Riksdagens protokoll 1975/76:39 Tisdagen den 9 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:39

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:39

Tisdagen den 9 december

Kl.  19.30

§ 1 Kommunal rösträtt för invandrare

Föredrogs konsiiiutionsutskottets belänkande 1975/76:25 med anledning av propositionen 1975/76:23 om kommunal rösträtt för invandrare jämte motioner.

I proposilionen 1975/76:23 (kommundepartementei) hade föreslagits all riksdagen skulle dels anta fem i propositionen framlagda lagförslag, nämligen

1,    lag om ändring i kommunallagen (1953:753),

2,    lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Siockholm,

3,    lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse,

4,    lag om ändring i vallagen (1972:620) samt

5,    lag om ändring i utlänningslagen (1954:193),

dels till Informalion om kommunal rösträtt och valbarhet för invandrare under fjortonde huvudtiteln på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 4 245 000 kronor,

dels lill Bidrag till studiecirklar i samhällsorienlering för invandrare under fjortonde huvudtiteln på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret  1975/76 anvisa etl förslagsanslag av  1500 000 kronor,

dels ock godkänna de grunder som förordals i propositionen angående bestridande av kostnader för ifrågavarande ändamål under andra huvudtiteln.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Kommunal rösträtt för invandrare

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"Rösträtt och valbarhet i allmänna val i Sverige tillkommer f n. uteslutande landets egna medborgare.

I propositionen föreslås all i Sverige bosatta utlänningar får rösträtt vid val av kommunfullmäktige, landsting och kyrkofullmäktige samt vid prästval. Som särskild förutsättning för utlännings rösträtt skall enligt förslaget gälla alt vederbörande har varit kyrkobokförd i Sverige den 1 november de tre åren närmast före valåret. Detta innebär i praktiken att del Slora fiertalet av de utlänningar som får rösträtt har bott i Sverige oavbrutet minst ca tre år närmast före valet.

Med rösträtten skall enligl förslaget också följa valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag.

De föreslagna lagändringarna avses träda i kraft den I januari 1976 och de nya bestämmelserna kommer alltså att kunna tillämpas första gången vid 1976 års val."

9 Riksdagens protokoll 1975/76:37-39

129

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Kommunal rösträtt för invandrare

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta molionerna

1975/76:131 av herr Lindahl i Hamburgsund (fp), vari hemställts alt viss tids bosättning i Sverige inte skulle utgöra villkor för invandrares rösträtt vid kyrkofullmäkiigeval, till följd varav framlades förslag till ändrad lydelse av lagen (1961:436) om församlingssiyrelse, och

1975/76:133 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts

all kravel på viss lids kyrkobokföring i Sverige för rösträtt till samtliga kommunala val skulle avse två år,

att förslaget om ändring i 70 S första stycket utlänningslagen skulle avslås,

att riksdagen uttalade sig för principen om en lika fördelning av statsstödet för informationsändamäl förmedlade genom studieförbunden samt

att riksdagen hos regeringen skulle anhålla atl frågan om rösträtt för invandrare vid val till riksdagen skyndsamt utreddes och att förslag om sådan rösiräll förelades riksdagen.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle

1.    avslå motionen 1975/76:131,

2.    avslå motionen 1975/76:133,

3.    med anledning av propositionen 1975/76:23 ge regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av kontroll av datum för kyrkobokföring,

4.                            med bifall till propositionen  1975/76:23
dels anta propositionens lagförslag,

dels till Information om kommunal rösträtt och valbarhet för invandrare under fjortonde huvudtiteln pä tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa ell reservationsanslag av 4 245 000 kr.,

dels till Bidrag lill studiecirklar i samhällsorienlering för invandrare under fjortonde huvudtiteln på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av  I 500 000 kr.,

dels godkänna de grunder som förordats i propositionen angående bestridande av kostnader för ifrågavarande ändamål under andra huvudtiteln.

Reservationer hade avgivits

130

1. av herr Berndtson (vpk) som ansett all utskottet bort hemställa alt riksdagen skulle

1.    avslå motionen 1975/76:131,

2.    med anledning av proposilionen 1975/76:23 ge regeringen till känna vad reservanten anfört om behovet av kontroll av datum för kyrkobokföringen,

3.    med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975/76:133, såvitt gällde tvåårig kvaliflkationstid för rösträtt, anta av reservanten framlagda lagförslag.

1.    med bifall lill motionen 1975/76:133, såviti gällde utlännings valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag, avstå propositionens förslag lill ändring i utlänningslagen (1954:193),

2.    till Information om kommunal rösträtt och valbarhet för invandrare under fjortonde huvudtiteln på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 4 245 000 kr.,

3.    lill Bidrag till studiecirklar i samhällsorienlering för invandrare under fjortonde huvudtiteln på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret  1975/76 anvisa ett förslagsanslag av  1 500 000 kr.,

4.    ge regeringen till känna vad reservanten anfört om fördelning av statsbidrag till studieförbunden samt

5.    hos regeringen hemställa om skyndsam utredning rörande invandrares rösträtt vid riksdagsval.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Kommunal rösträtt för Invandrare

2. av herr Molin (fp) som belräffande invandrares rösträtt vid kyrkofullmäktigeval ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen skulle med bifall lill motionen 1975/76:131 och med avslag pä proposilionen i motsvarande del anta av reservanten framlagt förslag lill ändrad lydelse av 9 S lagen (1961:436) om församlingsstyrelse.

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Del är en principiellt myckel viktig sak som vi nu står i begrepp att fatta beslut om i dag, nämligen frågan om huruvida andra än svenska medborgare skall ha rätt att delta i allmänna val i Sverige.

Det finns många goda skäl för atl låta invandrarna få rösträtt här i landet. De har samma skyldigheter som svenska medborgare utom i fråga om atl delta i det militära försvaret och civilförsvaret. De berörs lika mycket som andra medborgare av beslut som fattas av kommunala församlingar. Del är ocksä mycket glädjande att vi har kunnat uppnå en så stor enighet i denna fråga både i den ulredning som föregick propositionsskrivandet och i utskottet. Det visar en vilja hos partierna att försöka utveckla demokratin genom alt låta fler människor vara med och besluta för att kunna påverka sin egen omgivning.

Vi har dock inte tyckt att det har räckt med förslagen att bara avkorta kvalifikationstiden för medborgarskap. Del ärju så, att många utländska medborgare vill behålla sitt ursprungliga medborgarskap - man kanske tänker sig atl någon gång i en framtid kunna fiytta tillbaka. Av sentimentala skäl eller av vilka andra skäl det än kan vara lycker jag det är legitimt för dem atl fä behålla sitt gamla medborgarskap, om de så önskar, men de skall även ha rättigheten att kunna påverka det lokala samhället.

Jag behöver väl inte orda så mycket mer om den stora principfrågan, eftersom vi, som jag sade, är i princip eniga. Skillnaderna i uppfattning är inte slora; det rör sig bara om detaljer. För vår del i folkpartiet har vi en reservation på bara en detalj, nämligen om val lill den kyrkliga kommunen, där rösträtlsutredningen har föreslagit att det inte skulle

131

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Kommunal rösträtt för Invandrare

132

vara fråga om någon kvalifikationstid, utan att frågan om medlemskap i kyrkan skulle vara avgörande. Här har regeringen och utskoltsmajoriieten intagit en annan ståndpunkt: man anser att samma kvalifikationstid skall gälla för kyrkliga val som för andra val.

1970 års kyrkomöte ansåg alt den riktiga princip som redan finns inarbetad i religionsfrihetslagen, nämligen att etl medlemskap i svenska kyrkan ej är avhängigt av det nationella medborgarskapet, fullföljes på etl konsekvent sätt om utländsk medlem av svenska kyrkan tillerkännes en mol skyldigheten atl betala församlingsskatt svarande rösträtt vid kyrkliga val. Etl enhälligt kyrkomöte godtog detla utan debatt. Regeringen lämnade saken utan ålgärd.

Inför rösträtlsutredningens förslag har elt antal remissinstanser yttrat sig om denna punkt. Ärkebiskopen anför tveksamhet pä en del punkter men menar att medlemskapet i trossamfundet svenska kyrkan ur kyrklig synpunkt bör väga tyngst.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund är litet tveksamt men kommer fram till alt man nog kan acceptera uiredningens ståndpunkt att det inte skall vara fråga om någon kvalifikationstid.

Domkapitlet i Lund hyser inte någon som helst tvekan utan ansluter sig definitivt lill uiredningens ståndpunkt och tycker alt om inte någon kvalifikationstid krävs av prästerna, som har huvudansvaret för det mesta av församlingens verksamhet, synes något sådant krav inte heller böra ställas på lekmännens aktiva engagemang i kyrkan; man har nämligen konstaterat att prästerna inte behöver någon kvalifikationstid. Domkapitlet framhåller också att man särskilt i kretsar som slår vakt om kyrkans breda folkliga förankring hittills har värjt sig mot varje tanke på att ställa upp särskilda kvalifikationskrav utöver medlemskapet i kyrkan för atl någon skall få utöva beslutanderätt i de kyrkliga organen.

Domkapitlet i Göteborg anser det vara elt rätivisekrav att medlemskap i svenska kyrkan innebären fullt medlemskap ulan någon inskränkning. Ett antal andra remissinstanser ansluter sig till den ståndpunkten, nämligen domkapitlen i Strängnäs och Västerås, Örebro, Köpings, Göteborgs och Halmstads kyrkliga samfälligheter samt Nödinge, Jukkasjärvi och Örnäsets församlingar.

Jag behöver inte sticka under stol med atl del finns ell antal remissinstanser som har en annan åsikt. Länsstyrelsen i Stockholms län, Södertälje, Stora Tuna, Västanfors, Landskrona och Uddevalla kyrkliga samfälligheter samt Jämshögs, Trelleborgs och Timrå församlingar intar en avvikande ståndpunkt.

Länsstyrelsen i Stockholms län åberopar som skäl mol förslaget att del vid kyrkofullmäktigeval och präslval är fråga om personval och att det ulan särskild kvalifikationstid i många fall kommer alt saknas möjlighet till personlig kännedom om kandidaterna. Detta, herr talman, är en motivering som man mycket väl skulle kunna anföra för alt ha kvalifikationstid även för svenska medborgare som råkar fiytta in till en viss församling. Del är alltså inget som helst skäl som bör påverka ställ-

ningstagandel i fråga om invandrarnas rösträtt i det här fallet.

Jag yrkar bifall, herr talman, till reservationen 2, som herr Molin har fogat till utskottets betänkande.

I övrigt vill jag belyga au del viktiga är atl vi i huvudlinjerna står pä gemensam grund och att vi i dag kan besluta all ge ytteriigare drygt 200 000 människor rösträtt i nästa års kommunala val. Det enda man kan säga är att den utvecklingen har gått väldigt fort. Det var inte förrän i augusti förra året som utredningen sammanlrädde första gången, och i dag är vi klara att fatta beslut.

Den principiellt myckel enklare frågan om utlandssvenskarnas rösträtt har däremot hela tiden förhalats, och där står vi ännu inte inför någon möjlighet att falla beslut. Det är beklagligt, och Jag hoppas verkligen atl den frågan också löses med del snaraste.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Kommunal rösträtt för Invandrare

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! I likhet med herr Lindahl i Hamburgsund anser Jag att det beslut som kammaren om en stund kommer atl fatta är ett mycket viktigt principbeslut. I allt väsentligt finner också vpk-gruppen atl de intentioner som vi gjort oss till tolk för och formulerat i motioner till lidigare riksdagar nu fullföljs i och med det här beslutet.

Vi har ändå i motion 1975/76:133 angett fyra punkter där vi skiljer oss från vad som föreslås i proposition 1975/76:23 om kommunal rösträtt för invandrare. Vi hävdar för det första all det bör vara tillräckligt att invandrare vistats i Sverige i två år för atl de genom atl delta i val skall kunna påverka det som händer i den kommun där de bor. Vi har inte funnit några bärande skäl föreligga för att fastställa denna kvalifikationstid lill tre år, som föreslås i propositionen och vilket förslag utskottet har anslutit sig lill.

Det skulle för del andra ha varit önskvärt att frågan om invandrares rättigheter i vårt land nu varit framme i det läge då beslut kunnat fattas om rösträtt för invandrare även i riksdagsval. Lars Werner hemställde f~örra året i en enkel fråga om kommunminislerns syn på att ge rösträtts-utredningen som behandlar frågan om kommunal rösträtt och valbarhet för invandrare, tilläggsdirektiv, så atl den också kunde utreda frågan om invandrares rösträtt i riksdagsval. Nu gavs det dock inie några sådana tilläggsdirektiv. Men vi anser alltjämt att de skäl för rösträtt vid kommunala val som nu har bedömts så väsentliga atl de har lett fram lill del förslag vi i dag diskuterar i princip även kan tillämpas som stöd för tanken alt invandrare skall kunna rösta i riksdagsval.

Därför lycker vi au den frågan bör fullföljas och all riksdagen hos regeringen skall begära förslag härom. Vi menar alt det bör bli en fortsatt behandling av den frågan, så all riksdagen snari kan faiia beslut även om invandrares rösiräll i riksdagsval.

Den tredje punkten där vi redovisar en avvikande mening gäller propositionens förslag om ändring av 70 si utlänningslagen. Vi menar all den föreslagna ändringen för med sig atl invandrarnas rösträtt är vill-

133

Nr 39                 korlig. De tidigare åberopade skälen för att tillerkänna invandrare kom-

Tisdaeen den      munal rösträtt upphävs ju inte om landei råkar in i de förhållanden som

9 december 1975       beskrivs, alltså krig eller krigsfara eller "andra utomordentliga förhål-

------------- —   landen", som det heter. Vi kan inte se del som någonting negativt atl

Kommunal rösträtt    invandrarna i ett sådant läge får åtnjuta samma förtroende som övriga
för invandrare     medborgare. Del handlar Ju ändå om människor som är varaktigt bosatta

i landei och som i alla andra avseenden fullgör sina förpliktelser gentemot samhället på samma grunder som andra.

Den fjärde punkten där vi inte acceplerar proposilionens skrivning gäller informationsproblemen och fördelningen av det föreslagna statliga stödet. Den informationsverksamhet del handlar om blir lika omfattande för alla partier. Del är samma antal invandrare som partierna skall vända sig till. Därför borde det vara självklart atl det ekonomiska stödet till partierna är lika stort och all det inte beräknas efter samma principer som gäller för partistödet. Etl exempel på skillnader i förhållande lill partifördelningen i tidigare svenska val är fördelningen av pariisympa-tierna bland de här i landet bosatta finländare som deltog i de senaste riksdagsvalen i Finland. Det exemplet visar att stödet till informationsverksamheten inte bör fördelas i förhållande till partiernas storiek eller efter väljar- och mandaiandel.

Konstitutionsutskottel har nu i samtliga dessa delar anslutit sig till propositionens förslag och därmed avvisat våra yrkanden. Dessa yrkanden finns motiverade i reservationen 1 av herr Berndtson i Linköping. Jag ber, herr lalman, all få yrka bifall till den reservationen.

134

Hen NORDIN (c):

Herr lalman! Frågan om kommunal rösträtt för invandrare är enligt min mening kopplad lill två, var för sig väsentliga principer. Den ena gäller del svenska samhällets altityd till invandrare eller, med andra ord, den svenska invandrarpolitiken. Den andra gäller utvidgningen av rösträtten som sådan.

Sverige är sedan fiera decennier tillbaka ett invandringsland. Under de senaste 40 åren har ca en miljon människor invandrat till vårt land. Även om många har återvänt hem eller flyttat vidare till andra länder, har dock en betydande del förblivit bofasia här. Många av oss bor grannar eller är arbetskamrater med dessa invandrare, i den mån vi är hemma och har etl civilt arbete mellan riksdagssessionerna. Självfallet har detta påverkat våra attityder i positiv riktning.

Det var därför naturligt att genom riksdagsbeslut formulera övergripande mål för den svenska invandrarpolitiken: jämlikhet - valfrihel -samverkan. Den målsättningen slogs fast genom riksdagsbeslut den 14 maj detla år. Dagens beslut atl ge kommunal rösträtt ål invandrare som varit bosatta i landet i minst tre år är därför, enligt centerns mening, etl fullföljande av en redan accepterad princip.

Jag vill erinra om atl centerpartiet redan vid 1971 års riksdag motionerade om kommunal rösträtt för invandrare och underströk all en

sådan reform skulle bidra till att skapa en känsla av gemenskap, samhörighet och jämlikhet. De orden återfinns även i regeringens proposition och i utskottets betänkande i år.

Atl invandrarnas rösträtt däremot inte kan omfatta riksdagsvalen är så självklart att det inte borde tarva någon ytterligare motivering. Röst-rätlen till riksdagsvalen bör vara knuten lill medborgarskapet! Det föreligger avgörande principiella skillnader mellan de båda valen och avgörande principiella skillnader mellan riksdagens uppgifter och de kommunala församlingarnas. Utskottet är i stort sett enigt om de principer som jag redogjort för. Det är mycket värdefullt.

Del bör däremot påpekas att en reform av detta slag rymmer åtskilliga informationsproblem. Informationen måste syfta till att delge varje ny väljare kunskap om rälten att fritt välja parti, att väljaren är suverän och att det inte kan efterforskas hur han eller hon har röstat. Att särskilda medel anslagits för upplysningsverksamhet är därför välkommet. Ur informationssynpunkt är det också bra atl utskottsmajoriteten stannat för atl tillämpa samma regel för kyrkokommunala val som för andra kommunala val.

Svårigheter kan ju uppstå vid själva valförrättningen. Vi måste ha klart för oss att vissa personer ännu efter tre år inte behärskar svenska språket. Valnämnderna bör enligt min mening uppmärksamma alt man i vissa valdistrikt kan behöva tolkar som assistans.

Som jag nämnde inledningsvis föreslås i utskottsbetänkandet en betydande principiell vidgning av rösträtten. Del borde då ha varit naturligt atl riksdagen, om inte samma dag så dock samma år, fält la ställning till frågan om en vidgning av utlandssvenskarnas rösträtt. Denna möjlighet har stoppats av den socialistiska utskotismajoriteten. Jag kan inte göra annat än beklaga detta.

Regeringen har handlagt frågan om kommunal rösträtt för invandrare berömvärt snabbt men skyndat långsamt när det gäller utlandssvenskarnas rösträtt. Varför? Jag får i likhet med herr Lindahl i Hamburgsund uttrycka den fromma förhoppningen att en proposition i den frågan kommer att lämnas till riksdagen så snabbt som möjligt.

I det ärende vi nu skall besluta om ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Kommunal rösträtt för invandrare

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Del har redan sagts atl del råder stor enighet kring den här propositionen. Det är bra atl så är fallet. Del är en väsentlig reform atl de många invandrare som bor, arbetar och betalar skatt här också fär påverka våra förhållanden'. Det gäller 260 000 vuxna människor, alltså i åldern 18 är och däröver.

Jag vill också berömma regeringen för en snabb handläggning av delta ärende. Det är en komplicerad materia, och vi får nog anledning att återkomma till den om någon tid. Del vore, som sagts här, gott om andra rösträlisreformer hade handlagts lika rappt.

135

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Kommunal rösträtt för Invandrare

136

Lål mig anknyta litet lill vad fru Marklund sade. Jag är också betänksam beträffande förhållandena vid krig och krigsfara men av en annan anledning än fru Marklund. Proposilionen menar att regeringen dä skall kunna utfärda bestämmelser om i vad mån invandrare skall få behålla sina offentliga förtroendeuppdrag i dylika lägen. Jag har ingen lösning på det problemet, men vad propositionen föreslår är ingen lösning. Om man av säkerhetsskäl har en sådan klausul är man akierseglad. Beredskapsplaner handläggs inte i krig eller vid krigsfara utan betydligt lidigare. Jag tror att detta är en sådan fråga som vi får återkomma lill. Den är betänklig. Det kan inte heller vara trevligt för den som etl bra tag har haft en förtroendepost atl plötsligt förlora den om Sverige skulle komma i ett sådant läge.

Några ord också om folkparlimotionen. I herr Lindahls i Hamburgsund anförande finner jag mest känslomässiga argument. Det är rörande att han söker bistånd hos ärkebiskopen och kyrkomötets beslut 1970. Men det beslutet gällde ett principuttalande, och det ankom på regeringen att utarbeta bestämmelser. Det talades inte om kvalifikationslid på det stadiet.

En sak är att man omedelbart kan och bör få tillhöra svenska kyrkan, i synnerhet om man har en bakgrund som nära ansluter till vår kyrka - man tillhör tidigare en evangelisk-luthersk kyrka. Självfallet skall man omedelbart få del av den själavård och den gemenskap som kyrkan kan erbjuda. En annan sak är de politiska funktionerna som gäller rösträtt och valbarhet, alltså att som förtroendeman delta i det beslutsfallande som visst inte bara gäller präslval. Vid dylika val kunde man gärna ha kvalifikationstid även för svenskar. Det är nämligen mycket villsamt tyckande vid sådana tillfällen. Kommunminislern kanske kan ta itu med det så alt vi får en bättre ordning därvidlag. Men det gäller som sagl många andra frågor än prästval - beskallningsfrägor, ekonomiska frågor, administrativa frågor. Och då är det naturligtvis riktigt vad utskollel säger och herr Molin också skriver under på all för sådana uppgifter i kommunen "rimliga garantier måste skapas för atl invandrare som ges rösträtt och valbarhet inte har alltför obetydliga kunskaper i svenska samt att de har förståelse för och kännedom om svenska förhållanden".

När det gäller tillhörigheten till kyrkan är det alltså självfallet att del inte skall vara någon sorls övergångslid. Atl delta i gudstjänst och församlingsgemenskap för egen uppbyggelse måste vara en självklar rättighet för var och en.

Man kan Ju finna stöd i remisskrivelser för båda ståndpunkterna. Det är bara atl plocka i fioran. Därför är det kanske inte så myckel att hänvisa lill i detta fall - det är fifty/fifty.

Hänvisningen till att invandrade präster inte har någon kvalifikationstid ligger i linje med vad jag har sagl. Deras insats avser Ju den rent religiösa uppgifien, där någon kvalifikationslid naturligtvis inte är relevant.

Herr lalman, jag ber också att få yrka bifall lill vad utskottet har hemställt.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp) kort genmäle: Herr talman! Jag finner all herr Werner tycker alt det inte är mycket atl hänvisa lill ärkebiskopen, lill domkapitlet i Lund, lill domkapitlen i Göteborg, Västerås och Strängnäs bl. a. och atl herr Werner i Malmö lycker all del kan vara lämpligt att man har ett klassindelat medlemskap i kyrkan, nämligen sådana som har rösträtt och sådana som inte har del. Jag tycker inte det.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Kommunal rösträtt för invandrare

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag sade inte atl det inte var värt atl hänvisa till dessa herrar och institutioner. Jag sade bara all det är lätt att räkna upp ytlerligare sådana. Jag lycker alt del är trevligt att folkpartiet hamnar i samma bål som ärkebiskopen. Del kan vara mycket nyttigt - för folkpartiet.

Hen JOHANSSON i Trollhällan (s):

Herr lalman! De föregående talarna har i stort setl följt en ritual. De har börjat med all lala om frågans principiellt stora vikt, de har fortsall med att uttrycka sin tillfredsställelse över den principiella enighelen. För min del har jag inte svårt att gå in i denna ritual. Det är ett viktigt beslut riksdagen kommer att fatta om en stund. Vi tillämpar en ny princip. Personer som inte är svenska medborgare får under vissa villkor kommunal rösträtt, och de blir valbara lill kommunala uppdrag.

Man kan se denna reform som en anpassning lill ett nytt läge. Personer kommer till Sverige och bor här. De vill emellertid inte bli svenska medborgare. Anledningarna kan vara flera. En är alt de räknar med att återvända lill sina hemland, och de vill inte förlora sitt ursprungliga medborgarskap genom att skaffa sig ett svenskt.

Genom reformen fär sådana invandrare möjlighet att politiskt påverka sina villkor i primärkommuner och landsting. Tillhör de svenska kyrkan har de också möjligheter all påverka denna.

Det är lillfredsslällande atl vi är eniga om principen. Denna enighet rubbas inte av de två reservationer som föreligger och som båda gäller kvaliflkationstiden. Med tillfredsställelse konstaterar Jag atl ingen i debatten har yrkat på atl del skall föras in någon form av språklig eller annan test. Då tvingas vi emellertid att ställa upp vissa andra kvalifikationsvillkor, eftersom vi är överens om all de som skall rösla och de som skall vara valbara skall ha en viss kunskap i svenska språket och en viss förtrogenhet med del svenska samhället. Det är knappast möjligt att välja någon annan kvalificeringsgrund än en tidsgräns. Man kan naturligtvis som fru Marklund gjorde resonera om huruvida två eller tre år är den rätta gränsen. Det gäller här att finna en rimlig avvägning. I allmänhet har remissinstanserna stannat för tre år.

För min egen del harjag resonerat från de här utgångspunkterna: Kvalifikationstiden för svenskt medborgarskap är för nordiska invandrare som bekant tre år och för andra invandrare sju år. Inom dessa gränser bör kvalifikationstiden ligga. Tre år blir då en minimitid och sju år en

L37

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Kommunal rösträtt för Invandrare

138

maximitid. Enligl min mening kan man inte ha olika kvalifikationsgrunder för olika grupper av invandrare, utan man bör välja en och samma gräns. Därför finner jag del riktigt att välja treårsgränsen.

Jag kan notera att reservanten från folkpartiet följer utredningen när del gäller valbarhet och rösträtt i kyrkokommunerna. Han kan åberopa remissorgan, framför allt inom svenska kyrkan Det är dock svårt atl jämställa svenska kyrkan med trossamfund som Pingströrelsen, Svenska missionsförbundet och Svenska baptistsamfundet.

Vi kanske elt ögonblick bör fundera över hur det konimer sig all vi resonerar om rösträtt och valbarhet i fråga om svenska kyrkan men inte gör del när det gäller dessa fria samfund som jag gav exempel på. Skillnaden har sin grund i den svenska kyrkans offentligrätlsliga ställning. De uppgifter det här gäller är väsentligen av administrativ och ekonomisk karaktär. Under sådana förhållanden har jag svårt atl se varför vi inte skulle ha samma villkor för kyrkokommunen som för den borgerliga.

Fru Marklund hade utöver kvalifikationstiden tre andra punkter i silt anförande som knöt an till Nils Berndtsons reservation.

Vad gäller förhållanden vid krig eller krigsfara innebär förslaget i reservationen att man inför en ny princip. I övrigt gäller atl regeringen kan utfärda föreskrifter i sådana situationer, 1. ex. om arbetstillstånd. Självklart behöver inte regeringen utfärda några bestämmelser som rubbar rösträtt eller valbarhet i en krigssituation, men den har möjlighet till detta, och jag har svårt atl se hur man skall kunna få enhetlighet på del här området om man har andra principer för rösträtt och valbarhet än inom samhällslivet i övrigi.

Vi är säkeri överens om alt informationsinsatserna måste vara betydande. Vad vi strider om är fördelningsprincipen för statsstödet. Nu har emellertid partierna kommii överens om atl under denna valperiod här i riksdagen tillämpa en fördelning efter mandal. Här skulle man då göra ett avsteg. För vår del vill vi hålla fast vid den grundsals man nått fram till lidigare och alltså tillämpa samma fördelningsgrund.

Vad gäller rösträtt i riksdagsval skulle ett bifall lill motionen 133 innebära atl vi nu skulle sätta i gång en ulredning innan vi hade någon som helst erfarenhet av kommunal rösträtt för invandrare och att vi också skulle tvingas att brottas med problemet om de som inte är medborgare skulle kunna påverka den svenska politiken här i riksdagen.

Elt par av de föregående talarna log upp frågan om utlandssvenskarnas rösiräll och beklagade atl det inte i dag eller någon närliggande dag kunde fattas elt beslut i frågan. Lål mig då hell kort säga alt del förelåg motioner vid förra riksmölels början. Ett enhälligt konsiilutionsutskoil föreslog att molionerna skulle skjutas över lill 1975/76 års riksmöte. En lika enhällig kammare biföll detla förslag. Sedan togs frågan upp inom utskottet vid början av detla riksmöte. Då kunde vi konstatera atl den utredning som tidigare hade presenterats befann sig på remiss. När frågan togs upp på nytt blev vi underrättade om alt regeringen avsåg atl lägga fram en proposition i ärendet under januari månad 1976. För min del

lycker jag del är orimligt att behandla molionerna i december och proposilionen i februari i ett och samma ämne. Det bör ändå vara del rikliga att samla dessa ärenden, diskutera dem och besluta i dem. Detta beslut kan fattas så tidigt all riksdagen har möjligheter att införa de bestämmelser riksdagen önskar i fråga om utlandssvenskarnas rösträtt.

Lål mig helt kort få erinra om alt utlandssvenskarna skall ha anmält sig för upptagande i den särskilda röstlängden före den I juni och atl denna skall vara fastställd före den 15 Juni. Vidare har vi undersökt möjligheterna all få ut informalion lill dem inom den tidrymd som kan finnas. Del visar sig då att tyngdpunkten i informationen ligger på månaderna april och maj. Det bör alltså finnas alla möjligheter att nå ut även med information på den här punkten. Om riksdagen så vill kan den alltså under elt och samma riksmöte fatta beslut i fråga om både invandrarnas och utlandssvenskarnas rösträtt.

Nu gäller det frågan om invandrarnas rösträtt. Jag vill gärna än en gång uttala min tillfredsställelse över den stora enighelen i den frågan, och jag ber, herr talman, atl få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Kommunal rösträtt för invandrare

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp) kort genmäle: Herr talman! Jag tänker inte nu diskulera hur frågan om utlandssvenskarnas rösträtt har behandlats i år. Vad jag konstaterade var att om regeringen haft samma vilja att lösa den frågan sä hade den varit löst för länge sedan.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag ber all få instämma med föregående lalare. Jag hade tänkt säga precis delsamma.

Fru MARKLUND (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Om man menar allvar med det som ofta sägs, nämligen atl det är nödvändigt att underlätta en önskvärd integrationsprocess för invandrarna, så hör det väl ändå till huvudfrågan hur invandrarna skall ges möjlighet atl delta i de samhälleliga åtgärder som bestämmer deras egna levnadsvillkor. De åtgärderna bestäms otvivelaktigt i myckel hög grad i riksdagen. De utländska medborgarna kan nu delta i de politiska organisationernas arbete. De kan också delta i nomineringen av kandidater till valen. Men även efter del beslut vi om en stund skall falla inträder därefter en begränsning. De kan inte delta i valet av ledamöter till riksdagen.

Herr Nordin talade om principiella skillnader. Jo, det kan hända alt del finns sådana. Jag kan medge det och atl de kan behöva ses över. Del var det som var skälet lill all vi från vårt håll ville ge rösträtts-utredningen tilläggsdirektiv.

Men det skall väl också sägas att samma principiella resonemang som förts belräffande den kommunala rösträtten kan föras när det gäller riksdagsval - detta inte minst med hänsyn lill den siarka koppling som

139

Nr 39                 finns mellan stat och kommun. I rik.sdagen fattas som sagl en mängd

Tisdagen den      beslut som är av direkt betydelse för kommunerna och deras invånare.

9 december 1975    ' '■ °-  argumentation som användes av grundlagberedningen

---------------    på sin lid, då den gav ul silt betänkande Ny regeringst''orm ny riks-

Kommunalrösträtt   dagsordning. Man argumenterade emot tanken att föreslå kommunal
för invandrare     rösträtt just för att man tyckte atl det inte fanns någon klar gräns mellan

statliga och kommunala angelägenheter; del skulle tala emot alt tillerkänna icke svenska medborgare rösträtt såväl i komr,-iunala val som i riksdagsval.

Herr Johansson i Trollhättan kommenterade milt inlägg beträffande tillägget lill utlänningslagen. Jag måste då fråga: Om del redan finns gällande föreskrifter, varför behövs då detla tillägg? Betyder del ändå inte att rösträtten för invandrarna görs villkorlig?

Herr Johansson sade all partierna är överens om fördelningen efter mandat. Jag vill påminna honom om att vi ursprungligen begärde ell grundbidrag. I detta fall skall alla partier vända sig lill en speciell målgrupp, som är lika stor för alla. Därför bör också det ekonomiska stödet vara lika för alla partier.

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle: Herr talman! Vi kommer strax att diskutera partistödet. En höjning av detta föresläs. Ingen har därvid yrkat på att man skall tillämpa andra principer än dem som vi har haft tidigare och som propositionen och utskottets förslag bygger på. Det skulle i detla fall alltså finnas skäl alt göra etl avsteg från dessa principer. Jag kan emellertid inte se att det föreligger några sådana speciella skäl. Man kan alllid säga del som fru Marklund nu har anfört.

Beträffande förhållandet vid krig och krigsfara vill jag svara atl vi försl nu för in rösträtt och valbarhet för invandrare. Den saken finns inte reglerad i lag. Vad jag syftar till är en likställighet mellan olika sidor av en invandrares förhållanden. Utan denna tilläggsbestämmelse skulle man hamna i den situationen atl invandrare kunde vägras arbetstillstånd och kunde utvisas men skulle ha kvar sin rösträtt och sina kommunala uppdrag.

140

Fru BERGLUND (s):

Herr talman! Första gången riksdagen behandlade kommunal rösträtt för invandrare var 1968 i anledning av en socialdemokratisk molion undertecknad av bl. a. Kaj Björk och fröken Mallson. Motionen överlämnades till grundlagberedningen.

Läser man i riksdagens protokoll, får man en känsla av all förslaget uppfattades såsom mycket radikalt. För en del verkade det rent chockerande. I debatten sade en representant för högerpartiet atl det var ett olycksfall i arbetet att han inte hade yrkat avslag på motionen. Vän-sierparliei kommunisterna var passiva den gången och deklarerade inga. egna åsikter.

Det har således tagit sju år atl vända opinionen. Nu inser alla partier all invandrarna har en självklar rätt atl få delta i de kommunala valen. Vi har tidigare här i kammaren slagit fast målen för vår invandrarpolitik. Huvudmålen -jämlikhet, valfrihet och samverkan - kan endast uppnås, om man på olika områden undanröjer hindren för alt nå dessa mål. Dagens beslut om rösträtt undanröjer ell slort hinder.

För att nå Jämlikhets- och valfrihetsmålet förutsätts att man har god samverkan mellan svenskarna och invandrarna. Jag är övertygad om att båda grupperna genom dagens beslut kommer att ha elt siörre iniresse av alt arbeta tillsammans i politiska organisaiioner och andra folkrö-relseorganisalioner. Vi kommer alla atl få ett ökat intresse och bli mer motiverade atl träffas och tillsammans diskutera gemensamma problem.

Alla beslut som regering och riksdag fattar riskerar att bli pappers-produkter, om vi inte kan omsätta dem i vår vardag. Det här förslaget är inget undanlag. Vi måste förankra beslutet i vår vardag genom samverkan mellan invandrare och svenskar. Där har vi alla etl slort ansvar.

Bland invandrarna mottas förslaget om rätt att rösla i de kommunala valen positivt, jag skulle vilja säga att del mottas med glädje. Jag har träffat en del invandrare efter det att utredningen publicerades och regeringen överlämnat sin proposition. De flesla har varit finska invandrare. En av dem gjorde följande kommentar till förslaget: "Del känns som en ny myndighetsförklaring. Jag vet att det följer ansvar med rättigheten, men vi är villiga all ta ansvaret, och vi skall visa all vi kan bära del."

Herr lalman! Jag har tagit med det här citatet till kammarens protokoll dels därför att jag är övertygad om att det finns fiera invandrare som tänker och känner som denne man gjorde, dels för att visa alt det är ungefär samma känslor som många hade vid införandet av den allmänna rösträtten i värt land.

Invandrarna är ingen homogen grupp. De kommer från så många olika förhållanden. En del av invandrarna har kommit hit som flyktingar från diktaturer där del inte finns några möjligheter att politiskt påverka sin situation eller där möjligheterna har varit starkt begränsade. Andra kommer från länder med mindre utvecklade demokratiska system, där politiskt inflytande i myckel liten utsträckning kommii det stora flertalet till del.

Många invandrare har således begränsade erfarenheter av atl genom fria och allmänna val själva påverka sin politiska och sociala situation. En hel del invandrare kommer också från länder där samhällsorganisationen hell skiljer sig från den vi har i Sverige. Bara som ett exempel kan nämnas atl landstingskommun eller motsvarighet saknas i många av utvandrariänderna.

Även bland invandrare som kommer från länder med möjlighet alt politiskt påverka samhällsutvecklingen torde den politiska aktiviteten ha varit varierande. Man kan också förutsätta atl om de vistats i vårl land i många år har även de aktiva blivit ganska passiva med åren. Därför är informalionsinsalserna av avgörande betydelse, om reformen skall få

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Kommunal rösträtt för invandrare

141

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Kommunal rösträtt för invandiwe

en reell verkan.

Jag konstaterar ocksä med tillfredsställelse att departementschefen redan tillsatt en ledningsgrupp som skall samordna och förbereda infor-malionsålgär.derna. Jag vill understryka vikten av att använda olika kanaler för att nå ul med informationen och atl den delvis går ut på invandrarnas eget språk. Det är nödvändigt att man vid den uppsökande verksamheten, som departementschefen förutsätter atl studieorganisationerna skall bedriva, gör det möjligt atl nä även de politiskt passiva. Det är angelägel atl även nå invandrarkvinnorna, och för den gruppen behövs speciella insalser.

Invandrarna upplever ofta sin situation som osäker. Om de känner sig osäkra inför röstningen, är risken stor all de låter bli att rösla. Lyckas vi nå ut med informationen om rösträtten till invandrarna - och ocksä till svenskarna - sä innebär del atl vi fär ett hyggligt valdeltagande. Min förhoppning är atl när vi i dag tar det steg som för bara några år sedan verkade radikalt, främmande och ointressant för en del, tar vi ett stort steg framåt mot värt mål om jämlikhet, valfrihet och samverkan för invandrare.

Herr talman! Jag kommer att rösla med utskottsmajoriteten på alla punkter.

142

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande ändring i församlingsstyrelselagen och därefter belräffande utskottets hemställan i övrigt.

Ändring i församlingssiyrelselagen

Propositioner gavs på bifall lill I:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 2 av herr Molin samt 3:o) reservationen nr ) av herr Berndlson i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägandeja besvarad. Då herr Lindahl i Hamburgsund begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposilionen ånyo de båda åierstäende proposilionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan fru Marklund begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående konstitutionsuiskoiteis hemställan i betänkandet nr 25 såvitt avser ändring i församlingsstyrelselagen antar reservationen nr 2 av herr Molin röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 1 av herr Berndtson i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   39

Nej -    16

Avstår - 251

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Kommunal rösträtt för invandrare

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i betänkandet nr 25 såvitt avser ändring i församlingsstyrelselagen röstar

ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Molin.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Lindahl i Hamburgsund begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 276

Nej -   29

Avstår -      I

Utskottets hemställan i övrigi

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Berndtson i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstiiutionsutskollels hemställan

i övrigt i betänkandet nr 25 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Berndtson

i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 290

Nej -    14

Avstår -      1

143

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Godkännande av konventlon om förbud mot utveckling, framställning och lagring av bakteriologiska (biologiska) vapen, m. m.

§ 2 Föredrogs

Konstiiutionsutskottets betänkanden

1975/76:27 med anledning av proposilionen 1975/76:75 om ändring i

lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier 1975/76:29 med förslag lill offentliggörande av protokoll som förts vid

sammanträden inom stängda dörrar med riksdagens kamrar

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 3 Godkännande av konvention om förbud mot utveckling, framställning och lagring av bakteriologiska (biologiska) vapen, m. m.

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1975/76:6 med anledning av propositionen 1975/76:43 om godkännande av konventionen den 10 april 1972 om förbud mot utveckling, framställning och lagring av bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen samt om deras förstöring.

144

Fru THORSSON (s):

Herr talman! Den konvention som nu föreläggs riksdagen för ralificering, konventionen den 10 april 1972 om förbud mot utveckling, framställning och lagring av bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen samt om deras förstöring, har med rätta karakteriserats som den första inlernationella överenskommelse som innebär en verklig avrustning på någon sektor av vårt rustningsmaskineri. Det kan väl då vara skäl atl något redovisa orsaken till alt Sverige som en aktiv medlem i det internationella nedrusiningssamfundet har dröjt i tre år med att underteckna denna konvention och att regeringen först denna höst har förelagt riksdagen konventionen för ralificering.

I propositionen anges ganska utförligt skälen till att delta beslut nu har fallals och till all riksdagen alltså i dag har satts i stånd all ratificera konventionen, som f ö. trädde i kraft i mars månad i år i och med atl de tre depositariemakterna och det föreskrivna antalet övriga stater då hade ratificerat konventionen.

Jag skall därför säga några ord, herr talman, om skälen till del relativt långa dröjsmålet. De har berörts i propositionen och i utskottsbetänkandet, men del kan finnas anledning - eftersom det här gäller relativt allmängiltiga problem pä nedrustningsområdel - alt något kommentera dem.

Del enligl min bedömning viktigaste skälet till den svenska tveksamheten alt för sin del godkänna konventionen ligger i dess artikel 6 och de bestämmelserom kontroll för efterlevnad av konventionens bestämmelser som där finns inrymda. Den regeln innebär nämligen atl varje klagomål om ett eventuellt överträdande av konventionens bestämmelser skall riktas till Förenta nationernas säkerhetsråd. Sverige har med kraft, och med allt skäl, i de förhandlingar som föregick konventionens ut-

arbetande understrukit att detta förfarande lämnar långtgående risker för elt diskriminatoriskt förfarande genom den vetorätt för de fem permanenta medlemmarna som finns som ett inslag i hela säkerhetsrådets arbetsmaskineri. Självfallet skulle detla, om vetorätten utnyttjades av någon permanent medlem i rådet, göra hela konlrollmaskineriei skäligen meningslöst.

Detla var ell av huvudskälen lill all Sverige icke till att börja med, som så många andra stater, ansåg sig i stånd att underteckna och ratificera konventionen. Detta är, som jag sade, ett allmängiltigt skäl, därför att samma procedur föreslås i en lång rad andra konventionstexter på andra nedrustningsområden. Jag noterar med tillfredsställelse utskottets formulering i det sista stycket före klämmen, där det heter:

"Utskottet förutsätter att detta önskemål" - om modifiering av detta förfaringssätt - "hålls levande och fortsättningsvis hävdas i detta och andra förhandlingssammanhang på nedrustningsområdet."

Så sent som denna höst har detta problem,som verkligen ärett allvariigi problem i nedrustningsförhandlingarna, varit aktuellt i två olika sammanhang.

Vi arbetar både i Förenta nationerna och i nedrustningskonferensen i Geneve med en konvention om förbud mot miljökrigföring, där exakt samma kontrollmaskineri föreslås.

Vi har också i höst i Förenta nationerna av Sovjetunionen förelagts elt konventionsförslag rörande förbud mot fortsatta underjordiska prov med kärnvapen, där man återigen har exakt samma kontrollmaskineri föreslaget.

Jag skulle vilja byta ut ordet "önskemål", som utskottet har använt, mol ordet "krav". Det är ett självfallet krav att vi i fortsättningen måste få gehör för synpunkterna att denna procedur på något sätt skall modifieras i överensstämmelse med vad som anges både i propositionen och i ulskottsbeiänkandet. Jag skulle därtill vilja säga att det är möjligt att del nu finns större utsikter till framgång när vi hävdar de här synpunkterna på de nu aktuella områdena. Sedan 1970/71, när den här texten framförhandlades, har man från tredje världen fått etl helt annat iniresse för inlernationella nedrustningsförhandlingar än man hade för bara fyra-fem år sedan. Man har bland länderna i tredje världen en allmängiltig, myckel levande reaktion mot alll diskriminatoriskt förfarande i internationella sammanhang, vilket innebär att Sverige den här hösten inte har varit det enda land som i Förenta nationerna med kraft har opponerat mot att ge de permanenta säkerhetsrådsmedlemmarna denna vetorätt vid elt kontrollförfarande i fråga om efterlevnaden av en internationell konvention.

Jag har alltså, herr talman, relativt stora förhoppningar om au vi skall lyckas bättre i fortsättningen i andra aktuella nedrustningssammanhang att hävda vår opposition mot detta diktat från de permanenta säkerhetsrådsmedlemmarnas sida när det gäller kontrollen och efterlevnaden av internationella konventioner. 10 Riksdagens protokoll 1975/76:37-39

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Godkännande av konvention om förbud mot utveckling, framställning och lagring av bakteriologiska (biologiska) va[)en, m. m.

145

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Godkännande av konvention om förbud mol utveckling, framställning och lagring av bakteriologiska (biologiska) vapen, m. m.

146

Del andra skälet lill all vi hyst en viss tveksamhet mot att underteckna och ratificera den här konventionen är att man inte har lyckats i sin avsikt att här sammankoppla ett förbud mol produktion, lagring osv. av bakleriologisk-biologiska vapen med samma slags förbud mol kemiska vapen. Detta var en stor förhandlingsfråga på sin lid i Geneve. Skälen till att man släppte detta krav var emellertid all man från båda stormaktsparternas håll lill slut accepterade atl börja med de bakteriologiskbiologiska vapnen.

Det är självfallet så atl konlrollbestämmelserna är ofantligt mycket svårare alt formulera och efterleva när det gäller ell förbud mol de kemiska vapnen än när det gäller ett förbud av det slag det här är fråga om. Givetvis var också här ett successivt arbeie fram mot ell förbud, också omfattande de kemiska vapnen, alt föredra.

Eflersom utskottet har uttryckt en förhoppning om att man i det fortsatta förhandlingsarbetet så småningom skall nå fram lill ett förbud mot produktion och lagring av kemiska vapen, vill jag gärna säga några ord om hur det aktuella läget är på den fronten.

I nedrustningskonferensen i Geneve har vi sedan flera är tillbaka ett konventionsförslag från öststatshåll på den här punkten. Det lider emellertid av den så ofta förekommande svagheten, när konventionslexter kommer från det hållet, alt man endast föreslår nationella kontrollåtgärder för konventionens efterlevnad. Sedan sommaren 1974 har vi emellertid också etl konventionsförslag som har japanskt ursprung och som har den slora fördelen all det också omfattar ett internationellt kontrollmaskineri. Det konventionsförslaget innebär i sin huvuddel elt totalförbud mol kemiska vapen - produktion, lagring osv. - medan man i annex lill texten inrymmer förslag till ett stegvis förfarande för atl uppnå det loialförbud som vi alla eftersirävar. Om denna lext skall det nu bli konkreta förhandlingar vid nedrustningskonferensen i Geneve. Vid den generalförsamlingssession som just denna vecka håller på an avslutas i New York har man anlagii en resolution, lill vilken Sverige var med-förslagsställare, där man uppmanar nedrustningskonferensen i Geneve att med stor skyndsamhei och hög prioritet nu realförhandla om de föreliggande avtalstexterna beträffande förbud mol kemiska vapen.

Detla är en nedrustningsfråga som är ofantligt svår men dänill också av utomordentligt stor betydelse. Del är min förhoppning atl vi i ned-ruslningsarbeiel i Geneve under det år som nu snart kommer verkligen skall göra framsteg på vägen mot en avtalad konveniionstexi på detta område. Därmed har man på nedrustningsområdel nått yllerligare etl belydelsefulli resultat som därtill, liksom den här nu föreliggande konventionstexten, i så fall skulle komma att innebära en verklig - men gradvis skeende - avrustning.

Herr talman! När nu Sverige sällar sig till den stora kretsen av stater som har ratificerat den nu föreliggande konventionen, hoppas jag atl det också innebärati vi skall kunna göra en effektiv insats i fortsättningen för att gå vidare på vägen mot ett totalförbud mot kemiska vapen.

Hen ERICSON i Örebro (s):

Herr talman! Utrikesutskottet ställer sig självfallet positivt lill en ralificering av B-vapenkonveniionen men har samtidigt velat bidra till att skapa opinion för bättre konlrollprocedurer i sådana framlida nedrustningsavtal som fru Thorsson här har talat om. Utskottet upprepar den kritik som de svenska förhandlarna riktat mot artikel VI i konventions-texten. Del är klart otillfredsställande atl stormakter genom att utnyttja vetorätten skall kunna hindra kontrollen av hur konventionen efterlevs.

Här skall tilläggas att de svenska förhandlarna också när del gäller artikel V framfört synpunkter som är värda atl beaktas i framtiden. Enligt artikel V förbinder sig staterna att samråda och samarbeta för att lösa problem som rör tillämpningen av konventionen. Man talar vidare om att detla samråd även kan komma till stånd genom lämpliga inlernationella förfaranden inom FN:s ram. Det bör innebära atl man under förundersökningarna kan koppla in FN:s generalsekreterare och alt vi här har början lill en även i andra sammanhang användbar automatisk internationell procedur för övervakning av nedrustningsavtal.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

De homosexuellas situation

Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 Föredrogs

Socialförsäkringsutskottets betänkanden

1975/76:13 med anledning av motion om översyn av statliga myndigheters sjuklönesysiem m. m.

1975/76:16 med anledning av proposilionen 1975/76:45 om viss ändring i bestämmelserna om kostnadsfria och prisnedsalla läkemedel

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 5 De homosexuellas situation

Föredrogs socialutskottets belänkande 1975/76:19 med anledning av moiioner om de homosexuellas situation.

I delta betänkande behandlades motionerna

1975:1286 av herr Romanus (fp), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde en allsidig översyn av de särskilda problem som mötte de homosexuella i samhället samt förslag till åtgärder för all lösa dessa, samt

1975:1294 av herrar Svensson i Malmö (vpk) och Måbrink (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en ulredning om de homosexuellas samhälleliga situation efter mönster av den nederländska s. k. Speijerrapporten.

147

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

De homosexuellas situation

148

Ulskoltel hemställde atl riksdagen skulle avslå molionerna 1975:1286 och  1975:1294.

Reservaiion hade avgivils av herrar Romanus (fp) och Hagberg i Borlänge (vpk) vilka ansett att utskottet bort hemställa

atl riksdagen med anledning av motionerna 1975:1286 och 1975:1294 hos regeringen begärde en allsidig översyn av de homosexuellas situation samt förslag till åtgärder för att lösa deras problem.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! De homosexuella är en utsatt grupp i vårl samhälle. Dels är de i en del sammanhang fortfarande föremål för diskriminering, dels finns forlfarande kvar mycket av fördomar mot homosexualitet, som leder till att de homosexuella får utstå både misstänksamhet och förakt av sin omgivning.

Det rör sig om ungefär en kvarts miljon människor som lever mitt ibland oss, där ett växande antal öppet framträder utan alt göra någon hemlighet av sin homosexuella läggning, men där de allra flesta troligen fortfarande känner sig tvingade till hemlighetsmakeri och smussel med något som för dem är mycket väsentligt.

Det är en plikt för oss att fundera över vad som kan göras för att lätta deras pressade tillvaro. Det är åtgärder på två plan.

Dels gäller det att skapa formell jämställdhet i en rad praktiska frågor, där homosexuella i dag är diskriminerade. Där har en hel del hänl, och annat kan tas upp i samband med pågående utredningar och reformarbete.

Dels gäller det alt ändra attityderna lill homosexualitet. Här behövs upplysning för alt skingra fördomarna. Uttalanden av offentliga myn-digheier kan också spela en stor roll. Riksdagen har tidigare sagl, i samband med en reform av familjerätten, all en samlevnad mellan två personer av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform.

Detta kan tyckas vara ell föga dramatiskt uttalande, ganska självklart. Jag tror dock all jag vågar påstå att del av många homosexuella upplevdes som en stor befrielse alt se detta sagt av Sveriges riksdag, i ett officiellt betänkande.

De kontakter jag har haft med bl. a. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, de homosexuellas organisation, har övertygat mig om alt sådana här uttalanden av riksdagen har betydelse för de homosexuellas situation. De underlättar opinionsbildningen mot fördomarna.

Tanken bakom min molion, som behandlas i socialutskottets betänkande nr 19, är atl vi kan göra mer på båda de sätt som Jag här har nämnt. En utredning som jag föreslår bör göra en genomgång av de homosexuellas situation på olika områden. Man kan visserligen länka sig all ta upp frågor av intresse för de homosexuella från fall till fall, när de blir aktuella i de utredningar som arbetar. Men det är inte alls säkert att man i de här utredningarna är medveten om elt problem som kan vara viktigi för de homosexuella men röra en detalj i uiredningens arbete.

RFSL gör visserligen ett beundransvärt arbete för att hos olika myndigheter och utredningar aktualisera åtgärder som skulle skapa bättre förhållanden för de homosexuella. Utskottet har fått ett digert material frän förbundel som visar alt mycket återstår att göra. Men förbundel har naturligtvis begränsade resurser. Del vore rimligt atl en statlig kommitté fick i uppdrag att göra en översyn av alla tänkbara frågor där en diskriminering kan förekomma och la upp de olika önskemål som kan framföras av RFSL och eventuella andra grupper av hornosexuella,

RFSL skriver, efter atl ha lämnat en redogörelse för bl, a, olika myndigheters inställning till frågor som rör de homosexuella:

"För den enskilde homosexuella är det dock oftast i kontakten med andra människor som de verkliga problemen uppstår. Ytterst få personer vågar ens för sin närmaste omgivning lala om all de är homosexuella

--- ." De flesta tvingas alltså att leva etl dubbelliv. Enligl förbundets

åsikt är en utökad information en förutsättning för en attitydförändring gentemot de homosexuella.

Det bör vara den andra vikliga uppgiften för den ulredning som föresläs i motionerna och i reservationen: att lägga fram elt samlat material med en modern syn på homosexualitet och ta upp och analysera de gängse vanföreställningarna på området, ett slags svensk efterföljare lill den holländska Speijerrapporten alltså. Jag tror all en sådan rapport skulle ha stor belydelse för den fortsatta utvecklingen av synen på homosexualitet i vårt land, liksom den, enligt de uppgifter jag har fått, hade det i Holland. Den skulle inte behöva kräva några stora arbetsinsatser - del material som finns tillgängligt internationellt och i Sverige gör all det i huvudsak gäller atl sammanställa kända fakta. Men atl delta görs i en offentlig utredning skulle i sig själv ha betydelse.

I dag är det i stället sä, enligl det material som utskottet har fått från RFSL, atl homosexualitet fortfarande klassificeras som etl sjukdomstillstånd i socialstyrelsens officiella Klassifikation över svenska sjukdomar. Trots att förbundet redan för tre är sedan begärde en ändring, har socialstyrelsen såvitt jag vet ännu inte genomfört någon ändring som tar bort denna klassning av homosexualitet. Det är klart all så länge homosexualitet sorteras in under rubriken "mentala rubbningar" är det inte lätt att få bort fördomarna mot de homosexuella. Här skulle en svensk Speijerrapport kunna rensa luften.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

De homosexuellas situation

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Sedan 1973 har vpk och ledamöter av andra partier ställt krav pä atl de homosexuellas situation skall ges en samlad granskning.

Mot detta menar socialutskottet all de homosexuellas problem bör tas upp ett för etl i sina speciella sammanhang. Vi anser detta vara en felaktig syn. Frågans lidigare behandling borde ha visal vad den lett till. Först efter upprepade påtryckningar från riksdagen tog de familjelagssakkun-

149

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

De homosexuellas situation

150

niga upp rältsproblemen i samband med homosexuell samlevnad. Regeringen för sin del avvisade här i riksdagen genom statsrådet Lidbom att medverka till ändrade direktiv i del avseendet.

Trögheten och ointresset visar just följderna av all splittra upp diskussionen i isolerade smärre frågor. I varje särskild fråga måsle man då kämpa mot rådande fördomsfullhei på omgivande samhällsområden. Frågan kommer aldrig till en grundläggande granskning, och systemet av fördomar görs aldrig till föremål för eu frontalangrepp. Därmed lever del också kvar.

Det är nämligen inte de homosexuella som utgör något samhälleligt problem, utan del är deras heterosexuella omgivning som ulgör problemet. När vi som tillhör den heterosexuella majoriteten diskuterar frågan, har vi en tendens att hänföra den lill egenskaper hos minoriteten och atl förstora dessa. Vi gör på det sättel bl. a. därför all vi är offer för en osund sexualfienllig uppfostran och samhällsatmosfär.

De homosexuella är inga särpräglade människor. Utanför den rent sexuella sfären finns över huvud inga skillnader mellan hetero- och homosexuella. Ocksä inom det sexuella området råder höggradig likhet. Det ärju fråga om samma fysiska drift, samma personliga engagemang, samma skala av varierande beteenden. Det är bara en enda detalj som skiljer: de homosexuella relaterar sig lill människor av samma kön. Den detaljen är av betydelse bara pä ett privat plan. Samhälleligt setl är den betydelselös.

Men vi lever i ett samhälle som är grundat på socialt förtryck och fångat i en förvänd tvåtusenärig tradition, som hos den heterosexuella majoriteten skapat ell system av fördomar. För all försvara detta försöker man ibland göra homosexualiteten lill något annat och mer än den är. Man skapar myten alt den homosexuella människan socialt och psykologiskt är annoriunda och att problemet ligger däri. Det är egentligen samma falska logik som antisemiterna använder när de skyller antisemitiska reaktioner pä förment särpräglade beteenden hos judarna.

Elt sådant komplex av sociala fördomar kan inte bekämpas bara med detaljreformer. Del måste utsättas i en eller annan form för ell samlat program av åtgärder. Staten måste klart manifestera sin inställning i frågan. Den måste ställa sig bakom elt informationsmaterial med vilket man kan rikta ett avgörande slag mol fördomarnas ställning och psykologiska förankring. Om siaten vägrar att göra detla minskar effekten också av detaljreformerna.

En allmän utredning är berättigad bl, a, med hänsyn till hur utbredda fördomarna är i denna fråga inom statsapparaten. Diskrimineringen av de homosexuella är här ett ganska omfattande problem. Särbehandlingen drabbar både ansiällningsmässigt, i ekonomiska förmåner och i attityder. En rad fall är kända där klar diskriminering förekommit. Vi vet att en amanuens av elt insiitutionskollegium vägrats omförordnande. Del öppet angivna skälet var alt vederbörandes homosexualilei ansågs skada institutionens rykte. Vi vet att ell statligt verk inofficiellt förklarat för

en homosexuell sökande, att utomstående kunde ifrågasätta verkets ob-jeklivitel, ifall vederbörande blev personalvårdare.

Överbefälhavaren för rikets krigsmakt har öppet sagl att man inte vill ha homosexuella inom krigsmakten. Han menar all de kan befaras missbruka sin befälsposilion eller själva låia sig ulnyttjas. Överbefälhavaren har försvaral delia med all hänvisa till existerande fördomar i samhället. Hans rätt att åberopa sig på en fördomsfull opinion har tyvärr fått stöd också av riksdagens justitieombudsman. ÖB skapar egentligen själv ell konstlat säkerhetsproblem på det här sättet. Den gången en yrkesmilitärs homosexualitet är känd och accepterad av hans kolleger föreligger det ju över huvud taget inget problem.

I en mängd andra sammanhang har fördomarna mol homosexuella alltjämt ett officiellt burskap. Homosexuella samlevande har stora svårigheter att bli accepterade t. ex. som gemensamma bosladssökande. De går miste om en rad förmåner som normalt tillfaller heterosexuella samlevande. Som känt utgår det för statsanställda elt mindre ijänslledig-hetsavdrag än normalt i de fall där ledigheten är orsakad av svår sjukdom i familjen eller av dödsfall. Men en homosexuell som vill närvara vid sin livskamrats dödsbädd får fullt avdrag. Mer stötande former lorde knappast något slag av byråkratisk småskurenhet kunna ta sig. Trots lagutskottets av herr Romanus påtalade uttalande från 1973 accepteras icke homosexuell samlevnad som etl socialt faktum av staten.

Statliga myndigheter bidrar i stället ofta till atl befästa fördomar och främlingskap gentemot homosexualitet. Som herr Romanus också erinrade om anför socialstyrelsen fortfarande i sin klassifikation av svenska sjukdomar homosexualitet under rubriker som "sexuella anomalier" och "mentala rubbningar". Det är märkligt, eftersom homosexualitet varken är det ena eller del andra, lika litet som det är en sjukdom.

Skolöverstyrelsen utmärker sig också speciellt på det här området, och det är desto värre som det finns tusenden av lärare och ännu flera elever som är homosexuella. SÖ säger exempelvis att en homosexuell människas möjligheter att få bli lärare bör avgöras med hänsyn till eleverna. SÖ menar nämligen att man bör beakta den homosexuelles eventuella lendens atl söka sexuella partner bland eleverna. SÖ påstår dessutom atl de ungas personlighetsuiveckling kan störas genom homosexuella närmanden eller förförelse.

Herr talman! Detta är en provkarta på grova fördomar. Typiskt är all man resonerar ungefär som om homosexuella bara sysslar med sitt sexualliv och med alt leta efter sexualpartner. Det finns väl ingen klok människa som anser att en heterosexuell manlig lärare skulle utgöra någon sorts risk för sina kvinnliga elever. Varför skall del då utgöra en särskild risk alt en homosexuell lärare - man eller kvinna - arbetar med elever av samma kön? Hela logiken ärju närmast att beteckna som imbecill.

Sexuella relationer lärare-elev kan såvitt jag förstår bli ett problem enbart om de baseras på någon sorts tvång eller påtryckning. I så fall är del lika förkastliga, oavsett om de är hetero- eller homosexuella.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

De homosexuellas situation

151

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

De homosexuellas situation

152

Skolöverstyrelsen utbreder däremot den ovetenskapliga teorin alt barn och ungdomar kan förföras till homosexualitet. Denna förförelseleori förkastas av den internationella fackmässiga expertisen.

Skolöverstyrelsens inställning är märklig i ett annal avseende. Man kan ställa frågan: Varför skulle riskerna vid en eventuell chockartad sexuell upplevelse vara speciellt stora vid en homosexuell kontakt? Snarast är det väl tvärtom. Det borde rimligen vara bekant för skolöverstyrelsens ledamöter att homosexuellt umgänge faktiskt inte kan resultera vare sig i oönskade graviditeter eller i andra fysiska komplikationer, vilket däremot heterosexuellt umgänge bevisligen kan.

Skolöverstyrelsens geniala analys av detla problem ligger inte särskilt långt från salig Dumboms nivå.

Diskrimineringen är alltså omfattande, den är komplicerad, den är delvis officiell. Men socialutskottet anser inte atl den bör utsättas för något systematiskt angrepp. Utskottet anser att det räcker med små lagreformer frän fall till fall.

Nåväl, men varför kunde då inte utskottet göra sig sä mycket besvär att man antydde vilka områden som behöver sådana reformer? Utskottet hänvisar till en enda pågående reform: sexualbrottslagsiiftningen. Fanns det inget annal område, där utskottet åtminslone kunde ha pekat på angelägenheten av reformer? Måste utskottet verkligen lämna ifrån sig elt betänkande i den här frågan, om vilkel de 300 000 homosexuella männen och kvinnorna och de ännu flera med bisexuell läggning här i landei nu kan konstatera: Detta gav oss ingen hjälp och inget stöd.

Herr lalman! Låt mig något granska ulskottsbeiänkandet vidare. Det är en intressant läsning. Betänkandet visar inte bara en helt passiv inställning. Del avslöjar också atl utskottet självt faller för vissa av de fördomsfulla tankegångarna. I reciidelen åberopar utskottet sexualbrotts-utredningen - detta som elt exempel på reformarbete. Men varför kommenterar utskottet då inte utredningens direktiv? Det ärett märkligt resonemang. Där sägs nämligen alt man inte skall särbehandla homosexuella, om det inte finns klara skäl fördel. Kunde inte utskottet dä ha kommenterat alt det inte finns några som helst skäl - fördel finns del ju inte. Sexualbrotts-utredningens direktiv går fakiiski ut pä alt man kan särbehandla, om det -som det heter i direktiven - ges belägg för att unga människor lar särskild skada av homosexuella förbindelser. Hade inte utskottet bort kommentera detta försåtliga kryphål förden ovetenskapliga s. k. förförelseteorin?

I det egentliga betänkandet åberopar utskottet USSU, dvs. den slatliga utredningen om sexual- och samlevnadsundervisning. Av den något obestämda skrivningen tycks framgå all utskottet menar USSU vara ell användbart hjälpmedel i informalion och undervisning om homosexualitet. Det är egendomligt. USSU behandlar nämligen homosexualitet bara på en sida av sina nära 800. USSU behandlar homosexualiteten helt avgränsad från motsvarande heterosexuella problematik. USSU behandlar homosexualiteten i samma avsnitt som sexuella störningar som exhi-bitionism och sadism, något som är omotiverat, vilseledande och kran-

kände. USSU säger ordagrant att homosexualiteten framstår "som en psykologiskt mer komplicerad företeelse med djupa rötter i en störd iden-litelsupplevelse". Här kommer alltså, väl inlindad, den gamla kvasivetenskapliga fördomen om homosexuella som speciellt störda personligheter.

Till detta har utskottet över huvud laget ingen kommentar. Delta lycker man är en lämplig ulgångspunkl för modern information och undervisning om homosexualitet, bl. a. i skolorna. Jag frågar utskottets talesman: Hur har en sådan skrivning varit möjlig? Jag efterlyser en klar deklaration huruvida utskottet delar dessa USSU:s värderingar eller ej.

Det märkligaste i betänkandet är dock något annat, nämligen följande passus: "Den bästa grunden för att nå motionernas syfte måsle därför enligl utskottets mening vara all fortlöpande på olika rättsområden skapa regler, vilka ,så långt det är möjligt inte leder till särbehandling av homosexuella." Jag upprepar: så långt del är möjligt.

Innan man skriver brukar man länka - del är den normala proceduren. Jag utgår ifrån att utskottet tänkt innan man skrivit. Då frågar man sig: Vad har utskottet tänkt? På vilka områden skulle del inte vara möjligt att ha samma rättsregler för alla? På vilka områden anser ulskoltel att man skall tolerera en annan behandling av de homosexuella? Utskollel måste ha förutsatt något sådant, annars hade man väl inte skrivit så här. Vill herr Karisson i Huskvarna benäget tala om för mig vilken särbehandling det är man förutsätter.

Herr talman! Utskottet har, som jag redan sagt, inget all ge de homosexuella, varken i form av konkreta åtgärder eller i form av förhoppningar. Mig har däremot utskottets märkliga skrivning övertygat om en sak: När de homosexuellas sociala situation slutligen skall las upp för en samlad genomgång här i Sverige - då blir den utredningen nog också nödsakad alt granska del tänkande som var rådande i riksdagens socialutskott år 1975.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

De homosexuellas situation

Hen KARLSSON i  Huskvarna (s):

Herr lalman! De homosexuellas situation är säkeri nog så besvärlig. All vara annorlunda, att vara särpräglad innebär alt oftast bli betraktad med andra ögon av medmänniskorna, och del åstadkommer givelvis en känsla av osäkerhet och innebär svårigheter för den gruppen av människor. Det tror jag att man hell allmänt kan konstalera, oavsett om man lalar som herr Svensson eller om man talar som ulskoltel har gjort.

Faktum är emellertid att en ändring har sketl eller håller på all ske av medmänniskornas reaktion på och bedömning av de homosexuella. Vi är på väg mot en större förståelse för deras speciella problem, och del är en ulveckling som jag tycker är värdefull. Men del är klart all det inte går att på kort tid helt ändra människornas attityder. Del är en fråga om både uppfostran och ulveckling.

Frågan om de homosexuellas situation har redan tidigare varit föremål

153

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

De homosexuellas situation

154

för behandling i riksdagen. 1973, 1974 och på våren 1975 behandlades frågan av lagutskottet. Denna behandling resulterade i atl riksdagen avslog motionsyrkanden om utredning av de homosexuellas situation. En sådan hemställan gör socialutskottet också nu.

Motionärerna och reservanierna har lagit den holländska Speijerrapporten till förebild för sitt handlande. Den är närmast en kartläggning av de homosexuellas situation, och som sådan har den säkeri sina förtjänster.

Motionärerna och reservanterna vill ha en ulredning om de homosexuellas samhälleliga situation. Detta krav avvisas av utskottet under motivering all det finns fiera utredningar som sysslar med dessa och hithörande problem. Här bara ett par exempel på del utredningsarbete som pågår:

Sexualbrotlsulredningen ser över de straffrättsliga regler som nu gäller beträffande homosexuellas förbindelser i vissa åldersgrupper.

Familjelagssakkunniga tar i sin ulredning upp de familjerällsliga aspekterna på homosexuell samlevnad.

USSU:s förslag om sexual- och samlevnadsundervisning övervägs f n. i utbildningsdepartementet.

Del är inte ensidiga utan mångsidiga problem som möter de homosexuella i samhället, och därför bör deras problem tas upp i sitt sammanhang. Detta är utskottets linje, herr Svensson.

Riksdagen har lidigare ullalat att samlevnad mellan två personer av samma kön är en från samhällets synpunkt accepterad samlevnadsform. Riksdagen har också uttalat atl de homosexuellas problem måsle uppmärksammas. Det är vad som sker. Men attitydförändringar gentemot de homosexuella måste växa fram, inte kommenderas fram.

Utskottet rekommenderar för sin del ätt man på alla de samhällsområden som det gäller skall se till alt fortlöpande skapa regler som inte särbehandlar de homosexuella. Del kan, herr Svensson i Malmö, vara ett besked om var utskollel slår i denna fråga. I sak skiljer det egentligen ingenting i fråga om förståelsen för de homosexuella mellan vad reservanterna redovisar och vad ulskoltel står för. Det är klart att man kan tala med stora bokstäver, som någon gör, men i praktiken når man inte så mycket resultat den vägen. Uiskouei pekar också på skolans roll i del sammanhängd som upplysande och vägledande för de unga.

Reservanierna har en myckel välformulerad mening i sin reservation då man skriver: "Del gäller framför allt all förändra attityderna till de homosexuella." Det är etl alldeles riktigt konstaterande. Det är detta som utskotlsmajorileten anser att man bör göra genom alt stegvis förändra och förbättra de homosexuellas situation. Del är inte så mycket kunskap härom som saknas utan en högre grad av information och upplysning. På den vägen kommer man bäsl lill rätta med situationen. Någon separat ulredning anser utskollel inte är nödvändig.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Detta var ett än märkligare inlägg, måste jag säga. Vad är det för en samhällelig filosofi av en ledamot av ett parlament när han säger atl samhälleliga förändringar, sociala attitydförändringar inte kan kommenderas fram? Varför sitter vi här och arbetar med samhälleliga problem om inte våra beslut skall få någon effeki, om vi inte genom våra beslui kommenderar fram - om man så behagar uttrycka del -förändringar, genom vår lagstiftning framtvingar vissa förändringar? Hur skulle det ha sett ut om vi hade låtit attityderna i en mängd andra rättsliga och sociala sammanhang få växa fram fritt ulan alt bli föremål för kom-menderingar, om vi hade haft kvar den lagstiftning som rådde år 1940 på alla samhällsområden och om herr Karlsson i Huskvarna inte hade varit med och arbetat för förändringar utan hade litat på alt någonting skulle växa fram av sig självt - att människor skulle bli snällare och tolerantare av egen kraft?

Herr Karlsson inser själv atl det är ett dåligt försvar för den passiva och intetsägande ståndpunkt som utskottet lar. Del är självklart att man fattar beslut i en parlamentarisk församling i avsikt att åsiadkomma samhälleliga förändringar.

Herr Karlsson anför alt lagutskottet gjorde ett av tolerans präglat uttalande 1973, då man sade att homosexuell samlevnad är en från samhällets ståndpunkt helt acceptabel samlevnadsform. Det är riktigt. Del skedde bl. a. efter initiativ i en motion från vänsterpartiet kommunisterna. Men vad det här gäller är inte bara att göra de homosexuellas samlevnad lill en accepterad samlevnadsform, någonting som vi tolererar, utan alt göra den till en likvärdig samlevnadsform, att skapa samma rättsregler som för all annan samlevnad. Del är del saken gäller. Del är där man hade förvänlal sig alt utskottet nu åtminslone genom atl peka på vissa konkreta punkter hade kunnal länka sig alt gå vidare -att man åtminstone hade utvecklat som sin mening att familjelagssakkunniga borde ha detla mål i sikte. Elt sådani riksdagens uttalande hade kunnat ha ett stort värde. Vi gör många gånger den typen av anvisningar, uttalanden, meningsyttringar, som har sin betydelse för lagstiftningsarbetet även i de fall där det redan pågår en ulredning.

Sedan är det så, herr Karlsson, all ni i uiskoilel har haft ell omfaiiande material som har tillställts er av Riksförbundet för sexuellt likaberäl-ligande, de homosexuellas största intresseorganisation. Hade del då inte varit motiverat, allra helst i etl socialulskoll, all med ulgångspunkl i del materialei la upp och ålminstone påvisa behovet av reformer I. ex. när del gäller den bostadspolitiska sektorn, när del gäller yrkesdiskrimineringen, när del gäller skolöverstyrelsens här av mig citerade fördomsfulla aiiiiyd moi homosexuella lärare? Hade det inie varii anledning all la upp del? Hade det inte också varit anledning atl la upp den av mig citerade mycket bristfälliga utredning som USSU gör av homosexualitetens problem, där man verkligen inte spårar någon progressiv eller tolerant inställning ulan där en hel del av de gamla allilyderna

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

De homosexuellas situation

155

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

De homosexuellas situation

finns kvar och där dessutom problemet behandlas yllerligl summariskt? Är det verkligen riktigt av utskollel all då säga - och herr Karlsson upprepade del dessutom efter mitl anförande - atl detla är en ulgångspunkl för den informalion om homosexualitet som han säger att han vill ställa sig bakom? Menar han alt denna knapphändighet från USSU:s sida är tillräcklig för att bekämpa de fördomar det här gäller?

Låt mig som ytterligare ett bevis på djupet och styrkan i vissa fall av dessa fördomar få göra ell citat ur tidningen Dagen, ell citat som väl dess bättre inte uttrycker meningar som delas av alla religiösa personer. Men Pingströrelsen ärju en stor folkrörelse, och vad man säger i sitt huvudorgan har säkerligen en indoktrinerande effekt och ideologisk belydelse i många människors ögon, och del påverkar allilyderna, dessa attityder som herr Karlsson inte vill atl vi skall göra någonting ål, därför del är atl kommendera. Artikelförfattaren behandlar homosexualitetens orsaker, och citatet är från den 31 Juli i år. Förutom fysiska och psykiska orsaker sägs homosexualiteten ha demoniska orsaker: "Homosexualitet orsakas eller förstärks genom demonisk påverkan oftare än vad som erkänns eller är känt. Onda andemakter förstör en människas personlighet och suddar ut hennes 'jag". Salans uppror går ul på all bryta ner och förstöra Guds skapelse. Det finns människor som attackeras av dessa demoner. Psykiska problem som t. ex. dolda halkänslor mol föräldrarna öppnar för angrepp. Del finns också människor som genom alt medvetet gå in för ell liv i homosexualitet, har låtit sig besällas av dem. Bön, fasla och befrielse i Jesu namn är vägen till frihet i detla fall."

Artikelförfattaren utgår från den gammaltestamentliga synen på homosexualitet, som väl dess bättre inte är typisk för kärnan i del kristna budskapet. Men delta är alltså ell av de grova exemplen på fast förankrade attityder inom väsentliga delar av svensk folkopinion. Vore del inte på sin plats, herr Karlsson i Huskvarna, med litet kommendering i del här fallet i stället för denna slappa passivitet som ni visal när ni handlagt ärendet och som inte fört saken elt enda steg framåt.

156

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Socialutskottets ordförande säger all det inte är någon skillnad mellan utskoiismajoriieiens och reservanternas förståelse förde homosexuellas situation. Del är bra med förståelse, herr Karlsson, men det räcker inte. Det behövs åtgärder också, det behövs en siörre aktivitet för alt påverka attityder och fördomar.

För all förebygga alla missförslånd vill Jag understryka att Jag inte tror all man kan kommendera människor lill nya attityder. Jag vel inte vem som har uttalat någon sådan tanke; i varje fall går det inte alt kommendera i vårl samhälle. Men om man anser att det finns fördomar som leder till att en stor grupp människor blir förtryckta, är det en angelägen uppgift all fundera över hur vi skall bli av med dessa fördomar. Vad skall vi göra ulan all förgripa oss på den fria opinionsbildningen? Vad kan vi göra för all människor som i dag lever i en beirycki siluation.

skall kunna få leva etl friare liv?

Vi har sagl all en första sak man kan göra är att ta fram en dokumentation som innehåller en modern syn på homosexualitet och som visar vetenskapens syn på de många vanföreställningar som finns. Vi tror att en sådan dokumentation skulle ha mycket stor inverkan på opinionen, helt enkelt genom atl fakta kommer fram och genom att vetenskapen och det officiella Sverige släller sig bakom dessa fakta.

Sedan måste självfallet opinionsbildningen fungera så att olika människor, grupper och medier lar lill sin uppgift atl föra ul detta material. Men det gäller självklart också alt i skolan, där vi skall meddela undervisning som bygger på vetenskapens nuvarande ståndpunkt, la upp fördomar och mänskliga relationer lill diskussion. Detta är en viklig uppgift. Om den sköls på ell riktigt sätt underlättas de homosexuellas situation.

Delta är inte alt kommendera eller all göra våld på den fria opinionsbildningen. Man behöver inte välja mellan de två ytterligheterna att kommendera människors tänkande eller att inte göra någonting - det är ett fel som utskottet har gjort.

Del bör alltså tillsättas en ulredning med den dubbla uppgiften atl dels lägga fram en utföriig dokumentation, dels göra en karlläggning av de många olika områden där de homosexuella är diskriminerade och där åtgärder behöver sällas in för atl rätta lill förhållandena. Här kan man ha god hjälp av det material som RFSL har tagit fram.

Delta utredningsarbete skulle kunna gå relativt snabbt och vara av stor betydelse för atl lätta den betryckta situation, som många homosexuella i dag befinner sig i.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

De homosexuellas situation

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Jag kan försäkra herr Svensson i Malmö - med anledning av citatet ur tidningen Dagen - att jag inte tror på några demoner eller är beroende av dem. Jag sade alt man inte kan kommendera fram någon ny inställning hos människor. Det är ett uppfosiringsproblem och ell utvecklingsproblem, och sådana löser man inte med någon specialutredning kring frågorna. Det är i stort setl de synpunkterna som ligger bakom utskottets ställningstagande.

Detta innebär inte att vi är negativa till de homosexuella och inte förslår deras problem, men vi tror helt enkelt inte på en utredning på samma sätl som herr Svensson i Malmö gör.

Herr Svensson talade om USSU och skolöverstyrelsen. Jag vill bara understryka att vi i utskottet har sagl atl det finns anledning alt vid den fortsatta beredningen av USSU:s förslag om sexual- och samlevnadsundervisningen ägna de homosexuella speciell uppmärksamhet. Det är precis vad vi vill göra. Men vi kan inte här diskutera USSU:s förslag eflersom det i varje fall inte nu hör utskottet till.

Jag vågar säga att attitydförändringar inte kan kommenderas fram, herr Svensson, Del gäller atl påverka genom upplysningsverksamhet.

157

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

De homosexuellas situation

Jag vill sedan säga ett par ord till herr Romanus. Folkpartiet hade länge etl förslag om att utreda de ensamståendes problem. Riksdagen avvisade varje gång denna begäran om utredning därför atl det är en mängd frågor som finns för de ensamstående lika väl som för de homosexuella. Nu har folkpartiet funnil sig i detta och är tydligen på del klara med atl man i stället bör lösa problem efter problem. Del behövs inte någon speciell, övergripande utredning för den saken.

Herr lalman! Jag ber än en gång atl få yrka bifall till utskottets förslag.

158

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag förstår herr Karlsson i Huskvarna mindre och mindre för varje nytt inlägg han gör. Nu tycks han vilja sätta likhetstecken mellan kommendering och all sorts medveien påverkan från statens och samhällsorganens sida. Tänk vilken kalastrof del skulle bli om vi inte i skolväsendel hade bestämda attityder i olika värderingsfrågor. Nästan varje beslut vi fattar här i riksdagen är på etl eller annat sätl etl ideologiskt ställningstagande, vars anda vi vill skall prägla samhällslivet och människorna.

Herr Karlsson använder argumentet alt man inte kan kommendera fram attitydförändringar som ett skydd alt krypa bakom därför att han egentligen inte vill göra någonting och därför att ulskoltel inte heller har föreslagit någon som helst ytterligare åtgärd i denna fråga.

Låt mig la en liten parallell som visar vad Jag menar. Om herr Karlsson i Huskvarna hade förl samma resonemang som han nu för gentemot de homosexuella mot en annan minoritet i samhället, nämligen invandrarna, tror jag all var och en hade insett - även han själv - att det hade varit en fullständigt oförsvarlig inställning. När del gäller invandrarna och deras problem har vi inte i den här kammaren varit rädda för alt acceptera övergripande utredningar. Då har vi inte varit rädda för alt göra en samlad kartläggning för att få fram program för in-vandrarpolitiska åtgärder, och vi har heller inte varit rädda för att låta staten och samhällsorganen manifestera en bestämd attityd i invandrarfrågorna.

Jag skulle vilja fråga herr Karlsson'i Huskvarna: Om det i del svenska samhället skulle uppstå en tydlig opinion av diskriminerande natur riktad mol invandrarna, skulle del då vara en för herr Karlsson oacceptabel form av kommendering om den svenska siaten log bladet från munnen och officiellt deklarerade att sådan diskriminering var oförenlig med det svenska statsskickels grunder och ovärdig elt samhälle av den typ vi vill söka förverkliga här i landet? Jag är övertygad om atl han hade stött etl sådant yrkande. Det är bara det alt hans inställning till olika minoriteter förefaller något annorlunda. Varför kan han inte resonera med en parallell logik här? De olika minoriteternas problematik är ändå varandra ganska lika.

I sina allmänna och rätt svepande formuleringar har herr Karlsson vikit undan från den fråga jag ställde och som jag gärna - i detla som

jag hoppas sista inlägg av mig i denna debatt - vill söka etl svar på. Utskottet anser det vikligi alt man "så långt det är möjligt" skall skapa lika regler för hetero- och homosexuella i lagstiftning och förordningar. Fär jag då fråga: Var skulle det inte vara möjligt att skapa en sådan likhet? Var skulle särbehandlingen vara acceptabel? Till dess vi får svar på den frågan skingras icke min misstänksamhet gentemot socialutskotlets passivitet och fördomsfullhet på den här punkten.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

De homosexuellas situation

Hen ROMANUS (fp):

Herr lalman! Jag skulle bara vilja råda herr Karlsson i Huskvarna all inte dra alltför stora växlar på det faktum att folkpartiet inte varje år upprepar motioner som avslås i riksdagen. Det betyder inte att vi medger att de skulle vara felaktiga.

Vad som skiljer de homosexuellas situation från de ensamståendes är all det finns elt särskilt behov atl lägga fram en dokumentation som kan skingra fördomarna kring homosexualitet. Det har vi inte riktigt samma behov av när det gäller de ensamslående. 1 det fallet var del mera en praktisk fråga, om man skulle utreda på det ena eller andra sättet. Här finns verkligen ett behov av det som Jag kanske litet slag-ordsmässigi kallade en svensk Speijerrapport - med den effekt på de homosexuellas situation som själva framläggandet av fakta kan ge.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Jag skall inte fortsätta diskussionen med herr Svensson i Malmö. Han varken vill eller kan förstå utskottet. Jag kan förstå att han är hel i sin vilja all skapa förbäiirade förhållanden för de homosexuella, men jag försäkrar au vi har lika stor önskan som herr Svensson. Det är bara del att vi valt skilda vägar. Vi tror nämligen inte att den utredning herr Svensson vill ha löser problemen, utan vi är övertygade om att man bör gå en annan väg, nämligen att steg för steg ändra situationen och alt det ger del bästa resultatet. Det är vår väg och vi gör anspråk på att den är lika effektiv och ger de homosexuella lika goda möjligheter som den väg herr Svensson propagerar för. Del är egentligen alll jag vill säga.

Hen SVENSSON i .Malmö (vpk):

Herr lalman! Jag blir yllerligare överraskad. Hur kan man säga au en väg kan ge resultat när man inte anvisar någon väg, när man inte har några konkreta förslag att komma med?

Om herr Karisson förslår mig eller inte är mindre väsentligt. Men det vore rimligt atl herr Karisson svarade på de frågor jag ställt så atl han åtminstone manifesterade att han förstått vad han själv varit med om att skriva i utskottets betänkande.

Överläggningen var härmed slutad.

159

Nr 39        Propositioner gavs på bifall till dels utskotiets hemställan, dels re-

Tisdaeen den servationen av herrar Romanus och Hagberg i Borlänge, och förklarades

9 december 1975 ' ''"'' propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr

--------------- Romanus begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-

Vissa abortfrågor                                                                proposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 19 röstar Ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Romanus och Hagberg i Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 254

Nej -   36

Avstår -    14

§ 6 Vissa abortfrågor

Föredrogs socialutskottets betänkande 1975/76:20 med anledning av motioner om vissa abortfrågor.

1 delta betänkande behandlades molionerna

1975:1241 av herr Fridolfsson m. fi. (m), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde sådan författningsändring att av denna klart framgick att läkare och annan sjukvårdspersonal som av eliska eller religiösa skäl begärde befrielse frän att delia i abortingrepp skulle medges denna rätl,

1975:1259 av fröken Hörién m. fi. (fp) och

1975:1274 av herr Nilsson i Agnas (m), vari hemställts att riksdagen beslutade att hos regeringen begära förslag om ny abortlagstiftning på indikationer enligt motionens syfte.

Utskottet hemställde

1.                         beträffande begäran om förslag till ny abortlagstiftning att riksdagen
skulle avslå motionen 1975:1274,

2.    belräffande vissa sociala frågor m. m. i anknytning till abortlagstiftningen att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1259,

3.    beträffande rätt för sjukvårdspersonal till befrielse från deltagande i abortingrepp atl riksdagen skulle avslå motionen 1975:1241.

160                      Reservaiion hade avgivils belräffande rätt för sjukvårdspersonal lill

befrielse frän deltagande i abortingrepp av herrar Carishamre (m) och Åkerlind (m) som ansett all utskollel under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:1241 hos regeringen skulle anhålla om sådan författningsändring atl av denna klart framgick atl läkare och annan sjukvårdspersonal som av etiska eller religiösa skäl begärde befrielse från att delta i abortingrepp skulle medges denna rätt.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa abortfrågor

Till belänkandel hade fogats ett särskilt yttrande beträffande begäran om förslag till ny abortlagstiftning av herrar Svensson i Kungälv (s) och Åkeriind (m).

Hen ÅKERLIND (m):

Herr talman! I socialutskottets betänkande nr 20 behandlas bl. a. motion 1274 av herr Nilsson i Agnas. I den motionen yrkas att riksdagen skall begära förslag om ny abortlagstiftning som innehåller bestämmelser om att abort skall tillåtas endast i de fall då indikationen uppenbar fara för moderns liv föreligger.

Inför riksdagens behandling av abortlagen förra året yrkade jag själv i en motion alt abort skulle få beviljas endast efter vissa indikationer och att tillämpningen skulle vara strikt. Jag menade också atl antalet indikationer borde vara färre än enligt tidigare lagstiftning. Förslagen i reservationerna 1 och 2 till socialutskottets betänkande nr 21 år 1974 var i del avseendet av liknande innebörd. Jag anser forlfarande att riksdagen dä borde ha tagit beslut i den riktningen, dock inte fullt sä långtgående som den nu föreliggande motionens förslag.

Trots alt jag har både stor förståelse och respekt för den syn på frågan som framförs i motionen av herr Nilsson i Agnas och delar mycket av de uppfattningar som där framförs harjag inte ansett mig kunna tillstyrka motionen, av deklarerade skäl. Jag vill med detla förklara anledningen till det särskilda yttrande som jag tillsammans med herr Svensson i Kungälv fogat till utskottsbetänkandet vad beträffar begäran om förslag till ny abortlagstiftning.

1 betänkandet behandlas också motionen 1241 av herr Fridolfsson m. fi. I den motionen begärs sådan författningsändring atl del klart skall framgå alt läkare och annan sjukvårdspersonal som av etiska eller religiösa skäl begär befrielse från att delta i abortingrepp skall medges denna rätt. Herr Carlshamre och jag har reserverat oss för motionen och alltså för denna rätt för sjukvårdspersonalen.

När abortlagen behandlades förra året fanns del i en rad motioner krav på författningsreglering. Sålunda fanns kravel bl. a. i en partimotion från moderata samlingspartiet och i enskilda motioner med många undertecknare dels från centerpartiet, dels från socialdemokraterna och dels från folkpartiet. I reservationen 2 till utskottets betänkande förra året sägs: "1 delta sammanhang vill utskottet också understryka vikten av atl läkare och annan sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa skäl har svårt att acceptera abortingrepp, skall slippa delta i verksamheten

161

11  Riksdagens protokoll 1975/76:37-39

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa abortfrågor

162

härmed. Enligt utskottets mening bör sjukvårdspersonals rätl alt vägra medverka vid abort förfallningsmässigl regleras," I reservationen I heter del angående sjukvårdspersonalens rätl alt slippa delta vid aborter:"Ui-skottet finner denna princip så viktig att den bör införas i lagen eller i särskilda anvisningar," I båda reservationerna till förra årets betänkande fanns alltså detta krav med.

När reservationerna gemensamt ställdes mot utskotiets förslag, som avstyrkte författningsreglering, flck de båda reservationerna över 100 röster i kammaren, I den skrivning frän utskottets majoritet som då vann omröstningen i kammaren sägs att man förutsätter "att läkare och annan sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa skäl har svårt alt acceptera abortingrepp, skall slippa delta i verksamheten härmed, varför någon författningsmässig reglering av frågan inte är påkallad". Denna skrivning ansågs då vara ett bestämt slällningslagande emot alt något som helst tvång mot sjukvårdspersonalen skulle få förekomma i den här frågan.

Del har tyvärr inte gått som utskotts- och riksdagsmajoriielen då förutsatte. Del har i stället gått så långt som till en JO-anmälan från sjukvårdspersonal, som av sin huvudman vägrats den rätt som riksdagen förutsatte att de skulle ha,

Pås, 7 i föreliggande betänkande skriver socialutskottets majoritet bl, a. följande: "Det är därför beklagligt atl socialstyrelsen inte ansett sig i sina anvisningar böra ansluta sig till ulskoltels synpunkter belräffande sjukvårdspersonalens medverkan vid abort. Eftersom JO aktualiserat denna fråga hos socialstyrelsen får emellertid socialstyrelsen anledning att ånyo överväga innehållet i sitt ovan angivna cirkulär. För den händelse socialstyrelsen därvid omprövar sitt tidigare uttalande rörande sjukvårdspersonalens möjligheter att slippa medverka vid abort till förmån för den avsevärt mera restriktiva ståndpunkt utskottet gett uttryck åt, framstår behovet av särskild författningsreglering som klart mindre än f n."

Dessa uttalanden av socialutskoitel innebär nalurliglvis att man kan tänka sig en förbättring på detta område, och det är bra atl utskottsmajoriteten uttalar sig sä bestämt gentemot socialstyrelsen i denna fråga. Men jag tycker inte del är tillräckligt. Utskottets skrivning slutar ändå med att man förulsätteratt sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa skäl har svårt atl acceptera abortingrepp, skall slippa delta i verksamheten härmed, och så avstyrker man kravel på författningsreglering.

Har man då anledning alt tro atl det skall bli någon förändring? Nej, inte all döma av det svar som socialstyrelsen efter utskottsbehandlingen har avgivit lill JO i denna fråga. Man har etl enligt min mening anmärkningsvärt synsätt när man bl. a. skriver: "Elt abortärende bör enligt socialstyrelsens mening betraktas som vilket annat medicinskt behandlingsärende som helst." Sedan gör socialstyrelsen något så förbluffande som att gradera de etiska betänkligheterna och skriver: "Med hänsyn till den speciella frågeställningen i förevarande ärende, vill socialstyrelsen härutöver framhålla att etiska och religiösa skäl mot utförande av aborter

måsle bedömas med djupare allvar och större förståelse ju senare under     Nr 39
havandeskapet frågan om abort blir aktuell." Denna gradering är rätt     Tisdagen den
""■'''8-                                                                          9 december 1975

Jag vill delge kammaren några ytteriigare citat ur skrivelsen från so-      ----

cialstyrelsen. Man säger t. ex.: "Den i detta ärende aktuella frågan om Vissa abort frågor : sjukvårdspersonalens skyldighet atl medverka vid abortoperationer kan i och för sig sägas vara oberoende av vilken verksamhei sjukvårdshuvudmännen bedriver. En grundförutsättning ärju att sjukvårdspersonalen liksom annan personal i allmänhet är skyldig att fullgöra de arbetsuppgifter, som arbetsgivaren ålägger dem. Sålunda föreligger principiellt skyldighet för sjukvårdspersonalen alt även medverka i abortverksamheien, om vederbörande sjukvårdshuvudman så bestämt."

Vidare säger man: "Varken socialutskottets eller departementschefens uttalanden rubbar den principiella skyldigheten för sjukvårdspersonalen att efter sjukvårdshuvudmannens bestämmande medverka i abortärenden."

Litel längre fram heter del: "Finns inte sjukvårdspersonal i tillräcklig
omfattning atl tillgå kan sålunda abortlagens syfte komma alt förfelas.
--- Om sålunda situationen skulle vara sådan att önskemålen från sjuk
vårdspersonalens sida inte hell kan tillgodoses ulan atl handläggningen
av abortärendena avsevärt fördröjs eller eventuellt omöjliggörs och frågan
inte kan ordnas pä något annat sätl, måsle enligt socialstyrelsens mening
- liksom i andra medicinska behandlingsärenden - personalintressei rim
ligen vika för patientintresset."

Här framkommer återigen det synsätt som innebär att man jämställer aborter med andra medicinska behandlingsärenden, vilket enligt min uppfattning är rätt märkligt.

Till sist säger socialstyrelsen; "Som framgår av vad ovan härom framhållits, anser dock styrelsen departementschefens och socialutskottets uttalanden vara innehållsmässigt likvärdiga,"

Mot bakgrunden av vad socialstyrelsen här uttalat lill JO tycker jag atl man måsle se rätt mörkt på möjligheterna atl få en annan ordning lill stånd. Det ger enligl min mening inte slort hopp om en ändring i synsättet. En författningsreglering framstår nu, efter denna skrivelse från socialstyrelsen, som ännu nödvändigare,

Sveriges läkarförbund, som på egel initiativ sedan man fält kännedom om att motionen väckts skrivit till utskottet i frågan, framhåller att man varmt vill tillstyrka den i föreliggande motion gjorda hemställan. Jag tycker alt detta uttalande bör väga tungt när riksdagen skall fatta beslut i denna fråga.

Det här är inte en fråga om aborter skall tillåtas eller inte, utan det är i grunden en fråga om all ta hänsyn till de anställdas intressen och behov.

Riksdagen har lidigare uttalat au man skall ge de anställda ökad insyn
och ökat inflytande på arbetsplatserna och att man inom sjukvården lik
som inom arbetslivet i övrigt bör la hänsyn till de anställdas intressen       163

Nr 39                 och förutsättningar i olika avseenden. Så långl är del bra.

Tisdaeen den         ' försöker på allt sätt i andra sammanhang skydda de anställda

9 december 1975       '°' fysiska och psykiska hälsorisker. Det skall vi fortsätta med. Men

---------------    då måste vi också vara både konsekventa och generösa när det gäller

Vissa abortfrågor dem bland sjukvårdspersonalen som har belänkligheler mot att delta i abortverksamhei. I de fall där de själva upplever, all de har betänkligheter som grundas pä etisk eller religiös övertygelse, så skall de känna och veta alt del skydd för de anställda som vi alla talar sä ofta om även gäller dem. Den anställdes inställning till dessa frågor skall inte heller tillåtas inverka på vederbörandes anställningsförhållande. Det tycker jag att vi klart skall uttala, och det är bra om det deklareras från olika håll.

Herr lalman! Det flnns mycket som talar för författningsreglering av den här frågan. Därför yrkar jag bifall till reservationen vid socialutskottets betänkande nr 20.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! När riksdagen förra året antog en ny abortlag var det många som spädde all denna skulle leda lill en enorm ökning av antalet aborter. Det saknades inte skräckskildringar. Jag behöver inte upprepa deras innehåll. Jag bara konstaterar att olycksprofetiorna hittills har kommit på skam, alt den nya abortlagstiftningen innebär tidigare aborter och att det därmed har blivit lättare all klara aborterna både sett ur den behandlade kvinnans synpunkt och vad gäller rent materiellt sjuk-värdsresursmässiga bedömningar.

Jag anser det angeläget att slå fast detta. Antalet aborter har visserligen siffermässigt ökat, men ökningen är måttlig. Tar man i beräkningen alt illegala aborter nu är borta, så är den siffermässiga ökningen säkerligen ytterst liten.

De som nu kräver en ny abortlag är således ute i fullständigt ogjort väder. Elt enhälligt utskott har avstyrkt tankarna pä en ändring av abortlagstiftningen. Del enda som i år skiljer utskottets ledamöter åt är att tvä moderater antecknat sig för en reservation belräffande sjukvårdspersonalens rätt all befrias från all deltaga i abortingrepp.

Den frågan föranledde även förra året en liknande reservation. Men den avvisades av kammaren. Utskottet följer nu riksdagsmajoritetens linje från 1974 och föreslår all den nuvarande ordningen belräffande sjukvårdspersonalens befattning med abortingrepp skall bestå. Man avvisar frän utskottets sida en författningsmässig reglering av dessa förhållanden och understryker vad utskottet och riksdagen sade förra året, att man förutsätter alt "läkare och annan sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa motiv har svårt att acceptera abortingrepp, skall slippa delta i verksamheten härmed".

Jag vill understryka all vad utskottet skrev förra året och som alltjämt

gäller är atl sjukvårdspersonal som har betänkligheter i angivet hänseende

164                   inte skall vägra medverka då det är fråga om abortingrepp som är nöd-

vändiga för atl undvika fara för moderns liv eller hälsa.

Det är också på de grunderna som utskollel avvisar en författningsmässig reglering av frågan. Vi förutsätter atl sjukvårdshuvudmännen kommer all handla i enlighet med vad riksdagen förra året uttalade.

I debatten om abortsitualionen är det just den här frågan som är aktuell. Den har aktualiserats också av socialstyrelsens anvisningar, som skrevs inte med utgångspunkt i riksdagsmajoritelens uttalande utan med utgångspunkt i den proposition som förelåg år 1974. I sak kanske del inte skiljer så mycket mellan propositionens innehåll och utskottets skrivning. Det var bara del all utskottet i sin formulering mer skärpt betonade det som i propositionen anfördes om sjukvårdspersonalens ställning.

Jag delar uppfattningen atl socialstyrelsen borde ha använt den formulering som riksdagen godkände. Del är den som borde gälla. När nu socialstyrelsen i sitt yttrande till JO i ett ärende vidhåller sin formulering från 1974 lycker jag att den handlar fel. Socialstyrelsen bör inte godtyckligt ta den formulering den själv finner för gott, ulan det borde vara dess självklara uppgift atl följa vad riksdagen begärde förra året. Någon egen tolkning kan Jag inte finna att socialstyrelsen bör göra. - Detta är alltså också ett svar på det som herr Åkeriind anförde i detta avseende.

Min rekommendation till socialstyrelsen är: Ändra på anvisningarna. Skriv dem som riksdagen vill ha dem.

Sedan vill jag också säga att del i slort sett inte har förekommit några svårigheter mellan huvudmännen och sjukvårdspersonalen. Det fall som Jag lidigare antydde och som föranlett klagomålen lill JO gäller Piteå lasarett, där både läkare och annan medicinalpersonal begärde befrielse från atl delta i abortbehandling. Observera: det gällde - enligt uppgift jag fått från landstinget - hela personalen vid kvinnokliniken i Piteå. Och i ell sådant läge är del förståeligt om sjukvårdshuvudmannen, i detta fall Norrbottens läns landsting, svarade negativt på framställningen. Man kunde ju knappast på en enda gäng låta hela personalen bli befriad från atl delta i aboribehandling.

På mig verkar del som om sjukvårdspersonalen där gjorde närmast något av en uppagiterad handling. Och då släller man sig onekligen litet fundersam. Någon av läkarna lär i alla fall tillhöra en meningsriklning som inte är representerad i riksdagen men som drivit propaganda mot abortlagen. Detta kan vara en förklaring lill förhållandena i Piteå.

Nu är emellertid ordningen i Piteå återställd. Genom en omorganisation löste man problemen. En del fall remitterades till kvinnokliniken på Bodens lasarett. Dessuiom har man i Piteå i dag tillgång till en anestesiolog på kvinnokliniken, så all man kan företa abortbehandlingar även där.

Piteåfallet har blivit uppmärksammat, och det var kanske detta som var avsikten med klagomålen hos JO. Men Piteåhistorien visar också atl sjukvårdshuvudmannen var beredd att vidta de åtgärder som behövdes för alt tillmötesgå personalens krav på alt slippa deltaga i aborter.

Det är precis så som utskottet anser att man skall handla. Därför ger

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa abortfrågor

165

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa abortfrågor

inte historien i Piteå anledning lill någon ändring i gällande ordning. Landstinget har etl ansvar och är berett atl också visa det i handling. Man kan behöva göra vissa omorganisationer här och var för alt klara de problem som kan uppslå, som skedde i Norrbotten. Eftersom del mig veteriigi inte har kommit klagomål från några andra håll så tycker jag inte att det finns någon anledning att se sä mörkt pä situationen som herr Åkerlind gjorde. Detta är inte några stora problem. Det har som sagt inträffat ett fall, och del fallet är tillrättalagt. Då borde man inte nu behöva reglera i lagstiftning. Frågan löser sig säkerligen själv tack vare atl sjukhushuvudmännen - landstingen - har visat sig ha förmåga att klara de uppgifter det gäller.

Såvitt jag kan se finns det ingen anledning alt nu ta någon annan ställning än vi gjorde förra året, och jag yrkar därför, herr lalman, bifall lill utskottels förslag.

Hen ÅKERLIND (m) kon genmäle:

Herr talman! Herr Karlssons i Huskvarna argumentation var Ju inte särskill stark. Han sade atl han utgår från atl sjukvårdspersonalen alltid skall ställa upp när moderns liv och hälsa är i fara. Det utgår ocksä vi reservanter ifrån. Även Sveriges läkarförbund har i sin skrivelse sagt alt givetvis förutsätter man att all sjukvårdspersonal är beredd att ställa upp i sådana situationer - när det gäller vanlig medicinsk behandling och när det gäller att rädda människor frän döden. Detta tar herr Karlsson tydligen till intäkt för att man skall avvisa författningsreglering. Det lycker jag uppriktigt sagl är ell väldigt svagt skäl, för del är inget skäl. Del är ju för de andra fallen, där det inte är fråga om moderns liv och hälsa, som det är aktuellt med en författningsreglering.

Sedan sade herr Karisson i Huskvarna något om fallet i Piteå som är föremål för JO-prövning. Att någon av dem som vägrar atl delta i abortverksamheien där skulle tillhöra en viss meningsriklning är väl ändå inget skäl. Oavsett vilken meningsriktning de tillhör som inte vill delta i abortverksamhei - religiös, politisk eller annan meningsriklning - sä är det inget skäl till atl angripa dem, inget skäl lill all säga nej till en författningsreglering. Det är heller inget skäl atl det är få fall. Även om det bara är ett fall som blir felaktigt behandlat så bör personalen ha rätt till det skydd som vi lalar om i andra sammanhang - skydd för att slippa delta i sådan verksamhet som deras samvete förbjuder dem att delta i,

166

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Åkerlind sade att min argumentation inte var stark. Jag begär inte att göra något intryck på herr Åkerlind i del avseendet. Jag bara argumenterar utifrån det sakliga, faktiska förhållandel - att del bara är ett enda fall som är känt, atl detta avser Piteå och atl man där har löst problemen. Följaktligen är argumentationen så stark som man någonsin kan tänka sig. Del finns i dag inte något olöst fall, herr Åkerlind,

och därför behöver man heller inte ha någon författningsreglering.

Jag vill gärna säga att jag tycker all landstingen har skött den här frågan pä ett utmärkt sätt, och jag är övertygad om all de kommer att göra så också i fortsättningen. Därför, herr Åkerlind, är det fullständigt överfiödigt att begära en författningsändring.

Herr Åkerlind tog upp Pileåfallet och anknöt lill vad som enligt vad jag pekade på kunde vara en av orsakerna lill anmälan i Piteå. Men lägg märke lill, herr Åkerlind, all när jag talade om förhållandena i Piteå så framhöll jag atl del var hela personalen som begärde denna befrielse. Då kunde man också ha ställt Pileåsjukhuset i den situationen, att det inte funnits någon möjlighet att behandla en kvinna i en speciellt svår situation.

Det är inte utifrån dessa utgångspunkter beträffande kvinnans liv och hälsa, herr Åkerlind, som vi avvisar en författningsändring, ulan vi gör det helt enkelt därför att det inte finns några sakliga skäl alt begära en ändring i del fallet. Det kan inte på något sätl påvisas all del behövs en sådan ändring.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa abortfrågor

Hen ROMANUS (fp):

Herr lalman! Vi behandlar nu tre moiioner som lar upp olika frågor i anslutning till abortlagen.

I motionen 1274 begär Tore Nilsson i Agnas en omprövning av principerna för hela abortlagstiftningen. Den frågan diskuterades ingående förra året, och inget nytt har tillkommit. Jag kan därför- liksom utskottet - hänvisa till förra årets diskussion. Jag vill bara göra den kommentaren, att jag hoppas alt ingen kvinna som har fält en abort behöver läsa Tore Nilssons motion.

J den molion som har väckts från folkpartiet, av Linnea Hörlén m. fi., begärs att regeringen med uppmärksamhet skall följa vad som sker på abortområdel och vidla de åtgärder som är nödvändiga, för att ingen mot sin vilja skall tvingas begära abort på grund av yttre omständigheter som ekonomi, bostad och liknande. Motionärerna trycker också på vikten av atl preventivrådgivningen byggs ut snabbt, särskilt för ungdom.

När den nya abortlagen antogs rådde del allmän enighet om atl alla ansträngningar skulle göras för att undvika atl någon kvinna ställdes i den situationen, all hon mol sin vilja kände sig tvungen att begära abort av yttre orsaker, t. ex. av ekonomiska skäl. Vidare utlovades en kraftfull satsning på förebyggande åtgärder, bl. a. preveniivmedelsråd-givning. Här har funnits anledning lill kritik när det gällde reglerna för ersättning för prevenlivmedelsrådgivning hos privatläkare. Trots varningar försämrades den ersättningen under första halvåret i år. Man får hoppas att del misstagel nu har rättats till. Men del finns all anledning inte bara för regeringen ulan också för oss här i riksdagen att noga följa utvecklingen. Det kommer vi all göra.

Socialutskottet anser det vara självklart atl regeringen följer vad som sker på abortområdet med uppmärksamhet och vidtar de åtgärder som

167

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa abortfrågor

168

behövs. Därmed besvaras motionen, som alltså i praktiken är bifallen, även om den på del sätl som är vanligt för oss här i riksdagen - och som ofta är svårt alt förstå för andra människor - formellt avslås.

Den iredje molionen gäller sjukvårdspersonalens räli lill befrielse från alt delta i abortverksamhei. Där är bakgrunden följande.

I proposilionen med förslag till ny abortlag förra året uttalade justitieministern atl man inom sjukvården, liksom i arbetslivet i övrigt, så långt det är möjligt bör la hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden. Man borde därför, enligl statsrådet, undvika atl till abortverksamheien binda sådan personal som av exempelvis moraliska eller religiösa skäl har svårt alt acceptera sådani arbeie. Några författningsbestämmelser ansåg inte justitieministern behövdes.

Utskottet behandlade denna fråga med anledning av motioner och sade
- som redan har nämnts här - i silt betänkande all utskottet förutsatte
"atl läkare och annan sjukvårdspersonal, som av eliska eller religiösa
skäl har svårt alt acceptera abortingrepp, skall slippa delta i verksamheten
härmed-- . Å andra sidan förutsätter utskollel att sjukvårdsperso
nal -- inte skall vägra medverka då fråga är om abortingrepp som är

nödvändiga för att undvika fara för moderns liv eller hälsa." Mot bakgrund av dessa uttalanden ansåg utskottet inte heller au någon reglering av frågan i författning behövdes, liksom man inte heller förordade någon reglering av sjukvårdshuvudmännens skyldighet att se till att abort kan utföras.

Del fordras inte något siörre skarpsinne för att uppfatta atl ulskollels formulering skiljer sig från proposilionens. Del var också fulll avsiktligt, och det var en förutsättning för att ulskoltel skulle kunna uppnå enighet pä denna punkt.

I socialstyrelsens anvisningar sägs nu atl man inom sjukvården liksom i arbetslivet i övrigi "så långt det är möjligt" bör ta hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden.

Socialstyrelsen utgick alltså ifrån proposilionens ord i stället för från utskottets.

Erfarenheten av tillämpningen av socialstyrelsens anvisningar tycks visa all sjukvårdspersonalen inte kan räkna med den befrielse från skyldighet all medverka i abortingrepp som förutsattes i utskottets uttalande. Ett fall där tvä överiäkare begärde befrielse från all medverka vid abortingrepp behandlas nu av JO. Del kan noteras atl läkarna i del fallet har förklarat sig beredda atl medverka vid abortingrepp när det är fara för moderns liv eller hälsa. Läkarnas begäran om befrielse har avvisats ända upp i regeringsrätten.

JO har vänt sig till socialstyrelsen med en fråga, varför socialstyrelsen inte i sina anvisningar har tagit hänsyn lill socialutskottets uttalande. När det betänkande vi nu behandlar antogs av utskottet hade socialstyrelsen ännu inte svarat.

Utskottet beklagar att socialstyrelsen inie i sina anvisningar har anslutit sig till utskottets synpunkter. Eftersom JO har vänt sig till socialstyrelsen

får styrelsen en chans att ändra sig. För den händelse socialstyrelsen      Nr 39 därvid omprövar sitt tidigare uttalande till förmån för den avsevärt mer     Tisdagen den restriktiva ståndpunkt som utskollel har gett uttryck ål - restriktiv när     9 december 1975

det gäller personalens skyldigheter - framstår behovet av särskild för-______

fattningsreglering som klart mindre än f n., enligl utskottets mening.      Vissa abortfrågor

Innebörden är alltså, atl om socialstyrelsen vidhåller sina anvisningar, anser utskottet alt ett visst behov föreligger av författningsreglering, så atl utskottets önskemål förverkligas.

Nu har socialstyrelsens yttrande kommit. Styrelsen säger där lill en början att man strävar efter all avdramatisera abortfrågan, framför alll för de abortsökande kvinnornas skull. Den målsättningen kan jag hålla med om, även om socialstyrelsens önskemål, all ell abortärende skall behandlas som vilkel annal medicinskt behandlingsärende som helst, framstår som orealisiiskl. Man kan inie bortse från alt många människor, även bland dem som arbetar i sjukvården, har en annan syn på abortingreppet än på andra medicinska åtgärder och atl denna syn är djupt rotad i deras eliska åskådning.

Tyvärr bidrar knappast socialstyrelsens yttrande till atl avdramalisera abortfrågan. Tvärtom innebär det en direkt utmaning mot socialutskoitel och därmed mot riksdagen. Det innehåller inte heller något allvarligare försök all lugna dem bland sjukvårdspersonalen som blivit oroade av utvecklingen beträffande personalens möjlighet atl slippa medverka vid abortingrepp.

Socialstyrelsen hävdar nämligen att det inte skulle vara någon skillnad mellan propositionen och socialutskottets uttalanden i den aktuella frågan. Det anförs som argumenl för alt man i anvisningarna har använt propositionens ord.

Även om det inte vore någon större skillnad, borde socialstyrelsen ha hållit sig lill utskottets formuleringar, eftersom del är dessa som legat till grund för riksdagens beslut om motionerna i ämnet.

Men nu är det dessutom en tydlig skillnad, vilket ulskoltel alltså påpekar i det betänkande vi behandlar i dag. Utskottet har uttalat, att personal som av etiska eller religiösa skäl har svårt all acceptera abort skall slippa delta i verksamheten därmed. Det enda undanlag som utskottet nämner är när abort är nödvändig med hänsyn till moderns liv eller hälsa.

Socialstyrelsen däremot talar om all man "så långt del är möjligt" skall ta hänsyn lill de anställdas uppfattning. Av socialstyrelsens senaste yttrande framgår att det innebär atl även risken för en viss försening av ingreppet enligl styrelsens mening kan tas till intäkt för alt tvinga personal all medverka, även om inie någon fara för moderns liv eller hälsa föreligger. Delta är en klar skillnad mol utskottets uttalande.

En anmärkningsvärd detalj i sammanhanget är atl socialstyrelsen fat
tade beslui om sill yttrande samma dag som utskoueis belänkande jus
terades. Enligl uppgift hade JO begärt in yttrande långt tidigare men
gått med på uppskov till den 1 november. Ändå väntade socialstyrelsen    169

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Vis.sa abortfrågor

till den 27 november, vilkel innebar all utskottet inte vid sill beslut kunde beakta vad socialstyrelsen hade sagt. Genom atl la beslutet samma dag lyckades socialstyrelsen också undgå alt själv ta hänsyn till vad utskottet har uttalat. Om man hade känt till delta, hade del ju varit helt omöjligt för socialsiyrelsen all hävda all proposilionens och utskottets uttalanden är likvärdiga. Den här tidsplaneringen verkar en smula AV/-fiffig, milt talat!

Man får hoppas all JO, om riksdagen godkänner ulskollels betänkande, pä nytt vänder sig lill socialstyrelsen med en uppmaning alt rätta till anvisningarna. Jag instämmer på den punkten i den uppmaning som utskoueis ordförande riklade lill socialstyrelsen.

Om socialstyrelsen inte beaktar vad socialutskottet har sagt, kvarstår givetvis ulskollels ullalanden om behovet av en författningsreglering. En rättelse från socialstyrelsen bör ske snabbt, före den allmänna motionstidens utgång i januari.

Personligen anserjag all del vore lyckligast, om man kunde lösa denna fråga utan lagreglering, men det förutsätter självfallet all del ansvariga ämbetsverket lar den hänsyn till vad riksdagen och dess utskott uttalar, som man har anledning att förvänta sig.

Atl i dag rösla för reservationen, vilkel kunde le sig naturligt med hänsyn lill socialstyrelsens yttrande, anserjag inte möjligt. Reservationens yrkande är alltför onyanserat. Där nämns t. ex. ingenting om skyldigheten att utföra abortingrepp när detta är nödvändigt med hänsyn lill moderns liv och hälsa.

Jag vill lill slui betona, au del faktum all personal med samvetsbetänkligheter bör få slippa att medverka vid abortingrepp självfallet inte får förhindra eller försvåra atl den som enligt lagen har rätt till abort också får den utförd snabbi och under betryggande former. Del är sjuk-, vårdshuvudmannens självklara uppgift all se till att detta kan ske.   •

Med delta ber jag att få yrka bifall till utskottels hemställan.

170

Hen KARLEHAGEN (c):

Herr lalman! När riksdagen på våren 1974 hade atl la ställning lill förslaget om ny abortlag klargjorde jag dels i en molion, dels i debatten i kammaren min principiella syn på abortfrågan. Min inställning är oförändrad. Vi har i dag en abortlagstiftning som enligt min uppfattning är av eliska skäl oacceptabel. Fostrei måste betraktas som en form av mänskligt liv, som det är samhällets skyldighet atl skydda. Jag vill i dag bara göra denna korta deklaration och hänvisar i övrigt till den debatt som ägde rum i samband med all propositionen framlades  1974.

Jag vill sedan något kommentera den problematik som las upp i reservationen av herrar Carlshamre och Åkerlind. Socialulskoiiei gjorde ju ell klart slällningslagande 1974-det har refererats här och jag behöver inte återge del igen - men del är uppenbart atl socialstyrelsen i sina anvisningar om tillämpningen av abortlagen inte fäst något större avseende vid socialutskottels och riksdagens uttalande från delta år. So-

cialstyrelsen framhåller visserligen all hänsyn bör las lill sjukvårdsper-      Nr 39 sonalens inlressen men lycks lägga tyngdpunkten vid personalens skyl-      Tisdneen den dighet att medverka vid abortingrepp, om arbetsgivaren kräver detla.      9 december 1975

Denna inställning, som också kommer till uttryck i socialstyrelsens     ______

nyligen avgivna yttrande lill JO, kan inte accepteras. Den sjukvårdsper- Vissa abortfrågor sonal som av etiska skäl har svårt all medverka vid abortingrepp skall inie under några omständigheter tvingas till delta. I de få fall där moderns li.v kan vara i fara föreligger såvitt jag förstår ingen konfliktsituation, och då är det självklart atl ingen får dra sig undan sill ansvar. De samvetsbetänkligheter som människor kan ha inför abortverksamheien är grundade på en principiell övertygelse, som samhället måste respektera. Del är då orimligt atl en arbetsgivare av praktiska skäl skall kunna ivinga personal alt delta i sådan verksamhei. Vad blir del då kvar av samvetsfriheten?

Jag har liksom herr Åkerlind reagerat emot den passus i socialstyrelsens skrivelse till JO som säger att eliska och religiösa skäl mot utförande av aborter måste bedömas med djupare allvar och siörre förståelse Ju senare under havandeskapet frågan om abort blir aktuell. Det skulle alltså vara arbetsgivaren som skall bedöma tyngden i de anställdas eliska och religiösa skäl och därefter föreskriva hur personalen skall handla i en konflikisiluation? En sådan förmyndaralliiyd är inie förenlig med slrä-vandena efter demokralisering i arbelslivei och sirider f ö. mol den re-spekl för människors integriiei som vi vill skall prägla vårl samhälle över huvud taget.

Utskottet hänvisar i sill betänkande lill socialstyrelsens väntade yttrande lill JO. Innehållet i delta var ju, som lidigare sagts, inte känt vid utskottsbehandlingen. Jag vill citera ett par satser i ulskoltels betänkande som har citerats förut men som jag anser ha en nyckelroll i det här sammanhanget. Utskottet säger följande: "För den händelse socialstyrelsen därvid omprövar sill lidigare ultalande rörande sjukvårdspersonalens möjligheier alt slippa medverka vid abort lill förmån för den avsevärt mera reslrikiiva ståndpunkt utskollel gett uttryck åt, framstår behovet av särskild författningsreglering som klan mindre än för närvarande."

Detta betyder att om socialstyrelsen ändrar sig behövs det ingen författningsreglering; i annat fall föreligger det ell visst behov av sådan reglering. Nu står det alltså klart atl någon omprövning av del tidigare uttalandet om sjukvårdspersonalens möjligheter alt slippa medverka vid abort inte har sketl från socialstyrelsens sida. Därför bedömer jag läget så att en författningsreglering är nödvändig.

•'Jag yrkar, herr talman, bifall lill den reservaiion som fogats vid socialutskottets belänkande nr 20,

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:
-. Herr lalman! Med anledning av det som herr Karlehagen senast anförde
vill jag bara säga all vi,sserligen har socialstyrelsen i sill yttrande lill          171

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa abortfrågor

JO inte gjort någon ändring, men jag föreställer mig atl styrelsen knappast kan undgå all la hänsyn lill den debatt som förs här i riksdagen i kväll och lill del betänkande som uiskotiet har skrivit. Del finns följakiligen skäl all vänta att socialstyrelsen kan ändra sig på denna punkt.

Herr KARLEHAGEN (c) kort genmäle:

Herr talman! Socialstyrelsen har haft goda möjligheter atl ändra inställning i denna fråga, och jag lycker all det är en al 11 för from förhoppning all siyrelsen nu skulle ändra på en inställning som man tvä gånger har dokumenterat och slagit fast.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kon genmäle:

Herr lalman! Den fromma förhoppningen kan, herr Karlehagen, grundas på det faktum alt utskottet har möjligheter atl nästa år ta ställning på nytt, och då kan vi skärpa skrivningen yllerligare om det behövs. Och jag förutsätter att socialstyrelsen kommer att ändra inställning pä grund av den situation som nu råder.

Herr KARLEHAGEN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse herr Karlssons i Huskvarna bestämda deklaration all han vidhåller den uppfattning som kom lill ullryck i socialuiskoileis belänkande förra årei och som han upprepade i dag. Och nu går dessuiom herr Karlsson så långl all han säger, all om socialstyrelsen inie omprövar sin inställning kan del bli nödvändigt att till nästa år överväga en författningsreglering.

Under detta anförande överlog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

172

Herr FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! I socialutskottets förevarande belänkande nr 20 behandlas bl. a. en motion som jag tillsammans med några partikamrater väckte i börian av detta är. I fjol antog riksdagen som bekant en lag, som i praktiken innebär fri abort intill I8:e havandeskapsveckan. Socialutskottet och riksdagen, som hade alt handlägga frågan, var naturligtvis medvetna om all lagen skulle få konsekvenser för den sjukvårdspersonal som av etiska eller religiösa skäl inte kunde acceptera att utföra abortingrepp.

Denna viktiga fråga, hur långl samvetsfriden skall garanteras, försökte socialulskoiiei i fjol lösa med en skrivning som herr Åkerlind tidigare i debatten har citerat, och Jag skall därför inte nu ta kammarens tid i anspråk med atl upprepa den formuleringen.

När vi antog den nya abortlagen trodde vi väl alla all riksdagens handläggning av jusl denna fråga skulle innebära att det inte skulle uppstå några som helst svårigheter för den sjukvårdspersonal, som hyste samvetsbetänkligheter, att bli befriad från all utföra abortingrepp. Tyvärr

har denna av riksdagen gjorda deklaration om befrielse icke respekterats på alla håll. Det finns bevisligen fall där de citerade skälen icke accepterats; befrielse från deltagande i abortingrepp har icke medgivits.

I början av året - i januari månad - diskuterade jag den här frågan med socialminister Aspling. Statsrådet tog i den debatten upp de anvisningar om tillämpning av abortlagen som socialstyrelsen utfärdat. Socialstyrelsen hade i förarbetena till abortlagen framhållit viklen av all det togs hänsyn till personliga önskemål om alt inte delta i abortverksamheten. Vid den tidpunkten svävade socialstyrelsen icke på målet.

I debatten med mig tog herr Aspling upp elt senare påpekande från socialstyrelsen, där det enligt herr Aspling uttalades "alt ansvaret för fördelningen av sjukvårdspersonalens arbeie enligl sjukvårdskungörelsen i första hand vilar pä klinik- och blockchefer". Herr Aspling fortsatte: "Socialstyrelsen betonar socialutskotlets uttalande atl man vid denna fördelning inom sjukvården liksom inom arbetslivet i övrigi så långl del är möjligt bör ta hänsyn lill de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden." Som synes är detla en klar glidning; man talar här alltså om befrielse "så långl det är möjligt".

Läkarförbundel, som - såsom vi har hört i denna debatt - har yttrat sig över min molion, har kraftigt reagerat mot detla. Läkarförbundet konstaterar att del har brustit i praktiken när del gäller befrielse för läkare och annan sjukvårdspersonal från all delia i abortingrepp. Förbundet har, som man skriver i sitt yttrande, "mycket kraftigt reagerat mot detla ställningstagande av en offentlig sjukvårdshuvudman, vilket inte kan anses förenligt med ovan refererade uttalande av utskottet". Del refererade uttalandet ar socialutskottets skrivning.

Läkarförbundet har som herr Åkerlind nämnde tillställt JO en skrivelse där förbundel gjort ell principiellt uttalande: "I anslutning lill ikraftträdandet av den nya abortlagen finner Sveriges Läkarförbund anledning uttala alt ingen läkare får tvingas utföra eller medverka vid abortingrepp om han av etiska skäl hyser samvetsbetänkligheter häremot. Ej heller fär läkarens inställning i dessa frågor tillåtas inverka på hans anställningsförhållanden."

Låt mig, herr lalman, också citera vad Läkarförbundel skrivii lill socialutskottet med anledning av min molion: "Läkarförbundet vill sålunda varmt tillstyrka den i föreliggande molion gjorda hemställan om författningsändring av innebörd atl läkare och annan sjukvårdspersonal som av etiska eller religiösa skäl begär befrielse från att deltaga i abortingrepp skall medges sådan rätt."

Herr talman! Det är en tung remissinstans som har givit hundraprocentigt stöd åt motionen. Men vad gör socialuiskoileis majoritet, vilken ståndpunkt intar den? Jo, man bryr sig inte om vad Läkarförbundel framhållit i skrivelse till ulskoltel eller i sitt principuttalande till JO.

Utskottsmajoriteten har-det skall villigt erkännas-stramat upp skrivningen sedan i fjol. Man beklagar alt socialstyrelsen inte anslutit sig lill socialutskottets synpunkter belräffande sjukvårdspersonalens med-

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa abortfrågor

173

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa abortfrågor

174

verkan vid abortingrepp. Men någon förfaiiningsändring vill man inte vara med om, trots Läkarförbundets yttrande. Det är desto mer beklagligt som socialstyrelsen framhärdar i sin uppfattning, en uppfattning som går stick i stäv mot riksdagens uttalande.

I socialstyrelsens svar lill JO, som f ö. är daterat samma dag som socialutskottets betänkande, slår socialstyrelsen fast att läkarens samvetsbetänkligheter inte får leda lill atl aborten fördröjs och alt patientens rätl måste gå före sjukvårdspersonalens etiska eller religiösa invändningar mot atl medverka. I socialstyrelsens inlaga till JO, som även herr Åkerlind berörde, försöker man med det omöjliga - au bevisa att det inte finns någon skillnad mellan socialutskottets och departementschefens linje. Samtidigt inför socialstyrelsen själv begränsningar i samvetsfriden som inte finns med i ulskoltels yiirande. Man skriver följande: "Socialsiyrelsen vill härutöver framhålla atl eliska och religiösa skäl mol utförande av aborter måste bedömas med djupare allvar och siörre förståelse ju senare under havandeskapet frågan om abort blir aktuell."

Här finns en förmyndaralliiyd inför samveisömma personer som är rätt häpnadsväckande. Skall man inte alllid la samvetsbetänkligheter med djupt allvar och stor förståelse?

Herr Karlssons i Huskvarna inlägg var både intressant och delvis rätt skrämmande. Försl slår herr Karlsson fast atl socialstyrelsens rekom-mendationer icke överensstämmer med utskottets, och det var bra att det blev sagt av uiskoiteis värderade ordförande. Men sedan kom herr Karlsson in på del uppmärksammade Pileåfallet. Han ville föra hela det fallet ål sidan genom en ovanligl larvlig argumentering. Herr Karlsson menade all den läkare som har varit huvudpersonen i det s. k. Pileåfallet hade en viss samhällsförankring, och därför skulle man inte la detla så allvarligt.

Jag skulle vilja fråga herr Karlsson om herr Karlsson behandlar medborgarna i detta land olika beroende på vederbörandes hemvist i olika organisationer. De personer som har en förankring .som inte faller herr Karlsson på läppen har alltså herr Karlsson inte så mycket till övers för. Jag lycker del är skrämmande att höra en utskoitsordförande fälla ell sådani yiirande i en så här allvarlig fråga.

Riksdagen måste ta konsekvenserna och förorda en lagstiftning. Visserligen gäller inte längre, i varje fall inte formellt, 1809 års regeringsform som slog fast all Konungen bör "ingens samveie tvinga eller ivinga låta", men den bestämmelsen stämmer med svenska folkels rällsmedvelande. Ingen här i landei behöver i dag frukia några kungliga övergrepp mol samvetsfriden, den saken är hell klar, men moi sjukvårdsadminisiralörer, landstingsråd och myndigheter behövs garantier, det är bevisat. De garantierna skall riksdagen ge.

Jag beklagar verkligen atl del bara är de moderata representanterna i socialulskoiiei som har velat göra en författningsändring. Det är för mig fullständigt oförklarligt all uiskottsmajoritelen inte har velal tillmötesgå Läkarförbundets krav. Och del är ännu mer oförklarligt efter

den debatt som här har förts, där lalare efter lalare sagt sig hysa förståelse      Nr 39

för dessa svåra problem och menat atl det bästa måsle vara alt man     Tisdagen den

i lagtext deklarerar vilken rätt läkarna har. Del skulle ge lugn och ro     9 december 1975

på arbetsplatserna.                                                                           

Jag tror inte all man löser den här frågan genom all strama ål skriv-      Vissa abortfrågor ningen i ell uiskoltsbelänkande, och med anledning av denna min uppfattning yrkar jag bifall till den reservation som är fogad till socialutskottets utskottsbetänkande av herrar Carlshamre och Åkerlind.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag begär naturligtvis inte att herr Fridolfsson skall acceptera vad Jag sade. Men om herr Fridolfsson hade lyssnat till vad jag sade hade han förstått atl den argumentation Jag förde i fråga om Piteåfallet var sakligt grundad.

Sedan jag nu myckel klart har hävdat utskottets mening kontra socialstyrelsen finns det kanske skäl att slå fast att det mig veteriigi rör sig om ett enda ärende. Då kanske man inte skall ta till så siarka brösttoner och tala om förföljelse mot dem som av etiska eller religiösa skäl inte vill delta i aborter. Det rör sig här om ell enstaka fall, som landstinget dessuiom har klarat upp. Det kvarstod följaktligen inte som olöst. Fallet är löst, och den här personalen har befriats från att delta i abortingrepp. Det måsle ändå vara grunden för det hela.

Herr Fridolfsson säger alt Läkarförbundet är en tung remissinstans. Det kan det möjligen vara när man begär dess yttrande, men när förbundet på egel bevåg skriver till utskottet, finns del verkligen inte anledning att beteckna Läkarförbundet som någon tung remissinstans. Lägg märke till det!

När del gäller frågan huruvida detta bör regleras i en författning eller inte bör det ocksä sägas att om man skall göra en lagtext, så kommer denna att få ungefär samma innehåll som socialutskottets skrivning nu har, en skrivning som vi menar alt socialstyrelsen bör följa.

Hen FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte tagit ordet "förföljelse" i min mun. Vi har relaterat ell aktuellt fall. Det är elt fall, men det räcker. Det var en uppseendeväckande nonchalans mot personer som hyste samvetsbetänkligheter i denna fråga. Det räcker då med etl fall.

Sedan säger herr Karlsson i Huskvarna all Läkarförbundel inte är någon tung remissinstans, i varje fall inte när utskottet inte begär ett yttrande från förbundel. Här har Läkarförbundet alltså tagit etl eget initialiv och vänt sig lill utskottet. Jag anser atl Läkarförbundel då blir en ännu tyngre remissinstans och att del är ännu mer angeläget alt beakta dess yttrande. Det visar att man är allvarligt bekymrad för denna fråga, och därför har man tagit ett egel initialiv.

175

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa abortfrågor

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill säga till herr Fridolfsson att Läkarförbundets yttrande är en partsinlaga, och partsinlagor kan man värdera på del sätt som utskottet här har gjort.

Herr FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Partsinlaga? Det är ju läkarna - denna stora grupp befattningshavare i vårl land - som skall utföra abortoperationerna, och det är de som kommer i konfiikt i denna fråga. Då förstår Jag ännu mindre varför herr Karlsson sopar undan Läkarförbundets yttrande som hell ointressant. Frågan berör Ju Just läkarna.

Herr andre vice talmannen anmälde all herr Karlsson i Huskvarna anhållit att till protokollet få antecknat all han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

176

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Den 29 maj 1974 är elt ödesdigert datum i Sveriges historia. Riksdagen avgjorde den dagen frågan om fri abort och sade ja lill den. Debalien varade från kl. 9 på morgonen till midnatt. I den avgörande voteringen avslogs reservationerna 1 och 2 med 214 röster mot 103 och 6 nedlagda.

För mig var utgången skrämmande. Det hade varit milt hopp atl i denna demokratiska rådsförsamling i det kristna västerlandet forlfarande vid denna tidpunkt mer än hälften skulle visa sig vara medvetna om livets helgd. Så var icke fallet. Även kristna bekännare, ja, medlemmar av kyrkor och domkapitel frånirädde den bibliska ståndpunkten, sanningen om livets okränkbarhet.

Ell och elt halvt är har gått när vi i dag tar ställning lill frågan ånyo.

Socialutskoitel framför sin mening i betänkandet 20. Sedan det redogjort för alternativen i maj 1974 - atl abortlagen antingen skulle bygga på samma princip som 1938 eller att den skulle ha som utgångspunkt kvinnans egen bestämmanderätt - och konstaterat att riksdagen stannade för det senare alternativet skriver utskollel: "Enligt utskottets mening har någon omsländighel inte inträffat som kan utgöra skäl för riksdagen all ompröva sill ställningstagande i denna fråga."

Därmed avstyrks mitt motionsyrkande atl riksdagen skall begära förslag till ny abortlagstiftning. Ingen har reserverat sig. I del särskilda yttrandet sägs blott alt den tid som förfiutit sedan den nya abortlagen trädde i kraft är för kort för att en omprövning av principerna skall kunna göras.

Jag slår här djupt beklämd.

Visserligen gläder det mig alt utskottet i frågan om tjänsteplikt för läkare och vårdare vid abortingrepp har kommit fram lill en positiv skrivning som Jag hoppas garanterar rätl för sjukhuspersonal atl vägra medverkan. Men abortingreppen fortsäller i samma fruktansvärda omfattning

trots detta.                                                                   Nr 39

I debatten här i kväll har herr Karlsson i Huskvarna talat utan oro.      Tisdagen den Han har sagt alt motionären är ute i ogjort väder. Han har talat om      9 december 1975

en måttlig ökning av antalet aborter. Den uppgift Jag har är att 30 000      -

ingripanden har skett. Varför måste 30 000 barn dö i Sverige? Är inte      Vissa abortfrågor enbart det ökade antalet aborter på filekor som egentligen är barn själva ett faktum som borde ha tvingat oss ansvariga till eftertanke, ja, till insikt om att denna lag inte kan godkännas?

Den kristna kyrkan sade enigt nej till införandet av lagen, och den kristna opinionen har inte förändrats. Tvärtom har övertygelsen om det oriktiga i lagen skärpts. Siffrorna från andra kvartalet delta år, som nyligen har redovisats i pressen, visar en ohygglig frekvens av aborter hos småflickor från 13 år upp lill 16 år. Vad skall dessa människor tänka om oss vuxna och ansvariga när de har nått mogen ålder och inser vad en abort kan medföra av menliga följder - för somliga förvisso obotliga skador. Jag tänker på dem som senare inie kan få barn och vissa andra.

Dessutom har vi som folk inie råd atl mista 30 000 barn om året. Professor Hegeland har nyligen sagl att om tio år står barndaghemmen' lomma på grund av att man kommer att bli barnvänligare i värt land. Om aborttrenden häller i sig kommer också skolorna och lärartjänsterna att hotas. Även om professorn var en liten smula för optimistisk och vissa daghem måste finnas även i framtiden är skadan som vissa barn kan ta av all de inie passar i en sådan miljö dock ringa i jämförelse med de skador som vållas av det dödande i moderiivel som vårl folk ägnar sig ål.

Herr talman! Som kristen och som ansvarig i den lagstiftande församlingen vill jag i dag anföra ännu några ord.

Del är sant att fostrei är en självständig person, en individ, en människa. Det är ingen del av moderns kropp som hon kan bestämma över. Abort är därför brott mol femte budet.

Det är sant all en mor vill föda sitt barn. Hennes innersta vilja, hennes medvetna eller omedvetna lust är att det liv som begynt skall födas. Den mor som handlar emot detta inre bud tar skada av det förr eller senare. Vi måste sträva efter att ge informalion, sträva efter en förändring av vårt samhälle fram emot den situation då fäder och mödrar har denna insikt. Aborterna är frukten av elt tänkande som förgriper sig på heliga normer och omistliga värderingar och i djupaste mening sant mänskligt väsen.

Del är också sant att aborterna innebär risker. Man kan aldrig säga att en abort är något oskadligl eller ofarligt.

Det måsle hävdas alt våra resurser inte får ställas i dödens tjänst. Vår sjukvård, vår medicin, våra läkare och all annan personal på detta område behövs i livets tjänst. Det är sant au cancersjuka kan få vänta för atl de abortsökande är så många.

Jag tror icke, att någon läkare vill utföra abort. Ända till 1968 gällde
läkarregeln också i Sverige: Läkaren skall besinna sin plikt ätt skydda       177

12 Riksdagens protokoll 1975/76:37-39

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa abortfrågor

och bevara människoliv alltifrån dess tillkomst i moderlivet.

Vid en kongress i Oslo 1970 med läkare från mer än 40 nationer framfördes ett uttalande mol fri abort. Jag tror all folkfierlalei i vårt land djupast reagerar mot att våra skattepengar används på detla sätl.

Herr Karlsson i Huskvarna tyckte alt Piteå var etl enstaka fall. Läkartidningen presenterade för elt par år sedan en undersökning bland personalen på en gynekologisk avdelning där man frågade om aborterna. Där stod alt mer än 25 % totalt av all personal någon gång funderat på atl byta arbete. 88 % kände medlidande med fostrei. Har du samvetskval: 62 % på vissa avdelningar. Jag hörde etl föredrag av en person med ledarställning inom sjukvården som sade: Alla borde ha möjlighet atl se ell foster i en rondskål; det är en liten människa.

Om det skulle vara sant atl majoriteten av svenska folket verkligen godkänner lagen i dess nuvarande utformning så ville Jag gräla. Min tro och övertygelse är ännu att folkflertalet icke står bakom den majoritet i riksdagen som den 29 maj 1974 släppte knivarna fritt fram på de ofödda i Sverige. Jag vågar upprepa ur min motion:

"Oron för konsekvenserna av denna biologiskt oriktiga och ur kristet rättsmedvetandes synpunkt förnedrande lag finns öppet uttalad hos mänga och förborgad hos ännu fler. I längden kan inte denna lag bestå om barbariet skall undvikas."

Denna lag måste snarast ersättas av en lag som tillåter abortiva ingrepp endast när uppenbar fara för moderns liv föreligger.

Jag kan väl inte vara ensam om denna min uppfattning här i kammaren? Jag känner mig närmast förlamad. Var befinner jag mig? Kan det vara möjligt atl vårt folk inte längre respekterar livets helgd. Bibelns sanning, Kristi bud!

I så fall är det sent. Man kan inte säga atl det är kulturskymning allenast. Del är natt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till molionen  1274.

178

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Jag begärde ordet närmast för atl uttrycka min förtrytelse över att socialstyrelsen har handlat så som den gjort. Del har nu sagts i många sammanhang, och Jag skall inte upprepa det så myckel.

Socialstyrelsen har nu tillfälle alt ändra mening. Dess remissvar lill JO-ämbetet är ändå inte sista ordet, får vi hoppas.

De som motionerade när propositionen lades fram - Jag tänker bl. a. på motionen av Cari-Eric Lundgren, Stig Alftin och sju andra från broderskapsrörelsen - framhöll att sjukvårdspersonalen inte skall tvingas delta i abortoperation om man har samvetsbetänkligheter av etisk eller religiös art. Jag kan vittna om att det på denna punkt varken förra året eller i år har rätt någon tvekan i socialutskottet. Enigheten har varit fullständig, och såsom jag uppfattar del har det rätt en fullständig enighet också här i riksdagen, vilkel är en kolossal styrka.

Det som förvånar en och gör en närmast förbittrad är att elt av våra

ämbetsverk struntat i vad socialutskottet och riksdagen har sagl. Jag kan inte tänka mig all man gör om den saken. I så fall, säger socialutskottets ordförande, får vi givelvis återkomma med lagstiftning. Jag medger atl det är ett trubbigt instrument, och därför vill vi f n. avböja den metoden. Jag litar också på min erfarenhet från det sociala fältet. När socialstyrelsen har utformat sina råd och anvisningar, är det någonting som man följer i de instanser som är berörda, i delta fall sjukhusförvaltningarna.

Jag skulle kunna nöja mig med detla. Jag vill dock göra en liten kommentar till herr Nilssons i Agnas inlägg. Herr Åkerlind och Jag har fogat ell särskill yttrande lill ulskollels betänkande. Så mycket skulle inte behöva sägas utöver det yttrandet. Vi kan inte följa herr Nilssons motion och inte heller hans argumentation. Vi lyssnade väl alla till hans inlägg med en känsla av alt det var sprungei ur en väldigt stor ärlighet. Vi har därför ingen anledning att ta till någon slorslägga mot hans uppfattning. Men Jag vill upprepa vad jag har sagt lidigare. Följer man herr Nilssons linje, kan man visseriigen klara sitt egel samveie, och man kan genom en enkel lag springa ifrån besvärliga problem såsom riksdagsledamot och myndighet. Man kommer emellertid inte ifrån de problem som finns.

Den internationella statistiken visar att vi, om vi följer den linje som herr Nilsson föreskriver, i allmänhet får ell siörre antal aborter - därtill oftast illegala. Det är en linje som jag inte under några omständigheter kan följa. När lagen antogs hävdade jag i min argumentation den grundinställning som under alla år har gällt beträffande abortlagstiftningen fram till del vi ändrade den. Det var en bra grundinställning, men på vissa punkter kunde man justera den.

Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall till socialutskottets hemställan.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa abortfrågor

Hen ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Romanus framhöll atl del naturligaste kan tyckas vara att rösta med reservationen. Herr Romanus ansåg sig dock inte kunna göra detta, eflersom reservationen inie innehåller någonting om att sjukvårdspersonalen . . .

Här avbröts talaren av herr andre vice talmannen, som erinrade om att ett genmäle måste avse närmast föregående talares anförande.

Herr NILSSON i Agnas (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte tänkt föra någon ingående debatt. Jag vill bara säga med anledning av det herr Svensson i Kungälv senast sade, att om man skulle lagstifta endast när man kunde förutse att det inte skulle förekomma några brott mot lagen, då skulle man inte kunna lagstifta pä något område. Jag medger all man inte kan undkomma illegala aborter, men Jag sade också i mitt förra anförande all vi måste in med information. Jag förutsätter atl bakom ett ställningstagande som det jag

179

Nr 39                 har begärt måste också slå etl folk som inser att vi måste göra förhål-

Tisdappn Hen      landena annorlunda då del gäller våra barns undervisning och fostran

9 december 1975       '' samhällets sätt att la hand om mödrar. En fiicka som skall ha elt

_____________    barn måste känna att hon har en annan utväg än att tillgripa det som

Vissa abortfrågor        i djupaste mänskliga mening sirider mol det hon ändå helst skulle vilja bekänna sig till.

Jag är övertygad om att om del finns absoluta normer och eviga begrepp som t. o. m. för herr Svenssons samvete är rikliga, då är man först och främst bunden därav. Sedan är man tvungen som människa och som ansvarig medlem av ett parlament atl arbeta för atl göra förhållandena drägliga och göra situationen sådan atl de allra fiesta kan efterleva lagen.

Fröken HÖRLÉN (fp):

Herr talman! Ulskoltel har formellt inte lillsiyrki den motion som jag och en rad partikamrater väckl i syfte atl markera vaksamhet i abortfrågan, som ju av oss alla förra året upplevdes som svår alt ta ställning lill och därför angelägen att följa upp. Som herr Romanus nyss påpekat, hindrar dock inte detla att belänkandet är formulerat i samma riktning som molionen, varför inte heller jag på den punkten har något annat yrkande än utskottets.

När del emellertid gäller frågan om sjukvårdspersonalens rätt till befrielse från deltagande i abortingrepp, är jag inte övertygad om att utskottels skrivning räcker till. Utskottet har visserligen beställt en skärpning från socialstyrelsens sida i frågan om atl följa upp förra årets riksdagsbeslut, men efter de underliga turer som socialstyrelsen gjort i detta ärende är jag inte säker på atl utskotiets skrivning kommer all leda till önskat resultat.

Även om alltså utskottets yrkande är starkt vill jag, för att ytterligare driva på ärendet, rösla på reservationen. Skulle en författningsändring bli aktuell, förutsätter Jag alt formuleringen därvid blir sådan all ingrepp där fara för moderns liv och hälsa föreligger inte försvåras.

Hen LARSSON i Öskevik (c):

Herr talman! Jag skall bara säga några få ord i fråga om personalens medverkan vid abortingrepp. Jag anser för min del atl socialutskottet följde en konsekvent linje vid behandlingen av abortfrågan förra årel. Man avstod från alt förorda en författningsreglering beträffande sjukvårdshuvudmännens skyldighet i fråga om utförande av abort, och man avstod från alt förorda en författningsmässig rätt för sjukvårdspersonal att av eliska eller religiösa skäl slippa delta i abortingrepp.

Vi har alltså förutsatt att sjukvårdshuvudmännen kommer alt följa
riksdagens klart uttalade mening, om denna mening blir otvetydigt vida
rebefordrad genom anvisningar från socialstyrelsen. Så har tydligen inte
skett efter riksdagens beslut 1974. Jag förutsätter i likhet med föregående
lalare att del svar till JO som socialstyrelsen avlämnat efter utskotts-
180                   behandlingen inte är sista ordet i delta JO-ärende. Socialstyrelsen bör

inte kunna sälla sig över ett av riksdagen fattal beslut.

Skulle socialstyrelsen i sina anvisningar inte kunna ge klara besked eller skulle ytterligare fall inträffa, där sjukvårdspersonalens rätt all slippa delta i abortingrepp träds för när, anserjag all riksdagen måste ta upp denna fråga till förnyad prövning. Det kan ske inom en snar framtid.

Med detla, herr lalman, yrkar jag för dagen bifall till utskottets hemställan.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa abortfrågor

Fru THUNVALL (s):

Herr lalman! Ärade kammarledamöter! Det var inte min mening att gå upp i den här debatten, trots att jag tidigare har motionerat för friare abort och även ullalat min tacksamhet för den abortlagstiftning som vi har fått. Men när Jag hörde herrar Åkerlind och Fridolfsson och senare även herr Nilsson i Agnas kände jag att jag måste få säga någonting också denna gång.

Jag är trots allt lacksam för att utskotlsmajorileten inte har gått lika . långt i restriktivitet som bl. a. de nämnda herrarna har givit uttryck för. Men jag vill ocksä säga att jag har stor förståelse för socialstyrelsens uppfattning i denna fråga, som baseras på erfarenhet och där man visar medmänsklighet och känsla för kvinnor i en svår situation. För mig förefaller det helt oacceptabeli att en sådan situation som den som uppstod i Piteå skall fä upprepas. Man bör ju kunna begära alt det på varje klinik finns någon som är beredd alt ställa upp vid en abort, något som vi ändå har lagstiftat om. Del borde vara elt minimikrav.

Givetvis skall hänsyn tas till den personal som uttalar vissa önskemål i denna fråga. Men vilka skulle konsekvenserna bli om det blev någonting allmänt all personalen inte deltog i en aborlsituation? Om personalen nekar alt ulföra en abort, då saboteras ju lagen, en lag som för många kvinnor har varit till ovärderlig hjälp i en svär situation. Som kvinna Irorjag mig kunna lala för de mänga olyckliga kvinnor som har befunnit sig i situationer med oönskad graviditet, även om Jag själv - lyckligtvis, får jag kanske säga, efter att ha hört många av de manliga inläggen i denna debatt - inte har varit i den situationen.

Jag ser som en viktig följd av abortlagen atl de illegala aborterna har minskat. Jag ställde mig frågan när Jag lyssnade till debatten här: Är del en återgång till en ökning av de illegala aborterna som man önskar? Herr Svensson i Kungälv tog avstånd från den tanken, och det är jag glad för. Det är inte heller honom jag vänder mig emot. Jag kan inte acceptera en dubbelmoral som den som det här har givits uttryck för. Jag tillhör svenska kyrkan, jag är även kvinna och medmänsklig.

Utskottets ordförande sade att frågan skulle följas upp och atl man kunde tänka sig atl återkomma nästa år. Det skall också jag be att få göra.

Herr FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Fru Thunvall överraskade mig verkligen. Nu uttalade

181

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa abortfrågor

hon förståelse för socialstyrelsens agerande. Herr Svensson i Kungälv har givit uttryck för sin förbittring över socialstyrelsens agerande, och jag delar denna hans inställning. Också talare från andra partier har uttalat sin förvåning över socialstyrelsens handlande. Sedan finner fru Thunvall att socialstyrelsen nog i stort sett agerat korrekt. Socialdemokraterna är i denna fråga etl kluvet parti.

Men vad som är mest anmärkningsvärt i fru Thunvalls inlägg var att hon började lala om dubbelmoral när vi som pläderar för reservationen vill slå vakt om samvetsfriden, den mänskliga rättigheten atl även på detta område följa sitt samvete. Det är Ju det frågan gäller. Det gäller inte fier eller färre aborter, fru Thunvall, utan om läkare och annan sjukvårdspersonal skall tvingas att mot sitt samvete utföra abonoperationer. Fru Thunvall talar om en helt annan sak.

Jag lycker att reservationen, som är sä klart och enligt min mening sansat formulerad, i kväll borde biträdas av en majoritet, eftersom många har uttalat sin förståelse både för frågans allvar och för hur den skall handläggas.

Fru THUNVALL (s) kort genmäle:

Herr talman! Nej, jag är väl medveten om vad ärendet nu gäller, herr Fridolfsson, och Jag ställde ocksä frågan vilka konsekvenserna skulle bli om man skulle driva resonemanget lill sin spets, dvs, om all personal skulle ställa sig bakom den uppfattning som herr Fridolfsson nu talade för. Dä skulle ändå den lag som vi nu skall anta vara hell förfelad.

Alt vårt parti skulle vara kluvet i denna fråga är vidare för mig något hell främmande. Vi har kunnat ha olika uppfattningar i denna fråga. Jag har för min del lidigare givit uttryck för en liknande syn pä dessa frågor som den som Jag nu gjort mig till talesman för, och den överensstämmer såväl med vad socialdepartementet sade som med vad socialstyrelsen uttalat. Jag är inte helt ensam om min inställning.

182

Hen ÅKERLIND (m):

Herr lalman! Jag ber kammarens ledamöter om tillgift för atl jag lidigare i min replik riktade mig lill en annan lalare än den genmälet avsåg. Vad Jag hade tänkt säga till herr Romanus var följande. Han hade nämnt att det för honom visserligen kunde framstått som naturligt atl rösta för reservationen men att han inte kunde göra det därför att reservationen inte innehåller något om att sjukvårdspersonalen inte skall vägra medverka när del gäller abortingrepp som är nödvändiga för atl undvika fara för moderns liv eller hälsa.

Jag vill lugna herr Romanus med alt det inte heller i den del av utskottsbetänkandet som vi reservanter anser bör ersättas med reservationens text finns någon skrivning om detta. Resonemanget härom finns i den del av betänkandet som vi alla i utskottet är överens om. Herr Romanus kan alltså lugnt rösta för reservationen, om han finner det naturligt.

Sedan vill Jag bara beklaga att fru Thunvall inte har förståelse för     Nr 39
sjukvårdspersonalens önskemål om och rätt till samvetsfrihet som andra     Tisdagen den
talare i debatten har pläderat för.                                     9 december 1975

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Så enkelt är det inte som herr Åkerlind nu vill göra det. Yrkandet i reservationen innehåller ju bara en beställning om en rätt till befrielse från att utföra abortingrepp, utan det nödvändiga förbehåll som jag har nämnt.

Jag vill också framhålla alt Jag ansett det vara mest värdefullt för sakfrågan, om socialutskottet velat skärpa sina formuleringar i förhållande till vad som uttalades förra året. Det har utskottet också gjort, och om man arbetar för en skärpning av utskottets slåndpunklstagande kan man i det läget inte rösta för reservationen. Det borde väl herr Åkerlind kunna förstå.

Vissa abortfrågor

Hen ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Romanus menar all han när han står bakom utskottets hemställan inte kan rösla för reservationen. Del är naturiigtvis en saklig motivering. Men om man anför att det i reservationen saknas ett uttalande om att man anser att det är en skyldighet för sjukvårdspersonalen att medverka när del är fara för moderns liv eller hälsa, är del inget som helst skäl för avslag. Det var dock detta som herr Romanus gjorde i sitt första inlägg.

Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Det har omvittnats här, inte minst av herr Karlsson i Huskvarna, atl det inte har varit några siörre praktiska problem. Det enda som dykt upp är fallet i Piteå. Alltså skall vi kunna lugna fru Thunvall med att säga all man inte behöver dra ut konsekvenserna ända lill deras yttersta punkt, därför att det hela inte kommer att gå dithän. Jag tror att man kan se del sä praktiskt.

Däremot måste vi naturiigtvis slå vakt om den enskilda människans - i det här fallet sjukvårdspersonalens - samvete. Vi får inte Ivinga dessa människor att göra någonting som de inte vill. Det har också sagts i utskottsbetänkandet att det kan vara ofördelaktigt även för kvinnan att ivinga personal all göra det den innerst inne inte vill göra. Jag tror att man måste hälla mycket starkt på denna samvetsfrihet, och jag tror att man kan göra det ulan atl krångla till del hela alltför mycket.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1274 av herr Nilsson i Agnas, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad.

183

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Varningstext och Innehållsdeklara -tion på tobaksvaror

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerlind begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandel nr 20 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Carlshamre och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Åkerlind begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 211

Nej -   79

Avstår -    11

§ 7 Varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror

Föredrogs socialutskotlets betänkande 1975/76:22 med anledning av propositionen 1975/76:49 med förslag till lag om varningstext och innehållsdeklaration på lobaksvaror jämte moiioner.

184

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! År 1968 begärde riksdagen all en ulredning skulle tillsättas med uppgift alt lägga fram dokumentation om tobakens skadeverkningar och ett handlingsprogram för att komma till rätta med dem. Del är sju år sedan.

År 1970 upprepade riksdagen sin begäran. Försl i mars 1971 fick socialstyrelsen av regeringen i uppdrag att lägga fram en ulredning om tobakens skadeverkningar. Den tillsattes pä hösten samma år. 1973 framlades socialstyrelsens tobaksutredning - för ungefär två och ett halvt år sedan. År 1974 begärde riksdagen på förslag av socialutskottet alt förslag på grund av tobaksuiredningen skulle framläggas ulan dröjsmål.

Uiredningens material har sedan undergått någonting så ovanligl som två remissomgångar, så man har verkligen tagit tid på sig att behandla frågan. I våras gavs ändå till sist utskottet intrycket alt i höst skulle det komma en proposition, grundad på tobaksuiredningen och remissyttrandena över den. Socialstyrelsen skulle få 2 milj. kr. till informa-

tionsverksamhet om tobaksfrågan för innevarande budgetår, och arbeiet skulle sättas i gång snarast möjligt.

Den proposition som vi nu behandlar är mot denna bakgrund en besvikelse. Den innehåller inget förslag lill ålgärdsprogram utan bara etl förslag lill en lag om märkning av lobaksvaror. Den innebär inte någon snabb igångsättning av informationskampanjen. I stället föreslår man atl denna kampanj skall knytas till ikraftträdandet av lagen om märkning av tobaksvaror, och detla ikraftträdande skjuts dessutom upp till den I januari  1977.

Propositionen inger farhågor för att kampanjen skulle bli något slags engångsinsats i anslutning till den nämnda lagen. Vidare finns del formuleringar i propositionen som ger etl intryck av atl man skulle länka sig en sammankoppling av informationen om tobak med informalion i alkoholfrågan.

Del är mol denna bakgrund inte förvånande atl del har väckts motioner i anslutning till propositionen - motioner med en bred förankring här i riksdagen.

Utskollel har vid behandlingen av motionerna stått fast vid sina lidigare intagna ståndpunkter. Det är inte heller förvånande - i varje fall inte för mig - och det borde ha varit möjligt för socialdepartementet att förutse denna utveckling. Det är ett enhälligt betänkande som framläggs. Från de synpunkter som har framförts i den motion jag har varit med om att utarbeta innebär utskottets slåndpunklstagande stora framsteg i förhållande lill propositionen. Även för andra motionärer bör det vara möjligt atl se saken på samma sätt.

Låt mig bara sammanfatta de här förändringarna i några punkter.

1.    Ulskoltel beklagar att regeringen inte nu har lagt fram ell mer utförligt program mot tobakens skadeverkningar. Utskottet anser det oundgängligen nödvändigt alt ett sådant program snarast presenteras för riksdagen.

2.    Utskottet stryker under atl programmet bör vara av långsiktig natur, alltså inte någon korttidsinsats. Det bör grundas pä lobaksulredningens förslag och remissyttrandena över del.

3.    Tyngdpunkten i åtgärdsprogrammet skall enligt ulskoltel ligga på omfattande och allsidiga informationsåtgärder. Därmed ger utskottet de rätta proportionerna åt den lag om märkning av tobakspaket som nu föreslås, och som i och för sig innebär ett framsteg.

4.    I stället för att informationskampanjen skall skjutas upp till den 1 januari 1977 uttalar utskottet att det är viktigt alt en i förhållande till nuläget avsevärt utvidgad information kommer till stånd snarast möjligt. Socialstyrelsen bör därför enligt ulskoltels förslag få medel redan nu för att sätta i gång den verksamheten. - Jag kan också tillägga att under utskottsbehandlingen har det klargjorts all någon sammankoppling av tobaksinformation med information i alkoholfrågan inte är avsedd.

5.    I motionen hade vi begärt att 2 miljoner skulle anslås under innevarande budgetår, i enlighel med det som utskottet uttalade i våras.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Varningstext och Innehållsdeklaration på tobaksvaror

185

13 Riksdagens protokoll 1975/76:37-39

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Varningstext och innehållsdeklara -tion på tobaksvaror

186

Eflersom nu halva budgetåret har gått beslöt utskollel alt under hand inhämta hur mycket pengar socialstyrelsens hälsovårdsupplysnings-nämnd och NTS - Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkningar - anser sig kunna använda under resten av budgetåret. Hela det beloppet skall man få enligt ulskoltels förslag, dvs. 700 000 kr. i form av ell reservationsanslag. Självfallet har jag inte något krav pä atl man skall dela ut ett högre anslag än vad de som skall använda det anser sig ha behov av. I stället vill jag bara ytterligare påpeka att utskottet ullalar att arbetet skall riktas in på en anslagsnivå för nästa budgelår av storleksordningen 2 milj. kr.

Angående själva lagen om märkning av tobaksvaror vill jag bara nämna etl par punkter.

1.    Utskottet avstyrker molionsförslaget atl lagen skall träda i kraft redan den I juli 1976, som utredningen ursprungligen hade föreslagit, och ansluter sig till propositionens förslag om den I januari 1977. Visserligen tycker Jag att man tar alltför stor hänsyn till lobaksindustrins bekymmer genom det här beslutet - lagförslaget kommer ju knappast som någon sensation för industrin, och det borde ha varit möjligt för den att förbereda sig bättre för ett genomförande - men jag har accepterat förslaget eftersom den viktigaste synpunkten i molionen från herr Sellgren har uppfyllts, genom att propositionens förslag att man skulle koppla ihop informationskampanjen med lagens ikraftträdande har avvisats. Informationen kan alltså påbörjas tidigare.

2.    Motionsförslagen om att lagens märkningsplikl också skall omfatta sädana tobaksvaror som inte röks - snus och tuggtobak - tillstyrks av utskottet. Det är bra, eftersom annars uppfattningen kunde sprida sig atl snus och tuggtobak ärofariiga. Vi vet au det aren felaktig uppfattning, och utskollel pekar särskilt på risken atl användningen av snus sprider sig bland skolungdom.

3.    Utskottet vill inte gä in på alla detaljer i tillämpningen av lagen, men utskollel önskar all socialstyrelsen skall pröva möjligheten att kräva atl innehållsdeklarationen av tobaksvarorna inte bara skall meddela all tobaksrök innehåller koloxid ulan också ge uppgifter om koloxidhallen i röken. Utskollel hänvisar där till vad NTS har sagl i sitt remissyttrande över lagförslagel när del gäller vilka tekniska metoder som finns för att mäta hallen av koloxid, som ju är ett av de farligaste ämnena i tobaksröken.

Herr lalman! Utskottets hemställan är formulerad så alt de fiesta motionsyrkandena formellt avstyrks, trots alt de i praktiken i långa stycken är tillgodosedda. Jag har därför velat peka på de mycket påtagliga resultat som har uppnåtts under utskottets behandling, för atl inte personer som är ovana vid att läsa riksdagstryck skall få ett felaktigt intryck av resultaten.

Till slut skall jag i all vänlighet be att få uttrycka den förhoppningen, all man inom socialdepartementet skall studera utskottets betänkande mycket noga och ta hänsyn till vad utskottet har anfört, när man nu

går att utforma det program mot tobaksskadorna, som utskottet begär skall framläggas snarast möjligt. Då slipper utskottet nästa gång göra lika många ändringar av regeringens förslag, som det har varit nödvändigt att göra vid behandlingen av den här propositionen. Motiveringen för detta råd är inte bara att utskottets och riksdagens intentioner skall följas, ulan motiveringen är självfallet framför allt alt tobaken är vår största hälsofara, som åriigen skördar fiera gånger så många liv som trafikdöden. Det måsle bli slut på den långrotning inom kanslihuset som har gjort det nödvändigt för riksdagen att upprepade gånger anta ullalanden för att driva på och få fram några handlingar som svarar mot del här stora problemels allvar. Jag ber alt få yrka bifall till utskottets förslag.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Varningstext och Innehållsdeklaration på tobaksvaror

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Jag beklagar alt flera ärenden i dag har gett mig anledning att begära ordet, men jag skall försöka fatta mig myckel kort.

Om en proposition har varit lill besvikelse har det sannerligen varit den som ligger som grund för detta betänkande. Det var en stor förväntan som hade växt genom den utredning som var så känd, att den t. o. m. hade observerats i Sovjet - del kom under adressen Riksdagen, Stockholm, Sverige, i början av december i fjol ett brev, daterat i Moskva den 25 november och skrivet av en rysk journalist som hade läst en artikel i tidningen Sovjetskaja Rossija. Artikeln visade att man där hade fått för sig att vi Sverige redan hade förverkligat vissa goda planer, som skulle ha resulterat i att de som var födda är 1975 inte ens skulle få lära sig vad nikotin var för någonting. Man hade alltså i Sovjet fattat den här utredningens förslag så, alt det redan var fastställt och anlaget av riksdagen - något som kan hända i vissa andra länder med ell annal styrelsesyslem än vårl.

Nu har alltså proposilionen kommii, men jag lycker alt den är mycket mager. Nog är del bra all sälla etiketter med beteckningen "Gift" på paket som innehåller tobaksvaror, men jag undrar vilken rökare som inte redan vel atl innehållet är giftigt och farligt, och när det gäller barn och ungdomar och andra kategorier som bör informeras om delta tror jag atl man bör gå fram på andra vägar. Jag har därmed naturligtvis ingenting atl erinra mot atl man skriver så på paketen, men all bara föreslå detta är en för liten åtgärd.

Däremot uppfattar jag del betänkande som nu föreligger såsom myckel positivt, och Jag kan instämma i det mesta som herr Romanus lidigare har sagt här.

Jag hoppas all kammarens ledamöter lagt märke lill en artikel i Svenska Dagbladet i dag med rubriken "Undvik cancer genom alt rensa upp miljon". Där säger en nobelpristagare, medicinpristagaren Baltimore: "Vi är alla övertygade om atl lungcancer orsakas av cigarretter." Bara denna övertygelse, som såvitt jag kan förstå väl är vetenskapligt bevisad, borde göra all åtminstone vuxna människor med självkontroll och tankeför-

187

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Varningstext och Innehållsdeklara-tion på tobaksvaror

måga ögonblickligen skulle sluta röka och i stället försöka bli goda föredömen på del området. Men man kanske inte bör begära så myckel.

Jag har i samband med propositionen väckt en motion vari jag har begärt ulredning av tobaksrökningens inverkan pä icke-rökare. Bland del mest beklämmande då del gäller rökningen är att de som själva är rökare inte inser att vi som inte röker kan fara illa av röken. Jag är så tolerant all jag kan unna en människa som efter moget övervägande har kommit till slutsatsen att hon vill röka att också göra det - och det kan vi ju inte heller förbjuda - men jag lycker atl det dä också borde vara självklart att en rökare som befinner sig i ett rum tillsammans med icke-rökare inte bör röka där. Då bör den som röker länka på atl det faktiskt också finns människor som kan bli sjuka av att inandas tobaksrök! Det talas i dag på vetenskapligt håll om "passiv rökning" såsom farligare för dem som inandas röken. Röken är alltså farligare atl inandas för dem som inte röker utan är "passiv" och får i sig röken på del sättet än vad röken är för den som själv är rökare och kanske har siörre motståndskraft -till en lid åtminstone.

Dessutom harjag bevis för att vissa människor med allergier blir allvarligt sjuka och t. o. m. riskerar anfall som kan sluta med deras död. Då tycker jag att åtminstone vuxna människor - människor som rent av har fått förtroendet all tillhöra ell parlament - självfallet inte skall röka när andra som inte röker är närvarande.

Under den senaste liden harjag också med beklämning iakttagit hur det är på tågen, t. ex. i trafikrestaurangerna. Jag måste säga att jag längtar efter en kopp kaffe när jag kommer från Norriand på morgonen, men jag kan faktiskt inte gä in i den vagnen där servering sker. Även vid bord intill fönster där det står skrivet att rökning undanbedes sitter nämligen vuxet folk och röker som om ingenting hade hänt. Det är djupt beklagligt.

Jag hoppas all del skall ske en ändring och atl del betänkande som nu föreligger skall betyda au utvecklingen går snabbi emot det rökfria samhälle som journalisten i Moskva trodde alt vi redan befann oss i.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Jag vill inledningsvis säga all det inte behövs någon översättning eller något förtydligande av vad utskottet har skrivit, som herr Romanus talade om, utan där är mycket klart utlrycki vad vi menar.

Jag kan fatta mig myckel kort i sakfrågan, eftersom utskottet är enhälligt. Vi har gjort några avsteg från propositionen, men det ger kanske inte anledning lill så kritiska lankegångar som herr Romanus förde fram, eftersom vi under alla förhållanden hade atl vänta en proposition till våren. När vi nu inte fick den i höst tyckte vi i utskottet atl det fanns anledning att understryka, atl vad vi sagl tidigare borde efterlevas redan nu. Därför har vi inlagil den ståndpunkt som vi nu redovisar.

Utöver vad som antytts lidigare vill jag påpeka att under utskottets överläggningar med experter i asbestfrågan har professor Carlens mycket

tydligt påvisat det inbördes förhållandet mellan tobaksrökning och lungcancer. Detla och åtskilligt mera i fråga om skadeverkningar på rökares hälsa och ekonomi gör all utskottet liksom i våras när det gäller lo-baksfrågan slår enigt i sitt uppträdande. Vi pekar på att det är angelägel att man försöker göra vad som är möjligt för all nedbringa tobakskon-sumiionen och framför alll atl man ser lill, alt man ger information om dess skadeverkningar. Del är naturligtvis för mycket begärt atl de tongångarna skall gå fram till de mera inbitna rökarna, utan informationen får väl i första hand riktas till ungdomen, som inte har börjal befalla sig med rökning.

Tonvikten i det här betänkandet ligger bl. a. på varningstexter och innehållsdeklaralioner på förpackningar lill lobaksvaror. Uppriktigt sagl irorjag personligen inte all det betyder något nämnvärt, men jag anser å andra sidan atl det inte finns något bättre medel jusl nu, och därför har jag också tillstyrkt det förslaget.

Utskottet är alliså enigt. Jag anbefaller också riksdagen all besluta i enighetens tecken.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Varningstext och Innehållsdeklara -tion på lobaksvaror

Hen ROMANUS (fp):

Herr lalman! För alt undvika missförstånd vill Jag understryka, alt Jag alls inte avsåg all översätta eller omtolka belänkandet på något sätt. Vad jag ville göra, var all lyfta fram motiveringarna för ett antal väsentliga ståndpunkistaganden, som jag återgav. Jag har nämligen ofta mött den invändningen från människor utanför riksdagen, när de tittar på ell utskottsbetänkande och läser yrkandena: "Ja, men ni avstyrker ju allting. Det här är väl ingenting." Men om man läser motiveringarna också, ser man atl utskottet har gjort en rad ställningstaganden av mera aktivt innehåll än propositionen, utöver de yrkanden som också finns om anslagshöjning och ändring av propositionen på vissa punkter. All peka på detta var syftet med mitl inlägg.

Den kritik som jag framförde, var givetvis min personliga kritik, utöver beklagandet i utskottets motivering av all proposilionen inte innehåller elt program. Och denna min personliga kritik framfördes nalurliglvis mot bakgrund inte bara av den här proposilionen ulan av hela frågans utveckling. Från riksdagens första begäran 1968 till dess regeringen uppdrog åt socialstyrelsen atl lillsälla en utredning tog del tre år. Sedan tog det nästan ett hell år innan socialstyrelsen tillsatte utredningen. Och när sedan uiredningens betänkande förelåg, tog del ytteriigare nästan etl år innan regeringen fick del av resultaten, ty betänkandet skulle först remitteras inom socialstyrelsen. Därefter har regeringen remitterat betänkandet. Nu är det alltså två och elt halvt år sedan utredningens förslag framlades, och vi har ännu inte fått någon proposition på grundval av de förslagen.

Det är detta som är bakgrunden lill min kritik, som jag inte begär atl herr Karlsson i Huskvarna skall instämma i. Men jag tycker väl inte heller att han bör ta avstånd från kritiken, eftersom fakta är så tydliga

189

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Varningstext och Innehållsdeklara -

och eflersom regeringens handlande strider så mol vad utskottet och riksdagen gång pä gång har sagt. Men om det nu är meningen all vi skall få en proposition i början av våren nästa är - utskottet harju sagt att det är oundgängligen nödvändigt att proposition framläggs snarast - så skall väl inte Jag bråka vidare om vad som har hänt utan bara notera att det verkligen är lur atl regeringen inte behandlar alla riksdagens

tion på tobaksvaror    beslut på detta sätt.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Jag medger alt behandlingen inte precis har gått med snälltågsfarl. Men å andra sidan är detta en komplicerad fråga. Man vet väl egentligen inte hur man skall nä effektiva resultat. Mot den bakgrunden får vi väl se det förhållandet all ärendet har tagit lid. Men när riksdagen nu kommer alt enas om kraftlagen hoppas Jag alt del också kommer att avsätta resultat.

Överläggningen var härmed slutad.

Ulskoltels hemställan bifölls.

§ 8 Föredrogs Socialutskottets betänkande

1975/76:25 med anledning av propositionen 1975/76:69 med förslag lill lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)

Kulturutskollets betänkanden

1975/76:20 med anledning av proposilionen 1975/76:35 om ändring i

lagen (1971:139) om försöksverksamhet i fråga om ordningen för vissa

kyrkliga förrättningar 1975/76:21  med anledning av proposilionen 1975/76:36 med förslag lill

lag om andra allmänna gudstjänster än högmässa, m. m. 1975/76:23 med anledning av propositionen 1975/76:38 om ändring i

kyrkolagen 1975/76:24 med anledning av propositionen 1975/76:25 med förslag om

tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 i vad avser

kuliurändamål m. m. 1975/76:25 med anledning av motion om granskningen av stiftsnämnds

förvaltning av kyrklig Jord

Trafikutskottets betänkande

1975/76:10 med anledning av proposilionen 1975/76:73 om kultur- och fritidsverksamhet inom handelsfiollan jämte molion

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

190

Pä förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta

behandlingen av på föredragningslistan återstående utskoiisbetänkanden till morgondagens sammanträde.

§ 9 Om personalförstärkning vid skolor och förskolor i områden med många invandrarbarn

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordet för att besvara fru Lantz (vpk) den 27 november anmälda fråga, 1975/76:132, lill fru statsrådet Leijon, och anförde:

Fru Lantz har frågat statsrådet Leijon om hon har uppmärksammat behovet av förslärkl satsning på personal vid skolor och förskolor i områden där många invandrarbarn finns. Frågan har överlämnats lill mig för besvarande.

På skolans område har sedan en följd av är omfattande förstärknings-insatser gjorts för invandrarbarn. I grundskolan finns sålunda särskilda resurser för undervisning i hemspråket, studiehandledning på hemspråket och stödundervisning i svenska. Inom ramen för anslaget Särskilda ål-gärder på skolområdet kan kommuner ansöka om extra resurser bl. a. för åtgärder för invandrarbarn.

En arbetsgrupp inom kanslihuset har i höst lagt fram förslag om åtgärder för invandrarbarnen i förskola, grundskola och gymnasieskola. Förslaget remissbehandlas f n. Gruppen har funnil alt kostnaderna för extra insatser för invandrarbarn i grundskolan läsåret 1974/75 uppgick till ca 90 milj. kr. Därtill kommer ca 3,5 milj. kr. från anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet. Regeringen har i tilläggsbudget I föreslagit att detla anslag höjs från 30 till 39 milj. kr., varvid ytterligare insatser bör komma invandrarbarnen lill del.

Behovet av förstärkta insalser för invandrarbarn har sålunda i hög grad uppmärksammats av regeringen.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

0/77 personalfÖr-.stärkning vid skolor och förskolor i områden med många invandrarbarn

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Man kan konstatera att invandrarfamiljer är koncentrerade till vissa kommuner och till vissa kommundelar. Ofta bor invandrarna i föga attraktiva områden både i etniskt och socialt avseende. Områdena uppvisar en socioekonomisk och åldersmässig segregation. Del är snabbt uppbyggda områden med många unga familjer och många ensamstående försörjare. Människorna har inte själva valt all bo i dessa områden utan har mer eller mindre tvingats bosätta sig där.

I dessa områden uppstår en massiv problemalik, och för atl avhjälpa ell sådani bostadsområdes brister krävs insalser på skilda samhällssektorer. Det behövs en annan typ av samhällsplanering, en annorlunda inriktad bostadspolitik, en annan lokalisering av arbetsplatserna. Ökade insatser på barnomsorgens område måsle göras. För närvarande förstärks i all välmening segregationen vid daghemmen, därför alt invandrarbarnen i dessa områden av naturliga skäl prioriteras vid fördelning av platserna;

191

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

0/77 personalförstärkning vid skolor och förskolor i områden med många Invandrarbarn

jusl dessa barn har s. k. särskilda behov av kommunal barnomsorg. Det blir med andra ord en anhopning av barn med särskilda behov på daghemmen i dessa områden, och därmed försvåras försöken lill integrering. Fler daghem måste alltså byggas.

Även utbildningspolitiskl krävs särskilda åtgärder i dessa områden. I västra Flemingsberg i Huddinge är 80 % av lågsladiebarnen invandrarbarn. Del är förstås en myckel svår situation både för kommunen, för skolpersonalen och inte minst för invandrarbarnen. Det fattas lärare. Hur rekryteras för övrigt lärare lill kurdiska, assyriska och serbokroatiska barn? Och hur får dessa barn sin hemspräksträning, som är så viklig, ordnad? Hur skall tillgången på läromedel för dessa barn klaras?

Skolöverstyrelsen utfärdar inga normer i fråga om lokalbehov för invandrarbarn. Del är självklart att stora grupper som det här är fråga om ställer krav på speciella utrymmen i skolan. Skolorna är byggda för svenska barns behov och inte för invandrarbarns behov.

Det skulle vara intressant atl höra vad statsrådet har att föreslå av konkreta lösningar. Det är inte bara invandrarbarnen själva som blir missgynnade när 80 % av lågsladiebarnen är invandrarbarn utan även de svenska barnen får naturligtvis problem.

Del ankommer inte på kommuner atl säga nej till invandrare, och det vore i allra högsta grad olyckligt om sä skedde, men kommunerna måste få hjälp och stöd i skilda avseenden från statsmakten för all klara av de problem som följer pä en stark ström av invandrare lill en kommun.

192

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Som Jag sade i mitt svar har jag bett en arbetsgrupp inom kanslihuset gä igenom invandrarundervisningen för barn i förskola, grundskola, och gymnasieskola. Vi har fåll förslagen från arbetsgruppen, och de remissbehandlas nu. Fru Lantz fär alltså lugna sig tills detta arbete är slutfört och vi kommer tillbaka lill riksdagen med förslag.

Fru LANTZ (vpk):

Herr lalman! Frågan hur kommunerna skall klara invandrarproblemen är inte i första hand en ulbildningspolilisk fråga ulan än mer en bostadspolitisk, socialpolitisk och invandrarpolitisk fråga. Jag hade ocksä ställt frågan till del statsråd som kommit att handha invandrarfrågor, för all få en mera allsidig belysning av problematiken. Det som fru Hjelm-Wallén här har redovisat är givetvis välkomna åtgärder, men det behövs, också helt andra åtgärder, och del harjag försöki påvisa här i debatten.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om visst skolkonsertprograms förenlighet med kravet på objektivitet i skolundervisningen

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordet för atl besvara herr Strindbergs (m) den 4 december anmälda fråga, 1975/76:140, lill herr utbildningsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Strindberg har frågat utbildningsministern om han anser atl Rikskonseriers skolkonserliurné "Kåkvisor" står i överensstämmelse med de krav på objektivitet som man har rätt att ställa på undervisningen i skolan. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Del ankommer inte på mig atl göra uttalanden om enskilda läromedel eller inslag i undervisningen. Enligt läroplanen skall undervisningen vara objektiv, dvs, saklig och allsidig. En absolut objektivitet vid behandlingen av värderingsfrågor är, vilkel också framhålls i läroplanen, inte möjlig att uppnå. Även kontroversiella synpunkter och inslag kan föras in i undervisningen, vilka inte behöver uppfattas som sakliga av alla. Kravet på allsidighet blir i sådana sammanhang särskill aktuellt. Skolan är skyld ig alt se lill alt olika uppfattningar balanseras mol varandra, att den ena uppfattningen inte favoriseras framför den andra. Kravet på allsidighet innebär vidare alt skolan under de förutsättningar som läroplanen anger skall förhålla sig neutral lill det som skildras.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Om visst skolkon-serlprograms förenlighet med kravet på objektivitet 1 skolundervisningen

Hen STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag ber atl få tacka statsrådet för svaret, men jag måste säga atl det är något förvånande. Statsrådet konstaterar att frågan har överlämnats lill henne för besvarande, och i nästa mening fastslår statsrådet: "Del ankommer inte på mig att göra ullalanden om enskilda läromedel eller inslag i undervisningen." Får jag fråga statsrådet: På vem ankommer del dä? Och skulle jag kunna vänta mig ett svar från den på vilken det ankommer alt ge etl besked i denna fråga?

Jag har under mer än femton års arbete i kommunal skolstyrelse och i landsiingssammanhangsetl myckel vinklat undervisningsmaterial, men det som Rikskonserler här har gjort sig skyldig till övergår allt vad Jag har sett tidigare. Jag utgår från all statsrådet har lagit del av det material som Rikskonserter turnerar med. Jag har i och för sig ingenting emot texten i dessa "Kåkvisor", för den skildrar nalurliglvis det liv som levs inom fängelsets murar, men i övrigt reagerar jag våldsamt mot materialet, och Jag är inte ensam om all göra det.

Lål mig hänvisa statsrådet lill alt det i läroplanen för grundskolan, Lgr 69, står alt läsa: "Samspelet mellan skola och samhälle måste vara sådant, atl skolan med silt arbete inte endast utgör en funktion, som svarar mol samhällets aktuella behov, ulan också på lång sikt blir en positivt skapande kraft i samhällsutvecklingen."

Jag kan för min del inte anse all Rikskonserlersskolkonseriiurné"Kåk-visor" kan medverka lill alt skolan blir en positivt skapande kraft. Tvärtom! I del tryckia häftet med studiematerial om lagar och kriminalvård

193

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

Om llllämpningen av skolöverstyrelsens anvisningar beträffande läromedel för sexual- och samlevnadsundervisningen

skriver man bl. a. följande: "De klasser som har gemensamma intressen och är starkast är också de som skriver lagarna." Detta anser jag är en närmast upprörande vinkling. Lagarna är - eller vill statsrådet påstå något annat efter ett mer än 40-årigt socialdemokratiskt regerande? - skrivna från den absolut grundläggande uppfattningen om allas likhet inför lagen. De är inte skrivna för klasser med gemensamma inlressen.

Låt mig gå vidare i texten. Man gör en jämförelse för all se hur lagarna är skrivna och konstaterar under rubriken Dessa handlingar är brott säger lagen": Snalteri, misshandel, bedrägeri, utpressning. - Detla är bara några på måfå plockade exempel. Under rubriken "De här handlingarna är reglerade av lagar men anses inte som brott" räknar man upp prishöjning, företagsvinst, avskrivningar (skattetekniskl fiffel), privat mark-ägande osv. Jag anser att här är vinklingen än mer upprörande. Allt detta är enligl lag godkänt, exempelvis avskrivningar. Det finns inte ens etl frågetecken när man inom parentes skriver "skattetekniskl fiffel".

Om det är någon som borde gripa in mot elt material i skolan av den här arten är del väl ulbildningsdeparlemenlet.

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr lalman! Jag trodde atl herr Strindberg som riksdagsman kände lill alt beslut över enskilda läromedel och olika inslag i undervisningen inte fallas vare sig i departement, regering eller riksdag utan lokalt. Herr Strindberg bör alltså vända sig lill den skolstyrelse det rör sig om, den skolledare som har beslutat eller de elever som gemensamt har beslutat att använda ell enskilt läromedel som inslag i undervisningen. Del är inte här i riksdagen som vi skall ta ställning till detta.

Hen STRINDBERG (m):

Herr lalman! Jag lycker alt jag som enskild riksdagsman är i min fulla rätt att fråga ansvarigt statsråd när jag anser atl man ute i kommunerna utnyiljar läromedel som inie på någoi sätt står i rimlig relation till de krav som vi har rätl alt ställa pä skolan och dess undervisning. Det ärju ändå med skattepengar som vi finansierarden här verksamheten. Jag skall inte citera herr Hermansson - i varie fall inte ordagrant - men jag tycker atl någon ordning får det vara i skolan också.

Överläggningen var härmed slutad.

§11 Om tillämpningen av skolöverstyrelsens anvisningar beträffande läromedel för sexual- och samlevnadsundervisningen

194

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordet för att besvara herr West-bergs i Ljusdal (fp) den 4 december anmälda fråga, 1975/76:144, till herr utbildningsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Westberg i Ljusdal har frågat utbildningsministern

vilken åtgärd han anser sig kunna vidta för alt skolöverstyrelsens anvisningar beträffande läromedel för sexual- och samlevnadsundervisning tillämpas. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det på mig alt besvara frågan.

Jag vill först erinra om all beslut om inköp eller förhyrning och användning av läromedel fattas av de lokala skolmyndigheterna. Läromedel i samhällsorienterande ämnen är underkastad objektivitetsgranskning. Granskningen utförs av skolöverstyrelsens läromedelsnämnd. Centrala läromedel i dessa ämnen, vilka inte objekiivitetsgranskats eller inte godkänts vid sådan granskning, får inte användas i undervisningen.

Skolöverstyrelsen har enligt sin instruktion både möjlighet och skyldighet atl ge upplysningar och råd i olika pedagogiska frågor. Så har t. ex. skelt i fråga om den film som nämnts i herr Westbergs fråga.

Jag delar den uppfattning som dåvarande utbildningsministern Ingvar Carlsson gav uttryck för i riksdagen den 16 mars 1972 att "man måste fästa myckel stort avseende vid när skolöverstyrelsen yttrar sig och gör uttalanden i frågor av denna art". Jag vill dock påpeka att anvisningarna är all se som rekommendationer till kommunerna, som ytterst har att besluta i läromedelsfrågor. Det finns ingen anledning för mig all frångå denna princip.

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

0/77 tillämpningen av skolöverstyrelsens anvisningar beträffande läromedel för sexual- och samlevitadsunder-visningen

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr lalman! Jag ber först atl få tacka statsrådet Hjelm-Wallén för svaret.

Den fråga jag ställt har vittgående principiella aspekter såväl i vad gäller läromedelsgranskningens innebörd som beträffande elevens rätt till integritet.

Del är inte möjligt att mera ingående diskulera dessa ting inom den tidsram som frågeinstitutel ger. Men på den fråga del närmasl gäller - Vilken åtgärd anser sig statsrådet kunna vidla för att skolöverstyrelsens anvisningar tillämpas? - har jag fått elt svar som gör mig förvånad och något bekymrad.

Statsrådet säger: "Jag vill dock påpeka all anvisningarna är atl se som rekommendationer lill kommunerna, som ytterst har att besluta i läromedelsfrågor." Är det riktigt del? Tidigare i samma svar säger statsrådet: "Centrala läromedel i dessa ämnen, vilka inte objekiivitetsgranskats eller inte godkänts vid sådan granskning, får inte användas i undervisningen."

Skolöverstyrelsen har klart sagl ifrån att den här filmen inte duger som undervisningsmedel i skolan och att den är olämplig. Har del inte därmed klart sagts ifrån att den inte är godkänd? Nu säger statsrådet att är den inte godkänd, så får den inte användas i undervisningen. Men sedan kommer ändå detta svar på slutet. Jag förslår inte riktigt hur det hänger ihop.

Nu kan statsrådet visserligen säga att det här inte är fråga om elt centralt läromedel. Men vid den lidpunkl då detta uttalande gjordes av

195

Nr 39

Tisdagen den 9 december 1975

0/77 tillämpningen av skolöverstyrelsens anvisningar beträffande läromedel för

sexual- och samlevnadsunder-

visnlngen

skolöverstyrelsen hade vi inie den organisation för läromedelsgranskning som vi har i dag. Vid den tidpunkten måste väl skolöverstyrelsens ord väga lika tungt som vad den nämnd säger som nu har att objeklivi-tetsgranska läromedlen för att se efter om dessa följer gällande anvisningar och står i överensstämmelse med skolans mål och riktlinjer. Då har jag svårt all förslå hur man i detta fall har kunnat säga att vi inte kan göra någonting, utan alt del är de lokala myndigheterna som skall avgöra detta. Det sägs Ju här alt ett läromedel skall vara godkänt för atl få användas i undervisningen.

Jag frågar därför statsrådet än en gång: Delar statsrådet den meningen att etl läromedel som skolöverstyrelsen förklarat olämpligt inte bör komma till användning inom skolväsendet?

196

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Herr Wesiberg i Ljusdal måste göra skillnad på vad som är alt belrakta som centrala läromedel och inte - det har riksdagen direkt slagit fast. Jag har svårt all se alt filmer kan vara centrala läromedel annat än i enstaka fall, och den här filmen är del inte.

Både den här och den förra frågan förvånar mig genom att representanter för partier som i andra sammanhang beskyller socialdemokratin för alt centralisera beslutsfattandet släller krav pä att kommuners beslut skall överprövas centralt.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr lalman! Del är inie fråga om alt överpröva centralt utan all följa de bestämmelser som gäller. Del står klart uttryckt atl lill läromedel hör också bild och film och alt centrala läromedel är sådana som täcker en väsentlig del av ämne, ämnesgrupp eller kursmoment. Ingen kan förneka att de här filmerna sammantagna gäller etl kursmoment. Alltså bör de vid lidpunkten i fråga anses vara ett centralt läromedel. Och om de är ell centralt läromedel och skolöverstyrelsen inie har godkänt dem kan de inte få användas, som statsrådet sade. Jag förstår inte varför man skall springa ifrån gällande bestämmelser.

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Frågan huruvida en film är centralt läromedel eller inte ankommer del inte pä mig alt ha någon åsikt om. De besluten har vi överlåtit åt dels institutet för läromedelsinformation, dels nämnden för läromedelsgranskning, och besvärsrällen är här avskuren.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Herr andre vice talmannen meddelade atl på föredragningslistan      Nr 39

för morgondagens sammanträde skulle de tvä gånger bordlagda ärendena      Tisdagen den

uppföras i följande ordning:                                              9 december 1975

finansutskottets betänkanden nr 16, 15, 13 och  14                                

försvarsutskotlels betänkanden nr 14 och  15 socialutskottets betänkande nr 23 civilutskottels betänkanden nr 6 och 7 socialförsäkringsutskottets betänkande nr 19 socialuiskoileis betänkande nr 24 skatteulskottets betänkanden nr 22, 25 och 26 civilutskollets betänkande nr 5 socialförsäkringsutskottets betänkande nr 18 jordbruksutskottets betänkanden nr 18-22

§ 13 Kammaren åtskildes kl. 23.48.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen