Riksdagens protokoll 1975/76:21 Torsdagen den 13 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:21

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:21

Nr 21

Torsdagen den

13 november 1975
Torsdagen den 13 november -------------

Kl. 12.00 Fyllnadsval till

utskott

§ 1 Fyllnadsval till utskott

Företogs val av en suppleant i vart och ell av kultur-, utbildnings-, irafik-, jordbruks-, närings- och civilutskotlen.

Hen TALMANNEN:

De på föredragningslistan upptagna valen är föranledda av atl ersättarna för herr statsrådet Peterson, fru tredje vice lalmannen NettelbrandI, fru Anér och fru Hambraeus skall beredas plats i utskott.

Vid valen tillämpas acklamationsförfarande, om ledamot ej begär atl valen skall förrättas med slutna sedlar, vilket i så fall kommer atl äga rum vid ett följande sammanträde.

Valberedningen har enhälligt föreslagit herr Wikström som suppleant i kultur- och utbildningsutskotten, herr Lekberg som suppleant i trafikuiskoliei, herr Norrby i Åkersberga som suppleant i jordbruks- och civilutskotlen saml herr Andersson i Falun som suppleant i närings-utskottet.

Kammaren utsåg till suppleant i kultitrutskotiet herr Wikström (fp)

suppleant i utbildningsutskottet herr Wikström (fp)

suppleant i trajikiiiskoiiet herr Lekberg (s)

suppleant i jordbruksutskottet herr Norrby i Åkersberga (fp)

suppleant i näringsutskotiel herr Andersson i Falun (c)

suppleant i civilittskoitet

herr Norrby i Åkersberga (fp)

§ 2 Justerades protokollet för den 5 innevarande månad.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Meddelanden om tidpunkter för besvarande av interpellationer

§ 3 Meddelanden om tidpunkter för besvarande av interpellationer

1975/76:5 om allmän bojkott mot Chile och Spanien

Hen utrikesministern ANDERSSON:

Herr talman! Med hänvisning till riksdagsordningen 6 kap. 1 !; får Jag meddela följande.

Min avsikt har varil att i dag besvara interpellationen 1975/76:5 av herr Svensson i Malmö om allmän bojkott mot Chile och Spanien. Herr Svensson har emellertid inte möjlighet att ta emot svarei i dag, och Jag har därför med honom överenskommit att besvara interpellationen i morgon den 14 november.

1975/76:13  om   energispårande,   1975/76:23   om   uranjörsörjningen   och 1975/76:25 om Gotlands energiförsörjningsproblem

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Jag anhåller att få lämna besked i ett sammanhang beträffande punklerna 8-10 på föredragningslistan.

Till statsministern har herr Helén ställt en interpellation, 1975/76:13 om energisparande, som överlämnats lill mig för besvarande. Till mig har herr Sjönell ställt en interpellalion, 1975/76:23 om uranförsörjningen, och herr Gustafsson i Stenkyrka en interpellalion, 1975/76:25 om Gotlands energiförsörjningsproblem. Med anledning av bl. a. utrikes resor har Jag ej haft tillfälle atl besvara dessa interpellationer inom en månad, dvs. inom föreskriven lid, vilket jag härmed ber all få anmäla. Min avsikt är att besvara interpellationerna den 27 november.

1975/76:32 om flygmilitäri samarbele med Norge

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr talman! Herr Lövenborg har anmält lill mig au han är förhindrad att i dag mottaga svar på interpellationen 1975/76:32 om fiygmiliiäri samarbele med Norge som han riktat till mig. Därför kommer svaret att lämnas vid plenum den 21  november.

1975/76:19 om skyldighet för politiskt parti atl redovisa penningbidrag och 1975/76:24 om bidrag frän utländsk källa lill poliiisk eller facklig organisation

Herr justitieministern GEIJER:

Herr lalman! Herr Werner i Tyresö erhöll den 16 oktober kammarens tillstånd atl till mig ställa några frågor, interpellationen 1975/76:19, om skyldighet för politiskt parti att redovisa penningbidrag. Herr Björck i

Nässjö fick den 17 oktober tillstånd alt fråga statsministern, interpellalion 1975/76:24, om bl. a. politiska partiers mottagande av bidrag från utlandet. Herr Björcks interpellation har överiämnals till mig för besvarande. Det är min avsikt all besvara de båda interpellationerna i ett sammanhang. Emellertid har del inte visat sig möjligt att finna en för alla parter lämplig tidpunkt atl lämna svar inom den föreskrivna liden. Jag avser att besvara interpellationerna på tisdag i nästa vecka, dvs. den 18 november.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om tillämpningen av Helsingforsdeklarationens principer

1975/76:33 om förbud mot användning av asbesi

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag ber att få meddela att Jag på grund av herr Takmans tjänsteresa lill Sovjetunionen inle varil i tillfälle alt inom föreskriven tid besvara hans interpellation 1975/76:33 om förbud mot användning av asbest. Jag har kommii överens med herr Takman att besvara interpellationen den 20 november i år.

§ 4 Om tillämpningen av Helsingforsdeklarationens principer

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordet för alt besvara herr Lindahls i Hamburgsund (fp) den 5 november anmälda fråga, 1975/76:78, och anförde:

Herr lalman! Herr Lindahl i Hamburgsund har frågat mig hur jag mot bakgrund av Helsingforsdeklaraiionen ser på kommunislslaters vägran atl låta familjer återförenas.

Det slutdokument som antogs av konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) vid dess avslutande möte i Helsingfors den 1 augusti 1975 innehåller rekommendationer lill de dellagande staternas regeringar på en rad områden. Ett av dessa ulgöres av humanitära frågor i vid bemärkelse. En av de viktigaste aspekterna gäller återförening av familjemedlemmar. De deltagande staterna förbinder sig att i positiv och humanitär anda behandla ansökningar från personer som önskar återförenas med medlemmar av sina familjer.

Vi ser utomordentligt positivt på dessa bestämmelser som vi anser uigöra ett viktigt resultat av det långa förhandlingsarbetet i säkerhetskonferensen. Samtidigt är det klart att det här endast är fråga om rekommendationer som del ankommer på varje enskild stal atl tillämpa i konkreta fall. Det råder ingen tvekan om alt ESK:s slutdokument ger oss en hell annan formell grund för atl påtala sådana fall på officiell väg än vad som tidigare förelåg. I händelse att vi från svensk sida inte anser att en deltagande stat i ell sådant konkret fall tillämpat rekommendationerna i Helsingforsdokumentets anda får vi överväga hur vi skall reagera.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

öm tillämpningen av Helsingforsdeklarationens principer

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svarei på min fråga. Jag delar delvis den positiva syn som utrikesministern har på Helsingforsdeklaraiionen.

Nu är det ju så all kommuniststaterna var med och skrev under FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, men de har aldrig brytt sig om den. Nu har samma stater varit med och undertecknal slutdokumentet vid europeiska säkerhetskonferensen i Helsingfors. Tre och en halv månad senare kan man se att de inle tar så förfärligt hårt på den deklarationen heller.

Det är i Sverige just nu stor aktualitet kring fallet Agapov. Svenska regeringen har faktiskt visat en liten reaktion. Men det finns flera sådana här fall. Jag skall inte stå här och räkna upp någon lång lista, men vi har sådana personer som Berukshtis, Levitj och många andra, okända personer. Vi måste försöka ge dem vårt stöd, ett så stort stöd vi kan. Del får inle bara vara så att vårt stöd går lill välkända personer som Sacharov.

Jag skulle vilja fråga: Vad vill utrikesministern ytterligare göra för familjen Agapov? Jag anser att det är en mänsklig tragedi som håller på att ske. Det är inte bara Jag som tycker så. Och vad vill ni göra för andra berörda familjer?

Delta är saker som inte bara gäller Sovjetunionen, del gälleräven andra kommunislslaler. Enligt tidningsuppgifter har utrikesministern i sina nyss avslutade samtal med östtyske ulrikesrninistern diskuterat världspolitik och handelsproblem men inte berört frågan om familjers återförening. Enligt uppgift skall det finnas ett 20-ial splittrade familjer, som inte får återförenas på grund av östtyska statens inslällning. Är dessa uppgifter sanna? Jag hoppas verkligen att de inle är det.

Hen ulrikesminislern ANDERSSON:

Herr talman! Beträffande frågan om vad den svenska regeringen har gjort och kan göra i fallet Agapov vill Jag erinra om att den svenske ambassadören på instruktion av den svenska regeringen har riklat en hemställan till de sovjetiska myndigheterna att i positiv anda pröva frågan om utresetillstånd för de familjemedlemmar som befinner sig i Sovjetunionen. Vi avvaktar alltjämt svarei på denna vår hemslällan.

När del gäller frågan om tillämpning av rekommendationerna om familjeåterförening är vår erfarenhel hittills - trots att bara tre månader har gått sedan Helsingforsdokumentet undertecknades -atl familjeåterföreningarna nu sker i tämligen normal ordning i förhållande till bl. a. de östeuropeiska länderna.

Alt vi inte behövde la upp dessa frågor som ett särskilt diskussionsämne med den östtyske utrikesministern beror på atl vi har kunnat notera att man snabbare än tidigare behandlar de ansökningar som föreligger, och vi har ingen anledning att tro annat än all de tätt återkommande nya ansökningarna skall behandlas på samma sätl.

Det finns en del fall som ännu inte är slutförda, men med hänsyn till våra erfarenheter har vi inte ansett att det har funnits någon anledning att ta upp frågan nu, då vi har tillmötesgåtts i förhållande till den praxis som tillämpades förut. Tidigare framstötar från vår sida har alltså resulterat i en ordning som vi kan acceptera. Del är för tidigt - enligt min mening - atl uttala sig generellt om hur de europeiska siaterna kommer alt i praktiken tillämpa de rekommendationer som finns i Helsingforsdokumentet.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om ökadpreventiv-medelsrådgivning m. m.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Jag är mycket glad ål att det tydligen uppnåtts en del posiliva effekter, som utrikesministern säger här. Helsingforsdokumentet är egentligen mycket märkligt i denna del. Ser man noga på det, läser igenom det och tänker igenom vad det som sägs om familjernas återförening innebär finner man att det faktiskt är mer eller mindre spe-cialgjori för kommunistländerna. För andra europeiska stater är del självklart alt människor skall kunna få lämna sitt land om de vill. De är inte livegna i det landei. För andra europeiska stater är det självklart att man kan resa över lill ett annal land som turist eller t. ex. för att hämta ett nobelpris. Del enda hindret är om man har gjort någonling verkligt brottsligt och skall sällas i fängelse.

Del finns all anledning all verkligen bevaka atl kommunislstalerna följer sin del av uppgörelsen. Jag vill uppmana utrikesministern att mycket noggrant följa detta och se till atl regeringen gör allt vad som på den ankommer. Det skadar inle all då och då, i kontakterna med kommunistländerna, påminna dem om atl de är just diktaturer.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om ökad preventivmedelsrådgivning m. m.

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för alt besvara fru Tilländers (c) den 5 november anmälda fråga, 1975/76:81, och anförde:

Herr talman! Fru Tilländer har mot bakgrund av abortutvecklingen frågat mig om Jag ämnar vidta åtgärder för atl ytterligare nå ut till ungdomar med preventivmedelsrådgivningen och om jag anser att statsmakterna kan vidta åtgärder mot porr- och sexindustrin.

Vad försl gäller aborlutvecklingen kan Jag nämna atl antalet aborter under de tre första kvartalen av innevarande år uppgick till ca 24 500. Delta innebär en ökning med 6 %. Den genomsnittliga ökningen under lidigare år under 1970-talet var 17 "6. Ökningen under år 1975 har alltså varil relativt blygsam.

Med anledning av 1974 års riksdagsbeslut om en ny abortlag m. m. (prop. 1974: 70) har en rad åtgärder vidtagits för att få till slånd en ulbyggnad av prevenlivmedelsrådgivning och andra abortförebyggande åt-

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om ökad prevenlivmedelsrådgivning m. m.

gärder. Sålunda har en rätt till gratis prevenlivmedelsrådgivning införts fr. o. m. den 1 januari 1975. Kostnaderna ersätts av den allmänna försäkringen. Ersällningarna för preventivmedelsrådgivning har härefter höjts kraftigi, fr. o. m. den 1 juli 1975 till privatpraktiserande läkare och fr. o. m. den 1 Januari 1976 till sjukvårdshuvudmännen. Antalet rådgivningsbesök har också ökat relativt kraftigi redan under innevarande år. Vidare har försöksverksamhet med särskilda ungdomsmottagningar startats på olika håll i landei. Jag kan också nämna all en särskild arbetsgrupp tillsatts med representanter för socialdepartementet, socialstyrelsen och Landstingsförbundet med uppgift att följa abortutvecklingen och utbyggnaden av preveniivmedelsrådgivningen.

För alt få lill stånd en effektiv preventivmedelsinformalion har för vart och ett av budgetåren 1974/75 och 1975/76 anvisats ca 2 milj. kr. till kvinno-och ungdomsorganisationer. Flertalet ungdomsorganisationer har fått anslag, och upplysningsarbetet är i de flesta fall upplagt med målsättningen att ta upp sexual- och samlevnadsfrågor i vidsträckt bemärkelse.

Socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning bedriver sedan ett par år informationsverksamhet med speciell inriktning pä ungdomar. Informationen är inte bara inriktad på preventivmedel utan tar upp samlevnadsfrågor i vidare mening.

Den rådgivnings- och informationsverksamhet i sexual-och samlevnadsfrågor särskilt bland ungdom som Jag nu har beskrivit är också ägnad alt motverka det inflytande från porrindustrin som frågeställaren lar upp.

Fru TILLÄNDER (c):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret pä min fråga. Jag har noleral, all slalsrådet har betonat behovet av preventivmedelsrådgivning. Det måste finnas möjlighet för människor, inte minst för ungdomar, att i enskild form få rådgivning i sådana här frågor. Det har visat sig att frekvensen av rådgivning varierat starkt mellan olika landsling, och även om det förhåller sig så alt denna service står i relation till det behov som ger sig till känna, så är del nog å andra sidan också så all behovei står i relation till den rådgivning som t. ex. sjukvårdsmyndighet och skola kan ge. Det är det aboriförebyggande syftet i preventivmedelsrådgivningen som man skulle vilja att det trycktes på särskilt, så att det framstår klart att abort är någol annal än ett preventivmedel bland många.

Egentligen har hela preventivmedelsrådgivningen på sätt och vis som yttersta syfte alt vara aboriförebyggande. Redan däri all denna rådgivning har en inriktning, som drar en skarp gräns mellan abort och preventiva åtgärder, ligger ett etiskt incitament med tonvikt på ansvar i bruket av förebyggande medel.

När man lalar om unga människor, tonåringar i allt yngre åldrar, saknar man en samhälleis froniljnje som på någol sätl skulle kunna anlägga moield och uigöra molvikl moi all den lydligen myckel lukraliva sex-

industri som i kommersiellt syfte och med en slit-och-släng-menlaliiel exploalerar alli lägre åldersgrupper. Alltså själva människosynen, även om den är erotiskt förgylld, är odemokratisk och omänsklig, mänskligt förnedrande.

Man fruktar all den försagdhet som myndigheterna visar kan hos unga människor som är mottagliga och känsliga för signaler av olika slag skapa attityder som väsentligt skiljer sig från den inställning och de attityder lill andra människor och speciellt del livsområde som det här gäller som bl. a. framkommer i läroplaner och liknande dokument.

Det är så, alt om de unga under sina känsligaste och mest mottagliga år utsätts för en påverkan i ord och bild som är alltför burdus och som inte alls tar hänsyn till växandets egen dynamik, så kan det hända alt man åstadkommer vuxna attityder alldeles för tidigt. De som är utsatta här är visserligen unga människor i allmänhet, men del gäller speciellt socialt utsatta grupper.

1 svaret skymtar man en medvetenhet om de här problemen, om just den sidan atl det behövs en motkrafl. Samhällets tystnad kan annars på sätt och vis te sig talande. Den lämnar fältet fritt för en altitydskapande porr- och sexindustri som utan gensaga kan breda ut sig.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om ökad prevenlivmedelsrådgivning m. m.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Vad beträffar frågan om ålgärder mot pornografi vill jag hänvisa till jusiitieutskottets betänkande 1975/76:2 med anledning av moiioner om pornografi m. m. Della betänkande diskuterades Ju här i riksdagen så sent som i går. Del var en myckel omfattande debatt. F. ö. vill Jag hänvisa lill justitieministerns svar den 20 februari i år på en fråga av fru Söder om förbud mot vissa pornografiska tryckalster. Jag har velat säga delta med anledning av fru Tilländers inlägg här i detta avseende.

Får Jag sedan, herr talman, bara göra ett par ytterligare kommenlarer. Den kraftiga ökning av antalet aborter som en del kritiker befarade i samband med införandel av den nya abortlagen har glädjande nog inte inträffat. Det finns anledning alt understryka det.

Den vikliga preventivmedelsrådgivningen tog fru Tilländer upp. Här vill jag understryka att denna rådgivning har kommii i gång ute i landslingen. Sålunda har antalet rådgivningsbesök i offentlig regi ökal med närmare 20 % från försia till andra kvartalet i år. Samtidigt har antalet besök hos privatpraktiserande läkare också ökat högst väsentligt.

Del pågår en omfattande försöksverksamhet i olika delar av landei för all finna lämpliga former för alt nå ut till olika grupper, speciellt lill ungdomen. Jag skulle kunna ge exempel på denna viktiga verksamhel, men Jag nöjer mig med att här bara understryka att en fortsatt utbyggnad av rådgivningsverksamheten självfallet är högst angelägen.

11

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om åtgärder för att vidmakthålla balansen på arbetsmarknaden i Norrköpingsregio-neit

Fru TILLÄNDER (c):

Herr talman! Bara helt kort en kommentar till den försia delen av herr socialministerns senasie inlägg. Vad man egentligen är ute efter är inte bara vad som kan utläsas i siffror för ökade aborter osv., utan del är den inhumana inslällning som smyger sig in och som är en olycka för samhället. Vårt samhälle ärju medvetet byggt på begrepp som solidaritet och hänsyn, stöd åt de svaga osv. De här orden är inte bara honnörsord utan de är verkligen avsedda atl las på allvar. I ell samhälle som genomsyras av sådana ideal i socialpolitik och skola och där den politiska enigheten om detta är så slor, borde man självklart kunna finna vägar atl effektivt förhindra destruktion av den målsättningen. Visser-.ligen rör delta ett område med svåra gränsdragningar - det kan man förslå - men i många fall skulle man önska kraftigare insalser från samhället.

Herr socialministern ASPLING:

Herr lalman! Jag vill bara understryka alt just det som fru Tilländer här lar upp, hänsynen, solidariteten, är väsentliga inslag i den upplysnings- och rådgivningsverksamhet som nu bedrivs i landei. Det är självklart atl denna verksamhet måsle fortsätta och vidareutvecklas.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om åtgärder för att vidmakthålla balansen på arbetsmarknaden i Norrköpingsregionen

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara fru Landbergs (s) den 4 november anmälda fråga, 1975/76:76, och anförde:

Herr lalman! Fru Landberg har frågai mig om Jag vill kommentera uppgifter om atl ett av de större förelagen i Norrköping, Goodyear, kan komma att läggas ned och vilka åtgärder som kan länkas för all vidmakthålla balansen på arbetsmarknaden i Norrköpingsregionen.

Något varsel om nedläggning av eller inskränkning i driften vid AB Goodyear har inte lämnats. Det har emellertid uppgetts att förelaget har problem med avsättningen på sina produkter - främst personbilsdäck. En särskild arbetsgrupp med representanter för företaget och de fackliga organisationerna analyserar f n. situationen och undersöker vilka lösningar som kan finnas. Om en inskränkning i sysselsättningen vid fabriken skulle aktualiseras bör det i första hand ankomma på företagets ägare att skaffa fram ny verksamhet till de anställda på orten.

Arbetsmarknadsmyndigheterna har också en hög handlingsberedskap för att möta de omställningsproblem som kan uppkomma.

Jag vill erinra om de statliga insatser som gjordes i anslutning till de nedläggningar som främsl drabbade tekoindustrin i Norrköping i slutet

av  1960-lalet.

Genom lokaliseringspolitiska insatser har regionen tillförts ett betydande anlal nya arbetstillfällen.

Den pågående omlökaliseringen av statlig förvaltningsverksamhet innebär en värdefull differentiering av arbetsmarknaden och ett ytterligare tillskott av  1 600 arbetsplatser i Norrköping.

Fru LANDBERG (s):

Herr talman! Jag lackar arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga.

Goodyear är en av de arbetsplatser i Norrköping som ansetts stabil ur sysselsättningssynpunkt. Företaget, som är multinationellt, började sin verksamhet i Norrköping 1939. Under senare tid har alla på företaget känt på sig atl någol skulle hända, och många har märkt atl mönstret varit detsamma som vid nedläggningar i bl. a. textilindustrin i Norrköping. Produktionen av diagonaldäck, som inga nya bilar utrustas med, låg kvar, medan man importerade siålradialdäck från andra delar av Europa. Norrköpingsfabriken fick aldrig chansen atl tillverka moderna personbilsdäck.

Inga nya investeringar gjordes, personalstyrkan skars ned, och nu, när företaget för första gången går med förlust, då kommer diskussionen om nedläggning eller möjligen en kraftig nedskärning av personalstyrkan. Som statsrådet påpekar i svaret har genom ett samfällt agerande från samtliga fackliga organisationer vid Goodyear en arbetsgrupp, som skall utreda möjligheterna till forlsall drift, lillsalts, och den skall vara färdig med sin undersökning vid årsskiftet.

Eftersom i de multinationella företagen - som i fallet Goodyear - avgörandet om företagets vara eller inte vara sker i Amerika, är del förståeligt om de anställda känner oro, och även en viss vanmakt, trols au de anställda genom fackligt-poliiiski samarbele i dag står starkare än tidigare med avtal om anställningstrygghet och medinflytande.

Vid företagel Goodyear är f n. ca 1 000 personer anställda. Av dem är närmare 700 LO-anslutna. En tredjedel av dessa är över 50 år och drygl  10 % under 25 år.

Enligt AMS arbetssökandestatislik fanns vid okiober månads slut 1 641 kvarstående arbetslösa i Norrköping. Av dessa var 831 kvinnor, och 704 var under 24 år. Samtidigt vet vi all arbetsstyrkan vid bl. a. LM Ericsson i Norrköping skall minskas med 300-400 anställda genom s. k. naturlig avgång.

Som statsrådet påpekar i svaret har genom den statliga utlokaliseringen till Norrköping kommunen tillförts värdefull, stabil verksamhet, som gett Norrköpingsborna framtidstro och en välbehövlig optimism, men tyvärr blir den otillräcklig om Goodyear läggs ned. Kommunen måste i så fall återigen begära atl regeringen sätter in inte bara de arbelsmarknadspolitiska medlen ulan även de lokaliseringspolitiska för att få balans på arbetsmarknaden i Norrköping.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om åtgäi-der föratt vidmakthålla balansen på arbetsmarknaden i NorrkÖpingsregio-nen

13

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om åtgärder för att ti-ygga sysselsättningen i Norrköping, m. m.

De anställda vill helst behålla förelaget, trots atl arbetet i fabriken är tungl och hårt och inte särskill bra betalt. Kan de förutsätta att regeringen med all kraft genom sina kontakter försöker att lillsammans med de anställda rädda företaget? Kommer regeringen att sätta in även de lokaliseringspolitiska medlen vid Goodyear?

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag förslår väl den oro som de anställda vid företaget känner. Samtidigt förstår jag att fackels företrädare inle i det här skedet vill ge spelet förlorat utan menar att man bör se till, att driften i någon form fortsätter vid förelaget. Jag håller alltså med facket och stöder dess försök all förmå förelaget atl göra allt som är möjligt för atl någon form av produktion skall kunna äga rum där.

Innan fackets undersökningar är avklarade i den kommitté som har tillsalts är del inle rimligl att vi går in med några direkta arbelsmarknadspolitiska medel. Men det löftet bör man kunna utläsa av mitt svar att om det värsta skulle inträffa, är vi självfallet beredda att fortsätta såsom vi lidigare har gjort i Norrköping i samband med förelagsnedläggningarna när strukturrationaliseringen gick fram över lextilindustrin. Del löftet har vi alltså lämnat, att skulle det visa sig att det värsta inträffar skall vi fortsätta med alla de lokaliseringspolitiska medel vi har till vårt förfogande.

Fru LANDBERG (s):

Herr talman! Jag har inle någon annan uppfallning än alt man skall göra allt för att rädda företaget, och det är också det som fackets företrädare försöker arbeia med. Men de har sagl att de i sitt arbeie kanhända behöver ha regeringens stöd, eftersom det är fråga om internationella kontakter. Det är väl på den punkten som man inom facket känner sig ganska handlingsförlamad, för de kontakterna har man inie. Därför väntar man sig att där få ett samarbete med regeringen.

Jag lackar för atl arbetsmarknadsministern här har förtydligat sig, så all vi - om det värsta skulle inträffa, vilket vi helst inte vill - kan räkna med all få statligt stöd som vi fick under den svåraste lextilkrisen. Jag vill än en gång poängtera att vi i Norrköping har varil och är väldigl tacksamma för allt det arbete man lade ner i det sammanhanget.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Norrköping, m. m.

14

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för atl besvara herr Berndisons (vpk) den 5 november anmälda fråga, 1975/76:79, och anförde:

Herr talman! Herr Berndtson har frågai mig vilka åtgärder regeringen är beredd vidta för att trygga sysselsättningen i Norrköping och för att begränsa mullinalionella förelags möjligheler till företagsnedläggningar.

Utöver vad jag nyss har anföri i mill svar på en liknande fråga av fru Landberg vill jag framhålla att utredningen om utländska överlaganden av svenska företag har att överväga en särskild lagstiftning som tar sikle på kontroll av utländsk etablering och utlandsägda företags löpande skötsel. Utredningen beräknas vara avslutad under år 1976.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Orn åtgärder för att trygga sysselsättningen i Norrköping, m. m.

Hen BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Hotet om nedläggning av driften vid Goodyear i Norrköping aktualiserar fiera problemställningar. 1 förgrunden står naturligtvis de problem som uppkommer för de anställda men också för kommunen. Sysselsättningsläget är redan svårt i Norrköping, bl. a. som en följd av lextilkrisen, och det skulle förvärras ytterligare genom en nedläggning av Goodyear. Det är sannerligen inte lätt att få nya Jobb för de närmare 1 000 anställda vid Goodyear. En indusirinedläggning av denna storleksordning skulle skapa ytterligare problem för kommunen, som redan har ekonomiska svårigheter och hög kommunalskatt. Därför har jag ställt frågan om särskilda åtgärder, och jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret.

Men jag måsle också fråga: Är det realistiskt atl räkna med insatser från företagets ägare, som statsrådet talade om i sitt förra svar? Vilka möjligheler har regeringen redan i dag alt ålägga ett multinationellt företag sådana förpliktelser som alt upprätthålla sysselsällningen?

Den andra problemställningen som har aktualiserats gäller begränsning av de multinationella företagens möjligheler lill företagsnedläggningar. Det som nu håller på atl hända de anställda i Norrköping kan när som helst hända tusentals andra anställda i mullinalionella förelag i Sverige. Man räknar med atl del är mer än 100 000 anställda som arbetar i utlandsägda företag. När de avgörande besluten fattas exempelvis i USA, är det lönsamhetskalkylerna som betyder mer i direktionsrummen än utkomstmöjligheterna för något tusental svenska arbetare.

Jag tycker också del skulle kännas otillfredsställande för regeringen all se hur ett multinationellt förelag utnyttjar olika fördelar - del är ålskilliga hundratusentals kronor som har utbetalats i bidrag till Goodyear - men drar sig undan när lönsamheten inte blir den beräknade. Del behövs något av en vanhävdslag på detta område, herr arbetsmarknadsminister!

Frågan gäller vad som skall ske omedelbart och vad man kan göra mot de multinationella företagen. Det löfte som statsrådet ger här - atl man skall överväga en särskild lagstiftning som tar sikte på kontroll av utländsk etablering - sammanfaller med vad vi från vänsterpartiet kommunisterna vid fiera tillfällen har krävt, och vi får väl hoppas alt det blir resultat i den riktningen.

Rubriken över en ledare i tidningen Folkbladet Östgöten lyder: "Mr

15

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om åtgärder för att trygga syssel.uitt-nlngen 1 Norrköping, m. m.

Tomsen i Ohio rycker i en tråd." Det är nog dags atl minska de multinationella kapitalisternas möjligheter att rycka i trådar som gör tusentals svenskar arbetslösa.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag vill försl framhålla att läget i Norrköping för dagen - om man jämför med situationen i landei i övrigi - inte är otillfredsställande. Jag vågar påstå atl de lokaliseringspolitiska insatser som gjorts i Norrköping har gett ett gott resultat. Det tror Jag både kommunalmän och riksdagsmän därifrån måste hålla med mig om.

Men det är klart att skulle denna nedläggning av Goodyear inträffa, blir situationen oerhört besvärlig i Norrköping, och då måsle vi naturligtvis aktivt bedriva ytterligare lokaliseringspolitik. Vi har för övrigi inle upphört med det. Det händer mycket ofta att Norrköping får lokaliseringsstöd.

Till den fråga om utländska företags driftnedläggningar som herr Berndlson aklualiserade vill jag säga att redan den omständigheten att regeringen har tillsatt en utredning visar atl vi anser alt delta är ett allvarligt problem. Vi utgår ifrån att de förslag som vi får ganska snart skall kunna leda fram till en lagsliftning som i viss mån löser problemet.

Men redan av benämningen multinationella företag framgår att del är rätt osannolikt att man enbart med nationell lagstiftning kan åstadkomma en tillfredsställande ordning. Därför har vi som bekant i internationella organisationer frenetiskt arbetat för att komma till rätta med de multinationella företagen och de problem som inte bara Sverige ulan också många andra länder råkar ut för. Vi har i Förenta nationerna och OECD nedlagt ett mycket energiskt arbete för att få lill slånd internationella överenskommelser på detta område.

Del är alltså både nationell lagsliftning och internationella överenskommelser som är lösningen på det här problemet.

Hen BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Men nog är situationen särskilt svår i Norrköping, som ännu har sviierna kvar efter textilkrisen. Skulle det handla om all ett tusental indusiriarbetstillfällen skulle försvinna, är det väl alldeles uppenbart att det skapas ytterligare stora svårigheter.

Jag är också medvelen om atl del är svårare alt komma åt de multinationella företagen, och det är därför som vi har aktualiserat en skärpt lagstiftning.

Låt mig, herr lalman, illustrera hur olika man ser på dessa frågor genom citat ur ett par tidningsinlervjuer.

"De multinationella företagen är betydelsefulla för tryggheten", hävdade en direktör i en avskedsinlervju när han för ett par år sedan lämnade chefskapet för Goodyear.

En av de anställda vid företaget sade häromdagen i en intervju: "Jag är förbannad på Goodyear därför att det multinationella företaget struntar

i oss nu när Norrköpingsfabriken inte längre går med vinst."

Det är klart att direktörens uttalande låter bättre, men jag tror atl jobbarens stämmer bättre med verkligheten.

Direktören kände f ö. också vemod vid uppbrottet: "Jag kommer att sakna golfklubben, där Jag varit medlem i alla år, och arbetet i Rotary", sade han.

För de anställda och deras familjer står i förgrunden ett annat problem, som Jag tror väl illustrerar situationen i Norrköping: "Här i stan finns Ju inga andra Jobb för oss", sade den intervjuade arbetaren.

Jag tycker att kommentarer är överflödiga.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om införande av

obligatorisk

arbetsförmedling

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag har Ju ingalunda förnekat atl del kan bli myckel stora problem i Norrköping, därest Goodyear nu läggs ned. Del är ingen diskussion om den saken. Vi är beredda atl i så fall vidla alla lokaliseringspolitiska åtgärder för att skapa nya sysselsättningar.

Belräffande de multinationella förelagen som vi har i Sverige, så vill jag inte bli av med dem, men jag vill alt vi skall kunna behärska dem. Ingen önskar, hoppas Jag, all de skall ge sig i väg härifrån, utan de skall finnas i Sverige och bedriva produktion, och vi skall få ett ökat infiytande i dem. Det är ju det som lagstiftningen syftar lill och som vi strävar efter.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om införande av obligatorisk arbetsförmedling

Herr arbetsmarknadsminislern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara fru Marklunds (vpk) den 5 november anmälda fråga, 1975/76:80, och anförde:

Herr talman! Fru Marklund har frågat om jag vill medverka lill införande av obligatorisk arbetsförmedling för att därigenom förhindra atl kvalificerade arbetssökande förbigås vid rekrytering av arbetskraft.

I likhet med fru Marklund ogillar Jag sådan rekryteringspolitik som diskriminerar vissa arbetssökande.

Till skillnad från fru Marklund anser Jag dock inle atl obligatorisk arbetsförmedling är ell lämpligt sätl att angripa problemet. Riksdagen har vid fiera tillfällen intagit samma ståndpunkt.

En bättre väg alt komma till rätta med problemet är enligt min mening att ge löntagarna ett ökat infiytande över företagens personalpolitik. Förslag med detta syfte kommer inom kort att föreläggas riksdagen på grundval av arbetsrättskommitténs förslag.

Jag vill också nämna all regeringen f n. prövar ell av arbetsmarknadsstyrelsen övedämnat förslag om obligatorisk anmälan av lediga platser.

2 Riksdagens protokod 1975/76:21-23

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om införande av

obligatorisk

arbetsförmedling

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Jag ber alt få tacka arbetsmarknadsministern för svarei på min fråga.

Nalurligivis är också Jag för alt löntagarna skall ha ett större infiytande över personalpolitiken, liksom Jag menar att de skall ha ett större inflytande över huvud taget över sina arbetsförhållanden och över förelagens skötsel. Likaså noterar Jag såsom positivt det som arbetsmarknadsministern säger i den sisla meningen, att det skall komma förslag om obligatorisk anmälan av lediga platser.

Jag känner till de här strävandena, och jag vet att diskussioner pågår om dessa saker. Men det som jag har motiverat min fråga med - del som nu har hänt i Gällivare vid konfeklionsföretaget Brasons - är ju sådant som går stick i stäv med dessa strävanden. Detta är alltså skälet till atl jag återigen har velal aktualisera den fråga som vi från vpk-gruppen ställt i flera sammanhang och som gäller obligatorisk arbetsförmedling.

Jag har således hänvisat till företaget Brasons i Gällivare. Där genomfördes i våras en strejk. Företagsledningen accepterade inle de strejkandes krav utan avskedade de 25 sömmerskor som inte villkorslöst ville åiergå i arbete. De flesta av dessa 25 anmälde sig till arbetsförmedlingen som arbetssökande, men de har ännu inte fått jobb, annat än i några fall tillfälliga anställningar.

Nu har Brasons börjat la in ny arbetskraft. Under hösten har fem nyanställningar gjorts. Brasons har nu 20 anställda, och det skall ses mot de planerade 55 som fanns med i bilden när också staten gick in med bidrag till etableringen. Tre av de lidigare anställda som dellog i strejken har fått ny anställning. De övriga har mötts med kalla handen, trots att många av dem kan uppvisa både yrkeserfarenhet och ulbildning inom företaget.

Nu utbildar AMS sömmerskor på Brasons begäran. Tio kursdeltagare får därvid en liknande utbildning som de omkring 20 arbetslösa sömmerskorna fått lidigare - också med AMS-bidrag. En del av dem går f ö. i dag i kurser på AMU-cenier för alt lära sig nya yrken - också med AMS-stöd förstås.

Della är synnerligen iögonenfallande. Ingen som har följt dessa turer kan undgå att ställa sig frågan: Är de sömmerskor som deltog i Brasons-strejken svartlistade? Man frågar sig också hur AMS kan tillåtas att spela rollen som utbildare av ny arbetskraft, när företaget har kvalificerad arbetskraft atl tillgå på orten.

Det inträffade tycker jag aktualiserar frågan om att anmälan om lediga platser skall vara obligatorisk. För min del har jag också svårt att se att en obligatorisk arbetsförmedling på något sätt skulle stå i strid med kravet att arbetarna skall ha infiytande också på personalpolitiken.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Får jag bara göra en liten nyansering av fru Marklunds historieskrivning. Man fick av den intrycket alt det våren reguljär strejk

som förekom vid den aktuella firman, alltså en strejk som var uppbackad av facket. Så var ingalunda fallet. Del var en strejk som facket tog avstånd från. Men den saken behöver ju inte påverka själva sakfrågan.

Del förhåller sig faktiskt så all all personalrekrylering till det aktuella förelaget sker genom arbetsförmedlingen i samråd med facket. Om någon av dem som deltog i den vilda strejken inte får anställning vid företaget, så finns det möjligheter för vederbörande alt få sin situation prövad. Vi har som bekant antagit en lag om anställningstrygghet, och i den lagen föreskrivs företräde för dem som tidigare har arbetat vid förelaget.

Men det är som sagt inle arbetsförmedlingens uppgift alt se lill del, utan del är fackels. Och min rekommendation är, att de som anser sig svartlistade - som fru Marklund uttryckte det - men som egentligen borde få anställning vid företaget bör aktualisera frågan genom facket. Då får man pröva om den lag vi har om anställningstrygghet ger dem rätt lill åleranställning.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om televerkets telefonkö

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! De sömmerskor det här gäller är inle de enda arbetare som under de senaste åren har funnil det nödvändigt atl tillgripa strejk-vapnet i sin kamp för bälire löner och arbetsförhållanden. Därför tycker Jag inte atl formerna för strejken i och för sig har någon relevans när vi diskuierar hur de lidigare anställda nu behandlas. Och ett faktum ärju ändå att Brasons nu kringgår arbetsförmedlingen genom att på AMS-kurser utbilda nya sömmerskor i slällel för alt ge arbete åt dem som finns anmälda på arbetsförmedlingen.

Jag noterar arbetsmarknadsministerns råd om hur sömmerskorna skall bete sig. Jag är säker på atl de också kommer atl använda sig av de möjligheter som här står lill buds och att de kommer atl slåss för sin rätt all få arbete.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! För mig som gammal fackföreningsman har formerna för strejken väldigt slor betydelse. Jag kan aldrig försvara en strejk som inte sanktioneras av mill fack. Men all personal som anställs vid här ifrågavarande förelag tas som sagl genom arbetsförmedlingen i samråd med facket. Det är ell faktum som man inle kan komma förbi. Så har skett, och så kommer också att ske.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om televerkets telefonkö

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för alt besvara herr Strömbergs i Botkyrka (fp) den 7 november anmälda fråga, 1975/76:85, och anförde:

19

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

0/77 televeikets telefonkö

Herr talman! Herr Sirömberg i Botkyrka har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta med anledning av televerkels försämrade service inom 07-området genom alt möjligheten all beställa telefonkö bortfallit.

Enligt de uppgifter som lämnas i resp. katalogdelar utför televerket bl. a. förmedling av samtal till upptaget nummer, telefonkö, inom Slockholm, 08-områdel, samt Göteborg, 031-området. Denna service kan lämnas tack vare alt verkei där har mycket stora telefonstationer, som från början kunnal utrustas så att de bl. a. möjliggör automatisk köordning.

I samtliga områden finns möjlighelen för abonnent som så önskar all beställa samtal som expedieras av telefonist, varigenom abonnenten automatiskt blir uppringd om samtalet kan effektueras. I myckel brådskande fall kan abonnenten kombinera sin beställning med att begära påskyndande av samlal. Enligt verkels uppfattning har dessa alternativ av kunderna ansetts helt tillfredsställande.

Under senare år har verket på försök tillhandahållit abonnenterna inom 07-området en exlra service som innebär att telefonist efter beställning manuellt köordnar samlal till visst nummer. Della system innebär alltså inte telefonköservice av samma slag som i Stockholm och Göteborg. Den tekniska utrustning som finns på stationer ulanför dessa områden har dock visat sig inte medge ett reguljärt syslem med manuell köordning. Televerket har därför tvingats avbryta denna försöksverksamhet.

Abonnenterna i 07-områdel har självfallet samma möjligheter som abonnenter i andra områden att beställa telefonislexpedierade samlal. I nödsituationer står även SOS-tJänsten via nummer 90 000 lill buds.

Det ingår i televerkets utvecklingsprogram alt ta fram nya högt automatiserade stationsutrustningar som efter hand kan ersätta de äldre stationerna i mänga områden. De nya stationerna avses bl. a. kunna erbjuda s. k. automatisk återuppringning, vilket ger abonnenten en service liknande den som vissa abonnentväxlar ger redan nu inom förelag, institutioner m. m.

20

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp): Herr talman! Först tackar Jag statsrådet för svaret. Telefonkön har i huvudsak använts för att nå läkare och andra som erbjuder sjukvårdstjänster av olika slag. Jag tror alt del i ell storstadsområde finns behov av denna service. I Storstockholm får vi nu olika grad av service inom olika delar av samma region. Till skillnad från kommunikationsministern anser jag all televerket har utlovat denna tjänst. Den del av telefonkatalogen där 07-omrädel tas upp heter Slock-holmsdelen. I den står det under rubriken Telefonkön alt denna "utför

förmedling av samtal till upptaget nummer  inom Stockholm". Enligt

vad jag förslår kan "Slockholm" icke avse Stockholms kommun, då 08-området också omfattar ett stort antal andra kommuner och delar av andra kommuner här i länet. "Slockholm" bör då avse del område som finns upptaget i katalogen, som heter Stockholmsdelen. Jag uppfattar det så att televerket har uilovat denna tjänsi.

Jag lycker inte att ett statligt verk, televerket, bör bedöma om man skall upphöra med en viss service uteslutande från sina egna utgångspunkter, t. ex. om del av tekniska skäl, med hänsyn lill personaltillgång osv. är lämpligt. En sådan här fråga måste också ses mot bakgrund av vilka behov människorna i regionen har. Atl televerket självt anser alternativen lillfredsslällande lycker jag inte vara ett tillräckligt skäl; innan man vidtar en sådan här åigärd måste man diskutera med berörda parter, och någon informaiion har inle gått ut. Jag är rädd att det finns risk alt televerkets handlande här försätter oss i en prejudikatsiluation, så alt en myndighet kan dra in en service uteslutande efter sin egen bedömning utan atl se till de större sammanhangen.

Jag lycker inle om att man har tagit bort denna service. Jag vill fråga om statsrådet anser det riktigt all man lämnar olika grad av service i olika delar av samma region. Anser statsrådet det vidare riktigt alt televerket kan besluta om en sådan här, som Jag ser det, viktig förändring ulan alt egenlligen ta hänsyn lill sina kunder ulan bara till sin egen organisation?

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Televerket måsleju som alla andra serviceorgan i samhället ges möjlighet atl av och lill göra prov med förbättrad service. Den verksamhet som vi diskuterar är ett försök alt kontinuerligt förbättra servicen för teleabonnenterna. I det aktuella fallel har man, som jag sade i mill svar, funnil att den tekniska utrustning som finns tillgänglig i dag inte gör del möjligl att fortsätta denna försöksverksamhet. Men nu har man fåtl den erfarenhet som försöket har givit. I sisla stycket i mitt svar konstaterar jag också alt televerkets utvecklingsprogram syftar till all ta fram nya mycket högt automatiserade slalionsulruslningar som skall ersätta de äldre stationerna.

Med all respekt för atl vi skulle önska att varje ny förbättrad service skulle bli bestående får vi nog ändå, herr Strömberg i Botkyrka, vara lacksamma för att televerket gör dessa försök som i sinom tid regelmässigt leder fram lill att servicen förbättras över huvud tagel och för alla abonnenter. Tanken bakom serviceverksamheten måste alllid vara att man skall kunna pröva nya och förbättrade former för servicen. Det är del som del gäller i detta fall.

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr talman! Jag instämmer i vad statsrådet säger, atl det måste vara rimligt all ell verk eller ett förelag har rätt att på olika sätl pröva sig fram till en förbättrad service. Jag noterar med tillfredsställelse den sista delen av statsrådets svar, som pekar fram mot en posiliv lösning på delta område. Jag tycker bara från mina utgångspunkter - det kanske finns många människor i den här regionen som lycker likadant som jag. Jag har i varje fall blivit uppringd av flera stycken - atl den åigärd som nu har vidtagits är ett försök med sämre service. Det är detta som jag inte vill accepiera.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om televerkets telefonkö

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om åtgärder för atl föl-hindra kringgå -ende av markvillkorel för slalligl bostadslån

Även om man har räll att pröva olika ting måste man i förväg noga undersöka konsekvenserna. Här kan det röra sig om sjukdom osv., och då borde man först ha visat alt det inle blir några komplikationer för de människor som berörs. Och det är trots allt fiera hundratusen människor som kan beröras - någon gång kanske i en mycket kritisk situation i familjen.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr lalman! Till del senaste vill jag bara upprepa vad som sägs i mitt svar. Del kan väl ändå inle vara fråga om nödsituationer som gäller sjukdom och liknande, för i sådana fall talar både televerkets kalaloger och all informaiion i övrigt sedan länge om atl vi har SOS-ljänsten via numret 90 000. Jag hoppas verkligen att den informationen har nått ut till alla - om det skulle vara ett så speciellt fall som herr Strömberg i Botkyrka har ställt frågan utifrån.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Omåtgärder för att förhindra kringgående av markvillkoret för statligt bostadslån

Herr bosladsminisiern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Gösta Gustafssons i Göteborg (s) den 7 november anmälda fråga, 1975/76:86, och anförde:

Herr talman! Herr Gösta Gustafsson i Göteborg har frågat mig om jag är beredd vidta ålgärder som syftar till alt förhindra att markvillkoret kringgås.

Det s. k. markvillkoret som förutsättning för statligt bostadslån gäller sedan den 1 januari 1975. Under den förhållandevis korta tid som villkoret gällt har endast en begränsad erfarenhet av dess tillämpning kunnat erhållas. Tillämpningen av villkoret följs emellertid inom både bostadsdepartementet och bostadsstyrelsen. Enligt vad jag erfarit kommer bostadsstyrelsen att till bostadsdepartementet redovisa hittills vunna erfarenheter av markvillkoret, så snart tillräckligt underlag härför föreligger.

Skulle del visa sig alt bestämmelserna kringgås på ett sätt som strider mot syftet med markvillkoret är Jag givetvis beredd att utan dröjsmål vidla ålgärder för att förhindra detta.

22

Hen GÖSTA GUSTAFSSON i Göteborg (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svarei. - Allmänt sett tycker jag inte om kommanditbolag. I Göteborg exempelvis har ell kommanditbolag byggt 884 lägenheter med en insats av 115 000 kr. Staten-samhället har gått in och lånat ul i runt lal 62 milj. kr. Bolaget gick sedan i konkurs med ett nettounderskott på 4,7 milj. kr.

Del fall som min fråga gäller avser ell kommanditbolag som den I november 1974 ägde fastigheterna 7 och 9:19 Majvivan. Fastigheterna förvärvades genom fångeshandling dagtecknad den 28 februari 1975 genom köp av samtliga andelar i kommanditbolaget. Trots att helt andra intressenter inträtt i bolaget efter den 1 november 1974 kvarstår fastigheterna alltså alltjämt i bolagets ägo, och därmed anses författningens krav för bostadslån tillgodosedda.

Jag anser inte atl andemeningen med markvillkorel var alt delta skulle tillämpas som i det här exemplet. Jag ansluler mig i stället till vad som sagts i propositionen 1974:150 om bostadspolitiken. När det gäller bygg-konkurrensulredningen har Svenska byggnadsarbetareförbundet i sitt remissvar yttrat: "Markvillkoret är utredningens principiellt viktigaste och praktiskt mest realistiska förslag." LO har anslutit sig lill Byggnadsarbetareförbundets uppfattning.

Exemplet från Göteborg visar dels all markvillkoret kan kringgås, dels att möjligheten att pröva del verkliga markprisels skälighet i enlighet 5 bostadsfinansieringsförordningen sätts ur spel.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

öm utredningen om det studiesociala stödet

Överläggningen var härmed slulad.

§ 11 Om utredningen om det studiesociala stödet

Herr utbildningsministern ZACHRISSON erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara

dels de den  17 oktober anmälda frågorna

1975/76:32 av fru Diesen (m),

1975/76:37 av herr Molin (fp) och

1975/76:33 av fröken Rogesiam (c),

dels de den  23 okiober anmälda  frågorna

1975/76:56 av herr Wijkman (m) och

1975/76:50 av fru Lantz (vpk) och anförde:

Herr lalman! Fru Diesen har frågat mig om del är förenligt med allmänt erkända principer för medinflytande och medbestämmande att de studerande som är direkt berörda inte har fått en fullvärdig representation i utredningen om del studiesociala stödet.

Herr Molin har frågai mig om Jag avser alt komplettera utredningen om det Sludiesociala stödet med en företrädare för de studerande.

Fröken Rogesiam har frågat mig om jag anser alt del är möjligt för den nu tillsatta studiesociala utredningen att göra den allsidiga och förutsättningslösa utredning av del sludiesociala systemet som riksdagen begärde i maj  1974.

Herr Wijkman har frågat mig om jag anser att direktiven till utredningen om det Sludiesociala stödet möjliggör en fri prövning av olika studiefinansieringssystem I enlighet med riksdagens begäran.

23

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om utredningen om det studiesociala stödet

Fru Lanlz har frågat mig om Jag är beredd alt komplettera utredningsdirektiven så, att riksdagens uttalade intentioner bättre tillgodoses, alt utredningen får en mera allsidig partipolitisk sammansällning saml alt representanter för de studerande får ingå som ledamöter av utredningen.

Jag besvarar samtliga dessa frågor i ett sammanhang.

Vad gäller utredningens möjligheler att allsidigt ocb förutsättningslöst ulreda del studiesociala stödet har enligt min mening direktiven utformats så alt delta är möjligt.

Vad sedan gäller utredningens sammansättning har denna fåll en för parlamentariska kommittéer sedvanlig, bred partipolitisk förankring. Beträffande de studerandes representation i utredningen framhöll jag när direktiven offentliggjordes atl jag var beredd alt göra det möjligt för sluderandeorganisationerna atl fortlöpande nära följa utredningens arbete. Antalet studerandeorganisalioner vars medlemmar berörs av utredningen är stort. Del är därför inte möjligt att låta var och en av organisationerna bli representerad i utredningen med en ledamot. Nyligen har emellertid sex av de större sluderandeorganisationerna i en skrivelse till utbildningsdepartementet gemensamt föreslagil två representanter i utredningen om det studiesociala stödet. Framställningen bereds f n. inom departementet. Jag räknar med att inom kort kunna föreslå regeringen all bemyndiga mig att utvidga utredningen för atl bereda de sluderande representation i den.

24

Fru DIESEN (m):

Herr lalman! Jag ber att få lacka statsrådet för svaret på frågan.

Behovei av samordning av alla gällande regler när det gäller studiestöd har länge varit påtagligt. När utredningen nyligen tillsattes väckte del uppseende i studerandekretsar all ingen representant för de studerande själva fanns med bland de sakkunniga. Däremot är LO, TCO, SACO och Kommunalarbetareförbundet representerade. Man kan Ju fråga om del var nödvändigi med denna stora fackliga representation men inga studerande. SFS har uppgett att departementet motiverat utredningens sammansättning dels med atl det var en parlamentarisk utredning, dels med att gruppen av sakkunniga skulle bli alltför omfattande eftersom antalet studerandeorganisationer är så stort. Det har också statsrådet påpekat i sitt svar. Som del också framhålles har nu sex stora organisationer, som representerar studerande på såväl högskole- som gymnasienivå, beslulal nominera två representanter.

Enligt min uppfattning är det självklart att de principer om medinflytande och medbestämmande som vi försöker tillämpa på alla områden skall gälla också för de studerande. Jag tycker mig förstå av svaret att regeringen så småningom kommer att utvidga kretsen av sakkunniga, men Jag tycker nog att det redan från början borde ha varil möjligt att lösa den här frågan på ett tillfredsställande sätl.

Så till frågan om direktiven, efiersom jag också tar emot svaret lill herr Wijkman, som är bortrest.

Riksdagen uttalade all de studiesociala systemen borde göras till föremål för en allsidig och förutsättningslös ulredning. Medger direktiven detta? Herr Zachrisson svarar helt kort Ja på den frågan. Men utredningen får Ju inle överväga en fullständig samordning av de olika systemen. Det skall fortfarande finnas tre olika stödformer, därav ett förmånligare syslem inom vuxenutbildningen. Vad vi inom utredningen skall få syssla med är en kartläggning av nuvarande system. Det är en förenkling av reglerna. Vi skall ge en bild av hur studiestödet påverkar rekryteringen ur sociala, ekonomiska och geografiska synpunkier. Vi skall eventuellt ompröva den s. k. makeprövningen och åldersgränserna. Däremot får vi inte föreslå bidragshöjningar inom det sludiesociala systemet. Det bör ske, säger slalsrådet, inom ramen för den årliga budgetbehandlingen. Med dessa utgångspunkter för utredningens arbete tycker jag att det blir svårt för statsrådet alt vidhålla alt direktiven fortfarande ger möjlighet lill en allsidig och förutsättningslös prövning.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om utredningen om det studiesociala stödet

Hen MOLIN (fp):

Herr lalman! Del är en god princip att de som berörs av en fråga skall få vara med och framföra sin mening om den frågan. När man inom utbildningsdepartementet på senare tid har kritiserats för alt man inle lålil alla komma lill tals i viktiga skol- och utbildningsfrågor har man ofta hänvisats lill det reella infiytande som nås genom medverkan i t. ex. utredningsarbete. När t. ex. Umeåstudenlerna lidigare i år klagade överalt de inte fick bli representerade i den regionala högskolekommillén svarade herr Zachrisson genom att hänvisa dem lill representation via studenternas fackliga huvudorganisation Sveriges förenade studentkårer. Delta kan i och för sig vara en onödigt restriktiv hållning i vissa frågor, men jag kan förstå den i vissa frågor.

När man har del här ärendet framför sig och finner alt inle ens huvudorganisationerna för studenter och elever, SFS och SECO, har fåll vara med i utredningen om del studiesociala stödet, medan andra huvudorganisationer än de som företräder berörda sluderande har fåtl vara det, måsle man ställa sig frågan: Hur är det egentligen med rätten till medinflytande på skolans och högskolans område? När skall egentligen de berörda få vara med? Är del så, herr Zachrisson, atl era uttalanden t. ex. lill Umeåstudenterna bara har varit undanfiykter för att inte Ivingas erkänna faktum, nämligen alt ingen som har en mot herr Zachrisson avvikande mening får vara med i en utredning inom utbildningsdepartementet?

Nu har herr Zachri.sson ändrat sig litet grand. Han har gett efter för trycket och meddelar i dag att han tänker föreslå regeringen atl utvidga utredningen så att de studerande får representation i den. Det får väl tolkas så atl de kommer all få de två representanter som organisationerna gemensami har krävt. Men jag lycker all del argument utbildningsministern har för att inte ha gjort detta tidigare inte är hållbart. Om vi håller oss på högskoleområdet så har Sveriges förenade studentkårer be-

25

gärt representation, och Sveriges förenade studentkårer är Ju den representativa organisation för de högskolestuderande som herr Zachrisson

Nr 21

Torsdagen den

n     vember 1975     '''• '- efterlyste i debatten med Umeåstudenlerna. Jag lycker därför att

frågan om vilka principer som ligger bakom rätten till representation Om utredningen om kvarstår, även om det i och för sig är glädjande att utbildningsministern det studiesociala        i den konkreta frågan har gett efter.

stödet

Fröken ROGESTAM (c):

Herr talman! Också jag ber att få lacka statsrådet för svaret på min fråga. Anledningen till frågan är att direktiven till den sludiesociala utredningen av många uppfattals som myckel snäva. Det finns en oro för atl de sakkunniga med utgångspunkt i dessa direktiv endasi skall kunna göra en närmast teknisk översyn och en del förenklingar inom de nuvarande ramarna. Del finns avsnitt i direktiven som klart tyder på att del bara är delta som är avsikten.

I en av de moiioner som låg bakom riksdagens begäran våren 1974 om en allsidig och förutsättningslös ulredning pekade vi från centerns sida bl. a. på nödvändigheten av att få en samordning mellan reglerna för det sludiesociala slödel för ungdomssiuderande och vuxenstuderande pä högskolenivå. Skillnaden mellan de ungdomssiuderande som fullföljer sina studier i en följd och de vuxenstuderande som efter några års arbete återupptar sina studier är ofta inte särskill stor. I båda kategorierna finns såväl ensamstående som studerande som bildat familj och har försörjningsplikt. Kan de sakkunniga ta upp och studera den här frågan? Direktiven slår - såvitt Jag kan förstå - fast att del vid sidan av studiehjälp och studiemedel skall finnas ett tredje system för vuxenstuderande. Detta trots att man vet atl de vuxenstuderande pä högskolenivå - på grund av den prioritering som ligger i riksdagsbeslutet om vuxenstudieslöd - under lång tid kommer alt vara hänvisade till studiemedelssystemet.

Det är mycket som hänt på de tio är som del nuvarande sludiesociala systemet har fungerat. Ell enhälligt utskott begärde en allsidig och förutsättningslös utredning som skulle kunna ta ett ordentligt grepp på det stora studiesociala området och behandla många av de problem som riksdagen diskuterat med jämna, mellanrum under de senasie åren. Finns det inte, när regeringen efter 15 månader tillsätter utredningen, anledning atl formulera direktiven så atl del klart framgår alt utredningen får det uppdrag som riksdagen begärde? Jag vore tacksam om jag i dag kunde få ett direkt besked av statsrådet om de båda frågeställningar jag tidigare berört, samordningen mellan de studiesociala systemen för ungdoms-och vuxenstuderande på högskoleområdet och sjukförsäkringsproblematiken, kan las upp av utredningen.

Låt mig dessutom, herr lalman, tillägga alt när det gäller sluderan-derepresenialionen i utredningen så delar jag uppfattningen att de studerande redan från början borde ha fått representation i utredningen.

26

Fru LANTZ (vpk):                                                           Nr 21

Herr talman! Först skall jag be atl få tacka för svaret.           Torsdagen den

Enligt riksdagsbeslutet från 1974 skulle utredningen om studiestödels      ii november 1975

framtida utformning förutsättningslöst och allsidigt undersöka formerna      __

förstudiefinansieringen. Nu kan konstateras att utredningen från början      Om utredningen om binds av direktiven alt arbeia med förändringar inom det nuvarande      det sludiesociala systemet. Detta är både beklagligt och anmärkningsvärt. Det lorde kunna     stödet ifrågasättas ifall inte riksdagsbeslutet åsidosätts. I en förutsättningslös utredning borde självfallet frågan om siudielönesystem utredas - som f ö. vpk krävt under många år - men i direktiven sägs i stället att riktpunkten skall vara att de återbetalningspliktiga medlen skall utgöra huvuddelen av studiestödet. Samtidigt skall utredningen pröva åtgärder som befrämjar en bättre social rekrytering.

Lån eller lön för högre utbildning - det är frågan. Del är självklart att den sociala jämlikheten vid rekrytering till högre siudier skulle främjas vid helt fria siudier. Höga sludiekostnader avskräcker främsl dem som lever i små omständigheter. Missförhållandet att den enskilde ivingas skuldsätta sig för att finansiera sina studier måste undanröjas och ett hell nytt finansieringssystem, byggt på studielön, införas för att man skall kunna bryta den sociala snedrekryteringen.

Det som nu sagts är ingen nyhet utan snarare en självklarhet. Del är därför det är så anmärkningsvärt att utredningen inte fått i uppdrag au just utreda frågan om studielön. Dessutom är det anmärkningsvärt atl vpk, som som enda parti förespråkat ett alternativt studiemedelssystem, inle är representerat i utredningen. Del förutsattes också i ui-skotlsdiskussionen all utredningen skulle vara parlamentariskt så sammansatt atl samtliga i riksdagen representerade partier skulle ingå i utredningen. Utredningen harfålt "sedvanligt bred partipolitisk förankring". Säger utbildningsministern. Vad är det för nonsens när vpk inle är representerat! Anmärkningsvärt är också att de sluderande inte fåll fullvärdig representation i utredningen utan bara kallals som experter. Just nu, när debatten om medinflytande och möjligheter att påverka sin egen arbetssituation pågår, är det förvånansvärt alt utbildningsministern sid-steppal de studerande. Det finns möjlighet, om viljan finns hos utbildningsministern, att rätta till della kvalificerade misstag. Vpk kräver alt bli företrätt i utredningen, och två studeranderepresentanter har utsetts från sluderandeorganisationerna.

Jag vill ånyo fråga utbildningsministern:

Varför skall inte studielönefrågan utredas?

Varför representeras inte vpk i utredningen?

Hen utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr lalman! Vad försl gäller den här frågan om de studerandes re
presentation i utredningen är det alldeles klart att jag inte har annan
inställning än den som har kommit till uttryck från fiera av de frågande,
nämligen atl de studerande skall arbeta i nära samspel med utredningen.    27

Nr 21                 Men Jag såg del här renl praktiskt. Det är ett mycket stort antal or-

Torsdaeen den    ganisalioner som representerar de studerande. Hur svårt della är framgår

n november 1975    också av atl de sex organisationer som nu kommit överens om att utse

_____________    två representanter ingalunda representerar alla de studerandes organi-

Om utredningen om   sationer och inle heller alla de enskilda studerandegrupper som finns

del studiesociala       på olika läroanstalter runt om i landet. Även om man skulle bifalla önskan

stödet               om all få in de här två representanterna som ledamöter i utredningen

har inte alla de studerandes organisationer tillgodoselts, bl. a. inle de

vuxenstuderandes organisalioner.

Det sagda ger en bild av hur svårt detta är. Jag tycker att del är viktigt atl utredningen tar hänsyn till alla de här gruppernas behov. Det är också mycket klart markerat i riksdagsbeslutet liksom i direktiven alt man skall se till de skilda gruppernas behov.

Jag har alltså tyckt att det här initiativet från de studerandes sida -alt de har lyckats komma varandra så pass nära i dessa sex organisationer - är så intressant att vi bör svara på deras begäran. En samordning av de studerandes verksamhet är nämligen enligt min mening utomordentligt väsentlig.

Vad till sist gäller frågan om utredningens möjlighet atl arbeta allsidigt är det min bestämda uppfallning att del är möjligt. Jag vill påpeka all direktiven i det här avseendei myckel nära ansluler lill de formuleringar som finns i riksdagsbeslutet.

Fru DIESEN (m):

Herr talman! Man skulle kanske kunna tycka att vi nu egenlligen inle längre skulle behöva uppehålla oss vid de studerandes representation i utredningen. Herr Zachrisson försäkrar alt de skall få arbeia i nära samspel med utredningen men säger atl svårigheten är att del finns ett stor antal organisationer. Herr Zachrisson uttryckte sig så att även om man skulle lillsätia de sex organisationernas utsedda representanter, blir därigenom inte alla sluderande representerade. Denna reservalion gör mig litet tveksam,och jag skulle nog gärna vilja ha en litet mera bestämd försäkran om atl dessa två representanter verkligen kommer att få ingå i utredningen som sakkunniga.

När det sedan gäller direktiven tycker jag inte att vi har fått klart besked på frågan om utredningen kan arbeta så allsidigt och föruisäiiningslöst som riksdagen utgick ifrån. Jag vill bara påpeka att moderata samlingspartiet i en partimotion i våras i anledning av propositionen 23 framhöll, att vi bara om vi får ell enhetligt studiestöd, som är neutralt i valet mellan sammanhängande och återkommande utbildning, kan anse oss ha löst dessa frågor.

Hen MOLIN (fp):

Herr lalman! Jag tycker inle att direktiven kännetecknas av den grad
av förulsältningslöshet som var syftet med riksdagsbeslutet.
28                       När det sedan gäller representationen för de studerande har herr Zach-

risson tidigare avvisat smärre organisationer vid enskilda läroanstalter      Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om utredningen om det studiesociala stödet

genom att säga atl de inle är representativa för hela studerandekollektivet, och det är delvis förståeligt. Men del finns Ju representativa huvudorganisationer. För studenterna finns Sveriges förenade studentkårer och för skoleleverna finns Sveriges elevers centralorganisation. Argumentet all del finns så många organisationer men inle finns plats för någon verkar litet grand som den obotfärdiges förhinder. Jag kan inle komma ifrån misstanken atl detta är ytterligare ett exempel på alt man från utredningsarbetet vill utestänga dem som är kritiska mot utbildningspolitiken och mot utbildningsministern. Det är en attityd som bl. a. utnämningen av de olika högskolekommittéerna gav uttryck för.

Fröken ROGESTAM (c):

Herr lalman! Inte heller jag kan i direktiven återfinna den allsidighel och den förulsättningslöshet som vi diskulerade och krävde i utskottet och i kammaren. I riksdagsbeslutet slår det ju också klart att man även bör pröva andra i förevarande motioner aktualiserade frågor. Dit hör bl. a. de bägge frågor som Jag har nämnt. Jag vore därför tacksam för att få ett besked från slalsrådet om vi kan förvänta oss alt utredningen kommer alt kunna behandla dessa båda frågor.

Fru LANTZ (vpk):

Herr lalman! Utbildningsministern försäkrar att utredningens direktiv är så utformade att utredningen kan arbeta allsidigt och föruisäiiningslöst. Statsrådet svarade inte på min fråga om varför ett siudielönesystem inle skall utredas i denna utredning. Menar slalsrådet med detta alt frågan om studielönen kommer atl utredas? Det vore mycket värdefullt atl få ell klart besked i den frågan. Jag tror nämligen atl många sluderande är nyfikna på svaret.

Vidare fick Jag inle heller något svar pä varför vänsterpartiet kommunislerna inle ens är företrätt i utredningen. Också i den frågan vill Jag efterlysa ett besked.

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr lalman! Det är i och för sig rikligl alt del är väsentligt att försöka skapa ell sammanhängande studiesocialt system, men del innebär ju för den skull inte att alla grupper måste behandlas lika. Är del så att vissa grupper är särskill utsatta, måsle de få särskild behandling. I direktiven är det bl. a. uttryckt på det sättet atl de gymnasiestuderande, vilkas situation i dag kanske är speciellt bekymmersam, måste få en delvis annorlunda behandling än de övriga. Och vi har ju lidigare i år i riksdagen diskuterat de vuxenstuderandes situation.

Sedan, herr Molin, tycker jag det är onödigt atl föra denna diskussion i den insinuanta ton som herr Molin använder. Jag har inte alls någol behov av att utestänga olika organisationer. Får jag möjligen göra den korrigeringen av vad herr Molin säger när det gäller de studerandes re-

29

Nr 21                 presentation i högskolekommitléerna, att det var inte så att jag bara gick

Torsdaeen den    ''" ' °'"' ansåg att de skulle representera de andra, utan jag bad SFS

13 november 1975    '"-' samarbete och överläggningar med andra organisationer söka komma

---------------    fram lill en representation. Del lyckades lyvärr inle överallt.

Om uti-edningenom I det här fallet är del betydligt besvärligare eftersom siuderandeor-
det studiesociala ganisalionerna på della område representerar så hell olika sektorer. Det
stödet               är inte möjligt att gå till några enstaka organisalioner och "uppifrån"

be dem att företräda andra. Tidigare har det varit helt omöjligt atl nå fram till en sådan enighel. Nu har organisationerna kommii en bra bit på väg, vilket jag tycker är utomordentligt uppmuntrande. Del gör det mycket lättare alt klara frågan om de studerandes representation. Men, och della är också ett ord till fru Diesen, del måsle för mig utan tvivel vara viktigt atl se till att också de organisationer - och de är inte så små, herr Molin - som står utanför de här sex också känner sig fullvärdigt representerade. Innan jag har fåtl garantier för det, vill jag inte direkt uttrycka hur den här nya representationen i utredningen skall se ut.

Herr MOLIN (fp):

Herr lalman! Herr Zachrisson sade lidigare all det var så många organisationer som representerade de studerande, att man inte fick plats för någon i utredningen. Om det är så att man vill ha en ändrad struktur på organisationerna, måste Ju herr Zachrissons syfte med att slänga de studerande ute från den sludiesociala utredningen ha varit att försöka få deras organisationer att gå ihop - alt låta sjukskölerskeelevernas och folkhögskoleelevernas förbund fusionera på något sätt. Om syftet med alt slänga organisationerna ute i första omgången var att påverka organisationsstrukturen bland de studerande, så är det ett hell nytt motiv. Det var i och för sig intressant alt få reda på del.

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr talman! Herr Molin är fallen för konspiralionsleorier i dag. Han kanske har sina orsaker härtill - det vet jag inte. Men det var ju tvärtom så all min första åtgärd innebar - jag deklarerade del i samband med alt direktiven offentliggjordes - atl alla de studerandeorganisationer som finns skulle i nära anslutning lill utredningen få vara med som experter och i de arbetsgrupper som utredningen tillsatte. Det var ett säll att skapa en förutsättning för dem alla all delta, för man kunde ju inte sätta in företrädare för alla grupper som ledamöter i utredningen.

Om de nu har hittat ett sätl all gå samman, är del naturligtvis utomordentligt glädjande. Del är inle fråga om någon inblandning i de studerandes frihet att organisera sig som de vill, men jag kan väl säga atl det är en allmän erfarenhet från fackligt arbeie att splittring leder till försvagning av det fackliga arbetet. Kan man gå samman är det av utomordentligt stor betydelse, inle minst för de berörda.

30                       Överläggningen var härmed slulad.

§ 12 Om politisk åsiktsförföljelse av universitetsstuderande Nr 21

Herr utbildningsministern ZACHRISSON erhöll ordet för alt besvara herr Carlshamres (m) den 6 november anmälda fråga, 1975/76:84, och anförde:

Herr talman! Herr Cadshamre har, med utgångspunkt i pressuppgifter om politisk mobbing vid ett av våra universitet, frågat mig i vilken utsträckning jag anser det förekomma att sluderande hindras i sin ulbildning av politisk åsiktsförföljelse och vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att förhindra sådan förföljelse.

Ulöver del nu akluella fallet har endast ett fall, som i viss mån har drag gemensamma med det påtalade, kommit till min kännedom. Det ena fallet är f n. föremål för justitiekanslerns, del andra för justitieombudsmannens prövning.

Enligt gällande bestämmelser åligger det universiletsmyndigheterna alt verka för goda forsknings- och studiebelingelser. Till sådana betingelser hör självfallet atl åsiktsfrihet och personlig integritet obönhöriigen respekteras. Jag förutsätter att berörda myndigheter uppmärksammar eventuella missförhållanden och snabbt vidtar lämpliga ålgärder för alt rätta till dem.

Torsdagen den 13 november 1975

Om politisk åsiklsförföljelse av universitetsstuderande

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Jag får lacka herr statsrådet för svarei. Del var ett så bra och rakt svar som man i det här läget kan begära - och jag begär naturligtvis inte mer. Utrikesministern säger klart ifrån - det är i och för sig självklart - atl "åsiktsfrihet och personlig integritet obönhörligen skall respekteras". Jag vet atl det finns ett fall som prövas av justitiekanslern och ett fall som prövas av justitieombudsmannen. Jag vet också atl utbildningsministern inle gärna kan föregripa resultatet av den prövningen, och det hade jag heller inte tänkt begära. Många av oss

- säkert också utbildningsministern - har väl en känsla av, även om
vi inle har belägg för det, alt det kan förekomma fier sådana fall.

All jag har tagit upp frågan i riksdagen är närmast föranlett av att

- även om del är fullsländigl riktigt all det åligger universiletsmyn
digheterna att tillse atl sådana saker inte förekommer - det ytterst är
regeringen, och i del här sammanhangei utbildningsministern, som har
del politiska ansvaret för att så väsentliga ling som personlig integritet
och åsiktsfrihet respekteras i hela samhället. Jag utgår ifrån att utbild
ningsministern i fortsättningen kommer alt hålla sig informerad och att
han som jag hoppas gärna också vidtar någon åtgärd för att få kännedom
om eventuellt fiera fall av denna art. Den dag kan komma då det kanske
blir nödvändigt alt direkt påpeka för vederbörande myndigheter atl det
är bäst att undersöka det här fältet, så att inte någonting sådant försiggår
i hemlighet. Ett av problemen med den s. k. mobbingen på lägre ut
bildningsnivåer är att den ofta försiggår i hemlighet; ingen vet om den,
vare sig lärare, föräldrar eller andra. Det kan myckel väl vara likadant

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om ett bättie omhändertagande av flyktingar

inom den högre utbildningen. Del är därför viktigt att detta problem hela tiden uppmärksammas sedan det blivit aktualiserat.

Jag vill uttala den förhoppningen -Jag vågar väl säga all Jag är förvissad om - att utbildningsministern såsom politiskt den högste ansvarige verkligen håller ögonen på vad som ytterst är även en politisk fråga, och en mycket vikiig politisk fråga.

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr talman! Jag vill gärna yttedigare markera att Jag anser alt det är oerhört viktigt alt följa denna fråga noga; det är viktigt atl ingripa vid övergrepp mot oliktänkande varhelst sådana förekommer i samhällslivet. Inom universitetsvärlden borde del finnas särskill stora förutsättningar för en självsanering på det här området om sådana missförhållanden uppstår, eftersom man där bör vara van vid att politiskt pröva argument och inte vara beredd att accepiera auktoritära uppfattningar av något slag.

Jag tycker det är viktigt atl vi här får en öppen och offentlig debatt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Om ett bättre omhändertagande av flyktingar

Fru slalsrådei LEIJON erhöll ordet för all besvara fru Diesens (m) den 30 okiober anmälda fråga, 1975/76:66, och anförde:

Herr talman! Fru Diesen har frågat mig om Jag ämnar vidta några åtgärder för att åstadkomma ell bättre omhändertagande av flyktingar och flyktinggrupper.

Inom arbetsmarknadsdeparlemenlel pågår sedan en tid en genomgång av erfarenheterna av uttagning och omhändertagande av flyktingar. I det fortsatta arbetet, som skall bedrivas i samråd med berörda myndigheter m. fi., kommer behovet av ändringar i nuvarande ordning alt övervägas.

32

Fru DIESEN (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret, fastän det var oerhört kortfattat och knappast sade någonting - och del kanske är synd när vi nu har lillfälle att diskuiera en fiyktingfråga, vilket vi inte gör så särskill ofta här i riksdagen.

Jag lycker för min del all det länge har saknats en fasl modell för hur enskilda flyktingar och flyktinggrupper skall las om hand här i landet. Ansvaret har Ju länge legal hos AMS, som nog kan sägas ha tillräckligt med uppgifter utan att behöva syssla också med della. När vi nu har slatens invandrarverk, som bär ansvaret för invandrings- och minoritetspolitiken i vårt land, kunde det kanske vara rimligl atl ansvaret flyttades över dit. Det skulle vara intressant att höra hur statsrådet ser på del.

Invandrarverket har lillsammans med socialslyrelsen fåll medverka vid uttagning av flyktingar från läger ule i Europa, men eftersom AMS är huvudman har arbetsmarknadssynpunkter fåll överväga över renl humanitära bedömningar. Del skulle vara i hög grad önskvärt att också ideella organisationer, t. ex. Röda korset. Rädda barnen och Lutherhjälpen, som har stor erfarenhet av arbete bland flyktingar, fick vara med i ett fastare organiserat samarbete.

Statsrådet Leijon måste ju vara medvelen om all del finns mycket att göra på det här området; en av statsrådets allra försia åtgärder var Ju att tillsätta en enmansuiredning som just skulle syssla med frågan hur man skall överföra och ta om hand fiyktingar. Vad har hänt med den promemoria som denne utredningsman åstadkom? Har den begravts i en låda eller hamnat i papperskorgen? I varje fall vet jag inte någon som har fåll se den. Inte ens på invandrarverket har man fåll la del av den, och del är väl litet egendomligt.

Del finns andra frågor som kan las upp i det här sammanhanget. Frågan om svensk representant för FN:s flyktingkommissarie är ju intressant. Det skall väl inte nödvändigtvis behöva vara en landshövding, vilken som helst, som har det ansvaret. Borde det inte i stället vara någon som fortlöpande har kontakt med flyktingfrågor? Är del inte rent av en förutsättning för en god insats?

Jag har också en känsla av all del är stor skillnad när det gäller mottagandet här i landet av olika flyktinggrupper. För somliga sätter man till alla klutar och satsar alla de resurser som finns, medan andra får det betydligt svårare. Det är alltså på tiden att vi verkligen får en modell för hur det här skall gå lill, så all alla som får tillstånd alt komma hit - enskill eller i grupp - får samma behandling. Jag lycker alt det hittills har hänt väldigt litet, och svaret säger också förfärligt litet. Jag är alltså tacksam för en precisering och lilet fler uppgifter från statsrådet.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om ett bättre omhändertagande av flyktingar

Fru statsrådet LEIJON:

Herr talman! Jag vill först säga, i fråga om de insalser som kan göras av andra än statliga myndigheter, atl vi nu har gett Röda korset - som nämndes här - möjligheler alt vara med och agera i flyklingverksam-heten, och Röda korset har fåll statligt slöd för det.

Visst håller jag med fru Diesen om atl här finns myckel att göra. Många problem kommer förmodligen alltid alt finnas, eftersom vi ofta ställs i den siiuationen att vi med kort varsel måsle ta emot flyktingar från olika länder. Men del har också hänt en del. En av mina första resor som statsråd gällde att titta på flyktingförläggningarna. Alvestaförläggningen var väldigl dålig, och den kommer vi nu all bygga om och förbättra. Byggstarten beräknas till januari-februari, och projekteringsarbetet är nu i stort sett klart. Vi hoppas atl förläggningen i nytt skick skall vara färdig hösten  1976.

Som jag sade pågår del också ett arbete inom departementet med en genomgång av erfarenheterna av alla de frågor som är kopplade till det

33

3 Riksdagens protokoll 1975/76:21-23

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

0/77 införande av kompetensbevis i förskoleutbildningen

här problemet. Som ett led i del arbetet har del anställts en särskild expert, som nu har slutat sin del av jobbet. Men del fortsätter alltså i departementet.

Vad fru Diesen menar med alt det skulle vara så stor skillnad mellan olika fiyktinggrupper förstår Jag inte riktigt och kan därför inte svara på den frågan.

Om Jag skulle göra en personlig fundering om var problemen är allra störst, tror jag atl det inte är vid det första omhändertagandet, när flyktingarna kommer till Sverige, ulan del är vad som händer efter flyktingförläggningarna. Del är nog i del avseendet som vi måsle fundera riktigt ordentligt, och göra det i samråd med de olika parter som är inblandade, på vilka resurser som behövs för atl flyktingarna skall kunna trivas i vårt svenska samhälle och få den hjälp de behöver när de har lämnat flyktingförläggningarna. Jag tror faktiskt alt det är där vi i dag har de största svårigheterna.

Fru DIESEN (m):

Herr talman! Jag ber all få tacka statsrådei för de yllerligare upplysningar som vi nu fick. Jag är medveten om att Röda korset har fått statligt stöd för denna verksamhel. Men jag tycker ändå atl det vore mycket väsentligt all få fram en modell för hur hela omhändertagandet skall gå till.

Sedan delar jag också statsrådets uppfattning att problemen efter det att man lämnat fiyklingförläggningen kan vara siora. Det har verkligen saknats en utvärdering av hur olika grupper har kunnal anpassa sig i samhället. När det kommer nya grupper av en nationalitet, som vi kanske under ålskilliga år har haft här i Sverige, visar det sig alt man vet väldigl litet om hur det har gått för de tidigare invandrarna.

Det finns alltså mycket att göra här, och jag avvaktar med intresse de förslag som kan framläggas från arbetsmarknadsdepartementet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Om införande av kompetensbevis i förskoleutbildningen

34

Fru Slalsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordet föratt besvara fru Göth-bei-gs (c) den 5 november anmälda fråga, 1975/76:82, till herr utbildningsministern, och anförde:

Herr talman! Fru Göthberg har frågat chefen för utbildningsdepartementet om han är villig all medverka lill alt betygen i förskoleutbildningen ersätts med kompeiensbevis i enlighel med barnstugeuiredning-ens förslag. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det på mig att besvara frågan.

Barnstugeutredningens betänkande om utbildning av personal för förskola och fritidshem "Utbildning i samspel" (SOU 1975:67) har nyligen

avlämnats. Betänkandet remissbehandlas fram lill den 15 maj  1976.

På grundval av förslag från en inom skolöverstyrelsen tillsatt arbetsgrupp för betygsältning i lärarutbildningen (BUL) har överstyrelsen i skrivelse lill regeringen den 4 juni 1975 inkommit med förslag om betygsältning i lärarutbildningen. Även inom annan högre utbildning är betygen under diskussion.

Jag vill också framhålla att del i uppdraget för 1974 års lärarulbildningsutredning ingår att överväga frågan om betygsällningen i lärarutbildningen. I direktiven för utredningen angav Jag bl. a. att "de negaliva drag som finns i nuvarande betygsystem vid lärarutbildningsanslallerna kommer att förslärkas då utbildningen i högre grad inriktas mot samverkan och de sociala funktionerna i lärararbetet". Detta uttalande gäller enligt min mening i särskilt hög grad förskollärarutbildningen.

Belygsfrågorna inom den framtida högskolan, till vilken bl. a. förskollärarutbildningen förs fr. o. m. den 1 juli 1977, bör behandlas i ett sammanhang. En kartläggning av betygsällningen och betygens användning för alla högskoleutbildningar har nyligen igångsatts inom utbildningsdepartementet med utgångspunkt i riksdagens beslut med anledning av regeringens propsition om reformering av högskoleutbildningen. Först sedan denna kartläggning är gjord är del möjligl all samlat bedöma betygsfrågorna inom högskolan. Eventuella förändringar i nuvarande betygsältning inom olika utbildningar bör ske tidigast vid nämnda tidpunkt.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om införande av kompetensbevis i förskoleutbildningen

Fru GÖTHBERG (c):

Herr talman! Självfallet är jag medvelen om alt den utredning som jag har åberopal f n. är föremål för remissbehandling. Atl Jag har tagit den som utgångspunkt för min fråga beror på att Jag tycker att förslaget och motiveringen för förslaget är så riktiga och ligger så helt i linje med den ulbildning man har i dag inom detta område.

Jag vill tacka statsrådet för det svar som gavs. och jag tycker att det andas någonting posilivi, trots allt. Men Jag är litet besviken över atl en förändring på detta område inte kan komma förrän tidigast  1977.

I dag är utbildningen på våra förskoleseminarier lill allra största delen inriktad på grupparbete, samverkan och samarbete i och omkring olika projekt. Jag tycker all denna utbildningsform på ett alldeles utmärkt sätt förbereder eleverna förderas uppgifter som förskolelärare. Den ligger också helt i linje med de fina inlenlioner och riktlinjer som finns i förskoleplanen, som genomgående talar om samverkan, samarbele och dialog mellan barn och vuxna.

Förskoleulbildningen upplevs i dag också mycket positivt av både elever och lärare. Vad som däremot upplevs negativt är den graderade betygsättningen. De fiesta lärare och elever anser - och som jag ser det med rätta - att betygsättningen motverkar utbildningens syften. Delta synsätt har vid ett fiertal tillfällen givits till känna genom skrivelser och genom uppvakiningar från sluderande och lärare vid seminarierna. Det har också framkommit i de yttranden som avgivits över SÖ:s utredning

35

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

0/77 sysselsättnings-stimulerande åtgärder i norra Bohuslän

om betyg för lärare, den s. k. BUL.

Betygen i den här utbildningen motverkar den strävan man har till samarbele och solidaritet och bör snarast ersättas med ett kompetensbevis, kompletterat med utbildningsbevis som anger utbildningens omfattning och innehåll.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Om sysselsäitningsstimulerande åtgärder i norra Bohuslän

36

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Mattssons i Skee (c) den 15 oktober anmälda interpellation, 1975/76:21, och anförde:

Herr talman! Herr Maltsson i Skee har frågai mig om jag har observerat den senaste tidens snabbi försämrade arbetsmarknadssituation i norra Bohuslän och i så fall vilka åtgärder som kan påräknas från regeringens sida.

Vi kan i dag notera en viss nedgång i efterfrågan på personal. Särskill påtagligt är detta inom vissa näringsgrenar och i vissa regioner, bl. a. Strömstads och Tanums kommuner i norra Bohuslän. Problemen är störst för dem som saknar yrkesutbildning, är nylillträdande eller äldre arbetstagare. Samtidigt finns inom regionen strukturella sysselsättningsstörningar, främst inom livsmedelsbranschen. Varsel om nedläggning av företag berör f n. ca 150 personer, vilka till stor del utgörs av äldre arbetstagare.

Under senare år har lokaliseringsstöd beviljats företag för sysselsättning inom Strömstads och Tanums kommuner till ett sammanlagt värde av 29 milj. kr. Stödet beräknas ha tillfört kommunerna ca 400 årsarbets-tillfällen. För alt ge sysselsättning åt arbetslösa och förbättra infrastrukturen i regionen har under de tre senasie budgetåren beredskapsarbeten bedrivits inom området i en omfattning som motsvarar en total sysselsättningsökning av ca 13 800 dagsverken.

Länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län har för vinterhalvåret 1975/76 upprättat ett handlingsprogram för all kunna möta uppkommande problem på arbetsmarknaden. Inle minst gäller detta norra Bohuslän. Strömstads och Tanums kommuner ingår i det allmänna stödområdet och möjligheter finns därför att främja sysselsättningen med alla de stimulansåtgärder av regionalpolitisk och lokaliseringspolitisk natur som kan aktualiseras. Belräffande planerna på nedläggning av konservfabriker i Strömstad vill jag betona all del i första hand bör ankomma på de företag som äger fabrikerna alt skaffa fram ny verksamhet till de anställda i orten.

Hen MATTSSON i Skee (c):

Herr talman! Jag ber atl få lacka arbelsmarknadsminislern för svaret på min interpellation.

Anledningen lill interpellaiionen är all arbelsmarknadsläget för norra Bohuslän ånyo mycket starkt försämrats - detta genom all två konservföretag i Strömstad beslutat nedlägga driften. Viss personal har redan avskedats. Till della kommer atl det inte sker någon nyanställning i de andra företagen inom områdel.

Man kan Ju tycka all 160 personer inle är något slort anlal. Men för all få den rälla proportionen på vad del betyder för kommunen och för norra Bohuslän skall man sätta det i relation till alt vi har ungefär 2 000 industrisysselsatla i området och all det således är närmare 8 % som på det här sättet blir utan arbete. Gör man en Jämförelse med Göteborg inom samma län, som Ju har 85 000-90 000 induslrianställda, finner man atl procentsiffran motsvarar ungefär 7 000 anställda i Göteborgstrakten - alltså mer än t. ex. Eriksbergs varv hade.

Jag vill gärna underslryka arbetsmarknadsministerns uttalande om det ansvar som bör åvila de avvecklande företagen. Ofta sker emellertid nedläggningarna därför att de ekonomiska resurserna saknas, och i så fall blir ju förhoppningar i och för sig värdelösa. Men i åtminstone ett av fallen rör del sig om en ägare som är myckel verksam i svensk industri och som bör ha möjligheter alt kompensera vad som läggs ned. Även staten har ju gjort affärer som medfört all koncernen har god likviditet. Och vad som då kan intressera är vilka möjligheler man har i arbetsmarknadsdepartementet för atl påverka ägaren att göra något för den verksamhet som läggs ned.

Sedan noterar Jag värdet av att tillhöra stödområdet. Slalsrådet Bengtsson redovisar vad som kunnal göras med hjälp av de regionalpolitiska instrumenten. Det visar också riktigheten av atl riksdagen lidigare har motsatt sig propåerna om atl de bohuslänska kommunerna skulle föras ut ur stödområdet.

Någon långsiktig lösning på sysselsättningsproblemen i området har ännu inle uppnåtts, men Jag tolkar svaret så att länsarbetsnämndens handlingsprogram för den norra länsdelen gör alt vi för de akuta svårigheterna kan räkna med atl de arbetsmarknadspolitiska instrumenten kommer till full användning. Jag vet också all kommunen, länsarbetsnämnden och landstinget ständigt arbetar på atl lösa problemen och alt de i denna strävan har kontakter med företag och olika organ inom näringslivet, statliga myndigheter och departement.

Men trots detta ständigt pågående arbeie har jag ansett det nödvändigi att peka på den nuvarande akuta situationen. Jag har gjort det inte minst därför att Bohuslän ofta framställs som en överhettad arbetsmarknad på grund av de lokaliseringsintressen som har redovisats i t. ex. den fysiska riksplaneringen och även genom senare uttalade önskemål från industrihåll. Ibland ges man bilden av Bohuslän som ett svenskt Ruhrområde, där del ryker och bolmar ur svarta skorstenar i varenda vik.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

0/77 sysselsättnings-stimulerande åtgäider 1 norra Bohuslän

37

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

0/77 sysselsättnings-stimulerande åtgärder i norra Bohuslän

Så är verkligen inte fallel - och ingen eftersträvar det heller. I en sammanställning som den regionalekonomiska enheten på länsstyrelsen har gjort över ett 30-tal projekt som förekommit i debatten är det endast ett fåtal - Jag tror del är fyra eller fem - som är i gång. Då räknar jag också in sådana projekt som fiygplatsbygget i Landvetter och ol-jeplailformsbyggena i Strömstad.

Jag nämner delta därför att vi i arbetet med lokaliseringsverksamheten har mött den inställningen även från mycket välorienterade förelag och företagsorganisationer, att del är så svårt atl få besked om elablerings-möjligheterna i Bohuslän därför alt det finns så slarka restriktioner där. Della gäller framför allt norra länsdelens restriktioner avseende naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv - och nu skall vi också ta ställning lill primära rekreationsområden. Restriktionerna har sammanfattats i planeringsprincipen "den obrutna kusten". Del rör sig i dessa diskussioner inle om stora miljöstörande etableringar.

Därför skulle det vara av värde att få höra arbetsmarknadsministerns syn på avvägningen mellan utbyggnaden av näringslivet och bevarandet av olika områden för ändamål som har angivits i den fysiska riksplaneringen.

Ulöver de akuta svårigheter som uppkommit genom de nämnda företagsnedläggningarna vill jag slutligen peka på ett moln som inom en relativt nära framtid kommer atl torna upp sig, om vi inle får en fortsättning på oljeplattformslillverkningen. Där kan vi Ju inte råda över beställarsidan, men även planeringsmässigi föreligger det en del problem som måsle lösas. De kommer upp till behandling senare under della riksmöte och måste då ges en sådan lösning atl industrigrenen kan utvecklas. Den sysselsätter i dag över 800 personer, och norra Bohuslän orkar inle med en sådan smäll som en nedläggning av den verksamheten skulle innebära.

38

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Jag vill insiämma i vad herr Mattsson i Skee just har sagt. Jag har samma bedömning som han av dessa frågor. Men jag vill göra en del kompletteringar.

I arbetsmarknadsministerns svar heter det att det inom regionen finns strukturella sysselsältningsstörningar, främst inom livsmedelsbranschen. Ja, del gör det. Ganska kraftiga sådana t. o. m. Konservindustrin ligger f n. verkligen illa lill, och fisket står och balanserar och kan när som helst kollapsa, om det inte får kraftfull hjälp från statens sida. Där är det viktigaste kanske inte så mycket ekonomisk hjälp som möjligheterna atl ha kvar fiskevaltnen.

Livsmedelsbranschen, alltså i detta fall konservindustrin, har inget särskilt bra läge. Del är lätt alt skälla på konservindustrin och säga all man sköter sig dåligt - man lägger ju ned osv. Men en viktig orsak till det dåliga läget för konservindustrin är det usla EG-avtal som regeringen slöt på detta område. Sådana här varor importeras nämligen

tullfritt utifrån, medan molsvarande varor från svenska industrier exporteras med tull till EG-områdel. Delta har ganska avsevärt försvårat läget för den svenska konservinduslrin.

Okay, det är ingenling atl göra ål det nu, inte på ett lag i varje fall. Men det förtjänar att påpekas i delta sammanhang.

Med den befolkningsfördelning som norra Bohuslän har behövs det ett genuint nytillskott av arbetstillfällen. Under en tioårsperiod behövs del ett sådani tillskott på tusentalet arbetstillfällen. Del är glädjande att arbetsmarknadsministern kan redovisa all det genom sysselsättningsstö-dei har tillkommit 400 årsarbetstillfällen. Det är beklagligt att arbetsmarknadsminislern inte har någon slatislik som visar hur många arbetstillfällen som under denna tid fallit borl inom samma område. Jag har en känsla av att neltosiffran inte är så förfärligt uppmuntrande.

Den kanske vikligasle orsaken lill norra Bohusläns svåra läge är den som herr Mattsson i Skee just har berört, nämligen atl stora delar av industrin inte vågar etablera sig där, därför all man har hört alldeles för myckel om hur besvärligt det är att komma till norra Bohuslän. Det är en felaktig föreställning - det vet vi - men man har den.

En annan orsak är alt en del av den industri som vill komma inte får göra det på grund av riksplaneringen. Statsmakterna styr bort från norra Bohuslän viss industri som vill komma dil. Det kan man också acceptera i norra Bohuslän. Men förutsättningen är att staten i så fall tar ett alldeles speciellt ansvar för att det kommer dit ersättningsindustrier. Vad är del för mening med att behålla norra Bohuslän som rekreationsområde enligt riksplaneringen, om inte de som bor i området har arbeie, om det blir en död bygd?

Jag vet atl del inte är någonting som arbetsmarknadsministern önskar. Men jag vill verkligen hoppas att arbetsmarknadsministern instämmer i min tes att statsmakterna har ett alldeles speciellt ansvar för sysselsättningen i ett område, från vilket statsmakterna styr bort viss induslri som skulle kunna komma dit. Jag vore tacksam över att få ett besked om det här i dag.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om sysselsättnings-stimulerande åtgäider 1 norra Bohuslän

Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Herr lalman! Jag skall också be alt få anföra några synpunkter på arbetsmarknadssituationen i norra Bohuslän, som kontinuerligt framsiår som del område i Göteborgs och Bohus län som har de största svårigheterna med sysselsättningen. Under hela min tid här i riksdagen har frågan ständigt återkommit. Del senaste som hände var att vi fick en industri för byggande av oljeplatlformar, och del hjälpte i någon mån upp situationen. Vi vet emellertid inte vad som kan hända i framtiden - den här industrin kanske är tillfällig. Någon lättare industri som passar för kvinnlig arbetskraft - även om vi ogärna vill dela upp arbetena efter kön - finns emellertid inte. Den kvinnliga arbetskraften får det alltså svårare. Oljeplattformsindustrin är en tung induslri. Det vi talar om här gäller framför allt Sotenäs, Tanum och Strömstad med ett befolknings-

39

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

0//7 sysselsättnings-stimideiande åtgärder i nori-a Bohuslän

40

underlag på ca 30 000 människor - motsvarande befolkningen i en medelstor svensk stad.

Som herr Lindahl i Hamburgsund sade har konservindustrin svårigheter. Sillen tryter, den blir allt dyrare. Men ändå måsle man hålla med statsrådet när han i sitt svar säger att förelagen givetvis har ett ansvar när del gäller att skaffa fram ersättningsindustri, inle minst med lanke på att statligt slöd har utgått till konservindustrin. Del gäller också Electrolux, som samhället för ett par år sedan under Facitkrisen fick rädda.

Del finns en induslri som har gamla anor i Bohuslän, nämligen stenindustrin. Del skulle kunna komma i gång igen - det finns avsättningsmöjligheter. Men den skaffade sig på 1930-lalel så dåligt rykte all ingen arbetskraft vill dit. Man har i de berörda kommunerna försökt atl ordna inskolning av unga människor i stenindustrin, men del kommer inga sökande. Och Jag kan inte se annat än all det beror på del dåliga rykte från miljösynpunkt som stenindustrin en gång fick. Nu finns del möjlighet alt förbättra denna miljö, och man skall väl inte ge upp hoppet - det kanske finns vissa förutsättningar alt öka sysselsättningen inom stenindustrin.

Det räcker emellertid inte med regionala insalser, del räcker inte med de beredskapsåtgärder som länsarbetsnämnden kan vidla, utan ylteriigare ålgärder måsle vidlas centralt. Vi är överens om att norra Bohuslän inle skall ha någon miljöstörande industri. När Gränges Hedlund en gång sökte till Tanum ansåg jag för min del - och riksdagsledamöterna från Bohuslän var eniga på den punkten - all den industrin inte var miljöstörande i lagens anda. Nu gick emellertid den industrin oss förbi, och vi beklagar det mycket.

Norra Bohuslän har kommii i kläm mellan fritidsintressena och intresset att få arbetstillfällen. Sådana besvärligheter finns naturligtvis också på andra håll, men de är särskilt kännbara i norra Bohuslän. Vi skulle, herr statsråd, behöva få en exempelsamling på industrier som skulle kunna söka sig lill norra Bohuslän. F. n. söker sig industrierna inle dil om de inte är absolut tvungna, därför alt man vet all del från naturvårds-synpunkt möter så stora svårigheter. Delta var inle intentionerna bakom riksplanen. Vad som sades där var att miljöstörande induslri inle skulle få förläggas till norra Bohuslän. Det är alltså fritt fram för annan industri, men industrin vågar inte därför att svårigheterna att få tillstånd tekniskt setl är så stora.

Jag tror alliså all man skulle kunna göra upp en exempelsamling på vilka induslrier som kan förläggas hit. En sådan skulle vara lill stor hjälp för norra Bohuslän i det här avseendet. Vi skulle behöva få en ändrad attityd, och en sådan skulle kunna skapas genom den här klarsignalen.

Jag har i ylteriigare fyra punkter antecknat åtgärder som man skulle kunna gå in med:

1. Statsföretag har nämnts i detta sammanhang. Statsföretag borde här kunna ta ett ansvar för förädling i norra Bohuslän av den råvara

som används i den petrokemiska industrin.

2.    I den nämnda exempelsamlingen skulle man kunna ge exempel på verkstadsindustrier som skulle kunna etablera sig i norra Bohuslän och där ha tillgång lill kaj.

3.    Jag tror att det blir nödvändigi alt la upp nya förhandlingar med Electrolux. Det femårsavtal som har träffats går ut om ett par år. Del är viktigt att man säkrar den industrin i Strömstad.

4.    Det kan naturligtvis skapas fler offentliga tjänster. Det gäller inte bara norra Bohuslän utan hela landet, men en möjlighel är alt här gå in med sådana.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

0/77 sysselsättnings-stimulerande åtgärder i norra Bohuslän

Herr GÖSTA GUSTAFSSON i Göteborg (s):

Herr lalman! Jag är överens med tidigare talare. Det är glädjande atl man lokalt kan nolera en politisk enighet om de praktiska frågorna. Det verkar som om man skulle kunna säga att vi alla lokalt är reformister.

Del är naturligtvis riktigt som herr Mattsson i Skee säger att 160 anställda i och för sig inle är någon stor siffra. Men jämfört med exempelvis Göteborg är det en stor siffra för norra Bohuslän, efiersom möjligheterna alt där   finna nya verksamheter är begränsade.

Vi är alltså överens om atl del som hänt och håller på atl hända i norra Bohuslän praktiskt inle kan klaras lokall utan att del måste till andra åtgärder. Vi är överens om alt del i första hand är de berörda företagen som är ansvariga. Det mest positiva i arbetsmarknadsministerns svar är all han framhåller all det i första hand ankommer på dessa företag alt la sitt ansvar. Där lycks vi allesammans vara överens.

Jag har däremol satt ell litet frågelecken för det inlägg som herr Lindahl i Hamburgsund hade. Han sade atl slalsmaklernas agerande kanske inte är sådant som det borde vara. Men del ärju ändå lack vare statsmakterna eller - enkell uttryckt - regeringen som vi fåll undantaget från 136 a i; osv., all vi fått plattformarna och alt det över huvud taget hänt någonting inom norra Bohuslän. Jag undrar om inte herr Lindahl har förväxlat statsmakternas med s. k. statsmäns agerande. Jag länker på en nybliven partiledare. Hans agerande bl. a. i denna kammare har sannerligen inte hjälpt norra Bohuslän. Det kan alltså här föreligga en förväxling, och på den punkten ställer jag en fråga.

Till herr Lindahl vill Jag också säga, att det inte är svårt atl komma till norra Bohuslän. Jag har en annan uppfattning om Bohuslän. Jag kan instämma i det som har sagts av herr Mattsson i Skee och del som har sagts av herr Evert Svensson om t. ex. stenindustrin. Men stenindustrin handlar inle bara om 1930-lalel. Det handlar här också om en oerhörd misskötsel på 1960- och 1970-talen, då vi efter nedgången på 1930-talel importerade stenarbetare som man hänsynslöst bara skickade tillbaka. Del gällde portugiser. Den fria företagsamhetens företrädare har handskats vårdslöst med den arbetskraft som funnits. Stenindustrin befinner sig nu i ett dilemma. Där har vi inte haft något atl komma med trots atl del finns en viss efterfrågan.

41

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

öm sysselsättnings-stimulerande åtgärder i norra Bohuslän

Jag är inte överens med herr Lindahl om vägarna. Vägarna är ett huvudproblem för Bohuslän, och då gäller del inte bara vägbeläggningen och antalet kilometer - del är broar som fallas. Smögen- och Kungshamnsområdet t. ex. skulle mycket väl kunna klara den bit vi nu pratar om, nämligen sysselsättningen, om man hade en bättre möjlighet alt komma över till Lysekilshalvön via en bro. Det skulle förkorta pend-lingsavståndei för i dagens läge ett 70-tal personer från 8 mil lill 4 ä 5 mil. Vägarna är alltså en viktig faktor. Här bör man kunna göra någonting. Del är inte bara ett akut problem för dagen. Det kommer att få konsekvenser på sikt. Överläggningar med vägverket har pågått i slutet på föregående månad angående detta. Det finns i vägverkels planering alldeles för litet även i femårsplanen beroende på atl anslagen är för små. Man har över huvud taget icke kunnat planera för någon större satsning den närmaste tiden. Där skulle jag vilja att man tillade särskill på de problem som finns.

Låi mig sedan säga belräffande planformarna au oavsett om det kommer en ny beställning eller icke blir det ell glapp i sysselsättningen när den första blir färdig tills någon ylteriigare plattform beställs. Del glappet i sysselsällningen kommer någon gång fram på våren. Det är riktigt som del har sagts alt det inte är en friställning av 800 som kommer att drabba Strömstad - ungefär hälften drabbar Strömstads-området. De andra arbeiarna har kommit från annat håll och de kommer natuligtvis atl ta sig tillbaka till sina hemorter - i del här fallel inte minst Göteborg.

42

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp) kort genmäle: Herr talman! För att den här diskussionen inte skall spåra ur helt är det kanske bäst att jag med en gång rättar till herr Gösta Gustafsson i Göteborg. Jag sade i mitt inlägg inte ett dugg om vägarna eller kommunikationerna i Bohuslän. Jag instämmer med herr Gustafsson i atl de är dåliga. Om herr Gustafsson hade besvärat sig med att ta reda på vad jag tidigare sagt här i kammaren om dem och om hur Jag har agerat på den här punkien, hade han velal att jag anser alt de är usla och behöver förbättras. Detta gäller inle bara vägar och broar utan även järnvägar. Men den frågan har Jag över huvud taget inte berört i dag. Den kan vi naturligtvis diskuiera, men jag tycker inle att den hör hemma i denna diskussion.

Vidare lyckades herr Gustafsson få in herr Ahlmark i den här diskussionen. Del är kanske rätt naturligt. För ca ett år sedan var nämligen herr Gustafsson också inblandad i en inierpellationsdebatt här i kammaren, där huvudagerande var bostadsminisier Carlsson och riksdagsman Ahlmark. Där drev herr Ahlmark hårt tesen atl statsmakterna av miljöskäl styrt bort viss industri från norra Bohuslän, och det har man gjort, herr Gustafsson. Del är inte myndigheterna som gått ut och raggat upp några oljeborrtornsorder, sådana har kommit ändå. Del har funnits - det är vi väl medvetna om - många andra slags projekt som man

diskuterat atl placera i norra Bohuslän, men de har styrts borl på grund av miljöpolitiska skäl. Del är då herr Ahlmark och Jag menar all när statsmakterna styr bort induslri som vill komma lill ett område så har de också en särskild förpliktelse mot befolkningen i det området. Man måste skaffa fram ersättning så atl befolkningen i alla fall har arbeten och kan bo kvar i sitt område. Inga kan vara gladare än bohuslänningarna om de slipper miljöslörande industri och kan få någon annan i stället. På den punkten tror jag vi är helt ense.

I övrigi hoppas jag att den här diskussionen kan fortgå utan att vi behöver misstolka varandra alltför mycket.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

0/77 sysselsättnings-stimulerande åtgäi-der i norra Bohuslän

I detta anförande instämde herr Sven Gustafson i Göteborg (fp).

Hen GÖSTA GUSTAFSSON i Göleborg (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är möjligt all det kan vara fel på mottagaren, men del är inte alltid sagt att det är mottagaren det är fel på om en missuppfattning kommer till stånd, det kan vara sändaren. Vad Jag tidigare sagt är, att vi från Bohusläns sida haft atl slåss emot mycket, bl. a. detta att det över huvud taget inle skall få lokaliseras någonting till västkusten.

Jag vill instämma i de punkler som Evert Svensson föreslog, och jag vill än en gång upprepa vad Jag sagt tidigare, nämligen atl när del gäller Bohuslän måsle jag hålla på alt vi lokalt tycks vara helt överens om det praktiska. Del är motståndet centralt, i press och massmedia, som vi haft atl kämpa mot.

När det gäller vägarna uppfattade jag herr Lindahls i Hamburgsund uttalande på det sättet att det var svårt att komma till och från norra Bohuslän. Det fattade jag som ett skäl grundat på vägförhållandena. Är vi då även överens om detta med vägarna har jag inget mer atl tillägga.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr lalman! Gösta Gustafsson i Göteborg gladde sig över den politiska enighet som mycket sällan utmärker riksdagsmän från Bohuslän när det handlar om regionala frågor, varefter han omedelbart hamnade i en partipolitisk träta.

Det är inle så märkvärdigt atl den formen av samverkan - tvärpolitisk samverkan - har vuxit sig särskill stark i Bohuslän. Man kan nog påstå att vi är drivna samman med gisselslag, och det är en effektiv metod att driva folk samman med och har så varit i över 40 år.

Bohuslän, särskill norra Bohuslän, har haft otur, del kan inle hjälpas. Vi behöver inle rekapitulera vad som hände på 1930-ialet då allting gick i Slå. Den tidigare betydelsefulla stenindustrin dog ut mer eller mindre och det hände mycket annal elände också.

Sedan gick del 40 år och det hände Just ingenting. Vi fick litet små-elableringar, men någonting allvarligt som verkligen kunde sätta fart på livet där hände inte.

När det väl började hända saker, när den tillgång -jag skall återkomma

43

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om sysselsättnings-slimulerande åtgärder i norra Bohuslän

44

till den - som norra Bohuslän exklusivt har verkligen skulle kunna böria exploateras och ge utdelning, då får man inte längre utnyttja den för då har vi börjat bli så väldigt intresserade av della med miljö- och naturvård. Tänk er atl någon hade velat bygga ett oljekraftverk på Hog-dalsnäset i slutet av 1930-talet. Ingen människa skulle ha förmenat dem del, alla skulle ha varit glada över den sysselsättning man fält. Men när planerna kommer fram i slutet av 1960-talet är det inle längre lika självklart, och de gick inte heller alt genomföra. Jag tror - jag kommer aldrig ifrån det - all vårt stora problem kanske ligger där. Norra Bohuslän är underbart att bo, leva och arbeta i, men om vi nu skall vara ärliga i all vår lokalpalriotism: Vad har vi egentligen alt bjuda näringslivet, arbetslivet som inte andra har? Del är del frågan gäller. Vad har vi för konkurrensmedel när vi försöker få industri och annat näringsliv att etablera sig i norra Bohuslän?

Kommunikationerna har del talats om. De är inle så förfärande usla, de har t. o., m. blivit litet bättre. Jag lar mig från Kungälv lill allra nordligaste Bohuslän en kvart snabbare nu än jag gjorde för några år sedan. Del finns lika dåliga kommunikationer på andra ställen, men exklusivt bra är de definitivt inie.

Vad har vi när det gäller råvaror som är av den arten all de helst bör utnyttjas på stället där de finns eller så nära som möjligl? Vi hade granit, och det har vi fortfarande gott om, om bara någon ville ha den och kunde utnyttja den. Men den är inte längre en stor basråvara för industrin, även om den har rätt som menar atl vi med bättre skötsel - eller vad det nu skulle vara - alltjämt skulle ha haft en livskraftig stenindustri. Det är inle omöjligt ännu att göra någonting av denna industri, men någol slort blir det aldrig - så mycket efterfrågan finns del inte på granit i de former den nu kan användas i.

Vi har litet fisk - i den mån inle norrmännen tar marknaden ifrån oss. Men vi vet alt ett av skälen till att det går dåligt för konservindustrin är atl råvaran tryter. Del är inte längre så gott om den sorlens fisk som används i konservfabriker.

Ja, vad är del sedan vi har? Vi har inle någon arbetskraft. Del är det märkliga i en arbetslöshelsregion: det går inte något slort överskott av välutbildad yngre arbetskraft och väntar på jobb. De har redan fiyttat bort. Vi ser nu, när plattformsbyggena kommit i gång, alt de gärna vill komma hem igen. Den ena tomma stugan efter den andra fylls med hemfiyttade nordbohuslänningar som lar chansen när de kan få ett jobb, men de finns inte där. Del är inte så att industrin, som är ute och letar efter ett bra ställe att rekrytera duktig arbetskraft, kastar sina blickar på norra Bohuslän. Därifrån har ju arbetskraften redan flyttat.

Vad har vi? Jo, vi har ett djuphamnslage. Del är det som är alldeles exklusivt och som knappast någon del av landet kan erbjuda - i varje fall inte bättre. Vi har en djuphamn med utomordentligt gynnsamma inseglingsförhållanden etc. Men problemet är: Vem är del som behöver en exklusiv djuphamn på 70-80 m? Nu har vi hittat de här plattformarna.

För dessa behöver man detta djup - så länge det varar. Men annars vet vi att det i stort sett är tre produkter - kol, stål och olja - som är verkligt beroende av riktigt extrema djuplägen nära land. Vad är det mer som har den där riktiga nyttan av djuplägen, som gör atl man måsle söka sig just dil där djupläget finns? Det är nästan ingenling annal. Kol, stål och olja har det gemensami alt de är miljöstörande, och sådant får vi inte ha, i varje fall inte i norra Bohuslän. Man har faktiskt försökt, och del blir ingenting av med det.

Detta är, menar Jag, norra Bohusläns dilemma och den otur som man har haft: På den tiden då man ulan invändning någonslans ifrån skulle ha fått lov atl utnyttja sitt havsläge och sitt djupläge var det ingen som behövde det. Då var inte båtarna så stora som de är nu. När det behövs får man inte använda denna sin tillgång. Under mellantiden har bygden till slor del, ekonomiski sett, dött ut.

Vad kan man dra för slutsatser av della? Många tycker att vi är litet vårdslösa med vår natur, alt vi är litet för benägna atl accepiera etablering av kolhamn i Vallhamn - vilket visserligen inte Evert Svensson vill ha, men som vi andra är positiva till -, oljekraftverk på Hogdalsnäset för några år sedan, för atl inle tala om oljeplattformar. Jag tror atl de som tycker atl vi inte är tillräckligt aktsamma om den nästan unika miljö vi har ändå skall försöka förstå att del är ell svårt dilemma. Vad blir det kvar till sisl för rekreations- och friiidsmiljö i norra Bohuslän om där inie finns några människor som har möjlighel all leva och arbeta där året runt? Det är inle en vildmark man söker när man reser till Bohuslän på semester, utan det är kulturlandet vid havet som man reser till. Om det kulturlandet skall fortsätta existera förutsätter del utrymme även för arbetstillfällen.

När vi diskulerade belänkandet om den fysiska riksplanen. Hushållning med mark och vatten, var det nog flera än Jag som på ett alldeles särskill sätt läste planregeln alt kuststräckan mellan Lysekil och Strömstad i framtiden skulle hållas fri från miljöslörande industri. Jag läste den i varie fall för min del mycket noga och kom fram till att man menade kuststräckan mellan Lysekil och det som då var staden Strömstad. Men se det var två mil kvar mellan Strömstad och norska gränsen. I dag vet vi atl man avsåg kuststräckan mellan Lysekil och norska gränsen. Jag tror att man på många håll accepterade den angivna målsättningen därför atl man räknade med atl det fanns ell lilet andningshål i den del av Bohuslän som i själva verket utgör en del av den hårt industrialiserade norska grannbygden. Men nu får vi inie räkna med det, utan nu hör också Hogdalsnäset till den fridlysta delen.

En - låt oss gärna kalla det så - unik tillgång till strand och berg, och f ö. också av mycket annat, som denna i en del av Bohuslän som inte många känner till, på landskapets baksida mot Dalsland, skall självfallet utnyttjas för rekreations- och fritidsändamål osv., såväl förde rörliga som för de fasla aktiviteterna. Men jag tycker att man kan komma ihåg vad vår förre landshövding i länet brukade framhålla. Han sade att om

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

0//7 sysselsättnings-stimulerande åtgärder i norra Bohuslän

45

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om sysselsättnings-stimulerande åtgärder i norra Bohuslän

vi har en trakt eller en miljö som är alldeles speciellt värdefull ur rekreationssynpunkt, är den miljön lika intensivt utnyttjad om 10 000 människor får möjlighel att vistas där året runt som om 100 000 människor är där några månader på sommaren. Det är inte detsamma som atl gå miste om utnyttjandet. Får de 10 000 människorna den chansen blir del plals på andra rekreationsorter, efiersom dessa inle kommer atl behövas för de människorna - de har sin rekreationsort hemmavid.

Jag vill lill sist säga att Jag inte tror atl vi på allvar kan räkna med alt kunna lösa norra Bohusläns problem om vi inte, med all den aktsamhei vi skall iaktta, försöker vara litet mer balanserade än de mest fanatiska miljövårdarna när del gäller alt väga mellan arbetslivets och fritidslivets krav. Jag tror att man i stort setl kan räkna med all riksdagsledamöterna - trols att vi blir utskällda i brev från alla delar av landet dock sällan från Bohuslän-även i framtiden gärna kommerati välkomna etableringar av olika slag i Bohuslän. De få ledamöier som är närvarande i kammaren bör komma ihåg följande, om man ibland undrar över hur vi kan acceptera ett projekt som kanske ler sig lilet tvivelaktigt ur miljösynpunkt. Om del är det första projekt man sett på 40 år, blir man litet skeptiskt mot allt välvilligt lal om alt vi inte skall få ett visst projekt men att vi självfallet skall ha något annat i stället. På dessa 40 år har det i stort setl inte blivit något annat.

46

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Del verkar kanske litet ofint av en hallänning att delta i denna Göteborgs-Bohuslänska överläggning. Den lokaliseringspolitik som vi har bedrivit och som har omfattat jämväl norra Bohuslän har gett resultat. Det kan man avläsa på många håll. Befolkningsutvecklingen i norra Bohuslän har stabiliserats under 1970-talet. Det är ett faktum som ingen kan komma förbi. Jag lycker atl del är fel att så underskatta de lokaliseringspoliiiska insatserna som herr Lindahl i Hamburgsund gör. 400 nya jobb genom lokaliseringspolitiska ålgärder är inget dåligt resultat.

Jag är övertygad om att man på praktiskt taget varje länsbänk i kammaren skulle kunna ställa sig upp man- och kvinngrant och peka på områden som har stora och svåra regionala problem. Jag upplever det ständigt. Min dörr är som en svängdörr med besökare från hela landet, som med all rätt pekar på ungefär samma problem som de som ni har i Bohuslän.

Nu ärjag medveten om atl det kan uppslå akuta problem inom vissa områden och att man då verkligen måsle bjuda till och gripa in med åtgärder, och det gör vi också. Vi har fått göra det på många platser. Vi påverkas rent allmänt av konjunkturen ute i världen. Vi har svårigheter renl allmänt. Det är därför vi går in med 24 olika insalser för att komma till rätta med sysselsättningsproblemen. De drabbar olika. Vissa regioner har det svårare än andra.

Jag tycker det är fel att låta ett företag ha som skalkeskjul att EG-avtalet skulle ha blivit lilet ogynnsamt för det företaget och sedan sitta med

armarna i kors. Vi kan aldrig tolerera det. Nu förnekar jag att det finns ett sådant samband, men även om det hade funnits skulle vi inte ha godtagit det som grund för minskad sysselsättning. Ett sådani stort företag som ligger bakom konservindustrin i Bohuslän bör rimligtvis kunna finna annan sysselsättning om det ivingas lägga ned.

Nu hoppas jag att kommunalmännen och jag har samma uppfattning på den punkien. Den fackliga organisationen har det.

Jag lycker alt vi i försia hand skall räkna med alt försöka förmå ägarna lill konservfabriken att finna annan sysselsättning som de kan förlägga till detta område.

Av herr Mattsson i Skee har jag fått frågan hur jag ser på förhållandet mellan arbeie och rekreation. Nu har ju regeringen gett ett svar i propositionen om riksplanen, som just ligger hos civilutskottel. Den frågan diskuteras i civilutskollet, där herr Mattsson är en av huvudfigurerna, och regeringens svar finns alltså där.

Trots den här fina reklamen för norra Bohuslän som herrarna har gjort från talarstolen tycker Jag att inläggen andas litet för myckel pessimism. Det är inte så att riksplaneringens s. k. gröna hand skulle förbjuda all lokalisering. Jag utgår ifrån att det är en oerhörd överdrift då ni slår här och säger all ell slorl anlal förelag har velat komma lill norra Bohuslän men inle vågat. Jag skulle bli rasande glad över uppgifter på alla de företag det kan vara fråga om. Uppgifterna motsägs också av det faktum att vi genom att använda lokaliseringspolitiken har fått dit 400 nya jobb i ett antal nya förelag. Kommunerna har ju möjligheter att påverka utvecklingen på olika sätt. Men del är klart alt kommunerna måste erbjuda industriområden dit man kan lokalisera sitt företag. Kommunerna kan också, eftersom de ligger inom stödområdet, själva som beredskapsarbete bygga industrihus och på det sättet dra till sig den sortens industrier som man bör ha i detta område.

Anledningen till att del inte står nyetablerade förelag i kö hos Tanums kommun är att hela inre stödområdet ropar efter nyetableringar. Vi har inte så värst många nyetableringar. Det är hela förklaringen. Men skulle det finnas varuproducerande företag som har intresse av au lokalisera sin verksamhet till norra Bohuslän men inte vågar av miljöskäl, skulle Jag bli mycket förvånad. De bör tvärtom till denna vackra miljö förlägga verksamhet som inte är miljöslörande. Flertalet av företagen inom varuproduktionen är inle miljöslörande. Det är klart atl vi inom hela landet nu har mycket strängare regler för all företagsamhet då det gäller både den yttre och inre miljön. Det gäller naturligtvis i lika hög grad i Bohuslän som på andra platser.

Belräffande vägar och broar så kan en hel del av de broar som finns och bör finnas i norra Bohuslän vara kommunala projekt. Jag råder kommunalmännen atl ha sådana projekl färdiga, för de kan behövas som beredskapsarbeten. Vi kan komma att behöva tillfälliga beredskapsarbeten av den typen där uppe.

Rent allmänt delar jag självfallet den uppfattning som har framkommit

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

0//7 sysselsäitningsstimulerande åtgät-der i norra Bohuslän

47

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

0/77 sysselsättnings-stimulerande åtgäi-der i norra Bohuslän

här - eftersom jag själv kommer från västkusten - alt man inle kan bygga sin framtid bara på turism och rekreation. I mitt eget hemlän var det tidigare många som hade den meningen att hit skulle inga induslrier komma. Hit skulle bara komma sommargäster för all bada och ha det skönt. Men det visade sig all det kunde man inte leva på utan man måsle självfallet ha andra arbeten än dem som den här kortvariga turismen ger. Man måste alltså bygga induslrier. Låt mig säga, herr lalman, atl den omständigheten atl vissa områden i Halland, Bohuslän och på ostkusten är s. k. gröna områden, där man inte vill ha miljöstörande företag, inle är något hinder för att till dessa landskap föriägga t. ex. industriområden.

Herr Carishamre undrade vilka konkurrensmedel norra Bohuslän har alt erbjuda. Det våren rätl negativ kalalog han gav mänskligheten. Men han glömde en väsentlig sak, nämligen att norra Bohuslän ligger inom stödområdet, vilket inte Halland gör och vilket många andra delar av landet inte heller gör. Det avgörande för de varuproducerande företag som är intresserade av all komma dit är om kommunen kan erbjuda dem tomtområden och om del finns möjligheler för dem atl erhålla lokaliseringsstöd. Det är ett konkurrensmedel som inle alla andra kommuner har.

Under detta anförande överlog herr förste vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

48

Hen MATTSSON i Skee (c):

Herr talman! Också Jag hade, när så många från Bohusbänken yttrade sig i den här frågan, en känsla av atl hallänningen Bengisson får höra så mycket bohusläniana att han slorknar. Kanske lydde hans svar också på det.

Vad jag lade märke till och tog fasta på i del senaste inlägget av statsrådet var att han sade att del inle är någol hinder för att till de här områdena förlägga vilket annal förelag som helst, bara det inle är miljöslörande. Det är egentligen just ell sådant uttalande som vi behöver. Hur märkvärdigt det än kan låta har de som arbetar för oss och som har vårt uppdrag alt ta kontakter med olika förelag mött den invändningen. Därför är det värdefullt att ha ett nytt och auktoritativt uttalande på den här punkien atl hänvisa lill.

Jag ansluter mig till uppfattningen alt man skall lägga ansvaret för sysselsättningen på de företag som avvecklar sin verksamhet, men det är klart atl den principen inte alltid kan tillämpas. I det fall som gäller Strömstad bör del vara användbart, men det är möjligt atl den lilla kommunen som inte har någon annan relation lill koncernen än just den här fabriken inle har så mycket att diskuiera med koncernen om. Däremot kan man säkert diskutera med den på riksnivå, och det var därför jag var intresserad av att höra att man försöker pressa koncernen till att ta sitt ansvar. Jag delar åsikten alt koncerner bör känna ansvar

för den personal som de har anställt.

Statsrådei säger alt regeringen i propositionen har redovisat sin synpunkt på avvägningen mellan sysselsättning och miljövård och över huvud laget vad som inbegripes i begreppet den obrutna kusten. När man hör det blir man då inle optimistisk. Propositionen innehåller en redovisning av programmen, och den anger vilka fortsatta riktlinjer man tänker följa i planeringsskedet. Där är gränsdragningen densamma nu som den var när riksdagen år 1972 behandlade förslaget om fysisk riksplan när det gällde den norra delen av Bohuslän.

Jag nämnde att vi kommer att få ta upp den frågan till behandling på nytt under riksmötet. Jag hoppas atl de ansträngningar som vi gör för alt få till stånd en förbättring då också skall mötas av förståelse från regeringssidan på ett sådani sätt alt del blir möjligl alt komma överens om den lösning som vi förespråkar.

Man kan naturligtvis nolera alt det här områdel - bl. a. Tanums kommun - har förlorat storförelag under liden. Diskussion om Gränges Hedlund AB:s etablering ledde väl inte till au man fick helt klart för sig varför etableringen föll. Del fanns ju ett statligt ägarintresse i markområdet, och det fanns även andra statliga intressen som kämpade om företaget. I alla fall kan man konstatera alt ett företag som vi bedömde såsom förenligt med riktlinjerna om lokalisering till Tanum inle fick möjlighel att etablera sig där utan i dag är i full färd med att ställa i ordning en industriplats i Blekinge län i stället.

Tanken på industrihus har vi redan tagit upp. I samarbetskommiiién i Bohuslän arbelar man nu med del här projektet för atl försöka intressera kommunerna och eventuellt få stöd från landstingssidan för att snabba på verksamheten.

Eftersom herr Gösta Gustafsson i Göteborg m. fl. har talat om broar vill jag påpeka alt de inte är några kommunala projekt ulan vägverksprojekt, och allesammans stora sädana. På den punkten har kommunerna ingen annan möjlighel än att som alla andra försöka påverka vägverkets planering och komma med inom dess fördelningsramar.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om sysselsättnings-stimulerande åtgäi-der i norra Bohuslän

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr lalman! Jag vill gärna insiämma i Evert Svenssons i Kungälv krav på någol slags katalog över vilka industrier som kan komma till norra Bohuslän, och jag är också väldigt glad över atl arbetsmarknadsministern här uttalade att alla varuproducerande induslrier-om jag hörde rätt - borde höra till dem som kan komma dit utan några större problem.

Men det händer alltför ofta i norra Bohuslän att folk frågar sig: Vad är miljöstörande industri och vad är det inte? Vi har t. ex. Gränges Hedlund - är oljeborrningsplattformarna miljöstörande eller inte? Vi vore nog väldigt tacksamma, om vi på någol sätt kunde få en gränsdragning där.

Jag underskattar inte alls värdet av all det har kommii 400 nya arbeten till norra Bohuslän med hjälp bl. a. av stödåtgärder, herr arbelsmark-

49

4 Riksdagens prolkoll 1975 176:21-23

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

0/77 sysselsättnings-stimulerande åtgärder i norra Bohuslän

nadsminister; tvärtom ärjag myckel glad och tacksam för del. Jag menar bara att man inte får se sig blind på den siffran och sedan vara nöjd, utan man måsle försöka sätta den i relation till vad som går bort. Då har man kanske inte fulll så glädjande siffror kvar.

I vad gäller konservindustrin har herr Mattsson i Skee helt rätl. Det är alldeles klart alt en av industrierna i Strömstad som nu skall läggas ner hör till en stor koncern som vi här i riksdagen har varit med om all ge så pass stora likvida medel genom ell vissl köp att den verkligen borde ha möjlighet att göra någonling; del är ett krav som man kan ställa på del företaget. Men alla förelag inom konservindustrin hör faktiskt inle till denna koncern, utan många av dem är små. Detta gäller kanske inte speciellt i norra Bohuslän, men går man lill mellersta Bohuslän finner man gott om riktigt små företag inom konservindustrin. Där kan man kanske se om inte problemen börjar bli litet större. Det här akluella storföretaget är däremot ingenting att snyfta över och beklaga.

Herr Mattsson i Skee var inne på en sak som man i Tanums kommun upplever som beklaglig och som ett myckel stort hinder, nämligen AB Atomenergis markinnehav. Bolaget köpte en gång mark för en tilltänkt anläggning för upparbetning av kärnkraftsavfall, någonling som kommunen inte är ell dugg trakterad av och som befolkningen inte vill veta av. Bostadsministern har f ö. svarat mig på en fråga att han anser atl sådant inte är förenligt med den fysiska riksplanen. Det vore väldigt väl om statsmakterna kunde understödja kommunen i försöket att få återköpa den här marken från Atomenergi.

Till sisl vore jag mycket tacksam om statsrådet kunde ge besked om han instämmer i min tes: Har man inle i ett sådani område som norra Bohuslän, där statsmakterna olvivelakligl har hjälpl till att styra borl viss industri, ett särskilt ansvar för att försöka finna ersättningar som kan ge arbete?

50

Herr arbetsmarknadsminislern BENGTSSON:

Herr talman! Jag predikar ingen förnöjsamhet på någol sätt när jag talar om vad som har hänt i norra Bohuslän, utan Jag bara pekar på att helt hopplös är inte silualionen. Man har satsat 29 milj. kr. och det har gett 400 nya Jobb. Tio företag i Tanum och åtta i Strömstad har fått den hjälpen. Det visar alltså alt det finns möjligheter alt få lokaliseringsstöd. Det har ju inte skett därför att det har blivit ett område där man skall förhindra miljöslörande induslrier, utan det har skett på grund av strukturen i detta område. Denna ulveckling började inte när riksplanen logs. Herr Carlshamre beskrev målande den utveckling som har ägt rum och som har gjort att man log med denna region i slödområdel.

Jag har sagt att statsmakterna är beredda att medverka med alla de lokaliseringspolitiska medel som står till förfogande. Jag tror inte så mycket på en katalog över vilka företag som kan komma i fråga. På detta

område får vi arbeta som vi gör på alla andra områden. Del förutsätter nämligen aktivitet från de kommunala förtroendemännen. Vi kan inte sitta centralt och klara lokaliseringspolitiken och föra ut den till kommunerna, utan vi räknar med en oerhörd kommunal aktivitet.

Till varje företag som har funderingar på all lokalisera sig lill detta område vill Jag säga: Tag ögonblickligen kontakt med oss, så skall ni få vela om verksamheten är miljöslörande eller inle. Jag är övertygad om att de allra fiesta företag som kan vara intresserade icke är miljöstörande. Det är de stora företagen som här har nämnls, som kan vara miljöslörande.

Svarei till kommunalmännen är: Dölj inte vad det är för företag som vill komma dil! Får vi reda på del, så skall ni få veta om de kan få stöd eller inte - om de passar in i omgivningen.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

0/77 breddning av

järnvägslinjen

Kalmar-Berga

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Jag håller nog fortfarande fast vid all det vore väldigt nyttigt om vi på något sätt fick litet klarare linjer i fråga om vad som är miljöslörande induslri. Vi hamnar så ofta i svåra avvägningsproblem. Det vore alltså nyttigt om vi kunde klargöra delta så alt de berörda parterna på ett mycket enkell sätt själva kunde avgöra om man klart är på någon sida av gränsen eller om man är ett tveksamt fall.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 16 Om breddning av järnvägslinjen Kalmar-Berga

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för alt besvara herr Svansiröms (c) den 28 oktober anmälda interpellation, 1975/76:40, och anförde:

Herr talman! Herr Svanström har frågai mig om regeringen är beredd alt omedelbart ge klarsignal för de fortsatta breddningsarbetena på Bergabanan.

Som svar på interpellationen får jag meddela att regeringen i dag beslutat att bansträckan Berga-Sandbäckshult skall rustas upp till normal spårstandard för en kostnad av 14 milj. kr. Arbetena kommer atl utföras som beredskapsarbeie och i försia hand ge sysselsättning åt svårsyssel-satta.

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Efter den ganska omfattande diskussionen från och mellan de erövrade provinserna skall vi återföra debatten lill det gamla ursvenska området, även om det gäller en av de fattigaste delarna, nämligen Småland.

Jag tackar herr statsrådet och regeringen för det odelat posiliva svarei på min fråga. Men jag har också anledning att framföra ett tack från

51

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

0/77 breddning av

järnvägslinjen

Kalmai--Berga

52

övriga motionärer, och Jag vill utvidga tacket till - utöver regeringen - trafikuiskoliei och riksdagen. Del var nämligen dessa båda sislnämnda instanser som enhälligt uttalade sig för en breddning av den kvarvarande 32 km långa bandelen mellan Sandbäckshult och Berga. Genom dagens regeringsbeslut skall således denna breddning verkställas.

Herr talman! Jag kunde kanske ha stannat här och nöjt mig med denna djupt kända tacksamhet. Men Jag vill i anslutning till del positiva svaret göra några allmänna kommentarer.

Herr Carlshamre sade i den förra debatten att man hade drivit samman representanterna för Bohuslän med gisselslag. För vår del i Kalmar län har gisselslagen sannerligen icke saknats. Sammandrivningen har i vissa delar varit begränsad, men på den här punkten har det rått enighet mellan alla instanser i Kalmar län. Jag vill bara framhålla vad som har sagts i min interpellation, att i såväl Länsprogram 1970 som Länsplan 1974 har länsstyrelsen enhälligt uttalat sig för att denna ulbyggnad skulle komma lill stånd. Likaså har länsstyrelsen vid årels början i ett förslag till regional trafikplanering för Kalmar län framhållit det angelägna i atl utbyggnaden kommer till slånd.

Det är ingen tillfällighet atl vi betraktar det här som en mycket angelägen fråga. I interpellationen har jag - och det har skett även i andra sammanhang - påvisat hur angeläget det är bl. a. för sysselsättningen, och därför finns arbetsmarknadsministern onekligen med i bilden, inom sådana inlandskommuner som Högsby och Hultsfred att den här bandelen kommer lill utförande.

Förhållandena i Högsby är även av andra orsaker sådana atl de inger allvarlig oro. Befolkningsutvecklingen har länge varit negativ. De satsningar som gjorts från kommunens sida för att förbättra möjligheterna till sysselsättning inom kommunen har på många områden under de senaste dagarna sett ut alt hell äventyras. Det är emellertid min förvissning att genom ombyggnaden av den berörda bandelen skall förutsättningarna för en förbättring av förhållandena öka.

Jag vill också säga att detta kan innebära vissa ökade möjligheter atl bibehålla och förbättra järnvägslinjen Hullsfred-Linköping. En del godstransporter kommer utan tvivel att föras den här vägen sedan breddningen genomförts.

I sammanhanget vill jag påpeka hur angeläget det är för Kalmar län, som har drabbats av en betydande järnvägsnedläggning, all de nu kvarvarande Järnvägslinjerna får bibehållas.

Vidare vill jag framhålla att vi självfallet har kunnat läsa ut av beskedet i dag att ombyggnaden inte kommer att innefatta anläggning av perronger. Därmed är det väl åtminstone f n. på det sättet att våra starka önskemål om en återupptagen persontrafik på de här bandelarna inte ligger särskilt väl till. Men jag vill ändå understryka den oerhörda vikten av att man bl. a. ur beredskapssynpunkt har den aktuella bandelen utbyggd. Vi kan mycket väl långl tidigare än vi tror bli tvingade att införa persontrafik på järnväg i större omfattning än vad som nu är fallet.

Jag skall inle i diskussionen med statsrådet Bengtsson gå in på de risker som kan finnas att andra järnvägslinjer kommer att bli nedlagda. Jag är på det klara med att det ligger inom ett annat departements område.

Jag vill avsluta mitt anförande, herr talman, med alt än en gång från - det tror jag att jag vågar påstå - hela Kalmar läns befolkning framföra ett lack för det beslut som har fattats i regeringen.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Liksom herr Svanslröm vill Jag uttrycka min glädje över all regeringen nu har fullföljt del beslut som på trafikutskottets förslag kammaren fattade år 1974. Men det var Ju bara ell inslag i den offensiva politik som trafikuiskoliei förordade 1974. Däri ingick också elektrifieringen av banan Borlänge-Mora och beslutet all SJ efter många år av passivitet skulle inköpa motorvagnar att användas för persontrafiken.

Vi hade tagit till utgångspunkt all den resignation och den pessimism som funnits i detta land beträffande järnvägstrafikens framtid nu skall brytas. Detta gjorde vi inle minst därför all vi anser att av alla trafikmedel är den spårbundna irafiken den som har de slörsla förutsättningarna för en snabb teknisk utveckling. Det återstår fortfarande en del av det som riksdagen på trafikutskottets förslag har beslutat, och vi hoppas nu atl också övriga beslut som har fattats skall fullföljas i rask takt.

Hen KRÖNMARK (m):

Herr talman! Som representant för Kalmar län kan jag instämma i vad herr Svanslröm här anföri och uttala min tillfredsställelse över atl regeringen nu har fattat ett positivt beslut i denna fråga. Frän en lidigare uppvaktning för statsrådet Bengtsson vet jag all arbetsmarknadsministern har haft myckel stor förståelse för kravet på en sådan lösning.

På det psykologiska planet har detta varit något av en ödesfråga för oss som representerar Kalmar län. Vad gäller den ekonomiska insatsen är den väl inle så överväldigande, men renl psykologiskt - alltså för att skapa en gynnsam ulveckling i länet i framtiden och för framtidstron i länet - har delta projekl haft utomordentligt stor betydelse. Därför är del med slor tillfredsställelse som vi i dag registrerar regeringens beslut.

Jag har velal säga detta också därför atl Jag råkar sitta med i länsstyrelsens lekmannastyrelse, där vi verkligen har försökt att få fram ett sådant beslut som nu har fattats och som faktiskt varit en förutsättning för att intentionerna i Länsplan 74 skulle kunna förverkligas. Beslutet innebär att man från länsmyndigheternas sida nu kan göra en större satsning på länets inland. Genom atl vi nu får en breddning av denna järnvägsdel har de grundförutsättningar skapats som krävs härför.

Överläggningen var härmed slulad.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om breddning av

järnvägslinjen

Kalmar-Berga

53

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Om översynen av beska itningsregler-na vid bostadssanering

§ 17 Om översynen av beskattningsreglerna vid bostadssanering

Herr bosladsminisiern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Bergmans i Göleborg (s) den 15 okiober anmälda interpellation, 1975/76:1, och anförde:

Herr talman! Herr Bergman i Göteborg har frågat mig vilka regelområden som berörs av den inom bostadsdepartementet pågående översynen av beskattningsreglerna vid bosladssanering, och om förslag med anledning av översynen kommer att föreläggas 1975/76 års riksmöle.

De ekonomiska villkoren vid ombyggnad av bostadshus är aktuella inom bostadsdepartementet av flera skäl.

I december 1974 hemställde riksdagen atl frågan om att ta in det s. k. ingångsvärdet i låneundedagel vid ombyggnad av flerfamiljshus skulle prövas ytterligare och därefter anmälas för riksdagen, eventuellt i förening med de förslag prövningen kunde ge anledning till. Vidare upphör ini-lialslödel vid årsskiftet 1975-1976, vilket också ger anledning atl pröva de ekonomiska villkoren på längre sikt vid ombyggnad. En översyn av dessa frågor påbörjades därför inom bostadsdepartementet. Därmed sammanhängande beskatlningsfrågor behandlas - närmast från flskala utgångspunkter - av 1972 års skatleulredning, företagsskatteberedningen och bostadsskallekommitlén.

I augusti överlämnade boende- och bosiadsfinansieringsutredningarna - vilka har arbetat under herr Bergmans ordförandeskap - sill slutbetänkande. Det innehåller förslag om atl ingångsvärdet skall las in i låneunderlaget vid ombyggnad av fierfamiljshus. I della sammanhang framför utredningarna synpunkier på beskallningsfrågan. Utredningarna förutsätter alt denna fråga blir föremål för närmare beredning inom bo-sladsdepartemenlel.

Utredningens betänkande remissbehandlas f n. Som jag har sagl i andra sammanhang kommer regeringen alt förelägga riksdagen förslag i fråga om ingångsvärdet så snart det är möjligt efter remisstidens utgång den 15 januari 1976. Vid övervägande av åtgärder som berör skatteregler måste hänsyn tas till arbetet i de tidigare nämnda skatteutredningarna. Utgångspunkten förarbetet inom bostadsdepartementet äratt åstadkomma jämställdhet mellan olika ägarkategorier.

54

Hen BERGMAN i Göleborg (s):

Herr talman! Jag ber att få lacka bostadsministern för svaret och vill bara nu göra några kommentarer och slälla några frågor i anslutning till detsamma.

Som framgår av svaret har saken flera sidor. En sida vetter mot skat-teulredningarna, alltså den fiskala sidan som det står i svaret. Där kan man väl förvänta sig ganska snabba resultat, inte minst mot bakgrund av de beslut som fattades av den socialdemokratiska partikongressen i höstas, som klart reagerade mot de stötande effekter som avdragsmöjligheterna kan ha även på bostadsmarknaden. Den andra sidan vetter

mot bostadspolitiken, och det är den vi ägnar oss åt i detta sammanhang. På den punkten vill jag säga att jag är glad över att ha fåll del här svaret.

De avdragsmöjligheter som finns enligt skattelagstiftningen har efter hand fåtl en effekt som helt strider mot de målsättningar för bostadspolitiken som riksdagen med stor majoritet tagit ställning för, utfärdat regler för, på olika sätl främjat och lämnal stora ekonomiska bidrag lill. Dessa icke önskvärda effekter uppslår på grund av de möjligheter som enligt den nuvarande skallelagstiftningens utformning finns atl dra av vad som kallas för föriuster på bostadsfasligheter från inkomster av annan verksamhel - en rörelse, enskild tjänst eller vad det kan vara.

Jag noterar med stor tillfredsställelse atl frågan behandlas i bostadsdepartementet - det lycker jag känns tryggt. Jag är också glad över formuleringen i svarets sista mening, som jag gärna vill upprepa: "Utgångspunkten för arbelel inom bostadsdepartementet är att åstadkomma jämställdhet mellan olika ägarkategorier." Med den målsättningen och med de uppgifter på detta område som bostadsdepartementet har kan man med viss trygghet avvakta framliden och de förslag som kan komma att framläggas.

Låt mig bara, herr statsråd, framföra en tanke som väckts i samband med diskussionen i denna fråga för atl få en kommentar lill den. De effekter Jag talat om uppslår när innehav av bostadsfaslighet kan sammanblandas med inkomst av annan verksamhet. Om man i beskattnings-mässiga sammanhang klart kan avskilja innehav av fastighet med uthyrningsbostäder från annan verksamhet går del inte att utnyttja avdragsmöjligheterna på delta sätt. Då blir del inte intressant all spekulera, och då får vi en sundare marknad på hyresfastighelssidan. - Det vore intressant att höra någon refiexion av statsrådei kring den tanken.

Jag har inte fått klart för mig om arbetet i departementet bedrivs med önskvärd skyndsamhet, höll jag pä att säga. Jag har inte hittat någol tidsschema i svaret. Jag vore därför intresserad av att höra när resultatet av de överväganden som sker inom departementet kan tänkas framläggas.

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

0/7/ översynen av beskattningsreglerna vid bosladssanering

Hen bosladsminisiern CARLSSON;

Herr talman! Först och främsl vill jag säga alt det arbete vi bedriver i bosiadsdepartemenlet syftar dels till atl åstadkomma en rättvisa mellan ny- och ombyggnad, dels till alt inom ombyggnadens ram åstadkomma en rättvisa mellan de olika boendeformer som där förekommer. Del är den principiella utgångspunkten för arbetet.

När det gäller herr Bergmans fråga om möjligheten alt så alt säga särskilja fastighetens ekonomi från andra inkomstkällor vill Jag säga all det är ett alternativ som har diskuterats. Om det är den väg man skall gå eller om man skall försöka finna någon annan form har jag svårt atl i dag ta ställning till. När vi började detta arbeie trodde jag - därmed är jag inne på herr Bergmans sisla fråga - alt det här var relativt enkla saker, som man ganska snart skulle kunna rätta till. Eftersom arbetet

55

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Anmälan av interfyellation

nu har pågått en tid har Jag tvingats lära mig alt dessa frågor är rätt svåra. Därför har jag i svaret inte vågat ange någon tidpunkt för när vi kan vara beredda att lägga en proposition. Däremot kan jag vara positiv så till vida att vi kommer att - för atl använda herr Bergmans ord -bedriva arbetet skyndsamt. Vi upplever della som en viktig fråga som bör prioriteras i departementets arbeie. Del blir alltså inle fråga om att skjuta problemet åt sidan och ta upp del i en oviss framtid. Vi har avdelat personal för just detta problem.

Därmed har jag svarat på den senaste frågan: Vi kommer att framlägga förslag så snabbt som det över huvud tagel är möjligt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 18 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1975/76:56 till civilutskottel

§ 19 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1975/76:46-50 till skalteutskottet

1975/76:51-53 till civilutskottet

1975/76:54 till näringsutskottet

1975/76:55-57 till socialutskottet

1975/76:58-63 till näringsutskoitet

§ 20 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1975/76:72 om ändringar i exporikredilslödet

1975/76:75 om ändring i lagen (1972:625) om statligt slöd till politiska partier

1975/76:76 om ändring i kupongskattelagen (1970:624), m. m.

1975/76:78 om inskränkt skattskyldighet för företagareförening som erhåller statsbidrag

1975/76:83 om ändring i taxeringslagen (1956:623)

§ 21  Anmäldes och bordlades Motioner

1975/76:64 av herr Olsson i Järvsö 1975/76:65 av herr Olsson i Järvsö

med anledning av propositionen 1975/76:34 med förslag till marknadsföringslag, m. m.

§ 22 Anmälan av interpellation

56

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 13 november

1975/76:55 av   herr   Krönmark  (m)   till   herr   kommunministern   om länsstyrelses handläggning av plan- och byggnadsärenden:

I fiera sammanhang har betonats atl det primära ansvaret för den fysiska planläggningen åvilar kommunerna. Genom kommunreformen har dessa fåtl större planeringsresurser och måsle regelmässigt bedömas ha bättre kompetens än tidigare för sina planeringsuppgifter. I fråga om plan-och byggnadsfrågor ligger' beslutanderätten "av olika skäl kvar hos länsstyrelserna. Helt naturligt förekommer det då atl länsstyrelserna från sina lämplighetsbedömningar går emot kommunernas uppfattning. Det kan vara fråga om skiljaktig bedömning av lagstiflningsinlentioner eller bero på alt länsstyrelsen måste ta hänsyn till frågornas betydelse i vidare perspektiv.

Dock föreligger det en diskutabel konstruktion i länsstyrelsens nuvarande normalarbetsordning, som innebär atl länsstyrelsen på tjänstemannanivå ofta kan korrigera en kommuns politiskt ansvariga planerings-och beslutsorgan, såsom t. ex. byggnadsnämnd, kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Den utveckling som f n. pågår mot ett vidgat lekmannainflytande på samhällsbesluten talar för att beslul som fattas av politiskt ansvariga instanser på kommunal nivå rörande väsentliga planeringsfrågor i de fall det föreligger skiljaktig mening mellan kommun och den beslutande statliga instansen blir handlagda under så demokratiska arbetsformer som möjligl.

Länsstyrelserna är inte bundna av normalarbetsordningen utan kan själva avgöra vilka frågor som skall las upp i lekmannastyrelsen. Det lär f ö. redan nu förekomma atl länsstyrelser behandlar frågor av det slag, som här anförts, i lekmannastyrelsen. Då det emellertid av lätt förslådda skäl är väsentligt att så viktiga frågor som plan- och byggnadsfrågor behandlas med största öppenhet och möjlighet till utkrävande av politiskt ansvar, borde sådana ärenden regelmässigt behandlas i länsstyrelsens lekmannastyrelse i de fall länsstyrelsen finner skäligt alt korrigera del kommunala beslutet.

Mot bakgrund av vad här anförts anhåller jag om kammarens medgivande alt få rikta följande fråga till herr kommunministern:

Är statsrådet beredd att vidtaga ålgärder så alt frågor gällande plan-och byggnadsärenden liksom dispenser från byggnadsförbud enligt naturvårdslagen behandlas i länsstyrelsens lekmannastyrelse i de fall länsstyrelsen avser atl korrigera kommunens beslut?

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Anmälan av interpellation

51

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Meddelande om frågor

§ 23 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 12 november

1975/76:92 av herr Gillström (s) lill herr justitieministern om straffverkställighet för vapenvägran:

Nyligen inträffad skriftväxling mellan en vapenvägrare och kriminalvårdsstyrelsen aktualiserar frågan om kriminalvårdsstyrelsens tjänstemän har sådana instruktioner att följa att berörda kategori vapenvägrare behandlas på ett i alla avseenden korrekt sätt. Reglerna för erforderlig tid för att ordna uppkommande problem när det gäller arbetssituationen och personliga förhållanden före inställelsen är tydligen flytande. Beslut med kallelse till omedelbar inställelse utan hänsyn till rådande förhållanden har försatt berörda personer i en svår situation, för vilken kriminalvårdsstyrelsen visat fullständig kallsinnighet. Trots en strafftid om två månader ges dessuiom inle ens permission för fullgörande av nödvändiga insatser i hemorten.

Anser statsrådet att gällande instruktioner för kriminalvårdsstyrelsen beträffande tid för inställelse, permissioner, rutiner för blankettförfarande vid uppskovsansökningar etc. är tillfredsställande utformade? Om de anses tillfredsställande, vem ansvarar för att tjänstemännen verkligen följer dem?

58

1975/76:93 av herr Sijernsiröm (c) till herr Justitieministern om ålgärder föratt motverka sysselsältningsbortfall vid kriminalvårdens riksanstalter:

Under våren 1975 beslutade riksdagen om viss reducering av platsantalet på kriminalvårdens riksanstalier. I detta sammanhang framhöll jusiiiieulskoilei att arbetsmarknadsmyndigheterna och regeringen vid genomförandet skulle beakta beslutets konsekvenser från sysselsättningssynpunkt särskilt inom allmänna stödområdet. Man gav regeringen till känna att den noga skulle överväga möjligheterna att kompensera aktuella regioner för förlust av arbetstillfällen.

Mot denna bakgrund vill jag till herr jusiiiieminisiern ställa följande frågor:

1.    Vilka åtgärder övervägs av regeringen för atl kompensera norra Jämtland fördel sysselsältningsbortfall som den beslutade nedskärningen av platsantalet vid kriminalvårdsanstalten i Ulriksfors innebär?

2.    Är man från regeringens sida beredd att la regionalpoliiiska hänsyn vid en eventuellt fortsatt reducering av platserna vid riksanstalterna?

den 13 november

1975/76:94 av herr Claeson (vpk) till herr bostadsministern om vidgat inflytande för kommuner och hyresgäster vid fastighetssanering m. m.:

Den nödvändiga saneringen av äldre bostadsbestånd och bostadsmiljöer har för bl. a. Stockholms kommun försvårats inte minst genom avsaknaden av lämpliga styrinstrument. Svårigheterna att kombinera ett effektivt hyresgäslinflytande och en kommunal styrning av saneringen är uppenbara. Det har också visat sig att en norm för lägenhetsfördelning, i likhei med vad som brukar tillämpas för nybyggnad, är ett synneriigen bristfälligt styrinstrument då det gäller praktiskt genomförande och ökal inflytande för de boende.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga herr bosladsminisiern:

Är statsrådei beredd att ta sådana initiativ till ändring av byggnadslagstiftningen, atl kommuner och hyresgäster ges ett större inflytande vid sanering och ombyggnader av äldre fasligheter och bostadsområden?

1975/76:95 av herr Siegbahn (m) till herr utrikesministern om följderna av FN-ullalande om sionism:

Hur ser den svenska regeringen på del förhållandet att FN antagit en resolution som betecknar sionismen och sålunda den israeliska statens upprättande som rasism, och vad avser regeringen göra för atl motverka de tendenser för vilka denna resolution är det senaste uttrycket?

1975/76:96 av herr Olof Johansson i Stockholm (c) till herr handelsministern om följderna av regeringens beslut om handelspolitiska åtgärder för all klara försörjningsberedskapen:

Vilka hot om motåtgärder riktade mot svensk export och därmed sysselsättningen inom landet har förekommit från andra länders eller internationella organisationers sida sedan det blev känt att den svenska regeringen beslutat om handelspolitiska åtgärder för att klara försörjningsberedskapen, och hur har regeringen bemött sådana hol eller sådan kritik?

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Meddelande om frågor

1975/76:97 av herr Ahlmark (fp) till herr statsministern om följderna av FN-ullalande om sionism:

Vill statsministern inför riksdagen redogöra för sin syn pä den FN-resolution som stämplar sionismen som rasism?

1975/76:98 av herr Romanus (fp) till fru statsrådet Hjelm-Wallén om vissa förhållanden inom sjukskölerskeutbildningen:

59

Nr 21

Torsdagen den 13 november 1975

Meddelande om Jrågor

Enligt tidningsuppgifter riskerar ett stort antal sjuksköterskeelever all antingen inte få ut sin avgångsexamen eller alt inte flyttas lill näsla årskurs på grund av den aktion som nu pågår mot de graderade betygen. Aktionen tillgår så att de elever som fåll sina skriftliga prov underkända identifierar sig, medan övriga endasi lämnar kodnummer. De som fåll överbetyg avslår alltså från detta. I vissa fall har eleverna från skolledningen fått uppgift att denna hållning kan komma all leda till alt inget belyg,alltså inle heller godkänt, kan meddelas. Mot denna bakgrund ber Jag att få fråga fru statsrådet Hjelm-Wallén:

Vad tänker statsrådet göra för att undvika att ett stort anlal sjuk-sköierskeelever, som avlagt godkända prov, inte blir fiyttade eller inle får ul sin examen?

60

1975/76:99 av herr Fågelsbo (c) till herr kommunikationsministern om vidgad skyldighet för postverket att inlösa checkar:

Är statsrådet villig att medverka till alt postverket inlöser checkar från landets samtliga banker från samma tidpunkt och på i övrigt samma villkor?

§ 24 Kammaren åtskildes kl.  15.06.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen