Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:20

Onsdagen den 12 november

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 4 innevarande månad.

§ 2 Upplästes följande till kammanre inkomna skrivelse:

Till riksdagens kammare

Då jag nu uppnått den i ersällningssladgan för riksdagens ledamöter angivna pensionsåldern anhåller Jag om entledigande från mitt uppdrag att vara ledamot av rik.sdagen fr. o. m. den 1 januari 1976.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Meddelande om tidpunkt för besvarande av interpellation 1975/76:6 om en exlra bolagsskatt

Slockholm den Viola Sandell

november 1975

Denna framställning bifölls av kammaren.

§ 3 Meddelande om tidpunkt för besvarande av interpellation 1975/76:6 om en extra bolagsskatt

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag vill härmed meddela kammaren atl jag varit förhindrad atl besvara herr Hagbergs i Bodänge interpellation angående extra bolagsskatt inom den stipulerade fyraveckorsperioden. Jag avser atl besvara interpellaiionen lisdagen den 18 november.

§ 4 Föredrogs och hänvisades Propositioner

1975/76:23 lill konsiiiutionsutskoltet 1975/76:35-38 till kuhurutskotlet 1975/76:40 lill skatteutskoiiet 1975/76:55 lill konsiiluiionsulskotlel 1975/76:69 lill socialulskoilel 1975/76:74 lill skaiieuiskoliei

§ 5 Föredrogs och hänvisades

Moiioner

1975/76:38 lill näringsulskoliel

1975/76:39 till skaiieuiskoliei

1975/76:40 lill finansuiskotiel

1975/76:41-43 lill socialförsäkringsutskottet

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Den ekonomisk-politiska målsättningen

1975/76:44 till socialulskoilel 1975/76:45 lill Jusiiiieulskoilei

§ 6 Föredrogs

Konsliiutionsuiskottets betänkande

1975/76:21 med anledning av motion om översyn av reglerna om ansvar för beljugande av myndighet

Justiiieutskotteis betänkande

1975/76:6 med anledning av motionerom upphävande av brottsbalkens bestämmelse om beljugande av myndighel

Finansutskottets betänkanden

1975/76:1 med anledning av motion om särskild ekonomisk information

i riksdagsärenden rörande utökade uppgifter för primärkommun och

landstingskommun 1975/76:2 med anledning av motion om statlig planering

Kammaren biföll vad utskotten i dessa beiänkanden hemställt.

§ 7 Den ekonomisk-politiska målsättningen

Föredrogs finansutskottets betänkande 1975/76:3 med anledning av motion om den ekonomisk-politiska målsättningen.

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! I del härbeiänkandet behandlas egentligen tre olika saker med inbördes samband:

1. En annan utformning än den nuvarande av bruttonationalprodukten,

2. En begäran all den ekonomiska långtidsutredningen skall närmare belysa de välfärdspolitiska avvägningar och restriktioner som krävs vid formuleringen av de ekonomisk-politiska målsättningarna,

3. Ett förslag att man redan nu skall ange de restriktioner som jag antar att vi är överens om när det gäller målformuleringen "snabb ekonomisk tillväxt", nämligen alt den bör ske utan resursförstöring eller utslagning av människor i arbetslivet.

Målsättningsdiskussionen bör egentligen knytas till finansplanen eller kompletteringspropositionen, så det kravet är i och för sig överspelai vid det hiir laget. Men jag noterar med intresse alt utskottet delar min uppfattning att den ekonomiska tillväxten - som vi mäter den f n. genom bruttonationalprodukten - kan, om den drivs för långl, innebära utslagning av arbetskraft eller försämring av den regionala resursbalansen. Så tolkar jag den sista meningen i utskottets betänkande. Det ärett medgivande som egentligen borde innebära alt finansutskottet i framtiden mer än hittills analyserar målsättningsformuleringarna och de restrik-

tioner som finns inbyggda i dessa - bl. a. med utgångspunkt i resurser som miljö och människor.

Samtidigt tycker jag nog att utskottet i dess helhet liksom mina partikamrater i sill särskilda yttrande borde ha kunnat formulera sig rakt på sak. Det framhålls i deras särskilda yttrande bl. a. att tillväxtmålsättningen måste förenas med krav på hushållning med naturresurserna och sociala bedömningar av verkningar på arbetsmarknaden.

Beträffande det andra kravet i molionen, en rensad BNP-beräkning, hänvisar utskottet till pågående arbete inom statistiska centralbyrån och institutet för social forskning, SOFI. Naturligtvis är det arbete som där utförs viktigt. Men del innebär inle, som jag ser det, alt det inte också vore mycket inlressanl all analysera BNP från våra politiska värderingar för att se om vi kan bli eniga om en rimligare målsättning för tillväxten och för den ekonomiska politiken, där man inle lika friskt som i dagens BNP-beräkningar blandar ihop del goda och det onda. 1 BNP invägs både sjukvårdskostnader på grund av trafikolyckor och miljöreparationer i efterhand, trots att sådana företeelser egentligen är uttryck för alt vi har misslyckats med samhällsplaneringen.

Den allra största tillväxten av bruttonationalprodukten får man i ett samhälle som satsar maximalt på produktion av vad som helst och där man sedan i efterhand försöker lappa ihop skadorna av den hanteringen. Men en sådan politik har ju inte mycket med välfärd atl skaffa. Den innebär mycket mänskligt lidande och miljöförstöring. Jag hoppas alt utskottets talesman är överens med mig om atl vi har en samhällsplanering och en lagstiftning på t. ex. arbetslivets område som är till för att förebygga skadeverkningar av produktionen. Ändå räknar vi sådana negativa faktorer som posiliva i vår BNP. Det är därför som denna inte är någon bra måttstock för att mäta tillväxten.

Jag kan däremol erkänna alt milt krav på en rensad BNP naturligtvis inte innebär atl bruttonationalprodukten i dess nuvarande utformning blir hell överfiödig. Man får väl lita på experterna när de säger att nationalräkenskaperna härden viktiga funktionen r/c/i att jämföra oss med utlandet, eftersom många andra länder har samma uppläggning av nationalräkenskaperna som vi, dels alt vara intrumeni vid analyser av konjunkturutvecklingen. Men delta utesluter, som Jag ser det, inte att man vid sidan härav försöker göra en bättre bedömning av vilka posiliva resultat man egentligen uppnår i tillväxlsammanhang.

Det tredje kravet i min motion våren begäran till regeringen att uppdra åt långtidsutredningen att närmare belysa de välfärdspoliliska avvägningar och restriktioner som krävs vid formuleringen av de ekonomisk-politiska målsättningarna och atl basera viktiga ställningstaganden på dessa. Nu kommer ju långtidsutredningens belänkande alt framläggas före årsskiftet, och i och med atl molionen behandlats så sent är också detta krav i dag mindre aktuellt. Jag kommer - liksom jag förstått är fallet med utskottet att döma av dess skrivning både i år och tidigare år -med stort intresse att ta del av det som långtidsutredningen kommer

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Den ekonomisk-politiska målsättningen

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Den ekonomisk-politiska målsättningen

au säga i sitt belänkande på denna punkt.

Vi kommer alla ihåg den mycket kritiska analys som en rad ekonomer inom LO-sekretariatel levererade efter den förra långtidsutredningen. Jag hoppas både med hänsyn lill vad vi har diskuleral här i riksdagen och med hänsyn till vad LO-experterna har sagt, att vi verkligen kommer fram till en mera fördjupad debatt om avvägningarna av de sociala förhållandena i samhället än vad den trubbiga, ofullständiga och sammanblandade lillväxtmålsättningen BNP representerar.

Hen EKSTRÖM (s):

Herr lalman! Finansutskottet har i det föreliggande belänkandet behandlat molionen 1027 som herr Olof Johansson i Slockholm nu summariskt redogjort för.

Dessa motionsyrkanden är ingalunda nya. Senast vid 1974 års riksdag behandlades frågan om bruttonationalprodukten, BNP, som instrument föratt mäta den ekonomiska utvecklingen. Herr Johansson vill nu liksom tidigare få en rensad beräkning av BNP på så sätt atl de negativa faktorerna elimineras. Vidare yrkas i molionen att en utredning skulle få i uppdrag atl belysa de välfärdspoliliska avvägningar och restriktioner som krävs när de ekonomisk-politiska målsättningarna formuleras.

Till det enhälliga betänkandet från finansutskottet har fogats särskilda yttranden, av centerpartiets ledamöter i uiskoltet och av herr Hermansson. Herr Hermansson framhåller bl. a.: "Det förefaller oklart om långtidsutredningen verkligen kommerati belysa lill välfärdsproblemaii-ken anknutna avvägningsproblem inom den ekonomiska politiken." 1 det sammanhanget vill Jag säga atl såvitt vi har kunnal inhämta upplysningar kommer långtidsutredningen, som väntas bli färdig inom de närmaste månaderna, atl la upp de svåra problemen rörande välfärds-problemaliken. Jag erinrar om alt finansutskottet i fjol inhämtade yttranden dels från statistiska centralbyrån, dels från institutet för social forskning. Det var på grundval av dessa remissyttranden som utskottet då byggde sitt liksom nu enhälliga avslagsyrkande. Vi framhöll att BNP-begreppet inte .avser alt läcka välfärdsbegreppet i en vid mening och alt del råder slor internationell enighet om att ett lands nationalräkenskaper även i forisätiningen bör innehålla så få tillräknade värden som möjligl - och därmed inbegriper jag också så få avräknade värden som möjligt. Det är många av de ling som vi räknar in i begreppet mänsklig välfärd som ligger ulanför BNP: hälsa, irygghei och andra sidor av välbefinnandet.

Finansutskottel - jag ger herr Johansson i Stockholm rätt i det - är även nu av den meningen att det är angeläget att välfärdselementen i den ekonomiska utvecklingen belyses. Men eftersom det enligt vår mening inle är möjligt alt skapa något sammanfallande välfärdsmåti bör den belysningen ske i form av mätning av enskilda komponenter. Av utskottets betänkande framgår alt de första resultaten av statistiska centralbyråns mätningar inom kort kommer alt vara lillgängliga. Likadant

är del med SOFLs uppföljning av låginkomstutredningens levnadsni- Nr 20

våundersökning. Onsdagen den

Problemen rörande den ekonomiska tillväxten har tidigare behandlats ]2 november 1975

av finansutskottet, och vi har därvid liksom nu hänvisat till långtids---------

utredningen. Centerpartisterna har funnit det angeläget att foga någon Den ekonomisk
sorts förklaring lill sitt ställningstagande till utskottets förslag alt riks- politiska målsätt-
dagen skall avslå molionen. Jag skall inte närmare uppehålla mig vid ningen
förklaringen, ulan Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till finans
utskottets hemställan i betänkandet nr 3.

Hen OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Jag vill bara återknyta till varför Jag har tagit upp den ekonomisk-politiska målsättningen. Bruttonationalprodukten och formuleringen "snabb ekonomisk tillväxt" har ju i den senaste finansplanen och kompletteringspropositionen varit myckel starkt knutna till varandra. Jag lycker atl när man formulerar sig på detta sätt med utgångspunkt i BNP måsle man också ange restriktionerna. Det är anledningen till atl jag har tagit upp målsätlningsfrågan.

Det är väl riktigt som herr Ekström säger, att vi har varit överens om att BNP verkligen inte avser atl mäta välfärden som helhet. Vad jag är ute efter med förslaget om en rensad BNP är emellertid just att om man började med det arbetet, skulle man få en mera heltäckande bild än man kan få genom de levnadsnivåundersökningar som pågår. Trots sina förtjänster är de punktvisa. De behandlar saker som inte omedelbart låter sig mätas i ekonomiska termer men även andra.

Jag menar alt man skulle få en mera metodisk och systematisk analys, om man gjorde en rensad BNP-beräkning, men lill den frågan får vi väl åierkomma efter del all vi har granskat resultatet av SOFLs och SCB:s ansträngningar och av långtidsutredningen. Jag delar herr Ekströms förhoppning att långtidsutredningen verkligen har gett sig i kast med den här myckel svåra problematiken.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Redovisningen av underlaget JÖr budgetpropositionen

§ 8 Redovisningen av underlaget för budgetpropositionen

Föredrogs finansuiskoiieis betänkande 1975/76:4 med anledning av molion om redovisningen av underlagd lör budgciproposiiionen.

Hen ROMANUS (fp):

Herr lalman! Någon lycker kanske all den molion som jag har väckl om principerna för budgciproposiiionen innehåller en rad självklarheter. Visst är del väl självklart att presentationen av regeringens förslag inte skall vara vilseledande, utan att man omedelbart skall kunna bedöma om de innebärökad eller minskad verksamhet i förhållande till föregående år, och i så fall med hur mycket. Visst är del klart atl myndigheternas begäran om anslag, som ligger till grund för propositionen, alltid skall redovisas. Och visst bör fristående organisationers önskemål redovisas i alla fall där det kan ske utan olägenhet, och inte bara vad det ämbetsverk som skal! dela ut pengarna har sagt.

Det är också utskottets kommentar, atl de här principerna skall följas och atl de redan täcks av gällande anvisningar. Att molionen ändå har väckts beror naturligtvis på att jag har funnil atl de här riktlinjerna i verkligheten inle har följls.

1 årels budgetproposition, i socialhuvudtiteln, sägs t. ex. atl det föreslagna anslaget till hälsovårdsupplysning innebär en ökning från 5,5 miljoner år 1974/75 till 7,5 miljoner för innevarande budgetår. Men för de områden som anslaget skall läcka utgick förra året ytterligare 4 miljoner, som hade anslagits i samband med att abortlagen antogs. Propositionen innebar alltså en minskning med 2 miljoner i pengar och en verklig minskning med ännu mer med tanke på kostnadsökningarna. Det här har nu lill en del rättats till, men propositioner får naturligtvis inte utformas på det sättet. Därför är del bra all finansutskottet särskill påpekar au eventuella tilläggsanslag under det år då budgeten läggs fram alltid skall anges.

Vidare framhåller utskottet all "myndighetens beräkning av anslagsbehovet alltid skall anges" - jag ber att få stryka under ordet alltid. En genomgång av socialhuvudtiteln visar att det inte har skett på alla punkter. Och i många fall är uppställningen så osystemalisk, atl man ändå måste läsa socialstyrelsens petilaskrivelse och budgeten åtskilliga gånger för atl förstå vad som menas. Del mest anmärkningsvärda exemplet är det nyss nämnda anslaget till hälsovårdsupplysning, där socialstyrelsen begärde 19,9 miljoner och regeringen föreslog 7,5. Socialstyrelsens anslagsäskande fanns över huvud taget inle redovisat i siffror i budgetpropositionen. Så får det alltså inte gå till i forisältningen.

Anslag lill uiomsiående organisalioner som riksdagen beslular om hör vanligen inie till de slörsla budgetposterna. Ändå omfattas de ofta med slorl intresse av riksdagen och av en stor krets människor som är berörda. Därför är del önskvärt att en redovisning kan ske i budgetpropositionen, inie bara av vad del ansvariga ämbetsverket tycker utan också av hur

myckel organisationerna själva har begärt. Jag är glad att utskottet anser att det kravei normalt bör kunna tillgodoses.

Även här kan jag ta ett exempel från socialhuvudtiteln, nämligen anslaget till länkrörelsen m. m. Delta anslag tas varje år upp i motioner här i riksdagen, och del har ökal just på grund av riksdagens aktiva och positiva iniresse. Här borde del vara naturligt att i budgetpropositionen redovisa hur mycket pengar de olika organisationerna har ansökt om. Det har bara skett i mycket begränsad och ofullständig omfattning.

Atl jag nu har valt exempel från socialhuvudtiteln betyder inte att jag tror atl den är sämre än andra delar av budgetpropositionen i detta avseende. Del har jag ingen anledning att förmoda. Det beror bara på atl jag har läsl den särskilt noga.

Jag menar inte heller att budgetpropositionen bör bli myckel mer omfattande än den är nu, utan dessa önskemål bör kunna tillgodoses i stort sett inom nuvarande utrymme. Det väsentliga är att man lägger till några viktiga siffror i de små tabeller som inleder varje punkt.

Jag är glad över att utskottet säger ifrån så klart på de punkter jag har tagit upp. Del är också ett betydelsefullt påpekande som görs i det särskilda yttrandet av herrar Löfgren och Winén. Med hänsyn till vad som har inträffat utgår de från att konstiiulionsutskottet kommer att ingående sludera hur budgciproposiiionen ulformas i de avseenden som har aklualiserals i molionen.

Herr lalman! Jag har inle lagil upp de här punklerna för all vara små-aklig eller för alt slälla till besvär för kanslihuset. Nej, del är för att underlätta riksdagens arbeie och den offentliga debatten. De veckor när budgetförslaget läggs fram, och när vi har möjlighet att väcka motioner, är tillräckligt arbetstyngda och hektiska ändå utan atl riksdagsledamöterna skall tvingas all ägna sig ål ell renl detektivarbete för att få fram innebörden av och bakgrunden till förslagen i budgetpropositionen.

Jag yrkar bifall till uiskoiiels förslag.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Redovisningen av underlaget Jör bl tdgetproposltio -nen

Fru SÖDER (c):

Herr lalman! Del är ett enigt utskott som står bakom detta betänkande med anledning av den motion som har väckts av herr Romanus och som herr Romanus nyss har kommenterat. Jag vill underslryka att de synpunkter som herr Romanus nu har anfört - och som framgår av hans molion - har i slorl setl vunnit anslutning i finansutskottel. Vi säger i ulskollsbelänkandei: "Det råder bred enighet om motionärens huvudkrav. Underlaget för budgetpropositionen skall således redovisas fullständigt, systematiskt och objektivt för riksdagen."

Detta är mycket betydelsefullt för att vi här i riksdagen skall kunna arbeia på eit effeklivi sätt under den korla lid som slår oss lill förfogande sedan proposiiionen framlagis och lill dess all molionsliden har ulgåil. Vi har ju här i riksdagen en helt annan arbetssituation iin man har i kanslihu.sei i det avseendet.

Men vi har också i utskottet ansett att de anvisningar som finns bör

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Allmänna pensionsfondens placerings-politik

vara tillräckliga styrinstrument för alt man skall kunna leva upp till berättigade krav från riksdagens sida. Så långt det gäller finansutskottets kompetensområde har delta krav fullföljts, och det åligger sedan andra utskott alt bedöma huruvida della har gjorts i lillräcklig grad.

Men vi är alltså eniga om att dessa krav bör tillgodoses, och vi kommer att fundera över de här frågorna också framdeles och bevaka att så sker.

Jag vill yrka bifall till utskottets hemslällan i belänkandel nr 4.

Överläggningen var härnied sluiad. Ulskolicis hemslällan bifölls.

§ 9 Allmänna pensionsfondens placeringspolitik

Föredrogs finansuiskoiieis belänkande 1975/76:5 med anledning av motion om allmänna pensionsfondens placeringspolilik.

Hen EKSTRÖM (s):

Herr talman! Finansutskottet hemställer i föreliggande betänkande alt motionen 1026, vilken väcktes vid föregående riksmöte av herr Olof Johansson i Stockholm m. fi., överlämnas till 1968 års kapitalmarknads-utredning.

Utskotlei är enigt, och därmed borde väl för dagen inte vara mera att säga i detta ärende.

Jag vill dock fästa kammarledamöternas uppmärksamhet på att utskottet före sitt ställningstagande inhämtat yttranden från dels allmänna pensionsfondens första, andra och tredje fondstyrelser, dels dess fiärde fondstyrelse. Samtliga avstyrker att en särskild utredning tillsätts i syfte att undersöka huruvida AP-fondens placeringspolitik kan komma i konfiikt med samhällets intentioner om atl IVämia regional balans. 1 remiss-yllrandena framhålls svårigheier ur såväl principiell som prakiisk synpunkl. Del är endast i fråga om direkta reverslån till den kommunala sektorn som det enligt de ire förslå fondstyrelserna föreligger möjligheler till någon styrning. Dessa lån är emellertid en myckel liten del av den totala utlåningen. Den helt övervägande delen av utlåningen går andra vägar, och härom har utskoilel erinral i sill belänkande.

När del gäller fjärde fondsiyrelsen. vilken placerar del kapital som ställts till dess förfogande i aktier, är det heller inte möjligt att för varie särskilt fall dra bestämda slutsatser om vilka regioner som gynnats av fondens aktieköp.

Eftersom nu kapitalmarknadens struktur och sätt att fungera utreds av 1968 års kapitalmarknadsutredning och eftersom AP-fonden utgör en mycket stor del av vår kapitalmarknad - tillgångssidan närmar sig 87 miljarder - har vi från socialdemokratiskt håll i utskottet inle velat motsätta oss alt motionen överlämnas till kapitalmarknadsulredningen. Jag yrkar av den anledningen bifall till utskottets hemslällan.

Fru SÖDER (c):

Herr talman! Även det här ulskollsbelänkandei råder del. som herr Ekström sade, enighet om. Men eftersom herr Ekström log till orda vill jag också anföra ett par synpunkter.

Den motion som herr Olof Johansson i Stockholm väckt angående AP-fondens hittillsvarande placeringspolilik i förhållande till samhälls-målsätlningen när det gäller den regionala balansen är förvisso en myckel viktig fråga, och allteftersom AP-fondens andel av kapitalmarknaden i vårt land blir större ökar naturligtvis också ansvaret i det här avseendet. Del är också helt riktigt som herr Ekström sade, att i remissyttrandena från de olika fondstyrelserna betonas det all man i dag inte har möjlighet att bedriva placeringspolitiken utifrån de här förutsättningarna.

Men kapitalmarknadsutredningen har ju enligt direktiven i uppdrag alt utreda dessa frågor enligt de nya förutsättningarna. Därför kan remissyttrandena från fondstyrelserna inte betraktas såsom avvisande i sak, utan det gäller de möjligheler som man har i dag.

Det är, som sagt, mycket viktigt att de här frågorna blir allsidigt bedömda, och jag är därför glad att kunna konstatera alt vi har ett enigt utskott bakom kravei på alt kapitalmarknadsulredningen skall få ta del av och ulreda de synpunkter som framförts i motionen 1026 av herr Olof Johansson.

Jag yrkar bifall till utskottels hemställan.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 10 Utredning angående det enskilda sparandet m. m.

Föredrogs finansuiskoiieis beiiinkande 1975/76:6 med anledning av motioner om ulredning angående det enskilda sparandel m. m.

1 detta betänkande behandlades molionerna

1975:423 av herr af Ugglas m. fi. (m) samt

1975:1032 av herr Olsson i Järvsö (c) och fru Nilsson i Kristianstad (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utredning angående

a. inflationens verkningar för småsparare, mindre företagare, lågin
komsttagare m. n., samt

b. värdesäkra sparformer i enlighet med vad i motionen angivits.

Utskotlei hemställde

1. all molionen 1975:423 ej föranledde någon riksdagens åigärd.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Utredning angående det enskilda sparandet m. m.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Ulredning angående det enskilda sparandet m. m.

2. att motionen 1975:1032 moment a ej föranledde någon riksdagens åtgärd,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1032 moment b.

Reservation hade avgivits av herrar Löfgren (fp) och Ångström (fp) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motionen 1975:1032 moment b hos regeringen skulle anhålla om utredning angående värdesäkra sparformer i enlighet med vad reservanterna anfört.

Herr LÖFGREN (fp):

Herr talman! Jag märker atl talarna här försöker koncentrera sina anföranden så atl man t. o. m. kommer under den angivna tiden, och jag skall också fatta mig så kort som möjligt.

Den fråga som behandlas i finansutskottels betänkande nr 6. alltså sparandet, är givelvis myckel betydelsefull. Sparandet borde vara en hörnpelare för både familjer och enskilda människor när det gäller ekonomins stabilitet. Men då krävs det också att den som sparar kan känna att han är uppskattad för sitt sparande, och en sådan uppskattning borde komma inte minst från alla dem som utnyttjar spararnas pengar i form av lån och använder pengarna för att skaffa sig realvärden. Sådana låntagare kan ju senare betala tillbaka länen i ett helt annat penningvärde än som gällde när man lånade.

En fråga som har tagits upp många gånger både i den gamla riksdagen och här i den nya är att försöka göra en ordentlig kartläggning av sparandet, så att man vet vilka de villkor är som gäller både för spararna och för dem som lånar spararnas pengar i skiftande ekonomiska lägen. Man har också försökt att göra en sådan kartläggning, men stora och kostnadskrävande utredningar har avbrutits utan att de kommii fram till något väsentligt resultat.

Av den anledningen förstår jag atl man nu åter aktualiserar frågan om en utredning rörande sparandet. Under utskottets behandling har jag också försökt att finna vägar alt nå enighet härom, även om motionerna om en utredning av sparandet inte just nu skulle bifallas. I utskollels betänkande har vi klart och tydligt redovisat betydelsen av sparandel och viklen av all en karlläggning av sparandels villkor och förulsäilningar kommer lill stånd.

Det har också hänvisats till att det pågåren utredning på sparbankernas område, men jag vill här deklarera att vid den hearing vi hade i utskottet framgick det att sparbankerna anser sig ha alldeles för knappa resurser för atl kunna göra en ulredning av den omfaiining som de helsi önskade. Nu sägs del all framslällningar kommer all göras från sialisliska centralbyrån om att få utföra en hel del utredningsarbete samt atl de fram-slällningarna kommer au beviljas, och med hänsyn härtill skall jag nu begränsa mig lill vad jag här sagl rörande den delen av uiskoiiels betänkande där vi är eniga.

Sedan har vi emellertid också en annan fråga, nämligen den som ivå

cenlerpartisler har lagil upp i molionen 1032 till årels riksdag. Jag tänker här på den del av molionen som utmynnar i ett yrkande i mom. b om utredning angående värdesäkra sparformer. Under min lid i riksdagen har jag många gånger både i den gamla andra kammaren och här pläderat för vikten av alt göra någonting för att åstadkomma sådana värdesäkra sparformer. Det kan inte vara rikligt att ständigt avvisa tanken härpå. Man kan väl åtminstone göra ett försök i mindre omfattning, så att vi kan se vilka erfarenheter som kan dras. Det har hänvisats till erfarenheter från andra länder, men jag är beredd att tillbakavisa eventuella påståenden om misslyckanden i t. ex. Finland. Del har jag gjort lidigare, och jag är som sagt beredd att göra det nu också, om någon av mina medde-battörer i dag kommer att säga någol om den saken.

Sedan vill jag också hänvisa till atl utskollsmajoriteten har skrivit att utskottet inte nu vill tillstyrka bifall lill motionens mom. b om en utredning rörande värdesäkra sparformer. Den skrivningen kan ju te sig hoppingivande för framtiden, och man kan ju tro att såväl socialdemokrater som moderater och centerpartister då kommer att ansluta sig lill folkpartiets för.slag om en sådan utredning.

Men när utskottet inle nu vill tillstyrka motionen hänvisar utskottet till att frågan tidigare utretts av den s. k. värdesäkringskommiilén, som avgav sitt betänkande 1964. Ja, vad sade då denna utredning? Jo, den föreslog att man skulle göra försök med värdesäkra placeringar. Detta förslag tillstyrktes av remissinstanser bland vilka fanns Kooperativa förbundet. Landsorganisationen, Svenska försäkringsbolags riksförbund och försäkringsinspeklionen, om jag minns rätt. Så tunga remissinstanser tillstyrkte alltså förslaget. Men det har inte blivit någonling av del. Då är det svagt att nu hänvisa till att frågan är utredd i ett betänkande som avgavs 1964.

Dessutom säger utskottet att sparbankerna har satt i gång undersökningar för atl finna former för värdesäkra placeringar. Men del gäller ju sparbankernas område. När vi behandlade denna fråga i utskotlei, frågade jag - av en alldeles speciell anledning - riksbankschefen om denna sak. Han sade då att skall vi ha försök med värdesäkra sparformer så måste det givetvis vara en sak som staten engagerar sig i; det får inie bara gälla sparbankernas område.

Herr talman! Efter au ha anfört dessa synpunkier och med åberopande vad jag vid fiera olika lillfällen lidigare framfört här i riksdagen vill Jag säga att Jag finner det någol egendomligt atl vi från folkpartiet denna gång i utskottet inte har sällskap vare sig av centerpartister eller av moderater. Jag vill då hänvisa till att det tidigare väckts parlimotioner i denna fråga av herr Helén och herr Hedlund och att det har avgivits reservationer som centerpartister, folkpartister och moderater varit eniga om. Men denna gång är del bara folkpartiet som försvarar en center-pariimoiion i frågan.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen, som avgivits av mig och herr Ångström.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Utredning angående det enskilda sparandet m. m.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Utredning angående det enskilda spaivndet m. m.

Hen JANSSON (s):

Herr talman! Det är inte första gången som vi här i riksdagen har att ta ställning till motionsyrkanden om utredning av det enskilda sparandet och värdesäkring av olika sparformer. Så sent som vid förra årels riksdag hade vi att behandla en molion med praktiskt tagel samma yrkande som i den molion som vi nu behandlar, molion 423 angående utredning om det enskilda sparandet. Finansutskottets borgerliga majoritet ville då ha en sådan utredning lill stånd. Från socialdemokratiskt håll reserverade vi oss mot delta och lyckades med lottens hjälp i kammaren avvisa utredningskravet.

Nu har utskottet, som här har sagts, skrivit mycket positivt angående behovet av att söka kartlägga hushållssparandets struktur och förbättra metoderna för att mäta detta sparande. Utskottet påpekar bl. a. atl del råder osäkerhet om hushållssparandets utveckling. Här har det förekommit stora variationer under 1970-talet. Jag kan nämna att sparkvoten i år beräknas ligga i intervallet 9-10 %, under del att kvoten 1969 låg omkring 3 %.

I den bedömning som finansdepartementet gjort av konjunkturuisikterna för 1976 räknar man med atl sparandet skall ligga kvar på oförändrat hög nivå. Man framhåller i sammanhanget att "sparandels höga andel av inkomsterna under senare år har medfört alt det ackumulerade sparandet nu ligger på en så hög nivå all relativt små förändringar i detta kan ge betydande utslag på konsumtionens tillväxt". Det är uppenbart att de prognoser man försöker göra beträffande konsumtionsutvecklingen härigenom blir mycket osäkra. Men finansdepartementet har alltså sin uppmärksamhet riktad pä dessa ting.

Sedan riksdagen i fiol behandlade frågan om en utredning av del enskilda sparandet har det emellertid, som här också har påpekats, hänt en del på delta område. Såväl statistiska centralbyrån som Svenska sparbanksföreningen har ägnat ökad uppmärksamhel åt hushållssparandels ulveckling. Statistiska centralbyrån tar för sin del upp den här frågan i sin anslagsframställning för budgetåret 1976/77 och framhåller att man anser det angeläget att genomföra två typer av sparundersökningar. Den ena skulle gälla utbyggnad av finansstatistiken från olika kreditinstitut, syftande lill att möjliggöra en löpande redovisning av totalsparandel inom hushållssekiorn med fördelning på olika spartyper. Den andra undersökningen skulle gälla de viktigaste komponenterna i vissa typer av hushållssparande, olika attityder till sparandet, sparmål osv.

Utskottet har också, som herr Löfgren påpekade, fått en redovisning av en nyligen genomförd studie om det enskilda sparandet som ägt rum inom Svenska sparbanksföreningen. Sparbanksföreningen har för avsikt att bedriva en fortlöpande studie- och utredningsverksamhet som syftar lill alt öka kunskaperna om det enskilda sparandet och belysa sparandets samhällsekonomiska betydelse i ett längre lidsperspektiv och dess betydelse för den enskilde individen. 1 den här serien har i höst ett första delbetänkande med titeln "Hushållssparandet och samhället" publicerats.

Det är alltså viktiga och mycket intressanta initiativ, som utskottet för sin del uppskattar, som har tagits på detta område. Utskottet utgår från att statistiska centralbyrån kommer att få de resurser som man begärt för all genomföra dessa sparundersökningar. En stor majoritet i utskottet har kommit fram till atl med hänsyn till vad som redan har skett och vad som håller på atl ske har riksdagen ingen anledning alt begära ny ulredning i dessa avseenden. Sålunda avvisas det krav som framförs i motionen 1032 mom. b om en särskild ulredning angående värdesäkra sparformer.

Av herr Löfgrens resonemang framgick att han var besviken eftersom han såg en lottsituation i della ärende försvinna i fjärran. Jag kan förstå honom i det avseendet, men de partier som har motionerat i dessa frågor, moderalerna och centerpariiel, har varit realistiska och varit med om att bilda majoritet i utskottet på detta område. Det har de naturligtvis inle gjort därför atl de givit avkall på sina tidigare krav utan därför all det pågår saker och ting som de anser skall utvärderas innan krav ställs på offentliga utredningar.

Det är således förvånande att utskottets folkpartister inle har kunnat vara lika realistiska utan har reserverat sig till förmån för centermotionen 1032 mom. b och krävt en särskild ulredning om värdesäkra sparformer. Jag vet inte om det är ett uttryck för den ene mittbroderns omtanke om den andre mittbroderns motioner som denne av olika anledningar inle yrkar bifall lill eller om det skall betraktas som ett uttryck för folkpartiets nya linje all man skall profilera sig i politiken - man skall slå både åt höger och vänster. Del är naturligtvis herr Löfgren, herr Ångström och andra folkpartister obetaget atl profilera sig, men på detta område där vi har så mycket på gång tycker jag att del är litet onödigt atl göra den demonstrationen.

Sedan har jag en rent personlig refiexion, som jag gärna vill framföra i detta sammanhang. När man kräver värdesäkra sparformer är det väl en form av indexreglering av sparandet som man är ute efter. Då kan man, herr Löfgren, ställa frågan: Alt indexreglera det mesta i samhället - löner, skatteskalor, sparräntor osv. - är det rätta vägen alt bekämpa roten lill det onda, nämligen infialionen? Får man ett automatiskt skydd på alla områden för del ohägn som infialionen ställer till med, vem har då något intresse av alt bekämpa infialionen som sådan? Del vikliga i sammanhanget är att vi förenar krafterna kring uppgiften att bekämpa den. Jag tror all ett ohämmat indexreglerande i olika sammanhang för att korrigera inflationens verkningar inle skulle vara särskill bra för vårt samhälle.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till finansutskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Ut ledning angående det enskilda sparandet m. m.

Hen LÖFGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag begärde ordet för replik när herr Jansson påstod atl jag skulle vara besviken över atl Jag här såg en lottningschans försvinna

4 Riksdagens protokoll 1975/76:19-20

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Ulredning angående det enskilda sparandel m. m.

i fjärran.

Herr Jansson! Jag agerar inte i riksdagen utifrån sådana bevekelsegrunder. lag har ansett det här saken vara av så stor betydelse att jag har talat lika engagerat för en utredning även vid lillfällen då siiuationen i riksdagen varit sådan att det inte förelegat någon lottningschans. Men när herr Jansson säger detta till mig förmodar jag alt han samtidigt ägnar en tacksamhetens tanke åt moderalerna och centerpartisterna som i så fall har hjälpt honom atl undvika lottning i en fråga som jag för min del anser vara av så stor principiell betydelse att jag vill föra den vidare vare sig det föreligger en lottningschans eller inle.

Sedan tror Jag inte att herr Jansson i förväg bör tala om vilka förslag en eventuell utredning skulle kunna komma fram till. Detta aren mycket svår fråga, men jag iroratt det skall vara möjligt att finna en kombination av olika värdesäkra sparformer och räntesatser som svarar mot ett mer stabilt penningvärde. Jag tror att många sparare skulle kunna medverka i kampen mot infialionen på ett bättre sätt än f n. om det kunde bevisas att det lönade sig att spara i de former som en sådan här ulredning skulle kunna föreslå.

Herr JANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är ledsen om jag gjorde min vän Löfgren upprörd genom au tala om delta med lottningschans. Men detta skulle ju ändå ha blivit presuliaiei, om man hade enais på samma linje som vid del lidigare lillfiillel.

Jag är övertygad om all herr Löfgren har en ärlig och god vilja i dessa sammanhang - om den saken kan vi vara eniga. Del är ulan tvivel så au det inle är lillfredsslällande all sparränlan är negaliv f n. Men jag upprepar all jag inle är säker på au en indexreglering - om del nu är fråga om della - är den rälla vägen all gå. Den andra sidan av saken, som herr Löfgren också nämnde i sitt anförande, är att det finns många människor i det här landet som tjänar på infiationen. nämligen de som lånar upp pengar i ett visst penningvärde och betalar tillbaka i ett lägre penningvärde. Det skulle vara intressant att höra herr Löfgrens synpunkter på den saken. Anser vi det vara riktigt alt ingen sparare skall behöva förlora på inflationen, bör väl heller ingen tjäna på all det pågår en infiation.

Hen LÖFGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tackar givetvis för att herr Jansson uppskattar mitt ärliga uppsåt. Vi är alltså överens om den saken.

Jag tror att det finns skäl atl här citera det uttalande som statsminister Palme enligt ett tidningsreferat gjorde vid Sparfrämjandets 50-årsjubileum och som åberopades i en replikväxling mellan herr Helén och herr Sträng i den allmänpolitiska debatten. Vi har återgivit en liten del av detta uttalande i reservationen: "I längden duger det inte att inflationen är Slörre än sparränlan och all den reella ränlan därigenom blir negaliv.

Vi måsie hiiia en melod all skapa posiliv realränla."

Det är del en sådan här ulredning skall komma fram till. Vad har ni från regeringspartiet atl sätta i stället? Herr Palme har gjort uttalandet atl vi måste finna vägar atl komma fram till en positiv realränla.

Hen JANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan inte se att det finns någon motsättning i vad jag sagl och vad statsministern i det här sammanhanget uttryckt. Siats-ministern har uttalat sig allmänt om vad infialionen ställer till med. Han har inle, såvitt jag förstått, talat om några indexreglerade sparräntor osv. Jag har tagit del av artikeln från Sparfrämjandets jubileum, som herr Löfgren åberopar.

Vad statsministern vidare säger är all vi mäste finna former för atl bekämpa inflationen utan atl jaga ul 15 miljoner människor i arbetslöshel, vilket hänt i andra länder; den jämförelsen gjorde han. Då menar jag alt vi bör kunna avvakta vad de undersökningar ger som dels SCB skall göra, dels Sparbanksföreningen håller på med. Genom dessa undersökningar kan vi kanske få ett säkrare underlag för en bedömning av på vilket sätt man skall gå till väga för att göra sparränlan positiv. Det är ganska rimligt alt man tar hänsyn till detta nu när aktiviteten pågår. Sedan får vi se om det är anledning att upprepa försöket med en utredning på det här området.

F. n. finner, som jag sade, utskottet inget skäl till della, och jag vidhåller mitt yrkande.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Utredning angående det enskilda sparandet m. m.

Hen KRISTIANSSON (c)

Herr talman! Jag noterar alt finansutskottets ledamöter i varje fall hittills i debatten inle åstadkommit någon infiation i tid, och jag skall också försöka hålla mig inom de angivna lidsramarna.

Delta utskottsbetänkande behandlar en motion m och en motion c och till detsamma har fogats en reservation fp. Bakom utskollsbetänkandel står således majoriteten bortsett från folkpartiet.

De slutliga formeringarna med hänsyn till utgångsläget ger kanske anledning till ett visst klargörande och jag skall kortfattat försöka göra detta. Vi sade inom centerns utskottsgrupp att med hänsyn lill den förändrade situation som är för handen denna gång jämfört med den som var för handen då vi förra året behandlade liknande motioner kunde vi avstå från att föra fram vår molion till ett avgörande i kammaren, under förutsättning att vi fick gehör för våra synpunkter i en positiv skrivning. Vi spelade ganska öppet med dessa kort redan från början i utskottet och jag kan inte finna annal än att vi fick så pass gehör för våra synpunkter att vi inle hade någon anledning att framhärda. Jag citerar följande ur ulskollsbelänkandei:

"Sammanfattningsvis ställer sig alltså utskottet bakom de synpunkter på behovet av utredningar på detta område, som framförs i motionerna 423 och 1032 momenia. Utskottet finner dock atl riksdagen ej nu bör

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Utredning angående det enskilda sparandet m. m.

kräva tillsättande av en speciell utredning utan avvakta vidare resullal från de verksamheter för vilka utskottet redogjort.

I motionen 1032 ställs också krav på att möjligheterna till värdesäkra sparformer skall utredas. Utskottet vill här erinra om alt della frågekomplex vid flera lillfällen belysts av offentliga utredningar, senast av den s. k. värdesäkringskommiitén(SOU 1964:1). Möjligheterna att inrätta indexreglerade sparkonton utreds f n. inom sparbankerna. Mot den bakgrunden ser utskottet ej skäl atl nu tillstyrka bifall till motionen 1032 moment b."

När vi har intagit den ståndpunkten tror vi oss för del första ha gagnat saken minst lika mycket som vi hade gjort genom att föra fram den reservationsledes och lill en eventuell lottning. För del andra har vi gjort vårt ställningslagande med respekt för vad utredningar för med sig i fråga om krav på personal och övriga resurser, utredningar som i detta fall skulle göras parallellt med utredningar och undersökningar som redan pågår.

Om vi på betänkandets första sida läser några rader så finner vi att det heller inle rör sig om så enkla saker. Man vill ha en utredning som förenar nationalekonomisk, kredilmarknadsteknisk, statistisk, sociologisk och statsvetenskaplig expertis. Jag kan således inte finna annat än att vår ståndpunkt är riktig med hänsyn till del förhandenvarande läget. Utskottets skrivning har ju även tillfredsställt moderaterna, som också var motionärer.

Jag hade förhoppningsvis trott att utskottet skulle bli helt enigt. Så blev inte fallet, utan vi har fåtl en reservation från folkpartiet med herr Löfgren i spetsen. Jag har självfallet ingen anledning alt vara gramse pä honom för atl han har reserverat sig för fullföljandet av en centermotion. Han har ju gjort det mycket diskret utan angivande av källan, och del kan man i och för sig förslå. Han säger atl del här är ett gammall folkpartikrav. Det är möjligt, det vill jag inte bestrida. Man har kanske upphovsmannarätten lill just det här uppslaget. Men jag vill ändå säga herr Löfgren att det fanns ingen folkpartimotion det här året, och om centermotionen inte funnits hade självfallet herr Löfgren inte haft möjlighet atl agera i kammaren i dag på detta område.

Herr Löfgren har kryddat sin reservation med ett uttalande av statsminister Palme. Han har också citerat det i debatten. Statsminister Palme skulle ha sagt: "1 längden duger del inte att infialionen är större än sparränlan och att den reella räntan därigenom blir negativ." Jag är fullt införstådd med alt del är en ohållbar silualion. Men jag kan inte fatta hur del skall vara möjligl all rälla lill del genom au så au säga indexera kapilalels avkaslning geniemoi spararna. Om Jag får lillkännage min uppfallning så iror Jag precis som herr Jansson, all om vi indexerar på del ena områdel efter del andra så kommer vi aldrig all lyckas med det som är mesl väsentligt också för spararna, nämligen all bekämpa infialionen. Del enda riktiga för all åstadkomma en posiliv realränla är naturligtvis alt bringa ned infialionen så att den ligger under räntenivån.

Vi kan rimligen inle bara skriva upp ränlan eller indexera den i takt med en stigande infiation.

Herr lalman! Jag skall inte vidare utveckla en sakdiskussion. Jag har i detta anförande inte tagit ståndpunkt vare sig för eller mot, utan jag vill kort yrka bifall till utskotlets hemslällan.

Hen LÖFGREN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall inskränka mig lill att göra en reflexion med anledning av herr Kristianssons synpunkter beträffande indexreglering av allting. Della är det väl inte fråga om. Men de slarka jordbruks-organisaticnerna, som går ut i stora förhandlingar för alt skapa ersättning för inflationens verkningar genom högre priser på jordbrukets område, borde också ha förståelse för att spararna - denna stora grupp i vårt samhälle - inte har någon organisation som träder in och förhandlar angående ersättning för inflationens verkningar inom deras område. Gör man bara den lilla reflexionen, utan att därmed ha sagt något illa om Jordbrukels berättigade behov av att tillförsäkra sig värdesaker lönsamhet inom sitt område, så borde det vara naturligt att åtminstone tillmötesgå ett krav på utredning för atl finna former för att ge åtminstone något av värdesäkring också för spararnas insatser i samhället.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Utredning angående det enskilda sparandet m. m.

Hen KRISTIANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Vad vi har sagt, uttryckligen eller underförstått, belräffande frågan om utredning eller icke utredning är att del icke skall göras någon parallellutredning. Man kan avstå från alt göra en speciell utredning nu. Det står tydligt i betänkandet.

Sedan förstår jag inte vad jordbrukets förhandlingarom kompensation har med denna sak all göra. Jordbrukarna driver sina förhandlingar utifrån precis samma utgångspunkter som alla andra grupper i samhället gör. Där noterar man naturligtvis inflationen. Del gör man på löntagarsidan och det gör man naturligtvis på jordbrukarsidan också. Och det är olyckan när det gäller atl bekämpa infiationen i dess helhet. Det är jag djärv nog all säga. När man får ett fullständigt indexsamhälle kommer indexhjulet aldrig all stanna ulan det kommer snarare att rulla snabbare och snabbare. Det är lika bra alt vi blir överens om det, herr Löfgren.

Vidare kan Jag inle förstå - därmed inget hugg mot spararna - atl det kan finnas en speciell grupp människor som är bara sparare. Man kan ju inle etablera sig bara som sparare, inte ens som småsparare. Man måste Ju ha någon civil gärning, för vilken man får ersättning, och av den ersättningen sparar man. Men då är man samtidigt någol annat också. Och i denna andra egenskap får man - låt vara i olika grad, del erkänner jag gärna - viss kompensation för den infiation som pågår i vårt land.

Jag tror alt del är alldeles felaktigt alt rycka ut denna fråga ur sitt sammanhang. Därmed har jag inte sagt att det inte kan vara rimligt att kompensera ell visst boitensparande. Sådan kompensation finns ju redan i viss mån i och med skattereduktionen, och det är möjligl att

Nr 20 denna kan och bör utökas.

Onsdaeen den '' °'' ernelleriid vänta och se vad som kommer ut av den ulredning

12 november 1975 s°" Rg'-'''-

Utredning angående det enskilda sparandet m. m.

Hen LÖFGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig bara med anledning av herr Kristianssons senaste inlägg sä,ga att den kompensation som utgår i form av högre löner och ersättningar får även de slösaktiga människor som förbrukar vartenda öre, delvis på helt onyttiga ting. Men de som sparar och på det sättet hjälper samhället och dem som behöver låna pengar, får inte den ersältning som jag anser au de borde ha. Om det inte finns någon möjlighet att organisera alla sparare i ett kollektiv, så hindrar det väl inle att man i alla fall kan föra resonemanget att om spararna hade haft möjlighel att sätta kraft bakom sina synpunkier, hade det kanske sett annorlunda ut i fråga om både infiationstakt och annat.

Hen AF UGGLAS (m):

Herr lalman! Anledningen lill atl motionen 423 begär en utredning om del enskilda sparandet är naturligtvis att sparandets storlek och struktur är otillräckligt kända samtidigt som sparandet har stor betydelse bl. a. i våra ekonomisk-politiska prognoser. En omsvängning i det enskilda sparandels utveckling anges i årets budgetproposition - för jag minns nu inte vilket år i ordningen - som en förutsättning för att den privata efterfrågan skall öka tillräckligt för att prognoser beträffande lillväxt och sysselsältning skall hålla.

En utredning som förenade olika slags expertis skulle kunna ge kunskaper av stort värde för finanspolitiken. Önskemålet är, som redan sagts i debailen i dag, inie nyii. Finansuiskoiieis majorilel lillstyrkie förra årei en moderalmoiion av samma innehåll. Efter loilning biföll kammaren då reservanlernas yrkande om avslag.

Uiskoltet har i år i sitt betänkande nr 6 funnit önskemålei vara oförändrat aktuellt och lika viktigt men konstaterar att del under året har igångsatts ett par större undersökningar på det här området av statistiska centralbyrån och Svenska sparbanksföreningen. Utskottet anser att resultatet av de undersökningarna bör avvaktas. Jag delar denna uppfattning. Jag lycker alldeles självfallet au del är myckel glädjande au undersökningarna har kommii i gång, och au de här frågorna har blivit mer uppmärksammade och har alliså inga andra yrkanden än ulskoltsmajoriteten. Jag är kanske något tveksam - jag vill gärna få det sagl - lill om de här undersökningarna angriper problemen på ell lillräckligi allsidigi säll för all ge oss den informaiion, som vi behöver. Del är också sannolikl all krav på ulredningar av sparandels sloriek. sammansällning och slrukiur kommer all framföras från andra håll. För dagen är del i alla fall rimligt, också enligt min mening, all avvakta resultaten av de båda aktuella utredningarna. Det kan finnas anledning alt åierkomma lill den här vikliga frågan när vi seii resullalen.

Herrar Löfgren och Ångström har i anledning av cenierpartimotionen 1032 reserverat sig för en ulredning angående indexreglerade sparkonton. Reservationens syfte är självfallet gott. En inflation på den nivå vi har nu bestjäl småspararna på ett sätt som inie kan accepteras. Det är självfallet att vi alla tycker del. Metoden indexreglering är dock enligt min mening inte särskill lämplig. Den döljer symtomen men förvärrar sjukdomen. Penningvärdeförsämringen är, om man så vill, en utjämning av spänningarna i en ekonomi i obalans. Indexreglerar man olika områden av inkomster eller sparande förvärras inflationen. Det finns gott om internationella exempel på det. Jag skall, herr talman, kanske för säkerhets skull tillägga atl Jag inte avsåg Finland. Undantagna från den här regeln är naturligtvis statens inkomster, där effekten av en indexreglering är den omvända. Nej. jag håller med herrar Jansson och Kristiansson: Inflationen måste bekämpas vid roten.

Jag yrkar, herr talman, bifall lill utskottets hemställan.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Utredning angående del enskilda sparandet m. m.

Hen OLSSON i Järvsö (c):

Herr lalman! Tillsammans med fru Anna-Lisa Nilsson i Krisiianslad har jag väckl molionen 1032, som föranleil slörre delen av den förda debailen. Vi har där lagil upp några synpunkier på verkningarna av den fortgående inflalionsutvecklingen. Problemet har Ju diskuterats i riksdagen tidigare under hösten, bl. a. i den allmänpolitiska debatten, där man betecknade infiationsutvecklingen som vårt största ekonomiska problem just nu.

Den inflationsutveckling som vi beskrivit i den i januari väckta motionen har sedan dess rusat vitlare med ökat kraft. Man uppskattar att vi år 1975 får en inflation på ytterligare ca 10 %.

1 molionen har vi närmasl diskuleral inflaiionens verkningar för småsparare, låginkomsiiagare och liknande grupper. Del ärju dessa grupper, omfailande eil mycket stort antal människor, som i första hand drabbas av inflaiionen. Del är de som inte har några realvärden eller endast begränsade sådana som i stor utsträckning får betala vad andra ijänar på penningvärdeförsämringen. De som är faltiga blir ännu fattigare och de redan rika blir rikare. Därför är, som Sparbanksföreningens ordförande landshövding Eckerberg sade för en tid sedan, inflationsutvecklingen djupt odemokratisk. Jämlikhet och rättvisa mellan olika grupper skall man inte lala om i sammanhanget - ulvecklingen är den rakt motsatta.

Det är ganska förvånande att inflationsutvecklingen kunnal pågå utan au det förekommil någon större debatt, utan att det krävts motåtgärder i större omfattning och utan att olika förslag och lösningar ständigt prövats. Det har tydligen uppslån en resignaiion och en avirubbning inför den siändigl fortgående infialionsuivecklingen, som visserligen varierar men ändå fortgår år efter år. Den förefaller närmast opåverkbar och olöslig. De som drabbats har också, som herr Löfgren nyss sade. heller inte haft tillräcklig kraft för att resa motstånd mot utvecklingen. De har inte varit organiserade och de har kanske också hell enkell vilseletts av atl de

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

UHedning angående det enskilda sparandet m. m.

ändå i sin bankbok ofta kunnat notera högre siffror och en viss ränteinkomst. Detta intryck förbyts dock i en negativ situation när man jämför med hur priserna samiidigl har ökal ule på marknaden.

Många har också nöjt sig med konstaterandet alt så länge infiationsutvecklingen i vårt land inte är större än i vår omvärld är det ingen fara; då bevarar vi vår konkurrenskraft. Men problemet är vida större. En följd av inflationen ärju att del sker en förmögenhetsomfördelning av stora mått i vårt samhälle. De som redan har realvärden får extrainkomster och kan skaffa nya realvärden. De som har sparat pengar för framtida behov och för ökad trygghet - ett sunt och lovvärt handlande - får se hur deras sparkapiial smälter ner och hur de får allt mindre kvar för det man tänkte köpa eller för den planerade tryggheten. Inflationen påverkar hela samhällsstrukturen, och vi har i vår motion påvisal hur den försvårar för t. ex. dem som önskar förvärva Jord för alt bruka och leva av och hur svårigheterna ökar för mindre förelag, som inte kan påräkna extrainkomster genom värdeökningar för stora lager eller andra tillgångar.

Det har lidigare i debatten sagts all det skulle vara riskabelt med en indexreglering på alla områden. Då skulle vi inte ha någon anledning att verka för att hejda inflaiionen. Del är givetvis en överdrift. Det är alldeles uppenbart att de åtgärder vi diskuterar är ansatser för att ändå på några områden hejda inflationen. Den centrala frågan är ju - och den ligger vid sidan om de väckta motionerna - att åstadkomma en sådan ulveckling i vårt land alt inflationsproblemen framstår som så små att vi inte behöver kräva särskilda åtgärder för småsparare och andra grupper.

1 ett av våra yrkanden i motionen vill vi ha en ulredning om infialionens verkningar för småsparare. mindre företagare, låginkomsttagare rn. fl. Man borde enligt min mening få en redovisning av hur och i vilken utsträckning denna förmögenhetsomfördelning sker. hur inkomslförhål-landena påverkas, hur den enskildes irygghetssirävanden och åtgärder för att skydda sig mot oförutsedda händelser påverkas. Utskottet förklarar på denna t)unkt att det helt ställer sig bakom de synpunkter på behovet av utredningar som vår motion och motionen 423 har tagit upp. Detta vill jag nolera med tillfredsställelse. Utskottet hänvisar vidare till att statistiska centralbyrån i sina petita för nästa budgetår begärt medel för olika sparundersökningar, och herr Jansson har någol redogjort för vad de skulle innehålla. Man förutsätter också att regeringen kommer att lämna riksdagen förslag om anslagstilldelning.

Enligt utskottet skulle dessa förväntade förundersökningar omfatta -jag citerar ur utskollsbetänkandel - följande: "Den ena skulle syfta till olika utbyggnader av finansstatistiken från kreditinstituten m. m. som skulle möjliggöra löpande redovisning av hushållssektorns totalsparande med fördelning på olika spartyper. Den andra skulle syfta lill iniermiiienl återkommande undersökningar av de vikligasle komponenlerna i vissa hushållstypers sparande, attityder till sparande elc."

Det förefaller tveksamt om dessa aviserade sparuiredningar av den beskrivningen att döma kommer all la upp verkningarna av infialionen. Del finns ju ingenling klart uisagl om dessa verkningar, men de är huvudproblemet i dagens diskussion. Vi får hoppas att utskottets betänkande och den diskussion som har förts här i dag kommer att leda till att undersökningarna också tar upp det problem som här har aktualiserats. Vi förutsätter atl det blir så efter den här debatten; jag vill uttala den förhoppningen i varje fall.

Vi har i vår motion också ett yrkande om att man även skulle utreda möjligheterna alt finna värdesäkra sparformer, som i någon mån skulle eliminera den negativa utveckling som infiationen och den negativa sparränlan leder lill. Där har utskottet tyvärr inie varil lika posilivi ulan hänvisat till dels en utredning av år 1964, dels pågående ulredning inom Svenska sparbanksföreningen. Det är att notera att man framhåller att man inte nu vill ha denna utredning. Jag lycker emellertid att det hade varit logiskt att säga att även den här delen - värdesaken sparande i olika former - borde ha kunnat läggas till de undersökningar som t. ex. statistiska centralbyrån avser atl initiera, eftersom del hade varit en viktig del i det här paketet. Då skulle jag varit mera tillfredsställd. Jag anser nämligen inte att man nu kan nöja sig med vad en utredning sade 1964 - för elva år sedan. För det första var förhållandena då delvis annorlunda än de är nu. För del andra har det sedan dess kommit till nya synpunkier på del här problemet, och det ställs nya krav, som borde sammanställas och utvärderas. För det tredje har det ännu inte vidtagits några ålgärder i anledning av de ändå rätt positiva förslag som denna utredning framlade år 1964.

Att sedan åberopa en inom en enskild sparinstilulion - Svenska sparbanksföreningen - pågående ulredning om sparandet och säga atl den förhoppningsvis skall ta upp också inflaiionens verkningar är visserligen bra - visst kan man väl säga att det är fint all ett riksdagsutskott åberopar en enskild institutions arbeie och väntar stora resultat av det - men frågan är om den är tillräcklig. Till att börja med har Svenska sparbanksföreningen kanske något mer begränsade mål och syften med sin utredning än vad vi politiker i riksdagen har i ett sådant sammanhang. Jag tror alt vi måsie se frågan ur ett vidare perspektiv. Del är nämligen inie säkert att Sparbanksföreningens och våra krav i alla delar kan förenas. Jag tror att kraven från oss som politiker för försvaret av penningvärdet och i viss mån även försvaret för en jämlikhetsutveckling ligger på ell vidare plan. Därför tycker jag att det är litet förmätet all hänvisa till Sparbanksföreningens uiredningsverksamhei som skäl för au inie nu säga ja lill ulredningskravet.

Det är klart atl en utredning på det här området måste belysa många problem, och de är givelvis svåra; del har del viiinats om här i debatten. Motionens begränsade önskemål har varil atl söka värna om vissa speciella gruppers intresse. Man måste kanske begränsa ett värdesaken sparande till ett visst belopp per individ; det är möjligl atl en sådan

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Utredning angående det enskilda sparandet m. m.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

ökat antal sedelvalörer samt nya motiv på sedlar

begränsning måste tillgripas för att vi i varje fall skall komma en bil på vägen.

Som herr Jansson säger är vi överens om alt del här är ett problem, men jag förvånar mig över att det görs så lilet åt det problemet. Därför skulle en beställning nu ha varit en positiv viljeyttring, som kunde ha visat att vi känner ett vissl ansvar geniemoi de siora grupper som lycker all de är misshandlade.

Jag anser all reservalionen bälire lillgodoser moiionens önskemål, och jag ber därför all få yrka bifall lill densamma.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. I och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till ilcls ulskoltels hemslällan, dels reservalionen av herrar Löfgren och Ångsiröm, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Löfgren begärt voiering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansuiskoiieis hemslällan i belänkandel nr 6 mom. 3 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Löfgren och Ångsiröm.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flcruilcl av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Löfgren begärde rösiräkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 250

Nei - 57

Avslår - 4

§ 11 Ökat antal sedelvalörer samt nya motiv på sedlar

Föredrogs finansutskottets betänkande 1975/76:7 med anledning a\' motioner om ökat antal sedelvalörer samt om nya motiv på sedlar.

I delta betänkande behandlades molionerna

1975:229 av herr Hjorth (s) och

1975:1031 a\' herr Lorenuon (vpk), .ari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde tillsättandci av en ulredning enligt i motionen angivna riktlinjer. Moiioniiren ansåg att kungabildcrna på \åra sedlar skulle ersättas av n\a motiv.

Utskotlei hemställde Nr 20

1. att riksdagen skulle avslå molionen 1975:229, Onsdaeen den

2. all riksdagen skulle avslå molionen 1975:1031. 12 november 1975

Reservation hade avgivits av herr Hermansson (vpk) som ansett att Okat antal

utskotlei under 2 bort hemställa sedelvalörer samt

au riksdagen med bifall till motionen 1975:1031 hos regeringen begärde nya motiv på sedlar
tillsättandet av en ulredning enligt i motionen angivna riktlinjer.

Hen LORENTZON (vpk):

Herr lalman! Motionen 1031 yrkar på tillsättandet av en ulredning med sikle på nya bildmotiv på de svenska sedlarna. Som bekant upptar samtliga sedeltyper endast kungabilder, varför Sverige i detta avseende är jämställt med en rad feodalsialer där självhärskardömei råder.

Finansulskollei yrkar avslag-med slöd av yilrande från fullmäklige i riksbanken. Till belänkandel är fogad en reservalion.

I Anneile Kullenbergs bok Överklassen i Sverige sägs del bl. a. all denna överklass numera är lilen men väl sammanhållen. Dess hörnstenar är hovet, adeln, storborgerligheten och finansvärlden. Kungen söker man göra till den samlande symbolen. Storfinansen gör också allt vad den kan för au popularisera monarkin. De som äger den verkliga ekonomiska makten använder monarkin så alt den tjänar deras bestämda syften. Århundradens historia visar samma utveckling. För överklassen i Sverige har kungamakten varit den samlande symbolen.

Överklassens ledande tidningsorgan - Svenska Dagbladet - har varil
mer än bekymrat över atl vissa symbolvärden, som tidigare tjänat kunga
huset, i och med den nya grundlagen inte längre är för handen. Det
gäller enligt tidningens egen uppräkning "avskaffandet av riksdagens
högtidliga öppnande på rikssalen i Stockholms slott, avskaffandet av or
densväsendet, avskaffandet av de beslutande veckokonseljerna (och där
med av kungliga lagar, förordningar, brev och fullmakter), avskaffandet
av prefixet kungligt från de högsta domstolarna, ämbetsverken och mi
litära förbanden- ".

Överklassen och Svenska Dagbladet bör dock inte vara så bekymrade. Här gäller det ju endasi småsaker och formaliieier. då monarkin av sialsmakierna forifarande populariseras i beiydligi allvarligare sammanhang.

Någon har sagl all Sveriges hisioria är dess konungars. För dem som något har tagit del av tidigare skri\en officiell hisioria förefaller uttalandet inte överdrivet, och varje gång vi behöver använda landets betalningsmedel påminns vi om att landet är en monarki med kungliga anor långt tillbaka i tiden.

Trols ell socialdemokraiiskl regerande i Sverige i över 40 år. med re-publikkravei inskrivei i socialdemokraiernas partiprogram, är motiven på landeis sedlar forifarande bilder av olika kungar. Ja. samiliga gångbara sedlar, uiom den jubileumsiia som utgavs i samband med riksbankens 300-årsjubileum, är försedda med kungaporträit.

Nr 20 Sverige är i della avseende Jämbördigl med olika feodalsialer: feo-

Onsdagen den dalstaten Thailand, feodalsiaien Afghanistan, feodalsiaien Jordanien,

12 november 1975 feodalstaten Etiopien och inte minst feodalstaten Iran, länder som har

--------------- bilder av monarkerna på samtliga sina sedlar. Samma sak är del i Sverige.

Okat antal Sverige har i detta fall ett system som är jämbördigt med det feodalsystem

sedelvalörer samt som är rådande i shahens Iran. Denne självhärskare har tydligen fullt nya motiv på sedlar klart för sig atl även bilderna på sedlarna har ett symboliskt och ideologiskt värde. I annal fall skulle denne envåldshärskare inte ha bestämt au de 35 olika sedeltyper som förekommer i Iran alla bär regentporträtt. Kungarikena Norge och Danmark, där socialdemokratins politiska ställning varit och är betydligt svagare än i Sverige, har inte kungliga porträtt på någon av sina sedeltyper.

Hur är då utseendet på de svenska sedlarna? På den svenska 5-kronorssedeln återges bilden av Gustav Vasa, en av landets genom tiderna slörsla bondeplågare, känd från blodbadet i Kalmar, och Nils Dackes baneman. Sin siora personliga förmögenhet hade han samlal med de mest brutala metoder.

100-kronorssedeln återger bilden av Gustav II Adolf även hanen brutal plågare av allmogen. Oräkneliga är de svenskar och även finländare som tvingades ut på Europas olika slagfält och där stupade i Gustav II Adolfs långvariga krig, lämnande efter sig hustrur och barn till ett liv i armod och obeskrivligt elände.

Bilden av Gustav III - jag tar dem i denna ordning - "pryder" 50-kronorssedeln. Det var mannen som ordnade överfallskrig mot Rys.sland, då han lät utrusta svenska soldater med ryska uniformer och gjorde gällande atl det var Ryssland som svarade för överfallet. Samma metod användes betydligt senare av en man som hette Hitler, då tyska soldater iklädda polska uniformer överföll Polen och därmed startade det andra världskriget.

Efter nederlaget i det ingångsatta kriget mot Ryssland med tiotusentals stupade svenskar och finnar hyllades denne kung vid sin hemkomst till Sverige som "fredens återställare". Inskriptionen finns inhuggen på den staty som står placerad på Skeppsbron här i Stockholm, och de av kammarens ledamöter som inte har sett den bör göra en promenad dit ned och kontrollera att så faktiskt är fallet. Statyn har rests och betalts av dåvarande Stockholms borgerskap, vilket visar hur underdånig man från det hållet kunde vara gentemot en självhärskare. Efter avslutandet av överfallskriget mot Ryssland 1788 beslöt nämligen Stockholms borgerskap att visa sin tacksamhet för konung Gustav lH:s insatser. Man avsatte inle karlen - nej, man bekostade en dyrbar staty över denne! Statyn har modellerats av Sergel. Platsen där den står. på Skeppsbron nedanför Slottsbacken, valdes av Gustav 111 själv.

Jag kan inte neka mig nöjet alt i riksdagens protokoll få läsa in vad

Gustav III skriver i den allmänna propositionen till riksens ständer, där

han omnämner Siockholrns borgerskaps ärebevisning i följande ordalag:

60 "Kongl. Maj:t känner en märkelig förnöjelse, atl inför Samtelige Rik-

sens Ständer betyga Sitt wälbehag av de mångfaldiga wedermälen, hwar-igenom Hufwudsiadens Borgerskap betygat Konungen sin underdåniga tillgifwenhet. Ingen möda har warit dem tung; inga omkostnader räknade; men den Statue de beslutat att uppresa till Kongl. Maj:ts ära hade Kongl. Maj:t i afseende på både Sig Sjelf och dem, welal wägra, om Kongl. Maj:t kunnat betaga Historien denna anledning, så märkwärdig af Ti-dehwarfwel, att omtala deras förtjensier, eller Sine Efterträdare denna uppmuntran Folkets kärlek gifwer Gode Konungar."

Det är ingen ände på hyckleriet.

Enligt Gustav III är alltså statyn på Skeppsbron ett äreminne över den som sände tiotusentals människor i döden i ett krig som han själv hade ställt till med och falskeligen hade blivit utropad som "fredens återställare".

Enligt Gustav III visar statyn den väg hans kungliga efterträdare borde gå för att nå den "uppmuntran Folkels kärlek gifwer Gode Konungar". Alltså, sätt i gång med krigsöverfall! Var inte så nogräknade med formerna för all få i gång kriget! Om tioiusenden människor mördas spelar ingen roll; du får äreminne och siaiy av överklassen.

Men hyckleriei hade inga gränser, varken hos Gusiav 111 eller hos överklassen i Slockholm. Samma borgerskap som så hade hyllal kungen mördade honom några år senare. Dei är den kungens bild som pryder Sveriges 50-kronorssedlar.

På 1 000-kronorssedeln ålerges bilden av Guslaf V. All denne kung inie hade kraften - även om vilja fanns - all få Sverige och dess folk ut i krig var den framväxande liberalismens och arbetarrörelsens förtjänst.

Slutligen återfinns Gustaf VI Adolfs bild på lO-kronorssedeln. Samtliga svenska sedeltyper blir med sina kungabilder ett verksamt medel som propaganda för monarkin, för kungahuset, och därigenom blir de även nationella symboler.

Kungabilderna - dessa feodala kvarlevor- borde bort från landets sedlar! Det bör inte vara så au vi här i landet jämt skall konfronteras med kungabilder när vi skall använda en sedel som betalningsmedel.

1 molionen sägs bl. a. atl Sverige är ett vackert land, dess folk idogt och strävsamt. Del är folkel som har skapat värdena, inte landets kungar. De har i stället plundrat landet på de värden folket skapat. Bilder ur folkets skapande liv borde därför ersätta kungaporträtten på sedlarna. Vi har många exempel. Vi har Norrlands vackra skogar. Ur dem har inhöstats miljarder i valulainkomster. Lönearbetarna är de som har skapat dessa värden. Flera exempel skulle kunna lämnas. Vi har personer som gjort Sverige och dess folk stora tjänster. Deras porträtt skulle kunna användas på de svenska sedlarna. Vi har inom den svenska liberalismen och i vår arbetarrörelse personer, vilkas porträtt skulle kunna tjäna syftet bättre än gamla kungars, vilkas historia vi känner till!

De svenska kungahusen har i alla lider framsiåti som symboler och ijänal som föremål för reakiionär mylbildning och ideologi, och så är det ända in i nutiden. Och ändå går genom den svenska kungahistorien

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Ökat antal sedelvalörer samt nya motiv på sedlar

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Ökat antal sedelvalörer samt nya motiv på sedlar

en stank av mord, folkförtryck, krig och elände för folket. Dessa kungar bör inte äras, inte någon av dem. Minst av allt är de symboler för folket. Men ända anses det så sent som år 1975 på högst ansvarigt håll att Sveriges historia är dess konungars. På annat sätl kan man inte tolka finansutskottets betänkande över motionen 1031 och det yttrande från fullmäktige i riksbanken som är fogat till belänkandel och på vilket finansutskottet säger sig bygga sitt ställningstagande.

I motionen 1031 yrkas att riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en utredning enligt i motionen angivna riktlinjer. Jag har i detta mitt inlägg yllerligare motiverat detta yrkande. Det gäller en utredning - inte ett omedelbart förstörande av samtliga sedeltyper.

Finansutskottet hänvisar som sagt till vad fullmäktige i riksbanken haft att anföra och bygger sitt avstyrkande hell på fullmäkiiges yilrande, där del bl. a. heier: "Vilken hisioriesyn man än må föreiräda, lorde del f ö. vara svårt all anse åberopade skäl uigöra lillräcklig anledning för nuvarande sedlars ersällande med ny sedelserie."

Därefter lalar fullmäklige om hur siora kosinaderna skulle bli om man nu skulle införa nya sedeliyper i stället för dem vi har. Delta skulle skapa merarbete såväl för riksbanken som för bankerna i övrigt. Vidare har man, säger fullmäklige, investerat ett belopp på 40-50 milj. kr. i de sedell\'per vi nu har.

Della är ett ekonomiskt argument som finansutskottet lar fasta på men som inte är tillbörligt i detta sammanhang. 1 motionen ställs inte yrkande att den nuvarande sedelstocken omedelbart skall förstöras, som fullmäktige i riksbanken försöker antyda. Jag har i motionen endast ställt yrkande om en utredning, givetvis med sikte på att kungabilderna skall försvinna dä nya sedeltyper framsiälls och mera tidsenliga moiiv i slällel komma till användning.

Hur blir det f ö. med den 1 000-kronorssedel som det föreligger planer på att framställa och som riksbanken beräknar skall kunna införas under senare delen av år 1976? Skall kungabilden med även där?

Då användningen av sedlar av högre valör under senare år ökat bedöms det nämligen som nödvändigt atl en ny 1 000-kronorssedel införs som skall bli lättare att hantera än den nuvarande. Här finns ett utmärkt lillfälle all använda en bild som inte är symbol för monarkin, utan all della skulle innebära förhöjda kosinader.

Men ansvariga myndigheter har en annan uppfattning än motionären i denna fiåga. Jag kan inle neka mig nöjel all cilera vad fullmäklige i riksbanken har alt anföra på denna punkt: "Fullmäktige vill i anledning av motionen blott framhålla att då som en löst sammanhållande ram kring nuvarande sedeltyper valdes atl låta varie sedel representera ell århundrade, det legat nära" - märk väl! - "lill hands att låta ett avsett sekel representeras också av ett av landels siaisöverhuvud från samma period."

Som bekant utges nya sedeliyper med olika mellanrum. Nu skall landet alltså få en ny 1 000-kronorssedel. Så seni som 1965 ansåg ansvariga myn-

digheler forifarande all Sveriges hisioria är dess kungars. Då påböriades nämligen utgivningen av hell nya sedeltyper i Sverige, samtliga med kungaporträtt.

Slutligen, herr talman, vill Jag ytterligare poängtera att jag i motionen 1031 inte hemställer att den nuvarande sedelstocken omedelbart skall förstöras, ett påfund på vilket finansutskottet bygger hela sin argumentation för avslag på motionen. Som molionär har jag yrkat på tillsättandet av en utredning - det är vad frågan gäller.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den reservation av herr Hermansson som är fogad till finansutskottets betänkande nr 7.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Ökal antal sedelvalörer samt nya motiv på sedlar

Hen HJORTH (s):

Herr talman! Man blir sällan populär i riksdagen genom att lala för en av utskottet enhälligt avstyrkt molion, men ibland känner man behov av alt trols detta framföra synpunkter på en fråga som man finner angelägen. Om jag därtill, som min avsikt är, fattar mig kort kan det kanske ursäktas mig alt jag gör delta.

Till skillnad från den föregående talaren kommer jag inte att uppehålla mig vid sedlarnas utseende, även om jag tycker att det finns visst fog för den kritik som herr Lorenizon har framfört, utan jag tänker lala litet om sedlarnas valörer. Det gäller alltså motionen 229. där jag hemställt om en samlad översyn av vårt sedelsysiem. Tidigare förslag från min sida. som i vederbörlig ordning också avslogs, om införande av en ny sedel i 500-kronorsklassen kommer därvid in i bilden.

En av anledningarna till min molion nu värden översyn av riksbankens organisation som företagits av statskontoret. Av rapporten framgår bl. a. atl ett slopande av 5-kronorssedeln i samband med att ett modifierat 5-kronorsmynt med ny prägling införs skulle ge en kostnadsreducering i riksbanken på ca 7 milj. kr. under en lolvmånadersperiod. Detta gav mig anledning fundera över om inte väsentliga besparingar kunde nås i riksbanken genom att vissa sedelvalörer slopas och andra tillkommer. Givetvis får inte den ekonomiska synpunkten vara del enda motivet för en sådan förändring; det vikligasle är alt våra sedelvalörer anpassas lill del behov som allmänhei. buiiker. posi. banker elc. har av en enkel men också prakiisk sedelhaniering.

Del är inte säkert att vår nuvarande uppsättning av sedlar är den i dag mest ändamålsenliga. Särskilt har behovet av en 500-kronorssedel omvittnats och. som riksbanksfullmäktige säger, fått större tyngd genom del ökade omloppei av 100-kronorssedlar. Fullmäktige säger också i sitt yttrande över motionen att frågan om en 5-kronorssedel kommer att återupptas då det nya 5-kronorsmyntet kommit i cirkulation. Man kan också tänka sig ett utbyte av 10-kronorssedeln mot en 20-kronorssedel. ja vi kanske rent av klarar oss med en lägsta sedelvalör på 25 kr. 1 ett visst läge med en speciell betalningssiiuaiion minskas gcnomsniiis-anialet sedlar med ca 13 %. om 10-kronorssedeln uib\is mot en på 20 kr. Det skulle alltså kunna bli vissa kostnadsreduceringar vid en för-

Nr 20 ändring av sedelvalörerna.

Onsdaeen den '' ' '' finansuiskoliet och fullmäktige i riksbanken efter moget

12 november 1975 övervägande kommii fram till atl det inte finns något motiv för en ui-

--------------- redning av sedelvalörerna. 1 varje fall erfordras härför ingen särskild ut-

Okat antal redning, säger man. Att mot denna förkrossande sakkunskap våga hävda

sedelvalörer samt motsatsen vore väl förmätet. Jag noterar dock med tillfredsställelse att nya motiv på sedlar riksbanken skall följa utvecklingen för att om så befinns önskvärt ta erforderliga initiativ.

Jag tror att utvecklingen i längden talar till förmån för min motion. Man är rädd för atl en utökning av sedelsortimentet skall medföra en ökad belastning för sedelhanteringen, men man måste också beakta de vinster som en förändring av sedelvalörerna kan innebära. Det är inte heller säkert att en översyn skulle resultera i ett ökat sedelsortiment - man kanske renl av skulle kunna klara sig med ell mindre sortiment. Jag förutsätter att riksbanken beaktar även delta i sin uppföljning av frågan.

Herr BERGMAN i Nyköping (s):

Herr talman! 1 molionen 229 av herr Hjorth hemställs alt riksdagen hos regeringen anhåller om en samlad översyn av vilket system av valörer å rikets sedlar som bör finnas. Finansutskottet har i anledning av motionen inhämtat yttrande från fullmäktige i riksbanken.

Fullmäktige anser att en översyn enligt motionärens önskan är hell överfiödig, då man redan ulan en sådan studie torde kunna fastslå atl de två förändringar som skulle kunna aktualiseras är dels slopande av 5-kronorssedeln, dels införande av en 500-kronorssedel. Till frågan om slopande av 5-kronorssedeln kommer fullmäktige att ta ställning då del nya 5-kronorsmyntet, som det nu föreligger förslag om, kommit i cirkulation.

Redan 1971 års riksdag behandlade frågan om införande av en 500-kronorssedel. Fullmäktige uttalade då i ett avgivet remissyttrande "att det enligi. fullmäktiges mening icke föreligger något verkligt behov av en sedel i 500-kronorsvalören". Detta omdöme äger enligt fullmäktiges mening alltjämt giltighet. Utskottet delar fullmäktiges åsikt och föreslår att riksdagen beslutar avslå motionen 1975:229.

I molionen 1975:1031 av herr Lorenizon begärs tillsättandet av en utredning med uppgift att utarbeta förslag till nya motiv på våra sedlar. Även med anledning av denna molion har fullmäklige i riksbanken av-givii ell yilrande. Ulan all gå in på hisloriska värderingar har fullmäklige med hänsyn till ekonomiska och praktiska konsekvenser avstyrkt motionsyrkandet. Utskottet, som har samma uppfallning som riksbanksfullmäktige, ser inte i motiven på våra sedlar några symbolvärden för en överklass. Utskotlei hemställer därför all riksdagen avslår motionen 1975:1031.

Jag kan i någon mån sympatisera med vissa synpunkter som herr Lo-
64 rentzon framfört i sin motion, däremot inte med vad han sade i sitt

anförande nyss. Men utskottet har behandlat denna molion med ulgångspunkl i de bedömningar som utskotlei har alt göra, dvs. rent ekonomiska och praktiska. De synpunkter som herr Hermansson framfört i sin reservation borde det vara riksbanksfullmäktiges sak atl la ställning till när den frågan blir aktuell.

Med anledning av herr Lorentzons historiska utflykter vill Jag till sisl bara meddela att mitt lokala ursprung inte har påverkat mitt ställningstagande i denna fråga. Jag ser inte något som helst samband mellan Nyköpings gästabud och frågan om nya motiv på våra sedlar.

Herr talman! Jag yrkar bifall till finansutskottets hemställan i dess betänkande nr 7.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Ökat antal sedelvalörer samt nya motiv på sedlar

Hen LORENTZON (vpk):

Herr lalman! Utskottets talesman argumenterar här på samma sätt som utskottet gör i sitt betänkande. Jag anser att utskotlei inte har tagit hänsyn till att det är fråga om en utredning. Utskottet anför alt det skulle bli för stora kosinader genom att hela sedelstocken skulle bytas ut. Jag har aldrig tänkt mig någol sådant. Jag tycker all jag inle skulle behöva upprepa vad jag sagt tidigare, nämligen att del gäller en ulredning med sikte på framliden. Jag ställde här frågan hur den 1 000-kronorssedel kommer alt se ul som skall vara klar i slutet av år 1976.

Man måste väl en gång för alla i del här landet komma borl ifrån tänkandet atl varje sedel skall representera ell århundrade och att seklet skall representeras av ett statsöverhuvud. Det avgörande då är inte kostnaderna. Det gäller här populariseringen av kungahuset genom motivens symbolik och den ideologiska påverkan detta har.

Jag erinrar mig vad som hände när Gustaf V gick hädan. Stockholms affärer använde då hans porträtt i alla skyltfönster som ett blickfång - det går Ju att sälja varor även i sådana sammanhang. En affär som sålde damunderkläder hade också Gustaf V:s porträtt i skyltfönstret men hade osmakligheten att dekorera porträttet med svarta damunderkläder. Osmakligheien i del här fallet var ju synnerligen malplacerad. Det hade givetvis varit mera motiverat med mansunderkläder.

I den svenska grundlagen står det inskrivet alt all makt utgår från folket. Landet har en representativ demokrati. Men au all makt utgår från folket återspeglas inte då det gäller del svenska sedeltrycket. Bilderna på våra sedlar hyllar fortfarande monarkin. Menas allvar med att all makt utgår från folkel borde svenska folkets liv och representanter för folket vara bildmotiv på landets sedlar.

I det här fallet slår jag inte ensam även om Jag ensam skrivit under molionen. Jag vill minnas att Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund vid någol lillfiille har ställt frågan om en reform där kungabilderna måsle borl från sedlarna och där bilder som representerar det svenska folkel och dess ledargestalter skall komma i slällel. Dessa gestalter finns inte bara inom svensk politik, vi har andra områden. Nog tycker man atl August Strindberg - det finns visserligen en bild av honom på

5 Riksdagens protokoll 1975/76:19-20

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Statliga Ijänslebilar av svensk tillverkning

en sedel men så gömd att man måste hålla sedeln mot ljuset för all se den - skulle kunna vara en bättre representant än en av kungarna. Men tydligen är de ansvariga myndigheterna lika rädda för att visa August Strindberg nu som på sin tid Svenska akademien, som hell gömde undan denne slore nalionalskald. Jag yrkar bifall lill reservationen.

Herr BERGMAN i Nyköping (s):

Herr lalman! Jag vill inle gärna ta upp en debatt om god smak med herr Lorenizon efter hans senaste anförande.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservationen av herr Hermansson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorenizon begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 7 mom. 2 rösiar ja. den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren biftillit reservalionen av herr Hermansson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fierialel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lorenizon begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 283

Nej - 18

Avstår - 1

§ 12 Statliga tjänstebilar av svensk tillverkning

Föredrogs finansutskottets betänkande 1975/76:8 med anledning av motion om statliga tjänstebilar av svensk tillverkning.

Hen KOMSTEDT (m):

Herr lalman! Under allmänna motionstiden i våras väckte jag molionen 1030, i vilken jag begärde att man från regeringens sida skulle påverka verkschefer, landshövdingar, diplomater och andra statstjänstemän att i görligaste mån använda sig av svensktillverkade tjänstebilar. Det finns

många anledningar att begära en sådan åtgärd.

Vi ärju angelägna att göra reklam för svensk industri utomlands och försöker saluföra våra produkter på allehanda sätt. En billig form av reklam anser jag vara att man vid våra utländska beskickningar använder sig av svensktillverkade bilar. Detta kan naturligtvis med exlra tyngd hävdas eftersom den svenska bilexporlen ju barett gott namn utomlands. Man kan alltså inte av kvalitetsskäl känna sig tvungen att avstå från svenska bilar.

Det är intressant au se vad som händer vid huvudentrén i samband med riksmötets öppnande då den utländska diplomatiska kåren anländer hit. Företrädarna för de länder som har egen biltillverkning brukar komma i sitt eget lands bilar. Därför är det litet konstigt alt konstatera alt det efter den diplomatiska kåren anländer svenska generaldirektörer och högre militärer i amerikanska limousiner och tyska Mercedes, som inte är av minsta storleken. Man tycker faktiskt atl det hade varil på sin plats all de utnyttjade samma möjlighet till reklam som de utländska företrädarna gör.

Det här ger inle bara ett konstigt intryck utan man skulle kanske också kunna spara åtskilliga kronor för statskassan. De olika verken brukar Ju låta höra av sig till riksdagen för att de inte får tillräckliga anslag. Ell sätl atl spara några kronor vore kanske att gå ned i bilsiorlek. Det finns egentligen ingen som helst anledning till att en högre stalsljän-sleman skall komma åkande ensam i baksätet på en bil i storleksordningen näst intill minibuss.

Nu hänvisar utskottet till att chefen för utrikesdepartementet den 22 januari i år tillskrev våra utlandsrepresentalioner med uppmaning atl i görligaste mån använda svensktillverkade bilar. Såvitt jag uppfattat har della icke haft någon större effekt. Vi kan väl hoppas på att departementschefen håller denna fråga under uppsikt och kanske återkommer med klarare krav i denna riktning liksom att man från andra ansvariga statsråds sida kan tänka sig att framställa samma krav på andra områden, som ligger inom landei. Krigsmakten försöker ju använda svenska fabrikat när det gäller de tyngre fordonen. Många skäl talar för delta. En anledning är kanske att generalen i en krigssituation inte behöver bli sittande ute i buskarna därför att han har en bil som det i en sådan silualion inte går atl få fram reservdelar till.

Jag skall med intresse följa hur andra statsråd kommer atl försöka påverka utvecklingen i denna fråga.

Jag skall, herr talman, inte ställa något yrkande i dag utan ber att få återkomma i denna fråga. Jag tänker hålla intresset för den levande.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Statliga tjänstebilar av svensk tillverkning

Hen FRANZÉN (s):

Herr lalman! Jag och jag förmodar också de övriga ledamöterna i finansutskottet har ingenling att erinra mot herr Komstedts resonemang att landshövdingar och andra myndighetspersoner kan åka i svenska bilar och likaså au det, därest man inte skulle beakta vad finansutskottel har

Nr 20 uttalat, finns möjligheter atl - som herr Komstedt själv säger - komma

Onsdagen den tillbaka eller att tala med de statsråd som inte, som Sven Andersson,

12 november 1975 har uppmanat sina olika underlydande atl köpa svenska bilar.

------------- — Men det är närmast om principen som finansutskottet i stort setl har

Statliga Ijänslebilar uttalat sig. Det är inte mer än två år sedan riksdagen i slor enighet
av svensk tillverk- beslöt om nya och modernare riktlinjer för den statliga upphandlingen.
ning I detta beslut slog man, som förut har påpekats, fast kravet på affärs-

mässighet. Det skall vara den grundläggande principen i den statliga upphandlingen. Men häri bör inbegripas att man skall sammanväga olika omständigheter i varje särskilt fall. Det är således inte alltid självklart, att priset skall vara avgörande för om ett anbud skall antas eller inte. Det har uttalats som väsentligt att väga priset mot t. ex. kvalitet. I bedömningarna måste även tas med sådana omständigheter som anbudsgivarens förmåga atl fullfölja sina åtaganden, möjligheierna au få god service, framlida driftkostnader osv.

Det finns således många faktorer att slödja sig på om man vill bortse från priset. Detta tycker vi i finansutskottet talar för alt motionärens tankegångar väl kan täckas in i upphandlingskungörelsen. Men självklart måsle de svenska biltillverkarna så långt möjligt offerera bilar till konkurrenskraftiga priser. Hur det än är så spelar priset ganska stor roll i delta sammanhang.

Biltillverkarna måste då också väga in den goodwill och det reklamvärde som del måste innebära att deras bilar används av statliga verk och myndigheter.

Finansutskottel är .således enigt om att inte föreslå några bindande föreskrifter alt alla myndigheter absolut skall köpa svenska ijänslebilar. Men utskottet förutsätter - det står även i betänkandet - "att alla berörda myndigheier infordrar anbud från de svenska biliillverkarna". Härmed borde molionärens yrkande ha fåll ell mycket kraftigt stöd. Utöver detta måsie vi ändå trots allt ta hänsyn lill de internationella förpliktelser vi har, bl. a. enligt EFTA-överenskommelsen.

Jag ber, herr lalman, med detta att få yrka bifall till finansuiskoiieis hemställan.

Hen KOMSTEDT (rn) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Franzén inledde sitt anförande med att säga att ingen i utskottet har en annan uppfattning än motionären. Då är del kanske litet märkligt au utskottet inte har åstadkommit någon kraftigare viljeyttring. Eftersom denna olycka redan är skedd kan vi väl vara överens om att jag återkommer med en motion och att jag då får känna av utskollels viljeyttring, eftersom vi tycks vara ense om principerna.

Herr Franzén anför alt priset måste vägas mot kvaliteten. Då har Sverige naturligtvis ett övertag, eftersom det är allmänt känt att kvalitet är kännetecknet för våra produkter.

När del gäller prisbilden vet vi hur vi kostnadsmässigi har det i detta
68 land. Vi kan inte alllid hävda oss. Men i detta speciella fall talar även

priset för svenska produkter. De bilar som jag åberopar - de stora amerikanska limousinerna och de tyska mercedesbilarna - kostar lika myckel som man ger för du.ssintals svenska bilar. Både kvalitet och pris talar för att jag har rätt i min argumentation.

Jag känner väl till våra handelsavtal. Men vi skall veta att man i de yttersta av dessa dagar diskuterar restriktioner för atl slå vakt om vissa näringar och med tanke på försörjningsberedskapen. Alt svenska verk och myndigheter skall använda svenska bilar är kanske en form av försörjningsberedskap.

Vi tycks vara överens i mycket, och därför känner jag mig besviken över utskottets dåliga viljeyttring.

Herr FRANZÉN (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är möjligt att den viljeyttring som herr Komstedt talar om inte har skrivits in så klart i betänkandet, men enligt min mening bör nog våra tjänstemän i olika grader kunna använda svenska bilar. Del gäller inte bara tjänstebilar. Jag förmodar att herr Komstedt menar bilar över huvud tagel, t. ex. sådana som vägverket köper. Inle heller där kan man vara så Ivärsäker på atl svenska bilar, bussar och lastbilar i alla sammanhang är av sådan beskaffenhet - del borde de visserligen vara - alt de inte överträffas av bilar lillverkade i utlandet.

Är den svenska bilen bättre tror jag alt många väljer den, även om den skulle vara dyrare. Så är det med kommunerna, som även de är mer eller mindre involverade i upphandlingskungörelsen. Då och då köper man utländska lastbilar, traktorer och maskiner, därför att de är ändamålsenliga för ett visst jobb. Därför kan man inte vara så säker på att Just t. ex. en Volvo skulle vara den allra bästa. Ofta frågar man dem som arbetar med dessa fordon - chaufförer och maskinförare - vilket fabrikat de tycker är mest ändamålsenligt. Det är viktigt att även höra deras mening. Men det kanske ligger litet på sidan av detta ämne.

Dock kvarstår all utskottet inte kan spika fast att man alltid skall köpa svenska bilar. Då är vi ute på farliga vägar. Inom näringslivets alla grenar finns varor som vi praktiskt taget kan tillverka själva. Skulle man för dessa fall införa sådana här bestämmelser, vore man verkligen ute på djupt vatten.

Herr KOMSTEDT (m) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig efter vad herr Franzén senast sade bekräfta atl vi är helt överens när det gäller maskiner och fordon av speciell art. Det finns förmodligen en mängd olika maskiner som staten och kommunerna använder men som inte tillverkas i Sverige. Men del är inte dessa fordon som jag lar upp i motionen. De bilar jag lalar om i motionen tillverkas i Sverige.

Hen SIGNELL (s):

Herr lalman! 1 molionen 283 lill 1972 års riksdag log jag lillsammans med ledamöterna Åke Green och Hans-Olov Westberg upp frågan om

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Statliga tjänstebilar av svensk tillverkning

Nr 20 statliga ijänslebilar. Vi framhöll att vår uppfattning var att statliga tjänste-

Onsdaeen den '''''' ' '•'"'' utsträckning borde vara svensktillverkade.

12 november 1975 *" anledningen, herr talman, känner jag tillfredsställelse över att

--------------------- herr Komstedt i sin motion har tagit upp vårt gamla krav på svensk-

Statliga Ijänslebilar tillverkade statliga tjänstebilar. Jag känner tillfredsställelse även med in-
av svensk tillverk- nehållet i riksrevisionsverkets yttrande över herr Komstedts motion. I
ning nämnda yttrande framkommer glädjande nog att det har skett några fram-

steg på delta område, sedan vi lämnade vår motion år 1972. Jag syftar bl. a. på skrivelsen från chefen för utrikesdepartementet om bilar avsedda för Sveriges utlandsrepresentation, vari framhålls att "vid upphandling av tjänstefordon svenskt fordon skall upphandlas, då krav på kvalitet och prestanda kan tillgodoses med svenskt fabrikat".

Min förhoppning är att detta inte bara blir en rekommendation utan också en realitet. De svensktillverkade bilarna torde uppfylla de nämnda kraven till fullo.

Jag besökte i somras ett land, där vår ambassadör var mycket hårt engagerad i förhandlingar med värdlandet om leveranser av svenska bilar. Det måste ha känts något underligt för förhandlarna från värdlandet att den svenske ambassadören av svenska UD blivit utrustad med en ej svensktillverkad bil, samtidigt som han skulle bidra till en förstärkning av vår utrikeshandel genom ökad bilexport. Våra svensktillverkade bilar är, som här har framhållits, av den kvaliteten och det utförandet atl de borde duga för vår uilandsrepreseniation.

Jag hoppas, herr talman, inte bara atl det blir statliga tjänstebilar för ullandsrepresentalionen utan även att man förverkligar vårt yrkande från 1972 om atl alla statliga ijänslebilar bör vara av svensk tillverkning.

Överläggningen var härmed slulad.

Utskollels hemställan bifölls.

§ 13 Föredrogs

Finansuiskoiieis beiänkanden

1975/76:9 med anledning av proposiiionen 1975/76:2 om försäljning av

viss allmänna arvsfonden tillfallen fast egendom 1975/76:10 med anledning av förslag till ändring av vissa bestämmelser

om arvoden i bankoreglemenlel (RFS 1975:6)

Skaiieulskoilels beiänkanden

1975/76:10 med anledning av proposiiionen 1975/76:9 med förslag lill godkännande av avial mellan Sverige och Brasilien för undvikande av dubbelbeskaiining belräffande inkomsiskalier, m. m.

1975/76:11 med anledning av proposiiionen 1975/76:10 med förslag lill godkännande av avial mellan Sverige och Malla för undvikande av dubbelbeskattning beträffande inkomstskatter, m. m.

70 Kammaren biföll vad utskotten i dessa beiänkanden hemställt.

§ 14 Pornografi m. m.

Föredrogs juslilieutskoitets betänkande 1975/76:2 med anledning av motioner om pornografi m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1975:719 av herr Komstedt (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde att de lokala myndigheterna ålades tillse att 6 kap. 6 § brottsbalken efterlevdes i offeniliga sammanhang,

1975:1109 av herr Hernelius m. fl. (m), vari hemsiällls all riksdagen hos regeringen skulle anhålla all lexien i 21 S andra siyckei allmänna ordningssiadgan ändrades på säll som i molionen föreslagils, innebärande all del i ordningssiadgan inlagna förbudci moi förråande .sexuella eller sadisiiska beiecnden vid offcnilig pornografisk föresiällning uisiräckies lill all gälla även samlag, och

1975:1263 av herr Komsledl (m).

Uiskoilei hemställde

1. att riksdagen beträffande efterlevnaden av 6 kap. 6 S brottsbalken skulle avslå molionen 1975:719,

2. att riksdagen beträffande innehållet i pornografiska föreställningar skulle avslå motionen 1975:1109,

3. att riksdagen beträffande reklam för pornografiska föreställningar, m. m. skulle avslå motionen 1975:1263.

Reservationer hade avgivits beträffande innehållet i pornografiska föreställningar

1. av fru Krislensson (m), herrar Polstam (c) och Schölt (m), fru André
(c) samt herr Raneskog (c) som ansett all ulskoilei under 2 borl hemsiälla

all riksdagen med anledning av molionen 1975:1109 gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört,

2. av herr Peiersson i Röslånga (fp) som anseii all uiskoiiei under
2 borl hemsiälla

all riksdagen med anledning av molionen 1975:1109 gav regeringen lill känna vad reservanien anfört.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Pornografi m. m.

Fru ANDRÉ (c):

Herr talman! I juslilieutskoitets betänkande nr 2 behandlas bl. a. frågan om offentliga pornografiska föreställningar eller, som del heter i dagligt tal. sexklubbar. Enligt allmänna ordningsstadgan får vid sådana föreställningar inte förekomma förråande sexuella eller sadistiska beteenden. Däremot är samlagsscener tillåtna. Frågan gäller nu huruvida även offentliga samlag på sexklubbarna bör förbjudas.

Givetvis finns det skäl som talar emot ett förbud. Man kan hävda atl verksamheten vid förbud kommer att bedrivas på illegala klubbar.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Pornografi m. m.

Även om risken finns, kan del inte vara ett tillräckligt bärande skäl för all samhället skall sanktionera dessa samlagsföreställningar. För vad handlar det egentligen ytterst om? Jo, att exploatera kvinnor, att förstärka föreställningen om kvinnan som enbart sexobjekt, utan själsliga, känslomässiga relationer.

Till bilden hör också att i dessa samlagsscener agerar personer som tillhör de svagare i samhället. De hamnar där kanske på grund av all de ser en möjlighet till goda inkomster, kanske genom andra personer som utövar påtryckningar. Det föreligger givetvis stora risker för de inblandade att verksamheten skall leda till svåra personliga tragedier. I andra sammanhang i vårt samhälle torde vi vara överens om att skydda de svagare. Frågan är nu: Gäller inle del också i della sammanhang?

En annan synpunkt som man bör beakta gäller publiken. Hur många ungdomar går på dessa föreställningar? En del gör det av ren nyfikenhet, andra för att del är "inne" och man vill visa sig tuff Vilken uppfattning får de av sexuallivet? Del måsle föreligga en uppenbar risk för att deras syn på samlevnaden mellan könen snedvrides - som ett samliv där endast det tekniska samlaget betyder något, ulan gemenskap, utan känslor och utan ömhet. Är det så vi vill att ungdomarna skall uppfatta gemenskapen mellan man och kvinna? Finns det för någon ell sunt mänskligt behov av all lilla på samlagsscener? Enligt min mening är detta en avart. Samhället har skyldighet alt skydda människor från avarter.

När vi vet alt verksamheten har dessa negativa konsekvenser kan vi inte sanktionera den från samhällets sida och anse alt det är fullt korrekt alt den fortsätter. Eller som utskotlets majoritet konstaterar: "Skulle utvecklingen visa atl behov föreligger av en mera ingripande reglering får frågan tas upp på nyii."

Som framgår av uiskoiiels belänkande var meningarna delade inom utskottet. 1 reservalion nr 1 krävs atl förslag lill erforderlig författningsändring snarast bör föreläggas riksdagen. Vi reservanter kan inte godta inställningen alt vänta och se.

Jag vill därför yrka bifall till reservation nr 1.

I detta anförande instämde fru Fredgardh, herr Polstam, fru Wigenfeldt och fru Karlsson, herrar Magnusson i Nennesholm och Johansson i Skärstad, fru Ekelund, herr Fågelsbo samt fru Wiklund (samtliga c).

Hen HERNELIUS (m):

Herr talman! Låt mig teckna en liten bakgrund till dagens debatt.

När åren 1970 och 1971 bestämmelserna om bl. a. sårande av tukt och sedlighet togs borl ur lagstiftningen, befarade många - det var reservationer i ulskollen - all detta skulle medföra möjlighet för envar som ville att mot betalning för publik arrangera samlag, förevisning av perversileter och annat. Lagrådet hyste samma farhågor och ville ha ändring i allmänna ordningssiadgan för atl i varje fall resa något hinder mot vad som befarades. Lagrådsförslaget togs upp i en reservation som

vid voteringen den 10 februari 1971 fälldes med 184 röster mot 128. Bland minoriteten fanns praktiskt taget hela cenierparligruppen, 57 av 59, flertalet av folkpartigruppen, 38 mot 16, och samtliga moderater. Majoriteten ville däremot att allt skulle få vara fritt.

År 1973 hade man tänkt om - delvis. Brottskommissionen, som då hade tillsatts för atl bekämpa brottsligheten och förbättra den allmänna ordningen, hade konstaterat atl vid bl. a. sexklubbarna förekom en omfattande kriminalitet: koppleri, olovlig rusdrycksförsäljning, narkotikabrott, häleri, affärer med insmugglade cigaretter och sprit, stölder, rån, misshandel, olaga hol etc. Verksamheten hade enligt kommissionens uppfattning sannolikl ökat prostitutionens omfattning och ökat antalet människor som löpte risk att missanpassas.

Kommissionen föreslog ändringar i ordningsstadgan, regeringen följde kommissionen, och riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag. Då tillkom alltså tillståndsivånget - mot detta invände andra alt det var ju atl på sätt och vis ge offentlig sanktion åt förehavandena - och förbudet vid föreställning mot förråande sexuella eller sadistiska beteenden. En minoritet ville 1973 att förbudet mot dessa beteenden skulle gälla även samlag. Della avvisades av riksdagen. UtskoUsmajorilelen ville då för sin del avvakla effekien av de föreslagna åtgärderna innan ställning togs till behovet av ytterligare åtgärder.

Hur har då utvecklingen varit? I korthet: .Antalet offentliga föreställningar av pornografisk karaktär har ökat. Från att ha varit en företeelse i de allra största städerna har de nu spritts till att omfatta en rad platser i landei. Allt fier människor har därför råkat ut för risken - för att citera brottskommissionen - atl socialt missanpassas. Detta gäller framför allt ungdomen.

Grovheten tycks ha ökat. Konkurrensen mellan arrangörer och tillkomsten av nya, lockade av utsikterna till stora vinster, synes av annonserna i pressen atl döma ha medfört all allt grövre effekter tillgrips. När en "sensation" icke längre är ny måste nya komma i stället. Variationerna blir råare och mer hänsynslösa med allt större dragning till del perversa och onormala; fortfarande alt döma av annonserna.

Allt slörre pengar är i omlopp. Sexindustrin beräknas av granskare i Sverige ha en omsättning på cirka en halv miljard kronor, fördelat på tidskrifter, poseringsateljéer och porrklubbar. De senare antas stå för ca 50 milj. kr. av detta, en beräkning som i dag lorde vara alliför låg. Inlernaiionella syndikai är i verksamhel. och konirollen över skaller och avgifter är brislfällig. minsi sagl.

Turislpropagandan har anpassal sig efter de märkliga alirakiioner som står till buds - t. o. m. den officiella turistpropagandan. I olika nummer av This week in Stockholm t. ex. har i sommar presenterats olika lokaler med "otroliga" händelser. Kammaren skall besparas detaljerna i beskrivningarna. Officiella guider åtföljer besökarna och introducerar dem där.

Varför vill vi då skärpa lagstiftningen?

1. För atl skydda de ungdomar som dras in i en ofta förödande om-

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Pornografi m. m.

Nr 20 givning och av utsikten till snabba inkomster råkar in i en tillvaro som

Onsdaeen den måste betecknas som föga människovärdig. Risk finns för att många

12 november 1975 ' skador för livet. Det är svårt att förstå att socialt länkande människor

_____________ inie reagerar.

Pornografi m. m. 1. Liksom hela sexinduslrin speglar porrklubbarna och de offeniliga

föresiällningarna ell ohöljl kvinnoföraki. Här insiämmer jag hell med den föregående lalaren, fru André. Kvinnan framsiälls som sexualobjeki, inle någcl annal. Bör vi godla della?

3. Överenskommelsen om moderalion i annonseringen har visai sig i fråga om dessa föreställningar vara eit slag i luften. En enda blick på annonssidorna i de tidningar som är annonsorgan för föreställningarna visar detta. Tidningsläsaren möts av utmanande tillkännagivanden, i vilka tävlas i grovhet och i erbjudande av nya attraktioner.

4. 1 intet annat med oss jämförligt kulturland torde något liknande äga rum. Atl sådant kan förekomma hos oss vittnar om en smaklöshet och brist på stil i samhället som icke bör tolereras. Det är ovärdigt en kuliurnaiion. Utländska iakttagare är förvånade. Men mer än så. Hela verksamheten ärett förråande och brutaliserande inslag i samhället. Kanske man också kan .kalla det för en oroande avhumanisering av människorna.

Reservation nr 2 är i fråga om yrkandet helt identisk med reservation nr 1. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1.

Hen NYGREN (s):

Herr talman! Det är tre moderatmotioner som behandlas i justitieulskottets betänkande nr 2. Av dessa har inför behandlingen i dag blivii två reservationer - en reservation från utskottets moderata ledamöter och tre av de fem centerpartisterna samt en folkpartislisk reservalion. båda med exakt samma yrkande men med något litet annorlunda ordval i motiveringen. Motionerna och reservationerna handlar om pornografi och den s. k. porrindustrin.

1 motionen 1109 av herr Hernelius m. fi. moderater erinrar man om alt riksdagen för två år sedan biföll ett förslag från jusiiiieminisiern om tillståndslvång för pornografisk föreställning. Samma år avslog riksdagen också en moderat motion om förbud ulöver vad departementschefen hade föreslagit. Såväl justilieulskoltet som riksdagen avvisade della krav. Vad har då hänt sedan 1973 som skulle kunna motivera den skärpning av lag och stadga som moderaterna kräver i de tre akluella motionerna?

1 motionen 1109 påstår man: "S. k. sexklubbar har tillkommit i be
tydande omfattning, och det är numera icke längre fråga om en företeelse
begränsad lill de största städerna." Jag skulle vilja fråga om motionärerna
är övertygade om atl del förslå påslåendei i denna molionslexl är en
dagsakiuell beskrivning. Jag har läsl redovisningar som visaren moisall
ulveckling.
74 Bara ell akluelll exempel: 1 vår näsi slörsla stad fanns del enligt tids-

uppgift för någol år sedan flera lioial sexklubbar. I dag lär del bara finnas ell par slycken kvar. Del har också enligt samma tidningsuppgift skett en betydande sanering inte bara av antalet sexklubbar utan också av programmen på sexklubbarnas föreställningar. Om man får tro på de tidningsuppgifterna har det hänt en hel del inom denna sektor sedan herr Hernelius och andra motionsskrivande moderater lät sig informeras om porrklubbarnas verksamhet. Jag vågar faktiskt påstå att de tre molionerna, som moderalerna i år bär fram, inte är aktuella i motions-texterna.

Även om man av motionerna har svårt att få en riktigt klar bild av vad moderaterna menar med uttrycket "porrindustrin" tycks man dit räkna sexklubbarna. Till sexklubbar måste man inte gå. Inte heller tvingas någon att tjänstgöra på sexklubbar. Om jag är riktigt informerad så går man av fri vilja till dessa föreställningar, och man uppträder också av fri vilja. Antalet sexklubbar har minskal kraftigt och de "förråande" inslagen i programmen lockar inte längre, säger de som driver denna verksamhet. Denna utveckling har vi kunnat nå utan den skärpning av lag och stadga som moderaterna begärde 1973. Men del har också hänt en del annat.

Jag erinrade nyligen om alt besökande på sexklubbarna går dit av fri vilja. Men annonser om dessa föreställningar når en betydligt större publik. Många serveras dessa annonser utan att vilja se dem. Annonserna har senaste åren i många fall utformats så att de kan väcka anstöt hos den tidningsläsande allmänheten. De fiesla tidningar har också, med den rätt tidningsuigivare har, sagt ifrån alt man inle vill medverka i spridande av reklam som vissa människor kan anse anstöilig. Man har sagl nej till utmanande annonsering för sexklubbar. Men det gäller inte alla tidningar. Det finns storstadstidningar, folkpartiet närslående, som inte vill medverka i sådan sanering. I pressfrihetens namn upplåter de villigt sina spakar för vad folkpartister här i kammaren tycks vilja förbjuda. All vara frisinnad är tydligen, som någon har sagl, att vara kluven.

Jusiitieulskoitet har myckel grundligt ägnat de tre molionerna redovisning av gällande bestämmelser, lidigare lagstiftning, utredningsavväganden och utskottels ställningstagande. Motionen 719 har också översänts till rikspolisstyrelsen för yttrande men har där avstyrkts. Man har redovisat att del redan finns möjligheter all ingripa i de avseenden där moderalerna vill ha en skärpning.

I justitieutskottet har också moderaterna övergivit två av de moiioner som behandlas i della belänkande, nämligen molionerna 719 och 1263. som alltså också moderaterna yrkar avslag på. Det finns således enhälliga yrkanden om avslag belräffande dessa två motioner.

Men kring motionen 1109 finns en förenad vakthållning i de två närapå likalydande reservationerna. Jusiiiieulskoilei har i sill avslagsyrkande, som stöds av socialdemokraterna, två av utskottets centerpartister och utskottets vpk-are. erinrat om grundtanken i riksdagens lagstiftning 1970 om yttrande- och tryckfrihetsrätien: au den enskilde i vidaste möjliga

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Pornografi m. m.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Pornografi m. m.

utsträckning själv bör fä bestämma vilka framställningar han vill ta del av och vilka aktiviteter han vill ägna sig åt. Vi har också ansett att yrkandena i moderatmotionerna i viss mån står i strid med denna grundtanke. Och då ulvecklingen under de senasie åren faktiskt har gått i vad vi säkert alla menar vara rätt riktning - dvs. alt antalet sexklubbar kraftigt har minskat och att de förråande programmen på sexklubbarna inle längre kan locka publik - har vi inte funnit något yllerligare ingripande från utskollels eller riksdagens sida nödvändigt. Vi har alltså yrkat avslag på de ire motionerna.

Jag vill, herr talman, med det anförda be att få yrka bifall till justitieulskottets hemställan i belänkandet nr 2.

Hen HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nygren framträder här och bygger på två helt obevisade påståenden. Det ena påståendet är att antalet sexklubbar har minskat. Sedan när? Det andra är alt grovheten i föreställningarna har blivit mindre påfallande. Det finns ingen ulredning om delta. Herr Nygren säger sig slödja sig på tidningsuppgifter. Jag har sett några sädana uppgifter också. Del är klubbägare som, kanske inför hotel av en lagstiftning, har försökt göra sig så vita som möjligt och försökt lugna opinionen. Men man behöver bara sludera annonssidorna i ett antal tidningar -de flesta utkommande efter skymningen - för atl se hur det står till och hur dessa klubbar har fåtl ny och ökad omfattning på många håll i landet. Det är annonser där också grovheten ådagaläggs. Jag har några exemplar med mig här, men jag skall inte besvära kammaren med dem. Det är en ganska otäck syssla att läsa dem över huvud taget.

Herr Nygren har alltså inte någon grund för sina påståenden, såvitt jag förstår. Utskottet har inte verkställt någon utredning. Man avvaktar utvecklingen, men man har inte försökt bedöma den. såvitt jag kan finna av utskollstrycket. Del finns inga uppgifter om det, så det herr Nygren har sagt ligger hell vid sidan av vad utskottet har anfört i den del som gäller motionen 1109.

Herr Nygren säger också att ingen tvingas gå på dessa föreställningar. Det är riktigt. Ingen tvingas heller ijänsigöra där. Del är också riktigt. Men till della har fru André redan gett en kommentar, där hon säger: Vår plikt är atl skydda de svaga. Vår plikt är alt ingripa mot avarter i samhället.

Herr Nygren hade t. o. m. osmakligheten att tala om lag och ordning som någonting som för honom tydligen är förkastligt i sammanhanget. Den lag och ordning som här efterlyses är en ordning som jag trodde alt flertalet kulturellt sinnade personer och flertalet av dem som vill ha stil och smak i ett samhälle ville slå vakt om.

Vad har herr Nygren emot ett förbud mot samlagsscener inför publik? Menar han att rätten att se samlag är en medborgerlig fri- och rättighet i samhället? Det kan det väl inte vara. Men det måsleju vara den enda grunden för att motsätta sig ett förbud. Eller är del någol annat som

herr Nygren vill anföra som skäl för att han inte vill göra detta enkla Nr 20

tillägg lill förfaitningsbesiämmelserna? Jag avvaktar med intresse svarei Onsdagen den

på den frågan. 12 november 1975

Herr NYGREN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Hernelius frågar: Sedan när har antalet porrklubbar minskat? Jag tog som exempel vårt lands näst största stad och sade au det där för något år sedan fanns flera tiotal klubbar. Där finns i dag enligt en tidningsuppgift, som jag inte har anledning att betvivla, två sådana klubbar kvar. Det är alltså en självsanering som pågår, utan att den skärpning av lagbestämmelserna i det här av.seendet som jag sade au moderaterna kräver har behövt tillgripas.

Herr Hernelius .säger att utskottet inte har försökt bedöma utvecklingen. Herr Hernelius borde ha fåtl en annan uppfattning av utskottels digra betänkande. Där har utskottet mycket seriöst undersökt dessa frågor, naturligtvis utan atl alltför ingående fördjupa sig i dem. Av uppgifter som varit tillgängliga har en klar majoritet i utskottet dragit den slutsatsen, att en sanering är på gång och all riksdagen därför inte behöver göra något ytterligare ingripande.

Jag tror att den avgörande skillnaden mellan min och herr Hernelius uppfattning är den alt jag menar all förbud inte är någon lösning på problem av det här slaget. Jag tror att man kan åstadkomma den av både herr Hernelius och mig önskade saneringen utan att riksdagen behöver fatta några beslut om skärpningar av lagbestämmelserna.

Pornografi m. m.

Hen HERNELIUS (m) kon genmäle:

Herr talman! Herr Nygren upprepar i stort setl sina synpunkter på Ulvecklingen och lalar om den sanering som pågår. Del finns inte ett ord om del i utskollstrycket. Nu begär herr Nygren alltså alt riksdagen pä grundval av hans egna uppgifter skall avslå förslaget om en sanering av förhållandena på detta område, till skydd för ungdomar och för svaga i samhället, en sanering som borde vara självklar i ett kultursamhälle.

Jag kan inte hjälpa atl jag tycker att det verkar vara fråga om den obolfärdiges förhinder och inle någol annal. Vi skall avvakla ulvecklingen. säger herr Nygren. Hur länge skall vi göra del? Vi har gjort del sedan 1971. och den har såvitt jag förslår klart pekal i en viss rikining. Varför skall vi avvakta utvecklingen på detta område när vi är beredda all ingripa i så många andra sammanhang i samma goda syfte? Vilka ■Skäl i sak har egenlligen herr Nygren moi ell ingripande' Jag har inte hört någol än.

Herr NYGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag borde ha kunnal vänta mig att herr Hernelius. när han påstod alt jag inte har ordentliga fakta atl slödja mig på. själv skulle ha kunnat föra i bevis fakta som kunde stärka hans påstående. Jag kan dock inte finna ell enda ord om sådana fakta i vare sig det första, del

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Pornografi m. m.

andra eller del iredje av hans inlägg.

Ulvecklingen pekar i en viss rikining, säger herr Hernelius. Jag hävdar att utvecklingen går i rätl riktning enligt urskoiisivaioriieiens mening. Där slår uppfallning mot uppfattning, men jag vill upprepa alt del avgörande för utskottets ställningstagande varit synen på förbud såsom någon allenarådande lösning på problem av det här slaget, vilken syn en klar utskottsmajoritet inte har någon slörre tilltro till. Vi tror däremot på en utveckling i rätt rikining, och den tron stöder vi på erhållna uppgifter om vad som har häni - låt mig definiera liden - under de senaste åren.

Hen FRANSSON (c):

Herr talman! Jag har inte för avsikt att nämnvärt förlänga den här debatten, men jag vill ändå framföra några synpunkter.

Såsom framgår av ulskollsbelänkandei råder enighel på ivå punkler, medan olika uppfallningar finns under punkien 2, som behandlar molionen 1109. vilken gäller innehållet i pornografiska föreslällningar. När riksdagen 1973 fållade beslul i denna fråga och då avslog en moderalmoiion med samma innehåll som vi nu har all la siällning lill, slällde jag mig även vid della lilinille bakom del förslag som innebar all man borde avvakla ulvecklingen för all se resullaiei av de i proposiiionen föreslagna åtgärderna innan ylteriigare åtgärder vidtogs. Riksdagsbeslutet år 1973 innebar bl. a. att pornografisk föreställning ej får innehålla förråande sexuella eller sadistiska beteenden. Däremot avstyrkte vi förslaget som berörde offentliga samlag. Med tanke på att nämnda lag endast varit i kraft sedan den 1 oktober 1973 är det enligt utskottsrnajoritetens uppfattning svårt atl redan nu se om 1973 års lagstiftning har givit avsedd effekt.

Jag har inte för avsikt atl blanda mig i det replikskifte som tidigare förekom här mellan herr Hernelius och herr Nygren på annal sätt än genom au säga att jag delar herr Nygrens uppfattning att utvecklingen sedan lagen trädde i kraft den 1 oktober 1973 har varil gynnsam så till vida att antalet sexklubbar i landei totalt sett har minskat. De synpunkter herr Nygren framförde angående utvecklingen i vårt lands näst största stad delar jag - och dem har jag också fått ta del av. Del är naturligtvis att hälsa med tillfredsställelse att utvecklingen har gått i en sådan riktning. Därför har jag anslutit mig till majoritetens uppfattning.

Hell naturligt måsle man se allvarligt på den här verksamheten och följa den rned största uppmärksamhet. Med den skrivning som utskottsmajoriteten har gjort finns alla möjligheter till detta. Att i dag vidta de åtgärder som motionärerna och reservanierna föreslår tror jag inle löser några problem. Risken för alt illegala klubbar skulle uppstå är överhängande, och därmed har man inte kommit lill rätta med problemen. Dessuiom skulle ju möjligheterna att kontrollera verksamheten minska. Viktigt är däremol, som jag ser del. au man från samhällets sida genom olika sociala insatser medverkar till ett uppsökande arbete, så alt de kvinnor som av skilda anledningar engagerar sig i en sådan här verksamhet

får en hjälp med atl komma ur den situation de har hamnat i.

Jag vill med dessa få ord, herr talman, till slut understryka vad utskottet har sagl på s. 12. nämligen alt vi i dag inte tar ställning för framtiden, men skulle ulvecklingen visa alt behov föreligger av en mera ingripande reglering får frågan tas upp på nytt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till juslilieutskoitets hemställan på alla punkter.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Pornografi m. m.

Hen KOMSTEDT (m):

Herr talman! Vid början av 1975 års riksmöte väckte jag motionen 1975:719. Den handlar inle om pornografi i allmänhet, ulan om det sätt på vilket pornografin salubjuds på de skånska marknaderna. Jag är inie någon moralpredikant. Jag tror inte på några klara förbud mot pornografi. Det finns säkert tvärtom ett behov av pornografiska alster bland många människor, och situationen blir inte bättre genom ett totalförbud och därmed en stimulans till illegal verksamhet i mera utbredd skala än i dag.

Det finns uttalade riktlinjer för hur pornografiverksamheten får bedrivas. Man får exempelvis inte skylta i fönster med skrifter som kan väcka anslöt. Men utroparna på Kiviks marknad kan tillåtas atl använda vilket språk som helst. Jag har här ett kassettband som är inspelat utanför porrvarietéerna i Kivik. Av olika anledningar har Jag ingen möjlighet atl spela upp det för kammaren; annars skulle det ha varit angeläget för juslilieutskoitets ledamöier att lyssna på det. eftersom utskottet inte visar någon starkare reaktion mot vad jag beskriver sker på marknaden. Man sparkar bollen vidare med en axelryckning och menar atl det väl inte är så farligt.

Det som sker innanför tältdukarna får de slå till svars för som går dit för att se på föreställningarna, men det kan inte vara rimligt all den som inte önskar vare sig se eller höra sådani skall behöva göra del mot sin vilja. 300 000-400 000 människor besöker på fyra dagar de sydöstskånska marknaderna. Dessa infaller mitt i semestermånaden juli, och många familjer gästar dem. "Men de behöver väl inte lyssna på porr-utroparna", kanske någon invänder, men så lätt går del inte. Nöjesfälten har nämligen en speciell placering på marknaden. De är så utformade alt gungor, karuseller och radiobilar - alltså det som attraherar barnen - ligger samlade i mitten. Runt om delta ligger porrvarietéerna. Det är omöjligt för människoratt gå till dessa anläggningar som liggeri mitten utan alt behöva låna öronen till vad som sägs från porrulroparna. Man måste vara stendöv om man skall undgå det.

Rikspolisstyrelsen skall följa ulvecklingen. enligt vad man framhållit i utskoilel. Jag väckte molionen i januari med underlag från vad som sades och skedde på Kiviks marknad 1974. Sedan dess har det återigen varil en marknad. Del var precis samma sak. del var inga förändringar. Del är alltså ell myckel konstigt säii som rikspolisstyrelsen följer den utvecklingen på.

Nr 20 Herr Nygren påstår i sin plädering här att detta inle alls är akluella

Onsdaeen den ''"' "''' " Nygren, det är mycket aktuella ling. Detta skedde i juni

12 november 1975 ""äd 1975. och vi kan kanske inle bli mycket mer aktuella.

--------------- Den argumentering som herr Nygren för från utskottets sida är att

Pornografi m. m. man inte är ivingad att gå lill en porrklubb, och jag håller med om de synpunkterna och om förbudslinjen osv. Man är inle tvungen atl gå dit. Men vad Jag påpekar i motionen 719 är vad man är tvungen all lyssna till om man av någon anledning besöker marknaden. Det är klart att jag kan få argumentet emot mig: "Vad skall man där all göra?" Men vi kan ju inte förbjuda allting i det här landet. Människor som vill besöka en marknad - det är en familjetillställning på sitt säll - skall väl få lov att göra det utan att behöva ta del av det som jag påpekar i motionen 719.

Moderaterna i utskottet har inte heller haft några invändningar, säger herr Nygren, med anledning av de två motioner som Jag har väckl. Nej, jag konstaterar med lika stor ledsnad som herr Nygren med glädje all inte någon i uiskoltet har haft invändningar. Men utskottet gör ju ganska många resor, och Jag vill verkligen rekommendera justitieutskotlei, inklusive herr Nygren, att nästa år förlägga en resa till marknaderna i Sydöstskåne. Jag är övertygad om att efter en sådan resa kommer utskotlei nästa år all skriva om porrverksamheien, som den bedrivs på marknaderna, med myckel siora boksiäver i sitt betänkande. Vad man där kommer att uppleva kan kanske vara anledning till ett yttrande från utskottets sida, atl de lokala polismyndigheterna får ta itu med den här verksamheten med de hårda nypor som den förtjänar. Del förs där ett språk, så vulgärt och så fullt av de rundaste av runda ord atl Jag är övertygad om att t. o. m. juslitieutskottet kommer alt rodna. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till motionen 719.

Under della anförande övertog herr försic vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr NYGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Att ett enhälligt utskott avstyrkte herr Komstedts motion på detta område var inie så myckel därför alt del inle gällde ell dags-akluelll problem. Del var mera därför atl man även från polisens sida bedömer alt man har befogenheter till ingripanden mot de avarter som herr Komstedt tydligen har spelat in nere på Kiviks marknad.

Vi har också, herr Komstedt. den lokala polisstyrelsen, där herr Komstedt borde agera i det akluella fallet. Jag tror det är där som problem av det slag herr Komsledl har dragit upp här i riksdagen hör hemma. Det är med den bedömningen som ett enhälligt utskott också har avstyrkt motionen.

Herr KOMSTEDT (m) kort genmäle:

Hen talman! Låt mig lill herr Nygren slälla frågan hur mycket som skall hända, hur långl det får gå och i vilken form man får bedriva verk-

samheten innan det skall bli ett ingripande. Del är tydligen så att polisen tolkar detta med ingripanden mycket subjektivt. Därför kunde det vara angeläget atl justitieutskottet, som ändå är intimt förknippat med rikspolisstyrelsen, fick ge utiryck för vad man lycker och känner.

Min inbjudan till herr Nygren och utskottet står kvar. Den kan vara stimulerande för nästa års debatt.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Pornografi m. m.

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Herr Komstedts motioner gäller ju i första hand till-lämpning av gällande lagar och föreskrifter - del är inte så myckel fråga om atl åstadkomma någonting nytt. Härvidlag är del angeläget att vi alla hjälps åt och ser lill att gällande bestämmelser efterföljs.

Herr Nygren log upp frågan om tidningspressen och talade om alt folkpartiet skulle vara kluvet därför-all en viss tidning här i Stockholm handlade på ett speciellt sätl. Då vill jag säga till herr Nygren atl folkpartiet har ingen som helst möjlighet att bestämma vad som slår i den tidningen. Även jag beklagar att den inte följer Svenska lidningsutgi-vareföreningens rekommendation. Men det är en sak att beklaga det och en annan sak atl vi icke har möjlighel atl föreskriva vad som skall stå i den tidningen. Jag tycker del är ganska onödigt atl ta upp sådana ovidkommande ting i den här debatten.

När det gäller den fråga som nu är akluell, så vet vi atl vi har sysslat med detta sedan 1970, då broltskommissionen lade fram sitt betänkande. Sedan dess har verksamheten vid de s. k. sexklubbarna i betydande utsträckning kommit all förknippas med kriminalitet, asocialitet och andra missförhållanden, och det är självklart anledning atl noga följa vad som sker på området.

Mot den bakgrund som brottskommissionen gav fann regering och riksdag 1973 sig föranlåtna att försöka hitta ålgärder för att åtminstone i någon mån komma lill rätta med missförhållandena och undanröja riskerna för de i sådan verksamhel engagerade personerna. Då såg vi ingen annan lösning, herr Nygren, än all tillgripa förbud.

Herr Nygren säger atl han inte tycker om förbud. Det är självklart atl jag har förståelse för den inställningen -jag delar uppfattningen atl man skall undvika förbud. Men herr Nygren var ju själv med, såviii Jag kan förslå, och röstade för förbud 1973, så skiljelinjen mellan oss kan ingalunda gå där, utan del är andra ting som skiljer oss åt.

Jag vill för min del understryka hur viktigt del är alt de grundtankar som låg bakom 1970 års lagstiftning på yttrande- och tryckfrihetens område verkligen efterlevs - att man inte träder dem för nära, alt man inte tillgriper mer av inskränkningar och förbud än man finner absolut nödvändigi för att värna om betydande allmänna eller enskilda intressen. Det är en principiell grundinställning som vi inte kan la avstånd från och som vi vid varje tillfälle är angelägna om atl understryka. Men jag har redan sagl och jag vill upprepa det, del finns saker och ting som man tyvärr ändå måste angripa genom förbud, precis som vi gjorde 1973

6 Riksdagens proiokoll 1975/76:19-20

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Pornografi '"• '"•

- även herr Nygren och riksdagens majoritet. Då sade vi ju ifrån atl vissa ting inte fick förekomma vid pornografiska föreställningar. Förråande sexuella eller sadisiiska beteenden skulle vara förbjudna. Några av oss ansåg då att beslutet inte gick tillräckligt långt, men vi var medvetna om att det var ett steg i rätt riktning och att det sedan gällde att pröva hur långt man kunde komma med dessa förbud. Jag beklagar, atl resultaten av vad riksdagen då beslöt inte har utvärderats.

I folkparlireservationen har framhållits vikten av att man verkligen utvärderar resullalen, så all man har fakta alt hålla sig till och inte behöver enbart hålla sig till "blankare" i tidningspressen utan har mer fast mark under fötterna, när man uttalar sig om resultaten av del fattade beslutet. Jag anser all vi saknar en ordentlig utvärdering, och jag beklagar det. Den skulle ha varil utomordentligt värdefull, när frågan nu har kommit upp på nytt. Men del är ändå möjligl att via tidningspressen se hurudan ulvecklingen har varit, t. ex. här i Stockholm. För min del måste jag vidhålla den ståndpunkt som Jag intog vid beslutets fattande 1973, nämligen att förbudet borde utsträckas till att gälla även offentliga samlag. Jag gör det av omsorg om de svaga. Jag gör det för att motarbeta den förråande och brutaliserande verksamhet som här bedrivs. Och Jag gör det för att åstadkomma ett mänskligare samhälle.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservalionen 2 av herr Petersson i Röstånga.

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! Jag har känt mig uppkallad att ta till orda här i anledning av vad herr Nygren sade när han angrep porrannonseringen. Jag tycker det är alldeles riktigt atl kräva ett annat uppträdande av vissa tidningar, och Jag kan erinra om att jag själv aklualiserade den här saken i en fråga till justitieministern för ell par år sedan. Vid det tillfället sade justitieministern att förhållandena var sådana att det behövde vidtas en ändring i allmänna ordningsstadgan. Den ändringen gjordes också men gick icke så långt som hade varit önskvärt.

Jag vill tillägga alt Jag här inte tar någon som helst hänsyn till om en tidning tillhör den ena eller andra idérikiningen. Det betyder ingenting i sammanhanget, ulan här gäller del att skapa sunda förhållanden både i annonseringen i pressen och i samhället över huvud taget.

Sedan reagerade jag emellertid mot herr Nygrens tal om frihet och förbud. Vi måste väl ändå ha en del förbud i vårt samhälle. Frågan är bara vad del är förbud emot. Som herr Westberg i Ljusdal framhöll har vi många förbud som väl även herr Nygren anser vara nödvändiga. Jag kan bara ta del allra enklaste förbudet, nämligen det att köra mot rött ljus. Varför har vi det? Jo, därför atl det skulle inträffa olyckor och dödsfall om man inte iakttog trafikreglerna i det fallet. Där finns ingen som helst prutmån, utan det förbudet måste upprätthållas.

Också i den fråga som vi nu diskuterar gäller det omsorgen om människor. Vi vill stödja och rädda de svaga, ly det är ju de människorna

som påverkas av de annonser som vi här talar om. Det är dem vi vill skydda. Jag är helt på samma linje som fru André angav i sitt inledningsanförande, alltså att här gäller det människor som blir förnedrade. Del handlar om svaga människor som kan få skador för livel. Och det gäller också betydelsefulla värden för vårt samhälle som så att säga dras ner i smutsen genom den verksamhel som här påtalas. Jag förmodar att herr Nygren inte är emot atl vi försöker få ett så sunt samhälle som möjligt.

Vi måste ha förbud i vissa fall. Jag är inte heller vän av alltför många förbud. Jag är liberal och vill som sådan skapa så slor frihet som möjligl. Men liberalism måste innebära frihet under ansvar. I den här frågan gäller del för samhället atl bära ett ansvar för nutiden och, lycker jag, ännu mer för framtiden. Vi måste om möjligl göra vårt samhälle bättre och inle sämre.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Pornografi m. m.

Hen NYGREN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara med anledning av de två senaste inläggen i den här debatten konstatera all liberaler av årgång 1975 vill lösa samhällets sociala problem med förbud. Socialdemokraterna, vissa centerpartister och vpk:aren i utskoilel menar att det är andra ålgärder som skall till för all lösa problem av det slag det här gäller.

Hen HENMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara erinra om att om man slopar alla förbud, så får man också vara beredd alt la konsekvenserna av detta.

Hen HERNELIUS (m):

Herr lalman! Med anledning av all herr Fransson och herr Nygren gjorde nya inlägg måste jag begära ordet för ett kort anförande.

Man har frågat på vad jag stöder min uppfattning att utvecklingen långt ifrån är tillfredsställande. Ja, jag stöder den på ett intensivt studium av tidningar, en gammal vana jag har. Man kan inte undgå att se hur dessa annonser numera florerar i stora delar av svensk press, till skillnad från förr, då de bara var en företeelse i Stockholm. - Det är en iakttagelse.

Jag har efter herr Nygrens inlägg närmare tagit reda på hur situationen är i Göteborg. Det lycks vara så atl man där haft mycket nitiska polismyndigheter som begagnat snart sagl varje anledning lill alt ingripa mot sexklubbar med stöd av de olika lagar som finns, renhållningsföreskrifter och annal. Därigenom har man temporärt fått ned antalet sexklubbar. Nu lär antalet ha ökat igen, och det finns ingen anledning att tro annat än att antalet klubbarn Göteborg nu är större än tidigare.

Jag har också tagit fram en artikel som publicerades på Dagens Nyheters handelssida i januari. Den är skriven av tidningens ekonomiske redaktör och skildrar sexindustrin i Sverige över huvud taget. Jag skall inle trötta med all läsa upp hela den långa artikeln. Jag vill bara nämna att han för en enda lokal i Stockholm anger en publiksiffra mellan hösten 1972

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Pornografi rn. m.

och den 1 Januari 1975 på 110 000 personer. Det är inte en utveckling som lycks överensstämma med herr Nygrens s. k. iakttagelser. En enda lokal i Stockholm -en av många -hade under denna tid besök av 110000 personer! Denna uppgift tycks dessutom vara möjlig att kontrollera, eftersom denna klubb lill skillnad från fierialel andra, utgår Jag ifrån, för räkenskaper och t. o. m. betalar åtminstone vissa skatter.

Jag tror uppriktigt sagt inle - men nu tror jag alltså bara - att utskottets majoritet befinner sig på samma linje som en utbredd opinion här i landei. Det finns nämligen en stark opinion, framför allt inom kvinnoorganisationerna, för alt något skall göras. Jag noterade med tillfredsställelse hur två framstående socialdemokratiska representanter för kvinnorörelsen i Stockholm vid den senaste omröstningen i denna fråga här i kammaren avvek från sina partivänners röstning. Jag har svårt alt tro annat än atl en del av de många kvinnor som numera finns i kammaren - de är glädjande nog 75 slycken - vid närmare eftertanke vill försvara den kränkning av kvinnogestalten som sexklubbarnas existens utgör och all de har svårt att godta den lill intet förpliktande passivitet som juslitieutskoUels majoritet binder sig för och som herr Nygren talar för i kammaren.

Jag vill gärna i det sammanhanget säga all Jag är kanske en smula förvånad över den passivitet som svenska kyrkan och samfunden, som annars glädjande nog är aktiva på många områden, har visat i denna fråga. Är man måhända rädd för att inte bli betraktad som samhällstillvänd, eftersom man har varit så tyst i denna angelägenhet?

Vad gäller det då lill sist? Ja, man kan enkelt formulera det så som en aktad skribent i Dagens Nyheter gjorde för några år sedan, att det är fråga om huruvida rätten atl titta pä och delta i offentliga samlag skall ställas ovanför sådana samhällsintressen som laglydnad och social anpassning.

Hen V/ESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Jag kan inte uraktlåta alt uttrycka förvåning över vad herr Nygren sade om att liberalerår 1975 vill lösa samhällsproblem genom förbud. Jag kan precis på samma sätl och med samma enkla logik säga all den socialdemokratiska regeringen, dess justitieminister och den socialdemokratiska riksdagsgruppen vill lösa samhällsproblem genom förbud, alldenslund man har föreslagit och beslutat att införa förbud mot förråande och sadistiska beteenden i dessa sammanhang. Därför kvarstår vad jag har sagl, att gränsen inte går vid frågan om förbud eller inte förbud ulan frågan gäller hur långt man vill sträcka förbudet. Vi vill ha en skärpning. Vi vill att förbudet skall gälla - utom de två ting som vi tidigare har beslutat om - också offentliga samlag. Jag menar alt det finns goda skäl för den inställningen.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill dels utskotlets hemslällan, dels motionen nr 719 av herr Komsledl, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande Ja besvarad.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservalionen nr 1 av fru Krislensson m. fi. saml 3:o) reservalionen nr 2 av herr Peiersson i Röslånga, och förklarades den förstnämnda proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Då fru Antlré begärde voiering upp-logs för besiämmande av koniraproposilionen ånyo de båda ålerslående proposilionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalcls mening för sig.

1 enlighel härmed blev följande voieringsproposiiion uppläsi och godkänd:

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Lagen om tillfälligt omhändertagande

Den som vill all kammaren bifaller jusiiiieuiskoileis hemslällan i belänkandel nr 2 mom. 2 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 1 av fru Krislensson m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades fierialel av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Då fru André begärde rösiräkning verksiälldes voiering med omrösiningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 170

Nej - 131

Avslår - 7

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15 Lagen om tillfälligt omhändertagande

Föredrogs Jusiiiieuiskoileis belänkande 1975/76:4 med anledning av molion orn upphävande av lagen om lillfälligl omhändertagande.

I della belänkande behandlades molionen 1975:321 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari hemsiällls all riksdagen hos regeringen begärde förslag om upphävande av lagen om tillfälligt omhändertagande.

Uiskoltet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1975:321.

Reservation hade avgivits av herr Lövenborg (vpk) som ansett att utskottet bort hemställa

Nr 20 att riksdagen med bifall till molionen 1975:321 hos regeringen begärde

Onsdaeen den förslag om upphävande av lagen om tilinilligi omhändertagande.

12 november 1975

_____________ Hen LÖVENBORG (vpk):

Lagen om tillfälligt Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har vid tidigare tillfällen

omhändertagande yrkat att lagen om tillfälligt omhändertagande från år 1973 bör upphävas.

Vi har fått avslag på våra motionsyrkanden varje gång, men vi kommer

igen därför alt vi anser oss ha sakligt grundad anledning för vårt krav

att LTO skall avskaffas.

Även om vi mötts av ett kompakt oförstående i utskott och riksdag kan vi peka på en allt starkare opinion som kräver detsamma som vi.

I utskottets majoritetsskrivning understryks att reglerna i lagen överensstämmer med de föreskrifter som sedan länge funnits i polisinstruktionen. Det nya är, heter det, alt det blivit möjligt för samhället atl utnyttja liden för ett omhändertagande på grund av ordningsslörande beteende på ett meningsfullt sätt genom förberedande av ålgärder eller elablerande av konlakier som kan bli lill slöd och hjälp för den omhändertagne.

1 uiskoiiels skrivning på s. 9 demonstreras osäkerheten om det verkligen fungerar på det sättet, men man slingrar sig från den frågan genom att säga att det "saknas emellertid underlag för några säkra omdömen härvidlag". Den osäkerheten har nu inte påverkat ställningstagandet i övrigt. Lagen skall vara kvar oavsell hur den har fungerat.

Vi har tidigare kritiserat lagen från skilda utgångspunkter. Bl. a. stod det klart i samband med fjolårets debatt att det sociala motiv som angavs för lagens införande, dvs. att hjälpa människor som kommit på glid, inte tagits pä allvar av framför allt de polisiära myndigheterna.

Den statistik som presenteras i utskottsbeiänkandet på s. 5 jävar verkligen inte vår slutsals därvidlag. Där heter det:

"Under tiden den 1 oktober 1973-den 30 september 1974 uppgick antalet omhändertaganden enligt 1 ;? LTO till 2 377 och enligt 2 ;? till 962. Antalet omhändertaganden med slöd av 3 !; LTO utgjorde under samma lid 10 69! medan antalet omhändertaganden enligt 17 polisinstruktionen under liden den I okiober 1972-den 30 seplember 1973 uppgick lill 12 237. Den genomsniiiliga tiden för omhändertagandena enligt 3 LTO och 17 i; polisinsiruktionen uppgick lill 144 respeklive 145 minuler. Social ulredning enligt LTO utfördes i 453 fall av social myndighet och i 704 fall av polis, dvs. i totalt 1 151 fall av 10 691 omhändertaganden. Vidare anmäldes 5 750 fall för kännedom till social myndighet."

Vid 10 691 omhändertaganden utfördes således ulredning av social myndighel i 453 fall. Atl det därutöver har skett social utredning av polis i 704 fall betraktar jag som någol av mindre värde, och det har i vart fall ingenling all göra med den s. k. sociala slussning som angavs som ell huvudmoliv för lagen.

När potisinlruklionen på della område upphöjdes lill lag varnade vi
86 för konsekvenserna. Den sociala slussningen har inle fungerat på det.

sätt som man påstod att den skulle göra. Det tror jag vi kan slå fast även i år. Däremot har polisinstruktionens upphöjande till lag av vissa polismän uppfatlats som en fullmakt för hårdare lag och flera ingripanden på högst subjektiva grunder.

Utskoltsmajoritelen är tydligen obehagligt medvelen om atl det med
LTO:s hjälp begås upprörande övergrepp mot människor, men man säger
i alla fall att invändningarna saknar fog. Del är märkligt. Den meningen
följs dock omedelbart av en brasklapp: "En annan sak är atl lagstiftningen
i vissa fall kan ha tillämpats på ett säll som inte varit avsett eller som
eljest måste anses mindre tillfredsställande ."

Nog tycker jag att del är formuleringar som vittnar om åtminstone ett par stänk av dåligt samvete hos lagens försvarare.

Lagen har alltså tillämpats på ett säll som anses "mindre tillfredsställande". Ja, del torde vara åtskilliga som vill skriva under den formuleringen, inte minst-alla de som med slöd av lagen verkligen har utsatts för upprörande övergrepp. Det finns travar av exempel, men jag skall bara ta några, skildrade i svensk press.

Aftonbladet har haft en serie intervjuer med människor som på ett eller annat sätt konfronterats med lagen och dess verkningar. I denna intervjurond säger en av de intervjuade i Blackeberg att knarkrazziorna inte löser några sociala eller mänskliga problem, utan har utnyltjals i reaktionära syften. Man rensar tunnelbana och lorg från långhåriga, sysslolösa, uuråkade ungdomar och fulla gubbar. Del är dålig socialvård anser barnavårdsnämnden i Blackeberg, som har proiesleral. Häromdagen samlades ungdomar och barnavårdspersonal i ungdomslokalen Poolen i Blackeberg och diskulerade polisens ökade akiiviiei. Från den samman-komslen fick Aftonbladel en del iniervjuer med sådana som har lagils med Slöd av lagen om lillfälligl omhändertagande. Ell ungl sjukvårdsbi-iräde säger exempelvis: "Polisen grep mig och min pojkvän när vi slåli fem minuler i T-banehallen. Vi hade inget knark på oss och polisen släppte OSS rätt snabbt. Men det kändes onödigt och polisrazziorna löser ju inga ungdomsproblem här ute. Det är en .sak som är säker."

En mamma med en 17-årig dotter som omhändertagits berättar så här: "Den 1 november var det full rulle i T-banan. Nästan alla ungdomar mellan 15 och 18 år blev påhoppade av polisen. Min son skulle tillsammans med sin flickvän gå på släktbjudning. De kom med en blomsterkvast under armen då de plötsligt kom ihåg att de hade lovat au ha med sig något att dricka till festen. De vände därför och gick tillbaka ut mot torgel för all gå in i en närliggande affär. Utanför ingången greps de av polisen och ombads följa med till polisstationen. Där förhördes de och visiterades. Ingen av dem hade något knark."

Vad skall ungdomen få för uppfattning om polisen? Sådana här sammandrabbningar kan ju inte annat än skapa avoghet mot myndigheterna över huvud taget. Del kan inte heller vara nyttigt för ungdomarnas självkänsla atl känna sig rättslösa. Ja, så där berättar en mamma.

Birgitta Tångefelt, som är föreståndarinna på Poolen, säger när del

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Lagen om tillfälligt omhändertagande

Nr 20 gäller lagen: "Polisens sätl alt hugga alla är vansinnigt. Del kommer

Onsdaeen den resultera i ställningskrig mellan ungdomarna och polisen. Jag önskar

12 november 1975 polisen kunde komma hit och prata i lugn och ro i stället. Det är

--------------- klart att det finns knarkproblem här ute men alt omhänderta den ena

Lagen orn tillfälligt efter den andra löser inga problem." Hon säger vidare: "Undra på all omhändertagande dom hänger i tunnelbanan, så lite som del ordnats för dem här ute."

Jag kan vidare visa på en skildring i Ny Dag, vars medarbetare Harry Borg greps med stöd av lagen om tillfälligt omhändertagande. Han berättar atl han den 26 januari i år stod vid Norrmalmstorg i Slockholm och väntade på en buss. Så berättar han: "Bredvid mig slår en man och lutar sig mot en husvägg. Plötsligt stannar en polispiket och ett par poliser rusar ut. Med den spydiga frågan 'hur var det här då' kastas mannen in i bussen. Jag frågar en av polismännen varför man behandlar en fredlig människa på ett sådant sätt. Då blir jag själv gripen och inkastad

i bussen------------------- ." Sedan berättar han hur det i övrigt gick till, och det

är heller ingen lustig läsning. Det kan tilläggas att han har JO-anmäll delta fall.

Vidare har vi fallet med den arbetare som greps på arbetsplatsen i Höganäs och utan vidare fördes i väg med slöd av lagen om tillfälligt omhändertagande.

Jag skall inte läsa upp fiera klipp därför atl det kan bli tröttande och det inle är någon särskilt munter läsning. Men exemplen visar hur polisen med slöd av denna lag skapar nya motsättningar, alt många polismän uppenbarligen skulle byta yrke och all man med den nya lagen från 1973 anser sig ha fått fullmakt att behandla människor på ett brutalt och kränkande säll.

Utskotlets ledamöier och riksdagen i sin helhet borde begrunda den intervju med Birgitta Tångefelt, föreståndarinna på ungdomsgården Poolen i Blackeberg, som Jag nyss citerade. Hon framhåller att på det sätt som lagen nu används kommer man så småningom att framkalla ett ställningskrig mellan ungdomar och polisen.

Birgitta Tångefelt uttalar en annan sanning, som riksdagen borde ta på allvar:

"Undra på att dom hänger i tunnelbanan, så lite som det ordnats för dem här ule."

Del är inte bara i Blackeberg som det har ordnats för litet meningsfull fritidsaktivitet för ungdomen. Och i detta förhållande ligger naturligtvis de avgörande faktorerna för uppkomsten av det ungdomsproblem som del svenska samhället nu brottas med. Problemen löser man inte genom atl försöka städa undan yttringarna av dem i stället för all gripa sig an med orsaken.

Vi betraktar alltså lagen om tillfälligt omhändertagande som ett in
strument för atl städa borl klassamhällets yttringar men inte som ell
instrument för att hjälpa människor lill social återanpassning och ett
bättre liv.
88 Med i huvudsak den motiveringen ber jag alt få yrka bifall till den

reservation som är fogad vid Juslilieutskoitets betänkande nr 4.

Hen NYGREN (s):

Herr lalman! Den vpk-motion som är anledningen till juslitieutskoUels betänkande nr 4 är bekant för kammaren från 1973 och 1974. Kravei på upphävande av lagen om tillfälligt omhändertagande, LTO, har framförts från vpk varje år sedan lagens lillkomsl för drygl ivå år sedan.

Många kan av molionerna ha vilselelis lill alt tro alt polisen försl i okiober 1973 fick befogenhet att lillfälligl omhänderta och förvara personer för all upprällhålla ordningen eller förebygga broll. Den rälligheien har svensk polis emellertid haft i årtionden, men den var före okiober 1973 inskriven i polisinsiruktionen. Sedan dess finns den i en särskild lag.

Polisen har i dag ulöver LTO också möjlighel all lill ålal anmäla personer som gör sig skyldiga lill ordningsslörande förseelser, i. ex. förargelseväckande beteende, ofredande eller skadegörelse. 1 många fall där polisen har den möjligheten väljer man i stället ell omhändertagande enligt LTO, som är ett smidigare och humanare förfarande än åtal för en ringa förseelse. Det hoppas jag atl också vpk:arnas företrädare herr Lövenborg skall vara beredd att medge här i kammaren.

När befogenheten för polisen atl göra tillfälliga omhändertaganden för drygt två år sedan utan ändring av den lidigare gällande formuleringen i polisinsiruktionen fördes över till lagen om tillfälligt omhändertagande, gjordes två viktiga tillägg. 1 lagen sattes då en övre gräns för den tid som ett polisens omhändertagande skulle få gälla. Gränsen sattes vid sex limmar. Någon sådan lidsgräns hade man inle haft förut. Det hoppas jag att även vpk:aren Lövenborg kan erkänna som en förbättring för de omhändertagna.

Dessuiom föreskrev den nya lagen alt den omhändertagne kunde bli föremål för en social utredning och ha möjlighet atl bli föremål för intensiva vårdinsatser. Den möjligheten fanns inte tidigare. Även detta mäste kritikerna av lagen väl erkänna som en klar förbättring av omhändertagandet.

Mot den bakgrunden är det svårt att förstå varför den nya lagen kritiseras så hårt av vpk, medan vpk tycks ha accepterai den gamla rätten till liknande ingripanden, utan tidsgräns, ulan social utredning, utan hjälpåtgärder som fanns i polisinsiruktionen.

Vad har då hänt sedan den nya lagen kom till?

Inom brottsförebyggande rådet har vi startat en ulvärdering av hur LTO tillämpats. I slutet av september månad utgav rådets utvecklingsenhet en halvtidsrapporl, som innehöll många intressanta uppgifter om LTO. Redan tidigare hade man konstaterat atl den nya lagen hade medfört färre tillfälliga omhändertaganden av polisen än den lidigare rättigheten som fanns i polisinstruktionen. En nedgång från 12 200 frihetsberövanden året före nya lagen lill 10 700 under lagens första lillämpningsår är ell bevis för della.

Jag vågar påslå all antalet LTO-omhändertaganden är relativt lågt. Det är knappt en tiondel av det antal som omhändertas för fylleri, för att

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Lagen om tillfälligt omhändertagande

Nr 20 nu göra en jämförelse.

Onsdaeen den Trots dessa sakuppgifter fortsätter ändå herr Lövenborg alt påstå att

12 november 1975 ''"'sl' ingripanden bara ökar. Jag skulle vilja rekommendera herr Lö-

--------------- venborg atl läsa den utvärderingsrapport som har kommit från brotls-

Lagen om tillfälligt förebyggande rådet. Den handlar om vad som hänt med LTO-ingripanden omhändertagande och tillfälliga omhändertaganden i Slockholm 1973, 1974 och första halvåret 1975.

1973, när vi under större delen av året hade rättigheten i gamla polisinstruktionen, omhändertogs i Slockholm 4 510 personer.

1974, när vi hade fått LTO, sjönk antalet omhändertaganden med ungefär 1 500 ned till 3 047.

Första halvåret i år noterar man en ny bottensiffra: 621 omhändertaganden. Om den trenden häller skulle det innebära, herr Lövenborg, att vi i år skulle fä en ytterligare minskning från 1974 på mellan 1 500 och 2 000 omhändertaganden. Det skulle betyda att vi, från all ha haft 4 500 omhändertaganden när vi hade rättigheten i polisinsiruktionen, skulle komma ner till drygt 1 000 år 1975. Jag hoppas att vi efter delta slipper höra det gamla vpk-påståendet att antalet ingripanden bara ökar.

Den ulvärdering som görs inom brottsförebyggande rådet bygger på ett stickprovsurval bland de 3 047 som togs om hand i Stockholm 1974. Den innehåller en hel del intressanta uppgifter. Av dem kan man utläsa att så gott som alla omhändertaganden gällde ordningsstörande beteenden av typ alkoholkonsumtion på allmän plats, högljuddhet, ofredanden, nedsmutsning på allmän plats m. m.

I årets vpk-motion påstår man att: "Den gamla kritiken, att lagen används för ingripande mot politiska demonstranter, kvarstår."

Även det påslåendet har undersökts i brottsförebyggande rådets utvärdering. Endasi i två fall, herr Lövenborg, av dem som undersökningen omfattar har man funnil en sådan bakgrund som i vpk-moiionen anges. Del gällei' omhändertaganden av ivå personer som slörde ell demon-slralionsiåg. Del skulle vara inlressanl alt få besked av herr Lövenborg om vpk menar, att polisen handlade fel när den ingrep mot dem som störde demonstrationståget.

Utvärderingen har visat alt en mycket stor del av de omhändertagna har varit i behov av intensiva vårdinsatser. Även om det inte klart framgår av den nu föreliggande rapporten, kommer utvärderingen ganska säkert all ge de kritiker rätt som har hävdat, att det har brustit i samspelet mellan polisen och de sociala myndigheterna när det gäller de sociala ulredningar och vårdinsatser som den nya lagen föreskriver. Men det är klart fel att. som vpk gör i sin motion, hävda atl möjligheten lill ett samarbele mellan polisen och de sociala myndigheterna praktiskt taget skulle vara utesluten. Eli sådant samarbele bör kunna fungera betydligt bättre än vad det har gjort.

Delta har också en försöksverksamhet i två av Stockholms polisvakt-
distrikt visat. Där har man intensifierat detta samsoel mellan polisen
90 och sociala myndigheter och lyckals att öka antalet sociala utredningar

i samband med LTO-omhändertaganden från lidigare i 10 % av fallen upp till 50 %. Här finns det säkerligen anledning för såväl polisen som de sociala myndigheterna alt intensifiera samspelet.

Om ett par månader räknar brottsförebyggande rådet med alt kunna lämna en slutrapport om den genomförda utvärderingen av tillämpningen av LTO. När det materialet föreligger kan vi med ett ännu säkrare underlag diskutera de påståenden som riktats mot ingripanden som har gjorts med stöd av lagen. Då kan vi också betydligt bättre än nu bedöma om och i vad mån tillämpningen av lagen behöver ses över på någon punkt.

Låt mig bara till sist få avfärda påståenden, som förekommit och som herr Lövenborg nu upprepar, om atl polisen med stöd av lagen har gått in på en arbetsplats och med våld omhändertagit en anställd. Lagen ger inte möjlighel till ingripanden på prival område, 1. ex. på en arbelsplais. Så har inle heller skell - även om vpk i sin molion och nu herr Lövenborg upprepar del påslåendet. 1 det fall som man här åsyftar var det arbetskamraterna som begärde polisens hjälp för att föra bort en viss person från en arbetsplats, då han var berusad och av arbetskamraterna ansågs utgöra en fara dels för sig själv, dels för andra på Jobbet. Det kan finnas tillfällen, herr Lövenborg, när det finns skäl till sådana önskemål på en arbetsplats, men utnyttja inte detta som ett slagträ mot den lagstiftning som vi nu diskuterar!

Herr talman! Med denna ganska utförliga kommentar till den fråga som vi om någon minut skall la ställning till vill jag yrka bifall till utskottets hemställan i justitieulskottets betänkande nr 4, som innebär avslag på vpk-motionen 321.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Lagen om tillfälligt omhändertagande

I detta anförande instämde herrar Larfors (s) och Polstam (c).

Herr LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tycker nog att herr Nygrens entusiasm är en smula svårförståelig. De siffror som han har anfört i sammanhanget jävar på intet sätt den bedömning av lagen som vi har gjort: den tillämpas alldeles för hårt, och den har inte tjänat del sociala syfte som var en av huvudmotiveringarna för dess införande. Det finns en rad fall som har åberopats i min argumentation och som är helt obestridliga. Det förefaller mig som om argumenten för lagens bibehållande blir alltmer krystade ju mer de framförs. Det har förmodligen au göra med atl försvararna av lagen i allt högre grad blir medveina om att en växande opinion kräver dess avskaffande. Det är verkligen inte så att det bara är "herr Lövenborg och vpk" som har reagerat mot lagen om tillfiilligt omhändertagande! Jag tycker detta bör vara särskill besvärande för de socialdemokratiska ledamöterna - atl fru Kristensson och andra moderater är pigga på att låta polisen "städa" är däremot i och för sig ingenting särskilt anmärkningsvärt. Den socialdemokratiska partikongressen avslog visserligen motioner om lagens avskaffande, men också på den soci-

Nr 20 aldemokraiiska partikongressen fanns det en stark opinion för samma

Onsdagen den " °'' "' " alltså inget monopol för vpk.

12 november 1975 ' "'" ' fattade den socialdemokratiska Stockholms arbeiarekom-

--------------- muns represenlantskap ell beslut vari man krävde lagens avskaffande,

Lagen om tillfälligt och i motioner som där bifölls helte det bl. a.: "Lagen ger polisen ut-omhändertagande rymme för godtyckliga omhändertaganden. Den har väsentligt stärkt polismakten och fascistisk reaktion." Arbetarekommunens styrelse ville ha kvar lagen, men fick bakläxa. Del socialdemokratiska Aftonbladet har bedrivit en kampanj för lagens avskaffande på sina ledarsidor. LO-tidningen Fackföreningsrörelsen och en rad andra fackföreningsorgan ställer samma krav.

Det finns alltså en bred opinion som kräver lagens avskaffande, och en stor del av de rösterna kommer från socialdemokratiskt håll. De mesl energiska försvararna bör finnas på högerkanten. Jag tycker att man bör kunna dra någon slutsats av del förhållandet.

Herr PETERSSON i Röstånga (fp):

Herr talman! All vår lagstiftning bör kännetecknas av klarhet, så alt varje annan tolkning än vad riksdagen avser utesluts. Under senare år har framförts viss kritik över atl klarheten uteblivit och all tolkningen i stället anförtrotts åt "byråkrater".

Lagen om tillfälligt omhändertagande saknar kanske till en del den klarhet man efterlyser. Den skall - ofta i kritiska situationer - tolkas och användas av enskilda poliser när andra medel visat sig inle fungera.

Både 3 !; och 6 ;j kan inbjuda lill en subjektiv tolkning. Del är svårt att precisera vad som menas med störande av allmän ordning eller vad som utgör en fara för denna, liksom det är ganska oklart när man lalar om en social ulredning för att trängande hjälpbehov kan bli åtgärdade.

Lagens snabba ikraftträdande - fyra månader från det alt riksdagen stiftat lagen lill dess atl den skulle användas - innebar den nästan olösliga uppgiften att få ut information till varie polis som på fältet skall använda sig av denna lag. Att under så kort tidsperiod informera en hel poliskår är något av en omöjlighet. Den gör att en i och för sig kanhända riktig lag genom en felaktig hantering i början kommer i vanrykte och utsätts för en kritik som den kanske inte förtjänar.

Det framgår alldeles uppenbart av en skrivelse från Stockholms po
lisdistrikt ett år efter lagens ikraftträdande au man haft stora problem
att nå den enskilde polismannen, detta trots atl man tydligen har gjort
allt som varit möjligt. LTO trädde i kraft vid fjärde kvartalets början,
och under samma kvartal påbörjades undervisningen om tillämpningen
av lagen. Under våren året därpå framkom det att bland personalen förelåg
oklarheter i fråga om bl. a. förutsättningarna för den sociala utredningen
enligt 6 . På våren och försommaren genomfördes därför repetitions
kurser i detta avseende - men under ganska ogynnsamma omständig
heter, eftersom personalen på grund av polisarbetets speciella karaktär
92 ibland inle kunde närvara. Detta i sin tur betyder ytterligare fördröjning

av den nödvändiga informationen.

Med detta har jag inte kritiserat polismyndigheternas försök att ge personalen snabb information; jag har bara konstaterat att det hade behövts betydligt mer än denna korta lid för att genomföra den. Följden har därför blivit oklarheter, någon gång i början felaktig tillämpning, och en ofta häftig kritik, som kunde ha uteblivit i mycket stora stycken med en mindre snäv tidsmarginal. Lagen om tillfälligt omhändertagande behövde alltså inte ha blivit så misstänkliggjord, om förutsättningarna för dess introduktion varit bättre och om klarheten hade funnits från begynnelsen.

Ett omhändertagande av en person - om än för så kort tid som det här rör sig om - innebär ett friheisberövande, inför vilket man naturligtvis alltid är tveksam. Ofta drabbas beklagligtvis de redan socialt utslagna. Mot detta måsle man då väga allmänhetens intresse av att vara skyddad mot brott, att vara skyddad mot vad den betraktar som uppenbart hot - någol som gör att t. ex. många äldre människor upplever sin situation, med rätt eller med orätt, som så allvarlig att de ibland känner sig tvingade till en helt onödig isolering.

Inför detta val - och då jag f n. inte kan se något alternativ - anser jag att lagen om tillfälligt omhändertagande bör finnas kvar. Men dess tillämpningsföreskrifter kan och bör bli betydligt entydigare. Oklarheten i lagstiftningen måste där kompenseras. En del har skett under de två år lagen varit i kraft, det är ställt utom allt tvivel. Men mycket återstår att göra, t. ex. alt ge de omhändertagna en miljö på polisstationerna som gör dem motiverade för en social utredning eller som exempelvis gör samspelet mellan de sociala myndigheterna och polisen bättre. Jag föreställer mig - liksom de övriga bland utskottsmajoriteten - att vi när brottsförebyggande rådets undersökning blir klar får ell ordentligt underlag för en bedömning av hur en bättre lillämpning av lagstiftningen kan ske.

Därför, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Lagen om tillfälligt omhändertagande

Hen NYGREN (s):

Herr talman! Bara en liten kommentar till del som har sagts.

Jag vill först säga ifrån att någon entusiasm över lagstiftningen tror Jag inte att någon annan än herr Lövenborg kunde utläsa av mitt inlägg. Men jag menar att det är en nödvändig lagstiftning som vi i dag inte klarar oss förutan. De omhändertaganden som sker med slöd av lagen om tillfälligt omhändertagande är humanare än de som förekom tidigare med stöd av polisinstruktionen.

Efter herr Lövenborgs inlägg konstaterar jag att han inte var beredd att skriva under på all del var en förmån att vi hade fått en förändring som innebar en tidsspärr upp till sex timmar för ett omhändertagande. Han kunde inte stå upp här och säga all del var en fördel atl man hade fåll bestämmelsen om atl sociala utredningar skall ske och trängande hjälpbehov åtgärdas. Jag hade väntat mig del kuraget av herr Lövenborg,

Nr 20 och jag tror att ett sådant erkännande skulle kunna medföra lilet bättre

Onsdaeen den *''" diskussionen i framtiden.

12 november 1975 '" ' upprepa vad som är nödvändigt när man nu har något

-------------- års perspektiv i fråga om atl bedöma den lagsliftning vi nu diskuierar.

Lagen om tillfälligt Del är alt man satsar mera på samspelet mellan polisen och sociala myn-omhändertagande digheter. Det är där Jag alltjämt ser de största bristerna i den nuvarande lagstiftningen. Jag har aldrig sagt att det inte har förekommit övertramp av polisen. Del vore förvånansvärt, tycker Jag, om det inle bland 10 000 omhändertaganden, som gjordes under fjolåret, förekom övertramp. Men dessa övertramp bevakas ganska ordentligt av massmedia. De många korrekta, nödvändiga ingripandena får vi aldrig någon beskrivning av.

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr lalman! Jag vill notera att herr Nygren nu lämnar den typen av argumentation där han försöker isolera opinionen mot lagen om tillfälligt omhändertagande till att endasi omfatta vänsterpartiet kommunisterna.

Jag har mycket svårt atl finna någon förmån i den nya lagen mot bakgrund av de många övergrepp som man verkligen kan redovisa, som inte bara jag har observerat utan också många andra. De är ju inie på-hillade av mig, ulan de har öppel redovisals i pressen.

Den sociala mission som herr Nygren fortsätter alt trycka på lycker jag också är svår att spåra. Jag har några siffror. 1 Göteborg tog man 1974 med stöd av lagen 864 personer utan alt delta ledde till social utredning. I Malmö grep man med stöd av lagen 358 personer, och i 14 fall ledde det till den s. k. sociala utredningen. I Luleå omhändertogs 248 personer med stöd av lagen, och inget omhändertagande ledde lill social Ulredning.

Ja, så där ser del ui, och nog är lagens sociala samband en väldigl, klen iråd au hänga upp argumeniationen på.

Herr POLSTAM (c):

Herr lalman! Jag begärde ordet när herr Peiersson i Röstånga sade atl det inte hade ordnats erforderlig utbildning vid ikraftträdandet av den här lagen.

För polisens del var det faktiskt en ordentligt organiserac utbildningsdrive, och den behövde ju inte vara särskilt omfattande, eftersom det här bara gällde atl överföra de gamla bestämmelserna från insiruklionen lill lagen. Del nya var liden för omhänderiagandei, som inle fanns lidigare, och vidare alt det skulle bli en social utredning. Annars var det bara fråga om detta överförande, och för att klara det behövdes inte så särskill stor utbildningskapacitet. Del skedde också en lillräcklig utbildning inom polisen - det vill jag faktiskt säga som ett försvar för polisen, som ju .själv inte har möjlighet att försvara sig här.

Jag tror alltså att detta sköttes mycket seriöst och bra.

Herr PETERSSON i Röstånga (fp):

Herr talman! Jag sade i mitt inlägg atl polisen gjorde vad som stod i dess förmåga för att klara av informationen, men jag sade samtidigt alt lidsperioden var alldeles för kort för att man skulle hinna med det.

All så var fallet framgår också klart av en skrivelse från Stockholms polisdistrikt, där man lalar om atl man började med utbildningen av polismännen samtidigt som lagen trädde i kraft och där man beklagar - detta var så sent som fram på vårkanten - att man inte hade nått ul med ordentlig information, i synnerhet om 6 i; LTO.

Jag har alltså icke på något sätl anklagat polisledningen -jag har bara sagl att den var i en mycket besvärlig situation.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Lagen om tillfälligt omhändertagande

Herr POLSTAM (c):

Herr lalman! Jag har ingen möjlighet att kontrollera den uppgift som herr Petersson i Röstånga nu lämnade, men jag beklagar om det var så att man började med utbildningen i samband med att lagen trädde i kraft. Detta var dock inte meningen, och i de flesta fall hann man med utbildningen dessförinnan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen av herr Lövenborg. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jusiitieutskottets hemslällan i belänkandet nr 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen av herr Lövenborg.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 278

Nej - 16

Avstår - 8

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

El-sättning åt brandmannen Lars-Enoch Pettersson

§ 16 Ersättning åt brandmannen Lars-Enoch Pettersson

Föredrogs justiiieutskotteis betänkande 1975/76:7 med anledning av motion om ersättning åt brandmannen Lars-Enoch Pettersson.

Fru ANDERSSON i Kumla (s):

Herr lalman! Juslitieutskottet har i det betänkande som vi nu behandlar utförligt redovisat de faktiska förhållanden som föranlett motionen 443. Som framgår av ulskoltels skrivning, där man hänvisar till innehållet i regeringsformen, kap. 11,7 och 8 §§, kan molionen av konstitutionella skäl inte föranleda någon åigärd från riksdagens sida. Trols della har jag funnit mig föranlåten att begära ordet, då Jag väl känner lill det fall som behandlas i motionen och som inträffade i min hemkommun.

Del har väckl en viss uppmärksamhet bland allmänheten i länet och även i den lokala pressen att den påtalade försäkringsfrågan ännu inte har slutbehandlats. Jag är medveten om att underhandlingar har förts mellan parterna, men som framgår av utskottets skrivning har dessa hittills inte lett till någol resultat. Någon ersältning har alltså ännu inle betalats ut till den skadelidande, trots att det nu har gåll lång tid sedan skadegörelsen inträffade, ungefär två och ett halvt år.

Detta är anledningen till att jag här vill uttala den förhoppningen att kriminalvårdsstyrelsen snarast måtte finna en lösning som kan accepteras av den skadelidande. Man måste enligt min mening ta stor hänsyn till att den person det gäller helt oförskyllt har hamnat i den ifrågavarande situationen och drabbats av avsevärda besvär i olika former. Som jag ser det är det angeläget att han inte dessutom drabbas av några ekonomiska förluster på grund av det inträffade.

Herr talman! Med hänsyn lill utskottets motivering har jag inget yrkande i ärendet.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskotlets hemslällan bifölls.

§ 17 Föredrogs

Jusiiiieuiskoileis betänkanden

1975/76:9 med anledning av motion om vidgade möjligheler lill notarietjänstgöring

1975/76:14 med anledning av proposiiionen 1975/76:3 med förslag till lag om internationellt samarbete rörande lagföring för brott. m. m.

Försvarsutskoiieis beiänkanden

1975/76:1 med anledning av molion angående försvarels fiygverksamhei i Krisiiansladsregionen

1975/76:2 med anledning av molion om förläggande av artilleriskjulskolan lill Älvdalen

Kammaren biföll vad uiskoilcn i dessa beiänkanden hemsiälli.

§ 18 Statsbidrag till fritidssysselsättningar för värnpliktiga

Föredrogs försvarsulskoliels beiänkandc 1975/76:3 med anledning av molion om statsbidrag till fritidssysselsättningar för värnpliktiga.

Hen HÖGSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill med några ord uttala motionärernas tillfredsställelse över att utskottet i sitt betänkande över motionen 742 givit så klart uttryck ål att del måsie finnas ett tillräckligt utbud av fritidsaktiviteter på våra garnisonsorler.

Jag delar hell utskollels bedömning att ell särskill statligt stöd lill kommunala investeringar inom fritidssektorn har rent principiella aspekter. Men likväl är det uppenbart -vilket för övrigt kommit lill uttryck i de yttranden som redovisas i betänkandet från de tre garnisonsorter som bereiis tillfälle att yiira sig över molionen - au dessa kommuner inte har egna ekonomiska resurser för ett tillräckligt utbud av fritidsaktiviteter. Det är framför allt på investeringssidan i byggnader och anläggningar som de kommunala resurserna är otillräckliga.

Skillnaderna mellan de stora och de små kommunerna som har militära förband har ÖB framhållit i sitt yttrande, där det heter: "Landets stora kommuner har i regel små förband med ett relativt litet antal värnpliktiga, medan de stora förbanden ligger i relativt små kommuner." Detta är ell förhållande som sannolikl kommer alt bestå.

Utskottet framhåller också att de värnpliktigas förhållanden ändras efter hand och alt en slutlig prövning av motionens förslag inte bör komma till stånd förrän statsmakten tagit ny ställning till värnpliktsutbildningens omfattning m. m.

Utskottet anser därför att 1974 års försvarsutredning bör anmodas pröva behovei av ytterligare överväganden och föreslå de ålgärder som utredningen kan finna påkallade. Jag delar helt denna uppfattning.

Med detta ber jag. herr talman, au få yrka bifall till försvarsutskottets hemslällan i betänkande nr 3.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Statsbidiag till fritidssysselsättningar för värnpliktiga

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemslällan bifölls.

§ 19 Föredrogs

Försvarsutskottets betänkanden

1975/76:4 med anledning av molion om utlämnande i körkortsärenden

av uppgifter om orsak till frikallelse från värnpliktstjänstgöring 1975/76:5 med anledning av motion om försvarspolitiken, såviii gäller

åtgärder för de värnpliktiga 1975/76:6 med anledning av molion om anstånd med repetilionsuibild-

ning för all närvara vid eget barns födelse 1975/76:7 med anledning av motion om själavården vid försvarsmakten

7 Riksdagens protokoll 1975/76:19-20

Nr 20 1975/76:8 med anledning av motion om förbud mot tillverkning och

Onsdaeen den impon av giftiga kemiska stridsmedel

12 november 1975

--------------- Kammaren biföll vad utskoilel i dessa beiänkanden hemsiälli.

Förtidspension vid alkoholism

§ 20 Förtidspension vid alkoholism

Föredrogs socialförsäkringsulskoiieis betänkande 1975/76:8 med anledning av motion om förtidspension vid alkoholism.

I della betänkande behandlades motionen 1975:1198 av herrar Gadd (s) och AIsén (s), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen påtalade behovei av att sådana ändringar vidtogs i lagen om allmän försäkring, att även alkoholism berättigade till förtidspension när samhällets rehabiliterande resurser uttömts.

Utskouet hemställde

atl rik.sdagen med anledning av molionen 1975:1198 hos regeringen begärde ålgärder i syfte att förbäilra möjligheierna lill förtidspension vid alkoholism.

Reservalion hade avgivils av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anseli all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1198.

Till belänkandel hade fogats ell särskilt yttrande av herrar Carlsson i Vikmanshyltan (c), Magnusson i Nennesholm (c) och Hylländer (fp), fröken Pehrsson (c) saml herr Andersson i Nybro (c).

Herr FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Socialförsäkringsulskoiieis betänkande nr 8 behandlar frågan om förtidspension vid alkoholism. Motionsledes har frågan aktualiserats av herr Gadd och herr AIsén.

De alkoholskadade är en mycket stor grupp i samhället - del rör sig om fiera tiotusental människor - och antalet stiger snabbt. I uiskoltet är vi helt överens om atl dessa människor befinner sig i en myckel tragisk situation. Vi är också medveina om att alkoholismens verkningar inle bara drabbar de alkoholskadade - män och kvinnor i olika åldrar - utan direkl och indirekt hundratusentals anhöriga till dessa.

Vad som skiljer utskottsmajorileten och oss reservanter åt är frågan om hur man bäst hjälper de alkoholskadade. Blir dessa människor bäst hjälpta genom att de erhåller förtidspension, eller kommer samhället dessa människor bäst till hjälp genom att intensifiera rehabiliteringsmöjligheterna? Det är det frågan gäller. Jag är medvelen om att man kan ha olika uppfallningar på den här punkien. och jag är hell övertygad om all här i riksdagen finns del i de olika partierna förespråkare för

båda dessa hjälpformer - förtidspension respektive rehabilitering.

Naturligtvis är jag införstådd med alt det inle är möjligt att införa ett alkoholfritt samhälle. En sådan förhoppning vore en utopi. Eftersom alkoholen fortsättningsvis kommer att finnas att köpa i vårt samhälle och många, många människor genom den verklighetsfiykt som alkoholen ger kommer i en sådan beroendeställning till detta gift att man inte längre är herre över sin situation, måsie vi som ansvarsfulla politiker seriöst behandla frågan och komma med förslag till hjälp. Ett primitivt samhälle kan acceptera atl folk dricker sig sönder och samman. Men ett avancerat välfärdssamhälle av vår typ med ambitioner för solidaritet och ömsesidigt bistånd kan icke i längden inta en passiv inställning till destruktiva rubbningar hos medborgarna.

I öppen vård går många människor, för att inle säga stora skaror, sjukskrivna på grund av alkoholmissbruk. Många går under i denna ofärdiga välfärd. Majoriteten av dessa kan icke av egen kraft medverka till någon form av realistiska rehabiliteringsåtgärder. För dem slår valet icke mellan frivillig eller tvångsvis initierad vård utan alternativen är en konstruktiv vårdskyldighel eller ingen vård alls.

Professor Nils Bejerot har i olika artiklar behandlat de alkoholskadades vårdsituation. I en artikel betitlad "Frivillighet och tvång i behandlingen av alkoholister och narkomaner" säger han följande:

"Det senaste decenniet har vi till leda fåtl höra att frivillighet och

motivation är en förutsättning för goda vårdeffekter med tvång

kommer man ingen vart" etc. Under tiden har otaliga unga alkoholister och narkomaner fåll gå till botten därför att de inte varit "behandlings-motiverade". Professor Bejerot fortsätter: "Vi får inte glömma att det finns en primitiv mytbildning kring tvångets välsignelser. Tvånget i sig kan aldrig garantera någon framgång i behandlingsarbetet: Om man har en alkoholist tvångsomhändertagen en vecka eller ett år påverkar inte nämnvärt drogbegäret. Tvånget är i dessa sammanhang en nödvändighet men inte tillräcklig förutsättning. För att det yttre tvånget skall bli konstruktivt måste del sättas in på ett sådant sätt att det varaktigt balanserar det inre tvånget, drogbegäret. Den drogberoende är i själva verket den ofriaste av alla, bunden till händer och fötter av sitt imperativa drogbegär och styrd av driftsimpulserna."

Jag vill, herr talman, slå fast all vi reservanter, herr Ringaby och undertecknad, icke är emot förtidspensionering av svårt alkoholskadade personer. Det är många gånger den enda möjligheten föratt vederbörande skall överleva. Jag vill ha sagl detta, så alt icke någon skall kunna påstå att vi är emot all förtidspensionering. 1 rent hopplösa fall är en förtidspensionering motiverad. Men finns det hopplösa fall? Ja, det gör det. Men, herr talman, det finns också många s. k. hopplösa fall som av en eller annan anledning återkommit till livel helt botade.

Därför föreligger det en stor fara vid en utvidgning av möjligheterna till förtidspensionering. Vid en utökning i enlighet med utskottets förslag är. som vi ser det. risken mycket slor att även andra än de rent hopplösa

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Förtidspension vid alkoholism

Nr 20 fallen tvingas finna sig i ödei alt bli förtidspensionerade alkoholister och

Onsdaeen den hänvisade till fonsati elände. En vid förtidspensionering är värre än vård-

12 november 1975 ''ng i någon form. Vård syftar till rehabilitering och är enligt vårt för-

Förtidspension vid alkoholism

--------------- menande bättre än förtidspension. En förtidspensionering av en alko-

holskadad är ett mycket allvarligare ingrepp i den människans liv än ett eventuellt omhändertagande för vård.

Jag tycker, herr talman, att den vidgade förtidspensioneringen icke löser della svåra problem. Det är en omväg för atl komma ifrån den enskilda människans elände. Är man inte ute på djupa, mörka och farliga vallen genom all belala pengar i form av förtidspension i stället för att ge vederbörande vård?

Det är förvisso, herr talman, inte myckel som skiljer utskotlsmajoriteten och reservanterna åt. Skillnaden ligger i synsättet - en vidgad möjlighet till förtidspensionering av alkoholister, som utskoltsmajoritelen förespråkar, eller ett bibehållande av den restriktivare förtidspen-sioncringsmöjligheien men med en inlensifierad rehabililering av den alkoholskadade, som vi reservanier förespråkar. Del är skillnaden.

All dessa skaror av människor, som lider svårt i sill elände, behöver samhällets hjälp och stöd är vi alla överens om. Herr Ringaby och jag finner det angeläget atl rehabiliteringen så långt som möjligt effektiviseras och förbättras. Därför har vi intagit denna ståndpunkt. Vi är övertygade om all den ger den bästa hjälpen för de alkoholskadade och inle minst för de unga som är på väg alt bli alkoholister.

Jag vill med della yrka bifall lill den vid utskotlets betänkande fogade reservationen.

I detta anförande instämde herr Ringaby (m).

100

Hen AUGUSTSSON (s):

Herr talman! Alkoholen och dess användning är sedan gammall en mycket kontroversiell fråga. .Att frågan är både brännbar och svårgenomtränglig bestyrks inte minst av det faktum atl alkoholpolitiska utredningen höll på i så många år innan den kunde överlämna sitt belänkande.

Alkoholismen ärett allvarligt problem. Kammarens ledamöter har väl inte undgått atl skakas av den larmrapport som en forskargrupp från Göteborg i dagarna levererat. Forskargruppen talar om grav alkoholism hos kvinnor som orsak till medfödda skador hos barn såsom missbildningar och mentala skador, skolsvårigheler osv.

Min personliga åsikt i denna fråga är alt en intensiv informationskampanj nu är mer angelägen än någonsin, inte minst i våra skolor. Och sedan måste den naturligtvis få sin naturliga forlsätlning om inle alkoholismen skall bli ett av våra största folksjukdomsproblem.

SociaHorsäkringsutskollels betänkande nr 8 skall väl i och för sig inte ge upphov till en diskussion om alkoholpolitiken i hela dess vidd. Betänkandet gäller ju om alkoholism är sjukdom och om rätt till sjukbidrag eller förtidspension kan föreligga.

De fiesta Ibrskarauktoriteter som arbetar med det här problemet menar atl det är korrekt atl tala om alkoholism som sjukdom. En del forskare föredrar atl definiera den som inte en utan två sjukdomar; dels psykiska störningar, dels förfall. .Även en lekman förstår detta, och påtagliga bevis har vi moll i del verkliga livel.

Vi vei också all del oflasl är fråga om djupt olyckliga människor som har svårt alt komma ifrån beroendet av alkohol. Här har samhället den absoluta skyldigheten all hjälpa lill med rehabilitering och med stödjande åtgärder. Detta skall fortfarande vara den grundläggande tanken i verksamheten för alt hjälpa de alkoholsjuka till ett normalt liv i arbete. Men när alla dessa möjligheter är uttömda, då säger t. o. m. reservanterna atl förtidspension är motiverad i rent hopplösa fall. Det sade herr Fridolfsson alldeles nyss. Vi säger att när alla dessa möjligheter är uttömda, när pensionsdelegationerna inle ser någon chans att placera vederbörande, då skall de också ha möjlighet all ge sjukbidrag eller förtidspension. Det är det som utskoilel vill.

Del kommer inte alt bli några vidöppna slussar om någon händelsevis skulle tro det. Delegationerna känner sitt ansvar även i fortsättningen.

När del gäller reservationens skrivning har utskottet givelvis inte något emot att reservanterna säger att del är angeläget att reabiliteringen så långt del är möjligt effektiviseras och förbättras. Det har vi absolut ingenling emot, tvärtom är del vad vi har gemensamt. Frågan är ändock hur det skall gå till. I reservationen talas det om ivångsförfarande på ett långt tidigare stadium. Del är vad moderalerna talar om i det här stycket. Här ställer sig ulskottsmajoriteten helt tvivlande. Ulredningar på områdel har kommii lill motsatt uppfattning, nämligen att tvång många gånger i stället försvårar en anpassning. Jag vill också fråga: Var slutar egentligen respekten för en annan människas integritet enligt moderaterna? Del finns liksom ingen gräns dragen här.

Slutsatsen i reservalionen - då gäller det naturligtvis effektiviseringen av rehabiliteringen - är denna: "I avvaktan härpå måsle det enligt reservanlernas mening från socialpolitisk synpunkt anses olämpligt att vidga möjligheterna föralkoholskadade att erhålla förtidspension." Jag skulle vilja säga att det finns ingen pensionsdelegation som inte efter en sådan slutsats frågar sig: Vad skall vi då göra åt denna människa som på detta sätl faller igenom vårt sociala skyddsnät? De arbetsvårdande möjligheterna är helt uttömda. Länsarbetsnämnden har ingen möjlighel all skaffa ett sådani arbete åt vederbörande som denne klarar. Han eller hon är helt utslagen. Utskottet vill bara med sitt betänkande lämna delegationerna möjlighet alt ge den alkoholskadade den lilla ekonomiska trygghet som ändå sjukbidrag eller förtidspension utgör. 1 många fall har de alkoholskadade låg ATP-poäng, så bidraget blir kanske i huvudsak folkpensionen.

Ja, vad innebär då moderaternas svar när pensionsdelegationerna frågar oss om delta, och vad innebär moderaiernas svar i della fall lill de alkoholskadade? Ja. ni får väl lov all säga: Gäck hem och lev ulan pengar

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Förtidspension vid alkoholism

Nr 20 tills rehabilileringsmöjligheterna effektiviserats och förbättrats. Om del

Onsdagen den ''" besvärligt får ni väl gå till socialvården, säger moderalerna. Det är

12 november 1975 konienian av reservalionen.

--------------- I övrigt vill jag hänvisa lill remissylirandena. De är skrivna av folk

Förtidspension vid som sysslar med dessa problem och verkligen vei vad de lalar om. Dessa
alkoholism yiiranden innehåller egenlligen allt vi behöver veta i den här frågan.

Del gäller såväl riksförsäkringsverkets yttrande som försäkringskasseförbundets och försäkringskassornas.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

Hen FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag är tacksam för att herr Augustsson underströk att även reservanierna är medveina om behovet av förtidspensionering i vissa fall. Vi anser att förtidspensioneringar måste förekomma.

Den nuvarande ramen för förtidspensionering ger ju också denna möjlighet. Försäkringsdomslolen skriver följande i sitt yttrande: Domstolen framhåller "atl bedömningen för denna grupp sker på samma sätl som för försäkrade, vilka söker pension på grund av somatiska och psykiska sjukdomar i övrigt". I ell yttrande från riksförsäkringsverket relateras sex fall orn förtidspension. Samtliga fall erhöll förtidspension. Möjligheten finns alltså.

Herr Augustsson frågar: Var slutar moderaternas respekt för den enskilda miinniskan? Jag svarar - den slutar aldrig. Vi respekterar den enskilda människan även i hennes djupaste förnedring. Vårt svar på de ställda frågorna är hjälp till den enskilde. Alt förpassa de svårt sjuka människorna, som kanske har en möjlighel att rehabiliteras till ett samhällsnyttigl liv, in bland de förtidspensionerades skara, måsie för den alkoholskadade upplevas som minst lika hårt och svårt .som att på ett eller annat sätl komma under vårdinstitutionernas hjälp.

Vi har hjärta för dessa människor i lika hög grad som UtskoUsmajorilelen. Vi vill hjälpa dem så långl som möjligt utan att behöva gå så drastis.kt fram som en förtidspensionering innebär. Vi för icke ell cyniskt resonemang. Vi finner det angeläget alt dessa olyckliga människor får all hjälp som tänkas kan. Del är bälire all de får vård än förlidspension. Men kan de inte klara sig, då skall de förtidspensioneras.

102

Herr AUGUSTSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag betvivlar inte alls herr Fridolfssons goda hjärta i och för sig, men det har fått ett underligt uttryck i denna reservalion.

I min delegation nere i Östergötland ville man veta hur långt den här frågan hade avancerat. Jag svarade all utskottet nu har haft frågan till behandling och alt ulskoltsmajoriteten tillstyrker motionen. Till det sade en psykiater - som för resten står herr Fridolfsson myckel nära parlimässigl: Men della är väl ingen poliiisk fråga utan ni kan väl komma överens (iver hela linjen. Tyvärr, sade jag. var det inte möjligt, utan det blev en moderat reservation. Läkaren vände sig om och undrade

vem han närmast skulle tala med om detta problem, för enligt hans mening fick reservationen inte vinna. Detta anser alltså en läkare, som i sitt jobb sysslar med detta problem och kan bedöma del och som inle i likhet med herr Fridolfsson hävdar atl förtidspension redan nu i vissa fall kan beviljas. Det är inget problem, lycks herr Fridolfsson mena.

Men det är ju pensionsdelegationerna ute i landet som har upplevt detta problem som besvärande därför att de, med hänsyn till domar som har meddelats i besvärsmål, inle kan bevilja pension i den utsträckning som delegationerna anser vara nödvändigi. Och de är inle ensamma om sin uppfallning. T. o. m. riksförsäkringsverket och försäkringskasseför-bundel delar denna uppfattning.

Jag tror inte del finns någon pensionsdelegation i delta land som skulle vilja skriva under den reservalion som moderaterna här har presterat - oavsett vilken partifärg delegationernas ledamöter har.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Förtidspension vid alkoholism

Hen FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill för herr Augustsson och för kammarens ärade ledamöter i övrigt läsa upp vad vi har skrivit i slutklämmen till vår reservalion. Hela reservalionen ärf ö. uppbyggd på rehabiliieringstanken. Det genomgående temat är rehabilitering av de alkoholskadade så långl det är möjligt. Vi slutar med följande ord:

"Utskottet finner det inie minst med hänsyn till unga alkoholskadade angeläget alt rehabiliteringen så långt del är möjligl effekiiviseras och förbällras."

Man kan ju inle lolka denna skrivning som något negativt och påslå atl vi tar lätt på denna fråga. Det gör vi inte, ulan vi finner det ytterst angeläget att se till att man ordnar rehabililering på sådani sätt atl man - särskilt med hänsyn lill de unga alkoholskadade - skall kunna klara den mycket stora grupp som är i riskzonen. Del är den man främsl får tänka pä i detta sammanhang.

Hen AUGUSTSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan tala om för herr Fridolfsson atl vad som står i reservationen har Jag förstått. Jag misstolkar ingenting. Jag säger att det pensionsdelegationerna vill ha är större möjlighel att ge vissa människor förtidspension. Del har ni sagt nej till i reservationen. Det är kalla fakta och det är vad vi har all ta ställning lill. Det har jag giort. Oavsett om herr Fridolfssons hjärta blöder aldrig så mycket får vi ta hänsyn till vad som slår skrivet - och det är ett bleklagi nej till pen-sionsdelegaiionernas önskemål.

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Den skenbart hårda motsatsställningen mellan utskolts-majoritet och reservanter i denna fråga måste rimligen bero på all majoriteten och reservanterna delvis inle lalar om samma sak.

Reservanterna har uppenbarligen uppfatlat motionen och utskollsför-

103

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Förtidspension vid alkoholism

104

slaget som ett förslag atl sätta pengar - förtidspension - i stället för vård och rehabilitering, som ett hol om alt samhället skulle på ett lättvindigt sätl köpa sig fritt från sitt vård- och rehabiliteringsansvar genom att slänga åt olyckliga människor litet pengar i form av förtidspension. Om förslaget hade varit sådant tror jag atl utskottet enhälligt gått på reservanlernas linje. Jag är helt övertygad om att varken motionärerna eller ulskoltsmajoriteten skulle vilja medverka lill ett sådant system.

Låt mig nämna, herr talman, att jag själv i Januari månad var i färd med att skriva en motion av samma innebörd som den nu föreliggande. Av olika praktiska orsaker kom den inte alt bli väckt, och Jag var därför glad atl förslaget kom från annat håll. Det haren långt mindre räckvidd än den reservanierna uppenbarligen har utgått från, och förslaget är knutet till en alldeles bestämd händelse.

Till för ett par år sedan tillämpades en praxis som långsamt hade vuxit fram - att svår alkoholism i och för sig fick gälla som grund för förtidspension. Sedan började det plötsligt komma avslag på sådana framställningar, därför alt försäkringskassor och pensionsdelegalioner hade kommii underfund med alt den tolkningen var för vid i förhållande till den faktiska förfall ni ngslexlen. Det visade sig också, när det kom under försäkringsdomslolens prövning, att del förhöll sig sä.

Om man vill återgå till den något generösare praxis som gällde lill för ett par år sedan krävs alltså en författningsändring, och Jag har uppfattat motionärernas förslag så alt det är den ändringen de önskar - och den önskar även jag.

Det finns, herr lalman, såvitt jag kan förstå inte någon motsättning mellan pension och rehabililering. Här har talats om de s. k. hopplösa fallen och om alt pensionen endasi tillgrips när alla andra vägar har prövats. Ja, del är riktigt atl den tillgrips, när så ske kan, som en yttersta utväg, men del är verkligen inte många genom årens lopp som har fått den formen av försödning. Men man skall också ha klart för sig att pension eller någon annan form av ordnad försörjning ibland kan vara en förutsättning för att rehabililering skall ha någon utsikt lill framgång. Del är inte så alt vi, när vi behandlar en alkoholskadad, antingen råkar ut för del totala misslyckandet, dvs. människan går snabbt och brutalt under, eller når den totala framgången, att - för atl använda reservanternas egna ord - vederbörande återförs lill ett nyktert liv. Båda de utgångarna iir faktiskt relativt sällsynta. Mycket vanligare är alt genom vård och rehabiliteringsinsatser människan kan hållas inte vid ett normalt liv, som vi andra ser det, men vid ett någorlunda hyggligt liv och bl. a. i mycket stor utsträckning försörja sig själv.

En alkoholist är inte en person som super sig redlöst berusad dag efter dag, är efter år. Gör han det dör han som regel inom några månader. Den vanliga typen är den som då och då har en s. k. period och däremellan har längre eller kortare perioder av nykterhet och en viss hälsa. Under den liden är dessa personer normall självförsörjande. Om man tittar på sjukpenningklassplaceringarna skall man se att de som vi kallar kroniska

alkoholister i mycket stor utsträckning har en sjukpenning som motsvarar ungefär hälften av maximum. Det är vad del blir när man är i slånd atl arbeta kanske halva, kanske två tredjedelar av året. Detta gäller de allra fiesta.

Vi har i vård i dag i Sverige, i olika former, någonting mellan 60 000 och 70 000 alkoholskadade. Majoriteten av dem - 50 000 - vårdas i kommunala alkoholpolikliniker. Det är långtifrån tillräckligt. Seriösa beräkningar tyder på att det finns kanske fem gånger så många som är så pass illa ute i alkoholproblem alt de skulle behöva vård. Men det är i alla fall en försvinnande liten del av de närmare 70 000 för vilka del någonsin blir aktuellt med förtidspensionering.

Det är viktigt att lägga märke lill atl pensioneringen över huvud tagel renl tekniskt och praktiskt aldrig kan bli ett alternativ till vården. Det krävs nämligen för att få pension ett läkarintyg, och ell läkarintyg för pension skrivs inle utan att personen i fråga går under vård och behandling och utan att man har prövat alla utvägar. Det är ingen risk alt öppna denna lilla möjlighel.

Jag sade förut också alt pensionen eller annan någorlunda ordnad försörjning ibland är en förutsättning för rehabililering eller för vård. Det är inte lätt att vara alkoholskadad. Det är enkelt att säga, som många gör, alt det bara är en fråga om vilja. Vill någon hålla sig nykter, så kan han det. Jag skulle vilja säga atl det är riktigt på sätt och vis. Det är en fråga om vilja - det är bara det att den viljepreslalion som krävs i dessa fall är många gånger slörre än vad som över huvud laget någon gång i livet krävs av oss andra. Det gäller en utomordentlig viljeprestation. Träffar ni en svårt alkoholiserad person, som sedan någon tid - särskilt om det är en längre tid - är nykter, så lyft på hatten och buga, för där går en människa som verkligen gjort en viljepreslalion som de fiesla av oss aldrig avkrävs.

Del är alliså svårt. Man klarar inte den presiaiionen ulan hjälp. Vi försöker ge hjälp. Jag håller med reservanierna - och säkerligen också ulskollsmajoriieten, ly vi har samma uppfallning om della - au våra resurser allljäml är för knappa. Men vj försöker alliså ge hjälp, och icke sällan är del ell inslag i hjälpen all ålminstone någorlunda lösa den vård-behövandes ekonomiska problem. Tyvärr är de flesta alkoholskadade ensamstående eller har blivit del. Familjerna har upplösts. .Alkoholisthustrur har givit upp efter kanske 15. 20 eller 25 år. och det kan vi verkligen förstå. Men det finns faktiskt också sådana som går i vård på kliniker och på andra ställen och som har familj och försörjningsplikt. De har självfallet väldigt myckel bekymmer när de inte kan arbeta. En förutsättning för alt över huvud taget kunna tala med de människorna om vård ärju ofta alt man på något sätl kan bidra lill försörjningen. .Annars går del inie. Även i del lägel kan ibland - bara ibland - pensionen komma in som en lösning.

Det är. herr talman, ingen risk all förtidspensionen blir eii allmänt utnyttjat medel för försörjning av alkoholskadade. framför allt därför

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Förtidspension vid alkoholism

105

Nr 20 alt de allra flesta alkoholskadade till så stor del försörier sig själva, atl

Onsdaeen den aldrig kan bli tal om pension för att fylla ut det som fattas. Men

12 november 1975 J'* ''' ' '' erfarenhet av dessa frågor, och jag är alldeles övertygad

--------------- om att miijligheten till förtidspensionering i vissa fall, närdet gäller myck-

Förtidspension vid et svåra skador och i andra fall när det gäller atl skapa förutsättningar
alkoholism för en framgångsrik rehabilitering och vård, kan vara ett positivt inslag.

Vad det gäller är alltså att det inte som nu det skall krävas atl alkoholskadorna har gått sä långt atl det finns klara diagnosticerade fysiska skador, hjärnskador, levercirrhos eller något sådani. Har man del är det redan i dag en pensioneringsgrund. Vad förslaget går ut på är att alkoholismen som sådan, innan grava fysiska skador uppstått, skall kunna betraktas som grund för bedönmingen att vederbörande inte har arbels-och försörjningsförmåga och då i stället skall kunna få en pension. Jag tror att jag vågar försäkra atl det ligger i sakens natur att della inte kan bli någon sorts öppen dörr, genom vilken det skulle strömma ut tiotusentals förtidspensionerade människor över landet. Det fungerar bara inte på det sättet. Jag vill. herr talman, yrka bifall till utskottets förslag.

I delta anförande instämde herr Karl Bengtsson i Varberg (fp).

Herr FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Utskoltsmajoritelen och vi reservanter är överens om två saker: om rehabiliteringens värde och om all de alkoholskadade i en viss situation skall ha förtidspension. Vi skiljer oss i fråga om hur vid förtidspensioneringsramen skall vara.

Herr Carlshamre gjorde en personskiss av en alkoholskadad person -och jag tror den är riktig-där han talade om hur svåride alkoholskadade har del och hur hårt de arbetar för all försöka komma ur sin svåra situation. Han sade att man borde lyfta på halten för dem som försöker hålla sig nyktra. Jag tycker det är ett rikligl resonemang. Herr Carlshamre framhöll all den alkoholskadade dricker under en viss period för all sedan åiergå lill ell nyktert leverne. Under den nyktra perioden arbetar han och försörier sig. Då frågar jag: Skall en sådan person förtidspensioneras? Skall inie vederbörande när han befinner sig i en nedgångsperiod i stället ha sjukpenning? Under den tid då han genom arbete försörjer sig skall han däremol - vilket herr Carlshamre klart slog fasl - leva på den er-säiining han får från sitt arbete. Jag tycker detta är ett typexempel på hur allvarlig och svår den här frågan är. Förtidspensionering för de alkoholskadade som är i behov av det och som inte kan fungera på någol säll i samhällei är någonling hell självklart. Det är dock en stor hjälp för de alkoholskadade om de kan återgå till ett arbeie och på så sätl återanpassas i ett normall samhällsliv.

106

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr lalman! Vad herr Fridolfsson nu säger visar igen all vi lalar om olika lina.

Herr Fridolfsson beskriver en vanlig alkoholskadad, som har sina perioder när han dricker och där emellan längre eller kortare perioder av arbelsförhel och relaiiv hälsa. Skall alliså en sådan människa ha pension, frågar herr Fridolfsson. Svarei är: Nej, del skall han inie, vare sig enligi nu gällande regler eller efter den ändring som motionärerna och utskolis-niajoriielen föreslår. Han skall inie ha pension, och han kommer heller aldrig alt få det.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Förtidsfjension vid alkoholism

Hen MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Herr lalman! 1 socialförsäkringsulskoiieis betänkande 1975/76:8 behandlas frågan om all vidla sådana ändringar i lagen om allmän försäkring au även alkoholism berättigar till förtidspension.

Redan nu gives de möjligheterna för en alkoholskadad person au få förtidspension. Vid den remissbehandling som molionen varil föremål för har del dock framkommii all möjligheierna all ge förlidspension vid alkoholism f n. är alliför begränsade. Del är jusi därför som socialförsäkringsulskoiieis ledamöier, med undanlag av moderaiernas represenlanier - vilket framgår av den lill ulskollsbelänkandei fogade reservationen - varil ense om att hos regeringen begära åtgärder i syfte att förbättra möjligheterna lill förtidspension vid alkoholism.

När nu utskottet med vår medverkan föreslår riksdagen att utvidga möjligheterna för alkoholskadade att erhålla förtidspension har centerns representanter i utskottet tillsammans med folkpartiets ledamot fogat ett särskill yttrande till ulskollsbelänkandei. I delsamma vill vi i likhei med uiskoliei erinra om de möjligheler som försäkringskassa enligi allmänna försäkringslagen har all i vissa fall beslula all pension som Ull-kommer alkoholmissbrukare skall kunna uibeialas lill kommunal myndighel, den pensionsberäiiigades maka eller annan person au användas lill den pensionsberäiiigades och hans familjs nyiia. 1 della läge, där vi hoppas all riksdagen skall bifalla uiskotieis hemslällan om en ul-vidgning av möjligheierna till förtidspension vid alkoholism, anser vi - inle minst med hänsyn till den alkoholskadade - det angelägel au underslryka all försäkringskassorna och socialnämnderna bör verka för au dessa möjligheter i lagen också utnyujas.

Herr Auguslsson redogjorde för utskottets ställningstagande, och jag vill helt instämma i hans uttalande. Det är bara på ett enda litet ställe jag skulle vilja sälta ett frågetecken i kanten, nämligen när han sade au alkoholism börjar bli vår stora folksjukdom. .Alkoholismen är taktiskt i dag redan vårt slörsla sociala problem, och del är just delta som har gjort att vi från vårt håll enigt har slutit upp på utskottels linje för att skapa större möjligheler. där alla rehabilileringsresurser är uinyiijade -och del har också uiskoiiei sagi i siu beiänkande - för de alkoholskadade au fä förlidspension. Därför vill jag, herr lalman. yrka bifall lill ulskollets hemställan.

Innan jag länmar denna talarstol vill Jag ändå uttala min förvåning över del förhållandet all en tidning som Aftonbladet handskas så vårds-

107

Nr 20 löst med sanningen som man gjorde i gårdagens ledarstick, där man

Onsdagen den "" '■"'J""-

12 november 1975 "Centerns och folkpartiets representanter i socialförsäkringsutskoiiei

--------------------- siäller sig i ell särskill yilrande kallsinniga lill kravei om räll lill för-

Förtidspension vid lidspension för svåri alkoholskadade personer."
alkoholism Både vi från cenlern och folkpanieis represeniani har ju i slällel enigt

slutit upp bakom utskottet för att vidga möjligheterna atl ge alkoholskadade förlidspension, när man inte har lyckats att med andra åtgärder klara deras försörining. Det är inte utan alt jag undrar hur redaktörer läser ulskottsbetänkanden. De borde ju kunna läsa innantill, och det kan de säkert. Troligen är det bara politisk illvilja som gör att man författar sådana opus. Jag har svårt alt förstå att en tidning som Aftonbladet inte tänker på att dess läsare har rätl alt kräva att i tidningen få en riktig, med sanningen överensstämmande information om vad som verkligen händer i den svenska riksdagen.

Med detta yrkar jag, herr lalman, än en gång bifall till utskottets hemställan.

1 della anförande instämde herr Hylländer (fp).

108

Hen GADD (s):

Herr lalman! Hans AIsén och jag har väckl motionen i delta ärende. Vi har observerat en klart hårdare tillämpning av möjligheterna att få förtidspension efter några utslag i försäkringsdomstolen fram till förra året.

Var och en som sysslat något med dessa frågor vet atl de resurser som samhället har för alt hjälpa människor som har problem med spriten är uttömda. Med den tolkning av lagen som försäkringsdomslolen har gjort skulle påvisbara fysiska skador i hjärnan eller levern vara praktiskt taget de enda förutsättningarna för att få förtidspension. Det har blivit en uppsiramning av praxis, och vi har, precis som herr Carlshamre sagt, \'elai ha en iagiexi som ansluler lill lidigare tillämpade förhållanden. Det har varit syftet med vår motion.

Vi gläder oss .självfallet ål all utskottet så pass enigt tillstyrker vårt förslag, och vi lycker atl det är naturligt att utskotlei gör det efter en så gott som 100-procentig uppslutning kring vår motion från de remissinstanser som ute på fältet känner lill vad saken gäller. Dil räknar jag självfallet Försäkringskasseförbundel.

1 den reservation som moderaterna herrar Ringaby och Fridolfsson har fogat till utskottets belänkande, och där de säger nej, lycker jag atl man spårar någonting annat än det vi har lagil upp, nämligen en helt annan människosyn. Därvidlag delar jag alltså herr Carlshamres uppfallning. Jag vill cilera en mening ur moderalreservaiionen: "Resurserna för en effekliv rehabilitering av alkoholskadade lorde f n. vara oiillräck-liga i vårt land, och de ålgärder som vidlas bygger, såviii uiskoiiei kan bedöma, i alliför hög grad på frivilllghei." Har man kommii till den

inställningen när del gäller dessa gravi ulslagna människor, då är del skillnader i människosyn del gäller.

All del här inle skall bli fråga om någol friii fram lill förtidspensionering ulan starka skäl vet också var och en som har sysslat med denna verksamhet. Jag vill cilera ur socialförsäkringsutskottets skrivning, där man refererar Försäkringskasseförbundets yttrande: "Inte ens ett beslul om förlidspension bör i alla fall vara skäl nog atl avbryta olika rehabiliteringsåtgärder." Delta står inle på något sätt i motsatsställning till vad jag tidigare framhållit. Den praxis som utvecklar sig över hela vårt land innebär alt i samband med atl man behandlar dessa frågor lar man. då det är lämpligt, upp möjlighelen att föreskriva en observationsperiod under ett eller ett och ett halvt år för alt se hur del hela verkar.

Hans AIsén och jag är alltså myckel belåtna med denna behandling, och vi har velat göra den här markeringen för att inga som helst vulgärtricks ute i debatten skall bli möjliga i fortsättningen. Detta iir ett säll att hjälpa svåri utslagna människor, och det är glädjande att millenpartierna - man kan ju förstå den politiska bakgrunden - i realiteten slutit upp bakom ulskollets förslag. Det är också glädjande alt det i kammaren är åtminstone en moderat. Nils Carlshamre. som inte vill vantolka vad saken gäller.

Jag yrkar alltså bifall till utskottels förslag.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Fot-tidspension vid alkoholism

1 detta anförande instämde herr AIsén (s).

Herr FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! Herr Gadd säger all moiionärernas syfte är all hjälpa de människor som har problem med sprilen. Jag är hell förvissad om att det är motionärernas syfte, och jag respekterar del syftet -jag tycker det är korreki.

Men även vi som avgivit reservalionen vill hjälpa. Jag reagerar mot del här talet som herr Gadd för att vi skulle ha en annan människosyn. Det är glädjande nog bara herr Gadd som under denna debatt påstått något sådani.

Vi reservanier ser lika allvariigi på frågan som herr Gadd och andra i kammaren, men vi säiier vården främst. En vidare eller mera begränsad förtidspensionering, del är det vi debatterar.

Jag skulle alltså önska all herr Gadd noterar vårt stora intresse och med vilket allvar vi lar på den här frågan.

Till herr Magnusson i Nennesholm vill jag. herr talman, säga några tröstande ord. Herr Magnusson var förvånad över Aftonbladets skriverier. Det ärju så alt när man är politiker får man låla en hel del - det kanske herr Magnusson också har fått lära sig genom åren.

I Expressen i dag - för att ta den andra aftontidningen här i Slockholm - skriver man. efter alt ha redovisat den syn som majoriteten inom socialförsäkringsutskottet har, alt vi moderater finner denna förtidspensionering vara något absolut galet: "Då kommer de bara all supa ännu

109

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trciflksäkerhets-och körkortsfrågor, m. m.

värre för alt få förlidspension, säger moderalerna Filip Fridolfsson och Per-Eric Ringaby." Del var litet värre det, herr Magnusson, än vad man skrev om er i Aftonbladel.

Vi har aldrig hävdat någol sådani och skulle aldrig kunna tänka oss alt föra fram en så rå synpunkt. Vi menar från början till slut: I första hand vård åt de behövande som har det svårt på grund av spriten och i sisla hand förtidspensionering.

Det är en mänsklig och varm människosyn, herr Gadd.

Hen MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Herr talman! Jag vill bara säga till herr Fridolfsson att jag ullalade min förvåning över att en tidning som Aftonbladet ville till sina läsare sprida en helt osann uppgift om hur två partiers representanter i utskoilel har ställt sig i en specifik fråga. Att Expressen skulle vara annorlunda har jag inte någon enda gång tänkt mig. Den känner vi alldeles för väl.

Hen GADD (s):

Herr talman! Det gäller de människor vilkas problem den svenska vårdapparaten i åratal - Ja, kanske under årtionden - försökt komma till rätta med men icke lyckats. Även vård kan bli av sådan natur att det är att plåga människor. Det måste man dock känna till innan man lar ställning i den här frågan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 21 Föredrogs

Socialutskottets betänkanden

1975/76:12 med anledning av motion om omhändertagande och förverkande av berusningsmedel m. m. i vissa fall

1975/76:13 med anledning av molion om siöd lill enskild verksamhel på vård- och uibildning.sområdena, m. m.

Kammaren biföll vad uiskoiiei i dessa beiänkanden hemställt.

§ 22 Trafiksäkerhets- och körkortsfrågor, m. m.

Föredrogs trafikutskotlels betänkande 1975/76:3 med anledning av motioner angående trafiksäkerhet och trafikföreskrifter samt körkortsfrågor.

1 detta betänkande behandlades molionerna 1975:53 av herr Henmark (fp).

1975:115 av herr Håkansson i Trelleborg m. fl. (s).

1975:166 av hen Alftin m. fi. (s).

1975:216 av herrar Wachlmeisier i Staffanstorp (m) och Nyhage (m),

1975:271 av herr Gustavsson i Ängelholm m. fl. (s).

1975:366 av herr Bengtsson i Landskrona (s).

1975:370 av fru Ekelund (c),

1975:373 av fru Landberg m. fl. (s),

1975:377 av herr Winberg (m) och fru Lindquisl (m),

1975:556 av herrar Bengtsson i Göleborg (c) och Peiier.sson i Örebro (c),

1975:558 av herr Bengtsson i Landskrona (s).

1975:559 av herr Bladh m. fl. (s),

1975:568 av fru Göthberg (c) och fröken Rogesiam (c),

1975:576 av herrar Nilsson i Agnas (m) och Nisser (m),

1975:580 av fru Olsson i Helsingborg m. fl. (c),

1975:581 av fru Oskarsson (c) och fru Tilländer (c).

1975:586 av herrar Strömberg i Botkyrka (fp) och Jon.sson i Alingsås (fp),

1975:843 av herrar Johansson i Skärstad (c) och Börjesson i Falköping (c).

1975:848 av herrar Jonsson i Alingsås (fp) och Sirömberg i Botkyrka (fp).

1975:861 av fru Sundberg (m) och fru Jacobsson (m).

1975:866 av fru Wiklund m. fl. (c),

1975:867 av herr Åkerlind (m), vari hemställts au riksdagen hos regeringen begärde att generella hastighetsbegränsningar på vägar ulanför tätorter skulle omvandlas till rekommenderade farter.

1975:1440 av herr Börjesson i Falköping (c).

1975:1443 av herrar Eriksson i .Arvika (fp] och Carlström (fp).

1975:1445 av herr Fran.sson m. fl. (c),

1975:1446 av herr Fransson m. fl. (c).

1975:1449 av herr Glimnér (c).

1975:1458 av herrar Hylländer (fp) och Enlund (fp).

1975:1462 av herr Jonsson i Alingsås (fp).

1975:1470 av herr Komstedt (m). vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde sådan ändring av gällande bestämmelser alt länsstyrelsen fick bevilja anstånd med inbetalning av överlasisavgift under den tid som ärendet prövades i högre instans,

1975:1479 av fru Mogård (m),

1975:1483 av fru Nilsson i Kristianstad (c) och fröken Pehrsson (c).

1975:1491 av herrar Nyhage m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen skulle 1. beslula au innehavare av .AB-körkori erhöll behörighet au föra s. k. minibuss sami däresi yrkandei under 1 ej bifölls. 2. beslula au dispens medgavs i enlighel med vad som framgick a\ molionen.

1975:1496 av herrar Romanus (fp) och .Ahlmark (fp).

1975:1505 av fru Thunvall (s) och fru Andersson i Kumla (s).

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Traftksäkerhets-och körkortsfrågor, m. m.

Nr 20 1975:1506 av fru Thunvall (s) och ftu Bergander (s) sami

Onsdagen den 1975:1513 av hen Åkeriind (m).

12 november 1975

--------------------- Uiskoltet hemställde

Trafiksäkerhets- 1. att riksdagen skulle

och körkoi-tsfi-ågor. a. avslå molionerna 1975:115, 1975:558, 1975:559 och 1975:1446,

m. m. b. avslå molionen 1975:166,

2. att molionerna

a. 1975:556,

b. 1975:866 inte föranledde någon riksdagens särskilda åtgärd,

3. atl riksdagen skulle

a. avslå motionen 1975:1491,

b. avslå motionen 1975:53,

c. av.slå motionerna 1975:216 och 1975:271,

d. avslå motionen 1975:1445.

e. avslå motionen 1975:1458,

4. all molionerna
a. 1975:370.

h. 1975:568 och 1975:1479 inle föranledde någon riksdagens särskilda åigärd.

5. all riksdagen skulle

a. avslå motionen 1975:377,

b. avslå motionen 1975:1440.

c. avslå motionerna 1975:576 och 1975:1483.

d. avslå motionerna 1975:586. 1975:1462, 1975:1496 och 1975:1506,

e. avslå motionerna 1975:580, 1975:843, 1975:1443 och 1975:1505,
f avslå motionen 1975:581.

6. att molionerna 1975:848 och 1975:867 inte föranledde någon riksdagens särskilda åtgärd.

7. all riksdagen skulle

a. avslå molionen 1975:861,

b. avslå molionen 1975:1513,

c. avslä molionerna 1975:373 och 1975:1449.

d. avslå molionen 1975:366.

e. avslå motionen 1975:1470.

Reservalion hade avgivits belräffande behörighei all föra s. k. minibu.ss m. m. av herrar Loihigius (m) och Clarkson (m) som an.seii all uiskoiiei under 3 ;i borl hemsiälla

all riksdagen skulle med anledning av molionen 1975:1491 som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanierna anföri bctriilTande behörighei au föra s. k. minibuss m. m.

Till belänkandel hade fogats särskilda yttranden
1. belräffande förbud för den som ej uppnått körkortsåldcr alt förvärva
112 fordon av herr Loihigius (m).

2. beträffande frågan om ökad trafiksäkerhet för mopedförare samt      Nr 20
frågan om reflexbrickor eller lykta för gående av herr Sellgren (fp) och      Onsdagen den
fru Swartz (fp).                                                              12 november 1975

Hen HÅKANSSON i Rönneberga (c):

Herr talman! Det är närmare ett 40-tal motioner som behandlas i trafikutskottets belänkande 1975/76:3 om förbättrad säkerhet i trafiken. Molionerna omfattar ett brett register av de faktorer som medverkar till atl olyckor uppstår. Ökad trafiksäkerhet kräver alltså ålgärder av många olika slag. Flera utredningar arbetar med dessa frågor, både på det nordiska planet och inom Sverige. I Sverige har vi främst den 1973 tillsatta trafiksäkerhetsuiredningen, som enligt direktiven bl. a. har att kartlägga olika möjliga trafiksäkerhelsfrämjande åtgärder av såväl olycks-förebyggande som skadeförebyggande natur samt att bedöma effekterna av och kosinaderna för sådana åtgärder. Med hänvisning lill det utredningsarbete som sålunda pågår föreslår utskottet att föreliggande moiioner antingen skall avslås eller inte föranleda någon riksdagens åigärd.

Under den senaste tioårsperioden omkom ca 13 000 personer i vägtrafiken, och nära en halv miljon människor skadades. Enligt dödsor-sakssialisliken är vägtrafikolyckorna den dominerande dödsorsaken i åldrarna 15-25 år. Samhället åsamkas lill följd av trafikolyckor stora förluster, främsl i form av produktionsbortfall och sjukvårdskostnader. Enligt en nyligen utförd undersökning beräknas sjukvården av trafikskador kosta samhället omkring 250 miljoner per år. De totala samhällskostnaderna har beräknats lill närmare 2 miljarder kronor per år. Till detta kommer de tragedier som drabbar de skadade och anhöriga till dem som omkommer eller skadas. Detta kan inte mätas i pengar. Kraftfulla åtgärder måste givelvis sättas in för att minska olycksfrekvensen. Att andra länder är ännu hårdare drabbade innebär inte att vi får minska våra ansträngningar att få en säkrare trafik. Det är givelvis av största vikt alt utredningsarbetet bedrivs så att åtgärder kan vidtas ulan onödigt dröjsmål.

Det är inte minst viktigt att barnen skyddas i trafiken. Denna fråga har aktualiserats i riksdagen vid fiera tillfällen och återkommer nu i flera moiioner. Trafiksäkerhetsutredningen har en särskild arbetsgrupp som speciellt kommer atl behandla de problem som berör barnen i trafiken under såväl skoltid som fritid. Statistiken visar att 80 % av trafikolyckorna med barn i skolåldern inträffar under fritiden, 16% på vägen till eller från skolan och bara 4 % under skoltiden.

Nordiska trafiksäkerhetsrådels rapport Barn i bil belyser barnens placering och olika slag av tillförlitliga barnstolar. Trafiksäkerheisverket har utfärdat bestämmelser om typgodkännande av "skyddsanordning för barn i bil", som i praktiken gäller bestämmelserna för barnstolar. Trafiksäkerheisverket har också föreslagit nya bestämmelser om utmärkning av skolskjutsar. Skolskyltar skall ha samma format och färg som de nuvarande, men texten "Skolskjuts" skall utgå och barnsymbolen göras något Slörre. Den väsentligaste nyheten äratt skyltarna skall vara försedda

Trafiksäkerhets-och körkoi-tsfrågor. m. m.

Rlksda.vens proiokoll 1975/76:19-20

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trafiksäkerhels-och körkortsfrågor, m. m.

114

med blinkande orangefärgat ljus, som tänds då fordonet stannar. Vidare föreslås att 61 S 9 mom. vägtrafikkungörelsen skall ändras så, att förare blir skyldig att hålla särskilt låg hastighet när han nalkas skolskjuts som stannat för passagerares på- eller avstigning.

Det finns anledning hälsa åtgärder av detta slag med tillfredsställelse. Jag betraktar dem som betydelsefulla led i ansträngningarna all öka säkerheten för barnen i trafiken.

I Nordiska trafiksäkerhetsrådets rapport nr 10, som också är under remissbehandling, behandlas fotgängarrefiexer. Det är klart dokumenterat att olycksrisken är avsevärt slörre i mörker än i dagsljus. En omständighet som gör mörkertrafiken farligare än dagsljusirafiken är att siktavståndet förkortas. Det är angeläget att åtgärder vidtas för alt minska olycksriskerna. Inte minst gäller detta fotgängarna, som lillhör den trafikantkategori som kanske är allra mest utsatt i mörkertrafiken, men även cyklister m. fi. berörs.

Lyktor och refiexanordningar är effektiva medel att förhindra trafikolyckor. Frågan gäller närmast om det skall vara frivilligt eller obligatoriskt att använda dem. 1 Nordiska trafiksäkerhetsrådet föreligger inte enighel om rekornmendalion lill lagsliflning om obligatorisk användning av re-fiexanordning eller lykta.

En arbetsgrupp inom svenska trafiksäkerhetsverket uttalade 1969 att det borde vara ett allmänt trafiksäkerhetskrav all alla trafikantgrupper som under mörker uppehåller sig på körbanor är väl synliga. Arbetsgruppen ansåg sig dock ej vid detta tillfälle böra förorda straffsanktionerad föreskrift med hänsyn till att svårigheter av skilda slag därvid skulle uppstå, bi. a. när det gällde att övervaka lillämpningen av en sådan bestämmelse.

Arbetsgruppen har avgivit ett nytt utlåtande i december 1972. I det nya betänkandet konstateras atl skadefrekvensen är väsentligt högre än vid del förra undersökningstillfället och atl en föreskrift om skyldighet att bära reflex e. d. kunde väntas ge så stora vinster ur trafiksäkerhetssynpunkt, att det alldeles klart övervägde de betänkligheter som kvarstod.

Det kan finnas skäl för ell obligalorium när del gäller användande av refiexanordningar. Man måsle emellertid också vara medvelen om de prakliska problem som finns i sammanhangei. och jag är för min del inle beredd au nu la ställning för ett obligatorium. Jag vill dock starkt underslryka vikten av att refiexanordningar används.

För att trafiken skall bli säkrare är del viktigt att en upprustning av vägarna kommer till stånd och all fordonens standard i säkerhetsavseende förbällras. Väguppruslningar som lar sikle på avlägsnande av speciella irafikfällor måsle också komma lill slånd. Jag vill vidare underslryka vikten av en effektiv fordonskoniroll.

Vilka förbättringar som än företas i dessa avseenden kvarstår dock kraven på förare och andra trafikanter. Körskickligheten måste förbällras. Därvid är trafikundervisningen i skolorna av stor betydelse. Det bör finnas möjligheler till förstärkningar i del avseendei.

Vi måsle också grundligi undersöka vilka möjligheler del finns all förbättra den direkta körkortsulbildningen. 1 delta sammanhang finns del anledning framhålla beiydelsen av all särskilda körkort för motorcykel införs, en fråga som riksdagen inom kort skall ta ställning till. Jag vill också gärna framhålla viklen av fortbildning för motorfordonsförare.

Till detta kommer det grundläggande kravet på hänsyn till medtra-fikanter. Del gäller naturligtvis alla, men del är inle minst viktigt atl våra barn så lidigl som möjligt blir medvetna om detta.

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trajiksäkerhets-och körkortsfrågor, m. m.

Hen KOMSTEDT (m):

Herr lalman! Trafiksäkerhetsfrågorna engagerar många ledamöier av denna kammare. Varje år har utskoilel att behandla en mängd frågor som rör trafiksäkerheten. Ganska många moiioner behandlas i det betänkande som nu föreligger. Belräffande åtskilliga av dem hänvisar utskottet till att trafiksäkerhetsuiredningen skall Jobba med dessa frågor framöver, och vi får hoppas att det arbetet bedrivs så snabbt som det över huvud taget är möjligt. Jag skall inte fördjupa mig i detta utan säga några ord om motionen 1470 som jag väckte i början av detta år.

När riksdagen beslöt att införa överlastavgifierna sade man också ifrån all del skulle finnas en möjlighel all medge eftergift, när särskilda omständigheter förelåg. En del fall har gått ända upp till regeringen. Regeringen har också behandlat dessa fall och i en del fall friat där om-siändighelerna varil sådana alt det funnits anledning att inte påföra någon överlaslavgift.

Innan ell ärende som förs ända upp lill regeringen hinner behandlas förflyter ganska lång tid. Det vore därför rimligt att begära, som jag gör i molionen, att man avstår från att driva in bötesbeloppet under den lid ärendet behandlas. För den lille,enskilde företagaren är del ganska ofta icke obetydliga summor som han är tvungen att ta fram räll snabbi och i en del fall inte utan bekymmer. Det vore ett sätl att hjälpa lill all lösa dessa problem om man medan fallel ännu behandlas läl bli all låta kronofogden stå och klappa på dörren för alt driva in böterna. Bekymren med att plocka fram pengarna skulle företagaren kunna slippa från om han får ett frikännande i högsta instans.

Dessa problem berör naturligtvis inte de många människorna i samhället utan endast ett fåtal, men det är därför inte mindre angeläget att en grupp som är i minoritet behandlas rättvist.

Med detta ber jag, herr talman, att få yrka bifall till motionen 1470.

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! Jag har liksom herr Håkansson i Rönneberga mediterat litet över delta belänkande, som behandlar inle mindre än 37 motioner på detta stora fäll. Det gäller utrustning, utbildning, frågor angående skolskjutsar, frågor angående ändring av väglrafikkungörelsen och fordonskungörelsen samt säkerhetsanordningar av olika slag - ett mycket

Nr 20 brett fält. Dessa 37 moiioner är sammanförda i ett betänkande och be-

Onsdaeen den handlas på knappt åtta sidor. Jag har räknat ut att det blir ungefär en

12 november 1975 ferriiedels sida som ägnas varie framsiällning. Uiskoiiels yilrande skall

--------------- då innehålla både vad molionen innebär och vilka förfallningar som nu

Trafiksäkerhets- gäller. Vidare brukar uiskoiiei gå igenom motionens yrkanden, huruvida
och köl-kortsfrågor, de är motiverade eller inte, och slutligen brukar yttrandet mynna ut
m. m. i en slutledning.

Del är klart atl behandlingen av varje motion blir mycket kortfattad; när det gäller vissa motioner har man en känsla av att de inte behandlats alls. I någol fall - del gäller frågan huruvida cykel skall vara försedd med lykta - säger utskottet endast att frågan överlämnats till trafiksäkerheisverket och att del "torde få ankomma på verket att besluta i ämnel, varför motionerna avstyrks." De som motionerade i denna fråga får alltså inte någon som helst uppfattning om hur riksdagen ser på saken. Nu kan givetvis irafiksäkerhelsverkei beslula i frågan, men tänk om del beslutet skulle gå tvärsemol vad riksdagen skulle önska!

Jag tror att det bakom varje motion ligger en opinion ule bland människorna. De som initierat motionen skulle säkerligen vara tacksamma om den finge en något mer djupgående behandling.

Av dessa 37 motioner har 30 avstyrkts, medan de sju övriga föreslås inle föranleda någon åtgärd - vad det nu kan vara för skillnad. Motionärerna bakom de 37 motionerna kommer väl att gå från dagens diskussion med känslan att det arbeie de lagt ned på sina motioner för att förmedla en opinion har varit utan något som helst egentligt resultat. Såtillvida kan man säga alt det föreligger rättvisa som alla 37 motionerna behandlas på samma sätl, möjligen alltså med det undantaget alt sju motioner behandlats någol välvilligare, om det nu kan sägas vara fallet då del föreslås att en motion inte skall föranleda någon åtgärd.

Jag är själv "skyldig" lill en av dessa motioner. Vad beträffar den motionen föreligger det någol underliga förhållandet att yrkandet har tillgodosetts innan utskottet hunnit behandla molionen. Del är inte första gången jag är utsatt för det ödet. För ett par år sedan motionerade Jag om avskaffandet av 67-kortet. När jag första gången motionerade i ärendet blev det blankt avslag utan någon egentlig motivering. När jag motionerade ytterligare en gång i ärendet blev moiionens syfte tillgodosett inom två månader, och därmed kunde motionen avslås.

I år har jag i motionen 1975:53 föreslagit alt nya bilar skall förses
med raillås. Jag har gjort det på grundval av ett som Jag tror ganska
sakkunnigt yttrande frän min hembygd, där man gjort en undersökning
som visar alt rattlåslösa bilar särskilt ofta är utsatta för biltjuvar. Det
har ansetts att om man bara kunde få ordentliga lås på bilarna, så skulle
frestelsen atl stjäla bilar minska. Detta var tydligen också en motion
som kom när liden var mogen. Motionen lämnades in i januari, och
det dröjde inte längre än till fram på vårkanten förrän det kom en be
stämmelse om att bilar skall vara försedda med lås av godkänd modell.
116 Så långl är allting bra.

Min motion innehåller emellertid två förslag. Del ena är att nya bilar skall vara försedda med rattlås av godkänd modell. Del andra förslaget är alt samtliga förare skall vara skyldiga atl tillse alt, när fordonet lämnas, detsamma är låst och nycklarna urtagna. Om delta skriver utskottet mycket kort:

"Vidare skall enligt 75 !; väglrafikkungörelsen (1972:603) förare av mo-tordrivel fordon vidtaga lämpliga åtgärder för alt förhindra att fordonet obehörigen brukas av annan. Denna skyldighet får anses fullgjord om fordonet låsts. Motionärens yrkande i denna del synes därmed i sak redan tillgodosett."

Jag tror inle att Jag har förnekat detta i motionen, utan det är väl Just del jag vill ha fram alt del skall finnas en skyldighet att låsa bilarna. Så många slarvar härmed. Det kanske kan sägas - om man nu inför ett slags lagparagraf - alt det blir väldigt svårt all övervaka all lagen följs och atl det innebär ett kraftigt ingrepp i den personliga friheten. Men jag tror ändå att det vore väldigl bra om riksdagen hade gjort ett uttalande att den för sin del anser all detta är väsentligt.

Det skulle innebära en pedagogisk och positiv insats, om riksdagen verkligen talade om all det inte är rätt att ställa en bil olåsi ute. En bil som slår olåst med nycklarna i utgör en onödig frestelse för dem som är intresserade av ett sådant äventyr som atl låna en bil. Det hade varit bra om trafikutskottet även i detta avseende hade givit en lilen handledning och ett posilivi erkännande åt molionen.

Nu står det atl molionen avstyrks. Det kanske måsie lyda så. I alla fall lycker man att det när del gäller en motion, som har lämnats in i ett så angeläget ärende och i en så mogen tid att motionens syften lillgodosells redan innan motionen blivit behandlad av utskotlei, skulle finnas någon annan formulering, som åtminstone kunde ge ett litet erkännande ål motionären: "Det här har du gjort ganska bra. Det var verkligen en sak som kom i lid. Nu är den redan fullgjord." Men motionen är kort och kärvt avstyrkt, och jag kan givetvis inte tillstyrka den, då den redan är avgjord.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trajlksäkerhets-och köi-kortsfrågor, m. m.

Hen ROSQVIST (s):

Herr talman! Varje invånare i vårt land har på något sätt berörts av de tråkigheter som hänger samman med trafikolyckor. Olyckor på trafikområdet har lyvärr blivit så vanliga i vår tillvaro att det numera oftast bara är sådana av speciell karaktär, exempelvis tågolyckor, som tilldrar sig nämnvärt intresse i nyhetsförmedlingen. Förmodade risker och rädsla för händelser, som kanske kan inträffa i en långl avlägsen framlid, verkar i dag på sina håll vara del som är mesl givande att uppmärksamma och diskutera. Det som sker i nuet och är en verklighet lycks vara så ointressant att det inte uppmärksammas.

En finkänslig indikationsnål, som visar litet för hög temperatur för kylvattnel vid ett kärnkraftverk, får rubriker som inle på långt när ägnas de nära 1 200 personer som omkommer och de mer än 20 000 som skadas

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trajlksäkerhets-och körkortsfrågor, m. m.

118

i trafiken i Sverige under ett år. För många tycks detta faktum bli föremål för reflexion först när olyckan drabbat någon nära anhörig eller någon i den närmaste bekantskapskretsen.

Kammarledamöter! Tänk om vi kunde få samma tryck från och intresse för opinionsgrupper med paroller såsom "Stoppa trafikdöden" som det finns från och för en del andra sådana grupper. Men verkligheten - 1 200 döda och 20 000 skadade i trafiken - tycks inte vara tillräcklig här. Jag tycker det är synd.

Olyckorna i trafiken är ett slort och allvarligt samhällsproblem. Det har vi alla i trafikutskottet klart för oss, och jag tror, herr talman, att den uppfatlningen har varje ledamot av denna kammare. Har någon inte den uppfattningen, borde vederbörande ha den. Trafiken utvecklas snabbt och expansivt. I runda lal 100 000 bilar kommer till ytterligare på våra vägar varje år. Sett per invånare är vi ell av de mesl billäta länderna i världen.

Men trots den ökning av trafiken som har skett har de insatser som gjorts från det allmännas sida och från enskilda och olika organisationer, som med verkligt intresse gripit sig an dessa frågor, kunnat förhindra en ökning av trafikolyckorna. Detta har alliså häni trots att vi haft allt fler motorfordon i rörelse på våra vägar, atl tendensen för olycksantalet är sjunkande. Det kan vi glädja oss. åt. Vi ligger bra till statistiskt vad gäller trafikolyckorna, om vi jämför med omvärlden. Sverige torde vara ett av de minst olycksdrabbade länderna i Europa. Men detta får inte vara en tröst, när vi fortfarande har så många olyckor. Det behövs ytterligare åtgärder.

Det har gjorts en lång rad insatser för att komma dit där vi är i dag: en tendens lill minskning av olycksantalet. De insatser som gjorts på såväl trafikmiljö och fordon som när det gäller förare och övriga trafikanter har givit sina resultat. Inrättande av irafiksäkerhetsverk. trans-portforskningsdelegation och väg- och trafikinstitut har haft positiva effekter. Hastighetsbegränsningar, hårdare fordonskrav, årliga fordonskontroller, inskränkningar av trafik med tunga fordon under helger och perioder med stark annan irafikbelastning har säkert hjälpt lill all hålla olycksanialei nere. Ny Irafiklagsliflning med körkorisreform, bälire förar-ulbildning och skärpia förarkrav är också sieg som lagils på del olycks-förebyggande områdel.

Sedan årsskiftel har vi en lag om användande av säkerhetsbälte i fram-sätet på personbilarna, och sedan i våras är det ett obligatorium för mo-lorcykelförare att använda skyddshjälm. Det här kan vi säga är nya steg som tagits på det skadeförebyggande området. Det är siraffsanktionerade tvångsåtgärder för trafikanterna. Men det står redan klart atl åtgärderna haft positiva effekter. Del finns inle någol siälle i uiskoiiels belänkande där man iir mera beslämd i sin uppfallning än när del gäller svarei på en molion som kräver bilbälieslagens omedelbara upphävande. Bilbäl-leslagen skall vara kvar. Enligt trafiksäkerhelsverkels uppfallning hade olyckorna under årei avgiori varil såväl fiera som allvarligare, om inle

lagarna om bilbälle och mc-hjälm hade införts.

Tyvärr kan man konslaiera all benägenheien all använda bälten har minskat hos förare och passagerare. Del lycks behövas ännu mer informaiion och kanske även kontroller för all få bilislerna atl förslå sill egel bäsla.

Informalionskampanjer angående vissa slag av olyckor och irafikrisker är ell led i irafiksäkerheisverkels arbeie. 1975 är i irafiksäkerheisverkels kampanjverksamhei kallal Trafiknyklerhelens år. Nästa år, 1976, blir ell specielli år på leinal Barn och irafik. På del säliei läggs infor-malionen upp om olika irafikolyckskomplex. För all dessa kampanjer skall lyckas krävs del självfallei både gensvar och medhjälp från all-mänhelen. Här vore del plals för enlusiastiska och arbetsvilliga opinionsgrupper.

Jämte denna trafiksäkerhetsverkets verksamhet kan man ibland få se reklam och annonser som gör atl den som intresserar sig för trafiksäkerheten reagerar. Jag tänker här på tidningen Motor, ett organ för bilism och bilister. Under 1975 - trafiknyklerhelens år -har denna tidning, blandat med reportage om trafiksäkra bilar och billeder, krav på mera och trafiksäkra vägar m. m. stora fiirgglada och säkert attraktiva och säljande annonser om likör, konjak och en whisky som "sitter där den ska" enligt annonserna. Men då vill Jag säga en sak: Något som inte sitter bra är såväl alkohol som annonser om alkohol tillsammans med bilar och trafik. Det hör inie ihop. Trafiksäkerhelsverkels myckel mycket berättigade kampanj mot alkohol i samband med bilar och bilkörning borde få ett annorlunda komplement i opinionsbildande molortidningar. Men affär är affär, och helhjärtat engagemang mot onykterheisolyckor i trafiken lycks här inte vara affär. Motvinden är sorglig ibland.

För att intensifiera och utreda ylteriigare åtgärder rörande trafiksäkerhetsfrågorna har regeringen tillsatt trafiksäkerhetsutredningen. I dess direktiv ligger att utreda och föreslå yllerligare åtgärder för atl komma lill rätta med trafiksäkerhetsproblemen. De allra fiesta krav och synpunkter som framförts i de motioner som väcktes i början på året angående trafiksäkerheten behandlas eller kommer att behandlas av denna Ulredning. Självfallet bör dessa överväganden och förslag så snart som möjligl komma fram för någon form av beslut. Utredningen har inom sig tillsatt fiera arbetsgrupper som bearbetar var och en sitt område, där ytterligare trafiksäkerhelsfrämjande åtgärder prövas.

De frågor som aktualiserats motionsvägen men redan behandlats inom trafiksäkerhetsutredningen har utskottet förutsatt kommer att redovisas så snart som möjligt och bli föremål för förslag och åtgärder. Motionerna föreslås därför ej föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Det gäller motioner om komplettering av förarutbildning på skilda områden och vidare motioner om skolbarns säkerhet i trafiken.

Flera moiioner, som förulom all deras yrkanden i stort sammanfaller också har det gemensamt alt de kommer från Skåne, tar upp frågan om inrättande av kommunala trafiknämnder. Man vill ha kommunalt valda

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trqflksäkerhets-och körkortsfrågor, m. m.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Traftksäkerhets-och körkortsfi-ågor, m. m.

120

nämnder som skall behandla ärenden angående irafik och trafiksäkerhet inom kommunen. För alt få en fastare kommunal förankring av besluten har förslag härom framlagts i en PM som utarbetats av arbetsgrupper från trafiksäkerheisverket och Kommunförbundet. Promemorian har remissbehandlats. Del har då visat sig att det inte varit så enkell att lösa de problem som arbetsgruppen tagit upp. Det har stött på svårigheier.

Del har därefter tillsatts en sakkunnig för att se närmare på dessa frågor. Man vill ha en samordning och överblick av handläggningen av trafikfrågorna inom kommunerna. Del beräknas att de överväganden som den sakkunnige nu gör skall vara klara för redovisning inom 3 ä 4 månader. Utskottet vill avvakta det resultatet innan ställning tas. Mot den bakgrunden avstyrks motionerna.

1 samband med andra utredningar och undersökningar rörande speciella trafikfrågor prövas redan en stor del av motionskraven. Moiorredskaps-utredningens betänkande Molorredskap har föreslagit atl regler för mo-torredskaps användande bör utformas i stort setl efter samma riktlinjer som gäller för andra motordrivna fordon. Men frågan om regler för truckar, som ftamförls i en motion, har inte behandlats av utredningen. Del finns nu en särskild sakkunnig tillsatt för att överväga de problem som förekommer när truckar används. Och i väntan på det förslaget har utskottet avstyrkt motionen.

Vissa motionskrav har redan tillgodoselts såsom bestämmelser om rattlås och stöldskydd å fordon - det var den frågan som herr Henmark nyss tog upp. Detsamma gäller krav på möjlighel för väghållningsmyndighet au vid vägbyggen o. d. tillfälligt få nedsätta hastighetsgränser. Del sistnämnda kom till genom ändring i vägtrafikkungörelsen förra året.

Vad gäller krav på redovisning av resultatet av utvärdering av bestämmelserna om hastighetsbegränsningar pågåren sådan utredning. Uiskoltet anser att redovisningen snart bör framläggas, och den lär enligt vad trafiksäkerheisverket meddelar komma under nästa år.

De handikappades problem med parkerings- och anhaltsrestriktioner för trafikanter har tagits upp i en molion. De Handikappades riksförbund har nyligen hos kommunikalionsdepartemenlel aktualiserat en rad frågor angående de handikappades trafikproblem. Frågorna får där sin prövning, och vad gäller parkering i övrigt anser utskottet att det först och främst är en kommunal angelägenhet.

Några andra frågor som åter aktualiserats om våra tvåhjuliga fordon, cykel och moped, gäller lysei på de förstnämnda och hjälmtvång för förare av de sistnämnda. Cykellyset har ju redan tidigare berörts här i debatten. Frågan om lyktor på cyklar och nödvändigheten av alt cykeln skall vara utrustad med lykta under både dag och natt har aktualiserats motionsvägen med krav på att bestämmelsen om lykta under dagen ej skall vara obligatorisk. Den frågan har åter varit utsänd på remiss hos ett antal organisationer och myndigheier. Och remissvaren har kommunikationsdepartementet översänt till trafiksäkerheisverket för vidare handläggning.

Utskottet anser också att irafiksäkerhetsverket efter genomgäng av remissvaren kan få avgöra i frågan. Men det kan sägas nu alt alla instanser, så när som på en, vill helt hålla fast vid nuvarande bestämmelser. De remissinstanser som denna skrivelse varit utsänd till är rikspolisstyrelsen, statens irafiksäkerhetsverk, transportforskningsdelegalionen, Kungl. automobilklubben. Motorförarnas helnykierhetsförbund, Moiormännens riksförbund. Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Cykel-och mopedfrämjandet. Riksförbundet Hem och skola. Svenska cykel-fabrikant- och grossislföreningen saml Svenska cykelförbundel.

I de här remissvaren säger bl. a. Nalionalföreningen för irafiksäker-heiens främjande all de som kritiseral beslämmelsen måsle ha otillräcklig kunskap om de ökade risker som de oskyddade trafikanterna utsätts för vid färd under mörker. Så gott som alla remissinstanser har framhållit viklen av att bättre belysningsanordningar utvecklas, och trafiksäkerheisverket påpekat alt det pågår ett utvecklingsarbete för att den svenska marknaden skall kunna förses med cyklar med inbyggda belysningsanordningar, vilka har alla förutsättningar att bli de nuvarande överlägsna vad gäller driftsäkerhet och hållfasthet.

Det är alltså en remissomgång där samtliga svar är hell enlydiga. Alla går i samma rikining; den besiämmelse som i dag gäller vill man ha kvar. Del är bara rikspolisstyrelsen som skiljer sig litet från de övriga. Rikspolisstyrelsen vill ha dygnei-runt-lykla men önskar atl straffsanktionen slopas.

Vad gäller mopedhjälmarna så har regeringen uppdragit åt trafiksäkerhetsverket att genomföra en informationskampanj för huvudskydd för mopedförarna. Dessuiom skall del sällas i gång ell ulvecklingsarbeie för all få fram lämpliga hjälmar. Del är i dag inle mer än 7 ä 8 % av mopedförarna som använder hjälm, så informalionskampanjer här lorde behövas. Och i awaklan på resullalen av de redan vidlagna åigärderna avslyrker uiskoiiei molionerna.

Som en parenles kan nämnas all när bilbälleslagen infördes fanns uppgifter som sade alt användandet av bilbältet var i närheten av 50 %. När det gäller mopedhjälmar ligger alltså användandet så lågt som 7 a 8 %.

Många problem liknande de sislnämnda prövas också av Nordiska tra-fiksäkerheisrådet. Jag länker då bl. a. på bestämmelser om reflexer för gångtrafikanler. Om del skall finnas sådana är del önskvärt au vi i Norden får likvärdiga besiämmelser och all vi så långl som möjligl kan gå fram gemensami. 1 awaklan på del avslyrker uiskoiiei de molionerna.

Parkeringsbölerna och vem som skall lillgodogöra sig dessa har lagils upp i ett par moiioner. Den frågan har aklualiserals av kommunikalionsdepartemenlel i en promemoria som jusi nu remissbehandlas. Även här anser uiskoiiei all de synpunkter som därmed kommer fram skall avvaktas innan beslul fallas.

Belräffande den fråga som herr Komstedt tog upp vill jag hänvisa till utskoitsbetänkandet. Det gällde alltså frågan om en ändring av in-

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trajlksäkerhets-och körkortsfrågor, m. m.

Nr 20 betalningen av överiastavgifter. Länsstyrelserna skulle få bevilja anstånd.

Onsdagen den Utskottet har förutsatt att lillämpningen av lagstiftningen skall ske på

12 november 1975 sådant sätt att man tar rimlig hänsyn till den enskildes krav på rätts-

--------------- säkerhet, men att på del här områdel införa möjlighet atl stoppa verk-

Traflksäkerhets- ställandet av en myndighels beslut är inte uiskoiiei bereit att tillstyrka.
och körkortsfrågor. Vi är rädda all del kan få vidare följder, exempelvis all man då även
'"• m. kan inhibera verksiällighei av beslul i skalleärenden.

Del finns en reservalion lill utskottsbetänkandet. Den gäller utskottets mening angående behörigheten att få föra s. k. minibuss. I en molion har krävts att minibussen vad gäller förarkompetens skall jämställas med vanlig peisonbil. Minibussarna får ta upp till 20 passagerare.

Av irafiksäkerhetsmässiga skäl avstyrker utskottet moilonskravel. Utskotlei anser atl AB-kortet och den kompetens detta motsvarar inte är tillräckligt för framförande av buss även om den har epitetet mini. Även om del finns förståelse för att föreningar och sällskap kan ha ekonomiski utbyte av att själva ordna en buss och ha någon medlem med vanligt körkort sinande på förarplatsen anser vi dock att trafiksäkerhetsaspeklen skall väga tyngst. Föraren skall ha busskort.

Herr lalman! Del blev ell långl anförande, men lika litet som säkerhet får åsidosiittas för pengar, lika litet får lal om säkerhet åsidosättas för tid. Med det ber jag alt få yrka bifall till irafikulskollels hemställan på samtliga punkler.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru NILSSON i Kristianstad (c):

Herr talman! Det betonas ofta här i riksdagen hur angelägel del är alt vi underlättar för handikappade personer att kunna leva ett så normall liv som möjligt även med sitt handikapp. Del kan inte nog understrykas hur viktigt det är med åtgärder i detta syfte, och det återstår förvisso myckel au göra i den vägen.

Maj Pehrsson och jag har i molionen 1975:1483 lagil upp frågan om befrielse för rörelsehindrade från erläggande av parkeringsavgift. Vår hemställan går ut på

1. atl regeringen måiie verka för all avgiftsbefrielse för rörelsehindrad vid parkering på avgifisbelagda parkeringsplalser kommer all tillämpas i alla landels kommuner.

2. att sådan avgiftsbefrielse skall bli gällande i hela landet, oberoende av i vilken kommun medgivande därom utfärdats.

3. alt expeditionsavgifter i samband med utfärdande av parkeringsdispenser och avgiftsbefrielser icke skall utkrävas.

Utskotlei har en mycket kortfattad skrivning om molionen och har
dess värre också, som jag ser det, delvis missuppfaiiai förslagen i mo
lionen.
122 Uiskoltet framhåller att moiioner i ämnet lidigare avslagils av riks-

dagen och hänvisar till alt De handikappades riksförbund nyligen aktualiserat frågor rörande de handikappades parkeringsproblem i en framställning hos kommunikationsdepartementet. Det refererades också här nyss av herr Rosqvist. Utskottet avstyrker motionen och uttalar alt frågan om befrielse från avgift vid parkering i första hand torde vara en kommunal angelägenhet.

Enligt vad Jag erfarit från den tidskrift som DHR ger ut, februarinumret 1975, har denna organisation i sin framställning till kommunikationsdepartementet uppmärksammat frågorna om parkeringsiillstånds giltighet i hela landet, oavsett i vilken kommun detta tillstånd är utfärdat och att tillstånd skall vara knutet till person. Vidare har man lagil upp frågan om enhetlig skyltning vid parkeringsplalser för rörelsehindrade och frågan om bölespåföljd för icke rörelsehindrade personer, som ul-nyttjar parkeringsplatser avsedda för rörelsehindrade. Det är bra all dessa frågor har tagits upp, men jag har vid en genomgång inte kunnal se att de frågor om avgiftsbefrielse som vi motionärer berört i motionen 1483 finns med i den framställningen.

Atl frågan om avgiftsbefrielse för rörelsehindrade är en kommunal angelägenhet är alldeles riktigt. Det är emellertid endasi ell fålal kommuner som har gått in för sådan avgiftsbefrielse hittills. Som bekant är det ju inte heller ovanligl att överläggningar i ekonomiska frågor förekommer mellan departement och Kommunförbundet, och man skulle väl kunna tänka sig sådana överläggningar även i detta avseende, överläggningar som skulle utmynna i rekommendation i syfte alt få lill stånd ett enhetligt förfaringssätt i landels alla kommuner.

Riksgilligheien för avgiftsbefrielse och den expediiionsavgift som las ul i samband med ulfärdandeav parkeringsdispenser och avgiftsbefrielser är däremol icke kommunala angelägenheier. Jag beklagar all ulskolls-behandlingen blivii missvisande, men det får givetvis till följd att vi motionärer finner anledning återkomma i ärendet.

Det kan ju tyckas vara obetydliga frågor som vi här tagit upp, men för dem som berörs är det av stort värde atl vi så snart som möjligt får en lösning i motionens anda.

Herr talman! Under den gångna sommaren har jag erfarit att man i t. ex. England i detta avseende behandlar sina rörelsehindrade betydligt generösare än vi gör. 1 England utgår sedan lång lid inle avgift för par-keringsiillstånd. Ingen tidsbegränsning gäller för rörelsehindrade vid parkering där parkeringsförbud i övrigt råder. Vidare utgår ingen avgift, och ingen lidsbegränsning gäller på parkeringsplats med parkerings-automat

Ulöver deiui har hell n\ ligen iilikommii yllerligare besiämmelser. bl. a. den all rörelsehindrad kan få parkera sin bil upp lill ivå limmar där del annars råder förbud all sianna.

Del måsle vara möjligl all även i våri land komma fram lill generösare regler när del gäller rörelsehindrades möjligheler alt utnyttja sina bilar.

Herr talman! Även dessa synpunkter ger oss motionärer anledning

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Ti-aflksäkerhets-och körkortsfrågor, m. m.

123

Nr 20 att återkomma. 1 dag finner jag det tyvärr meningslöst att framställa

Onsdagen den annat yrkande än utskotieis.

12 november 1975

--------------- Herr ROSQVIST (s) kort genmäle:

Trafiksäkerhets- Herr talman! Belräffande parkeringsmöjligheter för de handikappade

och körkortsfrågor, delar fru Nilsson i Kristianstad tydligen den uppfattningen att della i
m. m. främsta hand är en kommunal angelägenhet. Fru Nilsson ansåg all kom-

munikationsdepartementet bör ha överläggningar med Kommunförbundet i denna fråga och alt utskotlei skulle ta initiativ till en hemställan härom friin riksdagens sida. Men vi har förutsatt att en kommunal angelägenhet som denna i första hand bör behandlas inom Kommunförbundet och att sådana kommuner som inte har infört avgiftsbefrielse bör ta ad notam en eventuell rekommendation från Kommunförbundets sida som jag förutsätter blir positiv.

Fru NILSSON i Kristianstad (c) kort genmäle: Herr lalman! Frågan om avgiftsbefrielse är en kommunal angelägenhet, som jag sade i milt anförande, men för atl få lill stånd ett enhetligt förfaringssätt över hela landet vore det naturligtvis bra om utskottet hade nämnt något om den möjlighet som här finns. Nu har ju uppmärksamheten riktals på denna fråga och den kanske löser sig i alla fall.

De två andra frågorna som vi berör i motionen är emellertid inte kommunala angelägenheter, men om dem har utskoilel inle uttryckt någon mening, vilket Jag beklagar. Jag ber att la återkomma till dem.

Hen ROSQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Vi kan väl vara överens om, fru Nilsson, att Kommunförbundet skall ha möjlighel att sköta sina angelägenheter, innan kommunikationsdepartementet trampar in och lar vederbörande i örat. Jag tror att konmiunerna kan klara upp en hel del av de här frågorna inom sill egel förbund. Och den vägen kan man ju också få lill slånd enhetliga bestämmelser.

Vad de andra två frågorna beträffar har vi skrivit i utskollsbetänkandel - och jag har också påpekat det här - alt det pågår utvärdering inom kommunikalionsdepartemenlel, efter uppvakiningar från bl. a. De handikappades riksförbund.

124

Fru NILSSON i Kristianstad (c) kort genmäle:

Herr talman! Nej, herr Rosqvisi, jag vill vissl inie all vi skall hålla Kommunförbundet i örat, men del finns möjligheler all lala med in-sianser ulan atl behöva göra det.

När del sedan gäller De handikappades riksförbunds hänvändelse lill depariemeniei avsåg den andra frågor än dem som vi har tagit upp i vår molion. Det är det jag beklagar - att man i utskottet inte har uppmärksammat della. Men även om De handikappades riksförbund inte har tagit upp dessa frågor, kanske man ändå efter den här diskussionen

i riksdagen beaktar dem i departementet. Det är i varje fall min förhoppning.

Hen ÅKERLIND (m):

Herr lalman! I irafikulskollels betänkande nr 3 avstyrks inte mindre än 37 motioner som berör trafikföreskrifter. Betänkandet är till omfånget mycket tunt. Men innehållet i utskollels motiveringar är i många fall ännu tunnare.

I motionen 1513 har jag begärt atl riksdagen skulle beslula om alt lagen om skyldighet att använda bilbälte skall upphöra att gälla från närmaste månadsskifte efter riksdagens beslul i frågan. 1 molionen anför jag bl. a.:

"Argumenlel atl en hög användningsfrekvens inte kan åstadkommas på frivillig väg är obevisat och därför av ringa värde. Trots sparsam propaganda för användning och trots otympliga och besvärliga konstruktioner var det år 1971 drygt 15 % av bilislerna som använde bälte. .År 1973 hade siffran stigit till 31 % i oktober, och ytterligare ett år senare - i oktober 1974 - låg siffran på 35 %. Detta motsäger vad både departementschefen och trafikutskottet ansåg vid förra årets behandling av frågan, nämligen atl det inte skulle kunna gå all få en hög användningsfrekvens genom frivillig användning och intensivare propaganda Jämsides med bättre konstruktioner."

Jag säger vidare i motionen:

"En annan fullständigt omänsklig effekt är tanken atl folk skulle kunna anses olämpliga att köra bil och mista sitt körkort på grund av all de känner sig inspärrade i ett bilbälte och därmed får någon sorts 'cellskräck'.

--- En särskilt negaliv effekt av bilbälteslagen är alt den gäller även

vid mycket korla färder inom tätbebyggt samhälle. Flera tvingande

bestämmelser kan ifrågasättas, men varje nytt ingrepp i den enskildes handlingsfrihet måste vara synnerligen nödvändigi för all accepteras. Lagen om skyldighet all använda bilbälle är inie så pass befogad. Därför bör denna ivångslag snarasl avskaffas."

Del var en del av vad jag skrev i molionen.

Inför lagens införande lalades myckel om all vi måsle rädda liv. Del sades all en ivingande lagsliflning skulle innebära all man räddade 200-300 liv per år i irafiken. Nu har del inle blivii så. Slaiisiiken för de försia nio månaderna i år visar i slällel all del är någol fier irafikdödade i år än under molsvarande lid förra årei. Man frågar sig varför moi bakgrund av de Ulialanden som lidigare har gjorts. Däremot har tydligen antalet svårt skadade minskat.

Men för mig är inte det här huvudfrågan, utan det är principen om man skall utsätta människorna för tvång på allt fier områden eller inte. Jag menar att tvång skall användas sparsamt. Det synsättet - au tvång skall användas sparsamt -har också understrukits av flera talare i tidigare debatter här i dag, bl. a. i debatten om pornografin och i debatten om förlidspension. Men när del gäller dessa frågor angående trafiken är man

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trajlksäkerhets-och körkortsfrågor, m. m.

125

Nr 20 förvånansvärt mycket för tvång. Jag är helt övertygad om all propaganda

Onsdaeen den ' frivilligt användande av de alli bälire lyperna av bälien på liiei sikt

12 november 1975 ungefär samma användningsfrekvens som en tvångslagsiiftning.

--------------- Jag vill också upplysa kammaren om atl jag inte i någon annan fråga

Trafiksäkerhets- som jag har tagit upp i motioner under de år jag deltagit i riksdagsarbetet
och körkortsfrågor, har fått så många sympatiyttringar från allmänheten som just i denna.
m. m. Folk har ringt och skrivit från olika delar av Sverige och tackat för att

ändå någon har tagit upp det här. Det visar att det finns ett starkt motstånd mot tvång på detta område, något som man med rätta uppfattar som ett nytt ingrepp i den personliga friheten. Även utskottets ledamöter borde väl ha känt av denna opinion.

Mot den bakgrunden hade jag väntat ett seriösare resonemang från utskottet. Men därav blev intet. Utskottet konstaterar på s. 11 att lagstiftningen om bilbältestvånget beslutades 1974 och trädde i kraft den 1 januari 1975. Det är allt, och det visste vi ju alla förut. Sedan säger man bara: "Uiskoltet har ej funnit anledning ompröva lagstiftningen i fråga varför motionen avstyrks." Sedan står del inte mera. Del finns ingen moiivering.

Herr talman! Eftersom det inte finns någon reservation till förmån för den molion som jag har väckl i denna fråga, har jag lyvärr inga tekniska möjligheter att nu yrka bifall till motionen.

1 en annan motion som behandlas i betänkandet, motion nr 867, har jag hemställt atl riksdagen hos regeringen begär all generella hasiighels-begränsningar på vägar ulanför lälorier skall omvandlas lill rekommenderade farter. Ell liknande förslag finns i molionen 848 av herrar Jonsson i Alingsås och Strömberg i Botkyrka. Men i den motionen föreslås i första punkten en sådan redovisning av erfarenhelerna av den differen-lierade hasiighelsbegränsningen som 1967 års riksdag begärde. Observera all del var 1967 års riksdag.

LJlskoliei besvarar den försia punkien i folkpariimoiionen med all den åsyftade redovisningen kan beräknas komma under näsla år. Sedan anser man lydligen all man har besvaral den andra punkten och även min molion med del uttalandet, men jag lycker inle att man har gjort del. Om det skall vara en hastighet på 70, 90 eller 110 km i limmen, eller någon annan hastighet, är ju en sak. Om den hastighetsgränsen sedan skall vara ovillkorlig eller om den skall vara en rekommenderad högsia haslighel, som jag har föreslagil, är en annan fråga. Jag kan därför inie finna all min molion över huvud lagei är besvarad.

Den som färdas längs våra vägar måsle efter bara några mils fiird konslaiera all förslagei all hasiigheisgränser ulanför läiorier skall vara rekommenderade farter är del enda rälla. Såviii jag känner lill har ju också de olika bilistorganisalionerna slälll sig bakom del kravei. Herr lalman! Jag yrkar bifall till molionen 867 år 1975.

Herr ROSQVIST (s) kort genmäle:
126 Herr lalman! Användningen av säkerhetsbälten är lydligen en käpphäst

för herr Åkerlind. Om jag inte minns fel var herr Åkerlind ensam vid röstningen i riksdagen, eller i varie fall var det väl ytterst få i denna kammare som röstade emot det beslut som riksdagen tog om ett obligatorium när del gällde alt använda bilbälte.

Det är utan tvivel på del sättet - trafiksäkerheisverket kan verifiera de uppgifterna - alt bilbälteslagen har bidragit till alt rädda liv. Även om herr Åkerlind är emot tvång, har dessa tvångsåtgärder dock räddat liv, och det primära inom trafiksäkerhetsarbetel ärju att rädda liv och lindra skador. Herr Åkerlind hade själv uppgifter på att antalet svårt skadade personer har minskat efter lagens ikraftträdande. Statistiken för i år - det kan jag medge - har inte givit det resultat som vi trodde när lagen infördes, men det anser jag inte betyder att vi tog ett felakiigi beslul vid del lillfällei. Benägenheien au använda bällel har minskal någol, och vidare haren slor del av de förare som omkommii vid olyckor icke haft bällel på sig. Dessuiom har under della år förekommil några allvarliga lågolyckor och dessa olyckor inräknas också i slaiisiiken. Vi har i år vidare haft osedvanligl många olyckor där de passagerare som skadais suilil i baksälei på bilen. Där har man inle bälie på. Alli della har bidragit till all statistiken inte ger den rättvisa ål fördelarna av all använda bällel som vi har nämnt tidigare, men får vi ytterligare någol eller några år på oss. är jag. herr Åkerlind, övertygad om att vi även med statistik skall kunna bevisa att hundratals liv räddats genom det beslut som vi fattat.

Herr Åkerlind är också emot hastighetsbegränsning och vill i slällel ha rekommenderade farter. Men hasiigheisbegränsningar på våra vägar är inte någonting som vi har infört bara för att reta bilislerna, herr Åkerlind, utan även hastighetsbegränsningarna är införda för att rädda liv och minska skador. Vi har statistiskt och på fiera andra säll också kunnat konstalera att hastighetsbegränsning har medverkat lill atl minska trafikolyckornas anlal.

Den utredning som herr Åkerlind här kritiserade därför atl den inte var färdig - den hade beställts av riksdagen år 1967 - byggde ju, herr Åkerlind, på förutsättningen atl man måste ha det statistiska materialet innan man kunde göra utvärderingen. Nu har man materialet tillgängligt och håller på att pröva delta. Del är av den anledningen som utredningen inle blivii färdig, men när denna prövning är klar skall resullaiei säkert redovisas.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Traflksäkerhels-och körkortsfi-ågor, m. m.

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Rosqvisi sade alt bilbältet räddar liv. Det är han lydligen inte rikligt säker på. eftersom statistiken för i år inte visar att så är fallet, men han är säker på att vi i varje fall får larre skadade. Också jag har sagt atl statistiken pekar på att så är förhållandet, men jag har också sagt att huvudsaken för mig är huruvida vi skall ha tvång eller frivillighet på delta område lika väl som vi har frivillighei på många andra områden. Då kan man fråga: Är herr Rosqvist beredd all förorda

127

Nr 20 ivång på alla de områden dar vi kan lagslifta för att rädda liv eller för

Onsdaeen den '' medverka till att personer inte skadas? Är herr Rosqvisi beredd att

12 november 1975 'örorda tvångslagstiftning på alla dessa områden, eller på fler områden?

--------------- När del gäller hastighetsbegränsningar sade herr Rosqvist att sådana

Trafiksäkerhets- kan rädda liv. Ja, det kan de säkert göra. Kör man 5 km i limmen
och körkortsfrågor. är risken inte särskilt stor, men kör man 50 km i limmen är risken
m. m. betydligt större, och kör man 100 km i timmen är den självfallet ännu

slörre, eftersom högre hasiigheter kräver snabbare reaktioner och skadorna då blir svårare om del inträffar en olycka. Men när vi nu upplever att kanske 98 eller 99 % av svenska folket inte håller hastighetsbegränsningarna har ju dessa i praktiken ingen betydelse.

Hen ROSQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten, men eftersom herr Åkerlind uttolkade min replik så, alt jag inte skulle vara övertygad om atl bältet räddar liv, vill jag säga till honom att Jag är absolut övertygad om att bilbältet räddar liv.

Vad Jag sade var att vi talade om 200-300 liv 1974 och all del kanske inte blir fullt så många. Men, herr Åkerlind, är del 150 eller 175 liv bällena räddar är jag myckel glad; och för vari och ell liv som räddas får man vara glad.

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr lalman! Alt döma av den hittillsvarande statistiken är del inie ens ell.

128

Herr SELLGREN (fp):

Herr lalman! I de inlägg som här har gjorts, framför allt av utskottets representanter, har jag med tillfredsställelse noterat atl enigheten är stor i de här frågorna, och det var den även i utskottet. Jag håller med om att betänkandet är ganska knapphändigt, men det är lättförklarligt med hänvisning till del utredningsarbete som pågår. Här i debatten har representanter för utskoilel från olika partier redovisat en samsyn som är mycket intressant. Det betyder emellertid inte atl allt är väl beställt som del är i dag. så denna samstämmighet får inte bli någon kudde som vi vilar på och tror all alli är bra.

Även anialei moiioner som har väckls i år visar all förhållandena är långl ifrån bra på irafiksäkerhelens område. Som nämnls lidigare har 37 motioner väckts, och bara det vittnar om alt vaksamheten och oiå-ligheien är stora och att kraven på nya grepp för bekämpning av trafikolyckorna är starka. Därför får ingen möda heller sparas i samhällets insatser för all minska de lidanden som del moiorburna välfärdssamhällei för med sig.

Här har redovisals en del siaiisiik - både herr Håkansson i Rönneberga och herr Rosqvisi har gjort del - men del skadar inie all ge siaiistik även från andra uigångspunkier. Under 1974 skadades dagligen 65 män-

niskor, varav mer än ire per dag med dödlig uigång. Del beiyder all under hela året 22 000 människor totalt var utsatta för allvarligare eller lindrigare skador genom vägtrafikolyckor. Av dessa fick 1 197 sätta livet till. En stor grupp består av oskyddade trafikanter, såsom fotgängare och cyklister. Sammanlagt omkom 386 i den trafikantgruppen.

När man redovisar statistiska uppgifter på det här sättet bör man också komma ihåg att del faktiska antalet olyckor är större, eftersom åtskilliga fall inte kommer in i polisens rapporter. Statistiken säger heller ingenting om de tragedier som drabbar skadelidande och anhöriga.

Mot den här bakgrunden har del vid behandlingen av årets motioner varit närmast smärtsamt att avstyrka så många angelägna förslag. Jag vill bara nämna några av dem.

1 molionerna 1462 och 1496 föreslås åtgärder i syfte att minska olyckorna bland mopedförare. Ökat utnyttjande av hjälm liksom förbättrad undervisning, avslutad med utfärdande av någon form av förarbevis, borde i den här delen av trafiksäkerhelsinsatserna kunna vara av betydande värde. Detsamma gäller förslagen om skyldighet för fotgängare alt under mörker bära refiexanordning eller lykta. 1 år har motioner i del ämnel kommit från såväl folkpartiet som centern och socialdemokraterna; det är alltså en betydande bredd på den politiska opinionen i della avseende. 1 eli särskill yilrande har fru Swarlz och jag velal ge lyngd ål de här kraven.

Del finns andra angelägna förslag bland motionerna - sådana som behandlar de handikappades problem, rekommenderade fartgränser, vidareutbildning för motorförare osv.

Beträffande handikappades möjligheter att parkera utan avgift på kommunernas avgiftsbelagda parkeringsplatser skulle jag för fru Nilsson i Kristianstad - hon är inte närvarande just nu - vilja tala om alt det är möjligt att få igenom sådana beslut i kommunerna. Jag tycker att det förslag som hon väcker tillsammans med en kollega är myckel angelägel men att det vore värdefullt om hon väckte del i sin egen kommun. Vår fullmäktigegrupp i Örnsköldsvik har nämligen i en motion, som berör de handikappades problem bl. a. i trafiken, föreslagit au för handikappade som har vägverkets tillstånd skall parkeringskorten gälla även vid parkering på avgiftsbelagda parkeringsplatser inom kommunen. Fullmäktige där hemma har nyligen besluiai i den riktningen. Delta är en kommunal angelägenhet.

Jag skulle vilja säga något lill herr Åkerlind också. Han är lyckligtvis mycket ensam här i riksdagen i sin uppfattning om bilbälteslagen. Det kan räcka med del. Jag hoppas atl han blir ännu mera ensam, även ute bland allmänheten, när vi får se nyttan och fördelen med bilbälleslagen.

Att trafikutskottet har behandlat dessa motioner så knapphändigt beror på atl vi har en irafiksäkerhetsuiredning som arbetar och som iilikommii efter flera års tryck - bl. a. genom motioner i riksdagen - pä au program skall utarbetas med sikle på att radikalt minska irafikskadefrekvensen

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trajlksäkerhets-och körkortsfrågor, m. m.

129

9 Riksdagens protokoll 1975/76:19-20

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trafiksäkerhets-och körkortsfrågor. m. m.

130

i vårt land. Från organisationer och från trafiksäkerhetsverket har man fört fram samma krav.

Trafiksäkerhetsuiredningen har nu arbetat i två år. Dess uppgift är att kartlägga olika möjliga trafiksäkerhelsfrämjande ålgärder, såväl olycksförebyggande som skadeförebyggande. Arbetet skall enligt direktiven bedrivas skyndsamt och med sikte på att lämna delförslag. Detta är självfallet ett grannlaga arbete. Men uppgiften är så pockande angelägen att någon möda inte får sparas när det gäller att snabbt lägga fram delprogram i syfte att lindra del gissel som vägtrafikolyckorna utgör i vårt samhälle.

Redan en samlad bedömning av utredningar och forskningsuppgifter som genomförts inom institutioner, försäkringsbolag m. m. kan ge underlag lill ett eiappförslag. .Även sjukvårdsutredningens nyligen framlagda belänkande Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader ger värdefulla upplysningar i arbetet. Den redovisning vi väntar från trafiksäkerhets-utredningen bör inle begränsa sig lill småändringar här och där. ulan den bör mynna ul i ell aktivt program i syfte all radikall ändra olycks-siaiisiiken. Alldeles särskild viki bör därvid läggas på alkoholens roll i samband med vägirafikolyckor.

Herr talman! Efter denna deklaration vill jag yrka bifall till trafikuiskoliei förslag i betänkandet nr 3.

Hen BLADH (s):

Herr lalman! I motionen 559 har vi tagit upp några frågor som rör trafiken på kommunal nivå. Vi anser alt man i slällel för all ha två nämnder bör ha en och att man på så sätl får ett helt annat och bättre grepp över trafikfrågornas handläggning.

Utskottets talesman har här sagt hur man ser på dessa ting och att de är föremål för behandling. Jag tänker inte upprepa vad han sagl utan hoppas endast att trafikfrågorna kan lösas så som vi här har föreslagil

- att man får en nämnd med ett fastare grepp över trafikfrågorna. Kanske
kan man då. som också framhölls av herr Rosqvist. i förebyggande syfte
åstadkomma irafiksäkrare gator och leder m. m. Allt som kan göras bör
göras för atl få irafiken så säker som möjligt.

Herr talman! Jag hoppas alltså atl när vi får se utredningsförslaget

- under första kvartalet 1976. som det slår i utskottsbetänkandet - skall
vi kunna konstatera att man där tagit hänsyn till de frågor som här
förts fram och att vi kan få trafikfrågorna så behandlade alt det blir
till fromma för samhället och för den enskilde medborgaren.

Hen NYHAGE (m):

Herr talman! 1 motionen 1491 har jag och några medmotionärer hemställt att riksdagen måne beslula om behörighei för innehavare av AB-körkori all föra s. k. minibuss, dvs. molorfordon inregislrerai för mellan 9 och 20 passagerare. Däresi denna hemslällan ej skulle bifallas har vi i andra hand yrkal all dispens skall kunna medges i vissa fall.

Före innevarande år gällde den beslämmelsen all innehavare av AB-

körkort - dvs. körkort för moiorcykel, personbil och län laslbil - också hade räll all föra s. k. minibuss. Denna räll har slopals under åberopande av trafiksäkerhetsintressena. Nu krävs alltså körkort för buss också när det gäller denna typ av molorfordon.

Detta har medfört klart negativa konsekvenser i olika sammanhang, msn alldeles uppenbart är atl föreningar och organisationer av skilda slag har drabbats särskilt hårt. Dessa brottas i betydande omfattning med ekonomiska svårigheter när del gäller att bedriva verksamheten. Ett sätt all nedbringa kosinaderna har varit att låla egna medlemmar vara chaufförer för minibussar som man antingen ägt, förhyrt eller kunnal låna, varigenom transportkostnaderna kunnat begränsas. Genom de nya bestämmelserna har denna möjlighel avsevärt försämrats.

Numera tvingas man antingen all bekosia särskild körkorlsulbildning för ett antal av sina medlemmar eller finna andra transportmöjligheter. Oavsett vilken utväg man väljer medför detta betydande kostnadsstegringar för föreningen som sådan eller för enskilda medlemmar. Mycket vanligt torde vara att man föredrar atl använda privatbilar, en möjlighet som dock även den är begränsad när det gäller den direkta ungdomsverksamheten.

I den mån man använder privatbilar torde detta inte medverka lill att öka trafiksäkerheten. För åtskilliga lagsporter skulle följden bli atl en enda minibuss måste ersättas med fiera personbilar. Genom ett större antal molorfordon på våra vägar ökar inte trafiksäkerheten - alldeles uppenbart är all i stället säkerhetsriskerna ökar!

Inte heller går det all åberopa all man vunnit samhällsekonomiska fördelar med de nu gällande bestämmelserna. Genom att framtvinga fler bilar i trafiken ökar man slitaget på vägar och fordon, och man medverkar till atl bensinförbrukningen blir avsevärt större.

Det går alltså inte alt åberopa något verkligt tungt vägande skäl för den begränsning i körkortsbestämmelserna som det här är fråga om. Tvärtom talar en rad sakskäl däremot. Särskilt allvarligt synes del vara att på detta sätt försvåra och motverka det frivilliga engagemanget när det gäller ungdomsverksamheten - detta i en tid då del borde vara uppenbart för envar att det är alldeles nödvändigt med ökade insatser i arbetet med våra ungdomar.

Det borde därför vara naturligt tt föreningar och organisationer hade möjlighet att lösa sina iransportproblem på samma sätt som tidigare, dvs. all innehavare av .AB-körkort också i fortsättningen fick rätt att köra minibuss. I varje fall borde dispens kunna beviljas för sådana medlemmar som dokumenterat en lång och väl vitsordad erfarenhet som bilförare.

Herr talman! Utskottsmajorileten har inte haft försiael.se för de synpunkter som framförts i molionen ulan har uttalat sig för att nu gällantlc bestämmelser är de bäsia. Till betänkandet har emellertid fogats en reservation som markerar en klart mer posiliv inställning i detta ärende, och jag yrkar därför bifall till denna reservation.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trqflksäkerhets-och körkortsfrågor, m. m.

131

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trafiksäkerhets-och körkortsfrågor, m. m.

Hen ROSQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Det finns intel tungt vägande skäl för alt inte tillmötesgå våra krav, sade herr Nyhage alldeles nyss. Jo, herr Nyhage, del finns mycket tungt vägande skäl, nämligen trafiksäkerhelsskälen. Bestämmelserna om förarkompetensen har inte tillkommit på en höft. Begränsningen för AB-körkortei ligger i alt man får föra vanlig personbil med högst 8 passagerare. Den begränsningen gäller inte för innehavare av busskorl.

Har man busskortet, får man föra en minibuss som tar ett helt fotbollslag med ledare om man så önskar. Några dispenser har utskottet inte an.sett lämpliga i detta sammanhang.

Jag vill upprepa, herr Nyhage, att grunden för uiskoiiels siällnings-lagande är irafiksäkerheien. Om del sedan blir någol mer ekonomiski beiungande för dem del drabbar, får man la den belasiningen. Del är irafiksäkerheien vi i förslå hand länker på. Besiämmelserna har införts för all de där pojkarna i föreningen eller idroilsklubben som åker ul på sporlevenemang skall komma hem säkert, oskadade och med livet i behåll, herr Nyhage. Det är de tungt vägande skäl vi har haft, och det är de som har legat lill grund för vårt ställningstagande i uiskoltet.

1.2

Herr NYHAGE (m) kort genmäle:

Herr lalman! Här går alltså herr Rosqvists och mina åsikter isär om vilket som är mest irafiksäkert på våra vägar, en minibuss eller fiera personbiliir. Personligen har jag den åsikten att del är mera irafiksäkert med ett fordon än med flera, och därför har jag yrkat som jag gjort.

Jag tror inte heller det går atl dokumentera alt trafikriskerna har minskal jämfört med de förhållanden som rådde lidigare, då innehavare av körkort för vanlig bil hade rätt att också föra minibuss.

Hen ROSQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan inle ändra uppfattning; en minibuss med en inkompetent förare är ulan tvivel mera riskfylld på vägen än två personbilar med kompetenta förare.

Herr NYHAGE (m) kort genmäle:

Herr talman! Ja, om man gör den begränsningen att man säger att en minibuss med inkompetent förareärmera riskabel,så kan man givetvis resonera så som herr Rosqvisi gör. Men vem har lalal om all del skall vara en minibuss med inkompetent förare? Vi har tvärtom såväl i motionen som i reservationen framhållit au förutsättningen för dispensen skall vara väl dokumenterad och vitsordad erfarenhet som bilförare.

Hen LINDAHL i Lidingö (s):

Herr talman! Vid en tidpunkt på året då regn och snö, mörker och dimma medför stora besvärligheter och problem för trafikanterna har vi här i riksdagen atl behandla inte mindre än 37 motioner, som från skilda utgångspunkier syftar lill en ökad trafiksäkerhet. Trafikutskottets

förevarande betänkande behandlas här i riksdagen vid en lidpunkt då trafiken kräver många offer. Flera svåra olyckor och olyckstillbud rapporterades exempelvis vid det senaste veckoslutet.

Det stora antalet motioner vittnar om riksdagsledamöternas intresse för dessa frågor. Många människor över hela vårt land är f ö. djupt engagerade i det omfattande trafiksäkerhetsarbele som bedrivs i vårt samhälle. På det här områdel råder också mycket stor enighet. En positiv inslällning och god vilja kännetecknar de motioner vi har haft att behandla i irafikulskoliel. Men vi rör oss på ett svårbemästrat område, där det inte är lätt att hitta nya, geniala lösningar. Praktiskt taget alla frågor som berörs i motionerna håller man på atl utreda, och della säiler nalurligivis sin prägel på irafikulskollels belänkande.

Jag har personligen känl mig engagerad av irafiksäkerhelsfrågorna. Därtill har bidragil mina möjligheler i irafikulskoliel all på nära håll följa ulvecklingen men också min bakgrund - verksamhel i ell försäkringsförelag och ledamolskap av rikspolisslyrelsen.

Många faklorer bidrar lill ulvecklingen på irafikområdel. Men del ojäm-förligl slörsla anialei irafikolyckor på väg beror på felbeieenden hos föraren. Endasi ell ringa anlal olyckor orsakas av annan omsländighel, 1. ex. fel på vägar eller fordonel. Därför är enligi min mening förarul-bildningen forifarande en fråga som måsle ges hög prioriiel.

Vi kan hösien 1975 konslaiera all den oroande ökningen av irafikdöden och Irafikolycksfallen har hejdals. Om detta är blott för lillfiillel eller på längre sikt återstår atl se.

Enligt vad tillgänglig slalislik på irafikområdel ulvisar har irafiksäkerheien på landels vägnäi förbällrals under den allra senasie liden. Försl måsle man emellertid konslaiera all del här årei inie började bra. Under januari fick vi nolera ell bakslag, en ökning av irafikolycksfiillen. Nu har emellertid under det senaste halvåret trafikolyckornas antal minskat, och antalet brott mot trafiknykterhetslagsiiftningen är också mindre. Men - del skall jag villigt erkänna - antalet är ändå oroväckande högt.

Så några korla kommentarer så här i debattens slutminuter.

Försl och främst vill jag ge en eloge till NTF, som startade barnens trafikklubb. NTF har nyligen meddelat att antalet dödsolyckor bland barn i åldern 0-6 år minskat jämfört med förra året - inte myckel, men nog är del en sporre i det fortsatta upplysningsarbetet.

Nu kan vi också böria se resultatet av bilbälteslagen, som infördes den 1 januari 1975. Enligt en färsk undersökning är del 80 ','6 av alla bilförare som nu använder bilbältet. Det är riktigt som herr Rosqvist framhöll tidigare i debatten, att detta innebär en nedgång från början av året, då 84 % använde bilbältet. Det finns alltså plats för en fortsatt intensifierad upplysningsverksamhet om bilbältet och dess förtjänster.

Betydelsen av bilbälieslagens lillkomsl skall inle förringas. Jag har själv lidigare varil engagerad i del frivilliga upplysningsarbelel på della område. Herr Åkerlind har räll i all vi lyckades pressa upp användningen från 15 % till 30 a 35 %. Men jag fick uppfattningen atl det var mycket

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trajiksäkerhets-och körkortsfrågor. m. m.

133

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trafiksäkerhets-och köikortsfrågor, m. m.

svårt att komma stort längre. Därför innebär den 80-procentiga användningen i dag ett utomordentligt värdefullt resultat i trafiksäkerhetsarbetel. Jag erkänner att del kunde vara ännu bättre, men vi har ändå kommii en bra bil på väg. Jag hoppas att trafiksäkerheisverket får resurser för en angelägen och ständigt återkommande upplysningsverksamhet om bilbältet.

Under en höstperiod som denna sker en samordnad trafikövervakning över hela landet. Polisen kommer atl ägna särskild uppmärksamhel åt bl. a. fordonens däck och belysning - detaljer i fordonens utrustning som har Slor betydelse för säkerheten i trafiken under den mörka årstiden. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas fordonens utrustning och beskaffenhet vad gäller däck, belysning, refiexer, vindrutetorkare och annal som har betydelse för säker vinterkörning. De fordonsförare som kör omkring med bristfällig utrustning på sina bilar får räkna med att man kommer all begära atl fordonel skall visas upp i åtgärdat skick.

En aktuell undersökning visar atl drygl 400 000 personbilsförare av allt att döma kör omkring på våra vägar med olagliga däck, dvs. med däck som har ell mönsterdjup under 1 mm. Och dubbelt så många har felaktigt lufttryck i däcken. Nästan var tjugonde bil har dessutom däck av olika dimensioner. Dessa förhållanden utgör ulan tvivel en allvarlig fara för trafiksäkerheten. Man kan dra dessa slutsatser på grundval av en bred undersökning över hela landet av däck på personbilar av årsmodellerna 1965-1974.

Jag kan, herr lalman, i slorl sett nöja mig med denna lilla kommentar lill en viktig och angelägen deball om irafiksäkerhelsfrågorna. Jag tror att trafiksäkerhetsarbetel är på väg att bli någol av en folkrörelse, som engagerar många människor. Vi skall naturligtvis även i fortsättningen ta del av internationella erfarenheter, och vi skall här hemma bedriva ett intensifierat forskningsarbete. Man får vidare hoppas alt försäkringsbolagen fortsätter sina på prakliska erfarenheter byggda undersökningar saml alt myndigheterna -jag tänker då i första hand pä rikspolisstyrelsen - bland mängden av uppgifter också får ekonomiska och personella resurser att sätta in i den viktiga trafikövervakande verksamheten.

Herr talman! Efter denna korla kommentar ber jag att få yrka bifall till utskollels hemslällan.

134

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Låt mig allra försl hell och fulll instämma i vad herr Lindahl i Lidingö anförde om att vi bör öka satsningen på trafiksäkerhetsarbetel. Jag menar liksom herr Lindahl all detta är en sektor i vårt samhälle där vi verkligen skall lägga ned ökade resurser.

Sedan vill jag också avge en bekännelse. Jag har personligen varit emot lagstiftning om skyldighet att ha bilbälte. Men jag har blivit mer och mer övertygad om nödvändigheten av den lagstiftningen. Jag hälsar därför med tillfredsställelse atl vi har kunnal notera en sänkning av antalet olyckor tack vare bilbältesanvändningen, även om jag vet att det

gått alltför kort tid för att vi skall kunna göra klara utvärderingar.

Herr talman! Jag har närmasl begärt ordet för all kommentera två motioner som jag har varil med om alt väcka.

I motionen 843 har herr Johansson i Skärslad och Jag hemsiälli all riksdagen hos regeringen anhåller om förslag lill lag rörande skyldighei för gångtrafikanl atl vid promenad på landsväg efter mörkrets inbrott vara utrustad med refiexanordning för undvikande av mörkerolycka. Åtskilliga olyckor kunde säkert ha undvikits om vederbörande hade anbringat en refiexanordning på sina kläder. Man kan tycka att det skulle vara onödigt all inskriva denna skyldighet i lagen. Viljan atl skydda sig borde vara så stark att någon lagstiftning inte behövdes på detta område. Men del har visat sig atl alltför många människor har nonchalerat de uppmaningar som gång efter annan har riktals till dem om alt de skall bära refiexanordningar. Av den anledningen anser Jag atl en lagstiftning är i högsia grad motiverad.

I den andra motionen, nr 1440, har jag hemställt atl riksdagen ger regeringen till känna dels att vad som tillämpas som tvåårigt uppskov för körkorts erhållande avskaffas närdet gäller person som framför fordon före uppnådda 18 år och därvid inte åsamkat person- eller egendomskada, dels att sådan förseelse medför påföljd i form av dagsböter.

Jag har i motionen sagt alt lagstiftningen i fråga om körkort i vissa fall kan ifrågasättas när del gäller påföljderna för förseelser av olika slag. Jag avser då närmast ungdomar som innan de uppnätt 18 år framför motorfordon. Denna förseelse bestraffas med två års väntetid innan vederbörande kan få ell lämplighetsintyg för körkort. Denna påföljd har tillkommit enbart i avskräckande syfte, dvs. att hindra ungdomar från atl framföra bil innan de uppnått 18 år. Jag vet alt många ungdomar upplever denna straffpåföljd som klart orättvis. Den strider mot deras rättsmedvetande, och detta kan leda till atl återfall sker, vilket innebär ytterligare fördröjning för dem av möjligheterna au erhålla körkort.

Utskottet har avstyrkt dessa båda moiioner med motiveringen att prövning av frågan skall ske i regeringens kansli och atl resultatet kan förväntas föreläggas riksdagen under våren 1976. Med hänsyn till all de frågor jag aktualiserat i motionerna kommerati bli föremål för riksdagens prövning om en, som Jag hoppas, nära framtid har jag för dagen ingel annal yrkande än om bifall lill utskottets hemslällan, dvs. all motionerna avslås.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Traflksäkerhets-och körkortsfi-ågor, m. m.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Mopeden kan vara en livsfarlig leksak. Inle sällan är naturligtvis mopeden ett nyttigt fortskaffningsmedel, men för t. ex. ungdom som inte bor i glesbygd är det väsenlliga syftet med mopeden nö-jeskörning. I varje fall gäller atl den nyttofunktion som mopeden har kan fyllas av en cykel, som är betydligt mindre fariig.

Omkring 100 mopedisler om året dödas. Mellan 600 och 700 skadas svårt. Det är mot den bakgrunden svårt att inte protestera mot att ung-

135

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trajiksäkerhets-och körkortsfrågor, m. m.

136

domar får sälla sig upp på en moped och styra rätl ul i irafiken på sin 15-årsdag ulan några som helsi förkunskaper eller iräning, ulan atl ha fåtl visa att de har kunskaper och omdöme nog att framföra ett motordrivet fordon. En utbildning bör krävas för alt få köra moped och den bör avslutas med någon form av förarbevis, ett enklare körkort för dem som klarat undervisningen och visat alt de kan köra.

Man kan inte diskutera mopedolyckorna utan att ta upp åldersgränsen, som i dag är 15 år. Verkligheten är att över hälften av de mopedolyckor som leder lill skada är föraren under 18 år. I en tredjedel av fallen är föraren under 16 år. Av detta följer natudigtvis inte att antalet olyckor skulle minska med hälften om åldersgränsen höjdes till 18 år eller med en tredjedel om den höjdes till 16 år. Det kan man inte säkert veta. Dels förekommer olovlig körning redan nu och den skulle sannolikt öka om åldergränsen höjdes. Dels är det möjligt alt inle bara åldern hos föraren spelar in ulan även graden av erfarenhet. Om man höjde åldersgränsen lill 16 år skulle 16-åringarna ha mindre erfarenhet av mo-pedkörningoch antagligen råka ut forell något större antal olyckor. Därför har vi inte i den molion, som jag varil med om alt väcka, om åtgärder mot mopedolyckorna krävt en höjning av åldersgränsen ulan bara begärt alt frågan om åldersgräns för mopedkörning skall prövas av trafiksäkerhetsuiredningen.

Då bör man givetvis också diskutera hur en höjd åldersgräns påverkar möjligheten alt ge mopedundervisning i skolan. Behovet av skolundervisning i mopedkörning lalar närmasl för att åldersgränsen inle sätts högre än 16 år så atl undervisningen kan ske i grundskolan.

Utskottet säger i betänkandet atl de frågor vi.lagil upp kommer att bli föremål för överväganden i irafiksäkerhetskommittén. Det ärett framsleg om man jämför med siiuationen 1973 när förslag om kompeiensbevis för mopedkörning blankt avslogs. Därför har jag inte något yrkande i dag. Jag vill bara understryka vad som sägs i det särskilda yttrandet av Rolf Sellgren och Kersti Swartz. De påpekar att utredningsarbetet inte får hindra alt punktåtgärder sätts in snabbare utan att man väntar på alt hela utredningen är klar. Dil hör insatser för att minska mopedolyckorna. Jag hoppas att utredningen lar chansen att lägga fram delförslag liksom att regeringen vidtar åtgärder på sådana punkter där man redan har tillräckligt underlag, t. ex. genom alt öka undervisningen i skolorna om mopedkörning och införa en enklare form av körkort för moped.

Jag iror knappasi all ungdomar i mopedåldern längtar efter en höjning av åldersgränsen. Däremot tror jag inte de har särskill myckel atl invända moi alt fä en ordenllig ulbildning och ell bevis på all de efter all ha gåll igenom den klarar all köra moped - eit slags enklare körkort. Jag vet en kategori som säkert är posiliv lill åtgärder på det här områdel, ålminstone lill en begränsad höjning av åldersgränsen. Del är de föräldrar som bävar inför sina barns 15-årsdag, den dag då de "fyller moped", och då föräldrarna inie längre kan hålla emoi ulan ivingas köpa den

alltför dyrbara och lyvärr alltför farliga mopeden, som det kanske redan länge varit diskussion om i familjen.

Herr ALFTIN (s):

Herr talman! 1 motionen 166 har vi motionärer tagit upp trafiksäker-heisfrågor, fortsättnings- och kompletteringsutbildning i trafikkunskap.

Den ständigt ökade vägtrafiken medför många mänskliga lidanden och tragedier. Trafikolyckorna skördar fier offer än våra vanligaste folksjukdomar. Utom de lidanden som drabbar de skadade och deras anhöriga innebär olyckorna enorma samhällskostnader för bl. a. sjukvård, rehabilitering, sociala utgifter och produktionsbortfall.

Genom bättre information och trafikutbildning kan vi nå ökad trafiksäkerhet. Därför ställer vi i dag också större krav än tidigare på grundutbildningen när del gäller atl erhålla körkort.

Lika vikiig borde en kontinuerlig forisältningsulbildning vara, framför allt med hänsyn lill de nya lagar och lillämpningsregler, nya vägmärken m. m. som lillkommer under åren. .Även de förändringar i trafikmiljön, som undan för undan sker, utgör ett skäl för regelbunden fortbildning av alla körkortsinnehavare.

Utbildningen skulle då bli bättre anpassad lill den dagsaktuella tra-fikrytmen, och de senaste rönen inom trafikforskningen skulle tillgodogöras trafikanterna. Vi motionärer är övertygade om att en sådan utbildning skulle medverka till att antalet irafikolyckor minskades, skadorna blev färre och människoliv kunde räddas.

Av undersökningar vet jag atl en del körkortsinnehavare deltar i frivillig fortbildning vid våra trafikskolor. Tyvärr är della en liten del av alla körkortsinnehavare. En del av dessa elever, som jag talat med, har redan efter fem år från det de log körkort frivilligi deltagit i teoretisk kompletteringsutbildning. De har funnit denna mycket värdefull på grund av de stora förändringar som ägt rum på trafikområdet, trots denna relativt korta period.

Samtal med lärare i trafikkunskap har också övertygat mig om att kompletteringsutbildning inom trafikområdet borde vara något naturligt för oss alla. På de fiesta andra områden i vårt samhälle anser vi del ju nödvändigt och naturligt med fortbildning.

I motionen 166 har vi begärt en utredning som syftar lill atl alla kör-kortsinnehavare inom en viss tidrymd skall genomgå obligatorisk teoretisk kurs i trafikkunskap. Vi har inte ställt krav på obligatoriska prov utan enbart tänkt oss information och delgivning av trafikkunskap under ett visst antal timmar. Studieförbunden borde enligt vårt förmenande kunna medverka i den här kurs- och informationsverksamheten i trafikkunskap. Personligen tycker jag att trafikutskottet inle borde ha känt sig så bundet av alternativet med sjuårsregeln eller av obligatoriet i vår motion atl man inte ansett sig behöva ulreda dessa frågor eller översända motionen till den utredning som nu arbetar med trafiksäkerhelsfrågor - trafiksäkerhetsuiredningen.

Herr talman! Jag avser därför att återkomma i den här frågan. 10 Riksdagens protokoll 1975/76:19-20

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trafiksäkerhets -och körkortsfrågor, m. m.

137

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trafiksäkerhets-och körkortStfrågor, m. m.

138

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! Trots atl jag är medveten om att del i detta skede av debatten är risk för upprepningar vill Jag la några minuler i anspråk för att säga ett par ord i irafiksäkerhelsfrågorna. Jag hade inle länki kommenlera vad som har anförts tidigare i debatten, men efter att ha lyssnat lill den vill Jag ändå göra det.

Allra först vill Jag emellertid instämma i Essen Lindahls i Lidingö höga betyg åt NTF för Barnens trafikklubb. Jag har lidigare talat om det från denna talarstol, och det är något av det bästa som har skett. Till de bättre lagar som vi har beslutat om hör också bilbälteslagen. Numera gäller en sådan också i Norge.

Till herr Nyhage vill Jag säga att en dokumenterat duktig bilförare bör ganska läli klara ett körkort för buss. Är det nödvändigt får det väl ske på föreningarnas bekostnad.

Del stora antal motioner med förslag till trafiksäkerhetsålgärder som har samlats i det belänkande vi nu behandlar visar ju på ett behov av åtgärder på delta område. Trots allt som hittills har gjorts och trots vårt goda läge i världsstatistiken - jag är medveten om det - är olyckorna i trafiken alltför många och ohyggliga - många av dem också onödiga. En ökad insikt hos medborgarna om behovet av fortbildning och repetition av de egna kunskaperna är nödvändig. Som några här har sagt borde det vara obligaloriskl med sådan vidareulbildning.

En person som på heltid sysslar med information i trafiksäkerhetsfrågor sade vid ell lillfiille att 90 % av resurserna borde koncentreras lill medborgarna under 25 år. Rikligl så långl vill inle Jag gå, för Jag vei all behovei av ulbildning också finns i andra åldrar. Men jag skulle ändå vilja iniensifiera upplysning och informaiion lill skolungdom och lill de unga människor som skall få räll au gå in i vår moioriserade värld. Näsla års kampanj om barn i irafiken hör också hit, och jag hoppas den får stor anslutning.

Många av dessa motioner som nu behandlas bevisar alt vi måste nå fler med information, men också alt andra åtgärder kan medverka till ökad trafiksäkerhet.

Jag vill ta upp ett par moiioner, som har avstyrkts av utskottet med hänvisning lill pågående utredningar, även om jag är beredd all vänta på dessa ulredningar - som vi ju brukar göra. Jag vill understryka vikten av att utredningsarbetet påskyndas.

Den första motionen gäller skyddshjälm för mopedisler. Enligt vad utskoilel skriver har irafiksäkerhelsverkei nyligen lill kommunikalions-departementet avgivit'redovisning av ett ulvecklingsarbeie i denna fråga. Del borde innebära au ell förslag kunde vänlas ganska snart. Anledningen lill alt jag ändå tar upp frågan nu vill jag kort nämna.

För drygt ett år sedan omkom en ung pojke pä moped vid krock med en bil. Hans fall är inle unikt, men jag tar upp det här som exempel. Läkaren som behandlade pojken ullalade efteråt att en hjälm skulle ha räddat hans liv. Händelsen har utlöst en stark opinion, och det har be-

drivits en hjälmkampanj i min hemkommun, där frivilliga krafter har gjort stora insatser för alt uppnå ett gott resultat. Jag anser läkarens uttalande så angeläget att det måste få oss alt skynda på med förslag och beslut som kan medverka till en minskning av i varie fall denna typ av olyckor. Låt inte många fier människor förolyckas genom atl dröja med ell beslut!

Gabriel Romanus tog upp en molion med förslag om höjning av mopedåldern. Han trodde inte detta skulle bli populärt bland ungdomarna. Det kan jag understryka. Jag har hört många ungdomar uttala sig mot ett sådant förslag efter atl ha läst om del i tidningarna.

Att antalet olyckor är högst Just i denna åldersgrupp är ganska naturligt. Det är Ju mellan 15 och 18 år som man är mopedisl. Sedan blir man bilförare. Därför är det som sagt naturligt att olyckssiffrorna för denna ålderskategori är höga. Jag håller med om att vi måste öka utbildningen av de här förarna. Det är viktigt att göra det på alla plan så all ungdomarna är bättre rustade när de skall ul i trafiken. De mopedkurser som finns borde användas mer i skolorna än som nu sker.

En del andra motioner, som behandlas i detta betänkande, innehåller mycket viktiga krav, som jag skulle vilja kommentera, t. ex. molionen av fru Andersson i Kumla och mig om obligatorisk skyldighet att bära refiexer under mörker. Detta motionsyrkande har emellertid berörts av andra talare, så jag skall inte ta upp del nu.

Jag har för dagen inga yrkanden, men jag förutsätter snabba utredningar och beslut som kan innebära ökad trafiksäkerhet på galor och vägar och som kan rädda liv.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trafiksäkerhets-och körkortsfrågor, m. m.

Herr GUSTAVSSON i Ängelholm (s):

Herr talman! Bland de många motioner som behandlas i detta betänkande har jag väckt en, 1975:271. Anledningen till denna motion är den lagbestämmelse som tillkom för ell par år sedan och som reglerar viklen på gods som får fraktas på cykel samt den bestämmelse som kom förra året och som förordnar att cykel skall vara utrustad med lykta även på dagen.

Jag finner dessa lagbestämmelser ganska onödiga. Jag tror inte att svenska folkel kommer att efterleva dem. Och när man redan på förhand vet eller anar att bestämmelserna inte kommer att efterlevas, skall man akta sig för att fastställa sådana lagar.

Innan jag motionerade i denna fråga, frågade jag en god vän, som är polischef om hans syn på dessa frågor. Ja, sade han, del är fullständigt meningslöst. För det första är det onödigt, för det andra har vi ingen möjlighet från polisens sida att beivra detta. Vi har andra och viktigare uppgifter atl syssla med än att gå omkring på galorna och se efter om folk försett sin cykel med lykta på dagen.

Jag menar därför att dessa bestämmelser borde överses, och det är helt onödigt att skapa sådana lagbestämmelser som man vet inle kommer att efterlevas. Svenska folket är annars känt för sin laglydnad, men Jag

139

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trafiksäkerhets-och körkortsfrågor. m. m.

menar alt man i det långa loppet kan riskera alt laglydnaden inte blir sådan den varit om tvivelaktiga bestämmelser kommer droppande titt och tätt.

Utskottet har behandlat den här motionen liksom de andra och avstyrkt den. Uiskoltet hänvisar till att kommunikationsdepartementet har överlämnat de här frågorna till trafiksäkerhetsverket samt att det skall ankomma på verket att beslula i det här ämnet. Det är anledningen till atl utskoilel har avsiyrki molionerna. Utskottet påpekar också att de här frågorna har varit föremål för remissbehandling. Jag anser att utskottet då i sill betänkande kunde ha gjort åtminstone en antydan om vad remisserna har resulterat i.

Herr lalman. jag har ingel yrkande.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Jag skall falla mig mycket kort. Ingen har sagt någonling om det särskilda yttrandet när del gäller förbud för den som ej uppnått körkortsåldern all förvärva fordon. Jag har framfört del särskilda yttrandet därför all två av mina partivänner, herr Winberg och fru Lindquisl, i sitt arbete som domare har gjort den erfarenheten alt de här problemen kan vara ganska besvärliga. Det kan exempelvis vara så all ett gäng ungdomar köpt en bil, och den som uppnått körkortsåldern har stått för bilen. Dessa ungdomar har kört omkring, det har kanske skett en olycka eller den som har haft bilen, som hade körkortsåldern inne, har av annan anledning fått sin bil lagen ur bruk. Han har kanske av något skäl inte fåtl köra bilen. Därefter har man kanske låtit någon annan av pojkarna i gänget - en som inte har körkort - slå såsom köpare lill en gammal raggarbil. Situationen har förvärrats och dessa gäng har varil en viss säkerhetsrisk. Della har förekommit i verkliga livel.

Del var mot den bakgrunden Jag ville göra ett särskilt yttrande, för att mina kamrater skulle få lillfälle att här verifiera sina synpunkter. Önskemålet hade varit atl trafiksäkerheisverket hade fåtl se på den frågan.

När del gäller reservationen om minibussar kan jag anföra följande: Man får i dag köra en lilen buss, exempelvis en folkvagnsbuss, för åtta personer när man har AB-körkort. Men man får inte köra en buss som rymmer tolv personer. I dag är det ganska vanligt att ungdomar samlas för att fara lill fotbollsmatcher och andra aktiviteter. Del hade varit naturligt atl samla ihop de ungdomarna i stället för atl de skall åka i fiera bilar, kanske på långa sträckor. Jag anser att det inte ur säkerhetssynpunkt skulle spela någon större roll om man tillät litet fier än åtta passagerare. Väger man de risker som är förenade med ett större antal bilar mot risken med all låla en kvalificerad och erfaren förare få dispens atl sköia en minibuss tror Jag att del skulle vara en förbättring av säkerheten om man tillät det senare alternativet. Man skulle därigenom också hjälpa en del av ungdomsorganisationerna. Det är mot den bakgrunden den reservalionen är skriven som jag ber att få yrka bifall till.

140

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. I och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3 a

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservalionen av herrar Loihigius och Clarkson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Loihigius begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Trafiksäkerhets -och köikonsfrågor, m. m.

Den som vill alt kammaren bifaller irafikulskollels hemslällan i betänkandet nr 3 mom. 3 a rösiar Ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Loihigius och Clarkson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Loihigius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 253

Nej - 54

Avslår - 1

Mom. 3 b-e samt 4 och 5

Kammaren biföll vad uiskoltet i dessa moment hemställt.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskotlets hemslällan med den ändring diiri som föranleddes av bifall lill motionen nr 867 av herr Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande J;i besvarad.

Mom. 7 a-d

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 7 e

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1470 av herr Komstedt, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande Ja besvarad.

§ 23 Föredrogs

Näringsulskollets belänkande

1975/76:1 med anledning av molion om bankernas kreditupplysningsverksamhet.

Utskottets hemställan bifölls.

141

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Val av huvudmän i sparbank

§ 24 Val av huvudmän i sparbank

Föredrogs näringsulskotiets betänkande 1975/76:2 med anledning av motion orn val av huvudmän i sparbank.

1 detta betänkande behandlades motionen 1975:175 av herr Håkansson i Trelleborg m. fi. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill ändring i sparbankslagen i enlighet med vad som i motionen anförts, innebärande att reglerna för val av huvudmän i sparbank skulle ändras så att mandatperioden blev lika för alla huvudmän och överensstämde med de kommunala organens mandatperiod samt all de icke kommunva!da huvudmännen utsågs av de kommunvalda genom proportionella val.

Uiskoltet hemställde au riksdagen skulle avslå motionen 1975:175.

Reservalion hade avgivits av herr Pettersson i Västerås (vpk) som ansett att utskoilel bort hemställa

att riksdagen med bifall lill molionen 1975:175 skulle hos regeringen anhålla om förslag lill ändring i sparbankslagen (1955:416) i enlighet med vad reservanten anfört.

142

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I det betänkande från näringsutskoitet som vi nu behandlar yrkar utskottet avslag på motionen 1975/76:175. Mot detta yrkande har herr Pettersson i Västerås reserverat sig med yrkande om bifall lill motionen.

1 molionen, som underlecknais av fyra socialdemokraiiska riksdagsledamöter, yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag lill ändring av sparbankslagen i enlighel med vad i motionen anförts.

Vad anför man då i motionen? Jo, man tar upp de nuvarande bestämmelserna i sparbankslagen i vad gäller val av huvudmän i sparbank. Den nuvarande ordningen, som gällt sedan ingången av år 1956, innebär att hälften av huvudmännen väljs av kommunfullmäktige eller landsling i det område inom vilket banken verkar. Andra hälften av huvudmännen väljs av huvudmännen själva bland resp. banks insältare. Delta förhållande är enligt motionärerna inte till fyllest. Man menar att under nuvarande förhållanden en majoritet av de av samhället valda huvudmännen inte kan förändra den nya huvudmannakårens sammansättning så att den speglar siyrkeförhållandei i den församling som uiseil dem.

Man menar också atl den del av huvudmannakåren som inte uiseiis av kommunala församlingar, genom blockbildning med en minoriiei bland de kommunall valda, hell kan behärska de val som skall föreläs vid huvudmannasammaniräde och i prakliken behålla en viss poliiisk sammansällning av huvudmannakåren så länge de önskar. Molionärerna föreslår all sådan ändring görs i sparbankslagen all val av huvudmän.

ulöver de kommunalvalda, sker av de kommunalvalda genom proportionella val på en gång. Härigenom skulle de olägenheter som ur demokratisk synpunkt vidlåder det nuvarande systemet kunna avskaffas.

I reservationen framhålls alt vad del här rör sig om aren liten detaljfråga, men att, från given utgångspunkt, kritiken från motionärerna är riktig både principiellt och i sak. Reservanten framhåller all självkomplettering är principiellt förkastlig ur demokratisk synvinkel. Skall den ändå förekomma bör den ske på en gång. Metoden innebär ändå alt ett extra led införs i den indirekta valproceduren genom att indirekt valda i sin tur väljer indirekt valda.

Remissinstanserna har gått emot motionen och finner inga olägenheter i den nuvarande ordningen. Ett sådant svar får man nästan alllid då man vänder sig till instanser som är invävda i ett etablissemang, som det här är fråga om. Det speglar, som vi ser det, konservatism och fasthållande vid det bestående. Man hänvisar till att nuvarande ordning medför kontinuitet i församlingen. Denna invändning är, som del sägs i reservalionen, irrelevant och logiskt felaktig. Graden av kontinuitet beror av frekvensen omvalda ledamöter och har inte i och för sig med själva valproceduren alt göra.

Herr lalman! Frågan om bankväsendet och samhällets kreditförsörjning är förvisso en stor fråga. Vi menar inom vänsterpartiet kommunisterna att ett helt annat grepp från samhällets sida är nödvändigt över denna sekior av samhällsekonomin. Men den frågan är inle rest, ulan här gäller det en lilen detaljfråga. Med hänvisning lill vad jag nyss anfört om riktigheten av här framförda motionskrav ansluler vi oss emellertid lill dem och har också följt upp dem i en reservation till förevarande utskotlsbelänkande.

Jag yrkar därför bifall till reservationen av herr Pettersson i Västerås.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Val av huvudmän i sparbank

Herr HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr talman! Det är en i många avseenden fin produkt som näringsutskottet har presterat med anledning av motionen 1975:175. Del andra belänkandet i nummerordning från näringsutskottet lill riksmötet 1975/76 är bortsett från ett enda undantag så bra att jag kan ställa mig helt bakom det. Undantaget är ett ord i sista meningen som enligt min åsikl inle borde ha varit med. Ordei är negaiionen inle. Ulan della "inle" och, i konsekvens därmed, med en omvänd kläm hade del varil helt perfekt.

Jag avslår från att i sak argumentera i frågan, då jag av betänkandet och förda resonemang förstår alt någonting i den riktning som motionärerna föreslår kan förväntas i annal sammanhang. Om inle, så får jag åierkomma.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr lalman! Den molion som näringsulskoliel haft alt ta ställning lill avser, som vi hört av såväl herr Håkansson i Trelleborg som herr

143

Nr 20 Israelsson, ändring av reglerna för val av huvudmän i sparbank. Del

Onsdaeen den " främsl i två avseenden man önskar ändringar. Man vill all mandat-

12 november 1975 perioden skall vara densamma för alla huvudmän och överensslämma

--------------- med de kommunala församlingarnas mandalperiod, och man vill all den

Val av huvudmän i del av huvudmannakåren som väljs av huvudmännen själva skall ulses
sparbank av de kommunvalda huvudmännen genom proportionella val och inte

som i dag av den samlade huvudmannakåren.

Moiionärernas och reservantens förslag om atl alla huvudmän skall väljas på en gång strider mot nuvarande bestämmelser i sparbankslagen och de intentioner som fanns i motiven till denna bestämmelse om successiv förnyelse av huvudmannakåren.

Herr Israelsson och reservanten underkänner helt remissinstansernas - Sparbanksföreningen och bankinspektionen - liksom lagstiftningens motiv för kontinuitet i huvudmannakåren. Man hävdar att invändningarna från dessa instanser är sakligt irrelevanta och logiskt felaktiga -som man uttrycker del. Och så hävdar man atl graden av kontinuitet beror på frekvensen omvalda ledamöter och inte har med valproceduren som sådan att göra.

Den sista meningen, som berör själva valproceduren, kan jag instämma i, men inte den första, där man hävdar att kontinuiteten endast skulle bero på antalet omvalda. Man har lydligen inte tänkt tanken riktigt till slut. Visst kan vid ett tillfälle då alla mandal är underkastade nyval den situationen föreligga att samtliga huvudmän är nyvalda - det är visst inte uteslutet - och i ett sådani fall bryts kontinuiteten i den skarv som uppstår. Från utskottsmajoriteten tillmäter vi kontinuiteten så stor betydelse att vi menar att den bör vara kvar.

Proportionella val skulle givetvis inte vara omöjliga att genomföra men det skulle kanske ändå inte bli så lätt som molionärerna vid ett första påseende har föreställt sig. Det ärju numera myckel vanligt atl en sparbanks verksamhetsområde sträcker sig över ell fiertal kommuner och atl också landstingskommunen kan komma med i bilden. Den politiska sammansättningen kan variera kommunerna emellan, och detta komplicerar kanske bilden något. Men jag är hell klar över alt det skulle vara möjligl alt åstadkomma en sådan ändring.

Tanken - eller rättare uttryckt förslaget - atl endast de kommunalt valda huvudmännen skulle äga rösträtt vid valet av de huvudmän som väljs på huvudmannasammanträdet har jag svårt atl rikligt förstå finessen i. Om avsikten är au proporlionaliieten i den politiskt valda församlingen skulle slå igenom helt också i sparbankens huvudmannakår, då vore det väl ändå enklare att låta den församlingen välja samtliga huvudmän. Men nu är inte en sparbank en kommunal nämnd och huvudmannakåren inte en kommunal styrelse, och därför bör den nuvarande ordningen få gälla.

Från ulskottsmajoritetens sida menar vi att den nuvarande ordningen
fungerar väl och alt detta inte motiverar de ändringar som föreslås.
144 Den eftersläpande majoritet man lalar om kan givelvis med avseende

på de kommunvalda huvudmännen ordnas genom en ändring i vederbörande banks reglemenle, så alt samtliga dessa huvudmän väljes vid ett och samma lillfälle och omedelbart efter det atl kommunala val förrättats - om så inte sker i dag, får jag tillägga. Den saken bör ju inle vara svår att ordna. Men kvar står vad jag tillmäter betydelse, nämligen kontinuiteten. Den kan inte garanteras på annat sätt än genom att den del av huvudmannakåren, som väljs av huvudmännen själva, förnyas successivt.

Herr talman! Om motionärernas och reservanlernas önskemål genomfördes, skulle detta komma att innebära mycket mera vittgående förändringar än molionärerna troligen har tänkt sig. Från ulskottsmajoriteten anser vi inte all del nu föreligger skäl till sådana ingrepp. Så långt vi kunnat se - och som också framgår av remissinstansernas yttranden - fungerar systemet väl.

Med det anförda ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemslällan.

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Val av huvudmän i .sparbank

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Pettersson i Västerås, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt voiering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kanmtaren bifaller näringsutskoiieis hemslällan i betänkandet nr 2 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av herr Pettersson i Västerås.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Israelsson begärde rösiräkning verksiälldes votering med omröstningsapparat. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 268

Nej - 22

Avstår - 6

§ 23 Anmäldes och bordlades

Proposilion

1975/76:56 om ändring i byggnadslagen (1947:385)

§ 26 Anmäldes och bordlades

Motioner

1975/76:46 av herr Fagerlund m.jl.

1975/76:47 av hen Helén m.jl.

145

Nr20 1975/76:48 av herr Hermansson m.jl.

Onsdagen den 1975/76:49 av herr Nordgren m.jl.

12 november 1975 1975/76:50 av herr /isling m.jl.

------------------- med anledning av propositionen 1975/76:16 om tillfällig nedsättning av

Meddelande den allmänna arbetsgivaravgiften inom del inre stödområdet

om Jrågor

1975/76:51 av herr Bohman m.jl. 1975/76:52 av herrar Hörberg och Molin 1975/76:53 av herr Mattsson i Skee m.jl.

med anledning av propositionen 1975/76:33 med förslag lill lagom förvärv av hyresfastighet m. m.

1975/76:54 av herr Danell m.jl.

med anledning av proposiiionen 1975/76:34 med förslag till marknadsföringslag, m. m.

1975/76:55 av herr Polslam m.jl. 1975/76:56 av herr Ronuuuis m. jl. 1975/76:57 av herr Sellgren

med anledning av propositionen 1975/76:49 med förslag lill lag om varningstext och innehållsdeklaration på lobaksvaror

1975/76:58 av herr Carlstein m.jl.

1975/76:59 av herr Helén m.jl.

1975/76:1)0 av herr Loihigius

1975/76:61 av herr Magnusson i Borås /;;.//.

1975/76:62 av herr Siegbahn m. 11.

\915/lb:b3 av herr Sjönell m. jl.

med anledning av propositionen 1975/76:57 med förslag lill åtgärder för

försörjningsberedskapen på bekliiilnadsområdei m. m.

§ 27 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 12 november

1975/76:89 av herr Svensson i Eskilstuna (s) lill herr sialsminislern om följderna av FN-ullalande om sionism:

Vilka inilialiv är all vänia från den svenska regeringens sida för au
molverka del svåra läge Förenia naiionerna hamnal i. sedan en majorilel
av medlemsländer i generalförsamlingen faliai del oansvariga beslulei
146 atl säua likhetstecken mellan sionism och rasism?

1975/76:90 av herr Lindström (s) till herr arbetsmarknadsministern om beredskapsarbete i form av ungdomsledarutbildning:

Under lågkonjunkturåren 1972 och 1973, då bl. a. ungdomsarbetslösheten var relativt hög, uppdrog arbelsmarknadssiyrelsen ål länsarbels-nämnderna all anordna beredskapsarbeten för ungdom.

Ett myckel lyckat inslag i denna aktivitet var den ungdomsledarutbildning som genomfördes i samarbete med olika slag av ungdomsorganisationer. Vid en uppföljning av den verksamhet som genomfördes 1972 och 1973 kan man konstatera att de allra fiesta som genomgick utbildning sedermera erhållit goda arbeten, i de fiesta fall i anslutning till "beredskapsutbildningen".

Vi upplever f n. åter en uppgång av ungdomsarbetslösheten. En upprepning av nyssnämnda ungdomsledarutbildning vore angelägen, men arbetsmarknadsstyrelsen ger nu inte länsarbetsnämnderna möjlighel att genomföra en sådan.

Med anledning av det anförda hemställer jag om att få slälla följande fråga lill herr arbetsmarknadsministern:

Är slalsrådei beredd alt verka för att länsarbetsnämnderna snarasl ges möjligheter alt för ungdomar anordna beredskapsarbeten, som samtidigt innefattar praktisk ungdomsledarutbildning inom olika ungdomsorganisationer?

Nr 20

Onsdagen den 12 november 1975

Meddelande om frågor

1975/76:91 av herr Claeson (vpk) lill herr kommunikaiionsminisiern om åtgärder mot irafikolyckor med utryckningsfordon:

Inte sällan inträffar svårartade kollisioner mellan utryckningsfordon och andra fordon i samband med att förarna av de förra ansett sig nödsakade alt köra mot rött ljus. Tisdagen den 11 november inträffade just en sådan olycka i korsningen Ringvägen-Göigaian i Stockholm med en ambulans på väg med en 82-årig man till Södersjukhuset. Föraren av personbilen i fråga körde mot grönt ljus - ambulansen moi röii. Ui-ryckningsfordonens rätl alt bryta mot trafikreglerna kan i och för sig inte ifrågasättas. Oaktat detta borde det vara möjligt att se över bestämmelserna och deras lillämpning, ägna ökad uppmärksamhel ål förarui-bildningen för au såviii möjligl kunna förebygga olyckshändelser av detia slag.

147

Nr20 Med hänvisning till del anförda vill jag fråga herr kommunikations-
Onsdagen den ministern:
12 november 1975 Vilka initiativ avser slalsrådet vidta i syfte att genom översyn av gäl-

-------------- lande bestämmelser och trafikföreskrifter på delta område, förbättrad fö-

Meddelande rarutbildning och övriga länkbara ålgärder söka reducera olycksfallsfre-

oin frågor kvensen där ulryckningsfordon är inblandade lill ell minimum?

§28 Kammaren ålskildes kl. 17.44.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemeri