Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:35

Torsdagen den 4 december

kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 26 november.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om Jörhöji garantipris till svenska fiskare

§ 2 Om förhöjt garantipris till svenska fiskare

Herr Jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för aU besvara herr Johanssons i Vrångebäck (m) den 25 november anmälda fråga, 1975/76:127, och anförde:

Herr talman! Herr Johansson i Vrångebäck har frågat mig om jag ämnar ställa medel till Svensk Fisks förfogande för all med omedelbar verkan möjliggöra ett förhöjt garantipris till svenska fiskare.

Den 27 november 1975 tillkallade jag särskilda sakkunniga för att utreda fiskets kort- och långsiktiga problem. De sakkunniga, som antagit benämningen fiskerikommiilén och där Sveriges fiskares riksförbund är företrätt, överiämnade den 2 december 1975 till mig förslag till åtgärder för att lösa fiskets akuta problem.

Kommittén föreslår bl. a. att 7 milj. kr. anslås till regleringsföreningen Svensk Fisk för ökat prisstöd. Dessa medel bör av Svensk Fisk användas så alt i första hand fiskargrupper med särskilt låga inkomster fär inkomstförstärkning.

Bland kommitténs övriga förslag kan nämnas etl med 30 % ökat stöd lill fiskefartyg som på grund av inlernationella överenskommelser om fångstbegränsning ej kan fiska utan tvingas ligga i hamn.

Utöver nämnda stöd utgår redan nu arbetslöshelsersäiining till besättningen vid fångstbegränsningar. Sådan ersättning kommer att utgå med 100 kr. per dag. Den är nu 70 kr. per dag. Kostnaderna för bålstödet och nämnda arbetslöshetsersättning skall enligt kommitténs förslag utgå av statsmedel. Kostnaderna beräknas till ca 3 milj. kr. per år.

Kommittén föreslår vidare alt 5 milj. kr. får utnyttjas av arbetsmarknadsstyrelsen för beredskapsarbeten i fiskerislyrelsens regi för fiskefartyg och besättningar vilka drabbas av fångstbegränsningarna för sill i Nordsjön och Skagerak. Särskilda åtgärder föreslås för insjöfisket.

Vidare bör enligt kommittén förslag till förbättrat stöd lill säkerhets-främjande utrustning för fiskefartyg läggas fram för vårriksdagen.

För egen del vill Jag understryka värdet av att fiskerikommiilén snabbi kunnal enas om ett konkret program för atl lösa fiskets akuta problem. Regeringen avser att omedelbart lägga fram en proposition i enlighet med förslaget för riksdagen.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om åtgärder för att öka skogsmarkens virkesavkastning

Hen JOHANSSON i Vrångebäck (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret på min fråga - detla så mycket mer som det framgår att jordbruksministern nu är redo atl infria sina löften till fiskarkåren. Del kritiska och akuta läge som fisket och fiskarna kommit i har med all räit påskyndat fis-kerikommitténs arbete.

Det förslag som kommittén framlade i början av denna vecka hälsas givetvis med tillfredsställelse, även om de anvisade beloppen ej är fullt tillräckliga. Det är emellertid ett steg i rätt riktning, och vi måste besinna att läget är allvarligt och kräver brådskande åtgärder.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Med anledning av vad herr Johansson i Vrångebäck sade om beloppen kanske jag kan få läsa upp en del av ordalydelsen i den överenskommelse som träffats mellan företrädare för fiskarnas organisationer och kommitténs ledamöter i övrigt. Där slår del:

'''Våra förslag är enhälliga och vi anser att genomförandet av förslaget möjliggör en tillfredsställande lösning av nu föreliggande akuta problem inom fisket." - Detla är alltså underskrivet även av fiskarrepresentanterna.

Hen JOHANSSON i Vrångebäck (m):

Herr lalman! Med hänsyn lill det brådskande läge frågan har kommii i är del väl angeläget att man nu, för all något skall göras snabbt, får etl enhälligt beslut. Det är fara värt att beloppen inte är av den storleksordning som läget kräver, men det är - som jag sade - ett steg i rätt riktning. Sedermera får del prövas vad som är erforderligt för all klara krisen.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om åtgärder för att öka skogsmarkens virkesavkastning

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Olssons i Edane (s) den 26 november anmälda fråga, 1975/76:128, och anförde:

Herr lalman! Herr Olsson i Edane har frågat om Jag vill medverka till åtgärder i skogen som höjer gallringsandelen och som på sikt skulle öka skogsmarkernas virkesavkastning.

Andelen skogsvårdande gallringar-jag förutsätter alt herrOlsson avser sådana - har de senaste 20 åren minskat från 50 % av den totala avverkningen lill 25 %. 1 absoluta tal är minskningen inte så stor. Dessa gallringar har på kort sikt främst den betydelsen att de möjliggör ett ökat tillvaratagande av det virke som produceras i skogarna. På längre sikt medverkar de till en högre produktion av värdefullt virke.

Enligt min mening är det viktigt att fördelarna med de skogsvårdande gallringarna tas till vara i siörre utsträckning. Jag har erfarit alt insikten om detta nu blir allt siörre bland skogsägarna. De statliga insatserna på området sker på olika sätt. För att få lill stånd en ökad gallring utgår sålunda statsbidrag i norra Sverige sedan år 1974. Vidare satsas särskill på gallringsmeloder i den forsknings- och utvecklingsverksamhet som finansieras gemensamt av siaten och skogsbranschen. Slutligen vill jag nämna att regeringen avsatt 0,5 milj. kr. av del nya anslaget till främjande av skogsvård för åtgärder på gallringsområdet.

Jag är alltså enig med herr Olsson om betydelsen av att gallringarna ökar och anser att staten för sin del har sörjt väl för en utveckling i denna riktning.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om åtgärder för att öka skogsmarkens virkesavkastning

Hen OLSSON i Edane (s):

Herr lalman! Först ett tack till jordbruksministern för svaret på min fråga.

De virkesbalanser som under året presenterats visar, att tillgången på råvara nu begränsar en ytteriigare utbyggnad av landets skogsindustri - en fråga som vi f ö. kommer all få la oss an i kammaren under nästa vecka, då vi skall behandla propositionen med förslag om ändring av byggnadslagen. I det här läget är det självklart att alla som ägnar skogsbruket sitt iniresse helhjärtat måste satsa på att försöka öka skogsmarkernas virkesavkastning.

Härvid bör vi då observera att många skogar f n. är dåligt gallrade. Skogen har en enorm betydelse för vårt land. Den är underlag för en av våra viktigaste näringar och ger sysselsättning åt ell stort antal människor. Samtidigt är skogen en omistlig miljötillgång, och detta gör del också nödvändigt atl i större utsträckning beakta friluftslivets intressen i samband med skogsbruk.

Som jag sade är många av våra skogar dåligt gallrade. Enligl det svar som Jordbruksministern lämnade har gallringsandelen fakiiski minskat från 50 % till omkring 25 %. Det finns därför all anledning att överväga en väsentligt ökad gallringsaklivitet i det svenska skogsbruket. Gallring i ell skogsbestånd har två huvudsyften, nämligen att skapa bättre bestånd och atl ge gagnvirke. En fördubbling av gallringsakliviteten i svenskt skogsbruk skulle kunna ge ett tillskott av 1 miljon kubikmeter gagnvirke, som i annat fall aldrig kommer vår industri till godo.

Gallringen av vårt skogsbestånd minskade kraftigt under hela 1960-talel beroende på den svaga lönsamheten inom skogsnäringen. Koncentrationen av mekaniseringsiniresset till slutavverkning, som alltid ger de största och lättaste vinsterna, har gjort atl gallringen blivit eftersatt. Sluiawerkningarna har, som sagt, mekaniserats i snabb takt, och samtidigt har gallringen visat sig tekniskt mera svårbemästrad.

Nu talar jordbruksministern i sitt svar om att nya gallringsmetoder är under utarbetande, och delta skall hälsas med tillfredsställelse. Kan man förvänta att sådana gallringsmetoder är under ulveckling, som kom-

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om lokaliseringen av statens centrala frökontrollanstalts huvudanstah

mer all öka skogsägarnas intresse för gallringsavverkningar, så att de därmed också kan få etl bättre virkesulnyttjande i de berörda bestånden? Det är väl inget tvivel om att en förbättrad skogshygien och en ökad gallringsandel ger ell icke obetydligt tillskott av svensk träfiberråvara. Skogen är, som vi vet, den enda förnyelsebara råvaran.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Med de åtgärder som Jag redovisat atl staten för sitt vidkommande vidtagit borde man kunna ha rätt alt hoppas att vi får den utveckling som herr Olsson i Edane här har efterlyst.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om lokaliseringen av statens centrala frökonlrollanstalts huvudanstalt

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara fru Anderssons i Hjärtum (c) den 27 november anmälda fråga, 1975/76:130, och anförde:

Herr talman! Fru Andersson i Hjärtum har frågat mig om jag ämnar lägga fram en proposition om lokaliseringen av statens centrala frökon-trollanstalt i enlighel med del förslag som utredningen om kontrollan-stallerna på Jordbrukels område har lagt fram.

Kontrollanstaltutredningen avlämnade i december 1974 ett betänkande om iftsädeskonirollens organisation och lokalisering m. m. Betänkandet har remissbehandlats. Med hänsyn till de synpunkter som framförts av remissinstanserna är jag inte beredd alt föreslå regeringen atl lägga fram en proposition i frågan. Jag har i stället tillsatt en arbetsgrupp inom jordbruksdepartementet för att ytlerligare se över rationaliseringsmöjligheterna inom frökonirollverksamheten.

Fru ANDERSSON i Hjärtum (c):

Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret. Jag får väl erkänna att jag läst i en notis i en tidning atl det inte skulle komma någon proposition i ämnet, men jag framställde ändå frågan, eflersom jag anser det vara värdefullt för riksdagen au här i kammaren få besked av jordbruksministern varför denna uilokalisering, som riksdagen fattat principbeslut om redan 1960, inte kommer till stånd. Man skall inte behöva lila på all man händelsevis slår upp rätt'tidning på rätt dag.

Jordbruksministern säger i sill svar alt den utredning som tillsalts 1971 lämnade sitt betänkande 1974. Detla innehöll många olika rationaliseringsförslag om verksamheten vid statens centrala frökontrollan-Stalt. Jag tar här bara upp den del som berör lokaliseringsorten för huvudenheten, som nu ligger i Solna.

Utredningen har föreslagit att denna huvudenhet helt skulle dras in

och man har i stället velat förlägga verksamheten till den redan befintliga institutionen vid Stora Råby i Lund. Man ansåg all alla enheter, och särskilt huvudenheten i Lund, då skulle få goda förutsättningar för en rationell verksamhet. Som Jag uppfattal del har de fiesta remissinstanser också förordat detta. Bl. a. har Solna kommun ingenting all erinra mol detla förslag, eftersom området där SCF är beläget behövs för andra ändamål.

Jag skulle därför vilja fråga Jordbruksministern vilka starka skäl som ytterligare har tillkommit som gör det onödigt med den rationalisering som en förfiyttning av huvudenheten till Lund skulle innebära.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om lokaliseringen av statens centrala frökontrollanstalts huvudanstalt

Herr Jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Det här är i och för sig en gammal fråga - det var redan 1957 års lokaliseringsutredning som föreslog en omlokalisering av verksamheten vid SCF. Man redovisade inte då alt del i och för sig skulle kunna innebära några fördelar för själva verksamheten, utan det var den lokaliseringspoliliska effekten som var huvudorsaken och dessuiom den marksilualion som förelåg i Solna.

Sedan anmälde i slalsverkspropositionen 1963 dåvarande departementschefen att utredningen rörande vissa jordbruksanslalters föriägg-ning bedrevs med utgångspunkt från en förläggning av huvudanslalten till östra Svealand. Han framhöll emellertid att man kunde förutsätta att anstalten skulle komma all bibeh as i Bergshamra i ytteriigare ungefär tio år. Därefter har vi haft den här utredningen, kontrollanstaltutredningen.

Under tiden har inträffat att de motiv som ursprungligen gällde inte på långa vägar är lika starka i dag. Den mark som man f n. disponerar ute i Solna är inte som tidigare 10,5 hektar, utan sedan en del av verksamheten flyttat till Stora Råby är det nu fråga om bara 0,3 hektar. Det är alltså själva tomtmarken kring huvudbyggnaden.

Dessutom kan man inte säga atl Lundområdet i dag i och för sig är ett område som har brist på arbetstillfällen i den meningen, atl man med hänsyn till lokaliseringspoliliska effekter skulle behöva flytta anläggningen dit.

Vidare är det så atl frökontrollanstaliens anläggning i Solna är specialbyggd: den är modernt inredd och utrustad samt väl disponerad. Vi har där en personal som till 80 % utgöres av specialiserad kvinnlig arbetskraft med relalivi hög medelålder.

Allt detla är en rad motiv som gör atl vi f n. inte flnner skäl att föreslå någon utflyttning. Däremot måste vi fortsätta att diskulera hur vi skall kunna rationalisera själva verksamheten, och del är anledningen till alt jag har tillsatt arbetsgruppen.

Fru ANDERSSON i Hjärtum (c):

Herr talman! Jag tackar för redogörelsen och ämnar inte nu ta upp någon diskussion om huruvida detta tillvägagångssätt är del bästa, utan

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

jag förväntar att man ganska snart meddelar den nya arbetsgruppens resultat.

Överläggningen var härmed slutad.

Om placeringen av
elever vid ung
domsvårdsskola § 5 Om placeringen av elever vid ungdomsvårdsskola

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för all besvara herr Nyquisis (fp) den 21 november anmälda fråga, 1975/76:119, och anförde:

Herr talman! Herr Nyquist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att gemensamma placeringar på ungdomsvårdsskola av ungdomar som tillsammans begått allvarliga brott skall undvikas och vilka åtgärder som f n. vidtas för alt häva den uppgivna plaisbristen inom ungdomsvårdsskoleorganisationen.

Socialstyrelsen har enligt ungdomsvårdsskolestadgan att fördela eleverna på de olika ungdomsvårdsskolorna. Enligt de nuvarande bestämmelserna skall fördelningen ske efter bl. a. ålder och utveckling. Under senare år har ytterligare en faktor tillmätts ökad betydelse vid fördelningen av elever, nämligen en strävan alt inte placera elever på alltför långt avstånd från hemorten. Motivet härför är atl underiätta kontakten mellan de sociala myndighelerna och skolan samt eleven. När det gäller elever som är föremål för utredning tillkommer ytterligare ett skäl, nämligen önskemål från åklagare och polis atl ungdomarna placeras inom rimligt avstånd från hemorten.

Av betydelse vid socialstyrelsens beslut om placeringar är förutom de angivna skälen även möjligheterna att anlita psykiatrisk expertis m. m. Den av herr Nyquist åsyftade placeringen på Bärby - som gällde placeringen under utredningstiden - skedde på önskan från de sociala myndigheterna och efter samråd med åklagar- och polismyndigheterna.

Vad gäller platssituationen överensstämmer antalet intagningar hittills i år i stort med förra årets siffror för samma tidsperiod. F. n. råder enligt socialstyrelsen balans mellan efterfrågan och antalet tillgängliga platser.

Hen NYQUIST (fp):

Herr lalman! Jag ber all få tacka statsrådet för ett pä det hela taget upplysande svar. Självfallet är del inte min avsikt alt här i riksdagen diskutera det aktuella fallet på Bärby ungdomsvårdsskola, men jag vill gärna mot bakgrunden av det fallet la upp några frågeställningar av allmänt principiell innebörd och av betydelse för dimensioneringen av resurserna på den sociala ungdomsvårdens område.

Att placera unga lagöverträdare under 18 år på ungdomsvårdsskola som ersättning för häktning och för utredning är nalurliglvis hell i sin ordning, och det är också - helt lagenligt - den allmänna regeln. Däremot kan det självfallet diskuteras under vilka former detta skall ske.

Jag har svårt att se de behandlingsmässiga fördelarna med en sam-

placering av två ungdomar som är delaktiga i mycket grov brottslighet. Utredningsmässigt kan det - som framgår av svaret - finnas fördelar med en sådan placering, men som jag ser det är ell sådant arrangemang snarare lill uppenbar nackdel, inte minst utifrån allmänpsykologiska och övervakningsmässiga synpunkter. Ofta gäller det just, herr talman, att bryta elt samgående, alt bryta en under gemensamt uppträdande kanske förstärkt aggressivitet. Men Jag är naturligtvis inte kompetent att la upp de här frågorna, i varje fall inte inför detta forum, och jag skall för tillfället lämna dem därhän med vad som har svarats.

Däremot finner jag del närmast otroligt atl man inte skulle kunna finna plats för en separation, om sådan verkligen anses vara nödvändig. Även om det skulle föreligga plaisbrist, vilkel har påståtts, måste man i akuta fall kunna göra lämpliga omdispositioner. De verkliga skälen lill atl detta inte ansågs erforderligt lämnar jag också i detta sammanhang därhän. Viktigare är, herr lalman, alt vi får en försäkran från statsrådet om att om skilda placeringar erfordras i ett akut fall skall man också kunna åstadkomma dem. Med andra ord måste del finnas en flexibilitet i organisationen som möjliggör skilda placeringar för utredning och behandling av ungdomar som varit delaktiga i samma kriminalitet. Del ärju inte bara en social behandlingsfråga. Bevisfrågor, delaktighetsspörsmål av betydelse för t. ex. skadeståndsbedömningar osv. gör att man i vissa fall måste hålla vederbörande åtskilda.

Hur är det nu med den platsbrisl som har uppgivits föreligga? Jag blev myckel förvånad när jag såg denna uppgift, eftersom jag som mångårig ordförande i styrelsen för Morängens ungdomsvårdsskola kämpade för att få ha den skolan kvar - en topprustad och modern mindre yrkesskola. Som bekant lades den ned efter ett beslut med bara några rösters majoritet här i riksdagen.

Jag vill nu fråga statsrådet: Är det inte riktigt, som har uppgivits under hand, atl man har fått en markant ökning av intagningen av tvångs-omhändertagna i ungdomsvårdsskolor jusl i Mellansverige, i Mälardalen? Däremot har det sagts atl det i Västsverige, i Norrland och i Skåne råder balans eller t. o. m. överkapacitet.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om placeringen av elever vid ungdomsvårdsskola

Herr socialministern ASPLING:

Herr lalman! Herr Nyquist markerade all han inte lämpligen skulle la upp det nu aktuella fallet, som emellertid har föranlett hans fråga. Jag vill bara göra tillägget atl frågan, om man vid ett omhändertagande på en ungdomsvårdsskola bör skilja ungdomar åt som tillsammans begått brott, naturligtvis får bedömas från fall till fall. Skulle det vara förenat med uppenbara risker alt placera ungdomar på samma avdelning bör del givetvis icke ske.

Efterfrågan på vård i ungdomsvårdsskola har minskat under senare år. I del lägel har det varit naturligt atl anpassa ungdomsvårdsskolevården lill det minskade behov som föreligger. Låt mig här nämna några siffror.

Antalet disponibla platser i skolorna var i mitten av november 521,

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om samverkan mellan kyrkans barnverksamhet och den kommunala förskolan

antalet närvarande var avsevärt lägre, ca 320. Antalet inskrivna elever var 530. Antalet vårdplatser bedöms enligl socialstyrelsen motsvara den efterfrågan som råder och f n. kan förutses. Skulle behovet av vårdplatser öka kan stängda elevavdelningar öppnas och åter tas i anspråk.

Hen NYQUIST (fp):

Herr talman! Jag ger självfallet statsrådet helt rätt i att man måsle bedöma dessa frågor från fall lill fall, och man måste då naturligtvis också känna till de omständigheter som föreligger i varje enskilt fall. Vad som fick mig atl ställa frågan var helt enkelt det faktum alt man hade motiverat svårigheterna med alt hålla ungdomarna åtskilda med platsbrisl. Del motivet måste man rimligtvis la avstånd ifrån på ansvarigt håll. Sådan platsbrisl kan aldrig få föreligga att man inte i ett akut fall kan göra en separation, skilja ungdomar ål som man anser bör skiljas ål.

Såvitt jag förstår av statsrådets svar och yllerligare utläggning av svarei är det uppenbarligen så att det inte föreligger någon platsbrisl på ungdomsvårdsskolorna i Mellansverige utan snarare en balans. Om man i del aktuella fallet hade bedöml det som viktigt atl skilja ungdomarna åt, hade man kunnat göra del. Jag hoppas atl den sammanfattningen är riktig.

När del sedan gäller plalssituationen är det uppenbarligen så att man på många håll här i Sverige skär ned antalet platser, t. ex. nu senast på västkusten där Forsane ungdomsvårdsskola enligt ett beslut här i riksdagen i år skall läggas ned. Men av statistiken i senaste budgetpropositionen under socialdepartementets huvudtitel framgåratt det totala antalet dagar för vård inom ungdomsvårdsskola faktiskt har ökat från 374 i genomsnitt år 1972 lill 410 under 1973.

Jag undrar trots allt om det inte finns skäl att yllerligare överväga plalssituationen jusl i Mellansverige.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om samverkan mellan kyrkans barnverksamhet och den kommunala förskolan

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för all besvara herr Nissers (m) den 25 november anmälda fråga, 1975/76:121, och anförde:

Herr talman! Herr Nisser har frågat mig om min principiella ståndpunkt beträffande möjligheterna för företrädare för såväl svenska kyrkan som andra religiösa samfund alt bedriva kontaklskapande verksamhei inom ramen för den kommunala förskolan.

I samband med riksdagsbehandlingen av förskolelagen framhölls all etiska och religiösa värderingar kan behandlas i förskolan genom atl personalen i nära samarbete med föräldrarna försöker möta barnen i deras

frågor. Behovet av att i förskolan ta upp olika livsåskådningsfrågor framgår också av den arbetsplan för förskolan som socialstyrelsen nyligen gett ut. Det liggeri förskolans arbetssätt att på olika områden hålla kontakt med samhällslivet, och delta gäller självfallet även i de nu berörda frågorna. Däremot är det inte avsikten med förskolelagen alt kyrkan och andra religiösa samfund direki skall svara för egen regelbunden verksamhet inom förskolan.

Jag vill i sammanhanget framhålla alt förskolelagen inte inskränker församlingarnas rätl atl driva kristen verksamhet bland barn i förskoleåldern. Del är viktigt all denna verksamhet inte utformas som ett alternativ utan som etl komplement till kommunernas förskoleverksamhet.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om samverkan mellan kyrkans barnverksamhet och den kommunala förskolan

Hen NISSER (m):

Herr lalman! Jag ber atl få tacka statsrådet för hans svar på min fråga.

Bakgrunden till frågan våren händelse som inträffade i Sunne i Värmlands län. Biskopen i Karislads stift hade skickat ut etl cirkulär i vilket han uttryckte önskemålel alt kyrkan och andra religiösa samfund skulle få hålla en s. k. veckotimme i förskolorna, framför allt förskolorna i glesbygden. Centrala socialnämnden i Sunne tyckte att det var en skälig begäran, och en sådan verksamhet började i Västra Ämtervik lill allmän belåtenhet - det var hundraprocentig anslutning.

Beslutet överklagades emellertid, och socialnämndens utslag gick upp lill länsstyrelsen som begärde ett uttalande av Svenska kommunförbundets juridiska sektion. Den ansåg också att nämnden hade överskridit sina befogenheter och fatlalett olagligt beslut som stred mot förskolelagen eller i varje fall mol dess syften, som det står i yttrandet - man kan kanske fråga sig vilka syften. Sedan undanröjde länsstyrelsen socialnämndens beslut, och man påpekade bl. a. all del kunde förutsättas att det skulle bli bristande objektivitet i den här verksamheten.

Nu har detta ärende, efter vad jag har hört, hamnat i regeringsrätten. Därmed har den här till synes lilla frågan i Sunne kommit att bli en stor fråga, en principiell kanske ideologisk fråga och framför allt en prejudicerande fråga. Del var därför jag ville höra socialministerns personliga åsikt i detla fall. Frågan har nu t. o. m. kommit upp i socialstyrelsen, där en grupp skall utreda den från principiella synpunkter.

Statsrådet säger att del är viktigt att verksamheten inte utformas som etl alternativ utan som ett komplement. Men det är lätt all säga; i glesbygden är det mycket svårt atl ordna annan förskoleverksamhet än just den kommunala på grund av avstånd och liknande. Jag undrar om herr statsrådet skulle kunna tänka sig en kompromiss så all kyrkan och religiösa samfund finge ha en kontaktverksamhet, kanske inte varje vecka men då och då. Det är dock viktigt atl man kan hålla kontakt med förskolebarnen.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

0/77 samverkan mellan kyrkans barnverksamhet och den kommunala förskolan

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Herr Nisser har redogjort för bakgrunden lill sin fråga och nämnt att länsstyrelsen har funnit all det beslut som han refererade inte var lagligt grundat. Jag har betonat i mitt svar att avsikten med förskolelagen var att kyrkan eller andra religiösa samfund inte skall svara för någon regelbunden verksamhei inom förskolan. Jag har velal betona del.

Jag skall inte fördjupa mig i frågan men vill säga följande. Var skulle vi hamna om olika trossamfund skulle kunna göra anspråk på atl för egen räkning få disponera en timme i veckan i den allmänna förskolan? Och var skulle gränsen dras för andra sammanslutningar och organisationer, som väl då med samma rätt skulle kunna anmäla iniresse och ställa krav på att få komma in i den allmänna förskolan och där disponera tid? När herr Nisser närmare har tänkt igenom dessa frågor kommer han säkerligen atl finna all del finns utomordentligt välgrundade motiv för den ordning som är fastlagd.

Hen NISSER (m):

Herr lalman! Då innebär väl detla också alt inte bara de religiösa samfunden utan även andra organisaiioner, t. ex. idrottsrörelsen och scoutrörelsen, skall inräknas i den grupp som inte får möjligheter till kontaktverksamhet i någorlunda regelbunden form.

Sedan lycker Jag att man inte kan säga att en sådan här verksamhei inte kan bli objektiv; det är svårt alt avgöra vad som är objektivt och inte objektivt. Jag vill emellertid framhålla att det vore värdefullt om kyrkan och de religiösa samfunden fick möjligheter att så mycket som möjligt medverka i förskolans verksamhei, eflersom del skulle ha betydelse för barnen. Jag tror alt det skulle vara mycket berikande för barnen om man kunde upprätthålla en någorlunda regelbunden kontakt mellan de kyrkliga samfunden och förskoleverksamheten.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag skulle vilja fästa herr Nissers uppmärksamhet på vad jag framhållit i mitt svar: "Behovet av atl i förskolan ta upp olika livsåskådningsfrågor framgår också av den arbetsplan för förskolan som socialstyrelsen nyligen gett ul. Det ligger i förskolans arbetssätt atl på olika områden hålla kontakt med samhällslivet, och delta gäller självfallet även i de nu berörda frågorna." •

Det är alltså förskolan som i samverkan med föräldrarna skall manifestera intresset av alt låta barnen komma i kontakt med samhällslivet i olika former, och det är förskolan som skall svara för utformningen av kontaktverksamheten. Det är detta som här är det väsentliga och som jag har velal framhålla i mitt svar.

Hen NISSER (m):

Herr talman! Jag lackar socialministern för det svaret. Jag återkommer kanske den dag vi fått regeringsrättens utslag och sett vilket resultat man kommit fram till i den grupp inom socialstyrelsen som arbetar med dessa frågor.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om snabb utbyggnad av den yrkes m ediclnska verksamheten

§ 7 Om snabb utbyggnad av den yrkesmedicinska verksamheten

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Karlehagens (c) den 25 november anmälda fråga, 1975/76:125, och anförde:

Herr talman! Herr Karlehagen har frågat mig vilka åtgärder som enligl min bedömning är nödvändiga för atl få till stånd en snabb utbyggnad av den yrkesmedicinska verksamheten i landet.

Den högspecialiserade yrkesmedicinska verksamheten omfattar f n. två kliniker i Siockholm, en klinik i vardera Lund och Örebro och ett yrkesmedicinski centrum i Göteborg. Dessuiom är yrkesmedicinska enheter under uppbyggnad i Linköping och Umeå. Målet är att i en första etapp förse samtliga regionsjukhus med kvalificerade resurser för yrkes-medicinsk verksamhet. På sikt avses yrkesmedicinen bli företrädd även inom länssjukvården.

Ell hinder för utbyggnaden av den yrkesmedicinska verksamheten har varit svårigheterna att rekrytera läkare till detta område. För all bl. a. underlätta rekryteringen beslutade regeringen den 6 december 1974 att yrkesmedicin fr. o. m. den I januari 1975 skall utgöra en självständig specialitet med vissa angivna behörighetskrav. Vidare har yrkesmedicinen inordnats i det rullande läkarfördelningsprogram som har utarbetats av socialstyrelsen och i juni i år fastställts av socialdepartementets sjuk-yårdsdelegalion. Socialstyrelsen överväger nu också frågan om atl ge specialister i allmän internmedicin med viss kompletterande utbildning dispens från kraven för atl inneha läkartjänst inom yrkesmedicin.

Det är självfallet angeläget att alll som är möjligt görs för att underiätta rekryteringen av läkare till detta viktiga medicinska verksamhetsområde. Av vad jag har anfört framgår atl frågan följs med uppmärksamhet av regeringen och socialstyrelsen.

Hen KARLEHAGEN (c):

Herr talman! Jag lackar socialministern för svaret på min fråga.

Frågan om en utbyggnad av yrkesmedicinen har diskuterats i olika sammanhang sedan slutet på 1950-talet, men ändå har detla ämnesområde hela tiden behandlats styvmoderligt. Yrkesmedicin har inte förrän helt nyligen, som socialministern nämnde, den 1 januari 1975 fåll ställning som medicinsk specialitet. Det har bl. a. av den orsaken inte alls varit attraktivt för unga medicinare att söka sig till den verksamheten.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om snabb utbyggnad av den yrkesmedicinska verksamheten

Det är därför inte förvånande att det inte ens gått alt tillsätta de få tjänster som finns. Till professuren i Linköping finns ingen kompetent sökande. För ett yrkesmedicinski centrum vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg finns ingen överläkare. Det ärju inte förvånande alt det inte finns överläkare och professorer inom ett ämnesområde om man försummat atl vidla åtgärder för atl rekrytera och utbilda yngre individer inom ämnet i fråga.

Yrkesmedicinen har nu tilldelats några s. k. FV-block, dvs. tjänster för fortsatt vidareutbildning, men de läkare som förhoppningsvis kommer alt påbörja sin utbildning nu kommer inte att vara färdiga förrän i början på 1980-lalet.

Bristen på yrkesmedicinare är elt allvarligt hinder i strävandena atl förbättra arbetsmiljön. Socialministern säger nu atl yrkesmedicin är en högspecialiserad verksamhei. Jag ifrågasätter om detta är en fullt korrekt karakteristik. Verksamheten är i varje fall inte mer specialiserad än att den skulle kunna förekomma i så gott som varje län.

Jag vill ytlerligare fråga socialministern: Har sjukvårdshuvudmännen några konkreta planer när det gäller en utbyggnad av yrkesmedicinen?

Herr socialministern ASPLI"NG:

Herr talman! Jag kan hålla med herr Karlehagen om att utbyggnaden av den yrkesmedicinska verksamheten har gått ganska långsamt. Men Jag har också del intrycket att yrkesmedicinens betydelse i vårt samhälle under senare år uppmärksammals alltmer av läkarna och också av sjukvårdshuvudmännen. Elt nytt yrkesmedicinski centrum har tillkommit i Göteborg under de senaste åren, och yrkesmedicinska enheter är under uppbyggnad i Linköping och i Umeå. Vidare diskuteras i Uppsala anordnandet av en yrkesmedicinsk enhet i anslutning till Akademiska sjukhuset.

De åtgärder som jag här redogjort för i mitl frågesvar bör innebära goda förutsättningar för en utbyggnad och en vidareutveckling av den yrkesmedicinska verksamheten.

Sedan skall man inte glömma att även den betydande satsning som nu sker på företagshälsovård släller ökade krav på den specialiserade yrkesmedicinen. Det är därför angeläget att yrkesmedicinen byggs ut i så snabb takt som tillgängliga personella och materiella resurser medger. Även om detta i huvudsak är en landstingens uppgift kan Jag försäkra herr Karlehagen att Jag följer de här frågorna med mycket stor uppmärksamhet, för del är ett mycket angeläget område där insatserna måsle öka.

Hen KARLEHAGEN (c):

Herr talman! Jag är tacksam för atl socialministern försäkrar alt han med uppmärksamhet följer utvecklingen på det här området. Det är otvivelaktigt angeläget att vi här får en snabb utbyggnad.

När det gäller att förbättra arbetsmiljön har vi Ju en basorganisation

av skyddsombud. Yrkesinspektionen håller på att byggas ut och detsamma gäller förelagshälsovården, som statsrådet nu nämnde. Men för au insatserna på dessa nivåer skall bli effektiva måste man ha tillgång till specialister i yrkesmedicin. På orter där det finns en yrkesmedicinsk klinik går del ofta lill så atl arbetstagarna dessutom själva tar kontakt med kliniken och ställer frågor om produkter som förekommer i arbetslivet. En undersökning kan då läggas upp för alt klarlägga om det föreligger något samband mellan symtom hos arbetarna och något av de ämnen i deras miljö som kan misstänkas förorsaka besvären. Här kan man alltså verkligen lala om forskning på verkstadsgolvet.

Del är t. ex. på del här sättet som man nu vid yrkesmedicinska kliniken i Örebro har kunnat rikta misstankar mol lösningsmedel såsom en möjlig orsak lill vissa symtom hos målare. Det var vid samma klinik f ö. som man arbetade med alt klarlägga skadeverkningarna av radon. Jag tror inte man bedömer situationen fel om man påstår atl i kampen för en förbättrad arbetsmiljö är en satsning på yrkesmedicinen den viktigaste åtgärd som nu kan vidtas.

Herr talman! Jag ifrågasätter om de åtgärder som socialministern har föreslagit är tillräckliga. Berörda departement bör utan dröjsmål ta itu med alt upprätta program för fortsatt utbyggnad av den yrkesmedicinska verksamheten. Uppdra t. ex. åt socialstyrelsen eller universitetskanslersämbetet att anordna fortbildningskurser i ämnet yrkesmedicin. Nya grepp måste tas för att stimulera unga medicinare att ägna sig åt denna specialitet.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om åtgärder för att förbättra personalsituationen i deltidsförskolan

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Om åtgärder för att förbättra personalsituationen i deltidsförskolan

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för atl besvara fru Tilländers (c) den 27 november anmälda fråga, 1975/76:129, och anförde:

Herr talman! Fru Tilländer har frågat mig vilka åtgärder Jag ämnar vidla för alt förbättra personalsituationen i deliidsförskolan.

Riktlinjer för verksamheten i deliidsförskolan har angetts av statsmakterna vid beslutet om införandet av den allmänna förskolan. Detta gälleräven personalfrågorna. Därvid har framhållits atl kommunerna inte bör bindas av detaljerade föreskrifter från statligt håll eftersom förskolan är en kommunal uppgift. Det är givet alt en god lösning av personalfrågorna är av stor betydelse i förskoleverksamheten. Bland de åtgärder som regeringen f n. förbereder då del gäller hela barnomsorgen ingår en kraftig ökning av personalutbildningen för både förskollärare och barnskötare.

2 Riksdagens protokoll 1975/76:35-36

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

0/77 åtgärder för att förbättra personalsituationen i deltidsförskolan

Fru TILLÄNDER (c):

Herr talman! Jag vill tacka socialministern för svaret på min fråga.

Situationen är en smula kuriös eftersom det som frågan gäller, deltidsförskolan, inte ens har elt halvt år på nacken och den redan har visal sig ha grundläggande brister. Det är bra att utbildningen av personalen ökas, men det är framför allt kommunernas planeringsförutsätt--ningar som måsle förbättras. Målsättningen ärju verkligen satl mycket högt: "Förskolan bör sträva efter att i samarbete med föräldrarna ge varje barn bästa möjliga betingelser att rikt och mångsidigt utveckla sina känslo- och tankemässiga tillgångar. Förskolan kan därigenom lägga grunden till att barnet utvecklas till en öppen, hänsynsfull människa med förmåga till inlevelse och till samverkan med andra, i stånd atl komma fram till egna omdömen och problemlösningar."

Del är vackra ord, men det kostar pengar om man skall ta dem på allvar, och det måste ju vara meningen.

Men många förskollärare frågar sig i dag: Hur skall vi kunna stimulera varje enskilt barn när vi sitter ensamma i barngrupper om 18-20 barn? En person kan rimligen inte räcka till för så många. Barnen är ju så olika. Många har stora kontaktbehov, några är blyga och andra är fulla av egna upptåg. Men i stället för allt det fina som man kan göra, men som kräver fier vuxna, måste ambitionerna nu ofta skruvas ner, och del är inte underligt om det mest blir fråga om övervakning. I socialstyrelsens utredning om barnens uppväxtförhållanden, som presenterades häromdagen, konstateras det alt svenska barn har del bäst materiellt sett men de lider ofta brist på kärlek, mänsklig omvårdnad och omtanke. Det skulle ju vara skada om konstaterandet också skulle gälla förskolan, och man har anledning att frukta alt den risken föreligger. Det är ingen kritik mot personalen i förskolan, för den gör säkeri sitt bästa.

Målsättningen går i stort setl ut på alt förskolepersonalen skall ha tid och möjlighet atl ta sig an vartenda barn, alt de skall ha tid alt ta hand om den som är litet blyg och lyssna till den som har något atl berätta. De skall trösta, krama, klappa, uppmuntra, avleda slagsmål och vara ett vuxet föredöme, leda, stimulera och utveckla barnens Jaguppfattning, kommunikationsförmåga och begreppsbildning. Därtill skall de vara pedagogiska i snickar- och målarverkslad, i kladdboden, syhörnan och mysvrån; ensam bland 17, 18 eller 20 barn.

Av det här bör det framgå att myckel av det väsentligaste i förskolan står och faller med personaltätheten, och med väsentligt menar jag dä förskolans jämlikhetsbefrämjande funktion.

Vi vet att många barn är i starkt behov av denna stimulans som förskolan är avsedd att ge. Den viktigaste målsättningen får inte tappas bort eller förfuskas.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om ökat statsbidrag till den kommunala nykterhetsvården Nr 35

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Anderssons i Falun (c) den 27 november anmälda fråga, 1975/76:137, och anförde:

Herr Andersson i Falun har frågat om jag är beredd att medverka till all statsbidragen till kommunernas nykterhelsvård i fortsättningen kan utgå med de 75 % som anges i statsbidragskungörelsen.

Frågan om den fortsatta utformningen av bl. a. statsbidragen till den kommunala nykterhetsvården behandlas av socialutredningen i dess pågående arbete. Samråd sker därvid med kommunalekonomiska utredningen. Socialulredningen beräknas lägga fram sitt belänkande under första halvåret 1976.

Torsdagen den 4 december 1975

Om ökat statsbidrag till den kommunala nykterhetsvården

Hen ANDERSSON i Falun (c):

Herr talman! Jag ber alt få tacka socialministern för svarei på min fråga.

Denna fråga är inte ny. 1973 väcktes en molion i samma ärende. Denna motion fick en positiv behandling i utskottet. Utskottets skrivning kunde tolkas så att staten borde ta sin del av kostnaderna enligt ifrågavarande kungörelse. Detta har emellertid inte medfört någon ändring så till vida alt bidragskungörelsens utfästelser har fullgjorts. Vi har en byråkratisk granskning av statbidragsansökningarna på såväl länsplanel som riksplanet. Dessa personalresurser är dåligt utnyttjade.

Vi får hoppas att socialministerns svar på min fråga verkligen kommer till ullryck i ett beslut i socialulredningen och att det blir en förbättring av insatserna från statens sida.

Eftersom staten nu lar en stor del av inkomsterna av alkoholförsäljningen, borde den också ta konsekvenserna av den problematik som alkoholen skapar. Men frågan har inte bara en ekonomisk sida. Ingen här i kammaren, allra minst socialministern, protesterar väl mot det välkända påslåendet att alkoholmissbruket i alll siörre utsträckning blir vårl största samhällsproblem. Missbruket tränger också allt längre ned i åldrarna. Vi kan räkna de alkoholskadade i hundratusental.

De alkoholskadades situation är beklagansvärd. Vi har också elt ökat antal narkotikamissbrukare, varav många är biandmissbrukare. Vi kan inte bara nöja oss med att notera antalet missbrukare och diskulera deras många gånger hopplösa situation. Frågan är hur vi skall komma till rätta med problemen. Socialministern har i olika sammanhang talat för att alkoholmissbrukarna skall få vård och behandling inom sjukvårdens ram. Jag delar socialministerns uppfattning i detta avseende. Men hur är dagens situation? Jo, alkoholmissbrukarna får knappast möjlighet lill samma sjukvård och i samma utsträckning som övriga samhällsmedborgare. Våra mentalsjukhus och psykiatriska kliniker gör behjärtansvärda insatser, men resurserna är otillräckliga.

Jag vill fråga socialministern om han vill medverka till en förstärkning

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

av vårdresurserna för de alkoholskadade och vilka åtgärder man i så fall kan förvänta från socialministerns sida.

Herr socialministern ASPLING:

Herr lalman! Vi kommer i många olika sammanhang, herr Andersson i Falun, alt få diskutera dessa frågor i fortsättningen. Jag har sagt att vi väntar socialulredningens betänkande under nästa år. Jag har också i andra sammanhang sagt att vi räknar med att under 1977 kunna komma fram med en proposition i delta stora ärende. Det innesluter självklart utomordentligt omfattande och viktiga frågeställningar på hela det sociala fältet inklusive, helt naturligt, nykterhetsvården. Till de frågorna finns del säkerligen anledning att återkomma i fiera olika sammanhang.

Hen ANDERSSON i Falun (c):

Herr lalman! Jag är övertygad om atl man följer dessa frågor med uppmärksamhet. Men vad vi kan känna oro för är att missbruket ökar i betydande omfattning. Alla känner vi till vad som följer i alkoholkonsumtionens spår: elt ökat missbruk. I en broschyr från Svenska bryggeriföreningen kan konstateras att alkoholkonsumtionen första halvåret 1975 ökade med 3,5 %.

Vad som mest oroar är ungdomens alkoholkonsumtion. På grundval av ett, för all del lilel material - 570 elever i en högstadieskola - kan man konstatera alt 57 % av pojkarna i årskurs 7 dricker starksprit eller vin. För filekorna är procenttalet 63. Detta oroar naturligtvis, eflersom Jag vet av personlig erfarenhet all så många problem följer med alkoholkonsumtion.

Inom socialvården är vi medvetna om att inte bara missbruket utan även de omedelbara verkningarna av alkoholkonsumtionen medför besväriiga situationer för ungdomarna. Man kan inte nöja sig med alt skjuta problemen på framliden. Del måsle tas kraftlag både av stat och kommun för att komma lill rätta med förhållandena.

Överläggningen var härmed slutad.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren att på föredragningslistan återstående frågor skulle besvaras efter behandlingen av utskotts-betänkandena.

§ 10 Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande 1975/76:15 med anledning av propositionen 1975/76:44 med förslag till vissa bestämmelser om den allmänna tandvårdsförsäkringen jämte motioner.

I proposilionen 1975/76:44 hade regeringen (socialdepartementet)

dels föreslagit riksdagen atl anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

dels föreslagit att vad föredraganden i övrigt anfört om erfarenheterna av och riktlinjer för utvecklingen av den allmänna tandvårdsförsäkringen gavs riksdagen till känna.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen lämnas en redogörelse för erfarenheterna hittills av den allmänna tandvårdsförsäkringen. Förslag läggs fram om anslutnings-och etableringsregler inom tandvårdsförsäkringen fr. o. m. den 1 januari 1976. Reglerna grundar sig på ett förslag av riksförsäkringsverket som har utarbetats i samförstånd med Sveriges landläkarförbund. Vidare redovisas åtgärder för all ge nya patienter ökade möjligheter till landvård inom ramen för tandvårdsförsäkringen. I propositionen behandlas också frågan om införandel av allmäntjänstgöring hos folktandvården i anslutning till tandläkarutbildningen."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975/76:36 av fru Ohlin (s),

1975/76:37 av fröken Rogestam m. fl. (c), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde förslag om allmäntjänstgöring för tandläkare tillsammans med etl förslag beträffande omläggning av grundutbildningen av tandläkare i enlighet med vad som anförts i motionen,

1975/76:41 av fru Diesen m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:44 beslutade att

1. förslag till ny utformning av ersättningssystemet inom tandvårdsförsäkringen underställdes riksdagens prövning,

2. hos regeringen begära förslag syftande till atl endast väsentligt högre beräknade behandlingskostnader än nu gällande 2 000 kr. skulle kräva förhandsprövning i enlighet med vad i motionen anförts,

3. hos regeringen uttala att möjligheter till allmäntjänstgöring även hos privatpraktiserande tandläkare och inte enbart hos folktandvården borde övervägas i samband med utarbetandet av det aviserade förslaget till omläggning av grundutbildningen till landläkare,

1975/76:42 av herr Molin (fp), vari hemställts att riksdagen gav regeringen till känna vad i motionen anförts om tidpunkten för genomförandet av en allmäntjänslgöring för tandläkare.

1975/76:43 av herr Westberg i Ljusdal (fp), vari hemställts att riksdagen

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

vid behandling av proposition 1975/76:44 skulle

1. besluta alt avslå punkt 9 rörande elableringskontroll i övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i lagen om ändring i lagen om allmän försäkring,

2. ge regeringen till känna vad som i motionen anförts angående utredningen om ersättningssystemet,

3. begära förslag till ökade insatser inom den förebyggande tandvården.

dels de under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte väckta motionerna

1975:337 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt här var i fråga (yrkandena 1-7) hemställts att riksdagen skulle

1. hos regeringen anhålla om förslag beträffande enhetlig återbäring om 60 % för alla tandvårdsarbeien med elt särskilt högkosinadsskydd för myckel dyrbara åtgärder, i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. uttala att de inskränkningar i tandläkarnas elableringsräit som nu rådde upphävdes så snart nuvarande krisläge inom tandvården övervunnits,

3. hos regeringen begära att ändringen av 11 § i Kungl. Maj:ts kungörelse om ändring i tandvårdstaxan (1974:626) upphävdes,

4. uttala att fortlöpande, systematiska tidsstudier av tandläkarnas vårdarbete av det slag som nu inletts inte borde förekomma,

5. besluta att även barn och ungdom, som var berättigade till avgiftsfri behandling inom folktandvården, också skulle tillhöra tandvårdsförsäkringen,

6. uttala att den allmänna försäkringens tandvårdstaxa borde fastställas genom förhandlingar med landläkarnas och tandteknikernas fackliga organisationer,

7. uttala att blanketlrutiner och andra administrativa pålagor i samband med all försäkringsreglerad vård måsle nedbringas till det absolut nödvändigaste i. syfte atl skapa större utrymme för verkligt vårdarbete, samt

1975:1228 av fru Swarlz (fp) och herr Hylländer (fp), vari hemställts

1. att riksdagen beslutade anhålla hos regeringen om att även tandvård för barn skulle bli ersättningsberättigad inom tandvårdsförsäkringen,

2. att riksdagen uttalade atl all erforderlig barniandvård borde säkerställas,

3. att riksdagen hos regeringen begärde förslag lill förtur inom folktandvården för gravida kvinnor.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. beträffande tandvårdsförsäkringens personkrets avslå molionerna 1975:337 (yrkande 5) och 1975:1228 (yrkandena 1 och 2),

2. beträffande förtur för gravida kvinnor inom folktandvården avslå motionen 1975:1228 (yrkande 3),

3. beträffande elableringskontroll med bifall lill propositionen

1975/76:44 samt med avslag på motionerna 1975:337 (yrkande 2), 1975/76:36 och 1975/76:43 (yrkande I) anta del i proposilionen framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. beträffande försäkringens ersättningsregler avslå motionen 1975:337 (yrkande I),

5. beträffande gräns för förhandsprövning avslå motionen 1975/76:41 (yrkande 2),

6. beträffande frågan om atl underställa ny tandvårdstaxa riksdagens prövning avslå motionen 1975/76:41 (yrkande 1),

7. beträffande utredning om ersättningssystemet avslå motionen 1975/76:43 (yrkande 2),

8. beträffande 11 § kungörelsen (1974:626) om ändring i tandvårdstaxan (1973:638) avslå motionen 1975:337 (yrkande 3),

9. beträffande försäkringens administration avslå motionen 1975:337 (yrkandena 4 och 7),

10. beträffande förhandlingsrätt avslå motionen 1975:337 (yrkande 6),

11. beträffande tidpunkt för införande av allmäntjänstgöring avslå mo
lionerna 1975/76:37 och 1975/76:42,

12. beträffande allmäntjänstgöring hos privattandläkare avslå motionen 1975/76:41 (yrkande 3),

13. beträffande utbildningen av tandhygienister avslå motionen 1975/76:43 (yrkande 3),

14. med bifall till propositionen anta det i propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Reservationer hade avgivits

beträffande tandvårdsförsäkringens personkrets

1. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka ansett att utskottet
under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:337 (yrkande 5) samt med anledning av motionen 1975:1228 (yrkande I) och med avslag på sistnämnda molion (yrkande 2) skulle anta av reservanierna framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. av herr Hylländer (fp) som ansett att utskottet under I bort hem
ställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1228 (yrkandena I och 2) och med anledning av motionen 1975:337 (yrkande 5) skulle

a. besluta att hos regeringen begära att även tandvård för barn skulle
vara ersättningsberättigad inom tandvårdsförsäkringen,

b. uttala att all erforderlig barniandvård borde säkerställas,

beträffande förtur för gravida kvinnor inom folktandvården

3. av herr Hylländer (fp) som ansett atl utskottet under 2 bort hem
ställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1228 (yrkande 3) hos re-

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

geringen begärde förslag till förtur inom folktandvården för gravida kvinnor,

beträffande elableringskontroll

4. av herrar Ringaby (m). Hylländer (fp) och Fridolfsson (m) vilka ansett atl utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:43 (yrkande 1) samt med anledning av proposilionen 1975/76:44 och motionen 1975:337 (yrkande 2) ävensom med avslag på motionen 1975/76:36 skulle anta del i proposilionen framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen alt punkt 9 av övergångsbestämmelserna till lagen upphörde atl gälla.

beträffande försäkringens ersättningsregler

5. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka ansett att utskottet
under 4 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av motionen 1975:337 (yrkande I) hos regeringen begärde förslag lill en enhetlig återbäring om 60 % för alla tandvårdsarbeien med elt särskilt högkostnadsskydd för mycket dyrbara åtgärder i enlighet med vad som anförts i reservationen,

beträffande gräns för förhandsprövning

6. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka ansett att utskottet
under 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:41 (yrkande 2) hos regeringen begärde förslag av innebörd atl endast väsenlligl högre behandlingskostnader än 2 000 kr. skulle kräva förhandsprövning i enlighet med vad i motionen anförts,

beträffande frågan om att underställa ny tandvårdstaxa riksdagens prövning

7. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka ansett att utskottet
under 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:41 (yrkande 1) beslutade att förslag om ny utformning av ersättningssystemet inom tandvårdsförsäkringen skulle underställas riksdagens prövning.

beträffande försäkringens administration m. m.

8. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka ansett att utskottet bort hemställa

under 8

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:337 (yrkande 3) hos regeringen begärde att den i 11 § kungörelsen (1974:626) om ändring i tandvårdstaxan (1973:638) angivna förutsättningen för utbetalning av landvårdsersättning upphävdes,

under 9

all riksdagen med bifall lill motionen 1975:337 (yrkandena 4 och 7) skulle

a. uttala alt fortlöpande, systematiska tidsstudier av tandläkarnas ar
bete inte borde få förekomma,

b. uttala all blanketlrutiner och andra administrativa pålagor i samband
med all försäkringsreglerad vård borde nedbringas till det absolut nöd
vändigaste i syfte all skapa siörre utrymme för verkligt vårdarbete,

beträffande tidpunkt för införande av allmäntjänslgöring 9. av herr Hylländer (fp) som ansett att utskottet under 11 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:42 och med anledning av motionen 1975/76:37 gav regeringen till känna vad i förstnämnda molion anförts om tidpunkten för genomförandel av en allmäntjänstgöring för tandläkare,

beträffande allmäntjänstgöring hos privattandläkare

10. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka ansett att utskottet
under 12 bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:41 (yrkande 3) hos regeringen uttalade att möjligheter lill allmäntjänslgöring hos privatpraktiserande tandläkare borde övervägas i samband med utarbetandet av det aviserade förslaget till omläggning av grundutbildningen för tandläkarna,

beträffande utbildningen av tandhygienister

11. av herr Hylländer (fp) som ansett atl utskottet under 13 bort hem
ställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:43 (yrkande 3) hos regeringen begärde förslag till ökade insatser inom den förebyggande tandvården.

Till betänkandet hade fogals elt särskilt yttrande beträffande förhandlingsrätt av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m).

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Herr socialministern ASPLING:

Herr lalman! 1973 års riksdagsbeslut om tandvårdsreformen var slutpunkten för etl mångårigt utredningsarbete. Genom beslutet uppfylldes de länge framställda önskemålen om au infoga tandvården som en fullvärdig del av den allmänna sjukförsäkringen.

1973 års tandvårdsreform hade två komponenter. Den ena var beslutet att ålägga landslingen etl vårdansvar för barn- och ungdomstandvården och för specialisttandvården. Samtidigt lades fast ell omfaltande utbyggnadsprogram för folktandvården, finansierat genom försäkringsmedel. Tandvårdsreformen betydde för folktandvårdens del atl ett avgörande steg logs för att tillförsäkra den av samhället organiserade vården samma

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

självklara ställning som den har inom andra sektorer av hälso- och sjukvården.

Tandvårdsförsäkringen var den andra komponenten i tandvårdsreformen. Försäkringen hade utformats under medverkan av bl. a. representanter för folktandvårdens huvudmän och för Sveriges landläkarförbund. Den enighet som försäkringsuiredningen uppvisade när förslaget presenterades förbyttes under remissbehandlingen mol åtskilliga särmening-ar från landläkarhåll i frågor av grundläggande betydelse för försäkringens utformning. Detla ledde som bekant till alt riksdagen bl. a. beslutade om obligatorisk anslutning av tandläkare till försäkringen övergångsvis i försäkringens inledningsskede.

Försäkringen har givit upphov till att vi fått en stor efterfrågan på tandvård. Det var vänlat att elt uppdämt värdbehov skulle leda lill köer hos tandläkarna på vissa håll. Sådana övergångsproblem hade vi fått när än reformen genomfördes. Vi har ännu inte lyckats arbeta i kapp den stora vårdefterfrågan, trots att vi har den största tandläkarlälhelen i världen, och trots att vi - enligl siffror som redovisas i propositionen - bara under 1974 hade 2,8 miljoner vuxna patienter som behandlades inom tandvårdsförsäkringen och närmare 1,4 miljoner barn som behandlades inom den organiserade vården i folktandvården.

Den redovisning av erfarenheterna av tandvårdsförsäkringen som riksförsäkringsverket har lämnat till regeringen och som i sina huvuddrag återges i propositionen visar atl del särskilt varit kategorin nya patienter som haft svårt alt få lid hos tandläkare. Detla innebär bl. a. atl de människor som lidigare av ekonomiska och andra skäl inte regelbundet gick till tandläkaren och som vi framför allt ville hjälpa genom tandvårdsförsäkringen fått slå i kö längre än andra.

I propositionen redovisas nu ett system för au öka möjligheierna för nya patienter all komma till tandläkare. Systemet har utarbetats av riksförsäkringsverket och socialstyrelsen tillsammans med Sveriges landläkarförbund. Systemet införs den 1 januari 1976.

Jag skall inte här gå in på enskildheterna i systemet. I dagarna pågår arbetet med all föra ut detaljreglerna till landets tandläkare och till allmänheten. Låt mig bara få understryka alt jag fäster den största vikl vid att frågan om hur nya patienter skall kunna ges tandbehandling inom rimlig lid får en tillfredsställande lösning, och det är min övertygelse att tandvårdsresurserna på sikt, kanske redan om några år, kommer atl ha vuxit i kapp efterfrågan och atl vi då bör nå balans mellan tillgång och efterfrågan på tandvård.

De förslag som propositionen innehåller beträffande den fortsatta regleringen av tandvårdsförsäkringen bygger även i övrigi på förslag som riksförsäkringsverket utarbetat i samförstånd med Tandläkarförbundet. Detta gäller bl. a. de flitigt diskuterade frågorna om de framlida formerna för tandläkarnas anslutning till försäkringen och om reglerna som begränsar etableringen av privatpraktiserande tandläkare inom försäkringens ram. Jag flnner det tillfredsställande all del har varit möjligt att

utforma regler i dessa hänseenden under enighet mellan riksförsäkringsverket och Sveriges tandläkarförbund och att enighet kunnal nås även i alla de andra frågor som behandlas i den föreliggande proposilionen.

I anslutningsfrågan innebär förslaget atl de landläkare som nu flnns inom tandvårdsförsäkringen ulan särskild anmälan stannar kvar där i samband med övergången till den nya ordningen den 1 januari 1976. De nya privatpraktiserande tandläkare som tillkommer får efter anmälan ansluta sig lill försäkringen, om de så önskar och etableringsbestäm-melserna inte lägger hinder i vägen. De nuvarande ullrädesbestämmel-serna behålles i huvudsak oförändrade, vilket bl. a. innebär all riksförsäkringsverket kan inskränka utlrädesrätten, om det skulle anses nödvändigt, och därigenom finns det en lagfäst garanti för patienterna atl ha tillgång till landvård inom tandvårdsförsäkringens ram.

I fråga om etableringskonlrollen är riksförsäkringsverket och Tandlä-karförbundei eniga om atl del även i fortsättningen och i första hand under en fyraårsperiod är nödvändigt av hänsyn till folktandvården all ge riksförsäkringsverket möjlighet att begränsa anslutningen av privatpraktiker lill försäkringen. Den begränsningsregel, som del stod så mycken strid om när den beslutades, behövde användas redan under tandvårdsförsäkringens första år efter begäran av Landstingsförbundet och socialstyrelsen. En betydande överströmning av tandläkare från den offentliga till den enskilda tandvården gjorde del nödvändigt all tillämpa regeln för alt trygga folktandvårdens tillgång på tandläkare. Så sent som i går har riksförsäkringsverkets landvårdsdelegation varit helt enig om att de nuvarande föreskrifterna om ersättningsetablering skall gälla även efter den 1 januari 1976, under förutsättning atl riksdagen bifaller propositionens förslag om en förlängning av elableringsregeln.

Flera av de landvårdsdebatter som vi haft under de senaste två åren här i riksdagen har gällt jusl tillämpningen av ersättningsregeln. Jag vill därför, herr lalman, passa på alt upprepa vad Jag har sagt så många gånger tidigare: Folktandvården har ansvaret för barn- och ungdomstandvården. Del är därmed självklart att vi måste se till all folktandvården inte avlappas på tandvårdspersonal på grund av atl tandvårdsförsäkringen tillförsäkrar alla privatpraktiserande tandläkare en tryggad sysselsättning och en säker utkomst.

Folktandvården är samiidigi den viktigaste garantin för att vi överallt i landet - och det gäller inte minst glesbygden - skall kunna erbjuda de vuxna försäkrade en tandvård inom försäkringens ram.

Givelvis kan tillämpningen av etableringsbestämmelserna ge upphov till vissa svårigheter lokalt, i synnerhet under den tid som folktandvården befinner sig i ell uppbyggnadsskede. Självklart måsle riksförsäkringsverket och socialstyrelsen ständigt arbeta på alt förbättra de instrument som man har till förfogande för att fördela tandläkarna jämnt över landet. Elt sådant arbete pågår bl. a. i tandvårdsdelegalionen under medverkan av representanter för Landstingsförbundet och Tandläkarförbundet. Men de problem som möter när det gäller etableringskonlrollen får inte leda

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

lill att vi ger avkall på omsorgen om folktandvården.

Vid utskottsbehandlingen av del betänkande som nu föreligger har företrädarna för moderata samlingspartiet gått sin egen väg genom att lämna sju reservationer och elt särskilt yttrande. Jag skall inte ta upp dessa olika frågor, herr lalman. Låt mig bara konstatera att medan moderaterna tidigare försökt uppträda närmast som tandläkarnas speciella beskyddare, så framträder moderaterna denna gång med krav på ändringar i försäkringen som de inte ens har Tandläkarförbundels stöd för. Del tycker Jag är ganska avslöjande, ty det visar att moderaterna i grund och botten vill komma ål den vikliga sociala reform som den allmänna tandvårdsförsäkringen utgör.

Herr lalman! Innan jag slutar vill jag något beröra etl par punkter i den närmaste utvecklingen på tandvårdens och tandvårdsförsäkringens område.

Som framgår av propositionen har riksförsäkringsverket satl i gång en utredning om det framtida ersättningssystemet inom tandvårdsförsäkringen. Utredningen sker i samarbete med socialstyrelsen och under medverkan av bl. a. Landstingsförbundet och Tandläkarförbundel. Härigenom tillgodoses bl. a. önskemål som framställdes av riksdagen när reformen beslutades om en prövning av alternativ till nuvarande ersättningsregler. En väg som undersöks är all från del nuvarande systemet, som huvudsakligen bestämmer ersättningen efter prestation, gå över till regler som i siörre utsträckning ger ersättning efter tidsåtgång.

Jag vill också erinra om all en mera övergripande utredning om tandvårdsteamets lämpliga sammansättning pågår inom socialstyrelsen. Utredningen kommer bl. a. att behandla tandhygienisternas och den övriga personalens växande roll i den vikliga förebyggande vården. Till dessa frågor finns det säkeri anledning alt återkomma.

Om några dagar överlämnar socialstyrelsen och universiletskanslersämbetet vidare en utredning med förslag lill omläggning av tandläkarnas grundutbildning och till specialistutbildningen. Bl. a. föreslås en avslutande praktisk ulbildning för tandläkarna genom allmäntjänslgöring i folktandvården på samma sätt som vi redan i dag har en allmäntjänslgöring för läkarna i anslutning till läkarutbildningen. I den proposition som nu behandlas har Jag aviserat elt uppdrag för socialstyrelsen och universitetskanslersämbetet att genomföra det utrednings- och planeringsarbete som behövs förati snarast möjligt genomföra ett sådant syslem med allmäntjänstgöring för tandläkarna. Utredningsuppdraget, som nu har getts, kommer att fullgöras under tiden som huvudförslaget är ute på remiss. Riksdagen kommer därigenom senare atl i ett sammanhang få ta ställning till både huvudförslaget och övergångsanordningarna.

Det är enligl min mening av stor betydelse att vi så snart som möjligt får ett system med allmäntjänslgöring också för tandläkarna, som därigenom principiellt kommer in i motsvarande utbildningssystem som gäller för läkare. Det betyder för de nya tandläkarna en god grund för deras verksamhet inom den viktiga sektor av hälso- och sjukvården som

tandvården utgör. Genom införandet av ett sådant system kan utbildningen - liksom för läkarna - på etl naturligt sätt också knytas an till vårdplaneringen. Del innebär ett nytt steg framåt på den utveckling som inleddes genom 1973 års viktiga tandvårdsreform.

Hen RINGABY (m):

Herr talman! Vi har i moderata samlingspartiet forlfarande uppfattningen all tandvårdsförsäkringen inte fick den mjuka strömlinjeformade konstruktion som hade varit önskvärd för atl nå ett bra resultat redan från starten. Den var behäftad med alltför många kantigheter för au ligga rätt till i tiden.

Den granskning av försäkringens utfall, som förutsattes vid beslutet om reformen våren 1973, har nu genomförts och i proposition nr 44 redovisar socialministern resultatet och föreslår en del marginella förändringar, som socialförsäkringsutskottets majoritet ställt sig bakom.

Jag är ledsen, herr talman, men jag måste konstatera att försäkringens kaniigheter endast i ringa omfattning har slipats av. Det är verkligen fråga om marginella förbättringar.

Innan Jag går över lill att redogöra för mina och herr Fridolfssons reservationer till socialförsäkringsutskottets betänkande nr 15 vill Jag anföra några allmänna synpunkter.

Vi vet att alla människor tycker om och trivs med att ha en "egen" landläkare att gå till för regelbunden kontroll. Eftersom den helt dominerande delen av vuxna människors landvård bedrivs av privata tandläkare, är det självfallet oflasl en privatpraktiker som är familjens tandläkare. När nu detla system fungerar utomordentligt bra, anser vi i moderata samlingspartiet all det inte finns sakliga skäl för att med tvångsmetoder styra över mer och mer av vuxenvården till folktandvården. Tvång leder bara till irritation och minskad vårdkapacilet. Tvång är kapitulation. Vi vet också alla alt del vore djupt olyckligt om vi finge en privat tandvårdssektor för bara vuxna patienter och en offentlig i landstingens regi för enbart barntandvård och specialisttandvård. Vi anser alt tandvårdsförsäkringen måsle utformas på etl sådant sätt att den står hell neutral gentemot privat och offentlig tandvård. På så sätt skulle patienterna genom sitt eget fria val själva kunna få avgöra lill vilken sektor de ville gå, både för egen del och för sina barns. Kan någon säga vad det är för fel med en sådan ordning?

Självklart skall folktandvårdens skyldighet atl ge gratisvård till barn och ungdom ligga fast. När det nu är så att barn och ungdom har en laglig rätt till gratistandvård hos folktandvården, varför är då socialdemokraterna, och lyvärr även centerpartiet, rädda för att låta barnen få halva kostnaden betald av försäkringen om de vid något tillfälle av praktiska skäl följer med en förälder till dennes privatpraktiker? Vad är del som skrämmer socialministern i detta förslag som finns i reservationen 1 vid socialförsäkringsuiskoltels belänkande nr 15? Är herr Aspling rädd för att alla barn och ungdomar skulle överge folktandvården, där de får

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

gratisvård, och strömma till privaiiandläkarna, där de bara skulle få halva kostnaden ersatt? I så fall har inte herr Aspling särskilt höga tankar om folktandvården.

Orsaken till att vi reservanter från moderata samlingspartiet i reservationen j föreslår atl även barn och ungdom skall tillhöra försäkringen, trots att de har gratisvård hos folktandvården, är att folktandvården inte ännu kan klara alla barn och inte har klarat den kapacitetsökning som folktandvårdsutredningen förutsatte. Av åldersgruppen 3-5 år är bara 38 96 färdigbehandlade under 1974. Tandvårdsutredningen förutsatte också au barnen i prioritetsgrupp I, dvs. 6-16-åringarna, skulle till 95 96 vara färdigbehandlade vid årsskiftet 1974-1975. Men det blev bara 80 "o. Andelen färdigbehandlade barn i åldern 6-16 år har faktiskt bara ökat med 3 96 på fyra år. Och den ökningen skedde före tandvårdsförsäkringens tillkomst. I Stockholms läns landsting färdigbehandlades 158 800 6-I6-åringar 1971. År 1973 var siffran 163 700, vilket alltså innebar en ökning. År 1974, det första försäkringsåret, var antalet färdigbehandlade 6-16-åringar 151 900 - alltså en kraftig minskning.

Varför inte då utnyttja även privatpraktikerna i barnlandvården genom att låta försäkringen omfatta också dem? Det finns fakiiski län som bara klarar 6 96 av 3-5-åringarna och 65 96 av den viktiga gruppen 6-16 år. Om flera barn kunde behandlas av privattandläkare, skulle flera vuxna kunna komma till folktandvården, vilkel ijänstetandläkarna skulle hälsa med största tillfredsställelse. Vuxentandvården har nämligen minskat hos folktandvården sedan försäkringen trädde i kraft 1974. Del gäller både antalet timmar och färdiga patienter. Trots detla har inte barnlandvården kunnal öka nämnvärt. Mindre än 1 % blev del i ökning totalt år 1974, men i Stockholms län minskade, som sagt, antalet färdigbehandlade barn med 4 000 under 1974 Jämfört med 1973.

Orsakerna till detta dåliga resultat i folktandvården är flera. Jag skall återkomma till delta i samband med att jag redogör för de övriga reservationerna.

I reservationen 4 tar vi upp etableringskonlrollen, som genomförs med hjälp av punkt 9 i övergångsbestämmelserna. Där sägs bl. a. att folk-landvården skall prioriteras vid tilldelning av nyutbildade tandläkare, medan den privata sektorn i bästa fall skall få vara oförändrad till antalet tandläkare.

För atl nå detta mål krävs en hård elableringskontroll. Denna innebär att endast ersättningar efter avlidna eller pensionerade privaliandläkare får göras. Alla nyutbildade från högskolorna som inte kan ragga upp någon ledig privatpraktik har alltså bara folktandvården att gå till. Därtill kommer att landstingen fr. o. m. år 1975 inte får utannonsera tidigare obesatta tjänster inom folktandvården. Socialstyrelsen ger nämligen halvårsvis varje enskilt landsting en kvot på del antal nya tjänster som får utlysas; övriga inrättade tjänster får ej las i anspråk. Denna reglering är lill för att styra tandläkarna mellan de olika landslingen. Genom kombinationen elableringskontroll för privatpraktikerna och kvotering av

tjänster inom folktandvården avser socialstyrelsen att tvångsförflyiia de nyutexaminerade tandläkarna till folktandvårdens bristområden. Tvång får ersätta god personalpolitik och andra positiva åtgärder.

Vad skulle socialministern säga om en privat arbetsgivare bar sig åt så?

De nyutbildade tandläkarna skall alltså inte bara styras in i folktandvården, ulan dörren skall också stängas efter dem när de väl kommit dit. Den här politiken gynnar inte folktandvården. Något liknande prövades på 1940-talet, men del slog inte bra ut. En sektor lill vilken man måste tvångskommendera folk får i längden dåligt rykte. Har inte socialministern funderat över detta?

Vi reservanter förordar en helt annan modell. Vi accepterar att det kan behövas en planerad eiablering i dagsläget, men vi tycker att kloka människor i landslingen och de regionala landläkarföreningarna frivilligt skulle kunna ordna denna planering. Vi tror definitivt på denna typ av elableringskontroll. Den är positiv. Tvång är negativt. Är då folktandvården så överlägsen alt även osnygga metoder måste till för alt främja den? Nej, inte alls. Jag nämnde nyss att vårdproduktionen i folktandvården inte uppfyllt myndigheternas krav. I Stockholms läns landstingsområde får folktandvården dåligt betyg. Landstingels revisionskontor har gjort en undersökning av folktandvården efter försäkringens genomförande. Jag citerar:

"Den låga produktiviteten har emellertid uppmärksammats av tandvårdsförvaltningen och bl. a. berörts i en cirkulärskrivelse från förvaltningschefen till klinikerna angående synpunkter på arbetsplanering, debitering m. m. I skrivelsen framförs bl. a.: Alla förklaringar, fakta eller ursäkter - hur välmotiverade eller sanna de än är - studsar mot massmedias och privatlandläkarnas konstaterande all en tjänsteiandläkare i Stockholms län utför bara hälften så myckel tandvård som en privatpraktiserande kollega."

Tänk, herr socialminister, vilken fond av effektivitet ni socialdemokrater missar genom er övertro på samhällets överlägsenhet i alla avseenden! Varför sträva efter alt lämpa över all tandvård på den offentliga sektorn? Vad händer med den när det sedan inte finns någon privat sektor atl jämföra med?

Givetvis är ijänstetandläkarna inte sämre än sina privata kolleger, men de arbetar i ett system som inte befrämjar effektiviteten.

1 reservationerna 5 och 6 behandlas försäkringens ersättningsregler. Del finns både en I 000-kronorsregel och en 2 000-kronorsregel i försäkringens ersäiiningsgrunder. Tandvårdsarbeien under 1 000 kr. ersätts till 50 % av försäkringen och kostnader över 1 000 kr. med 75 96 av den del som överstiger 1 000 kr. För enkelhetens skull föreslår vi 60 96 återbäring hela vägen med etl högkostnadsskydd för mera dyrbara åtgärder. Detta blir fördelaktigare än nu för tandvårdsarbeten upp lill en kostnad av 1 600 kr.

2 000-kronorsregeln innebär all tandvårdsålgärder som beräknas kosta

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

mer än 2 000 kr. inte får utföras förrän försäkringskassans förtroende-tandläkare överprövat kollegans förslag. Till 99 % har denna överprövning inte föranlett någon ålgärd, varför vi lycker del är en onödig granskning. I varje fall borde beloppsgränsen höjas.

Jag skall inte själv argumentera, utan citerar ur den ulredning som revisionskontorel i Stockholms läns landsting gjort:

"I avsnitt 3 har de bestämmelser som omfattar 'I 000-kronorsregeln' redovisats. Det har av tandläkare hävdats att dessa bestämmelser i viss mån medför bl a ett administrativt merarbete. Olika förslag lill förenklingar har också framförts. Bl a har '1 000-kronorsregeln" behandlats i samrådsgruppen för tandvårdsfrågor i Stockholms län. Vid samrådsgruppens möten, i vilken ingår representanter från Stockholms tandläkar-förening, tandvårdsnämnden och Stockholms läns allmänna försäkringskassa, har vid flera tillfällen under 1974 framförts att 1 000-kronorsgrän-sen under en övergångstid borde slopas.

Därvid har uttalats alt om i stället en enhetlig procentsats infördes, skulle dels administrationen minska, dels trycket från patienterna vad gäller mer omfattande behandlingar sannolikt bli mindre."

Detta är verkligen ell fint stöd från folktandvården för herr Fridolfssons och min reservation.

Om förhandsprövningen av tandvårdsarbeien som beräknas kosta mer än 2 000 kr., den s. k. 2 000-kronorsregeln, skriver revisionskontorel:

"Gjorda intervjuer visar atl det är en allmän uppfattning bland tandläkarna alt förhandsprövning är mycket tidskrävande och tar ca 1-1 1/2 timme per patient.

Enligt revisionskontorets mening kan dock svårigheter föreligga då det gäller att ändra de av riksdagen fastställda bestämmelserna. Bestämmelserna bar ju tillkommit bl a efter politiska överväganden."

Ja, herr talman, nu föreligger alltså en möjlighet all på politisk väg göra den förenkling av tandvårdsförsäkringen som alla berörda parter önskar - genom alt rösta på reservationerna 5 och 6.

I reservation 7 ställer vi kravel alt det i proposition 1975/76:44 antydda nya ersättningssystemet skall underställas riksdagen för prövning när det blir aktuelll. Eflersom del avses alt göra fria yrkesutövare mer eller mindre till avlönade tjänstemän är del en myckel stor fråga.

I reservation 8 lar vi upp administrationen, bl. a. den fråga som aktualiserades den 28 juni 1974, när några tandläkare vägrades ersättning av försäkringskassan därför att de inte hade fyllt i begärda tidsuppgifter på blanketter i samband med utfört tandvårdsarbete. Vid del tillfället utfärdade regeringen en kungörelse som inte hade stöd i lagen om allmän försäkring. Detta framgår klart av JO:s yttrande i ärendet. Kungörelsen innebar alt den tandläkare som inte ifyllt begärda uppgifter om lidsåtgång vid arbetet med landvård inte heller skulle få betalt för utfört arbete.

Myndighelerna är verkligen osmidiga i sitt sätl alt umgås med denna yrkesgrupp. En vanlig löntagare, som bryter mot etl avtal kan få böia högst 200 kr., oavsett hur stor inkomst han har. En tandläkare kan få

bota tiotusentals kronor om han inte har fyllt i begärda tidsuppgifter för arbetet. Bölessumman står inte i rimlig proportion lill förseelsen. I efterhand skall nu straffsanktionen bli lag.

Vi reservanter anser inte att tidsstudier på vårdarbete är någon bra sak. Vi tycker del vore osympatiskt om t. ex. en kirurg skulle tvingas ta tid vid en operation för atl bestämma arvodet. Vårdarbetet är i första hand en fråga om kvalitet och inte om tidsåtgång, även om tidsstudier då och då kan göras i rationaliseringssyfte.

Det skulle faktiskt vara intressant att göra en tidsstudie på tidsstudierna och blankettskrivandet. Där finns mycket att göra. Utredningar i både den privata och offentliga tandvården visar atl administrerandet av försäkringen tar omkring 10 96 av arbetstiden. Det är ganska myckel. Kunde vi nedbringa den liden till 5 96 skulle 185 000 patienter i köerna kunna få vård.

Reservation 10 handlar om de nya utbildningsrutinerna för blivande landläkare. Dessa skall få sin grundutbildning förkortad med sex månader till 4 1/2 år och därefter ha elt års allmäntjänstgöring i folktandvården. Vi har ingenting emot detla men ställer frågan hur de blivande tandläkarna på det sättet skall kunna få praktik på vuxenvärd, när över 85 % av denna tandvård ligger hos privatpraktikerna. För oss är det en principfråga att den praktiska delen av tandläkarutbildningen skall kunna fås även hos privata tandläkare. Vi är medvetna om all del inte kan ske i större omfattning, men där det är möjligt får inte en snäv lagstiftning hindra detta.

Situationen på vuxentandvårdens område - folktandvården har alltså bara 15 96 av vuxentandvården - visar att allmäntjänslgöring där inte är realisrisk före I98I, när folktandvården skall ha 30-35 % av vuxentandvården. Allt pekar dock pä att detla procenttal inte kommer att uppnås 1981. Vi tror att privaiiandläkarna måste utnyttjas för allmäntjänslgöring i utbildningen. Just för att klara vuxenvården.

Herr talman! Från moderat håll har vi ända sedan tandvårdsförsäkringens tillkomst påtalat det orimliga i alt landläkarna berövats förhandlingsrätt om sina egna arbetsvillkor. I proposition 44 har denna onödigt vassa kant i försäkringen slipals av en del, och del är vi glada för. Formuleringarna om förhandlingsrätten är dock ganska dunkla, varför vi avgivit ett särskilt yttrande som innebär att vi nu ger oss lill tåls för att invänta erfarenheter av förhandlingsrättens tillämpning.

Därmed harjag redogjort för samtliga reservationer som bär mitt och herr Fridolfssons namn. Etl genomgående tema frän vårl håll är alltså samverkan, generositet, enkelhet och frivillighet i tandvårdsförsäkringen: Samverkan mellan den privata och offentliga tandvården, frivillig samverkan på lika villkor. Inte iväng och inte favorisering av någondera parten. Generositet genom att alla skall omfattas av försäkringen och största möjliga enkelhet vid tillämpningen. Då först kan vi tillvarata alla vårdresurser på ett effektivt sätt. Proposition 44, som till alla delar tillstyrkts av socialförsäkringsutskottets majoritet, tillgodoser tyvärr inte dessa krav. 3 Riksdagens protokoll 1975/76:35-36

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Jag är övertygad om atl utskottets värderade ordförande, herr Fredriksson, kommer att säga liksom socialministern redan har gjort att det nu föreliggande förslaget till utformning av tandvårdsförsäkringen lill alla delar har accepterats av Tandläkarförbundet. Jag vill då påpeka att förbundel inte har haft någon generell förhandlingsrätt. Först när detta utskottsbetänkande är antaget får tandläkarna en viss begränsad förhandlingsrätt. Hitintills har del varit fråga om upphandling av ett paket där olika delar inte har kunnat särbehandlas.

Till sist en direkt fråga till socialministern.

En nyhet vid tandvårdsförsäkringens tillämpning är atl nya patienter skall ha rätt atl inom 3-6 månader få behandling. Om denna frivilliga överenskommelse med Tandläkarförbundel står del på s. 22 i prop. 1975/76:44: "Av riksförsäkringsverkets skrivelse till regeringen framgår alt man på landläkarhåll är medveten om möjligheten att införa de särskilda bestämmelser i tandvårdstaxan som kan behövas för den händelse systemet inte skulle visa sig ha avsedd effekt sedan det har prövats under en tid."

Vad är innebörden i detla, herr Aspling? Är del ett hot om nya tvingande åtgärder i det här försäkringssystemet? Jag väntar med intresse på svaret.

Bara yllerligare elt kort påpekande. Herr Aspling sade å ena sidan atl vi moderater var tandläkarnas försvarsadvokater och å andra sidan all vi ibland agerade ulan stöd av tandläkarna. Bestäm er, herr socialminister! Vad är vi?

Socialministern sade också att vi är ute efter själva reformen. Jag skall inte klassificera del uttalandet, men jag hoppas atl det anförande som Jag här har hållit inte ger belägg för vad socialministern tycks tro.

Med det anförda yrkar Jag, herr talman, bifall lill reservationerna 1, 4, 5, 6, 7, 8 och 10.

I detta anförande instämde herrar Fridolfsson (m) och Nyhage (m).

Hen HYLTANDER (fp):

Herr talman! Föreliggande utskottsbetänkande från socialförsäkrings-utskottet innebär en fortsättning på tandvårdsreformen. Man får hoppas alt målsättningen atl ge alla en bättre tandvård kommer att förverkligas, även om man tydligen måste ha tålamod. Vid betänkandet har fogats ett fiertal reservationer, och mitt namn finns med på fem av dem.

I reservationen 2 anser jag det helt klart alt man bör utgå från målsättningen att barntandvården skall komma i främsta rummet och att barnen skall omfattas av försäkringen. Det verkar nästan som glömska atl de inte har kommii med i förslaget. Man tycks i varje fall inte ha tänkt igenom hur det i många fall fungerar i praktiken. Mycket ofta följer barnen med sina föräldrar till den tandläkare som dessa anlitar - speciellt som det kan vara litet extra spännande alt gå lill tanddoktorn, och det kan också vara skönt att hålla far och mor i handen de första

gångerna. Fru Swarlz kommer att beröra denna fråga, liksom frågan om förtur i tandvården för gravida kvinnor, varför jag med detta inskränker mig lill att yrka bifall till reservationerna 2 och 3. Jag vill redan nu meddela alt det är tveksamt huruvida vi kan stödja reservationen 1 för den händelse denna i voteringen om kontraproposition skulle biträdas av kammaren, eller om vi då kommer att avstå.

Principen om frivillig anslutning är bra som princip. Frågan är hur den kommer atl fungera i verkligheten med den spärr som finns inbyggd i det föreliggande lagförslaget.

Atl etableringsrätlen är personlig kan medföra och har på flera orter medfört alt det har uppstått stor brist på värdmöjligheter när en privatpraktiserande landläkare flyttat och så alt säga tagit med sig praktiken och etableringsrätlen. Jag skall i detta avseende återkomma med ett aktuellt exempel från mina hemtrakter, och jag hoppas alt socialministern kan hjälpa till att flnna någon lösning på en prekär situation där.

Vi har den bestämda uppfattningen att vad som bäst gynnar patienten är att så litet som möjligt av tvång och påtryckning förekommer och att man när bästa resultatet och arbetsglädjen och därmed den största tandvårdsproduktionen - för att använda ett i sjukvårdssammanhang inte alldeles tillfredsställande ord - och jag vill därför yrka bifall till reservationen 4.

När det gäller den föreslagna omläggningen av utbildningen bör all-mänijänstgöringen för tandläkarna vara elt steg i rätt riktning. Den för dock med sig ökade krav på handledare och ansvariga för utbildningen såväl kvantitativt som kvalitativt. För dem som redan är inne i sin utbildning och studiegång måste omläggningen tillämpas med finkänslig-hel. Även här måste tvång anses oacceptabelt. De landläkarstuderande som är inne i sin studiegång bör få fortsätta denna efter de förutsättningar som gällde när de började sin ulbildning. Del kan inte anses vare sig riktigt eller positivt ur vårdsynpunki all under pågående ulbildning drastiskt ändra studiegången. Jag yrkar därmed bifall lill reservationen 9.

Den förebyggande vården är mycket viklig. Vi har när del gäller hälsovården i övrigt varit angelägna om att se till alt man håller hälsan på en hög nivå för atl inte vårdbehovet skall bli så stort. Detta gäller i särskill stor utsträckning i fråga om landhygien och tandvård. En ökad satsning på tandhygienister och annan personal som har samma uppgifter anser vi därför vara av mycket stort värde. Ökade insatser i det avseendet minskar behovet av ökade insatser för den akuta vården. Med detta vill jag yrka bifall till reservationen II.

Herr talman! Jag vill därefter beröra ett par bekymmer som finns, och Jag hoppas atl socialministern skall kunna hjälpa till att skingra den oro som föreligger i det avseendet.

De i lagförslaget intagna reglerna om bemyndigande för regeringen har bland privatpraktiserande tandläkare väckt en viss oro, speciellt med hänsyn till en tidigare inträffad incident, som gällde frågan om innehållande av landvårdsersättning på grund av utebliven uppgiftsrapport.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Herr Ringaby har redan berört den saken. Det skulle ur mänga synpunkter vara värdefullt om socialministern ville klarlägga och precisera tankegångarna bakom lagförslaget. Det skulle säkerligen bidra till alt undvika missförstånd och eventuellt dämpa den oro jag här nämnt. I varje fall skulle det ge klara besked om den praktiska tillämpningen. Jag dristar mig därför till att ställa några frågor till socialministern, som Jag hoppas att han kan besvara om möjligt rakt på sak så att det kan hjälpa till att skingra den oro som finns.

1. Vill socialministern redogöra för intentionerna bakom lagförslaget i den del som rör regeringsbefogenheterna?

2. Avser man att i förekommande fall tillgripa liknande åtgärder som den tidigare aktuella med innehållandet av tandvårdsersäitningen?

3. Om detta avses - i vilka fall och hur?

Ännu en följdfråga för den händelse det skulle vara aktuelll med åtgärder. Hur kommer åtgärderna atl vidtas i motsvarande fall beträffande folktandvårdens tandläkare?

Det är en jämlikhetsfråga, lycker Jag, där man kan ha visst intresse av alt få veta hur regeringen ställer sig. Det är kanske speciellt frågan om hur man skall lyckas lösa problemet med att fä in de nya patienterna i tandvården kontra skötseln av de gamla patienterna som är av intresse. Om inte åtgärder vidtas som anses tillfredsställande i del sammanhanget, vore det intressant atl fä veta hur regeringen dä kommer att agera. Lagförslaget innebär onekligen rätt vidsträckta fullmakter för regeringen att agera. Jag kan förstå oron bland landläkarna och de tandvårdssökande och jag hoppas svarei kan dämpa den. Jag vill framhålla all det är tanken på patienternas bästa som ligger främst för mig och är orsaken lill att jag tar upp saken. Jag anser att man når det bästa arbetsresultatet och att de fiesta människor får hjälp om man får möjlighet till tandvård genom överenskommelser utan påtryckningsåtgärder. Om det skulle gå så långt som lill öppen konfiikt - del förefaller otroligt i dag, men vem vet - och vederbörande därmed skulle ställas utanför försäkringen, måste väl detta i sista hand gå ul över patienterna.

Så en annan fråga som gäller en oro som finns på många håll i vårt land där brislen på tandläkare gör att situationen är bekymmersam. Man känner Ju bäst till det som ligger en själv närmast, och jag vill därför referera till situationen i Karlsborg i Skaraborgs län. Den är väl inte obekant, för socialministern har tidigare fått en framställning i frågan. Situationen där i dag kan verkligen betecknas som prekär och är i korthet följande.

Av tre tjänster inom folktandvården är nu en besatt. Tidigare har enligt uppgift alla varit besatta. Av tvä privatpraktiserande tandläkare har en flyttal praktiken till Stockholm, den andre vistas f n. utomlands. Ingen kan med nuvarande regler ta upp den praktiken. Alltså är f n. en tjänst besatt av fem. Kort och rakt på sak:

1. Vad vill socialministern göra för Karisborg?

2. Är inte ramen för snäv för möjligheterna att öppna praktik genom

de bestämmelser som säger att man inte får tillåta andra än ersättnings-etablerade?

3. Hur vore det med en extra dispenskvot för dem som vill öppna praktik på underförsörjda orter? Del skulle i så fall kunna innebära en lösning även på andra orter med liknande bekymmer. Det finns 8 200 invånare i den aktuella kommunen och situationen är heller inte särskilt lysande för länet i övrigi. Man kan alltså inte därifrån fä hjälp på något mer ingripande sätt.

Jag emotser med intresse och vissa förhoppningar svar på dessa frågor.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Hen FREDRIKSSON (s):

Herr talman! Socialministern har i sitt anförande redogjort för innehållet i den proposition som ligger till grund för socialförsäkringsutskottets betänkande nr 15. Jag kan därför i stort sett hålla mig till de reservationer som är fogade till utskottsbetänkandet.

Men jag skulle till att böria med vilja uttala min tillfredsställelse över att Tandläkarförbundet i allt väsentligt är överens med riksförsäkringsverket i fråga om lämpligheten av det som föresläs i propositionen. Även en mycket betydande majoritet inom riksdagen har uppenbarligen samma uppfattning. Av de elva reservationer som finns fogade till utskottsbetänkandet är sex undertecknade av enbart moderatledamöter och fyra av utskotiets folkparlirepresenlanter. En enda reservation är gemensam för moderaterna och folkpartiet. Men när det gäller den reservationen, som avser etableringskonlrollen, har de moderata reservanterna nu intagit en annan uppfattning än den moderaterna hade när de skrev en pariimolion i detta ämne i våras. Då hette del att inskränkningar i etableringsrätlen borde upphävas så snart nuvarande krisläge inom tandvården övervunnits. Det är exakt det man skall göra enligt förslaget i den proposition vi behandlar i dag. Nu har moderatledamölerna enat sig med folkpartiet i etl yrkande om all etableringskonlrollen skall bort omedelbart. Även om jag lycker att del är litet överdrifter i det som sägs av herr Ringaby och herr Hylländer om det krisläge som råder inom tandvården så har Jag svårt att inse vad del är som i nuvarande läge fått moderaterna alt tycka att man kan ta bort etableringskonlrollen genast. Inte kan del vara något man kan utläsa ur proposilionen.

Om Jag sedan, herr talman, med några ord får beröra reservationerna och ta upp dem i den ordning de redovisats i utskottsbelänkandet börjar Jag med den första. Den tar upp en fråga som debatterades ganska häftigt i utskottet när vi behandlade landvärdspropositionen år 1973. Det gäller vilka som skall ingå i försäkringen. I princip omfattar försäkringen alla som fyllt 20 år, nu i starten är också 17- och 19-äringarna med. De har del litet bättre än andra försäkrade genom atl de kan gä till folktandvården och få länderna omskötta för hälften av vad del annars koslar, dvs. de betalar 25 % upp lill 1 000 kronor, 12,5 % av det som ligger över tusenlappen. Barn och ungdomar i åldrarna upp till 16 år omfattas redan nu av landstingens och de landstingsfria kommunernas lagfästa

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

tandvårdsansvar. När folktandvården är fullt utbyggd skall den klara också 17- och 19-åringarna samt specialisttandvården och dessutom en betydande del av vuxentandvården. Nog måsle del väl, herr Ringaby och herr Hylländer, vara rimligt att man i försäkringen bara tar med dem som inte innefattas av folktandvården. Syftet med tandvårdsförsäkringen ärju atl man sä snabbt som möjligt skall kunna ge så många försäkrade som möjligt den bästa länkbara tandvård lill så rimlig kostnad som möjligt.

I propositionen kan vi läsa all det i dag finns många nya patienter, dvs. personer som av någon anledning inte har en egen tandläkare men som söker tandvård och inte har någon möjlighet alls eller i varje fall stora svårigheter att komma under behandling. Vi fär också ofta i TV-reportage och tidningsartiklar höra atl väntetiden i många fall kan bli mycket lång. Detta kommer väl att förbättras när de nya stora tand-läkarkullarna blir färdiga. Men i ett läge där väntetiden för nya patienter är påtagligt besvärande inom flera landvårdsomräden vill jag påstå atl utvidgandet av tandvårdsförsäkringens personkrets är felaktig. Förskolebarnen har i praktiken redan nu gratis tandvård, trots atl de tills vidare inte är med i försäkringen. 6-16-äringarna är inte heller något större problem och man skall också kunna klara 17- och 19-äringarna inom ramen för folktandvården. I den takt som vi fär fler tandläkare och folktandvården kan byggas ut kommer Ju förhållandena här all väsentligt förbättras. Jag är övertygad om det.

Jag yrkar alltså avslag på reservationerna I och 2.

Herr Hylländer har i sin reservation tagit upp de gravida kvinnorna. Han gick inte' närmare in på detta problem i sitt anförande, men av reservationen framgår att man vill ha förtur för de gravida kvinnorna inom folktandvården. Nu är det väl inte alls säkert alt en kvinna får sämre tänder därför atl hon väntar barn. Jag har haft tillfälle atl lala med några landläkare om detta. De har sagt att det egentligen inte finns något belägg för detla påstående. Det är i varje fall inte bevisat.

Det finns en annan odoniologisk tes - har del sagts från landläkarhåll - som är lika obevisad, nämligen att dåliga tänder kan leda till reumatiska åkommor.

Det är sant att vi hade en mödratandvårdsförsäkring här i landet innan vi fick den allmänna tandvårdsförsäkringen, men anledningen till att den förstnämnda försäkringsformen infördes var inte odoniologisk utan, som det står i utskottets betänkande, "alt man via en begränsad försäkringsform ville vinna erfarenheter som kunde användas vid utformningen av en allmän tandvårdsförsäkring".

Försäkrade som är \ akut behov av tandvård omhändertas ju redan nu omgående enligt den överenskommelse om akut- och jourlandvård som finns mellan de lokala landläkarföreningarna och folktandvårdens huvudmän.

När del gäller försäkrade som inte har någon egen landläkare men vill ha tandvård innebär proposilionen en betydelsefull nyhet. Tandlä-

karförbundet har nämligen åtagit sig att medverka till alt sädana patienter skall kunna konsultera landläkare inom viss tid och sedan få vård inom rimlig lid efter konsultationen. Det ligger givetvis i förbundets intresse atl verkligen se lill alt detta åtagande inte blir elt slag i luften. Eljest kanske det ändå finns en viss risk för tvångsregleringar.

Herr talman! Med hänsyn lill det jag har sagl lycker jag inte det finns någon anledning för riksdagen att nu göra etl uttalande som syftar lill att gravida kvinnor skulle få förtur inom folktandvården.

Förslaget i propositionen innebär att etableringskonlrollen i princip skall vara kvar till 1979. Att denna kontroll inte är menad att vara något självändamål får man dock klart för sig när man läser att den skall omprövas varje år, första gängen redan 1976. Det betyder att man kan ta bort kontrollen så snart det är lämpligt och möjligt.

Visst kan man förstå att tandläkarna på sina håll inte är glada åt begränsningen i rätten att .öppna egen praktik. Det kan väl också hända att etableringskonlrollen har slagit snett i vissa fall. Men å andra sidan är ju en huvudförutsättning för att tandvårdsförsäkringen över huvud taget skall kunna fungera att också folktandvården har tillräckliga tandläkarresurser. Redan när tandvårdsförsäkringen var alldeles ny, i början av 1974, visade det sig nämligen att mänga tandläkare försvann från folktandvården till enskild tandvård. Man prövade då, men med mycket klent resultat, olika sätt alt på frivillighetens väg hindra denna fiykl. Till slut, när ingenting annat hjälpte, såg man sig tvungen att tillgripa eiableringsstopp. Alla ansökningar om att etablera privatpraktik vilan-deförklarades t. v. Numera har man mjukat upp tillämpningen så att den som vill börja som privatpraktiker får föras upp på tandläkarför-leckning, om del är fråga om ersättningsetablering. Tandläkarförbundet ärju ändå, ärade moderat- och folkpartikolleger i utskottet, överens med riksförsäkringsverket om att det är nödvändigt att behålla etablerings-begränsningen en tid framöver, om man skall kunna säkerställa tillgången pä landläkare inom folktandvården. Som Jag tidigare nämnde är Jag övertygad om att man kommer alt ta bort kontrollen så snart omständigheterna det medger. Jag yrkar alltså avslag pä reservationen 4.

Reservationen 5 lar upp ersättningsreglerna. Försäkringen betalar 50 96 upp till I 000 kr. och 75 96 på överskjutande belopp. Moderaterna vill ha en enhetlig återbäring på 60 % med etl högkonslnadsskydd för "mycket dyrbara åtgärder". Man blir inte riktigt klok på vad reservanterna menar med "mycket dyrbara åtgärder". Om man får tro partimotionen 337 frän i våras, är redan 2 000 kr. en hög kostnad. Fru Diesen m.fi. säger i motionen 1975/76:41, som väcktes med anledning av propositionen, att inkomsigränsen bör minst fördubblas och kanske ökas ännu mer.

Jag tycker inte alt detta går riktigt ihop. Var vill egentligen reservanterna, herr Ringaby, om man vill ha ett högkostnadsskydd, sätta in det skyddet? Skall del bli vid 2 000, 3 000 eller 4 000 kr. eller vid ett ännu högre belopp? Reservanternas förslag innebär en siörre återbäring från försäkringen vid tandvårdskostnader under I 000 kr., men så snart

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

man kommer högre minskar återbäringen i förhållande till utlägget när det gäller den vanliga tandvården.

Jag har frågat mig vem som särskilt gynnas genom atl man har en högre återbäring för mindre kostsamma tandvårdsarbeien och sedan minskar försäkringsandelen vid dyrare arbeten. Jag har faktiskt kommit till det resultatet all det nog är de som har det bättre ekonomiskt som får mest nytta av reservanternas förslag. Dessa människor har redan lidigare, dvs. innan det fanns någon tandvårdsförsäkring, haft bättre möjligheter - det visar alla undersökningar - att sköta sina tänder. Mycket talar för alt de därigenom kan hålla kostnaderna nere i framliden. De som inte har haft dessa möjligheter och därför har en skröplig tandstatus och nu behöver göra mer betydande arbeten - det kan gälla jackeikronor, bryggor eller någon kostsam operation - råkar uppenbarligen i ett sämre läge om reservationen bifalles.

I moderaternas partimotion sägs att det skulle vara förenat med administrativa fördelar att ha ett enhetligt återbäringssystem. Men etl bifall lill reservationen innebär - om jag har fattat det rätt - att man får tre återbäringstaxor i stället för de två som vi nu har. Man får 75 96 vid profylax, 60 96 vid tandvård i allmänhet och härutöver etl särskilt högkostnadsskydd. Jag tycker knappast all detta innebär någon förenkling.

Herr Ringaby sade i sitt anförande att det var för enkelhetens skull som man föreslagit en enhetlig taxa. Han talade om att tandvårdsreformen hade många kaniigheter, som i mycket ringa grad slipats av genom denna reform. Men inte tycker Jag att denna reservation innebär all man slipar av några kantigheter. Jag yrkar avslag på reservationerna 5 och 6.

I reservationen 7 - också den en moderalreservation - vill reservanierna att förslag om en ny utformning av ersättningssystemet skall underställas riksdagens prövning. Redan 1973 bemyndigade vi regeringen alt fastställa ny taxa. Men det skulle ske på förslag av riksförsäkringsverket. Det torde inte vara obekant all verket i sitt arbeie med taxan biträds av en särskild landvårdsdelegation med represenlanter för riksförsäkringsverket, socialstyrelsen och folktandvårdens huvudmän samt sist men inte minst -det vill jag understryka - tandläkarna och tandteknikerna. Nog skall väl den delegationen kunna klara av det här med taxan utan riksdagens inblandning. Och om det skulle visa sig att man inom delegationen kommer fram till ett ersättningssystem som innebär en radikal orhläggning av hela taxan, något som socialministern var inne pä i sitt anförande, så är jag övertygad om att regeringen kommer att finna del lämpligt att höra riksdagens uppfattning i saken. Jag yrkar i varje fall avslag på reservationen 7.

Därmed, herr talman, har jag kommit fram till reservation 8, som tar upp vissa administrativa frågor. Reservanterna tycker illa om det här med tidsstudier. De anser att det är för myckel av blankettrutiner, och de ifrågasätter också om försäkringskassorna skall ha rätt att hålla inne tandvårdsersätiningen bara därför att en tandläkare vägrar att stå till tjänst med uppgifter om sin rörelse. Reservationen går här ul på att man

skall ändra 11 S i tandvårdskungörelsen så att försäkringskassornas möjligheter all hålla inne tandvärdsersättningenförsvinner. Den frågan var uppe lill prövning vid konstitutionsutskottets dechargegranskning, varvid utskottets majoritet ansåg atl detta villkor för utbetalning av ersättningen var nödvändigt för att uppgiftsskyldigheten skulle bli verkningsfull, I kammaren segrade utskottsmajoriteten - låt vara med lottens hjälp - men riksdagen har i alla fall tagit ställning till frågan.

Nu säger herr Ringaby atl kungörelsen som regeringen har utfärdat var hell lagstridig. Jag är inte någon lagklok man, det skall Jag gärna erkänna, och jag kan därför inte avgöra i vad mån ett bemyndigande som tidigare fanns i lagen om allmän försäkring och som gällde just tandvårdsförsäkringen kunde sägas omfatta också rätt att hålla inne tandvårdsersättningen för den tandläkare som inte ville medverka till atl följa upp hur försäkringen fungerat. Men så mycket kan jag väl ändå säga att det bemyndigande som nu skrivits in i lagens 2 kap. 1 ij rimligtvis måsle omfatta både rätt att ålägga landläkarna viss uppgiftsskyldighet och att föreskriva all som villkor för att få ut landyårdsersättning skall gälla att denna skyldighet verkligen fullgörs. Yrkandet i motionen 337 från förra riksmötet får enligt min mening anses överspelat med del förslag som nu föreligger.

Sedan är del väl ändå så, herr talman, alt tandvårdsförsäkringen, som är en ny reform, måsle följas upp ganska noga. Detta betonades också mycket starkt i samband med att riksdagen fattade beslutet om tandvårdsförsäkringen. Ersättningssystemet ärju av grundläggande betydelse för hela försäkringen, och det är naturiigtvis viktigt atl vi får elt taxesystem som är så rättvist som möjligt, setl ur såväl patienternas som tandläkarnas synvinkel. Jag vill påminna om att vi i utskottet vid behandlingen av förslaget om den nya försäkringen nog var av den uppfattningen atl taxan stundom gav etl resultat som var myckel förmånligt för tandläkarna. Även de odontologiprofessorer som vid en hearing delgav utskottet sina synpunkter pä taxan hade sina dubier om huruvida dess konstruktion verkligen var den rätta. Både i proposilionen och vid riksdagsbehandlingen underslröks därför angelägenheten av att man följde upp verkningarna i olika hänseenden av den nya taxan. Skall man kunna göra det, är det naturligtvis alldeles nödvändigt alt ålägga tandläkarna en del kameralt arbete. Skall uppföljningen bli verkningsfull och inte ett slag i tomma luften, måste naturligtvis myndigheterna kunna sätta någon kraft bakom orden. I synnerhet nu i försäkringens uppbyggnadsskede är det väl ganska naturligt att det blir en del papper att fylla i. Del kommer säkeri atl bli bättre när övergångsproblemen har övervunnits och vi har fått etl mera definitivt ersättningssystem. Riksförsäkringsverket har ju också ställt förenklingar i utsikt. Man talar om en omläggning av utbetalningen genom ADB när frågan om ett nytt ersättningssystem slutligen avgjorts.

Jag yrkar alltså avslag på reservationen 8 och har därmed kommit fram till reservationerna 9 och 10, som behandlar frågan om allmäntjänslgöring för landläkare.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

F. n. genomgår tandläkarna bara en grundutbildning på fem år. Denna är avsedd att ersättas med' dels 4,5 års grundutbildning åtföljd av ett års allmäntjänslgöring inom folktandvården. Universiletskanslersämbetet och socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att undersöka hur en övergängsanordning lill etl nytt system bör se ut. Eftersom socialministern menar atl en övergång till allmäntjänslgöring bör ske så snabbt som möjligt, vill han att man i första hand prövar ett syslem med ett års allmäntjänslgöring i förening med en omläggning av grundutbildningen fr. o. m. den femte terminen till sammanlagt 4,5 års grundutbildning.

Herr Hylländer säger i sin reservation att ingen som nu studerar till tandläkare skall behöva få sina studier radikalt omlagda under studiegången. Allmänijänstgöringen bör således sättas in tidigast när alla som nu håller på med studierna har tagit sin landläkarexamen. Han har ytterligare understrukit detta i sitt anförande.

Som framgår av betänkandet har utskottet skrivit rätt försiktigt om allmäntjänstgöringen. Skrivningen har också godtagits av centerns ledamöter i utskottet, som även hade en motion i frågan. Utskottet konstaterar att en övergång lill en ny utbildningsordning med allmäntjänstgöring är bra och därför bör komma lill stånd. Samtidigt understryker vi att en övergång under inga förhållanden får innebära att kvaliteten i undervisningen försämras i övergångsstadiet. Jag är övertygad om att ingen menar att så skall ske. Utskollel menar också att det förslag som inom kort kan väntas från universiletskanslersämbetet och socialstyrelsen kommer att bli föremål för sedvanlig remissbehandling. Då får säkerligen också tankläkareleverna möjlighet att anlägga synpunkter på den nya utbildningen och formerna för en lämplig övergångsanordning.

Det är viktigt att komma ihåg att det ännu inte finns något slutgiltigt förslag om hur övergången till ett nytt utbildningssystem skall se ut.

Jag yrkar därför avslag på reservationen 9.

Herr Ringaby och herr Fridolfsson vill atl allmäntjänstgöring skall kunna äga rum inte bara hos folktandvårdens tandläkare utan också hos privatpraktiker. Jag vet inte, herr Ringaby, om del finns något allmänt mera påtagligt iniresse bland de privata tandläkarna att ta emot nyexaminerade tandläkare till sådan tjänst. Men den frågan bör enligt min mening lämpligen prövas när man behandlar det förslag till omläggning av grundutbildningen för landläkare som kommer snart. Vi behöver inte ta ställning i dag, och jag yrkar därför avslag pä reservationen 10.

När det gäller reservationen 11 vill Jag påminna om att socialstyrelsen är i färd med en ulredning om tandvårdspersonal. Man kan vara ganska säker på atl den utredningen kommer in på frågan om tandhygienisterna och deras utbildning; det har socialministern i sitt anförande lämnat riksdagen upplysning om.

Vi har ju redan prioriterat den förebyggande vården inom tandvårdsförsäkringen. Det finns därför ingen anledning att nu diskutera en statlig utbildning av tandhygienister. Såvitt jag kan förstå behöver vi inte besluta om det nu.

Herr lalman! Det finns också ett särskill yttrande fogat till ulskollels betänkande som gäller förhandlingsrätten och som herr Ringaby talade för. Han menade att någon förhandlingsrätt egentligen aldrig hade funnits. Del är väl i och för sig rikligt. Men det har ju ändå funnits möjligheter - del kan inte herr Ringaby bortse ifrån - för tandläkarna alt inom tandvårdsdelegationen framföra sina synpunkter i olika avseenden och lala för sina intressen. Det särskilda yttrandet är ganska försiktigt skrivet, och Jag behöver därför inte göra några yllerligare kommentarer till det. Tandläkarna och riksförsäkringsverket är nu i varje fall överens om hur dessa överläggningar i fortsättningen skall ske. Då skall man väl hoppas att detla problem skall lösas pä ett för båda parter hyggligt sätl.

Herr Ringaby har hållit sitt - höll jag på att säga - sedvanliga kritiska anförande om dessa betydelsefulla reformer. Herr Ringaby och även herr Hylländer har ställt en mängd frågor. De har riktats till socialministern, och jag är övertygad om att han också kommer att besvara dem. Det finns därför ingen anledning för mig att nu gå in på några närmare repliker lill de lidigare talarna.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsfÖrsäk -lingen

Hen HYLTANDER (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fredriksson har vänt sig emot att barnen skulle få vara med i försäkringen och kunna gå till de tandläkare som föräldrarna anlitar. Han påstår att det är onödigt att i dag, med den bristsituation i fråga om vårdmöjligheter som råder, att utvidga personkretsen. Jag vill hävda att det här inte gäller att utvidga personkretsen. Vederbörande har ju rätt att få tandvård inom folktandvården. Om man fiytiar över kapaciteten till den privata sidan, så innebär det inte att man ökar vårdbehovet utan att man fiytiar det från ena stället till det andra. Det blir ökad vårdmöjlighet inom folktandvården om barnen i stället använder föräldrarnas tandläkare. Dessutom blir det, som herr Fredriksson påpekade, något dyrare för föräldrarna atl anlita den privata landläkaren för barnen, eftersom de dä inte får den halva kostnad ersatt, som de skulle ha fått om de anlitat folktandvården.

Jag skall inte gå in närmare på de aktuella siffrorna som man redovisar - 523 timmar per år inom folktandvården för vuxentandvård och 1 498 hos de privatpraktiserande tandläkarna per år i genomsnitt. Jag vågar inte bestämt påstå att man kan förutsätta eller hoppas - vilket uttryck man nu skall använda - att fler människor skall kunna få tandvård inom den privata sektorn, men den möjligheten kanske finns. Då skulle detta faktiskt innebära atl man har ett ökat utbud av vårdmöjligheler.

Reservationen 3 gäller gravida kvinnors sämre tänder. Erfarenheten har väl något att säga i det sammanhanget. Experterna är här tydligen inte ense. Jag kan bara konstatera att varken herr Fredriksson eller jag har några möjligheter att personligen redovisa slutgiltiga erfarenhetsbevis i den här frågan. Men jag har i detta fall hänvisat till liobarnsmamman fru Swarlz, som torde vara mycket kvalificerad att avge yttrande i detta sammanhang.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Beträffande reservationen 9 har jag inte mycket alt säga. Även om det nu inte finns några slutgiltiga regler för hur AT-tjänstgöringen och utbildningen för landläkareleverna skall utformas, är det i alla fall riktigt som vi framhåller i den molion och den reservation som Jag står för - att detta skall handhas med försiktighet så att ingen tvingas göra alltför drastiska avvikelser från den studiegång som man har påbörjat.

Hen RINGABY (m) kon genmäle:

Herr talman! Herr Fredriksson har ju varit moderat i tonfallet och inte gjort det grova påslående som socialministern gjorde - alt vi är ute efter försäkringen. Men så känner ju också herr Fredriksson mitt agerande från utskottet och kan alltså göra en bättre bedömning av den saken än vad socialministern kan.

Herr Fredriksson nämnde dechargedebalten med anledning av detla att en försäkringskassa kan innehålla etl arvode om inte tidsuppgifterna är ifyllda. Ja, det är riktigt, herr Fredriksson. Det blev 155-155 vid voteringen, och del var bara med lottens hjälp som socialministern undgick en prickning.

Sedan sade herr Fredriksson att vår inställning i etableringsfrågan är en annan nu än när vi skrev partimotionen. Jag vill bara konstatera atl partimotionen skrevs i januari i är. Det förslag som nu föreligger om att ta bort etableringskonlrollen gäller frän den I Januari nästa är. Det är en tid av ett år däremellan. Vi visste också, när vi skrev motionen, att del skulle komma etl förslag i dessa frågor. Men vi lycker nu att delta förslag inte är till fyllest, och därför föreslår vi att etableringskonlrollen skall tas bort.

En enhetlig återbäringstaxa gynnar ingalunda de stora inkomstlagarna, herr Fredriksson. Om det vore så, skulle inte försäkringskassorna och folktandvården i Stockholm ha föreslagit en enhetlig taxa, del kan herr Fredriksson vara helt övertygad om.

Nog blir det enklare, herr Fredriksson, om man av två åierbäringsiaxor gör en. Dessutom blir det inte detla tryck på landläkarna att göra mycken behandling i en omgång för atl man skall få den högre återbäringen. Denna förenkling skulle därför också lätta på köerna.

Hen FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hylländer talar om att del inte är någon utvidgning av personkretsen som han föreslår. Jag menar att om man vill föra in dessa ungdomar i försäkringen, så måste del Ju innebära en utvidgning av personkretsen där, en utvidgning som inte kan vara nödvändig, såvitt Jag förstår, eftersom ungdomarna har garanterad rätl lill tandvård enligt förslag som vi tidigare har antagit.

Det skulle väl i och för sig inte innebära något särdeles myckel bättre förhållande all komma med i försäkringen. Landstingen, som är huvudmän, har redan nu möjlighet alt träffa överenskommelse med privaiiandläkarna. Privattandläkarna harockså varit positiva till den saken.

I den mån folktandvården inte kan ta emot dessa ungdomar kan de remitteras till privaliandläkare och där få sin fria tandvård om överenskommelse träffas därom. Om de skulle tillföras försäkringen, tycker Jag alt konsekvensen borde fordra att också försäkringens återbäringssystem skulle tillämpas för ungdomarna, och då blir det givetvis högre kostnader - om man nu inte ytterligare skall komplicera taxan, som herr Ringaby vill. Han menar ju att de, trots atl de tillhör försäkringen, skall fä fri tandvård, en tankegång som Jag tycker är något ologisk.

Herr Ringaby talar myckel om frihet och säger atl det bästa sättet skulle vara atl alla landläkare fick fritt etablera sig. Ja, friheten kan nog vara bra. Men inte är den så myckel värd alt man för den bör riskera alt man inte skulle kunna bygga ut folktandvården i den takt som man önskar och som är nödvändig om man skall kunna uppfylla målsättningen, nämligen alt ge så god tandvård som möjligt ål alla till överkomliga priser.

Jag kan inte förslå annal än atl del skulle bli mera krångligt om man följde moderalreservationen när det gäller taxan. Del blir tre taxor, som Jag konstaterat, och man måste ha elt högkostnadsskydd. Var skall det högkostriadsskyddel ligga, herr Ringaby? Det harjag inte fått klart för mig ännu, och jag förstår inte att det skulle bli någon förenkling alls, om man följde den här reservationen.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Hen RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Det räcker inte, herr Fredriksson, med den här överenskommelsen som landslingen har gjort med privattandläkarna att ta hand om barn. Den innebär nämligen ingen generell rätt för föräldrar att ta med sig ett barn till den landläkare som de brukar gå till. Detla gäller områden där folktandvården inte klarar barnen. Men det kan Ju vara fyra mil till folktandvården och bara några hundra meter lill pri-vaitandläkaren, herr Fredriksson. Är det då något fel au pappan eller mamman tar med sig barnet till privallandläkaren? Del kan ju vara ett litet arbete som kostar mindre än resan till folktandvården, även om vården där är gratis. Det är alltså en praktisk åtgärd, och den borde inte vara svår att genomföra.

Frihet lalar jag faktiskt om, herr Fredriksson. Jag tror mycket på frihet och överläggningar mellan olika parter. Vi har klart slagit fast att när det gäller etableringskonlrollen skall det vara överläggningar mellan landstingen och Tandläkarförbundels lokalavdelningar ute i länen. Det vore märkvärdigt om inte dessa kloka människor genom fria överiäggningar med varandra skulle kunna komma fram lill en vettig eiablering. Tvång är inte roligt alt tillgripa.

Högkostnadsskyddel överlämnar vi med fullt förtroende till tandvårdsdelegalionen eller någon annan instans för vidare ulredning av var det skall läggas in. Det kan läggas in vid 2 000, 3 000, 4 000 eller 5 000 -man får avgöra vad som är lämpligt.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Hen HYLTANDER (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fredriksson och Jag strider litet om ord här. Han och även jag använde ullrycket "utvidga personkretsen". Man utvidgar inte kretsen av vårdsökande om de vårdsökande flyttar från den ena vårdgivaren till den andra. Det var det Jag sade i mitl förra anförande.

Det är möjligt att man formellt utvidgar den personkrets som omfattas av försäkringen om man ger även barnen tillfälle atl gå till privattandläkare med försäkringsgaranti. Men man åstadkommer de facto inget siörre tryck i vårdbehovet, utan ivärlom gör man det kanske lättare att tillgodose vårdbehovet, om man öppnar den här möjligheten. Detta gäller speciellt de små barnen, och som herr Ringaby framhållit kan det ju vara långa och besväriiga avstånd till folktandvården. Man kan då välja den andra värdmöjlighelen som ligger närmare, om även barnen omfattas av försäkringen och kan följa föräldrarna till deras tandläkare.

Hen FREDRIKSSON (s) kon genmäle:

Herr talman! Herr Ringaby säger alt det räcker inte med överenskommelser mellan huvudmännen och tandläkarna därför att detta inte ger någon generell rätt att ta barnen med sig till de privatpraktiserande tandläkarna. Det är alldeles riktigt. Men det är klart att om man nu fäster så stor vikt vid att gå till en privatpraktiserande tandläkare, sä finns del Ju inget förbud mot att man gör det. Man fär emellertid betala kostnaden.

Sedan tog herr Ringaby ett exempel. Han sade att det kan Ju vara en lång resa lill folktandvården, medan en privattandläkare kan bo pä nära håll. Men i samma andedrag sade herr Ringaby att han tror på förhandlingsrätt och dialoger mellan olika parter. Jag skulle vilja understryka detta, och Jag tror alt de kloka människor som sitter i landstingen, hos huvudmännen, resp. företräder privaiiandläkarna kan resonera också om den här saken. Då bör del gå alt komma överens om att ell sådant fall som herr Ringaby pekade pä skall man remittera till privattandläkare, sä all ell barn där kan få sin vård, om nu resan är myckel lång och kostsam. Nog bör det vara möjligt alt genom överläggningar lösa sådana lokala problem.

Herr talmannen anmälde att herr Ringaby anhållit att till protokollet fä antecknat atl han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Fröken ROGESTAM (c):

Herr lalman! I socialförsäkringsuiskoltels belänkande om den allmänna tandvårdsförsäkringen behandlas, som fiera talare framhållit, även en anmälan från departementschefen av elt kommande förslag till omläggning av studieordningen för tandläkarutbildningen. Den stora förändringen där gäller införande av allmäntjänslgöring som en del av utbildningen.

Den utredning som arbetar med denna studieordning har ännu inte

lämnat sitt slutliga förslag, och det har sålunda ännu inte varit ute på remiss. Däremot har man i en promemoria till socialdepartementet den 1 oktober i år presenterat några modeller för en omläggning av studieordningen och införande av allmäntjänstgöring.

Att införa en allmäntjänstgöring som en del av tandläkarutbildningen, med syfte att inskola tandläkarna i arbetslivet och att ge praktiskt kliniska erfarenheter, är en riklig åtgärd, och allmänijänstgöringen bör komma till stånd snarast.

Men det är viktigi i det här sammanhanget att kvaliteten pä utbildningen inte sätts åt sidan. Det är också någonting som utskottet stryker under i sitt betänkande.

För det första gäller kvalitetskravet den teoretiska utbildningen. Vid en eventuell provisorisk omläggning kommer tre studieordningar att fungera parallellt, något som i varje fall riskerar att medföra negativa effekter för utbildningskvaliteten.

För det andra gäller kvalitetskravet allmäntjänstgöringen. Det är väsentligt alt ett tillräckligt antal klinikchefer har hunnit genomgå den av utredningen skisserade utbildningen innan de AT-tJänstgörande tandläkarna börjar på resp. kliniker. Enligl uiredningens grundskiss skall denna klinikchefsutbildning, för atl bl. a. inte negativt påverka folktand-värdens verksamhei. läggas ut över en period på fem och ett halvt är. Möjligheter redovisas visserligen alt pressa ihop de viktigaste inslagen i utbildningen och ge den under en något kortare tid, men det kommer dä att få effekter på folktandvårdens verksamhet.

Herr lalman! Jag har med delta inlägg velat peka på dubbelsidighelen i problemet. Det är angeläget att allmänijänstgöringen snarast blir en del av tandläkarutbildningen. Samtidigt går det inte praktiskt atl genomföra denna omläggning alltför snabbi, om man forlfarande vill behålla kvaliteten på utbildningen.

Hur eventuella övergångsanordningar kommer alt utformas har del ännu inte framlagts något förslag om. Men när förslaget kommer skall del remissbehandlas i vanlig ordning innan en proposition framläggs. Jag förutsätter att departementschefen i den kommande propositionen beaktar vad utskottet anfört om att kvaliteten på utbildningen inte får försämras i samband med övergången till en ny studieordning. Jag är övertygad om atl det här kommer att innebära att omläggningen inte kan ske enligl utredningens ganska optimistiska tidsplan utan atl det kommer att bli någon fördröjning.

Detta är alltså bakgrunden lill att vi från centerns sida har ställt oss bakom utskotiets skrivning även på den här punkten.

Får jag sedan passa på atl ställa en fråga till socialministern som har nått mig frän äldre tandläkare.

Vi har i dag mänga tandläkare över 65 år som kan tänka sig att fortsätta verksamheten under några år för sina lidigare patienter men som inte anser sig orka och inte heller vill ta emot nya. I den situation som tandvården befinner sig i är det Ju angeläget att tandläkare inte helt slutar

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

med sin verksamhet vid 65 års ålder, om de har möjlighet och ork alt fortsätta. Den här gruppen landläkare har begärt elt besked från tandvårdsdelegalionen, om de har möjlighet atl få fortsätta verksamheten för sina gamla patienter men, inför den avirappning av verksamheten, som de med ålderns rätt vill göra, kan bli undantagna från kravet på all ta emot nya patienter. Något besked har de inte fått. Däremot finns det uttalade besked från många av dessa tandläkare att de slutar sin verksamhet något lidigare än de annars skulle ha gjort - och därmed minskar samhällets värdresurser - hellre än de finner sig i alt la emot nya patienter.

Kan socialministern i dag ge den här gruppen ett sådant besked all samhället under de närmaste åren får behålla denna del av vårdresurserna, som det Ju är så stort behov av?

Fru SWARTZ (fp):

Herr talman! I motionen 1228 har herr Hylländer och Jag framfört vissa önskemål rörande tandvärden. Vi ullalar som vår mening bl. a. att tandvård för barn bör bli ersättningsberättigad inom tandvårdsförsäkringen. Det gavs uttryck för samma rhening i en molion förra året, men den hade lyvärr ingen framgång då.

Inte heller i år har utskottet haft förståelse för våra synpunkter. Utskottet framhåller atl den värdsamverkan vi nu har mellan tandvärds-huvudmännen och Tandläkarförbundet har lett lill slora förbättringar vad gäller barntandvården inom huvudmannaområden där folktandvården ännu inte är tillräckligt utbyggd. Ja, jag vet atl förbättringar har åstadkommits och tror också att det kommer att bli ytteriigare förbättringar. Men läget är inte sådant att alla föräldrar känner sig tillfredsställda.

Enligt proposilionen är situationen för de minsta barnen mycket varierande, beroende på vilkel huvudmannaområde man hör lill. För åldrarna 3-5 år anges att 38 % av samtliga barn har fått fullständig behandling. Antalet varierar dock mellan olika huvudmannaområden från 6 lill 89 %. Till detta skall då tydligen läggas den del av den kvarts miljon barn i åldrarna 3-16 år, som under 1974 har fält behandling.

Vi har alltså inte möjlighet ännu all ge alla barn erforderlig vård. De föräldrar som av delta och andra skäl själva ordnar sina barns landvård hos sin egen tandläkare borde dä rimligen komma i åtnjutande av samma ersättning via tandvårdsförsäkringen. Denna lanke har tidigare utvecklats här av både herr Hylländer och herr Ringaby. Dessa föräldrar svarar ju för sina barns landvårdskostnader.

Jag finner del ganska naturligt att föräldrar tidigt tar med sina små barn till sin landläkare. Både kontroll och värd kan verkligen behövas på ett tidigt stadium. Ju förr dess bättre. Barn och tandläkare lär då också känna varandra, vilkel kan ge barnen den trygghet som nog är skön att känna. Atl ge föräldrarna möjlighet till ersättning vore inte atl premiera dem, de får Ju ändå slå för en del av kostnaderna, men det skulle öka valfriheten, vilkel vore av stor betydelse inte minst för

ängsliga barn. Och sådana barn kommer det alltid att finnas. Det är f ö. en ängslan som kan hänga med ända upp i vuxen ålder. Jag tänker att många av kammarens ledamöter har sina stunder i tandläkarens väntrum i friskt minne, inte minst när de salt där som barn.

Jag är inte hell överens med herr Fredriksson om att det är bra ordnat för de små barnen i detta avseende. Mina ställningstaganden bygger kanske inte så mycket på statistik ulan mera pä exempel som Jag har mött ute i livet. Detla gäller både beträffande barnen och de gravida kvinnorna. Vad de sistnämnda angår skulle jag väl kunna berätta åtskilliga sanna historier ur livet, som del heter, men Jag skall inte trötta kammarens ledamöter med det i dag.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen 2 av herr Hylländer.

Vad landvården för gravida kvinnor angår har vi i motionen hemställt att riksdagen hos regeringen begär förslag till förtur inom folktandvården för dessa kvinnor. Före tandvårdsreformens genomförande hade de förtur inom folktandvården. Havandeskapsiiden medför slora risker för kvinnan när del gäller kariesangrepp, och det är oerhört viktigt att hon under den tiden står under ordentlig landläkarkonlroll och ges möjlighet lill erforderlig landvård. Enligl min uppfattning är det inte ovanligt att kvinnor under sin graviditet fär svåra angrepp på sina länder som sedan nödvändiggör mycket omfattande och dyrbara tandvårdsarbeien, när kontroll och vård av olika skäl inte har satts in i tid.

Vad som sägs i propositionen ger inte tillräcklig garanti för alt gruppen gravida kvinnor får någon förtur. Det vore emellertid önskvärt att den gruppen nämns när del gäller försäkrade i akut behov av vård som skall tas om hand omedelbart.

Herr lalman! Jag yrkar bifall också lill reservationen 3 av herr Hylländer.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Herr FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Som jag sade i mitt huvudanförande finns del egentligen inte något odontologiskt bevis för att kvinnor genom sin graviditet får sämre tänder än andra. Fru Swarlz har motsatt uppfattning. Jag är inte helt övertygad om att hon har rätt, men låt gå för del. Men då skall vi väl hoppas alt man i den akuta vård vi har kommer all ta hänsyn till detta. Jag kan medge atl det kanske kan vara viktigare för gravida kvinnor än för många andra att få sina tänder översedda. Men den saken skall väl kunna klaras utan att vi därför bifaller reservationen 3.

Sedan sade fru Swarlz att alla föräldrar inte är nöjda med de förhållanden som nu råder inom folktandvården, och det förstår jag myckel väl. Men det beror väl inte på att barnen inte är anslutna lill folkland-vården ulan helt enkelt på all vi ännu inte har tillräckligt med tandläkare. Resurserna är ännu för små. Men i den mån vi får fier tandläkare -och det utbildas Ju ändå ca 500 per år - skall väl förhållandena bli bättre undan för undan. Och jag tror ändå - där harjag en annan uppfattning än herr Ringaby - att del är riktigt alt de nyutbildade tandläkarna tillförs

4 Riksdagens protokoll 1975/76:35-36

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

folktandvården. Det tror jag är den bästa vägen tor atl vi skall få en hygglig tandvård här i landet.

Fru SWARTZ (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag är naturligtvis glad över att herr Fredriksson anser del vara i högsta grad nödvändigt atl gravida kvinnor får behövlig tandvård. Men då kan jag bara inte förslå att man inte har kunnal ansluta sig lill det som är inskrivet i herr Hyllanders reservaiion. Dä hade det Ju blivit en starkare skrivning från riksdagens sida, och deua berättigade önskemål hade då kommit fram pä elt annat och bättre sätl.

Vad sedan gäller tandvården för barn är det helt klart att det är de f n. otillräckliga resurserna som inger den största oron. Men Jag tror ändå att vi alltid kommer alt ha föräldrar, som av anledningar som jag tidigare framhöll, gärna ser alt de får ta med sina barn till sin egen tandläkare. Och just detta att förebygga barnens ängslan lycker jag är någonting som vi måste ha i minne. Det finns och koinmer alltid alt finnas ängsliga barn, som vi bör se om litet speciellt. När föräldrarna fär la på sig hela kostnaden själva, som de får göra i dag, är det kanske inte någon stor skara föräldrar som orkar med detla, men några fier skulle det väl ändå bli om de fick ersättning via tandvårdsförsäkringen. Det ärju ingenting som säger att ängsliga barn bara finns hos sådana föräldrar som kan ta den stora kostnaden.

Hen FREDRIKSSON (s) kon genmäle:

Herr lalman! Det finns inte stor anledning för mig alt nu komma med någon längre replik.

Jag kan hälla med om att det är viktigi att barnen får följa sina föräldrar lill landläkaren. Men del kan de ju göra också inom folktandvården. Om man klarar av - vilkel är en av förutsättningarna - att träffa överenskommelse mellan huvudmän och privaliandläkare kommer människor också all kunna gå till privaiiandläkarna utan au behöva betala ersättning. Men det är klart att det råder olika förhållanden inom olika landsting. Inom vissa landsting har man kommit långt och har en bättre folktandvård än i andra landsting. Men det är min förhoppning att förhållandena skall förbättras även i andra landsting.

Fru SWARTZ (fp) kort genmäle:

Herr talman! Just därför alt förhållandena är så olika inom olika landsting skulle det vara ett steg framåt om man hade kunnat ordna del så som vi skisserat i vår motion.

Fru OHLIN (s):

Herr lalman! Med anledning av proposilionen om tandvårdsförsäkringen har jag väckt en motion i den här frågan. Men efter den debatt som förts i dag kan jag fatta mig ganska kort.

Vad jag i min molion vill rikta uppmärksamhelen på är den situation

som uppstår för människorna på en ort när landläkare med privatpraktik, som är anslutna till försäkringssystemet, avflyttar från orten. I regel flyttar de till attraktivare orter, och en snedbalans uppstår alltså mellan olika orter när det gäller tilldelningen av landläkarservice. Åtgärderna för att trygga behovet av tjänster till folktandvården, som har det lagstadgade vårdansvaret för barn- och specialisttandvården, anser jag vara viktiga. Men vad jag begärt är icke en generell ökning av antalet privatpraktiserande tandläkare utan endast möjlighet till ersättning när vakanser uppstår vid avflyttning från en ort. Del är med utgångspunkt i lokal kännedom om vilka förhållanden som kan uppslå för den vuxna befolkningen när tandläkare flyttar och folktandvården på orten icke har möjlighet att ge människorna den vård som behövs som Jag har väckt min motion.

Utskottet hänvisar i sitt betänkande lill ett interpellationssvar av socialministern, där han nämner att överläggningar pågår om vilka åtgärder som kan vidtas för att man skall komma till rätta med tandläkarbristen på vissa orter. Jag utläser också av detta att möjligheter till ersättnings-landläkare finns. I betänkandet vill jag gärna finna en välvillig inställning lill denna sak, och det är också viktigt att tandvårdsförsäkringen i praktiken blir den värdefulla reform för alla som avsikten med den är.

Sålunda finner jag alt de i motionen påtalade konsekvenserna är föremål för uppmärksamhet av berörda myndigheter. Det är med tillfredsställelse som jag i dag har lyssnat till socialministerns tal att överenskommelse om möjlighet till ersätlningslandläkare i dagarna har träffats inom tandvårdsdelegationen.

Herr talman! Jag har intet särskill yrkande ulan ansluter mig lill utskottets hemställan.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Herr socialministern ASPLING:

Herr lalman! Del har ställts en del frågoriill mig under denna debatt,och tidpunkten bör vara inne för mig atl försöka svara på dessa frågor. Men innan jag tar upp frågorna mera direkt kanske Jag får säga eu par ord mer allmänt.

Jag lyssnade på nytt lill herr Ringabys, jag skulle gärna vilja säga negativa, svartmålande beskrivning av tandvårdsförsäkringen. Han sjöng privatlandvårdens höga visa i sill inlägg och han märkte kanske inte själv hur det då skorrade av många falska toner. Herr Ringaby tycks leva kvar i en.gången tid. Han vill inte acceptera all vi nu fakiiski har en allmän tandvårdsförsäkring, som gjort tandvården liksom hälso- och sjukvården i övrigt till en samhällets angelägenhet.

I grund och botlen är väl herr Ringaby emot den allmänna tandvårdsförsäkringen. Vill han och hans parti inta den ståndpunkten, är det självfallet moderaternas sak, men då intar moderaterna en ståndpunkt som inte delas av vare sig tandläkare eller deras patienter. Herr Ringabys inlägg på denna punkt ger mig bara anledning att understryka atl vi i regeringen med all kraft kommer atl slå vakt om utformningen av

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

den allmänna tandvårdsförsäkringen, som är en myckel viktig social reform.

Det skulle kunna anföras många exempel på hur herr Ringabys argumentation är upplagd. Jag skall väl, herr talman, inte pä den punkten förlänga debatten, men nog kan man bli litet förvånad. Herr Ringaby klagar å ena sidan över atl folktandvården ännu inte har möjligheter atl hundraprocentigt ge barnen landvård. Å andra sidan inleder han i samma ögonblick en utomordentligt stark kritik mot elableringsregeln - det instrument som vi har för all garantera folktandvårdens utbyggnad och stabilitet. Var skulle vi ha stått i dag, herr Ringaby, inom folk-landvården om vi icke hade haft detta instrument, som har garanterat folktandvårdens fortsatta utbyggnad? Jag nämner det bara som elt exempel.

Herr lalman! Jag besökte Jämtland för något år sedan. Det är elt landskap som innesluter mycken glesbygd. Vid den tidpunkten fanns det, om jag inte minns fel, i Jämtland 35 privatpraktiserande tandläkare, men av dessa var bara fyra etablerade utanför Östersund. Här fick jag verkligen konkret uppleva vad folktandvården betyder i dag för glesbygdens människor, särskill dess barn och ungdom. Res upp till Norrland, herr Ringaby! Bland de stora ting som har hänl uppe i Norrlands bygder intar folktandvården en alldeles speciell ställning genom alt den i grunden förändrat människornas möjligheter lill tandvård och tandhälsa.

I fiera av de frågor som ställts har elableringsregeln berörts, och Jag vill därför, herr talman, säga några ord också om etableringskonlrollen. Vi har diskuterat denna flera gånger tidigare här i riksdagen, och Jag har då angivit skälen för att inte medge dispens frän de föreskrifter om ersättningsetablering som riksförsäkringsverket utfärdat och som haft stöd av såväl Landstingsförbundet och socialstyrelsen som Sveriges land-. läkarförbund. Skulle man i nuvarande läge tillåta en redan verksam landläkare att slå sig ned som privatpraktiker på en viss ort, skulle följden bli atl landläkarens patienter på den gamla orten blev lidande. Tillät man en nyexaminerad tandläkare atl bli privatpraktiker på den ifrågavarande orten, skulle man beröva folktandvården på en annan ort resurser all klara sin tandvård, bl. a. för barn och ungdom.

Jag har velal peka pä att del inte sällan står en modern och välutrustad mottagning och väntar på landläkare på folktandvärdskliniken i samma ort där tandläkaren begär atl få dispens för alt etablera sig som privatpraktiker.

Del finns anledning understryka att det är riksförsäkringsverket som har till uppgift alt besluta i frågor om ersältningsetableringen. I diskussionen har förts fram åsikten, alt man borde kunna knyta en rätt lill eiablering som privatpraktiker till jusl den ort där tandläkaren vill slå sig ner och där tandläkarbristen är stor. Tandläkaren skulle därmed inte ha möjlighet alt föra med sig sin anslutningsräit, om han fiytlade till en annan ort. Mot en sådan metod kan anföras alt man därmed skulle få två kategorier av försäkringsanslutna privatpraktiserande landläkare:

de som fritt kan fiytta sin verksamhet inom landet och de som inte kan det.

Som har framhållits i propositionen diskuteras bl. a. dessa elablerings-frågor i riksförsäkringsverkels landvårdsdelegation, där både socialstyrelsen. Landstingsförbundet och Tandläkarförbundet är representerade. Skulle man inom delegationen uppnå enighet om att pröva elt system med ortsbundna etableringar, finns del självfallet ingen anledning att motsätta sig delta. Det förutsätter givetvis att man håller sig inom den nuvarande privatpraklikerkårens storlek, så atl nettotillskoltet av tandläkare i enlighet med riksdagens beslut kan gå till folktandvården. Elt sådani system skulle också kunna aktualisera frågan om inskränkningar i redan etablerade tandläkares möjligheter alt fiytta från en ort med stor tandläkarbrisl.

Inom de allra närmaste månaderna kommer ett nytt databaserat tand-läkarregister att vara i funktion hos riksförsäkringsverket. Det blir då också möjligt atl mäta förändringarna i privatpraklikerkårens numerär på elt bättre sätt än lidigare. Riksförsäkringsverket och dess tandvårdsdelegation får därmed det instrument som är nödvändigt, om man vill pröva möjligheterna att utveckla systemet med ersättningsetablering ytterligare.

Herr talman! Jag har velat säga detta med anledning av att frågan självfallet alltid tilldrar sig stort intresse på skilda orter.

Herr Ringaby ställde en fråga till mig om vad uttalandet i propositionen beträffande nya patienter innebär. Svaret är enkell: Uttalandet var ett direkt citat ur den överenskommelse som riksförsäkringsverket och Tandläkarförbundet träffat. Det visar att också Tandläkarförbundet inser det nödvändiga i alt även de nya patienterna får komma till landläkare.

Herr Hylländer ställde vissa frågor lill mig som efter vad jag förstod berörde den mera rättsliga regleringen av tandvårdsförsäkringen. Svaren återfinner herr Hylländer i den utförliga redogörelse som lämnats i proposilionen på s. 25 om behovet av att anpassa reglerna om landvårds-försäkringen i lagen om allmän försäkring till den nya regeringsformen. Förfaltningsförslagei innebär i korthet all de bemyndiganden som riksdagen lämnade regeringen i samband med 1973 års beslut nu las in i lagen om allmän försäkring i enlighet med den nya regeringsformens föreskrifter. Några nya regler eller bemyndiganden som inte redan finns i dag innehåller däremot inte förfaltningsförslagei.

Fröken Rogestam ställde frågan om äldre tandläkares möjligheter att inte vara med i den organiserade form som nu kommer alt etableras i vad gäller att ta emot nya patienter. Jag nämnde redan i mitt inledningsanförande alt i dagarna pågår arbetet med atl föra ut detaljbestämmelser till tandläkarna och till allmänheten. Av den redovisning av systemet som har lämnats till departementet och regeringen i samband med riksförsäkringsverkets förslag framgår att det skall ankomma på de lokala samrådsorganen - ined representanter för folktandvården, de privatpraktiserande tandläkarna och försäkringskassorna - att avgöra hur de nya patienterna skall fördelas på de enskilda tandläkarna.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Herr talman! Det skulle självfallet finnas anledning att på åtskilliga punkter föra debatten vidare. Jag skall emellertid stanna här genom alt understryka bara en sak lill - det blir samtidigt en replik lill herr Ringaby igen.

Jag vill gärna understryka värdet av den överenskommelse mellan riksförsäkringsverket och Tandläkarförbundel som har legat till grund för den proposition som vi i dag behandlar i riksdagen. Den ger också uttryck för en vilja alt konstruktivt gå vidare i vad gäller den här myckel vikliga sociala reformen. Mot den bakgrunden ler sig moderaternas agerande minst sagt förvånansvärt. I varje fall lämnar de inga konstruktiva bidrag till tandvårdsförsäkringens ulveckling, och det är inte heller patienternas iniresse som står i förgrunden. Del är etl försök - Jag upprepar del -all komma åt en stor social reform. Här tycker jag att moderaterna, ärligt talat, har gått för långt. När Tandläkarförbundet självt har varit med om att konstruera och utforma det förslag som vi i dag har atl ta ställning till, leder moderaternas plädering för någon sorls privatiseringsideologi till slutsatsen att de egentligen är ute för att riva upp en överenskommelse, som jag har sett som ett mycket stort värde då Jag haft att utarbeta den proposition vi nu har all behandla.

Hen RINGABY (m):

Herr lalman! Herr Aspling fortsätter med det fullständigt ovederhäfliga och horribla påståendet att vi moderater skulle vara ute efter att riva upp försäkringen. Jag tror inte atl ens herr statsrådets egna partivänner här i kammaren blir övertygade av del påståendet.

Vilken är situationen, herr statsråd? Ni socialdemokrater säger all man skall ha 50 % återbäring när man går till en tandläkare. Vi moderater säger att man skall ha 60 % återbäring. Är det alt försämra tandvårdsreformen?

Herr Aspling talar om glesbygden och påstår sig slå vakt om den. Men herr Asplings förslag innebär att en glesbygd blir utan tandläkar-praktik om tandläkaren flyttar från glesbygden lill en tätort, eftersom etableringsrätlen är personlig; den hänger med en tandläkare livet ut. Del kan väl inte vara rimligt? En av herr Asplings egna partivänner har också uppmärksammat detla. Är del så att en tandläkare blir avförd från försäkringskassans lista innan det har kommit någon ny, så kan det inte komma någon efter honom.

Vi hävdar atl en ny tandläkare skall ha rätt atl utan krångel etablera sig på en ort i glesbygd, om tandläkaren där flyttar från glesbygden in till en tätort och alltså tar med sig etableringsrätlen dit. Är detla negativt för patienterna? Del är patienterna Jag lalar för, herr Aspling, och icke tandläkarna. De klarar sig nog. Det är i första hand patienterna detla gäller.

Jag har kritiserat bestämmelsen atl en tandläkare som inte fyller i hur lång lid det tar att göra en amalgamfyllning skall kunna få böla 10 000 kr. Är det att gå tandläkarnas ärenden? Del drabbar Ju faktiskt ingen tredje part. Om en löntagare strejkar så alt del hårt drabbar tredje

man blir bötesbeloppet 200 kr. Är del likhet? Herr Aspling svarar inte på frågan vilken innebörden är av den dunkla skrivningen på s. 22 i proposilionen. Om det nu inte går att på frivillighetens väg få in nya patienter hos tandläkarna - som frökan Rogestam påpekade kan det vara gamla tandläkare - skall del särskilda bestämmelser till för all klara det. Jag har frågat vad de särskilda bestämmelserna kommer att innebära, men jag har inte fått något svar på den frågan. Herr Aspling säger bara att det är elt citat. Det må vara att det är ett citat. Men del måsle väl ligga någon tankeverksamhet bakom orden? Det skulle vara roligt alt veta i vilken riktning de tankarna gått.

Moderaterna lämnar inga konstruktiva bidrag till försäkringen, säger herr Aspling. Det är verkligen ett egendomligt påstående. De reservationer som har fogats lill utskottsbetänkandet är samtliga förbättringar och konstruktiva förslag för att få försäkringen att fungera. De har till stor del fått stöd av folktandvården i Stockholm, herr Aspling.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Hen HYLTANDER (fp):

Herr talman! Jag blir i herr Asplings svar hänvisad till s. 25 i propositionen. Jag vet inte om det beror på läs- och tolkningssvårigheter, men jag finner inget strikt svar på mina frågor. Jag vidhåller alltså frågorna Jag ställde för att, som Jag angav, bidra till att undanröja missförstånd om lagtexten beträffande regeringens bemyndiganderätt och dämpa den oro som otvivelaktigt finns i tandläkarkretsar just på grund av incidenten med den indragna betalningen. Det var för att fä klarhet om den praktiska tillämpningen som jag ställde mina frågor. Jag vet inte om det var oärligt alt inte lämna över dem skriftligt. Jag skall därför be att få repetera dem. Del var fyra frågor i den delen.

Vill socialministern redogöra för intentionerna bakom lagförslaget? Svaret att de finns angivna i propositionen kan i någon mån betraktas som tillfredsställande, dock inte i del klarläggande syfte som jag avsåg med frågan.

Den andra frågan är mera klar: Avser man alt i förekommande fall tillgripa liknande åtgärder som det tidigare aktuella innehållandelav land-vårdsersättningen? Och som följdfrågor:

Om detta avses, i vilka fall och hur?

Vilka åtgärder kommer att vidtas i motsvarande fall beträffande folktandvårdens landläkare? Här tänker jag speciellt på det här att ta emot nya patienter, för det måste väl gälla alla som är med i bilden.

Sedan tog jag upp ett bekymmersamt fall i mina hemtrakter. Del är möjligt atl vi inte skall diskutera enskilda fall här, men jag kan inte underiäta att ställa frågan: Vad vill socialministern göra i Karlsborg? Där hade man tidigare fem tandläkare och har nu en. En privatpraktiker har flyttat sin praktik till Stockholm. En annan finns utomlands och har alltså ingen ersättningspraktik någonslans. Han bidrar inte till att totalt sett hålla tandvårdsresurserna på samma nivå utan har faktiskt minskat dem, och delta har då gått ul över en sådan ort som Karlsborg.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Här kommer jag in på den extra dispenskvoten - eller, om man vill uttrycka det så, atl man skall ha elableringsmöjligheten knuten lill såväl tandläkaren som orten. Där kan jag möjligen finna något positivt i socialministerns inledande svarsanförande. Han sade att om riksförsäkringsverket kan gå in för detta skulle man kunna länka sig att just i orter med svag försörjning pä tandvårdsområdet binda etableringen dit. Det är det enda positiva som jag har lyckats vaska ul av svaret.

Jag är alltså fortfarande intresserad av precisa svar på mina frågor. Jag vet inte om man medvetet undviker att svara; i så fall kvarstår oklarheten, möjligheterna till missförstånd och oron, och del vore synd när man nu ändå försöker förbättra systemet. Som jag antydde är en förbättring av atmosfären till nytta också för patienterna, och det är dem vi vill slå vakt om.

Herr socialministern ASPLING:

Herr lalman! För herr Ringaby är väl lägel det att han känner sig ganska illa trängd när han nu agerar i denna fråga. Moderaterna står ju mycket ensamma i dessa viktiga och grundläggande frågor. Moderaterna är. Jag upprepar det, ute efter all i utomordentligt väsentliga delar riva upp den beslutade tandvårdsförsäkringen. Då får herr Ringaby också räkna med att han möter mothugg. Jag upprepar att vi nu som tidigare kommer att i alla avseenden slå vakt om denna slora, socialt viktiga likslällighetsreform.

Herr Ringaby återkommer med frågor. Jag vet inte om han inte lyssnade på vad jag konkret svarade. Han sade att jag bara citerade. Jag sade klart och tydligt att detla var ett direkt citat från den överenskommelse som riksförsäkringsverket och Tandläkarförbundel hade träffat. Dessa viktiga parter har alltså överenskommit och också protokollerat atl frågan om alt kunna garantera nya patienter vård och tillsyn är så väsentlig atl den måste ges en mycket hög prioritet.

Nu genomför vi ett nytt system den I januari. Del är min förhoppning - jag har sagl del upprepade gånger i mitt anförande - att det också skall komma att fungera. Det positiva är att Tandläkarförbundet aktivt ställt sig bakom förslaget och i olika avseenden hårt engagerat sig för det. Jag hänvisar bl. a. lill de senaste numren av Tandläkarförbundets egen lidskrift, där dessa frågor fått en myckel framträdande plats.

Till herr Hylländer vill jag säga atl Jag här har redogjort för förfaltningsförslagei och framhållit atl del inte innehåller några nya regler. Men observera all tillämpningen av reglerna ankommer på riksförsäkringsverket. De frågor som herr Hylländer här radar upp skall därför icke riktas till mig. Herr Hylländer får här gå vidare till riksförsäkringsverket.

Herr talman! Jag skall icke ytlerligare förlänga debatten. Jag vill bara understryka att det propositionsförslag vi nu behandlar kommer atl vidareutveckla den tandvårdsförsäkring som redan betytt så mycket för så många och som i fortsättningen kommer att ha en myckel stor betydelse för såväl unga som gamla i det här landet.

Hen RINGABY (m):

Herr talman! Jag kan bara konslatera atl jag inte får några direkta sakliga svar av statsrådet beträffande de förslag vi framställt. Det är mera av allmänna rundslängar mot mig och mitt parti, och dessa får väl stå för socialministerns egen räkning. Jag känner mig ingalunda trängd, herr Aspling. Vi är inte heller ensamma. Som jag redan flera gånger har sagt har vi bakom oss den personal som skall administrera försäkringen. Vi står alltså ingalunda ensamma.

Jag tycker att vi borde föra den här debatten på ett sakligare sätt och alt man inte skulle beskylla sina motståndare för all vilja riva upp försäkringen. Varje läskunnig människa kan konstatera alt det är totalt felaktigt. Herr Aspling sade att vi går för långt. Jag tycker att herr statsrådet går för långt om han fortsätter all hävda atl vi är ute efter försäkringen och inte för all förbättra den.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag har ganska ingående läst moderaternas motioner och reservationer, och dessa talar sitt eget språk.

Herr Ringaby har använt mycken tid i dag - Jag har med iniresse lyssnat på honom - för att kritisera tandvårdsförsäkringen, som han anser vara felaktigt utformad i väsentliga delar. Han får då finna sig i all jag också tar upp denna hans märkliga kritik. Om moderaterna här hade fält som de velal är jag alldeles övertygad om all tandvårdsförsäkringen skulle ha brutit samman och blivit någonting helt annal än vad den är.

Jag har här betonat väsentliga saker, nämligen folktandvårdens utbyggnad och nödvändigheten av att tandvården på detta sätt blir en viktig integrerad del av vår hälso- och sjukvård. Om vi hade gjort som moderaterna velat skulle detta i väsentliga delar ha förhindrats. Herr Ringaby får förstå all Jag reagerar mol detta. Om moderaterna vill driva den här meningen är del självfallet er sak, men ni får vara på det klara med atl ni dä också möter de argument som vi i så fall anser att dessa attacker förtjänar.

När herr Ringaby sedan tar upp frågan om kassor och personal etc. skulle jag vilja säga: Var väldigt försiktig! Det finns en stor uppslutning kring tandvårdsförsäkringen i del här landet även från de människor som administrerar försäkringen - det kan Jag försäkra herr Ringaby. Det skulle många här i kammaren kunna vittna om med stor erfarenhet från arbetet ute på fältet.

Del är framför allt patienterna som vi har satt i centrum, som dagens debatt i hög grad har handlat om och som det beslut riksdagen om en kort stund skall fatta i hög grad kommer alt gälla. Det är patienterna och deras trygghet som har varit bakgrunden till den proposition vi har pä riksdagens bord i dag.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Hen HYLTANDER (fp):

Herr lalman! Jag är för atl få svar på mina frågor hänvisad till riksförsäkringsverket, men i det lagförslag som nu ligger på riksdagens bord

Slår det uttryckligen: " kan regeringen dels bestämma högsta arvode

--- , dels meddela närmare föreskrifter för verksamhetens bedrivande

--- ." Det är för atl få veta vad som ligger i förlängningen av den texten

som jag har ställt frågorna. Jag måste konstatera att jag tyvärr inte kunnal få några precisa svar, och därför kvarstår de möjligheter till missförstånd och oro som jag med mina frågor velat hjälpa till all undaröja.

Hen RINGABY (m):

Herr lalman! Jag kan hell och fullt instämma i vad herr Aspling sade lill sist, alt det gäller patienterna. Jag hoppas att herr Aspling tror mig och mitt parti på vårt ord när vi förklarar atl del är patienterna i första hand som vi försöker slå vakt om.

Sedan säger herr Aspling att han tror på sitt förslag. Ja, herr Aspling får tro på det förslaget, men vi tror också på de förändringar vi föreslår. Vi kan bara konstatera att tandvårdsförsäkringen inte har fungerat på det fina sätt som vi alla hade hoppats på, och därför föreslår vi vissa förändringar. Men kom inte, herr statsråd, och säg atl dessa förändringar betyder att vi är emot försäkringen.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag vill bara säga atl herr Ringaby har fått de svar jag lycker han förtjänar efter sitt negativa uppträdande i hela frågan om tandvårdsförsäkringen. Det finns anledning för mig all understryka det.

Visst kan vi ha olika meningar, herr Ringaby, i många frågor - del har vi, vi representerar så skilda uppfattningar i grundläggande spörsmål - men när vi kommer in på tandvårdsförsäkringen och jag lyssnar pä moderaterna och lar del av moderaternas förslag finner jag, herr Ringaby, en myckel saklig grund för mitl påstående all ni är ute för atl bokstavligen riva upp en stor social reform.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskotiets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av herrar Ringaby och Fridolfsson samt 3:o) reservationen nr 2 av herr Hylländer, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande Ja besvarad. Då herr Ringaby begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hylländer begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående socialförsäkringsutskottets hemställan i belänkandet nr 15 mom. 1 antar reservationen nr I av herrar Ringaby och Fridolfsson röstar Ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 2 av herr Hylländer.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då herr Sven Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 52

Nej - 33

Avstår - 217

I enlighel härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 15 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herrar Ringaby

och Fridolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Dä herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 227

Nej - 49

Avstår - 28

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Hylländer, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Hylländer begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i belänkandet nr 15 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Hylländer.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hylländer begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 271

Nej - 32

Avslår - 1

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Ringaby m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 15 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Ringaby

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 229

Nej - 72

Avslår - 1

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsuiskoltels hemställan

i betänkandet nr 15 mom. 4 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herrar Ringaby

och Fridolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Dä herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 253

Nej - 47

Avstår - 2

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den

förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 15 mom. 5 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herrar Ringaby

och Fridolfsson.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 256 Nej - 47

Mom. 6

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 15 mom. 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herrar Ringaby

och Fridolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då herr Fridolfsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 256 Nej - 47

Mom. 7

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 8 och 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Den allmänna tandvårdsförsäkringen

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 15 mom. 8 och 9 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herrar Ringaby

och Fridolfsson.

Ja - 253 Nej - 49

Mom. 10

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. II

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Hylländer, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Hylländer begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 15 mom. Il röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Hylländer.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Hylländer begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 275

Nej - 28

Avstår - 1

AO/77. 12

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 10 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 15 mom. 12 röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herrar Ringaby

och Fridolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Mom. 13

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av herr Hylländer, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Hylländer begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 15 mom. 13 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av herr Hylländer.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä herr Hylländer begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 272

Nej - 31

Avslår - 1

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Enhetliga regler för beräkning av socialförsäkrings-avgifter på uppdragsinkomster m. m.

Mom. 14

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Enhetliga regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m.

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande 1975/76:17 med anledning av propositionen 1975/76:46 om enhetliga regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m. jämte moiioner.

I propositionen 1975/76:46 hade regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen atl anta i propositionen framlagda förslag till

1, lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2, lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

3, lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring, m, m.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Enhetliga regler för beräkning av socialförsäkringsavgifier på uppdragsinkomster m. m.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande:

"I propositionen föreslås enhetliga regler för beräkning av socialförsäkringsavgifier på uppdragsinkomsier. Enligt gällande regler erlägger uppdragstagaren socialförsäkringsavgifter om inte uppdragsgivaren enligl s. k. likslällighelsavtal har åtagit sig avgiftsskyldighet. Förslaget i proposilionen innebär all uppdragstagare befrias från avgiftsskyldighel och att i stället uppdragsgivare automatiskt skall vara skyldig att erlägga socialförsäkringsavgifterna. Avgiftsskyldigheten får i stort sett samma omfattning som den nu har för uppdragsgivare som har träffat etl fullständigt likslällighelsavtal. Uppdragsinkomst skall enligl förslaget vid beräkning av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst alltid anses som inkomst av anställning. Härigenom får uppdragstagarna samma trygghet inom ATP som anställda.

I fråga om egenföretagare behälls den nuvarande möjligheten att i fråga om socialförsäkringsavgifter kunna träffa likslällighelsavtal beträffande visst arbeie. Det föresläs att omfattningen av uppdragsgivarens avgifts-skyldighet när avtal träffas skall vara densamma som den som föreslås för annan uppdragsersättning. Uppdelning i begränsade och fullständiga likställighetsavial skall inte längre förekomma."

1 detta sammanhang behandlades de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975/76:78 av herr Bohman m. fi. (m), vari hemställts att riksdagen beslutade återinföra begränsningen av avgiftsunderlaget för socialförsäkringsavgifter till 7,5 gånger basbeloppet per årslön fr. o. m. den I januari 1976,

1975/76:79 av herr Gustafsson i Stockholm m.fl. (s),

1975/76:80 av herr Olof Johansson i Siockholm m. fl. (c, fp), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:46 beslutade anhålla hos regeringen om att avdragsrätten vid beskattningen för företagares och fria yrkesutövares egenavgifler till socialförsäkringarna fr. o. m. den 1 januari 1976 ändrades frän ett s. k. allmänt avdrag till ett avdrag i den förvärvskälla ur vilken den avgiftsplikiiga inkomsten härrörde,

1975/76:81 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen skulle besluta att ändra reglerna för egenföretagares arbetsgivaravgifter sä att avdrag för arbetsgivaravgifter för egenföretagare fick göras i rörelsebilagan vid deklarationen och att avdrag för egenföretagaren liksom för den anställde fick göras för den under inkomståret aktuella arbetsgivaravgiften, dvs. genom att nuvarande avdragseftersläpning togs bort, och

1975/76:82 av herr Ringaby m. fi. (m), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:46 beslutade all möjligheten all sluta likslällighelsavtal om enbart ATP-avgifien skulle bibehållas.

Utskottet hemställde

1. beträffande avgifistak i socialförsäkringssystemet atl riksdagen skul
le avslå motionen 1975/76:78,

2. beträffande generell rätt att sluta begränsade likställighetsavtal atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:82,

3. beträffande möjlighet tills vidare för vissa yrkesutövare au sluta begränsade likslällighelsavtal all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:79 (yrkande I),

4. beträffande avgiftsunderlag för uppdragstagares socialförsäkringsavgifter atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:79 (yrkande 2),

5. beträffande behandlingen i beskattningshänseende av egenföretagares avgifter till socialförsäkringarna att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:80 och 1975/76:81 hos regeringen begärde att nämnda motioner överlämnades till företagsskatteberedningen för övervägande,

6. atl riksdagen skulle anta de i proposilionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

b) lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgifi,

c) lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Enhetliga regler för beräkning av socialförsäkrings-avgifter på uppdragsinkomster

777. m.

Reservationer hade avgivits

beträffande avgifistak i socialförsäkringssystemet m. m.

1. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka ansett att utskottet bort hemställa

under 1

alt riksdagen med anledning av motionen 1975/76:78 hos regeringen begärde atl vårsessionen med riksmötet 1975/76 förelades förslag av innebörd att avgiftstaket återinfördes i socialförsäkringssystemet,

under 2

atl riksdagen med anledning av motionen 1975/76:82 och under förutsättning all yrkandet under 1 inte bifölls hos regeringen begärde atl vårsessionen med riksmötet 1975/76 förelades förslag av innebörd att generell möjlighet infördes att sluta begränsat likställighetsavtal i enlighet med vad reservanierna anfört.

beträffande behandlingen i beskattningshänseende av egenföretagares avgifter till socialförsäkringarna

2. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka ansett alt utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:80 och 1975/76:81 hos regeringen begärde förslag till höstsessionen med 1976/77 års riksmöte syftande till att avdrag för den för inkomståret aktuella arbetsgivaravgiften för egenföretagare skulle få göras i rörelsebilagan i deklarationen fr. o.m. inkomståret 1977.

5 Riksdagens proiokoll 1975/76:35-36

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Enhetliga regler för beräkning av socialförsäkrings-avgifter på uppdragsinkomster

m. 777.

Hen FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! I våras lade regeringen fram en proposition, nr 92, om sänkning av den statliga inkomstskatten. I vanlig ordning vågade inte finansministern lita på att den stimulans som skattesänkning innebär skulle göra en lotalfinansiering överflödig. Att få ihop pengar för sådana ändamål är inte det lättaste när snart alla källor är uttömda. Men regeringen bet huvudet av skammen. Efter att ha skaffat sig ålerförsäkringar i den s. k. Haga Il-uppgörelsen föreslog man atl begränsningen av av-giftsunderiaget till 7,5 gånger basbeloppet per årslön för socialförsäkringsavgifterna skulle slopas fr. o. m. 1976. ATP-avgiften undaniogs - i varje fall t. v. Den moderata riksdagsgruppen yrkar naturiigtvis avslag på förslaget om slopande av del s. k. beloppslaket. Motiveringen är lika enkel som obestridlig: det är principvidrigt alt låta socialförsäkringsavgifter utgå på inkomstdelar som icke medför förmåner från socialförsäkringen.

Proposilionen 92 medförde en uppseendeväckande inkonsekvens. Den gick ul på att inkomstskatten skulle sänkas. Men med den föreslagna ordningen skulle delta minsann inte alltid komma atl bli fallet för sådana som hade s. k. uppdragsinkomster, eller vad man i dagligt tal ofta brukar kalla extraknäck.

Nu gäller alt man kommer överens med uppdragsgivaren om vem som skall betala ATP- och socialförsäkringsavgifierna. Åtar sig uppdragsgivaren att betala alla avgifterna, har man slutit ett fullständigt likställighetsavtal. Med det menas att uppdragstagaren, i det här fallet extraknäckaren, likställs med en anställd när det gäller arvodel. Man kan också sluta ett begränsat likslällighelsavtal. Då betalar arbetsgivaren endast ATP-avgiften, medan den andra parten betalar sin egen sjukförsäkringsavgift.

Genom en ofullsländighet i lagstiftningen bortfaller i det senare fallet folkpensionsavgiften helt och hållet. Del har herr Ringaby och jag kritiserat i utskottsbehandlingen och menar atl en sådan brist i regelsystemet bör det åligga regeringen alt avhjälpa.

Hur som helst, proposilionen 92 innebar att det skulle bli betydligt svårare för uppdragstagare att träffa likställighetsavtal, särskill i den mån del skulle framstå som uppenbart att uppdragsinkomsterna skulle komma atl ligga över basbeloppstaket. Då skulle socialförsäkringsavgifterna bli en ren löneskatt för uppdragsgivare. För uppdragstagaren skulle avgifts-skyldigheten innebära marginalskatter på över 80 96, i extrema fall t. o. m. över 100 96. Atl man får tillbaka en del av pengarna etl par år senare som en följd av den avdragsrätt som arbetsgivaravgifterna medför, gör inte saken sä mycket bättre. Här skulle det alltså kunna bli fråga om en rejäl skatteökning för somliga inkomsttagare i stället för den i propositionen 92 utlovade skattesänkningen.

Socialministern sköt den här frågan på framtiden i proposition 92 och menade all utformningen av reglerna för likslällighelsavtal skulle innefattas i pensionskommitténs uppdrag.

Pensionskommittén har naturligtvis fått bråttom att rätta lill den här

saken, och resultatet är den nu föreliggande propositionen. Den innebär i stort sett atl en uppdragstagare alttid skall betraktas som anställd av uppdragsgivaren då del gäller utbetalningen av ersättning. Det blir således fråga om samma situation som nu gäller då parterna har slutit etl fullständigt likställighetsavtal. Uppdragsgivaren får betala ATP-avgift och socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen. Det märkliga är att man här lyckats slopa taket också för ATP-avgiften närdet gäller uppdragsinkomster. En ny pariimolion från moderata samlingspartiet återkommer nu med förslaget om beloppstaket och yrkar att beloppslaket skall återinföras för socialförsäkringsavgifierna. I vår reservation nr 1 yrkar vi atl detta riksmötes vårsession skall föreläggas ett sådant förslag.

Visserligen är del en fördel att uppdragstagare får sina försäkringsavgifter betalda av uppdragsgivaren, men det kan ju inte ligga i någondera partens intresse all dessa avgifter omvandlas till en löneskatt då inkomsten överskrider en viss nivå. Vi anser således att det egentligen vore bäst all bibehålla möjligheterna till likslällighelsavtal under förutsättning atl avgiftsiaket är återinfört.

Nu kan man emellertid inte vara säker på att vårt förslag får riksdagsmajoritelens stöd. Därför har vi ett alternativt yrkande med anledning av en motion av herr Ringaby m. fl. som går ut på att, om vårt huvudyrkande inte bifalles, regeringen skall till våren förelägga riksmötet sådant förslag som medger en generell möjlighet att sluta ett s. k. begränsat likslällighelsavtal, alltså för enbart ATP-avgiften. Då skulle man kunna undvika att ATP-avgiften likställs med löneskatt för de inkomster som överstiger 7,5 basbelopp. Vi menar atl i sådana fall bör precis som nu den lokala skattemyndigheten avväga inkomstlagarens avgiftsskyldighel enligt de försäkringsmässiga principer som vi i moderata samlingspartiet vill bibehålla. Och för ATP-avgiften är dessa principer formellt inte rubbade.

Reservationen 2 har avgivils med anledning av motionerna nr 80 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. och nr 81 av herr Magnusson i Borås m. fl. - motionerna innefattar tillsammans motionärer från samtliga tre borgerliga partier. I den reservationen yrkar vi all riksdagen begär proposition till riksmötet nästa höst, som syftar till all avdrag för den för inkomståret aktuella arbetsgivaravgiften för egenföretagare skall fl göras i rörelsebilagan i deklarationen fr. o. m. inkomståret 1977. Del här innebär två nyheier: dels att avdraget skall fä göras i rörelsebilagan, dels att del skall gälla den för inkomståret aktuella arbetsgivaravgiften.

Uppenbara rättviseskäl ligger bakom delta yrkande, och skatteutskottets yttrande liksom socialförsäkringsutskottets betänkande är synnerligen positiva. I motionen 81 av herr Magnusson i Borås m. fl. visas atl om en anställd fär inkomst efter skatt på ca 35 000 kr. kostar det arbetsgivaren ca 59 000. Om en egenföretagare skall uppnå samma inkomst koslar det honom eller henne ca 80 000 kr., alltså en tredjedel mer. Som framhålls i motionerna beror detla på att egenföretagaren nu måste betala arbetsgivaravgift på sin egen inkomst inkl. arbelsgivarav-

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Enhetliga regler för beräkning av socialförsäkrings-avgifter på uppdragsinkomster m. m.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Enhetliga regler för beräkning av socialförsäkrings-avgifter på uppdragsinkomster

777. 777.

giften - alltså avgift på avgift. Vidare beror det på alt avdrag för en egenföretagares arbetsgivaravgifter bara får göras för föregående års avgifter, dvs. i regel med ell lägre belopp än det egenföretagaren måste inleverera till statskassan. För en anställd får däremot avdrag för avgifterna göras för samma år som de betalas. Vi anser all dessa missförhållanden skall ha rättats till fr. o. m. inkomståret 1977.

Med del anförda yrkar jag, herr lalman, bifall lill de två reservationer som fogats till socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17.

Under delta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen KORPÅS (c):

Herr lalman! Genom dagens väntade beslut fär vi lillrättade några olyckliga konsekvenser av riksdagens beslut i våras alt la bort taket på socialförsäkringsavgifter. Det kan vara svårt att förutse alla följder. Och det förefaller mig som om proposilionen och utskottsbetänkandet förbisett åtminstone en grupp med en viktig samhällsfunktion, nämligen de som har royalty från t. ex. tillfälligt författarskap eller patenträtt. Det borde vara så att man befriar sådan royalty som har sin grund i tillfällig verksamhet från allmän arbetsgivaravgift och från egenavgifler. De avgifterna borde i stället betalas av förlag eller företag, som tar tjänsten i anspråk. En heltidsanställd persons - t. ex. en lärares - extrainkomst av tillfällig författarverksamhet kan i princip inte skilja sig frän extrainkomster i form av konsult-, styrelse- eller föredragsarvoden. All ersättningen utgår som royalty och inte som engångsvederlag ärju en rent teknisk historia.

Emellertid har försäkringsdomslolen i flera fall under senare år funnil, att t. ex. förfaltararvoden i form av royalty konstituerar rörelse, oavsett om den tillfällige författaren i övrigt bedriver rörelse eller inte. Denna tolkning torde inte i första hand grunda sig på författningstexten i kommunalskattelagen ulan på departementschefens kommentar till propositionen 213 är 1928, all det var själva - det följande är ell citat ur propositionen; därav de vackra konjunklivformerna - "delaktigheten i den verksamhei, därifrån royalty uppbures, som anloges konstituera en rörelse för den som uppbure royalty. Rörelse borde således, såvitt ej vore fråga om inkomst av jordbruksfastighet eller inkomst av annan fastighet, anses föreligga, oavsett om den, som uppbure royaltyn, i övrigi bedreve någon rörelse eller ej."

Jag kan inte närmare gå in på försäkringsdomstolens tolkning eller departementschefens kommentar 1928, men det måste vara orimligt att t. ex. en lärare, som uppbär royalty för en på fritid skriven lärobok, frän den 1 januari 1976 skulle kunna belastas med marginalskatt och sociala avgifter på över 90 %.

Detta kan uppenbarligen heller inte vara meningen i del föreliggande lagförslaget. Del vore därför angelägel, att det från statsrådet eller frän utskollel görs etl auktoritativt uttalande, att de regler som vi nu behandlar också innefattar royalty från tillfällig verksamhet vid sidan av annat ar-

bete. Om ett sådant uttalande inte kan göras, måsle regeringen omgående föreslå en sådan ändring i denna lag eller i kommunalskaltelagen att vi kommer ifrån denna rimligen ej avsedda effekt på en verksamhei, som är så väsentlig för pedagogisk, vetenskaplig och teknisk utveckling i vårt land.

Efter denna röstförklaring, herr lalman, harjag inget annat yrkande än om bifall till utskottets förslag.

Hen FREDRIKSSON (s):

Herr talman! Den proposition som behandlas i betänkandet gäller frågan om socialförsäkringsavgifier på uppdragsinkomsier. Lål mig allra först understryka att det nu föreliggande förslaget om socialförsäkringsavgifier på vissa inkomster är att hälsa med den största tillfredsställelse. Genom förslaget befrias uppdragslagarna från egenavgifler, och det blir i stället uppdragsgivarna som får betala socialförsäkringsavgifter på den ersättning de ger till uppdragstagaren i den ordning som enligl nuvarande regler gäller för uppdragsgivare, som tecknat fullständigt likslällighelsavtal, med undantag för den lilla lönlagaravgiflen. Genom atl uppdragsinkomster jämställs med inkomst av anställning kommer uppdragslagarna alt bli jämställda med andra löntagare. Förmånerna blir likartade för dessa kategorier, och avgifterna blir enhetligare och rättvisare samtidigt som den praktiska tillämpningen blir enklare och likslällighelsavtal blir hell överflödiga i fortsättningen för uppdragslagarna.

Herr Fridolfsson har talat för moderalreservationen, i vilken del i första hand yrkas att den nuvarande begränsningen av avgiftsunderlaget till sju och en halv gånger basbeloppet skall bibehållas, och han har etl and-rahandsyrkande om att begränsade likställighetsavtal skall kunna träffas. Det förstnämnda yrkandet innebär inte någon nyhet för kammarens ledamöter. Moderaterna har som bekant kraftigt kritiserat den s. k. Haga-Il-uppgörelsen, och nu har man tagit det föreliggande förslaget lill intäkt för atl upprepa den kritiken.

Nu har den överenskommelsen så grundligt diskuterats tidigare här i riksdagen atl jag inte kan flnna det särskill meningsfullt att herr Fridolfsson och jag skall fortsätta den debatten i detta sammanhang.

Jag vill endast säga till herr Fridolfsson alt jag nog skulle ha hyst siörre respekt för hans kritik härvidlag, om han gjort det minsta lilla försök all redovisa någon annan möjlighet att tillföra staten ersättning för den inkomstminskning som skulle bli följden, om riksdagen skulle komma på idén atl bifalla moderaternas förslag. Nu tror ju herr Fridolfsson att så inte skall ske; i varje fall är han inte säker. Men jag kan nog säga lill honom all han kan känna sig ganska säker på att riksdagen inte kommer att följa del här förslaget. Det rör sig här om mycket stora belopp - kanske över 1 miljard kronor. Det är inga småsummor, alltså. Herr Fridolfsson säger: Att skaffa pengar är inte det lättaste. Det kan jag förstå, eftersom han inte försöker att hitla på någonting annat, om han tycker del är så galet all slopa beloppslaket. Del ärju ändå så, att villkoren för den provisoriska skallesänkning som enligt riksdagens beslut

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Enhetliga regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster

777. 777.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Enhetliga regler för beräkning av socialförsäkrings-avgifter på uppdragsinkomsier

m. 777.

skall genomföras från den 1 Januari 1976 är att staten skall tillföras motsvarande inkomster, och här gäller det Just en del av dessa inkomster.

Det andra yrkande som moderaterna har, om riksdagen skulle vägra att återinföra avgiftsiaket i socialförsäkringen, innebär all man i fortsättningen skall ha möjlighet all träffa begränsade likslällighelsavtal. Ett liknande yrkande finns också i en annan motion, undertecknad av bl. a. herr Gustafsson i Stockholm. I denna molion är yrkandet emellertid begränsat till all avse dem som yrkesmässigt bedriver konstnärlig och litterär verksamhei.

Vad reservanierna framför allt torde avse är de marginaleffekter som kan uppstå för dem som vid sidan av en anslällningsinkomst har en uppdragsinkomsl som i och för sig är hänförlig lill förvärvskällan rörelse. Såvitt Jag förslär löser propositionen i huvudsak de problem som kan vara förenade med de i och för sig kraftiga marginaleffekter som skatter och avgifter tillsammans kan medföra. Förslaget innebär nämligen i princip att uppdragslagarna befrias från avgiftsskyldighel och att uppdragsgivarna automatiskt blir skyldiga alt erlägga de avgifter som enligl nuvarande ordning åvilar uppdragsgivare som träffat ett fullständigt likslällighelsavtal.

Många uppdragstagare lorde stå i ell sådant beroendeförhållande till sina uppdragsgivare att de kan anses vara uppdragstagare i förhållande lill denne som arbetsgivare. Deras inkomst blir då att anse som inkomst av anställning, och uppdragsgivaren måste betala de sociala avgifter som belöper på inkomsten. Är den ersättning som uppdragsgivaren betalar ut till uppdragstagaren alt hänföra till inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, och alltså inte lill inkomst av anställning, skall - precis som nu - uppdragsgivaren och uppdragstagaren kunna träffa likställighets-avtal. För att få ell sä enhetligt system som möjligt har man emellertid begränsat rätlen alt träffa sådana avtal lill de s. k. fullständiga likställighetsavtalen. Uppdragsgivaren måste alltså i fortsättningen ta på sig både avgiften för ATP och avgiften för sjukförsäkringen. Med det fullständiga avtalet följer också skyldighet alt betala avgifter lill folkpensioneringen. I praktiken innebär förslaget ingenting nytt i sak. Det fullständiga likslällighelsavtalet får i fortsättningen samma effeki som nu, med del undanlaget alt uppdragsgivaren slipper betala den lilla lönta-garavgift som rör sig om 0,02 %.

Den som i dag kan sluta begränsat likslällighelsavtal kommer med de nya bestämmelserna, som bara tillåter fullständiga avtal, inte heller i ett mycket sämre läge än nu. Genom del begränsade avtalet har uppdragstagare sluppit betala ATP-avgift. Det har uppdragsgivaren gjort i hans slälle. Däremot har uppdragstagaren själv fått betala sin sjukförsäkringsavgift. Av utskottets betänkande framgår atl vid ett begränsat avtal varken uppdragsgivaren eller uppdragstagaren debiteras någon avgift till folkpensioneringen. Delta är en egendomlig effekt av det begränsade likslällighelsavtalet som har hängt med så länge de begränsade avtalen har funnits.

Den här möjligheten alt genom ell begränsat avtal slippa ifrån folkpensionsavgiften försvinner givetvis nu när bara fullständiga avtal kommer alt kunna tecknas. Men detla måste ju sägas vara en positiv effekt av de nya bestämmelserna. Jag skulle nog vilja fråga herr Fridolfsson, om han lycker att det är rikligt att man skall kunna träffa avtal med uppdragsgivaren om ATP-avgift och därmed säkra sin pension med atl ingen skall kunna debileras folkpensionsavgiften, som också är en av de lunga avgifterna i försäkringssystemet. ATP-avgiften är den drygaste. Den rör sig om II %, medan folkpensionsavgiflen är 6,2 % och sjukförsäkringsavgiften 8 %. Sjukförsäkringsavgiften kommer vederbörande inte ifrån, men däremot kan de slippa undan pensionsavgiften, och del lycker vi är orimligt. Vi bör göra oss av med ell sådant system.

I två motioner tas vissa skattefrågor upp. Utskottet har sänt motionerna på remiss lill skatteutskottet, som har konstaterat alt de nuvarande skattereglerna i många fall är till nackdel för företagare och att det finns skäl att söka åstadkomma siörre enhetlighet. Socialförsäkringsutskottet har därefter föreslagit att motionerna överlämnas lill företagsskaliebe-redningen för övervägande i samband med uiredningens ställningstagande i fråga om företagsbeskattningens framtida utformning. Herr Fridolfsson har i sill anförande redogjort för några av de nackdelar som följer med det här systemet, men Jag tänker inte här börja någon skatteteknisk debatt med honom, eftersom vi anser all frågan närmare bör utredas. Jag tycker inte heller att del finns anledning atl nu göra något uttalande om atl utredningen bör arbeta så snabbt att den kan ta ställning så tidigt som nästa år, utan utredningen fär behandla de här problemen i samband med övriga frågor om avdragsrält för egenföretagarna. Vi bör kunna nöja oss med detta.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Enhetliga regler för beräkning av socialförsäkrings-avgifter på uppdragsinkomster

m. 777.

Herr FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fredriksson frågar mig om Jag anser det vara riktigt att man skall kunna upprätta etl s. k. begränsat likställighetsavial, vilket skulle innebära all folkpensionsavgifterna icke kom med i bilden. Jag sade i mitl huvudanförande atl här föreligger en ofullsländighet i lagstiftningen, och den måsteju regeringen avhjälpa på något sätt. Jag är medveien om problemet, men det är inte olösligt.

Liksom herr Fredriksson anserjag alt del måhända inte är så intressant att vi nu diskuterar våra skilda ståndpunkter i vad gäller den s. k. Haga-Il-uppgörelsen. Det är riktigt atl vi från moderat håll kritiserade uppgörelsen. Vi menar att socialförsäkringsavgifter skall ge förmåner i den utsträckning som de har eriagts. Den uppgörelse som här träffades innebar däremot en utbyggd löneskatt, varken mer eller mindre. I frågan om socialförsäkringsavgifter för extraarbete, som vi diskuterar i dag, blir resultatet alt även ATP-taket rivs.

Jag är förvånad över atl mina borgerliga vänner i socialförsäkringsutskottet icke anammat vårt synsätt på denna punkt. Att utskottets so-

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Enhetliga regler för beräkning av socialförsäkrings-avgifter på uppdragsinkomster m. m.

cialdemokrater, som svär på allt vad regeringen föreslår, inte gjort det är inte så mycket att förundra sig över, men att de borgerliga representanterna går i fällan, trots alt de kan konslatera vad förslaget resulterar i, förslår jag inte. Atl egenföretagarna hamnar i strykklass i den s. k. skattefrågan, som också behandlas i belänkandel, är hell klart. Det har både skatteutskottet och socialförsäkringsutskottet varit medvetna om. Men det bryr man sig inte om, det lägger man så att säga åt sidan. Egenföretagarna är i underläge. Naturligtvis borde något göras för att snabbi försöka lösa problemet. När man har svart på vitt på atl det är tiotusentals kronor som avgiflsmässigt skiljer mellan en egenföretagare och en anställd är del uppåt väggarna all ingenting görs.

Hen FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är riktigt atl herr Fridolfsson i sitt första anförande sade att det inte bra som det är, nämligen att man kan träffa likställighetsavtal om ATP-avgiften och ingen debiteras sjukförsäkringsavgiften. Min fråga till honom gällde hans personliga uppfattning i frågan om det här var riktigt.

Nu säger herr Fridolfsson alt detla är en sak som regeringen bör ta ställning till och lösa. Det är lätt atl säga. När det gäller kostnaderna för skattesänkningen springer herr Fridolfsson ifrån notan, och när det gäller sänkningen av folkpensionsavgiften överlämnar han notan till ett annat bord.

Vi har inte lagt skaltebesvären för egenföretagarna åt sidan, som herr Fridolfsson säger. Vi har sagt atl den frågan bör utredas. Men detla är en tekniskt besväriig sak, och det är därför inte så lätt att snabbt fatta etl beslut. Först måste man ha frågan tillräckligt klarlagd. Den här saken får man ta upp i samband med förslag i andra frågor som gäller egenföretagarna. Vårt ställningstagande innebär alltså inte alt vi har lagt frågan åt sidan. Alla de frågor som gäller egenföretagare är så involverade i skattebestämmelserna atl de försl måsle utredas fullständigt.

Frågan om enhetliga socialförsäkringsavgifter ligger hos pensionsål-derskommiltén, och den kommer att fortsätta sill arbete. Det förslag som kommittén har haft all ta ställning lill gäller uppdragstagarna. Den andra frågan kommer all bli föremål för fortsatt utredning i de båda kommittéerna.

Hen FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Genom en ofullsländighet i lagstiftningen blir läget när det gäller folkpensionsavgiflen del jag beskrev i mitt första inlägg. På den punkten harjag deklarerat att det måste åligga regeringen atl komma med förslag till lösning. Det är regeringen som framlägger propositioner, och det är regeringen som skall framlägga förslag.

Herr Fredriksson menar all vi springer ifrån notan. Del gör vi inte alls. När förslaget kommerskall vi titta på det. Men de socialdemokraliska representanterna låter med hjälp av andra skriva ut notan på några hundratusentals egenföretagare. De får betala för era skattesänkningar.

Herr FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det skall bli oerhört intressant att se vilket förslag herr Fridolfsson och moderaterna kommer all framlägga för att finansiera den skattesänkning som skall träda i kraft den 1 januari 1976.

Herr GUSTAFSSON i Siockholm (s):

Herr talman! Med anledning av proposilionen om enhetliga regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster hemställs i en molion av herr Lindkvist, herr Palm och mig om vissa ändringar i lagen om allmän försäkring. Vi begär all möjlighet bibehålls tills vidare för den som yrkesmässigt bedriver konstnärlig och litterär verksamhei all sluta begränsade likställighetsavial samt att de synpunkter som vi framfört i motionen skall övervägas av pensionskommittén i dess fortsatta utredningsarbete. Motionen syftar lill att förbättra den besvärliga situation som kulturarbetarna kommer i om propositionens förslag genomförs.

När del först gäller arbetsgivaravgift på uppdragsinkomster kan det konstateras att förslaget i den delen innebär stora problem. Redan i sitt referat av propositionen gör utskottet ett misstag när det säger: "Uppdragsinkomst skall enligt förslaget vid beräkning av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst alltid anses som inkomst av anställning."

Både betänkandet och propositionen har nämligen ett lagförslag som
efter del att uppdragsinkomsterna har behandlats har följande fortsätt
ning: "är ersättningen alt hänföra till inkomst av rörelse ." Den

bestämda formen betyder uppenbarligen - också förarbetena lyder på det - att den ifrågavarande gottgörelsen i båda fallen kan se exakt likadan ut. Skillnaden ligger just i om den är att hänföra till rörelse eller inte.

Man får uppfattningen att utskottet betraktar "uppdrag" som en skatterättslig term. Det är den inte. Den är civilrättslig. En advokat arbetar på uppdrag, en revisor, en målarmästare, en föredragshållare, en översättare i regel och en bildkonstnär som sysslar med utsmyckning av byggnader och offentliga platser.

Det gäller därför alt försl avgöra från yrke till yrke om uppdrag ingår i rörelsen eller inte. När del gäller bokföringspliktig rörelse är saken lätt: advokaten, revisorn, målarmästaren lar emot uppdrag i sin rörelse. Men skulle de få i uppdrag atl hålla föredrag ärde sannolikt fria uppdragstagare, t. o. m. om föredraget gäller deras yrke. På andra områden kan man bara från fall lill fall avgöra saken eflersom yrkesmässigt bedriven verksamhet som författare, översättare, målare, tonsättare - ja, sannolikt också en yrkesföreläsares verksamhet - enligl 27 § kommunalskaltelagen skall deklareras som rörelse.

När det gäller de av förslaget avsedda uppdragen får man hoppas att så många som möjligt av gränsfallen dras in under den önskade automatiken. Det kommer emellertid alt återstå en mängd fall, då uppdragen anses ingå i rörelse. Det bör observeras atl många kulturarbetare lidigare har följt kommunalskattelagens anvisning. Detta har i viss mån under-

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Enhetliga regler for beräkning av socialförsäkrings-avgifter på uppdragsinkomster

m. 777.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Enhetliga regler för beräkning av soclalförsäkiings-avglfter på uppdragsinkomsier m. m.

lättat för dem att få avdrag - dock inte alllid. Här vill Jag hänvisa till de synpunkter som KLYS i andra sammanhang har framfört.

När allmän arbetsgivaravgift infördes blev frågan akut - det kunde vara fördelaktigt atl gå över till "tjänst 2" som det Ju kallas på deklarationsblanketten, men var det tillåtet? Nu blir frågan allt allvarligare. Accepterar skattemyndigheten alt en rörelsedeklarerande författare deklarerar sina översätlningsinkomster som särskilda uppdrag?

Detla visar alt det kommer att vara viktigt för många uppdragstagare att lösa problemet genom likställighetsavial. Om så kan ske blir det ointressant hur man bedömer uppdragen. Då återstår all fråga vilken möjlighet kulturarbelarorganisationerna har att sluta sådana avtal.

Det mesta har sagts i motionen. Jag vill här bara konstatera att myckel nedlagt arbete för alt åsiadkomma åtminstone begränsade likslällighelsavtal har varit förgäves. Man kan också se frågan från andra hållet. På statens kulturråds konferens för tidskrifter den 28 november i år omvittnades det från många statsslödda kulturtidskrifter och ideella tidskrifter atl kravet på arbetsgivaravgift måsle påverka antingen arvodena, antalet bidrag eller behovet av ytterligare stöd. En höjning av arvodeskostnaden med drygt 26,6 %, där likslällighelsavtal nu ej alls föreligger, eller åtminstone med 15,6 % omöjliggör alt arvodena hålls indexreglerade och torde snarare leda till att de måsle sänkas. Om en sådan tidskrift inte är i tvångssituation utan har medarbetare som skall deklarera för rörelse torde inte bara viljan ulan också förmågan alt sluta likställighetsavial saknas.

Reglerna om avgiftsunderlag och avgiftsfinansiering i socialförsäkringssystemet är föremål för fortsatta överväganden inom pensionskommittén.

Herr talman! Jag utgår ifrån all de för kulturarbetarna mycket angelägna problem som vi lagit upp i vår motion ägnas speciell uppmärksamhet i kommitténs fortsatta arbete och atl de synpunkter som framförts i vår motion blir föremål för allvarlig prövning.

Herr FREDRIKSSON (s):

Herr talman! Jag skall medge all del är en besvärlig och invecklad fråga att avgöra, huruvida sådana här inkomster skall anses vara uppdragsinkomster eller inkomst av rörelse, osv. Jag vill emellertid framhålla att molionsförslaget alt enbart konstnärer och författare skulle få rätt att träffa begränsade likslällighelsavtal strider mot principen att alla försäkrade bör behandlas lika och all man inte bör införa begränsningar på grund av t. ex. yrkeslillhörighel. Del strider faktiskt mot syftet med den här reformen, nämligen atl skapa enhetliga och enkla regler för avgiftsberäkningen. Som utskottet konstaterat skulle följden av elt bifall lill förslaget också bli alt man bibehöll en ordning som innebär atl avgifterna lill folkpensioneringen inte betalades. Som Jag tidigare framhållit är detta någonting som utskottet inte har kunnal acceptera.

Såsom utskollel uttalat i sitt betänkande ger motionsförslaget inte någon lämplig lösning. Det naturliga måste vara atl man för de fall som

avses i motionen arbetar pä atl åstadkomma likställighetsavtal. De fackliga organisationerna stöder sina medlemmar i deras strävan all få sådana avtal. Den grundläggande synen i propositionen, nämligen att uppdragsgivare skall eriägga socialförsäkringsavgift, måsle utgöra ell stöd i strävandena att träffa sådana här likslällighelsavtal.

Jag kan instämma i den föregående talarens förhoppning att det skall bli möjligt all i det fortsalla utredningsarbetet lösa dessa tekniskt ganska svära frågor. Men så länge resultatet av uiredningens arbete inte föreligger har utskottet inte kunnal tillstyrka yrkandet i molion nr 79.

Herr GUSTAFSSON i Siockholm (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag erkänner gärna att detla är besvärliga och invecklade frågor, och det är därför inte så lätt att finna någon lösning. Vad vi i motionen yrkar på är rätt för Jusl konstnärliga yrkesutövare all tills vidare få träffa begränsade likslällighelsavtal. Jag är inte övertygad om alt dessa svårigheter inte kan undanröjas.

De fackliga organisationerna på området har försökt och fortsäller atl försöka lösa problemet med likslällighelsavtal, men propositionsförslaget har verkligen inte underlättat det arbetet.

Jag lar emellertid fasta på vad herr Fredriksson sade allra sist, när han instämde i min förhoppning att pensionskommittén skulle ägna sig åt dessa frågor och försöka finna någon lösning.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Enhetliga regler för beräkning av socialförsäkrings-avgifter på uppdragsinkomster m. m.

Hen HERNELIUS (m):

Herr lalman! Två synpunkter bara.

Den ena synpunkten gäller kulturarbetarna. Där ber Jag alt få anknyta till inläggen av herrar Korpås och Gustafsson i Stockholm. Det har sagts i debatten all genom förslaget från regeringens och utskottets sida skapar man klarhet och får större enkelhet i administrationen. Det lorde förhålla sig tvärtom, såvitt jag förstår efter alt ha lyssnat på debatten.

Kvar står frågetecknet: Är en inkomst i ena fallet all betrakta som inkomst av uppdrag, i andra fall alt betrakta som inkomst av rörelse? De allmänna skattelagarna är inte samordnade med denna proposition. Då blir del oklarhet. Då blir det pappersexercis, ovisshet och långvarig behandling av ett onödigt antal ärenden i försäkringsdomslolen. Delta är etl provisorium som följd av etl annal provisorium och det kan inte vara tillfredsställande.

Nu säger utskottels värderade ordförande att man får hoppas att pensionskommittén skall lösa frågan. Den förhoppningen hyser vi alla, men Jag tycker att del är beklagligt att man inte gjort en större ansträngning att få klarhet i dessa begrepp redan nu.

Den andra synpunkten anknyter till herr Fridolfssons inlägg. Del orimliga i alt inte ha något tak för dessa avgifter framstår i alltmer öppen dager. Haga II tillkom i hastighetens och förvirringens tecken, det är tydligt. Nu får vi som följd ett försök atl lappa på vad som då skedde. Del blir ingen ordning förrän man infört elt tak för dessa avgifter och undanröjt det orimliga system som tillkom genom Haga II.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Enhetliga regler för beräkning av socialförsäkrings-avgifter på uppdragsinkomster m. m.

Herr FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Vad herr Hernelius senast sade var bara ett understrykande av moderaternas gamla synpunkter; det var alltså ingenting nytt.

Klarheten och enkelheten, anser herr Hernelius, kommer inte fram i det här förslaget. Jo, det är fallet när del gäller uppdragslagarna. Det är klan och tydligt utsagt att det blir enhetliga socialförsäkringsavgifter för dem. Vad som kvarstår är rörelseidkare och därmed jämställda, men där kommer skattefrågan in. Man kan inte lösa problemet för deras del genom del förslag som ligger och som gäller socialförsäkringsavgifierna, utan där måste man koppla in skattefrågan.

Det är den saken som skall utredas, och den utredningen får vi avvakta. Sedan hoppas jag att vi skall kunna lösa problemet.

Hen HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Kvar står den fråga som t. ex. herr Korpås ställde: Är en inkomst som en lärare har för en artikel inkomst av rörelse eller inkomst av uppdrag?

Herr FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! Bara några ord med anledning av herr Gustafssons i Stockholm inlägg. Herr Gustafssons m. fl. motion är inne på samma tema som den motion som herr Ringaby m. fl. har väckl vad gäller möjligheterna att träffa likställighetsavial. Det är bara den skillnaden att herr Gustafsson och hans medmolionärer vill att det skall vara en begränsad yrkesgrupp som skall ha denna rätt.

Vi häri vår reservation omnämnt herr Gustafssons i Stockholm motion. Jag vill bara understryka detta för herr Gustafsson och påpeka att han kan ju rösta med reservationen.

Den förhoppning som herr Gustafsson och herr Fredriksson till sist uttalade all pensionskommittén skulle la upp den här frågan i sitt fortsatta arbete kan jag nalurliglvis också instämma i, eftersom det i varje fall är etl steg i rätt riktning för en viss grupp även om Jag tycker att den generella uppläggning som framkommer i herr Ringabys m. fl. molion är myckel bättre.

Jag märkte atl herr Gustafsson var missbelåten med utskottets behandling av hans motion och jag förslår honom. Pås. 13 i betänkandet sågar utskottet på ett mycket mera fränt och brutalt sätt av herr Gustafssons motion. Utskottet skriver nämligen när man åberopar herr Gustafsson molion: "Utskottet, som tidigare avfärdat tanken på en generell sådan rätt, anser det än mindre motiverat alt införa särregler fören speciell yrkesgrupp." Man är verkligen optimistisk om man tror atl med en så hård skrivning motionen ligger bättre till än motionen från moderat håll.

Utskottels ordförande är också förhoppningsfull. Det förvånar mig all utskoltsmajoriieten inte gett uttryck för detta i sin skrivning. Där finns inte ett ord om all pensionskommittén skall beakta frågan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herrar Ringaby och Fridolfsson i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fridolfsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsuiskoltels hemställan

i betänkandet nr 17 mom. I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herrar Ringaby

och Fridolfsson i motsvarande del.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Enhetliga regler för beräkning av socialförsäkrings-avgifter på uppdragsinkomsier

777. 777.

Ja - 248

Nej - 47

Avstår - I

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskotiets hemställan, dels reservationen nr I av herrar Ringaby och Fridolfsson i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fridolfsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 17 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herrar Ringaby

och Fridolfsson i motsvarande del.

Ja - 246

Nej - 49

Avstår - I

Mom. 3 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Skaltefullmaki jör finans- och skatteutskotten

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fridolfsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 17 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Ringaby

och Fridolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Fridolfsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 245

Nej - 46

Avstår - 7

Mom. 6

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12 Skattefullmakt för finans- och skatteutskotten

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1975/76:15 med anledning av propositionen 1975/76:29 om skaltefullmaki för riksdagens finans- och skatteutskott enligl 8 kap. 6 S regeringsformen, m. m. jämte motion.

I proposilionen 1975/76:29 hade regeringen (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta de vid proposilionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

2. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

3. lag om ändring i lagen (1957:209) om skatt på sprit och vin,

4. lag om ändring i lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker,

5. lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,

6. lag om ändring i lagen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon,

7. lag om ändring i förordningen (1941:251) om särskild varuskatt.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande:

"I propositionen föreslås att sådan skallefullmaki som avses i 8 kap. 6 § regeringsformen skall las in i fiertalet författningar avseende indirekt skatt. Härigenom skapas de formella förutsättningarna för den i regeringsformen förutsatta ordningen att riksdagens finans- och skatieutskott under tid då riksmöte inte pågår pä förslag av regeringen skall kunna bestämma om indirekt skatt, såvitt gäller skattesats och lid då skatten skall börja eller upphöra att utgå."

I detta sammanhang hade behandlats den med anledning av propositionen väckta motionen 1975/76:39 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari hemställts atl riksdagen beslutade avslå de i proposilionen 1975/76:29 ställda förslagen om införande av fullmaktsparagraf i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, i lagen (1957:262) om allmän energiskatt, i lagen (1957:209) om skatt på sprit och vin, i lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker, i lagen (1961:394) om tobaksskatt, i lagen (1956:545) om omsättningsskatt pä motorfordon samt i lagen (1941:251) om särskild varuskatt.

Utskottet hemställde

1. beträffande skaltefullmaki för finans- och skatteutskotten alt riksdagen med avslag pä motionen 1975/76:39 och med anledning av propositionen 1975/76:29 skulle

1. anta de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

2. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

3. lag om ändring i lagen (1957:209) om skatt pä sprit och vin,

4. lagom ändring i lagen (1960:253)om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker,

5. lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,

6. lag om ändring i lagen (1956:545) om omsällningsskatt pä motorfordon, i denna del,

7. lag om ändring i förordningen (1941:251) om särskild varuskatt, i denna del,

2. anta av utskottet framlagda förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift,

2. lag om ändring i förordningen (1973:602) om särskild väglra-fikskail.

2. beträffande övriga ändringar rörande bilaccisen och_den särskilda varuskatten att riksdagen skulle anta de ovan under punkterna 1.1.6 och 1.1.7 angivna förfatiningsförslagen i övrigt.

Hen BERNDTSÖN (vpk):

Herr talman! Grundlagberedningen föreslog alt en del av beskattnings-rälten skulle överföras från riksdagen till regeringen. Del skulle gälla de indirekta skatternas storlek. I den nya regeringsformen, som slutgiltigt antogs av 1974 års riksdag, infördes bestämmelsen att riksdagens finans-och skatieutskott skulle kunna utöva beslutanderätt på riksdagens vägnar

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Skattefullmakl för finans- och skatteutskotten

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Skattefullmakt för finans- och skatteutskotten

rörande den indirekta beskattningen, dä riksdagen inte är samlad. Även om detla innebar en förändring i förhållande till grundlagberedningens förslag, så tummades del på beskattningsrätten som bör tillkomma riksdagen allena. En del av riksdagen - tvä utskott - är inte riksdagen, framhöll vänsterpartiet kommunisterna i en pariimolion vid delta tillfälle.

I propositionen 1975/76:29 föreslås skattefullmakt för riksdagens finans- och skatteutskott enligl 8 kap. 6 § regeringsformen. Propositionens förslag omfattar lagarna om mervärdeskall, allmän energiskatt, skatt på sprit och vin, tillverkning och beskattning av mall- och läskedrycker, tobaksskatt, omsättningsskall pä motorfordon och särskild varuskatt. Det är alltså omfattande fullmakter för finans- och skatteutskotten som be-gäres. Förslaget innebär att flera av de viktigaste skatterna kan bli föremål för beslut i utskotten. Del finns inget i regeringsformen som fastlägger omfattningen av skattefullmakten, och vi kan inte se regeringens förslag som en följdlagstiftning. Regeringen har valt alt föreslå ett mycket vittomfattande bemyndigande.

Vänsterpartiet kommunisterna var motståndare till fullmaktsparagrafen, när den infördes i regeringsformen. Vi kvarstår vid denna uppfattning och vi kan därför inte biträda propositionens förslag. I molion 1975/76:39 har vi därför yrkat avslag på de föreslagna skatlefullmakierna.

Skaileutskottet säger i sitt betänkande alt ett bifall till motionen skulle innebära att stadgandena i regeringsformen om delegation skulle bli en död bokstav på grund av att följdlagstiftning saknas. Vi kan, som sagt, inte se regeringens förslag enbart som en följdlagstiftning utan som ell förslag med vittgående konsekvenser. Inte bara del faktum all motionärerna motsatt sig grundlagsutformningen, som utskollel uttrycker saken, gör att vi går emot propositionen. Av avgörande betydelse är alt riksdagen i efterhand får la ställning till utskottens beslut och därmed kommer all slå inför fullbordade fakta. Detta är en allvarlig sak som verkligen bör beaktas innan man ger så omfattande fullmakter.

Förfarandet alt ge skaltefullmakter till två utskott atl på regeringens förslag fastställa skattesatser på indirekta skatter beskär möjligheterna lill opinionsbildning och offentlig diskussion kring frågor som i högsta grad berör de enskilda människorna. Detta är en konsekvens som borde mana till eftertanke.

Skatteutskottels anlagande atl den föreslagna fullmaktslagstiftningen kommer atl användas under myckel speciella förutsättningar och endast om det finns etl tillräckligt pariamenlariskt stöd för de avsedda skat-teändringarna förändrar inget i sak. Tillräckligt parlamentariskt stöd kanske inte är del svåraste atl uppnå, men om detta skall vara skäl för att undandra viktiga skattefrågor frän offentlig debatt måste verkligen ifrågasättas. De speciella förutsättningar utskottet lalar om bedöms också av regeringen och de panier som kan länkas stödja ett förslag om skattehöjningar.

Det är en mycket betänklig väg man slår in pä genom de begärda fullmakterna. Vänsterpartiet kommunisterna kan inte biträda de i pro-

positionen begärda fullmakterna, och jag vill, herr talman, yrka bifall till motionen 1975/76:39.

Hen WÄRNBERG (s):

Herr talman! I motsats till herr Berndlson vill Jag påslå att propositionen 15 och därav följande utskotlsbetänkande innebär en följdlagstiftning. Del är endast etl automatiskt fullföljande av det grundlagsbeslui som har fattats av riksdagen. Herr Berndtsons invändningar hör alltså hemma i grundlagsdebatten i stället för i dagens debatt.

Då denna fråga är avgjord av riksdagen, vore del märkligt om riksdagen nu skulle avslå regeringens proposition och inte genomföra de ändringar i resp. lagar som är nödvändiga för att regeringsformen skall kunna till-lämpas. Jag vill betona all det inte kan ha varit riksdagens mening att den gjorda grundlagsändringen av formella skäl aldrig skulle kunna till-lämpas. Vi måsle acceptera de följdlagstifiningar som det nu är fråga om. Sedan kan man naturligtvis diskulera gradskillnaden beträffande fullmakternas vidd, men det är inte detta som det nu gäller, utan herr Berndtson yrkar avslag på alltsammans.

Även om Jag sade alt herr Berndtsons invändningar hör hemma i grundlagsdebatten, kan naturligtvis sakskäl anföras också nu. Detla är inte en bestämmelse som skall användas i tid och otid. Den är omgärdad av många säkerhetsåtgärder. Först och främst måste det vara fråga om ell förslag från regeringen. Utskotlsiniliativ får här inte förekomma. Bemyndigandet får naturligtvis inte användas när riksmöte pågår ulan endast när riksdagen inte är samlad. Vidare måste beslutet underställas kommande riksmöte ganska omgående, och eftersom utskotten är parlamentariskt sammansatta kommer de inte att fatta något beslut som strider mot riksdagsmajoritetens uppfattning.

Vi måste ändå ha klart för oss att de konjunkturpolitiska svängningarna i dag är så pass snabba all del vid något tillfälle kan behövas alt man antingen höjer en skatt eller, herr Berndtson, sänker en skatt, om del finns konjunkturpolitiska skäl för det.

Etl annat skäl som jag vill anföra är att man kan vilja ändra på skattesatserna inom alkohollagstiftningen. Det gäller ju att slippa ifrån den hamslring som annars sker under de månader som man skulle kunna få vänta innan riksmötet samlas. Samma sak gäller tobaksbeskattningen, och där är hamstringseffeklen, skulle jag vilja påstå, ännu större än i fråga om alkoholen.

Den debatt som herr Berndtson efterlyste - och som måste föras i varje fråga - kommer, men något i efterskott. I och för sig Irorjag inte att någon riksolycka inträffar om riksdagen debatterar en redan genomförd lag och har stora möjligheter alt ändra på den. Jag tror inte atl det blir något fel på opinionsbildningen därför atl en skattelagsiiflning har varii i kraft en eller annan månad.

Därmed villjag yrka bifall till skatteulskottets hemställan i betänkandet nr 15.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Skattefullmakt för finans- och skatteutskotten

6 Riksdagens protokoll 1975/76:35-36

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Skattefullmakt för finans- och skatteutskotten

Hen BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag har svårt att se det som en säkerhetsåtgärd atl initiativet skall tas i form av ett regeringsförslag. Och när herr Wärnberg talar om risken för hamstring, så är del ju ett argument som kan åberopas vid varje tillfälle förati dra ner rullgardinen och behandla indirekta skatter utan allmänhetens insyn.

Jag tycker inte att del har redovisats några vägande sakskäl för atl skattefullmakter behövs, än mindre att det skulle vara etl brådskande behov att nu omedelbart fullfölja regeringsformens bestämmelser därvidlag. Även om regeringsformen möjliggör införande av skaltefullmakter, så behöver man väl inte ha så bråttom. Vidare behöver man inte nödvändigtvis ge lagstiftningen den vidsträckta omfattning som föreslås i propositionen.

Del låter naturligtvis bra när herr Wärnberg säger atl riksdagen ändå i efterhand får diskulera besluten. Nu vet vi ju hur det är i verkligheten. Del är knappast troligt atl partierna skulle "köra över" sina utskoits-representanter, utan de beslut utskotten har fattat kommer atl gälla. Kvar står också del förhållandet att någon offentlig debatt icke har föregått besluten i utskotten.

Hen EKSTRÖM (s):

Herr talman! Till skatleutskottets betänkande har fogats ett protokollsutdrag från finansutskottet, i vilket utskottet uttalar atl det anser att den utformning, som det föreslagna bemyndigandet har fått, i vissa situationer kan bli ett betydelsefullt medel att snabbt fatta beslut av ekonomisk-politisk innebörd. Finansutskotiel ifrågasätter också i sitt yttrande om inte även den allmänna arbetsgivaravgiften borde innefattas i bemyndigandet. Skalteutskotiet har lagit upp den tanken och utarbetat härför erforderlig ändring i lagtexten.

Herr lalman! Jag ber all få yrka bifall till skaiieutskoiieis hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 39 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Berndtson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 15 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 39.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Dä herr Berndlson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 275

Nej - 16

Avstår - 2

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Inrättande av medicinsk specialitet inom området alkoholistvård,

m. 777.

§ 13 Föredrogs Skatteutskoitets belänkande

1975/76:17 med anledning av propositionen 1975/76:83 om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Utrikesutskottets betänkande

1975/76:3 med anledning av dels regeringens skrivelse med redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1974, dels berättelse från den svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling rörande församlingsmötena under liden maj 1974-januari 1975 (26:e sessionen)

Socialutskottets betänkande

1975/76:17 med anledning av molion om underrättelse till anhöriga om intagning av patienter på sjukhus i vissa fall, m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 14 Inrättande av medicinsk specialitet inom området alkoholistvård, m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande 1975/76:18 med anledning av motion om inrättande av medicinsk specialitet inom området alkoholisivård, m. m.

I detta belänkande behandlades motionen 1975:1237 av herr Caris-hamre (m), vari yrkats alt riksdagen hos regeringen hemställde om skyndsamma åtgärder för atl

1. ge alkoholistvården ställning som medicinsk specialitet eller sub-specialiiet,

2. ge tjänstgöring inom alkoholistvård högre meritvärde än nu för alla läkare.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1237.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Inrättande av medicinsk specialitet inom området alkoholistvård,

777. 777.

Reservaiion hade avgivits av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som ansett att utskottet bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1975:1237 gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört.

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Del ärende vi nu skall behandla är som ett isberg. Den synliga biten handlar om utbildningen av läkare för vård av alkoholister och andra beroendesjuka, men under ytan finns hela problemet med de ytlersl bristfälliga vårdresurser som vi har att erbjuda dessa patienter. Det katastrofalt dåliga utbildnings- och rekryteringsläget är en fiaskhals som ovillkorligen måste vidgas om vi någonsin skall kunna bjuda en acceptabel medicinsk vård för en av våra största folksjukdomar.

Jag säger, herr lalman, i min molion 1237 all alkoholislerna är den största paiienlkalegori som t. ex. en invärtesmedicinare någonsin träffar på i sitt värdarbete. Många har sagt mig atl del påståendet ändå måste vara överdrivet. Men Jag tror inte det, herr lalman. Enligt världshälsoorganisationens definitioner utvecklar ungefär 10 96 av den vuxna manliga befolkningen i västerlandet alkoholberoende. För kvinnorna uppskattas andelen lill mellan I och 3 96, men den andelen växer.

Här hemma i Sverige har man t. ex. i Göteborg tillät närmare på en hel årsklass män - alla som var födda 1913. Man har funnit atl var fjärde man i hela årsklassen minst en gång har registrerats hos nyk-terhelsnämnd, och 16 96 har registrerats två eller fiera gånger. Nu är del självfallet inte så atl alla som blir registrerade hos en nykterhetsnämnd är i egentlig mening alkoholister, men siffran är i alla fall skrämmande hög.

Sakkunniga läkare och forskare uppskattar att vi i Sverige har minst 300 000 vårdbehövande alkoholberoende personer. Av dem är del ungefär 60 000 som över huvud laget får någon värd. 50 000 får hjälp på öppna kommunala alkoholpolikliniker, ungefär 17 000 på sjukhusanknutna kliniker och som inlagda patienter. Det förekommer en viss dubbelräkning, men man kan räkna med 60 000 totalt. Det betyder all bortåt en kvarts miljon alkoholsjuka över huvud laget inte blir föremål för någon som helst behandling.

Det har gjorts undersökningar vid elt par stora Stockholmssjukhus som visar att ungefär var tredje patient som kommer in till ett psykiatriskt akutintag är alkoholist. Räknar man med läkemedelsmissbrukarna stiger siffran med 10 %. Och av de svårt sjuka - de som är så pass sjuka atl de omedelbart blir inlagda - är 55 96 beroendesjuka.

Det blir ungefär samma bild om man i stället tittar på ett somatiskt akutintag. Även på del området har gjorts en undersökning vid ett stort sjukhus i Stockholm under en, som personalen säger, ganska lugn höst-vecka. Man kunde då konstatera att 29 % av alla som över huvud taget kom lill mottagningen hade mätbar alkoholmängd i blodet. 25 96 - en fjärdedel - hade en alkoholhalt som skulle ha varit fällande i ell mål

om rattonykterhet. Och så många som var tionde patient - av samtliga sökande - hade alkoholhalter mellan 3,1 och 5,6 promille - alltså en ganska rejäl fylla.

Fallet med rekordpalienten, han med 5,6 promille, är näsian tragikomiskt typisk för hela den vårdsituation vi bjuder. I journalen stod, när det fallet avslutats, ordagrant följande antecknat: "In i berusat tillstånd. Får sova över natten. Kan stå på benen på morgonen. Fär gä till arbeiet."

Den läkare som låtit mig ta del av den uppgiften -Jag försäkrar, herr talman, atl det skedde under betryggande sekretess för patientens del - kommenterar: Man undrar verkligen om denna patient vare sig hade ett arbete eller om han gick till något klart mål över huvud taget morgonen efter utskrivningen. För egen del skulle jag, med den lilla erfarenhet Jag har från fältet; vilja tillägga atl han sannolikt hade ett klart mål, nämligen närmaste syslembolagsbutik.

Inte bara Jag, utan jag irorjag vågar säga varenda läkare som på allvar arbetar med alkoholistvård, är övertygad om atl den situationsbilden är karakteristisk för alkoholberoende människors läge i Välfärdssverige i dag. Det är ingen som rikligt vill veta av den paiientkategorin.

Den vanlige psykiatern upplever missbrukarklienlelet som en belastning - naturiigt nog - f ö. saknar psykiatrin i allt väsentligt en värdorganisation, som ens tillnärmelsevis är lämpad för alt ta hand om missbrukarna och sköta dem i en vård med långtidsperspekiiv.

Medicinare och kirurger snarare döljer problemen än löser dem när de ställer diagnoser som högt blodtryck, magsår, magkatarr och allt möjligt annat - i och för sig riktiga diagnoser, där man dock går förbi patientens primära och huvudsakliga åkomma, alkoholsjukdomen, och tar fasta på vad som kanske inte kan kallas ett symtom men i varje fall en följdsjukdom.

Hur har del kunnat bli så? I motionen och i den därifrån utgående reservationen gör Jag gällande all till en mycket stor del detta är etl utbildningsproblem. Men del är inte bara det. Vi har över huvud taget alldeles otillräckliga och dessutom mycket splittrade vårdresurser. Del är bara några få regioner där man kan lala om någon rimligt utbyggd vårdkedja. Vi har en sådan för en del av Stockholms läns landstingsområde, knuten lill Karolinska sjukhusets förnämliga alkoholklinik och lill den teoretiska institution för alkoholsjukdomar som också finns där, samt på något ytterligare ställe i landet. I övrigt finns inte sådana möjligheter. Vi har den kvantitativt stora insats som görs av de lokala, oftast kommunala alkoholpoliklinikerna, men där finns inget samband från steg till steg i en vårdkedja, och det finns inget långtidsperspekiiv i värden.

Men även om sjukvårdshuvudmännen ville och kunde snabbt bygga upp fullgoda vårdkedjor över hela landet skulle vi ändå inte kunna bemanna dem med kompetent personal. Vi saknar utbildad personal på alla nivåer. Det gäller inte bara läkare utan i minst lika hög grad sjuksköterskor. 500 sjuksköterskor som heltidsarbetar på alkoholpolikliniker

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Inrättande av medicinsk specialitet Inom området alkoholistvård,

m. 777.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Inrättande av medicinsk specialitet Inom området alkoholistvård,

777. 777.

saknar alla någon som helst utbildning för deljobb de utövar. De klagar också över att de inte får någon utbildning.

Men i dag gäller det läkarna, och där är brislen såvitt jag förstår katastrofal. Utskottet säger i anslutning till remissyttranden från socialstyrelsen och andra instanser all bristen pä läkare i alkoholisivården är en del av en allmän läkarbrist. All right, det är den väl, men den är värre på detta område. Eller var finns det vårdområde där 40 % av de ytterst få tjänster som är inrättade står vakania och där åtminstone 90 % av dem som tjänstgör i vården saknar adekvat utbildning för sitt arbete? Det är en läkarbrist som är värre än den som gäller för hela sjukvårdsområdet i stort.

Vi har polikliniker som ständigt slår inför hotet atl slängas helt av det skälet att man över huvud taget inte har någon läkare, inte ens för de mycket få timmar i veckan som en sådan klinik behöver. Det är utomordentligt svårt alt bemanna klinikerna för kvalificerad vård med kunnig och utbildad personal.

Utan atl nedsätta någon annan klinik irorjag att man vågar säga att den mest kvalificerade kliniken i landet på detla område är Karolinska sjukhusets klinik för alkoholsjukdomar. Den borde rimligen ha betydande dragningskraft, men det har den inte. Där finns fyra underiäkartjänster inrättade. Kliniken har existerat i tolv år, och på den liden har dessa fyra underiäkartjänster haft 138 innehavare. Del betyder en genomsnittlig tjänstgöringstid på ungefär tre månader.

Detta ger självfallet inte någon klinisk erfarenhet av vården som kan vara något atl bygga på i fortsättningen, och del ger ingen kontinuitet i vården vid den klinik det gäller. Tidigare gällde det f ö. i huvudsak medicine studerande, som inte var färdigutbildade, och nu är det i huvudsak AT-läkare. Om detta gäller det friska trädet, dvs. en väletablerad och välordnad klinik, vad skall då inte gälla på andra ställen?

Men varför är det så? Man kan fråga vilken chefsläkare man vill som håller på med delta på någon av de stora poliklinikerna: Finns det då inget iniresse bland dina unga kolleger för denna sida av medicinen? - Jo, säger han. Vi blir ofta uppringda av unga läkare och medicine studerande som skulle vara intresserade av att arbeta en längre tid i den här vården, men när vi upplyser dem om vilken återvändsgränd de i så fall ger sig in i drar de sig naturligt nog tillbaka.

Hela denna verksamhei är som en återvändsgränd. Den ger synnerligen litet av meritvärde.

Nu säger utskollel - och del är riktigt; utskottet har över huvud taget tagit utomordentligt ambitiöst på del här ärendet, låtit grundligt remiss-behandla del osv. - att enligt nu gällande regler skall alla vårderfarenheter tillmätas stort meritvärde på områden där jusl de erfarenheterna har värde och betydelse. Ja, det skall de, och så görs kanske i något fall också. Det är bara del att hela detta sjukdomsområde är på något sätt okänt: det är inte "inne" i den medicinska traditionen. Om man ledigförklarar en tjänst som överläkare på en vanlig medicinsk klinik, tänker man hell

enkelt inte på, om man försöker beskriva den tjänsten, att kanske bortåt hälften av de patienter som läkaren där träffar är alkoholister och all grundlig erfarenhet av alkoholisivård därför borde vara en utomordentlig meril för Jusl den tjänsten. Enligt gällande bestämmelser kan den vara det, men efter vad Jag har tyckt mig kunna förslå - och jag har frågat många - tänker man liksom bara inte på del; man tillmäter inte den erfarenheten något särskilt värde. Men del är viktigt atl man ger etl meritvärde ål sådan erfarenhet! Detla gäller, med elt visst antal månader, inom ämnet allmän psykiatri, del gäller inom rättsmedicin, med en viss kortare lid - och det är ju rimligt, eftersom de fiesta människor som rällsmedicinare får alt göra med antagligen är alkoholpåverkade - och det gäller, jag vill nästan säga lustigt nog, också inom barnpsykiairin som ett särskilt meritvärde. Annars tillämpas den allmänna regeln att man skall ta hänsyn till meriter som har värde för det värdområde det gäller. - Detla är alltså en broms för rekryteringen.

Så är det utbildningen. Förslaget i motionen och i reservationen går ju bl. a. ut på - det är huvudförslaget - all man skall inrätta en medicinsk specialitet för beroendesjukdomar.

Utskottet anser - också del i enlighet med ytterligt sakkunniga remissyttranden - att detla, åtminslone f n., knappast kan vara lämpligt, därför all, säger man, om etl medicinskt område skall ges ställning som medicinsk specialitet, krävs att vissa kriterier skall vara uppfyllda. Ett sådant kriterium är atl området skall vara väl avgränsat gentemot andra specialiteter; det skall alltså verkligen vara någonting speciellt. Och så frågar man vad del speciella elementet är i vård av beroendesjuka.

Jag skulle vilja föreslå den som tvivlar all gå upp till Karolinska sjukhusets alkoholklinik för atl försöka få någon uppfattning om den vård som där ges och för att se, om inte denna vård verkligen är en mycket specialiserad vård, som man inte ser någon"annanstans. Och del är ingalunda en utsiktslös vård! De som håller på med den räknar med en tydlig och mycket bra rehabilitering i åtminstone 50 96 av fallen. Det är inget dåligt resultat, vilket bl. a. gör denna vård direkt lönsam för samhället, om man skulle titta på del. - Nog är del speciellt.

Nej, säger socialstyrelsen och utskottet; detta är en tvärvetenskaplig verksamhet, där man har inslag av psykiatri och invärtes medicin och socialmedicin och farmakologi och neurologi, och alltihop finns där detla behövs för att ta hand om dessa patienter. Del ligger mycket i det argumentet. Men om nu en viss medicinsk verksamhet kräver en tvärvetenskaplig utbildning, som är så bred att den tar minst lika lång lid som utbildningen för en annan specialitet på elt smalt område, är då inte det i och för sig anledning nog att ge den en ställning som specialitet, med alll vad som därmed följer av meritvärde och annat? All del inte skulle finnas tillräckligt behov - man kräver nämligen minst 150 specialister på etl område för alt erkänna det som en specialitet - irorjag ingen vill göra gällande. Vi behöver många hundra specialisiutbildade läkare på del här området.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Inrättande av medicinsk specialitet inom området alkoholistvård,

m. 777.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Inrättande av medicinsk specialitet Inom området alkoholistvård,

777. 777.

Kan det vara så väldigt betydelsefullt all gå Jusl den vägen atl man inrättar en specialitet? Jag är dess bättre inte läkare, men - det vågar jag säga - bokstavligen alla som är direki engagerade i det här arbeiet säger alldeles entydigt samma sak: Vi får inte grepp om det här problemet, vi löser del inte förrän verksamheten blir erkänd som medicinsk specialitet. Då först kan vi klara rekryteringen, då först kan vi ge den utomordentligt svåra och komplicerade specialistutbildning som faktiskt behövs för all klara vårdproblemet. Jag tycker atl man får böja sig för detla.

Nu tror jag, herr talman, alt saken är på väg. Sådant har hänl förr. Del är inte länge sedan vi fick socialmedicinen erkänd som medicinsk specialitet, fast socialutskottet och riksdagen var lika kallsinniga den gången med i stort sett samma motivering: här var det fråga om tvärvetenskap och inte om någon specialitet. Till sist kom ändå specialiteten. Jag tror alt den till slut måsle komma på det här området också.

Vad tjänar del dä till att Jag står här tämligen ensam, tillsammans med min vän herr Åkerlind, och pläderar för etl beslut nu, som väl ändå inte kan komma? Jo, herr talman, bl. a. det förhållandet -jag har nämnt del förul - att alkoholberoendesjukdomarna, trots atl de är så vanliga, är på något sätl okända och icke accepterade som sjukdomar gör att det kan vara viktigt alt tjata. Ibland är det det, och det är det Jag håller på med. Jag tjatar om den här frågan för alt på det sättet dra något litet strå till stacken i hopp om att vi skall kunna få ordentlig rullning på problemet. Del är en skandal, herr lalman, atl vi lämnar en av de största palientkaiegorier - kanske den största - vi över huvud tagel har i folkhemmet nära nog ulan vård.

Med detta ber jag att få yrka bifall till reservationen.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Jag vill göra några få kommentarer till herr Carlshamres långa och delvis engagerade anförande och närmare precisera vad utskottet sagt. Herr Carlshamre har ju i sitt inlägg refererat till en stor del av vad utskottet anfört emot hans motion.

Jag tror att herr Carlshamre har rätt när han säger all de alkohol-påverkade är vår största paiienlkalegori; Jag ger mig inte in i någon mot-argumeniation på den punkten, för det finns säkerligen mycket som lalar för det. Men utskottet tror inte all man skulle kunna lösa del problemet genom att exempelvis ge läkarna på området något slags specialistkompetens, och del är det som ligger bakom utskottets ställningstagande. Men det är möjligt - jag bestrider inte del, herr Carlshamre - alt också det här området relativt snabbi blir erkänt som specialitet.

I princip kan naturligtvis inte ett utskott gå emot en sådan här sak, men när praktiskt laget alla tunga remissinstanser är eniga om att man inte skall göra någonting nu, har vi i varje fall den här gången knappast haft någonting annat alt göra än att besluta i enlighet med vad remissinstanserna har sagt. Socialstyrelsen, Kommunförbundet, Landstingsför-

bundet. Svenska läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund anser nämligen alla alt man inte nu skall ge alkoholisivården ställning som specialitet. Samtliga dessa har intagit en negaliv ställning, även om del finns nyanser i deras yttranden; del vill jag gärna understryka.

Utskottet framhåller för sin del atl det finns andra möjligheter att stimulera läkare lill tjänstgöring inom alkoholistvården än alt inrätta specialitet för denna verksamhet. Vi pekar på att tillgodoräknande av tjänstgöring i alkoholisivården i större utsträckning än vad som f n. förekommer när det gäller läkares vidareutbildning är en länkbar utväg. En annan väg som utskottet anvisar är alt låta införa särskilda behörighetsvillkor för överordnade läkartjänster inom alkoholistvården.

Utskollel säger också att det finns skäl för både socialstyrelsen och nämnden för läkares vidareutbildning att följa läkarsituationen inom alkoholistvården och vidla de åtgärder som kan anses erforderliga för all öka rekryteringen till detta vårdområde. Vi ställer oss inte alls negativa, ulan vi pekar på olika utvägar för atl komma till rätta med detta onekligen besväriiga problem.

Jag håller helt med herr Carlshamre om all det är otillfredsställande alt ett så stort och besväriigt område inte har tillräckligt med läkarka-pacitet. Men vi har tyvärr fortfarande brist på läkare i vårt land.. Vi har försökt lösa problemen genom att rikta läkartillsirömningen till bl. a. långvården och den psykiatriska vården, och det har varit en nödvändighet för atl klara dessa områden. De har ännu inte på långa vägar tillräckligt med läkare, men del är alltså en väg man har försökt gå.

Jag vill gärna understryka alt jag hoppas all man också när det gäller det område som herr Carlshamre här har pekat på skall kunna åstadkomma en bättre situation än f n.

Herr talman! Med detta ber jag atl få yrka bifall till utskottets förslag.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Inrättande av medicinsk specialitet Inom området alkoholistvård,

m. 777.

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr lalman! Jag söker inte strid med vare sig socialutskottets majoritet eller dess ordförande. Jag är helt övertygad om all utskollel och ut-skotlsordföranden ser med stort allvar på dessa frågor. Jag är tacksam för vad utskottet trots allt har kunnat göra, när man pekat på andra möjligheter atl stimulera rekryteringen. Del är möjligt alt de kan hjälpa en bit på väg.

Jag vill bara tillägga att Jag delar herr Karlssons i Huskvarna uppfattning atl man inte löser problemet med vård av alkoholsjuka genom atl inrätta en medicinsk specialitet. Del krävs mycket mer än så. Men enligt min och många sakkunnigas uppfattning är detta en av förutsättningarna för atl vi skall kunna börja lösa problemet.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Carishamre och Åkeriind, och förklarades den förra

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om eventuell användning av mark 1 Tanums kommun för upparbelningsslalion för kärnbräns-leavfall

propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Carlshamre begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialuiskottets hemställan i betänkandet nr 18 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Carlshamre och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carlshamre begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 225

Nej - 54

Avstår - 6

§ 15 Föredrogs Socialutskottets betänkande

1975/76:21 med anledning av motion om åtgärder för alt minska antalet självmord

Ulskoltels hemställan bifölls.

§ 16 Om eventuell användning av mark i Tanums kommun för upparbetningsstation för kärnbränsleavfall

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordet för all besvara herr Mattssons i Skee (c) den 25 november anmälda fråga, 1975/76:123, och anförde:

Herr talman! Herr Mattsson i Skee har frågat mig om riksdagsbeslutet om utbyggnad av tretton kärnkraftaggregat förändrat regeringens syn på användningen av det markområde vid Sannäs som ägs av AB Atomenergi.

I svar på en enkel fråga av herr Magnusson i Tanum konstaterade Jag i maj 1974 att enligl den fysiska riksplanen bl. a. kärnkraftverk inte skall byggas i norra Bohuslän, vilket utesluter ett kärnkraftverk i Högdal.

Frågan om det eventuella behovet av en svensk upparbelningsanläggning prövas f n. av utredningen om radioaktivt avfall, den s. k. Aka-uiredningen. I uiredningens uppgifter ingår bl. a. all klarlägga om mark redan nu måsle reserveras för en upparbelningsanläggning. Utredningen skall studera lokaliseringsmöjligheierna och därvid utgå från de riktlinjer för hushållning med mark och vatten som statsmakterna fastställde år 1972. Utredningens arbete beräknas slutföras under år 1976.

Regeringen har innan Aka-ulredningens betänkande framlagts och re-

missbehandlals ingen anledning att ompröva den inställning som vid tidigare tillfällen har redovisats.

Herr MATTSSON i Skee (c):

Herr talman! Jag ber alt få tacka för svaret på frågan.

AB Atomenergi äger sedan slutet på 1950-lalel ett par fastigheter i Tanums kommun och studerade på dessa fastigheter möjligheten att anlägga en upparbetningsstation för kärnbränsleavfall. Tanums kommun har funnit det synnerligen angeläget att få ta denna mark i anspråk för annan industriell verksamhet och har försökt ta upp förhandlingar med fastighetsägaren för au förvärva området. Det har också funnits iniresse för Gränges Hedlunds eiablering, den som sedan ägde rum i Karlskrona. Kommunens lanke med etl förvärv av marken är att det skall vara möjligt atl få någon industri intresserad av att förlägga verksamhei hil. En förutsättning är då all kommunen kan ge besked om både mark- och planfrågorna.

Anledningen lill atl Jag ställt denna fråga är atl dåvarande industriministern Wickman i en inierpellalionsdeball år 1971 förklarade all del saknades skäl att reservera markområdet i Sannäs för en upparbelningsanläggning. År 1974 sade statsrådet Ingvar Carlsson här i kammaren att en kärnkraflsanläggning i norra Bohuslän inte är förenlig med den fysiska riksplaneringens riktlinjer.

I elt brev lill Tanums kommun svarar AB Atomenergi påen förfrågan att man vill avvakta Aka-uiredningens förslag innan man tar upp en markdiskussion. I brevet från bolaget heter det: "I avvaktan på utredningens rekommendationer och därmed föranledda beslut beträffande sättet alt långsiktigt lösa kärnkraftens avfallsfrågor känner sig bolaget förhindrat atl avhända sig markområdet i Sannäs."

I sitt svar nu säger industriministern atl man i och för sig inte ändrat uppfattning på grund av beslutet att bygga ut tretton kärnkraftverk. Men i sista stycket i svarei heter det:

"Regeringen har innan Aka-ulredningens belänkande framlagts och remissbehandlats ingen anledning all ompröva den inställning som vid tidigare tillfällen har redovisats." Om nu Aka-utredningen skulle komma fram lill slutsatsen atl vi inom Sverige måste försöka ta hand om avfallet och bygga en upparbetningsstation, innebär - såvitt jag förslår - del som industriministern här säger atl Sannäsområdel kan komma i fråga för del här ändamålet. Jag skulle vilja ha ell besked huruvida industriministerns svar skall tolkas på det sättet. Jag skulle beklaga om del vore fallet. Det finns en stark opinion mot att området används för det här ändamålet.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om eventuell användning av mark 1 Tanums kommun JÖr upparbetnlngssla -tion för kärnbränsleavfall

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 35

§ 17 Om kraftledningsgators inverkan på naturmiljön

Torsdagen den 4 december 1975

Om kraftlednings-gators Inverkan på naturmiljön

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordet för att besvara herr Johanssons i Skärstad (c) den 25 november anmälda fråga, 1975/76:124, och anförde:

Herr talman! Herr Johansson i Skärstad har frågat mig om Jag vill utveckla min syn på frågor om dragande av kraftledningsgator vad gäller inverkan på naturmiljön och de krav på god planering som bör kunna ställas.

Ökningen av elförbrukningen leder bl. a. lill att vi måsle bygga ul kraftledningsnälel. Det kan inte undvikas all konfiikier med andra samhällsintressen härvid uppstår.

Vid planering av en ledningsdragning skall ledningsbyggaren enligt 20 S naturvårdslagen (1964:822) la kontakt med berörd länsstyrelses na-lurvårdsenhet för samråd. Länsstyrelsens uppgift är därvid alt i elt tidigt stadium bevaka det allmänna naiurvårdsintresset inom det berörda området.

Sedan planeringen av ledningen är klar upprättas ansökan om koncession som inges till statens industriverk. Industriverket har all med ulgångspunkl i bestämmelserna i lagen (1902:71 s. I), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar och andra författningsbestämmelser på området, bedöma kraftledningen från bl. a. behovs- och plan-mässighelssynpunkl. Vid valet av ledningssträckning skall beakias bl. a. intresset av atl ledningen åstadkommer minsta möjliga olägenheter från naiiirvårdssynpunkt.

Herr Johanssons i Skärstad fråga är föranledd av vattenfallsverkets planerade 400-kW-ledning mellan Barsebäck och Tenhull. Ärendet har av industriverket överlämnats lill regeringen för prövning. På ell avsnitt av ca 5 km närmast Tenhull är ledningen planerad att gå parallellt med en ledning från Tenhull till Hedenlunda, för vilken vattenfallsverket innehar koncession på den aktuella sträckan. Avverkning för ledningsgatan har ägt rum. Statens industriverk undersöker f n. om del är möjligt all dra ledningen i den ändrade sträckning som har förordats av vissa markägare. Detta alternativ innebär atl sträckan med parallellföring in mol Tenhull blir ca 1 km kortare. Om markägarnas förslag till ändrad ledningsdragning godtas innebär det alt avverkning inom ett ca 4 ha (1 000 x 40 m) stort område har skett i onödan.

För egen del anser Jag att koncession för en ledning bör vara klar innan ledningsgatorna huggs upp.

Jag vill till sist nämna atl planverket, industriverket och vattenfalls-verket bedriver ett utvecklingsarbete beträffande kraftledningsstråkens behandling i planeringen. Jag har vidare inhämtat atl industriverket har för avsikt att i samband med redovisningen av de branschsludier som genomförs inom ramen för den fysiska riksplaneringen även beakta krafi-ledningsfrågorna.

Herr JOHANSSON i Skärstad (c):

Herr talman! Jag ber atl få tacka industriministern för svaret.

Får jag först deklarera alt Jag är medveten om att vi för att få fram elektrisk energi måsle använda oss av ledningar och därmed kraftledningsgalor. Del som har föranlett mig att ställa den här frågan är det som hänt i Tenhult, som industriministern hänvisade till. Först drog man där fram en gala, vilkel markägarna var sympatiska och generösa nog all gå med på, men sedan fick de veta att man ämnade gå en annan väg. Delta innebar ett stort ingrepp i deras skogsmark. Skog och skogsmark är ju värdefulla tillgångar.

Jag finner inte någon anledning att kommentera industriministerns svar, som jag tycker är positivt. Jag skulle bara vilja ställa några följdfrågor som dessa markägare är myckel intresserade av att få svar på.

Kan'industriverket eller Vattenfall - vem det nu är som skall ta de hårda lagen - av dessa markägare tvinga sig till en ny kraftledningsgala när man redan gått fram över deras mark och skövlat så mycket värdefull skog?

Finns det några utredningar på gång? Vi har ju haft sådana här kraftledningar så länge vi minns. Kan man möjligen finna något annal sätt som inte behöver ta så myckel värdefull skogsmark i anspråk? Man kunde kanske tänka sig all göra som med telefonledningar, gräva ner dem i jorden, eller man kunde kanske när man drar fram dubbla kraftledningar ha dem i höjdläge den ena över den andra osv.

Med tanke på det värde som skog och skogsmark betingar skulle Jag vilja fråga om man kunde göra någon ulredning när det gäller själva ersättningen lill markägarna.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

0/77 kraftledningsgators Inverkan på naturmiljön

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Jag har ju klart deklarerat min mening att någon huggning inte borde förekomma förrän man är helt klar vad gäller sträckningen. Beträffande frågan om Vattenfall kan tvinga sig till en ny ledningsgata vill jag säga alt det blir en bedömningsfråga. Om del på grund av ekonomiska, tekniska eller andra omständigheter är fördelaktigare att gå fram på ett nytt område är i så fall de på vars område man försl gått fram berättigade till ersättning som man då får förhandla om.

Beträffande den andra frågan om möjligheterna all gräva ner ledningarna har jag själv intresserat mig för den och diskuterat den åtskilliga gånger med Vattenfall. Man hävdar därifrån atl man ännu inte har den tekniska lösningen för alt kunna dra fram ledningar med så hög belastning som exempelvis 400 kilovoli under jord. Däremot försöker man finna sådana möjligheter. Jag hoppas också i likhet med herr Johansson i Skärstad all man skall finna den tekniska lösningen så småningom, men ännu är den tyvärr inte klar.

Herr JOHANSSON i Skärstad (c):

Herr lalman! Jag är inte riktigt nöjd med det senaste svarei. För de

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om förslag till riksdagen om k\'lnnlig tronföljd

markägare som har relativt små skogsområden är detta en mycket angelägen fråga. För dem som släppt till mark och huggit ner värdefull skog är den avgörande frågan huruvida de skall tvingas alt upplåta ännu en gata på sin skogsmark. Borde inte Vattenfall kunna välja att gå på mindre värdefull mark, exempelvis mossmark, vilket man inte tycks vara så angelägen om att göra numera? I Småland har vi mycket mossmark där del inte blir så stora skador om man drar fram ledningar.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Lål mig bara säga att det skall till väldigt starka skäl för all vi nu skall gå med på en ändring av ledningsdragningen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 18 Om förslag till riksdagen om kvinnlig tronföljd

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Björcks i Nässjö (m) den 19 november anmälda fråga, 1975/76:106, lill herrstals-ministern, och anförde:

Herr talman! Herr Björck i Nässjö har frågat statsministern om regeringen avser att ta initiativ till sådant utredningsarbete om införande av kvinnlig tronföljd att etl första beslut om ändring av gällande successionsordning kan ske före 1976 års riksdagsval. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Jag avser atl inom kort hemställa om regeringens bemyndigande att tillsätta en'utredning med uppdrag all utreda frågan om rätt lill tronen också för kvinnor. Denna utredning skall givetvis som alla andra utredningar arbeta så snabbt som frågans beskaffenhet tillåter. Del är dock inte realistiskt alt räkna med att resultatet av utredningsarbetet kan föreligga så snart att ett riksdagsbeslut skulle kunna fattas redan under våren 1976.

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr lalman! Jag ber att få tacka herr justitieministern för svaret på den fråga som jag ställt lill herr statsministern, som nu finns här i kammaren.

Riksdagen beslutade den 22 oktober atl begära utredning och förslag om kvinnlig tronföljd. Del är en klar beställning som riksdagen har gjort, och del är viktigt att riksdagens beslut respekteras. Såvitt Jag kan förstå av svarei ämnar regeringen inte tillsätta den här utredningen så pass snabbt eller ge den sådana direktiv att den kan vara klar med sitt arbeie före valet 1976, vilket skulle göra att riksdagen kunde ta etl första beslut rörande grundlagsändringen.

Jag tycker detta är betecknande. Det rör sig i själva verket om förändring av en paragraf i successionsordningen, och förslag till lagtext.

har också lagts fram i motioner från moderata samlingspartiets sida. Så förfärligt mycket att utreda finns det inte om man verkligen vill få etl resultat. Men det är kanske det, herr lalman, man inte vill. Vid partikongressen sade 'statsministern enligt protokollet:

"Vid varje kongress stiger ombuden upp i talarstolen och plågar partiledningen i den här frågan. Jag känner mig pinad därför att jag upplever del inte som särskilt muntert att debattera den,"

Citatet var hämtat ur tidskriften Fackföreningsrörelsen som angivit att det lagils ur snabbprotokollet från kongressen. Så upplever man tydligen monarkifrågan inom regeringen, och är del därför man inte vill vara med om att effektuera etl beslut från riksdagsmajoriielen sida? Varför vill man konstra, varför vill man försena och varför vill man förhala frågan? Jag kan inte finna något rimligt skäl för detta.

Nu säger justitieministern atl utredningen skall tillsättas, men atl han utgår från atl den inte kan komma med något förslag inom sådan tidrymd all riksdagen kan fatta beslut under våren. Han preciserar emellertid ingen tidpunkt för tillsältandel. Eftersom jag förutsätter alt utredningen, bara den kommer lill stånd, skall kunna presentera ett förslag ganska snabbt vill jag fråga herr justitieministern om han avser att tillsätta utredningen före eller efter Jul,

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om förslag till liksdagen om kvinnlig tronföljd

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Regeringen vill varken försena eller förhala den här frågan. Utredningen skall naturligtvis som alla andra utredningar slutföra sitt uppdrag utan onödig tidsutdräkt. Men den måsle ha så mycket lid på sig att den får en möjlighet alt överväga olika länkbara lösningar och klara ut de lagtekniska svårigheter som kan uppkomma.

Jag vill framhålla atl den utredningsuppgift som det nu är fråga om inte är riktigt så enkel som herr Björck i Nässjö tycks tro. Det är lag-tekniskt en ganska komplicerad uppgift att göra ingrepp i en författning som är så ålderdomlig och i så hög grad avspeglar elt förgånget samhälle som successionsordningen. Även om utredningen tillsattes redan i dag skulle den inte få mer än ungefär en månad till sitt förfogande för arbetet. Del förefaller all vara i kortaste laget.

Herr Björck frågade om tidpunkten för tillsättandet. All den ännu inte tillsatts har berott på att vi arbetar med direktiven, men det förefaller mig inte omöjligt all vi skall ha utredningen tillsatt före jul.

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr lalman! Jag ber att få tacka för del sista beskedet. Om utredningen kommer till stånd före jul finns det nalurliglvis bara anledning att vara glad över detta. Då irorjag också det finns möjligheter all göra någonting i frågan så att riksdagen kan fatta beslut före valet 1976. Kan riksdagen inte göra detta, herr talman, kommer vi i det läget atl vi först någon gång i början av 1980-ialei kommer att ha möjligheter all genomföra en ändring.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om förslag till riksdagen om kvinnlig tronföljd

Jag tycker, herr lalman, att detta är en viktig principfråga. Därför finns del anledning alt inte förhala frågan i onödan. Frågan är dessuiom ingalunda ny, utan jag förutsätter väl all man i justiliedeparlementet är väl förtrogen med de spörsmål som del här handlar om. Frågan måste ju rimligtvis inom detta departement ha varit förmål för översyn när man diskuterade och i justiliedeparlementet utarbetade hela den stora proposilionen som föregick den totala grundlagsrevision som genomfördes för några år sedan.

Herr lalman! Justitieministern säger atl regeringen vill varken försena eller förhala denna fråga. Jag skall naturiigtvis inte vara ofin och ifrågasätta detta utan jag vill gärna tro herr justitieministern på hans ord. Då förutsätter jag också att utredningen får sådana direktiv och en sådan personuppsättning att frågan icke onödigtvis förhalas i praktiken.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Eflersom herr Björck i Nässjö tycks ha svårt med beräkningen av tidsåtgången, skall jag gärna hjälpa lill. Om vi tänker oss dagen för riksdagsbeslutet så sent som möjligt, dvs. den 31 maj, har vi sedan att gå ell steg tillbaka i liden lill dagen för ulskotlsbeslut. För alt två bordläggningar skall medhinnas får vi gå en vecka tillbaka eller lill den 24 maj. Utskoitsbeslutet kan inte gärna fallas innan motionstiden har gått ut, och helst skall utskottet efter den tidpunkten ha någon vecka på sig för att ena sig om och avfatta sitt beslut. Från den 24 maj fär vi gå tillbaka 15 plus 7 eller 22 dagar.

En proposition kan alltså läggas senast i slutet av april. All skriva och trycka en proposition får kanske ta fyra veckor. I så fall är vi omkring den 1 april. Skall vi ha någon remissbehandling - och det är kanske inte hell omotiverat när del gäller grundlagsändring - får vi ta ytterligare ell kliv bakåt, skall vi säga två månader, dvs. till början av februari.

Utredningen skulle alltså ha Julveckan och januari månad på sig för sitt arbete.

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Jag lackar herr justitieministern för hjälpen med beräkningarna, som ju inte är hell obekanta för mig som ledamot av konstiiu-tionsutskoilet. Men om del nu är så förfärligt bråttom, varför har då regeringen inte gjort någonting under de sex veckor som har gått sedan riksdagen fattade beslutet i frågan?

Sedan, herr lalman, är del ändå på del sättet atl sådana där beräkningar tar man till från regeringens sida när det passar. Jag skall inte i denna kammare nu räkna upp ärenden där regeringen minsann har varit snabb som bara den, när det har gällt att få fram saker som har legat regeringen varmare om hjärtat än monark i frågan. I sådana fall finns det minsann inte sådana här besvärliga hinder utan då är justiiiedepartementet minsann ett av våra mest informella departement.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 19 Om planeringen av kommunalt beredskapsarbete för ungdom

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Olssons i Edane (s) den 20 november anmälda fråga, 1975/76:117, och anförde:

Herr lalman! Herr Olsson i Edane har frågat mig om den lokala och regionala planeringen är så god att beredskapsarbeten för ungdom kan sättas i gång i avsedd lid.

I reguljära beredskapsarbeten för arbetslösa, dvs. sådana arbeten som anordnas utan hänsyn till de arbetssökandes ålder, sysselsattes vid mitten av november i år närmare 3 000 ungdomar under 25 år.

Sedan regeringen i oktober beslutat om en höjning av siatbidragel till kommunala beredskapsarbeten som anordnas särskilt för ungdom, har länsarbetsnämnderna genomfört en yllerligare inventering av kommunala projekt, som kan ge arbeie åt ca 3 500 ungdomar under en lid av sex månader. Huvuddelen av dessa arbeten beräknas kunna påbörjas omkring årsskiftet.

Härtill kommer all mellan 5 000 och 6 000 ungdomar beräknas komma att under året få möjlighet till praktikijänslgöring vid statliga verk och myndigheter.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

0777 planeringen av kommunalt beredskapsarbete för ungdom

Herr OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Först ett tack till arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga.

Regeringens åtgärder i syfte att häva ungdomsarbetslösheten är alltför väl kända för atl jag skall behöva upprepa dem här.

, Vad jag med min fråga vill efterlysa är i stället den regionala planeringen för att så snabbi och effektivt som möjligt ta emot det förhöjda statsbidrag som har ställts i utsikt för beredskapsarbeten. Jag syftar då på de 20 milj. kr., som finns upptagna till de förstärkta insalser mot ungdomsarbetslösheten som regeringen har föreslagit. Jag har en känsla av att den regionala beredskapen ändå inte är vad den borde vara.

SSU, som driver dessa frågor kring ungdomsarbetslösheten med stor energi, har satt i gång en landsomfattande syneförrätining, och de hittills tagna kontakterna med kommuner och landsting har inte lett fram lill önskat resultat.

Enligl okloberräkningen hade vi hemma i Värmland 1 325 ungdomar registrerade som arbetslösa. Av dessa var 891 flickor och 434 pojkar. Det är möjligt att dessa siffror är något ljusare för november månad, sedan bl. a. landstinget upplåtit 26 praktikplatser och Karlstads kommun redovisai ett 40-tal. Men alltjämt torde mellan I 200 och 1 300 ungdomar sakna arbete bara i mitt hemlän.

Den här frågan blev huvudämnet vid den nyligen hållna arbetarmassan i Värmland, och motioner i ärendet har också tillställts vår kommande distriktskongress.

7 Riksdagens protokoll 1975/76:35-36

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om planeringen av kommunalt beredskapsarbete för ungdom

Jag hade tillfälle alt i söndags se reprisen av Pejling från Malmö, där Olof Palme, som nu är närvarande här i kammaren, slog fast atl arbetslösheten bland ungdomen Just nu är del viktigaste problemet. Stats-, ministern menade att vi nu måste se lill att så få ungdomar som möjligt skall behöva debutera i arbetslivet med all gä arbetslösa.

Jag frågar kort och gott: Borde det inte, med anledning av denna situation, i varenda kommun ute i landet finnas beredskapsnämnder så att man relativt snabbt kunde sälla ungdomen i arbete när del kommer en lågkonjunktur som den vi nu upplever?

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag vill påpeka vad herr Olsson i Edane också nämnde, att den här åtgärden - beredskapsarbeten för ungdomar under 25 år med särskilda statsbidrag - bara är en av alla de åtgärder som måste sältas in för ungdomarna. Resultatet av en del av de föreslagna åtgärderna kan vi inte avläsa, eftersom riksdagen ännu inte har fattat beslut. Men vi kan avläsa resultatet av en del, och det är tillfredsställande.

Dessutom vill Jag passa på tillfället att tacka Socialdemokratiska ungdomsförbundet för den aktivitet förbundet har visal pä delta område. Det är naturligtvis nödvändigt att man ser till att kommunerna håller hög beredskap. De kommunala myndigheterna har nämligen redan ansvaret för alt sköta planeringen. I detta sammanhang har riksdagsmännen ett oerhört ansvar, herr Olsson, eftersom vi har riksdagsmän från alla regioner. Det är gott och väl att bevaka dessa intressen i riksdagen och jaga på mig - det är helt riktigt. Men lika viktigt är all ute i regionerna bevaka atl den kommunala planeringen ligger långt framme, i all synnerhet som riksdagsmännen normalt också är kommunala förtroendemän. Jag tror all vi får hjälpas åt atl jaga på ute i kommunerna för alt beredskapen skall bli tillfredsställande. Vi har rapporter som lyder på att man i vissa kommuner är väl framme men att del i andra kommuner kunde vara mycket bättre. Men vi får som sagt hjälpas åt. Ungdomsförbundet gör etl gott arbeie.

Hen OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Jag är också övertygad om atl ungdomsförbundet gör ett gott arbeie och alt vi bör hjälpas åt med delta problem.

I mitt första inlägg hänvisade jag till Olof Palmes framträdande i Pejling. För atl yllerligare en gång citera statsministern vill jag säga att han också slog fast att varje kommun bör ha en särskild beredskapsnämnd. Därför vill Jag här fråga arbetsmarknadsministern om det inte kunde vara en god åtgärd atl rent av lagstifta om att näringsliv, landsting och kommuner borde ha beredskapsplaner upprättade.

Hur ser det ut ute i landet? Finns de särskilda beredskapsnämnder som statsministern ansåg borde finnas och som bl. a. SSU med kraft har efterlyst? Det var för fyra år sedan som SSU begärde alt kommunerna skulle upprätta särskilda beredskapsplaner mot ungdomsarbetslösheten.

Vi måsle vara eniga om alt den situation som uppkom I97I-I972, dä vi stod ganska nakna i fråga om beredskap, inte får upprepas. Jag tror inte heller alt den situationen behöver upprepas om alla ansvariga tar itu med ungdomens problem på arbetsmarknaden och verkligen lar krafttag.

Därför vill jag rikta en följdfråga till statsrådet: Finns det jordmån för en lagstiftning på detta område, och kan det förväntas initiativ i den riktningen?

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Som jag sade i mitt första inlägg har kommunerna i dag ett ansvar för den här planeringen, och genom länsarbetsnämnderna och de regionala arbetsförmedlingskontoren ser man till att man har beredskapsplaner mot arbetslöshet redan nu. Men de speciella inriktningarna mot ungdomarna skall vi se lill att man får, och del underlättas därav att kommunerna erhåller högre staribidrag för beredskapsarbete som sker för ungdomar.

Men så vill jag göra elt påpekande lill. Och den här gången, herr Olsson i Edane, står vi inte nakna inför den situation som kommer. Vi har presenterat en hel rad åtgärder där kommunerna måsle vara med men där också staten går in. Vi lägger stor vikt vid arbetet ute pä arbetsförmedlingarna, som också nu rustas upp, särskill med tanke pä eventuell höjning av ungdomsarbetslösheten, vilken ännu så länge ligger väl till i jämförelse med förhållandena vid den här tiden förra året. Men framöver kan vi fä bekymmer, och det är därför vi har hela den här beredskapen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 20 Om en ny ekonomisk världsordning

Herr statsministern PALME erhöll ordet för att besvara herr Svenssons i Kungälv (s) den 24 oktober anmälda interpellation, 1975/76:37, och anförde:

Herr lalman! Herr Svensson i Kungälv har i en interpellalion hemställt all Jag lämnar en redogörelse för och gör en bedömning av FN-arbetel kring en ny ekonomisk väridsordning och Sveriges ställningslagande i detta, särskill mot bakgrund av den sjunde extra generalförsamlingen. Vidare önskar han att jag meddelar regeringens syn pä de förändringar på kort resp. längre sikt som bör aktualiseras i svensk politik och utvecklar synpunkter pä hur kraven pä politiskt ansvarstagande och aktiv opinionsbildning bör mötas.

Del internationella arbetet att förbättra u-ländernas ekonomiska och sociala ulveckling har pågätt avsevärd tid men fåll ökad politisk styrka under senare år. FN har varit det centrala organet för politisk opinionsbildning och har bildal ram för de förhandlingar som gällt ekonomiska

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

100

förbindelser mellan rika och fattiga länder. En viktig utgångspunkt "för dessa är FN:s utvecklingsstrategi för 1970-talet som har angivit mål för u-ländernas utveckling och i-ländernas bidrag till denna.

Vid årtiondets mitt tvingas man konstatera att resultaten är nedslående. Sjunkande råvarupri.ser under 1974 och 1975 och det höga oljepriset har medfört starka påfrestningar för u-ländernas finansiella situation. Den kraftiga konjunkturnedgången i västvärldens ekonomier i förening med stark infialion har gjort lägel än mer allvarligt. I de fattigaste länderna, där en miljard människor bor, har per capita-inkomsterna sjunkit de senaste två åren. Livet för dessa människor präglas av hunger, sjukdom, orättvisor och hopplöshet. Också de något mera välbärgade u-länderna har sett sin utveckling stagnera.

De politiska och ekonomiska omvälvningar som inträffade under 1973 ledde lill att FN:s generalförsamling inkallades till ett sjätte extra möte i april 1974. Delta präglades av de oljeproducerande staternas nyvunna maktställning och u-ländernas inbördes solidaritet och sammanhållning. De betonade kraven pä ekonomiskt oberoende och kontroll över den egna utvecklingen. Riktlinjer drogs här upp för en "Ny internationell ekonomisk ordning", som sammanfattades i en Deklaration och ell Handlingsprogram. Flertalet industriländer hade reservationer mot viktiga delar i dessa båda dokument, och Förenta staterna tog uttryckligt avstånd från tanken på en ny ekonomisk världsordning. Västliga industristater kritiserade "majoritetens tyranni" och "u-ländernas konfronlationspo-liiik".

Den sjunde extra generalförsamlingen i september 1975 ägde rum i en mera samarbetsvillig atmosfär. Man nådde inga lösningar på konkreta problem men enades ändå om riktlinjer för fortsatta förhandlingar. Förenta staternas och EG:s önskan att genom en aktiv insats nå positiva resultat och undvika konfrontation spelade en stor roll för utgången. Inte mindre viktigt var atl u-länderna hade intresse av att gä in i ett praktiskt förhandlingsskede. Del var heller inte oväsentligt alt vissa små induslrisialer, däribland Sverige, klart visade vilja all gå u-länderna lill mötes och kunde bistå parterna all finna kompromisser.

Vad är då den sakliga innebörden av u-ländernas viktigaste krav, och hur släller sig Sverige till dessa? Som interpellanten framhåller är del fråga om en mångfald åtgärder på bl. a. det handelspolitiska, finanspolitiska och biståndspolitiska området. Sverige har framlagt sin syn på dessa problem i elt antal inlägg i FN. I grunden ligger synen på de fattiga ländernas frigörelseprocess. I denna politiska fråga yttrade jag i FN:s generalförsamling för några veckor sedan i stort följande:

Politisk självständighet blir ihålig, nästan illusorisk för varje ny stat om denna inte också får möjlighet att påverka och styra den ekonomiska och sociala utvecklingen. U-länderna är i sin fulla rätt när de med ökad kraft och i full solidaritet begär förändringar i den internationella ekonomin och avsevärt utvidgat bistånd från den rika världen.

Utvecklingen i de fattiga nationerna måste väsentligen vara deras egen

uppgift. Den internationella ordningen kan inte ensam lastas för brist på framsteg i den inre utvecklingen. I själva verket förblir reformer i den internationella ordningen meningslösa och ofta omöjliga alt uppnå utan motsvarande reformer på det nationella planet. Samtidigt måste dock de rika länderna acceptera en reform av etl ekonomiskt system som illa har tjänat de fattiga länderna.

Jag framhöll i FN atl den svenska regeringen hade utlovat sitt stöd för en ny ekonomisk världsordning och jag upprepade detta löfte.

Jag vill också mera konkret säga all Sverige kommer all

slå fast vid sina internationella åtaganden om offentligt bistånd; uppnåendet i år av vårtenprocenlsmål utgör elt viktigt led i vår internationella solidaritetspolitik,

verka för inlernationella förhandlingar för att lätta de fattigaste och hårdast drabbade u-ländernas skuldbördor,

samarbeta i förhandlingar rörande vissa råvaror i världshandeln och i arbetet pä elt integrerat råvaruprogram i syfte all stabilisera rävaru-marknaderna och förbättra u-ländernas exportinkomster,

verka för ett system för stabilisering av u-ländernas exportintäkter från råvaror,

hävda alt särskild hänsyn måste tas till utvecklingsländernas behov vid reformen av del internationella valutasystemet,

förespråka en större roll för u-länderna särskilt inom de internationella institutioner som handhar finansiering av deras utveckling.

Dessa huvudpunkter i den svenska inställningen, som Jag framförde i FN, stämmer väl med fiera av u-ländernas viktigaste önskemål. Dessa stater släller emellertid också andra krav. En del av dessa kan Sverige inte siödja. Det är dock viktigt atl framhålla att det här väsentligen gäller en skillnad i synen på metoder. Vissa u-landsförslag har vi bedöml som praktiskt och politiskt ogenomförbara eller som ekonomiskt betänkliga sett ur en global synvinkel. Men det väsentliga är att vi ansluter oss till de allmänna målen.

Låt mig här beröra tre huvudfrågor - internationell handel, bistånd och industriellt samarbete.

Diskussionen om internationell handel har i myckel kretsat kring rå-varuproblemen. Det är etl gemensamt intresse hos u- och i-länder att råvarupriserna stabiliseras på en nivå som är lönsam för producenterna och skälig för konsumenterna. Genom internationella överenskommelser bör detta mål kunna nås, men vi tvingas konstatera all de råvaruavial och arrangemang, som hittills har ingålts, ofta inneburit missräkningar. Vi måste nu inrikia oss pä all förbättra innehållet i dessa överenskommelser, så alt deras effektivitet blir större, samtidigt som vi arbetar på bredare lösningar som läcker fiera råvaror. Vidare råder relalivi stor enighet om atl söka finna former för att kompensera u-länderna för bortfall i inkomsterna från råvaruexporten som ofta förrycker deras utvecklings-' planering. Ett konkret svenskt förslag om atl täcka sådana inkomstbortfall genom ett system för supplementär finansiering har framlagts i FN.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

0/77 e77 ny ekonomisk världsordning

101

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

102

Del föreligger således behov av alt stabilisera både råvarupriser och rävaruinkomster.

När del gäller u-landskrav på ett fast samband, s. k. indexering, mellan priserna på u-ländernas exportvaror och importvaror går uppfattningarna starkt isär. Sverige har i likhet med andra i-länder inte kunnat stödja ell sådant förslag. Detta förutsätter så slora ingrepp i den inlernationella handeln och i de nationella ekonomierna alt det i dagens läge inte är realistiskt. Del skulle sannolikt fä en infiationsdrivande effekt. Kort sagt menar vi att metoden skapar fier problem än den löser. Andra vägar finns, bl. a. att bistå u-länderna atl själva bearbeta sina råvaror och exportera dem i förädlat skick och atl rationalisera råvaruproduktionen för all göra produkterna mera konkurrenskraftiga. U-länderna kräver bättre tillträde till i-ländernas marknader för sina exportprodukter. De pågående multilaterala handelsförhandlingarna i GATT behandlar detla ämne. Här prövas i-ländernas vilja att främja den ekonomiska utvecklingen i u-länderna.

Sverige verkar traditionellt för fri handel i det inlernationella varuutbytet. Samtidigt understryker vi behovet av att särskilda förmåner ges lill u-länderna. Det är viktigt, också för oss, atl de större industriländerna medverkar i dessa strävanden. Etl enskilt land - i synnerhet med en så liten marknad som vår - skulle ha svårt atl bära det importtryck som uppstår vid ensidig liberalisering. Genom allmänna tullsänkningar och särskilda lullförmåner för u-länderna, s. k. preferenser, är i runt tal 85 % av den totala importen från dessa länder i dag tullfri i Sverige. Då harjag bortsett från kaffe, där vi haren obetydlig tull som inte kan anses utgör något hinder för importen. Några få procentenheter av den tullfria importen drabbas dock av våra importavgifter på Jordbruksområdet.

I dag har vi i stort setl endast tullhinder kvar på textil- och kon-fektionsområdel. Trots detta är del importen av textil- och konfektionsvaror som har ökat mest från u-länderna. Den snabba utvecklingen har gjort Sverige lill den största per capita-importören bland industriländerna av sådana varor. Den har också tvingat oss att av beredskapsskäl och för att uppnå en lugnare utvecklingstakt komma överens med ett fåtal länder om en mera balanserad importulveckling. Vi har därtill sett oss nödsakade att införa ett särskill importskydd för skoinduslrin. I sammanhanget vill jag betona att de åtgärder som vi beslutat lill skydd för skoindustrin inte negativt påverkar u-ländernas konkurrensläge i förhållande lill andra exportörer lill den svenska marknaden. Jag kan nämna alt den sjunde extra generalförsamlingen uttalade förståelse för behovet all av beredskapsskäl skydda viss icke-konkurrenskraftig industri.

All göra en sammanfattande bedömning av utsikterna lill framsteg pä handelsområdel är utomordentligt svårt. Ett politiskt tryck ligger på i-länderna all fullfölja den positiva attityden i FN med konkreta åtaganden i kommande förhandlingar.

De rika oljeländernas hållning blir av stor betydelse; finansiellt stöd

frän dem till en fond för råvarulager skulle stärka producenternas ställning. Råvaruproducenternas inbördes samarbete är ett dynamiskt inslag. Ett vidgat handelsutbyte mellan u-länderna kan bli av stor betydelse. Den ekonomiska utvecklingen i de västliga industriländerna, som tar emot tre fjärdedelar av u-landsexporten, lorde dock i dagens läge vara avgörande för om u-länderna skall få något avsevärt ökat fiöde av resurser genom sin utrikeshandel.

På biståndssidan är den internationella bilden ganska mörk. Det samlade offentliga biståndet från den västliga industrivärlden uppgick lill ca 50 miljarder kr. år 1974. Räknat som andel av dessa länders samlade produktion innebär detta all biståndet minskade från drygt 0,5 % år 1963 till 0,33 % är 1974.

Om de västliga industristaterna skulle lämna ett offentligt bistånd som motsvarar 0,7 % av bruttonationalprodukten, skulle bislåndsfiödel frän dessa länder år 1975 komma i närheten av 150 miljarder kr. U-länderna skulle då nästan hell kompenseras för de kortsiktiga effekterna av den ekonomiska krisen. Det är dock orealistiskt att hysa förhoppningar om en biståndsvolym av denna omfattning, eftersom flera i-länder har minskat sina utfästelser om bistånd eller utlovat endast oförändrad volym.

Sverige har sedan flera år tillbaka ökat biståndsanslagen snabbare än något annat jämförbart land. Som första i-land har Sverige 1974 nått FN:s bislåndsmäl pä 0,7 % av BNP. Vi driver också på det internationella planet tesen att det officiella biståndets kvalitet bör höjas, krediter befrias från bindning till inköp i givarländerna och utvecklingsbistånd i största möjliga utsträckning utgå som gåva. Sverige har beslutat ge allt sitt bistånd till de minst utvecklade länderna som gåva.

En central fråga i dagens läge är u-ländernas kolossala skuldbörda. Sverige anser att en samlad, internationellt överenskommen reglering bör sökas för atl begränsa och lätta de fattigaste och hårdast drabbade u-ländernas skyldighet att återbetala statliga utvecklingskrediier. I-ländernas hållning till generella lösningar är allmänt negativ. Vi kan dock notera som ett framsteg atl bl. a. pä svenskt initiativ en konferens om skuldproblemen torde komma till stånd.

U-länderna begär att deras andel av världens totala industriproduktion skall öka frän ca 7 % f n. till minst 25 % år 2000. De hävdar alt i-länderna bör till u-länderna överföra industrier i fråga om vilka u-länderna är mera konkurrenskraftiga. För att underlätta detta bör i-länderna anta program för anpassning av sin industristruktur.

Också etl land som Sverige har uppenbart svårigheter att i alla delar godta de metoder som u-länderna här anvisar. Vi kan inte göra generella åtaganden att verka för utflyttning av vår industri till u-länderna. Däremot kan vi genom en aktiv arbetsmarknads- och näringspolitik medverka till en omstrukturering av svensk industri som bidrar till att bemästra svårigheter vid ökat marknadstillträde av u-landsvaror. Etl exempel är de stödprogram som vi har för etl antal industribranscher. De har till uppgift att medverka i en planmässig'modernisering och om-

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

103

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

104

strukturering inför bl. a. ett ökat importtryck. Sverige kommer att engagera sig aktivt i de multilaterala konsultationer som skall föras om överföring av industriell och teknisk kapacitet från i- lill u-länder. Ell vidgat bilateralt industriellt samarbeie av den typ som Sverige under de senaste åren har inlett med fiera u-länder bör också kunna stimulera utveckling av inhemsk industri och teknik i dessa stater. Här är det inte fråga om bistånd utan om kommersiellt utbyte av varor och tjänster, där svenskt kunnande kan komma u-länderna till godo genom all del lill väsentlig grad är inriktat pä att främja deras industrialisering.

Jag har här berört några centrala problem inom del internationella förhandlingsarbetet om en ny ekonomisk världsordning. Det finns många andra. Livsmedelshjälp och u-landsjordbruk är områden där Sverige har spelat en viss roll vid internationella överläggningar. Vi har fåll gehör för eu internationellt katastrofiager. Vi har också kraftigt vänt oss mot atl livsmedelshjälp utnyttjas i politiska syften.

Valutaproblemen, frågor om multinationella företag och överföring av teknik, demokratisering och effektivisering av FN:s institutioner är andra ämnen som ingår i en ny ekonomisk världsordning.

Bland kommande internationella möten om detta kan jag nämna Pariskonferensen om internationellt ekonomiskt samarbeie, Väridsbankens och Valutafondens möte i januari nästa år och den fjärde sessionen med FN:s konferens för handel och utveckling, UNCTAD, i Nairobi våren 1976. FN måste också självt fortsatt spela en viktig roll i detta sammanhang.

Vilka är då utsikterna till framsteg i dessa internationella förhandlingar?: Finns del här hos oss och i andra rika länder en vilja och beredskap till de förändringar som internationell solidaritet kräver?

Jag tror att en realistisk bedömning leder till slutsatsen atl delta är en utveckling på lång sikt. U-länderna kan inte räkna med några snabba resultat. De är medvetna om detta men vad de begär är att redan nu praktiskt betydelsefulla steg tas' i rätl riktning. Dessa måste motverka tendensen all klyftan mellan rika och faltiga länder ökas. De måste också ge u-länderna en bättre andel av välståndsutvecklingen i världen. Del är vår plikt att arbeta för att de politiska åtaganden som gjorts vid de senaste årens FN-möten följs upp och att i-länderna i kommande förhandlingar visar kompromissvilja och beredskap att i konkreta frågor gå u-länderna lill mötes.

Jag vill också peka på del klara samband som föreligger mellan strävandena efter en ny ekonomisk ordning och nedrustning. De mänskliga, materiella och teknologiska satsningarna på upprustning utgör en oerhörd reserv av tillgångar för utvecklingsändamål. Om vi lyckas med att stoppa kapprustningen och inleda nedrustning, skulle denna reserv kunna utnyttjas för framsteg på vägen mot ekonomisk och social rättvisa.

Utsikterna för de mera grundläggande förändringar som behövs på längre sikt hör också samman med frågan i vilken grad de rika länderna över huvud är beredda alt ge upp sina privilegier. Vi får då inte blunda

för att de ökande klyftorna mellan nationer kan leda till skärpta konflikter och kanske t. o. m. till väpnat våld. Redan i sitt eget upplysta självintresse borde de rika staterna därför tänka om.

Vi har i Sverige utgått ifrån att insatser lill förmån förde fatliga länderna kräver elt brett folkligt engagemang. Här i landet flnns också ett sådant opinionsstöd. Folkrörelsernas aktiva informationsarbete spelaren central roll härför. Det har starkt bidragit lill dagens uppslutning kring vår utvecklingspolitik. Kyrkornas insatser harockså haft stort värde. De statliga bidragen till de enskilda organisationernas program för u-landsinforma-lion har kontinuerligt ökat.

Etl allmänt stöd i opinionen blir dock svårt all vinna, om vi inte samiidigi för en politik som minskar inkomst- och förmögenhetsskillnaderna i vårt egel land. Utjämning och solidaritet måste praktiseras både hemma och .ute. De bördor som vi tar pä oss måste fördelas rättvist. För all nämna etl exempel så skall inte någon grupp ensam behöva drabbas, om import av u-landsvaror konkurrerar ul svenska företag. Detla är ett gemensamt ansvar. För att kunna föra en progressiv u-landspolitik måste vi då ha en beredskap i form av en aktiv närings- och arbetsmarknadspolitik, en hög grad av social trygghet och en politik inriktad pä gemenskap mellan människorna. Försl därigenom får våra internationella deklarationer full trovärdighet.

Det är också nödvändigt att överväga hur vi i ett längre perspektiv skall hushälla med knappa resurser och forma ett samhälle där en god del av de samlade resurserna styrs över till de falliga länderna och där samarbetet med dessa kraftigt utvecklas. Det räcker inte atl vi knappar in.på vår konsumtion om vi inte samtidigt skapar möjligheter all effektivt föra över detla sparande lill produktiva investeringar eller ökad konsumtion i u-länderna.

Vårl medvetande om förhållandena i världen måste påverka vår syn på begreppet levnadsstandard och vår förbrukning av materiella resurser. Inte minst i den unga generationen finns ett växande intresse för att söka en bättre levnadsstandard främst i gemensamma sociala behov och i krav på en mänskligare miljö och en högre livskvalitet. Det är ett viktigt ullryck också för en internationell solidaritet.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

0/77 en ny ekonomisk världsordning

Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Herr lalman! Jag ber all till statsministern få rikta ell varmt lack för hans utförliga svar på min interpellation om en ny ekonomisk världsordning. Det kan kanske synas förmätet att ta upp en fråga av denna storleksordning, men jag gör det i den förvissningen atl den angår oss alla här i riksdagen, den angår mina väljare hemma i Bohuslän likaväl som alla andra medborgare i vårt land. Naturligtvis angår den här frågan inte minst dem som saken främst gäller, nämligen u-ländernas folk. Vår värid är trots allt en helhet.

. Låt mig, herr talman, börja med en dikt som både statsministern och Jag har hört vid högtidliga tillfällen:

105

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

0/77 en ny ekonomisk världsordning

106

Del finns en nödvändig sorts

galenskap: att tro att just du

kan förändra världen

Galenskap som gränsar

till genialitet

och samtidigt är enklaste

vardagsklokhet:

Du kan det och du gör det

tillsammans med andra.

Bara genom atl blunda

kan vi tro alt fred råder

och atl frihet finns

Bara genom atl inte blunda

kan vi se lill all fred

kommer att råda öch alt frihet

kommer att finnas.

Orden står som bekant Bernt Rosengren för. Låt mig citera en annan känd sentens: Den Gud vill förgöra den slår han med blindhet.

Ett av mina motiv bakom interpellationen var naturiigtvis att åstadkomma ell nedslag av den här diskussionen hemma hos oss och i vår riksdag. Vi är många som med intresse, för att inte säga med spänning, har följt vad regeringen och inte minst statsministern har sagl inför internationella fora. Jag vill gärna inledningsvis uttala min glädje över den attityd som Sverige visat vid dessa tillfällen. Det bestyrker vad statsministern säger i sitt interpellationssvar, nämligen atl Sverige ansluter sig till de allmänna mål som u-länderna själva satt upp, bl. a. vid sin konferens i Algeriet, då Sverige deltog som observatör. Om metoderna kan det ibland råda delade meningar, men uppfattningen om målet delar vi med u-länderna. Del är skönt att det har blivit sagt.

Kyrkorna har Just genomfört sitt tredje ekumeniska u-vecka. Det har väckt betydande politisk uppmärksamhet, inte minst utanför kyrkorna, att man där förespråkat ganska långtgående förändritigar till u-ländernas fördel. Även om u-veckans manifest är oklart i sina enskildheter finns inte där någon tvekan om målet. I grunden ansluter manifestet sig till vad u-länderna själva framfört i den s. k. 77-gruppen. Vad det nu gäller på det hållet är alt konkretisera manifestets allmänna krav. Vi arbetar med det inom broderskapsrörelsen och vi har också inbjudit samtliga samfundsledare till en överläggning om den saken den 12 januari nästa år. Jag hoppas att vi då tillsammans kan få fram etl handlingsmönster.

Jag tror att vi är många som känner ett behov av den här konkretionen. Världen har, sade Dom Helder Camara, tillräckligt med manifest och uttalanden. Ändå hoppas vi att proklamationerna driver oss framåt, öppnar våra och andras ögon.

Som jag framhållit i min interpellation är det bara den ekonomiska och sociala analysen av verkligheten som kan ge oss de kunskaper som

behövs för att i grunden förändra attityder som vi har. Del kan vara skönt all blunda, och skygglappar har det alltid funnits gott om. Behovet av att gä udenom finns där alltid. Men bara genom att inte blunda kan vi se verkligheten och gripa oss an den.

Det är något nytt och viktigt som har hänt i Förenta nationerna. Den sjätte och sjunde extra generalförsamlingen kom att behandla ekonomiska och sociala frågor. Tidigare har dessa extrasessioner behandlat krisfrågor rörande någon bestämd plats eller något besämt land: Palestina, Tunisien, Kongo och Namibia.

Förtjänsten av att delta övergripande perspektiv nu har tagits upp ligger hos u-länderna själva. Det är de som krävt dessa extra sessioner. Men det är också de som har formulerat kraven, och diskussionerna har sedan förts på deras villkor. Jag noterar med tillfredsställelse atl Sverige i motsats lill en del andra industrinationer - ingen nämnd och ingen glömd - redan från början ställde sig positivt till u-ländernas krav.

Vi för den här debatten Just när västvärlden upplever sin värsta kris sedan 1930-talet, med mycket stor arbetslöshet. Man frågar sig i denna situation om det över huvud taget är möjligt att organisera en vettig mänsklig tillvaro i ett vidare världsperspektiv när länder med hög utvecklingsgrad misslyckas pä det här sättet. Men det är ändå viktigt alt märka skillnaden mot u-länderna. Det finns ett skyddsnät av sociala åtgärder, som hindrar att folk svälter. De har ändå mat och husrum för dagen. Vad man är rädd för äratt, som alltid isvåra tider, den svagaste parten fär sitta emellan. U-landsbiständet från västländerna sjunker också för närvarande. Det förtjänar väl att påpekas att u-länderna alltid har levt i en kris som är värre än den som Västeuropa nu upplever.

Det finns en fara i allt detta, nämligen att industriländerna ägnar sig åt något slags livbåtsetik, dvs. att man lämnar det sjunkande skeppet för att rädda sig själv och låta andra gå under. Låt Indien sjunka ner i havsens djup! - vad rör det oss?

Jag har talat om u-ländernas krav och deras betydelse i kampen för en ny ekonomisk världsordning. Vi skall göra alldeles klart för oss, alt det är de fattiga folkens egen kraft som måste vara avgörande för deras egen utveckling. De måste själva resa sig, ställa sina krav och ta den politiska striden där den behövs.

Lät mig dra en inhemsk parallell. Det blev ju arbetarklassen själv som måste forma sina egna organisationer, driva sina egna krav och sätta axlarna till för all förvandla del gamla Fatligsverige till en välfärdsstat. Jag fick nyss i min hand årsboken från Arbetarrörelsens arkiv om kvinnornas frigörelse "Kvinnor i arbetarrörelsen". När man läser deras vittnesbörd om hur dessa kvinnornas barndom såg ut för något över 50 år sedan tror man inte att det är sant, om man inte själv levt nära denna verklighet. Det har alltså hänt någonting under ett par generationer. Arbetarrörelsens otaliga kvinnor och män tog saken i sina egna händer, kände sin egen självtillil - något som det nu talas sä mycket om i samband med u-länderna - och de hade sin egen myndighet. Jag tycker att detta

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

0/77 en ny ekonomisk världsordning

107

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

0/77 en ny ekonomisk världsordning

108

ger oss hopp också när det gäller u-ländernas folk. Makten att förändra finns där människorna är, om bara apatin kan släppa sitt struptag om dessa människor. Ty i grunden är del ju fråga om en klasskamp i global skala.

Vad kan vi då göra som eu av världens rikaste länder? Jo, vi kan bistå, hjälpa lill, stötta upp i förhandlingarna.

Oljekrisen, eller rättare sagl energikrisen, gav hopp ål u-ländernas folk. På kort tid fyrdubblades priset-på oljan av länder, vars. råvaror hell, eller så gott som helt hade behärskats av multinationella företag med huvudkontor i New York och London. Även om detla för många u-länder fick en ekonomiskt negativ verkan, tände det - det har vi-Ju märkt - ett hopp om atl man också på andra råvaruområden kan göra om proceduren. Och det får ju, herr lalman, anses som anmärkningsvärt all u-landsgruppen ändå trots allt har hållit ihop - den rymmer ju.inom sig de mest olikartade nationer: några få rika, som nästan fiyler på olja, och många fattiga, som bara har sol och torra jordar. Men man har sett en chans i sammanhållningen mol den gemensamma motparten, industrivärlden, där en gammal ekonomisk ordning råder och regerar.

Ty det är en enormt orättvis värid som denna ohämmade marknadshushållning egentligen har skapat. Den gamla världsordningen - och den råder forlfarande - har misslyckats med att åsiadkomma en mi-nimilrygghet pä många håll. 30 år efter del atl FN:s stadga undertecknades har världen fier människor som är hungriga, sjuka, hemlösa och analfabeter än vid dess start, påpekade den s. k. Cocoyoc-deklaralionen i oktober 1974. Det är alltså en marknadsekonomi som har kastat fler människor i dödens dal än någonsin pest och kolera.

Samma deklaration påpekade atl det inte i första hand är brist på naturtillgångar som är orsaken; det avgörande problemet är en snedvriden ekonomisk och social fördelning samt etl felaktigt utnyttjande av till-: gängliga resurser. Det är den världsordningen vi lever med, och.det vore väl om vi snart kunde få kasta den ner i gruset och att del i stället skulle komma en ny jord, där rätlfärdigheien bor, som det slår i Uppenbarelseboken. Del är många som väntar på jubelåret, då rättvisa skall råda!

Vi har ell världsmarknadssystem som hela tiden ökat de rikas makt-och välstånd och som låtit klyftorna vidgas mellan rika och faltiga länder och inom u-länderna, men kanske vi nu närmaross del sanningens ögon-. blick då krisen i västvärlden öppnar ögonen på människor för insikten om alt det behövs politiska beslut för att få lill stånd en förändring och atl vi inte längre kan hänge oss åt de ohämmade marknadskrafterna, vare sig i Europa eller i ett större perspektiv.

Vår u-landspolitik har, som statsministern framhållit, mest kommii att koncentrera sig på biståndsverksamhet. Jag tycker inte all detta skall beklagas, men insikten om att det ändå gäller relationer i vidare mening växer sig alll starkare. Statsministern häri sitt svar nämnt den omställning som kan bli nödvändig i vårt näringsliv. Del är då viktigt alt denna

omställning inte fär bäras ensidigt av några utsatta grupper i vårt samhälle. U-länderna måste få möjlighet att exportera färdigvaror och halvfabrikat av strategisk betydelse i siörre utsträckning än f n., och det är därför viktigt att vi i Sverige fortsätter på den inslagna vägen att ge lättnader för.sådan import.

Men Jag håller med statsministern om att en ensidig liberalisering av svensk handelspolitik kan bli svårhanterlig på grund av att vi utgör en relativt liten del av den internationella ekonomin. Här skulle man Ju önska att vi kunde gå in med bilaterala tullpreferenser och handelsöverenskommelser. En analys av den preferensbehandlade importen som kommerskollegium har gjort visar att del endast är nio länder som tillsammans svarar för 86 % av den preferensbehandlade varuimporten. Däribland svarar Brasilien och Hongkong för 40 %. - Det var kanske inte precis de länder som vi i första hand ville bistå! Man önskar alt vi kunde pröva den målsättning som råder för biståndet i övrigt, nämligen att handeln skall verka för ekonomisk ulveckling och social rättvisa. Det vore bra om den frågan kunde utredas vidare.

I fråga om biståndet i övrigi vill jag bara ta upp ett par punkter.

I olika sammanhang har man pläderat för en internationell skall. Jag tror all vi borde pröva den frågan ytterligare. Det kan ju knappast vara rimligt att nästan allt vad FN-familjen företar sig skall vara beroende av frivilliga gåvor, där leckningslistorna bokstavligen går runt bland medlemsstaterna. En rekommendation om uttaxering efter t. ex. bruttonationalprodukten borde ha sådan tyngd att medlemsstaterna fann sig i den. Det förtjänar i del här sammanhanget att påpekas att vårt nuvarande bistånd betyder ca 1 000 kr. per familj i Sverige. Det innebär en frivillig beskattning och självfallet också en konsumtionsbegränsning och en transferering av inkomster. Denna beskattning ökas ytterligare av frivilliga gåvor lill missionen och andra hjälporgan.

Den. andra sak jag vill säga i samband med bisiåndei är au vi snarast bör upphöra med det bundna biståndet. Utredningar visar alt det knappast har haft sådan effeki på sysselsättningen som lillskyndarna trodde när det infördes. Jag hoppas att biståndsutredningen kommer fram lill atl vi kan slopa del.

.Vi behöver utveckla handeln med u-länderna, och jag noterar med tillfredsställelse att den har ökat under senare år. Det beror inte i första hand på det bundna biståndet, ulan på den goodwill som vi har i dessa länder, t. ex. Tanzania, och de handelsavtal som slutits med några länder och söm statsministern talade om i sitt svar.

Det flnns anledning att understryka att den satsning vi kunnat göra inom biståndspolitikens ram inte varit möjlig ulan den jämlikhelspolitik som vi har förl här hemma. Så måste ske även i fortsättningen. Vi kan säkerligen inte få stöd för fortsatta insatser utomlands, om vi inte klarar t. ex. åldringsvården i framliden. En stor arbetslöshet inom etl land måste ju försämra möjligheterna till internationella insatser och skapa psykologiska svårigheter atl genomföra dem. Jag skulle tro atl vår starka opi-

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

0/7? en ny ekonomisk världsordning

109

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

110

nion i Sverige för u-landspolitiken har sin grund i den jämlikhets- och välfärdspolitik som vi i övrigt fört. Däremot irorjag inte att denna välvilliga opinion har så mycket atl göra med höjden av den privata konsumtionen. Ökningstakten kan säkeriigen minskas eller t. o. m. stanna upp, om människor upplever att man därigenom skapar rättvisa. Men då krävs det också alt många ansvariga sluter upp bakom kraven och bygger under den opinion som behövs.

Här inställer sig frågan om vi obevekligt är i händerna på marknadsekonomin. Naturligtvis inte. Fackföreningsrörelsen har länge vall att ta ut en del av löneutrymmet i andra värden än ökad lön. Del senaste exemplet är miljöförbättringarna. Och vad är kravel på en förkortad arbetsdag för småbarnsfamiljer om inte en önskan att ta ut produktionsökningen i andra värden än ökad inkomst, här nämligen i form av längre tid för familjen atl vara tillsammans och större möjligheter till fritidsverksamhet och föreningsaktiviteter? Och hur har det varit med den yttre miljön? Reningsverken har kostat oss miljarder. Men vi valde genom politiska beslut renare vatten före lägre skatt.

Om världens nationer ville lösgöra några procent av sin teknologi inom militärväsendet, som statsministern antyder i sitt svar, är det naturligtvis helt möjligt att fatta ett politiskt beslut om det. Vad Jag med detta vill hävda är att vi inte är prisgivna åt blinda marknadskrafter, om vi bara använder oss av de verktyg vi har.

Herr lalman! Jag tror att Sverige även i fortsättningen kan spela en utomordentligt stor och betydelsefull roll i den internationella utvecklingen. Alla vittnar om den goodwill vi har utomlands. Låt oss förvalta denna goodwill till att samla andra krafter omkring oss och bilda en front av goda och kunniga krafter mot fattigdomen, analfabetismen och apatin.

Den svenska regeringens insatser i inledningen av diskussionerna kring en ny ekonomisk världsordning har varit betydelsefulla och uppmärksammade. Jag tackar statsministern än en gång för den utförliga genomgång som lämnats här.

Vi måste nu fortsätta på den inslagna vägen. Elt sätl vore att bilda en inlerdepartemental arbetsgrupp där främst representanter för UD, handelsdepartementet. Jordbruksdepartementet och utbildningsdepartementet deltar. Deras uppgift skulle då vara atl samordna vår egen u-landspolilik, se till atl delarna inte strider mol varandra, och - framför alll - förbereda Sveriges fortsatta framträdande utomlands.

Sverige borde dessuiom även i fortsättningen och i större utsträckning söka stöd bland de nordiska länderna och t. ex. Nederländerna samt andra som kan länkas dela våra uppfattningar.

Så skulle jordmånen för en ny ekonomisk världsordning kunna förberedas yllerligare. Del är en läng process där det mera är fråga om elt segt arbeie än tvära kast. Det är framför alll fråga om tålmodighet.

När statsrådet Cari Lidbom talade inför FN:s generalförsamlings sjunde extra möte framhöll han som bekant följande nedslående fakta:

- Enligt FAO sväller fler i dag än någonsin.

- Enligt WHO har aldrig så många människor saknat dricksvatten som i dag.

- Enligl UNESCO har det aldrig funnits så många vuxna analfabeter som i dag.

- Enligt ILO har del aldrig funnits så mänga arbetslösa och undersys-selsalta som i dag.

Bara om vi inte blundar för dessa fakta och inbillar oss atl de inte existerar kan vi arbeta vidare. Vetskapen om dessa ting skall få oss att handla. Och handlingen, menar Jag, är bästa propagandan för åtgärder som främjar en ny ekonomisk världsordning och skapar den opinion som behövs för de åtgärder som krävs av oss. Det är, herr lalman, min fasta övertygelse.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen KARLEHAGEN (c):

Herr talman! Sverige träder vid internationella konferenser upp som förespråkare för u-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning. Detta har skett med en frejdighel som kanske förvånat en och annan som på hemmaplan har möjlighet att följa den politiska debatten. Både omvärid och hemmaopinion behöver nu få veta vilket konkret allvar det finns i talet om en ny ekonomisk världsordning.

Bakgrunden lill kravet på en internationell ekonomisk ordning kan tecknas i ett par satser. Enligl Världsbankens beräkningar lever bortåt 1 miljard människor pä svältgränsen. Den ekonomiska tillväxten i den fatliga väriden sjunker. De rika ländernas bistånd till de fattiga länderna visar en tendens atl minska fram lill 1980.

Av central betydelse i herr Svenssons i Kungälv interpellation är del avsnitt som har rubriken Konsekvenser inom svensk politik. Jag noterar med en viss besvikelse att statsministern uppehöll sig mycket litet vid denna frågeställning. Mot slutet av svarei sägs hell kort all "är det nödvändigt atl överväga hur vi i ett längre perspektiv skall hushålla med knappa resurser och forma elt samhälle där en god del av de samlade

resurserna styrs över lill de fattiga länderna ". De problem som denna

målsättning rymmer är svåra, och ingen kan i dag säga sig sitta inne med någon lösning. Men nog trodde jag atl vi i dag skulle få ta del av åtminstone något resultat av sådana överväganden som statsministern här syftar på. Det är Ju nämligen detta som är själva kärnfrågan. När man som representant för ett rikt land pläderar för en ny ekonomisk väridsordning, innebär detta definitionsmässigt atl man förklarar sig vara beredd att styra över en allt större del av de samlade resurserna lill de fattiga länderna.

Frågan är dä i vilken takt detta skall ske och hur detta påverkar våra möjligheter alt här hemma forma ett samhälle som fortfarande skall er-

III

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

112

bjuda en god livsmiljö för människorna. Men förändringar kan bara ske på lång sikt, säger statsministern. Del är nog dess värre rikligt.

Det långa perspektivet har i det här sammanhanget blivit något av en trygghetsfaktor för politikerna i de rika länderna. Men med ett tillräckligt långt perspektiv och utan krav på preciseringar blir deklarationer om solidaritet och ansvar inte myckel mer än uttryck för en allmän sympati och välvilja som praktiskt laget inte förpliktar till någonting. De överväganden som statsministern syftar på och som rör våra möjligheter att styra över en större del av våra resurser till u-länderna måste göras nu.

Varje förändring av någon betydelse i den ekonomiska världsordningen kommer alt få konsekvenser också för vårt land. Då är frågan: I vilka avseenden kommer del atl krävas en anpassning av oss? Skall en anpassning till en ny ekonomisk världsordning vara etl övergripande mål för den ekonomiska politiken i Sverige? I så fall kommer detla alt innebära förändrade förhållanden och villkor för näringsliv, arbetsmarknad och konsumenier. Ingen tror väl alt vi bara kan fortsätta som tidigare. En framtid i solidaritet med de fattiga länderna kommer atl kräva en omläggning av svensk ekonomisk politik.

Vilka förändringar skall vi då räkna med? Utgångspunkten måste vara att en siörre andel av våra begränsade ekonomiska resurser tas i anspråk för insatser som kan främja utvecklingen i u-länderna. Detta leder lill motsvarande begränsningar inom andra områden. Den privata konsumtionen kan säkerligen inte fä fortsätta atl öka som den gjort under de senaste åren. Men vi i de politiska partierna har hittills i val efter Val sökt överträffa varandra när det gäller att ställa ut löften om en ökning av hushållens köpkraft. Man kan väl räkna med alt åtminstone de politiker som i högstämda deklarationer ger sin anslutning till en ny ekonomisk världsordning är beredda all ompröva denna strategi.

Eller skall vi söka bromsa ökningen av den offentliga konsumtionen? Del är inte svårt all presentera en läng lista över åtgärder som man skulle vilja genomföra för atl förbättra välfärden i vårt land. Men förverkligandet av varje reformkrav innebär en konsumlionsökning som självklart ökar trycket på vår ekonomi. Det är uppenbart att detta inverkar på våra möjligheter att överföra resurser till u-länderna. Men det kan inte ligga i linje med strävandena efter en ny ekonomisk världsordning att förbättra välfärden i de delar av världen där levnadsstandarden är högst utan hänsyn lill att insatserna behöver ökas för de miljontals människor som saknar mat för dagen. Önskvärdheten av att förbättra den offentliga servicen i Sverige skulle alltså behöva vägas mot behoven av ökade insatser för de faltiga länderna. Jag vill fråga statsministern om det inte är sådana överväganden hos i-länderna som blir nödvändiga om vi vill verka för den nya ekonomiska världsordning som statsministern och andra pläderar för.

Den ekonomiska världsordning som alla rika länder hittills slagit vakt om bygger bl. a. på etl ojämnt handelsutbyte mellan i-länder och u-länder.

Om vi i de rika länderna vill eftersträva en ny ekonomisk väridsordning måste vi aktivt verka för att u-ländernas exportprodukter får en ökande andel av våra marknader. De faltiga ländernas ekonomi är i regel svag och sårbar därför att de är ensidigt beroende av råvaruexporl. De behöver bygga upp en industri som ger sysselsättningstillfällen och möjligheter atl exportera produkter som är mindre priskänsliga än vad råvarorna är. I-länderna måste vara beredda att öka sin import av sädana varor som u-länderna har förutsättningar att producera. Att söka begränsa u-ländernas export med hjälp av handelsrestriktioner eller andra åtgärder är detsamma som alt slå vakt om den gamla ekonomiska världsordningen.

Herr lalman! Vår ovilja eller passivitet när det gäller att verka för en ny ekonomisk världsordning kan alltid försvaras med att vi är ell litet land och att det sannolikt inte spelar någon större roll för fattigvärlden vilken uppläggning vi ger åt vår ekonomiska politik eller handelspolitik. Men vi får inte underskatta betydelsen av att något rikt land i handling visar att man eftersträvar en ny ordning i relationerna mellan i-länder och u-länder och att man inte väjer undan när delta fär konsekvenser för det egna landet. - Del är sant all vårt land i fiera avseenden gått längre i strävandena efter en ny ekonomisk världsordning än andra jämförbara länder.

Ansvariga politiker i i-länderna borde nu i handling visa atl man vill verka för en ny ekonomisk världsordning och inte bara passivt invänta alt hemmaopinionerna skall kräva åtgärder till förmån för de faltiga länderna. Del är f ö. politikernas uppgift atl söka skapa opinion för nödvändiga förändringar. Fortfarande tycks del finnas de som spekulerar i lyckligt lottade människors likgiltighet inför lidanden och svårigheter i de falliga och avlägsna länderna. Men, som Gunnar Myrdal uttrycker det, politikerna "har missat något väsentligt, då man förutsätter alt väljarna bara ser till det materiella egenintresset och inte till vad deras egen moral kräver av dem".

Kyrkorna har genom den ekumeniska u-veckan tolkat mångas upplevelser av situationen i det manifest som riktades lill Sveriges regering och riksdag: "Det är både omoraliskt och mentalt ohälsosamt atl slösa, medan andra lider nöd. Vi vill att det sätts gränser för konsumtion av överflödsvaror och de resurser som världen lider brist på. En framtid i solidaritet kräver en omställning av Sveriges ekonomi. Låt oss gemensamt bära den börda detla innebär, så att den inte drabbar dem som har det sämst i vårl eget land."

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

I delta anförande instämde herrar Raneskog, Persson i Heden och Korpås (samtliga c).

Fru AF UGGLAS (m):

Herr talman! Jag har med iniresse lagit del av statsministerns svar på herr Svenssons i Kungälv frågor. Statsministerns svar är mycket sakligt, ja nästan lågmält. Del saknar hell den retorik vi ibland brukar bestås

113

8 Riksdagens protokoll 1975/76:35-36

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

114

i utrikespolitiska sammanhang. Statsministerns svar har självfallet sitt särskilda intresse mol bakgrund av en del av höstens händelser.

Hur stämmer Sveriges i olika internationella fora deklarerade uppslutning bakom den s. k. nya ekonomiska världsordningen med restriktionerna för skoimporten? Statsministern flnner ingen motsättning, men regeringen är tämligen ensam om den bedömningen. En rad av våra främsta ekonomer samt andra sakkunniga på handel och bistånd har i ett brev till regeringen framfört bl. a. följande: "Det är egendomligt alt etl av de länder som drabbats minst av lågkonjunkturen och som är starkt beroende av frihandel tar ledningen när det gäller atl bryta mot dessa önskemål och utfästelser. De föreslagna åtgärderna skjuter över anpassningsproblemen pä de länder som är fattigare och som för närvarande har siörre arbetslöshet än Sverige."

Det borde vara möjligt all med andra och mera ändamålsenliga åtgärder trygga vår försörjningsberedskap vad gäller skor.

Det går inte atl komma ifrån alt regeringen bär ett ansvar för vårt näringslivs förmåga atl hävda sig gentemot importen. Regeringen bär etl ansvar för inflationsutvecklingen, och regeringen bär ett ansvar för de pålagor som åläggs industrin t. ex. i form av arbetsgivaravgifter. I dag är del sko- och tekobranschen som har svårt att hävda sig gentemot den framväxande industrin i u-länderna. Vilka branscher är det framöver? Vilka åtgärder vidtager dä en socialdemokratisk regering, om vi mol förmodan har en sådan? Tillgriper den då också handelsrestriktioner eller blir det den gången fråga om en aktiv arbetsmarknads- och näringspolitik? Del vore intressant att höra statsministerns synpunkt på dessa frågor.

Enligt uppgifter i pressen har valutastyrelsen för en tid sedan velat, avslå en ansökan från MoDo alt få investera i Brasilien. Också detta är en enstaka händelse - än så länge. Men den hänger förunderligt väl samman med den negativa attityd till industriinvesteringar i u-land som socialdemokratin har demostreral under en lång följd av år. Statsministerns parti har sagt nej lill en utvidgning av invesieringsgarantisys-temel, fast induslribislåndsulredningen föreslagit en sådan utvidgning. Del har sagl nej till en ökad samverkan mellan biständsmyndigheten SIDA och näringslivet i form av s. k. pakelprojekt, det har sagt nej lill att etl utvecklingsbolag bör tillskapas för investeringar i u-länderna, ägt gemensamt av staten och näringslivet. För bara ell år sedan föreslog statsrådet Lidbom en skärpning av valutakontrollen över förelagsinvesteringar i utlandet, däribland naturligtvis också u-länderna. Förslaget fälldes visserligen i kammaren med lottens hjälp.

Nu är statsministern i sitt interpellationssvar medveien om att u-länderna önskar en snabb industrialisering och att de ser en sådan som en viklig ingrediens i den nya ekonomiska världsordningen. De önskar en massiv överföring av teknologi och kunnande, av investeringskapital, av patent och licenser. SIDA kommenterar u-ländernas önskemål pä följande sätt i höstens anslagsframställning:

"Biståndet har spelat - och kommer att spela - en relativt liten roll

för uppnåendet av de industriella lillväxtmålen. Del industriella kapital och kunnande som fordras får till största delen anskaffas av u-länderna

på annat sätt. Det svenska näringslivet, som hittills enbart i ringa.

utsträckning medverkat i induslribiståndsinsatser, kan härvid komma alt utnyttjas i en allt större omfattning."

Min fråga till statsministern är: Delar statsministern SIDA:s uppfattning? Kommersocialdemokratin att ompröva sin inställning när del gäller föreiagsinvesieringar i u-länderna?

Herr talman! Jag har här berört en del händelser - enstaka kanhända - men de bildar ett mönster; ett nyproleklionistiskl mönster. Svenska regeringen tycker om alt i inlernationella sammanhang framträda som u-ländernas förkämpe. Men är vi inte på väg atl fä en påtaglig spännvidd mellan de vackra deklarationerna och den näringspolitik som regeringen vill föra på hemmaplan?

Norge och Holland är med Sverige jämförbara länder och de är intressanta exempel. Holland har beslutat inrätta ett statligt företag för investeringar i u-land samt alt anslå 100 milj. kr. för att stödja en omstrukturering av del holländska näringslivet. Norge går samma väg. Dels stöder man med räntesubventioner och lån norska industriprojekl i u-länderna, dels söker man all hjälpa u-landsexporien lill Norge. Medel skall anslås för att motverka störningarna inom den inhemska industrin. Liksom i Holland skall dessa medel budgeteras i samband med övriga medel till utvecklingsbistånd.

Herr talman! Jag är övertygad om alt med eller utan en ny ekonomisk världsordning så kommer u-ländernas industrialisering att ställa svenskt näringsliv inför omställningsproblem och svårigheter. Skall vår industri klara dessa så krävs en vettig ekonomisk politik, en vettig skattepolitik och en vettig näringspolitik. Vi kommer aldrig atl på sikt kunna klara sysselsättningen med hjälp av handelsrestriktioner, och det är också ett dåligt sätt alt visa internationell solidaritet. Vår sysselsättning måste vi hävda och vår beredskap måste vi också kunna hävda samtidigt som vi verkar för en ny ekonomisk världsordning. Skall vi kunna göra delta så krävs en genomtänkt ekonomisk politik och en genomtänkt beredskapspolitik.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

Fru THORSSON (s):

Herr lalman! Jag önskar la ett par minuter av kammarens tid i anspråk för atl understryka och något vidareutveckla statsministerns synpunkt i interpellationssvaret på del nära sambandet mellan resultatet av de hittills fåfänga nedrusiningsslrävandena och en ny ekonomisk världsordning; något som naturligtvis måste innebära en värld i ett konstruktivt fredstillstånd.

Sambandet är ofrånkomligt av två skäl. Dels, som påpekas i svaret, på grund av det absurda slöseri med mänskliga och materiella resurser som bedrivs i en värld av fattigdom, nöd och otillfredsställda grundläggande mänskliga behov, genom kapprustningen. Det är ell bra

115

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

116

åskådningsexempel, herr lalman, att påpeka att medan de totala rustnings-siffrorna i väriden är astronomiska och ofattbara - 1 300 miljarder kronor per år - så utgör de dock endast 6 % av världens totala årliga produktion, medan däremot 40 % av väridens vetenskapliga och teknologiska kunnande används för forskning och ulveckling av nya vapen och vapensystem i stället för att främja ekonomisk och social utjämning mellan människorna i världen. Dels är sambandet ofrånkomligt pä grund av den uppenbara risken i en värld av ökande klyftor, ökande sociala och politiska spänningar, för ytterligare spridning av vapen och inte minst ytlerligare spridning av kärnvapen.

Den nuvarande s. k. världsordningen - som kallas ihe great disorder under heaven, enligt ett ofta citerat kinesiskt talesätt i engelsk version - som innebär elt missbruk av maktkoncentration pä alla områden frän den rika världens sida och som leder till fortgående ökning av klyftorna mellan rika och fattiga, starka och svaga, måste, genom en successiv och väl planerad process, ersättas av ett rättfärdigare syslem om dessa för allas vår framlid livsfariiga spänningar i världen skall kunna lindras.

Herr talman! Vilken brist på rätifärdighelslidelse som de rika och starka än uppvisar inför den mänskliga situationen i världen av i dag, framstår ändå oförmågan till en realistisk bedömning av vart nuvarande trender leder oss alla som ännu mera häpnadsväckande.

Vi lever pä en krutdurk. Jag bedömer i dag, efter åtskilliga veckor i New York i fåfänga nedruslningsförhandlingar, risken för en kärnvapenspridning vara minst tre gånger siörre än när icke-spridningsavlalet trädde i kraft för fem år sedan. Konsekvensen av detta borde vara uppenbar för alla, men del är som vore det upplysta egenintresset helt borta.

När en skribent i en av våra morgontidningar i tisdags kommenterade u-ländernas krav på ny ekonomisk världsordning under rubriken "Ny ekonomisk oordning", gjorde han det med en kombination av oskulds-fullhei och cynism, som bäst visar storleken av de insalser som behövs för att få fram det nödvändiga djupt förankrade stödet i den allmänna opinionen för de åtgärder som måste komma lill stånd i del inlernationella samarbetet och med återverkningar också för vårt eget land.

Det är otvivelaktigt sä, herr lalman, att den rika världen, framför allt dess stormakter, hittills aldrig har tagit problemen i den fattiga världen tillräckligt på allvar. De har alltid sett dem som marginella och ointressanta jämfört med sina egna interna problem. Del är min uppfattning att forlfarande, i december månad 1975, är så förhällandet. Det kommer att visa sig ödesdigert om ingen ändring sker. Hur skulle något av de globala problemen kunna lösas - svälten, fattigdomen, befolkningsökningen, miljöhotet, kapprustningarna och inflaiionsprocessen över hela världen - utan helhjärtad och positiv medverkan av världens fattiga majoritet och därför en helhjärtad satsning av världens rika minoritet pä rimliga levnadsförhållanden för väridens falliga?

Del måste innebära en uppmjukning av den nuvarande maktkoncentrationen till de få och rika, en förskjutning av maktpositionerna, ett

samarbete på lika villkor mellan rika och falliga.

Det bör väl, herr talman, framgå av vad Jag har sagl alt Jag personligen anser en förändring av den nuvarande världsekonomiska strukturen av så genomgripande art atl den förtjänar namnet "ny ekonomisk väridsordning" hell nödvändig - detta för lösandel av de gemensamma globala problemen, alltså för världens överlevande; detla för tryggandel av de mest elementära mänskliga behoven överallt, dvs. för människornas överlevande; detta för uppmjukande av de sociala och politiska spänningarna i en värid av skarpa motsättningar och i en lid av tilllagande fara för kärnvapenspridning.

Jag tror därför, herr talman, på behovet av en fundamental nyorientering av relationer mellan länder och maktgrupper, av fördelning inom och mellan länder av resurser och tillgångar, av förutsättningar alt tillgodose grundläggande mänskliga behov, av levnadsvanor och konsumtionsmönster i de rika länderna. Vi måste, i vårt lilla land, utnyttja varje politisk möjlighet för att medverka i denna nödvändiga process, och vi måste bidra till atl hastigheten i processen blir acceptabel frän moralisk synpunkt, i medvetande om alt annars ytterligare en generation människor i världen offras på rikedomens altare.

Sverige har handlingsmöjligheter. Det har bestyrkts gäng efter annan att vi i detla arbete kan fylla en uppgift som brobyggare, som något av en katalysator. Vi kan medverka lill nya koalitioner, nya gruppbildningar, nya maktbalanserande krafter i världen. Detta är ett ullryck för en ny intressegemenskap som håller på att växa fram för verklig nedrustning, för rationell och mänsklig resursanvändning, för ekonomisk och social utjämning.

Det är mänga som lycker atl termen "ny ekonomisk världsordning" är en pretentiös term, men bakom denna term döljer sig en livsnödvändighet. Det är en utopi som är en nödvändighet.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

Hen BERGQVIST (s):

Herr lalman! Jag hade förmånen att få vara med i den svenska FN-delegationen både på den sjätte extra generalförsamlingen förra året och nu på den sjunde i september. Regeringen hade kort tid på sig all förbereda de svenska insatserna. Men såvitt Jag kan förstå sköttes det förberedande arbetet föredömligt både i departementen och i vår permanenta delegation. Ändå upplevde Jag att vi pä elt sätt var dåligt förberedda i generalförsamlingen. Här diskuterades handelspolitik, råvaruavial, valutaproblem, FN:s organisation och mycket annal. Men hemma i Sverige hade vi aldrig haft en bred diskussion om de frågorna. Det finns ett undanlag, nämligen enprocentsmålel. I det fallet har vi bakom oss en flera år lång debatt, som har engagerat många människor. Tack vare den förhållandevis breda diskussionen kunde vi såsom första industriland nå fram till detta mål, som också finns med i programmet för en ny ekonomisk världsordning.

Men de andra frågorna har dock inte diskuterats på samma sätt i vårt

117

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

118

land. Det kan tyckas all de är tekniskt komplicerade - valutasystem, råvaruprogram och handelspolitik - men de underliggande principerna är enkla. Därför går del att föra en bred diskussion, och därför måste vi föra en sådan.

Statsministern talade om folkrörelsernas aktiva informationsarbete och att det är nödvändigt med ett brett folkligt engagemang. Jag vill gärna hålla med om alt de statliga bidragen lill organisationerna är viktiga. Men del är inte svårt all peka på organisaiioner som skulle kunna genomföra betydande informationsinsatser, om de fick etl ökat stöd. Jag har själv hållit på med informalion om internationella solidaritetsfrågor inom folkrörelserna. Jag vet hur mycket tid och kraft det tar av medlemmarna, när man får satsa pä lotterier och annal för all få ihop pengar. Del är svårt med en ordentlig planering, när man får hanka sig fram med alldeles för litet pengar i botten.

Dessutom tror jag atl det nu är dags att åter ta upp frågan om en internationell folkhögskola. Jag vet atl statsministern på sin tid var med och föreslog atl en iniernaiionell folkhögskola skulle skapas. Av olika skäl kom den aldrig lill stånd. Förutsällningarna för dess verksamhei är i dag självklart väsentligt annorlunda. Vi tror inte längre på alt det är riktigt all ta hil folk från u-länderna och ge dem en läng ulbildning. Det är bättre att utbildningen sker inom u-länderna själva. Vi har fält u-landslinjer på vissa folkhögskolor. Huvudprincipen är atl internationella frågor inte skall läggas i särskilda utbildningsblock, utan internationaliseringen skall genomsyra hela undervisningen.

Men de allmänna strävandena hindrar inte atl det dessuiom skulle vara av värde med en internationell folkhögskola, en skola som stod öppen för framför allt människor i folkrörelserna och som skulle kunna ge dem fördjupade kunskaper och fördjupat engagemang i de internationella solidaritetsfrågorna. Den skolan skulle kunna ge kortare eller längre kurser. Den skulle i sig själv kunna vara en bas för informationsarbete, och informationen kunde söka sig ut på arbetsplatserna, i organisationerna, i utbildningssystemet och ut i samhällslivet över huvud tagel. Låt oss ta vara på de möjligheter som en internationell folkhögskola kan ge.

När det sedan gäller internationaliseringen av undervisningen i allmänhet har del naturligtvis hänl åtskilligt på 10-15 är, och Jag vet att statsministern redan som utbildningsminister var mycket intresserad av den frågan. Trots att vi i dag befinner oss långt frän 1950-ialels ofta inskränkta nationellt överlägsna läroböcker och undervisning, är det nog ändå sä att det mesta arbetet återstår att göra. Det har på senare tid utförts en del studier som visar vilka möjligheter det egentligen finns atl meningsfullt foga in internationella aspekter i undervisningen. Vi måste lyvärr konslatera atl i dag har vi bara tagit till vara en liten del av de möjligheterna.

Det här måste naturligtvis växa fram gradvis, men vad vi skulle kunna göra omedelbart vore t. ex. atl kraftigt öka antalet lärare som fick gå

på kurser om undervisningens internationalisering. De sommarkurser som har ordnats har såvitt jag förstår upplevts som positiva, men det är bara elt fätal lärare som har kunnal få vara med. Jag tror att man skulle vinna åtskilligt, om man vidgade möjligheterna.

När det gäller forskningen har vi fått en u-landsforskningsberedning, och huvudregeln är att forskning så långt som möjligt skall ske i u-länderna. Därför ger beredningen bara i undantagsfall stöd åt forskning i Sverige. Del finns inte sä mycket att invända mot det. Men vad betyder del för den forskning som sker i Sverige av svenska forskare? Där finns inte motsvarande helhetsgrepp. Myckel av den svenska forskningen har betydelse ur perspektivet en ny ekonomisk världsordning, och mycken forskning som kunde bedrivas i Sverige skulle kunna fä sådan betydelse. Jag anser att det behövs ett forum som kunde identifiera forskning här i Sverige som är internationellt viktig, forskning där vi i Sverige har speciella möjligheter att lämna ett internationellt bidrag, ett forum där man kunde resonera om forskningspriorileler på området.

Lål mig la etl exempel. Befolkningsfrågan har vi drivit mycket aktivt i internationella sammanhang. Men hur ser det ut på forskningssidan i Sverige? Hur står det till med demografi och annal? Hur är det t. ex. med återväxten inom demografin? Det är en myckel dyster framtid som går den grenen till mötes, såviitjag förstår, om inte några speciella insatser görs. Över huvud taget är det nödvändigt med elt samlat grepp med hänsyn lill all Sverige har elt intresse atl i forskningssammanhang stödja arbetet inom olika FN-organ. Jag reagerar positivt på Evert Svenssons förslag att man bör ha en inlerdepartemental arbetsgrupp för att försöka få ett helhetsgrepp när det gäller en ny ekonomisk världsordning. Man kan säga att detta är så stort alt det över huvud taget är svårt att organisera någonting som kan gripa över alltsammans. Men vad Jag har setl av liknande interdepartementala arbetsgrupper fär mig att anse att vi bör pröva den framgångslinjen. Gruppen kunde sätta i gång behövliga utredningar, förbereda och samordna Sveriges insatser i internationella organ, ta kontakt med organisationerna när det behövs. Den kan vidare t. ex. överväga i vilka former man skall bevaka att den svenska forskningen påverkas av kraven på en ny ekonomisk världsordning.

Kraven på internationell solidaritet omfattar - som har understrukils - praktiskt taget alla våra relationer till omvärlden. Skall det svenska samhället kunna genomsyras av solidaritet med de fattiga och förtryckta folken, är det också nödvändigt alt de ofta cyniska värderingar som föds och närs av det privata vinstintresset trängs tillbaka lill förmån för värderingar som framspringer ur de svenska folkrörelserna. Vi måste få en ekonomisk demokrati. De många anställda måste få etl avgörande inflytande i arbetslivet.

Jag tror att Sverige har särskilt goda förutsättningar alt verka för mel-lanfolkligt samarbete. Sverige är ett neutralt land utan kolonial belastning. Ingen misstänker oss för stormaktsambitioner. Och viktigast av allt: vi har starka folkrörelser. Det är bl. a. pä oss det beror om löntagarna i

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

119

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

120

olika länder skall kunna organisera ett effektivt samarbete över gränserna. Därför är del viktigi att Sverige på alla områden ger sitt bidrag lill internationell solidaritet och rättvisa. Därför är det viktigt all Sverige är i främsta ledet i arbetet på en ny ekonomisk världsordning.

Herr OLOF JOHANSSON i Siockholm (c):

Herr lalman! Del är naturligtvis rikligt, som bl. a. Jan Bergqvist har poängterat, att det krävs en omfaltande opinionsbildning för att bredda debatten om de vikliga frågor som vi nu diskuterar. Tyvärr är del så alt den diskussion som förs i anslutning lill de extra generalförsamlingarna om den nya ekonomiska världsordningen har en tendens alt avla omedelbart när konferenserna inte är direkt aktuella. Men dessa utvecklingsfrågor är verkligen alltid aktuella och kommer alt vara det under överskådlig lid.

Det får dock inte vara så alt bristerna i opinionsbildningen används som förevändning för att begränsa insatserna. Jag är övertygad om atl vi måste, även om vi inte alllid upplever elt starkt folkligt stöd för del, driva debatten häri kammaren på ett sådant sätl atl det väcker människors iniresse och driva fram krav, Vi måste gå före med insatser som har verklig betydelse.

Denna debatt fick bl, a, stöd av del manifest som kyrkornas gemensamma u-vecka antog under hösten. Del är etl viktigt och bra initiativ kyrkorna här tagit. Jag hoppas att vi genom alla de människor som är verksamma inom den svenska kyrkan och alla andra samfund fär en hjälp med den breddebatt som vi lyvärr hittills har saknat, Detla fråntar självfallet inte de politiska partierna och andra ideella organisationer deras ansvar.

Lål mig därefter, liksom andra gjort här, uttrycka uppskattning för den lågmälda tonen i det interpellationssvar som statsministern har givit. Det finns inget industriland, det finns inget politiskt parti, inga enskilda personer som kan slå sig för sitt bröst och säga all vi har gjort tillräckligt, vi har gäll före, vi har varit föredömen på det här området. Jag tror att del är väldigt viktigt i detla sammanhang alt hålla tillbaka den sorlens debatt. Det finns en tendens till en sådan inställning ibland, när vi talar om att vi har uppnått enprocentsmålel. Men är del egentligen så mycket atl yvas över?

Efter all ha haft tillfälle atl följa en av extraförsamlingarna i FN har jag också upplevt alt Sverige naturligtvis har möjligheter atl verka som brobyggare i olika sammanhang, alt fä FN-diskussionen bl. a. alt gä ulan alltför stora läsningar, att förmedla åsikter, atl ta sådana ståndpunkter atl del blir möjligt atl hitta gemensamma nämnare för de olika ländergrupperna. Men del räcker naturligtvis inte. Det räcker inte heller - och där hoppas jag atl vi också är överens - alt, som det sägs i interpellationen, verka för internationella förhandlingar för att lätta de fattigaste och hårdast drabbade u-ländernas skuldbördor, eller alt uttala sig välvilligt för samarbete vid förhandlingar rörande vissa råvaror eller alt

verka för etl system för stabilisering av u-ländernas exportintäkter frän råvaror. Vi måsle själva agera sä också i de politiska frågor som berör vårl land särskill, all del stämmer med det mönster som avtecknar sig i våra internationella ställningstaganden.

Det har, för mig personligen, varit en av de svårare besvikelserna under senare tid hur vi i fråga efter fråga har gått in i grupperingar som delar upp världen Just i fattiga och rika. Och vi har oftast i motsats till de fatliga tveklöst valt sida - bland de rika. Det gäller Oljeklubben. Det gäller det vi beslutade om i går, nämligen solidaritetsfonden inom OECD, som verkligen inte slår i överensstämmelse med de deklarationer vi avger i andra sammanhang.

Jag håller med om att del är myckel svårt alt hålla undan det nationella egenintresset i alla sammanhang. Men jag kan inte se annat än att delta är en utomordentligt olycklig ulveckling som vi måste få stopp på. Det är bra all vi positivt verkar för åtgärder internationellt, men det är också viktigt atl vi försöker förhindra internationella låsningar som kommer atl finnas kvar under överskådlig tid och som verkligen inte underlättar dialogen. För det är ofta fråga om molorganisaiioner. Vad är Oljeklubben annat än en motorganisation till OPEC - en motorganisation till en rå-varukartell, som vi i andra sammanhang uttalar oss positivt om.

Det är bara etl av exemplen. Del är viktigt alt vi exempelvis i del arbete som bedrivs internationellt beträffande de multinationella företagen uppmärksammar den spänning som finns där mellan OECD, å ena sidan, och FN-arbetel å den andra. Och vi vet att u-ländernas iniresse i första hand riktar sig mot vad FN kan åsiadkomma på delta område - mindre vad i-länderna kan göra inom sin relalivi exklusiva organisation. Jag tror alltså atl det måste finnas en samstämmighet mellan de strävanden som vi har internationellt och de beslut som vi fattar i nationellt egenintresse. Annars blir vi helt enkelt inte trovärdiga.

Det räcker naturiigtvis inte heller med detta - etl samband mellan internationellt och nationellt agerande på del planet - utan här är del också fråga om alt se kraven på och konsekvenserna av förändrade levnadsmönster, förändrad livsstil som det talas om, och alt öppet diskutera detta.

Låt mig bara citera ur etl av de senare numren av Veckans Affärer, där det heter:

"Svenska folkels konsumtionsvanor ändras sakta men säkert och håller på att bli alltmer påkostade och lyxbetonade. Välståndet och överfiöds-samhället breder ul sig."

Detla uttalande slår naturligtvis för tidningens räkning. Del är baserat på statistik från senare lid över konsumtionens inriktning i vårt land, där dessa tendenser kan avläsas. Det är myckel viktigt att vi studerar denna utveckling. Den kommentaren har redan gjorts här i debatten, nämligen au detla inte stämmer för alla människor i vårl land. Del viktigaste är naturligtvis alt vi här hemma för en fördelningspolitik, som inte hela liden leder till alt vissa grupper kan rusa ifrån de andra och

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

121

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

122

där man inte bara hela liden framför argumentet: Ja, vi skall arbeta för alt de sämst ställda skall komma i kapp. - De kommer aldrig i kapp, så länge höginkomstgrupperna får "rasa i väg" relativt sett snabbare.

Vi måste få en annan inriktning på både den skattepolitiska och den fördelningspolitiska debatten än nu, dä diskussionen kretsar kring marginalskatter. Den debatten är en paradox mot bakgrund av den diskussion som vi för här i dag, men det är viktigt all dessa debatter kopplas samman. Jag menar atl vi måste utjämna de ekonomiska förutsättningarna pä etl mycket kraftfullare sätt här hemma än vi har gjort hittills, bl. a. genom en hård beskattning av höginkomstagarna och begränsningar av överkonsumtion. Då kan alla människor ställa upp för internationell solidaritet, och göra det med gott samvete. Jag hoppas, som sagt, pä en lillnyktring i den fördelningspolitiska debatt som förs f n. All den i högsta grad kretsar kring frågan om marginalskatter kan man förstå ur andra synpunkter, med hänsyn till infialionen osv., men vi fär aldrig glömma bort strävandena att rninska inkomstspännvidderna i värt eget samhälle, varigenom vi kan få bättre kraft i våra internationella aktioner.

Jag begär inga svar, men del vore mycket intressant all höra hur Sverige kan komma att agera vid Parissamtalen om några veckor. Jag tycker alt det är mycket bra att de har kommit till stånd, men jag är för min del övertygad om alt del har sin grund i alt oljevapnet fortfarande upplevs som en realitet. Samtalen skulle aldrig ha blivit av, om inte industriländerna hade upplevt en press från OPEC.

En annan sak som också varit uppe lidigare i debatten är hur regeringen organiserar sitt eget arbete med den nya ekonomiska världsordningen. Del sades i samband med den senaste regeringsombildningen all statsrådet Lidbom skulle ha hand om dessa frågor, men det ärju sambandet mellan den gamla ekonomiska världsordningen och den nya som är det viktiga. Därför är del ju, såsom bl. a. Evert Svensson varit inne på, i högsta grad nödvändigt alt angripa denna fråga inom hela regeringen, så atl inte finansdepartementet i dessa sammanhang fungerar på etl sätt som främst främjar den gamla världsordningen.

Men det är viktigt att den här debatten förs också utanför kanslihuset och att den blir pariamenlariskt förankrad. Min slutsats när Jag i dag på nytt läste direktiven till biståndsuiredningen var atl de i stort setl bara var begränsade till bislåndssektorn. Det är ett helt otillräckligt sätt att angripa problemet, och därför borde direktiven följas upp med en så brett förankrad diskussion som möjligt kring konsekvenserna på hemmaplan och vårt fortsatta agerande internationellt genom en utredning med en helhetssyn, som lar in både bistånd, handel, valutor, multinationella förelag och råvaror i sammanhanget. Jag tror att del skulle vara ett sätt att bredda debatten också i riksdagen.

Avslutningsvis vill jag säga atl del är möjligt att någon tolkar in en positiv ulveckling i det faktum atl man lyckades nä siörre enighet i den sjunde extra generalförsamlingen än i den sjätte - men jag tror att detta är en farlig tolkning. Själva deklarationerna är ju inte etl mått

på framgång eller inte framgång, utan det är den reella utvecklingen i världen och den vidgade klyftan som det här gäller. Vi vet att u-ländernas import bara under 1974 stigit med 40 % i pris och deras export med 27 %. År 1974 innebar en sjunkande per-capila-inkomst i de allra fattigaste länderna trots diskussionen om en ny ekonomisk världsordning. Jag är övertygad om au vi är överens om all det blir svårt all bryta den utvecklingen. Men vi måste konkret föra över den här debatten även till konsekvenserna på hemmaplan, i vårl eget land, för atl vi skall kunna göra en verklig insats.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

Fru LUNDBLAD (s):

Herr lalman! Diskussionen har främst rört sig kring svaret på den andra delen av Evert Svenssons interpellation, nämligen vilka förändringar som bör aktualiseras i svensk politik och vilka krav som måste ställas pä politiskt ansvarstagande och aktiv opinionsbildning. Där har statsministern i sitt svar bl. a. sagl: "Det är också nödvändigt att överväga hur vi i etl längre perspektiv skall hushålla med knappa resurser och forma ett samhälle där en god del av de samlade resurserna styrs över till de fattiga länderna och där samarbetet med dessa kraftigt utvecklas."

Det finns ett område där klyftan mellan de fattiga u-länderna och de rika i-länderna är särskilt upprörande och djup. Det gäller livsmedelsförsörjningen. Även om man bortser från de senaste årens speciella förhållanden på grund av missväxten i världen, är skillnaderna ändå mycket stora. Eftersom dessutom många länder driver en protektionistisk jordbrukspolitik och kringgärdar sin livsmedelshandel med många bestämmelser, ser det även på lång sikt mycket mörkt ut. Värt överfiöd är stötande mot bakgrund av att många människor i världen svälter och är undernärda, och man kan undra, om inte vår lyxkonsumtion och vårt överfiöd är ett lika stort hot som befolkningsexplosionen är.

Jag tror inte jag bör bli så drastisk all jag böriar diskulera biffens vara eller inte vara i Sverige, som en del män i statsministerns omgivning har gjort på den senaste liden, men jag anser ändå all man bör ålägga sig lilel siörre sparsamhei med sädana resurser som internationellt sett är knappa.

Men en hushållning med våra internationellt knappa resurser är inte meningsfull, om vi inte - som statsministern anger i svarei - finner former för alt överföra resurser och sparande lill u-länderna. Vi kan se i vår statistik kring vissa varor här i landet att trots atl u-länderna har stora behov av extra fodermedel tycks dessa ofta gå till i-länderna, och även här i Sverige stiger förbrukningen ständigt. Vi kan också konstatera att i vissa biståndsprojekt - kanske bara några fä - överförs en sådan teknologi och knowhow som är mera anpassad till i-landsförhållanden än till t. ex. lantbruksuiveckling i u-länder. Jag såg nyligen i Afrika en seminstation, där man främst framställde biffkor för att kunna öka kött-exporten till i-länderna.

Statsministern säger också i sitt svar alt det inte minst i den unga

123

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

124

generationen finns elt mycket starkt iniresse för att ändra synen på begreppen levnadsstandard och konsumtionsbehov. Jag lyssnade med stort intresse lill reportaget i TV häromdagen från PLM i Malmö, där statsministern och statsrådet Feldt svarade på frågor om löner och priser, och jag uppmärksammade speciellt att de antydde alt utbudet av varor och onödiga förpackningar kanske måste minskas. Man kan Ju anföra såväl energisparande som nationella ekonomiska hänsyn och internationell solidaritet som stöd för sådana tankar.

Jag tror också att största delen av svenska folket skulle vilja ansluta sig lill strävanden av det här slaget. Speciellt nu inför Julhandeln flödar våra affärer över av varor, och vi anstränger oss för alt hitla saker lill människor som redan har alla väsentligamateriella behov tillfredsställda. Just i ett sammanhang som delta irorjag det är viktigt att betona sådana tankar. Konsumtionen är ju inte styrd enbart av konsumenternas fria efterfrågan utan också av produktionens och handelns utbud av varor, av deras marknadsföring och reklam och ibland av samhällets åtgärder när det gäller subventioner till viss produktion och vissa investeringar.

Jag skulle vilja konkretisera det hela i en fråga: Vill regeringen ta initialiv till förhandlingar med näringslivet för att t. ex. beträffande varor som inte är ägnade alt tillgodose väsentliga behov på längre sikt få lill stånd en dämpning av sådan marknadsföring och produktion som onödigtvis stimulerar till en högt uppdriven privat efterfrågan? Naturiigtvis bör också en anpassning ske till en aktiv fördelnings- och sysselsättningspolitik här i landet.

Del finns också former av planering för framtidens konsumtion som kan behöva ändras. Ofta bygger man sina prognoser på framskrivningar av den tidigare ökande trenden; så gör man t. ex. i livsmedelsindustrins och lantbrukets prognoser. Trots att människor väl inte kan äta sig mer än mätta, har man ständigt ökad konsumtion och produktion i sikte, och därför skapar man kanske ofta en överkonsumtion som leder lill ohälsa.

En av våra näringsfysiologer, professor Leif Hambraeus, har sagt: Vad vi behöver är en planering för näringsfysiologiskt bättre matvanor, som samtidigt internationellt setl är mera solidariska kostvanor.

Jag vill ge ett exempel på hur utvecklingen fortsätter, om ingen vill försöka stanna upp och tänka efter. I livsmedelsindustri och dagligvaruhandel räknar man i dag med ell svinn eller spill på ca 25 %. På grund av produktion i långa serier fär varorna begränsad hållbarhet, och del gör bara svinnei siörre. Till följd av mängden av konkurrerande varor och varumärken ökar svinnei likaså. Av många sorters livsmedel kan vi i dag i våra affärer räkna upp till 15-20 olika varumärken, som är nästan identiskt lika med mycket små variationer i smak men som alltså har olika namn. Där finns några av orsakerna till atl mellan en fjärdedel och en femtedel av våra livsmedel hamnar i slaskhinken eller förstörs på annal sätt. Bl. a. livsmedelsarbelarna har påpekat hur stötande de finner det stora svinnei på delta område.

Genom de subventioner som i dag går till livsmedelsproduktionen är samhällets bidrag till livsmedelsproduktionen sä stort att del också borde ge en ökad rätt till medinfiytande över produktionens inriktning när det gäller vår dagliga försörjning med livsmedel.

Den norska regeringen tog i november månad etl myckel intressant initiativ. I medvetande om alt en mer planerad politik för nutrition och livsmedelsförsörjning är lill nytta för folkhälsan och på sikt kan vara till gagn för de strävanden som kom till uttryck vid väridslivsmedelskonferensen har man aviserat etl regeringsförslag med riktlinjer för livsmedelsförsörjningen som tar såväl konsumentpolitiska och jordbruks-politiska som hälsopoliliska hänsyn och som främst vill prioritera konsumenternas väsentliga behov. Det finns intressanta uppslag att hämta ur detla aktstycke. Jag skulle vilja rekommendera att man studerar det också här i Sverige. Bl. a. föreslås alt del skall upprättas ett interde-partemenialt samarbeisorgan för dessa frågor.

Jag har fakiiski själv i en motion till årets riksdag påpekat att man här i Sverige behöver en samordning av nutriiionsfrägorna, eftersom de rör många områden: utbildningspolitik, näringspolitik. Jordbrukspolitik och industripolitik. Pä alla dessa områden måste nutriiionsfrägorna tas med i övervägandena.

Jag tycker det skulle vara intressant om den svenska regeringen ville överväga att ta etl initiativ liknande det man nu tagit i Norge. Jag tror att det skulle vara ell riktigt sätt atl här i Sverige följa upp världslivsmedelskonferensen.

Det har varit en lång debatt, herr talman, med många långa inlägg. Jag beklagar att jag inte kan stanna kvar i kammaren och lyssna på hela debatten. Det är därför alt jag måste gå till en sammankomst med livsmedelsindustrin. Även med dess represenlanter behöver man diskutera dessa frågor.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

Hen MOLIN (fp):

Herr lalman! Mitt inlägg skall bli kortare än de tidigare.

Här har på ett värdefullt sätl framhållits bakgrunden lill den vikliga frågan om en ny ekonomisk världsordning. Det kan väl räcka alt påminna om att den egentliga u-hjälpen knappast har ökat under senare år och att flertalet industriländer, Sverige glädjande nog undantaget, ger mindre än en 1/2 96 av sin samlade produktion som bistånd till de fattiga länderna.

Låt mig också påminna om den effekt som världsinflalionen under första hälften av 1970-lalel haft. Den har medfört att prisökningen varit många gånger större på de varor som u-länderna importerar än på de varor som u-länderna exporterar. Den algeriske utrikesministern Boute-flika framhöll som talesman för u-länderna vid inledningen lill FN:s extra session i år alt den ökade belastning på u-länderna som på detta sätl hade skapats av världsinflationen var fem gånger siörre än ökningen av u-hjälpen under samma tid. Det är mol den bakgrunden självklart

125

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

att de fattiga länderna reser berättigade krav pä förändringar av del ekonomiska systemet.

Folkpartiet har slött Sveriges handlande i Förenta nationerna under den extra generalförsamlingen i år och i andra sammanhang när det gäller den nya ekonomiska världsordningen. Jag kan också instämma i de allmänna deklarationer som gjorts i Förenta nationernas generalförsamling av statsrådet Lidbom i september och av statsministern i november.

Men det är naturligtvis viktigt all dessa allmänna deklarationer följs upp av en vilja lill åtgärder i del egna landei. Detta har också påpekats av flera talare lidigare i debatten. Del är försl dä som dessa verbala deklarationer blir verkliga utfästelser.

Fär jag göra en personlig reflexion. Alt efter deltagandet i Förenta nationernas generalförsamling och efter de positiva erfarenheterna där under september komma hem och mötas av meddelandet alt den svenska regeringen planerade åtgärder mot den sk. lågprisimporten för atl skydda den inhemska sko- och texiiltillverkningen var nedslående. Det gick ju stick i stäv med intentionerna bakom den nya ekonomiska världsordningen. Där fanns en punkt om nedrivande av handelsbarriärer och preferensbehandling av u-ländernas export till de rika länderna.

Statsministern säger i sitt interpellationssvar i dag att vi av beredskapsskäl och för att uppnå en lugnare utvecklingslakt har varit tvungna alt vidla dessa åtgärder. Sedan tillägger han avslutningsvis pä den här punkten: "Jag kan nämna all den sjunde extra generalförsamlingen uttalade förståelse för behovet alt av beredskapsskäl skydda viss icke-konkurrenskraftig industri." Det är i och för sig riktigt. Men mot bakgrund av den allmänna debatt om den nya ekonomiska världsordningen som fördes är detta väl ändå en väldigt skör tråd på vilken man försöker hänga upp ell försvar för de svenska åtgärderna.

Den här synpunkten från min sida har i och för sig ingenting atl göra med storleken på importrestriktionerna eller med hur åtgärderna fakiiski kommer all verka för olika u-länder - det är väl i första hand några sydasiatiska textillillverkande länder som kan bli berörda. Vad som är nedslående är enligl min mening att man samtidigt som man lalar högstämt om u-ländernas rätt till en ny ekonomisk världsordning, u-ländernas rätl att få sina varor förmånligt behandlade på våra marknader, föreslår åtgärder som begränsar dessa länders möjligheter att sälja sina varor till Sverige. Då är det inte omfattningen pä åtgärderna eller verkningarna av importrestriktionerna - jag tror inte att de blir så slora -som är det viktiga utan handlingsinriktningen, det faktum att man vidtar dessa åtgärder.

Vad som för mig har varit nedslående är bristen på samband mellan vad man från svensk sida säger i FN och vad man gör i Sverige. Och, herr talman, sensmoralen skulle väl vara atl man i en sä här allvariig fråga inte i ord bör gå längre än man i handling är beredd all stå för.

126

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Det har redan förts en lång debatt, som någon har påpekat, med många inlägg. Eflersom fru Lundblad måste lämna sammanträdet skall Jag omedelbart säga atl tanken är alt man från regeringens sida skall - det har man lovat riksdagen - ta upp resonemang med företrädare för olika branscher om möjligheterna att undvika onödig reklam och marknadsföring. Detta kommer säkert handelsministern alt göra och jag tror att livsmedelsområdet är ett utomordentligt fält där man kan inleda ett sådant samarbete.

Det har varit en intressant och fin debatt som har präglats av de med-verkandes engagemang i frågan. Det var väl bara fru af Ugglas som förföll till en gnällig och mjältsjuk partipolitik. Det är kanske förståeligt med hänsyn till att moderaternas prestationer i vad det gäller solidaritet, vare sig nationell eller internationell, aldrig varit särskill imponerande.

Det finns naturiigtvis många spänningar inbyggda i dessa frågor, och det kommer fram när man diskuterar dem. Så har det varit också i dag. Å ena sidan hör vi fru af Ugglas i stort sett tala för att vi blir effektivare i vår u-hjälp om vi förändrar skattesystemet, minskar marginalskatterna och förbättrar skatteförhållandena för de högre inkomsttagarna. Å andra sidan hör vi en annan företrädare för oppositionen, herr Olof Johansson i Stockholm, med starkt engagemang säga atl skall vi på något sätt kunna göra vår internationella solidaritet trovärdig så är det de sämst ställda inkomsttagarna vi skall hjälpa och sluta med denna fixering vid marginalskatten.

Det är här fråga om en spänning, som ytterst har med värderingar alt göra, och Jag kan inte hjälpa att jag lycker att del finns litet större konsistens i herr Johanssons värderingar pä den här punkten.

Del talas ofta i allmänna ordalag om all del är förskräckligt med lyxkonsumtionen, med konsumtionsökningen, med överfiödel och slan-dardstegringen i det här samhället. Med den tanken kanske många av kammarens ledamöter åker hem till jul. Sedan samlas man här igen i början av nästa år, och det är dags att skriva motioner. Då kommer alla dessa olika, många gånger berättigade och behjärtansvärda önskemål om skattesänkningar, lättnader för olika industrigrenar, stöd till olika grupper, bättre bidrag osv. Och så staplar sig lätt miljarderna.

Om jag skulle fä ha en from önskan när del gäller atl förbättra vår trovärdighet, vore det atl många av dem som är närvarande här och av dem som läser protokollet skulle studera de deklarationer som gjorts i dag innan de tar itu med molionsskrivandet, då det så lätt blir en stapel av krav på inkomstminskningar och utgiftsökningar för att å-stadkomma standardförbättringar av olika slag. Det är i den verkligheten vi har att leva.

Del finns alltid gränser för hur mycket människorna är beredda att satsa och för hur stark deras upplevelse är. Det faktum att vi med ganska snabba steg har kunnal uppnå enprocentsmålel när det gäller biståndsverksamheten innebär inte så små uppoffringar för den enskilda svenska

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

127

Nr 35

Torsdagen den 4 december. 1975

0777 en ny ekonomisk världsordning

128

familjen. Det har man godtagit; det finns inte så stort utrymme för en reaktionär propaganda mot detta i landei, och det är en styrka så länge del också ligger en solidaritelstanke bakom behandlingen av våra egna medborgare.

Herr Molin - och på ell något mera extravagani sätt fru af Ugglas - sade all det finns ett samband mellan reslriklioner för skoimporten och vår u-landspolitik. Herr Molin citerade elt uttalande av ekonomer. Men det som brister intellektuellt i det uttalandet och som gör att jag är kritisk mot det är att man säger att vi naturligtvis måste ta hänsyn till beredskapsskälen och införa ett produktionsstöd, något som medför atl vi begränsar importen. Men dä blir ju resultatet för det enskilda land som överväger all exportera skor till oss exakt detsamma.

Det ligger litet av fariseism i dessa protester i det ögonblick man säger att vi av beredskapsskäl måste ha något tusental skoarbetare kvar. Sedan är det fråga om metoden.

Men det finns också en annan fariseism i detta, nämligen att det är en så utomordentligt liten del av denna vår import som kommer från u-länderna, 12 96. Den globala kontingenten som gör att de i varje fall kan upprätthålla nuvarande export innebär för dem vissa fördelar. Om de här restriktionerna uppfattats som tecken på dålig moral skulle vi haft strömmar av protester från u-länderna, men det finns inte ett u-land som sagt etl ont ord om detta eller protesterat under hand eller någonting. De begriper myckel väl att u-ländernas framlid inte hänger på om det här lilla landet har något tusental skoarbetare som håller uppe en skoindustri som till nöds kan klara vår självförsörjning. De vet också mycket väl att vi när det gäller dessa känsliga varor trots alll är den störste importören per capita i något industriland, och del uppskattar de. De är så realistiska alt de mycket väl förstår atl de inte av oss kan kräva alt vi skall gå oändligt långt före alla andra industriländer och ensamma ta på oss solidaritetsbördan. Så länge vi ligger före har u-länderna stor förståelse för oss.

I den mån de här angreppen inte bygger på missförstånd tror jag att de speglar etl ointresse för problematiken och ett intresse för atl få en politisk poäng. Jag kan förstå herr Molins reaktion när han kom hem från FN och såg debatten, men Jag kan lugna honom med all det var en sned debatt som inte har någon genklang hos de fattiga länderna själva.

Till herr Bergqvist, som hade ett utmärkt inlägg om utbildning, kan jag bara nämna en sak. Inom ramen för de framtidsstudier som tidigare i någon mån bedrevs hos mig men numera av en särskild kommitté i goda händer hos fru Thorsson finns bl. a. ett projekt om Sverige i världen. Där skall man långsiktigt ta upp hela denna problematik. Den debatt vi kan få kring delta forskningsprojekt tycker jag är myckel värdefull. Jag har försöki all i mitt svar behandla denna komplicerade materia så konkret som möjligt - den är svår, och det är bra atl man i sådana långsiktiga projekt försöker vänja oss vid tankegångarna och försöker

föra ut dem till en bredare debatt, vilkel avsikten är att man skall göra när forskningsprojektet är avslutat.

Fru af Ugglas var inne på frågan om investeringar i u-länderna. Kom ihåg atl den nya ekonomiska världsordningen innebärati u-länderna själva säger: Vi vill inte vara med om nykolonialismen. Våra länder blev formellt sett självständiga men sedan övertogs våra ekonomier av de multinationella företagen och av andra länder som styrde vår produktionsstruktur enligt sina profilintressen och icke enligt våra befolkningsgruppers behov.

Det ingår alltså mycket starkt i den nya ekonomiska världsordningen atl u-länderna skall få förfoga över sina naturresurser och sin produktionsapparat. De ställer myckel långtgående krav på rätten lill nalionalisering. Jag var själv med och gjorde en studie för över tio år sedan om garantier för investeringar i u-länderna. Det var en tekniskt svårlöst fråga som inte var lämplig för ett enskilt land att lösa. Och dessutom: Vad var poängen? Jo, om ett svenskt företag investerade i ett visst givet land ville man ha försäkring för de politiska riskerna, dvs. om elt u-land nationaliserade ett svenskt företag med produktion i det landei och ersättningen bedömdes otillräcklig, skulle skattebetalarna gå in och betala mellanskillnaden till förelaget. Som ell nationellt system föreföll mig delta - och det anser jag fortfarande - vara helt otillräckligt.

Jag har haft det bästa samarbete med näringslivet och med svenska företag när det gällt kontakter med många länder i tredje väriden. Jag tycker det är positivt att medverka till delta så länge delta samarbete sker på dessa länders egna villkor. Jag tror all svenska förelag kan göra en mycket betydelsefull insats inom industrialiseringen i tredje världen, för vad de länderna vill är att få ett tekniskt kunnande och utrustning för att kunna bygga ut en industri. Där har svensk företagsamhet stora möjligheter. Dessa möjligheter förstärks av del faktum atl vi icke misstänks för några politiska ambitioner atl styra eller påverka dessa länder. Jag vet inte om det förhållandet skulle kvarstå om vi olyckligtvis hade moderater i regeringen. Då tror jag att del skulle bli svårare, men del kan jag lämna därhän för det är etl så pass teoretiskt spörsmål. Det är alltså elt faktum att där svenska företags insatser är uppenbart inlemmade i dessa länders egna utvecklingsanslrängningar då välkomnar vi de länderna. Därmed gagnas svensk export. Jag tror atl ett samarbete mellan staten och näringslivet är utomordentligt viktigi, och i många fall har del visal sig vara fruktbart.

Vi har tagit upp våra förberedelser för det fortsatta arbetet på detta område. Jag vill påpeka för både Evert Svensson och Jan Bergqvist att vi faktiskt har haft något av en arbetsgrupp. Det är alldeles riktigt, som ni varit inne på, att detta spänner över många departement. Även Olof Johansson var inne på detla. Därför fanns det inför den sjunde generalförsamlingen just en informell arbetsgrupp som arbetade ut de svenska ställningstagandena så att vi var bland de länder som hade de mest genomarbetade ståndpunkterna och de bäst utvecklade kontakterna redan

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

129

9 Riksdagens protokoll 1975/76:35-36

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

före generalförsamlingen. Om vi skulle komma med i den s. k. dialogen, vilket del finns vissa indikationer pä, så fär vi naturligtvis arbeta på samma sätl.

Herr Olof Johansson känner sig litet grand plägad av atl vi hamnar tillsammans med de rika länderna dä. Ja, det är det faktiskt ingenting att göra ål. Vi är ju bevisligen ett rikt industriland och om man t. ex. inför dialogen i Paris säger att 18 u-länder och 9 industriländer skall vara representerade så kan vi inte komma och anmäla oss i u-landskvoten. Skall vi vara med måste vi finnas med bland de rika länderna. Men samma problem återkommer, nämligen att vi är med i OECD. Jag finner inte denna motsättning särskilt svår atl bära, för vi har faktiskt i dessa induslrilandssammanhang kunnal föra fram tankar som har sin hemvist i den fattiga världen och därmed kunnat medverka till en utjämning och ell brobyggande. Jag har många gånger, både här och på annal håll, sagt alt om man nalkas detta problem i en stämning av konfrontation då påskyndar man snabbi den katastrof för väriden som Inga Thorsson antydde i sitt anförande. Det finns bara möjligheter att söka finna en atmosfär av dialog och samarbete. Där har del skett en förbättring. Därför fäster vi vissa förväntningar vid den förestående dialogen i Paris.

Fru Thorsson och herr Svensson i Kungälv och flera andra lalare har på ett drastiskt sätt målat perspektiven - de faror och risker som vi står inför. Delta bör vi alla känna till, och det är bra att del upprepas.

Jag känner i det lägel elt behov av alt försöka så långt möjligt lala om de konkreta frågorna. Som företrädare för etl litet land upplever man ju här ell dilemma. Värt land är så pass litet att vi inte leder världsutvecklingen på detta område. Del är egentligen inte sä mycket vi kan göra. Del är inte så förfärligt myckel som vi gör. Det är i och för sig inte så märkvärdigt alt vi ger 1 % av bruttonationalprodukten i bistånd. Det är inte så märkvärdigt atl vi Jämfört med andra länder för en liberal och öppen handelspolitik, atl vi har intagit ståndpunkter i FN och på andra håll som ler sig progressiva. Det märkvärdiga är alt dessa svenska ståndpunkter i ett världsperspektiv framstår som så progressiva. Del beror ju inte på att vi är så bra, utan det beror på atl många är sä dåliga.

Detta innebär också något av ett dilemma. Del har i olika sammanhang hos u-länderna skapats starka förväntningar på Sverige. Man förväntar sig all Sverige skall gå i spetsen, att vi skall kunna göra insatser. De förväntningarna fär vi naturligtvis svårt all infria. Men de bör samtidigt tjäna som en sporre, som en förpliktelse alt inom ramen för våra möjligheter göra insalser för en internationell solidaritet och för en utjämning i den väldiga världskonflikl, som Jag annars ser komma inom en inte alltför avlägsen framtid.

130

Hen MOLIN (fp):

Herr talman! Jag påpekade atl det fanns en brist på samband i Sveriges handlande, när man samtidigt i FN starkt stöder förslaget om en ny ekonomisk världsordning och här hemma inför importrestriktioner på

vissa u-landstillverkade varor. Statsministern tyckte atl detla var elt försök alt ta en politisk poäng. - Statsminister Palme skakar på huvudet. Jaså, statsministern tyckte inte atl det var ett försök att ta en politisk poäng. Det var bra.

Vi skall givetvis inte blåsa upp den här polemiken. Det rör sig ändå oin en rätt liten fråga i den stora debatt som vi för. Jag skall därför bara göra en kort kommentar.

Del är klart alt u-ländernas framtid inte hänger på de svenska åtgärderna, särskill som dessa inte är speciellt omfattande. Det har jag inte hävdat heller. Vad jag har hävdat är all Just förväntningarna på Sverige, som statsministern berörde i sitt senaste inlägg, Sveriges goodwill i FN och i u-världen, gör atl åtgärder från Sveriges sida - en eventuellt ändrad handlingsinriktning när det gäller synen på importrestriktioner från Sveriges sida - verkar nedslående.

Mer än så var del inte. Jag tycker atl det påpekandet hör lill en debatt om vad Sverige skall göra när den nya ekonomiska världsordningen skall omsättas i praktiken.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Det har talats en del om kyrkornas akiion, och nyligen kunde tidningen Dagen meddela att 43 000 människor hade skrivit under manifestet. Jag har en aktuell siffra, som är 64 486 för all vara exakt. Det är inte särskill mycket i jämförelse med andra namninsamlingar, men vi skall ha klart för oss att del är ett mycket ambitiöst manifest. Det råder ingen tvekan om att det innebär etl starkt politiskt ställningstagande. Många kan känna del besvärande att skriva under etl sådant och frågar sig: Vad kan vi göra mer? Någonting måste ju följa därefter.

Jag vill ytlerligare kommentera den arbetsgrupp, som vi har bytt några ord om. Jag vill ge den samma tyngd som jämställdhetsgruppen. Den bör inte bara samordna utan även ta initialiv, vilket herr Bergqvist här nämnde. Vi har ett kapital att förvalta i form av vår goodwill. Som statsministern sade flnns förväntningar hos u-länderna och andra nationer mot Sverige. I detla psykologiska ögonblick har vi möjlighet all ta en politisk ledning. Jag menar inte atl vi skall göra oss särskill märkvärdiga, men vi kan ta ett ansvar. Genom kontakter med andra nationer som står oss nära ekonomiskt, socialt och ideologiskt kan vi bilda en front inom i-länderna till u-ländernas favör.

Det är rikligt som statsministern säger, atl vi inte bestämmer i vilken grupp vi skall vara vid förhandlingar inom FN-familjen. Vi befinner oss i B-gruppen vare sig vi vill det eller inte. Men vi kan handla på olika sätt i denna B-grupp, vilket är vad vi har gjort och vad statsministern här framhåller. Jag begär inte ett bestämt besked på denna punkt i dag, eftersom jag förutsätter att denna fråga övervägs framöver.

Jag vill ta upp ytterligare en sak, som statsministern snuddade vid. Det ligger nalurliglvis nära lill alt måla upp en värld, som är så hemsk atl vi fångas av tröstlösheten och inte orkar någonting. Väldigt många

131

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

människor befinner sig i den situationen. Vad vi behöver göra såsom organisaiioner, politiska partier och regering är att tända ett hopp för människorna så atl de märker all de kan göra någonting - inte bara avslå själva utan också se till att det verkligen nyltar någonting lill för dem det gäller. Jag försökte säga detta i mitt tidigare inlägg.

Jag kan inte, herr lalman, underlåta en refiexion. Jag har tillräckligt lång erfarenhet från denna riksdag för att veta atl regeringen och det socialdemokratiska partiet ständigt jagas av oppositionen, som säger att vi ökar den privata konsumtionen alldeles för sakta och måsle se lill atl den ökar fortare. Vi har hört tal om förlorade år och om bruttonationalprodukten som inte ökar i samma takt som i andra länder osv. Vad jag funderar på nu är om vi möjligen kommer in i en ny politisk situation, då oppositionen är beredd att säga: Den privata konsumtionen kanske får hållas tillbaka, därför att vi måste lämna över en del till människor i andra länder. Det här kommer naturligtvis att testas, som också statsministern framhöll, vid agerandet framöver.

Jag vill till slut understryka att Jämlikheten i vårt eget land spelar en utomordentligt stor roll. Jag har hela tiden hävdat att vi i vårt land har en ganska god opinion för u-landsinsatser. Anledningen till detta tror Jag är att vi har kommii ganska långt mot jämlikhet - den är inte fullständig och det finns mycket att göra ytterligare, men den är större än i många andra länder - och del har hjälpt oss i den här situationen.

132

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Jag vill bara hell kort kommentera vad som sagts om de grupperingar som vi har sett alll fler av under den senaste tiden. Jag menar inte att vi skulle på något sätt hamna i u-landsgruppen, för Sverige är inget u-land, men jag har tyckt mig märka under senare år en uppdelning, en blockbildning som nästan alllid tar sig uttryck i att i-länder sluter sig samman för att motarbeta u-länder i ett visst avseende. De mest markanta exemplen pä det är Oljeklubben och OPEC, men det finns också andra tendenser, och det finns begynnande dissonanser mellan t. ex. FN och OECD i diskussionen om MNF. Del förs, som alla vet, en diskussion om Världsbanksgruppen kontra andra organ i biståndssamarbetet, organ som u-länderna gärna ville ha men inte fick.

Del är alltså den grupperingen, när den återkommer på område efter område, som Jag tycker all del finns anledning atl se upp med och också vara skeptisk mot när det gäller nyttan pä läng sikt också för del svenska samhället. Del är alldeles rikligt alt vi i dessa sammanhang, som statsministern säger, kan föra fram tankar som har sitt hemvist i fattiga länder, men när det gällt en anslutning har diskussionen ofta, t. ex. här i riksdagen, gällt del nationella egenintresset. Det har inte varit huvudsyftet att vi skulle bli en i i-landsgruppen som kunde föra fram u-ländernas uppfattningar. Jag tycker all det är viktigt atl hålla utvecklingen under stark uppsikt, för den återkommer på område efter område - inom handeln, på valutaområdet, på biståndsområdet och i fråga om de multinationella företagen och råvarorna.

Fru AF UGGLAS (m):

Herr lalman! Jag skulle vilja kvittera herr Palmes vackra ord om mig med ett erkännande: Det är rätl atl ekvationen är svår - det har den här debatten visat. Men Just därför behöver vi en genomtänkt svensk politik för hur vi skall kunna motsvara u-ländernas önskemål och samtidigt garantera sysselsättning, trygghet och välfärd i Sverige. Skorestriktionerna är inte exempel på en sådan genomtänkt politik.

Sedan tycker jag att herr Palme tar för lätt pä metoderna. Metoder - etl ord som har återkommit i herr Palmes anföranden - är viktiga i internationellt samarbete. Förblir frihandeln den svenska linjen i framtiden även med en socialdemokratisk regering?

Sä några ord om företagsinvesteringarna. Ja, jag vet alt statsministern gärna samarbetar med näringslivet vid sina besök i Mexiko, Algeriet m, m. Men Jag tror sä här: håller socialdemokratin fast vidden marxistiska ulsugningsfilosofin i fråga om näringslivets insalser i u-länderna, sä kommer man att bli förbisprungen vackert av de nya självständiga u-länderna.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Del sista begrep jag inte. Del var för invecklat för mig.

När det gäller restriktioner vjll Jag säga, alt det är så lätt atl fara med fraser om nyproteklionism och om frihandelns välsignelser. Jag är varm frihandelsvän. Men jag skulle tro atl om fru af Ugglas beger sig ned till de krokar där herr Persson i Heden häller till - eftersom han nu råkar stå här - så tror jag att del budskapet inte rikligt går hem där.

Vi säger, och vi kommer alt fortsätta att säga, att vi är frihandlare. Vi tillåter mer lågprisimport än något annal industriland. Men vi kan inte bara säga till människorna i t, ex, Sjuhäradsbygden alt vi lämnar dem i sticket. Därför sätter vi in åtgärder. Nu.senast har vi satsat 200 miljoner till stöd för teko-industrin.

I det sammanhanget tänker vi också på vår alliansfrihet. Svensk neutralitet fordrar en produktion av skor och kläder, annars blir det ingen trovärdighet. Men vi tänker också på de enskilda människorna. Vi kan inte säga alt vårt stöd lill fatligvärlden skall drabba en enskild grupp här i landet, som dessuiom råkar vara bland de sämst ställda.

Del tror jag herr Persson i Heden och jag är överens om. Detta läit-färdiga frihandelslal gagnar oss inte.

Del är faktiskt så, herr Molin, atl jag också var i New York efter del att dessa s. k. åtgärder hade vidtagits. Jag kan säga att Jag är beredd alt ställa upp pä vilken ny ekonomisk världsordning som helst som har hundraprocentigt stöd från u-länderna, om i denna nya ekonomiska världs-ordning får ingå att Sverige kan få bibehålla något tusental skoarbelare för att klara sin försörjning. Jag kan lova att det icke finns ett enda u-land som kommer att säga att Sverige därigenom skulle svika den ekonomiska världsordningen.

Därför känner Jag lilel vemod över atl människor som annars inte visar något vidare intresse för u-landsproblemen eller för solidariteten

133

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

- och detla gäller icke herr Molin - här plötsligt borstar upp sig och säger all detta var något alldeles förskräckligt för u-länderna. Det är ett sakligt felaktigt påslående och upplevs inte som bra. Vi skall inte blåsa upp den här frågan, utan kan la den ganska lugnt.

Herr Olof Johansson i Stockholm tyckte vi skulle hålla elt öga på vad som händer, och det är Jag med om. Samtidigt upplever Jag ofta att Just u-länder önskar atl vi skall vara med i dessa olika organ. Jag fick häromdagen ett brev från en mycket framstående företrädare för etl u-land som skrev och bad oss stanna kvar i del och del organet. Via er har vi i alla fall en kanal dit, vi kan lala med er, och del är elt stöd. Detta organ kan vara viktigt för oss, skrev han. Sådant måste vi också tänka pä.

Slutligen vill jag säga till herr Evert Svensson: Det är riktigt alt man bör få med ett ord av hopp och inte måla en alltför tröstlös bild. Kom ihåg att stämningen i många av u-länderna inte innebär någon tröstlöshet! I många av dem är stämningen den rakt motsatta. Man säger: Äntligen har vår lid kommit, äntligen är vi fria frän kolonialismen, äntligen blir vi fria från de stora privata kapitalintressena. Äntligen kan vi forma vår framtid. Och vi kommer alt lyckas. Men denna framtid innebär all vi släller stora krav på er.

I dessa länder finns alltså en optimism, och den skall vi möta med en saklig debatt och en vilja alt gemensamt lösa problemen.

Fru AF UGGLAS (m):

Herr talman! Näringspolitiska och arbetsmarknadspoliliska åtgärder är utmärkta, herr statsminister, därvidlag är vi ense. En bättre ekonomisk politik behöver vi. Men skall vi tala om solidaritet, så hade det varit ännu bättre atl låta statsbudgeten bära kostnaderna för skoberedskapen.

134

Fru THORSSON (s):

Herr talman! Mol bakgrund av den diskussion som här har pågått om de företagna restriktionerna beträffande vår skoimporl känner jag ell visst behov av alt läsa upp den exakta ordalydelsen i den paragraf i den vid sjunde extra generalförsamlingen antagna texten, förelagd av u-länderna och godkänd av u-länderna, som rör industrianpassningsåt-gärder i de rika länderna med anledning av u-ländernas behov av ökade marknader. Där står uttryckligen följande:

"Sådana politiska anpassningsålgärder bör ske mot bakgrunden av den ekonomiska strukturen och med hänsyn till de ekonomiska, sociala och säkerheismässiga målsättningarna i de industriländer som företar sådana åtgärder."

Det bör klart sägas ut atl delta är u-ländernas officiella, allmänt vedertagna ståndpunkt. Det är just därför som de visar, som här framhållits av statsministern, en sådan uttalad förståelse för åtgärder sådana som elt frihandelsland som Sverige ändå har funnit sig föranlett att vidta av säkerhetsskäl.

Låt mig som min andra kommentar till debatten säga all mitl första inlägg kan ha verkat som en dyster, pessimistisk bild av del läge där vi nu befinner oss i världen. Jag vill inte, herr lalman, kalla mig själv pessimist i dessa sammanhang. Jag anser del oerhört väsentligt att varje analys som vi företar av den situation i vilken vi befinner oss, som en del av världssamfundet, skall vara en realistisk analys. Vi kan inte dölja några fakta. Vi skall, som herr Evert Svensson sade, inte blunda för verkligheten.

Men den verklighet som då visar sig för våra ögon skall för oss innebära en utmaning atl verkligen salsa våra bästa krafter på att rätta lill del som är vrängt och galet. Det är den sortens uppfordran som ligger i det nuvarande världslägel. Det är dock elt faktum, herr lalman, att få människor i världen hittills på allvar har satsat de krafter och resurser som behövs för atl bidra lill alt rätta till de svåra missförhållanden som vi nu lever i.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om en ny ekonomisk världsordning

Herr statsministern PALME:

Herr lalman! Alldeles vid sidan av de här stora världsperspektiven fick vi nyss en intressant fråga klarlagd, nämligen att det enda felet med skoreslriktionerna var alt vi inte, i stället för en global kontingent, betalade ut pengarna över statsbudgeten. Vad är slutsatsen av detta? Jo, alt man då icke längre kan komma dragandes med argumentet om u-länderna, för effekten ur skoimportörernas synpunkt hade blivit exakt densamma, bara något mer negaliv marginellt för u-länderna. Det är den enda skillnaden.

Denna debatt har alltså lett lill all fru af Ugglas -Jag hoppas på sitt partis vägnar - har avfört hela u-landsfrägan ur debatten om skoreslriktionerna. Del lycker jag är utmärkt.

Del var också mycket bra atl lill protokollet få inläst vad fru Thorsson tog upp om u-ländernas egen reaktion.

Jag har upplevt en fariseism i denna debatt, där man plötsligt i denna lilla fråga, som icke ett enda u-land har tagit upp, begagnat sig av u-länderna för atl angripa en neulraliletspolitiskl nödvändig åtgärd.

Del är riktigt som fru Thorsson säger, att realismen är nödvändig. Realismen ter sig skrämmande, men den är kanske också den bästa utgångspunkten när det gäller att skapa en mera hoppfull atmosfär inför de åtgärder som obönhörligen måsle vidtas i världsekonomin.

Fru AF UGGLAS (m):

Herr lalman! Jag vill bara säga en sak till herr Palme, eftersom han lidigare har sagl så vackra saker om sitt partis solidaritet när del gäller u-länderna. Det är fakiiski så att herr Palmes parti och mitl har följts åt hand i hand i riksdagen i fråga om utvecklingen av det svenska u-landsbislåndet.

135

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om Internationella koncerner

Herr statsministern PALME:

Herr lalman! Det är visserligen riktigt. Men solidaritet med falliga länder är Ju inte bara en fråga om u-landsbislånd. För min näthinna flimrade några av de debatter jag har haft i denna kammare och i andra sammanhang med t. ex. herr Bohman om inställningen lill de faltiga ländernas nationella och sociala frigörelse. De debatterna skall jag av hänsyn till fru af Ugglas sinnesfrid icke återge.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 21 Om internationella koncerner

136

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordet för atl besvara herr Hermanssons (vpk) den 7 november anmälda interpellation, 1975/76:53, och anförde:

Herr lalman! Herr Hermansson har i en interpellation ställt följande fyra frågor till mig:

1. Hur bedömer regeringen de slutsatser som koncentralionsulredning-
en framlägger i sitt betänkande om de inlernationella koncernerna?

2. Anser regeringen det framlagda betänkandet om internationella koncerner i industriländer innebära alt konceniralionsutredningen helt fullgjort det uppdrag som givits?

3. Avser regeringen att ta initiativ till yllerligare undersökning av konsekvenserna för svensk ekonomi och ekonomisk politik av de internationella företagens växande betydelse?

4. Avser regeringen all ta initiativ för alt den löpande statistiken på ett bättre sätt skall belysa de inlernationella koncernernas verksamhet?

På herr Hermanssons två första frågor vill jag svara följande. Utredningens betänkande har sänts på remiss till myndigheter och mer betydande näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer. Remissvaren skall vara industridepartementet till hända senast den 31 januari 1976. En sammanställning och utvärdering av de synpunkter som har framförts kommer därefter i vanlig ordning atl företas. En närmare redovisning av regeringens slutsatser om uppföljningen av utredningens betänkande kommer då också all lämnas. Det bör emellertid framhållas atl kon-centrationsulredningen inte skulle komma med förslag till åtgärder. Vad utredningen skulle göra var atl undersöka konsekvenserna för svensk ekonomi och ekonomisk politik av de internationella företagens växande betydelse. Utredningen entledigades i oktober månad i år.

Det kan läggas skilda synpunkter på de i betänkandet presenterade slutsatserna, vilket också framgår av de i interpellationen redovisade referaten av fackliga tidskriftskommentarer. Även om mera definitiva bedömningar av koncenlrationsulredningens slutsatser måsle anstå, är Jag redan nu beredd alt säga att jag delar den oro för de multinationella företagens utveckling som bl. a. kommer fram i några av de artiklar herr

Hermansson refererar till. Vi har all anledning atl noga bevaka dessa företags utveckling.

Pä den tredje frågan vill jag svara alt de internationella företagens verksamhet har varit och kommer atl vara föremål för regeringens fortlöpande uppmärksamhet. Genom den av mig i mars 1973 tillsatta arbetsgruppen med uppgift all följa frågor rörande multinationella (MNF) toretags verksamhet följer regeringen kontinuerligt dessa frågor. Arbetsgruppen har till uppgift att samordna de statliga aktiviteterna i vad avser internationella företag. 1 gruppens uppdrag ingår bl. a. all tillgodogöra sig utländska erfarenheter och atl dra upp riktlinjer för del svenska agerandet i internationella organisaiioner i frågor som avser MNF. Mol bakgrund av probleminventeringen skall arbetsgruppen göra utvärderingar av existerande lagstiftning och andra kontrollinstrument samt initiera förslag lill erforderiiga förändringar och kompletteringar. Arbetet är enligt direktiven all betrakta som långsiktigt. Arbetsgruppen har inom ramen för sina direktiv löpande följt bl. a. pågående offentlig utredningsverksamhet. Gruppen svarar i samarbete med industridepartementet också för sammanställningen och utvärderingen av remissvaren på koncenlrationsulredningens betänkande om de internationella koncernerna. Då detla arbeie, som jag redan nämnt, äger rum först i början av nästa år, är det för tidigt alt säga om uppföljningen av belänkandel skall ske inom ramen för arbetsgruppens verksamhet eller om ytterligare undersökningar behövs.

Vad avser herr Hermanssons sista fråga är som har framgått av vad jag nyss anfört denna uppmärksammad av den särskilda arbetsgruppen för MNF-frågor. Arbetsgruppen har samlat in informalion och sammanställt material om MNF. 1 samarbeie med industridepartementet utarbetar exempelvis statistiska centralbyrån vissa sammanställningar över såväl ullandsägda företag i Sverige som svenska koncerner med verksamhet utomlands. F. n. söker arbetsgruppens sekretariat få en klarare bild av vilken typ av informalion som regelbundet insamlas samt hur denna bearbetas, sammanställs och utnyttjas internt inom vissa betydande MNF med verksamhet i Sverige. Informationsfrågorna kommer atl ägnas fortsatt uppmärksamhet. I bl. a. detla syfte kommer en särskild tjänst för MNF-frågor att tillsältas vid statens industriverk den 1 januari 1976. Det förtjänar också atl påpekas i detla sammanhang att Sverige i internationella organisaiioner, bl. a. OECD, hån har drivit kraven på ökad information om de internationella koncernernas verksamhet.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

0/77 internationella koncerner

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Del här är en direkt fortsättning på den föregående debatten om en ny ekonomisk världsordning. För atl åstadkomma en sådan räcker det ju inte med välmenande ullalanden som den debatten dominerades av. Del krävs medveien kamp mol de krafter som upprätthåller utplundringen och förtrycket av folken i tredje världen. Det är de imperialistiska staterna och de internationella koncernerna. Deras makt mäs-

137

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

0/77 inlernationella koncerner

138

te brytas. Det innebär en social revolution. En sådan är förutsättningen för atl folken i tredje världen skall kunna bygga fria samhällen som säkrar dem trygghet och en god existens.

De stora internationella koncernerna är etl av de viktigaste hindren för ett genomförande av u-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning. Det gäller också svenska multinationella företag som härvidlag inte skiljer sig från andra.

De slora koncernernas verksamhei i och mot länderna i tredje världen behandlas tyvärr inte alls av konceniralionsutredningen. Den del av denna som är utgångspunkten för min interpellation är begränsad till analys av industriländerna.

Jag tackar industriministern för svaret på interpellationen. Det var i flera avseenden positivt till de synpunkter Jag framfört.

Formellt har mina frågor som sagt sin utgångspunkt i den utredning om "Inlernationella koncerner i industriländer" som konceniralionsutredningen nyligen avlämnat. Men de internationella koncernernas eller med ett annat namn multinationella företagens verksamhei är långt ifrån något främst teoretiskt eller abstrakt spörsmål. Det gäller frågan om sysselsättning eller arbetslöshet för hundratusentals människor i detta land, det gäller frågan om hela samhällens blomstring eller nedgång. En rad händelser under den senaste liden visar alt de stora internationella koncernerna är utomordentligt hänsynslösa när det gäller deras profiler. Om det ger högre vinst atl driva produktion i andra länder läggs företag ner och tusentals arbetare och tjänstemän ställs utan arbete. Och inlernationella koncerner som växt fram på svensk bollen visar härvidlag samma ansvarslöshel som förelagsjätlar av amerikanskt eller annat ursprung. Man behöver bara erinra om Goodyear i Norrköping, Liiions och dess dotterbolag Sweda i Storstockholm samt PLM i Surte.

Den starka tillväxten under de senaste årtiondena i de stora internationella koncernernas maktställning har föranlett såväl Förenta nationerna som enskilda stater och fackliga organisaiioner atl göra omfaltande och detaljrika utredningar. Litteraturen om de s. k. multinationella förelagen böriar nu fylla bra många hyllmeter i biblioteken. Den gäller inte endast beskrivningar av deras maktställning och analyser av deras sätt att fungera. Det finns också många förslag lill strategier för hur man skall kunna begränsa och bryta deras makt. Både LO och TCO har de senaste åren framlagt utförliga sådana program.

Genom tilläggsdirektiv den 16 april 1971 fick den statliga konceniralionsutredningen i uppdrag atl undersöka konsekvenserna för svensk ekonomi och ekonomisk politik av de internationella företagens växande betydelse. Den färdiga undersökningen överlämnades i höst till indusi-iriministern. Utredningen skiljer sig i sina slutsatser rätl mycket från andra bedömningar som vetenskapsmän och olika organisaiioner gjort av de internationella koncernerna. Medan man vanligen framhåller de inlernationella koncernernas slora belydelse i de utvecklade kapitalistiska staterna säger koncentrationsutredningen atl del "inte är så märkligt om

del skulle visa sig atl internationell koncernbildning har långt mindre genomgripande effekter på samhällsekonomin än man länki sig". Medan bedömningarna vanligen framhåller de inlernationella koncernernas växande makt säger konceniralionsutredningen atl dessa knappast heller är "elt så dynamiskt inslag i världens industriella utveckling som man leds alt tro när man extrapolerar de amerikanska förelagens expansion i Västeuropa under sextiotalet". Medan andra bedömare - och även industriministern i sitt svar - lalar om den oro de hyser för följderna av de multinationella företagens ulveckling säger konceniralionsutredningen all dessa företag bör Jämföras med "Jätteödlor dömda till tillbakagång i ett nytt klimat för vilket de inte är anpassade". Detta nya klimat skulle enligt utredarnas mening skapas genom "socialisering av naturtillgångar, utbyggd offentlig kontroll av det ekonomiska livet, växande löntagar-infiytande och en tilllagande ekonomisk nationalism".

Jag kan naturligtvis inte här ta upp liden med all göra en utförlig och detaljerad genomgång av koncenlrationsulredningens betänkande. Jag skall endast nämna några egendomligheier i framställningen.

I en diskussion av orsakerna till de inlernationella koncernernas fram
växt sägs det på en sida i utredningen all alla de stora svenskägda fö
relagen med omfattande utlandsverksamhet byggdes upp kring specifika
svenska uppfinningar. Några sidor senare sägs något helt annat: "Om
den nya tekniken är en klart idenlifierbar process eller produkt som lätt
kan patenieras blir de internationella koncernerna inte lika överlägsna.
Det kan därför antas att deras styrka mera ligger i det successiva ut
vecklandet av ny teknik än i de stora sprången ." Skiljer sig då

svenska företag från andra eller vilkel av de bägge påståendena är oriktigt?

En av de grundläggande teserna i utredningen är att eflersom ett utländskt företag har olika handikapp jämfört med ett inhemskt företag genom sämre kunskaperom t. ex. lagstiftning, arbetsmarknad, språk och sedvänjor, så krävs del "en ganska kraftig förklaring av varför utländska i stället för inhemska förelag bedriver den verksamhet som i enlighel med traditionell ekonomisk teori kommer alt förläggas lill ett givet land". Del är väl, herr lalman, alt något krångla till det. Sådana handikapp kan naturligtvis finnas, men förefaller inte ha någon avgörande betydelse jämfört med sådana faktorer som exempelvis lägre löner och möjligheter lill högre profiler. Bakgrunden till utlandsinvesteringen torde oftast vara den kapitalexport som utmärker monopolkapitalismen och kapitalägarens önskan att genom direkt kontroll få ut så stor vinst som möjligt.

En väsentlig utgångspunkt för hela undersökningen sägs vara, atl "företagsorganisationer uppkommer och växer delvis därför alt de är överlägsna (eller i varje fall privalekonomiskl mer lönsamma än) marknadsmekanismen i atl samordna vissa typer av ekonomiska aktiviteter och i atl utjämna risker". Konceniralionsutredningen ser därför "effekterna av internationell koncernbildning till dels som analoga med effekterna av utrikeshandeln". Det förefaller vara en både felaktig och farlig teori, som bygger in ell försvar för de inlernationella koncernerna i själva de

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

0/77 internationella koncerner

139

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om inlernationella koncerner

140

teoretiska utgångspunkterna. Utrikeshandeln anses ju normalt leda till effektivitetsvinster, bl. a. genom alt den försvårar upprätthållandet av monopol i de olika ländernas inre ekonomier. De internationella koncernerna bygger däremot vanligen pä och befordrar monopolisiiska förhållanden.

I ell avsnitt som diskuterar de samhällsekonomiska följderna av internationella koncerner sägs atl utredningens slutsatser "bygger pä förutsättningen all industriländer som Sverige kan återställa full sysselsättning och jämvikt i betalningsbalansen med vanlig ekonomisk politik inom en inte alltför lång lidsrymd - kanske ett par tre är". Av denna falska förutsättning dras slutsatsen att det är de inlernationella koncernernas benägenhet att vålla kortsiktiga störningar i den samhällsekonomiska balansen som är enda problemet. I själva verket torde de långsiktiga störningarna och förvridningarna av de ekonomiska förhållandena också vara mycket stora.

Den metod som utredningen följt har varit "att jämföra den svenska ekonomin sådan den ler sig i dag i vissa avseenden med den ekonomi vi skulle ha om internationell koncernbildning inte vore tillåten, medan alla andra juridiska och tekniska förutsättningar vore lika". Hur kan en sådan metod betecknas som vetenskapligt korrekt när de inlernationella koncernerna i själva verket är en lagbunden följd av en ekonomisk utveckling eller, för alt vara mera precis, av kapitalismens ulveckling lill monopolkapitalism, som sker under bestämda tekniska och Juridiska förutsättningar?

I samma avsnitt sägs att den företagstyp som internationell koncernbildning ulgör "har antagils vara framgångsrik därför all den är en samhälleligt och/eller privalekonomiskl lönsam lösning av vissa inlernationella samordningsproblem". "Andra lösningar skulle utvecklas (på samma slags problem) om internationell koncernbildning inte stode lill buds", säger utredningen. Delta är Ju ett direkt försvar för de internationella monopolens maktställning, som ingenting har med vetenskaplig analys atl göra. Alt framställa de multinationella företagens profitjakt och makthunger som "lösningar av vissa internationella samordningsproblem" är Ju ett direki hån mot alla de lönarbetare/konsumenter som drabbas av denna verksamhet. Menar verkligen koncentrationsutredningen atl man skall gå lill de arbeislöshetshotade arbetarna och tjänstemännen vid Goodyear, Sweda och Surte glasbruk och säga att nu har "de internationella samordningsproblemen" lösts på ell annal sätt, så därför får ni gå ifrån era jobb?

Endast ett citat till i denna naturligtvis ytliga genomgång av några teser i utredningen om de internationella koncernerna: "Det är en omtvistad, men observerad, fråga huruvida internationell koncernbildning ökar eller minskar inslaget av monopolvinster i de berörda branscherna och det är inte så självklart som det ytligt kan förefalla atl inlernationella koncerner allmänt står starkare mot fackföreningarna i lönekampen i industriländer. Erfarenheterna pekar ål båda hållen."

Det är kanske det sist anförda som fått skribenter i de fackliga huvudorganisationernas tidskrifter atl lända. Både LO och TCO understryker i sina utredningar om de multinationella förelagen de stora problem som dessa skapar för den fackliga rörelsen. I LO-utredningen heter det exempelvis:

"De fackliga problemen som skapas av de multinationella företagens verksamhei är i princip desamma som möter i all facklig verksamhei. Men genom de multinationella företagens storlek och internationalisering förskjuts styrkeförhållandena lill kapitalets fördel. De positioner som fackföreningsrörelsen efter mänga års kamp lyckats uppnå urholkas genom de multinationella företagens ökade betydelse i ekonomin."

I min interpellation har jag anfört några utdrag ur den skarpa kritik som i de fackliga huvudorganisationernas tidskrifter riktats mol koncentrationsutredningens belänkande. Jag skall här bara erinra om några av dem.

I Fackföreningsrörelsen säger LO:s expert på multinationella företag bl. a.: "Den enda effekten som betänkandet har är att det pacificerar och slätar över problemen med de multinationella företagen". I en artikel i TCO-tidningen sägs det:"Sammanfattningsvis måste konstaleras alt det föreliggande dokumentet från konceniralionsutredningen inte fyller de vetenskapliga krav som det finns anledning all ställa på en produkt från

en statlig utredning. Från fackligt håll måste nu krävas en ny statlig

utredning som lar upp alla de frågeställningar som misshandlats eller ej behandlats av koncentrationsutredningen."

Herr talman! Det här är knappast något forum för en diskussion av de vetenskapliga krav som bör ställas på en doktorsavhandling. Däremot vill jag ultala min stora förvåning över atl detta resultat av en privatmans vedermödor läggs fram som ett betänkande av den statliga konceniralionsutredningen. Denna har därmed tagit på sig ansvaret för produkten, och då måste det sägas rent ut atl utredningen inte har fullgjort de skyldigheter som åvilade den enligt de givna direktiven. Jag måste t. o m. beteckna del som en skandal atl man skiljer sig från det högst allvarliga problemet om de multinationella företagen och deras verkningar på detta sätt.

Utredningen har nu sänts ut på remiss, och industriministern vill i väntan på remissvaren inte säga så mycket. Han säger sig dock dela den oro för de multinationella företagens utveckling som bl. a. kommer fram i de tidskriftsartiklar jag refererat till. Det håller jag honom räkning för. Jag avser att återkomma och kräva ytlerligare besked om regeringens fortsatta åtgärder.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om internationella koncerner

Överläggningen var härmed slutad.

141

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om åtgärder för atl säkerställa sysselsättningen 1 Gävleborgs län,

m. 777.

142

§ 22 Om åtgärder för att säkerställa sysselsättningen i Gävleborgs län, m. m.

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara dels herr Gillströms (s) den 25 november anmälda interpellalion, 1975/76:63, dels herr Östrands (s) den 20 november anmälda fråga, 1975/76:118, och anförde:

Herr lalman! Herr Gillström har i en interpellation frågat mig dels om regeringen på förhand varit informerad om pågående förhandlingar rörande fusionmellan Stora Kopparbergs Bergslags AB och Bergvik och Ala AB resp. Kopparfors AB och AB Papyrus samt de konsekvenser fusionerna kan innebära för berörda områden, dels om jag med anledning härav avser vidtaga särskilda åtgärder för atl säkerställa sysselsättningen i Gävleborgs län. Vidare har herr Gillström frågat mig om jag kan lämna sådana garantier beträffande AB Sonab att berörd personal i Gävle och Lövånger kan känna trygghet i sin nuvarande anställning. Herr Östrand har frågat mig hur jag bedömer konsekvenserna för skogsindustrin i södra Norrland av den fusion som aviserats mellan Stora Kopparbergs Bergslags AB och Bergvik och Ala AB.

Jag besvarar interpellationen och frågan i ett sammanhang.

Vad först gäller samgåenden mellan företag anges bakgrunden härtill ofta vara all man vill få till stånd ett effektivare utnyttjande av de gemensamma resurserna. Detla kan gälla produktionen, marknadsföringen, finansieringen eller andra områden av verksamheten. I den bransch det här är fråga om - skogsindustrin - kan det dessutom röra sig om alt effektivare utnyttja en knapp råvara - skogen. Kan ell samgående mellan Stora Kopparberg och Bergvik och Ala resp. mellan Kopparfors och Papyrus bidra till atl företagens resurser kan tillvaratas mer effektivt och därmed stärka företagens konkurrenskraft och förmåga att långsiktigt trygga sysselsättningen, är detta givetvis bra. Regeringen informerades om planerna på dessa samgåenden endast hell kort före offentliggörandet. En förklaring härtill kan vara atl resp. företag, enligt vad Jag har inhämtat, till de anställda och deras organisationer har lämnat sådana garantier beträffande bl. a. sysselsättningen alt dessa i huvudsak ser positivt på fusionerna.

Jag är också personligen övertygad om atl de aktuella samgåendena kommer alt ge starkare företagsgrupperingar och därmed garantier för att konsekvenserna av fusionerna för skogsindustrin kommer alt bli positiva på lång sikt. Samtidigt vill jag erinra om alt regeringen i propositionen 1975/76:56 har föreslagit en sådan ändring av 136 a S byggnadslagen all vi får möjlighet atl pröva utbyggnader inom skogsindustrin med avseende på hushållningen med skogsråvara. Om förslaget bifalles, innebär det att man inom de nybildade koncernerna inte kan i siörre omfattning föra över råvaruresurser från en rörelsegren eller anläggning till en annan ulan regeringens tillstånd.

Vad beträffar de ekonomiska svårigheterna inom Sonab har dessa pågått

under en lid. Sonab ingår som bekant i Slatsförelagsgruppen. Bolaget har erhållit stora koncernbidrag för utveckling och investeringar syftande bl. a. till att trygga sysselsättningen. Med hänsyn till del allvarliga ekonomiska läget diskuteras f n. Sonabs framtid mycket ingående inom Statsföretag. Jag vill inte utesluta att resultatet av dessa diskussioner kan leda till atl Statsföretag kommer atl så långt möjligi är irygga sysselsättningen för de anställda inom Sonab.

Hen GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svarei. Den här interpellationen har ställts för atl jag av herr industriministern skall få ett om möjligt lugnande besked för de människor i vårt land som i första hand berörs av de tvä företagsfusioner som vi under den senaste tiden har fått kännedom om. Det är inte atl undra på om människorna i Gävleborgs län kanske känner mer oro än andra - sett mot bakgrunden av de svårigheter med sysselsättningen som det länet har haft under senare år och sett mol bakgrunden av atl största delen av den verksamhet som de här fyra företagen har bedrivit ändå ligger i eller i nära anknytning lill Gävleborgs län. Man måste ha i minnet att det här är det största företagsköpet i Gästrikland under det här århundradet, och på några dagar har Gävleborgs fyra slora företag smält samman till endast två stycken, nämligen Iggesund och Korsnäs-Marma. Det är myckel tveksamt om man skall ta de lugnande och positiva besked som förelagsledningarna lämnat för någonting realistiskt. Del kan finnas en hel del synpunkter all lägga på tillkomsten av sådana här storföretag, men jag skall nöja mig med alt peka på några saker som har nämnts i sammanhanget.

Givetvis spelar vinstintresset en myckel stor roll vid ett sådani här tillfälle. Företagen har kapilalbrist och kan frän tid till annan uppleva dålig lönsamhet, och därför vill man genom alt lägga samman två eller flera företag öka lönsamheten. Man pekar också i det fallet pä alt med de lill varandra nära gränsande skogsområdena kan man utföra elt mera rationellt skogsbruk med samma ägare. Man har också som skäl angivit en samordning av den valtenkrafisproduklion som de olika företagen förfogar över och atl man därmed skulle kunna spara en hel del olja. Dessuiom anses det atl genom en sådan fusion kan man bättre specialisera de olika driftsenheterna inom förelaget.

Herr industriministern har också i sitt svar på min interpellation tagit fram de här synpunkterna som bakgrund till sädana här förelagsfusioner. Det är naturligtvis riktigt all dylika överväganden ligger bakom ett samgående, men man får inte vara hell främmande för all del också kan vara hell andra skäl. Man bör komma ihåg au elt sådant skäl kan vara aviseringar som har gjorts om en skärpning av realisationsvinstbeskattningen. Det är troligt atl denna väntade skärpning har påskyndat transaktionerna, som ju har gått ovanligt fort för atl gälla så stora affärer. Det låter naturligtvis bra när man vill göra sådana här samgåenden för atl effektivare utnyttja en knapp råvara, skogen, som herr indusirimi-

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om åtgärder för att säkerställa sysselsättningen 1 Gävleborgs län.

m. 777.

143

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

0/77 åtgärder för att säkerställa sysselsättningen i Gävleborgs län,

777. 777.

144

nistern uttrycker sig i sitt svar, men man måste väl ändå fråga sig om det kan vara nödvändigt, sett utifrån de ägarbyten som redan har skett vid många olika lillfällen, t. o. m. inom de här företagen; det kan inte vara elt av de starkare skälen till en samordning av verksamheten. På samma sätt kan man vara myckel tveksam till om kraftproduktionen har haft någon siörre betydelse som bakgrund vid samgåendet.

Men jag skall inte närmare försöka analysera vad som har kunnal ligga bakom dessa myckel stora företagsfusioner. Jag skall i stället gå in på några andra faktorer som jag lycker är mycket viktiga i det här sammanhanget. Det sägs i svaret på interpellationen att regeringen informerades om planerna på dessa samgåenden endast helt kort före offentliggörandet. Jag frågar mig vilka möjligheter i så fall regeringen har haft att i något avseende påverka den pågående förvandlingen från fyra förelag lill två. Det ärju inte bara regeringen som har blivit informerad hell kort före offentliggörandet - vad nu uttrycket "helt kort" egentligen innebär. Går det att närmare precisera?

Eftersom vi är två som fått svar pä likartade frågor samtidigt, lar jag i fortsättningen upp förhållandena beträffande Kopparfors-Papyrus och Sonabs svårigheter, medan herr Östrand utvecklar de omständigheter som gäller Stora Kopparberg och Bergvik och Ala.

Tyvärr har jag inte fått något svar över huvud taget pä frågan om herr industriministern avser att vidta några särskilda åtgärder för att säkerställa sysselsättningen, i detla fall för Gävleborgs län. Jag har redovisat, ur länsplaneringen, att länet fram till 1990 för att komma i etl sysselsättningsläge, som någorlunda stämmer överens med genomsnittet för våra svenska län, måste tillföras 25 000 arbetstillfällen. Då lycker vi gävleborgare, all det som har skett under de senaste dagarna är något som kan försvåra möjligheten för länet alt förverkliga den målsättningen.

Fusionen mellan Kopparfors och Papyrus är kanske mer överraskande med hänsyn lill de geografiska omständigheter som gäller i fallet. Kopparfors är alltså etl företag som framför alll har sin verksamhei i Gästrikland medan Papyrus arbetar i södra delen av landei, etl område där sysselsättningsmöjlighelerna är avsevärt bättre än i den norra delen av landei. Det är därför också förknippat med stor osäkerhet hur utvecklingen kommer atl bli där. Kan man från statligt håll påverka tillkomsten av en pappersfabrik i Norrsundet i anslutning till den massafabrik som Kopparfors redan har där? Jag begär inte all herr industriministern så här ulan vidare skall kunna svara på en sådan fråga, men Jag skulle önska att industriministern har den i åtanke och undersöker möjligheterna att vara pådrivande part i utvecklingen av ett pappersbruk i anslutning lill befintlig fabrik vid Norrsundet.

Men ändå är det kanske inie den kommun där Norrsundet ligger, nämligen Gävle, som kommer atl starkast beröras av den här sammanslagningen. Kopparfors har sitt huvudkontor i Ockelbo, och del är ju en liten kommun med en mycket negativ befolkningsutveckling. Kommunen har under en femårsperiod minskat sin befolkning med 400 män-

niskor, och man skall komma ihåg all det är på en befolkning som 1974 uppgick till Ungefär 6 500 personer och all prognosen fram lill 1990 säger, alt denna lilla kommun ytterligare kommer att få släppa ifrån sig bortåt ett tusental, som tvingas lämna kommunen i brist pä sysselsättning.

Det är alltså bakgrunden lill den oro som man känner i del här området. Administrationspersonalen i Kopparfors uppgår till elt sjuttiotal människor. Närmast kommer väl förmodligen försäljningsavdelningarnas personal och vissa andra högre tjänster atl bli berörda, och del betyder ell tjugotal människor. På kort sikt kommer kanske Ockelbo, om inte alla goda krafter kan samverka för alt behålla huvudkontoret i kommunen, att föriora bolagsskatten, som f n. uppgår till ca 600 000 kr., dvs. motsvarande närmare en skattekrona för kommunen.

På längre sikt betyder en eventuell förfiyttning av nämnda försälj-ningsavdelnipg yllerligare bortfall av skatter från människor med ganska goda inkomster. Tillsammaniagei betyder dessa förluster naturligtvis också svårigheter att klara kommunal service. Även om jag är medveten om att denna sida av problemet inte bara berör industriministern inom regeringen, finns anledning fråga sig om inte samhället lagstiftningsvägen borde ges möjlighet all på ett eller annat sätl komma in i företagens beslutsprocess. Kanske kan gällande regler för markköp också överföras till detta område. Det skulle betyda alt samhället finge rätt till förköp vid dessa fusioner. Jag är helt på del klara med ail ingen kommun kunde gä in som köpare vid affärer av denna storleksordning. Däremot kunde staten givelvis agera, och samhället kunde om inte annal sä dock vinna tid och påverka beslutsfattandet. Nuvarande förhållanden är helt otillfredsställande, om man betänker alt det för att företagen skall fungera har krävts stora samhällsinvesteringar i form av vatten och avlopp, vägar, skolor, barnstugor, bosläder etc.

Ell steg i rätt riktning är naturiigtvis det förslag till ändring av byggnadslagen för atl möjliggöra prövning av utbyggnader inom skogsindustrin som regeringen nu föreslår och som herr industriministern redovisar i sitt svar. Tycker industriministern atl det är tillräckligt?

Vad slutligen beträffar Sonabs svårigheter är industriministerns svar
oroande. Vad betyder t. ex. Sonab för etl samhälle som Lövånger, där
förelaget hell dominerar arbetsmarknaden? I det avseendet krävs.en pre
cisering av svaret. Industriministern uttalade bl. a.: " Jag utgår sam
tidigt från att Statsföretag kommer alt trygga sysselsättningen för de
anställda inom Sonab". Menas därmed all detta skulle ske på de berörda
orterna, Gävle och Lövånger, eller innebär svaret omplaceringar till andra
orter och företag inom Slatsförelagsgruppen?

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

O777 åtgärder för att säkerställa sysselsättningen 1 Gävleborgs län, m. m.

Hen ÖSTRAND (s):

Herr lalman! Jag ber atl fä lacka industriministern för svaret.

Jag kan väl ulan vidare säga alt det är snabba ryck nu för liden på fusionsområdet. Det är bara några dagar sedan jag ställde min fråga, och så får man då plötsligt genom pressen vetskap om att även Kopparfors

145

10 Riksdagens protokoll 1975/76:35-36

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

0/77 åtgärder för atl säkerställa sysselsättningen i Gävleborgs län,

777. 777.

146

AB skall upphöra som ell självständigt förelag. Som herr Gillström tidigare har varit inne pä är både Bergvik och Ala AB och Kopparfors AB i och för sig stora och bärkraftiga förelag, med egna förvaltningar inom landet, och de har stora skogsinnehav som gränsar till varandra. Därför är del givetvis svårt all över huvud laget förslå anledningen lill sådana fusioner men kanske framför allt den fusion som har skett mellan AB Papyrus och Kopparfors AB, vilken har medfört att Kopparfors knyts till en sydsvensk skogskoncern.

Man får otvivelaktigt en myckel stark känsla av alt del i första hand är ägarintressen som är avgörande vid fusioner av den här lypen, men atl vad som är bäsl för samhället ur bl. a. regionalpoliiisk synpunkt har så all säga mycket liten eller ingen som helst betydelse. Del har sagts att den aviserade fusionen mellan Stora Kopparbergs Bergslags AB och Bergvik och Ala AB enbart skulle innebära fördelar, men man kan ändå inte undgå att känna en viss oro, eftersom Stora Kopparberg inte är etl renodlat skogsföretag utan även har en rätt omfattande Järnhantering. Vi vet all förlusterna inom järnhanteringen, bl. a. på grund av konjunkturnedgången, är mycket stora. Enligt uppgift kommer Domnarvets Jern-verk-som tillhör Stora Kopparberg-koncernen att förär 1975 ha förluster som torde röra sig om ca 150 miljoner, och för år 1976 beräknas förlusten uppgå lill ca 250 milj. kr. De åtaganden som Stora Kopparberg har gjort i valsverket i Gävle korhmer givetvis också atl ställa stora krav på in-vesieringsvilligi kapital. Slutligen har utbyggnaden av Skutskär med ca 150 miljoner överstigit de beräknade kostnaderna.

Mol denna bakgrund menar jag all det finns risk för en konkurrens inom koncernen om kapital för nyinvesteringar, där då träsidan givetvis kan komma i kläm. Denna utveckling måsle enligt mitt sätt atl se på alll sätt förhindras. Varför? Jo, därför att för Gävleborgs län har den trävarubaserade industrin större betydelse för sysselsättningen än på många andra håll. Den sektorns andel av den totala sysselsättningen är för riket i dess helhet ca 4,5 %, medan den för Gävleborgs län är ca 10 % och för Söderhamn, där Bergvik och Ala har sitt huvudkontor, uppgår lill hela 21 %. Om länet skall kunna uppnå samma sysselsättningsgrad som genomsnittet för riket, behövs del enbart fram lill är 1980 tillskapas ca 8 500 nya jobb, allt enligt Länsplanering 74. En hel del av de jobben skulle naturligtvis kunna tillskapas inom skogssektorn, om råvaran förädlades i större utsträckning än vad som görs i dag. Dä förutsätter detta nalurliglvis att förädlingen sker inom länet, men genom dessa fusioner föreligger det också risk för alt betydande delar av länets skogstillgångar kommer alt förädlas i andra delar av landet.

Nu säger visserligen industriministern atl om proposilionen 1975/76:56 om ändring i byggnadslagen vinner bifall här i kammaren får regeringen möjligheter atl pröva utbyggnaden inom skogsindustrin med avseende på hushållningen med skogsråvara. Det skall då också innebära att man inom de nybildade koncernerna inte i större omfattning kan föra över råvaruresurser från en rörelsegren eller en anläggning lill en annan ulan

regeringens tillstånd.

Herr talman! Jag har läst propositionen och kommit - lyvärr - till den slutsatsen, atl den prövning som föreslås avser utbyggnader som innebär en ökad förbrukning av skogsråvara men däremot inte utbyggnader som innebär all man skall kunna öka förädlingsgraden. Om mitt antagande är rikligt, betyder den föreslagna ändringen i byggnadslagen ingen som helst garanti för atl inte koncernerna i fortsättningen väljer alt i ökad grad förädla de skogsprodukter som utvinns i Gävleborgs län utanför länets gränser. Del innebär väl dä heller inga garantier för alt man inte genom utbyggnader i en region minskar eller helt upphör med produktionen i en annan region, om det inte blir fråga om en ökad förbrukning av skogsråvaran. Mot bakgrund av vad jag tidigare sagl om den slora betydelse skogsindustrin har för länet menar jag att fusioner av den här lypen pä sikt kan få svära konsekvenser.

Nu är det möjligt atl Jag har dragit fel slutsatser när del gäller prövningsrätten enligt propositionsförslaget, och ingen skulle naturligtvis bli gladare än jag, om sä vore fallet. Jag kanske i stället skall tolka industriministerns svar i detla avsnitt så, atl regeringen, om förslaget går igenom, får möjligheter alt pröva ansökningar om utbyggnader inom skogsindustrin ur alla aspekter - även de regionalpolitiska. Det skulle vara bra om Jag vid det här tillfället kunde fä ett förtydligande av industriministern i detta avseende.

Så kommer Jag in på informationen lill de närmast berörda, nämligen kommunen och de anställda. Vid fusionen mellan Stora Kopparberg och Bergvik och Ala kan jag nämna all Söderhamns kommun fick informalion endast en limine innan beslutet fattades, och företagsnämnden fick sin information två dagar efter offentliggörandet. De fackliga representanterna i bolagsstyrelsen fick enligt uppgift i sin tur information kort före styrelsemötet. Detla är givetvis helt otillfredsställande ur alla synpunkter. Del blir Ju närmast en omöjlig uppgift för de fackliga representanterna i styrelsen atl med så kort varsel bedöma konsekvenserna i alla avseenden av ett beslut av den här storleksordningen, som berör tusentals anställda vars intressen de som fackrepresentanter är satta alt bevaka.

Visserligen har företagsledningen försäkrat atl några förändringar inte skall ske annat än marginellt och all sysselsättningen för de anställda skall tryggas, men, herr talman. Jag kan ändå inte i det här sammanhanget låta bli atl erinra om en annan fusion för en del år sedan, som också berörde min hemkommun Söderhamn. Den gängen förvärvade dåvarande Korsnäs Marma-Långrör, som hade huvuddelen av sin verksamhei förlagd lill Söderhamn. Då lämnades också besked om att några siörre förändringar inte skulle genomföras - men vad var det som hände? Efter en kort lid försvann hela administrationen från Söderhamn, och brädgården med ca 100 anställda lades slutligen ned i år. De produkter som framställdes i distriktet skeppades lidigare över Söderhamn. Del har också helt upphört. Man har vidare gjort den förändringen atl sista stegel i massaframställningen har fiyttats från fabriken i Söderhamn. Om det

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om åtgärder för att säkerställa sysselsättningen 1 Gävleborgs län,

777. 777.

147

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

O777 åtgärder för att säkerställa sysselsättningen 1 Gävleborgs län, m. m.

blir yllerligare förändringar vet vi ingenting om, men elt är klart, och del är all hundratals människor har mist sin utkomst i Söderhamnsregionen på grund av Korsnäs köp av Marma-Långrör, trots de försäkringar som gjordes i samband med köpet.

Nu vill Jag naturiigtvis inte med detta ha sagl all Jag befarar samma utveckling för Bergvik och Ala AB:s anställda, om den aviserade fusionen med Stora Kopparberg blir en realitet. Man får innerligt hoppas att de försäkringar som nu har lämnats skall vara hållbara för framtiden. Men dessa två exempel visar ändå med all önskvärd tydlighet atl informationen måste lämnas i etl mycket tidigare skede; det irorjag industriministern är helt ense med mig om. De visar också atl samhället och de anställda måsle skaffa sig elt avgörande inflytande över transaktioner av denna storleksordning. Det är vad som är bäst för de anställda och för samhället - och det är samhället som har ansvaret för sysselsättningsutvecklingen i berörda områden - som måste vara avgörande vid fusioner och inte vad som är bäst för en viss finansfamilj.

148

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr lalman! Då det gäller informationen kan jag helt instämma i vad som här har sagts, framför allt när jag hör här atl de anställda bara någon timme före beslutet fick la del av vad som var ä färde. Informationen har inte varit tillfredsställande.

Som svar på frågan när regeringen fick informationen kan jag säga -Jag kan nu bara svara för mig själv - att del tillgick på ungefär samma sätt. I ena fallet fick Jag beskedet någon timme innan det blev publikt. I det andra fallet var Jag på besök i Skottland och fick en i och för sig vänlig telefonpåringning med ett besked om all en fusion nu skulle ske.

Här kommer vi in på frågan hur informationen skall läggas upp. Vilka krav har man rätt all ställa pä informalion?

Vi har hela den arbelsrätlsliga diskussionen om medinflytande och den lagstiftning som kommer att behandlas i vår. Regeringen överväger - det harjag lidigare sagl offentligt - alt vidga samhällets, statens möjligheter till representation direkt i företag. Men vi överväger framför allt att föreslå möjlighet för kommunerna till insyn i de företag som är dominerande i kommunerna. Vi räknar med att förslaget kommer alt gälla förelag med mer än 500 anställda. Jag hoppas all vi på det sättet sä småningom skall kunna åstadkomma en möjlighet för de anställda att bli informerade och alt påverka besluten, men också en möjlighet för samhället - stat och kommun - alt göra det.

Som framkommil av båda anförandena efter milt svar är kommunen, länet, den stora regionen i mycket hög grad beroende av de beslut som fattas. Men här kommer vi också in på ell principiellt utomordentligt intressant problem, nämligen hela den strukiuromslällning som pågår i det industriella samhället och som inte är något nytt. Den har gått fram över en rad branscher - jag behöver bara nämna textil- och sko-

industrin. Där måste vi ändå vara med och göra en bedömning av förutsättningarna för konkurrenskraften i företagen, i branschen. Vi kommer då i vissa fall också atl tvingas företa en avvägning mellan effektiviteten i företagsverksamheten och de konsekvenser en eventuell omställning kan få. Oberoende av hur man löser informations- och medinflytande-frågorna kvarstår dessa problem. Även om vi skulle lyckas trygga sysselsättningen, dvs. se lill atl det inte företas några förändringar alls, sä minskas kanske effektivitet och konkurrenskraft, och därmed kan vi pä längre sikt äventyra jobben i företagen.

Men det är också fråga om i vilken takt och på vilket sätt omstruktureringen skall ske. Det är väl där huvudproblemet finns. Vi måste ha en väsenlligl längre gående planering, inte minst pä det industriella området - en hushållning med våra tillgångar och resurser, en planering som måste ske i samverkan mellan samhället, förelagen och de anställda. När vi finner det nödvändigt att medge fusioneringar eller att delta i dem, skall vi kunna se till all de görs pä ell sådant sätt att vi ändå garanterar tryggheten i sysselsättningen även om det blir annan verksamhet för dem som berörs av omstruktureringen. Del är det vi måste ta sikte pä.

I dag har vi inte instrumenten eller förulsällningarna att säga: Ni fär inte genomföra en fusionering. Men vi kommer att skaffa oss ökade möjligheter. Här har pekats på vad vi kan göra inom skogsindustrin genom ändringen av 136a§ i byggnadslagen, där vi har begärt en utvidgning. I och för sig ger del inte den direkia rätten all på grund av rent regionalpoliliska problem stoppa en fusionering eller en omställning, men vi kan indirekt påverka den. Jag vill hänvisa lill regeringens beslut beträffande utbyggnaden av MoDo. Där fick vi en presentation av förslaget som innebar att MoDo skulle tillgodose en del av ökningen av råvarubehovet genom nedläggning av Mariannelunds fabrik i Jönköpings län. Där har vi skrivit in som ett av villkoren alt företaget skall medverka till all klara sysselsättningen på den ort där nedläggningen blir nödvändig för genomförande av hela den här operationen.

Del är så jag menar atl vi skall gå lill väga. Vi får diskutera de regionala problemen i anslutning till prövningen av ansökningar av den här arten, där vi kommer in på etl tidigt skede i diskussionen. Del är vad vi kan göra nu med den uppläggning som vi har godtagit: ell frivilligt mo-ratorium mellan företagen inom det skogspolitiska området. Men vi arbetar nu med en utredning med sikte på atl få fram ett skogspolitiskt näringsprogram, som vi hoppas kan träda i tillämpning 1978 efter det moralorium som nu gäller. Där kommer just de regionalpolitiska synpunkterna att få en mera avgörande betydelse.

Bekymren är tyvärr stora på många håll, och jag kan inte säga annat än att de naturligtvis är stora också i Gävleborgs län. Vi måste så långt del över huvud laget är möjligt med de regionalpoliliska medel som står till förfogande medverka lill atl åstadkomma en bättre balans och en utbyggnad av industrin också inom detta område.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om åtgärder för att säkerställa sysselsättningen 1 Gävleborgs län,

777. 777.

149

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om åtgärder för att säkerställa sysselsättningen 1 Gävleborgs län. m. m.

Jag skall inte alll för mycket exploatera den gemensamma ulredning som nu görs genom Statsföretag, NJA och Slora Kopparberg om ett eventuellt valsverk i Gävle, men jag vill ändå peka på att den inte bara är ett led i de regionalpolitiska ansträngningarna alt försöka påverka företagen i deras etableringsval, ulan här kommer också nya initiativ som kan få stor betydelse framöver. Man invänder förmodligen atl del där räcker inte långt. Del gäller emellertid all la ett steg i taget och vi kan väl ändå vara överens om atl dessa etableringar kommer att vara utomordentligt angelägna och efterfrågade inom många områden.

Jag har inte kunnat lämna annal än elt ganska knapphändigt svar beträffande Sonab. Jag har angett att den ekonomiska situationen för Sonab enligt de uppgifter vi fått från Statsföretag är besvärande och atl man inte kan fortsätta med en så stor förlust i verksamheten utan ordentligt måste gä igenom del hela. Del förutsätter jag att Statsföretag och Sonab gör i samarbete och att man kommer alt presentera sina förslag eller vidta de åtgärder som ler sig nödvändiga. Jag har i det här fallet liksom över huvud taget när del gäller statlig företagsverksamhet velat ställa del kravel att man, innan man företar någon begränsning eller lägger ned en verksamhet, undersöker alla förutsättningar för atl skapa ny sysselsättning eller ge garantier för den sysselsättning man redan har. Del kravet släller vi nu på Statsföretag och Sonab. Efter de samtal vi haft vet jag också att man verkligen tar detta på allvar. Självfallet gäller dä detta främst de orter och de regioner i vilka företagets verksamheter i dag bedrivs.

Förhållandena är allvarliga för den region som berörs i interpellationen, men Jag har ändå velat rikta uppmärksamheten på de principiellt mer långtgående problem som vi slår inför i det industrisamhällets utveckling som vi upplever och där vi inte kan komma ifrån alt det sker förändringar. Vi måste gemensamt försöka åstadkomma en väsentligt bättre planering för all skapa ökad trygghet för de människor som för sin utkomst i så hög grad är beroende av sin anställning.

150

Hen ÖSTRAND (s):

Herr talman! Det var välgörande atl lyssna till industriministerns senaste inlägg. Del visar att han har uppmärksamheten riktad på de problem vi har i länet. Men det var välgörande också så till vida alt det gav besked om atl industriministern är klart medveten om alt samhällets infiytande över sådana här företagsfusioner måste förstärkas.

När det gäller frågan om ändringar i byggnadslagen sade industriministern att man f n. inte har några direkta möjligheter att ur regionalpoliiisk synpunkt pröva utbyggnader som inte medför ökat uttag av skogsråvara. Jag tolkar emellertid industriministerns uttalande så, all om någonting sådant skulle förekomma är industriministern beredd att föreslå en ändring av lagstiftningen i detta avseende.

Om man tittar pä strukturen av skogsnäringen i Gävleborgs län kan man ställa sig frågan om de här fusioneringarna var det lämpligaste för

länets utveckling. Vi hade tre stora skogsbolag: Iggesund, Bergvik och Ala samt Kopparfors. Det kanske ur samhällets synpunkt hade varit lämpligare alt de tre skogsbolagen med stora skogsinnehav som gränsar till varandra hade inlett elt närmare samarbeie. Då hade det, som jag ser saken, funnits helt andra garantier för att den skogsråvara som har så stor betydelse för utvecklingen i Gävleborgs län skulle ha förädlats inom länet. Men tyvärr är det olika ägarintressen som dominerar i de här företagen och därför finns f n. inte dessa möjligheter.

Del ärju de anställdas sysselsättning och utkomst som är del viktigaste. Det måsle då givetvis vara det enda riktiga atl vi snart kommer till en ordning där de anställda med samhällets medverkan får göra en grundlig samhällsekonomisk analys av sådana här aviserade fusioner. Om de inte tjänar samhället och utvecklingen inom regionen skall man kunna säga nej.

Jag vet all industriministern har dessa problem för ögonen och Jag hoppas innerligt alt vi successivt skall kunna bygga ut samhällets infiytande på delta område.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

0/77 åtgärder för att säkerställa sysselsättningen i Gävleborgs län, m. m.

Hen GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag noterar också med tacksamhet att herr industriministern har en positiv inställning lill utvecklingen i vårt län.

Del ärju så att vi har förioral bara i Gävle kommun 3 000 arbetstillfällen under en tioårsperiod. Länet har också varit elt av de två Norrlandslän som under senare år förlorat en mängd människor. Men jag vill också säga all vi under den senaste tiden noterat en markant ökning av befolkningen. Det beror naturligtvis lill myckel stor del på lokaliseringen av statliga verk till Gävle. Därmed har man emellertid inte hjälpt hela länet. Del finns behov också i andra delar av länet.

Vi tar ett steg i taget, säger industriministern. Bara del går framåt må del vara hänl, men vi har lyvärr upplevt några år när varie steg varit ett steg bakåt. Därför var vi ängsliga - och är kanske inte helt lugnade nu heller - att det skulle hända någonting med Sonab. Man måste ha i minnet att det var Aga som ägde fabriken tidigare. Då gick det ju bakåt under några år på ett sådant sätt all företaget höll på att upphöra när Sonab kom in och tog över. Därför skulle det vara dubbelt olyckligt om man inte skulle klara sysselsättningen.

När industriministern mot bakgrund av den mycket dåliga information som skett i båda de här fallen av fusioner pekar på åtgärder som ger möjlighet för en kommun att bli representerad i en företagsstyrelse, vill jag säga att man bör vara på det klara med de svårigheter som sådana representanter kommer att få. Jag vill som exempel nämna vad som inträffade när Kopparfors gick samman med Papyrus. De anställdas representanter kallades lill styrelsesammanträde i Stockholm den 21 november. Anledningen var atl man skulle ta ställning till ett markköp av ASEA. När man satt kring styrelsebordet lades del plötsligt fram ett förslag för de deltagande att ta ställning till som gällde samgående med Papyrus.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om åtgärder för att säkerställa sysselsättningen 1 Gävleborgs län,

777. 777.

Vad gör då de anställdas represenlanter i en sådan situation? Och vad skulle kommunens representant ha gjort? Ja, det finns två möjligheter. För del första kan man begära bordläggning av frågan. Vad händer då? Ja, majoriteten motsätter sig naturligtvis denna begäran från en liten minoritet. För det andra kan man reservera sig på den här punkten. Men den effekten hade väl egentligen inte betytt någonting. Dessutom hade del kanske varit en mycket tveksam åtgärd med tanke på att företagsledningen vid styrelsebordet talar om hur positiv denna fusion kommer att vara för personalen. Att under sådana förhållanden lämna en reservation tror Jag inte särskill mänga hade vägat sig på.

Jag menar atl man skall vara på det klara med atl om man tar vägen via kommunala representanter i förelagsslyrelserna sä måsle man ge dem sådana befogenheter all del hela inte blir ett slag i luften.

Vad Jag sade om möjligheterna till förköpsräll för samhället, vilket inte pä något sätl kommenterades av industriministern, har ändå aktualiserats i samband med delta köp. Kopparfors har samtidigt haft en annan affär pä gång. Det är ofta så i ett företagsköp, då aktier byter ägare, atl även tillhörande skog och mark ingår, men sker köpet i elt paket kan lagen om kommunal förköpsrätt inte tillämpas. Det finns alltså en lucka i lagen som med det snaraste måste täppas till. I det aktuella fallet var Kopparfors, ASEA och Surahammars bruk inblandade. Där skedde en indelning på sågverks- och stålverksrörelse som gjorde atl Kopparfors kunde köpa bl. a. ett sågverk men också 24 000 ha skog och I 700 ha åkermark utan all berörd kommun behövde kopplas in enligl lagen om förköpsrätt. Huruvida kommunen i andra hand för bostadsbyggande o. d. kan köpa delar av den här marken till samma pris som gällt om förköpslagen fungerat vet jag inte, men det kan kanske ske efter förhandlingar.

Oavsett del vill jag gärna fråga herr industriministern om det inte är dags all snarast se över lagen om kommunal förköpsräll för att förhindra liknande affärer. Därutöver vill Jag än en gäng upprepa den fråga Jag ställde i milt första inlägg, nämligen om vi kan räkna med att herr industriministern är beredd all påverka tillkomsten av en pappersfabrik i Norrsundet för vidareutveckling av den massa man tillverkar där. Del finns planer på detta även om de inte är särskill långt komna. Vi tror det skulle vara synnerligen lyckligt och bli ett bevis för all talet om en positiv utveckling av en fusion verkligen är rikligt.

152

Hen industriministern JOHANSSON:

Herr lalman! Jag vill inte avge någon deklaration i den sista frågan om pappersbruket. Den får prövas utifrån regionalpolitiska skäl och med hänsyn lill råvarutillgång osv. Vi stöder över huvud taget en utvidgad förädlingsverksamhet också inom det skogspoliiiska området.

Låt mig beträffande möjligheterna att påverka säga alt det för etl par är sedan utarbetades elt förslag lill möjligheter för de anställda all få informalion då det gäller köp och fusioner. Där fanns en promemoria

som gick relativt långt och där man även diskuterade förulsällningarna för vetorätt. Sedermera har dessa frågor blivit föremål för förhandlingar mellan LO och motparterna och vi ser det som ganska rimligt om de kunde lösas avialsvägen. Går inte del får vi återkomma angående lagstiftning.

I fråga om förköpsräiten har det skett en översyn. Vi får väl se om de problem som dykt upp i anslutning till de fusioner som diskuterats ger anledning till uppmärksamhet i anslutning till arbetet med det skogs-politiska programmet. Jag tycker atl en del av problemen hör hemma där.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

0/77 undersökningar för fastställande av faderskap

Överläggningen var härmed slutad.

§ 23 Om undersökningar för fastställande av faderskap

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för alt besvara herr Win-bergs (m) den 14 november anmälda interpellation, 1975/76:56, lill herr justitieministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Winberg har frågat justitieministern om han anser alt nu rådande förhållanden när del gäller möjligheterna atl i framför allt faderskapsmål utföra vissa undersökningar är acceptabla och vilka åtgärder som justitieministern är beredd all vidla för alt de i lag givna möjligheterna lill dessa undersökningar skall kunna genomföras i praktiken.

Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande.

I svar på en fråga av fru Hansson i samma ämne den 22 maj i år lämnade Jag en redogörelse för läget beträffande s. k. utvidgade faderskapsundersökningar.

Den senaste innehavaren av tjänsten som antropolog och chef för det rättsantropologiska laboratoriet vid rällsläkarstaiionen i Stockholm avgick med pension i början av år 1975. Socialstyrelsen förordnade då föreståndaren rör den blodgruppsserologiska avdelningen vid statens rätts-kemiska laboratorium att t. v. jämväl vara föreståndare för det rättsantropologiska laboratoriet. Bakgrunden härtill var den snabba ulveckling som under senare år ägt rum när det gäller alt med utnyttjande av biokemiska och blodgruppsserologiska metoder fastställa faderskap.

Under innevarande år har pågått ell omfattande arbete inom statens rällskemiska laboratorium med atl lägga upp lämpliga rutiner för utvidgade faderskapsundersökningar med biokemiska och serologiska metoder. Arbetet har bedrivits i samråd med socialstyrelsen. Jämsides härmed har sådana undersökningar ulförts med biträde av några av landets främsta experter inom de aktuella områdena. Enligl vad jag har inhämtat kommer verksamheten inom kort att kunna bedrivas i full omfattning. Ärendebalansen beräknas därefter kunna avarbetas tämligen snabbt.

Socialstyrelsen har under hösten 1975 också inlett förhandlingar med

153

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om undersökningar för fastställande av faderskap

Landstingsförbundet och regionsjukhusen om all överföra provlagning vid utvidgade faderskapsundersökningar från statens rällskemiska laboratorium lill regionsjukhusen ute i landet. En sådan ordning skulle inte bara underiälla arbetet vid rällskemiska laboratoriet utan även vara lill fördel för berörda enskilda personer. Målet är att både minska väntetiderna och med hjälp av moderna och rationella metoder få till stånd större säkerhet vid fastställande av faderskap än vad som var möjligt med tidigare använda metoder.

154

Hen WINBERG (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka socialministern för svarei på min interpellalion.

En tämligen stor del av domstolarnas familjerällsliga mål gäller talan om faderskap lill barn utom äktenskap och talan angående äktenskaplig börd. Vissa av dessa mål, kanske i första hand de som gäller faderskap, kan vara av komplicerad natur. Det ärju ofta fallet när barnets moder har haft samlag med fiera män under konceptionsiiden och flera presumtiva fäder är aktuella. Domstolen skall då göra en fullständig san-nolikhelsavvägning. Efter den lagändring som skedde 1969 innebär detla att domstolen skall företa vad som kallas positiv sannolikhetsbedömning. Del skall med hänsyn lagen till samtliga omständigheter vara sannolikt att viss man är far till barnet.

I syfte atl nå ett så materiellt riktigt resultat som möjligt är det naturligtvis även i dessa mål aktuellt med förebringande av bevisning på i rättegångar sedvanligt sätt. Eftersom del här är fråga om s. k. indis-positiva tvistemål har rätten enligl allmänna rättsregler etl visst ansvar för att utredningen blir fullständig. Men det har dessutom genom en särskild bestämmelse i I3ij i den 1969 införda faderskapslagen slagils fast att del åligger domstolen alt vaka över att frågan om barnets börd blir tillbörligen utredd. Det är alltså domstolens skyldighet att se lill all utredningen blir fullständig, och domstolen skall då också beakta sådana förhållanden som kan peka på att utomstående, icke instämd man, kan vara far lill barnet.

I de mer komplicerade faderskapsmålen - jag håller mig nu i första hand till faderskapsmålen - kan olika former av rättsmedicinsk utredning användas som bevismedel. Den rättsliga grunden för del är den s. k. blodundersökningslagen från 1958. Domstolen kan enligt den förordna om blodundersökning, vilket är det vanligaste, men också om "annan undersökning rörande ärftliga egenskaper". Dessa undersökningar har i regel under benämningen rättsantropologiska undersökningar utförts vid paternitetsavdelningen vid statens rätisläkarstation i Stockholm. De rättsantropologiska undersökningarna syns nu - det framgår delvis också av socialministerns svar - vara på väg att ersättas med vad som har kallals utvidgad rältsgenelisk undersökning, en undersökning som också tycks ingå under begreppet "annan undersökning rörande ärftliga egenskaper" i blodundersökningslagen.

Nu har emellertid möjligheten att i praktiken ulföra dessa "andra undersökningar rörande ärftliga egenskaper" - det har ju hittills varit fråga om rättsantropologiska undersökningar - blivit allt mindre under senare tid. När domstolarna under senare år har förordnat om rättsantropologiska undersökningar, har väntetiden för parterna blivit mycket lång. Del har varit vanligt att parter har kallats till sådana undersökningar men för undersökningen fåll utsatt en tidpunkt, som i väsentlig ulslräckning legat mer än ell år framåt i liden. Situationen har också försämrats under början av 1975, då de rättsantropologiska undersökningarna praktiskt taget upphörde. Som socialministern nämner har chefen för det rättsantropologiska laboratoriet avgått med pension i början av året. Enligt socialstyrelsens uppgift fanns vid del tillfället ca 200 balanserande ärenden vid laboratoriet.

Dessa förhållanden berördes också i den frågedeball som ägde rum i kammaren i maj i år och som statsrådet nämneri sitt svar. I den debatten sade socialministern alt socialstyrelsen då inom kort skulle lämna förslag lill regeringen om verksamheten med faderskapsundersökningar. Men i dag säger statsrådet ingenting härom. Det ger mig anledning ställa frågan: Hur har det gått med det förslag som statsrådet i våras väntade från socialstyrelsen?

Socialstyrelsen har däremot i cirkulär lill hovrätterna och tingsrätterna i landet vid åtminslone tvä lillfällen under 1975 tagit upp den rådande situationen när det gäller undersökningar för fastställande av faderskap. I det cirkulär som är daterat den 19 Juni 1975 omnämns den vetenskapliga ulveckling som har skett inom immunologin och biokemin, och man menar atl de traditionella fysiskt antropologiska undersökningarna efter hand kan upphöra och ersättas med utvidgade rätlsgenetiska undersökningar.

Jag kan inte göra någon bedömning av den ena eller andra undersökningsmetoden. Är del nu så som man hävdar, au man med utvidgade rätlsgenetiska undersökningar i förhållande till de rättsantropologiska kommer till en än högre uleslutningskapacitel för felaktigt utpekade fäder, är det naturligtvis bara av det skälet riktigt atl gä över till denna nya metod. Det är väl ändå ostridigt all redan den rättsantropologiska undersökningsmetoden på senare tid har givit mycket höga värden. Jag utgår från att det inte kan vara det förhållandet, att man efter den hittillsvarande laboratoriechefens pensionering saknar erforderlig kapacitet på del rättsantropologiska området, som gör atl man byter undersökningsmetod.

Besvärande för domstolarna har emellertid varit den utomordentligt långa väntetiden och att man efter socialstyrelsens skrivelser under året har kunnat bli tveksam om att använda blodundersökningslagen när det gäller vad som i lagtexten kallas "annan undersökning rörande ärftliga egenskaper". De här undersökningarna är ändå Jusl i de komplicerade målen ell utomordentligt viktigt bevismedel. Lagstiftaren har ställt denna möjlighet till rättsväsendets förfogande. När sedan en administrativ myn-

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om undersökningar för fastställande av faderskap

155

Nr 35 dighet - i detla fall socialstyrelsen - i cirkulär förklarar att det är lämpligt

T H een den ' domstolarna iakttar stor restriktivitet med begagnandet av blodun-

4 fl mher 1975 dersökningslagen, är del naturligt atl tveksamhet och förundran uppslår.

_____________ Man kan också kanske ifrågasätta den konstitutionella grunden för en

Om undersökningar sådan skrivelse.

för fastställande av Det är dessutom frän rättssäkerhetssynpunkt viktigt atl mål kan av-
faderskap göras inom rimlig tid. Jag anser inte att så är förhållandet, när t. ex.

faderskapsmål i avbidan på rältsmedicinska undersökningar får ligga vilande i åratal. Alternativet blir då atl inte utnyttja dessa undersökningar, vilket inte kan vara bättre, eftersom det skulle försämra möjligheten alt nå ell materiellt riktigt resultat.

Nu säger socialministern i svaret att det pågår ett arbete med atl lägga upp lämpliga rutiner för utvidgade faderskapsundersökningar. Jag utgår ifrån att det är vad socialstyrelsen kallar utvidgade rätlsgenetiska undersökningar.

Ärendebalansen skall snart kunna avarbeias, säger socialministern, och verksamheten bedrivas i full omfattning. Är det då, herr statsråd, atl tolka så att de långa väntetider som har förelegat under senare år kommer att försvinna? Fär jag också göra den tolkningen av socialministerns svar alt vad socialstyrelsen tidigare har skrivit till domstolarna - att de skall iaktta stor restriktivitet med förordnande av utvidgad rältsgenelisk undersökning, dvs. vad som i lagtexten kallas "annan undersökning rörande ärftliga egenskaper" - inte längre är aktuellt?

Herr socialministern ASPLING:

Herr lalman! Som jag anförde i mitt interpellationssvar har under senare är ägt rum en mycket snabb ulveckling när del gäller att med biokemiska och serologiska metoder fastställa faderskap. Det är nu möjligt alt med betydligt siörre säkerhet än tidigare utesluta en person som tänkbar fader. Med de rutinundersökningar som f n. tillämpas av rällskemiska laboratoriet kan faderskapsundersökningar ske med en säkerhetsgrad av närmare 90 %. Genom utvidgad rältsgenelisk undersökning med biokemiska och serologiska metoder kan uleslutningsgraden nu höjas till 95 och t. o. m. 98 %. Socialstyrelsen har i Råd och anvisningar, dels nr 11 år 1970 om barn utom äktenskap, dels nr 48 år 1975 om fastställande av faderskap och underhållsbidrag för barn utom äktenskap m. m., redogjort för den gällande lagstiftningen pä detta område samt lämnat råd om åtgärder som bör vidtas för fastställande av faderskap.

Vad beträffar socialstyrelsens cirkulär lill samtliga hovrätter och tingsrätter den 19 juni i är angående undersökningar för fastställande av faderskap var enligt vad Jag inhämtat avsikten alt upplysa domstolarna om i vilka fall utvidgade faderskapsundersökningar kan anses motiverade. Dessutom gavs i cirkuläret en orientering om det pågående re-organisationsarbetet beträffande sådana undersökningar.

Man kan nalurliglvis, herr Winberg, alllid diskulera formuleringar,
156 men det väsentliga i del här sammanhanget är själva sakfrågan, och

det är den jag här velat starkt understryka. En ulveckling är på gång som bör kunna leda till myckel positiva resultat och atl vi således inte skall behöva ha de långa väntetiderna. Jag räknar med alt de skall minska väsentligt.

Sedan skall man komma ihåg atl självfallet står det domstolarna fritt alt förordna om utvidgade undersökningar i de fall domstolarna finner detta befogat. Jag vill starkt understryka det. Socialstyrelsen avser att inom kort sända ut etl nytt cirkulär med närmare information lill domstolarna om den aktuella undersökningskapacileten, och som jag har nämnt i mitt svar kommer nu undersökningskapacileten att öka snabbi.

Vad slutligen gäller den fråga som herr Winberg ställde om det av socialstyrelsen aviserade förslaget till organisation av rättskemiska laboratoriet och verksamheten med faderskapsundersökningar vill jag upprepa att vi väntar det inom kort. Del har varit komplikationer, men vi ser fram emot att få förslaget inom den närmaste tiden.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om kommunalt Infiytande vid företagssammanslagningar

Hen WINBERG (m):

Herr talman! Jag tackar socialministern för det kompletterande svaret. Skrivelsen frän juni 1975 skall jag inte uppehålla mig sä länge vid. Jag vill dock säga att den egentligen inte innehöll i vilka fall domstolarna skulle förordna om undersökning. Det väsentliga konstaterandet var ju hur förhållandena var på undersökningsområdet och slutsatsen blev att man skulle iaktta stor restriktivitet. Det är närmast den formuleringen jag har vänt mig mot. Jag vet att den har orsakat komplikationer. Å ena sidan har man en lagstiftning som säger all man skall utnyttja detla bevismedel och å andra sidan en skrivelse från en myndighet som säger atl man helst inte skall göra det.

Om det nu är som socialministern säger - och det harjag ingen anledning atl betvivla - är det bra om vi fär den här nya lypen av rätts-genetiska undersökningar, om den ger en högre utredningsprocent än de gamla rättsantropologiska. Möjligen gör jag den reflexionen alt socialministern var en aning väl optimistisk i våras. Jag hoppas det inte är fallet i dag.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 24 Om kommunalt inflytande vid företagssammanslagningar

Herr kommunministern GUSTAFSSON erhöll ordet för att besvara herr Hermanssons (vpk) den 25 november anmälda fråga, 1975/76:126, och anförde:

Herr lalman! Herr Hermansson har frågat mig om regeringen avser alt ta initiativ för atl ge berörda kommuner reell bestämmanderätt när det gäller slora förelagssammanslagningar och deras effeki dels på kommunernas allmänna ekonomiska läge, dels direki på skatteunderlaget.

157

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om kommunall Infiytande vid företagssammanslagningar

En kommuns ekonomi, planering och verksamhet påverkas i hög grad av företagens beslut. Det är därför angelägel alt kommunernas behov av insyn och inflytande i näringslivet blir tillgodosett. Mot den bakgrunden har olika åtgärder vidtagits från statsmakternas sida.

Riksdagen beslutade år 1972 om alt införa ett informationssystem mellan förelag och samhälle. Enligt lagen om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor föreligger skyldighet för näringsidkare alt till länsstyrelsen bl. a. redovisa planerade eller väntade utvidgningar eller inskränkningar i produktionen, sysselsättningen eller driften. Lagen ger också kommun rätt all kalla näringsidkare till överläggning i fråga som är av väsentlig belydelse för kommunen. Delta tillvägagångssätt kan exempelvis användas om ell förelag i samband med en planerad fusion lämnar bristfällig informalion eller handlar i strid med kommunens intressen.

Behovet av insyn och inflytande i näringslivet är särskill stort i kommuner där näringsverksamheten domineras av ett eller några företag. I dessa fall kan sysselsätlningsförändringar få djupgående konsekvenser för en kommuns utveckling. Under sådana förhållanden är enbart informationsutbyte inte tillräckligt. Inom kort framläggs ett inom regeringskansliet utarbetat förslag som ger kommun rätl alt utse ledamot i styrelsen för sådant förelag som i sysselsäilningsavseende är av stor betydelse för kommunen. Därigenom skapas en möjlighet för kommunerna lill direki inflytande på företagens beslut. Inflytandet kan därmed också gälla företagssammanläggningar.

Frågan om formerna för kommunernas insyn och inflytande i näringslivet kan inte ses isolerade från hur de anställdas önskemål i samma hänseende kommer alt tillgodoses. Av särskill iniresse i detta sammanhang är förslaget till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall. Förslaget innebär att samråd skall ske med lokal arbetstagarorganisation vid företaget innan avtal träffas om förvärv av företag eller del av företag. Om arbetstagarorganisationen motsätter sig förvärvet kan chefen för industridepartementet påkalla överläggningar med parterna. Regeringen föreslås i sista hand rätt att förbjuda förvärvet om detta skulle medföra väsentliga ölägenheter från exempelvis sysselsättningssynpunkt. Beredningen av ärendet anstår t. v. i avvaktan på resultatet av de förhandlingar som pågår mellan arbetsmarknadens parter om en avialslösning.

Med hänsyn till vidtagna åtgärder och framlagda förslag avser regeringen att inte f n. la några ytterligare initialiv i den aktuella frågan. Skulle det emellertid visa sig att de intressen som kommunerna har att bevaka inte blir tillräckligt beaktade, måste självfallet ytlerligare åtgärder övervägas för att tillgodose kommunernas behov av insyn och inflytande i näringslivet.

158

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Bakgrunden lill min fråga är de slora företagssammanslagningar och företagsköp som gjorts under de senaste veckorna: Slora Kopparberg - Bergvik och Ala, Kopparfors - Papyrus, Beijerinvests köp

av Kockums järnverk i Ronneby. Här bör också nämnas en transaktion mellan ASEA och Surahammars bruk. Detta är bara några i den långa raden av företagssammanslagningar under den koncentrations- och cen-iralisaiionsprocess i det kapitalistiska näringslivet, som går allt snabbare.

I några fall har det här rört sig om sammanslagningar inom en och samma finanskoncern, den Wallenbergska. I samtliga fall måsle man räkna med all sammanslagningarna får inverkan på sysselsättningsmöjligheterna inom de berörda kommunerna. De kan också på olika sätt inverka på kommunernas ekonomi på skattesidan. Inkomster kan falla bort både genom avfiyttning av anställda i bolagen och genom utfiytining av huvudkontor.

Att de anställda skall ha elt avgörande infiytande på företagssammanslagningar är för vårl parti en självklarhet. Vi anser all de bör ha vetorätt i sådana fall. I den här debatten harjag emellertid velal ta upp en annan fråga, nämligen kommunernas insyn och bestämmanderätt. I några av de fall jag talat om - det bestyrktes i en föregående debatt med industriministern - syns kommunerna inte ens ha underrättats i förväg eller möjligen när saken redan varit klar all offentliggöras. 1 etl fall -del gäller affärerna mellan Wallenbergsföretagen ASEA - Surahammars Bruk AB - Kopparfors - Voxnans Kraft AB har det från kommunrepresentanter riktats hård kritik. Man säger att affären genomfördes av två skäl: bolaget ville komma undan skatt och man ville förhindra all kommunen begärde förköpsrätt till vissa skogs- eller markområden. Del verkar alltså som om inte ens gällande lagstiftning och bestämmelser följdes av de stora industriföretagen.

Kommunerna måste enligt vårl partis mening lill att börja med ha rätl alt omedelbart bli underrättade när företagssammanslagningar börjar diskuteras. De skall ha möjlighet atl hela liden vara med och ge sina synpunkter. De bör också ha en reell bestämmanderätt och möjlighet atl inlägga sitt veto när en sammanslagning eller annan affär påtagligt står i strid med kommunala intressen.

Jag tackar för svaret och hoppas all regeringen snabbi föreslår lagstiftning som tillgodoser dessa krav.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om länsstyrelses handläggning av plan- och byggnadsärenden

Överläggningen var härmed slutad.

§ 25 Om länsstyrelses handläggning av plan- och byggnadsärenden

Herr kommunministern GUSTAFSSON erhöll ordet för alt besvara herr A/ö/;/77ö/A's(m) den 13 november anmälda interpellation, 1975/76:55, och anförde:

Herr talman! Herr Krönmark har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder sä alt frågor gällande plan- och byggnadsärenden liksom dispenser från byggnadsförbud enligt naturvårdslagen behandlas i länsstyrel-

159

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Om länsstyrelses handläggning av plan- och byggnadsärenden

ses lekmannaslyrelse i de fall länsslyrelsen avser all korrigera kommunens beslut.

Länsstyrelsens styrelse avgör enligt länsslyrelseinslrukiionen bl. a. viktigare frågor om samhällsplanering eller andra för länet betydelsefulla åtgärder och andra frågor som landshövdingen hänskjuter till styrelsen. Ärende som inte avgörs av styrelsen avgörs av den tjänsteman som anges i länsslyrelseinslrukiionen, arbetsordningen eller i särskilt styrelsebeslut.

Länsstyrelsens styrelse fastställer arbetsordning. Till ledning för utarbetande av arbetsordning finns en av regeringen utgiven normalarbetsordning. I denna uppmärksammas särskilt ärenden av svårare beskaffenhet, av principiell belydelse eller av siörre omfattning. Sådana ärenden skall normalt lämnas över lill närmast högre beslutsnivå inom länsstyrelse, Dessuiom framhålls viklen av alt olika chefer - således även landshövdingen - hålls underrättade om viktigare ärenden,

Länsslyrelseinslrukiionen och den av regeringen som vägledning utfärdade normalarbelsordningen ger - såvitt jag kan se - goda garantier för alt olika ärenden i länsstyrelsen handläggs rationellt samt för att frågor med principiell tyngd kommer att beslutas av länsstyrelsens styrelse. Jag vill tillägga atl jag i anslutning till behandlingen av länsberedningens förslag avser att ta upp även frågan om styrelsens roll.

160

Hen KRÖNMARK (m):

Herr talman! Jag vill framföra etl tack till kommunministern för svaret pä min interpellation.

Låt mig till alt börja med klargöra alt det inte är i min egenskap av styrelseledamot i lekmannasiyrelsen i Kalmar läns länsstyrelse - med de erfarenheter jag har därifrån - som jag har framställt interpellationen, ulan Jag har blivit uppmärksammad på förhållandena i andra delar av landei.

Vi har nu fått ett lekmannainfiytande i länsstyrelserna, men Jag vågar säga all det ännu inte har funnil sina slutliga former. Därför är det tillfredsställande alt kommunministern skall la upp frågan om lekmanna-siyrelsernas arbetsformer när han har all behandla länsberedningens förslag.

Det finns visserligen en normalarbetsordning, men styrelserna är här suveräna att fastställa sina egna arbetsordningar, och de kontakter som vi har haft inom mitt parti mellan olika represenlanter i länsstyrelserna har visat alt arbetsordningarna i de olika länsstyrelserna varierar myckel kraftigt. Även om Jag som representant för det parti jag företräder, icke i och för sig vill ha en centralisering måste jag säga all de nuvarande förhållandena är otillfredsställande. Man bör kanske ha betydligt mer normerande bestämmelser än man har f n.

Plan- och byggnadsärenden, dvs. frågor av den art som jag pekat på i min interpellation, är ju väsentliga både för enskilda människor och för kommunerna. Kommunerna är alltid inkopplade, och de har ett stort inflytande. Där fattas besluten av politiskt ansvariga instanser som bygg-

nadsnämnd, kommunstyrelse och även kommunfullmäktige. I de fall - som givelvis kommer alt inträffa - där kommunen hävdar en mening men där exempelvis den föredragande tjänstemannen på länsstyrelsen hävdar en annan mening lycker jag att ordningen ur demokratisk synpunkt och ur medinflytandesynpunkl är ganska otillfredsställande. Jag tycker att det i våra dagar är något av elt principiellt snyggheiskrav, i fall där en politisk ansvarig instans har fattat ett beslut efter ett remissyttrande och detta sedan skall prövas, alt prövningen också sker i en instans som kan avkrävas ett politiskt ansvar. Det kan indirekt ske när det gäller länsstyrelsens lekmannaslyrelse.

Av kommunministerns svar framgår inte riktigt vilken uppfattning statsrådet har. Statsrådet hänvisar till vad som komma skall, men jag tycker ändå all det skulle vara myckel värdefullt om statsrådet Gustafsson ville säga om han principiellt delar min uppfattning om värdet av att man fick denna samstämmighet i prövningen, så atl fall där det finns en skiljaktig mening mellan kommunen och länsstyrelsen regelmässigt i samtliga länsstyrelser togs upp i lekmannasiyrelsen. Jag kräver för den skull icke någon omedelbar åtgärd, men det skulle vara intressant att få en markering från statsrådet i detta avseende.

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

0/77 länsstyrelses handläggning av plan- och byggnadsärenden

Herr kommunministern GUSTAFSSON:

Herr talman! Jag har så till vida samma uppfattning som herr Krönmark att vi skall eftersträva alt öka lekmannainflytandei i länsstyrelsernas verksamhet och vidga det sä långt del rimligtvis kan vara förenligt med god arbetsordning och andra omständigheter.

Däremot är Jag litet tveksam när del gäller de frågor som herr Krönmark tagit upp, nämligen plan- och byggnadsärenden. Jag har ganska stor erfarenhet på del här området, och jag vet mycket väl alt det ofta uppstår intressekonflikter mellan den enskilde fastighetsägaren och en kommun. När ett sådani ärende skall avgöras i första rättsinstansen är det viktigt, atl del också anläggs synpunkter av formell och juridisk natur. Jag tror alt det är mycket viktigt för rättssäkerheten att en objektiv bedömning av frågan ur rättsliga och formella synpunkter är tryggad. Det kan för den enskilde medborgaren vara mycket stora värden som står på spel. Det är inte ovanligt att en sådan intressekonflikt uppstår, och Jag är lilel tveksam huruvida länsstyrelsens lekmannaslyrelse i ett sådant läge är den rikliga instansen för alt skipa rättvisa.

Det återstår att se vilken ståndpunkt vi slutligen kommer fram till när vi skall behandla länsberedningens förslag. Jag delar herr Krönmarks uppfattning att vi hitintills får betrakta lekmannastyrelsernas arbeie som en försöksverksamhet. Vi skall nu samla in erfarenheter från olika håll och pröva dem mol de synpunkter som jag här anfört och även mot andra. Vi fär se vilkel slutgiltigt resultat vi då kan komma fram till. Principiellt har jag samma grundsyn som herr Krönmark.

11 Riksdagens protokoll 1975/76:35-36

161

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

O777 länsstyrelses handläggning av plan- och byggnadsärenden

Hen KRÖNMARK (m):

Herr lalman! Jag kan kvittera med att säga atl jag rent principiellt kan hålla med statsrådet just när del gäller enskild person men all del är lilel annorlunda när - vilket kan förekomma - kommunen och den enskilde fastighetsägaren, eller vem det nu kan vara, har en samstämmig uppfattning och man alltså fattar ett beslut i en demokratisk församling, i en kommun. Del är då jag tycker atl del mer eller mindre bör vara etl snyggheiskrav att lekmannasiyrelsen skall få ha ett inflytande.

Jag håller med kommunministern om alt det måste vara i,n viss formell behandling av ärendena och all vi också måste ha ämbeismannainfly-tande, men vi harju i alla fall kvalificerade föredragande i alla länsstyrelser, och jag vågar utifrån min erfarenhet av länsstyrelsearbeiet säga att ledamöterna i styrelsen lar vederbörlig hänsyn lill vad som är formellt riktigt. Därför vågar jag väl konslatera - trots att det kan finnas vissa nyansskillnader i våra uppfattningar här- atl del verkar som om statsrådet och Jag hade samma uppfattning. Därför hoppas jag också alt vi snart får en lösning av de här frågorna.

162

Herr kommunminislern GUSTAFSSON:

Herr talman! I del fall då en kommun och en enskild person har samma uppfattning i elt planärende lär det regelmässigt inte bli något ärende för länsstyrelsen. Jag kan tala om för herr Krönmark atl jag har suttit i en länsstyrelse där landshövdingen förde över ell planärende lill lekmannasiyrelsen men där lekmannasiyrelsen bad att få slippa behandla del. Här kan del komma in förhållanden mellan olika tätorter, och en mängd problem kan skapas i det här sammanhanget.

Men vi skall väl undersöka, om vi i den här andan kan finna lösningar som i varie fall är bättre än de nuvarande.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 26 Anmäldes och bordlades

Skaiieutskoiieis betänkanden

1975/76:18 med anledning av propositionen 1975/76:70 om ändring i

uppbördslagen (1953:272), m. m. jämte motioner 1975/76:21 med anledning av propositionen 1975/76:78 om inskränkt

skattskyldighet för företagareförening som erhåller statsbidrag 1975/76:24 med anledning av proposilionen 1975/76:40 med förslag om

ändring i tulltaxan (1971:920), m. m.

Utrikesutskottets betänkanden <

1975/76:4 med anledning av motion om registrering av internationella

konventioner m. m. på natur- och miljövårdsområdet 1975/76:5 med anledning av motion om tillbakadragande av utländska

trupper från Korea

Utbildningsutskolleis betänkanden |\Jr 35

Torsdagen den 4 december 1975

1975/76:5 med anledning av motioner om ökat statsbidrag till den gymnasiala yrkesutbildningen m. m.

1975/76:15 med anledning av moiioner om vissa läroplansfrägor m. m.

1975/76:16 med anledning av propositionen 1975/76:25 om tilläggsbud- Meddelande om get I lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 i vad avser särskilda frågor åtgärder pä skolområdet m. m.

§ 27 Anmäldes och bordlades Motioner

1975/76:149 av herr Andersson i Örebro m.jl. 1975/76:150 av herr Börjesson i Falköping 1975/76:151 av hen Fridolfsson m.jl. 1975/76:152 av herr Hermansson m.jl. 1975/76:153 av herr Josefson m.fi. 1975/76:154 av herr Magnusson i Borås 1975/76:155 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson 1975/76:156 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson 1975/76:157 av hen Mundebo m.fi. 1975/76:158 av herr Nilsson i Trobro 1975/76:159 av hen Rämgård m.fi. 1975/76:160 av herrar Söderström och Nilsson i Trobro 1975/76:161 av fru Troedsson och herr Söderström 1975/76:162 av fru Troedsson m.fi. 1975/76:163 av fru Troedsson m.fi. 1975/76:164 av fru Troedsson m.fi. 1975/76:165 av hen Winberg 1975/76:166 av hen Winberg

med anledning av propositionen 1975/76:31 om ändrade beskattningsregler för pensionsförsäkringar m. m.

§ 28 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

den 4 december

1975/76:140 av herr Strindberg (m) lill herr utbildningsministern om visst skolkonsertprograms förenlighet med kravet på objektivitet i skolundervisningen:

Anser herr statsrådet att Rikskonserters skolkonserliurné Kåkvisor står i överensstämmelse med de krav på objektivitet som man har rätt alt ställa på undervisningen i skolan?

163

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Meddelande om frågor

1975/76:141 av herr Hellström (s) till herr industriministern om åtgärder mol missbruk av konkursinslilulel:

Under senare tid har påtalats anmärkningsvärt många fall av förelagskonkurser, där skaltesmitning och liknande operationer uppenbarligen varit ett syfte med konkurserna, varefter ifrågavarande företagare startat nytt företag, som i många fall lett lill ny konkurs etc.

Mol denna bakgrund får Jag framställa följande fråga till herr industriministern:

Avser statsrådet vidta åtgärder som syftar lill någon form av aukio-risation för företagare som uppenbart missbrukat konkursförfarande och som avser att starta elt nytt företag?

1975/76:142 av herr öoo (c) lill herr industriministern om nedläggningen av ASSLs sågverksrörelse i Horndal:

Företagsledningen för statens skogsindustrier har nu meddelat att företagets sågverksrörelse i Horndal skall läggas ned under år 1978. Denna nedläggning berör direki 75 anställda. Någon ersättningsindustri i orten har inte beräknats. "Rationaliseringen" och därmed nedläggningen baseras på en s. k. företagsekonomisk bedömning. Därtill har också försök gjorts att beräkna de samhällsekonomiska konsekvenserna. Den s. k. individkalkylen, dvs. kostnader för fiytining m. m. för personalen, skulle endast uppgå till 1,3 milj. kr. Detta låga belopp förefaller helt verklig-helsfrämmande.

En nedläggning av ASSLs sågverk i Horndal kommer självklart alt få mycket negativa konsekvenser för berörda anställda, för deras familjer, för orten Horndal och för hela Avesta kommun. Raserandet av ell så stort antal arbetsplatser för en ort av Horndals storlek kan helt enkell inte accepteras.

Med hänvisning till del anförda ber jag atl fä ställa följande frågor lill herr industriministern:

1. Är den planerade nedläggningen av sågverksrörelsen i Horndal i överensstämmelse med statliga företags sociala ambitioner?

2. Är regeringen beredd alt medverka till att trygga och vidareutveckla sysselsättningen i Horndal?

164

1975/76:143 av herr Lindahl \ Hamburgsund (fp) till herr utrikesministern om eventuellt deltagande av PLO i FN-debatt:

Hur ser regeringen pä PLO:s eventuella deltagande i säkerhetsrådets debatt om Mellanöstern?

1975/76:144 av herr Westberg i Ljusdal (fp) till herr utbildningsministern om tillämpningen av skolöverstyrelsens anvisningar beträffande läromedel för sexual- och samlevnadsundervisningen:

Den 20 december 1971 utfärdade skolöverstyrelsen kompletterande anvisningar beträffande läromedel för sexual- och samlevnadsundervisning-

en, varav framgick all skolöverstyrelsen fann den av Svenska Sexual-forskningsinslilutet och Maj-Briht Bergström-Walan producerade filmserien "Att vara tvä" ej lämplig för undervisningen i sexual- och samlevnadsfrågor i grundskolan och gymnasieskolan. Dåvarande utbildningsministern Carisson uttalade i en debatt i riksdagen den 16 mars 1972, som gällde bl. a. den nämnda filmserien:

"Har skolöverstyrelsen funnit elt material, en film eller något annat, så olämpligt atl man direkt avråder frän att utnyttja det i skolorna, då bör naturligtvis med den beslutanderätt vi har på det lokala planet de ansvariga mycket noga fundera över orsaken till alt skolöverstyrelsen lämnat rekommendationen. För min del menar jag all man måsle fästa myckel stort avseende vid när SÖ yttrar sig och gör uttalanden i frågor av denna art."

Trots detta förekommer visning av de berörda filmerna i vissa skolor.

Med anledning av det anförda, som gäller såväl frågan om läromedelsgranskningens omfattning som frågan om elevens rätt till integritet, ber jag atl till herr utbildningsministern få ställa följande fråga:

Vilken åtgärd anser sig utbildningsministern kunna vidta så att skolöverstyrelsens anvisningar tillämpas?

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Meddelande om frågor

1975/76:145 av herr Olsson i Järvsö (c) till herr arbetsmarknadsministern om åtgärder för att öka sysselsättningsmöjligheterna i Ljusdals kommun:

Brislen pä arbetstillfällen i vissa delar av Gävleborgs län är synnerligen otillfredsställande, framför alll vad gäller kvinnor och ungdom. Särskilt har Ljusdals kommun sedan länge haft undersysselsätining. Enligt Länsprogram 74 erfordras fram till 1980 i Ljusdals kommun 2 050 arbetstillfällen och i länet 8 450 utöver dem som beräknas tillkomma inom den offentliga sektorn. I länsprogrammet föreslås omfaltande åtgärder.

Är statsrådet, med hänsyn till det nuvarande sysselsättningsläget, villig ta initiativ lill snara åtgärder för alt öka sysselsättningsmöjlighelerna framför allt i Ljusdals kommun, bl. a. sådana som föreslagits i Länsprogram 74, ulan alt avvakta den slutliga behandlingen av regionalpolitiken i stort?

1975/76:146 av herr Hernelius (m) till herr utrikesministern om svenska åtgärder i samband med tvåhundraårsminnet av Förenta staternas självständighetsförklaring:

Vilka åtgärder planeras frän svensk sida i samband med tvåhundraårsminnet av Förenta staternas självständighetsförklaring under nästa år?

1975/76:147 av herr H/yA/77rt/;(m)till herr utrikesministern om eventuellt dellagande av PLO i FN-debatt:

Hur ser regeringen på PLO:s eventuella deltagande i FN:s säkerhetsråds kommande överläggningar om Mellanösternproblemet?

12 Riksdagens proiokoll 1975/76:35-36

165

Nr 35

Torsdagen den -4 december 1975

Meddelande om frågor

1975/76:148 av fru Jonäng (c) till herr kommunikationsministern om ombyggnad av viss del av riksväg 82:

Är kommunikationsministern beredd medverka till att en ombyggnad av riksväg 82 mellan Alfta och Söräng snarast kommer till stånd?

1975/76:149 av herr Eriksson i Ulfsbyn (c) lill herr jordbruksministern om planeringen av rekreationsområden:

När kan man förvänta sig att den särskilda beredning som skall följa planeringen av de primära rekreationsområdena kan börja sitt arbete, och på vilket sätt avser regeringen anvisa medel till de områden som har prioriterats?

1975/76:150 av herr Måbrink (vpk) lill herr försvarsministern om följderna av konstrukiionsfel hos fiygplanet Viggen:

Vad anser försvarsministern om följderna i ekonomiska och andra avseenden av de konstaterade konstruktionsfelen hos fiygplanet Viggen?

1975/76:151 av herr Stridsman (c) till herr försvarsministern om anslutning av värnpliktigas privatbilar till motorvärmaruttag på förbanden:

Genom beslut den 25 maj 1973 uppdrog Kungl. Maj:t åt överbefälhavaren att bedriva försöksverksamhet vintertid med s. k. batterikärror för att underlätta start av värnpliktigas privata motorfordon vid förband inom bl. a. Övre Norrlands militärområde. Med hänsyn härtill vill Jag till försvarsministern rikta följande fråga:

Är statsrådet, med hänvisning lill erfarenheterna frän försöksverksamheten med s. k. balterikärror, beredd all vidla åtgärder som ger möjligheter för de värnpliktiga vid i första hand Norrlandsförbanden all ansluta sina privata bilar till motorvärmaruttag?

1975/76:152 av fröken Andersson (c) till herr utbildningsministern om anställningstryggheten för utländska lektorer:

Ett avtal rörande anställningstryggheten för bl. a. universitetslektorer har träffals mellan SACO/SR och utbildningsdepartementet. Enligt detta delas de utländska lektorerna in i två grupper, dels de som arbelat i Sverige i sju år eller längre tid, dels de som arbetat här i mindre än sju år. För lärarna i sistnämnda grupp innebär uppgörelsen alt de endast kan arbeta ett år till i Sverige. Tidigare, enligt det gamla systemet, anställdes de för sex är med stora möjligheter till förlängning med ett är i taget.

Anser statsrådet atl avtalet ger den drabbade gruppen utländska lektorer den anställningstrygghet de har rätl all fordra?

166

1975/76:153 av herr Lolhigius (m) lill herr kommunika!io.nsmi.':iste.rn om övergång lill innerbelysta vägmärken:

Någon exakt uppgift på antalet vägmärken i landet är svårt atl få fram. Man räknar med att det finns omkring 1 miljon eller något över. Av dessa är ca 250 000 belysta med ljus på yttersidan.

Enligl lidigare utredning ligger medelvärdet för driftkostnader av ett yiterbelyst vägmärke på ca 125 kr. per år och för ett innerbelyst på ca 56 kr. På grund av väsenlligl höjda elavgifter har kostnaderna stigit.

Myckel slora besparingar lorde kunna göras genom au successivt ersätta yiterbelysta vägmärken med innerbelysta.

1. Är statsrådet beredd atl låta utvärdera skillnaden pä yiterbelysta och innerbelysta vägmärken?

2. Är statsrådet beredd all rekommendera vägverket och kommuner en övergång till innerbelysta vägmärken om dessa visar sig mera ekonomiska?

Nr 35

Torsdagen den 4 december 1975

Meddelande om .frågor

1975/76:154 av herr Wachimeisier i Staffanslorp (m) till herr försvarsministern om åtgärder för att avhjälpa bristen på befäl inom krigsorganisationen:

Vilka åtgärder avser försvarsministern vidta för alt avhjälpa den stora bristen på befäl inom krigsorganisationen?

§ 29 Kammaren åtskildes kl. 20.06.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen