Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:38

Nr 38

Tisdagen den

rp,. . j n-1 u 9 december 1975
Tisdagen den 9 december

Kl. 10.30 Ändring 1 upp-

bördslagen, 777. 777. § 1 Föredrogs men bordlades åter finansutskottets betänkanden 1975/76:13-16 skatteutskottets betänkanden 1975/76:22, 25 och 26 socialförsäkringsutskottets betänkanden 1975/76:18 och 19 socialutskottets betänkande 1975/76:24 civilutskottets betänkanden 1975/76:6 och 7

§ 2 Ändring i uppbördslagen, m. m.

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1975/76:18 med anledning av propositionen 1975/76:70 om ändring i uppbördslagen (1953:272), m. m. jämte motioner. ,

I propositionen 1975/76:70 hade regeringen (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1972:742) om ikraftträdande av lagen (1972:741) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

4. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

5. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

7. lag om ändring i skaltebrottslagen (1971:69),

8. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.,

9. lag om ändring i lagen (1975:185) om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift.

I propositionen hade bl. a. föreslagits atl anstånd med inbetalning av skatt m. m. skulle kunna erhållas, då ansökan gjorts om uppskov med beskattning av realisationsvinst eller intäkt av skogsbruk samt då ansökan gjorts om avräkning av utländsk skau.

I propositionen hade vidare föreslagils (genom ändring i 20 vi kommunalskaltelagen) att arbetsgivare inte skulle medges avdrag för belopp som han blivit skyldig att betala pä grund av atl han underiåtit att verkställa skalleavdrag för arbetstagare.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

And ting i uppbördslagen, m. m.

I detta betänkande behandlades

dels den med anledning av proposilionen väckta motionen 1975/76:130 av herr Siegbahn (m), vari hemställts all riksdagen skulle avslå i proposilionen föreslagen ändring i 20 5; kommunalskattelagen (1928:370),

dels de under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte väckta motionerna

1975:15 av hen Sjöholm (fp),

1975:318 av herr Löfgren m. fi. (fp, c, m),

1975:689 av herrar Hylländer (fp) och Carlström (fp) samt

1975:1097 av herr Wennerfors (m).

Utskottet hemställde

/. att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:130 skulle anta vid proposilionen fogade förslag till

1, lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370) med den ändringen att ikraftträdandebestämmelserna skulle erhålla av utskollel föreslagen lydelse,

2, lag om ändring i lagen (1972:742) om ikraftträdande av lagen (1972:741) om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370),

3, lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

4, lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

5, lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

6, lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

7, lag om ändring i skaliebrotlslagen (1971:69),

8, lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skat-tefordringar m. m.,

9, lag om ändring i lagen (1975:185) om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,

2. atl riksdagen skulle avslå

1. motionen 1975:15,

2. motionen 1975:318,

3. motionen 1975:689,

4. motionen 1975:1097.

Reservation hade avgivits av herr Nilsson i Trobro (m) och fru Troedsson (m) som ansett alt utskottet under I.l bort hemställa att riksdagen skulle

a) med bifall till motionen 1975/76:130 avslå propositionen 1975/76:70 i vad avsåg ändring i 20 S kommunalskattelagen (1928:370),

b) med anledning av propositionen hos regeringen begära utredning av möjligheterna att beivra sådan skatteflykt som beskrivits i reservationen.

Fru TROEDSSON (m):

Herr talman! Enligt 75 S i uppbördslagen är arbetsgivare som ulan skälig anledning låtit bli att verkställa skatteavdrag tillsammans med arbetstagaren ansvarig för del skattebelopp som inte har dragits av. Beslut om arbetsgivares ansvarighet fattas av lokal skattemyndighet. När sådant beslut fattats kan både arbetsgivaren och arbetstagaren krävas på skattebeloppet. Om arbetsgivaren då tvingas betala skallen får han enligl 76 § i samma lag kräva återbetalning av arbetstagaren. Nu föreslås i propositionen 1975/76:70 atl arbetsgivaren inte skall medges avdrag för belopp som han blivit skyldig alt betala därför atl han har underiåtit atl verkställa skatteavdrag för arbetstagare.

Enligt vår uppfattning har regeringen lagt fram del här förslaget utan att ha givit sig tid att tänka igenom vad det innebär. Propositionen innehåller inte heller något enhetligt motiv för den föreslagna åtgärden utan hänvisar endast till en skrivelse från riksskatteverkel. I den framhålles atl man på sina häll har uppfattningen atl belopp för vilket arbetsgivare är ansvarig skulle vara avdragsgillt vid taxeringen. Verket anser att avdragsrält inte bör föreligga.

Herr lalman! Del ligger i sakens natur alt någon avdragsrält vid inkomsttaxeringen inte uppkommer för arbetsgivaren genom atl han för arbetstagarens räkning har måst erlägga den felande skatten. Han har Ju samtidigt fåll en fordran på arbetstagaren på motsvarande belopp. Om arbetsgivaren emellertid inte lyckas få ul sin fordran - t. ex. på grund av bristande solvens - uppkommer däremot en förlust för honom. Denna är enligl gällande rätt avdragsgill. På detta finns också etl regerings-rällsulslag från 1974. Men proposilionen underlåter all nämna del, vilket jag lycker är anmärkningsvärt.

Än mer anmärkningsvärd är fortsättningen. Förslaget i propositionen att vägra arbetsgivaren avdrag för förlusten när sådan uppkommer motiveras med att "restavgift, tilläggsavgift m. m., som skall eriäggas dä betalningsskyldighet inte fullgjorts, inte heller får dras av vid inkomstberäkningen". Detla resonemang ger vid handen atl själva skatteinbetalningen skulle vara att betrakta som en sanktion. Del är nalurliglvis etl betraktelsesätl som vi inte kan ansluta oss lill. Skatt kan självfallet uppfattas som en börda, men någon sanktion är den ändå inte avsedd att vara. Skall man däremot införa yllerligare sanktioner i fall som de här berörda, måste de givetvis konstrueras så, att de drabbar alla försumliga arbetsgivare lika och inte bara helt slumpmässigt dem som inte lyckas få ut sin fordran av arbetslagarna.

Vad säger då utskottet? Utskottet är så till vida låt mig säga hederiigare än propositionen att man klarlägger rättsläget och redogör för rege-ringsrällsutslagei om avdragsrätt för förlust i rörelse också i delta fall. Men när utskottet försöker komplettera förslaget i propositionen med motiv framstår del genast med full klarhet au frågan inte är tillräckligt utredd. Utskottet säger atl förslaget givelvis i första hand riktar sig mol sådana förfaranden där arbetsgivare i eget och arbetstagarens intresse

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Ändring i uppbördslagen, m. m.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Ändring i uppbördslagen, 777. 777.

systematiskt underiåtit att dra skatt. Förslaget medför, säger utskottet vidare, att de förmåner som arrangemang av detla slag kan innebära minskar.

Vad är det då för förmåner som avses? Utskottet torde främst avse de fall då arbetsgivare och arbetstagare kommer överens om all inie dra skatt och alt skatten, när den avkrävs, skall betalas av arbetsgivaren och att denne i sin tur skall låta bli att kräva arbetstagaren. Vad arbetstagaren då i realiteten erhållit skattefritt motsvarar en betydligt större löneförmån än han taxeras för, samtidigt som arbetsgivaren kommer undan med lägre löneutbetalning, lägre socialförsäkringsavgifter m. m. Det är möjligt att förslaget i proposilionen skulle göra sådana skumrasktransaktioner mindre lönsamma. Men del lorde i allmänhet ändå inte räcka med det, ulan problemet måste angripas i hela sin vidd. Det som frän rättssäkerhetssynpunkt ler sig djupt stötande är emellertid att förslaget främst skulle drabba de arbetsgivare som i god tro och utan uppsåt underlåtit att dra skatt och som inte - trots alla försök - lyckas få ut sin fordran på arbetstagaren.

Utskottet kan nalurliglvis också med sin skrivning avse det fall dä man söker undandra skall genom alt inkomsten i fråga inte deklareras av arbetslagaren. Det innebär att arbetstagaren gör sig skyldig till falsk-deklaraiion och arbetsgivaren till medhjälp till falskdeklaralion. Båda straffas då enligl skaliebrotlslagen. I den mån domstolsprövningen ger vid handen att varken brottsligt uppsåt eller sådan oaktsamhel som bör medföra straff förelegal, frikänns de åtalade.

Man frågar sig vad som enligl det föreliggande förslaget skall hända i,fall som dessa. Eflersom Jag ser att herr Johansson i Jönköping står upptagen på lalariistan som - förmodar jag - utskottets talesman, skall jag be alt få ställa den frågan lill honom.

Utskottet säger - Jag framhåller del ännu en gäng - att förslaget i första hand riktar sig mol systematiska skatteundandraganden. Är del då meningen all taxeringsmyndigheterna i övriga fall - när varken brottsligt uppsåt eller straffbar oaktsamhel föreligger - skall medge arbetsgivaren avdrag? Om så inte är fallet vill jag ställa en annan fråga: Anser herr Johansson i Jönköping all det från rättssäkerhelssynpunkt är riktigt atl förslaget främst kommer atl drabba de arbetsgivare som i god tro, utan uppsåt, utan egen vinning, underiåtit att dra skatt och som inte lyckas få ul sin fordran på arbetstagaren trots alla försök?

Jag skall ställa ytteriigare ett par frågor. Utskottet säger att förslaget undanröjer vissa tvistefrågor. Vilka tvistefrågor, herr Johansson i Jönköping? Här finns Ju en rättspraxis, och att några svårigheter skulle föreligga för en tillämpning i enlighet med denna rättspraxis harjag svårt all inse.

Utskottet anför slutligen att förslaget inte är avsett som en sanktion och att proposilionen bör bedömas också med hänsyn till att kostnader på grund av brott inte i allmänhet är avdragsgilla vid beskattningen. Här tycker jag all utskottet sätter krokben för sig självt. Del ärju ändå

så all de kostnader på grund av brott som inte är avdragsgilla just är påföljderna, dvs. resiavgifter, böter osv. Atl de inte skall vara avdragsgilla är vi helt överens om. Men här är det fråga om en inkomstskatt, och den är inte ell straff I de fall som vi diskuterar är del fråga om kostnad i en verksamhet, en kostnad som enligt regeringsrättens dom är avdragsgill.

Är det därför inte risk för alt förslaget i propositionen, om det antas, innebär ett fiagrant avsteg från den princip som eljest gäller i fråga om beskattning av rörelse, nämligen atl fordringar som avskrivs som värdelösa skall vara avdragsgilla som förlust för arbetsgivaren?

Herr lalman! Från moderat håll är vi fullt på del klara med alt det förekommer åtskilliga försök till skatteundandragande och atl dessa pä alla sätt bör beivras. Men vi är inte beredda all tillstyrka ett förslag som helt slumpmässigt skulle drabba dem som handlat i god tro och som inte, trots alla försök, lyckats fä ut sin fordran på arbetstagaren - detta samtidigt som det är tveksamt om förslaget verkligen i större utsträckning skulle motverka de systematiska försök till skatte- och av-giftsundandragande som uppkommit. I stället vill vi förorda en allsidig utredning av möjligheterna att bättre beivra skattefiykl av detta slag. Utredningen bör givetvis överväga vilka förändringar i sanktionssystemet som eventuellt kan visa sig erforderliga.

Med detta, herr talman, ber jag atl fä yrka bifall till den vid skatteutskottets betänkande fogade reservationen.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Ändring i uppbördslagen, 777. 777.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Får jag börja med en bild ur skattevardagen, som jag upplever den när jag inte är här.

Det gäller en s. k. fri företagare, som alltså har B-skatt och som kanske inte har någon stor inkomst - han har företaget på fickan, som det heter. Då gör han numera, sedan vi har lagt om sjukförsäkringen, sä all han sjukskriver sig. Del kan ju tyvärr, som alla här vet, var och en göra litet som han vill; del är lätt att skaffa ett sjukintyg. Sedan hämtar denna person frän försäkringskassan 4 500 kr. i månaden skattefritt.

Och i de allra flesta fall kommer vederbörande aldrig att betala etl öre i skatt på dessa pengar, för det tillgår så att han preliminärdeklarerar en myckel hög inkomst. Han säger: Nu kommer jag att få ett bra år -jag kommer upp i 70 000 kanske. Sedan sjukskriver han sig, som sagt, och hämtar ul pengarna från försäkringskassan.

Detta är Ju ell oskick - något hell otillbörligt. Jag har levt i föreställningen atl riksdagen var lill för alt stoppa sådani, men man får tydligen revidera sin uppfattning.

Jag tycker försl och främst att det skulle vara självklart att alla medel som staten betalar ut skall staten tillgodogöra sig skall pä, om det kan ske utan komplikationer, och del kan del i detta fall. Redan när man införde källskaiien var man Ju enig om - och den enigheten har förstärkts alltmer - alt man skulle försöka få sä mänga som möjligt in under A-

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Ändring 1 uppbördslagen, m. 777.

skattesystemet, alltså där det görs preliminärskalieavdrag av arbetsgivare eller utbetalare. Och framför alll skall naturligtvis staten, som jag nyss sade, se till alt man får skall på de pengar man betalar ul.

Mol den bakgrunden har Jag både i Ool och i år motionerat om att man även för B-skatlare skulle göra preliminäravdrag enligl tabell när man betalar ul sjukpenningen. Visserligen är de B-skatlare, men kalla dem för A-skatlare och dra skatt.

Det vore myckel enkell, som sagl. Men då säger utskottet alt det skulle kompliceras därigenom alt det skulle kunna bli dubbelbetalning. Utskottet menar atl för en person som är sjukskriven skulle försäkringskassan dra enligl A-skattetabellen, och sedan går vederbörande och betalar in hela sitt B-skaltebelopp för terminen. Det är helt verklighetsfrämmande, för det gör nalurliglvis inte en ordentlig B-skattebetalare som har ordning på sina affärer. Han betalar givetvis bara in mellanskillnaden. Låt oss säga alt beloppet för varje B-skalteiermin är 1 200 kr. Sedan har vederbörande varit sjukskriven och det har dragits 500 kr. av försäkringskassan, vilket vederbörande får vetskap om. Han betalar då givetvis in 700 kr. nästa termin, och allting klaffar. Så enkell är del.

Del allra värsta som skulle kunna hända ärju att en sådan B-skatlare får betala in för mycket pengar. Men dessa pengar får han ju tillbaka, omgående t. o. m. Det blir en överkreditering på den aktuella B-skat-leterminen. Ganska kort lid därefter kommer del etl meddelande lill kronofogdemyndigheten all vederbörande har betalt in för mycket, och då skall kronofogdemyndigheten se lill atl pengarna, om han missat tidigare B-skatt, tas lill det - annars får han tillbaka pengarna. Del händer ingenting som inte är under kontroll.

Så enkelt är det. Del är tydligen för enkelt för alt skalteutskotiet skall fatta det riktigt. Jag kan inte se del på annat sätt, för det blir inga komplikationer numera, när vi har det så bra ordnat atl debetsedelsnumret sammanfaller med personnumret. Alla pengar som betalas in pä etl visst debetsedelsnummer kommer numera till rätt debetsedel. Förr i tiden hände del att pengar var ute och fladdrade utan att man visste var de hörde hemma, men det förekommer inte nu. Klokt nog sammanfaller debetsedelns nummer med personnumret.

Del är deprimerande att inte kunna få igenom ett sådant här, som jag tycker, självklart förslag, nämligen att staten skall se till alt fä in skall på de pengar som staten själv betalar ul - om del kan ske utan minsta komplikationer, och det kan det. Jag har erfarenhet av detla, och dessutom harjag talat med många människor som sysslar med dessa ting. De har varit helt eniga med mig; del blir inga komplikationer.

Utskollel förordar i stället etl komplicerat förslag, som går ut på all om vederbörande är sjukskriven mer än sextio dagar skall man lägga om från B- till A-skatt. Men man behöver inte lägga om någonting. Det spelar ingen roll om det heter B-skati eller A-skatt. Gör skatteavdrag bara! Del kommer alllid till rätl person. Men skalteuiskotlet vill tydligen att det skall få fortsätta all människor skor sig på samhällets bekostnad

genom att hämta ut feta bidrag från försäkringskassan utan att betala skatt för dem.

Herr lalman! Jag skulle gärna ha velal yrka bifall lill motionen men kan inte göra del, eftersom det inte flnns någon lagtext. Jag nödgas därför avslå från detta. Men jag tillkännager min utomordentligt slora besvikelse över att skatteutskouel har intagit den ställning som utskottet har gjort.

Får jag sedan, utan att så att säga falla utskottets talesman i ämbetet, bemöia litet av vad fru Troedsson sade. Hon talade mycket om arbetsgivare, som i god tro underlåter att göra avdrag. Vad är det för god tro? Alla arbetsgivare vet ju atl del skall göras skatteavdrag. Därför är del fel uttryck när man säger att arbetsgivaren handlar i god tro. Han åsidosätter Ju de bestämmelser som finns i lag och författning, alltså att han skall göra avdrag, och det måste vara hell oriktigt atl bryta mot författningen i det avseendet.

Vidare finns del en rent praktisk komplikation. Om en arbetsgivare har underlåtit alt dra skatt av en arbetstagare och sedan inte kan få in beloppet igen, så skulle han enligl den moderata reservationen ha rätt att yrka avdrag härför i sin deklaration. Arbetsgivaren har då gentemot arbetstagaren en regressrätt som i praktiken sträcker sig över sex år. Men om han så småningom får in pengarna, skall han då deklarera dem som inkomst, om han lidigare har fått göra avdrag för dem? Del kanske han t. o. m. lider men av, eftersom det kan hända atl han då har större inkomst, och om han då lägger till dessa pengar lill sin inkomst får han högre skatt på dem än vad han tjänade när han fick göra avdrag.

Nej, hela källskattesysiemel bygger pä att arbetsgivaren verkställer avdrag, och del systemet skall vi inte underminera. Jag upprepar alltså vad jag sade tidigare, atl staten naturligtvis i första hand borde se lill atl staten själv gör skatteavdrag när så kan ske.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Ändring 1 uppbördslagen, m. 777.

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill svara herr Sjöholm, att när Jag talade om arbetsgivare som i god tro underlåtit alt göra skatteavdrag, så avsåg jag sådana fall - herr Sjöholm känner säkeri väl till dem, ty de förekommer ofta - då arbetstagaren säger att han har B-skatt. Jag är helt på det klara med atl arbetsgivaren då har skyldighet all kolla den uppgiften, men herr Sjöholm vet lika väl som jag alt detta görs många gånger inte, utan arbetsgivaren tror på uppgiften och underlåter att kontrollera den.

Sedan är det alldeles riktigt att om arbetsgivaren inte kan få tillbaka den fordran som han har pä arbetstagaren, så avskrivs beloppet som förlust i rörelsen. Som jag sade i mitt förra anförande finns det också ett re-geringsrätlsutslag på detla, som klart anger att det är en avdragsgill förlust i rörelsen. Del utslaget gällde ett fall där arbetstagaren hade gått i konkurs.

Nr 38 Hen SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Tisdagen den " talman! Nu verkar det som om fru Troedsson reducerade god

9 december 1975 '™ ''" ''' "*' '' ' " framsteg. Om arbetstagaren säger att han

_____________ har B-skatt, så skulle arbetsgivaren tro på det. Men det kallar jag inte

Ändring 1 uppbörds- för god tro, ty arbetsgivaren vet ju alt en sådan uppgift fär han inte
lagen, m. m. lita på. Alla arbetstagare kan komma och säga: Jag har B-skatt, så dra

ingen skatt på mig. Det får väl fru Troedsson ändå hålla med om, att så kan inte systemet

fä fungera.

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Ja, visst vore det önskvärt om alla arbetsgivare hade reda på att de alltid måste kontrollera uppgifien alt arbetstagare har B-skattsedel. Men många arbetsgivare är inte sä vana vid sådana här frågor och känner inte till punkt och pricka till de bestämmelser som gäller utan tror arbetstagaren pä hans ord och underiäter därför att kontrollera om vederbörande har B-skaltesedel.

Hen JOHANSSON i Jönköping (s):

Herr talman! Jag hade egentligen kunnat avslå från att yttra mig nu sedan fru Tredsson och herr Sjöholm har gjort upp även om reservationen. Men låt mig ändå säga några ord.

Den proposition som behandlas i föreliggande betänkande tillhör inte de kontroversiella. Det är också bara pä en av punkterna som det avgivils en reservation, och den gäller, som fru Troedsson sade, ett förslag om ändring av en paragraf i uppbördslagen.

Bakgrunden är i korthet följande, som fru Troedsson också refererade. Om en arbetsgivare utan särskild anledning underlåtit all göra skatteavdrag är arbetsgivaren jämte arbetstagaren ansvarig för skatten till det belopp som svarar mot vad som inte avdragits. Om arbetsgivaren i sådant fall betalar skatten får han självfallet återkräva det beloppet av arbetstagaren.

Riksskatteverket, som rimligtvis bör kunna dessa frågor och även har stor praktisk erfarenhet av dem, har hos finansdepartementet påtalat att man på en del håll har uppfattningen att ett belopp som arbetsgivaren på detta sätt är ansvarig för i vissa fall skall kunna vara avdragsgillt vid taxeringen. Riksskatteverket har uttalat alt sådan avdragsrätt inte bör föreligga. Del förslaget har finansministern gjort till silt. Han föreslår alltså en klar och entydig bestämmelse om atl sådan rätt lill avdrag inte skall finnas och att arbetsgivaren är skyldig atl av alla sina anställda dra preliminärskalt.

Skatteutskottels ledamöter, så när som på två, har tillstyrkt förslaget. Det är alltså en ganska stor och kraftig majoritet i utskottet för propositionens förslag.

Syftet med förslaget är att åstadkomma en klar och entydig bestämmelse och att därmed ta bort de möjligheter lill skatteflykt som den

tidigare bestämmelsen visal sig erbjuda.

Nu-är det tyvärr så - del sade också fru Troedsson - att det i stor utsträckning förekommer atl arbetsgivare och arbetstagare träffar överenskommelse om anställning som innebär att skattefrågan klaras upp - eller inte klaras upp. vilkel man vill - på elt sådant säu all det aldrig sker någon inbetalning av preliminärskatt. Ulskotismajoriieten menar därför att det måste vara en stor fördel att få en klar och entydig bestämmelse om ansvaret i sädana fall. För de arbetsgivare som fullgör sina skyldigheter i detta avseende kan den ändringen inte rimligtvis medföra några svårigheter.

Man skulle i detta sammanhang kunna ta upp hela del stora problemet med den grå arbetskraften. Jag är medveien om att vi inte löser det problemet med den nu föreslagna ändringen i paragrafen, men det ändringsförslag som här föreligger är elt steg på vägen när det gäller alt förhindra skatteflykten.

Fru Troedsson kom in på frågan om rätisäkerhelen, och del är en mycket angelägen fråga. Jag kan bara svara att om vi inför en alldeles klar och entydig bestämmelse om arbetsgivarens skyldighet au dra preliminärskatt för sina anställda med A-skatt och atl, då det gäller B-skatt, kontrollera att arbetstagarens uppgifter är rikliga, så bör det inte uppstå vare sig rätlsäkerhetsproblem eller några andra problem.

Jag yrkar alltså, herr talman, bifall till utskottets förslag.

När det gäller herr Sjöholms motion och anförande vill Jag gärna säga alt utskollel både fatiat motionens syfte och tagit motionen på ston allvar. Jag skall erkänna alt Jag personligen redan förra året kände starka sympatier för denna motion, som herr Sjöholm också då hade väckl. Vi bör på alla möjliga sätt söka förhindra skatteflykt, och det är vad herr Sjöholm vällovligt är ute efter.

När utskottet trots detta inte tillstyrker motionen beror del på alt vi efter all ha tagit kontakt med riksförsäkringsverket och lokala försäkringskassor har fält sådana upplysningar om samarbetet mellan försäkringskassorna och de lokala skaltemyndigheterna att vi tror att kontrollen nu är tillfredsställande. Jag kan tillägga att efter det att årets molion väckts har nya rutiner införts för atl klara kontrollen. Jag har personligen förhört mig om hur det går lill på den lokala försäkringskassan, och enligl de uppgifter jag har fält verkar kontrollen nu vara betryggande. Man kan nämligen inte, som herr Sjöholm gör i sill anförande, hell bortse från den komplikation som kan uppstå när den som har B-skatt själv skall betala in skatt även på sjukpenning och kassan skall betala in skatt enligt A-skattetabellen. Herr Sjöholm säger alt då är det bara för B-skatiebeialaren att betala in mellanskillnaden, men självklart uppslår där elt administrativt arbeie som kan medföra vissa oklarheter.

De uppgifter som vi har fått om samarbetet och om den kontroll som flnns - del har hållits speciella konferenser på senaste liden mellan de lokala skattemyndigheterna och försäkringskassornas folk - lyder alltså på att man nu tar detta på mycket stort allvar och är överens om att

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Ändring i uppbördslagen, 777. 777.

2 Riksdagens protokoll 1975/76:37-39

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Ändring i uppbördslagen, m. 777.

verkligen förhindra den skatteflykt - om det nu handlar om del - som kan bli följden av att en person på det sätl som herr Sjöholm redovisai anmäler en för stor tänkt inkomst under del närmaste året och sedan inte betalar in B-skatten. Man kan på ett myckel lidigi stadium, långl tidigare än herr Sjöholm förutsatte, göra en kontroll. Om den uppgivna, tänkta eller beräknade inkomsten inte stämmer med tidigare års inkomster kan man pröva skälighelen av de uppgifter som vederbörande har lämnat. Del flnns alltså all anledning alt förutsätta atl den kontrollen nu skall vara tillfredsställande. Jag yrkar alltså bifall till utskottets hemställan.

Fru TROEDSSON (m):

Herr lalman! Herr Johansson i Jönköping sade att anledningen till atl förslaget hade lagts fram var en skrivelse från riksskatteverkel, där man säger att man på mänga håll i landei har uppfattningen all belopp för vilka arbetsgivare är ansvarig skulle vara avdragsgilla vid taxering. Hade det i så fall inte varit angeläget för riksskatteverkel att gä ul med information om rättsläget? Delta är ändå, såviitjag förslår, fullt klarlagt genom regeringsrättens dom.

Sedan säger herr Johansson att för arbetsgivare som efter bästa förmåga följer föreskrifterna om skatteavdrag lorde frågan sakna nämnvärd belydelse. Det kan vi vara hell överens om. Och låt mig säga att Jag inget högre skulle önska än att alla arbetsgivare verkligen följde de föreskrifter som föreligger. Men vi vet alla atl det förekommer åtskilliga fall där arbetsgivaren av okunnighet, av slarv men ulan uppsåt underlåter att dra skatt. Om man i sådana fall vill ha en ytterligare sanktion bör man väl framlägga förslag om sanktion i liknande fall i stället för all, som det faktiskt blir om förslaget godtas av kammaren, införa en sanktion som mycket slumpmässigt drabbar dem som inte kan få ut sin fordran av arbetstagaren. Jag släller mig mycket tveksam lill förslaget Jusl därför alt del -kommer au drabba de arbetsgivare som utan uppsåt och ulan tanke pä egen vinning av okunnighet, eller lät oss säga av slarv, har underlåtit att dra skatt. Det kan dock bli fråga om ganska betydande belopp.

Jag frågade också om del inte är äventyrligt alt man går ifrån den princip som gäller i förelagsbeskattningen, nämligen atl fordringar som avskrivs därför atl de inte kan drivas in skall vara avdragsgilla. Man kan ta etl annal exempel. Antag alt arbetslagaren verkligen betalar tillbaka skatten till arbetsgivaren och alt delta underlättas genom att arbetsgivaren ger arbetstagaren kredit pä varor i sitt företag! Skulle den fordran som därvid uppstår sedermera avskrivas pä grund av insolvens hos arbetstagaren är den såviti jag förslår avdragsgill i vanlig ordning. Detta styrker vad jag tidigare sade om att förslaget borde ha tänkts igenom ytlerligare.

Jag vill än en gång framhålla att det hade varit utomordentligt angelägel alt få en allsidig ulredning om alla dessa slag av systematiskt skalleun-

dandragande och att det hade varit önskvärt med förslag som verkligen rättvist och likformigt angrep dessa företeelser som vi alla vill undvika.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Först lill fru Troedsson! Vi har haft källskatiesystem i snart trettio år. Då får man ändå fordra alt arbetsgivare vid del här laget vet all de skall göra avdrag om arbetstagaren inte kan visa att han betalar B-skatt. Slarv och okunnighet kan inte vara en ursäkt för att man bryter mol författningarna. Del har aldrig ansetts att obekantskap med lagar och författningar skulle utgöra något slags ursäkt från rättslig synpunkt. Det skulle vara ganska äventyriigt om vi gick ifrån den principen.

Sedan lill herr Johansson i Jönköping. Herr Johansson kan ändå inte bestrida atl systemet skulle klaffa ulan minsta komplikationer. Bemöt mig på den punkten! Det skulle inte bli den minsta komplikation. Herr Johansson säger atl den av mig föreslagna ändringen skulle medföra administrativt merarbete. Nej, inte etl dugg. Däremot skulle det syslem med kontroll från försäkringskassan av inkomstens storlek som herr Johansson pläderar för bli administrativt dyrbart. Och det systemet hjälper inte heller mycket. Man kanske på del sättet kan pressa ned den uppgivna inkomsten med några tiotusental kronor men man drar Ju ändå inte skatt på återstoden. Skattesvinnet blir litet mindre, men det hela blir ändå lika otillbörligt.

Faktum kvarstår. Jag har som sagl en viss erfarenhet av delta, och Jag har talat med många fögderichefer, som är hell eniga med mig om alt del enda rationella systemet är atl dra skatt. Om det kallas A-skatt eller B-skatt spelar ingen roll - det kommer ändå på rätt debetsedel. Det är en bokstavsiräldom om man anser alt man inte kan dra skatt därför alt del kallas B-skatt. Varför kan man inte göra så här, när det inte medför den minsta komplikation? Huvudprincipen måste vara au staten skall dra skatt pä de medel som staten betalar ul, när del kan ske utan komplikationer. I detta fall kan det ske ulan komplikationer - det har herr Johansson inte kunnat bestrida.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Ändring 1 uppbördslagen, m. m.

Hen JOHANSSON i Jönköping (s):

Herr lalman! Jag kan bemöia herr Sjöholm med att citera ur hans egen motion, där herr Sjöholm säger: "Den komplikation som kan uppstå om skatteavdrag verkställes vid utbetalning av sjukpenning till B-skatlare är all dubbelbelalning kan komma att ske." Längre fram i motionen heter del: "Risken för att detta skall komma atl inträffa är dock kraftigt överdriven." Herr Sjöholm har alltså själv i sin motion påpekat att det finns risker för en komplikation. Den risken harjag genom herr Sjöholms egen förträffliga molion uppmärksammat, och jag tror att den i verkligheten också finns.

Sedan till fru Troedsson. Det är riktigt all Jag i milt första anförande åberopade riksskalteverkets skrivelse till departementet. Det må förlåtas

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Ändring 1 uppbördslagen, m. m.

mig om jag har elt visst förtroende både för riksskalteverkets och för finansdepartementets kunskaper, erfarenheter och förmåga all bedöma de här frågorna. Jag anser alltså all vi har anledning att förlita oss på att man där gjort en riklig bedömning. Men trots detla har skatleutskoiiel på den här punkten gjort en kritisk prövning.

Sedan återkom fru Troedsson lill - och pä den punkten har herr Sjöholm redan bemött henne - all om en arbetsgivare inte följer bestämmelserna pä grund av slarv eller okunnighet, sä blir del besväriigt för vederbörande. Men Jag vidhåller att om lagtexten innehåller en klar och entydig bestämmelse om atl arbetsgivaren är skyldig att dra preliminärskalt, bör det rimligtvis inte uppstå några sådana problem. Om han eller hon sedan på grund av slarv eller andra skäl inte gör de avdrag som man är skyldig alt göra får vederbörande självfallet stå sitt kast i detta liksom i andra sammanhang då man inte följer de bestämmelser som finns.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Anledningen till att jag log upp denna eventuella komplikation var alt jag ville mota Olle i grind. Det var vid detla förhållande som utskollel låste fast sig förra året, och jag ville då redan i motionen ta udden av del argumentet. Att jag sedan i motionen har skrivit alt risken för komplikation är överdriven är bara ell uttryck för mitl vanliga, försiktiga sätt att uttrycka mig - Jag vill inte gä så bryskt fram - men det finns ingen komplikation. Det harjag påvisat, och det har inte bemötts.

Fru TROEDSSON (m):

Herr lalman! Om arbetsgivaren inte följer bestämmelserna så får han slå silt kast, sade herr Johansson i Jönköping. Det tyder på ett sank-lionstänkande.

I vissa fall kan arbetsgivaren få tillbaka skallen av arbetstagaren. Då blir det så atl säga ingen påföljd för honom. I andra fall kan han inte fä det. Dä skulle det alltså uppslå en fordran som lill sist måste avskrivas och som inte får dras av vid deklarationen. Kan del verkligen vara rimligt att två arbetsgivare som är lika försumliga i detla avseende skall drabbas så olika? Om man vill ha en sanktion här bör den utformas så atl den drabbar alla försumliga arbetsgivare lika och inte bara dem som inte kan få ut skattebeloppet av arbetstagaren.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1.1

Propositioner gavs på bifall till dels utskotiets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föreslagits i reservationen av herr Nilsson i Trobro och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Troedsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. I.l röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föreslagits i reservationen av herr Nilsson i Trobro och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då fru Troedsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 273

Nej - 47

Avstår - 2

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet

Mom. 1.2-1.9 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 3 Föredrogs

Skatteutskottets betänkanden

1975/76:21 med anledning av propositionen 1975/76:78 om inskränkt

skattskyldighet för företagareförening som erhåller statsbidrag 1975/76:24 med anledning av propositionen 1975/76:40 med förslag om

ändring i tulltaxan (1971:920), m.m.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 4 Den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1975/76:19 med anledning av propositionen 1975/76:16 om tillfällig nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften inom del inre stödområdet Jämte moiioner.

I proposilionen 1975/76:16 hade regeringen (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid proposilionen fogat förslag till lag om tillfällig nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet.

I propositionen hade lagts fram förslag till ändringar i fråga om uttaget av allmän arbetsgivaravgift med anledning av riksdagens principbeslut alt sänka den allmänna arbetsgivaravgiften frän 4 % till 2 % inom del inre stödområdet. Det lägre avgiftsuttaget skulle enligt förslaget gälla under är 1976 för samtliga arbetsgivare utom stat och kommun (inbegripet landstingskommun).

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av proposilionen väckta molionerna

1975/76:28 av hen Sellgren (fp).

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna ar betsgiv a ra vgiften inom det inre stödområdet

1975/76:46 av herr Fagerlund m. fi. (s), vari hemställts att riksdagen skulle avslå proposilionen 1975/76:16,

1975/76:47 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade

att den allmänna arbetsgivaravgiften sänktes till 2 % för alla arbetsgivare i inre stödområdet fr. o. m. den 1 januari 1976,

alt denna sänkning gällde tills vidare, samt

att i övrigt anta propositionen 1975/76:16,

1975/76:48 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade att

1. i första hand anta av motionärerna framlagt förslag till lag om nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften, innebärande en ej tidsbegränsad och hela landei omfattande nedsättning till 2 %■ av arbetsgivaravgift som utgivits av kommun eller landstingskommun,

2. i andra hand - därest yrkandet under I icke skulle vinna riksdagens bifall - anta av motionärerna framlagt förslag till lag om tillfällig nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet, innebärande en förär 1976 lill del inre stödområdet begränsad nedsättning lill 2 96 av arbetsgivaravgift som utgivits av kommun eller landstingskommun,

1975/76:49 av herr Nordgren m. fi. (m), vari hemställts att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag om tillfällig nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet skulle anta av motionärerna framlagt förslag lill lag om nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet, innebärande i huvudsak att nedsättningen skulle gälla tills vidare och omfatta alla arbetsgivare,

1975/76:50 av herr Åsling m. fi. (c), vari hemställts alt riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:16 beslutade

1. att nedsättningen av den allmänna arbetsgivaravgiften inom del inre stödområdet skulle omfatta alla slag av verksamhet, inkl. sådan som bedrevs av stal och kommun,

2. atl nedsättningen inte skulle tidsbegränsas utan gälla tills vidare,

dels de under allmänna motionstiden vid riksmötet 1975 väckta motionerna

1975:714 av herr Winberg m. fi. (m) och

1975:1039 av herr Bohman m. fi. (m) såvitt nu var i fråga (punkten L).

Utskollel hemställde

1. beträffande nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften för kommuner i hela landet all riksdagen skulle avslå förstahandsyrkandei

i motionen 1975/76:48 i denna del,

2. beträffande nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften i det inre stödområdet m. m. all riksdagen skulle med avslag pä motionerna 1975:1039 punkten L, 1975/76:28, 1975/76:46, 1975/76:47, 1975/76:48 i vad den inte behandlats under I ovan, 1975/76:49 och 1975/76:50 anta det vid propositionen fogade förslaget lill lag om tillfällig nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften inom del inre stödområdet med den ändringen att 2 !; skulle erhålla följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet

Regeringens förslag

1 § Utan hinder av vad som fö-reskrives i 4 första stycket andra meningen lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall, såvitt gäller verksamhet som bedrivits inom det inre stödområdet, allmän arbetsgivaravgift, som beräknas med ledning av taxeringen till statlig inkomstskatt är 1977, utgå med tvä procent av den avgiftsplikiiga inkomsten.

Utskottets förslag

2 § Ulan hinder-- skall, såvitt

gäller inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse som enligt bestämmel
serna / kommunalskaltelagen
(1928:370) om rätt beskattningson
är att hänföra till kommun inom del
inre stödområdet,- den av
giftsplikiiga inkomsten.

3. beträffande övriga yrkanden om differentiering av beskattningen alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:714 i den män den inte lillgodosetls genom vad utskottet hemställt under 2.

Reservation hade avgivits av herrar Magnusson i Borås (m) Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Olsson i Järvsö (c) ochHallenius (c) som ansett alt utskottet under 2 bort hemställa alt riksdagen skulle med avslag på motionerna 1975:1039 punkten L, 1975/76:28 och 1975/76:46, med bifall lill molionerna 1975/76:47, 1975/76:48 i vad den inte behandlats under 1, 1975/76:49 och 1975/76:50 •i vad avsåg del i propositionen 1975/76:16 föreslagna undantaget för kommuner och med avslag pä propositionen i denna del anta det vid proposilionen fogade förslaget lill lag om tillfällig nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet med den ändringen att I och 2 v?!; skulle erhålla följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Utskottets jörslag

Reservanternas förslag

1 § Utan hinder av vad som fö-reskrives i 2 j; första stycket första meningen lagen (1968:419) om all-

1 § Ulanhinderav-- (=utskot-

tei)--- utgivits av siaten.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivara vgiften inom det inre stödområdet

män arbetsgivaravgift skall allmän arbetsgivaravgift för år 1976 utgå med två procent för lön eller naturaförmån till arbetstagare, vilken under nämnda år utfört sitt arbeie huvudsakligen inom del inre stödområdet. Vad nu har sagts gäller dock icke lön eller naturaförmån som har utgivits av staten eller kommun.

Uiskoiteis och reservanlernas jörslag

2S Ulan hinder av-------------------- (= utskottet)-- den avgiftsplikiiga in
komsten.

Till betänkandet hade fogats etl särskilt yttrande av herrar Magnusson i Borås (m). Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c).

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Regeringen har nu lagt fram en proposition om den tekniska lösningen för nedsättning av arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet, som riksdagen beslöt under vårriksdagen i år.

Sysselsättningen har under en längre lid varit ett problem för det s. k. inre stödområdet. Detta har inte minst medfört problem för alla de människor som är bosalla inom del här området. Sålunda har det varit svårt för kommunerna att trots bidrag frän staten kunna upprätthålla en service som kan anses rättvis vid jämförelse med andra delar av landei. Därför har vi också varit eniga här i riksdagen om att vissa regionalpolitiska stödåtgärder bör komma till. Dessa stödåtgärder har närmast haft till syfte att stimulera till ökad näringspolitisk verksamhet för att skapa bättre försörjningsmöjligheter inom glesbygdsområdena.

När arbetsgivaravgiften sedan infördes kom den att motverka den här politiken, och det är därför av ett visst iniresse alt företag som t. ex. använder mycken manuell arbetskraft i så stor utsträckning som möjligt har verksamhet inom dessa områden.

Den under den senaste liden starkt vikande konjunkturen har medfört alt vi funnil anledning stimulera aktiviteterna för atl hålla så hög sysselsättning som möjligt. Det är givetvis av vikt att den ålgärd som har föreslagits i propositionen, nämligen en nedsättning av arbetsgivaravgiften med 2 % inom del inre stödområdet, inte blir tillfällig. Då företagsskatteberedningen emellertid har lill uppgift att utreda problemet med arbetsgivaravgifterna, har vi i utskottet enats om atl tillstyrka atl den föreslagna tidsbegränsningen lill den 31 december 1976 godkänns av riksdagen.

I moiioner har föreslagils atl även kommuner och landsting bör erhålla rätt atl erlägga den lägre avgiften. Som jag redan har sagt finns starka motiv för all låta kommunerna i glesbygden fä rätt till denna nedsättning av arbetsgivaravgiften. Härtill kommer atl verksamhei inom ett visst område naturligtvis bör ha samma skatteberäkning oavsett vem som bedriver verksamheten.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill hemställan i skatleutskottets betänkande nr 19 med den lilla ändring däri som föresläs i den till belänkandel fogade reservationen, vilken innebär att även kommuner och landsting får del av denna nedsättning av arbetsgivaravgiften.

I detta anförande instämde herrar Nordgren (m) och Hovhammar (m).

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften Inom det inre stödområdet

Hen OLSSON i Järvsö (c):

Herr lalman! Riksdagens beslut i maj, då man beställde en tillfällig sänkning av arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet, får ses som en av åtgärderna för all öka sysselsättningen i samband med den nedåtgående konjunkturen. De bedömningar som finansutskottet gjorde under våren, då oppositionen kanske var något mer pessimistisk än regeringspartiet, har visal sig vara realistiska.

Även om antalet sysselsatta i stort har kunnal hållas uppe rätt bra, visar ändå alla bedömningar atl vi nu står inför en kraftig lågkonjunktur, som efter hand kommer att medföra stora sysselsällningssvårigheter. Nu som tidigare kommer särskilt skogslänen atl drabbas härdare. I oktober månad ökade antalet arbetslösa i skogslänen med I 000 personer. Ökningen för storstadsområdena var bara 100 och för riket i övrigt 600. 1 000 flera arbetslösa i skogslänen är särskilt kännbart, eftersom man där har betydligt färre lediga platser anmälda.

Såsom en följd av riksdagens beslut i våras har regeringen nu framlagt en proposition. Sedan har det varit litet olika turer i behandlingen av detta ärende. I ett skede verkade det som om socialdemokraterna tänkte underlåta all siödja propositionen. Under behandlingen i skatteutskottet har de ändå stannat för all tillstyrka regeringsförslaget om en sänkning av arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet beträffande förelagen. De har dock inte velal gå sä långt som att tillåta atl även kommuner och landsting skulle fä del av denna sänkning.

Atl socialdemokraterna inte vill räkna in kommuner och landsting enligl skatteutskottets betänkande har flera olika orsaker. Bl. a. sägs att riksdagsbeslutet i maj har tolkals olika. Men i finansutskottets belänkande nr 25 står del klart alt det är fråga om alt sänka den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet. Del slår inget undantag angivet, och då kan ju riksdagsbeslutet inte tolkas på annal sätl än att det gäller alla som är skyldiga atl erlägga arbetsgivaravgift.

Enligl vår mening talar fiera skäl för att nedsättningen skall gälla också kommuner och landsting.

Rent allmänt sett hälsar vi sänkningen med stor tillfredsställelse, efier-

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet

som sysselsättningen ju är svagare i del inre stödområdet. Men kommunerna spelar en stor roll i det här sammanhanget. Vi har kunnat se i samband med länsplaneringsarbetei hur den offentliga sektorn är den som i fortsättningen i huvudsak beräknas ge de nya arbetstillfällena, medan alla övriga sektorer beräknas stagnera eller minska. Del är alltså uppenbart all kommunerna spelar en betydande roll som sysselsättnings-givare.

Vi har också kunnat konstatera all kommuner och landsting inte har kunnal infria förväntningarna under den senaste tiden. De har inte kunnat anställa tillräckligt många i vård, service och andra sektorer av verksamheten. Vad beror det pä? Jo, det beror på alt ekonomin har salt en spärr för utvecklingen. Kommuner och landsting har hell enkelt inte haft råd atl öka antalet anställda. I höst har många kommuner och landsting måst bryta den skattestoppsöverenskommelse som träffats mellan regeringen och kommunförbunden därför atl man inte har velat stoppa den offentliga sektorns utbyggnad pä angelägna områden. Kommunerna spelar också en betydande roll för servicen till näringslivet i övrigt. Även indirekt betyder alltså kommunernas egen verksamhei en hel del för sysselsättningen.

För kommunerna inom del inre stödområdet betyder en nedsättning av arbetsgivaravgiften ganska mycket. För den kommun som jag tillhör. Ljusdal, skulle det innebära ett inkomstbortfall av ungefär 700 000 kr. om man inte får någon sänkning. Faktiskt har kommunernas budget-makare räknat med en sänkning och byggt de förslag som har lagts till fullmäktige om utdebitering nästa år på att man skulle få den här nedsättningen. För hela stödområdet gör det enligt uppgifter som vi har fått fram i skaUeutskoltet ungefär 38 miljoner, och det är alldeles klart atl det har en betydande effekt för sysselsättningen inom området.

Utskottet pekar på atl om vissa kommuner nu får en nedsättning av arbetsgivaravgiften sä riskerar vi att andra kommuner känner sig missgynnade. Det är riktigt alt skatteutjämningsbidraget ger en högre skattekraft per invånare i stödområdet och framför allt det inre stödområdet, men varför har man konstruerat detla system? Jo, därför att dessa kommuner haren rad svårigheter alt kämpa med -avståndsfaktorn, klimatet, brist på industrilradilion och induslriutbyggnad, låg genomsnittsinkomst, ofördelaktig befolkningsfördelning osv. Det är ju elt känt förhällande alt just dessa bygder har levererat många unga människor till uppbyggnaden av samhälle och näringsliv på mänga andra orter i landet. Trots skatteuljämningssyslemet finns slora svårigheter kvar, och Jag tror inte alt det föreligger någon risk för en snedfördelning, om förslaget i reservationen genomförs.

Utskottet har vidare anfört att det pågår en utredning om differentierade arbetsgivaravgifter. Det är riktigt, och del är klart atl den utredningen har att på sikt pröva de här frågorna ur olika synpunkter. Men frågan om nedsättning av arbetsgivaravgiften även för kommuner och landsting inom stödområdet är ändå inte mer komplicerad än att

vi bör kunna besluta att genomföra en ändring utan en stor utredning. Proposilionen visar ju all det är fullt möjligt atl göra det utan siörre tekniska svårigheter. För utredningen måste det vara intressant all fä se reservanlernas förslag genomfört. Det kan ge många goda erfarenheter för utredningen i dess arbeie.

Utskollel har pä ell slälle lilel tillspetsat skrivit: "Utskottet vidhåller dock sin tidigare principiella inställning om det olämpliga i differentierade avgifter och erinrar om att det aktuella riksdagsbeslutet tillkom genom lotlning."

Vi har funnit anledning alt i etl särskilt yttrande kommentera den skrivningen. Vi har inte velat reservera oss eftersom utskottsbetänkandet i viss utsträckning bygger på kompromisser. Vi har kunnal uppnå positiva resultat, som vi ser det. Men det är ändå ganska märkligt att skatteutskottet uttalar sig så bestämt emot en sådan här lösning, när del pågår en ulredning. Det är inte vanligt att skatteutskottet gör det. Man brukar låta utredningarna arbeta. Vi har sagl atl vi har iniresse av att pröva denna fråga. Därför tycker vi atl del förslag vi nu diskuterar kan vara etl led i utredningsarbetet; del blir en försöksverksamhet.

Jag vill, herr talman, yrka bifall till reservationen.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften Inom del inre stödområdet

Hen MUNDEBO (fp):

Herr talman! Det är numera en allmän uppfattning bland alla ekonomer och fiertalet politiker att beskattningen skall kunna användas som ell medel i konjunklurpoliliken. Den skall kunna varieras, höjas eller sänkas, vid olika lidpunkter.

För etl par år sedan hade vi t. ex. en tillfällig sänkning av momsen. Den var betydelsefull för konsumtionen och sysselsättningen och därmed för hela samhällsekonomin. Naturligtvis bör även löneskatten, den allmänna arbetsgivaravgiften, kunna varieras. Riksdagen beslutade också i maj 1975 atl sänka arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet frän 4 till 2 % fr. o. m. januari 1976. Det är lagtexten om denna nedsättning som vi nu skall fastställa.

Skälet lill all riksdagsmajoriielen förordade denna nedsättning var alt den relativa arbetslösheten i skogslänen var väsentligt högre än i andra delar av landet. Därför menade finansutskottet atl det var angeläget atl pröva olika former för stimulans av sysselsättningen inom de områdena.

Utvecklingen under hösten och situationen inför vintern visar också atl tillgängen pä arbete är sämre där än i övriga delar av landet. Därför finns det anledning att vid sidan av olika regionalpolitiska insatser också pröva beskattningen som elt medel för atl stimulera sysselsättningen. En sänkning av arbetsgivaravgiften betyder Ju sänkta kostnader för arbetskraften. Därigenom kan vi få fram nya arbetstillfällen.

Det är ändå med påfallande ointresse som regeringen nu lagi fram lagförslagel om en tillfällig nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften. Regeringens proposition bär verkligen prägeln av "härtill nödd och tvungen". I en molion går fiera socialdemokrater emot regeringens

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivara vgiften inom del inre stödområdet

förslag. Det är verkligen ovanligt atl socialdemokrater här i kammaren motionerar om avslag på regeringspropositioner. Nu har detta alltså hänl, och del i fråga om ett förslag som skulle kunna medverka till alt förbättra sysselsättningen i slora delar av landet.

I skaileutskottet deklarerade den socialdemokraliska utskottsmajoriteten att man vidhåller sin lidigare principiella inställning om det olämpliga i differentierade avgifter. Det är atl vara mer doktrinär än den mest doktrinäre.

I debatten om en minskning av momsen för ett par år sedan förekom liknande inslag. Del var principiellt olämpligt alt sänka momsen. Del skulle inte få någon effekt. Det var krångligt, etc. Men det fick effekt. De administrativa problemen gick all klara. Momsen visade sig vara etl användbart instrument. Ungefär så kan del också vara med löneskatten. Lål oss därför pröva vilka effekter en tillfällig sänkning kan

Regeringen har gjort elt par begränsningar i del beslut som riksdagen fattade i våras. Man vill inte atl den sänkta löneskatten skall gälla stal och kommun. Man säger att vad riksdagen tänkte sig i våras var atl stimulera sysselsättningen inom näringslivet och atl en löneskaitesänk-ning skulle påverka reglerna för skatleuljämningsbidragen. Del fanns emellertid ingen begränsning i riksdagsbeslutet i våras. Detla gällde alla arbetsgivare, hela arbetsmarknaden inom det inre stödområdet.

Som inrikesutskotlel konstaterar i sitt yttrande vid delta belänkande, bör den offentliga sektorn vara med för att man skall nå den fulla effekten av avgiftssänkningen. Landsting och kommuner har ju numera mänga anställda. Det finns också projekt som måste vänta därför att kommunernas ekonomi inte möjliggör att man nu sätter i gång. Kanske kunde en sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften vara av sådan ekonomisk och inte minst psykologisk belydelse alt man nu skulle sälla i gång arbetena. Jag kan heller inte finna att de nuvarande reglerna för skatleuljämningsbidragen skulle vara tillräckliga motiv för alt undanta landsting och kommuner. De bidragen är ju inte direki kopplade till kommunernas utgifter.

Regeringen har också stannat för att lagen skall gälla bara för år 1976. Enligt min mening borde riksdagen inte ha bundit giltighetstiden ulan prövat den längre fram mot bakgrund av då rådande sysselsättningsläge. Vi har emellertid med hänsyn lill atl denna fråga prövas inom före-tagsskaiteberedningen och all den utredningens betänkande väntas under 1976 accepterat en tidsbegränsning. Nu hoppas jag atl företagsskatteberedningen i god lid under 1976 kommer atl presentera ett allsidigt material som belyser olika former av differentiering av arbetsgivaravgiften.

Frågan huruvida arbetsgivaravgiften för framtiden skall vara enhetlig eller differentierad torde säkerligen återkomma till riksdagen fiera gånger.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen av herr Magnusson i Borås m. fi.

Hen HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr lalman! Del kapitalistiska samhället innebärati företag och ibland hela branscher slås ut. Det gäller för företagen att hänga med i en högproduktiv verksamhet som skall ge kraftig profit. Gör man inte detta blir resultaten nedläggningar eller sammanslagningar av företag, som i sin tur innebär alt kapitalistiskt olönsamma regioner drabbas av svårigheter med sysselsättningen. Ett annat resultat är att företag i dessa regioner profilerar på arbetslöshet genom alt pressa ned lönenivån och samtidigt erhålla statligt stöd.

De kapitalistiska s. k. marknadskrafterna har iniliativmaklen över in-vesteringsulveckling och -inriktning. Men delta innebär inte alt de som har denna makt tar konsekvenserna av den regionala snedbalans som de själva skapat. Nej, det blir tvärtom staten i kraft av sin sopkvaslmakt som går in med olika slödmediciner. I dag finns en mängd sådana stöd-mediciner lill dess förfogande.

Moderaternas lottseger i våras har nu blivit en proposition om sänkt arbetsgivaravgift för företagen inom det inre stödområdet. Det måste betraktas som ell ytteriigare bidrag till det här medicinskäpet.

Det måste vara starkt betänkligt ur fördelningssynpunkt att subventionera kapitalet. Vi inom vänsterpartiet komrnunisterna var i våras starka motståndare till förslaget om en sänkt arbetsgivaravgift för företag inom det inre stödområdet, och vi är del också i dag. Subventionerna till förelagen är, som vi ser dem, ineffektiva och kommer inte all ge regionalpoliiiski och sysselsällningsmässigt positiva effekter. Subventionerna i det här fallet kommer alt hamna i företagsägarnas fickor.

De privata företagen har under de senaste åren haft rekordartade vinster. Samtidigt som de haft del har kommuner och landsting brottats med allt siörre ekonomiska problem. Propositionen i anledning av borgarnas lottseger i våras undantar kommuner och landsting frän en sänkning av arbetsgivaravgiften. Detta måste vara tänkt tvärtemot vad som är motiverat av faktiska ekonomiska omständigheter. Som en följd av de s. k. marknadskrafternas makt över invesleringsutveckling och -inriktning kommer - om man ser in i framtiden - antalet sysselsatta inom den egentliga industrin genom högeffektiva rationaliseringar atl totalt minska. Tillgången pä arbete kommer därför med nuvarande samhällssystem att lill stor del vara beroende av den offentliga sektorns expansion. Att de ekonomiska förutsättningarna för kommuner och landsting dä blir än sämre i förhållande till det privata näringslivet innebär endast ökade sysselsättningsproblem och försämrad kommunal service, fritidsverksamhet m. m.

Kommunerna och landslingen har redan i dag en sämre situation när det gäller arbetsgivaravgifterna. De driver inte någon vinstgivande verksamhet och kan följaktligen inte heller, som det privata näringslivet, dra av dessa avgifter vid beskattningen. Följden blir att skattebetalarna får bära hela denna börda som läggs pä kommuner och landsting. Åtgärder från statsmakterna har på de senaste åren också ytterligare försämrat

Nr 38 ■

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet

Nr 38 .

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivara vgiften inom det inre stödområdet

den ekonomiska situationen för kommuner och landsting. Skatteomläggningen har direki ökat utgifterna för kommuner och landsting - detta samtidigt som företagen har fått en förhållandevis god uppgörelse och klarar sig lindrigt undan. Avsättningarna lill den särskilda investeringsfonden och arbetsmiljöfonden har även bidragit till att minska kommunernas och landslingens skatteunderlag när det gäller bolag. Kommunernas enda möjlighet all öka sina ekonomiska resurser är alt beskatta eller ta ut taxor och avgifter av kommunernas invånare. Detta blir och är särskilt kännbart för låg- och mellaninkomsltagare i och med alt kommunalskatten för dem är den tyngsta direkia skallen.

Vpk har tidigare i är föreslagit att kommuner och landsting skall helt befrias från arbetsgivaravgift. Vår inställning är att om någon differentiering skall ske av arbetsgivaravgiften bör kommuner och landsting gynnas - och inte bara i det inre stödområdet utan i hela landet. Detla kan då ses som ett steg mot alt helt befria kommuner och landsting från arbetsgivaravgift. I motionen 1975/76:48 yrkas i andra hand att om inte arbetsgivaravgiften för kommuner och landsting sänks i hela landei skall den sänkas i. det inre stödområdet.

Herr talman! Förelagen har, som jag redan sagt, under de senaste åren kunnal kapa ål sig rekordvinster. Det har också förelag inom det inre stödområdet gjort - de har dessuiom till sitt förfogande en mängd stödformer för all bota de sjukdomar som de själva har skapat. Den form av stöd som en sänkning av arbetsgivaravgiften innebär är därför för-delningspoliliskl hell felaktig. Däremot har kommuner och landsting drabbats hårt av skatteomläggningar, fondavsättningar, nya pålagor och en siarki stigande infialion. Skall arbetsgivaravgiften sänkas skall den endast sänkas för kommuner och landsting. Jag yrkar därför bifall lill motionen 1975/76:48 av herr Hermansson m. fi.

Jag vill även på vpk-gruppens vägnar avge en röstförklaring avseende den kommande voteringen och vårt ställningstagande till reservationen. I den voteringen kommer andrahandsyrkandei i vpk-motionen 1975/76:48 atl ställas mol reservationen. Andrahandsyrkandei innebär alt kommuner och landsting skall få sänkt arbetsgivaravgift med 2 % enligt motionens förslag. Reservationen yrkar att både förelag, landsting och kommuner skall få sänkt arbetsgivaravgift. Som Jag redan tidigare har sagl kan vi inte bidra till alt företagen får sänkt arbetsgivaravgift. I denna valsituation - då utskottet också föredrar en sänkt arbetsgivaravgift för företagen - kan vi inte rösta på något av dessa förslag utan kommer alt lägga ned våra röster.

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! Den proposition vi nu behandlar är ju elt beställningsarbete från riksdagen. Herr Mundebo lycker att det är konstigt och ovanligt atl socialdemokrater i en motion yrkar avslag på en proposition. Ja, jag erkänner villigt att del är ovanligt att vi gör så. Men här är det fakiiski lotten som har hjälpt de borgeriiga till en seger, och jag skall

motivera varför vi anser all vi måsle yrka avslag,

I proposilionen föreslås en nedsättning av arbetsgivaravgiften i inre stödområdet, Nedsättningen skall vara tillfällig och icke omfatta kommuner och landsting, Skatieutskotteis majoritet tillstyrker proposilionen, och del finns en reservaiion frän skatteutskoitets borgerliga ledamöter med förslag alt nedsättningen även skall omfatta kommuner,

I motionen 1975/76:46 harjag och några medmolionärer yrkat avslag pä propositionen. Delta avslagsyrkande har också biträtts av den socialdemokratiska minoriteten i inrikesulskoilet. Del är i anledning av denna motion och de avvikande meningarna i inrikesulskoilet som jag vill göra några kommentarer till det förslag som nu föreligger. Jag kommer all yrka bifall till motionen 46, som alltså innebär avslag på hela proposilionen.

Vårt Slällningslagande är hell och hållet baserat på vår åsikt att regionalpolitiken bör bedrivas med riklade åtgärder och icke med generella. Denna vår uppfattning grundas på övertygelsen alt vi genom atl stödja där del bäst behövs får ut den största effekten av de pengar som vi vill och kan satsa för att skapa regional balans och öka sysselsättningen. Det skattebelopp som staten genom propositionens förslag avhänder sig kan man uppskatta lill ca 75 milj. kr., och skulle reservanterna vinna, kommer summan att stiga till över 100 milj. kr.

Hur går egentligen det borgerliga förslaget - och propositionens förslag - ihop med del ställningstagande som finansutskottet gör i sill betänkande nr 16, som vi skall behandla på onsdag, att ökade utgifter bör kompenseras med förslag om inkomstförstärkningar för statens vidkommande? Om man gör skaiteminskningar, blir resultatet detsamma för statsfinanserna som vid en utgiftsökning.

Herr Olsson i Järvsö har talat om kommunernas finanser. Har aldrig herr Olsson i Järvsö någon som helst lanke pä statens finanser? Han behöver ju bara se på långtidsutredningens resultat. Dä tycker jag atl han som riksdagsman borde ägna en stilla tanke åt hur även staten skall få sina finanser atl gå ihop.

Hur slår då dessa generella åtgärder? Här har talats om sysselsättning och att det skall bli så bra. Jag skall inte ta upp aspekterna som gäller konkurrens mellan olika företag, utan jag skall ta upp vad åtgärderna betyder för olika förelag.

Företagsstrukturen i inre stödområdet skiljer sig icke från vad som gäller för landet i övrigt. I inre stödområdet finns förelag med hyggliga vinster, t. ex. såväl statliga som privata gruvföretag. Men det finns också förelag som broltas med svårigheter, t. ex. den utlokaliserade textilindustrin. Det finns stora såväl som små företag. I inre stödområdet finns det privata föreiagare som lämnar service - läkare, tandläkare och advokater för all nämna några.

Med detta vill jag bara bevisa att vi inte kan dra en strikt gräns här i Sverige mellan dåliga och bra företag. Men alla dessa företag skall nu enligl förslaget få en sänkning av arbetsgivaravgiften med 2 %. Vad be-

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivara vgiften Inom del inre stödområdet

tyder detla för del lilla förelaget, som man så ofta talar om? Vi kan ta ett företag med tio anställda, en omsättning på 1 300 000 kr. och en lönesumma på 500 000 kr. Från detta belopp skall vi dra det grundbelopp som man icke betalar arbetsgivaravgift på, och det blir 180 000 kr. Kvar står summan 320 000 kr. 2 96 pä detta blir 6 400 kr.

Tror de som propagerar för det aktuella förslaget att den som driver detta förelag går ut och anställer en ny löntagare? En hel del av er är ju företagare. Summan 6 400 kr. skall också ses i förhållande till sys-selsättningsslödet som de två första åren utgår med 7 500 kr. per nyanställd årsarbetare.

Inom inre stödområdet finns ca 40 advokater och 75 privatpraktiserande tandläkare. Jag har inte fått uppgifter om hur många privatpraktiserande läkare det finns. Utan att direkt gå in på medelinkomsterna för de nämnda grupperna, så är jag övertygad om att den skattereduktion som de får kommer alt betydligt överstiga en halv miljon kronor. Herrar reservanter och ni som har tryckt på i del här ärendet! Hur många sysselsättningstillfällen får vi för detla belopp på mellan en halv och en miljon kronor? Inget - det törs Jag bestämt hävda i detta sammanhang.

Jag har förul nämnt sysselsätlningsstödet. I dag kan vi säga alt om man i stället använde dessa 75 ä 100 miljoner till att förbättra syssel-sätiningsstödel skulle det få en hell annan effekt. Enligl den senaste redovisningen kostade sysselsätlningsstödet 30 miljoner. Det belopp som vi nu lägger ut generellt över hela området är tre gånger så stort. Men vi inom inrikesutskollels socialdemokraliska grupp anser atl allt detta måsle diskuteras i ett större sammanhang. Nästa år får riksdagen förslag om en ny regionalpolitik, och jag kan inte anse atl det är befogat att nu utan någon som helst utredning införa tveksamma, för atl inte säga missriktade åtgärder i regionalpolitiken. Regionalpolitik och sysselsättningspolitik är för allvarliga ting för atl handhas på del lättvindiga sätt som del här är fråga om.

Del finns även en molion i detta sammanhang från folkpartisten herr Sellgren. Han har tagit upp gränsdragningsproblemaliken. Vi har brottats med detla i inrikesutskotlel under alla år sedan del tillkom eu inre och etl allmänt stödområde. Vi har försökt att luckra upp det hela och försökt hjälpa till för atl inte gränsdragningsproblemen skall bli för svära. I dag är ni redo all besluta all t. ex. KemaNord i inre stödområdet skall få 2 % sänkning av sina arbetsgivaravgifter, medan småföretagen i kustområdets inland inte fär ett enda öres sänkning. Hur går det ihop med allt ert tal om att ni vill slå vakt om småföretagen? Nu är ni redo atl ge sådana här stora förelag en nedsättning i arbetsgivaravgiften.

Lål mig också säga några ord om reservationen vid utskottsbetänkandet, vilken gäller nedsättning av arbetsgivaravgiften för kommunerna och landstingen.

Riksdagsmännen från södra Sverige - om vi drar en linje som sträcker sig från Jönköpings län över Kronobergs, Kalmar, Blekinge och Hallands län samt de två Skånelänen - var för ungefär en vecka sedan kallade

till en konferens här i riksdagshuset. Där presenterades en utredning vars förslag hade sammanställts i en broschyr på vilken det stod: "Därför behövs ett nytt system för skatteutjämning." I ingressen till broschyren heter det:

"Skatteslödet fördelas främst efter geografiska principer. Ju längre norrut en kommun ligger desto större blir skallestödet. Denna form av regionalpolitik missgynnar många kommuner i mellersta och södra Sverige."

Jag skall inte gå in på uiredningens bakgrund. Men hur de borgerliga ledamöterna som sitter i resp. länsavdelningars styrelser inom Kommunförbundet eller är aktiva kommunalpolitiker kan stödja reservationen vid ulskottsbeiänkandet övergår mitt förstånd. Någon konsekvens i ställningstagandena kan man väl ändå fordra!

Jag vill uppmana herr Olsson i Järvsö att åka ner lill sin partivän Sven Gustafsson i Tingsryd, ordförande i länsavdelningen inom Kronobergs län, och tala med honom om hans svårigheter att få kommunens finanser att gå ihop. Och han är en av dem som slagit fast att kommunerna i inre stödområdet har det bättre ställt, men han är ändå utan vidare redo att ge dem ännu mer.

Det skulle vara myckel att tillägga, men lål mig sluta med att bara säga att under mina 16 är i riksdagen har vi aldrig slätt så nära etl beslut, där vi använder 100 milj. kr. på ett rent ut sagl dåligt sätt när det gäller både statens finanser och atl åstadkomma regional balans och sysselsättning i det område som vi vill stödja.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen 46, vilket innebär avslag på proposilionen och på utskottets hemställan i skatteutskolteis belänkande nr 19.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet

I detta anförande instämde fru Hörnlund, herrar Nilsson i Växjö, Nilsson i Kalmar och Karlsson i Ronneby, fru Johansson i Hovmantorp och fru Ludvigsson samt herrar HJorth och Ulander (samtliga s).

Herr MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Fagerlund vill inte vara med om all förstärka aktiviteterna i det inre stödområdet ulan sade att delta är illa använda pengar. Men här skapar man Ju en allmän aktivitet, som kan vara till utomordentligt stor nytta.

Jag skall inte ta upp någon längre debatt med herr Fagerlund om den saken utan vill bara säga att vad herr Fagerlund anförde innebär ju ett underkännande av den allmänna politik som också regeringen bedriver i och med att landet har indelats i olika stödområden. Vi har här ett inre stödområde, där vi anser alt vissa speciella åtgärder behöver vidtas. Det harju också vid åtskilliga lillfällen föreslagits åtgärder som har gällt enbart för detta inre stödområde, t. ex. frisläppningen av vissa investeringsfonder. Man har tydligen även i regeringen ansett det vara påkallat

3 Riksdagens protokoll 1975/76:37-39

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften Inom del inre stödområdet

att vidta de åtgärderna för atl hjälpa företagsamheten i det inre stödområdet.

Herr OLSSON i Järvsö (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är klart att vi också tänker på statens inkomster, mte bara på kommunernas. Men det allra sämsta alternativet är väl atl ha arbetslösa människor, herr Fagerlund. Såvitt jag förstår har vi också alla varit ense om alt åtgärder från statens sida för atl minska arbetslösheten alltid är lönsamma.

Vidare sade herr Fagerlund alt detta är myckel dåligt använda pengar. Men om staten fördelar sina resurser över landet så au den regionala fördelningen blir någorlunda rättvis, är inte det riktigt, herr Fagerlund? Om det sedan också i södra Sverige finns kommuner som är missgynnade i det nuvarande skalleutjämningssystemet, så skall vi givetvis la upp den frågan. Men jag tror inte att herr Fagerlund kan ifrågasätta de slora svårigheter som det inre stödområdet har jämfört med andra delar av landet. Jag vill här bara peka på de slora avstånden och bristen på industriell tradition, som gör att man där har mycket färre kvinnor anställda inom industrin osv.

Utjämningssystemet är som sagt en fråga som vi får ta upp och diskutera senare.

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Magnusson i Borås sade att jag inte ville vara med om alt förstärka aktiviteterna i det inre stödområdet. Men jag har suttit med i inrikesulskoilet ända från tillkomsten av inre stödområdet och alltid försökt att på alla sätt stödja aktiviteterna där. Vad vi diskuterar här i dag är emellertid om vi skall strö ut pengarna ulan effekt, eller om vi skall slussa dem dit där de bäst behövs. Och ingen har tagit upp exemplet med den nära en miljon kronor som går lill tandläkare, advokater och läkare. Jag vill inte diskriminera dem. De sköter sitt jobb. Men vad blir det för sysselsättningseffekt av den miljonen, herr Magnusson? Noll och ingenting - del är Jag övertygad om.

Syftet med atl vi har dessa landsdelar uppdelade i olika stödområden är ett helt annat. Där sätter vi in riklade åtgärder såsom sysselsättnings-stöd, som jag har nämnt, utbildningsbidrag, lokaliseringslån, högre lokaliseringsbidrag, osv., för all företagen skall anställa folk och sysselsätta dem.

Jag har redan till herr Olsson i Järvsö sagl alt del förslag beträffande kommunerna som han förespråkar är en dålig reform. Han lar nu återigen upp den saken. Jag lycker inte jag har någon anledning att gå in pä den diskussionen. Jag har redan sagl alt herr Olsson fär föra den med sina partivänner i södra Sverige. Där finns också kommuner som icke har industriell tradition och en undersysselsätining av kvinnor. Men del här förslaget förstärker dessa orättvisor, som herr Olssons partivänner har varit med om alt påvisa. Det är det jag har velat säga.

Hen MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fageriund är tvärsäker på att de selektiva åtgärder han är beredd alt ställa sig bakom skulle komma alt bli till nytta. Det kan han inte bevisa. Det finns ingenting som säger att inte en generell åtgärd, som den som vi nu föreslår, skulle komma att få betydligt större betydelse. En sådan åtgärd sätter fart på mycket av näringslivet inom elt sådant här område. Det torde visa sig att generella åtgärder är bättre.

Om vi uteslutande skall lita lill de selektiva åtgärder som herr Fagerlund är förespråkare för, finns det ingen som helst anledning att ha landet indelat i regioner.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet

Herr OLSSON i Järvsö (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fageriund sade i sitt första inlägg att 2 % ger så liten effekt. Nu säger han att vårt förslag innebär atl man strör ut pengar utan effeki. Vi har motsatt uppfattning om del.

Jag tror all det kan ha stor psykologisk effekt på näringslivet, om man också någon gång sänker arbetsgivaravgiften; den har ökat ständigt och i stegrande takt. Jag tror alltså att en sänkning skulle ha gynnsam effekt på företagen i stödområdet. Varje åtgärd får för övrigi ses som en del av en serie åtgärder som tillsammans bör ha god inverkan för en ökad sysselsättning, och del finns många uttalanden av förelag i detta område som styrker den uppfattningen att en sänkning av arbetsgivaravgiften skulle ha en sådan effekt.

Hen FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Magnusson i Borås säger att jag inte kan bevisa att de riktade åtgärderna har betytt någonting. Här finns folk från Östersund som säkert skulle kunna vittna om att de riktade åtgärder som vidtagits i Östersund - t. ex. för LM Ericsson och Vinetta - har betytt mycket för sysselsättningen.

Även herr Magnusson talar ju ofta här i riksdagen för riktade åtgärder, t. ex. för att vi skall stödja textilindustrin. Vad är det om inte riklade åtgärder?

Herr Olsson i Järvsö säger alt sänkta arbetsgivaravgifter skulle få en psykologisk effekt. Jag lycker all vi i detta sammanhang skall komma ihåg att arbetsgivaravgifter och sociala avgifter ständigt och jämt varit en del av lönerörelsen. Om det inte hade varit så, hade lönerna med all säkerhet varit 4 96 högre. Skulle Jobbarna i det inre stödområdet dä ha haft 2 % lägre lön för all man skulle stödja företagen där?

Hen WÄRNBERG (s):

Herr talman! Utskottsmajoriteten lycker egentligen lika illa om de i propositionen föreslagna åtgärderna som herr Fagerlund och hans medmolionärer. Vi tror inte särskilt mycket på differentierade skatter efter etl geografiskt mönster, vare sig som konjunkturpolitiski medel eller som ett försök att åstadkomma ekonomisk likställighet mellan olika fö-

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivara vgiften inom det inre stödområdet

retag - man kan kalla det regionalpolitik. Utskottets majoritet har också i fiera betänkanden gjort uttalanden som väl styrker detta.

Herr Mundebo sade att vi en gång i tiden var lika stora motståndare till den differentierade mervärdeskatten men alt effekten Ju blev god. Uiskottsmajoriieten anser sig inte ha fält något som helst bevis för atl effekten blev god av sänkningen av mervärdeskatten och all vi alltså hade fel, utan vi tror att det före som efter mervärdeskattens sänkning har varit samma ruljangs och samma fart på omsättningen. Dessutom var sänkningen av mervärdeskatten tekniskt besvärlig. Man kan t. o. m. säga att effekten var skadlig på samhällsekonomin i stort, eftersom staten avhändes betydande skattesummor som nu gör alt vi har elt så stort underskott i budgeten.

Utskottsmajoriteten har alltså varit i en myckel svår situation. När vi nu har tillstyrkt proposilionen har del varit efter inte så liten vånda. Å andra sidan måste skaUeutskoltet pä samma sätt som finansministern respektera beslut som fattas i riksdagen, åtminstone under etl och samma år. Längre tid respekterar ju aldrig de borgerliga partierna riksdagsbeslut - ibland inte ens så läng tid.

En avgörande faktor för att vi har accepterat propositionen har också varit att minoriteten i utskottet har släppt sitt krav att nedsättningen av avgiften skall gälla t.v. och gäll med på att den skall gälla endast för är 1976.

Jag har alltså svårt att utveckla någon större entusiasm för regerings-förslaget utan nöjer mig med atl med del anförda tillstyrka det. Förslaget gäller då även kommuner och landsting. Man kan diskutera om det förra riksdagsbeslutet skulle avse stat, kommuner och landsting - det kan vara en tolkningsfråga. I vad gäller staten är det en självklarhet alt beslutet inte skulle göra det. Det finns ingen mening i alt ta ur den ena fickan Och lägga i den andra.

I fråga om kommuner och landsting säger utskottet atl man vid ändringar i skattelagstiftningen undvikit att påverka kommunernas ekonomi. Om utskottet tror atl regionalpolitik och konjunkturpolitik påverkas litet och pä ett konstigt sätl av differentierade arbetsgivaravgifter - och det kan jag ta fram flera exempel på - gäller delta i så mycket högre grad kommuner och landsting. Kommunernas ekonomi påverkas mest av den kommunala skatteutjämningen. Den är så konstruerad atl kommuner norrut har fält en stark kompensation för sitt geografiska läge, kanske för stor enligt uppfattningen i många kommuner söderut, som vi hört herr Fagerlund utveckla. Nu ändras den bilden ytterligare i samma riktning. Jag kan förstå herr Hagbergs i Borlänge syn all kommunerna som helhet måsle hjälpas alt fä sitt stora utgiftsbehov täckt, men detta måsle ske i ett helt annal sammanhang än det föreliggande. Fö. arbetar en kommunalekonomisk utredning med detta, och en nytillsatt utredning skall också se över den kommunala skatleutjämningen.

Jag tvivlar mycket starkt på att en ettårig sänkning av arbetsgivaravgiften i de berörda kommunerna kommer all få någon konjunktur-

politisk effekt alls. Däremot medger jag utan vidare att dessa kommuner får ca 40 milj. kr. bättre ekonomi. Men jag är inte säker på att alla dessa pengar hamnar hos de rätta kommunerna. Det finns många fattiga kommuner utanför inre stödområdet. Skillnaden i skattekraft mellan en svag kommun söderut och en stark kommun norrut kan vara 80 skattekronor per invånare. Det rör sig om en skalteutjämning vid 35 % skillnad, och jag ifrågasätter om den skillnaden verkligen berättigar till att ännu större skillnad skapas.

Med det sagda ber jag, herr talman, atl få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften inom det Inre stödområdet

Herr OLSSON i Järvsö (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill ge herr Wärnberg en eloge för att han står pall när det blåser och tillstyrker propositionen.

Herr Wärnberg upprepar det i debatten tidigare fällda påståendet all det kanske blir fel kommuner som blir delaktiga av den sänkta arbetsgivaravgiften och att man sålunda i alltför stor utsträckning gynnar vissa kommuner i det inre stödområdet. Jag hävdar bestämt att det är fel att uttala sig på det sättet. De som gör det bör studera förhållandena i det inre stödområdet ytterligare och se problemet på längre sikt.

Men det är en diskussion som vi fär ta senare. Jag vill med detta inte påstå alt det inte i södra Sverige finns kommuner som behöver en bättre ekonomi. Men det är fel att säga all man här gynnar det inre stödområdet i överkant. Den som påstår del känner inte till förhållandena där.

Hen MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr talman! Lät mig beröra tvä avsnitt i herr Wärnbergs inlägg.

När del först gäller principfrågan om differentiering av avgifter gör herr Wärnberg en snabb och hård bedömning av effekten av den tillfälliga minskningen av momsen för drygt etl är sedan. Effekten var skadlig; det blev ingen omsältningshöjning, säger herr Wärnberg. Den uppfattningen får inte stöd i rapporter från exempelvis konjunkturinstitutet eller ens i regeringens propositioner om den ekonomiska politiken. Det blev ju en effeki på omsättningen och pä sysselsättningen. Del är självfallet svårt att avgöra hur mycket den ena eller den andra faktorn betydde, men alt såväl omsättningen som sysselsättningen förändrades kan vi avläsa i den ekonomiska statistiken.

När det sedan gäller frågan om en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften vill jag uttrycka förhoppningen att företagsskaliebe-redningens ordförande inte ser pä frågan om en avgiftsdifferenliering med samma principiella fastlåslhet som skalteutskottets ordförande. Fö-retagsskalleberedningen skall pröva hela frågan förutsättningslöst och allsidigt. Går man till den prövningen med principiellt fastlåsta ståndpunkter blir prövningen ganska meningslös.

Låt mig sedan kommentera vad herr Wärnberg sade om statsmakterna

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivara vgiften Inom det Inre stödområdet

och den kommunala ekonomin. Detta finns även i skatleutskottets belänkande, där det heter:

"Statsmakterna har under senare år undvikit att vid ändringar av beskattningsreglerna påverka kommunernas ekonomi."

Så är del nog inte. Jag vill bara påminna om att när vi för ell par år sedan införde beskattning av sjukförsäkringsförmånerna -då tillkom alltså nya skatteregler - fick reglerna en utformning som gav en klar effeki pä kommunernas ekonomi. Här tar staten hand om alla skatteinkomsterna och kommunerna får alltså inte någonting. Siaten tjänar och kommunerna förlorar när människor är sjuka.

Hen WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Det sista har Jag ingen anledning att polemisera mol. Vad som i detta fall blev resultatet hör liksom inte hil.

Jag vill bara deklarera atl Jag har den principiella inställning som utskottets majoritet har. Men i företagsskatteberedningen måsle vi gå till verket utan några som helst förutfattade meningar. Vi måste där behandla den här frågan ulan atl ta hänsyn till alla uttalanden som gjorts. Utredningen skall vara förutsättningslös -den saken är klar. Arbetet bedrivs också i den andan.

Däremot kan jag inte glädja herr Mundebo med att säga att företags-skalteberedningen kommer alt vara färdig med sitt arbete i god lid under 1976. Företagsskatteberedningen har aldrig sagt att den kommer alt bli färdig med sitt arbete i god tid 1976, utan bara att utredningen kan väntas föreligga under år 1976. Man kan nog räkna med atl utredningen kommer atl framläggas först under de sista dagarna av är 1976.

Momssänkningens effekt pä sysselsättningen är mycket svår att bedöma. Jag tror inte att man kan stå upp och klart säga all det här var till nytta för sysselsättningen. Det kanske var det - det vill jag inte bestrida - men man kan inte påstå del med säkerhet. Sysselsättningen har nämligen varit hög både före och efter den liden. Hur myckel av de pengar vi gav ut från statsverket genom att man skapade etl löpande underskott som hamnade i andra länders valutareserver vet vi inte mycket om. Vi gör det inte, eflersom importen också fick en fruktansvärd fart ungefär vid samma tidpunkt. Det är alltså myckel svårt atl säga om momssänkningen varit lycklig för sysselsättningen. Jag vill inte direkt ta avstånd från den möjligheten, men Jag vill ändå peka på alt vi fick ell stort, gapande häl i statens finanser. Det bör man göra klart för sig.

Hen MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr talman! Nej, det är inte möjligt alt exakt avgöra hur mycket den ena eller den andra faktorn betydde. Men vad vi kan konstatera är att såväl konsumtion som sysselsättning förändrades under perioden och att mycket talar för atl momssänkningen var betydelsefull i del sammanhanget. Det var herrar Wärnberg och Fagerlund som stod för de tvärsäkra omdömena. I det föregående inlägget menade herr Wärnberg

alt effekten var skadlig - en bedömning ulan några som helst reservationer. Jag är glad atl herr Wärnberg i det senare inlägget förde in några reservationer. Jag hade varit gladare om herr Wärnberg ännu tydligare hade visat sig vara medveten om alt momssänkningen ändå var en bidragande faktor. Jag har inte försökt bedöma hur stor dess inverkan var utan har bara sagt att den var en bidragande faktor liksom alt jag tror all en nedsättning av arbetsgivaravgiften i del inre stödområdet för nästa år kan bli betydelsefull för sysselsättningen inom de delarna av landei.

När del gäller statsmakterna och den kommunala ekonomin menade herr Wärnberg vidare alt exemplet från sjukförsäkringen inte hörde hil. Jo, del gör det, eftersom det visar att skatteutskottets konstaterande atl statsmakterna har undvikit att påverka den kommunala ekonomin inte är korrekt.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivara vgiften Inom det inre stödområdet

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Att jag begär ordet beror närmast pä atl Jag i någon mån vill komplettera vad som sagts både av herr Fagerlund och av herr Wärnberg. Jag var frestad att kasta mig in i diskussionen om effekten av momssänkningen. Jag skall emellertid avstå frän det, dä Jag har fört den tidigare. Vi gjorde emellertid en iakttagelse, nämligen att den in-termiltenta momssänkningen under några sommarmånader ställde till rätl mycket av hamstringseffekleroch störningar i den reguljära handeln.

Vi har aldrig sålt så många privatbilar någon enskild månad som vi gjorde september 1974, när varje försäljare kunde använda argumentet alt man skulle skynda sig att köpa medan momsen var sänkt. Jag är vittnesgill, eftersom Jag talade med några lurade bilköpare. Försäljarna sade till sina kunder: Om du väntar med att köpa bilen, blir den 3 000000 kr. dyrare.

Men det var intressant att se vad som hände i oktober månad med samma vara. Vi har aldrig sålt så få bilar under någon oktober månad som var fallet 1974. Handeln med kapitalvaror försköts ganska kraftigt pä grund av momsförändringarna. Det var väl närmast på det området som dessa hade någon egentlig inverkan. Dagligvaruhandeln präglas däremot av andra inköpsvanor och en regelmässig kontinuerlig konsumtion, och där förekom följaktligen varken någon ökning eller någon sänkning i handeln med smör, margarin, mjölk, bröd och potatis på grund av momsens sänkning. Jag skall inskränka mig till dessa synpunkter som komplement till den momsdebatt som har förts.

Låt mig sedan göra den iakttagelsen att en regeringsproposition sällan mötts med så myckel av olust inom regeringspartiets egna led som just denna proposition. Så särdeles överraskad över det är jag naturligtvis inte heller. Jag skall gärna erkänna att det ligger åtskilligt av sanning i herr Mundebos påstående atl gamle biskop Brasks historiska ord "härtill är Jag nödd och tvungen" i stor utsträckning är tillämpliga på finansministern i detla fall.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet

Beslutet om en tillfällig och partiell nedsättning av arbetsgivaravgiften fattades av vårriksdagen, och det har ju mer man har studerat frågan allt tydligare framgått atl det skedde på dåliga premisser. Del gick sä alt säga av bara farten, och pä opposilionshåll var man nog inte helt på det klara med verkningarna av beslutet. Men så länge vi har en riksdag, där fru Forluna avgör vad som är riksdagsopinionen och riksdagens mening, var det för mig själv och regeringen inget annat att välja pä än att skriva den proposition som nu framlagts.

Vid det tillfället fick man ju anledning atl sätta sig ned och fundera igenom både konsekvenserna av beslutet och huruvida förslagen egentligen var sakligt motiverade eller inte. Vi hade väldiga besvärligheter med en konsekvens, nämligen att det i gränstrakterna mellan det inre och det yttre stödområdet finns inte bara tandläkare utan även rörmokare, elekiriker och småföretagare som arbetar med entreprenadverksamhet. Deras reguljära verksamhetsområde avgränsas inte av en imaginär kommungräns utan de har sina kunder pä båda sidor om gränsen. Då uppstod ju frågan: Flur skall man debitera dem som delvis arbetar inom och delvis utom stödområdet? Skall de föra en särskild dagsverkslista på varje anställd och räkna efter hur många limmar varje anställd gör per är inom resp. utom det inre stödområdet och sedan redovisa antingen 2 96 eller 4 96 i arbetsgivaravgift för dessa arbetsprestationer?

Om man skall vara verkligt korrekt och exakt i följsamheien skall man presentera riksdagen elt sådant förslag, som i all sin nakenhet avslöjar hur galet riksdagsbeslutet är.

Följaktligen fick vi skriva en proposition innebärande all den som har sin manlalsskrivningsori och sin huvudsakliga verksamhei inom stödområdet för hela sin verksamhet blir debilerad med den lägre arbetsgivaravgiften medan den som är bosatt och mantalsskriven utanför stödområdet blir debiterad den högre arbetsgivaravgiften, oavsett alt båda kliver över gränsen och arbetar inom varandras områden. Därmed har man naturligtvis rört till en del i den konkurrensneutralitet som föreiagare med visst fog kan kräva.

Det var en av svårigheterna. Nu har vi lagt fram etl förslag som innebär att man beroende pä var man huvudsakligen utfört sill arbete och var man är mantalsskriven debiteras antingen den lägre eller den högre arbetsgivaravgiften. I sista hand får experterna i riksskatteverkel bry sina hjärnor med atl avgöra hur debileringen skall utformas i de fall där arbetet bedrivs ungefär i lika stor utsträckning pä vardera sidan om gränsen - 49 96 pä den ena och 51 96 på den andra eller 50 96 på vardera sidan. Så kan det emellertid bli när man skall omsätta dessa partiella medgivanden i praktiken.

Atl vi undantog staten var, som herr Wärnberg sade, helt naturligt. Det har bara ell redovisningstekniskt intresse. Min ståndpunkt att kommunerna skulle undanias inlogjag efter etl ganska nogsamt övervägande, där Jag ingående studerade den kommunala ekonomin inom och utom inre stödområdet. Jag blev själv överraskad över att så mycket hade

hänt under de senaste åren, framför allt sedan vi förelade riksdagen de senaste förslagen lill regler för den kommunala skatleutjämningen.

Vi har en medelskatlekraft här i riket som utslagen per invånare är 164 kr. 59 öre, räknat efter 1975 års taxering. Högsta skattekraften i riket har Danderyds kommun med 273 kr. Därnäst kommer Lidingö med 253, Solna med 251, Stockholm med 243 och Pajala med 239 kr. Sedan kommer Sundbyberg med 236 och därefter Övertorneå med 234 kr. Man kan fortsätta vidare i den här intressanta bolaniseringen, och man konstaterar då atl det inlg finns någon kommun i Norrbottens län som i dag, tack vare den effektiva skalteutjämningen, har lägre skattekraft än 200 kr. per invånare. Medelskattekraften i riket är som sagt 164:59.

I Västerbotten, där man inte har precis samma region med den högsta gränsen för anpassningen av de statliga skattetilläggen, ligger talen litet lägre. Lägst i Västerbottens län är skattekraften 181 kr. Del är också den lägsta skattekraften i Jämtlands län i någon kommun och den lägsta skattekraften i Västernorrlands län i någon kommun. Vi haren skallekraft i Malmö som ligger på 190 kr. och en skallekraft i Göteborg som ligger pä 188 kr., så man kan väl göra en jämförelse mellan dem och de sämsta kommunerna i Jämtland och Västerbotten samt i Västernorrland. Norrbotten ligger definitivt väsentligt högre än både Göteborg och Malmö och även högre än rikets övriga kommuner, med undantag av, som jag här anförde, ett tiotal kommuner. Med bland detta tiotal finns även ett par Norrbottenskommuner, av dem som ligger allra högst.

Men vad som dessutom är synnerligen intressant när man botaniserar närmare i detta material är alt man finner att vad som hänt under de senaste årens utveckling är att en eftersläpning har ägt rum i södra och mellersta Sverige. Detta har nogsamt uppmärksammats bland dessa kommuner; del har gjorts specialutredningar inom Landstingsförbundet, och detsamma har även gjorts inom Kommunförbundet. Man har presenterat mig dessa utredningar, och del var resultatet av dessa som blev avgörande för atl vi under den gångna veckan offentliggjorde direktiven till den nya kommunala skalteutjämningskommitté som är tillsatt samt redogjorde för de väsentliga inslagen i dessa direktiv och deras utformning.

Intressant i detta sammanhang är - om jag går till Kronobergs län; jag skall vara artig mot herr Fageriund och böria med det - alt del egentligen bara är en enda kommun som kommer upp emot 160 kr., men dock inte upp till 164 kr., som är medelskattekraften i riket, medan alla de andra kommunerna stannar pä. 156 kr. Där hamnar de genom att staten går in och fyller på med skattebidrag upp till 95 96 av rikels medelskattekraft. I Kalmar län är det också bara en enda kommun som orkar upp till nivån för medelskatlekraften i hela riket; alla de övriga ligger på de där 156 kronorna - med något undantag - tack vare att staten fyller pä upp till 95 96 av medelskattekraften i riket. Samma historia är det i Blekinge län, likaså i Kristianstads län och i Skaraborgs län, där praktiskt taget alla kommunerna håller sig strikt och lojalt till de 156 kronorna, där de hamnar genom att staten fyller upp med bidrag

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften inom det Inre stödområdet

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften inom del inre stödområdet

lill 95 % av medelskattekraften i riket. Delta har föranlett all jag i de nya skaueuljämningsdirekliven särskill har understrukit alt någonting har hänt och alt man följaktligen får vara uppmärksam på detta.

Nu har vi en latitud i skillnaden mellan vad siaten går in med för alt kompensera de sydsvenska och de mellansvenska kommunerna. Gränsen är 95 % av medelskatlekraften i det lägsta fallet. Skatleuljämningsbidragen längst uppe i norr anpassas till 130 96 av medelskattekraften i riket. Denna latitud på 35 96 lorde otvivelaktigt nu framstå som alltför hög. Jag är medveien om att det är dyrare att administrera kommunerna i glesbygden, där del blir dyrare att hålla varje medborgare med den erforderliga kommunala servicen än i mera tätbefolkade bygder, och framför alll nalurliglvis i städerna, men Jag börjar tvivla på att den här latituden på 35 96 är den riktiga. Jag säger därför i direktiven till skalteutjämningsutredningen: Del här är en fråga som ni nu får sätta er ner och se närmare på utifrån dagens förhållanden. Dessuiom har Jag understrukit att del inte bara är den grova, rent geografiska indelningen som bör vara avgörande, utan att man också måste ta hänsyn till befolkningssituationen och lill om det finns elt starkt inslag av folkpensionärer och ett lågt inslag av produktiva, aktiva skattebetalare. Det blir således en mera individuell prövning och inte den grova uppdelningen i regioner, även om Jag givelvis samiidigi har varit angelägen om all understryka atl man inte får ge sig in i detaljer och pelitesser.

Denna synpunkt låg följaktligen i bakgrunden när Jag gjorde undantaget i proposilionen även för kommunerna. Jag fann det inte motiverat att med den effekt som skatleutjämningen har i dag, och med - vågar jag nog säga - den rätt missgynnade ställning som kommunerna i södra Sverige och delar av mellersta Sverige har, yllerligare accentuera den dåliga harmoni som härvidlag föreligger.

All la in kommunerna i inre stödområdet och lindra skattebördan för dem med etl par procent av arbetsgivaravgiften är, som jag ser del, en utveckling åt fel håll. Det betyder självfallet inte att jag sätter ut armbågarna mol Norrlandskommunerna, men man bör ju se hela det kommunala kollektivet från så objektiva och sä rättvisa utgångspunkter som del finns möjligheter till.

Det har anförts i debatten här att denna lättnad för kommunerna skulle kunna ge flera arbetstillfällen. Jag tror emellertid inte på detta. Jag tror det egentligen inte heller när del är fråga om den privata verksamheten. LKAB, som är den största arbetsgivaren inom det inre stödområdet, har aldrig haft så dåliga affärer och så dålig vinst alt företagel inte kunnal anställa folk när detta varit befogat med hänsyn lill efterfrågan på dess produkter; tvärtom har bolaget lidigare varje år inlevererat vinstmedel till statskassan - numera sker det som bekant i form av koncernbidrag till Statsföretag AB. Där får man följaktligen inte någon effekt med en föreslagen förändring eller liberalisering. Del flnns också andra exempel: Jag tror inte att L M Ericssons i Östersund anställningspolitik påverkas av det här medgivandet och inte heller att Vinettas anställningspolitik

gör det. Jag skulle också kunna nämna en del andra företag.

Jag tror inte heller de små företagen gör det - och det med en argumentation som jag tycker herr Fagerlund redovisade myckel utförligt. Och det är nog ännu svårare atl tänka sig all kommunerna skulle nämnvärt påverkas av en sådan lättnad vid sin personalanställning. Kommunerna fär Ju alltid räkna med att om de anställer folk, så är det en fast anställning på den kommunala löneplanen, med kommunala åtaganden för tjänslepensioneringen och sociala förmåner; man anställer i kommunerna inte folk tillfälligt under bara ell år, med de konsekvenser som varje ansvarsmedveten kommunal församling måste vinnlägga sig om vid bedömningen, om man skall öka den reguljära arbetsstyrkan i kommunen eller inte. Jag tror att det är ren nullitei, om man inbillar sig alt kommunerna skulle anställa flera fasta kommunalarbetare eller sjuksystrar eller vårdbiträden eller vad det än kan gälla för personaluppsättning inom den kommunala kompetensen.

Som herr Fagerlund sade i sitt senaste inlägg har den här frågan om arbetsgivaravgiften ändå ett samband med de sistlidna lönerörelserna. Det har varit fråga om atl växla löner och arbetsgivaravgifter. Om man skall vara sakligt korrekt, är del inte heller riktigt au justera det sammanhanget, som gäller för landets alla kommuner, bara för en del av dem, genom etl sådant här speciellt och partiellt beslut.

Nu har vi tillsatt den nya utredningen om den kommunala skalleutjämningen med statsrådet Hans Gustafsson som ordförande och med politisk representation från alla partier, och den får i uppdrag all se över de skevheter som f n. finns. Här har också nämnts att vi nästa år skall fundera närmare på hur regionalpolitiken skall utformas. Jag tycker följaktligen, herr lalman, alt de rent sakliga övervägandena lalar för att man nöjer sig med regeringsförslagets utformning och avstår från att göra den här operationen för kommunerna inom det inre stödområdet. Den passar nämligen inte ihop med en objekiiv, allmän och rätlinjig syn på statens förhållande kontra kommunerna i riket i allmänhet.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften inom del inre stödområdet

Hen OLSSON i Järvsö (c):

Herr lalman! När finansministern nu går in i debatten tar han upp större delen av silt anförande med att förklara hur skatteuljämningssyslemet har verkat hittills. Han gör också rakt på stubben elt ganska sensationellt uttalande, nämligen alt 135 96 av skatieunderiaget i övre Norrland är för högt!

Lål oss ändå först titta pä siffrorna, lål dem som har utredningsuppdraget studera dem närmare! Det här är väldigt viktiga frågor, inte minst för oss i Norrland. Jag kan inte inse att man bör ta snabba bedömningar av hur skaiteutjämningssystemet har verkat lill intäkt för ett beslut om alt avslå från all sänka arbetsgivaravgiften i del inre stödområdet. Enligl niin mening finns del inga skäl lill all göra så, för vi har alldeles för däligl underiag för att nu kunna säga att det utgår för högt skatte-uljämningsbidrag till Norrland, i all synnerhet lill de översta delarna

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet

av Norrland.

Det fordras att vi studerar förhållandena litet grann. Jag skulle också rakt på stubben kunna säga alt vi har väldigt mycket ogjort när del gäller kommunernas service och näringslivets utbyggnad i de här områdena. Titta på genomsnittsinkomsten t. ex., titta på den kommunala standarden för människorna! Det är ju inte fråga om vad man har för skattekraft per invånare, ulan det är fråga om hur man för de pengar man fär in kan ordna en tillräcklig service för silt samhälle. Grundkosinaderna för samhällsservicen blir Ju betydligt högre i de områden där det är glest mellan människorna, där det är länga avstånd, där det är kallt och där man har många traditionella besväriigheter. Där har t. ex. inte skett tillräcklig industrialisering som så alt säga är någonting alt sätta i bollen när man skall bygga ul näringslivet och lägga en god grund för ekonomin. Man fär alltså kämpa vidare för alt få den industriservice - den infrastruktur, som man kallar del - som gör klimatet någoriunda tjänligt för atl starta företag osv. Därför är del fel att angripa problemet på det här sättet som finansministern gjorde i sitt anförande.

Vad gäller effekten kan vi "tro" på båda sidor. Finansministern tror inte att en sänkning av arbetsgivaravgiften får någon effekt, många tror å andra sidan all den kan ha sin effekt. Se på kommunerna - vad är del som är reglerbart där när man gör upp en budget? Jo, i hög grad är det personalkostnaderna. Man kan anställa fiera eller man måsle knappa in. Personalkostnaderna är den dryga delen i budgeten. Den delen blir givetvis åtstramad i etl läge där man har mindre pengar att röra sig med. Blir del 700 000 kr. mer för Ljusdals kommun, är jag säker pä att det kommer att ge effeki mera pä sysselsättningen än på någonting annat. Jag är alltså alldeles övertygad om alt värt förslag får sin största effekt jusl pä sysselsättningen.

Hen MUNDEBO (fp):

Herr talman! Finansministern bekräftade att när propositionen skrevs kände han med en viss inlevelse igen biskopen Brasks situation. Emellertid har många av de åtgärder som finansministern känt sig nödd och tvungen lill visat sig vara bra för svensk ekonomi.

Bara några ord till om momssänkningen! När man började diskulera den kallades den omöjlig och olämplig, och också i dag använde herr Sträng en del kritiska formuleringar. Jag vill citera ett par rader ur finansplanen för 1975, där finansministern själv inför regeringssammanträdet den 3 Januari, och några dagar senare alltså inför kammaren, erinrar om den sänkning av mervärdeskatten med 3 procentenheter som skedde under tiden 1 april-15 september 1974 och fortsätter med följande ord:

"Effekten av stimulanspolitiken blev tydlig för den privata konsumtionen. För helåret 1974 har beräknats en ökning av den privata konsumtionen med 4,5 96. 1973 var ökningstakten knappt 2 96."

Några sidor längre fram erinrar finansministern om sysselsättnings-

effekterna och säger all vi "under 1974 kunnal notera den högsta sysselsättning vi någonsin haft".

I finansplanen finns det alltså klart utsagt att momssänkningen hade en effeki pä konsumtionen och därmed också sysselsättningen.

Det är tänkbart - Jag säger alltså inte att det är självklart - att en differentierad arbetsgivaravgift skulle visa sig få en liknande gynnsam effekt och kunna medverka till att skapa nya arbetstillfällen inom det inre stödområdet. Kanske får man i 1977 års finansplan läsa atl effekten av nedsättningen av den allmänna arbetsgivaravgiften blev tydlig för sysselsättningen inom det inre stödområdet.

1 etl lidigare inlägg harjag nämnt vad denna nedsättning skulle kunna betyda för en enda kommun: 700 000 kr. Det låter kanske inte mycket när man tänker på statsbudgetens totala omfattning, men nedfiyttad till lokal nivå, för en kommun, kan en sådan sänkning vid sidan av andra insatser medverka lill att skapa nya jobb. Varför skulle vi avstå från att la den chansen att ge fier människor nya Jobb?

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften Inom det inre stödområdet

Hen HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Finansministern avslutade siu inlägg med alt säga att han hade en rätlinjig syn i fråga om kommunalskatten. Men den rät-linjigheien finner man inte om man ser på proposilionen, och lyssnade man lill herr Wärnberg fann man ingen som helst räilinjighet där heller.

Här är del ju fråga om vilken respekt man skall ha för riksdagens lotteri. Herr Fagerlund vill inte atl man skall ha någon respekt för lotten, men det vill herr Wärnberg. Del är kanske där striden står bland socialdemokraterna. Frågan är också vilka konsekvenserna blir för dem som bor i del inre stödområdet och tvingas leva under kommunernas dåliga ekonomi.

Jag delar herr Strängs syn på kommunernas roll inom och utom det inre stödområdet, men samma sak gäller ju för bolagen och företagen. Vi har hög- och lågvinstföretag både innanför och utanför delta stödområde. Vill man hävda rätlinjigheten, lycker jag att man också i det här avseendet skulle rösta emot proposilionen. Jag delar också uppfattningen alt subventionerna till företagen inte kommer att ge någon positiv effekt.

Jag anser all finansminister Sträng har fel när han säger alt en sänkning av arbetsgivaravgiften generellt för kommunerna inte skulle få någon större belydelse. Kommunerna har en väldigt hård press på sig enbart för att behålla sina anställda, och de eftersträvar hela liden hårda rationaliseringar på grund av det ekonomiska lägel - kanske ännu härdare än inom den privata sektorn.

Del är bakgrunden till problemet, och därför vore del följdriktigt att stödja vårt förstahandsyrkande om att som en etapp sänka arbetsgivaravgiften för kommunerna i hela landet till 2 %. Det skulle ha en positiv effeki för kommunerna och även för sysselsättningen.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr lalman! Jag förslår alt finansministern inte riktigt känner igen sig själv här i dag när han har lagt fram en proposition som innebär skallesänkning.

Finansminislern lalar om de tekniska problem som han hade att brottas med för atl kunna klara propositionen, och Jag vill gärna ge honom en eloge för au de frågorna har fått en ganska elegant och bra lösning.

Det är myckel möjligt all skattekraften har ökat i kommunerna, men där har kommunalskatteutjämningsbidraget spelat en stor roll. Vad man önskar är atl kommunerna av egen kraft och med den aktivitet som kan åstadkommas där skapar bättre förutsättningar i glesbygderna. Det är del vi menar att den generella åtgärden skulle kunna åsiadkomma.

Finansministern tror inte atl en sänkning med 2 96 spelar någon siörre roll, men den blir i alla fall en stimulans. Del är klart att stimulansen skulle bli bättre om arbetsgivaravgiften helt logs bort. Den skulle också bli bättre om man även för framtiden kunde garantera denna nedsättning. Det var därför vi föreslog atl riksdagen inte skulle tidsbegränsa nedsättningen utan att den skulle gälla t. v. Vi har kompromissat på den här punkten och kommii lill resultatet att tidsbegränsningen är lämplig med hänsyn lill att förelagsskalteberedningen arbetar med problemet.

Jag tror alt ändringen kommer all innebära en litet större aktiviiei i del inre stödområdet. Finansministern sade själv att det är hån all arbeta i glesbygderna för kommunerna. Det är del givelvis även för människorna som bor där och för dem som bedriver näringsverksamhet där.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag var hell inställd på atl herr Olsson i Järvsö skulle skynda lill och säga: Se på finansminislern - nu vill han göra del besvärligare för de fattiga Norrlandskommunerna.

Jag underströk i mitt inlägg all kommunerna i glesbygderna ansvarar för en dyrare service för den enskilde medborgaren än i tätorterna och framför alll i städerna. Jag underströk också atl jag anser latituden på 35 96 vara tillräcklig. Nu skall vi undersöka om den är rätt avvägd. Så mycket vågar jag emellertid säga atl den är hell tillräcklig, och del finns ingen anledning atl utvidga den yllerligare genom att sänka arbetsgivaravgiften med ett par procent i stödområdet.

Herr Mundebo citerade ur den statsverksproposiiion som var aktuell för elt år sedan. Visst gör jag gällande att stimulanspolitiken gav effekt under 1974, men den innehöll etl brett register av åtgärder, där den tillfälliga nedsättningen under tre månader av mervärdeskatten enligl min mening spelade en helt underordnad roll.

Herr OLSSON i Järvsö (c):

Herr talman! Jag kunde inte uppfatta finansministerns första anförande på annal sätt än att han sade all 135 % av medelskatlekraften för övre Norrland är för högt. Nu förklarar han all del är tillräckligt. Det är en

korrigering i rätt riktning.

Sedan säger finansministern att det är självklart att kommunerna i glesbygdsområdena har dyrare service. Det är väl också ett medgivande atl vi har rätt. Tiden är ännu inte inne för att la en omprövning av skalteunderlagsreformerna till intäkt för all sälla oss emot en sänkning av arbetsgivaravgiften fördel inre stödområdet. Vi måste ha en ordentlig utvärdering av skatteutjämningssystemet försl.

En sak att tänka på när man börjar göra sådana här jämförelser är att vi har så mycket att ta igen i del inre stödområdet. Vi för fortfarande en ojämn kamp gentemot södra delen av landei i mänga avseenden. Ta som exempel bara trycket från utlandet. I hur stor omfattning kan inte södra delen av landei t. ex. utnyttja kontakterna med utlandet i fråga om både turism och ekonomi? Där är vi verkligen handikappade i större delen av Norriand. Vi har mycket att ta igen och därför tror jag det krävs lång tid ännu innan vi kan säga atl skatleuljämningsbidragen är för höga för del inre stödområdet.

I början sade finansministern också något om alt del fanns en del tekniska svårigheter med denna proposition. Jag vill som herr Magnusson i Borås säga att de ändå lösts på ell hyggligt sätt, som Jag ser del. Vad gäller kommunerna lär del inte tekniskt sett vara svårare all lösa även den delen av problemet och låta kommunerna följa med i beslutet om sänkning av arbetsgivaravgiften.

Överiäggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN: Propositioner ställs först på bifall lill eller avslag på det i motionen nr 46 av herr Fagerlund m. fi. framställda yrkandet om avslag på regeringens proposition nr 16. Om detla yrkande avslås företas utskottets hemställan till avgörande momentvis.

Det i motionen nr 46 av herr Fagerlund m. jl. framställda yrkandet om avslag på regeringens proposition nr 16

Propositioner gavs pä dels bifall till, dels avslag på delta yrkande, och förklarades den senare proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren avslår det i motionen nr 46 av herr Fagerlund

m. fi. framställda yrkandet om avslag på regeringens proposition nr 16

röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit nämnda motionsyrkande.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften inom del inre stödområdet

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Den allmänna arbetsgivaravgiften Inom del inre stödområdet

Ja -	- 217
Nej -	- 93
Avstår -	- 13

Utskottets hemställan

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 48 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller skatleutskotlels hemställan i betänkandet nr 19 mom. I röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 48 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Boriänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 294

Nej - 21

Avstår - 8

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen av herr Magnusson i Borås m. fl. samt 3:o) motionen nr 48 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägandeja besvarad. Då herr Magnusson i Borås begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo. de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående skaiieutskoiieis hemställan i belänkandet nr 19 mom. 2 antar reservationen av herr Magnusson i Borås m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 48 av herr Hermansson m. fi. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - 26

Avstår - 138

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller skatteutskottels hemställan i belänkandet nr 19 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Magnusson i Borås m. fl.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Internationella konventioner m. m. på natur- och miljövårdsområdet

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 143

Nej - 162

Avstår - 19

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Internationella konventioner m. m. på natur- och miljövårdsområdet

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1975/76:4 med anledning av motion om registrering av internationella konventioner m. m. på natur-och miljövårdsområdet.

Fru THORSSON (s):

Herr talman! Den fråga som berörs i utrikesutskottets betänkande nr 4 är av utomordentligt stor belydelse för det internationella miljövårds-samarbetet och därmed för effekten av det nationella miljöarbetet i de enskilda länderna. I själva verket skulle man kunna säga att ett väl utvecklat nät av internationella miljövårdskonventioner ratificerade av största möjliga antal länder och ledande till nationella åtgärder - lagstiftningsvägen eller på annat sätl - är själva förutsättningen för ett effektivt bedrivet miljöarbete. Del är därför inte underligt att den svenska regeringen har speciellt engagerat sig för en ökad effektivitet i denna aspekt av det internationella miljövärdssamarbetet: Det finns kanske anledning för de miljöintresserade i kammaren att ta del av en redovisning av det just nu aktuella läget på området.

Det redovisas i utskottets betänkande att regeringen vid miljövärds-styrelsens tredje möte i Nairobi i april i år log ett initiativ som ledde

4 Riksdagens protokoll 1975/76:37-39

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Internationella konventioner m. m. på natur- och miljövårdsområdet

till en resolution, vilken innebär en vädjan till miljövårdsstyrelsens sekretariat atl ännu effektivare driva arbetet på ett omfattande miljövårds-konventionssyslem. Detta arbete har förts vidare i Förenta nationernas generalförsamling i höst där svenska regeringen inte bara, som det slår i utskottsbetänkandet, ultryckt bekymmer över att så få länder biträtt konventionerna och tagit initialiv lill en resolution i ärendet. Regeringen har också fört arbetet ytterligare ell steg vidare. Kammaren bör kanske vara intresserad av alt vela atl den resolution som Sverige lagt fram förslag om i församlingens andra utskott nu är enhälligt antagen och

kommer att kunna leda detta arbete vidare.

Därtill härden svenska regeringen i FN-arbetel pekat på att just därför att konveniionsmönstrel pä det internationella miljövårdsområdet är av sä avgörande betydelse för effektiviteten i arbetet, bör miljövårdssekre-tarialel nu gå vidare. Man bör ta upp nya områden där man kan länka sig atl förhandlingsvägen arbeta fram ytterligare konventioner. Man bör noggrant följa den tekniska och politiska utvecklingen pä de olika ämnesområdena och i samband därmed revidera och uppdatera redan antagna konventioner. Man bör över huvud taget se till att de internationella konventionerna på miljövårdsområdet verkligen hålls aktuella och blir effektiva. Man bör på begäran lämna bistånd till stater som vill ha hjälp för att kunna genomföra de nationella lagstiftningsåtgärder som konventionerna föranleder. Man bör över huvud taget hålla ämnet under kontinueriig och effektiv bevakning.

Det är med stor tillfredsställelse som vi noterar att generalförsamlingen enhälligt antagit det av Sverige framlagda resolutionsförslaget. Det innebär alt då miljöstyrelsen sammanträder i Nairobi våren 1976 lill sitt fjärde möte, har vi en auktoritativ grund alt stå pä när vi från svensk sida kommer att fortsätta ansträngningarna att förstärka de internationella miljövärdskonvent lönerna.

Som jag sade i början, herr lalman, är del min övertygelse att detla är den givna förutsättningen för atl vi verkligen skall få lill stånd effektivitet i värt internationella miljövårdssamarbete och därmed också största möjliga effekt på det nationella planet, vilket självfallet är den yllersta förutsättningen för att miljövårdsarbetet skall föras vidare.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr lalman! Jag är mycket tacksam över att fru Thorsson har lämnat kammaren denna informalion. Utskotiets betänkande har sin grund i en motion från min sida, och jag är också tacksam över all utskottet så grundligt har besvarat den motionen.

För en enskild intresserad riksdagsman har det nästan varit omöjligt att hitta i den labyrint av FN-konventioner som finns. Någon kontroll pä alt de uppfylls har man inte från denna horisont. Jag har en känsla av att i den män miljöfrågorna är placerade inom olika departement, har man inte heller där full klarhet i hur det ligger till.

Jag är mycket lugnare efter dels denna redovisning i utskottets be-

länkande, dels fru Thorssons information, som visar atl det finns ett kraftigt iniresse att samla sig i dessa frågor.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 Tillbakadragande av utländska trupper från Korea

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1975/76:5 med anledning av motion om tillbakadragande av utländska trupper från Korea.

I delta betänkande behandlades motionen 1975:249 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslagits alt riksdagen hos regeringen hemställde atl Sverige i Förenta nationernas säkerhetsråd och generalförsamling verkade för att alla utländska trupper under FN-fiagg i Korea fråntogs denna status samt villkorslöst och omedelbart drogs bort från landei.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1975:249.

Hen LORENTZON (vpk):

Herr talman! Utrikesuiskotiets betänkande nr 5 gäller ställningstagandet till den av vpk väckta partimotionen, 1975:249, som yrkar atl riksdagen hos regeringen hemställer alt Sverige i Förenta nationerna verkar för all alla utländska trupper under FN-flagg i Korea fråntas denna status samt villkorslöst och omedelbart dras bort frän landei.

Motionens yrkande är inte nytt för Sveriges riksdag. Kraven har framförts även under tidigare år. De kommer att upprepas så länge Sveriges ställningslagande i FN blir elt stöd ät USA-imperialisternas skändligheter mot del koreanska folkel.

Att hälla ell område militärt ockuperat mol en allmänt uttalad folkvilja, alt oförbehållsamt ge skydd och stöd åt en fascistisk regim, som gör sig skyldig till de mest brutala terrordåd, är de största skändligheter som kan begås mot ett folk som kämpar för sin nationella enhet.

I södra Korea är 40 000 amerikanska soldater stationerade under namnet av FN-irupper. De har lill sitt förfogande den mest moderna krigsmateriel - hit hör även kärnvapen. Att Sverige i detla avseende ständigt gett silt stöd åt USA i Förenta nationerna är högst anmärkningsvärt.

Sverige harju alltid framhållit betydelsen av den roll Förenta nationerna kan spela vid tryggandel av internationell fred och säkerhet. Därtill har den svenska regeringen understrukit vikten av att respekten för FN-stadgans målsättningar underbyggs och vidmakthålls, såväl av organisationen själv som av dess medlemmar. Mol denna bakgrund är därför Sveriges agerande i FN synnerligen anmärkningsvärt.

Några dala och sakuppgifter i detta sammanhang för att ge en bakgrund

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tillbakadragande av utländska trupper från Korea

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tillbakadragande av utländska trupper från Korea

till Koreafrägans senaste behandling i Förenta nationerna och Sveriges stöd även denna gång till USA:

USA har i kraft av sin militära och ekonomiska styrka under snart tre decennier kunnal utnyttja och missbruka Förenta nationernas namn och organisation.

Mot det koreanska folkets enhetligt manifesterade vilja utnyttjade USA år 1948 FN:s generalförsamling för atl legitimera en permanentning av Koreas delning genom att upprätta en marionettslal i södra Korea.

Härefter har USA genomfört en hel rad svåra brott mot FN-stadgan. Efter alt ha utlöst Koreakriget 1950 kunde USA genomdriva en resolution i FN:s säkerhetsråd där deras egna interveniionsstyrkor i Korea utnämndes till "Förenta nationernas styrkor". Det märkliga i detla sammanhang är att denna resolution kunde godkännas utan att säkerhetsrådet ens var beslulsmässigt.

Vidare var detla beslut även ett brott mol artikel 32 i FN:s stadga, där del sägs alt part i tvist, som är föremål för rådets behandling, skall inbjudas lill överiäggning. Men ingen representant för Demokratiska folkrepubliken Korea hade inbjudits eller ens getts tillfälle alt yttra sig. Även i det fallet våldförde man sig på FN-stadgan.

Ytteriigare en anmärkningsvärd omständighet är att FN enligl egna statuter inte hade befogenhet att ingripa då alla kända fakta visade atl kriget i Korea var ett inbördeskrig. Även här våldförde sig FN på sina egna stadgar, USA hade den gången kraften att tvinga igenom sina krav.

När Koreakriget 1953 resulterade i elt vapenstillestånd blev USA-trup-perna kvar i södra Korea i namn av "Förenta nationernas styrkor". Deras huvudsakliga uppgift har varit att skydda en fascistisk terrorregim i södra Korea, som folket inte ville veta av. Officiellt hette det att USA-trupperna var i södra Korea för alt garantera freden.

USA betraktade sig som supermakt och världspolis och som den dominerande makten i världen.

Folken inte minst i Indokina skulle få se fler bevis på delta.

I kraft av denna sin styrka kunde USA få den överväldigande majoriteten i FN att dansa efter sin pipa. Därför kunde USA behandla FN:s stadgar som om de vore värdelösa papperslappar då de inte gynnade amerikanska intressen.

Självfallet vägrade USA så gott som omedelbart att efterkomma den vapenstilleståndsöverenskommelse som man hade underskrivit Artikel 4 i den överenskommelse som USA var med om att underteckna den 27 juli 1953 föranstaltade om överläggningar om de utländska truppernas tillbakadragande och åtgärder för landets återförening inom tre månader från vapenstilleståndsdagen.

Men redan inom tolv dagar hade USA och den fascistiska regeringen i södra Korea förbrulil sig mot denna artikel genom att underteckna elt bilateralt avtal, som möjliggjorde en stationering av USA-trupper i södra Korea och militärbaser där pä obestämd tid. Nu, 22 år senare, har USA fortfarande trupper och baser i södra Korea. Även för detta

sitt folkfientliga handlande fick USA stöd av sin pålitliga majoritet i Förenta nationerna. USA-trupperna kunde därtill betecknas som Förenta nationernas trupper.

Under USA-iruppernas beskydd genomför den fascistiska regimen i södra Korea en allt brutalare terror mot befolkningen. Även om meddelanden härom är sparsamt refererade i svenska massmedia har det ändå getts en bild av denna massterror.

Dagens Nyheter skriver i en ledarkommeniar den 3 november i är om Koreafrägan och den sydkoreanske presidenten Park Chung Hee:

"President Parks förtryckarregim stämplar motståndare som kommunister och torterar och avrättar dem. Hans välde upprätthålls med hjälp av drygt 40 000 soldater (varav bara en bråkdel tjänstgör under FN-fiagg). Och de amerikanska trupperna har även materiella intressen all försvara. De vakar över Japanska och amerikanska investeringar, som vuxit rekordartat i elt Sydkorea, där president Park erbjuder billig arbetskraft, lag och ordning och god utdelning på investerat kapital. Sydkorea är en nordlig nyckelpunkt i USA:s och Japans växande ekonomiska intressesfär i Sydostasien.

För att Sydkoreas folk skall kunna befrias från Parkregimens förtryck måste samtliga amerikanska trupper bort - inte bara de som ulgör FN-kommandot."

Tillät mig, herr talman, all göra ytterligare ell kort citat. Del gäller vad den internationella Jurislkommissionens representant i FN, William J. Butler, har att säga i en rapport från polisterrorns Sydkorea:

"Förenta nationerna, under vars fiagga de utländska militärstyrkorna

i Korea opererar- bör allvarligt överväga elt tillbakadragande av sitt

stöd vilket används för att föreviga de tyranniska och förtryckande åtgärderna från en diktator med omållligl maktbegär."

Så är alltså förhållandena i den del av Korea där den s. k. fria väridens ockupationstrupper uppträder och upprätthåller lag och ordning och enligt officiella uppgifter är fredens garant. Del sker under Förenta nationernas hägn och beskydd, dä USA-trupperna forlfarande bär beteckningen FN-trupper.

Detta oefterrättliga förhällande kan givetvis inte fortsätta i evighet. De alliansfria staterna och länderna från den tredje världen, som själva känt förtrycket och ockupationen från den s. k. fria världen, har ställt sig i spetsen för aktioner i Förenta nationerna för att få ett slut pä de olidliga förhållandena i Korea.

USA kan därför nu inte längre bolla som man hittills har kunnat göra med medlemsstaterna i FN. USA har förioral majoriteten i FN och har uttalat ett visst hot om att lämna medlemsorganisationen, även om USA forlfarande där har en del "säkra" stater, framför allt därför att dessa stater militärt och ekonomiskt helt är beroende av USA.

Årets uppgörelse i FN blev därför en stor seger för det koreanska folket. USA kunde inte förhindra atl generalförsamlingen i höst antog en resolution, som kräver alt alla främmande trupper skall bort från södra Korea.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tillbakadragande av utländska trupper från Korea

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tillbakadragande av utländska trupper från Korea

Redan vid fjolårets behandling av Koreafrägan i FN hade de alliansfria staterna och länderna från den tredje världen framlagt förslag, som underskrivits av 39 stater, om att alla främmande trupper skulle lämna södra Korea. Vid omröstningen i FN den gängen gav Sverige sitt stöd åt USA och lade ned sin röst beträffande de 39 ländernas förslag. USA:s förslag segrade - ockupationstrupperna skulle vara kvar i södra Korea. Sveriges ställningstagande var även den gången all beklaga.

Inför årets FN-behandling av Koreafrågan hade antalet progressiva stater ökat till 43. Deras krav var desamma som under fjolårets behandling av Koreafrågan i FN. Dessa krav innebar etl upplösande av "FN-kom-mandol" i Korea, tillbakadragande av alla utländska trupper, stationerade i södra Korea under Förenta nationernas fiagga, samt undertecknande av ett fredsavtal mellan de parter som berörs av vapenstillesiåndsöver-enskommelsen frän är 1953. Norra och södra Korea uppmanades atl hälla sig lill principerna i det gemensamma uttalandel från år 1972 för all undanröja den militära konfrontationen och påskynda den självständiga och fredliga återföreningen av landet. Denna resolution vann majoritet. Sverige stödde icke resolutionen, ulan Sverige lade ned sin röst vid om-' röstningen.

För det koreanska folket var denna omröstning i jämförelse med vad som hänl tidigare år ett stort framsteg. Härefter kan USA:s ockupationstrupper i södra Korea inte längre framställas som FN-irupper. Kampen för ett tillbakadragande av USA-trupperna frän Korea har väsenlligl underlättats.

Sverige stödde alltså inte de progressiva staterna vid omröstningen i FN men gav däremot sitt fulla stöd åt den resolution som företräddes framför alll av USA. Här förklarades visserligen alt man kunde gå med på att upplösa "FN-kommandot" i södra Korea, men - tillades del från USA - detla kommando beslår endast av 300 man. USA-trupperna på 42 000 man i södra Korea var plötsligt inte längre FN-trupper.

Vidare förklarades av USA atl man inte kunde gå med på upplösning ens av FN-kommandot om inte vapenstilleståndsöverenskommelsen från 1953 förblir i kraft. Något fredsavtal ville USA egentligen inte diskutera.

Det krigiska tillståndet på den koreanska halvön skall alltså fortsätta. De 42 000 USA-soldalerna med modern utrustning och 300 kärnstrids-spetsar skall vara kvar i södra Korea.

För resolutionen röstade Sverige och gav återigen USA sitt fulla stöd för upprällhållandet av de olidliga förhållanden som råder i södra Korea. Även denna resolution blev antagen av FN.

Utrikesutskottets metod alt argumentera mot yrkandena i vpk-motionen 249 i år skiljer sig inte nämnvärt från den argumentation som på sin tid år efter är användes mot vpk-molionernas krav på ett svenskt erkännande även av Demokratiska folkrepubliken Korea. Argumenten präglas nu liksom då av den obotfärdiges förhinder.

På annat sätl kan inte utskottsbelänkandet tolkas. Där refereras -jag citerar direkt ur ulskottsbeiänkandet - till atl Sverige i FN stödde det

förslag, alltså USA-förslagei, som "främst uppmanade Syd- och Nordkorea atl fortsätta sin dialog om en fredlig återförening och vidare begärde förhandlingar mellan alla de direkt berörda parterna".

Men vad är det för en dialog utskottet hänvisar lill? Tillåt mig, herr lalman, alt helt kort uppehålla mig vid just den frågan.

Efter oupphörliga framstötar från Demokratiska folkrepubliken Korea till regimen i Söul om i varje fall samtal om för de två staterna gemensamma frågeställningar blev resultatet sä småningom - på grund av en omfattande opinion, framför alll bland folket i södra Korea - den s. k. dialogen. Den 4 Juli 1972 kom den gemensamma kommunikén som gällde de tre huvudprinciperna för nationell återförening. Huvudinnehållet var självständighet, fredlig återförening och naiionell enighet.

Demokratiska folkrepubliken Korea ställde i anslutning lill denna överenskommelse sedermera konkreta förslag om i första hand nedrustning i de båda staterna - i såväl Nordkorea som södra Korea. Då ville fa-scistregimen i Söul inte vara med längre. Dialogen upphörde hell, och några svar pä framställningen kom aldrig. Trots alt Demokratiska folkrepubliken Korea gång på gång gjort framställningar lill södra Koreas regering att fortsätta dialogen har inga som helst svar gäll att få. Relationerna mellan syd och nord i Korea försämrades i stället.

De omfattande demonstrationer i södra Korea och framför alll i Söul med krav på fortsättande av dialogen besvarades av fascistregimen med en alltmer omfaltande terror mol folkel i södra Korea.

1 detta läge vände sig regeringen i Demokratiska folkrepubliken Korea direkt till USA och föreslog elt fredsavtal, då USA ju var en av undertecknarna av vapenslilleståndsöverenskommelsen och därtill den makt som har sina trupper stationerade i södra Korea och som har överbefäl över alla de väpnade styrkorna där.

USA har inte ens bevärdigat regeringen i Demokratiska folkrepubliken i Korea med etl svar på dessa förslag. Till FN har dock ell svar - om man kan beteckna det så - avgivits av USA, men det går stick i stäv mol strävandena efter en fredlig återförening. Svaret har som sagt inte ställts till Demokratiska folkrepubliken Korea utan till FN, och det gick lill på följande sätt:

För atl göra en fredlig återförening av de två staterna i Korea helt omöjlig, och del för all framlid, föreslog USA alt södra Korea skulle upplagas som medlem av FN. Detta förslag vann dock icke majoritet. Majoriteten ville inte vara med på USA:s förslag om en delning för all framtid av den koreanska halvön, ulan majoriteten önskade få lill stånd en fredlig och självständig återförening av de två staterna. Majoriteten ville även att den militära konfrontationen skulle undanröjas, vilket dialogen från 1972 och överenskommelsen då hade gett ett löfte om. Elt upptagande av södra delen av Korea i FN skulle betyda grundskottet för den fredliga och självständiga återföreningen.

USA led alltså nederlag i frågan om att få södra Korea upplaget som medlem i FN. Men var fanns Sverige i detta sammanhang? Hur röstade

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tlllbakadivgande av utländska trupper från Korea

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tillbakadragande av utländska ti-upperfrån Korea

Sverige i denna viktiga fråga? Fanns Sverige pä majoritetens och de progressiva staternas sida eller mönstrade Sverige återigen upp bakom USA och fascislregeringen i södra Korea? Det är att beklaga, men Sverige återfanns än en gång bakom USA!

Det koreanska folkets okuvliga känsla av nationell enhet kunde den japanska imperialismen inte krossa under de 50 år Korea hölls ockuperat och förtryckt. Under de senaste 30 åren har Korea varit delat i två hälfter och södra Korea ockuperat av USA-trupper under FN:s beskydd, fana och emblem.

De nya ockupanterna har lika litet som de tidigare förmått atl utrota det koreanska folkets okuvliga känsla för nationell enhet. Till sill förfogande har man haft - här som överallt i vår värld där USA-impe-rialismen uppträder - en fascistisk regim som med brutal terror och folkförtryck söker slå ned alla tillbud till nationella enhetssträvandén. Del koreanska folket kommer dock sist och slutligen atl segra. Imperialismen i vår värid har sett sina bästa dagar. I land efter land gör folken sig fria från utländskt förtryck. Frågan är bara när detta mänskliga lidande skall få ett slut.

Herr talman! Alt den svenska regeringen är fullt medveten om alt folket i båda delarna av Korea önskar elt enat Korea, och all Sverige stöder alla ansträngningar som går ut på atl det skall bli en fredlig och självständig återförening, framgick klart och tydligt av vad utrikesminister Sven Andersson sade i debatten om den interpellation jag framställt och som besvarades den 26 maj i år. Därför blir man fundersam över atl den svenska regeringen gång på gång backar upp bakom ockupationsmaklen USA, dä Koreafrägan behandlas i FN.

Då utrikesutskottet i stort sett bygger sin argumentation för avslag på vår motion på att den s. k. dialogen mellan norra Korea och södra Korea bör fortsätta, och dä man här tycks se lösningen på frågan, så vill jag sluta milt inlägg med vad jag nu har anfört och yrka bifall lill vänsterpartiet kommunisternas pariimolion 249.

Hen ERICSON i Örebro (s):

Herr lalman! Enligt många bedömare är''Korea vid sidan av Mellanöstern det område i väriden där etl akut hot mot freden lätt kan uppstå. De politiska motsättningarna mellan Nordkorea och Sydkorea är ytterst intensiva och djupgående. Det försök till en politisk dialog som gjordes 1972 har inte fortsatt. De två regimerna tycks på senare år ha ytlerligare fjärmat sig från varandra. Samtidigt har de koreanska staterna byggt upp en högst avsevärd militär kapacitet.

Den hårda konfrontationen mellan Syd och Nord under höstens FN-behandling av Koreafrågan har sannerligen inte heller förbättrat utsikterna till en ulveckling mot fred och stabilitet under den närmaste liden.

Herr Lorentzon har här nu för tredje gången under det senaste året till riksdagens protokoll läst in sin tolkning av Koreas moderna historia. Att fiera gånger under ett år ge riksdagen denna hisiorielekiion tyder

på ett engagemang, som dock överträffas av ensidigheten i framställningen.

Under del kalla krigets dagar domjnerades den svenska nyhetsförmedlingen av sydsidans propagandistiska skildringar. Sedan dess har vi lärt oss etl mer balanserat sätt att se på Koreafrägan, och jag tror därför att det är en överloppsgärning när herr Lorentzon här på nytt levererar bredsidor ur nordsidans propagandaarsenal.

Sverige är en av de fä stater som har diplomatiska förbindelser och i övrigt normala relationer med båda de koreanska regimerna. Vårl land deltar dessutom sedan 1953 i den neutrala övervakningskommissionen vid den 38:e breddgraden. Avsikten bakom de svenska ansträngningarna att främja en fredlig utveckling i Korea ifrågasätts heller inte av någon av parterna. Del fick vi på nytt bekräftat under behandlingen av Koreafrågan i FN i höst. Tillsammans med några andra stater försökte den svenska delegationen finna medlande ståndpunkter. Tyvärr visade sig del arbetet vara förgäves pä kort sikt. Möjligen har denna medlargrupp lagt grunden för framtida initiativ i Koreafrågan. Parterna måsteju ändå någon gång börja samtala med varandra. Del är den enda vägen mot en fredlig avveckling av de i dag så hårda motsättningarna.

FN:s generalförsamling antog den 18 november två resolutioner i Koreafrågan. Sydsidans text samlade 59 röster och antogs med en majoritet av 8 röster. Nordsidans resolution stöddes av 54 stater och antogs med en majoritet av 11 röster. Det bör observeras atl ingendera texten stöds av en majoritet av FN:s medlemsstater.

Olika tolkningar av vad generalförsamlingen egentligen har beslutat kommer nu atl göras av parterna, och det främjar naturligtvis inte fredens sak. I den svenska röstförklaringen beklagades det att de båda resolutionstexterna skilde sig pä sä viktiga punkter som när det gällde FN-kommandois upplösning och frågan om att ersätta vapenstilleståndsavtalet med eu fredsavtal eller någon annan anordning av varaktigt slag.

I motionen 1975:249 kräver vpk alt Sverige skall verka för atl alla utländska irupper under FN-fiagg i Korea fråntas denna status och au dessa trupper villkorslöst och omedelbart dras bort från landei. Samma krav framförs i den nordliga resolutionstexten i FN.

Sverige kan inte stödja detta krav. En villkorslös och omedelbar avveckling av FN-kommandot skulle kunna rubba den stabilitet i området som baseras på det gällande stilleslåndsavialel. Enligt den svenska synen måsle etl upplösande av FN-kommandot föregås av en uppgörelse om ell fredsfördrag eller ett arrangemang som gör att stilleslåndsavialel inte sätts ur spel. Del är naturligtvis elt rimligt kravall man skall söka undvika något som kan liknas vid ett avtalslöst tillstånd. Man stärks ytterligare i denna uppfattning när nordsidan i sin FN-resolution menar att Nordkorea bara är berett att diskutera ett fredsfördrag med USA men inte med den sydkoreanska regimen.

Enligt svensk syn vore det i hög grad önskvärt att EN kunde dra sig ur del nu mer än 25-åriga koreanska engagemanget, bl. a, därför all

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tillbakadragande av inländska trupper från Korea

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tillbakadragande av utländska trupper från Korea

FN-insatsen så starkt kommii atl kopplas till den ena partens positioner. Men FN kan inte rimligen dra sig ur på ett sätt som leder till ökade risker för freden i området. Herr lalman! Jag yrkar bifall lill utrikesutskottets hemställan.

Hen LORENTZON (vpk):

Herr talman! Utskotiets talesman tillförde inte debatten någonting nytt. Han gjorde egentligen bara en sammanfattning av vad utskottet uttalat. Den som är intresserad känner redan lill det.

Anklagelsen mol Demokratiska folkrepubliken Korea för all bara vilja ha ell fredsfördrag med USA stämmer inte riktigt. Först och främst har man ställt frågan lill USA, inte bara en gång. USA, Demokratiska folkrepubliken Korea och Kina undertecknade vapenstilleståndsöverenskommelsen. Sydkoreanerna och fascistregimen i Sydkorea var inte ens med på en vapenslilleslåndsöverenskommelse utan ville försöka tvinga USA till fortsall krig. Hur skall man få en makt som aldrig varit med om all underteckna vapenslillesiåndsavtalel atl underteckna ell fredsavtal?

Herr Ericson vet lika väl som jag all det är en fascisiregim, ingenting annal än en marionettregering, i Sydkorea. Det är klart att jag som representerar vänsterpartiet kommunisterna lalar för Demokratiska folkrepubliken Korea och dess rättmätiga intressen. Vem i denna kammare skulle annars göra det, herr Ericson?

Herr Ericson i Örebro framhöll atl Sverige sedan 1953 tillhör övervakningskommissionen i Korea och har erkänt båda staterna. Skulle man egentligen inie, herr Ericson, lala tysi om det? År 1957 erkände Sverige fascistregimen i Sydkorea, men först närmare 20 år efteråt erkände man Demokratiska folkrepubliken Korea. År efter år hade vi motioner i denna riksdag och fick dem avslagna. Vilka var argumenten? Jo, det första argumentet var atl Sverige endast kan erkänna ett land som har kontrollen inåt och utåt. Sydkorea hade inte kontroll vare sig inåt eller utåt utan var helt i händerna på USA:s irupper, även om de gick under beteckningen FN:s trupper. I norra Korea fanns del inga utländska trupper; bevisligen kontrollerade man siu egel område och hade också kontrollen utåt.

Nästa argument blev alt Sverige tillhörde övervakningskommissionen och att det skulle störa Sverige som neutral stat om Sverige erkände norra Korea. Men del störde aldrig Sverige som neutral stat, herr Ericson, när regeringen 1957 erkände södra Korea och fascistregimen där. Sverige tillhörde även då övervakningskommissionen. Så enkell ligger den frågan till.

Båda förslagen som blev antagna i FN har med passusen om fredliga förhandlingar, om atl dialogen skall fortsätta. Men på båda sidor om gränsen står 400 000 man emot varandra, och i södra Korea finns 42 000 USA-soldater som utövar befäl och 300 kärnvapenspetsar. Är då inte frågan om atl trappa ned dessa militära rustningar del första som måste diskuteras? Delta ingår i förslaget från norra Korea och har ingått i frågan

om dialogen, men härpå lämnas inget svar. I den resolution som Sverige stödde fanns inget krav på att främmande irupper skulle lämna södra Korea. Hur kan man sluta etl fredsavtal för det första med en ockupationsregim och för det andra när främmande trupper fortfarande uppehåller sig på delta lands territorium?

Jag tror all dessa 43 stater, av vilka de fiesta är länder från den tredje världen, alliansfria stater som själva har känt svårigheterna när det gäller ockupation och förtryck av framför allt USA, lalar folkels eget språk. Det tycks herr Ericson ha svårt att förstå. Och det är kanske svårt att göra det, när man så att säga har statsrådsfracken hängande väntande i garderoben.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tillbakadragande av utländska tnipperfrån Korea

Herr ERICSON i Örebro (s):

Herr talman! Herr Lorentzon berättar för oss atl han gör sina uttalanden i Koreafrågan som talesman för Nordkorea. Del förklarar kanske varför vi har svårt att komma överens. I den svenska riksdagen diskuterar vi dock vad som skall vara svensk utrikespolitik, och riksdagen skall ta ställning till på vilkel sätt Sverige kan göra en insats. Den svenska riksdagen kan inte agera som om den vore talesman för en annan stat, som herr Lorentzon har gjort.

Sedan hänvisar herr Lorentzon lill den nordkoreanska resoluiionstexten i FN där man säger atl man bara vill förhandla om fredsfördrag med USA. Men är det inte ganska orimligt atl man skall försöka sluta fred i Korea utan att Sydkorea över huvud tagel får vara med i förhandlingarna, vara part i de förhandlingarna? Herr Lorentzon resonerar precis som Nordkorea, nämligen alt Sydkorea inte existerar som stat. Sverige har erkänt Sydkorea.

Vad debatten egentligen handlar om är två metoder att avveckla FN-kommandot i Korea. Vpk anser all det bör ske omedelbart och villkorslöst. Det betyder tydligen ingenting att eu sådant handlingssätt skulle rubba stabiliteten och utgöra en fara för freden på grund av au etl avtalslöst tillstånd uppslår. Den metod för FN-kommandots avveckling som däremot utrikesutskottet förespråkar går ut på att man först ersätter stilleslåndsavialel med ell fredsfördrag eller i varie fall med en Ijkvärdig uppgörelse av varaktigt slag. Det är bara på det senare sättet man handskas ansvarsfullt med freden i Korea,

Hen LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag är inte talesman för Nordkorea, utan jag är talesman för vänsterpartiet kommunisterna, som tagit som sin uppgift i många olika sammanhang - t, ex, när del gäller Vietnam, Laos och Cambodja - all dra fram de oefterrättliga förhållanden som förekommit i dessa länder, förorsakade framför alll av den imperialistiska stormakten USA, Vi har alltid tagit som vår uppgift all ge förtryckta länder allt vårt stöd. Så är förhållandet också då det gäller det koreanska folkel. Herr Ericson i Örebro bör inte försöka med sådana demagogiska knep - del går inte.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tillbakadragande av utländska trupper från Korea

Sedan säger herr Ericson att det skulle vara någonting oerhört om den sydkoreanska regeringen inte skulle vara med i fredsförhandlingarna. Nej, den regeringen ärju en marioneitregering lillsail av USA, och med hjälp av USA sitter den kvar. Utan USA-trupper skulle den för länge sedan ha varit borta.

Även om massmedia i Sverige är mycket sparsamma med meddelanden från Sydkorea och frän den koreanska halvön över huvud taget, framgår det ändå vid skilda tillfällen vilken massterror som förekommer i Sydkorea, Vad är orsaken till den? Den beror på att människorna i södra Korea vill att dialogen mellan Nord- och Sydkorea skall fortsätta. Man vill ha fredliga förhandlingar. Men detla vill marionetiregeringen i Sydkorea inte vara med om.

Jag finner del underligt atl herr Ericson går lill försvar för en regim som egentligen är rent fascistisk.

Det koreanska folket har under den senaste liden vunnit tre slora segrar. En av dem var när säkerhetsrådet avvisade den ansökan som hade inlämnats från den sydkoreanska regimen om separat medlemskap i Förenta nationerna. Sverige stödde den sydkoreanska regeringen även den gången. Den andra segern var när Demokratiska folkrepubliken Korea i Perus huvudstad Lima upptogs som medlem i de alliansfria staternas rörelse, samtidigt som en liknande ansökan från södra Korea avvisades. Den avvisades därför att södra Korea icke är alliansfritt. På dess territorium finns forlfarande 43 000 man amerikanska irupper samt krigsmateriel, och Sydkorea kan inte föra någon egen utrikespolitik.

Den tredje segern var den nu senast i Förenta nationernas generalförsamling antagna resolutionen. Tidigare har Demokratiska folkrepubliken Koreas försvarare varit mycket få. Dessa blir fier och fler, även i etl fall som detta när det gäller att ta ställning för fredliga förhållanden i Korea och för borttagande av de amerikanska trupperna. Jag tror inte alt det kommer all dröja 20 år. Så länge efter erkännandet av fascistregimen i Sydkorea dröjde del innan Sverige erkände Demokratiska folkrepubliken Korea. Det är så man måste se frågan, herr Ericson. Vi kommer atl driva opinion för denna sak här i kammaren, och vi återkommer undan för undan med denna motion tills frågan är löst.

Hen ERICSON i Örebro (s):

Herr talman! Faktum kvarstår all herr Lorentzon här i talarstolen sade sig och vpk vara talesmän för Nordkorea. Det anserjag vara en felaktig utgångspunkt när man skall ta itu med alt formulera svensk politik i Koreafrågan.

Herr Lorentzon upprepade atl han inte ansåg att Sydkorea skulle få vara med vid diskussionerna om ell fredsavtal för Korea. Det är en ganska orimlig ståndpunkt atl den ena parten inte skall få vara med när man skall göra upp om fred i området.

Och inte försvarar vi Sydkorea och den fascistiska diktaturen där -inte alls. Min bäste sydkoreanske vän sitter i sydkoreanskt fängelse sedan

några veckor tillbaka. Jag har inga socialdemokratiska vänner i Nordkorea av kända skäl.

Vi anser att Sverige genom sin ställning har etl ansvar för freden i området. Det är därför som vi måsle avvisa vpk-kravet om atl FN-kommandot skall försvinna utan att man har garderat sig så att del inte uppstår ell avtalslöst tillstånd.

Nordsidans krav innebär atl man genom upplösande av FN-kommandot formellt sett skulle sälta stillesiåndsavialei ur kraft - FN-kommandot är nu part i stilleständsavtalet. Vi menar atl del då skulle uppstå ett hot mot freden.

Man kan bara spekulera över vad som skulle hända om det plötsligt inte fanns ens ett stilleslåndsavial som reglerade relationerna mellan de två koreanska staterna. Hur skall de kunna lösa sina inbördes problem när den ena staten inte ens godtar den andra statens rätl alt vara med i diskussionerna om ett fredsfördrag?

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tillbakadragande av utländska trupper från Korea

Hen LORENTZON (vpk):

Herr talman! Herr Ericson upprepar: Vi har ett ansvar i Sydkorea. Ja, det är alldeles rikligt att man hade det den gängen 1953 när fascistregimen i Sydkorea erkändes. Men det dröjde 20 år innan Demokratiskafolkrepubliken Korea erkändes. Det är en underlig argumentation herr Ericson för.

När det sedan gällde dialogen mellan syd- och nordsidan så var de överens fram till det datum dä presidenten i södra Korea ställde frågan om att bli återvald i församlingen pä livstid. När han hade blivit det under mycket underliga förhållanden tog det slut pä dialogen. Dä var han inte "fredsvän" längre.

Detta är historiska fakta. Herr Ericson kan inte på något sätt göra klart för oss varför Sverige i olika sammanhang ger sitt stöd åt USA. Det är ju ändå så det ligger till.

Dialogen gällde i första hand frågan om alt minska trupperna i Nord-och Sydkorea. Är vi inte överens om att dessa förhandlingar skall fortsälla, herr Ericson? De kan inte fortsätta om regimen i Sydkorea vägrar och USA-trupperna fortfarande flnns på dess territorium.

De 43 stater som utgjorde majoriteten för resolutionen i FN vet säkerligen vad det vill säga atl vara undertryckt och ockuperad av USA, och de tjänar sina egna syften när de vill få bort ockupanterna från Sydkorea. Detta anser jag borde vara Sveriges inställning, och jag tror atl det är del också. Därför är del förvånande atl Sverige i alla sammanhang stöder USA.

Hen ERICSON i Örebro (s):

Herr talman! Det är naturligtvis en förvrängning av verkligheten när herr Lorentzon säger att den svenska politiken har som målsättning att stödja USA.

Den svenska politiken när det gäller FN-kommandot är ingen annan

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tillbakadragande av inländska trupper från Korea

än den all vi vill avveckla del. Men vi vill inte avveckla FN-kommandot på elt säu som gör att det uppslår ett avtalslöst tillstånd, alt stilleslåndsavialel upphör. Det är inte bara USA-truppernas ställning under FN-flagg det gäller, ulan det gäller även sådana saker som den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea, det gäller vissa omtvistade öar mellan Nord- och Sydkorea, och det gäller exempelvis den neutrala övervakningskommissionen som också skulle komma i en situation där man inte vet om avtalet gäller eller inte.

Del är en ganska central punkt atl man i etl sådant känsligt läge, med så stora irupper på vardera sidan gränsen, inte agerar på ett sätl som gör att också stilleständsavtalet upphör att gälla. Herr Lorenizons linje skulle ulan vidare innebära elt allvarligt hot mol freden i Korea, och del beklagar jag.

Hen LORENTZON (vpk):

Herr talman! Kontentan av herr Ericsons i Örebro resonemang är följande: Där USA-trupper, interventionstrupper och ockupationstrupper finns är de garanti för freden. Del är kontentan av resonemanget, herr Ericson. Ulan USA-trupper i södra Korea hade vi alltså inte fred, för det var dessa trupper man inte ville ha bort.

Beträffande vapenstillesiåndsavialel ville regeringen i södra Korea icke ha något avtal. Regeringen ville ha fortsall krig. Man vill forlfarande inte ha stilleständ ulan elt öppet krig. Det är därför Demokratiska folkrepubliken Korea ställt frågan om förhandlingarna skall gälla minskning av truppernas antal och t. o. m. efterlyst en begränsning ner till 100 000 man på vardera sidan gränsen i stället för 400 000 som del är nu. Del är ett olidligt förhållande för ett delat broderfolk atl pä var sin sida om gränsen ha 400 000 man. Och på ena sidan - södra Korea - utländska ockupationstrupper som för befälet, utrustade med modern militärapparatur och 300 kärnsiridsspetsar.

Eftersom stilleslåndsavialel endast gäller gevär för fot - det är bara stillestånd i det krig som pågick fram lill 1953 - är ingen fred sluten och del är vad det koreanska folkel nu är oroligt för. Kommer ingen fredsöverenskommelse till stånd kan kriget komma vilken dag som helst.

Del är så frågan ligger lill, herr Ericson. Del är så man måste värdera den.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 249 av herr Hermansson m. fi., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller uirikesulskotieis hemsiällan i betänkandet nr 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 249.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Lorentzon begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 293

Nej - 18

Avslår - 1

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Ökat statsbidrag till den gymnasiala yrkesutbildningen

777. m.

§ 7 Ökat statsbidrag till den gymnasiala yrkesutbildningen m. m.

Föredrogs ulbildningsuiskolieis betänkande 1975/76:5 med anledning av motioner om ökat slalsbidrag lill den gymnasiala yrkesutbildningen m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna 1975:550 av fru Sundberg m.fi. (m),

1975:827 av herrar Stjernslröm (c) och Rämgård (c), vari hemställts atl riksdagen skulle

1. hos regeringen begära förslag till ny konstruktion av statsbidraget till företagsskolorna,

2. besluta att statsbidraget till företagsskolorna tills vidare skulle utgå med 30 000 kr. per heltidskurs och normalläsår,

1975:1367 av fru Hansson m.fl. (s),

1975:1393 av herrar Nordgren (m) och Olsson i Järvsö (c), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en översyn av lärlingsutbildningen samt förslag om uppjustering av anslaget till lärlingsutbildningen snarast,

1975:1400 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c, m), vari hemställts att riksdagen i skrivelse till regeringen skulle anhålla att utredningen om skolan, siaten och kommunerna fick i uppdrag att skyndsamt framlägga förslag till förbättring av anslaget till inbyggd ulbildning,

1975:1402 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen uttalade sig för etl ökat statligt stöd till vårdyrkesutbildningen och all kurskosinader och studielön lill elever som genomgick vårdyrkesutbildning bestreds med statsmedel samt hos regeringen hemställde om skyndsamt framläggande av förslag härom, samt

1975:1415 av herr Strindberg m. fl. (m).

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Ökat statsbidrag till den gymnasiala yrkesutbildningen

777, 777,

Utskollel hemställde

1. alt riksdagen skulle

a) beträffande uppräkning av statsbidraget till inbyggd värdyrkesutbildning med anledning av motionen 1975:1402 i denna del som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) beträffande ulredning om förhöjt statsbidrag lill inbyggd ulbildning avslå motionen 1975:1400,

2. att riksdagen beträffande ökat statligt stöd till annan vårdyrkesutbildning än den inbyggda vårdyrkesulbildningen skulle avslå motionen 1975:1402 i denna del,

3. atl riksdagen beträffande uppräkning av statsbidraget till ulbildning i företagsskola skulle avslå motionen 1975:827,

4. att riksdagen beträffande översyn av lärlingsutbildningen med anledning av motionen 1975:1393 som sin mening gav regeringen till känna vad utskollel anfört,

5. all riksdagen beträffande samverkan mellan skola och näringsliv skulle avslå motionen 1975:550,

6. all riksdagen beträffande utredning av yrkesutbildningen skulle avslå motionen 1975:1415,

7. all riksdagen beträffande bygg- och anläggningsteknisk linje skulle avslå motionen 1975:1367,

8. att riksdagen beträffande kurskostnader m. m. skulle avslå motionen 1975:1402 i denna del.

Reservationer hade avgivits

I. beträffande uppräkning av statsbidraget till inbyggd ulbildning inom värd, industri och hantverk samt handel av herrar Larsson i Staffanslorp (c), Nordstrandh (m) och Elmstedt (c), fröken Hörlén (fp) och fru Sundberg (m), herr Karisson i Mariefred (c) samt fru Ekelund (c) som ansett all utskollel under 1 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1975:1400 och motionen 1975:1402 i denna del som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört beträffande nya slatsbidragsbeslämmelser fr. o. m. budgetåret 1976/77 för inbyggd utbildning.

2. beträffande uppräkning av statsbidraget till ulbildning i förelagsskola m. m. av herrar Larsson i Staffanstorp (c), Nordstrandh (m) och Elmstedt (c), fröken Hörién (fp) och fru Sundberg (m), herr Karisson i Mariefred (c) samt fru Ekelund (c) som ansett atl utskottet under 3 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionen 1975:827 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört beträffande nya slatsbidragsbeslämmelser fr. o. m. budgetåret 1976/77 för sådan utbildning m. m.

Fru SUNDBERG (m):

Herr lalman! Ulbildningsuiskoltei har under de senaste åren försöki all genom besök i olika delar av vårt land få en uppfattning om utbildningssituationen där. I vissa fall har vi också blivit orienterade om hur man inom länet ordnat den inbyggda utbildningen eller en fullständig gymnasial ulbildning vid företagsskolor. Det gäller värt besök vid varvs-utbildningen i Karlskrona och vårt besök i Västerås. Efter vad vi erfarit har denna utvidgning av utbildningsmöjligheterna för ungdomen överallt ansetts ytlersl fördelaktig av ansvariga skolmyndigheter.

Det finns naturligtvis fiera olika skäl till all en kommun är angelägen om att kunna förlägga vissa delar av gymnasieutbildningen till företagen. För del första har Ju utvecklingen visat att eleverna i dag i alll högre grad siktar på en yrkesinriktad ulbildning, medan de teoretiska gymnasielinjerna visar en fortsall minskad efterfrågan - en lendens som i och för sig kan vara oroande om utvecklingen fortsätter alltför långt.

Efterfrågan på utbildning vid de tvååriga yrkeslinjerna har emellertid försatt de kommunala skolstyrelserna i en besvärlig situation. Kostnaden för gymnasieutbildning är hög - i genomsnitt 11 000 kronor per år och elev. Men vid yrkesutbildning uppgår kostnaden till nära 18 000 kronor per år och elev.

För atl göra en sådan här utbildning effektiv och av god kvalitet fordras det investeringar. Dessa blir ofta stora och ryms inte inom den kommunala skolbudgeten. Skolöverstyrelsen har också i sina petila för innevarande budgelår påpekat atl det är ytterst angelägel alt de utbildningsresurser som'finns i företag kan utnyttjas för gymnasieskolans behov. Skolöverstyrelsen gör i dessa sina näst senaste petila regeringen uppmärksam på atl ersättningen lill företag som tar emot elever i inbyggd Ulbildning är för låg och föreslår att statsbidragen ändras. Dä vore del lämpligt, anser skolöverstyrelsen, att utgå ifrån de principer som yrkesutbildningsberedningen föreslog. Det kravet har framförts i flera moiioner lill årets riksdag.

Fröken Rogestam kommersedan att redogöra fördel nu gällande statsbidragssystemet, och det är ingen idé all Jag tar upp det i detalj. Men lål mig säga atl elt företag som anordnar en inbyggd gymnasieutbildning får samma ersättning för en grupp, varierande mellan 8 och 16 elever, som en enda elev koslar i den kommunala gymnasieskolan. Det kan inte vara rikligt alt samhället utnyttjar de möjligheter som näringslivet ställer lill förfogande utan atl ge ersättning för en rimlig andel av de kostnader som denna utbildning betingar.

Till uibildningsutskottets betänkande nr 5 har fogats två reservationer. Bägge gäller krav på all statsmakterna i högre grad skall beakta kostnaderna för de tjänster man tar i anspråk. Statsbidraget till företagsskola har varit oförändrat sedan 1957, och i reservation 2 begär vi reservanter alt det skall räknas upp för nästa budgetår. En annan viktig punkt i reservationen är alt anslaget bör vara etl förslagsanslag, så all sådan ulbildning som i alla avseenden släller sig totalt sett billigare för samhället

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Ökat statsbidrag till den gymnasiala yrkesutbildningen m. m.

5 Riksdagens protokoll 1975/76:37-39

Nr 38

Tisdagen den 9.december 1975

Ökat statsbidrag till den gymnasiala yrkesutbildningen

777. 777.

inte skall omöjliggöras.

Men vad säger nu utskottets majoritet? Jo, utskottet anför följande: "Behovet av att räkna upp det nuvarande stalsbidragsbeloppet till företagsskola med hänsyn till kostnadsutvecklingen bör kunna bedömas av SÖ i samband med de åriiga anslagsframställningarna och prövas vid regeringens årliga budgetarbete." Men det är ju detta som har hänt år efter år. Skolöverstyrelsen begär i sina petila en uppräkning. Äskandet prövas i budgetarbetet, och inget förslag läggs fram om en höjning. I riksdagen finns då möjligheten att motionsvägen framföra krav som påverkar budgeten, men utskoltsmajoriieten yrkar avslag utan atl ta ställning och utan alt räkna med alt riksdagen har möjlighet alt påverka budgeten här.

Herr talman! I reservation I begär vi reservanter ungefär detsamma när det gäller den inbyggda utbildningen inom industri och hantverk. Jag vill emellertid beröra två andra saker som behandlas i utbildningsutskottets betänkande.

1 motion 1393 med herr Nordgren som första namn begärs en översyn av lärlingsutbildningen, och jag vill med glädje nämna alt utskottet noga och allvarligt har undersökt de förhållanden som i dag råder i fråga om lärlingsutbildningen och kommii fram till att del är lämpligt med en översyn. Man har kanske lidigare alltför lätt satt ett likhetstecken mellan läriingsutbildningoch ulbildning för blivande herr-ellerdamfrisörer, men vi har väl fått klart för oss atl del finns vissa yrkesområden som man inte kan klara utbildningen för i den ordinarie gymnasieskolan och att de är ganska många. Vi behöver även - eller kanske alldeles särskill - i ett alltmer differentierat samhälle udda yrken: tapetserare, guldsmeder, golvläggare, bokbindare, skorslensfejare och låssmeder. Utbildning för dessa yrken sker lämpligen i form av lärlingsutbildning.

Utskottet har biträtt ett motionsyrkande om uppräkning av statsbidraget lill inbyggd vårdyrkesutbildning, också del ett angeläget krav, och jag noterar det med tacksamhet. Men, herr talman, vi reservanter tycker inte att del räcker. Vi hade också velat få en uppräkning av bidraget lill inbyggd utbildning och utbildning vid förelagsskota såsom påyrkas i reservationerna.

I detta anförande, under vilket herr förste vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde herr Nordgren (m).

Fröken ROGESTAM (c):

Herr lalman! Huvuddelen av den yrkesutbildning samhället erbjuder ungdomen sker inom ramen för gymnasieskolan. Del finns dock ett antal utbildningar av sådan karaktär atl andra former är nödvändiga, hell eller delvis. Dit hör utbildning i vissa hantverksyrken, liksom utbildningar där det ingår en längre tids praktiskt arbete på institutioner eller verkstäder. Exempel på sådana utbildningar är driftsmaskinisler, fordonstekniker, kontorsulbildning och gymnasieskolans vårdlinje. Eleverna finns

förutom på företag även i statlig och kommunal förvaltning, på sjukhus osv. för den praktiska delen av utbildningen.

Denna yrkesutbildning sker i dagsläget i tre olika organisatoriska former. De är inbyggd ulbildning, förelagsskola och lärlingsutbildning. Samtliga dessa utbildningsformer behandlades för några år sedan av yr-kesulbildningsberedningen. I det sammanhanget räknade beredningen upp etl antal krav som borde ställas på annan yrkesutbildning än den som ges i gymnasieskolan.

Beredningen föreslog också att för inbyggd utbildning och skolmässig ulbildning i företagsskola skulle utgå ett slalsbidrag motsvarande halva verkliga kostnaden för företaget/institutionen. I förslaget låg dessutom alt ersättningarna skulle utgå med värdebeständiga schablonbelopp. Yrkesutbildningsberedningens förslag i dessa avseenden föranledde inga förslag till riksdagen.

I ett fiertal motioner till 1975 års riksmöte aktualiserades konstruktionen och storleken av statsbidraget till dessa former av yrkesutbildningar.

När del gäller lärlingsutbildningen har utskollel funnil atl behovet av sådan är skiftande i olika delar av landet, samtidigt som frågan om formen och innehållet i utbildningen är svår. Utskottet föreslår därför atl lärlingsutbildningen och därmed sammanhängande frågor ses över i en snabb och förutsättningslös utredning.

Mot bakgrunden av de informationer utskottet fält i samband med behandlingen av denna fråga, finns del i dag bara anledning att understryka behovet av all denna översyn sker snabbt. Utredningen bör kunna ge etl besked om behovet i framliden av denna form av utbildning, liksom om lämpliga former för det statliga bidraget till den.

Statsbidraget för särskilda kostnader vid inbyggd utbildning utgår för ett redovisningsår på 40 veckor med högst 13 000 kr. när det gäller utbildning för industri och hantverk eller handel, samt med högst 10 800 kr. lill utbildning för husligt arbete eller vård. Del förutsätts då att gruppstorleken är minst älta elever.

Detta statsbidragssystem kom fram som ett förslag i proposilionen 1955:139. Med anledning av den propositionen beslöt riksdagen att vid inbyggda verkstadsskolor skulle statsbidrag endast utgå på lärarlönerna, varvid dock de kommunala grunderna skulle tillämpas. Detla innebar atl statsbidraget då fastställdes lill högst 11 500 kr. per år. Sedan har detta höjts till 13 000 kr. Utgår man från den ursprungliga motiveringen, borde statsbidraget beräknas med utgångspunkt från en yrkeslärarlön. Del skulle f n. innebära ett belopp av mellan 45 000 och 50 000 kr. per år. Den stora andelen elever i inbyggd ulbildning är de som får sin utbildning inom vårdsektorn. Här begär utskottet en uppräkning av statsbidraget. Dock sägs det ingenting i belänkandet om frän vilken tidpunkt en sådan uppräkning bör göras.

När det gäller den övriga inbyggda utbildningen hänvisar utskollel lill regeringens prövning i samband med den ärliga budgetbehandlingen.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Ökat statsbidrag till den gymnasiala yrkesutbildningen m. m.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Ökat statsbidrag till den gymnasiala yrkesutbildningen

777. 777.

Jag utgår ifrån alt en sådan prövning har gjorts varie år, i varie fall de senaste åren, eftersom SÖ envist begärt en höjning av bidragen. Något förslag orn en höjning har dock hittills inte kommit. Därför har minoriteten i utskollel den uppfattningen au det nu är nödvändigt alt begära förslag om även en höjning av bidraget till denna del av den inbyggda utbildningen. Uppräkningen bör ske fr. o. m. budgetåret 1976/77.

Jag vill i detla sammanhang passa på alt säga något om konstruktionen av statsbidragen lill den inbyggda utbildningen. Kravet på en gruppstorlek av minst åtta elever är problematiskt och inte alltid möjligt att uppfylla i denna ulbildningsform, om man vill ge eleverna en ordentlig instruktion. En utredningsgrupp, sammansatt av representanter för varven och skolförvaltningen i Göteborg, har under det gångna året gått igenom den inbyggda utbildningen på varvet i Göteborg. I en rapport sägs att skyddskommittéerna konstaterat att redan för den grundläggande utbildningen inne i en utbildningsverksiad är den i statsbidragskungörelsen fastställda möjligheten att dela grupp först vid 17 elever inte alltid förenlig med arbelarskyddslagens bestämmelser. Uibildningsverkstäderna inom den tunga industrin meddelar undervisning i sådana moment alt 16 elever är en för stor grupp med tanke på elevernas säkerhet. Enligl yrkesinspektionens och fackets representanter i den här utredningen är 8 elever per instruktör den högsta försvarbara storleken på undervisningsgrupperna i dessa verkstäder. Yrkesinspektionen anser vidare alt enligl 7 !; i arbetarskyddslagen måste man gå ner till ännu mindre grupper, när utbildningen fiyltas till produktion ute på varvet. Eleverna skall ju inte delta direki i produktionen, men om en instruktör verkligen skall kunna ge dem handledning måste gruppstorleken vara betydligt mindre än 8.

Det är naturligtvis nödvändigt all skyddsverksamheten, som i dag är en mycket viklig del av arbetslivet och som i praktiken reglerar grupp-slorieken i den inbyggda utbildningen, också i framtiden måste påverka reglerna för statsbidraget. Men det är en fråga som jag förutsätter ingår i SSK:s generella genomgång av problemet med kostnadsfördelningen mellan stal och kommun och konstruktionen av statsbidrag.

Samma utredningsgrupp redovisar alt varvens utbildningskostnader är höga och att statsbidragets nuvarande konstruktion ger en mycket ringa täckning. Samma sak gäller det statsbidrag som f n. utgår till den inbyggda vårdutbildningen.

Skolöverstyrelsen har under en följd av år hävdat att ersättningen till institutioner och företag som tar emot elever i inbyggd ulbildning är för låg. Bidragets nivå har enligt skolöverstyrelsen försämrat möjligheterna atl anordna vissa studievägar.

I petiian inför 1976/77 har visserligen SÖ, inför regeringens och riksdagens hittillsvarande kallsinnighet, delvis resignerat. Man pekar dock pä au del ökade intresset för de yrkesinriktade studievägarna i gymnasieskolan inte hell kan tillgodoses med befintliga kommunala resurser. Det är därför, enligt SÖ, angeläget atl företagens resurser kan utnyttjas för gymnasieskolans behov. Alltså ytterligare ett skäl för uppräkning.

Företagsskolorna befinner sig i en liknande ekonomisk situation. Här har statsbidraget pä 14 500 kr, per klass och hellidskurs varit i stort sett oförändrat sedan 1957, Del är därför angeläget att bidraget fr. o. m. läsåret 1976/77 räknas upp med hänsyn lill kostnadsutvecklingen. En sådan uppräkning kommer inte, enligl vår uppfattning, atl föregripa det arbete som pågår inom SSK. Självfallet måsle för den här uibildningsformen gälla alt undervisningen, för alt bidrag skall utgå, bedrivs enligl av skolöverstyrelsen utfärdade läroplaner.

Med det anförda, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationerna ! och 2 vid uibildningsutskottets betänkande 1975/76:5, och i övrigt bifall til! utskottets hemställan.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Ökat statsbidrag lill den gymnasiala yrkesutbildningen

777. 777.

Hen WIKLUND (s):

Herr talman! Efter de tvä inlägg som har gjorts med anledning av reservationerna vid utbildningsutskonets betänkande tycker Jag inte del finns skäl alt ta upp de frågorna. Både fru Sundberg och fröken Rogestam har Ju uttryckt sin tillfredsställelse över att utskottet beträffande värdyrkesutbildningen har funnit motiv för att pröva frågan om' en ökning av bidragen redan nu.

Beträffande lärlingsutbildningen har utskottet - till skillnad frän motionärerna, som kräver en uppräkning av bidraget redan nu - funnit alt denna fråga bör ses över snabbi och förutsättningslöst. Jag har alltså inte heller anledning att gå in sä mycket i resonemangen kring del.

Anledningen till att vi har kommii i del läget att det finns ett par reservationer är all uiskottsmajoritelen hävdar den meningen alt kostnadskonsekvenserna av ett bifall till alla de förslag som ligger i molionerna, både när del gäller den inbyggda utbildningen och företagsskolorna, är ganska svåra atl överblicka i dag.

Jag satl och lyssnade speciellt till fröken Rogestam, som talade om att man, om man skulle tillgodose de framställda kraven, skulle göra en uppräkning från nuvarande 14 000-15 000 kronor till 45 000-50 000 kronor. Det skulle innebära en tredubbling av kostnaderna ganska omgående. Sedan vet man inte vad etl sådani bidrag skulle innebära som stimulans till ökad verksamhet. Det är alltså slora kostnader man tar pä sig genom alt fatta ett beslut utan alt ha ett ordentligt underlag för ställningstagandet. Vi menar att SSK - utredningen om kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna när del gällerskolan -skall kunna ge ett bättre underlag. Man kan självfallet säga alt de inbyggda utbildningarna och förelagsskolorna inte kommer atl beröras av den utredningen, men del är alldeles självklart för mig och majoriteten att resultatet av SSK kommer atl ge elt bättre underlag för att fatta beslut även i dessa frågor.

Vi lycker atl vi har gäll så långt som man rimligtvis kan - jag höll på att säga anständigtvis, men anständigheten när del gäller krav som medför ökade kostnader är för länge sedan avskaffad i den här riksdagen, tycker jag. Fortlöpande översyner och kanske också förslag om föränd-

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Ökat statsbidrag till den gymnasiala yrkesutbildningen

777. 777.

ringar kan självfallet bli nödvändiga under kommande är. Men vad kan den stora och omfattande SSK-utredningen fylla för vettigt ändamål om vi beslutar ändringar som berör avgörande ekonomiska förhållanden utan att avvakta de beslutsunderlag som SSK ändå kommer att ge oss för säkrast möjliga ställningstagande i riksdagen?

Herr talman! Jag vill med detla yrka bifall lill majoritetens hemställan i utbildningsutskottets belänkande nr 5. Jag gör det så myckel mer därför alt vi, om alll går efter beräkningarna, får kalla fram den ledamot i riksdagen som heter lotten -och innehållet som dras fram ur den bruna lolllådan får avgöra vem som skall vinna, uiskottsmajoritelen eller reservanterna.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag måste opponera mig när herr Wiklund säger alt kostnadskonsekvenserna av en uppräkning av ett anslag som vid det här laget snart är 20 år gammalt är oöverblickbara. Jag reagerar av den orsaken alt man frän Stockholms skoldirektion har anfört alt man spar mellan 15 och 20 milj. kr. per är genom att man slipper ha egna verkstäder och i stället kan använda förelag och inbyggd utbildning. Därigenom minskas kostnaderna för eleverna i Stockholm. Det är väl självklart atl det är likadant pä alla andra ställen.

Jag vill bara säga till herr Wiklund: Tänk om vi gjorde motsatsen. Tänk om företagen i stället sade: Vi har helt enkell inte råd med den här välgörenheten till kommunerna längre. Ta hand om era elever själva.

Det finns två möjligheter. Antingen skulle kommunerna få satsa enorma summor för att bygga upp något så när moderna, vettiga verkstäder - det är det som är det dyra - och skaffa en maskinpark, eller också skulle eleverna få klart för sig all vi inte kan erbjuda denna ulbildning. Det har ju varit och är elt mål i dagens utbildningspolitik all man i så hög grad som möjligt skall tillfredsställa elevernas förstahandsval. När förstahandsvalet dessutom riktar sig mot en yrkesverksamhet där sysselsättning med all sannolikt kan erbjudas ganska snart efter utbildningen, eftersom industri av del aktuella slaget finns på orten i fråga, då är det väl beklämmande om man skall förmena ungdomarna den typen av ulbildning.

Jag menar för det första all kostnaden är lägre - det har också inte minst yrkesulbildningsberedningen påvisat. För del andra är det faktiskt så att ungdomarna får en modernare och bättre ulbildning lill etl pris som trots alll kommer att vara subventionerat av den anstalt, det förelag eller den verkstad som upplåter sina lokaler, lärarkrafter, maskiner m. m. för ulbildning av ungdomarna.

Fröken ROGESTAM (c):

Herr lalman! Herr Wiklund säger all de ekonomiska konsekvenserna av reservanlernas förslag inte går all överblicka. Men den inbyggda vårdyrkesutbildningen är den stora delen av den nu aktuella yrkesutbildningen. Det är alltså bara en mindre bit som återstår och som ulgör

skillnaden mellan reservanterna och majoriteten. Kan man ta värdyrkesutbildningen,sä borde det inte vara omöjligt att ta med även den övriga inbyggda yrkesutbildningen.

Siffran 45 000-50 000 gällde konsekvenserna av motiveringen till riksdagsbeslutet 1955. Det var i och för sig inget förslag frän min sida, ulan det var vad statsbidraget borde ha varit i dag om regeringen hade följt upp delta beslut och höjt bidraget enligt riksdagens intentioner den gången.

I del läge där vi befinner oss i dag finns del elt mycket stort behov av att utnyttja företagens resurser för utbildning. Inte minst den senaste veckans debatt i tidningar och i andra sammanhang har visal på nödvändigheten av att erbjuda ungdomarna yrkesutbildning. Jag tycker därför alt det på allt sätl bör vara angelägel för oss att se till att de statsbidrag som utgår slår i något så när rimligt förhållande till de summor som samhället sparar genom all institutioner och företag ställer upp.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Ökat statsbidrag till den gymnasiala yrkesutbildningen

777. m.

Hen WIKLUND (s):

Herr talman! Bara några få ord.

Fru Sundberg beskrev med målande ord hur Stockholms skoldirektion skulle spara 15-20 milj. kr. per år, och fröken Rogestam sade au 8-grupper inom företagsutbildningen ibland kommer atl bli för slora, speciellt när del gäller varven. Var kommer dessa synpunkter att mötas? Om vi skall minska antalet deltagare i grupperna i företagsutbildningen i fråga om varv, sä måsle del ju bli en ökad kostnad. Sedan får väl fröken Rogestam säga vad hon vill om siffran 45 000-50 000. Men det är alldeles klart att när man har prövat dessa frågor under åren, har man inte kunnat acceptera delta. Del är väl etl bevis om något för att man får vara litet försiktig med att späda pä.

Självfallet innebär värdyrkesutbildningen en stor kostnad, som vi lar på oss utan att egentligen ha ett ordentligt beslutsunderlag. Men inom majoriteten har vi bedöml det så - och därvidlag har vi Ju varit överens - att vårdyrkesulbildningen är sä väsentlig i dagens läge all vi måste försöka göra alll vad vi kan för att den utbildningsformen skall utökas på det sätt som vi är ense om.

Men när det gäller den övriga utbildningen pågår det - om jag inte är alldeles fel underrättad - en utredning om vem som skall svara för kostnaderna för företagsulbildningen. Det är en utredning som har tillsalls av arbetsmarknadsdepartementet som en uppföljning av arbelsmark-nadsulbildningsutredningen. Del är alltså inte sä enkelt och lätt som man försöker göra gällande.

Sedan skulle jag vilja fråga fröken Rogestam, eflersom hon tydligen har satt sig in i frågan orn företagsulbildningen i Göteborg: Går det inte alt tillämpa den siationsutbildningsmodell som man har inom de övriga yrkeslinjerna i gymnasiet även på varven för att på del sättet kunna spara in litet av kostnaderna även där?

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Ökat statsbidrag till den gymnasiala yrkesutbildningen

m. 777.

Mom. I

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr I av herr Larsson i Staffanslorp m. fi., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan fru Sundberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandel nr 5 mom. I röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Larsson

i Staffanslorp m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159

Nej - 158

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskotiets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Larsson i Staffanstorp m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 5 mom. 3 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Larsson

i Staffanslorp m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Nej

159 158

Mom. 4-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 8 Vissa läroplansfrågor m. m.

Föredrogs uibildningsutskottets betänkande 1975/76:15 med anledning av motioner om vissa läroplansfrägor m. m.

I delta belänkande behandlades molionerna

1975:47 av herr Henmark (fp),

1975:48 av herrar Nilsson i Agnas (m) och Fridolfsson (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde skyndsam ulredning och förslag om ett skolsystem där utbildningen i alternativa skolor möjliggjordes,

1975:157 av hen Alftin m. fi. (s),

1975:158 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt gällde hemställan alt riksdagen skulle

1. hos regeringen anhålla om en översyn av gymnasieskolans 3- och 4-åriga naturvetenskapliga och tekniska linjers innehåll och konstruktion (yrkandet 5),

2. hos regeringen anhålla om en kartläggning av orsakerna till de senaste årens utveckling av efterfrågan pä olika linjer inom gymnasieskolan (yrkandet 6),

3. hos regeringen anhålla om åtgärder, som tryggade enskilda skolors fortsatta existens och utvecklingsmöjligheter (yrkandet 8),

1975:209 av fru Mogård (m) och herr Nyhage (m), 1975:267 av hen Henmark (fp),

1975:269 av fru Marklund m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen uttalade sig för

1. alt kuratorsverksamheten i skolorna skulle finansieras med statsmedel,

2. att en statlig reglering av löner och behörighet för skolkuratorer infördes,

1975:270 av hen Westberg i Ljusdal (fp),

1975:364 av herr Söderström (m),

1975:534 av fru Mogård m. fi. (m),

1975:546 av herr Strindberg (m),

1975:801 av herrar Enlund (fp) och Remgård i Falkenberg (fp),

1975:805 av fröken Hörién m. fl. (fp),

1975:1346 av herr Andersson i Nybro m.fl. (c),

1975:1350 av herr Bohman m.fl. (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om att skolöverstyrelsen gavs i uppdrag att vid den fortlöpande läroplansöversynen beakta vad i motionen anförts beträffande ell prakliskl-leoretiskt ämnespakel som förmedlade kunskaper i barnkunskap, hushållskunskap, textil-, trä- och metallslöjd för grundskolan och gymnasieskolan,

1975:1372 av fröken Hörién m.fl. (fp),

1975:1375 av herr Jonsson i Alingsås (fp),

1975:1403 av herr Oskarson m.fl. (m),

1975:1423 av fru Tilländer m.fl. (c).

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. m.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa lä rop la nsfrågorm, m.

1975:1426 av herr Westberg i Ljusdal (fp) och 1975:1429 av hen Wikström (fp).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen beträffande skolans fostrande gärning skulle avslå motionen 1975:1403,

2. atl riksdagen beträffande praktik m. m. skulle avslå molionerna 1975:1423 och 1975:1429,

3. att riksdagen beträffande lidpunkt för genomgång av årskurserna 8 och 9 skulle avslå motionen 1975:267,

4. att riksdagen beträffande statsbidrag till tjänst som skolkurator m. m. skulle avslå motionen 1975:269,

5. att riksdagen beträffande konsulentorganisation skulle avslå motionen 1975:209,

6. all riksdagen beträffande sexualundervisning för invandrarbarn skulle avslå motionen 1975:1426,

7. all riksdagen beträffande uttalande om objektivitet i skolans undervisning skulle avslå motionen 1975:534,

8. att riksdagen beträffande viss läroplansöversyn m. m. skulle avslå motionen 1975:158 yrkandena 5 och 6,

9. att riksdagen beträffande utredning om statsbidrag till enskild skola skulle avslå motionerna 1975:48 och 1975:158 yrkandet 8,

10. att riksdagen beträffande svenska språket skulle avslå motionen 1975:546,

11. att riksdagen beträffande religionskunskap skulle avslå motionen 1975:270,

12. atl riksdagen beträffande ekologi skulle avslå motionen 1975:1346,

13. all riksdagen beträffande trafikundervisning skulle avslå molionerna 1975:47, 1975:157 och 1975:1375,

14. alt riksdagen beträffande undervisning i barn-, hem- och famil-jeinriktade ämnen skulle avslå motionen 1975:1350,

15. att riksdagen beträffande undervisning i musik m, m, skulle avslå motionen 1975:801,

16. att riksdagen beträffande avgifter för prövning skulle avslå motionen 1975:805,

17. atl riksdagen beträffande tilläggsdirektiv till skolhälsovårdsulred-ningen skulle avslå motionen 1975:1372,

18. att riksdagen beträffande försöksverksamhet med handskrivning skulle avslå motionen 1975:364.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande statsbidrag lill tjänst som skolkurator m. m. av fru Lantz (vpk) som ansett atl utskollel under 4 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1975:269 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört.

2. beträffande viss läroplansöversyn m. m. av herr Nordstrandh (m) Nr 38

och fru Sundberg (m) som ansett atl utskollel under 8 bort hemställa Tisdaeen dpn att riksdagen med bifall till motionen 1975:158 yrkandena 5 och 6 OHecember 1975

som sin mening gav regeringen till känna vad reservanierna anfört,________

Vissa läroplansfrå-

3. beträffande ulredning om statsbidrag lill enskild skola av herr Nord- gorm. m.
slrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett alt utskottet under 9 bort
hemställa

all riksdagen med anledning av motionerna 1975:48 och 1975:158 yrkandet 8 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

4. beträffande undervisning i barn-, hem- och familjeinriktade ämnen
av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett atl utskottet
under 14 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1975:1350 hos regeringen begärde att skolöverstyrelsen fick i uppdrag alt vid den fortlöpande läroplansöversynen beakta vad reservanierna anfört om etl prakliskl-leoretiskt ämnespaket.

Till betänkandet hade fogats elt särskill yttrande av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m).

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr talman! När vi nu skall behandla utbildningsutskottets betänkande nr 15, skall det konstateras atl det har tillkommit, som del heter, med anledning av motioner om vissa läroplansfrågor m. m. Det som då kallas för m. m. är bakgrunden för en icke föraktlig del av belänkandet, vilket sålunda är om icke etl disparat lapptäcke sä dock av ganska växlande innehåll.

Molionerna härstammar från samtliga partier, men trots detta har utskottsenigheten blivit stor också i sädana vanligtvis kontroversiella frågor som normerna för skolans fostrande gärning och ämnet religionskunskap i grundskolan. På etl par punkter är emellertid vi moderater inte nöjda med utskoitsmajoritetens skrivning och hemställan.

Den första punkten där vi är oense gäller frågan om en översyn av
i första hand gymnasiets treåriga naturvetenskapliga linjes men också
den fyraåriga tekniska linjens innehåll och konstruktion. Uiskottsma
joritelen erkänner all den moderata partimolionen har tagit upp en vä
sentlig fråga men är inte beredd atl nu förorda den begärda översynen.
Utskottet påpekar att frågan om den naturvetenskapliga undervisningens
situation i gymnasieskolan inte endast aren gymnasieskolfråga utan också
har nära samband med frågan om formerna för och innehållet i den
naturvetenskapliga undervisningen i grundskolan. Man tycks mena att
den proposition som läggs fram till våren i anledning av utredningen
om skolans inre arbete, SIA, kan innehålla något så väsentligt som den 75

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. 777.

naturvetenskapliga undervisningen i grundskolan och all del skulle ändra på förutsällningarna för vårl krav på en omedelbar översyn av framför alll den treåriga naturvetenskapliga linjen. Jag tror dock atl utskollel har fel i de spekulationerna. Dessa måste närmast betecknas som undanmanövrer.

Annars är det säkerligen hell riktigt atl dagens situation för den naturvetenskapliga undervisningens altrakliviiet pä gymnasiet har en av sina grundorsaker i naturvetenskapernas ställning och villkor pä grundskolenivå. Och del tar troligen sin tid att ändra på den saken. Men det finns annat som kan ändras ganska omedelbart och återge naturvetenskapen något av dess forna dragningskraft på gymnasiet. Vi behöver naturvetare, och vi behöver dem genast, det vet vi alla. Den omedelbara översynen bör exempelvis avse lärostoffet på linjen, den naturvetenskapliga undervisningens arbetsformer, effekterna av dels det nuvarande betygssystemet, dels behörighels- och merilvärderingsreglerna för tillträde till högskoleutbildning, m. m. En sådan översyn kan man göra oberoende av när och hur något sker i grundskolan.

Egentligen skulle Jag inte undanhålla kammaren vad enheten för utbildnings- och kulturslatistik vid statistiska centralbyrån nyligen funnit vid en undersökning rörande elevströmmar och betyg i gymnasieskolan. Den har relevans för den naturvetenskapliga linjens nuvarande situation. Men del skulle kanske föra lite för långt atl gå in på del.

Man skall inte tro alt de elever som går lill våra gymnasier är hell okunniga om dessa fakta, om betygens inverkan, om medelbetygets sänkning när man kommer in på naturvetenskaplig linje. De drar sina slutsatser när de skall välja linje på gymnasiet. Många gånger väljer eleven den lill synes framkomligaste linjen, även om den kanske inte tillfredsställer hans innersta läggning och intentioner, och så går måhända en naturvetare förlorad.

En andra punkt, där ulskoltel icke är enigt - t. o. m. är långt ifrån enigt - gäller inställningen till enskilda skolor. Moderata samlingspartiet kräver i sin pariimolion "åtgärder som skall trygga enskilda skolors fortsatta existens och utvecklingsmöjligheter". Ulskottsmajoritetens intresse för enskilda skolors existens och fortsatta utvecklingsmöjligheter - i utskoltsmajoriieten finns också folkpartiet och centerpartiet - är svalt, för att inte säga obefintligt. Det räcker, menar man, med alt se över de nuvarande snäva stalsbidragsbestämmelserna som framtvingat de många nedläggningarna av hittills existerande enskilda skolor.

Samstämmighet råder om atl samhället har det principiella och yttersta ansvaret för allas undervisning i vårt land. Samma uppfattning har vi i moderata samlingspartiet, vi som enständigl talar och agerar för existensen av enskilda skolor med annan huvudman än stat och kommun. Däremot anser vi icke atl detla samhällets ansvar för allas utbildning får tolkas på del sättet atl det skulle motivera etl skolmonopol. Slatliga och kommunala bidrag till driften av skolor bör därför enligl vår uppfattning vara oberoende av vederbörande skolas huvudmannaskap. Skolor

utanför del allmänna skolväsendet bör, som partimotionen uttrycker det, betraktas som ett värdefullt komplement, dä de ofta verkar pådrivande i det pedagogiska utvecklingsarbetet och kan erbjuda eleverna en mycket god skolmiljö. En del enskilda skolor ger dessutom utbildning som inte finns inom det allmänna skolväsendet.

Jag kan illustrera detta påstående med Krisiofferskolan i Stockholm och Rudolf Sleinerskolan i Göteborg. De tillhör, som väl de flesta som lyssnar på det här vet, båda den internationellt kända Waldorfrörelsen, som bedriver skolverksamhet på enligt vad del uppges ett hundratal platser världen över. Undervisningen sker på etl annal sätt än vad som är brukligt i de allmänna skolorna. Waldorfpedagogiken tar t. ex. inte bara hänsyn lill barnens intellektuella nivå utan betonar också den nödvändiga utvecklingen av känslo- och viljelivel. Man lägger särskilt stor vikt vid det konstnärliga i undervisningen. Men det betyder inte atl man därför åsidosätter de rena kunskapsämnena. Man vet Ju atl kunskaper i dessa ämnen krävs för att eleverna skall kunna gå vidare lill högre studier.

Man kan vidare erinra om den roll de enskilda gymnasieskolorna i Stockholm - snart alla tvingade till nedläggning - spelat i årtionden.

I Göteborg däremot fortsätter lyckligtvis Högre samskolan och Sigrid Rudebecks gymnasium alltfort sin verksamhei under mycket stark elevtillströmning och livlig uppskattning från målsmannahåll - det är ett tecken i skyn sä gott som något. Ändå gör regeringen med stöd av en riksdagsmajoriiet och i skön samverkan med vissa kommuner vad den kan för att få bort de ytterst få ännu existerande enskilda skolorna. Det är åtskilliga nedläggelser som jag har fått bevittna under mina år i riksdagen. F. n. står bl. a. Filip Holmqvists handelsinstitut i Göteborg, gammalt och välkänt, pä preskriplionslistan. Framväxten av nya enskilda skolor förhindras med alla tillgängliga medel. Det räcker med att erinra om exempelvis Waldorfskolan i Norrköping som kommunen vägrar att erkänna, om de tre s. k. kristna skolorna - Vasaskolan i Göteborg, Kristna skolan i Örebro och Kristna skolan i Örkelljunga.

Att kyrkomötets majoritet i år har uttalat sig mot fria kristna skolor ulgör ingen anledning för oss atl avslå från kravel att också dessa skolor skall ha rätt att fortleva och utvecklas med stöd av stal och kommun, då de ger en med de statliga och kommunala skolorna likvärdig undervisning, ofta t. o. m. en bättre undervisning bl. a. genom att de är så små. Det var biskopen i Stockholm som drog med sig kyrkomötet lill all med rätt knapp majoritet avslå förslaget om att begära statsbidrag för fria kristna skolor. Därmed visade densamme knappast "lejonklon men väl bockfoten" i debatten om de fria skolornas rättighet i värt land.

Det fria skolvalet kan snabbt komma atl vara ett minne blott, och del vore verkligen olyckligt. Konkurrens och tävlan föder nämligen idéer och håller kostnaderna nere även på skolans område, det är belagt. Den sociala snedvridning som kan följa med skolavgifter tas gärna som en av utgångspunkterna för kritiken mol de enskilda skolorna. Genom tillräckliga statsbidrag kan emellertid skolavgifterna hållas så låga att kri-

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. m.

Nr 38 tiken blir helt oberälligad. En besparing för det allmänna är dessutom

Tisdagen den rnöjlig. Kostnadsgenomsnittet per elev vid Krisiofferskolan i Siockholm

9 december 1975 ''88er, har det uppgivits, betydligt under genomsnittet för Stockholms

--------------- kommunala skolor per elev och år. Rudolf Sleinerskolan i Göteborg,

Vissaläroplansfra- som än så länge bara har klasser motsvarande grundskolan, har ännu
gorm. m. lägre kostnader per elev och år. Där får man inga statsbidrag. Genom

stora uppoffringar håller man skolan flytande.

Vi moderater menar all det med hänsyn lill enskilda skolors obestridliga värde som inslag i skolbilden i vårt land förutsättningslösl bör prövas och fastställas i vilken utsträckning inom en kommun skolor kan drivas av enskild huvudman utan att nuvarande kostnadsramar för skolväsendet överskrids och utan att de föräldrars valmöjlighet minskar som önskar låta sina barn gå i en kommunal skola. Vårt skolväsende berikas genom förekomsten av enskilda skolor. Denna förutsättningslösa prövning, som borde kunna lägga grunden för vidare åtgärder för tryggande av enskilda skolors fortsatta existens och utvecklingsmöjligheter, bör med tilläggsdirektiv hänskjutas till SSK-utredningen som redan har atl pröva frågan om enskilda skolor och stödet till dem, dock med snävare direktiv. Under tiden bör, tycker jag nog, jakten på enskilda skolor lämpligen inställas såväl inom utbildningsdepartementet som i vissa kommuner.

En tredje punkt där vi moderater inte är eniga med utskoltsmajoriieten gäller undervisningen i barn-, hem- och familjeinriktade ämnen i form av ett praktiskt-teoreiiskl ämnespakel, gemensamt för såväl flickor som pojkar. Utskottet menar atl redan nuvarande läroplan pä grundskolan medger en förhållandevis omfaltande undervisning i de nämnda ämnena, gemensam för både flickor och pojkar, och att kravet på en motsvarande utbildning på del gymnasiala stadiet inte är möjligt att tillgodose utan väsentliga ändringar i gymnasieskolans läroplan.

Med dessa konstateranden låter ulskoltel det hela bero och avstyrker bifall lill motionen, liksom utskottet gjorde förra året med anledning av en liknande moderat motion.

Det skall gärna erkännas att det ligger en hel del i utskottets påpekanden. Dessa får dock inte tas lill inläkt för ett totalt avvisande av motionen. I motionen begärs ingenting annat än atl SÖ får i uppdrag att vid den fortlöpande läroplansöversynen beakta vad i motionen anförts beträffande etl prakliskl-leoretiskt ämnespakel. Det ärju inte fråga om "lake it or leave it", det är endast fråga om att överväga och beakta. Något värdefullt finns det säkert i tankegångarna. Så väl beställt med undervisningen i barn-, hem- och familjeinriktade ämnen är det väl inte, alt undervisningen inte lål all förbättras. Icke heller är väl gymnasieskolans läroplan sä sakrosankt atl den inte kan ändras, även om ell och annat ingrepp skulle bli en aning stort.

Håller man f ö. inte fortlöpande på atl se över läroplanen? Det brukar
man Ju annars hänvisa till. Tankarna i motionen bör, som Jag ser det,
inte spolas ulan seriös prövning, och en sådan har utskottet knappast
1 hunnit med.

Herr talman! Jag ber att fä yrka bifall lill reservationerna 2, 3 och Nr 38

- Tisdagen den

9 december 1975
Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Barnens situation i samhället är föremål för uppmärk- Vissaläroplansfrå-samhei, inte minst i uiredningsmaskineriei. Barnstugeuiredningens gorm. m. mångåriga arbete, alla utredningar som berör skolan - främst SIA - och den nu aktuella "Barnens livsvillkor" är exempel på detta.

I motionen 269 harjag tillsammans med ett par medmolionärer tagit upp en bit som jag bedömer som väsentlig, nämligen alla barns rätl alt ha tillgång till skolkuraliva åtgärder. Med den nuvarande ordningen är den rätten inte alls lika för alla. Det finns kommuner som över huvud taget inte har någon skolkurator vid grundskolan, medan andra kommuner har ell orimligt stort antal elever per kurator. Delta är en av effekterna av atl kommunerna själva avgör i vilken utsträckning dessa tjänster skall inrättas och själva står för finansieringen av den här verksamheten. En annan effekt är skillnaderna i fråga om behörighet. Alla skillnader av del här slaget skulle motverkas av atl staten reglerade såväl löner som behörighet.

Att del skolkuraliva arbetet ofta bedrivits utan några egentliga instruktioner och fördelats på olika befattningshavare har lett till au uttrycket skolkurativi arbete har fått skiftande innebörd. Det är inte lillfredsslällande om man ser del hela mot bakgrunden av det behov av socialt utbildad personal i skolan som finns. Skolan fungerarju inte längre enbart som en kunskapsförmedlande institution. Den fär i hög grad också ta på sig uppgifien all ge eleverna social träning och positiva känslomässiga kontakter. Redan det motiverar, som jag ser det, att det i skolan finns personal som är utbildad Just för att ge eleverna sädana möjligheter.

De slora klasserna och den anonymitet som dessa ofta för med sig gör det svårt för dagens skola alt klara av att åstadkomma dessa möjligheter för barnen i etl samhälle där vuxna har alll mindre tid och ork för dem. Föräldrarnas engagemang i yrkeslivet och länga resvägar lill och från arbetsplatserna med lång bortovaro från hemmet som följd kan skapa problem - problem som skolan måste göra alll för all lösa.

All störningar också kan uppstå i situationer av undersysselsätining eller arbetslöshet fick vi belyst i ett TV-program nyligen. Det handlade visserligen om förhållanden i Yorkshire i England, men det kan säkert ge exempel lill vår debatt om hur samhällssituationen påverkar även barnens villkor.

De på många håll bristande möjligheterna lill en meningsfull fritid
hör också lill det som skapar problem. Ännu återstår att se vad som
på det området kan förbättras genom de åtgärder som SIA föreslår, men
nu - och säkerligen också sedan - är det motiverat atl i skolan ha personal
som också kan bevaka hur fritiden är ordnad för barnen. En skolkurator
besitter dessutom kunskaper om hur kommunerna fungerar och vilka
resurser som finns för olika delar i den kommunala verksamheten. De 79

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. m.

kan därför också delta i planeringen t. ex. av fritidsverksamheten.

Skolkuratorerna spelar alltså en väsentlig roll för elevvärden, och del erkänner också de allra flesla. Men eflersom verksamheten är beroende av lokala initiativ och kommunernas ekonomiska situation är som den är och ofta tvingar lill besparingar inträffar del all man ute i kommunerna söker andra lösningar av de här frågorna.

I min hemkommun, Kiruna, har delta lett till att även kurativa uppgifter förts över till skolsköterskorna, som då i sin tur måste få kompletterande utbildning. Den utbildning som skolsköterskorna ursprungligen har är ju avsedd för helt andra uppgifter än dem som skall åvila skolkuratorerna. Sköterskornas insalser är mycket viktiga, men de kan ändå inte bli mer än punktinsatser där det kanske krävs mer omfattande socialkuraliva insatser.

Detta belyses också av all barnpsykologiska kliniken i Boden har gjort den bedömningen att många av de elever som hänvisats till kliniken från Kiruna kunde ha fått hjälp i ett tidigare skede om resurserna inom elevvärden hade varit siörre. Detta gäller säkerligen också generellt i landet i övrigt.

Skolsköterskornas tid är dessuiom hårt ansträngd med de dagligen förekommande vårdande uppgifterna, vaccineringar och alll annal som de har att ombesörja. De kan inte hinna med något kvalificerat socialt arbeie och kommer inte ens med sänkt antal elever atl få tid för sådani.

Det måste f ö. vara fel att onödigförklara en yrkesgrupp med hänvisning till att man har tillgång till en annan. Ingen skulle väl på etl sjukhus komma på tanken att del inte behövs gynekologer därför att där finns öronläkare.

Skolsköterskan har således vikliga vårdande uppgifter. Skolkuratorn svarar för siarki förebyggande insalser, odramatiska och nära insalser främst bland eleverna - det är nalurliglvis det viktiga - men också bland lärare och föräldrar. Just lärarnas situation framhäver betydelsen av sociala kontakter inom skolan.

Utredningar som gjorts har kommii fram till att en hög procent bland lärarna skulle vilja byta yrke. Man hänvisar därvid till atl pressen i arbetet är orimligt stor. Lärarna behöver alltså hjälp med alt klara upp konfiikier som bidrar till den hårda pressen, på samma sätt som det också är ett stöd för föräldrarna all i skolan kunna finna någon som pä rätt sätt lar sig an problemen.

I SIA-utredningen betonas det angelägna i att den speciella elevvårdspersonalen deltar i arbetet direki ute i skolorna. I det lagarbetet blir skolkuratorns arbete liksom psykologens, skolsköterskans, fritidspedagogens, yrkesvalslärarens och syokonsulentens meningsfyllt och bidrar till att åstadkomma en helhetssyn på eleven. På del sättet kommer hem, skola och samhälle med i bilden. Och ett arbetslag av det här slaget, med kuratorn som en komponent, behövs också för att arbeta med de problem som hänger samman med au elever redan i förskolan och på lågstadiet har kontaktsvårigheter, all elever på högstadiet skolkar och

alt invandrarelever ofta inte går vidare lill gymnasieutbildning.

Med hänsyn till hur viktig elevvården är - vilket också betonats i SIA och på många andra håll - borde den nu pågående skolhälsovårds-utredningen egentligen ha varit en elevvårdsutredning eftersom skol-hälsovården endast utgör en del av den totala elevvården. Detta dock sagt mera som en parentes.

För att skapa den ur alla synpunkter önskvärda kontinuiteten för eleverna är det viktigt att del satsas mer på kurativ verksamhet på låg-och mellanstadiet, all skolkuratorn ges tillfälle att komma i kontakt med elever och föräldrar hela vägen från förskolan och vidare upp i skolgången. Särskilt viktigt är detta för barn med speciella behov. De barnen behöver inte bara stimuleras, de är också ofta i stort behov av socialkuraliva åtgärder.

Den förskolelag som nyligen antagits omfattar alla barn i landet. Men möjligheten all få dessa behövliga socialkuraliva åtgärder finns alltså inte för alla barn.

Det här är lösryckta och kort sammanfattade motiveringar för en fortsatt och utökad skolkuratorsverksamhet. Men för au utvecklingen skall kunna bli sådan som den bör vara så krävs det att verksamheten får stöd av statsmedel. Utskollel avfärdar våra motionsyrkanden hell kort med att hänvisa till utredningen om skolan, staten och kommunerna, dvs. SSK. Det är ett dåligt motiv för alt yrka avslag på vår motion. Dels därför alt man på det sättet helt bortser från yrkandet om att behörighet till tjänst som skolkurator skall regleras genom statliga bestämmelser, dels därför atl resultaten av utredningen knappast kommer att undanröja de skillnader vi både i motionen och genom mitt anförande nu försökt beskriva mellan olika kommuner, utan skolkuraiorsverksam-heien kommer ändå även i framtiden atl vara beroende av lokala initiativ.

Det är med hänvisning till de starka rättviseskäl på det här området som vi anser föreligga som vi också har väckt de här förslagen och de finns ytterligare motiverade i reservationen I av fru Lantz, lill vilken jag, herr talman, ber att få yrka bifall.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. 777.

Herr KARLSSON i Mariefred (c):

Herr lalman! I en av de motioner som behandlas i detta betänkande påstås att den nya skolan pä många punkter har misslyckats med att ge både fostran och kunskap till alla elever. Det får stå för motionärernas egna uppfattningar. Jag är inte beredd atl instämma i all de fiestas mening skulle vara den. Visst finns del en rad brister, och visst har misslyckanden skett. Men lika säkeri är alt skolan har lyckats på många punkter. Det är lika fel att påstå atl den har misslyckats som att blunda för bristerna. Det kan inte heller vara lyckligt vare sig för skolan, individen eller samhället atl överdriva åt någotdera hållet.

Lika väl som man kan tala om att 15 96 av eleverna i nian lämnar grundskolan utan bättre förmåga att behandla svenska språket än genomsnittseleven i sexan, kan man vända på satsen och tala om att 85 96

6 Riksdagens protokoll 1975/76:37-39

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. 777.

har ökat sin förmåga väsentligt gentemot genomsnitissexan. Det betyder inte atl man skall upphöra med att försöka göra det bättre i skolan. I skolplaneringen måste ligga en ständig utvärdering för att man skall kunna nå bättre resultat i arbeiet och på ett rikligare sätt kunna formulera skolans mål.

Skolan måste också utvecklas i förhållande till samhällets förändringar och på grundval av samhällets värderingar - de värderingar som bär upp rättsordningen i vårt demokratiska samhälle, för att citera utskottet. Förändringarna måste avse att nå bättre yttre och inre former, effektivare metoder och etl innehåll som bättre passar individ och samhälle.

Sedan grundskolan infördes har en översyn skett av det inre arbetet. Vi väntar nu en proposition byggd på SIA-beiänkandet. SSK-utredningen arbetar med att försöka skapa ett mer decentraliserai besluisansvar. En kontinueriig läroplansuppföljning sker.

Det har gått fyra år sedan gymnasieskolan infördes. De första eleverna på den fyraåriga linjen gick ul skolan i somras. Det råder ingen tvekan om alt erfarenheterna visat att mycket kunde ha varit bättre. Både i grundskolan och i gymnasieskolan är del främst den praktiska delen, de praktiska momenten och de praktiska linjerna, som behöver uppmärksammas. Lördagens SHIO-konferens har krävt praktiska utbildningslinjer redan i sjuan. För många elever har bristen på praktiska uppgifter orsakat leda och tristess, en tristess som har gått över i olrivsel och gett disciplinsvårigheter.

Vi från centern har länge krävt större utrymme för de praktiska momenten och den praktiska undervisningen. Det gäller inte bara de elever som har bristande teoretisk motivation och bristande teoretisk begåvning. Utskottet erinrar om ställningstagandet förra året - bl. a. på initiativ från vårl håll - om försök med fier praktiska inslag. Enligl min mening kan man emellertid inte återgå till de praktiska linjer som fanns lidigare. Lösningen måste ligga i ett ökat inslag av praktik, samtidigt som skolans ansvar bibehålles och eleverna också får den teoretiska bakgrund som är nödvändig för ett alltmer utbyggt och komplicerat samhälle och som ger dem förutsättningar atl slå pä samma grund inför och i detla samhälle. Skolan får inte förslärka ojämlikheten i samhället. En rad uppslag kan prövas, och det är att hoppas alt riksdagens ställningstagande förra året snabbt leder lill resultat.

Del kan också i långa stycken gälla de praktiska linjerna och kurserna på gymnasiet. Frågan är om utbildningen är den rätta med hänsyn lill möjligheterna atl få sysselsättning efter avslutad skola, liksom om den är tillräckligt relaterad till elevernas individuella förutsättningar.

Vi är alla överens om vikten av atl ge de ungdomar som slutar skolan en sysselsättning som upplevs som meningsfull. Nu får de ibland inte ens en sysselsättning som kan tåla det namnet. På samma sätt är det med deras upplevelse av undervisningen. Jag har full förståelse för att kontakten mellan skola och arbetsliv måste knytas fastare.

På en rad områden är det, som det har sagts förut, omöjligt för skolan

all ge den specialisering som är nödvändig för yrket, och det är inte bara av kostnadsskäl. Men behovet av omställning i yrkeslivet fordrar breda sektorer i skolan för att ge den nödvändiga beredskapen för omställning och förnyelse. Lördagens meddelande om sysselsättningsberedningens tankar ligger, såvitt Jag kan förslå, helt i linje med detta.

Moderaterna har begärt en översyn av den treåriga naturvetenskapliga och den fyraåriga tekniska linjen, främst i fråga om ämnessloff Som utskottet erinrarom, pågår inom ramen förSÖ:s kontinuerliga uppföljning elt sådant läroplansarbete. För centerns del är vi medvetna om behovet av en översyn, liksom om behovet av åtgärder för att öka rekryteringen till linjerna. Det är emellertid tveksamt vad man vinner genom en översyn som är inskränkt huvudsakligen till de nämnda linjerna. Enligl vår mening bör en översyn gä mera både på bredden och på djupet. Man måste pröva en rad aspekter.

Från nalurvetarhåll har pekats på sambandet med undervisningen på grundskolans högstadium och t. o. m. på mellanstadiet när det gäller alt öka intresset för naturvetenskaplig ulbildning. Också lärarutbildningen har kommit in i bilden. Del går heller inte att se en eller ett par sektorer isolerat. Man måsle noga överväga vad som bör ses över. Det har sagts - och del ligger säkeriigen någonting i det - atl utvecklingen i fråga om rekryteringen till den naturvetenskapliga linjen också kan hänga samman med konstruktionen av andra linjer. Del behöver undersökas med hänsyn lill sina konsekvenser.

Reservanterna säger i reservation 2 att enligl deras mening "bör merilvärderingsreglerna för tillträde lill naturvetenskaplig högskoleutbildning ha en sådan utformning alt de i urvalssilualionen tillgodoser deras intressen som i gymnasieskolan valt en sä krävande linje som den naturvetenskapliga". Man kan dra slutsatsen att möjligen andra linjer i så fall är för lätta. Det vill Jag inte uttala mig om -jag har inte möjlighet att göra det. Jag kan heller inte uttala mig om huruvida det här påståendet går ihop med tanken på breda sektorer, breda möjligheter och en nödvändig vid överblick.

Atl en översyn bör ske, står klart. Den måsle emellertid omfatta mer än en eller ett par linjer, och den måste övervägas mot bakgrunden av mera erfarenhet för alt inte bli för snäv. Det finns grundad anledning att tro all den kontinuerliga översynen inom SÖ:s ram inom kort kan ge mera bakgrundsmaterial till en sådan översyn. Inte minst viklig är den bakgrunden sedd mot behovet av att la fram och trycka på den dubbla uppgiften för gymnasiet all vara både yrkes- och studieförbe-redande.

Sedan, herr lalman, ett par ord om den syn på alternativa skolor som man kan hitla i reservationen 3. Uppfattningen om ett mer eller mindre existerande skolmonopol harjag svårt att dela, så som den skymtar fram i reservationen. Visst kan skolor utanför det allmänna skolväsendet verka pådrivande i det pedagogiska utvecklingsarbetet, och gör del också. Visst kan de erbjuda sina elever en mycket god skolmiljö. Men därmed är inte

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. m.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. m.

sagl att de alltid gör det eller all endast de skulle göra det.

Erfarenheterna från andra häll är minst sagt delade, beroende i hög grad på betraktaren och på förhållandena. Del finns både plus och minus, och del är summan av posterna som blir utslagsgivande.

Det är heller inte sagl atl del pedagogiska utvecklings- och nydaningsarbetet alltid står sä högt. Risken är lika stor för att man stannar kvar i ett för länge sedan framsprunget tänkande. Exemplen är inte alltid gynnsamma för elt alltför oreserverat slällningslagande för en markant satsning pä alternativa skolor eller någonting som kan uppfattas som ett sådant ställningstagande.

Det betyder inte all de möjligheter som nu finns skall las bort. Jag håller med om att de kan betraktas som värdefulla komplement. Visst bör vi ta stor hänsyn exempelvis till etniska och religiösa gruppers speciella förhållanden. Men del är också nödvändigt att se lill atl möjligheterna lill integration mellan elever från olika grupper också las till vara. De möjligheterna finns i det allmänna skolväsendet. Det är atl ta hänsyn lill behovet att överbrygga klyftor i ett samhälle som hotas av en alltmer utpräglad uppspaltning - lika väl. Jag är medveten om det, som av en risk för utslätning. Hänsynen till föräldrarnas önskemål får aldrig drivas så långt atl den minskar barnens möjligheter atl leva i det samhälle där de kommer att verka. Det måste starkt understrykas.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i alla punkter.

Hen NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Karlsson i Mariefred kunde inte skymta något skolmonopol. Men det kan jag, och det kan herr Karlsson också i det ögonblick den sista skolan med annan huvudman än stat och kommun försvinner. Vi är strax där. Har vi inte skolmonopol då? Vi kan använda ell annal ord, men vi har inga alternativ, ingen konkurrens och ingen tävlan mellan olika skoltyper.

Herr Karisson i Mariefred är tydligen litet ambivalent när del gäller enskilda skolor. Jag skulle vilja fråga honom: Vill centerpartiet vara med om att lägga ned yllerligare enskilda skolor av de få som vi har, eller vill centerpartiet bidra till de enskilda skolornas fortsatta existens och utveckling, innebärande all även nya enskilda skolor kan komma lill, stödda av staten och kommunen?

När del gäller översynen av den naturvetenskapliga linjen är det alltså vid en omedelbar översyn inte bara fråga om lärostoffet utan där kommer in andra synpunkter, som Jag inte berörde så ingående i mitt anförande därför atl del skulle ha förl för långl. Jag vill emellertid säga alt betygsättningen pä den naturvetenskapliga linjen jämfört med betygsättningen pä andra linjer spelar in. Den.spelar också in vid val av linje, eflersom alla som söker till den naturvetenskapliga linjen i början, och kanske genom hela linjen, får sänkt medelbetyg. Detta är bl. a. det relativa betygssystemets fel. Jag vill dock inte nu, herr talman, ta upp någon diskussion om den relativa betygsättningen.

Det är många sådana ting som skulle kunna övervägas. Det skulle man kunna göra snabbt och inte vänta. Elever är inte så funtade atl de inte spekulerar över var det är lättast att komma fram. Och spekulerar de inte själva så blir de av syokonsulenterna uppmärksamgjorda pä förhållandena.

Herr KARLSSON i Mariefred (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är fullt medveien om att moderaterna i reservationen 2 inte bara yrkar pä en översyn av ämnesstoffet när det gäller den na-lurveienskapliga linjen och den tekniska linjen. Men man säger atl denna översyn "bör i första hand avse ämnesstoffet". Del finns också, som herr Nordstrandh påpekade, andra saker atl ta hänsyn till, och del ligger helt i linje med mitl uttalande att det är en rad andra faktorer som bör vägas in i översynsarbetet. Men innan vi tar ställning till detta, måste dessa faktorer kunna bedömas klarare än vad som är möjligt i dag. Jag erinrar om atl inom SÖ:s ram finns en arbetsgrupp som Just sysslar med utvärdering av den naturvetenskapliga linjen och att SÖ nyligen har lagt fram ett förslag om åtgärder för att t. ex. öka rekryteringen.

Herr Nordstrandh tyckte sig märka en ambivalent inställning hos mig när det gäller alternativa skolor och bidrag till enskilda skolor. Herr Nordstrandh använde i sitt huvudanförande uttrycket "en sval inställning".

Jag har inte sagt alt herr Nordstrandh har en sådan sval inställning. Herr Nordstrandh talade både om Jakt på enskilda skolor och om monopol. Jag har i detla sammanhang sagt att enskilda skolor likaväl som andra kan ha ett berättigande, i den mån de ger nytt bidrag till den pedagogiska debatten och när det gäller möjligheten att ge en relevant utbildning ål etniska och religiösa grupper.

Centerpartiet har sagt ifrån all vi anser att sädana skolor till ungefär det antal som finns i dag är nödvändiga för att vi skall få en tillfredsställande pedagogisk debatt.

Vidare vet herr Nordstrandh likaväl som jag atl när del gäller bidrag till enskilda skolor och när det gäller skolplikten sä ligger avgörandet i riksdagens hand.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. m.

Hen NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr lalman! Om man nu, herr Karisson i Mariefred, menar att det kan vara av värde alt det finns enskilda skolor och att sådana alltså skall få fortsätta att existera - t. o. m. alt nya kan komma till - bör man väl också ha en beredskap för bl. a. den möjligheten att nya enskilda skolor kommer till. Det är detta som vi i denna omgång har haft i tankarna när vi menat atl SSK-utredningen efter tilläggsdirektiv skall kunna pröva frågan om statsbidrag lill enskilda skolor. Del behövs klarare linjer i fråga om möjligheten för enskilda skolor atl få slalsbidrag och kommunbidrag - som riksdagen i och för sig inte bestämmer över. Å andra sidan kan riksdagen - det vet herr Karlsson också - initiera att kommuner slopar sina bidrag, och sedan kommer riksdagen efter och säger: Se hur

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. 777.

kommunerna gör, då tar vi bort statsbidragen också.

Herr Karisson säger att det kan vara av värde att ha enskilda skolor i ungefär nuvarande omfattning. Del är Ju nästan ingenting.

Hen KARLSSON i Mariefred (c) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Nordstrandh påpekade själv atl riksdagen lika väl som den kan ta initiativ till all del kommunala bidraget till de enskilda skolorna skall upphöra har möjligheter atl initiera nya skolor. Frågan är hur stora uppgifter som skall läggas ut på kommunerna, och detta har SSK-utredningen i uppdrag att ta ställning till i dess helhet. Jag ser för min del ingen anledning att i dagens läge, mot den bakgrund som jag tecknade tidigare, utvidga detta uppdrag lill SSK-utredningen.

Fröken HÖRLÉN (fp):

Herr talman! Det är fiera läroplansfrågor som behandlas i utbildningsutskottets betänkande nr 15. Jag vill här ta upp endast en av dem.

Enligl undersökningar som gjorts inom SÖ har det visal sig, att orienteringsämnena ibland har svårt alt hävda sig emot varandra. Detta gäller särskilt ämnet religionskunskap. Nära hälften av lärarna på mellanstadiet uppger t. ex., att de är medvetna om att religionskunskapsämnet inte fått det utrymme det rätteligen enligt läroplanen borde ha. Man hänför dessa svårigheter bl. a. till bristande kunskaper och lill brister i läromedlen, och man har också framfört önskemål om bättre ulbildning och fortbildning av lärare.

I motionen 270 har herr Wesiberg i Ljusdal begärt åtgärder som avser lärostoff och utbildningsmetodik i ämnet, läromedel och lärarutbildning inkl. fortbildning. Dessa frågor har aktualiserats på fiera sätt, och utskollel har under handläggningen av ärendet också haft möjlighet all la del av den kammardebali om problemaliken som förekommit under hösten. Skolöverstyrelsen har vidtagit åtgärder, och fler är på gång enligt vad utskottet erfarit.

"Inom ramen för forskningsprojektet Undervisningsmetodik i religionskunskap" - heter det i utskottets betänkande - "har ett metod-material för ell urval av arbetsområden utarbetats. Enligt SÖ:s bedömning bör detta material kunna ge impulser till förnyelse av arbetssäitet inom ämnet religionskunskap."

Från SÖ har man också räknat med förstärkt fortbildning av lärare, vilkel ligger i linje med önskemålen i herr Westbergs molion. Då dessutom statsrådet Lena Hjelm-Wallén sagl sig ha för avsikt att ta upp orienteringsämnenas problematik i samband med propositionen om skolans inre arbete, har jag för dagen låtit mig nöja med den skrivning som föreligger i utskottets betänkande. Vi har dock på folkpartihåll för avsikt att noggrant följa ärendet i framtiden för att återkomma, om det skulle visa sig nödvändigt, för att medverka lill alt undervisningen i orienteringsämnen bringas i överensstämmelse med läroplanen.

Herr talman! Jag har inget annal yrkande än utskottets.

I detta anförande instämde herr Westberg i Ljusdal (fp).

Nr 38

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! I det förevarande betänkandet behandlas etl tjugotal motioner som berör läroplanerna. Ulbildningsutskottet har så till vida varit rättvist i sin bedömning att alla ulan undantag är avstyrkta. Jag slår bakom tvä av dessa motioner och vill något kommentera dem.

I en molion harjag föreslagit en försöksverksamhet med variabel tidpunkt för genomgäng av årskurserna 8 och 9 i grundskolan. Jag tror alt det är bekant för alla, inte minst för ulbildningsutskottet, som är så väl försett med lärarpersonal, att det ofta är vissa problem med eleverna i åttan och nian. Jag har själv erfarenhet dels frän lärartjänst, dels som ledamot av skolstyrelsen i min hemort av att problem dä och då förekommer med elever i de högsta klasserna. Och det var inte beroende på atl de var sämre utrustade än andra elever, utan det berodde helt enkell på att de just dä befann sig i ett sådant utvecklingsskede att de inte kunde anpassa sig till tvånget att sitta i en skolbänk. Jag vet alt del fanns flera elever som, när de var ute och pryade eller när de hade en sommaranställning, fick mycket goda vitsord för sina ambitioner och silt sätt att sköta sig, men sä fort de satt sig i skolbänken visste de knappt var de skulle göra av varken händer eller fötter, höll jag pä atl säga, utan de satt bara och skruvade sig, sä att man förstod atl de hade svårt au anpassa sig till den verklighet som då var aktuell för dem. Jag har senare följt ett par av dessa elever, och jag har då funnil att de fått utkomst och blivit mycket skötsamma medborgare - trots att de tvingats att sitta kvar på skolbänken tills de var 16 år, innan de avslutat högstadiet.

Jag är övertygad om att del skulle vara bra för vissa av dessa fåtaliga elever - och Jag vet att jag i detla påslående har ganska många lärare, och även föräldrar, bakom mig - om de kunde bli befriade från att gå i åttan - eller i varje fall i nian -jusl vid denna tidpunkt; detta givetvis bara under den förutsättningen att de inte skulle lämnas vind för våg för den skull, ulan atl de skulle garanteras all få en grundutbildning som motsvarade andra ungdomars. Det skulle de kunna få genom att man beredde dem tillfälle att genomgå dessa årskurser något senare i livet, exempelvis innan de fyllt 21 år. Detta förutsätter emellertid alt de också ges sädana sociala förmåner som motsvarar dem de har när de går i skolan.

Utbildningsutskottet avfärdar dessa förslag genom alt säga all utskottet "avstyrker yrkandet med erinran om atl förslag från utredningen om skolans inre arbeie (SIA) för närvarande bereds inom utbildningsdepartementet". Jag kände till detta redan när Jag skrev min molion, men jag gjorde mig då också underkunnig om att SIA i sitt utlåtande inte har framhävt detta alternativ. Därför tyckte jag all det vore bra om även det alternativet kunde komma under bedömning. Jag tror nämligen att det skulle vara en utomordentligt fin och radikal lösning för någon en-

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. m.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. m.

staka elev som har svårt att anpassa sig till skolans arbete just i den åldern - det är Ju en uivecklingsålder som för många är smärtsam att genomleva. Så till vida lycker jag att det kanske finns någon liten motsättning inom skolan: vi fostrar eleverna till all bli självständiga medborgare, och vi söker ge dem en kritisk inställning till problemen, men samtidigt lägger vi ett hårt och oomkullrunkeligt tvång pä dem att sitta stilla i sin skolbänk tills denna uppfostran blivit färdig. Jag menar all detta är motstridiga saker, och jag anser att man kanske skulle kunna vinna på all fä en fiexibilitet där. Jag kommer i dag inte att framställa något yrkande i detta fall. Jag förutsätter dock alt denna fråga inte är utagerad i och med dagens beslut.

Min andra molion gäller frågan om körkortsutbildning i gymnasieskola och vuxenutbildning. Utskottet har skrivit en hel del om detta, bl, a, om de försök som gjorts i Hallsberg, och säger bl, a.: "En rapport från försöket med irafikundervisning/körkorisuibildning har sammanställts av SÖ och för kännedom distribuerats till gymnasieskolorna i landet." Däremot står det inte någonting i betänkandet om de åtgärder som man önskar vidta med anledning av detla. Jag vet inte riktigt vad utskottet avser med att säga all man skickat ul en försöksrapport och med hänvisning därtill avstyrker bifall lill motionen. Jag tycker för min del att själva åtgärden att åstadkomma en försöksrappori innebär att man väntar sig någonting mer: atl man väntar pä något direktiv, på att någonting skall göras.

För min del tror Jag all få saker skulle vara sä motiverande för undervisningen i skolan som om man kunde låta den visionen vara levande för eleverna alt de kan fä körkort, om de sköter sin ulbildning rätt -det skulle uppfattas som någonting väldigt storslaget. Delta kan nu inte ske i grundskolan, men del skulle kunna bli av i gymnasieskolan.

1 grundskolan skulle man kunna bedriva utbildning för mopedkort, eller vad man skall kalla det. Ungdomarna skall ju inte få köra moped förrän de har en viss ulbildning. Här har SÖ enligt betänkandet tagit ell litet steg framåt genom atl föreslå att "rätten lill att föra moped ges frän och med det kalenderår eleven fyller 15 är under förutsättning

atl viss ulbildning ägt rum ". Del lycker jag är bra, för grundskolan

avslutas i regel det är man fyller 15 eller 16, och pä det sättet skulle utbildningen kunna ges inom nuvarande åldersgränser. Eleverna skulle också, som ett slags slutresultat av den delen av sin utbildning, kunna få certifikat för att föra moped.

Nu för tiden finns det väl få inslag i en människas utbildning som är så nödvändiga som atl lära sig köra bil eller motorcykel. Vi har utbildningslinjer för bilmekanikerarbete, för byggnadsjobb och för en hel del andra praktiska sysslor, men vi lär inte ungdomarna hur de skall komma lill arbetsplatsen. Vi vet ju att både SJ och andra lägger ned de kollektiva kommunikationerna mer och mer, så skall man kunna ta sig lill sin arbetsplats måste man ha bil eller motorcykel. Men på det området har vi alltså ingen ulbildning alt ge våra ungdomar.

Delta är en brist i vår ungdomsutbildning i dag, och jag tror alt det vore väldigt angeläget att den bristen eliminerades. Jag är säker på att det är förknippat med slora svårigheter atl få in den här typen av utbildning i läroplanerna - det kan vara ett besvärligt ämne - men jag har haft kontakter med skoladministratörer och annat folk som kan det här bättre än jag, och den skoldirektör som jag närmast talade med sade att allting går. Han ansåg själv att det är mycket angeläget för skolorna av i dag att lära ungdomarna atl köra bil eller, i grundskolan, all köra moped.

Jag har ingen anledning att yrka bifall till min molion, för del skulle ge ell väldigt dåligt resultat, kan jag föreställa mig. Men inte heller i del här fallet kan jag anse att frågan är slutdebatterad i och med att motionen i dag avslås. Jag tror alt detta är någonting som måste fram. Vi måsle ge våra ungdomar en modern trafikutbildning, och en sådan utbildning skulle dessutom kunna skapa en god motivation för dem. Körkortet skulle hägra, och de skulle säkert lägga ner stor ambition på det ämnet, även om de missköter sig i vissa andra - ja, kanske skulle det hjälpa dem i de andra ämnena också att de finge ett så praktiskt mål för sill arbete i grundskolan.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfiå-gorm. m.

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Skulle man kunna sälla titlar och rubriker på riksdagsutskottens betänkanden? Kanske genom så markant betoning av de första väl valda orden som i påvliga bullor. Då kunde man kalla det nu föreliggande betänkandet från ulbildningsuiskoltei Rapport från Idealien, landet där skolan undervisar i överensstämmelse med "den etik som ulgör grunden för vårl kulturarv" och fostrar utan att vilja utföra någon fostrande gärning.

Idealien! - Jag läste betänkandet i fredags och undrade: Så enigt! Kan del vara möjligt att hela Sverige tänker så? Det finns reservationer, men jag tycker att det är bisaker.

På skolans flagga i Örkelljunga och pä diplomen frän skolan stod det en gäng: In loco parentis. Den devisen kan väl översättas: I föräldrarnas Slälle. Det är en gammal uppfattning i vårt väslerländska samhälle all barnen är föräldrarnas, all föräldrarna har rälten lill barnen och rätten all fostra dem och låta hemmets tro och anda inverka på barnen och om möjligt ge dem en livsgrund, den livsgrund som ändå i stort varit t. ex. vårt lands fundamenl i mer än lusen år. I den mån fostran och undervisning inte kunnal ske i hemmet och utföras av föräldrarna har skolan trätt in på målsmännens, på föräldrarnas uppdrag för att fostra och utbilda barnen ät dem, och därmed i andra hand åt det gemensamma hem som vi kallar samhället. En skillnad mellan hemmens anda och skolans är olänkbar. Särskilt gäller detta de tidigaste skolåren och del man i dag kallar förskolan.

Vart har uivecklingen på skolans område fört oss? Jag medger au det mesta i Lgr 69, läroplanen, setl på papperet kan accepteras av de

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrägor m. tn.

många - såsom del t. ex. återges på s. 4 i det nu föreliggande betänkandet. Men bilden av skolan i dagens samhälle i dess praktiska utformning och i dess resultat på fostrans och kunskapernas område inger många betänkligheter.

Del finns många svenskar som inte är nöjda. De svarar nej på frågan om vår skola är idealisk. De är t. o. m. så allvarligt bekymrade att de har startat egna skolor. Detta är fallet bl. a. i den kommun där skolfanan bar mottot In loco parentis. Där har man ändå - jag betonar det - vad jag vet lyckats myckel bra med utformningen av den vanliga skolan. Även i Göteborg och Örebro m. fl. ställen finns skolor som är alternativ lill den vanliga. De ger samma undervisning i stort, samma kunskaper, har samma målsättning. Men varför har då alternativen skapats?

Svarei kan inte ges uttömmande, men mycket av bakgrunden har vi i den saknad av ordning och hyfs som dagens skola på många ställen präglas av. Det är på sina håll kaotiska förhållanden i klasserna - bl. a. därför att de är för slora. Det är bullrigt och bråkigt. Det är svårt att finna någon disciplin. Skadegörelser och mobbing förekommer, många lärare slits ned för fort, många elever känner oirivsel. Och stundom används läromedel som trots alll är anstötliga för föräldrarna och föga objektiva, milt sagl.

Hotet mot familjen i dag är uppenbart. Och ännu värre saker lär vänta. SIA nämns i en bok som i dag har kommii till oss på posten och som jag inte har haft tid att studera närmare. Den heter Rätt lill familjeliv, och när jag bläddrade i den såg jag på s. 74 just SIA nämnas:

"Det som först av allt bör attackeras i SIA-förslagel är atl man här godtyckligt och ulan varje mandat från föräldrarna utsträcker skolplikterna lill all gälla sådani, som erkänns sakna all relation till själva undervisningen. Öppet erkänns att härvidlag det nya 'jämlikhetsbegreppet' fordrar, atl sä långl möjligt är alla barn har samma fritid och alt därför barnen inkallas till samhälleligt ordnad fritid med lagens hjälp."

Del är klart all det här kan vara något av en karikatyr av SIA:s förslag, men folk tänker på det sättet och fruktar det som kommer.

Jag vill gärna säga all del Tage Lindbom skriver i början av den här boken, under rubriken Familjen - varför, är djupt tänkvärda ord.

Men ännu värre än SIA - och jag hoppas att SIA blir bättre när det kommer en proposition - är USSU. Jag för min del upplever dess förslag som hotande, som avskräckande, och många med mig.

Det förekommer redan siarka protestaktioner mot utformningen av undervisningen i sexualkunskap. Jag vågar nämna vad som jusl nu förekommit i Lycksele kommun. Det finns filmer och böcker i sexualkunskap som Jag betraktar som pornografi. Jag anser alt barnen vid alltför tidig ålder - vid olämplig mognadsnivå - ställs inför en verklighet som de inte då rätt kan förstå, och med ett resultat som hos vissa av dem innebär allvarliga störningar. Skall, som USSU menar, redan späda barn in i systemet, in i samhällets likformande kvarn, måsle föräldrarna kräva att deras livssyn, deras tro och hemmets anda inte kränks. När man mång-

ensiädes upplever det omöjliga i att få en rättelse vad gäller undervisning, fostran och skolans atmosfär, så ser man ingen annan utväg än atl bygga ell skolalternativ. Är det icke en demokratisk rättighet? Är del icke ett krav som tillhör ett rättssamhälle? Bör icke den skolan ha samma stöd, samma statsbidrag som andra? De som driver den betalar samma skatt med samma medborgerliga ansvar, och de vill samhällets bästa.

Utbildningsutskolleis svar är nekande. Nej, herrar Nilsson i Agnas och Fridolfsson, som har väckt motionen 48! Ni är särlingar! Ni har missförstått alltihop! Skolpengen följer eleven? Nej!

Jag har också lyssnat på debatten här i dag, och Jag menar att utskottet lever i landet Idealien. Motionen 48 är undanföst. Vad sade vi då i den som utskottet egentligen förbigår med tystnad? Jag skall inte referera mycket. Del är vissa saker som vi har förl ihop under några korta punkter. Del mesta har sammanställts med hänsyn lill vad man har tyckt och tänkt i kyrkor, samfund och enskilda grupper - kyrkobröderna och andra. Jag läser:

"Den nuvarande lagregleringen strider mot religionsfriheten även därigenom att befrielse frän skolans religionsundervisning ej kan vinnas för barn som tillhör svenska kyrkan.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. m.

Ulan ekonomisk möjlighet atl betala höga elevavgifter för fria konfessionella skolor existerar i vårt land ingen valfrihet. Rätten att sända barnen lill enskild skola är en rätt för de rika."

Och slutligen: "Principen bör vara att skolpengen följer eleven."

När jag läste betänkandet på tåget i fredags frågade Jag mig: Var är liberalerna i vårl land? Liberal lär betyda frisinnad. Var är de frisinnade, och var är de i god mening konservativa centerpartisterna? På mina resor ute i landet möter Jag Just det folket som har denna tanke - att det borde finnas alternativ. Jag frågar.

All inte socialisterna har något alternativ är klart. Det kan man se i större delen av världen - i alla de totalitära stater som kallar sig socialistiska och demokratiska och bara har en tanke, en linje, en skola. Likriktning, en-tanke-syslem - det betyder all konkurrens är onödig, farlig och skändlig. Är detta demokrati?

Nu kommer några att säga: Se på kyrkomötet 1975! Där röstade man om valfrihel och skolalternativ och sade nej. Ja, del är sant, men det var en tung andel av de 96 som ville säga Ja till alternativ skola. Därtill kan läggas alt kyrkomötet i sin nuvarande form ju icke är politiskt oberoende så atl det handlar utan påverkan av dem som starkast företräder landet Idealien.

Herr talman! När utskollel avfärdar vår motion nr 48, anknyter det bl. a. till skolberedningens motiv för att enskild skola skall få finnas till, nämligen "att Sverige måste iaktta sina inlernationella förpliktelser enligt främst artikel 2 i del första tilläggsprotokollet den II januari 1952 till Europarådets konvention den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna".

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrägor m. m.

Ja, hur stämmer dagens beslut med skyddet för de mänskliga rättigheterna och friheterna? Avgörande för utskottet är tydligen vissa organisatoriska konsekvenser som vidgad möjlighet till statsunderstöd skulle innebära. Jag menar all detla är svepskäl. Andra länder har klarat organisationen. Vi skulle göra del också.

Så länge inte de enskilda skolorna får samma stöd för sin undervisning trampar vi på de mänskliga rättigheterna och friheterna. Och det är betänkligt all Sverige bara har ell system, en skola, ulan konkurrens. Och ännu betänkligare kan del bli i morgen, herr talman.

Jag yrkar mol denna bakgrund bifall till motionen 1975:48, trots nedslående erfarenheter av lidigare motionsbehandling och interpellationssvar i denna kammare och i tvåkammarriksdagen.

I detta anförande instämde herrar Oskarson (m) och Fridolfsson (m).

Herr SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! I det här betänkandet behandlas även min molion 1975:364. Den bygger på en framställning som skolstyrelsen i Norrköping har gjort lill skolöverstyrelsen och där man begär att fä göra ell begränsat vetenskapligt försök med användande av den av Ruth Lindahl och Britta Witimark utarbetade metoden för den grundläggande handskrivnings-undervisningen och atl det får inledas i kommunens grundskola fr. o. m. höstterminen 1975 samt att skolöverstyrelsen, om medgivande lämnas, måtte tilldela skolstyrelsen erforderliga anslag för försökels genomförande, sedan villkoren för detsamma överenskommits.

Den här ansökan skickades in i oktober 1974. Från början kom initiativet frän lärarna, som med stigande oro har sett hur skrivkunnigheten undan för undan har minskal.

Nu slår del på s. 15 i utskolisbeiänkandet om den här motionen att utskottet "noterat all SÖ underräiiaiskolstyrelsen i Norrköping om att SÖ gärna .ser att kommunen medverkar i del kommande uivärderings-arbetet belräffande den nyligen införda förskriftslypen", och sedan avstyrker utskottet motionen. När man läser detla får man naturligtvis uppfattningen all del här har SÖ lillsiyrki. Men jag har så seni som i dag lyckats få klarhet i hur det ligger till. I maj i år fick skolstyrelsen i Norrköping nej på sin begäran atl få göra de här försöken och likaledes nej på framställningen om anslag.

Jag tycker detta är ett egendomligt sätt ail skriva. Man får som sagl intrycket all begäran är tillstyrkt, men i själva verket är den avstyrkt. Jag frestas att citera Pilatus: Vad är sanning?

Jag skall, herr lalman, inte siälla något yrkande mot ett enigt utskott, men Jag vill poängtera att utskottets skrivsätt är något egendomligt.

Hen ALEMYR (s):

Hen lalman! Det här utskottsbelänkandet behandlar 21 motioner. Alla har avstyrkts av ulbildningsuiskoltei. 18 har avstyrkts enhälligt, och de

andra tre har avstyrkts med betydande majoritet. Del är bara enpar-tireservationer som stöder de tre motionerna.

Detta betyder inte, herr talman, atl ulbildningsutskottet nedvärderar de motionsyrkanden som föreligger. Det är i flera avseenden väsentliga förslag som ställs och betydelsefulla frågor som tas upp. Men Jag tycker ibland att det känns litet konstigt, herr lalman, atl uppleva atl motionärer av någon anledning kommer tillbaka med yrkanden år efter år som redan är under utredning i någon form - i en statlig utredning, i arbetsgrupper inom skolöverstyrelsen eller i annal sammanhang. Det brukar vara praxis atl vi väntar på att del pågående utredningsarbetet blir klart, innan vi tar ställning. En rad av motionerna, som sysslar med i och för sig intressanta och för skolan ytterst viktiga frågor, hänvisar jusl lill sådani som är under ulredning i olika sammanhang, Utskottet har därför ofta i sill betänkande tvingats att med hänvisning till detta avstyrka motionerna.

Jag kommer nu inte att ta upp någon skolpolitisk principdiskussion här utan räknar med att vi får en sådan diskussion nästa är. Vi väntar nämligen i februari månad en proposition om skolans inre arbeie och kommer att arbeta med den under våren. Någon gång på senvåren får riksdagen då, hoppas jag, en principdeball om skolan. I detta anförande skall jag nöja mig med all la upp de särskilda frågor som olika talare har varit inne på under dagens debatt.

Den verkligt slora ideologiskt skiljande frågan är den om de enskilda skolorna. Där har moderata samlingspartiet reserverat sig, men inte på det sätt som herr Nilsson i Agnas har önskat. Jag kommer därför inte all bemöia herr Nilssons i Agnas inlägg. Jag anser au den interna moderata debatten får klaras upp först, så att vi vet hur långt moderata samlingspartiet vill gä när del gäller införandel av ett alternativt skolsystem i Sverige.

Helt allmänt kan vi konslatera all Sverige torde vara det land av alla som vi kan jämföra oss med som anvisar den största delen av de reala tillgångarna till utbildningsväsendet. Skolan är inte färdig. Det finns ännu många olösta problem. Jag instämmer däri vad herr Karlsson i Mariefred sade i sitt värdefulla inlägg. Men vi har ändå nått mycket långt, och andra länder avundas oss. Vi har kunnat nä så långt därför all vi har bestämt oss för alt salsa våra resurser på elt något sä när enhetligt skolsystem i hela landei. Delta har emellertid inte uteslutit atl enskilda skolor har existerat och existerar i begränsad utsträckning lack vare kommunala och statliga bidrag.

För ett eller två år sedan kom vi här i kammaren överens om att nu existerande enskilda skolors statsbidragsfrågor skulle utredas. Den kraftiga riksdagsmajoriiet som bestämde detla delar sig nalurliglvis ideologiskt. Många tycker det är bra med enskilda skolor. Andra är, i likhet med mig, inte särskilt förtjusta i dem. Men vi kom ändå överens om att vi skulle avskriva striden om delta ett par år, så att utredningen om staten, skolan och kommunerna skulle fä tillfälle att gä igenom pro-

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. m.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. m.

blematiken och återkomma så småningom, då vi kunde ta nya principiella ställningstaganden rörande de enskilda skolornas omfattning. Del är inte sant som herr Nordstrandh sade, alt del knappast finns några enskilda skolor kvar. Vi har över 50 enskilda folkhögskolor, och Jag har inte hört någon säga att vi inte skall behålla dem i fortsättningen.

Men det intressanta är att det inom moderata samlingspartiet sker en successiv glidning. Tidigare har man velal slå vakt om ell visst begränsat antal enskilda skolor, men nu glider man alltmer över i riktning mot ell parallellt, enskilt skolsystem. Och det har vi inte råd med. Del skulle den allmänna skolan bli allvarligt lidande på.

Sedan sade herr Nordstrandh att det är billigare atl driva privata skolor än offentliga. Dä vill jag gärna att herr Nordstrandh utvecklar det resonemanget litet mera. Och jag förutsätter atl standarden är densamma i de enskilda som i de allmänna skolorna. Om privata skolor med samma standard som allmänna skolor kan drivas billigare, så bör herr Nordsirandhs nästa yrkande vara alt vi väsentligt minskar bidragen lill del svenska skolväsendet. Då skulle del också vara klarläggande och värdefullt för den fortsatta debatten att få vela på vilka punkter siaten och kommunerna bör minska sina ekonomiska insalser till det allmänna skolväsendet.

Herr Nordstrandh berörde i sitt inlägg den naturvetenskapliga undervisningen. Jag förslår uppriktigt sagt inte varför moderaterna har reserverat sig i denna fråga. Om damerna och herrarna ville besvära sig med att läsa utskottsbetänkandet skulle de finna all utskottet säger atl del här är besvärliga problem och att vi inte är nöjda med situationen när det gäller den treåriga naturvetenskapliga linjen och den tekniska linjen på gymnasieskolan. Men vi är inte säkra på orsakerna till all det är som del är, och därför vill vi avvakta del omfattande arbete som pågår inom skolöverstyrelsen, där man försöker analysera orsakerna lill avhoppen från den treåriga naturvetenskapliga linjen, det minskande intresset för att söka dit och del delvis dåliga sludieresultalet. Vi avvaktar resultatet av dessa undersökningar. Jag utesluter inte, herr lalman, alt vi kan komma att behöva göra justeringar av den naturvetenskapliga utbildningen. Utbildningsutskottet stänger inte dörren i detta avseende. Men vi tycker alt det arbete som pågår är så omfattande all del finns anledning att avvakta del. Det finns ingen anledning att som moderaterna gör försöka profilera sig genom att reservera sig mol utskottet.

Herr Henmark talade, i år liksom tidigare, för sitt yrkande atl man skall låta elever som har svårt att sitta stilla i skolan, som herr Henmark säger, elever som inte är anpassade och trivs med skolan slippa åttan och nian eller i varje fall nian. De skulle få komma tillbaka sä småningom, och det skulle vara ett slags skyldighet för samhället att se till att de kom tillbaka senare.

Det är ett myckel underligt förslag. Vi skulle alltså släppa en ung kvinna eller man ut i livet och sedan tvinga vederbörande tillbaka till skolan vid 20-21 -årsåldern. Det klarar vi inte annat än med myckel ovanliga

metoder. Det går inte alt ha skolplikten organiserad sä att vederbörande är skyldig atl vid vuxen ålder komma tillbaka igen lill skolan. Jag tror alt de vägar man skall gå är atl följa utbildningsutskottets tidigare rekommendationer och öka de praktiska inslagen såväl pä grundskolans högstadium som i gymnasieskolan för att hjälpa de elever som lycker atl undervisningen är alltför teoretisk att få kontakter med det praktiska livet och yrkeslivet. Det är en bättre metod än alt släppa dem och sedan tvinga dem tillbaka när några är har gäll. Vi vill av det skälet inte biträda herr Henmarks yrkande.

Jag vill vidare i detta sammanhang erinra om att riksdagen tidigare begärt alt man skall försöka finna former för all följa de ungdomar, som lämnar skolan i och med grundskolans slut och som kanske behöver återkomma till ulbildning, för att genom rådgivning och kontakter sä småningom fä dem in i utbildning på fullt frivillig väg.

Herr Henmark talade också om körkortsundervisningen. Herr Henmark sade att det rådde trängsel på schemat. Det vet vi alla atl det gör. Herr Henmark slutade sitt inlägg med att säga att del kanske inte är så lätt alt fä till stånd en obligatorisk körkorlsundervisning. Men herr Henmark förstod sig inte på vad utskottet menade. Jag skall tala om vad vi menar. Vi konstaterar atl skolöverstyrelsen har skickat ut en rapport om erfarenheterna i Hallsberg till kommunerna. Utskottet menar därmed helt enkelt att om kommunerna visar ett intresse och försöksverksamheten utvecklas så bör vi så småningom komma fram till former för körkortsundervisning, helt eller delvis, i gymnasieskolan. Utskottet slår inte igen dörren men anser att underlaget är otillräckligt för etl positivt ställningstagande. Vi väntar oss flera försök än de som hittills har förekommit.

Ett par ord om skolkuratorerna, som också varit uppe till diskussion. Utskottet hänvisar till utredningen om skolan, siaten och kommunerna. Ännu väsentligare är, skulle Jag vilja tillägga, den diskussion vi fär i vår om skolans inre arbeie. Del är mänga av de uppgifter som skolkuratorer nu handlägger som kanske bör handläggas i annan ordning. Det vore fel atl nu slå fast en ökning av statsbidraget till jusl skolkuratorer, när vi pä många olika vägar bör hitla lösningar för alt kunna angripa de mindre väl anpassade ungdomarnas problem. Jag yrkar alltså avslag även på den reservationen.

Yrkar avslag gör jag, herr talman, till sist också när del gäller herr Söderströms önskemål om etl uttalande om en viss försöksverksamhet i Norrköpings kommun. Sådana ullalanden gör riksdagen aldrig. Riksdagen bestämmer sig för principerna, medger att försöksverksamhet fär startas, anvisar medel till det men lägger sig inte i i vilka kommuner en viss försöksverksamhet skall äga rum. Av det skälet vill utbildningsutskottet inte säga mer än del har gjort.

Herr lalman! Del är, som jag nämnt lidigare, många viktiga frågor som utbildningsutskottet har haft all syssla med. Jag är glad över all så många motionerar i skolfrågor. Det visar alt del är en angelägenhet som berör många människor både i och utanför riksdagen. Näsian varje

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrägor m. m.

Nr 38 svensk familj är berörd av skolan. Om alla elever som skall gä till skolan

Tisdaeen den " måndagsmorgon går dit, går det över en miljon ungdomar till grund-

9 december 1975 skolan och en kvarts miljon till gymnasieskolan. Till dem kommer över

--------------- 80 000, 90 000, 100 000 anställda i skolväsendet. Det är den största och

Vissa läroplansfra- dyraste arbetsplatsen i landei, och det är självklart all vi alla intresserar
gorm. m. oss för den. Jag hälsar alla moiioner till utbildningsutskottet med stor

glädje, men damerna och herrarna måste förslå alt del blir en så stor mängd moiioner alt inte alla kan fä helsidor i belänkandet. Det innebär inte en nedvärdering av ert intresse och era förslag att vi behandlar en del av yrkandena summariskt.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till utbildningsutskottets hemställan pä samtliga punkter.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr lalman! Jag har inte räknat in enskilda folkhögskolor i begreppet enskilda skolor. Där rör vi oss med gymnasium och grundskola och i någon mån yrkesskola men inte med folkhögskolor. Dä är del otvivelaktigt sä att antalet numera är mycket litet - det är något tiotal som kvarstår.

Det föreligger ingen glidning från moderata samlingspartiets sida. Vi har aldrig varit nöjda med att någon säger att vi skall slå vakt om de skolor som flnns och stanna där. Nästa år försvinner en skola och sä slår man vakt om resten osv. Vi menar att det givetvis också skall finnas möjligheter atl starta nya skolor. Det är del som vår begäran går ut på när vi säger alt det skall ges tilläggsdirektiv till SSK-utredningen att förutsättningslöst pröva och fastställa i vilken utsträckning inom en kommun skolar kan drivas av enskild huvudman ulan alt nuvarande kostnadsramar för skolväsendet ökas och utan alt de föräldrars valmöjlighet minskar som önskar låta sina barn gå i en kommunal skola. Och nog finns det, herr Alemyr, utrymme för enskilda skolor. Herr Alemyrs vision var mäktig - en och en kvarts miljon ungdomar marscherar till skolorna. Och del gör de faktiskt, om de går lill skolorna.

Det är billigare för stat och kommun med enskilda skolor, det är alldeles otvivelaktigt. Jag skall bara peka på t. ex. det slöseri med AV-hjälpmedel och annan skolmateriel som otvetydigt förekommer för närvarande. Titta i förrådsrummen hur mycket där står som inte används och som har kostat och forlfarande kostar staten mycket pengar! I enskilda skolor har man andra pedagogiska grepp så att man ulan sädana hjälpmedel kan komma ganska långt.

Avvakta och avvakta, säger herr Alemyr, utredningen om gymnasie
skolan och den naturvetenskapliga linjen. Ja, vi har avvaktat och av-
vaktal. Men det händer ju ingenting. Utbildningsutskotiet slänger inte
96 dörren, säger herr Alemyr. Nej, tacka katten för det! Dörren ärju redan

stängd. Ni öppnar den inte.

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! Med anledning av vad utbildningsutskottets ordförande anförde som kommentar till mina anföranden vill jag bara läsa vad som slår i slutet av min motion:

"Att göra Åk 8-9 frivilliga så lill vida att dessa också kan fullgöras efter 16 års ålder men före 20 års ålder genom t. ex. deltagande i vuxenutbildning måste vara etl bättre sätt att möta denna lilla elevgrupps speciella behov än nuvarande form.

För den som kommii in i produktionen och underkastat sig yrkesutbildning, branschutbildning etc. bör möjligheten att befrias från fullgörande av skolplikt vara generös.

Elevernas sociala trygghet måste självfallet garanteras även vid genomgäng av senarelagda årskurser."

Här står inte talat om några ivångsmetoder, utan tvärtom om generositet. Jag har också skrivit i motionen att tvång och plikt innebär någonting negativt. Hela min motion går egentligen ut på all man skall undvika tvång så mycket som möjligt i en utbildning där man vill fostra lill självständighet.

Det utbildningsutskottets ordförande sade om körkortsutbildningen gav, såvitt Jag förslår, ingenting nytt. Det verkar som om utbildningsutskottets ordförande ocksä är av den uppfattningen att körkortsutbildning borde vara en integrerad del av ungdomsutbildningen. Skillnaden är tydligen bara den att jag önskar att detta skulle genomföras snabbare och något mer effektivt än vad som kan ske genom atl man bara skickar ut en rapport och sedan väntar och ser vad de olika skolstyrelserna kommer att göra. Jag tror alt det härvidlag behövs anvisningar och en ändring av läroplanen.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. 777.

Fru MARKLUND (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Alemyr kompletterade utskottsbelänkandet med att hänvisa lill den riksdagsbehandling av proposilionen på grundval av SIA-utredningen som äratt vänta till våren. Det är i och försig en värdefull hänvisning. Jag tror att del är nödvändigt att vi får det underlaget fören fortsatt diskussion om formerna förden här viktiga verksamheten i nom skolan. Men redan nu står det klart för alla som sysslar med dessa frågoratt skolkuratorerna också behövs inom elevvården.

I ett uttalande av elevvårdspersonal i Norrbotten i Socionomförbundels lidskrift nr 3 år 1975 framhåller skolsköterskor, kuratorer, skolpsykologer och skolläkare som dellagit i en konferens att de med sin olika utbildning och sina olika arbetsuppgifter kompletterar varandra och behöver komplettera varandra för att nå de resultat som behövs på del här området. De framhåller betydelsen av delta elevvårdssamarbeie mellan olika kategorier inom skolan. De säger slutligen att samtliga tjänster bör vara stalsbidragsberättigade för att man skall komma från de skillnader som fortfarande finns mellan olika kommuner och som jag lidigare hänvisat till.

7 Riksdagens protokoll 1975/76:37-39

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. m.

Vi kan få anledning alt diskulera formerna förarbetet inom elevvården, men klart slår väl ändå att del måste bli en finansiering som gör att man kommer ifrån kommunernas godtycke när det gäller organiserandet av den här verksamheten.

Hen SÖDERSTRÖM (m) kort genmäle:

Herr talman! I sitt bemötande av mitt inlägg säger herr Alemyr att han inte vill göra något uttalande om skolsystemet i Norrköping. Jag för min del har inte begärt någonting sådant. Vad jag anmärkte på var utskottets skrivning på s. 15. Om nu utskottet noterat atl SÖ har underrättat skolstyrelsen i Norrköping, så borde utskottet även ha kunnat notera att SÖ avslagit skolstyrelsens framställning. Delta är del verkliga förhållandet.

Herr ALEMYR (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Söderström motionerar om alt riksdagen skall besluia att SÖ får i uppdrag atl anordna viss försöksverksamhet i Norrköpings kommun, och det yrkandet avstyrker utbildningsutskotiet.

Till fru Marklund vill jag säga alt även jag tror att skolkuratorer skall förekomma i fortsättningen, men omfattningen av deras verksamhet bör bedömas i ell sammanhang, då vi går igenom hela SIA-problemaiiken. Dessutom måste vi, också i etl sammanhang, se över statsbidragsfrågorna. Del är det som SSK-utredningen sysslar med, något som utskottet hänvisar till. Att rycka loss ett avsnitt av skolans verksamhet just nu och säga att statsbidraget för den delen bör öka är in te rim ligt med hänsyn till att det här gäller en siörre problematik som vi måste se i ett sammanhang.

Herr Henmark säger atl man inte skall gå fram med tvång när det gälleratt få ungdomarna tillbaka lill skolan sedan man släppt dem. Men då kommer vi in på någonting helt annat. Det skulle betyda au vi för etl kanske ganska stort antal människor upphäver den 9-åriga skolplikten, vilkel leder till alt vi skapar ett utbildningsproletariat, och del vill ulbildningsutskottet inte vara med om.

Det är intressant att herr Nordstrandh nu mycket bestämt konstaterar att det är billigare för stat och kommun med enskilda skolor än med allmänna. Det kan hända. Men det blir inte billigare för föräldrarna. Det finns enskilda skolor som är oerhört dyrbara för de föräldrar som vill ha sina barn där. Om det bara var för stat och kommun herr Nordstrandh talade kan jag hålla med om atl det naturligtvis går att göra kraftiga besparingar genom att införa elt privatskolesystem med avgifter för dem som vill komma dit.

Herr Nordstrandh sade att de allmänna skolorna har för myckel AV-hjälpmedel och alt de står därute i skolorna och inte används. Det skulle betyda att i den svåra kommunalekonomiska situation som vi alla som arbetar med kommunalpolitik befinner oss i finns kommunalmän som öser ut pengar i onödan på skolväsendel. Jag vägrar alt tro att del är en riktig karakteristik av hur kommunalmännen arbetar i dag, och det

vore värdefullt om herr Nordstrandh litet mer ville belägga de påståendena.

Hen HENMARK (fp) kon genmäle:

Herr talman! Vad utbildningsutskottets ordförande nu säger om alt det skulle skapas ett proletariat av sådana som inte vill utbilda sig verkar litet motsägelsefullt. Jag tror atl både SÖ och regeringen har räknat med alt praktiskt taget 100 96 eller i varje fall 95 % av eleverna skall söka sig vidare till gymnasieskolan. Den är frivillig och för att komma in där måste man ha grundskoleutbildningen klar. Atl nu säga all del skulle bildas ett slags proletariat utan utbildning ifall man medger vissa friheter här skulle sålunda vara att inte längre tro pä vad man lidigare har sagl.

Det är ytterst fä som inte har ambitionen att vilja klara sig - det förtroendet harjag för svensk ungdom - men det kan finnas vissa perioder då man så att säga är mindre lämpad att ta emot den utbildning som samhället kan ge. Jag tror inte att det behöver skapas något slags proletariat här.

Utbildningsutskottets ordförande sade i den förra repliken all han var missnöjd över att frågor som är under utredning tas upp gäng efter gång. Men det är en gängse åsikt att utredningar ibland kan användas även i fördröjningssyfle, och dä är del kanhända nyttigt alt bli påmind om att även frågor som är under utredning bör lösas så snabbt som möjligt i vårt 'samhälle.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. m.

Hen NORDSTRANDH (m) kon genmäle:

Herr talman! Otvivelaktigt inköps det just nu i del trängda ekonomiska lägel inte så mycket AV-hjälpmedel och liknande som tidigare. Men Jag har med egna ögon sett hur pass mycket materiel som finns i skolor och som numera inte används och den materielen måste någon gång ha skaffats. Den är inte så gammal all den är omodern. Detta har inte förekommit pä enskilda skolor, kanhända därför att de inte har haft möjligheter till del - vad vet jag - men det pedagogiska resultatet har blivit minst lika bra för det.

När det gäller kostnader känner jag tvä enskilda skolor i Göteborg som har enklare men fullt tillräckliga lokaler som bedöms som myckel goda, och de är klart billigare. Del förekommer mindre skadegörelse i enskilda skolor och även mindre mobbing o. d. Atl häva sådant kostar också pengar. Det kan bli fråga om eftervård här. Herr Alemyr och jag är alltså överens om atl del otvivelaktigt är billigare för stal och kommun med enskilda skolor.

Men jag vägar påstå atl belräffande de två skolor jag råkar känna lill och som har en hygglig elevavgift torde den totala kostnaden även om man räknar in denna avgift inte komma över den genomsnittliga kommunala kostnaden räknad per elev och år utan snarare hamna en hygglig bit under denna. Nog går det att även på skolområdet, utan att minska kravet på effektivitet, göra besparingar. Det behövs en besparingssyn

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrägor m. m.

på skolväsendet.

Herr talman! Jag fick inte svar på detta om att avvakta och avvakta och om den stängda dörren som aldrig öppnas hur många gånger man än slår på den och hur många gånger man än varnar för hur det kan gä med den naturvetenskapliga linjen. Vi har snart ingen naturveiar-utbildning i landet. Avvakta, avvakta, det pågår någonting i departementet, det pågår någonting på skolöverstyrelsen, säger man. Hur länge skall det pågå innan någonting sker på den här punkten just för denna linje?

Herr ALEMYR (s) kort genmäle:

Herr lalman! Detta blir verkligen intressant. Herr Nordsirandhs påståenden är horribla. Vi har snart ingen naturvetarulbildning i landei, står Ove Nordstrandh och säger. Han borde ändå förutsättas ha en rimlig och god kunskap om det svenska utbildningsväsendet. Vem som vill av damerna och herrarna kan ta reda på hur många studerande vi har vid de naturvetenskapliga utbildningsvägarna för att se atl herr Nordsirandhs påstående är definitivt felaktigt.

Det allra intressantaste i herr Nordsirandhs inlägg är att han nu pläderar för införande av elevavgifter. Han säger att del blir billigare för stat och kommun med visserligen blygsamma elevavgifter. Men detta med elevavgifter inom skolväsendet är någonting som vi för länge sedan har gäll ifrån inom det svenska utbildningsväsendet. Och jag tror det vore mycket olyckligt om vi skulle följa herr Nordsirandhs intentioner och återgå lill dem igen.

Det är även intressant all höra exempel pä alt det i ett par skolor där herr Nordstrandh har tittat in finns litet gamla grejor som inte används. Del skulle vara sä myckel atl del påtagligt skulle minska del allmännas utgifter för skolan om vi inte hade några sådana saker slående. Numera händer inte något sådant, sade herr Nordstrandh, för nu har kommunerna inte råd att köpa för myckel. Det var tidigare del inköptes för mycket material och det skulle göra att vi fäll så dåliga affärer inom skolväsendet.

Bara ett par ord till herr Henmark. Det är bättre, herr Henmark, atl behälla ungdomarna i skolan och försöka förändra deras utbildningsvillkor sä alt de trivs bättre i skolan än alt släppa dem, eflersom vi aldrig vet om de återkommer till skolan igen. Det är de grupper som skulle följa del minsta motståndets lag och inte återkomma frivilligt som jag talar om när jag säger atl vi på så sätt skapar ett ulbildningsproletarial som ingen av oss önskar.

100

Hen NYHAGE (m):

Herr talman! Jag begärde ordet med anledning av det anförande som herr Henmark höll tidigare i dag där han pläderade för sin molion angående variabel lidpunkt för genomgäng av årskurserna 8 och 9. Det finns säkert anledning att seriöst beakta de synpunkter som herr Henmark

för fram i sin molion. Det är inte för atl bemöta dem jag begärt ordet - vi har anledning att återkomma i samband med SIA-propositionen - utan del är mol den argumentering herr Henmark använder sig av som jag reagerat.

Herr Henmark framställde dagens grundskola som om vi där tvingade varje elev atl sitta på sin bänk fram till 16 års ålder utan hänsyn lill del enskilda fallet. Sä är det ju ändå inte. Det är tvärtom så all vi omsorgsfullt prövar på vilka sätt och med vilka medel vi kan underiätta och förbättra situationen för de elever som har särskilda bekymmer och svårigheter att finna sig lill rätta i sin skolgång.

Jag vill här gärna återge vad som sägs i skollagens 36 S:

"Skolplikten är fullgjord, dä eleven lillfredsslällande genomgått årskurs 9 i grundskolan eller motsvarande årskurs i skola, som sägs i 33 och 34 S§, eller då eleven vid särskild prövning styrker sig äga motsvarande kunskaper.

Äro med hänsyn lill elevens bästa särskilda skäl därtill, må medgivas att hans skolgång utan hinder av vad i första stycket sägs avslutas med utgången av vårterminen del kalenderår, då han fyller femton år. Sådant medgivande får lämnas endast under villkor att eleven under återstoden av sin skolpliktstid får lämplig utbildning eller har annan lämplig sysselsättning. Om villkoret ej uppfylles, skall medgivandel återkallas. Eleven slår under tillsyn av skolstyrelsen."

Skollagen medger alltså redan nu vissa möjligheter i den riktning som herr Henmark efteriyser. Betydande hänsyn tas i det enskilda fallet när så befinns erforderiigt, vilket jag anser bör framhållas i detta sammanhang.

Hen HENMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet att denna möjlighet har funnits i långa tider. Men det har varit en mycket svår procedur att låta en elev sluta skolan, om han vill eller behöver det. Här står att han kan få sluta försl vårterminen det år han fyller femton år. Det kan vara bra, men min molion innehöll något mer, nämligen att eleven skall beredas möjlighet atl i etl senare skede ta tillbaka den förlorade skolgången. Del allra värdefullaste i motionen är att eleven kan komma tillbaka pä samma sociala villkor som lidigare och fullborda sin utbildning, när han känner sig mogen för del.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. m.

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Jag trodde att herr Alemyr visste att del har förekommit överinköpav undervisningshjälpmedel,som ståroanvända. Förden lockelsen har alltså inte de enskilda skolorna fallit.

Jag pläderar inte för några elevavgifter. Men jag sade all även om man lill kostnaden för stat och kommun lägger de obetydliga elevavgifter som upptas vid ett par enskilda gymnasier, kommer man under den genomsnittliga kostnaden per elev och är för det kommunala skolväsendet. Detta ville jag ha fram. Jag anser alt stat och kommun skall

101

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Vissa läroplansfrågor m. m.

ge enskilda skolor samma anslag som ges till del kommunala skolväsendel. Jag tror att man dä skulle kunna klara sig med lägre anslag. Del återstår emellertid alt se.

Jag pläderar inte heller för den stora tankegången atl skolpengen följer eleven. Det finns ingen förutsättning härför i Sverige. Men sä mycket kan jag säga att det inte vore idealiskt atl behöva ta ut avgifter av de elever och föräldrar som menar atl de enskilda skolorna är bättre för eleverna och även för målsmännen. Ta gärna alltså bort elevavgifterna.

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! Herr Nordstrandh förnekar att han har pläderat för elevavgifter. Nu pläderar han i stället för skolor med sämre lokaler och sämre utrustning.

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Sade jag verkligen det?

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 15 mom. 4 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av fru Lantz.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299

Nej - 18

Avstår - I

Mom. 5-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

102

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re-

servationen nr 2 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades Nr 38

den förra proposilionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Tisdaeen den

Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voterings- q Hprprnher 107?

proposition:

Vissa läroplansfrå-

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 15 mom. 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

gor m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då herr Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 271 Nej - 47

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall till I:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 3 av herr Nordstrandh och fru Sundberg samt 3:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen nr 48 av herrar Nilsson i Agnas och Fridolfsson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Nordstrandh begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 15 mom. 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266

Nej - 48

Avstår - 2

Mom. 10-13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

103

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Särskilda åtgärder på skolområdet

Mom. 14

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 15 mom. 14 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Dä herr Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 270

Nej - 47

Avstår - I

Mom. 15-18

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 9 Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1975/76:16 med anledning av propositionen 1975/76:25 om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 i vad avser särskilda åtgärder pä skolområdet m. m.

Punkten 1

Särskilda åtgärder på skolområdet

Regeringen hade i propositionen 1975/76:25 bilaga 6 (utbildningsdepartementet) under punkten 2 (s. 28-29) föreslagit riksdagen all lill Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa etl reservationsanslag av 9 000 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats motionerna 1975/76:96 av herr Larsson i Staffanstorp (c) och fröken Hörlén (fp), vari hemställts att riksdagen skulle

1. till Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa ett i förhällande till regeringens förslag med II 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 20 000 000 kr.,

2. besluta all utvidga användningsområdet för nämnda anslag i enlighet med vad som anförts i motionen.

104

1975/76:116 av fru Nordlander m. fl. (vpk), vari hemställts att riks-

dagen till Särskilda åtgärder pä skolområdet på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisade ett i förhällande till regeringens förslag förhöjt reservationsanslag med 21 milj. kr. till totalt 60 000 000 kr., och

1975/76:117 av herr Nordstrandh m. fl. (m), vari hemställts atl riksdagen uttalade att i kommande budgetproposition anslaget till Särskilda åtgärder på skolområdet med hänsyn till dess avgörande betydelse för arbetsförhållandena i landels skolor i siörre ulslräckning än som hittills varit fallet borde anpassas lill det reella behovet.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Särskilda åtgärder på skolområdet

Utskottet hemställde

1. atl riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:25 samt med avslag på motionen 1975/76:96 yrkandet 1 och motionen 1975/76:116 till Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsbudget I Ull statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 9 000 000 kr.,

2. all riksdagen beträffande anvisande av medel för budgetåret 1976/77 till särskilda åtgärder på skolområdet med anledning av motionen 1975/76:117 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. att riksdagen beträffande vidgat användningsområde för anslagsmedlen till särskilda åtgärder på skolområdet skulle avslå motionen 1975/76:96 yrkandet 2.

Reservationer hade avgivits

beträffande ytteriigare medel för budgetåret 1975/76

1. av herrar Larsson i Staffanstorp (c) och Elmstedt (c), fröken Hörién (fp) samt herrar Johansson i Skärstad (c) och Karlsson i Mariefred (c) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:25 och motionen 1975/76:116 samt med bifall lill motionen 1975/76:96 yrkandet 1 till Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 20 000 000 kr..

2. av fru Nordlander (vpk) som ansett att utskottet under I bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:25 och motionen 1975/76:96 yrkandet 1 samt med bifall till motionen 1975/76:116 till Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisade elt reservationsanslag av 30 000 000 kr..

3. beträffande vidgat användningsområde för anslagsmedlen till särskilda åtgärder på skolområdet av herrar Larsson i Staffanstorp (c) och Elmstedt (c), fröken Hörlén (fp) samt herrar Johansson i Skärstad (c) och Karlsson i Mariefred (c) som ansett atl utskottet under 3 bort hem-

105

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Särskilda åtgärder på skolområdet

106

ställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:96 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Herr ELMSTEDT (c):

Herr talman! Det anslag lill särskilda åtgärder på skolområdet som populärt kallas SÅS-pengarna, som sedan etl par år utgår till vissa kommuner, har visal sig utomordentligt värdefullt. Detta bestyrks också från skolhåll på både central och lokal nivå. Ute i skolorna har man nätt myckel goda resultat med dessa medel, och inte minst den fria dis-poneringen av pengarna är av stort värde. Resurserna kan användas efter den anpassning till lokala förhållanden som råder, och det ökar också effekten av insatserna.

För budgetåret 1975/76 har 137 av landets kommuner ansökt om detta bidrag. Det är en mycket hög siffra med tanke på att medlen i första hand enligt bestämmelserna skall utgå för insatser i storstadskommuner och kommuner med betydande invandrargrupper. Många kommuner som i och för sig skulle vara i behov av denna extra resurs finner således ingen anledning att söka. Trots detta faktum har alltså 137 kommuner ansökt, och det har man nalurliglvis gjort för all stärka möjligheterna alt bättre klara de många problem som finns inom skolan och som påtalas så ofta både här i riksdagen och i den allmänna debatten.

Åtskilliga förslag till åtgärder för att få en lugnare skolmiljö och en bättre stadga, framför alll inom grundskolans högstadium, har skjutits på framtiden i avvaktan på utredningar som pågår. En sådan ordning kan man ibland lill vissa delar få acceptera, men inte lill vilkel pris som helst. Även här finns gränser.

Enligt skolöverstyrelsens bedömning har de extra insatser som hittills gjorts vid akuta behov givit goda resultat. På mänga håll är lägel sådant atl del inte är möjligt och inte heller försvarligt alt vänta. För budgetåret 1975/76 har enligt propositionen bidrag ur detta anslag sökts av kommunerna - med undantag av endast några få landsting - lill ett belopp av ca 69,5 milj. kr. Del var ungefär lika mycket föregående budgetår.

I våras väcktes en molion gemensamt från centern och folkpartiet rörande det anslag som vi nu diskuterar. De erfarenheter som då redovisats pekade klart på atl det fanns all anledning att gå vidare med satsningar pä den inslagna vägen. I motionen föreslogs därför ett anslag på 50 milj. kr. Regeringen bedömde det annorlunda, eftersom budgetpropositionen anvisade endast 30 miljoner för detla ändamål, vilket riksdagsmajoriteten också beslutade.

I tilläggspropositionen föreslår regeringen nu att ytterligare 9 milj. kr. tillskjuls anslaget. I motionen 1975/76:96, som från centerns och folkpartiets sida väcktes i anledning av tilläggspropositionen, föreslår vi bl. a. att på tilläggsbudget I skall föras upp 20 milj. kr., vilkel är oförändrat vad skolöverstyrelsen har föreslagit. Det är också del belopp som vi förordade i anslutning till budgetpropositionen men som riksdagen då av-

visade. Motiven för detta anslagsbelopp är inte mindre nu ulan de har tvärtom blivit starkare. Debatten här lidigare i eftermiddag har väl om något gett belägg för alt det finns mängder av problem ute i skolorna som borde lösas.

Del framgår inte minst av utbildningsutskottets betänkande atl motiven för en ökad satsning härvidlag är starka. Föredragande statsrådet refereras t. ex. med uttalande om vilka positiva erfarenheter som redovisats i sammanhanget och att en sådan satsning skulle vara värdefull för den fortsatta utvecklingen pä skolområdet.

Utskottsmajoriteten säger alt del finns starka skäl au ställa ytterligare medel till förfogande, men utskottet anser sig inte kunna tillstyrka detla av budgelhänsyn. Det är naturligtvis fråga om prioriteringar som alltid när det gäller pengar. Vi anser atl denna fråga är så pass viktig alt den bör prioriteras högt, för alt inte säga mycket högt.

Visst talar vi litel lill mans ofta om de förslag som väntas komma med anledning av SIA-utredningen. Jag skulle vilja ta detta tillfälle i akt att säga att Jag inte är övertygad om att alla de som har ställt sådana enorma förhoppningar lill SIA-utredningen kommer alt bli bönhörda. Jag tror det är klokt alt något dämpa förväntningarna.

Visst finns del anledning alt ställa förhoppningar - därom råder ingen som helst tvekan - framför allt när del gäller resurssysiem och organisationsmodeller som SIA föreslår. Men för det första vet vi alltså ännu inte vad den proposition som skall läggas fram i anledning av SIA-utredningen kommer att innehålla. För det andra kommer det att dröja minst elt par år innan denna reform når ul till kommunerna och skolorna. Det är åtskilliga elever med skolsvårigheler som under denna lid skulle få hjälp med sina anpassningssvårigheter, om vi byggde ut det åtgärdssystem som nu är prövat och som har visat sig myckel effektivt. Del är nog få system som ger sådan omedelbar verkan.

Av de 69,5 milj. kr. som kommunernas ansökningar omfattar avser

ca 53 miljoner personella förstärkningar vid undervisningen. Återstoden, drygt 16 miljoner, gäller elevvård och fritidsverksamhet. Det är således inte fråga om några märkvärdigheter utan om gamla beprövade vägar, som man alltså har funnit vara lämpliga. Förutsättningen är bara att medel ställs lill förfogande i den omfattningen att man kan gå vidare i de här sammanhangen. Kommunernas erfarenheter av dessa extra resurser är atl de varit till märkbar hjälp, framför allt för invandrarelever, svagpresterande elever, mobbade, ensamma och otrygga ungdomar, som vi tyvärr har alltför mänga av - speciellt i grundskolan.

Debatten om problemen på grundskolans högstadium går ofta hög. Jag måste säga all man inte minst från moderalhåll ofta fyrar av ett ganska grovt artilleri mot grundskolan och mot skolväsendet över huvud tagel. Del är därför litet förvånande alt man från det hållet, när nu tillfälle ges att hjälpa till med lösningen - för att inte säga avgöra den här frågan, med lanke på vpk:s inställning - inte passar på all lägga fram konstruktiva förslag till lösningar av de här problemen. I stället föredrar man att krypa

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Särskilda åtgärder på skolområdet

107

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Särskilda åtgärder på skolområdet

bakom en skrivning i utskottsbelänkandet som hela utskottet står för och som gäller framtiden. Den gäller alltså inte den budgetproposition vi nu diskuterar utan kommande lider. Den skrivningen uttrycker synpunkter som Jag liksom utskottet i sin helhet står bakom. Det är mycket viktiga saker som där sägs, men det som saknas nu är att man föreslår det anslag som erfordras för innevarande budgetår.

Del steget tar man alltså inte.

Socialdemokrater och moderater avvisar det förslag som vi har lagt fram i detta sammanhang. Jag vill gärna erinra om vad som har sagts tidigare i debatten i dag. Herr Nilsson i Agnas höll elt mycket engagerat anförande, där han påtalade de brister som han anser finns. Han menade att del behövs åtgärder för att komma till rätta med problemen.

Ulskoltels ordförande sade i elt replikskifte med herr Henmark - som ville all en del elever skulle fä sluta skolan lidigare än under det nionde skolåret - att vi inte kan tillåta det. Den uppfattningen delar jag helt och hållet. Herr Alemyr sade vidare att det är bättre att se lill alt ungdomarna trivs i skolan. Jag delar också den uppfattningen, det är bara fråga om alt ställa medel lill förfogande, så att vi kan nå detta myckel viktiga mål.

Reservationen I av center- och folkparlirepresenlanter drar den slutsatsen som man bör dra av del resonemang som utskottet för och föreslär en höjning av anslaget till det belopp, 20 milj. kr., som skolöverstyrelsen i sin redovisning lill regeringen den 3 Juni förordar. Man löser nämligen inga skolproblem med aldrig så vackra ord. Det måste ekonomiska resurser till. När vi nu har funnit en väg som alla tycks vara ense om är en bra väg bör denna byggas ut.

Från centerns sida har vi alltid hävdat att man ulan all ifrågasätta organisationen i stort kan och bör avhjälpa de svårigheter som vidlåder grundskolan - och de är ganska många. All blunda inför detta vore oklokt. Vi ifrågasätter inte grundskolan, men vi vill lägga fram förslag till avhjälpande av svagheter och brister som vi vet finns. Reservationen I av herr Larsson i Staffanslorp m. fl., till vilken jag yrkar bifall, är ett led i denna strävan.

Jag vill, herr talman, avslutningsvis helt kort framhålla atl det i reservationen 3 föreslås atl utrymmet för användning av anslaget till särskilda åtgärder på skolområdet bör utökas lill att gälla också utpräglade glesbygdskommuner. De har också problem, även om dessa är av annan karaktär än i storstadskommunerna. Man kan t. ex. tänka sig att använda en extra resurs för alt i ett övergångsskede slippa lägga ned mindre skolenheter i glesbygdskommuner.

Jag ber alltså alt få yrka bifall också lill reservationen 3.

108

Herr andre vice talmannen tillkännagav atl anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Låt också mig konstatera alt de pengar som anslagits lill särskilda åtgärder på skolområdet - SÅS-pengarna - har varit och är myckel väl använda pengar. Utskottet konstaterar också att erfarenheterna av pengarnas användning varit övervägande positiva. Något negativt inslag har man givetvis inte kunnal undvika.

Självfallet flnns det användning för mer än vad som anvisats av regering och riksdag. Det konstaterades, som herr Elmstedt sade, redan i våras. Utskottsmajoriteten begärde emellertid då att mer medel skulle anslås i tilläggsbudgeten. Regeringen har effektuerat beställningen med ytteriigare 9 milj. kr.

Vi i moderata samlingspartiet tyckte redan då vi skrev motionen 117 för några veckor sedan, all de 9 miljonerna var i minsta laget, och vi skulle ha önskat mera. Men vi ansåg, liksom senare majoriteten i utbildningsutskottet, att budgetläget såväl som andra angelägna anspråk på statsmedel krävde återhållsamhet också på skolans område. Den linjen fullföljde vi alltså i utskottet.

Herr Elmstedt sade atl nu kan frågan avgöras, och moderaterna vill inte vara med. Om detla singulära beslut är avgörande, dä har han rätt. Men frågan om SÅS-pengar i stigande grad är ingalunda avgjord med beslutet i dag. En hel del skall ju avgöras i framliden.

Liksom i våras har vi i höstens molion pläderat för en beställning till det pågående budgetarbetet, innebärande att anslaget till särskilda åtgärder på skolområdet i större utsträckning än hittills anpassas till redovisade reella behov. Det är kanske riktigare att anslagsökningen manglas fram i budgetarbetet i konfrontation med andra liknande anspråk än att ökningarna kommer mera ryckvis genom nya bud i utskottsbehandlingen. Man kan fråga sig, när man sitter med ulskottsbeiänkandet: Skall del i dagens läge vara 11 milj. kr. mer eller 21 milj. kr.? Del finns ju olika bud. Men händer ingenting med den beställning som vi gör nu, fär vi väl ompröva vad man skall göra. Jag har ändå goda förhoppningar om att man i budgetpropositionen lar hänsyn till vad riksdagens majoritet nu beställer.

Tveksamma är vi dessutom till all pengarnas användningsområde skall utvidgas till atl omfatta räddningsaktioner för att förhindra nedläggning av små skolor. Jag vill dock säga atl ingen kan vara angelägnare än vi moderater om atl värna om små skolors fortsalla existens - också i glesbygd, givetvis. Men vår uppfattning är att kostnaderna för det i första hand skall tas av och inom medlen för driften av grundskolan. SÅS-pengarna skall primärl användas för andra ändamål, Vi har ett lidigare riksdagsultalande om alt restriktivitet skall iakttagas vid nedläggning av små skolor, och en sådan restriktivitet har väl ocksä i stort sett iakttagits, efter vad Jag kan förstå. Men jag vill alltså gärna understryka detta med resirikliviteten ännu en gång.

Den inställningen kostar emellertid pengar, givetvis, och kostnaderna får tas från den ordinarie skolbudgeten, icke av SÅS-pengarna. De måste hel t

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Särskilda åtgärder på skolområdet

109

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Särskilda åtgärder på skolområdet

användas förde ändamål som man tidigare haranvänl dem för. Del vore ju en hemsk t olycklig uttunning a v SÅS-pengarna om man skulle lägga til I detta område och an vända SÅS-pengarna även där, hur behjärtansvärt det än är. Som sagt: Pengarna lill vad det här kostar skall tas på annat håll, alltså i den ordinarie skolbudgeten.

Utskoltsmajoriieten beställer alltså ökade medel i såväl nästa budgetproposition, vilket Jag anser vara det viktigaste, som i - och där går utskottets hemställan över vår motion - den aviserade propositionen om skolans inre arbeie. Och jag må säga att jag är litet misstänksam om man egentligen kommer att återfinna någonting som är SÅS-pengar i skolans inre arbete. Det heter väl någonting annat och får alltså ett annat användningsområde. Men jag har ingenting emot att den här beställningen görs där ocksä. Del viktigaste är emellertid alt pengarna föreslås i den ordinarie budgetpropositionen, för vad vi än bestäm mer om skolans inre arbete i fortsättningen, så verkar det ju inte förrän om fiera år.

Till denna beställning av pengar i nästa budgetproposition har såväl centerpartiet och folkpartiet som vänsterpartiet kommunisterna anslutit sig, och det lackar vi hjärtligt för. Utskottet har blivit hell enigt, och det lorde regeringen näppeligen kunna negligera. Det är samma riksmöte som behandlar budgetpropositionen lill våren som bekant.

Man kan väl fråga sig om inte den här enigheten - och någon annan motion än vår om beställning fanns alltså inte - kan vara en lika stor eller kanske t. o. m. större framgång för dem som slår vakt om mer pengar lill särskilda åtgärder på skolområdet än några frampressade miljoner jusl nu. Jag säger inte att den kan vara det, men att den möjligen kan vara det. Det får man ta med i beräkningen.

Då kanske någon skulle vilja säga: Varför inte ta bådadera i dag -både pengar nu och beställning på medel nästa budgetår? Ja, ärade kammarledamöter, det låter sig naturligtvis sägas. Men därom finns intet ens i mitten- och vpk-motionerna. Och som bekant får man inte alll ens i sagornas värld.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

110

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Motionen 116, som behandlas i delta betänkande, är en uppföljning av ett förslag som ställdes i en motion under den fria motionstiden i januari, avseende särskilda åtgärder på skolområdet. Förslaget gällde ett höjt anslag i förhållande till det i budgetpropositionen föreslagna beloppet på 30 milj. kr. Motionen utgick från skolöverstyrelsens beräkningar om ell anslag på 60 milj. kr., ett belopp som vi ansåg vara väl motiverat.

Varken utbildningsulskottets majoritet eller kammaren var beredda att tillstyrka ett högre anslag, men utskottet uttalade som sin mening atl då medelsbehoven bättre kunde överblickas borde regeringen - om medelsbehovet avsevärt översteg vad som förulsetts - lägga fram förslag om all ytterligare medel anvisas på tilläggsbudget.

De 30 miljoner som beviljades var i verkligheten en reducering av föregående års anslag med hänsyn till kostnadsstegringarna. Enbart personalkostnaden steg med 10 % under höstterminen 1975 och beräknas stiga med ytterligare 8 % för vårterminen 1976.

De s. k. SÅS-pengarna kom till för två år sedan, men redan efter första året var alla överens om alt detta anslag också fortsättningsvis borde utgå. Anslaget skulle användas för alt lösa akuta problem i skolan, i första hand i grundskolan. Storstadskommunerna och kommuner med stora invandrargrupper fick den större andelen. Skolor som ansökt om andel av anslaget fick inte bara tala om sina problem - de måste också ge förslag till lösningar av problemen. Att kunna påverka sin egen arbetsmiljö genom förslag lill lösningar av skolans problem upplevdes som positivt av såväl lärare och elever som skolledning.

Ett av de vanligaste kraven i skoldebatten under många är har varit kravet på mindre klasst9rlekar, och elt av de vanligaste motargumenten har varit att det kostar för myckel. År 1973 sade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet atl när det gäller grundskolan drar även relativt små förändringar i klassiorleken med sig mycket kraftiga kostnadsökningar, eftersom det är så många personer som berörs. Utan all närmare gå in på den matematik som användes vid uträkningen fastslogs alt en minskning av klasstorlekarna med en elev, från 30 till 29, skulle kosta 80-100 milj. kr. per år. En minskning med fem elever skulle kosta 500-550 milj. kr. och en minskning med tio elever betydligt över 1 miljard. Denna ökning avsåg enbart lärarlönekostnader plus sociala avgifter. Till detla skulle sedan läggas ökade lokalkostnader. Utbildningsministern ifrågasatte om en minskning av klassiorleken var bästa sättet att använda eventuella tillgängliga medel och förordade i stället selektiva insalser direki inriktade pä alt hjälpa de elevgrupper som har de största problemen.

Den sedan tillstyrkta särskilda resursen för åtgärder på skolområdet har motsvarat högt ställda förväntningar, det är samtliga mottagarkom-muners enhälliga utlåtande. I första hand har pengarna gått till personell förstärkning vid undervisningen genom anställande av resurslärare av olika kategorier, genom klinikverksamhel samt special- och invandrar-undervisning. När det gäller elevvård och fritidsverksamhet har man satsat mest på fritidsledare och skolvärdar. Här följde skolorna i stort SlA:s förslag, och verksamheten blev ett led i elevvårdsarbelel.

Inte mindre än 95 % av rektorsområdena ansåg att resultatet helt svarat mot deras förväntningar när det gällde undervisningen och 97 % när det gällde elevvården och fritidsverksamheten. Vissa svårigheter förelåg alt få kvalificerade lärare till de extratimmar som man med de särskilda resurserna kunde ordna, men del är ett problem som borde kunna lösas i dag. när del finns ell överskoll på vissa lärarkategorier.

Även föredragande statsrådet vitsordade au erfarenheterna av användningen av ifrågavarande medel hade varit övervägande positiva. Utskottet går ännu längre och lalar om dessa åtgärders utomordentligt stora betydelse för arbetsförhållandena i landets skolor och uttalar som sin mening

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Särskilda åtgärder på skolområdet

ill

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Särskilda åtgärder på skolområdet

att anslaget måste anpassas till de redovisade reella behoven.

Trots de positiva erfarenheterna, som alla är överens om, blev del slutliga resultatet av utskottets behandling alt socialdemokraterna tillsammans med moderaterna avstyrkte motionerna om ökat anslag utöver de 9 milj. kr. som anvisats pä tilläggsbudget,elt beloppsom-det har vi redan konstaterat -bara täcker kostnadsökningen och återställer realvärdet.

Då kommunerna inte har fält besked om anslagets storlek förrän nästan en termin av skolåret har gått, har de tvingats revidera den tidigare planerade verksamheten. Detta är svårt när del gäller anställandet av extrapersonal. Jag vet all det i Stockholm har varit svårigheter. Även om skolförvaltningen i största möjliga utsträckning har strävat efter alt minska sådana kostnader som inte automatiskt medför friställande av personal har man inte helt lyckats härmed. Heltidstjänster har blivit deltidstjänster, och i andra fall har man tvingats skära ned limunderlaget på olika verksamhetsområden. Bl. a. barden föreslagna tilldelningen av 53 veckolimmar för skolsköterskor reducerats till 5 timmar. Det är bara etl exempel. För atl i fortsättningen undvika sädana drastiska nedskärningar av planerade åtgärder har vänsterpartiet kommunisterna ansett det angeläget att det i samband med budgetpropositionen av skolöverstyrelsen begärda beloppet pä sammanlagt 60 milj. kr. tillstyrks.

Hen lalman! Med detta yrkar jag bifall till reservationen 2, i vilken hemställes att riksdagen på tilläggsbudget anvisar ett reservationsanslag pä 30 milj. kr. till Särskilda åtgärder på skolområdet.

112

Fröken HÖRLÉN (fp):

Herr lalman! Under den tid som anslaget lill särskilda åtgärder på skolområdet funnits har det skattats mycket högt av de människor som är sysselsatta i skolan. Del gäller såväl lärare och elever som lokala beslutsfattare. Del är ett anslag som går att anpassa efter de lokala behoven av ekonomiska insalser, och det ger de berörda bättre möjligheter atl utföra sitt arbete, ofta i en mer positiv miljö än eljest. Resurserna kan sättas in där de bäsl behövs.

SÖ har ocksä i sina anslagsframställningar för budgetåret 1976/77 framhållit atl man på många håll anser "alt inom hela undervisningssektorn har knappast någon annan prövad resurs relalivi sett givit större utbyte". Del är starka ord, och man lycker atl ell anslag som givit ett så gott resultat skulle förstärkas. Så har emellertid inte blivit fallet i år.

Den uppräkning som föreslås i den tilläggsbudget som nu behandlas i utbildningsutskottets betänkande nr 16 återger endast anslaget det realvärde som motsvarar föregående års anslag på 30 milj. kr. Del slutliga anslaget för i år skulle om utskoiismajoriieiens förslag i dag går igenom i kammaren - det har herr Elmstedt redan påpekat - uppgå till 39 milj. kr., medan kommunerna begärt bidrag på sammanlagt 69,5 milj. kr. Då är all märka alt utskottet i våras när det behandlade denna fråga formulerade sig så här, och detta blev också kammarens beslut: "Enligl vad ulskoltel erfarit går liden för ansökan om medel för budgeiårei

1975/76 ut den 15 april 1975. Utskottet har den uppfattningen all 30 milj. kr. nu bör anvisas under anslaget Särskilda åtgärder pä skolområdet. När nyssnämnda ansökningslid gäll ut och medelsbehovet bättre kan överblickas, bör regeringen - om medelsbehovei avsevärt överstiger vad som förulsetts - lägga fram förslag om att ytterligare medel anvisas på tilläggsstat lill riksslaten för budgeiårei 1975/76." Detta gavs sedan regeringen lill känna.

Från folkpartiet och cenlern har vi hell följdriktigt nu motionerat om den uppräkning som enligt min mening utskottet och kammaren i våras beställde. Nu har dock inte utskottsmajoriieten stött denna höjning i relalion lill medelsbehovei, utan moderater och socialdemokrater nöjer sig med ett anslag till särskilda åtgärder pä skolområdet som endast motsvarar realvärdet för föregående års anslag. Mig förefaller det gåtfullt att utskottet inte kunnal enas om del lämpliga i att i större utsträckning främja något som visat sig vara till sådant gagn för undervisningen i sin helhet.

Vad sedan beträffar moderaternas molion om beställning av ökade anslag lill nästa budgelår är bara atl konstatera att del önskemålet ligger i linje med folkpartiets och centerns motioner innevarande år. Det är sant atl moderaterna pläderat för en beställning för framtiden. Det är bara skada alt enigheten endast gäller framtiden.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 3 i utskottets betänkande nr 16.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Särskilda åtgärder på skolområdet

Hen ALEMYR (s):

Herr lalman! Jag skall falla mig mycket kort.

Här är del egentligen fråga om hur mycket pengar vi anser alt vi har möjlighet att använda i årets budget. Jag kan hänvisa till vad ulskoltel tidigare skrivit - del har fiera talare nu hänvisat lill - nämligen att det här är pengar som såvitt vi i ulbildningsutskottet vet används väl och är skolan till nytta. Om vi hade bedömt del ekonomiska läget så att vi nu hade siörre resurser, skulle vi naturiigtvis ha kunnat lägga på mera pengar på delta anslag. Men vi tvingas alla till återhållsamhet. Det statsfinansiella läget är besvärligt. Långtidsutredningens bedömningar av landels framtida ekonomi ger oss alla anledning att försöka vara återhållsamma. Del är vad det här gäller. Majoriteten har bedöml det så all innevarande budgetår får det som föreslås i tilläggspropositionen räcka, men sedan får vi återkomma. Detla är ett betydelsefullt anslag, och därför får vi se på budgetpropositionen och SIA-förslagel. Därefter är det fritt fram för kammarens ledamöter atl motionera i januari när budgetpro-posilonen kommer, om man inte är nöjd med det förslag som där framläggs.

Del är bara ett par punkter t il I som Jag vill ta upp, herr talman, och de gäl ler SÅS-pengarna. Det läggs inte ned några glesbygdsskolor,del läggs inte ned nägraskolenheteröverhuvud taget,om inlekommunochlänsskolnämndär överens om det. Därför vore det oriktigt att använda dessa pengar i det sam-

113

8 Riksdagens protokoll 1975/76:37-39

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Särskilda åtgärder på skolområdet

manhanget. Skulle en liten skola vara hotad skall man-jag håller med herr Nordstrandh på den punkten -göra alll vad man kan för all behålla den men göra det inom ramen för de normala anslagen för skolväsendet.

Jag håller ocksä med herr Elmstedt om att vi inte skall tala för mycket om SIA, för den utredningen löser naturligtvis inte alla problem. Många av de problem som med hjälp av SÅS-pengarna angrips framgångsrikt skall vi naturiigtvis så småningom se på i ett större sammanhang. Det lar några år innan SI A är sjösatt. Men den gång del har skett skall vi försöka hitla olika metoder för att komma ät de problem som vi laladeom i den föregående debatten. Del är inte alldeles säkert atl del skall kallas SÅS-pengar vid del tillfällel. Del kanske måste kallas något annat och ha andra uppgifter.

I avvaktan på det ber jag, herr talman, alt få yrka bifall till utskoueis förslag i delta avseende.

114

Hen ELMSTEDT (c):

Herr talman! Jag kan hålla med herr Alemyr om att del anslag vi nu diskuterar i stor utsträckning används på områden där SIA kommer alt gripa in.

Vad som närmast gjorde att Jag begärde ordet var all herr Nordstrandh sade alt man kan diskutera beloppets storlek, att nya bud kommer fram och att man kan välja det ena eller det andra beloppet. Det var inga speciellt nya bud som kom fram när vi diskuterade dessa frågor i utskottet för några veckor sedan. Från vår sida var det hell enkell en uppföljning av vad vi sade i våras i samband med behandlingen av budgetpropositionen. Och vi är i gott sällskap, eftersom även skolöverstyrelsen har gjort bedömningen alt anslaget bör räknas upp med 20 milj. kr. eftersom regeringen i propositionen i våras stannade för 30 milj. kr. Herr Nordstrandh säger alt utskottsmajoriteten beställer mera pengar i framliden. Ja, uiskotismajoriteten i detta fall är hela utskottet. Därvidlag är vi sålunda helt överens.

Jag är förvånad över all moderaterna inte har ansett sig kunna sluta upp bakom reservation 1 som vi har avgivit. Det hade rimmat bättre med den mycket hårda kritik som ni från en håll ofta riktar mol skolväsendel i landet. Det hade alltså varit mera logiskt om ni hade slutit upp bakom reservationen 1 som vi har avgivit. Det hade rimmat bättre I stället noterar Jag att herr Nordstrandh i den framtidsskrivning som vi alla är överens om helt förlitar sig på atl regeringen skall gå utskollel och riksdagen till mötes. Det är också etl avsnitt där jag inte rikligt känner igen herr Nordstrandh.

Jag läste en artikel i tidningen Skolvärlden, som står herr Nordstrandh rätt nära. I den artikeln kallas dessa pengar för medicin, och det kanske kräver en förklaring. Jag citerar vad Skolvärlden skriver: "Riksdagen bör ta chansen att vara klokare än regeringen när del gäller alt använda lillgänglig medicin mol skolsvårigheler. Sås-anslaget bör räknas upp med minst det belopp som SÖ föreslagit, nämligen 20 milj." Jag begär inte atl vare sig herr Nordstrandh eller någon annan från hans parti skall

stå till svars för vad Skolväriden skriver. Jag tyckte bara atl det var intressant atl notera vad tidningen sagt på den här punkten.

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Om herr Elmstedt fattade det så när jag talade om bud att jag skulle syfta på budgivning vid bordet eller någonting sådant som jag inte tyckersärskill mycket om,så är det fel. Mendet förekomjuiallafall bud i motionerna. Uttalandet skall tolkas på del sättet.

Jag har försökt redogöra för bevekelsegrunderna till alt vi inte ville ge dessa pengar nu. Det beror på budgetläget osv., men Jag skall inte upprepa det.

Jag slår fast ändå, herr Elmstedt, au den här skrivningen om framliden som jag anser vara mycket viklig, knappast hade kommit till stånd om inte vår molion hade funnits. Jag är rätt övertygad om det, och innan jag blir övertygad om motsatsen håller Jag på det.

Vad del gäller alt lita på regeringen så hör ju jag inte lill de varmaste beundrarna av regeringen och till dem som förlitar sig på regeringen. Beloppen kan ju alltid diskuteras, men alt man helt skulle nonchalera den här framtidsskrivningen förefaller mig alldeles omöjligt. Skulle man göra del,Jadä-det är inget hot, utan bara eu konstaterande-omprövar vi på vår kant naturiigtvis värt ställningstagande. Då kan vi sitta i varandras knän igen, herr Elmstedt.

Herr ELMSTEDT (c):

Herr talman! Med tanke på den positiva inställning som numera finns när det gällereffeklernaavdet härsystemet påalla håll därmansysslarmed dessa frågor - ulbildningsuiskoltei i dess helhet, regeringen, skolöverstyrelsen och andra-skulle det ha förvånat mig mycket om en satsning pä det här området framöverskulle ha uteblivit,även om formuleringarna skulle ha blivit andra, om den moderata motionen inte hade väckts. Däremot är det säkert atl om herr Nordstrandh och hans parti hade anslutit sig till reservationen nr 1 skulledetta anslag i dag kunnal räknas upp med II milj,kr. til I gagn för lösningen a v de problem i skolorna som herr Nordstrandh och apdra så ofta talar om.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Särskilda åtgärder på skolområdet

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av herr Larsson i Staffanstorp m. fi, samt 3:o) reservationen nr 2 av fru Nordlander, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Elmstedt begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening försig. Sedan fru Nordlander begärt volering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

115

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Särskilda åtgärder på skolområdet

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående uibildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 16 punkten 1 mom, 1 antar reservationen nr 1 av herr Larsson i Staffanslorp m. fi, röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 2 av fru Nordlander,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då fru Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 128

Nej - 21

Avstår - 165

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 16 punkten I mom. I röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Larsson

i Staffanslorp m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä herr Elmstedt begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 186

Nej - 127

Avstår - 1

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Elmstedt begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

116

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsulskottets hemställan i

belänkandel nr 16 punkten 1 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Larsson

i Staffanstorp m. fl.

Vid omrösiriing genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Elmstedt begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 200

Nej - 112

Avstår - 2

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tiden för öppethållande av vallokal

Punkterna 2-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 10 Tiden för öppethållande av vallokal

Föredrogs konsiitutionsutskotiets betänkande 1975/76:24 med anledning av propositionen 1975/76:55 om ändring i vallagen (1972:620) m. m. jämte motioner.

I propositionen 1975/76:55 (justitiedepartementet) hade hemställts att riksdagen skulle anta

1) förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620),

2) förslag till lag om ändring i lagen (1975:474) om ändring i vallagen (1972:620),

3) förslag lill lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäkiigval.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I proposilionen föreslås nya regler för hur dubbelvald kandidat, dvs. kandidat som står i tur atl få mandal i mer än en valkrets, skall ersättas i valkrets där han inte tillträder mandal. Förslaget förebygger all särlistor som har samlat förhållandevis få röster blir överrepresenterade.

Vidare föreslås all parti som inte fär partimarkerade valsedlar utlagda genom centrala valmyndighetens försorg - dvs. de partier som f n. inte är representerade i riksdagen - skall få räli all lägga ut partimarkerade valsedlar på postanstalt där röstning anordnas. En förutsättning är dock att partiet har fått sin partibeteckning registrerad. Samtidigt föresläs en mindre vidgning av statsverkets åliggande att förse lokal där röstning äger rum med partimarkerade valsedlar.

Slutligen föreslås en mindre Jämkning i lagen om kyrkofullmäkiigval.

De nya reglerna är avsedda alt tillämpas första gängen vid 1976 års allmänna val."

I detla sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte väckta motionen 1975:228 av herr Schött (m), vari hemställts att riksdagen begärde att regeringen lade fram förslag lill sådana ändringar i lagen om

117

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tiden för öppethållande av vallokal

kyrkofullmäkiigval atl röstning till kyrkofullmäkiigval kunde ske hos svensk utlandsmyndighet,

dels den med anledning av proposilionen 1975:27 väckta motionen 1975:2137 av herr Torwald (c) och herr Bengtsson i Göteborg (c), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utredning och förslag lill höslsessionen av 1975/76 års riksmöie angående ändrade öppethållandetider för vallokaler vid allmänna val i enlighel med vad som anförts i motionen, och

dels den med anledning av propositionen 1975/76:55 väckta motionen 1975/76:135 av herr Hernelius (m), vari hemställts att vallokal skulle hållas öppen för röstning mellan kl. 8 och 20.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. avslå motionen 1975:228,

2. avslå molionerna 1975:2137 och 1975/76:135,

3. med bifall lill propositionen 1975/76:55 anta de framlagda lagförslagen.

Reservation hade avgivits av herrar Werner i Malmö (m). Fiskesjö (c) och Björck i Nässjö (m) som ansett att utskottet beträffande tiden för vallokals öppethållande bort hemställa att riksdagen skulle

1. med bifall till motionen 1975:2137 i vad avsåg yrkandet all vallokal skulle stängas kl. 20 samt motionen 1975/76:135 anta av reservanierna föreslagen ändrad lydelse av 9 kap. I S vallagen (1972:620),

2. avslå motionen 1975:2137 i den mån den inte lillgodosetls under

118

Hen FISKESJÖ (c):

Herr talman! Den vallag som riksdagen antog i dess helhet 1972 och som prövades i 1973 års val har redan ändrats på en rad punkter. Det gäller en hel del tekniska ändringar bl. a. för atl anpassa vallagen till den nya grundlagen, men också en del ändringar som är av stor saklig belydelse. Man kan t. ex. erinra om den nya ordning för fördelning av landslingsmandal som vi antog i våras.

Nu föreligger på nytt två betänkanden från konstiiutionsutskotiet vilka innebär förslag till förändringar i vallagsliftningen. Betänkandet nr 25 - som skall behandlas senare - om kommunal rösträtt för invandrare är av stor saklig och principiell vikl. Betänkandet nr 24, som nu är uppe till behandling, rör mer tekniska delar av vallagen, men därmed är inte sagl atl det skulle sakna betydelse.

Den tunga bilen är förslaget till nya regler för hur kandidat som fåll mandat i mer än en valkrets skall ersättas i valkrets där han inte tillträder mandat, dvs. nya regler för avveckling av s. k. dubbelvalssituationer.

Del visade sig nämligen, som påpekades i en ceniermotion till förra årets riksdag, atl de regler som gällde vid 1973 års val i en del kommuner flck mycket märkliga följder vid fördelningen av mandat på olika listor inom ett pani. Det inträffade således all en lista som fick minst antal rösler kunde få flesl mandat, vilkel inte var särskilt vettigt. Nu rättas dessa brister till.

1 betänkandet behandlas vidare bl. a. ell par motioner, en centermotion och en moderatmolion, som rör en praktisk detalj av belydelse för själva valförfarandel, nämligen tiderna för öppethållandet i vallokalerna på valdagen. Motionärerna menar att man kan slänga vallokalerna kl. 20 i stället för kl. 21. Den sammanlagda röstavlämningstiden skulle således bli från kl. 08.00 på morgonen till kl. 20.00 på kvällen. Utskottsmajoriteten har inte velat gå med på den föreslagna förändringen, vilkel jag och två andra reservanter anser att utskottet borde ha gjort.

Det finns flera goda skäl som lalar för en tidigare stängning av vallokalerna. Del viktigaste skälet är naturiigtvis atl den sista timmen på kvällen, den mellan kl. 20.00 och 21.00, utnyttjas i myckel liten utsträckning av de röstande. Det visar erfarenheten och det visar lill yttermera visso en undersökning som riksskatteverkel har låtit göra. Något egentligt behov av att hålla öppet mellan kl. 20 och kl. 21 finns således inte. Vallokalerna är i huvudsak tomma på röstande, men valförrällarna får sitta och lilla på varandra och kan inte börja med den sammanräkning som väljarna sitter hemma vid sina TV-apparater och väntar på resultatet av.

Om vi stänger vallokalerna en timme lidigare fär vi således valresultaten en timme tidigare, vilkel är viktigt för massmedias rapportering och för medborgarnas informalion om hur valet har gått. Vidare får val-förrattarna en timmes kortare arbetsnatt, vilkel kommer au underlätta rekryteringen av valförrättare - en inte helt oväsentlig sak. Allt detla kan således uppnäs utan att man kan visa atl någon kommer lill skada och utan all man träder någons rättigheter för när.

För den skull, herr lalman, yrkar jag bifall lill den reservaiion som är fogad till konstitutionsutskotlels betänkande nr 24.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tiden för öppethållande av vallokal

" Hen WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Herr Fiskesjö har presenieral propositionen i vissa delar och de framlagda förslagen till ändringar i 1972 års vallag. Jag kan därför gå förbi den redogörelsen. Jag ville dock med tillfredsställelse notera ett par saker.

Alla registrerade partier, alliså även icke riksdagspartier, får nu möj-lighel all lägga ul valsedlar i posilokaler där röstning skall ske. Alla partier med partistöd erhåller rätt atl få sina valsedlar utlagda i vallokalerna. Därigenom undanröjs en uppenbar orättvisa från tidigare val.

Jag vill säga elt par ord om den reservation som har fogats till belänkandet och som gäller stängningstiden. De motionärer - bl. a. herr Hernelius från vårt håll - som yrkat på stängning av vallokalerna kl.

119

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tiden, för öppethållande av vallokal

120

20 i stället för kl. 21 har verkligen fog för sitt yrkande. Vi vet att riks-skatteverkets enkät till valnämnderna ute i kommunerna visade att man till 90 % ansåg all vallokalerna kunde slängas kl. 20 utan men för de röstande. Den PM som begärdes in från kommunerna efter 1973 års val visade all 40 96 hade önskemål om att få ändra stängningstiden. Det kan vi gärna tillåta, när vi har denna generösa poströstning. Flera veckor före valdagen kan man rösta på posten, vilket har blivit kutym för många. Även ombudsrösiningen är myckel generös. Timman mellan 20 och 21 på valdagen tycker jag nog alt man kan spara in.

Somliga menar att del har blivit en inrotad vana att leverera sin valsedel före kl. 21. Jag tror inte på en sådan vana. En handling som pågår ett par minuter vart tredje år kan knappast bli en inrotad vana. Det hade varit intressant att göra en gallup i kam maren för ell par dagar sedan och fråga riksdagsmännen hurdet är nu. Slängs vallokalerna kl. 21, kl. 20, kl. 19ellerkl. 18? Jag tror all vi skulle få de mest spridda besked.

Utskollel anför också all på grund av den sänkla rösträttsåldern kommer stora grupper av ungdomar i år alt rösta för första gången och vidare att vi har atl la hänsyn till invandrarnas valdeltagande, som kommer att behandlas i nästa ärende. Ulskoltel anser alt del skulle vara oklokt atl ändra stängningstiden Just nu, men det är väl tvärtom klokt atl göra ändringen vid ett tillfälle när stora grupper kommer till som inte har röstat tidigare och bevisligen inte kan ha någon inrotad vana vid att lokalerna stängs kl. 21.

Man kan tycka att del här är en liten fråga, och del är del väl. Del rör sig om en timme bara, men alla som har medverkat i valarbete vet att det är inte så lätt för smärre partier atl få valsedelsuldelare till de sista timmarna. Jag föreställer mig också atl del koslar rätt slora summor att hålla öppet i tiotusentals vallokaler runt om i vårl land på denna förvisso obekväma arbetstid.

Därtill kommer informationssynpunkten, som herr Fiskesjö var inne på. Massmedia kan få del av valresultaten tidigare, och eventuella tekniska missöden behöver inte hålla svenska folket uppe halva natten -vi har ju upplevt sådant.

Naturligtvis är det alltid några som kommer i sista minuten. Så kommer del att vara vilken tid vi än sätter som gräns för öppethållandet. Del anförs för resten atl dessa oftast är människor som är intresserade av den preliminära sammanräkningen i vallokalen.

Jag tror atl del vore klokt om kamraterna i kammaren följde reservationen, som jag yrkar bifall lill.

På grund av ett tekniskt missöde har en reservaiion uteblivit som skulle ha avgiviis till förmån för motion 228 av herr Schött. Den motionen gäller rätten alt vid kyrkofullmäkiigeval rösta på ullandsbeskickning. Del har varit en rättighet i tidigare vallagstifining, men den togs bort 1972. Motiveringen var den alt så få personer utnyttjade utlandsbeskickningarna vid del rösttillfället. Det är ell beiänkligi argumenl, tycker jag. Vi är ute för att stimulera folks intresse för valdeltagande, och del gör

man förvisso inte genom att strypa möjligheterna att delta.

I det förra ärendet argumenterade man för alt vi skulle ge allmänheten de allra bästa möjligheter atl rösta, men här har man inskränkt möjligheterna alt vara med. Alla vet vi hur klent beställt det är med deltagandel i kyrkofullmäktigeval, men det blir ju rakt inte bättre av att möjligheterna begränsas. Det kan väl hända att det inte var så många som använde den här möjligheten när den fanns, men jag tror all borttagandet av den har en psykologisk effekt som kan vara allvarlig. Den inger ivivelsutan människor uppfattningen att det är ganska betydelselöst om vi röstar i kyrkofullmäkiigeval eller ej, eftersom myndighelerna inte ger samma möjlighet utrikes som när del gäller de övriga valen.

Jag ber alltså, herr talman, atl få yrka bifall lill motionen 228.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tiden för öppethållande av vallokal

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! Allra först skall jag lova atl inte använda hela den tid som jag har antecknat mig för. De föregående talarna har något kommenterat vad utskollel sagt, och jag skall allra försl tillåta mig atl göra detsamma.

I proposilionen 55 som behandlas i utskottets betänkande nr 24 flnns en del viktiga förändringar i vallagen. Där finns t. ex. regler för hur dubbelvald kandidat, dvs. kandidat som står i tur för atl få mandat i mer än en valkrets, skall ersättas i den valkrets där han inte tillträder mandat. Detta har Bertil Fiskesjö påpekat. Utskottet är enigt i den delen liksom i det förslag som innebär att nya dubbelvalssituationer inte kan uppslå, eflersom de frånträdda platserna tillsätts en efter en av kandidater som hämtas från den avvecklades lista bland dem som inte tilldelats mandat.

Jag tror också att det var herr Fiskesjö som talade om hur del lidigare kunde förekomma att en lisllyp som samlat ett mindre antal röster i en valkrets trots detta kunde få fier mandal i valkretsen än en annan lista som samlat fler röster. Detla missförhållande måste rättas lill när man uppläckt det.

Propositionen innehåller också förslag som innebär en utvidgning av rätten atl lägga ut partimarkerade valsedlar på postanslalt där röstning anordnas. Jag behöver inte närmare kommentera deiia, eflersom Mårten Werner nämnde det här. Där är utskottet också enigt, liksom kring förslaget alt röstsammanräkning vid kyrkofullmäktigeval skall vara offentlig liksom i andra allmänna val.

Det föreligger också ett enigt utskottsförslag om avslag på den motion som Mårten Werner nu yrkat bifall till. Vi har hört alt del är ell lekniskl missöde alt det inte blivit någon reservation på den punkten.

Jag har in te forskat i hurdet var när rätten atl rösta vid svensk utlandsmyndighet logs bort 1972, sä jag vet inte om del då fanns någon motion om att få behålla den rättigheten. När Mårten Werner säger all del är fä som an vänt sig a v den måsle jag påpeka atl det ändå framgått alt det över huvud laget inte var någon som an vände sig av den rälten tidigare. Det är vät ganska meningslöst alt behålla något som ändå inte utnyttjas, Därför har detla tagits bort från

121

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tiden, för öppethållande av vallokal

1972, och det har inte alls kommenterats i proposilionen vid detta tillfälle.

Så finns några motioner belräffande vallagen som föranlett reservation. Både Bertil Fiskesjö och Mårten Werner har talat för de motionerna tidigare. Del gäller tid för vallokalernas öppethållande. Man anser all vallokalerna kunde slängas kl, 20 i stället för som nu 21, Man åberopar riksskalteverkets enkät, utförd bland landets valnämnder, i vilken man funnil etl visst stöd för uppfattningen alt det skulle gå bra att stänga kl, 20,

Del är väl ganska självklart atl del bland landets valnämnder kan finnas stöd för en tidigare stängning.

När del gäller uppfattningen alt massmedia bör få rapportera så lidigi som möjligt, är det givet all del finns elt stort iniresse för att snabbi få fram valresultaten. Del är väl också bevisat all antalet röstande denna sista timme är lägre än under den övriga delen av valdagen.

Utskollel har dock intagit ställningen att man inte nu vill förorda en tidigare stängning. Viktigast för utskottets ställningstagande har varit det som också departementschefen anfört som skäl, nämligen hänsyns-lagandel till väljarnas möjlighet och intresse alt delta i valet. Jag kan inte föresiälla mig, som Mårten Werner, att man här i kammaren skulle få så många olika besked om stängningstid. Jag tror att vi har deltagit i valarbete så många gånger atl vi vet när det är dags för vallokalerna att slänga.

En omsländighel som herr Werner i Malmö ansåg inte borde utgöra hinder för att ändra öppelhållandetiderna men som utskottet anser vara viktig är att etl par nya kategorier får rösträtt, nämligen dels en stor grupp unga medborgare - genom sänkningen av rösträttsåldern - dels de invandrare som får rösträtt i kommunala val 1976, om riksdagen antar det av konstilutionsulskoltet tillstyrkta förslaget härvidlag, som f ö. ligger på riksdagens bord som nästa ärende. Enligl utskottsmajoriteten, där f ö. herr Fiskesjö har blivit ensam för reservationen från silt parti, är det mol den bakgrunden inte lämpligt all inför 1976 års val generellt förkorta tiden för vallokals öppethållande.

Det kan ligga något i det som herr Mårten Werner anförde, nämligen att många väljare.gärna vill delta i sammanräkningen, men jag har själv så många gånger suttit i vallokal - det gjorde jag även vid den senaste valförrättningen - att jag vet atl även om det finns möjlighet alt rösta tidigare genom poslen är det ändå många som vill rösta i en vallokal. Med tanke på de nyssnämnda nya grupperna, som kan föranleda ökat arbete för valnämnderna, anser majoriteten av ulskoltel all man skall vänta i varje fall över nästa val, innan man ändrar på-liden för vallokals öppethållande.

Jag yrkar bifall lill konslitutionsutskottets hemställan i dess belänkande nr 24.

122

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Med anledning av vad fru Thunvall sade om val till kyrkofullmäktige på utlandsbeskickning vill jag än en gång framhålla alt en sådan åtgärd skulle få en effeki som psykologiskt inte är lycklig. Folk skulle få för sig alt valen till kyrkofullmäktige inte spelar någon roll. Vi försöker på olika sätl alt här hemma stimulera valdeltagandet när det gäller kyrkofullmäktige. Fru Thunvalls uttalande strider helt mot våra ambitioner. Det är alldeles klart.

När det gäller de nya kategorierna - de många ungdomarna och invandrarna - sä har de 13 timmar på sig under valdagen för alt rösta. Före valet har de veckor pä sig alt poströsta. Vidare kan de rösta genom ombud. Jag finner sålunda ingen anledning atl tro att en förkortning av öppethållandet skulle vara besvärlig för de grupperna. Dess bättre försökte fru Thunvall sig inte på något argument om vanetänkande och sådant. Det var nog klokt. Jag vidhåller min uppfattning att om del gjordes en gallupundersökning om stängningstiderna skulle svaren bli ganska varierande. Jag försökte nyligen förgäves få reda på av några ledamöter i kam maren om de visste hur många dagar fö re valdagen som man får poströsta. Jag fick olika besked påden frågan. Del var nog lika braatt jag inte fortsatte min utfrågning.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tiden för öppethållande av vallokal

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! Det är riktigt all jag inte nämnde någonting om vanetänkande. Herr Werner i Malmö tycks ha den erfarenheten all människor glömmer på tre år. Han har tydligen inga äldre väljare i sin valkrets, som har rutat in bestämda tider för sin röstning. Enligt de erfarenheter jag har från min valkrets finner man i varje fall inte bland de äldre väljarna många som poströslar. Detta är också ett skäl för mig all inte nu yrka på en ändring i öppethållandet av vallokal.

När det gäller möjligheten atl utomlands rösta vid kyrkofullmäktigeval beklagar jag att herr Werner inte utvecklade sin linje bättre, så att han eventuellt fått fler med sig i utskottet. Där har vi ändå varit eniga. T. o. m. herr Wernersjälvharundertecknatulskolletsskrivningomall man inteskall föreslå någon ändring nu. Det gjorde vi inte 1972 heller. Det varjudåsom utskollel och riksdagen beslöt atl ej förordna om röstning utomlands. Jag respekterar det som herr Werner nu säger, nämligen att det berodde på etl missöde all han inte fullföljde denna tanke. Men tydligen var inte heller någon annan i utskottet redo att nu göra någon ändring på denna punkt. Man har tidigare inte utnyttjat möjligheten att utomlands rösta till kyrkofullmäktige. Sålunda fanns det anledning att ta bort den 1972. Jag tycker inte att vi kan beskyllas för alt ha berövat vederbörande en rättighet då den inte har utnyttjats.

Hen FISKESJÖ (c):

Herr talman! I del senaste inlägget sade fru Thunvall atl del var i första hand de äldre väljarna som skulle vara intresserade av alt rösta

123

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tiden för öppethållande av vallokal

den sista timmen. I majoritetens skrivning slår det att del i huvudsak är ungdomarna och invandrarna som behöver den här timmen för att rösta. I nästa inlägg blir det väl hela svenska folket som avser att rösta mellan klockan åtta och nio på kvällen. Sanningen är alt vallokalerna ligger i stort sett lomma den här tiden på dygnet. Det kommer naturligtvis några efterslänlrare, men oavsett om vi slänger klockan sju, åtta eller nio finns del alltid en del människor som är ute i sista stund.

En sak som man kanske bör påminna om är atl vi i våras antog bestämmelserom valdistriktens storiek, vilket innebär alt vi i fortsättningen inte kan ha särskill slora valdistrikt. Någon risk för köbildning och liknande kommer del således inte alt bli i nästa val. Men de här nya reglerna innebär också alt vi får fler valdistrikt, och del medför all vi måste ha fler valförrättare. Jag tänker inte då på röstsedelsutdelare och liknande ulan på de officiella valförrällarna. Detta kommer naturligtvis inie att underlätta möjligheterna all skaffa kvalificerat folk som valförrättare. Del är en myckel viklig funktion dessa skall fylla, och man får alltså vara ganska noggrann vid urvalet.

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr talnian! I klarhetens intresse vill jag bara säga till fru Thunvall alt vi moderater reserverade oss i utskottet lill förmån för motionen om kyrkofullmäktigeval på ullandsbeskickning.

Vad sedan gäller öppethållande vill jag framhålla att det finns tre namn på reservationen, men vi har 90 % av valnämnderna i kommunerna bakom oss, och dem bör man också ta rimlig hänsyn till, fru Thunvall.

124

Fru THUNVALL (s):

Herr lalman! Det är sant alt man också skall la hänsyn till valnämndernas arbete, men vi har nämnt, när vi har talat om vilka grupper som skulle kunna utnyttja även den senare timmen, att det kan bli ett merarbete Jusl med lanke på de nya grupperna. Jag sade inte att det enbart var de äldre väljarna som skulle rösta vid denna lidpunkt, ulan jag sade - när det gällde vanetänkande - att man inte skall glömma all de har en lång tradition på det här området och atl man därför inte kan föreställa sig all de ändrar sig särskilt snabbi. Jag sade också alt de unga väljarna och invandrarna kan komma all öka arbeiet i valnämnderna, och det är väl ovedersägligt.

Vi har inte låst oss i utskottet för längre lid än fram t. o. m. kommande val. Vi säger alt vi inte nu finner skäl att generellt ändra på den öppethållandelid som lidigare tillämpats. Det kan måhända visa sig atl det kan vara lämpligt atl göra en ändring vid något senare tillfälle.

Redan tidigare har länsstyrelserna haft möjlighet au ge dispens i vissa fall för ett öppethållande ända till kl. 21. Jag vet inte i vilken utsträckning del har utnyttjats och i vilken ulslräckning länsstyrelserna har beviljat sådana önskemål. Det har väl i så fal I gäl 11 mycket små valdistrikt i glesbygderna.

Jag finner att poströstningen i många fall innebär en svårighet när det gäller att avgöra om alla haft tillfälle all rösla även belräffande mindre orter, där man känner var och varannan. Tidigare kunde man i landsorten veta om nästan alla väljare - eller i varje fall de som man kunde räkna med - hade röstat. Delta kan man inte veta i dag, eftersom man inte vet vilka som posiröstat tidigare.

Jag vidhåller vad utskottet har sagt, att vi f n. inte finner det lämpligt - med del nya som kommer in i bilden - att generellt minska öppel-hållandetiden.

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tiden för öppethållande av vallokal

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 228 av herr Schött, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstiiutionsutskottets hemställan

i betänkandet nr 24 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 228.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Werner i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 243

Nej - 64

Avstår - 4

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Werner i Malmö m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konslitutionsutskottets hemställan

i betänkandet nr 24 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Werner i Malmö

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-propositionen. Då herr Werner i Malmö begärde

125

Nr 38

Tisdagen den 9 december 1975

Tiden för öppethållande av vallokal

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 241

Nej - 64

Avstår - 10

Mom. 3

Ulskoltels hemställan bifölls.

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden lill kl. 19.30.

§ 11 Anmäldes och bordlades Justilieutskotiets betänkanden 1975/76:16 med anledning av proposilionen 1975/76:42 med förslag till

lag om ändring i brottsbalken jämte moiioner 1975/76:17 med anledning av proposilionen 1975/76:47 med förslag till

lag om ändring i rältshjälpslagen (1972:429) m. m. Jämte motioner 1975/76:18 med anledning av proposilionen 1975/76:64 med förslag till

lag om ändring i rättegångsbalken m. m. jämte motioner 1975/76:19 med anledning av proposilionen 1975/76:25 med förslag om

tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgeiårei 1975/76 såviti avser

justitiedepartementets verksamhetsområde

Kuliurulskolteis belänkande

1975/76:22 med anledning av proposilionen 1975/76:37 om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord, m. m.. Järn te motioner

Jordbruksuiskoliels betänkanden

1975/76:23 med anledning av proposilionen 1975/76:32 om ändringar i flskelagsliftningen

1975/76:24 med anledning av proposilionen 1975/76:25 med förslag om tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser anslag inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motion

1975/76:25 med anledning av moiioner angående vissa jaklfrågor m. m.

1975/76:26 med anledning av motioner om värjakt efter sjöfågel, m. m.

1975/76:27 med anledning av molion om förbud mot nöjesjaki

1975/76:28 med anledning av propositionen 1975/76:67 med förslag till terrängkörningslag Jämte motioner

126

Näringsutskoueis betänkanden

1975/76:13 med anledning av motion om konsumentinflytande på stan-

dardiseringsarbetei 1975/76:14 med anledning av propositionen 1975/76:34 med förslag till

marknadsföringslag, m. m. jämte motioner

1975/76:15 med anledning av proposilionen 1975/76:57 med förslag till Nr 38

åtgärder för försörjningsberedskapen på beklädnadsområdei m. m. Tisdagen den
jämte motioner 9 december 1975

1975/76:17 med anledning av propositionen 1975/76:58 om Sveriges an-

slutning lill konventionen angående upprättande av ett europeiskt rymdorgan m. m. jämte motion

1975/76:19 med anledning av propositionen 1975/76:66 om medelstillskott lill Svenska Utvecklingsaktiebolaget Jämte motioner

Civilutskollets betänkande

1975/76:8 med anledning av dels propositionen 1975/76:1 i vad den inte behandlats i utskotiets betänkande CU 1975/76:1, dels propositionen 1975/76:56 om ändring i byggnadslagen (1947:385) jämte med anledning därav väckta motioner

§ 12 Kammaren åtskildes kl. 17.56.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1975/76:38 Tisdagen den 9 december

Riksdagens protokoll 1975/76:38