Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:33

Onsdagen den 3 december

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 25 november.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1975/76:144-148 till skaUeutskoltet

§ 3 Föredrogs men bordlades åter skatteutskoitets betänkanden 1975/76:15 och 17 utrikesuiskotiets belänkande 1975/76:3 socialförsäkringsutskottets betänkanden 1975/76:15 och 17 socialutskottets betänkanden 1975/76:17, 18 och 21

§ 4 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen 1975/76:72

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska riksplaneringen, m. m.

§ 5 Programskedet i den fysiska riksplaneringen, m. ni.

Föredrogs

Civilutskollets betänkanden

1975/76:1 med anledning av propositionen 1975/76:1 med redovisning

av programskedel i den fysiska riksplaneringen jämte motioner och 1975/76:2 med anledning av propositionen 1975:46 om planering och

samordning av samhällets insatser för rekreation och turism jämte

moiioner.

Hen TALMANNEN:

Civilutskollets betänkanden I och 2 debatteras i etl sammanhang, och yrkanden beträffande båda dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

Civilutskollets belänkande nr I

Regeringen hade i propositionen 1975/76:1 (bostadsdepartementet) dels föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i regeringsprotokollet förordade principerna för handläggning av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten,

2. godkänna den precisering av de verksamhelsanknulna riktlinjerna för planeringen som regeringens beslut med anledning av kommunernas program m. m. hade inneburit,

dels berett riksdagen tillfälle att yttra sig över i regeringsprotokollet lämnad redovisning i övrigt.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel i den fysiska riksplaneringen, m. m.

1 propositionen lämnades en redogörelse för det programarbete som enligt riksdagens beslut år 1972 skulle ske i län och kommuner för att ange hur de då fastlagda riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten skulle fullföljas i den kommunala planeringen och genom åtgärder från länsstyrelserna och andra myndigheter. Berörda fackmyndigheters synpunkter på de kommunala programmen m. m. redovisades liksom regeringens ställningstagande till programmaterialet. Vidare angavs del nu genomförda programarbetets ställning i förhållande lill andra verksamheter inom den fysiska riksplaneringen. Dessuiom redovisades de erfarenheter som hade vunnits under arbetet.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte väckta motionerna

1975:278 av herr Bohman m. fi. (m), vari i yrkandet 2 hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utfärdande av anvisningar för den fysiska planeringen i syfte att förhindra slöseri med åkermark,

1975:594 av herr förste vice talmannen Bengtson (c) och herr Börjesson i Falköping (c), vilken motion remitterats till jordbruksutskottet och sedermera överlämnats till civilutskoltet,

1975:598 av herr Fälldin m. fi. (c) vari, såvitt här var i fråga, hemställts

a. (yrkandet 2 b) atl riksdagen uttalade att all jordbruksjord som lämp
ligen kunde brukas och vidmakthållas borde utnyiijas för livsmedelspro
duktion och i princip inte fick las i anspråk för andra ändamål än då
realistiska alternativ saknades,

b. (yrkandet 2 c) atl en kungörelse borde utfärdas som ålade berörda
myndigheter all tillämpa detta av riksdagen antagna uttalande,

c. (yrkandet 3 a) all riksdagen hos regeringen skulle anhålla alt 1972
års jordbruksutredning och Jordförvärvsutredning fick i uppdrag atl fram
lägga förslag rörande skydd för jordbruksmark,

1975:874 av herrar Hörberg (fp) och Carlström (fp), vilken motion remitterats till jordbruksutskottet och sedermera överlämnats till civilutskoltet.

1975:1784 av fru Olsson i Hölö(c)och herr Åkerfeldt (c), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att uttala atl redovisningen av jordbrukets intressen i den fysiska riksplaneringen skyndsamt borde genomföras enligt de riktlinjer som anförts i motionen,

2. att komplettera nuvarande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för lösning av konflikter mellan jordbruksintressen samt krav på tätbebyggelse och därmed sammanhängande anordningar, fritidsbebyggelse och rekreationsområden, i enlighet med vad som anförts i motionen.

1975:1796 av fru Troedsson (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om sådana anvisningar för den fysiska planeringen att högproduktiv jordbruks- och skogsmark icke ianspråktogs för bebyggelse eller motsvarande i enlighet med vad i motionen anförts,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975/76:7 av herr Adolfsson m. fl. (m), vari hemställts

1. att riksdagen beslutade alt handläggningen av den fysiska riksplaneringen i forisäiiningen skulle ledas av en parlamentariskt sammansatt grupp,

2. att riksdagen uttalade att i den fortsatta handläggningen borde beaktas de synpunkter angående säkerställning av mark som i motionen anförts.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel i den fysiska riksplaneringen, m. m.

1975/76:9 av hen Dahlgren m. fi. (c)

1975/76:10 av herrar Ekinge (fp) och Sundkvist (c), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna all den fysiska riksplaneringens syften fortlöpande borde bevakas även i enskilda plan-beslul under planeringsskedet,

1975/76:11 av herrar Enlund (fp) och Jonsson i Alingsås (fp),

1975/76:12 av hen Kindbom m.fl. (c),

1975/76:13 av herr Mattsson i Skee m. fl. (c, s, m, fp), vari hemställts att riksdagen vid behandling av propositionen 1975/76:1 i vad gällde områden med geografiska riktlinjer uttalade all man i den fortsatta generalplaneringen av Hogdalsnäsel utgick från att Lunnevikens djup-hamnsmöjligheier kunde utnyttjas och atl Sundsvik reserverades för naturvårds- och fritidsändamål.

1975/76:14 av fru Olsson i Hölö m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen skulle

1. ge regeringen lill känna vad som anförts beträffande en förlängning av planeringsskedet lill 1 Januari 1977,

2. hos regeringen anhålla om en ny sammanfattande redovisning av utgångspunkterna för planeringen i områden som särskilt borde uppmärksammas,

3. uttala all kommunerna borde tillföras ökade resurser för kostnader för översikiig planering inom ramen för den fysiska riksplaneringen,

4. uttala att regionalt program för jordbruksmarken borde upprättas för hela Södermanlands län,

5. hos regeringen begära all landets vallentillgångar inventerades i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. ee reseringen lill känna vad som i motionen .mförts beträffande

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska riksplaneringen, m. m.

information. Jord- och skogsbrukels behandling samt den fortsatta fysiska riksplaneringen,

1975/76:15 av herrar Sundkvist (c) och Ekinge (fp), vari hemställts att riksdagen i anledning av proposition 1975/76:1 uttalade att regionalt program för Jordbruksmarken borde upprättas för hela Södermanlands län,

1975/76:16 av herr Werner i Tyresö m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde ett konkret prioriterings- och styrningsprogram för den fysiska riksplaneringen i enlighet med vad som anförts i motionen, samt

1975/76:17 av herr Winberg (m), vari hemställts att riksdagen vid behandling av proposition 1975/76:1 beaktade vad som i motionen anförts angående behovet av mark för jordbruk och skogsbruk.

Utskottet hemställde

1. beträffande den fysiska riksplaneringens allmänna inriktning m. m. att riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:7, yrkandet 2 delvis, och 16,

2. beträffande inventering av vattentillgångar m. m. atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:14, yrkandet 5,

3. beträffande samordning av planeringsaktiviteler att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:14, yrkandet 6 delvis, som siu yttrande gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande enskilda planbeslut under planeringsskedet att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:10 som sitt yttrande gav regeringen lill känna vad utskollel anfört,

5. beträffande tidsplan och redovisning av planarbeiet all riksdagen med anledning av motionen 1975/76:14, yrkandet I, som sitt yttrande gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande informalion au riksdagen med anledning av motionen 1975/76:14, yrkandet 6 delvis, som sitt yttrande gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande ekonomiskt stöd till kommunerna atl riksdagen med anledning av motionen 1975/76:14, yrkandet 3, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande principerna för handläggning av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten att riksdagen godkände vad i regeringsprotokollet förordats,

9. beträffande ny redovisning beträffande vissa områden att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:14, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

10. beträffande en parlamentarisk ledningsgrupp alt riksdagen skulle
avslå motionen 1975/76:7, yrkandet I,

11. beträffande översiktlig planering lill skydd för jordbruksintressen i Södermanlands län att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:14, yrkandet 4, och 15, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande redovisningen av jordbrukets intressen att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och motionen 1975:1784, yrkandet I, skulle

a. godkänna riktlinjerna i regeringens beslut,

b. som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört,

13. beträffande jordbrukets intressen, såviti de inte behandlats under 11 och 12, att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med anledning av motionerna 1975:278, yrkandet 2, 598, yrkandet 2 b, 1784, yrkandet 2 delvis, 1796 delvis, 1975/76:14, yrkandet 6 delvis, och 17 delvis, godkände den precisering av riktlinjerna som regeringens beslut inneburit,

14. beträffande skogsbrukets intressen atl riksdagen med bifall lill propositionen i motsvarande del samt med anledning av motionerna 1975:1784, yrkandet 2, 1796, båda i den del de inte behandlats under 13, 1975/76:14, yrkandet 6 delvis, och 17 i den del den inte behandlats under 13, godkände den precisering av riktlinjerna som regeringens beslut inneburit,

15. beträffande de verksamhelsanknulna riktlinjerna i de delar de inte behandlats under II~14 alt riksdagen godkände den precisering därav som regeringens beslut inneburit,

16. beträffande riktlinjer för planering av den obrutna kusten i norra Bohuslän alt riksdagen med anledning av redovisningen i regeringspro-lokollel och motionen 1975/76:13 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. beträffande planeringen av skärgårdsområdena atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:9,

18. beträffande planeringen av södra Billingen att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:12,

19. beträffande medel för genomförande av planeringsriktlinjerna all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:7, yrkandet 2 i den del del inte behandlats under 1 ovan,

20. beträffande formerna för skyddet av jordbruksintressena alt riksdagen skulle avslå motionerna 1975:594, 598, yrkandena 2 c och 3 a, 874 och 1975/76:11,

21. beträffande i regeringsprotokollei lämnad redovisning i den del den inte behandlats ovan eller i utskottets betänkande CU 1975/76:8 atl riksdagen som sitt yttrande gav regeringen tili känna vad utskottet anfört.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel i den fysiska liksplaneringen, m. m.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande den fysiska riksplaneringens allmänna inriktning m. m.

a. av herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som ansett atl utskottet

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel I den fysiska riksplanerlngen, m. m.

under 1 bort hemställa

att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:16 och med bifall lill motionen 1975/76:7, yrkandet 2 delvis, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanierna anfört,

b. av herr Claeson (vpk) som ansett alt utskottet under I bort hemställa all riksdagen med avslag på motionen 1975/76:7, yrkandet 2 delvis,

och med bifall till motionen 1975/76:16 som sin mening gav regeringen

lill känna vad reservanten anfört.

2. beträffande en parlamentarisk ledningsgrupp av herrar Wennerfors
(m) och Danell (m) som ansett alt utskottet under 10 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:7, yrkandet 1, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande medel för genomförande av planeringsrikilinjerna av
herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som ansett alt utskottet under
19 bon hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:7, yrkandet 2 i den del det inte behandlats under 1, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanierna anfört.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1. beträffande planeringen av skärgårdsområdena av herrar Wennerfors
(m) och Danell (m),

2. beträffande riktlinjer för fritidsbebyggelse av herrar Wennerfors (m)
och Danell (m).

Civilutskottets betänkande nr 2

Regeringen hade i propositionen 1975:46 (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen atl godkänna de riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism som förordats i regeringsprotokollet.

Propositionen hade remitterats till kuliurutskottet och sedermera överlämnats till civilutskoltet.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande:

"Riktlinjerna innebär bl. a. alt samhällets insatser inriktas på att göra det möjligt för alla att utnyttja områden och anläggningar för rekreation och turism. 1 propositionen anges vidare 24 områden med särskilda förutsättningar för rekreation och turism. För alt samordna de statliga insatserna vad gäller sådana områden och anläggningar föreslås att en särskild beredning bildas. Beredningen skall bl. a. bedöma frågor om statligt stöd till utbyggnad av anläggningar för rekreationslivel."

1 delta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte väckta motionen

1975:411 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen beslutade

1. att klassificera området kring nedre Dalälven som primärt rekreationsområde,

2. all uppdra åt naturvårdsverket alt i samråd med berörda kommuner och övriga organ utarbeta en plan för all främja utnyttjandet av områdena kring nedre Dalälven och Mellanljusnan för rekreation och studier,

3. att via arbetsmarknadsstyrelsen lämna bidrag lill respektive kommuner för åtgärder enligt vad i motionen anförts.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska liksplaneringen, m. m.

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975:2043 av herr Olsson i Edane m. fl. (s),

1975:2047 av herr Nilsson i Agnas m. fl. (m),

1975:2050 av herr Jonasson (c), vari hemställts alt riksdagen beslutade atl Torsby kommun och delar av Hagfors kommun samplanerades med Fryksdalen som primärt rekreationsområde,

1975:2063 av hen Eriksson i Ulfsbyn m. fl. (c),

1975:2064 av herr Gillström m. fl. (s, c, m, fp, vpk), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde att nedre Dalälven, dvs. sträckningen från Avesta lill utloppet i havet, klassades som primärt rekreationsområde,

1975:2065 av herr Johansson i Hållsta (c),

1975:2066 av herr Olof Johansson i Siockholm m. fl. (c), vari hemställts atl riksdagen skulle avslå propositionen 1975:46 i de delar den föreslagit utpekande av primära rekreationsområden.

1975:2067 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställts atl riksdagen beslutade

1. alt området kring nedre Dalälven skulle utgöra primärt rekreationsområde,

2. all hos regeringen begära en undersökning av möjligheterna alt i Dellenbygden och i anslutning till DHR:s fritidsgård Dellenborg bygga upp etl handikappcentrum för friluftsliv och rekreation,

3. all hos regeringen anhålla all åtgärder med det snaraste igångsattes i den del av Ljusnans dalgång som var primärt rekreationsområde,

4. alt hos regeringen begära en utredning av frågan om målsättningen för rekreation och turism samt om generella riktlinjer för samhällets an-

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska riksplaneringen, m. m.

svar och medverkan, varvid borde beaktas såväl närrekreaiionen som den fjärrinriktade rekreationen,

1975:2068 av herrar Lindahl i Hamburgsund (fp) och Annerås (fp),

1975:2069 av herr Magnusson i Kristinehamn m, fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen beslutade atl även Klarälvsdalen utsågs till primärt rekreationsområde,

1975:2070 av herr Magnusson i Tanum m. fl. (s),

1975:2071 av herr Maltsson i Skee m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att ansvaret för markanvändningsplaneringen för alt tillgodose primära rekreationsområden åvilade kommunerna i den fysiska riksplane-ringsomgången utan special föreskrifter om länsstyrelsens och samord-ningsdelegalionens medverkan,

2. all planeringen även skulle innefatta avvägningen gentemot Övrig näringsverksamhet, service, kommunikationer etc,

3. atl för bidrag till kommuner med primära rekreationsområden inrättades ett nytt anslag. Anslag för planering av primära rekreationsområden, och au delta skulle uigå med 3 milj. kr.,

4. att kostnadsfördelning för rekreationsanläggningar skedde på sådant sätt att statsverket svarade för den del av kostnaden som föranleddes av speciella föreskrifter och som medförde au investeringen inte erhöll normal förräntning,

5. all krediigarantisysiem infördes för enskilda investeringar i rekreationsanläggningar, samt

6. all uttala alt stöd borde lämnas för utbyggnad av mindre anläggningar för rekreation och turism även i andra delar av landet än dem som ingick i primära rekreationsområden,

1975:2072 av herr Nordstrandh m. fl. (m), vari hemställts atl riksdagen beslutade alt med avslag på propositionen 1975:46 hos regeringen anhålla om kompletterande ulredning om och nytt förslag till samhälleliga insatser för rekreation och turism,

1975:2073 av hen Norrby m. fl. (c),

1975:2074 av herr Sellgren m. fl. (fp, c, m),

1975:2075 av herr Sundman m.fl. (c),

1975:2076 av herr Takman m. fl. (vpk) och

1975:2077 av herr Ångström (fp), såviti nu var i fråga (yrkandet 2).

Av ovannämnda motioner hade 1975:2043, 2047, 2050, 2063-2076 och 2077, yrkandet 2, hänvisats till kulturutskottet som sedermera överlämnat dem till civilutskoltet.

Utskottet hemställde

1. beträffande yrkande om avslag på propositionen atl utskottet skulle avslå motionen 1975:2072,

2. beträffande inriktningen av samhällets insatser för rekreation och turism att rik.sdagen godkände vad i regeringsprotokollet förordats,

3. beträffande utredning om målsättningen att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2067, yrkandet 4,

4. beträffande ett angivande av primära rekreationsområden att riksdagen skulle

a. med bifall lill propositionen och med avslag på motionen 1975:2066
godkänna vad i regeringsprotokollei förordats,

b. som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om
innebörden av etl sådant beslut,

5. beträffande urvalet av primära rekreationsområden atl riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motionerna 1975:411, yrkandet I, 2064 och 2067, yrkandet 1, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande områdena kring de tre storstäderna atl riksdagen med anledning av propositionen som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

7. beträffande avgränsningen av områdena att riksdagen med bifall till propositionen och med anledning av motionerna 1975:2050 och 2069 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande närmare riktlinjer för markanvändningsplaneringen all riksdagen skulle avslå motionerna 1975:2068, yrkandet 1, 2070, yrkandet 1, 2071, yrkandena I och 2, samt 2073, yrkandet 1,

9. beträffande de samiska intressena all riksdagen skulle avslå motionerna 1975:2047, yrkandena I och 2, 2074 samt 2076, yrkandena 2,

3 och 4,

10. beträffande bidrag för kommunal planering att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2071, yrkandet 3,

11. beträffande inrättande av en särskild beredning all riksdagen godkände vad som anförts i regeringsprotokollei,

12. beträffande beredningens ställning och sammansättning atl riksdagen skulle avslå motionerna 1975:2047, yrkandet 3, 2073, yrkandet 3, 2075 och 2076, yrkandet 1,

13. beträffande beredningens kansli att riksdagen med avslag på motionen 1975:2073, yrkandet 4, godkände vad i regeringsprotokollei anförts,

14. beträffande de statliga stödformerna m. m. att riksdagen skulle avslå motionerna 1975:2063, 2065, 2070, yrkandet 2, och 2071 yrkandena

4 och 5,

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska liksplaneringen, m. m.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska riksplaneringen, m. m.

15. beträffande fördelningen av statens ekonomiska stöd alt riksdagen
skulle

a. med bifall till propositionen och motionen 1975:2071, yrkandet 6,
godkänna vad i regeringsprotokollei anförts,

b. avslå motionerna 1975:411, yrkandena 2 och 3 samt 2067, yrkandena
2 och 3,

16. beträffande åtgärdsplaneringen att riksdagen godkände vad i regeringsprotokollei förordats,

17. beträffande flygfält i Tärna-Ammarnäsområdet alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:2077, yrkandet 2,

18. beträffande användningen av bebyggelsen i Västkustens fiskelägen att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2068, yrkandet 2,

19. beträffande fritidsfisket alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:2043,

20. beträffande restaurering av vattendrag all riksdagen skulle avslå motionen 1975:2073, yrkandet 2,

21. beträffande förslaget i propositionen i vad det inte behandlats under 1-16 ovan alt riksdagen godkände vad i regeringsprotokollet förordals.

Reservaiion hade avgivils beträffande yrkande om avslag på propositionen av herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som ansett atl utskottet bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill motionen 1975:2072 med anledning av motionen 1975:2066

a. inte godkände de riktlinjer för planering och samordning av sam
hällets insatser för rekreation och turism som förordals i regeringspro
tokollei,

b. skulle avslå motionen 1975:411 samt övriga med anledning av pro
positionen 1975:46 väckta moiioner.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1. beträffande ett angivande av primära rekreationsområden av herr Olof Johansson i Stockholm (c),

2. beträffande de samiska intressena och beredningens ställning och sammansättning av herr Claeson (vpk).

Fru OLSSON i Hölö (c):

Herr talman! Civilutskollets betänkanden om och i anslutning till den fysiska riksplaneringen visar framför alll på en bred parlamentarisk enighet. Del faktum att moderater och kommunister i principreservationer skiljer ul sig bidrar snarast till bilden av en förankring också på längre sikt av hushållningssynpunklerna. När moderaterna säger all ingreppen är för stora i den fria hushållningen och när kommunisterna säger atl ingreppen inte förpliktar lill någonting har de bara gett ett perspektiv åt bilden. Reservationerna i år är mildare än de reservationer som fanns till motsvarande beslut år 1972; i varje fall lycker jag atl herr Claeson har slagit in på den vägen. Det är väl också naturligt, för nu ser man

mer konkreta resultat än 1972.

Jag skall börja med att nämna del centrala i hela den fysiska riksplaneringen - att hushålla med mark och vatten och se till att unika resurser kommer lill bästa och till rikligaste användning, vare sig det gäller naturvård eller användning för våra näringar. Detta ger också basen för en meningsfull miljövård med ekologiska utgångspunkter. Det är elt långt och på mänga punkter mycket svårt arbeie med ell växelspel mellan intressena. En annan sak är att det forlfarande finns flera intressen att länka på och väga in än de som nu ingår i kalalogen över de verksamhelsanknulna riktlinjerna.

Ett centralt avsnitt i ulskoltshandläggningen av regeringens redovisning i propositonen I har blivit de areella näringarnas ställning. Då det gäller jordbruksmarken kan konstaleras ull regeringens beslui för de olika länen och den därtill hörande promemorian från februari i år har två välkomna inslag. För det första vill jag peka på den allmänna skärpningen av skyddskraven, som ger klarare utgångspunkter för den kommunala planeringen. För det andra skall vi notera de speciflka krav på översiktliga bedömningar i ett tidigt skede som nu riktas mot kommuner och vissa länsstyrelser. Utskollel har pä den punkten i belänkandel redovisai en noggrann behandling.

En sak som jag gärna vill peka på i del här sammanhanget är att utskottet uttalar sig för atl redovisningen av jordbruksintressena i en konkret och användbar form bör göras skyndsamt. Men det är närmast en självklarhet att de bättre utgångspunkterna inte därmed alllid är goda lösningar. Lika väl som det fortfarande finns svårigheter i vissa kommuner alt acceptera de skärpta kraven kan också staten - och t. o. m. bostadsdepartementet som författare till promemorian - ibland försätta sig i situationer där man spelat bort möjligheterna att ens själv följa sina egna råd. Såvitt jag förstår blir väl delta ett särskill ämne senare i debatten.

Just konflikterna vid tätorlsexpansion är centrala. På delta område måsle vi förulsälla att de översiktliga bedömningarna ger en klar bild av var konflikterna är mest akuta. Här har de statliga myndigheterna ett klart ansvar när det gäller att slötia upp och bidra med både planeringsunderlag och sammanställningar, som visar ell utfall också i den stora skalan.

Skogsfrågorna har fåll en av mig tidigare efterlyst behandling av samma natur som jordbruksmarken. Del slår ju numera helt klart atl också skogsreserverna är knappa. Konflikterna på det här avsnittet rör sig i regel om anspråk från det rörliga friluftslivet. Utskottet har betonat att del här inte - som i fråga om jordbruksmarken - alltid rör sig om alternativa lösningar. Men del finns - som jag och även ulskoltel tror - ofta möjligheter till samråd om hur skogsbruket skall bedrivas så all båda intressena kan samsas.

När del gäller konflikter med fritidsbebyggelsen är läget elt annat. Här blir det direkt fråga om en planeringsinsais. Del har ställts i utsikt

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska riksplanerlngen,

777. /?7.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska riksplaneringen, m. m.

ytterligare anvisningar på den punkten, och jag tror att sådana också behövs.

Fisket kommer ofta på mellanhand, konstaterar utskottet. Vi har särskill påpekat atl fiskeiniressena bör tas upp även när del inte gäller inverkan från miljöförstörande industri. Fritidsfisket bör beaktas dä man bedömer friluftslivels markanspråk.

Renskötselns intressen har ofta varit uppe i konfliktsammanhang. Ulskoltel har blivit enhälligt på den punkten. Del har man kunnat bli mol bakgrund närmast av skärpningen och preciseringen i regeringsbesluten. Jag skall senare ta upp vissa frågor om konflikter med särskilt turismens intressen.

När del gäller del rörliga friluftslivels behov är det kanske i första hand av intresse alt notera två.saker. Den ena är alt regeringsbesluten stryker under behovet av närrekreationsområden till Stockholm och Göteborg samt i Skånelänen. Den andra är au förslaget om primära rekreationsområden har fått gå in som en riktlinje bland andra i katalogen över intressen. De här intressena finns i regel också inom områden som läcks av de geografiska riktlinjerna. Jag vill gärna i det här sammanhanget betona detta och kanske också motverka atl missförstånd uppstår när man lalar separat om turism och rekreation.

I fråga om kulturminnesvård vill jag bara notera atl utskottet tyckt sig finna ett starkt behov av kompletterande utredningar och inventeringar. Det är närmast med tanke på att det gäller kulturutskollets pengar som vi har uttryckt oss försiktigt och framhållit att inlressena bör beakias i särskild ordning.

Fritidsbebyggelsen är del intresse som i programmen oftast anges stå i konflikt med annat intresse - röriigt friluftsliv eller naturvård. Tidigare har Jag även nämnt skogsbruket i detta sammanhang. Som Jag också har aniyii förut innebär fritidsbebyggelsen en markanvändning för ett specifikt ändamål - en användning som också påverkar den närmaste omgivningen i stor utsträckning. Del är viktigi all kommunerna förbättrar sin planberedskap. Ulskoltel stryker under både delta och slutsatsen i propositionen alt restriktivitet måste gälla för yllerligare fritidsbebyggelse i områden som berörs av de geografiska riktlinjerna så länge det inte finns genomarbetade översiktliga planer för markanvändning.

Herrar Wennerfors och Danell lar upp dessa frågor om fritidsbebyggelse i det särskilda yttrandet nr 2 vid civilutskottels belänkande nr I. De tar inte avstånd från kravet på restriktivitet. Det finns mark, säger man. Det är också sant lill den gräns där andra intressen väger tyngre. Planeringskravet ansluter man sig också lill. Vad som återstår i sak av yttrandet är inte mycket: man säger atl det är angeläget all finna former för alt möjliggöra en ökad fritidsbebyggelse. Del kan vi ju alla hålla med om. Men det kanske är något annat som ligger i uttalandet. Är kravet på smidighet delsamma för förenklade planbedömningar utan hänsyn till motstående intressen? I så fall kan jag inte hålla med dem längre.

På kommunikationernas område får med glädje noteras atl utredningsförslaget om den långsiktiga vägplaneringen anges lägga tyngdpunkten

på samordningsfrågorna. Lika värdefullt är del alt fiygplatsbehovel bedöms i ett riksperspektiv.

Del händer ofta atl Jusl kommunikationssektorn och försvaret uppfattas som en stat i staten som inte så lätt låter sig fångas in i den samordnande planeringen. Omdömet är kanske inte alltid rättvist, men konfiiktyltringar kan väl lyda på alt vad jag har sagt har fog för sig. När man nu även på försvarssidan kan se framåt mol långsiktigt bedömda markanspråk får det anses alt man har tillgodosett ett verkligt intresse. Del är enligt min mening myckel viktigt alt den fysiska riksplaneringens idé om atl väga samman inlressena i ett tidigt skede får slå igenom också på de här områdena.

De geografiska riktlinjerna harjag velat anse sorn själva kvintessensen i riksplaneringen. I de områden där dessa gäller är det över lag ett särskilt och ofta invecklat planeringsbehov. Elt exempel i detta sammanhang som ger sig självt är planeringen av den obrutna kusten i norra Bohuslän. På denna punkt har utskottet enhälligt - jag vill särskill påpeka det -förtydligat riktlinjerna för var man skall planera för arbete med olje-borrningsplatlformar. Det skall betonas alt vi inte uttalat oss om exakt var de faktiskt skall få byggas, vare sig i fråga om djupvallenläge eller ännu mindre i fråga om docklägen. Det utskottet gör är att ange en planeringsberedskap, som ger regeringen möjlighet att välja mellan alternativa lösningar, så att de bestående ingreppen blir så små som möjligt. Vi vill inte - och del av många skäl - all riksdagen skall detaljplanera. Här tillkommer också alt det knappast är möjligt för någon atl gå vidare i specifikation förrän del finns en klar tillsländsansökan med sina förutsättningar angivna. När utskottet nu har vidgat planeringsområdet på Hogdalsnäsel gäller detla i sak atl vi anser oss behöva klarlägga förutsättningarna för en sådan - temporär - industri i del område där de unika djupresurserna finns.

Etl annat exempel på komplicerade planeringsbehov utgörs av skärgårdsområdena. Sådana har vi av fiera typer och med olika riktlinjer, gällande i skilda områden. Den motion som väckts av herr Dahlgren famnar formellt över stora områden och mycket olika konflikttyper. När utskottet finner alt skärgårdsbefolkningens intressen har stor tyngd är detta givetvis etl uttalande som inte ändrar de geografiska riktlinjerna. LItskotiei har nämligen utgått från alt motionärens huvudsakliga avsikt varit att betona de bofasta skärgårdsbornas intressen. Vi har också konstaterat att det krävs åtgärder inom sektorer framför alll utanför den rena markanvändningsplaneringen. Vi har förutsatt att förslag kommer - och alt de kommer senast till våren.

När herrar Wennerfors och Danell har framlagt det särskilda yttrandet nr 1 vid belänkandet nr 1 är det i första hand atl notera alt de inte har reserverat sig till förmån för någon annan mening iin vad utskottet ger uttryck för. Jag vet inte om man skall tolka yttrandet så, att det röjer någon begränsning i synsättet när skärgårdsfrågorna behandlas, i första hand med lanke endast på friluftsliv och kvarboende fasi befolk-

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska liksplaneringen, m. m.

2 Riksdagens protokoll 1975/76:33-34

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel i den fysiska liksplaneringen,

m. 777.

ning. Vi har områden som är högexploaierade, och vi har områden som är nästan helt orörda. Det finns ett tryck från många olika håll i sammanhanget. Möjligen har moderaterna insett detta eftersom man slutar yttrandet med att klaga på utskottets behandling av motionen - en behandling som de ju ändå själva skrivit under på, eftersom de inte avgivit någon reservaiion.

Områden med speciella problem kallar man i propositionen fem kon-fiiklområden, nämligen Hogdalsnäsel, Skåne, Bråviksområdet, Vänerom-rådei och södra Billingen. Regeringsbesluten innebär där krav på en speciell redovisning lill regeringen och elt speciellt ansvar från regeringens sida. Delta betyder bl. a. att riksdagen nu inte kan ta ställning till planeringens utgångspunkter. Departementschefen anser alt det i flera av-dessa fall kan bli aktuellt att formulera förslag till nya eller kompletterande geografiska riktlinjer. Del är mot den bakgrunden som utskollel enhälligt lillgodosell etl förslag i centermotionen 1975/76:14 om att få en ny eller snarare fortsatt redovisning av denna planering. Här gäller det ju i särskilt hög grad alt mångfalden av konkurrerande intressen skapar situationer som inte förulsetts genom anvisning av konfliktlösningar i de gällande riktlinjerna.

Riksplaneringen beslår av konflikter mellan intressen för innevånare i hela riket, i regioner eller i en kommun. Det är i och för sig självklart atl statsmakterna tar etl ansvar när del gäller all dra upp riktlinjerna. Det är lika klart atl den yttersta preciseringen måste ske i kommunala planer liksom att regeringen har sill ansvar för all riktlinjerna fullföljs. När utskottets moderata ledamöter i reservationen 2 vid belänkande nr 1 yrkar på en parlamentarisk ledningsgrupp, kan man ana alt här har de av misstag skrivit av något som väl kunde diskuteras 1972 men som knappast är lika aktuellt nu. Framförallt tillgodosesju riksdagens iniresse av att del alllid är den som skall ändra pä riktlinjerna - det kan inte regeringen göra - och atl vi får en fortsatt redovisning i de fem särskilda konfiiktområdena. Det är inte särskill bärande alt tillsätta en parlamentarisk ledningsgrupp när det egentliga syftet tycks vara atl få till stånd en utredning om styrmedlen. Då sedan motiven enligt motionen visar sig vara atl finna vägar för att ta bort kraften ur planbeslulen och därmed kanske sabotera hela tanken på en hushållning med resurserna, förefaller uppslaget verkligt främmande i dagens sammanhang.

Den fortsatta planeringen inom del s. k. planeringsskedet lägger nu etl stort ansvar och en stor börda på kommunerna. Del ansvaret blir inie lättare av att man hela liden självfallet måste planera i samråd med och lämna information lill medborgarna. Del är viktigi alt del hela blir en i ordets bästa mening demokratisk beslutsprocess.

Utskottet har preciserat redovisningsliden genom förslaget all redovisningen skall ske före utgången av mars månad 1977. Etl särskill skäl utöver kravet på information och samråd är atl de slutliga besluten bör kunna förankras i de då nyvalda kommunala församlingarna.

Planeringen beslår också i ett kostsamt arbeie med underiag, redovisningar och skisser - alll gjort så alt del kan omsättas i både exakthet

och lätifaillighel. Utskottet har enhälligt följt ell motionskrav från centerhåll på att staten skall öka sin ekonomiska insats; i klartext betyder del all del s. k. C 2-anslagel skall höjas. Jag vill för min del hoppas att denna riksdagens begäran skall tillgodoses redan genom tilläggsbudget II och därmed kunna få sin avsedda praktiska effeki.

Som jag tidigare sagt har utskollel kopplat väsentliga delar av förslagen i propositionen om turism och rekreation lill den fysiska riksplaneringen. Jag vill gärna stryka under att detta egentligen inte är något avsteg från propositionen, ulan snarare ett återförande av den till synpunkter som nuvarande jordbruksministern förde fram som civilminister år 1972. Det är också en betoning som väl förenas med förslagen i proposition 1975/76:1. Jag vill redan i detla sammanhang notera alt betänkande nr 2 är enhälligt, frånsett den moderata reservationen. Yrkandet i denna reservation - som bygger på motionen 1975:2072 - är, såvitt jag kan finna och som utskottet skriver, "mer grundat på ideologiskt motiverade farhågor för samhällsplaneringens effekter än på en bedömning av de konkreta förslagen i propositionen". Jag är inte heller någon anhängare av planering fördess egen skull. När moderaterna emellertid i motionen erbjuder fri glesbebyggelserält som alternativ lill en hushållningsplanering, så är del väl i alla fall klart all kravet på en ny utredning närmast liknar den obotfärdiges förhinder.

Vad innehåller då propositionsförslaget? Jo, först en allmän målangivelse som utskottet inte kunnat ha någon invändning emot, därefter ell förslag om atl man skall ange vissa primära rekreationsområden. Vad delta innebär anges närmare så att det i första hand gäller att göra markreservationer - också för områden där särskilda planeringskrav och samordning av planeringen skall gälla. Jag kanske skall peka på att propositionen inte innehåller förslag till några nya stödformer och inte heller någon ändring i resp. myndigheters kompelens. Den innebär inte heller någon allmän prioritering av områdena före andra lämpliga områden. Det är alltså detla förslag som vi haft att bereda. Del är möjligt all det på skilda håll finns önskningar om att propositionen skulle ha innehållit något mer om de ekonomiska frågorna - men så är nu inte fallet.

Utskottet säger nu atl vi bör ge turist- och rekreationsiniressena verksamhelsanknulna riktlinjer av samma typ som t. ex. friluftslivets. På så sätt har man vunnit klarhet om att den här planeringen skall inordnas i del pågående planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen. Därtill har man vunnit atl de samordningskrav som återkommer i vissa motioner automatiskt tillgodoses.

De primära rekreationsområdena är schematiskt angivna i propositionen men dock klart lägemässigt orienterade. Utskottet har enhälligt föreslagit atl nedre Dalälven tillförs listan. Del bör kanske noteras au vi gjort detta med kännedom om t. ex. ulbyggnadsplanerna vid Söderfors.

Den närmare avgränsningen får göras i den kommunala planeringen. Därför har utskottet enligt den allmänna principen all inte gå in på vad som är konkret kommunal planering hänvisat lill yrkandena i detta sammanhang om Klarälvsdalen i Torsby kommun.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska riksplaneringen,

m. 777.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska riksplaneringen, m. m.

Närrekreationsområdena måste anses vara en viklig fråga. Också härvidlag har utskottet hänvisat till de regeringsbeslut inom bostadsdepartementels sektor som syftar till lösningar av frågan närmast storstäderna. I övrigt blir detla en riksplanefråga av vanlig typ, förstärkt med ullalandet atl också de primära områdena skall så långt som del är möjligt planeras även för närrekrealion.

De samiska intressena har väckt speciell uppmärksamhet. Jag har tidigare noterat atl utskottet stått enigt bakom de riktlinjer som enligt proposition I gäller för denna sektor. Därför blir det naturligt atl utskottet också i del här sammanhanget är enigt och anser alt motionsyrkandena - framförda innan proposition I publicerades - är tillgodosedda. Det särskilda yttrandet nr 2 av herr Claeson vid betänkandet nr 2 är, såviti jag förslår, att uppfatta som en särskild betoning av de konflikllyper som visar sig vid fritidsutbyggnad i siörre skala. I sak tror jag inte att vi har skilda uppfattningar.

Propositionen innehåller slutligen förslaget all en särskild beredning skall ges vissa samordningsuppgifter. När del gäller denna beredning har utskollel utgått från samma bedömning som propositionen - nämligen atl del är fråga om att samordna statliga insatser.

Herr talman! Jag har på delta sätt försökt ta upp vissa centrala frågor i det här beslulskomplexet. Jag är medveien om att inte alla moiions-yrkanden, vare sig de blivit tillstyrkta eller avstyrkta, har kommenterats av mig. Andra talare som slår bakom utskottets betänkanden kommer atl komplettera mig på den punkten.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till civilutskollets förslag i betänkandena I och 2.

Hen DANELL (m):

Herr talman! Propositionen 1975/76:1 med redovisning av programskedel i den fysiska riksplaneringen, som vi nu behandlar, är egentligen en imponerande katalog över alla de problem som vårt moderna och komplicerade samhälle har med alla olika intressen i fråga om markanvändning och användning av våra naturtillgångar. Problemen i sig är egentligen ett hälsotecken, om man ser till näringslivets alla delar och deras vilja att utvidga och använda nya tekniska rön för all öka våra gemensamma tillgångar och sysselsättningen. I vårt tekniska och komplicerade samhälle krävs del därför, för all möta alla dessa olika konflikter, en långsiktig planering och hushållning med våra mark-, valten-och naturtillgångar.

Den lill omfånget egentligen ganska blygsamma redovisningen av programskedet i den fysiska riksplaneringen kan också ses som en markering av den första hållplatsen i den fysiska riksplaneringen och som ett bevis på det oändligt omfattande arbete som faktiskt genomförts ute i landets kommuner och regioner. I det sammanhanget är det väl värt att understryka utskottets uttalande om vikten av ett ökat stöd till kommunernas planeringsarbete.

Inventeringar och kartläggningar med analyser av eventuella konflikter - allt i etl uppdrivet tempo - har karakteriserat arbetet. Uppenbarligen ger också det löpande arbetet allt fler inkörsportar till nya arbetsuppgifter eller möjligheter till au inkludera redan igångsatt annat planeringsarbete, mer eller mindre direkt underställt den fysiska riksplaneringen. Kartläggningen av landels vattentillgångar och förslag om hur vi skall använda eller spara dem samt arbetet med bl. a. försvarels framlida markbehov är exempel på arbeten som utförs parallellt med den egentliga fysiska riksplaneringen. Självfallet bör också, vilket utskottet uttalar, riksplaneringen samordnas med den regionalpolitiska planeringen och den regionala trafikplaneringen.

Beträffande civilutskottels betänkande nr 2 om insatser för rekreation och turism kommer herr Wennerfors all utveckla vår moderata uppfattning i frågan.

Ett allvarligt dilemma för planeringsivern är dock den överhängande risken för all vi kan få elt delaljreglerai och därmed ganska naturligt ett genomcentraliseral samhälle, där alla verksamheter kräver etablerings-tillsiånd och där den enskilda människans behov av mark och användning av sin egen mark alldeles kommer bort bland alla tekniker och planeringspolitiker. I del sammanhanget möter man de problem som vi moderater i motionen nr 7 av herr Adolfsson m. fi. har tagit upp, vilket för övrigt är en fortsättning på den debatt som fördes vid förra riks-planebeslutei i riksdagen 1972.

Den centrala frågan är hur själva säkerställandet av mark skall hanteras, fastläggas och legalt förankras. Det är uppenbart att de på senare år företagna skärpningarna av expropriationslagsiiftningen, förköpslagsiift-ningen och borttagandet av glesbebyggelserätten ger myckel starka samhälleliga instrument för all möjliggöra ändring av markanvändning och ägostruktur. Även resultaten av säkerställande av mark kan få säregna konsekvenser så till vida att mark som inie drabbas av säkerställande genast får en oförtjänt värdestegring. Detta förhållande gör alt det faktiskt skapas en oacceptabel orättvisa mellan markägare som drabbas av säkerställande i någon form och andra markägare granngårds, som fritt kan utnyttja sin mark genom att kanske realisera marktillgångarna. Problemen med de långvariga byggnadsförbuden är ett annat resultat av de förändringar som har skett de senaste åren och av planeringsiver som måhända ibland har gått en aning för långt.

Allt sammantaget har övertygat oss moderater om atl del behövs en analys av hela frågekomplexel om säkerställande av mark för att finna de bästa och mest rättvisa lösningarna. Detta framförs också i reservationen I vid civilutskottels betänkande nr I.

Vad beträffar förhållandet mellan de olika myndigheterna och instanserna när del gäller beslut om säkerställande av mark m. m. är det uppenbart att det nuvarande samrådet kommun-länsstyrelse och statliga organ måste utvecklas. De i programmen upptagna riksintressena representerar en tredjedel av landets yla, vilket klart visar problemets vidd.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska riksplanerlngen, m. m.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska riksplanerlngen, in. m.

om man sätter alltför stor tilltro till de centrala organens möjlighet att fatta de bästa besluten. Kommunförbundet har också i sitt yttrande understrukit de här problemen. Man framhåller atl risken är överhängande för all många goda intentioner kommer atl förfuskas om för stora områden benämns riksintressen när frågorna i själva verket i många fall kan lösas av kommuner och länsstyrelse i samverkan utan inblandning från någon central instans. Såsom Kommunförbundet framhåller har kommunerna visat sina höga ambitioner och sill ansvar i planeringsarbetet, vilkel borde borga för ett fortsatt väl fungerande arbeie utan alltför mycket central styrning. Det lorde också vara svårt att inför allmänheten motivera att för en tredjedel av landets yta i många fall okomplicerade avgöranden om markanvändning och bebyggelse inte skulle kunna anförtros åt kommunerna själva.

Enligt vår uppfattning ger programskedel anledning lill oro för den kommunala självstyrelsen. De värderingar som kommunerna ger ullryck åt i markanvändningsplaner och översiktsplaner kan i nuläget underkännas av länsstyrelsen och regeringen. Det kan allvarligt ifrågasättas om denna intressekonfiikt alltid skall lösas till förmån för del statliga organels bedömning. Vi anser att denna principfråga bör närmare analyseras under det kommande planeringsskedet.

I detta sammanhang vill Jag också beröra frågan hur del fortsatta arbetet med riksplaneringen bäsl skall förankras utanför statliga organ och regeringen. Ulskoltel föreslår på goda grunder atl ännu en sammanfattande redovisning inför nya eller kompletterande geografiska riktlinjer skall underställas riksdagen. Civilutskollets resor och besök i de fem väl kända konfliktomrädena har visal all del behövs en parlamentarisk förankring av de kommande viktiga avgörandena om dessa områden. Men dessutom är del vår uppfattning i moderata samlingspartiet atl det är nödvändigt att över huvud taget låta det fortsatta riksplaneringsarbeiet underställas och ledas av en pariamenlariskt sammansatt grupp. Detta framhåller vi i vår reservaiion nr 2, och det överensstämmer med vår uppfattning i riksplanedebaiien 1972. Med hänsyn lill alla problem som kan uppslå, och som redan har uppstått i många fall, i samband med en omfattande planering av vårt samhälle bör man på alla sätl försöka åstadkomma djupast möjliga parlamentariska förankring i arbetet.

Herr talman! Jag har hittills huvudsakligen uppehållit mig vid de principiella frågorna och sådana frågor som skiljer oss moderater från utskottet i övrigt, och jag får kanske i det forisaiia meningsutbytet också tillfälle atl återkomma i de frågor som fru Olsson i Hölö här var inne på. Innan jag slutar vill jag emellertid understryka några andra saker.

Vi moderater ser det som utomordentligt värdefullt att del i utskottets arbeie har skett en skärpning i behandlingen av jordbruket och åkermarken när del gäller riktlinjerna för vissa verksamheter. Detla överensstämmer helt med de intentioner som finns i vår motion nr 7. Beträffande fritidsbebyggelsen har vi dock känt oss föranlåtna atl i etl särskill yttrande understryka vikten av att tillgodose den slora efterfrågan

på fritidshus. Självfallet skall då också beakias de andra, motstående intressen som här finns, men med hänsyn lill att debatten många gånger förs på osakliga grunder - så till vida alt man hävdar att del allmänt seil i vårt land råder brist på mark för byggande av fritidshus - anser vi det angeläget understryka att så inte är fallet. Jag bortser då från kustområden och stränder. Vi anser all del är en viklig målsättning atl se till all det finns en tillräcklig kommunal planberedskap och även i övrigt instrument för att kunna tillgodose den efterfrågan som råder på fritidshus.

I det sammanhanget bör understrykas, all vi med alla medel måsle försöka undvika risken för att få flera sådana slorsladsbetonade fritidsbyar som byggts på vissa håll eller som nu planeras. Risken är all man med etl omfattande säkerställande av mark och elt ambitiöst planeringsarbete i det sammanhanget indirekt skapar dessa oändligt tråkiga, lätortsbe-lonade fritidsbyar, där människor förmodligen inte kan få ut mycket nöje av sin frilid.

I det här fallet har vi valt atl bara avge ett särskilt yttrande, eftersom det inte har funnits anledning att i en reservation föra fram våra synpunkter. Det är bara fråga om en markering.

Vad gäller vår moderata uppfattning och profil i skärgårdspoliliken kommer herr Wennerfors senare att ta upp den frågan.

Jag vill sluta med alt säga alt kraven på och motiven för alt vi skall ha ett välplaneral samhälle för alt på bästa sätt kunna hushålla med våra resurser är många och viktiga, men det skall i detta välplanerade samhälle också finnas plats för starka, handlingskraftiga enskilda medborgare, och vi skall kunna garantera den kommunala självstyrelsen. Dessa båda incitament får aldrig glömmas bort i det fortsalla planeringsarbetet.

Herr lalman! Jag ber med det anförda atl få yrka bifall lill reservationerna 1 a, 2 och 3 vid betänkandet nr 1.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska riksplaneringen,

m. 777.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Vänsterpartiet kommunisterna kräver nu, liksom 1972, att den fysiska riksplaneringen skall göras till ett handlingsprogram med bestämda mål.

Orden plan och planering har länge missbrukats. Grovt uttryckt beslår planeringsprocessen av tre led: inventeringen, dvs. insamlingen av faktaunderlag, sammanvägningen av intressen samt de politiska besluten. Del är de politiska besluten, det verkliga handlandet, som utgör den egentliga planeringen. När man bara inventerar gör man alltså i grunden ingen planering. Den s. k. fysiska riksplanen är i huvudsak en inventering, ett planeringsunderlag och inte någon plan. Vpk vill däremot att man skall börja göra den lill en plan i betydelsen handlingsprogram.

Mycket tid och kraft har i förvaltningen ägnats åt att inventera. Oerhörda mängder arbete utförs, ofta utan att arbetsinsatsen står i proportion till del slutliga syftet. Stora oöverskådliga mängder papper samlas, som

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska riksplanerlngen, m. m.

sedan får begränsad användning. Orsaken härtill är all inventeringarna alltför sällan förs fram lill alt bli program, alltså plan för handling och beslut.

Ordet planering är, som sagt, missbrukat. Atl planera betyder atl göra upp ett medvetet handlingsprogram och söka förverkliga det. Däremot planerar man inte, om man låter sina beslut bestämmas av oplanerade faktorer, som man själv inte kontrollerar. Planering i ordets egentliga mening betyder medvetenhet och styrning. Styrningen åstadkoms genom politiska beslut. Men svensk samhällsplanering är ingen sådan styrningsplanering. Den är vad man kallar en anpassningsplanering. Del betyder atl man från fall till fall bestämmer lösningar på grundval av styrkeförhållanden mellan faktorer, som man egentligen inte kan styra. Ökar t. ex. det privata näringslivet sitt tryck mot ett område, ökar i praktiken också chansen att planbesluten går i näringslivets favör. Det finns ingen konsekvent politisk viljeinriktning. Viljan ligger utanför de offentliga organens yttersta kontroll. Besluten blir därmed i stor utsträckning etl verkställande av andras vilja.

Vad är då följden av detta? Jo, bl. a. svårigheter atl förutse framtiden. Planeringen blir inte en medveien kedja av handlingar, som hänger samman och som avser att utmynna i ett bestämt socialt mål. Planeringsarbetet förvandlas i stället lill en tämligen slumpartad summa av oförutsebara detaljbeslui. Medvetande ersätts av opportunism. Långsiktighei ersätts av kortsiktighet. Överskådlighel ersätts av oöverskådlighet. Planeringsprocessen hamnar i upplösning.

Uiskottsmajoritelen har uppenbarligen inte velat förslå dessa rätt enkla fakta och grundsatser. Utskotismajoriteten visar också med närmast barnslig oskuld upp sin fullständiga avsaknad av mål och principer. Del mest avslöjande och aningslösa avsnittet i betänkandet låter så här:

"Med hänsyn lill skiftande tyngd hos olika anspråk när de riktar sig

mot områden med skilda förutsättningar är etl planeringsprogram

vare sig möjligt eller lämpligt."

Jag ber de närvarande kammarledamöterna begrunda innebörden av delta geniala yttrande. Man säger alltså atl förutsättningarna är så olika från fall till fall all vi när det gäller utvecklingens långsiktiga resultat varken kan veta något, bör veta något eller vill vela något. Allting flyter och får lov all flyta.

Det mest geniala i majoritetens filosofi är kanske själva argumentets konstruktion: Eflersom de ingående planeringsfaklorerna växlar i tyngd från fall lill fall, behövs inga program och principer. Jag har svårt all förslå hur man kan komma lill en sådan slutsats. Det är ju just när förhållandena växlar som man behöver program och tillämpningsprinciper. Del är jusl då man behöver elt system av standarder och normer förati kunna påverka helhetsutvecklingen och uppfylla de må! man eventuellt uppställer för sig. Om förulsältningarna var desamma i olika fall -Ja, då skulle vi naturligtvis inte behöva program och standarder. Ul-skollsmajoritetens logik är helt upp och ned i förhållande lill plane-

ringssitualionens innebörd.

Nästan lika geniall är följande yttrande från majoriteten: "Atl frågan kan ses ur flera synpunkter belyses bl. a. av att medan man i motionen

16" - vpk-motionen - "anser alt riktlinjerna förpliktar lill föga

eller intet, man i motionen 7" - moderalmotionen - "kan finna riktlinjernas fullföljd oacceptabel med hänsyn till deras restriktiva effeki för markägarna."

Vad betyder nu detta filosofiska djupsinne? Jo det betyder: Eftersom moderater och kommunister lycker olika, så är det bäsl all inte lycka något alls. Eftersom vissa grupper har motsatta värderingar, så är del riktigaste att inte ha några värderingar alls. Kan man länka sig en elegantare cirkelbevisning lill förmån för den totala politiska opportunismen?

Slutligen en refiexion utifrån majoritetens politiska principlöshet. Frågan kan ses från flera synpunkter, säger man. Därför behöver vi inget program. Moderaterna tycker olika mol kommunisterna och det bevisar alt vi inget program behöver. Faktorerna är så växlande från fall lill fall i planeringen.

Vad är del som saknas i denna filosofi? Del saknas en medveten politisk värdering. Det saknas en medveten uppfattning om vem planeringen skall tjäna och till vilka samhälleliga mål den skall leda fram. Det saknas insikt om all den fysiska planeringen som all annan samhällsplanering är en maktpolitisk process, en process i vilken olika klassers och ekonomiska maktgruppers intressen bryts mot varandra.

Vad utskottsmajoriteten gör är att avpolilisera hela planeringsresone-mangel. Just del förhållandet atl moderater och kommunister har motsatta värderingar borde ha lett majoriteten lill insikten all man varken kan eller bör avpolitisera. Tvärtom - planering är en fråga om politisk makt och politiska värderingar. Moderaterna är här i riksdagen för att påverka planeringen i enlighet med jordägarnas och storindustrins intressen. Kommunisterna är här för atl hävda, alt svensk arbetarrörelse behöver en planeringsfilosofi och ett planeringsprogram, som kan tillgodose folkflertalets intressen. Om man bedriver samhällsplanering måsle man ha en politisk målsättning i bollen. Har man del inte - då överlämnar man vid varie särskilt planeringsbeslut åt den i det speciella fallet starkaste maktfaktorn att göra sig gällande. Och del är i regel i elt samhälle av den nuvarande lypen den ekonomiskt starkaste. Om staten inte har elt program med standarder och värderingar, då överlämnar den åt de ekonomiskt starka atl besegra de ekonomiskt svaga.

Vad jag inte förstår är hur ulskoltels socialdemokrater med gott samvete kan skriva ihop sig med centern om atl svensk samhällsplanering inte behöver grundvärderingar och program. Det hade varit bättre om arbetarpartierna här framträtt med en gemensam grundsyn - en grundsyn som utgått från atl Sveriges markresurser inte är exploatörernas och spekulanternas och de s. k. marknadskrafternas leksak. Del politiska tänkandet inom arbetarrörelsen skulle ha tjänat på att ni socialdemokrater

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel 1 den fysiska riksplanelingen, m. m.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska riksplanerlngen, m. m.

varit med i diskussionen om delta program i stället för att koppla ihop er med kammarens mest principlösa borgerliga parti. Men nu får ni väl stå för ert val.

Jag yrkar bifall till reservationen I b av herr Claeson vid belänkandel nr 1.

Hen PERSSON i Karlstad (s):

Herr talman! I civilutskottels betänkande nr 1 redovisas den fortsalla uivecklingen av programskedet i den fysiska riksplaneringen. Allmänt setl bör del för Sveriges befolkning kännas tryggt all vi får en fortlöpande planering som tar lill vara våra mark- och vallenresurser. Majoriteten i utskottet är i stort enig om vikten av detla, och del är minoriteten - beslående av kommunister och moderater - som av skilda anledningar begär avslag på propositionen. Utöver detta avslagsyrkande finns ytlerligare två moderatreservaiioner och två särskilda yttranden.

Riktlinjerna i propositionen är grundläggande för en ekologisk grundsyn och en ökad verksamhei beträffande miljöutvecklingen i stort. De kommunala programmen och länsstyrelsernas yttranden redovisar i detta skede en del konfliktområden som berör skilda intresseinriktningar, och de flesta är samstämmiga på den punkten atl den fysiska riksplanen behövs som ett översiktligt instrument för atl tillvarata framför allt de många människornas intressen. Socialdemokraterna i utskottet står helt eniga bakom regeringens proposition. Riksdagen har all fastställa riktlinjerna, och regeringen uppmärksammar särskilda geografiska områden med speciellt komplicerade förhållanden.

I propositionen tar man upp vissa områden som uppvisar speciella problem, i. ex. Hogdalsnäsel, Skåneområdet, Bråvikenområdei, Södra Billingen och sist men icke minst Vänerområdei. Jag skall något närmare belysa propositionen ur värmländsk synpunkt.

Länsstyrelsen i Värmlands län har i skrivelse till regeringen sammanställt en rad intressanta objekt som är belägna inom länet. Av de ca 90 områden inom Värmlands län som av olika anledningar angivits som riksintressen har 23 bedömts kunna bli föremål för länsstyrelsens eller andra regionala organs ulredning eller direkta skyddsåtgärder. Regeringen föreslår kompletterande riktlinjer för vissa områden och elt fortsatt översiktligt planeringsomräde i skilda former. Vänern, Fryksdalen, Alster-dalen med flera områden nämns. Vi som bor och verkar runt Vänern vet vilken betydelse Vänern har för människorna i området, och vi är i hög grad betjänta av en ökad uppmärksamhet i det fortsatta fysiska planeringsskedet.

Skärgården med dess speciella fauna och dess öar har tidvis varit hotad av kalhuggning och annat. Men 1974 års beslut om vissa ändringar i naturvårdslagen har tills vidare avvärjt en del aviserade miljöhot. Med tillfredsställelse harjag tagit del av propositionen 1975/76:56 om ändring i byggnadslagen när det gäller skogsindustrin, som vi i nästa vecka skall behandla häri kammaren. Den i propositionen föreslagna ändringen syftar

framför alll lill att redan nu förbättra samhällets möjligheter atl kontrollera och pröva åtgärder inom skogsindustrin vilka kan innebära ökad förbrukning av svensk träfiberråvara. Den föreslagna ändringen av 136 a >j byggnadslagen innebär alt tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet skall kunna prövas med ulgångspunkl i hushållningen med träfiberråvara.

Fritidsbebyggelsens lokalisering måste dock behandlas mer ingående. Jag har svårt alt förstå moderaternas ståndpunkt här. I motionen 7 av herr Adolfsson m. fl. sägs atl ett land med så enorma markområden ulan miljökonflikter kan tillgodose en efterfrågan på spridd fritidsbebyggelse. Den sorlens allmänna fraser är lill intet förpliktande och äger ingen som helst realitet. Delta gäller kanske i synnerhet Stockholmsområdet. Trycket på fritidsbebyggelsen är enormt var vi än bor i vårl långa land. och del behövs verkligen en vettig planering av fritidsbebyggelsen. Det särskilda yttrandet nr 2 av herrar Wennerfors och Danell vid betänkandet nr I andas romantiska drömmar och mindre realism.

Jag hälsar med stor tillfredsställelse även det aviserade lagförslaget om ingripande mot svartbyggen.

I regeringens beslut för Värmlands län understryks behovet av en samordnad planering för Vänern och dess kustområden. I detta planeringsområde ingår Värmlands, Älvsborgs och Skaraborgs län med sekretariatet förlagt lill planenheien i Skaraborgs län.

Samordningsbehovet är stort även beträffande Dalslands kanal. Dals-landsområdel organiseras genom den s. k. DANO-kommitlén, där kommunerna ställt upp på elt mycket engagerat sätt och där vi värmlänningar är representerade via Årjängs kommun.

Vid planeringen av Vänerområdei, har man också sagt, bör industri-frågorna ägnas särskild uppmärksamhet. Utskottet understryker regeringens bedömning och framhåller au mer preciserade utgångspunkter för industrins behandling behövs på central och regional nivå. Ur Väner-synpunkt är dessa frågor av vital och avgörande betydelse för den fortsatta utvecklingen av sådan industrilokalisering som beaktar miljövårdens och fiskets intressen i dessa områden. Vi ser med största tillfredsställelse fram emot de konkreta förslag och lösningar som nu sammanställs på departementsnivå, där jordbruks-, arbetsmarknads-, kommunikalions-och bostadsdepartementen är inkopplade. Industriverkels samordnande roll och studier bör rimligen ge elt värdefullt tillskott till det komplicerade utredningsarbetet och för de fortsatta ställningstagandena inom regionen. I propositionen framhålls också atl en utgångspunkt bör vara atl områden vid västkusten som ännu inte nämnvärt påverkals av förorenade utsläpp skall kunna skyddas från sådan påverkan och atl utsläppen i vatten och luft från industrierna inte bör öka. Utsläppen hamnar ofta hos grannarna i öst. vilket bör observeras och åtgärdas i ökad utsträckning.

I Värmland har vi en fråga som upprört många människor, nämligen skjutfältet i Örnäs i Kils kommun. Milostaben har föreslagit en utvidgning. Civilutskoltet hade tillfälle att närmare stifta bekantskap, med

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den Jysiska riksplanerlngen, m. m.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den Jysiska riksplanerlngen,

777. 777.

Örnäs vid sitt Värmlandsbesök. Efter delta besök har elt annat alternativ kommit med i bilden, och vi hoppas nu slippa denna utvidgning av skjulfällel i Örnäs.

Utskottet har uppmärksammat försvarels markbehov. Vi har sagl att berörda myndigheter på totalförsvarets område bör översiktligt presentera långsikliga anspråk på ett tidigt stadium. Översiktliga alternativa lösningar bör utmönstras och markanvändningsfrågorna behandlas och bedömas med hänsyn lill den fysiska riksplaneringen. Detta är oerhört viktigt så att vi slipper liknande konfiikier.

En ulredning, ledd av landshövding Rolf Edberg, är tillsatt av länsstyrelsen. Utredningen arbetar med ell annat alternativ, som kanske kan accepteras av de flesta. Vi kan notera att även de militära myndigheterna har ändrat ståndpunkt på senare tid. Helt naturligt vållar ett skjutfält och dess vidgning alltid konflikt men mindre om ett fåtal människor berörs.

Klarälvsdalen har många vetenskapliga, kulturella och rekreativa värden. Övre Klarälvsdalen har etl riksintresse med den ännu oulbyggda och opåverkade forsslräckan mellan Höljes och Sysslebäck med sin storslagna natur. Bevarandefrågor och frågor om eventuella framtida kraftverksbyggen berör fyra kraftstationer: Edsforsen, Värsjö, Klarabro och Sirängfdrsen. Jag vill inte föregripa den debatt som vi senare kommer att få i denna kammare om en utbyggnad eller ej, men klan är atl såväl Torsby kommun som naturvårdsenheten vid länsstyrelsen i Värmlands län har avstyrkt de nämnda utbyggnaderna.

Beträffande utskottets skrivning om djuphamnsläget vid Lunneviken och Kålvik strax söder om Idreljordens utlopp finns inte mycket att till-lägga utöver vad utskotiets ordförande. Elvy Olsson, har sagl här i kammaren. Vi är helt eniga om skrivningen, och efter vår resa i Bohuslän kunde vi konstatera atl den verksamhet som pågår med byggande av oljeplattformar inte är miljösiörande i ordets rätta bemärkelse. Vi håller fast vid all tillverkningen bör koncentreras till ett område, och viktigi är att inte bara etl förelag ges monopolställning. Utskottet menar att man närmare bör klarlägga förutsättningarna för tillverkning av oljeplatl-formar från Lunneviken mot Kålvik. Miljöingreppen bör kunna begränsas och miljön återställas när tillverkningen upphör. Det är i dagsläget mycket svårt att sia om möjligheterna till nya beställningar och även om de framlida tekniska förutsättningarna. Regeringen ges viss fullmakt i planeringssammanhang när det gäller den fortsatta utvecklingen.

Departementschefen framhåller atl inte heller jordbruket kan bedrivas Ulan vissa reslriklioner och att fritids-, naturvårds- och kulturminnes-intressen bör tillgodoses. Restriktioner måsle komma lill stånd för att en på sikt motiverad markanvändning och miljöutveckling skall främjas. 1 Värmlands län är konfiikien mellan tätortsutbyggnad och jordbruk inte alltför utpräglad, men helt naturligt möter vi konflikter om än i begränsad omfattning. Låt mig bara nämna ett par kommuner, som berörs i högre grad än andra på grund av sitt geografiska läge i typiska jordbruksområden

i Värmland.

Vi har Kils och Sunne kommuner med borgerlig majoritet samt Forshaga och Kristinehamns kommuner med socialdemokratisk majoritet. Dessa kommuner har vissa konfiiktzoner. Vid en objektiv bedömning av dessa fyra nämnda kommuner kan Jag, ärade kammarledamöter, inte se någon siörre skillnad i ambitionsnivå mellan de två borgerliga. Kil och Sunne, och de två socialdemokraliska, Kristinehamn och Forshaga, när del gäller all bygga på jordbruksmark.

Det kan ibland synas vara avgörande vem som äger marken och åt vilket håll kommunen strävar att öka lätorisstrukturen. Här kan det finnas många iniressefaktorer som påverkar styrningen av byggandet. 1 de fiesta fall är kommunalmännen realistiska och strävar efter en så bra lösning som möjligt, men man skall inte tro atl kommunen, om den styrs av centerpartister och andra borgerliga, alllid tar hänsyn lill den högprodukliva åkermarken vid lätortsutbyggnad. Någon har sagt alt även centerpartister är realister, och detla vill jag helt instämma i. Bostadsministern återkommer mera utförligt med synpunkter pä dessa konflikl-områden.

Första gången den fysiska riksplaneringen nämndes hördes stort råskäll från många håll - det talades om socialisering av vårl lands mark- och vattenresurser. 1 dag kan man fråga vad käbblet ledde lill. Moderaternas krav om en pariameniarisk grupp äger föga aktualitet i dagens läge. Vi är rätt överens i den svenska riksdagen om nödvändigheten av att förvalta vårt pund. De flesta länsstyrelser skriver i sina remissyttranden att kommunerna genomgående visat positiv anda och vilja all genomföra riksplanens intentioner. I många fall, kanske de flesta, har kommunerna gått längre och begärt utvidgning av befintliga intresseområden. Detta visar all vi har ansvarskännande politiker och tjänstemän, som tillsammans vill genomföra riksplanens intentioner för atl lämna över ett väl förvaltal Sverige till framtida generationer.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill civilutskottels hemställan på samtliga punkter i betänkandet nr I. Eflersom vi samtidigt debatterar civilutskottels belänkande nr 2 övergår jag nu lill all säga något om detta.

I betänkandet nr 2 angående planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism har utskottet behandlat dels proposition nr 46, dels etl antal motioner. Propositionen präglas av en hög ambitionsnivå, och den ökade fritiden ställs i fokus. Samhällets ansvar för närrekreation är stort, och vi måste redan nu möta de kommersiella intressenas dominans. Om samhället inte gör detta, kommer stora grupper av människor alt helt ställas utanför möjligheterna atl välja önskad fri-lidsaktivitel. I siort setl är vi eniga inom uiskotiet efter en ingående diskussion. Moderaterna har en reservaiion som är typiskt individuell och ur ulskolismajoritetens synpunkt helt oacceptabel. Vidare finns det två yttranden, elt av vardera centern och vpk.

Fritiden ökar i vårt land, och en förkortning av arbetstiden sker i olika former: dels genom kortare arbetsvecka och kortare arbetsdag, dels genom

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska riksplanerlngen, in. m.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den Jysiska riksplaneringen, m. m.

sänkt pensionsålder, dels och inte minst genom den förlängda semestern. År 1900 bestod arbetsveckan av ca 60 timmar, och semester eller annan ledighet förekom då ytterst sporadiskt. År 1938 kom den första semesterlagen, som stadgade två veckors semester, och nu pågår en allmän utveckling mol fem veckors semester. Varför reser inte vårt folk på se-mesier i Sverige? Låginkomstutredningen visar all inte mindre än en fjärdedel av landets befolkning inte alls reser på semester. Det är kanske främst ekonomin som lägger hinder i vägen, men det brister också i fråga om informationen. Vi vet atl hela 18 96 av landets befolkning åker utomlands, vilket också medför ett betydande valuiaunderskoll.

De 24 rekreationsområden som regeringen fastnat för fyller de krav som kan förväntas genom tillgång till bostäder och övriga aktiviteter. Departementschefen säger pås. 25 i propositionen all folkrörelserna utfört betydelsefulla insatser för alt bana vägen och öka människonias möjligheter till en meningsfylld fritid. Kortare arbetstid och förlängd semester är krav som drivits fram av kämpar - kvinnor och män - inom arbetarrörelsen. Tack vare de insatser som gjorts avtals- och lagstiftningsvägen kan vi i dag skörda frukterna av deras kamp.

På idrott och rekreation satsar staten och kommunerna i dag närmare 1,2 miljarder. Utskollel delar lill fullo departementschefens uppfattning om turismens betydelse och har understrukit atl i arbetet med den fysiska riksplaneringen är rekreationslivets markanspråk en av de allra viktigaste faktorerna. I delta sammanhang bör nämnas de ändringar i naturvårdslagen som vi tog vid föregående års sista arbetsplenum och som innebär atl allmänhetens möjligheter att nyttja framför allt strandområden har ökat och all sirandskydd i dag råder vid alla stränder som har betydelse för allmänhetens friluftsliv. Privata förbudsskyllar skall inte längre få finnas. Nu är det kommunerna, i allmänhet deras byggnadsnämnder, som skall se till alt dessa bestämmelser efterlevs. Här bör de förtroendevalda i byggnadsnämnderna på ell bättre sätt följa lagens intentioner.

Jag skall inte närmare gå in på propositionen ulan endast kommentera ett par motioner.

Jag skall försl beröra motionen 2043 av herr Olsson i Edane, där jag själv står som medmotionär, samt motionen 2073 av herr Norrby. Motionerna berör framför alll fritidsfisket inom de angivna primära rekreationsområdena. Vidare las bl. a. upp den alltmer tilltagande försurningen av sjösystemen i vårt land. Inte minst i Västsverige har vi drabbats oerhört hårt och har i vissa sjösystem fåll extremt låga pH-värden. Försurningen härrör sig inte bara från industrin ulan här synes också det s. k. jordbrukskemiska komplexet spela en avgörande roll. Motionärerna är väl medvetna om all del finns hajar i den s. k. gröna vågen. Det är dock klart alt industrin, och en ökad lokalisering lill västkusten av petrokemisk industri, medför en stark försurning i hela Västsverige. Framför alll Värmland, Dalsland och Skaraborgs län får kännas vid betydande försurningar i berörda områden.

I ell interpellationssvar till fru Radesjö den 26 maj har Jordbruksmi-

nistern sagt att försurningsproblematiken är komplicerad. Förutom till svavelnedfall måste hänsyn även tas till sådana faktorer som ändrad markanvändning. Miljökostnadsulredningens remisstid utgick den 1 september 1975, och regeringen har lovat alt handla snabbi för all komma till rätta med försurningsproblemaliken.

Energiförsörjningen kommer även in i bilden. Om vi skall få bukt med försurningen måste vi göra oss mindre beroende av oljan som bränsle. Det är just förbränningen av olja och andra fossila bränslen som ger de kraftigaste försurningseffekierna. Detta bör vi ha i åtanke när vi diskuterar miljö- och energifrågor. Det är otvetydigt atl en minskning av svavelutsläppen ger oss bättre miljö. Centerns företrädare bör ha detta i åtanke i den nu aktuella energi- och miljödebatten och väga in vad en ökad oljeimport och förbränning av fossila bränslen innebär.

Man frågar sig hur centern skall förena löftet om 400 000 nya jobb, varav två iredjedelar inom industrin. Var skall energin hämtas? Ur miljösynpunkt bör en klar redovisning ske av energilillskottet. Glöm inte de negativa effekterna av svavelulsläpp.

Beträffande motionerna hänvisar vi i utskottet till atl dessa är föremål för behandling hos fiskerisiyrelsen och planverket. Också inom ramen för den fysiska riksplanens planeringsskede skall dessa frågor beakias. Därför anser vi alt det inte finns någon anledning till uttalande från riksdagen. Motionerna bör med delta anses besvarade.

I motionen 2050 av herr Jonasson och i motionen 2069 av herr Magnusson i Kristinehamn aktualiseras utvidgning av primära rekreationsområden lill att omfatta även Klarälvsdalen och delar av Hagfors kommun, som den förstnämnde motionären begärt. Omfattningen av Åsnen-Listerlandei gäller också utvidgning av området.

Propositionen förutsätter att det skall ankomma på regeringen alt ta ställning till.ändring eller komplettering av listan över utvalda områden. Med utgångspunkt däri blir det naturligt att hänskjuta även denna fråga för avgörande inom den kommunala översiktliga planeringen. Vi förutsätter etl intimt och aktivt samspel mellan berörda kommuner och länsstyrelse samt att även naturvårdsverkets och planverkets synpugkter beaktas. Centralt får kontakt las med den aviserade beredningen. Även i den ingår representanter för naturvårdsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, planverket och turistrådet samt kommunerna. Beredningens allsidiga sammansättning bör borga för alt synpunkterna beaktas från skilda håll. och här finner ulskoltel alt de motioner som yrkat utökning eller annan sammansättning ej bör. bifallas.

Herr lalman! Del finns mycket att säga i denna fråga, men vi är alla överens om nödvändigheten av samordnade insatser för turism och rekreation. Proposition 1975:46 är etl viktigt steg på vägen för all ge människorna i vårt land etl antal områden där turism och rekreation kan utvecklas och ge meningsfull fritid inom landei. Det bör rimligen också motverka de alltmer ökande utlandsresorna.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill ulskollels hemsiällan på samtliga punkter.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska riksplanerlngen, m. m.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska liksplaneringen,

777. m.

Herr DANELL (m) kon genmäle:

Herr lalman! Del särskilda yttrandet av mig och herr Wennerfors, yttrande nr 2 lill civilutskottels belänkande nr 1, om riktlinjer för fritidsbebyggelse kommenterades av herr Persson i Karlstad. Han ondgjorde sig speciellt över en mening där vi skrivit:

"Till skillnad mol vad som ofta framförs i den allmänna debatten är tillgången till lämplig mark för fritidsbebyggel.se myckel god med undanlag för mark i närheten av kust och siörre sjöar."

Delta betecknade herr Persson som romantiska funderingar, som ligger långt ifrån verkligheten. Han anser all det inte finns möjlighet atl tillgodose efterfrågan på en något så när spridd fritidsbebyggelse.

Det är ganska allvarligt all en politiker kan ha den uppfattningen, som han tydligt har, atl man skall eftersträva koncentrerad fritidsbebyggelse som folk faktiskt inte vill ha. Jag grundar mig på en promemoria som har kommit ut från Troedssonska forskningskuratoriet vid skogshögskolan. Promemorian heter Arealer för fritidshusbebyggelse och är författad av en herr Genfors. Av siffermaterialet i den promemorian, vars riktighet det inte finns anledning att betvivla, framgår atl 40 % av fritidsbebyggelsen i vårl land ligger inom 3 96 av landels yta. 60 96 av all fritidshusbebyggelse ligger inom 15 mil från Stockholm, Göteborg och Malmö. Med ulgångspunkl i detta är del, precis som Jag sade i milt första anförande, alldeles uppenbart au det - om vi bortser från kuster och stränder - i vårt land finns slora markområden där vi med vettig kommunal planeringsberedskap kan på olika sätt ganska snabbt tillfredsställa den stora efterfrågan som finns på spridd fritidsbebyggelse.

Av de handlingar som jag refererade till alldeles nyss framgår det också att 85-90 96 av människorna föredrar just gles fritidsbebyggelse och inte den form av fritidsbebyggelse som vi under sommaren fick se att man tydligen försökte att arbeta fram på östkusten. Vi såg där fritidsstäder med omkring 5 000 invånare, med diskotek, biografer och stora centrumanläggningar, som jag tror på intet sätt motsvarar vad folk vill ha på sin fritid. Del är för mig obegripligt varför man på sin fem veckors semester skall åka från sitt tätorlssamhälle Skärholmen lill ell nytt Skärholmen på östkusten. Man kanske får något närmare till bad, men där kommer det alt vara nog så trångt.

Sedan, herr talman, bara en kort kommentar också lill herr Perssons uttalande om frågan kring Örnäs skj'uifäll, som verkligen har varit utomordentligt besvärlig. Men för alt rätt skall vara rätl skall man ha reda på atl del hela har komplicerats av all alla de sju eller åtta alternativ som fakiiski fanns, som militären hade arbetat fram, inte fick offentliggöras. Detta berodde på au militären enligt de regler som gäller måste hemligstämpla sina förslag. Jag tycker att del är helt förlegade och mycket dåliga regler, som vi skall försöka bli av med. Men man var bunden av de regler som fanns och hanterade ärendet på rätt sätt. Militärerna föreslog f ö. inte i första hand den plats som var bäsl för dem utan den som de trodde skulle passa in också i samhällsplaneringen i övrigt.

Fru OLSSON i Hölö (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Svensson i Malmö läste högt ur civilutskottets belänkande nr I, och också Jag skall göra det. Vi skriver bl. a. följande:

"Enligt utskotiets mening finns det lika litet nu som år 1972 anledning till erinringar mot den fysiska riksplaneringens allmänna uppläggning och syften." Därmed menar vi atl det är angeläget atl medel skapas för hushållning med mark och vatten och för att unika resurser kommer till bästa och riktigaste användning. Vi skriver vidare: "Med hänsyn till skiftande tyngd hos olika anspråk när de riktar sig mol områden med skilda förutsättningar är ett planeringsprogram av i motionen 16 föreslagen typ vare sig möjligt eller lämpligt."

Om jag inte hörde fel underlät herr Svensson att säga, när han citerade utskollel, all del gällde ett planeringsprogram av den typ som föreslagils i motionen 16, som innebär en hård styrning bl. a. över kommunerna. Eftersom vi i utskoltsmajoriieien ser del som myckel angeläget alt kommunerna skall ha ett starkt infiytande i planeringen, kan vi naturligtvis inte ansluta oss lill detta förslag.

Jag vill också understryka vad som kommit fram när vi rest omkring ute i kommunerna - och det framgår också av programmen - nämligen att kommunerna har höga ambitioner i denna planering.

Herr Magnus Persson i Karlstad säger atl man vad gäller åkermarken är lika goda kålsupare ute i kommunerna vare sig man tillhör det ena eller det andra partiet, och det kan också jag instämma i. Delta är självfallet ett svårhanierai område innan man vänjer sig vid att planera efter de nya tankegångar som nu är så allmänt accepterade.

Lål mig också säga några .ord till herr Danell om fritidshusen. Jag håller med om all vi har myckel mark här i landei. Totalt har vi alltså ingen brist i del avseendet. Men det är bara så att vissa områden är särskilt starkt efterfrågade för olika intressen och all man därför måste vara restriktiv med fritidsbebyggelse inom vissa regioner. Men nalurliglvis skall en sådan tillåtas också där. Jag vill dock verkligen understryka att fritidsbebyggelsen inte får tillåtas växa förrän det föreligger en noggrann planering. Jag vill i detta sammanhang peka på något som slår i propositionen och som vi har understrukit vad gäller Sörmland, där man har både kust och ett stort antal insjöar, nämligen all del är angelägel all länsstyrelsen medverkar i strävandena atl verkligen skapa en sådan planberedskap.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska riksplanerlngen, m. m.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag menar atl båda de två senaste talarna har underlåtit atl gå in på frågan om den egentliga innebörden av prioriteringar och program på detta område. De lägger in mycket mera i denna planering än vad den i verkligheten innehåller.

Atl jag inte nämnde för fru Olsson i Hölö vilken sorts program jag åsyftade hade faktiskt den enkla orsaken, som även fru Olsson i Hölö bör vara medveien om, all det i betänkandet bara behandlas ett enda

3 Riksdagens protokoll 1975/76:33-34

Nr 33

Onsdagen den ' 3 december 1975

Programskedel 1 den fysiska riksplanerlngen, m. m.

alternativt förslag, nämligen vpk:s. Det var alltså onödigt alt påpeka detta för fru Olsson i Hölö. Del fanns heller ingen anledning att replikera mot mig i det avseendet i det genmäle som egentligen avsåg herr Persson i Karlstad.

Jagar kanske en dålig pedagog, och min genomslagskrafl hos fru Olsson har tydligen varit ringa. Men vad vänsterpartiet kommunisterna kräver är ett program för verklig politisk prioritering av vilka intressen som skall vara utslagsgivande, vilka normer beträffande exploateringsgrad och liknande som skall tillämpas i de olika områdena. Del vill fru Olsson i Hölö och uiskottsmajoritelen inte vara med om därför att de tycker atl detta är saker som skall bedömas från fall lill fall. Jag kommer kanske atl förenkla en smula, men låt mig i alla fall dra ett par paralleller.

Del gäller här en planeringsprocess med en kedja av rättsliga beslut. Ytlersl är det fråga om den formella uppläggningen av en rättslig maktutövning. Hur skulle det vara om man t. ex. när del gäller svensk byggnadslagstiftning skulle säga, att vi i etl område kan ha en hög beläggning med barnslugeplalser men atl vi kan jämna ut det med atl ha en hälften så hög beläggning i etl annat område? Hur skulle del se ut, om man byggde efter sådana principer? Det vore t. ex. också uppenbart orimligt om man inte alls hade några maximitak för exploateringsgraden i olika områden. Byggnadslagstiftningen är inte heller uppbyggd på det sättet.

Hur skulle det vidare se ul om man i svenskt arbetsliv skulle resonera så principlöst att man sade, att arbetarskyddsfrågor får handläggas från fall till fall? Det finns så många olika synpunkter på dem. Somliga arbetare har Ju större lungor och andra har mindre. De som har större lungor lål mera koldioxid än de med små lungor. Alltså kan vi ha olika principer för olika fabriker. Så kan man uppenbarligen inte resonera, om man vill ha en medveten styrning av en samhällelig process. Hur skulle del se ut om landets domare skulle tillåtas säga: De olika rättsfallen är ju så varierande, att vi egentligen inte behöver några principer för rättslill-lämpningen, och strängt taget behöver vi inga lagar alls, för vi kan Ju avgöra målen från fall lill fall, allteftersom domare och nämnd tycker! Del är uppenbart alt var och en skulle inse all en sådan avsaknad av principer, av politiska målsättningar och av värderingar skulle vara fullständigt katastrofal på alla andra områden. Men det hindrar inte atl fru Olsson i Hölö tycker del är fullt tillfredsställande alt ha den typen av löslighet, subjektivitet och opportunism i den del av samhällsplaneringen som berör den fysiska riksplanen, som ju egentligen är av vida mer genomgripande betydelse socialt sett än många av de andra områden som finns inom samhällssektorn.

Hen PERSSON i Karistad (s) kort genmäle:

Herr talman! Till fru Olsson i Hölö kan jag säga att vi är helt överens om att planering behövs för åkermarken, så på den punkten lycker jag inte vi behöver orda mer.

Till vad herr Danell yttrade om fritidsbebyggelse, där han också talade

om diskolek, vill Jag säga atl det väl inte är den problemaliken som vi har varit inne på vare sig vid proposilionsbehandlingen eller eljest i utskottsbehandlingen. Det ärju ändå så, ärade kammarledamöter, att varje människa inte kan få sin egen lilla ö, oavsett om del är i Stockholms skärgård eller någon annanstans. Människorna vill förlägga fritidsbebyggelsen till speciellt attraktiva områden, såsom kusten och sjöarna. Därför menar vi att del där måste vara en fast och kontrollerbar bebyggelse.

Jag skall citera ell par ord ur moderaternas motion. De anser atl fritidsbebyggelsen skall utvecklas efter "människors efterfrågan". Vad är "människors efterfrågan?" Om vi skulle tillåta det, kunde etl fåtal människor med starka kapilalinlressen köpa sig mycket fina områden med sommarstugebebyggelse, varigenom de många människorna skulle helt utestängas. Det är därför som vi menar att här måste en planering ske. - Del är långt mellan diskotek och kust och öar!

På en punkt skall jag hålla med herr Danell, nämligen i fråga om Örnäs och militärerna. I betänkandet har vi också skrivit atl del redan på ett tidigt stadium krävs alternativa lösningar. I fallet Örnäs är del emellertid ett faktum att militärerna har ändrat ståndpunkt på ett senare stadium och alt de nu accepterar det alternativ som är under utredning.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Progratnskedet 1 den fysiska riksplanerlngen, ■ m. m.

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte, vare sig i del särskilda yttrandet eller i debatten i dag, framhärdat i något krav pä atl vi skulle ge varje familj en egen ö. Tvärtom harjag hållit med om att vi har hårt exploaterade kustområden i vårt land. Men Jag har också kunnat visa alt eflersom en stor del av fritidsbebyggelsen ligger på en mycket liten del av landets yla - som Jag sade ryms 40 % av denna bebyggelse på 3 96 av landets yta - har vi i vårt land stora markområden där det finns möjlighet att erbjuda fin och välplanerad fritidsbebyggelse. Vi kan också undvika hård-exploaterade centrumliknande fritidsbyar. Detla var kvintessensen i del förslag som jag framförde.

Herr Persson i Karlstad sade atl exploateringen vid kust och sjö är så hård att det krävs en fast och kontrollerbar bebyggelse där. Javisst! Jag har t. o. m. sagl att vi behöver en fast och kontrollerbar fritidsbebyggelse över hela landei; självfallet behöver vi ha del! Men vi skall se till att kommunerna har så god planberedskap att del inte på något sätt går all sälta krokben eller onödigt fördröja fritidsbebyggelsen, och vi skall kunna erbjuda en fritidsbebyggelse som så långt det över huvud laget går tillgodoser efterfrågan. Det är helt enkelt folks önskemål vi skall tillgodose, och inte folks behov, som socialdemokraterna annars ofta talar om.

Herr PERSSON i Karistad (s) kort genmäle:

Herr talman! På s. 195 i propositionen lar departementschefen upp den här frågan ,- och säger bl, a;: "Planverket och naturvårdsverket understryker betydelsen av att fritidsbebyggelsen behandlas ingående under

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska riksplanerlngen,

m. 777.

planeringsskedet," Vidare påpekas att "planverket efterlyser vissa delreformer i byggnadslagstiftningen, rörande bl, a, olovligt byggande".

Jag sade förut all jag med tillfredsställelse har noterat det aviserade lagförslaget om ökade ingrepp mot s, k, svartbyggen. Om man läser del särskilda yttrandet av herrar Wennerfors och Danell på den här punkten, irorjag-som jag sade inledningsvis-att man skall finna att det förpliktar till intet. Majoritetens skrivning och departementschefens skrivning i propositionen är och förblir däremot en garanti för all de många människorna skall få tillfälle till rekreation och turism och erhålla möjlighet att nyttja fritidsanläggningar av skilda slag.

Herr bostadsministern CARLSSON, som meddelat, alt han i samband med behandlingen av dessa betänkanden i ett sammanhang ämnade besvara

dels herr Johanssons i Holmgården (c) den 20 november anmälda interpellation, 1975/76:61, om användningen av åkermark till annat än Jordbruksändamål, och

dels herr Strömbergs i Botkyrka (fp) den 21 november anmälda fråga, 1975/76:120, om regeringens avgörande av visst planärende,

erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Den fysiska riksplaneringen har sin grund i konflikterna om användningen av våra mark- och vattenresurser. Under 1960-lalel kom dessa konfiikier till allt starkare uttryck. Det gällde både konfiikier i samband med industriprojekl som i Värö, Lysekil, Trosa och Ritsem och konflikter som hade sin grund i att den snabbi ökade fritidsbebyggelsen vid kuster och stränder hotade atl stänga ute dem som av olika skäl inte hade möjlighet all muta in egna markområden. Erfarenheterna från 1960-talel visade all exploaleringsintressena hade lättare atl göra sig gällande än de intressen som önskade bevara naturtillgångarna för andra ändamål. Ell av de viktigare skälen till detla var att samhället ofta kom in i elt sent skede i beslutsprocessen, markköp hade genomförts, betydande projekteringskostnader hade lagts ned och olika intressenter hade hunnit låsa sig i sina positioner redan innan en allsidig avvägning mellan de motstående intressena hade kunnat göras.

Den fysiska riksplaneringen innebär en väsentlig förbättring av dessa förhållanden. Genom en förstärkt översiktlig kommunal planering och genom att samhället har fått erforderliga medel atl tidigt pröva frågor om eiablering av en rad viktiga industrityper vidgas möjligheterna all göra en förutsättningslös prövning av hur olika miljö- och markanvändningsintressen skall vägas mot varandra. Arbeiet under programskedel har också visal att dessa frågor omfattas av elt stort intresse såväl i kommunerna som hos de statliga myndigheterna. I takt med all arbetet med den fysiska riksplaneringen har framskridit har behovet kommit alt kännas alll starkare av en övergripande planering där enskilda åtgärder ställs i relation lill ell större sammanhang och till långsiktiga utvecklingstendenser.

Genom det programarbete som regeringen nu har redovisai lill riksdagen har en god grund lagts för del fortsatta planeringsarbetet. Flertalet kommuner kommer att genomföra betydande planeringsinsatser inom ramen för den fysiska riksplaneringen. Den fysiska riksplaneringen har också inneburit all kommunerna förslärkl sin översiktliga planering även i områden som inte berörs av de fastlagda riktlinjerna.

Man bör hålla i minnet att planeringen i sig i regel inte innebär all man kan undvika au motsatta önskemål om markanvändningen gör sig gällande. Men genom en vidgad planeringsinsais kan riskerna för konflikter om markanvändningen i framliden klariäggas på ett tidigt stadium och göras till föremål för analys och diskussion innan de konkreta besluten skall fallas.

Jag lyssnade med intresse till Jörn Svenssons inlägg, men jag blev litet förvånad. När han kom fram till kärnfrågan avslutade han nämligen sitt inlägg och gick ned och satte sig. Jag tyckte att det hade varit intressant om Jörn Svensson efter en teoretiskt skicklig analys - Jörn Svensson är en skicklig teoretiker - hade fortsatt och kommit över till de praktiska problemen för det är ju ändå där som vi politiker har den verklighet vi måste ge oss i kast med.

Under senare tid harjag haft tillfälle alt resonera med några kolleger i de östeuropeiska länderna, där man ju har tillgång lill elt mycket väl utvecklat plansystem. Men det intressanta i dessa diskussioner var alt de i sill beslutsfattande upplevde precis samma dilemma som vi. De har en statlig industrisektor som vill bygga ul, la markområden i anspråk och därmed hotar miljöintressen. De har lälorlsinlressen som tränger sig på och vill ta jordbruksmarken i anspråk. De har problemet med avvägning mellan sysselsättning och orörd natur. Jag tror att vi i olika samhällssystem genom den ökade medvetenheten om dessa konflikter egentligen slår i en myckel likartad beslutssituation.

Därför skulle jag hälsa med tillfredsställelse om Jörn Svensson inte gör del så lätt för sig att han stannar vid den teoretiska analysen utan fortsätter och går in på problemen i konfliktsituationerna. Det är då vi får den intressanta politiska diskussionen och del är då politikernas hållfasthet, vare sig de är centerpartister eller vpk-are, ställs på prov - om de teoretiska uttalandena tål alt konfronteras med verkligheten ute i kommunerna. Jag inbjuder alltså lill en forisatt debatt och hoppas att den skall ge oss alla ell gott utbyte - och framför allt all den skall påverka politiken på etl positivt sätl.

Den fysiska riksplaneringen medför således inte au problemen försvinner. Även fortsättningsvis kommer vi alt tvingas göra avvägningar mellan inbördes oförenliga intressen. Den fysiska riksplaneringen ulgör emellertid ell utomordentligt värdefullt verktyg med vilkel sådana problem kan angripas och lösas med beaktande av långsiktiga resurshushållningssynpunkter. Därvid är det naturligtvis viktigt all samhället successivt får en starkare roll än tidigare. Det är en förutsättning för all vi skall få inte bara en diskussion utan också beslut som grundas på

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel 1 den fysiska liksplaneringen, m. m.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska riksplanerlngen, m. m.

en vettig avvägning.

Programskedet har nu avslutats och planeringsarbetet inletts i kommunerna. I en del kommuner har man redan nu hunnit långt i planeringen, i andra har man Jusl startat sill planeringsarbete. Det ligger i sakens natur att det i detta läge uppstår en del övergångsproblem. Beslut måsle emellertid kunna fattas också under pågående planeringsarbete, även om underlaget för besluten inte alltid kan uppfylla de krav som har ställts upp för alt gälla när planeringsskedet är genomfört. Utvecklingen i samhället kan ju inte avstanna i avvaktan på all planeringen är genomförd och regering och riksdag har tagit ställning lill resultatet. Att sådana beslut måsle fattas under en övergångsperiod får emellertid inte uppfattas som ett medgivande lill en sänkning av ambitionsnivån i det pågående planeringsarbetet. Självfallet skall också de gällande riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten beaktas då besluten fattas. Jag återkommer lill dessa frågor i samband med att jag besvarar en interpellation och en fråga rörande jordbruksmarkens behandling vid planeringen.

Jag vill nu något beröra planeringen av Hogdalsnäsel i Strömstads kommun, där utskottet har gjort en bedömning som i vissa stycken avviker från regeringens. Regeringen har med tillämpning av 10 a !? byggnadslagen angett all kommunen skall upprätta en generalplan för Hogdalsnäsel som utgår från all området skall disponeras så atl ett allsidigt utnyttjande för rekreationsändamål blir möjligt. Enligt de av regeringen angivna riktlinjerna skall planen vidare bygga på förutsättningen all tillverkning av oljeutvinningsplatlformar under viss lid kommer all ske i Kålviksområdet. Detta område definierades härvid så alt bara själva Kålviksdalgängen innefattades. Regeringen förulskickade emellertid atl det efter riksdagens godkännande kunde bli aktuellt all utvidga området till all omfatta även Sundsvik. Området vid Lunneviken borde däremot reserveras för naturvård och fritidsändamål.

Utskottet gör nu den bedömningen all en vidgad planeringsberedskap bör upprätthällas för all välja mellan alternativa lösningar vid en eventuell fortsatt tillverkning av oljeutvinningsplattformar. En planering, i syfte alt klarlägga förutsättningarna för tillverkning av oljeutvinningsplattformar bör enligt utskottet omfatta området fr. o. m. Lunneviken t. o. m. Kålvik. Utskottet utgår från atl en planering för ifrågavarande verksamhei liksom hittills inte medför alt ell område får tas i anspråk förrän del har visats alt del föreligger etl verkligt behov.

Tillverkning av oljeutvinningsplatlformar på Hogdalsnäsel prövas av regeringen i enlighet med bestämmelserna i 136 a i; byggnadslagen. Regeringen följer härvid principen att inte meddela tillstånd till sådanverk-samhet förrän det sökande företaget har kunnat visa att en plattforms-beställning är sannolik. Vidare har regeringen ansett alt verksamheten vid eventuella tillstånd bör samlas på elt sådant sätt och kringgärdas med sådana villkor att de beslående miljöingreppen kan begränsas lill ett minimum.

De ändringar av riktlinjerna som utskottet nu förordar innebär dels att kommunen i sin planering kan utreda och upprätthålla en beredskap för flera alternativa lösningar om frågan uppstår om en eventuell utvidgning av tillverkningen av oljeutvinningsplatlformar på Hogdalsnäsel, dels att regeringen får större handlingsfrihet vid sin prövning av konkreta lokaliseringsansökningar. Delta föranleder självfallet inte regeringen att ompröva de principer som hittills har gällt vid prövningen. Regeringen har således för avsikt att även i fortsättningen pröva dessa frågor med yttersta noggrannhet och med inriktningen all sådana lösningar skall väljas som medför de minsta intrången för friluftslivet och naturvården. Och jag noterar atl fru Olsson i Hölö gav uttryck för samma principiella inställning i sitt inlägg tidigare.

Såväl Strömstads kommun som länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört alt de delar av Hogdalsnäsel som har särskilda djuphamns-förulsättningar bör planeras i syfte alt tillskapa en s. k. industrizon norr, med speciell inriktning på offshoreindustri. Strömstads kommun har som förslahandsallernaliv redovisai önskemål om att det aktuella kustområdet undanias från de särskilda riktlinjer som gäller för norra Bohusläns skär-gårdskusi. Skälet härtill skulle enligt kommunen vara atl de gällande riktlinjerna har utformats innan offshoreindustrin och dess behov av slora vallendjup var kända.

Jag vill med anledning av detta framhålla att bilden av offshorein-duslrins framtida utveckling ännu är oklar. Efter ett skede av hög aktivitet tycks verksamheten f n. vara begränsad. Den tekniska utvecklingen av alternativa sätl alt komma åt havsbottnarnas resurser kan ge nya förutsättningar för branschens lokaliseringsönskemål. Jag lycker inte atl del i ell sådani läge finns anledning att bryta upp riktlinjer som angavs av riksdagen för bara några år sedan i syfte atl utgöra långsiktiga ramar för både kommunernas och de statliga myndigheternas handlande. En dylik åtgärd vore inte ägnad atl inge förtroende för samhällets vilja och möjligheter atl ställa upp sådana riktlinjer för utvecklingen som kan vara motiverade av hänsyn lill miljön och den framtida handlingsfriheten. Riksdagens uttalande om planeringen för området Lunneviken-Kålvik skall självfallet inte tolkas som om där vore fritt fram för allehanda industriell verksamhet.

Herr lalman! Jag skall slutligen besvara herr Johanssons i Holmgården interpellation och herr Strömbergs i Botkyrka fråga beträffande regeringens avgörande av visst planärende.

Herr Johansson i Holmgården har bett mig redogöra för regeringens nuvarande principiella inställning till användning av god åkermark lill annat än jordbruksändamål. Vidare har herr Strömberg i Botkyrka frågat mig av vilket skäl regeringen avgjort ett ärende av principiell betydelse för den framlida användningen av jordbruksmark ulan alt invänta riksdagens behandling av propositionen om den fysiska riksplaneringen. Då interpellationen och frågan berör samma ämne besvarar jag dessa i ell sammanhang.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska riksplanerlngen, m. m.

Om användningen av åkermark till annat än jordbruksändamål, m. tn.

Nr 33 Enligt Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1969 bör högvärdig jord-

j ■ . bruksmark inte tas i anspråk för lälbebyggelseändamål, om en från sam-

3 rl hf 1075 hällsbyggandets synpunkter likvärdig lösning kan åstadkommas på an-

_____________ nan, för jordbruket mindre värdefull mark. Jordbruksutskottets uttalande

Programskedet 1 upprepades i propositionen 111 år 1972 angående hushållningen med mark
den fysiska och vatten och vid riksdagsbehandlingen av denna proposition. Detla

liksplaneringen, uttalande speglar alltjämt regeringens principiella inställning.

m. m. Många, ibland sinsemellan molstridande, intressen riktas mol mark-

områdena. Dit hör inte bara samhällsbyggandets och jordbrukets intressen Om användningen ulan också naturvårdens, industrins, kulturminnesvårdens och det rörliga av åkermark till friluftslivets intressen. Det är regeringens uppfattning att man inte kan annat än jordbruks- ge något av dessa intressen absolut företrädesrätt i alla förekommande ändamål, m. m. fall. Det är i stället nödvändigt att i varje särskill fall avgöra vilken lösning som med hänsyn till samhällsutvecklingen i stort är den mest lämpliga. Dylika överväganden förutsätts ske inom ramen för den fysiska riksplaneringen.

Atl som hittills ofta skett pröva jordbrukels intressen mot andra markanspråk först i samband med faslslällelse av detaljplaner är förenat med betydande svårigheter. Ofta har planeringen då hunnit så långt alt det kan vara praktiskt svårt alt ändra dess inriktning. Därför har regeringen i samband med behandlingen av de kommunala programmen för den fortsatta fysiska riksplaneringen angett ett hundratal kommuner, där översiktliga planer skall utarbetas som lar hänsyn till jordbrukels intressen med beaktande av kravet att skapa ändamålsenliga tätorter. Inom landels viktigaste Jordbruksbygder bör enligt regeringens beslut regionala program för jordbruksmarken upprättas. Planeringsarbetet bör inledas snarast möjligt. Lanibruksstyrelsen och planverket utarbetar nu anvisningar för kommunernas och de regionala myndigheternas arbeie med dessa frågor.

Under en övergångslid måste man emellertid ta hänsyn till att nya riktlinjer för planeringen inte omedelbart kan slå igenom. Kommunernas mark- och bostadspolitik ärju relativt långsikliga planeringsfrågor, som många gånger kan innebära bindningar flera år framåt i tiden.

Det förtjänar i sammanhanget påpekas all planeringen av markanvändningen och därmed vägningen av olika intressen rörande markanvändningen i första hand är en kommunal angelägenhet. Flertalet av de fall, där högvärdig åkermark bebyggts, har över huvud taget inte varit under regeringens prövning.

Regeringen har atl fortlöpande ta ställning till enskilda ärenden om
bebyggelse på jordbruksmark i den mån dessa aktualiseras genom plan-,
markförvärvs- och exproprialionsärenden. Därvid prövas de olika mark
anspråken mot varandra i enlighet med de riktlinjer som riksdagen fast
ställt för hushållningen med mark och vallen. I några fall har regeringen
funnit att jordbrukels intressen måste väga tyngre än tätortsexpansionen.
I andra fall har regeringen godtagit atl åkermark får bebyggas, eftersom
40 gjorda utredningar visar atl likvärdiga alternativ för en nödvändig och

ändamålsenlig tätorlsexpansion saknats.

I del ärende som herr Strömberg åsyftar, expropriationsärendel i Sävast i Bodens kommun, fann regeringen alt sådana alternativ saknades. Regeringens beslut följer därmed de riktlinjer för hushållningen med åkermark, som riksdagen redan 1969 uttalade sig för. Del bör samtidigt påpekas atl det med hänsyn lill riksdagens beslut om utbyggnaden av Stålverk 80 och de åtaganden detla fört med sig för Bodens kommun vad gäller bostadsbyggandet i regionen var angelägel för kommunen all snarast få besked i expropriationsärendel.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Bosladsministern sade, atl när jag kommer in på de praktiska frågorna slutar Jag min utläggning och går ner och sätter mig i bänken. Jag vill returnera den komplimangen med all säga, atl när herr bostadsministern kommer in på de praktiska planeringsfrågorna här i Sverige börjar han lala om andra länder i stället.

Nu bestrider ingen att det finns intressekonflikter också i samhällen med stark styrningsplanering, men det är ju inte det frågan egentligen gäller, utan den gäller vilka siyrningsinslrument man har till sill förfogande för atl avgöra konflikterna i enlighet med ett medvetet, långsiktigt socialt mål. Och i del avseendet måste man väl ändå säga all dessa länder - med alla de brister de sedan kan uppvisa - har en annan situation. De har sin statliga industri infogad i den statliga administrationen, de har inga lunga ulomparlamenlariska ekonomiska intressen som kan öva påtryckningar, osv. Nog är deras situation en annan och nog har de andra möjligheter alt åstadkomma långsiktig styrning - det är ju det problemet gäller.

Vad vi har kritiserat är alt man genom del hillillsvarande planeringsarbetet i Sverige inte fått något som helst svar på sådana konkreta frågor som: Efter vilka principer skall stadscentra här i landei utformas? Hur myckel skall de få breda ul sig, hur stark skall exploateringen vara? Skall man bygga städer enligt det nuvarande systemet eller skall man bygga städer av andra formationer? Vilka konsekvenser får då det för den förberedande planeringen? Ungefär hur stort skall befolkningstrycket vara i olika områden, och hur skall befolkningstrycket i de olika områdena förhålla sig lill de naturbetingelser och den industriella exploatering som där finns?

Om man t. ex. i invenieringsarbetet säger att det i etl visst område finns etl starkt naturvårdsiniresse, så måsle man också, om man skall kunna fatta något vettigt beslut efter en långsiktig social målsättning, fortsälla med alt fråga: Hur starkt är delia intresse under olika betingelser i förhållande till andra intressen? Var måsle del absolut prioriteras, och var skall man icke göra delta?

Det finns konflikter litet varstans i landet mellan fast och rörligt friluftsliv. Man måste rimligen ha en allmän överordnad social målsättning sorn gäller vilken typ av friluftsliv man vill prioritera, på samma säu

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska riksplanerlngen, m. m.

Om användningen av åkermark till annat än jordbruksändamål, m. m.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel 1 den fysiska riksplanerlngen, m. m.

som man har en målsättning som säger att man vill prioritera en viss typ av barntillsyn i förhållande till en annan typ av barntillsyn.

Kort sagt: Vad vi vill ha är en programmering av sådana allmänna politiska grundsatser och mål som kan ligga till grund för de konkreta rättsfallen, så alt inte beslutsprocessen blir en osammanhängande kedja av från varandra frigjorda, sammanhangslösa beslut. Vad vi kritiserar är utskottets principiella ställningstagande all elt sådant prioriterings-program över huvud tagel inte behövs.

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr talman! Jordbruksmarken får brottas med många olika intressen. Man upplever det dess värre så att den t. o. m. är inkilad mellan många olika slags intressen.

Jag nämnde tidigare i mitt anförande att vi i vår motion med anledning av proposition 1975/76:1 understrukit vikten av att man tar större hänsyn än som skelt i det lidigare planeringsarbetet till jusl Jordbrukets åkermark.

Av vår motion framgår atl LRF gjort ett mycket skarpt uttalande beträffande denna fronlalkrock mellan olika konkurrerande intressen. LRF är starkt kritiskt lill de enligt förbundet omfaltande förslagen till förordnande enligt naturvårdslagen för att tillgodose landskapsvårdens och friluftslivets intressen. Förbundet anser atl sådana förordnanden över jordbruksområden, vilkas kvaliteter beror på lantbrukarnas odlingsverksamhet, upplevs som onödiga och som ett underkännande av den nuvarande generationens verksamhet.

Mot denna bakgrund släller man sig frågan: Hur skall vi då klara av avvägningen mellan exempelvis tätorlsexpansion och Jordbruksmarkens vara? Det går inte att komma med några generella omdömen, men naturligtvis måste man så långt det går söka efter alternativ lill all använda högvärdig jordbruksmark för tätortsexpansion. Det skall vara vid mycket udda tillfällen som man tar jordbruksmark i anspråk för det.

I del fall som tagits upp i den interpellation och fråga som bosladsministern nu besvarat gäller det i länsperspekliv sett en Jordbruksmark av bästa kvalitet och med bästa läge, och den är väl samlad. Dessutom lär del enligt vad jag har förstått finnas gott om alternativ. Man blir då en aning förvånad över det svar bosladsministern gav, men del får väl interpellanten och frågeställaren sedan återkomma till.

Jag skulle bara på kammarens TV-skärm vilja visa en bild och ställa en direkt fråga med anledning av den. Denna bild åskådliggör tydligt och klart att del är en väldig skillnad på andelen odlingsbar mark i olika delar av landei. Bilden är hämtad från riksskogsiaxeringens material 1964-1970. Därav framgår atl i Norrbotten, som vi nu kommer all diskutera, är bara 2 96 av marken odlingsbar, vilkel skall jämföras med andra delar av landei där det rör sig om upp lill 83 % odlingsbar mark.

Min direkia fråga är då: Om man inte i ell län som har så litet odlingsbar mark kan hävda jordbruksmarkens intressen, hur skall man då kunna hävda dessa intressen i andra delar av landet?

Herr bosladsministern CARLSSON:

Herr talman! Först lill herr Svensson i Malmö.

I en del av de stater som vi talar om saknas inte bara ulomparlamenlariska utan även parlamentariska påtryckningsgrupper. Det intressanta är alt trots detla får vi samma avvägningsproblem. Detta är nämligen en fråga om hur våra samhällen skall utvecklas, del är en fråga om avvägningen mellan industri och miljö, mellan jordbruk och tätort. De problemen finns i de olika samhällssystemen. Vad jag vill varna för är bara att föra en så teoretisk och förfinad plandebatt att vi låtsas som om vi genom en bra plan kan komma ifrån konflikterna. Planen kan bara vara etl medel att lösa konflikterna.

Där tycker Jag alt herr Svensson gör den andra felaktiga glidningen i sin kritik mot riksplaneringen. Han kritiserar förhållandena sådana de har varit och i någon mån är, och på de punkterna kan jag instämma i kritiken. Del är rådande missförhållanden som är drivkraften bakom regeringens arbete med riksplaneringen. Jag har också betonat i mitt svar att det lar tid au utveckla riksplaneringen. Under ett övergångsskede kommer vi tyvärr inte riktigt i den beslutssituation som vi skulle önska. Vi kommer inte alltid alt ha tillräckligt underlag för planeringen i elt så tidigt skede som vi skulle önska. Där skulle jag vilja att herr Svensson nyanserade sin kritik med hänsyn lill atl detta är en utveckling som vi inte kan vända från den ena dagen lill den andra.

Möjligen skiljer Jörn Svensson och jag oss åt på en tredje punkt. Jag vill för min del fästa rätt stort avseende vid den kommunala demokratin. Jag lycker atl elt av de intressantaste men samtidigt svåraste avvägningsproblemen är all avgöra var riksplaneringen skall sluta och den kommunala planeringen ta vid. Jag har den känslan, att samtidigt som riksplaneringen inte har varit tillräckligt utvecklad har vi i en del avseenden haft för ston riksinflytande över frågor som man med större fördel skulle kunna klara upp i kommunerna. I valen vart tredje är fär sedan kommunalpolitikerna slå lill svars inför sina väljare för hur de har löst planärendena och hur de har bedömt all kommunen skall byggas ut. Även där skulle del vara intressant all höra - i den mån Jörn Svensson har någon yllerligare replik - om jag har tolkat honom rätt.

Till diskussionen med herr Danell skall jag återkomma i samband med interpellationssvaret. Jag vill bara nämna att man från departementen tre gånger har varit uppe i Norrbotten för att diskutera alternativ. Vi har haft en särskild statssekreterargrupp från jordbruksdepartementet, försvarsdepartementet och bostadsdepartementet för att studera frågan. Vi har alltså lagt ned betydligt mer arbete på detta konkreta ärende än på något annat som vi har handlagt för att se om det fanns alternativ.

Tyvärr är del inte bara ont om jordbruksmark i Norrbotten - det är också ont om sysselsättning. Regeringen har känt ett ansvar för det och velat satsa på Stålverk 80. Men gör man en så stor industriell satsning, måste man också se till alt människor har någonstans alt bo. Inför de avvägningar som vi haft all göra har vi sagl oss atl del var oundgängligen

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska liksplaneiingen, m. m.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska riksplanerlngen, m. m.

nödvändigt atl ta Sävasimarken i anspråk. Området omfattar mindre än 200 hektar. Det har lagts ned närmare 40 000 hektar åkermark i Norrbotten under de senaste 15-20 åren. Skillnaden mellan många av de nedlagda områdena och detta område är atl Sävasiområdet kommer att få en för människorna värdefull användning, nämligen till goda bosläder.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Det är riktigt som bostadsministern säger atl man inte får en bra utveckling bara därför alt man har en plan och att man inte kan vända utvecklingen på en gång. Men vad vpk efterlyst är någon form av ell socialt priorileringssysiem som skall göra det möjligt för oss alt få åtminstone en allmän bild av vilken social, ekonomisk och fysisk struktur vi för Sveriges del bör eftersträva, dvs. av hur vi vill all Sverige skall se ul i dessa avseenden omkring år 2000 eller 2020. Vi bör alltså få en allmän uppfattning om vad vi skall prioritera och i vilken riktning vi skall driva utvecklingen.

Vad vi kritiserat är atl utskottet är så knapphändigt i sin diskussion om önskvärdheten av ett system av normer och principer som skall ligga till grund för de enskilda planbesluten. Vi har kritiserat att man upplöser planprocessen i en lång rad detaljbeslui, något som medför att över-skådlighelen helt uteblir. Vår kritik gäller i huvudsak attityden att man inte behöver något socialt priorileringssysiem.

Jag medger alt jag lidigare i viss mån generaliserat. Visst finns del en del prioriteringar i det material som den fysiska riksplaneringen åstadkommit. Men de är fläckvisa och fragmentariska. Vad som behövs är atl dessa sätts i relation till övergripande mål. Del har inte skett, och i den meningen är detta icke någon plan. Vill man handla måste man rimligtvis handla efter en plan - åtminstone i samhälleliga sammanhang. All planen sedan inte befriar oss från iniressekonflikler är en annan sak. De starka intressen som hittills dominerat här i landei kommer alt flnnas kvar även efter ett för dem negativt planbeslul. Men planen är dock uttryck för en handlingsvilja. Även om del inte gäller alt krossa dessa intressen skall man i varje fall se till att de inte kan breda ut sig så ohämmat som de hittills kunnat göra.

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr talman! Bosiadsminislerns uttalande om den starka ställning som kommunerna bör ha var välkommet. Som framgår av våra moiioner och vad jag tidigare sagt tycker vi inte alt förhållandena i detla avseende varit lillfredsslällande. Del är fel att exempelvis kommunernas värderingar i markanvändningsplaner och översiktsplaner kan underkännas av länsstyrelserna och regeringen. Fler ullalanden av bosladsministern i syfte au stärka den kommunala självstyrelsen är därför välkomna.

När det gäller jordbruksmarken kan man inte godta precis vad som helst bara för att Stålverk 80 skall komma lill stånd. Vi kan inte i alla lägen säga au med hänsyn till Stålverk 80 får vi göra oss av med den

och den jordbruksmarken och acceptera de förluster som därmed uppstår.

1 det aktuella länet har man bara 2 96 odlingsbar mark, medan man i andra län i regel har 40 å 50 % och i ett län t. o. m. 83 % odlingsbar mark. Del väsentliga i min fråga till bostadsministern var hur man någonsin i andra delar av landet skall kunna hävda jordbrukets intressen om man nu ger vika i Norrbotten med dess ringa andel odlingsbar mark. Det måste här krävas en extraordinär lösning med hänsyn till den myckel ringa andelen odlingsbar mark.

Det var i det avseendet jag ville ha ett principiellt svar - inte ett svar i detalj, eflersom vi senare skall återkomma lill detaljerna. Min fråga är alltså: Hur skall man någonsin i vårt land kunna hävda dessa jordbrukets intressen, om man inte ens kan göra del i Norrbollen?

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska riksplanerlngen,

777. 777.

Herr bosladsministern CARLSSON:

Herr talman! I del här inlägget skall jag bara kort bemöta herr Danell.

Tyvärr är den uppluckring som herr Danell befarar redan på gång. Om herr Danell far ul och studerar de verkliga Jordbruksbygderna i det här landei - i dessa bygder är det inte socialdemokratin som styr - skall han få se hur vidsträckta villaområden ligger på inte bara Sveriges utan Europas bördigaste jordbruksmark. Dessa villaområden har inte kommit till på 1950- eller 1960-talen, utan de har byggts under de allra senaste åren. Del behövdes inget Stålverk 80 för att luckra upp den moralen - det har ni skött på egen hand i de kommuner där ni har majoritet. Men när regeringen tvingas lill besvärliga ställningstaganden går det bra att här klaga på de beslut som vi fattar.

Hen JOHANSSON i Holmgården (c):

Herr lalman! Jag tackar statsrådet för svarei på min interpellation, även om det på intet sätt har undanröjt den utomordentliga besvikelse som jag haft anledning känna över siaisrädets handläggning av det ärende som redan varit uppe lill debatt i dag.

Under det senaste året-för att inte säga de senaste åren-har jag känt stor tillfredsställelse över den utveckling som förevarit. Den tillfredsställelsen stärktes framför allt när jag dagarna efter den 20 februari i år fick ta del av den PM som herr bosladsministern skickade ut och vari han bl. a. behandlade frågan om bebyggelse på jordbruksmark. Då kände jag verkligen trygghet, för där ingick etl besked om atl man skulle ta hänsyn till jordbruksmarkens beskaffenhet i den bygd där del kunde bli aktuellt atl bygga. Tidigare hade vi ett intryck av alt jordbruksmarken i en bygd skulle bedömas efter Jämförelse med de bästa Jordbruksmarkerna i landei. Detta besked var alltså myckel tillfredsställande. Jag har inte dragit mig för atl ge regeringen och herr bosladsministern en blomma då och då både i tal och i tidningspress därför all de har kommit fram till detta ställningstagande.

Mol denna bakgrund konstaterar jag med stor besvikelse regeringens handlande i det fall som nu berörts, nämligen Sävast i Bodens kommun.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel 1 den fysiska liksplaneiingen, m. m.

Det har lidigare talats om att Norrbotten har 2 96 av landets åkermark. Men av den areal som ryms inom Norrbottens län - elt län som täcker en fiärdedel av landet - är bara 0,6 96 åkermark. Det är riktigt atl i Norrbollens län ingår myckel slora områden utan åkermark, men åkerjorden är spridd över hela länet, vilket innebär atl Jordbruksområdena inom "fyrkanten" under årens lopp har fått vidkännas betydande kostnader för hopsamling och transport av jordbruksprodukterna från de mest perifera delarna. Men vi har utfört detta arbeie med tillfredsställelse, eftersom vi varit i så starkt behov av hela den jordbruksproduktion som kunnat åstadkommas inom länet.

Om man emellertid naggar av jordbruksmarken i de mest centrala delarna av länet och gör det i den takt som regeringen här har anvisat, innebär det atl den centralt belägna marken inte har råd att medverka till alt la hand om jordbruksproduktionen i de mest avlägsna delarna av länet. Del är ett bekymmer som Jag tycker atl regeringen har anledning alt länka på.

Statsrådet sade alldeles nyss atl vad Norrbotten är i behov av är arbetstillfällen. Jag delar helt hans mening på den punkten, men jag vill säga att trots Stålverk 80 kommer man att ha betydande problem i de delar av länet som jag här har betecknat som de mer perifera, från fyrkantens sida sett. Statsrådet känner säkert lill de här problemen. Länsstyrelsen har gång efter annan påpekat dem. De områdena är också i behov av arbetstillfällen, och då förutsätts det atl där kan bedrivas ett jordbruk under så goda ekonomiska betingelser som över huvud laget är möjliga. Men för atl det skall kunna ske fordras att det finns ett jordbruk också i de centrala delarna som kan vara med om att stötta upp jordbruket i de mest avlägsna delarna av länet.

Som motivering för tillståndet all ta mer än 200 hektar av den allra bästa åkerjorden i länet i anspråk för bostadsbebyggelse säger bosladsministern i interpellationssvaret atl samhällsbyggandels intressen får tävla med jordbrukets, naturvårdens, industrins, kulturminnesvårdens och det rörliga friluftslivets intressen. Del innebär, menar han, atl del inte kan vara något "idiotstopp", utan det måsle också kunna byggas på åkerjord vid vissa lillfällen.

Jag har alltid hävdat - och jag säger det också här - atl så måste ske vid vissa lillfällen. Men nog är del förvånansvärt all det måste ske i den här situationen. Trots att bostadsministern nu säger alt alternativ saknas har oppositionen mol en expropriation i detta fall lagt ner mer arbete än jag skulle tro ha förekommit någon annanstans någon gång tidigare. Har bostadsministern i något exproprialionsärende varit med om alt de som varit hotade av exproprialionen har anlitat arkitekter och upprättat detaljerade planer för ell alternativ? Det är vad man har gjort i Sävast. Man har t. o. m. upprättat två planer. I den första rymdes nämligen bara 3 700 människor, och det ansåg Bodens kommun vara alldeles för litet. Den andra planen upprättades för 7 000 människor inom elt område av 6 x 8 km. Då sägs det - jag tror alt del är i motiveringen

till regeringens ställningstagande - atl det alternativet är så trångt att det där blir en boendemiljö som inte kan vara tillfredsställande. På 6 x 8 km skall man inte kunna rymma 7 000 människor - del skulle vara rätt intressant all höra förklaringen lill detta!

Det är klart att del är svårt för mig att påvisa att miljön är bättre i Sävaslbornas förslag, men lål mig ändå säga atl del område som regeringen har tillstyrkt är alldeles platt, medan aliernativförslagei avser en skogssluitning med söderläge och ovanpå höjden en myckel trevlig och vacker sjö. Men där kan regeringen alltså inte länka sig all del skapas en boendemiljö som är någorlunda tillfredsställande.

Statsrådet säger också att man har lagt ned mer arbeie på detla än på något annat objekt och att flera delegationer har tittat på området och - det vill jag inskjuta - suttit på kommunens kontor i Boden och diskuterat med kommunalrådet. Också herr statsrådet har besökt kommunalrådet, t. o. m. i hans bostad. Hade det inte varit skäl för någon av dessa delegationer att ta kontakt med markägarna? Enligt en uppgift som jag fick i går säger man klart ifrån att markägarna har inie blivit kontaktade av nämnda delegationer. Det tycker man ändå hade varit av allra största iniresse i en sådan här situation.

Sedan vill jag anföra något om värdet av den här åkermarken. Herr statsrådet sade i ett inlägg i TV efter det atl han tagit ställning, atl det här var ändå ingen särskill bra åkermark jämfört med mark på andra håll. Låt mig till det bara säga all trots att vi haft ell myckel dåligt skördeår i Norrbotten, framför alll för potatis, har man på denna mark, enligt statistiska centralbyråns uppgifter, fått potatisskördar på 27 500 kg per har. Och det är potatis av en kvalitet som man inte kan producera i Skåne ens på de al I ra bästa markerna. Det är en virusfri potatis, som sedan har fraktats hit ned. Betydelselös är sålunda inte denna mark. Det Tycker jag statsrådet bör ha reda på.

Vidare några ord om angelägenheten av att den här bebyggelsen verkligen kommer lill stånd och atl den måste komma till snabbi. I den PM som jag tidigare nämnt gladde det mig att läsa all statsrådet t. o. m. hade sagl ifrån att om man hade planer på all bygga på Jordbruksmark, borde man ompröva de planerna. Del har faktiskt inte varit angeläget och aktuellt i detta fall. Visserligen har regeringen när den beviljade byggnadstillstånd för första etappen sagt att man, innan man gick vidare, skulle undersöka andra alternativ. Jag bara frågar herr statsrådet: Räcker det då med att kommunen säger att andra alternativ inte är tillfredsställande? Är det tillräckligt som bevis och får man då fortsätta på del sätt som nu har sketl?

Statsrådet säger också i interpellationssvaret att när man nu har salt i gång med planeringen innebär del betydande svårigheter att ändra på planerna. Jag vet att på herr statsrådets bord ligger ell flertal ansökningar om expropriation inom andra områden i fyrkanten. Dessa områden har också varit föremål för detaljplanering. Det innebär följaktligen att även här måste byggnadstillstånd beviljas, vilkel i sin lur betyder au man

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel i den fysiska riksplanerlngen, m. m.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska riksplanerlngen.

777. /77.

måsle få fortsätta. Eftersom man har börjat att planera för en del av etl jordbruksområde - men inte för området i dess helhet - antar jag all det självklart är fritt fram för kommunen atl fortsätta på detla jordbruksområde. Man tar då etl steg i taget tills man har förbrukat det mesta av den Jordbruksmark vi har.

Låt mig sedan beträffande frågan om del utomordentligt angelägna i alt bebygga Sävast nu först och främst påpeka att Stålverk 80 och det valsverk som nu ytlerligare har tillkommit i planerna enligt projektorernas uppgifter skall ge 3 600 nya Jobb i Luleå. Vi är väl medvetna om att därav följer en mångfald servicefunktioner. Med del räknesätt som planerare tillämpar kommer man fram lill alt det skulle innebära utkomst för ytlerligare 5 400 människor. Det skulle således bli 9 000 nya jobb i Norrbotten. Det vill jag klart säga atl vi är glada över. De behövs.

Men situationen var den när dessa planer påbörjades att det fanns en betydande arbetslöshet inom detta område. Man säger också från Stålverk 80:s sida att av de 3 600 skall åtminstone 1 000 vara kvinnor. Jag hävdar med absolut bestämdhet atl de 1 000 människorna redan flnns i området och har bostäder. Vi har haft en betydande arbetslöshet bland kvinnor i den regionen, och eflersom de redan finns där kan del väl inte vara rimligt att också bygga bostäder för de människorna. Tröts detta har i en rapport som alldeles nyss kommit från fyrkanten visats att man har planer på att bygga 17 096 lägenheter fram till år 1979. Av dem skall Boden bygga 3 250.

Jag talade med en person som tillhör länets planerare i dag på morgonen. Han sade klart ifrån alt det inte finns några rimliga proportioner mellan det tillskott av arbetstillfällen som vi får och de byggnadsplaner man har där uppe.

Jag skulle faktiskt avslutningsvis vilja ställa frågan till herr statsrådet: Hur Slora får kommunernas luftballonger vara i skydd av det kommunala planmonopolei innan statsrådet över huvud tagel finner anledning alt knäppa på ballongen för att undersöka dess hållfasthet eller åtminstone höja ögonbrynen en liten aning?

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr talman! Genom den lalarordning som uppställts har del kommit på min lott att dels för mitt partis räkning tala mer allmänt om riksplanen - det har inte varit någon talare lidigare från folkpartiet -, dels kommentera svaret på den fråga jag ställt till bosladsministern. För att om möjligt samla debatten skall jag börja med au framföra mina kommentarer till det svar jag fått av statsrådet. Jag ber alltså först att få tacka statsrådet för svarei.

All en kommun får besked i ett exproprialionsärende är bra, att det beskedet kommer så tidigt som möjligt är också bra. Alla kommunalmän har stor känsla för och erfarenhet av de svårigheter som förekommer i sådana här fall. Att det finns särskilda problem i det nu aktuella området i Boden är också välbekant. Men jag anser ändå att man kunde ha väntal

ett par veckor med beskedet lill Bodens kommun om beslutet om utbyggnad i Sävast. En viklig orsak lill att det skulle vara så angeläget all få fram beslutet anger statsrådet vara den planerade utbyggnaden av industrin och det ansvar man måste ha för alt det då också skall finnas bostäder. Det är riktigt att det här ligger ett ston ansvar på de kommuner som skall svara för bostadsförsörjningen vid den industri-satsning som kommer. Men 14 dagar är ändå inte en tid som på något avgörande satt kan rubba en sådan planering. Härtill kommer också, efter vad jag förstår, all tidsfaktorn Just nu i den industriella utbyggnaden här uppe är något osäker. Riksdagen skall ha en möjlighet att diskutera de principer som gäller för användningen av olika naturresurser. Riksdagen skall ha en formell möjlighet att ändra principerna eller hårdare knyta upp vissa riktlinjer. Del har riksdagen visserligen inte gjort den här gången utan man har följt det beslut som tidigare fattats, men det finns motioner som just behandlar det aktuella området. Därför tycker jag att man skulle kunnat vänta i 14 dagar. Här behandlas också, som herr Johansson i Holmgården berört, viktiga regionala synpunkter på hur man skall kunna använda den här jordbruksmarken i förhållande till det allmänna lägel i Norrbotten och den ganska ringa areal mark som finns där uppe för Jordbruk.

Det finns en annan fråga i del här praktiska fallet. Hade det inte varit möjligt att börja bebyggelsen på elt annat område? I pressmeddelandet sägs också att man har tänkt fortsätta bebyggelsen på ett område som inte är jordbruksmark. Svensk byggnadsindustri håller i dag snabbt på att ställa om sig för all kunna arbeta på sådan mark som för bara några år sedan ansågs helt omöjlig atl använda ur både ekonomiska och tekniska aspekter. Den aktuella marken i Sävast bedömer jag som så värdefull ur regional jordbrukssynpunkt att man bort söka andra lägen för bostadsbebyggelsen.

Även om Bodens kommun kommit långt i planeringen är det inget skäl att ge efter. De olägenheter som kan följa med all en planering måste avbrytas skall vägas mot de skador som uppstår då man lar Jordbruksmark i anspråk. Har man tagit jordbruksmark i anspråk kan inte en felplanering rättas till. Vi saknar då helt alternativ.

1 svarei säger statsrådet all planering av markanvändning i första hand är en kommunal fråga. Det är alldeles riktigt. Men då är del också viktigt ur många synpunkter atl man när de här frågorna kommer upp på regeringsnivå med kraft hävdar de övergripande regionala intressen och riksintressen som kan finnas.

I del sammanhanget vill jag också föra fram en mer principiell fråga som berör hela riksplaneringen. I den stora planeringen saknar vi en ekologisk planering, och det medför risker. I dag ansluter sig alla lill de ekologiska synpunkter som finns i propositionen och i utskottets betänkande och man hävdar naturskyddets övergripande intressen. Men när tunga ekonomiska intressen dyker upp och vill la för sig av områden som man tidigare velat skydda måste alla myndigheter ha råg i ryggen

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel 1 den fysiska riksplanerlngen. m. m.

\,Riksdagens protokoll 1975/76:33-34

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska liksplaneiingen. m. m.

för atl kunna stå emot, och det gäller främst regeringen. Jag tror all man skulle ha betydligt större möjligheter atl hävda en sådan hårdare linje om man kunnat få fram en ekologisk planering. Då skulle det ekologiska underlaget stärka naturvårdens intressen vid avvägningen gentemot ekonomiska krav.

Herr lalman! Jag vill nu övergå lill att något kommentera själva utskousbetänkandel.

När staten lägger olika pålagor på kommunerna kommer det ofta en sur reaktion från kommunalmännen. I regel är denna reaktion berättigad. Statlig styrning tycker man inte om.

År 1972 gav riksdagen kommunerna och även länsstyrelserna etl omfattande uppdrag all la fram kommande program för den fortsatta riksplaneringen. Nu är delta gjort och resultatet redovisat, och man kan konstatera atl arbeiet gått överraskande friktionsfritt. Alla har gjort vad på dem ankommer. Samarbetet har gått lätt. Dialogen har varit det medel som löst de fiesta svårigheter. Många kommuner har tagit tillfället i akt atl energiskt och snabbt söka knäcka egna svårigheter. Propositionen har mött stor och välförtjänt förståelse i utskollel. Orsakerna är fiera. En är del grundliga och omsorgsfulla förarbete som sketl på olika håll.

Men med den fysiska riksplaneringen och sådana lagar som förköpslagen, expropriationslagen och naturvårdslagen har nu samhället skaffat sig mycket starka instrument för all rätl och rikligt kunna la lill vara våra slora resurser i fråga om mark och vatten. Jag vill betona att från mina liberala utgångspunkter ser jag den här lagstiftningen som något positivt. Vi har absolut ingen rätt atl fritt förfoga över ett land och dess natur. I stället har vi en absolut skyldighet att så förvalta vårl arv att även kommande generationer kan få största nytta och glädje av det. En planering på lång sikt och en lagstiftning som garanterar skydd åt del vi vill bevara är åtaganden som vi gemensamt har förmånen att fullgöra och som vi också gemensamt bör ta konsekvenserna av.

Andra ser i dessa lagar en fara: Staten får alltför stor makt, den enskilde kommer lätt i kläm. En konsekvens av hela vårl synsätt all olika intressen skall vägas mot varandra kan tolkas som en öppning mot maktkoncentration och eventuellt godtycke. Visst finns denna fara, men i planeringen finns ändå inbyggda så många olika kontrollmöjligheter och så myckel av tillfälle lill insyn all risken är minimal. Den stora uppslutning och det breda intresse som särskilt ute i kommunerna följt med planeringen är också en garanti för en fortsatt öppen, livlig och engagerad debatt kring dessa frågor. Kommunerna har ju också lill sist elt avgörande inflytande över planeringen inom sitt område.

Det är kanske väl djärvt att sia om hur den framlida debatten om riksplaneringen skall gestalta sig. Ändå vågar jag spå all de två stora frågorna blir användningen av jordbruksmark och vattenkraftutbyggnaden. Vi har redan diskuterat jordbruksmarken.

I går lyssnade jag till en föredragning av den tekniska chefen för elt av landets största byggnadsförelag. Han konstaterade helt klart ungefär

så här: Tidigare har vi byggt på slät jordbruksmark, i framtiden lär vi få bygga på bergknallar där det på sin höjd växer någon ytterst mager tall.

En annan värdering av jordbruksmark, en annan syn på vår och hela världens livsmedelssituation, en annan värdering av jordbrukets miljövärde leder till omtänkande när del gäller hur vi skall planera. Då måsle inte bara riksintresset komma in i bilden ulan även regionala och lokala avväganden. Delta har sagts både i propositionen och av utskottet men behöver säkerligen upprepas. Det är ofta betydligt lättare alt bevisa att man måsle bygga på odlad Jord än alt bevisa atl Just denna mark har ur jordbruks- och miljösynpunkt etl stort bevarandevärde. Ofta är man inte heller så intresserad av alt berätta om alt byggnadsindustrin under de senaste åren snabbi lärt sig att både miljömässigt och ekonomiskt använda mark som helt nyligen ansågs omöjlig att exploatera.

Ett annat delproblem, som har blivit en symbolfråga för hela riksplaneringen, är den framtida användningen av Hogdalsområdet i Strömstads kommun.

Del är helt naturligt all de människor som bor i en bygd med sysselsättningsproblem betraktar djuphamnsresurser som en stor ekonomisk tillgång. Det är lika naturligt att man i dessa hamnlägen ser en möjlighet lill arbetstillfällen. Om kommunalmännen i Strömstad hellre vill utnyttja Högdal för industrieiablering än för fritidsändamål skall ingen klanka på dem. De tillvaratar sin bygds intressen - del är deras uppgift. Men samma rätt har riksdag och regering att hävda atl Högdal är ett unikt område som måste skyddas för framtiden. Del samlade och övergripande riksintresset kräver alt området planeras för fritidsändamål, men självklart följer med detta också ett särskilt ansvar för den bygd som av sådana skäl förlorar arbetstillfällen. Samma myndigheter som bestämmer om Högdals framlid måste också ta beslutets konsekvenser.

Ett särskilt problem är byggandet av oljeplattformar. En håller på alt byggas nu ute vid Högdal. Ingen vet om det blir fler. Men skall fler oljeplallformar byggas i Sverige, måsle troligen viss del av arbetet ske vid Högdal med dess för Sverige unika, djupa kust. Civilutskottels beslut ger möjligheter för svensk byggnadsindustri att gå ut i internationell konkurrens. Beslutet skapar också möjligheter till välkomna arbetstillfällen i norra Bohuslän. Men beslutet är samtidigt en garanti för alt Hogdalsområdet för framliden bevaras orört. Någon miljöstörande verksamhet får inte förekomma i området. Del är nu regeringen som får fullmakt att falla avgörande beslut med det faktaunderlag som finns vid det aktuella tillfället. Jag noterar med stor tillfredsställelse den deklaration som statsrådet här i dag avgett beträffande Hogdalsområdet.

Herr lalman! Vi skall i dag samtidigt behandla civilutskollets belänkande nr 2 om insatser för rekreation och turism. Till detla vill jag endast knyta några få synpunkter. Delta betänkande skall ses i sammanhang med betänkandet nr 1 om den fysiska riksplaneringen.

I fråga om primära rekreationsområden har utskottet utökat antalet

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska liksplaneringen, m. m.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel 1 den fysiska liksplaneiingen, m. m.

från 24 till 25 - Dalälvens nedre lopp har tillkommit. Denna älvdal har stora värden ur flera synpunkter. Men säkerligen finns det andra områden som lika gärna kunde klassas på samma sätt. Orsaken till mitt ställningstagande är främst atl Jag velat säkerställa elt område som ligger så nära befolkningskoncenlrationen runt Mälardalen all man kan färdas fram och åter samma dag. Runt Stockholm har vi få sådana områden.

I detta sammanhang vill jag också betona att det arbeie som naturvårdsverket skall göra för att klarlägga behovet av rekreationsområden nära de stora tätorterna måste ges hög prioritet.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i civilutskottets betänkanden nr 1 och 2.

I detta anförande instämde herr Westberg i Ljusdal (fp).

Herr bostadsministern CARLSSON:

Herr talman! Till herr Strömberg i Botkyrka kan Jag fatta mig mycket kort - egentligen bara ställa en motfråga.

Om jag hade väntat med att fatta det här beslutet till någon vecka efter riksdagsbehandlingen av propositionen tror jag inte alt Jag hade undgått kritik. Då tror jag all t. ex, herr Johansson i Holmgården hade sagt: Här har riksdagen en stor principdebatt i en fråga som är av vital betydelse för vår bygd, men bosladsministern sitter och ijuvhåller på ett sådant här viktigi beslut tills riksdagsdebatten är över så att vi inte kan ta upp och brännmärka frågan. Jag tyckte att det var hederligt och riktigt att vi - när vi var klara med beredningen och del fanns önskemål från kommunen om ett snabbt beslut - fattade beslutet.

Det är, herr talman, vad jag har atl säga herr Strömberg. Tyvärr måsie milt svar till herr Johansson i Holmgården av flera skäl bli litet längre.

Jag börjar med atl framhålla än en gång - det är tydligen nödvändigt - att enligt Jordbruksutskottets utlåtande 1969:21 bör högvärdig jordbruksmark inte tas i anspråk för lälbebyggelseändamål, om en från samhällsbyggandets synpunkter likvärdig lösning kan åstadkommas på annan, för jordbruket mindre värdefull mark. Del är viktigt att återigen understryka att detta uttalande har gjorts och att riksdagen ställt sig bakom det.

Beträffande promemorian frän den 20 februari 1975 vill jag citera vad Jag uttalat: "I dag är det på ett annat sätt nödvändigt att vara försiktig när det gäller att utnyttja jordbruksmark för andra ändamål. Det betyder naturligtvis inte all man genomgående kan vända på principen, dvs. alltid låta övriga intressen stå tillbaka för Jordbrukets krav. Under en övergångstid måste man också ta hänsyn lill alt nya riktlinjer för planeringen inte omedelbart kan praktiseras."

Det är dessa ullalanden som har gjorts, och del är mol denna bakgrund som vi har haft all pröva del konkreta ärendet. Då frågar herr Johansson i Holmgården: Räcker det med vad kommunen säger? Ja, del är precis som om vi bara hade suttit i Stockholm, fått ned papperen från kommunen

och sedan hade tagit beslutet. 1 själva verket är det så, som jag redan har sagt, all departemeniei i tre olika omgångar har studerat frågan på platsen. Vi har haft en statssekreterargrupp som har förhandlat, undersökt försvarsallernaliv och annat. Och så säger herr Johansson i Holmgården all jag har suttit på kommunens kontor. Vidare insinuerade han atl jag hade varit i någons bostad. Nu ser inte jag för min del del som något felaktigt att jag, när jag är ute i landei, blir bjuden till kommunalpolitikernas hem i stället för att gå på stadshotellet och äta. Jag gör det med glädje och ser inget korrumperande i det. Men i fallet Boden var det fakiiski så all vi inte hann del utan åt på etl vanligt näringsställe. Jag var inte bara på kommunens kontor, utan åkte igenom del aktuella området och såg på marken. Vad skall det tjäna lill att använda sådana här argument, herr Johansson i Holmgården? Kan vi inte hålla oss lill sakfrågan?

Om inte denna mark hade legat i Norrbotten, ja, då hade det inte varit ett särskilt svårt beslut. Om man ser detta ur rikssynpunki är det inte någon särskilt värdefull mark, men jusl därför att den ligger i Norrbotten har vi lagit så allvarligt på frågan och lagt ned mycket mer tid på den än på någon annan fråga. Jag har träffat oppositionsgrupperna. De har varit uppe på departementet, och vi har lyssnat till deras argument. Del gjorde vi t. o. m. lidigare än vi resonerade med kommunen. Det är alltså inte så atl vi har undvikit eller enbart skriftligt kommunicerat med dem som har varit emot denna plan.

Herr Johansson i Holmgården frågade om det var vanligt att man presenterade utarbetade alternativ. Del är kanske inte vanligt, men det förekommer, och svaret på frågan blir alltså ja. När det gäller Gruvbergel harjag i beslutet utförligt redogjort för anledningen till atl det inte var etl hållbart alternativ. Men del låtsades herr Johansson inte om.

Herr Johansson i Holmgården frågar hur stora luftballonger regeringen accepterar. Ja, det säger företrädaren för ett parti som just nu går ut och lovar 400 000 nya jobb. En del av dem kräver han väl skall finnas i Norrbotten. Var skall dessa människor bo? Jag har den enkla grundinställningen all regeringen inte skall bestämma del. Delsamma gäller boendemiljön, som herr Johansson krävde att jag skulle kontrollera tydligen i detalj, och om Bodens kommuns bostadskö innehåller luft eller inte. Hur mycket skall man behöva höra från ett parti som säger sig företräda deceniralismen, men som kräver att regeringen skall ingripa i de mest självklara saker för den kommunala självstyrelsen? Jag tror herr Johansson i Holmgården får åka på en ideologisk kurs och träffa de CUF-are som talar om lokalsamhället. Även om man inte är anhängare av del, måste det väl finnas någon form av decenlralism kvar i det svenska samhället.

Hur känns det att företräda ett parti som centern? Jag tror den frågan, herr talman, är motiverad av flera skäl. Här får jag en våldsam kritik för att vi har tagit denna Jordbruksmark i anspråk. Men vad händer? Jo, i Staffanstorps och Vellinge kommuner, där vi har den absolut flnaste

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel i den fysiska liksplaneringen,

m. 777.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel i den fysiska riksplanerlngen, m. m.

Jordbruksmarken, sitter herr Johanssons partikamrater och breder ul villaområden, vidsträckt och på den bördigaste Jordbruksmark man kan länka sig.

Jag salt för en lid sedan med herr Johanssons partivänner från Tings-ryds kommun, som begär att få bygga på.jordbruksmark. Nyligen läste jag i borgerliga tidningar all man i Sala mol länsstyrelsens uppfattning vill bebygga Jordbruksmark. När journalisterna släller frågan till del cen-terpariisliska kommunalrådet hur det kan stämma med vad centern har sagt om att man skall spara jordbruksmark, så svarar ordagrant denne centerpartist: Även en centerpartist måste vara realist. Ja, det är i och för sig bra, men del vore skönt, herr talman, för både en socialdemokrat och en regeringsledamot om man från centerns sida också vore konsekvent i någon omfattning. Det skulle både underiätta den politiska diskussionen och kanske göra inläggen här i kammaren något kortare än vad de nu måste bli.

Herr JOHANSSON i Holmgården (c) kort genmäle:

Herr statsrådet sade atl det slår klart i jordbruksutskottets belänkande och på andra ställen all del inte finns en likvärdig lösning. Jag skall inte upprepa alll vad jag har sagl, men det är kring detla diskussionen står. Vi menar med bestämdhet att det alternativ som anvisas är en bättre lösning. Det kan inte vara en dålig lösning då kommunen säger, att när man om något år har byggt för 10 000 pendlare så skall man också bygga uppe på Gruvbergel, etl område som är 6 x 8 km. Del kan alltså inte vara en helt ologisk möjlighet all bygga även där.

Vi menar all går del all bygga på Gruvbergel om något år, så hade det gått att bygga där nu. Del bygget skulle fakiiski ha kunnat vara i gång om man inte hade trilskals på del sätt som skett.

Jag förstår alt statsrådet och alla dessa delegationer har åkt igenom Sävasls by, men enligt en uppgift som jag fick i går från den-som har skött kontakten från Sävasls by, så har man inte träffat dessa delegationer.

Frågan om var människorna skall bo tar jag inte upp till ny debatt, men det kommer av allt att döma inte alt bli trängsel i de 17 000 lägenheterna. Det är Jag helt övertygad om därför att de människor som gick arbetslösa före denna expansion, de kan väl rimligen inte behöva byta lägenhet därför atl de får elt jobb.

Herr statsrådet tar sedan upp vårt partis säu alt föra resonemanget om decentralisering. Låt mig helt kort få säga alt för oss är det en decentralisering om dessa människor i Sävasls by hade fått tillfälle att bo kvar där och fullgöra sin uppgift som jordbrukare, vilket vi i det länet tycker också är rätt väsentlig. Del är decentralisering i stället för atl tvinga dem till elt arbete i Luleå.

På tal om alla de kommuner där centerpartister och möjligen andra borgerliga fattar beslut som dem herr statsrådet beskrev, vill jag säga alt jag hade troll atl regeringen utgjorde ett skydd mot sådani handlande.

Lål mig till sist säga atl i Staffanstorp har man en åkerareal på 8,6 96, i Boden på 0,2 % av den totala arealen.

Herr STRÖMBERG i Botkyrka (fp) kort genmäle: Herr lalman! Slora och motstridiga intressen står mot varandra i Sävast. Tunga remissinstanser har kommit lill skilda slutsatser. Några har samma åsikt som regeringen, andra har motsatt uppfattning. Här är del bäddat för konfiikier. Vilkel beslut herr statsrådet än hade fållat i själva sakfrågan så hade han fåll kritik. Del är ett faktum som jag iror herr statsrådet är väl förtrogen med och har upplevt flera gånger.

Det är emellertid inte i den frågan som jag har en annan uppfaiining än herr statsrådet. Nu skulle riksmötet ta siiillning lill principerna för riksplaneringen. Del kan ju länkas alt riksmötet på elt eller annat sätl fattat ett beslut som avvikit från beslutet år 1972. Denna möjlighet har riksdagen haft. Men genom del nu aktuella beslutet för Sävasl skulle en eventuell ändring i riksdagen av 1972 års beslui ej ha berört Bodens kommun. Del är mot den bakgrunden jag har ställt min fråga lill statsrådet.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel 1 den jysiska riksplanerlngen, m. m.

Hen WENNERFORS (m):

Herr lalman! Jag skall lala om närrekrealion. Jag skall vidare lala om fjärrekrealion. Men, herr lalman, del skall bli ett kort tal vad avser de här två sakerna. Orsakerna är flera.

Om den slora allmänheten, utanför det här huset, lyssnade på mig nu skulle många utbrista: Vad är del den där mannen talar om? Fjärr-rekrealion, vad är det? Typiskt de där politikerna och cenlralbyråkraierna! Varför kan de inte använda sig av ord som vi vanliga människor använder när vi resonerar om vad vi skall göra efter jobbet, vad vi skall göra lördag-söndag eller vad vi skall göra under semestern' - Dei ligger någonting i vad finansministern brukar säga: Man skall inte använda främmande ord när del finns en inhemsk relevant vokabulär.

Men, herr lalman, det finns ell annal skäl för mig all lala konfailal om den här propositionen om rekreation och turism. Vi moderater i utskottet har nämligen yrkat avslag på propositionen, varom man kan läsa i reservationen lill utskoueis betänkande nr 2. Vi har inie yrkat avslag för au vi skulle vara emot turism och rekreation. Tvärtom. Både herr Danell och jag njuter av alt då och då vara turister, såväl nära som i fjärran. Vi uppskattar också, liksom de flesia, att då och då rekreera oss vare sig det sker i form av närrekrealion, exempelvis i riksdagskaféel, eller i form av s. k. fjärrekrealion, exempelvis på en holme i ylierskär-gårdeneller påen fjällsluttning i Jämtland. Vi lillfredsslälls också-liksom kollegerna hiir i kammaren - av all vela all svenska folkel får ökade möjligheter lill turism och rekreation.

Skälen lill alt jag fattar mig kort är fler och mer seriösa. Jag skulle vilja göra en mera allmän reflexion. Förati främja människors möjligheter lill etl meningsfullt utnyttjande av fritid och semester krävs flera olika åtgärder. Del kan dels vara fråga om all diskulera riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism, som har skett i propositionen, i motionerna och i den övria riksdagsbchand-

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska riksplanerlngen, m. m.

lingen av denna fråga. Men del kan dels vara fråga om vad vi gör för all få fler människor att över huvud lägel göra någonting av sin frilid.

Tänk på de många människorna som är passiva, som inte vet hur de skall få lördagen eller semesterdagarna all gå eller som upplever friiiden som någonting obehagligt, t. o, m, något tråkigt. Tänk på alla dessa som börjar använda flyklmedel för all bryta sysslolösheten, passiviteten och tråkigheten. Jag skall inte utveckla del här för långt, men ni som lyssnar minns säkert - och herr Persson i Karlstad har påmint om del - den väckarklocka som låginkomstutredningen var,

Lål mig också få säga, när del gäller del här slaget av åtgärder från samhällets sida för att ge innehåll ål människors frilid, alt de slora insatserna i dag måsle inriklas på våra barn och ungdomar. Visst lär sig många människor som barn all göra något av sin frilid. Observera all Jag använder orden "lär sig"! Visst ser många föräldrar lill all deras barn lär sig en eller flera hobbyer. Man lär dem all sparka boll och all simma, man hjälper dem in i en idroilsförening, man försöker skapa iniresse hos doliern eller sonen för frimärkssamlande, fotografering osv. Del som jag alltså vill peka på här, är de många vuxna som vid unga år verkligen fick lära sig hur man gör fritiden meningsfylld, hur man på detta sätt kan göra sin tillvaro ytterligare stimulerande, intressant och spännande. Det är nalurliglvis inie bara föräldrar som hjälper lill i denna viktiga fostrande uppgift. Barnen får också kontakt med och iniresse för många fritidssysselsättningar genom kamraterna, skolan, kyrkan och föreningslivet.

Men hur många barn är det inie som varken i hemmet eller i skolan fått kontakt med hobbyer och som inte fått lära sig vad man kan göra av sin frilid? För många kan detta bli orsak till allvarliga problem och störningar.

Men, herr talman, vi skall väl satsa på flera åtgärder. Del kanske t. o. m. finns ledamöter av kammaren som anser atl vi i samhället redan vidtar en mängd åtgärder för atl göra friiiden mera meningsfylld för barn och vuxna. Ja, gör vi det? Såvitt Jag kan bedöma gör vi deua alldeles för lilel.

Några skulle kanske vilja invända genom all peka på de insalser som vi gör i grundskolan, bl. a. genom ämnet fritt vall arbeie. Om man pekar på detta, vet man i så fall inte hur det i verkligheten fungerar. Man kan kanske t. o. m. påslå att dessa insatser har misslyckats.

Jag menar med andra ord all dessa insatser borde prioriteras framför den planering som propositionen 46 är uttryck för, särskilt som vi delar den uppfattning som framförts i en motion av herr Nordstrandh m. fl. Det sägs där att man i propositionen mångordigt understrukit behovet och värdet av planering och samordning. Visst kan vi hålla med om all del finns ell sådani behov. Men vi har funnit atl del underlag som propositionen ulgör är alldeles för bräckligt för au vi nu skall kunna bestämma oss för riktlinjer och i. o. m. utpeka etl flertal s. k. primiira rekreationsområden.

Det framhålls i propositionen att uppgifterna för den beredning som skall tillsättas skall vara au "följa planeringen av de primära rekreationsområdena och andra områden av siörre beiydel.sc för rckreaiions-livel". Vad som avses därmed framgår inte av propositionen. Beredningen skall enligt propositionen vid sin behandling av ärenden rörande statligt stöd lill planering av områden och uppförande av rekreationsanläggningar bevaka att i propositionen angivna riktlinjer följs. Några klara sådana riktlinjer är dock svåra atl finna, förutom att låginkomsttagarnas, barnfamiljernas och de handikappades behov skall beakias. Om dessa behov lorde det inte heller råda några delade meningar. Vad gäller dessa är vi självfallet beredda all insläinma.

Dessa synpunkter har föranlett oss all, som framgår av rescrvalionen vid civilulskoliets belänkande nr 2, yrka avslag på propositionen.

Så, herr talman, kommer jag till del särskilda yttrandet nr 1 vid betänkandet nr 1 från civilulskouel, beträffande planeringen av skärgårdsområdena. I behandlingen av propositionen 76 om den fysiska riksplaneringen ingick också en centerpartimotion av herr Dahlgren m. fl. Det gladde mig myckel att den motionen väcktes och inte minst all del var centerpartister som stod bakom den. Jag vill gärna omvittna alt man på sina håll i skärgården också blev glad över alt det från centerpartiet börjat visas konstruktivt iniresse för skärgårdsproblemen. Ni centerpartister har ju länge försökt beakta glesbygdens intressen och gjort goda insalser för alt få politikerna alt rikta uppmärksamhelen mol en lämpligare avvägning mellan insatserna i tätort och i glesbygd. Därför har del förvånat mig - under tidigare år - så myckel atl del intresset inte omfattat de människor som lever i den glesbygd som vi kallar skärgård.

Här fanns det alltså nu möjlighet för centerpartisterna i uiskouei au sluta upp kring cenierpartimoiionen. Men om jag således blev glad över att cenierpartimoiionen av herr Dahlgren m. fl. väcktes, blev Jag besviken över agerandet i utskollel från framför allt centerpartisternas sida.

I cenierpartimoiionen belyses utförligt många av de problem som skärgårdsborna lever med lill vardags: man pekar på de problem som det innebär alt vara föreiagare och att på det siittet skapa sysselsättning både för sig själv och för andra, man pekar på olika områden där ell förelag kan göra insalser, man pekar på serviceverksamhelen och på betydelsen av att skolorna får vara kvar iiven om elevanialei skulle minska under del antal som bestämmelserna anger som villkor för au en skola skall få vara kvar, man pekar på markfrågorna och all de är viktiga för skärgårdsborna. Man skriver: "Skärgårdsbon har sin försörjning i etl område som av myndighelerna siämplais som ell område av riksiniresse. För all styra markslitagei haren mängd påbud kommit och kan antas komma: byggförbud, naturreservat, fågclskyddsområden, sopmajor, naiihaninar med service, nymarkerade farleder, avverkningsförbud etc, clc." Och så pekar man på fiskets betydelse för det s. k. skärgårdsbruket, och man pekar på finansieringsproblemen. Vidare lar man upp en fråga, där Jag kanske inte rikligt delar de upplänningar som har framförts i motionen.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel i den Jysiska liksplaneringen, m. m.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel 1 den fysiska riksplanerlngen,

m. 777.

niimligen huruvida man skall prioritera den bofasia befolkningen eller del rörliga friluftslivei, dvs. var på angelägenheisgraderingslislan turism och rekreaiionsliv skall komma. Och så säger man i motionen all prio-riieringcn framförallt skall göras "till den bofasta befolkningens fördel".

Jag vill här siiga - och del har vi även sagt i vårl yttrande liksom tidigare i många, många anföranden och moiioner i riksdagen om skär-gårdsproblemcn - all del inte finns någon moisäiining mellan dessa saker. Prioriierar man den bofasia befolkningen och gör en mängd saker för den, kommer dessa också lill nyiia för del rörliga friluftslivet, dvs. för de människor som inte bor i skärgården men som ändå vill komma dit ul under sin frilid.

Vi menar alliså alt utskottet i sill betänkande borde ha ullalai del som uttalas i motionens yrkande. I motionen yrkas nämligen att riksdagen skall besluta "all planeringsarbelei för kustområdenas skärgådsdelar skall inriklas på ett bevarande av den yrkesverksamhet som nu förekommer samt på atl skapa förutsättningar för en ökad årci-runi-syssel-sältning". Vi tycker atl delta borde ha kunnat sägas klart ut av utskottet. Men som det nu är, med dels en cenierparlimoiion som är så pass positiv och konstruktiv, dels en liten cenierpariigrupp i uiskotiet med ett helt annat slällningslagande - och jag förmodar all cenierpartisterna i kammaren kommer all siödja sina partikamrater i utskottet - undrar man: Vad vill egentligen cenlerpariiei göra för skiirgårdsbefolkningen'.' Man får elt vagt intryck av centerpartiets ambitioner på det här området.

Nu kanske jag är hård - t. o. m. orättvis, tycker måhända mina vänner centerpartisterna i kammaren och i ulskoltel - men vad skall man tro när man får del av elt sådani agerande? Ni säger kanske: Men del kommer ju en proposition om skärgårdsproblemen! Ja, men gör det verkligen det? Vi moderater började redan lidigi på 1960-lalet agera för au skärgårdsbefolkningens problem skulle lösas. Vi krävde i den ena motionen efter den andra en samordnad ulredning, men vi fick bara nej lill svar. Vi krävde snabba åtgärder, men ingenting har hänt. Den socialdemokraliska regeringen har tyvärr visal ett myckel ringa intresse förde bofasia skärgårdsmänniskornas problem. Man har kommit med löften, förslås, men man har inte hållit dem. Man har dragit ut på litlen. Propositionen skulle lämnas, sade,man, redan hösten 1974, men den kom inie. Jag kan kanske förslå all del av olika skäl var svårt all få fram propositionen, men den skulle väl iindå ha kommii nu i höst; del stod i. o. m. i de papper som vi fick när riksmötet började att den skulle komma i oktober. Ännu i dag har den inic kommii, och då börjar man undra: Kommer det verkligen någon proposition'.' Därför borde uiskouei klaii ha uisagi vad det egentligen menar när del gäller de här människornas problem.

Fru OLSSON i Hölö (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag undrar vad herr Wennerfors och hans partikamrater skall rösta på vad gäller skärgårdsbefolkningen när vi går till beslui här i kammaren. Det finns ju ingen reservaiion av herr Wennerfors ulan

bara ell särskilt yttrande, och del kan vi inte votera om.

Vad vi i utskottet nu hade all ta ställning lill var Ju markanvändningsplaneringen i skärgården, där planering för den bofasta befolkningen ingår som en naturlig del. Men givetvis anser vi det vara myckel angeliigel all andra åtgärder tillkommer, som gör del möjligt för skärgårdsbefolkningen alt leva kvar; därom råder inga delade meningar, herr Wennerfors, Jag hoppas också alt den utlovade propositionen kommer, och eflersom vi har statsrådet Lundkvist här i kammaren kanske vi kan få besked om när vi kan förvänta au den läggs fram. När vi i utskottet har behandlat den här motionen har vi utgått ifrån all propositionen skulle komma.

Sedan kan man fråga: Vad skall del bli av skärgården, om del sker en planering efter de lankegångar som herr Wennerfors vid olika lillfällen brukar föra fram, nämligen alt de som bor där skall sälja mark och att det skall byggas fritidshus? Det är nalurliglvis utmärkt för del fåtal som kan sälja marken och för dem som kan få fritidshusen, men det är inte något recept på hur man behåller en bofast befolkning - och del ärju det som är mycket angelägel.

Herr Wennerfors lalar sedan om sin reservaiion vid civilutskollets betänkande nr 2 i anslutning till profwsitionen om turism och rekreation. Inom utskollel har vi mer än i propositionen velal framhålla all det hela skall vara en naturlig del i den fysiska planeringen. Vi ser detta mest som en fråga om markreservation, som skall samordnas med den övriga planeringen.

Jag sade förut, och jag upprepar det, att del inte gäller mera än atl man pekar ut några områden. Del är inte förenat med något som helst ekonomiskt stöd i del här läget, och i propositionen har det inte heller anvisats någon ändrad kompetens i del avseendet.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Pivgrainskedei i den fysiska liksplaneringen, m. m.

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag kritiseras för au jag lar upp skärgärdsbefolkningens problem. Den frågan skall vi inte alls beröra, för här lalar vi om markanvändningen, säger fru Olsson i Hölö; jag har fåll veta det från annat håll också. Vi skulle alliså inie nu iniressera oss för hur exempelvis sysselsättningen för skärgårdsborna skulle tryggas.

Men del här hänger ju ihop. Man kan inte dela upp frågorna på det säu som fru Olsson i Hölö menar. Dessuiom är det litet inkonsekvenl, eftersom vi i utskottet har ägnat räii mycken lid ål au diskulera frågorna om sysselsättningen för de människor som bor i norra Bohuslän. Det problemet kan vi alltså tala om när vi behandlar den här propositionen, men frågan om sysselsättning för skärgårdsborna kan vi inte lala om, för den hör inte. hit, säger man.

Del är detta som jag lycker är så underligt. Därtill kommer atl cenierpartimoiionen inte inriklas enbart på frågor av den typ som fru Olsson ' i Hölö avser. Den innehåller också en del som rör själva planeringen, vilken har myckel au göra med människornas möjligheter all bo kvar i skärgården.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel 1 den fysiska liksplaneiingen, m. m.

Moderaterna har förl en marklagpolilik, menar fru Ol.s.son, som inte alls gynnar skärgårdsborna, och vi skulle t. o. m. ha verkat för en politik som innebär atl man skulle sälja sin mark. Del har vi aldrig sagl. Även i del avseendet är vi för valfrihet. Vad vi har sagl är all människorna skulle ha möjlighet au förfoga över sin egen mark. Om de sedan vill sälja eller hyra ul eller vad de vill göra, det är deras sak. Men tyvärr har det varit så, med den lål-gå-politik som regeringen har fört och som väl centerpartiet har stött, all man inte har fåll förfoga över sin mark. Man har inte kunnat göra någonting ål sin mark, och det är delta som utgjort ell stort problem för skärgårdsbefolkningen.

Fru OLSSON i Hölö (c) kon genmäle:

Herr talman! Jag vill påpeka för herr Wennerfors all del är en väsentlig skillnad när vi lalar om vad uiskotiet kommer fram till beträffande Högdal och när vi lalar om den övriga skärgårdsplaneringen. För Högdal var det i propositionen angivet vissa restriktioner för planeringen och vad man skall kunna tillåta där. I skärgårdsmotionen av herr Dahlgren m. fl. säger vi bara atl den kommunala planeringen skall fortsälla. Där finns inte de reslriklioner som angavs i fråga om Hogdalsnäsel.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST: . Herr talman! Lål mig få börja med all säga all riksdagen kan vänta sig en proposition inom någon vecka om alla frågor som rör skärgården och skärgårdens problem. Del ärju många problem som det här gäller, och jag skall också gärna säga all det är svåra problem.

Det borde vara självklart atl de enskilda människorna skall kunna bestämma över hur de vill utnyttja sin arbetsfria lid, sin frilid. Om den inställningen tycks herr Wennerfors och jag kunna vara överens. Ändå är del inte i dag självklart alt människorna kan bestiimma delta. Olika hinder står i vägen. Fortfarande är del alltför många människor som av ekonomiska skäl inte kan utnyttja sin fritid till välbehövlig rekreation och avkoppling. De har helt enkell inte råd.

Jag har sagt i ett annal sammanhang - och vill upprepa det här -atl jag undrar om skillnaderna i levnadsstandard är så slora på något annal område i samhällei som när del gäller möjligheten att utnyttja fritiden till rekreation och miljöbyie. Del gäller skillnaden mellan å ena sidan dem som både kan hålla sig med lyxinredda fritidshus och dyrbara båtar och regelbundet företa rekreationsresor lill främmande länder och å andra sidan de många som inie kommer ur fläcken vare sig på frilid eller på semesler. Gjorda undersökningar visar all del iir fler än vi tror - många fler än dei borde vara - som varken kan uinyiija den dagliga fritiden eller semestern på del säu som de skulle önska.

Vi kan enligl min mening inie Ibrisäita med au förkorta den dagliga arbetstiden och förlänga semestern ulan all samiidigi ägna uppmärksamhet ål vilka möjligheter miinniskorna har alt utnyiija den längre fritiden lill avkoppling, rekreation eller annan meningsfull frilidssyssel-

sättning. Det som blir standardförbättring för dem som har ekonomiska och andra möjligheter atl göra delta kommer annars av ekonomiskt svaga och socialt handikappade grupper att upplevas som en meningslös sysslolöshet. Då vidgar den ökade fritiden bara klyftorna i samhället, och det kan i varje fall inte det parti jag företräder vara med om all acceptera.

Vad har nu moderaterna för recept när del gäller att komma till rätta med dessa problem? Ja, i anslutning lill den proposition som vi nu diskuterar har moderaterna motionerat om all man skulle återinföra den fria glesbebyggelserätten och öka utbudet av fritidsbostäder. Moderaterna vill sålunda i vanlig ordning överlämna ål marknadskrafterna all lösa de här problemen. Och framför alll får vi enligl motionen inte blanda in folkrörelser i försöken all öka förutsättningarna all lösa de eftersatta gruppernas rekreationsproblem. Fri konkurrens om tillgången till god miljö och rekreation är moderaternas recept - den bäsia miljön och de bästa rekreationsmöjligheterna åt den som hardet ekonomiskt bäst ställt.

I stället för att som propositionen föreslår redan nu, i anslutning till den fysiska riksplaneringen, sörja för all de mest attraktiva rekreationsområdena avsätts för sådan rekreation som bör kunna utnyttjas av alla människor i samhället, oberoende av deras ekonomiska ställning, skulle vi enligl herr Wennerfors inom de här områdena tillämpa den fria glesbebyggelserätten. Vi skulle alltså i sådana områden skapa föruisäilningar för människor med goda inkomster all la de bästa bitarna.

Men inom de övriga partierna— alliså inom samtliga partier utom moderata samlingspartiet - är vi helt ense om atl del bör göras en översiktlig planläggning som skapar möjligheter för oss atl verkligen sörja för all olika typer av rekreation kan förekomma även i dessa områden och utnyttjas av alla människor. I ett land som vårt, där naturen erbjuder så goda möjligheter, borde ingen behöva avslå från atl använda sin ledighet lill välbehövlig rekreation. Det är en viklig fråga för folkhälsan. Kontakten med naturen spelar en stor roll bland människornas fritids-Önskemål. Del är en angelägen uppgift att röja undan de hinder spm i dag uteslänger så många från alt uinyiija de goda naturliga föruisäilningar för en stimulerande fritid som finns i vårl land.

Mot denna bakgrund kommer jag, herr lalman, inom kon all lillsälla en Ulredning med uppgift all kartlägga orsakerna lill de hinder vi i dag upplever för många människors möjligheier all utnyttja sin fritid för rekreation och miljöbyte. Utredningen skall också föreslå åtgärder för att undanröja dessa hinder. Vidare skall utredningen redovisa del utbud av rekrealionsmöjligheter som finns i vårl land och i vilken omfattning samhället, folkrörelserna eller de kommersiella intressena svarar fördetta utbud. Den kommersiella påverkan på rekreationsutbudet skall särskilt granskas. Utredningen skall också pröva hur rekrealionsutbudei skulle kunna vidgas till nya områden och bli lillgiingligl för nya grupper. Utredningen skall föreslå de åtgärder som är erforderliga för all ge folkrörelserna ökade möjligheier au aktivt medverka i en socialt inriktad .rekreationspoliiik.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska liksplaneringen, m. m.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel i den Jysiska riksplanerlngen, m. m.

Jag tror, lill skillnad från moderaterna, all jusl folkrörelserna skulle kunna hjälpa lill alt skapa goda rekreationsmöjligheter för de grupper i samhället, som i dag inte har tillgång lill sådana. Jag är glad åt den enighet som finns i den här frågan mellan de övriga partierna. All moderaterna går sin egen väg här är i.och för sig helt i sin ordning. Herr Wennerfors har fått ell betyg i dag av fru Olsson i Hölö: den obotfärdige. Därmed avser fru Olsson också, föreställer jag mig, moderaternas inställning i del här sammanhanget. Och börjar man så ståtligt som herr Wennerfors gjorde med att betyga all alla borde ha samma räit till en god fritid men drar sådana slutsatser som herr Wennerfors drog - ja, då är del tveklöst rättvist att tala om den obotfärdiges förhinder.

Men jag tror också atl del här rör sig om en ideologisk motsättning, där moderata samlingspartiet lycker all marknadskrafterna i första hand och i vanlig ordning skall få sörja för hur behoven skall tillgodoses, medan jag menar alt vi måste föra en socialt inriktad rekreationspoliiik.

Under delta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag förstår inte detta tal om atl moderata samlingspartiet när det gäller utnyttjandet av friiiden skulle siödja de människor som har det bäst, medan man däremot med det som herr statsrådet föreslagit i sin proposition har velat inrikia planeringen på s. k. primära rekreationsområden och därmed gynna alla. Vi har aldrig sagl något sådani. Herr statsrådet drar bara den slutsatsen, all därför all vi tror på valfrihet och anser au människor skall få välja själva, förfoga över den mark de äger och kunna bygga på den, så vill vi särskill gynna de rika människorna. Del är inte alls så.

Om man besöker människor som vistas i skärgården för au de vill göra sin frilid meningsfylld - Jag tänker alltså inte här på den bofasia befolkningen - träffar man alla slags människor. Men bland dem finns inga som aldrig har fåll upp ögonen för hur man kan göra sin frilid meningsfylld. Del är sådana människor som vi i första hand måste göra insatser för. Och därvid pekade jag på atl vi gör alldeles för liiei för barnen och ungdomarna. Av detta drar sedan herr statsrådet helt andra slutsatser. Del beklagar jag.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag undrar om herr Wennerfors verkligen inie förslår vad Jag avsåg. Men för säkerhets skull skall jag la om min argumentering och försöka göra den ännu tydligare.

Tidigare har utvecklingen här i vårt land inneburit all människor i kraft av sina ekonomiska föruisäilningar har kunnal göra sina anspråk gällande på de mest attraktiva rekreationsområdena. De har kunnal skaffa sig fritidshus och annat i sådana områden. Vi har också alla konstaterat

atl oerhört många människor i dagstår utanför alla möjligheter all komma ul lill dessa områden och få en god rekreation. Vi har då sagl oss, au om det nuvarande lillslåndel får beslå, så innebär del atl de som har ekonomiska förutsättningar myckel snart för egen del kan lägga beslag på de mest attraktiva områdena, samiidigi som eftersatta grupper i samhället utestängs från all vistas i sådana områden.

Det är i det sammanhanget som den framlagda propositionen skall ses. I propositionen pekas ut vilka områden här i landei som allmänt sett kan bedömas ha de bästa förutsättningarna för all la emot rekrea-lionssökande människor. Och i anslutning till den fysiska riksplaneringen skall kommunerna nu veta all när siaten, som staten brukar göra, på olika vägar ekonomiskt stöder insalser för friluftsliv och rekreation, så kan de insatserna i första hand komma i fråga Jusl i nyssnämnda kommuner. Men det är inie så all siaten omöjligen kan länka sig all göra insalser i andra kommuner. Tidigare har emellertid statliga organ, t. ex. naturvårdsverket, arbetsmarknadsstyrelsen m. fi., suttit på var sitt håll och tämligen oplaneral beviljal bidrag lill rekreaiionsverksamhei. Nu skall man i stället göra en samordnad bedömning och säga att i första hand inom berörda områden bör rekreationsverksamheten kunna byggas ul på sådani sätt all möjligheterna till rekreation står öppna för alla medborgare, oberoende av vilken ekonomisk situation de befinner sig i.

Det är därför det är så angeläget att vi gör en samordnad bedömning i direki anslutning lill den fysiska riksplaneringen, _och del är därför moderaternas avslag på propositionen får den effeki som jag har lalai om, nämligen att det blir de som har del ekonomiskt bäsl ställt som får chan.sen att ta för sig av den bästa miljön.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska riksplanerlngen. m. m.

Hen WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr lalman! När del gäller marklagstiftningen och vilka åtgärder som bör vidtas för all lillfredssiälla människorTiiis behov av ell meningsfullt Utnyttjande av fritiden slåss vi moderater för valfrihet. De enskilda människorna skall kunna la egna iniiiaiiv och skapa sig den frilid som de själva finner bäst. Men diirmed har vi inie sagt nej lill samhälleliga insalser för all skapa möjligheter för andra människor all uinyiija sin fritid på ell meningsfullt säu, 1. ex. i glesbygdsområdena eller vad del nu kan vara. När vi yrkar avslag på propositionen är del av andra skiil. Vi menar nämligen atl underlaget är för bräckligt för all ligga till grund för ell beslut.

Sedan vill jag gärna säga lill herr slaisrådet all Jag personligen inte helhjärtat stöder allt som slår i den motion vars yrkande vi har biiräll. Statsrådet tog upp frågan om folkrörelsernas insalser. Den saken har vi inte berört i vår reservaiion. Jag tror au dei ligger rätl myckel i vad herr statsrådet anförde i siu första inlägg just om vad folkrörelserna kan göra på delta område. Lål mig erkänna alt jag på den punkten tror an herr statsrådet har mera rätl än motionärerna.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel 1 den fysiska liksplaneiingen,

m. 777.

Herr Jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Del sista noterar jag naturligtvis som ell positivt resultat av debatten.

När del gäller valfriheten vill jag säga all del måsle vara fråga om valfrihel för alla och inte bara för dem som har de ekonomiska förulsältningarna. Del är del som skiljer oss åt. Vad är valfriheten värd för den människa som icke har de ekonomiska förutsättningarna, om icke samhället vill engagera sig för all direkt genom åtgärder i rekrea-tionspolitiken sörja också för hennes möjligheter all välja''

Herr Wennerfors invänder: Vi har inte sagl nej lill del. Nej, men ni har inie heller sagl Ja, och det är del vi måsle göra i dag om vi skall komma någon vart. Vi måsle säga ja och vidta positiva åtgärder för all uppnå den valfrihet som jag menar skall gälla för alla.

Herr förste vice talmannen anmälde atl herr Wennerfors anhållil all lill protokollet få antecknat alt han inte ägde räit till ytterligare replik.

Hen MATTSSON i Skee (c):

Herr talman! Kommunerna har haft del mycket arbetsamt under den fysiska riksplaneringens programskede. Men det har samiidigi varit en del av samhällsplaneringen som kommunerna haft möjlighet atl öva inflytande på.

När man jämför arbetet på den fysiska riksplaneringen i kommunal regi med utarbetandet av länsplaneringsprogrammen konstaterar man all det varit ett siörre iniresse för den fysiska riksplaneringen. Del har varit lättare all få medborgarna intresserade av och engagerade i den. Men del säger i och för sig inte så myckel, eflersom del arbeie som gjordes för att informera och engagera allmänheten när del gällde länsplaneringsarbetet gav dystra erfarenheter genom del ringa iniresse som visades. Att det fysiska riksplanearbetet har varit lättare att skapa intresse för innebär inte alt behovet av informalion minskar - Ivärlom är det, som centerpartiet framhåller i sin motion, ytterligt angeläget att informationen utökas.

Riksdagen har givit kommunerna en inflytelserik roll i delta planeringsarbete. När man i olika sammanhang har talat om riksdagsbeslutet och om den fysiska riksplaneringen har man emellertid ofta mött den inställningen på kommunall håll all den här planeringen är så väldigt styrd. Ofta har den uppfattningen bottnat i all del inte rikligt har gått fram alt riksdag och regering har tilldelat kommunerna en mycket stor roll. Men om de skall kunna spela sin roll måsle de också använda sig av den rätt som de har fåll genom beslulel. Den som lar sig rätt all öva inflytande på planeringen har också ansvar för atl klara av informalion, debatt osv. på del lokala planet. Det hade därför varit angeläget -jag har framhållit del en gång lidigare här i riksdagen - atl de propåer som fanns om en reformerad bygglagsiifining kom fram så all del klarare

framgick vilken ställning kommunerna har i delta arbeie. Jag noierade alt statsrådet Carlsson sade alt den kommunala rollen i deiia arbeie var oerhört viktig och atl det var angeläget all detla ännu klarare kom lill uttryck.

Vid behandlingen i civilutskoltet av det avsnitt av propositionen där det diskuteras vilken tyngd lokala synpunkter på markanvändningen skall ha i förhållande lill riksintressena har vi noterat alt de kommunala anspråken skall tillmätas stor betydelse. Del innebär naturligtvis inte atl det inte kan finnas riksintressen som måsle gripa över ett lokalt intresse.

Civilulskouel har utöver proposition 1975/76:1 även behandlat propositionen 46 om de primära rekreationsområdena. Socialdemokraternas företrädare herr Persson i Karlstad var myckel entusiastisk över propositionen. Jag har tillsammans med några andra motionärer skrivit atl vi inte kunde la propositionen som underlag för ett riksdagens beslut. Del är riktigt atl man har en hög målsättning. Statsrådet Lundkvist har redogjort för den, och kulturutskottet och civilutskoltet har accepterat den. Men det är ganska lätt alt ställa upp ett förnämligt mål. Det är först när man kommer till problemet att nå fram till målet som svårigheterna uppstår. Propositionen saknar anvisningar om hur delta skall ske, och inte heller i statsrådet Lundkvists anförande fick vi något besked om hur del skall gå till.

De primära rekreationsområdena är ofta folkfalliga och skallesvaga områden. Om den översiktliga planeringen skall få ell konkret innehåll i fråga om tillfälle för alla människor att ta del av de rekrealionsmöjligheter som finns kostar det pengar. Det är framför allt på det området som vi i motionen har kritiserat propositionen.

Nu har vi i civilulskouel, när vi behandlat propositionen, uteslutande gått in på planeringen. Vi säger att frågan om det ekonomiska ansvaret får återkomma och då hänvisas till närings- och kulturutskotten. Del har varit en förutsättning för au vi skulle kunna hantera ärendet.

Herr Persson var också entusiastisk över riktlinjerna, som han sade var del viktigaste i propositionen. Del säger nu inte civilutskoltet. Vad vi säger är att detla är en riktlinje bland mänga andra när det gäller rikets intressen. Del är en riktlinje som i den kommunala fysiska planeringen skall vägas mot andra. Jag lycker all del är myckel angeläget all understryka det. Det ger belägg för vad jag inledningsvis sade, nämligen att kommunerna har en myckel betydande roll i det här arbetet.

Det här upplevs myckel olika i olika områden. I Oällregionen eller i skogslänen upplever man det som regionalpoliiiski betydelsefullt au få till stånd en investering. Det ger sysselsättning när anläggningarna uppförs och även viss sysselsättning när de tagits i bruk. Men i södra Sverige eller i det primära rekreationsområde där jag själv bor har man en helt annan situation. Man har en kort turistsäsong med en stark anhopning av människor. Den bofasta befolkningen kan tycka att turismen medför ell starkt slitage på de anläggningar som behövs för att vi skall kunna bo där året runt, och man har kanske svårt alt se turismen som

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel i den fysiska liksplaneringen, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1975/76:33-34

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel i den fysiska liksplaneringen, m. m.

ett inslag i näringslivet. Detla är alltså en gren som det ur både pla-neringssynpunkl och regionalpoliiisk synpunkt är besvärligt all hanlera.

Den utformning som civilutskoltet gett propositionsförslaget tillgodoser de krav som vi från cenicrparlihåll framfört i motionen 2071, och den ger möjligheter till en varierande planering i de här kommunerna. Huvudsaken är atl möjligheten finns au reservera marken för framtida rekreationsändamål. 1 belänkandel understryks också all del inie enbart skall vara en avvägning mellan de näringsgrenar som nämns i propositionen ulan all del också skall ske en avvägning mol den regionalpoliliska utvecklingen i övrigt.

Jag skulle sedan vilja säga några ord om Hogdalsområdet eller del s. k. obrutna kustområdet. Del har lidigare berörts av ell flertal lalare.

Civilulskouel anser all problemei redan i dag har studerats så ingående atl man kan ge direktiv för ändring av riktlinjerna för oljeplallforms-tillverkningens användning av kustområdet i Högdal. Centerpartiet och även företrädare för andra partier på Bohusbänken har ända sedan den fysiska riksplaneringen första gången lade fast riktlinjerna för markanvändningen i detta område hävdat atl ett industriområde skulle få etableras. Nu står riksdagens riktlinjer fast, och regeringen har utfärdat direktiv till kommunerna hur planeringen i området skall ulföras. Vi har funnit det vara myckel angeläget atl de möjligheter som civilutskottels betänkande år 1972 gav atl utnyttja vissa specifika naturresurser skall kunna utnyttjas för oljeplailformstillverkning. Jag vill ultala min tillfredsställelse över den lösning på problemet som civilutskottets skrivning ger. Jag lyssnade uppmärksamt till statsrådet Ingvar Carlssons deklaration, och jag kan till stora delar instämma i denna. Det är självklart att man inte lar ett område i anspråk för de stora investeringar som det här är fråga om förrän man vet all det kommer till användning. Del lorde inte vara lätt att hitta någon som vill lägga ned pengar på investeringar i området om man inte tror sig ha möjlighet att få någon beställning. Det är här som de stora frågetecknen forlfarande finns. Eftersom del hittills har beviljats två anläggningar i Strömstad - etl dockläge och ell waierside - finns det i dag produklionsförutsätlningar ulan nya anläggningar. Del är då ganska självklart atl ingen är intresserad av alt bygga nya anläggningar för sin verksamhei förrän det är nödvändigt, antingen genom alt tillståndet i Strömstad går ut eller genom all sådana beställningar inkommer som man inte kan klara av i de nuvarande anläggningarna. Metoden att ge regeringen en möjlighet alt i samråd med den kommunala planeringen lämna de framlida tillstånden är en bra utväg.

Statsrådet Carlsson framhåller all regeringen kommer all pröva ärendena "med yllersta noggrannhet". Vi utgår nalurliglvis från all regeringen alltid gör så, även om vi inte i alla sammanhang delar de slutsatser som regeringen kommer lill. Uttrycket "med yllersta noggrannhei" förutsätter jag även innebär en bedömning av den regionalpolitiska betydelsen av lokalisering lill Högdal. Också arbetsmarknadsministern har i interpellationssvar lill mig framhållit nödvändigheten av alt få en bättre

sysselsättning. Jag utgår således från att även de regionalpoliliska synpunkterna las in i den bedömning som skall göras vid framtida ela-bleringsbeslul.

Jag kanske skall utnyttja tillfället lill alt nämna att det är elt lilel kuslavsnitl vi diskuterar. Del rör ett geografiskt område med en kuststräcka på knappt 1 000 meter. Del vittnar ju om den noggrannhet med vilken civilutskoltet behandlat frågan.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill civilutskottels hemställan i dess betänkanden 1 och 2.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska riksplanerlngen, m. m.

Hen HÖGSTRÖM (s):

Herr lalman! 1 några av oppositionens motioner har man uttalat oro för alt jord- och skogsintressena vid en vägning mot andra intressen - naturvårdens och friluftslivets - skulle komma i kläm. Sålunda har herr Winberg i Sundsvall i sin niotion utgått från förhållandena i Väsler-norrlands län. Han har bl. a. pekat på skogsbrukets stora betydelse för sysselsättningen och uttryckt farhågor för att en anpassning av skogsbruket lill naturvården skulle kunna innebära minskad sysselsättning och reducerad virkesproduktion.

Jag har därför närmare undersökt dessa förhållanden och studerat till-lämpningen av lagstiftningen i vårl län. Enligt de uppgifter som länsslyrelsen lämnat har det samråd mellan olika intressen som förutsätts i lagstiftningen genomförts med myckel god erfarenhet. Sålunda har i Sundsvalls kommun på initiativ av kommunen tillsatts en arbetsgrupp med representanter för kommunen, länsstyrelsen, skogsföretagen, lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen och LRF. Det har resulterat i en rekommendation till berörda markägare, något som fått positiva effekter.

Jag vill även erinra om att det inom länet inledda samrådet fick mycket starkt gensvar vid LRF-konferensen i Härnösand den 14 oktober i år. Det underslröks därvid från cenirali håll alt den form för samverkan mellan skogsbrukets och naturvårdens företrädare som arbetsgruppen för Sundsvalls kommun arbetat fram är föredömlig. Det är således ytterst en fråga om hur man lokalt löser frågan om informationsutbytet mellan myndigheter och skogsägare.

Del kan också vara en upplysning för kammarens ärade ledamöter all vår länsstyrelse bedömer den ekonomiska betydelsen för skogsägarna av de föreskrifter som lämnas i samrådsärendena som myckel marginell. Denna erfarenhet stämmer helt överens med vad departementschefen anför på s. 163 i propositionen: "Jag vill understryka atl de inskränkningar för skogsbruket som behövs för att tillgodose naturvårdens och friluftslivets intressen i del övervägande antalet fall torde ha liten inverkan

på skogsbrukets avkastning. Jag bedömer således att de farhågor

--- som har kommit till uttryck- är överdrivna, om riktlinjer för

skogsbrukets bedrivande utarbetas i samråd mellan berörda parter."

Jag har, herr talman, velat anföra detta för att understryka att den oro som har kommit lill uttryck i motionerna är helt ogrundad. Del

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska liksplaneiingen, m. m.

är så myckel mera angelägel atl säga detta, eftersom del inte har kommit ut, trots den utmärkta information som skogsvårdssiyrelsen har givit markägare och andra berörda. Det råder stor okunnighet bland både mai-k-ägare och avverkare om de nya krav på hänsynslagande som i dag ställs på det svenska skogsbruket.

Herr talman! Med detla ber Jag att få yrka bifall till civilutskollets hemställan i betänkandena I och 2.

Hen OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Sverige hör lill de rika länder där man med någon mening kan diskutera hur samhället skall främja människornas möjligheter atl la lill vara sin frilid. Men del innebär nalurliglvis inte all vi har obegränsade resurser alt satsa på området. Därför gäller det att rangordna behoven och salsa därefter.

Vi har behov av någon form av avkoppling i anslutning till arbetsdagen eller lill veckoslutet. För många i vårt samhälle är möjligheterna lill långa utflykter vid dessa tillfällen utomordentligt begränsade, både ekonomiskt och tidsmässigt. Sammantaget är ändå dessa kortare tider för avkoppling de viktigaste och mest omfattande. Semesterperioden ger tidsmässigt andra möjligheter, men vi vet av olika utredningar att ekonomiska skäl också då lägger hinder i vägen för au resa långt bort, även om många skulle vilja göra det. Därför är det viktigt au se elt samband mellan möjligheterna atl utnyttja kortare och längre perioder av fritid. Samma synsätt har kommii fram i remissvaren över utredningen Turism och rekreation i Sverige från LO, KF, Reso, Skid- och friluftsfrämjandet, socialstyrelsen m. fl.

Om vi inom ramen för knappa resurser skall rangordna samhällets insatser, måste fritidens användning ses som en helhet. Det är inte minst viktigi i de slora tätorternas närhet. Vi hade förra året ett exempel på en sådan avvägning mellan olika ändamål, när vi bl. a. på grund av en centermotion behandlade civilutskottels betänkande 1974:35 angående förulsällningarna för bevarande av vissa grönområden på Järvafäliet.

För att ge förutsättningar för en samsyn på avkoppling och användning av fritiden nära och långt ifrån bostaden räcker det inte att bara öppna möjligheter för s. k. närrekreation också inom områden som främst är avsedda för långväga besökare. Det måste alltså ske en samordning över hela fältet också när det gäller resursernas användning. Att del flnns elt stort iniresse från kommunernas sida för all t. ex. tillgodose behovet av närrekrealion visasju inte minst av det hittills utförda arbetet inom den fysiska riksplaneringen.

Jag skall här bara helt kort kommentera propositionen 1975:46 om rekreation och turism och motionen 1975:2066. Från centerns sida -jag tillhör motionärerna - har vi kritiserat den bristande samsynen i propositionen beträffande sambandet mellan s. k. fjärrekrealion och närrekrealion.

Mol bakgrunden av denna kritik yrkade vi i motionen avslag på, för-

slaget om utpekande av särskilda s. k. primära rekreationsområden. Nu efter utskottsarbetet kan det konstateras all motionen 2066 i väsentliga avseenden har lillgodosetls. Genom all kulturutskottet med eget yttrande till civilutskoltet överlämnade beredningen av propositionen om rekreation och turism har tyngdpunkten mer entydigt förskjutits lill plane-ringsaspeklerna i frågan.

Kulturutskottet betonar i sill yttrande bl. a. all sociala och ekonomiska hinder inte får "bestämma vilka som kan få del av utbudet av rekreations-och lurislakliviteter". Del flnns som Jag lidigare berört anledning atl starkt instämma i detta uttalande.

Men detta släller krav på samhället. Dessa krav har propositionen 1975/76:1 inte närmare analyserat trots atl i propositionen anges en ungefärligen motsvarande inställning. Denna inställning har vi här hört statsrådet Lundkvist bekräfta.

Det flnns uppenbara risker för en socialt skev prioritering när man särbehandlar fjärrekrealion och närrekreation. Samhällsinsatserna på dessa områden tävlar om samma knappa resurser. Genom all utpeka ell antal s. k. primära rekreationsområden antyder man i varje fall en prioritering även om man för tillfället inte anger några belopp eller vilka samhällsinsatserna slutligen skall bli.

Atl del i propositionen finns en - låt vara otillräckligt preciserad -prioritering i utpekande av s. k. primära rekreationsområden framgår av vad som sägs om områden i storiälorternas närhet. Dessa områden skall enligl propositionen i första hand utnyttjas för närrekreation och kan därför bara "i vissa avseenden jämställas med de primära rekreationsområdena". Det är också givet all en salsning av del slag som görs i Åre föresvävat många som har väckt motioner i denna fråga. Det nämns ju också i propositionen som exempel-på hur man i ett nästa steg kan länka sig att utveckla dessa s. k. primära rekreationsområden.

Sammanfattningsvis kan alltså konstaleras au propositionen inte anvisar några medel för all utveckla de utpekade områdena - och då finns bara än så länge alternativet kommunal finansiering - men antyder ändå all utpekandet innebären sorts prioritering av dessa områden i förhållande lill andra. Etl inslag i denna antydda prioritering kan jag helt instämma i, och det gäller behovet av markreservalioner, inte minst nu sedan propositionen har lagts, där dessa primära områden har utpekats.

I motionen 2066 har vi anfört atl regional- och rekrealionspoliiiska skäl talar för kraftfull satsning inom regionalpolitikens ram, men del kan i och för sig ske utan att man prioriterar vissa områden framför andra. Dessutom kritiserade vi i motionen den särskilda uppläggningen av planeringsprocessen - i viss utsträckning vid sidan av den som gäller inom ramen för den fysiska riksplaneringen. Det har också i utskottet gjorts ändringar på den punkten.

Vad säger då civilulskouel f ö. i sill belänkande? Som civilutskottels ordförande redan understrukit innebär utskottets skrivning inte någon prioritering av de s. k. primära rekreationsområdena framför andra om-

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel i den fysiska liksplaneiingen, m. m.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel i den fysiska riksplanerlngen. m. m.

råden. Dessa områden har med andra ord blivit allt mindre primära. Ulskoltel betonar markhushållningsaspekierna som leder den fysiska riksplaneringen. Innebörden av utpekandet av rekreationsområdena blir närmast all för dessa områden gäller som särskild riktlinje i den fysiska riksplaneringen all planeringen skall utgå även från syftet all områdena på elt ändamålsenligt sätt skall kunna användas för rekreation och turism. En sådan inriktning av planeringen finns del nalurliglvis inga invändningar emot, och utskottet vill att riksdagen skall ge regeringen detla lill känna.

Detta har varit avgörande för alt Jag har kunnat instämma i uiskoits-majoriteiens skrivning och lill betänkandet endast foga ett särskilt yttrande, där jag understryker nödvändigheten av ell samband mellan närrekrealion och fjärrekrealion vid framlida samhällsinsalser. I och med att vi har lämnat dessa samhällsinsalser till ett avgörande längre fram i tiden får vi ta en närmare diskussion om prioriteringen mellan när-och fjärrekrealion vid det tillfället. Del harjag också betonat i del särskilda yttrande som är fogat till civilutskottels belänkande nr 2.

Hen MAGNUSSON i Tanum (s):

Herr talman! Endast några synpunkter på dessa frågor, sedda från kommunal horisont - därtill från kommuner som är belägna inom den s. k. obrutna kusten. Jag har inte för avsikt alt omnämna alla de problem som uppslår i ell område där de traditionella näringarna är vikande och möjligheterna att få nya näringar är nära nog obefintliga. Exemplen har anknytning till den i dag förda debatten.

"De obrutna kusterna bör enligl riktlinjerna helt undanias från lokalisering av resurskrävande och miljöstörande industri. De bör vidare disponeras så all allsidigt utnyttjande för fritidsändamål blir möjligi och så atl bl. a. vetenskapliga naturvärden skyddas. Återhållsamhet bör iakttas med lokalisering av enskild fritidsbebyggelse."

Detla är ell citat som gäller genomförandet av den fysiska riksplanens intentioner beträffande de s. k. obrutna kusterna. Riksdagen har ställt sig bakom dessa intentioner. Bostadsdepartemeniel har all tillse bestämmelsernas efterlevnad. Den kuslsträcka jag närmast känner lill är kuststräckan från Broljorden lill norska gränsen, som har hänförts lill den obrutna kusten. Beträffande denna kuslsträcka har redan åtskilliga konflikter uppstått mellan å ena sidan bevarandeintressena och å andra sidan industrins intresse atl få utnyttja hamnmöjligheter och lämpliga byggnadsplatser för tung industri.

Bostadsministern har satts på hårda prov när företagare och kommunalmän uppvaktat honom med välgrundade motiveringar för industrilokaliseringar lill västkusten. 1 en del fall har del varit all välja mellan alt göra en anläggning vid djupt vallen vid den obrutna kusten eller alt göra liknande anläggning utomlands. Atl den bofasta befolkningen inom området, som saknar lönsam sysselsälining, släller förhoppningar på atl nya industrier skall rädda en avfolkningsdrabbad landsända, är

helt naturligt.

Norra Bohuslän har sedan början av 1930-talei avfolkats. Många årskullar har måst söka arbete på annat håll. Varje tillfälle atl få sysselsättning lill bygden har kommunalmännen bevakat.

När därför ansökan ingavs till bostadsdepartementet all få bygga oljeutvinningsplatlformar utanför Hogdalskusien, ansåg så gott som samtliga fast boende i norra Bohuslän, och för övrigt i hela länet, att tillstånd borde beviljas. Tillstånd beviljades också av bostadsdepartementet i begränsad omfattning. En plats upplåts, nämligen Kålvik, under förutsättning atl återställning av området kunde ske. Yllerligare byggnadsplatser fick ej anläggas ulan riksdagens medgivande. Civilutskoltet har nu inte endast godkänt del av bosiadsdepariementel hittills beviljade lillslåndel ulan dessuiom föreslagit riksdagen all regeringen får bevilja tillstånd för ytlerligare oljeutvinningsplatlformar från Lunneviken i söder till Kålvik i norr.

En västsvensk tidning skrev häromdagen atl regeringen fåll bakläxa. Sanningen är raka motsatsen. Regeringen får nu en vidgad fullmakt att bevilja tillstånd.

Förhoppningarna knyts nu lill yllerligare plaltformsbeställningar. F. n. är 900 man sysselsatta med dessa arbeten. Några påtagliga oliigenheter har icke rapporterats, och nedsmutsning av miljön får icke ske.

Civilutskoltet har också behandlat propositionen 46 om planering och samordning av samhällets insalser för rekreation och turism. Till denna proposition harjag tillsammans med partivännerna på Bohusbänken väckt en motion med krav på att satsningen på de 24 utvalda orterna som primära centra för rekreation och turism icke får innebära att lokalisering av industri dit blir eftersatt. Vi kräver också all kostnader för uppförande av semesleranläggningar icke skall belasta den kommunala budgeten ulan bestridas av statsmedel. Utskottet har icke ansett att den ekonomiska fördelningen skall behandlas nu utan i samband med budgetberedningen. Våra krav kvarstår därför, och vi förväntar oss atl regeringen återkommer med medelsanvisning i årets budget.

Genomförandel av den fysiska riksplanen får icke ske genom tvång utan genom medverkan av alla inom berörda områden. Detta är enligl milt förmenande förutsättningen för ett positivt resultat. Alla är vi överens om atl den ökade friiiden medför nya krav på samhället och alt dessa krav också skall tillgodoses. Konfliktsituationer mellan frilidsfolk och fast bosatta bör undvikas. Det är ömtåliga ting all handskas med. Friiiden kan missbrukas av några få, lill förfång för många.

Beträffande byggandet av fritidshus kan framhållas all såväl tomtmarken som själva byggnaderna stigit i pris. Enligl milt förmenande måsle den ohiimmade spekulation som nu förekommer i exklusiva fritidsområden och som nära nog omöjliggör för folk med begränsade inkomster atl skaffa sig elt eget fritidshus stävjas.

En fri bebyggelseräli är ingen framkomlig väg. Den bofasia befolkningen måsle också ha riitt alt leva sill liv, utan ai'lför stort intrång.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska riksplanerlngen.

777. 777.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel I den fysiska riksplaneringen, m. m.

I motionen 2068 krävs utredning om sommargästers köp av bostadsfastigheter i västsvenska fiskelägen. Priserna på äldre hus med närhet lill havet har mångdubblats under senare år och blir inte lägre genom atl byggnadsförbud råder för fritidsbostäder på slrandtoml.

Någon form av garanti måste till för att de människor som måste ha bosläder i våra kustsamhällen också kan få detla ulan all konkurrera med fritidsboende. Den kommunala förköpsräiten i dess nuvarande form löser icke problemet, åtminstone inte prisfrågan. Elt prisstopp förenat med kommunal inlösenrätl borde vara en möjlighet atl pröva.

Herr lalman! Jag har inget annal yrkande än om bifall lill utskottets hemställan.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr lalman! Försl vill jag understryka några resonemang i regeringens proposition om rekreation och turism. Där framhålles atl låginkomsiui-utredningen konstaterat att stora grupper i vårl samhälle inte når upp till en sådan inkomstnivå alt inkomsterna kan disponeras lill annal än nödvändiga levnadsomkostnader.

Den kommitté som utrett frågan om planering av turistanläggningar och friluftsområden hänvisade till delta och menade all denna omständighet återspeglats i den intervjuundersökning som kommittén företagit. 13 % av de tillfrågade hushällen lämnade inte bostaden under semestern trots att de hade en längre ledighet. Ofta uppgavs ekonomiska orsaker lill detta. En fjärdedel av landels befolkning i arbetsför ålder reste för resten inte på semesler över huvud taget. Kommittén konstaterade också atl det är de grupper som bäsl behöver rekreation och avkoppling som saknar möjlighet att resa på semesler. Del kan gälla flerbarnsfamiljer, lågavlönade, ensamstående med barn, vissa grupper av äldre samt invalidiserade och sjuka personer.

Sett mol den bakgrunden är det alldeles uppenbart att turist- och rekreationspolitiken måste ges en social inriktning. Målet för denna bör vara att de allmänna medel som används för turistanläggningar satsas på ell sådani sätt all en bred allmänhet kan utnyttja dessa anläggningar och områden. De förut nämnda grupperna av människor måste få väsentligt förbättrade möjligheter alt utnyttja sin ledighet lill rekreation. Utbudet av semestermöjligheter som är anpassade efter den breda allmänhetens krav är dock i Sverige helt otillräckligt. Antalet bäddar i se-meslerbyar är otillräckligt, medan hotellpriserna är höga. Härigenom försvåras möjligheterna för barnfamiljer m. fl. grupper alt utnyttja de kommersiella inkvarteringsformerna.

Alll detta understryker riktigheten i kommitténs slutsatser, att del i denna fråga måsle göras samhälleliga insatser. I propositionen föreslås en bättre samordning av sådana insalser när det gäller rekreation och turism. Man trycker också på alt ensamordning med den regionalpoliliska planeringen är nödvändig. De områden som är av iniresse för rekrea-tionssyften är ju ofta belägna i regioner med dålig sysselsättning. An-

läggningar av del här slaget kan ge vissa sysselsäliningseffekter på kort sikt men även på längre sikt och bidra till att ge bygder nytt liv. Jag vill i detla sammanhang bara beklaga all ingenting sägs, vare sig i propositionen eller i belänkandet, om storleken av de ekonomiska insatser som bör göras.

Den framtida utbyggnaden för rekreationsändamål föreslås ske inom ramen för samordnade åtgärder i områden som är särskilt lämpade för detta. Dessa kallas för primära rekreationsområden.

I propositionen föreslogs 24 sådana områden. Nu föreslår civilulskouel ytterligare ell område, som är beläget vid nedre Dalälven.

När det gäller Värmland har två områden föreslagits. Del är Fryksdalen sami en del av västra Värmland. Jag slår som undertecknare och första namn på en motion som föreslår all även KUirälvsdalen skall få slaius som primärt rekreationsområde, och Jag vill anföra följande som stöd för del motionsyrkandet.

Torsby kommun har föreslagit utvidgning av rekrealionsområdel i Fryksdalen i enlighel med de tankegångarna. Kommunens förslag finns skissat på sista sidan av civilutskollets belänkande och kan där studeras. Kommunen har fått stöd i sitt yrkande både av länsslyrelsen i Värmland och av Värmlands luristtrafikförbund. Länsstyrelsen gjorde år 1974 tillsammans med kommunerna i norra Värmland och Fryksdalen en utvärdering av förutsättningarna för rekreation och turism i hela delta område. .Av denna utvärdering framgick all Klarälvsdalen tillhörde områden som har de absolut bästa förutsättningarna för lokalisering av rekreationsanläggningar.

Värmlands lurisltrafikförbund har via länsslyrelsen gett sin syn på propositionens förslag lill rekreationsområden. Förbundet anser de föreslagna områdena i västra Värmland och Fryksdalen väl lämpade men vill dessuiom utvidga rekreationsområdet lill au omfaiia även den övriga delen av Torsby kommun, eller med andra ord övre delen av Klarälvsdalen. Förbundel pekar i tredje hand också på all det finns andra delar av Klarälvsdalen som borde komma i fråga i etl sådani sammanhang. Skälen för atl ansluta övre Klarälvsdalen är flera, menar förbundel. För del första representerar den en natur som alltmera efterfrågas av människor. Här är en utpräglad vildmarksdel med vattensystem, forsar och flske och dessuiom av storslagen skönhet. För del andra ligger området bäddmässigt bra till; satsningar har här gjorts i form av hotellbyggen, stugbyar osv. Bl. a. genom den s. k. Pilgrimsleden söker man få lill stånd turistsamarbete med Norge. För det tredje har denna del av Värmland de största sysselsättningssvårigheterna, den har svårigheter med indu-slrilokalisering och som en följd därav också en sior utflyttning och ell stort antal pendlare.

Länsslyrelsen i Värmland har i sill yttrande också uttalat sig för utvidgning av rekrealionsområdel lill hela Torsby kommun och Ekshä-radsbygden och siarki undersirukii all regionalpoliliska stimulansåtgärder här är nödvändiga.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska riksplanerlngen, m. m.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel 1 den fysiska liksplaneiingen,

777. 777.

I länsprogrammet för Värmland har länsstyrelsen vidare påpekat atl man med beklagande har funnit atl denna föreslagna utvidgning inte fanns med i regeringens proposition. Klarälvsdalen är, framhåller länsslyrelsen, en av de mest särpräglade kullurbygderna i länet och landei. Områdets altrakliviiet ur luristsynpunkl, liksom de regionalpoliliska aspekterna, framhålles i programmet.

Civilutskoltet hänskjuter nu frågan om atl göra Klarälvsdalen lill elt primärt rekreationsområde lill avgörande inom den kommunala översiktliga planeringen. Detta förutsätter, säger utskottet, ett vidare samråd mellan berörda kommuner och länsstyrelser, vari även planverkels och naturvårdsverkets synpunkter skall beakias. Denna bedömning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Jag har nu inget annal yrkande än ulskoltels, men jag har ansett att så starka skäl talar för motionen - eller rallare motionerna - ar. de bör skrivas in i riksdagens protokoll.

Fru JONÄNG (c):

Herr talman! Vi är många motionärer som är glada och tacksamma förati civilulskouel har klassal nedre Dalälven som primärl rekreationsområde. Jag hoppas och tror atl del skall kunna tillgodose behovet av både när- och fjärrinriktad rekreation för iiiånga människor och atl del skall få gynnsamma effekter för näringsliv och sysselsälining i de berörda områdena. Jag hoppas också all även om älven eventuelU skuUe komma all bli reglerad vid Söderfors delta inte kommer alt motverka rekreationsiniressena.

Den proposition som vi nu behandlar ser jag bara som ett första steg på vägen mot en ny rekreationspolitik. Vi får genom vårl beslut i dag möjlighet till en översiktlig planering, men detta räcker inte. Vi måsle få en rekreationspoliiik som är så utbyggd all alla människor kan få del av den, oavsett deras ekonomiska förhållanden. I dag har vi inte del. Det är ett faktum all många människor siiills utanför möjlighet lill nödvändig rekreation därför atl de helt enkell inte har råd.

Jag har i min motion efterlyst.en bred diskussion om målsättningen för rekreation och turism och generella riktlinjer för samhällets ansvar och medverkan. Jag anser det nödvändigt med en breddning av diskussionen för att man skall nå fram till en socialt inriktad rekreations-politik som jusl kan omfatta alla människor, oavsett deras ekonomiska möjligheter.

Delta all klassas som primärl rekreationsområde är, som jag ser del, positivt för de berörda kommunerna endast under förutsättning au de fär planeringsresurser och statligt ekonomiskt stöd och all detta sker snabbt nog.

Om inte planeringen stöttas upp ekonomiskt från statens sida, kan faktiskt klassningen som primärt rekreationsområde få negativa konsekvenser för den berörda kommunen. Den övriga planeringen kan bli lidande - del kan rent av bli en hämsko på utvecklingen. Man sitter

där i kommunen med etl område som är klassal som primärl rekreationsområde men som man inte har |)engar och resurser att planera över huvud laget.

En positiv ulveckling av rekreation och turism inom primärområdena och över huvud laget i vårt land förutsätter således all siaten snabbt går in med pengar och ger kommunerna resurser för planeringen.

Man kan naturligtvis räkna med alt utvecklingen av primära rekreationsområden kommer atl innebära vissa tillskott i sysselsättningen för de berörda kommunerna. I direktiven till utredningen om turism och rekreation i Sverige sägs också all de sakkunniga bör särskill sträva efter atl skapa arbeisiillfällen inom sysselsällningssvaga regioner.

Mot denna bakgrund och mot bakgrund av del svåra sysselsättnings-lägel i Ljusdals kommur} harjag i motion iiUsammans med minn partikamrater på Gävleborgsbänken tagit upp frågan om snara åtgärder i den del av Ljusnans dalgång som är primärl rekreationsområde. Civilutskoltet har avstyrkt motionen i denna del, och jag har förståelse för utskottets skrivning om en samlad och samordnande bedömning av anspråken. Jag vill här emellertid understryka viklen av snabba åtgärder i den sysselsällningssvaga Ljusdalsregionen.

I propositionen anger departementschefen all sialliga insalser för rekreation och turism självfallet skall kunna göras även inom andra områden än de primära rekreationsområdena. Jag noterar delta.

Länsslyrelsen i Gävleborgs län har i programarbetet för den fysiska riksplaneringen utpekat Dellenbygden - bygden kring Dellensjöarna i norra Hälsingland - som ell område av riksiniresse för det rörliga friluftslivet.

Dellenbygden aren gammal kulturbygd med rika traditioner, inte nn'nst på folkmusikens område, och med bevarade kullurminnen. Naturen är storslagen. Möjligheterna lill statliga punktinsatser i detta område och andra lämpliga områden i värt land finns alltså kvar.

Jag noterar med lillfredssiällelse fru Olssons i Hölö uttalande och vad kulluruiskoliel också säger i sill yiirande om kulturfrågornas värde för turist- och rekrealionsverksamheten. Gamla kulturmiljöer och enskilda kullurobjekl har slori värde och myckel att ge också nutidens människor. Olika områdens kulturella siiran är värdefulla inslag i rekreation och turism. Denna bedömning gjorde också riksantikvarieämbetet i sill remissvar.

Herr lalman! Med dessa synpunkter ber jag alt få yrka bifall till utskotiets hemställan.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska liksplaneringen.

777. /77.

Hen ERIKSSON i Ulfsbyn (c):

Herr uilman! Del kommer au bli ell kort inlägg från min sida, då frågor som jag länki kommentera i anslutning lill civilutskottels betänkande nr 2 redan har berörts i denna debali. Jag vill helt instämma beträffande värdet, nyttan och nödvändigheten av satsningar på rekreation och turism, som denna fråga gäller och som två statsråd och olika

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska riksplanerlngen. m. m.

ledamöter har talat för.

Civilutskoltet har i stort setl avstyrkt alla moiioner som väckts i anledning av propositionen 1975:46. och utskollel har myckel sparsamt kommenterat och motiverat olika avstyrkanden. Jag hoppas atl civilutskottels företrädare förstår mig när jag säger all Jag inte kan se annat än atl vi måsle få en ny moiionsrunda, där en del av frågorna i anslutning lill de primära rekreationsområdena på nytt kommer atl väckas.

Det är många frågor och problem som vi kommer au ställas inför när vi nu skall börja bygga ul dessa områden. Arbetet kommer all beröra många människor, orter, kommuner och olika planeringsorgan runt om i landei. Vi riksdagsledamöier, som represenlerar och viil känner lill olika regioner, kan väcka förslag och vidarebefordra idéer som kan vara lill nytta och värde för den beredning som skall arbeta cenirali här i Siockholm. Denna beredning kommer ail få många och svåra arbetsuppgifter de närmaste åren.

Det har i propositionen 46 inte angetts några närmare riktlinjer för fördelningen av statens ekonomiska stöd. Förslag lill kostnadsfördelning mellan siat och kommun och andra intressenter presenteras inte. Detta har ute i berörda områden och kommuner setts som en brist, framför alll i en så här stor fråga som så påtagligt berör dessa områden och kommuner.

Jag hade för avsikt atl lill statsrådet Lundkvist ställa ell par frågor. Men då statsrådet troligen är förhindnid alt närvara, får jag i annat sammanhang väcka frågorna, vilka berör beredningen och olika stödformer som fru Jonäng delvis nämnde om.

I övrigi, herr talman, vill jag yrka bifall till civilutskottels hemställan i utskoueis betänkande 1 och 2.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Vi har elt land som, lycker Jag, mer än de flesta länder kan utnyttjas för rekreation och turism. Vi är särskilt rikt lottade. Vi har fåll dessa möjligheter så gott som gratis, men vi har också på ell relativt hyggligt säu förställ atl förvalla våra tillgångar.

Vi är ell folk som kanske med anledning av klimatet, årstidernas växlingar, den långa mörka vintertiden och bristen på sol är litet av naturromantiker. För oss är naturen, naturupplevelser och rekreation något väldigt viktigt.

Rekreationen har utvecklats på olika säu, mest genom individuell aktivitet med intresset inriktat på speciella områden. Frågan är om inte rekreation och turism tillhör de områden .som är minst passande för statlig och kommunal styrning. I detta land där vi skall styras från vaggan lill graven - i arbeie, i bosiad, genom skaller och avgifter, där vi snart är små dalamaskiner allihop - säger människan slopp. Lål oss i all rimlighets namn själva få bestämma litet grand hur vi skall uinyiija vår frilid och lål oss turista ulan pekpinnar och styrning, med de små pengar som finns kvar sedan samhället tagit sin stora iribul.

Vad är då samhällets uppgift? Visst skall vi underlätta för människor att nå rekreation, visst skall vi på ell måttfullt och miljömässigt riktigt sätl ge utrymme för service i områden som är särskill attraktiva. Visst skall vi satsa - men hur?

Lål oss i detla land slippa rekreationsområden .som kan liknas vid turislinduslriområden och som i verkligheten är raka motsatsen lill rekreationsområden. Det flnns tillräckligt många exempel på detla i andra länder. Lål oss inte koncentrera oss till 24 Rekreations-Disneyland, vilket jag befarar all det hela kan gå ut på om man fortsäller som man gör i regeringens proposition.

Över huvud tagel är propositionen 76 bevis för idéfaliigdom och dålig kännedom om hela vårl lands rika möjligheter lill rekreation och lill turism. Vad är egentligen Sverige i praktiken annal än elt Jättelikt friluftsområde, om man tar vara på förulsällningarna, om man i stället för statlig frilidsplanering lämnar information om alla våra livgivande tillgångar?

På intet ställe i propositionen eller i utskottets belänkande talar man 1. ex. om vår svenska allemansrätt. Varför? Har man glömt bort att vi har denna allemansräll, som ändå är det väsenlligasle för morgondagens människor, för både vår egen rekreation och för turismen? Inte ell ord har i propositionen sagts om de här sakerna. Jag lycker all man är andefattig i allra högsta grad.

De stora möjligheterna ligger, anser jag, i att med enkla medel utan alltför slora kostnader öppna hela vår svenska natur för allmänheten. I norr och söder kan vi vandra näsian hur mycket som helst. Vi kan lägga upp hur många skidspår som helst bara det flnns snö. När isen fryser på våra hundralusen vallendrag kan vi åka långfärdsskridskor och spela bandy eller vad vi vill. Kanoten möter inte något hinder. Vandringsleder kan med enkla medel dras genom hela landskap - det har vi f ö. redan börjat med.

När rörelsemöjlighelerna är obegränsade är del viktigaste atl inspirera den enskilda människan lill aktiviiei. Del är egentligen detta som moderaterna vill påvisa, och det är inte som jordbruksministern påstod, all vi hindrar människor med sämre föruisäilningar att få råd och möjlighet till rekreation.

Visst skall man planera, men man skall inte planera ihjäl en del områden. 1 själva rekreationen ligger egentligen, loren själv, minsta möjliga planering.

Jag visar nu på TV-skärmen en enkel plan för allemansräliens ui-nylljande. Jag vill med den ange hur mark i enskild ägo på intet sätl hindrar rekreation, friluftsliv och lurism. Tvärtom kan man med enkla medel och i oändlig ulslräckning utveckla möjligheterna lill rekreation. Bilden visar en skiss av min egen gård, och jag kallar den för en plan i allemansrätten. Jag har försökt au på den gården öppna möjligheier för alla som vill au komma ul i naturen. Det är nämligen så att människor vanligen är rädda för atl gå ut i naturen, all lämna sin bil. Deua gäller

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den Jysiska riksplanerlngen,

m. 777.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska riksplanerlngen,

m. 777.

i synnerhet de utländska turisterna. Jag har den uppfattningen alt del skulle vara möjligt för varje svensk au vandra överallt i vårl avlånga land, om man med enkla medel gjorde upp en liten plan, dvs. om man stimulerade markägarna all göra upp en sådan plan. Samiidigi kan vi då la emot turister från andra länder, där man saknar sådana möjligheter.

Jag har med andra ord gjort en miljövårdsplan på min gård och salt upp något hundratal skyltar frän vägarna in i skogarna och markerna. Jag har försökt anvisa de trevligaste platserna atl vandra lill. Jag har också en liten sluga där gästerna kan gå in och vila sig. Nyckeln hänger utanför dörren. Vidare harjag visal på vattendrag källor och liknande och försökt att i gårdens planering måla en del av landskapet med träd av olika slag som hör markerna lill, detla för all höst och vår få olika färger. På del visel har jag försöki inbjuda allmänheien lill all vandra i markerna. Människorna kan alliså ställa sin bil och gå vart de vill. På de uppsatta vägvisarna slår angivet hur många kilometer det är dit och dit, och turisterna kan vara säkra på all hitta tillbaka igen.

Om alla markägare stimuleras all använda den ekonomiska planen lill en miljövårdsplan och visa upp den sami vidla sådana här små enkla anordningar, som inte koslar många ören, så skulle del bli möjligt för miljoner svenskar - även för utlänningar-all ulan rädsla och ulan kostnader utnyttja vår natur.

Eftersom jag är intresserad av dessa frågor har jag personligen velal visa all del går au göra något. Tidigare har Jag molionsledes tagii upp dem men då inte fått något gehör vare sig i kammaren eller i den ulredning som bl. a. har behandlat dessa frågor. Det kunde sägas myckel mera, om man vill utveckla hela denna tankegång, och jag menar all man på del säu som jag här har skisserai kan tillvarata alla de naturtillgångar som flnns på en gård. Markägaren får dä också tillfälle atl gå igenom alla naturtillgångar som finns på hans marker. Sådana miljövårdsplaner bredvid varandra i hela vårl land skulle skapa elt härligt utrymme för rekreation ål alla människor. I mina marker har del t. ex. gåii några lusen människor varje år, och jag har ännu aldrig behövt gå och plocka upp papper eller annat skräp efter dem.

Både bostadsminislern och jordbruksministern missuppfattar moderata samlingspartiels vilja och strävan till fritidshus. De många hundratusen i vårt land som sparar lill fritidshus därför alt de anser elt sådani ge de bästa möjligheterna lill rekreation är värda all aktning. Vi vill utvidga möjligheterna för dem som inte har fritidshus och som vill bygga ell sådant au skaffa sig rekreation och fritidsverksamhet i den formen. Men låt oss då inte öppna 24 utan 24 000 områden för del ändamålet. Om vi ser del i mindre perspektiv finns det massor av områden i vårl land som är precis lika allrakliva, lika vackra och lillialande som de 24 som man nu särskill pekat ul.

Jag erkänner, herr jordbruksminisier, all den motion som moderata samlingsparliel väckl med anledning av proposilionen inie är särskilt omfattande och idérik. Men den vill tala om all vi lycker all propositionen

är än sämre; den ger ingen uppfattning om hur man skall bära sig ål i praktiken. Det finns en rad idéer och förslag som man skulle ha kunnal framföra. Därför återremiss.

Frågan om turismen skulle egentligen fordra en särskild debatt här i kammaren. Jag vet få länder som har en så negaliv inställning lill lurism som Sverige. Den ulredning som nu har gjorts säger egentligen: Turisterna kan komma om de vill, men de är inie särskill välkomna. Det väsentliga är vår egen sociala rekreation här i landet; turisterna från andra länder får anpassa sig till vad vi lycker. - Så ungefär uttrycker man sig.

Jag skulle därför på kammarens TV-skärm vilja visa några tabeller. Den första visar all antalet Sverigebesök av turister från de icke-nordiska länderna uppgår till 1,3 miljoner, och av turister från de nordiska länderna till 3 ä 4 miljoner. Den andra avser det svenska utlandsresandet. 1972 var det över 2,3 miljoner svenskar som reste lill länder utanför Norden. Den tredje visar valulasiiualionen 1974. Våra inkomster från turisterna uppgår lill 1,2 miljarder, våra utgifter för turism lill 3,5 miljarder. Det ger alltså elt minus på 2,3 miljarder kronor.

Mot denna bakgrund säger alltså turistutredningen all turisterna är välkomna om de kommer men au vi inte skall göra några särskilda arrangemang för dem. Det tycker jag är i allra högsta grad andefatligt. Det är en ovänlighet mot alla de människor från andra länder som vill komma till oss, när vi nu i så rikt mått utnyttjar turistverksamheten i andra länder där vi kan få sol och värme och rekreation.

Herr lalman! Jag ber all få yrka bifall lill moderaternas reservation.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska liksplaneringen, m. m.

I delta anförande instämde herr Adolfsson (m)

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Jag hade inie länki göra något yllerligare inlägg i denna debatt, eftersom jag nyss haft en diskussion med herr Wennerfors. Men när herr Lolhigius från kammarens talarstol påslår au regeringens ambitioner kan sluta i att vi skapar 24 Disneyland i stället för 24 rekreationsområden finns del anledning all fråga herr Lolhigius om han inte har försöki sälla sig in i vad proposilionen avser.

Han pläderar själv för att vi skall vara expansiva när del gäller all få hit turister från andra länder, atl vi skall öka på vår efterfrågan på de områden som kan ställas lill förfogande för rekreation här i landei. Men han vill förmena oss rätten all redan nu planera så all vi kan skapa rikliga föruisäilningar för alt uinyiija det här landei på ell sådani sätt all inte bara våra egna medborgare ulan också människor som kommer hil får möjlighet lill rekreation i de för ändamålet mest lämpade områdena. Och han vill säga lill dem som i dag inte har de ekonomiska förulsällningarna: "Sätt i gång med au spara pengar, så all också ni kan bygga fritidshus i framtiden! Men vi från moderata samlingsparliel vill inte vara med och se lill så au det, niir ni har s|iarai era pengar.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel i den fysiska liksplaneringen,

m. 777.

är sörjt för atl det finns områden reserverade för alla Sveriges medborgare atl utnyttjas enligl någorlunda jämlika möjligheter. På den punkten vill vi alt det redan nu skall vara frilt fram."

Tro inte, herr Lolhigius, all alla markägare i delta land är lika villiga att låta sitt markområde utnyttjas som herr Lolhigius tycks vara! Jag ger honom gärna en eloge för all han föredömligt försöker öppna sin mark för besökare, för turister och andra som vill ströva där. Men det är inte precis den attityden vi har mött från dem som disponerar mark. Tvärtom har vi ofta mött en iver alt exploatera marken för all få siörsia möjliga ekonomiska utbyte, en exploatering som kanske med skäl skulle kunna jämföras med något slags Disneyland. Det är just de tendenserna som vi vill komma ifrån. Vi menar all del här landei är förijäni av ell bättre öde när det gäller hur vi skall utnyttja vår natur.

Hen LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag använde visserligen ordet Disneyland, men det var bara för att man Ju brukar accentuera saker och ting.

Vad jag menade med del var alt man inte skall iro atl man löser problemen genom att bygga ut 24 rekreationsområden i vårt land. Det behövs oändligt mycket mer, och vi har så slora tillgångar atl del skulle kunna finnas ett rekreationsområde i så gott som varenda kommun. Jag lycker del är fel all utan vidare utpeka 24 områden. Jag lycker del är rätl atl man ser lill atl mark upplåts åt människorna och atl de får möjlighet att bygga, idka friluftsliv och sådani. Del är också detta moderata samlingsparliel vill. Vi vill inie ha ell planområde över hela Sverige soin inte ger den enskilde möjlighet all bygga fritidshus.

Min uppfattning är atl med små slimulansmeloder när del gäller den vanlige svenske markägaren kan man åstadkomma oändligt myckel. Han iir inte negaliv. Herr jordbruksminisier, ni måste väl känna lill alt av hundratusentals markägare ar de flesta villiga alt samarbeta. Vi har från vårt håll talat om möjligheten atl bygga fritidshus i Jordbruksområden tillsammans med markägaren och tillsammans med bönderna, alt fördela fritidsbyggandet på elt sådani säu all man skapar den rekreaiion, den naturupplevelse, den känsla för landet och jordbruket som friiiden skulle kunna ge.

Detta är moderata samlingspartiets uppfattning, och Jag undrar om del inte är herr jordbruksministern som har missuppfattat - och vill missuppfatta - de önskemål som vi lägger fram.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Jag konstaterar än en gång alt herr Lolhigius inte vill diskulera de här frågorna i sak, såsom de borde diskuteras. Han vet lika väl som jag au det i dag inte finns något hinder för atl utnyttja den möjligheten. Så svår är inleden lagstiftning vi fårall del inte kommer alt flnnas utrymme för all bygga fritidshus i anslutning till enstaka Jordbruksfastigheter. Vad vi hela tiden strävat efter är att få en översiktlig

planläggning för att skapa förutsättningar atl utnyttja vår natur på ett vettigt sätt och därvid ta hänsyn till alla medborgares intressen. Mark-ägandet är en sak. Naturen är vår gemensamma angelägenhet och även de svenska medborgare som inte är markägare har rätt atl ha synpunkter på hur naturen skall utnyttjas.

Jag tror atl herr Lolhigius ändå måsle medge alt han gör sig skyldig till en betydande överdrift när han lalar om en total planläggning av hela del här landei och säger atl moderata samlingspartiet inte vill medverka lill en sådan. Vi har kommii fram lill former för en planering av markhushållningen i det här landet som jag tror alt vi alla - utom moderata samlingspartiet - är rätt glada över och som kommer att ge oss möjligheter att utnyttja marken på ett betydligt förståndigare sätt än tidigare och värja oss mol de risker för miljöförstöring och etl oriktigt utnyttjande som vi faktiskt var på väg emot.

Del tjänar inte myckel lill alt fortsätta atl diskutera med moderata samlingspartiet. Vi har här atl göra med en ideologisk motsättning som uppenbariigen inte kan överbryggas.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Progratnskedet 1 den fysiska liksplaneiingen, m. m.

Hen LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Vi har samma mål som ni, herr Jordbruksminisier. Vi vill bara nå del målet på ett annal sätt.

Det är i dag inte så alt man får bygga fritidshus överallt där man skulle vilja göra det. T. ex. i skärgården får inte söner eller släktingar lill en hemmansägare tillstånd att bygga ett egnahem eller ett fritidshus. Del är alltså fråga om människor som är vana all leva och bo i de bygderna. De har en anknytning till bygden, men de får inte tillstånd atl bygga. Även när det gäller jordbruksfastigheter är man bunden av en rad bestämmelser. Bestämmelser skall del finnas, men de måsle tillämpas på elt smidigt och riktigt sätt, så att de människor som så vill får möjligheter till denna form av rekreation.

Naturen skall vara en tillgång för hela del svenska folket, sade Jordbruksministern. Men medverka då lill enkla arrangemang - och lala inte bara om 24 rekreationsområden - för atl öppna hela den svenska naturen för de enskilda medborgarna. Del skall kunna ske på eii enkelt, trivsamt och relativt billigt sätl. Mitt förslag hardet syftet. Man skulle med sådana åtgärder även medverka till att slitaget på de friluftsområden som finns kommer atl minska, och man skulle ge medborgarna möjligheter att på ell helt annat sätt utnyttja den svenska naturen.

Herr Jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Nu resonerar herr Lolhigius ungefär som om vi menar att rekreaiionsverksamhei skall bedrivas bara inom dessa 24 områden. Det är klart all vi skall kunna finna rekreaiion över hela landet. Men efter denna ulredning har man bedömt 24 områden som särskill attraktiva, och dessa områden skall vi vara speciellt rädda om vid ulnylljandet framöver. Detta bör uppmärksammas i planeringen på både kommunal

6 Riksdagens protokoll 1975/76:33-34

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska riksplanerlngen, m. m.

och regional nivå, så all dessa områden i största möjliga utsträckning kommer all stå den rekrealionssökande allmänheten till förfogande.

Herr förste vice talmannen anmälde all herr Lolhigius anhållil atl till protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt till ytlerligare replik.

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr lalman! Den fysiska riksplaneringen är någonting som har angått bohuslänningarna mer än de fiesta andra människor här i landei. Det gäller framför alll norra Bohuslän, där undersysselsäiiningen och bristen på arbetstillfällen har satl sin prägel på människornas syn. Där har man också blivit litet skrämd av att i en proposition sägs alt denna del av landet skall bli ett primärt rekreationsområde. Man har kanske inte varit så oroad av all dit skulle komma fier människor än i dagens läge. Del är inte så farligt. Men även om man fördubblade turismen i Bohuslän, skulle det inte ge mer än högst tio helårsarbeten utöver dem som nu finns.

Turismen kan alltså inte ge de arbetstillfällen som behövs. Turismen är ett välkommet komplement. Den medför att samhällena i Bohuslän har ell bättre och större utbud ay affärer och andra serviceorgan, men för kommunerna har den lett till slora kostnader. Man får överdimensionera allting för all klara en topp på sex veckor varje sommar. Då är det överfullt i Bohuslän. Åker man dit nu, finner man alt det är skäligen övergivet och tomt. De som bor där vill emellertid även under den här perioden ha etl arbete atl se fram emot.

Mol denna bakgrund harjag tillsammans med herr Annerås i motionen 2068 år 1975 krävt att utskottet skulle ultala atl lurism är etl värdefullt komplement men bara ell komplement lill övrig verksamhei och atl industriverksamheten är det betydelsefulla förati människorna i området skall kunna bo kvar. Tyvärr har utskottet inte ansett sådan verksamhei vara behövlig, ulan hänvisar bara till skrivningen om den fysiska riksplaneringen, som inte säger särskill mycket om detla.

Vi har pratat om skyddet av naturen i Bohuslän och i andra områden och sagl att det behovet skulle kunna tillgodoses genom denna riksplanering. De kala klipporna i skärgårdsområdena - det gäller inte bara Bohuslän - verkar vara något som tål nästan hur mycket som helsi. Sten sliter man inte ner i första laget. Men efter den gångna rekordsommaren, när många människor njöt av den fina naturen, kan man konstatera all naturveliet kanske inte är så värst uppdrivet på sina håll. En del populära holmar och öar har smutsats ner mycket kraftigt. Nedslitningen av den lilla vegetation som finns har varit myckel stor. Även friluftsfolkei har börjat uppmärksamma detta och startat en diskussion om en rullande fridlysning eller något liknande, så att ett område får hämta sig några år innan det blir utsatt för alt nya människor vill komma ut och bada och njuta av naturen.

Det låter kanske som om jag är väldigt negativ lill turismen. Det är

jag inte. Om vi genom vettiga åtgärder kan öka antalet utländska turister för att hjälpa till att förlänga säsongen, kanske vi kommer litet närmare en vettig användning av de investeringar som behöver göras i Bohuslän. Jag tror ännu mer på turismen längre norrut i Sverige, där man kan få både en hygglig sommarsäsong och en hygglig vintersäsong. Litet längre söderut är ju möjligheterna att åka skidor och skridsko skäligen obefintliga.

I motionen tar vi också upp ett problem som de bohuslänska fiskelägena drabbas av och som herr Magnusson i Tanum har berört tidigare. När hus är till salu i centrum av etl bohuslänskt fiskeläge, köps del mycket ofta upp av turister som kan betala ett högt pris, vanligen kontant. Turisterna pressar upp priserna, och den kontanta betalningen gör att de pressar undan lokalbefolkningen, som tvingas alt i stället bygga nya hus utanför samhället. Det gör au samhällena börjar se litet konstiga ut vinlertid - en död kärna i mitten och ny bebyggelse i ringar utanför.

Utskottet hänvisar lill den kommunala förköpsrätten, och herr Magnusson var också inne på prisstopp. Del är alll bra i och för sig, men en annan åtgärd skulle vara att helt enkelt förbättra lånevillkoren så att man kunde få bostadslån även vid köp av äldre hus i dessa områden. Den lokalbefolkning som har arbete kan kanske hänga med i priskonkurrensen, men man kan inte hänga med när det gäller att finansiera. Man kan inte bara plocka pengar ut ur fickan, och därför måste det skapas hyggliga länevillkor.

Herr lalman! Vad jag nu sagl ändrar inte på något sätt det som har skrivits i utskotiets betänkanden. Vad utskollel har hemställt kan Jag yrka bifall lill, men de problem jag har pekat på tyder på all Jag måste komma igen i de frågorna vid ett senare tillfälle.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska liksplaneiingen, m. m.

Herr MAGNUSSON i Tanum (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag trodde alt herr Lindahl i Hamburgsund ändå var besjälad av tanken på atl man skulle försöka hålla fastighetspriserna på en rimlig nivå. Att ge lokalbefolkningen bättre lånemöjligheler så all den kan konkurrera med sommargästerna är väl ändå inte atl lösa problemet. Det finns en gräns för vad folk kan betala för etl gammalt hus, och det gäller därför att komma lill rätta med prisfrågan, inte alt ordna så att människorna skall kunna låna för all klara ett husköp.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp) kort genmäle: Herr talman! Jag kanske uttryckte mig litet otydligt. Jag sade faktiskt alt det är gott och väl med prisstopp men atl det behövs även andra saker. Det råder egentligen ingen oenighet mellan herr Magnusson i Tanum och mig, och om herr Magnusson får tänka igenom del här så tror jag atl han inte har någonting emot alt den på orten bofaste som vill köpa elt gammalt hus i ett fiskeläge skall få möjlighet att låna lill det och inte bara när det gäller atl bygga ett nytt.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska liksplaneiingen,

777. m.

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Först vill jag beröra något som kan te sig ovidkommande. Gång på gång har lalare, senast jordbruksministern, använt ullrycket "det här landet". Jag tycker det är ett myckel tråkigt uttryck. Låt oss säga "detta land", "värt land" eller "Sverige". Del hör också lill miljövården, den andliga miljövården. Jag anser det inte förmätet au påpeka delta. Jag tror atl man tanklöst har börjat använda också här en jargong som är mycket vanlig överallt i vårt land. Låt oss slå vakt om vårt vackra och trevliga gemensamma hemland och inte mer säga "det här landei".

Nästa ämne hade jag inte heller tänkt ta upp, nämligen planering. För ungefär fjorton dagar sedan ringde mig en man vars namn jag har antecknat men vars ansikte Jag inte vet mig ha setl. Han talade om att etl ärende som angick honom låg i departementet här i Siockholm för avgörande. Mannen bodde 9 km från sitt utskifte, som ligger ute vid havet i Västerbotten. Det var fråga om någon gammal tilldelnings-skog, där han hade mark som han vårdade. Han hade länge försöki få tillstånd all bygga en anspråkslös liten sluga i skogen att ha som tillflykt under arbetet med marken och för rekreation men blivit vägrad detta. Det finns en mängd sådana fall som retar och tröttar människorna och som jag hoppas i framliden skall kunna undvikas.

Den egentliga anledningen lill atl jag begärde ordet var au civilutskoltet i sitt betänkande har avstyrkt motionen 2047, i vilken vi motionärer - fyra norrlänningar - för det första har hemställt att rennäringens intressen och samernas rättigheter särskilt beakias vid skapandet av primära rekreationsområden.

Nu skriver utskollel mycket vänligt atl de samiska intressena bör kunna tillgodoses. Hade jag inte haft sådan lång erfarenhet av hur samefrågor behandlas, skulle jag ha tackat och bockat, varit glad och nöjd och sagt alt del beskedet var mycket glädjande. Men hur har det varit i de tider som gåil? Samerna har väl i allmänhet kommit in i efterhand. Vi har i motionen pekat på att man t. ex. i etl område i fiäll världen har projekterat en stor stugby ulan atl samerna blivit hörda. Del finns många sådana exempel, som jag inte skall dra i dag men som gör atl Jag faktiskt känner en viss oro trots utskottels skrivning.

Den andra klämmen i vår motion har också avstyrkts av utskottet, som skriver att motionens syfte kan anses vara tillgodosett. Det gäller att samernas behov av kombinationsnäringar särskill beaktas vid planering av de primära rekreationsområden som berör deras bosättning och betesland. Vi har i motionen pekat på behovet av kompletterande näringar, kombinalionsnärlngar och arbeie ål icke renägande samer. Flera av de områden som nu planeras, nämligen 16, 17, 18, 21 och 23, är myckel vikliga för t. ex. turismen från utlandet och det kan, om utvecklingen går i rätl riktning, betyda all en hel del åtgärder skall vidtas, och då bör samerna ha slora förutsättningar att få vara med och få arbeie, för de är verkligen kännare av de områden som det är fråga om.

Nu hoppas också jag att motionens syfte är tillgodosett, men jag vill

ändå understryka del viktiga och väsentliga i alt man här verkligen beaktar samernas behov av kombinationsnäringar.

Den tredje klämmen ligger mig kanske mest om hjärtat, nämligen att samerna får utse företrädare i den delegation för planering av områdena som jordbruksministern talar om i proposilionen och som jag anser vara en viklig institution.

I utskottet vill man inte vara med om del ulan säger alt det går säkert att lösa frågan på annal sätl - under den fortgående planeringen kan man samråda med samerna. Det är givetvis sant, men jag tycker atl man skulle kunna vara generös mot samerna. Eftersom slora delar av de planerade områdena ligger på de gamla marker som samerna sedan urminnes tider i viss mån åtminstone har kunnal räkna som sina, kunde man ha sagt: All right, vi kan låta en same vara med här. Visserligen har statsrådet rätt i all delegationen inte skall vara förstör, atl beredningen inte skall svälla, men Jag lycker ändå atl vi svenskar kunde ha visat generositet och uppskattning gentemot samerna så att de fått en plats just i denna beredning. Det är förvånande alt så inte har sketl.

1 propositionen har statsrådet personligen helt förbigått samerna. Han säger inte ett ord om dem, men i ingressen nämns sakkunniga, bland dem Per Henrik Ömma och vad han har önskat. Vi har i motionen delvis följt upp de önskemål som Ömma har framställt och som återges i de sakkunnigas betänkande.

Del andra skälet lill atl Jag begärde ordet var alt jag med spänning har väntat på del svar som bostadsminislern nu lämnat herr Johansson i Holmgården. Tyvärr var det omöjligt all gå in i del skedet av debatten. Därför ber jag alt få säga några ord i det här ögonblicket.

I svaret nämns elt utlåtande nr 21 från jordbruksutskottet år 1969. Jag har det här framför mig i dag. Det är ett mycket intressant ullålande. Två moiioner har föranlett utlåtandet, den ena av mig, den andra med centerpartisten herr Hansson i Skegrie m. fl. som första namn.

All läsa det här utlåtandet nu sju år efteråt är faktiskt fantastiskt. Tänk atl perspektivet kan förändras så snabbi! Utskottet säger en del snusförnuftiga saker, t. ex.:

"Ulan tvivel förhåller det sig så atl odlad jord i förhållandevis stor omfattning därvid tas i anspråk för den fortgående utbyggnaden. Man torde också kunna räkna med atl sådan jord även i fortsättningen i viss ulslräckning kommer alt behöva las i anspråk för ändamålet," Men det är ingen fara med det - den uppfattningen andas utskottets utlåtande. Man menar all det inte fanns några större svårigheter och alt den målsättning vi hade för vår produktion skulle göra atl försörjningsläget inte påverkades i nämnvärd grad.

Det fanns också en reservaiion lill nämnda utlåtande, men även där yrkades avslag på min motion. Det vore frestande alt högläsa också ur den. Man godtog, om än litet surmulel, att produktionen av livsmedel inom landet skulle nedbringas till 80 % av behovet.

Sedan kommer då protokollet från debatten onsdagen den 14 maj 1969

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska riksplanerlngen, m. m.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedel 1 den fysiska liksplaneringen,

777. /77.

- motionen var väckt i januari. Jag skall inte högläsa ur det heller

- det lar för myckel tid - men jag rekommenderar kammarens ledamöter alt söka reda på del här protokollet, nr 24, och läsa vad Jordbruksutskottets ordförande säger. Jag vill också påslå alt det jag sade, alt vår syn på försörjningen bygger på idén om all elt skepp kommer lastat, var sant då. Men vi har fått vela i dag att skeppen utifrån kanske slutar att komma. 1968-1969 räknade man med att man kunde köpa mal utifrån. I dag gör vi inte det.

Del är också ganska lustigt att läsa vad en centerpartist sade i debatten: Men, herr Nilsson, ställ något så när rimliga anspråk! Jag hade nämligen i motionen begärt helt frankt alt man skulle avbryta byggandet på odlad jord vid tätorterna. Det var orimliga anspråk i maj 1969 för en centerpartist, som är god vän lill mig. Jag hoppas alt han i dag har en annan uppfattning.

Del finns knappast någonting som gör mig personligen så ledsen som all resa i trakter med den bördiga jord som kanske framför allt vi norrlänningar beundrar och tycker är värdefull och finna vad som sker. Jag var nyligen på resa i Skåne. Jag såg hur vägar drogs fram i trakterna kring Landskrona, Eslöv, Lund och Malmö och hur man byggde städer. Jag mår också illa när jag från järnvägskupén ser ut på den bebyggelse norr om Uppsala som ligger på den gamla åkerjorden.

Den här utvecklingen måsle fakiiski avbrytas. Del står i utlåtandet från 1969 - något som sedan upprepats flera gånger efteråt - att man, om det finns annan jord som kan tas i anspråk, skall använda den. Jag tycker inte att man ute i landei har brytt sig om alt rätta sig efter det här riksdagsbeslutet,

I svarei från statsrådet talas om "nödvändig och ändamålsenlig tätorlsexpansion". Det finns ingen nödvändig tätorlsexpansion i Sverige! När en tätort har utbyggts så att det bara ligger åkerjord intill tätorten skall den inte växa mer! Det finns möjlighet att bygga på andra ställen. Orden "nödvändig och ändamålsenlig tätortsexpansion" vill jag slarki protestera mot och jag tror atl stämningen i landet, och också i regering och riksdag, är sådan atl vi faktiskt får hoppas all vi slipper höra dem vidare.

Hen ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag har i en motion yrkat pä ulredning av förutsättningarna för alt lokalisera etl flygfält i Tärna-Ammarnäsområdet för betjäning av detta från turistsynpunkt så viktiga rekreationsområde. Bakom mitl motionsyrkande ligger följande överväganden.

Tärna-Ammarnäsområdet, som är etl primärl rekreationsområde, har sällsynt fina betingelser att betjäna den rekrealionssökande allmänheten. Här finns ett underbart vackert område med skön natur som är lätt att vandra i, fina fiskevatten, skidbackar med ett väl utbyggt liftsyslem och god beredskap att ta emot turister i hotell, stugbyar och privata bostäder. Bara ett förhållande är inte tillfredsställande: kommunikationerna till de

västra fjällbygderna i Västerbotten är krångliga och tidsödande. Ell radikalt botemedel mol delta skulle vara ell flygfält som kan ta emot char-terlrafik.

Jag har besökt ett fiertal turistorter i utlandet med ungefär likartade förhållanden som de som råder i Tärna-Ammarnäsområdet, och i dessa orter har man löst iransporifrågan med fiyg. Etl större gemensamt flygfält i del här området öppnar detla inte bara för den svenska marknaden utan också för den utländska.

Som en ålgärdskompleitering till propositionen 46 år 1975, där man söker samordna samhällets salsning för rekreation och lurism, anserjag alt en utredning om etl centralt flygfält i området vore elt värdefullt inslag. Utskottet har hänvisat motionen till den s. k. Vindelälvsplane-ringen. Jag tycker nog att det hade varit skäl för utskottet atl ge en åsikt lill känna i belänkandel men jag får väl, bl. a. med hänsyn till de anvisningar ulskoltel lämnat, följa upp ärendet på annat sätt. Jag har därför inget yrkande i ärendet.

Herr lalman! Jag har lyssnat till dagens debatt, och denna har varit intressant och givande på många sätt. Många synpunkter har kommit fram som belyst de komplexa problemen, bl. a. den svåra balansgång som de planerande myndigheterna tvingas till när det gäller tillgodoseendet av samhällsnyttan och säkrandet av unika naturvärden och del i samband därmed ofrånkomligga intrånget på den enskildes rättigheter och frihet, bl. a. den enskildes möjligheter att fortsättningsvis bedriva sin näring.

Samernas problem är berörda, och Jag vill understryka allvaret i den problematiken. Också intrånget på jordbruksmarken vid Boden är belyst i en interpellationsdebatt.

Lål mig komplettera och förstärka bilden av dessa problem, som kan leda till att den enskilde kommer i'kläm genom att berätta atl del längs Herisängerskusten i Nysälra i Västerbotten finns ell myrområde som anses ytterligt intressant ur forskningssynpunkt. Med stöd av 11 >; i naturvårdslagen har del fatlats ell interimistiskt beslut som delvis helt, delvis tills vidare stoppar markägarnas planerade avverkningar på 600 ha skogsmark. De berörda markägarna har inte fått vela något i förväg om etl förbud. De skogsavverkningar det gäller är nödvändiga för all markägarna och deras familjer skall få sitt uppehälle.

Den slora brislen i detla ärende är atl markägarna inte informerats utan lämnats helt utanför beslutsprocessen. Man måste förslå alt de berörda byborna känner sig bedragna och utlämnade. Nu är ärendet överklagat, och det finns kanske anledning atl återkomma i riksdagen när resultatet av detla blir klart.

Min slutsummering och min vädjan med dessa exempel för ögonen är, att man skall gå fram så varligt som möjligt när man ingriper i vad enskild person kan uppfatta som sin fulla rätl och att man måsle se lill alt riklig kompensation ges vid uppgörelser.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den fysiska liksplaneiingen. m. m.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet i den Jysiska riksplanerlngen. m. m.

Herr LARSSON i Staffanslorp (c):

Herr lalman! Bostadsminislern försökte tidigare i dag i polemik gentemot Filip Johansson om bebyggandet av åkerjord i Norrbotten förringa sitt ansvarsfyllda ställningslagande genom att påstå alt centern i Staffanslorp jämt sysslar med all bebygga god åkerjord. Delta påstående är i vissa stycken felaktigt; endast sä långt är del rätl, atl vi inte har någonting annat att bebygga i Staffanslorp än god åkerjord.

Men centern har gäll emot de alll för aktiva utbyggnadsplanerna -även kommunall - i den kommunen. Centerns ledamöter i kommunstyrelsen där har hänvisat lill andra myndigheters avstyrkanden och alltså gått emot beslutet om en sådan utbyggnad av tätorten. Vi har i lantbruksnämnden - där jag själv sitter med - sagt nej till bebyggandet av vissa av dessa områden. Däremot har statsrådets eget parti, med stöd av främst moderaterna, fortsatt de exploateringssirävanden som pågår sedan några år tillbaka.

Sett mol denna bakgrund kan Jag alltså säga lill statsrådet atl hans anklagelse mot centern i Staffanslorp är obefogad.

Ser vi kommunalpolitiken i dess helhet kan jag vidare nämna atl när byggnadsverksamheten var som mest aktiv byggdes det 420 lägenheter om året, men år 1975 endast 150, och för år 1976 är 119 lägenheter planerade. Det är alltså en stark nedbantning.

Staffanstorps kommun håller nu på atl revidera generalplanen och har därvid tagit ut myckel stora åkerarealer, som förul har omfattats av densamma. Skall vi i framtiden, herr bostadsminisier, få någon rätsida på induslriplanering och bostadsplanering i dessa överhettade områden, tror Jag vi måste aktivt ingripa mot den industriplanering och annan planering som innebär alt arbetsplatserna läggs på fel ställen. Vi måsle planera på ell sätt som är lill gagn för både planeringen av bostadsbebyggelsen och planeringen av arbetsplatser. Därigenom kan man undvika exempelvis långpendling och andra besvärligheter.

Men vi kan fortfarande en stund hålla oss kvar i Staffanslorp! En prima gård i samhällets närhet såldes för tre eller fyra år sedan till en byggmästare. Priset var mycket högt. Kommunen tillfrågades av lantbruksnämnden men sade sig då inte ha anledning ail uinyiija förköps-rätten. Lantbruksnämnden avstyrkte försäljningen till byggmästaren, men byggmästaren erhöll tillstånd hos regeringen. Han har sedan sålt fastigheten i två etapper. Hur många miljoner han därvid snabbi har kunnal tjäna undandrar sig för dagen milt bedömande, men Jag skulle vilja säga lill bosladsministern att han kan finna andra sådana fall.

Jag kan nämna yllerligare ett exempel. Nere på den sydskånska kusten, vid Beddinge, köpte en byggmästare 43 hektar mark för 375 000 kr. år 1973. Han sålde sedan marken lill en byggnadsgrupp i oktober 1974 för 2 010 000 kr. Byggnadsgruppen sålde den etl halvt år senare till HSB för 2 627 000 kr. Del är snabba pengar, herr bostadsminisier, vad gör ni åt sådant? Jag menar att regeringen nog bör sopa rent framför regeringsdörren innan den anklagar andra partier för atl ha handlat felaktigt!

Överläggningen var härmed slutad.

Civilutskottels betänkande nr 1

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 a av herrar Wennerfors och Danell, samt 3:o) reservationen nr 1 b av herr Claeson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Wennerfors begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering även beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska liksplaneiingen. m. m.

Den som vill atl kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående civilutskottels hemställan i betänkandet nr 1 mom. 1 antar reservationen nr 1 a av herrar Wennerfors och Danell röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr I b av herr Claeson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 54 Nej - 20 Avslår - 249 I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill au kammaren bifaller civilutskottels hemställan i betänkandet nr 1 mom. 1 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Wennerfors och Danell.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då herr Danell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 273

Nej - 47

Avstår - 3

Mom. 2-9

Kammaren biföll vad ulskoltel i dessa moment hemställt.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Programskedet 1 den fysiska liksplaneiingen. m. m.

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Wennerfors och Danell, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Danell begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr I mom. 10 röstar Ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Wennerfors och Danell.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Jä-propositionen. Då herr Danell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 273

Nej - 48

Avstår - 2

Mom. 11-18

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 19

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herrar Wennerfors och Danell, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Danell begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i betänkandet nr I mom. 19 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herrar Wennerfors och Danell.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöterha röstat för ja-propositionen. Då herr Danell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 271

Nej - 49

Avstår - 2

Mom. 20 och 21

Kammaren biföll vad utskollel i dessa moment hemställt.

Civilutskottets betänkande nr 2

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Wennerfors och Danell i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wennerfors begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Utökad användning av textning i TV-program

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i betänkandet nr 2 mom. I röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Wennerfors och Danell i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då herr Wennerfors begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 273 Nej - 48 Avstår - I

Mom. 2-21

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 6 Föredrogs

Kuliurutskotieis belänkande

1975/76:13 med anledning av motion om ökat stöd till anläggningar m. m. för friluftsliv inom kustområdena

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Utökad användning av textning i TV-program

Föredrogs kulturutskottets betänkande 1975/76:18 med anledning av motioner om utökad användning av textning i TV-program.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Låt mig allra försl deklarera alt jag har begärt ordet för alt understryka vad utskottet i sin skrivning anfört om angelägenheten av fortsatta ansträngningar för atl i ökad utsträckning göra TV-program-men tillgängliga för de hörselskadade liksom att provisoriska åtgärder bör kunna komma i fråga för alt tillgodose behovet av textade TV-program.

Även om antalet textade program i TV har ökat under de senaste

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Utökad användning av textning i TV-program

åren kan man inte bortse från all huvuddelen av de program som kunde ha försetts med textremsa saknar sådan. Etl minimikrav som borde kunna tillgodoses är atl åtminstone ett lexiai nyhetsprogram skulle kunna sändas dagligen i TV.

Ökat lexlutbud av TV-program är ell rätivisekrav som inte får nonchaleras. Vi som är hörande har ganska svåri alt sätta oss in i hur de hörselskadade upplever sin situation - dessa som lever i sin lysta värld, de döva och de gravt hörselskadade.

Vi kan göra ett tankeexperiment. Nästa gång du sätter på din TV-apparat, koppla då ifrån ljudet, så får du uppleva hur det skulle vara att inte höra utan endast se. Då kanske du bättre förstår de dövas och hörselskadades ständiga krav på flera textade program i TV.

Jag har sagt att de textade programmen har ökat. Del är vi lacksamma för, men vi vill som sagl ha flera. Vi vill ha samtliga program där tal förekommer textade. Del är målsättningen.

Av utskottets skrivning framgår alt man har anledning förvänta att såväl handikapputredningen som radioulredningen lägger fram förslag under kommande år och alt man då jämväl behandlar frågan om ökat textutbud i TV. Jag förväntar mig all nämnda utredningar är positiva i sina ställningstaganden när det gäller frågan om utökning av antalet textade program i TV.

Herr lalman! Jag är medveien om det föga meningsfulla i alt yrka bifall till motionen 352 och de övriga motioner som behandlas i utskousbetänkandel, då vi nu har atl förvänta förslag från både handikapputredningen och radioulredningen rörande de frågor som berörs i motionerna. Jag förväntar atl frågorna kommer alt få en meningsfull behandling. Samtidigt vill jag ha sagl alt jag givetvis kommer all följa saken med uppmärksamhet, och del kan finnas anledning atl återkomma.

Jag har med mitt inlägg velal markera alt de döva och de hörselskadade tillmäter denna fråga den allra största betydelse. TV betyder för dem kontaktmöjligheter och brytande av isolering, men detta kan knappast förverkligas med mindre än att antalet textade program ökas. Del är ett önskemål som jag härmed har framfört som jag hoppas når fram till de båda utredningarna.

Hen LEANDER (s):

Herr lalman! Jag noterar först med tacksamhet herr Böriessons i Falköping positiva syn på kulturutskollets enhälliga betänkande.

Det var närmast en speciell sak i herr Börjessons anförande som föranledde mig att begära ordet. Herr Börjesson i Falköping tyckte all vi åtminstone borde kräva etl textat nyhetsprogram varje dag, och det kan man ju säga är en rimlig begäran. Men med nuvarande teknik lar del 5 1/2 limmar alt lexlsäiia etl nyhetsprogram om 30 minuter, och när vi vet hur kort liden är mellan iordningställandet av de sista inslagen i etl nyhetsprogram och sändningen, så förslår vi atl där finns stora praktiska problem. Men vi har ju programmet Aktuellt i veckan.

Man kan också hoppas på framtiden, och där lycker Jag atl det kan vara på sin plats au säga några ord yllerligare. Först och främst har Sveriges Radio enligt ulskoltel analyserat dessa frågor och lagt fram en rapport rörande åtgärder som kan bli aktuella, och del råder väl inget tvivel om all man på Sveriges Radio har visat god vilja i år. I våras hade vi ju exempelvis den uppmärksammade serien Upp med händerna, för vilkel vi just denna vecka har fått ell tackbrev från De dövas riksförbund, där man har speciellt noterat det programmet.

Vidare har årets julkalender börjat i dagarna, och där har den åtgärden vidtagits att programmet i originalsändningarna är lexlat. Vi kan förutse flera sådana åtgärder. Men de verkligt slora förhoppningarna i del sammanhanget knyts till en teknisk landvinning som inte alls ligger långt borta. Den finns redan nu i England. Både BBC och ITV har nämligen något som kallas för Ceefax, och det har man nu inom Sveriges Radio också börjal provsändningar med. Apparaterna håller nu på all utvecklas både på Philips i Norrköping och på Luxor i Motala. I den metoden använder man sig av en tillkopplingsanordning till TV-apparaien med vars hjälp man kan koppla lill en text. Och märk väl att man då kan välja mellan olika texter. De döva kan välja en lätt text, eftersom del ofta är besvärligt för dem atl läsa svåra lexier, och andra kan välja en svårare lexi. Även de som vill ha annan service i del sammanhanget kan få lexier på väderleksrapport, lipsrapporter etc. Det är en teknisk landvinning som vi har alt emotse under den närmaste liden, och vi släller stora förhoppningar på den.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill ulskoltels hemställan.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Utökad användning av textning 1 TV-program

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Ja, herr Leander, jag framhöll ju också i milt anförande alt vi under de senaste åren har fått Sveriges Radio att öka sändningstiden med textade program, och del hälsar vi nalurliglvis med allra största tillfredsställelse.

Sedan hoppas vi givetvis alt de tekniska landvinningarna skall göra det möjligt att ha en apparat vid sidan om TV:n med vars hjälp man kan få alla program textade. Men dit har vi ännu inte kommii i vårt land, och inte heller lorde något sådani ligga inom de nuvarande ekonomiska möjligheterna, i varje fall inte de närmaste åren.

Vad det gäller textade nyhetsprogram medger jag gärna all del där finns praktiska problem och att del är arbetsamt all framsiälla sådana program, men jag vidhåller ändå kravel all vi får ell textat nyhetsprogram per dag. Det tycker jag är ett rimligt och skäligt krav, trots atl Jag är medveien om de svårigheter som här föreligger.

Hen LEANDER (s):

Herr talman! Den tillkopplingsanordning lill TV:n med vars hjälp man kan få två rader lexl på bildskärmen, precis som vi är vana vid i textade program - och dessutom få just den text vi vill ha - är inte alls någon

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Vissa ersätlarfrågor

ekonomisk utopi. När serietillverkningen av dessa tillkopplingsanord-ningar kommer i gång räknar man med att anskaffandet av en sådan kopplingsanordning kommer att innebära en utgift på några hundra kronor.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Kommer vi dithän att vi kan få en tillsatsapparat för ett par hundra kronor så är vi naturiigtvis mycket lacksamma för det. Men del lär väl dröja. Jag vidhåller därför kravet på ökat antal textade program i televisionen.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottels hemställan bifölls.

§ 8 Föredrogs

Kulturutskottets betänkande

1975/76:19 med anledning av motion om anslagen till den frivilliga skyt-lerörelsen

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Vissa ersätlarfrågor

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande 1975/76:26 med förslag till ändring i riksdagsordningen med anledning av en inom utskottet verkställd översyn av vissa ersätlarfrågor.

Hen FÖRSTE VICE TALMANNEN: Konstitutionsulskotteis betänkande nr 26 företas till avgörande på sådant sätt alt propositioner först ställs beträffande ändringar av och tillägg lill huvudbestämmelser i riksdagsordningen och därefter i fråga om utskottets hemställan i övrigi.

Andringar av och tillägg till huvudbestämmelser 1 RO

Hen FÖRSTE VICE TALMANNEN: I delta belänkande föreslår utskottet ändringar i huvudbestämmelser i riksdagsordningen samt införande av ny huvudbestämmelse däri genom ett enda beslut. För bifall till utskottets hemställan krävs att minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter förenar sig om beslutet. Jag får vidare erinra om stadgandet alt beslut som fordrar anslutning från särskill flertal alltid skall fattas genom omröstning.

Följande voleringsproposition upplästes och godkändes:

Den som vill all kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i betänkandet nr 26 såvitt avser ändringar av och tillägg till huvudbestämmelser i riksdagsordningen röstar Ja, den del ej vill röstar nej.

Om inte minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av kammarens ledamöter röstat Ja, har kammaren avslagit utskottels hemställan.

Vid omröstning genom uppresning förklarades minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av kammarens ledamöter ha röstat bifall lill Ja-propositionen.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets hemställan i denna del.

Utskottets hemställan i övrigt Bifölls.

§ 10 Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande

1975/76:28 med förslag till lag om beslutande organ i frågor om disciplinansvar m. m. enligt statstjänstemannalagen (1965:274) beträffande tjänstemän hos riksdagen och dess organ

Utskotiets hemställan bifölls.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Svenskt medlemskap 1 en finansiell stödfond Inom

OECD 777. 777.

§ 11 Svenskt medlemskap i en finansiell stödfond inom OECD m. m.

Föredrogs finansutskoiiels betänkande 1975/76:11 med anledning av propositionen 1975/76:20 om svenskt medlemskap'i en finansiell stödfond inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) m. m. och riksbanksfullmäktiges förslag om vissa ändringar i riksbankslagen (förslag 1975/76:5), jämte motioner.

I proposilionen 1975/76:20 (finansdepartementet) hade regeringen -efter föredragning av statsrådet Sträng - föreslagit riksdagen dels alt

1. godkänna alt Sverige blev medlem i den finansiella stödfonden inom
OECD,

2. bemyndiga riksbanken atl lämna lån och ställa garantier lill stöd
fonden samt i övrigt handha Sverige berörande låne- och andra trans
aktioner med denna,

dels att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank,

2. lag om ändring i lagen (1966:664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Svenskt medlemskap 1 en finansiell stödfond inom OECD m. m.

De i propositionen framlagda förslagen lill lagändringar innebar bl. a. dels att riksbanken, enligt beslut av riksdagen, skulle kunna lämna kredit - utom till utländsk centralbank och internationella valutafonden - även till annan internationell finansorganisation, vari Sverige var medlem, dels alt det i riksbankslagen angavs atl riksbanken skulle stå under riksdagens garanti.

1 delta sammanhang hade behandlats de med anledning av proposilionen väckta motionerna

1975/76:32 av herr Gransledt m. fl. (c), vari hemställts atl riksdagen beslutade atl avslå propositionen 1975/76:20, och

1975/76:33 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle besluta avslå proposilionen 1975/76:20.

I förslag 1975/76:5 hemställde fullmäktige i riksbanken atl riksdagen skulle anta av fullmäktige framlagt förslag lill lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank, innebärande dels att riksbanken skulle få rätl alt förvärva andra utländska obligationer än statsobligationer med en återstående löptid av upp till tre år, dels att riksbanken skulle få ökade möjligheter att köpa och sälja valutor på termin, dels all riksbanken skulle få motta insättningar inte blott från utländsk bankinrättning utan även från utländsk stat, regering eller offentlig myndighet samt från mellan-statlig organisation.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:20 och förslag 1975/76:5 samt med avslag på motionerna 1975/76:32 och 1975/76:33 skulle

1, godkänna att Sverige blev medlem i den finansiella stödfonden inom
OECD,

2, bemyndiga riksbanken att lämna lån och ställa garantier till stöd
fonden samt all i övrigi handha Sverige berörande låne- och andra trans
aktioner med denna,

3. anta av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank,

4. anta vid proposilionen 1975/76:20 fogat förslag lill lag om ändring i lagen (1966:664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier.

Reservation hade avgivits av herr Hermansson (vpk) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:20 och motionerna 1975/76:32 och 1975/76:33 samt med bifall till förslag 1975/76:5 skulle

1. avslå regeringens förslag om att Sverige blev medlem i den finansiella stödfonden inom OECD,

2. anta av reservanten framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank.

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Den fråga vi nu diskuterar gäller om Sverige skall bli medlem i den finansiella stödfond som bildats inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och ulveckling (OECD). Motiveringen för fonden är att ge finansiellt stöd till de deltagande länderna i fall av allvarliga svårigheter i deras betalningsbalans. "Genom inrättandet av stödfonden skapas en mekanism som bör bidraga till atl stabilisera den internationella kapitalmarknaden och därmed den inlernationella handeln", säger finansministern i propositionen till riksdagen.

Under senare år har Sverige som bekant knutits upp i ett allt intimare samarbete på det mellanslailiga planet med andra kapitalistiska stater. EG-avtalen, det aktiva deltagandel i valuiaspelet, i Väridsbanken och IDA, medlemskapet i lEP bildar här några huvudpunkter. Konsekvenserna av denna uppknytning är uppenbara. Den har minskat Sveriges handlingsfrihet. Den har gjort all vårl land får ta följder av beslut som svenska myndigheter i ingen eller ringa grad kan påverka. Den har fördjupat Sveriges beroende av utvecklingen i andra stater.

Detta skulle man kunna acceptera om det handlade om ell samarbete av progressiv innebörd. Om det exempelvis vore till avgörande gagn för folken i de fattiga länderna. Del samarbete Jag nämnt innebär emellertid ett svenskt deltagande i en politik dominerad av slora imperialistiska stater och av stora kapilalinlressen.

Deltagandel i OECD:s finansiella stödfond är av samma karaktär. Del innebär inget svenskt stöd för de allt starkare kraven på en ny ekonomisk världsordning. Del innebär tvärtom alt Sverige ytlerligare binds upp lill den nuvarande ekonomiska världsordningen, som folken i de utsugna och utplundrade länderna med rätta kritiserar.

Den nya finansiella stödfonden innebär atl ett antal i huvudsak rika kapitalistiska stater skall ge varandra inbördes stöd. De länder som hårdast drabbats av den senaste lidens prisutveckling pä de internationella marknaderna ställs däremot utanför. Om fonden blir framgångsrik kommer den atl ytterligare öka skillnaderna och motsättningarna mellan rika och faltiga länder.

Fonden har karaktären av ell slags akliebolag med röststyrka för de deltagande länderna i förhållande lill det inbetalda kapitalel. Förenta staterna kommer i praktiken all ha vetorätt tillsammans med någon av de andra stora medlemmarna.

Fonden binder formellt upp över 1 500 milj. kr. av den svenska valutareserven. Insatsen kan visseriigen göras i form av garantiåtaganden, men atl det ändå blir en belastning på valutareserven lär ingen kunna förneka. Sverige kan tvingas bidra med kontanter om någon låntagare inte skulle fullgöra sina låneförpliktelser gentemot stödfonden i rätt tid. Fonden kan också vilja ta upp lån på den svenska kapitalmarknaden, och del torde vara svårt atl avvisa en sådan begäran. Hur stor den faktiska belastningen på valutareserven blir kan inte i förväg avgöras. Den binder emellertid medel som skulle kunna ges en annan och bättre användning.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Svenskt medlemskap i en finansiell stödfond inom OECD m. 777.

7 Riksdagens protokoll 1975/76:33-34

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Svenskt medlemskap i en finansiell stödfond inom OECD m. m.

exempelvis lill insatser som kan bidra lill alt förbättra läget för de falliga länderna. Mol bakgrunden av vad som sägs i den nya långlidsulredningen om belastningen på valutareserven framstår del också som ansvarslöst att binda upp betydande belopp över vars användning Sverige endast i liten utsträckning får vara med och bestämma.

Om Sverige skulle vilja ta lån i fonden innebär det att fondens för-mynderskap när del gäller den ekonomiska politiken måsle accepteras. Delta framgår klart av det avtal som regeringen vill att riksdagen skall godkänna.

Det finns alltså en rad viktiga och tungt vägande skäl som lalar mol ett svenskt medlemskap i OECD:s finansiella stödfond. Riksdagen bör enligl vår mening säga nej lill regeringens förslag om medlemskap. I stället för att öka Sveriges beroende av andra imperialistiska ekonomier bör åtgärder vidtagas för alt minska detta beroende. I stället för alt gå med i en fond för inbördes stöd mellan rika kapitalistiska stater bör vårt land söka främja en politik som leder lill lösningar av handels-och valutaproblemen i de fatliga ländernas intresse.

Jag yrkar bifall till reservationen, som bygger på moiioner från vpk-gruppen och en grupp centerpartister.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen ÅSLING (c):

Herr lalman! Det internationella kredit- och valutasystemet har under senare år präglats av en betydande osäkerhet. Osäkerheten har främst förorsakats av all de oljeexporierande länderna haft en benägenhet atl hålla sina överskott i mycket likvida former. Risker har därför hela liden förelegat för snabba omplaceringar, vilkel skapat ett labilt läge på den internationella valutamarknaden.

Det iniernalionella valutasamarbetet har mol denna bakgrund fått inriklas på all finna former för mer varakliga inlernationella kreditarrangemang. Framför allt har delta gällt inom valutafondens ram, där de s. k. oljefacilileterna inrättades under fjolåret. För innevarande år beräknas dessa ha en utlåningskapacitei på ca 6 miljarder s. k. särskilda dragningsräller. Del motsvarar ett värde av ca 30 miljarder svenska kronor. Inom OECD träffade medlemsländerna i april i år en överenskommelse om att inrätta en särskild stödfond. Regeringen undertecknade överenskommelsen, och del är delta avtal som nu föreläggs riksdagen för ralificering.

Denna fond blir i och för sig betydande. Den skall uppgå lill 20 miljarder SDR, särskilda dragningsrätter, eller ca 105 miljarder kronor. Sveriges kvot uppgår till 300 miljoner särskilda dragningsräller, dvs. drygt 1,5 miljarder svenska kronor. Fonden är avsedd att tjäna som en sista utväg. En låntagare skall alltså först ha uttömt andra kapitalkällor som står till buds på rimliga villkor.

Del är en bred majoritet inom riksdagen som står bakom åsikten all Sverige bör ansluta sig till denna fond. Jag vill betona alt frågan även diskuterades i uirikesnämnden innan regeringen undertecknade avtalet. Den främsta anledningen, som jag ser dei, lill au vi bör delta i fondsamarbetet är alt del ökar förutsällningarna för en balanserad ekonomisk ulveckling bland OECD:s medlemsländer. Det är länder som tillsammans utgör en marknad för fyra femtedelar av den svenska exporten. Det är alltså en mycket väsentlig del av den svenska ekonomin som är beroende av utvecklingen inom OECD-områdel.

Fondsamarbetet ger samiidigi en viss säkerhet om vi skulle komma i en prekär betalningssitualion, även om en sådan utveckling förhoppningsvis ter sig mindre sannolik med hänsyn lill Sveriges allmänna ekonomiska förutsättningar. Det förhållandet att Sverige har tillgång till den finansiella resurs som stödfonden utgör underlättar också vår upplåning på utländska kapitalmarknader. Det framgick med all önskvärd tydlighet av debatten i frågan i mars i år.

I betänkandet har vi från ulskoltels sida framhållit del önskvärda i alt de internationella samarbetsåigärder som vidtagits för all möta be-lalningsbalansproblemen skulle ha givits en än mer u-landsorienierad inriktning än vad som nu är fallet. Man bör emellertid hålla i minnet atl valutafondens utlåning i mycket stor utsträckning kommer de icke oljeproducerande u-länderna till godo. I samma syfte har en ny låne-möjlighei skapats inom ramen för Väridsbanken, det s. k. tredje fönstret. Vidare har även andra åtgärder för u-länderna vidtagits inom FN-sys-temet. Det kanske mest konkreta beviset för vår solidaritet med u-länderna kommer f ö. lill uttryck i atl vårt offentliga bistånd är relativt siörre än någon annan industrinations.

I finansutskottets betänkande nr II behandlas utöver frågan om vår anslutning lill OECD-fonden och därav föranledda lagändringar tre andra förslag till ändringar i riksbankslagen. Fullmäktige i riksbanken har föreslagit alt riksbankens möjligheter alt placera valutareserven skall vidgas något och vidare att riksbanken skall få ökade möjligheter att göra terminsaffärer. Slutligen förslog fullmäktige alt lagen skall bringas i överensstämmelse med praxis när det gäller insättningar i riksbanken av bislåndsmedel. Det är elt enhälligt utskott som ställt sig bakom dessa förslag.

Jag ber, herr talman, alt få yrka bifall lill utskottets hemställan i betänkandet nr 11.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Svenskt medlemskap i en finansiell stödfond inom OECD m. 777.

Hen GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag vill börja med att säga all jag i och för sig har all förståelse för de olika positiva aspekter på fonden som herr Åsling nyss har talat om. Det är i och för sig helt klan atl del måste ligga i Sveriges intresse alt medverka i sådana insalser som kan bidra till stabila handelsförhållanden och motverka olika protektionistiska tendenser. Ur den synpunkten tillhör den föreslagna formen ett klart svenskt handelspo-

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Svenskt medlemskap i en finansiell stödfond inom OECD m. m.

100

litiskt intresse. Men samiidigi måsle man tyvärr konstatera att den utformning som fondens regler har fåll är behäftad med mycket allvarliga svagheter.

En sådan svaghet är länderkreisen, alltså det faktum alt de länder som är i störst behov av stöd för sina valutor och för sin handelsbalans och som hårdast drabbats av de kraftiga oljeprishöjningarna ställs utanför fonden. En annan svaghet är den beslutsordning man har i fonden, där inflytandet står i proportion till vars och ens andel i fonden. Delta är den ordning som förekommer också inom Världsbanksgruppen och som •Sverige har kritiserat myckel hån i del sammanhanget, men härar man tydligen beredd att biträda en utvidgning av den ordningen. I praktiken kommer det alt vara så att USA plus en av de övriga stormakterna har vetorätt i de allra flesla vikliga frågor som behandlas i fonden. Sveriges inflytande kommer på basis av vår begränsade andel i fonden all vara ytterst obetydligt.

Elt annat problem som hänger samman med vårl svaga inflytande i fonden är att vi - samtidigt som vi har små möjligheter atl påverka hur fondens resurser utnyttjas - binder upp en mycket stor del av våra valutatillgångar genom vårt medlemskap. Del är ungefär 1,5 miljarder kronor som vi måste ställa till fondens förfogande, och i valutabalans-sammanhang är 1,5 miljarder ett mycket stort belopp - det måste vi vara på det klara med.

Om vi å andra sidan själva vid något tillfälle skulle vilja utnyttja de möjligheter lill län som den här fonden ger måste vi underkasta oss de villkor när del gäller vår ekonomiska politik som fondens ledning bestämmer, dvs. vi måste underkasta oss en form av ekonomiskt för-mynderskap från fondens sida för atl kunna utnyttja de lånemöjligheter som flnns.

Detla är, som jag ser det, mycket stora svagheter i fondens utformning. Det ligger också bakom den motion som jag och några medmolionärer väckt, där vi begärt avslag på proposilionen. Den i och för sig önskvärda vägen vore all man försökte få lill stånd andra regler för fonden, men del är inte ett alternativ som står till buds. Jag tycker mig kunna tolka finansutskottels betänkande så att utskottet är medvetet om all det finns beklagliga svagheter i den utformning som fonden har fått. I riksdagen står vi emellertid i den situationen all vi har alt välja mellan att anta propositionens förslag och gå in i fonden så som den nu är utformad eller atl avstå. Något mellanläge finns inte. Man har i utskollel kommii fram lill att man vill välja alt anta förslaget och gå in i fonden med den utformning som den har, medan jag för min del måste dra den motsatta slutsatsen. Eftersom vi inte kan räkna med alt få rättelse på de punkter som Jag räknat upp innebär elt svenskt medlemskap i fonden dels så pass allvarliga risker för vår ekonomiska självständighet, dels etl med hänsyn lill u-ländernas situation så pass tvivelaktigt ställningstagande att vi bör stå utanför fonden.

Jag vill därför, herr lalman, yrka bifall till den reservation som är

fogad till finansutskoiiels betänkande. Den reservationen bygger delvis Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Svenskt medlemskap 1 en finansiell stödfond Inom OECD m. m.

pä den motion, där jag är en av motionärerna, och delvis på en vpk-motion. Jag vill framhålla, även om det kanske i och för sig inte skulle vara nödvändigt, atl jag inte på något sätl kan ställa mig bakom den beskrivning av verkligheten och den analys som finns i vpk:s motion i detla ärende.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Hermansson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 11 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Hermansson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 290 Nej - 23 Avstår - 1

§ 12 Föredrogs Finansutskottets betänkande

1975/76:12 med anledning av proposilionen 1975/76:60 om ändring i lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av mynt

Skatteutskottets belänkande

1975/76:16 med anledning av propositionen 1975/76:74 om godkännande av avtal rörande ändring i avtalet den 18 december 1972 mellan Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor

Utrikesutskottets betänkande

1975/76:2 med anledning av Nordiska rådets svenska delegations berättelser om dels rådets tjugoandra session, andra samlingen, dels rådets tjugotredje session

Kammaren biföll vad utskollel i dessa betänkanden hemställt.

101

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Grundutbildning av värnpliktig medicinalpersonal

§ 13 Grundutbildning av värnpliktig medicinalpersonal

Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1975/76:13 med anledning av propositionen 1975:74 med förslag om grundutbildning av värnpliktig medicinalpersonal Jämte motioner.

I proposilionen 1975:74 (försvarsdepartementet) hade regeringen - efter föredragning av statsrådet Holmqvist - föreslagit riksdagen alt godkänna de riktlinjer för grundutbildning av värnpliktig medicinalpersonal som föredragande statsrådet hade förordat i propositionen.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I proposilionen föreslås att grundutbildningen av värnpliktiga apotekare, läkare, tandläkare och veterinärer ändras. Förslaget innebär att nuvarande grundutbildning till befattningen veterinär upphör. Rekrytering till sådan befattning föreslås ske genom överföring av värnpliktig som har fullgjort grundutbildning i militär befattning för befäl och därefter avlagt veterinärexamen.

I fråga om apotekare, läkare och tandläkare behålls principerna i det nuvarande utbildningssystemet. Däremot föreslås atl utbildningens innehåll och omfattning ändras så alt man når en bättre anpassning mellan värnpliktstjänstgöringen och den värnpliktiges civila studier. Det innebär bl. a. att de delar av grundutbildningen som infaller under pågående terminer utgår. Vidare föreslås att varje tjänstgöringsperiod skall omfatta högst 60 dagar. Förslaget innebär även atl grundutbildningsliden totalt sett blir kortare. Härigenom kan det årliga antalet tjänslgöringsdagar minskas med ca 14 000."

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975/76:2 av herr Takman m. fi. (vpk), vari hemställts

1. all riksdagen skulle besluta atl frågan om grundutbildning av värnpliktig medicinalpersonal skulle skyndsamt utredas i syfte att ersätta denna särskilda värnplikt med en generell tjänsteplikt i akut-, katastrof- och krigsmedicin,

2. atl riksdagen skulle besluta alt en ulredning gjordes om atl ersätta den militära sjukvårdsorganisationen med en civil organisation för kalastrof- och krigsmedicin, som regionalt skulle ha samma huvudmän som övrig hälso- och sjukvård, dvs. landstingen,

1975/76:3 av fru af Ugglas (m) och

1975/76:5 av herr Ångström m. fi. (fp, s, c, m).

102

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:3,

3. all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:5,

4. au riksdagen godkände de riktlinjer för grundutbildning av värn-      Nr 33
pliktig medicinalpersonal som föredragande statsrådet hade förordat i      Onsdaeen den
proposilionen 1975:74.                                                    3 december 1975

Hen TAKMAN (vpk):

Herr lalman! Regeringen föreslår detaljändringar i utbildningsgången för värnpliktig medicinalpersonal, alltså för apotekare, läkare, tandläkare och veterinärer. Från vpk har vi godtagit dessa nödvändiga förändringar, eftersom ell radikalt reformförslag inte kan genomföras omedelbart. Den grundläggande befälsskolan, alltså den allmänmilitära utbildningen, begränsas enligl propositionen till 60 dagar. Utbildningen vid fackskolor för läkare, läkarassisienier (tandläkare)och apotekare utökas till 60 dagar. Den sammanlagda grundutbildningstiden minskas till 225 dagar för läkare och apotekare och lill 255 dagar för tandläkare. Del är förändringar i en positiv riktning, men den militära sjukvårdsorganisationen blir densamma, och inte heller utbildningen blir väsentligt annoriunda än nu.

Jag och mina medmolionärer menar att liden är mogen för en genomgripande reform. Den militära sjukvården och sjukvårdsberedskapen behöver förbättras. Den värnpliktiga medicinalpersonalens utbildning behöver förbättras radikalt. Samiidigi behöver vi i Sverige en effektiv organisation för katastrofmedicin. Vi menar att allt detta skulle kunna gå in i en och samma organisation. Därför har vi i motionen 1975/76:2 yrkat

1. att frågan om grundutbildning av värnpliktig medicinalpersonal måtte skyndsamt utredas i syfte att ersätta denna särskilda värnplikl - utom den allmänmiliiära utbildningen på 60 dagar - med en generell tjänsteplikt i akut-, katastrof- och krigsmedicin, samt

2. atl en utredning görs om atl ersätta den militära sjukvårdsorganisationen med en civil organisation för kalastrof- och krigsmedicin. Regionall skulle denna organisation ha samma huvudmän som övrig hälso-och sjukvård, dvs. landstingen.

Tyvärr har denna motion hamnat bland kanonbåtar, generaler och liknande företeelser, dv.s. i försvarsutskottet, och Jag kan inte se att den där har ägnats något som helst iniresse. Ett enhälligt utskott föreslår utan motivering atl m'otionen avslås. Eftersom det är ganska meningslöst atl ägna tid och krafter ål en plädering för etl radikalt reformförslag under dessa omständigheter, nöjer jag mig nu med alt yrka bifall lill del förslag som har delats ut i bänkarna, nämligen all riksdagen med anledning av motionen nr 2 hos regeringen hemställer

1. att frågan om grundutbildning av värnpliktig medicinalpersonal måtte skyndsamt utredas i syfte all ersätta denna särskilda värnplikt med en generell tjänsteplikt i akut-, katastrof- och krigsmedicin,

2. atl en utredning görs om att ersätta den militära sjukvårdsorganisationen med en civil organisation för katastrof- och krigsmedicin, som regionalt skulle ha samma huvudmän som övrig hälso- och sjukvård, dvs. landstingen.

Grundutbildning av värnpliktig medicinalpersonal

103

Nr 33 Jag är övertygad om all förslaget återkommer och alt del med liden

. , blir bifallet. Goda idéer kan ofta iniliall bemötas med samma ointresse

Onsdagen den

3H 1-. \Q1'\ °" försvarsutskottet har ägnat den här motionen. Men på längre sikt,

_____________ herr lalman, har goda idéer en pansarbryiande effeki - för all använda

Grundutbildning av en terminologi som är anpassad till del aktuella utskottet.
värnpllklig medici
nalpersonal Herr PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr talman! Herr Takman säger all försvarsulskollet inte har ägnai hans molion något iniresse. Jag vill påslå all vi noga har tagit del av de synpunkter som herr Takman har anfört i motionen. Vi vet ju all herr Takman också har etl fackiniresse för de hiir frågorna.

Som jag hoppas att också herr Takman vet, pågår det en översyn av försvarsmaktens krigssjukvård, och den syftar bl. a. lill au åsiadkomma en ökad samordning mellan försvarsmaktens krigssjukvårdsorganisation och samhällets sjukvårdsresurser, främst vad avser ledning och personella och materiella resurser, samt att utarbeta en häremot svarande utbildningsorganisation.

Erfarenheterna från krig ute i världen under de senaste åren har visat att särskilt de stridande förbanden i främsta linjen måste förstärkas kraftigt med kvalificerad läkarpersonal för att man skall kunna klara krigssjukvårdens behov. Det erfordras snabba och skonsamma transporter, och därför måste man ha en väl fungerande sjuktransporlorganisalion och en väl fungerande organisation för en samordnad militär och civil dirigering av sjuktransporterna. Av det här följer alt man måste ställa större krav än nu på läkarna och läkarassislenterna.

Del är just detta atl det behövs snabbt insatta medicinska åtgärder nära stridslinjen som jag anser alt motionären inte riktigt väl har beaktat. Sådana möjligheter måste finnas i den militära sjukvårdsorganisationen, och det är just för dessa insatser i fältmässig miljö som den värnpliktiga medicinalpersonalen måsle utbildas. Som Jag sade inledningsvis pågår en översyn av möjligheterna till en sådan ökad samordning, och därför yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Herr TAKMAN (vpk):

Herr lalman! Jag vill erinra herr Petersson i Gäddvik om att Sverige inte har varit i krig sedan 1814, och Jag hoppas intensivt att det var det sista krig som svenska folket behövde utkämpa. Men skall man ha en beredskap, så bör den vara realistisk, och vi menar att den enda realistiska och effektiva ulbildning som kan ges måste ges inom ramen för en civil organisation för katastrofmedicin. Från den period långt tillbaka i tiden då jag själv var mililäriäkare råkar Jag känna lill hur ointressant och dödande den tjänstgöringen är under i varje fall en stor del av utbildningstiden.

Skall man bygga upp en effektiv och realistisk organisation för hela

delta område - inte bara för försvarsberedskap - skall man inordna vä-

104 senlliga delar av den militära medicinen i en civil organisation för ka-

taslrofmedicin under samma huvudmän som den övriga hälso- och sjukvården, dvs. under landslingen.

Hen PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr lalman! Jag vill bara säga alt herr Takman och jag är helt eniga i förhoppningen au vårl land skall förskonas från krig. Det är alltså inte där våra meningar skiljer sig, utan de skiljer sig i fråga om hur man bör utbilda den medicinalpersonal som skall ingå i det militära försvaret. Jag har påpekat atl krigssjukvården nu är under ulredning.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Hälso- och mihöjäiiiga varor

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels det av herr Takman under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 14 Föredrogs

Trafikutskottets betänkanden

1975/76:7 med anledning av propositionen 1975/76:4 om behörigheten alt föra motorcykel jämte molion

1975/76:8 med anledning av propositionen 1975/76:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

1975/76:9 med anledning av proposilionen 1975/76:25 med förslag om tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såviti avser anslag till Elektrifiering av järnvägslinjen Borlänge-Mora

Jordbruksuiskoliels betänkande

1975/76:11 med anledning av motion om stöd till produktionen av vissa draghästar

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 15 Hälso- och miljöfarliga varor

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1975/76:15 med anledning av motioner om hälso- och miljöfarliga varor.

I detta betänkande behandlades motionerna

1975:118 av herr Andersson i Storfors m.fi. (s), vari hemställts au regeringen vidtog sådana åtgärder, all i motionen omnämnda transporter

105

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Hälso- och mlhöfäiilga varor

blev kartlagda och. all det i samråd med länsstyrelser och länsläkarorganisationer tillskapades regler för iransitoiransporier av hälso- och miljöfarliga varor,

1975:380 av herr Helén m. fl. (fp), såviti nu var i fråga (yrkandena A 1 och A 3),

1975:1530 av herr Fiskesjö (c),

1975:1531 av fru Fredrikson (c) och fru Hambraeus (c),

1975:1541 av herr Helén m. fl. (fp), vari, såviti nu var i fråga (yrkande 5), hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag som gav sammanslutningar av konsumenter, naturvårdare, handikappade, forskare etc. rätt att överklaga beslut enligl lagen om hälso- och miljöfariiga varor och livsmedelslagen, och

1975:1578 av fru Normark m.fl. (s).

Utskollel hemställde

atl riksdagen skulle

1. lämna utan åtgärd motionerna

a. 1975:380, yrkande A.l.a,

b. 1975:1541, yrkande 5,

c. 1975:1578,

2.a. anse motionen 1975:118 besvarad med vad utskottet anfört, b. lämna motionen 1975:1531 utan åtgärd, 3. lämna utan ålgärd motionerna

a. 1975:380, yrkandena A.l.b-d och 3,

b. 1975:1530.

106

Reservaiion hade avgivits angående rätten au anföra besvär mol beslut enligl livsmedelslagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor av fru Anér (fp) och herr Takman (vpk) som an.sett alt utskottet under 1 b bort hemställa

att riksdagen skulle med anledning av motionen 1975:1541, yrkande 5, som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört om utvidgad besvärsrält enligt livsmedelslagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor.

Hen NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! Ansvar för miljön har alla människor - och vi har ansvar tillsammans. Men ansvar förutsätter medinflytande. När nu miljöfrågorna spelar en allt siörre roll för de enskilda människorna måste möjligheterna atl påverka hela tiden förbättras. Två viktiga utredningar, bygglagutredningen och utredningen om den kommunala demokratin, pekar i den riktningen i sina betänkanden, som ännu inte föranlett förslag till riksdagen. De som beslutar och de som berörs av besluten måsle komma närmare varandra. Vi i folkpartiet kallar detla för närdemokraii.

De här principerna blir särskill svåra all tillämpa när besluten las av en enda central myndighet. Det är fallet med många beslut enligl lagen

om hälso- och miljöfarliga varor och livsmedelslagen. Men vi får inte ge upp därför alt det är svårt. Sådana beslut av t. ex. produktkontrollnämnden eller livsmedelsverket är av stor betydelse för många eller rent av för alla människor. Besvärsrällen får då inte begränsas lill dem som har etl direki ekonomiskt iniresse av beslutet, t. ex. producenter. Det räcker heller inte med all utvidga klagorälten till de fackliga huvudorganisationerna, såsom redan från början har gjorts för att i någon mån tillgodose lidigare förslag från folkparlihåll om ökat medinflytande för allmänheten. Del för medinflytandel bara obetydligt närmare den enskilda människan, även om det är principiellt betydelsefullt. Helst skulle nalurliglvis var och en ha besvärsrält, men det är knappast praktiskt möjligt. Ett minimikrav är ändå att besvärsrält ges åt ett ston antal organisationer, som från olika utgångspunkter företräder konsumenier i vid mening. Det kan röra sig om husmodersföreningar, föreningar för allergiker och andra särskilt utsatta grupper, miljöföreningar, naturvårds-organisationer och vetenskapliga sammanslutningar.

Del här begär folkpartiet i motionen 1975:1541 och i reservationen till utskottets betänkande. Men utskottet tycker inte" atl det har hänt något som talar för en ändring av riksdagens lidigare beslut och föreslår ■ därför all riksdagen skall lämna motionen utan åtgärd. För utskottsmajoriteten står utvecklingen på del här området stilla. Ingenting har hänt, säger man. Då har man avskärmat sig ganska ordentligt. Visst har del hänl mycket som vi politiker måsle la hänsyn lill - debatten, allmänhetens ökade iniresse för och engagemang i dessa frågor. Sådani måsle vi ta hänsyn lill. Därför yrkar jag bifall lill reservationen av fru Anér och herr Takman.

I betänkandet behandlas också en annan motion från folkpartiet. Där begärs dels åtgärder för alt minska riskerna i arbetslivet och miljön till följd av användning av häl.so- och miljöfarliga ämnen, dels inrällandet av ell centralt undersökningslaboraiorium för hälso- och miljöfarliga ämnen, I del första fallet ger utskottet elt starkt stöd i sin skrivning. Utvecklingen har Ju visal alt motionens synpunkter har siarki fog för sig, I del andra fallet är frågorna så insnärjda i utredningsmaskinen att det inte står i mänsklig makt, åtminslone inte vår, atl trassla ut dem jusl nu. Därför har vi på dessa punkter inie något egel yrkande i utskottet.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Hälso- och indjöfärliga varor

Fru NORMARK (s):

Herr lalman! Inledningsvis vill Jag säga alt Jag inte har något annat yrkande än bifall till utskottets hemställan.

Jag vill ändå anföra några synpunkter med anledning av motionen 1578, som väcktes under den allmänna motionstiden. Motionen är kortfattad men tar upp elt par mycket viktiga principiella frågor. Bör patentskydd gälla för varor som innehåller giftiga ämnen vilka kan ge skador på människors liv och hälsa - skador som kunnat undvikas med information och kännedom angående varans egenskaper, så atl en riktig hantering kunnal ske? Det är föga tröst alt fabrikanterna alltid har an-

107

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Hälso- och miljöfarliga varor

svarei, när skadan redan är ell faktum. För den enskilde innebär det sjukdom och lidande, som kunnal undvikas.

Vi motionärer föreslåren allmän anmälningsplikt till produktkontrollnämnden av innehållet i alla varor med miljöfarligt innehåll. Vi föreslår också atl produkikonirollnumnden uppräiiar ell register och på så sätl får bättre möjligheter atl komma till rätta med problemen.

I tidningen Fackföreningsrörelsen nr 6 år 1975, som kom ut i våras, framgår atl även produktkontrollnämnden nu är inne på en liknande linje. Utskollel hade genom remiss lill produklkontrollnämnden kanske kunnat redovisa hur långt registerarbelet kommii. Nu nöjer sig ulskoltel med alt räkna upp en rad bekämpningsmedel som sedan länge faller under anmälningsplikt och tillägger: Utskottet förutsätter "all arbeiet med all yllerligare flnslipa kontroll förfarandet i enlighet med utvecklingens krav bedrivs med all möjlig skyndsamhei".

Herr lalman! Med hänsyn till alla larmrapporter som kommii bara under detla är, kräver utvecklingen omgående åtgärder. Jag kan nämna ett exempel som redovisades på medicinska riksstämman nyligen. En forskargrupp från yrkesmedicinska kliniken i Örebro har studerat de skador lösningsmedel i målarfärg åstadkommit. Målare har drabbats av minnessvårigheter och iröuhei. 1 vissa fall har personlighetsförändringar och hjärnskador kunnat påvisas. Utvecklingen kräver verkligen insatser utan dröjsmål.

1 motionen 1578 sägs, all elt produklkontrollregister inte skall vara tillgängligt för konkurrenter men väl utgöra grund för noggrann varu-märkning och informalion lill de människor som skall hantera varorna.

Förelagen skall ha skyldighet atl exakt uppge vad preparaten innehåller och inte kunna gömma sig bakom patentskyddet. Hänsynen lill produkthemligheten måste stå tillbaka för kravet på riskfria arbetsmiljöer.

Förelagen skall inte kunna bestämma vad som är giftigt, vådligt eller riskfritt. Etl ämne som anses helt ofarligt kan i kombination med vissa andra ämnen visa sig vara farligt för t. ex. allergiker. Det är också värdefullt alt t. ex. ell lim, som visade sig vara ofarligt för dem som arbetade med det, förs in i etl produktregister.

Herr talman! Del finns anledning atl återkomma i denna vikliga fråga.

delta anförande instämde herr Hedberg (s).

108

Fru LUNDBLAD (s):

Herr lalman! Jordbruksutskottets belänkande nr 15 behandlar en hel del moiioner avseende behandlingen i lagstiftning och förvaltning av hälso- och miljöfarliga varor, vars antal lyvärr ökar allimer i vår livsmiljö. Del finns en mängd sådana ämnen i användning, och del kommer ständigt lill nya. Man kan alltså hålla med dem inom folkpartiet som säger all del är ell masiodoniarbeie som föreslår i samhället på detta område. Au uiskouei inte har velal lillsiyrka molionerna har mindre beroll på syftet än på att man inte kunnat ansluta sig till de yrkanden som ställts i dessa.

Jordbruksulskoilet har huvudsakligen tagit upp tre frågor, nämligen för det första en mera strikt tillämpning av lagen om hälso- och miljöfarliga varor, för det andra bättre kontrollåtgärder och kontrollmöjligheter när del gäller varorna ute i handeln och i andra sammanhang och för det tredje mera forskning inom de statliga verken på området. Jordbruksulskoilet har i sitt betänkande gjort ire räli kraftiga viljeyll-ringar. Man säger l. ex. all den slrikia tillämpningen av den omvända bevisbördan för producenten inte bara får bli en vacker devis utan bör tillämpas helt enligt lagens syften. Bl. a. bör arbetet med atl utvidga det effektiva verkningsområdet för lagstiftningen bedrivas i så snabb takt som möjligt med elt ständigt framflyttande av produktkontrollorganens positioner.

Utskollel har verkligen också uttalat sig myckel bestämt när det gäller en utbyggnad av samhällets tillsyn på detla område, något som togs upp bl. a. av fru Normark, om en anmälnings- och regisireringsskyldighet. Utskottet säger bl. a. att det utgår från "atl arbeiet med au ytterligare finslipa konirollförfarandel i enlighet med utvecklingens krav bedrivs med all möjlig skyndsamhet och effektivitet".

Också när det gäller forskningen uttalar utskottet atl man vill alt denna skall utbyggas i snabbare takt och att verksamheten skall samordnas i siörre ulslräckning än nu.

Utskottet vill däremot inie ansluta sig lill yrkandet från folkpartihåll om en utökad besvärsrätt med anledning av beslut enligt livsmedelslagen och produklkontrollagen. Motionärerna vill ge slora grupper besvärsrält. •Det gäller naturvårdare, konsumenter, handikappade och forskare. Man kan länka sig hur del skulle vara om alla konsumenter fick besvärsrält. Om del gällde t. ex. etl beslut om margarin, skulle nästan varenda medborgare i Sverige ha besvärsrält. Man har i lagstiftningen i stället gått in för att ge de fackliga huvudorganisationerna besvärsrält, och del tycker jag är en bra lösning, eftersom slora grupper dä får möjlighet au via sina organisationer framföra besvär. I och med alt besvären framförs via organisationen får de också en viss stadga.

Reservanierna lill utskottets belänkande gör del lättare för sig än motionärerna gjort genom alt kräva "en generell rätl för konsumenterna alt komma med initialiv och all anföra besvär", men de anser ändå alt del av praktiska skäl är nödvändigt att göra en viss avgränsning. Del tycker jag är en i och för sig riktig bedömning. När det sedan gäller hur denna avgränsning skall göras går de emellertid inie närmare in på detta utan anför bara att det bör vara "en generöst bestämd krets av organisationer" som ges besvärsrätt men atl del bör vara regeringen som skall överväga frågan och framlägga förslag om vilka dessa organisaiioner skall vara.

Man kan Ju fråga sig, om det här nya sättet från oppositionen atl komma med nya målsättningar och önskemål hela liden men överlämna till regeringen atl ta ställning lill på vilkel säu detta skall föras ut i verkligheten är någonting genomgående. Det varsamma sak med Fälldins

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Hälso- och miljöfarliga varor

109

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Hälso- och mdjöfärliga varor

löfte om 400 000 nya jobb - då gjorde man på samma sätl. Också här tycks man ha uppfattningen, atl regeringen är den som bäsl skulle kunna bestämma vilka de skall vara som skall kunna besvära sig. Jag lycker det hade varit mera renhårigt, om man i sin reservation i stället hade talat om hur man vill avgränsa denna besvärsrält. I reservationen sägs bl. a. att man tycker del är motiverat all konsumentverket får besvärsrätt. Men t. ex. i livsmedelsverkets styrelse sitter ju generaldirektören för konsumentverket med. Det finns alltså ingen anledning alt ge konsumentverket någon speciell besvärsrält, eftersom verket är representerat vid själva beslutsfattandet.

Det är som sagl etl myckel besvärligt masiodoniarbeie alt följa upp de senaste årens lagstiftning på miljövårdens område - det ökande antalet ämnen och varor som kommer ut gör det mycket svårt för myndigheterna. Utskottet har dock genom sina uttalanden visat att riksdagen ändå vill ha en snabb utveckling på området och en effektiv kontroll av alla hälso-och miljöfarliga varor.

Därför, herr talman, yrkar jag bifall till jordbruksutskottets hemställan i alla punkter och avslag på reservationen.

Hen NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! Fru Lundblad tillförde ju inte sakdiskussionen särskill myckel nytt utöver vad som slår i utskousbetänkandel, men jag kan ändå inte underlåta atl reagera mol den allmänna förtröstan som hon visar när del gäller de fackliga organisationernas besvärsrätt och hennes tro att del skulle vara tillräckligt med denna besvärsrält. Jag kan visserligen instämma i tankegången, au besvären därigenom får mera stadga, men jag frågar mig hur det i deua fall skall gå med de stora medborgar-och konsumentgrupper som inte är fackligt organiserade. Varför skulle man t. ex. inte kunna låta husmodersorganisationerna, som representerar en myckel stor konsumentgrupp som ofta inte är fackligt organiserad, få sådan besvärsrätt? Bara därför alt konsumentverket är representerat i livsmedelsverkels styrelse behöver del väl inte vara så, att konsumentverket alltid får stöd för sina tankegångar där- verket har ju ingen egen majoritet i livsmedelsverkets styrelse!

Nej det handlar här om möjligheten lill infiytande för vida grupper och framför allt om balansen mellan olika grupper. De som har ett ekonomiskt iniresse av beslutet har besvärsrält, om beslutet går dem emot, men de som "bara" är vanliga konsumenier är ställda utanför den rätten på ett helt annal sätt. Delta är någonting som forlfarande präglar betydande delar av vår lagstiftning. Från folkparlihåll betraktar vi det som en svaghel, som vi vill arbeta bort på olika sätt, bl. a. genom alt vi yrkar bifall till den reservation som här föreligger.

110

Fru LUNDBLAD (s):

Herr talman! Jag har en känsla av au när man har uiseii siyrelserna för livsmedelsverket och produktkontrollnämnden har man sett lill, atl

det har blivit en så bred representation som möjligt för olika intressegrupper, och del borde ju medföra att frågorna blir allsidigt bedömda i dessa styrelser. .Samtidigt har båda dessa organ en mycket vid kontaktyta utåt genom informationsorgan. Livsmedelsverket har l. ex. en egen informationsavdelning, som ständigt följer diskussionen i massmedia på detta område och ofta uppmärksamma sådana frågor som ställes av konsumenterna. Jag vet att fiera beslut har fattats och förbud kommit till stånd pä grundval av tidningsartiklar. Har man genom undersökningar kunnat finna att det har legat någonting bakom kritiken, då har man också gått till ell beslut.

Jag tror atl en alltför omfattande besvärsrält skulle kunna innebära så mycket arbeie med besvärsförfaranden att hela handläggningen skulle bli fördröjd och därmed inte så effektiv. Det kan finnas vissa grupper som skulle kunna ha iniresse av atl ständigt besvära sig över besluten för all få skärpningar, och det skulle betyda alt del blev mycket svårt atl fatta beslut och att en del beslut kom att försenas avsevärt. Detta skulle, tycker jag, vara till myckel stort förfång för många människor som drabbas av hälsofarliga varor.

Jag tror alltså atl man bör ha en relativt begränsad besvärsrält. I och med all de fackliga huvudorganisationerna har fått besvärsrält kan också en mycket stor del av svenska folket därigenom få möjlighet att föra fram kritik mot myndigheternas beslut i dessa frågor.

Herr lalman! Jag yrkar än en gång bifall lill ulskoltels hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 a

Ulskoltels hemställan bifölls.

Mom. I b

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av fru Anér och herr Takman, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande Ja besvarad. §edan herr Norrby i Åkersberga begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 15 mom. 1 b röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av fru Anér och herr Takman.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Hälso- och miljöfaiiiga varor

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Norrby i Åkersberga begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 262 Nej - 41 Avstår - 3

111

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Åtgärder lill skydd av Östersjöområdets marina miljö, m. m.

Mom. I c, 2 och 3

Kammaren biföll vad ulskoltel i dessa moment hemställt.

Herr andre vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

§ 16 Åtgärder till skydd av Östersjöområdets marina miljö, m. m.

Föredrogs Jordbruksutskottets betänkande 1975/76:16 med anledning av proposilionen 1975/76:5 om åtgärder i fråga om sjöfarten lill skydd av Östersjöområdets marina miljö, m. m. jämte motioner.

I propositionen 1975/76:5 hade regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen att

dels godkänna 1973 års internationella konvention till förhindrande av föroreningar från fartyg utom såviti den avsåg flytande kemikalier som transporterades i bulk,

dels godkänna 1973 års protokoll om ingripande på det fria havet vid havsföroreningar genom andra ämnen än olja,

dels godkänna 1974 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö såvitt den avsåg artiklarna 7 och II och bilagorna IV och VI,

dels anta förslagen till

1. lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg inom Östersjöområdet,

2. lag om ändring i lagen (1972:275) om åtgärder mol vattenförorening från fartyg,

3. lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten.

112

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande:

"I proposilionen föreslås - på grundval av 1973 års havsförorenings-konvenlion och 1974 års Östersjökonvention - en rad åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Därvid förordas särskilda restriktioner i fråga om Östersjöområdet, dvs. Östersjön, Bottniska viken. Finska viken och inloppet lill Östersjön upp till en linje i höjd med Skagen och Göteborg.

För Östersjöområdet föreslås ett totalförbud mot utsläpp från fartyg av olja, oljerester, oljeblandal barlaslvatten och andra slag av oljehaltiga blandningar. Vidare kommer toalettavfall och fast avfall att få släppas ul från fartyg endast i undanlagsfall eller på särskilda villkor. De nu beskrivna reglerna föreslås gälla även inre vatten - dvs. sjöar och vallendrag - och svenskt vatten utanför Bohuskusten.

För att oljeblandal barlaslvatten o. d. skall kunna las om hand på etl

från miljösynpunkt betryggande sätt föreslås att särskilda mottagningsanordningar skall finnas i hamnar, där man lastar olja, vid reparationsvarv och på andra platser där fartyg kan behöva lämna oljeförorenat vatten. Ansvariga för anordningarna föreslås bli vederbörande oljeföretag, varv etc. Andra oljerester- liksom toalettavfall och fast avfall som kan behöva avlämnas i hamn - avses bli omhändertaget inom ramen för det kommunala renhållningsmonopolet."

I detla sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte väckta motionen

1975:117 av herr Ahlmark (fp), vari hemställts att riksdagen uttalade att Sverige i internationella sammanhang och på annal säu borde driva kraven bl. a. på en begränsning av tanktonnagels storlek i enlighet med vad som anförts i motionen,

dels de med anledning av proposilionen väckta motionerna

1975/76:18 av hen Krönmark (m),

1975/76:19 av herrar Strindberg (m) och Nordgren (m) samt

1975/76:20 av herr Wirtén m. fi. (fp, s, c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om komplettering av lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg inom Östersjöområdet samt av lagen om ändring i lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg med bestämmelser om vattenföroreningsavgift vid utsläpp av skadligt ämne från fartyg, om bevisföring vid oljeutsläpp samt om förande av oljedagbok i enlighet med vad som anförts i motionen samt att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i övrigt anförts i motionen om åtgärder till skydd av havsmiljön.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Åtgärder lill skydd av Östersjöområdets marina miljö, m. m.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. godkänna 1973 års internationella konvention till förhindrande av föroreningar från fartyg utom såviti den avsåg flytande kemikalier som transporterades i bulk,

2. godkänna 1973 års protokoll om ingripande på det fria havet vid havsföroreningar genom andra ämnen än olja,

3. godkänna 1974 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö såvitt den avsåg artiklarna 7 och II och bilagorna IV och VI,

4. anta lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg inom Östersjöområdet,

5. anta lag om ändring i lagen (1972:275) om åtgärder mol vattenförorening från fartyg,

6. anta lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mol dumpning av avfall i vatten.

113

8 Riksdagens protokoll 1975/76:33-34

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Åtgärder till skydd av Östersjöområdets marina miljö,

777. 777.

7. lämna ulan åtgärd motionerna

a. 1975:117,

b. 1975/76:18,

c. 1975/76:19 och

d. 1975/76:20,

samtliga i den mån de inte kunde anses besvarade med vad utskottet anfört.

Reservationer hade avgivits

1. angående tanktonnagels storlek av fru Anér (fp) som ansett atl ut
skottet under 7 a bort hemställa

all riksdagen skulle med anledning av motionen 1975:117 som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanten anfört angående tanktonnagels storlek,

2. angående vissa kompletterande lagförslag av fru Anér (fp) som ansett
att utskottet under 7d bort hemställa

att riksdagen skulle som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanten anfört med anledning av motionen 1975/76:20.

114

Herr NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! Det ärett par vikliga beslut som riksdagen nu skall falla - godkännande av 1973 års havsföroreningskonvention och Ösiersjökon-veniionen. Den senare är ännu unik i världen och framstår som förebild för liknande överenskommelser på många andra håll.

Konventionerna kommer atl få avgörande betydelse, bl. a. för Östersjöns marina miljö i dess helhet. För mig som har mycket av iniresse och aktiviiei knutet till ostkusten och skärgården framstår de beslut vi skall falla i dag som en milstolpe. Nu ligger vägen öppen för snabba åtgärder som förverkligar konventionssyflena - åtgärder som är akuta och som är tekniskt genomförbara.

I egenskap av kampanjledare för kampanjen "Håll skärgården ren" harjag anledning atl intressera mig för en särskild sida av miljöproblemen i Östersjöområdet, nämligen nedskräpningen. På initiativ av den svenska kampanjen har en nordisk arbetsgrupp bildals kring moitol "Håll skärgården ren - Håll stranden ren". I denna arbetsgrupp har vi följt arbetet med Öslersjökonveniionen och bedöml all de enskilda människornas ansvar kommer all öka efter hand som konventionen leder till praktiska resultat. Då kommer t. ex. nedskräpning av stränderna och oljespill från fritidsbåtar atl få ökad relativ betydelse som miljöförstöring.

Med två exempel ur vårl samnordiska kampanjmaterial vill Jag belysa vad det kan handla om. På den bild som jag nu visar på TV-skärmen ser vi den situation som man skall försöka komma till rätta med. Nästa bild visar hur det kan gå lill.

Au förebygga miljöförstöring är alltså det grundläggande,

Frilidsbålslrafiken längs våra kuster ökar. Därför måste vi bygga ut

sop- och toaletlservice och mottagningsanläggningar för spillolja från fritidsbåtar. Det gäller här en miljöförstöring som vid sidan av den tyngre och kvantitativt svårare, nämligen den från sjöfarten, framstår som betydelsefull därför all den rör de enskilda människorna. De enskilda människorna kan alltså aktivt medverka som miljövårdare med hjälp av sådana åtgärder som det här är fråga om.

Allmänt sett är vi från folkparlihåll myckel positiva lill de förslag som nu föreläggs riksdagen, men på två punkter vill vi gå längre. Del gäller dels förbud mot supertankerirafik i Östersjön, dels vissa förstärkningar och kompletteringar av åtgärder mol vattenföroreningar från fartyg-

Supertankfartygen medför risker för oändligt stora oljekatastrofer. Riskerna för en stor olycka är inte betydande, men katastrofen kan bli så stor all vi över huvud laget inte kan ta ens den minsta risk fören sådan olycka. Vi måsle som beslutsfattare lära oss au bedöma risker, och ibland hamnar vi då i den situationen alt den risk som är oändligt liten kan medföra en oändligt stor katastrof Då kan vi inte ta ens den lilla, lilla risken. Det är där vi befinner oss när det gäller Östersjön och supertankfartygen.

Finns det då olycksrisker om supertankfarlygen trafikerar Östersjön? Ja, lål mig ge några exempel på vad som kan hända.

1967 läste Jag sjöfarlsverkets petitä, och.där hittade jag mängder av intressanta fakta som underlag för verkets begäran om större resurser för sjömätningen. Den gången ville man alltså ha större resurser för sjömätningen, och då gällde det Ju att visa hur illa ställt del var. De här resurserna har sjöfartsverket i stort setl inte fått. Ett enda litet exempel bland det man där redovisade:

Mitl ute i Östersjön, mellan Gotland och fastlandet, var del en dansk sjökapten - han hette Nielsen - som upptäckte någonting mycket underligt på ekolodet. Del stod på sjökortet att det skulle vara 60 meter djupt, men ekolodet indikerade någonting annal. En kontroll visade all här fanns en grundlopp som stack upp till 15 meter under vattenytan - helt okänd lidigare. Den heter numera Nielsens grund.

Detta lycker jag är elt utomordentligt exempel på bristerna i sjömäi-ningen, och det är någonting som blir av avgörande betydelse för säkerheten om man skall trafikera Östersjön med fartyg som ligger 15, 16 eller 17 meter djupt med den last som kan vara aktuell.

En tidningsuppgift för bara några dagar sedan handlade om tungtra-fikkorridoren vid Gedser. Där är det en 17 meters farled. Plötsligt upptäcker man atl en bank som är fiera nautiska mil lång ligger på 16 meters djup. Det var inte 17 meter - det var 16. Det var ju lur att inte en superianker som gick så djupt som leden var angiven till passerade där.

Vid försök med supertanker har man haft betydande svårigheter att angöra en av de hamnar som skulle vara aktuella, Nynäshamn. Det visar sig alt svårigheten alt manövrera fartyg av den här storleksordningen är så slora att de riskerna kan vi inte ta.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Åtgärder lill skydd av Östersjöområdets marina miljö, m. m.

115

Nr 33

Onsdagei den 3 december 1975

Åtgärder till skydd av Östersjöområdets marina miljö, m. m.

116

Del är också helt klart all kapaciteten för bekämpning även av små oljeutsläpp är begränsad i Östersjön. Redan ell utsläpp på några hundra kubikmeter ger katastrof och bekämpningskostnader på miljontals kronor.

Det finns många andra i och för sig övertygande argument mot trafik i Östersjön med superlankfartyg. Argumenten som redovisas i motionen 1975:117 av herr Ahlmark finner jag hell övertygande närdet gäller superlankfartyg över huvud taget.

Utskottet har inte med erforderiig skärpa sagt ifrån på den här punkten. Jag citerar:

"Enligl utskottets mening kan nu redovisade bestämmelser vara ägnade all i någon mån reducera ölägenheterna med användandet av de stora oljetransporifartygen."

En vag och from förhoppning! Men med sådant bidrar vi knappast till att avvärja ett av de allvarligaste hoten mol havsmiljön.

Herr lalman! Jag yrkar på den här punkten bifall lill reservationen 1 av fru Anér.

I motionen 20 och reservationen 2 las upp några konkreta förslag för att yllerligare intensifiera kampen mol havsföroreningarna. I motionen framläggs förslag om komplettering av lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg inom Östersjöområdet samt av lagen om ändring i lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg med bestämmelser om vattenföroreningsavgifl vid utsläpp av skadligt ämne från fartyg, om bevisföring vid oljeutsläpp samt om förande av oljedagbok i enlighel med vad som anförts i motionen. Motionärerna hemställer också alt riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad som i övrigi anförs i motionen om åtgärder lill skydd av havsmiljön. Jag vill här ta upp några av de förslagen för närmare redovisning.

Motionärerna säger alt det måsle göras kraftfullare insalser för all snarast möjligt lösa de problem som gäller omhändertagandet av fiytande kemikalier i bulk, så atl även den delen av havsföroreningskonveniionen kan godkännas. Där har man ännu inte de tekniska möjligheterna tillgängliga, men motionärerna anser det vara angeläget atl driva på i snabbare takt än vad som sägs i propositionen.

Vidare tar man upp frågan om luffare bevisregler. De kan ge en myckel kraftigt förebyggande effekt. I motionen presenteras något som skulle kunna kallas för en omvänd bevisbörda. Om alltså ett oljeutsläpp har gjorts, så åvilar del fartygels befälhavare att bevisa alt han är oskyldig, om det föreligger starka indicier. I dag är det tvärtom, och de flesta klarar sig undan därför alt bevisningen tekniskt är myckel svår alt genomföra.

Likaså lar motionärerna upp ell förslag av litet annan karaktär, som jag personligen fäster stort avseende vid eftersom det engagerar enskilda människor i miljövården. Sveriges Redareförening utlyste för några år sedan genom sin naiurvårdskommitté en pristävling för ombordansiällda. Man kallade tävlingen En renare miljö, och det kom in mängder med

intressanta förslag. Del förslag som jag personligen upplever som mest intressant är att införa en regel som säger att ombord i varje fartyg skall finnas en person som så all säga är miljöansvarig. Han skall ha ansvar för all hans bål håller rent efter sig både lill sjöss och i hamn. Del är en mycket intressant teknik alt få etl miljövårdsombud ombord i varje fartyg. Del innebär atl problem som oljespill, avfallsdumpning o. d. kan bemästras på etl helt annal sätl än nu.

Herr lalman! Med dessa exempel på vad reservationen 2 av fru Anér kan innebära vill Jag yrka bifall även lill den reservationen.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Åtgärder till skydd av Östersjöområdets maritia miljö, m. m.

Hen HEDSTRÖM (s):

Herr talman! Skyddet av haven är en viktig fråga. Sverige deltar därför sedan flera år i ett omfattande internationellt samarbete på havsskyddets område. I riksdagen har vi också flera gånger behandlat frågor om skyddet av haven.

Den proposition som nu ligger på riksdagens bord är etl nytt led i det fortgående arbetet all säkra skyddet för den marina miljön, inte minst Östersjöområdet. Samarbetet mellan de berörda länderna kommer all utvidgas och fördjupas. Jordbruksutskottets skrivningar är naturligtvis avfattade i positiv anda. Vi har också i huvudsak varit eniga i våra ställningstaganden. På två punkter har dock fru Anér reserverat sig.

Först gäller det frågan om tanktonnagels storlek. Utskottet har i sill betänkande ulföriigt motiverat sitt ställningstagande till motionen 117 i år, som tar upp denna sak. Del är så alt i 1973 års havsföroreningskonvention och i oljeskyddskonventionen finns regler som syftar lill alt förhindra all olja kommer lös.

Vidare har de fördragssluiande staterna inom Öslersjökonveniionen åtagit sig att inom IMCO, dvs. FN:s sjöfartsorganisation, verka för inlernationella regler om navigering m. m. i Östersjön och för etl internationellt radiorapponeringssysiem inom Östersjöområdet förstora fartyg och för fartyg som transporterar större mängder skadliga ämnen.

Det är viktigt alt utvecklingen på området noga följs. Användningen av superlankers är dock något oviss i framtiden. Några särskilda åtgärder från riksdagens sida i denna fråga lorde inte vara nödvändiga med hänsyn till pågående arbeie på området. Utskottets utlåtande är avfattat i enlighet härmed.

I reservationen nr 2 har fru Anér begärt vissa kompletterande skrivningar om behovet av lagstiftning.

Det fortlöpande arbetet inom den särskilda kommission som skall tillsättas enligl Öslersjökonveniionen bör kunna visa vilka yllerligare ål-gärder som behövs för att skydda Östersjöområdet. Jag tror för min del, och det är också utskottels uppfattning, att något särskilt uttalande från riksdagens sida inte heller är påkallat på denna punkt.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

117

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Åtgärder till skydd av Östersjöområdets marina miljö,

777. 777.

Hen NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! När det gäller de föreliggande förslagen råder fullständig enighet. Jag kan lala om all jag vid inlernationella konferenser på del tema jag nyss berörde-åtgärder mot nedskräpning- med stolthet kunnal berätta om svenska initialiv på området och om Öslersjökonveniionen, som framstår som ett föredöme iniernaiionellt sett. Senast hade Jag möjlighet all göra del vid en konferens - Clean World International - i Berlin för några veckor sedan. Det är helt klart atl Östersjösiaterna internationellt sett ligger långt framme.

Men även om vi ligger långt framme finns det mer alt göra, och mer som kan göras np. Vi behöver inte och får inte vänta på att någonting skall inträffa. Vi måste i den utsträckning det över huvud tagel är möjligt förebygga katastrofer, förebygga oljespill, oljeutsläpp och oljeskador.

När det gäller supertankers upplever vi på folkparlihåll atl del är angeläget all man nu säger ifrån. Östersjön lämpar sig inte för tonnage av den storlek som här har aktualiserats. Man måste visa viss återhållsamhet på den punkten.

Mot detta kan naturligtvis experter invända att ett stort tankfartyg innebär mindre risker än fiera små. Men enligl den lekmannamässiga bedömning som jag har kunnal göra kommer det till nya typer av risker när vi har att göra med supertankfarlygen. Redan sjömätningens olill-föriillighei, som Jag tidigare talade om, lyder på alt vi här måsle visa ytterst stor återhållsamhet, betydligt siörre än den ulskoltel förordar. En sådan större återhållsamhet förordas i reservationen.

Hen HEDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag försökte i mitt inlägg fatta mig så kort som möjligt för att kompensera det tidsöverdrag som herr Norrby i Åkersberga gjorde sig skyldig lill. Därför gick jag inte in på alla de frågor som tas upp i del utskotlsbetänkande vi nu behandlar. Men de som är intresserade kan på s. 15 i belänkandel läsa vad utskottet anser om de risker som är förenade med tankfartyg av olika storlekar.

Jag vill inte ge mig in på någon bedömning av sjömäiningen. Det är en fråga som delvis sammanhänger med denna sak men som ändå inte berörs i utskottsbetänkandet.

118

Hen ROSQVIST (s):

Herr lalman! Frågan om supertankers har många gånger tagits upp från folkpartiets sida - man säger alt supertankers bör förbjudas i Östersjön. Förhållandet är emellertid del alt något fullastal superlankfartyg över huvud laget inte kommer in i Östersjön - del finns inte tillräckligt vattendjup i Bälten. Det finns några finska tankfartyg på just över 100 000 lon som kommer med olja från Persiska gulfen upp till Finland, men det är inga supertankers. För au räknas som sådana måste de komma upp i kvartsmiljonlonklassen. Men inte ens dessa finska båtar kan gå in fullastade i Östersjön. Del fattas då 15 000-20 000 lon för atl de skall

vara fullastade. Hela resonemanget om att superlankers bör förbjudas i Östersjön tycker jag kan bero tills det eventuellt blir aktuellt att fördjupa farleden genom Slora Bäll.

Man säger att supertankers bör förbjudas i Östersjöns skärgårdar. Del är horribelt atl föra in resonemanget på del planet. För del första kommer, som jag redan sagl, supertankers inte in i Östersjön orn de är fullastade, för det andra lar man inte in en supertanker i den svenska skärgården även om vattendjupet skulle tillåta del. Först och främst har vi inga hamnar som kan ta emot dem när de är fullastade. Och om det skulle bli aktuelll all fördjupa Bälten måsle sådana hamnar läggas långt ute och fartygen i fråga sköta sin lastning och lossning i dessa ulhamnar. In i skärgården lär de inte komma.

Under oljekrisen var det någon bål på kanske 200 000 lon som lossade i Nynäshamn. Men den var långt ifrån fullasiad när den kom dit; den hade 40 000-50 000 ton i sig, och då är del laslmässigl inte fråga om något superlankfartyg. Många fartyg på ca 40 000 lon går med full last in i och ul ur Östersjön. Ett siörre fartyg lastat med dellasi bör kunna manövreras på etl tillfredsställande sätt. Och märk väl atl in i skärgården och långt in i hamnar tar man inie dessa fartyg - de får hålla lill i ulhamnar, typ Nynäshamn.

Frågan om stora eller små tankfartyg diskuteras allt emellanåt. Expertis på sjöfartsområdet är av den uppfattningen - och personligen delar jag den - att det är säkrare med ett fartyg på 250 000 ton än med tio fanyg på 25 000 ton. I Svensk Sjöfarts Tidning har man denna vecka beskrivit hur det är i Engelska kanalen vid Straii of Dover. Risken är betydligt större med tio fartyg på 35 000 ton än med elt fartyg på 350 000 ton.

Herr Norrby i Åkersberga sade atl även mindre mängder olja som kommer ul innebär en kalastrof Jag skulle vilja säga atl om elt tankfartyg på 25 000 ton tolalförliser är det en mycket stor olycka. Del kanske i ogynnsamma fall kan vara en kalastrof om något sådani händer i Östersjön. Men riskerna blir väsentligt större ju fler dessa fartyg är, och de oljeutsläpp som vi har haft i Östersjön har företrädesvis förorsakats av mindre fartyg, sådana som det är svårare all hålla koll på.

I det sammanhanget kanske man kan säga att intresset bör inriklas på de fartyg som ofta åsidosätter lagar och förordningar, det s. k. be-kvämlighetstonnagel. Den formen av fartyg och den formen av sjöfart bör man verkligen kontrollera. Jag har personlig erfarenhet av atl det är sällan som allting klaffar på dessa fartyg. Vid en hastig inspektion kan säkerhetsutrustningen fungera, men när den behövs gör den det inte. Del är gam mal t och utsliiet material, och många gånger är personalen inkompetent. Vi borde inrikta vårl iniresse väsenlligl mer på bekväm-lighelsfariygen än på superlankfartyg. Dessa har vi som sagt inte i Östersjön. Däremot har vi anledning alt ingripa mot bekvämlighetsfartyg i Östersjön, Självfallet skall vi tillämpa de skärpta bestämmelser vi har i Sverige även på supertankfartyg som håller till u'e på Nordsjön, på Atlanten eller var det än må vara.

Nr-33

Onsdagen den 3 december 1975

Åtgärder till skydd av Östersjöområdets marina miljö, 777. m.

119

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Åtgärder till skydd av Östersjöområdets marina miljö, m. m.

I detta anförande instämde herr Börjesson i Glömminge (c).

Hen NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! Herr Rosqvist är Ju till skillnad från mig fackman på det här området, och Jag lyssnar med iniresse på vad han har att säga. Frågor rörande bekvämlighetslonnagei ligger hell utanför det ämne vi diskuterar nu, men självfallet är detta någonting som man bör hålla efter.

Jag kan inte underlåta alt göra en refiexion. Nog måste del väl vara säkrare alt transportera 40 000 m' olja i ell tankfartyg som blir fullastat med den kvantiteten än att transportera samma mängd i superlankfartyg i storleksordningen 200 000 ä 250 000 ton med de ökade risker det medför. Det belyser i så fall del problem som berörs i detta betänkande.

120

Hen ROSQVIST (s):

Herr lalman! Om man generellt skulle gå över till fartyg på 40 000 ton, skulle världslankerfiotlan i enheter räknat bli tre gånger siörre än vad den f n. är. Utanför många ställen där vi har stora raffinaderier - utanför Rollerdam i Engelska kanalen, Lapalisse i Frankrike och Shan-non i Irländska sjön - skulle vi få fem å sex gånger fler fartyg som gick fram och tillbaka i lidvattenslrömmar, i tjocka och under andra dåliga väderleksförhållanden. Kollisionsrisken skulle med andra ord bli fem å sex gånger större än vad den är i dag. Stora tankfartyg är i de flesla fall utrustade med alla de tekniska hjälpmedel som man över huvud taget kan uppbringa. De mindre tankfartygen har man inte möjlighet att utrusta på samma sätt. Vid navigering av dessa fartyg är man kanske inte heller alltid så skärpt som man tvingas vara vid navigering av de slora och tunga fartygen.

Herr lalman! Jag vidhåller uppfattningen att ett större antal mindre fartyg utgör en större risk än ett mindre antal större fartyg.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 7 a

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av fru Anér, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Norrby i Åkersberga begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 16 mom. 7 a röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av fru Anér.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledam.öter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Norrby i Åkersberga begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat.

Ja - 278

Nej - 25

Avstår - 4

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytlerligare aktier i PK-banken

Mom. 7 b och c

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 7d

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av fru Anér, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Norrby i Åkersberga begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i belänkandel nr 16 mom. 7d röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av fru Anér.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Norrby i Åkersberga begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 272 Nej - 32 Avstår - 3

§ 17 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande

1975/76:17 med anledning av proposilionen 1975/76:6 om godkännande, utom såvitt avser sjöfarten, av konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö Utskottets hemställan bifölls.

§ 18 Teckning av ytterligare aktier i PK-banken

Föredrogs näringsuiskottets betänkande 1975/76:4 med anledning av proposilionen 1975/76:26 om teckning av ytterligare aktier i Post- och Kreditbanken, PK-banken, jämte motioner.

121

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytterligare aktier i PK-banken

I propositionen 1975/76:26 (flnansdeparlemenlel) hade regeringen föreslagit riksdagen all till Teckning av aktier i Post- och Kreditbanken, PK-banken, på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under fonden för statens aktier anvisa elt investeringsanslag av 316 800 000 kr.

I detla sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975/76:35 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställts atl riksdagen till Teckning av aktier i Post- och Krediibanken, PK-banken, på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under fonden för statens aktier anvisade ett investeringsanslag av 158 400 000 kr., och

1975/76:38 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen skulle

1. med anledning av propositionen 1975/76:26 om teckning av ytlerligare aktier i Post- och Krediibanken på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under fonden för statens aktier anvisa elt i förhållande till regeringens förslag med 158 400 000 kr. sänkt investeringsanslag av 158 400 000 kr.,

2. hos regeringen begära utvärdering och redovisning av PK-bankens verksamhet samt uttala sig för atl regeringen vid behov borde återkomma med nytt förslag om ytterligare ökning av bankens aktiekapital.

Utskollel hemställde

1. beträffande anslag all riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:26 samt med avslag på motionen 1975/76:35 och motionen 1975/76:38 punkten 1 till Teckning av aktier i Post- och Kreditbanken, PK-banken, på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under fonden för statens aktier anvisade ett invesieringsanslag av 316 800 000 kr.,

2. beträffande utvärdering och redovisning av Post- och Kreditbankens verksamhet att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:38 punkten 2.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande anslag av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Sjönell (c) och Hovhammar (m) samt fru Oskarsson (c) som ansett alt utskottet under 1 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:26 samt med bifall till motionen 1975/76:35 och motionen 1975/76:38 punkten I till Teckning av aktier i Post- och Kreditbanken, PK-banken, på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under fonden för statens aktier anvisade elt invesieringsanslag av 158 400 000 kr..

122

2. beträffande utvärdering och redovisning av Post- och Kredilbankens verksamhet av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c) och Hovhammar (m) samt fru Oskarsson (c)

som ansett atl utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:38 punkten 2 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Hen SJÖNELL (c):

Herr lalman! Den offentliga verksamheten i vårt land manifesteras genom en rad olika organ, institutioner och förelag. Även inom det ekonomiska området är det helt naturligt att det finns ett av siaten belagt organ, i del här fallet en affärsbank, och så har förhållandel varit ganska länge. Del är ett självklart och naturligt förhållande. Det är också ett självklart och naturligt förhållande all denna statens affärsbank skall vara så effektiv som möjligt, all den skall ha tillräcklig volym när del gäller i första hand utlåning men även annan bankverksamhet, att den banken slutligen skall ha möjligheter att konkurrera med de privata bankerna på lika villkor. Det är naturligtvis också självklart atl den banken inte heller skall ha bättre villkor än vad de privata bankerna får arbeta under, ulan villkoren skall vara likvärdiga så all konkurrensen blir likvärdig, jämlik och rättvis.

Den statliga affärsbanken har som bekant, bl. a. genom beslut här i riksdagen, expanderat myckel snabbi under de senaste åren. Den har blivit en av landets största banker - i dag är den kanske rent av landels största affärsbank. Vi vet alla att del är bara halvlannal år sedan finansdepartementet föreslog riksdagen en sammanslagning av dåvarande Sveriges kreditbank och postbanken. Från centerns sida var vi inte särskilt övertygade om att fusionen skulle gagna de nyss angivna syftena, alt göra den statliga affärsbanken så effektiv som möjligt och ge den så goda konkurrensbetingelser som möjligt. Vi var tvärtom skeptiska på den punkten. Vi betraktade åtgärden närmast som ett utslag av fusionsraseriet, detta ulfiöde av gigantomani som har härjat så svårt i det här landet under senare år. Tron på all bara man slår ihop ett par företag och centraliserar deras verksamhei så blir strax effektiviteten högre betraktar vi som uttryck för en primitiv mentalitet.

Vi hade emellertid, herr talman, ytterst små möjligheter att bedöma om vår skepsis var motiverad eller inte. Vi anmärkte också på att propositionen, vilket lyvärr ofta är fallet, var utomordentligt lapidarisk. Del beslutsunderlag som serverades var, kan jag väl säga, upprörande otill-, räckligt och knappt. Vi gjorde också - det var väl fler än vi som gjorde det - anmärkningar på den punkten och sade all så här får det inte gå till. Ett så utomordentligi viktigt beslut av denna omfattande storleksordning måsle vila på bättre underlag, med andra ord bättre fakta, bättre analys av bakgrunden.

Nu kommer man bara elt och etl halvt år senare och begär en ny väsentlig och ingripande åtgärd i den nuvarande PK-banken. Man vill fördubbla aktiekapitalet för att därmed återställa konkurrensrelationerna, om jag får uttrycka mig mycket knappt. Och vad inträffar'' Jo, precis samma sak. Ett knapphändigt, i själva verket otillräckligt beslutsunderlag

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytteiiigare aktier i PK-banken

123

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytlerligare aktier 1 PK-banken

124

presenteras - ingen analys av vad som har förevarit, ingen utvärdering av verksamheten, över huvud laget inga kommentarer till vad utfallet har blivit som kunde ge underlag för en rejäl och uttömmande bedömning i utskottet.

Det är, herr lalman, förvånande. Ja närmast beklämmande att man fortsätter alt visa riksdagen denna nonchalans. Det är inte fråga om något annat än nonchalans. Det finns möjligheter att ta fram beslutsunderlag. Det finns möjligheter att göra de erforderliga analyserna och utvärderingarna och la med dem i en proposition. Men det har man inte gjort. Beviset för atl sådana möjligheter finns är alt utskollel, just på grund av del ofullständiga beslutsunderlaget och nonchalansen i propositions-skrivandet, tvingades alt genom hearing försöka förbättra sitt kunskapsunderlag. Vi hörde bl. a. kollegan här i kammaren, herr Arne Geijer i Stockholm, som är ordförande i banken styrelse, och fick då visst ytlerligare faktaunderiag, men enligl vår mening inte tillräckligt för att utskottet skulle kunna göra den slutgiltiga och uttömmande bedömningen.

Man kan fråga sig, och det har vi gjort - på grundval av detla ofullständiga underlag: Räcker det med att fördubbla aktiekapitalet? Det kanske rent av skulle behöva höjas halvannan gång för alt banken skall få de likvärdiga och konkurrensrikliga betingelserna. Del hade vi ingen möjlighet att bedöma. Vi har - det medger Jag - genom hearingen fått bättre möjligheter att göra en bedömning. Men, herr talman, jag vill rent principiellt fastslå att så skall det inte gå lill. Vi skall inte här i riksdagen via våra utskolt, mer eller mindre motvilligt och med mer eller mindre begränsade resurser, behöva plocka fram det underlag som självklart borde finnas i propositionen och som vi behövde men alltså inte haft.

Det är kanske nödvändigt alt Jag här lämnar en redovisning av hur vi reservanter har sett på frågan om höjning av aktiekapitalet och av vårt förslag att bara halva aktiekapitalet skall få höjas. Det står i reservationen bl. a. atl "nyemissionen skall begränsas lill alt motsvara 50 % av det nuvarande aktiekapitalet. En sådan höjning bör i erforderlig utsträckning kunna tillgodose Post- och Kreditbankens aktuella behov av kapitaltillskott från aktieägarnas sida."

Med den här något kategoriska formuleringen menar vi från centerns sida all del får lov alt räcka med denna höjning av aktiekapitalet, temporärt, tills vi har fått den utvärdering och del beslutsunderlag som erfordras för au göra en fullständig bedömning. Vi bedömer att det bör räcka, men vi är också på det klara med att om vårt krav på en sådan begränsad höjning bifölls, skulle del sannolikt inom ganska kort lid behöva göras en ny bedömning - på ett bättre underlag.

Jag vill slutligen, herr talman, säga att vi reservanter anser, som jag sagl flera gånger här, atl den utvärdering som skall göras bör vara mer utförlig. Den bör över huvud taget på grundval av utfallet av verksamheten - även om det bara är fråga om så kort tid som elt och ett halvt år - beröra framför alll vad som kan länkas hända i fortsättningen. Man

bör efter denna lid kunna se hur trenden är, hur utfallet börjar bli och hur utvecklingen i fortsättningen kan förmodas bli.

Vi har i reservationen vidare sagt att det "bör särskilt beröras hur Post- och Kredilbankens tillkomst och inriktningen av dess rörelse har inverkat på kapitalmarknaden samt hur banken uppfyller kraven på förräntning av dess kapital".

Vi vill alltså atl riksdagen skall fatta beslut om en särskild framställning till regeringen rörande Post- och Kreditbanken.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservationerna 1 och 2 vid näringsutskottets betänkande nr 4.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytterligare aktier i PK-banken

Hen REGNÉLL (m):

Herr talman! I sak finns väl inte mycket att tillägga till vad herr Sjönell lagit upp i sitt anförande. Jag skall därför i stället föra fram några allmänna refiexioner.

I dessa dagar har vi kunnal la del av varningar från olika håll om atl vi här i landei tillåter oss utgifter utöver vad som är motiverat av vår produktion. Långtidsutredningen hör till dem som har påpekat detta - den riskabla uigifisbenägenhel som man finner på olika håll i samhället. Ingen har kunnat förneka det berättigade i de varningsorden.

Vi riksdagsmän har en god del av ansvaret för delta. Och här finns plats för vad jag nyss kallade "allmänna reflexioner".

En sådan är att riksdagen ofta av regeringen anmodas anslå ett första belopp utan alt få realistiska besked om huruvida nya anslagskrav är att vänta efter de första. Etl näraliggande exempel på detta är Stålverk 80, där ett redan från början minst sagt imponerande anslag tydligen kommer atl behöva mångdubblas. Ett annat lika näraliggande projekt, som smugits på riksdagen genom successiv uppräkning är Svenska Utvecklings AB, vars märkliga finansiering kammaren i nästa vecka skall debattera.

På den privata sektorn måste man gå annorlunda fram. Där måste man vara varsam och skaffa sig en klarare uppfattning om del långsiktiga kapitalbehovet.

Den kritik förefaller vara mycket berättigad som i motionen från moderat håll riktas mol den bedömning som regeringen gjorde för två år sedan, när den lade fram förslaget om den nya PK-banken och om det aktiekapital som då angavs vara lämpligt och nödvändigt. Alt nu efter två år lägga fram elt förslag om en hundraprocentig ökning av det aktiekapital som för två år sedan betecknades som lämpligt är att ta till ordentligt. Motionärernas förslag om alt gå med på en femiioproceniig höjning måsle sägas vara generöst, både som procentpåslag - för atl låna en term från löneförhandlingar - och som, inte kronpåslag utan hun-dramiljonspåslag.

Diskussionen om den lämpliga höjningen av aktiekapitalet hos PK-banken rör för resten inte bara banken som sådan. Vi vet väl atl statsverket långtifrån att simma i pengar är neitoupplånare på kapiialmark-

125

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytterligare aktier 1 PK-banken

nåden. Varje nytt utgiftsbeslut hos statsverket ökar upplåningsbehovet for staten. So öder so förverkligas delta upplåningsönskemål. Det betyder att andra får maka åt sig på kapitalmarknaden i motsvarande mån. Detla är inte konkurrens på lika villkor - del sägs också i motionen. De som kan räkna med att få sina kapitalbehov läckta via siaten har en förmån som de andra inte har.

Så, herr talman, en sista reflexion, också den av allmän karaktär. PK-banken har i sin kundkrets många av de företag som normalt får sina ekonomiska villkor reglerade genom riksdagsbeslut. I den mån PK-banken engagerar sig i dessa förelag med mer betydande belopp kan finansieringsbilden ändras på ell sätt som riksdagen först med avsevärd eftersläpning över huvud taget får kännedom om. Svenska Utvecklings AB, som jag nyss nämnde, är etl exempel på det. Stora resurser åt statens bank innebär atl riksdagen avsäger sig en del av det direktinflytande och del direktansvar för användningen av statliga medel som man normalt räknar med alt riksdagen skall ha.

Lagda till de skäl som herr Sjönell framförde i sill anförande anser jag att de principiella synpunkter som jag här har anlagt - flera skulle kunna föras fram - är tillräckliga för atl beteckna reservanternas förslag om en halvering av vad regeringen hade tänkt sig som väl underbyggda.

Jag ber, herr talman, all få instämma i det yrkande om bifall till reservationerna som herr Sjönell redan har ställt.

126

Hen ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Vi har från folkpartiet sagl all PK-banken skall ha en i förhållande lill andra affärsbanker likvärdig ställning, och det står vi fast vid. Inför behandlingen av proposilionen om kapitaltillskott tyckte vi väl att några frågetecken kvarstod. Vi hade inte från folkpartihåll väckl någon egen molion, och därför ville vi ha en ytterligare redogörelse från bankhåll, och vi flck också en sådan. Bankens verkställande direktör och dess ordförande kallades till utskottet och lämnade en redogörelse, .som framför allt gällde bankens kapilaltäckningskrav. För min egen del tyckte jag au jag fick en bra redogörelse.

Banklagen har föreskrifter om kapiialtäckning, och i det här fallet hade PK-banken vid sin tillkomst ett kapitalkrav enligt 57 i; banklagen om 536 milj. kr. medan det riskiäckande kapitalet inklusive förlagsupplåning uppgick till 740 milj. kr. Det förelåg således etl överskott på 204 milj. kr. Fram till halvårsskiftet i år steg kapitalkravet från 189 milj. kr. lill 725 milj. kr. medan del riskiäckande kapitalel, beroende på amorteringar, sjönk med 7 miljoner till 733 milj. kr. Överskottet reducerades sålunda lill endast 8 milj. kr.

Den kraftiga ökning av kapitalkravet som redovisats för PK-banken sammanhänger delvis med volymökningen under perioden men var till siörre delen ett resultat av den pågående omvandlingen av bankens rörelse i riktning mol en struktur liknande övriga affärsbankers. Jag tyckte all bankens direktör redogjorde myckel klart för delta. Den 30 Juni 1975

uppgick ökningen av bankens tillgångar till 11 % medan kapilalkravet steg med 35 %. Den faktiska kapitaltäckningskvoten ökade därmed från 1,6% lill 1,9% av tillgångarna. Det är klart att PK-bankens kapital-täckningsproblem sammanhänger med alt banken i Jämförelse med övriga storbanker är underkapilaliserad. Vid slutet av 1974 uppgick aktiekapital och fonder till endast 1,8 % av balansomslutningen medan solidiietstalen t. ex. för SE-banken utgjorde 3,4 % och för Handelsbanken 2,7 %. Tar man hänsyn lill avsättningar lill värderegleringskonton och samtidigt drar ifrån redovisade nedskrivningsbehov, blir ställningen relativt ännu ogynnsammare för PK-banken. Mätt på detta sätt uppgick soliditetsgra-den vid slutet av 1974 lill 2,6 mol 6,4 resp. 5,7 för de båda övriga storbankerna.

För all på kort sikt möta detta stigande kapilaltäckningskrav fick banken efter årsskiftet utge två förlagslån om sammanlagt 175 milj. kr. Möjligheten atl i kapitaltäckningssammanhang utnyttja förlagslånekapital har därmed praktiskt taget hell utnyttjats, och en ökning av bankens redovisade egna kapital är nödvändig för alt den normala rörelseulveck-lingen inte skall äventyras. Därför anser vi att den föreslagna ökningen av aktiekapitalet med 316,8 milj. kr. bör möjliggöras för att banken vid en planerad utveckling under en treårsperiod skall kunna motsvara kraven.

Del är också en annan fråga som har varit uppe i det här sammanhanget, nämligen frågan om förräntningskravet. Om man jämför PK-banken med övriga banker - man har gjort det - finner man att PK-banken haft en utredning som borde vara normal. Detta framgick också av verkställande direktörens redovisning. Del framgår likaså - på s. 21 i bankens årsredovisning - att utdelningsnivån i verkligheten låg på 8 %, om hänsyn tas till att aktiekapitalet fördubblades vid halvårsskiftet inför sammanslagningen mellan Postbanken och Kreditbanken. Om utdelningen bibehållits vid 8 % på hela aktiekapitalet, hade avkastningen pä nytillskottet motsvarat en årsränta på 16 %. Detla redogjorde bankens verkställande direktör för inför utskollel. Vi ställde jusl en fråga om förräntningskravet, och bankdirektören svarade då att banken eftersträvar all hålla utdelningen oförändrad, dvs. vid 8 % på aktiekapitalet.

Något som också är väsentligt i det sammanhanget är alt PK-bankens ullåningsränta i genomsnitt ligger 0,5 procentenheter lägre än de övriga affärsbankernas. Det är etl faktum som ger en resultateffekt på ungefär 100 miljoner. Det hänger samman med bankens nuvarande struktur, men ränteskillnaden kommer till väsentlig del alt utjämnas genom den pågående strukturomvandlingen. Vi har från folkpartiets sida gått med på framställningen om elt invesieringsanslag på 316,8 milj. kr. för att möjliggöra för banken all bedriva en likvärdig verksamhet.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytteiiigare aktier i PK-banken

Hen HAGLUND (s):

Herr lalman! Jag vill först framföra elt lack till herr Andersson i Örebro för att han har gett oss information om bl. a. förräninings- och kapi-

127

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytteiiigare aktier 1 PK-banken

128

talkravet. Jag utgår även från alt han också gett herr Sjönell många värdefulla upplysningar och svar på hans frågor.

I del sammanhanget måste jag dock även uttrycka min undran och förvåning. När jag hör talas om herr Anderssons möjligheter att få information från banken kan man fråga sig, om inte herr Sjönell har haft samma möjligheter att skaffa sig sådan information, bl. a. om förräninings- och kapitalkravet. Jag säger delta också med anledning av att herr Sjönell, om Jag är riktigt informerad, är ledamot av någon av PK-bankens lokalstyrelser här i Stockholm. Men det är väl så, atl det är centerpariiagilalorn som agerar i riksdagen och inte PK-banksstyrelse-ledamolen. - Jag har inte kunnat komma till någon annan slutsats sedan jag hört herr Sjönells ständiga klagan över att ha fåll så dåliga informationer.

Sedan något om vad herr Regnéll citerade. Han har tydligen råkat ut för, jag vet inte om jag skall säga huvudmotionärens citatkonst. I motionen av herr Magnusson i Borås m. fi. har nämligen skrivits att föredraganden hävdade att storleken av det egna kapitalet "under nuvarande omständigheter är lämpligt avvägd", men man har sorgfälligt "glömt" att fortsätta all citera ur propositionen vad föredraganden där har skrivit. Fortsättningen lyder nämligen: "Utvecklingen får ge vid handen om en ändring av kapitalets storlek kan anses motiverad." Jag har velal säga detla, för man kan Ju citera på många olika sätt och därmed lägga argumenten till rätta.

Sedan frågade herr Sjönell vilken som var den största banken och förmodade alt det var PK-banken. Vi har ju fått uppgifter i vår hand om bankernas aktiekapital. På den punkten är Skandinaviska Enskilda Banken störst med 543,9 milj. kr. Därnäst kommer Handelsbanken med 501,6 milj. kr., och så kommer PK-banken på tredje plats med sina nu aktuella 316,8 milj. kr.

Näringsutskoliets belänkande nr 4 gäller som bekant propositionen 26 om teckning av ytteriigare aktier i Post- och Kreditbanken för att därmed öka aktiekapitalet från 316,8 milj. kr. lill 633,6 milj. kr. - alltså en fördubbling av bankens aktiekapital. Två moiioner har väckts i anslutning lill proposilionen. 1 den ena - som jag har hänvisat till tidigare - hemställer herr Magnusson i Borås m. fl. au under fonden för statens aktier anvisas ett investeringsanslag av endast 158 400 000 kr. - alltså en 50-procentig höjning.

Vidare finns en ceniermotion av herr Sjönell m. fl., som föreslår ett liknande invesieringsanslag men dessuiom i en andra punkt begär en utvärdering och redovisning av PK-bankens verksamhet.

Till utskottets betänkande har fogats två reservationer, och jag vill börja med reservationen 1, som gäller anslagshöjningen. Den reservationen har man icke kunnat enas om; inte ens samtliga centerpartister finns med bland reservanterna. Kanske kan förklaringen ligga i alt man icke kunnal finna sig i de värdeomdömen som avges i motionerna. Där används så hårda ord som "uppseendeväckande" om all regeringen så

kon tid efter sammanslagningen av de två bankerna nu - utan någon närmare utvärdering och motivering - föreslår en fördubbling av aktiekapitalet. Uppmärksamma all man använder ordet "skaiiekapitai"! Häri ligger naturligtvis en speciell inställning lill en statlig bank. Man talar också i reservationen 2 om "en myckel stor och principiellt betydelsefull investering som den nu föreslagna". I den moderata motionen är man så att säga litet moderatare och talar i något mindre starka ord om avkastningen på de pengar som regeringen föreslår.

Utskottet ansluter sig till bankstyrelsens och regeringens uppfattning att en fördubbling av aktiekapitalet är motiverad, främst med hänsyn till möjligheterna atl senare göra en mera långsiktig bedömning; departementschefen anförde Ju "att utvecklingen fick ge vid handen om en ändring av kapitalets storiek kunde anses motiverad".

Vi bör också observera att reservanterna i sin bedömning av en eventuell akiiekapitalshöjning använder ordet "bör". De borde nog ha kunnat se tiden an och därmed få en mer realistisk bedömning.

1 reservationen 2 har tydligen en lillnyktring skett. Man använder inte längre några överord, däremot ställer man en massa krav och räknar upp vilka beslutsunderlag som borde ha varit självklara.

Vad är det då som regeringen och dess propositionsskrivare har försummat och undanhållit reservanterna? Jo, reservanterna vill ha en utvärdering och allmän redovisning av bankverksamheten. En redogörelse för PK-bankens tillkomst och för hur inriktningen av dess rörelse har inverkat på kapitalmarknaden liksom ett klargörande av hur banken uppfyller kravet på förräntning av sitt kapital anser de också behövas.

Vidare säger reservanterna all utskottet fått så dåligt beslutsunderlag att man varit tvingad att hämta upplysningar direkt från Post- och Kreditbanken. Detta har utskottet, som herr Sjönell sagt, också fått, och då har naturiigtvis utskotlsmajorileten trott att upplysningsverksamheten skulle vara tillräcklig. Dä så icke tycks vara fallet måste man fråga sig: Varför fortsätter frågesporten i reservationen? Varför utnyttjades inte tillfällel till klariäggande när ordföranden i Post- och Kreditbankens styrelse och dess verkställande direktör besökte utskollel? Eller fick man icke tillfredsiällande upplysningar? Och om det sistnämnda är fallei, vilka ytterligare upplysningar och redogörelser är del som saknas? Det skulle vara av intresse för kommande behandlingar i riksdagen att veta det. Jag är naturiigtvis icke mannen att svara på dessa frågor, men det kan ju vara en möjlighet att adressera dem till regeringen och dess propositionsskrivare. Jag utgår nämligen ifrån alt PK-bankens verksamhet kan bli så framgångsrik alt en ytlerligare ökning av bankens aktiekapital kan bli nödvändig igen.

Så lill vad frågan verkligen gäller, nämligen - regeringens förslag om en fördubbling av bankens nuvarande aktiekapital från 316,8 milj. kr. till 633,6 milj. kr. I propositionen hänvisas i första hand lill lagen om bankrörelse - att bankaktiebolag skall till insätiarnas skydd ha ett visst lägsta kapital, vidare att vid beräkning av kapilalkravet detta indelas

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytteiiigare aktier i PK-banken

129

9 Riksdagens protokoll 1975/76:33-34

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytterligare aktier i PK-banken

i fyra riskgrader osv. Det erinras också om sammanslagningen av postbanken och Kreditbanken från den 1 juli 1974.

Men den direkta orsaken är ju en skrivelse från styrelsen för Post-och Krediibanken den 12 september i år, där man hemställer atl åtgärder vidtas förati faen ökning av bankens aktiekapital. Del kan ha sitt intresse, med tanke på vilka som är motionärer och reservanter, atl se vilka som är med i bankens styrelse. Ordförande är som bekant förre LO-ordför-anden Arne Geijer. Förre centerriksdagsmannen Stig F. Hansson, Harald Håkansson m. fi. är ledamöter.

Banksiyrelsen redogör i sin skrivelse bl. a. för bankens sammanlagda tillgångar, det egna kapitalet i förhållande lill bankomslutningen osv. Vid halvårsskiftet 1975 hade balansomslutningen stigit till 36 400 milj. kr., medan det egna kapitalet var oförändrat. Styrelsen konstaterar vidare beträffande sin kapiialtäckningskvot all den under de första tolv månaderna av verksamheten ökat från 1,6 till 1,9 96. Man jämför samtidigt med de till Svenska Bankföreningen anslutna medlemsbankernas genomsnittliga kapiialtäckningskvot, som var 3,4 % i juni 1975. Styrelsen betonar atl ökningen av kapilalkravet hänger samman med omvandlingen av bankens verksamhet så att den liknar övriga affärsbankers.

Styrelsen summerar till sist: "Enligt styrelsens bedömning bör en ökning av det egna kapitalet ske genom en fördubbling av aktiekapitalet genom nyemission."

Varför kan nu de borgerliga reservanterna icke lita på sina partivänners bedömning? Har dessa vid sitt ställningstagande icke gjort någon utvärdering av bankens framlida verksamhei, strukturella förändringar, möjligheter lill utdelning på aktiekapitalet osv.?

Beträffande det sistnämnda - möjligheterna till utdelning - föreslår ju banksiyrelsen i sin vinsldisposiiion atl 8 % utdelas för helår på det gamla aktiekapitalet, 158,4 milj. kr., och 8 % för andra halvåret på det vid halvårsskiftet nyemitterade aktiekapitalet, 158,4 milj. kr.

Om detla och mycket annat har stått alt läsa i PK-bankens årsredovisning och revisionsberättelse för 1974, del föreliggande utskottsbetänkandet m. m. Men viljan atl läsa på ett visst sätl har varit för stark. Nu gäller det nämligen en statlig bank, och då kommer ideologiska frågor in. Annat var det när riksdagen behandlade samgåendet mellan Skandinaviska Banken och Stockholms Enskilda Bank. Då hördes inga krav från borgerligt håll på beskrivningar av strukturella förändringar, utvärdering av bankernas verksamhet, avkastning på bankaktier osv.

I proposilionen delar föredragande departementschefen bankstyrelsens bedömning all möjligheterna till fondering av vinstmedel inte kan lösa frågan om den nödvändiga kapitalökningen. En nyemission bör därför komma till stånd. Samma bedömning har också näringsuiskottets majoritet kommit lill, varför jag yrkar bifall till utskottets hemställan i belänkandel nr 4.

130

Hen SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr lalman! Mycket skulle kunna sägas om herr Haglunds utomordentligt engagerade inlägg till försvar för sin husbonde - den högste propositionsskrivaren i del här fallet. Jag tror att denne kan klara försvaret alldeles utmärkt själv. Men hela herr Haglunds inlägg vittnar om att herr Haglund inte har begripit ett dugg av vad det här är fråga om från vår sida, och lyvärr kommer herr Haglund också med en hel del ovidkommande och ganska onödiga, rent personliga angrepp.

Jag skall ta herr Haglunds inlägg från början. Herr Haglund inledde med alt tacka herr Sven G. Andersson så hjärtligt för alt han från talarstolen i dag upplyst mig framför allt men även andra kammarledamöter om hur det står till med förränlningskrav, kapitaliseringsfrågor osv. i banken. Ja, herr talman, denna plötsliga tacksamhet från herr Haglunds sida är på något sätt avslöjande. De upplysningar som herr Andersson kom med skulle vi ha haft i propositionen. Det är det vi har hävdat hela tiden. Utskollel skall inte vara tvunget att kräva in uppgifter i efterhand för all komplettera'bilden annat än rent marginellt, men här har utskottet på centrala punkter fått lov alt försöka skaffa sig information genom en sådan här hearing. Och då är herr Haglund så omållligl tacksam över all utskottets ledamöter har fått uppgifterna och kan stå här i kammaren i dag och tala om dem! Det visar att herr Haglund inte har förstått vad del är fråga om.

Vår kritik riktar sig nästan helt och hållet mol all riksdagen behandlas nonchalant och att vi inte får det beslutsunderlag som är nödvändigt i stora och viktiga frågor. Jag vill på en gång belyga, herr lalman, att från vår sida är det inte på något sätt fråga om en illasinnad inställning lill PK-banken. Tvärtom-vi har sagt anden statliga affärsbanken behövs, och vi har sagt all den måste kunna hävda sig vä! i konkurrensen -minst lika bra som andra.

Alt cenieragitaiorn herr Sjönell, som herr Haglund kallade mig, sitter med i en lokalstyrelse torde vara nog bevis för alt vi från centerns sida inte har några ideologiska eller principiella invändningar mot banken. Jag tycker atl del var etl argument på mycket låg nivå när herr Haglund drog upp den saken. Och den är också av principiell natur. Menar verkligen herr Haglund att därför alt Jag sitter i en lokalslyrelse i PK-banken borde Jag åsidosätta vad Jag anser vara min skyldighet som riksdagsman och med andra ord låta mig korrumperas av all jag sitter i en banks lokalstyrelse? Jag tycker atl det finns anledning för herr Haglund alt förklara sig på den punkten - annars framstår det hela som ett otillständigt angrepp.

Jag vill också säga atl vi på lokalnivån i banken behandlar inte så stora frågor som om banken som sådan skall fördubbla sitt aktiekapital eller inte. Sådana spörsmål ligger inte på den nivån.

Slutligen vill Jag säga all vi först i dag från bankinspektionen har fåll uppgifter som vi skulle ha haft i propositionen.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytterligare aktier 1 PK-banken

131

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytteiiigare aktier 1 PK-banken

Herr REGNÉLL ,(m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Haglund förebrådde de moderata motionärerna för alt ha korrumperat ett citat genom att inte fortsätta i texten efter del att man nämnt att regeringen för två år sedan talade om alt aktiekapitalet var lämpligt avvägt. Herr Haglund sade att motionärerna försummat att omnämna alt del sedan står att utvecklingen får ge vid handen huruvida en ändring behöver åstadkommas. Ja, Jag vidhåller att visserligen brukar man säga alt tiden rider fort, men nog är del en väl vild galopp när man redan efter två år anser alt man kommit dithän att man vill ha ett fördubblat aktiekapital och för det ändamålet vill ta i anspråk elt belopp som överstiger del aktiekapital som många banker här i landei, vilka ingalunda betraktas som obetydliga, har byggt upp under en lång följd av år.

Och så en sak till: Herr Haglund presenterar en del av dem som sitter i styrelsen för PK-banken och menar att del ärju märkvärdigt alt också de som har borgerliga värderingar har varit med på denna framställning. Men del är väl inte så märkvärdigt, herr Haglund. Var och en tillvaralar sina intressen. PK-banken försöker att bli stor och välkapitaliserad, och den målsättningen är naturiigtvis dessa styrelseledamöter ense om. Det torde över huvud taget vara svårt att i våra dagar finna någon som säger nej till ett kapitaltillskott som man anser ligga inom räckhåll.

132

Hen HAGLUND (s) kon genmäle:

Herr talman! Jag skall endast göra några korta kommentarer lill herr Sjönell och herr Regnéll.

Herr Sjönell sade att Jag betraktar honom som korrumperad och att Jag antydde att han gjorde fel samt alt han inte skulle kunna tillvarata riksdagens intressen i delta sammanhang. Men Jag har bara utgått ifrån atl om man är med i en av PK-bankens lokalstyrelser man då har bättre möjligheter att följa med utvecklingen. Jag är själv med i lokala styrelser av olika slag, och det ger mig möjligheter atl koppla den lokala verksamheten lill verksamheten på riksplanet. Jag utgår från att delta också gäller för den som är ledamot i en av PK-bankens lokalstyrelser.

Sedan harjag aldrig sagt atl jag betraktar herr Sjönell som korrumperad. Men jag har läst motionen av herr Sjönell m. fl, jag har läst reservationen, och jag har lyssnat till överläggningarna i utskottet, och herr Sjönell har på alla ställena talat om bristande information och om dåliga upplysningar. Skulle det sedan vara så märkvärdigt om herr Sjönell får den informalion han efteriyser av PK-bankens ledning? Jag betraktar det bara som positivt att han begär och får det, eflersom denna verksamhet är så komplicerad. Då bör man Ju kontakta de människor som dagligdags sysselsätter sig med dessa frågor.

Herr Regnéll säger atl det är rikligt all PK-banken nu höjer aktiekapitalet, när banken har ökat sin omsättning. Ja, men vad Jag syftade på var själva citalkonsten. Här hänvisades del till all föredragande departementschefen hade gjort en felbedömning, men citatet slutade på

halva vägen. Man talade aldrig om atl departementschefen syftade på Nr 33

att man på lång sikt skulle få ett bättre underiag för alt göra en bedömning Onsdaeen den

rörande behovet av en ytteriigare, eventuell akliekapiialhöjning. 3 december 1975

Hen SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar att herr Haglund nu tog tillbaka sin förmodligen överilade formulering att del närmast var uppseendeväckande alt Jag satt med i en av PK-bankens lokalstyrelser och inte därmed frånsade mig alla möjligheter all agera politiskt och göra politiska bedömningar. Man kan Ju säga atl förklaringen kunde ha varit bättre, men jag skall inte uppehålla mig mera vid det.

Däremot skall Jag säga något om en principiellt mycket viktig sak, som jag inte hann kommentera i mitt förra inlägg. Herr Haglund frågade i sitt första anförande: När ni nu har fått dessa yllerligare informationer vid en hearing med bankens verkställande direktör och ordförande -jag vill inom parentes än en gång poängtera att del var på utskottets begäran som detta skedde och att jag fortfarande hävdar alt de uppgifterna skulle ha stått i propositionen - varför fortsätter ni då frågesporten i reservationen? Ja, det är på något sätt också en avslöjande inställning. Det ärju på det sättet, herr Haglund, att vi här i riksdagen represenlerar svenska folkel. Vi är svenska folkets ombud. Och det är svenska folkel som skall ha dessa upplysningar, inte en liten krets utskollsledamöter som sitter i stängda rum i mer eller mindre hemliga överläggningar som inte får komma till allmänhetens kännedom. Om vi skulle nöja oss med de upplysningar vi får vid konfidentiella hearings skulle ingenting komma ut till allmänheten. Det principiellt viktiga i frågan är atl en proposition skall innehålla alla de upplysningar som är nödvändiga som beslutsunderlag. Den kan då också läsas av den slora, intresserade allmänheten. Därför skall upplysningarna finnas redan där och inte bara lämnas vid slutna utskottsförhör. Jag vidhåller vad jag har sagt om att propositionerna får lov att innehålla etl bättre beslutsunderlag för atl vi skall bli nöjda. Annars fortsätter vi med denna kritik - varje gång tillräckligt besluts- och bedömningsunderlag saknas.

Teckning av ytterligare aktier 1 PK-banken

Hen HAGLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har aldrig sagt att det är uppseendeväckande att herr Sjönell tillhör en lokal bankstyrelse - observera det, herr Sjönell! Vad jag var förvånad över var - och det är jag fortfarande - all man kan vara så okunnig om bankverksamheten och om vad som sker inom PK-banken när man ändå har förmånen att vara ledamot av en lokal bankstyrelse.

Jag betraktar det också som positivt all man frågar i riksdagen. Det är här vi skall ha upplysningar och informationer. Jag tillfogade också i mitl anförande att de kan vara till vägledning för den händelse vi senare skulle få en diskussion om en ytterligare aktiekapitalhöjning. Jag räknar nämligen med att PK-bankens verksamhet kommer att bli så framgångs-

133

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytteiiigare aktier i PK-banken

rik att vi i framtiden kan få krav på yllerligare kapital. Kritiken mot propositionen för all den är knapphändigt skriven och för att den saknar informalion kan vara en anvisning till propositionsskrivarna atl nästa gång ta med de uppgifter som efterlysts.

Herr andre vice talmannen anmälde alt herr Sjönell anhållit all lill protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt till ytlerligare replik.

134

Hen ARNE GEIJER i Siockholm (s):

Herr lalman! Jag vill gärna komplettera den här diskussionen, eftersom Jag tillhör styrelsen för PK-banken.

Den fråga som vi nu diskuterar och skall falla beslut om - en höjning av bankens aktiekapital - är i princip en fråga som är aktuell över hela bankvärlden i vårt land. Herr Regnéll sade i sitt anförande atl det var så kort tid sedan riksdagen beslutade om en sammanläggning av Postbanken och Kreditbanken alt del inte borde finnas något behov av en ökning av aktiekapitalet. Jag vill då erinra om atl det inte heller är så länge sedan sammanläggningen av Skandinaviska banken och Enskilda banken ägde rum. Men SE-banken går i dag också ut och ökar sitt aktiekapital, trots att den banken har ett aktiekapital som är långt större än PK-bankens. SE-banken kommer därmed atl få etl aktiekapital som är dubbelt så stort som aktiekapitalet i PK-banken, trots atl det nuvarande aktiekapitalet i SE-banken ligger långt över PK-bankens aktiekapital. Dessutom kommer SE-bankens reservfond med de ändringar som nu sker all uppgå till 408 miljoner. Aktiekapital plus reservfond kommer atl representera drygt 1 miljard.

Aktiekapiialsituationen i bankerna har tvingat en lång rad affärsbanker att göra samma operation - inte bara PK-banken och SE-banken. Jag kan nämna Wermlandsbanken, Ösigötabanken, Uplandsbanken, osv.

Varför har det då blivit på det säliel? Ja, när PK-banken kom lill för något år sedan kunde Ju ingen förutse att vi skulle få en sådan ekonomisk utveckling som den vi har haft och har, en inflation som är större än någon räknade med.

Nu är del på det sättet atl aktiekapitalet i bankerna och penninginstituten skall slå i en viss relalion till den aktivitet som banken ekonomiskt utövar, öm vi antar alt riksdagen helt enkelt skulle säga nej lill en ökning av aktiekapitalet för PK-banken vad kommer det då atl innebära? Jo, att banken måsle dämpa sin verksamhei både på inlånings-och på ullåningssidan. Ty bankinspektionen följer sina regler och kräver att aktiekapitalet och in- och ullåningsverksamheten skall slå i viss relation lill varandra.

Herr Regnéll, som i sitt första anförande kommenterade dessa frågor, talade i sill senaste anförande mest om andra ting. Han sade själv att det var några allmänna reflexioner, och visst var det det. Han uppehöll sig mest vid NJA, Utvecklingsbolaget, långtidsutredningen osv. Och när herr Regnéll använder uttrycket utgiftsbenägenhet och i del samman-

hanget nämner långtidsutredningen vill Jag säga att man kan inte i långtidsutredningens betänkande, som nu föreligger färdigt, utläsa någon kommentar om aktiekapitalhöjningen i PK-banken. Den har utredningen över huvud taget inte berört eller haft någon uppfattning om.

Det är klart all man kan ha synpunkter på en ökning av aktiekapitalet. Men det ärju inte atl se sanningen som den är när reservanterna, alltså moderaterna och centerpartisterna, föreslår atl riksdagen skall medge hälften av den akliekapiialhöjning som det är fråga om. Vad kommer detla att innebära? Del är riktigt som herr Sjönell sade att det dröjer inte länge förrän vi kommer tillbaka och måsle ha en ytterligare ökning av aktiekapitalet - under förutsättning att bankens rörelse växer, som vi hoppas all den skall göra. Och övriga banker måsle också höja sitt aktiekapital.

Den ökning av aktiekapitalet som nu föreslås i propositionen och av utskottet innebär atl vi även med en aktiv expansion i banken inte behöver komma tillbaka förrän 1978. Om man bifaller endast hälften av ökningen av aktiekapitalet blir situationen den, om man vill att expansionen skall fortsätta, atl vi måste komma tillbaka lill riksdagen redan 1976 för att begära en ökning av aktiekapitalet. Situationen är precis densamma i SE-banken, Handelsbanken, Wermlandsbanken, Östgötabanken och allt vad de heter. De är i precis samma situation, eftersom alla banker nödgas ha ett aktiekapital som står i en viss relation lill in- och utlåningspolitiken.

Skulle PK-banken ställas i den situationen alt aktiekapitalet inte får följa med, tvingas man alt ändra bankens struktur så att den förändring som är på gång hålls tillbaka. Man måste kanske då göra banken lill i huvudsak en kommunlånebank eller någonting i den stilen. Utvecklingen i PK-banken har varit och är framför allt under innevarande år den atl kontakterna med det enskilda privata näringslivet, alltså industrin, har ökat undan för undan. De verkligt stora företagen i landet har mer och mer gått över lill all inte bara ha en utan två eller kanske flera bank förbin del ser. Man flnner det lämpligare alt på det sättet dela på affärerna. Det medverkar lill atl bankens strukturella ulveckling också förändras.

Som Jag tidigare sade är boven i hela detta drama den inflation som pågår. Kan vi med något beslut åstadkomma att penningvärdet stabiliseras och vi befrias från den tioprocentiga penningvärdeförsämring per år som vi nu är inne i, då minskar också affärsbankernas krav på att öka sill aktiekapital. Vi får då en lugnare ekonomisk ulveckling. Det kommer vi naturligtvis all vinna på allesammans, men framför allt kommer affärsbankerna med den speciella rörelse de bedriver atl slippa öka sitt aktiekapital.

Herr Sjönell riktade kritik mol att informationen i detta fall skulle ha brustit. Jag är inte säker på att så är fallet. Del är Ju vanligt all utskotten kallar in ansvariga personer till en hearing för att få bättre information. Så skedde även i detta fall. Det lustiga var att sedan PK-

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytlerligare aktier i PK-banken

135

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytterligare aktier i PK-banken

bankens verkställande direktör hade givit sin information inför näringsutskottel, så ställdes det bara några få frågor. Hela sammanträdet var över på en halv timme. Jag tolkar det så att ledamöterna i näringsutskottel inte var så oinformerade som man kan få ett intryck av genom herr Sjönells anförande. Tvärtom kände de ganska väl till situationen.

Jag har velat göra dessa kommentarer som etl tillägg till det som redan sagts i debatten, och Jag yrkar bifall lill ulskoltels hemställan.

136

Hen REGNÉLL (m):

Herr talman! Det lugna och kraftfulla sätl att föredra som herr Arne Geijer i Stockholm har gör det möjligt också för den som inte har förmåga all stenografera atl direkt anteckna vad som sägs. Jag kan därför utan risk för att citera fel ur herr Geijers anförande ta fram etl par punkter som jag finner vara i behov av viss kommentar.

Herr Geijer sade alt andra banker i princip befinner sig i samma situation som PK-banken. Han sade vidare atl andra banker därför genomför samma operation som PK-banken nu vill genomföra. / princip - det är riktigt. Det uttrycket borde nog ha använts på båda ställena. I princip är man - det är så sant - på grund av den fortgående penningvärdeförsämringen nödsakad att bredda underlaget för en vidare utlåning, om man inte vill se den faktiska utlåningskapaciteten bli mindre än vad den tidigare var.

Den principen delar det privata bankväsendet med PK-banken, men dimensionerna, herr Geijer, är helt annorlunda. Detla försökte jag uttrycka i mitt lidigare anförande genom att säga - visserligen ulan att ha specialforskat i ämnet - att jag inte kan tänka mig alt en hundraprocentig ökning av aktiekapitalet någonsin har kommit i fråga för någon bank här i landet.

Inte heller kan man undgå alt notera att den stora procentuella ökningen svarar mot en myckel stor ökning räknat i miljoner kronor. Jag sade lidigare att den ökning som man här tänker sig långt övergår det aktiekapital som nu redovisas av banker, vilka har lång verksamhet bakom sig och som har fått bygga upp detla aktiekapital under ofta mycket mödosam verksamhet.

Herr Geijer kommenterade mitt första inlägg genom att säga att Jag mest talade om andra saker. Jag tolkar det som en liten förebråelse. Vidare framhöll herr Geijer alt jag hade åberopat långtidsutredningen men att den minsann inte hade omnämnt den föreslagna höjningen av PK-bankens aktiekapital såsom någonting som man hade anledning atl -vara skeptisk emot. Nej, del har den inte gjort, och det hade väl varit rätt märkvärdigt om långtidsutredningen tagit ställning lill Jusl den saken i sitt betänkande. Hade den uppmärksammat sådana enstaka fall, hade man verkligen fått en lång katalog på ting som det är anledning att sätta frågetecken för.

Naturligt finner jag det däremot vara all man här i riksdagen försöker placera in den föreslagna mycket kraftiga ökningen i etl större samman-

häng. Framtidsforskarna brukar använda termen scenario, en fin term som har blivit myckel vanlig på senare år. .Även om man kanske kan skratta ål den utländska termen som sådan, måste man erkänna atl det är berättigat att försöka sätta in den mindre åtgärden i ett större sammanhang.

Till dessa siörre sammanhang hör efter vad jag förstår den principiella frågan huruvida den som kan hämta pengar ur statskassan skall ställas i en annan situation än den som inte har all räkna med denna möjlighet. Detta innebär en olikhet i konkurrensförhållandena som man kan kritisera, inte av missunnsamhet mot PK-banken ulan från den utgångspunkten att olika konkurrensförhållanden kan påverka - nu tar jag till ett modeord igen - allokeringen av tillgångar här i landet. Följden av en sådan snedvridning blir att de pengar som står till förfogande kanske inte alltid hamnar där de gör bäsl effeki. Del parti som Jag tillhör menar alt man i många sammanhang har sett atl så är fallet.

De anteckningar som jag gjorde efter herr Geijers anförande kan föranleda dessa reflexioner. Jag menar all han borde ha orngetl sin formulering "samma situation" och "samma operation" med den begränsning "i princip" som han använde på första stället men inte på det andra. Jag menar också att den kritik som riktades mot milt anförande för att jag försökte sätta in en enstaka ålgärd i ett större sammanhang inte är berättigad. Det är ju en skyldighet som vi har här i riksdagen.

Nr .33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytterligare aktier i PK-banken

Hen SJÖNELL (c):

Herr lalman! Jag har inte någon som helst anledning atl försöka polemisera mot herr Arne Geijers i Stockholm anförande, som var mycket värdefullt. Han tecknade en helt riktig bild av bakgrunden, framför alll inflationens roll i sammanhanget. Jag skall inte gå närmare in på det.

Men när herr Geijer säger att utskottssammanträdet med den hearing som vi hade med herr Geijer och verkställande direktören på något sätt indirekt bevisar all vi inte hade behov av någon ytterligare informalion, därför atl det var så få frågor som ställdes, tar nog herr Geijer grundligt fel. Det ställdes en del frågor, och det kom en del svar. Herr Haglund har l. o. m. översvallande hjärtligt lackat herr Andersson i Örebro för den kunskap som han förmedlat till kammaren i dag via frågorna som ställdes vid hearingen. Men det är inte det väsentliga. Det fanns fundamentala frågor som skulle ha varit redovisade i propositionen.

Jag har i min hand ett papper som kanslichefen i utskottet efter hearingen har låtit införskaffa från bankinspektionen med siffror av utomordentligt intresse och betydelse i det här sammanhanget, nämligen storleken pade börsnoterade bankernas aktiekapital, deras utdelning i procent av aktiekapitalet, nettovinster, fond- och vinstmedelsförändringar, etc. Det är uppgifter som har haft och har det allra största iniresse och värde för en riklig bedömning av den i propositionen äskade höjningen av aktiekapitalet men som inte finns i propositionen.

Det är ett exempel, herr Geijer, på vad jag har sagt om atl del var

137

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytteiiigare aktier 1 PK-banken

ofullständiga informationer. Det hade varit precis lika lätt för herrarna i finansdepartementet atl skaffa in del här papperet från bankinspektionen. Det finns t. o. m., tycker jag, siörre skyldighet för departemeniei atl skaffa in siffrorna från bankinspektionen och redovisa dem i propositionen än för kanslichefen i näringsutskollet all göra del efter det att utskollel handlagt ärendet.

Hen ARNE GEIJER i Siockholm (s):

Herr talman! Jag vill först hell kort kommentera herr Regnélls anförande. Herr Regnélls uppfattning ärju klart den all del inte är rikligt att staten skall satsa den ökning av aktiekapitalet som enligt min mening är ofrånkomlig. När man ökar aktiekapitalet i banker liksom i andra företag och man inte kan göra en fondemission, så får man göra en nyemission, dvs. sätta in friska pengar för att få upp aktiekapitalet. PK-banken har inie ännu kommii dithän att den kan klara en fondemission, utan man måsle gå till aktieägaren och begära ökning. SE-banken, som är en sammanslagning av två banker med hundraårig tradition, har naturligtvis under årens lopp hunnit stärka sin ställning och skaffa sådana reserver att den inte behöver gå lill aktieägarna och begära att de skall satsa hela ökningen av aktiekapitalet, utan ökningen kan lill en god del ske i form av en fondemission. Men man kommer inie ifrån alt del är aktieägarna som måsle skaffa fram de pengar som etl bolag -det må vara en bank eller etl annat företag - behöver för sin fortsalla expansion.

Del är ganska underligi all jag skall slå och tala om detta för herr Regnéll, som själv har varit bankman länge och mycket väl känner lill de här sakerna, men jag vill ändå för kammarens övriga ledamöter framhålla dessa synpunkter.

Herr Sjönell harjag ingen anledning all närmare bemöia. Hela hans resonemang lycker jag vittnar om all det är viljan som inte finns. Det är tvärtom motviljan som behärskar hans ställningstagande. Men lål mig säga att PK-banken har en mycket sior kundkrets i det svenska Jordbruket. Banken ingår i ett konsortium där alla storbankerna är med och släller årligen kreditmedel till Jordbrukels förfogande. Och del rör sig inte om miljoner, utan det rör sig om miljardbelopp. Jordbruket är också en av de allra största kunderna i PK-banken. Den koniakien förmodar Jag alt jordbruket har glädje av liksom PK-banken har glädje av den.

Vi har ju nyligen genomfört en omorganisation i banken. Vi har delat in dess verksamhetsområde i regioner, bl. a. en sydsvensk region. När det gällde alt utse en styrelse för den nya sydsvenska regionen föll det sig naturligt atl som ordförande välja en representant för jordbruket. Jag vill bara nämna del för atl visa det mycket goda förhållande som råder mellan jordbruket och PK-banken - även om det hallar då det gäller PK-banken och cenlerpariiei.

138

Hen SJÖNELL (c):

Herr talman! Vi har ingen anledning, herr Arne Geijer i Stockholm och jag, alt fortsätta sakdebatten. Men när herr Geijer lalar om vad jag har för bevekelsegrunder för mitt agerande och vill göra gällande att jag på något sätt vill missgynna PK-banken, måste jag reagera mycket starkt. Jag tror att var och en skall svara för sig själv, herr Geijer. Jag har haft precis samma ambitioner som herr Geijer alt försöka gynna PK-banken. Tror herr Geijer att jag har suttit i den här lokalstyrelsen under många år och tillfört banken många nya kunder, framför allt bland de små företagarna, om jag hade velat missgynna banken?

Nej, herr lalman, det är herr Geijer som inte vill förslå vad del är fråga om och vad som ligger bakom vår kritik. Del är herr Geijer som har visal oförmåga och ovilja all godta kritik mot sin mångårige kollega, herr Gunnar Sträng. Det är det som det är fråga om.

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytterligare aktier i PK-banken

Hen REGNÉLL (m):

Herr lalman! Jag måste lyvärr konstatera att herr Arne Geijer i Stockholm och jag delvis lalar förbi varandra. Del verifierar jag genom att läsa upp ytlerligare en passus som jag noterade ur herr Geijers första anförande. Herr Geijer sade: Om vi antar alt riksdagen säger nej lill en ökning av aktiekapitalet etc.

Det ärju ingen som har föreslagit något sådani, vare sig motionsvägen eller i den debatt som har förts här i dag. Motionsvägen har från centerpartiet och från moderat håll föreslagits att höjningen skall begränsas till 50 % av nuvarande aktiekapital. Uttryckt i miljoner kronor blir det onekligen en peng. Det harjag sagt gång på gång, herr Geijer. Och för alt anknyta lill herr Geijers resonemang - då han även var vänlig nog atl framhålla att jag har varit anställd länge i bankverksamheten - tillåter Jag mig alt säga: Något sådani lyft som del regeringen nu föreslår har man väl aldrig lidigare bevittnat.

Hen ARNE GEIJER i Siockholm (s):

Herr talman! När Jag som exempel sade: Om riksdagen skulle vägra all ökning av aktiekapitalet, ville jag visa all detta får de och de konsekvenserna. Om riksdagen beviljar 50 % av förslaget om 100 % ökning, innebär det att aktiekapitalet redan 1976 måste ökas på nytt. Man måsle alltså komma tillbaka lill riksdagen med en begäran om detta.

Med del citat som herr Regnéll anförde här har Jag inte avsett något annal än atl bara ge ett exempel, och det står jag naturligtvis fast vid.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Regnéll m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

139

Nr 33

Onsdagen den 3 december 1975

Teckning av ytteiiigare aktier i PK-banken

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 4 mom. I röstar Ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Regnéll m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 185

Nej - 122

Avstår - 4

140

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Regnéll m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsuiskottets hemställan i betänkandet nr 4 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Regnéll m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155 Nej - 156

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till kl. 19.30.

§ 19 Kammaren åtskildes kl. 18.25.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen