Riksdagens protokoll 1975/76:17 Torsdagen den 6 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:17

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:17

Torsdagen den 6 november

Kl.  12.00

Förhandlingarna leddes till en början av fru tredje vice talmannen. § 1 Justerades protokollet för den 28 oktober.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Om svenskt initiativ i FN för dödsstraffets avskaffande

§ 2 Om svenskt initiativ i FN för dödsstraffets avskaffande

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordet för atl besvara herr Werners i Malmö (m) den 15 oktober anmälda fråga, 1975/76:25, och anförde:

Fru talman! Herr Werner i Malmö har frågat mig om Jag avser att i FN aktualisera frågan om dödsstraffels avskaffande.

Redan 1959 beslöt FN på initiativ av bl. a. Sverige atl på sin dagordning uppföra frågan om dödsstraffet och dess användning. Sverige har därefter fortsalt atl energiskt driva denna fråga i FN. Omfattande utredningar har gjorts, och i en resolution från 1971 uttalade sig FN:s generalförsamling lill förmån för principen att användningen av dödsslraffel bör gradvis minskas och all slutmålet bör vara att hell avskaffa detta straff Frågan är alltjämt anhängig inom FN, där den behandlas främst av ekonomiska och sociala rådet.

Tyvärr måsle man konstatera att dödsstraffet alltjämt tillämpas i del stora flertalet av världens stater. Endasi ett 30-lal länder har i princip avskaffat delta straff, och av dessa länder har de flesta bibehållit dödsstraffet för extraordinära förhållanden, t. ex. under krig. I en rapport, som FN:s generalsekreterare avgav i början av detta år, uttalades atl det är ytterst osäkert om ulvecklingen går i riktning mot en begränsning av användningen av dödsstraffet. Generalsekreteraren framhöll att in-slabila politiska förhållanden i ett land kan leda till en ökad användning av dödsstraffet och atl detta straff ofta tillgrips som motåtgärd i de länder där del förekommer terroristisk verksamhet.

Med hänsyn till den inställning till dödsstraffet som i dag kännetecknar flertalet av världens stater kan vi uppenbarligen inte räkna med att några snabba framsteg skall kunna göras i denna fråga inom FN:s ram. Samtidigt har frågan genom en rad upprörande fall fått stark förnyad aktualitet. Det är svenska regeringens avsikt att liksom hittills vara aktivt pådrivande i denna fråga. Vi kommer därför att fortlöpande undersöka möjligheterna till nya realistiska initiativ som kan leda till att dödsstraffels användning begränsas runt om i världen.

121

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 svenskl initiativ i FN för dödsstraffefs avskaffande

Hen WERNER i Malmö (m):

Fru talman! Jag ber atl få tacka utrikesministern för svaret, som andas hoppfullhet - regeringen tänker fortsätta att ta initiativ för att få dödsslraffel ur världen.

Men jag skulle vilja påpeka atl del inte har skett mycket sedan 1971. Om man håller sig till det innevarande året har ärendet behandlats i relativt blygsamma internationella fora. I Europarådet avskrevs frågan i januari därför att den var för kontroversiell. På kongressen i Toronto antogs en resolution vid diskussionen om förebyggande åtgärder mot brottsligheten, men Ecosoc har Ju endast rådgivande status.

Det förvånar mig att utrikesministern inte anförde vad som skedde i förrgår, i tredje kommittén i FN, då Carl Lidbom höll sitt lal på uppdrag av regeringen och där han - med all räll naturligtvis - brännmärkte Spanien. ] det sammanhanget tog han upp frågan om dödsstraffet. Nu skulle man önska att frågan fördes vidare, och del var naturligtvis också Carl Lidboms intention all om något år få upp frågan i generalförsamlingen för att få en opinionsbildande effekt.

Det är beklagligt all frågan om dödsslraffel alllid anknyts till någon av de politiska blockbildningarna. Del ger en obalans som Jag tror skadar frågeställningen. Är det hell omöjligt att få den principiella frågan diskuterad? Det ärju en ohyggligt brutal företeelse. Så länge vi människor inte kan ge livet tillbaka har vi inte någon rätt alt la någons liv heller.

Det skulle vara värdefullt om den principiella frågan kunde diskuteras. Del är ell bedrövligt läge alt antalet dödsstraff snarare ökar än minskar i världen och att 113 stater ganska frekvent använder sig av dödsstraffet. Nu diskuterades denna fråga i samband med händelserna i Spanien och det framhölls som om det var det enda problem vi hade i Europa. Vi vet ju att Sovjetunionen och öststaterna har en avsevärd ledning i delta avseende. I Sovjet har man avkunnat inte mindre än 21 dödsdomar innevarande år.

Jag undrar om inte utrikesministern skulle kunna länka sig att föra fram frågan på det principiella planet. Då skulle man kanske kunna räkna med all få större gehör för den, och framför allt skulle del ge en opinionsbildande effekt som vi inte har nu.

Hen utrikesministern ANDERSSON:

Fru talman! Det ärju just på det principiella planet som Sverige arbetar. Vi har lyckals få generalförsamlingen att vid ett lillfälle uttala sig för en begränsning och en reducering av användningen av dödsstraffet. Det tal som Slalsrådet Cari Lidbom å regeringens vägnar höll i tisdags i FN innehåller just dessa principiella synpunkter som gäller alla länder oavsett samhällssystem.

122

Hen WERNER i Malmö (m):

Fru talman! Men utrikesministern kan inte bestrida att del just var diskussionen om Spanien som föranledde talet om dödsstraffet. Det är

den kopplingen Jag menar är olycklig, för då har detta ärende fått en politisk stämpel på sig.

Herr ulrikesminislern ANDERSSON:

Fru lalman! Det tror jag är en missuppfattning av herr Werner i Malmö. Del inlägg i tredje utskottet som statsrådet Carl Lidbom gjorde har anknytning till behandlingen av de mänskliga rätiigheterna och där tar han också upp Spanien som exempel. Men Spanien berörs bara i en liten del av del här talet. Det är principiella synpunkter på dödsstraffet man för fram. Han gör precis som jag i mitt svar till herr Werner i Malmö; jag pekar ju egenlligen också på de senaste händelserna i Spanien ehuru Jag inte nämner namnet.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 regeringsingripande till stöd åt svensk medboigare som hindrats lämna Lissabon

Hen WERNER i Malmö (m):

Fru lalman! Statsrådet Carl Lidbom börjar talet så här: "Den svenska regeringen har i brev till delta utskott aviserat atl vi avser att under ämnet för dagens diskussion, mänskliga rättigheter, behandla upptrapp-ningen av våldet i Spanien." Han fortsätter sedan längre ner: "Det är min uppgift att på den svenska regeringens vägnar redogöra för vår syn på de frågor som hör samman med våldssituationen i Spanien." Där menar Jag att del finns en olycklig koppling.

Jag uppskattar naturligtvis initiativet, det är inte fråga om annal, men del vore utomordentligt värdefullt om frågan kunde behandlas mer principiellt och drivas inte bara till begränsningar av dödsstraffet som inle på någol säll är förpliktigande för staterna utan att vi också kunde resa den principiella frågan om man över huvud tagel har räll att beröva någon människa livet.

Hen utrikesministern ANDERSSON:

Fru talman! Anledningen till alt detta tal, som handlar om de mänskliga rällighelerna, böriar på delta säll ärju att vår FN-delegation har skrivit lill FN och begärt att frågan om Spanien skulle tas upp. Jag har hela talet här, och de delar som handlar om Spanien är inte de väsentligaste delarna i delta lal, där Spanien endasi används som ett exempel.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om regeringsingripande till stöd åt svensk medborgare som hindrats lämna Lissabon

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordet för alt besvara herr Magnussons i Borås (m) den 17 oktober anmälda fråga, 1975/76:34, och anförde:

Fru talman! Herr Magnusson i Borås har till mig ställt följande fråga: En svensk medborgare förhindras att lämna sitt hotell i Lissabon av

123

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Om regeringsingripande till stöd åt svensk medboigare som hindrats lämna Lissabon

124

en människomassa pä nära 200 personer. Vad är anledningen till atl regeringen icke omedelbart kraftfullt protesterade häremot hos den portugisiska regeringen?

Som svar vill Jag meddela följande. Jag utgår från alt frågan gäller direktör Sven Engblom, som för någon tid sedan förde komplicerade förhandlingar i Lissabon med företrädare för arbetarna i företaget Cin-lideal. I samband med dessa förhandlingar lämnade svenska ambassaden all den hjälp som var skälig och som herr Engblom gjorde anspråk på för atl denne skulle återfå sin fullständiga rörelsefrihet. Såväl utrikesdepartementet i Stockholm som ambassaden i Lissabon höll löpande kontakt med de portugisiska myndigheterna i frågan, varvid vi självfallet påtalade det förhållandel att Engblom inte fick lämna hotellet. Direktör Engblom återvände till Sverige, vid det tillfället, den 18 oktober.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för att Jag fått svar på min fråga. Jag har full vetskap om att ambassadör Kling gjorde sitt bästa för att hjälpa direktör Engblom under den tid han var försall i den här besvärliga situationen.

Jag lycker emellertid att det är ett ganska all\'ariigl övergrepp som detta land begått geniemoi en svensk medborgare - som befann sig i landei som representant för ett företag som där bedriver en fullt laglig näringsverksamhet - genom alt tillåta att människorna hindrar honom alt lämna sitt hotell under inle mindre än tre dygn. Detta blir så mycket allvarligare alldenslund man tillåter de här människorna alt tränga ända fram till hans sovrum och sitta dag och natt ulanför sovrummet och bevaka hans dörr. När sedan också ambassadören under folkträngsel skadas och, enligt tidningsuppgifter, knäcker ett revben tycker Jag i alla fall atl det har gäll rätt långt. Jag förvånade mig över att regeringen, enligt tidningsuppgifter, beslutat atl inte göra någon allvarlig protest mot delta förhållande.

Det är klart att förhandlingar under sådana förhållanden inte har någonting med demokratiska begrepp att göra. Och problemet blir allvarligare genom alt direktör Engblom avtvangs ett löfte att komma tillbaka den 5 november. Han är både en hederlig karl, som aldrig skulle svika sitt löfte, och en modig man. Han har rest dit ned, men givetvis är det inte särskilt trevligt att fortsätta förhandlingarna när de fackliga representanterna hotat med att man skulle kunna tänka sig atl använda samma metoder när han nu kommer ned. Även med hänsyn till vederbörandes anhöriga är det en väl stark påfrestning att behöva utsättas för någonting sådant. Därför tycker jag att vi skulle ha gjort den här nationen medveten om att Sverige inte kan tolerera de metoder som där använts.

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Fru talman! Vi har gjort den portugisiska regeringen medveten om att dessa metoder inte kan tolereras. Det har vi gjort både i Lissabon

och genom att kalla upp den portugisiska ambassadören här i Stockholm. För oss var det väsentliga, under tiden denna isolering förekom, att direktör Engblom blev skyddad och att han fick lämna hotellet. Vi lyckades ordna det, och vi har fått både skriftligt och muntligt tack av direktör Engblom för de insatser ambassadören Kling har gjort på platsen och för det som utrikesdepartementet gjorde.

Vi vet alla atl det råder alldeles speciella förhållanden i Portugal. Därför har vi ansett att denna metod - atl försöka tala till rätta - har varit den riktiga. Vi har dessutom påtalat att vi inte kan tolerera att en svensk medborgare på det här sättet berövas sin frihet. Men direktör Engblom stod hela tiden - även om det fanns folk utanför rummet, i korridoren - under polisskydd, och han var aldrig på något sätt hotad.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Öm vidgad rätt till ekonomisk hjälp i nödsituationer utomlands

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Fru talman! Jag hoppas att regeringen har gjort klart för myndigheterna i Portugal att vi måste se till att något liknande inte inträffar under de dagar direktör Engblom nu är där nere.

Övedäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om vidgad rätt till ekonomisk hjälp i nödsituationer utomlands

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordet för att besvara herr Bengtssons i Göteborg (c) den 21 oktober anmälda fråga, 1975/76:40, och anförde:

Fru talman! Herr Bengtsson i Göteborg har frågat mig om Jag är beredd all medverka lill att utvidga rätten all erhålla ekonomisk hjälp i nödsituationer utomlands frän svenska diplomatiska myndigheters sida lill att omfatta även personer som inte är svenska medborgare eller politiska flyktingar men som stadigvarande arbetar här.

Enligt 1973 års lag om ekonomiski bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m. kan svensk medborgare, som har råkat i nöd eller annan svårighet i utlandet, under vissa förutsätiningar erhålla ekonomiski bistånd av beskickning eller konsulat. Sådant bistånd kan också enligt lagen lämnas till flyktingar eller stalslösa som är bosatta i Sverige.

Vid lagens tillkomst övervägdes frågan om ekonomiskt bisiånd även skulle kunna lämnas i Sverige bosatta utlänningar. I proposiiionen (1972:132) konstaterades att en utvidgning av biståndet till att omfatta i Sverige bosatta utlänningar i allmänhet skulle medföra svårigheter i skilda hänseenden. Biståndsverksamheten skulle få långt slörre omfattning än den dittills haft. Besvärliga gränsdragningsproblem skulle uppstå, eftersom hjälpen under alla förhållanden måste begränsas till personer med någorlunda fasl anknytning till Sverige. Mot den bakgrunden föreslogs inte någon ändring i den dittills tillämpade ordningen, enligt vil-

125

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Om vidgad rätt till ekonomisk hjälp i nödsituationer utomlands

ken det allmänna ekonomiska biståndet i princip var begränsat till -förutom flyktingar och stalslösa - svenska medborgare. Men det tillades i proposiiionen att den omständigheten atl här bosatta utländska medborgare inte blev berättigade lill bistånd inte borde innebära någol absolut hinder för utrikesförvaltningen atl undanlagsvis, när särskilda skäl motiverade del, tillfälligt bistå sådan utlänning i samband med hemresa.

I överensstämmelse härmed anges i gällande Allmänna föreskrifter för ulrikesrepresentalionen all när slarka skäl föreligger kan tillfälligt ekonomiski bistånd i samband med återresa till Sverige undantagsvis få utges till en här bosatt utländsk medborgare som inte är flykting.

Del är således redan nu möjligt atl i vissa fall lämna bistånd ål utlänningar som är bosatta i Sverige. Det är därvid av särskild betydelse hur stark anknytningen till Sverige är. Däremot är jag inte beredd att förorda atl de nu gällande reglerna ändras på sådant sätt att full likställighet uppnås mellan svenska medborgare och utlänningar bosatta i Sverige.

Hen BENGTSSON i Göteborg (c):

Fru talman! Jag ber att få tacka ulrikesminislern för svaret på min fråga.

Det är .självklart atl det stora flertalet medborgare har del skydd som är så nödvändigt för den händelse att man råkar tappa pass, pengar, biljetter eller liknande saker. Men jag är något förvånad över följande uttalande av utrikesministern i hans svar: "Däremol är jag inle beredd atl förorda att de nu gällande reglerna ändras på sådant sätt alt full likställighet uppnås mellan svenska medborgare och utlänningar bosatta i Sverige."

Vad jag syftar på, herr utrikesminister, är en kanske myckel liten grupp, nämligen de invandrare som har stadigvarande arbeie här i landet. Jag vet inle om jag uppfattat svaret rätl, men såvitt Jag förstår inbegriper del inte denna grupp. Sådana invandrare bör väl rimligen ha samma skydd sotn svenska medborgare eller politiska flyktingar.

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Fru lalman! Jo, Jag talade i milt svar om personer med fast anknytning till Sverige. Öm en person som arbetar i Sverige sedan länge men som behållit sitt utländska medborgarskap råkar i trångmål, finns denna fasla anknytning till Sverige. I det praktiska fallet skulle Jag tro att detta är avgörande och att vederbörande får samma hjälp som svenska medborgare. Begreppet utlänning är ju så vitt, atl man måste hålla sig Just till hur stark an!'vnyiningen lill Sverige är. Det rör sig inte om många fall, men de som har haft anknytning till Sverige får säkerligen hjälp.

126

Herr BENGTSSON i Göteborg (c):

Fru lulman! Jag delar herr utrikesministerns uppfattning att det säkert rör sig om en liten grupp - jag sade del också - men även om det bara

är en enda människa som i en viss situation kommer i ett ohållbart läge utom.lands, blir det ju ell utomordentligt svårt problem för vederbörande.

Jag lycker ändå, herr utrikesminister, att det finns anledning att se över just den del av lagen som Jag frågar om, för där tycker Jag inte all Jag har fått ett alldeles klariäggande besked.

Den lilla grupp del gäller är människor som stadigvarande arbetar i Sverige och som enligt min och många andras mening, säkert också utrikesministerns, behöver det skydd som är nödvändigt i händelse de råkar ut för en sådan här olycka.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Om svenskt initiativ mot indonesiskt ingripande på östra Timor

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Fru talman! Del sker en prövning från fall till fall. På de flesta platser ute i världen får även en svensk medborgare, som kommer och begär hjälp, sitt fall prövat på samma sätt som när det gäller en person som har fasl anknytning lill Sverige. I det senare fallet tas det väl oftast kontakt direkt med Slockholm. Vid denna prövning får man reda på vilken anknytning till Sverige vederbörande har.

Jag skulle inle tro alt lagstiftningen behöver ändras. Vår erfarenhet tyder inle på det.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om svenskt initiativ mot indonesiskt ingripande på östra Timor

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordet för all besvara herr Takmans (vpk) den 23 oktober anmälda fråga, 1975/76:57, och anförde:

Fru talman! Herr Takman har frågat vad den svenska regeringen gör för alt i FN och annorstädes bidra till atl den indonesiska regeringens aggression mot östrr Timor stoppas.

Regeringen anser alt en lösning på den konflikt som nu pågår på Timor måste grundas på befolkningens rätt till självbestämmande. Våra informationer om lägel på Timor är inte entydiga eller fullständiga. Så myckel är dock kiarl all befolkningen drabbats hårt och att utvecklingen ger anledning till oro. V: följer händelseförloppet med uppmärksamhet och har härvid erfarit att de olika parter som är inblandade gör försök all bilägga striderna. Vi hoppas att dessa försök blir framgångsrika.

Vårt intryck efter konsultationer i säkerhetsrådet är att förutsättningar f n. saknas för en behandling där av striderna på Timor. 1 avvaktan på resultaten av de underhandlingar som nu pågår mellan parterna avser regeringen inte ta något inilialiv till en FN-behandling av läget på Timor. Frågan står på FN:s generalförsamlings dagordning och kommer att behandlas i fjärde utskottet vid slutet av innevarande månad.

127

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Om svenskt initiativ mot indonesiskt ingripande på östra Timor

Hen TAKMAN (vpk):

Fru talman! Jag är i stort sett tacksam för svaret, speciellt den del som erkänner befolkningens självklara rätt till självbesiämmande. Men jag är kritisk lill uppgiften att denna allvarliga fråga inte kan tas upp i säkerhetsrådet.

När fascislregimen störtades i Portugal den 25 april 1974 väcktes på östra Timor förhoppningar om en ljusare framtid efter mer än 450 år av det mest brutala kolonialvälde. Freiilin, Den revolutionära fronten för östra Timors oberoende, blev på några månader en verklig massrörelse. Freiilin förde en mycket försiktig politik för att i samarbete med högerpartiet UDT och den portugisiska regeringen få till stånd en fredlig avkolonialisering, en fredlig övergång till nationell självständighet. Dessa ansträngningar fick ett blodigt avbrott den 11 augusti i år, när den fascistiska ledningen för UDT i samförstånd med bl. a. Indonesiens regering gjorde en väpnad kupp och samma dag log kontrollen över huvudstaden Dili och den näst största staden Baucau.

De fascistiska kuppmakarna besegrades på fyra veckor och förlorade . det folkliga stöd de tidigare haft. Freden var fullständigt återställd. I denna situation har indonesiskt artilleri och bombflyg angripit i gränsområdet. Ett indonesiskt flottförband blockerar sjöfarten i syfte atl kväva och svälta ut frihetsrörelsen.

Den indonesiska fascistjunlans aggression mot östra Timor kan och måsle stoppas. Jag har nu uppgifter om alt Tanzania och Mozambique kommer att föra upp frågan om östra Timors oberoende på dagordningen i FN, där också kommittén för avkolonisering kommer alt behandla denna fråga. Sverige ger nu i FN sitt stöd ål befolkningen i västra Sahara och röstade den 17 oktober för medlemskap för Comorerna, en ögrupp som till dess var under franskt kolonialvälde. I konsekvens med denna politik bör Sverige fördöma Indonesiens aggression mot östra Timor och erkänna landet som självständig stat, när den frågan inom kort sannolikt blir aktuell.

128

Hen utrikesministern ANDERSSON:

Fru talman! Vad som nu sker beträffande östra Timor - som fortfarande står under portugisisk administration och alltså ännu inte har fått sin frihet - är förhandlingar, som f ö. pågår just denna vecka, mellan Portugals och Indonesiens utrikesministrar, vilka gemensamt har uttalat sig för att man skall iaktta respekt för befolkningens på östra Timor vilja. Den portugisiska regeringen sammankallar nu de olika befrielserörelserna till en konferens i Portugal. Representanter för Freiilin har varit på besök i utrikesdepartementet där och på tjänstemannanivå bekräftat alt man kommer att della i denna konferens.

I en sådan situation kan man inle gärna aktualisera frågan i säkerhetsrådet, och ingen har heller yelal göra det. Däremot kommer, som Jag sade, frågan ändå upp i generalförsamlingen via fjärde utskottet.

Hen TAKMAN (vpk):

Fru talman! Den indonesiska flollblockaden fortsätter såvitt jag vei allljäml.

Det finns bara en befrielserörelse på östra Timor, nämligen Fretilin. UDT och Apodeti, den lilla grupp som redan från början var ett instrument för Indonesien, spelar inte längre någon som helst politisk roll efter kuppen i augusti. Del finns ingen anledning förhandla med dem.

Jag nämnde tidigare Fretilinledningens försiktiga politik. Man har redan från början gjort ansträngningar för atl nå en överenskommelse även med Indonesien och efter striderna i augusti-september, när den portugisiska koionialadministrationen lämnade landet, hissades -enligt uppgift i en korrespondens från huvudstaden Dili i International Herald Tri-bune den 29 september - den portugisiska flaggan i alla tätorter på östra Timor. Man vädjade om all få tillbaka den portugisiska förvaltningen för att avkolonialiseringen skulle kunna äga rum under god ordning. Fretilin föreslog också alt en, som man kallade den, "neutral fredsbevarande styrka" skulle upprättas för atl bevaka gränsen mellan östra och västra Timor.

Jag har tolkat utrikesministerns svar som i slort sett positivt. Jag är glad över alt regeringen ägnar den här frågan sill iniresse. Östra Timor ärju ett litet land med bara 650 000 invånare och kan därför lätt glömmas bort i det stora internationella spelet. Men jag vill här vädja om att Sverige snabbt erkänner den nya staten när östra Timors självständighet komrrier atl utropas - något som kan väntas ske inom kort. Jag vädjar också om all Sverige fortsätter att handla aktivt i FN och bl. a. fördömer Indonesiens aggression.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Om svenskt initiativ mot indonesiskt ingripande på östra Timor

Hen utrikesministern ANDERSSON:

Fru talman! Enligt uppgifter vi har erhållit, bl. a. från Fretilinrepre-senianter, om när östra Timor vänlas bli fritt menar man att den portugisiska administrationen skall vara kvar där lill någon gång nästa år. Man har fastställt vissa data nästa år då östra Timor skall bli fritt, på samma sätt som Mozambique, Angola och Guinea Bissau.

När del gäller uppgiften om den indonesiska flotlsiyrkans närvaro hör jag här atl den portugisiska regeringen nu har uppmärksammat förhållandel och begärt all Indonesien skall dra borl sina flollenheier från östra Timor och upphäva vad som tydligen är en blockad.

Hen TAKMAN (vpk):

Fru talman! Jag vill bara tacka för dessa klargörande tillägg lill de svar jag redan har fåll.

Överläggningen var härmed slutad.

9 Riksdagens protokoll 1975/76:16-18

129

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Om begärt förslag till ändringar i kapitalbeskattningen

130

§ 6 Om begärt förslag till ändringar i kapitalbeskattningen

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Josefsons (c) den 30 oktober anmälda fråga, 1975/76:62, och anförde:

Fru talman! Herr Josefson har frågat när regeringen kommer att lägga fram förslag med anledning av riksdagens begäran om förslag till riksdagen under hösten 1975 beträffande ändringar i kapitalbeskattningen i syfte alt begränsa skärpningen av förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen till följd av taxeringsvärdehöjningarna vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Kapitalbeskattningen är f n. föremål för översyn inom 1972 års skatleulredning. Jag har för avsikt att ta upp de berörda frågorna i samband med de förslag som i vår kommer att lämnas av utredningen.

Hen JOSEFSON (c):

Fru talman! Jag lackar finansministern för svaret på min fråga, även om Jag i viss mån är besviken över det.

Finansministern säger här atl kapitalbeskattningen är föremål för översyn av 1972 års skatleulredning och att han-avser alt ta upp frågan i samband med utredningens förslag. Därigenom kommer man inte att kunna göra någon Justering för 1976, och det var Just för atl undvika en skärpning della år som frågan aktualiserades inför 1975 års riksmöte i våras.

Bakgrunden lill riksdagens beslul i våras var en enig hemställan från skatleutskottet 1974, vilken alltså bifölls av riksdagen. Utskottet uttalade i sitt belänkande 1974:38 vid behandling av kapitalbeskattningen i anslutning lill propositionen 1974:98 bl. a. att det instämde i alt "frågan om kapitalbeskattningens utformning med hänsyn lill familjeföretagen inte kan anses ha fåll sin slutgiltiga lösning genom de i propositionen nu föreslagna reglerna". Med anledning härav begärde utskottet att förelagsskalteberedningen skulle få tilläggsdirektiv för atl behandla frågan, och så har också skett. Jag har sett detta med stor tillfredsställelse, men jag anser all det skulle vara helt konsekvent med det beslutet all ingen skärpning av kapitalbeskattningen får ske medan detta utredningsarbete pågår.

Fastighetstaxeringens inverkan på villabeskattningens område har justerats, och nog borde någon justering också ha kunnat göras åtminstone inom det område där riksdagen klart utsagt att en ny översyn bör komma till stånd. Kapitalbeskattningen innebär Ju en ganska betungande utgift för den typ av företag där det låsta kapitalet är relativt stort i förhållande till omsättningen och där förräntningen är låg. Genom infialionen sker också en ständig skärpning av kapitalbeskattningen. Med utgångspunkt i det positiva uttalande som riksdagen gjorde 1974 och riksdagens begäran i våras hade jag därför förväntat att riksdagen i höst skulle ha beslutat om en provisorisk justering som skulle gälla till dess att utredningsmaterialet är klart. Om Jag nu förslod svarei rätt innebär del att ingen förändring kommer all ske förrän  1977.

Herr finansministern STRÄNG:

Fru talman! Jag vill kommentera herr Josefsons inlägg lilet närmare.

Det är rikligt alt man tagit ell beslul som innebär att inkomstberäkningen för villaägaren har justerats i avseende på de gränser som avgör vilken procent man skall använda när man beräknar den beskattningsbara inkomsten. Däremot har det inte skett någonting för villaägarna i fråga om förmögenhetsbeskattningen på grund av taxeringsvärdenas höjning.

Herr Josefson citerar skatteutskottets skrivning år 1974 och lalar om de små företagen, men man kan enligt min mening inte heller göra en provisorisk lagstiftning som exklusivt reglerar förmögenhetsbeskattningen för de små företagarna med hänsyn till verkningarna av faslighels-taxeringen. Det är ett generellt problem, som gäller alla som har en fastighet över huvud taget. Personligen tror jag inle all man kan göra en provisorisk justering av förmögenhetsbeskattningen som bara avser fastighetsägarna. Del finns ju personer som har sin förmögenhet placerad i ett sparkonto på en bank, i obligationer eller måhända i aktier, medan andra har den i fastigheter.

Kapitalbeskattningen eller förmögenhetsbeskattningen måste, menar jag, behandlas generellt över hela linjen. Det är inte möjligt nu när 1972 års skatleulredning har detta som en av de mera väsentliga och troligen också mera kontroversiella frågorna och har utlovat ett förslag till någon gång fram emot våren eller mitten av nästkommande år.

Del är detta sammanhang jag fått lov att överväga, och det har förhindrat mig att rycka ut frågan och behandla den specifikt för småföretagen eller någon annan grupp.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Om begärt förslag till ändringar i kapitalbeskattningen

Hen JOSEFSON (c):

Fru talman! Finansministern utgår från det utredningsuppdrag som 1972 års skatleulredning har. Motionärerna och reservanterna och även jag i min fråga utgår från riksdagsbeslutet 1974, då del begärdes lill-läggsdirektiv till företagsskatteberedningen. På grundval av tilläggsdirektiven och ullalandet vid det tillfället ansåg vi det vara konsekvent med en förändring redan i höst, vilket också riksdagen avsåg. De olika utgångspunkterna gör att finansministern och Jag har något olika syn på vad som har sagts tidigare i denna fråga.

Jag vill dock hoppas att det verkligen sker en justering av kapitalbeskattningen med utgångspunkt i de tilläggsdirektiv och del riksdagsbeslut som togs 1974 - för del är dessa som ligger som underlag för vårens beslut och som utgör motiv för min fråga här.

Överläggningen var härmed slutad.

131

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 jämställdhet mellan könen vid folk- och bostadsräkningen

§ 7 Omjämställdhet mellan könen vid folk-och bostadsräkning-

en

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara fru Anérs (fp) den 30 oktober anmälda fråga, 1975/76:63, och anförde:

Fru lalman! Fru Anér har frågat mig om jag finner det förenligt med svensk syn på Jämställdhet mellan könen att vid folk- och bostadsräkningen anse mannen i en familj som familjeöverhuvud och bostadsinnehavare.

Ordet familjeöverhuvud får stå för fru Kerstin Anérs räkning. De uppgifter som påförts personblanketterna i folk- och bostadsräkningen grundar sig på folkbokföringen. För gifta makar som är skrivna på samma fastighet har det betraktats som rationellt all mannen står som mottagare vid    utsändningen av blanketterna.

Vem som är bostadsinnehavare i ett hushåll bestäms av uppgiftslämnarna på blanketten. Som svar kan uppgiftslämnaren därvid ange antingen-mannen eller hustrun eller bådadera.

132

Fru ANÉR (fp):

Fru lalman! Jag ber alt få lacka herr finansministern för detta svar. Det är alldeles riktigt alt ordet familjeöverhuvud inte finns med pä blanketterna och givetvis inte heller i proposition nr 5 år 1975 om folk- och bostadsräkningen, men däremot svävar andan av begreppet familjeöverhuvud tydligt över formuleringarna.

Det är myckel gåtfullt för mig varför det skall vara rationellt alt skicka blanketterna i mannens namn. Då uppstår ju sådana situationer som alt en kvinna som har varil frånskild i tre månader får blanketlen i sin mans namn, vilkei i del speciella fall Jag tänker på dessutom var extra irriterande därför atl hon själv alltid hade ägt bostaden som hon bodde i. En annan kvinna fick som bekant blanketten i sin sons namn därför atl statistiska centralbyrån tydligen alltid utgår ifrån att mannen är person nr I.

Jag tycker alt del är statistiken som skall motsvara och rätta sig efter verkligheten och inle tvärtom, och det är inte någon riktig samstämmighet mellan den syn vi har här i Sverige på jämställdhet mellan könen och den rutin som statistiska centralbyrån tillämpar.

Enligt proposition nr 5, som handlar om folk- och bostadsräkningen, skall de som innehar och bebor ett enfamiljshus tillsammans lämna bostadsuppgift gemensamt på en blankett. För hyreslägenheter slår del tvärtom atl uppgift bara behöver lämnas av en person. Den möjlighet som herr finansministern nämner atl skriva upp två bostadsinnehavare för ett hushåll står det ingenting om på blanketten såvitt jag kan se.

Del står inte heller någonstans atl del är möjligt för makar atl skriva var sin blankett. Men det är Ju inget tvång atl båda två skall skriva på samma blankett. En sådan uppdelning kan i somliga fall upplevas som mera praktisk och jämlik.

Vidare gäller det delta med person 1 och person 2. Atl bli betecknad som person 2 framställs uttryckligen som det enda alternativet för kvinnan i delta fall. Däremot får samma kvinna möjlighet alt ange all hon under veckan 20-26 okiober var värnpliktig eller var på repetitionsövning. Del skall bli utomordentligt spännande att i statistiken se hur många kryss det blev i den rutan.

Likaså kan enligt anvisningarna person 1 bli betecknad som hemmafru och person 2 som hemmaman. En statistik som visar upp ett antal manliga hemmafruar och kvinnliga hemmamän måste bli unik i världen.

Jag anser alltså fortfarande, fru talman, att det hade varil bättre om man gjort den här rutinen på ett sådant sätl atl del tydligare hade framgått, både i anvisningarna och i uppställningen, att man och kvinna är Jämställda även om de är gifta med varandra.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Om jämställdhet mellan könen vid folk- och bostadsräkningen

Herr finansministern STRÄNG:

Fru lalman! Del är möjligt att del har förekommit ett och annal fel, så att en bosladsinnehavare har fåll sin blankett under någon släktings namn. Det kan väl gå ål båda hållen - del kanske t. o. m. är en son som är bostadsinnehavare och fåtl blankett under moderns namn.

Hur det förhåller sig med detta har Jag inle gjort någon undersökning av. Men är det så att makarna föredrar alt var och en avger sin deklaration på var sin blankett, så möter del självfallet intel hinder. Det arbetas ju statistiskt lika bra på de premisserna som om båda finns på en blankett.

Jag skulle emellertid tro att statistiska centralbyrån har betraktat det såsom ett tillmötesgående ur servicesynpunkt när man har givit möjligheter för båda makarna att lämna sina besked på en och samma blankett. Jag har nämligen hört några gifta familjer uttala sin stora tillfredsställelse med den här rationella ordningen. Men alla smakriktningar kan självfallet tillgodoses.

Fru ANÉR (fp):

Fru talman! Då är jag väldigt glad att vi har fått det fastslaget atl makar har möjlighet alt skriva var sin blankett. Men jag har fortfarande inle fåll någon riklig förklaring på varför del är rationellt att blanketten skickas till mannen; det är möjligt att det inle går alt förklara.

Jag vill slutligen säga att skillnaden här i Sverige numera mellan gifta samboende makar och icke gifta samboende makar, eller vad jag skall kalla dem, med barn är så liten juridiskt och praktiskt atl del nog vore bra om denna ringa skillnad återspeglades även i statistiken.

Överläggningen var härmed slutad.

133

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Om en proposition rörande alkoholpolitiken

134

§ 8 Om en proposition rörande alkoholpolitiken

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Johanssons i Skärstad (c) den 30 okiober anmälda fråga, 1975/76:69, lill herr socialministern, och anförde:

Fru talman! Herr Johansson i Skärstad har frågat socialministern om regeringen kommer atl lämna en proposition om alkoholpolitiken under våren 1976 så atl väljarna kan ta ställning till frågan i valet. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

I enlighet med vad som tidigare aviserats avser regeringen atl under våren förelägga riksdagen proposilion på grundval av alkoholpoliliska utredningens slutbetänkande.

Hen JOHANSSON i Skärstad (c):

Fru talman! Jag ber all få lacka finansministern för svaret.

Under de senaste åren har del väckts många motioner i det här ämnet. Och varför del? Jo, det är så många alarmerande rapporter som har kommit oss till del när det gäller alkoholens skadeverkningar. Och den som någol litet har försökt arbeia på området är medvelen om hur illa del är ställt. Alkoholen har skapat så många sociala och medicinska problem. Det har med trafiksäkerheten atl göra. I våra skolor har man upplevt del här problemet, och med tanke på alla personliga tragedier är det inte att undra på att det har väckts så många motioner.

Man har de senasie åren motiverat avslagen på molionerna med att man väntar på alkoholpolitiska utredningen. Den har arbetat länge -det är tio år sedan den tillsattes. Men nu har utredningen framlagt sitt betänkande, och vi hade väl väntal att vi skulle ha fått en proposition i höst. I motiveringen till det yrkande om avslag på väckta moiioner som vi behandlade i förra veckan sades att en proposition förväntas komma till våren. Det är med anledning av detta som jag har ställt frågan - Jag ville förvissa mig om att det verkligen blir så.

Nu säger finansministern i svaret: "I enlighet med vad som tidigare aviserats avser regeringen all under våren förelägga riksdagen proposilion på grundval av alkoholpolitiska utredningens slutbetänkande." Får jag då åter ställa frågan: Är del rikligt säkert att del verkligen kommer att läggas fram en proposition då? Det kunde ju ha varil litet klarare utsagt i svaret. Vi hoppas dock all så kommer all ske, ty della är en myckel slor fråga som människorna i vårt land vill ha besked om. Hade finansministern kunnat ge ett klart besked om atl en proposition skall framläggas, så kanske motionsfloden i dessa frågor inte hade blivit så strid. Men om finansministern svävar på målet, så kommer det säkert att väckas många motioner.

Om det nu läggs fram en proposilion, så hoppas jag all finansministern och regeringen i första hand tar hänsyn lill alkoholens skadeverkningar och offer och inte ser det så att alkoholen skall vara en inkomstkälla för finansministern, lika litet som hänsyn tas till vissa personers törst och lust efter dessa underliga drycker.

Herr finansministern STRÄNG:

Fru talman! Den alkoholpolitiska debatten skall självfallet föras när propositionen ligger på riksdagens bord. Jag har i svaret sagt att det är regeringens avsikt alt under våren 1976 lägga fram proposilion i ärendet, och då betyder del atl regeringen gör vad den kan för att det också kommer en proposilion på riksdagens bord då. Man kan inle uttrycka del på annat sätt än atl tala om vad regeringen ämnar göra - alltså fram lill den dag då regeringen verkligen har gjort det.

Rent verbalt kan jag alltså i dag inle säga annat än alt regeringen ämnar lägga fram ett förslag.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

öm bildande av ett statligt aktiebolag för officiell provning

Hen JOHANSSON i Skärstad (c):

Fru lalman! Jag har också den uppfattningen atl om finansministern och regeringen gör vad de kan, så får vi en proposilion till våren.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om bildande av ett statligt aktiebolag för officiell provning

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordet för att besvara herr Söderströms (m) den 29 oktober anmälda fråga, 1975/76:59, och anförde:

Fru talman! Herr Söderström har beträffande det statliga bolaget för provning av tryckkärl och stationära lyftanordningar, AB Statens Anläggningsprovning, ställt följande frågor:

1. Vill statsrådet lämna en redogörelse för vidtagna åtgärder vad gäller
såväl bolagsbildning som samrådsförfarande?

2.    Om samråd har ägt rum, vilka har då kallats lill dessa sammankomster?

3.    Har samrädsgrupperna kommii fram till några gemensamma resultat?

Regeringen gav den 5 Juni kammarkollegiet i uppdrag att för statens räkning bilda bolagel. Inregistrering skedde i början av oktober. Styrelse och verkställande direktör har utsetts. Rekrytering av chefstjänstemän har påbörjats. I övrigt pågår planläggnings- och förberedelsearbete. Bolagels ledning räknar med atl bolaget skall komma i gång med provningsverksamhet i full omfattning fr. o. m. den 1 september 1976. Möjligheterna att under våren 1976 ta över provningen av de tryckbärande systemen i kärnkraftverken undersöks.

Den samrådsgrupp herr Söderström omnämner har enligt näringsutskotlets uttalande till uppgift att överväga organisationsfrågor och andra frågor som hänger samman med bolagets övertagande av verksamheten inom dess provningsområde. Industridepartementet tog redan den 27 maj initiativet lill bildande av samrådsgruppen och inbjöd Ångpanneföreningen, Tekniska Röntgencenlralen AB, AB Materialrönlgen, Elektriska Prövningsanstalten AB, Materialkonlroll S. Henrikson AB, Svenska besikt-

135

Nr 17                 ningsmannaföreningen. Svenska industritjänstemannaförbundet, Sveri-

Torsdaeen den        8 civilingenjörsförbund och statens provningsanslall alt delta i den. 6 november 1975      Senare har även Staistjänslemannaförbundet inbjudits att medverka.

_--------------   Svenska besiktningsmannaföreningen företräds i samrådsgruppen av tre

öm bildande av ett  personer.

statligt aktiebolag   Gruppen har sammanträtt den 12 Juni och den 23 oktober. Samråd

för officiell prov-      har härvid ägt rum angående bl. a. bolagets organisation, verksamhetens
ning                   uppbyggnad samt anställnings- och rekryteringsfrågor. Dellagarna i det

senaste sammanträdel har tillställts organisationsplaner m. m. och har möjlighet all i vissa frågor före den 10 november skriftligen anföra synpunkter. En särskild arbetsgrupp har medverkat vid utformningen av en enkät som sänts ul till samtliga besiktningsmän. Informella kontakter har vidare ägt rum med företrädare för Svenska besiktningsmannaföreningen. På begäran av föreningen hålls i dagarna ett sammanträde rörande lokalkontorens placering m. m. Samrådsgruppen sammanträder på Tiytt den 10 december.

Vid sidan av samrådsgruppen har efter kontakter med de närmast berörda fackliga organisationerna bildats en mindre grupp för samråd bl. a. vid lillsättningen av vissa chefsbefattningar. Deltagarna i denna grupp har utsetts av Svenska industritjänstemannaförbundet och Sveriges civilingenjörsförbund, vilka organiserar den personal som skall anställas i bolaget.

Organisationsarbetet befinner sig ännu i ett inledande skede. Det är för tidigt att nu yttra sig om resultatet av samrådsgruppens arbete. Bolagets ledning är beredd att ta all möjlig hänsyn till samrådsgruppens synpunkter.

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Fru lalman! Jag ber alt få lacka industriministern för svaret på min fråga.

Av svarei framgår all del har bildats ett bolag och tillsatts en samrådsgrupp. Del beslul riksdagen fattade i våras var att del skulle bildas ett bolag men atl förutsättningarna för de nuvarande besiktningsmännens framtida verksamhel skulle klargöras innan så skedde. Della poängterades även i debatten här i kammaren av ulskoltels talesman.

I svarei anges att samrådsgruppen sammanträtt den 12 juni och den 23 oktober. Vidare sägs alt en enkät skickats ut lill samtliga besiktningsmän. Jag är själv besiktningsman sedan 1946 och känner åtskilliga i branschen, både sådana som har uppdragei på hellid och sådana som liksom Jag har del mera på dellid. Men ingen som jag känner har såvitt Jag vet fåtl någon sådan här enkät, och själv har Jag inle heller fåll någon.

Arbelarskyddsstyrelsen skickade 1974 ul en cirkulärskrivelse, i vilken

det talas om en omorganisation som skulle sträcka sig över flera år.

Därutöver har det i maj 1975 sänts ul en broschyr, och den säger ungefär

136                   samma sak. Vidare har industridepartementet den 25 juni 1975 skickat

Torsdagen den 6 november 1975

Om bildande av ett statligt aktiebolag .for officiell provning

ut en skrivelse med en redogörelse för riksdagsbehandlingen, genom vil-     Nr 17 ken man får veta atl vi har bildat en samrådsgrupp. Men Jag förmodar atl det inte är den enkäten industriministern avser i sitt svar till mig. Det skulle vara intressant alt få veta när den enkäten sänts ut och i så fall lill vilka.

Avslutningsvis säger industriministern i svarei att organisationsarbetet befinner sig i ett inledande skede och att det är för tidigt att yttra sig om resultatet av samrådsgruppens arbete. Jag är väl medvelen om att man i detta skede måste iaktta en viss återhållsamhet, men jag tycker att man i så fall borde ha väntat litet med atl bilda bolaget och i stället ägnat sig åt att titta på förutsättningarna för de nuvarande besiktningsmännens verksamhet och deras framtida öde. Del var ju vad utskottet kraftigt poängterade som sin mening.

I moderata samlingspartiets reservation till betänkandet uttalade vi: "Endast en beslutsordning som innefattar kontakt med berörda parter över hela linjen på ett stadium innan reellt bindande beslul har fatlats står i överensstämmelse med nutida synsätt i fråga om insyn och medinflytande för arbetstagare m. fl." Jag vidhåller all den uppfattningen är den rikliga i dagens demokratiska samhälle.

Hen industriministern JOHANSSON:

Fru lalman! Enkäten utarbetades efter överläggningar med företrädare för besiktningsmännen den 19 juni i år.

Enkäten skickades ut till besiktningsmännen i månadsskiftet juni-juli, och utsändningen av enkäten har skett efter Besiktningsmannaförening-ens matrikel. Längre kan vi inle gå. Jag kan inte ställa större anspråk på styrelsen i den här frågan.

Det samrådsförfarande som näringsutskoitet talat om har vi fått lill stånd. Vi har t. o. m. gått så långt inom organisationen all en speciell personalgrupp har bildals som skall medverka vid anställningen av den personal som skall lill, bortsett från tre chefstjänstemän som det var nödvändigt för bolaget atl anställa mycket snabbt. På den punkten har man inle haft några möjligheter till samråd, och jag kan inte heller i det avseendet kritisera styrelsen. Jag undrar hur del skulle ha låtit i kammaren om vi inte hade skapat bolaget med den skyndsamhel som har skell. Vi kan ju inte ha detta svävande i luften. Del måste finnas någon som lar hand om delta med samrådsförfarande, organisationsuppläggning osv. Det är det bolag som vi bildar och den styrelse som utses som skall ha del ansvaret för framtiden.

I fortsättningen kommer man atl annonsera ut alla tjänsterna. Man kommer i första hand all vända sig till de besiktningsmän som redan är inne i verksamheten och kan uppgiften. Främst kommer man att erbjuda anställning ål dem som ägnar mer än 30 % av sin tid åt provning av iryckkäri och lyftanordningar.

Jag kan inle finna annal än att delta har skötts i full överensstämmelse med vad näringsutskoitet och riksdagen har beslutat.

137

Nr 17                   Herr SÖDERSTRÖM (m):

Torsdaeen den       " talman! Industriministerns senaste inlägg klargör för mig varför

6 november 1975       många har blivit utan svar. Besiktningsmannaföreningen omfattar

_____________ ungefär 180 besiktningsmän, men i landei finns noga räknat 2 169 be-

Ombeskattningenav siktningsmän, av vilka 1 677 är verksamma inom tryckkärlsområdet och folkpensionshöjning   492 inom lyftbesiktningsområdet. Går man efter Besiktningsmannaför-eningens matrikel når man alltså 180 av dem - knappt 10 %. Då fattar jag varför man har misslyckats med informationen.

Eftersom jag agerade litet i våras i samband med en debatt i denna fråga har jag blivit uppringd av många besiktningsmän som har varil oroliga. De har inte hört någonting om detta.

Industriministern talar om utveckling. Jag är medveten om att man måste gå fram med en viss hastighet. Nu skall alltså tjänsterna utannonseras. Frågan är då: Kommer det att bli dessa 180 besiktningsmän som kommer i fråga för fortsatt engagemang eller kommer även de övriga 90 % att få en chans i fortsättningen?

Herr industriministern JOHANSSON:

Fru talman! Styrelsen meddelar att enkäten gick ut i 1 500 exemplar efter samverkan med arbelarskyddsstyrelsen som har registret. Jag kan inte tänka mig annal än att det täcker praktiskt taget hela området för sysselsättningen. Vi får nu se vad som kommer ut av de svar som lämnas in och av den utannonsering av tjänsterna som efter hand kommer att göras.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 10 Om beskattningen av folkpensionshöjning

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Larssons i Karlskoga (s) den 30 oktober anmälda fråga, 1975/76:61, och anförde:

Fru talman! Herr Larsson i Karlskoga har frågat mig om jag vill klargöra varför vissa pensionärer efter skatteavdragen på de allmänna pensionerna trots höjningar i oktober inte fick någon eller i en del fall endast en ringa del kvar av pensionshöjningen.

Enligt vad Jag inhämtat från riksförsäkringsverket betalade verket ut
folkpension m. m. till 1 370 000 pensionstagare under oktober månad i
år. För ca 1 000 000 pensionärer gjordes inle något skatteavdrag beroende
på atl vederbörande hade enbart folkpension eller folkpension jämte
mindre sidoinkomster. För 368 000 pensionstagare med ATP eller andra
sidoinkomsler gjordes avdrag för preliminär skatt. Flertalet av dessa pen
sionärer var ensamstående eller pensionärer vilkas make inte har pension.
En mindre del var pensionärspar där båda har folkpension och där den
138                   ena har ATP men inie den andra.

De fall herr Larsson åsyftar lorde gälla sistnämnda pensionärspar, för vilka beräkningen av preliminärskatteavdraget påverkas av den sambe-skatlningsregel som fortfarande finns för pensionärer. För denna grupp måste riksförsäkringsverket vid beräkningen av skatteavdraget för den av makarna som har ATP la hänsyn även till den andra makens pension. I dessa fall har alltså den ena makens skatteavdrag för oktober månad justerats även med hänsyn till den andre makens pensionshöjning. Det ökade preliminärskalteavdraget måste därför Jämföras med makarnas sammanlagda pensionshöjning. För makarna gemensamt blir då självfallet pensionshöjningen större än det ökade skatteavdraget.

Fr. o. m. den I januari 1976 kommer sambeskatlningen för gifta pensionärer att upphöra och ersättas med en individuell beskattning. De här berörda problemen med preliminärskalteavdragen kommer då inle längre all föreligga.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Om utlandssvenskars rätt till folkpension

Hen LARSSON i Karlskoga (s):

Fru lalman! Jag tackar slalsrådet för svarei på min fråga. Anledningen till alt jag ställde den är att Jag vid mina kontakter med pensionärer har upplevt en ovanligt stark reaktion från dem efter pensionshöjningen i oktober. Många pensionärer har blivit mycket besvikna när de efter skalleavdraget fått endast en ringa del kvar av höjningen eller i en del fall ingenling.

Reaktionen har lagil sig uttryck i ett stort anlal insändare. Försäkringskassorna har fått ta emot ett slörre anlal förfrågningar än vanligt; man har inte nöjt sig med della, man har också krävt besked från högsta ort - nämligen från riksförsäkringsverket - i en sådan omfattning atl en stor del av arbeisdagen gått åt att besvara telefonsamtal. Delta enligt tjänstemännens egna uppgifter på verket.

Besvikelsen hos pensionärerna tror jag beror på atl de inle känt till orsakerna till att skatteavdragen just i oktober - och då främsl för pen-pensionerade makar - fåll ett sådant resultat.

Med det svar som statsrådet nu givit har detta klarats ut. Om riksförsäkringsverket gett pensionärerna den information som statsrådet nu gett på min fråga, så hade säkerligen reaklionen bland berörda pensionärer blivit en hell annan.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Om utlandssvenskars rätt till folkpension

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för atl besvara herr Sleg-bahns (m) den 30 okiober anmälda fråga, 1975/76:67, och anförde:

Fru lalman! Herr Siegbahn har frågat mig om jag avser att lägga fram förslag till ändring i reglerna om rätt till folkpension vid bosättning utomlands.

139

Nr 17                   Inom  socialdepartementet  utarbetas, f n.  utredningsdirektiv  för en

Torsdaeen den    översyn av bestämmelserna om folkpensionsförmåner vid bosättning ut-

6 november 1975      omlands. Direktiven för översynen vänlas bli offentliggjorda inom kort.

Om u t landssven-skars rätt till folkpension

Hen SIEGBAHN (m):

Fru talman! Jag ber alt få lacka socialministern för del svar han lämnal. Jag tolkar svaret så att man i socialdepartementet kommii underfund med alt de bestämmelser som nu gäller inte är lillfredsslällande. Till socialdepartementets försvar skall sägas att de nuvarande bestämmelserna i viss mån innebär en förbättring i förhållande lill vad som tidigare gällde.

F. n. är del så all om en svensk i tjänsten eller av annal skäl reser utomlands under någon lid i åldern 57-62 år har han ingen rätt att uppbära pension om han efter hemkomsten och inträdet i pensionsåldern beslutar sig för atl bosätta sig utomlands.

Jag har fåtl ett fall under mina ögon. En av de högsta tjänstemännen i en svensk välgörenhetsorganisation tjänstgjorde under något år i den här "kritiska" åldern i Geneve inom ramen för samma verksamhet. Han hade ingen aning om de bestämmelser som gällde - det är ganska naturligt, eftersom det är ganska speciella bestämmelser. När han kom lillbaka upptäckte han att dessa bestämmelser fanns, och han begärde då atl få komma i åtnjutande av folkpension om han sedan flyttade utomlands. Han fick ett meddelande från socialdepartementet där det konstaterades att Kungl. MaJ:t inte hade befogenhet alt medge det undantag från bestämmelserna som han hade begärt.

Detta är naturligtvis med modernt synsätt en ganska orimlig situation. Ett resultat av vår allmänna inställning till valfriheten måste vara att människor när de uppnått pensionsåldern skall ha rättighet atl bo var de vill. Jag förmodar att den utredning som nu skall tillsättas kommer alt ha på sitt program alt man åtminstone skall liberalisera de här reglerna, så atl man inte preciserar det hela till vissa år, vilket kan te sig orimligt för den enskilde. Dessutom är del väl renl tekniskt nödvändigt att bestämmelserna ändras med hänsyn till de nya reglerna om pensionsåldern som gör att man inte kan ha kvar 62 år som en gräns.

Det vore naturligtvis värdefullt om socialministern kunde antyda något om vad direktiven kommer atl innehålla och om bestämmelserna kommer alt gälla även för dem som under mellantiden inträder i pensionsåldern.

140

Herr socialministern ASPLING:

Fru talman! Under de år som gått sedan möjligheterna infördes att uppbära folkpension utomlands har regeln vid olika tillfällen givit upphov till kritik därför att den medfört slumpmässiga resultat. Det har exempelvis, som herr Siegbahn nu var inne på, pekats på konsekvenserna när en person, som i övrigt haft anknytning till Sverige under hela sin aktiva tid, lar ett uppdrag utomlands något år under den enligt regeln relevanta tiden från det 57:e till det 62:a levnadsåret. Förslag har därför

framförts om en regel med slörre flexibilitet. Samtidigt har det - del vill jag betona - framträtt allt klarare att det svenska samhället inle rimligen kan åläggas ett generellt ansvar för det sociala grundskyddet för personer som vistas utomlands med åberopande £;nbart av tidigare bosättning i Sverige. Jag har skäl all göra delta påpekande med anledning av herr Siegbahns inlägg.

Hen SIEGBAHN (m):

Fru talman! När det gäller det allmänna grundskyddel, vid sjukdom och i andra fall, är man i Sverige ändå ganska genexös mot utlandssvenskar. Med slöd av lagen - och t. o. m. utöver gällande bestämmelser - är man myckel välvillig och generös i sin behandling av utlandssvenskar.

Men vad det här gäller är personer som under hela sitt verksamma liv - kanske med undantag av ett år - inte blott haft anknytning till Sverige utan också boll och verkat här. Därför tycker jag inte all de anmärkningar som socialministern gjorde har någon tillämpning på dessa grupper. Det är i eminent grad personer som haft sin verksamhel här. Hell annorlunda ställer del sig naturligtvis när det gäller människor som sedan 20-årsåldern haft sin verksamhet utomlands.

Men nu gäller det människor som i likhet med alla andra svenska medborgare har rätt att få sin pension, som kan betraktas som intjänad i landels tjänst. Att de någol år arbetat utomlands ger inte anledning atl betrakta del som missbruk eller någol liknande atl de får uppbära pension.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Om privatpraktise-rande läkares rätt till ersättning från försäkringskassa för patientbesök

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om privatpraktiserande läkares rätt till ersiittning från försäkringskassa för patientbesök

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för atl besvara herr Henmarks (fp) den 30 oktober anmälda fråga, 1975/76:68, och anförde:

Fru lalman! Herr Henmark har frågat mig om jag är beredd atl redogöra för de dispensmöjligheter som kan tänkas tillämpas då det gäller beslämmelsen i läkarvårdstaxan alt läkarvårdsersättning utges för högst 3 000 besök under ett kalenderhalvår.

Arvodena i läkarvårdslaxan är beräknade med ulgångspunkl i att en privatpraktiserande läkare i genomsnitt har 4 000 palientbesök per år eller 2 000 besök per halvår. Om reglerna i läkarvårdstaxan hade medgett ett större anlal läkarvårdsersältningar för den enskilde läkaren än för 3 000 besök per halvår hade taxans belopp fastställts till lägre belopp. Läkaren har emellertid oavsett antalet besök alltid räll att få ut patientavgiften för besöket. Denna är f n. i allmänhet 20 kr., men för läkare vid grupp-mottagning 30 kr.

141

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

öm privatpraktiserande läkares rätt till ersättning från försäkringskassa för patientbesök

Begränsningsregeln har också tillkommit för att främja kvaliteten på vården. Läkaren måste anslå tillräckligt med tid för varje besök. Riksförsäkringsverket genomförde från den 1 Juli i år en ändring i tillämpningen av bestämmelsen. Den innebär att de enkla rådfrågningarna och behandlingarna som hör till taxans arvodesgrupp 1 inte skall räknas in i de 3 000 besöken. Övriga rådfrågningar och behandlingar enligt taxan kräver en besökstid som inte medger att läkaren tar emot fler än 3 000 besök under ett halvt år. Någol utrymme för dispens från den sålunda utformade begränsningsregeln finns del därför enligt min mening inte.

Hen HENMARK (fp):

Fru talman! Jag ber atl få tacka socialministern för svaret på min fråga.

Det antal patienter en läkare hinner behandla under ett halvår beror givetvis på arten av de fall det är fråga om. Jag tror all alla är mycket medveina om all den gräns som är salt till 3 000 besök per halvår på något sätl är väldigt byråkratisk. En psykiater hinner inte med ett så stort antal besök. Det står också i svarei att antalet grundas på genomsnittsvärden och det blev ju litet stelt. Nu är möjligheten att ta emot besök också beroende av vilka åtgärder en privatpraktiserande läkare har vidtagit för att underiätla sitt egel arbeie. Det beror på vilken personal han har lill hjälp osv.

Bakom min fråga ligger ell konkret fall. Det tilldrog sig i en stad som har mycket stark brist på läkare. Det finns utrymme för, om Jag inte minns fel, fem distriktsläkare och det är en som tjänstgör. Så finns det privatpraktiserande läkare som åtnjuter myckel stort förtroende och har en stor palientkrels.

Den här frågan var aktuell i våras också och då bekräftades behovet av en ändring genom alt del gavs möjlighel all ta bort fallen inom grupp 1 ur beräkningen. Del har gjort all antalet möjliga besök har ökats med ungefär 10 "6, men alltjämt finns på denna ort, som jag särskilt åsyftar, ett behov av atl den privatpraktiserande läkaren får större utrymme för palientbesök. Jag har själv sagt alt detta inte gäller många, det gäller säkert ett myckel ringa antal fall. Men Jag tycker det är beklagligt att det skall vara en sådan stark byråkratism all ett antal patienter fram i december månad får sitta emellan och inte har möjlighet lill läkarbesök. Jag skulle vara tacksam om socialministern skulle vilja ändra sin principiella inställning och ge det anlal dispenser man kan räkna på en hand eller två för atl ge patienterna möjlighet atl få ell läkarbesök.

142

Herr socialministern ASPLING:

Fru talman! Det här är sannerligen ingen byråkratisk regel, som herr Henmark gjorde gällande. Det grundläggande är natudigtvis utbyggnaden av den öppna decentraliserade närsjukvården inom landstingens regi. Den utbyggnaden har vi prioriterat i hela vår sjukvårdspolitiska målsättning. Del är efter de principerna vi arbetar.

Genom den ändring i lillämpningen av begränsningsregeln som riks-

försäkringsverket vidtog har möjligheterna till fier läkarvårdsersättningar ökat betydligt för läkare med många patientbesök per år. Som jag nämnde i milt svar undantas numera de enklaste undersökningarna och behandlingarna enligt laxans arvodesgrupp 1 från begränsningsregelns tillämpning. Övriga besök som hänför sig till de högre arvodesgrupperna fordrar alla så mycket tid atl det inte framsiår som rimligl att överskrida gränsen 6 000 besök per år. Jag föreställer mig, fru talman, att herr Henmark och jag är överens om att kvaliteten på vården inte får eftersättas. Del har sagts atl läkarvårdsersättningen borde kunna få utgå i de fall läkaren är beredd att utöka sin arbetsbörda för att kunna la på sig mer än 6 000 besök per år. Enligt min uppfattning är dock redan 6 000 besök per år i någon av de högre arvodesgrupperna en mycket stor arbetsbörda.

Får jag nämna avslutningsvis att under första halvåret 1975, dvs. innan begränsningsregelns tillämpning ändrades med hänsyn till grupp 1, endasi 37 läkare av totalt 1 800 nådde upp till den gräns där regeln började tillämpas.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 privatpraktiserande läkares rätt till ersättning från fÖisäkringskassa för patientbesök

Hen HENMARK (fp): "

Fru talman! Jag har inle riktat någon anmärkning mot alt den här gränsen är salt. Jag tror alt det är bra och att den fyller sina givna ändamål. Vad Jag riktar mig emot är den stelhet som tar sig uttryck i atl 37 läkare i vårt land, som kommit till gränsen någon månad före årets slut, måste stänga sin mottagning därför att de inte kan ta emot fler patienter detta år. Jag lycker atl det är 37 för mycket. I dagsläget är det emellertid säkert inte 37. Det är kanske 5.

Det är beklagligt all patienterna skall sitta emellan. Jag är fullt medvelen om alt kvaliteten inte får dras ned, men som jag tidigare sade beror det myckel på fallens art och resurserna i form av kvalifikationer hos assisterande personal hur många besök en läkare kan ta emot, och dessa förhållanden är olika. Det beror givetvis mycket på i vilken ålder en ambitiös läkare är om han orkar och hinner ta emot. 1 det fall som Jag särskilt tänker på rör del sig om en läkare som är i sin bästa ålder, som har en stark ambition, som har fått mycket förtroende och som är villig atl ge sin tid. Men han kommer atl hindras atl arbeta om han inte kan få dispens denna enda gång.

Vidare har jag hört att det kommer atl bli vissa nya föreskrifter från den 1 Januari. Jag vet inte vad de kommer att innebära. Däremol vet jag all del behövdes en förstärkning i det här samhället just den 1 december i år.

Herr socialministern ASPLING:

Fru talman! Del blir, såviii jag vei, inga nya regler på den här punkien från den 1 januari. Men för all belysa vad det här gäller skulle Jag vilja nämna några siffror. Man kan göra en uppskattning av de årliga bruttoinkomster som en tillämpning av begränsningsregeln ändå medger. Om vi utgår från att en läkare har 2 000 besök i grupp 1 per år och lar emot

143

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 väntetiderna för erhållande av specialskor

6 000 besök i övriga arvodesgrupper mot ett försiktigt beräknat genomsnittsarvode på 55 kr. ger del en bruttoinkomst på 370 000 kr. Även om man räknar med ganska höga omkostnader för mottagning m. m. blir läkarens nettoinkomst i det tänkta fallet högst betydande.

Jag har velat nämna detta för herr Henmark, eftersom antalet besök självfallet, såsom jag framhöll i mitt svar, är relaterade lill taxans arvodesnivå. Jag sade i mitt svar: "Om reglerna i läkarvårdstaxan hade medgett ett slörre anlal läkarvårdsersältningar för den enskilde läkaren än för 3 000 besök per halvår hade taxans belopp fastställts till lägre belopp."

Jag vill stryka under, fru talman, atl delta är frågor som i hög grad gäller kvaliteten. Man måste utgå från all läkaren, när det gäller de högre arvodesgrupperna, skall ha lid för varje enskild patient. Del är av grundläggande betydelse.

Hen HENMARK (fp):

Fru talman! Jag har ingen anledning alt bestrida de uppgifter som socialministern har lämnat här. Däremot tycker Jag för min egen del inte att det betraktelsesätt som tillämpas då det gäller att bistå människor som behöver hjälp av en läkare är rikligt. Jag anser inte att en läkares inkomstnivå skall spela någon roll i det sammanhanget. Jag är väl medveten om alt den frågan kan spela in när man gör upp taxorna, men del finns Ju möjlighel alt ändra dessa. Det kan ändock inte vara rimligt atl man skall försvåra människors möjligheter atl komma under läkarvård med hänvisning lill all läkaren annars skulle få för myckel betalt. Del är ett oriktigt betraktelsesätt, som jag reagerar mot. Del är cyniskt att sätta människors väl och ve i kläm därför att en läkare möjligen får för myckel betalt.

Herr socialministern ASPLING:

Fru talman! Herr Henmarks senasie inlägg ger mig anledning till en kort replik. Det ärju ytterst angeläget att vårdkvaliteten sätts i centrum. Man skall ju inte kunna tjäna mera pengar på atl göra kvaliteten sämre, t. ex. genom alt bokstavligen belasta sig på ell sätt som vi anser vara hell orimligt. Vi tänker på de sjuka människorna och på sjukvårdens kvalitet. Del är della som givit mig anledning till min sisla replik, fru talman.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Om väntetiderna för erhållande av specialskor

144

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för alt besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 30 oktober anmälda fråga, 1975/76:74, och anförde:

Fru talman! Herr Böriesson i Falköping har frågat mig om Jag ämnar medverka till att de alltför långa väntetiderna för erhållande av specialskor till vissa handikappade nedbringas, speciellt med hänsynstagande lill de barn som är i behov av sådana skor.

Sjukvårdshuvudmännen lillgodoser inom sin hjälpmedelsverksamhet handikappades individuella behov av hjälpmedel. Individuell anpassning av oriopediska skor, särskilt för personer med svåra fcitdefekter, kräver stor noggrannhet, och det ligger i sakens natur att väntetider inle helt kan undvikas. Dessa personer har dock i allmänhet fortlöpande kontakt med ortopedskomakaren, som vanligen känner till deras behov av skor. Utprovning, anpassning och utlämnande av nya skor som ersättning för förslitna kan därför ske efter en i förväg uppgjord tidsplan. Del torde även i alla sjukvårdsområden vara regel alt bl. a. barn med akuta behov av ortopediska skor får förtur för utprovning och erhållande av hjälpmedel.

De kvalificerade krav som måste ställas på ortopediska skor gör verksamheten komplicerad, och hithörande frågor ägnas slor uppmärksamhet. Den av mig tillkallade hjälpmedelsgruppen, som har behandlat en rad frågor rörande verksamheten med hjälpmedel för haridikappade, har i år redovisat en rapport angående verksamheten med oriopediska skor med särskild belysning av produktionsförhållandena inom Stockholms läns landsting. Utredningen har gjorts bl. a. i syfte ati belysa hur skotillverkningen kan effektiviseras och patientservicen förbättras.

För all man skall kunna tillhandahålla bra oriopediska skor måste del finnas yrkesskickliga ortopedskomakare. Del har under en följd av år visat sig svårt att rekrytera nya utövare till yrket, ocfi allljäml behövs fler lärlingar vid de oriopediska skomakerierna. För all motverka bristen på skomakare har i höst inletts teoretisk utbildning för lärlingar i yrket. Den sker i samverkan mellan skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och handikappinstitutet och äger rum vid Jönköping:; läns landstings gymnasieskola. Munksjöskolan. Avsikten är att denna utbildning fortsättningsvis skall ingå som en del av den reguljära gymnasiala utbildningen för personal vid ortopedtekniska avdelningar.

Inför sjukvårdshuvudmännens övertagande den 1 januari 1976 av hela ansvaret för hjälpmedelsverksamheten har bildats en arbetsgrupp inom Landstingsförbundet med uppgift atl gå igenom problemen inom hela det ortopediska området. Gruppen, vari även ingår företrädare för handikappinstitutet, bereder bl. a. frågor om tillverkning och tillhandahållande av ortopediska skor för barn och vuxna.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 väntetiderna för erhållande av specialskor

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Fru talman! Jag ber att få lacka socialministern för svaret på min fråga. Såviii Jag förstår av det lämnade svaret är socialministern medveten om atl det förekommer långa väntetider för erhållande av specialskor.

Att väntetider inte kan undvikas har Jag fullt klart för mig, men man kan ifrågasätta om dessa bör få vara så långa. Jag känner till konkreta

145

10 Riksdagens proiokoll 1975/76:16-18

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 åtgärder för alt minska ärendebalansen i regeringsrätten

fall där man får vänta upp till 5-6 månader för alt erhålla ny läst och 3-4 månader vid återbeställning. För barn är väntetiderna i normalfall 1   1/2-2 månader - märk väl: i normalfall.

Jag förstår att della inte är någon lätt problematik. Socialministern har ju myckel riktigt sagl att de långa väntetiderna sammanhänger med bristen på ortopedskomakare. Jag är också medveten om svårigheterna alt rekrytera dylika. Vi har inte möjlighet att importera skomakare från utlandet. Jag fattar emellertid socialministerns svar såsom positivt i så måtto att socialministern säger att man bedriver utbildning av lärlingar vid de ortopediska skomakerierna för att motverka bristen på dylika skomakare och alt denna teoretiska utbildning har inletts i höst.

Det behöver knappast påpekas hur angeläget det är att väntetiderna nedbringas. De innebär för de människor som är beroende av specialskor, speciellt barnen, både fysiska och psykiska lidanden. Därför är det som sagl angeläget all de ansvariga myndigheterna gör vad göras kan för att rätta till de rådande förhållandena.

Jag lackar än en gång socialministern för det svar som jag har fått på min fråga.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Om åtgärder för att minska ärendebalansen i regeringsrätten

146

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 30 oktober anmälda fråga, 1975/76:73, och anförde:

Fru talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat mig om jag vill medverka till alt åtgärder vidtages i syfte atl minska ärendebalansen i regeringsrätten.

Sådana ålgärder, herr Böriesson, har för länge sedan vidtagits. Den 1 Januari 1972 genomfördes en genomgripande reform på förvaltningsrättskipningens område. En av anledningarna lill denna reform var de långa väntetiderna i framför allt skaltemålen och de stora balanser som hade samlats i regeringsrätten.

Regeringsrätten fick efter förvaltningsrättsreformen behålla de resurser som tidigare stått lill domstolens förfogande, trots en i den nya ordningen väsentligt mindre arbetsbörda. Avsikten var att antalet ledamöter och annan personal så småningom skulle kunna minskas när arbetsläget förbättrats. Någon minskning har dock ännu inte genomförts.

Detta har lett till att regeringsrättens balans, som vid tiden för för-valiningsrättsreformen uppgick till ca 6 200 mål. på tre och ett halvt år minskat till ca 3 300 mål. dvs. med bortål  1 000 mål om årei.

Enligi den målsätlning som regeringsrällen själv slälll upp för sin verksamhel skulle fierialel mål från liden före förvallningsräiisreformen ha

avgjorts före den 1 juli 1975. Det är enligt min uppfatming myckel sannolikt alt regeringsrätten skulle ha kunnat uppfylla både denna målsättning och ylteriigare ha minskat sin balans om inte domstolen under det senaste året nödgats med förtur handlägga ca I 000 mål av engångsnatur om körkortsutbyte.

Jag tror att både herr Börjesson och jag med största tillförsikt kan se framtiden an när det gäller den fortsatta utvecklingen av ärendebalansen i regeringsrätten.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 åtgärder för att minska ärendebalansen i regeringsrätten

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Fru lalman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga.

Jag är lika medvelen som justitieministern om all ärendebalansen har minskat. Att den har gjort det noterar jag med lillfiedsställelse, men jag anser ändå inle att lägel f n. är bra. Det framstår som otillfredsställande att ett besvärsärende kan ligga i regeringsrätten i fiera år innan detsamma avgörs - jag har uppgifter på atl så har varil fallet - speciellt om det rör sig om tjänsieiillsättningsärenden. Dessa skall avgöras med s. k. förtur. Icke förty kan det dröja alltför lång lid innan ärendena blir avgjorda. Jag skall bara ange ett enda exempel här - d£:t finns säkerligen åtskilliga liknande. Det var ell besvärsärende avseende en tjänstetillsättning från Skaraborgs län som inkom till regeringsrätten den 4 oktober i fjol, men först den 27 okiober i år meddelades dom i målet. Enligt vad Jag inhämtai frän jurislhåll var det ett mycket enkelt mål, som -såvitt Jag kan förstå - inte borde ha vållat några som helst juridiska svårigheter.

Jag begär inle alt justitieministern skall la ställning till ett konkret fall. Avsikten med mitt exempel var bara att påvisa att trots de förbättringar som skett inom regeringsrätten de ärendebalanser som f n. förekommer icke är tillfredsställande. Balansen omfaUade den I juli i år 3 342 mål. Jag vill fråga justitieministern om han är beredd att vidta extraordinära åtgärder i syfte att nedbringa antalet av dessa mål, så att väntetiderna inte blir alltför långa.

Herr justitieministern GEIJER:

Fru lalman! Jag skulle bättre ha förstått herr Böriesson i Falköping om balansen ökade, men i själva verket minskar den, och del finns renl av, som jag sade, mycket goda skäl för atl anta alt minskningen kommer att forisälla i samma takt som under den senaste tiden.

Ett enskilt fall kan jag naturligtvis inte ta upp här, herr Börjesson. Jag kan inte redogöra för vad som har hänt i det ärendet under dess vandring till regeringsrätten - det kan Ju ha förelegat särskilda omständigheter som gjort atl del dröjt innan regeringsrällen fåll tillfälle att avgöra ärendet.

Jag vill ytterligare säga till herr Börjesson atl domstolarna brukar låta höra av sig ganska snart när de finner att de har svårt atl klara av ärendena eller när balansen inte går ner tillräckligt hastigt. Här föreligger emellertid

147

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 åtgäi'der för att tiygga sysselsättning för anställda vid Surte glasbruk

från regeringsrätten inga krav på förstärkning i årets petita. och ingen utökning av personalen är förutsedd i årets långtidsbudget. Jag vill ännu en gång säga all vi med tillförsikt kan räkna med alt ärendebalansen kommer att sjunka i sådan takt att vi kommer ner till en balans som kan anses acceptabel.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Fru talman! Jag vill gärna understryka att jag är medvelen om att det har skett förbättringar. Delta är glädjande, men det förekommer dock eftersläpningar. Det finns över 3 300 mål som ännu inte är avgjorda i regeringsrätten och det är sannerligen inte tillfredsställande.

Jag begär naturligtvis inte atl justitieministern skall kommentera ett fall som jag här har åberopat, men del är inie tillfredsställande att få vänta i över ett års tid innan ett besvärsärende, t. ex. ett tjänstetillsält-ningsärende, avgörs. Enligt den statistik som Jag har tillgänglig avgjordes under fjolåret 536 mål, som hade legat och väntat i över 37 månader. Della kan inte vara rikligl bra, det måsle Jusiiiieminisiern medge.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 15 Om åtgärder för att trygga sysselsättning för anställda vid Surte glasbruk

148

Herr arbetsmarknadsminislern BENGTSSON erhöll ordei för all besvara fru Radesjös (s) den 21 okiober anmälda fråga, 1975/76:46, och anförde:

Fru lalman! Fru Radesjö har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser vidta med anledning av den aviserade nedläggningen av Surte glasbruk för att trygga sysselsättningen för de anställda vid förelaget.

Något varsel har ännu inte utfärdats om inskränkning i driften vid Surte glasbruk. Enligt vad jag har erfarit kommer nya överläggningar all äga rum mellan företrädare för de anställda och företagsledningen. Om de tidigare aviserade planerna genomförs, skulle i ett första skede ungefär hälften av de anställda vid Surte glasbruk hotas av arbelslöshel. Sialsmakierna kommer i så fall all ulnyitja alla lillgängliga arbeismark-nadspoliliska medel för atl söka trygga sysselsättningen för de berörda. Jag är medveten om att ett stort antal kvinnor kan komma att omfattas av ett eventuellt varsel. Med tanke på arbetsmarknadsläget för kvinnor i Göteborgsområdet kan det bli nödvändigt med särskilda åtgärder för all skapa nya arbetstillfällen.

Beträffande planerna på total nedläggning av glasbruket i Surte vill Jag understryka att det i första hand bör ankomma på det förelag som äger brukel au skaffa fram ny verksamhel lill de ansiällda i orten. Jag förutsätter därför alt AB Plåtmanufaktur förlägger utbyggnad av någon av företagets expansiva verksamhetsgrenar till Surte.

Fru RADESJÖ (s):

Fru talman! Jag lackar arbetsmarknadsminislern försvaret på min fråga och konstaterar all osäkerheien för de anställda vid Surle glasbruk inle förändrais på någol säll, irols all de ännu inle direkl har varslals om avskedanden.

Jag skall här försöka ge lilei av bakgrunden lill min fråga. PLM har i milt tycke agerat mycket osolidariskt mot de anställda i Surle och mot kommunen. Nedläggningshotet kom ju som en chock för de över 600 som jobbar i Surte.

Den 8 oktober tillsattes en samrådsgrupp med representanter för de tre bruken i Hammar, Limmared och Surte. Givetvis var också företagsledningen med. Där har man sagl att det var slor enighet om atl det skulle bli företagsekonomiskt riktigast att lägga ned ett av bruken, nämligen i Surle. De siffror och resullal som redovisades var emellertid myckel dunkla. Surles representanter ansåg atl del riktigaste skulle vara att reducera kapaciteten på samtliga bruk, och de reserverade sig också mot majoritetsbeslutet.

I det här sammanhanget kan det kanske vara intressant att veta atl den 4 okiober - alltså fyra dagar innan den här samrådsgruppen började sill Jobb - hade Nerikes Allehanda en intervju med divisionschefen Lars Hinsell, som sade ungefär så här: Hammars bruk kommer inte alt beröras av de här inskränkningarna, utan vad det rör sig om är att Surte bör läggas ned.

Detta har inte dementerats. Så gick det med del samrådet!

Sammansättningen av arbetsstyrkan i Surle inger rätt stora farhågor, då en slor del av de anställda är över 45 år och många är invandrare. Dessuiom är många kvinnor, som arbetsmarknadsministern sade, och i Göteborgsregionen har vi få arbetstillfällen för kvinnor. 1 den här gruppen finns också många invandrarkvinnor som inte kan svenska.

Jag hoppas verkligen alt regeringen, som arbetsmarknadsministern här har lovat, på alla sätt stöder och hjälper kommunen, så att vi får den expansiva induslri som vi behöver i Surte, om vi inte får behålla vårt glasbruk. Glasbrukei är ju siommen i samhällei Sune.

Föriroendei för PLM har fåll sig en knäck bland de ansiällda. Nu sätter kommunen sitt hopp till regeringen om alt bolaget skall kunna påverkas till fortsatt drift eller att vi skall få alternativ sysselsättning i kommunen.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0//7 åtgärder för att trygga sysselsättning JÖr anställda vid Surte glasbruk

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Fru talman! Jag förstår så väl den oro som både kommunalmännen i Surte och de anställda vid glasbruket känner inför den situation som har uppstått. Nu häller den fackliga organisationen på och förhandlar med företaget, och för dagen är situationen en smula oviss. Men om vi utgår ifrån att det först aviserade varslet kommer till stånd och atl ungefiir hälften av styrkan måste avskedas är del myckel viktigt - som jag har sagt i mitt svar - all alla arbelsmarknadspolitiska medel sätts

149

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 ålgärder för att bibehålla Linjeflygs trafik på Karlstad

in, och vi har numera ell rätt stort register av sådana.

Men på något längre sikt var det inte tänkt att halva styrkan skulle behöva gå, och på den punkien måste vi ställa ett absolut krav att företaget ser till att ersätlningsproduktion snart kommer till slånd så alt de anställda kan stanna kvar. Min förhoppning är att företaget skall försöka behålla alla anställda. Men om det inte går - av anledningar vi känner - har vi lovat att hjälpa till.

Situationen är allvarlig för kvinnor i Göteborgsområdet, och den blir inte bättre om ett stort antal kvinnor nu avskedas. Vi kan då inte bara erbjuda arbetsmarknadspolitiska medel utan får erbjuda lokaliseringspolitiska medel för att försöka få ny verksamhel lill området. Vi lovar att göra vad vi kan.

Det är tyvärr så att när företag läggs ner - inte bara i Surte ulan på många andra platser - uppstår oro bland kommunalmännen, och vi måste då träda in och göra vårt bästa. Som väl är har vi numera ganska stora möjligheter all hjälpa lill genom lokaliseringspolitiken.

Fru RADESJÖ (s):

Fru talman! Jag vill bara tacka arbetsmarknadsminislern för del senasie uttalandet, som i alla fall ger litet hopp.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Om åtgärder för att bibehålla Linjeflygs trafik på Karlstad

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för atl besvara herr NIssers (m) den 23 oktober anmälda fråga, 1975/76:52, och anförde:

Fru talman! Herr Nisser har frågat mig om vilka åtgärder jag ämnar vidla för atl Linjeflyg även i framtiden skall kunna utföra flygtraflk på Karlstad om Bronmia flygplats läggs ned.

Enligt uppgift som jag inhämtai av verkställande ledningen i Linjeflyg har bolagel för avsikt alt efter avvecklingen av Bromma flygplats fortsätta att trafikera Karlstad.

150

Hen NISSER (m):

Fru lalman! Jag ber att få lacka herr statsrådet för det lämnade svaret. Som alla känner lill uppstod del sedan riksdagen i våras hade fattat beslut om Brommas framlid en hel del bekymmer för en mängd flygplatser som ligger inom det så atl säga farliga området, ungefär 20-40 mil från Stockholm. Man frågade sig där om det skulle vara meningsfullt med flygkommunikation när avståndet till Arlanda är så långt och tidsvinsten kanske blir så liten att den inte motsvarar de högre kostnaderna. Då sades del att nya och bättre flygplan skulle sällas in för att förkorta flygliden och kompensera den eventuella mertiden nere på marken.

För Karlstads del blev frågan särskilt komplicerad bl. a. av den orsaken

atl Linjeflyg meddelade att den reguljära flygtrafiken på Karlstad skulle upphöra 1978. I det lugnande svar jag nu har fått av herr statsrådet sägs del att Linjefiyg tänker fortsätta den reguljära fiygtrafiken, och det är utomordentligt glädjande. Men jag vill ställa två frågor lill herr statsrådet.

Den första frågan är: Har de uppgifter som har cirkulerat om att Linjeflyg skulle upphöra med den reguljära flygtrafiken på Karlstad efter 1978 ändrats så alt vi nu kan hoppas på att den kommer atl fortsätta?

Den andra frågan skulle Jag kunna formulera så: Innebär ställningstagandet atl man från statsmakternas sida exempelvis ger luftfartsverket sådana möjligheler att verkei kan aktivt ingripa ledande och försöka lösa problemen? Det gäller ju inte bara Karlstads flygplats utan flygplatserna i en mängd andra städer: Borlänge, Jönköping, Visby och många andra.

Det vore därför av stor vikt om vi av herr statsrådet kunde få en försäkran om alt statsmakterna ville garantera att flygtrafiken kommer atl fortsätta på bl. a. Karlstads fiygfäll.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 ålgärder för att bibehålla Linje flygs trafik på Karlstad

Herr kommuni''.ationsministern NORLING:

Fru talman! Jag har i mitt svar kort och koncist sagl all de uppgifter Jag har fåtl från Linjefiyg bekräftar att man skall fortsätta med flygtraflken på Karlstad, och jag behöver väl knappast upprepa det.

Sedan tycker jag all herr Nisser nog överdriver - kanske omedvetet - de bekymmer som skulle flnnas runt om i landet på grund av beslutet om avvecklingen av Bromma flygplats. Jag måsle utifrån min horisont säga att det här är första gången Jag möter uttalanden atl en plats har bekymmer i den här riktningen. Däremot har Jag mött låt mig säga reaktioner i den andra riktningen -jag vill bara nämna Gävle som exempel. Där konstaterar man klart - man talar självfallet bara för Gävle - atl det aldrig kan bli någon fart på flygplatsen förrän trafiken fiyilas från Bromma till Arlanda. - Men detta sagl mer som en parentes.

När det gäller frågan om ny fiygplats i Karlstad, har den ju utretts av en särskild flygplalskommitté med företrädare för länsstyrelsen, kommunen och landstinget. Man har föreslagit en ny flygplats - herr Nisser känner väl till hur resonemangen har gått - och angivit var den skulle ligga, vad den skulle kosta osv. Av den utredningen har jag lärt mig alt trafikens omfattning på en sådan flygplats i Karlstad under överskådlig framtid skulle bli begränsad och atl trafiken skulle komma atl medföra mycket stora driftunderskolt. Med hänsyn bl. a. lill dessa förhållanden har nygplaiskommiiiéns ordförande, landshövdingen i Värmlands län Rolf Edberg, tagit initiativ till en arbetsgrupp, vars uppgift äratt ytterligare överväga flygplatsfrågan i Karlstadsregionen. Intressenter i gruppen är luftfartsverket. Linjeflyg, kommunen och länsstyrelsen - det här känner också herr Nisser till - och arbetet skall helst ge ett resultat som visar hur man praktiskt och ekonomiskt bäst skall lösa Karlstads flygplatsfråga.

Detta gäller alltså utöver det svar som jag här har gett att vi i framtiden skall fortsätta att flyga på Karlstad.

151

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 rätt att avlägga körkortsprov med automat-växlat fordon

Hen NISSER (m):

Fru talman! Det är klart att de här problemen egentligen skall lösas i huvudsak av kommunerna. Men vad gäller Karlstad är det stora bekymmer i och med atl man inte har start- och landningsbanor som kan ta emot de eventuella nya flygplanstyper som kommer. Del gäller en utbyggnad för ca 4 milj. kr.

Den nya flygplatsen skulle komma all kosta kanske 40 milj. kr. Och det är ett väldigt hårt tryck både från näringslivet och från annat håll just i Värmlandsregionen. Vi har Ju där Uddeholm, Billerud, Karlstads Mekaniska Werkstad, Vänerskog och många andra företag plus de utflyttade statliga verken och landstinget, länsstyrelsen och kommunen.

Del är alltså i hög grad nödvändigi med en flygplats, var den nu skall ligga, och del vore mycket bekymmersamt om flygplatsfrågan även i fortsättningen skulle behandlas under del hot som funnits hela tiden, att det skall gå så och så många år till. Jag hoppas verkligen att statsmakterna hjälper till, för det vore egendomligt om riksdagen skulle fatta ett beslut som leder till svåra följdverkningar ulan att vi då hjälps åt att klara av svårigheterna för resp. kommun. Men Jag tackar för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 17 Om rätt att avlägga körkortsprov med automatväxlat fordon

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för alt besvara herr Johanssons i Växjö (c) den 23 oktober anmälda fråga, 1975/76:53, och anförde:

Fru talman! Herr Johansson i Växjö har frågat mig om jag är beredd all medverka till att körkortsaspirant som önskar det bereds tillfälle att avlägga körkortsprov med automalväxlat fordon.

Statens irafiksäkerhetsverk har gjort en framställning i syfte att få till stånd en sådan ordning som avses i frågan. Efter remissbehandling har ärendet bereiis av trafiksäkerhetsuiredningen.

Jag avser att ta upp frågan i samband med andra förslag till riksdagen rörande förarurval m. m. som förbereds inom kommunikationsdepartementet.

152

Hen JOHANSSON i Växjö (c):

Fru talman! Jag lackar kommunikationsministern för svaret, som ju upplyser om att man bereder denna fråga i kommunikationsdepartementet. Svaret hade kanske varit ännu mera tillfredsställande om kommunikationsministern tidsmässigt hade angivit när riksmötet kunde få ett förslag i frågan. Som kommunikationsministern säkert vet väntar man ute i landet med stor otålighet på att ett sådant förslag skall läggas fram.

Nu gällande körkorlskungörelse ger ingen möjlighet alt avlägga körkortsprov på bil med automatisk kraftöverföring med mindre att den sö-

kände har någon form av fysiskt handikapp. Men det vore värdefullt om även andra, som av olika skäl vill ta körkort på en s. k. automalic, kunde få göra delta. Anledningarna till att man ibhind vill ha denna möjlighel kan vara fiera, t. ex. motoriska skäl, dvs. alt den sökande har svårigheter med att samordna händernas och fötternas rörelser, dövhet etc. Det bör också finnas en rimlig möjlighel för äliJre all ta körkort med bil som har automalisk växellåda. De grupper av människor som Jag här nämnt kan ha svårt atl lära sig växla manuellt på ell säkert sätt. De får nu också dras med stora utbildningskostnader. Jag tror också att äldre människor blir betydligt irafiksäkrare när de kör en bil med automalisk växling.

Sedan är det väl också på del sättet att många som har klarat körkort på en vanlig bil ändå köper en bil med automatisk växellåda, och efter en tid har de i så fall glömt borl hur man kör en bil med konventionell växling.

Jag menar inle att alla skall få köra med en s. k. automalic utan bara atl det skall ske efter särskild ansökan och när behovet framstår klart och tydligt. Men jag menar atl man bör tillämpa en betydligt mera generös bedömning än i dag.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 rätt att avlägga körkortsprov med automat-växlat fordon

Herr kommunikationsministern NORLING:

Fru talman! Som herr Johansson i Vä.xjö sade får vissa handikappade människor körkort, där tillståndet att framföra fordonet endast gäller bil med automatiserad växellåda. Den framställning som trafiksäkerhetsverket har gjort och som jag har hänvisat till i mitt svar går ut på all bestämmelserna ändras så atl körkort kan begränsas atl gälla endasi automatväxlad bil även för personer som inte är handikappade. Det är vad irafiksäkerhetsverket skriver. Och det förslaget har \'id remissbehandlingen tillstyrkts av flera instanser, men det har också avstyrkts av andra.

Till stöd för trafiksäkerhelsverkels förslag har bl. c. anförts Irafiksä-kerhelsfrämjande skäl, men mot förslaget har å andia sidan åberopats nödvändigheten av att den elementära körkortsutbildningen görs så bred och gedigen som möjligt. Det har också sagts all det finns risk för all ett kontrollproblem uppslår genom att förare som har avlagt prov på automatväxlad bil senare också kommer atl köra manuellt växlad bil. Jag nämner della som exempel på vilka remissyilranden som har kommii in i anledning av irafiksäkerheisverkels framsiällning.

Till detta förtydligande vill jag sedan också lägga ;itt vi inom departementet nu diskuterar möjligheterna att undvika de problem som har framhållits vid remissbehandlingen av förslaget och att hitta en vettig kompromiss.

Hen JOHANSSON i Växjö (c):

Fru talman! Jag har exakt samma uppfattning som kommunikationsministern, att om man ger en sådan här tillåtelse så skall den gälla endast bil med automatisk växellåda, ingenting annal. Likas;! ärjag införstådd

153

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 en bro till Seskarö

med alt det här uppkommer vissa kontrollproblem, men sådana finns Ju i praktiken också i många andra fall. Många människor har t. ex. i sitt körkort angivet atl de skall bära glasögon, men del är inle så lätt för vederbörande myndighet att kontrollera den saken i trafiken. Många människor kör kanske ulan glasögon, trots att de skulle bära sådana. Vi har i dagarna fått besked om att det tyvärr är många som inte använder säkerhetsbälte. Här är ett kontrollproblem. Jag skulle tro att det uppstår betydligt färre kontrollfall på del här området, dvs. om man ger personer som önskar det möjlighet all la körkort för bil med automalisk växellåda och sedan i fortsättningen endasi köra sådan bil.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 18 Om en bro till Seskarö

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för atl besvara herr Lövenborgs (vpk) den 29 oktober anmälda fråga, 1975/76:58, och anförde:

Fru talman! Herr Lövenborg har frågat mig om jag vill redogöra för anledningen till dröjsmålet med byggandet av bron till Seskarö och uttala mig om när bron beräknas bli klar atl tas i bruk.

När herr Lövenborg år 1972 frågade mig om Seskaröbron sade jag att brobygget skulle ges hög prioritet. Jag förklarade vidare att man fick räkna med ungefär fem år för projektering och byggande av bron.

Inom vägverket pågår upprättande av arbetsplan för bron. Utrednings-plan för broföretaget har varit pä remiss. Markägarsammanträde beräknas kunna hållas under november månad. Vägverket strävar efter att kunna fastställa arbetsplanen vid halvårsskiftet nästa år för alt byggstart skall kunna ske under hösten 1976. Medel för påbörjande av bron under år 1976 har ställts lill vägverkels förfogande. Med denna planering bör bron kunna vara klar alt las i bruk under år 1978.

154

Hen LÖVENBORG (vpk):

Fru talman! Jag ber all få tacka kommunikationsministern för svarei på min fråga. Det var ett konkret besked, även om färdigställandet av bron kommer något senare än vi hade trott. Jag betraktar svarei som ett högst auktoritativt besked som Seskaröborna och andra kan lita på.

Orsaken lill frågan var att Jag kanske använde mig av litet enkel matematik. När herr Norling 1972 gav besked om att planering och byggande skulle ta ungefär fem år kom jag fram lill att bron skulle vara färdig år 1977. Om man kan lila på beskedet alt den blir färdig 1978 betraktar jag det som positivt. Det bör noteras även på Seskarö.

Det här brobygget måste betraktas som mycket viktigt. Färjtrafiken har under många år varit en källa till siora bekymmer, särskilt vissa tider på året. Här har befolkningen aldrig släppt tanken på en bro. Den

har dryftats ålskilliga gånger tidigare i riksdagen. När jag gåll igenom prolokollen har Jag bl. a. funnil upprepade framsiölar från Norrbottens-riksdagsmannen Helmer Holmberg för flera decennier sedan.

Atl det skall bli en bro ärju nu klart, men man måste kanske förstå otåligheten. Min fråga ställdes på begäran av folk som bor på Seskarö och som vänlat i många år på den fasla förbindelsen och varit oroliga över att den måhända ytterligare skulle skjutas på framtiden.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Om förbättring av trafikförhållandena 1 skärgårdarna

Herr kommunikationsministern NORLING:

Fru talman! Det är alltid vanskligt att räkna fram hur lång lid som kan behöva gå åt för alt genomföra ett sådant här projekl. Del är rikligt att jag 1972 talade om fem år, och då kommer man fram till 1977.

Som ell försök lill förklaring vill jag bara säga atl bron lill Seskarö berör allmän faried, och del är alllid svårt all bedöma den lid som åtgår för förändring av sådan faded. I Seskaröfallet har det närmast varit fråga om brons fria höjd, och de uppgifter jag lämnade 1972 grundades på vägverkets bedömning. Jag är övertygad om atl man fullföljer projekteringen med all kraft så att byggnadsstart blir möjlig under nästa år.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 19 Om förbättring av trafikförhållandena i skärgårdarna

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Lindahls i Hamburgsund (fp) den 30 oktober anmälda fråga, 1975/76:65, och anförde:

Fru lalman! Herr Lindahl i Hamburgsund har frågat mig när regeringen avser framlägga förslag till förbättring av trafikförhållandena i skärgårdarna i enlighet med  1974 års vårriksdags beslul.

Frågan har behandlats i en särskild interdepariemental arbetsgrupp, som tillsatts för all göra en allmän översyn av vilka åtgärder som kan vara ägnade all förbättra skärgårdsbefolkningens villkor. Regeringen har - på grundval av arbetsgruppens arbete - för avsikt atl för pågående riksmöle framlägga förslag som syftar till att åstadkomma bättre trafikförhållanden i skärgårdarna.

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Fru lalman! Jag lackar statsrådet för svaret.

Vi lämnar redan runt om i landei bidrag till icke lönsam busstrafik. De bidragen är speciellt avsedda för våra glesbygder. Men de glesbygder som skärgårdarna utgör har inte möjlighet atl få bidrtig till sin livsnödvändiga trafik. De har helt enkelt behandlats orättvist.

Kommunikationsförhållandena är unika i skärgårdarna - befolkningen där är i stort sett helt beroende av de kollektivtrafikmedel som finns

155

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 åtgärder mot olyckor i siadsirafiken

i form av båtar och färjor. Jag tror att man kan gå så långt att man säger alt del slörsla hindrel för en utveckling i skärgårdsområdena och för människornas möjligheter att bo kvar där, är de dåliga kommunikationsförhållandena. I motsats till övriga utvecklingssvaga områden i landet kan man här peka på en speciell punkt som är direkt avgörande. Det är därför med tillfredsställelse som jag i statsrådets svar ser löftet atl det nu pågående riksmötet skall få ett förslag i enlighet med vad 1974 års riksdag önskade sig.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 20 Om åtgärder mot olyckor i stadstrafiken

156

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet föratt besvara herr Westbeigs i Ljusdal (fp) den 30 okiober anmälda fråga, 1975/76:70, och anförde:

Fru talman! Herr Westberg i Ljusdal har- under anförande att olyckor där oskyddad trafikant påkörs av lastbil, som svänger i en gatukorsning, är frekventa - frågat mig om Jag är beredd medverka till att särskilda insatser görs för att cyklister och andra oskyddade trafikanter skall kunna färdas säkrare i stadstrafiken.

Allmänt sett är den typen av olyckor då en oskyddad trafikant blir påkörd av svängande lastbil inte särskilt vanlig. De senaste månaderna har emellertid några sådana olyckor iniräffal. Della har också uppmärksammals av irafiksäkerhelsverkei som nu närmare sluderar dessa olyckor. Jag vill också nämna alt frågan diskuteras på ett sammanträde som irafiksäkerhetsverket. NTF och trafiksäkerhetskommittéerna i Slockholm, Göteborg och Malmö håller i dagarna. Trafiksäkerheisverket kommer atl vidla de ålgärder som verkei finner påkallade och - om regeringens medverkan behövs - inkomma med förslag. Det är vad jag för dagen kan säga om den av herr Wesiberg aklualiserade frågan.

Jag vill emellertid i sammanhanget erinra om det inires.se som man från statsmakternas sida sedan länge ägnat cykelfrägan och därmed sammanhängande problem. För ett par år sedan gav regeringen de tre berörda verken - vägverket, trafiksäkerhetsverket och planverket - i uppdrag alt utföra en utredning om åtgärder föratt främja cykeltrafiken. Resultatet av denna utredning har nyligen framlagts i en rapport. Cykeln i stadens trafiknät. Med överlämnande av rapporten lill regeringen framhåller de tre verken bl. a. följande.

"Det finns i dag ett utbrett intresse all torbältra förhållandena för cykellrafiken. 1 flera kommuner görs sålunda siora planeringsansiräng-ningar för att avhjälpa de svåraste bristerna. Erfarenheterna av cykel-trafikplanering är emellertid ofta begränsade och kunskaperna bristfälliga om hur cykeltrafiken kan hanteras i planeringsarbetet. Därför har en skrift med information om planering och genomförande av ålgärder för

cykeltrafiken bedömts som angelägen bl. a. för atl tillgodose önskemål om snabba förbättringar. Utredningsarbetet har med hänsyn härtill koncentrerats på att samla in och i en rapport sammanställa de erfarenheter och det vetande som finns tillgängligt från forsknings- och utvecklingsarbete och från den kommunala prakliken. Rapporten 'änder sig av angivna skäl i första hand till de organ som ansvarar för trafik- och bebyggelseplanering i kommunerna".

Rapporten har i dagarna distribuerats till samtliga kommuner i landei. Liknande rapporter kommer att framläggas bl. a. rörande bussen och fotgängaren i stadens irafiknät. De tre verken avser att .senare - i de avseenden det är ändamålsenligt - publicera närmare råo och anvisningar inom berörda ämnesområden.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 åtgärder mot olyckor i stadstrafiken

Hen WESTBERG i  Ljusdal (fp):

Fru lalman! Jag ber alt få tacka för det utförliga svaret på min fråga. Del visar att kommunikationsministern tar myckel allvarligt på dessa frågor.

Trafikolyckorna utgör ett mycket slort och allvarligt problem, och de visar tyvärr en tendens att öka. Trafikolyckor där cyklister och andra oskyddade trafikanter drabbas är vanligen förekommande. En inte ovanlig olyckstyp är då sådan trafikant blivit påkörd av lastbil, som svänger i en gatukorsning. Två kvinnor har på senaste tiden omkommit i trafiken i Gävle under av allt atl döma nästan identiskt lika omständigheter. Båda var cyklister och skulle i gatukorsning svänga till höger. Till vänster om sig hade de en långtradare som också skulle svänga lill höger. Fordonets längd gjorde alt föraren måste la ul svängen över på fel sida av gatan. Släpvagnen kom likafullt all snedda korsningen och iränga undan de oförberedda cyklislerna, som i båda fallen hamnade under bakhjulen. Förarna hade ingen möjlighel alt observera händelsen i sina backspeglar. Slutsatsen måsle bli alt de tunga fordonen, som dessa nu ser ut och med den utrustning de f n. har, är farliga i stadstrafiken.

Därför måsle något göras för att ändra på förhållandena, t. ex. genom atl göra fordonen säkrare, genom alt skärpa trafikreglerna för långtradare och för cyklister och andra oskyddade trafikanter och gimom all separera trafiken. En viktig åtgärd borde vara att stimulera anläggandet av särskilda cykelbanor. Kommunikationsministern var inne på den frågan. På den punkten är Göteborg ett goil exempel. Del måsle också vara möjligl all ge förarna bälire hjälpmedel för en effektiv bevakning av silualionen i sådana här fall.

Man kan också begära all lasibilar och släp skall vara försedda med sidoskydd, som hindrar cyklisl eller mopedisl från all åka in under bilen. Trafikolyckorna är så många och har i många fall så allvarliga konsekvenseratt allt som kan göras för all förhindra eller minska anialei olyckor måste prövas. Del är lätt au konstatera atl nuvarande lagstiftning tillåter fordon som är för stora för normala gatukorsningar. När långtradaren svänger i en normal gatukorsning bryter föraren mot lagen. Man

157

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Om åtgärder mot olyckor i stadstrafiken

klarar inle av svängen annars. Della är kanske en kommunal angelä-genhel, men jag iror all det är viktigt atl statsmakterna gör vad de kan för att stimulera till en bättre lösning. Delar kommunikationsministern den uppfattningen?

Herr kommunikationsministern NORLING:

Fru talman! Del råder inte några som helst delade meningar om att vi skall fortsätta det viktiga arbetet på att göra trafiken säkrare, även för cyklisterna. Vi hoppas att trafiksäkerhetsverkets utredning när den kommer - det bör inte dröja alltför länge - skall presentera en rad posiliva förslag både när del gäller ändringar i vägtrafikkungörelsen och när det gäller andra åtgärder för att åstadkomma ett bättre sakernas tillstånd.

Utan att föregripa den här utredningen är det emellertid ändå för balansens skull värdefullt att nolera att skulden till sådana här kollisioner inie alltid ligger enbart hos bilisten. Utan att vi alltför mycket har fördjupat oss i orsakerna till dessa olyckor har vi ändå kunnat konstatera atl del finns exempel på atl cyklister felaktigt kört fram lill höger om lastbilar som har stannat för rött ljus. När lastbilen sedan svängt till höger har naturligtvis cyklisten som en följd av sitt eget beteende kommit till skada, lättare eller svårare. Delta är den ena sidan av saken, och den bör vara med i den här diskussionen.

Den andra sidan av saken är all förare av bil enligt 40 5; vägtrafikkungörelsen inte får "svänga föriän det kan ske utan hinder för mot-gående trafik eller för cyklande eller mopedförare". Delta innebär alt bilister i korsningar måste vara särskilt uppmärksamma på cyklister och mopedisler. Della är alltså vad som gäller både för den som sitter bakom ratten i en bil och den som åker cykel eller moped. Samtidigt som vi söker efter ålgärder för all förbäilra lillslåndei måsle vi inpränla an-gelägenhelen av eit större ansvarslagande hos alla som deltar i den farliga verksamhet som heter trafik.

158

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Fru talman! Jag ber att få tacka för det kompletterande svaret. Det är rikligt att ansvaret inte bara kan åläggas lastbilsförare och andra bilförare. Vi har alla vårt ansvar i trafiken, det kommer vi inte ifrån. Men delta tar ändå inte bort intrycket av atl dessa stora fordon, som jag nämnde här, är speciellt farliga i innerstadstrafiken.

Del är lätt alt konstatera atl nuvarande lagstiftning inte klarar den här problemaliken. Det synes vara möjligi au genom restriktioner om färdvägar och genom att godset omlastas vid terminaler och distribueras med mindre bilar komma till rätta med problemen. Au lastbilarna måste få fara genom tätorter på genomfartsgalor, komma fram till byggnadsplatser etc, förslår jag också. Men jag tror alt det är viktigt all här införs restriktioner som gör det möjligl att slippa sådana här händelser som jag åberopade. Det måste också vara väldigt viktigt att utrusta bilarna

på ett effektivare sätt, som gör del möjligt för förarna atl på ett bättre      Nr 17

sätl överblicka trafiksituationen och ta de hänsyn   som är nödvändiga.      Torsdagen den

6 november 1975
Överläggningen var härmed slutad.                                    --------------

0/77 återvinning av papper

§ 21 Om återvinning av papper

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet föratt besvara herr Fågelsbos (c) den 30 oktober anmälda fråga, 1975/76:60, och anförde:

Fru talman! Herr Fågelsbo har frågat mig vilka ålgärder jag ämnar vidta för att möjliggöra och stimulera till en snabb tillämpning av lagbestämmelserna om återvinning av papper.

Riksdagens beslut våren 1975 om återvinning och omhändertagande av avfall innebar bl. a. att kommunerna successivt kommerati få ansvaret för insamling av pappersavfall för återvinning. De nya bestämmelserna har redan börjat tillämpas i två kommuner. Jag har inhämtai atl man i många kommuner f n. håller på att planera hur man skall organisera insamlingsverksamheten.

För att underlätta för kommunerna att genomföra insamling av pappersavfall söker Kommunförbundet f n. få fram riktlinjer för avtal mellan kommuner och insamlingsföretag. Pappersindustrins branschorgan. Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen, har förklarat att man inom branschen är beredd att framöver ta emot allt det returpapper som samlas in. Under innevarande månad kommer två anläggningaratt vara i drift som hell baserar sitt råvarubehov på tidningar och tidskrifter som här samlats in i hushållen. Efter intrimning kommer oessa anläggningar alt ta emot sammanlagt 65 000 ton sådant pappersavfall per år. Planer finns atl fördubbla kapaciteten efter två år. Inom branschen förutser man att återvinningen av i hushållen insamlade tidningar och tidskrifter kommer att femdubblas mot slutet av  1970-talet.

För atl informera om de nya föreskrifterna rörande återvinning och omhändertagande av avfall har riksdagen anvisat 1 milj. kr. En arbetsgrupp inom jordbruksdepartementet håller på att för dessa medel bl. a. ta fram lämpligt underlag åt kommunerna för de informationsinsatser som dessa måste göra för att genomföra pappersinsamlingen.

Jag förutsätter alt landets kommuner så skyndsamt s;om möjligl vidtar åtgärder för att omsätta riksdagens beslut i praktisk verksamhel.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagt kan särskilda åtgärder från min sida f n. inte anses påkallade. Självfallet kommer jag au noga följa utvecklingen på detta område.

Hen FÅGELSBO (c):

Fru talman! Jag skall be alt få lacka jordbruksministern för att jag fått min fråga besvarad. Som det står i svaret beslöt riksdagen i maj månad om denna lag

159

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 förbud mot användning av vissa bekämpningspreparat inom jord- och skogsbruk

som skulle träda i kraft fr. o. m. den 1 juli i år. Det var många som då trodde alt man nu skulle skilja ifrån tidningspapper från övriga sopor och det gjorde man också. Man buntade mycket noga och man lade det i olika utrymmen, men sedan blev man inte av med papperet. Det fanns ingen som tog emot del. Jag har fått frågan inom mill län: Hur blir det med pappersinsamlingen? Det har sagts att vi skall samla in papper och sorlera upp det, men det går inle att bli av med det. Av kamrater här i riksdagen har jag, sedan jag ställt min fråga, hört att man även i andra delar av vårt land har samma problem.

Nu har vi alltså fått statsrådei Lundkvists svar. Jag känner mig nöjd med svarei och ber att få säga tack för det.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 22 Om förbud mot användning av vissa bekämpningspreparat inom jord- och skogsbruk

160

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för all i ett sammanhang besvara dels herr Måbrinks (vpk) den 15 oktober anmälda interpellation, 1975/76:3, till herr socialministern, dels herr Anderssons i Storfors (s) den  17 okiober anmälda fråga.  1975/76:36, och anförde:

Fru talman! Herr Andersson i Storfors har frågat mig vilka åtgärder som vidtagits med anledning av påstådda nya rön om genetiska skadeverkningar av fenoxisyror.

Herr Måbrink har i en interpellation frågat socialministern om man från regeringens sida överväger att la initiativ till förbud mot användning av i första hand preparat innehållande fenoxisyran 2,4,5-T i jord- och skogsbruk. Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande.

Ett bekämpningsmedel måsle vara registrerat av produktkontrollnämnden för att få användas. En ingående bedömning av egenskaper och lämplighet föregår registrering av nya bekämpningsmedel. Nya fakta om ett medels egenskaper kan leda lill alt lidigare registreringar omprövas. Till en registrering knyts vidare en rad villkor om hur medlen får hanteras och spridas. 1 samband med all lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften upphävdes den 1 juli i år infördes en rad nya bestämmelser som framför allt syftar till atl så långt möjligl säkerställa atl allmänheten inte ovetande kommer i kontakt med bekämpningsmedel eller med områden inom vilka sådana medel spritts. Föreskrifterna gäller för alla bekämpningsmedel och spridningsformer.

De nya bestämmelserna har varil i kraft endast en kort tid och erfarenheterna är därför ännu begränsade. För alt få en bild av hur dessa föreskrifter tillämpats har naturvårdsverket tillställt berörda hälsovårdsnämnder en skrivelse med frågor om nämndernas erfarenheter av bekämpningsmedel under sommaren 1975 och av lillämpningen av de nya bestämmelserna.

Beträffande fenoxisyrorna vill jag framhålla att produktkontrollnämnden ingående följer pågående forskning om dessa ämnen.

Naturvårdsverket har också publicerat ett par omfattande redogörelser för den tillgängliga vetenskapliga dokumentationen om fenoxisyrornas effekter på olika organismer samt de ekologiska effekterna i övrigt. Produktkontrollnämnden har dessutom nyligen tagit initiativ till en ytterligare undersökning beträffande fenoxisyrornas genetiska effekter.

Vid ett sammanträffande med företrädare för produktkontrollnämnden i augusti i år begärde jag en redogörelse för nämndens syn på de pressuppgifter som förts fram under sommaren om nya forskningsresultat som skulle tyda på alt vissa preparat kan orsaka genetiska effekter. Nämnden angav då att den skulle låta oberoende svensk och utländsk vetenskaplig expertis granska och bedöma dessa nya forskningsrön. En sådan bedömning sker f n., och de olika expertyttrandena kommer att bli föremål för en samlad ulvärdering inom produktkontrollnämnden vad gäller ifrågasatta genetiska skadeverkningar.

Enligt lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor är det produktkontrollnämnden som har alt pröva tillåtligheten av kemiska bekämpningsmedel. Den redovisning Jag här lämnat visar att nämnden fortlöpande arbetar med att få fram de senaste vetenskapliga rönen rörande eventuella skaderisker vid användning av fenoxisyror. Jag utgår från att nämnden, om tidigare okända rön presenteras, föruisäiiningslöst prövar hela frågan om användningen av dessa ämnen.

Nr 17

Torsdagen den ' 6 november 1975

Om förbud mot   ■ användning av vissa- bekämpnings-preparat inom jord- och skogsbruk

Hen ANDERSSON i Storfors (s):

Fru lalman! Jag ber all få lacka jordbruksminislern för svarei på min fråga.

En anledning lill frågan är den deball som under året förts gällande fenoxisyrornas användande och påstådda skador av genetisk art. En annan anledning är mitt förflutna i de frågor som siaisrädei berör i sill svar och att jag varit ledamot av utredningen gällande spridning av kemiska medel.

Mill ställningstagande i utredningens enhälliga beslut var grundat på en last övertygelse därom, att följdes utredningens förslag i sin helhet hade vi i slort lyckals klara av de problem som preparatens användande medfört.

Jag vill åberopa mill särskilda yilrande i SOU  1974:35.

Jordbruksminislerns redogörelse för vad som f n. pågår inom produki-konirollnämndens ram. med engagerande av såväl svensk som ulländsk velenskaplig expertis för alt utröna, granska och bedöma nya forskarrön. är tillfredsställande. Jag förutsätter alt de resultat forskarna kommer fram till presenteras så snari utvärderingarna är klara. Den debatt som förts och de påståenden som gjorts fordrar klara besked på denna punkt gällande genetiska skadeeffekter.

Jag är nöjd med statsrådets svar och jag ber att än en gång få tacka för det.

161

11  Riksdagens protokoll 1975/76:16-18

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 förbud mot användning av vissa bekämpningspreparat inom jord- och skogsbruk

162

Hen MÅBRINK (vpk):

Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret på min interpellation.

Låt mig till att börja med nämna de flygbesprutningar som företogs under sommaren i år och som väckte en kraftig opinionsstorm. I och med att flygbesprutning åter blev tillåten den 1 juli 1975 följde nya förordningar, som skulle begränsa de risker som låg bakom det tidigare förbudet.

Det har nu visat sig atl dessa förordningar inte på något sätl fungerat. Ortsbefolkningen har fått kort varsel, besprutningsområdena har angetts mycket diffust, likaså tiderna för besprutning. Dessutom har det visat sig all endast en mindre del av det utsprutade medlet hamnar på målområdet. En stor del sprids ul över omgivningen, bl. a. på grund av propellrarnas turbulens. Resultatet har blivit att trädgårdar, byar osv. fått giftmolnen över sig.

Jag ifrågasätter därför om del över huvud taget är möjligt att åstad-konmia sådana bestämmelser vid flygbesprutning som garanterar att ingel annat område än det som skall besprutas utsätts för giftet.

Det är bra att hälsovårdsnämnderna på de aktuella platserna nu skall lämna besked om hur de nya bestämmelserna har tillämpats ute i de län och kommuner där besprutning varit akluell. Del skall bli inlressanl alt få ta del av deras synpunkter.

Men Jag anser ändå att den viktiga frågan i det här sammanhanget är om det inte borde vara ganska självklart att ett totalförbud mot användning av fenoxisyran 2,4,5-T införs.

Redan 1971 anförde några forskare, som ingick i den av giftnämnden tillsatta forskningsgruppen, atl det finns så mycket oklart när det gäller 2,4,5-T-preparatet att ett förbud borde övervägas. Bl. a. talade man då om att just detta medel innehåller dioxiner, som är ett gift som i mycket små doser kan skada människor, djur och växtlighet. De forskare som analyserat och experimenterat med della gift hävdar att dioxinet kan ha vilt skilda verkningar - från exempelvis svåra leverskador till schizofreni. Under sommaren har ylteriigare alarmerande rapporter framkommit, som understryker behovei av ell loialförbud moi 2,4,5-T. Bl. a. uiesluls inie att medlet kan framkalla fosterskador. ■ Jordbruksministern nämner att naturvårdsverket publicerat ett par omfattande redogörelser för den lillgängliga vetenskapliga dokumentationen om fenoxisyrornas effekter på olika organismer. 1 en av dem säger man bl. a. au av del som hittills är känt tyder inget på cancerframkallande förmåga, men cancerrisker kan inte heller uteslutas. När det gäller genetisk påverkan menar man att materialet inte tyder på alt fenoxisyrorna har någon mutagen verkan, men man kan inte heller uiesluia riskerna.

I belänkandel SOU 1974:35, Spridning av kemiska medel. dvs. den utredning som låg lill grund för upphävandet av flygbesprutningsför-budei, sägs bl. a.: "Med beaktande av den osäkerhet som finns i informationen om speciellt ärfllighetsförändrande och cancerframkallande

effekter samt svårigheterna att värdera risker för människan på basen av försök med djur, växter och mikroorganismer, anser expertgruppen det motiverat att användningen av fenoxisyror i största möjliga utsträckning begränsas samt alt i de fall de används, detta sker så att de miljöskadliga effekterna blir så små som möjligt. Normer för högsta tillåtna halt av dioxiner i preparaten bör utarbetas."

När det gäller högsta tillåtna halt av dioxin har enligt de uppgifter jag fått inga normer utarbetats. Om jag har fel, ber jag jordbruksministern i så fall ange vilken högsta halt som gäller.

Jag tycker att den redovisning Jag gjort av uttalande från olika instanser och expertgrupper ytterligare understryker kravet om ett totalförbud mot användning av 2,4,5-T.

Jag kan inte tolka den envishet med vilken man framhärdar i användningen av ett omstritt giftmedel på annat sätt än att skogsbolagens vinstintresse får gå före miljöintressena. Det finns ju andra metoder att komma till rätta med lövslyei, om man nu över huvud tagel skall hantera en så viktig råvara som björken på det sätt som skogsbolaget nu gör. Del är ju möjligt alt bekämpa lövslyei manuellt. Den metoden praktiseras också på vissa håll i vårt land med stor framgång. När jag talar om totalförbud mot 2.4,5-T så inbegriper jag däri också jordbruket, som ju är den största konsumenten av detta preparat. Jag tycker att detta faktum har kommit alltför mycket i skymundan i denna debatt.

Jag hoppas att den bedömning som svensk och utländsk vetenskaplig expertis nu gör av de nya forskningsresultaten om fenoxisyrorna är allsidig och att tillräckliga medel ställts till förfogande för den uppgiften. Jag säger delta därför alt det hittills är ynkligt små resurser som ställts lill förfogande för de svenska forskare som haft ambitionen atl försöka klarlägga fenoxisyrornas skadliga effekter.

Jag kan vara överens med Jordbruksministern om att man nu naturligtvis skall avvakta den ulvärdering som produktkontrollnämnden skall göra. Jag tycker att det är en positiv åtgärd. Men en viktig fråga i detta sammanhang är naturligtvis när man kan räkna med att denna utvärdering är klar. Det ärju inte så lång lid kvar lill nästa besprutningstillfälle, som såvitt jag förstår inträffar våren 1976. Jag tror att det är värdefullt för opinionen atl få ett besked huruvida utvärderingen kommer alt vara klar före nästa besprutningstillfälle. Jag hoppas alt jordbruksministern kan ge ett svar på den frågan.

Jag tackar än en gång för svaret på min interpellation.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Om förbud mot användning av vissa bekämpningspreparat inom jord- och skogsbruk

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Fru talman! Vi är tydligen överens om att det gäller allvarliga frågor som man måste försöka på allt sätt begrunda innan man tar ställning. Jag är glad över alt interpellanten delar min uppfattning att det måste vara klokt att nu avvakta pågående utredningar och undersökningar, som också skall utvärderas innan vi tar ställning. Jag hyser föriroende för produkikonirollnämnden, som är sammansati av represenlanier för alla

163

Nr 17   de myndigheier som har till uppgift att vårda sig om vår hälsa och vår

Torsdaeen den'       miljö och av representaner för löntagarorganisationerna.

6 november 1975 '' '''' P '•'' någon ny besprutning inte kan vara aktuell förrän

---

en bra bit in på nästa år har vi det utrymme som jag menar är tillräckligt

Om ändrade regler för atl få fram det här materialet samt hinna få utvärderingen genomförd

Jör rätt att förvärva och ställningstagandena från produktkontrollnämnden pä bordet innan

jordbruksfastighet                                   nästa besprutningsperiod inleds.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 23 Orn ändrade regler för rätt att förvärva jordbruksfastighet

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Eågelsbos (c) den 15 oktober anmälda interpellation, 1975/76:10, och anförde:

Fru lalman! Herr Fågelsbo har frågat mig om jag vill medverka till att omgående ändring sker av gällande lagstiftning och tillämpningsföreskrifter i fråga om förvärv av jordbruksfastigheter.

Under senare år har fiera reformer genomförts på marklagstiftningens område som är ägnade alt hålla tillbaka prisstegringarna på jordbruks-och skogsmark. Ytterligare reformer som kan väntas få en återhållande effekt på skäliga markprisstegringar förbereds. Vidare är en av utgångspunkterna för jordförvärvsutredningens arbete atl jordförvärvslagen bör vara så utformad att den i samspel med andra åtgärder från samhällets sida mera effektivt än f n. kan motverka prisstegringar på jordbruks-och skogsmark och spekulation i sådan mark.

Med stöd av jordförvärvslagens 4 5; kan lantbruksnämnderna avslå ansökningar om tillstånd lill sådana förvärv i kapitalplacerings- och spekulationssyfte, som är klart ägnade att höja värdenivån över vad som är skäligt från Jord- och skogsbrukssynpunkt och på så sätt är skadliga från allmän synpunkt. I syfte att motverka prisstegringen på jordbruksmark har sedan en tid lillbaka tillämpningen av denna paragraf skärpts. Lantbruksstyrelsen följer utvecklingen och företar de förändringar i till-lämpningen av nu gällande jordförvärvslag som befinns erforderliga för alt motverka oskälig prisstegring på jordbruksmark. Jordförvärvsutredningen skall lämna förslag om de mera genomgripande lösningar som erfordras för att på ett effektivare sätl än hittills komma till rätta med de oskäliga prisstegringarna. 1 avvaktan på utredningens förslag finner Jag inie anledning all nu vidla någon yllerligare åtgärd.

Herr, FÅGELSBO (c):

Fru talman! Först ett lack lill slalsrådet Lundkvist för alt jag har fåtl
denna min interpellation besvarad. Jordbruksminislern säger försl i sva
ret:
164                      "Under senare år har fiera reformer genomförts på marklagsliflningens

område som är ägnade atl hålla tillbaka prisstegringarna på Jordbruks-och skogsmark."

Jag vet inte vilka dessa reformer är. Det vore bra om statsrådet Lundkvist åtminstone i någon mån redovisade dem här och vilka effekter de har haft. Såvitt jag vet har de varit hell verkningslösa, för sådana prisstegringar som vi haft på lantbruksfastigheter under senare år har vi faktiskt aldrig haft sedan lantbruksnämnderna tillkom.

Statsrådet Lundkvist säger också i fortsättningen i sitt svar:

"Med stöd av jordförvärvslagens 4 S kan lantbruksnämnderna avslå ansökningar om tillstånd lill sådana förvärv i kapitalplacerings- och spekulationssyfte, som är klart ägnade all höja värdenivän över vad som är skäligt från jord- och skogsbrukssynpunkt och på så sätl är skadliga från allmän synpunkt."

Det heter i svaret atl lantbruksnämnderna "kan" göra delta, men hur fungerar del i prakliken? Del är ju della som jag har lagil upp i moli-veringen lill min interpellalion och där åberopal all en person som är yrkesverksam på ell annat område än jordbruk fått lantbruksnämndernas tillstånd att hamstra 18 Jordbruksfastigheter med en sammanlagd areal av omkring 6 000 tunnland. Tillstånd har därvid beviljats honom trols att det också funnits lantbrukare som anmält köpintresse. Min fråga lill jordbruksministern är nu, eftersom i hans svar inte ett enda ord nämns om detta: Är lagen och de nu tillämpade föreskrifterna för lantbruksnämnderna sådana atl dessa regler kan fortsätta att tillämpas av flera presumtiva köpare?

Del är en stor fråga, en principiell fråga, och av den anledningen har Jag nu velat slälla en följdfråga till slalsrådet Lundkvist.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 ändrade regler för rätt att Jöi-värva jordbruksfastighet

Under della anförande överlog herr lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Herr Fågelsbos fråga liksom statsrådets svar ger mig anledning till ett par reflexioner. De handlar nämligen båda bra myckel om jordförvärvslagens möjligheter att uppnå de syften som herr Fågelsbo efterlyser, en önskan som jag självfallet delar.

. 1 svaret har statsrådei pekat på all Jordförvärvsutredningens avsikter med sitt arbete varil atl genomföra en sådan förändring av reglerna alt man i samspel med andra åtgärder från samhällets sida mer effeklivi än som f n. är fallet skall kunna motverka prisstegringar. Jag gör min fundering här omkring de andra åtgärder från samhället som statsrådet möjligen kan åsyfta och vill nämna den starka inflation som råder här i landet. Är del inle så att denna inflation, som nu under en rad av år har uppgått till 10 % eller mer, i sig själv för de människor som av ett eller annat skäl har fått kapital friställt har skapat ett behov av atl placera pengar i fastigheter, vilket som bekant är ell av de säkrare sätten att få pengarna skyddade mot inflation? Jag anser att om vi bara för

165

Nr 17                 en debatt om jordförvärvslagens effekter på ett område, kan vi missa

Torsdaeen den    effekter på andra områden. En viktig del av orsakerna måste vara

6 november 1975   " ° P '' ekonomiska politikens område.

_____ '■------        Jag vill vid detta tillfälle framföra den synpunkten, att vi förväntar

Om ändrade regler oss att den ekonomiska politiken framöver skall skötas pä ett sådant för rätl att förvärva sätt att man får hjälp också genom de andra åtgärder som statsrådet jordbruksfastighet      berör. Jag tror nämligen inte att jordförvärvslagen kan utformas så atl

vi når de syften vi eftersträvar utan en medverkan av den ekonomiska

politiken.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Till vad herr Andersson i Ljung nu sade vill jag tillägga att den ekonomiska politiken i de här sammanhangen självfallet är av mycket stor betydelse. Del finns väl skäl för oss alla i det här huset alt både diskutera igenom och fundera närmare över på vilket sätt vi skall kunna åstadkomma en ekonomisk politik som förenar möjligheten för oss att föra en fullsysselsättningspolitik och samtidigt begränsa prisstegringarna. - Jag föreställer mig emellertid att det inle precis är den debailen som vi jusi nu skall syssla med i anledning av herr Fågelsbos fråga, även om jag naturligtvis utan vidare medger atl del finns många samband.

Herr Fågelsbo frågade om man genom jordförvärvslagen, tillämpad på det sätt som jag har redovisat tidigare, kommer att kunna undvika sådana resultat när det gäller nyförvärv som del herr Fågelsbo hänvisade till i sitt exempel.

Jag har sagt här - och det är det som nu gäller - alt lantbruksstyrelsen har skärpt tillämpningen av jordförvärvslagen med sikte på att kunna åstadkomma effekten, all vi skall motverka risken för spekulationsköp.

En annan fråga i sammanhanget är naturligtvis vad vi över huvud taget skall ha för jordförvärvspolitik med tanke på vilka enheter som skapas både på lantbrukssidan och på skogsbrukssidan. När det gäller t. ex skogsfasligheter har lantbruksnämnderna atl pröva om förvärven kan komma lill stånd med beaktande bl. a. av det iniresse som finns hos ägarna till intilliggande fasligheter och av det allmännas iniresse av att få lill slånd rationella skogsbruksfastigheter. Under 1960-talet och de båda första åren av 1970-talet har intresset hos jordbrukarna för att förvärva skogsmark varit relativt svagt i vissa områden, och då har lantbruksnämnderna oftast bara haft att ta ställning till om förvärven innebär att ändamålsenliga fastigheter bildas och, naturligtvis, till förvärvarens förmåga att bedriva skogsbruk. Om de här villkoren har uppfyllts har förvärvstillstånd lämnats.

Jag vill emellertid understryka att det ingår i både översynen av jord
förvärvslagen och översynen av jordbruks- och skogspolitiken att ut
värdera erfarenheten av hittillsvarande lagstiftning på olika områden och
komma med förslag som motverkar spekulation i jordbruks- och skogs-
166                   mark och leder till all markernas produklionsförmåga lillvaraias på bästa

sätt. Jag utgår ifrån att lantbruksnämndernas lillämpning av den nuvarande lagstiftningen skall ge ullryck för den skärpning som har varit avsikten med åtgärden atl i högre grad använda 4 S.

Det är naturligtvis många reformer som här kommer atl samspela, om vi skall få en lösning till stånd. Herr Fågelsbo frågade mig vad del är för reformer jag syftar på som redan skulle ha verkat i den här riktningen. Jag menar atl de förändringar vi har gjort när det gäller vår marklagstiftning och vår samhällsplanering i stort - exempelvis hela lag-stifiningskomplexet i anslutning till den fysiska riksplaneringen - har varit reformer som kan komma att bli av betydelse när det gäller atl hälla tillbaka riskerna för markspekulation. Om man t. ex. eftersträvar alt i den översiktliga planläggningen reservera mark för jordbrukets behov, skall man kunna komma borl från de förväntningsvärden som kan vila på praktiskt laget all mark som befinner sig i närheten av en tätort. Det kan bidra lill vad jag tycker skall vara målet, nämligen att få en sådan värdering av marken atl den svarar mot produktionsvärdet. Jag är utomordentligt tillfredsställd med att numera även jordbrukarorga-nisationerna har den inställningen att vi bör eftersträva en sådan utveckling i fråga om vår markpolitik att vi får ett markvärde på jordbruksmarken som Just motsvarar produktionsvärdet. Del har inte-alllid varit på del sättet. Det är bara några år sedan jordbrukets organisationer mycket bestämt hävdade att marken skulle ägaren ha rätl alt disponera över och också sälja till det pris som passade honom bäst. Det kunde ha lett till en markvärdestegring som blivit ännu större än den vi har i dag, därest vi inle hade börjat med den typ av samhällsplanering som vi nu ägnar oss åt.

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Om ändrade regler för rätt att föiyäiya jordbruksfastighet

Hen FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jordbruksministern säger alt tillämpningsföreskrifterna har skärpts med sikle pä atl komma till rätta med de problem som jag har tagit upp. Jag har ännu inte fåtl klart för mig på vilket sätt de har skärpts.  1 varie fall har inle problemen rättats till.

Jordbruksministern säger att lantbruksnämnderna skall verka för att skapa bärkraftiga skogsbruksfastigheter. 1 det exempel som jag åberopal har en person köpt 18 vill skilda gårdar. Hur skall de kunna sammanföras till en bärkraftig enhet?

Det har inte funnits lantbrukare som varit intresserade alla gånger, säger jordbruksministern. 1 del fall Jag åberopar har sådana funnits, och jag tyder jordbruksministerns svar så alt det med nuvarande lagstiftning och tillämpningsbesiämmelser är möjligt för en person som inle alls är verksam inom lantbruket att förvärva gårdar precis som i det exemplet. Är det rätt uppfattat av mig?

Hen LARSSON i Staffanstorp (c):

Herr talman! Jag gjorde några anteckningar när Jordbruksministern senast var uppe i talarstolen. Jag vill gärna ta fasla på del atl han manar

167

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 ändrade regler för rätl att föivärva jordbruksfastighet

både lantbruksnämnderna och lantbruksstyrelsen att använda 4 !; i jordförvärvslagen.

Det är inte mer än några månader sedan vi hade ett fall i mitt hemlän, där ett bolag förvärvade ett bärkraftigt familjejordbruk på den skånska slätten till ett pris av omkring 38 000 kr. per hektar. Det rådde delade meningar i lantbruksnämnden, och frågan gick till lanibruksslyrelsen och har gått vidare till regeringen.

Tillståndet har givits, och jag har redan märkt, herr jordbruksminister, reaktioner i prissättningen i andra fall som har kommit till lantbruksnämnden. Jag vill gärna lägga jordbruksministern varmt om hjärtat att man även vid lillämpningen bör leva som man lär och här försöka å-siadkomma en sådan värdering som svarar mot ett Jordbruksvärde. Skall sådana fall som delta slippa igenom får vi aldrig någon kontroll över priserna.

168

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Jag vill först säga alt jag naturligtvis inte kan diskutera enskilda fall. Del kan finnas olika motiv för hur en framställning om förvärvstillstånd hanteras. Man har att resonera om de principer som skall följas, och sedan blir det ändå en prövning av frågorna från fall till fall.

Herr Fågelsbo åberopar ett förvärv av fastigheter, där en ägare nu skulle ha samlat på sig ett betydande antal enheter - jag tror att det i första hand är fråga om skogsbruksfastigheter. Detta förvärv har skett - om jag är rätl underrättad - under en tidrymd på ett tiotal år, och skärpningen i tillämpningen av bestämmelserna har kommit till först under senare år. Den är betingad av de konsekvenser som vi har sett på markvärdestegringens område.

Om det bara finns ett så här entydigt intresse från alla håll och inte minst från centerpartiet för atl komma till rälla med frågor om markspekulation och frågan om pris på jordbruksmark är jag inte orolig för alt de utredningar som skall utarbeta förslag till åtgärder kommer att göra del möjligt för oss att skaffa oss instrument i lagstiftning och planering som innebär att vi får den ordning i de här sammanhangen som vi eftersträvar.

Målsättningen för mig är alltså för del förslå all vi skall reservera mark för jordbrukels behov, för del andra au vi skall molverka mark-spekulalion och kunna uppnå målel all få marken värderad lill sill produktionsvärde samt för det tredje alt vi också kan finna sådana former för att utnyttja marken alt den som är mest intresserad av och mest lämpad för alt bli jordbrukare skall kunna få möjligheter lill det. Produktionsvärde när det gäller värderingen, brukningsrätt när del gäller möjlighelen all utöva näringen - om dessa mål kan bli vägledande för de diskussioner vi skall föra framöver, så tror jag att vår modernäring skall kunna hysa gott hopp om sin framtid.

Hen FÅGELSBO (c):

Herr talman! Slalsrådet Lundkvist säger alt de fastighelskomplex och de gårdar Jag åberopar har samlats under en tidrymd av tio år. Det var alltså, säger statsrådet, innan den här skärpningen kom.

Får jag då slälla frågan: Är nu skärpningen sådan att dylika köp inte kan få förekomma?

Herr jordbruksminislern LUNDKVIST:

Herr talman! Det beror på vad herr Fågelsbo menar med "dylika köp". Herr Fågelsbo kan inte avse att jag nu i förväg skall pröva enskilda förvärvsärenden som kan komma upp.

Om vi har en situation där någon vill förvärva en fastighet skall lantbruksnämnden bedöma följande: Vilka intressen finns i det här sammanhanget från grannar, från närbelägna fastigheter, och vilka intressen finns ur ren rationaliseringssynpunkt när det gäller sammanläggningar? Låt oss säga alt del inte finns intresse från någon aktiv brukares sida eller frän någon brukare som så att säga passar riktigt in i sammanhanget, medan del finns ett intresse hos någon som icke är jordbrukare att förvärva fastigheten. Då har vi med nuvarande lagstiftning ingen möjlighet alt hindra ett sådant förvärv, och det kan väl ifrågasättas om det skulle vara rimligt att göra det.

Men här är ju jordbrukarna en prioriterad grupp och har i de här sammanhangen förtur, om rationaliserings- och lämplighetsfrågorna talar för det. Vi kan emellertid inte med den här lagstiftningen - och jag tror inte heller med någon som vi kommer alt få - vägra andra än jordbrukare att göra förvärv, om inte sådana intressen som jag nyss talat om är för handen. Det vore detsamma som att säga atl rätlen all äga mark i framliden skall vara ell monopol förbehållet jordbrukaren. Och dit tror jag inte ens centerpartiei kommer, när vi slutgiltigt skall ta ställning till de här frågorna.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 24 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1975/76:59 till inrikesulskotlel

1975/76:60 till finansutskottel

1975/76:63, 68 och 71  till näringsutskotiel

§ 25 Föredrogs och hänvisades

Motion

1975/76:34 lill näringsutskottet

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

0/77 ändrade regler för rätt attförväiva jordbruksfastighet

§ 26 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen  1975/76:60.

169

12 Riksdagens protokoll 1975/76:16-18

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Anmälan av interpellalion

§ 27 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1975/76:58 om Sveriges anslutning till konvention angående upprättande

av ett europeiskt rymdorgan, m. m.

1975/76:65 om inriktningen av den ekonomiska politiken

§ 28 Anmäldes och bordlades

Motioner

1975/76:35 av herr Magnusson i Borås /?7. //.

med anledning av propositionen 1975/76:26 om teckning av ytterligare

aktier i  Post- och Kreditbanken, PK-banken

1975/76:36 av fru Ohlin 1975/76:37 av fröken Rogesiam m.jl.

med anledning av propositionen 1975/76:44 med förslag till vissa bestämmelser om den allmänna tandvårdsförsäkringen

170

§ 29 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 6 november

1975/76:51 av herr Hermansson (vpk) till herr statsministern om arbetsbyte för tjänstemän i statlig och kommunal förvaltning:

I en nyligen utkommen bok. Arbetsbyte, förordar författaren Sven Lindqvist ett regelbundet återkommande arbetsbyte för tjänstemän i statlig och konmiunal förvaltning. Arbetsbytet skulle innebära alt de under viss tid tillägnar sig praktisk erfarenhet, i synnerhet av kroppsarbete. Förslaget motiveras bl. a. med alt tjänstemännen blir märkta av sin speciella arbetssilualion och all de i slor uisiräckning saknar kunskap om väsenlliga arbeismiljöer och förhållanden i del samhälle, där de utövar viktiga funktioner. "Jag har svårt att nämna någon yrkesroll som inte skulle må bra av atl kompletteras och förnyas med arbetserfarenhet av annal slag. I synnerhel skulle de som har leoreliska uppgifter behöva mer erfarenhel av prakliski arbeie." skriver Lindqvisi och lillägger:

"Jag iror all arbeiarklassen i vilkei land del än gäller borde sälla som ett av sina främsta mål atl se till att det ledande skiktet i samhället får egen erfarenhet, upprepad och återkommande egen erfarenhet, av kroppsarbetets villkor."

Eftersom Sven Lindqvists förslag "rör vid en av klassamhällets innersta fördomar och farhågor, rädslan för deklassering", anser han det viktigt

att genomförandet sker stegvis. Följande steg skisseras i boken.

1.    Första steget innebär att man gör det möjligl för de förvaltningstjänstemän, som så önskar, att få tjänstledighet för praktiskt arbete. En lämplig arbelsbytesperiod anses därvid vara mellan ett halvt år och ett år.

2.    Ett komplement till det första steget bör vara att ge erfarenhet av praktiskt arbete högt meritvärde i befordringsfrågor.

3.    Sedan det anförda prövats under några år är det dags att göra erfarenhet av praktiskt arbete obligatorisk för befordran till vissa poster.

4.    När tillräckligt många av de mest ambitiösa och framgångsrika i vårt samhälle deltagit i arbetsbyte kan man gå vidare till det fjärde steget: att göra återkommande erfarenhet av praktiskt arbeie lill ell normalt inslag i statlig och kommunal tjänst.

5.    Målet är att en gång i framtiden göra valet av yrke fullt frivilligt för alla. "Ingen kommer då att stå hela sitt liv vid en maskin av brist på andra alternativ. Kroppsarbetets villkor kommer att vara så förändrade atl många människor väljer det för dess egen skull. Och de smutsiga och bullriga jobb, som ingen kan välja för deras egen skull, kommer atl vara så få atl de kan skötas av oss alla genom arbetsbyte."

Här knyter Sven Lindqvisi an lill tankegångar som utvecklats redan av Marx och Engels om möjligheten att i ett kommunistiskt samhälle bryta ner muren mellan intellektuellt och manuellt arbete och skapa en arbetsrotation på vars grundval en verkligt harmonisk människa kan utvecklas.

Sven Lindqvists förslag om arbetsbyte är emellertid avsett att kunna börja genomföras redan i dag. Genomförandel av förslaget skulle utan tvivel vara av ston värde, särskilt ur den socialistiska arbetarrörelsens synpunkt.

Med hänvisning lill det anförda och de övriga synpunkter som framförs i Sven Lindqvists bok Arbetsbyte hemställer jag om kammarens lillsiånd all lill herr sialsminislern få ställa följande frågor:

1.    Hur ser regeringen på det av Sven Lindqvist framförda förslaget om återkommande arbetsbyte för tjänstemän i statlig och kommunal förvaltning?

2.    Vilka initiativ avser regeringen alt ta för alt förslaget om arbetsbyte skall kunna börja genomföras?

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Meddelande om frågor

§ 30 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 5 november

1975/76:83 av herr Rosqvist (s) till herr kommunikationsministern om upprustning av SJ:s motorvagnslåg på Irafiksvaga bandelar:

171

Nr 17

Torsdagen den 6 november 1975

Meddelande om frågor

För all siimulera sysselsällningen har regeringen beslulal anslå medel för alt tidigarelägga indusiribeslällningar och anläggningsarbeten. En del av denna satsning avser investeringar inom kommunikationsverken.

Satsningen avses också innebära ett bidrag i den trafikpolitiska målsättningen atl upprusta och göra SJ konkurrenskraftigare. För ombyggnad av personvagnar anslås 14 milj. kr. En slor del av personvagnsmalerialet på SJ:s s. k. trafiksvaga bandelar är i behov av upprustning.

Anser statsrådei alt de medel som av sysselsältningsskäl nyligen anvisats för bl. a. ombyggnad av SJ:s personvagnar också kan användas för upprustning av exempelvis motorvagnslåg på det trafiksvaga ban-nätel?

172

den 6 november

1975/76:84 av herr Carlshamre (m) till herr utbildningsministern om politisk åsiklsförföljelse av universitetsstuderande:

Vid universitet i Umeå har, enligt uppgifter i pressen, en studerande tvingats avbryta sin utbildning sedan hon utsatts för mobbning av lärare och elever på grund av sina politiska åsikter.

I vilken utsträckning anser statsrådet att del förekommer all sluderande hindras i sin ulbildning av poliiisk åsiklsförföljelse, och vilka ålgärder är Slalsrådei beredd all vidla för att förhindra sådan förföljelse?

§ 31  Kammaren åtskildes kl.  14.55.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert