Riksdagens protokoll 1975/76:34 Onsdagen den 3 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:34

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:34

Onsdagen den 3 december

Kl.  19.30

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Årsredovisning för Statsföretag AB

§ 1 Årsredovisning för Statsföretag AB

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1975/76:8 med anledning av regeringens skrivelse 1975:88 med överlämnande av årsredovisning för Statsföretag AB Jämte motion.

I detta betänkande behandlades

dels Statsföretag AB:s årsredovisning för år 1974, vilken överlämnats till riksdagen med regeringens skrivelse 1975:88 (industridepartementet)

dels den med anledning av skrivelsen väckta motionen 1975/76:4 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk), vari hemställts att riksdagen uttalade

A. att gruvbrytningen snarast borde påbörjas vid Kaunisvaara, såviti
möjligt redan under 1976,

B. att den statliga företagsamhetens utveckling - såväl som tillgodo
seendet av viktiga regionala intressen och sysselsättningsinlressen - kräv
de en markerad nyorientering från Statsföretag AB:s sida på att utveckla
industrin genom bl. a.:

1.    en långtgående förädling av den norrbottniska malmen,

2.    anläggandet av ett valsverk i NJA:s egen regi,

3.    industriell spridning inom regionen i anslutning till NJA:s fortsatta utbyggnad samt

4.    utveckling av den statliga träindustrin genom finförädling av pappersproduktionen, ökad iräkemisk forskning samt industriell uppföljning av sågverksindustrin.

Utskottet hemställde

1.    alt riksdagen lade regeringens skrivelse 1975:88 lill handlingarna,

2.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:4 punkten A,

3.    all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:4 punkten B.

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! På grund av speciella omständigheter finns ingen reservation fogad till detta betänkande, men del ändrar förmodligen ingenting i sak.

Vi motionärer ansåg atl del i anslutning lill årsredovisningen var nödvändigt att aktualisera några praktiska och principiella frågor av största vikt.

Som de flesia norrbottningar är vi rädda om länets naturtillgångar.

141

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Årsredovisning för Statsföretag AB

142

Vi vet alt vi lever i etl rikt län men också att råvarutillgångarna inte är outtömliga. Vi vet också atl man kan hushålla bättre med råvarorna genom att minska exporten av råvaror och halvfabrikat och genom atl väsentligt öka förädlingsgraden.

Vår principiella huvudlinje är att man måste gå in för en strukturell förändring av det norrbottniska näringslivet. Norrbotten måsle alltså förvandlas från etl råvaruproducerande lill etl höginduslrialiserat län. Då får vi siörre utbyte av våra resurser och behöver inte tära lika hårt på våra råvarutillgångar som f n. Staten måste gå i spetsen för en sådan ulveckling.

Den principiella huvudlinjen avspeglar sig i den motion som behandlas i del här belänkandet. Vi inleder med all anknyta lill de problem för de norrbottniska statsföretagen som kom i öppen dag under detta år. LKAB:s malmlager fick under sommaren och hösten onormala proportioner på grund av avsäitningsbekymmer. Både ASSI och NJA tvingades minska produktionen av samma skäl. Vi anser atl detla måste uppfattas som allvarliga varningssignaler. Visserligen ser vi flera orsaker till delta, bl. a. den kapitalistiska världskrisen, men en orsak är utan tvivel de norrbottniska statsinduslriernas huvudsakliga inriktning på expon av råvaror och halvfabrikat. Här anser vi att man inom slatsföreiagsgruppens ram måste ägna sig åt ett radikalt nytänkande.

LKAB är en av de lunga komponenterna inom Statsföretag AB. LKAB har under många år haft en konservativ, för atl inte säga destruktiv ambition atl lill varje pris öka råmalmsutiagel från de nuvarande gruvorna. Vi vänder oss mot denna stelbenta målsättning. Vi är kritiska mot myckel i LKAB:s politik som sanktioneras av Statsföretag,AB.

Det ställiga malmbolaget har i år haft vissa bekymmer med avsättningen, men oberört av detla arbetar ledningen för fullt för alt genom nya skiftindelningar och andra åtgärderöka malmultagen. Siffran 32 miljoner ton för Kiruna har nämnts i sammanhanget, och håller man på så här så avlivar man inte bara gruvorna utan också gruvsamhällena någon gång kring sekelskiftet.

Med samma ambition som drivkraft satsar man drygt 300 milj. kr. på den nya malmkajen i Narvik. Vi tycker nog alt de pengarna lika väl som de som satsas i oljeborrningar utanför norska kusten hellre borde användas för alt utveckla förädlingsindustrier framför alll i malmfälten.

Fören tid sedan annonserade LKAB eflerortdrivare, och man förbereder nyanställning av ca 400 arbetare i Kiruna och Svappavaara. Vi brukar verkligen inte vända oss emot att statsföretagen anställer folk, men vi är betänksamma när det gäller syftet. Nyanställningarna skall göras åtminstone delvis för att forcera det vi med rätta kallar rovbrylning av malm för oförädlad export.

I Svappavaara planerar man alt öka malmbrytningen från 5,5 miljoner ton till 8,5 miljoner ton per år. Det innebär alltså att elt malmfält som för mindre än 20 år sedan inte ansågs brytväri snart skall komma i närheten av Malmbergsgruvans kapacitet.

LKAB har också uppskattat hur mycket malm som finns all bryta i Svappavaara. Det är inte mer än 190 miljoner ton. Och det innebär i sin tur att malmen kommer atl vara slut 1998. Med LKAB:s politik är Svappavaaragruvan utplundrad om ca 20 år.

Vad gör man då med detta samhälle, som helt och hållet är beroende av gruvdriften? Ja, det talar i varje fall inte LKAB om.

Delsamma måsle sägas om LKAB:s politik när det gäller gruvorna i Kiruna och Malmberget. Den leder på sikt lill katastrof för de samhällen det här är fråga om. Och det är inget hot som ligger fördolt långt bort i framtiden. Det handlar om faktiska realiteter under de närmaste tioårsperioderna.

Vi kräver all LKAB-ledningen överger sin hasardbetonade politik och tvingas acceptera målsättningen alt malmen måste förädlas före export. Del är del enda vettiga ur nationalekonomisk synpunkt, och del skulle också innebära att man tryggar gruvsamhällenas framtid.

Vi måsle hushålla bättre med malmen. Man får inte gå på som om man tänker: Efter oss må syndafioden komma.

Att bättre hushålla med malmtillgångar sker genom två åtgärder:

1.   Ökad förädlingsgrad. Det ger mera pengar för mindre malmkvan-liteter.

2.   Exploatera nya gruvfyndigheler. Då kan man la det försiktigare med nuvarande malmgruvor.

Gruvbrytningen måste breddas och det snabbt. Norrbotten har flera kända malmförekomster, men en av dessa står särskilt i fokus för intresset. Det är malmförekomsten i Kaunisvaara, ett projekt som har utretts i 20 år samtidigt som kommunen har förtvinat.

Nu har LKAB äntligen presenterat sina slutsatser. Utredningen ger besked om alt malmen är brytvärd och användbar. Men LKAB säger också - inte oväntat - att gruvbrytning inte är företagsekonomiskt lönsam.

Det är ingen särskilt originell invändning. Den restes pä sin tid också när det gällde Svappavaara. Invändningen innebär förmodligen också au LKAB inte vill sätta i gång med gruvbrytning.

Det är klart att malmbrytningen kräver betydande ekonomiska insatser. LKAB föredrar måhända all investera sina pengar i Narviksbukten och i oljeborrningar.

Problemen i Pajala kommun är kända. Man vet atl kommunen går mol en katastrof om inget radikalt händer. Därför är gruvbrytning en livsnödvändighet för kommunen. Det finns inget alternativ och därför inget annat val. Det måsle bli gruvbrytning.

Vi framhöll när det gällde gruvan i Stekenjokk, alt det hell avgörande måste vara den samhällsekonomiska kalkylen. Samma synsätt måsle användas för Kaunisvaara. Gruvan kan ge nytt liv åt en döende bygd. Den kan ge tvångsförfiyttade människor en chans alt komma tillbaka. Den kan ge impulser till annan verksamhei. Den kan ge människor en meningsfull sysselsättning i stället för understöd. Kommunen får nya skatteinkomster.

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Årsredovisning JÖr Statsföretag AB

143

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Årsredovisning.för Statsföretag AB

144

Allt delta kan man möjligen uppskatta i reda pengar, kronor och ören. Men därtill kommer det i kronor omätbara, nämligen lyckan och glädjen hos människor som kan stanna kvar i den bygd som sett dem födas och där de trivs. Del bör också med i de överväganden som måste göras i sammanhanget.

Då kan beslutet bara bli ett. Det 20-åriga förhalandet måste få etl slut. Riksdagen bör uttala sig för att gruvbrytning startas redan under nästa år. Det är bråttom i Pajala.

Au bredda malmbrytningen ser vi också som ett sätt att nå fram till bättre hushållning med nuvarande malmgruvor. Del andra, som också måste bli vägledande för AB Statsföretags fortsatta inriktning - och som vi saknar i betänkandet - är att den helt dominerande delen av Norr-botlensmalmen förädlas i det län där den bryts.

Mot den bakgrunden var det naturligt att vi med stor tillfredsställelse hälsade beslutet om Stålverk 80. Del ser vi som etl steg i rätt riktning. Men vi känner en viss oro över de senaste turerna i sammanhanget.

Vi anser att en tredubbling av stålförädlingen i jämförelse med nuvarande byggnadselapp bör vara en riktpunkt. 'Nu har man i stället börjat tala om betydande förändringar av del nuvarande projektet, tidsförskjutningar osv. Är regeringen på väg att falla undan för borgerliga attacker? Det finns anledning atl ställa den frågan.

Den 16 oktober klargjorde industriministern atl helt nya planer kommit in i bilden. Samarbete med privatkapitalet planeras. Det gäller inte bara Kruppverken utan också Stora Kopparberg och Gränges. Planeringen läggs ut på tio år i stället för på fem.

Svenska Dagbladet hade den 25 november en artikel, där man gav uttryck för stor belåtenhet med de nya planerna. Därav kan man nog dra någon slutsats. Vi vänder oss i vår molion inte mot tanken på en produktion av valsade produkter, men däremot vill vi säga ett bestämt nej lill planerna alt släppa in svensk och utländsk storfinans i det statliga projektet. Den svenska storfinansen har med näbbar och klor bekämpat uppbyggandet av NJA och har inget som helst iniresse av alt gynna vare sig NJA eller Norrbotten, och en uppluckring av ägande och huvudmannaskap ligger inte i samhällets iniresse. Staten bör gå vidare med planerna på alt upprätta valsverksproduktion, men det bör ske i egen regi. Släpp inte in Krupp och Wallenberg! Däremot bör regeringen fundera på om det inte är dags atl överta hela gruvbrytningen och malmför-ädlingssektorn i vårt land.

I AB Statsföretags årsredovisning anser vi också atl vi saknar ett klart perspektiv när det gäller förädlingen av länets andra slora naturtillgång, nämligen skogsråvara. Här är vårt resonemang detsamma. Vi måsle få ut mera av våra råvaror. Vi måste förädla mera på hemmaplan som ett alternativ till fortsatt export av råvaror och halvfabrikat. Det är alltför länge som man har ägnat sig åt virkesexport söderut. Varenda norrbottning har sett de väldiga släpen av massaved som har bogserats bort från länet och ner till träindustrin i södra Sverige och Mellansverige. I övrigt har

man i stor utsträckning ägnat sig åt att exportera plank och bräder. Den snabba och höga profiten har varit vägledande, vilket bl. a. de stora kalhyggena vittnar om. De är f ö. ingen ny företeelse. De gisslades i Flamman så tidigt som 1907, då en sågverksarbetare ironiskt skaldade så här om dåvarande träpatroner:

"Låt någon annan jordens gröda draga fram med idog hand Låt mig blott all skog föröda i vårt dyra fosteriand.

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Årsredovisning för Statsföretag AB

Låt det bliva ännu värre kom med frost och missväxtår Blott Du kallar mig, o Herre innan det åt skogen går.

Lål mig intill dess få njuta allt det goda livet har och lill sist få livet sluta först när ingen skog finns kvar."

Misshushållningen med skogens resurser är alltså av gammalt datum, och den fortsätter. Här anser vi att staten måste gå i spetsen för ett nytänkande. Vi är otåliga. Vi lycker att den statliga träindustrin inte har spelat den positiva roll den borde ha gjort. Alltför mycket har man ägnat sig ål att producera råvaror och halvfabrikat.

Produktionen av emballage, tidningspapper och finpapper borde ha utvecklats i större omfattning av ASSI. Plank och bräder räcker inte. Trähus och möbler borde finnas på statens produktionsregister. Lövmassan måste tas lill vara. De träkemiska möjligheterna måsle utvecklas. Produktionsregistret är för smalt. I stort sett inte en enda pinne borde lämna Norrbotten i oförädlat skick! Det skapar också möjligheter till bättre hushållning med råvaran, och det innebär dessutom mindre konjunkturkänslighet.

Också på detta område diskuteras nu ett aktuellt projekt, nämligen ASSLs utbyggnad i Karisborg och industrins komplettering med en kartongfabrik. Vi betraktar detta som en högst nödvändig satsning och som ett steg i rätt riktning.

Jag har lidigare aktualiserat frågan i riksdagen, och Jag vill än en gång understryka hur viktigt det är att det blir ett snabbt och positivt besked. Kalix och nordöstra Norrbotten har ett sådant sysselsättningsläge atl den statliga träindustrin måste byggas ut. Här bör det väl också sägas all det handlar om åtgärder för att på sikt trygga den statliga träindustrins framtid.

Vi har i motionen slutligen berört frågan om aluminiumverket i Jokkmokk. Ett känt faktum är att under årtionden har den svenska nationen

145

10 Riksdagens protokoll 1975/76:33-34

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Årsredovisning för Statsföretag AB

tagit kraft för miljarder från Jokkmokks kommun. Man har också vetat alt den dag måsle komma då kraftverksutbyggnaderna kommer au vara slutförda, men trots detta har man inte lagt många strån i kors för alt klara sysselsättningen den dag Vattenfall skulle komma alt lämna arenan som stor arbetsgivare.

Det är en underlåtenhet som är så skändlig, att den närmast bör karakteriseras som brottslig. Nu finns det etl konkret projekt, nämligen det omdiskuterade aluminiumverkel. Vi vet all aluminiumbehovel växer. Det har utredningar visal. Aluminiumproduktion kräver mycken elkraft, men lägger man verket i Jokkmokk slipper man överföringsförluster.

Aluminiumprojektet skulle ge jobb åt ca 800 människor. Men regeringen tvekar och håller jokkmokksborna på halsler. Ändå vet man all om det inte sker någonting nu, mycket snabbi och i betydande omfattning, så hamnar kommunen i ett hell katastrofalt läge. Nog måste Statsförelag AB och samhället i stort känna ansvar för vad som håller på att ske och samla sig för atl ge kommunen något tillbaka för allt vad den har lämnat ifrån sig under årens lopp. Del finns inte en rad i årsredovisningen som antyder att man från Statsföretags sida känner någon som helst sådan skyldighet, och det lycker vi är anmärkningsvärt.

Norrbotten är ett stort län. Nu byggs NJA ut i Luleå, och det är bra, men del måste ske någonting lika positivt i övriga länsdelar. Vi anser att industriell spridning, utgående från NJA, måste planeras samtidigt med uppbygget i övrigi och underlättas genom speciella åtgärder.

Vi vill med skärpa framhålla alt Norrbotten måsle betraktas som en enhet. Expansionen i Luleå får inte innebära atl övriga länsdelar töms på folk. Då blir den ena villan värre än den andra. Den problemaliken rullas inte heller upp i Statsföretag AB:s årsredogörelse.

Vi har, sammanfattningsvis, med den här motionen velat peka på viklen av all man går in för en markerad nyorientering av Statsföretags verksamhet i Norrbotten, alt man så fort som möjligt gör slut på rovdriften på råvarutillgångarna och att målsättningen blir att den hell dominerande delen av våra råvaror förädlas på hemmaplan. Statsföretag AB spelar en stor roll i näringslivet där uppe redan nu, och det ansvar man har förpliktar till nya steg. Vi hade velat se mera av nytänkande i den årsredovisning som vi nu behandlar.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till motionen  1975/76:4.

146

Hen SVANBERG (s):

Herr lalman! Huvudfrågan i det betänkande som vi jusl nu diskuterar är Statsförelag AB:s verksamhetsberättelse, som näringsutskottet på sedvanligt sätt granskat. Förutom de upplysningar som ges i den skriftliga verksamhetsberättelsen har VD i Statsföretag och VD i LKAB inför utskottet lämnat ytteriigare upplysningar. Utskottet har inte funnil anledning till något särskilt yttrande i anslutning till genomgången av Statsföretags årsredovisning för år 1974.

I motion 1975/76:4 har herr Lövenborg och fru Marklund framfört

en rad förslag, särskilt beträffande de statliga förelagen i Norrbotten och deras verksamhet. Jag tar upp de olika yrkandena punkt för punkt.

Som första punkt föreslår motionärerna att gruvbrytning snarast påbörjas vid Kaunisvaara, om möjligt redan under 1976.

Som torde vara bekant för kammaren har LKAB sedan några år arbetat med att undersöka såväl de tekniska som de ekonomiska förutsättningarna för en brytning i Kaunisvaara. Bl. a. har del gällt all hitta vägar för att kunna avlägsna svavlet som finns bundet i malmen. Helt nyligen har LKAB givit till känna atl man nu är klar med utredningen, och man har också meddelat huvuddragen av de förslag som läggs fram. Då utskottet förutsätter att denna ulredning inom en nära framlid bringas lill riksdagens prövning finns det ingen anledning all just i dag ta upp den frågan.

Som nästa punkt tas upp krav på att den statliga företagsamheten får en markerad nyorientering från Statsföretags sida i syfte alt utveckla industrin genom bl. a.:

1.    en långtgående förädling av den norrbottniska malmen,

2.    anläggandet av ett valsverk i NJA:s egen regi,

3.    industriell spridning inom regionen i anslutning till NJA:s fortsatta utbyggnad, samt

4.    ulveckling av den statliga träindustrin genom finförädling av pappersproduktionen, ökad iräkemisk forskning samt industriell uppföljning av sågverksindustrin.

De framförda förslagen är i allt väsentligt mycket väl kända av kammaren från tidigare år. De är föga kontroversiella - i varje fall ser jag det så - och i fiera avseenden är de redan på väg all förverkligas.

Vad gäller en långtgående förädling av den norrbottniska malmen så tas etl mycket stort steg framåt när Stålverk 80 byggs. De två valsverk som numera sägs skola komplettera Stålverk 80 för Ju förädlingen ännu ett steg vidare. Dessa frågor blir dock föremål för riksdagens prövning inom några månader, under våren 1976, varför en diskussion i dag väl kan begränsas.

När det gäller vidareförädling i övrigt, brytningstakt, malmexportpo-litik osv. vill jag också påminna om den utredning om en bättre samordning mellan LKAB och NJA som regeringen nyligen har tillsatt efter ett krav från riksdagens sida. Nämnas kan också den redovisning av LKAB:s många olika verksamheter som lämnades av verkställande direktören i LKAB vid hans besök i utskottet. Jag kan bara ge några exempel på vad LKAB sysslar med vid sidan om den ursprungliga järnmalmsbrytningen i Kiruna och Malmberget.

Man har övertagit Tuolluvaara Gruv AB, och där fortsätter man brytningen. Aktiebolaget Slalsgruvor har också tillförts LKAB-koncernen, som därigenom producerar malmer innehållande bly, zink, koppar, vol-fram och fiusspat. Underdel senaste året har man på regeringens uppdrag sysslat med atl projektera brytning av uranmalm i Ranstad. Eu mycket intensivt forskningsarbete pågår kring problemet att ur anrikningsavfall

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Årsredovisning JÖr Statsförelag AB

147

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Årsredovisning för Statsföretag AB

148

i de lappländska gruvorna framställa bl. a. eu apatitkoncentrat. Detta kan utgöra underiag för en fosforsyrefabrik, säger man. Dotterbolaget AB Forshammars Bergverk producerar olika typer av fältspal.

På många håll i Norrbotten har man enligl redogörelsen funnit intressanta malmer innehållande koppar, molybden, uran osv., som LKAB f n. undersöker. Man har också försökt få fram ett bättre sprängmedel än dynamit, nämligen ammoniumnitratsprängmedel. För detta ändamål har man också byggt en sprängämnesfabrik.

Vidare kan jag peka på att LKAB som konsult har genomfört insatser i många länder- Korea, Jugoslavien, Marocko, Argentina osv. Dessutom är det bekant för alla att LKAB är med i oljeprospekteringen - man är meddelägare i både OPAD och Petroswede.

Detta är några exempel på nya ting som LKAB sysslar med - visserligen inte i samtliga fall i Norrbottens län. Man får emellertid erfarenhet som kan ha myckel stor betydelse för utvinnande av Norrbottensmalmerna och för annan verksamhet i Norrbotten. Jag lämnar med detta den ifrågavarande redogörelsen.

Förslaget om anläggande av ett nytt valsverk i NJA:s egen regi, som nämns i motionen, bör väl rimligen behandlas i samband med all frågan om Stålverk 80 och eventuella valsverk i anslutning därtill prövas av riksdagen om några månader, och därför bör det förslaget i dag kunna avföras från debatten.

Industriell spridning inom regionen - alltså Norrbottens län - i anslutning till utbyggnad av NJA och Stålverk 80 är naturligtvis en viktig angelägenhet - på den punkten är jag helt överens med motionärerna. Det stora behovet av service och underieveranser till de stora statliga industrierna i Norrbotten - LKAB, ASSI, NJA, Stålverk 80 osv. - bör kunna spridas lill hela länet och inte enbart komma Luleå eller den s. k. fyrkanten lill godo. Här är det dock främst fråga om en beredskap och en planmässig inriktning från småindustrin i länet att ta hand om dessa sysselsättningstillfällen.

Norrbottens landsting har anslagit I milj. kr. till Norrbottens företagareförening för atl i samverkan med LKAB, NJA och vissa konsultföretag utreda vilka spridningsmöjligheter som finns när det gäller dessa servicearbeten. Man vill också undersöka vilka resurser småföretagen har att ta hand om arbetena. Avsikten är även att man skall söka skapa ett samarbetsorgan mellan länels småindustrier för atl verkligen sprida underieveranser och service. Självfallet kan det framöver finnas anledning atl söka få med staten i det här arbetet för att skapa den hittills kanske billigaste och effektivaste formen av regionalpolitik. Men härom finns det Ju ingen anledning att diskutera i dag - vi vill gärna ha fram de här resultaten först från landstingens utredning.

Beträffande aluminiumverket i Jokkmokk vill Jag inte säga mer än att utskottet inte funnit att detta hör hemma direkt i Statsföretags verksamhetsberättelse. Det är en helt annan fråga. Den har inte Statsföretag hand om - Statsföretag tillverkar inget aluminium. Den frågan får väl

prövas i andra sammanhang. Jag vill bara erinra om att vi själva här i riksdagen i våras beslutade om en energipolitik som bl. a. innebär att varje industrieiablering av denna storiek också skall prövas ur energisynpunkt. Det skall vi ha klart för oss.

Sedan talas det om utvecklingen av den statliga skogsindustrin genom längre gående förädling. Det är ett mycket angeläget önskemål, alldeles särskilt nu när vi får större och större klarhet om atl det finns ingen mera skogsråvara att ta hand om. Återväxten är inte större än att den i dag används av industrin. Man bör ändå för rättvisans skull uppmärksamma atl ASSI under de senaste åren vid åtminstone ett av sågverken i norr byggt ut såväl impregneringen som fingerskarvningen och alltså skapat ett antal' sysselsättningstillfällen för vidareförädling av den råvaran.

Vidare bör man uppmärksamma att ASSI har en ansökan liggande hos regeringen om atl få uppföra en kartongfabrik vid Karlsborgs Bruk och alltså gå ytterligare ett steg i vidareförädling. 1 rättvisans namn bör det alltså sägas att ASSI ändå försökt all fortsätta vidareförädlingen.

Allt detla bör man hålla i minnet, även om man naturligtvis kan önska att takten vore ännu högre. Jag tror att man skall vara glad för vad som händer.

Utskollel finner, mot bakgrund av de skäl jag här anfört, lika litet i år som tidigare anledning att föreslå bifall till motionsyrkandena.

Herr lalman! Jag ber alt med det Jag här anfört få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Årsredovisning for Statsföretag AB

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Vår motion tog ju upp ganska många saker, bl. a. Kaunisvaara. Där anser herr Svanberg att det finns ingen anledning för riksdagen att göra något särskilt uttalande nu, detta med hänvisning till att utredningens betänkande nyss är producerat och att utvärdering återstår.

Ja, det finns alltid skäl till att riksdagen inte skall uttala sig i den ena eller andra riktningen. I allmänhet anförs att det och det problemet är föremål för utredning. Frågan om Kaunisvaaramalmen har utretts i 20 år, och vi vet atl läget i Pajala kommun är så allvarligt all för varje månad som rullar i väg hamnar man allt djupare i misär och driver bort ännu fler människor. NJA har förklarat att förelaget tar hand om Kaunisvaaramalmen. Problemet med svavelhalten uppges också vara löst.

Vad vi vill är att riksdagen redan nu skall uttala sig för att gruvbrytning påbörjas nästa år - vi tycker att det räcker med den långa respit som man redan har haft. Då skulle planeringsarbetet för gruvbrytning och kommunikationer samt övrig samhällsplanering kunna påbörjas. Det är bråttom för Pajala kommun, och det tycker jag att riksdagen bör tänka på.

När del gäller NJA:s utbyggnad kommer det visserligen att ske en ny behandling, men vi finner att det finns alla skäl för riksdagen att

149

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Årsredovisning för Statsföretag AB

markera sin ståndpunkt och vända sig mot planerna pä all involvera svensk och utländsk storfinans i de statliga utbyggnadsplanerna. Det diskuteras Ju högst seriöst. I stället borde regeringen allvariigi överväga alt ta över hela den svenska järn-och stålproduktionen, inte alt luckra upp ägandeförhållandet när det gäller denna produktion.

Som bekant besökte en delegation från vår riksdagsgrupp för några veckor sedan NJA, och såvitt jag då kunde förslå betraktade NJA:s disponent inte alls det här samarbetet som något nödvändigt. Vad del handlar om är ju atl trygga kapitalförsörjningen, och vi tycker inte att det är skäl nog att släppa in Krupp och Wallenberg. Det finns pengar, bl. a. i AP-fonderna. De bör användas för att trygga NJA:s utbyggnad när det gäller långtgående förädling.

Syftet med de väckta motionerna är på intet säu märkligt. Vi vill framför allt peka på viklen av elt hell nytt synsätt när det gäller stats-förelagens uppbyggnad. Vi har nu de stora, tunga, statliga basindustrierna, och det är bra. De måste betraktas som utgångspunkten för uppkomsten av lättare industrier med en bred produktutveckling, för det är de som ger jobb i framtiden. Den vägen borde man ha slagit in på för länge sedan. Vi efterlyser där ett principiellt nytänkande när det gäller statsföretagens verksamhet. Det skall inte bara finnas tunga och grova industrier, utan den långt drivna förädlingsindustrin måste bli den dominerande. Del måste vara framtidsperspektivet. Och det hade vi velat se något av i denna årsredovisning.

150

Hen SVANBERG (s):

Herr talman! Det finns ingen anledning för herr Lövenborg och mig att här diskutera brytning eller inte brytning i Kaunisvaara. Jag är minst lika medveten som herr Lövenborg om den ytterst svåra situationen i Pajala och anser också alt där bör del hända någonting. Och jag är glad över atl en undersökning nu har gjorts av förutsättningarna för en sådan brytning och atl resultaten av undersökningen nu kommer atl gå ut på remiss, så att vi kan diskulera dem. Vi får säkert anledning återkomma fiera gånger lill vad den utredningen har kommit fram till. Men del finns ingen anledning alt i dag binda sig och säga alt vi skall börja brytningen jusl 1976. Vi måste Ju i Herrans namn först få gå igenom vad utredningen har kommit fram till och veta vad det är som LKAB föreslår.

Herr Lövenborg sade atl LKAB har förklarat att brytningen inte är lönsam, men låt oss titta på den saken. Låt oss fråga vad del är som fattas av lönsamhet, om samhället kan medverka osv. Jag är minst lika beredd som herr Lövenborg att medverka till atl en brytning kommer till stånd så snart detta är möjligt, men Jag vill inte där binda mig för någon viss lidpunkt. Del var det.

Sedan var herr Lövenborg inne på frågan om NJA:s fortsatta utbyggnad och Stålverk 80, men hela den frågan får vi ju anledning att diskutera under detta riksmötes vårsession. Då kommer hela frågan om anslutningen av både Kruppska och andra valsverk upp, som herr Lövenborg

här talat om. Han sade i det sammanhanget att det finns ingen anledning att blanda in utländsk storfinans i dessa företags verksamheter. Ja, det kan man ju diskulera. Men jag lycker all herr Lövenborg uttalar sig litet lättvindigt, när han säger att det behövs inte, för pengar finns det i AP-fonderna. Men snälla herr Lövenborg, det stora problemet jusl nu för svensk industriell utbyggnad ärju alt få fram tillräckligt myckel in-vesieringskapiial. Det är ju det som är det verkligt stora problemet.

Jag menar inte att frågan om Krupps inblandning skall avgöras bara av del. Den saken får vi diskutera när den dagen kommer. Men lek inte så där lättvindigt med orden genom atl bara säga: Pengar finns det. Pengar finns inte i tillräcklig omfattning för all svara mot allt vad vi vill göra såväl i Norrbotten som i andra delar av landet. Vi skall vara så hederliga atl vi medger det. Vi måsle få fram ännu mera pengar.

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Årsredovisning för Statsföretag AB

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr lalman! Jag vet inte, herr Svanberg, om jag leker lättvindigt med några begrepp i detta sammanhang. Men vad som står alldeles klart är alt kapitalförsörjningen inte får tjäna som argument för all släppa in exempelvis Kruppverken och den svenska storfinansen i del statliga järnverket. Tvärtom måste det finnas andra perspektiv som är bättre, om man ser litet längre än näsan räcker.

Vad sedan gäller frågan om Kaunisvaara står det på s. 5 i utskottets betänkande: "Det är en självklar uppgift för Statsföretag och berörda dotterbolags ledning att bedriva en långsiktig planering som skapar förutsättningar för nya, kvalificerade produktionsinsatser." Det är ju en allmänt välvillig behandling av policyn i Statsföretag. Men jag måste säga, och jag tycker att jag kan göra det på ganska goda grunder, atl jag hyser tvivel på den långtgående ambitionen hos Statsföretag AB när det gäller den långsiktiga planeringen och det från vår synpunkt rätta alternativet. Jag vill bara erinra om den påtagliga motvilja, för alt inte säga det påtagliga motstånd, som utvecklats av ledande personer inom Statsföretags ram när del gäller projektet Stålverk 80. Statsföretags Per Sköld, Arne S. Lundberg m. fl. kan inte sägas leva upp lill den ambition som bör vara självklar för statsföretagen. De kan vara skickliga på sina områden, men något principiellt nytänkande när det gäller statsdrifiens ulveckling lycker Jag inte vi kan se några spår av. Det behövs alltså påtryckningar. Våra reflexioner och förslag i samband med årsredovisningen är därför fullt befogade.

Jagåiervänderiill förslaget om Kaunisvaara. Det har visal sig att LKAB har en mycket negativ attityd till det projektet. Därför måste del finnas alla skäl för riksdagen att göra påtryckningar som redan nu kan påverka ärendet i positiv riktning.

Hen SVANBERG (s);

Herr talman! Vilka ambitioner Statsförelag har, och speciellt vilka ambitioner ledande personer där har, är tämligen meningslöst att diskutera

151

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Årsredovisning for Statsföretag AB

här. Jag tänker inte diskutera dessa personer. Det finns många anställda i Statsföretag. Jag kan ha min uppfattning om dem, men det är ingenting som vi diskuterar i riksdagen. Ytterst ansvariga för ambitionerna från Statsföretags sida är aktieägarna, och aktieägarna är regering och riksdag. Det är inte de enskilda anställda i Statsföretag som ytterst har att svara för policyfrågan; det är vi, och det är framför allt regeringen.

Herr Lövenborg talade igen om det Kruppska valsverket. Jag skall inte gå in på den frågan utan bara säga att det är en hel del ting som med det engagemanget förs in i Stålverk 80, t. ex. tekniskt kunnande. Frågan uppkom genom att man förhörde sig om huruvida Kruppkon-cernen var intresserad av att köpa ämnen från Stålverk 80. Man ville sälja ämnen till Tyskland, som vi sade när vi då diskuterade denna fråga i riksdagen. Då frågade man frän Kruppkoncernens sida om vi inte kunde gå ännu längre och valsa ämnena till balk i Sverige. Jag förstår inte att det skulle innebära någon väldig fara vare sig för svensk industri eller för svenska statsföretag. .Tvärtom är det ett sätt att skaffa sig en kund som bör vara ännu begäriigare när han vill köpa en färdig vara än han var när han bara ville köpa ämnen.

Med detta, herr talman, yrkar Jag ännu en gång bifall lill utskottets hemställan.

152

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2 och 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels motionen nr 4 av herr Lövenborg och fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 8 mom. 2 och 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 4.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 287 Nej -    15

§ 2 Förstatligande av vissa företag

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1975/76:9 med anledning av motioner om förstatligande av vissa företag.

I detta belänkande behandlades molionerna

1975:177 av herr Israelsson m. fi; (vpk), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde utredning och förslag beträffande statens överlagande av det belgiska bolaget Vieille Monlagnes verksamhet i södra Närke,

1975:1628 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari hemställts atl riksdagen beslutade om skyndsam utredning angående ett statligt överlagande av Bolidenbolagets gruvtillgångar i Norr- och Västerbotten samt Rönnskärsverken, och

1975:1631 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag syftande till förstatligande av Industri AB Euroc.

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Förstatligande av vissa JÖretag

Utskottet hemställde

1.    beträffande bolaget Vieille Montagne att riksdagen skulle avslå motionen 1975:177,

2.    beträffande   Boliden   AB  att   riksdagen   skulle  avslå   motionen 1975:1628,

3.    beträffande Industri AB Euroc att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1631.

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I motionen 1975:177 yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag beträffande statens övertagande av det belgiska bolaget Vieille Montagnes verksamhet i södra Närke. I betänkandet 1975/76:9 avstyrker näringsutskottet motionen med hänvisning till bl. a. pågående utredning.

Vi har påpekat i motionen att vänsterpartiet kommunisternas principiella syn är den att Sveriges naturresurser skall ligga i folkets händer och under folkets kontroll. Men vi konstaterar samtidigt alt etl genomförande av denna princip förutsätter övergång från den nuvarande kapitalistiska marknadshushållningen till en socialistisk planhushållning. Elt överförande av enskilda företag eller enstaka naturtillgångar i statens ägo innebär enligt vår mening inte någon socialisering eller något socialistiskt inslag i den nuvarande näringspolitiska samhällsbilden. En verklig socialisering som etl led i förverkligandet av ett socialistiskt samhälle måste, som vi ser det, innefatta en kvalitativ förändring av själva statsmakten och en överföring av alla avgörande produktionsmedel i hela folkets ägo via den nya statsmakten.

Men om vi har denna syn, är det då konsekvent att redan inom det nu rådande ekonomiska systemets ram kräva förstatliganden av vissa

153

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Förstatligande av vissa foretag

154

enskilda företag? Som svar på den frågan kan sägas att vi inte obetingat är för förstatliganden inom det nuvarande systemets ram, men för vissa företag och branscher anser vi att det kan vara en fördel för del arbetande folket all förstatliganden sker. Ett område, där vi anser atl förstatliganden skall ske, är exploateringar av naturtillgångar inom Sverige. Vi anser att detta krav har särskild tyngd i det fall sådana naturtillgångar exploateras av utländska multinationella förelag.

Det företag vars förstatligande aktualiseras i den nu förevarande motionen är ett gruvföretag som ägs av ett belgiskt multinationellt bolag med förgreningar över världen och som också har varit involverat i ett kolonialt förflutet. Den svenska naturtillgång som detta bolag exploaterar är en rik malmtillgång i södra Närke nära norra ändan av sjön Vättern och angränsande till Östergötland. Exploateringen är av gammalt datum. Rättigheterna förvärvades redan 1857. Verksamheten har således pågått i över hundra år. Malmfyndighetens viktigaste beståndsdelar är zink och bly. Dessa metaller kan förutses komma alt bli bristråvaror i en inte alltför avlägsen framtid. En hushållning med dessa viktiga naturresurser framstår därför som synnerligen angelägen. Det är både etl nationellt intresse för Sverige och i vidare mening etl globall intresse för världens folk att en sträng hushållning med ändliga naturresurser iakttas. Dessa intressen är emellertid långsiktsintressen som får genomslag först i en framtid, varför de har svårt alt göra sig gällande i privaikapiialistiska multinationella storföretag med den kortsiktiga maximala profiten som ledstjärna. Vi menar att de samhällsekonomiska intressena på längre sikt måste bli vägande och att detta endast blir möjligt om samhället äger och kontrollerar viktiga naturtillgångar. Detta är således ett huvudskäl som talar för elt förstatligande av det här aktuella gruvföretaget.

Elt andra skäl är den koloniala ställning som Sverige intar i det här aktuella fallet. Den enda hantering som sker i Sverige är utbrytning av malmen och anrikning till slig. Sligen transporteras sedan ul ur landet för vidare förädling utomlands. Det bör utredas om inte en vidare förädling av sligen kan ske inom landei tillsammans med förädling av likartad malm från fälten i norra Sverige. I utskottets betänkande sägs att försök 'har gjorts i sådan riktning tidigare men alt försöken slagit dåligt ut och fåll överges med föriusl av kapital på grund av oekonomiska tillverkningsmetoder. Jag har svårt att tänka mig att stora multinationella bolag, även om de säkeriigen har tillgång till bästa nu tillgängliga teknik, skulle ha monopol på modern teknik i vad gäller framställning av zink och bly. Skulle så visa sig mera ekonomiskt finns säkerligen också möjlighet till en nordisk lösning av förädlingen eftersom Norge redan har en anläggning för framställning av de här ifrågavarande metallerna.

Ett tredje skäl för atl överväga ett överförande i statens ägo av gruvdriften vid Zinkgruvan i Närke är atl vi finner det stå i god överensstämmelse med vad regeringen kallar en akiiv mineralpolitik. I en sådan aktiv mineralpoliiik ingår en långsiktig hushållning med mineralresurserna, och det är Jusl vad vi kräver i motionen. Den sittande mineral-

politiska utredningen har ju alt överväga Sveriges försörjning med mi-neraliska råvaror dels för den närmaste tioårsperioden och dels för tiden fram till år 2000. Även om utredningen ännu inte kommii fram till några ställningstaganden på det område varom det här är fråga, anser jag att riksdagen mycket väl redan nu kan uttala sig för utredning och förslag om ell förstatligande av Zinkgruvan.

1 mineralpolitiken innefattas också den tekniska forskningen och utvecklingen på mineralområdet. I det här fallet finns en sådan aktuell forsknings- och utvecklingsfråga. Frågan har särskilt aktualiserats av regeringens beslut att som villkor för deponering av avfallssand kräva elt intensivt utvecklingsarbete för att få fram samhällsnyttiga produkter av de restprodukter som bolaget självt ej utnyttjar. Mot denna bakgrund är det motiverat au bolaget endast får ett begränsat deponeringstillslånd, som ger skäligt rådrum för utvecklingsarbetet. Vi menar nog att möjligheterna alt bedriva ett allsidigt forsknings- och utvecklingsarbete ökar om företaget överföres i svensk hand.

Jag har nu anfört några skäl till att det kan finnas anledning för riksdagen att hos regeringen begära utredning och förslag om ett förstatligande av Zinkgruvan i Närke. Jag vill slutligen också erinra om att det inte är första gången som denna fråga aktualiseras i riksdagen, även om det är länge sedan sist.

Frågan förevar, som också utskottet omnämner i sitt betänkande, år 1945. Den gången värdet en socialdemokratisk motion som krävde samma sak som vi nu gör. Första namn var Lars Lindahl i Laxå, under många år ledamot av riksdagens andra kammare. Bland övriga namn ingick skatteutskottets tidigare ordförande, Erik Brant, och riksdagens nuvarande talman, Henry Allard.

Skälen för ett statligt övertagande var dä också sociala. Man framhöll i motionen de usla sociala förhållanden under vilka många arbetare vid gruvan levde. Man påpekade alt en bolagsstyrelse i ett främmande land inte kunde antas visa något större intresse för de svenska arbetarnas sociala förhållanden. Man anförde också; "Här torde profilintressei utan hänsyn till sociala och samhälleliga spörsmål vara utslagsgivande." Men utöver dessa sociala synpunkter framhölls zinkmalmsförekomstens betydelse för landet.

Herr talman! De sociala förhållandena, och då främst de bostadssociala, har blivit bättre sedan 1945. Men samtidigt har många gruvarbetare mött en för tidig död i lungcancer förorsakad av radioaktivitet i gruvan -på 15 år har 15 dött. Nu häller även dessa risker på att åtgärdas. Men helt oavsett dessa förbättringar i bostads- och arbetsmiljö är skälen för etl svenskt överlagande tungt vägande.

På grund av ett hastigt sjukdomsfall har vår representant i utskottet tyvärr inte kunnat avge en reservation. Därför yrkar jag, herr talman, bifall till motionen 177 år 1975.

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Föisiatligande av vissa JÖretag

155

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Förstatligande av vissa företag

156

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Det finns flera motiveringar för ett statligt övertagande av Bolidenbolagets gruvtillgångar i Norr- och Västerbotten. Jag skall här något beröra dessa. Dels måste del vara principiellt riktigt att naturtillgångar av den vikt och betydelse det här handlar om ligger i samhällets händer, dels har bolaget i flera avseenden och i flera av sina anläggningar uppträtt med en utmanande nonchalans när det gäller den inre och yttre miljön.

Vad beträffar den miljömässiga aspekten är Rönnskärsverken den verkliga syndaren i nuläget. Företaget har karakteriserats som landets största punktkälla när det gäller utsläpp av luftföroreningar. Man har skapat en död zon inom ett vitt område. Man har i decennier släppt ut tungmetaller i Östersjön på ett sätl som har fått oroande konsekvenser.

Vi har i vår motion kritiserat detla förhållande, och vi har ansett att Bolidenbolagels mångåriga underlåtenhet att vidla åtgärder för alt ordna miljöskyddet är ett skäl för att samhället tar över. Del är f ö. inte bara i Rönnskär människor får lida av Bolidenbolagets bristande intresse för miljöskydd. Genom gruvan i Laisvall har bolaget i stor utsträckning förorenat angränsande vattendrag med konsekvenser för fiske och natur. Försyndelserna i Rönnskär är ännu värre. Nu vet man bevisligen atl bolagets underlålenhetssynder har tagit livet av en rad arbetare under årens lopp. Däri ligger bakgrunden lill motionen, som egentligen är elt beställningsverk av människor som är anställda vid Bolidenbolagets anläggningar.

Sedan motionen skrevs har regeringen fattat beslut som ålägger Bolidenbolaget att verkställa ett saneringsprogram och atl utreda ytterligare miljöskyddsåtgärder på längre sikt. Med den kännedom vi redan har om Bolidenbolagels iniresse för miljövård kan vi vara säkra på att del inte är med någon större entusiasm företagel griper sig verket an. Med samhället som ägare måste ansvaret vara siörre och ambitionen alt skapa bästa möjliga miljöskydd kännas mer förpliktande. Det är en del av resonemanget bakom motionen.

Men det finns nalurliglvis en annan aspekt, minst lika tungt vägande, och det är alt naturtillgångar, inte minst av det'slag det här är fråga om, självfallet bör ligga i samhällets händer. Det finns redan etl statligt gruvbolag. På den vägen bör man fortsätta. Bolidenbolaget är en slor-kapitalisiisk koncern, som lever högt på vinsterna av de naturtillgångar som exploateras i Norr- och Västerbotten. Bolaget är ett av de topp-noterade i fråga om vinstutvecklingen. Vi redogör också för detta i vår motion. Vi säger i motionen atl bolaget har "plockat russinen ur kakan" och struntat i samhällsansvaret. Med det menar vi inte bara bolagets brottsliga nonchalans när det gäller miljöskyddet utan också underlåtenheten att salsa en del av vinslen på att skapa ökad sysselsättning genom förädling och nya industrier, detta trots all man hämtat sina rikedomar från områden som har stora sysselsättningssvårigheter.

Vi föreslår en skyndsam utredning om statligt övertagande av Bo-

lidenbolagels gruvtillgångar i Norr- och Västerbotten. I Västerbollen gäller det Stekenjokk, Kristineberg och Boliden, i Norrbotten Laisvall och den vinstgivande koppargruvan i Aitik. Vi finner inget skäl för atl de mycket slora vinsterna på gruvbolagets exploatering av malmtillgångarna i de båda nordligaste länen skall hamna i enskilda profitörers händer. De bör stanna hos samhället och återanvändas bl. a. för att skapa nya industrier och full sysselsättning i resp. län. Vår principiella grundsyn är som bekant all hela gruvnäringen skall förstatligas. Utskottet hänvisar till den mineralpolitiska utredningen. Vpk anser att förstatligandet av gruvnäringen måste ses som etl viktigt samhällsintresse. Man kan lämpligen börja med att ta hand om Bolidenbolagets tillgångar.

Jag yrkar alltså atl riksdagen i anledning av molion nr 1628 hos regeringen anhåller om skyndsam utredning angående ett statligt överlagande av Bolidenbolagets tillgångar i Norr- och Västerbotten samt Rönnskärsverken.

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Förstatligande av vissa företag

Hen OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! Kammarens ledamöter vet att vänsterpartiet kommunisterna i många år väckl moiioner om förstatligande av byggmaterial-industrin och då främst den tunga byggmaterialindustrin.

Genom Cemenias köp av Gullhögen har kravet ytteriigare underbyggts. Vi har i våra tidigare motioner pekat på monopoltendenser - duopol, kartellbildningar och annal som drivit upp prisnivån. Bara mellan åren 1970 och 1973 steg byggkostnaderna med 45 96. Det skall bli intressant alt se vilket procenttal som uppnås fram lill 1976; det återstår ännu alt se. Då skall man också beakta att byggnadsarbetarnas andel av byggkostnaderna är sjunkande. Del är alltså främst kostnaderna för material som har ökat.

I samband med alt Cementa köpte Gullhögen fullbordades etl praktiskt taget hundraprocentigt monopol inom cementproduktionen. Redan före den här fusionen hade AB Cementa och AB Gullhögen en utpräglad dominans. De bestämde själva priserna efter överläggningar sinsemellan. De påstod atl de i och för sig konkurrerade med varandra, men att priserna alllid var desamma och att prishöjnjngarna alltid inträffade samtidigt. Nu finns all cementtillverkning inom ett enda bolag, nämligen Euroc, och monopolet är även formellt fullständigt.

Tidigare kunde man utläsa alt två kapitalgrupper, knutna till SE-bank-ken respektive Svenska Handelsbanken, dominerade byggmaierialindu-strin. Efter Eurocs köp av Industrivärdens aktier i Gullhögen är Sveriges största affärsbank, SE-banken med en omsättning på över 30 miljarder, ensam herre på täppan.

Euroc - den stora byggmaterialiillverkaren - är också den största aktieägaren i Skånska Cementgjuleriei. Inte nog med det, man får efter delta inköp kontroll över de tre största betongelementföretagen i landei, nämligen A-Betong, Strängbeiong och Skånska Cementgjuteriets Elementdel -och dit hör Ohlsson & Skarne.

157

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Förstatligande av vissa företag

För att få en uppfattning om vad detta innebär måste det sägas att de tre nämnda företagen sinsemellan är ungefär lika stora men atl vart och ett av de nämnda företagen är tio gånger så stort som del fjärde företaget i landet. AB Balken, som är Sveriges till storleken fjärde byggföretag, är också knutet till SE-banken.

Herr talman! Det är inga nya krav som framförs när del gäller att staten skall överta byggmaterialindustrin. Hela byggnadsämnesindustrin kännetecknas av en enorm kapitalkoncentration, där industriaktiebolaget Euroc blivit helt dominerande. Euroc har monopol på materialtillverkning samtidigt som man äger råvaror och i stor utsträckning behärskar förädlingen fram till färdig produkt, dvs. färdig byggnad. Skadeverkningarna för samhället är stora. Byggkostnaderna och därmed hyrorna skjuter i höjden samtidigt som de anställda inom Euroc får sin utkomst underställd direktörens godtycke. Man förväntar sig måhända ökad stabilitet när del blir en enda ägare till ett sådant här företag. Det rakt motsatta har inträffat. I samband med dessa sammanslagningar har en mängd arbetares sysselsättning hotats. Det har förts ett fiertal debatter om Hällekis. Jag skall inte i samband med den här motionen upprepa det som tidigare anförts. Men det må ändå vara tillätet att säga att de löften som givits här från utskottstalesmän och från regeringsledamöter inte har infriats. Tvärtom hotas de arbetare som har varit utsatta för Euroc-koncernens strukturrationaliseringar i stor utsträckning att mista sin sysselsättning.

Herr talman! Vid alla sådana här framställningar som förekommit från vänsterpartiet kommiinisternas sida har del alltid påpekats att en utredning sitter och funderar på frågorna om integration och kapitalkoncentration. Det är alltså ingen nyhet när man kan läsa i ■utskottsbetänkandet atl ytterligare en ulredning är tillkallad med fem sakkunniga. Det är svårt att i nuläget uttala sig om resultatet av den utredningen, men det kan inte vara fel att erinra om vilket öde tidigare utredningar har mött.

Del tillsattes en utredning 1947. Den skulle utreda koncentrations-tendenserna och monopolbildningarna inom byggmaterialindustrin. När den hade arbelat ett antal år fick den order uppifrån att avsluta sin utredning utan att avge något betänkande. Jag kan naturligtvis inte säga bestämt alt samma öde kommer att drabba den här utredningen med fem sakkunniga, men det är en befogad gissning om Jag säger att det går på det sättet.

Del bästa sättet för samhället att i bostadskonsumeniernas intresse sänka materialkostnadernas del av de totala byggkostnaderna är att som ett första steg förstatliga den dominerande förelagsgruppen i fråga om byggnadsmaterial - nämligen Industri AB Euroc. En sådan ålgärd skulle innebära en begränsning av storfinansens monopol inom byggnadsmaterialindustrin och skapa förutsättningar för ett billigare byggande. Vidare skulle samhället få insyn i alla led och delar av byggmaterialmarknaden.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till motionen 1631.

158

Hen SVANBERG (s):

Herr talman! I de tre motioner som behandlas i detta betänkande föreslås statligt övertagande av tre olika företag, dels gruvföretagen Vieille Montagne i Närke och Bolidenbolaget - framför allt dess anläggningar i Norr- och Västerbotten -, dels byggämneskoncernen Industri AB Euroc med verksamhet på ett flertal platser i Sverige.

I en av motionerna anförs till att börja med att Sveriges naturresurser bör ligga i folkets händer och vara under folklig kontroll-. Utskottet uttalar all det liksom motionärerna flnner det angeläget att mineralutvinningen i vårt land sker med hänsynstagande till samhällets långsiktiga behov och lill kraven på en god miljövård. Mineralpolitikens inriktning är också föremål för en utredning. Ett belänkande som belyser försörjningssituationen på mineralområdet torde vara att vänta inom ca ell halvår, men utredningen fortsätter sitt arbete och skall då bl. a. överväga en eventuell ändrad inriktning av vår mineralpoliiik. Flera av de synpunkter och förslag som framförs i motionen torde lämpligen prövas i etl sådant sammanhang.

Beträffande de två gruvföretagen lämnas utförliga uppgifter i utskottsbetänkandet, varför jag saknar anledning att här gå närmare in på delta.

Låt mig bara konstatera alt Vieille Montagne, som del helt rikligt sägs i motionen, är elt utländskt - ett belgiskt - företag som startade sin verksamhet i Sverige år 1857. Det var alltså inte i går som det hände. Bolagets verksamhet har vid flera tillfällen varit föremål för utredningar och beslut av svenska myndigheter, vilket också herr Israelsson påpekade. Enligt tidigare och nu gällande lagstiftning, den senaste antagen år 1968, får utländskt företag som vid lagens ikraftträdande idkade näring här i riket på grund av äldre bestämmelser fortsätta denna verksamhet därest tillstånd meddelas enligl den nya lagen. Samhället har alltså behandlat dessa frågor flera gånger.

Under senare är har bolaget varit föremål för stor uppmärksamhet i press och massmedia i övrigt med anledning av vissa miljöfrågor. Nu har bolaget fått tillstånd all utnyttja ett område för deponering av vissa avfallsprodukter. Tillståndet gäller endast till utgången av år 1981. En myckel intensiv forskning pågår för all flnna användning för dessa avfallsprodukter i nyttig produktion, och man förutsätter att denna uppgift kommer all kunna klaras.

Bolidenbolaget, som torde vara mera allmänt känt, är en koncern med verksamhet inom ett stort antal områden. Vad som i detla sammanhang är av särskill intresse torde vara bolagets gruvbrytning och dess metallurgiska verksamhet. Bolaget äger ett 20-tal gruvor i Nord- och Mellansverige, och där utvinnes koppar, zink, bly och svavelkis samt också småmängderguld,arsenik,silverm. m. Genomen högt uppdriven teknik utnyttjar bolaget gruvor med ytteriigt låg metallkoncentration, ända ner till 0,4 % - det låter närmast sagolikt.

Mycket stor uppmärksamhet har på det senaste året ägnats bolagets smältverk i Rönnskär utanför Skellefteå på grund av de synnerligen dåliga

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Förstatligande av vissa företag

159

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Förstatligande av vissa företag

miljöförhållandena där. Efter regeringsbeslut har nu bolaget atl vidla synnerligen omfaltande saneringsåtgärder, som kommer alt innebära investeringar i hundramiljonersklassen. Bolagets vinst har under tidigare år varit god, men för innevarande och närmast följande år beräknar bolaget att verksamheten endera kommer att gå med förlust eller allra högst ge nollresultat. Man kan då, om man vill raljera, fråga: Varför förstatliga Rönnskär och Boliden just nu när slora investeringar stundar och vinsterna försvinner under ett antal år?

Som framgår av utskottsbetänkandet avstyrker utskottet motionens förslag om överförande lill siaten av de två gruvföretagen, bl,a. med hänvisning till den pågående mineralpoliiiska utredningen, i samband med vilken denna fråga senare kan prövas.

Förslaget om förstatligande av Industri AB Euroc rör sig på ett helt annat område. Del är riktigt att byggnadsmaterialindustrin i Sverige kännetecknas av en betydande koncentration, och Euroc har en helt dominerande ställning inom vissa sektorer. Enligt motionärerna medför detta skadeverkningar för samhället, och de kräver att staten skall överta Euroc för att få till stånd "en icke spekulativ produktions- och prispolitik".

Utskottet framhåller nu liksom fiera gånger tidigare - det gäller en motion som återkommit fiera år - att byggnadsmaterialindustrin bevakas av staten på olika sätt. Särskilt framhåller utskottet att en utredning nyligen tillsatts för att studera branschen och ange vägar att minska eller eliminera de effekter av dess strukturutveckling som kan vara negativa för samhället. Det framgår av utredningsdirektiven att Just de områden som berörs i motionen och där Euroc-koncernen är verksam alldeles särskilt, skall uppmärksammas.

Herr Olsson i Stockholm har en konspirationsleori innebärande alt någon kommer alt säga till denna utredning att den skall upphöra med sill arbeie och inte slutföra uppdraget. Det må vara herr Olsson obeiaget att framföra dessa fantasier, men jag är övertygad om atl något sådant inte kommer i fråga. Del är inte i första hand vänsterpartiet kommunisterna som krävt denna branschutredning utan den har påyrkats av svensk fackföreningsrörelse, och jag är helt övertygad om att den kommer all se till att utredningen fullföljs.

Utskottet avstyrker de behandlade motionerna. Herr talman! Jag ber att med det anförda få yrka bifall till utskottets förslag.

160

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr lalman! Herr Svanberg är inte överens med mig om Bolidenbolagets förstatligande av två skäl: dels arbetar en utredning, dels ser bolagets vinst i år inte ut att bli särskill stor. Då kan man Ju erinra om atl Bolidenbolagets vinst i fjol var 375 milj. kr. Det är alltså en god affär, en god affär som bör bli samhällets goda affär.

Från arbetarhåll - det vill jag också erinra om - har det drivits en kampanj för Just det som vi föreslår, nämligen Bolidenbolagets förstat-

ligande, bl. a. av skäl som jag här har redogjort för. I ett brev till vpk:s och SAP:s riksdagsgrupper i fjol begärde Metalls avdelning 209 i Skel-leftehamn alt partierna skall verka för ett förstatligande av Bolidenbolaget. Jag reste frågan i samband med en interpellationsdebatt, där jordbruksministern svarade följande enligt protokollet: "Huruvida staten skall engagera sig i direkt företagsamhet av olika slag måste från fall till fall bedömas med utgångspunkt från den allmänna näringspolitik samhället vill främja."

Den allmänna näringspolitik som socialdemokraterna säger sig. vilja främja är Ju en besynneriig pyti i panna, men nog är väl gruvnäringen en av de sektorer som bör ligga i förgrunden. Där har man ju f ö. genom LKAB en god utgångspunkt för att gå vidare.

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Förstatligande av vissa förelag

Hen OLSSON i Siockholm (vpk):

Herr lalman! Herr Svanberg säger att vpk-motionen om ell förstatligande av byggnadsmaierialindustrin är en ständigt återkommande motion, och det är sant. Han säger också att en branschutredning är tillsatt som skulle utreda jusl de problem som vi pekar på i vpk-motionen.

Jag förmodar alt herr Svanberg har gjort som Jag, nämligen tittat i protokollen från föregående debatter i del här ämnet. Det har varit årligen återkommande debatter om vpk-moiioner som behandlats i näringsutskottet. Det har varit ett antal interpellationer och i vissa fall enkla frågor. Herr Svanberg kan väl erkänna, tycker jag, atl vid varje sådant tillfälle har det sagts all det sitter någon utredning och grunnar på det här. Man har alltid sagl atl den och den utredningen är tillsatt och den skall titta på de här problemen - de kommer att bli lösta. Jag kan läsa i detla utskottsbetänkande att den senaste utredningen tillsattes så sent som för bara någon månad sedan. Del är alltså etl ständigt motargument all del finns en utredning.

Herr Svanberg säger atl jag har en konspirationsteori om alt ingenting skall komma ut av utredningen. Han kan måhända ha rätt, men han kan väl å andra sidan ha överseende med min konspirationsleori, om han ser på det förflutna. Den ulredning som tillsattes 1967 fick nämligen order uppifrån, från regeringen, att inte avge något betänkande.

När herr Svanberg till slut säger alt det här minsann inte är vpk:s krav utan någonting som folkrörelserna har drivit och att det nu skall bli verklighet av det hela, harjag inte mycket atl invända. Det är sant alt folkrörelserna och arbetarrörelsen drivit det här kravel. Men det är vpk som har fångat upp det, skrivit moiioner och interpellationer om del och drivit kravel i kammaren. Det ärju herr Svanberg i första hand som har avstyrkt förslagen åtminslone under de senare åren, och lidigare har det varit andra talesmän för socialdemokraterna. Jag förnekar alltså inte att folkrörelserna är överens med vpk i detta fall. Och det är tydligen bara vpk som kan stå för folkrörelsernas krav i den här frågan.

11  Riksdagens protokoll 1975/76:33-34

161

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Föisiatligande av vissa företag

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Herr Svanberg polimiserade egentligen inte mot vad jag sagt. Han hänvisade bara till mineralpolitiska utredningen och sade atl vi borde avvakta den. Jag har alltså inte anledning alt gå in på polemik - jag vill bara påminna om några saker.

På tal om Boliden AB frågade herr Svanberg varför man skall förstatliga ell förelag när det inte går med. vinst och står inför stora investeringar. I fråga om Vieille Montagne är del helt annorlunda. Man är just i färd med all avsluta en större investering och att fördubbla produktionen. Den nuvarande produktionen sysselsätter ungefär 300 anställda. Men trots all produktionen nu fördubblas ökar man antalet anställda med bara ca 30 personer. Företaget är redan förut mycket lönsamt. Med en fördubbling av produktionen med nästan samma antal anställda måste företaget bli ännu mer lönsamt.

Jag vill också påminna om att zink och bly som många andra råvaror under senare år har varit utsatta för kraftig spekulation. Priset var för något år sedan uppe i fyra gånger det normala. Nu är det på väg ned igen, men inte till tidigare nivå.

Trots att verksamheten vid Vieille Montagne har pågått sedan år 1857 finns det åtskilligt med malm kvar och den är av hög halt. Utskottet beräknar att det finns säkra tillgångar för 25 år och troliga för 50 år. Där finns alltså en hel del alt hämta.

162

Hen SVANBERG (s):

Herr talman! Herr Lövenborg säger att Boliden AB är minsann en god affär och att del är bäst alt staten övertar del. Men då använder han fel lempus. Boliden AB var en god affär. De närmaste åren kommer det inte atl vara det på grund av mycket stora investeringar som genom statliga åtgärder måste vidtas för att förbättra bl. a. miljövården i Rönnskär. Jag lycker därför det finns all anledning att låta mineralpolitiska utredningen arbeta och alt låta Boliden AB självt betala de miljövårds-investeringar som måste göras. Bolaget har ju tidigare tagit hand om vinsterna och bör alliså göra de investeringar som nu framtvingas av samhället.

Herr Olsson i Stockholm påstår att han när kommunisterna motionerar om någonting alltid möts av svaret att det pågår en ulredning. Ja, det är nog många andra personer och partier som möts av det svaret också. Vi har ett mycket bra utredningsväsende här i landei. Av tradition vill vi veta vad vi skall göra innan vi sätter i gång någonting. Därför utreder vi först. Men del kan också vara så, herr Olsson i Siockholm, all en hel del av motionerna föranleds av att man vet att en utredning skall tillsättas. Då kan man påstå alt utredningen i fråga tillkom därför all man motionerade. Det är nog elt vanligt sätt på vilket motioner kommer till.

I övrigt harjag inte så myckel att bråka med herr Olsson i Siockholm om. Det är självklart att dessa frågor skall utredas och lösas för atl uppnå

förbättringar. Svensk fackföreningsrörelse är också intresserad av det. Men jag tror inte alt vi gör saken bättre genom att här i kväll fatta några beslut utifrån denna motion. Det är ell betydligt siörre problem än så, och det får lösas i rätt sammanhang.

Jag vill gärna lacka herr Israelsson för att han talade om att det finns en bra affär atl göra, nämligen att förstatliga Vieille Montagne. Ja, del är möjligt. Visst har zinkpriserna åkt upp och ned och kommer knappast tillbaka lill den tidigare nivån. Men jag tror inte heller alt del är en så god affär alt vi inte har råd att låta mineralpolitiska utredningen arbeta färdigt. Och kom ihåg att det är ett förelag som har funnits i mer än 100 år, sedan 1854. Man bör väl också la viss hänsyn till det och i stället verka för en bättre miljövård. Vi får en bra skötsel av detta företag om det, som herr Israelsson säger, skall leva i minst 25 år till. Jag tycker därför all man inte skall spela upp detta mer än vad det är värt, utan låta de utredningar som pågår få fortsätta samt låta den av herr Lövenborg så förkättrade socialdemokratiska näringspolitiken få lösa dessa frågor steg för steg.

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Förstatligande av vissa JÖretag

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr lalman! Jag kan inte låta bli atl helt kortfattat göra en reflexion.

Herr Lövenborg sade alt det är en god affär att förstatliga. Men förstatligande, herr talman, brukar inte vara en god affär! Det föder sällan sin man i längden, och det ger inte heller ekonomiska möjligheter all medverka lill att vpk kan få de anslag som partiet behöver, lika lilel som vi andra, för all bedriva politisk verksamhet här i riksdagen.

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag vill nog påslå all förstatligandet oftast är en god affär, om man ser lilel längre än bara till det krassa profitlänkandet. Del finns ju också någonting som heter samhällsnytta, herr Lolhigius.

Jag vill säga lill herr Svanberg att jag hävdar att Bolidenbolaget är en god affär - vinsten under fjolåret var 375 miljoner. I år emotser man visserligen en tillfällig nedgång, men samtidigt säger bolaget att man för 1976 emotser en resultatförbättring. Men detta är inte det helt avgörande, utan det finns också viktiga principiella synpunkter atl anlägga på frågan, och de borde väl inte vara främmande för herr Svanberg!

Socialdemokratins insatser för förstatligande har verkligen inte varit imponerande. Längre än till 5 % statlig industriproduktion har man inte kommii. Efter 40 år av maktinnehav och många år med stabil arbe-tarmajoritel i riksdagen är det inte särskill mycket. Vissa nyckelnäringar borde man ha hunnit ta itu med, exempelvis gruvnäringen, där man redan kommit en bit på väg genom att det finns ett statligt gruvbolag. Men del är 20 år sedan LKAB förstatligades. Måste del inte - även med den socialdemokraliska takten - anses vara på liden alt ta nästa steg? Målinriktningen ärju ganska diffus i SAP:s program men det står i alla fall någonting där om alt socialdemokratin skall "i varje särskill fall

163

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Förstatligande av vissa JÖretag

pröva vilka former av ägande, företagande och nyskapande som bäst betjänar människornas krav på framåtskridande och välfärd. Den företräder kravet på samhälleligt ägande eller samhällskontroll av naturtillgångar, kreditinstitut och förelag i all den omfattning som är nödvändig för atl ta tillvara medborgarinlressen."

Anser herr Svanberg att Bolidenbolaget bättre tillvaralar medborgarinlressen än vårt nuvarande samhälle gör?

Hen OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! Herr Svanbergs avgörande invändning mot vpk-motionen om förstatligandet av Industri AB Euroc går ul på atl en utredning pågår. Han fortsätter med att säga alt vi i Sverige har elt bra utredningsväsende. Del fungerar bra, och därför bör vi kunna lugna oss med del beskedet.

Jag kan väl instämma i att vi har ett bra utredningsväsende, men jag instämmer definitivt inte med honom när det gäller koncentrationen inom byggmaterielindustrin. Där har utredningarna i varje fall inte lyckats särskilt bra. Och om de möjligen skulle ha kunnat komma lill någon form av resultat, härden socialdemokratiska regeringen stoppat del! Delta är fakta.

Forlsättningsyis säger herr Svanberg alt vpk passar på atl motionera när det sitter en ulredning, kanske för att senare få rätt här i kammaren. Ja, då må jag säga att vi åtminstone är ihärdiga! Men "passa på" och "passa på": vi har Ju motionerat om denna ålgärd år efter år, men den har ändå inte blivit genomförd, och inte nog med det; både herr Svanberg och andra talesmän för hans parti hänvisar alltid lill atl det sitter någon form av utredning och grunnar på problemet - det är sakläget.

Herr Svanbergs senaste yttrande, om alt etl bifall lill vpk-motionen inte skulle gynna frågan, ifrågasätter jag. Jag måste säga att jag gör del på någorlunda sakliga grunder.

164

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr lalman! Jag har inte så mycket, men dock något, att tillägga. Försl och främst är Vieille Monlagne-bolagels namn intressant. Det slutar nämligen med bokstäverna S.A., och de skall slå för Sociéié Anonyme. Om jag lägger in en annan tolkning i det begreppet, skulle jag kunna säga alt det är ett hemligt sällskap som står för den här verksamheten.

Jag berörde förut den socialdemokraliska motionen från 1945 litet grand. Där pekar man särskilt på distansen mellan ledningen för det här förelaget och svenska förhållanden - men Jag skall inte säga mer om det.

Jag går tillbaka lill en annan sak som nämns i utskottets betänkande: det skulle föreligga en reciprociletsrisk om man nationaliserade den här naturtillgången. Utskottet menar att gör vi någonting, kan man göra något annal mot svenska företag utomlands. Jag tror inte att vi behöver befara del i det här sammanhanget. Tvärtom harjag den uppfattningen att nalionalisering av naturtillgångar inom varje enskilt land är någonting

accepterat. Något annorlunda kan det bli om det rör sig om industriföretag eller liknande; det är inte riktigt samma sak.

Jag kan slutligen, bara som en detalj, nämna atl riksdagen gjorde en liten lapsus när vi beslutade om arbetsmiljöfonderna, och den sammanhängde Jusl med del här förelagets uppbyggnad. Riksdagens beslut om arbetsmiljöfonderna kom faktiskt inte att omfatta Vieille Montagne, eftersom dess ledning är en avdelning av det belgiska bolaget. Om vi nationaliserar de här naturtillgångarna, när mineralpolitiska utredningen någon gång blir färdig, kan vi slippa sådani i framtiden.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 177 av herr Israelsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsuiskottets hemställan i betänkandet nr 9 mom.   1  röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 177.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 287

Nej -    17

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels det av herr Lövenborg under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoliets hemställan i betänkandet nr 9 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit del av herr Lövenborg under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 287 Nej -    16

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Förstatligande av vissa företag

165

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Arbetsgivares ekonomiska ansvar för löner vid uppsägning och permittering m. m.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr I63I av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsuiskottets hemställan i betänkandet nr 9 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1631.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 287 Nej -   16

§ 3 Föredrogs

Näringsutskottets betänkanden

1975/76:10 med anledning av proposilionen 1975/76:71 om ändring i lagen (1960:22) om statlig krigsförsäkring

1975/76:11 med anledning av propositionen 1975/76:68 om ökning av garantin för exportkredit

1975/76:12 med anledning av proposilionen 1975/76:62 om Norrlandsfondens fortsatta verksamhet

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 4 Arbetsgivares ekonomiska ansvar för löner vid uppsägning och permittering m. m.

Föredrogs inrikesutskottets betänkande 1975/76:17 med anledning av motioner om arbetsgivares ekonomiska ansvar för löner vid uppsägning och permittering m. m.

166

Herr TRÄFF (m):

Herr talman! Bland de många motioner som behandlas i inrikesutskottets betänkande nr 17 finns också motionen 962 som jag har väckt tillsammans med herr Gustafsson i Stenkyrka och herr Cariström. Yrkandena i den motionen överensstämmer med vad som framfördes i en motion med samma inriktning vid föregående års riksdag. Inrikes-utskottet behandlade redan då våra propåer i en välvillig anda och uttalar

även i år förståelse för våra yrkanden i ett enhälligt betänkande.

Jag lar ändå lill orda, herr lalman - inte för all få tillfälle all tacka utskottet för den välvilliga skrivningen utan dels därför att jag anser det angeläget all ytlerligare understryka tidsfaktorns betydelse i de utredningar som enligt utskottet behandlar de aktuella frågorna, dels därför att jag inte lycker mig finna ett klart ställningstagande lill motionens båda yrkanden. Det har måhända sin förklaring däri att utskottet har diskuterat fiera motioner samiidigi och därför kommit alt behandla vår motion väl summariskt enligl min mening. Vad jag vill påtala är följande.

När det gäller permitteringslönerna hänvisar utskottet till företagsskatteberedningen och säger att denna har för avsikt att behandla frågan om skattefria avsättningar till de s. k. latenta uppsägningslönerna. Därmed skulle bl. a. företagens kredilvärdighet kunna förslärkas, menar man. Ja, del kan tänkas, men det har inte så myckel med permitteringsbe-stämmelserna alt göra. Enligl vad jag dessutom kunnal utröna har företagsskatteberedningen inte alls tagit upp frågan om permitteringslönerna, och i motsats lill utskollel är jag inte helt övertygad om att utredningen kommer all ta upp den här frågan.

Den 30 maj förra året fattade riksdagen ett principbeslut om införande av en allmän arbetslöshetsförsäkring och begärde hos regeringen att få en ulredning tillsatt. Vid det tillfället behandlades också ell motionsyrkande från oss som i princip var delsamma som yrkandet under punkten 2 i årets motion. I riksdagsbeslutet ingick att den allmänna arbetslöshetsförsäkringen skulle täcka även en utsträckt permitteringstid till dess atl del enskilda företaget lar över ansvaret för permitleringslönen. Det betyder alltså alt vårl motionsyrkande därmed sanktionerades av riksdagen.

Kort efter del all riksdagsbeslutet fattats tillsattes också den önskade utredningen, som kallas 1974 års utredning om allmän arbetslöshetsförsäkring. Men trots alt frågan om permitteringslön alltså borde ligga där och inte i företagsskatteberedningen, så omnämns detta inte i det nu aktuella utskotisbetänkandel. Efter vad jag kunnat utröna har utredningen inte ens lagit itu med frågan ännu och såviti Jag förstår i varje fall i det här avseendet inte effektuerat riksdagens beslut. Detla kan vara förståeligt från arbetsmässiga synpunkter, men det är inte desto mindre ytterst beklagligt.

Jag vill här erinra om att herr Helén i den allmänpolitiska debatten för ungefär en månad sedan myckel skarpt kritiserade förhalningen av denna reform, som han och vi inom moderata samlingspartiet betraktar som en central tryggheisreform. Jag delar i allt väsentligt herr Heléns kritiska synpunkter. Jag tycker det är utomordenlligt.angeläget alt snarast och i varje fall före en konjunkturnedgång skapa spärrar mot all de nya permitteringslönebestämmelserna får till följd alt även i och för sig väl-konsoliderade förelag kan slås ut. Och som vi vet har vi i dag alt se fram mot ett eller kanske ett par myckel bekymmersamma år.

Herr talman! Jag har varken rätt eller anledning alt nu ställa något

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Arbetsgivares ekonomiska ansvar för löner vid uppsägning och permittering m. m.

167

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Arbetsgivares ekonomiska ansvar för löner vid upjisägning och permittering m. m.

168

konkret yrkande, ulan jag kan bara hoppas att de utredningar som utskollel hänvisat till verkligen tar itu med de problem som sammanhänger med de nya permiiieringslönebeslämmelserna och, vad mera är, lägger fram konstruktiva förslag till lösningar inom en snar framtid.

Del förefaller mig emellertid tyvärr inte uteslutet att vi motionärer får anledning atl återkomma än en gång i detta ärende.

I detta anförande instämde herrar Hovhammar (m) och Cariström (fp).

Hen ULANDER (s):

Herr lalman! Även jag skall något beröra motionen 962 av herr Träff m. fi., och låt mig då försl säga något om bakgrunden.

Lagen om anställningsskydd, som beslutades av riksdagen i december 1973 och trädde i kraft den I juli 1974. antogs med en stor majoritet i riksdagen. Den filosofi som var vägledande för lagstiftningen var, som namnet på lagen anger, all åsiadkomma etl skydd för arbetstagarna mot obefogade och snabba uppsägningar. Den hade också etl jämlikhetssyfte mellan olika kategorier anställda i företagen. Alla anställda fick i princip samma trygghet i sin anställning.

En av lagens centrala punkter är tryggheten till utkomst för den anställde, även om arbete inte kan beredas. Uppsägningstiden vid befogad uppsägning blir exempelvis längre ju längre anställningen har varit. Även åldern spelar därvid en roll, delta därför att det är svårare för äldre än för yngre att få arbete. En annan del av tryggheten är alt slippa inkomstbortfall vid återkommande permitteringar.

Innan lagen om anställningsskydd kom lill kunde arbetsgivare med kort varsel koriiidspermiiiera. Resultatet härav blev alt de som var med i a-kassa efter en karenslid fick a-kasseersälining. De som av olika anledningar inte fick ersättning från a-kassan hade att slå lill arbetsgivarens förfogande utan ersättning. Den ersättning som utgick och fortfarande utgår när man är permilterad täcker inte inkomstbortfallet.

En effekt som herr Träffs molion 962 skulle få är att förutom samhällets ökade kostnader kommer a-kassornas medlemmar genom sina avgifter att få betala kostnaderna för föriängningen av permitteringarna. Man skall alltså göra en överföring från arbetsgivaren lill de anställda i företagel. Jag vill för min del emellertid säga, att om någon ändring skulle göras vore del mera naturligt atl liden för permitteringar sänktes, inte som motionen kräver en dubblering av vad som i dag gäller.

Den totala effekten av herr Träffs och hans medmotionärers förslag skulle bli en urholkning av den trygghet för de anställda som riksdagen med stor majoritet ansåg vara ytterst viktig. Herr Träff sade också själv att årets molion var ungefär likalydande med en motion förra året. Det visar atl Herr Träff och hans medmolionärer inte delar denna riksdagens uppfattning.

Herr Träff har inte yrkat bifall lill sin motion, men jag vill yrka bifall till inrikesutskoliels hemställan i betänkandet nr 17.

Hen TRÄFF (m):

Herr talman! Jag hade inte för avsikt all gå in i någon sakdebatt, men efter det senaste inlägget finns det anledning atl erinra om deii situation som rådde innan de nya permilleringslönebesiämmelserna infördes. Då betalade arbetsgivaren permitteringslön under de första fem dagarna och sedan log arbetslöshetskassan i normalfallet över. Med den allmänna arbetslöshetsförsäkringen eftersträvade man en generellt verkande trygghet för samtliga, oberoende av anslutning till facklig arbetslöshetskassa. Men den ändring som genomfördes i och med den nya lagen betydde också en ändrad riskfördelning vid sysselsällningsstörning-ar. Det är en ändring som jag - det sade jag redan förra året - knappast tror att lagstiftarna hade avsett. Riksdagsbeslutet om en snabb utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring som också skulle omfatta permitteringslön vittnar väl om att riksdagen delar den uppfattningen.

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Arbetsgivares ekonomiska ansvar för löner vid ujipsägnlng och permittering m. m.

Hen ULANDER (s):

Herr lalman! Herr Träff säger alt lagen innebär en ändrad riskfördelning. En ändrad riskfördelning blir del nalurliglvis också om man skulle anta förslaget att fördubbla karenstiden för permitteringslön från 30 lill 60 dagar. Det skulle betyda att den anställde i yllerligare 30 dagar finge arbetslöshelskasseersättning i stället för permitteringslön, vilket skulle ge honom en mycket lägre inkomst. Den högsta arbetslöshelskasseersättning som i dag betalas ul inom LO-området är 130 kr. per dag, och den betalar man dessutom skall för. Och det är bara 60 % av kassorna som har utbetalningar av sådan storlek.

En fördubbling av karenstiden skulle betyda en ändrad riskfördelning också så till vida att arbetslöshetskassemedlemmarna fick stå för en del av kostnaderna, eftersom del statliga stödet till arbetslöshetskassorna inte uppgår till mer än 85 96. Resten får man ta ut i form av ökade avgifter.

Det är klart alt genomförandet av förslaget innebär en ändrad riskfördelning, men den kan naturligtvis inte accepteras av de anställda. Däremot skulle den - det är jag hell på del klara med - anses fullt rimlig på företagarhåll.

Hen TRÄFF (m):

Herr lalman! Låt mig ännu en gång svara herr Ulander.

För det första vill jag erinra om all det tidigare förhållandet har baserats på elt avtal mellan arbetsmarknadens parter, elt avtal som var tio år gammall då lagen infördes.

För det andra innebär den karenstid på 60 dagar som vi föreslår i vår motion en spärr, avsedd att hindra atl företagen utnyttjar permii-leringsmöjligheten när de i stället med hänsyn lill de långsiktiga utsikterna borde la upp frågan om avskedande. Det är alltså inte någon bestämmelse som är lill fördel för arbetsgivaren, utan den är avsedd att sälta ell tak för möjligheterna atl uinyiija permitteringslönesysiemel.

169

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Anställningsskydd m. m.

Vad vi har yrkat i vår molion är atl utredningen som fått i uppdrag att utreda den utvidgning av arbetslöshetsförsäkringen som man ställt i utsikt snarast måtte utarbeta och framlägga elt förslag också i detta ärende inom ramen för den allmänna arbetslöshetsförsäkringen.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Anställningsskydd m. m.

Föredrogs inrikesutskoliels belänkande 1975/76:18 med anledning av moiioner om anställningsskydd m. m.

I detta betänkande behandlades molionerna

1975:185 av herr Jönsson i Ariöv m.fl. (s),

1975:400 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade att hos regeringen hemställa

1.    dels om skyndsamt utarbetande av förslag till lag som förbjöd all svartlistning, uppsägning och avskedande på grund av deltagande i ar-belskonflikl m. m.

2.    dels om skyndsamt utarbetande och framläggande av förslag om obligatorisk arbetsförmedling, samt

1975:1718 av herrar Marcusson (s) och Göransson (s), vari yrkats att riksdagen skulle vidla av motionärerna föreslagen ändring i 33 >? lagen om anställningsskydd, innebärande alt anställningsskyddet för vissa långtidssjuka skulle förstärkas på så sätt alt sjukbidragsberätligad skulle erhålla samma anställningsskydd som den som uppbar sjukpenning.

Utskottet hemställde

1.    beträffande anställningsskyddet vid arbelskonflikt m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:400,

2.    beträffande anställningsskyddet för långtidssjuka att riksdagen med anledning av motionen 1975:1718 som sin mening gav regeringen till känna vad ulskoltel anfört,

3.    beträffande samordningen av lagstiftningen om anställningsskydd att motionen 1975:185 inte föranledde någon riksdagens ålgärd.

170

Reservation hade avgivits beträffande anställningsskyddet vid arbelskonflikt m. m. av herr Hallgren (vpk) som ansett all utskottet under I bort hemställa

au riksdagen med bifall lill motionen 1975:400 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

Hen HALLGREN (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har alltsedan riksdagen 1973 antog lagen om anställningsskydd i motioner krävt att deltagande i strejk aldrig skall kunna åberopas som grund för uppsägning eller avsked. Socialdemokraterna och de borgerliga partierna har alllid hävdat motsatsen, dvs. atl arbetsköparna skall ha den möjligheten.

I det betänkande som i dag föreligger lill behandling hänvisar uiskottsmajoritelen till vad man skrivit i lidigare betänkanden och lill vad som skrivits i propositionen 129 år 1973 av dåvarande inrikesministern Eric Holmqvist beträffande grund för uppsägning och avsked i samband med deltagande i olovlig konfiikt.

Vi kan i dag konstatera alt arbetsdomstolen redan har skapat prejudikat i denna fråga. Domstolen har helt godkänt det ökända städbolaget ASAB:s motivering för avsked av Skövdestäderskorna. Motiveringen var alt strejken var långvarig och därför betraktades som allvarlig. Dessutom har AD lagt stor vikt vid alt strejken gällde kamp för högre löner, vilket tydligen enligt uiskottsmajoritelen - och den lidigare riksdagsmajoriteten - är en försvårande omständighet.

Att konflikten också i hög grad gällde svårigheter med arbetsledningen och olidliga arbetsförhållanden har arbetsdomstolen inte fäst någon större vikl vid. Arbetsdomstolen har än en gång, som så många gånger lidigare, ställt sig helt på arbetsköparnas sida och godkänt ASAB:s åberopande av och hänvisning lill lagen om anställningsskydd - att deltagande i arbelskonflikt är saklig grund för t. o. m. avskedande.

De fall av arbelskonflikt som enligl riksdagen och inrikesutskoliels majoritet skall kunna länkas undanias är när konflikten gäller exempelvis dålig arbetsmiljö eller att arbetsledningen har uppträtt olämpligt. Men strejker av den typen är i dag ytterst sällsynta Jämfört med de arbets-konflikter som gäller kampen för högre löner, andra löneformer och därmed sammanhängande frågor.

Inte så sällan förekommer det att fackliga förtroendemän i konfliktsituationer klart ullalar sin förståelse för arbetarnas kamp för högre löner, då med hänvisning till att de centrala lönerörelserna inte har givit eu godtagbart resultat. Många fackliga förtroendemän har också uttalat sitt missnöje med den snäva rörelsefrihet som fackföreningarna har lokall. Men trots atl dessa förhållanden är väl kända inte bara hos arbetsköparna ulan också i fackföreningsrörelsen och i regeringspartiet är man beredd alt på nytt spika att deltagande i arbelskonflikt som gäller kamp för högre löner är au betrakta som saklig grund för både uppsägningar och avskedanden. Detta tydligen för all skrämma arbetargrupper från atl aktivt delta i den lokala lönekampen. Jag är övertygad om atl det inte finns något som helst stöd för denna uppfattning hos det arbetande folket.

Vänsterpartiet kommunisterna vill än en gång på del bestämdaste tillbakavisa denna tolkning av lagen om anställningsskydd. Denna lag tillkom ju för atl, som det så vackert hette, säkra arbetarnas anställning. Men den kan samtidigt användas som slagirä mot arbetargrupper som

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

A nställnlngsskydd

777. 777.

171

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

Anställningsskydd

m. 777.

172

tvingas ut i öppen strid mot ogina arbetsköpare.

Utskottsmajoriteten hänvisar även i år till arbelsrättskommitténs pågående arbeie och förutsätter atl kommittén lägger fram förslag som i viss mån kommer all ändra på nu rådande förhållanden. Del är dock inte innebörden i det förslag som f n. finns i utredningen. Förslaget innebär att om domstol inte utdömer skadeslånd - eller utdömer Jämkat skadestånd - skall delta skydda mot uppsägning eller avsked. Men utredningen föreslår alt vid sådana tillfällen då strejken riktar sig mol avtalet skall högre skadeslånd än vad som hittills gällt kunna utdömas. Det innebär i praktiken alt alla konfiikier som gäller kamp för högre lön kommer alt betraktas som allvarliga och också rendera ett högre skadestånd. Arbelsrättskommitténs förslag kommer snarare atl skärpa nu rådande praxis. Vi har all anledning atl återkomma i denna fråga vid senare tillfälle då arbelsrättskommitténs förslag blivit ett regeringsförslag.

Svartlistning av aktiva och radikala arbetare är ingenting nytt på svensk arbetsmarknad. Sådan har förekommit mer eller mindre oavbrutet ända sedan den lid då arbetarrörelsen beslutade sig för alt föra en organiserad kamp mot kapitalel. Svartlistning förekommer än i dag, oavsett hur mycket det pratas om arbetslivets demokratisering, medbestämmanderätt, medinfiytande eller vilka andra vackra ord man använder för atl skyla över och dölja motsättningarna mellan lönearbeiare och arbetsköpare. Vänsterpartiet kommunisterna påtalade förekomsten av svartlistning i en motion med anledning av proposilionen om lagen om anställningsskydd. Vi krävde då alt svartlistning av politiskt och fackligt aktiva arbetare skulle i lag förbjudas.

Regeringspartiet och de borgerliga partierna hänvisade då till svårigheterna med en sådan lagstiftning, samtidigt som man enstämmigt ansåg det felaktigt all arbetare som anvisats arbeie av arbetsförmedling skulle kunna vägras arbete på osakliga grunder. Det var således etl medgivande atl de synpunkter vi framfört i vår molion var rikliga. Man tillade också atl en sådan lagstiftning måste medföra arbetsförmedlingstvång. Detta är helt riktigt. Om en lagstiftning mot svartlistning antas måsle man samtidigt införa arbelsförmedlingslvång. Det existerar f ö. en sådan lagstiftning redan nu, även om den endast omfattar äldre arbetare eller arbetare med nedsatt arbetsförmåga. Jag ser inget hinder för att utsträcka denna lagbestämmelse till au gälla alla arbetssökande. Då skulle arbetsköparnas envälde på den punkten avskaffas. Del skulle göra det omöjligt att svartlista någon på grund av facklig eller politisk aktivitet. Om vi hade haft en sådan lag skulle exempelvis inte Brasons i Gällivare kunnat uteslänga de sömmerskor som tvingades ut i en s. k. olaglig strejk och sedan blev avslängda från sina anställningar. Denna strejk stöddes f ö. av många fackliga organisationer, vilkel bevisar atl många arbetargrupper ansåg sömmerskornas kamp berättigad. Många fackliga organisationer gav också sömmerskorna ekonomiskt stöd.

1 ett frågesvar sade arbetsmarknadsministern att han ogillade en re-kryteringspolilik som diskriminerar vissa arbetare. Obligatorisk arbets-

förmedling ansåg dock arbetsmarknadsministern inte vara ett lämpligt sätt all lösa problemen på ulan hänvisade till ett ökat inflytande för arbetarna över företagens personalpolitik - dock ulan atl tala om vad detta ökade inflytande skulle bestå i.

Vänsterpartiet kommunisterna har i andra sammanhang motionerat om att fackföreningarna skulle få bestämmanderätt, dvs. vetorätt, beträffande personalfrågor, men den gången röstades motionsyrkandel ner av regeringspartiet och de borgerliga partierna. Man ville således inte genomföra ett ökat inflytande. Jag måste ställa frågan: Hur har man då tänkt lösa problemen? Meningen är kanske alt man skall ha någon typ av samrådsgrupp, som ulan beslutanderätt skall prata om problemen.

Vänsterpartiet kommunisterna har åter lagit upp dessa frågor i motionen 1975:400. Som Jag tidigare sagt har uiskottsmajoritelen även denna gång yrkat avslag på motionens samtliga yrkanden.

Herr lalman! Med hänvisning lill vad Jag nu sagl och vad som anförts i motionen yrkar Jag bifall lill den vid inrikesutskollels betänkande nr 18 fogade reservationen.

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

A nställnlngsskydd

777. 777.

Hen ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman! Jag skall inte ta upp någon sakdebatt med herr Hallgren i detta ärende. Herr Hallgren har varit vänlig och pekat rätt utförligt på utskottets motivering för avslag på vpk-motionen.

Vi vet att en proposition kommer våren 1976 på grundval av arbelsrättskommitténs förslag. Då kommer frågan om anställningsskydd vid deltagande i arbelskonflikt atl behandlas. Jag kan tillägga att vi har fåll besked om att lagrådsremissen väntas i Januari. Med hänsyn härtill anser utskottet det självklart all riksdagen inte nu skall göra något uttalande i frågan.

Detta är, herr talman, skälet till utskottsmajoriletens ställningstagande, och jag yrkar bifall till utskottels hemställan.

Hen HALLGREN (vpk):

Herr lalman! Del ligger naturligtvis någonting i all man skall avvakta utredningar. Men dessa frågor är av yttersta betydelse för dem som jobbar ute på de olika arbetsplatserna.

Innan lagen har trätt i kraft - om nu regeringen kommer med ett förslag, som tar upp dessa frågor, och om det sedan blir något av förslaget - hinner många bli vägrade anställning på grund av svartlistning och många kommer all kunna avskedas på grund av deltagande i strejk. Därför hade del varit befogat att tillgodose de av oss ställda kraven.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen

173

Nr 34

Onsdagen den 3 december 1975

A nställnlngsskydd m. m.

vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskollels hemställan i betänkandet nr 18 mom. I röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Hallgren.

174

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 279 Nej -    14

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 6 Föredrogs

Inrikesutskollels betänkanden

1975/76:19 med anledning av motion om värdesäkring av pensioner för statstjänstemän m. m.

1975/76:20 med anledning av molion om indexreglering av löner m. m.

1975/76:21 med anledning av motioner om styrelserepresenlation för anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 7 Herr talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle socialförsäkringsutskottets betänkanden nr 15 och  17 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

5 8 Kammaren åtskildes kl. 21.44.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen