk politik atl resursutvecklingen i landet blir sämre än den annars skulle behöva vara. Om tillväxten är svag blir det ju mindre alt la av. De som för en sådan politik - och den är vi huvudstupa pä väg in i - är sådana som, alldeles bortsett frän vad de talar om i den politiska debatten, gör del väldigt svårt atl åstadkomma de reformer som man skulle vilja göra. Del är sådana som skapar ett reformslopp. Det måsle slås fast atl för man en sådan skal-

lepolitik att den ekonomiska utvecklingen blir dålig i landet, kommer del oundvikligen all bli mindre utrymme för de satsningar inom det offentliga som man skulle vilja göra.

För det andra är det märkvärdigt au skåda atl de som allra mest ropar på höga skatter för alt ta resurser frän det privata över till offentlig verksamhet sedan slår i främsta ledet när del gäller all verka för myckel stora löneökningar för alt ge stort utrymme för ökad privat konsumtion. Resultatet av en sådan motsägelsefull löne- och skattepolitik blir infialion och alla de rubbningar som vi nu har. Del är också en anledning lill all jag inte kan vara särskill imponerad av alla dem som säger all skattetrycket snarare måste skärpas för att man skall fä över resurser lill del offentliga. Om t. ex. finansminislern menar det, måste han ju sedan gå ut och med våldsam kraft motverka löneökningar, avsedda all i stället dra resurser över till privat konsumtion. Men del harjag egentligen aldrig märkt.

För del iredje visar det sig alt med nuvarande skattepolitik alll fiera hushåll får det svårt atl klara sig på sin inkomst efter skall. Man blir beroende av bidrag från stat och kommun. Skattepengarna, som segt dragils in, används alltså inte i så stor utsträckning till de offentliga behoven. De används i stället lill all genom bidrag finansiera privat konsumtion. Malsubventioner, bostadstillägg och andra s. k. transfereringar har ökat synnerligen kraftigt under senare år. De slandardstegringar som de enskilda hushållen har kunnal erfara under senare är har inte sä mycket kommit genom atl inkomsterna efter skatt ökat realt ulan genom att bidragen har höjts. Men, herr Sträng och herr Ekström, man kan ju knappast med hedern i behäll argumentera för enorma skatter på grund av att det finns enorma offentliga behov och sedan använda en växande del av dessa enorma skatter för att omedelbart betala tillbaka i form av generella bidrag för alt möjliggöra privat konsumtion. Då är det mycket bättre att göra vad vi föreslår, nämligen hälla etl lägre skattetryck som ger del utrymme för de enskilda hushällen som man ändå vill ge dem, och då dessuiom fä skatleförhållanden som gör atl man kan bevara den ekonomiska stabiliteten.

Förra årel, när vi moderater lade fram vårt siabiliseringspoliiiska program, var utgångsläget bättre än del nu är. Ju djupare man kommit in i obalanserna, desto svårare är del all la sig ur dem.

Se t. ex. på växelkurspolitiken! Förra årel var en väsentlig del av infialionen importerad. De utländska varorna steg i pris. Man hade kunnat Slänga ute den delen av prisstegringarna genom en uppskrivning, en revalvering, av den svenska kronan. Kraven på kompensation för prisstegringar hade då kunnat hållas i motsvarande mån lägre. Hela kostnadsläget hade på del visel kunnat hållas nere. Därigenom hade konkurrensläget gentemot utlandet varit gynnsammare än del nu är, även om kronkursen hade varit högre än nu.

Så gick resonemangen förra året bland ekonomerna. Man skulle medvetet använda växelkurspolitik för au hålla tillbaka kostnadsstegringar

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

som annars skulle inträffa. Detla är etl ovanligt grepp - en aktiv växelkurspolitik. Det vanliga ärju i stället att man i efterhand tvingas använda växelkursjusteringar för alt rätta till de kostnadsskillnader mellan olika länder som har uppställ. Atl aktivt använda växelkurspolitiken, som man tänkte förra året, kan ha sina risker. Men alt göra som vi-i stället gjorde i Sverige, nämligen låta utvecklingen löpa, är ännu mera riskfyllt. Det har vi Ju sett nu. När vi inte. då använde alla medel för alt hålla tillbaka koslnadsstegringarna, löper vi nu risken att i stället i efterhand få justera vår växelkurs just för au rätta till värt försämrade konkurrensläge. En sådan politik vore djupt olycklig och skulle späda pä den inhemska infialionen.

Den skrala ekonomiska politiken har givit etl försämrat utgångsläge i siabiliseiingsansträngningarna. 1 vintras föreslog vi som ell led i en slabiliseringspolilik inför avtalsrörelsen atl man skulle göra en tillfällig momssänkning. Samma förslag är nu svårare alt framlägga med tanke jusl på obalansen i export och import. Om man inte med kraft driver ett krav pä en momssänkning nu, så innebär det inte alls att en sådan åtgärd skulle kunna bedömas som obehövlig eller felaktig i nuvarande läge. Förklaringen är i stället hell enkelt den all regeringens dåliga ekonomiska politik försämrat utrymmet för oss atl i god lid kunna sätta in kraftfulla åtgärder. Men riskerna för en klar försämring i sysselsättningen är betydande, och i den beredskapsplan som fastställdes i våras ingår som bekant också en momssänkning som elt led.

Regeringens talesmän försöker göra gällande alt den breda uppslutningen i finansutskottet innebär att regeringens ekonomiska politik vunnit omfattande gehör - det fär vi nog höra herr Ekström säga om en stund. Men så är del uppenbarligen inte, eftersom allvarlig oro uttrycks inför det läge som den hittillsvarande politiken förl oss till. All utskollel i den kortsiktiga konjunklurpoliliken inie förordat några större ändringar i regeringsförslagen beror mest pä det trängda lägel i de utrikes affärerna.

Men från moderat sida, herr talman, har vi ett mycket viktigt förslag på åigärdei som nu bör vidtas utöver vad som sägs i proposilionen. Vi begär ytlerligare insatser förati öka investeringarna. Investeringsfonderna bör släppas fria för hela 1976. En sådan ålgärd skulle inte bara ha den fördelen att man i dagslägel kunde stimulera sysselsättningen utan skulle också på sikt underlätta för oss att öka exporten.

Jag vill verkligen siarki understryka behovet av åtgärder som ökar vår kapacitet, åtgärder som ökar investeringarna. Utvecklingen är inte alls ägnad att inge tillräckligt förtroende på den punkten. Enligl de senaste förutsägelserna väntas investeringarna inom industrin i år öka med endast 4 %. Hela den ökningen faller på byggnadsinvesteringarna. Maskininvesteringarna väntas inte öka alls i år. Detta är något helt annat än vad herr Sträng sade i början av årel, då han menade atl investeringarna i industrin skulle öka med 10 %. Det aren utomordentligt allvarlig skillnad mellan vad man i början av året tänkte sig på officiellt håll och del faktiska utfallet - djupt allvarlig med hänsyn jusl till de slora svå-

righeter som långtidsutredningen i sådan klartext har pekat på. Delta är för den delen inte något originellt, eflersom vi moderater och företrädare för borgerligheten fiera gånger har sagl det från riksdagens talarstol.

En del av den blygsamma ökning i investeringarna som vi kan få i år beslår i satsningar motiverade av en önskan att förbättra arbetsmiljöerna. Sådana investeringar är i sig själva mycket välkomna. Men när man granskar statistiken skall man komma ihåg att de inte på samma sätt direkt ökar kapaciteten ute i näringslivet. För att nå det dubbla målet atl förbättra både arbetsmiljöerna och balansen i våra utrikes betalningar måste investeringsökningarna göras i motsvarande mån siörre och inte, som nu sker, mindre.

Jag upprepar att långtidsutredningens analyser klart visar riktigheten i det som vi här säger. Del härskar f n. en allvarlig form av dagdrömmeri i svensk ekonomisk politik. Anspråken är siörre än någonsin. Varje dag lägger någon ulredning fram förslag till reformer som skall betalas med ökade löneskatter. Samiidigi krävs från alla håll löneökningar. Samiidigi vidtar regeringen åtgärder som medför alt produktivitetsökningen och därigenom resursökningen sinar. Investeringslusten hämmas samtidigt som del är alldeles uppenbart att vi hamnar i elt ohållbart läge om inte investeringarna lar fart. Vi sätter oss i skuld i utlandet, och regeringen skryter med hur god standardutvecklingen är i landet. Socialdemokraterna talar alltmera om socialiseringar, samtidigt som statliga industri-satsningar och planhushållning visar sig leda lill misslyckanden. Regeringen är idogt sysselsatt med att säga av den gren vi alla sitter på.

Herr talman! Jag ber att fä yrka bifall till reservationen 2. I övrigi yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

I detta anförande instämde herr Söderström (m).

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Till denna exiraordinarie debatt om den ekonomiska politiken har samlats ovanligl myckel material. Vi har fåll konjunktur-rapporter frän finansdepariemeniei, konjunklurinstiiuiet. Landsorganisationen och Industriförbundet. De sista dagarna har vi också begåvats med långtidsutredningens huvudrapport. Del är mycket att svälja tillsammans med pepparkakorna och glöggen.

Ansamlingen av material är naturligtvis ingen tillfällighet. De ekonomiska problemen är myckel svåra i många länder. De kapitalistiska staterna i Europa och Nordamerika har enligl de officiella uppgifterna 16 miljoner arbetslösa. Den verkliga siffran torde vara ännu högre. Del är en massarbetslöshet av en omfattning som inte förekommit sedan den Slora ekonomiska krisen på 1930-lalei. Samiidigi härjar infialionen. Prisslegringarna är av en storleksordning som väl knappast förekommit någon gång lidigare uiom i samband med krig och deras efterdyningar.

öm man ultrycker sig allmänt, så ger den ekonomiska utvecklingen

Nr 40

Onsdagen den IO december 1975

Den ekonomiska politiken

i dessa länder tydliga belägg för att kapitalismens kris fördjupas. Den kapitalistiska ekonomin är inte förmögen all lösa de växande problem som dess egen utveckling skapat. Produktionen kräver samordning och planering, den kräver en medveten hushållning med naturresurser, den kräver all arbetsförhållandena förmänskligas, så alt förstörelsen och ut-slagningen av arbetskraft stoppas. Kapitalismen har i stället gett människorna en ökad arbetslöshet, en tilltagande infialion, ökad hels och stress i arbeiet, minskad ekonomisk tillväxttakt.

Den ekonomiska utvecklingen och politiken i Sverige måsle sältas in i detla utvecklingsperspektiv. Det förhållandet all konjunkturen här tycks vara något år ur fas med konjunkturförloppel i de fiesta andra stater är det klokt atl inte tillmäta någon överdriven betydelse. De negativa tendenser jag nämnt finns ocksä här.

Detla bestyrkes av långtidsutredningens rapport. Utredningen erinrar om de övergripande ekonomiska målsättningar som brukar anföras och som alla högtidligt bekänner sig till. Del är full sysselsättning, snabb ekonomisk lillväxl, jämnare inkomstfördelning, rimlig prisstabilitet och balans i utrikesbetalningarna. Detta må vara de officiella målsättningarna, men ett faktum är atl de senaste årsperioderna visar ell dåligt resultat när del gällt atl uppnå dessa mål.

Om vi granskar tabellmalerialet i långtidsutredningen skall vi finna alt bruttonationalprodukten under olika femårsperioder visar följande volymökning i procent:

1960-1965 5,1 1965-1970 4,0 1970-1975 2,9 prognos 1975-1980 2,3-3,2 (olika alternativ)

Den ekonomiska tillväxttakten har alltså gått ner. Arbetslösheten visar däremot en tendens lill ökning under de senaste femårsperioderna, och delta oavsett om man endast ser till den "öppna" arbetslösheten eller om man rnera fullständigt räknar fram den "totala" arbetslösheten.

Infialionen har blivit ell alll siörre problem. Den genomsnittliga årliga prisslegringstakten under 1960-lalel på omkring 4 % har hittills under 1970-lalel mer än fördubblats.

Infialionen har blivit elt viktigi medel för kapitalel att åsiadkomma en inkomsiomfördelning till egen förmån. Långtidsutredningen räknar visserligen med en viss minskning i inkomstspridningen under de senaste femårsperioderna, men för alt få en loial bild måste man också se till den kraftiga koncentrationen och centralisalion av förmögenheier, av kapilal, som påskyndals bl. a. av infialionen. Totalbilden lorde tyvärr vara ökade reella klassklyfior i samhället.

Vad slutligen gäller målet all ha balans i utrikesbetalningarna så har ju långlidsulredningen starkt framhållit den försämring i balansen som inträtt. Sveriges bytesbalans försämrades kraftigt under senare delen av 1960-talel. Efter en tillfällig förbättring haren drastisk försämring ånyo skett under de senaste åren. Skuldbördan gentemot utlandet beräknas

under vissa förutsättningar uppgå till drygt 20 miljarder kronor och räntekostnaden till ca 2 miljarder kronor 1980. Också vad gäller målsättningen om balans i utrikesbetalningarna måste man alltså konstatera att politiken inte varit särskilt framgångsrik.

Den grundläggande orsaken härtill ärde skärpta motsättningarna inom kapitalismens ekonomiska system, den tilltagande monopoliseringen och de alltmera märkbara stagnalionstendenserna sami det förhållandet att regeringens ekonomiska politik i sina grunddrag är en anpassning till kapitalismens iagbundenheter. Regeringen har utgått från att "vad som är bra för storföretagen också är bra för lönlagarna och samhället". Kriserna och nedgångslendenserna har man därför sökt möta genom att ställa mer resurser lill kapitalets förfogande. Genom att hälla uppe profitkvoterna för de stora företagen har man trott sig lösa de problem som kapitalismen skapar.

Inför del mörka perspektiv som långtidsutredningen nu målar upp vill regeringen och de borgeriiga partierna gripa till de redan klassiska vapnen: skära ned konsumtionen, öka industriinvesteringarna, öka exporten. Moderaterna vill dessutom begränsa utgifterna i den offentliga sektorn och fullföljer därmed den ekonomiska politik som konservativa politiker och ekonomer slogs för redan pä 1920- och 1930-lalen.

Om vi ytterligare granskar siffermaterialet i långtidsutredningens rapport skall vi finna att regeringen och de borgerliga partierna konsekvent vill fortsätta Just de ekonomiska utvecklingstendenser som gett sä dåliga resultat när det gällt alt förverkliga de stora målsättningar som ställts upp för samhällsarbetet.

Den totala konsumtionen i Sverige, alltså privat konsumtion plus offentlig konsumtion, visar följande volymökning i procent under de senaste femårsperioderna.

1960-1965 4,5 % 1965-1970 3,8 % 1970-1975 2,6 %

Prognosen för 1975-1980 är 1,6-2,6 % i de olika alternativ som långtidsutredningen uppställer.

Del har alltså skett en betydande avsaklning i takten för konsumtionens ökning under de senaste tre femårsperioderna. Och titlar man pä siffrorna för den statliga konsumtionen kan man se atl moderaterna redan har fält sin vilja fram. Medan denna ökade med 5,9 % åriigen perioden 1960-1965 har ökningstakten reducerats lill 1,6 resp. 2,2% under de bägge följande femårsperioderna. Långtidsutredningen räknar med 0,5 - 2,0 % i sina olika alternativ.

Industriinvesteringarna har däremot visal en ökad lillväxtlakl över femtonårsperioden. 1960-1965 uppgick den åriiga tillväxttakten till 4,2 %, under den senaste femårsperioden lill 7,1 %. Däremot visar de totala investeringarna en minskande takt, men det sammanhänger med den starka nedskärningen av bostadsinvesteringarna - minus 2,3 % under de senaste fem åren. Även de offentliga investeringarna har gått samma

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska jjolltiken

kräftgång under den senaste femårsperioden. Där är minskningen ännu siörre eller minus 4,9 % per år. Mot denna bakgrund är del väldigt svårt att förstå varför herr Bohman brukar framföra sä hård kritik mol regeringens politik. Kapitalägarna och moderaterna har fält precis den förändring av den ekonomiska politikens inriktning som de krävt. Del är ju också därför vi i dag får uppleva atl socialdemokrater och moderater tillsammans med mitienpartierna står eniga i försvaret av finansutskottets betänkande.

Men orn det redan under de tre senaste femårsperioderna skelt en förändring i den riktning som regeringen och de borgerliga partierna i dag är överens alt fortsätta och om arbetslöshet och infialion under samma lid blivit allt svårare problem, vad finns det då för sannolikhet för att samma politik nu skall ge elt bättre resultat?

Såvitt Jag förslår är något sådani inte alls sannolikt. En fortsättning på den gamla politiken kommer atl fortsätta att ge dåliga resultat.

Del är nödvändigt att ge den ekonomiska politiken en kvalitativ i stället för blott kvantitativ inriktning. Man kan inte fortsätta all låta den kapitalistiska ekonomin producera vissa prylar bara därför all delta ger hög profil ät företag och kapitalägare. Det har alt göra med de internationella solidaritetsfrågorna och med kampen för Jämlikhet och solidaritet i värt egel land.

I en av Sveriges vanligaste tidningar frågar signaluren Red Top: "Vilka av dessa iiidustriprodukter skulle ni lättast kunna avvara? Bilen? Stereo? Chips? Kex? Randig tandcreme? Automatisk duschblandare? Elupp-värmda gator? Plastförpackningar? Skotvinschar? Manick alt växla TV-kanal med sä alt ni slipper resa er ur stolen? Roddmaskin? Stationär motionscykel? Plastbåt med fiying bridge? Överljudsplan? Öppen spis med konstgjord elektrisk glöd? Enarmade banditer? Medaljer till minne av herrTosses och prinsessan Christinas vigsel? Inomhusfontän? Krusig pommes friles? Dessa nya inredningar som får våra kök alt likna sex-grotior? Konstgjorda prydnadsgrönsaker av plast?"

Citatet måsle av lidsskäl förkortas. Men det kanske ändå framgår vad jag menar. Del handlar inte bara om att framställa så myckel varor och ijänster i landet som möjligt, oavsett vad del är för varor och tjänster. Det handlar inte bara om atl ha stora resurser i eu land, del handlar också om resursanvändningen. Och del är därför del inte är tillräckligt atl diskutera i långtidsutredningens termer, där den kapitalistiska strukturen och den grundläggande fördelningen förutsattes oförändrad.

Om man studerar användningen av vad man kan kalla del ekonomiska överskottet, dvs. skillnaden mellan den totala produktionen och de samhälleliga kostnaderna för att åsiadkomma denna produktion, så kan man f n. urskilja följande huvudsakliga användningsområden:

1. Investeringar i ökad produktionskapacitet, dvs. nyinvesteringar i maskiner och byggnader och nyanställning av arbetskraft. Dessa går i viss utsträckning till produktion som visserligen innebär ökad bruttonationalprodukt men som samtidigt ger värdelösa produkter eller sker

på ett sätt som har direkt skadliga följder - miljöskador, förgiftning och invalidisering av arbetare, utarmning av glesbygden genom s. k. strukturrationalisering.

2. En växande offentlig sektor, statlig och kommunal. Den statliga sektorn innefattar utgifter för elt militärt försvar som är en dyrbar kopia av stormakternas och utgifter ocksä för Säpo och IB. Den innefattar ocksä subventioner och bidragavalla möjliga slag lill de kapitalistiska företagen, liksom miljardbelopp för den infrastruktur som är en nödvändig betingelse för den kapitalistiska produktionen.

3. Ökade utgifter Kr all realisera mervärdet: reklam, PR, försäljnings-verksamhet. Dessa drar slora belopp som sammanhänger med den kapitalistiska marknadsekonomin och som väsentligen kan minskas i ett hushällningssamhälle.

4. Lyxkonsumtion. Dess omfattning är svår alt exakt beräkna, men även om man antar att den är begränsad lill 2-3 % av den privata konsumtionen blir det elt par miljarder kronor - all jämföra t. ex. med u-landsbislåndei.

5. Kapitalexport som uppgår till etl par miljarder kronor om året och som tillätes fortsätta trots de problem med den svenska betalningsbalansen som redovisas. Det handlar om värden som producerats av svenska arbetare och nu brukas för fortsatt utsugning av andra länders arbetare.

Dessa notiser om användningen av det ekonomiska överskottet visar alt myckel av den svenska ekonomins stora produktivkrafter går lill spillo genom dålig användning. Härtill bör läggas det potentiella - möjliga -överskott som hell enkelt slösas bort genom arbetslösheten i alla dess former. Del har beräknats att produktionsbortfallet på grund av arbetslöshet vissa år kan uppgå lill så mycket som 25 miljarder kronor i 1972 års penningvärde.

Del finns alltså tillgångar som kan mobiliseras genom en annan ekonomisk politik. Och huvudinnehållet i våra yrkanden i samband med propositionen om inriktningen av den ekonomiska politiken är jusl all en sådan annorlunda politik måste börja föras. Del betyder alt åtgärder nu måste vidtas som begränsar monopolens maktfullkomlighet, som begränsar infiytandel för spekulations- och vinstintressena och som stärker de arbeiandes ställning.

Vi har konkret föreslagit ett omfattande program för kampen mot arbetslösheten med särskild inriktning på atl hjälpa ungdomen och kvinnorna. I det sammanhanget kräver vi också 7 limmars arbetsdag, en nödvändig reform som del är fullt möjligt atl genomföra under 1976.

Vi har lagt fram ett program i tio punkter för kampen mot infialionen. Det är det enda konkreta program för infiationsbekämpning som finns i de framlagda molionerna. Trots detta avvisas motionen av finansutskotiel samtidigt som man säger alt det behöver skrivas elt program mot infialionen. Det avslöjar avsikterna.

De borgerliga partiernas linje gentemot infialionen utgår från atl lönerna är prisstegringarnas orsak. Deras anti-infialionsprogram, som so-

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

cialdemokraterna nu skall sälla sig vid en eller flera rundabordskonfe-renser och kohandla om, är i konsekvens därmed direkt riktat mot löntagarna och den fackliga rörelsen. Huvudinnehållet i den uppgörelse som träffats i rinansutskottet är en statlig inkomstpolitik riktad mot fackföreningsrörelsens frihet. Det har vi vägrat alt medverka till.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen 1 vid finansutskoiiels belänkande nr 16.

Hen BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Hermansson gjorde en uppräkning av ett antal lyxvaror. Jag tror alt de fiesta säger sig alt det är grejor som de inte har eller all de möjligen har någon av dem.

Jag har ingen färg-TV. Jag har ingen randig landkräm. Jag har ingen lyxbil. Jag har ingen apparat för att ställa om TV:n med när man sitter kvar i soffan. Jag har ingen apparat för att stoppa in i spisen så all det ser ut som den brinner när den inte gör del. Jag tror alt de fiesta svenskar upplever det så, herr Hermansson.

Men del handlar också om frihet. Herr Hermansson argumenterar som om han, eflersom del förvisso finns en hel del lyxvaror, vill alt en överordnad myndighet skall ingripa för all förbjuda dessa. Jag upprepar att det här är fråga om frihet. Om kommunislledaren i Sverige åkte omkring i en lyxbil, t. ex. en BMW, skulle jag inte ropa pä ett statsingripande för att förhindra delta.

När herr Hermansson talar om kapitalismens kris med utgångspunkt i de svåra ekonomiska förhållanden som råder Jusl nu, vill jag ställa några frågor till herr Hermansson: Är USA, som är det av herr Hermansson siisom rysligast ansedda kapitalistlandet, f n. så skakat i sina grundvalar all det är tvunget all importera stora mängder livsmedel för alt kunna försöka sitt folk? Hur är det med den av herr Hermansson så högt ansedda Sovjetunionen, upplever det landet en så djupgående kris på grund av sill ekonomiska system all del inte kan försöka sina miljoner utan måsle importera jordbruksprodukter från USA? Finns Berlinmuren fi)r ätt förhindra arbetslösa västtyskar atl rymma lill Östtyskland?

Hen HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan inte låta bli att göra den refiexionen alt det - även för all komma från moderat häll - var ovanligl obegåvade frågor i en debatt om den svenska ekonomiska politiken.

De fiesta har inte de grejor som Jag nämnde i ell citat från signaluren Red Top, säger herr Burenslam Linder. Jag är inte intresserad av om han personligen använder randig tandcreme eller äter krusad pommes friles. Men om herr Burenslam Linder gör sig besväret atl gå ul lill varuhusen eller granska produklionsstatistiken, skall han finna att Jusl den typ av produkter som nämndes i citatet spelar en inte obetydlig roll. Jag har ingen exakt siffra - del är mycket svårt all mäta den typen

av helt onödig produktion - men det torde uppgå till rätt mänga miljarder kronor.

Herr Burenslam Linder säger all det handlar om frihet. Konsumenterna skall ha frihet alt köpa precis vad de vill ha. Är det dä säkert att konsumenterna får vad de vill ha? Vad herr Burenslam Linder här slår vakt om är de stora monopolföretagens frihet att försöka planera marknaden med en omfattande reklam och PR-drive. Del lorde inte vara herr Burenstam Linder obekant au en rad ekonomiska teoretiker just har påvisat alt talet om konsumiionsfriheten i dag i slora stycken är en chimär och att de stora företagen mycket skickligt kan skapa sig en egen marknad för jusl de produkter som ger dem stora profiler.

Det handlar alltså inte om konsumenternas frihet. Vad konsumenterna vill ha är vad som motsvarar deras behov. Men på en rad områden finns inte möjlighet atl uttrycka just vad konsumenterna föredrar. De artiklarna finns kanske inte i marknaden. Det handlar om sådant som herr Burenstam Linder i stället vill skära ned på, nämligen del som produceras och ställs till konsumenternas förfogande genom den statliga och kommunala apparaten.

Kapitalismens kris kommer lill ullryck i en rad företeelser, och jag är förvånad över att herr Burenslam Linder vill nonchalera detla kräftsår och den belastning som det innebär all 16 miljoner människor i dag går arbetslösa i de kapitalistiska västländerna. Kapitalismens kris kännetecknas av stor arbetslöshet samtidigt med etl överfiöd av produkter. Del är, herr Burenslam Linder, inte bara spannmål utan också en rad andra produkter som USA:s kapitalistiska ekonomi i dag har etl myckel stort överskott på men som befolkningen inte har råd att köpa.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Hen BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Del här ar förvisso en debatt om svensk ekonomisk politik, men den som började göra vittsvävande iakttagelser om kapitalismen, dvs. om alla möjliga länder i världen och deras förhållanden, var väl jusl herr Hermansson, och då fanns det ju anledning att granska hållbarheten i hans argument.

Konsumlionsfrihel? Jag är den förste alt säga all här finns en hel del brister. Det förhållandet atl det blir fier och fier storföretag - atl de små företagen slås ul - betraktar jag som elt oroande och allvarligt inslag i den nuvarande utvecklingen. Därför har vi också frän moderat sida många gånger i olika debatter här och på andra håll framfört kravel att man skall icke driva, som regeringen f n. gör, en politik som i så hög grad gynnar just de stora företagen på de små företagens bekostnad och på nyföretagandels bekostnad.

Men även om del finns inskränkningar i del verkligt fria konsum-lionsvalei i Sverige, så kan jag inte förstå annat än att denna frihet här är oändligt mycket siörre än i det kommunistiska systemet. Där är del ju en central myndighet som sitter och bestämmer.

Vi fick faktiskt inte något rikligt svar på frågorna om kapitalismens

2 Riksdagens protokoll 1975/76: 401

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

kris och friheten, som vi vill slå vakt om. Berlinmuren är ju inte till för atl de arbetslösa i Västtyskland skall hindras från alt ge sig i väg därifrån. Arbetslösheten i Västtyskland är ell allvarligt problem, bl. a. därför atl del försvårar våra exportförhållanden, och ingen vill nonchalera det. Man försöker sälta in åtgärder - ekonomisk-politiska, sociala och andra - men kvar står alt även om det finns allvarliga svårigheter är det inte något motiv för att ändra system i den riktning som herr Hermansson vill göra.

Hen HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Burenstam Lindertyckteatt jag gjorde vida utfiykler i geografin, när jag talade om kapitalismens kris. Jag vill erinra honom om all kapitalismen finns också i Sverige, och del var väsentligen svenska problem jag diskuterade i min franiställning.

Jag skulle f ö. vilja ställa en fråga till herr Burenstam Linder apropå aktuella företeelser. Tror herr Burenstam Linder verkligen all exempelvis den planerade sammanslagningen av Nordiska Kompaniet och Åhlén & Holm kommer att öka det fria konsumtionsvalet i det här samhället? Tror herr Burenstam Linder alt den sammanslagningen kommer alt ge ett bättre läge för konsumenterna och billigare varor? Ingen människa tror det, såvitt Jag förstår. I stället tror alla - och det lär vara en realistisk tro - att en sådan sammanslagning, en ytlerligare monopolisering, sker därför att de stora kapitalägarna bakom dessa varuhuskoncerner vill genomföra åtgärder som ytlerligare ökar deras vinster. Sä lorde sammanhängd vara.

Herr talmannen anmälde att herr Burenslam Linder anhållil all lill proiokollei få anlecknal alt han inte ägde rätl lill ytlerligare replik.

Hen ÅSLING (c):

Herr lalman! Efter denna debatt på de ideologiska höjderna om randig tandkräm och andra livels väsentligheter vill jag notera alt reservanterna, som här inledningsvis haft ordet, har intagit en något skiljaktig ståndpunkt till ulskollels betänkande. Herr Burenstam Linder har i alll väsentligt anslutit sig till den uppgörelse som har Iräffats i finansutskottet, medan herr Hermansson inte har kunnat göra det. Infiytandel från de pepparkakor och den glögg varom han talade har tydligen inte räckt lill för detta, om någon nu till äventyrs spekulerade i den riktningen.

Den breda uppslutning som man alltså kan notera bakom huvuddelen av finansutskottets betänkande nr 16 markerar en utbredd oro belräffande den ekonomiska politiken och den ekonomiska utvecklingen. Oron är i stort sett befogad, och det är därför med tillfredsställelse man noterar den breda utskottsmajoriteten bakom kravel på konkreta åtgärder för alt säkra en framgångsrik slabiliseringspolilik med direkta och snabba åtgärder för alt bekämpa infialionen och för att förbättra bytesbalansen.

Del var med förvåning man tog del av regeringens förslag lill åtgärder

vid riksmötets början i mitten av oktober. Då skisserades visserligen en del i och för sig lovvärda åtgärder, som var ägnade att säkra en fortsatt hög sysselsättning och som lill en del hade sin bakgrund i finansutskottets lidigare förslag. Men regeringen gjorde vid det tillfället inget försök lill värdering av åtgärderna ur stabiliseringspolitisk synpunkt. I regeringsdeklarationen talades del i ganska vaga och allmänna ordalag om den ekonomiska utvecklingen, och så småningom - som jästen efter brödet - kom dä proposition nr 65. Som politisk viljeyttring frän regeringens sida är del elt ganska magert dokument. Propositionen fär väl närmast ses som en sammanfattning av den konjunkturbedömning som finansdepartementets ekonomiska sekretariat upprättat under hösten.

Finansministern nöjde sig alltså med att i propositionen avisera att regeringen för 1976 har för avsikt atl fästa särskill avseende, som det heter, vid sysselsättningspolitiken, prispolitiken och bytesbalansmålet. Inriktningen av den ekonomiska politiken enligt proposition nr 65 skulle alltså närmasl vara atl skjuta de vikliga frågorna till riksmötets vårsession. Med lanke på allvaret i den ekonomiska utvecklingen är detta självfallet inte lillfredsslällande.

Det ligger i slabiliseringspolitikens funktion att den måste vara aktuell, följsam och handlingskraftig, och därvid är inte minst tidsaspekten viktig. Det vill jag påminna herr Burenstam Linder om, eflersom han talade om all del redan för elt år sedan var aktuellt alt här i kammaren fatta beslut om ett anliinfiationsprogram. Inte minst tidigare erfarenheter visar tidsaspektens belydelse. Det är mot den bakgrunden man skall se oppositionens krav på etl program mot infialionen. Etl sådant skisserades av centerns partiledare, Thorbjörn Fälldin, i den allmänpolitiska debatten i oktober, och tanken därpå behandlas ocksä i centerns pariimolion. Avsikten härmed är självfallet att infiationsproblematiken mer systematiskt skall bli föremål för åtgärder. Det är naturligtvis på samma grundval som förslaget om åtgärder för atl förbättra bytesbalansen framförs. Frågorna är ju i hög grad närbesläktade och beroende av varandra.

Det har också legat nära lill hands att i delta sammanhang aktualisera den gamla länken på siabiliseringspoliiiska konferenser eller s. k. runda-bordskonferenser. Del är som vi ser det angeläget atl riksdagen så tidigt som möjligt fär pröva formerna och principerna för sädana överläggningar. Enligl utskottsmajoriletens uppfattning bör detta alltså ske i samband med atl riksdagen lar ställning lill den reviderade finansplanen. ' Låt mig då först dröja ett ögonblick vid nämnda överläggningar, som kommit att tillmätas ett sä stort iniresse, i varje fall i massmedia. Självfallet spelar terminologin inte någon som helst roll i detta sammanhang, men väl ambitionerna och viljan till resultat. Enligl min uppfattning är utskoiismajoriieiens ställningstagande etl ullryck för en mycket hög ambitionsnivå. I överläggningarna skall - specificerar utskottet - delta regeringen, de politiska partierna och, vilkel inte är minst viktigt i sammanhanget, riksbanken som direktansvarig för kredit- och valutapolitiken. Dessutom skall företrädare för arbetsmarknadens parter beredas

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska jjoliliken

tillfälle au delta, som del heter. Med delta avses alltså överläggningar med så representativa parter att det blir nieningsfullt all la upp slabi-liseringspolitiken i hela dess vidd.

Med detla mål för ögonen är det naturligtvis omöjligt atl rycka loss enstaka frågor för separat behandling. Med andra ord, och med herr finansministerns tillåtelse, herr lalman, är det alltså överläggningar i form av s. k. rundabordskonferenser som utskottet avser med sin skrivning. Delta understryks ytterligare av utskoiismajoriieiens uppräkning av de frågor sorn skall bli föremål för överläggningar - skattefrågor, det samhällsekonomiska utrymmet för löneutveckling och privat konsumtion, näringslivet, offentliga myndigheters och förelagens prispolitik, behovet av priskoiitroll och prisövervakning och åtgärder för att förstärka konsumenternas prismedveienhet.

Det är en ambitiös lista, herr lalman, det skall erkännas. Jag har dock . velal redovisa den i dess helhet, eftersom man inte kan vara nog utförlig, efter vad jag har förstått av finansministerns sätl atl skriva propositionen om sänkning av arbetsgivaravgiften i det inre stödområdet. Men del är ju en annan fråga, som avhandlades i går.

Även om det alltså är en ambitiös målsättning, lalar den samhällsekonomiska utvecklingen för atl den är ofrånkomlig. Delta har nu de fyra största riksdagspartierna skrivii under på genom uppgörelsen i finansutskottet. Därmed har en reell grund lagts för en effektiv slabiliseringspolilik. Samtidigt som regeringen i vår kommer med förslag om hur överläggningarna närmasl skall utformas, skall riksdagen också föreläggas en principskiss till elt program mol infialionen och åtgärder för att förbättra bytesbalansen. Avsikten därmed är givelvis att riksdagen redan under våren skall fä ta slällning till de älgärder som motiveras av den samhällsekonomiska utvecklingen.

Infiationsuivecklingen är oroande, och även om en viss dämpning i inftationsiakten förutses för nästa år, talar alll för att infialionen blir vårl dominerande samhällsekonomiska problem även under nästa år. Eflersom infialionen nu mer än i ett tidigare skede är hemlagad, försvårar den de exporlansträngningar som är av avgörande belydelse för strävandena atl förbättra bytesbalansen.

Utvecklingen för exporten i år är betecknande. I finansplanen räknade man med en ökning av exporten med 3 %. Frän finansutskottet varnade vi då för alt utvecklingen sannolikt skulle bli väsentligt negativare. I den reviderade finansplanen angavs ökningen lill 1,3 % och i proposilionen 65 har man nu reviderat förutsägelsen till en minskning med 7 ä 8 %. Det är grova felkalkyler, men del hindrar inte atl finansdepartementet för nästa år räknar med en exportökning med 6-7 %. Det är något heroiskt över dessa beräkningar, och om man blickar ul över den samhällsekonomiska debatten kan man notera att t. ex. LO inte är lika optimistisk för 1976 ulan räknar med en fortsatt minskning med elt par prcicenlenheler.

Utskottet har för sin del stannat för den bedömningen atl exportmark-

naderna kommer all förbli kärva ytterligare en lid. Omsvängningen i de stora industriländerna sker nu från en nivå med exceptionellt lågt kapacitelsutnyltjande, och det finns alltså fog för utskotiets omdöme atl mot bakgrund av det slora kvardröjande bytesbalansunderskottet utgör osäkerheten om exportutvecklingen etl mycket besvärande osäker-hetselemenl i samhällsekonomin.

Underskottet i bytesbalansen, som nu i hög grad dominerar intresset i samhällsekonomin, kommer nalurliglvis också ofrånkomligt atl styra kreditpolitiken. Del bör därför betonas vid detta tillfälle all det inte bara är exportindustrin utan även den importkonkurrerande industrin som måste prioriteras och att över huvud taget investeringarna i produktionen är väsentliga under det närmaste året. Del bör också understrykas all de mindre företagen i näringslivet måste få särskilda garantier för tillgången lill kapital i delta läge av hård prioritering av kapitalresurserna, så att man får utrymme för den nödvändiga expansionen även i den typen av företag.

Det finns en ofta förbisedd sysselsättningsaspekt i denna garanti för de mindre företagen, som utskottet uttalar sig för. Kapilalinlensiva företag är inte detsamma som sysselsältningsintensiva förelag, vilkel man ibland kan få intryck av när man lyssnar på debatten. I verkligheten är det ofta tvärtom, och de mindre företagen är ofta mera sysselsättningsintensiva än kapilalinlensiva. Ur sysselsättningssynpunkt liksom ur regionalpoliiisk synpunkt är alltså de mindre företagen av ett särskill men tyvärr alltför ofta förbisett strategiskt iniresse.

Naturligtvis vore det frestande atl i delta sammanhang även la upp finanspolitiken till debatt. Jag skall emellertid avstå från detta, eftersom riksdagen inom en månad kommer all få en budget på sill bord för debatt.

Vi har emellertid i utskottets betänkande påmint om betydelsen av en stram finanspolitik, vilkel jag föreställer mig inte uppfordrar finansministern till protester. Jag vill emellertid samiidigi understryka behovet av en fortsatt hög beredskap när del gäller sysselsättningen. Det är, som det nu ser ut, inte uteslutet att sysselsättningssiluaiionen senare under vintern och våren kommer all bli sådan atl nya sysselsättningsstimulerande åtgärder av väsentlig omfattning kommer atl erfordras. Ett hastigt överslag visar atl de rapporter om ökade svårigheter som möter ute i näringslivet mycket väl kan komma atl äventyra 30 000, kanske 40 000 jobb inom överskådlig tidrymd. Vi kan alltså inte släppa av på vår vaksamhet och vår beredskap när del gäller alt irygga sysselsättningen.

En bärande lanke i finansutskottets betänkande är atl stabiliserings-politiken inte kan vara säsongbeionad. Den måste ständigt ha hög aktualitet men också ett tillräckligt långt perspektiv för att vara effektiv. Självfallet slutar inte perspektivet med överläggningarna inför avtalsrörelsen höslen 1976. Våra förslag faller väl in i den loialbild av ekonomin i ell längre perspektiv som långlidsulredningen har tecknat. Det är inte utan anledning som planeringschefen Carl Johan Åberg i sin utmärkta

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

sammanfattning av långlidsulredningen med sikte på 1980-lalel pekar på att del kan bli nödvändigt all pröva nya grepp i den ekonomiska politiken för att fä vår inhemska pris- och kostnadsutveckling i linje med omvärldens. Jag tror också alt det är värt att notera i den fortsatta debatten all Åberg i sin sammanfattning - som ju också i vissa stycken är en värdering - betraktar utredningens alternativ I och 2 som extremfall av tvä olika inriktningar av den ekonomiska politiken.

Slutsatsen av detta är också mycket riklig, alt det blir den ekonomiska politikens uppgift att finna den kompromiss som är bäst förenlig med de övergripande politiska målsättningarna. Ja, självfallet är det i den andan man skall gå lill överläggningar om slabiliseringspoliliken.

Långtidsutredningen har emellertid också vissa betydande brister. Analysen av välfärdsbegreppet är torftig, och utredningen för en alltför ensidig diskussion om sysselsättningen, eftersom den i alltför stor utsträckning bortser från de regionalpoliliska aspekterna. Om man skall uppnå en regional utjämning i sysselsältningsfrekvensen behövs det 380 000 å 400 000 nya Jobb; det är ett faktum som man inte kommer förbi. Delta förutsätter inte bara en ökad offentlig sektor utan ocksä en sysselsäit-ningsmässig expansion inom näringslivet. Detla måste givetvis påverka dispositionen av resurserna, och dä måsle rätlen till arbeie gä före allehanda välfärdsallribut och en blind konsumiionsstegring. Men fördetta behövs naturligtvis en ny näringspolitik och en ny syn pä näringslivet, arbetslivets struktur och ulveckling. Även mol denna bakgrund är en stabiliseringspolitik av den modell som vi skisserai i finansutskottets betänkande en nödvändighet.

Herr lalman! Jag har här huvudsakligen kommenterat belänkande nr 16. När det gäller betänkande nr 15, som ocksä ligger på kammarens bord, vill Jag inskränka mig lill att betona prisregleringslagens allmänna betydelse för all bekämpa infialionen. Den måste emellertid tillämpas med varsamhet och känsla för realiteter, om respekten för lagen skall kunna upprätthållas.

Herr talman! Jag ber med detta atl få yrka bifall till hemställan i finansutskoiiels betänkanden nr 15 och 16.

I delta anförande instämde herrar Fågelsbo, Rämgård och Jonnergård samt fru Fredgardh (samtliga c).

Hen L()FGREN (fp):

Herr talman! I samband med de nya formerna för riksdagsarbetets bedrivande, med ell riksmöie som tar sin början på hösten, har regeringen nu framlagt en proposition 1975/76:65 om inriktningen av den ekonomiska politiken. Härigenom har också oppositionspartierna fält tillfälle atl i motioner framföra sina uppfattningar. Jag vill uttala min tillfredsställelse över alt denna ordning efter en viss tvekan möjliggjorts av regeringen. Den ekonomiska situationen företer ur många synpunkter så pass allvarliga aspekter alt en samlad redovisning måste vara både vär-

defull och nödvändig.

Det vore förståeligt, om jag i mitt anförande närmast berörde de ställningstaganden till regeringens proposition som framförts i motion 1975/76:102 frän folkpartiet. Men eftersom bedömningarna i motion 1975/76:100 från centerpartiet i väsentliga delar sammanfaller med de i vär molion anförda, har del varit naturligt för oss inom mittenpartierna att inför den slutgiltiga behandlingen i finansutskottet undersöka om en bred enighet kunde uppnås. Delta förklarar att vi redan i ell tidigt skede av överläggningarna genom kontakter med regeringspartiets företrädare undersökte förutsättningarna för en sådan utformning av utskottsbetänkandet att våra bedömningar skulle vinna gehör inom en sä bred majoritet som möjligt.

Jag vill öppet deklarera alt Jag funnit del för landels väl värdefullt, om vi i rådande parlamentariska jämviktsläge kunde undgå atl komma i den situationen atl lotten skulle avgöra väsentliga förhållanden. Våra överläggningar har också präglats av en sådan målsättning på ömse håll.

Tidningar och andra massmedia har - ofta med utgångspunkt i gissningar och ofullständig kännedom om förhandlingar, som måst vara interna - gett allmänheten intryck av att vi fört en löjlig strid om ord. Visst har det också varit fråga om ord, som uttryck för vad vi menat, men jag vill betyga min högaktning för del allvar med vilket de olika parternas tungt vägande sakskäl framförts och betydelsefulla bedömningar sammanvägts. Jag är glad över all vi lyckats.

I finansutskottets betänkande 1975/76:16 har bl. a. intagits en redovisning av folkpartiets motion nr 102. I denna konstateras inledningsvis att regeringen underskattat djupet och varaktigheten i den internationella konjunkturavmattningen. Det svenska näringslivet berörs nu av den svaga utlandskonjunkturen. Produktionen kommer i år sannolikt inte att öka alls, och vi måsle räkna med all 1976 blir ett lågkonjunkturår.

I stort setl har lågkonjunkturens nackdelar kunnal undvikas genom atl regering och riksdag successivt vidtagit motåtgärder. I enlighet med riktlinjer, som riksdagen antog i våras på grundval av regeringens kom-pletteringsproposilion och motioner från oppositionen, har bl. a. igångsättningen inom byggsektorn ökat och statliga beställningar tidigarelagts. De åtgärder som nu föreslås i regeringens proposition 1975/76:25 är i stor utsträckning en expediering av den beredskapsplan som föreslogs av folkpartiet och centern och som riksdagen ställde sig bakom. Folkpartiet har mot denna bakgrund inga invändningar mol vad som föreslås i proposilionen men gör kompletteringar på några punkter. Det ligger därför inte heller något märkvärdigt i atl herr Ekström efter uppgörelsen i finansutskotiel uttalade sin tillfredsställelse överalt utskollsskrivningen i så betydande delar ansluter sig till regeringspartiets bedömningar.

De olika åtgärder för att upprätthålla sysselsättningen under de närmaste månaderna som under veckan behandlas här i kammaren och som beretts i andra utskott är alltså i långa stycken en expediering av den beredskapsplan som folkpartiet och cenlern motionerade om förra vin-

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

tern. Dessa förslag och åtskilliga som redan satts i verket ryms inom en ekonomisk ram på 2 miljarder kronor. Genom att efterfrågan och sysselsättning hälls uppe med successivt insatta åtgärder har vi ett i förhållande lill orderingång och kapacitelsutnyltjande i näringslivet gynnsamt sysselsättningsläge.

Jag tror inte atl Jag behöver bli beskylld för svartmålning, om jag sedan detia är sagl säger elt varnande ord om vad som kan hända på arbetsmarknaden de närmaste månaderna. Vi vel att mänga företagsledare är notoriska optimister, som i det längsta håller produktion och sysselsättning uppe. Men det finns oroande tecken på alt isen i magen också på den lugnaste förelagsledare håller på att smälta i takt med alt uppgången i den internationella konjunkturen låter vänta på sig, lagren växer och likviditeten försämras. Det finns risk förati man inom många förelag drar slutsatsen atl anställda måste sägas upp. Varslen ökar, och man kommer till denna slutsats ungefär samtidigt.

Trots atl det bara är några veckor kvar innan vi får ta del av regeringens nästa ekonomiska bedömning tror jag alt klimatet på arbetsmarknaden vid det tillfällel kan vara åtskilliga grader kyligare än i dag. Nu är vi i slort setl överens om alt 2 miljarder kronor räcker för att hålla sysselsättningen uppe. Det är en bedömning som gäller just i dag. Om utvecklingen på arbetsmarknaden visar atl bedömningen är felaktig, får vi inte blunda för atl ytteriigare insatser kan komma alt erfordras.

När företagen ser sin lönsamhet kraftigt försämras, är del klart att man inte blir särskill angelägen atl nyanställa. Chefen för KF, Sveriges största företag räknat i antalet anställda, har i veckan beskrivit den dramatiska utveckling av lönsamheten som han väntar i det förelaget. Många förelagsledare känner igen situationen.

Det är mot denna bakgrund etl riktigt grepp att ge bidrag lill ulbildning inom företagen när sysselsättningen sjunker. Vi stöder därför de förslag från inrikesulskoilet som kommer upp lill behandling senare i veckan. Men vi beklagar självfallet samtidigt atl regeringspartiet inte velal utvidga denna typ av åtgärder till att omfatta också den s. k. femkronan, uppräknad till en åltakrona. Syftet därmed ärju att stimulera nyanställning och utbildning av ungdomar och kvinnor. Jag tror inte all vi har råd med all vara ulan del medlet. Arbetslösheten bland ungdomar var i november i är nära 5 % och var därmed tre gånger så hög som den genomsnittliga arbetslösheten.-

Del är niistan alltid sant att ett tillfälligt arbete är bättre än inget arbete alls. Därför måste vi vara beredda atl tillhandahålla beredskapsarbeten i tillräcklig mängd och av sådan art alt de passar olika grupper arbetssökande. Det borde ju inte finnas någon brist på sysslor som kan ge meningsfulla beredskapsarbeten. Sådana arbetsuppgifter finns inte minst inom den kommunala sektorn. Det gäller därför att ge kommunerna ell rejält handtag om man vill få fram arbetena. Vi har i vår motion föreslagit alt statsbidragen lill kommunerna för alt inrätta särskilda beredskapsarbeten för ungdomar skall höjas till 75 %. Den höjning rege-

ringen föreslår - från 35 till 50 % - tror vi är i det närmaste verkningslös med lanke på kommunernas ekonomiska situation.

I vär molion har vi pekat på alt utvecklingen av bytesbalansen kräver atl sysselsäitningsskapande åtgärder inriktas på alt bygga ut vår export-kapacitet, stärka hemmakonkurrerande industri och stimulera konsumtion med litel imporlinnehåll. Efterfrågan pä varor och ijänster får dock inte tillåtas sjunka. Hushållens efterfrågan har hållits väl uppe under året. Köpkraften får tillskott genom utbetalning av överskjutande skall och genom skatteomläggningen den 1 Januari. Därför bör effekten av dessa tillskott avvaktas innan frågan om ytlerligare stimulans kan bedömas.

Vidare har vi i molionen tagit upp koslnadsstegringarna för kommunerna och föreslagit åtgärder för stärkande av kommunernas ekonomi.

En mycket viklig del i vår molion avser bekämpandet av infialionen och de åtgärder som enligt vår bedömning måste vidtas i form av ett forum för samråd i god tid före en kommande avtalsrörelse. Förulsältningarna och villkoren för en politik som håller tillbaka prisstegringar och underlättar realinkomslförbäiiringar inom ramen för samhällsekonomisk balans måste klarläggas för alla parter. För att vara meningsfullt måste ett sådant samråd ske med vetskap om riktlinjerna för den skattereform som skall gälla frän 1977.

1 alll väsentligt innehåller den ulskoltsskrivning vi kunnat enas om ett tillgodoseende av våra synpunkter. För min del harjag vid fiera lillfällen uttalat oro över kostnadsutvecklingen efter den senaste avtalsuppgörelsen. Del förtjänar påpekas att regeringspartiets representanter i finansutskottet genom sin reservation nr 13 i betänkandet nr 25 den 23 maj 1975 anförde bl. a. följande:

"Som utskottet tidigare berört har årets avtalsuppgörelse garanterat arbetsfred under 1975 och 1976. Den kostnadsökning som företagen belastas med kan synas hög, men överstiger inte vad som i medeltal gäller för de med vår export konkurrerande länderna. Vår internationella konkurrenskraft är således inte försämrad."

Del var alltså den ståndpunkt som regeringspartiets representanter då intog.

I sin junirapport har emellertid OECD beträffande löneuppgörelsen i Sverige anfört följande - Jag läser del på engelska men skall försöka att också ge en översättning:

"Judging from the outcome of the recently concluded wage agreements, ihere seems to be a clear risk thai wage developments may get oui of line with international trends."

Det skulle på svenska kunna återges sä:

Med utgångspunkt i en bedömning av resultatet av de nyligen träffade löneavtalen synes det vara en klar risk för atl löneutvecklingen kan komma i oiakt med internationell trend.

Och i ulskottsbeiänkandet nr 16, som nu behandlas, ingår bl. a. följande passus: "Under 1960-ialet höll sig uppgången i konsumentprisindex i

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

genomsnitt vid 4 % per är. Under de fyra första åren av 1970-talet var motsvarande tal ca 7 %. I år och nästa år räknar konjunkturinstitutet med genomsnittliga prisstegringar på 10 resp. 9 %. Detta betyder all de totala stegringarna av löner och andra inkomster på senare lid överstigit det samhällsekonomiska utrymme som förelegat. Detta har lett lill en stark kostnadsstegring inom bl. a. svensk exportindustri. Den svenska exportens marknadsandelar vad gäller färdigvaror beräknas i är bli väsentligt lägre än 1974."

Det hedrar representanterna för regeringspartiet att de nu biträtt en sakligt riktig bedömning. Jag hoppas att denna rikliga bedömning ger anledning till ett praktiskt handlande i enlighet med vad vi nu kommii överens om genom utnyttjande av samrädsformer.

Jag skall avstå från att vidare kommentera ulskottsbeiänkandet. Del lalar för sig självt genom den enighet som uppnåtts i ett för vårt land besvärligt läge.

Regeringen kan nu bevisa om den vill omsätta enighelen i praktiskt handlande. Det gäller kamp mot infiationen, allvarliga strävanden att möjliggöra för vår export erforderiiga industriinvesteringar, gynnsammare kostnadsläge och förbättrad bytesbalans. Utskottet anvisar vägar härför genom utnyttjande av ett forum för samråd i god tid före en kommande avtalsuppgörelse. Vi har lagt i regeringens hand att närmare la slällning till formerna för de erforderliga överläggningarna. Men utskottet anför att det är angeläget alt de principiella huvuddragen i ett sådani program och formerna för överläggningarna presenteras för riksdagen senast i samband med den reviderade finansplanen för år 1976. Om den ärliga viljan finns, sä kommer del då all visa sig ifall diskussionen om benämningen för samrådet nu varit en formalitet eller en dold benämningsrealiiet.

Till sist vill jag uttala min tillfredsställelse över atl moderata samlingspartiets representanter anslutit sig till alll väsenlligl i utskottsskrivningen. Det är väl nu endast i huvudsak frågan om utsträckningen av rätten att utnyttja investeringsfonderna för industriinvesteringar längre än lill den 31 mars 1976 som skiljer. Låt mig i delta sammanhang som min uppftittning ultala, all om man nu önskar fondernas användning för industriinvesteringar, så är del rikligare, som vi anfört, att riksdagen ej /;// bör förorda fondfrisläpp för en längre period än t. o. m. mars 1976. Om lägel senare skulle föranleda en förlängning av tiden, sä står den möjligheten öppen.

Herr talman! Med vad jag nu har anfört ber jag atl fä yrka bifall till finansutskoiiels hemställan i belänkandet nr 16.

I det sammanhanget vill jag också särskilt peka på vad som anförs på s. 3 sista stycket i finansutskottets betänkande nr 15. Där står det:

"Utskottet vill understryka vikten av au pris- och kartellnämnden liksom hiiiills prövar framslällningar om prishöjningar med största möjliga hänsyn till kostnadsutvecklingen inom olika branscher."

Det är mig bekant alt man inom fiera branscher har slora svårigheter, i synnerhet dä man har elt mycket rikhaltigt varusortiment där ända

upp till 40 % av sortimentet kan ligga inom en mycket hård priskonlroll. Där är man då tvungen all ta ut en bättre avans pä övriga varor. Och eftersom dessa övriga varor i stor utsträckning säljs i specialaffärer, som kan saluföra dem till lägre priser, sä uppstår en situation som i längden måste vara ohållbar.

Herr lalman! Med detta har jag velal yrka bifall också lill finansutskottets betänkande nr 15.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

I detta anförande instämde herrar Wirtén (fp) och Wesiberg i Ljusdal (fp).

Hen EKSTRÖM (s):

Herr lalman! Efter vad som hittills i vissa avseenden har anförts i debatten kanske det kan vara tillätet att fråga: Hur har en så bred uppgörelse kunnat träffas i finansutskottet, och vad är det egentligen vi är överens om? Jag riktar den frågan främst lill herr Burenstam Linder i anledning av hans anförande.

Finansutskottets betänkande nr 16 om inriktningen av den ekonomiska politiken har ju ändå en bred majoritet bakom sig, och det hälsar Jag med största tillfredsställelse. Aldrig lidigare i finansutskottets femåriga historia har en så kraftig majoritet inom riksdagen ställt sig bakom regeringens ekonomiska politik. Den politiken har också visat sig vara framgångsrik i en rad avseenden under de här åren. Herr Hermansson erinrade lidigare om arbetslöshetssiffrorna i rika industriländer. Samiidigi som man där har tvingats registrera dessa rekordhöga arbetslöshetssiffror och sjunkande eller stillastående produktion har sysselsättningen i Sverige stigit, arbetslösheten sjunkit och bruttonationalprodukten ökat. Ja, t. o. m. den senaste novembersiffran visar alt arbetslösheten har minskat och lediga platser ökat.

Herr Burenstam Linder sade alt utskottets betänkande skall ses som en lägesbeskrivning, i mjuka ordalag skriven på ulskotlsmanér. Jaså, är det på det sättet? Man skriver alltså på etl sätt men menar något hell annat. Ja, jag har märkt del förut under finansutskoiiels tid att man väcker moiioner som hålls i en viss ton, och sedan skriver sig de borgerliga partierna samman i utskollel. Sedan har vi fått en debatt i kammaren, och då har man återfallit litet i den grälsjuka och gnällighet som utmärker moderaternas molion även den här gången.

Vi har fått ett försämrat konkurrensläge i förhällande till andra länder, sade Burenstam Linder. Jag har svårt atl acceptera del påståendet, så länge som infialionen fortfarande för fiera av våra handelspartner är högre än hos oss. Och när herr Burenstam Linder nu ömmar för bytesbalansen vill jag erinra om att den under lidigare skeden inte har varit precis det som moderata samlingspartiet särskill har slagit vakt om, utan ni har ofta talat om en mera expansiv politik.

Nu har vi fåll vela att vi har tvä förlorade år bakom oss. Jag undrar hur svenska folkel har uppfatial de åren. Aldrig någonsin under efler-

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

krigsiiden har vi haft en sådan slandardökning som jusl under de år som av er belrakias som förlorade.

Del hälsas med tillfredsställelse alt vi accepterar överläggningar om skattesystemets roll. Delta är inget nytt. Del var inget offer frän vår sida! Hela 1970-talet hitintills har kantats av skattereformer, emellanåt grundade på överläggningar som just haft till syfte att anpassa skatte-sysiemet till det aktuella kostnadslägel.

Jag skall återkomma lill herr Burenslam Linders resonemang om momssänkningar.

Den mycket utdragna lågkonjunkturen i vår omvärld har lett till atl orderingången lill exportindustrin de senaste månaderna försämrats -del är vi hell överens om. Jag vill emellertid understryka atl orderstockens volym inom t. ex. verkstadsindustrin forlfarande är lika stor som under 1973 och 1974.

För all brygga över den period med svagare efterfrågan som vi kan förutse innan den internationella konjunkturen mera markant vänder uppåt har regeringen utarbetat elt stimulanspaket. Dessa stimulansåtgärder har utformats för all hävda sysselsättningen under den kommande vintern, främst inom industrin och byggbranschen. Vidare skall de ge arbeie och yrkeskunskaper åt ungdomar och andra nyiillirädande pä arbetsmarknaden. Finansutskottets mycket breda majoritet har hell slälli sig bakom dessa älgärder.

Herr Åsling ansåg all regeringsdeklarationen av den 15 oktober och sedermera propositionen var etl magert dokument. Jag lycker inte del. Del skulle inte ha gjorts någon utvärdering av den verkan som dessa åtgärder skulle få, sade herr Åsling. Ja, del har för oss i finansutskottet presenterats beräkningar av vilken effekt åtgärderna skulle få på brui-tonaiionalprodukien. Vi är överens om all dessa inte varit räknade pä del sättet att man utan vidare kunnal utläsa att åtgärderna betyder t. ex. 0,4 eller 0,8 % av bruttonationalprodukten - kanske någonting däremellan. Men, herr Åsling, vi säger pås. 15 i belänkandel: "Insatsernas siorlek och inriklning är enligl ulskollels uppfaiining väl avvägd." Del är vi överens orn. Varför skall vi då diskutera alt det inte fanns någon pä tiondels procenten när framräknad utvärdering av åtgärdernas effekt?

Vi förmodade all centerpartiet och folkpartiet skulle sluta upp bakom regeringsförslaget. Det var väntat, sedan vi tagit del av innehållet i deras moiioner. I centermotionen konstaleras sålunda: "Insatsernas storlek är enligt vår uppfattning väl avvägda till den sysselsättningsutveckling som för närvarande kan förutses." Folkpartiet sade sig inte heller ha några invändningar mot de åtgärder som regeringen föreslagit.

Vad jag däremot betraktar med viss förvåning är all även moderaierna kröp in under regeringsförslagei. Del verkade inie så av deras molion alt döma, inte ens om man beaktar atl moderatpartiets representanter har som enireprenadsyssla att ständigt svartmåla förhållandena i vårt land. I molionen börjar man med alt, som jag tidigare sade, beteckna 1975 som elt förioral är. Nu har vi fått veta au del är fråga om tvä

förlorade är. Regeringen hade påen rad punkter överskattat utvecklingen, framför alll när det gällde exporten, och det hade i sin lur lett lill en läng rad problem som moderaierna hade varnat för redan vid årets början.

Jag kan hålla med moderaterna om all den internationella konjunkturuppgången låtit vänta pä sig längre än vad som förutsågs för snart ell år sedan. I rättvisans namn bör samiidigi dock erinras om all regeringen i finansplanen framhöll alt det internationella lägel var osäkert och att därför elt påfallande inslag i den ekonomiska politiken måsle vara en hög konjunklurpolitisk beredskap.

Vad är då orsaken lill den försenade konjunkturvändningen? Jo, i de stora länder som dominerar världsekonomin har det förts en myckel traditionell konservativ politik. Man har försöki svälta sig ur infialion och bytesbalansunderskoll. Omsorgen om prisstabiliteten och valutareserven har gått före omsorgen om den fulla sysselsättningen. Det är prioriteringar som vi ocksä här hemma har varit vana att höra frän moderaterna - de återkommer också i molionen i år.

1 propositionen framhåller regeringen alt man vid inriktningen av den ekonomiska politiken för 1976 kommer alt fästa särskilt avseende vid sysselsättningspolitiken, prispoliiiken och bylesbalansmålei. Men hur är det nu moderaterna har velal gå lill väga när del gällt att realisera målsättningen angående ökad prisstabilitet och förbättrad utrikesbalans? Jo, man upprepar bl. a. gång pä gäng i luddiga termer kravel på en temporär sänkning av mervärdeskallen. De åtgärder som regeringen nu föreslår kommer för sent, säger man. Mervärdeskatten borde ha sänkts tidigare under året, lycks moderaierna mena.

Enligt min mening skulle en temporär mervärdeskaitesänkning lidigare i år i och för sig säkeri ha medfört en extra stimulans för den privata konsumtionen och sysselsättningen, men konsumtionen har ingalunda krävt någon stimulans. Efterfrågan från hushållen har ökat med 4 % i år jämfört med 1974, och sysselsättningen har också varit god - det nödgas t. o. m. moderaierna medge i sin motion. Det enda som skulle ha uppnåtts med en momssänkning är en försämring av bytesbalansen och en snabbare infialion - alltså precis det motsatta mot vad moderaterna säger sig vilja uppnå.

Delta är för mig en outgrundlig moderat logik. Uppenbarligen har dock även moderaterna själva kommit på bättre tankar i och med alt de slutligen har bestämt sig för atl ställa sig bakom regeringspolitiken. Från vår sida hälsar vi del med tillfredsställelse, även om vi givetvis är förvånade över all man ändå anser sig tvungen atl hälla ell sådant anförande som det herr Burenslam Linder höll.

Endast några dagar efter den s. k. uppgörelsen i finansutskottel kunde man i en centerpartitidning läsa en artikel under rubriken "Rundabord av ceniermodell". Sedan följde i texten: "Så är det klart: Centerkravet på rundabordsöverläggningar om vårt lands ekonomi skall bli verklighet. Nu är det slut på rävspelet kring de s. k. Haga-uppgörelserna. Nu skall alla parter slå sig ner och resonera lugnt och öppet, får man hoppas.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska jwlitlken

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

om hur den svenska pollen skall fördelas."

Så fortsalie man all tala om att basen, dvs. den aktuella grunden för överläggningarna, kommer alt bli del sjupunklsprogram mot prisstegringar som centerledaren Thorbjörn Fälldin lagt fram i riksdagen. Därefter följde en uppräkning: Del skulle innebära ett nytt skattesystem, man skulle beskatta förelag efter bärkraft eftersom det påstods ge utrymme för löneökningar mer likformigt mellan företag och branscher - jag vet inte om det är den gamla tanken på en progressiv bolagsskatt som föresvävar tidningen - överläggningarna skulle gälla indexreglerade barnbidrag, pensionärerna skulle fä värdesäkra pensioner och en mer ingående prisövervakning, man skulle se upp med företagssammanslutningar och monopol. Dessutom skulle del ske en samling i god tid inför nästa avtalsrörelse för atl resonera vid en rundabordskonferens med fack, arbetsgivare och politiska partier. Sä slår man fast: "Nu beställer riksdagen en rundabordskonferens."

Ja, del är inte underligt om Jag blir litet förvånad över den här beskrivningen, eftersom Jag har dellagit som en av parterna i de överläggningar som föregick finansutskottets beslut. Varför skall man nu frän centerpartiets sida envisas med att ge finansutskottets belänkande ett annal innehåll än vad del har? Finansutskotiel nämner i silt betänkande inte företagsbeskattningen, inte indexregleringen av barnbidragen och inte heller värdesäkringen av pensioner. Det sistnämnda är värt atl notera inte minst med lanke på att folkpensionerna redan är vär-desäkrade. Däremot lorde det även för centerpartiet vara bekant att pensionskommittén utöver de standardökningar av folkpensionerna som har sketl successivt under senare år är sysselsatt med all utreda en standardökning av ATP-delen av pensionerna.

Det måsle ocksä förvåna en av vilken anledning centerpartiet anser atl de s. k. Hagauppgörelserna har varit ett rävspel. Jag skulle vilja ställa den nästan retoriska frågan: Är del därför atl centerpartiet deltog i Hagauppgörelserna och fick så dåliga erfarenheter av dem som man anser alt de var etl rävspel? Den första gången var man med ända till upploppet, men centerledaren bröt av någon anledning loppet strax före målsnörel. I den andra uppgörelsen, Haga II, var centern med ända lill slutet. Borde man inte i stället för alt misstänkliggöra dessa uppgörelser ställa upp och framhålla de värdefulla effekter som de breda uppgörelserna av s. k. Hagamodell har medfört för såväl landets ekonomi som medborgarna över huvud laget?

Finansuiskotlet konstaterar alt det nu sker en uppslutning kring vär ekonomiska politik. Del bör erkännas i den politiska debatten. Vi vet vad stimulansåtgärderna har inneburit, och jag tror att också andra människor inser detla. Finansutskottet har påtalat alt industriinvesteringarna i landet har ökat tillfredsställande även om inte siffrorna för de närmast gångna åren har nämnts. Men det kan jag göra här. Investeringarna ökade 1973 med 9,5 % och 1974 med 12,5 %. För 1975 åberopar utskottet kon-Junkturinsiituteis senaste prognos, som visar på en uppgång på 7,5 %.

Delta är vi överens om, och det bör också framhållas klart och tydligt i debatten.

Och än en gång: Enligl min mening borde momssänkningarna nalurliglvis ha medfört en extra stimulans, men de har inte precis varit den rätta medicinen i den situation som vi befinner oss i. Sänkningarna skulle nalurliglvis ha inneburil en påfrestning på vår bytesbalans inte minst med hänsyn lill att de ocksä skulle ha gett en skjuls ät vår import. Del har inte varit den politik vi har velat föra.

Det finns anledning atl i dag ge en eloge åt näringslivels företrädare för att de aktivt har medverkat lill att vi har fått en konjunkturstimu-lerande politik. Men företagen har också erhållit värdefull stimulans i form av frisläppen av arbelsmiljöfonder, den allmänna och enskilda investeringsfonden och den invesleringsbefrämjande kreditpoliiik som har bedrivits. Orsaken lill alt vi har fört denna investeringsslimulerande politik har varit en strävan atl klara påfrestningarna på bytesbalansen. Vi har till skillnad från en rad andra länder klart insett all man bör investera sig ur situationer med bytesbalansunderskott.

Arbetslösheten hos oss ligger i är pä ungefär 1,7 % av arbetskraften, och det innebär t. o. m. en minskning frän högkonjunkturårei 1974, då arbetslösheten låg på 2 % i genomsnitt. Pä två är har sysselsättningen i värt land ökat med 180 000 arbetstillfällen, varav 154 000 för kvinnor. Kan herr Burenstam Linder forlfarande säga alt vi har förlorade år bakom oss?

Under de tre första kvartalen i år har ca 100 000 fier människor haft arbeie än under motsvarande period 1974. En rad åtgärder har också vidtagits. Lagerstöd sattes in redan vid månadsskiftet maj-juni. De olika stödåtgärderna inom regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken med avseende pä handikappade är goda exempel på åtgärder som regeringen vidtagit för atl skydda sysselsättningen för svaga grupper pä arbetsmarknaden. Slutligen torde utbildningsstödet.ha haft en viktig effekt när del gällt att hålla sysselsättningen uppe.

När det gäller den stundande vintern harju, som Jag lidigare nämnt, de konjunkturstimulerande åtgärder som regeringen har föreslagit framför allt siktal på au hävda sysselsättningen. Enligt vad man nu kan bedöma bör dessa åtgärder vara tillräckliga för att brygga över den svagare efterfrågan som fortfarande föreligger från utlandsmarknaderna.

Utskollel har mot den bakgrunden enats om all man i nuläget inte bör bedriva en mer expansiv finanspolitik med hänsyn till utrikesbalans och risk för prisstegringar. Endast om sysselsättningsläget skulle försämras, är det befogat att föra en mer expansiv finanspolitik. Jag vill erinra om denna skrivning med lanke på alt vi enats om atl ge kampen mot prisstegringar en framskjuten position bland målen för den ekonomiska politiken.

I samband med att vi inom finansutskottet enades om inriktningen av den ekonomiska politiken har i debatten de överläggningar som vi kommii överens om tilldragit sig elt i mitt tycke oproportionerligt stort

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

iniresse. Jag håller med om vad lidigare talare har sagt på den punkten. Det ärju i och för sig rikligt atl vi i kompromissens anda har gäll med på alt begära atl regeringen före nästa avtalsrörelse skall ta initiativ till överiäggningar om eu program mot infialionen och om åtgärder för all förbättra bytesbalansen. I dessa överläggningar, vilkas närmare former regeringen skall besluta om, har vi sagt att företrädare för regeringen, riksbanken och de politiska partierna bör delta. Vidare bör enligt finans-utskollel företrädare för arbetsmarknadens parter beredas lilljälle an medverka. Jag betonar delta.

Jag vill i sammanhanget påpeka alt vi hänvisar lill vad som sagts i finansutskoiiels belänkande 1975:1. Där sades bl. a. följande, vilket jag anser viktigi att notera: "Utskollel vill understryka betydelsen av atl de avialsslutande parternas förhandlingsfrihet ej får beskäras i sammanhanget."

Från socialdemokratiskt håll är vi synnerligen angelägna atl slå fast alt det inie får bli fråga om atl inkräkta på de fackliga organisationernas handlingsfrihet. Vi är angelägna atl betona delta främst till följd av socialdemokratins historiska samhörighet med fackföreningsrörelsen men ocksä på grund av de dåliga resultat som uppnåtts i länder som prövat inkomstpolitik. Men om nu något av de borgerliga partier som krävt denna lyp av överläggningar har en annan syn vad gäller fackföreningsrörelsens frihet, anserjag alt man i ärlighetens namn bör tala ut på den punkten i god lid före valrörelsen. Jag tror alt det är en fråga som in-iresserar många väljare.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag ägna vänsterpartiet kommunisternas motion något större uppmärksamhet än vad den har erhållit i finansutskottets betänkande. I molionen finns en sammanfattning av åtgärder, men med hänsyn till atl del varit klämmen som ulskoltel skulle la Slällning lill kunde uiskotiet inte ta upp dessa åtgärder till närmare behandling.

Herr Hermansson hävdar i sin reservation atl de riktlinjer för den ekonomiska politiken som anges i proposilionen och som de borgerliga partimotionerna ansluter sig till inte vilar på en riktig analys av det ekonomiska lägel och utvecklingstendenserna. De åtgärder som föreslås är inte ägnade alt bryta utvecklingstrenden, hävdar herr Hermansson. Jag skulle i det sammanhanget vilja fråga vilka förslag som vilar på en oriklig analys.

Riksdagen har nu alt ta slällning lill en tilläggsbudget, avsedd atl täcka det närmaste halvåret. I det läget framför vänsterpartiet kommunisterna i första hand krav pä åtgärder som är så långtgående atl de innebär elt radikalt annorlunda samhällssystem. Är avsikten verkligen atl det ekonomiska systemet i Sverige radikalt skall förvandlas lill en planhushållning just nu under de tvä första kvartalen av år 1976?

Vänsierparliel kommunisternas motion innehåller därutöver en lista på åtgärder som är av mindre omfattande slag. Del är i stor utsträckning kända krav, som riksdagen normalt har fått ta slällning till fiera gånger

per år under senare tid. Om herr Hermansson fortfarande har en ambition att delta i en konstruktiv samhällsdebatt, där vi sysslar med vad vi verkligen kan göra i nuläget och för de allra närmaste månaderna, måste nog herr Hermanssons förslag få en mera realistisk prägel än vad fiera av punkterna har som finns angivna i reservationen 1, vilken grundar sig på vänsterpartiet kommunisternas molion.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till finansutskottets hemställan i de båda betänkandena.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

1 detta anförande instämde herrar Jansson och Larsson i Kariskoga samt fru Ström (samtliga s).

Hen BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ekström upprepade att aldrig tidigare har regeringens ekonomiska politik fått ett sä brett stöd som nu. Det är ell häpnadsväckande uttalande mot bakgrund av att herr Ekström och övriga socialdemokrater i utskottet nu går med på en lägesbeskrivning som innebär att regeringens hittillsvarande politik inte har lyckats bättre i siabiliseringspoliiiska sammanhang än alt nya grepp måste las. Det är ni själva med på. Att rubricera det som någon sorts bred uppslutning runt regeringens program måsteju vara en total bortförklaring. I proposilionen finns inte ell ord om sädana överväganden.

Jag har inte sagl att innevarande år har varit något förioral år. Jag sade alt det är ur stabiliseringspolitisk synvinkel ett förioral är. Vi missade en stor möjlighet som vi hade inför förra avtalsrörelsen: att lägga grunden för en bättre stabiliseringspolitik. Del erkänner ju herr Ekström själv, eftersom han nu säger att nya insalser måste göras för atl få till stånd en bättre slabiliseringspolilik. Herr Ekström är därmed själv med på all det är ett ur stabiliseringspolitisk synvinkel förlorat är.

Låt oss se vad som sägs i långtidsutredningens sammanfattning om nödvändigheten av sådana åtgärder: "Detla" - dvs. den ekonomiska utvecklingen och politiken - "leder lill oeftergivliga krav pä en motsvarande dämpning av pris- och kostnadsutvecklingen i vär egen ekonomi." Hur kan herr Ekström få delta lill någon sorls total uppslutning runt regeringens politik? När vi framför sädana synpunkter kallas det för gnälligt och grälsjukl - var det inte så herr Ekström sade? Men när herr Åberg, finansdepariernentets ekonomiska expert, skriver sädana saker, vad är det då? Är det gnälligt och grälsjukl då ocksä? Det är lika bra alt vara realistisk och erkänna de svårigheter som finns f n. för atl man skall komma någon vart med stabiliseringspolitiken.

En sä stor ökning i värt välbefinnande som i är har vi inte haft under hela efterkrigstiden, sade herr Ekström. Han var blygsam och sade inie "sedan Ane den gamle", som herr Palme brukar göra. Men detla beror ju på all vi har lånat upp mängder med pengar för atl betala konsum-tionssiegringen. Den genomsnittliga svenska familjen har ådragils en skuld i utlandet på ungefär 10 000 kr. Det är klart atl pä det visel är

3 Riksdagens protokoll 1975/76: 40-1

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

det lätt au förbättra sitt välbefinnande. Men det kommer surt efteråt, och del är detta som man måste ta hänsyn till när man nu skall utforma den ekonomiska politiken. Då kan man, herr talman, inte bara skylla på utlandet. Det är inte bara den ekonomiska politiken där som har skapat dessa svårigheter. För att på nytt läsa ur denna långtidsutrednings sammanfattning så står det där, alt enligt de beräkningar som ulförts skulle ca 5 miljarder kronor av del totala underskottet pä 8-9 miljarder kronor vara att hänföra till en mer grundläggande obalans, dvs. till vår egen lille, skötta ekonomiska politik och inte alls lill alt del har varit en konjunkturnedgång i utlandet.

Herr ÅSLING (c) kort genmäle:

Herr talman! Uiskottsmajoritelen har, herr Ekström, gjort en självständig analys av den ekonomiska utvecklingen. I vissa avseenden har man getl regeringen elt erkännande, i andra har man nyanserat regeringens bedömningar och i andra återigen har man intagit en kritisk ståndpunkt till regeringens bedömningar. Jag kan bara hänvisa lill vad utskollel har skrivit om sannolikheten för exportutvecklingen, där vi har en klart mer pessimistisk inställning till utvecklingen under år 1976 än den som regeringen har getl uttryck för. Detsamma är förhållandet när del gäller infiationsuivecklingen, där vi varnar för atl prisstegringarna kan komma att bli större än de som ligger till grund för regeringens överväganden. Det finns ingen anledning atl tvista om vem som har upphovsmannarätten till olika delar i detla utskottsbetänkande. Del är en självsländig analys från finansutskoiiels sida, och det tycker jag man ur riksdagens synpunkt skall vara angelägen alt betona.

Det är riktigt att vi har ställt oss bakom de sysselsättningsstimulerande åtgärder som regeringen föreslog i samband med höslsessionens början. Det är kanske inte sä underligt eftersom en hel del av dessa förslag tidigare har skisserats i finansutskottets betänkanden under våren. Där har också beställningar till regeringen om dessa åtgärder utfärdats.

Vad jag kritiserar i sammanhanget är atl man lägger fram detta 25-punklsprogram - för att kalla det så - utan att låta det åtföljas av en totalekonomisk värdering. Jag tänker dä inte bara pä en värdering av effekten av de föreslagna åtgärderna, utan det är över huvud taget etl försök att teckna en bild av den ekonomiska situationen i det klimat i vilket rnan har att arbeta som saknas.

Herr Ekström polemiserade här mot en centertidning, men jag har inte anledning att bemöta honom. Jag fållade del mera som en retorisk fråga, som herr Ekström också påminde om. Jag har alltså ingen anledning att mot bakgrund av utskottets skrivning, som inte lämnade något tvivel om våra avsikter, föra den diskussionen vidare.

Hen HERMANSSON (vpk) kon genmäle:

Herr talman! Herr Ekström frågade mig vilka förslag frän regeringens sida del var som vpk menade skulle vila på en oriklig analys. Ja, det

är exempelvis de förslag som innebär en ytterligare utdelning av gåvor lill kapitalägarna. Det ätgärdspakel som regeringen har föreslagit accepterar vi vissa delar av. Men av de 2,3 miljarder kronor som det sammanlagt omfattar kommer ca 1,4 miljarder kronor att direki gå lill kapitalägarna och framför alll till storföretagen.

Vi tror inte all del har den positiva effeki på sysselsättningen och produktionsutvecklingen som regeringspartiet inbillar sig. De beräkningar som gjorts både av finansdepartementet och av konjunklurinstiiuiet visar ju ocksä atl effekten av vissa av dessa åtgärder är relalivi liten. De här praktiska åtgärderna kommer inte att bryta den allvarliga utvecklingstrend som Jag belyste i mitl huvudanförande och som innebär avtagande utvecklingstakt när det gäller produktionsökningen, ökad takt i infiationen och ökad arbetslöshet i värt land sett på lång sikt.

Herr Ekström säger nu atl del är fel: Arbetslösheten har minskat i Sverige och sysselsättningen har ökat. Men jag tror alt herr Ekström ser mycket kortsiktigt pä frågan. Om man tittar litel mer långsiktigt på utvecklingen, skall man finna all antalet heltidsarbetsplalser varit ungefär oförändrat under de tre senaste femårsperioderna. Vad som har ökat starkt är antalet deltidsarbeten, men räknar man om dem till heltidsarbetsplalser, skall man finna en relativ stagnation i sysselsättningen. Och det är elt faktum som herr Ekström inte kommer förbi att arbetslösheten har ökat under de tre senaste femårsperioderna, vare sig man räknar enbart den öppna arbetslösheten eller den totala arbetslösheten.

Den fråga Jag vill ställa till herr Ekström gäller innebörden i den överenskommelse som man från socialdemokratisk sida har träffat med de borgerliga partierna i finansuiskotlet. Nu ställer herr Ekström frågan lill de borgerliga partierna, vad de i själva verket menar med vad man gemensamt har kommit överens om atl skriva. Hade det inte varit rimligare att herr Ekström skaffat sig kunskap om det, innan han var med om all skriva ell gemensamt dokument? Det är väl litet sent att nu, när man har kommit överens om de här formuleringarna, komma och fråga de borgerliga partierna vad de i själva verket menar. Jag kan inte tolka de skrivningar som gjorts på annat sätt än att de är riklade mot löntagarna och de fackliga organisationerna. I motiveringen för del anliinfiationsprogram som man säger atl man vill ha lalar man bara om betydelsen av att hålla tillbaka löneökningar - inte om någonting annal.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Herr LÖFGREN (fp) kon genmäle:

Herr talman! Jag vill lugna herr Ekström beträffande ansvaret för den skrivning som vi har infört i finansutskottets betänkande 1975:1. Där står Just de ord som herr Ekström citerade angående "betydelsen av att de avialsslutande parternas förhandlingsfrihel ej fär beskäras i sammanhanget". Jag kan förklara all detta är folkpartiets uppfattning. Vi har stått för det i samband med Haga Il-överenskommelsen och vid del tillfälle då den passus infiöl i utskottsbelänkandet som avslutas med de ord som jag nyss citerade.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Jag blir åtskilligt oroad när herr Ekström nu börjar lala om det sätl på vilkel arbetsmarknadsparterna fär komma till tals i samband med de här förhandlingarna. Nu betonar herr Ekström all de skall beredas tillfälle atl medverka, precis som om det skulle innebära au herr Ekström säger: Vi har visserligen skrivii atl ni skall beredas tillfälle atl medverka, men vi är inte alls säkra på all ni behöver komma dil och säga någoi.

Är del risk för atl man har denna uppfattning, vill Jag säga herr Ekström att det är ett föga hedrande sätt atl uppskatta de ansträngningar som i varje fall Jag har £Jori för alt vi skall kunna komma överens om innebörden i utskottets skrivning.

Herr Sträng skulle väl i alla fall kunna inbjudas alt delta i överläggningarna. Han ärju i högsta grad representant fören av arbetsmarknadens parter, eftersom det var den statliga sektorn som satte i gång lönerörelsen förra gången. Med stort iniresse kommer jag nu att få lyssna lill att herr Sträng upprepar vad han lidigare har sagl här i kammaren: Vi gjorde upp på ca 11 % och sedan gick andra ut och gjorde upp på mycket högre nivå.

Delta stämmer inte, herr Sträng. Man måste givetvis ta hänsyn lill vilka kategorier man sluter avtal för. Har man etl stort klientel i ett myckel högt löneläge, där ökningarna är myckel små, och ä andra sidan etl klientel som har lägre löner och som fär mycket slora ökningar, kan procentsal serna visserligen bli olika höga. Men etl faktum är att statens inledning av lönerörelsen öppnade portarna för en uppgörelse, som jag är säker på att de övriga arbetsmarknadsparterna aldrig hade drömt om atl kunna genomföra.

Herr EKSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill säga till herr Löfgren all jag tror att det var mycket välbetänkt atl finansutskotiel skrev, atl arbetsmarknadens parter skall beredas lilljälle att medverka. Det skulle ju kunna tänkas atl t. ex. löntagarorganisationerna när den dagen kommer inte är så särskill benägna att sätta sig ned vid en konferens av den art ni ivrar för. Finansutskottet och riksdagen skall inte föreskriva atl de precis skall sälla sig vid det runda eller det fyrkanliga bordet - det kan länkas au de själva har en mening om pä vilket sätt de vill medverka.

När det sedan gäller herr Burenstam Linder vill jag säga, alt hans senaste inlägg något dämpade den kritik som han framförde i silt första anförande. Han säger atl hans tal om förlorade år innebar atl man försummade atl lägga grunden inför avtalsrörelsen. Vad var Hagauppgörelsen annat än ell försök att lägga grunden inför avtalsuppgörelsen? Men vid bägge Hagauppgörelserna gick moderala samlingspartiet bort från förhandlingsbordet.

Vad innebar då Hagauppgörelserna? Jo, atl löntagarorganisationerna fick försäkringar om ändring i skatiesystemet, den senaste gången en skaltelindring på 1 600 kr. för de breda löntagargrupperna. Det innebar en försäkran om au del skulle ske något på skatteområdet. Herr Bu-

renstam Linder måste väl ändå erkänna atl delta hade en effekt pä den avtalsuppgörelse som sedan träffades vid förhandlingsbordet. Det hade varit verkligt illa, om vi inte hade tagit upp lån i utlandet utan i stället hade accepterat en dålig sysselsättning och hög arbetslöshet här i landet. Del hade varit dålig hushållning med vår ekonomi. I stället har vi tagit upp lån för alt hålla produktionen i gäng och därmed har vi haft betydligt lägre arbetslöshetssiffror än något annal land i vår omvärld.

Visst, herr Åsling, har finansutskottet haft olika meningar om skrivningar. Man kan säga atl man tror si eller så om exporten, men del väsentliga nu, några dagar före Julen 1975, är inte vad man tror eller tycker om procentsatser på olika punkter utan det är ju vilka åtgärder man anser bör sättas in. Vi harju varit överens om alt de åtgärder som nu vidtas är de rätta. Då kan vi väl avsluta höstdelen av riksmötet i enighet om detta. Sedan kommer en ny finansplan den 12 januari.

Ja, herr Hermansson, vad gäller gåvor lill kapitalägarna är det kanske onödigt att behöva säga att vi även första och andra kvartalet 1976 torde ha samma ägarförhållanden som nu. De åtgärder vi sätter in för all hålla sysselsättningen uppe måsle vara anpassade till dessa.

Herr Hermansson frågar också vad del är som vi har kommit överens om. Ja, den frågan ställde jag närmasl till herr Burenstam Linder, eftersom han skrivii under del framlagda belänkandel men sedan riktar en så stark kritik mot del. Jag frågar alltså: Vad var del herr Burenstam Linder var överens med mig om - eller rättare med de andra borgerliga ut-skollsledamölerna om, eftersom jag aldrig förhandlade med herr Burenslam Linder?

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Hen BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Del år som har gått har varit ell ur slabiliseringssynvinkel förlorat år. Detia har herr Ekström i och med ulskottsbeiänkandet också skrivii under på. Det behövs därför nya insalser, eftersom den hittillsvarande politiken har fört oss in i ett svårt läge. Detta är det grundläggande som vi är överens om, ifall herr Ekström frågar efter min uppfattning om vad vi var överens om.

Sedan är det fakiiski på del viset atl detta dessutom är ett ur produktionssynpunkt förioral år, om man bortser frän att vi med utländsk upplåning har betalat en omfattande standardstegring. Jag citerar några rader ur Landsorganisationens rapport om de ekonomiska utsikterna, där det står: "Bedömningen innebär alt Sverige åter skulle få två års stagnation i den ekonomiska tillväxten, endast två år efter den föregående stagnationsperioden." Herr Ekström försöker nu göra gällande atl man i samband med de s. k. Hagaöveriäggningarna i våras faktiskt log elt verkligt grepp för all skapa ekonomisk stabilitet. Ja, de goda avsikterna finns det väl ingen anledning ifrågasätta, och del var också därför som vi var med på diskussionerna inledningsvis, men när vi sedan såg vad innehållet i överenskommelsen skulle bli kunde vi inte skriva på den. Vi kan inte heller finna annat än alt utvecklingen sedan har bekräftat riktigheten

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

av att delta verkligen inte var den allra bästa grunden för en slabiliseringspolilik.

Vi har därför på nytt påpekat behovet av atl man på skatiesidan anlägger etl annal betraktelsesätt. Jag sade det i mitt inlägg, och herr Ekström kom då upp och meddelade att det inte var sä märkvärdigt att socialdemokraterna i del här utskottsbetänkandet hade varit med på att man skulle granska skattesystemet, eftersom det har varit skatteomläggningar mest hela liden under 1970-talet. Nåja, men det intressanta i ulskottsbeiänkandet nu är att del står alt man skall granska "skattesystemets roll i infiationssammanhangel". Del är viktigt. Jag tror inte all herr Sträng eller herr Ekström lidigare i sådan klartext har sagt att skattesystemet verkligen har en inte föraktlig sådan påverkan på infialionen.

Herr Ekström gjorde gällande atl del för den fortsatta stabiliteten är bra att inxesteringarna ökar, och i år, sade han, kommer investeringarna att öka med 7,5 % enligt konjunkturinslitulets senaste rapport. Att inte herr Ekström läser långtidsutredningens sammanfattning har jag Ju förstält, men vad som är värre är att vice ordföranden i finansutskottet uppenbariigen inte heller läser konjunkturinstitutets bedömningar av investeringarna, eflersom del i senaste uttalandet om investeringsutvecklingen i landet alldeles klan sägs alt det på sin höjd blir 4 % ökning av investeringarna, hell fallande på byggnadsinvesteringarna, men ingen uppgång alls i maskininvesteringarna. Del är allvarligt, herr lalman!

Herr ÅSLING (c) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Ekström erkänner atl det i ulskottsbeiänkandet finns en nyanserad värdering av exportutsikterna och infiationsuivecklingen -en nyanserad och från regeringens ganska väsensskild bedömning. Delta är nalurliglvis den grund som vi sedan har byggt vårt förslag lill stabiliseringspolitiska åtgärder på. Därför är de olika värderingarna av utvecklingen inte ointressanta. Anslaget i de stabiliseringspolitiska ambitionerna grundas på denna skiljaktiga bedömning. I sak, herr Ekström, är det egentligen en ganska hård kritik mol regeringens ekonomiska politik som vi har utfärdat i finansutskottets betänkande.

Hen HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Ägarförhållandena är som de är, sade herr Ekström lill mig, och därför måste man ge gåvor och subventioner lill de stora företagen och kapitalägarna. Om man ger gåvor och subventioner till de slora kapitalägarna och storföretagen får de ökade inkomster - och det är vad sorn har hänl. Men det andra ledet återstår ju för herr Ekström atl bevisa, nämligen all det medför ökad sysselsättning och bättre förhållanden för lönlagarna. Del är pä bägge de här punkterna vi är kritiska mol regeringens politik. Under de senaste åren harju miljarder kronor varje år östs ut jusl till sådana lättnader som kunnat hålla uppe kapitalets profiler, om man skall uttrycka del sammanpressat, men delta har icke haft den gynnsamma effeki på sysselsättningen som man inbillar sig

från socialdemokratiskt håll.

Nu försöker herr Ekström avvisa våra förslag med atl de skulle innebära alltför långtgående åtgärder. De krav som ställs av vpk betyder, menar han, att man skall införa planekonomi under de närmaste kvartalen, och alla borde Ju begripa att det inte går.

Jag skall titta på våra förslag i motionen. Vi släller upp tio punkter för kamp mol infialionen:

"I. Kraftiga ingrepp mot monopolistisk prissättning

2. Skärpt kontroll över och åtgärder mol de multinationella företagens prispolilik

3. Prisstopp på alla nödvändighetsvaror

4. Slut på gåvopoliliken lill företagen

5. Slopad mervärdeskatt pä mat och skärpt kapitalbeskattning

6. Förändrad kostnadsfördelning mellan stal och kommun, så atl kommunernas ekonomiska läge förbättras

7. Hyresstopp

8. Åtgärder och förbud mot markspekulation

9. Lågränlepolitik

10. Ingrepp mot märkesvaruraseri och fördyrande reklamjippon."
Det är en rad konkreta förslag som jag hade hoppats att man skulle

diskutera från socialdemokratiskt håll men som herr Ekström alltså med en gest bara avvisar - han säger att detta förutsätter planekonomi. Men själv sitter han ju som ordförande i den kommunalekonomiska utredningen, som skall diskulera frågan om en förändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun för att kommunernas ekonomiska läge skall förbättras. Fordras del planhushållning ocksä för att göra det? Är det inte ett något nonchalant sätt atl avfärda konkreta förslag, herr Ekström?

Liknande är del med de förslag som vi har lagt fram för att förbättra sysselsättningen och motverka arbetslösheten.

Det finns en fråga som finansutskottets ordförande och vice ordförande inie har kommii in på, trots att de har gjort fiera inlägg, och del är: Varför behövs en särskild rundabordskonferens för att diskutera de problem som står upptagna i utskottets betänkande? Vi har hävdat att det är finansutskottets och riksdagens uppgift att bestämma den ekonomiska politiken i landet. Finansutskottet kunde kalla lill sig och höra experter om de här frågorna. Vi anser all det är fel alt finansutskottet vill lämna ifrån sig den uppgiften lill andra organ.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Hen EKSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan glädja herr Burenslam Linder med alt jag har hunnit läsa långtidsutredningens betänkande. Men jag har också medverkat till finansutskoiiels betänkande nr 16, och den siffra som där är angiven för konjunkturinstitutets prognos är 7,5 % uppgång av industriinvesteringarna. När herr Burenstam Linder anslöt sig lill ulskottsbeiänkandet så där i efterhand kunde han ju ha varit päslridig och sökt få den siffran ändrad, om den är fel, men den står där - och under

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

betänkandet finns herr Burenstam Linders namn.

När det gäller exportutsiklerna säger herr Åsling alt del är en väsensskillnad mellan regeringens bedömning och finansutskottets. Men hur har ni då kunnat förklara all de älgärder som nu föreslås och som riksdagen kommer alt besluta om i dag är väl avvägda om del är en väsensskillnad mellan bedömningarna? Del harjag väldigt svårt au förslå.

Herr Hermansson menar att "gåvor" lill företagsamheten i landei ökar inkomsterna för näringslivet och för kapitalägarna. Skälet till att vi säller in de här stödåtgärderna är alt vi vill hålla sysselsättningen uppe. All vi har lyckats därmed kan inte herr Hermansson bestrida, om han jämför sysselsättningen i vårt land med den i många andra länder. Det är därför vi vidtar olika åtgärder av del slaget. Eftersom jag bor i ett område i landet med skogsindustrier, kan jag försäkra herr Hermansson atl det lagerstöd som införts har betytt myckel för atl hålla sysselsättningen uppe där. Hur skulle det ha sett ut annars för de anställda-om regeringen hade fört en politik som kanske hade varit lik den vid 1930-ialeis ingång?

Härsälis elt lagerslöd in som gördel möjligt för förelagen all producera på sikt för alt sedan kunna sälja när konjunkturen vänder. Jämsides med detla har naturiigtvis trygghetslagarna betytt mycket. Permitteringar har knappast förekommit. Man har i stället rustal, investerat, städat i fabrikerna. Del har t. o. m. förekommit au de som år ut och år in arbetar innanför fabriksgrindarna har fäll åka upp lill företagens skogsdomäner för all där se hur elt modernt skogsbruk bedrivs. Det har varit av värde för dem, och det har också varit ett bevis pä all man från företagens sida har känt ansvar, som jag tidigare sade. Vi bör ge en eloge för atl man känner detla ansvar för sysselsättningen i landet.

Hen KRISTIANSSON (c):

Herr talman! Jag är ganska medveien om all jag inte har så mycket alt tillföra debatten efter den här siorrundan. Eftersom jag pä förhand hade bestämt mig för att jag skulle gå upp i debatten - jag brukar inte slita den här talarstolen i onödan - så vill jag ändå göra några kommentarer, framför alll naturiigtvis i anledning av finansutskoiiels betänkande nr 16 som här har diskuterats. Jag skulle också vilja anknyta något lill långtidsutredningens analyser, eftersom de har tagits upp i del nyss avslutade replikskiftet. Jag vill förutskicka att jag inte har läst denna ulredning. Men Jag har som ulgångspunkl en intervju med ingen mindre än finansminister Gunnar Sträng, så jag är väl inte alldeles ute på lösan sand.

Finansutskottets betänkande nr 16 redovisar ju en hel del värt atl veta för svenska folkel och kanske inte minst för politikerna. Man summerar utvecklingen och säger beträffande infialion och prisstegringar, som jag förutsätter har diskuterats i den här debatten, som jag inte haft möjligheter att följa, all vi under 1960-talet hade en 4-procentig infialion, i början av 1970-lalet hade en 7-proceniig och nu i mitten på 1970-ialei har en lO-procentig infialion. Det har ackumulerats en obalans i våra

utrikesaffärer - eller eli underskott - som fram till 1976 års slut beräknas omfatta 20 miljarder kronor, en myckel aktningsvärd summa.

Det är möjligt atl socialdemokraterna och regeringen förmenar all del är värt 20 miljarder kronor om svenska folket under den här treårsperioden har levat gott och varit vid gott mod. Förhoppningsvis kan man kanske då anta alt det också kommer all ge ett förnyat mandat när vi går till val 1976. Jag skall självfallet inte på något säu spekulera i deua.

Den breda enighet som ligger bakom utskottets konstaterande om läget lycker jag är glädjande, men den sträcker sig naturligtvis inte så långt som önskvärt vore. Den sträcker sig till ett konstaterande av hur förhållandet är i dag och vidare till att man inte kan fortsätta på detta sätl. Den nuvarande utvecklingen måste brytas. Jag tycker att det är av värde att man har kommit så långt. Om man sedan kunde bli överens om åtgärderna så vore det naturligtvis ännu bättre. Man skall väl inte på förhand säga vare sig atl det är möjligt eller all del är omöjligt utan ålminstone ha förhoppningen kvar. .Man har i varje fall kommit överens om atl diskutera vägarna, och jag lycker del ligger mycket i del. Om man sedan kommer att diskutera kring ett runt eller ett fykaniigi bord är mera en fomalilel.

Får jag så säga några ord om långtidsutredningens analyser. Jag sade tidigare alt Jag knyter detla till en intervju med finansminister Sträng, och jag vill gärna - inte minst nu i hans närvaro - ge honom en eloge för hans oförblommerade sätt alt säga sanningar. Del har han aldrig varit rädd för, och det inger respekt för honom i alla läger.

Långtidsutredningen släller, lycker jag, på ett alldeles särskilt säu i del här avseendet kyrkan mitt i byn så till vida all den anger att för alt komma ur den här obalansen, vilket den förmenar är nödvändigt, kan vi bara gå lill väga på ell säu, nämligen - för att använda ett gammalt talesätt - arbeta oss ur krisen. Det är ett gammalt och beprövat medel, och del måste vi forisätta med också under år som kommer.

Delta har finansministern understrukit, och det tycker jag är myckel välgörande. Inte minst personligen är jag glad för del, för jag har tidigare i ekonomiska debatter - jag tror bl. a. det var förra året - sagt alt jag anser all vi förhandsdiskonteral möjligheterna att förkorta vår arbetstid i alldeles för hög grad. Jag lycker alt vi har fört en lättsinnig debatt så till vida all vi har förespeglal människorna möjligheter som egentligen inte ligger inom så nära räckhåll. Vi har serverat ett smörgåsbord, skulle man kunna säga, där del bara varit fråga om burman vill ta ut förmånerna. Det är inte mer än ungefär eu år sedan arbetsmarknadsminisler Ingemund Bengisson sade atl han för sitt vidkommande - jag vill låta vara osagt om del gällde även regeringen i övrigt - i princip hade bundit sig för 30-timmarsveckan och att det var bara fråga om överläggningar med fackföreningsrörelsen.

Vidare harjag noterat atl del här i riksdagen väckts mycket långtgående moiioner på området, där det föreslagils alt riksdagen skulle göra ullalanden i samma riktning. Jag har sagt vid många lillfällen, och jag

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska (politiken

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

vill säga del också i denna debatt, alt det finns inte något parti och inte heller någon regering som har mandat att dela ut någon kortare arbetstid. Varje avkortning av arbetstiden fär ju betalas på ett eller annal sätt, och del tycker jag är mycket väsentligt all deklarera.

Jag tror inte att det kommer som någon chock för svenska folkel vare sig att man måsle betala sina skulder och så all säga göra rätt för sig eller att man inte kan avkorta arbetstiden i den takt som förutskickats från visst håll. Jag skulle snarare tro att medborgarna i gemen - åtminstone en mycket stor del av medborgarna - tycker att politikerna och inte minst vi här i riksdagen skulle ha viktigare och mera näraliggande saker att diskutera än hur länge man skall arbeta i slutet av detla sekel. Det tycker jag är en rätt förnuftig slutsats.

Jag hoppas också alt de politiker som varit ute och svävat här kan landa ulan alllför slora skador.

Med detta vill jag ha sagt atl frågan om hur länge vi skall arbeta inte är en partsfråga. Det är inte någon partsfråga mellan företagen och de anställda, ulan del är en ren och klar samhällsekonomisk fråga, där man nalurliglvis också får ta hänsyn till vad del är människorna vill prioritera: fritid, högre lön eller något annat. För all undvika missförstånd och onödig debatt på den här punkten exkluderar Jag i denna debatt de marginella arbetstidsförkortningar som övervägs för vissa begränsade grupper.

Med hänsyn lill rådande förhållanden inom ekonomin ifrågasätter Jag också för min del om del kan vara nödvändigt atl under det kommande årel besluta om en femte semeslervecka.

Jag tror emellertid alt vi framöver-Jag säger också del för atl undvika missförstånd - får en förkortning av arbetstiden, men Jag tycker att det har gått litet av infialion och förhandsdiskontering i hela denna fråga. Det kan nämligen ifrågasättas om det inte blir svårare alt förkorta arbetstiden ju större andel av de sysselsatta som finns i den offentliga sektorn. Jsg tror alt det är så. Den sektorn innefattar nämligen i mycket hög grad sådana arbeten som måsle utföras kontinuerligt, och eftersom rationaliseringsmöjligheterna ofta är mycket små i den seklorn måste arbetstidsförkortningen också bli mycket dyr. Likaså torde stora grupper alltjämt prioritera annan behovstillfredsställelse än ökad fritid, därtill många gånger hårt tvingade av den ekonomiska verkligheten.

Sedan är det mycket som talar för alt i det höggradiga servicesamhälle som vi lever i, där arbetet i hemmet så att säga har fiytiats ut och nu köps tillbaka i form av tjänster eller konsumtionsfärdiga produkter, kan arbetstidsförkortningen inte gå särskill fort, eftersom i princip allt arbete, även det tidigare hemarbetet, skall köpas tillbaka och effektueras inom avtalad arbetstid.

Nalurliglvis har vi - det är klarlagt i de analyser som gjorts - tappat någoi av vår tidigare andel av exporten. Del har framgått också av repliker i denna debatt. Jag skall inte fördjupa mig i det resonemanget. Men den förlorade andelen måste vi självfallet återhämta och även öka ex-

porten. Vi har här i landet latenta, värdefulla tillgångar i skickliga företagare och kunniga arbetare med god moral. Det vill jag myckel starkt understryka.

Men del räcker inte för att bemästra alla svårigheter, i varje fall inte kostnadsutvecklingen. Och jag kan inte underlåta all säga att jag tycker det är fel när man gör den offentliga sektorn till löneledande. Det har skelt vid åtskilliga tillfällen, och det är inte förvånande att vi då råkar i obalans.

Vidare tror jag det är nödvändigt alt bryta de tankebanor som säger atl näringslivet nödvändigtvis måsle vara pä tillbakagång i landet när det gäller sysselsättning och expansion. Det finns säkerligen möjligheter alt vara offensiv också på detla område, men om det skall bli möjligt beror naturligtvis i hög grad pä samhällets insatser och syn på företagen.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att Jag tror del är nyttigt att beakta, alt bakom ett förelag står ocksä en människa - kanske fiera - med familjer som gör goda insatser och lar stora risker. Ulan de många insatserna tror jag aldrig atl vi klarar oss ur den ekonomiska obalans som vi nu har hamnat i. Och för detta krävs positiva åtgärder.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Förra året redovisade många företag stora vinster, så slora att regeringen såg sig föranläten att införa ett nytt begrepp - "övervinster" - och samtidigt låta dessa specialdestineras till fonder för exempelvis miljöförbättrande åtgärder.

När ell förelag som tillhörde denna vinstgivande grupp nu lägger fram en rapport om att det i år ökat sin försäljning med 28 % är det naturligt att tro att vinsten för detta förelag även i år kommer att bli av klassen "övervinst". Därför blir man klart besviken när man samtidigt får veta atl årel innebär en minskning av vinsten med drygt 50 %.

Hur är detta möjligt? Enligt företagsledningen är del främst löneutvecklingen i Sverige i kontrast mot situationen i andra länder som är orsaken. Det har ej varit möjligt att kompensera kostnadsökningarna med ökad produktion och effektivitet. Därför har resultatet blivit en försvagad konkurrenskraft hos den svenska industrin, med minskade exporlmöjligheter som följd. Samiidigi innebär detta lägre självfinansieringsgrad, medan fortsatt behov av investeringar och ökad kapitalbindning i varulager nödvändiggör ökad upplåning. Denna upplåning måste till största delen läggas på den utländska marknaden, eflersom den svenska är övermättad. Enda alternativet är att skjuta planerade investeringar på framtiden och alt reducera redan påbörjade invesieringar. Tyvärr har del senare aliernaiivei måst tillgripas av mänga företag.

Vi behandlar nu inte bara den ekonomiska politiken utan även en eventuell förlängning av den allmänna prisregleringslagen. Det är en lag som blivit hårt kritiserad av många, bl. a. av moderata samlingspartiet. Man tycker att den är ihålig. Den drabbar orättvist, och den fyller inte den funktion som avses.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Till betänkandet i år har vi från moderat håll fogat ell särskilt yttrande, där vi konstaterar att vi skulle kunna acceptera lagen om man genom den kunde bli av med prisslegringarna. Men det är tyvärr inte sä enkelt au man får prisstegringar atl upphöra bara därför att man förbjuder dem. Det har också från många håll klarlagts all prisslegringstakten knappast sänks genom en priskontroll.

Vi har illustrerat detla med en hänvisning lill postverket, som ännu en gång skall genomföra kraftiga porlohöjningar, som motiveras med koslnadssiegringar. Vi lycker atl det är förvånande att man anser atl man med prisstopp kan häva prisstegringar när det gäller t. ex. lastbilstransporter men inte när det gäller statliga brevtransporier.

Del finns även en annan aspekt på prisregleringslagen. Del är risk all större företag som har resurser och gynnsamma förbindelser lättare kan få gehör för sina krav än mindre företag med begränsade möjligheter atl hålla kontakt med myndigheterna.

Det har också hänt en annan sak: Långtidsutredningen har lagt fram silt utlåtande. Man skulle kunna säga att det har kommit som en bilaga eller som en reservaiion till finansutskottets betänkande. Ingen kan missta sig på allvaret bakom de prognoser som där görs. Man säger rent ut all vi måste sluta upp atl leva över våra tillgångar, som vi gjort under de.senaste åren. I stället är det tid all börja betala våra skulder, innan de alldeles växer oss över huvudet. Botemedlet på sikt är enligl långtidsutredningen en mer realistisk ekonomisk politik och ökade industriinvesteringar.

Men utan en förväntan om all en invesiering skall ge eu posiiivi re-suliai görs inte någon investering hos våra förelag. Hur skall de kunna stimuleras till ökade invesieringar, när förutsättningarna är så dåliga som dagsläget visar? Kommer då regeringen att lägga om sin ekonomiska politik sä all vi får några tecken på en näringspolitisk omorientering och en mera positiv inställning till företagandels villkor? Med tanke på utvecklingen under de senare åren i Sverige kan man ställa sig starkt tvivlande till en sådan omställning.

I finansutskottets betänkande kan man utläsa förståelse för företagens problem, men utskottet har tyvärr stannat för alt vad gäller exempelvis rätten atl utnyttja investeringsfonder för konjunkturutjämning begränsa tiden till den 31 mars 1976, medan vi från moderat håll vill utsträcka den till nästa års slut.

I reservationen 2 har vi närmare motiverat vårl ställningstagande och påpekat hur viktigi det är att på alla sätt försöka stimulera näringslivets invesieringar mol bakgrund av atl vi väntar en beiydligi sämre kon-Junkturutveckling nästa år. Därför anser vi atl den 31 mars måste vara en alldeles för lidig tidpunkt all dra in lillslåndel all utnyttja investeringsfonden, speciellt som riksdagsarbetet nu tar en paus och några nya beslut knappast kan fattas förrän i slutet av februari eller i bögan av mars 1976. Del är lång tid ur företagarnas - och därmed även ur de anställdas - synpunkt, och planeringsarbetet kan då inte bedrivas på

ett effektivt sätt.

När vi nu är så pass överens om huvudlinjerna i den ekononiiska politiken, tycker jag atl del aren skönhelsfiäck all vi inie kan vara litel mer liberala mot våra företag och ge dem ett extra handtag i deras kamp att producera för landet livsviktiga varor, som kan säljas på våra exportmarknader.

Med del anförda ber jag, herr lalman, all få yrka bifall lill reservationen 2 och i övrigt till vad utskottet hemställt.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Bland alla produkter som bjuds ut till försäljning finns en grupp konsumtionsvaror och tjänster som är nödvändiga för livets uppehälle och som ingen kan klara sig utan. Dit hör en stor del av våra livsmedel och vad vi kallar för dagligvaror.

Genom prisutvecklingen under de senaste åren har regeringen tvingats föreslå olika åtgärder, såsom prisslopp och subventioner i första hand på de viktigaste livsmedlen men också på en del dagligvaror. För en del andra varor gäller att prishöjningar skall förhandsanmälas.

I propositionen 1975/76:41 föreslår nu regeringen all allmänna prisregleringslagen skall tillämpas yllerligare ett år. Detla är enligl vänsterpartiet kommunisterna en nödvändig åtgärd, som borde utvidgas så att prisstoppet kom att omfatta hela dagligvarusortimentet, så som vpk har föreslagit i molionen 40.

Prisstoppet pä mjölk och mjölkprodukter samt kött och fiäskvaror som kombinerats med subventioner via statskassan till jordbruket har förhindrat vissa ytterligare prisstegringar som annars skulle ha inträtt. Utan prisstoppet hade den genomsnittliga prisstegringen på dagligvaror varit ännu större.

Prisstoppet på vissa livsmedel har emellenid inte kunnat hindra atl den allmänna prisstegringen såväl på dagligvaror som på konsumtionsvaror i allmänhet fortsati i ökat tempo. Prisstoppets verkningar begränsas av undantagen.

Enligt den officiella statistiken från statens pris- och kartellnämnd har priserna på dagligvaror under del här årets tre första kvartal gåil upp med 10,2 %. I begreppet dagligvaror ingår då förutom maten även cigaretter, kemisk-tekniska produkter och mjukpapper. Men där ingår inte rotfrukter, grönsaker, frukt och bär annat än i konserverad eller fryst form. En jämförelse med förra hösien när del gäller dessa varor visar på kraftiga prishöjningar.

Priset på en så viktig basvara som potatis har gått upp med mer än 100 % och detla har föranlett eu ingripande i prisutvecklingen. Priserna på övriga rotfrukter och grönsaker har stigit med 25-30 96. De prishöjningarna finns inte med i den officiella statistiken. Räknar man med de prishöjningar som har förekommit enbart på mat och dryck blir procentsatsen för de tre första kvartalen i år sannolikt högre än de officiellt uppgivna 10,2 %.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Till de nämnda prishöjningarna skall läggas höjda taxor och avgifter, vilket i sin tur påverkar hyrorna. Kläder och skor hör också lill de varor som stigit kraftigt i pris under det senaste året. Stigit har också utgifterna för nästan alla tjänster som vi är beroende av. reparationer, arbetsresor etc.

Herr Hermansson har i silt inlägg påpekat att monopolbildning och sammanslagning av förelag oflasl har en negativ inverkan på prissättningen. Det talas ofta i detta sammanhang om vikten av fri konkurrens, vilket är en myt. Varje fusion som i verkligheten leder till sämre konkurrens fär konsumenterna till sist betala i form av högre priser. Sammanslagningar sker för det mesta med regeringens samtycke. Riksdagen borde besluta om en lagstiftning som förbjuder den monopolbildning som inte bevisligen är till fördel för konsumenterna och alltså införa lagar som tvingar företagen alt konkurrera i stället för atl som nu ofta sker samarbela när det gäller prissättningen. Ingen tror väl all Åhléns köp av NK-koncernen med dess Epabutiker, vilket är den senaste fusionen, kommer all innebära sänkla konsumentpriser. Följden blir i stället en minskad konkurrens - det är Ju konkurrensen som köps ul.

Alll delta sammanlaget försvårar för stora grupper i vårl samhälle att på elt tillfredsställande sätt klara sin försörjning. Vänsterpartiet kommunisternas förslag atl prisstoppet skal! utvidgas lill att gälla alla dagligvaror äi' därför väl motiverat och betingat av att infialionen och särskill de höjda priserna på dagligvaror, däribland livsmedel, ulgör en särskill stark belastning för de grupper som av olika skäl måsle använda en siörre del av inkomsten för inköp av livsnödvändiga varor. Till dem som använder en relalivi sett siörre del för dessa inköp än höginkomsttagarna hör barnfamiljer, arbetare med tunga yrken och låginkomsttagare, däribland pensionärer.

Under den senaste veckan har vi läst i pressen om vad långtidsutredningen kommii fram till. Dess slutsats är att vi konsumerar över våra tillgångar och all en skärpning av konsumtionen är nödvändig för en jämvikt i bytesbalansen.

Visst finns det grupper i värt samhälle som konsumerar över sina behov, och alltför ofta är del undanhållna skattemedel som används för överkonsLm:tion av varor och tjänster. Men det gäller inte de grupper av människor som jag nyss har talat om.

Skall vi komma till rätta med den överkonsumtionen behövs en annan styrning av utbudet av varor och tjänster. Produktionen måsle då inriklas på människors behov och inte på den vinst en vara kan ge. Den årliga summan för inköp av dagligvaror ulgör 36 miljarder kronor, och del lämnar utrymme för en dragkamp mellan företagen. Osund forskning, reklam och marknadsföring som manipulerar konsumenterna måste beivras. Verksamheten måste i stället bedrivas i informativt syfte och vara vederhäftig i ordets rätta bemärkelse.

Etl sätt alt styra produktionen och konsumtionen är alt påverka priserna på de för alla människor nödvändiga varorna i positiv riktning.

Vänsterpartiet kommunisterna har under en följd av år siälli kravel Bon med moms på maien - eu krav som vunnii en allt starkare anslutning bland allmänheten men som övriga partier i riksdagen varje år röstat emot med olika argument. I dagens molion föreslår vi en annan dellösning av prisfrågan av särskild belydelse för lönearbeiare och alla med låga inkomster och som en första åtgärd i kampen mot infialionen. Förslaget avfärdas av utskottets majoritet med motiveringen att en sådan åtgärd ej är påkallad i nuvarande läge. Motionsyrkandel avstyrks därför. Frågan blir då vilken infialion och prishöjning som skall tolereras, innan åtgärder blir påkallade.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till den reservation av herr Hermansson som är fogad till finansutskoiiels betänkande nr 15.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Herr finansministern STRÄNG:

Herr lalman! Milt inlägg här i dag har kanske närmasl karaktären av en pliktuppfyllelse, som jag å dragande kall och ämbetets vägnar känner mig tvingad till - denna deklaration med hänsyn till att jag om en månad kommer att lägga en statsverksproposiiion på riksdagens bord med en finansplan och en nationalbudget samt en så pass aktuell avstämning av den ekonomiska situationen som det då finns möjlighet till.

När jag nu ändå har begärt ordet vill jag inledningsvis göra en litet ovanlig refiexion. Jag konstaterar nämligen enigheten i finansutskottet i vissa väsentliga strategiska avsnitt när del gäller bedömningen av den ekonomiska utvecklingen. De två reservationer som avgivits splittrar inte denna bild av enighet. Herr Hermansson återkommer i sin reservation till atl presentera sitt speciella samhällssystem och etl program för atl nå fram till del samhällssystem som enligt hans specifika uppfattning är det riktiga. Den moderata reservationen gäller en förlängning av investeringsfondernas användning och tillämpning lill den 31 december 1976.

I del senare fallet har finansutskottet sagl all man för dagen inte har någon anledning att ändra på den "lilla finansplanens" slutsatser. Man förbehåller sig rätten all fundera på del litel längre fram. Jag tror alt ulskoltel har intagit en klok och riktig ståndpunkt. Man håller beredskapen uppe men anser inte au man i dagens situation mot bakgrund av den ännu relativt höga investeringsaktiviteten och det utomordentligt goda sysselsättningsläget för bl. a. byggnadsarbetare har anledning atl redan nu binda sig.

Vad jag finner mest intressant i finansutskottets betänkande är följande, som Jag citerar från s. 15 i betänkandet nr 16:

"Alt i nuvarande läge föra en ännu expansivare finanspolitik är med hänsyn till utrikesbalansen och prisstegringsriskerna ej tillrådligt. Detta sätter snäva gränser för riksdagens beslut om yllerligare statsutgifter. Skulle sådana beslut få större dimensioner och gå utöver vad som erfordras för energibesparande åtgärder krävs enligt utskottets mening att

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska jwlltlken

riksdagen samtidigt beslutar om kompenserande finansiering eller att kreditpoliliken skärps."

Det sista anserjag faktiskt såsom en sensation i utskottets skrivning, eftersom belänkandel har undertecknats av de borgerliga ledamöterna. Jag betraktar det såsom ett välkommet intellektuellt tillfrisknande i våra ekonomiska debatter. Följaktligen hälsar jag det med stor tillfredsställelse.

I denna debatt har det klagats över au den förda ekonomiska politiken inte har varit tillräckligt realistisk. Den borde ha varit så realistisk och så förtänksam alt vi hade sluppit utlandsupplåningen, som nu bl. a. pä grund av långtidsutredningens slutsatser framstår som etl så betänkligt inslag i framlidsbedömningen att vi snarast möjligt måsle se lill att försöka återställa ordningen i det avseendet.

_ Nu lycker jag nog all kritiken av utlandsupplåningen och efterlysandet av en mera realistisk politik som skulle ha inneburit atl vi sluppit denna upplåning, när den framförs av oppositionen, ulgör en i högsta grad osann beskrivning av hislorieulvecklingen. Det är inte så förskräckligt länge sedan en broschyr framlades inför offentligheten, fabricerad av en del av del bästa vi kan visa upp i fråga om nationalekonomisk expertis, dvs. personer som är dekorerade med professorstillar i långa banor, där det mycket energiskt hävdades att nu måste del lill en kraftig uilands-uppläning för alt klara den framlid vi har atl gä till mötes.

Det är bara elt och elt halvt år sedan vi kunde notera det inlägget i debatten. Med utgångspunkt i detta -jag minns del myckel väl - yrkade oppositionens företrädare med stor andfåddhet på atl finansminislern snabbt skulle realisera önskemålet om den kraftiga utlandsupplåningen.

Vid det tillfället förde jag resonemanget - jag är beredd all dra det i åminnelse nu - att utlandsupplåningen bör ses med vissa variationer betingade av vilka del är som lånar. Jag är den förste all understryka del allvarliga i den upplåning vi har nu och nödvändigheten av alt återställa balansen i våra utrikes affärer så att upplåningen i varje fall inte ökar. De kapitalkostnader vi har dragit på oss uppgår redan 1976, som det har sagts i utskottsbetänkandet, till 2 miljarder, och del kan hända att de når upp emot 3 miljarder när vi kommer fyra å fem år fram i liden, för så snabbi lägger man ju inte om politiken.

Jag är alliså angelägen om au undersiryka allvarei i delta, men del finns ändå en variation i konfekten som är värd att understrykas. Om etl enskilt förelag lånar pengar utomlands, så har företagaren alltid gjort en bedömning, som är rent företagsekonomisk: Kan jag låna pengarna och med dem göra en investering, så bedömer jag företagets framtid vara sådan all jag kan betala räntor och amorteringar av den avkastning som den nya investeringen ger och naturligtvis också tjäna en slant på det hela - i annat fall gjorde jag nu inte investeringen. Men det är litet annorlunda, när stal och kommun förstärker sina inkomster med upplåning utomlands.

I allmänhet har såväl kommuner och landsting som staten behov av

all finansiera sina budgeter via elt inslag av upplåning. De statliga, kommunala och landstingskommunala investeringarna ger inte profil och avkastning på samma sätt som de privata. Genom en finansiering via utlandsupplåning bygger man således upp ett kostnadsläge som är förtvivlat svårt alt nedbringa. Jag tror inte atl jag behöver understryka det - jag är alldeles övertygad om att kommunala kassaförvaltare och finansborgarråd har precis samma uppfattning. Även om man roar sig med all säga alt utlandsupplåningen finansierar investeringar som sjukhus, läng-lidsvärdshem, skolbyggen och universitet så blir det ändå i praktiken en historia som ligger farligl nära driftskostnadernas nödvändighet och ofrånkomlighei. Ur den synpunkten är naturligtvis utlandsupplåningen i alll väsentligt problemet, om den offentliga sektorn finansierar sin verksamhet där.

När jag lidigare har sagt delta, så har det väckt en viss indignation. Man har gjort gällande att det är finansministern som skall ut och låna i utlandet för atl den svenska kapitalmarknaden skall stå lill förfogande för den produktiva industrin, som det brukar heta. För den senare är det inte sä avgörande om man förser sig på svensk kapitalmarknad eller på utländsk, eftersom man gör sin investeringskalkyl och sin företagskalkyl i båda fallen innan man lånar pengar. Med hänsyn lill ränteskillnaden kan del spela en viss roll, eftersom den längre upplåningen utomlands fortfarande är väsentligt dyrare än vad den är här hemma. Jag vill undersiryka att det är annorlunda för den offentliga sektorn. Detta var en analys av problemet som del kan vara värt att göra i en sådan här ekonomisk debatt.

Det avgörande är ändå att det är beskäftigt och oriktigt av oppositionen att nu kritisera den utlandsupplåning som redan har gjorts. Ni har -Jag använde uttrycket med stor andfåddhet - yrkat pä den utlandsupplåningen lidigare. Jag tillhör inte dem som botaniserar i gamla akter och använder dessa i den politiska debatten. Har man inte cement i stället för grå celler innanför pannbenet så måsle man ju vara på det klara med all i den mån som förulsällningarna förändras för den ekonomiska politiken, sä måste också diskussionerna och åtgärderna förändras. Men i detta fall hade jag ändå elt visst behov av att säga vad jag nu har sagt.

När jag ser på situationen i dag sä är det fråga om gamla kända ting som jag som hastigast skall repetera. Ännu så länge har vi på elt överraskande sätt hållit den höga sysselsättningen uppe. 90 000 fier människor i sysselsättning under månadsskiftet oktober-november jämfört med för ett år sedan ärju en verifikation på alt det svenska samhällsmaskineriet fortfarande går i hög takt. Även om man med utgångspunkt i leveranssiffrorna och orderingången klart kan avläsa en dämpning och man samtidigt har i bakgrunden de internationella ekonomernas och statsmännens uppfattning om en uppgång under 1976, så är det svårt att redan nu anslå de definitiva rekommendationerna för hur den ekonomiska politiken skall hanteras. Man får nöja sig med atl bedöma den

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

4 Riksdageits protokoll 1975/76: 40-41

Nr 40

Onsdagen, den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

i dagsläget och hålla en hög beredskap samt vara beredd på alternativa ingrepp, självfallet gärna i båda riktningarna. Jag fattar del så au ulskollels huvudsyfte är samslämmigl med den deklarationen.

Jag skall inte ytteriigare fördjupa mig i arbeislöshetsstatistiken. De enligt arbetskraftsundersökningarna 1,8 procenten arbetslösa är en fin siffra vid denna tid på året. Alt vi har haft nyanmälda lediga platser i november lill ett antal som är större än under del senaste halvåret kan också framstå som en inadvertens om man ser på vissa andra inslag i den ekonomiska bilden som går ål andra hållet.

Allt detla skall sättas i samband med den internationella situationen på arbetsmarknaden, som har varit till yiieriighet dyster med en normal arbetslöshet som har legat på 4, 5, 6 och 7 och i något fall ända uppe på 9-10 %. Vi har levt vårt egel liv i denna omvärid. Man kan fråga om del har varit elt naturiigt eget liv. Ja, vi har valt denna väg hell enkell därför all vi säller sysselsättningen i en sådan prioriterad slällning i hela den ekonomiska politikens spektrum av åtgärder, och vi står lill svars för det.

Hur del blir i fortsättningen vel jag ingenting om i dag annat än att sysselsättningspolitiken även fortsättningsvis kommer att ha denna klart prioriterade slällning när vi bedömer de ekonomiska ingripandena.

Utlandsupplåningen, som är värt slora problem, modifieras kanske lilel grand i valutareservens ulveckling. Den har i vårt land förstärl<ts med ca 4,5 miljarder under den senaste lolvmånadersperioden. Vi har 13 miljarder eller, om vi tar med tidsdispositionerna, kanske 16-17 miljarder. Vi har en valulaställning som är förhållandevis god, även om den inte är någonting att skryta med om jag ser den i samband med och i relation till den ständigt ökande utrikeshandeln. Och del är naturligtvis en jämförelse som vid sådana här deklarationer bör göras.

Men det ligger naturligtvis också en förklaring i alt åtskilligt av de upplånade medlen ännu inte har satts i disposition i vårt näringsliv. Medlen går in i riksbanken och i affärsbankernas valutareserver och växlas om i svenska pengar. Jusl denna förstärkning av valutareserven har naturligtvis, i en iniernaiionell bedömning av landets ekonomi, åtskilligt av positivt värde.

Etl annat uttryck för atl vi forlfarande lever under en mycket stark intern efterfrågan finner man om man tittar litet närmare på kreditstatistiken i vårl land. Vi har haft en nyutlåning som jag snabbi bara skall diktera in några siffror om lill protokollet. Det kan ju vara av intresse för dem som läser protokollet.

Nyullåningen till kommunerna låg i oktober månad förra årel på 230 miljoner. I oktober i år låg den på 515 miljoner. Nyullåningen lill företagen var i oktober för ett år sedan drygt 2 miljarder. I oktober i är låg den på 2,7 miljarder. Vi hade - och del är väl del intressanta - för etl år sedan en utlåning till hushällen på 1,3 miljarder. I oktober månad i år låg den pä 3,1 miljarder. Det betyder en total expansion på utlåningssidan frän 3,6 miljarder lill 6,4 miljarder. Delta är uttryck för en hög intern

efterfrågan. Å andra sidan innebär det naturligtvis ocksä att den tidigare så snabba ökningen av de svenska hushällens sparande nu har upphört. Men har man kommii upp i den sparkvot som vi nu har i de svenska hushållen och som är tre gånger högre än vad vi hade i slutet på 1960-lalet är det, så som jag ser del, ingenting alt gruva sig över, ulan det är snarare anledning atl vara tillfredsställd med att man har nöjt sig med det hushållssparande man för närvarande har och är beredd att satsa sina inkomster och slantar på en intern efterfrågan. Vi behöver den i sällsynt hög grad just nu när den externa efterfrågan är så pass dämpad.

Ullåningssiffrorna harju sin motsvarighet, som framträder om jag ser på försäljningsutvecklingen. Den sista månaden av perioden oktober 1974-oklober 1975 - den här uppgiften är naturligtvis inte tillfredsställande vid en korrekt redovisning, eftersom vi hade en klar nedgång i försäljningen i oktober månad i Qol - har försäljningen visat en volymmässig ökning på \2%. Märk väl att jag säger volymmässig ökning. En volymmässig ökning av 12 9é i detaljhandeln är alldeles särskill uppseendeväckande.

Vi vet allesammans - jag tror Jag sade del i går - att 1975 kommer att representera etl absolut svenskt rekord i fråga om inköp av privata personbilar.

Hur är del då med priserna i atmosfären av en stark intern efterfrågan? Naturiigtvis har vi haft en för hög prisstegring i vårt land, men här som pä andra håll är ju allting relativt. Prisstegringen är rimlig internationellt sett. Tolvmånaderstalel hos oss ligger pä 8,9 96, och jag skulle väl ändå väga säga att vi kommer att passera det här årel, oavsett om Jag räknar perioden december-december eller kalenderåret, med en prisstegring som häller sig något under 10 %.

Även det är för år 1975 internationellt sett en god ulveckling. Jag har ibland setl i pressen att man diskonterat en snabbare prisnedgång i andra länder än vad som måhända är befogad, när man tagit något månadstal och multiplicerat upp det till årstal. Tyvärr har på senare lid denna för nationerna i och för sig glädjande prisnedgäng stagnerat. Pä sina håll har man t. o. m. under de senaste månaderna - danskarna är nu i den situationen - kunnat avläsa en ny prisstegring, vad nu det kan innebära. När det gäller handeln med de slora, lunga varorna anser man att efterfrägeläget pä nytt böriar ge möjligheter för nya prisutbud som ligger högre än de gamla.

Jag nämnde lidigare den allvarliga situationen när det gäller bytesbalansen. Den har nu på ett alldeles särskilt sätt understrukits av långtidsutredningen. Vid sidan av sysselsättningen blir naturligtvis återställandet av bytesbalansen del stora strategiska problemet för den här nationen under den närmaste femårsperioden. Eftersom vi beslutat oss för alt vi inte skall svälta oss till balans utan arbeta oss till balans, måste det - om sysselsättningen sätts i första hand - medföra återverkningar på andra sektorer i den samhällsekonomiska helheten, sektorer som offentlig konsumtion och fortsalt expansiv reformverksamhet. Del betyder

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

inte uteslutande av en fortsati reformverksamhet, men det betyder säkerligen en lugnare takt, om vi skall klara de två strategiskt viktiga problemen - upprällhållandet av sysselsättningen och återställandet av bytesbalansen.

När jag lyssnade till de lidigare talarna i dag gjorde jag etl par anteckningar. Herr Burenslam Linder gjorde gällande, när han lade ut texten pä det magistrala sätl som är hans eget, alt den "dåliga ekonomiska politiken" får sin konkretisering bl. a. i den situation som vi avläser på sko- och texiilindustriområdet med del försämrade konkurrensläge som industrin försatts i, naturligtvis - enligt herr Burenstam Linder -på grund av atl vi fört en dålig ekonomisk politik här i landet. Jag tror inte att rnan skall betrakta vare sig sko- eller textilindustrin som representativa områden för en bedömning av landels internationella konkurrenskraft. Detta är ett par områden där inga sådana lagar gäller. De underutvecklade länderna, där man betalar en lön som ligger på en tredjedel av vad motsvarande grupper i värt land tjänar, skall någonting producera för alt fä in de valutor som de behöver för sin uppbyggnads-verksamhet. De slår sig på textil och skor. Jag har kanske lidigare sagl här i kammaren all vi vid den svenska gränsen kan köpa i Mexiko tillverkade Jeans - den här specifika lypen av byxor - för ell pris som inte täcker sylönen för en svensk sömmerska. Det beror naturligtvis på utgångslägel. Försöker vi vara konkurrenskraftiga pä dessa områden, lar vi oss vatten över huvudet. Det finns avsnitt inom textilbranschen där vi är konkurrenskraftiga, och de avsnitten skall vi odla. Men del finns stora, dominerande områden, belräffande vilka det är lika klokt att vi med en gäng säger atl här har vi inte en chans att hävda oss, om vi vill hålla gränserna öppna för import från de fattiga underutvecklade länderna. Men del är inget uttryck för ell allmänt dåligt svenskt konkurrensläge - det finns dess bättre annan produktion här i landet där vi i varje fall hitintills har hävdat oss på etl tillfredsställande sätt.

Herr Burenstam Linder tyckte alt det var utomordentligt välgörande atl vi nu fåll elt enhälligt betänkande från finansutskottet, vilket således även mina partivänner står bakom. Jag avslöjar väl ingen hemlighet om jag säger au även finansministern står bakom skrivningen atl skattepolitikens roll i infiationssammanhang bör bli föremål för diskussion i de framtida övervägandena - vilken form dessa nu än får. Det är naturligtvis inget nytt. Har vi glatt herr Burenslam Linder med detta -så all righl; glädjeämnena är förmodligen inte alllför rikhaltiga i hans politiska tillvaro, och därför skall jag inte missunna honom den glädjen. Men när vi under senare år haft våra Hagaöverläggningar har vi ju fört in skattepolitiken och lönepolitiken i det mycket klart uttalade syftet att söka åstadkomma en siörre grad av stabilitet, en lägre nivå för kostnadsutvecklingen i värt land och därmed ocksä för infiationsuivecklingen. Det finns alltså ingenting specifikt nytt i deua. Men om del uppfattas som någonting nytt och det faller i god jordmån är jag tillräckligt generös för att även acceptera uttalandet härom.

Jag känner emellertid behov av alt göra något av en reservation. Jag har i några av inläggen i dag funnit litet för stora förväntningar på del förhållandet atl finansulskoltel skrivii ihop sig om nödvändigheten av en överläggning mellan representanter för de olika politiska partierna och även andra - man har ju vid del här tillfället vidgat kretsen.

Atl man velal vidga kretsen är rätt intressant. Om det ger någonting vet jag inte. Vi har haft stora svårigheter all hålla ihop den begränsade församling som deltagit i de båda lidigare överläggningarna. Både herr Bohman och herr Hermansson ledsnade på sällskapet och klev av när del började bli spännande och man skulle träffa en uppgörelse. Om vi skickar inbjudningskort till Krister Wickman, till herr Hernelius, till vice talmannen Torsten Bengtson, till vice talmannen Cecilia Nellelbrandt och lill de olika arbetstagarorganisationerna - liksom naturligtvis, såsom hittills, till finansutskoiiels ärade ledamöter - så får vi en församling som kommer att uppgå lill 20 ä 25 personer. Det kommer väl i och för sig att medföra en mer nyanserad och varierad diskussion. Huruvida resultatet blir något annal är jag inte säker på. Del var den rescrvalionen jag ville göra. Den omständigheten alt tnan sitter fiera och resonerar är ingen garanti för att man kommer fram lill en politisk lösning som kan accepteras i del här huset och vara riktrote för politiken framöver.

När det gäller frågan om arbetslagarnas medverkan har finansutskottet försiktigtvis uttryckt sig på del sättet, atl sedan man tagit in de politiska representanterna för regering, finansutskott och riksbanken, bör man se till att löntagarorganisationerna hålls informerade med tanke på all de också skall göra sin insats i debatten - ställningstagandet beträffande formerna för denna medverkan har överlämnats till regeringen. Jag tror alt ett av de klokaste inslagen i utskottsbelänkandet är att man inte i detalj fastställt formerna för arbetstagarnas medverkan ulan överiåtit detta till regeringen.

Herr Hermansson gjorde några siffermässiga jämförelser mellan industriinvesteringarna och de offentliga investeringarna. Han drog av siffermaterialet slutsatsen att herr Bohman i den förda politiken har blivit bönhörd över hövan. Au en viss relativ nedlagning, i förhållande till 1960-talet, har rått på den offentliga seklorn har sina naturliga förklaringar, som herr Hermansson väl känner till. Har man 20 000-25 000 lomma lägenheter i fierfamiljshus blir de byggande företagen mer försiktiga i sin igångsättning. Det är en alldeles naturlig och i och för sig riklig reaklion. Har man gjort undan en hel del lunga invesieringar inom den kommunala sektorn - jag tänker på specialsjukhusen och skolans område - kvarstår del visserligen många tunga investeringar: barnomsorgen och långtidsvården exempelvis. Men lidigare hade vi allt detta på en gång. Nu bör det bli lilel lugnare 1 det avseendet. Då får man också en viss nedlagning. Framför allt spelar det en enorm roll för kommunerna vilken takt man har i bostadsbyggandet, eftersom sekundär-invesleringarna lill bostadsbyggandet är etl mycket avgörande kommunall invesleringsengagemang.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Den industriella seklorn har fått ett förhållandevis större utrymme i invesleringsfördelningen och pä kredilmarknaden och kapitalmarknaden; men jag tverkar inte alt säga att del har skett alldeles medvetet utifrån vad jag inledningsvis berörde, nämligen vårl stora problem med bytesbalansen. Vi måste förstärka den svenska industrins kapacitet. Vi måste få iner atl exportera i en konkurrenskraftig uppgörelse med andra nationer. Del här ställs varje nation inför, oavsett politisk regim. Jag har tillräcklig erfarenhet av diskussioner med sådana nationer som inte har något nämnvärt privat näringsliv ulan ell näringsliv som drivs i slaiens regi, och vad är exempelvis nationerna i öster intresserade av? Jo, att exportera, exportera och exportera för att få in de valutor som de måste betala den ofrånkomliga importen med. Varje samhälle i utveckling har delta krav framför sig och kan inte leva i de gamla fattiga agrarsamhällenas enkla bytesförhållanden med isoleringen inom de egna gränserna. Jag tycker atl herr Hermansson skall se den här frågan utifrån litet mer toleranta synpunkter och inte försöka åstadkomma kontroverser på del säu han gjorde. Vi har precis samma iniresse, det må vara privata företag eller statliga industriföretag som arbetar, nämligen att exportera. Grunden för fortsatt expansion är vad exporten betyder valuiamässigt, bylesbalansmässigt och sysselsällningsmässigt.

Herr Hermansson tog upp frågan om den slösakliga interna konsumtionen och hade en debatt med herr Burenstam Linder på del området. Det är en diskussion som har förts mänga gånger i kammaren: om man skall tolerera del s. k. prylsamhället eller inte. Jag har i det avseendet kanske varit litet överraskande tolerant då jag har sagt: även om det kommer ut ting som är onödiga irorjag inte att detla på något avgörande sätt förändrar människornas konsumtionsvanor i ell fritt demokratiskt samhälle. Man har sina egna värderingar om var man tycker atl man skall salsa sina pengar. Atl från toppen tala om för svenska folkel att del är dumt alt köpa det, men klokt att köpa del kan vara en pedagogisk uppgift, som både herr Hermansson och jag kan ägna oss åt. Men jag tror fasligt litet på att vi kan komma till det resultat vi önskar genom förbud.

Bilarna är naturligtvis etl sådant område där vi har en överkonsumtion - Jag angav vissa siffror tidigare - men det är en överkonsumtion som svenska folkel med en mycket bastant majoritet har ställt sig bakom. Då fär vi lov alt acceptera del. Jag tror inte att vi har möjligheter atl göra om människornas värderingar i det avseendet. Båtar är en annan sådan där historia. Herr Hermansson nämnde ordet plastbålar. Om emellertid plasi;båten är funktionsduglig och gör samma tjänst som den båt som herr Hermansson seglar omkring med regelmässigt varje sommar här i Östersjön är det ingenting all säga om plasibåten. Då fär man acceptera även den såsom elt uttryck för vad den enskilde individen anser sig villig alt spendera sina slantar på. Tycker han att han har pengar över måste han få använda dem till något som han kan nyttja på sin frilid - något som icke är nödvändigt men för all del förmodligen myckel

behagligt, nämligen att segla omkring i en båt, oavsett om det är en plaslbåt eller en bål som är byggd på gammalt traditionellt sätt.

Till herr Åsling skulle jag vilja säga att vi är hell ense om hans deklarationer om regeringsprogrammet i avseende på priserna, bytesbalansen och sysselsättningen. Jag har understrukit det lidigare. När han lägger så stor vikl vid att vi skall ha ett program mot infiationen, och tror att del programmet kommer atl stiga upp som fågel Fenix ur askan frän den kommande överläggningen säger jag allvarligt till herr Åsling: Lät oss gå till den här överläggningen utan alt inbilla oss atl vi klarar in-fiationens besvärligheter. Vi kan förhoppningsvis göra så mycket som ligger inom möjligheternas gräns. Men möjligheterna all klara alla problem bara vi sätter oss ned och resonerar är, del känner vi till sedan gammalt, mycket starkt begränsade.

Det behövs, sade herr Åsling, 400 000 nya Jobb inom den närmaste femårsperioden. Jag utgår från att del var den perioden han talade om. Där repeterade han del program som hans partiledare offentliggjorde för en tid sedan. Jag har lagt märke till när jag har tittat i långtidsutredningens mycket vetenskapligt ambitiösa arbete att den har byggt sina kalkyler på den demografiska utvecklingen i värt land - födelsetal, människor i olika åldrar, i arbetsföra åldrar - och satt in dessa uppgifter i deras samband med att vi bl. a. sänker pensionsåldern från 67 lill 65 år, att vi dessutom har skapat andra möjligheter för en förtidspension och en varierande pensionsålder, och då kommit fram till att den egna befolk-ningsslammen inte ger möjligheter till en kraftigare sysselsättningsökning än förslagsvis mellan 130 000 och 150 000 människor på denna femårsperiod. Volymen män i sysselsättning torde sjunka, men vi kompenserar oss på den kvinnliga sidan, där vi fortfarande har en outnylljad resurs som vi räknar med skall, förhoppningsvis, bjuda ul sig på arbetsmarknaden. Men långtidsutredningen har varit tillräckligt försiktig och sagt atl den takt i inmarschen från kvinnornas sida på arbetsmarknaden som vi har avläst under den senaste femårsperioden knappast kan accelereras ytlerligare. Om vi räknar med all den takten i stort sett hålls kommer vi fram till de slutsiffror som långtidsutredningen har presenterat.

Den enda möjligheten alt tillmötesgå herr Åsling, herr Thorbjörn Fälldin och centerpartiet i övrigt i dess morska programförklaring är att vi bestämmer oss för en immigration på ca 50 000 personer utifrån varje år fram lill 1980. Dä kan räkneexemplel gå ihop, men inte annars.

All righl - är del det man menar bör man säga det klart och tydligt, men även där tror jag alt centerpartiet kommer alt stöta på vissa begränsningsfaktorer, eftersom emigrationen utifrån de andra nationerna har lugnat ner sig betydligt mol vad som var vanligt under 1960-talet, om jag tar del som en jämförelse.

Det här är således litet siffermässiga funderingar eller försök att objektivt tala om hur det förhåller sig. Det är klart att det trasar sönder litet av den partipolitiskt agitatoriska effeki som centerpartiet hade räknat med och räknar med när man kräver 400 000 nya jobb. Men när man

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken ■

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

gör del utifrån förutsättningar som inte är verkliga är det väl lika bra atl man snarast möjligt stannar någonstans där det sakliga underlaget och verkligheten ändå anger framgångslinjerna och möjligheterna.

Herr Löfgren, som jag satt och lyssnade på, gjorde väl egentligen bara ett inlägg som Jag gärna vill säga något om. Det var när han sade alt staten öppnade lönerörelsen för högt och följaktligen bär skulden till atl den allmänna arbetsmarknadens löneläge blev så högt alt vi fick den infiations- och kostnadsutveckling som han oroar sig för i olika sammanhang. Del var kontentan av vad herr Löfgren sade, även om Jag uttrycker det på etl litet mera brutalt sätl än vad han gjorde. Det var inte att ta fel pä vad han menade. Herr Löfgren var så tjänstvillig atl han i silt inlägg talade om mitl motargument. Därför behöver jag inte upprepa det, men jag får väl säga så mycket atl del är en fullkomligt felaktig beskrivning av vad som hänl. Den diskussion några av slals-ijänarorganisationerna redan har aviserat och som går ut på att det statliga öppnandet av lönerörelsen gav så dåligt resultat alt man anser sig ha välgrundade krav på en efterhandskompensation för all komma i kapp vad Svenska arbetsgivareföreningen och företagarna i del här landei har givit sina anställda är, menar jag, en verifikation på det omöjliga i herr Löfgrens resonemang.

Det brukar ju heta att mot okunnigheten - man brukar använda ett annal uttryck, men jag skall fortfarande vara myckel artig - kämpar även gudarna förgäves. Följaktligen skall Jag inte fortsätta den här debatten med herr Löfgren.

Låt mig avslutningsvis säga yllerligare elt par ord.

Den ständigt lika aktuella frågan är: När kommer den internationella konjunkturuppgången? Därom tvistar naturligtvis fortfarande världens ekonomiska expertis. En ganska påtaglig samstämmighet föreligger om atl den trots alll kommer, förslagsvis under senare delen av 1976. Då gäller det för oss med fortfarande en god intern efterfrågan och god sysselsättning atl klara oss igenom den här övergångstiden. För det får vi vara beredda att satsa pengar. Det ändamålet, menar jag, har sådan prioritet alt många andra önskningar på reformsidan får komma efter. Har man sysselsättningen som förstahandspolitisk målsättning är del logiskt och konsekvent alt säga att andra önskemål får rätta sig efter detta.

Vi har krav på återställande i bytesbalansen. Långtidsutredningen har på premisser som jag tycker är mycket acceptabla räknat med att vi under den här femårsperioden skulle ha att dela på en tillväxt på ca 3 96. Den tillväxten har vi intecknat ganska starkt pä reformsidan, framför allt i fråga om åtaganden mot våra folkpensionärer. De åtagandena har vi varit överens om och ansett riktiga som reformer. Garantin för en fyraprocentig reallönehöjning och del förhållandet atl folkpensionsgruppen i vårl samhälle växer starkt, bl. a. genom reformer som vi också har varit eniga om, innebär en kraftig inteckning som väl närmast skall lokaliseras lill den privata konsumtionens område. Om man sedan har klart för sig att vi måsle satsa pä industriinvesteringarna, därför att det är absolut

nödvändigt för all klara problemen i fråga om bytesbalansen, frågar man sig: Vad har vi över för den offentliga konsumtionen, och vad har vi över för den privata konsumtionen, dvs. för lönehöjningar och för expansion på tjänstesidan i stal och kommun? Vad har vi över för investeringar på den offentliga sidan? Hur ler sig pä dessa premisser vid en riklig fördelning våra exporlutsikler och våra imporlutsikter? Hur kommer lagerförändringarna all te sig? Hela denna försöriningsbalans kan man variera på olika sätt. Utredningen har kostat pä sig fyra variabler i fyra alternativ. På en presskonferens tillät jag mig säga och herr Harp-linge - det ärju så populärt all använda namnen på orten där man bor, men han heter herr Kristiansson - uttalade sin anslutning till den deklaration jag gjorde, att det inte torde finnas något utrymme kvar, om vi skall klara de avgörande ultimaliva målen i den ekonomiska politiken, alt tala om en allmän arbetstidsförkortning före 1980. Jag har den uppfat tningen, jag har deklarerat den förul och jag har varit beredd att upprepa den även vid det här tillfällel.

Herr lalman! Detta försök, som jag sade när jag började niiii anförande, alt å dragande kall och ämbetets vägnar göra ett inlägg i den lilla finansiella debatten bör fä räcka, och jag hemställer att i vederbörlig ordning få återkomma om någon månad när vi har litet färskare och siörre material i bakgrunden.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen ÅSLING (c):

Herr talman! Som jag förmodade i mitt anförande föll utskottets skrivning belräffande finanspoliliken i god jord. Jag hade heller inie vänlat mig något annat, och jag skulle t. o. m. kunna konstatera att den vann finansministerns synnerliga välbehag.

Finansminislern säger atl det är en sensation att tre oppositionspartier skrivit under på denna deklaration om en stram finanspolitik. Det sensationella, herr finansminister, är inte detta utan atl frågan om den ekonomiska politiken och den ekonomiska situationen är så allvarlig atl vi från utskottets sida nödgats göra denna deklaration. Återigen är vi inne på vad jag nämnde i min polemik med herr Ekström, nämligen alt det är en ganska allvarlig kritik av regeringens ekonomiska politik i utskottets skrivning. Del sensationella är alltså alt regeringen har skött ekonomin så all vi nu är tvungna atl föra en mycket stram finanspolitik.

Sedan till sysselsättningen och de 380 000 ä 400 000 arbeten som erfordras om man skall kunna ha en regional utjämning av sysselsättningsfrekvensen. Detta är centerns perspektiv en bit in pä 1980-talet. Här måste finansministern fakiiski vara dåligt underrättad. Långtidsutredningen har två alternativ. Man har en ökning med 130 000 i den offentliga sektorn enligl alternativ 1 och 240 000 enligt alternativ 2. Finansministern utmönstrar uppenbart alternativ 2 utan närmare kommen-

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

tar. Jag förmodar all det är av finansiella skäl. Det kan inte vara av brist på arbetsvilliga människor, herr finansminister. Den enkla sanningen är den all om vi i hela landet har samma sysselsättningsgrad för kvinnor som i Stockholm och för män som i Jönköpings län, behöver vi kunna offerera 380 000-400 000 nya arbeten under perioden fram lill början av 1980-lalel om vi skall uppfylla målet arbete åt alla.

Min fråga till finansministern är alltså: Skall vi nu böria avlägsna oss från den centrala målsättningen regional utjämning? Skall vi alltså också avsvära oss ambitionen arbete åt alla? Finansministerns tal om immigration för att uppfylla denna ambition är i detla perspektiv rent nonsens.

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! I den mån företrädare för de borgerliga partierna och ekonomer ute i landet har sagt att man till en del skall låna upp pengar i utlandet har detta gällt finansieringen av del grundläggande underskoll som uppstod i samband med att oljeprishöjningarna genomfördes. Men jag tror inte all någon från del hållet har argumenterat för en politik som innebär all vi får vad som långlidsulredningen kallar en grundläggande obalans i våra beialningar lill omvärlden och som leder lill ell upplåningsbehov i år på kanske 5-6 miljarder mera än vad man annars skulle ha behövt låna. Del finns ingen, åtminslone inte inom moderala samlingspartiet, som har yrkat på att man skulle driva en sådan politik, som i efterhand skulle betalas med någon sorts upplåning utomlands.

Jag vidhåller del jag sade om del försämrade konkurrensläget, som har skapat den rådande situationen och upplåningsbehovet, och om alt sko- och textilindustrin kan vara etl exempel på alt ökade svårigheter har uppställ. I den av handelsministern framlagda proposilionen om sko-och textilindustrin sägs del klart att nedgången för den exporterande delen av dessa näringar är mycket kraftig, långl större än vad som betingas enbart av den dåliga konjunkiuren ulomlands. På samma säu förhäller det sig med importen. Man har på grund av de höga kostnaderna här hemma svårigheter all klara konkurrensen med denna.

Jag erkänner atl dessa näringar har mera strukturella problem, men ovanpå dessa problem kommer del som jag har pekat på och som fakiiski är riktigt.

Herr finansministern anlägger i sill anförande ett mycket glättat perspektiv. Mol bakgrund av den senaste månadens statistik för utlåningen, bilförsäljningen och försäljningen inom varuhusen ville han ge en känsla av alt det egentligen inte fanns så myckel all oroa sig över. Men det är ell begränsat perspektiv med tanke på att det ändå gjorts solidare försök atl se längre in i framtiden - av långtidsutredningen på nytt men även av Landsorganisationen i dess höstrapport - som visar en sior oro över utvecklingen och pekar på atl åtgärder behövs. Jag fann i finansministerns anförande inte mycket av förslag till vad som verkligen skall göras utan endast ett förkastande av idén au man med bredare överläggningar skulle kunna skapa siörre förståelse för alt det fordras nya ekonomisk-politiska insatser.

Hen LÖFGREN (fp):

Herr talman! Några ord med anledning av finansministerns uttalanden beträffande mina inlägg. Jag trodde inte au vi skulle behandla så allvarliga ting som de som del nu gäller genom att tillgripa tal om okunnighet. Jag är nog inte, herr Sträng, någon riktigt så okunnig duvunge när det gäller avtalsrörelser och avtalsförhandlingar, eftersom Jag inom fiera företag speciellt har ägnat mig ät sådani arbete under fiera årtionden. Jag vet alt det i sådana sammanhang kan komma fram synpunkter, som visserligen slungas ut såsom sanna men som i alla fall är felaktiga. Och om herr Gunnar Sträng tillvitar mig en okunnighet, som inte ens gudarna kan rå på, är det kanske inte förmätet av mig att peka på en överdådig tvärsäkerhet hos Gunnar Sträng, som vi pä vårl håll inte har anledning att sälla tilltro till.

När det gäller beskrivningen av anmärkningarna mot upplagandet av lån i utlandet bortser herr Sträng helt och hållet från anmärkningarna att ni försummade alt ta utlandslånen i statens regi när det var billigt att ta dem, nämligen under det första halva årel. Detta säger herr Sträng ingenting om. Samma är förhållandet när det har sagts ifrån att fiera lån i utlandet inte borde upptagas vid en lidpunkt då del ansågs vara felaktigt alt fortsätta att låna. Därför är del en oriktig beskrivning som herr Sträng här lämnar när han säger sig oreserverat ha rätt i allting medan oppositionen har fel i allting.

Jag är angelägen om atl de frågor det här gäller nu verkligen skall kunna tas pä allvar. Om herr Sträng är nöjd med löneutvecklingen inom den statliga sektorn - därför atl ni där kan höja priserna hur myckel som helst, vilket t. ex. postportoökningar, ökningar av priser på järnvägsbiljetter och alll möjligt annal visar - är jag i stället allvarligt oroad å den svenska allmänhetens vägnar på grund av prisstegringarna och de ökade kostnaderna. Jag kan också betyga att det blir en alltmer utbredd uppfattning bland de svenska invånarna - även bland medlemmar i fackliga organisaiioner - atl deras ombudsmän och företrädare driver etl spel som egentligen är alldeles förkastligt, eftersom därigenom en infialion pressas fram som ingen har nytta av. Man får visserligen räkna inkomsterna i högre penningsummor, men sedan måsle man också betala utgifterna med högre belopp.

Jag hoppas att herr Sträng verkligen beaktar uppmaningen frän finansutskottet att använda ett forum för samråd för atl på den vägen tillsammans med alla parter komma till insikt om lägets allvar. Jag tror atl man hell och hållet felbedömer situationen, om man lalar om en överläggning och en politisk överenskommelse; det är i stället fråga om ett forum för samråd, som skall organiseras så långt i förväg atl man noga kan förbereda besluten genom att höra olika instanser.

Säger man att man skall gå till en överläggning, som kan spricka på ell par, tre dagar, har man inte tagit dessa synpunkter på allvar, och då har man inte heller förstått vilken belydelse vi på vår sida har lagt in i begreppet forum för samråd.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Min gamla segelbåt, som snart fyller 40 är, blir lika stolt varje gång hon omnämns i den offentliga debatten. På hennes vägnar ber jag atl få tacka herr finansministern i dag.

Nu var det inte min mening all la upp någon diskussion om träbåtar kontra plastbålar - elt ämne som man i bätägarkretsar kan diskulera både dag och natt - och inte heller var mitt syfte alt föra diskussionen på det personliga planet. Vi har väl alla något överfiödigt som vi skulle kunna undvara - vi kunde exempelvis börja med att ta av oss slipsarna, och sedan kunde vi ju fortsätta en bit lill. Skall vi diskutera på del personliga planet, borde vi kanske klä oss i säck och aska, innan vi skulle ha rätl au framträda.

Men det var del samhälleliga problemet som Jag ville ta upp här, och då är del ell faktum - även om herr Sträng talar om all han är mycket tolerant - all problemet inte är sä enkell som att man kan låta de privata fabrikanterna och storföretagen, de som behärskar marknaderna, få husera hur de vill, samtidigt som man hoppas på alt konsumenterna skall visa så stor insikt alt de väljer vad de verkligen behöver. Konsumenterna befinner sig i en myckel svår siluation, och storföretagen har elt oerhört övertag. De planerar själva marknaden, medan vi konsumenter i många stycken är tvungna att handla på deras villkor.

Vad frågan gäller ärju del val som alltid måsle göras i samhället mellan användningen av olika resurser. Man kan illustrera detta val pä en rad områden. Jag hittade exempelvis en notis om hur mycket elt Viggenplan kostar, nämligen 23 milj. kr. För den kostnaden kan vi bygga daghemsplatser för I 150 barn under elt år, nybygga 6 km motorväg eller finansiera 11,5 miljoner skolfrukostar. Exemplen kan las från många områden av samhällslivet.

Det är detta val som ständigt måste göras. Och vi menar, som vi har sagl i motionen, all det "krävs offensiva statliga insatser för industriutbyggnad och fören förbättrad social service. Del krävs en kraftig utbyggnad av barnstugeverksamheten. Del krävs förbättrade och billigare kollektiva kommunikationsmedel. Det krävs en förkortad arbetstid, 7 limmars arbetsdag bör genomföras under 1976. Del behövs kraftiga förbättringar på miljöområdet såväl inom arbetsmiljön som inom den s. k. yttre miljön."

Allt detla måsle del beredas plats för. Vi måste föra kampen för dessa kollekliva, gemensamma krav mot dem som vill använda samhällets resurser för en sådan produktion som ger dem de slora profilerna, men inte tillfredsställer människornas behov.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr lalman! Lika föredömligt kortfattad som föregående lalare har varit skall jag försöka vara.

Jag vill till herr Åsling säga all när jag betraktade betänkandet som en sensation var det specifikt med hänsyn till att där sägs, alt om man

framöver föreslår kostnadsökningar i den statliga budgeten - utskottet gör en reservation för åtgärder som är betingade av energisparandel -skall man också vara tvingad all komma med förslag om kompenserande finansiering. Jag har ju fått en enorm massa kritik just för den tankegängen, som var och en kan erinra sig, när Jag har sagl som så, alt vill man bjuda över är det ocksä rimligt atl man anvisar pengarna. Del har man lidigare nonchalerat. Om jag nu får ta utskottsbetänkandet som en klar vändning från oppositionens sida, är ingen mer tacksam än jag. Herr Åsling kan vara livligt övertygad om atl jag i fortsättningen nogsamt skall bevaka att man följer upp sin storartade deklaration, som jag mycket välkomnar.

Sedan har vi frågan om de 400 000 jobben. Långtidsutredningen har redovisai en variation mellan 120 000 och 150 000 nya arbeten på premisser som jag lycker är plausibla. Utgångspunkten måste nämligen vara vad den svenska folkstammen har atl ge under den här liden, under förutsättning av att vi har samma takt i inmarschen från kvinnorna på arbetsmarknaden som vi haft under den senare femårsperioden. Längre Irorjag inte man skall sträcka sig, för ju fiera kvinnor som marscherat in pä arbetsmarknaden, desto färre blir Ju kvar för den fortsatta inmarschen. Det är naturiigen på del sättet att de kvinnor som ligger närmast lill för att lämna sin hus- och hemmiljö och gå in på arbetsmarknaden gör del först, medan de som sitter hårdare fast i den dröjer längre. Här har ändå långtidsutredningen räknat med atl inmarschen skall fortsätta, och utredningen hamnar dä på väsentligt annorlunda, lägre siffror än centerpartiet. Men jag tror, som Jag tillät mig säga, alt det är andra bevekelsegrunder som ligger under den här fixeringen hos centerpartiet.

Till herr Burenslam Linder skulle jag egentligen bara kunna säga som sä när det gäller den diskussion om ökad upplåning som vi hade för ell och ett halvt år sedan, dä oppositionen livligt rekommenderade finansministern att effektuera sädana beställningar, att utvecklingen väl nu har givit vid handen atl all försiktighet här var ganska nödvändig och rekommendabel.

Herr Löfgren blev indignerad och tittade ilsket på mig när han lalade om de höga siatstjänarlönerna, som har ställt lill sådant elände för de privata företagarna. Sä är det naturligtvis inte. Någon måste ju börja göra upp när alla satt och väntade på alla. Stat och kommun var ense om en uppgörelse som vi ansåg vara rimlig och resonlig. Vad som sedermera hände var all de privata företagarna gjorde upp på ett högre plan. Jag har förtvivlat svårt för att hålla med herr Löfgren när han pekar pä siaten som något slags ledare för den lönerörelse som han anser ha gått ur spår och hamnat alldeles för högt.

När jag sedan tror att herr Löfgren är i viss män okunnig - och jag vidhåller detta - gäller del hans andra franka förklaring. Han säger atl medlemmarna i fackföreningarna har en helt annan uppfattning än sina fackliga företrädare - medlemmarna är nöjda med myckel lägre lön och beskedligare uppgörelser. Men det är den där ombudsmannakamarillan.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

menar herr Löfgren, som tvingar fram den ulveckling som han ogillar.

Jag har inte den känslan. De centrala uppgörelser som träffas ligger inte högre än de lokala. I de lokala uppgörelserna kommer jusl arbetsplatsens intressen pä elt alldeles särskilt sätt i förgrunden. Skulle del vara så illa som herr Löfgren gör gällande, atl man har en distans mellan medlemmar och funktionärer, så korrigeras det pä nästa förbundskongress - det kan ju herr Löfgren trösta sig med. Nu har han fel på den punkten, så det blir inte förändringar i någon större utsträckning - det är jag rätt säker på.

Slutligen vill jag säga till herr Hermansson att personligen har jag aldrig tidigare i någon ekonomisk debatt talat om herr Hermanssons segelbåt. Det var således premiär för mig här i dag. Men det slog sä väl ut atl jag fick ett offentligt tack från herr Hermansson i talarstolen, och det har han aldrig lidigare kostat pä sig i debatterna oss emellan. Jag är glad över alt jag med det där inlägget slog an hjärtesträngar hos herr Hermansson så atl han verkligen gick ifrån vanorna och gav ett offentligt tack till finansministern.

Hen ÅSLING (c):

Herr lalman! Den här debatten, som ett lag föreföll lilel avslagen, håller nu faktiskt på atl bli ganska intressant.

Finansministern ifrågasätter inte längre siffran 380 000-400 000 i fråga om nya jobb - och jag håller honom räkning för detta - mot bakgrund av kravet pä regional utjämning. Han har i stället övergått till argumentet att det utifrån "plausibla premisser" inte finns möjligheter att erbjuda mer än 130 000 ä 150 000 nya Jobb i det perspektiv som vi här lalar om. Del är helt enkelt så all regeringen har en låg ambitionsnivå. Man vill inte slräcka sig längre i den politiska målsättningen. Jag måste säga, herr talman, alt det är rätl avslöjande.

Del är alltså tillfredsställande enligt det socialdemokraliska partiet, all kvinnor och män i stora regioner av vårl land med glesbygd inte kan erbjudas samma möjligheter till jobb som kvinnor och män i andra regioner av vårl land. Del ärju det frågan gäller. Hur skall man i framliden från del socialdemokratiska partiet kunna tala om allas rätt till arbete, när man i ett perspektiv som sträcker sig in i 1980-lalet har en så låg ambitionsnivå när det gäller sysselsättningen? Tänker herr finansminislern i nästa finansplan utmönstra den övergripande målsättning i den ekonomiska politiken som heter regional balans? Mot bakgrund av denna diskussion blir del mycket intressant atl ta del av finansplanen för 1976.

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Herr Sträng var utomordentligt belåten över all man i ulskoltel gjort det uttalandel, alt offentliga utgiftsökningar i den mån de förekommer skall föranleda motsvarande inkomstskärpningar. Ja, för vär del tycker vi att delta är rimligt och riktigt - vi har alltid strävat efter att det inte skall vara någon skevhet i de offentliga finanserna.

Jag vill bara påpeka atl det naturligtvis finns andra möjligheter hela tiden än skärpning av skaller för att åstadkomma denna balans. Vi har t. ex. möjlighet till besparingar i offentliga utgifter på olika områden, vilket är elt viktigi alternativ som vi inte skall glömma bort.

Och sedan undrar jag, inför denna nya princip som finansministern nu fäster så stort avseende vid: När t. ex. NJA behöver drifttillskolt för att läcka förluster, kommer finansministern då all lägga fram en proposition om höjning av löneskatt eller någonting liknande för att täcka delta?

I morgon, när socialdemokraterna här skall rösla igenom 40 miljoner som statens utvecklingsbolag behöver för att täcka förluster, varifrån kommer dä pengarna? Har herr Svanberg i näringsutskollet föreslagit alt del skall vara en motsvarande skatteskärpning?

När del skall läggas fram förslag här så småningom om både den ena och andra miljarden för au köra i gång med Stålverk 80, skall det då bli en arbetsgivaravgift på en eller annan procent för att betala detta?

Finansministern sade atl han myckel noga skall följa hur borgerligheten uppträder på det här området. Nåväl - vi skall följa hur finansminislern gör också, för i själva verket är det så att ni framför totalfinansierings-kravet när del passar. Men då t. ex. bostadspolitiken förra årel hade kommit i stora svårigheter, så atl man fick lov atl återinföra del finansieringssystem som förkastats år 1967 och det kostade 800 miljoner att genomföra förändringen, var det inte tal om någon lotalfinansiering längre, utan då skulle det gå på sitt eget sätt.

När det gäller den utländska upplåningen, sä är vi alla överens om att del är ett utomordentligt allvarligt problem. Finansminislern sade - och det var bra - atl här gäller del att iaktta stor försiktighet. Men del ärju då konstigt att man ändå i är har drivit en ekonomisk politik som lett till denna fundamentala obalans och medfört ett upplåningsbehov långt utöver del som skulle följa av oljeprishöjningar och konjunkturella svårigheter vad gäller vår export. Den här obalansen är så stor atl långtidsutredningen kallt räknar med atl den skuld som vi ådragit oss inte skall kunna vara avvecklad förrän långt in på 1980-talel. Målet ärju bara alt vi fram lill 1980 skall kunna skapa balans i bytesbalansen. Men om man har underskott hela liden fram till 1980 i bytesbalansen, så innebär del au varje år fram lill dess skall vi hålla på att lägga ytlerligare miljarder till vår utlandsskuld. Hur stor den då kommer all vara 1980 kan ju var och en tänka sig. Sedan skall vi under 1980-talei köra i gång och försöka återbetala detla.

Det är inte, som det har ställ i en del tidningar, så att långlidsulredningen räknar med all vi på något sätl skall ha gjort oss av med den här skulden fram till 1980. Jag anser att det är utomordentligt allvarligt att man inte förra året eller tidigare i slabiliseringspoliliken log det grepp som vi i finansutskottet, inkl. socialdemokraterna, nu har enats om för alt verkligen få lill stånd en rimligare utveckling på del ekonomiska området. Om någonting verkligen är kännetecknande för detta

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska jyolltlken

utskottsbetänkande och det sammanhållande i den enighet som man här har talat om, sä är det jusl detta konstaterande atl den hittills förda ekonomiska politiken inte har varit rimlig som stabiliseringsgrund utan att det fordras nya metoder.

I silt första anförande lalade finansministern om industriinvesteringarnas belydelse, och han sade atl de hade utvecklats relativt väl. Men dä skall vi vara medvetna om att del i år har gjorts ständiga nedjusteringar av bedömningarna rörande hur industriinvesteringarna kommer all utvecklas. I januari sade finansminislern att ökningen troligen skulle bli 10 %, i den reviderade finansplanen i maj hade det procenttalet sjunkit, i konjunkturinstitutets bedömning i höstas lalade man om en ökning på 7,5 %, och nu är man nere vid den bedömningen att det bara skulle bli 4 % ökning av industriinvesteringarna-och därav faller hela ökningen pä byggnadssidan, det blir ingen ökning pä maskinsidan. Detta med investeringarna är väl ingenting som alla hetsar upp sig över och anser vara så betydelsefullt, men de som håller på med den ekonomiska politiken och skall bedöma vad som måsle göras lar naturligtvis stort intryck av den nedgång i ökningen som redovisas och vad den innebär för del grundläggande problemet, nämligen alt skapa balans i de yttre betalningarna.

Jag upprepar vad jag sade i mitl första inlägg, alt om vi inte skaffar oss. manöverulrymme pä valutasidan, dä hjälper det inte med aldrig så många fromma uttalanden om att hälla sysselsättningen i centrum. Atl man inte fäster tillräcklig uppmärksamhet vid det är Just det allvarliga.

För att få en bättre stabilitet fordras, som vi har sagl i utskottet, atl man funderar igenom skattesystemets roll i infiationssammanhang. Finansministern säger här atl del inte är någon nyhet all vi skall fundera igenom skattesysiemels roll där, och del är möjligt alt det är klädsamt att nu anlägga det betraktelsesättet atl ni inom socialdemokratin ofta har tänkt så. Men Jag undrar om det verkligen är en riktig beskrivning. Ni har väl i stället alltid förnekat atl del skulle finnas någonting som kan betraktas som skattesystemets roll i infiationssammanhang. När vi övergav Haga-överläggningarna var det just därför atl vi tyckte att del var alldeles klart att den skattepolitik som utformades där inte skulle komma au bidra till den ekonomiska stabiliteten, och del har den inte heller gjort. När jag hört vad som sagts i utskottet hoppades jag att herr Ekström hade tänkt om och att han nu hade en annan uppfattning om skattesystemets roll i infiationssammanhang; annars finns det ju ingen anledning tro atl de förnyade ansträngningarna för all skapa ekonomisk slabilitet verkligen kommer all bli framgångsrika.

Hen LÖFGREN (fp):

Herr lalman! Herr Sträng är verkligen duktig närdet gäller alt uppträda tvärsäkert och göra påståenden. Han säger fortfarande att jag har fel. Ja, del må vara hänt att herr Sträng har den uppfattningen. Men jag har aldrig sagl att de människor som har anledning atl anmärka är nöjda.

De är sannerligen inte nöjda, utan de är i högsta grad missbelåtna med herr Strängs infialion och herr Strängs sätt alt via skatterna ta en så betydande del av löneökningarna atl så litel blir kvar atl de finner det meningslöst att fortsätta med den ordning som man hittills haft vid förhandlingarna.

När jag av herr Sträng inte ens fär en antydan om all han har uppfattat betydelsen av vad vi har föreslagit i form av forum för samråd som en väl förberedd institution under en tillräckligt lång tid förati alla frågor skall bli ordentligt belysta, utan herr Sträng bara talar om en förhandling -Ja, då misströstar jag faktiskt om herr Strängs goda vilja all verkligen komma till rätta med de allvarliga problem som vi har att brottas med. Jag trodde att meningen var att man skulle lyssna till rörelsen. Jag har en känsla av att rörelsen är de många människorna. Jag har många bevis för all de är bekymrade över utvecklingen den senaste tiden här i landet.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

■ Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag vill närmast ge herr Åsling en replik. Kammaren håller mig säkert räkning för att jag inte lägger ut texten med anledning av herr Löfgrens senaste inlägg.

Herr Åsling sade att han höll finansministern räkning för att han nu inte ifrågasätter de 400 000 nya jobben. Det är den lyp av diskussion som ibland förs ute på valmöten som inte är av del allra bästa slaget. Jag tror inte all någon som lyssnade på mig kunde undgå atl göra iakttagelsen att Jag myckel starkt ifrågasatte möjligheterna alt åstadkomma 400 000 nya jobb. Ytterligare 400 000 personer står över huvud taget inte lill arbetsmarknadens förfogande, inte ens om man tar med de latent arbetssökande. Kan man sysselsätta 400 000 personer till måste man hämta dem frän andra länder.

Herr Åsling säger att vi skall ha samma sysselsättningsiäihet ute i bygderna som i skall vi säga Stockholms stad. Ja, det kan man kosta pä sig att säga. Men herr Åsling är tillräckligt realistisk för att veta atl man inte kan omsätta detta i verklighet som något slags valprogram under en treårsperiod, och inte på en sex- eller nioårsperiod heller.

Stockholms stad har en hög sysselsättningsgrad för kvinnor på grund av det siarka inslaget av administration, utbildning och andra ijänsle-mannauppgifier. Inte finns det praktiska möjligheter att åstadkomma detsamma i varie region av vårl land, inte ens om man gör regionerna relativt slora. Man må ha hur god vilja som helst - sä fungerar inte verkligheten. Det är mycket mera realistiskt, herr Åsling, alt säga sig alt vi får vara mer än nöjda om vi i fortsättningen får samma sysselsättningsökning bland kvinnorna som vi haft den senaste tiden. Jag tror det blir svårigheter att mobilisera dem.

När det gäller manfolken har del förekommit en sänkning av sys- selsättningsaktiviteten. betingad bl. a. av sänkningen av pensionsåldersgränsen, som jag nämnde. Det finns också andra inslag i den bilden.

Man måsle stå på verklighetens grund när man diskuterar detta. Det

5 Riksdagens protokoll 1975/76: 401

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

gäller även herr Åsling, såvida han inte har några andra, speciella syften med silt programmatiska uttalande.

Herr Burenslam Linder ställde en fråga lill mig som Jag gärna skall svara på. Han frågade: Kommer herr finansministern att yrka pä motsvarande skattehöjningar när man bygger ut Norrbottens Järnverk eller Stålverk 80? Jag räknar med att den utbyggnaden i allt väsentligt skall ske pä samma premisser som all annan industriell utbyggnad. Den fär finansieras pä den kapitalmarknad som står till förfogande för industriell expansion. Däremot menar jag att man får vara uppmärksam pä att man inte bygger in en automatiskt ökad kostnadsutveckling i vad jag kallar de statliga drifiutgifterna. Det påverkar hela reformverksamheten. Jag kommer i fortsättningen all vara mycket uppmärksam pä hur oppositionen agerar när det gäller att följa upp den i och för sig glädjande deklaration som man gjort i betänkandet vid detta tillfälle.

Någon av de senaste talarna - kanske var det ocksä herr Burenstam Linder- försvarade det faktum alt man lidigare rekommenderat en stark utlandsupplåning och kritiserat finansminislern för att han var rätt återhållsam i det avseendet. Han motiverade det med att pengarna då var mycket billigare. Man skulle ha lånat dem då i stället för nu. Ja, när den aktiviteten var som mest högröstad, var pengarna dyrare än de är nu. Vi har under det senaste halvåret haft en påtaglig räntesäkning på den internationella marknaden.

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse att finansminislern säger alt de projekt som vi här har talat om skall finansieras-som alla andra på den öppna kapitalmarknaden.

När det gäller lånen var del fakiiski inte jag som framförde den synpunkt som finansministern tog upp. Vad som är mest bekymmersamt i fråga orn upplåningen är emellertid att lånen inte har använts för att finansiera en investeringsökning. Samtidigt som vi på detta sätt lånat, här nämligen de totala investeringarna i landet minskat. Trots atl finansministern i sill ursprungliga inlägg gjorde etl stort nummer av att det var sä förskräckligt viktigi att lånen gick till invesieringar och inte till driflutgifter visar den realekonomiska samhällskalkylen alt parallellt med den ökade upplåningen utomlands har de totala investeringarna i landet minskat.

Hen HELÉN (fp):

Herr lalman! Finansministern gjorde i sitt första inlägg etl försök lill mytbildning i fråga om diskussionen om Sveriges upplåning utomlands, och Jag tror att det är viktigt att han får klart för sig att han också i fortsättningen kommer atl få mothugg om han försöker sprida den.

Den svenska oljeräkningen blev pä ca 12 månader ungefär 8 miljarder kronor dyrare än före oljekrisen. När man skulle sprida den minskning av våra tillgängliga resurser här hemma som den nya situationen krävde

var det viktigi att i inledningsskedet ta upp länen till gynnsammaste villkor och snabbi skapa elt tillräckligt investeringsutrymme både för kommunerna och för de enskilda förelagen. I det läget vägrade finansministern alt ställa upp och sköt endast de enskilda förelagen framför sig. Så småningom tillät man även vissa kommuner, där Göteborg var pionjär, att la upp sådana lån. Först sedan den uppläningsperioden var klar begagnade man den högre kredilvärdighet som svenska staten har haft och länge behållit på den internationella marknaden till alt gä ut och ta upp lån av skilda karaktärer som indirekt ändå medförde en friare investering på den svenska marknaden.

Det var en felbedömning alt i det första läget inte utnyttja den högre kredilvärdighet som staten hade. Atl del finns en sådan verklighet har finansminislern pä elt mycket förtjänstfullt sätt medverkat lill att belysa i sitt arbeie vid tillskapandet av den nya nordiska invesleringsbanken. Där har finansminislern på ett skickligt sätt bakom kulisserna verkat för att de nordiska länderna på toppen av de enskilda ländernas upplåningsprogram och ovanför dessa skall med utnyttjande av dessa länders samlade högre kredilvärdighet kunna ta upp län på gynnsammare villkor, mot bättre förräntning och bättre amorteringsvillkor.

Vi hade alltså kunnal sköta denna väldiga statliga upplåning skickligare, och det är detta som kritiken gäller.

Beträffande frågan om att utsträcka upplåningen i framtiden råder enighet om alt man måste vara mycket försiktig och att den nordiska investeringsbanken i del nu uppkomna läget är ett bra argument. Del hör bara lill bilden att den skulle socialdemokraterna i Norden aldrig ensamma kunnat genomföra. De kastade fram förslaget utan alt ha undersökt möjligheterna, trots att de vid del här laget bara har 25 av 78 mandat i Nordiska rådet. Det var mittenpartierna som i praktiken svarade för att delta projekt kunde genomföras. Jag vill som sagt gärna ge finansminister Sträng en komplimang för det förarbete som han gjorde, men det är inte hans förtjänst all förslaget nu kan föras fram till de nordiska parlamenten för ratifikation med en så pass bred och stark slällning som del har.

Detta, herr talman, bör någon gång bli sagl i kammaren så atl finansministern inte i fortsättningen kan ge en felaktig bild av hur diskussionen om den svenska utlandsupplåningen har förts.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Herr ÅSLING (c):

Herr talman! Diskussionen om sysselsättningen i framtiden kräver atl man fullföljer debatten om de 400 000 nya jobben. Man skall ha klart för sig - vilket finansministern nu så småningom erkänt - atl del finns en potentiell arbetskraft till elt antal av 380 000-400 000 personer. De vill ha etl arbete, och de har rätt att kräva ett arbete enligl den övergripande målsättning som vi har.

Vi kan från debatten utmönstra talet om immigration som finansministern var inne på tidigare.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Min fråga är huruvida man över huvud tagel kan hävda principen om regional balans och ge den reell innebörd om man inie också är beredd all erbjuda arbete för de människor ute i regionerna som vill ha arbete även om de inte står i dagens arbetslöshetsköer.

Finansministern säger atl resurserna är knappa och inte kan mobiliseras för detta ändamål. Men det beror också på den politiska viljan. Där bör diskussionen kring långtidsutredningen ta vid för alt prioritera de resurser som skall användas för all utveckla näringslivet och den offentliga sektorn 'på så sätl alt även del nödvändiga underlaget för sysselsättningen skapas.

Del finns en motsättning i finansministerns argumentering. Vi skall prioritera näringslivet och aktivera exportansträngningarna, säger han. Men det ger ju arbete, ja, är en nödvändighet med hänsyn till bytesbalansen. Varför har då socialdemokratin en så låg ambitionsnivå?

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag fortsätter gärna debatten med herr Åsling ett litet ögonblick till.

Det görs f n. en arbetskraftsundersökning varje månad, och det material som ligger till grund för den undersökningen är inte lokaliserat till storstäder eller tätortsområden - där kvinnosysselsättningen är hög -utan del är jämnt fördelat regionvis över hela landei. Där fär vi reda på hur många som är arbetslösa, och del antalet ligger någonstans mellan 60 000 och 70 000 personer f n. I den räkning som görs vid arbetsförmedlingarna ligger antalet arbetslösa pä ungefär hälften av den siffran.

I arbetskraftsundersökningen tas folk som inte är fackligt organiserade med, och den är ganska representativ. Där tas också med alla som är s. k. latent arbetslösa - sådana som förklarat sig vilja ha ett arbeie. Därutöver finns del sådana som inte vill ha något arbete och inte anser sig stå till arbetsmarknadens förfogande av skäl som jag inte känner till. Att använda en plan för sysselsättning som inbegriper fiera än dem som vill ha elt arbete menar jag är en överambiiion. De s. k. latent arbetslösa - eller potentiellt arbetslösa, för att använda herr Åslings uttryck - som vill ha etl arbeie är mellan 50 000 och 70 000 personer enligt denna grundliga arbetskrafisundersökning som görs månatligen.

Om del antalet läggs till antalet arbetslösa är vi uppe i det tal långtidsutredningen anger, och vi har följaktligen så långt det är möjligt vetenskapligt och slaiistiskt bevisat hur stor arbetskraft inom den egna folkstammen vi har atl röra oss med i framtiden. Och det är helt andra tal än i herr Åslings rent teoretiska diskussion.

Jag svarade herr Burenslam Linder påen fråga som herr Löfgren ställde. Jag utgick ifrån all herr Löfgren var närvarande så atl han kunde tillgodogöra sig svaret. Till herr Burenslam Linder vill jag yllerligare säga, när han talar om investeringarna, atl vi stimulerar invesieringsutveck-lingen så gott vi kan. Den har varit ganska bra, t. o. m. myckel bra, i värt land i jämförelse med omvärlden. Självfallet spelar den utveckling vi har haft med en nedåtgående efterfrågan sin roll för investeringsam-

bilionerna och investeringsplanerna. Om nu herr Burenstam Linder menar atl den svenska företagsverksamheten, därest man hade en riktig finansminister, skulle investera i precis samma takt oavsett om den producerar på lager eller producerar för direki leverans, går han för långt i sina anspråk på finansministern - finansminislern må sedan vara av vilken politisk färg som helst.

Sådana här omständigheter spelar en roll för investeringsaktiviteten. Vi har hållit vår investeringsaktivitet hög. Internationellt är den mycket hög. Jag talar nu om den privata sektorn, men jag kan även lala om den offentliga seklorn. När efterfrågan kommer igen ökas aktiviteten på nytt.

Herr Burenstam Linder citerade vissa prognossiffror från den senaste konjunkturrapporten. Jag är inte beredd alt svära på den, eftersom jag erfarenhetsmässigt alltid är väldigt reserverad när ekonomerna spår om framliden. Jag är tillräckligt erfaren för att vela att verkligheten inte följer prognoserna. Jag är underrättad om alt förändringarna i konjunkturinstitutets rapport är en följd av en allmän fundering av konjunkturinstitutet. Ändringarna har inte sitt underlag i några förändrade investeringsplaner ute bland företagen.

Herr Heléns inlägg uppfattade jag inte som någonting annat än en verifikation av den uppfattning som jag deklarerade i mitt första anförande, nämligen att det är klokt atl vara återhållsam när det gäller utlandsupplåningen för den offentliga sektorn, eftersom de pengarna har en benägenhet att gå in och täcka driftuigiherna. I den mån de läcker kapitalutgifterna har de samma permanens som om det skulle vara fråga om driftuigifter. Som jag sade i mitl första inlägg är det annorlunda om det ligger en företagskalkyl i botten. Då är riskerna för utlandsupplåningen betydligt mindre. Jag driver den linjen. Jag vel atl herr Helén ogillar den, och där har vi skilda uppfattningar.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Herr Sträng säger att företagen inte investerar därför atl de har svårt au sälja. Men försäljningssvårigheterna har ju i hög grad uppstått genom all den ekonomiska poliliken driviis så alt Sverige har fått ett försämrat konkurrensläge och svårare all göra sig gällande på utlandsmarknaderna. Om man inte fört en sådan ekonomisk politik, hade det i dag-enligt vad finansminislern just har sagt-uppenbariigen funnits siörre lust att investera.

Sedan, herr finansminister, skall man förvisso vara skeptisk inför olika prognoser. Jag har fått den uppfattningen förstärkt efter att under de senare åren ha läst finansministerns prognoser.

Herr HELÉN (fp):

Herr lalman! Det avgörande för svenska statens och de nordiska ländernas sätt att i fortsättningen agera pä den internationella kapitalmarknaden är naturiigtvis atl bakom de lån som las upp på den inlernationella

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

kapitalmarknaden i en statlig banks regi skall ligga mycket nogranna kalkyler för de invesieringar som pengarna skall användas till. På den punkten har vi inte olika mening, hoppas jag. Jag tror inte att finansminislern skulle bli glad om en sådan investeringsbank lånade upp internationellt kapital för lättsinniga investeringar.

På samma sätt hade det varit möjligt att stärka den svenska kredilmarknaden under det första halvårets knappheisperiod efter oljekrisen. Det är alltså inte frågan om att det skulle ha skett någon statlig upplåning i syfte huvudsakligen att underiätta höjda kommunala eller statliga driftsutgifter, utan det var frågan om att stärka den svenska kapitalmarknaden så att de rätta investeringarna kunde ha gjorts i tid eller i varje fall underlättats och tidigarelagts. Det skulle ha kommit oss alla till glädje i en situation dä arbetslösheten under en kommande vinter är en realitet för många.

Nu kan finansministern säga att det här är en diskussion om påvens skägg nu i efterhand. Jag har bara velat stämma i bäcken för att herr Sträng inte skall låta det här rinna ut till en stor fabulös fiod i framliden, när jag inte längre har någon möjlighet att stå här och sälla slopp.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Herr Burenslam Linder begår våld pä sitt goda förstånd - jag skall vara ,litet vänlig mot honom i dag - i sitt senaste inlägg, när han säger atl svårigheterna för vår ullandsförsäljning - malm, stål, Järn, massa, papper, sågad vara - beror på atl finansminister Sträng har fört en felaktig ekonomisk politik. Jag tror inte all någon av dem som avlyssnar den här debatten är beredd att skriva under på det konstaterandet från herr Burenslam Linders sida. Del vore litet genant för kammarens ledamöter om Jag utvecklade texten längre i det här avseendet.

När det gäller den nordiska banken fick Jag etl erkännande som jag gärna vill dela med mig av till många skickliga medarbetare, som kanske t. o. m. gjort större insatser än finansminislern för bankens tillkomst. På finansminislern har närmast kommit den beslutande funktionen, och eflersom del var en bra sak var del inte så svårt att besluta i del här fallet. Den nordiska investeringsbanken skall i allt väsentligt vara till för att bygga ut näringslivet i de nordiska länderna. Från den utgångspunkten finns det väl inga delade meningar om alt man skall skaffa pengar.

Herr Helén sade i sitt senaste inlägg att när han uppmanade finansministern all låna skulle finansministern ha lättat pä den svenska kapitalmarknaden, så alt de svenska industrierna hade fått entrébiljett dit. Det negativa i en sådan operation hade varit att staten då till en början dragit på sig stora låneskulder och förmodligen även i dag haft ännu större skulder än vad som nu är fallet. De privata företagen hade Ju tillgång till den internationella lånemarknaden, visseriigen med ett par procents högre ränta vilkel gjorde alt de var väldigt angelägna om att komma in på den svenska kapitalmarknaden. Men del fanns inget förbud

för dem atl finansiera de invesieringar som de vid de här tillfällena var intresserade av. Tvärtom, vi försökte hjälpa dem med detta genom att hänvisa dem bl. a. till möjligheterna atl finansiera sig utomlands.

Hen HELÉN (fp):

Herr lalman! Nu kom äntligen det vikliga medgivandet att de lån som svensk företagsamhet tog upp pä den inlernationella marknaden under första halvåret efter oljekrisen fick lov att tas till ett högre pris än vad svenska staten hade behövt göra. Men observera: dessa län kunde endast las av myckel slora, internationellt kända och därför kreditvärdiga företag. Hela den breda sektorn av mindre och medelstora företag hade inga möjligheter att i del läget låna pengar ulomlands. Det betydde atl vi av förelag som normalt vänder sig till Exportkredit och Industrikredit fick en lång otillfredsställd kö som inte kunde göra de investeringar som var önskvärda och nödvändiga. Men Jag är glad över de reträtter som finansministern har gjort. Jag skall inte fortsätta den här diskussionen. Finansministern skall i fortsättningen inte behöva höra min röst mera.

Jag tror ändå att det är värdefullt att inse att det är angeläget atl den statliga upplåningen hela tiden behandlas som etl alternativ till den upplåning som i vissa speciella lägen inte bara stora industriföretag och kommuner kan göra utan som man även måsle försöka skapa nya möjligheter lill. Där kommer den nordiska investeringsbanken indirekt att ge ell motsvarande tillskott, något som man kunde ha gjort genom en mer aktiv upplåningspolitik i inledningsskedet.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Jag skulle inte ha återkommit till diskussionen om vad som har framkallat de nedjusteringar som har gjorts i olika investeringsplaner om det inte var för att det är en oerhört central fråga för den ekonomisk-politiska situation som vi befinner oss i och för den bakgrund mot vilken överläggningar så småningom skall äga rum om den ekonomiska poliliken.

När finansministern säger alt denna nedrevidering av investeringsplaner har förorsakats av försäljningssvårigheter och sedan fortsäller att säga att dessa exportsvårigheter inte har att göra med hans ekonomiska politik samt all det är tokigt när sådana som jag försöker påstå all del fakiiski är den dåliga ekonomiska politiken som har lett till detta, så är det förvånande, herr Sträng. Vi har förioral marknadsandelar på våra viktigaste exportmarknader, säger konjunkturinstitutet, och del beror på att kostnadsstegringarna i Sverige har gäll sä snabbi i förhållande till andra länder. Finansministern måsteju ha läst konjunkturinstitutels redogörelse i det stycket. All kostnaderna har stigit sä mycket beror på att man inför förra avtalsrörelsen lade en så dålig stabiliseringspolitisk grund atl nu t. o. m. socialdemokraterna i finansutskottet skriver under på atl del måste tas bättre initiativ nästa omgång.

I långtidsutredningen talar man om att det finns en grundläggande

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

obalans. Med det menar man pä nytt att kostnaderna har stigit så snabbt i vårt land i förhällande till andra länder alt våra svårigheter på utrikeshandelssidan har blivit mycket kraftigare än vad bara själva konjunkturnedgången ulomlands innebär. Även det måste ju finansministern vara medveten om. Därför blev jag förvånad över att hans älskvärdhet i fråga om mitt goda förstånd utbyttes mol elakheten atl Jag missbrukade det. Vad jag gör ärju bara all återge långtidsutredningens och konjunkturinstitutets bedömningar. Om finansministern vill slå upp s. 43 i den lilla skrift som den herre som just viskar i finansministerns öra har skrivii, så finner han atl det står att enligt de beräkningar som utförts skulle ca 5 miljarder kronor av det totala underskottet på 8 ä 9 miljarder kronor vara hänförbarl till en mera grundläggande obalans. Återstoden skulle tillskrivas den konjunkturella situationen. Mer än hälften av dessa svårigheter kan såvitt jag förslär hänföras till att den ekonomiska poliliken det senaste året har varit misslyckad.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr lalman! Av fiera skäl är Jag uppriktigt ledsen över alt det är sista gången som jag får tillfälle atl diskulera med herr Helén här i kammaren. Dels lycker Jag det är roligt att diskutera med honom, dels lycker jag att Jag har en hel del ogjort när det gäller atl ge honom informationer i dessa frågor. Men Jag hoppas det kan uppenbara sig andra lillfällen utanför detta hus atl diskutera med honom.

Någon egentlig skillnad på kapitalkostnaderna, om staten går ul och lånar eller om de erkänt stabila förelagen, som i långa stycken är multinationella, går ut och lånar, föreligger inte. Så var det inte lidigare heller. Vi fick betala vär ränta, vi också, såväl som LM och Volvo och vilka del nu var som lånade. Men det var en skillnad i ränteläget mellan det man lånade ulomlands och det man kunde låna på den svenska kapitalmarknaden. Sedermera har vi anpassat kapitalmarknadens ränteläge i vårt land, sä att skillnaden nu är mindre. Men intresset hos de enskilda förelagen gick ju så klart dithän atl de ville låna på den svenska kapitalmarknaden, där räntan var lägre. Man sade: Då kan Sträng ge sig ut och ta lån utomlands, där räntan är högre. I och för sig är jag inte överraskad över den reaktionen. Var och en är sig själv närmasl. Man får inte begära att den enskilde företagaren skall se på samhället som lånare på samma sätt som han ser på sig själv som lånare.

Del var delta som jag inte utan vidare ville vara med om, och jag menar att jag har försvar för min ståndpunkt däruti att det hade varit olyckligare om den offentliga sektorn hade legal med en förhållandevis siörre upplåning utomlands i dag och den privata seklorn med en förhållandevis mindre upplåning. Jag tror att bakgrunden, som Jag har beskrivit i ett par omgångar här, lalar för att del är lättare all uppfylla skyldigheten au betala ränta och amorteringar om de ligger på en investering som ändå bygger ut produktionen och ger avkastning och vinst och betalar sina kapitalkostnader. Del har man inte garanti för när det

är offentliga lånare.

Till herr Burenstam Linder tvingas jag faktiskt alt återkomma. Han har föresatt sig all göra vår diskussion till en konditionsfråga. Min egen kondition är ganska bra, även om jag är lilel äldre än herr Burenslam Linder.

De försäljningssvårigheter som den svenska industrin har mött pä utlandsmarknaden har ju varit för handen överallt i världen, även i de nationer som har sluppit att ha Sträng eller någon liknande oduglig finansminister. Situationen har hell enkell varit den att har man malm all sälja och en efterfrågan som är dålig, är det inte fråga om att gruvarbetarnas löner i Kiruna slår ul LKAB frän marknaden i förhållande till andra försäljare. Har man massa och papper all sälja, men lagren råkar vara fulla hos köparna, är det inte massaarbetarnas och pappers-arbetarnas löner eller en dålig ekonomisk politik som gör att man nu på lillverkningssidan bygger upp lagren. Del gör man i Canada, det gör man i Finland, del gör man i Sverige, därför att konsumenterna av varan har det så ställt alt de konsumerar sina tidigare större lager, och när de nät botten kommer väl efterfrågan tillbaka.

Det är helt oriniligi att föra debatten så fyrkantigt som herr Burenslam Linder gör. Jag har som sagt vissa hämningar i fråga om att fortsätta med pedagogiken. Den får ju inte bli hur enkel som helst, framför alll inte i denna församling.

Våra exportandelar, internationellt sett, är något som kan gå av och lill beroende på var den svenska exporten har sin tyngd förlagd och vilka varuområden det rör sig om. Sverige ökade sina inlernationella exportandelar under 1973 och 1974 därför att del var speciellt våra produkter som dä hade en god internationell marknad. Jag känner inte till det själv, men jag vet alt konjunklurinstiiuiet lär ha kommii fram lill att Sverige har tappat någon tiondel eller någon hundradel av sina internationella exportandelar jusl nu. Det är väl betingat av alt våra slora tunga exporimarknadsprodukier för tillfället lever i en ganska däven för-säljaratmosfär. Del här får Ju jämna ut sig i del längre loppet. Man skall inte göra någon stor sak av del. Jag har aldrig gjort någon stor sak av del de år då vi har ökat någon tiondels procent, och jag tror del är klokt av herr Burenslam Linder alt inte försöka göra någon stor sak av vad som händer just i år. Det har sina naturliga förklaringar.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Överläggningen var härmed slutad.

Finansutskottets betänkande nr 16

Mom. I och 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Hermansson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan' herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Den ekonomiska politiken

Den som vill all kammaren bifaller finansutskottets hemställan i belänkandet nr 16 mom. 1 och 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Hermansson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 300 Nej - 16

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Burenstam Linder och Söderström, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Burenslam Linder begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 16 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Burenstam Linder och Söderström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä herr Burenslam Linder begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 267 Nej - 48

Finansutskottets betänkande nr 15

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Hermansson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan fru Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 15 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Hermansson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä fru Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 300 Nej - 16

§ 4 Föredrogs finansutskottets betänkande 1975/76:13 med anledning av proposilionen 1975/76:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser vissa delar av finansdepartementets verksamhetsområde.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Byggnadsarbeten för statlig föiyaltning

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Byggnadsarbeten för statlig förvaltning

Hen AF UGGLAS (m):

Herr lalman! Finansutskottets betänkande nr 13 tillstyrker bl. a. bemyndigande för regeringen all besluta om vissa byggnadsarbeten för statlig förvaltning. Det handlar i slort sett om anslag och höjda anslag för kostnaderna för utfiyttningen av statliga verk. Moderala samlingspartiels ledamöter i utskottet har inte motsatt sig detta bemyndigande men vill i elt särskilt yttrande dra uppmärksamhelen till ett viktigt krav som har nära samband med anslagsmedgivandel.

Vi har vid en mängd tillfällen kritiserat den form för decentralisering av statlig verksamhet som den pågående utfiyttningen utgör. Vi godkände den s. k. etapp 1 med hänsyn till det angelägna i atl en decentralisering påbörjades men framförde också stark kritik mot den bristfälliga utredningen och den bristande hänsynen lill berörd personal. Vär kritik kan sammanfattas så, all enligl vår mening vi i första hand skall decentralisera beslut och inte verk, funktioner och inte institutioner. Vi sade nej lill etapp 2, eftersom underlaget och formerna även denna gång föreföll godtyckliga och eftersom ingenting gjorts för att finna andra former för en önskad decentralisering och hänsynen till berörd personal fortfarande var bristfällig. Härtill kom att konsekvenserna av den inledda etapp I gav anledning lill oro. Vi efterlyste då - och har även gjort det många gånger .senare - en samlad redovisning av kostnaderna. Exemplen på dramatiska fördyringar har varit många. Ett ganska aktuelll sådant exempel är veterinärmedicinska anstaltens utfiytining lill Uppsala, som lär medföra en ökning av lokalkostnaderna från 2 lill 17 milj. kr.

Herr talman! Det är inte min avsikt att ta upp en debatt om utfiyttningen när det är rena konsekvensbeslul vi behandlar och när ingen reservaiion föreligger, men del är inte rimligt att vi aldrig får en samlad redovisning av kostnaderna för utlokaliseringen utan endast ständiga

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Byggnadsarbeten för statlig föivaltning

framställningar om anslag och anslagshöjningar.

I detta anförande, under vilket herr förste vice talmannen överlog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde herrar Wijkman och Hernelius, fru af Ugglas, herrar Åkerlind och Fridolfsson samt fru Diesen (samtliga m).

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Föredrogs

Finansutskoiiels belänkande

1975/76:14 med anledning av propositionen 1975/76:25 med förslag om

tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såviti avseer

statens allmänna fastighetsfond

Försvarsutskottets betänkanden

1975/76:14 med anledning av propositionen 1975/76:25 med förslag om

tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt gäller

försvarsdepartementets verksamhetsområde 1975/76:15 med anledning av propositionen 1975/76:25 med förslag om

tilläggsbudget I till stadsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt gäller

handelsdeparlementels verksamhetsområde

Socialutskottets betänkande

1975/76:23 med anledning av proposilionen 1975/76:25 med förslag om

tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt av.ser

socialdepartementets verksamhetsområde

Civilutskottels belänkande

1975/76:6 med anledning av propositionen 1975/76:25 med förslag om

tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt gäller

finansdepartmentels verksamhetsområde.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 6 Föredrogs civilutskollets betänkande 1975/76:7 med anledning av propositionen 1975/76:25 med förslag om tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser bostadsdepartementets verksamhetsområde jämte moiioner.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet

Regeringen hade i proposilionen 1975/76 bilaga 10 (bostadsdepartementet) under punkten Bil (s. 60-63) föreslagit riksdagen alt

1. bemyndiga regeringen att förlänga tiden för stöd för pannbyle och byte av brännare enligt vad som förordats i regeringsprotokollet,

2. medge att beslut om lån och bidrag för energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet under budgetåret 1975/76 fick meddelas inom en ram av 450 000 000 kr.,

3. till Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. pä tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa etl reservationsanslag av 150 000 000 kr.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:94 av herr Fälldin m. fi. (c), vari hemställts alt riksdagen beslutade

1. atl lill vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. pä tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa elt i förhållande till regeringens förslag med 246 milj. kr. förhöjt reservationsanslag av 396 milj. kr. med den fördelning som angetts i motionen,

2. atl som sin mening uttala vad som anförts i motionen rörande inriktningen av de energibesparande åtgärderna inom byggnadsbeståndet, samt

1975/76:104 av herr Helén m.fi. (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade anslå ytterligare 300 milj. kr. för stöd lill energibesparande invesieringar inom näringsliv och bostadssektor, varav ytterligare 100 milj. kr. till investeringar inom näringslivet och ytterligare 200 milj. kr. till investeringar inom bostadssektorn. Denna motion hade behandlats av civilulskouel såvitt avsåg investeringar inom bostadssektorn och av näringsutskottet såvitt avsåg, investeringar inom näringslivet.

Utskollel hemställde

1. beträffande pannbyien m. m. att riksdagen med bifall till förslaget i propositionen bemyndigade regeringen att föriänga tiden för stöd för pannbyien och byte av brännare enligt vad i regeringsprotokollet förordats,

2. beträffande ramar och anslag till vissa energibesparande åtgärder all riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på molionerna 1975/76:94, yrkandet 1, och 104 såvitt nu var i fråga skulle

a. medge atl beslut om lån och bidrag för energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet under budgetåret 1975/76 fick meddelas inom

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet

en ram av 450 000 000 kr.,

b. lill 'Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 150 000 000 kr.,

3. beträffande inriktningen av de energibesparande åtgärderna att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:94, yrkandet 2.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande ramar och anslag lill vissa energibesparande åtgärder
a. av fru Olsson i Hölö samt herrar Åkerfeldt, Mattsson i Skee och

Olof Johansson i Siockholm (samtliga c) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionen 1975/76:104 såvitt nu vari fråga samt med bifall lill motionen 1975/76:94, yrkandet 1, skulle

a. medge atl beslut om lån och bidrag för energibesparande åtgärder
inom bostadsbeståndet fick meddelas inom en ram av 722 000 000 kr.
med den fördelning av ramarna som i molionerna angetts,

b. till Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m.
pä tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa ett
reservationsanslag av 396 000 000 kr.,

b. av herr Strömberg i Botkyrka (fp) som ansett alt utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionen 1975/76:94, yrkandet I, samt med bifall till motionen 1975/76:104 såvitt nu var i fråga skulle

a. medge att beslut om lån och bidrag för energibesparande åtgärder
inom bostadsbeståndet fick meddelas inom en ram av 650 000 000 kr.,

b. till Vissa energibesparande älgärder inom bostadsbeståndet m. m.
pä tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa ett
reservationsanslag av 350 000 000 kr.,

2. belräffande inriktningen av de energibesparande åtgärderna av fru
Olsson i Hölö (c) samt herrar Åkerfeldt (c), Strömberg i Botkyrka (fp),
Mattsson i Skee (c) och Olof Johansson i Stockholm (c) som ansett att
utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:94, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Hen ÅKERFELDT (c):

Herr talman! När vi i våras behandlade regeringens energiproposition anvisade riksdagen för energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet 326 milj. kr. Centern hade då och har i än högre grad i dag en i förhållande till regeringen betydligt högre ambitionsnivå. Vi föreslog en kraftig ök-

ning av anslagsramen med yllerligare 396 milj. kr., och i vår motivering anförde vi bl. a. all åtgärdsbehovet i det äldre bostadsbeståndet av bosiadsstyrelsen hade uppskattats dra en kostnad av ungefär 11 miljarder och att det nytillkommande bostadsbeståndet skulle komma att kräva 4 miljarder. Bosiadsstyrelsen ansåg även att anslagsbehovet för det då aktuella budgetåret var betydligt högre än vad regeringen i sin proposition föreslog.

Vi menade i det sammanhanget även att nedgången i nyproduktionen hade skapat ett utrymme för en sådan satsning både finansiellt och personellt.

Vi gör samma bedömning i dag, bara med den skillnaden alt vi gör den pä ett så mycket bättre underlag. Den ökade efterfrågan på energisparstöd som vi förutsatte i våras har nu verifierats, och detta har skett efter endast tre månader av det nya budgetåret.

Ökningen av antalet lägenheter i de ansökningar som ligger inne hos bostadsstyrelsen har varit kraftig under de tre månaderna juli, augusti och september. I september fanns hela 95 000 lägenheter i ärendebalansen. Ändå hade man under de gångna tre månaderna hunnit med au bevilja stöd till inte mindre än 45 000 lägenheter. Trots detta hade ärendebalansen ökat med ca 7 000 lägenheter.

Ökningen ter sig ännu mer drastisk, om man ser på halvårsperioden mars-september 1975; under den liden har ärendebalansen nämligen precis fördubblats. Kommer den tendensen att stå sig, vilkel del i dag inte finns något som lalar emot, kommer regeringens nu föreslagna ram att visa sig hell otillräcklig.

Det är rimligt att anta alt kostnaden per lägenhet inte kommer att hålla sig pä den nuvarande nivån. Den kommer att stiga, och har väl lill dags dato redan stigit. Mol den bakgrunden får man se förslaget i centermolionen om en total ram på 650 milj. kr. som realistiskt tilltagen. I sammanhanget bör man beakta all dä har ingen upptrappning av denna verksamhet skett. Ingen uppsökande verksamhet och ingen speciellt intensifierad information har förekommit. Däremot föreslär nu centern i sin motion all man skall intensifiera denna verksamhet. Vi föreslår även att man skall överväga en ökning av beloppen för bidrag och lån för varje enskild lägenhet.

Vidare bör man märka atl i cenlermotionens anslagsram ingår även lokalerna hos kommuner och landsting med ca 100 milj. kr. Del finns verkligen anledning atl räkna med att vi här får en markant ökning av efterfrågan. Vi kan nu förutsätta all kommunerna kommer atl ställa siörre anspråk på denna budgetram sedan man haft kännedom om låne-och bidragsmöjligheten under budgetarbetet i kommunerna. Jag tror all del är motiverat att anta att man i 1976 års budgetar ute i kommunerna har anslagit pengar för sysselsätiningsbefrämjande åtgärder, varvid man har räknat med dessa bidragspengar. Därför kommer en nedgång i sysselsättningen - en nedgång som många befarar - att ställa ökade anspråk pä medel ur denna ram.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Energibesparande åtgärder Inom bostadsbeståndet

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet

En utveckling av låne- och bidragsgivningen som Jag här har beskrivit gör att vi nu är ännu mer styrkta i vår uppfattning alt en kraftigare satsning inom denna sektor av energisparandel är en av de bästa åtgärderna för all nå en varaktig energibesparing. All vi dessuiom kan räkna med en säker sysselsättningseffekt inom såväl byggandet som byggmaterielindustrin försämrar på inget sätt argumentens styrka.

Nu har regeringen delvis kommit till samma slutsats som vi i centermolionen och föreslår en påspädning av denna anslagsram med 150 milj. kr. Vi anser dock att en kraftigare satsning behövs och föreslår nu ytterligare 246 milj. kr. för atl på det sättet nå upp till samma anslagsram som vi hade i vårl yrkande vid vårriksdagen.

Del finns ytterligare ett skäl atl anföra. I finansutskottets betänkande nr 16 om den ekonomiska politiken, som vi nyss har behandlat, har vi enats om etl uttalande som innebär all skulle expansiva finanspolitiska åtgärder fä någon siörre omfattning och gå utöver vad som erfordras för energibesparande åtgärder, så krävs nya inkomstkällor eller åtstramning av kreditpoliliken. Därmed har man sagt att dessa åtgärder i bostadsbeståndet inte har samma negativa effeki på utrikesbalansen som andra expansiva åtgärder på andra områden med samma syfte. Satsar vi på energibesparande åtgärder får vi en sysselsättningseffekt med etl minimum av icke önskade bieffekter.

Herr talman! Med anledning av det anförda vill jag yrka bifall till reservationerna 1 a och 2. Däri innefattas även bifall i avsedd del till reservation 1 b.

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr talman! Det finns fiera skäl för att anslå pengar till energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet. Ett är att vi har all anledning au spara på energi. Oljeköpen lär hårt pä vår kassa och är en avgörande orsak till vår negativa' betalningsbalans.

Ett annat skäl är atl vi under de närmaste åren för all uppehålla den fulla sysselsättningen måsle salsa på konsumtion med litet imporlinnehåll. Investeringar i bostadsbeståndet för att minska energianvändningen har denna verkan.

Enligl nu kända siffror kommer den totala energiförbrukningen i hushållen alf öka i år. Delta är oroande. På olika sätt är vi tvingade all pressa ner ökningstakten. Folkpartiet har i sin energipolitik starkt betonat alt sparsamhet är absolut nödvändig.

Till utskottets betänkande har fogats en bilaga. I denna finns siffersammanställningar. De visar stor uppslutning kring den här typen av åtgärder. I slutet på september i år förelåg ca 95 000 ansökningar. Här finns en god ulgångspunkl för sparsamhet.

Regeringens förslag om ökning av del statliga stödet med 150 milj. kr. är bra. Om än mer pengar anslogs, sä att man snabbt kunde behandla alla ansökningarna, skulle vi spara mer energi, förbättra handelsbalansen och stödja sysselsättningen.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationerna I b och 2.

Hen JADESTIG (s):

Herr lalman! Vad beträffar den del av det föreliggande betänkandet som avser vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet har, som redan nämnts här, regeringen föreslagit atl ramen skall vidgas med 150 milj. kr. utöver de 300 milj. kr. som riksdagen anvisade i våras. Häremot ställs yrkanden i reservationen I a från centern om vidgning av ramen med 397 milj. kr., varav ytterligare 350 milj. kr. avser åtgärder inom bostadsbeståndet - inkl. kommuner och landsting - och 46 milj. kr. till energibesparande åtgärder beträffande statliga lokaler, allmänna samlingslokaler och prototyp- och demonsiraiionsverksamhei. I reservationen I b från folkpartiet yrkas atl ramen för åtgärderna inom bostadsbeståndet skall vidgas med 350 milj. kr. jämfört med del förslag som vi diskuterade i våras. Slutligen har i reservationen 2 från centern och folkpartiet gemensamt tagils upp inriktningen av de energibesparande åtgärderna.

Den ökning av ramen som behandlas i reservationen 1 a - centerreservationen - är en direkt uppföljning av cenlerreservationen lill civilutskottels betänkande nr 28 i våras, som vi behandlade sä sent som i slutet av mars månad. I debatten dä framhöll talesmän för utskottsmajoriteten att vi fick vänta och se huruvida ytteriigare tillskott för att täcka efterfrågan på medel behövdes och att man - om så var fallet - kunde förutsätta att regeringen skulle återkomma lill frågan i samband med behandlingen av tilläggsbudgeten.

Nu har vi alltså fått regeringens förslag om medel för energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet, ett förslag som med hänsyn lill antalet förväntade och inneliggande ansökningar enligl den uppfattning, som vi inom uiskottsmajoritelen redovisar i betänkandet, väl motsvarar behovet. Vid behandlingen av frågan i våras erfor vi som sitter i ulskoltel att den nuvarande organisationen är avpassad för att under ett budgetär klara av atl behandla ansökningar av ungefär den storieksordning soiii genom den av regeringen föreslagna vidgningen nu blivit aktuell, dvs. 450 milj. kr. (300+ 150). En ram av den storieksordning för åtgärder i bostadsbeståndet som föresläs i reservationen 1 a - 650 milj. kr. - måste anses orealistiskt och får närmast betecknas som överbudspolilik. Utan närmare motivering anförs i reservationen att 95 000 inneliggande ansökningar skulle kräva ett påslag av 200 milj. kr. utöver regeringens av utskottets majoritet godtagna förslag. Hur litet kontakt cenlerreservationen har med verkligheten framgår klart om man - ulan att alllför detaljerat gå in på statistiken - studerar de lill betänkandet fogade uppgifterna om lån- och bidragsgivningens hittillsvarande omfattning under budgetåret. Lånen och bidragen under budgetårets tre första månader uppgår till ca 55 milj. kr. Även om antalet ansökningar har vuxit starkt, vilket inte skall förnekas, och med beaktande av den naturliga nedgång som sker i behandlingen av ärenden under sommarperioderna - och som kanske blivit särskilt markerad under den senaste vackra sommaren - finns det all anledning förmoda att de 450 milj.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet

6 Riksdagens protokoll 1975/76: 401

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet

kr. som kommer att stå lill förfogande under detta budgetår om ulskollels förslag,antas av riksdagen är tillräckliga.

Herr lalman! Någon lång sakdebatt behöver knappast föras i dag, eftersom vi hade en debatt i dessa frågor så sent som i maj månad. Jag har här gått igenom vad som föreslås i reservationen 1 a rörande energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet. Jag har också gått igenom folkpartireservationen 1 b, som från delvis andra utgångspunkter kommer fram till samma förslag rörande bostäderna.

I reservationen I a yrkas också, som jag inledningsvis nämnde, en vidgning av delramarna utöver vad som sägs i vårt förslag när det gäller statliga lokaler, samlingslokaler och lokaler för prototyp- och demonstrationsverksamhet. Utskollel finner del dock inte i dag erforderiigt atl öka dessa delramar inom tilläggsbudgetens ram.

I reservationen 2 vill centerpartiets och folkpartiets reservanter ge regeringen till känna atl den uppsökande verksamheten när det gäller de energibesparande åtgärderna bör vidgas samt att det bör undersökas om gränserna för lån och bidrag, 4 000 resp. 2 000 kr., kan behöva höjas. Utskottets: majoritet har inte varit beredd att tillmötesgå reservanterna på den punkten, och enligt utskottets mening finns det i dag ingen anledning alt föreslå någon ändring av gränserna.

Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan i civilutskottets betänkande 1975/76:7 i alla punkter.

Hen ÅKERFELDT (c):

Herr talman! Herr Jadeslig sade alt del i och för sig stora antalet inneliggande ansökningar, 95 000, inte motiverar den höjning som vi har föreslagit i reservationen 1 a. Ja, om man ser det isolerat lill dessa 95 000, sä har herr Jadeslig rätt. Men herr Jadeslig och jag kan väl vara överens om att det under de återstående tre fjärdedelarna av budgeiårei bör komma in yllerligare ansökningar. Som jag sade i mitt tidigare anförande är ju tendensen ökande. Vi har därför alt emotse etl niyckei stort medelsbehov

Så några ord om de ramar, som jag inte berörde i milt anförande men som herr Jadeslig log upp. I fråga om anslaget lill energibesparande ål-gärder för allmänna samlingslokaler har vi en liknande effeki som när del gäller de kommunala lokalerna, nämligen atl man inte har hunnit initiera några åtgärder. Här planeras och initieras åtgärderna genom och i samverkan med de tre riksorganisationerna för samlingslokaler. Denna anslagsram är tämligen ny. Man har ännu inte hunnit med i planeringen. Man styrks i denna uppfattning av erfarenheterna från del ordinarie upp-rusiningsbidragei, där åtgången inte heller var särskill stor under del första året. Men som alla vet har del blivit en avsevärd ändring härvidlag under sen.aste tiden.

Vad gäller kommunala lokaler kan jag inte underlåta atl som en illustration till vad åtgärder av detta slag kan ge nämna något om vad jag läste i en tidning om Sundsvalls sjukhus. Genom all initiera elt nytt

system för ventilation och värme sparar man där 7 000 kubikmeter olja, vilkel översalt till begripligare språk är detsamma som en höjning av rumstemperaturen med tre grader i hela Sundsvalls kommun. Jag tycker alt det ger vid handen att det finns all anledning all salsa på dessa åtr gärder.

Vad slutligen angår höjningen av beloppen per lägenhet har utskottet inte funnit anledning till någon sådan höjning, och det kan ju diskuteras. Bara kostnadssiegringen borde väl motivera en höjning. Vi från centern anser att del behövs en bättre stimulanseffekt, och då är ju ocksä detta en väg att gä.

Nr 40

Onsdagen den ■ 10 december 1975

Energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr talman! I många brevlådor har del under den senaste tiden dumpit ned en broschyr från något som kallas Bygginfo. I den försöker man intressera människor för att spara energi i sina villor och fastigheter. Broschyren har mötts av mycket stort iniresse. Man har redan fått mycket folk till olika informationsträffar. Det har anslagils en hel del pengar lill informationsinsatser för att fästa uppmärksamheten på den stora åtgången av energi. Del är naturligt om det också ger resultat. Intresset tyder enligt min uppfattning på att behovet av sådana anslag som vi nu diskuterar kommer all öka.

Herr talman! Den som vill spara energi, den som vill minska oljeförbrukningen, och på del sättet angripa underskottet i vår handelsbalans, den som vill försöka öka sysselsättningen genom att satsa på byggarbeten, vilket inte på något sätl påverkar vår import, den bedriver en god ekonomisk politik. Det är ingen överbudspolilik.

Hen JADESTIG (s):

Herr lalman! Intresset av att spara energi ligger oss alla här i kammaren varmt om hjärtat. Vad debatten rimligen borde gälla är huruvida de penningmedel som nu föreslås kan beräknas räcka lill eller ej. Med de erfarenheter och det statistiska underlag som vi f n. har att utgå ifrån anser uiskottsmajoritelen alt 450 milj. kr. bör räcka lill. Men liksom föregående år följer vi naturligtvis utvecklingen med uppmärksamhet. Visar det sig atl intresset av alt spara energi i dessa former ökar, ligger del naturligtvis i allas vårl iniresse atl också se lill att de ekonomiska resurserna härför kommer fram. Därom behöver det inte råda någon tvekan.

Hen ÅKERFELDT (c):

Herr talman! Det sista vill jag gärna la till intäkt för att vi är överens om behovet och tydligen ocksä om medlen; det är bara fråga om när vi skall anslå medlen. Herr Jadestigs senaste uttalande måste innebära alt det bara är att återkomma vid nästa tillfälle budgeten kompletteras. Det tackar Jag för.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet

Hen JADESTIG (s):

Herr talman! Att bara tillämpa ett överbudssystem - man slänger fram eu bud på ett par hundra miljoner mer och säger alt det ar den rätta siffran - ger inte det underiag som behövs för en riktig bedömning.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill I:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 a av fru Olsson i Hölö m. fi. samt 3:o) reservationen nr

1 b av herr Strömberg i Botkyrka, och förklarades den förstnämnda pro
positionen vara med övervägandeja besvärad. Dä herr Åkerfeldt begärde
votering, upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda
återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades
ha fiertalets mening för sig. Sedan herr Strömberg i Botkyrka begärt vo
tering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande
voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående civilutskottels hemställan i belänkandet nr 7 punkten 2 mom.

2 antar reservationen nr I a av fru Olsson i Hölö m. fi. röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr I b av herr Strömberg i Botkyrka.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Strömberg i Botkyrka begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 85

Nej - 30

Avstår - 201

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 7 punkten 2 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I a av fru Olsson i Hölö m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Åkerfeldt begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 206

Nej - 83

Avstår - 27

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av fru Olsson i Hölö m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerfeldt begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 7 punkten 2 mom. 3 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av fru Olsson i Hölö m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Åkerfeldt begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 205 Nej - 111

Punkten 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Pensionärernas levnadsstandard

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande 1975/76:19 med anledning av moiioner om pensionärernas levnadsstandard.

I detla betänkande behandlades de med anledning av propositionen 1975/76:65 om inriktningen av den ekonomiska politiken väckta motionerna

1975/76:100 av herr Fälldin m. fi. (c), vari i yrkande 3 hemställts att riksdagen beslutade att hos regeringen anhålla om en undersökning av folkpensionärernas konsumtionsmönster och förslag till åtgärder, som kunde erfordras för att infria riksdagens löften lill pensionärerna om standardhöjning och värdesäkra pensioner, samt

1975/76:102 av herr Helén m. fi. (fp), vari i yrkande 3 hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en översyn av metoden för indexre-

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

glering av folkpensionen.

Utskottet hemställde

alt riksdagen med anledning av molionerna 1975/76:100, yrkande 3, och 1975/76:102, yrkande 3, hos regeringen begärde att motionerna i motsvarande delar överlämnades lill pensionskommittén.

Reservation hade avgivits av herrar Carlsson i Vikmanshytlan (c) och Ringaby (m), fröken Pehrsson (c) samt herrar Fridolfsson (m), Andersson i Edsbro (c) och Wesiberg i Ljusdal (fp) vilka ansett att utskollel bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill motionerna 1975/76:100, yrkande 3, och 1975/76:102, yrkande 3, hos regeringen skulle anhålla oni en undersökning av Iblkpensionärernas konsumtionsmönster i syfte alt möjliggöra alt riksdagens löften lill pensionärerna om standardhöjning och om värdesäkra pensioner infriades.

Hen CARLSSON i Vikmanshytlan (c):

Herr talman! Betänkandet nr 19 från socialförsäkringsulskoltel behandlar motioner om pensionärernas levnadsstandard. Belänkandet är kortfattat: Del är på tre sidor - Ja, egentligen bara på tvä sidor eftersom den reservation vi blivit nödgade alt avge rned hänsyn till behandlingen av molion nr 100 upptar den tredje sidan. Men omfånget av ulskottsbeiänkandet är inte på något sätt avgörande för ärendets betydelse -tvärtom. Det gäller här en fråga av utomordentligt stor belydelse för landels alla pensionärer.

I motionen 100 hemställer vi alt riksdagen beslutar atl "hos regeringen anhålla om en undersökning av folkpensionärernas konsumtionsmönster och förslag lill älgärder, som kan erfordras för alt infria riksdagens löften lill pensionärerna om standardhöjning och värdesäkra pensioner".

Del är en viktig fråga som varit föremål för behandling sedan lång lid tillbaka. Redan år 1969 beställde dåvarande andra lagutskottet en undersökning för att finna vägar för att siandardsäkra pensionerna inom den allmänna pensioneringens ram. Den "år 1970 tillsatta pensionsålders-kommittén, som numera heter pensionskommittén, utreder även frågan om slandardsäkring av pensionerna. Utredningen skall enligt sina direktiv "undersöka behovet av och möjligheterna att med hänsyn lill inkomstul-vecklingen och omfattningen av de resurser som kän ställas lill förfogande förslärka de garanlier rörande pensionsnivån som följer av nu gällande beslämméiser".

Ulredningen lillsaltes 1970. I dag är def denlO december 1975, alltså drygi fem år sedan ulredningen lillsaltes. Jag förutsätter liksom utskottet att Ulredningen kommer all ta upp frågan om en standardsäkring lill behandling, och det är bra atl så sker. Men vad som med utskottets skrivning är ovisst är när det kommer att ske.

Det är av den anledningen vi från cenlern tillsammans med repre-

sentanter för folkpartiet och moderaterna fåll lov att foga en reservaiion lill utskottets betänkande. Vi begär en snabbundersökning av folkpensionärernas siluation med hänsyn lill prisslegringarna och den infialion som är rådande i detla land och som har diskuterats här på förmiddagen i samband med finansutskottets betänkande nr 16. Av delta betänkande framgår att prisslegringarna på två år rör sig om ungefär 20 96.

Vilka drabbas av dessa koslnadssiegringar? Jo, framför allt de lägre inkomsttagarna och pensionärerna - folkpensionärerna men även övriga pensionärer - eftersom de har den minsta bärkraften och molslånds-kraften när det gäller de våldsamma prisstegringar som vi har fått uppleva under de gångna åren och som man väntar också under 1976.

Mänga pensionärer har uttalat sina bekymmer. Jag har kontakt med dessa grupper, och så fort man träffar någon pensionär ställs frågan: Nu när allting blir dyrare och dyrare, skall inte också vi pensionärer få del av den inkomslhöjning och standardhöjning som andra fär? Man svarar att problemet är löst genom anknytningen till basbeloppet, genom pensionstillägg osv. Dä invänder pensionärerna: Visst får vi förbättringar, men är ni inte medvetna om hur fort priserna stiger?

När man upprepade gånger ställts inför dessa resonemang, finns del anledning alt fråga sig: Hur ser det ut i realiteten? Del är bakgrunden till värt motionsyrkande.

Under höstens remissdebatt tog herr Fälldin upp detta problem till behandling och förklarade att en snabbundersökning måste göras. Är utvecklingen ofördelaktig för pensionärerna skall del rättas till. Vi måste självfallet infria de löften som givits till pensionärerna. Det är också anledningen till motionen 100, vari vi har tagit upp dessa frågor.

Allting blir dyrare. De som har tilläggspensioner av olika slag får uppleva att förmånerna trappas av och atl skatterna slår hårt. Skatterna lar sä mycket atl många säger: När jag har betalt skatter och hyra, harjag betydligt mindre kvar än grannen bredvid, som bara har folkpension och bostadstillägg atl leva på.

Infialionen verkar även på andra sätt. Många av dessa människor har upplevt del gamla samhället, där man sparade någon krona för att ha den såsom säkerhet på ålderns dar eller för alt man då skulle kosta pä sig något extra. Man ville känna trygghet över huvud taget. Det spar-kapilalet har ständigt minskal i värde. 10 procents infialion på ell år innebär att den tusenlapp man hade på banken hastigt och lustigt är värd 900 kr. när året är slut. Vid nästa års slut är den värd 800 kr.

Är del rimligt att pensionärerna skall finna sig i den situationen? De har sparat på ett bankkonto eller på en livförsäkring. När de sedan skall njuta frukterna av sill sparande, får de uppleva alt pengarna blivit ingenting värda prakliski lägel.

Vissi har man fått det bättre. Men dessa grupper undrar och det är en motiverad oro: Vart lar det vägen med dessa väldiga prisstegringar? Min granne, som är pensionär och ensamstående, frågade mig: Är du medveten om vilket konsumtionsmönster vi pensionärer har? Jag måste

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

köpa konserver och bröd samt färdiglagad mat. Är man en bra bit över 70 är, är det inte sä lätt att laga mat själv. Detta fördyrar levnadskostnaderna.

Även denna del behöver belysas, när man ser på pensionärernas konsumtionsmönster.

Det finns en läng rad andra frågor. Nu nalkas vi årets slut med julen, vilket innebär Julglädje för många. Min granne säger att han skall prenumerera pä tidningar för han är intresserad av atl läsa. Tidningar är inte någon lyx. Han behöver ortstidningen, som kostar 138 kr. för nästa år. Så skulle jag gärna vilja ha min länstidning, för Jag har Ju en del kontakter ii norra Dalarna ocksä. Den kostar 280 kronor. Och jag borde egentligen ha en rikstidning. Den koslar 319 kronor. Del blir 737 kronor för de tre tidningar som jag skulle vilja ha.

Jag kan hälla med den här pensionären om att tre tidningar egentligen inte är någon lyx. Men, säger han, det finns ingen möjlighet för mig alt hålla alla de här tidningarna. Jag får lov att välja, för del ärju inte bara dessa fasta kostnader jag har. Telefonkostnaderna stiger. Jag skriver inte sä mänga brev längre, men portot stiger ocksä, och det stiger fort. Jag har en TV-apparat, säger han, och den krånglar emellanåt; jag har ju haft den några är. Varje gäng den skall pä service kostar del mycket pengar och mer och mer för varje gång. TV-reparatören skall åka ut eller också skall jag frakta in apparaten.

Det måste ändå vara riktigt och rimligt att människor som sitter i sin ensamhet får ha sin TV-apparat. Och betalar man TV-licensen så vill man att apparaten skall fungera.

Vattnet stiger i pris, elkraften stiger i pris -jag skulle kunna fortsätta uppräkningen.

Jag måste gä till doktorn ibland, säger pensionären. Ni genomförde en fin reform för några år sedan. Ett läkarbesök kostade 7 kr. dä. Den 1 Januari 11976 lär det skola kosta 15 kr. - är det riktigt det? Ja visst, riksdagen har beslutat del.

Förul fic:k jag resebidrag, säger han vidare. Jag betalade 6 kr. då, men nu måste jag betala 8 kr. Jag behöver medicin ocksä. Förul kostade den 15 kr. varje gång - resten betalas ju över försäkringen - men nu skall jag betala 20 kr. Pensionärer är ofta stora konsumenter av medicin, och den kostar pengar.

Det här är bakgrunden till att jag har sagt mig: Det finns verkligen anledning att lilla pä pensionärernas situation i dag med hänsyn till deras konsumtionsmönster, med hänsyn till de våldsamma prisstegringarna, med hänsyn till hur de upplever sin situation över huvud laget. Finns det fog för deras påpekande - och det tror jag att del gör - då måste vi se till att snabbi få fram en kartläggning av delta, sä att vi kan lösa in de växlar vi har ställt ut på att pensionärerna skall få sin rätt tillgodosedd. Del är vad vi har sagt från vårt håll när vi har väckl den molion som ligger till grund för reservationen.

Sammantaget sett är det här etl ärende som brådskar. Utskottet vill

hänvisa motionen till den sittande pensionskommittén, som haft frågan till behandling i drygt fem år. Lät mig säga att ingen pensionär kan vänta på en fortsati ulredning när ingen vet någonting om när resultatet kommer på bordet, när infiationen fortgår, när priserna stiger. Vad vi behöver är en snabb kartläggning av lägel för att komma fram lill ett resultat.

Pensionärerna, som har lagt grunden lill dagens samhälle, skall inte bära en otillbörligt stor del av bördorna för de prisstegringar som vi upplever i dag. Tvärtom är det ett samfällt ansvar för oss atl se till att de verkligen får bibehålla sin konsumtionsstandard, att de färden rättvisa som de kan kräva med hänsyn till de växlar som riksdagen har ställt ut.

Herr talman! Detta är bakgrunden till vår motion, lill det anförande jag har hållit här och till den reservation som fogats till socialförsäkringsutskottets betänkande nr 19. Jag ber att få yrka bifall till den reservationen.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

I detta anförande instämde fru Olsson i Helsingborg, herr Gustafsson i Säffie, fröken Pehrsson samt herr Rämgård (samtliga c).

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Jag kunde nöja mig med alt instämma i vad herr Carlsson i Vikmanshytlan har anfört, men jag skall ändå säga några ord. Med anledning av vad som har förevarit kan Jag fatta mig relativt kort.

Jag har ocksä mött de problem som herr Carlsson talat om. Jag har hört hur pensionärerna upplever sin situation med prishöjningar och ökade utgifter i olika sammanhang, hur infialionen lär på eventuellt sparkapital, osv.

Vi menar från folkpartiets sida att det är angeläget att följa utvecklingen myckel noga och att se till att del skapas rättvisa för pensionärerna. Vi har därför i en molion, nr 102 av herr Helén m. fi., hemställt all riksdagen hos regeringen begär en översyn av metoden för indexreglering av folkpensionen. Det finns enligt motionärerna - reservanterna har slutit upp bakom dem - anledning att anta atl konsumentprisindex inte på etl riktigt sätt speglar del konsumtionsmönster som gäller för det stora fiertalet pensionärer.

Mot bakgrund av de senaste årens kraftiga prishöjningar är det motiverat med en noggrann kartläggning av folkpensionärernas konsumtionsmönster i syfte atl möjliggöra att riksdagens löften lill pensionärerna om standardhöjning och värdesäkra pensioner infrias.

Utskotlsmajorileten anser att pensionerna är värdesäkrade genom all de är anknutna till basbeloppet. Men utskollel bortser då ifrån atl man vid beräkningen av det allmänna prisläget utgår från konsumentprisindex, som inte utan vidare enligt vår mening kan tillämpas på pensionärernas situation.

Riksdagen begärde redan är 1969 - som herr Carlsson i Vikmanshytlan

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

lalade om - en förutsättningslös översyn av standardsäkringen inom den allmänna pensioneringen. I uppdraget till den år 1970 tillsatta pensionsålderskommittén, numera pensionskommittén, ingår även frågan om standardsäkring av pensionerna. Det är vi också ense om, men del är en sak. Vad folkpartiet begär i sin motion och centerpartiet i sin är någonting därutöver. Vi begär en kartläggning av pensionärernas konsumtionsmönster som utgångspunkt fören bedömning av sättel all värdesäkra pensioner och pensionstillskott. Del är mycket möjligt all de komponenter som ingår i konsunientprisindex avviker från de fiesta äldre människors konsumtionsmönster, och det är del som bör undersökas. Vi har i motionen angivit exempel på kostnader som vi räknar med är lägre i äldre människors hushåll än för genomsnittet, men del finns annal som kräver siörre kostnader och del anser vi bör undersökas.

Nu föreslår utskottet alt motionerna i motsvarande delar skall överlämnas till pensionskommittén, och det är gott och väl. Det är elt steg i rätt riktning, och del finns anledning att hälsa den framgången med tillfredsställelse. Men enligt vår mening är del inte nog. Det innebär såvitt Jag förslår inga som helst direktiv lill pensionskommittén. Utredningen har enligt sina direktiv bl. a. att undersöka behovet av och möjligheterna att med hänsyn till inkomstutvecklingen och omfattningen av de resurser som kan ställas till förfogande förslärka gällande garantier rörande pensionsnivän. Det ärett bestämt och begränsat uppdrag. Självklart är det en mycket viklig uppgift, men den berör såvitt jag förstår inte den fråga som vi har tagit upp i motionen och som reservationen handlar om. Den kartläggning vi begär är ju någonting annat. Vi finner del synnerligen önskvärt att pensionärerna får en korrekt och rättvis behandling.

Det bör inte förvåna någon all vi från folkpartiets sida är angelägna om att få den fråga som vi tagit upp i motionen behandlad ulan onödig tidsutdräkt. Jag vill stryka under vad herr Carlsson i Vikmanshytlan sade på den punkten.

Vi förutsätter att en framställning lill regeringen om en undersökning av folkpensionärernas konsumtionsmönster gör del möjligt att få detta spörsmål behandlat utan onödig tidsutdräkt. Syftet är ju att möjliggöra atl riksdagens löften till pensionärerna om standardhöjning och värdesäkring av pensionerna infrias.

Det är ingalunda första gången som vi från folkpartiets sida tar upp frågor av delta slag. Jag behöver bara påminna om folkpartiets och Bertil Ohlins kamp för en värdesäkring av folkpensionerna som ledde lill 1950 års beslut om indexreglering av folkpensionerna och året efter lill att indextilläggei förbättras månadsvis.

Jag nämner detta bara som exempel på folkpartiets omsorg om de äldre. Vi är beredda alt gå vidare på den vägen. Reservationen i dag är ett bevis för att vi menar allvar.

Herr talman! Jag ber med dessa ord att få yrka bifall till reservationen.

I detta anförande instämde herr Jonsson i Mora (fp).

Herr OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr lalman! Herr Carlsson i Vikmanshytlan böriade sitt anförande med atl beklaga att utskottsbelänkandel var sä kortfattat. Detta skulle eventuellt tyda pä bristande iniresse för frågan. Eftersom jag slår på ulskottsmajoritetens sida, vill jag säga att en anledning till att betänkandet blev kortfattat vara att motionerna tillstyrktes.

F. ö. är det sä i utskottet atl vi brukar ha en kortfattad debatt, där vi lägger fram våra synpunkter, och därefter går vi lill beslut. Vi brukar inte direkt föriänga debatterna utan vi brukar säga all vi skall spara argumenten till kammaren, men ändå ha en presentation av förslagen.

Men det må Jag säga till herr Carlsson och de andra ledamöter som slår på denna reservation alt del var ingen kort presentation av reser-vationsförslagel utan den var kortkort. Del förekom alltså ingen presentation alls i utskollel av reservanlernas förslag.

Vad det handlar om i dag är demagogi. Man har Ju lärt sig all del skall v; ra demagogi med i spCiCi, men att den demagogin kunde bli så grov anade jag inte, inte ens efter fem år i denna församling. Man målar upp en bild, där de borgerliga partierna står emot socialdemokraterna och vpk när del gäller pensionärernas levnadsstandard, och man försöker göra den bilden till sanning. Hur går man till väga? Jag har under de här åren i utskottet lärt mig all socialförsäkringsfrågor är svåra. Men de blir inte enklare alt förstå efter herr Carlssons inlägg, där han talar om alt pensionärernas standardhöjning är försäkrad via basbeloppets höjning. Det är nämligen tvä vitt skilda saker. Basbeloppet och dess höjning är till för att man skall tillförsäkra pensionärerna bibehållen standard. Om man vill höja pensionärernas standard, måste man vidta andra åtgärder.

Jag kan väl vara överens med herr Carlsson om att detta är en viklig fråga. Men det finns verkligen inget borgerligt monopol på uppfattningen all den frågan är viklig. I själva verket är del så att herr Carlsson och hans medreservanier, och f ö. även socialdemokraterna, år efter år har avstyrkt vpk:s förslag om en höjning av pensionsiillskoiien. En snabbare höjning av pensionsiillskoiien skulle verkligen innebära en siandardhöj-ning. Socialdemokraierna har sagt alt denna fråga skall utredas av pen-sionskommillén. Vi tycker att del är otillräckligt, och vi återkommer med våra krav om en snabbare höjning av pensionsiillskotten. Men vi är ensamma om det kravel.

Ni har, herr Carlsson i Vikmanshytlan och herr Wesiberg i Ljusdal, är efter år röstat mol våra förslag om en höjning av folkpensionärernas ■ standard. Och så står ni här i dag och försöker framstå som de enda talesmännen för ett bibehållande och eventuell höjning av folkpensionärernas standard.

Ett grepp lill i herr Carlssons argumentation måste jag ta upp. Han säger att skatterna slår hårt. Han påslår t. o. m. atl den folkpensionär som har extrainkomster utöver pensionen får mindre kvar än den som lever enbart på pensionen. Vem som helsi som är matematiskt kunnig

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

kan räkna ut alt detta naturiigtvis är fel. Men jag förstår vad det handlar om. Herr Carisson har här hamnat på gamla borgerliga krav, framför allt moderatkrav som gått ut på att få folkpensionen skattefri för att höginkomsttagarna skall få mera kvar. Dessutom har moderaternas våldsamma kamp för pensionärerna huvudsakligen gått ut på att man skall ha lägre avgifter lill olika pensioneringssystem. Så kan man kort sammanfatta moderaternas insatser när det gäller pensionärerna.

Infialionen, som herr Carlsson i Vikmanshytlan och herr Westberg i Ljusdal talar om, är ell gissel. Man vill undersöka pensionärernas konsumtionsmönster. Jag skall vara vänlig och förulsälla att man härvid tänker på de pensionärer som lever enbart på pensionen. Såviitjag förstår används folkpensionen i huvudsak lill mal, kläder och den hyreskostnad som kommunen inte står för. Om man vill gynna pensionärerna och se till atl det som de konsumerar fär lägre priser än annat behövs det konkreta åtgärder. Vpk har i olika omgångar föreslagit sådana åtgärder: bort med rnoms på maten, prisstopp på dagligvaror - det har diskuterats så sent som i dag - och statsbidrag lill kommunerna för deras kostnader för pensionärernas bosläder, något som i sin tur skulle sammanbindas med ett krav på att kommunerna ger ell ordentligt grundbelopp för bostadsstöd till pensionärerna.

Vad är skillnaden mellan reservationen och utskoitsmajoritetens förslag? Om man säger att skillnaden är hårfin har man nästan lagit till i överkant. Utskottsmajoriieien vill hänskjuta dessa frågor till pensionskommittén. Visst harjag mer än en gång hängt upp mig på att riksdagen ofta gömmer sig bakom utredningar som är tillsatta eller skall tillsättas. Men om man i detta fall tillsätter en ny utredning eller vad man nu gör - del framgår inte riktigt klart vad reservanterna i det avseendet vill - så kan det rimligtvis inte gå fortare än om frågorna hänskjuls till den sittande pensionskommittén.

Jag har inte så mycket kommenterat del anförande som herr Westberg i Ljusdal höll. Han ägnade sig ät all läsa innantill i motioner, och del är väl inget fel i del. Jag måste säga alt Jag blev så berörd av all den här frågan kom upp på del här sättet att Jag inte förmådde skriva elt anförande, utan jag ville höra vad motionärerna syftade till och egentligen hade att komma med. Jag tar inte i om jag säger att det inte var någonting! Herr Westberg i Ljusdal målar upp folkpartiets enorma kamp för folkpensionärernas standard och säger att folkpartiet gång efter gång har gjort insatser för att siandardsäkra folkpensionerna osv. Han säger också att det inte är första gången folkpartiet framför detta krav.

Då vill jag säga att det är inte heller första årel folkpartiet och centerpartiet har röstat ned vpk:s förslag om höjda pensionstillskott. Herr Wesiberg slutar med atl säga ungefär så här: Vi i folkpartiet och våra medreservanier menar allvar. Ja, det gör fakiiski vi från vpk ocksä. Och utan att försöka vara någon stor talesman för utskollel kan jag säga att vi i uiskottsmajoritelen faktiskt också menar allvar med det vi skrivit.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Hen RINGABY (m):

Herr lalman! Snabba prisstegringar slår, som vi alla vet, ganska ojämt pä olika skikt i befolkningen. Somliga kan rent av tjäna på dem. En del, som har starka organisationer och skickliga förhandlare bakom sig, kan hålla sig någoriunda skadeslösa. Andra, som inte har någon stark förhandlingsberälligad organisation att lita till, förlorar i allmänhet på snabba prisstegringar. Dit hör bl. a. smäsparare, pensionärer och liknande grupper.

I det långa loppet är prisslegringarna, den s. k. inflationen, en styggelse för alla - det vet vi. Därför måste inflationen i första hand bekämpas om vi skall klara pensionärernas standardtrygghet. Pensionärerna tillhör den grupp som inte har förhandlingsrätt. Men i stället har riksdagen beslutat alt folkpensionen skall vara både inflalionsskyddad, genom att den har knutits till basbeloppet, och siandardskyddad, genom atl folkpensionärerna har fåll en garanti för alt deras folkpension skall hänga med i den allmänna standardökningen.

Det här är bra, och alltihop i linje med moderala samlingspartiets uppfattning. Men, herr talman, allteftersom åren går blir ATP-delen av folkpensionärernas inkomst en allt större del. Och ATP är bara värdesäkrad. ATP är däremot inte garanterad att hänga med i den allmänna stan-dardulvecklingen. Det sista sitter som bekant pensionskommittén och funderar över. Det är bra, och vi väntar med iniresse på de förslag som så småningom skall komma från den kommittén.

Men det finns, ärade kammarledamöter, en kombination av negativa skatteeffekter och samtidigt minskade bidrag vid en inkomstökning för en pensionär som är myckel besvärande. Det vore verkligen intressant all fä veta hur detta slagit på pensionärernas konsumtionsförmåga. Det vore särskilt intressant att få veta om höjningar folkpensionen eller ATP eller andra inkomstökningar för folkpensionärerna också har gett en rimlig höjning av konsumtionsförmågan. Vi i moderata samlingspartiet betvivlar delta, och pensionskommittén har inte, vad jag vet, till uppgift alt studera jusl denna för pensionärerna så viktiga fråga.

Hur ser det ut för pensionärerna? Ja, jag skall ge ett exempel.

En ensam folkpensionär fär frän den 1 januari 1976 i folkpension och pensionstillskott 11 252 kr. Denna inkomst är skattefri. Han kan dessutom tjäna 2 000 kr. under ett är utan au del kommunala bostadstillägget minskar. Men han får bara tjäna 1 500 kr. om årel, om del inte skall få inverkan på skatten. Tjänar pensionären 2 000 kr. minskar alltså inte det kommunala bostadstillägget, men han fär skatta för de 500 kronorna. För enkelhetens skull kan vi bortse från den här lilla skatten på de 500 kronorna. Men vad händer, herr talman, om denne pensionär skulle få ett arbete som ger en extra slant, eller om han har en hygglig ATP vid sidan av folkpensionen, eller om folkpensionen skulle få en standardhöjning? Kort sagl: Vad händer om pensionären skulle få en siörre inkomst än de skattefria 13 252 kronorna? Jo, herr lalman, om den här pensionären skulle få en inkomstförbättring på låt oss säga 1 000 kr. under

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

ett år, då drabbas han av vanlig inkomstskatt på de 1 000 kronorna, som i lägsta skiktet - det vet vi alla - är 33 %. Sedan minskas hans kommunala bostadstillägg med en tredjedel av de 1 000 kronorna, alltså en ytterligare skatteeffekt på 33 1/3 96. Sedan drabbas han av skatt pä en del av del extra skattefria avdrag som pensionärer har. Detta ger ytterligare II 96 i skall på de 1 000 kronorna. Del är alltså 77 1/3 96 som försvinner av en vanlig pensionärs extrainkomst på 1 000 kr. Drygt 200 kr. får pensionären behålla. Men det har kanske varit en prisökning på 10 96 under året; det är därför folkpensionen har stigit.

Har folkpensionärerna dä fått någon ökad konsumtionsförmåga efter en inkomstökning? Det är delta som vore intressant all få vela, och pensionskommittén sysslar inte med jusl den problematiken.

För all ge just pensionärer med små extrainkomster, herr Olsson i Stockholm, en bättre ställning har vi i moderala samlingsparliel föreslagit att själva folkpensionen alllid skulle vara skattefri. Det klarar inte marginaleffekterna men dessa fiyltas uppåt i inkomslskikl där de bättre kan bäras än i det lägsta skiktet. Skattefri folkpension gynnar alltså pensionärer med små inkomster, herr Olsson i Stockholm. Herr Olsson skall inte lala om deniagogi.

Att något är snett är uppenbart. Vårt parti är väl inte ensamt om atl få ta emot mängder av brev frän pensionärer som inte förslår varför det skall vara på det här sättet. Vi vill alltså veta vad som har hänl med konsumtionsförmågan hos folkpensionärerna, särskill om den har ökat i samband med alt de fått en inkomstförbätlring. Vi tvivlar nämligen på atl de skulle ha fått en sådan konsumtionsökning.

Med del anförda, herr talman, vill Jag yrka bifall till reservationen.

I detta anförande instämde herr Fridolfsson (m).

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall förvåna herr Ringaby med atl ge honom rätt i atl pensionärernas marginalskatter i och för sig är elt problem som borde tas upp, men del ärju inte del som vi har all behandla nu. Del är ganska symtomatiskt all herr Ringaby koncentrerar hela sitt anförande till marginalskatterna. Det är de't som det handlar om. Det enda som intresserar herr Ringaby är all höginkomsttagare skall få större förmåner. Han bryr sig i själva verket inte om hur de pensionärer som enbart lever på folkpensionen har det.

Jag räknade inie meningarna, men det var väl högst två i herr Ringabys anförande som handlade om betänkandet och reservationen. Han sade på slutet att han och hans parti anser att pensionärernas konsumtionsmönster och konsumtionsförmåga skall undersökas. Jag undrar om jag var ensam om alt lycka alt det var ell påhäng på elt anförande, som i huvudsak handlade om marginalskatter, dvs. ett helt annat problem - i och för sig angeläget.

Hen RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Olsson i Stockholm lycks inte ha fattat vad det är fråga om. Först och främst talade Jag inte bara om marginalskatterna utan också om bortfallna bidrag, herr Olsson. Det gäller alltså en dubbeleffekt. Om denna dubbeleffekt blir detsamma som en marginalskatt på 77 96 för en vanlig pensionär med 14 000 kr. i inkomst, trodde jag au vi skulle få helhjärtat stöd av vpk när vi protesterar mot del, inte närmast snubbor för att vi lalar om skatter för denna grupp. Pensionärernas möjligheter alt konsumera hänger ihop med vad de får kvar efter det alt skatten är dragen och det kommunala bostadstillägget har reducerats.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandaid

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Beträffande min eventuella fattningsförmåga vill jag bara hänvisa till utskottsbetänkandet. Det handlar definitivt inte om mar ginaleffekter och bortfallna bidrag. Jag sade att den frågan är angelägen och bör undersökas. Del är bara del att den inte tas upp i det betänkande som vi nu behandlar, herr Ringaby. Del går väl bra att komma igen med den i andra sammanhang. Men en undersökning av pensionärernas konsumtionsmönster är elt helt annal spörsmål, och jag lycker alt vi skall diskulera en fråga i taget.

Hen RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Pensionärernas konsumtionsförmåga kan icke behandlas här i kammaren utan atl man också kommer in på deras bidrag och skatter.

Fru HÅVIK (s):

Herr lalman! Jag vill inledningsvis säga atl del var fullständigt omöjligt att som utskottets talesman i .detta ärende förbereda något anförande. Liksom herr Olsson i Stockholm tyckte jag att del var angeläget atl få lyssna på vad som skulle komma alt anföras under debatten med tanke på dels de magra motionerna, dels föga givande inlägg i utskottet. Efter att ha lyssnat på anförandena frän den borgerliga sidan förstår jag, au man där har inleii 1976 års valrörelse när del gäller pensionärerna. Del är närmasl delta det handlar om.

Mot den bakgrunden är del intressant att läsa motionerna och reservationen. Det förtjänar kanske också nämnas au moderata samlingspartiet inte hade avgivit någon motion i dessa frågor, som för herr Ringaby har blivit så angelägna att det nu inte bara gäller standardsänkningen och värdesänkningen av pensionsbeloppen ulan även skatiefrågorna. Del fanns sålunda ingen molion i ärendet från moderata samlingsparliel, men man har i stället anslutit sig till två ganska olika motioner, nämligen dels en från centern, dels en från folkpariiei, och skrivii ihop sig med dessa ivå partier i reservationen till socialförsäkringsutskottets belänkande nr 19.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

Vad är del dä som begärs i dessa moiioner? I centerns motion sägs det alt man vill ha en noggrann undersökning om hur det förhåller sig med folkpensionärernas konsumtionsmönster. Man menar alt om det skulle visa sig att pensionärerna inte har fåll den beräknade kompensationen, måste de tillförsäkras en motsvarande förbättring. Man ber därför om en undersökning och om atl fä förslag lill åtgärder. Folkpartiet resonerat lilel annorlunda. Där lalar man om att det är sannolikt atl de komponenter som ingår i pensionärernas konsumtionsmönster kan vara olika, beroende på att kostnader för bostad, kläder, bilinnehav etc. kan vara lägre i äldre människors hushåll än i genomsnittet av hushåll. Eflersom vi vel all del finns myckel olika konsumtionsmönster Just bland pensionärerna, kan det kanske faktiskt snarare bli så, att pensionärerna har nytta av all man bedömer dessa faktorer när man skall ta hänsyn till höjningen av konsumtionsprisindex. Det är inte uteslutet att det skulle kunna vara till nackdel för dem om man bara skulle utgå från den begränsade gruppens konsumtionsmönster.

Herr Carlsson i Vikmanshytlan sade att han kände sig nödgad atl lämna en reservation, men herr Carlsson var i stället otroligt orolig för alt hemställan i ulskollels belänkande helt och hållet skulle gå ul på tillstyrkan - dä hade nämligen delta spel inte kunnal föras här i dag!

Herr Olsson i Siockholm sade att skillnaden mellan vad utskottet anför och vad som sägs i reservationen är hårfin. Ja, egentligen finns del ingen skillnad alls, men Jag vill ändå ropa hurra för den lilla skillnaden, så all vi kunnal få den här debatten. Vi talar i betänkandet om atl vi har f d. pensionsålderskommittén, dvs. den nuvarande pensionskommittén, som herr Carisson beskriver sä, alt den skulle ha suttit i fem år utan att egentligen ha gjort någonting. Den har dock under denna period kommit med förslag om sänkt pensionsålder, rörlig pensionsålder, höjning av basbeloppet för både ensamstående pensionärer och pensionärspar, höjning av pensionsiillskoitel samt dubbla pensionstillskott för förtidspensionärer och för yngre pensionärer som aldrig kommer in i ATP-systemei. Kommittén har också att se över värdesäkringen när det gäller ATP, och även denna del förutsätter utskottet är en naturlig arbetsuppgift för pensionskommittén.

Nu sä;ger man all man vill alt regeringen skall föreslå att en ny utredning tillsätts. Herr Westberg i Ljusdal underströk särskilt vikten av alt så skedde. Men i utbildningsdebatten i går stod representanter för folkpartiet upp och sade, att här tillsätter man bara utredningar för all försena och fördröja ärenden! Gäller det inte pensionärer? Är det bara när det gäller ulbildning?

Pensionskommittén har erfarenhet av dessa frågor. Ser man efter vilka ledamöter som ingår i denna kommitté, finner man etl så känt namn från centerpartiet som Alvar Andersson i Knäred, som jag måsle säga att jag själv, och fiera med mig, bedömer som centerpartiets allra bäste expert på socialförsäkringsfrågor. Vi har Ingemar Mundebo frän folkpartiet, vi har Carl Göran Regnéll från moderaterna och vi har Göran

Karlsson i Huskvarna från socialdemokraterna. Visst har de arbetat intensivt under fem år, och visst har de erfarenheter av att klara av sådana problem!

Herr Carlsson i Vikmanshytlan utmålar - i känd stil; del måste jag få lov all säga - att här ökar priserna för reparation av TV-apparater, här ökar telefonkostnader, porlokosinader osv. Ja, herr Carlsson, del är just del som påverkar konsumentprisindex! Det är sådana ökningar som gör alt då konsumentprisindex ökar med tre enheter ökar basbeloppet, och detla får direkt genomslagskraft på pensionerna.

Herr Carlsson i Vikmanshytlan lalar om att en stackars pensionär inte har råd all hålla sig med tre dagliga tidningar - det blir en kostnad på 737 kr. om årel - och bedömer det som ytterst beklämmande. Det kanske det är, herr Carlsson, men hur många barnfamiljer och andra i vårt land håller sig med tre dagliga tidningar?

Sverige är det enda land i världen - det tycker jag förtjänar all sägas - där pensionärerna får omedelbar kompensation när konsumentprisindex stiger. Påverkar indexhöjningen basbeloppet, slår det genast igenom på pensionen. Var hittar ni del någon annanstans? Är det så för låglönegrupperna här i Sverige? Nej, de kanske har en tvåårig avtalsuppgörelse och får under ganska lång lid leva med de låga lönerna och de högre priserna lill dess all en ny avlalsrörelse kommer lill stånd - och då pekar man på att de får så mycket pengar pä en gång.

För att fullständiga bilden liiet grand, herr Carlsson, när del gäller de pensionärer som inie skulle ha fått någon kompensaiion, kanske jag skall lala om något av vad som har hänt. Folkpensionens årsbelopp i november 1975 var 9 215 kr.; herr Ringaby påpekade myckel rikligt atl det den 1 januari 1976 blir 11 252 kr. Del beloppet är skaltefrilt. Herr Ringaby glömde att säga att det kommunala bostadstillägget, som kommer ovanpå pensionen, också är skattefritt.

Det kommunala bostadstillägget gled herrarna snabbt över, men det är en ganska intressant fråga. Man behöver inte politisera när det gäller bostadstillägget; man kan hämta statistiken på riksförsäkringsverket, och då kan man avläsa del kommunala bostadstilläggets storlek i kommuner med olika majoriteter. Det är en sak all slå här i talarstolen och tala om hur välvillig man är lill landets folkpensionärer och en annan sak atl i praktisk politisk handling på hemmaplan genomföra de goda intentioner man har.

Halland är ett län som är centerpartiets fäsie, och centern dominerar också pressen; Hallands Nyheter är numera inköpt av centerpartiet. Där skulle man verkligen i praktisk handling kunna visa vad man vill göra för pensionärerna, inte bara när det gäller de kommunala bostadstilläggen utan även i fråga om pensionärshem, färdtjänst, vårdmöjligheter för äldre människor osv. Jag skall gärna medge all del finns brister över hela landet på de områdena, men bristerna är mera påtagliga i Halland än på andra ställen. Jag skulle vilja rekommendera de centerpartister som inte känner Halland alt se närmare på det länet, där centern med över-

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

7 Riksdagens protokoll 1975/76: 40-41

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

vägande majoritet skulle ha kunnat visa vad man vill i praktisk politik men inte har gjort det, trots alt Halland under lång tid hade en mycket hög landstingsskatt i förhållande till övriga landsting runt omkring.

Jag återgår till vad som har hänl. 1 januari 1975 höjdes folkpensionerna frän 90 ti il 95 96 av basbeloppet för ensamstående och från 140 lill 155 % av basbeloppet för pensionärspar. Den I juli kom en basbeloppshöjning, och då blev del ytterligare 452 kr. för ensamstående och givetvis en ökning också för pensionärspar; Jag skall inte dra alla belopp, för del blir för myckel siffror. Basbeloppet höjdes återigen i oktober med 348 kr. för ensamstående och etl uppräknat belopp för makar. Detta innebär all pensionen under ett år höjdes med 1 532 kr. för ensamstående och 3 269 kr. för makar, vilket betyder en ökning med 15,8 96 resp. 20,6 96.

Vi kan ju titta på hur myckel av dessa höjningar som är kompensaiion för infiationen - dvs. en direkt standardsäkring av pensionen - och hur mycket som även för pensionärer innebär en reallöneökning. Då ser vi all ca 8 % för den ensamslående och mellan 7 och 7,8 96 för pensionärsparen är en direkt höjning av pensionen. Var kan vi finna liknande inom avtalsområdet?

Nu slår inte jag och säger alt pensionärerna inte skall kunna få det bättre. Ciet är inte det saken gäller. Jag vill här bevisa fakta, för jag tycker atl ni driver ell spel som är djupi ohederligi, inte minsl genom att ni går ut och säger detta till pensionärerna. Värnar man nu så om gamla människor, bör man väl vara angelägen om att ge dem rak och framför alll saklig upplysning.

Herr V/estberg i Ljusdal åberopade också i sammanhanget herr Bertil Ohlin och vad han hade gjort i dessa frågor. Ja, del skulle dra alldeles för långl ul på liden om jag skulle bli så historisk all Jag skulle åberopa oinlressei för allmän ijänslepensionering och det spel som drevs belräffande pension åt de grupper som inte hade ett öre när de gick ifrån etl långvarigt, hårt arbete.

Herr Ringaby möter ofta pensionärer. Jag är beklämd över att de sämst ställda pensionärerna i vän land vänder sig lill herr Ringaby, och jag hoppas au fler med mig är del. Vad har de att hämia hos moderala samlingspartiet? Jag skulle vilja rekommendera pensionärerna alt i det fallet länka sig för. När herr Ringaby pläderar för all pensionens grundbelopp skall vara skaltefrilt, så förslår jag atl pensionärerna tycker att del låier bestickande. Men Jag träffar också pensionärer. Hur underligt det än låter, herr Ringaby, gör jag det fakiiski rätl ofta, och del gäller stora grupper - Metalls, Byggnads och Handels pensionärer till antal av bortåt tusen ål gången nere i Göteborg. Jag åker runt på varven och träffar dem som snart går i pension. De börjar mer och mer förstå del spel ni driver, och de säger till mig: Hoppas att du, så länge du orkar agera politiskt, slår tillbaka detla spel atl grundbeloppet skall vara skattefritt. B.ehöver vi inte pengarna bättre lill andra reformer än att låta höginkomsttagarna - för det finns ju faktiskt sådana också bland pensionärerna - få ett skatteavdrag som är högre än grundpensionen? Del

finns många exempel på atl det skulle slå på det sättet.

Herr talman! I socialförsäkringsutskottets betänkande nr 19 skriver vi: "Utskottet förutsätter all kommittén vid fullgörandet av detta utredningsuppdrag" - det gäller standardsäkring av pensionerna - "kommer atl belysa de aktualiserade frågorna. Del bör i sammanhangel erinras om" - och här kommer något som jag lycker är intressant och som ingen här har berört - "all basbeloppet enligl lagen om allmän försäkring också används för beräkning av förmåner inom fiera andra bidragssystem, bl. a. bidragsförskott, underhällsbidrag, studiestöd och socialhjälp."

Får jag fråga: Är det meningen atl vi bara skall se på konsumtionsmönstret och vanorna för pensionärer? Deras pension är ju knuten till basbeloppet. Skall vi se på konsumtionsmönstret för dem som uppbär kommunal socialhjälp för atl se om det är rikligt? Skall vi se på kon-sumtionsmönstrei för dem som studerar för att se om det skall ändras på något sätt - och för dem som uppbär bidragsförskott? Eller skall del enligt känt mönster vara lappverk, som det så ofta är när ni kommer med förslag om förändringar och förbättringar? Helhetssynen skulle vi rekommendera, inte minsl för pensionärernas skull. Ryckigheten är påtaglig.

Herr lalman! Jag har en känsla av att hela denna debatt egentligen skulle ha varit onödig. Var, herr Carlsson i Vikmanshytlan, står del i reservationen att den nya utredning som ni vill ha lillsail skall arbeta snabbt? Hela herr Carlssons anförande andades att vi måste få dessa frågor avgjorda snabbt. En snabb genomgång kunde inte pensionskommittén åstadkomma. Icke med etl ord har ni i reservationen nämnt att det skall ske snabbt, skyndsamt eller med förtur, utan del är bara en ny utredning som ni begär.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill socialförsäkringsutskottets hemställan i dess betänkande nr 19.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

I detta anförande instämde herr Konradsson (s) och fru Ohlin (s).

Herr CARLSSON i Vikmanshytlan (c):

Herr talman! Fru Håvik sade att politik för en del tydligen är etl spel. Det är möjligt, fru Håvik. Men för mig är det en realitet hur de människor har det som vi represenlerar och vilkas talan vi för i detta hus.

Detta att politik är ett spel harjag hört många gånger när vi har sysslat med just socialförsäkringsfrågor. Sänkt pensionsålder har vi fått kämpa för under hela 1960-ialet och fram till beslutet år 1974. Vi får en sänkning först in pä 1976. Del är en fråga som man har skjutit framför sig. Om det varit möjligt hade man säkeriigen inte gjort någonting för atl klara det lill den 1 Juli 1976 heller, men man vågade inte från socialdemokraterna möta valmanskårenen gång till ulan atl ha löst frågan om sänkt pensionsålder. Det har emellertid också av socialdemokraterna och inte minst av fru Håvik kallats forell spel, när vi från cenlern förl debatterna om sänkning av pensionsåldern och angelägenheten av alt ta hänsyn

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

100

till de människor, som burit upp del här samhället och som på många sätl ända har varit satta på undantag.

Både fru Håvik och herr Olsson i Siockholm sade all de inte kom förberedda till den här debatten. De visste inte vad den skulle röra sig om. Ja, det fanns ju moiioner. Men jag kan förstå att man är dåligt förberedd när man som fru Håvik här blandar samman uppgifter om skatter, som tas ut på landstingssidan, med kommunal verksamhet etc. Och då rnan försöker göra gällande atl socialdemokratiskt styrda kommuner skulle ha betydligt högre bostadstillägg än borgerligt styrda kommuner, så tror jag fru Håvik skall vara försiktig med den uppgifien. Det finns många exempel från olika håll här i landet som visar hur det varierar och att det skelt väsentliga höjningar också sedan de "borgerliga" lagit över majoriteten i kommunerna. Jag menar alltså atl vi skall vara försiktiga med att försöka debattera på del sättet.

Får jag bara kort säga till fru Håvik, all Jag hoppas verkligen all kommunerna över lag skall få sådana ekonomiska möjligheter atl man kan ge tillräckliga bostadstillägg överallt. Men del är lilel skillnad mellan kommuner där man har 15 % pensionärer och kommuner där man har 30 96 pensionärer. Det är delta som gör att kommunernas ekonomiska förutsättningar är så olika.

Nej, fru Håvik och herr Olsson i Stockholm, jag har i det här ärendet fört fram verkligheten i debatten - hur vardagslivets folk, hur pensionärerna upplever sin situation i dag. Delta är vad jag har redovisat i kammaren med det sakmaterial som har lagts fram av mig och som gjort all jag sagl: Lål oss få en snabbundersökning som visar hur kon-sumlionsmönsirei ser ul! Lål oss snabbi få en bild av hur prisslegringarna verkar för dessa människor, sä att vi, om det erfordras, omedelbart kan gå in och göra de förbäiiringar som man har siälli i uisiki.

Delia är inget spel. Det är en verklighet som berör många människor i deua land. Rättvisa, rätifärdighet och social medkänsla, det är inget spel för mig. fru Håvik. Jag måste bestämt tillbakavisa sådana påståenden.

Herr Olssons i Stockholm artigheter mot mig skall Jag helt gå förbi. Men man släller här från majoriieiens sida frågan: Vad är del för skillnad mellan pensionskommilléns uppdrag och del som vi föreslår? Skillnaden är den att pensionsulredningen har arbelat med detta material i många år. Man vel inte när utredningen blir färdig med sitt arbete. Vad vi föreslår .är en snabbundersökning, och del gör vi med hänsyn lill de starka prisstegringar som vi har haft. Vi vill snabbt ha ett material på bordet, så att vi eventuellt kan justera den eftersläpning som pensionerna har varit utsålla för. Märkvärdigare är det inte. Vi vill se till atl pensionärernas standard inte urholkas som en följd av prisstegringarna.

Sedan sade herr Olsson i Stockholm all jag gjorde gällande alt man behandlade pensionärerna olika. Ja, del är lyvärr så. Jag har upprepade gånger mött änkepensionärer, som på grund av avirappningen av förmånerna och därför au skaiterna slår så hårt har hamnai i den siiuaiionen alt de har det sämre ställt än andra. Det är den realiteten jag har upplevt.

Jag har i denna diskussion redovisai hur pensionärerna i min egen bygd upplever vardagen och hur många pensionärer här i landei upplever de bekymmer som de ständiga prisstegringarna för med sig. Jag påstår att pensionärerna har bättre kännedom om verkligheten än fru Håvik, som i dag talar för utskottet. Och fru Håviks många ord ändrar inte min uppfattning, utan jag anser som sagt atl vad vi behöver är en snabb undersökning av pensionärernas siluation. Fru Håviks inlägg har inte på någon punkt givit mig anledning ändra på vad jag anförde i mitt inledningsanförande.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till reservationen.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

Herr OLSSON i Siockholm (vpk) kon genmäle:

Herr lalman! Herr Carisson i Vikmanshytlan sade all han skulle gå förbi mina artigheter, och del var ju lätt eftersom det inte fanns några sådana i milt inlägg. Men jag skall gärna bidra med en artighet nu och säga att jag har en viss aktning för herr Carlsson och hans insatser för sänkt pensionsålder och förtidspensionering, där vi har haft en hel del diskussioner hit och dit och även lyckats genomföra reformer. Om det sedan i slutändan inte blev så au vi kunde ta åt oss hela äran, så gjorde vi nog ändå en hel del i förarbetet.

För att sedan fortsätta med artigheterna kan jag också säga att när herr Carlsson beskriver pensionärernas situation, så är den beskrivningen alldeles riktig. Jag kan gärna överlä del sagda och slå för det också. Jag tror att många av kammarens ledamöter skulle kunna göra det, även om de inte har någon granne som är pensionär ulan träffar pensionärer på annat sätl. Men - och nu slutar artigheterna, herr Carlsson! - när del gäller den fråga som vi nu diskulerar så är del ren och skär demagogi som ni från cenlern och de andra borgerliga partierna sysslar med. Herr Carlsson vet ju mycket väl all exempelvis herr Ringaby och hans partikamrater inte på något sätt iJr ense med oss andra om att siandardsäkra förmånerna för pensionärerna ordentligt, främst då för dem som endast eller i huvudsak lever på sin folkpension. Och det finns fiera sätl all förbättra pensionärernas situation. Jag har nämnt dem en gång lidigare: prisstopp och borttagande av moms på maten. Men om del nu av olika skäl lar emol, så inbjuder jag härmed herr Carlsson och hans parti plus övriga borgerliga panier - och för all del även socialdemokraierna! -lill all bifalla vpk:s årligen åierkommande moiioner om höjda pensions-tillskoll.

Fru HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Carlsson i Vikmanshytlan anmärkte på atl Jag använde ullrycket ett politiskt spel. Ja, jag vidhåller att detta ärett politiskt spel.

Vidare sade herr Carlsson att detla är en realitet. Ja, men agera då på sådani salt, herr Carlsson, atl ni väcker respekt i denna fråga och så all vi lar del som en realitet! Men här har ni i en reservaiion lierat

101

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

er med ett parti som ni vet inte har samma sociala ambition som ni själv. Ty den elogen vill jag i varje fall ge herr Carlsson att han har ett äkta patos när han lalar i dessa frågor.

Herr Carlsson i Vikmanshyilan upprepade nu i sitt inlägg -Jag återkommer till detta - alt centern vill ha en snabb utredning, en snabb översyn av dessa frågor. Det slår ingenting om det i centerns motion; del finns inie heller nämnt i reservationen. Jag skall väl, herr Carlsson i Vikmanshytlan, inte behöva läsa upp hela reservationen för atl det klart skall framgå att ordet snabb inte är med. Jag förutsätter alt herr Carlsson är hederlig på denna punkt och klart medger atl det inte slår någonting om det; det är ell uttryck som herr Carlsson använt i sina inlägg, men det finns inte skrivet.

Jag sade häromdagen i en debatt att herr Carlsson har ett utomor
dentligt socialt patos, men herr Carlsson har fortfarande inte - låt mig
upprepa del - copyrighl på del sociala ansvarel. '-

102

Herr V/ESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Fru Håvik har lätt för atl betygsätta andra människor och partier. Jag lycker att vi kan avstå från del. Vi kan resonera om den fråga det gäller utan atl utfärda några betyg.

Såväl fru,Håvik som herr Olsson i Siockholm säger att det har varit omöjligt att förbereda sig för den här debatten. De har kommit hit i dag och lyssnat och sedan bestämt sig för vad de skulle säga. Jag har svårt all förslå det. Del borde ha varit ganska enkelt att i motionerna och reservationen läsa sig lill vad det handlar om.

Vad del gäller är ingenting märkvärdigt. Vi vill bara att man skall kartlägga pensionärernas konsumtionsmönster. Är del svårt att falla? Jag kan inte förstå det.

Herr Olsson i Stockholm hade fattat det - det begrep jag av hans inlägg. Men han vände del lill demagogi. Att framställa en önskan om att pensionärernas konsumtionsmönster skall kartläggas är alltså enligl hans mening demagogi. Jag har ibland funderat över vad demagogi är - det används i så olika sammanhang. Men nu har vi fåll veta det: Del är alltså att framställa ett sådani här förslag. Det är demagogi.

Att jag inte delar den meningen bör slå klart för alla som nu finns här i kammaren och för dem som eventuellt lyssnar vid sina högtalare. Det bör också stå klart för er alla all Jag har svärl alt finna mig i all del kallas för spel när man vill värna om pensionärernas konsumtions-möjligheler. Alt kalla del för spel anserjag vara orättfärdigt. Det kanske är mycket sagt, men jag tvekar inte ett ögonblick att beteckna det sä. Det är inget spel. Del är ett djupt engagemang, fru Håvik, som jag i många år i olika sammanhang har försöki ge uttryck för här i kammaren. Därför blir jag upprörd, när man tar till sädana grepp i en debatt som handlar om en mycket klart markerad sak - alla borde förslå vad det är fräga om.

Fru Håvik säger alt vi föreslår alt det skall tillsättas en ny utredning

och att del inte kan gå fortare då än om pensionskommittén får ta hand om saken. Vem har föreslagit att det skall tillsättas en ny utredning? Står del i reservationen eller någon annanslans? Vi begär att riksdagen hemställer hos regeringen att frågan skall undersökas. Och det är väl ingenting som hindrar, fru Håvik, alt pensionskommittén får tilläggsdirektiv, enligl vilka den åläggs au göra en sådan undersökning. Och kom inte och säg atl den redan har sådana direktiv, för det har den inte. Jag har lidigare redogjort för vad som ingår i dess direktiv, och det behöver jag inte upprepa nu. Om den får sådana direktiv kan man hoppas all den säller i gång med en sådan undersökning antingen själv eller genom sina medarbetare - den har tillgäng till expertis - och relativt snart får fram delta material. Men det måsle från något håll sägas ifrån att del skall ske, och vi har alltså krävt ail riksdagen skall säga ut alt regeringen bör beställa en sådan undersökning t. ex. i form av tilläggsdirektiv.

Sedan går fru Håvik över till all lala om kommunalpolitik, och del slår ju henne fritt. Men jag har svårt atl förslå att vi skall diskutera detta i dag - i dag är det en myckel begränsad fräga del gäller men en, som vi ser det, viklig fråga. Vi bör kanske också undersöka kon-sumiionsmönstret för andra grupper, säger fru Håvik. Ja, motionera gärna om det, men ärendet i dag gäller pensionärernas konsumtionsmönster. Det är detta som vi diskuterar nu och som vi begär skall undersökas.

Jag tror atl vi alla förstår, att det kan vara angelägel att göra en sådan här undersökning och se vart den leder. Fru Håvik insinuerar att den kan leda till en försämring för pensionärerna. Den frågan är i dag öppen, och därför bör vi undersöka den. Jag kan lugna fru Håvik med alt i ett land där man sedan många år har haft socialdemokratiskt styre har man på försök infört ett särskill index för pensionärer. Jag tänker på Nya Zeeland. Är det möjligt där, borde del inte vara omöjligt här -vi klarar Ju del mesta här i Sverige. Åtminslone bör vi kunna kosta på oss den här undersökningen. Jag tror alt det är en rättvisefråga och en angelägenhet, som vi alla skulle kunna samlas kring.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Westberg i Ljusdal säger att han länge har funderat över vad demagogi är, varefter han ger en eminent lektion i just det ämnet. Jag skall klara ut den här saken för herr Westberg, eftersom han tycks ha problem med den.

Ingenting skiljer utskottsmajoriletens skrivning och reservationen -i varje fall ingenting som jag kan begripa, och Jag tror inte atl jag är ensam om den svårigheten. Motionerna är tillstyrkta, och majoriteten föreslår all de skickas vidare lill pensionskommittén. Så ligger det till. När herr Westberg går upp och säger atl man vill få en undersökning av konsumtionsmönsiret och indirekt menar alt utskotlsmajorileten inte vill det, är det demagogi. Hela utskollel vill nämligen undersöka pensionärernas konsumtionsmönsier. Del är ell faktum. När man försöker

103

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

förvränga det och säger atl del bara är reservanierna som vill få undersökningen lill stånd är det demagogi. Del finns också andra sätt att vara demagogisk på, men detta är ett typexempel.

Jag vill sluta med alt fråga herr Wesiberg: Vad är skillnaden mellan utskottsmajoriletens skrivning, där man tillstyrker molionerna, och reservationen?

Fru HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wesiberg i Ljusdal säger att det endast handlar om alt kartlägga pensionärernas konsumiionsmönsier och undrar om det är så svårt all förslå. Del är inte alls svårt att förslå. Vi är helt ense om det. Det framgårav utskottsbetänkandet. Utskottsmajoriteten är ense om den kartläggningen och att den bör ske inom pensionskommittén, som redan finns.

Herr Westberg i Ljusdal lalar i sill senasle inlägg om en beslällning lill regeringen och all regeringen skulle överlämna den lill pensionskommittén. Då står vi ju ännu närmare varandra. Herr Wesiberg anser att pensionskommittén skall göra kartläggningen och att dessa frågor hör hemma där. Det är exakt vad uiskottsmajoritelen, som består av representanter för socialdemokraterna och vpk, skriver.

Herr Wesiberg frågar sedan varför vi inte kan ha värdesäkrade pensioner här i landei. Det är just del vi har. De är värdesäkra på sä sätl att de är anknutna till konsumentprisindex, som fastställs för varje månad. Men fHu talar vi om en standardsäkring som skulle gälla både den allmänna tjänslepensioneringen, som pensionskommittén utreder, och grundpensionen. Om man skulle frikoppla enbart pensionärerna i sammanhanget beroende på au de har färre antal bilar och mindre utgifter på andra områden än övriga grupper är Jag inte alldeles övertygad om att de skulle tjäna på det. Herr Wesiberg var inne på del i del senaste inlägget. Om man konstaterar det förmodar jag atl han reser sig och säger alt det var bra som det var. Men vi gör ändå etl försök, och del är viktigi. Och det är vad utskollel skriver.

104

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle:

Herr talman! Nu har vi fått veta att ingenting skiljer mellan majoritetsbetänkandet och reservationen. Dä föruisälier Jag alt samtliga kommer atl ansluta sig till reservationen för den är tydligare i syftningen. Det borde man åtminstone kunna hålla med om. Och är man med så långt och alltså år för en karlläggning bör man rösta med reservationen.

Herr Olsson i Stockholm frågar om det är någon skillnad. Jag hoppas atl han ålminstone håller med mig om att syftningen är tydligare i reservationen. Men jag menar att del inte är den enda skillnaden. Uiskottsmajoritelen vill överlämna motionerna till pensionskommittén under del alt reservanterna vill atl riksdagen hos regeringen skall begära en undersökning.

Au överlämna molionerna till pensionskommittén innebär inte några

direktiv för kommittén. Har jag fel på den punkten må någon upplysa mig om del. Det är bara en viljeyttring från utskottets sida. Men är det någon som har en annan mening och kan bevisa den, är jag givetvis beredd all ändra inställning i den frågan. Till skillnad från utskotismajoriteten vill vi att regeringen utfärdar direktiv och begär en undersökning av pensionärernas konsumtionsmönster. Denna skillnad anserjag föreligga, och det är mitl svar lill herr Olsson i Stockholm.

När jag framhåller denna skillnad, fortsätter han atl kalla det för en lektion i demagogi. Om så är fallet, ber jag fakiiski om ursäkt. Det var inte min mening, att det skulle vara en sådan lektion. Min avsikt var att klarlägga skillnaden mellan dessa två inställningar, vilkel Jag nu har gjort på nytt. Jag beklagar om herr Olsson har uppfattat det på annat säu. Vad Jag är ute efter är att säkra pensionärernas konsumtion så långl det är möjligt.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

Fru HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Westberg i Ljusdal säger att reservationen och utskolisbeiänkandet ligger sä nära varandra och frågar: Varför inte rösla på reservationen? Jag är glad över alt vi har kommii så långt atl herr Westberg innerst inne kanske förstår att reservationen är ganska över-fiödig. Nu har vi på något sätl slutit ringen i debatten. Skillnaden är bara den atl herr Westberg vill ta omvägen via regeringen för all få frågan lagd i pensionskommittén, medan vi säger all den kan las upp där med detsamma. Det måste ändå herr Carisson i Vikmanshytlan anse vara bra, eftersom han vill ha en snabb lösning. Del är bara sagt härifrån talarstolen och står inte någonstans, vare sig i molionerna eller i reservationerna. Jag hoppas att jag av herr Carlsson i Vikmanshytlan får klart utsagt att jag har rätt i detta påstående. Del slår inte någonslans att det skall ske snabbt. Med herr Carlssons rätlspalos är del väl bara en tidsfråga, innan del blir klart uttalat.

Jag räknade lidigare upp vilka som sitter i pensionskommittén. Jag är alldeles övertygad om au herr Alvar Andersson i Knäred, herr Mundebo och övriga verkligen ser till att dessa frågor inte sopas under niattan ulan verkligen blir föremål för den ulredning och översyn som ni önskar. Ni anser väl inte att era egna partikamrater som ni har satt såsom representanter i ulredningen inte klarar sin uppgift? De har dock varit med om att framlägga förslag om sänkt pensionsålder, rörlig pensionsålder och alla de förmåner för folkpensionärerna som jag räknade upp. De är väl bäst skickade alt sköta även denna fråga.

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Håvik sade ingenting om huruvida ett överiämnande av motionerna till pensionskommittén innebar direktiv för kommittén atl ta upp dessa frågor. Jag uppfattade det så, att hon delar min mening, att det inte innebär några direkta direktiv. Hon säger att hon hoppas -hon är förvånad över att inte också vi kan göra del - all kommittén

105

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

tar upp dessa frågor.

Vissl kan man hoppas. Del irorjag del. Men nog måsle det vara säkrare att vi hos regeringen begär all en undersökning skall ske. Regeringen har alla möjligheter att välja väg. Om den vägen går via pensionskommittén - ä la bonne heure! Huvudsaken är att man får denna kartläggning så snabbi som möjligt. Att del inte slår någonting om snabbi i reservationen må vara hänl. Del framgår dock tydligt att det gäller all få fram undersökningen så snabbt som möjligt. Ingenting motsäger detla. Del är vi angelägna om.

Herr förste vice talmannen anmälde att fru Håvik anhållil all lill protokollet få antecknat atl hon inte ägde rätt till yllerligare replik.

106

Hen RINGABY (m):

Herr talman! Jag begärde replik på ell av fru Håviks lidigare anföranden, men det blev något missförstånd, sa den repliken kommer nu i stället.

Fru Håvik hade väl inte så särskilt mycket atl säga i sakfrågan. Däremot sade hon atl de borgerliga reservanterna nu tydligen hade inlett 1976 års valrörelse. Jag är ledsen att behöva säga all jag inte kan vara lika kemiskt fri från alla valspekulalioner som fru Håvik är. Vi tänker fakiiski pä väljarna. Vi tänker på dem inte bara valår, ulan vi tänker på dem varie år.

Vi har inte sagt atl pensionärerna har del fruktansvärt dåligt. Vi vet faktiskt inte riktigt hur de har del. De har 13 000 kr. om året atl leva på plus en stor del av hyran betald, det vet vi. Det är en tusenlapp i månaden. I och för sig är det inte särskilt däligl. och det har ingen påståii att del är. fru Håvik. Men vi skulle gärna vilja veta hur pensionärerna har hängt med andra grupper i fråga om konsumiionsmönstret. Fru Håvik sade au det är ohederligt - fru Håvik missbrukar ord - att begära en kartläggning av dessa människors konsumtionsförmåga, speciellt efter den inkomstökning som de har fått. Jag kan inte finna att del skulle vara ohederligt alt begära det.

Pensionskommittén, som fru Håvik hela tiden hänvisar lill, har inte i uppdrag att göra en sådan kartläggning. För övrigt har pensionskommittén oerhört mycket annat alt syssla med just nu. Vore det något fel om StrB eller någon annan fick göra en kartläggning av pensionärernas konsumtionsmönster och lämna den till pensionskommittén, som sedan fick föreslå åtgärder? Det är, tycker jag, ett ganska rationellt handlande i den här frågan.

Sedan sade fru Håvik att hon träffar pensionärer på varven. Ja, det är möjligt alt de måste Jobba på varven för att dryga ut sin pension.

Vidare nödgas jag konstatera all fru Håvik har den uppfattningen alt det är fel av pensionärer att vända sig till moderala samlingsparliel. Där har de sannerligen inte myckel att hämta, sade fru Håvik. Låt nu pensionärerna besiämiTia själva vilkel pani de skall vända sig lill - pen-

sionärerna behöver i del avseendel inga som helsi pekpinnar från fru Håvik!

Herr Olsson i Siockholm sade alt vi borgeriiga inte var ense. Jo, herr Olsson, m, cp och fp är helt ense om atl den här kartläggningen skall göras. Sedan får man återkomma till vilka åtgärder som skall sättas in. Det kan bli fråga om många olika åtgärder, men alt kartläggningen skall göras är vi som sagl helt överens om. Herr Olsson har ju sällskap med socialdemokraterna i den här frågan. Jag vel inte om ni är helt överens i frågan om atl ta bort momsen pä livsmedel eller om att ytterligare öka pensionstillskotten, men för det kan ju herr Olsson vara ense med fru Håvik i en viss fråga.

Jag står fast vid mitt yrkande om bifall till reservationen.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

Herr OLSSON i Siockholm (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Bara en liten förklaring till vad jag sade om atl de borgerliga partierna inte är ense. Två borgerliga partier har motionerat, och sedan har moderata samlingspartiet i utskollel gått ihop med dessa båda partier i en reservation. Jag menade alt herr Ringaby och hans parti inte är ense med de andra borgerliga partierna om atl höja folkpensionärernas standard och då främsi för dem som lever i huvudsak på folkpension och pensionstillskott. Det har ju bevisats är efter år då vi från vänsterpartiet kommunisternas sida har motionerat om en snabbare höjning av pensionstillskotten. Där har alla övriga riksdagspartier elt dåligt förflutet. Det bara är så.

När man nu ställer sig upp och säger sig vara de främsta talesmännen för att värdesäkra och höja folkpensionärernas standard, så menar jag alt det är en falsk beskrivning. Man har tidigare både i utskoiisbetänkanden och här i kammaren varit med om atl avvisa krav som skulle ha inneburit en verklig höjning av folkpensionärernas standard.

Fru HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag börjar mer och mer bli klar över att man har varit så ivrig alt reservera sig alt man inte har läst utskottels betänkande - det är en reservaiion för reservationens egen skull. Jag tror därför atl del är angeläget att några ord av det som slår i ulskollels betänkande kommer med i protokollet:

"I den år 1970 tillsatta pensionsålderskommilténs (numera pensionskommittén) uppdrag ingår även frågan om standardsäkring av pensionerna. Ulredningen skall sålunda enligl sina direkiiv bl. a. undersöka behovet av och möjligheterna alt med hänsyn till inkomstutvecklingen och omfattningen av de resurser som kan ställas till förfogande förslärka gällande garanlier rörande pensionsnivån.

Den i förevarande motioner väckta frågan har samband med pensionskommilléns uppdrag angående siandardsäkringen av pensionerna. Utskottet föruisälier all kommittén vid fullgörandet av deila utredningsuppdrag kommer att belysa de aktualiserade frågorna."

107

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

Herr lalman! Herr Ringaby nämnde att SCB kunde göra denna undersökning och sedan överlämna den lill pensionskommittén. Skall vi inte låta pensionskommittén själv bestämma vilka vägar man vill gå? Del är myckel möjligt all man väljer den metoden, men frågan hör klart hemma hos kommittén.

Herr Ringaby sade också, atl lål nu de pensionärer som vill vända sig lill oss ha valfriheten atl göra det. Alldeles uppenbart har de den möjligheten. Jag bara beklagade att om de pensionärer som har det sämst ställt - för det var ju dem herr Ringaby talade om - vände sig lill moderata samlingspartiet så kunde de inie ha så mycket att hämta där. Jag är övertygad om alt många pensionärer vänder sig lill moderala samlingspartiet, men det är inte just den kategori vi här talar om.

Hen KRISTIANSSON (c):

Herr talman! Jag har självfallet ingen anledning att lägga mig i debatten mellan fru Håvik och hennes kombattanter, en debatt som jag tycker har varit alldeles för lång. Men Jag kom in i kammaren när fru Håvik tydligen i argumentnöd talade om det cenlerslyrda Halland som det avskräckande exemplet. Jag tror det är väldigt farligl atl rycka loss en bit på det sociala området och göra jämförelser. Men det var inte det jag begärde ordet för, fru Håvik, så det behövs ingen replik.

Del finns i alla fall alltjämt en socialdemokratisk opposition i Hallands län, och från oppositionens sida brukar det aldrig vara farligt att driva en högröstad politik. Jag vill vidare säga all vi har näraliggande exempel pä all socialdemokraterna i en centerslyrd kommun av taktiska skäl har yrkat avslag på förslag om höjning av skatten. Det kan rimligen inte ge förutsättningar för en längre gående social politik. Delta kan bestyrkas av ledamöter i denna kammare.

Fru HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr talman! All jag nämnde Halland berodde inie på argumeninöd. Men herr Krisiianssons kommeniar all hans uttalande inte kräver någon replik - del förslår jag.

Har man upplevt Halland socialt nära inpå skinnet - med en mor i sluten vård, en far på pensionärshem och med stora avstånd mellan inrättningarna - hur del är ordnat där, då vet man vad del handlar om och vad man talar om, herr Kristiansson. Det behövs inte några längre repliker orn det. Del är den sociala verkligheten i elt centerslyrt landsting i ett centerstyrt landskap, där man i praktisk politik kunde visa vad man här från denna talarstol talar om alt man egentligen vill.

108

Hen CARLSSON i Vikmanshytlan (c):

Herr lalman! Fru Håvik hävdade att jag borde göra någon form av avbön här med hänsyn till de anföranden som jag har hållit och de yrkanden som jag har ställt. Får jag säga till fru Håvik all i vår molion 1975/76:100, där vi behandlar den ekonomiska politiken - som också

i vissa delar har diskuterats här lidigare i dag - finns ett avsnitt om just prisstegringarnas effeki för vissa grupper i samhället. I den molionen påpekas att det är angeläget att se lill att utsatta grupper, bl. a. pensionärerna, inte kommer i kläm. Del är av den anledningen som vi i reservationen har hävdat, atl här måsle till en snabb undersökning av konsumtionsmönsiret, så att man får en bild av hur prisstegringarna verkar för pensionärerna, vilken deras situation är inte minst med hänsyn lill hur de själva upplever den i dag.

Infialionen, som på etl är har varit 10 ?-(> och enligl finansutskottets betänkande 1975/76:16 under två år varit sammanlagt 20 96, är ändå en realitet som man har att kämpa med. Därför finns det anledning all se till att inte ifrågavarande, utsatta grupper kommer i kläm. Det är det som vi har hävdat genom vår motion och genom reservationen. Det aren rättvisefråga, och med god vilja skulle del nog finnas möjligheter alt förstå också den delen.

Sedan jag lyssnat till den senaste replikomgången rinner mig etl gammalt talesätt i minnet: Det som kan förefalla enkelt blir nog så invecklat och krångligt om man diskuterar det tillräckligt länge. Men för pensionärerna, den grupp som berörs här, är problemet inte särskilt krångligt och invecklat. Pensionärerna märker de kraftiga prisstegringarna. De känner sig som en utsatt grupp, och de är också en utsatt grupp i långa stycken.

Mina nära kontakter med gamla pensionärer, som har gett mig en bild av sin siluation, har lärt mig all det måste ingå i mitt uppdrag som riksdagsledamot alt också föra fram deras synpunkter i Sveriges riksdag så all man får rätta till vad som brister för deras del. Del är detla som vi har hävdat.

Sedan vill jag säga något om reservationen och anslutningen till den. Mitt namn slår ju först på reservationen. Både herr Olsson i Stockholm och fru Håvik har ändå av erfarenheter från socialförsäkringsulskoltel och från många debatter som vi har haft fält bekräftelse på att jag har en social ambition, nämligen all värna om de vardagslivels människor som med sina arbetsinsatser bär upp vårt samhälle och bättra på förhållandena för dem.

Vi i vårl parti har vunnit gehör för många av våra propåer i dessa frågor. Uppslutningen bakom den reservation som vi fogat lill socialförsäkringsuiskoltels belänkande nr 19 tycker jag också är etl belägg för atl vi även på denna punkt skall få gehör för våra synpunkter. När det har gått några månader till, kommer nog fru Håvik och hennes parti alt finna att del verkligen är anledning att göra den undersökning som vi begär i vår reservation.

Del gör alt jag, herr lalman, med tillförsikt yrkar bifall lill reservationen.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

109

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionärernas levnadsstandard

Fru HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Carisson i Vikmanshytlan avslutade sitt föregående anförande med alt han med tillförsikt såg fram emot atl fru Håvik och hennes parti om några månader skulle få i gång en sådan ulredning som motionärerna begärt samt yrkade bifall till reservationen. Varför ta den omvägen, herr Carlsson? Varför inte gå direkt via pensionskommittén, som jag har citerat?

Herr Carisson! Jag har sagl att herr Carlsson barett socialt patos, och Jag använde i del sammanhangel också uttrycket "rättspatos". Del senare tar jag tillbaka beroende på att herr Carisson inte rent ut kunde medge att man i reservationen inte begärt en snabbundersökning. Jag har reservationen uppslagen framför mig, och jag kan där inte finna elt ord om att utredningen skall genomföras snabbt. Men i sitt anförande betonade herr Carlsson atl undersökningen bör ske snabbt och lalade om en snabbundersökning osv. Detta står emellertid inte skrivet någonstans.

Det var bara det jag ville atl herr Carlsson skulle bekräfta. Jag blev lyvärr besviken på herr Carlsson på den här punkten.

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr lalman! Fru Håvik läser in citat lill protokollet och tror alt de inte finns redovisade där tidigare. Jag vill bara påminna om alt jag själv har citerat orden om att pensionskommittén har att enligt sina direkiiv bl. a. undersöka behovet av och möjligheterna att med hänsyn till inkomstutvecklingen och omfattningen av de resurser som kan ställas lill förfogande förstärka gällande garanlier rörande pensionsnivän. På den punkten är vi helt ense. Vi har inga delade meningar om pensionskommitténs uppdrag och vilka direkiiv som gäller för den.

Pä vårl håll önskar vi emellertid gä litet därutöver i syfte atl ge pensionärerna en korrekt och rättvis behandling. Vi har hela tiden sagt ifrån att vad vi önskar är atl pensionärerna blir tillförsäkrade en sådan behandling.

Jag har tidigare sagt all det är elt steg på vägen att majoriteten har varit villig att överlämna molionerna lill pensionskommittén, men del innebär inie några direktiv till kommittén. Nu säger fru Håvik att kommittén själv får välja vilken väg den vill gå. I så fall kan den väl också välja alt låta bli atl gå någon väg alls. Vi har ansett del vara rikligt alt för säkerhets skull hos regeringen begära alt frågan om standardsäkringen blir föremål för undersökning, och det är det som reservationen syftar till. Jag ber på nytt att få tillstyrka den.

Fru HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr lalman! Till herr Wesiberg i Ljusdal vill jag bara säga, all del faktiskt förekommer inlägg i kammaren som vinner på alt inte bli bemötta.

Herr ANDRÉASSON i Falkenberg (s):

Herr lalman! Halland har ju kommit i blickpunkten här vid något tillfälle, och någon representant från Halland har talat om hur kommunerna där styrs. Jag skulle då också vilja göra den refiexionen, au näsian samtliga kommuner i Halland är borgerligt styrda. Även den kommun jag kommer från är borgerligt styrd. I år, 1975, gick vi på socialdemokratiskt håll med på alt höja skatten, men vi ville all man då ocksä skulle höja standarden för våra pensionärer. Delta satle sig emellertid de borgerliga emol; de ville inie vara med om att höja standarden för pensionärerna i kommunen.

Det är således inte alllid, som del här har sagts, bara socialdemokraterna som inte vill vara med om alt höja pensionärernas levnadsstandard. I den här kommunen borde de borgerliga verkligen ha kunnal hjälpa lill genom atl gå med på förslaget om en sådan höjning.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Pensionäi-ernas levnadsstandard

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen av herr Carlsson i Vikmanshytlan m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlsson i Vikmanshytlan begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan i belänkandel nr 19 röstar ja, den' del ej viil röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Carlsson i Vikmanshytlan m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 158

Nej - 158

Då sålunda de avgivna röslerna var lika delade, gavs proposilioner på all ärendet skulle dels återförvisas till ulskoltel, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr förste vice talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter pä herr förste vice talmannens anmodan herr Carlshamre (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla Ja.

Kammaren hade alltså i enlighel med Ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan.

111

Nr 40

§ 8 Indexreglering av de allmänna barnbidragen

Onsdagen den 10 december 1975

Indexreglering av de allmänna barnbidragen

Föredrogs socialutskottets betänkande 1975/76:24 med anledning av motionsyrkanden om indexreglering av de allmänna barnbidragen.

I detta betänkande behandlades de med anledning av propositionen 1975/76:65 om inriktningen av den ekonomiska politiken väckta motionerna

1975/76:100 av hen Fälldin m. ft. (c) och

1975/76:102 av hen Helén m.fl. (fp),

vari i yrkande 2 i envar av motionerna hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till indexreglering av barnbidragen.

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle avslå molionerna 1975/76:100 och 1975:76:102, såvitt molionerna hänvisats till socialutskottet.

Reservation hade avgivils av herrar Larsson i Öskevik (c) och Romanus (fp), fröken Andersson (c) och fru Wigenfeldl (c) samt herrar Hagberg i Borlänge (vpk) och Olsson i Markaryd (c) som ansett alt utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionerna 1975/76:100 och 1975/76:102, såvitt motionerna hänvisats till socialutskottet, hos regeringen skulle anhålla om förslag lill indexreglering av de allmänna barnbidragen.

,12

Hen LARSSON i Öskevik (c):

Herr talman! Centern har hävdat all barnbidragen skall utgå lika till alla barn och vara grunden i samhälleis ekonomiska siöd lill barnfamiljerna. I princip bör målet vara all samhället genom barnbidraget svarar för den andel av familjens kostnader som normalt kan sägas vara en merkostnad på grund av alt man barbarn. Bidraget bör alltså åstadkomma ekonomisk jämställdhet mellan familjer med barn och familjer utan barn.

Den sociala grundtrygghet som barnbidraget skall utgöra för barnfamiljerna urholkas emellertid ständigt av inflation och prisstegringar. Ju högre infialionslakten är, desto sämre blir barnfamiljernas ekonomi och sociala trygghet.

Vi anser del för vår del självklart alt barnfamiljernas sociala grundtrygghet skall värdesäkras på samma sätt som andra samhällsgruppers sociala grundtrygghet garanteras ell realvärde. Därför kräver vi index-regiering av barnbidragen.

Ulskoilsmajoritelen motiverar sill avslagsyrkande beträffande kravet på indexreglering pä följande sätt:

"Om man indexreglerade barnbidragen men inte bostadstilläggen skulle barnsiödei värdesäkras för familjer i högre inkomstlagen, medan familjer i lägre inkomstlägen endast skulle få en del - i mänga fall den mindre delen - av sitt stöd skyddat mol prisutvecklingen pä delta sätt.

Det skulle innebära en prioritering av barnbidragen som automatiskt skulle minska utrymmet för förskjutningar av stödet, t. ex. till förmån för barnfamiljer med lägre inkomster."

Del är alldeles uppenbart all den sociala grundtrygghet som barnbidraget ulgör inte är tillräcklig för barnfamiljer med speciella behov. Det behövs i många fall ett samhällsstöd utöver barnbidraget i form av riktade, behovsprövade samhällsåtgärder.

Klart är emellertid att ju bättre den generella sociala grundtryggheten kan utformas, ju högre den blir, desto mindre behov finns det av riktade, behovsprövade sociala åtgärder. En administrativt enkel och tillräckligt hög social grundtrygghet ger mera av resurser över till effektiva åtgärder i de fall där grundtryggheten inte är tillräcklig.

Av utskottsmajoritetens avslagsmotivering synes framgå atl majoriteten avser att driva en linje som innebär sänkning av barnbidragets realvärde och därmed också sänkning av den generella sociala grundtryggheten för barnfamiljerna. Jag frågar: Är detta avsikten? Vi kräver ett klart besked på den punkten.

Inom centern anser vi det orimligt att barnfamiljerna, som i dag är en ekonomiskt missgynnad grupp i samhället, skulle få sin standard ytterligare sänkt genom infiationens verkningar.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Indexreglering av de allmänna barnbidragen

Herr förste vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Barnbidraget är, precis som Erik Larsson sade, den grundläggande formen för en utjämning mellan barnfamiljer och andra. Det bygger på all alla barnfamiljer har siörre kostnader och därför lever på lägre standard än vad andra gör med motsvarande inkomster. Barnbidraget glöms ibland bort i den familjepolitiska debatten, kanske därför alt nya former av familjestöd är mer spännande att diskutera. Det finns därför anledning all påminna om barnbidragets grundläggande belydelse.

Det är viktigt alt barnbidraget inte får holkas ur av prisstegringar. Del bör höjas genast, inte i efterhand, när familjerna redan under en lång tid har fått känna av prishöjningarna. Därför envisas vi med atl föra fram förslaget om värdesäkring av barnbidraget, t. ex. genom anknytning till basbeloppet.

Jag lyssnade till fru Håvik i den debatt som just har förts här. Hon
förklarade med stolthet atl Sverige är det enda land i världen som ger
pensionärerna en omedelbar ersättning för prishöjningarna. De behöver
inte vänta, utan genast när priserna går upp får de ocksä en förstärkning
av sin ekonomi, sä att de kan klara dessa prishöjningar. Det är precis
denna enkla ordning som vi vill atl ocksä barnfamiljer skall komma
i åtnjutande av. '

Vi kan inte nu föreslå elt system inom ramen för familjepoliliken.

113

8 Riksdagens protokoll 1975/76: 40-41

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Indexreglering av de allmänna barnbidragen

som kompenserar barnfamiljerna för hela prishöjningen. Men vi kan i varje fall se till att den del av barnfamiljernas konsumtion, som täcks av barnbidraget, fär vara lika stor även när priserna stiger. Det utesluter inte all man successivt, när resurserna finns, ocksä kan genomföra verkliga höjningar av barnbidragen - utöver dem som motiveras av prishöjningarna. Det anser jag vara motiverat, även om det inte i dagens situation finns ekonomiskt utrymme för detla. Men det är snarare en sådan utveckling som är angelägen än den som tecknas i utskousbetänkandel - där bostadstilläggen skulle spela en allt större roll.

Vi är inne i en period av snabba prishöjningar. Det gäller att skydda barnfamiljerna mot dem så långt det går. Med den motiveringen ber jag alt få yrka bifall till reservationen.

114

Herr CLAESON (vpk):

Herr lalman! Min partikamrat Lars-Ove Hagberg finns med bland reservanterna till förmån för indexreglering av de allmänna barnbidragen. I reservationen finns emellertid ingen vpk-moiion åberopad. Nej - det gör det inte. Men en vpk-motion med yrkande om indexreglering av barnbidragen, nämligen motionen 1975:774, har redan tidigare behandlats här i kammaren och avslagits. Del är därför naturligt atl vi från vpk nu befinner oss bland reservanterna. Del är det sä mycket mer som Just vårt parti i riksdagen drivil denna fråga år från år. Jag gick lill riksdagstrycket från 1965 och framåt och kunde då konstatera all kommunisterna vid tiotal tillfällen har motionerat och ställt sådana här förslag.

Men kanske det räcker med att gå tillbaka till årets behandling av den nyss åberopade motionen 774 och socialutskottels betänkande nr 5 samt protokollel från onsdagen den 9 april. Centerns talesman i den debatten -jag påpekar detta med anledning av vad herr Larsson i Öskevik sade inledningsvis - befann sig i det lägel all han med hänvisning till-sitt partis agerande i Haga Il-uppgörelsen med regeringspartiet avstod från all yrka bifall lill etl förslag som gick ut på en indexreglering av barnbidragen.

Det är nalurliglvis glädjande att centerpartiet redan nu i höst kommii fram till en annan ståndpunkt än den som man intog den 9 april och att centerpartiet tydligen inte längre känner sig bundet av samgåendet med regeringspartiet utan så att säga har återfunnit sig självt i den här frågan.

Så till sakförhållandet. Det är, herr talman, kännetecknat av - som också har berörts i tidigare inlägg - en nära nog galopperande infialion. I ell annat sammanhang har Ju den officiella statistikens eftersläpning observerats, och detta har också här i dag tidigare varit föremål för debatt. Barnfamiljerna har observerat den utvecklingen, men lyvärr förefaller det inte som om regeringen och så vitt jag kan se riksdagens socialdemokrater har gjort del.

Det borde inte vara nödvändigt att utförligare argumentera för del berättigade i att mot denna bakgrund få en ordning innebärande index-

reglering av den sociala förmån som det här handlar om - precis som man har det med en rad andra sociala förmåner som är knutna till kostnadsutvecklingen och är indexreglerade.

I vår motion 774, som väcktes under den allmänna motionstiden, hade vi ell förstahandsyrkande. Detta gällde att de allmänna barnbidragen skulle grundas pä 20 96 av basbeloppet. Vi föreslog emellertid också alt riksdagen hos regeringen skulle hemställa om förslag innebärande alt bidragen beräknas på 25 96 av basbeloppet - således elt yrkande mera på sikt.

Jag vill i detla sammanhang understryka värdet av ett ställningstagande i sak för införande av indexreglerade barnbidrag. Huvudskälet för vårt förslag är att barnbidragets värde ständigt urholkas av prishöjningarna, att fierbarnsfamiljernas inkomster ofta är låga och all det relativa konsumtionsutrymmet blir mindre om bidragen inte görs värdebeständiga. Det förhållandet att även familjer i högre inkomstlägen skulle ha glädje av all barnbidragen ges samma värdebeständighet som andra grundläggande bidragsformer bör naturligtvis inte få hindra ett genomförande av en indexreglering av de allmänna barnbidragen. Inte heller frågan om hurdet framlida bostadsstödet och utformningen av bostadstilläggen kommer atl se ut bör utgöra något hinder.

Jag vill emellertid anföra ytlerligare några synpunkter. Det av oss resta kravet om värdesäkring av barnbidragen är - som jag här mycket kort har försökt att påvisa - alltigenom berättigat. Men varför skall man stanna vid denna position? Vad är det som säger att barnbidragens realvärde skall stanna vid jusl den nivå som de vid en tillämpning av värde-säkringsregler skulle befinna sig på? Jag vill erinra om den av oss anförda synpunkten alt principen för stödet ät barnfamiljerna bör vara att kompensera alla barnfamiljer i förhållande till familjer ulan barn. Vi ser detta som en del i en bättre barnomsorg.

Den lösning på sikt som jag erinrade om och som föreslogs i molionen 774 lill årets riksdag tar hänsyn härtill. Vi förordar där alt komma fram till en uppräkning av barnbidragen till förslagsvis 25 96 av basbeloppet.

Herr talman! Med hänvisning till vad jag här anfört ber Jag att få yrka bifall lill den reservation som fogats till socialutskottets betänkande nr 24.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Indexreglering av de allmänna barnbidragen

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! När Jag lyssnade till de tre föregående talarna fick Jag del intrycket all del egeniligen bara skulle vara deras tre partier som har gjort någonting för barnfamiljerna här i landet. Så är del nalurliglvis inte. Vill man vara ärlig tror jag man kan konstatera atl det har varit en gemensam strävan hos samtliga politiska partier att så långl möjligt skydda barnfamiljerna i den ekonomiska utveckling som pågår. Därför vill jag genast säga att de partier som herr Claeson, herr Larsson i Öskevik och herr Romanus representerar inte har patent på att företräda barnfamiljerna bättre i denna fråga än de båda andra partierna, som inte

115

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Indexregleiing av de allmänna barnbidragen

står på reservationen.

Frågan om indexreglering av barnbidragen har varit föremål för många debatter i denna kammare. Jag behöver inte upprepa mycket av argumenteringen i det sammanhangel, utan jag kan nöja mig med att slå fast följande. Det är rimligt atl vi tid efter annan höjer barnbidragen. Men då skall det ske efter särskilda politiska beslut. Och om man inriktar sig på atl hjälpa de ekonomiskt svaga barnfamiljerna, så är bostadstill-läggen betydligt mera effektiva och rättvisa än en indexreglering av barnbidragen. Som utskottet konstaterar är del så, all om man indexreglerar barnbidragen men inte bostadstilläggen, så innebär del alt man värdesäk-rar barnsiödei för de ekonomiskt bäsl situerade familjerna, medan familjer med sämre ekonomi bara fär den mindre delen av sin inkomst via de sociala bidragen indexreglerad. Eu sådant system kan vi inte godkänna. En indexreglering av barnbidragen får inte den rätta effekten. Den gynnar i första hand dem som har del bäst ställt ekonomiskt av barnfamiljerna - den tar inte främst sikte på de familjer som har minst inkomster. Därför har vi inte velal vara med om en indexreglering.

Herr Eiik Larsson i Öskevik tog upp frågan om infiationsuivecklingen. Han menade att infiationen äter upp en stor del av barnfamiljernas inkomster. Jag vill i det sammanhangel säga atl barnbidragen Ju ändå har höjts. Gång efter annan har vi företagit höjningar, närmast då för atl justera barnbidragen lill etl riktigare värde med hänsyn till dagsläget. Men för den skull är del inte rimligt eller riktigt all indexreglera dem.

När man diskuterar barnfamiljernas situation skall man inte glömma alt del viisentliga är att via full sysselsättning och god löneutveckling skapa möjligheter till en hygglig inkomst i vårt samhälle. Del är del centrala. Barnbidragen är bara en liten del av de inkomster som barnfamiljerna har. Det skall man ha klart för sig. Den repliken kan Jag rikta ocksä lill de övriga talarna.

Herr Claeson sade all vpk drivil på i denna fråga. Ja, det är klart alt del inte är så svårt atl driva på i varje fräga när man inte samtidigt behöver vara alltför rädd för att få ta konsekvenserna av de utgifter man därmed vill ålägga del svenska samhället.

Sammanfattningsvis, herr talman, vill jag undersiryka alt barnfamiljerna gynnas bäsl av en politik som ger dem ekonomisk trygghet i samhället, och den tryggheten åstadkommes bäst på andra sätt än genom indexreglering av barnbidragen. En sådan får enligt mitt förmenande lill följd en snedvridning barnfamiljerna emellan.

Jag ber att få yrka bifall till utskoueis förslag.

116

Herr LARSSON i Öskevik (c) kort genmäle:

Herr lalman! Försl och främst vill jag lill herr Karlsson i Huskvarna säga att Jag för min del aldrig ansett all det bara är de tre partier som står för reservationen som drivil sociala frågor inkl. frågor som rör barnfamiljerna i det här samhället. Jag är medveten om all vi alla här arbetar för en förbättring, och del hoppas jag att vi skall kunna fortsälla med.

Men när det gäller vissa delfrågor kan vi ha olika åsikter om vägarna för atl nå målet, och det är tydligt att vi har olika åsikter i jusl den här frågan. Herr Karlsson i Huskvarna sade att en indexreglering av barnbidragen inte är den bästa vägen för barnfamiljerna. Han motiverade del inte utförligt, men så föll hans ord. Jag frågade utskottels talesman direki huruvida han var beredd all här ge svar pä frågan om utskoltsmajoriieten ansåg att man skulle tillåta barnbidragen atl urholkas och i stället salsa på andra förmåner för barnfamiljerna. Jag fattade nu herr Karlsson i Huskvarna på det sättet att han föredrar en linje som innebär en urholkning av barnbidraget. Det jämviktsförhållande i ekonomiskt hänseende som barnbidragen skall åstadkomma mellan familjer med barn och familjer utan barn skall man i framtiden inte ta hänsyn till, menar han. Man skall salsa på andra förmåner för barnfamiljerna. Det var, om Jag har fattat det rätt, i så fall ell klart besked i den saken. Jag kan bara beklaga atl vi inte är överens på den punkten.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Indexregleiing av de allmänna barnbidragen

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag lade också märke till herr Karissons i Huskvarna uttalande atl cenlern, folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna inte har monopol på all vilja göra saker för barnfamiljerna. Det stämde ganska bra med vad som sades i den förra debatten. De partier som där hade reserverat sig hade inte heller monopol på att vilja göra någonting för pensionärerna. Det är en gemensam strävan, underströk herr Karlsson.

Ja, del är verkligen en ny och intressant ton som har kommit in i den politiska debatten på senare tid, och som jag lycker är mycket glädjande. Det är alldeles riktigt, som också herr Larsson i Öskevik framhöll, atl vi aldrig har gjort anspråk på alt ha monopol på reformvilja eller på att satsa på barnfamiljerna. Vad vi tidigare i alla år fick höra var atl socialdemokraterna hade monopol på reformvilja och atl vi andra företrädde bakålsiräveriel och de rika i samhället. Del är bra att den lypen av debatt är borta. Utan att riva upp en historisk strid vill jag säga alt vi är överens om all del är en gemensam strävan all förbättra för dem som har det svårt i samhället och göra en utjämning mellan å ena sidan de aktiva och å andra sidan dem som av olika skäl behöver stöd, t. ex. barn och pensionärer. I vissa situationer kan etl parti eller etl par partier vilja göra en ökad satsning på något delområde, men vi är också medvetna om alt det då går ul över någonting annat. Vi kan önska behandla en viss fråga på ett sätt, medan andra partier vill göra på annal sätt. Det kan naturligtvis ocksä vara så alt en metod gynnar en delgrupp och en annan metod gynnar en annan delgrupp. Men del är hela liden fråga om en gemensam reformvilja. Det är glädjande att vi kan diskutera från den utgångspunkten.

Vad det nu gäller är alt vi inte håller med om all man skall behöva fatta särskilda beslut för alt kompensera barnfamiljerna för prishöjningar, lika lilel som vi behöver fatta särskilda beslut om att folkpensionerna skall höjas när priserna går upp. Det är den skillnaden som vi i dag diskulerar.

117

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Indexregleiing av de allmänna barnbidragen

Då säger herr Karlsson i Huskvarna att detta gynnar dem som har det bäst siälli. Del är väl ändå inie rikligt. Fräga barnfamiljerna vilka som har den största glädjen av barnbidragen! Del är inte de som har del bäst ställt. Barnbidragen spelar naturligtvis större roll Ju mindre inkomst man har. Och höjningar av matpriser och annal är också mest kännbara för dem som inte har så stora inkomster. Det var inte för att barnbidragen är särskill värdefulla för dem som har det bäsl ställt, som högerpartiet en gång i världen ville ta bort det första barnbidraget, det tror väl inte herr Karlsson.

Jag tolkar herr Karlssons uttalande på samma sätl som herr Larsson i Öskevik gjorde, att säger man atl en värdesäkring av barnbidragen skulle leda till en snedvridning - så föll faktiskt orden - innebär det alt man acceplerar en urholkning av barnbidragen.

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tror att herr Karlsson i Huskvarna i själ och hjärta är väl medveten om att det mot bakgrunden av vpk:s allmänna syn på fördelningsfrågorna i samhället är helt orimligt att tro atl vi skulle fortsätta atl hävda alt barnbidragen skall indexregleras om delta vore lill fördel bara för höginkomsttagarna. Del faller på sin egen orimlighet. I själva verket är det så, som herr Romanus var inne på i slutet av sitt inlägg, att de som har den största nyttan av en sådan indexreglering är låginkomsttagarna. Men Jag vill upprepa alt del förhållandet atl också höginkomsttagare skulle fä en värdesäkring av barnbidragen inte kan få hindra all man hjälper dem som bäst behöver del.

Man kan naturligtvis diskutera vem som mest energiskt har förespråkat förändringar och förbättringar för barnfamiljerna. Jag skall inte försöka sätta betyg på det - protokoll och handlingar i riksdagen lalar tillräckligt tydligt om del, om man går tillbaka några är i tiden.

Beträffande bostadstilläggen vill jag än en gång undersiryka vad Jag var inne på i milt första inlägg, all bostadstilläggens förbättringar inte pä något sätt står i motsättning till en indexreglering av barnbidragen. Här handlar del om att man skall försöka behålla realvärdet av barnbidragen. Om vi inte har en sådan indexreglering inträffar lyvärr den situationen atl vi får justeringar i efterhand då bidragen höjs, och det kan som bekant gå ganska lång tid innan vi får sädana justeringar. Den lid som barnfamiljerna får mindre pengar i barnbidrag än vad de rätteligen skulle ha fått blir då synnerligen kännbar för dem.

Herr Karlsson i Huskvarna sade att del är lätt att komma med sådana här förslag men att de också koslar pengar. Jag vill bara erinra om all vänsterpartiet kommunisterna i alla sammanhang då fördelningsfrågor, barnomsorg och annal diskuterats anvisat var pengarna skall las för alt genomföra våra förslag.

118

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har i alla fall lyckats komma så långt i debatten

atl ingen av de tre övriga talarna nu säger alt deras parti skall betraktas som det enda barnvänliga i landei. Det är elt viktigt konstaterande.

Herr Erik Larsson i Öskevik frågade om Jag vill tillåta urholkning av barnbidragen. Jag sade förul atl vi lid efter annan får höja barnbidragen efter särskilda beslut och med ledning av den ulveckling som då ligger bakom. Vi är beredda att vid lämpliga tillfällen ta upp den frågan, men vi avvisar en indexreglering både nu och tidigare.

Herr Larsson fattade mig sä atl jag inte vill siödja barnfamiljerna. I så fall mätte herr Larsson - som jag känner som en person med myckel god fattningsförmåga - ha slumrat till när jag talade. Jag sade atl om de bäst behövande barnfamiljerna skall stödjas är det bostadstilläggen som är viktigast. Det är klart dokumenterat, och jag vill understryka atl den vägen måsle vara myckel bättre.

Herr Romanus förde eii resonemang om vem som hade varit mest pådrivande. Jag vill bara konstatera alt Sverige är det land i världen där man generellt sett har den bästa sociala standarden även när det gäller barnfamiljerna. Och eftersom socialdemokratin har haft en mycket dominerande ställning i vårt land måste det tyda pä atl den regeringspolitik som förts har varit grunden för de framsteg som skelt i fråga om barnfamiljerna.

Herr Claeson försöker slingra sig undan kommunisternas inställning lill de bättre situerade familjerna. Jag förstår att del kan vara besvärligt för honom. Han upprepade två gånger alt även de måste ha barnlrygg-heten ordnad. Men om man följer den linje som herr Claeson företräder får de bäst situerade familjerna den största utdelningen av en barnbidragshöjning. Del kan inte herr Claeson förneka. Del är fakta.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Indexregleiing av de allmänna barnbidragen

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tyckte att herr Karlsson i Huskvarna var bäst i silt första inlägg när han konstaterade all del är frågan om en gemensam strävan all förbättra. Nu fick han ett återfall i resonemanget om atl Sverige är bäst, och eftersom socialdemokraterna sitter i regeringen, är socialdemokraterna allra bäst.

Vi måsle ändå erkänna alt Sverige på vissa områden inte är bäst. När det gäller utbyggnad av förskolan - för ali ta ett exempel som har med barnens välfärd alt göra - ligger vi långt efter andra länder. Men Jag bestrider inte all del finns mycket som är bra i Sverige. Vi har haft goda förutsättningar och har också i många fall bra välfärdsanordningar för medborgarna.

Det allra mesta av detta har, som herr Karlsson var inne på i sitt första inlägg, byggts upp i enighet av en stor majoritet av svenska partier och riksdagsmän. Herr Karlsson började med alt säga alt folkpartiet inte .hade något monopol på åtgärder för barnfamiljerna. Men även om socialdemokraterna varit i regeringsställning hela liden så har inte heller de något sådani monopol. Det bör vi kunna vara överens om.

1 den konkreta fråga som vi diskulerar sade herr Karlsson all en vär-

119

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Indexregleiing av de allmänna barnbidragen

desäkring av barnbidragen skulle leda lill en snedvridning av det familjepolitiska stödet. Det kan inte tolkas på annat sätt än alt han är villig att acceptera en urholkning av barnbidragen åtminslone för viss lid. Annars anser man inte alt en värdesäkring skulle leda till en snedvridning.

Det går inte att hänvisa till all bostadstilläggen skall lösa problemen. Hälften av barnfamiljerna har inga bostadstillägg. Det beror inte bara på all de har en bättre ekonomisk slällning. Ganska få familjer, där båda makarna förvärvsarbetar, har bostadstillägg. De kommer upp i för hög inkomst i kronor räknat, även om de ocksä har ökade kostnader.

Bostadstilläggen är nödvändiga och fyller en stor funktion. Men vi kan inte blunda för den nackdelen all de har en återhållande verkan på - i de flesta fall - mödrarnas förvärvsarbete. Är man hemma har man bostadstillägg, men börjar man jobba blir man av med bostadstill-läggel. Del blir en avbränning pä inkomsten av samma typ som den gamla sambeskattningen. Det är en nackdel med bostadstilläggen.

Herr LARSSON i Öskevik (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag hoppas verkligen alt jag i denna debatt inte har påstått all herr Karlsson i Huskvarna inte vill förbättra för barnfamiljerna. Sä myckel känner jag vår ordförande i socialutskottet, att Jag vet att han gärna är med på förbättringar. Frågan gäller på vilket sätt förbättringarna för barnfamiljerna skall ske. Där är tydligen herr Karlsson och jag av olika mening.

Herr Karlsson framhåller alt barnbidragen Justeras till dagsläget efter särskilda beslut. Gör man verkligen så, blir det ekonomiska utfallet ungefär delsamma som vid en indexreglering. Då får man inga pengar över lill andra åtgärder, som det slår i utskottets motivering. Här sker ändå en eftersläpning, som gör au barnfamiljerna får en sämre kompensaiion för penningvärdeförsämring och inflation än om det fanns en indexreglering.

Här existerar tydligen en åsiktsklyfta mellan herr Karisson och mig. Å ena sidan är det en från-fall-iill-fall-politik, där regeringen bestämmer en höjning om den tycker atl staten har pengar, och å andra sidan en god social grundtrygghet för barnfamiljerna genom etl indexreglerat barnbidrag. Vi från centern ser ingen anledning till all barnfamiljerna skall behöva undvara det sociala grundskydd som etl indexreglerat barnbidrag utgör.

120

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Karlssons i Huskvarna påstående att kommunisterna söker glida ifrån sin inställning atl höginkomsttagare och bättre bemedlade skulle få förmåner av olika slag är naturligtvis helt felaktigt. Vi har accepterat atl barn, vare sig de råkat födas i familjer med hög eller låg inkomst, ändå skall få detla barnbidrag. Någon behovsprövning skall inte ske. Del trodde jag all vi alla - även herr Karlsson - var överens

om. Det är en helt onödig diskussion alt ta upp den frågan i detta sammanhang. Även om barnbidrag utgår till alla barnfamiljer och del bland dessa barnfamiljer finns höginkomsttagare, kan man inte avstå från all försöka göra barnbidraget värdebeständigl. Det är detta diskussionen handlar om.

Bostadstillägget är naturligtvis helt nödvändigt. Men del är galet att räkna med att på sikt använda bostadstillägget som ett instrument för all garantera alla familjer en bra bostad lill hyggligt pris. Det innebär i så fall att man ständigt får lappa på dessa bostadstillägg utan att komma åt de verkliga orsakerna lill de höga boendekostnaderna och hyrorna, nämligen den spekulation som förekommer i alla led på bostadsmarknaden. Det är nalurliglvis där insalser skall göras för all pressa ned boendekostnaderna så att alla människor kan hyra en bra bosiad till elt rimligt pris ulan några bostadstillägg.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Indexregleiing av de allmänna barnbidragen

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vidhåller, herr Romanus, att inget parti har monopol på den här frågan, men jag understryker alt socialdemokratin under sin långa regeringsperiod har kunnat genomföra en rad reformer som varit till nytta för barnfamiljerna.

Herr Romanus frågade i sitt förra inlägg vem som har störst glädje av barnbidragshöjningen. Det skulle vara underförstått all del är de lågavlönade som har del. I och för sig är det riktigt, men Jag vill understryka alt vill man hjälpa de lågavlönade är bostadstilläggen den enda vettiga formen.

Herr Larsson i Öskevik och Jag är för del mesta på samma linje i utskottet, men den här gången har vi olika uppfattningar. Del beror väl pä att våra partier ser olika på saken.

Både herr Romanus och herr Larsson talade om att göra det och det, men vi fär inte glömma att det koslar pengar att genomföra alla de här reformerna. Samtidigt som ni vill indexreglera bidragen har ni varit med om att sänka arbetsgivaravgiften, som ger åtskilliga miljoner i de norrländska länen. Med andra ord: Er politik går inte ihop. Man kan inte begära höjning av de sociala utgifterna utan att samtidigt ge siaten de inkomster som behövs för att genomföra den politiken. Så länge som ni inte är logiska i del avseendet får ni finna er i atl vi säger att problemen inte kan lösas på den väg som ni anvisar.

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Den här debatten har förts fiera år i rad, och såviti jag har kunnat avlyssna har den inte tillförts några nya argument i dag. Jag har heller inga nya argumenl, men del har ansetts angeläget atl vi även från moderala samlingspartiels sida också i år redovisar de motiv vi har för att inte ansluta oss till kravet på indexreglering av barnbidragen. Var och en förslår all det i och försig skulle kunna vara politiskt lockande för moderata samlingspartiet att ansluta sig till detla förslag. Dels är

121

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Indexregleiing av de allmänna barnbidragen

122

vi i den inte hell vanliga situationen atl en sådan anslutning omedelbart skulle trygga förslagets genomförande - vi skulle få en rejäl majoritet i riksdagen för det - dels är det ett förslag som är enkelt och lätt atl föra ut och säkert mycket lätt alt popularisera.

Vi har inte heller i är fallit för den frestelsen, därför att de sakliga skälen emot alltjämt för oss är oförändrat starka, och vi kan inte komma förbi dem. Det finns, som Jag har sagt lidigare år, i huvudsak två skäl. Det ena är riksdagens handlingsfrihet, och det argumentet har nog blivit starkare i år än tidigare. Vi vet alla att det föreligger en lång önskelista på reformer för barnfamiljernas bästa. I slora delar råder del politisk enighet om önskemålen.

Den ekonomiskt tyngsta biten är en myckel kraftig utbyggnad av barnomsorgen. Del råder politisk enighet i huvudsak om alt det måste ske. Vi har bied uppslutning kring kravet på förkortad arbetstid för barnfamiljer. Vi har ocksä en mycket stor uppslutning, som när som helst kan bli majoritet, om kravet på någon form av vårdnadsersällning för småbarnsfamiljerna. Just nu remissbehandlas ett förslag från bostadsfinansieringssakkunniga om väsentlig utbyggnad och förändring av bo-stadsiilläggssystemet för barnfamiljerna. Det är ett mycket tilltalande förslag. Det innebär en betydande förstärkning av del ekonomiska stödet och är konstruerat så att förstärkningen nästan hell koncentreras till dem som bäst behöver hjälpen, alltså familjerna med den svagaste ekonomin och de fiesta barnen. Liksom alla de andra lidigare nämnda förslagen koslar del mycket pengar. Jag reserverar mig för eventuellt minnesfel, men jag erinrar mig atl tillsammans med motsvarande stöd för barnlösa låginkomslhushåll, som är en mindre bil, så handlar det om 1,2 miljarder kronor. Del är alltså mycket pengar. Sammanlaget, herr talman, rör sig denna önskelista, som jag personligen och mitt parti lill största delen står bakom, om mänga miljarder kronor under några år framåt.

Sedan har vi del allmänna barnbidraget och behovet av all låta det följa med, framför allt i infiationsutvecklingen. Det är etl önskemål bland andra. Vad vi vill är atl behålla handlingsfriheten. Vi har hell nyligen beslutat om en av de större höjningar som någonsin har gjorts av de allmänna barnbidragen, 300 kr. per barn och år, en höjning som för första gången utgick den 21 oktober i är. Den i pengar räknat lilla reformen för de enskilda familjerna kostade 540 milj. kr. Vad gav den då? Jo, den gav genomsnitlsfamiljen med två barn 50 kr. mer i månaden. Man skall inte förakta 50 kr. mer i månaden, och det gör jag inte heller. Det finns familjer för vilka den förstärkningen är myckel väsentlig, och överallt är den nalurliglvis välkommen. Ingen lackar nej lill 50 kr. Men i proportion lill vad det kostar är det väl inte självklart atl del alltid är en sådan höjning och därtill automatiskt utlöst som måste slå högst på prioriielslistan när det gäller det ekonomiska stödet lill barnfamiljerna. Nu har vi gjort sådana höjningar, och jag vill direki svara herr Larsson i Öskevik att del inte är min eller moderala samlingspartiets mening alt låta det allmänna barnbidraget urholkas. Men därifrån vill vi inte

gä vidare och säga atl det ovillkorligen skall ha en följsamhet kvartal för kvartal eller ens år för år med penningvärdeulvecklingen. Del kan nämligen uppstå lägen då vi önskar och bör prioritera även mellan de olika formerna för stöd till barnfamiljerna. Skall vi klara det väsentliga i den önskelista som Jag nyss lalade om och mot bakgrunden av vad vi lidigare i dag har hört i en lång ekonomisk debatt, får vi väl ändå vara medvetna om att del uppstår lägen då vi blir tvungna att prioritera och kanske prioritera hårt, inte bara mellan familjestödel och andra sam-hällsviktiga ändamål utan inbördes mellan olika grenar av familjestödet. Jag har lätt alt tänka niig situationer då det kan vara angelägel att låta någon av de andra delarna gä före. Därför vill jag inte vara absolut bunden av en aulomaiisk stegring av just det allmänna barnbidraget. Detla, herr talman, är det ena skälet.

Det andra är nästan budgeiiekniskt betingat, och vi har också nämnt det tidigare. Moderata samlingspartiet, som här är helt ense med centerpartiet och folkpartiet, har sedan fiera år arbetat för en indexreglering av skattesystemet, skatteskalor och avdrag i skattesystemet. Genomfört, vilkel vi hoppas på, innebär förslaget att vi stoppar eller i varje fall kraftigt bromsar upp del med infialionen automatiskt ökade inkomsifiödet lill statskassan. Vi har länge klagat över atl ulan riksdagsbeslut får staten automatiskt en inkomstökning på skattebetalarnas bekostnad på grund av inflationen och skattesystemets tekniska konstruktion, och det vill vi alltså ändra på. Då bjuder enligt vär mening konsekvensen, all om vi på del sättet sätter stopp för eller allvarligt bromsar upp den automatiska inkomstökningen, kan vi inte medverka lill all höja den automatiska utgiftsökningen också, för då går del bara inie ihop.

Inte ens i ett system med indexreglerade skaller och därmed uppbromsade eller stoppade automatiska inkomstökningar för staten kan vi hell avvara indexreglering av sociala förmåner. Vi har alldeles nyss behandlat etl ärende om pensionerna. Det är ett typexempel på en förmån som enligl min mening måsle indexregleras. Där gäller del en förmån som definitionsmässigt och sakligt representerar en absolut minimistandard. Folkpensionen är avsedd att vara en minimistandard för dem som skall leva helt på den och som dessutom för många människor ulgör den enda inkomsten. En sådan social förmån lål inte ens en tillfällig, kortvarig urgröpning på grund av infiationen, utan den måsle få följa med. Vi har ju från tre partiers sida nyss uttalat oss för atl man skall ytterligare säkra den följsamheten. Det är hell klart. Det finns kanske ocksä andra sådana förmåner. Men barnbidraget är lill sin karaktär annorlunda. Del represenlerar inte en familjs hela inkomst. Det representerar väl som regel i de vanligaste inkomsllägena mellan feni och tio procent av inkomsten. Det är alltså inte på något säu lika avgörande för hela standarden, som pensionen är för folkpensionären.

Kan man då säga att del är så angelägel alt denna lilla del av en inkomst måsle vara absolut automatiskt följsam lill penningvärdel sä all man för den skull skall la inkonsekvensen au samtidigt vilja in-

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Indexreglering av de allmänna barnbidragen

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Indexregleiing av de allmänna barnbidragen

dexreglera både inkomster och en icke obetydlig utgift som denna?

Detta är alltså det andra skälet lill att moderala samlingspartiet inte har kunnat ansluta sig till kravet. Del har inte skett någon förändring utom detta alt när det gäller priorileringsbehovel har vi snarare starkare argument i år än tidigare därför au önskelistan har växt bara på ett enda år, och växt väsentligt. I övrigt gäller vad som tidigare har gällt.

Vi vidhåller alltså vår ståndpunkt, och Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

124

Hen ROMANUS (fp):

Herr lalman! Herr Karisson i Huskvarna ansåg atl vår politik inte går ihop, eftersom vi dels vill ha en värdesäkring av barnbidraget, dels har varit med om att sänka arbetsgivaravgiften i inre stödområdet. Nu var sänkningen av arbetsgivaravgiften i del inre stödområdet avsedd att vara en tidsbegränsad åtgärd för att stimulera sysselsättningen. Det är numera erkänt i den ekonomiska debatten atl man inte behöver full kostnadsläckning för sädana åtgärder. Tvärtom hoppas vi att den kan ge flera arbetstillfällen, och i sä fall skulle åtgärden kunna vara lönsam för siaten. Vi minns att när staten tillfälligt sänkte mervärdeskallen för ett par år sedan, fick del just den effekten. När man räknade efter fann man, att man faktiskt fått in mer på den sänkta mervärdeskatten än man från början hade tänkt sig med oförändrad mervärdeskatt.

Om man vidare hävdar att en värdesäkring av barnbidraget koslar för myckel, genom atl man tar för myckel av resurserna i anspråk, innebär det att man accepterar en urholkning av barnbidraget. Allt detla tal om behovet av handlingsfrihet är ju ingenting annat än en önskan att ha möjlighet atl låta barnbidraget urholkas av prishöjningarna. Om man inte vill ha handlingsfrihet på den punkten, får man naturiigtvis skaffa fram ett sådani utrymme i budgeten att barnfamiljerna kan lila på alt barnbidraget är lika myckel värt även om priserna stiger. Del är del som det är fråga om. Säger man nej lill det kravet, innebär del alt man accepterar alt i runt tal hälften av barnfamiljerna får klara de ökade prishöjningarna ulan all barnbidraget bibehåller siu värde.

Enligt vår uppfattning är barnbidraget en sådan social förmån, en sådan grundtrygghet som bör värdesäkras på samma sätt som folkpensionen. Det finns andra sådana förmåner också. Vi har inte kunnat finna några skäl till au man skulle undanta barnbidraget från den värdesäkring som vi är beredda atl ge andra grupper.

Del är klart att del skulle innebära ökad handlingsfrihet om man tog bort värdesäkringen också ur pensionssystemet och i stället lät riksdagen varie år besluta vilka pensionärer som skulle få en höjning på grund av prisslegringarna och vilka som inte skulle få det.

Vårt krav innebär alt del inte blir så mycket pengar atl dela ut för finansministern, men vi tycker det är bättre atl de människor i samhället som har ett av oss alla erkänt behov får del stöd till en väsentlig del av sin konsumtion som barnbidraget och folkpensionen ger. De skall

kunna lita på all det slödel finns kvar även om priserna stiger. Vill Nr 40

man inte gå med på det, är det ett uttryck för all man inte anser del Onsdagen den

riktigt lika viktigi all slå vakt om den tryggheten. 10 december 1975

Hen LARSSON i Öskevik (c):

Herr talman! Jag skall inte bli mångordig i denna diskussion. Jag tyckte att den förra debatten var etl avskräckande exempel i det avseendet.

Herr Carlshamre tyckte att det skulle vara lockande all ställa sig bakom reservationen i det här läget när vi skulle ha en chans att vinna en votering i riksdagen. Han var dock mera rädd om riksdagens handlingsfrihet för framliden. Jag har svårt att förstå att riksdagens handlingsfrihet i det här fallet skulle ha en sä kolossall överskuggande belydelse när det gäller att la slällning lill de sociala frågorna. Självfallet kommer önskelistor att föreläggas oss framöver, där vi får lov att prioritera mellan kraven. Men vi har i centern satt grundtrygghetsförmånerna främsi i det sociala samhällsstödet över huvud taget, och vi vill i linje härmed ha en värdesäkring av den grundtrygghet som barnfamiljerna har genom barnbidraget.

Jag håller med herr Carlshamre om att det är ett enkell resonemang, men jag tror också atl det är ett resonemang som håller, eftersom det generellt sett ger barnfamiljerna den bästa lösningen. Elt enkelt och generellt grundtrygghetssysiem, billigt att administrera, ger pengar över lill andra riklade åtgärder, som vi skall styra dil där behovet är störst.

Jag konstaterar till sist all grundåskådningarna i denna fråga skiftar lika mycket mellan moderata samlingspartiet och cenlern som mellan socialdemokraterna och centern. Vi får väl leva med den skillnaden i framtiden och på den grundvalen ta itu med de önskelistor som kommer fram.

Indexregleiing av de allmänna barnbidragen

Herr CLAESON (vpk):

Herr talman! Några ord med anledning av vad herr Carlshamre sade i sitt inlägg. Jag tycker att del klart framgick av det att man i valet mellan värdebeständiga barnbidrag och en eventuell framtida förbättring av bostadsbidragen föredrar all satsa på det senare alternativet. Jag förstår herr Carlshamre och moderata samlingspartiet i det avseendet. En fortsatt vandring på den väg som innebär att problemen för låginkomsttagare och barnfamiljer skall lösas med ständigt högre bostadstiliägg är naturligtvis bra för det privata mark-, faslighets- och byggkapitalet, som därigenom är garanterat fortsatta vinster på bostadsmarknaden.

Från den utgångspunkten förslår jag atl moderala samlingsparliel gör detta val. Men jag har svårt att förstå atl socialdemokraterna kan hamna på samma linje, som sä ensidigt prioriterar bostadstilläggen. Ingen ifrågasätter att bostadstilläggen behövs. Vad jag vill undersiryka är att det inte är någon varaktig metod att salsa på för framliden dä det gäller alt tillförsäkra barnfamiljer och andra behövande lägre boendekostnader och goda bostäder.

125

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Indexreglering av de allmänna barnbidragen

126

Däremot skulle en sådan åtgärd som den som vi nu diskulerar och som vi i dag kan fatta beslut om, dvs. en indexreglering för att få vär-debesländiga barnbidrag, vara ett konkret bidrag av stor betydelse för de fiesta barnfamiljer.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Herr Claeson har vid tvä tillfällen tagit upp frågan om byggspekulation och bostadsspekulation i det här sammanhanget. Får jag erinra herr Claeson om att elt stort antal barnfamiljer bor i bostäder byggda av de allmännyttiga bostadsföretagen - och herr Claeson vill väl inte påslå de är bostadsspekulanter? Jag känner inte igen herr Claeson från hans resonemang när det gäller bostadspolitiken i allmänhet. Nu är indexregleringen av barnbidragen det allt annat överskuggande intresset, medan herr Claeson inte vill säga så mycket om del verkliga stödet åt de små inkomsttagarna på barnfamiljssidan, nämligen bostadstilläggen.

Del är klart atl Jag förslår att man väljer den situation som just för tillfället bäst gagnar en alt argumentera för, men -jag vill upprepa det till herr Claeson - man måste prioritera i samhället, och i den situationen är det inget tvivel om att stödet i första hand bör lämnas via bostadstilläggen och att indexregleringen av barnbidragen aren sämre möjlighet, om man vill stödja de människor som bäsl behöver hjälpen.

Sedan till herr Romanus: Han säger all om man anser det mindre viktigt all slå vakt om tryggheten, kan man handla ungefär så som socialdemokraterna gör. Ja, herr Romanus, vi har olika uppfattningar. För atl argumentera ytterligare vill jag säga att skall man hjälpa dem som bäst behöver stöd finns del som vi ser det ingen annan väg än att höja bostadsstödet, men vi kan inte vara med om att godkänna en indexreglering av barnbidragen. Del har vi inte gjort lidigare, och vi har inie ändrat uppfattning i den frågan. Däremot vill jag säga all barnbidragen tidvis genom riksdagsbeslut t. o. m. legal högre än vad en indexreglering vid de tilirällena skulle ha getl. Det betyder emellertid inte att vi anser atl barnbidragen skall urholkas, ulan bara all vi inte vill låsa dem vid en automatisk stegring. Är del så konstigt att förstå en sådan uppfattning?

När vi är inne pä frågan om indexreglering i slort vill jag säga atl man naturligtvis kan göra här som i Danmark och indexreglera löner och allt annat, men då hamnar man i en fullständigt omöjlig situation och minskar i stället effekterna; man når inte de resultat man vill åstadkomma. Dithän vill vi inte komma i Sverige, det vill jag starkt undersiryka.

För herr Erik Larsson vill jag bara upprepa vad jag sade lidigare, all man naturligtvis kan ha olika uppfattningar om vilka sociala reformer man helst vill åstadkomma. Samtidigt bör man dock vara på det klara med all del kostar pengar all genomföra reformer och atl det inte går att smila undan när notan sedan skall betalas. Nu vel jag alt Erik Larsson är en myckel hederlig man, men jag kanske vågar säga alt del inte råder

samma uppfattning i hela hans parti, om jag skall tolka hur man där har handlat i olika politiska hänseenden. Det är'minsann inte alllid man har velal vara med om all ta ul tillräckligt med skaller för att kunna klara de utgifter som behövs för att åstadkomma reformerna.

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Till herr Larsson i Öskevik vill jag säga att det nalurliglvis inte är riksdagens handlingsfrihet i och för sig som känns så särdeles angelägen, utan del är möjligheten atl varje år på nytt ha frihet atl pröva jusl barnfamiljernas behov av förbättrat stöd och på vilken punkt dessa bäsl skall kunna sättas in.

Jag erinrade förul om de 540 miljoner som vi i år har satsat pä en i och för sig stor men från familjernas synpunkt sett ändå blygsam förbättring av barnbidraget - den motsvarar såvitt jag förslår ungefär in-fiationskompensationen för de senasle två åren. Barnbidraget steg med bortåt 20 96. Del är alltså inga små belopp man binder sig för, om man på det här sättel låser bidraget lill en automatisk stegring. Det är i stället belopp som det mycket väl i en given situation kan komma alt kännas mera angeläget all använda lill någonting annal just till barnfamiljernas fromma och där de beloppen också kan bli mer effektiva. Jag är övertygad om att sådana situationer uppstår, och del är därför som vi har velat behålla denna handlingsfrihet. Om man hade velat gä den vägen, hade det I. ex. räckt med en rejäl första etapp av den vårdnadsersällning som herr Larsson och Jag i slort sett är överens om, men vi vill ha möjligheten kvar att göra en prövning från fall lill fall.

Sedan till herr Claeson! Han sade all han förslår moderata samlingspartiets inställning till bostadstilläggen men förde ell egenartat resonemang om bostadstillägg och låginkomsifamiljer och markspekulanler vilket bara visade en enda sak, nämligen att herr Claeson alls inte gjorde del - han förslod tydligen icke ett ord!

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Indexregleiing av de allmänna barnbidragen

Hen CLAESON (vpk):

Herr lalman! Jag vet inte om det lönar sig att upprepa för herr Carlshamre vad Jag sade, men om Jag gör det med andra ord kanske det går lättare all begripa. Jag sade att jag förslår moderaierna mol bakgrunden av all också bosladslilläggen, som hyresgäsierna får för all kunna klara de höga boendekoslnaderna, i huvudsak hamnar i samma fickor som övriga vinsler på bostadsmarknaden i alla led.

Jag skulle vilja säga till herr Karlsson i Huskvarna beträffande hans resonemang om de allmännyttiga bostadsföretagen alt dessa ju inte bestämmer lill vilka kostnader bostäderna produceras. I alla led - del gäller kapital, mark, byggnadsmaterial och byggande - finns del vinst- och spekulaiionsintressen som gör grova förtjänster. Det är först i det sista ledet, förvaltningen, som de allmännyttiga bostadsföretagen har möjlighet atl förändra någonting. Tyvärr är del alltså inte så stor skillnad i del här fallet, herr Karlsson.

127

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Indexregleiing av de allmänna barnbidragen

Hen LARSSON i Öskevik (c):

Herr talman! Bara helt»kort till herr Karlsson i Huskvarna: Jag skall för min del medverka till - och jag är säker på alt mitt parti gör det också - att vi inte skall smita undan notan den dag då den skall betalas. Vi har inte tillämpat den principen tidigare. Varför skulle vi göra del i framtiden?

Jag vill ge en kort replik också till herr Carlshamre. Det är inte sä mycket friheten för riksdagen som herr Carishamre nu trycker på, ulan del är friheten att varje år kunna diskutera barnfamiljernas behov. Även om vi undantar barnbidragsdelen tror Jag att vi har väldigt myckel all diskutera när det gäller barnfamiljernas behov. Vad Jag vill är helt enkell atl vi inte skall glömma bort all familjerna också har elt krav på en grundtrygghet. Den skall vi slå vakt om.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Herr Claeson gör det värre och värre för sig för var gäng han tar lill orda. Jag vill fråga honom: Är kommunerna bostadsspekulanter? Bygger inte de väldigt myckel? Säljer inte kommunerna ofta mark och annal till de allmännyttiga bostadsföretagen? Vad menar herr Claeson egentligen? Finns del något vinstintresse som reglerar de allmännyttiga eller kommunala bostadsföretagens verksamhet? Herr Claeson får lov alt förtydliga sig och inte bara inveckla sig i motsägelser.

Tack, herr Erik Larsson i Öskevik, för det besked ni nu gav!

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr lalman! Nu kunde väl snart detta göra delsamma, men Jag tror atl del är rätt viktigi att vi får herr Claeson ordentligt fastnaglad vid den skampåle där han har ställt sig själv. Hans resonemang ärju något av det mest fantastiska. Skulle vi alltså inte kunna enas om alt ge ett ekonomiskt stöd - och även förbättra det - lill de sämst ställda barnfamiljerna därför all herr Claeson tror all något av de pengarna kan hamna i fickan hos någon som har byggt elt hus med för god vinst eller någonting sådant?

Hur blir del då i all sin dar med barnbidragen, herr Claeson? Om vi nu gör den där automatiska höjningen därför alt alla priser har stigit, hamnar Ju de pengarna i fickorna hos dessa föraktliga privatkapilalisler som har höjt priserna.

Nej, nu har herr Claeson kommit långl, långt ut på en alldeles omöjlig is, där det inte går atl hälla balansen längre.

128

Herr CLAESON (vpk):

Herr lalman! Jag känner ingen svårighet att hålla balansen, eflersom Jag tror alt jag lill skillnad från herr Carishamre rätl grundligt har sysslat med hur bostadsmarknaden fungerar i del här landet - och gjort den från olika utgångspunkter.

Jag har inte hävdat atl bostadstilläggen inte behöver förbättras för låg-

inkomsttagarna. Det är alldeles klart atl det är nödvändigt. Men jag har velat framhålla att man inte för dessa människor löser de problem som består i höga boendekostnader genom all fortsätta att lappa på dä del gäller bostadstilläggen. En del av de hyror som de betalar, bl. a. med hjälp av högre bostadstillägg, går alltså till de vinst- och spekulations-intressen som finns på bostadsmarknaden.

Belräffande de allmännyttiga företagen och deras vinstintressen vel Jag också myckel väl, herr Karisson i Huskvarna, atl de allmännyttiga bostadsföretagen drivs och skall drivas utan vinstintresse. Men vad jag lalade om var att de allmännyttiga bostadsföretagen kan bestämma över ■ kostnaderna först i del sista ledet, dä det gäller förvaltningen. De fär ta över de fastigheter som de förvaltar och hyr ul bosläder i lill del pris som bl. a. betingas av de vinster som görs i olika led för bostadens tillkomst. Det är alltså det jag har framhållit.

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

Indexregleiing av de allmänna barnbidragen

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Del är möjligt alt herr Claeson har sysslat myckel med bostadsfrågan, men han tycks inte ha fattat vad han sysslat med, i varje fall inte om man skall tolka hans inlägg i dag belräffande indexreglerade barnbidrag kontra bostadstillägg.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Larsson i Öskevik m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Öskevik begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 24 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Larsson i Öskevik m.fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä herr Larsson i Öskevik begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 188 Nej - 128

§ 9 Föredrogs

Skaiieulskoiiets betänkanden

1975/76:22 med anledning av proposilionen 1975/76:72 om ändringar i exporikreditsiödet Jämte moiioner

9 Riksdagens protokoll 1975/76: 40-41

129

Nr 40

Onsdagen den 10 december 1975

1975/76:25 med anledning av molion om tillämpningen av nedsättningsreglerna för energiskatten

Kammaren biföll vad ulskoltel i dessa betänkanden hemställt.

130

På förslag av herr förste vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till kl. 19.30.

§ 10 Anmäldes och bordlades

Proposition

1975/76:86 om godkännande av avtal om samarbete mellan Sverige och

den europeiska atomenergigemenskapen inom området för styrd ler-

monukleär fusion och plasmafysik, m. m.

§ 11 Anmäldes och bordlades Konstitutionsutskottets betänkande

1975/76:30 med anledning av proposition 1975/76:52 med förslag lill lag orn jusliliekanslerns tillsyn m. m.

Justitieutskoltets betänkande

1975/76:15 med anledning av propositionen 1975/76:18 om ändring i utlänningslagen (1954:193), m. m. såvitt avser förslag till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfle i vissa fall jämte moiioner

Lagutskottets betänkanden

1975/76:3 med anledning av propositionen 1975/76:15 med förslag till

trafikskadelag m. m. jämte motioner 1975/76:4 med anledning av propositionen 1975:103 med förslag lill ny

aktiebolagslag, m. m. jämte moiioner 1975/76:5 med anledning av proposilionen 1975/76:12 med förslag till

ändring i förmånsrältslagen m. m. samt del av propositionen 1975:103 1975/76:6 med anledning av proposilionen 1975/76:54 med förslag till

lag orn ändring i luftfartslagen (1957:297)

Inrikesutskoliels betänkanden

1975/76:22 med anledning av proposilionen 1975/76:59 om ändringar i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd jämte motioner

1975/76:23 med anledning av propositionen 1975/76:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76, såviti proposilionen hänvisats till inrikesutskottet, jämte motioner

1975/76:24 med anledning av propositionen 1975/76:18 om ändring i utlänningslagen (1954:193), m. m. jämte moiioner

1975/76:25 med anledning av proposilionen 1975/76:19 om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs m. m. jämte molion

1975/76:26 med anledning av propositionen 1975/76:13 med förslag till Nr 40

ändring i sjömanslagen (1973:282) jämte molion Onsdagen den

10 december 1975

§ 12 Kammaren åtskildes kl. 17.42.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen