Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:28

Tisdagen den 25 november

Kl. 16.00

§ 1 Justerades protokollet för den 14 innevarande månad.

§ 2 .VIeddelande om tidpunkt för besvarande av interpellation 1975/76:37 om en ny ekonomisk världsordning

Nr 28

Tisdagen den 25 november 1975

Meddelande om tidpunkten för besvarande av interpellationen 1975/76:37 om en ny ekonomisk världsordning

Herr statsministern PALME: Om åtgärder fÖr att

Herr talman! På grund av bl. a. utlandsresa har Jag inte haft tillfälle underlätta export alt inom föreskriven tid besvara interpellationen av herr Svensson i Kung- //// öststaterna älv om en ny ekonomisk världsordning. Min avsikt är atl lämna svaret den 4 december.

§ 3 Om åtgärder för att underlätta export till öststaterna

Herr handelsministern LIDBOM erhöll ordet för atl besvara herr Jonassons (c) den 14 november anmälda fråga, 1975/76:103, och anförde:

Herr talman! Herr Jonasson har frågat mig om regeringen avser vidta några åtgärder för atl underlätta svensk export lill öststaterna. Bakgrunden till frågan är de uppgifter som förekommit i massmedia nyligen om att bl. a. AB Karlstads Mekaniska Werkstad gått miste om en stor exporlorder till Polen.

Svenska förelag förlorar ibland i kampen med utländska konkurrenter. Detta väcker naturligtvis speciell uppmärksamhet när det gäller uppdrag i miljardklassen. Huvuddelen av den i frågan nämnda ordern har gått lill kanadensiska företag. Förhandlingar om ytterligare delleveranser pågår dock fortfarande.

Den statliga exporifrämjande utlandsorganisalionen, handelssekrete-rarkontoren och ambassaderna, har under senare år kontinuerligt byggts ut i Östeuropa. Sveriges exportråd har också avdelat särskilda resurser för att främja exporten lill detta område. Regeringen har nyligen lagt fram en proposition - 1975/76:72 - med förslag om vidgad rätt att göra avdrag för räntekostnader vid exportkrediter. Härigenom får exportföretagen ökade möjligheter alt lämna konkurrenskraftiga krediter.

Dessa åtgärder understryker den vikt regeringen fäster vid exporten lill Östeuropa.

Herr JONASSON (c):

Herr talman! Jag ber atl få tacka handelsministern för svaret på frågan.

I pressen har det skrivits om all företag här i Sverige har gått miste

7 Riksdagens protokoll 1975176:26-28

Nr 28

Tisdagen den 25 november 1975

Om åtgärder för att underlätta export till öststaterna

om flera stora exportorder lill Polen och lill andra östländer. Del är en stor nackdel för oss atl så sker i en lågkonjunktur. Vi behöver arbete och sysselsättning för våra anställda. Handelsbalansen uppvisar ett stort underskott, och även en förbättring av den är i högsta grad nödvändig. Då behöver vi göra allt vad vi kan för att främja våra intressen.

Handelsministerns svar är positivt. Jag har ställt frågan generellt men pekat på att den bl. a. berör AB Karlstad Mekaniska Werkstad. Handelsministern har svarat generellt men även anmärkt alt förhandlingar om delleveranser från det aktuella företagel fortfarande pågår.

Del är synd alt de generella åtgärder handelsministern nämner inte har kommit i gång tidigare mot bakgrund av att vi har en lågkonjunktur atl förvänta. Jag hoppas atl åtgärderna skall kunna vara lill fördel, men del är kanske inte i samtliga fall som just de åtgärder handelsministern här åberopar hjälper. Del kan röra sig om andra situationer.

Jag hoppas alt regeringen följer denna fråga. Den är utomordentligt viktig både för sysselsättningen och för våra exportaffärer. Jag ber än en gång att få tacka för svaret.

Herr handelsministern LIDBOM:

Herr talman! Jag borde kanske komplettera del lämnade svaret med några uppgifter.

Det är viktigt, som herr Jonasson säger, att vi inriktar oss på att öka utbytet med öststaterna, däribland Polen, och försöker stödja de svenska förelagen i deras exportansträngningar. Under senare lid har vid emellertid fått en del atl glädjas ål i del sammanhanget.

För inte så länge sedan var det normalt au bara 4,5 % av vår totala export låg på Östeuropa. Nu har den siffran stigit till 6,5 %. Och andelen för Polen uppvisar en märklig ökning. Hittills under detta år har exporten ökat med 50 %. Naturligtvis är det en utveckling som delvis skall ses mot bakgrund av de åtgärder som vi har vidtagit för atl stödja handeln med de östeuropeiska länderna.

Anslaget till exportfrämjande åtgärder har ökats under innevarande budgetår med 758 000 kr. Sedan kommer så småningom alt visa sig effekten av det vi föreslagit i propositionen, där vid söker undsätta svenska företag på en speciellt känslig punkt, nämligen deras möjligheter alt ge krediter. Där får de genom propositionens förslag lill ränteavdrag vid finansieringen ett ökat stöd. Etl 2-procenligt avdrag har ju förekommit tidigare, nu höjs del till etl 4-procentigt.

Herr JONASSON (c):

Herr talman! Jag lackar handelsminisiern för de ytlerligare upplysningar som han gav och även för sifferuppgifterna.

Del är bra om vi kan få denna utveckling. Vi behöver så väl detta stöd i den situation som vi befinner oss i. Del är bara synd att del inte kommit starkare åtgärder tidigare, men del synes nu som om man var inne på rätt väg.

Jag tackar för svaret än en gång. Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om svenska åtgärder med anledning av rättegång i Estland

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordet för att besvara herr Strindbergs (m) den 28 oktober anmälda interpellation, 1975/76:38, lill herr statsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Strindberg har frågat statsministern om regeringen överväger alt vidta några åtgärder som kan vara ägnade att leda till att fem personer, som i Estland har åtalats för brott mot siaten, ges en rättegång som motsvarar berättigade anspråk på objektivitet och rättssäkerhet. Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande.

Till de mänskliga rättigheterna hör rätten för en åtalad person att få en opartisk rättegång och rimliga möjligheter au försvara sig mot anklagelser för brott. Våra möjligheter att inverka på rättegångar i andra länder är dock ytterst begränsade. Särskilt gäller detta i fall då den som har ställts inför rätta i ett annat land inte är svensk medborgare och då vi följaktligen inte kan på denna grund ingripa till hans förmån.

Därtill kommer alt det ofta är svårt att erhålla tillförlitliga och uttömmande upplysningar om anklagelsepunkter och räliegångsförfarandet i enskilda fall. Även i det av herr Strindberg åberopade fallet föreligger svårigheter av detta slag. Såvitt vi kunnat utröna har emellertid dom redan avkunnats mot de fem åtalade personerna, som därvid dömdes lill varierande straff Del strängaste straffet synes ha varit sex års fängelse.

Herr STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag ber all få tacka utrikesministern för svaret på min interpellalion. Svaret är intetsägande och säger kanske mest genom det som inte slår i det.

Interpellationen var egentligen ställd lill statsministern, och del är ingen ringaktning från min sida mot vare sig herr utrikesministern eller del ämbete som statsrådet företräder, när jag ändock beklagar atl svaret ej lämnas av statsministern. Han har ju ofta, mer än någon annan representant för den svenska regeringen, i mer eller mindre väl valda ord uttalat sin avsky för diktaturer och samtidigt med efteuryck hävdat de små nationernas rätt lill frihet och självbestämmanderätt. Det hade mot denna bakgrund varit angelägel atl just med statsministern få diskutera i min interpellation aktualiserad fråga.

Statsrådet konstaterar i interpellationssvaret att våra möjligheter alt inverka på rättegångar i andra länder är ytterst begränsade, särskilt när del gäller personer som inte är svenska medborgare. Av detta drar Jag den slutsatsen, även om det inte är direkt utsagt, all den svenska regeringen inte sökt vidta några som helst åtgärder lill förmån för de fem

Nr 28

Tisdagen den 25 november 1975

Om svenska åtgärder med anledning av rättegång i Estland

Nr 28

Tisdagen den 25 november 1975

Om svenska åtgärder med anledning av rättegång i Estland

100

ester som nu dömts i Tallinn lill frihetsstraff av varierande längd.

Jag finner denna passivitet från regeringens sida milt uttryckt märklig. Regeringen kunde ju inte vara omedveten om alt de åtalade riskerade stränga straff- t. o. m. dödsstraff- för sina s. k. brott mot siaten. Jag kan förslå all svårigheter finns när del gäller att påverka rättegångs-förfarandet i andra länder, men utrikesministern vill väl ändå inte påstå att det är omöjligt? Regeringen har ju agerat förr och därtill myckel hårt, men då har del gällt andra diktaturer. Underlåtenheten att söka påverka räliegångsförfarandet i Estland gör alt Jag - och jag tror många med mig - finner vissa statsråds uppträdande som världssamvele i olika sammanhang alltför ensidigt.

Som en stark kontrast lill denna passivitet står den svenska regeringens aktivitet när det gäller förhållandena exempelvis i Spanien. Trots de svårigheter som enligt interpellationssvaret föreligger när det gäller atl påverka rättegångar i andra länder agerade den svenska regeringen både skyndsamt och kraftfullt i samband med de enligt svensk rätlsuppfatlning summariska rättegångarna mot de fem unga basker som stod åtalade för alt i sin frihetskamp ha begått polismord. Den gången gjorde representanter för utrikesdepartementet via diplomatiska kanaler - dvs. beskickningarna i Stockholm och Madrid - klart, att vi i Sverige med' oro såg på dels införandet av den nya lerroristlagen, dels inledandel av de summariska rättegångarna. Därutöver aktualiserade vi situationen i Spanien såväl i Förenta nationerna som i Europarådet. Jag behöver här inte erinra om den svenska reaktionen när dödsdomarna blev kända. Jag kan se en speciell svårighet - som dock inte ursäktar passiviteten - när del gäller förhållanden i exempelvis de tidigare fria staterna i Baltikum, och den svårigheten ligger i den många gånger så effektiva mörkläggningen av vad som händer där, trots all dessa stater ligger oss geografiskt så nära. Där skiljer sig systemen, om vi nu skall - som utrikesministern gjorde i denna kammare för en vecka sedan - gradera diktaturer. Del som händer i många andra diktaturstater har vi på ett helt annat sätt insyn i, därför atl den fria världens press, radio och TV har helt andra möjligheter atl verka där. Utrikesministern säger i sitt svar - och helt rätt - alt domarna nu avkunnats och att det "strängaste straffet synes ha varit sex års fängelse". Jag vet inte om jag skall tolka detta som om statsrådet menar att del var en mild dom. Jag hoppas all detta inte är statsrådets mening. Det är givelvis glädjande alt de åtalade inte dömdes till döden; all domen efter sovjetiska förhållanden inte blev hårdare beror säkerligen på den uppmärksamhet som rättegången tilldragit sig utomlands, liksom på den internationella reaktionen, där dock den svenska regeringen förhöll sig lyst.

Glädjande nog har inte hela den svenska opinionen förhållit sig passiv. Tvärtom! Flera tidningar har, och det torde inte ha undgått utrikesministern, såväl på ledarplats som i artiklar behandlat rättegångarna i Estland. I Malmöområdel har gjorts en namninsamling till förmån för de fem åtalade. På kort lid skrev inte mindre än 6 500 människor -

nära 70 % av de tillfrågade - på insamlingslistorna, listor som jag förmodar att vår statsminister erhöll redan under gårdagen. De har också sänts till den ryske statschefen Leonid Bresjnev. Jag har stor respekt för denna opinion, då den är ett uttryck för att vi måste reagera mot våld och förtryck var det än uppträder, då de som trampar frihet och rätt under fötterna är samma andas barn, oavsett vad de kallar sill system.

Även om man nu kan glädjas över att de fem esterna får behålla livet, så kan man inte undgå alt uppröras över atl etl "brott", som i stort sett endast innebar alt de i brev till Förenta nationerna vädjat om hjälp för all deras land på nytt skall bli en fri stat, skall bestraffas med upp till sex års "förlust av friheten", som det heter. Denna förlust av friheten kan innebära fängelse eller inspärrning på mentalsjukhus. Vad detta innebär behöver jag inte gå in på utan kan hänvisa utrikesministern till Amnesty Internalionals rapport om behandlingen av fångar i Sovjetunionen. Det finns många fruktansvärda exempel på vad man kan åstadkomma med såväl fysiskt som psykiskt välutrustade människor genom exempelvis överdosering av psykofarmaka såsom aminazin, trif-tazin och haloperidol - medel väl kända inom svensk sjukvård men här använda för att hjälpa sjuka människor; det kan de göra med rätt dosering. I för stora doser kan de dock snabbt bryta ned en människa, säkerligen lika effektivt som kroppslig smärta. Låt mig också på tal om dessa domar erinra om alt frihetsstraffen på fem ä sex år tyvärr inte är hela sanningen. Till dessa frihetsberövanden kommer sä förvisning av varierande längd, varför straffen kommer atl ligga på kanske nio lill elva år.

Jag har uppehållit mig vid detta, herr talman, bl. a. därför att enligt uppgift väntas ytlerligare rättegångar i Estland. En 48-årig man, Sven Kreek, har anklagals för liknande brott som de fem esterna nu dömts för. Han arresterades i januari och spärrades in på mentalsjukhus. Nu lär han sitta fängslad i Tallinn i väntan på rättegång.

Jag vill därför fråga utrikesministern, om man nu från regeringens sida överväger all mera aktivt än vad hittills varit fallet verka för alt dessa enligt svensk rätlsuppfatlning helt orimliga rättegångar upphör mot enskilda, som med fredliga medel söker förverkliga FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Jag vill också fråga utrikesministern - och här beklagar jag på nytt all det inte är statsministern som lämnar svaret på min interpellation - om regeringen i samband med statsministerns besök i Sovjetunionen våren 1976 kommer atl ta upp den omänskliga behandlingen av politiska fångar i Sovjetunionen och i Baltikum. Jag ställer frågan bl. a. mot bakgrund av innehållet i artikel VII i slutdokumentet från Helsingforskon-ferensen. Där slår bl. a.: "De" - dvs. de deltagande staterna - "kommer att främja och uppmuntra ett verkligt utövande av de medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och andra rättigheterna och friheterna, vilka alla härrör från del inneboende värdet hos varje människa och är väsentliga för hennes fria och fulla utveckling."

Delta dokument ärju bl. a. undertecknat av generalsekreteraren i kom-

Nr 28

Tisdagen den 25 november 1975

Om svenska åtgärder med anledning av lättegång i Estland

101

Riksdagens protokoll 1975/76:26-28

Nr 28 munistpartiet i Socialistiska rådsrepublikernas union. Leonid Bresjnev.

Tisdagen den " påstötning från statsministern synes därför angelägen när han till

25 november 1975 " lker Moskva.

_____________ Låt mig, herr talman, citera sista meningen i uppropet i Tallinn av

Om svenska den 24 oktober 1972, ställt till Förenta nationernas generalförsamling

åtgärder med från Estniska demokratiska rörelsen och Estniska nationella fronten: "Nu,

anledning av när även de minsta av världens nationer tillerkänns oberoende förväntar

rättegång i Estland sig det estniska folket snar och effektiv hjälp från Förenta Nationerna". Ja, det bör väl gälla såväl Estland som Lettland och Litauen - eller hur, herr utrikesminister?

Nu är det, herr talman, inte bara balter som hoppas och tror atl den fria världen i längden inte skall acceptera förtryck av nationer och enskilda någonstans, och atl detta måste leda lill nationell frihet och oberoende för folken i Baltikum lika väl som för andra folk, som lider under främmande eller inhemska diktatursyslem. Dessa system har inte byggts upp genom någon uttalad önskan av folkflertalet, nej, de existerar endast med den starkares rätt och med hjälp av terror och förföljelse av oliktänkande. Så lill vida har rättegångarna i det ännu 30 år efter krigets slut Sovjetockuperade Baltikum gjort balterna en tjänst genom att de på nytt väckt en opinion runt om i världen till insikt om det där rådande förtrycket.

Jag beklagar dock på nytt atl den svenska regeringen i del här fallet förhållit sig helt passiv, och jag hoppas verkligen att utrikesministern har något mera positivt att redovisa här i kammaren i dag än det som framgår av interpellationssvaret.

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr talman! Vi vet ju allesammans att rättssystemet i Sovjetunionen skiljer sig - t. o. m. mycket starkt - från det som vi har i Sverige. Inte minst gäller det i fråga om straffrätten och i fråga om domstols- och fängelsesystemet. I Sovjet kan straff utdömas för sådana handlingar som anlisovjetisk agitation, aniisocialisiiskt beteende osv., dvs. handlingar som vi måste beteckna som politiska. I Sverige tillämpas inte sådana straff för motsvarande handlingar. Personer som döms för sådana handlingar i Sovjetunionen blir enligt vår mening politiska fångar.

Självfallet tycker vi atl vårt system är myckel bättre, och vi skulle önska alt andra folk flck ökat lagligt skydd för att verka politiskt och för all driva opposition, som man får göra i Sverige. Men vi är medvetna om alt det här rör sig om väsentliga skiljakligheler, som del inte går att snabbt ändra på.

Även när det gäller tillämpningen av rättssystemet, t. ex. i fråga om
behandlingen av fångar, har vi tidigare hört många vittnesmål, och sådana
förekommer även nu, om missförhållanden och övergrepp. Det gällde
särskilt under Sialinliden, men även under senare lid har sådana på
pekanden om missförhållanden inte varit ovanliga. Den senaste redo-
102 görelsen, som vi diskuterade här i kammaren förra veckan, nämligen

Amnesty Internalionals rapport, ger myckel detaljerade upplysningar om tillämpningen av det sovjetryska rättssystemet.

Var Sverige slår vet man mycket väl i Moskva. Vi har från regeringens sida upprepade gånger erinrat om de åtaganden som många stater, däribland Sovjetunionen, har gjort om att främja de mänskliga fri- och rät-lighelerna. De i FN-konvenlionen fastslagna rällighelerna anser vi vara förpliktigande. I ESK-dokumentel från i somras inskärps dessa åtaganden ytlerligare. I dokumentet sägs dessutom uttryckligen all utvecklingen av vänskapliga relationer mellan stater har att göra med hur staterna behandlar sina medborgare.

Nu finns det inte något egentligt kontrollsystem som gör det möjligt att övervaka hur olika stater följer bestämmelserna i FN-konveniionen eller i ESK-dokumenlet. Därför tillhör Sverige de stater som i Förenta nationerna har verkat för all det skall finnas en internationell kommission, som enskilda människor och stater kan vända sig lill för alt påtala brott som begås mot de mänskliga fri- och rättigheterna.

Våra möjligheter att direkt påverka andra stater och deras straffiag-sliftning är, som Jag säger i mitt svar, självfallet små. Opinionsbildning är det medel som kan användas. Det är också den metod som vi här i Sverige vid många tillfällen har använt när del gällt att söka väcka internationell uppmärksamhet och göra klart för vederbörande stats politiska myndigheter alt man ute i världen mycket noga följer vad som händer i fråga om framför allt naturligtvis rättegångar som gäller vad vi menar vara politiska brott.

Men i fråga om Sovjetunionen - del framgår också av Amnesty Internalionals rapport - är det ingalunda lätt atl få det faktaunderlag som oftast är förutsättningen för alt kunna med framgång väcka internationell opinion.

Hur rättsväsendet fungerar i de baltiska staterna följer vi inom UD kontinuerligt sä gott vi kan, dels i den sovjetryska pressen, dels genom våra kontakter med Amnesty International. Men svårigheten att få tillförlitliga uppgifter är ett faktum. Del står ofta påslående mot påstående. Att få klarlagt vilka brott de fem balterna åtalats och dömts för har inte varit möjligt. I varje fall påslås i rysk press alt det ingalunda enbart var fråga om skrivelser lill FN utan att del rörde sig om en hel rad namngivna brott, som är av det slag atl de i Sverige icke skulle föranleda någon rättegång eller något straff alltså politiska handlingar, men som enligt den sovjetryska straffrätten är straffbelagda.

När del gäller Spanien - som herr Strindberg log som elt exempel på ett annat sätt att handla från regeringens och folkopinionens sida - ligger Ju skillnaden däri all del då var fråga om fem ungdomar som dömdes ulan att de hade någon möjlighet att försvara sig och utan att någon som helst insyn tilläts i rättegången samt att dessa fem ungdomar sedan, trots protester från alla håll i världen, avrättades. Det var vad som ansågs vara elt brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna, dels därför all de anklagade inte fick något tillfälle all på normall sätt försvara

Nr 28

Tisdagen den 25 november 1975

Om svenska åtgärder med anledning av rättegång i Estland

103

Nr 28 sig, eftersom det var en summarisk militärdomstol som dömde dem.

Tisdagen den dels eftersom dödsstraffet kom till användning. Det våren så stor skillnad

25 november 1975 "■'"än dessa båda fall, herr Strindberg, alt de inte går alt jämföra. Men

jag medger att om uppgifterna är riktiga och om rättegångar av det här

Om svenska slaget - med politisk bakgrund - skall fortsätta att inträffa i de baltiska

åtgärder med staterna, finns det självfallet möjligheter för oss, om vi kan erhålla till-

anledning av räckligt faktaunderlag, att påpeka atl detta förfarande enligt vår upp-

rättegång i Estland fattning strider mot de mänskliga fri- och rättigheterna. Några andra
möjligheter att verka i ett sådant fall föreligger såvitt jag vet tyvärr inte.

Herr STRINDBERG (m):

Herr talman! Del sista som utrikesministern sade vill Jag gärna lacka honom för; del var i.varje fall ett löfte om litet större aktivitet i framtiden, för den händelse rättegångarna skulle komma att upprepas.

Jag konstaterar emellertid att - såsom jag uttryckte det - farhågan för att regeringen här hade varit-helt passiv var riktig. Jag tycker fortfarande atl det är myckel märkligt alt man agerar med sådan kraft gentemot andra diktaturer men atl man undviker att göra det gentemot Sovjetunionen. Herr utrikesministern säger - och det har han naturligtvis rätt i - atl vi ofta har väldiga svårigheter alt få uppgifter om vad som verkligen händer i Sovjetunionen och i de ockuperade baltiska staterna därför all uppgift står mot uppgift. Det viiinar om del systemets effektivitet och hårdhet, men det hindrar ju inte att man följer utvecklingen. Jag förmodar att utrikesdepartementet noga har följt de artiklar som har skrivits av olika journalister, som via skilda kanaler fått information om hur rättegångarna i Tallinn har gått till och vilka åtalspunkter som åberopats. Jag vet också att åtalspunkterna ändrades under rättegången till helt orimliga anklagelser, kanske för att därigenom ge mera stöd för del straff som sedan utdömdes.

Jag kan, herr utrikesminister, tyvärr inte underlåta alt uttrycka min oro - ehuru Jag hoppas all den är oberättigad - över atl den svenska regeringens sätt att reagera ofta är mera högljutt mot länder som ligger längre bort. Här gäller det Ju ändå ett land som ligger nära geografiskt sett. Om jag får använda etl argument som jag tycker är elt viktigt sådant, vill jag påpeka all del här gäller tre små folk, som år 1940 - såsom Östen Undén själv uttryckte det i riksdagen - likviderades på några dagar. Det gäller tre små nationer med vilka Sverige har etl myckel nära historiskt samband - en stor del av vår historia har varit gemensam med de baltiska folkens historia. Jag tycker att också detta gör att den svenska regeringen med kraft inte bara bör konstatera att man i Moskva vet var vi slår, ulan all regeringen också bör ansluta sig lill den internationella opinionen mot del våld och det förtryck som i dag råder i de baltiska staterna.

Överläggningen var härmed slutad.

104

§ 5 Om kompensation för skador genom myndigheters långsamma handläggning av ärenden

Herr kommunministern GUSTAFSSON erhöll ordet för att besvara herr Wachtmeisiers i Johannishus (m) den 30 oktober anmälda interpellalion, 1975/76:43, och anförde:

Herr talman! Herr Wachlmeister i Johannishus har frågat mig hur jag avser atl kompensera de skador som genom långsam handläggning av ärende hos myndighet vållas såväl enskilda personer som det allmänna.

Föreligger fel eller försummelse vid myndighetsutövningen kan ersättning utgå enligt skadeståndslagen. Till fel eller försummelse hör enligt förarbetena till denna lag bl. a. oförsvariigt dröjsmål med att ta upp ärenden till behandling och förseningar vid deras handläggning.

Beredningen av ärenden fordrar ofta klarlägganden, kanske utredningar och sist men inte minst kommunikation enligt förvaltningslagens föreskrifter. Det är klart all detta lar tid, särskilt när det är fråga om ärenden av invecklad natur. Det är väl därför naturligt atl den som behöver ett beslut av myndighet för alt vidtaga någon åtgärd får räkna med all del kan ta viss lid att få fram erforderligt besluisunderiag.

Nr 28

Tisdagen den 25 november 1975

Om kompensation för skador genom myndigheters långsamma handläggning av ärenden

Herr WINBERG (m):

Herr talman! Interpellanten, herr Wachlmeister i Johannishus, är på grund av uppdrag vid Förenta nationerna förhindrad att ta emot interpellationssvaret i dag. Jag ber därför i hans slälle atl få lacka kommunminislern för del och göra några kommentarer.

Relationen mellan den enskilda individen och det allmänna har ju förändrats väsentligt, låt oss säga under de senaste decennierna. Vi vet alt den offentliga .sektorn har ökat i betydande omfattning. Förvaltningsapparaten - både den statliga och den kommunala - har byggts ut i väsentlig grad. På allt fler områden gör statliga och kommunala intressen sig gällande. Verksamheten har successivt blivit alltmer komplicerad. Vi har fått en alltmer långtgående och invecklad reglering av förvaltningen på del offentligrätlsliga området.

Denna utveckling har fått många konsekvenser för den enskilde. En är atl allt fler enskilda medborgare i olika avseenden blir beroende av skilda myndigheters verksamhet och beslut. Man kan också uttrycka det på säu som herr Wachlmeister har gjort i sin interpellation:

"En genomgående lendens i uivecklingen på olika områden av sam-hällslivei under senare år är en inskränkning i den enskildes handlingsfrihet."

Eftersom interpellationen närmast berör frågor av fasiighetsräitslig art kan Jag hålla mig inom del området. Naturvårdslagen, byggnadslagen, expropriationslagen, förköpslagen och Jordförvärvslagen är några exempel på lagar - och förhållandevis nya lagar - som har gjort all den enskilde i sitt handlande har blivit beroende av förvaltningens arbetssätt i största

105

Nr 28

Tisdagen den 25 november 1975

Om kompensation för skador genom myndigheters långsamma handläggning av ärenden

allmänhet och dess handläggning och besluisförfarande i konkreta frågor i synnerhet.

Herr Wachlmeister i Johannishus omnämner naturvårdslagens strand-skyddsbestämmelser och pekar på konkreta fall - förmodligen känner statsrådet väl till dem - där en myckel långvarig handläggning har vållat förluster för den enskilde.

I sitt svar nämner statsrådet skadeståndslagens regler om fel och försummelse vid myndighetsutövning. Han säger också atl en förutsättning för att denna lag skall bli tillämplig är att det är fråga om oförsvarligt dröjsmål. Jag vill tolka "oförsvarligt dröjsmål" som all del fordras mycket starka skäl för att det kravet skall uppfyllas, och del kanske är rikligt alt del skall vara så. Men del kan förekomma handläggningar som inte är så lämpliga ulan att de därför svarar emot detta krav: onödigt långsamma handläggningar, i viss utsträckning försummade handläggningar, vad man ibland kallar olycksfall i arbetet osv. Sådant kan ändå drabba den enskilde.

Kanske är del, herr talman, här ytterst fråga om del gamla problemet rättssäkerhet kontra effektivitet. Med rättssäkerhet brukar man då syfta på en noggrann handläggning, som kanske är litet omständlig och ibland upplevs som långsam, i motsats lill en effektiv handläggning, som i första hand är en snabb handläggning.

Jag tror inte att man alllid når den högsta graden av rättssäkerhet med de långa handläggningsliderna. I sådana fall som nämns i interpellationen är det just de långa handläggningsliderna som är skadliga för den enskilde, som ofta kommer i underläge. Därmed kan man säga atl i just sådana fall gagnar inte de långa handläggningstiderna rättssäkerhetsprincipen.

Statsrådets hänvisning till skadeståndslagen är kanske formellt och i begränsad mening etl självklart och riktigt svar, men i vidare mening undrar jag om del inte vore bättre, om också statsrådet skulle vilja uttrycka uppfattningen att den enskildes ovisshet när ärenden föreligger hos myndighet måste förkortas så långt det är möjligt och alt det är nöd vändigt just, om inte än mer, i vårt komplicerade samhälle atl ärenden hos förvaltningsmyndigheter avgörs inom rimlig lid.

106

Herr kommunminislern GUSTAFSSON:

Herr talman! Del råder inga delade meningar mellan herr Winberg och mig om att ärenden hos myndigheter - både statliga och kommunala - skall handläggas så snabbi som det över huvud taget är möjligt. Det är klart atl det är ett ovisst förhållande för den enskilde under tiden som han väntar pä handläggning och avgörande i frågor som för honom kan ha utomordentligi stor betydelse.

Men jag vill hävda - på grund av egen erfarenhet - att myndigheterna i allmänhet har ambitionen att utan dröjsmål avgöra ärendena. I vårt samhälle har vi emellertid en önskan att bevara en så stor rättssäkerhet som möjligt, och det kräver ingående utredningar och undersökningar

innan ett ärende kan avgöras. Del är inte bara så all förhållandena har komplicerats för den enskilde medborgaren, utan del har också vidtagits åtgärder för att skydda den enskilde. Både skadeståndslagen och förvaltningslagen har ju egentligen uppgifien atl skapa bättre garanti för den enskilde medborgaren.

Jag vill också peka på den otålighet som den enskilde ofta visar när ärendet väl är anhängiggjort hos myndigheten men som han inte ger uttryck för så länge han själv handlägger frågan. Jag känner myckel väl lill det speciella naturvårdsärende som har legat till grund - såvitt jag kan förslå - för herr Wachlmeisters interpellation. Atl del har tagit så läng lid att få del ärendet avgjort beror - del tillåter jag mig att hävda - mera på sökanden än på myndigheternas handläggning av ärendet. Jag är helt överens med interpellanten och med herr Winberg om all vi gemensamt skall sträva efter atl avgöra ärendena utan dröjsmål. För den händelse det skulle brista på den punkten har ju skapats ett utomordentligt skydd i skadeståndslagen, som redan på sina håll är under användning och prövning i dessa fall.

Nr 28

Tisdagen den 25 november 1975

Om kompensation för skador genom myndigheters långsamma handläggning av ärenden

Herr WINBERG (m):

Herr talman! Jag ber att få lacka statsrådet för det kompletterande svar som nu har lämnats.

Det är väl ändå så att det allmänna många gånger har ett orimligt stort överlag i sådana här frågor därför atl det är det allmänna som faktiskt bestämmer tidpunkten för avgörande av ärendena. Del är del allmänna som har utredningsresurserna. I många fall kan det vara fråga om förhandlingar mellan företrädare för det allmänna och den enskilde, och del allmänna kan upplevas som en myckel stark maktfaktor i förhållande lill den enskilde. Del kan göra all den enskilde ibland blir benägen all godta uppgörelser som han inte skulle godta annars. Vet han också att en mycket lång handläggningslid kommer i fråga och exempelvis ekonomiska värden slår på spel och man måste räkna med ett försämrat penningvärde, kan det än mer försämra hans ställning.

Jag ber ännu en gång att få tacka för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1975/76:52 till konstitutionsutskottet

§ 7 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1975/76:94 till civilutskoltet

1975/76:95 till näringsutskollet

1975/76:96 lill utbildningsutskottet

1975/76:97 till .näringsutskottel

107

Nr 28

Tisdagen den 25 november 1975

1975/76:98 till skatteutskottet

1975/76:99 till finansutskottet

1975/76:100 mom. 1 till skalteutskotiet, mom. 2 till socialutskottet, mom. 3 till socialförsäkringsuiskollel, mom. 4 och 5 lill finansutskottet

1975/76:101 lill finansutskottet

1975/76:102 mom. 1, 4 och 5 lill finansutskottet, mom. 2 lill socialutskottet, mom. 3 till socialförsäkringsutskottet

1975/76:103 till inrikesulskoilet

1975/76:104 betr. energibesparing för bostäder lill civilutskoltet, betr. energibesparing för näringslivet till näringsutskollet

1975/76:105 till skatteutskottet

1975/76:106 till jordbruksutskottet

1975/76:107 till trafikutskottet

§ 8 Föredrogs men bordlades åter skatteutskottets belänkande 1975/76:14 justiiieutskottets betänkanden 1975/76:12 och 13 kulturutskottets betänkanden 1975/76:11, 12 och 14-17 utbildningsutskolleis betänkanden 1975/76:7-14 trafikutskottets betänkanden 1975/76:4-6 Jordbruksutskottets belänkande 1975/76:14 näringsutskottets betänkanden 1975/76:5 och 6 inrikesutskoliels betänkanden 1975/76:10-16 civilutskollets betänkande 1975/76:4

§ 9 Föredrogs och bifölls inierpellalionsframslällningen 1975/76:62.

§ 10 Herr talmannen meddelade all på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle näringsutskoliets betänkande nr 6, skatleut-skottets betänkande nr 14 och näringsulskoitets betänkande nr 5 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 11 Anmäldes och bordlades

Proposition

1975/76:82 om ändring i brottsbalken

§ 12 Anmäldes och bordlades

Förslag

1975/76:2 Riksdagens informationsutrednings betänkande om riksdagsinformation till allmänheten

1975/76:3 Riksdagens informationsulrednings betänkande om riksdagens sakinformalion

108

§ 13 Anmäldes och bordlades Konslilutionsulskolieis betänkande

1975/76:23 med anledning av motion om översyn av pressens distributionsformer

Försvarsutskottets betänkanden Nr 28

1975/76:9 med anledning av motion om förstärkt lekmannainflytande Tisdagen den

vid de militära förbanden 25 november 1975
1975/76:10 med anledning av motion om värnpliktsuibildningens me- ____

rilvärde 1975/76:11 med anledning av motion om omställningsproblem i samband

med värnpliktstjänstgöring 1975/76:12 med anledning av motion om avskaffande av odemokratiska

och auktoritära inslag i värnpliktsulbildningen, m. m., såvitt gäller

yrkandet om en utredning i ämnet

§ 14 anmäldes och bordlades Motioner

1975/76:108 av fru Sundberg

med anledning av propositionen 1975/76:13 med förslag till ändring i sjömanslagen (1973:282)

1975/76:109 av herr Hermansson m.f. 1975/76:110 av herr MoHn m.jl. 1975/76:111 av fru Sundberg

med anledning av propositionen 1975/76:22 om ändrade regler för studiesocialt stöd

1975/76:112 av herr Björk i Gävle 1975/76:113 av herrar Gillström och Westberg i Hofors 1975/76:114 av herr Hermansson m.fl. 1975/76:115 av herr Nilsson i Tvärålund m.fl. 1975/76:116 av fru Nordlander m.fl. 1975/76:117 av herr Nordstrandh m.fl. 1975/76:118 av herr Nyquist m.fl. 1975/76:119 av fru Troedsson

med anledning av propositionen 1975/76:25 med förslag om tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76

1975/76:120 av herr Burenstam Linder m. fl. 1975/76:121 av herr Norrby i Åkersberga 1975/76:122 av herr Sjönell m. fl. 1975/76:123 av herrar Wirtén och Andersson i Örebro med anledning av propositionen 1975/76:66 om medelstillskott till Svenska Ulvecklingsaktiebolaget

1975/76:124 av herr Börjesson i Falköping

1975/76:125 av herr Johansson i Växjö

1975/76:126 av herr Jonsson i Alingsås

1975/76:127 av herr Krönmark m.jl.

1975/76:128 av herr Svensson i Eskilstuna 109

Nr 28 1975/76:129 av herrar Wirtén och Lindahl i Hamburgsund

Tisdagen den "' anledning av propositionen 1975/76:67 med förslag lill terrängkö-

25 november 1975 ringslag

Anmälan av interpellalion

1975/76:130 av herr Siegbahn

med anledning av propositionen 1975/76:70 om ändring i uppbördslagen

(1953:272), m. m. 1975/76:131 av herr Lindahl i Hamburgsund med anledning av propositionen 1975/76:23 om kommunal rösträtt för

invandrare 1975/76:132 av herr Andersson i Örebro m.jl. med anledning av propositionen 1975/76:72 om ändringar i exportkre-

ditstödel

§ 15 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 25 november

1975/76:63 av herr Gillström (s) lill herr industriministern om åtgärder för all säkerställa sysselsättningen i Gävleborgs län, m. m.:

De senaste dagarna har vi fått rapporter, som i flera avseenden kan beröra sysselsättningsförändringar i vårt land i allmänhet och Gävleborgs län i synnerhet. Det är framför allt två stora företagsfusioner och en ekonomisk kris inom Statsförelag, som gör alt människorna i berörda delar av landet upplever framtiden som något oviss. Fusioner kan erfarenhetsmässigt ge både positiva och negativa konsekvenser. De två fusionerna gäller Stora Kopparberg-Bergvik och Ala samt Kopparfors-Papyrus. 1 den sistnämnda beröres förutom industrier i Gävleborg också södra Sverige och Västerbotten. I den förstnämnda däremot kommer konsekvenserna enbart att gälla Gävleborgs län.

I Länsprogram 74 har beräknats atl detta län fram till 1990 behöver ett tillskoll av 25 000 sysselsättningstillfällen inom gemensam och privat sektor för alt sysselsättningsgraden i länet skall ligga lika högt som för Jämförbara län. F. n. råder alltså i detta avseende ett avsevärt sämre läge än i andra län. Del är således utomordentligt viktigi au regeringen följer utvecklingen av dessa båda fusioner, så alt inte effekten blir negativ, vilket skulle försvåra ytterligare för detta län alt klara sysselsättningen.

Samtidigt med dessa rapporter har också Sonab inom Statsföretag i en kommuniké anmält, alt en ekonomisk kris kan tvinga förelaget vidtaga åtgärder som kan få betydande personalkonsekvenser. Sonab äger bl. a. f d. Aga i Gävle, som under senare år brottats med företagsnedläggelser

men nu börjat bryta en negativ befolkningslrend i och med den statliga utlokaliseringen.

Med anledning av det i korthet anförda anhåller jag all lill industriministern få ställa följande frågor:

1. Har regeringen före fusionerna varit informerad om pågående förhandlingar och de konsekvenser dessa kan innebära för berörda områden?

2. Avser industriministern att vidtaga särskilda åtgärder för all säkerställa sysselsättningen i dessa fall för Gävleborgs län?

3. Kan industriministern lämna sådana garantier beträffande Sonab att berörd personal i Gävle och Lövånger (Västerbotten) kan känna trygghet i sin nuvarande anställning?

Nr 28

Tisdagen den 25 november 1975

Meddelande om frågor

§ 16 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

don 24 november

1975/76:121 av herr Nisser (m) till herr socialministern om samverkan mellan kyrkans barnverksamhel och den kommunala förskolan:

På sina håll har propåer gjorts från kyrkans företrädare om kontakt och samverkan mellan kyrkans barnverksamhet och den kommunala förskolan.

Vilken principiell ståndpunkt intar herr statsrådet beträffande möjligheterna för företrädare för såväl svenska kyrkan som andra religiösa samfund att bedriva kontaklskapande verksamhet inom ramen för den kommunala förskolan?

1975/76:122 av herr Gillström (s) lill herr industriministern om gruvdrift i Baståsen:

Gävleborgs län har under senare år fått vidkännas svårigheter att bibehålla sysselsättningstillfällen. Under innevarande år har dock, tack vare omlokalisering av statliga verk lill Gävle, befolkningsutvecklingen i länet varit positiv. Detta gäller emellertid inte den norra delen, dvs. Hälsingland. Det är därför angeläget alt nu söka finna vägar för en gynnsam utveckling även där. I Baståsen inom Nordansligs kommun har man länge diskuterat möjligheten av atl bryta befintliga malmtillgångar. Men av skilda anledningar har diskussionerna inte mynnat ut i konkreta förslag.

Mot den bakgrunden vill jag ställa följande fråga till herr industriministern:

Avser statsrådet att la initiativ som syftar lill gruvdrift i Baståsen?

111

Nr 28

Tisdagen den 25 november 1975

Meddelande om .frågor

den 25 november

1975/76:123 av herr Mattsson i Skee (c) lill herr industriministern om eventuell användning av mark i Tanums kommun för upparbelningsslalion för kärnbränsleavfall:

Vid tidigare tillfällen har statsrådet vid svar på interpellationer och frågor i riksdagen förklarat dels atl mark vid Sannäs i Tanums kommun inte behövde reserveras för upparbelningsslalion för kärnbränsleavfall, dels all en kärnkraflsanläggning skulle strida mot den fysiska riksplanens riktlinjer. AB Atomenergi vill trots detta inte överlåta del aktuella markområdet lill Tanum i avvaktan på beslut beträffande sättet all långsiktigt lösa kärnkraftens avfallsfrågor.

Står den refererade regeringsståndpunkien fortfarande fast, eller har riksdagsbeslutet om utbyggnad av 13 kärnkraftsaggregal förändrat regeringens syn på användningen av Sannäsområdel?

1975/76:124 av herr Johansson i Skärstad (c) till herr industriministern om kraftledningsgators inverkan på naturmiljön:

Från kraftverksbygget i Barsebäck drar statens vatienfallsverk en kraftledningsgata genom bl. a. Tenhull i norra Småland. Vattenfall har träffat avtal med vissa markägare. En ledningsgata med uppemot 100 meters bredd har huggits. Efteråt har del visat sig att beräkningarna var felaktiga och all ledningsgatan med fällning av träd och röjning av växtlighet fåll en felaktig sträckning. Vattenfall vill därför nu göra en ny kraftledningsgata. Detta medför ytterligare skövling.

Vill industriministern utveckla sin syn på frågor om dragande av kraftledningsgator vad gäller inverkan på naturmiljön och de krav på god planering som bör kunna ställas?

1975/76:125 av herr Karlehagcn (c) lill herr socialministern om snabb utbyggnad av den yrkesmedicinska verksamheten:

När del gäller atl förbättra arbetsmiljön krävs ofta insatser av personal med kvalificerad teknisk och medicinsk utbildning.

Vilka åtgärder är enligt statsrådets bedömning nödvändiga för att få till stånd en snabb utbyggnad av den yrkesmedicinska verksamheten i landet''

1975/76:126 av herr Hermansson (vpk) lill herr kommunministern om kommunalt inflytande vid företagssammanslagningar:

Under den senaste liden har en rad myckel stora företagssammanslagningar offentliggjorts i pressen. Sådana sammanslagningar kan få en mycket djupgående inverkan på sysselsättningsmöjligheter m. m. inom

de berörda kommunerna. De kan också inverka direkt på kommunernas ekonomi på skatiesidan. De berörda kommunerna har emellertid ingen bestämmanderätt i dessa frågor och det är osäkert om kommunmyndigheterna ens tillfrågas om sin åsikt. Detta förhållande är uppenbarligen orimligt. Mot denna bakgrund vill jag till kommunministern ställa följande fråga: Avser regeringen atl ta initiativ för att ge berörda kommuner reell bestämmanderätt när det gäller stora företagssammanslagningar och deras effekt dels på kommunernas allmänna ekonomiska läge, dels direkt på skatteunderlaget?

Nr 28

Tisdagen den 25 november 1975

Meddelande om frågor

1975/76:127 av herr Johansson i Vrångebäck (m) lill herr Jordbruksministern om förhöjt garantipris till svenska fiskare:

Del svenska yrkesfiskels situation är nu så prekär atl omedelbara insatser erfordras. En sådan insats kan exempelvis vara all medel ställes till regleringsorganet Svensk Fisks förfogande. Delta bör ske i form av kontantbelopp ä conto eller i form av att kredit beviljas av allmänna medel. Dessa medel skulle kunna användas för att åstadkomma ett i förhållande till nuläget förhöjt garantipris i avvaktan på all mera långtgående och övergripande åtgärder kan beslutas rörande fiskenäringen.

Ämnar statsrådet ställa medel till Svensk Fisks förfogande för atl med omedelbar verkan möjliggöra elt förhöjt garantipris till svenska fiskare?

§ 17 Kammaren åtskildes kl. 16.41.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen