Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:29

Onsdagen den 26 november _________

Kl. 10.00 Spelautomater

§ 1 Justerades protokollet för den 18 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1975/76:82 till Justitieutskottet

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Förslag

1975/76:2 och 3 till konstitutionsutskottet

§ 4 Föredrogs och hänvisades Motioner

1975/76:108 lill inrikesutskottet 1975/76:109-111 till socialförsäkringsutskottet 1975/76:112 och 113 till näringsutskottet 1975/76:114 och 115 till inrikesutskotlel 1975/76:116 och 117 till ulbildningsutskottet 1975/76:118-123 till näringsutskottet 1975/76:124-129 till jordbruksutskottet 1975/76:130 till skatteutskottet 1975/76:131 till konstitutionsutskottet 1975/76:132 lill skatteutskottet

§ 5 Föredrogs men bordlades åter konstitutionsutskottets betänkande 1975/76:23 försvarsutskotlets betänkanden 1975/76:9-12

§ 6 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen 1975/76:63.

§ 7 Spelautomater

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1975/76:6 med anledning av motioner om spelautomaier.

I detta betänkande behandlades motionerna

1975:394 av herr Petersson i Röstånga (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade att automalspel endast fick anordnas av folkparker och tivolin med en begränsning lill 25 öre för varje insats,

1975:610 av fröken Andersson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen

Nr 29 beslutade om förbud mot s. k. enarmade banditer alternativt att 1972

Onsdagen den lotieriuiredning gavs tilläggsdirektiv alt skyndsamt behandla frågan

26 november 1975 ° '' '"'"' '"°'"''8, och

---- ________ 1975:624 av herr Lövenborg m. fl. (vpk), vari yrkats atl riksdagen ut-

Spelautomater talade sig för ett förbud mot s. k. enarmade banditer och hos regeringen

hemställde om utarbetande av erforderlig författningstext.

Ulskoltel hemställde

alt riksdagen med anledning av motionerna 1975:394, 1975:610 och 1975:624 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskollel anfört.

Reservaiion hade avgivits av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c) och Andersson i Örebro (fp), fru Hambraeus (c) samt herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett atl utskottels yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! Automalspel med s. k. enarmade banditer har diskuterats länge både här i landet och i andra delar av världen. Debatten i dag gäller näringsutskoliets betänkande nr 6, som behandlar tre motioner angående frågor kring de här spelautomaterna.

En tidigare lotieriuiredning, som lämnade förslag år 1970, menade att spelet var oskyldigt, alt inga påtagliga olägenheter kunde påvisas och alt förbud ej var på något sätt befogat. Sedan har en hel del skett i fråga om både erfarenheter och den allmänna synen på sådan här spel-verksamhet. Apparaternas antal här i landet har sänkts betydligt genom åtgärder från myndigheternas sida.

1972 års lotteriutredning har sedan föreslagit statsmonopol på spel med de här automaterna. Remissvaren på detta förslag har varit skiftande - både för och emot stalsmonopol - men alla innebär alt de nuvarande förhållandena inte är bra.

Någon aktivitet i frågan från departementet har ännu inie kunnat iakttagas.

Utskottsmajoriteten har anslutit sig till motionen 610 av fröken Andersson m. fl. och anser all 1972 års lotieriuiredning bör få i uppdrag att utreda frågan och att detta utredningsarbete bör bedrivas med största skyndsamhet.

Till betänkandet har jag tillsammans med flera övriga representanter i utskottet lämnat en reservation, som avviker från uiskoiteis skrivning. Klämmen i ulskollels yttrande och reservationen är densamma och reservationen avviker inte med många ord från utskottets skrivning, men de orden säger så myckel mer. Vi siilier, när del gäller uppdraget lill 1972 års lotteriutredning att. utreda frågan, in orden "framlägga förslag till bestämmelser om förbud mot automalspel". Innebörden i detta är alltså all utredningen skall lägga fram förslag till sådana bestämmelser.

Således vill vi reservanter ha ett förbud för de här spelautomaierna så fort som möjligt.

Vad har man då för erfarenheter av dessa spel? Man får ständigt uppgifter från människor av olika kategorier som själva spelar och som säger alt de inte kan låta bli alt spela för mycket utan spelar bort alltför stora summor i förhållande lill vad de har råd med. Det är pensionärer, det är andra som spelar bort vad familjen skulle ha att leva av och del är sådana som spelar bort ett litet sparkapital som de har.

Spelmanin tycks vara likadan i hela världen. När man ser filmer från spelhallarna i Las Vegas kan man inte märka någon skillnad på den miljön och miljön i SJ-ceniralens restaurangavdelning med köer framför spelautomaierna där pengarna ständigt malas in. På många frukostserveringar är spelet i gång klockan halv åtta på morgonen.

Många som .själva spelar har i tidningspressen yrkat på all spelet borde förbjudas, då de själva inte har tillräckligt med råg i ryggen för alt låta bli att syssla med detta spel. En 59-årig typograf t. ex. träder fram offentligt, anger siu namn och säger atl han har spelat bort allt vad han äger trots alt han tjänat bra. Jag har inte pengar till mal. Jag är skyldig firman. Jag är skyldig mina barn, säger han. Människor av alla kategorier ger samma omdöme om detta.

Visserligen heter det att dessa spelaulomater skall placeras på restauranger för alt därmed nås endast av dem som är gäster där. Men så är del inte, utan apparaterna står ofta nära in- och utgångarna i särskilda utrymmen så all spelare mycket lätt lockas dii trots att de egentligen inte har med serveringen att göra.

De här spelautomaierna har sill ursprung i spelsyndikaten i Las Vegas i Nordamerikas förenta stater och i Italien. Sambandet är ganska uppenbart för dem som känner till förhållandena inom området. Man får en känsla av att delta ändå är något som folk kan vara ulan.

Att vi inte vill ansluta oss till utskottet när det säger ati 1972 års lotieriuiredning bör få i uppdrag alt utreda frågan beror på alt vi anser frågan utredd. Det finns inte mer atl utreda enligt min mening. Vi vet precis hur del ligger lill, vi vet hur spelet fungerar här i landet och vi vet dess omfattning. Frågan gäller bara atl välja hur det skall bli i fortsättningen. Antingen skall det bli ett förbud, vilket synes mig vara det bästa i dagens situation, ett statligt monopol, vilket inte heller är så trevligt, eller också skall man låta det gå som det går.

Då delia automalspel synes sakna all omväxling och bara är.myckel enformigt, synes motionärernas omdöme vara riktigt alt det är ekonomiska intressen som utnyiljar människornas tristess.

Del är klart all i alla spel som drivs för att lämna elt överskott till arrangörerna förlorar alltid spelarna gemensamt, dvs. de förlorar det som går till arrangören. Många spel har något behjärtansvärt bakom: elt särskilt ändamål, en tävlan eller en prestation av något slag. Men i fråga om de mekaniska spelautomaierna finns inte någonting av detta.

I texten lill den förordning enligt vilken länsstyrelserna beviljar till-

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Spelautomater

Nr 29 stånd slår det under 1 a § b) att värdet av spelarnas insats skall utgöra

Onsdagen den ' högst en krona per spel. Det låter Ju väldigt oskyldigt, men när vi får 26 november 1975 '' '"' '' ''" ''" '' ''' '''" behöver för atl lyfta handen, stoppa

_____________ in en ny enkrona och dra i spaken, förstår vi alt man hinner stoppa

Spelautomater in ganska många enkronor på en timme. Då blir det en helt annan version

av spelet än den ganska oskyldiga uppfattning man får av texten i förordningen.

Nu har skatleulskoltel föreslagit atl spelskatten för automalspel i sådana apparater skall höjas med 400 kr. i månaden för de automater som är placerade i anslutning till restaurangrörelse. Motivet för detta är au skaffa fram medel till det turistråds verksamhet som riksdagen beslöt tillsätta våren 1975. Det är kanske en litet egendomlig finansieringsväg, och jag tycker inte man bör räkna med atl denna inkomst för statsverket kommer all bestå mer än ett år framåt. Därefter bör så snabbi som möjligt en avveckling aktualiseras av det automalspel del här är fråga om.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen vid näringsutskoliets betänkande nr 6.

I detta anförande instämde herr Fågelsbo (c).

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Det finns få tekniska apparater konstruerade som har fascinerat folk så lill den milda grad som de elektroniska spelautomaierna gör. Man möter den enarmade bandilen - han gör sig förtjänt av det namnet! - överallt. Den är snabb och effektiv när den sväljer enkronor. Del är den över huvud taget effektivaste spelmaskin som någonsin har konstruerats: ett par hundralappar i timmen kan den plocka av spelaren. Den är så finurligt konstruerad att den alltid ger några kronor tillbaka för all spelaren inte skall sluta spela utan fortfarande ha hoppet kvar om en Jackpoi.

För spelanordnaren har den enarmade bandilen alltid varit en god affär

- del har varit en myckel stor inkomstkälla all få ställa upp spelaulomater

- men för spelaren, den ständige förloraren, har det ofta blivit en tragedi. Delta framgår av alla uppgifter om den enarmade banditen som cirkulerat i press och övriga massmedia, även om uppgifterna många gånger kan vara överdrivna. De sociala skadeverkningarna av spelaulomater är emellertid betydande.

Jag tror inte alt den beskrivning av den enarmade banditen som jag har gett kammaren är överdriven. Därför kan man starkt ifrågasätta, om införandet av den amerikanska "spelkulturen" kan vara eii svenskt samhällsintresse och något som vi bör ha kvar. De medföljande sociala problemen är alltför stora.

Det är en utomordentligt hänsynslös spelmaskin, som i förslå hand

drabbar de ekonomiskt svaga i samhället. Den är också så lättillgänglig

att den därför utgör elt stort socialt problem: den finns lillgiinglig från

8 morgon lill kväll. Denna fritidssysselsättning - om man nu kan ka-

raklerisera detta spelande så - passiviserar människor, vilket jag tycker är föga tilltalande, medan samhället i övrigt anslår medel lill olika slag av verksamhet för all skapa meningsfyllda aktiviteter. Jag anser atl man med fog kan hävda atl auiomaispelels verkningar föga överensstämmer med del svenska samhällets sociala grundsyn.

Tidigare utgjordes spelarnas vinster av pollettvinsler i form av s. k. anvisningar. Genom riksdagens beslut om penningvinster har den här spelformen blivit alltmera populär och lockar människor till överdrivet spelande. Om deila vittnar också dagens bild från restauranger och lokaler med manuellt bingospel, där banditerna ulgör det väsentliga nöjesin-slagel. Alt det krävs tillstånd för sådant penningspel med enkronor som insats har inte förbättrat situationen. Från aulomalägarhåll hävdas all man nära nog gör en social insats för folk genom all ha enarmade banditer utställda. Man skaffar människor sysselsättning och del är väldigt bra, tycker man. Men man har alltid blundat och kommer alllid atl blunda för de sociala problem som sammanhänger med automalspel. Den bild som etl besök i en spellokal ger visar att del oflasl är människor som inte skulle ha råd alt spela som står där.

Herr Börjesson i Glömminge har redogjort för skillnaderna mellan majoritetens skrivning och reservanternas. De är inte stora. Vi vill ha en hårdare skrivning, som innebär beställning av etl förbud. Ulskoltel menar all lotteriutredningen bör få se över frågan och värdera konsekvenserna av ett förbud mot automatspel för att saken skall bli tillräckligt utredd.

Frågan om spelautomater har emellertid stötts och blötts sedan 1960-. talets mitt. Den lotteriutredning som 1970 avgav sitt belänkande hade baserat sin undersökning på pollettspelei, inte på penningspelet. I övrigt finns tillräckligt med material för att man skall kunna göra en social värdering av de skador som automatspelel medför. Vi reservanter anser altdesmåsmulorsomstatenfåriniformavskatlinteskall vara vägledande för en bedömning av om banditerna bör få vara kvar eller ej.

I regel är del ju s. k. fria företagare - dvs. många gånger fördomsfria företagare - som har sådana här automater utställda. När de låter påskina atl de gör en speciell insats vill Jag inte instämma i del - långt därifrån. Den skrivelse som utskottet har fått från Sveriges auiomaiägares riksförbund är signifikativ för deras sätt all göra siatistik. De tar upp olika spelformers omsättning i brutiosiffroroch sina egna intäkter i netiosiffror. Med statistik kan man .självfallet bevisa det mesta.

Del finns alltså starka skäl som talar för au del skall införas elt förbud mot den s. k. småfolkets ruleit, eftersom den medför alltför stora sociala vådor. Erfarenheterna runt om i världen går i samma riktning. Senast i år införde man i Belgien förbud moi automalspel. De politiska partierna där har dragit slutsatsen atl spelet är så förödande för folk alt det bör förbjudas. 1 det amerikanska samhället förekom del tidigare en omfattande spelverksamhei, men lack vare au Roben Kennedy genomförde ett förbud har man spelet kvar bara i Las Vegas. Där hade man alldeles klan för sig att den här formen av spel rör sig om okontrollerade pengar.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Spelaulomater

Nr 29 Och del är ingen överdrift atl tala om okontrollerade pengar, för man

Onsdagen den " huvud taget inte få någon kontroll över inkomsterna på spel-

26 november 1975 automater; även om man sätter in räkneverk kommer det alt vara verkligt

-------------- svårt.

Spelautomater Vi hade samma problem under 1930-ialet här i Sverige, då automater

fanns utställda i olika lokaler. Den gången gjorde arbetarrörelsen en verkligt förnämlig insats genoin au driva fram en ändring av loiieriförord-ningen som omöjliggjorde del här spelet. Bestämmelserna fick då den utformning som de i stort setl har haft fram till dess att riksdagen tog sill beslut om legalisering av banditerna. Automater fanns kvar i folkparker och på tivolin med myckel låga insal.ser, men det medförde inte så stora sociala vådor, bl. a. därför atl folkparker och livolin bara har öppet en viss del av året.

Herr talman! Del har skrivits spalikilometer om enarmade banditer. Det är självfallet ett fascinerande ämne för de flesta människor, men del är inte så särskilt roligt för dem som grips av detta spel. Den som har sysslat med ämnei under många år och kommit i kontakt med många människor som har fångats av del här spelet vet vilka svårigheter de har au komma ifrån del. Sedan får det följdverkningar på annai siill. Sprilen kommer ofta in i bilden när vederbörande inie klarar ekonomin genom att han är helt fångad av bandiispel.

Jag skall inie orda mera, herr talman, i den här frågan; del är fler anmälda på lalarlisian. Detta är etl så stort socialt problem all jag lycker del är orimligt att inkomster för statskassan eller för vissa företag skall vara vägledande vid en bedömning. Därför yrkar jag bifall till reservationen.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Detia är förvisso inte den största fråga riksdagen har alt behandla under den här sessionen, men den iir långt ifrån betydelselös. Jag har kallat de enarmade banditerna för en legaliserad form av utplundring, och såvitt jag kan förstå av utskoueis skrivning är vi överens om den bedömningen. Men något förbud vill man trois allt inte förorda.

Jag är verkligen ingen puritan som vill förmena människor rätten all få en stunds nöje och avkoppling, men den här företeelsen efterlämnar sådana ekonomiska kopparslagare alt del finns anledning all stanna upp inför den.

Till skillnad från de flesta andra spel är banditspelei inget spel på lika villkor. Enligt beräkningarna är vinståierbäringen 80 %. Med matematisk säkerhet försvinner insatserna, och de enda säkra vinnarna är de mul-linalionella förelag som tillverkar apparaterna och de som äger dem.

De enarmade bandiierna har inie efterlämnat siirskilt många nöjda vinnare. Sådana finns, men de är undantagen. Däremot hårde enarmade banditerna skapat så många bekymmer och tragedier atl riksdagen har all anledning alt genom etl beslut redan nu påskynda ett förbud.

Visst finns det andra spel, men knappast något som har lockat så många

atl göra slut på sina sista kronor. Det finns otroligt många exempel på all människor verkligen har kommit på fallrepet genom den här sorlens lättillgängliga och inielligensfria spel.

Riksdagens ledamöter kanske kommer ihåg TV-programmet "Mot väggen". Där framträdde ju en man som berättade hur han spelat bon närmare 40 000 kr. på "bandiierna". In genom springan gick pengarna som skulle användas till mat, hyra och andra livsförnödenheter. Han hade ett bra jobb men blev fullständigt utblottad och förlorade både hem och familj.

Han är inget unikum. Om jag inte visste del tidigare, har jag fåll veta det sedan jag skrev den motion som nu behandlas. Jag anser atl jag i min politiska verksamhet har aktualiserat frågor av betydligt större räckvidd. Men jag måste säga att ingen annan fråga som jag lagit itu med har gett en sådan reaktion från s. k. gräsrotsnivå.

Jag förmodar att de andra motionärerna har mött ungefär samma reaktion - massor av besök och telefonsamtal och en väldig brevskörd. Jag skall citera ur några brev därför atl de uttrycker erfarenheter och synpunkter som är mer träffande och säger mer än min egen formuleringsförmåga. Jag har bl. a. ett brev från en socialvårdstjänsieman i Stockholm som har bevittnat eländet på nära håll och skriver så här:

"Genom mitt arbete inom Sociala centralnämnden i Stockholm kommer jag i kontakt med barn och ungdomar och vet hur mycket pengar tonåringarna lägger ned på spelaulomater, för att inte tala om den passivitet som skapas hos dem.

Ägarna lill spelautomaier liir göra stora förtjänster ulan större arbetsinsatser. Ska samhället tillåta några få atl på detta sätt uinyitja människors behov av kontakter, gemenskap och avbrott i vardagen? Många spelar bon stora summor i fåfängt hopp om vinst, del är illa nog men den moraliska aspeklen borde också väga tungt. Vårt samhälle borde inte acceptera alt människor luras på detta sätt av samvetslösa individer."

Och en pensionär skriver med darrig hand så här:

"Bort med de enarmade bandiierna. Jag är pensionär men jag spelar inte själv på dessa eländiga banditer, men jag vet hur många pensionärer spelar bort sina pensionspengar så dom får leva på kaffe och skorpor i slutet på månaden.

Dom hoppas alllid atl dom skall vinna och del ärju mänskligt, men del är alllid bandiierna som vinner i längden. Del blir som en sjuka hos dom som börjar.

Och del blir Ju inte bättre för alt siaten övertar dom.

Jag hoppas att alla partier gaddar ihop sig mot otyget som bara är lill för all lura folk."

En dam skriver alt hon är förtvivlad över sin bror som är "svag i anden":

"Nu måste någonting göras ål alla enarmade banditer som är utplacerade på alla näringsställen. De har snari ruinerat min bror, som är lite svag i anden. Speldjävulen har fiugii i honom. Han missköter sin

Nr 29

Onsdagen den 26 novemberi975

Spelaulomater

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Spelaulomater

familj. Tidigare hade han inga problem med sin ekonomi. Nu hamnar en stor del av hans lön i enarmade banditer, i hopp om vinsi men hans förluster blir bara större och större. Del är beklämmande au beviiina ett sådant sönderfall. Gör något! Föreslå förbud mot enarmade banditer. Många kominer alt bli tacksamma."

Jag fick också ett brev från en olycklig fru som skriver:

"Jag ser atl ni har föreslagit atl enarmade banditer förbjuds. Del vore det bästa som kunde hända.

Hos oss har bandiierna förstört så mycket. Min man som förul var både snäll och generös har förvandlats lill en spelgalen stolle.

Man kan tycka att några kronor då och då i en bandit inte spelar någon roll, men del stannar inte med del. På elt år har han spelat bort minst 6 000 kronor som vi skulle ha lill en utlandssemester. Nu blir den inte av.

Del värsta är all våra två tonåriga pojkar har blivit lika galna. Nu spelar dom bori sina löner och går alltid och talar om jackpoliar och vinst.

Dom är som narkotikaberusadc. Jag blir så förbannad när jag vet all deras surt förvärvade slantar hamnar hos krogägare och de som äger apparaler. Snart slår jag inte ui.

Går Din motion igenom blir Jag Dig evigi lacksam för som del nu är blir del bara värre och värre."

Del där kan kompletteras med en kort intervju, saxad ur en kvällstidning. Den intervjuade säger:

"- Den hiir du, säger han och drar i bandilen med hotfullt ansiktsuttryck. Detta är helvetet på Jorden. Borde förbjudas.

Del säger du samtidigt som du drar i etl kör. . .

- Javisst flicka lilla," - del var en kvinnlig intervjuare alliså - "del
är Just del som är helvetet. Fattar du? Här lägger Jag alla mina stålar.
I den här kompisen. Som aldrig ger igen.

Vad arbetar du med eftersom du har råd alt spela så myckel?

- Liiei av varje. Hade en firma en gång. Den är bona nu. Van log den vägen?

- Här, säger Roland och klappar banditen."

Och [)å klippet som siindes lill mig står det; "Hej! Del är jag som är Roland. Då förslår Du. Krossa bandiierna."

Del var en del av brevskönlen.

Men det .som för en del är helvetet är nalurliglvis himmelriket för andra. I van fall står del klan au banditägarna tjänar grova pengar. I utskoueis betänkande heter del au en grov överslagsberäkning visar all den genomsniiiliga behållningen på varje bandit kan sällas lill ca 50 000 kr. per år. Skaiiemyndigheierna i Stockholm har kommit fram lill alt bandiiägarna i genomsnitt tjänar ca 75 000 kr. på sin apparat men all det i många fall handlar om betydlig! större vinster.

Del är verkligen ingen dålig arbeisfri inkomst. Staten blir förslås heller inte lolllös. Skallen på automatspelel beräknas uppgå till 25 milj. kr..

vilket motsvarar 2,5 % av den beräknade omsättningen.

I elt annat belänkande som i dag ligger på våra bänkar föreslås en höjning av skatten per spelauiomat från 500 lill 900 kr., men det ändrar ju ingenting i vårl principiella resonemang och förhindrar på iniei sätt att människor gör sig luspanka på samma sätt som tidigare. En moraliskt klandervärd hantering blir ju inte bättre av au staten tar in mera pengar på den.

Nu är del också på det sättet atl staten med all säkerhet luras på mångmiljonbelopp. Banditer kan "fixas", så atl de ger ägarna största möjliga utdelning. Kontrollen är nästan obefinilig. Dessutom nonchalerar man en rad gällande bestämmelser, i vilka del bl. a. står atl apparaterna inte får stå placerade så all andra än restaurangens gäster kan använda dem. Ungdom under 15 år får inte heller spela på banditerna. På varje aulomat skall finnas ett giltigt skaliemärke.

De flesta vet all detta är regler som inte följs. Ungdom under 15 år spelar på apparaterna, och på många håll behöver man inte alls vara restauranggäsl för att ha möjlighet atl spela. Det är bara atl gå in i entrén.

På sina håll framställdes det som en förbättring när del bestämdes au apparaterna skulle placeras i anslutning lill näringsställen, dvs. restauranger och maihak. Jag har svan au förslå all del kan vara någon särskild framgång för någon annan än bandiiägaren. Här kommer dessutom berusningsmoment in i bilden. När man tagit sig några "järn" brukar ju hämningarna släppa, och generositeten och risktagandet blir större än normall. Om del var tanken bakom, så får man säga all cynismen inie hedrar upphovsmännen.

I SOU 1970:52, s. 73 finner man bl. a. följande rader:

"Aulomatspelel utgör i många fall en oskyldig form av förströelse. Sådant har sedan lång tid tillbaka förekommit på nöjesfält, i folkparker o. dyl. utan att därvid framkommit några mera påtagliga ölägenheter."

Det var alliså den inställning man hade, när bandiierna gjordes lagliga. Jag kan inte länka mig att dagens utredare, efter de erfarenheter vi nu har, skulle kunna göra sig lill tolkar för samma uppfattning, au del är en oskyldig form av förströelse ulan mera påtagliga ölägenheter. Den klart dokumenierade verkligheten är en helt annan. I banditernas spår utspelas tragedier av olika slag: söndertrasade människor, raserade hem, spliiirade miljöer och förstörd ekonomi.

Vi finner också atl elt liiei skikt gör sig slora pengar på andras olycka och atl staten fåren liten del av potten. Jag anser all riksdagens ledamöter har anledning au känna den moraliska skyldigheten alt redan nu beställa förslag som syftar lill förbud.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall lill den reservaiion som är fogad lill utskottets belänkande.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Spelautomater

Herr SVANBERG (s):

Herr lalman! Del belänkande som vi nu diskuterar behandlar tre motioner som väcktes i Januari i år. I samtliga moiioner krävs, under någoi

Nr 29 olika former och motiveringar, förbud för spelaulomater.

Onsdagen den " mycket ingående behandling - jag vill säga en behandling

26 november 1975 °" '' ""' betydligt mer omfattande än vad som vanligtvis ägnas

_____________ enskilda moiioner - har utskottet i allt väsentligt blivit enigt. Vi har

Spelautomater funnit att den verksamhet det här är fråga om knappast kan säga vara

omistlig. Utskottet anför på s. 10 i betänkandet följande:

"Motionärernas bedömning av auiomaispelels sociala verkningar siöds av utredningen liksom av så gott som samtliga remissinstanser. Automatspelel i dess nuvarande form och omfattning anses inte acceptabelt. Utskottet kan i allt väsentligt instämma häri. Olvivelaktigl finns det starka skäl som talar för alt automalspel bör förbjudas."

Trots denna enighet har utskottet dock blivit delat pä en majoritets-skrivning och en reservaiion. Skillnaden mellan dessa båda yttranden kan, något tillspetsat, sägas vara atl reservanterna anser sig kunna förorda all riksdagen försl beslutar om förbud för spelaulomater och sedan begär en utredning om hur detta skall förverkligas, medan majoriteten anser eii sådant förfaring.ssäii vara såväl formellt betänkligt som sakligi felaktigt. Majoriteten föreslår därför att riksdagen beslutar anhålla atl regeringen låter lolteriutredningen utreda frågan om spelautomaierna. Denna utredning skall naturligtvis göras mol bakgrund av del utskottets - och, hoppas jag, riksdagens - uttalande som jag nyss citerade.

Jag har svårt att förslå reservanternas argumentation. Såväl majoritetens som reservanternas förslag innebär atl en utredning måste göras innan slutgiltigt beslut kan fattas i kammaren. Skillnaden kan möjligen vara att reservanterna liksom dövar sitt eventuellt dåliga samvete genom atl redan nu uttala att man avser atl förbjuda spelautomaierna när utredningen väl verkställts. Jag tror knappast atl reservanternas skrivning medför större skyndsamhei eller större målmedvetenhet inom utredningen än utskoueis.

Det tycks mig näsian som om del gåii en aning hysteri eller skenhelighet i denna sak, eftersom man på detta säu vill tillgripa den yiiersi ovanliga metoden atl försl besluta och sedan utreda och dessutom spelar upp en moraldebatt här i kammaren. Gällde det atl genom ett snabbt beslut definitivt lösa ett ytterst allvarligt problem skulle jag möjligen förstå att man tillgriper detta förfaringssätt. Men så blir ju inte fallet; utredningens genomförande påverkas, som jag påpekade, inte. Och den totala lösningen av problemet all slävja speldjävulens verksamhet torde man inte heller uppnå med reservationen.

Spelaulomater finns i dag endast på restauranger med sprii-, vin- eller
ölrättigheler. Kvar på dessa "spelplatser" - om jag får kalla restaurangerna
så - finns, även om spelautomaierna försvinner, fiipperspel, rouletlspel
m. m. Och ute i samhället finns bingo, lotalisatorspel m. m., för att endast
nämna några få spelformer som slår till buds för dem som önskar spela.
Dei har sagis i debatten att det är oriktigt av restaurangerna att basera
en del av sin finansiering på uthyrning av plats för spelautomaier. Det
14 låter sig kanske sägas. Men då bör man väl i all rimlighels namn också

genom utredningen ge restaurangerna en varning och låta dem vela all de för näsia budgetår bör göra om sina kalkyler, och inte bara ulan vidare säga: Del bryr vi oss inte om. Någon större indignation över restaurangernas verksamhet i detta avseende har jag svårt au tro au man får alla med sig på, så länge spriiserveringen slår för en väsentlig del av finansieringen av restaurangernas verksamhet. Det finns många människor som anser spritförtäring moraliskt mer förkastligt än bandiispel. Vi bör akta oss för överord i detta sammanhang.

Jag lycker atl vi skall komma överens om all inte göra den relalivi lilla fråga som detta är till något slags test på vilka ledamöter i kammaren som vill la kraftlag och vilka som inte vill det. Frågan har inte de rälia dimensionerna för del, helst som uiskottsmajoritei och reservanter är tämligen eniga i sakfrågan. Jag anser inte au man på någoi sätt skärper beslutet genom au anta reservanternas förslag. Och jag anser framför allt inte all vi därigenom gör någon större moralisk insats i delta sammanhang.

Herr lalman! Jag yrkar med detta bifall till utskottets förslag.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Spelautomater

Herr ANDERSSON i Örebro (fp) kon genmäle:

Herr lalman! Jag håller inte med herr Svanberg om att reservationen är uttryck för reservanternas dåliga samvete. Inte lycker jag au vi i debatten har någon anledning atl spela skenheliga - långt därifrån. Jag tycker - kanske till skillnad från herr Svanberg - att detta är en mycket allvarlig fråga. Atl den är det har också framgått under diskussionen här i kammaren och framför allt genom de utredningar som har gjorts.

Herr Svanberg säger au lotieriuiredningen i första hand bör få se över frågan. Men lolteriutredningen har Ju gjort del. Det framgårav utskoueis betänkande all lolteriutredningen har sysslat med denna fråga. Massor av remissvar har inkommit med anledning av uiredningens förslag om siailigt monopol på enarmade banditer eller spelautomaier.

Herr Lövenborg läste upp några brev som han har fåll. Jag har inte velai trötta kammaren med all läsa upp de massor av brev som jag har fåll under årens lopp sedan 1969, när jag började min akiion mot den här spelformen. Inte minst brev från länsstyrelsernas socialkonsulenier visar vilka sociala vådor del här spelet för med sig.

Jag tycker att det är etl dåligt argument när herr Svanberg säger atl vi säljer sprit på restauranger, då skall vi inte lycka att banditer är mera moraliskt förkasiligi. Jag vill inie göra någon jämförelse därvidlag. Jag har alllid ansett all del är oförsvarligt all koppla samman spriiräliigheier på en restaurang med spel. All erfarenhet visar ju, som herr Lövenborg också sade, alt när man lar ett par "järn" känner man sig mera frigjord och då blir del ökat spel. Kopplingen mellan sprit och banditspel är därför föga tilltalande. Vidare finner man ju inie banditerna bara på resuiu-rangerna. Vi har dem i bingolokaler med manuellt bingospel, på lokaler av nöjeskarakiär osv.

Jag lycker inte au vi har visat någon våldsam indignation mot deua

Nr 29 spel som herr Svanberg påstår, men vi anser alt de sociala vådorna är

Onsdagen den ' dokumenterade atl det inie finns skäl au vidare göda olika grupper.

26 november 1975 '''' "''" ' '*ri"'2rika lyckades slå sönder de starka intressen som fanns

--------------- diir och införde ett totalförbud utom i Las Vegas bör vi kunna göra

Spelautomater det här i Sverige också.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c) kon genmäle:

Herr talman! Jag är förvånad över atl herr Svanberg betecknar som skenheliga dem som har antecknat några ord extra i ulskottsbeiänkandet - del visar väl atl han lider brist på argument. Vi har i vår beskrivning • inte direkt krävt först elt förbud mol delta spel och sedan utredning av frågan. Som vi har framhållit i inläggen här i dag anser vi atl frågan är så utredd alt myckel mer inte behöver göras på den punkten. Vi vill därför ha ett förslag om hur elt förbud skulle fungera. Det är den utredningen som vi menar atl 1972 års lotieriuiredning skall göra.

Herr Svanberg säger all utskottet delar åsikten all del förekommer en mängd avarter på delta område, och sedan säger han au vi som kanske använt litet starkare ord om samma förhållande är skenheliga. Det var en egendomlig beteckning på kamraterna i riksdagen. Öm man tittar på spelgeilot nere på Centralen blir man väl inte direkt glad. Del finns också hotell här i staden som varje morgon har tre väskor fulla med enkronor som har hamnat i de här banditerna.

Visst kommer etl förbud att innebära myckel arbete för både polis och skauemyndigheler, men om förbud kommer anser jag dei bör vara utformat precis likadant som förbudet mot brännvinsapparater. Då tror jag också att vi kan klara den här saken.

Herr LÖVENBORG (vpk) kon genmäle:

Herr lalman! Herr Svanberg säger alt några här i kammaren kanske har dåligt samvete. Jag lycker verkligen alt riksdagen bör ha dåligt samvete för atl den för ett antal år sedan gav klarsignal för del här banditspelei.

Herr Svanberg säger också all skrivningen i betänkandet måste tolkas så att ulskoltel är inne på förbudslinjen. Men varför då inte gå på den linje som reservationen förordar och därmed påskynda det hela? Dei borde ju vara rimligt, om nu utskoueis majoritet har denna inställning.

Sedan glider herr Svanberg något lätt förbi frågan om reslaurangnä-ringen. Man kan, herr talman, hitla invändningar även mol de velligasie förslag. Men en av de sämre invändningarna i del här sammanhanget är atl etl förbud så katastrofalt skulle drabba restaurangnäringen. Om den svenska restaurangnäringen verkligen skulle slå och falla med de enarmade bandiierna, vore det illa. Nu tror jag inte atl det ligger till så. Om det emellertid skulle vara fallet, är det verkligen inget motiv för atl avslå från elt förbud, utan det skulle möjligen vara ett motiv för all se över den svenska restaurangnäringen.

Det har ibland sagts atl man inte ensidigt bör inrikta sig på just de

enarmade bandiierna, och herr Svanberg sade alt del finns andra mer eller mindre tvivelaktiga spel. Del finns en rad spel av tvivelaktigt slag, men någonstans måste man ju börja rensa upp del hela. Banditspelet bör bon, därför au det är så läilillgängligt, så frestande. En krona verkar ju inte så farligt, men folk grips lätt av speldjävulen och enkronorna blir till mycket slora pengar.

Det finns en stark folkopinion. Den har kommit fram därför alt det finns ett reellt underiag för vanliga människors ställningstagande. Del behövs inga nya omständliga utredningar. Riksdagen kan redan i dag beställa förslag om ett förbud, och jag hoppas att den gör det.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Spelautomater

Herr SVANBERG (s) kon genmäle:

Herr lalman! Bara några korta kommentarer.

Herr Andersson i Örebro säger alt den här frågan är tillräckligt utredd. Men även herr Andersson och hans medreservanier yrkar ju på en utredning. Som Jag tidigare försökt framhålla är det alltså inte så förfärligt stor skillnad mellan ulskottsmajoritetens och reservanternas ställningstagande. Sedan vill jag också tillägga att herr Andersson i Örebro bör ha särskilt slora möjligheter att påskynda denna utredning, eftersom han ju själv tillhör lolteriutredningen och kan verka för sina åsikter i det sammanhanget.

Herr Andersson säger vidare atl min motivation är dålig. Det är möjligt att hans motivation är starkare än min, men hans motivering lider av betänkliga svagheter.

Herr Börjesson i Glömminge är upprörd över att jag använde ordet skenhelighet. Skenheligt är del ju när man försöker få en handling som inte är särskilt moralisk atl framstå som bättre än den verkligen är. Därför är det här uppträdandet skenheligt. Ni försöker få en reservation som i sak inte går ett enda steg längre än majoritetsbeslutet alt framstå som någonting revolutionerande. Definitionen på skenhelighet är just alt man försöker framställa en sak finare än den är.

Det har sagts mycket i debatten som jag inte skall gå närmare in på, i. ex. detta om kappsäckarna med enkronor. Låt mig bara fråga: Har ni någonsin tittat på tolalisatorkassorna efter en häslkapplöpning? Dessa kassor och myckel annat visar all det finns många säu all spela av svenska folkel mycket pengar. Men vad saken nu gäller är hur vi skall kunna åstadkomma det som vi i stort setl är överens om.

Herr Lövenborg säger att det är en myckel svag motivering atl skylla på att resiaurangnäringen behöver dessa s. k. enarmade banditer för all existera. Nu sade jag faktiskt inte så, ulan jag sade att man kan göra gällande all det är fel att restaurangerna lägger upp sin finansiering bl. a. genom att hyra ut platser för spelaulomater och all del är rimligt all restaurangerna via utredningen får en möjlighet att lägga om sin budgetering. Det var vad jag sade, och vi är alltså helt ense.

Sedan bör vi komma ihåg alt en stor del av restaurangerna får sina eventuella föriuster betalade av kommunerna. Det är inte så många av

Nr 29 restaurangerna som är några förfärliga privaikapiialistiska inrättningar.

Onsdagen den •''*§ finner inte någon större anledning alt fonsätia debatten. Jag anser

26 november 1975 fortfarande au det är utskoiismajoriieiens förslag som är det realistiska.

_____________ Man gör här en del tillkrånglade försök all få kammarens ledamöter

Spelautomater att tro au de gör någonting värdefullare om de följer reservationen i

stället för majoritelsförslagel.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp) kon genmäle: Herr lalman! När herr Svanberg säger att Jag har möjlighet all påverka den här frågan i lolteriutredningen, där jag sitter, är det rikligt. Men när del gäller de tre motioner vi här behandlar tar man naturligtvis ställning lill dem som ledamot av utskottet. Det är ulskoltels självklara rätt att ha en uppfattning i frågan, och både från majoritetens sida och från reservanternas sida bedömer man spelet på s. k. banditer allvarligt. Lolteriutredningen, som behandlat den här frågan, har lämnat myckel material. Massor av remissinstanser, LO m. fi., är emot den här formen av spel. Därför anser jag att det funnits anledning alt göra den här beställningen på ett förbud för s. k. banditspel.

Vad del gäller restaurangerna är det samma ordförande i lolteriutredningen och utredningen om restaurangbranschen, så del finns bra koppling där också.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c) kort genmäle: Herr lalman! Nu har herr Svanberg definierat vad han menar med skenhelighet i det här fallet. Det skulle vara att vi reservanter gör gällande att vår skrivning i reservationen skulle vara starkare än den är. Den är inte så myckel starkare än utskottets skrivning, menar herr Svanberg. Men då skulle jag vilja ställa en fråga: Varför kunde inte herr Svanberg acceptera vår skrivning? Den var från början avsedd som en samman-skrivning, och då borde herr Svanberg kunnat acceptera den om den nu är så mjuk och fin som han låter påskina.

Herr LÖVENBORG (vpk) kon genmäle:

Herr lalman! Herr Svanberg erkänner atl argumentet när del gäller resiaurangnäringen är av mindre värde. Och vi vet också atl resiaurangnäringen inte får mer än 4 % av sina inkomster från spelet i fråga.

Sedan kommer herr Svanberg med ett nytt resonemang om vad skenhelighet är. Den debatten tycker Jag nog att man bör lägga ål sidan. Jag tror att även herr Svanberg väl skulle hävda sig i en tävlan om skenhelighet.

Men det finns betydligt allvarligare aspekter på del s. k. banditspelet. Dit hör något som egentligen inte nämnts här men som vi borde rikta uppmärksamheten på, nämligen anledningen till spelandet, kontaktlösheten, bristen på meningsfull sysselsättning för många människor. Det är faktiskt en av orsakerna till att människor i långa rader samlas kring spelautomaierna. Spänningen här skapar en mänsklig gemenskap, men

del är ett deprimerande surrogat som kan driva ensamma människor från ensamhetens olycka in i en ännu sämre situation på längre sikt. Det är i dagens läge, herr Svanberg, inget tvivel om all del i ban-diispelets spår uppstår sociala skadeverkningar av betydande omfattning. Nu rasslar de här bandiierna på de flesta näringsställen, stör mairon - det är naturligtvis en av bieffekterna - och har en mängd andra konsekvenser, vilket är det viktigaste. De flesta är på det klara med det och då tycker jag också alt man borde ta hänsyn lill detta här i kammaren.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Spelautomater

Herr SVANBERG (s) kon genmäle:

Herr talman! Den här argumentationen blir roligare och roligare. Nu frågar herr Börjesson i Glömminge varför inte Jag och de andra som slår bakom majoritelsskrivningen kunde ansluta oss till minoritelsskriv-ningen. Det var första gången jag varit med om tillämpningen i verkligheten av elt gammalt beslut som på 1920-lalet togs på etl syndika-lisimöie i Siockholm då man besluiade med överväldigande majoritet att minoriteten alltid har räti. Del borde vara enklare för en minoritet att ansluta sig lill etl majoritetsbeslut än atl majoriteten skulle följa minoriteten.

Den bevisföring som herr Börjesson i Glömminge här kommer med är nog litet halsbrytande.

Det är inte stor idé all diskutera med herr Lövenborg för han väljer hela tiden att tala om au jag haft motiveringar som jag inte haft. Jag har skildrat hur del ser ut i restaurangerna och då säger han att Jag använt det som motiv för en viss uppfattning. Del har Jag aldrig gjort. Jag har bara talat om hurdana förhållandena är. Det argumentet från herr Lövenborgs sida kan vi alltså lämna därhän.

Till slut kommer han på någonting. Han säger så här: Att man spelar på spelaulomater beror på kontaktlöshet och atl man har för litet att syssla med. Ja, men skaffa då människorna bättre sysselsättning! Som förtroendemän måste vi verka för delta. Vi måste göra något väsentligt ål konlakilösheien, och det gör vi inte genom att enbart förbjuda ett av de surrogat, som vi alla tycker är omoraliska och dåliga.

Det handlar ju här enbart om skrivningen som anger hur denna utredning skall arbeta. Det är den saken vi tvistar om, och jag tycker vi slutar med detta nu, om vi inte skall göra kammaren litet löjlig.

Fröken ANDERSSON (c):

Herr lalman! Herr Börjesson i Glömminge har tidigare här talat för center-fp-vpk-reservaiionen,och jag kan instämma i vad han och övriga talesmän för reservationen har sagt. Som motionär vill jag dock anföra några synpunkter, även om jag nu kommer efter huvuddebatten och replikskiftena.

Insikten om vilka sociala konsekvenser automatspelandet har växer dess bättre. I tidningar och övriga massmedia återkommer man gång på gång lill hur människor drabbas. I vårl parti har vi diskuterat denna

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Spelautomater

fråga ingående vid vår partistämma i somras. Stämman beslutade i sior enighet atl arbeta för ett totalförbud för enarmade banditer. Del är alltså den saken vi fullföljer.

Det är glädjande att insikten växer. Utskottet har också fått ökade insikter, som jag ser det. Jag hade samma motion i fjol, och då var utskottet myckel kallsinnigare till ett förbud. Nu tycks, som del har sagts här, hela ulskoltel ha den principiella inställningen alt den här typen av automatspel bör förbjudas. Man säger i varje fall i ulskoltels skrivning att starka skäl talar för detta.

Den slutsats utskotismajoriteten drar innebär dock att frågan förhalas, tycker jag. Man vill utreda frågan ytteriigare. Jag tycker nog att frågan är utredd. Det gäller nu atl få ett förslag ijii ta ställning till här i riksdagen.

I och för sig skulle jag vilja gå ännu längre än reservanterna. Jag lycker regeringen har material nog atl lägga fram etl lagförslag ulan att omigen gå via lolteriutredningen. Men jag kan ändå ansluta mig till reservationen av centern-fp och vpk som ger lolteriutredningen i uppdrag att behandla - icke utreda - frågan och framlägga förslag till bestämmelser om förbud mol automalspel.

Jag vill understryka atl del bör ske skyndsamt. Del finns många slag av automatspel. Det som gör det speciellt angeläget all förbjuda de enarmade banditerna är att dessa är så lättillgängliga. De utgör på det sättet en ständig lockelse för människor med böjelse för spel. Är man inte böjd för spel, blir man det lätt, genom alt de enarmade bandiierna är så strategiskt placerade. Man ser någon som vinner några kronor och tror att man själv skall ha samma lycka, vilket Ju de flesta inte har.

Människor med en fritid som behöver "fyllas ut" faller speciellt lätt. Det är ju bara fråga om en krona - och så en krona till och en till osv.

Del har sagts här all delta är en relativt betydelselös fråga. Jag delar den uppfattningen, som Alf Lövenborg gav uttryck för. Jag upplevde frågan också som icke alltför stor när Jag började syssla med den, men jag har fått en enorm respons från en mängd människor som har drabbats, så jag förstår atl den är betydligt större än många vill göra den lill.

Jag upplever detta som en cynisk spekulation i människors ensamhet och kontaktlöshet och människors behov av omväxling. Jag är djupt medveien om all man inie löser de bakomliggande problemen genom eil förbud mot enarmade banditer, och det är viktigi att vi försöker göra något åt dessa problem som helhet. Men det måste vara ett grundläggande fel att på dei här sättet överlåta ål kommersiella intressen att ge människors fritid omväxling och spänning, som det påslås atl automatspe-landei gör.

Del har talats om förstatligande av verksamheten. Jag kan inte inse alt någon av de sociala konsekvenser som del här spelandet uppenbarligen medför skulle bli annorlunda vid elt förstatligande. Det enskilda vinstintresset skulle försvinna - och i och för sig skulle det vara bra -men någon skillnad för de människor som drabbas innebär del ju inie.

Enda möjligheten, som jag ser det och som jag också framhållit i min motion, är att återgå -Jag vill understryka del - till vad som har hjälpt tidigare, nämligen alt icke tillåta enarmade banditer. Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Jag vill säga lill herr Svanberg all Jag inte har något behov av att testas, vare sig av kammarens ledamöter eller av någon annan. Däremot har jag elt behov av alt i dag erinra om den debatt som fördes i kammaren den 14 december 1972, då vi behandlade skatteutskottels betänkande nr 66 rörande förslag om skall på spel.

Man sade då från utskottets sida all delta förslag finge betraktas som ett provisorium och att lolteriutredningen i sitt arbete skulle överväga "tanken på en monopoliserad spelverksamhet", så alt antingen staten eller kommunerna överlog hela verksamheten. Därmed skulle man kunna erhålla en bättre kontroll över apparaternas användande.

I nämnda debatt gjordes också gällande atl en beskattning skulle kunna sanera förhållandena. De som trodde detta 1972 kan i dag finna anledning alt känna sig besvikna över resultatet av den beskattning på spelautomaier som riksdagen då beslutade om.

Jag tillät mig i debatten dep 14 december 1972 ultala min uppfattning alt samhället borde lagstiftningsvägen försöka komma till rätta med missförhållandena när det gäller de omfattande automat- och rouleii-spelen. Jag stödde mitt anförande på en motion, vari jag begärde förbud mot automalspel.

Jag vill säga, herr lalman, all erfarenheterna sedan 1972 har styrkt mig i min uppfattning att det enda radikala är atl ta bort möjligheten för människor atl spela på enarmade banditer. Detta spel medför, som herr Lövenborg, fröken Andersson, herr Börjesson i Glömminge och herr Andersson i Örebro har anfört, många personliga tragedier, inte bara för spelarna själva utan också för deras anhöriga, konsekvenser som även drabbar samhället. Del finns anledning all försöka komma lill räiia med de missförhållanden som råder på detta område. Det enda radikala är att vi får ett förbud. Först då kan man komma åt de värsta missförhållandena på området.

Jag skulle önska, herr talman, all vi i dag bestämt hade kunnat säga ifrån alt vi vill ha förbud. Men jag finner all jag vill stödja reservanterna därför alt de gör etl klarare ställningslagande än utskotismajoriteten.

Herr talman! Jag ansluter mig alltså lill reservationen.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Spelautomaier

Herr SIEGBAHN (m):

Herr talman! Eftersom moderata samlingspartiets representanter står bakom majoritetsbetänkandet kanske jag med några ord får förklara vår inställning.

Del är beklagligt all det blivit en näsian moralisk debatt här i dag. Vi står ju, som herr Svanberg sade, i stort sett på samma linje. Ul-

Nr 29 skottsmajoriieien har - som också herr Svanberg underströk - uttalat

Onsdagen den ''"' " betänkligheter som finns mol banditerna. De är av ivå principiellt

26 november 1975 ''' olika slag. Det ena är de sociala konsekvenserna för pensionärer

--------------- - som fått skylta i den här debatten - och ungdomar. Det andra är

Spelautomater den bristande kontrollen hittills - det kanske inte blir så lätt alt upp-

rätthålla kontrollen i fortsättningen heller.

För ett parti som moderata samlingspartiet som - del är bekant - är det mest liberala partiet i riksdagen krävs en ordentlig analys innan man yrkar på förbud. Alt vi nu har gått på utskoiismajoriieiens linje och inte på reservationens, som kräver ett klart förbud, beror på atl det förefaller oss vettigt. Alt kräva etl totalt förbud när man inte vet vad det exakt kommer att innebära - och kanske inte heller önskar ett absolut förbud - lycker vi är onödigt. Det innebär all man skärper situationen. Visserligen har frågan utretts inom utskottet, men en sådan utredning kan ändå inte gå så in i detalj som den utredning man gör innan man stiftar en lag och bestämmer exakt hur den skall utformas. Det kan bli fråga om - och del har även de som har skrivit på reservationen varit inne på - atl tillåta banditer vid livoliföreställningar och annat.

Det finns alltså en hel del frågor som måste utredas. Därför är det naturligt au riksdagen bifaller den mycket starka skrivningen i utskottet och låter saken gå lill lolteriutredningen.

Del är klart att man kan vara litet betänksam när det gäller att ge det här uppdraget lill lotteriutredningen, som tidigare har avgivit etl tvivelaktigt betänkande, där utredningen helt såg bort från de sociala konsekvenserna. Utredningen föreslog, som fröken Andersson var inne på nyss, atl staten skulle överta verksamheten och exploatera människors oförslånd eller vad man skall kalla det.

Det är alltså dessa skäl som har legat bakom mitt och mina partikamraters ställningstagande.

Sedan kan det nalurliglvis lyckas litet märkligt all de flesta centerpartister i utskottet varit så energiska när del gällt den här reservationen. Tinar man på nästa ärende på föredragningslistan kan man konstatera - utan att föregripa debatten - att centerpartisterna i skatteutskottet har räknat med att höjningen av sovplalsavgiflen, som inte gick igenom i riksdagen i våras, skall ersättas just med inkomster från banditerna.

Det verkar som om centerpartiet här talar med två lungor. Centerpartisterna tycks inte ha rådgjort med varandra innan de här två olika besluten har fallats i utskotten. Det måste få konsekvenser för skatteutskottets beslut i frågan.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr lalman! Jag lycker all herr Siegbahns resonemang är litet egendomligt. Han röstade i näringsutskollet lill atl börja med på reservationen. Hur han sedan ramlat av vet inte jag.

Herr SIEGBAHN (m):

Herr talman! Det är riktigt att jag röstade på reservationen. Vi hade haft en omröstning om en viss text. Sedan skärpte en del av reservanterna texten på elt sådant sätt alt jag inte kunde vara med längre. Jag hoppade inte av från den ursprungliga ståndpunkten utan från den skärpning som sedan gjordes i korridoren av vissa reservanter.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! Den text som reservationen innehåller var den som diskuterades från början som samskrivning. Det fanns varken majoritet eller minoritet då. Del vill Jag göra både herr Siegbahn och herr Svanberg uppmärksamma på.

Fröken ANDERSSON (c):

Herr lalman! För all del inte skall bli något missförstånd vill jag bara göra klart att jag inte sade all del skulle vara bättre totalt om staten tog hand om denna verksamhet. Jag sade au man skulle uppnå en sak - atl det privata vinstintresset avskaffades. Men för människorna som drabbas är det precis lika illa om staten bedriver verksamheten eller om den bedrivs av enskilda.

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Jag vill bara proteslera mol herr Börjessons i Glömminge försök att i den här debatten tala om att del som ligger som minoritetsförslag presenterades som majoriielsförslag i utskottet. Det presenterades som sekreterarens skrivning, och eftersom han inte har möjlighet att försvara sig i kammaren tycker Jag alt man skall låta bli all dra in detta förslag i diskussionen här. Sekreteraren hade gjort en skrivning utifrån etl visst resonemang och det delades sedan på två förslag. Del hade aldrig varit fråga om en majoriietsskrivning.

Låt oss lämna sekreteraren utanför!

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Spelautomater

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollels hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservationen av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 6 med godkännande av utskottets motivering röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservationen av herr Börjesson i Glömminge m. fl.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ö verenskom melse om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande länder

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 196

Nej - 128

Avstår - 2

§ 8 Föredrogs skatteutskottets betänkande 1975/76:14 med förslag till skärpt skatt på visst spel i samband med utskänkning av rusdrycker.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Överenskommelse om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande länder

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1975/76:5 med anledning av propositionen 1975/76:24 om godkännande av en överenskommelse om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande länder jämte motion.

I propositionen 1975/76:24 (handelsdepartmentei) hade regeringen föreslagit riksdagen all godkänna överenskommelsen om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande länder.

Denna organisation syftade enligt överenskommelsen till atl främja ett nära samarbete för alt tillvarata medlemsländernas intressen beträffande den Järnmalmsexporterande industrin och säkra en ordnad och sund tillväxt av järnmalmsexporlen. Vidare skulle organisationen hjälpa medlemsländerna att erhålla en rättvis och lönsam avkastning av järnmalmshanteringen och främja vidarebearbetning av järnmalm i medlemsländerna. För all göra del möjligt för medlemsländerna all vidta lämpliga åtgärder skulle organisationen utgöra ett forum för informationsutbyte samt effektiva och meningsfyllda konsultationer om problem beträffande den järnmalmsexporterande industrin.

I detta sammanhang behandlades den med anledning av propositionen väckta motionen 1975/76:34 av herr Siegbahn m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen skulle avslå propositionen.

Ulskoltel hemställde

atl riksdagen med bifall lill propositionen 1975/76:24 och med avslag på motionen 1975/76:34 godkände överenskommelsen om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande länder.

Reservaiion hade avgivits av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som ansett att utskottet bon hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:34 skulle avslå propositionen 1975/76:24 om godkännande av en överenskommelse om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande länder.

Herr SIEGBAHN (m):

Herr lalman! Näringsulskoitets betänkande nr 5 rör godkännande av en överenskommelse om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande länder. Denna överenskommelse har föregåtts av diskussioner mellan järnmalmsproducerande länder under flera år. Från början var det otvetydiga syftet att man skulle bilda en kartellorganisaiion i stil med OPEC för all kunna få ut så goda priser som möjligt och åstadkomma en jämn avsättning för järnmalmen. Från svensk sida följde man naturligtvis dessa diskussioner, men som framgårav propositionen var man inte beredd alt ansluta sig till en sådan organisation så länge den hade en klart monopolistisk karlellkaraklär. Samma uppfattning har vissa andra länder haft - Canada och Australien.

Ordalydelsen i det ursprungliga utkastet har nu i vissa vikliga delar ändrats. Härigenom har den svenska regeringen ansett del möjligt au föreslå en svensk anslutning till överenskommelsen. Del väsentliga officiella skälet är atl man härigenom skulle få delta i etl informationsutbyte med de andra malmproducerande länderna. Möjligen finns det också förhoppningarom atl man skulle kunna medverka lill all eventuellt kvarstående tankar på en monopolistisk verksamhet hålls tillbaka.

Det kan emellertid vara av intresse atl konstatera alt Canada vägrar att ansluta sig lill överenskommelsen så länge den är en organisation endast för producenter och inieäven för konsumenterav Järnmalm. Sedan propositionen skrevs har det också framkommit all ett av de viktigaste produceniländerna, nämligen Brasilien, icke önskar ansluta sig till överenskommelsen.

Ur dessa synpunkter är det intressant atl konstatera all propositionen uttrycker förhoppning om all man genom deltagande i deua arbeie skall kunna erhålla bättre insyn i marknadsförhållandena, men det är just del man inte får, om man inie har konsumeniländerna som medlemmar i organisationen, vilket alltså nu inie är fallet.

Vad värdet av denna överenskommelse för svenskt vidkommande angår har del klart framkommit att den svenska industrin redan nu anser sig fä del av alla de upplysningar man önskar och au man därför inte av detta skäl - eller några andra - har intresse av svensk anslutning till konventionen. Det är svårt atl se alt staten under sådana förhållanden skulle ha intresse av några informationer som man inte redan nu har möjlighet atl erhålla. Del är också svårt au se au en svensk anslutning lill konventionen över huvud taget kan vara av intresse.

Däremot kan flera faktorer anges som pekar i rakt motsatt riktning. Del förhållandet att, som Jag nyss sade, konsumeniländerna är utestängda

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ö verenskomm el se om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande länder

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Överenskommelse om grundande av Organisationen for järnmalmsexporterande länder

från organisationen ger den en karaktär som vi principiellt är motståndare till. Om vi skulle gå med i denna organisation kan del också komma att anföras som argument, om vi i andra sammanhang kritiserar internationella produktionskarieller. Redan av delta principiella skäl ställer vi oss inom moderata samlingsparliel avvisande till en svensk anslutning.

Sedan är det visserligen sant all överenskommelsens ordalydelse nu ändrats på så sätt att konventionen inte klan skapar en monopolorga-nisaiion. Men jag vill understryka all dess syfte alt vara etl forum för utbyte av upplysningar endast kommer till synes som sista punkt i uppräkningen över organisationens verksamhetsområden.

De övriga punkterna upptar olika krav, och jag vill citera några av dem för kammarens ledamöter:

"Organisationens syften är:

(a) att främja ett nära samarbete mellan medlemsländerna i syfte all trygga deras intressen beträffande den järnmalmsexporterande industrin;

(b) all säkra en ordnad och sund lillväxl av Järnmalmsexporlen;

(c) att bistå medlemsländerna alt erhålla en rättvis" - det kan ju tolkas på många sätt - "och lönsam avkastning från utvinningen, bearbetningen och försäljningen av järnmalm i syfte att förbättra deras exportinkomster och bytesförhållanden; ."

Allt delta är ganska diskutabla syften för en organisation där Sverige skall vara medlem, och jag tror atl man är ganska blåögd om man inte inser atl organisationen så småningom kommer alt söka skapa en viss form av internationellt monopol.

Nu invänder de som erkänner riktigheten av denna analys: "Det må så vara, men just genom atl vi är med i organisationen har vi möjlighet atl förhindra en sådan effekt, eftersom alla beslut kräver enhällighei." Del låter sig sägas, men i praktiken kommer del kanske inie all le sig lika län och inte alt förslås och beakias av de andra järnmalmsproducenterna på sådant sätt som vi hoppas.

Jag fruktar att regeringen här låtit locka sig in i en verksamhet som man kanske på något längre sikt kommer att ångra. Som slulomdöme vill jag därför säga alt vi har föga eller intet intresse av all medverka lill en organisation av det här slaget och au vi med ganska stor sannolikhet kommer att hamna i obehagliga situationer.

Med dessa ord, herr talman, ber Jag atl få yrka bifall till reservationen och sålunda avslag på näringsulskoitets hemställan i betänkande nr 5.

Hen ANDERSSON i Storfors (s):

Herr lalman! Herr Siegbahn och reservanierna har i delia ärende en helt annan mening än uiskotismajoriteten. Som framgått av herr Siegbahns anförande anser de au Sverige icke nu bör ingå i samarbetet på detta område, utan invänta att andra länder - bl. a. Canada och Brasilien - skall ingå i organisationen. Först därefter bör Sverige pröva sill deltagande.

Utskotismajoriteten ansluter sig till propositionen, vari föreslås atl riks-

dagen godkänner en överenskommelse om grundande av Organisationen för Järnmalmsexporterande länder.

Syftet med överenskommelsen är all främja ett nära samarbete för att tillvarata medlemsländernas intressen beträffande den Järnmalmsexporterande industrin och säkra en ordnad och mera sund tillväxt av järnmalmsexporten. Som framhålls i propositionen skall organisationen hjälpa medlemsländerna att erhålla en rättvis och lönsam avkastning av järnmalmshanteringen och främja vidarebearbetning av järnmalm i medlemsländerna. Organisationen skall vidare utgöra ett forum för informationsutbyte.

Enligt utskoiismajoriieiens bedömning innebär ett svenskt medlemskap i organisationen med den inriktning som denna nu fåll vissa fördelar för vårt land. Att deltaga i etl mellansialligi informationsutbyte bedömer vi som mycket värdefullt. En förbättrad information om marknadsförhållandena kan skapa förutsättningar för en bättre anpassning av investeringsplaner lill långsikliga efterfrågetendenser och därmed för en mer balanserad utveckling av handeln med järnmalm.

Det har vidare från de Järnmalmsexporterande utvecklingsländerna klart anförts som värdefullt atl Sverige, som har betydande erfarenheter på Järnmalmsområdet, medverkar i organisationen.

Med tanke på den utformning som överenskommelsen fått bl. a. genom svenskt inflytande finner uiskottsmajoritelen inte de invändningar som motionärerna och reservanterna framfört vara bärande.

Utskottet avslutar sill yttrande med följande: "Dellagande i organisationens arbete kan även ses som etl led i Sveriges strävan att genom internationella organ få till stånd etl samarbete för atl främja ekonomisk och social utveckling i u-länderna."

Samtliga partier utom moderaterna är helt överens om atl tillstyrka propositionens förslag. Jag ber därför, herr talman, alt få yrka bifall lill utskottets hemställan, vilket innebär avslag på motionen 1975/76:34 och reservationen.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Överenskommelse om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande länder

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsulskoitets hemställan i betänkandet nr 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Regnéll och Hovhammar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde röst-

Nr 29 räkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omrösl-

Onsdagen den "'"8 S följande resultat:

26 november 1975 •' "
-------------- Nej - 47

Återkallelse av Avstår - I

körkort

§ 10 Återkallelse av körkort

Föredrogs justitieutskottets betänkande 1975/76:12 med anledning av motioner angående återkallelse av körkort.

Fru WIKLUND (c):

Herr lalman! Juslilieutskoltets betänkande nr 12 behandlar motioner angående återkallelse av körkort.

Tillsammans med fru Wigenfeldl har jag väckt motionen 723 där vi begär en översyn av reglerna för återkallelse av körkort. Jag kommer inte, herr talman, alt yrka bifall till motionen. Orsaken till all jag inte gör det är all förhandsbesked gett vid handen all de av irafikmålskom-millén år 1972 avlämnade betänkandena Rätten lill ratten äntligen skall resultera i att en proposition kan förväntas i början av näsia år. Jag hoppas atl det blir så och att vi inte behöver vänta alltför länge.

Jag kan försäkra all ledamöter i de olika länsrätterna många gånger har ställts inför det faktum au förseelser som inte har med trafikbrott att göra blir orsak till återkallelse av körkort. De sociala konsekvenserna kan många gånger bli orimligt stora i förhållande till de överträdelser som förekommit, framför alli för dem som för sin utkomst är beroende av körkort.

Vad jag särskilt vill understryka är hur viktigi det är alt man verkligen uppmärksammar alt länsrätterna måste få de resurser som de behöver för en snabbare handläggning av körkortsärenden än vad som nu är fallet i många av våra länsrätter.

Herr lalman! Jag har inget yrkande.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag har tillsammans med herr förste vice talmannen Bengtson i motionen 1101 hemställt att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag lill överförande av beslut om körkorisindragning lill den domstol som handlägger ifrågavarande brott.

Enligt den nuvarande ordningen är det så au frågor om körkortsåter-kallelse och varning prövas av länsrätt efter anmälan av vederbörande länsstyrelse. Uppkommer fråga om korkorlsaterkallel.se får länsrätt förordna atl körkortet tillfälligt återkallas i avvaktan på slutligt beslut.

Den ordning som nu gäller i fråga om återkallande av körkort är långt

ifrån tillfredsställande. Detta har framhållits både i motioner i riksdagen

28 under de senaste åren och av irafikmålskommitlén som i sina betan-

kanden SOU 1972:70-72 hävdat bl. a. atl körkorisfrågor med anledning av trafikbrott skall avgöras av allmän domstol. Detta förslag är helt i enlighet med de tankegångar som Jag framfört motionsvägen i riksdagen både vid delta riksmöte och tidigare.

Nu förefaller det, herr talman, som om riksdagen - enligt vad jus-lilieutskotlel anför i sitt föreliggande betänkande - får ta ställning lill frågan om en körkonsreform, innefattande bl. a. frågan om handläggning av körkortsåterkallelser, i början av år 1976. I förhoppning att så sker och att vi alltså i början av nästa år får ta ställning lill frågan om överförande av beslut om körkortsindragningar till allmän domstol, dvs. tingsrätt, avstår jag helt naturligt från all ytterligare kommentera motionen 1101. Jag avslår även från all yrka bifall lill motionen. Givetvis återkommer jag i frågan vid behandlingen av den väntade propositionen.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

A vkriminalisering av fylleri m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Avkriminalisering av fylleri m. m.

Föredrogs juslitieutskottets belänkande 1975/76:13 med anledning av motioner om avkriminalisering av fylleri m. m.

Hen HERNELIUS (m):

Herr lalman! 1962 års riksdag beslöt på grundval av några enskilda motioner atl begära en utredning om avkriminalisering av fylleriet och reformerade former för samhällets åtgärder mot berusade personer på allmän plats. En av dessa motioner kom från moderalhåll - det hette högern på den liden - och i den framhölls all vårdsynpunkterna på ett annat sätt än vad som skedde borde träda i förgrunden. Samhällets reaktion mot fylleriförseelserna borde vara nyklerhetspolitiski tjänlig, hette det i motionen, och det omhändertagande som då ägde rum vid fylleri ledde sig "från humanitära, medicinska och psykologiska synpunkter närmast parodiskt". Delta omhändertagande skedde enligt en lagstiftning från år 1841 emot fylleri och dryckenskap.

Året efter riksdagsbeslutet tillsattes den begärda utredningen, närmare bestämt i oktober 1963, och i december 1968 föreslog utredningen dels alt straff för fylleri skulle avskaffas, dels en genomgripande reform rörande förvaringen av de omhändertagna.

Men vad har hänt'' Sedan riksdagen fattade siu beslui år 1962 har under åren 1963-1974 fylleriböier utdömts i 770 000 fall. Under åren 1969-1974, alltså sedan utredningen var färdig, har böier uidömis i 386 000 fall. Det har tidigare sagts all lagändringarna skulle genomföras i år, men nu har del blivit ett nytt uppskov. Huruvida del kommer att läggas fram en proposition vid nästkommande årsskifte, som ulskoltel

Nr 29 aniyder, torde vara ovisst.

Onsdagen den Regeringen kan inte skylla förseningen på motvilliga ämbetsmän, oiids-

26 november 1975 "''g' jurister eller reaktionära krafter i största allmänhet. Den har själv

-------------- - och ingen annan - ansvaret för atl reformen har fått dröja år efter

Ökat stöd åt år och för att under denna tid sjuka människor och deras anhöriga har

idrotten uisaiis för plågor. Siffrorna i delta avseende är skrämmande. Och allt

detta hade varit onödigt, om regeringen visat större handlingskraft i denna fråga.

Herr talman! En motionär från år 1962 och från år 1975 är djupt besviken.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr lalman! Jag instämmer i herr Hernelius kritik av det sätt på vilket regeringen har handlagt denna viktiga fråga och det som också jag lycker onödiga dröjsmål som delta ärende har varit utsatt för.

I utskollel har vi emellertid nu fått så pass tillförlitliga uppgifter av departementet om all proposition i ärendet verkligen är att vänta under vårens riksmöte, att vi har stannat för att avstyrka motionerna. Men jag och jag tror även utskottet i övrigt är mycket angelägna om att en reform nu äntligen kommer till stånd, ty som herr Hernelius sade är det hittillsvarande förhållandet otillständigt.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12 Ökat stöd åt idrotten

Föredrogs kulturulskottets belänkande 1975/76:11 med anledning av motion om ökat stöd åt idrotten.

I detta betänkande behandlades motionen 1975:85 av herr Norrby m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen beslutade alt hos regeringen begära att en parlamentarisk utredning tillsattes med representanter även från idrottsrörelsen, utbildningsväsende och kommuner, vilken skulle ha lill uppgift att utarbeta elt program för ökad breddidroit enligt vad som i motionen anförts.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:85.

Reservation hade avgivits av fru Fraeenkel (fp), herrar Eriksson i Ulfs
byn (c) och Norrby (c) samt fröken Eliasson (c), fru Göthberg (c), fru
Diesen (m) och fru Andersson i Täby (c) som ansett att utskottet bort
hemställa
30 au riksdagen skulle bifalla motionen 1975:85.

Herr NORRBY (c):

Herr talman! I motionen 85 lar vi motionärer upp en rad frågor som rör samhällets stöd i olika former till idrotten och idroitsulövarna. Det gäller bredd- och motionsidroitens utveckling och inriktning och sambandet mellan kost och motion, båda frågorna betydelsefulla för människans hälsa och välbefinnande och för alt nedbringa samhällets kostnader för sjukvård. Vi tar också upp problemet idroti-ulbildning-forsk-ning samt frågor rörande ökade kostnader när det gäller sambandet idrott-utbildning. En del av de här frågorna har behandlats av andra utskott, och vi får tillfälle att återkomma lill dem när resp. utskotts betänkande behandlas här i kammaren.

Vad vi nu har atl ta ställning lill är kulturutskollets betänkande nr 11, som behandlar del i motionen framförda förslaget om tillsättande av en parlamentarisk utredning som skulle ha till uppgift all utarbeta elt program för ökad breddidroit.

Varför har vi tagit upp de här frågorna till debatt? Ja, vi kan konstalera atl förändringar i arbetsliv och samhälle i olika avseenden påverkat människans villkor. Den ökade mekaniseringen har inneburit ett ökat stillasittande som medfört atl genomsniiissvensken har fått en väsentligt försämrad allmänkondiiion. För atl råda bot på delta krävs en rejäl statlig och kommunal satsning på motion och idrott.

Samhällsplaneringen måste inriktas på att ge förutsättningar för ett ökat idrottande för alla samhällsgrupper. Sedan gäller det att med olika åtgärder stimulera de enskilda människorna att utnyttja dessa förutsättningar. Vi motionärer anser atl samhället genom ökade insatser inriktade på såväl bredd- som elitidrotten bör verka för elt ökat idrottsutövande i alla åldersgrupper.

Sambandet mellan kostvanor, fysisk aktivitet och hälsa har alltmer uppmärksammats, och man fäster också större avseende vid motionsverksamhet som ett led i ansträngningarna atl motverka rökning och användning av alkohol och narkotika. Riksidrottsförbundei, genom aktionen "Sverige i trim", de lill RF anslutna specialidrotisförbunden och utanför RF stående idroltsorganisationer gör etl gott arbeie genom att med olika aktiviteter söka stimulera människor alt motionera mera.

Del här är gott och väl, men del återstår mycket atl göra. Särskilt viktigi är au hos ungdomen grundlägga sunda motions- och idroitsvanor. Skolan kan här spela en betydelsefull roll genom atl man tidigt fäster vikt vid sambandet mellan kost, fysisk aktivitet och hälsa. För barn och ungdom är det myckel viktigi aii de i skolan får regelbunden och lämpligt avpassad motion, sä upplagd all den väcker och stimulerar intresset för moiionsverksamhet.

I en doktorsavhandling "Fysisk aktivitet under ungdomsåren" vid pedagogiska institutionen vid lärarhögskolan i Stockholm sommaren 1975 konstaterar Lars-Magnus Engström efter en omfattande undersökning att inställningen lill moiionsverksamhet i 20-årsåldern är myckel positiv bland ungdomen. 98 % av de tillfrågade flickorna och 97 % av pojkarna

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ökat stöd åt idivtfen

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ökat stöd åt idrotten

ansåg all fysisk aktivitet och motion är av stor betydelse för hälsan. Trots detta upplevde många atl de rörde sig för litet. Om man valde "mer ansträngande motion 1 lill 2 limmar i veckan" som miniminivå skulle omkring 70 % av flickorna och ca 50 % av pojkarna ej få tillräcklig fysisk träning. Man kan således påstå att inställningen lill fysisk aktivitet är myckel positiv, men långt ifrån alla låter denna "psykologiska beredskap" manifesteras i egen regelbunden aktivitet.

Det ankommer på samhället, inkl. idrottsrörelsen, all tillhandahålla attraktiva och praktiska möjligheter lill idrottslig verksamhet, så all den positiva inställningen omsätts i personligt idrottsulövande.

Engström frågar i sin avhandling om det verkligen är önskvärt atl alla ungdomar ägnar sig åt fysisk aktivitet. De ungdomar som inte har intresse för det borde rimligtvis få ägna sig ål någon annan frilidssys-selsälining.

Han besvarar själv frågan genom alt konstatera att skillnaden mellan fysisk aktivitet och andra fritidssysselsättningar är alt samtliga barn och ungdomar behöver fysisk träning i någon form för alt uppnå optimal utveckling och för sill allmänna välbefinnande. Han har dock kommit fram lill alt elitidrotten bara entusiasmerar en mindre del av ungdomarna lill ökad fysisk aktivitet. En ökad satsning krävs därför på sådana fysiska aktiviteter där de rekreativa inslagen är stora och där rika möjligheter finns till kontakter och gemenskap över ålders- och könsgränserna. Utbudet av organiserade former för fysisk aktivitet måste breddas och samtidigt ges ett sådant innehåll att det finns möjlighet för alla au delta.

Även socialstyrelsens medicinska expertgrupp för kost och fysisk aktivitet i åldern 0-18 år slår fast att fysisk aktivitet ej får begränsas lill en exklusiv fritidssysselsättning för elitidrottsmän. Rapporten avslutas med följande ord:

"När det gäller barns och ungdomars kost och fysiska aktivitet är det uppenbart atl samhällsutvecklingen medfört problem som endast samhället kan lösa. För framtiden måste del därför uppfattas som angeläget atl alla berörda myndigheter identifierar sitt ansvar och i sin planering mer allsidigt än hittills söker beakta barns och ungdomars speciella behov."

Nalurliglvis är behovet av regelbunden motion inte begränsat till de yngre åldersgrupperna. Antalet åldringar växer snabbt i Sverige. Detta har kommit atl innebära betydande problem såväl för den enskilde individen som för samhället.

Socialstyrelsens arbetsgrupp för pensionärsmotion har i år lagt fram en utredning i vilken man bl. a. poängterar all "samhällets insatser för de gamla bör inte begränsas till enbart vård. Lika angeläget är ett utbud av aktiviteter av vårdförebyggande och stimulerande slag såsom sysselsättning, kulturell verksamhet, rekreation och inte minst fysisk aktivitet."

Del kärva ekonomiska läge som råder i många landsting och kommuner har medfört en hård prioritering på utgiftssidan. Särskilt idrottens di-

slrikisorganisalioner har drabbats av detta och har därför svårt all svara upp mot de anspråk som ställs på dem. Särskilt drabbas rekryteringen och utbildningen av idrottsledare, vilket på sikt är myckel allvarligt. Flera idrotter har därför vänt sig lill näringslivet för alt därigenom kunna förbättra sin ekonomi. Idrottens ekonomiska situation och samhällets stöd till idrotten gör det nödvändigt med en samordning av resurserna mellan stal, kommuner, företag och andra intressenter också för all förhindra atl idrotten kommer i beroendeställning till kommersiella intressen.

Tyvärr har vi inte lyckats få med uiskottsmajoritelen på våra förslag om tillsättande av en utredning som skulle ha till uppgift alt utarbeta ett program för ökad breddidroit. Vi har i den reservation som är fogad vid kulturutskottets belänkande understrukit angelägenheten av att vi får

- en samhällsplanering som bättre tar hänsyn till idrottens och del rörliga friluftslivets behov,

- en ökad satsning på idrottsrörelsen,

- en utbyggnad av idrotts- och motionsanläggningar,

- åtgärder för att stimulera motionsverksamhet bland barn och ungdom.

Med det anförda ber jag, herr talman, att få yrka bifall lill den reservation som är fogad vid betänkandet.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ökat stöd åt idrotten

Hen ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! I motionen 85 talas det om att människans levnadsvillkor har ändrats, och herr Norrby har också berört detta i sitt anförande. Vår kropp är skapad för elt fysiskt aktivt liv, för en hård kamp för au skaffa föda, för att klara långa förfiyttningar och för alt skydda mot omgivningen. De aktiva villkoren försvinner alltmer i samhällsbilden. Allt fler får stillasittande arbete, vi åker bil och tåg och vi blir allt bekvämare och siiier bort den ökade fritiden. En känd fysiolog har träffande formulerat vetenskapens syn på de påfrestningar som vårl nya levnadsmönster för med sig: Man måste ha en bra kondition för all klara stillasittandet.

Del är i den situationen som idrotten och andra fysiska aktiviteter på fritiden har fått sin slora betydelse. För stora grupper människor har idrotten på olika nivåer blivii etl medel all ge rekreation och avkoppling, gemenskap med andra människor och förbättring av allmänkondiiion och välbefinnande. För samhället är idrotten och motionsutövandet etl medel att skapa friskare och bättre fungerande människor. De ökade sjukvårdskostnaderna och andra sociala utgifter som följer med en försämrad folkhälsa visar att del behövs en satsning från samhällets sida på förebyggande åtgärder, på friskvård. Den försämrade folkhälsan kostar i dag samhället en massa pengar i form av läkararvoden, sjukhusplaiser, mediciner, försäkringskassemedel, produktionsbortfall och myckel annat.

Den här medvetenheten om de förebyggande åtgärdernas betydelse,

3 Riksdagens protokoll 1975/76:29

Nr 29 friskvårdens betydelse, har lagit sig skiftande uttryck. Statsmakterna ger

Onsdagen den ' ' °''''' former till idrotten. Stödet utgår lill anläggningar och även 26 november 1975 °" '' direkt stöd till idrottsrörelsen. Det senare stödet ges till idrottens

-------------- egna organisationer alt fördelas av dessa.

Okat stöd åt Landstingen har som huvudmän för sjukvården också lagit upp frisk-

idrotten vård på sina program och ger stöd till idrott och olika motionsaktiviteter

samt även lill anläggningar. Många landsting har också upprättat ambitiösa friskvårdsplaner med etl brett åtgärdsprogram. Även på den kommunala nivån satsas på idrottsanläggningar av olika slag, och man ger i olika former etl direkt och indirekt stöd åt idrotten. Det utgår i form av stöd lill föreningar och lill olika aktiviteter som anordnas i idrottsföreningarnas och andra organisationers regi. Den sociala aspekten med fritidssysselsättningar för ungdomarna spelar-också en betydelsefull roll i sammanhanget och är av stor betydelse för kommunerna.

På alla nivåer inom samhället sker alltså en satsning på idrotten och motionsutövandet. Men vad som saknas i sammanhanget - och det har påpekats i motionen - är en samordning av resurserna, en genomgripande plan för hur samhällets satsning på de olika nivåerna skall ske. En samordning behövs också då man så alt säga går idrotten in på livet och tittar på idrottens olika verksamhetsformer. Vi har skolidrouen, som riktar sig till de ungdomar som går i skolorna, en idrott som har en mer eller mindre obligatorisk karaktär. Här gäller det atl i större utsträckning än tidigare stimulera ungdomarna så att de känner motivering för skolidrouen och för de program som skolorna har för au aktivera ungdomarna på det fysiska området.

Vi har vidare breddidrotien i stort. Det är den idrott som bedrivs inom olika idrottsföreningar med sikie på den slora massan och kanske framför allt inom Korporationsidroltsförbundet.

Vi har ytterligare den del av idrotten som går under beteckningen elilidrotl. Här är syftet atl nå goda resultat i konkurrens med andra tävlande.

Vi har olika problem inom idrotten, i. ex. hur en ambitiös idrotisgrabb och idrottsfiicka skall kunna kombinera sitt idrottsutövande på relalivi hög nivå med ulbildning och planering inför framliden. På delia problem har man i dag funnit vissa dellösningar. Men här fungerar inte samordningen och del förekommer stora orättvisor mellan olika regioner. Satsningarna är olika stora, och antalet utbildningsplatser som erbjuds i detta sammanhang är mycket begränsat.

Det är närmast på samordningssidan som den utredning som reservanterna förordat skulle vara av största betydelse. Det gäller alltså en samordning av den satsning som sker från samhällets sida på olika nivåer - stat, landsting och kommuner. Det gäller också en samordning av idrottens egna aktiviteter på olika plan. Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Hen SCHÖTT (m):

Herr talman! Till kuliurulskolteis belänkande nr 11 med anledning av motion om ökat stöd åt idrotten ber jag atl få göra några kommentarer.

Låt mig då först med glädje konstatera att förståelsen för idrotten och dess problem bland riksdagsledamöterna nu är långt större än tidigare. Förändringen är stor sedan början av 1960-talet, då vi i riksdagen - herr talmannen minns det väl - ännu fick kämpa hån för atl få bort nöjesskatten på idrollstävlingar och då många ledamöter fortfarande betraktade idrotten som ett överklassnöje.

Situationen i dag är en helt annan. Idrottsrörelsen är numera allmänt erkänd och den har nått en för vart år allt större omfattning. Den erhåller också högst avsevärt ekonomiskt stöd från både stat och kommun. Som exempel på det statliga stödets lillväxl skall här endast nämnas au del s. k. organisationsstödei de senaste tio åren ökat från 15,7 till 75,9 milj. kr. En god skjuls uppåt fick de statliga idrottsanslagen genom riksdagsbeslut våren 1970 som en följd av utredningen Idrott ål alla, SOU 1969:29.

Anledningen lill det ökade ekonomiska stödet är att allt fler kommit till insikt om idrottens stora betydelse, såväl för den enskilde individen som för samhället i dess helhet. Många förmenar också alt satsningen på idrotten är nationalekonomiskt väl motiverad med hänsyn främst till idrottens hälsofrämjande betydelse.

Kulturutskottet understryker med rätta i sitt betänkande breddidrottens värde när det gäller att förbättra människors fysiska och psykiska hälsa samt ge dem möjligheter till sociala kontakter och rikare fritid.

Utskottet nämner också vissa riksomfattande aktioner för motion. För min del faller del sig naturligt alt här komplettera exemplen med SLS - Svenska livräddningssällskapet-Simfrämjandet - årliga simborgar-kampanjer med deras hundratusentals deltagare och med atl erinra om atl simningen för många människor är en idealisk motionsaktivitet. Genom regelbunden moiionssimning skaffar man sig förutom en förbättrad kondition en god simförmåga, som ulgör en ständig glädjekälla och en värdefull tillgång vid eventuellt drunkningsiillbud.

Herr talman! Jag kan inte underlåta alt i detta sammanhang påminna om att alltjämt sannolikt uppemot hälften av vår befolkning inte kan simma. Uppgiften är säkerligen för många förvånande, men tyvärr torde den vara riklig. Som stöd för den har jag vår första och hittills enda riksomfattande undersökning av svenska folkets simkunnighei. Den fick vi på förslag av Simfrämjandet vid 1945 års folkräkning, då det gällde au besvara frågan: Kan ni simma 50 meter? Frågan avsåg endast personer över 7 år. 47,9 % uppgav sig då kunna simma den uppgivna distansen. Situationen har väl något förbättrats men den är alltjämt helt otillfredsställande. Jag utgår därför nu ifrån att, om den av motionärerna begärda utredningen kommer lill stånd, man i denna kommer att ägna frågorna om simundervisning och simidroil som motion speciell uppmärksamhet.

Personligen beklagar Jag alt ulskoltel ej kunnat enas om all lillsiyrka förslaget om en utredning om ökat stöd till breddidrotten. Detta innebär

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ökat stöd åt idrotten

Nr 29 på intei säu något misstroende mot Riksidrottsförbundet och Korpo-

Onsdaeen den raiionsidroiisförbundei. Båda utför ett utomordentligt värdefullt arbete.

26 november 1975 tillfredsställelse noteras också att idrotisriksdagen denna vecka kom-

--------------- mer att besluta om Korpens inlemmande i Riksidrottsförbundet.

Ökat stöd åt Båda organisationerna borde, såvitt jag förslår, med glädje hälsa för-

idrotten slaget om ett riksdagsbeslut om en parlamentarisk utredning om ökat

stöd ål breddidrotien. Idrottsrörelsen föreslås jämte utbildningsväsende

och kommuner all vara med i denna utredning, vars resultat givelvis

kommer atl bli elt ökat samhälleligt stöd åt idrotten.

Herr talman! Med min starka övertygelse om idrottens utomordentliga värde för vår nation ur såväl social som medicinsk och nationalekonomisk synpunkt ber jag att få yrka bifall till reservationen.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Del finns myckel gott atl säga om idrottsrörelsen. Idrott och motion har stor betydelse för både den enskilde och samhället.

Idrottsverksamheten bärs i vårt land upp av ett starkt intresse hos en bred allmänhet. Tyvärr kan man väl konstatera att det intresset i många fall endast tar sig uttryck i all man bildar hejarklack på läktare eller följer elitidrottens spännande tävlingar framför TV-apparaten. Men många prövar också själva olika former av idrotlsutövning.

Del är verkligen angelägel all stimulera dessa motionärer lill att fortsätta och all stimulera andra lill atl komma med i motionsaktiviteter av olika slag.

Mycket gott finns också all säga om de idogt arbetande idroitsledarna i föreningar och klubbar. De är verkligen värda uppskattning. Särskilt tänker jag då på den betydelsefulla insats som många gör för våra ungdomar. Dessa ledare, liksom ungdomsledare i annan föreningsverksamhet, utför ett arbete av utomordentligt ston värde.

Jag är alldeles övertygad om all vi alla här är helt överens. Del är inie heller skilda meningar om behovet av stöd från samhällets sida till idrotten som föranleder denna debatt. När det gällt atl anslå medel till idrottsrörelsen har vi i riksdagen under fiera år nått en fullständig enighet.

Samhället har under de senaste åren ökat anslagen lill idrotten i mycket snabb takt. Ökningen av organisationsstödei har herr Schötl redan nämnt. Till del kan läggas au anläggningssiödet under 1970-lalet ökat från 16,5 till 24,6 milj. kr. Det tidigare fritidsgruppsstödet, som numera utgår i form av lokalt aktivitetsstöd, har under motsvarande tid ökat från 11,9 till 24,7 milj. kr., således en fördubbling.

Men den avgjort största insatsen svarar kommunerna för. Enligt en uppgift som angetts i remissvaren till utskottet har kommunernas satsning på idroltsverksamhet under 1970-lalel ökat från ca 400 milj. kr. lill I 200 milj. kr. Del innebär en tredubbling.

Riksdagen log år 1970 ställning i frågan om inriktningen av samhällets stöd till idrotten. Del skedde med utgångspunkt i förslag som redovisats i utredningen Idrott år alla. Beslutet innebar atl Sveriges riksidrotlsför-

bund anfönroddes att utöva myndighetsfunktion vad del gäller orga-nisaiionsstöd till idrotten.

När vi i kulturutskottet genom motion av herr Norrby m. fi. ställdes inför uppgiften all pröva frågan om en ny idrottsuiredning, var del därför naturligt all i första hand inhämta yttrande från Riksidrottsförbundet och Korporalionsidroiisförbundei. Eftersom motionen genom siu program för ökad breddidroit berörde etl flertal samhällsområden, vidgade vi kretsen av remissinstanser lill att omfatta Landstings- och Kommun-förbunden, skolöverstyrelsen, Sveriges Radio, statens ungdomsråd och UKÄ.

Remissvaren är vad gäller kraven på en ny parlamentarisk utredning klart avvisande.

Statens ungdomsråd finner ingen anledning att tillsätta en parlamentarisk idrottsuiredning, "Denna uppgift borde med förtroende kunna anförtros den samlade idrottsrörelsen alt utredas i den ordning den finner mest ändamålsenligt", säger ungdomsrådet.

Kommunförbundets majoritet avstyrker motionärernas förslag. Svenska korporalionsidrottsförbundet ifrågasätter behovet av en särskild utredning och framhåller att samhällets beslutsfattare på olika nivåer bör ha förtroende för idrottsrörelsen all själv arbeta fram sådana program.

Riksidrottsförbundei är också klart avvisande lill tanken på en ny idrottsuiredning. Förbundet redovisar atl etl kontinuerligt ulrednings-och utvecklingsarbete utförs inom riksidrotlsslyrelsen och dess kansli. Som exempel nämns den pågående utredningen om idrottens kommersialisering. Enligt vad jag har inhämtat kommer den utredningen alt kunna redovisas redan våren 1976.

Centrala molionsrådet, som är elt samarbeisorgan mellan socialstyrelsen. Kommunförbundet och idrottsrörelsen, gör i samverkan med landstingen upp program för friskvårdssatsningar över hela landet.

Det föreslående samgåendet mellan Korporalionsidrottsförbundet och Riksidrottsförbundei bör kunna ge ökad kraft ål satsningarna för bredd-idrott.

Även när det gäller frågan om kombination av eliiidrou och studier pågår en bred försöksverksamhet. Den sker i samverkan mellan Riks-idrottsförbundet och skolöverstyrelsen.

Det är mol denna bakgrund som Riksidroilsförbundei enhälligt avstyrker motionens förslag om en ny parlamentarisk utredning.

När del gäller övriga remissorgan kan nämnas att tre universitet utifrån speciella aspekter tillstyrker en utredning, medan ett universitet avstyrker. Skolöverstyrelsen, Sveriges Radio och Landstingsförbundet tar inte ställning i fråga om tillsättande av en idrottsuiredning.

Herr Norrby beklagade här tidigare att han och övriga reservanter inte fåll majoriteten i utskollel med på förslaget om en utredning. Till del är bara alt säga alt avgörande för vårt ställningstagande har varit alt motionärerna inte fåll med någon av de tunga remissinstanserna på förslaget. Reservanterna har bara tre universitet att hålla i handen när de

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ökat stöd åt idrotten

Nr 29 i denna fråga nu föreslår en stor parlamentarisk utredning.

Onsdagen den " märkliga har inträffat atl de borgerliga ledamöterna i kul-

26 november 1975 turutskoilei, med undantag för herr Nilsson i Agnas, går emot en klar

--------------- remissopinion. Trots det som idrottsrörelsen framhåller föreslås i reser-

Okat stöd åt vationen atl riksdagen skall tvinga på Riksidrottsförbundei och Korpen

Idrotten en utredning om idrotten. Det är mycket förvånande.

I flera sammanhang, här i riksdagen och i samhällsdebatten för övrigt, har värdet av folkrörelserna betonats. När vi från socialdemokratiskt håll har argumenterat för vidgade uppgifter för folkrörelserna har vi mött en borgerlig kritik som har menat alt vi velat styra folkrörelserna och begränsa deras frihet. Den kritiken har varit helt oberättigad. Det förslag som reservanterna nu inbjuder riksdagen att anta är däremot ett utmanande exempel på bristande förtroende för en av de största folkrörelserna. Det bör enligt utskoiismajoriieiens mening vara den samlade idrottsrörelsens uppgift alt med samhällets stöd söka nå nya grupper för regelbunden motion och atl ytterligare stärka breddidrotien. Vår ståndpunkt grundar sig således på ett förtroende för den samlade idrottsrörelsen.

Jag vill på det bestämdaste avvisa reservanternas förslag om alt påtvinga idrottsrörelsen en utredning som den själv uppenbarligen inte vill ha, och Jag yrkar bifall lill utskottets förslag, som innebär avslag på motionen 1975:85.

Avslutningsvis vill jag fråga herr Norrby om han vill begränsa idrottsrörelsens myndighetsfunktion inom idroitsområdet eller vad syftet är med reservanternas agerande.

Hen NORRBY (c) kon genmäle:

Herr talman! Herr Andersson i Lycksele använde så starka ord när han försökte motivera ulskottsmajoritetens ståndpunkt i denna fråga. Jag skall inte använda sådana ord. Låt mig bara svara på en fråga som herr Andersson ställde.

Del har inte på något sätt föresvävat mig i varje fall och jag tror inte heller någon av dem som skrivit under reservationen att man kunde ifrågasätta Riksidrottsförbundets möjligheter att självt klara de uppgifter som samhället har ålagt förbundet.

Vilka andra saker stöder vi oss då på? Man kan dagligen ta del av utvecklingen på delta område. Senast i går framgick det av en tidningsnotis atl Kockums i Malmö bygger en fritidsanläggning för sina anställda för 24 milj. kr. Kockums är inte det enda förelag som gör så. Eftersom företagen har miljöfonder att ta av, kanske vi i allt större utsträckning får vara med om en utveckling i denna riktning. Det är i och för sig bra, men det bör ändå in i det som vi pekar på, nämligen planeringen för de resurser som slår lill buds. Tyvärr måste man då konstatera -RF i all ära - all idrottsrörelsen i sin helhet i dag inte har någon möjlighet att ingripa i statsmakternas och kommunernas planering. RF är bara en remissinstans.

Jag vill ställa frågan, och jag vet att den blir mer belyst under den diskussion som följer: Hur skall idrottsrörelsen påverka landstingens idrollsanslag? Vi vet atl distriklsorganisaiionerna inom idrottsrörelsen i dag - det påpekade jag i mitt förra anförande - har för små resurser. Där finns en flaskhals när det gäller våra möjligheter alt föra ut detta budskap och få med människorna på elt ökat motionsutbud.

Detta har konstaterats även av RF, som har tillskrivit Landstingsförbundet och påpekat dessa problem. Där kan RF, som sagt, inte gå in mer aktivt. Huruvida landsting och kommuner har möjlighet atl uppfylla dessa krav beror helt på deras ekonomiska ställning.

Herr Ångström behandlade frågan om friskvård på etl myckel för-tjänstfullt sätt, när han sade att vi måste få en samordning av de totala resurser som står lill förfogande. Vi måste se efter på vilka områden dessa resurser verkligen gör bästa nyttan. Det tycker jag är en styrka i vårt krav på utredning.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ökat stöd åt idrotten

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr ÅNGSTRÖM (fp) kon genmäle:

Herr lalman! Jag vill försl protestera mol herr Anderssons i Lycksele påslående att reservanternas begäran om en utredning föran åstadkomma samordning skulle vara etl bevis på bristande förtroende för idrotten. Så är det inte alls. Denna planering griper emellertid in på områden, som i många fall ligger utanför idrottens egna men som har betydelse i sammanhanget. Därför behövs en sådan här utredning såsom hjälp även för idrotten.

Herr Andersson har också konstaterat atl det är en rik flora av utbud av idrotts- och motionsaktiviteter och atl utbuden sker i hård konkurrens med alla andra lockande utbud i samhället. Denna utveckling är på både gott och ont.

På gott, därför atl den stimulerar lill ökad fysisk aktivitet och, som vi hoppas, ger information och upplysningar som på sikt skall kunna förbättra kostvanor och andra vanor. Det kan konstaleras all de olika former av fysisk aktivitet som idrotts- och friluftsrörelsen erbjuder också är en betydelsefull social faktor.

På ont, därför atl utbuden inte är samordnade vare sig i lid, till lokal eller lill målgruppsinrikining och därigenom många gånger inte får avsedd verkan. Ibland förefaller de t. o. m. vara avtrubbande. I alltför hög grad flyttar utbuden idrotts- och moiionsuiövandei från ett område lill ett annat i stället för atl mer målmedvetet försöka nä nya målgrupper och nya individer. Utbud av t. ex. kampanjkaraklär kräver alltför onyanserade insatser av verksamma ledare som redan är hårt engagerade på andra områden. Det inverkar negativt på deras vanliga verksamhet.

För alt komma till rätta med de negativa faktorer som jag här har påvisat måste idrottsrörelsen i betydligt större utsträckning än som nu

Nr 29 är fallet samråda och samordna utbuden. Här bör samhället träda in med

Onsdagen den '''" övergripande planerande verksamheten så aii nya individer och mål-

26 november 1975 Supper verkligen nås, så alt de resurser som står till buds används på

--------------- ett effektivt och ändamålsenligt sätt, så atl främst opinionsbildare, be-

Okat stöd åt slutsfattare, ledare och massmedia inte blir uttröttade eller villrådiga och

idrotten så all den enskilde mollagaren får ett väl anpassat utbud sig förelagt.

Hen SCHÖTT (m) kon genmäle:

Herr talman! Jag blev något förvånad, när herr Andersson i Lycksele påstod att vi som har yttrat oss hyser misstroende mot Riksidrottsförbundei. Jag tillät mig i mitt anförande understryka atl vad jag där androg på intet sätt innebar något misstroende mol Riksidrottsförbundei och Korporalionsidroiisförbundei. Jag betonade all båda organisationerna utför ett utomordentligt värdefullt arbete. Men dessa organisationer har många och stora uppgifter och deras resurser är myckel begränsade. Jag tycker då att det är beklagligt atl de lackar nej till förslaget om en statlig parlamentarisk utredning, som - vilket jag också nämnde - ulan tvivel skulle komma atl resultera i ökade resurser åt idrotten.

Jag tillät mig även beröra elt alldeles speciellt område, nämligen sim-kunnighelen och simidrotlen som motion. Tyvärr är delta område starkt försummat av samhället, och Jag tror att man där kan nå elt gott resultat endast genom en parlamentarisk utredning.

I en inierpellalionsdeball 1972 hemställde jag till dåvarande idrottsministern, statsrådet Bengtsson, all ta initiativ till en sådan utredning, men den har inte kommit lill stånd. Del är därför fullt förklarligt alt jag nu nappar på chansen all få en utredning om breddidrotten, där på elt mycket naturligt sätt de utomordentligi vikliga frågorna om simkunnighei och simidrotlen som motion kunde komma in.

Herr talman! Jag yrkar än en gång bifall till reservationen.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s) kon genmäle:

Herr lalman! Herr Norrby tyckte att jag använde så starka ord. Jag tror inte alt Jag gjorde del. 1 varje fall använde jag inga överord.

De argument som jag framförde var i stort sett ett referat av de argument som remissinstanserna har givit oss i utskottet i mening atl vi skulle ta intryck av dem. Utskotlsmajorileten har också lagit intryck av remissinstansernas argument. Det har däremot inte reservanierna gjon.

Herr Norrby tillbakavisar påslåendet alt reservanternas förslag skulle innebära en begränsning av idrottsrörelsens funktioner. Men ni hyser otvivelaktigt inte tilltro lill idrottsrörelsens egen bedömning av situationen. Idrottsrörelsen vill inte ha en utredning, men ni alla tre talare från den borgerliga sidan menar att utredningen ändå borde ske.

Herr Ångström säger all det inte är fråga om bristande förtroende
för idrottsrörelsen. Men den behöver en utredning som hjälp, anser herr
40 Ångström.

Men just nu sitter idrottsrörelsens företrädare och håller tummarna för att riksdagen inte skall bifalla reservationen, därför att man uppfattar en ny utredning som icke önskvärd i det här lägel.

Vi borde väl kunna hysa den tilltron lill en av de största folkrörelserna i landet, när den nu talar om hur den ser på saken, alt vi inte går in och säger: Det här begriper ni inte! Del är egentligen vad herr Schötl menar att vi bör säga. Han påslår också all han inte hyser någon misstro, men i nästa andetag säger han att RF och Korpen borde hälsa en sådan här utredning med tillfredsställelse. Ja, del lycker herr Schötl, men både Korpen och Riksidrottsförbundei har sagt: Vi hälsar den inte med tillfredsställelse, utan vi avvisar uiredningskravet!

Varför skall vi här i riksdagen påtvinga den samlade idrottsrörelsen en utredning och begära atl idrotten skall delta i den, när idrottens egna företrädare har sagt ifrån myckel tydligt all de inte vill ha någon utredning?

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ökat stöd åt idrotten

Herr NORRBY (c) kon genmäle:

Herr talman! Herr Andersson i Lycksele lämnade en redovisning för hur remissinstanserna hade ställt sig, och han nämnde mycket riktigt att det bland dem fanns flera universitet som biträtt vårt krav på utredning. Jag kan förslå den inställningen från universitetens sida, eftersom jag vet all siudeniidroilen - kanske mest på grund av obligalo-rieutredningen - synes gå en oviss framlid till mötes. Motionsidrotten på våra högskoleorter blir kanske mer eller mindre salt på undanlag. Av den anledningen tror jag atl vi har alt beakta vad universiteten och de övriga remissinstanser som har biträtt vårt krav på utredning har sagl. Vi måste komma ihåg alt det var fler remissinstanser än dessa universitet som tillstyrkte utredning.

Jag vill ånyo tillbakavisa vad herr Andersson sagl om au vi inte har tilltro till Riksidrottsförbundet, och jag måste ställa en motfråga om ut-skottsmajoriielens förtroende för Riksidrottsförbundei. Utskollel skriver nämligen följande:

"Utskottet har kunnat konstatera all Riksidrottsförbundei och framför allt vissa utanför förbundet slående idrottsorganisationer gör slora ansträngningar all stimulera människoratt delta i olika motionsaktiviteter."

När betänkandet skrevs, uppfattade jag detta som ett uttryck för bris-lände tilltro till Riksidrottsförbundei och i all synnerhet lill specialidrotts-förbunden, som Ju verkligen står för del breda idroltsarbelet.

Jag måste därför fråga herr Andersson: Är del inte bristande tilltro till Riksidrottsförbundei som ligger bakom delta yttrande''

Hen ÅNGSTRÖM (fp) kon genmäle:

Herr lalman! Jag konstaterar att Georg Andersson i Lycksele inte har haft etl enda positivt ord att säga om den samordningslanke som jag och ett par andra debattörer har framfört. Inser inte Georg Andersson att det kan ligga myckel positivt i en övergripande samordning mellan

Nr 29 olika satsningar från samhällets sida och de aktiviteter som idrotten själv

Onsdagen den bedriver? På det sättet kan det förhindras alt konkurrens uppstår om

26 november 1975 ä'' akiiviieisutbud och samma målgrupper, och i stället kan man

---- .--------- få en koncentrerad och riktad satsning i olika sammanhang.

Okat stöd åt Georg Andersson upprepar att det är mitt bristande förtroende för

idrotten idrottsrörelsen som dikterar min anslutning till uiredningskravet. Jag

måste påstå atl det är etl starkt uttryck. Georg Andersson känner mycket väl min personliga inställning lill idrotten, och jag har i mitt förra anförande förklarat all den samordningstanke som jag pläderar för griper in på områden där idrotten inte har möjlighet alt göra sig gällande -på samhällsplaneringens område, för all ta ett exempel. Det är över alla dessa områden som man måste kasta blicken när man bedömer möjligheterna alt stimulera och aktivera idrotts- och motionsverksamheten. Därför anser jag alt en parlamentarisk utredning i enlighet med reservanternas förslag skulle vara ytterst betydelsefull.

Herr SCHÖTT (m) kon genmäle:

Herr talman! Även jag beklagar att herr Andersson i Lycksele tar till så starka ord. Det verkar som om han inte tror att vi andra har de bästa avsikter. Men vi tre som talat för reservationen har väl på olika sätt visat vilket stort intresse vi har för idrotten. Jag tycker alt vi bör respektera varandra, även om vi har olika uppfattningar i det här ärendet.

Som framgår av betänkandet är Riksidroftsförbundei inte särskilt tilltalat av tanken på en ny utredning, men hurudant det är i de djupa leden kanske är en annan sak. Jag lycker atl det här inte får vara någon presligefråga.

Den utredning som lade fram sitt betänkande 1969 våren bra utredning, och det blev goda resultat av den. Vi har den förhoppningen au det skall bli likadant, om vi nu får en utredning som har parlamentarisk sammansättning och där hela samhället är representerat. Det är dock en helt annan tyngd över en sådan utredning än över en utredning som sköts internt av organisationerna. Jag beklagar än en gång atl idrottsrörelsen icke har velat tacka ja till en utredning av del slag reservanterna föreslår.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s) kon genmäle:

Herr lalman! Det senaste inlägget är litet pinsamt, lycker jag. När herr Schötl skall bevisa att det inte föreligger någon misstro gentemot Riksidrottsförbundei. säger han nu: Hur är det i idrottsrörelsens djupa led? Menar herr Schötl att när Riksidrottsförbundeis styrelse och Korpens styrelse ullalar sig så har de inte stöd för sina uttalanden i sin egen medlemskår? Del innebär ju ett ifrågasättande av demokratin i folkrörelserna, och del tycker jag är ganska allvarligt.

Till herr .Ångström vill Jag skämtsamt säga att Jag undrar om han inte kommit litet för sent lill siafetlväxlingen för att föra fru Freenkels talan från utskottet vidare här i kammaren. Jag tror atl om herr Ångström

hade varit med i etl tidigare skede så hade måhända inte den här situationen uppkommit. Om jag har fattat det rätt, har herr Ångströms partivänner i Kommunförbundet ställt sig avvisande lill uiredningskravet.

Nu frågar herr Ångström: Har inte herr Andersson i Lycksele någon förståelse för samordningsianken? Visst har jag det. Men jag kastar frågan tillbaka: Menar herr Ångström att Riksidrottsförbundei, Korpen, Kommunförbundet, Landstingsförbundet och statens ungdomsråd samtliga saknar förståelse för och insikt om behovet av samordning? Det är ju på deras yttranden vi har grundat vårt ställningstagande, och då skall väl inte vi komma här och leka förmyndare och säga: Ni begriper inte detta. Ni behöver minsann samordna era insatser. De har inte heller utifrån dessa aspekter funnit atl det föreligger något behov av en utredning just nu.

Slutligen vill Jag säga till herr Norrby: Del är väl atl klamra sig fast vid ett mycket svagt halmstrå atl i den här breda remissomgången fästa sig så vid vad tre universitet med en myckel speciell vinkling av problematiken har yttrat. Etl universitet har ullalat sig emot utredningen och tre har haft förståelse för den. Men de har yttrat sig utifrån speciella synpunkter. De tunga remissinstanserna är de som Jag tidigare nämnde. De har setl frågan i ett vidare sammanhang.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ökat stöd åt idrotten

Herr ALSÉN (s):

Herr lalman! Idrottens frågor har onekligen fått en stor plats i riksdagen under senare tid. Det är naturligt och riktigt. Idrottsrörelsen är en stor och betydelsefull folkrörelse. Och den är en rörelse med viktiga ungdomsfostrande och allmänt hälsofrämjande uppgifter, fysiskt och psy-kiski. Därför är också idrottens mål, verksamhetsformer och ekonomiska situation frågor som angår oss alla som medborgare och som beslutsfattare.

Som grund för idrottsrörelsens relationer till samhället ligger väsentligen den ulredning som leddes av landshövding Karl Friihiofson och som riksdagsbehandlades 1970. Den utredningen och del riksdagsbeslut som föranleddes av den kom atl formulera målet för samhälleis stöd lill och förhoppningar om idrotten under rubriken Idrott ål alla.

Samhället stöder i dag både den direkt tävlingsinriktade och den mera motions- och friskvårdsanpassade verksamheten. Jag tror att det är riktigt, som det sägs i motionen och ofta i debatten, atl lävlingsidroticn verkar stimulerande och ofta befrämjar människornas intresse för motionsutövning och verkar för en aktivering rent fysiskt. Men jag anser all det finns gränser för vad tävlingsidrotten i detta fall kan åstadkomma.

Deua gäller i mycket hög grad tävlingsidrotlens inverkan på unga människor, pojkar och flickor. De identifierar sig lätt med stjärnorna och vill gärna bli en Björn Borg eller någon annan av dem som syns mest i massmedia och som gör de resultatmässigt goda idrottsprestaiionerna. Del är positivt i långa stycken, men man måste vara klar över atl del

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ökat stöd ål idro 11 en

också finns negativa sidor av ungdomens strävan till identifikation. Jag vill gärna citera ett utdrag ur Korporalionsidrotisförbundets yttrande i anledning av motionen som finns återgivet i ulskottsbeiänkandet:

"Även om elitidrotten har sin givna plats är det viktigi understryka all samhällets stöd i första hand bör ges till breddidrotien. De människor som inte har fysiska förutsättningar för eller intresse av alt hävda sig i tävlingar måste stimuleras på annat sätt. Ofta finner man bland ungdomar, men även i andra åldersgrupper, personer som i tävlingssammanhang känner sig utslagna och därför blir negativa."

Det är riktigt atl uppmärksamma denna problemalik. Den har också sin betydelse i de sammanhang som vi debatterade här i riksdagen förra veckan, nämligen den tilltagande kommersialiseringsiendensen inom idrotten. Vi bör i grunden vara mycket positiva lill lävlingsidrotl och elitidrott men också vara öppna för de många problem som kan följa med den typen av idrotlsutövning.

Vi har inom Korpen kanske litet patetiskt formulerat en målsättning på idrollsspråk: 22 på läktaren och 50 000 på innerplan. Del bör vara idrottens strävan i dess olika former och samhällets målsättning för stödet till idrotten. De mångas delaktighet i akiiviietsuibudel måste vara del primära.

Från Korporaiionsidroltsförbundeis sida kan vi konstatera all elt mycket fint samarbete har utvecklats med landstingen under senare år, där friskvårdsfrågorna alltmer fåll en framskjuten plats i samarbete med olika samhällsorgan. Vi får härigenom möjligheter atl göra myckel goda insatser. I del arbetet har sambandet mellan riktig kost och klokt uiövad motion fått en central ställning. Den kopplingen är mycket viktig.

Jag vill nämna några siffror som kan vara intressanta när vi diskuterar omfattningen av molionsidroiisuibudet. Jag tar det i tioårsperspektiv. År 1965 kunde det genom Korpens olika insatser registreras 2,2 miljoner starter i olika idrottsliga, motionsinriktade aktiviteter från enskilda människor i del här landei. Samma siffra beräknas för 1975 bli 20 miljoner. Del är alliså en inie ringa ökning som har skelt under de här åren, och den har i hög grad varii möjlig tack vare samhällets stöd. Vi hoppas helt naturligt på en fortsatt utveckling av anslagen - givetvis i relation till alla de andra anspråk som vi som politiker och medborgare ställer på samhället.

Del är detta förhållande, herr Norrby, som har kommit lill uttryck i utskottets skrivning på s. 6 i betänkandet:

"Utskottet har kunnat konstatera att Riksidrottsförbundet och framför allt vissa utanför förbundet stående idroltsorganisationer gör slora ansträngningar atl stimulera människor att delta i olika motionsaktiviteter."

Del är etl faktiskt konstaterande av förhållanden som existerar och som kan beläggas i siffror. Det är inget försök all nedvärdera Riksidrottsförbundeis insatser - del vare oss Qärran - ulan del är ett sätt att klargöra all de aktiviteter som skall locka de många människorna till motion och friskvårdaktiviiel i hög grad kanaliseras genom Korporationsidrotls-

förbundet och Skid- och friluftsfrämjandet, vilka i dag står utanför RF.

Detta är inte så konstigt. Uppgiften för RF och dess klubbar är i första hand atl bedriva lävlingsidrotl i olika former. Del är del primära, och därför är förhållandena sådana som jag redogjort för. Alt i den här formuleringen se elt angrepp på Riksidrottsförbundei är verkligen all se spöken på ljusa dagen, herr Norrby. Del är en konstruerad motsättning. Vi har endast försökt atl precisera och kvantifiera ett relevant förhållande.

Vi hoppas och tror att Svenska korporalionsidrotisförbundets inträde i Riksidrottsförbundei - som sannolikt sker genom beslut på riksidrotls-mötet nu på fredag - skall kunna stärka samarbetet ytterligare mellan de i första hand lävlingsidrotlsinriktade klubbarna inom nuvarande RF och de över 14 000 korporationsklubbar som finns ute i landet och som bedriver i första hand moiionsinrikiad verksamhet. Vi tror alltså att detta samgående kommer atl öka kraften i utbudet - ett utbud som på det sättet skall kunna nå allt flera. Och alt beslutet ger möjligheter för motionsidroitens företrädare atl få säte och stämma i idrottens parlamentariska liv och delta i RF:s funktion som myndighet är viktigi ur demokratisk synpunkt.

Vi bejakar i allt väsentligt vad som har sagts i motionen. Men vi vänder oss mot yrkandet om en ulredning, och Georg Andersson i Lycksele har klart utvecklat skälen lill utskottets ställningslagande. Det är framför allt grundat i förhållandet atl de organisationer som företräder idrotten och ungdomen i det här landei har sagl alt de f n. inte känner behov av en parlamentarisk ulredning ulan tror - för atl inte säga är förvissade om - alt den ulredning som kan vara erforderlig för alt ta reda på var man slår någonstans i dag och hur man klarar målet Idrott åt alla bör ske inom idrottens egna organisationer.

Jag vill citera vad Korporationsidroltsförbundet har sagt på den här punkten:

"Förbundet ifrågasuUer behovet av en särskild utredning med uppgift atl 'utarbeta etl program för ökad breddidrotl'. Del anser att samhällets beslutsfattare på olika nivåer bör ha förtroende för idrottsrörelsen atl själv arbeta fram sådana program. Idrottens organisationer har sedan atl, beroende på tilldelade resurser och efter egen bedömning, lämna den molionsidroilsservice som krävs för atl genom lämplig verksamhet förbättra människors fysiska och psykiska hälsa samt underlätta den sociala anpassningen."

Utskollel biträder alltså idrottens egna företrädare när de hyser den meningen, atl de inom den egna organisationen bäsl skall kunna gripa sig an med atl närmare penetrera de frågor som herr Norrby och andra har aktualiserat i motionen.

Man skall också vara medveten om - och det framgår av RF:s yttrande - att den typen av utredningsarbete pågår kontinuerligt. Det ärett ständigt förlopp: man diskuterar, granskar sin situation och sin möjlighet alt uppfylla idrotiens primära mål.

Får jag lill slut göra en partipolitisk vinkling av del här. Det känns

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ökat stöd åt idrotten

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ökat stöd åt idrotten

som om den vore på sin plats. Det är litet underligt all höra uttalandena i dag från företrädare för centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet - som normall, när de ser på samhällsfrågor, hävdar alt samhället skall i största möjliga utsträckning hållas utanför, au det är den fria företagsamheten som skall på elt lyckligt sätt lösa del mesta av problemen här i landet. Men när vi hävdar den linjen i det här lägel -stödda på ideella frivilliga organisationers mening - alt dessa organisationer, på den folkrörelsegrund de har, bäsl skall klara breddningen av idrotten, då vill ni inte vara med. Då ropar ni på samhället, i. o. m. - förmodar Jag - del starka samhället, och lycker alt det egentligen bara är samhället som kan klara de här frågorna på etl bra sätl. Del är elt mycket egendomligt förhållande, och jag vill göra gör kammaren uppmärksam på del.

Herr lalman! Med det anförda vill jag yrka bifall lill utskottets hemställan.

Hen NORRBY (c) kon genmäle:

Herr talman! Jag skall inte försöka övenyga herr Alsén om behovet av den ulredning vi har föreslagit i motionen. Jag kan bara konstatera atl Svenska korporationsidrottsförbundet i sill remissyttrande över motionen behandlade den på etl myckel förtjänstfullt sätt - fastän man slutligen kom fram till den ståndpunkt som herr Alsén här företräder. Jag måste säga all Korporationsidrottsförbundet behandlade motionen - som jag fattade det - mycket mer seriöst än RF tyvärr gjorde. Del gav mig anledning att göra den här noteringen.

Sedan lycker jag att det är bra alt herr Alsén har redogjort för sin inställning lill vad som står i betänkandet och sagl att det inte på något sätt innebären misstroende mot Riksidrottsförbundei och specialidrotisförbunden, som också bedriver verksamhet på det här området. Det är inte bara Korpen som har motionsverksamhet utan också specialidrotisförbunden har en myckel bred verksamhet i gång på motionssidan. Det är bra atl herr Alsén har konstaterat all det som står skrivet i betänkandet inte innebär något misstroende mot RF och specialidrotisförbunden. Jag noterar detta tacksamt.

Herr SCHÖTT (m) kon genmäle:

Herr talman! Herr Alsén var mot slutet av sitt anförande inne på de ideologiska frågorna. Mig veterligt har vi moderater aldrig motsatt oss några parlamentariska utredningar när del gäller att stödja idrotten. Vi moderater har vad Jag kan förstå elt mycket gott förflutet i riksdagen, när det gäller stöd åt idrotten. Jag vet atl vi och övriga borgerliga partier många gånger har fåll kämpa myckel hårt för all få fram bättre villkor för idrotten än den socialdemokratiska regeringen föreslagit. .

Herr Andersson i Lycksele sade all Jag ifrågasatte demokratin inom Riksidrottsförbundei. Del gör jag ingalunda. Vad jag avsåg var all många

utövare av idrott - de kanske inte är anslutna till vare sig Riksidrottsförbundei eller Korpen - med glädje skulle se att vi kunde vidga bredd-idrotten. De har kanske inte så stark känsla för tävlingsidrotten. Jag har alltså uppfattningen atl den stora allmänheten med glädje skulle hälsa en utredning som tar speciellt sikte på breddidrotien. Det var det jag försökte säga.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ökat stöd åt idrotten

Herr ALSÉN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber att få tacka herr Norrby för hans vänliga komplimang lill Korpidrottsförbundet för dess yttrande. Jag vill inte av herr Norrbys uttalande om Riksidrottsförbundei och dess yttrande dra slutsatsen att han känner viss misstro mol Riksidrottsförbundet. Det tror jag inte all han gör. Men man kan ju om man vill, herr Norrby, ställa Korporaiionsidroltsförbundeis verkligt omfattande och seriöst skrivna yttrande med anledning av motionen i relation till Riksidrottsförbundeis. Då finner också jag det väl knapphändigt. Kanske kan det ses som en bekraftel.se på det som Jag försökte säga låg i utskottets skrivning på den punkt vi tidigare diskuterade, nämligen att Riksidrousförbundet -vilket är naturiigt - är framför allt tävlingsidroltsinriktat och naturiigen har mindre att säga på motionsidrotlsområdet. Jag hoppas att det förhållandet skall förbättras i och med Korpens inträde i RF. Jag är nog förmäten alt tro del. Vi kommer varandra närmare och kan i en vardaglig dialog ta upp dessa frågor.

Sedan, herr lalman, vill Jag lill slut konstatera atl herr Schötl inte har något emot det starka samhället. Det gläder mig.

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Alsén och jag kanske inlägger litet olika mening i ullrycket starkt samhälle. Men låt mig till herr Alsén framföra en vädjan att han - om riksdagen i dag avslår förslaget om en stor utredning -när hans Korpidrottsförbund kommer med i Riksidrottsförbundei är vänlig och hjälper till så atl vi får en utredning som med särskilt intresse ägnar sig ål frågorna om simkunnighei och om simning som motions-idrott. Herr Alsén är Ju inte främmande för dessa frågor. Han har ett vackert förflutet bl. a. som ordförande i världens äldsta simsällskap, Uppsala Simsällskap, stiftat 1796.

Herr ALSÉN (s) kort genmäle:

Herr talman! Det börjar kanske bli litet av klubb för inbördes beundran. Jag lackar givetvis för herr Schötts vänlighet också.

öm vi får med Korporationsidrottsförbundet i Riksidrottsförbundei och därmed säte och stämma i de beslutande organ som finns i Riks-idrottsförbundet är del helt naturligt för oss alt i samarbete med representanter för övrig idrott söka diskutera och komma till rätta med alla de problem som kan finnas inom dagens idrolt, och de är förvisso inte så få. Herr Schötts, som Jag lycker, myckel fint skötta sektor, sim-

Nr 29 kunnigheten och vad därtill hör, är just en sådan fråga som bör ligga

Onsdagen den '' såväl motionsidrotisuiövande som tävlingsidrottsuiövande ledares

26 november 1975 °'-' andras intresse. Jag skall efter fattig förmåga söka verka för den

--------------- sektorn - det lovar jag.

Ökat stöd åt

idrotten Herr RÄMGÅRD (c):

Herr lalman! Vi har med vår motion velat ge idrottsrörelsen möjlighet alt fortfarande och i framliden arbeta frivilligt och all ge den de ekonomiska förutsättningarna för delta. Idén bakom motionen har varit atl ge denna folkrörelse de grundläggande förutsättningarna för att samtidigt bedriva både breddidroit och elitbetonad idrott.

Idrottsrörelsen är, som många har påpekat, en av Sveriges mest betydande folkrörelser. Alt exakt ange hur många människor som är anknutna lill idrottsrörelsen är svårt - det finns fiera källor som man kan anlita för all få sifferuppgifter - men Riksidrottsförbundei brukar ange alt man har 1,8 miljoner medlemmar. Till deua kommer flera andra idroltsorganisationer, bl,a. Korporalionsidroiisförbundei, som herr Alsén nämni, Skid- och friluftsfrämjandet, frivilliga skytterörelsen osv.

Låginkomstutredningen har på grundval av en urvalsundersökning kommit fram lill all drygt 1 miljon människor i Sverige idroitar aktivt. Mot bakgrund av denna siffra är det mycket angeläget atl få till stånd en bred debatt om hur alla dessa människor på olika nivåer i idrotts-organisationerna skall kunna arbeta på något så när rimliga villkor. Det är av vikl att alla som söker sig till idrottsrörelsen kan beredas möjlighet atl ägna sig ål den motion eller del tävlande som de önskar. Minst lika betydelsefullt är dock att söka aktivera alla dem som inte ägnar sig ål regelbunden idrott. Den målsättning som uppsatts av idrolisuiredningen Idrott ål alla gäller i den delen fortfarande.

Om man ser på hur verksamheten bedrivs inom idrottsrörelsen i dag kan man konstatera alt Riksidrottsförbundei i en skrivelse lill alla landets landsting - även herr Norrby var inne på detta i sitt tidigare inlägg -har begärt en omedelbar och kraftig höjning av idrottsanslagen för den regionala verksamheten. Därvid har påpekats all om landslingen säger nej, kommer de negativa konsekvenserna för idrotten att bli stora. Riksidrottsförbundet hotar då med atl dra in extra anslag av statsmedel på närmare 1.4 milj. kr., som i dag går till bl. a. utbildning av ledare i de olika länen.

I en lidningsiniervju har också RF-direktören Bo Bengtsson satt som mål all landstingen inom en nära framtid skall bidra med en summa av 5 kr. per person. I dag ger landslingen 1:53 per person.

Grundtanken i Idrott åt alla var alt landstingen skulle svara för den regionala verksamheten, men den situationen har man alltså inte kunnat uppnå. Med kännedom om den rådande ekonomiska situationen hos landsting och kommuner är RF-direktören Bo Bengtssons mål 5 kr. orealistiskt.

48 Vi som suttit i landstingen och försökt au öka anslagen lill idrotts-

rörelsen inser alt det under nuvarande omständigheter blir mycket svårt alt komma upp till den här summan. De ekonomiska svårigheterna hos de olika distrikisförbunden går ut över utbildningen och leder till en otillfredsställande nyrekrytering av ledare lill idrottsrörelsen.

Idrottsrörelsen har mellan 250 000 och 300 000 ledare i dag. Idrotts-utredningen Idrolt åt alla uppskattar all dessa är verksamma i genomsnitt fyra år, varför minst 60 000 ledare måste rekryteras årligen om le-daranialei skall kunna bibehållas. Under 1974 utbildades ca 75 000 ledare på lokala, regionala och centrala kurser, varav ca 50 000 genomgick kurser arrangerade på regional nivå. Av det totala antalet utbildade ledare var det ca 25 000 som genomgick grundutbildningen, dvs. nya ledare. Jag sade att minst 60 000 ledare måste nyrekryteras åriigen för all ledarantalel .skall bibehållas, men det är alltså endast 25 000 som nu har genomgått grundutbildning. Siffrorna visar alltså atl den nuvarande nyrekryteringen icke täcker behovet som uppslår efter ledare som avgår.

När statsmakterna log ställning till idrottsutredningens betänkande Idrott ål alla år 1970 var del enligt utredningen bl. a. en förutsättning att landstingen rekommenderades svara för den regionala verksamheten. Så har alltså icke skett. Det har fått till följd att det i dag råder myckel ojämna ekonomiska förutsättningar för distrikisförbunden i landet, vilket leder till au inte minst ledarutbildningen blir eftersatt.

Eftersom förutsättningar förmodligen inte finns för att landstingen nu skall kunna öka sill ekonomiska stöd till idrottsrörelsen och eftersom också kommunerna, som bär det största ekonomiska ansvaret när det gäller idrottsrörelsen, har en ansträngd ekonomi, är del nödvändigt att andra åtgärder sätts in för att skapa bättre möjligheter för RF:s distrikts-förbund alt arbeta.

En annan viktig fråga som tagils upp i motionen - och som redan har belysts av herr Norrby - är elitidrottens eller tävlingsidrotlens förutsättningar. Förutom au vi måste tillgodose behovet av ulbildning och möjligheter för våra elitidrottsman och -kvinnor all tävla och samtidigt studera eller få ett yrke är det viktigt att vi på något sätt försöker samordna de olika intressena från näringslivet och samhällets insatser. Bådeelitidrott och breddidrott behövs; de båda kan komplettera varandra.

Setl ur dessa grundläggande perspektiv är det nödvändigt atl idrottsrörelsen tillsammans med statsmakterna, kommunerna och landstingen förutsättningslöst prövar den framtida idrotlspolitiken i landet.

Jag ber med detta, herr talman, att få yrka bifall lill reservationen.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ökat stöd åt idrotten

Hen LINDAHL i Lidingö (s):

Herr lalman! Det har varit mycket trevligt all lyssna på denna debatt, som från alla håll andas en så positiv inställning gentemot idrotten.

Vid det numera vartannat år återkommande riksidrottsmötet, Riks-idrottsförbundets högsta beslutande organ, belyser man idrottsrörelsens aktuella situation. Deua kommer att ske nu på fredag, lördag och söndag. Här fastställs i stora drag den fria och frivilliga idrottsrörelsens mål-

4 Riksdagens protokoll 1975/76:29

Nr 29 sättning och politik och de principer och handlingsprogram som skall

Onsdagen den " idrottsliga verksamheten i dess interna samarbeie men också 26 november 1975 ' dess samverkan med andra folk rörelser och samhällets beslutande organ.

--------------- Den svenska idrottens demokratiska uppbyggnad och praktiska funk-

Okat stöd åt tion är säkeriigen den främsta orsaken till att vån land redan i idrottens

idrotten barndom nådde och sedan kunnat behålla och ytteriigare befästa en stark

position inom världsidrotlen. Idrottsrörelsen i Sverige befinner sig i stark utveckling och fyller en allt viktigare funktion i samhället.

Herr talman! Jag har inledningsvis velat mycket kraftigt understryka dessa synpunkter.

Som en av samhällsrepresenlanterna i riksidrotlsslyrelsen har Jag under några år haft tillfälle att fortlöpande följa verksamheten. Jag kan försäkra kammarledamöterna alt jag ofta är imponerad av kraften och dynamiken inom svensk idrott. Idrottsrörelsen är också i full färd med all förverkliga det program som drogs upp i ulredningsbeiänkandei Idrott åt alla samt genom riksdagens beslut år 1970. Många exempel kan anföras som styrker detta mitt påslående.

Den centerpartimolion som vi nu har att behandla är ett ambitiöst försök all kartlägga idrottens målsättning och aktuella problem. Så långt vill jag gärna ge motionärerna elt erkännande. Men den sympatiska motionen innehåller knappast några nyheter - Jag hoppas all jag inte gör motionärerna bedrövade genom delta konstaterande. Av den anledningen tar jag avstånd från kravet på en ny idroilsutredning. Skälen för en ny utredning är inte starka. Riksdagen fattade ett viktigt principbeslut år 1970, som jag nyss erinrade om. Då drog man upp riktlinjer för den svenska idrottsrörelsen på kort och lång sikt.

Jag skall inte ytterligare utveckla dessa synpunkter på idrottsrörelsen. Många talare har här i debatten framhållit idrottsrörelsens enorma betydelse, och jag kan bara för min del instämma. Det är självklart atl om jag hade trott alt en ny parlamentarisk utredning skulle vara lill nytta för idrottsrörelsen, så skulle jag ha stött motionen. Men jag har konstaterat när jag har forskat i idrottshisioria, deltagit i diskussionerna och även sett framåt i den aktuella idrottsdebatten, au många skäl talar emot en ny parlamentarisk utredning. Någon har påpekat i debatten atl Riksidrottsförbundeis remissyttrande var ganska kortfatlat, och jag delar den uppfattningen. Mot den bakgrunden skall Jag redovisa de skäl som varit avgörande för mitt ställningstagande i denna fråga. Jag kan formulera dem i nio ganska korta punkter:

1. Inom Riksidrottsförbundei-och idrottsrörelsen i dess helhet- pågår kontinuerligt ett utrednings- och planeringsarbete just med det syfte som motionen anger, nämligen att finna nya vägar, metoder och möjligheter all förverkliga målsättningen "idrott åt alla".

2. I delta utrednings- och planeringsarbete observeras alldeles särskilt problemet elitidrott och ulbildning, och genom ett myckel nära och fortlöpande samarbete med skolöverstyrelsen haren flertal s. k. idrotisgym-

50 nasier upprättats, omfattande elt flertal idrotter. RF satsar mycket hårt

både personellt och ekonomiskt på denna verksamhei. Vidare bör noteras att RF under senare år etablerat etl nära samarbeie med skolöverstyrelsen, gällande idrottens och idrottsrörelsens plats i den obligatoriska skolundervisningen.

3. Planerings- och utredningsarbetet omfattar också i allra högsta grad bredd- och motionsidrolt. Här kan vi förvänta oss ytlerligare ökad aktivitet sedan nu Korporalionsidrottsförbundet kommer att ingå i "RF-familjen". Det bör påpekas - och det har sagts tidigare i debatten -att Korpen liksom RF har avstyrkt förslaget om utredning.

4. I centermotionen aktualiseras frågor av samma art som i 1969 års idrottsuiredning, och i RF är vi - som framgår av del anförda - myckel aktivt engagerade i au fullfölja dess intentioner, varvid dock de personella och ekonomiska resurserna måste styra omfattningen och tidsplanen för denna uppföljning.

5. En ny parlamentarisk utredning nu och under de närmast framförliggande åren skulle innebära en hård belastning på RF - inte minst dess kansli - och på idrottsrörelsen i dess helhet när det gäller att få fram underlag för utredningen, något som kan få lill följd att nu pågående arbeie med viktiga uppgifter väsentligt skulle äventyras.

6. Vidare bör framhållas alt kontakten och samverkan mellan den frivilliga idrottsrörelsen, regeringen och övriga myndigheter - t. ex. socialstyrelsen - är intensiv och omfattande, varigenom utrednings- och planeringsarbetet sker på "betryggande" sätl.

7. Med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet har RF kontakt och samarbete, vilket är en garanti för atl idrolisverksamhelen bedrivs med hänsynstagande lill kommunernas och landstingens egen planering, med beaktande av de resurser som dessa myndigheter kan ställa lill förfogande för främjande av idrott i breddad betydelse. I sitt remissvar anger Landstingsförbundet all man bör besluta tillsätta en utredning för översyn av Landstingsförbundets rekommendation. Del är intressant att notera att såväl Kommunförbundet som slaiens ungdomsråd - liksom RF - avstyrkt utredningen.

8. Vidare bör nämnas atl RF fortlöpande arbetar med rullande femårsplaner och från sina medlemsorganisationer infordrar liknande planer. Dessa planer läggs till grund för äskande om såväl statligt bidrag som stöd från landstingen.

9. Slutligen synes det mig lämpligt alt erinra om alt RF genom sin planerade rådslagsverksamhet kommer atl erhålla ytterligare underlag för sin såväl mera kortsiktiga som långsikliga planering. Denna rådslagsverksamhet, som börjar den 1 januari 1976, avses leda fram lill ett långsiktigt handlingsprogram för idrotten.

För den händelse någon tidigare i debatten anfört atl Riksidrottsförbundeis remissyttrande var alltför korlfattal har jag velat ge denna mer fullständiga exposé. Det är mitt eget ställningstagande, men Riksidrottsförbundei delar denna uppfattning, och Jag har velat föra fram de här synpunkterna i debatten.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ökat stöd åt idrotten

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ökat stöd åt idrotten

Jag vill för min del yrka bifall lill kulturulskottets hemställan i betänkandet nr 11.

Herr WACHTMEISTER i Staffanslorp (m):

Herr talman! I förra veckan besvarade jordbruksministern - eller idrottsministern, som han i del sammanhanget kallades - en interpellalion om kommersialiseringen av idrotten. I dag behandlar vi kulturutskollets betänkande med anledning av en motion om ökat stöd till idrotten. Detta kan få utgöra en illustration lill etl av idrottsrörelsens problem, nämligen del splittrade huvudmannaskapet när det gäller del statliga stödet till idrotts- och friluftsverksamheten. För alt man skall få en bättre överblick över verksamheten och också över behoven inom de olika organisationerna samt få en bättre möjlighet att korrekt fördela medlen bör naturligtvis allt statligt stöd utgå över en huvudtitel.

Ingen kan bestrida all idrotien verkar under knappa ekonomiska omständigheter. Det bästa beviset härför ärju det förhållandet alt man inom idrotien ständigt tvingas dryga ut sina inkomster med bingo, basarer, tröjreklam och jippon av skilda slag. Omfattningen av sådan verksamhei framgår av atl exempelvis den bingoskait som budgetåret 1973/74 inlevererades från idrottsföreningarna utgjorde inte mindre än 28 milj. kr., vilket motsvarar en omsättning på ca 560 milj. kr.

Idrotten uppbär emellertid - som har sagts flera gånger - stöd från stal och landsting och alldeles särskilt från primärkommuner, även om ökningen av del statliga stödet inte förefaller vara så imponerande som utskollel tycks göra gällande i siu betänkande. Där anges sålunda, som också har sagts tidigare i dag, att organisationsstödei från staten under den senaste femårsperioden har ökat från 40,4 till 75,9 milj. kr. och att anläggningssiödet har vuxit från 16,5 lill 24,6 milj. kr. årligen. Med tanke på den ständiga och kraftiga penningvärdeförsämringen är dessa höjningar inte särskilt anmärkningsvärda.

I detta sammanhang kan man inte tillräckligt betona och uttala sin oförbehållsamma beundran för de uppskattningsvis 300 000 aktiva ledarna inom idrotts- och friluftsrörelsen. De utför en oerhört värdefull, oegennyttig och ofta oavlönad insats, vilken lågt räknat torde kunna värderas till minst I miljard kronor, som samhället sålunda kan tillgodogöra sig. Självfallet borde en sådan verksamhei för idroitsledarna räknas som merit på den allmänna arbetsmarknaden.

Förutom att idrotien är den viktigaste fritidssysselsättningen för en myckel stor del av vår befolkning är den dessutom ett mycket viktigt led i den förebyggande hälsovården. Under de hittills gångna åren under 1970-talei har vi i genomsnitt haft inte mindre än 97 miljoner .sjukpenningdagar per år med en topp på 103 miljoner år 1974. Vad detta vid sidan av oerhörda personliga tragedier betyder i form av produktionsbortfall är lätt atl räkna ut; det torde röra sig om ca 15 miljarder kronor.

En ökad satsning på idrott och friluftsliv ger oss otvivelaktigt större

möjligheter att motstå hjärt-kärlsjukdomar, infektioner, nerv- och muskelsjukdomar och många andra, och idrotten är sålunda av utomordentligt stor betydelse för folkhushållet. Människokroppen är byggd för aktivitet, inte för vila. En god kondition är grundförutsättningen för en människas välbefinnande och därmed också för att hon skall kunna göra en fullgod arbetsinsats. Idrotten är alltså värd allt tänkbart stöd, och då herr Norrbys motion dessutom innehåller flera punkter som sammanfaller med moderata samlingspartiets program, "Satsa på idrotten", yrkar jag bifall lill reservationen, som borde kunna leda till etl ökat stöd åt idrotten.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag så påpeka, all när man här från flera håll räknar upp de många organisationer som har yrkat avslag på denna motion, så bortser man kanske från atl del i Kommunförbundet avgavs en mycket tung reservation frän sju av styrelsens ledamöter. Vidare har det sagts att Landstingsförbundet har yrkat avslag på motionen, men man har även där uttalat sig myckel erkännsamt och instämt med motionärerna i mycket av del som i motionen sägs om molionsidrolien.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ökat stöd åt idrotten

Herr ANDERSSON i Lycksele (s) kon genmäle:

Herr lalman! Får jag bara lill detta sista lägga, att när det gäller Landstingsförbundets yttrande sade Jag i milt anförande all Landstingsförbundet tillhör de remissinstanser som inte har tagit ställning i den speciella frågan huruvida det behövs en ny parlamentarisk utredning eller inte.

Låt mig vidare peka på alt den reservation som här har åberopats i Kommunförbundets yttrande tar upp företrädesvis en aspekt, nämligen landstingens ojämna bidragsgivning. Om man läser Landstingsförbundets yttrande, så ser man alt förbundet den 28 augusti i år tillsatte en utredning med uppgift att företa en översyn av Landstingsförbundels rekommendation angående landstingsbidragen lill ungdomsorganisationer, studie-distrikt, länsbildningsförbund och till idrottsrörelsen. Den fråga som Kommunförbundets reservanter huvudsakligen uppehåller sig vid och motiverar en statlig ulredning med har Landstingsförbundet alltså redan lillsail en ulredning för atl klara ul.

Herr WACHTMEISTER i Staffanslorp (m) kon genmäle: Herr talman! Jag är medveten om att Landstingsförbundet har visat på den skillnad i stöd som utgår från de olika landstingen, och det är ytterst värdefullt alt det görs en ulredning om del. När jag sade att det tidigare har påståtts atl Landstingsförbundet avstyrkt motionen, så var del herr Lindahls i Lidingö uttalande som jag närmast tänkte på. Om jag inte hörde fel, så sade han nämligen Just atl Landstingsförbundet hade avstyrkt motionen i fråga.

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Jag har funnit del nödvändigt all med några ord redogöra för min syn på den här frågan. Den motion som är föremål för behandling i betänkandet ger en be-

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ökat stöd åt idrotten

skrivning som jag förstår och på de flesta punkter kan instämma i. Utskottets majoritet har också i sin skrivning uttalat sig i myckel positiv anda om motionen. Men när det sägs att det skulle finnas motiv för en rejäl statlig och kommunal satsning ställer jag mig frågan: Sker det inte oavbrutet en ökad satsning på idrotten allestädes, både av kommuner och landsting? Det har nämnts här i debatten - del är en nyhet för mig - all Kockums för sina anställda skulle bygga en fritidsanläggning för 24 miljoner. Trenden är alltså entydig. Utvecklingen går i den riktningen.

Del som jag ställer mig mest frågande till i motionen är vad som där sägs om elitidrottens betydelse. På den punkten har jag en annan mening. Jag tycker att den har många skadeverkningar. Den har utvecklats pä ett sätt som skrämmer mig. Men det är inte det vi resonerar om i dag.

Jag måste fråga mig: Hjälper då samhällets insatser med mer och mer pengar? Är del del som är avgörande?

Jag vågar tänka tillbaka till min egen barndom och ungdom och till dem som då var barn och unga tillsammans med mig. Hur var det med vår motion, hur fick vi vår kondition? Vi byggde hoppgropar och hoppställningar, vi letade ut lämpliga slavar förati kunna hoppa stav, vi gjorde spjut själva. Och stötkulan som jag och mina kamrater därhemma använde var en sten som var slipad i årtusenden i jättegrytan i forsen. När de äldre såg den sade de: Den där använde vi också när vi var barn.

Det har alltså funnits en idroltsverksamhet i den bygden i generationer. När del gäller simningen vill Jag säga lill herr Lars Schött atl jag lärde mig simma i Umeälven när jag var nio år gammal utan något anslag någonstans ifrån. I stort sett hela bygdens befolkning kunde simma; även min farfar och min far var simmare. Det beror alltså inte på pengar. Del är väl inte överallt del finns sjöar och älvar, men vi hade det.

När del gällde skidor använde vi oerhört enkla hemgjorda skidor, och vi gjorde spåren och skidtävlingarna själva. Överallt fanns det enkla hoppbackar - det gäller inte bara min hemtrakt - där folk höll på och arbetade och idrottade.

Resultatet av denna idrotlsutövning och denna konditionsträning i förening med arbeie och en oftast enklare och bättre kost än i dag var otroligt gott. Som bevis kan jag nämna värnplikten, som för min del inföll just under kriget. Vilka påfrestningar de pojkar .som kom utifrån bygderna härdade ut med! Jämför det med hur det är i dag! Det är sämre, trots alla anslag och trots allt som har salsals på idrott.

Jag har också fåll en god hälsa och en god kondition som har varat långt upp i hög ålder. Jag fortsätter med aktivitet på cykel, mellan Riksdagshuset och min bostad, på skidor och som löpare, och det kommer jag alt göra så länge ingen förbjuder mig det. Det är mängder av människor av min åldersklass, som var unga när jag var ung, som har samma uppfattning.

Därför frågar jag mig: Går det atl lösa problemet genom att pumpa

in pengar till idrotten, till anläggningar och annat? Jag har hela liden varit med på atl vi skall anslå pengar. Jag anser all del varit riktigt. Men jag undrar ändå om det glappar någonstans, om del har gått fel någonstans. Jag undrar om man når den bredd som herr Norrby - som jag ser myckel vänligt på i dag; motionen anserjag icke vara något felgrepp - vill ha lill stånd på detta. Jag undrar om inte herr Norrby håller med mig om alt vi måste göra nya försök au nå ul med information i hälsofrågor genom massmedia och skolorna. Vi måste också bli föredömen, vi som är äldre, t. ex. riksdagsmän, så alt vi inte är rökare, inte lalar oss, ulan är ute och rör oss i markerna och på allt sätl försöker visa atl vi behöver motion och att det är bra med motion. Detsamma gäller en mängd andra människor, alla som har en ansvarsställning i samhället, läkare och lärare, för att ta exempel.

Då kanske man frågar mig: Du som är så tveksam, borde då du inte tillstyrka en ulredning? Ja, jag är inte medlem i någon idrottsförening eller något idrottsförbund. Jag står i dag för en ståndpunkt som kanske förvånar somliga. Anledningen lill den är följande. När jag fick ärendet i min hand i utskottet läste Jag remissvaren. Jag har för mig alt Riks-idrottsförbundet - RF - är en väldigt stor sammanslutning, och där finns dukliga människor från alla håll. Stiger någon fram och säger alt de är styrda från regeringen vill jag ha bevis för det. Jag tror alltså att när RF säger en sak menar man del. Jag har respekt också för Svenska korporalionsidrotisförbundets uppfattning. För mig som inte är organisa-lionsman utan som bara är privat idrottsman och medborgare i Sverige och som vill att vi skall ha bättre hälsa, är det alltså avgörande vad dessa förbund säger.

Dessutom är jag mycket tveksam lill utredningar för utredningars egen skull. Jag är rädd för alt en utredning här skall verka hämmande. När herr Norrby, jag och andra motionerar nästa år blir det då bara en hänvisning till den beslutade och så småningom sittande utredningen. Här pågår oavbrutet utredningar, försök och prov. Del finns inga dubbeltydiga uppfattningar, utan alla är med på att vi skall försöka göra någonting för idrotten eftersom den är bra för friskvården.

I del sammanhanget vill jag säga att en rörelse som jag som ung tillhörde var Svenska frisksportförbundei. Dess sätl all arbeta lycker jag är efterföljansvärt och värt alt stödja. Låt oss sluta upp kring sådana aktiviteter!

Med detta har jag velat förklara varför jag i dag delar utskottets uppfattning.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Ökat stöd åt idrotten

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har, som framgår av kulturutskottets betänkande nr 11, anslutit sig lill uiskottsmajoriieten som avstyrker centermotionens begäran om en parlamentarisk utredning, vilken skulle ha till uppgift att utarbeta ett program för ökad breddidrott enligt vad som anförs i motionen.

Nr 29 För vänsterpartiet kommunisternas vidkommande vill Jag deklarera

Onsdagen den '"' ' '"' P något sätt är negativa till Just breddidrotien, tvärtom -

26 november 1975 '' ''' '"' ''kant för kammarens ledamöter genom våra tidigare mo-

--------------- tioner och vårt tidigare agerande. Jag vill också i delta sammanhang

Okat stöd åt deklarera all del, som tidigare har framhållits, i centermolionen finns

idrotten myckel värdefullt. Men vi kan inte instämma i allt som står i denna

motion, även om våra invändningar inskränker sig till alt gälla vissa meningar beträffande elitidrotten.

Herr talman! Det omfattande remissförfarande som skett i fråga om denna motion styrker oss i vår uppfattning all någon parlamentarisk ulredning nu inte skulle leda lill önskat resultat. I likhet med herr Andersson i Lycksele finner Jag del egendomligt alt inte också reservanierna har tagit intryck av vad s. k. tunga remissinstanser som Riksidrousförbundet, Korporalionsidrottsförbundet och statens ungdomsråd har framhållit i sina remissvar ulan reserverar sig mot den uppfattning som dessa betydelsefulla folkorganisationer har framfört. Jag kan heller inte begripa hur en riksdagsman lyder ett remissvar, när herr Schötl i talarstolen förklarar att han tror alt idrottsrörelsen med glädje skulle hälsa förslaget om en parlamentarisk ulredning eller när herr Ångström slår fast atl utredningen behövs som hjälp lill idrotten.

Herr talman! Enligt vår uppfattning bör nu i stället alla de utredningar och arbetsgrupper som har arbelat och som arbetar snarast slutföra siu arbete och utvärderas. Som utskoltsmajoriieten också skriver har hittills ingenting framkommit som lyder på att delade uppfattningar skulle råda beträffande inriktningen av samhällsstödet lill idrotten alt främst gälla just motions- och breddidrott. Oenighet har ibland kanske rått i fråga om penningsummornas storlek, men den frågan diskuterar vi inte i dag. Den får vi säkeriigen tillfälle att återkomma till - det vill Jag säga till herr Wachlmeister i Staffanslorp, som i sitt anförande talade så mycket om pengar.

Från vänsterpartiet kommunisterna har vi alltså anslutit oss till utskoiismajoriieiens skrivning, och jag yrkar därför avslag på reservationen.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av fru Fraenkel m.fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Norrby begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 11 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av fru Fraenkel m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
56 ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Norrby begärde röst-

räkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 161

Nej - 155

Avstår - 2

Herr Eriksson i Ulfsbyn (c) anmälde att han avsett atl rösta nej men av misstag nedtryckt Ja-knappen.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Bättre offentlig svenska

§ 13 Bättre offentlig svenska

Föredrogs kuliurulskolteis belänkande 1975/76:12 med anledning av motioner om bättre offentlig svenska och användande av förkortningar i offentligt tryck.

Hen ROMANUS (fp):

Herr lalman! - Experterna har skapat etl språk så obegripligt att jag med min skolutbildning inte kan hänga med. Då vill Jag heller inte sitta och besluta över andra människor.

Så motiverar en kommunal förtroendeman i Värmland all han lämnar sina uppdrag. Han utvecklade f ö. sina synpunkter i radions Gomorron-program från Karlstad i morse. Många av oss har väl känt något liknande, även om vi inte ännu har dragit lika långtgående slutsatser.

Om politikerna har svårt att förstå vad utredningar och myndigheter .skriver är del naturligtvis ännu besvärligare för andra människor, som har mindre träning. Jag skall be att få citera ur en insändare i Aftonbladet, .som mycket bra sammanfattar vad saken gäller:

"Del är inte klokt att skattebetalarna skall avlöna experter för alt skriva utredningar som ingen förstår. Man använder främmande ord, dålig grammatik, dålig svenska helt enkelt. Och det blir ju demokrati och insynen som blir lidande. Experterna kan göra som de vill eftersom få förstår vad de säger. Ta så vanliga saker som deklarationsblanketterna. De flesta pensionärer måsle ha hjälp för alt fylla i dem, likadant är det med de flesta andra blanketter man måsle fylla i för all klara sig i dagens samhälle. Folkräkningsblanketterna är så invecklade alt man får vara tacksam om man kommer igenom dem med vettet i behåll. Svenskan måste förenklas. Del som berör oss medborgare måste skrivas på elt språk som vi förstår."

Det som vi har lagit upp i motionen är alltså ett grundläggande demokratiskt problem. Människor känner sig utestängda. Den här språkbarriären mellan myndigheter och medborgare har alltid funnits. Del betänkliga är atl den tycks växa högre nu, trots bättre skolutbildning. Del beror på all samhället blir mer och mer komplicerat - men också på att vi har lagt oss lill med en hel del dåliga vanor. Vetenskapens landvinningar skapar ständigt nya fackspråk. Dessa spelar naturligtvis en viktig roll inom sina specialområden. Men när vetenskapsmännen

Nr 29 vänder sig till allmänheten, till politiska förtroendemän och andra lek-

On.sdagen den ""' "ste de lära sig all översätta fackuttrycken och resonemangen 26 november 1975 ''" begriplig svenska.

--------------- I Frisinnad Tidskrift har Jag funnit följande uttrycksfulla samman-

Bättre offentlig fattning av det som tidskriften kallar för "den språkliga inflationen":
svenska "Fader vår har 56 ord, de tio budorden har 297 och den amerikanska

oavhängighetsförklaringen 300. Men en förordning som EG-kommissio-nen har utfärdat över importen av karameller och karamellprodukier innehåller inte mindre än 26 911 ord."

Detta är en synpunkt alt begrunda, även för oss här i riksdagen -inte minst för den som just nu lalar.

Utredningen om skolans inre arbete - som med en oflasl onödig förkortning kallas för SIA - är etl av många avskräckande exempel på mångordighet och krånglighet. Utredningen skriver t. ex. "centralt i den pedagogiska modellen är atl man aktivt försöker integrera diagnos och behandling. Nyckelordet är här pedagogiska karakterisiika och skolrelevans. Härmed menas I) en analys av elevens egenskapsprofil i sådana psykologiska processer som uppfattning, inlärning, problemlösning, minne, uppmärksamhet etc. och 2) en liknande analys av elevens profil vid inlärningen av pedagogiska färdigheter, innehåll och begrepp. Inom modellen försöker man jämföra elevens karakterisiika med skoluppgifternas krav. Delta är också en defektmodell, men styrkan ligger i dess pedagogiska betydelse. Klassifikation av svårigheterna formuleras i inlärnings-termer och svårigheterna relateras direkt lill uppgifterna i skolan. Nyckelordet blir behandling, inte placering." Enligt uppgift har Svenska språknämnden fått klagomål från svensklärare som inte begriper utredningen. Det förvånar inte. Atl någon stackars förälder ulan pedagogisk utbildning skulle kunna la sig igenom denna förskräckliga lunta förefaller helt osannolikt. Även lagstiftningen kan krånglas till på del mest förbluffande sätt. Jag skall be all få i dess helhet citera

"Kungl. MaJ:fs kungörelse

om ändring i kungörelsen (1973:152) om ikraftträdande av lagen

(1971:1225) om ändring i lagen (1929:77) om trafikförsäkring å rnotorfor-

don;

utfärdad den 16 november 1973.

Kungl. MaJ:t förordnar alt kungörelsen (1973:152) om ikraftträdande av lagen (1971:1225) om ändring i lagen (1929:77) om trafikförsäkring å motorfordon skall ha nedan angivna lydelse.

Kungl. Maj:t förordnar att lagen (1971:1225) om ändring i lagen
(1929:77) om trafikförsäkring å motorfordon skall träda i kraft den 1
maj 1973. I stället tor bestämmelsen i 18 § första stycket om anmälan
till statens irafiksäkerheisverk gäller dock till den dag Kungl. Maj:l för
ordnar annorlunda äldre bestämmelse om anmälan lill den myndighet,
hos vilken fordonet är registrerat. I stället för bestämmelsen i 18 i; andra
58 stycket om saluvagnsmärke gäller till den dag Kungl. Maj:t förordnar

annorlunda äldre bestämmelse om saluvagnsskyll. , Nr 29

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974. Onsdagen den

CARL GUSTAF 26 november 1975

CARL LIDBOM --------------------------------------------------------

(Justitiedepanementet)" Bättre offentlig

svenska

Delta skall alltså läsas av människor som huvudsakligen sysslar med bilar och andra praktiska ting. Inte underligt atl det behövs jurister.

Jag skulle kunna räkna upp många fier exempel. Jag skulle t. ex. kunna läsa upp den obegripliga stencil som har skickats till de statspensionärer som frågat varför deras pension från statens personalpensionsverk har minskat. Men Jag skall avstå från del.

Vår motion, som har kommit till på Gunnar Heléns initiativ, har tagils emot mycket positivt, både av utskottet och utanför riksdagen. Del tycks råda allmän enighet om atl del skall las krafttag för all förbättra det offentliga språket. Det är utmärkt atl vi skall få en handbok i offentlig svenska, Ännu viktigare är atl utskottet vill ge regeringen i uppdrag att utforma elt handlingsprogram, och ännu viktigare atl utskollel stryker under all det kommer atl behövas mer pengar än de 135 000 kr. som nu anslås. Del är bra alt utskottet betonar den viktiga roll som Svenska språknämnden spelar och säger all nämnden skall få möjlighet att öka sina insatser, dvs. att den skall få större resurser. Jag yrkar bifall lill ulskollels förslag.

Vi behöver utbildade språkgranskare som får gå igenom allt tryck som riktas till allmänheten. Men aldrig så energiska språkgranskare kan naturligtvis inte klara problemet på lång sikt. Floden av meddelanden från myndigheterna är alltför omfattande. Alla som skriver måsle ha kraven på klarhet och enkelhet som främsta ledstjärna och utbildning för att klara sin uppgift. Och det behövs alt mottagarna säger ifrån när något är krångligt. Kanske skulle alla förtroendemän och andra som lar del av tryck från myndigheterna enligt Aftonbladets förslag utrustas med en stämpel med texten: "Har tagit del, men inte begripit."

Med den ökade uppmärksamhet som ägnas riksdagen, spelar även våra språkliga insatser en större roll. Där finns åtskilligt alt önska. Vi har berört den saken i motionen. Jag vill betona, vad som också framgår av motionen, nämligen att det i hög grad är fråga om självkritik.

Målet bör vara, som utskottet säger, etl språk som är klart och tydligt. Utskottet manar oss också all försöka nå del målet utan alt vårl språk blir torftigt och föriorar i ullrycksfullhel. Del råder inte någon självklar motsättning mellan dessa önskemål. Ibland lyckas vi nog tala både krångligt och torftigt. Och ibland leder vår önskan atl vara uttrycksfulla lill en viss brist på klarhet. Det sagda uppfattas som mer uttrycksfullt än som var avsikten. Ingen kan väl göra anspråk på att alltid lyckas finna den rätta avvägningen i det avseendet. Jag gör det i vari fall inte.

Politikens facktermer och förkortningar blir lätt ett innespråk, som
slänger ute den stora allmänheten. Fikonspråket är stalusdjävulens lungo- 59

Nr 29 mål, som Tom Selander skriver i Svenska Dagbladet. Låt oss i stället

Onsdagen den '" '"• ''"' '"" ' ''''' enkelt och rakt på sak. Till del kan vi

26 november 1975 ''"'' '" ' riksdagen lämna vårt bidrag.

Bättre offentlig svenska

I detta anförande instämde herrar Molin, Sellgren och Ullslen (samtliga

fp).

Fru JOHANSSON i Uddevalla (s):

Herr lalman! Låt mig börja med att citera Göran Tunström, ett avsnitt ur Guddöttrarna:

"En gång varje årtionde måste vi ompröva alla våra ord och vad de slår för. Från politikerna till den isolerade hemmafrun, från åldringen som inväntar döden lill fyraåringen som dresseras alt gå i språkels band, måste vi öppna absolut förutsättningslösa seminarier, som granskar de skrivna lagtexterna, de vardagliga replikerna, kärleksorden, invektiven. Vi måste göra totala utvärderingar av hela den mylla i vilken språkblomstren frodas. Vad är .sjukt och vad är friskt? Vad är dill och vad är mitl? Vi måsle ha rätt alt utkräva ansvar av språkmissbrukarna. Vi kan aldrig mötas om vi inte håller språket levande, så all det passar lill alla de olika nyckelhål, som leder in till varje enskild individ. Del är ett oändligt svårt arbete, som kräver 'tid' och 'överblick', "kärlek' och 'tolerans'."

En annan författare, Jag tror del är Lars Forssell, skriver i en dikt om språket, atl "du måsle lära dig språket". Han utvecklar i den dikten hur nödvändigt det är all kunna ord.

Del nu aktuella ulskottsbeiänkandet gäller bl. a. en motion av herrar Helén och Romanus rörande en förenkling och översyn av det officiella språket. Just medan vi har diskuterat ämnet i utskottet har det också utbrutit en debatt rent allmänt i landei, inte bara i massmedia ulan vid alla möjliga tillfällen där människor träffas, rörande vikten av all uttrycka sig så klart och enkelt au alla människor förstår.

Anledningen till de reflexioner jag vill göra nu är atl Jag i den debatten tyckt mig flnna tendenser till krav på en så stark förenkling, atl det skulle innebära en utarmning av språket. Jag är fullt klar över att motionärerna inte menat detta. Jag instämmer helt i deras åsikt all vi i det officiella språket ofta uttrycker oss onödigt tillkrånglat och tungt. Och del är atl märka alt det kanske inte alllid är ovanliga och svåra, eventuellt utländska ord, som är de verkliga stötestenarna. Det kan lika ofta vara för tung och krånglig meningsuppbyggnad, för långa meningar osv. Vi bör alltså verkligen anstränga oss all använda ell enkelt och rakt språk.

Men del får inte innebära alltför stora förenklingar, så atl språket blir torftigt. Ell språk måsle alllid vara föremål för förnyelse och utveckling. Vi lalar inte likadant i dag som för 300 år sedan, inte heller som för 100 år sedan, inte ens som för 50 år sedan. Ibland lycker jag au man möter en skräck för språkförnyelse, som egentligen är ganska farlig. Vi

måste få in nya ord och uttryck i språket då och då. Vi måsle ha varianter, så all vi kan variera och nyansera. Vi måste genom korta uttryck kunna ge associationer som alla förslår. Men del innebär också, menar jag, all man måste ha rätt atl ställa vissa krav på de människor man skriver eller talar lill. Vi måste ha speciella ullryck för speciella ting och verksamheter. Man måste utgå från att människor lär sig vad det heter.

När idrottsmän talar om lekning, hörna, love och liknande, vet alla som är intresserade av sporten i fråga vad det gäller. Andra vet det inte. Men människor, som inte bryr sig om atl vela vad en mängd andra, för folk i gemen vanliga ord betyder, har fullkomligt klan för sig vad just de här termerna innebär. Varför del? Varför har de besvärat sig med au lära sig alla de här konstiga uttrycken? Och utan au klaga över deras svårighetsgrad! Jo, naturligtvis därför atl de är intresserade av just den här verksamheten. Då lär man sig dess språk, så enkelt är det.

Konsekvensen av det här resonemanget skulle vara all om vi får människor intresserade av vad vi politiker håller på med, så skulle de också bli intresserade av att förstå de ord och uttryck som måsle användas i vårt arbete.

Med detta vill jag - som jag redan påpekat - inte förringa betydelsen av att vi lär oss atl uttrycka oss enkelt och klart. Jag ville bara ta in den här aspekten också, eftersom jag lycker den kommit i skymundan i debatten som förts uie i landet i de här frågorna.

Au uttrycka sig läiiförståeligi är ofta svårare än au uttrycka sig krångligt. Det beror väl främst på två saker. Dels kommer vi in i en vana, man kan kanske kalla det yrkessjukdom. Del är då en yrkessjukdom som drabbar i väldigt många, helt åtskilda yrken, sannerligen inte bara oss politiker. Dels lägger vi inte ned tillräckligt med tid och intresse på hur vi uttrycker oss. Det är bekvämare all la till det språk som man med lätthet kan använda yrkeskolleger emellan. För det är ell ofrånkomligt faktum, att inom en yrkesgrupp går del fortasi och läliasi och blir 1.0. m. mest exakt, om man använder del fackspråk som har utvecklats i yrket. Det är bara det, atl när man sedan skall lala till eller med eller skriva för människor som inte är i samma yrke, då måste man använda s. k. vanlig, ren svenska. Kanske jag vågar påslå alt det finns en tredje anledning till att man uttrycker sig krångligt: man tycker det låter imponerande, man briljerar. Nog händer det då och då.

Vi får ofta höra att vi skall använda svenska ord och undvika de utländska. Men vad skulle vi då få kvar, om vi skulle använda endast renodlat svenska ord? Det skulle i sanning bli ell nyansfaliigi och lorftigt språk. Vi har under århundradenas lopp berikats med ord från andra språk och det skall vi nog vara tacksamma för. Och Jag menar atl det inie kan vara fel att vi även i dag för in bra, slående uttryck från andra språk. Vi har franska, latinska, tyska, engelska, amerikanska ord, som vi nu ser som närmast svenska, i den meningen att alla förslår vad de betyder. Lål inte skräcken för nya ord och språkpåverkningar från andra länder bli för stor, menar Jag.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Bättre offentlig svenska

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Skydd för kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och miljöer

En språklig kommunikation, muntlig eller skriftlig, skall kunna ställa krav på båda parter. Den som skriver skall lägga ned möda på all ulirycka sig tydligt och väl, den som läser det skall orka med alt lära in de ord som är användbara och bra. Då undviks missförstånd utan att man riskerar utarmning av språket.

Herr lalman! Utskottet har avlämnat ett enigt betänkande och jag har bara all yrka bifall lill del.

Med detta anförande, i vilket fröken Sandell (s) instämde, var överläggningen slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 14 Skydd för kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och miljöer

Föredrogs kulturutskottets betänkande 1975/76:14 med anledning av moiioner om skydd för kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och miljöer.

Hen HAGBERG i Örebro (s):

Herr lalman! Europarådets byggnadsvårdskongress, som avhölls i oktober månad med anledning av Europarådets utlysta byggnadsvårdsår, slog i en deklaration fast följande: "Framtiden kan inte och får inte byggas på bekostnad av det förflutna." Vidare ingår i denna deklaration följande formuleringar: "De olika länderna har därför också etl gemensamt ansvar för dess skydd. Den historiska kontinuiteten i miljön måste skyddas om människorna skall kunna uppleva identitet och trygghet i sin omgivning trots snabba förändringar." Deklarationen slår också fast atl vården av den gamla bebyggelsen även innebär en hushållning med resurser, vilket är ell viktigi mål i dag. Kommunerna skall ha ansvaret för denna vård, heter det, och avsälla tillräcklig andel i sina budgetar. Men också statliga myndigheter bör medverka genom alt bygga upp fonder.

I motion 503 har etl antal motionärer tagit upp de här frågorna. Vi önskar få fastare rutiner för planarbetets hänsynstagande till bevarandeplaner. Här önskar vi också att sådana bevarandeplaner skall utarbetas i alla kommuner. J motionen säger vi också att vi hoppas få förstärkt lagstiftning för att hävda dessa bevarandeplaner. Vi vill vidare få instrument för att beivra vanvård av historiska objekt.

Kulturutskottets betänkande nr 14 besvarar denna liksom en liknande motion. Utskottet åberopar bl. a. sitt betänkande från 1971, där man förklarade att denna fråga borde las upp lill ingående överväganden, lämp-

ligen i samband med den översyn av lagstiftningen om den fysiska planeringen som då pågick inom bygglagutredningen. På förslag av utskollel antog riksdagen då en anhållan om atl Kungl. MaJ:t skulle låta verkställa den ulredning som ulskoltel förordat. Tilläggsdirektiv gick sedan lill bygglagutredningen som nu avlämnat sina förslag. Lagstiftning och andra åtgärder är, säger ulskoltel, att förvänta enligt redovisningar som lämnats. Slutligen framhåller dock utskottet att del inte nu är lämpligt all bryta ut en sektor från den övriga lagstiftningen på området.

Del har alltså hänt och kommer att hända en hel del i den riktning som väl alla önskar. Sålunda hoppas vi få slut på t. ex. lyxsaneringar, som det lid efter annan står att läsa om. Där blir det kategorisering i boendel och kanske inte alla gånger ell riktigt bevarande av ell kulturhistoriskt objekt.

Frestelsen all överföra fastigheter från kommunal ägo till privat finns också. De privata fastighetsägarna har avdragsmöjligheler som gör det gynnsamt alt investera i gamla fastigheter. De allmännyttiga och kooperativa bostadsföretagen har inte denna möjlighet. Bosiadsminislerns svar på en fråga här i riksdagen för en lid sedan lill herr Bergm.an i Göteborg, då han sade att man överväger ändringar, skall också noteras som positivt. Kanske skulle en sådan ändring från samhällsekonomisk synpunkt ge medel lill den fondbildning som Europarådsdeklaraiionen talar om.

I andra fall kommer kulturhistoriskt intressanta fastigheter atl rivas därför alt nybyggnadsaliernativet ger den lägsta kalkylen.

Slutligen kommer, om intet görs, fasligheter au få förfalla och enda alternativet blir rivning.

För dagen har jag dock inga yrkanden utan ställer min förväntan till kommande iniativ inom regering och riksdag. Kanske alt vi då når den kullurpolitiska målsättningen: atl den gamla miljön anses lika viktig som den nya miljö vi skapar.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Skydd för kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och miljöer

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Del är alltför frestande för mig all säga några ord i del här ärendet - de skall inte bli så många. Jag har ell mycket färskt exempel på hur angeläget del är all skärpa lagstiftningen om kommunernas byggnadsminnesvård.

I min hemstad, Helsingborg, skall man genom beslut i fullmäktige av alla partier utom folkpartiet inom kon sälta grävskoporna i en 100 år gammal stadsteater. Det är en byggnad som av riksantikvarien - den förutvarande, då riksantikvarien fortfarande var en fackman - klassificerats som ytterligt väl värd atl bevara. Kommunen har haft en egen expertkommitté som förklarat alt teatern är omistlig för kommunen. Nordiska museet har gett den betyget alt det skulle vara en oersättlig förlust inte bara för kommunen utan för landei i dess helhet om den revs. Den skall alltså trots detta rivas. Det visar all kullurvandalerna kan triumfera även under byggnadsvårdsåret 1975.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Inrättande av en institution för inventering av invandrarkulturen

Detta markerar, herr lalman, alt det är ytterst angelägel med en skärpning av lagstiftningen såsom jag sade i början av mitl anförande.

Överläggningen var härmed slutad,

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15 Föredrogs

Kulturutskottets betänkanden

1975/76:15 med anledning av motion om viss kostnadskompensation

för ägare av byggnad som förklarats som byggnadsminne 1975/76:16 med anledning av motion om en svensk utgåva av Unescos

rekommendationer rörande byggnadskultur och bebyggelsemiljö,

m. m.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 16 Inrättande av en institution för inventering av invandrarkulturen

Föredrogs kulturutskottets betänkande 1975/76:17 med anledning av motion om inrättande av en institution för inventering av invandrarkulturen.

Herr ANDERSSON i Södenälje (s):

Herr talman! Den motion som Jag har avlämnat och som nu har behandlats av kulturuiskottel rör frågan om en utredning för all inrätta etl arkiv för invandrarkultur med uppgift all påbörja insamlande av manuskript, brev, fotografier och annat material som åskådliggör bildkonst, musik, dans, scenkonsl m. m.

För mig har del varit helt naturligt all skriva denna motion mol bakgrund av många års kommunalt arbete i en kommun där inte mindre än 13 % av invånarantalet är invandrare och där jag själv har kunnat uppleva alt många invandrare har gjort bestående insatser inom vårt kulturliv, fortfarande gör del och säkert kommer atl göra del.

Utskottet svarar på motionen med en myckel positiv skrivning i sak och i anda. Del är jag naturligtvis tacksam över. Även remissinstanserna instämmer i sak, men av de olika remissvaren framgår också klart och tydligt hur litet vi hittills har gjort i det här landei för atl la vara på det kulturarv som de olika invandrargrupperna har skapat. Av remisssvaren framgår att hittills endast vissa insatser har gjorts: dels har riksarkivet ell omfattande samarbeie med det baltiska arkivet, dels har statens nvandrarverk börjat bygga upp etl bibliotek. Del talas också om en del nstanser som har visat intresse, bl. a. Nordiska museet, emigrantmuseet Växjö och Västerås kommun.

Detta intresse är gott och väl, och det skall vi naturligtvis slå vakt om, men vilka resultat har uppnåtts? Vilka konkreta åtgärder har vidtagits? De är hittills myckel minimala.

Riksarkivet framhåller också i sitt remissvar atl ell statligt stöd bör utgå till inventering för de uppgifter jag angivit i motionen och att fördelningen av detta statliga stöd skall ske genom riksarkivets nämnd för enskilda arkiv. Jag tackar för det remissvaret, men här skulle jag vilja ställa en fråga lill utskottets företrädare: Vilka resurser har denna nämnd, som skall fördela de statliga anslagen, att fördela dem? Finns det i dag verkligen reella förutsättningar för en sådan fördelning, eller behöver denna nämnd få nya statliga anslag för att kunna klara den uppgiften?

Statens kulturråd säger i sitt remissvar att man har för avsikt att i kontakt med riksarkivet överväga vilka initiativ som erfordras från statligt håll. Det är också ett bra besked som vi får i del remissvaret, men Jag skulle vilja fråga ulskollels företrädare, om utskottet möjligen har några närmare uppgifter på den här punkten. Och har statens kulturråd presenterat någon tidsplan när man sedan kan redovisa olika uppgifter? Det är verkligen angelägel all såväl planering som konkreta åtgärder kommer lill stånd omgående.

Riksarkivet säger i sill remissvar atl litteratur, film, bildkonst, dans, scenkonst och annan dokumentation som belyser invandrarkulturen enligt dess mening bäst bevaras och tillgängliggörs i de bibliotek och museer som redan är specialiserade på dessa slag av källmaterial. Ja, gärna det - men hur många bibliotek och museer har vi i dag som verkligen är specialiserade på detta område? Och vilka resurser har dessa museer och bibliotek till sitt förfogande?

En annan fråga som inställer sig i sammanhanget är: Vilken framlida museiorganisation kommer vi alt ha i del här landei? Eller med andra ord: Vilka regionala eller lokala museer kommer atl finnas och ha sådana resurser alt de verkligen kan la initiativ inom invandrarkulturernas område? Jag skulle vara myckel lacksam, om utskottets företrädare hade någon mer konkret uppgift alt lämna om delta. När får exempelvis riksdagen ta ställning till förslag om regionala museer?

I sakfrågan är naturligtvis det primära all någonting görs. Kan man uppnå målet med användande av den organisation som redan finns eller är under ulredning eller planerad skall man självfallet gå den vägen, och då är en utredning överflödig. Men eftersom utskottets betänkande i sin helhet är uppbyggt på vad ell par remissinstanser har uttalat, är del naturligt all Jag som motionär ställer mig en rad följdfrågor och vore myckel tacksam om de olika remissvaren kunde kompletteras.

För dagen får jag lita till vad riksarkivet och statens kulturråd har uttalat beträffande sina planerade åtgärder, men del finns all anledning all följa utvecklingen på del här området såväl för kuliurutskottet som för enskilda riksdagsledamöter.

Herr talman! Jag har i dag inget annat yrkande än om bifall till utskottets hemställan.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Inrättande av en institution för inventering av invandrarkulturen

5 Riksdagens protokoll 1975/76:29

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Inrättande av en institution för inventering av invandrarkulturen

Hen MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr talman! Det är onekligen en mycket intressant fråga som herr Andersson i Södertälje har tagit upp i sin motion. Alla är vi troligen överens om att det är viktigt att känna och förstå de olika invandrargruppernas kulturella bakgrund. Invandrarna för med sig sin kultur hit, och den påverkar oss. Vårt svenska kulturliv kan bli rikare genom att de tillför del aktiviteter som är värdefulla för oss.

Del är rikligt som herr Andersson i Södertälje säger, atl särskilt myckel inte är gjort ännu för alt tillvarata invandrarkultur och så att säga arkivera den, så att mycket av del som invandrarna har all ge blir bevarat. Men det råder sannerligen inte brist på intresse i kuliurutskottet för den här frågan.

Jag instämmer i att det snart behöver göras större insatser än de som nu är gjorda. Del är väl rikligt atl då lita lill vad kulturrådet säger, alt det i samarbeie med riksarkivet skall ta upp frågan och komma med initiativ.

Herr Andersson i Södertälje frågar sedan när man kan hoppas på en museiproposition som lägger fram förslag om hur det skall bli med museiorganisationen, t. ex. med tanke på länsmuseerna. Då får väl herr Andersson vända sig lill departementet. Utskottet kan ju inte svara på annat sätt än att vi hoppas att vi får en sådan proposition nästa år. När den kommer - och om den blir färdig nästa år - kan man som sagl svara på i departementet.

Hur många museer som kan ta hand om dessa angelägna aktiviteter

- bevarande och utställning av invandrarkulturen - är också en fråga
som saken kommer att bli föremål för behandling i den proposition man
har all vänta. Någon tidsplan som anger när verksamheten kan bli av
större omfattning har ju inte presenterats. Man får, som utskottet säger,
ta kontakt med riksarkivet, och så får man givelvis komma med en
begäran lill departementet, varvid man framhåller behovet av medel för
att kunna genomföra verksamheten. Det är vad vi nu kan svara på herr
Anderssons i Södertälje frågor.

Vi är, som jag redan har sagt, helt överens om att del är myckel viktigi atl vi ställer resurser lill förfogande för all lära känna invandrargruppernas kulturella bakgrund och att deras kultur skall kunna bevaras också i vårt land. Vi sätter värde på atl vi har Emigranlinsiitulet i Växjö och emigraniregislrei i Karlstad. Del var tidigare fråga om utvandring från Sverige till andra länder. Nu har vi blivit ett invandrarland. Vi har lagit emot människor från andra länder. De införlivas med vårt samhälle, och givetvis kan det vara av värde all de får bevara sin kultur

- och också får förutsättningar för detta. Om de inte i delta land har
möjligheter att se bakgrunden och följa historien genom att man i dessa
museer och arkiv har tagit vara på vad de förde med sig hit, kan väsentliga
värden gå förlorade. Vi för vår del har enligt min mening, eftersom vi
har tagit emot dem i vån land, skyldighet alt medverka till atl de också
kan bevara sin egenart, sin kultur.

Hen ANDERSSON i Södenälje (s):

Herr talman! Jag ber försl atl få tacka kulturutskottets ordförande Lennart Mattsson för hans klara deklaration, där han betygar sill eget och kuliurutskotieis intresse för denna fråga.

Herr Mattsson säger också atl åtgärder snarast behöver vidtas utöver vad som redan har gjorts. Då konstaterar jag atl på den punkten är vi helt överens. Genom del uttalandet har herr Mattsson och Jag en gemensam plattform alt slå på från vilken vi kan arbeta vidare i den här frågan.

Herr Mattsson har också gett klart besked all han för dagen inte har närmare uppgifter om tidsplaner för kommande arbete när det gäller museer osv. Jag skall självfallet arbeta på mitt håll och hoppas att herr Mattsson arbetar på sitt, så atl vi kanske kan hjälpas ål alt föra utvecklingen på del här området framåt.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Vissa handikappfrågor

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 17 Föredrogs

Utbildningsutskottets betänkanden

1975/76:7 med anledning av motion angående utbildningen för personal

inom storhushållsseklorn 1975/76:8 med anledning av motioner om reservvikarier i skolväsendel

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 18 Vissa handikappfrågor

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1975/76:9 med anledning av motioner om vissa handikappfrågor.

I detta betänkande behandlades motionerna

1975:515 av herr Andersson i Edsbro m. fl. (c), vari hemställts atl riksdagen skulle

1. uppdra åt regeringen att vidta åtgärder i syfte att delge anställda på allmänna inrättningar grundkunskaper i teckenspråket,

2. hos regeringen begära alt försöksverksamhet kom till stånd så att underlag vanns för senare införande av undervisning i teckenspråket för alla elever på mellanstadiet i syfte att häva isoleringen för de döva,

1975:803 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle

1. i syfte att bereda de döva en förbättrad service hos regeringen anhålla

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Vissa handikappfrågor

om snara åtgärder för atl åstadkomma en utvidgad användning av teckenspråk,

2. Ultala som önskvärt all skolöverstyrelsen i sin översyn av special-lärarutbildningen ägnade speciell uppmärksamhet åt frågan om särskilda dövlärare.

1975:814 av herr Mellqvisi (s), vari hemställts all riksdagen beslutade

1. all uttala sig för en särskild utbildning för dem som skulle undervisa
döva och att de skulle kallas dövlärare,

2. att de s. k. specialskolorna för hörselskadade skulle byta namn och
i fortsättningen benämnas specialskolor för döva,

1975:1344 av fröken Andersson m. fi. (c), vari hemställts atl riksdagen begärde skyndsamma åtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen i syfte alt ge teckenspråket en bättre ställning inom specialskolan för döva och hörselskadade, och

1975:1388 av fru Marklund m. fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen skulle

1. hos regeringen begära en ulredning som syftade lill all inrätta en specialskola på högskolenivå för döva och gravt hörselskadade,

2. framhålla del nödvändiga i alt de handikappades möjligheter till högre utbildning bättre än hittills uppmärksammades i pågående utredningsarbete på utbildningsområdet.

Utskollel hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:814 yrkandet 2,

2. att riksdagen beträffande översyn av speciallärarutbildningen skulle avslå motionen 1975:1344 i denna del samt motionen 1975:803 yrkandet 2 och motionen 1975:814 yrkandet 1,

3. att riksdagen beträffande läroplansöversyn skulle avslå motionen 1975:1344 i denna del,

4. all riksdagen beträffande högskoleutbildning för handikappade skulle avslå motionen 1975:1388,

5. att riksdagen beträffande leckenspråksundervisning i grundskolan skulle avslå motionen 1975:515 yrkandet 2,

6. att riksdagen beträffande leckenspråksundervisning för dem som arbetade inom service- och vårdyrken m. m. skulle avslå motionen 1975:515 yrkandet 1 och motionen 1975:803 yrkandet 1.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande översyn av speciallärarutbildningen av fru Lantz (vpk) som ansett atl utskottet under 2 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motionen 1975:803 yrkandet 2 samt med anledning av motionen 1975:814 yrkandet I och motionen 1975:1344 i denna del som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

2. beträffande leckenspråksundervisning för dem som arbetade inom service- och vårdyrken m. m. av fru Lantz (vpk) som ansett atl ulskoltel under 6 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motionen 1975:515 yrkandet I och motionen 1975:803 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Vissa handikappfrågor

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Utbildningsutskottet har även i år haft alt ta ställning till olika motionsyrkanden som syftar lill att öka de hörselskadades möjligheter alt bryta sin isolering. En utvidgad användning av teckenspråket är en väg att nå dessa syften, och om detta tycks det numera råda stor enighet. Men alltjämt avvisas förslag om alt del t. ex. hos statliga och kommunala myndigheter och serviceorgan måste finnas anställda som kan teckenspråket. I del nu aktuella belänkandet sker det med hänvisning till all detta är "en undervisningsuppgift som närmast är all hänföra till inomverksutbildningen". Del låter sig sägas. Men för mig är det ett oacceptabelt sätl atl gå förbi vad det egentligen är fråga om - nämligen krav på åtgärder, initierade av riksdag och regering för all i samhället åstadkomma en bred användning av teckenspråket. Det skall inte vara en fråga enbart för enskilda verk utan för personal inom skolan, hos kommunala institutioner - socialbyårer och liknande - samt hos landstingen och givelvis på sjukvårdsinrättningarna. Alla dessa måste få ökade möjligheter till ulbildning i teckenspråk.

Ulskoltel ger visserligen en del att la fasta på i redovisningen av vad som är aktuellt inom teckenspråksundervisningen, men delta är - som jag ser del - otillräckligt om man verkligen vill nå fram till att åstadkomma acceptabla möjligheter för döva människor att klara kontakterna med myndigheter, la del av kulturell verksamhei och få en ökad gemenskap med andra människor.

Läraruibildningsfrågan är också myckel angelägen för de hörselskadade. Myckel talar för att undervisningen skulle effektiviseras om lärare för helt döva hade speciell utbildning där givetvis teckenspråket måste utgöra en väsentlig del. Lärare som skall undervisa vid specialskolor för döva och hörselskadade måsle också i övrigt få ulbildning som är anpassad just för denna grupp.

Nu kan man givetvis - som utskottet gör - knyta en behandling av den här frågan till den i betänkandet aviserade redovisningen av arbetet i den arbetsgrupp inom skolöversiyrel.sen som sysslar med dessa ting. Likaså kan förebådade förslag från handikapputredningen ge underlag för ställningstaganden i fråga om teckenspråkets betydelse för att ge döva och hörselskadade möjlighet atl ta del i kulturell verksamhei. Men redan nu är så myckel känt om de dövas situation och om betydelsen av åtgärder på detta aktuella område, alt det finns anledning för riksdagen att betona vikten av snara åtgärder. Och del är mol den bakgrunden som jag yrkar bifall till de båda reservationer som har fogats lill ulskoltels belänkande.

Nr 29 Motionen 1388 har avstyrkts av utskottet, bl. a. med hänvisning till

Onsdagen den riksdagens i olika sammanhang uttalade mening att handikappades rätt

Vissa handikapp frågor

26 november 1975 ''" idébildning skall förverkligas inom ramen för det reguljära utbildningsväsendet. Denna grundtanke är riklig. De döva själva vill integreras i samhället, men för dem är samtidigt grupptillhörigheten myckel viktig. Därför är det väsentligt all studierna får bedrivas i grupper för döva och med specialutbildade lärare men i samma byggnader som de hörande.

Det gemensamma för hörselskadade och döva, dvs. de som från tidig ålder inte kan höra, är alt handikappet är lokaliserat till örat och dess funktion. Men i studiehänseende är deras förutsättningar ändå olika. Den lindrigt och medelsvårt hörselskadade som fått etl språk - och ell tal - med hjälp av hörseln kräver utan tvivel en hel del speciella anordningar för att kunna genomföra högre studier. Men dessa hjälpmedel i form av teknisk utrustning och annat kan f n. anskaffas. Det är bara en fråga om resurser.

Den döve däremot, som har varit tvungen att skaffa sig ett språk på elt mödosammare sätt, kan inte följa undervisningen vid universiteten i dag. Han eller hon kan inregistrera sig för studier med hjälp av tolk, men vid föreläsningarna är lolkhjälpen otillräcklig, detta inte minst därför all tolken själv måsle förslå för att kunna vidarebefordra kunskaperna till den studerande. Tolken måste ha snabb uppfattningsförmåga, kunna förenkla och omforma, och sedan ge en riklig version av vad läraren har att framföra. Facktermer och komplicerade uttryck finns inte i teckenspråket. Om teckenspråket vore så fulländat, då skulle kanske det hela klaras med en simultaniolk. Men även om det funnes så skickliga tolkar tappar mottagaren förr eller senare tråden under en föreläsning, och då kan sammanhanget gå förlorat. Lösningen på det. problemet måste, som vi motionärer också har antytt, vara alt läraren behärskar teckenspråket.

Redan det som Jag här har anfört visar alt del är välbefogat med en utredning av problemen med universitetsutbildning för döva. Om elevunderlaget i vårl land anses för litet bör man kunna samarbeta med de övriga nordiska länderna. Utredningen behövs också för alt få fram kurser som anpassas till de dövas förutsättningar. De högre studierna bör varvas med fortlöpande utveckling av språkbehärskning och inlärning av nya begrepp som rör utbildningen. En stor portion social träning bör också ingå i kurserna. En ulslussning i arbetslivet bör vara självklar, och den saken bör beakias när kurserna läggs upp.

Eftersom del är ett uppenbart faktum att vi i dag inte är redo atl ta emot döva vid universiteten på del sätt som de har rätt alt kräva, så räcker inte del som hittills har åstadkommits. Etl minimikrav i del läge som vi nu befinner oss i är alltså att frågan utreds seriöst. Jag ber därför, herr lalman, att få yrka bifall till motionen 1388.

Hen ANDERSSON i Edsbro (c):

Herr lalman! Utbildningsuiskotiets betänkande 1975/76:9 behandlar bl. a. motion 1975:515 av mig och några medmolionärer. Vi tar där bl. a.

upp de dövas problem i samhället.

Teckenspråket är för de döva ett synligt och därmed säkert kommunikationsmedel. Det är obestridligt att teckenspråket ger de hörselskadade barnen större språkförståelse och därmed större möjligheter atl uppleva gemenskap med andra människor. De erhåller bättre möjligheter att göra sig förstådda av sina föräldrar och övriga nära anhöriga. Dessa eftersträvar nämligen all lära sig teckenspråket, om deras hörselskadade barn får lära sig detsamma. Därmed ökar barnens möjligheter all få uppleva en gemenskap, värme och känslokoniakl som är av utomordentligt stort värde för deras personliga utveckling.

Det är omvittnat av de döva själva att de inte på samma sätt som ändra medborgare kunnat komma i åtnjutande av den utveckling som skett på många olika områden i samhället. Ringa möjligheter till kommunikation skapar få möjligheter till kontakt med andra människor och olika aktiviteter. Del kan gälla information i allmänhet. Del kan gälla vanlig enkel medmänsklig kontakt.

För den döve är det av stort värde att få kontakt med andra människor i sitt arbete och på fritiden. Jag anser atl det är av vikt all så många människor som möjligt kan delta teckenspråk för att de döva över huvud taget skall komma i kontakt med yttervärlden. 1 dag kan en döv ej uppsöka en allmän inrättning såsom försäkringskassan, arbetsförmedling, kommunalkontor, bank, postkontor eller sjukhus utan att vara försedd med tolk.

Barn har lätt att lära. Jag anser därför atl det skulle vara viktigt för den framtida utvecklingen för de döva, för att bryta deras isolering, all införa teckenspråket i mellanstadiet för alla elever. Teckenspråket är mycket lätt att lära efter den nya leckenordboken, varför Jag anser alt lärare och elever på ett demokratiskt sätt tillsammans skulle kunna lära sig teckenspråket.

Utskottet framhåller all del skulle innebära alltför stort ingrepp i läroplanen och få konsekvenser för andra ämnen, om man införde teckenspråket som läroämne på grundskolans mellanstadium. Jag anser all det inte behöver göras ingrepp i läroplan eller få konsekvenser för andra ämnen. Man kan exempelvis lägga denna undervisning på svensktimmarna tillsammans med svenskan, så blir förmodligen också svenskan roligare för eleverna. Man behöver heller ingen speciell lärare; del kan svenskläraren lära ul samtidigt som han eller hon lär sig själv teckenspråket. Man kan också tänka sig atl man ger de elever som vill det möjligheten att lära sig teckenspråket som fritt valt ämne.

Herr lalman! Del skulle vara frestande att yrka bifall till motionen för att se hur de av riksdagens ledamöter som sitter med i olika handikapporganisationer röstade, om de verkligen vill göra något för de handikappade eller om det bara är tomt prat. Men jag skall inte försätta dem i den situationen.

Hade Jag varit mer kunnig i teckenspråket än vad jag är, skulle Jag med talmannens tillåtelse hållit delta anförande på teckenspråket, för

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Vissa handikappfrågor

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Vissa handikappfrågor

atl kammarens ledamöter skulle få känna hur en döv människa känner sig, som inte förstår vad vi pratar om som har fåll förmånen alt höra. Herr talman! Jag räknar med alt återkomma i frågan. Vid en eventuell votering kommer jag att stödja de båda reservationer som är fogade lill utbildningsutskolleis belänkande nr 9,

Herr JÖNSSON i Ariöv (s):

Herr talman! De frågor som behandlas i ulbildningsuiskolieis belänkande nr 9 har behandlats i moiioner till fiera riksdagar, och detta visar ell ston intresse för de dövas problem. I de fiesta av årets moiioner har några väsentliga nya synpunkter inte framkommil. Utskollel är liksom tidigare år i lika hög grad som motionärerna angeläget om all möjligheterna ökas för de hörselskadade och döva atl kommunicera med sin omgivning, och utskottet har i sina betänkanden framhållit angelägenheten av atl man tar till vara alla möjligheter alt bryta de hörselskadades isolering.

Trots utskottets positiva yttrande och intresse för frågorna föreligger det ändå två reservationer lill det betänkande som nu behandlas, båda av fru Lantz. Den första av dessa gäller speciallärarutbildningen. Beträffande denna erinrar ulskoltel om all del inom skolöverstyrelsen finns en arbetsgrupp för revidering av utbildningsplanen för lärare för hörselskadade elever, och denna arbetsgrupp hoppas, enligt uppgift därifrån, all under december månad i år - alliså nästa månad - kunna redovisa resultatet av delta arbete. Riksdagen brukar ju inte föregripa en utredning, framför allt inte om utredningen befinner sig i etl slutskede.

En ändring av uppgifterna för arbetsgruppen kan dessutom innebära en försening av dess arbeie. En bättre bedömning av bl. a. de blivande lärarnas leckenspråksutbildning kan göras när SÖ:s arbetsgrupp har lämnat sina förslag, och därför bör inte riksdagen nu göra något uttalande.

Den andra reservationen gäller leckenspråksundervisning för bl. a. dem som arbetar inom service- och vårdyrkena. Även här stryker ulskoltel under att det har stor förståelse för önskemålel au man underlättar de hörselskadades inlemmande i samhället genom åtgärder för en mera allmänt spridd kunskap om teckenspråk. Den undervisning som del är fråga om i motionerna är emellertid närmast en inomverksuibildning.

Utskottet pekar på en del av de åtgärder som gjorts och som syftar lill att förbättra de dövas och hörselskadades möjligheter att få kontakt av olika slag. Jag skall här bara nämna ett par av dessa åtgärder.

En nybörjarkurs i teckenspråk för hörande genomförs under innevarande höst och under våren 1976 av TRU. Vårriksdagen i år biföll regeringens förslag om elt särskilt statsbidrag för medverkan av lecken-språkstolk i studiecirklar. Del bedrivs också sedan flera år tillbaka en försöksverksamhet med tolkar åt sådana döva som behöver teckenspråket för sina kontakter med omvärlden.

I samband med handikapputredningens arbete tas även upp möjligheterna för döva atl deltaga i kulturell verksamhei. I början av nästa

år väntas utredningens förslag föreligga.

I delta sammanhang vill Jag också nämna all även vi.ssa folkrörelser är engagerade, bl. a. och framför alll ABF, som lägger ner en omfaltande aktivitet. Sveriges dövas riksförbund och dess ungdomsorganisation är för övrigt medlemmar i ABF, likaså Hörselfrämjandet. Jag kan ta exempel från Skåne, där del råder ett gott samarbete mellan de dövas föreningar och ABF-dislriktel, liksom jag antar all del är inom övriga distrikt.

Inom Skånedistriklel tjänstgör ständigt över 25 tolkar inom studiecirklarna. Nu i lördags och söndags anordnade Skånes ABF en kurs för tolkar och cirkelledare i teckenspråksverksamhet. Sammanlagt är över 500 personer i Skåne med i studiecirklar om teckenspråket. De flesta av deltagarna är hörande. Över 200 döva eller hörselskadade är med i mötesverksamhel och andra aktiviteter.

Vid ABF-dislriktets årsmöten är alltid några av dessa med och kan deltaga i förhandlingarna med hjälp av tolkar. Så fort någon förklarar sig intresserad av något slags aktivitet, kan ABF i regel hjälpa lill att ordna och bekosta hjälp i form av tolkning. Men trots del jag nu har nämnt återstår självklan mycket atl göra på detta område, del är utskottet medvetet om.

När det gäller motionen 1388, som fru Marklund yrkat bifall lill, om specialskola på högskolenivå för döva och gravt hörselskadade, redovisar utskottet vilka åtgärder som redan vidtagits och vilka direktiv H 75 fått beträffande fönur för de handikappade. Delta gäller även de döva och hörselskadade. Utskoltei utgår också ifrån au H 75 även i övrigt skall tillvarata de handikappades speciella intressen. Detta gäller även de lokala organisationskommittéerna. Motionärernas förslag strider mot de tidigare riksdagsbeluien om atl utbildningen av de handikappade bör i göriigaste mån förverkligas inom ramen för det reguljära utbildningsväsendet.

Beträffande motionen 515 av herr Andersson i Edsbro m. fl., som herr Andersson i Edsbro alldeles nyss har redogjort för, om försöksverksamhet på grundskolans högstadium kan nämnas all elt liknande yrkande avslogs förra året. Utskottet avstyrker även i år med samma motivering denna motion.

Utskottet får ofta behandla förslag om utökning av limialei i vissa ämnen och om införande av nya ämnen i grundskolan. Alla dessa förslag liknar varandra i så måtto att de aldrig innehåller någon anvisning om vilka ämnen som skall få mindre utrymme för att det skall kunna ge plats åt de föreslagna utökningarna. Delia är dessuiom en resursfråga.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill ulskollels hemställan på samtliga punkter.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Vissa handikappfrågor

Fru MARKLUND (vpk) kon genmäle:

Herr lalman! Herr Jönsson i Ariöv inledde med all säga atl del inte fanns några väsentligt nya synpunkter i de moiioner vi nu behandlar. Jag kunde inte heller finna några nya synpunkter i de argument för atl

Nr 29 avslå motionerna som herr Jönsson här anförde.

Onsdagen den Jönsson sade atl vi här i riksdagen inte brukar föregripa ulred-

26 november 1975 riingar som sysslar med frågan om speciallärarutbildning. Men ett bifall

Vissa handikapp frågor

--------------- lill reservationen 1 innebär ändå en betoning av det nödvändiga i snara

åtgärder på det här området. Ell faktum är ändå all lärarutbildningen är en flaskhals för den önskvärda och nödvändiga breddningen av teckenspråkets användning.

När det gäller motionen 1388 bemötte Jag redan i mitt anförande utskottets motivering för etl avslag på motionsyrkandena. Till detta vill jag nu bara lägga alt det bidrag på 3 100 kr. som de döva får per termin för all klara sin situation är ett mycket blygsamt belopp i förhållande lill vad en utbildning verkligen kan kosta för dem. Det finns etl exempel, nämligen Ulla Bella Theorin som utbildade sig lill fritidspedagog och fick betala 27 000 kr. i tolkningskoslnader. Delta exempel är hämtat från 1970. Dessa studier är dessutom att betrakta som mindre komplicerade jämfört med universitetsstudier i egentlig mening. Även delta talar för atl del alltså finns anledning alt utreda möjligheterna just för de döva att få högre ulbildning.

Fröken ANDERSSON (c):

Herr lalman! Del är fjärde året i rad som Jag har en motion i denna fråga. Tidigare år har jag väckt motionen tillsammans med min partikollega Lennart Maltsson i Lane-Herrestad men i år tillsammans med flera andra.

Jag har alltså tagit upp frågan om teckenspråkets ställning i undervisningen av döva barn. De senaste åren har jag begränsat mig lill frågan om ulbildning av lärare för specialskolor som undervisar döva barn för alt dessa lärare skall få kompetens att undervisa i och på teckenspråket. Som del nu är saknar vi nämligen vid specialskolan för döva barn lärare som behärskar teckenspråket i sådan utsträckning all de kan undervisa på det. Det är knappt så man tror all det är sant.

Alla som kommer i kontakt med döva barn, deras och deras familjers problem vet vilka ödesdigra konsekvenser det får för det döva barnet all inte ha haft möjligheter atl på teckenspråket kunna kommunicera med de nära anhöriga - del är i första hand dem det gäller - och kamrater. Det har stor betydelse för deras möjligheter lill inlärning, språkförståelse och därmed till möjligheterna alt uppleva kontakt med andra människor. Vi måste omgående börja med lärarutbildning annars kommer vi aldrig till rätta med problemet. Jag undrar hur många årskullar av döva barn som skall behöva lida för atl riksdagen inte insett hur viktig den här frågan är?

För tredje året i rad hänvisar nu ulbildningsuiskoltei till skolöverstyrelsen. 1973 sade utskottet au SÖ hade påbörjat en översyn av utbildningen av lärare för döva barn, varvid frågan om omfattningen av den teckenspråksutbildning som de blivande lärarna skall genomgå skulle behandlas. 1974 hänvisade man lill alt samma ulredning pågick. I år

skriver utskollel atl SÖ säger sig ha för avsikt all revidera och komplettera den supplemenldel till läroplan för grundskolan som gäller för syn-, hörsel- och lalskadade. "Under oktober månad i år har SÖ gått ut med förslag till skolorna atl inom varje skola bilda arbetsgrupper kring läroplansarbetet." Det gör man alltså för att få ytlerligare erfarenheter.

Jag undrar hur länge lill man skall behöva utreda och fördröja den här frågan? Jag tror alt de flesta vet hur viklig den är och hur mycket den brådskar.

Vi har en växande opinion som kräver all leckenspråkei får en annan ställning i undervisningen av döva barn, en opinion som stärkts av atl TV engagerat sig i frågan. Men ulbildningsutskottet säger precis detsamma som i sitt betänkande i fjol att man inte anser sig ha underlag för en uppfattning i sakfrågan. För del har man alltså inte.

Herr Jönsson i Ariöv framhåller som utskottets representant all ulskoltel inte vill ge någon bestämd mening lill känna, för då skulle man, om jag fattat rätt, fördröja SÖ:s arbete med delta. Jag kan inte rikligt förstå den logiken.

Sakfrågan är kort uttryckt denna: Skall de döva - del är de totaldöva det gäller och det finns sådana - få rätt atl använda sig också av teckenspråket för att kunna meddela sig med andra, för atl över huvud tagel öka sina förutsättningar all fungera tillsammans med andra människor och i samhället? Jag finner del ofattbart atl den frågan behöver ytlerligare övervägas och Jag kan inte tyda det som annat än ett bristande intresse från utskottets sida för de dövas situation att man inte velat ge uttryck för en bestämd mening i själva sakfrågan.

Min partikollega Elis Andersson i Edsbro har i den motion han själv talat om i dag väckt frågan om försöksverksamhet med teckenspråksundervisning på grundskolans mellanstadium. Jag har i och för sig stor förståelse för motionen, men det är betecknande och säkert alldeles riktigt att utskottet när det avstyrker motionen bl. a. hänvisar till au förslaget inte går att genomföra därför atl vi icke har för teckenspråksundervisning kvalificerade lärare. Nej, det har vi verkligen inte. Vi har det, som jag tidigare sagt; inte ens för de döva barnen. Det brådskar; fär vi inte lärare kan vi över huvud taget inte gå vidare och kräva mer leckenspråksundervisning i skolan.

Fru Lantz har i reservaiion lagit upp i stort sett samma yrkande som jag har i min motion och hon har även hänvisat lill min motion. Vpk:s pariimolion har i stort sett samma yrkanden som jag hade i min motion.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen 1 och kommer atl stödja den.

Jag kommer också att stödja reservationen 2. Del yrkandet ingår inte i min motion men Jag tycker att även det som las upp där är väsentligt för de dövas förutsättningar atl delta i den samhälleliga gemenskapen. De bör få möjlighet atl tillgodogöra sig den information som alla bör ha räli till i samhälleliga frågor.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Vissa handikappfrågor

Nr 29 Hen JÖNSSON i Ariöv (s):

Vissa handikappfrågor

Onsdagen den- talman! Beträffande önskemålet i motionen 1344 av fröken An-
26 november 1975 "Jssson m. fl. om åtgärder för att ge teckenspråket en bättre ställning
--------------- inom specialskolan för döva och hörselskadade säger utskottet, som frö
ken Andersson erinrar om, atl del utredningsarbete som nu pågår bör
bedrivas med skyndsamhei. Dessuiom finns elt tillägg som inte före
kommit i tidigare betänkanden. Vi säger alt vi utgår ifrån atl motio
närernas önskemål därvid tas under övervägande. Detta bl. a. med hänsyn
till den delvis ändrade uppfattning om teckenspråket som kommit fram
under de senaste åren.

Längre anser sig utskottet inte kunna gå i elt läge då expertisen tyvärr fortfarande inte är överens. Det är dock en så pass positiv skrivning att jag lycker atl även fröken Andersson borde kunna känna sig nöjd. Jag förutsatte alt av milt tidigare anförande framgick att jag liksom fröken Andersson tror på teckenspråkets framtid. Men del är ändå ett faktum att en del fackmän har en annan uppfattning. I ett nyligen utkommet temanummer av en svensk lärarlidning finns lärare som uttalar vissa farhågor. Jag anser därför fortfarande att vi bör avvakta resultatet av läroplansarbetet.

Fröken ANDERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Nej, herr Jönsson i Ariöv, del räcker inte längre med positiva skrivningar. Det behövs åtgärder i den här frågan, och de behövs snabbt.

Jag tror i och för sig all man måsle avvakta skolöverstyrelsens översyn, men jag menar atl utskottet hade kunnat ha en uppfattning i .själva sakfrågan och starkare understrukit alt det snabbi bör läggas fram förslag. Men utskottet har valt atl icke ha någon uppfattning i sakfrågan.

Herr Jönsson åberopar vissa experter, och jag skall ärligt säga all jag inte har läst vad de skriver. Men alla döva och deras organisationer står helt bakom kravet på en leckenspråksutbildning, och del är ändå del viktigaste.

Hen MELLÖVIST (s):

Herr talman! Jag har också motionerat i denna fråga och jag skulle vilja säga några ord rent allmänt.

Vi blandar gärna ihop begreppen hörselskadade med döva. Del är två principiellt helt skilda grupper. Döva människor har inga som helst hörselrester, ulan är helt döva och har därmed också speciella problem.

Dövundervisning har förekommit ganska länge i värt samhälle. Även om man fått gehör för vissa reformer under åren, återstår ännu givelvis myckel alt göra.

Som exempel kan jag nämna att Sveriges dövas riksförbund har med stats- och landstingsmedel äntligen lyckats få till stånd en folkhögskola i Leksand, där man undervisar döva ungdomar inte minst i samhällskunskap och andra, jag vågar säga elementära, frågor. Linder den tid

som förfiutit sedan de fick den obligatoriska dövundervisningen och fram till dess atl de kom med i denna folkhögskola har sä myckel gått dem förbi. De döva är dåligt orienterade i ämnen som sammanfaller med vår dagliga livsföring och som vi hörande människor tar som helt naturliga, men där de döva har ell stort handikapp.

Genom denna folkhögskola har vi lyckats slå en bräsch i hindren för döva ungdomar all komma i åtnjutande av en undervisning som ligger något så när i paritet med den undervisning som förmedlas inom våra folkhögskolor.

Ett exempel på vilka svårigheter döva ungdomar har all broltas med har vi nyligen fått. Del gäller två ungdomar som verkligen har lagt ned kraft och energi och genom korrespondensundervisning klarat av både real- och studentexamen. Men när de sedan sökt vidareutbildning på högskolenivå har man sagt stopp. Två gånger har skolöverstyrelsen stoppat dessa ungdomar. Sedan de hos regeringen överklagat skolöverstyrelsens beslut har regeringen gjort det möjligt för ungdomarna atl komma i åtnjutande av en högre ulbildning.

Vi hälsar självfallet delta med stor tillfredsställelse och ser häri också ett tecken på au isen nu är mer eller mindre bruten när det gäller möjligheten för döva ungdomar alt få en med hörande jämförbar utbildning på högskole- eller universitetsnivå.

Med de exempel som jag anfört på att man lyckats bryta ned det motstånd som myndigheten reste har alltså, hoppas jag, skapats en princip som skall göra del möjligt att fortsätta på den inslagna vägen.

Men totalt sett föreligger en väldig eftersläpning. Det gäller inte minst, som sagts här, de döva ungdomar som är i ston behov av att just få en undervisning som är något så när jämförbar med vad den hörande ungdomen får. Därför hoppas jag innerligt atl det snart skall kunna framläggas ell förslag som innebär att samhället ställer ökade resurser lill förfogande för utbildning av lärare, som i sin lur skall kunna utbilda de ungdomar som i dag trånar efter en jämförbar ulbildning.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Vissa handikappfrågor

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 1 av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller uibildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 9 mom. 2 röstar ja.

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av fru Lantz.

Nr 29 Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens

Onsdagen den ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde röst-

26 november 1975 räkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröst-

--------------- -------------------------------- ning gav följande resultat:

Vissa handikapp- Ja - 272

frågor Nej - 40

Avstår - 3

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1388 av fru Marklund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskolleis hemställan i

betänkandet nr 9 mom. 6 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av fru Lantz.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 270

Nej - 39

Avslår - 6

§ 19 Föredrogs

Utbildningsutskottets betänkanden

1975/76:10 med anledning av motion om belastningen av vissa anslag vid anställdas sjuk- och graviditetsledighet

1975/76:11 med anledning av motion om tilläggsdirektiv till 1974 års lärarulbildningsutredning beträffande urval till lärarutbildning

1975/76:12 med anledning av motion om linjebenämning för tvåårig irädgårdskurs

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 20 Fysisk träning m. m.

Föredrogs uibildningsutskottets betänkande 1975/76:13 med anledning av motioner om fysisk träning m. m.

Hen RÄMGÅRD (c):

Herr talman! Vi har tidigare i dag haft en intensiv debatt om idrottsrörelsen och dess framlida verksamhei. Det nu föreliggande ärendet är en del av den motion som vi tidigare behandlat, den del som hänförts till utbildningsutskottet och som omfattar frågan om motionsidrotl, elitidrott, tävlingsverksamhet, i vad avser forskning och utbildning.

För det första har ulbildningsuiskoltei haft all behandla frågan om de människor som vill kombinera idrott och utbildning inom gymnasieskolan skall få detta önskemål tillgodosett.

För det andra menar vi att del även vid universiteten är nödvändigt atl anpassa studiegångar till elitidrottsmännens behov.

För det tredje vill vi motionärer intensifiera den idrousveienskapliga forskningen. Det sistnämnda är - del vill jag starkt poängtera - av utomordentlig betydelse för hela detta område: kost, motion och idrott.

Lål mig börja med den första punkten där man från utskottets sida hänvisar lill en arbetsgrupp inom skolöverstyrelsen som sysslar med de här frågorna och kan tänkas lägga fram förslag. Jag vill här kort redogöra för den utvärdering, Elitidrott-Utbildning, som Riksidrottsförbundei har gjort av den verksamhei som pågått på försök några år.

Av den sammanställning över specialförbundens medverkan på olika orter som finns redovisad framgår atl försöksprojektet utvecklats från sex idrotter på två orter läsåret 1972/73 till sju idrotter på sju orter läsåret 1974/75. Denna utveckling är ett tecken på atl arbetsgruppens förslag om sammandragning av många idrottare från olika grenar till vissa orter med rikt utbud av utbildningsvägar och goda träningsmöjligheier inte hållit i praktiken.

Vidare framgår del av svaren på såväl elevernas som specialförbundens enkäter från båda försöksåren au hiiiills är lättnader i skolgången och bättre ekonomiskt stöd mest önskade förbättringar.

Det bör då först konstateras alt eleverna i dag inte har någon generell rätt till lättnader i del vanliga skolschemat. 1 Järpen t. ex. har schemat lagts så att eleverna under försäsong och tävlingssäsong kunnat träna under daglid. Del är korrespondensgymnasieskolans möjligheter som medfört alt det gåil au göra delia. 25 limmar lärarledd undervisning kan med god vilja förläggas lill en helgdag plus fyra förmiddagar. Viss frihet all bestämma antalet ämnen per läsår har också uinyiijais för all underläiia för Järpeneleverna all klara kombinaiionen eliiidrolissaisning 'Studier.

Bland de önskemål som man från idrottens sida kan ha beträffande lättnader i skolgången bör önskemålet om rätt till ändring av timplanerna vara del ena. Gymnasieskolan ger i dag eleverna räli all på de flesta

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Fysisk träning m. m.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Fysisk träning m. m.

linjer välja estetisk specialisering eller en variant. Däremot ges inga sådana möjligheter beträffande idroitsspecialisering. Bara genom att samma möjlighet ges att välja idroUsträning som specialisering skulle i de flesta årskurser tre lektionstimmar kunna frigöras. Om dessutom gymnastik-lektionerna kunde förläggas till specialidroltslräningen skulle ytteriigare tre lektioner frigöras.

Fullt klart är alt schematekniska problem kommer all uppslå vilka metoder man än väljer, men oavsett om en nedsättning av antalet lektioner kommer alt medföra längre sammanhängande ledighet eller ej, innebär den etl lugnare tempo därigenom all pressen på eleven minskar.

Beträffande ekonomin bör man beakta att Riksidrottsförbundeis satsning görs med statliga medel avsedda för utbildningsändamål inom idrottsrörelsen.

En strävan bör vara att verksamheten snarast möjligt blir godkänd av regering och riksdag, så att den därefter kan bedrivas med andra statliga medel än de som f n. används. Detta godkännande gäller i första hand arvoden till de instruktörer som bör anställas som lärare och avlönas av kommuner, med samma regler för de lärararvoden som betalas av statsbidrag som dem som gäller andra lärarlöner.

I diskussionen om försöksobjekiens framtid framhåller Riksidrottsförbundei au en permanentning av idrotislinjerna nu är mogen att genomföras. Fördelen med en sådan permanentning är klar: berörda myndig-, heter får godkänna verksamheten och därvid ange var medel skall las för verksamhetens bedrivande.

Motivet för all intensifiera den idrousveienskapliga forskningen hänger samman med det stora antal människor som sysslar med motionsidrotl. Jag har tidigare i dag i en debatt sagl att låginkomstutredningen har kommit fram till beräkningen all drygt en miljon människor i Sverige idroitar aktivt. Bara den siffran ulgör tillräcklig anledning all motivera idrotlsforskningen. Men det finns ytterligare skäl för att mera systematiskt granska och värdera den idrottsliga verksamheten. Idrotten är betydelsefull för vår inställning till kroppen och den kroppsliga aktiviteten, inte bara hos idroitsulövarna utan också hos människor som inte idroitar. Här måste forskningen hjälpa idroilsorganisalionerna och allmänheten att på ett riktigt sätt, t. ex. genom massmedia, föra ut förslag och kunskaper om hur man bör sköta sin kropp med olika fysiska aktiviteter.

Jag vill i detta sammanhang hänvisa till en rapport från den finska idrotts- och hälsovetenskapliga fakulteten, som anför följande om Nordiska rådels medlemsförslag lill elt nordiskt forskningsprogram:

"Idrotts- och hälsovetenskapliga fakulteten konstaterar, all man li-digare i olika samband har framfört förhoppningar om nordiskt samarbete inom idrotlsveienskaplig forskning. Sporadiska försök har vidtagits för all utveckla delta samarbeie, men tillsvidare utan framgång.

Fakulteten anser det ändamålsenligt att påbörja det nordiska samarbetet med vetenskaplig informationsverksamhet; i synnerhet utbyte av forsk-

ningsrapporter och konsultationer i forskningsprojekt, som man håller på att planlägga. Då den idrousveienskapliga forskningspersonalen är och kommer atl vara relativt begränsad, är det synnerligen viktigi, all konsultativa sammanträffanden kan arrangeras regelbundet för enskilda forskare eller forskningsinstitut.

Den idrousveienskapliga dokumentationsverksamheten bildaren viktig samarbetsform. Det är språkligt motiverat, atl i synnerhet Sverige, Norge och Danmark samarbetar på detta område, men även de finländska idrotlsforskarna anser det av vikt atl delta i ell dylikt dokumentations-samarbete. Man kan även tänka sig alt de redan verksamma dokumen-laiionsenhelerna gör en arbetsfördelning, på grund av att resurserna på delta område verkligen är obetydliga och förhållandena i de nordiska länderna rätt likartade."

Sett ur dessa perspektiv hade det varit önskvärt all förslagen i motionen hade tillstyrkts av utskottet, så atl riksdagen fått uttala sin viljeinriktning inom detta område. Med kännedom om och med tanke på att utskottet här tyvärr är enigt om avslag på motionerna finns det emellertid ingen anledning för mig all nu yrka bifall lill den här delen i motionen. Jag har dock med detta, inlägg velat klargöra hur vi har sett på frågan om utbildning och forskning inom idrottsrörelsen.

Så lill sist några ord om motionen 824 av mig och ytterligare några ledamöter, där vi vill ha en utökning av gymnastiklektionernas längd från 40 lill 60 minuter.

När grundskolan infördes 1962/63 ville man dra ner gymnastikiim-marna från fyra lill två, men man lyckades rädda en timme, så atl det blev tre veckotimmar, vilket fortfarande är normen.

Av dessa tre veckolimmar kan man konstatera, efter undersökningar och uppgifter av gymnastiklärare, all ungefär 20 minuter effektiv träning blir kvar av varje 40-minuterslektion. Det blir sammanlagt 60 minuters fysisk träning i veckan.

Jag tycker del är högst otillfredsställande alt man på detta sätl naggat detta ämne i kanten. Sanningen är att undervisningen i fysisk fostran inte anpassas lill våra nya livsvillkor. Hänsyn har inte tagils till folkomflyttningen, ökningen av levnadsstandarden etc. De flesta barn har i dag nära till sina skolor eller åker lill dem i skolskjuts. De behöver inte springa i trappor ulan åker hiss. De äter i skolan och slipper springa hem på lunchrasten. TV och föräldrarnas bilar är andra saker som minskar deras aktivitet.

Den stegrade naturliga inaktiviteten måste kompenseras genom ökad fysisk träning i skolan för atl främja den friskvård som myndigheterna numera villigt ansluter sig till. Bäst angriper man problemet genom en vettigt uppbyggd gymnastik, vars mål inte skall vara atl producera stjärnor för idrotten, utan att skänka eleven en god fysik, au motivera individen för fysisk aktivitet. Vi har bara en kropp, den får vi dras med hela vårt liv och därför är del viktigi atl vi så tidigt som möjligt lär oss att sköta den. Genom all ge eleven motivation för fysisk träning, för egen del

6 Riksdagens protokoll 1975/76:29

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Fysisk träning m. m.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Fysisk träning m. m.

och med utgångspunkt i egna förutsättningar, blir denna en naturlig del av elevens livsstil även när han eller hon gått ur skolan.

Alla som sysslar med fysisk träning inom skolan är i dag mycket angelägna om atl få en utökning och omläggning av gymnasliklektionerna för att i någon mån komma ifrån den stress och det jäkt som i dag förekommer i de här sammanhangen. Jag tycker, herr lalman, all del hade varit motiverat alt utskottet och därmed riksdagen uttalat sin viljeinriktning för den fysiska träningen inom skolans ram, som är så viktig för den kommande generationen.

Under delta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen GERNANDT (c):

Herr talman! Jag ber all i några ord få tala för min motion 1975:1363. I tre års tid har jag försökt få moiioner i samma ämne hänvisade till socialutskottet, men de hamnar ständigt i uibildningsulskotiel, och därför får Jag lov att ta till orda i det här sammanhanget.

Vi har tidigare i dag här i kammaren talat mycket om idrottens slora betydelse för folkhälsan. I anslutning till det resonemanget kan jag förutskicka en ny rekordnotering-tyvärr allt annat än glädjande. Alla tecken tyder på all vi i år kommer atl uppnå 100 miljoner sjukdagar i vårt land. Den starka ökningen av antalet sjukdagar är en tydlig larmsignal, som bör leda oss till alt ta alla rimliga medel i anspråk för atl förbättra situationen.

Svagheter, krämpor och besvärliga sjukdomar går alll längre ned i ungdomsleden. Endast 65 % av landets manliga ungdom fullgör numera del som kallas allmän värnplikt. Ca 25 % är befriade av fysiska och psykiska skäl. Det finns sakliga skäl alt peka på vissa företeelser i dagens samhälle som bidragande orsaker till fysisk och psykisk konditionsned-sälining. Jag tror alt de flesta kan hitta avsnitt i samhället där alll inte är så bra. Man kan t. ex. klart ange all samhällsulveckligen även för barn och ungdom har inneburit en fysisk aktivitetsminskning.

Det vitsordas från läkarinstilutioner och av enskilda läkare alt fysisk träning under skoltiden - för att nu anknyta till utbildningsutskottets verksamhetsområde - bl. a. kan leda till ett förbättrat kunskapsinhäm-tande genom étt bättre allmäntillstånd. Elt bättre allmänt konditions-tillstånd ger också större motståndskraft mol sjukdom, stress och andra påkänningar.

Jag har försökt att uttrycka vinsten av fysisk träning i tidiga år - genom gymnastik, idrott m. m. - i etl diagram i min motion. Delta visar helt naturligt en ökad konditionsnivå för barn och ungdom som får tillräcklig motion. Denna förbättrade kondition är värdefull under den tid den varar, dvs. under uppväxttiden. Men del verkligt angelägna syftet med motionen är att påvisa hur denna aktivitet i uppväxtåren ger en fortlöpande konditionsvinst under hela livsförioppet. Del ger således en höjning av

den allmänna styrkan, motståndskraften och rekondiiioneringsförmågan för individen även i vuxen ålder. Delta måste anses vara en oerhört stor vinst för samhälle och enskilda - minskat lidande, minskade ekonomiska utlägg, bättre dellagande och bättre kraft i produktionen.

Men det är under uppväxtåren som delta måste grundläggas, alltså under den lid då muskler, organ och sinnen tillväxer. Efter 20-årsåldern finns inte längre samma möjligheter att bygga upp denna s. k. grundkondition.

Jag har nu i tre år begärt en utredning för alt få även en politisk bekräftelse på all det som inte grundlagts av fysisk - och därmed även psykisk - kondition i uppväxtåren svårligen kan återhämtas i vuxen ålder. Då så har konstaterats vara riktigt skulle avsevärt större insatser än i dag göras på ungdomens fysiska fostran, även om det skulle inverka på läsiiden i skolan. Men det finns ju också mycket atl göra ute i samhället.

Herr lalman! Motionen lottas varje år på utbildningsutskottet. Jag har inga yrkanden nu, men jag har en vädjan lill talmännen, till kammarens sekreterare och lill berörda utskott, alt motionen, när jag enträget kommer igen med den nästa år, får hamna i socialutskoitel - med förhoppning om all man äntligen skall uppmärksamma denna fråga. Radio, TV och tidningar har uppmärksammat den och har kallat del för försummelse att man inte har givit ungdomen mera "utgångskraft". Vi skall väl inte vara försumliga i riksdagen i detta fall.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Fysisk träning m. m.

Herr LARSSON i Staffanslorp (c):

Herr lalman! Försl vill jag gärna säga all Jag inte på något sätt ifrågasätter herr Rämgårds intresse och kompetens när det gäller atl diskutera idrotts- och gymnasiikfrågor.

Att salsa mer på forskning inom idrotten tror jag också kan vara elt behjärtansvärt ändamål. Men utskottet har inie heller bestritt detta. Man konstaterar nämligen att det faktiskt görs en hel del. År 1972 inrättades elt idrottens forskningsråd, vars medlemmar, som tillsätts av Riksidrottsförbundet, har en bred vetenskaplig representation. Det krav på utbildningslinjer, anpassade för elitidrottare, som förs fram i motionen 124, har också ganska väl tillgodosetts. Herr Rämgård var inne något på detta, och Jag behöver inte uppehålla mig vid detaljerna.

Får jag emellertid anlägga en framtidsaspekt, så skulle jag vilja säga all den högskolereform som vi här har antagit och etablerat också innebär att man underiättar för de studerande alt göra olika kombinationer för sin ulbildning inom den nya högskolan. Även de som har andra intresseområden har väl ungefär samma möjligheter.

[ motionen 124 föreslås också all det skall utarbetas för idrottsmännen lämpliga studievägar även i andra hänseenden, exempelvis inom gymnasieskolan. Jag förslår alt herr Rämgård själv menade all del många gånger var schematekniska svårigheter. Nu pågår ju en försöksverksam-hel, och den undersökning som etableras för atl komma till rätta med

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Fysisk träning m. m.

problemen kommer också att lägga fram förslag till en schemaleknisk lösning för gymnasieskoleuibildning i dessa hänseenden.

Sedan noterar Jag bara när del gäller motionen 824 all SÖ redan har tillsatt en utredningsgrupp beträffande dessa problem kring lektionerna. Får jag påminna om att SÖ hänvisar till fysiologiska undersökningar som visar alt fiera kortare gymnastiklekiioner ger bättre effeki än några få längre. Det är egentligen raka motsatsen lill vad motionärerna pläderar för. Men inte desto mindre har SÖ meddelat alt man ämnar tillsätta en arbetsgrupp som skall analysera frågan och utarbeta förslag till schemalösning för atl effektivisera utnyttjandet av de där 40 minuterna som herr Rämgård talade om. Det är klart au Jag kan hålla med om all del inie är särskill bra ifall denna lid naggas för mycket i kanten.

Jag vill mol denna bakgrund, med anledning av motionen 824 och med hänsyn till de aktiva undersökningar som sker enligt motionens linje, rekommendera herr Rämgård all se över området för all få klarhet i om del verkligen blir något resultat av undersökningarna. Annars finns det ju ell ännu större motionsutrymme en annan gång.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall lill utskottets förslag i fråga om motionerna 124 och 824.

Så några ord om den fråga där herr Gernandt motionerat.

Det är möjligt, herr Gernandt, all motionen 1363 åtminstone i vissa delar skulle ha behandlats i socialutskottet. Men motionen tar ju också upp frågan om undervisning i fysisk träning, vilken faller inom utbildningsutskottets område, exempelvis när del gäller den obligatoriska undervisningen i skolan. Där har vi faktiskt den uppfattningen i utskottet att det kommer all bli en starkare aktivitet på det här området när SIA-reformen genomförts. Detta med friare resursanvändning osv. kan man inom varje skolenhet använda för alt göra en ännu bättre insats.

Jag är väl medveten om det som diagrammet i motionen ulvisar, nämligen all man har nytta av fysisk träning i unga år under hela levnadsförloppet. Jag tror också alt delta ändamål är mycket behjärtansvärt. Men utskottet har som sagl funnit atl när del gäller dess område - den obligatoriska skolan - bör det bli möjligheter till effektivare insatser på området.

Jag yrkar med detta bifall till utskottets förslag även i fråga om motionen 1363.

Hen NYHAGE (m):

Herr talman! Jag delar Rolf Rämgårds principiella inställning till ämnet gymnastik som sådant. Del är alltså även enligt min uppfattning självklart atl man skall kunna la ut så mycket som möjligt av varje lektion. Då är del beklagligt att så mycken lid uppenbarligen går bort i samband med gymnasliklektionerna för avklädning och påklädning.

Del finns dock möjligheter redan nu atl komma något lill rätta med problemet. Vi arbetar ju med s. k. 20-minutersmoduler inom skolan och har alltså möjligheter atl av tre 40-minulerslektioner göra två 60-mi-

nulersleklioner. Då får man ändå något längre gymnastikpass, så som Rolf Rämgård pläderar för. Den sammantagna liden blir naturligtvis inte längre, men man får längre gymnasiikpass.

Man kan också länka sig alt man lägger en 20-minutersmodul såväl före som efter en 40-minuierslektion som rast för att på det sättet kunna utnyttja själva lektionen bättre och använda rastmodulerna för avklädning och påklädning. Delta innebär emellertid - del måste man vara helt på det klara med - en förlängning av skoldagen, och del måsle givelvis vägas även däremot.

I motionen antyds att man skulle kunna tänka sig att ta bort friluftsverksamheten i nuvarande form och i stället lägga in den liden i form av gymnastiklekiioner. Jag för min personliga del är i varje fall inte beredd att biträda en sådan lösning. Jag tror att del är till nytta för skolundervisningen över huvud tagel all vi alltemellanåt kan lägga in friluftsverksamhet och avbryta den dagliga rutinen med sådan verksamhei.

Man kan nalurliglvis också länka sig alt öka liden för gymnastikundervisningen som helhet. Men då skall man vara på det klara med att det måsle ske på bekostnad av någonting annat, såvida man inte återigen vill öka skoldagens längd. Där uppstår alllid samma dilemma: Var skall vi ta den tiden?

Hen RÄMGÅRD (c):

Herr talman! Jag utgår från att fysisk träning skall förekomma i skolan inte bara några få gånger i veckan ulan att det skall vara en kontinuerlig träning flera gånger varje vecka. Med utgångspunkt i vad forskarna säger är det också angeläget atl man vid varje lektion får lid till uppmjukning innan man sätter i gång den fysiska träningen. Man skall inte behöva jäkta både före och efter en gymnastiklektion. Framför allt måsle eleverna ha möjligheter atl duscha efter träningen. Tyvärr förekommer del i dag ofta all lärarna inte hinner se lill all eleverna duschar efter gymnastiken, och det är ytterst beklagligt. Eleverna måsle läras alt sköta sin fysik, och i den skötseln ingår just dessa moment före och efter gymnaastik-lektionerna. De är lika viktiga som den fysiska aktiviteten som sådan. Jag menar alltså all det är oerhört viktigt att eleverna får lid lill en mjuk start och en avslutning utan jäkt vid varje gymnastiklektion.

Varje gång man lalar med skolfolk om möjligheterna all öka ul liden för fysisk träning möts man av frågan: Var skall den tiden tas ifrån? Vill du ta den liden från något annat ämne? Nej, men eleverna har en skolvecka på 35-36 limmar, och ingen vill ens lyssna på talet om alt öka ut den tiden. Här är det heller inte fråga om att utöka timantalet eller alt förlänga skolveckan. Men eleverna flnns Ju på skolan; kan man då tänka sig en bättre användning av håltimmar och annan spilltid än olika former av fysisk träning - alltså inom den angivna ramen? Del finns myckel all göra där. Och det är angeläget atl det görs snarast. Delta har varit på tal i många år, men tiden bara går. Nu är det högst angeläget att vi verkligen får en riklig uppläggning av den fysiska träningen i skolarbetet.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Fysisk träning m. m.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Fysisk träning m. m.

Hen LARSSON i Staffanslorp (c):

Herr lalman! Det är egentligen inte myckel all tillägga i denna fråga.

Jag sade faktiskt ingenting om schemabegränsningen, men det är väl någonting som herr Rämgård ändå hade tillviiat skolfolket. Och det är rikligt atl begränsningen finns. Men jag tror att med det kommande förslaget till organisation av skolarbetet kommer vi alt få bättre möjligheter alt utnyttja de håltimmar och den spilltid som herr Rämgård här talade om. Jag tänker då på den fria resursanvändningen, skoldagarnas längd osv. Därvid kommer idrotten att få en framträdande plats.

Herr Rämgård nämnde också duschmöjligheterna i samband med gymnasliklektionerna, och där vill Jag hänvisa till vad skolöverstyrelsen har sagt. Möjligheterna i det fallet skall givetvis ses över och las till vara på bästa möjliga sätt. Den arbetsgrupp som tillsatts på skolöverstyrelsen skall också syssla med dessa frågor och har dem på sitt program.

Hen NYHAGE (m):

Herr lalman! Jag respekterar herr Rämgårds förslag om en utökning av skoldagen. Det är ju en klar anvisning på hur man skulle kunna gå lill väga i detta fall. Men då måsle herr Rämgård vara medveten om alt exakt samma krav reses från många håll inom skolan, och om man försöker tillmötesgå alla de kraven finns det risk för att vi får en betydligt utökad skolvecka all arbeta med. Men ännu har ingen varit beredd att öka ut skolveckan. Jag menar därför alt vi måste vara försiktiga innan vi går in för en sådan lösning.

Hen RÄMGÅRD (c):

Herr talman! Ja, här är det fråga om en prioritering, och jag anser atl elevernas fysiska fostran är av så stor betydelse all Jag vill prioritera den framför skolans övriga ämnen. Det är min utgångspunkt, därför att jag anser den fysiska träningen vara så väsentlig för den kommande generationen.

Sedan vill jag tillägga all gymnastiken i dag faktiskt är det enda ämne på skolschemat som helt saknar fasta kursplaner. Undervisningen beror alltså, som herr Nyhage var inne på i sitt tidigare resonemang, helt och hållet på hur den enskilde gymnastikläraren lägger upp den. Det är inte heller tillfredsställande.

Hen NYHAGE (m):

Herr lalman! Jag vill bara påtala alt även andra lärare torde vilja prioritera sina ämnen. Gymnastiken har tre veckotimmar. Del är inte alla ämnen som har det. Om man ökar antalet gymnasiiktimmar kommer säkert starka krav all ställas från företrädare för andra ämnen atl också deras timantal skall ökas. Därför menar Jag att vi måste vara försiktiga med all vidta sådana åtgärder.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 21 Översyn av specialkurserna för vårdutbildning

Föredrogs uibildningsutskottets betänkande 1975/76:14 med anledning av motion om översyn av specialkurserna för vårdutbildning.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Ursprungligen utbildades vårdyrkespersonal vid landstingens vårdyrkesskolor. När sedan den nya gymnasieskolan tillkom överfördes en stor del av denna utbildning till gymnasieskolan men fortfarande med landstingen som huvudmän.

Genom riksdagens beslut om den nya högskolan kommer en viss del av vårdyrkesutbildningen att föras över lill högskolan. Jag skall här inte ta upp dessa utbildningar; de är föremål för behandling inom H 75 och de lokala organisationskommittéerna.

Det skilda huvudmannaskapet för olika delar av gymnasieskolan har onekligen inneburit stora nackdelar för eleverna på vårdyrkesområdet. En genomgång av 1975 års förteckning från skolöverstyrelsen över specialkurser och högre specialkurser inom gymnasieskolan visar - om jag har räknat rätt - att vi under detta år har 93 olika specialkurser eller högre specialkurser, 10 olika kurser inom kommunala vuxenutbildningen på vårdyrkesområdet och 36 kurser inom arbetsmarknadsutbildningen. Av de 93 som ligger under landstingen har 42 provisorisk timplan. Andra kurser är föråldrade och inte anpassade efter elevernas förkunskaper, som nu i och med grundskolans genomförande är helt andra än tidigare. Samordningen mellan olika kurser och olika utbildningsanordnare är starkt försvårad, och bristen på lärarkrafter är påfallande.

Man kan hitta grundläggande utbildningar och kompletterande utbildningar, grundläggande utbildningar för dem som har praktisk erfarenhet och för dem som saknar praktisk erfarenhet, kurser för personal på olika typer av laboratorier, där kurserna bedrivs självständigt och var och en för sig. Här förekommer över huvud tagel ell slöseri med utbildningsresurser.

Men man skall inte klandra skolöverstyrelsen för detta. Läroplan för gymnasieskolans vårdlinjer utarbetades av en arbetsgrupp som skolöverstyrelsen tillsatte vid införandel av den nya gymnasieskolan. Gruppen skulle enligt de ursprungliga planerna fortsätta sitt arbete med omarbetning av samtliga specialkurser, lill all börja med läroplanerna för utbildning av vårdbiträden och undersköterskor inom sluten och öppen vård. Etl förslag till sådana läroplaner - detta tycker Jag är viktigt -innebar bl. a. etappuibildning med möjlighet lill återkommande ulbildning. Det förslaget sändes också ut på remiss under senare delen av 1971.

I samband härmed tillsattes inom Landstingsförbundets utbildningsavdelning en utredning, det s. k. RUL-projeklet - RUL betyder riktlinjer för utarbetande av läroplaner. De föreslagna läroplanerna för utbildning av vårdbiträden och undersköterskor samt annat påbörjat läroplansarbele

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Översyn av specialkurserna för vårdutbildning.

Nr 29 inom SÖ fick vila på grund av att Landstingsförbundet tillsatt denna

Onsdagen den utredning. Då sade man att RUL-projektei skulle vara klart redan 1972.

26 november 1975 Det var det emellertid inte; det har successivt skjutits fram. Av skol-

--------------- överstyrelsen föreslagna läroplansförändringar och nya kurser på vårdom-

Öiesundsförbin- rådet har sedan läsåret 1971/72 inte tillstyrkts av Landstingsförbundet
delserna som hänvisat lill pågående arbeie inom RUL-projeklet.

I motionen 829 i år framförs krav på en översyn av specialkurserna och de högre specialkurserna inom vårdutbildningen. Utbildningsutskottet har nu i sitt belänkande redovisat delar av vad jag här tidigare har anfört och sagt att det finns ell ackumulerat behov att se över specialkurserna. Ulskoltel säger med all rätt att inte heller huvudmannaorganisationerna kan vara lill freds med nuvarande situation ulan förutsätter att de skall medverka lill alt läroplanerna snarast möjligt får elt innehåll som svarar mot dagens krav till gagn dels för de studerande, dels för sjukvårdsverksamheten. Utskottet har inte tillstyrkt motionen, vilket jag har accepterat mot bakgrund av alt utskottet har erfarit au Landstingsförbundet skall lägga fram ell resultat av sitt RUL-projekl redan under januari 1976 - i alla händelser närmare fyra år senare än man från början beräknade. Då har man i fem år arbelat och som jag ser det hindrat skolöverstyrelsen atl lägga fram läroplaner som skulle överensstämma med de krav som dagens elever har rätt att ställa.

Herr talman! Jag har inget yrkande, men det är med förväntan Jag emotser framläggandet av RUL-malerialet. Jag hoppas all det verkligen blir i januari, så alt inte skolöverstyrelsen längre skall behöva låsas i sitt läroplansarbete och eleverna behöva fortsätta med en yrkesutbildning som är baserad på provisoriska timplaner.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 22 Öresundsförbindelserna

Föredrogs trafikutskottets betänkande 1975/76:4 med anledning av motioner angående Öresundsförbindelserna.

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr lalman! När jag i morse studerade talarlistan i detta ärende blev jag en aning överraskad. Del verkade som om trafikutskottels ledamöter hade gått underjorden, eller man skall kanske snarare säga under vattnet - i varje fall fick man intrycket atl de hade lagit sig vatten över huvudet. Jag vill trots detta ställa några frågor till detta förunderligt eniga utskott.

Är inte det dominerande problemet när det galler Öresundsförbindelserna anhopningen av bilar som skall forslas från det ena landei till det andra? Jag tror atl Jag vågar föregripa svaret och påstå all så är det uppen-

barligen. Då är följdfrågan: Hur kan man lösa del problem som gäller bilar genom att bygga en tunnel enbart för tåg? Meningen ärju att det inte skall finnas en enda bil i denna tunnel som den nu är tänkt.

Sedan kan man också fråga om det är utskottet obekant att just godslrafiken mellan Helsingborg och Helsingör har minskat synnerligen kraftigt - med 23 % under perioden januari-oktober 1975 i jämförelse med samma tid förra året. Det kan väl inte vara obekant för utskottet att trafiken numera i mycket stor utsträckning går över Trelleborg, där SJ har satsat många sköna slantar på färjor och färjelägen. Det är väl också ganska betecknande att SJ, det verk som tunneln skulle byggas för, inte vill ha någon tunnel mellan Helsingborg och Helsingör.

Sedan ömmar utskottet för bangårds- och hamnfrågorna i Helsingborg, och det är ju vackert. De frågorna hade emellertid varit lösta redan i dag på ett myckel tillfredsställande sätt, om man hade genomfört den preliminära överenskommelse som träffades mellan SJ och kommunen 1972. Då hade allt fungerat fint. Stadsplaneringen, som nu är låst av spårområden genom staden, kunde ha kommit i gång. Nu kom emellertid lunnelplanerna emellan, och ingenting hände. Vi får många år till dras med den här gubben med röd fiagga som tågar genom staden med tågsält bakom i de mest trafikerade delarna av kommunen. Del är närmast kaos där, åtminstone sommartid under turistsäsongen. Men detta kommer Helsingborgarna nu att få dras med under ytterligare många år.

Sedan har vi de ekologiska följderna, vad som händer om man lägger en tunnel, hög som ett trevåningshus, på botten av Öresund. Marinbiologerna har varnat för att det relativt friska vatten som på bollen kommer från Kattegatt stoppas och vi i stället får allt del smutsiga vattnet som kommer på ytan från Östersjön. Del blir då ännu smutsigare i Öresund och så småningom även i Östersjön. Det har marinbiologerna varnat för. Att den frågan utreds vore väl en första förutsättning innan man ens tänker sig alt lägga denna tunnel i Öresund. Det har utskottet tagit lätt på.

Herr talman! Del skulle vara intressant att få svar på dessa frågor, framför allt på frågan hur man löser bilproblemen genom atl bygga en tunnel för tåg.

Utskottsbetänkandet i sig är ganska menlöst - det säger egentligen inte mycket utöver vad som redan har sagts i det här ämnet. Utskottet vill avvakta de utredningar som redan är på gång. Det är över huvud tagel ganska förunderligt atl utskottet gör sill uttalande när en utredning är på gång - det strider mot den praxis som vi brukar tillämpa här i riksdagen.

Jag lycker också att utskottet är allmänt förargelseväckande eftersom det vill upphöja en skenlösning - förlåt den ofrivilliga Göteborgsvitsen - till något realistiskt och vettigt. Det vore en enorm felsatsning alt lägga 800 milj. kr. eller 1 miljard på en tunnel när tågen försvunnit från området. Det är i dubbel mening atl kasta pengarna i sjön, och del bör vi avhälla oss ifrån. Det får vara någon ordning på tankebanorna i trafikutskottet.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Öresundsförbindelserna

Nr 29 Hen JÖNSSON i Malmö (s):

Onsdagen den " talman! För min del har jag inte för avsikt alt diskutera ira-

26 november 1975 fiproblemen i Öresund och de därmed sammanhängande fasta förbin-

--------------- delserna mellan Sverige och vårt grannland Danmark - den debatten

Öresundsförbin- förde vi ganska intensivt i december för två år sedan - utan Jag vill
delserna nu endast påpeka att trafikutskottet i sitt betänkande angående Öresunds-

förbindelserna är inne på att ta ställning för en separatlösning av HH-leden.

Som utskollel mycket riktigt påpekar - även herr Sjöholm var inne på del - lillsaiie de svenska och danska regeringarna i juni månad etl slags utredning eller en delegation. Utredningen har till uppgift att göra en förnyad genomgång av frågan om Öresundsförbindelserna. Man skall göra en översyn av det material som legal till grund för de senaste regeringsöverenskommelserna. Därutöver skall man göra en rad kompletteringar av materialet, både tekniskt och ekonomiskt. Innan denna utredning fullgjort sitt uppdrag kan jag inte finna det särskill välbetänkt att uttala sig för en separatlösning av HH-leden. Vi har Ju för vana här i riksdagen att invänta resultatet av pågående utredningar innan vi fattar beslut. Dessuiom har vår kommunikationsminister vid flera tillfällen framhållit att den svenska regeringen inte ämnar bryta ul frågan om HH-leden ur den föreslagna samlade lösningen av Öresundsregionens trafikproblem.

Regeringen har, liksom en majoritet i den svenska riksdagen, haft uppfattningen att de fasta förbindelserna skall bli föremål för en gemensam lösning. Jag förutsätter för min del atl regeringen även i fortsättningen verkar för en sådan lösning. Det är många i den region som jag kommer -ifrån och är bosatt i som delar denna uppfattning.

Hen HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr talman! Det har redan sagts mycket om trafikutskottets betänkande nr 4 - herr Sjöholm, som vanligt intressant atl lyssna till, och herr Jönsson i Malmö, analyserande som alltid; den senares uppfattning delar jag för övrigt. Företrädarna för dessa två Öresundskommuner har givetvis synpunkter som varierar med kommunsambanden.

Kommunsambandei i mitt fall ger mig anledning all med stor noggrannhet studera del betänkande som nu föreligger, även om min hemkommun inte är en Öresundskommun. Invånarna i den kommun som med rätta kallas porten mot kontinenten har givetvis ett intresse att bevaka när ullandstrafik på järnväg diskuteras.

Utskollel resonerar, som jag ser del, ibland klokt och förnuftigt. Detta gäller främst i de delar där nödvändigheten av det pågående utredningsarbetet diskuteras. Det är givet atl en total kunskap måste eftersträvas, även när man har au falla beslut i trafikfrågor.

Utskottet beskriver utredningsdelegalionerna, vilka genom sina arbets
grupper skall penetrera frågan. Detta utredningsarbete, menar man, skall
90 ske i mycket nära kontakt med vederbörande regionala och lokala myn-

digheter och organ. Del talas t. o. m. om ett remissförfarande, vilket ytteriigare understryker viljan atl få frågan belyst ur skilda synvinklar. Utskottet skriver rakt ut att det med tillfredsställelse konstaterar den förutsättningslösa karaktären hos det utredningsarbete som de båda regeringarna har initierat.

Detta låter bra, och då borde förnuftet ha lett utskottet till ell konstaterande att syftet i motionerna synes vara tillgodosett varför de borde avslås. Så gör utskottet emellertid inte. Tillfredsställelsen över pågående utredningar är inte större än att utskottet, för atl nu ta ett modernt talesätt, i förväg kör över dessa och rundar av de då enbart vackra fraserna med ell bestämt uttalande, att det är angeläget att Helsingborg-Helsingörförbindelsen i form av en järnvägstunnel snarast kommer lill stånd.

Herr talman! Utredningarna är värdefulla, vilket här har belysts av herr Jönsson, Inte minst detta att de drivs i nära kontakt med berörda kommuner och organ gör atl synpunkter och konsekvenser, som kanske annars och definitivt nu försvinner, kommer fram. Hur blir det med meningen i det pågående utredningsarbetet?

Eftersom vi får utgå från atl trafikströmmarna i viss mån är styrbara men att summan i stort sett ändå är konstant i elt givet läge, bör bakom utskottets ställningstagande finnas en analys av de väntade förändringarna. Meningen är väl ändå att tunneln skall trafikeras, även om betänkandet inte lalar så mycket om detta. Järnvägsvagnarna skall komma någonstans ifrån och vara på väg någon annanstans. Det måsle vara realistiskt att tro alt tunneln inte byggs enbart för den trafikvolym som i dag passerar HH-leden, Trafikutvecklingen har herr Sjöholm i Helsingborg talat om. För mig är det därför naturligt alt ställa två frågor.

Den ena vill Jag framföra mol bakgrund av de nyligen gjorda uttalandena om att det oavsett motstånd och inställning från olika organ - del har t. o. m. talats om myndigheter och statliga verk - skall etableras en färjelinje för överföring av bl. a. järnvägsvagnar mellan Lubeck och Malmö. Innebär utskottets ställningstagande ett "mota Olle i grind" till denna nyetablering?

Den andra frågan, som bygger på del i och för sig självklara antagandel all trafiken i en tunnel kommer all vara större än överskeppningen i HH-leden vid samma tidpunkt utan tunnelbygge, är: Varifrån skall denna trafikökning tas? Svaret på den frågan, herr talman, förutsätter jag även innehåller en redovisning av de åtgärder som utskottet är berett all tillstyrka för all balansera de eventuella negativa effekter som följer av mistad trafik på annan eller andra leder.

Jag förutskickar att det inte bara är Jag som med spänning väntar på svaret på den sista frågan. Jag är helt övertygad om all alla i in-iressefältet kring Trelleborg-Sassnitz-leden gör det.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Öresundsförbindelserna

Hen FISKESJÖ (c):

Herr lalman! Jag är ingen företrädare för trafikutskottet, men till skillnad från herrar Sjöholm, Jönsson i Malmö och Håkansson i Trelleborg

Nr 29 ser jag med stor tillfredsställelse att den segslitna frågan om trafikför-

Onsdagen den bindelserna med Danmark nu äntligen ser ut att komma på rätt köl.

26 november 1975 '-'' innebär att man nu kan börja arbeta efter de riktlinjer som centern

--------------- angivit i en rad moiioner, utskottsreservalioner och inlägg här i kam-

Oresundsförbin- maren de senaste åren, och del innebär alt det särskilda hot som vilat
delserna över Malmö-Lund-regionen nu ser ut att kunna avvärjas.

Del avtal som riksdagen tog med pukor och trumpeter mot centerns röster i december 1973 har gått i graven, ett avtal som fö. visade sig ha sådana speciella brister att de undertecknande kommunikationsministrarna inte ens kunde enas om hur det skulle tolkas på väsentliga punkter när diskussion om detta uppkom.

Vad vi från centerns sida ständigt framhållit är att beslutet att bygga en sexfilig bilbro mellan Malmö och Köpenhamn var svagt underbyggt och fotat på etl föråldrat synsätt i viktiga frågor. Beslutet gick nämligen som helhet stick i stäv med allt som kunde betecknas som en vettig och modern regional-, energi-, trafik- och jordpolilik. Inom centern vill vi minska expansionen i sydvästra Skåne, vi vill regionall och totalt hålla ner bilismens expansion och befrämja övergången lill kollektivtrafik, vi vill dämpa ökningen av energiförbrukningen och vi vill slå vakt om en av våra allra viktigaste naturtillgångar, Skånes bördiga åkerjord. Allt fier lycker som vi i de här frågorna. En bilbro mellan Malmö och Köpenhamn skulle på samtliga de av mig nämnda punkterna ha verkat i rakt motsatt riktning.

Del är således bra att mellankommande lyckliga omständigheter - dvs. Iblketingel i Danmark - stoppat 1973 års avtal. På grund av vad som hänt i Danmark och på grund av vad som slår i trafikutskottets betänkande bör det nu bli Helsingborg-Helsingör-alternativet som skjuts i förgrunden. Därmed kan vi få en lösning som tillgodoser kravet på en fast förbindelse med Danmark utan alla de negativa verkningar som en bilbro Malmö-Köpenhamn skulle ha medfört. HH-allernalivel har dessutom en rad andra fördelar. Vi för över trafiken där del ur hela landets synpunkt är lämpligast all göra del, vi bidrar lill att lösa lokala trafikproblem där övergångsirafiken redan nu är störst vad gäller såväl person- som godsirafik, och vi prioriterar genom en järnvägsförbindelse kollektivtrafiken. Det är således ur många synpunkter viktigt att HH-alternaiivei realiseras.

Genom det läge som nu uppkommit ser det således, herr lalman, ut som om de här berörda trafikfrågorna skulle kunna faen förnuftig lösning i linje med vad centern förordat och i linje med vad en övervägande folkopinion i den närmast berörda provinsen önskar.

I detta anförande, under vilket herr talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde herr Larsson i Staffanstorp samt fru Tilländer, fru Fredgardh och fru Olsson i Helsingborg (samtliga c).

Hen PETTERSSON i Helsingborg (s):

Herr talman! Jag hade inte tänkt prata om speciella Helsingborgsproblem, men jag vill ändå säga några ord med anledning av all herr Sjöholm nämner 1972 års överenskommelse. Han menar alt om den hade genomförts så hade trafikförhållandena i Helsingborg varit annorlunda än i dag. Del har han alldeles rätt i. Jag tycker också atl vi hade ett bra förslag som vi nästan hade blivit ense om, men vi i Helsingborg är inte ensamma i världen. Vi diskuterade del förslaget med SJ, som hade stora ekonomiska åtaganden från statens sida. När sedan del nya förslaget om en järnvägstunnel Helsingborg-Helsingör presenterades gick det inte alt fortsätta arbeta efter 1972 års överenskommelse hur gärna vi än ville.

Jag tolkar utskottet på det sättet all den pågående översynen av en överfart över Öresund skall resultera i ett förslag innan del över huvud taget görs någonting i frågan och atl vi får la ställning till om del skall bli en tunnel, en landsvägsbro eller någon form av kombination och var överfarten skall placeras när detta resultat föreligger.

Men man måste redan nu förutsätta alt det sunda förnuftet får råda när beslutet skall fattas. Till grund för det kommande beslutet måste ligga vad som är bäsl för trafikpolitiken i dessa båda länder. Kravet all kollektivtrafiken inte skall hamna i strykklass, vilket blev tillgodosett i beslutet om paketlösningen, anser Jag vara myckel viktigt.

Jag vill lacka utskollel för att det i sitt betänkande påpekar vikten av all en ordentlig undersökning av vaitenföringen i Öresund kommer lill stånd innan beslut fattas. Öresundsrådeis miljöutskott, som jag själv tillhör, har för länge sedan påpekat detta och satt myckel kraftiga utropstecken för kravet på en undersökning. I Öresund kommer del, som herr Sjöholm nämnde, in friskt vallen från Nordsjön som går längs bottnen eftersom del är det kalla vattnet. Dessa förhållanden är viktiga för hela det ekologiska systemet i de södra delarna av Öresund, och därför är del tillfredsställande atl utskottet har uppmärksammat denna problemalik.

Herr talman! Del finns mycket att säga om detta, men Jag skall inskränka mig till vad jag har sagl och till att yrka bifall lill utskottets förslag.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Öresundsförbindelserna

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr lalman! Trafikutskottets ledamöter hade förutsatt all det inte skulle bli någon större debatt i frågan eftersom utskottet var enigt. Vi hade inte alls någon strävan efter att gå under jorden och inte stå för våra ståndpunkter såsom de är fastlagda i ulskottsbeiänkandet - snarare ivän-om, skulle Jag vilja påslå. Men det var några påståenden av herr Sjöholm som gjorde all jag kände mig föranlåten att begära ordet.

Herr Sjöholm frågar inledningsvis varför vi vill bygga en tunnel för järnvägstrafik när trafiken övervägande går på landsväg. Jag skall återkomma till det.

Sedan påstår han något som Jag absolut vill bemöta. Han säger atl

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Öresundsförbindelserna

SJ inte är intresserat av en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör. Det vill jag tillbakavisa. Jag kan peka på överenskommelsen mellan SJ och de danska statsbanorna år 1969 om en HH-iunnel. I fiera år hade SJ med anslagskrav i sina petila Just för det ändamålet. Jag kan försäkra herr Sjöholm om att del finns ell myckel starkt och levande intresse hos SJ för en HH-tunnel för järnvägstrafik. Det har jag upplevt vid många konferenser och sammankomster och när jag har tagit del av vad människor på olika nivåer inom SJ tycker och tänker i frågan. Det finns alltså elt mycket starkt intresse hos SJ för all en sådan här tunnel skall komma lill stånd.

Herr Sjöholm säger sedan au utskottsbetänkandet är menlöst. Jag vill säga så här: När utskollel säger

1. all de möjligheter som järnvägstransporter erbjuder bör las till vara i större utsträckning än som nu sker - det är ett svar på varför man bygger en järnvägstunnel -,

2. all den starka tendens som föreligger all låta långa fasilandsirans-porter ske på landsväg bör motverkas - det är ell andra svar på den frågan -,

3. att en ökning avjärnvägstransporternas andel av den tunga godstrafiken är motiverad,

4. alt angivna skäl lalar för en järnvägsförbindelse i HH-leden,

5. att ulskoltel finner det angeläget alt denna snarast kommer till stånd och

6. att detta innebär att också en separatlösning med avseende på HH-leden synes böra övervägas,

då tycker jag alt utskottet talat i klartext och det bör inte råda någon oklarhet om vad trafikutskottet har menat med sin skrivning. Jag kan inte finna del på något sätl menlöst.

Vi är från vår sida motståndare lill en bilbro mellan Malmö och Köpenhamn. Del har Jag uttryckt i del särskilda yttrande som är fogai till betänkandet. Jag skall inte säga något mer om del nu. Jag vill bara understryka all jag anser all ulskottsbeiänkandet är ell fall framåt för de linjer i trafikpolitiken som vi tror på. Jag vill med del yrka bifall till utskottets hemställan.

Sedan tog herr Sjöholm också upp frågan om ekologin i Öresund. Det är givet att synpunkterna på att en järnvägstunnel skulle få negativa inverkningar på miljön i Öresundsområdei - speciellt med avseende på vattenförhållandena - måsle beakias i sammanhanget. Men då vill Jag peka på att vi redan i vår reservation till belänkandet 1973:25 gav ullryck för tanken atl även om den tekniska utformningen av en tunnel, som vi trodde, skulle kunna ske på ett sådant sätt all negativa effekter kunde undvikas i Öresund ville vi förorda att ytlerligare utredningar i frågan skulle vidtas. Och som herr Pettersson i Helsingborg redan har påpekat är det också understruket i utskottets skrivning att dessa utredningar måste komma lill stånd innan en byggnation kan ske.

Hen SJÖHOLM (fp) kon genmäle:

Herr talman! Herr Magnusson i Kristinehamn säger all utskotisbe-länkandei var ett fall framåt. Jag vet inte det. Del verkar som om del vore ett platt fall för s-ledamöterna i utskollel, särskilt när man hör herr Fiskesjö som briljerar med att cenierparliel fåll igenom alll del ville. Herr Fiskesjö säger t. o. m. all man nu skall börja arbeta med det här projektet. Kan man verkligen göra det? Man skall väl i alla fall avvakta de utredningar som är på gång. Menar herr Fiskesjö verkligen atl man skall strunta i dem och bara sälta i gång planeringen?

Herr Fiskesjö talade så myckel om hur han skulle ordna problemet med bilismen. Men del kan man väl inte göra genom att bygga en tunnel? Herr Fiskesjö bemötte icke någon av de invändningar jag reste här. Han sade atl det inte fanns några negativa verkningar av en tunnel. Då nonchalerar herr Fiskesjö alltså fullständigt den från ekologisk synpunkt fruktansvärda miljöfaran för vattnet i Öresund. Är det gamla bondeförbundet bara intresserat av vad som sker med Jorden? Struntar ni totalt i vad som sker med vattenområdena? Del tycker jag är precis lika viktigt, kanske ännu viktigare.

Herr Pettersson i Helsingborg säger atl SJ ställer slora krav på oss som deltog i utformandet av 1972 års fina avtal. Men SJ har sagl all om man nu bygger en tunnel så betalar inte SJ den biten av tunneln som går under kommunen och det blir en god bil. Del blir säkert mycket dyrare, herr Pettersson, än vad vi skulle ha betalat med 1972 års avtal.

Jag tror faktiskt, herr Magnusson i Kristinehamn, att jag vågar vidhålla att åtminstone SJ:s ledning inte är intresserad av en tunnel. Det har jag ganska goda belägg för. Del är också därför man satsat mycket pengar i Trelleborg. Skulle man nu försöka styra trafiken tillbaka lill Helsingborg blev de investeringar som SJ gjort i Trelleborg - och de är avsevärda - onyttiga. Men ingen har ännu svarat på den direkta frågan om del stora problemet med bilismen, denna jäueanhopning av bilar. Löser man del problemet genom alt bygga en tunnel? Del tror jag verkligen inte. Blir del fler järnvägståg om man för dem under vattnet än om man för dem över vattnet i Helsingborg - Helsingör-leden? Kan man inbilla sig del? Det är någonting fullständigt mystiskt över delta. Skulle fler människor skicka gods på järnväg för atl man bygger en tunnel och för atl tågen går under Öresund i stället för över? Kan herr Magnusson svara på det?

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Öresundsförbindelserna

Herr HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr lalman! Jag noterade med förvåning en sats i herr Fiskesjös inlägg, nämligen all centern är emot expansionen i sydväsira Skåne. Jag noierade också en del instämmanden, bl. a. från fru Fredgardh.

För alt belysa en myt som uppenbarligen herr Fiskesjö tror på väljer jag att citera ur en föredragningspromemoria som företrädare för Trelleborgs kommun hade anledning att förra veckan överlämna lill arbetsmarknadsministern. Det står i en sammanfattning: "Näringslivs- och be-

Nr 29 folkningsulvecklingen är mycket ogynnsam i Trelleborg. Befolkningen

Onsdagen den '" sedan 1972 minskat med cirka 1 400 personer. Näringslivet domineras

26 november 1975 " "" företag med ett löneläge som ligger under rikets genomsnitt.

--------------- Företaget har på kort lid minskal sin arbetarstam med ungefär 400 per-

Oresundsförbin- söner. Antalet arbetslösa är mycket högt i kommunen. Nyetablering av
delserna industrier är inte aktuell."

Förhållandena är inte likartade i de andra kommunerna. Malmö kan tala för sig själv, men även där har man drabbats av en rätt stor befolkningsminskning.

Jag vill, herr talman, notera detta och lycker det är en underlig form av expansion man bekämpar.

Hen FISKESJÖ (c) kon genmäle:

Herr lalman! Bara några korta repliker, först lill herr Sjöholm. Del är självklart mycket viktigt att man undersöker hur vatlenväxlingen sker i Öresund, vilka verkningar en tunnel kan få, och hur den bör vara utformad för all man skall undvika olyckliga verkningar. Alt jag inte log upp del beror på atl det är klart och tydligt utsagt i ulskottsbeiänkandet. Jag förutsätter all det är en oavvislig förutsättning för att man skall dra i gång projektet.

Sedan sade herr Håkansson alt centern är emot expansionen i området där nere. I så fall har han läst våra regionala program dåligt, han har läst våra allmänna inlägg här i kammaren dåligt och han har följt den allmänna inriktningen av vår totala politiska verksamhei dåligt.

Vi är emot en fortgående befolkningskonceniraiion lill ell fåtal områden i landet. Vi vill ha en spridd bebyggelse, ell spritt näringsliv och spridda utkomstmöjligheter i alla delar.

Det intressanta med Malmö-Köpenhamns-bron är att den är en sådan utomordentlig illustration. När man tar ställning i konkreta sakfrågor, inte minst på del trafikpolitiska området, måsle man alltid ha den övergripande politiska målsättningen klar för sig.

Herr MELLQVIST (s):

Herr talman! Del är en gammal fin praxis här i riksdagen atl när det föreligger elt enhälligt utskotlsbelänkande så finns det ingen anledning för utskottets ledamöter atl gå upp och understryka del som redan står i betänkandet och som alla kan ta del av. Del är denna praxis vi följt från ulskollels sida i denna fråga.

Sedan har det faktiskt blivit något av en liten inbördes diskussion mellan företrädare för Skånelänen. Del kan man ha viss förståelse för, eftersom frågan så intimt berör förhållandena kring Öresund.

Icke förty har ulskoltel kommit fram till delia enhälliga uttalande. Del är därför ur vår synpunkt inte så meningslöst, som det sades i första inlägget, att inte uppträda i debatten på annat sätt än vad som hittills har skett.

Jag vill erinra om atl den danska och den svenska delegation som

tillsattes för en lid sedan har alt penetrera hela det paket som riksdagen tog ställning till i december 1973 och som omfattade KM-leden, HH-leden och en flygplats på Saliholm. På grund av omständigheter som jag här inte skall gå in på föll delta förslag i danska folketingel, och vid senare kontakter mellan svenska och danska regeringarna tillsattes nämnda delegationer med uppdrag alt se över hela detta problemkomplex, som omfattar alla de tre alternativen HH-leden, KM-leden och Saltholm. Delegationerna har fått kort lid för sill arbeie. De skall vara beredda att avlämna förslag inom två år.

När det förslaget föreligger har riksdagen Ju all anledning all la ställning till förslaget som sådant och i anslutning därtill även la en stor irafikdebatl i delta spörsmål. Men att i dag ta en större debatt när utskollel är enigt lycker vi är ganska överflödigt.

De olika frågor som har ställts här är ju frågor som delegationerna har atl överväga. De skall, som jag har sagt, penetrera hela detta spörsmål. På basis av sitt arbete får riksdagen efter hand tillfälle att ta ställning till de överväganden som den danska och den svenska delegationen kommer fram till.

Lål mig bara slutligen än en gång understryka för herr Fiskesjö all detta är etl ärende som ett enigt utskolt står bakom. Därför kan man knappast skilja ul den ena politiska uppfattningen från den andra, ulan - Jag understryker det än en gång - utskottet är enigt.

Självfallet kan vi beklaga atl det inte gick att realisera delta stora nordiska projekt i den tidsplan som vi i december 1973 hoppades skulle kunna genomföras. Men det var Ju omständigheter som vi inte kan göra så myckel åt som fällde projektet. Vår förhoppning är emellertid alt de nämnda delegationerna, med den sammansättning som de har fåll, skall kunna komma fram med etl nytt förslag som innebär ett realiserande av såväl KM-leden som HH-leden och Saltholm.

Med de orden, herr lalman, ber jag all få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Öresundsförbindelserna

Fru FREDGARDH (c):

Herr talman! Jag skall försl be alt få säga att jag inte är från Trelleborgs kommun. Men jag är granne lill Trelleborgs kommun, vilket gör atl jag kanske i någon mån också känner till problemen i denna kommun. Mitl parti, herr Håkansson, har aldrig varit emot ett mera differentierat näringsliv i Trelleborg.

Trelleborgs näringsliv har i dag en ganska ensidig struktur, och därav kommer en del av kommunens svårigheter. Vi är helt beredda att medverka lill atl man får en större variation i fråga om möjligheter till sysselsättning i kommunen. Däremot, herr Håkansson, är vi definiiivi emot atl Trelleborg i sin expansion bygger på sådan jord som klassificeras som den bästa för Jordbruk. Vi menar att det är alt illa tillvarata de naturtillgångar som landet har.

7 Riksdagens protokoll 1975/76:29

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Öresundsförbindelserna

Hen HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr talman! Jag har redan försökt belysa felaktigheterna i påståenden av karaktären "Trelleborg i sin expansion". Det vi f n. upplever i den kommunen är ingen expansion. Jag har noterat alt fru Fredgardh instämde i herr Fiskesjös uttalande alt centern är emot expansionen i sydväsira Skåne. Jag lar del för vad del är, ell misslyckai men upplysande valtal.

Fru FREDGARDH (c) kon genmäle:

Herr talman! Det förekommer expansion i sydväsira Skåne även om den inte berör Trelleborg. Expansion förekommer i. ex. i min egen kommun, där vi haft hårda diskussioner om hur expansionen skall ske. Men det är knappast lämpligt au herr Håkansson och Jag diskuterar lokala problem här i riksdagen. Det kan vi göra hemma.

Vad vi i centern hårt har gått in för är alt få en bättre balans över hela Malmöhus län. Det finns områden i detta län som kan behöva expandera. De kämpar i dag i viss mån för sill liv. Vad vi i centern vill förhindra är en överdriven expansion i sydväsira Skåne.

Herr HÅKANSSON i Trelleborg (s) kon genmäle: Herr lalman! Vi kan tyvärr inte klara av del hemma, fru Fredgardh, för vi tillhör skilda kommuner. Jag lycker del är fel alt utmåla Trel-leborgsförelrädarna som dem som vill ta i anspråk god åkerjord när lillväxl av del slaget förekommer inte minst i Vellinge kommun, som fru Fredgardh tillhör, jämte flera andra s. k. cenierkommuner.

Fru FREDGARDH (c) kon genmäle:

Herr talman! Jag kör varje vecka, när jag skall till och från Siurup, genom expanderande områden i Trelleborg, herr Håkansson, där man nu planerar och bygger hus. Bl. a. den slora Högalidsgården, som har prima jord, är föremål för bebyggelse.

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr lalman! Om vi nu skulle återgå lill ämnet! Här har vi en förfärlig massa bilar som skall forslas från elt land till etl annat. Hur skall vi lösa del? Jo, säger ett ljushuvud, vi bygger en tunnel för låg. Del är situationen i ell nölskal. Jag har här bett atl få svar på hur det går ihop, men ingen har ännu svarat på den frågan.

Jag sade tidigare, herr Mellqvisi, alt utskoueis ledamöter hade gått under vattnet. En del ledamöter hade ändå anmält sig lill debalien. Jag tror t. o. m. att herr Mellqvisi själv hade gjort det och strukit sig sedermera för atl det skulle vara lugnt och fridfullt här. Det var det jag menade med vad Jag sade.

Herr Mellqvisi framhåller hela tiden alt det är etl enigt utskott. Ja visst,' men om jag tycker atl uiskotiet har fel är det ju så myckel värre för mig alt det är enigt. Del är del som är det kusliga.

Jag hoppas, herr Magnusson i Kristinehamn, att jag får svar på frågan:

Hur kan man tro att det skall bli mer Järnvägstrafik bara för att man händelsevis transporterar godset under Öresund i stället för ovanpå? De som skickar gods med Järnväg bryr sig väl inte ett skvatt om det. Godset kommer fram i vilket fall som helst. Del hela fungerar alldeles utmärkt redan som det gör. Del är en del sådana synpunkter som är mycket svårbegripliga.

Är det ändå inte så, herr Mellqvisi, att s-ledamöterna i det här utskottet känner sig litet överkörda? Centerpartiet talar med stora ord och säger: Nu är saken klar, nu är del centern som bestämmer. Här bygger vi en tunnel och skippar bron Köpenhamn-Malmö. Vad man än säger om bron mellan Malmö och Köpenhamn, så hade den löst problemet atl transportera bilar. Det är absolut obegripligt hur man kan lösa bilpro-blemel med en tunnel som inte tar en enda bil!

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag försökte förut förklara för herr Sjöholm all lunnel-projekiel ingår som elt led i en trafikpolitik, som innebär atl irafiken skall överföras från landsväg till järnväg. Det är ganska viktigt i detta sammanhang. Vidare finns det möjlighet atl ta bilar på låg genom tunneln över lill andra sidan.

Tunnelprojektet kan sägas hjälpa oss alt få bättre förbindelser med kontinenten och utlandet på längre sikt. Del svarar mol de intentioner som finns ute i Europa au förbättra järnvägsväsendel - även förbindelserna med Skandinavien. Tunnelprojeklet stämmer mycket bra in i det perspektivet.

Herr Sjöholm sade tidigare att han hade aktuella uppgifter om atl i varje fall ledningen för SJ inte var intresserad av tunnelbygge. Om det nu skulle vara så att ledningen inte är del tror jag att del hör ihop med aktuella problem. Men jag vet alt det tidigare har funnits intresse för delta, och jag kan försäkra herr Sjöholm alt del på alla nivåer inom SJ finns ell levande intresse för atl få denna tunnel i HH-leden till stånd.

Hen MELLQVIST (s) kon genmäle:

Herr talman! Det som anförs av utskottet om järnvägstunneln är precis detsamma som utskottet framhöll i sitt förra betänkande i december 1973, ingenting annat.

Sedan säger herr Sjöholm atl s-ledamöterna blivit överkörda och atl utskottets uttalande gjorts av de borgerliga i utskottet. Jag ber att få protestera mot det. Del var faktiskt inte på det viset, ulan vi har behandlat del här ärendet som så många andra och kommit fram lill just denna enhälliga lösning i avvaktan på resultatet av det arbete som bedrivs av den beredning som regeringarna i Sverige och Danmark har tillsall.

Jag är ledsen över att herr Sjöholm kanske läser utskottets betänkande på ungefär samma säu som en viss potentat på sin tid läste Bibeln. Om herr Sjöholm, med sin goda fattningsförmåga, faktiskt studerar detta utskottsbetänkande tror jag alt han skall komma fram till en annan slutsats.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Öresundsförbindelserna

Nr 29 Hen CLARKSON (m):

Onsdagen den talman! Jag behöver inte göra några tillägg till de uttalanden

26 november 1975 " trafikutskottets vice ordförande gjort beträffande betänkandet såsom

Öresundsförbindelserna

--------------- sådant men finner del angeläget alt här i riksdagen påvisa orikiigheter

i herr Sjöholms argumentation.

Herr Sjöholm står här och påstår inför oss allesamman atl del är bilarna som är det slora problemet när det gäller överfarten mellan Sverige och Danmark. Så är inte fallet. Inte ens under starldagen och slutdagen av den stora industrisemestern på sommaren är väntetiden för alla de lusentals personbilar som då kommer till Helsingborg resp. Helsingör mer än några minuter. Under hela den övriga liden av året åker man med första bästa färja som ligger inne när man kommer. Hur herr Sjöholm då kan påstå att det är bilarna som är problemet när del gäller förbindelsen H-H eller över huvud taget mellan Danmark och Sverige förstår jag inte. I själva verket är det kollektiviransporten på Järnväg som är det slora problemet. Under normal högkonjunktur slår järnvägsvagnarna långt uppe i Småland och väntar på överfart.

Enligt prognoserna kommer godsmängden på olika ställen över Sundet all fördubblas till 1985. Herr Sjöholm skall inte tro atl - om del blir en tunnel - den kommer atl bli tom och ulan passerande tåg. Självklart kommer godsmängden på Järnvägsvagnarna alt passera genom tunneln, kanske en mängd som är dubbelt så stor som den är i dag.

Herr Sjöholm säger atl trafiken på HH-leden minskat eller åtminstone stagnerat. Det är naturligtvis delvis styrt av atl Trelleborg fått en ökad trafik som jag i och för sig gratulerar Trelleborg till och unnar Trelleborg. Det är inte sant alt det är trafik som konkurrerar med den som går över Sundet i övrigt, eftersom irafiken via Trelleborg oftast går till öststaterna eller den del av Europa i övrigt som har den närmaste förbindelsen med Trelleborg. Det som har gjort att HH-leden stagnerar f n. - precis som KM-leden - är självklart den nedgång i exporikonjunkturen som herr Sjöholm trots alll bör känna till. Del är det slora problemet under det senaste året, ett problem som kanske inte rättar till sig förrän om ett år eller så. Då kommer godsmängden på nytt atl öka.

Jag har gjort detta inlägg vid sidan om diskussionen om trafikutskottets betänkande och helt och hållet som en replik på de uppgifter som jag finner felaktiga i herr Sjöholms anföranden.

100

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Det var väl överflödigt all herr Clarkson sade alt han höll sitt anförande vid sidan om - del upplevde vi säkert. Det var i alla fall bra all herr Clarkson, som har hoppat till talarlistan, från talarlistan och lill den igen, slutligen hamnade på den. Annars har Ju herr Clarkson en viss vana all hoppa av. Det var herr Clarkson som hoppade av överenskommelsen 1972 samtidigt som han hoppade av tåget i Helsingborg när vi kom tillbaka från Stockholm.

Nu är del ändå så all bangodsel har minskat med 23 % i år. Del har

stått i herr Clarksons liv- och husorgan men är trots det faktiskt sant. Den tendensen är säkert ihållande och beror självklart på atl godset går över Trelleborg-Sassnitz. Jag lycker forlfarande atl del är en monstruös dumhet att bygga en tunnel för tåg när tågen har mer eller mindre försvunnit.

Jag anser, herr talman, att Jag forlfarande inte har fåll svar på den väsentligaste frågan, därför att det är bilarna som är problemet. Nu förnekar herr Clarkson det, men om jag minns rätt var herr Clarkson anhängare lill förslaget om en bro mellan Malmö och Köpenhamn. Den var ju för bilar, herr Clarkson, och det är ju inget problem alls med bilarna! Varför tillstyrker då herr Clarkson all man bygger en jättestor bro för bilar? Det är väl litet svårt att förklara.

Det är självklart att det är anhopningen av bilar som gör alt problemet blir ston när det gäller trafiken mellan Danmark och Sverige. Köpenhamn-Malmö-bron är vettig på det sättet att den löser en del av problemet, men en tunnel löser icke något problem. Därför är det som sagl en monstruös dumhet att slänga pengar på en sådan.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Öresundsförbindelserna

Hen CLARKSON (m):

Herr talman! Även jag kan uppskatta herr Sjöholms humor, även om Jag har lyssnat till den i så många år att den nu börjar bli vardagsmat för mig, men jag lycker däremot det är trist all bli beskylld för avhopp av kammarens mest professionelle avhoppare!

Överläggningen var härmed slutad.

Ulskoltels hemställan bifölls.

§ 23 Föredrogs

Trafikulskoiieis betänkanden

1975/76:5 med anledning av propositionen 1975/76:14 om överlåtelse av viss staten tillhörig fast egendom, m. m.

1975/76:6 med anledning av motioner angående svensk föreiagsetablering inom charlerflygbranschen i Sverige

Jordbruksutskottets betänkande

1975/76:14 med anledning av motion om mykoloxinforskning inom foder- och livsmedelsområdet

Inrikesutskottets betänkanden

1975/76:10 med anledning av motioner om platsombud inom arbetsförmedlingen, m. m.

1975/76:11 med anledning av motion angående ambulerande skrivbyråverksamhet

1975/76:12 med anledning av motion om längre tidsintervall mellan antagande och ikraftträdande av arbelsrältslig lagstiftning

8 Rtk.';dagens protokoll 1975/76:29

101

Nr 29 1975/76:13 med anledning av motion om sammanförande av den ar-
Onsdagen den beisrättsliga lagstiftningen till en arbetsbalk

26 november 1975

--------------- Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Dubbelt medborgarskap

§ 24 Dubbelt medborgarskap

Föredrogs inrikesutskoliels betänkande 1975/76:14 med anledning av motioner om dubbelt medborgarskap.

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! I delta utskottsbetänkande behandlas bl. a. min motion 1975:188. Den yrkar på åtgärder i syfte alt undanröja de problem som fortfarande flnns med dubbelt medborgarskap för barn, födda av svenska medborgare.

Jag har läst betänkandet och är givetvis glad över atl Jag får stöd för min uppfattning såväl av utskollel, som skrivit välvilligt, som av statens invandrarverk, som i sitt remissvar anser det önskvärt med en lösning. Tidigare har regeringen genom statsrådet Lidbom i ett interpellationssvar 1972 angett alt problemet med dubbelt medborgarskap så småningom kommer all försvinna av sig självt. Huruvida detta är anledningen till alt regeringen intagit en så passiv hållning i denna fråga undandrar sig min bedömning.

Min glädje över del stöd Jag fått grumlas dock betydligt av den samtidigt uttalade kompakta misstro till möjligheten att göra något konstruktivt som kommit fram i skrivningen. Statens invandrarverk säger rem ut: "Regeringens bedömning har varit att det är mycket små möjligheter alt få till stånd en ändring eller ett avtal i denna fråga mellan Sverige och Sovjetunionen." Avslutningsvis anförs: "Verket anser del önskvärt all en lösning av dessa problem kan komma till stånd. Syftet med motionen - att undvika dubbelt medborgarskap - överensstämmer med de allmänna principer som sedan länge tillämpats i svensk medborgarskapsrätt. Det ligger emellertid utanför verkets kompetensområde alt göra en bedömning av hur man från svensk sida bör agera i frågan."

Efter att ha inhämtat detta utgår utskollel från all "regeringen på olika nivåer fortsätter all verka för överenskommelser med främmande makter med syfte atl begränsa fall av dubbelt medborgarskap. Dessuiom förutsätter utskottet att regeringen även på annat sätt tar lill vara alla de möjligheter som står lill buds atl undanröja negativa effekter av dubbelt medborgarskap för berörda enskilda personer."

Vår mäktige granne i öster har tydligen salt sig i respekt hos den

svenska regeringen. Regeringen vill hellre ägna sig åt andra ting, där

den kan vänta sig bättre utbyte av sitt agerande. Jag beklagar detta,

herr talman, inte minst därför att det betyder atl många svenska med-

102 borgare tvingas leva sina liv i ständig fruktan för atl någonting skall

hända dem - något som de alltsedan 1940-talet försökt fly undan för atl kunna leva ett människovärdigt liv i frihet.

Herr talman! Jag har mot ett enigt utskott inget yrkande, men Jag har ändå velat framhålla dessa synpunkter.

Överläggningen var härmed slutad.

Ulskoltels hemställan bifölls.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Kunskaper i finska språket som merit vid tillsättning av tjänst

§ 25 Kunskaper i finska språket som merit vid tillsättning av tjänst

Föredrogs inrikesutskollels betänkande 1975/76:15 med anledning av motion om kunskaper i finska språket som meril vid tillsättning av tjänst.

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Det var med stort intresse jag läste det betänkande som nu behandlas, och jag lycker alt inrikesulskoilet visserligen kortfattat men på ett bra siill har gett en överblick över hur del ligger lill i den här frågan. Del .som slår i reciten därom anser jag vara värdefullt.

1 motionen har vi från tre partier framfört vår uppfattning att kunskaper i finska språket skulle kunna vara en merit vid anställning och att man därigenom ganska lätt. åtminstone på vissa platser, skulle kunna hjälpa människor som nu är mycket illa ställda på grund av att de inte förstår svenska. I Sverige finns nu 300 000 finländare, och ungefär 80 % kan inte tala svenska, i varje fall inte när de kommer hit. På många områden är det då besvärligt för dem när del inte finns tolkar till hands.

Nu skriver utskottet i sitt belänkande myckel vänligt om motionen, instämmer i dess syfte och säger att "del är viktigt att i språkligt avseende på olika sätl hjälpa icke svensktalande invandrare". Man redovisar vissa åtgärder och finner del "önskvärt all ytterligare ansträngningar görs för att öka rekryteringen av tvåspråkig personal bland såväl socialarbetare som personal vid olika vårdinstitutioner". Del kan jag inte annat än hålla med om - det är precis vad vi åsyftat i motionen.

På sista sidan i utskottsbetänkandet finns del ell par meningar som Jag särskill har strukit under: "En ökad rekrytering av flerspråkig personal är önskvärd hos myndigheter och institutioner på orter med större språkliga minoriteter bland befolkningen. Det kan därför vara berättigat atl vid tillsättning av vissa tjänster tillmäta kunskaper i främmande språk ett särskilt meritvärde."

Rätt tolkat innebär Ju detta ett tillstyrkande av motionen, fast utskottet sedan hemställer alt riksdagen inte skall vidta någon åtgärd med anledning av den. Jag tänker inte heller komma med något nytt yrkande i del här läget, när utskollel är enhälligt.

Jag vill bara anföra en sak i del här sammanhanget. I majnumret för

103

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Kunskaper i Jlnska språket som merit vid tillsättning av tjänst

i år av tidskriften Ny i Sverige finns en artikel av kapten Uno Hammarström, som är ganska intresserad av de här frågorna, där han säger: "I Norrbotten kan nu alla infödda svenska, även om de har finska till modersmål." Nej det är inte där problemen finns. Vi har nämligen i motionen sagt alt den bestämmelse som gäller Norrbotten om atl man skall ta hänsyn till kunskaper i finska också borde vara tillämplig i övriga delar av Sverige. Nu är frågan inte längre så brännande i Norrbollen, ulan det är på andra ställen den är aktuell.

Så har artikelförfattaren i Ny i Sverige en liten passus som Jag gärna vill läsa in i riksdagens protokoll: "Vi räknar numera i landet ca 50 000 ungdomar under 20 år som härstammar från finsktalande hem, av vilka åtskilliga bland dem som stannar i landei efter hand också kommer ul på arbetsmarknaden. De flesta torde visserligen genom sin skolgång tala bättre svenska än finska, men har för den skull inte glömt sitt modersmål. Alltför ofta slussas de ut i olika arbeten utan hänsyn till sina dubbla språkkunskaper. Själva lever de ofta i föreställningen att de inte har någon användning för finska språket i Sverige och försummar därför delta. Men det är just detta de har, om vi i Sverige hade förmåga atl ta vara på deras språkkunskaper och placera dem i sådana befattningar, där både de själva och vi andra kunde dra nytta av deras dubbelspråkighet."

Del här är skrivet sedan motionen väcktes, så vi kunde inte föra in det i motionen, och det är därför jag gärna ville citera del. Jag lycker alt det låter vettigt atl man - med rätt använd kunskap om var de finns - kan ha människor till hands som kunde placeras så, att de vid sidan om sill arbete fungerade som tolkar på posten och på andra håll.

Utskollel säger sedan: "Motionärernas förslag är dessutom behäftat med den svagheten alt det endast tar sikte på finska språket och statliga befattningar, medan problemen kan vara minst lika svåra när det gäller andra språk och kommunala tjänster, exempelvis inom social-, hälso-och sjukvärden." Jag kan ge utskottet rätt i att vår motion är begränsad, men den gäller ell steg på vägen som särskill staten kan göra någonting åt. Jag lycker inte all del är en svaghel i motionen. Vi får väl ta del i etapper, men vill utskottet gå ännu längre så hälsar jag det med tillfredsställelse. I samma tidning som jag citerade finns det andra artiklar som visar just hur besvärligt del är för människor som bor här i vårl land och som inte kan språket.

Herr lalman! Jag har velat säga detta i dag och har intet yrkande.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottels hemställan bifölls. § 26 Föredrogs

104

Inrikesulskottels betänkande

1975/76:16 med anledning av motion om översyn av den svenska zigenarpolitiken

Civilutskollets betänkande

1975/76:4 med anledning av propositionen 1975/76:30 om ändring av reglerna för beräkning av låneunderlag i fråga om bostadslån för nybyggnad av småhus

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Anmälan av interpellationer

§ 27 Anmäldes och bordlades Proposition

1975/76:81 med förslag om ändring i lagen (1915:218)om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m. m.

§ 28 Anmäldes och bordlades Motioner

1975/76:133 av herr Hermansson m.jl.

med anledning av propositionen 1975/76:23 om kommunal rösträtt för invandrare

1975/76:134 av herrar Elmstedt och Nordin

med anledning av propositionen 1975/76:37 om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord, m. m.

1975/76:135 av hen Hernehus

med anledning av propositionen 1975/76:55 om ändring (1972:620), m. m.

vallagen

1975/76:136 av hen .Åkerfeldt m.jl.

med anledning av propositionen 1975/76:56 om ändring i byggnadslagen (1947:385)

§ 29 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande inlerpellationer som ingivits lill kammarkansliet

den 26 november

1975/76:64 av herr Börjesson i Falköping (c) lill herr finansministern om vidgad avdragsrält vid inkomsttaxeringen för vård av feriebarn:

För socialvårdande myndigheter i framför allt en storstad som Stockholm uppstår många gånger svårigheter atl finna lämpliga feriehem för barn, som under sommaren har stort behov av alt komma i en lugn och god miljö på landsbygden. Det finns många familjer som år efter år öppnat sina hem för dessa s. k. feriebarn, och en mycket god kontakt

105

Nr 29 har utvecklats mellan resp. föräldrar och barn. Det synes emellertid uppen-

Onsdagen den " behovet av sådana hem ökat under senare år. Antalet barn från

26 november 1975 splittrade och mindre lämpliga hemmiljöer härav allt att döma vuxit, vilket

_____________ medför ökade svårigheter för de sociala myndigheterna atl placera dessa

Anmälan av barn under någon lid under sommaren i annan och välgörande hemmiljö.

interpellationer För dessa barn måste ett feriehem på landet ha om möjligt ännu större

betydelse än för barn som kommer från mer problemfria hemmiljöer.

De familjer som ålar sig omvårdnaden av feriebarn lägger ner etl synnerligen gediget och uppoffrande arbeie. Ofta täcker inte den ersättning de får ens de utgifter de åsamkas. Vid sidan om mal, husrum etc. uppkommer en rad andra kostnader. Familjerna är måna om att ge "sina" barn möjligheter till utflykter och andra förnöjelser som kan erbjudas. Alla erfarenheter visar all del endast i mycket sällsynta fall förekommit misshälligheter av något slag i samband med barns ferievistelse. I regel är det familjer med ambitioner au ge barnen det bästa de förmår som också anlitas av myndigheterna.

I princip skall dessa familjer inte göra någon förtjänst på atl ha feriebarn. Den ersättning som utgår skall i ston läcka de kostnader som familjerna åsamkas i sammanhanget. Det har emellertid visat sig atl de lokala taxeringsmyndigheterna tillämpar olika värderingsgrunder när del gäller avdrag i deklarationer för dylika kostnader. Det föreligger uppenbarligen oklarhet om hur avdragen skall bedömas. Detta upplevs i många fall självfallet som orättvist av familjer som anser sig ha följt de faktiska kostnader de haft i samband med feriebarn. Emedan del enligt min uppfattning är av synnerlig vikl atl det finns hem som vill ta emot feriebarn anserjag alt större generositet beträffande avdragsrält när det gäller kostnaderna borde åstadkommas.

Med stöd av det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd au lill herr finansministern få ställa följande fråga:

Vill statsrådet medverka till all större generositet tillämpas vid inkomsttaxering i vad gäller avdragsrält för faktiska kostnader för vård av feriebarn?

106

1975/76:65 av herr Bengtsson i Göteborg (c) till herr justitieministern om ökat inlegritelsskydd för läkarpatienier:

När en enskild människa uppsöker läkare för vård eller rådgivning skall patienten obetingat kunna lita på atl vad som under samtal mellan patient och läkare har framkommit icke skall komma till obehörigs kännedom. Detsamma gäller självfallet också de uppgifter som finns införda i patientjournalerna, där Ju uppgifter av strängt personlig natur finns antecknade.

Inom den svenska läkarkåren håller man myckel strängt på den lystnadsplikt som åvilar varje läkare och annan anställd inom sjuk- och hälsovården. De stränga etiska och andra regler som finns inom detta område hålls i helgd av dem dessa regler berör. Detta är en trygghet

för de enskilda patienterna som de med rätta förslår all uppskatta lill siu fulla värde.

Under senare år har emellertid en mängd beslut både här i riksdagen och i andra sammanhang fattats som förefaller atl peka i riktning mot atl sekretessen och därmed patienternas trygghet håller på atl luckras upp.

I Läkartidningen har uppmärksammats hur försäkringskassornas rätt att ta del av försäkringstagarnas intimaste uppgifter i sjukjournalerna hos vederbörande läkare innebär ell hot mol patienternas integritet. För mig framstår det som helt klart atl i dessa sammanhang krävs snabba åtgärder för alt återge patienterna deras .självklara inlegritelsskydd.

Del finns också anledning all peka på andra förhållanden som uppenbarligen innebären uppluckring av inlegritetsskyddet. Taxeringsöversyn inom läkarkåren ger full rätt för länsstyrelserna atl ta del av journalhandlingar såväl inom offentliga sjukinrättningar som hos privatpraktiserande läkare. Det borde här finnas möjlighet au skapa sådana regler att taxeringsmyndigheterna skall kunna fullgöra sina uppgifter utan att få tillgång till uppgifter av strängt personlig natur om enskilda personer som råkar vara patienter hos den läkare som undergår särskild skattekontroll.

Dessa båda exempel torde vara tillräckliga för atl dra slutsatsen, all läkarpatienters inlegritelsskydd inte längre är så starkt som det borde vara och som det enligt min mening måsle vara.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd atl lill herr justitieministern få framställa följande fråga:

Anser statsrådet del förenligt med läkarpatienters rätt till inlegritelsskydd all försäkringskassor, taxeringsmyndigheter m. fl. har tillgång till innehållet i läkares patientjournaler, där uppgifter av strängt personlig natur finns antecknade?

Om inte, vilka åtgärder avser statsrådet atl föreslå för au öka inlegritetsskyddet för läkarpatienier''

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Anmälan av interpellationer

1975/76:66 av herr Börjesson i Falköping (c) lill herr jusiiiieminisiern om ökad information till rälishjälpssökande:

Utbyggnaden av samhällets rätishjälp har bl. a. medfön all medellösa givits större möjligheter att fullfölja talan vid domstol. Dock finns forlfarande alltför många undantag från denna huvudregel för att reformen skall kunna anses vara heltäckande.

Rättshjälpen innebär att staten betalar kostnaderna i ärendet, bl. a. kostnad för biträde, under förutsättning atl den rälissökande själv bidrar till kostnaden efter förmåga enligt vissa normer. Den bärande principen är atl ekonomiska hinder ej skall utgöra anledning till all hjälp ej kan erhållas i rättsliga sammanhang. Den principen är riklig och bör omfatta alla, även den som driver elt mindre företag.

Den nuvarande rälishjälpen täcker icke in motpartens rättegångskost-

107,

Nr 29 nåder, vilkel kan vålla obehagliga konsekven.ser för den som förlorat

Onsdagen den " "' '''" belalningsskyldig för dessa kostnader. Risken alt få bära

26 november 1975 rnoipartens rättegångskostnader kan innebära alt de sämst ställda och

--------------- mellangruppernas möjligheter att göra sin rätt gällande genom att öppna

Anmälan av en process vid domstol inskränks.

interpellationer Enligt min mening finns starka skäl, bl. a. rättssäkerhetssynpunkten,

som lalar för all även moiparlskoslnaderna bör täckas in av den allmänna rättshjälpen, även om man kan befara ett ökat antal omotiverade rättegångar. Det är självfallet av stor vikl alt sådana rättegångar inte förs med stöd av allmänna medel. Dock torde det vara så atl den föreskrivna skyldigheten - enligt rättegångsbalken - för förlorande part alt ersätta motpartens rättegångskostnader sällan blir avgörande för om talan skall väckas eller ej. I många fall har part ej vetskap om denna skyldighet. Jag kan anföra exempel som ger belägg för detta förhållande. Tyvärr är det i många fall så all den rälishjälpssökande icke informeras om de risker han löper i den händelse han förlorar målet och därigenom blir skyldig att betala motpartens rättegångskostnader. Dessa kan uppgå till relativt slora belopp.

Enligt min mening bör del vara en absolut skyldighet för den som informerar om den allmänna rättshjälpen atl även lämna dylik upplysning. Därest den rättshjälpssökande inte har skyddat sig försäkrings vägen, kan en förlorad rättegång innebära ekonomisk katastrof för vederbörande trots atl vederbörande haft fri rättegång.

Enligt min mening borde del vara sä att när den rättshjälpssökande undertecknar fullmakt åt den som skall föra hans talan, den sökande samtidigt skriftligen skall bekräfta att information lämnats om de rättigheter och skyldigheter som åvilar honom, t. ex. atl han kan bli belalningsskyldig för motparts rätiegångskoslnader om talan ogillas. Därmed blir vederbörande på ell tidigt stadium medveien om de risker som en förlorad rättegång kan medföra och kan därmed få ytterligare en bedömningsgrund för siu ställningstagande om talan skall fullföljas eller ej.

Enligt min mening är ökad information i detta avseende nödvändig för atl den allmänna rättshjälpen skall kunna fungera på ell tillfredsställande sätt. Del räcker inte enbart med annonser och foldrar i delta syfte.

Med stöd av vad jag nu anfört hemställer jag om kammarens tillstånd all lill herr justitieministern rikta följande fråga:

Vill statsrådet medverka lill att informationen till rälishjälpssökande också skall innefatta besked om att den allmänna rälishjälpen inte omfattar hjälp att betala motparts rättegångskostnader om den sökande förlorar målet?

108

1975/76:67 av herr Gustafsson i Säffie (c) till herr kommunikaiionsmi-nisiern om ökad trafiksäkerhet vid uiprovning av nya vägmaierial:

Hösten medför alltid en ökning av antalet trafikolyckor. Speciellt gäller det de s. k. halkolyckorna som inträffar särskilt i början av perioden. Deua lyder på alt bilisterna överraskas av väglaget beroende på skiftningen i väderlekslypen. Man kan fråga sig om man inte borde satsa mera på information och propaganda i radio och TV samt i tidningar. Regelbundna varningar kombinerade med populära upplysningar om hur man bör köra vore en tänkbar väg. Likaså regionala varningsrapporier via regionalradion. På flera håll i landet har vägverket s. k. försöksvägar där olika byggmaterial och beläggningar utprovas.

På väg nr 234 har vägverket just en sådan försöksslräcka. Söndagen den 23 november uppstod blixthalka på en del av denna sträcka och orsakade en myckel svår trafikolycka. Två bilar kolliderade på grund av alt den ena fått sladd. Två personer dödades och tre skadades. Orsaken till halkan var, enligt uppgift, all vägunderlaget isolerade kylan, och det regn som föll på denna del av vägen frös omedelbart till is. Förhållandet uppges vara känt hos vägverket. På dessa försöksvägar borde, förutom varningsskyltar, bevakningen vara ytterligt skärpt så alt sändning och saltning med ledning av väderleksprognoser kunde göras före befarade halksiluationer. Särskilt avdelad personal för bevakningsändamål borde finnas för all i framliden undvika liknande tragiska olyckor som den som här skildrats. Säkerligen finns även andra åtgärder som kan vidtas till främjande av trafiksäkerheten.

Med hänvisning lill del anförda hemställer Jag om kammarens tillstånd alt lill herr kommunikationsministern få ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd medverka lill alt åtgärder vidtas i syfte atl öka trafiksäkerheten vid uiprovning av nya vägmaierial?

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Anmälan av inlerpellationer

1975/76:68 av herr Hellström (s) till herr kommunikationsministern om utvecklingsarbete för framlida kollekliva transportsystem:

Storstädernas trafiksituation har i många länder kraftigt försämrats de senaste åren. En stark ökning av bilismen har lett till hög olycksfallsfrekvens, hiilsofarlig miljö och långa iransporliider. För den som inte har bil har utvecklingen ofta inneburit försämrad rörlighet. Del kan i. ex. gälla låginkomsttagare, äldre, handikappade eic. Befolkningsökning och höjd förvärvsfrekvens liksom tillväxt av varutransporterna torde komma att leda lill all trafiksituationen i framtiden på många håll ytterligare kommer atl försämras.

Del är emellertid också tydligt atl den tekniska utvecklingen i industrisamhällena skulle göra väsentligt annorlunda och bättre transport-syslem möjliga i lätonerna. Framsteg på detta område har emellertid i stort setl uteblivit. Vinsten av ell uivecklingsarbele är här myckel lång-sikiig, och den privata industrin har inie visal någoi siörre intresse. De flesta regeringar i industrisamhällena har heller inte prioriterat den kol-

109

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Anmälan av interpellalioner

110

lekiiva behovsläckningen högt. Den industriella utvecklingens "spjutspetsar" har i stället kommit att utvecklas på försvarsindustrins och rymdindustrins områden.

Det är självfallet av stor betydelse atl i framtiden söka använda de avancerade tekniska utvecklingsresurserna till alt lösa påträngande sociala problem - i stället för atl förvärra dem. Det krävs en effektiv efterfrågan för atl en ny produkt skall utvecklas och komma fram, och det är endast ell samhälle, vilket i grunden bygger upp en social välfärd, som i praktiken kommer att använda den tekniska utvecklingen för atl lösa sociala uppgifter. Viljan all tillgodose sociala behov i Sverige torde göra vårt land väl lämpat alt ta initiativ till utvecklingsarbete för all åstadkomma framlida kollektiva transportsystem som tillgodoser grundläggande välfärdskrav. Elt dylikt system bör bl. a. baseras på följande utgångspunkter:

1. Systemet bör ge service ål alla invånare, även äldre, handikappade, personer med små ekonomiska resurser och slora barnfamiljer.

2. Det bör möjliggöra - bl. a. för all realisera punkt 1 - en direkl-transport mellan start och mål.

3. Av samma skäl bör siilplals beredas åt var och en.

4. Systemet bör göra en hög iransporlhastighel möjlig av effektiviiets-.skäl.

5. Systemet bör vara fritt från buller, hälsofarliga avgaser etc.

6. Del bör ha en hög iraflksäkerhel.

7. Det bör ha relativt sett låga totalkostnader, dvs. drift -(- installation -I- låga indirekta samhällskostnader.

Utveckling av dylika transportsystem torde kräva en kvalificerad forskningskapacitet inom bl. a. dataområdet, inom elektronik och vagnkon-strukiion. Forskningsresurser med denna inriktning torde finnas i Sverige särskill inom försvarsindustrin, bl. a. i det Viggenprojekt, som inom ett antal år kommer att avslutas. Ett utvecklingsarbete för framtida kol-lekiivirafiksysiem, där själva systemutvecklingen ses som det väsentliga, är givetvis ett starkt resurskrävande åtagande. Enighet synes emellertid råda om att ell avancerat industriland som Sverige har behov av utvecklingsprojekt där det ställs hårda programkrav för att kvalificerad teknologisk utveckling skall kunna främjas. I många länder har försvarsindustrins eller rymdsektorn denna funktion. 1 samband med diskussionen om Vig-genprojeklets avlösning om ett antal år harockså föreslagits bl. a. av en utredning inom styrelsen för teknisk utveckling atl del svenska rymd-industriella arbetet kraftigt skulle intensifieras eventuellt genom utveckling a v en egen svensk satellit, bl. a. just med hän visning ti 11 de gynnsam ma teknologiska spridningseffektersom etl dylikt avancerat program skulle innebära för industrin.

En närmare Jämförelse mellan etl rymdindusirielli program, utveckling av teknologiskt avancerade stridsflygplan och den antydda typen av kol-lektivirafiksysiem torde utvisa att programmen tar i anspråk relativt likartade forskningsresurser. En prioritering av ell utvecklingsarbete av ett kollektivt trafiksystem skulle dels bidra lill all lösa påträngande sociala

problem i läionerna, dels kunna ge en väsentligt starkare exportutveckling än en omfattande rymdindusiriell satsning där vårt lands insatser skulle bli ytlersl marginella i jämförelse med i. ex. stormakterna. I fråga om kollektivtrafiksystem finns vagnkonstrukiioner, provbanor etc. för t. ex. lufikuddedrivna minibussar på olika håll. Däremot torde relalivi litet ha gjorts för all bygga upp själva systemen. Svenskt utvecklingsarbete här skulle kunna innebära alt vårl land skulle ges ell lekniskl försteg på ell område där efter hand allt fler nationer måste gå in för atl lösa de växande och alltmer ohanterliga trafikproblemen.

Synpunkter av denna art lades i motion 932 lill 1971 års riksdag. Där föreslogs att en ulredning borde påbörjas för atl precisera vilka krav som måste ställas på kollekliva transportmedel för alt miljövärden och servicebehov inom tättbebyggda områden skulle kunna tillgodoses från de allmänna värderingar som angivits i det föregående. Utredningen borde beställa analyser hos forskare och förelag vilka syftade lill att utreda möjligheter all lekniskl åstadkomma syslem som uppfyller de kriterier som specificerats i den första fasen. Efter eventuella beslut av statsmakterna om prioritering av transportsystem borde sedan en process genomgås där önskemål och krav på systemet successivt anpassades lill de praktiska förutsättningarna och där modifieringar gjordes. Denna process borde leda fram lill en besiällningsfas där utvecklingsarbete beställs för all lösa de många tekniska problemen vid genomförandet som i fråga om iransponbandsystem, vagnpreslanda, säkerhetskravens uppfyllande, underhållsproblematik, styrsyslemsproblemalik (lokala styrsystem i kombination med centrala, mobila i kombination med stationära), produktionstekniska system m. m., områdestäckningsanalyser, geografiska utredningar etc.

I motionen föreslogs vidare att regeringen skulle ta initiativ till ell långsiktigt utvecklingsarbete för kollektiva transportsystem med denna inriktning. Trafikutskottet ansåg i sill av riksdagen godkända betänkande (nr 1971:6) inte all initiativ från riksdagens sida var erforderliga i ärendet med hänvisning lill det utredningsarbete på området som redan planerades. Bl. a. hänvisades lill elt förslag om en stiftelse för utveckling av nya kollektivtransponsysiem som skulle kunna bildas av staten, kommuner, landsting och privata intressenter. Planerna på en dylik stiftelse har emellertid sedermera inte aktualiserats. Det utredningsarbete som i övrigt bedrivits i Sverige kring kollektivtrafiken har inte syftat lill all utveckla kommunikationsmedel baserat på ny teknik. I den nyligen publicerade kollektivtrafikutredningen (Kolt) har man i stället - i linje med utredningens direktiv - inriktat sig på de kollektiva färdmedel som f n. används och som under den närmaste tioårsperioden bedöms komma lill användning. En i huvudsak likaUad inriktning torde prägla det arbeie som pågår inom STU. Det mer långsikliga, sysleminriklade utredningsarbete som pågår på nordisk basis inom arbetsprojektet Nordkoll torde komma all innebära en värdefull systematisering av utredningsresultat från olika pågående nordiska projekt. Nordkoll har emellertid inie resurser

Nr 29

Onsdagen den 26 november 1975

Anmälan av interpellationer

Nr 29 för au driva elt eget direkt utvecklingsarbete. Då de frågor som aktua-

Onsdagen den liserades i motionen 1971:932 sålunda inie f n. iir föremål för prövning

26 november 1975 ' ' utvecklingsarbete av den typ som förutsattes av riksdagen, får Jag

--------------- ---------- ställa följande fråga lill kommunikationsministern:

Meddelande om Är suitsrådet beredd ta iniiiaiiv för eli uivecklingsarbele för framlida

Jraga kollektiva transportsystem med i interpellationen angivna inriktning?

§ 30 Meddelande om fråga

Meddelades all följande fråga framställts

den 26 november

1975/76:128 av herr Olsson i Edane (s) till herr jordbruksministern om åtgärder för all öka skogsmarkens virkesavkasining:

Vill statsrådet medverka till åtgärder i skogen som höjer gallringsandelen och som på sikt skulle öka skogsmarkernas virkesavkastning?

§ 31 Kammaren åtskildes kl. 16.32.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen

112

Förteckning över talare 1975/76: 29

(Siffrorna avser sida i protokollet)

Onsdagen den 26 november

Herr Alsén (s) 43. 47

Fröken Andersson (c) 19. 23. 74. 76

Herr Andersson i Edsbro (c) 70

Andersson i Lycksele (s) 36. 40. 42. 53 Andersson i Storfors (s) 26 Andersson i Södenälje (s) 64. 67 Andersson i Örebro (fp) 8. 15. 18 Böriesson i Falköping (c) 21. 28 Börjesson i Glömminge (c) 6. 16. 18. 22. 23 " Clarkson (m) 100. 101 " Fiskesjö (c) 91. 96 Fru Fredgardh (c) 97. 98 Herr Gernandt (c) 82

Hagberg i Örebro (s) 62 Hernelius (m) 29 " Håkansson i Trelleborg (s) 90. 95. 98 Fru Johansson i Uddevalla (s) 60 Herr Jönsson i Ariöv (s) 72. 76

Jönsson i Malmö (s) 90 Fru Kristensson (m) 30 Herr Larsson i Staffanslorp (c) 83. 86

Lindahl i Lidingö (s) 49 " Lövenborg (vpk) 10, 16, 18

Magnusson i Kristinehamn (vpk) 93. 99 Fru Marklund (vpk) 69. 73 Herr Mattsson i Lane-Herrestad (c) 66 " Mellqvist (s) 76. 96. 99

Nilsson i Agnas (m) 53. 103 " Norrby (c) 31. 38.41. 46 " Nyhage (m) 84, 86

Pettersson i Helsingborg (s) 93 Romanus (fp) 57 Fru Ryding (vpk) 55 Hen Rämgård (c) 48. 79. 85. 86 " Schötl (m) 35. 40. 42. 46. 47 " Siegbahn (m) 21. 23. 25 " Sjöholm (fp) 63- 88. 95. 98. 100 Fru Sundberg (m) 87 Hen Svanberg (s) 13. 17. 19. 23

1975/76: 29 Hen Söderström (m) 102

Wachlmeister i Staffanstorp (m) 52. 53 Fru Wiklund (c) 28 Herr Ångström (fp) 33. 39. 41

Riksdagens protokoll 1975/76:29 Onsdagen den 26 november

Riksdagens protokoll 1975/76:29