Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:27

Nr 27

Fredagen den 21 november

Kl. 15.00

Förhandlingarna leddes av herr andre vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 13 innevarande månad.

Fredagen den 21 november 1975

Om följderna av begränsning av importen inom beklädnadsområdet

§ 2 Om följderna av begränsning av importen inom beklädnads-området

Herr handelsministern LIDBOM erhöll ordet för att besvara herr Ullstens (fp) den II november anmälda fråga, 1975/76:88, och anförde:

Herr talman! Herr Ullslen har frågat mig huruvida regeringen när den behandlat frågan om en begränsning av importen på beklädnadsområdet beaktat risken för försämrad sysselsättning inom den svenska industrin till följd av handelsrestriktioner riktade mot vår export.

De svenska åtgärderna har helt förestavats av säkerhetspolitiska skäl. Med hänsyn lill detta och lill att åtgärderna har så stor betydelse för vår försörjning måste de genomföras oavsett risken för motåtgärder.

Det finns, såvitt man nu kan bedöma, ingen anledning atl räkna med motåtgärder som påverkar sysselsättningen.

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret.

Det är alldeles uppenbart att den här åtgärden från regeringens sida inte har blivit någon succé. Kritiken har varit hård från alla häll och oavsett vilken utgångspunkt den haft.

För del första: Om man betraktar saken från en principiell synpunkt är del lätt alt se att det här rör sig om ett klart brott mot frihandelsprincipen, och inte bara mot principen utan också mot både anda och mening i de förpliktelser som Sverige har genom vår anslutning till GATT-reglerna, genom medlemskap i EFTA och genom vårl frihandelsavtal med EG.

För det andra: Skoproducenlerna och deras anställda, som man skulle hjälpa, säger naturligtvis inte nej lill den här åtgärden, men de menar att importrestriktioner i varje fall på denna nivå är helt verkningslösa. Och Skohandlarförbundei sade häromdagen att vad regeringen åstadkommit är en "oaptitlig soppa" som därtill "är föga tjänlig som näring åt den svenska skoinduslrin".

För det tredje: Sverige arbetade nyligen - inte minst genom herr statsrådets egen medverkan - i Förenta nationerna aktivt för en ny ekonomisk världsordning. De här åtgärderna strider ganska klart mot en av de vik-

Nr 27 ligaste tankarna i det dokumentet; den all rika länder skall riva sina

Frprlaoen rlpn handelshinder mot lågprisimporten. Vad regeringens beslut innebär är

21 november 1975 J" P''' ' motsatsen.

_____________ Men även om vi i vanlig ordning skulle välja all se den här saken

Om följderna av ur rent svensk synvinkel är åtgärderna mycket tvivelaktiga.

begränsning av Det är alldeles klart all samhället måste vara berett alt la sin del av

importen inom ansvaret för sysselsättningen inom sko- och tekoindustrierna, och vi mås-

beklädnadsområdet te naturligtvis också klara vår försörjning i händelse av en avspärrning.

Men ingen kan väl ändå på allvar mena att priset härför är totalt likgiltigt.

Därför utgår Jag från alt det karska svar som herr Lidbom nu lämnat

egentligen inte är så bokstavligt menat som det låter. Tydligen är det

så alt man inom regeringen menat atl dessa åtgärder inte betyder speciellt

myckel materiellt sett för de länder som exporterar skor lill Sverige.

Vad man då har bortsett ifrån är att den bedömningen i och för sig

är ganska likgiltig och att det väsentliga är - och det borde regeringen

ha insett - atl man från EG:s håll ser detta som en viktig principiell

fråga. För alt undvika att andra länder handlar på samma sätt måste

man statuera exempel. Det är precis vad man har gjort. De exemplen

kan bli mycket dyra för den svenska sysselsättningen, eftersom de drabbar

våra basindustrier.

Därför tycker jag, herr talman, att del enda rimliga från regeringens

sida är all - för att undvika ytterligare motåtgärder - dra tillbaka beslutet.

Herr handelsministern LIDBOM:

Herr talman! Herr Ullslen tyckte svaret var karskt. Jag tycker hans egna ord var kategoriska och onyanserade.

Den första utgångspunkten är väl ändå att del torde råda en rätt stor enighet i denna riksdag om att vi behöver en beklädnadsindustri, inkl. en skoindustri, från rent ekonomiska synpunkter och försvarsberedskaps-synpunkler.

Den andra frågan är hur man skall klara uppgifien atl behålla den lilla rest av skoindusiri som vi har kvar. Då är del i princip, från ekonomiska synpunkter, tämligen likgiltigt vilka metoder man använder; om man vill gå subventionsvägen eller vidta handelspolitiska åtgärder. Vi har bedömt det så att subventionsvägen är ineffektiv och olämplig av olika skäl, som jag inte här hinner utveckla. Den handelspolitiska vägen är effektivare och den enda som i praktiken är möjlig atl tillgripa. Självfallet undviker vi i det längsta atl tillgripa handelspolitiska åtgärder i detta syfte, men det finns situationer då man kan vara tvungen att göra del.

Herr Ullsten säger atl detta är ett brott mot vår frihandelsprincip. Det
är fullständigt fel. Vi är lika varma anhängare av frihandeln som någonsin.
Vi har i det här fallet replierat på bestämmelser av en typ som måste
förekomma och på hänsyn som måste kunna tas och som också finns
återspeglade i våra olika avtal bl. a. med EG,, nämligen säkerhetshän-
80 synen.

Herr Ullslen säger alt delta beslut komprometterar vår strävan att hjälpa u-länderna. Det är ett något snett perspektiv på frågan. Vi har, herr Ullsten, en generositet mot u-länderna som är betydligt större än något annat industrilands när det gäller all tillåta import av deras lågprisvaror.

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! Vi är överens om atl vi skall ha en skoindustri, i första hand av försörjningsskäl. Del sade jag också i milt anförande. Men regeringen står faktiskt ganska ensam bakom idén att klara försörjningsberedskapen just genom att sälta in kvantitativa importrestriktioner.

Jag har inte lyckats hitta någon sakkunnig instans som föreslagit just den åtgärden. Däremot finns det sakkunniga instanser som avrått från den typen av åtgärder. Vi har industriverket som från sina industriella utgångspunkter - man har bedömt frågan från rent svensk utgångspunkt och frågat sig hur man skall rädda den här branschen - säger att im-portbegränsande åtgärder är verkningslösa. Vi har kommerskollegium som säger atl sådana åtgärder strider mot våra internationella åtaganden och av det skälet inte skall tillgripas. Vi har dessutom en försörjningsberedskapsutredning som ganska nyligen sagt att åtgärder av denna typ inte är lämpliga att vidta ens från den försörjningsberedskapssynpunkl som de har atl företräda.

Del är alliså regeringen som helt oprovocerat vall en åtgärd för att klara sysselsättningen inom den här lilla branschen med ingrepp som riskerar sysselsättningen inom väsentligt större branscher, där hotet mot sysselsättningen alltså blir väsentligt allvarligare.

Nr 27

Fredagen den 21 november 1975

Om följderna av begränsning av importen inom beklädnadsområdet

Herr handelsministern LIDBOM:

Herr talman! Det är en väldig tilltro herr Ullsten har till möjligheten att penetrera de här problemen från rent tekniska utgångspunkter, en tilltro till den sakkunskap han åberopar i olika sammanhang.

Men nu är detta en politisk fråga och vi kanske får återkomma när riksdagen behandlar propositionen och se om regeringen står så ensam som herr Ullsten påslår. Jag tror dess bättre inte det.

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! Jag kan inte förslå att man inte skulle anlägga även tekniska synpunkter på denna fråga. Man måste väl mycket energiskt eftersträva sådana tekniska lösningar som kan förenas med det politiskt lämpliga. Men här har regeringen uppenbariigen - trots atl sakkunniginsian-serna pekat på alternativ - ändå valt en åtgärd som kan få myckel allvarliga handelspolitiska konsekvenser.

Mot bakgrund av det besked handelsministern lämnade nu senast är den här insatsen ännu mer obegriplig än den tycktes tidigare. Man har alllid utan atl vara tvingad lill det, därför alt del saknades alternativ, efter en rent politisk bedömning ansett del här sättet alt reta EG på sig vara det lämpligaste. Det är myckel anmärkningsvärt.

6 Riksdagens protokoll 1975/76:26-28

Nr 27 Herr handelsministern LIDBOM:

Fredaeen den talman! Nej, herr Ullslen, vi har inte bortsett från sakkunskapens

21 november 1975 synpunkter, men vi har sagt atl del til syvende og sidst blir politikernas

_____________ ansvar alt bedöma detta. Vi har gjort bedömningen att detta är den ef-

Om följderna av fekiiva metoden, som man tyvärr måste använda. Vi har också gjort
begränsning av bedömningen alt vi visserligen kunde räkna med en reaktion i omvärlden

importen inom därför att åtgärder av den här typen alllid är litet trista, men vi får också

beklädnadsområdet räkna med en viss sans och måtta, atl våra handelspartner inte tillgriper åtgärder som inte står i rimlig proportion till det vi har för oss. Vi har räknat med att del skall lyckas oss atl få omvärlden att begripa att skälet här inte är - som för resten herr Ullslen gjorde en utvikning om - att skydda sysselsättningen i skoindustrin utan au skälet är av beredskapsnatur.

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! Varför hoppas man att våra handelspartner inte skall tillgripa, som handelsministern säger, oproportionerliga åtgärder, när man uppenbarligen själv från svensk sida provocerar just den typen av åtgärder? Vad finns det för anledning för EG all ha överseende med detta när man kan läsa svenska sakkunnigutlåtanden av skilda slag om att helt andra åtgärder hade varit möjliga? Vad har vi för anledning atl kräva den generositeten från EG:s sida? Vi har naturligtvis inte alls anledning till det, och vi har nu också fåll erfara alt EG inte bedömer saken på det sättet utan ser mycket allvarligare på den än handelsministern tycks vilja acceptera.

Herr handelsministern LIDBOM:

Herr talman! Det är inte möjligt att föra den här debatten med en-minulersrepliker inom ramen för en fråga.

Del första som skiljer oss åt, herr Ullslen, är att vi har olika uppfattning om vilka alternativ som stod till buds. Regeringen är övertygad om alt del, om vi ville lösa problemet effektivt, inte fanns någon annan väg alt gå än denna handelspolitiska väg. Där har herr Ullsten en annan mening, men vi får väl återkomma lill den debatten med anledning av propositionen.

När det sedan gäller del ståhej som uppstått runt denna ålgärd tror jag faktiskt att det inte gagnar saken att använda så kraftiga överord som herr Ullslen har gjort här. Den senaste tidens utveckling tyder annars på att man internationellt börjar komma lill något mer sans och lugn i denna fråga och börjar kunna resonera sakligt om den.

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! Den senaste tidens händelser tyder på att EG har bedömt

det här mycket allvarligare än handelsministern själv gjorde strax efter

del att beslutet presenterades - och även efter den första reaktionen från

82 EG-håll. Skall man döma av de varningar som utfärdats både från in-

dustrin och från annat håll är det inte uteslutet atl EG kommer alt reagera ännu hårdare.

Jag för ett visst väsen om detta i förhoppningen alt regeringen skall ta tillbaka siu beslut; för atl vi skall slippa fier repressalieålgärder från EG i framtiden.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om följderna av regeringens beslut om handelspolitiska åtgärder för att klara försörjningsberedskapen

Nr 27

Fredagen den 21 november 1975

Om följderna av regeringens beslut om handelspolitiska åtgärder för att klara försörjningsberedskapen

Herr handelsministern LIDBOM erhöll ordet för atl besvara herr Olof Johanssons i Stockholm (c) den 13 november anmälda fråga, 1975/76:96, och. anförde:

Herr Olof Johansson i Stockholm har frågat mig om vilka hot om molgärder riktade mot svensk export och därmed sysselsättningen inom landet som förekommit från andra länders eller internationella organisationers sida sedan det blev känt att den svenska regeringen beslutat om handelspolitiska åtgärder för alt klara försörjningsberedskapen och hur regeringen har bemött sådana hot eller sådan kritik.

Låt mig först säga atl regeringen självfallet fortlöpande bemöter kritiken och därmed hotel om motåtgärder. Vi försöker genom våra utlandsmyndigheter och genom andra kanaler förklara för berörda regeringar såväl våra åtgärders säkerhetspolitiska innebörd som det begränsade omfång de har.

Inga enskilda länder har hotat med motåtgärder. De organisationer jag förslår all herr Johansson syftar på är GATT, EFTA och EG. EFTA behandlar fortfarande det svenska beslutet. Några motåtgärder har inte aktualiserats från GATT- eller EFTA-håll.

EG har för sin del för del första utnyttjat en rättighet som är förutsedd i vårl avtal med EG, nämligen alt la ut iredjelandslull på vissa pap-persprodukler för den del av exporten som överstiger det s. k. indikativa taket.

För det andra beslutade kommissionen i tisdags atl föreslå EG:s ministerråd atl frysa nästa års tillväxt av de svenska pappersplafonderna.

Även dessa åtgärder är ~ om de sätts i kraft - i överensstämmelse med avtalets särskilda regler rörande pappersexporien men får endast tillgripas i fall av konjunkturella svårigheter inom EG. I själva verket har en åtgärd av just detta slag förutskickals mot de pappersexporterande EFTA-länderna sedan flera månader till följd av den bekymmersamma situationen för pappersindustrin inom gemenskapen.

Kommissionens förslag innebär atl Sverige drabbas hårdare än övriga pappersexporterande EFTA-länder. Vi kommer att göra klart för EG atl det inte finns några ekonomiska eller andra skäl för en sådan särbehandling av pappersexporten från Sverige.

Nr 27

Fredagen den 21 november 1975

Om följderna av regeringens beslut om handelspolitiska åtgärder för att klara försöijnlngs-beiedskapen

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Avsikten med min fråga var att få en officiell och samlad bild av läget vid denna tidpunkt vad gäller reaktionen på regeringsbeslutet om handelspolitiska åtgärder beträffande skoimporien och regeringens kommentarer lill dessa. Jag vill tacka handelsministern för svaret på min fråga.

Del är alldeles klart alt EG, såsom också framhållits i debatten, har utnyltjal en rättighet som ingår som en del i vårt avtal med EG. Det finns inget annat atl göra än att acceptera detta förfarande, som är helt i enlighet med reglerna. Ändå finns det naturligtvis anledning att beklaga den åtgärd som kommissionen föreslog i tisdags, och Jag tycker alt del är viktigt att ge uttryck för delta. Det är anledning att starkt understryka det som handelsministern sade i slutet av sitt svar, nämligen att vi aldrig stillatigande kan acceptera all vi i del här fallet särbehandlas av EG. På den punkten måste vi proteslera, och del är värdefullt att handelsministern så klart understryker detta.

Vi är ofta i debatter om frihandeln benägna atl enbart se på dennas positiva sidor och glömma bort all den också har ett pris; och del är uppenbart all en del inte är villiga atl betala delta pris. Del kan gälla kostnaderna för försörjningsberedskapen, utan vilken de miljarder vi lägger ned på försvaret är ganska meningslösa. Det kan också gälla slruk-turpåverkan och koncenlralionseffekter på del svenska näringslivet. På grund av konkurrensens inverkan får vårt näringsliv och vår produktion inte alltid en sammansättning som överensstämmer med våra behov. Röslslyrkan i debatten om dessa frågor borde sänkas något, och man borde på alla håll åtminstone erkänna atl frihandeln har sitt pris. Detta märks mest när vi hamnar i uppfattningar som strider mot dem som omfattas av våra handelspartner.

Dessa negativa sidor hos frihandeln blir särskilt uppenbara i en sådan situation som den som nu föreligger beträffande skoimporien. Det är där fråga om en relativt liten ålgärd. Man kan inte ens tala om restriktioner i sammanhanget, eftersom vi snarast ökar importmöjligheterna under kommande år. Det borde vara självklart för oss att understryka all vi av försörjningsberedskapsskäl måste behålla vår skoindustri. Lika självklart är del alt vi måste ha kvar yrkesskicklig arbetskraft inom denna tillverkningsgren. För det kravet behövs minsann ingen sysselsättnings-politisk motivering. Det är även självklart att vi skall hävda vår rätt enligt internationella avtal och våra förpliktelser när del gäller att fullfölja neutralitetspolitiken liksom all vi skall la konsekvenserna av delta. Handelspolitiska åtgärder är därvid en av de vägar vi kan gå.

Vi får tillfälle att närmare utveckla våra synpunkter på näringspolitiken i samband med att propositionen om dessa frågor behandlas här i riksdagen.

Jag ber än en gång alt få lacka för svaret på min fråga.

Herr handelsministern LIDBOM:

Herr talman! Efter den föregående ordväxlingen var det givetvis för mig glädjande atl höra herr Olof Johansson i Stockholm och konstalera att det finns en gemensam grundläggande syn hos centerpartiet och socialdemokratin inte bara på vår neutralitetspolitik ulan också på vad den kräver när del gäller ekonomisk försörjningsberedskap, bl. a. i vad avser det nödvändiga i att vi bevarar en levande skoindustri och det faktum alt del finns situationer, där man kan vara tvungen att tillgripa handelspolitiska åtgärder för all försvara sig. Frihandeln är av omistligt värde, men den har, som herr Johansson antydde, sina begränsningar och sina givna villkor.

Syftet med herr Johanssons fråga var att han ville få reda på så mycket som möjligt om dagsläget och reaktionerna i den fråga del gäller, och det är egentligen det som uppkallat mig till att säga ytterligare några få ord.

Låt mig då tillägga, eftersom jag har setl hur man formulerar det, att kommissionen är mycket angelägen om atl inte själv gå ut i etl verbalt handelskrig. Kommissionen understryker atl den, när det gäller förslaget alt frysa pappersplafonderna för nästa år, vill falla tillbaka på konjunk-turbeslämmelser och au kommissionen sedan lång tid är utsatt för påtryckningar från pappersindustrin i Europa om alt hjälpa den i ett utsatt konjunkturläge.

Vi kan inte bestrida att gemenskapen har dessa konjunkturskäl, vilka kommissionen f ö. ytterst bedömer själv. Del vi kan ha alt invända emot i detta läge - det tycks herr Johansson och jag vara överens om - är atl kommissionen tydligen ändå psykologiskt har låtit sig påverkas av det här skobråket till alt, när kommissionen nu skall skydda den europeiska pappersindustrin, göra åtskillnad mellan olika länder, att gå hårdare fram mot Sverige än mot Norge och Finland. På den punkten har vi anledning au protestera, och del har vi också gjort. Våra beskickningar i berörda huvudstäder har framfört de svenska synpunkterna i dag.

Nr 27

Fredagen den 21 november 1975

Om följderna av regeringens beslut om handelspolitiska åtgärder för att klara JÖrsöijnings-beredskapen

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Jag vill myckel starkt understryka atl det är viktigt all vi på delta område snabbt får saklig information från handelsdepartementet. Om jag förstått rätt är sådan information på väg. Det förekommer oerhört myckel i denna debatt som jag uppfattar som rena förvrängningar. Ju tidigare man kan bemöta dessa förvrängningar desto bättre är det för den fortsatta diskussionen.

Jag tycker också alt det är synnerligen viktigt atl diskutera även EG-kommissionens reaktion utifrån nyanserade utgångspunkter. Man vinner enligt min uppfattning ingenting på all vi här i Sverige gör uttalanden som om vi vore våra egna avialspariner i delta sammanhang och försöker alt på något sätt företräda etl EG-intresse eller möjligen ett EFTA-intresse. Del skulle ju kunna ge anledning tili ytterligare skärpta åtgärder

Nr 27

Fredagen den 21 november 1975

Om flygmilitärl samarbete med Norge

från det hållet, som skulle drabba den svenska sysselsättningen. Det är bl. a. därför oerhört viktigt alt ' -formationen når ut. Det gäller inte minst u-länderna i delta sammanhang, som har diskuterats myckel. Jag noterar att det inte finns några protester från det hållet. I så fall skulle handelsministern ha redovisat detta i svaret.

Jag noterar också att få protester har riktals mot de bilaterala avtal som u-länderna haft under lång tid men som nu successivt kommer att avvecklas i och med all de får konkurrera inom den totala ramen för skoimporien. I det avseendet hoppas jag all regeringen verkligen -del får vi diskutera närmare då propositionen behandlas - noggrant bevakar u-ländernas intresse inom denna totala ram.

Men här rör del sig som sagt i första hand och i nuläget om en ytterligt viktig informationsfråga.

Herr handelsministern LIDBOM:

Herr talman! Jag vill bara till det sista säga atl vi har inom regeringen i hög grad haft u-ländernas intressen för ögonen när vi har utformat beslutet. Detta är så utformat all del, relativt sett, snarare är till fördel för u-länderna än till deras nackdel. Vi kommer också atl i hanteringen se till atl u-länderna inte kommer i kläm.

När det gäller informationen har tidigare min företrädare på handelsministerposten och senare Jag själv försökt bidra med sådan. Handelsdepartementet kommer successivt att lämna alla tänkbara upplysningar.

I likhet med herr Olof Johansson i Stockholm har Jag en önskan om en fullständig och nyanserad debatt i delta ärende.

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Jag vill bara helt kort lacka handelsministern, i första hand för hans uttalande om informationen, men också för löftet att, som Jag tolkar del, vid hanteringen se lill all u-ländernas särskilda intressen bevakas.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om flygmilitärl samarbete med Norge

Herr försvarsministern HOLMQVIST erhöll ordet för alt besvara herr Lövenborgs (vpk) der\ 21 oktober anmälda interpellalion, 1975/76:32, och anförde:

Herr talman! Herr Lövenborg har frågat mig, om jag anser atl den i interpellationen beskrivna typen av "flygsamarbele" är förenlig med svensk neutralitetspolitik och om det i interpellationen påtalade förhållandel ger anledning till någon åtgärd från min sida.

Sverige har sedan början av 1960-lalet tillsammans med Danmark och Norge arbetat för alt öka flygsäkerheten i gränsområdena mellan resp. länder.

Praktiskt har detta samarbete inneburit alt etl begränsat antal militära flygplatser, som med något undantag också är upplåtna för civil luftfart, har förberetts för alt i första hand kunna utnyttjas av flygplan i nöd. Flygräddningsorgan i de tre länderna skall kunna samverka inom havs-och gränsområdena för alt eflerforska och rädda flygförare i nöd.

Den mest kritiska delen av ett flygföreiag är landningsfasen. 1 en nödsituation ökar haveririsken.

För atl minska dessa risker för den flygande personalen har en överenskommelse träffals mellan svenska, danska och norska flygvapnen att i begränsad omfattning och på särskilt utsedda flygplatser få genomföra övningsnödlandningar i resp. länder. Beslut om övningslandningar fattas i varje enskilt fall av regeringen efter framställning från resp. land.

Jag vill framhålla att den överenskommelse av flygsäkerhelskaraktär som existerar med våra grannländer inte medger några genvägar för att få tillstånd för utländska militära flygplans tillträde till svenskt territorium samt att "förbjudna områden" inte får överflygas i samband med övningsnödlandningar.

Jag har i min redogörelse för flygsäkerhelssamarbetet med Danmark och Norge uppehållit mig vid åtgärder som underlättar nödlandning på flygfält i annat land. I Östersjöområdet är del däremot inte aktuellt att nödlanda på flygfält i andra länder. Däremot kan del där bli aktuellt all eflerforska och rädda nödställda på havet. För alt bidraga lill ökad säkerhet vid flygning över hav och för sjöfarten har Sverige tillsammans med övriga Östersjöstater ingått elt formellt avtal om samverkan och maximalt utnyttjande av tillgängliga räddningsresurser. Gemensamt upplagda och genomförda sjöräddningsövningar har ägt rum exempelvis med Finland och Sovjetunionen. Detta har positivt inverkat på flyg- och sjösäkerheten i Östersjöområdet.

Jag vill slutligen meddela all under årens lopp ett antal verkliga nödlägen har kunnat klaras på tillfredsställande sätt - senast 1973 tvingades elt svenskt Drakenflygplan på grund av motorfel nödlanda i Danmark. Vi harockså med framgång kunnat undsätta nödställda människor inom Östersjöområdet.

Aktiv flyg- och sjöräddningstjänsl i de former Jag har beskrivit strider enligt regeringens bedömning inte mot svensk neutralitetspolitik. Del är min uppfattning alt vi skall fortsätta atl utveckla flyg- och sjöräddningstjänsten inom angränsande havs- och gränsområden för att rädda människoliv.

Nr 27

Fredagen den 21 november 1975

Om flygmilitärl samarbete med Norge

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag ber atl få lacka statsrådet för svaret på min interpellation.

Det är säkert inte många vanliga civila människor som känner till delta s. k. fiygsamarbele. Själv måste jag erkänna min tidigare okunnighet, och jag har testat åtskilliga personer som alla har varit lika frågande inför detta samarbete med NATO:s nordligaste division.

Nr 27

Fredagen den 21 november 1975

Om flygmilitärt samarbete med Norge

Jag blev någon gång i september uppringd av en mängd människor i Luleå som undrade, om kriget hade brutit ut, eftersom etl stort antal stridsflygplan dånade fram över staden på låg höjd. Man såg också att det inte var svenska plan. De flygintresserade kunde identifiera planen som Starfighters, och för en del klack det till i skallen, all del då måste handla om NATO-plan.

I ett område som Norrbotten, som till stora delar har klassats som militärt skyddsområde, med fotograferingsförbud och andra förbud för dess egna invånare, måste detta självfallet väcka uppmärksamhet. Det bör ingen förvåna sig över, inte ens de militära myndigheterna.

I svaret på interpellationen redogör försvarsministern för del avtal som ligger till grund för händelsen. Det är alltså en överenskommelse mellan svenska, danska och norska flygvapnen om att öva nödlandning i resp. länder.

I svaret sägs också alt överenskommelsen "inte medger några genvägar för att få tillstånd för utländska militära flygplans tillträde lill svenskt territorium samt all 'förbjudna områden' inte får överflygas i samband med övningsnödlandningar".

Jag har svårt atl förstå hur det kan vara möjligt att garantera all så inte blir fallet. Enligt de uppgifter Jag har fått har planen i fråga flugit över Luleå, och såvitt jag kan förslå måste man då också ha haft möjlighet att fotografera exempelvis områden som är fotoförbjudna.

Statsrådet uppehåller sig vidare vid de åtgärder som vidtagits när det gäller atl eflerforska och rädda nödställda på havet. Där finns ett avtal mellan samtliga Östersjöländer, säger han.

Statsrådet anför delta, förslår jag, för alt ge intryck av alt flygsamarbetei med tvä NATO-makler, vilket innebär överflygning av svenskt territorium, inte är något märkligare än det sjöräddningsavial som finns med samtliga Östersjöländer.

Jag förslår tankegången, men jag kan inte dela den. Del måste ändå vara en väsentlig skillnad mellan alt NATO-plan flyger över svenskt territorium upprepade gånger per år och atl man har ett samarbete med Östersjöländerna för atl rädda nödställda på havet. Den typen av samarbete har ju myckel lång tradition och har funnits och fungerat med eller ulan avtal. I det fallet kan man på inget sätt påstå alt samarbetet skulle kränka vår officiellt proklamerade neutralitetslinje. Det sker ute till havs, och sarntliga Östersjöländer deltar.

Jag är självfallet anhängare av att man vidtar åtgärder för atl hjälpa människor i nödsituationer, men även med den ståndpunkten anser jag mig ha rätt all betvivla nödvändigheten av all vi har detta flygsamarbete såväl som atl resa frågan om det rimmar med vår neutralitet.

Min inställning är den atl vi inte bör ha detta samarbete med två NATO-länder, sorii båda är uppbundna av en militär filosofi som emanerar från Pentagon. Det handlar ju om delar av ett miliiärblock som skapades under det kalla kriget och som väsentligen styrs av en ledning där USA har ett dominerande inflytande.

Jag finner del djupt olustigt att plan ur NATO-alliansen gång efter annan flyger över Sverige. Utan alt slunga ut några direkta anklagelser kan man väl ändock säga att del flnns risker för alt dessa överflygningar också kan användas i annat syfte än det påstådda.

Statsrådet har inga invändningar mot vare sig principen eller formen för detta flygsamarbele med NATO. Jag vill fortfarande hävda, herr statsråd, alt det inte rimmar riktigt bra med den svenska neutraliteten och alt det finns risker för all dessa överfiygningar kan komma att tjäna ett annat syfte om NATO-stralegerna anser att så vore lämpligt.

Jag tycker också alt det vore på sin plats all riksdagen fick tillfälle alt pröva frågan om det här samarbetet i hela dess vidd.

Nr 27

Fredagen den 21 november 1975

Om flygmilitärl samarbete med Norge

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag blir litet överraskad av herr Lövenborg. Han börjar sill anförande med all säga att det råder oklarhet kring den här fiyg-verksamheten och alt människor frågar sig vad som ligger bakom den. Jag väntade alt herr Lövenborg, när han nu fick besked om vad syftet är med dessa fiygningar, skulle förklara sig nöjd och inte begära alt vi skall avveckla verksamheten. Del är inte möjligt, herr Lövenborg, all både ha kvar verksamheten och avveckla den.

Och nog är del elt något cyniskt resonemang, när man först säger sig vilja slå vakt om fiygsäkerheten och sedan förklarar att den omständigheten atl två grannländer tillhör NATO - det är ju den grund som herr Lövenborg åberopar - bör göra oss ointresserade av delta samarbete. Jag vet inte vart del skulle föra hän. Då skulle vi självfallet också när del gäller de övningar som har bedrivits i Östersjön, och där svenska militära helikoptrar har medverkat, säga alt del är omöjligt alt fortsätta samarbetet med hänsyn lill att del på den andra sidan förekommer inslag från Warszawapakten eller Sovjetunionen.

Vi skall inte se på de här frågorna på det sätt som herr Lövenborg gör. Det gäller väl ändå i första hand atl på bästa sätt försöka lösa det problem som föreligger. Herr Lövenborg är Ju liksom jag väl medveten om att flygverksamheten under speciella omständigheter - dåliga väderleksförhållanden - kan vara svår all genomföra och alt man behöver ha vissa säkerhetsanordningar. Det måste i alla fall vara en betydande tillgäng atl veta att blir det dåligt väder på den egna flygplatsen, så har man möjligheter att söka sig någon annanstans. Jag är alltså litet överraskad över att herr Lövenborg inte har dragit konsekvenserna av den positiva inställning som han säger sig ha till den här verksamheten.

Herr' LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag är verkligen inte emot elt räddningssamarbete mellan de nordiska länderna, men jag har ifrågasatt den typ som det här gäller.

Dåligt väder och nödsituationer kan givelvis flygare från samtliga nordiska länder hamna i. Men om vi nu har detta flygsamarbete med våra grannländer enbart från den utgångspunkten, måste man fråga sig varför

Nr 27 Finland inte är med i bilden. Är inte risken lika stor för att flnska flygare

Fredasen den ''" hamna i en nödsituation - eller all svenska flygare kan göra del

21 november 1975 ' '' Sverige och måste söka sig en lämplig landningsplats i Finland?

_____________ Vad jag har uppmärksammat är all det är fråga om etl ensidigt riktal

Om flygmilitärt flygsamarbele. Enbart det kan faktiskt väcka en del undran. Jag tror

samarbete med ändå att del ur renhetens och neutralitetens synvinkel vore bäst om man

Norge slopade den här formen av flygsamverkan. Behövs den inte med Finland

så tycker jag inte del finns någonting som säger alt man måste ha den

när det gäller Danmark och Norge. Vi skall inte urholka vår neutralitet

utan bör slå vakt om den.

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag är rädd alt herr Lövenborg inte riktigt tänker sig in i den verklighet vi lever i. När det gäller våra kontakter med Finland är del självfallet all de är bättre tillgodosedda genom att vi har löst frågan hur vi skall kunna förbättra säkerheten förde flygplan som opererar över Östersjön. Det är vatten som skiljer våra länder, och därmed finns del inte här samma utgångspunkter som när del gäller exempelvis Danmark och Norge. Vi har ju direkt landanknytning med Norge och nästan omedelbar förbindelse med Danmark. Förutsättningarna är således olika.

Men vi skulle inte ha någonting alt invända om det kom propåer från finskt håll om att man vill utveckla samarbetet. Även i andra sammanhang lar vi naturligtvis emot flygbesök från Finland på samma sätt som vi lar emot sådana besök från Norge eller Danmark. Del finns ingen åtskillnad i det avseendet. Här gäller del att lösa flygsäkerhetsfrågorna på det mest ändamålsenliga sättet - inte bara att deklarera en likvärdighet - gentemot resp. länder. Jag tycker att vad jag här har sagt ger uttryck för all detta är vår strävan.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag är tacksam för den redogörelse som jag har fått, och det finns skäl atl fundera över den.

Men nog bör väl också statsrådet erkänna att det hela något kompliceras av alt de två länder som nu kommer i fråga är NATO-länder, alltså länder som är bundna lill ett militärblock. Del måste vara etl något besvärande faktum för oss som neutralt land.

En major vid F21, som kommenterade detta samarbete, framhöll atl det sker "för att så många NATO-fiygare som möjligt skall lära sig den svenska basen utantill". Jag anförde detta också i interpellationen. Inte verkar del särskilt tilltalande i fredslid, och vad det kan innebära i händelse av en konflikt ligger ju i öppen dag. Vi är alltså anhängare av svensk neutralitetspolitik, och det är mot den bakgrunden som vi kan reagera mot överenskommelser eller åtgärder som gör atl vår trovärdighet som neutralt land kan ifrågasättas.

Jag tycker fortfarande alt del finns anledning för statsrådet alt något närmare fundera över det flygsamarbele som här sker mellan Sverige och lill NATO anslutna länder.

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag förstår inte herr Lövenborg när han kommer tillbaka till det förhållandet alt de två länderna tillhör NATO och all vi av det skälet inte skulle gå in för alt lösa dessa frågor. Det tycker jag är helt orimligt.

Herr Lövenborg vet alt de misstankar som han för fram, alt vi därmed skulle avslöja några hemligheter eller försvaga vår beredskap, också är helt orimliga. Det finns i dag - detta känner herr Lövenborg till - tekniska möjligheter att följa elt flygplan och se exakt var det färdas. Inte är del sä atl vi är helt renons pä möjligheter atl se hur dessa plan utnyttjar det tillstånd de har.

Vidare är det atl lägga märke lill all landningarna sker på den civila delen av flygplatserna, och det är Ju inte några hemligheter som där avslöjas för den som går ned.

Jag tycker faktiskt atl herr Lövenborg är överkänslig i denna fråga, och jag förstår som sagt inte varför delta med NATO ständigt skall betonas. Här rör det sig om danska och norska flygförare, och vi har samma intresse för deras vidkommande som för våra egna flygare, att kan vi här i Norden förbättra säkerheten på något område skall vi naturligtvis göra del.

Nr 27

Fredagen den 21 november 1975

Om flygmilitärt samarbete med

Norge

Överläggningen var härmed slutad.

\91SI1(> \915/16 1975/76

§ 5 Föredrogs och hänvisades Motioner

88 till Jordbruksutskottet

89 och 90 lill inrikesutskotlel 91-93 till Jordbruksutskottet

§ 6 Föredrogs och bifölls interpellalionsframställningarna 1975/76: 59-61.

§ 7 Anmäldes och bordlades

Proposition

1975/76:52 med förslag lill lag om Jusliliekanslerns tillsyn m. m.

§ 8 .anmäldes och bordlades Skalleutskottets betänkande

1975/76:14 med förslag lill skärpt skall på visst spel i samband med utskänkning aV rusdrycker

Justiiieutskottets betänkanden

1975/76:12 med anledning av motioner angående återkallelse av körkort 1975/76:13 med anledning av motioner om avkriminalisering av fylleri m. m.

Nr 27

Fredagen den 21 november 1975

Kulturutskollets betänkanden

1975/76:11 med anledning av motion om ökat stöd ål idrotten

1975/76:12 med anledning av motioner om bättre offentlig svenska och

användande av förkortningar i offentligt tryck 1975/76:14 med anledning av motioner om skydd för kulturhistoriskt

värdefulla bebyggelser och miljöer 1975/76:15 med anledning av motion om viss kostnadskompensation

för ägare av byggnad som förklarats som byggnadsminne 1975/76:16 med anledning av motion om en svensk utgåva av Unescos

rekommendationer rörande byggnadskultur och bebyggelsemiljö,

m. m. 1975/76:17 med anledning av motion om inrättande av en institution

för inventering av invandrarkulturen

Utbildningsulskottets betänkanden

1975/76:7 med anledning av motion angående utbildningen för personal inom storhushållsektorn

1975/76:8 med anledning av motioner om reservvikarier i skolväsendet

1975/76:9 med anledning av motioner om vissa handikappfrågor

1975/76:10 med anledning av motion om belastningen av vissa anslag vid anställdas sjuk- och graviditetsledighet

1975/76:11 med anledning av motion om tilläggsdirektiv lill 1974 års lärarulbildningsutredning beträffande urval lill lärarutbildning

1975/76:12 med anledning av motion om linjebenämning för tvåårig trädgårdskurs

1975/76:13 med anledning av motioner om fysisk träning m. m.

1975/76:14 med anledning av motion om översyn av specialkurserna för vårdutbildning

Trafikutskottets betänkanden

1975/76:4 med anledning av motioner angående Öresundsförbindelserna

1975/76:5 med anledning av propositionen 1975/76:14 om överlåtelse

av viss siaten tillhörig fast egendom, m. m. 1975/76:6 med anledning av motioner angående svensk företagsetable-

ring inom charterflygbranschen i Sverige

Jordbruksutskottets betänkande

1975/76:14 med anledning av motion om mykoloxinforskning inom foder- och livsmedelsområdet

Näringsutskoliets betänkanden

1975/76:5 med anledning av propositionen 1975/76:24 om godkännande

av en överenskommelse om grundande av Organisationen för järn-

malmsexporterande länder jämte motion 1975/76:6 med anledning av motioner om spelautomater

Inrikesutskottets l?etänkanden

1975/76:10 med anledning av motioner om platsombud inom arbetsförmedlingen, m. m.

1975/76:11 med anledning av motion angående ambulerande skrivbyråverksamhet

1975/76:12 med anledning av motion om längre tidsintervall mellan antagande och ikraftträdande av arbelsrältslig lagstiftning

1975/76:13 med anledning av motion om sammanförande av den ar-betsrätlsliga lagstiftningen till en arbetsbalk

1975/76:14 med anledning av motioner om dubbelt medborgarskap

1975/76:15 med anledning av motion om kunskaper i finska språket som meril vid tillsättning av tjänst

1975/76:16 med anledning av motion om översyn av den svenska zi-genarpoliliken

Nr 27

Fredagen den 21 november 1975

Civilutskollets betänkande

1975/76:4 med anledning av propositionen 1975/76:30 om ändring av reglerna för beräkning av låneunderlag i fråga om bostadslån för nybyggnad av småhus

§ 9 Anmäldes och bordlades Motioner

1975/76:94 av herr Fälldin m.fl. 1975/76:95 av herr Fälldin m.fl.

1975/76:96 av herr Larsson i Staffanstorp och fröken Hörlén med anledning av propositionen 1975/76:25 med förslag om tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76

1975/76:97 av herr Hermansson in. jl.

med anledning av propositionen 1975/76:58 om Sveriges anslutning till konvention angående upprättande av ett europeiskt rymdorgan, m. m.

1975/76:98 av herr Fälldin m.jl.

med anledning av propositionen 1975/76:61 om särskilt investeringsbidrag och statligt investeringsbidrag för invenlarieanskaffning

1975/76:99 av herr Bohman m.fl. 1975/76:100 av herr Fälldin m. Jl. 1975/76:101 av herr Hermansson m. fl. 1975/76:102 av herr Helén m.fl

med anledning av propositionen 1975/76:65 om inriktningen av den ekonomiska politiken

1975/76:103 av herr Helén /w.,/7. 1975/76:104 av herr Helén m.fl.

med anledning av propositionen 1975/76:25 med förslag om tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76

Nr 27

Fredagen den 21 november 1975

Anmälan av interpellalion

1975/76:105 av herr Helén m. fl.

med anledning av propositionen 1975/76:61 om särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag för invenlarieanskaffning

1975/76:106 av herrar Stridsman och Johansson i Holmgården

med anledning av propositionen 1975/76:67 med förslag lill terrängkör-ningslag

1975/76:107 av herr Rosqvist

med anledning av propositionen 1975/76:73 om kultur- och fritidsverksamhet inom handelsflottan

§ 10 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 21 november

1975/76:62 av herr Leuchovius (m) till herr jordbruksministern om skyldigheten att betala kommunal renhållningsavgift:

Lagstiftningen om obligatoriskt kommunalt renhållningsmonopol, som antogs av riksdagen 1970, trädde i sin helhet i kraft den 1 januari 1972. Efter riksdagsbehandling 1974, aktualiserad av motioner, genomfördes vissa ändringar i lagen. Nu gällande lydelse framgår av SFS 1974:1023 och 1024.

Dessutom finns bestämmelser rörande renhållningen i allmänna ord-ningssladgan (1956:617), hälsovårdsstadgan (1958:663) och i den med anledning härav av Kungl. Maj:l fastställda normalhälsovårdsordningen (1971:761), i väglagen (1971:948), naturvårdslagen (1964:822) samt lagen (1965:54) om kommunala renhållningsavgifter. Lagstiftningen på området företer således en splittrad bild. Den år 1974 tillsatta utredningen angående översyn av hälsovårdsstadgan skall i vissa avseenden försöka åstadkomma en bätre samordning på detta område.

Kravet på väl fungerande renhållning kan inte ifrågasättas. Däremot kan diskuteras om inte lagreglerna fått en alltför generell avfattning vilket medfört orimliga konsekvenser för glesbygdens invånare. Vid jordbruks-utskoiieis behandling av lagstiftningen år 1974 uppmärksammades speciellt frågan om möjligheten att förenkla hämtningssyslemet i glesbygd liksom hälsovårdsnämnds rätt att ge befrielse från förbudet om enskild avfallsbehandling enligt hälsovårdsordningen. Jordbruksulskoilet konstaterade alt den kommunala renhållningslagen i vissa fall medfört orimliga konsekvenser på landsbygden. De generellt avfattade reglerna och del kommunala monopolet hade ibland lett lill konsekvenser som uppenbarligen inte förulsetts vid lagens tillkomst. Utskottet förutsatte "att kommun skall kunna på ansökan av enskild medge att denne undanias från det häminingssyslem som tillämpas i kommunen, om del befinns

påkallat av lokala förhållanden och det kan ske ulan väsentlig olägenhel
från hälso- och miljövårdssynpunkl. Ulskoltel förutsätter alt kom
munerna kommer att handha regleringen av avfallshäminingen på etl
smidigt sätt och med stort beaktande av de enskildas önskemål och in
tressen."

De lättnader för vilka riksdagen mot bakgrunden härav uttalade sig tycks emellertid i stor utsträckning inte ha åstadkommils. De som drabbas av kommunernas kategoriskt generella tillämpning av lagen finner det kränkande att de skall vara tvingade att betala avgifter till kommunen för helt obehövlig sop- och lalrinhämining och all dessa avgifter skall utgå även om det inte finns något som helst avfall alt hämta. Detta är stötande för rättskänslan. Och det allvariigaste är att det framför allt är "småfolk" som drabbas, pensionärer i små förhållanden på avlägset liggande egna hem ute i våra skogs- och glesbygder. De kan inte förstå atl de inte liksom tidigare skall kunna omhänderha avfallet från del egna hemmet ulan att detta skall behöva hämtas och transporteras långa vägar in lill centralorten för all där omhändertas på elt - menar de -från sanitära synpunkter betydligt sämre sätt. All de skall vara förbjudna att elda i sina egna vedspisar med tidningspapper eller pappersavfall, del kan de inte inse. Detta utgör förklaringen till det utomordentligt stora antal indrivningsärenden som förekommer runt om i vårt land. Jag vill nämna att enbart i en enda kommun, nämligen Norrtälje, har antalet betalningsförelägganden uppgått till över 1 000 fall.

En lagstiftning som får sådana konsekvenser är en dålig lagstiftning. Den är inte förankrad i rättsmedvetandet. Det måste vara angelägel för statsmakterna atl se till att lagreglerna snarast ändras och ges sådan utformning, atl de anpassas lill de lokala och individuellt gällande förhållandena. Lagregler avsedda för tätbebyggelse kan få orimliga konsekvenser då de tillämpas med samma hårdhet gentemot enskilda i glesbygden befintliga hushåll.

Mot bakgrund av det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd atl till herr jordbruksministern ställa följande frågor:

1. Vill statsrådet medverka lill alt utredningen angående översyn av hälsovårdsstadgan får i uppdrag atl skyndsamt framlägga förslag till ändringar i hälsovårdsstadgan och renhållningsreglerna i syfte att åstadkomma en rimligare avvägning av gällande lagstiftning och förhindra de stötande konsekvenser som nu visat sig uppkomma?

2. Är statsrådet beredd atl, i avvaktan på resultatet från utredningen, vidta erforderliga åtgärder för ernående - inom ramen för nu gällande lagstiftning - av en mer liberal och till lokala förhållanden på glesbygden bättre anpassad dispensgivning?

Nr 27

Fredagen den 21 november 1975

Anmälan' av interpellation

Nr 27

Fredagen den 21 november 1975

Meddelande om frågor

§ 11 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 21 november

1975/76:119 av herr Nyquist (fp) till herr socialministern om placeringen av elever vid ungdomsvårdsskola:

Den nyligen limade synnerligen grova dödsmisshandeln i Uppsala begicks av tre ungdomar, varav två under 18 år (15 resp. 16). Dessa två ungdomar har under utredningstiden placerats tillsammans på Bärby ungdomsvårdsskola utanför Uppsala. Delta har skett trots starka protester från skolans ledning och personal och bl. a. medfört alt skyddsombudet vid skolan ställt sin plats lill förfogande. Socialstyrelsen motiverar den gemensamma placeringen med platsbrist vid andra skolor. Handläggningen av ärendet reser fiera frågor. I en tid då ett antal ungdomsvårdsskolor lagts ner (bl. a. Morängen utanför Uppsala) förefaller det högst märkligt att i ett utomordentligt aktuellt fall tala om platsbrist. Det är vidare uppseendeväckande, att socialstyrelsen trots allvaret i situationen och trots platsbristen inte föranstaltar om en separering på lämpligt sätt av de två pojkarna. Enligt uppgift har pojkarna daglig kontakt med varandra.

Med anledning av det inträffade vill Jag fråga:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att gemensamma placeringar i likhet med det aktuella fallet skall undvikas?

Vilka åtgärder vidtas f n. för all häva den uppgivna plaisbristen inom ungdomsvårdsskoleorganisationen?

1975/76:120 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) till herr bosladsministern om regeringens avgörande av visst planärende:

Riksdagens civilulskolt behandlar f n. proposition 1975/76:1 med redovisning av programskedet i den fysiska riksplaneringen. En viktig fråga i detta sammanhang är hur jordbrukets intresse skall beaktas. Flera motioner har tagit upp detta problem i samband med propositionen.

Enligt uppgift i massmedia har regeringen i dagarna avgjort ett planärende av för jordbruket principiellt intresse i Sävast, Bodens kommun.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga statsrådet:

Av vilket skäl har regeringen avgjort elt ärende av principiell betydelse för den framtida användningen av jordbruksmark utan all invänta riksdagens behandling av propositionen om den fysiska riksplaneringen?

§ 12 Kammaren åtskildes kl. 15.43.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1975/76:27 Fredagen den 21 november

Riksdagens protokoll 1975/76:27