Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:22

Fredagen den 14 november

Kl. 15.00

Förhandlingarna leddes av herr andre vice lalmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 6 innevarande månad.

§ 2 Meddelande om bordläggningsplenum tisdagen den 18 november

Nr 22

Fredagen den 14 november 1975

Meddelande om bordläggningsple -num tisdagen den 18 november

Om allmän bojkott mot Chile och Spanien

Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

Bordläggningsplenum lisdagen den 18 november, som enligt den preliminära planen skulle börja kl. 16.00, tar - med hänsyn till att ett ston anlal interpellationer kommer att besvaras - sin början kl. 15.00.

§ 3 Om allmän bojkott mot Chile och Spanien

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordet för att besvara herr Svenssons i Malmö (vpk) den 15 oktober anmälda interpellation, 1975/76:5, och anförde:

Herr talman! Herr Svensson i Malmö har frågat mig om regeringen är beredd att ta initiativ till en allmän bojkott mot regimerna i Chile och Spanien samt alt i internationella sammanhang framföra krav på en världsomfattande sådan aktion.

Regeringen har vid fierfaldiga lillfällen, både i FN och annorstädes, getl uttryck för sitt bestämda avståndstagande från förtrycket i Chile och Spanien. Med stöd av en bred svensk folkopinion har vi sökt åstadkomma en internationell opinionsbildning mot de båda diktaturerna.

Sålunda har Sverige i höst, tillsammans med andra stater, tagit initiativ till resolutioner riktade mot militärjuntan i Chile inom ramen för generalförsamlingens Iredje utskott som behandlar frågor om mänskliga rältigheter. Statsrådet Lidbom har vidare för en dryg vecka sedan klart framfört vår syn pä den spanska regimen.

Möjligheterna all få lill stånd en världsomfattande bojkott av Chile har jag nyligen diskuterat här i kammaren med anledning av en fråga från herr Lindkvist. Jag sade då atl beslut om tvingande bojkotter och andra sanktioner endast kan fattas av FN:s säkerhetsråd. För att ett sank-lionsbeslut skall komma till stånd krävs inte bara majoritet inom säkerhetsrådet. Det krävs också att ingen av de fem permanenta medlemmarna i rådet inlägger sitt veto. En förutsättning för att rådet skall kunna besluta om sanktioner mot en stat är vidare att rådet konstaterar

Nr 22 att del föreligger ell hol mot internationell fred och säkerhet.

Fredaeen den ' "' s""''" herr Lindkvist den 23 okiober redovisade jag regeringens

14 november 1975 bedömning att förutsättningar f n. saknas för alt få lill slånd beslut i

_______________ säkerhetsrådet om FN-sanktioner mot Chile. Den bedömningen gäller

Om allmän bojkott forifarande. I fråga om Spanien finns del över huvud inte några för-
mot Chile och utsättningar för beslut i rådet om tvingande FN-sanktioner.

Spanien Om herr Svensson med sin fråga också avser en isolerad svensk bojkott

av Chile och Spanien vill jag säga följande. En separat aktion som t. ex. går ut på att avbryta all svensk handel med Chile och Spanien skulle inte innebära några avbräck i dessa länders ekonomi. De skulle lätt kunna öka handeln med andra länder. Vidare skulle en ensidig siatlig svensk aktion strida mot åtaganden i GATT-avtalel och andra internationella överenskommelser. Det väsentligaste motargumentet är dock atl isolerade aktioner, som inle ger någon effekt, skulle kunna utmålas som en framgång för dessa regimer och öka deras självförtroende och omed-görlighet. Det är ett resultat som ingen av oss önskar.

Jag vill dock lill sisl underslryka alt regeringen inle kommer alt spara någon möda för atl med andra medel även i fortsättningen ge aktiva bidrag lill den internationella opinionsbildningen mot juntan i Chile och diktaturen i Spanien, så länge dessa beslår. Som jag sade i mitt svar till herr Lindkvist kan en stark sådan opinion inte undgå atl påverka ulvecklingen i Chile. Delsamma gäller även i Spanien, vilket jag anser atl vi redan fått vissa belägg för.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Jag beklagar också, att han delvis Ivingas upprepa debatten frän den 23 oktober. Det har som bekant inte sin grund i vårt agerande utan i att utrikesministerns partivän genom sin fråga föranledde en debatt i vilken vi av formella skäl var hindrade alt delta. Det låter sig inte heller avgöras huruvida delta var avsikten med frågan.

Det är främst två huvudfrågor som föranleder kommentar lill utrikesministerns svar i dag. Den ena är frågan om Sveriges politisk-diplomatiska attityd, dess roll och trovärdighet som opinionsbildare. Den andra är frågan huruvida bojkotlaktioner är meningsfyllda - och i så fall i vilken form de är praktiskt länkbara.

Regeringen har i skilda sammanhang gjort uttalanden mot fascismen i Chile och Spanien, liksom mot konkreta förtrycksåtgärder som dessa länders regimer begått mot de egna folken. Enskilda ledamöier av regeringen har också i många, mindre officiella sammanhang uttalat sig. Från vänsterpartiet kommunisternas sida noterar vi det positiva häri. Vi är heller inte så hycklat finkänsliga som de borgeriiga, utan anser alt statsministerns ordval på den senasie SAP-kongressen utgjorde en fullt korrekt beskrivning av den spanska regimens innersta natur.

Men för att få full opinionsbildande effekt måste givetvis kritik och fördömanden uppfattas som trovärdiga. Det beiyder att de inte får vara

dubbeltydiga i enskilda punkter. Det betyder att de inle får stå i uppenbar motsättning till faktiska handlingar. På de punklerna finns kanske skäl för viss kritik.

Svenska uttalanden måste ha som riktmärke all stödja progressiva och frihelliga krafter i Chile och Spanien. De måste också övertyga internationell opinion. Då är det givelvis inte bra om folken i Chile och Spanien upptäcker motstridigheler mellan ord och handling.

Det är exempelvis inte ägnat att stödja det chilenska folkets sak om svenska intressen på andra plan än de diplomatiska påtagligt kopplas samman med existensen av en kvalificerad fascistisk regim. Det är därför inte bra alt regeringen tillåtit och tillåter kapitalexport till Chile. Det är inte bra att den chilenska arbetarklassen får se hur svenska koncerner deltar i utplundringen av de chilenska arbetarna, hur de förlitar sig på regimens förtryck och dess polis för att utöva terror mot arbetarna. Det är inte bra när svenska förelagsfilialer går regimen till hända och profiterar på förbudet mot facklig verksamhet, förvandlar arbeiarna till totalt maktlösa ulsugningsobjekl som bara får arbeta på ledningens dekret - och detta i företag där de förut, under folkfronisregimen, haft ett betydande inflytande på sin situation. Det är inte bra när svenska företagsledare upplräder pä officiella högtidligheter för all uttrycka vördnad och lyckönskningar lill en folkmördare som Pinochet. Del går inte att i sådant fall svara atl diplomati och privata affärer inte hör ihop. När det gäller att på olika sätt främja svensk affärsverksamhet utgör tvärtom de diplomatiska beskickningarna en högst aktiv del av kontaklsyslemet. Det är fullt möjligt och motiverat atl regeringen under hand låter representanter för svenska affärsintressen förstå atl de inle bör göra offentliga hyllningar lill regimer av ifrågavarande art - del gäller både Spanien och Chile. Det ligger också inom riksdagens och regeringens kompelens alt uppställa regler för kapitalexport.

Sä har inte skett. Inte heller har Sverige stött Chiles förra regering i dess trångmål beträffande kopparn. Mot en sådan bakgrund förlorar officiella uttalanden mycket av sin substans, av sin kraft alt övertyga.

I det här sammanhanget vill jag passa på all ställa en konkret fråga. I Samband med de senasie avrättningarna i Spanien vidtog en rad länder åtgärder för atl avbryta vissa av sina relationer med Francoregimen. Det meddelades då i pressen att Sverige skulle avbryta förhandlingar rörande framtida kärnkraflssamarbete med Spanien. Frågan uppstår: Varför har Sverige någonsin inlett samarbetsförhandlingar med Francoregimen på ett så väsentligt område? Har dessa förhandlingar någonsin redovisats inför riksdag och folkopinion? Om nu inte avrättningarna hade inträffat - hade förhandlingarna då fullföljts? Och vilka bindningar till regimen i Spanien hade den svenska staten då fåtl?

Vi kommer till den andra huvudfrågan - bojkotten och dess förutsättningar. Som jag nämnt i interpellationen är bojkoilvapnei ett medel som bör reserveras för speciella ändamål. Det finns allvarliga missförhållanden i ett slorl anlal länder. Man kan inle låla internationella re-

Nr 22

Fredagen den 14 november 1975

Om allmän bojkott mot Chile och Spanien

Nr 22

Fredagen den 14 november 1975

0/77 allmän bojkoll mot Chile och Spanien

pressalier bli något universalmedel för alt understryka kritik mot dessa. Men del finns å andra sidan en lilen grupp länder, där brotten mot grundläggande mänskliga rättigheter står i uppenbar särklass både med avseende på sitt omfång och med avseende på sin karaktär.

Dit hör de rasisliska regimerna i Sydafrika och Rhodesia. Rasismen sätter inte bara majoriteten av medborgarna i en diskriminerande särklass rättsligt sett - vilket är ett officiellt avståndstagande från den formella likställigheten. Den är också grunden för ell sådant ekonomiskt och socialt nedtryckande atl den åstadkommer ett undergrävande av folkmajoritetens liv och hälsa. De diskriminerade underkastas förhållanden av fysiskt lidande och dödlighet som är klassificerbara i folkmordels termer. Vi har vidare tre länder, Chile, Brasilien och Indonesien, där repressalier mot etniska minoriteter eller politiskt oppositionella fåtl proportionen av massmord och massiv massförföljelse av grövsta art. Slutligen har vi Spanien. Där råder i nyssnämnda hänseenden jämförbara förhållanden. Samtidigt är den spanska fascislregimen till sitt ursprung knuten till en politisk tradition i Europa, förknippad med nazismens frammarsch. Francoregimen är den enda existerande regim som givit väpnat stöd åt nazismens angreppskrig. Denna Francoregimens speciella natur var det som Förenta nationernas medlemsländer hade i minnet, när de den 12 december 1946 beslöt att Spanien skulle vara utestängt från FN.

Nu är det ingen som bestrider alt de formella förutsättningarna för en tvingande FN-bojkolt mot Spanien saknas och att de faktiska politiska förutsättningarna för en sådan bojkott mot Chile f n. är åtminstone högst osäkra. Men bojkottfrågan är Ju ingalunda bara en fråga om tvingande FN-sanktioner. Mellan en sådan officiell FN-aklion och en isolerad svensk aktion finns många mellanlägen. Såvitt jag vet är rasistregimerna utsatta för olika slags repressalier i trots av atl det inle har gått att skapa universell uppslutning kring dessa. Men de repressalierna har uppenbarligen ändå sin givna politiska, moraliska och även i viss mån materiella betydelse. Och även om man för ögonblicket inle kan använda FN för sådana materiella repressalier, slår del ändå klart all förutsättningarna för en ganska bred uppslutning kring aktioner av denna typ mot Chile och Spanien är förhållandevis goda.

Alltför ofta har materiella repressaliers effektivitet stupat på alt privata kapitalintressen helt enkelt har struntat i dem. När det gäller både Chile och Spanien har dock de politiska hänsynen i viss mån motverkat ka-pitaliniressenas utrymme för och möjligheter till ett sådani sabotage. Det har inte undgått iakttagare att även massivt borgerliga regimer i t. ex. EG-länderna alltmer har kommit alt uppfatta regimen i Spanien som en politisk belastning för Västeuropa. Del har visat sig att flera EG-länder gjort markeringar mot Spanien, som även innefattat materiella repressalier. Det är t. o. m. anmärkningsvärt att Sverige faktiskt tycks ha varil försiktigare än dessa länder. Man har snarare, vad Jag förstått, legal efter i aktionen mot Spanien.

Samma situation råder beträffande Chile, som även i många borgerliga

regimers ögon blivit en belastning. Den chilenska regimen har också påtagliga svårigheter med sina internationella kontakter, något som bör utnyttjas.

Det bör med andra ord finnas utrymme för ekonomisk-politiska aktioner, som inte behöver befaras bli ineffektiva därför att alltför få länder är beredda att delta i dem. Ovanligl många krafter i världen har - låt vara utifrån skilda utgångspunkier - ett iniresse av att öva påtryckningar på de spanska och chilenska regimerna. Min fråga är: Vad har då Sverige konkret gjort för atl främja en samordning av dessa påtryckningar?

Låt mig slutligen ta upp en mycket speciell punkt i vad gäller Sveriges attityd till förhållandena i dessa länder - en punkt som närmast kan sägas ha relevans i förhållande lill situationen i Chile.

Den 5 november vägrade Sverige i FN:s generalförsamlings politiska utskott atl stödja en resolution mot Sydafrika. Motiveringen var alt man inle ansåg all FN, som man sade, ens antydningsvis borde bidra till atl rättfärdiga brukel av våld.

Vad är innebörden av delta uttalande från svenskt håll? Menar Sveriges regering, atl man inte som stat eller via Förenta naiionerna skulle kunna slödja en väpnad befrielsekamp under några som helst förhållanden? Man får naturligtvis aldrig romantisera den väpnade kampen. Man får heller aldrig förorda den, så länge andra kampmetoder finns och är verksamma. Historiskt finns det-såvitt Jag vet-heller inget exempel på all förtryckta folk eller samhällsklasser använt väpnat våld när andra vägar har stått till buds. Men vi vet också alt verkligheten har ställt människor inför situationer, där den väpnade befrielsekampen varit det enda möjliga alternativet. Veterligen har man här i Sverige inte förnekat detta när det t. ex. gällt den danska motståndsrörelsen mot de nazistiska ockupanterna, när det gällt Vietnam eller när det gällt Angola.

Men hur skall man då fatta deklarationen i Förenta nationerna? Är den principiell? Och i så fall - innebär den alt man inte heller i fallet Chile är beredd atl ge politiskt och annat stöd åt FN-utlalanden i det fall en väpnad motståndsrörelse igångsätts av folkfrontens partier och deras förbundna?

Mitt intryck är atl del råder flera oklarheter i svensk utrikespolitik i dessa frågor. Jag har sökt konkretisera ett par av dem. Del vore bra om utrikesministern något kunde skingra dessa oklarheter.

Nr 22

Fredagen den 14 november 1975

0/7/ allmän bojkott mot Chile och Spanien

Herr ulrikesminislern ANDERSSON:

Herr talman! När del gäller den huvudfråga vi diskuterar, dvs. genomförande av bindande sanktioner eller ekonomisk bojkott mot Chile eller Spanien eller mot båda dessa länder, fick Jag den uppfattningen av herr Svenssons i Malmö anförande atl han väl insåg att det, som jag har sagl, praktiskt laget saknas förutsättningar för något sådant. Jag kan försäkra atl dessa förutsättningar inle finns i FN. En isolerad svensk åtgärd skulle å andra sidan inte ha någon effekt. Skulle den ha effekt bleve det väl, som jag försökt påvisa i mill interpellationssvar, den motsatta.

5 Riksdagens protokoll 1975/76:21-23

Nr 22 nämligen ett misslyckande som skulle bli en triumf inte för oss utan

Fredaeen den ° '' ' '' riktat åtgärden mot.

14 november 1975 ' '" Svensson log också upp en annan intressant fråga för alla

--------------- dem av oss som utdömer vissa regimer och framför allt försöker att

0/7/ allmän bojkott ställa oss bakom de förtryckta människorna, t. ex. i Chile. Herr Svensson
mot Chile och menar atl de som bor i Chile frågar sig om inle dessa uttalanden, som

Spanien de menar sig inte vara särskilt myckel hjälpta av, skall följas av prakliska

handlingar.

Vi ser saken så, att en ständigt pågående internationell opinionsröretse mot förhållandena i detta land inte kan undgå atl påverka landets regering och landets befolkning. Man är utsatt för en oavbruten trumeld. Man vet atl man är under strålkastarljuset. Man vet all det man gör iakttas. Och effekien blir till slut del som vi upplever nu, en osäkerhet hos regimen. Men framför allt: Det är ett stöd för i varje fall den upplysta opinionen i ett land - del gäller både Chile och Spanien.

Vad som är viktigt är att denna upplysta opinion eller de politiska krafier som verkar inom Chile och inom Spanien på någol sätt själva till oss andra ulanför får ge sitt råd om vad del egentligen är som bäst gagnar oppositionen i landei. Vi har självfallet kontakt med oppositionen i Chile och i Spanien. Därför kan jag säga att inom oppositionen i både Chile och Spanien är man intresserad av utlalanden i FN. Man är intresserad av en ständigt pågående opinionsrörelse. Man är intresserad av viss hjälp. Men man är icke i dessa länders oppositionsledningar -det vet vi - intresserad av bojkotter av något slag. Konkret vet jag det alldeles bestämt från den spanska demokratiska oppositionen, som menar att sådana åtgärder nu inte skulle gagna oppositionen utan tvärtom spela reaktionärerna i händerna.

Vi skall därför icke, även om vi är medvetna om att det kan uppstå misströstan hos dem som lever under dessa regimer och som vill bli fria, överge de metoder vi använder och som jag menar ändå har lett till vissa framgångar. I varje fall menar vi, vilket Jag också säger i mitt svar, atl regimen i Spanien icke är opåverkad av den opinion som Sverige gemensamt med många, ja de fiesta av Europas länder, skapade strax efter avrättningarna av fem unga män. Denna opinionsbildning tog sig uttryck bl. a. i den symboliska handlingen att resp. regeringar för en tid kallade hem sina ambassadörer för konsultationer, som det hette. Spanska regimen är icke opåverkad av detta. Ett faktum är att det som vi i första hand vände oss emot, nämligen de summariska rättegångarna i militärdomstolar, har upphört. Man har sagt oss nu att rättegångar i fortsättningen kommer att äga rum vid civila domstolar, dvs. med den insyn från allmänhet och internationell opinion som är möjlig endasi vid sådana civila domstolar och där också de åtalade får möjligheter alt försvara sig.

Jag menar alt delta är en framgång för del slags opinionsbildning som

var samordnad. Sverige samordnar fortfarande sin opinionsbildning med

66 andra länders, bl. a. dem som lillhör Europarådet. Sverige har också aktivt

verkat för alt i Förenta nationerna - låt vara ulan någon större framgång hittills - försöka få fram uttalanden mot de summariska rättegångarna och mot avrättningarna i Spanien. När det gäller svensk företagsverksamhet i Chile och i Spanien och de uttalanden som företrädare för svenska företag har gjort står dessa uttalanden för deras räkning, och deras åsikter sammanfaller ingalunda med den svenska regeringens. Vi kan inle ta ansvar för deras uttalanden, men vi kan heller inte förhindra all de gör sådana uttalanden. En annan sak är atl regeringen har möjligheler att påverka utförandet av kapital från Sverige för investeringar i dessa länder, men såvitt Jag vet är det inte aktuellt med svenska investeringar i Chile. Del investerades där före Allendeperioden och under Allendeperioden, men jag känner inle lill några svenska investeringar under mililärjuntaperioden. I Spanien finns del däremot fiera svenska företag som är i verksamhet, och med Spanien har vi också en mycket omfattande handel.

Beträffande del s. k. kärnkraftssamarbetet är det, åtminstone så långt jag vet, fråga om ett normalt samarbele mellan Sverige och en mängd europeiska länder, dvs. att man avser - eller hade avsett - att sluta ett gemensami tekniskt avtal om den fredliga kärnenergins utnyttjande. Det är ett avtal som jag inle i detalj är insatt i, men ålskilliga sådana avtal om kärnenergins fredliga utnyttjande finns redan mellan Sverige och andra länder. Som herr Svensson påpekade har man icke fullföljt de förhandlingar som var utsatta.

Vad sedan gäller den s. k. Sydafrikaresolutionen är det riktigt atl Sverige under några år inte har kunnal rösta i FN på en resolution i denna fråga, trots au vi som alla vet är energiska motståndare till apartheidpolitiken. Vi har inte kunnat rösta för resolutionen, eftersom den har innehållit några paragrafer som vi inte kan ställa oss bakom, däribland en paragraf om att FN i en resolution skall kunna uttala sig för att även militära medel skall kunna ulnylljas för att avskaffa apartheidpoliliken. Vi anser inle au Förenta naiionerna - som är en organisation vars uppgift det är att skapa fred i världen - skall göra uttalanden om användande av militärt våld. Vi anser atl så länge det finns möjligheter att med fredliga medel åstadkomma en förändring skall man utnyttja dessa medel. FN är det organ som alltid bör utnyttjas just för att försöka lösa mel-lanslalliga konflikter och ändra på inre förhållanden av det slag som apartheidpoliliken utgör. FN är det organ som skall verka där, men vi skall i FN icke införa möjligheten att använda militärt våld.

Nr 22

Fredagen den 14 november 1975

0/77 allmän bojkott mot Chile och Spanien

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Några kommentarer till och ytterligare preciseringar av vad utrikesministern har sagt kan kanske vara nödvändiga.

Förhandingarna om kärnkraflssamarbete log jag upp mer som en marginell fråga. Vad som överraskade var ju inle atl Sverige i och för sig har omfattande förhandlingar om tekniskt samarbete även på detta område med en rad länder, utan del var atl man inle förrän nu har börjat

Nr 22 göra någon skillnad mellan andra länder som man har samarbele med

Fredaeen den ''" kvalificerade och ganska viktiga område och ett sådani land

,. u„, imc som Spanien, som onekligen är i särklass.

14 november 19/5

_____________ Sedan säger utrikesministern atl man inte bör i FN-resolutioner an-

0/77 allmän bojkott befalla väpnade aktioner för att avskaffa kvalificerade former av förtryck
mot Chile och så länge del finns fredliga medel. Det är ju en formulering som även

Spanien jag kan ansluta mig till, men min fråga var mer hypotetisk. Den gällde:

Om det visar sig - vilket i mycket hög grad är sannolikt - att den chilenska motståndsrörelsen så småningom måste övergå i en väpnad kamp, om regimen inte kan försvagas utan samma massiva typ av förtryck fortsätter, skulle man då vidhålla sin principiella uppfattning, att man inte i ett sådani läge skulle kunna använda FN för moraliskt och materiellt stöd åt en sådan befrielserörelse?

Affärer och politik hör inte ihop - nu sade inle utrikesministern så, och jag påstår inle att han har sagl det, men litet grand är det väl kontentan av all han liksom vill distansera de diplomatiska instanserna från ansvar för vad enskilda företagarintressen kan ha för sig. Det är naturligtvis formellt riktigt; vi bestrider inte atl det dess värre förhåller sig på det sättet. Men det finns andra vägar än de formella befogenheternas - i många andra sammanhang hör ju affärer och politik ihop. Och de diplomatiska beskickningarna har, som sagt, som en av sina uppgifter att främja olika former av affärskontakter och affärsverksamhet och söka bereda dem gynnsamma omständigheter. Det vore väl inle orimligt om man i det sammanhanget under hand lät svenska investerare vela att utrikesdepartementet och den svenska staten ser med moraliskt ogillande på att representanter för svenska företag uppträder i officiella hyllningssammanhang när del gäller regimer som Pinocheisoch Francos. Jag påslår inle alt det skulle få någon större verkan i sig självt, men det kan leda lill en större återhållsamhet från dessa personers sida, åtminstone bland dem som är någorlunda politiskt omdömesgilla, och del kan ha en viss moralisk effekt.

Bojkotter kan gynna reaktionen om de inle blir framgångsrika. Ja, det är obestridligt, men det kan faktiskt även försök till opinionsbildning göra, och del är en risk man får ta. Det ärju ingen hemlighet alt Francoregimen sökte utnyttja de rent politiska och agitatoriska angreppen mot sig för atl mobilisera till stödaktioner bland sina anhängare och bedriva en allmän hets mot de länder och deras regeringar som hade uttalat sig och fördömt avrättningarna. Inför den risken står man även när man bara sysslar med ren opinionsbildning, och del är alltså ingel speciellt argument gentemot bojkott.

Jag kan väl i stort hålla med utrikesministern om atl isolerade försök
till all avbryta olika typer av maieriella förbindelser, all ulöva maleriella
repressalier, från ett enstaka lands sida i regel har liten verkan, även
om man inte kan avvisa dem. Jag vågar påstå att det exempelvis har
haft en viss politisk-moralisk betydelse alt Mexico aldrig formellt erkände
68 Francoregimen. Mexicos regering blev, trols atl man i övrigi må diskutera

dess politik, på någol sätt en sinnebild för det kvarvarande motsiåndei från 1930-talel gentemot Francoregimen. Det är ell exempel på att även en isolerad aktion, som inte biträds av någol annat land, ändå kan få en viss politisk-moralisk betydelse, och del kan säkert finnas andra exempel av mer substantiell natur.

Jag blev litet förvånad över utrikesministerns besked atl de demokratiska krafterna i Chile och Spanien skulle motsätta sig maleriella repressalier. Jag vet inte hur han har ställt frågan lill dem, om det bara skulle vara fråga om en massiv allmän bojkott eller om det skulle gälla maleriella repressalier över huvud laget - sådana materiella repressalier som kanske mer har karaktären av markeringar än av direkl ekonomisk krigföring, om man kan uttrycka del så. Såvitt Jag vet betonas i varje fall ständigt i solidaritetsrörelsen för Chile här i landei alt den chilenska motståndsrörelsen fäster mycket slor vikt vid olika försök alt politiskt och ekonomiskt - beträffande alla sorters internationella kontakter- "isolera Juntan", som man säger. Detta är i själva verkei en myckel framträdande paroll i solidaritetsrörelsens agitation - isolera juntan. Därför är det för mig något förvånande atl ulrikesminislern avvisar della. Är del verkligen så atl han har fått besked från auktoritativa företrädare för den chilenska motsiåndsrörelsen alt den här typen av aktioner inte är önskvärt? Jag tillåter mig att betvivla det tills Jag har fåtl lilet mer klara bevis.

Jag har i någon mån försökt locka utrikesministern lill diskussion. Vad han säger om ekonomiska sanktioner av olika slag, ofta med politisk innebörd, är naturligtvis riktigt. Del är sant atl isolerade aktioner från Sveriges sida kanske inte skulle vara särdeles verkningsfulla. Men vi har ju en någol ovanlig situation genom den upptrappade terrorn i Spanien. Tidigare har det nämligen varil så alt EG-länderna - Förbundrepubliken Tyskland, Frankrike och Storbritannien - i vilka det förekommer starka ekonomiska intressen som är förankrade också i Spaniens ekonomiska liv, har visat en ganska välvillig och tolerant hållning gentemot den spanska regimen under en följd av år. Det gäller särskilt Förbundsrepubliken Tyskland, som ibland pä ett ganska utmanande sätl har lålil representera sig i olika officiella spanska sammanhang. Men det anmärkningsvärda är atl även lunga EG-länder som Förbundsrepubliken och Frankrike har funnit - av olika skäl som jag inte här skall diskutera - atl systemet i Spanien i dess nuvarande form utgör en belastning även för dem, låt vara atl de är länder med samma kapitalistiska samhällssystem som Spanien. Deras gamla attityd har i samband med det upptrappade våldet i rätl hög grad svängt, och de har faktiskt vidtagit anmärkningsvärda markeringar för att varna Spanien: Fortsätter det på det här sättet, görs ingenting för att främja en demokratisering eller någon form av liberalisering, så står ulvecklingen av Spaniens kontakter med EG i viss mån på spel. Det är denna säregna silualion som kan erbjuda i varje fall en gynnsam atmosfär för aktiva svenska ålgärder, som kanske inle i sig själva betyder så mycket men som kan knyta an till en opinion

Nr 22

Fredagen den 14 november 1975

0/7/ allmän bojkott mot Chile och Spanien

Nr 22

Fredagen den 14 november 1975

Öm allmän bojkott mot Chile och Spanien

gentemot Spanien, en opinion som för första gången på myckel länge också tycks besjäla de stora EG-slalerna.

Att en regim inges en känsla av osäkerhet rörande sina ekonomiska och politiska kontakter med den omgivande världen måste vara mer ägnat att påverka denna regim än rent politiska demonstrationer. Det måsle gälla såväl för Spanien som för Chile. Därför är min fråga: Erbjuder inte denna silualion en anledning till livligare aktivitet än vad som kanske annars i den här typen av fall är motiverat från svensk sida?

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr talman! Den senasie frågan är ju inlressanl, nämligen om den silualion som har inträtt efter protesterna mot avrättningarna i Spanien, protester som drog med sig en så slor del av Europa - protesterna var i stort sett bara europeiska - kan utnyttjas till alt ytterligare isolera eller påverka den gamla fascislregimen i Spanien.

Jag skall inte gå in på frågan varför det var möjligt att få en så stor samling av stater i denna protest mot vad som hände. Faktum är att det var möjligt, och det sammanhänger naturligtvis med atl i dag är Spanien den enda fascislregimen i Europa, medan det bara för några år sedan fanns fiera. Det är denna sisla rest av fascistdiklatur som för Europa och för Europas folk känns ytterst besvärande, och man vill framför allt efter förändringen i Portugal ha en förändring också i Spanien.

Men att de aktioner som inleddes i samband med avrällningarna och som fortfarande pågår ändå har liksom stannat upp beror ju på den situation som råder i Spanien. Alla vet atl det snart kommer att ske ett skifte i loppen där och all generalen Franco snart är borta från ledningen. Det är klart att utvecklingen i Spanien nu är inne i eti myckel ömtåligt skede, som alla de europeiska länderna noga följer. Vi avvaktar naturligtvis vad som skall hända och vad det är som kommer efter Franco. Del finns vissa tecken som tyder på atl man önskar försöka genomföra demokratiska reformer, och om så sker är det självklart att sådana försök måsie uppmuntras av den internationella opinionen.

Delta är väl anledningen till alt man avvaktar med flera aktioner, som eljest skulle ha varit på gång, för atl liksom ge en ny regim en chans. I en sådan ny regim ser man möjligen ett hopp om att Spanien skall kunna lösgöra sig ur fascismens grepp och komma det övriga Europa lill mötes.

Frågan om oppositionens råd till oss - både från oppositionen i Chile och från oppositionen i Spanien - om hur vi skall verka vill jag repetera.

När del gäller Spanien är det alldeles klart att man menar att bojkotlaktioner nu skulle vara helt felaktigt insalta och att - precis som herr Svensson i Malmö påpekade - regimen som helt behärskar massmedia skulle utnyttja dessa mot regimen riktade åtgärder och säga atl de var riktade mot del spanska folket. Regimen skulle samla det spanska folket mot åtgärderna, och oppositionen ber därför att sådana åtgärder inte skall övervägas.

När del gäller Chile är del mera tveksamt; jag bara antydde det. Men för en tid sedan - i september månad - hade vi representanter här för den förra regimen, Allendes regering. Del var förre ulrikesminislern och förre ekonomiministern - en är socialist och en är kommunist. De lade fram sina synpunkter på vad man önskar av bl. a. Sverige, och i dessa önskemål ingår inga blockadåtgärder. Andra åtgärder på det internationella planet - bl. a. inom FN - ingår dock. Att man endast begärde detta har vi tolkat så, att man bedömer det som omöjligt att få till stånd ekonomiska aktioner - vilket är en riktig bedömning - och atl man därför inte heller begärt att Sverige ensamt skall ta något initiativ.

Jag konstaterar också att herr Svensson och jag i slort setl lycks vara eniga om att det f n. inte finns några förutsättningar atl verka för internationella eller isolerade bojkotter.

Vad så gäller frågan om FN och väpnad kamp, alltså befrielserörelser eller revolutioner, har Jag personligen den meningen atl det vore olyckligt om FN sä atl säga skulle legitimera våldet i något sammanhang. Att enskilda krafter och folkrörelser ger stöd åt vissa befrielserörelser är en annan sak. Länder däremot kan lämna sådant stöd i den form som Sverige har gjort och gör. Vi stöder som bekant inle någon befrielserörelse med vapen. Del har vi aldrig gjort. Däremot slöder vi med annan materiell hjälp, t. ex. för sjukvård, hälsovård, ulbildning etc. Del har vi gjort i fiera sammanhang, och del kan accepteras. Men om herr Svensson menar alt FN skulle ge militärt bistånd anser jag alt det inte rimmar med världsorganisationens ställning. Om herr Svensson tänker lillbaka på vad som hänt under de senaste decennierna, så kan han säkert mycket väl föreställa sig inför vilka problem FN skulle ha ställts och vilken splittring det skulle ha lett till inom FN, om man där skulle ha lagil ställning till frågan att lämna stöd åt del ungerska, del tjeckoslovakiska eller del vietnamesiska folkel. Det är alldeles omöjligt. Bilateralt humanitärt stöd ja, men inte militärt slöd genom Förenta nationerna. FN bör i stället försöka inrikta sig på atl även i sådana situationer få till slånd fredliga lösningar som skyddar människor, räddar liv och avvärjer de fruktansvärda olyckor som framför allt inbördeskrig brukar föra med sig: nöd och armod för befolkningen.

Slutligen en sak till. Den svenska utrikesledningen kan självfallet ge sina utrikesförvaltningar instruktioner när det gäller att ge råd till företagare. Men jag tror vi skall akta oss för atl råda dem eller andra om vad de får eller inle får säga. Den uppgiften vill vi inte ta på oss. Däremot kan vi göra som vi gjort i Sydafrika. Där får ambassaden enligt instruktionerna inte hjälpa svenska företag till rälla, om det gäller all investera i Sydafrika, ly sådana investeringar är enligt regeringens mening icke önskvärda. Där har vi ett exempel på hur vi kan ge en ambassad instruktioner som klart sammanfaller med huvudlinjen i den svenska utrikespolitiken.

Nr 22

Fredagen den 14 november 1975

0/77 allmän bojkott mot Chile och Spanien

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 22 § 4 Föredrogs och hänvisades

Fredagen den 14 november 1975

Propositioner

1975/76:72 till skatleutskottet 1975/76:75 till konsiiiutionsutskoltet 1975/76:76, 78 och 83 lill skaiieuiskoliei

§ 5 Föredrogs och hänvisades

Moiioner

1975/76:64 och 65 till näringsutskottet

§ 6 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen 1975/76:55.

§ 7 Anmäldes och bordlades Proposition

1975/76:61 om särskill investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning

§ 8 Anmäldes och bordlades

Konsliiutionsuiskottets betänkanden

1975/76:20 med anledning av motioner rörande förhållandet mellan stal och kyrka m. m.

1975/76:22 med anledning av förslag av riksdagens JO-ulredning beträffande JO-ämbelets uppgifter och organisation

Skatieutskottels beiänkanden

1975/76:12 med anledning av propositionen 1975/76:11 med förslag till bevissäkringslag för skalle- och avgifisprocessen, m. m., jämte motion

1975/76:13 med anledning av motioner angående avdrag för ökade levnadskostnader och bilkostnader

Justiiieutskotteis beiänkanden

1975/76:8 med anledning av molion om påföljdssyslemei vid irafiknyk-terhetsbrotl, m. m.

1975/76:10 med anledning av molion om ulredning angående process-behörighet

1975/76:11 med anledning av motion om rättens sammansättning vid häktningsförhandling

Utrikesutskottets betänkande

1975/76:1 med anledning av motion om uppsägning av avtalen med de europeiska gemenskaperna, m. m.

Socialförsäkringsutskotteis betänkanden

1975/76:9 med anledning av motion om studiemedel till vissa studerande vid juridiska fakulteten i Lund 72

1975/76:10 med anledning av motioner om en allmän medborgarför- Nr 22

säkring och om medborgarbidrag Fredagen den

1975/76:11 med anledning av motioner om förbättringar i det studie- 14 november 1975

sociala stödet vid sjukdom och handikapp m. m.

1975/76:12 med anledning av molion om rätt lill sjukpenning vid föriusl av idrotlsinkomst

Socialutskottets belänkande

1975/76:16 med anledningav proposiiionen 1975/76:17om godkännande av vissa avtal med landstingskommunerna m. fl. om bidrag lill psykiatrisk sjukvård

Utbildningsutskottets betänkanden

1975/76:1 med anledning av motioner angående skolutbildningens internationalisering

1975/76:2 med anledning av motion angående kommuns ansvar för inackordering av gymnasieskolelever

1975/76:3 med anledning av molion om hemuppgifter i grundskolan

1975/76:4 med anledning av motioner om utbildning m. m. inom dataområdet

1975/76:6 med anledning av motioner om vissa forskningsfrågor

Jordbruksutskottets betänkanden

1975/76:12 med anledning av motioner angående vissa frågor rörande lantbruksnämndernas verksamhel, m. m.

1975/76:13 med anledning av moiioner om informaiion inom miljövården

Näringsutskoiieis belänkande

1975/76:3 med anledning av propositionen 1975:52 med förslag till lag om tillfällig handel Jämte motioner

Inrikesutskottets betänkande

1975/76:9 med anledning av moiioner om jämställdhetsfrågor m. m.

§ 9 Anmäldes och bordlades

Motioner

1975/76:66 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fi.

med anledningav proposiiionen 1975/76:19om ändring i lagen(1970:741) om siatlig lönegaranti vid konkurs m. m.

1975/76:67 av fru Frcenkel och herr Jonsson i Alingsås

1975/76:68 av ftu Nordlander m. 11.

1975/76:69 av herr Sjönell m. 11.

1975/76:70 av fru Sundberg och herr Nordgren

med anledning av proposiiionen 1975/76:34 med förslag lill marknads
föringslag, m.m. - 73

Nr 22

§ 10 Anmälan av interpellation

Fredagen den

14. nnvpmhpr 1975 Anmäldes och bordlades följande inlerpellalion som ingivils lill kam-

_____________ markansliet

Anmälan av

Interpellation den 14 november

1975/76:56 av herr Winberg (m) lill herr Justitieministern om undersökningar för fastställande av faderskap:

Föräldrabalken upptar bl. a. regler om talan angående äktenskaplig börd och om faderskap till barn utom äktenskap. För bifall lill en talan som avser att bryta den s. k. äktabördspresumtionen fordras att det måste antagas atl barnet avlats vid samlag som modern haft med annan än mannen i äktenskapet eller det eljest kan hållas för vissl att mannen ej är barnets fader. 1 vad gäller faderskap till barn utom äktenskap gäller att en man skall förklaras vara fader till barnet om det är utrett alt han haft samlag med barnets moder under lid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet avlats av honom.

Detta innebär att domstolarna i faderskapsmålen numera - till skillnad mot vad som gällde före 1970 - skall göra en s. k. positiv sannolikhetsbedömning. I syfte att del rättsliga faderskapet så långl möjligt också skall överensstämma med det biologiska kan olika former av rättsmedicinsk utredning användas.

Domstolarna kan därför - när vissa förutsättningar är uppfyllda - förordna om blodundersökning eller "annan undersökning rörande ärftliga egenskaper". Sistnämnda undersökningsform har under namn av rälts-aniropologiska undersökningar utförts av paiernitelsavdelningen vid slatens rättsläkarstation i Stockholm.

Behovet av antropologiska undersökningar torde också i icke ringa omfattning ha ökat under senare år på grund av att införandel av arvsrätt för uiomäklenskapligl barn efter dess fader ställer än högre krav än lidigare på att sådan utredning kan förebringas alt ett materiellt riktigt resultat uppnås i faderskapsmål.

Kapaciteten vid paiernitelsavdelningen har dock på senare tid varil så begränsad att mycket lång lid kommit att förfiyta mellan del att domstolens förordnande om aniropologisk undersökning skett och det atl undersökningen kunnat genomföras. Inte sällan har avdelningen utsatt tidpunkt för undersökningen som legal betydligt över ett år framåt i liden. Detta har medfört alt tveksamhet kunnat uppstå om det funnits anledning att förordna om undersökningen och därmed på obestämd -men lång - framtid uppskjuta ett måls avgörande.

Än allvarligare är dock det förhållandet att sedan den tidigare föreståndaren vid avdelningen avgått med pension den 1 mars 1975 någon efterträdare icke utsetts och verksamheten vid avdelningen kommit alt mer eller mindre stagnera.

1 skrivelse 1975-06-19 till hovrätterna och tingsrätterna har socialslyrelsen meddelat att med hänsyn lill den velenskapliga ulvecklingen inom immunologin och biokemin hittillsvarande antropologiska undersökningar bör kunna ersättas med s. k. utvidgade rättsgenetiska undersökningar. Även dessa skulle därmed omfattas av författningssladgandet om "annan undersökning rörande ärftliga egenskaper". Socialstyrelsen har dock samtidigt förordat alt domstolarna skall iaktta stor restriktivitet med förordnande om utvidgade rättsgenetiska undersökningar.

Under en stor del av 1975 har sålunda möjligheterna att få den i lag givna möjligheten alt bestämma ell faderskap genom "annan undersökning rörande ärftliga egenskaper" i praktiken icke stått lill buds. Socialstyrelsens skrivelse ger också anledning lill frågan vilken betydelse en domstol skall tillmäta skrivelser från administrativa myndigheter som i varje fall temporärt betyder att i lag givna stadganden ställs åsido.

Med anledning av det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd all till herr justitieministern ställa följande frågor:

1. Anser justitieministern att nu rådande förhållanden när det gäller möjligheterna att i framför allt faderskapsinäl utföra "annan undersökning rörande ärftliga egenskaper" är acceptabla?

2. Vilka åtgärder är justitieministern beredd vidta för alt de i lag givna möjligheterna till dessa undersökningar skall kunna genomföras i prakliken?

Nr 22

Fredagen den 14 november 1975

Meddelande om frågor

§ 11 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

den 14 november

1975/76:100 av fru Jonäng (c) till herr utrikesministern om följderna av FN-uttalande om sionism:

Sverige röstade i enlighet med sin uppfattning mot FN-resolutionen om alt definiera sionism som en form av rasism. Vi tvingades därmed också atl rösta emot den s. k. dekad-resolutionen om bekämpning av rasismen.

Vill utrikesministern med anledning av det uppkomna lägel redogöra för regeringens syn på det framtida svenska agerandet, i synnerhet vad beträffar kampen mot rasismen?

1975/76:101 av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) lill herr jordbruksministern om åtgärder mot luftföroreningar från bilar:

Vid två olika undersökningar, som gjorts av naturvårdsverket, har det visat sig att de svenska avgasreglerna för bilar följs dåligt. Huvuddelen av de bilar som undersökts har varit av 1974 och 1975 års modeller.

Nr 22

Fredagen den 14 november 1975

Meddelande om frågor

Det anses vara tveksamt om bestämmelserna över huvud tagel gell någon lufivårdseffekl.

Enligt uppgift, lämnad i delta sammanhang, svarar bilarna för ungefär hälften av de luftföroreningar som släpps ut i Sverige.

Mot denna bakgrund och med anledning av undersökningarnas resullal vill Jag lill herr Jordbruksminislern ställa följande frågor:

Anser statsrådet att kontrollen av bestämmelsernas efterlevnad måsle förslärkas, samt har regeringen övervägt att skärpa lagstiftningen på områdel?

1975/76:102 av herr Danell (m) lill herr försvarsminisiern om parlamentarisk kontroll av statsverkets datorköp:

Försvarels dalaköp 1973 har fåll de konsekvenser som många förutsåg då regeringen valde en leverantör mot den lillgängliga expertisens uppfattning. Inför den nya dataorder som regeringen skall besluta om inom kort har åtskilligt framkommit som visar att 1973 års misstag till vissa delar riskerar att upprepas. Dess värre förhindras en allsidig belysning av frågan, då allt material kring köpet är hemligstämplat.

Avser statsrådet - för att undvika en upprepning av tidigare misstag med dalorköp - att före regeringens beslut i den nu akluella datoraffären erbjuda en parlamentarisk kontroll av tillgängligt beslutsunderlag?

1975/76:103 av herr Jonasson (c) lill herr handelsministern om ålgärder för atl underiätla export lill öststaterna:

Svenska företag har den senaste liden gått miste om fiera stora exportorder till Polen och andra östländer. Del gäller bl. a. en slörre affär för Karlstads Mekaniska Werkstad. Orsaken torde i de flesta fall ha varil att de svenska förelagen inte kunnat erbjuda samma förmånliga krediter och betalningsvillkor som en del av sina utländska konkurrenter.

Avser regeringen att vidla några åtgärder för att underiätla svensk export till öststaterna?

§ 12 Kammaren åtskildes kl. 15.50.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemeri