Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:149

Fredagen den 4 juni

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 26 maj.

§ 2 Herr talmannen meddelade atl herr Sten Andersson i Stockholm den 5 juni kommer att återta sin plats i riksdagen, varigenom herr Ringholms uppdrag som ersättare för honom upphör.

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

§ 3 Fri- och rättigheter i grundlag

Föredrogs konsiituiionsutskoltels belänkande 1975/76:56 med anledning av propositionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen (fri-och rättigheter i grundlag) jämte motioner.

I proposiiionen 1975/76:209 hade regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta förslag till lag om ändring i regeringsformen.

Beiräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"'I proposiiionen föreslås all del i regeringsformen (RF) intagna skyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna skall utvidgas och förstärkas. Härutöver föresläs att vissa programsladganden om de viktigaste målen för den samhälleliga verksamheten skall tas in i grundlagen.

Utvidgningen av det skyddade området sker genom att ett fiertal nya rälligheler föreslås bli införda i RF vid sidan av de nuvarande. De nya räitigheterna är skydd moi tvång att delta i demonstration eller meningsyttring, skydd mot all anteckning om medborgare i allmänt register utan dennes samtycke grundas enbart på hans poliliska åskådning, skydd mot tortyr och kroppsstraff saml mot medicinsk påverkan i syfte att tvinga fram eller hindra yttranden, krav på domstolsoffentlighet samt rätt för författare, konstnärer och fotografer till sina verk.

Vidare föreslås regler lill skydd mot rättighetsbegränsningar enbart pä grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning och mot föreskrifter som innebär atl någon missgynnas på grund av ras eller kön.

Förstärkningen av rättighetsskyddet sker på olika sätt. Till RF:s nuvarande undantagslösa rättigheter- bl. a. förbud mot dödsstraff, landsförvisning av svensk medborgare, berövande av svenskt medborgarskap i vissa fall, retroaktiva straff och tillfälliga domstolar - fogas följande rättigheter, som inte heller kan begränsas: skyddet mot tvång att ge till känna åskådning, skyddet mot tvång att delta i demonstration etc, skyddet mot tvång all tillhöra trossamfund eller annan åskådningssamman-

Nr 149 slutning, skyddet mot åsiktsregistrering utan samtycke saml skyddet mot

Fredagen den kroppsslraff tortyr och medicinsk påverkan i syfte atl tvinga fram eller

4 juni 1976 hindra yttranden. Även religionsfriheten hör till denna grupp.

--------------- Övriga fri- och rättigheter, av vilka de viktigaste är de s. k. opinions-

Fri-och rättigheter i friheterna - yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet etc. - samt
grundlag rörelsefriheten skall enligt förslaget kunna begränsas m.en liksom nu en-

dast genom lag. Möjligheterna alt besluta räliighetsbegränsande lagar inskränks på fiera sätt. För del första får begränsning ske endasi för att tillgodose ändamål som är godlagbara i ett demokratiskt samhälle. Vidare får en begränsning aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den, och den får heller inte sträcka sig så långt all den utgör dl hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folksiyrelsens grundvalar. Också förbuden mot diskriminering på grund av åskådning, ras eller kön ingår som led i skyddet för de begränsningsbara rättigheterna.

I fråga om opinionsfriheterna föreslås därutöver gälla atl dessa skall fä begränsas endast för att tillgodose kvalificerade, lill slor del särskilt angivna intressen.

Förslaget innebär vidare att reglerna i 10 kap. 5 i; om överlåtelse av konstitutionell befogenhet lill mellanfolklig organisation ändras på så sätt all det inte blir möjligt att överlåta kompetens au beslula räliighetsbegränsande föreskrifter.

Skyddet för utlänningarnas rättigheter föreslås bli kraftigt förstärkt. I fråga om de fiesta av de icke-begränsningsbara rättigheterna jämställs utlänningar här i riket med svenska medborgare. Såviii gäller del stora fiertalet övriga rättigheter är utlänningarna likställda med svenska medborgare om annat inte följer av särskilda föreskrifter i lag. Förslaget innebär bl. a. atl de nuvarande möjligheterna all överlämna lill regeringen atl besluta om rättighetsbegränsningar slarki begränsas.

Förslagel lill förbältrai skydd för de medborgerliga fri- och rättigheterna bygger på all den lagprövning som f n. finns i rättspraxis alltjämt skall beslå. En domstol eller annan rättstillämpande myndighet får säledes inte grunda ett avgörande på en föreskrift som uppenbart strider mot ett stadgande i grundlag.

I redaktionellt hänseende innebär förslaget atl samtliga rättsligt bindande rällighelsregler samlas i elt särskilt kapitel om grundläggande fri-och rättigheter som ersätter RF:s nuvarande 2 kap."

I deila sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975/76:2551-2553, 2554 yrkandena 1 och 2 samt 2555,

dels de under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte väckta motionerna 1975:3, 8, 93 yrkandena 5-9, 94. 307. 993, 994 och 999,

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta
motionerna 1975/76:197, 289, 290, 339. 892. 896, 897, 904. 905, 910,
4 923, 1980 yrkandena 1-6 och 2150.

Motionerna avsåg följande frågor: Nr 149

1975:3 av herrar Fiskesjö (c) och Boo (c) om folkomröstning i vilande Fredaeen den
grundlagsärende jj j-y

1975:8 av herr Sjöholm (fp) angående medlemskap i politiskt parti eller Fri- och rättigheter i
religiöst samfund grundlag

1975:93, yrkandena 5-9, av herr Bohman m. fi. (m) om fördjupning och utbyggnad av demokraiin, varvid de i motionen framförda förslagen behandlade kollektivanslutning lill poliliska partier och folkomröstning i vilande grundlagsärende

1975:94 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) angående lagrådsgranskningen av lagförslag

1975:307 av herr Ahlmark m. fi. (fp) om folkomröstning i vilande grundlagsärende

1975:993 av herr Herniansson m. fi. (vpk) om slopande av rätten att överlåta konstitutionella befogenheter till internationella organ

1975:994 av fru Jacobsson (m) och herr Turesson (m) om obligatorisk lagrådsgranskning i visst fall

1975:999 av fru Krislensson m. fi. (m) om obligatorisk lagrådsgranskning och om inrättande av ett skaltelagråd

1975/76:197 av herr Herniansson m. fi. (vpk) om övergång till republik

1975/76:289 av herr Boo m. fi. (c) om förbud mot kollektivanslutning lill politiskt parti

1975/76:290 av herrar Fridolfsson (m) och Schött (m) om förbud mot retroaktiv lagstiftning

1975/76:339 av herrar Adolfsson (m) och Hovhammar (m) om förbud mot retroaktiv beskattning

1975/76:892 av herrar Enlund (fp) och Jonsson i Alingsås (fp) om förbud mot kollektivanslutning lill politiskt parti

1975/76:896 av herr Hernelius (m) om ändring av regeringsformen på grundval av fri- och rällighetsulredningens betänkande

1975/76:897 av fru Jacobsson (m) om inrättande av en författnings
domstol - 5

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

1975/76:904 av herr Molin m. fi. (fp) om regler för omröstning inom regeringen

Fri- och rättigheter 1975/76:905 av herr Molin m. fi. (fp) om formerna för utseende av
i grundlag statsminister

1975/76:910 av herr Romanus (fp) om vidgat och stärkt grundlagsskydd för de mänskliga rättigheterna

1975/76:923 av herr Åkerlind (m) om förbud mot kollektivanslutning till poliliskl parti

1975/76:1980, yrkandena 1-6, av herr Bohman m. fi. (ni)om fördjupad demokrati, m. m., varvid de i motionen framförda förslagen behandlade kollektivanslutning till politiskt parti och folkomröstning i vilande giund-lagsärende

1975/76:2150 av herr Hermansson m. fi. (vpk) om grundlagsfäst skydd mot kvinnodiskriminering

1975/76:2551 av herr Ahlmark m. fi. (fp) om ändringar i regeringsformen, varvid de i molionen framförda förslagen behandlade

1. RF 1 kap. 2 S ang. den enskildes valfrihet

2. RF 1 kap. 2 5 ang. den enskildes integritet

3. RF 1 kap. 2 § ang. föräldrarätl

4. RF 1 kap. 2 S ang. näringsfrihet och egendomsrätt

5. RF 1 kap. 9 S ang. likhet inför lagen

6. RF 2 kap. 7 S ang. förbud alt utlämna medborgare lill annal land

7. RF 2 kap. 12!; ang. former för beslul om rätlighelsinskränkning

8. RF 2 kap. 12 § ang. lagrådsgranskning av förslag till lag som innebar begränsning av vissa fri- och rättigheter

9. RF 8 kap. 15 S ang. lidsgränser för grundlagsbeslul

10. RF 2 kap. 10 § ang. retroaktiv lagstiftning

11. RF 2 kap. 18 S ang. skälig ersättning vid expropriation

12. övergångsbestämmelse ang. utlämning av svensk medborgare till annat nordiskt land

1975/76:2552 av herr Antonsson m. fi. (c) om ändring i regeringsformen, varvid det i motionen framförda förslaget gällde övergångsbestämmelsen till 2 kap. 2 S p. 3.

1975/76:2553 av herr Bohman m. fi. (m) om ändringar i regeringsformen, varvid de i motionen framförda förslagen behandlade

1. RF 1 kap. 2!; ang. likhet inför lagen

2. RF 1 kap. 2 § ang. den enskildes integritet

3. RF 1 kap. 2 S ang. den enskildes valfrihet Nr 149

4. RF 1 kap. 2 S ang. minoriteters rätt Fredagen den

5. RF 2 kap. I S ang. föräldrarätt 4juni 1976

6. RF 2 kap. 2 S ang. den s. k. negativa mötesfriheten --------------

7. RF 2 kap. 2 S ang. kollektivanslutning till politiskt parti Fri- och rättigheter

8. RF 2 kap. 10 § ang. retroaktiv lagsiiftning i grundlag

9. RF 2 kap. 12 § ang. former för beslut om inskränkningar av vissa fri- och rättigheter

10. RF 2 kap. 12 S ang. lagrådsgranskning av förslag lill lag som innebar begränsning av vissa fri- och rättigheter

11. RF 2 kap. 13!; ang. begränsning av yttrande- och informationsfriheten

12. RF 2 kap. 16av; ang. diskrimineringsförbud

13. RF 2 kap. 19 S ang. egendomsrätten

14. RF 2 kap. 19 1; ang. upphovsrätten

15. RF 8 kap. 7 1; ang. viss delegering av normgivningen

16. RF 8 kap. 201; ang. lagprövningsrällen

17. ulredning ang. rättighelsskydd för enskild mot enskild

1975/76:2554 av herr Fälldin m. fi. (c) om ändringar i regeringsformen, varvid de i molionen framförda förslagen behandlade

1. RF 1 kap. 2 1; ang. den enskildes integritet och valfrihet

2. RF 1 kap. 2 1; ang. föräldraräiten

3. RF 8 kap. 17 1; ang. stiftande av lag genom två beslut med sex månaders mellanrum

4. RF 8 kap. 18!; ang. inhämtande av lagrådels yttrande

5. RO 3 kap. 161; och 4 kap. 8 1; ang. behandling av vilande beslut enligt 8 kap. 17 1; RF

6. ulredning ang. lagsliftningsförfarandd i riksdagen

1975/76:2555 av herr Hermansson m. fi. (vpk) om ändringar i regeringsformen, varvid de i molionen framförda förslagen behandlade

1. RF 2 kap. 2 1; ang. det s. k. kårobligatorid

2. RF 2 kap. 3 t; ang. förbud mot åsiktsregistrering

3. RF 2 kap. 12!; ang. begränsningen av fri- och rättigheter

4. RF 2 kap. 13 !; ang. begränsningen av yttrande- och informationsfriheten

5. RF 2 kap. 17!; ang. fackliga stridsåigärder

6. RF 2 kap. 18!; ang. ersättning vid expropriation

7. RF 2 kap. 20 !; ang. utlännings fri- och rälligheler

8. RF 8 kap. 20!; ang. lagprövningsrällen

9. RF 10 kap. 5 !; ang. slopande av den s. k. EG-paragrafen

10. utredning om befintlig lagstiftning följde nya RF:s anda och prin
ciper

Motionernas yrkanden finns redovisade i bilaga 2 till utskottets be
länkande. 7

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle A. såvitt avsåg yrkanden i anslutning till proposiiionen 1975/76:209:

1. beiräffande förslag till ändringar i RF m. m. avslå motionerna 1975/76:896, 910 och 1980, yrkandd 1,

2. beträffande I kap. 2 >; RF med avslag pä motionerna 1975/76:2551. 2553 och 2554, alla såvitt nu var i fråga, som vilande anta propositionens förslag i denna del,

3. beträffande 1 kap. 9 !; RF med anledning av proposiiionen och motionen 1975/76:2551 såvitt nu var i fråga som vilande anla den lydelse som uiskottel föreslagit,

4. beiräffande 2 kap. 1 !; RF med avslag på molionen 1975/76:2553 såvitt nu var i fråga som vilande anta propositionens förslag i denna del,

5. beträffande 2 kap. 2 5 RF

a) avslå motionen 1975/76:2553 såviii gällde förbud moi kollekliv-anslutning,

b) med anledning av propositionen och med avslag på motionen 1975/76:2555 såvitt nu var i fråga som vilande anla den lydelse som utskottet föreslagit,

c) förklara motionen 1975/76:2553 såviii den avsåg utforniningen av bestämmelser om den s. k. negativa mötesfriheten besvarad med vad utskottet i denna del anfört och hemställt,

6. beträffande 2 kap. 3 S RF med avslag på molionen 1975/76:255 såvitt nu var i fråga som vilande anta propositionens förslag i denna del,

7. beiräffande 2 kap. 7 1; RF med avslag på motionen 1975/76:2551 såviii nu var i fråga som vilande anla propositionens förslag i denna del,

8. beiräffande 2 kap. 101; RF med avslag på motionerna 1975/76:290 och 339 saml 2551 och 2553, de båda sistnämnda såvitt nu var i fråga, som vilande anta propositionens förslag i denna del,

9. beträffande 2 kap. 12 1; RF (första och andra styckena) med avslag på motionen 1975/76:2555 såvitt nu var i fråga som vilande anta propositionens förslag i denna del,

10. beträffande 2 kap. 13 !; RF med anledning av proposiiionen och med avslag på motionerna 1975/76:2553 och 2555, båda såvitt nu var i fråga, som vilande anla den lydelse som utskottet föreslagit,

11. beträffande förslag till 2 kap. 16 a!; RF avslå motionen 1975/76:2553 i denna del,

12. beträffande 2 kap. 17 1; RF med avslag på molionen 1975/76:2555 såvitt nu var i fråga som vilande anla propositionens förslag i denna del,

13. beträffande 2 kap. 18 1; RF med avslag på motionerna 1975/76:2551, 2553 och 2555, alla såvitt nu var i fråga, som vilande anta propositionens förslag i denna del.

14. beiräffande 2 kap. 19 !; RF med avslag pä molionen 1975/76:2553 Nr 149
säviit nu var i fråga som vilande anta propositionens förslag i denna Fredagen den

■Jel' 4juni 1976

15. beiräffande 2 kap. 20!; RF med anledning av propositionen och -----

med avslag på motionen 1975/76:2555 såviii nu var i fråga som vilande Fri-och rättigheter i
anla den lydelse som utskoilei föreslagit. grundlag

16. beträffande särskilt förfarande vid räliighetsbegränsande lagstiftning avslå motionerna 1975/76:2551 yrkandet 3, 1975/76:2553 såvitt avsåg förslag lill 2 kap. 121; RF tredje och Qärde styckena, 1975/76:2554 såvitt avsåg förslag till 8 kap. 17-20!;!; RF ävensom förslag lill lag om ändring av riksdagsordningen,

17. beiräffande 8 kap. 7 !; RF med avslag på motionen 1975/76:2553 såvitt nu var i fråga som vilande anla propositionens förslag i denna del,

18. beträffande förslag till ändring av 8 kap. 15 !; RF avslå motionen 1975/76:2551, yrkandd 4,

19. beiräffande förslag till 8 kap. 20! RF avslå motionerna 1975/76:2553 och 2555, båda såvitt nu var i fråga,

20. beiräffande 10 kap. 5 !; RF med avslag på motionerna 1975:993 och 1975/76:2555, den sistnämnda såvitt nu var i fråga, som vilande anta propositionens förslag i denna del,

21. beträffande övergångsbestämmelserna

a) avslå motionen 1975/76:2551 såviii nu var i fråga,

b) med avslag på molionen 1975/76:2552 som vilande anta propositionens förslag i denna del,

22. beträffande propositionens förslag till lag om ändring i regeringsformen i övrigi anta detla som vilande,

23. beiräffande fråga om inrättande av en författningsdomstol avslå motionen 1975/76:897,

24. beträffande utredning rörande ytterligare grundlagsskydd för vissa fri- och rättigheter m. m., lagrådsgranskningen och lagprövningsrällen hos regeringen anhålla om ulredning enligi vad uiskottel uttalat i betänkandet,

25. beiräffande utredning angående lagsliftningsförfarandd i riksdagen förklara motionen 1975/76:2554 såvitt nu var i fråga besvarad med vad uiskottel anfört och hemställt i belänkandet,

26. beiräffande ulredning angående riiltighetsskydd för enskild moi enskild avslå molionen 1975/76:2553 såvitt nu var i fråga,

27. beträffande utredning om nu gällande lagstiftnings förenlighet med RF avslå motionen 1975/76:2555 såviii nu var i fråga,

B. såvitt avsåg yrkanden ulan samband med del i proposiiionen 1975/76:209 framlagda lagförslaget:

1. beträffande folkomröstning i grundlagsärende avslå motionerna 1975:3, 93 yrkandena 6-9. 307 och 1975/76:1980 yrkandena 3-6,

2. beträffande obligatorisk lagrådsgranskning avslå motionerna

1975:94, 994 och 999 yrkandet 1, 9

Nr 149 3. beiräffande inrättande av eil skaltelagråd avslå motionen

Fredagen den '9:999 yrkandd 2,

4 iuni 1976 '' beträllande grundlagsfäst skydd mot kvinnodiskriminering avslå

_____________ motionen 1975/76:2150,

Fri- och rättigheter i 5. beiräffande kollektivanslutning till politiskt parti m. m. avslå mo-
givndlag lionerna 1975:8. 93 yrkandet 5, 1975/76:289. 892. 923 och 1980 yrkandet

6. beträffande övergång till republik avslå motionen 1975/76:197,

7. beträffande regler för omröstning inom regeringen avslå motionen 1975/76:904,

8. beiräffande formerna för utseende av slalsminister avslå motionen 1975/76:905.

Reservationer hade avgivits

1. av herrar Boo (c). Fiskesjö (c), Molin (fp), Jonnergård (c) och Nordin
(c) som beiräffande programsladganden (I kap. 2 RF) ansett alt uiskottel
under A 2 bort hemställa

all riksdagen skulle beiräffande I kap. 2 l; RF med anledning av propositionen och motionerna 1975/76:2551 och 2554 och med avslag på molionen 1975/76:2553, allt såvitt nu var i fråga, som vilande anta den lydelse reservanterna föreslagit,

2. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) som beiräffande
programsladganden ansett atl utskoilei under A 2 bort hemslälla

alt riksdagen skulle beiräffande I kap. 2 !; RF med anledning av propositionen samt med bifall lill motionen 1975/76:2553 och med avslag på motionerna 1975/76:2551 och 2554, allt såviii nu var i fråga, som vilande anla den lydelse reservanterna föreslagit,

3. av herr Berndtson (vpk) som benäffande programsladganden ansett
an uiskonel under A 2 bort hemställa

alt riksdagen skulle beträffande 1 kap. 2 l; RF med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1975/76:2551, 1975/76:2553 och 1975/76:2554. alla såviii nu var i fråga, som vilande anta den lydelse reservanten föreslagit,

4. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) som - under för
utsättning av bifall till reservalionen nr 2 - beträffande Införande av be
greppet likhet injör tagen (I kap. 9 if RF) ansett all utskottet under A 3
bort hemställa

all riksdagen skulle beträffande 1 kap. 9 !; RF med avslag på motionen 1975/76:2551 såviii nu var i fråga som vilande anla proposiiionens förslag i denna del,

5. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) som beiräffande
'O jöräldrarälicn (2 kap. I RF) anscH all utskottet under A 4 bort hemslälla

alt riksdagen skulle beiräffande 2 kap. I !; RF med anledning av pro- Nr 149
positionen och med bifall lill motionen 1975/76:2553 såviii nu var i Fredaeen den
fråga som vilande anta den lydelse reservanterna föreslagit, 4 jjjjj \Q-j(y

6. av herrar Björck i Nässjö (111) och Hernelius (m) som beiräffande
kollektivaitsliitniiig till politiskt parti (2 kap. 2 RF) anseil all ulskoilcl un
der A 5 a bon hemställa

all riksdagen skulle beiräffande 2 kap. 2 1; RF med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975/76:2553 såvitt nu var i fråga som vilande anta ett andra stycke i stadgandet av den lydelse reservanterna föreslagit,

7. av herr Berndtson (vpk) som beiräffande det s. k. känibligaioriet (2
kap. 2 RF) ansett att utskottet under A 5b bort hemställa

alt riksdagen skulle beiräffande 2 kap. 2 !; RF med anledning av propositionen och med bifall lill motionen 1975/76:2555 såviii nu var i fråga som vilande anta den lydelse reservanten föreslagit,

8. av herr Berndtson (vpk) som beiräffande åsiktsregistrering (2 kap.
3 )i RF) ansett att utskottet under A 6 bort hemslälla

att riksdagen skulle beträffande 2 kap. 3 1; RF med anledning av propositionen och med bifall lill molionen 1975/76:2555 såvitt nu var i fråga som vilande anta den lydelse reservanten föreslagit,

9. av herr Molin (fp) som beträffande utlämning av svensk medborgare
(2 kap. /.s"» RF) ansett all utskottet under A 7 bort hemslälla

all riksdagen skulle beträffande 2 kap. 7 1; RF med anledning av propositionen och med bifall lill molionen 1975/76:2551, yrkandet 7, som vilande anta den lydelse reservanten föreslagit,

10. av herrar Molin (fp), Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) som
beiräffande /ö/-/'(/(-/ mot retroaktiv lagstiftning (2 kap. 10 RF) ansett atl ut
skottet under A 8 bort hemställa

alt riksdagen skulle beiräffande 2 kap. 10 !; RF med anledning av propositionen och motionerna 1975/76:290 och 1975/76:339 samt med bifall lill motionerna 1975/76:2551 och 1975/76:2553, de båda sisinämnda såvitt nu var i fråga, som vilande anla den lydelse reservanterna föreslagit.

Fri- och rättigheter i grundlag

II. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) som - under förutsättning av bifall lill reservationen nr 5 - beträffande 2 kap. 12 RF första och andra styckena såvitt avsåg föräldraräiten ansett att utskottet under A 9 bort hemställa

atl riksdagen skulle beiräffande 2 kap. 12 !; RF (första och andra styckena) med anledning av proposiiionen och med avslag på molionen 1975/76:2555, båda såvin nu var i fråga, som vilande anla den lydelse reservanterna föreslagit.

Nr 149 12. av herr Berndtson (vpk) som beträffande disknmineringsjörbud i

Fredaeen den grundlag (2 kap. 12 RF) anseti alt utskottet under A 9 bort hemslälla

4 iuni 1976 " riksdagen skulle beiräffande 2 kap. 12 !; RF (första och andra slyc-

kena) med anledning av propositionen och med bifall till motionen

Fri-och rättigheter i 1975/76:2555 såvitt nu var i fråga som vilande anta den lydelse reser-

grundlag vanten föreslagit.

13. av herr Berndlson (vpk) som beiräffande begränsningar i yttrande
friheten och Injörmaiionsfrilieten (2 kap. 13 RF) ansett alt utskottet under

A 10 bort hemställa

alt riksdagen skulle beträffande 2 kap. 13 !; RF med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975/76:2555 och med avslag pä motionen 1975/76:2553, båda såvitt nu var i fråga, som vilande anla den lydelse reservanten föreslagit,

14. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) som beträffande
diskrimlnerings/örbiid i grundlag (2 kap. RF) ansett alt utskottet under A 11
bort hemslälla

atl riksdagen skulle beträffande förslag lill 2 kap. 16 a!; RF med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975/76:2553 i denna del med motsvarande tillägg lill ingressen i propositionens lagförslag som vilande anta en ny paragraf i regeringsformen, 2 kap. 16 a!;, av den lydelse reservanterna föreslagit,

15. av herr Berndlson (vpk) som beiräffande /flcAV/ijfl //-//;(•/(■/-('2 kap.
/7| RF) ansett att utskottet under A 12 bort hemställa

alt riksdagen skulle beiräffande 2 kap. 17 !; RF med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2555 såvitt nu var i fråga som vilande anta den lydelse reservanten föreslagit,

16. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) som beträffande
egendomsrätten (2 kap. 18 RF) ansett atl utskottet under A 13 bort hem
ställa

atl riksdagen skulle beiräffande 2 kap. 18 !; RF med avslag på motionen 1975/76:2555 såvitt nu var i fråga och med anledning av motionerna 1975/76:2551 och 1975/76:2553 avslå propositionens förslag i denna del,

17. av herr Molin (fp) som beträffande egendomsrätten ansett att ut
skottet under A 13 bort hemslälla

att riksdagen skulle beträffande 2 kap. 18 !; RF med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2553 samt med bifall lill molionen 1975/76:2551 och med avslag på motionen 1975/76:2555, alll såvitt nu var i fråga, som vilande anla den lydelse reservanten föreslagit.

18. av herr Berndtson (vpk) som beträffande egendomsrätten ansett
'2 att uiskottel under A 13 bort hemslälla

atl riksdagen skulle beträffande 2 kap. 18 !; RF med bifall till motionen Nr 149 1975/76:2555 såvitt nu var i fråga avslå dels motionerna 1975/76:2551 Fredaeen den och 1975/76:2553, båda såvitt nu var i fråga, dels propositionens förslag 4 jjj jy

i denna del,

Fri- och rättigheter i

19. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) som beträffande grundlag
2 kap. 19 RF ansett all uiskottel under A 14 bort hemslälla

all riksdagen skulle beiräffande 2 kap. 19 i; RF med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2551 och med bifall lill molionen 1975/76:2553, alll såvitt nu var i fråga, som vilande anta den lydelse reservanterna föreslagit,

20. av herr Berndtson (vpk) som beiräffande grundlagsskydd för ut
länningars fri- och rättigheter (2 kap. 20 RF) ansett all utskonet under
A 15 bort hemställa

alt riksdagen skulle beträffande 2 kap. 20 !; RF med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975/76:2555, båda såvitt nu var i fråga, som vilande anta den lydelse reservanten föreslagit,

21. av herrar Boo, Fiskesjö, Jonnergård och Nordin (samtliga c) som
beträffande särskili förfärande vid räliighetsbegränsande lagsii/ining ansett
att utskottet under A 16 bort hemslälla

atl riksdagen skulle med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2554; båda såvitt nu var i fråga, saml med avslag på motionerna 1975/76:2551 yrkandd 3 och 1975/76:2553 såvitt avsåg förslag till 2 kap. 12 1; RF tredje och Oärde styckena

dels - med motsvarande tillägg lill ingressen i proposiiionens lagförslag

- som vilande, anta del förslag till nytt stadgande (8 kap. 17 1;) i RF
som reservanterna framlagt,

dels - med motsvarande tillägg till ingressen i propositionens lagförslag

- som vilande anta det förslag lill nytt stadgande (8 kap. 20 !;) i RF
som reservanterna framlagt.

dels besluta att nuvarande 8 kap. 17-18 !;!; RF skulle betecknas 18-19 !;!; saml 8 kap. 19 1; RF betecknas 21 t;,

dels som vilande anta i reservationen framlagt förslag lill lag om ändring i riksdagsordningen, enligt vilket 3 kap. 16 !; och 4 kap. 8 !; skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

22. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) som beträffande
särskili förfärande vid räliighetsbegränsande lagsiifining anseti att uiskoitet
under A 16 bort hemställa

all riksdagen skulle med anledning av proposiiionen och molionen
1975/76:2551 saml med bifall till molionen 1975/76:2553, alll såvin nu
var i fråga, och med avslag på motionen 1975/76:2554, såvitt avsåg förslag
till 8 kap. 17-20!;!; RF ävensom förslag till lag om ändring av riks
dagsordningen, som vilande anta de tillägg lill proposiiionens förslag
beträffande 2 kap. 12 1; RF som föreslagils i molionen 2553. 13

Nr 149 23. av herr Molin (fp) som beiräffande särskili Jörfärandc vid rätilghets-

Fredagen den begränsande lagsiifining ansett atl uiskottel under A 16 bort hemställa

4 juni 1976 '"' riksdagen skulle med anledning av propositionen och motionen

--------------- 1975/76:2553 saml med bifall lill motionen 1975/76:2551, allt såviii nu

Fri- och rättigheter var i fråga, och med avslag på motionen 1975/76:2554, såviii avsåg förslag
i grundlag till 8 kap. 17-20!;!; RF ävensom förslag lill lag om ändring av riks-

dagsordningen, som vilande anla de tillägg till proposiiionens förslag beiräffande 2 kap. 12 1; RF som föreslagils i motionen 2551,

24. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) som beträffande
jråga om delegering av byggnadslagstiftning (8 kap. 7 RF) ansett all ut
skottet under A 17 bort hemslälla

att riksdagen skulle beiräffande 8 kap. 7 !; RF med anledning av propositionen och med bifall till molionen 1975/76:2553 såvin nu var i fråga som vilande anta den lydelse reservanterna föreslagii,

25. av herr Molin (fp) som beiräffande villkor för grundlagsändring ansett
atl utskottet under A 18 bort hemställa

atl riksdagen skulle beträffande förslag lill ändring av 8 kap. 15 § RF med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2551 såvitt nu var i fråga med motsvarande tillägg till ingressen i proposiiionens lagförslag som vilande anla den lydelse av 8 kap. 15 t; RF reservanten föreslagit,

26. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) som beträffande
lagprövningsrällen anseti att utskottet under A 19 bort hemställa

atl riksdagen skulle beträffande förslag lill 8 kap. 20 !; RF med anledning av proposiiionen och med bifall lill motionen 1975/76:2553 såvitt nu var i fråga saml med avslag på motionen 1975/76:2555 i motsvarande del som vilande anta - med motsvarande tillägg i ingressen i propositionens lagförslag - en ny paragraf - 8 kap. 20 !; - av den lydelse reservanterna föreslagit,

27. av herr Berndtson (vpk) som beträffande lagprövningsrällen ansett
att utskonet under A 19 bon hemställa

att riksdagen skulle beiräffande förslag till 8 kap. 20 !; RF med anledning av proposiiionen och med bifall lill motionen 1975/76:2555 såvitt nu var i fråga samt med avslag på molionen 1975/76:2553 i molsvarande del som vilande anta - med motsvarande tillägg i ingressen i proposiiionens lagförslag - en ny paragraf - 8 kap. 20 !; - av den lydelse re-servanien föreslagii,

28. av herr Berndtson (vpk) som beiräffande möjligheter alt överlåta
inskränkningsbefögcnhel till internationellt organ (10 kap. 5 i; RF) anseti all
utskottet under A 20 bort hemslälla

all riksdagen skulle beiräffande 10 kap. 5 !; RF med bifall till nio-

lionerna 1975:993 och 1975/76:2555 såvitt nu var i fråga samt med avslag på propositionen i molsvarande del som vilande anta förslagen all 10 kap. 5 !; skulle ulgå ur regeringsformen, alt 10 kap. 6-9!;!; skulle betecknas 5-8 t;!; och att häremot svarande tillägg skulle införas i ingressen till propositionens lagförslag,

29. av herr Molin (fp) som - under förutsättning av bifall till reser
valionen nr 9 - beiräffande övergångsbestämmelserna ansett all utskottet
under punklen A 21 a bort hemställa

att riksdagen skulle med anledning av proposiiionen och med bifall till molionen 1975/76:2551 såvitt nu var i fråga anla den övergångsbestämmelse lill proposiiionens lagförslag som reservanten föreslagit,

30. av herrar Boo, Fiskesjö, Jonnergård och Nordin (samtliga c) som
beiräffande ulredning angående lagstiftningsför/ärandct i riksdagen ansett
all utskottet under A 25 bort hemställa

atl riksdagen skulle med anledning av molionen 1975/76:2554 yrkandet 2 som sin mening tillkännage för regeringen vad som anförts i motionen om ulredning angående lagsliftningsförfarandd i riksdagen,

31. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) som beträffande
ulredning angående rättighelsskydd för enskild mot enskild anseti all utskot
tet under A 26 bort hemställa

alt riksdagen skulle bifalla motionen 1975/76:2553 såvitt nu var i fråga,

32. av herr Berndtson (vpk) som beiräffande ulredning om nu gällande
lagstijinings förenlighet med RF anseil alt utskottet under A 27 bort hem
slälla

atl riksdagen skulle bifalla molionen 1975/76:2555 såviii nu var i fråga,

33. av herrar Boo (c). Fiskesjö (c). Molin (fp), Jonnergård (c). Björck
i Nässjö (m), Nordin (c) och Hernelius (m) som beträffande /o/Axi/7;/-r75//;//;,i;
/ grundlagsärende anseti atl utskottet under B 1 bort hemställa

alt riksdagen skulle med bifall till motionerna 1975:3. 93 yrkandena 6-9. 307 och 1975/76:1980 yrkandena 3-6

a. anta som vilande av reservanterna framlagt förslag till lag om änd
ring i regeringsformen,

b. anta som vilande av reservanterna framlagt förslag till lag om änd
ring i riksdagsordningen,

c. anla av reservanterna framlagt förslag lill lag om ändring i riks
dagsordningen (tilläggsbestämmelse).

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

34. av herrar Boo (c). Fiskesjö (c), Molin (fp), Jonnergård (c), Björck i Nässjö (m), Nordin (c) och Hernelius (m) som beträffande lagrådsgranskningen ansett all utskottet under B 2 bort hemslälla

all riksdagen skulle beiräffande obligalorisk lagrådsgranskning med

Nr 149 anledning av motionen 1975:994 och med bifall till motionerna 1975:94

Fredaeen den ° yrkandet I som vilande anla av reservanterna framlagt förslag

4 iuni 1976 ''" ' "-" ändring i regeringsformen.

Fri- och rättigheter 35. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) som beiräffande

/ grundlag inrättande av ett skattelagråd anseil all utskottet under B 3 bort hemställa

atl riksdagen skulle med bifall till motionen 1975:999 yrkandet 2 hos

regeringen begära en skyndsam utredning och framläggande av förslag

om inrättande av ett skaltelagråd,

36. av herr Berndlson (vpk) som beiräffande grundlagsfäst skydd mot
kvinnodiskriminering ansett atl utskottet under B 4 bort hemställa

all riksdagen skulle med anledning av molionen 1975/76:2150 hos regeringen anhålla om förslag

dels till grundlagsbestämmelser som förbjöd spridning i massmedier av kvinnodiskriminerande uppfattningar,

dels lill lag som förbjöd spridning av kvinnodiskriminerande lexl och bild i pornografiska alster,

37. av herrar Boo (c). Fiskesjö (c), Molin (fp), Jonnergård (c) och Nordin
(c) som beträffande kollektivanslutning till politiskt parti nt. m. anseti all
utskottet under B 5 bort hemställa

all riksdagen skulle avslå molionerna 1975:8, 93 yrkandd 5, 1975/76:923 och 1980 yrkandd 2 saml förklara molionerna 1975/76:289 och 892 besvarade med vad reservanterna i denna del anfört,

38. av herr Berndtson (vpk) som beiräffande kollektivanslutning till po
litiskt parti m. m. anseti all utskoilei under B 5 bort hemställa

atl riksdagen skulle avslå motionerna 1975:8, 93 yrkandet 5, 1975/76:923 och 1980 yrkandet 2 samt förklara motionerna 1975/76:289 och 892 besvarade med vad reservanten i denna del anfört.

39. av herr Berndlson (vpk) som beiräffande övergång till republik ansett
all uiskottel under B 6 bort hemslälla

all riksdagen skulle med bifall lill motionen 1975/76:197 besluta

a. all såsom vilande anta av reservanten framlagt förslag till lag om
ändring av regeringsformen, innebärande att 5 kap. 5 och 7 !;!; skulle
upphöra att gälla samt all 1 kap. 2 och 4!;!; samt 5 kap. 2-4!;!; och
6 !; skulle ha av reservanten angiven lydelse.

b. att såsom vilande anta lag - i överensstämmelse med ovan före
slagen ändring i 1 kap. 2 !; RF - om atl successionsordningen skulle
upphöra an gälla den I januari 1977,

c. att i övrigt hos regeringen anhålla om förslag till följdändringar i
lagtext och reglering av andra förhållanden som kunde föranledas av
elt beslul enligt a ovan.

40. av herrar Werner i Malmö (m), Molin (fp) och Björck i Nässjö Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

(m) som beiräffande regler för omröstning inom regeringen ansett atl utskottet under B 7 bort hemställa

att riksdagen skulle med bifall till motionen 1975/76:904 anta som vilande av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring i regeringsformen, innebärande all 7 kap. 5 !; skulle ha av reservanterna angiven lydelse samt all nuvarande 7 kap. 5-8 !;!; skulle betecknas 6-9!;!;,

41. av herr Molin (fp) som beträffande ,/b/-we/-/7ö /o/- utseende av statsminister ansett att utskottet under B 8 bort hemställa

all riksdagen skulle med bifall till molionen 1975/76:905 hos regeringen begära all frågan om formerna för utseende av statsminister gjordes till föremål för utredning.

Till betänkandet hade fogals särskilda yttranden

1. av herrar Boo, Fiskesjö, Jonnergård och Nordin (samtliga c) beträffande retroaktiv lagstiftning,

2. av herr Berndlson (vpk) beträffande medlemskap i svenska kyrkan.

Hert FISKESJÖ (c):

Herr talman! Det råder dess bättre i vårt land en bred enighet om det demokratiska styrelseskicket som sådant. Det råder också enighet om all det finns en lång rad medborgerliga fri- och rättigheter som måste upprätthållas i samhället som helhet, om det demokraiiska styrelsesys-lemet över huvud tagel skall vara möjligt atl tillämpa. 1 själva verket är de en del av demokraiin som sådan. Öppenhet, insyn, en fri och obunden åsiktsbildning och en fri konkurrens mellan olika åsikter om hur samhällsbesluten skall utformas är förutsättningar som är oupplösligen förenade med demokratin. Ulan dessa förutsättningar skulle andra led i den demokratiska tekniken, som allmän rösträtt och allmänna val, få ett begränsat värde. Demokratin är således inte enbart en fråga om vissa formella tekniker, demokratin är en fråga om det allmänna rättsläge som råder för människorna i samhället över myckel vida fält.

Demokratin är ingen absolut garanti mot misshälligheter, orättvisor och maktövergrepp. Men demokratin som styrelsesystem är- i den vida mening som jag här lagt in i begreppet demokrati - den bästa garantin som kan konstrueras för att säkerställa att misshälligheter tas fram i ljuset, atl ansvar kan utkrävas, all omprövning av beslul ständigt kan ske. Alla beslut kan ifrågasättas och kritiseras, olika lösningar på samhällsfrågorna kan vägas mot varandra, kritiserade beslut kan ändras -och alll detla sker inför öppen ridå där värderingarna bryts mot varandra. I alla dessa avseenden är demokratin överiägsen varje annal känt sty-relsesyslem. Dess värre har endast en minoritet av jordens folk förmånen att leva i demokratiskt styrda stater, dess värre visar erfarenheten alt demokratins framtid ingalunda är självklar ens i stater där den har en viss tradition. Den kan förvanskas, urholkas, förstöras, avskaffas; genom

2 Riksdagens protokoll 1975/76:149-152

Nr 149 hot och våld utifrån och genom inre sönderfall. Vakthållningen kring

Fredaeen den demokratin är således alltid en viklig och nödvändig uppgift, liksom

4 iuni 1976 " strävanden att fördjupa, vidga och förslärka demokratin.

—'.__________ Del är för oss inom centern en självklarhet att.alltid aktivt delta i

Fri-och rättigheter i detta arbete, atl ständigt söka nya vägar för alt säkerställa den enskilda
grundlag människans frihel, för all säkerställa och vidga den fria debatten och

åsiktsbildningen, för att vidga möjligheterna för alla enskilda och grupper i samhället lill insyn, påverkan, delaktighet och medansvar. Denna strävan är bl. a. intimt förknippad med vår decentralistiska grundsyn, som i sig utgår ifrån alt de många människornas medverkan och medbestämmanderätt i de frågor som angår oss alla är en av de mest betydelsefulla metoderna vi har för att förverkliga demokratin, för att grundmura tilltron till den och för atl säkra vakthållningen kring den hos alla i samhället. Det är, herr talman, otvivelaktigt på det sättet, att frågan om mänskliga fri- och rättigheter, om demokraiins reella utformning och villkor aldrig enbart kan vara en fråga om en viss typ av reglering i en grundlag, även om jag ingalunda vill underskatta betydelsen av vad som står i vår grundlag. Den fråga del gäller har på många olika sätt myckel vidare aspekter. Det är en fråga om det materiella innehållel i lagsliftningen som helhet, om samhällsorganisationen i dess helhet, om de villkor som gäller för relationerna människor emellan och mellan de enskilda människorna och myndigheter över vida fäll av samhället. Det är en fråga om tillgången på och fördelningen av nylligheter av allehanda slag - materiella och andliga - om möjligheten lill insyn och påverkan, om den reella förmågan all hävda del som man anser vara rätt och riktigt och också väldigt ofta om möjligheten för den enskilde att få hjälp av andra att hävda sin rätl.

Del är också på det sättet, herr talman, atl även om ambitionen alltid måste vara alt säkerställa så många och så vida friheter som möjligt för den enskilde, all garantera så många och så vida rättigheter som möjligt, så finns del inte så många friheter, så många rälligheler - hur vi nu än definierar dem - som kan vara absoluta, odelbara. Delta av det enkla skälet alt vi alla - om mänsklig samlevnad över huvud lagd skall vara möjlijg - ständigt måste vara beredda att la hänsyn till varandra, dela med oss av vår frihet, acceplera begränsningar av våra rättigheter, om vi inte skall trampa våra medmänniskors friheter och rättigheter i gruset. Alt vi accepterar detta - i ställd för all gripa till våld och terror - är i själva verkei också en förutsättning för demokraiin.

Del finns i de flesta fall ingen en gång för alla given lösning på hur
fri- och rättigheter i vidare mening skall vägas mot varandra eller hur
de skall avvägas vid motslridande intressen eller hur förmåner och pålagor
skall fördelas. I en demokrati avgöres villkoren för detta genom en fort
löpande debatt, en fortlöpande åsiktsbrytning, genom omprövningar och
beslul och genom ett ständigt ansvarsulkrävande. Demokratin kan till
slut - hur vi än vänder och vrider på alla problemställningar - endasi
' skyddas och bevaras genom demokraiin själv.

Men som dl led i delta skydd - och som en viktigt led - framstår Nr 149 otvivelaktigt våra grundlagar. De är lagar som stiftas i demokraiisk ord- Fredaeen den ning och de kan också ändras. Det gör vi då och då, och det är grundlagar a ■ ■ jq-

som vi skall besluta om i dag. Men även om grundlagarna också är ______

lagar som kan ändras och som således är utsatta för den allmänna poliliska Fri-och rättigheter i viljebildningen i demokraiin, så har de en särkaraktär på två sätt. De grundlag anger dels vilka grundläggande regler som skall gälla för den demokratiska beslutsprocessen, bl. a. i vilken ordning andra lagar och beslut skall fallas och numera i viss utsträckning också anvisningar om vad dessa lagar får innehålla. Grundlagarna är således på detla sätt överordnade annan lag stiftad av riksdagen. Dels får de sill särmärke av att det är svårare all ändra grundlagarna än annan lag. Det krävs två beslul med val lill riksdagen mellan besluten. Grundlagarna har således särskild betydelse jämfört med vad som stadgas i vanlig lag.

Avgörande för att grundlagarna skall ha denna särskilda betydelse är nalurligtvis att de respekteras och efterföljs, vilkel självfallet även gäller om annan lag. Om del man på grund av vad som står i ett lands konstitution skulle kunna avgöra hur del står till med fri- och rättigheter, individens integritet och demokratin i största allmänhet, så skulle läget i de här avseendena vara au anse som ganska gott i flertalet länder i världen. Grundlagarna i de mest oulrerade diktaturer innehåller ofta långa och lysande rättighetskapitel och garantier för rättssäkerhet och demokrati. Men makthavarna sätter sig enbart i kraft av sin makt saklösl över dessa bestämmelser. De högtidligt proklamerade och fastlagda fri-och rättigheterna har säledes inget som helst värde i dessa länder. Och omvänt finns del demokratier som i sina grundlagar har mycket mediokra, knapphändiga och svårtolkade bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter men som trots detta vad gäller demokraiins lödighei och rättigheternas faktiska existens ingalunda slår tillbaka för vad som råder i t. ex. vårt land. Vi kan ju f ö. erinra om lägel i vårt land under den gamla regeringsformen - 1809 års regeringsform - som utöver ett stadgande om tryckfrihet och allmänna handlingars offentlighet, som ylleriigare reglerades och alltfort regleras i tryckfrihetsförordningen, inte innehöll nägra för lagstiftaren bindande bestämmelser, om man bortser från de självklara reglerna om rösträtt, allmänna val, beslutsordningen i riksdagen och kompetensfördelningen mellan riksdagen och regeringen och en del stadganden av närmast förvaliningsrältslig karaktär. Man kan ocksä erinra om England som inte har någon särskild grundlag alls, men som trots detta tveklöst måsie räknas in i de välutvecklade demokratiernas krets.

Jag har, herr talman, inte gjort dessa rätl utförliga inledande kom
mentarer för alt nedvärdera betydelsen av att vi har en grundlag i vårt
land eller för alt nedvärdera betydelsen av vad som slår i vår grundlag.
Del lillhör vår demokraiiska och vår historiski-rättsliga tradition alt vi
skall respektera och följa grundlagens bestämmelser. För den skull är
del viktigt att den finns, för den skull är det viktigt vad som slår i 19

Nr 149 den.

Fredaeen den '" ■' °'' denna inledning bl. a. på grund av den allmänna

4 iuni 1976 debatt som förts i samband med alt vi antog den nya regeringsformen

_____________ 1973/74 och den allmänna debatt som förts inför de beslul som vi står

Fri-och rättigheter i inför i dag. Det är inte korrekt eller relevant atl i den debatten föra
grundlag in de illdåd och de rättsövergrepp som sker mot medborgarna i andra

länder, som kanske i och för sig har lysande konstitutioner och som dessuiom kanske anslutit sig till lika lysande internationella konventioner. Detta är illdåd och övergrepp som vi alla fördömer, men de har föga eller ingenting alls all göra med rättslägel i vårt eget land eller med frågan om hur vi - som har den grundläggande inställningen att gällande rätl verkligen skall respekteras - söker finna vägar att ge demokratin etl så slarki skydd som möjligt.

Vidare vill jag för min del på grund av den allmänna debatten gärna lägga till följande.

Del finns tydligen många som tror atl dagens beslut, hur det nu än går, skulle innebära all vi begränsar, inskränker eller t. o. m. lar bort fri- och rättigheter som nu lillkommer medborgarna. Så är det inte, nu lika litet som 1973/74. När man i en tidning kan finna en artikelrubrik som säger, alt vi nu här i riksdagen står inför ett ödesbeslut, hajar man onekligen till. Vi står inte inför något ödesbeslul. Atl påstå något sådant är helt enkelt att vilseleda allmänheten. Del är inte ens på del sättet att något av de föreliggande förslagen syftar till att försvaga skyddet för fri- och rättigheterna eller att öppna några nya möjligheter att försvaga det. Vad det gäller är olika förslag som samtliga, om än i olika grad och på olika sätt, syfiar lill att direkt i grundlagen skriva in ylleriigare skydd för fri- och rättigheter som vi alla är ense om är oupplösligen förenade med demokratin och med skyddet för den enskilda människans integritet.

Jag övergår nu, herr lalman, lill att kommentera några av de konkreta förslag som föreligger i ulskoltds betänkande, företrädesvis de reservationer som jag och mina partikolleger är med på.

En av nyheterna i del förslag som nu föreligger är ett målsättnings-
stadgande av mera allmän karakiär i den andra paragrafen i regerings
formens första kapitel. Den offentliga verksamheien skall ha vissa grund
läggande mål, och det allmänna - som det också heter - skall verka
för en rad goda ting. Man kan i och för sig diskutera del lämpliga i
och värdet av allmänna proklamationer i grundlag av del slag som återges
i paragrafen. De skall inte ha rättslig verkan, och man kan förutsätta
all det på en hel del punkter kommer all råda ganska delade meningar
om vad stadgandena egentligen innebär och att del då och då här i kam
maren kommer att uppslå diskussioner om huruvida ett aktuellt förslag
Slår i överensstämmelse med de angivna målen eller ej. Men del tycks
vara en allmän mening, att en programparagraf av det här slaget fyller
en funktion som dl allmänt anslag lill en demokraiisk författning och
■ atl del kan ha en viss övergripande psykologisk betydelse för inriktningen

av den allmänna politiken inom vissa områden. Jag har inte motsatt mig programstadgandel, eftersom jag inie i och för sig har något emot del som slår där. Jag tror att det kan ha en viss funktion att fylla. Men vi har från centern och folkpartiet enats om, att del utöver de värden som finns angivna i majoritetsförslaget bör tillkomma några, som vi också anser atl man skall fästa slor vikt vid i den samhälleliga verksamheien. Vi föreslår således alt man i paragrafen skall skriva in alt det allmänna skall värna om näringsfriheten och egendomsrätten som etl uttryck för ett fritt näringsliv, alt man skall värna om den enskildes integritet och valfrihet, saml alt man skall respektera föräldrarnas rätt atl vårda sina barn men också barnens rätt lill en god social miljö. Inte minst del senare anser jag vara av slor vikt. Barnen är ju som regel de mest skyddslösa.

Utöver allmänna och grundläggande rättigheter som rösträtten, valbarheten, de allmänna valen och därtill hörande ting, som det finns bestämmelser om på olika ställen i grundlagen, och tryckfriheten, som ju utförligt regleras i en särskild grundlag, har i del nu föreliggande förslaget en rad av de rättigheter och friheter, som är särskilt betydelsefulla för demokraiin och för den enskildes rättsskydd, sammanförts lill det andra kapitlet i regeringsformen. Detta innebär otvivelaktigt en bättre systematisering och en bättre markering av de fri- och rättigheter, som del kan anses särskilt värdefullt all skydda. Det innebär redan av detla skäl en uividgning av andra kapitlet.

Men även i övrigi har rällighetsskyddd byggts ut, dels genom alt man kunnat utöka förteckningen över rättigheter som under inga omständigheter fär inskränkas enligt grundlagen, dels genom atl de rättigheter i övrigi som skall tillkomma medborgarna utvidgats och preciserats, dels genoni att man infört en rad allmänna diskrimineringsförbud, dvs. förbud mot diskriminering på grund av ras, kön etc, dels genom all man i en särskild paragraf tillförsäkrar även utlänningar samma rättighelsskydd som svenska medborgare på ett stort antal områden.

Fören betydande antal av de rättigheter som tillförsäkras medborgarna gäller dock all de är villkorade, dvs. kan preciseras och begränsas genom vanlig lag. De fri- och rättigheter som är av särskild betydelse för åsiktsbildning och personlig integritet får dock inte begränsas hur som helst. Begränsningsmöjligheterna är också villkorade på olika sätt, och de restriktioner som härvidlag uppställas är angivna på olika sätt i 12-14 J§. De restriktioner som där anges lämnar utrymme för olika tolkningar, men jag kan inte komma till den uppfattningen atl de rättigheter det här gäller skulle kunna avskaffas genom vanlig lag. Detta skulle enligt min mening slå i direkl strid med grundlagen och de syften som där anges.

Dessa fri- och rälligheler kan således begränsas, och alla är också överens om alt del är nödvändigt all de kan regleras utöver vad som framgår av bestämmelserna i själva grundlagen. Men den fråga som man då kan ställa är givelvis om dessa fri- och rättigheter - som vi alla anser vara så värdefulla och som vi anser att man inte skall inskränka på annat

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Nr 149 sätt än som är absolut nödvändigl för att skydda andra motslridande

Fredagen den intressen - skall kunna regleras, begränsas och beskäras genom en lag

4 juni 1976 stiftas här i riksdagen genom ett enda beslul i vanlig ordning.

--------------- Vi har från centerns sida kommit till den slutsatsen att delta inte

Fri-ocfi rättigheter i är tillfredsställande och för den skull lagt fram ett förslag som innebär
grundlag ett särskilt kvalificerat lagstiftningsförfarande så snart en lag berör de

fri- och rättigheter som finns angivna i regeringsformens 2 kap. och som inte är omgärdade av det direkta grundlagsskyddet. Värt förslag innebär i korthet följande.

Lagförslag som berör fri- och rättigheterna i 2 kap. regeringsformen skall obligatoriskt granskas av lagrådei, som också har atl yttra sig om förslagels förenlighet med grundlagen. Behandlingen av förslagel i utskott och kammare skall tillgå på samma sätt som nu. När riksdagen fattat det första beslutet skall lagen vila i minst sex månader. Därefter skall det utskott som berett ärendet på nytt ta upp lagförslaget och anmäla del för kammaren, som har att falla ett nytt beslut. Därmed är lagen stiftad.

Del lagförslag kammaren skall la ställning lill andra gången kan vara exakt detsamma som riksdagen godkände vid det första beslutet, och så kommer det väl alt vara i ett betydande antal fall. Men del behöver enligt vårt förslag inte vara exakt samma lagförslag. Om det vilande förslaget under den tid som gått utsatts för hård kritik, som man finner berättigad, kan nalurligvis utskottet föreslå, att riksdagen avslår del som vilande antagna lagförslaget, och då får man börja om igen. Men del kan också hända atl del framkommit anmärkningar av mindre omfattande karakiär som utskottet finner del angelägel all beakta. Del kan t. ex. vara fråga om inkonsekvenser i det ursprungliga lagförslaget. Då anser vi det vara riktigt att utskottet kan föreslå att dessa inkonsekvenser rättas till. På detla sätt har vi velat hålla öppen möjligheten alt vid del andra beslutet förbättra det som vilande antagna lagförslaget. Men i den bestämmelse som vi vill ha införd i riksdagsordningen på den här punklen har vi sagt alt en ändring inte får innebära ytterligare begränsningar av det skydd för grundläggande fri- och rättigheter som anges i 2 kap. regeringsformen. Och innan utskottet föreslår förändringar skall lagrådet höras.

Detta skall således vara den ordinära gången vid stiftande av lag som faller in under de i 2 kap. angivna rättigheterna. Det vill jag kraftigt understryka.

Vi har övervägt all över huvud laget inte ge riksdagen någon möjlighet att fatta lagbeslul vid dl tillfälle inom de områden som vårt förslag omfattar. Men vi har kommit lill den slutsatsen att det kan tänkas lägen dä del för riksdagen på grund av t. ex. ekonomisk kris, hänsyn lill folkförsörjningen, epidemier och liknande kan vara nödvändigt all besluta utan dröjsmål. Vi är inte säkra på atl den beredskapslagsiiftning som vi har läcker in de fall som kan länkas härvidlag. Men beslut vid elt tillfälle skall endast få fattas om synnerliga skäl

föreligger, skäl som klart skall anges. Vidare skall för dl sådant beslul Nr 149 krävas kvalificerad majoritet, dvs. minst tre fjärdedelar av de röstande Fredagen den och mer än hälften av kammarens ledamöter. Även för beslutet att lagen a i- \Q-j f.

skall las vid ett enda tillfälle skall det krävas samma kvalificerade ma- ----

joritel. Men den här metoden skall således endasi kunna användas i Fri- och rättigheter extrema undantagsfall. Den normala ordningen är två beslul med minst i grundlag sex månader mellan besluten.

Det är två skäl som motiverar den ordning som vi föreslagit, av vilka del ena är primärt, del andra sekundärt. Men de hänger nära samman och är båda betydelsefulla.

Det första skälet ar alt vi vill omgärda fri- och rättigheterna med ett bättre skydd än del majoritetsförslagei ger. Vär metod förhindrar hastiga beslul med enkel majoriiei under en kanske uppjagad stämning. Del gés rådrum för eftertanke för riksdagen själv. Men dessuiom gör vär metod det möjligt all göra del som vilande antagna lagförslaget känt och diskurat bland allmänheten. Massmedia, partier, organisationer och andra fär en reell möjlighet atl sälta sig in i vad lagen innebär, och man kan få i gång ett meningsutbyte som kan påverka riksdagen inför det andra beslutet. Vi ger med andra ord medborgarna en reell chans atl ge sin mening till känna innan det definitiva beslutet skall tas.

Del andra skälet är atl vi känner en allmän oro för det sätt pä vilkel lagar forceras fram och drivs igenom i del här huset. Varken vi själva som skall ta besluten eller de myndigheter och domstolar som skall till-lämpa dem eller den allmänhet som har all rätta sig efter dem hinner alla gånger med att få den informalion eller utrymme för den begrundan som är önskvärda för att det skall bli en bra lagprodukt och för att dess innebörd skall bli väl känd. Den fördröjning i beslutsproceduren som vårt förslag skulle medföra bör således även utifrån mera allmänna aspekter vara av godo. Och vi har sagt oss all en ordning av del slag som vi här förordar över etl begränsat men särskilt viktigt lagstiftningsområde kanske också borde tillämpas över dl vidare fält. Därför vill vi ha den frågan utredd i dess helhet.

Till vad jag nu har sagt vill jag gärna lägga atl vi hade hoppats alt det lagförslag som vi lagt fram skulle kunna vinna en bred anslutning inom utskottet och riksdagen. All så inte blivit fallel beklagar jag. Det hade varil en fördel om vi kunnat falla beslul om grundlagsändringar under bred enighet.

Herr lalman! Redan i vårt förslag om en kvalificerad beslutsordning
vad gäller lagar som berör rättigheterna i 2 kap. regeringsformen lägger
vi slor vikt vid lagrådei. Sådana lagförslag skall obligatoriskt granskas
av lagrådet. Men vi vill inte göra lagrådei lill en instans som tilläggs
för riksdagen bindande beslutanderätt på det sätt som folkpartisterna
och moderaterna föreslår. Risken med en sådan ordning är bl. a. att lag
rådet och därmed också indirekt högsta domstolen och regeringsrätten
dras in i den politiska beslutsprocessen på ett sätt som kan skada tilltron
lill dessa instansers partipolitiska neutralitet. Del lycker vi skulle vara 23

Nr 149 olyckligt.

Fredagen den ' lagrådet som en tung och betydelsefull remissinstans i

4 iuni 1976 slutskedet av den beredningsprocess som skall föregå besluten här i riks-

--------------- dagen. Därför vill vi göra lagrådsgranskningen obligatorisk även utanför

Fri- och rättigheter de områden som berörs av det förslag om kvalificerad beslutsordning
i grundlag som jag lidigare talat om. Erfarenheten visar atl den fakultativa ordning

som nu rått under elt antal år inte fungerat tillfredsställande. Det har varit dl litel antal lagförslag som av regeringen remitterats till lagrådet, och urvalet av lagar som remitterats har inte dikterats av om del ur allmän synpunkt varit särskilt viktigt alt få dem lagrådsgranskade eller ej. Det är tydligen tidsskäl eller andra i del här sammanhanget ovidkommande skäl som bestämt hur lagrådet använts. För atl förbättra riksdagens möjligheter atl besluta om väl genomtänkta och noggrant genomgångna lagförslag förordar vi således i en reservation lillsammans med folkpartiet och moderaterna en omfattande allmän vidgning av lagrådsgranskningen.

Herr talman! Utöver de förslag om ändrat förfarande vid lagsiiftning som rör 2 kap. regeringsformen finns det också i reservationer förslag om ändrade regler för grundlagssliftning. Det finns bl. a. en reservaiion från centern, folkpartiet och moderaterna om möjligheten lill folkomröstning i grundlagsfrågor. Det är en fråga som vi drev redan 1973 men som vi då inte fick gehör för och som vi nu återkommer i. Vi vet alla all trots all ett av riksdagen som vilande antaget grundlagsförslag får antas definitivt av riksdagen först efter ett allmänt val, så ägnas grundlagsfrågorna - även viktiga sådana - vanligen en myckel ringa uppmärksamhet i valrörelsen. De trängs undan av andra viktiga frågor - skattefrågor, näringspolitiska frågor, sociala frågor och vad del nu kan vara. Reservationens förslag innebär, alt det öppnas en möjlighet för en minoritet i riksdagen att kräva att vilande grundlagsförslag går ut lill folkomröstning i samband med det allmänna valet. Därmed skulle uppmärksamheten direkt fokuseras på del vilande förslaget och därmed skulle också väljarna få möjlighet all ta släilning lill grundlagsförslaget som sådani, alldeles oberoende av ställningstagandet för elt visst politiskt parti. Det menar vi skulle vara en uppenbar vinning.

Det finns, herr talman, mångahanda ting i del aktuella förslagel som jag gärna skulle ha velat kommentera med viss utförlighet. Men liden räcker inte lill för detta.

Innan jag slutar vill jag emellertid säga nägra ord om en fråga som borde ha varil med bland de sakärenden vi nu diskuterar.

Utöver de motioner med omedelbar formell anknytning till grundlagen,
som centern väckt och som utskottet haft att behandla, har centern under
den allmänna motionstiden bl. a väckt motionen 1975/76:893. Den mo
tionen handlar om den enskildes rättssäkerhet i förvaltningen och tar
upp en lång rad av de problem som den enskilda människan har att
brottas med i elt alltmer byråkratiserat samhälle. Det är otvivelaktigt
2 så som vi framhåller i molionen, alt den offentliga förvaltningens kraftiga

expansion och det vittförgrenade komplex av rättigheter och skyldigheter Nr 149

för den enskilde som denna expansion medfört också skapat nya rätts- Fredagen den

säkerhetsproblem samtidigt som den allmänna välfärden ökat. Hur skall 4 jijpj ig-jf

den enskilda människan kunna hävda sin ställning och få ut sin rätt ------

i ett alltmer svåröverskådligt syslem av regleringar och myndigheter och Fri- och rättigheter i hur skall förvaltningsorganisation och förfaranderegler utformas för att grundlag bäst tillgodose den enskildes rättssäkerhet? Det är den cenirala frågeställning som motionen handlar om.

Molionen är dl av många uttryck frän centerns sida för viljan alt sätta de enskilda människornas situation i centrum. Den är också ett uttryck för vär ambition alt se frågan om medborgerliga fri- och rättigheter som en helhet, som en fråga som ingalunda enbart gäller i och för sig väsentliga bestämmelser i grundlagen ulan ocksä - bland många andra ting - rättssystemets och samhällsförvaltningens organisation över vida fäll. Motionen mynnar ul i ett ulredningskrav. Vi frän centern hade utgått från alt motionen skulle sakbehandlas i samband med grundlagspropositionen, som den hör nära samman med renl sakligt, och vi hade utgått från, att motionens utredningskrav skulle finnas med i det paket av beställningar på ylleriigare utredningar, som konslitulionsutskotlels belänkande innehåller. Men så blev det inte. Utskoltsmajoriteten - och i denna ingick representanterna för samtliga partier utom centern - beslöt att molionen skulle skjutas till hösten. Jag beklagar delta och finner förfaringssättet märkligt, särskilt från de partiers sida som utåt i den allmänna debatten velal framställa sig själva som den enskildes riddare och byråkratins fiender par préférence.

Herr lalman! Det är således på tre punkter som vi från centern kräver en omedelbar förstärkning av rättighelsskyddet jämfört med ulskotismajoriietens förslag.

Vi vill ha etl särskilt kvalificerat förfarande vid lagstiftning som rör de rättigheter i 2 kap. regeringsformen som är inskränkbara. Vi vill ha obligalorisk lagrådsgranskning av alla förslag det här gäller och dessutom en allmän utvidgning av lagrådsgranskningen. Vi vill införa möjlighet till folkomröstning i grundlagsärenden, eftersom man genom grundlagsändring ju kan besluta om förändring av grunderna för alla rättigheter, inkl. dem som nu är angivna som okränkbara. Dessutom vill vi ha en utredning om lagstiflningsförfarandet i dess helhet. Vi vill också ha en utredning om begränsningar vad gäller retroaktivt verkande lagstiftning utöver del förbud mot retroakiivitet som nu gäller på strafftagstiftningens område. Dessuiom har vi aktualiserat ett ulredningskrav i frågan om den enskildes rättssäkerhet i förvaltningen. I övrigi ansluter vi oss lill de utredningsförslag som finns i majoriletsbelänkandet.

Herr lalman! Med hänvisning lill vad jag berört i mitt anförande och lill vad som ytterligare utvecklas i våra reservationer och värt särskilda yttrande ber jag atl få yrka bifall till reservationerna 1, 21, 30, 33 och 34.

Nr 149 I detta anförande instämde herrar Norrby och Fågelsbo, fru Göthberg,

Fredagen den herrar Gernandt, Olsson i Järvsö och Rämgård, fru Andersson i Hjärtum,

4 iuni 1976 fröken Pehrsson och fru André, herrar Bengtsson i Göteborg, Torwald

--------------- och Raneskog, fru Tilländer och fru Ekelund samt herrar Korpås och

Fri-och rättigheter i Olof Johansson i Slockholm (samtliga c). grundlag

Hert HERNELIUS (m):

Herr lalman! Varför behöver man egentligen särskilda regler) konstitutionen för medborgarna i fråga om fri- och rättigheter? Sådana regler finns nämligen i ftertald grundlagar. Även om man i några fall knappast behöver räkna med att de någonsin tillämpas har man tydligen i alla fall varit angelägen om all se lill all sådana regler kommer in i författningen. Men när t. ex. Nordkorea i svensk press annonserar sina regler, så vet man att dessa från vår synpunkt sett inte är värda papperet de trycks på.

Men det finns seriösa stadganden i andra länder som ocksä efterlevs. Och del finns, som herr Fiskesjö alldeles rikligt påpekade, länder som inte har så mycket av författningar men ändå iakttar medborgerliga fri-och rättigheter ungefär på samma sätt som skedde i Sverige innan vi fick våra nuvarande bestämmelser.

Syftet med de seriösa stadgandena är detsamma i land efter land. Reglerna skall skydda den personliga integriteten och den enskilda människans frihel. De skall - och det är lika viktigt - skydda individens opinionsfrihel såväl som hans yttrandefrihet, hans åsiktsfrihet och hans rätt till information. Ulan sådana regler kan ingen fri folkstyrelse existera. Hur skulle medborgaren annars kunna ge uttryck ål sina opinioner, och hur skulle han kunna erhålla information? Men reglerna skall också utgöra ett skydd för minoriteten, om majorilelen använder sin makl otillbörligt på minoritetens bekostnad.

Sedan 1938, då dåvarande högerpartiet tog upp frågan i riksdagen, har
fyra olika utredningar sysslat med hur sådant rättsskydd skulle kunna
beredas medborgarna i Sverige. I den tredje utredningen, grundlagbe
redningen, åstadkoms vissa resultat, men i slorl sett måsle beredningen
för att i lid kunna slutföra sitt arbeie ge tappt. Vissa rättigheter inskrevs
dock i grundlag, och detta var dl stort sleg framåt. Moderaterna, som
då ensamma förde fram kravel på en kvalificerad majoritet vid beslul
i riksdagen om inskränkningar i fri- och rättigheterna, kunde inte pä
egen hand nå resultat. Men år 1973, då riksdagen behandlade grund
lagsförslaget, motionerade både ceniern och folkpartiet om liknande pro
cedurföreskri fl som moderaterna dessförinnan hade begärt. En enhälligt
konstitutionsutskott tog så lill vida intryck härav som utskottet förordade
atl en ny, särskild utredning skulle söka förslärka skyddet i grundlag
för de grundläggande fri- och rättigheterna. Den Mehrska utredningen
tillkom. Under arbetet inom denna anslöt sig cenierns representant till
socialdemokraternas ståndpunkt, sedan löften givits bl. a. om lagpröv-
ningens inskrivande i grundlag. Den kvalificerade majoritetens anhängare

bestod därefter av moderaterna och folkpartiet. Nr 149

När regeringens proposition kom nu i våras visade det sig att regeringen Fredaeen den hade gått ifrån löftena, och därmed blev ceniern ånyo obunden. Nu har a ■■ iq-iz-

centern förordat dl system med en första och andra läsning, dock kom- _

plelterad med undanlagsregler i speciella fall. Fri- och rättigheter i

Cenlerförslagel löser, som vi ser saken, dock icke problemet, efiersom grundlag en och samma riksdagsmajoritet kan fungera vid båda läsningarna. Däremot förhindrar cenlerförslagel all en rättighet kan inskränkas över en natt.

Socialdemokraternas förslag, vilkel nu av alll all döma kommer att vinna riksdagens bifall och bli anlaget som vilande, bygger fortfarande på att en fri- eller rättighet med kort varsel skall kunna begränsas med någon eller några rösters majoritet. De skyddsfendrar som finns i uttalanden i olika paragrafer i regeringsförslaget är enligt vår mening icke lill fyllest. Frågan kan synas teknisk och komplicerad, men del är den knappast.

När Astrid Lindgren och Lennart Geijer nyligen polemiserade i pressen i ämnet värdet Astrid Lindgren som hade rätt i huvudfrågan, icke Lennart Geijer, något som också påpekades av folkpartiledaren. Det skydd som Lennart Geijer i artikeln tycktes vilja påslå skall ges åt allas vår Svenssons Irygghei existerar inte i regeringens förslag. Regeringsförslaget skapar inga garantier för Svensson eller någon annan.

Den Mehrska utredningen, präglad av sin ordförandes färgslarkhd, uppslagsrikedom och temperament, innebär dl nytt och stort steg framåt, men huvudfrågan löser den inte. Däremot har den under sin noggranna genomgång av olika tankegångar och olika förslag kommii med en rad uppslag som sedermera kunnal fästas på papperet och som på så sätt kan stärka skyddet för fri- och rättigheterna.

Man kan fråga sig, herr lalman, varför socialdemokraterna så envist kämpar emot våra förslag i denna del, förslag som enligt vårt synsätt innebär en utbyggnad av den poliliska demokraiin. En förklaring håller inte: den atl socialdemokraterna i och för sig skulle vara ointresserade av att stärka vår folkstyrelse. Det demokratiska sinnelaget i vårt största parti får och kan icke bestridas. Socialdemokraternas mångåriga kamp i klubbar ule på arbetsplatser mot poliliska exlremister gör detta hell uteslutet.

En annan sak är alt del socialistiska system som socialisterna eftersträvar icke i något land visat sig kunna förenas med andliga fri- och rättigheter, något som ingen mindre än en så sakkunnig på detla område som finansminister Sträng ofta har påpekat.

Kanske är en av förklaringarna all del länga maktinnehavet gjort so
cialdemokraterna så intresserade av effektivitet vid sin maktutövning
all de icke alllid ser skönhetsfläckar och brister i sill faktiska handlande.
Regeringens handläggning av IB-affären, som icke kom atl behandlas
som tryckfrihetsmål, vilket borde ha skett, var en sådan skönhetsfläck.
Därom har riksdagen en gång uttalat sig. 27

Nr 149 En annan skönhetsfläck uppstod utan föregående varsel i den pro-

Fredaeen den position som i dag behandlas. Av någon outgrundlig anledning hade

4 juni 1976 yttrandefriheten i regeringsförslaget sammankopplats med sekretessla-

--------------- gen, och detta i sin tur hade medfört förslag till nya begränsningar i

Fri- och rättigheter i yttrandefriheten, såsom beträffande rikets förhållande till annan stat eller
grundlag det allmänna ekonomiska intresset.

I en moderalmolion slogs larm, och del medförde alt dl enigt utskott slopade sammankopplingen med sekretesslagen och återgick lill det Mehrska förslaget i denna del. Samtidigt uttalade utskottet sill intresse för all yttrandefriheten kopplades samman med tryckfrihetsförordningen på det sätt som bl. a. moderaterna - men inte endasi de - hade föreslagit. Att omedelbart verkställa en sådan sammankoppling stötte på patruJI i flera avseenden: del skulle t. ex. inte stämma med regler för yttranderätten i denna kammare, det skulle inte överensstämma med datalagen och del skulle inte överensstämma med radiomonopolel. Frågan om hur denna sammankoppling skall kunna verkställas blir nu föremål för fortsall ulredning. Av någon egendomlig anledning kom denna utskottets mycket betydelsefulla ändring av regeringens förslag i fråga om yttrandefriheten inte all omnämnas i ulskottskommunikén.

I propositionen vill regeringen nu vidga sin behörighet att på egen hand efter riksdagens medgivande meddela föreskrifter om utformning av byggnader och bebyggelsemiljö. Alltså: Just inom dl område där alla är överens om all den demokraiiska opinionen bör ha största tänkbara svängrum, där vill regeringen ha fullmaki från riksdagen för all kunna agera på egen hand. Bestämmelsen slår kvar i belänkandet, men i en moderat reservation yrkas dess upphävande. Tacknämligt är emellertid att utskottet har tagit intryck av den moderata argumenteringen och inskränkt användningsområdet genom ett klart moiivultalande.

Från socialdemokratiskt håll heter del ofta atl den kvalificerade majorilelen skulle leda lill minorildsdiklatur och strida mot folkviljan. Den argumenteringen håller inte. Metoden är redan inskriven i våra grundlagar i visst sammanhang, i des. k. EG-paragraferna- något som statsministern borde känna till. Att tystnadsplikten skulle hindra etl reformarbete är svårt att länka sig. På det områdei förbereds f ö. en särskild lagstiftning som skall undanröja siörre delen av missförstånden.

Tro icke danaerna när de komma med skänker! När Hjalmar Mehr en dag i utredningen meddelade atl socialdemokraterna var beredda alt inskriva lagprövningen i grundlagslexten var det väl ingen som trodde att delta uttryck skulle komma till användning i del sammanhanget. Men när LO senare sade ifrån alt organisaiionen inte ville ha någon lagprövning alls, vare sig lagsladgad eller i praxis - ett ytterst egendomligt uttalande eftersom det rycker undan marken även för våra grundlagar - började justitieministern darra på manschetten och bestämmelsen ströks i regeringsförslaget. Justitieministern pekade i stället på den praxis som finns och som hittills inte har kommit lill ullryck i gällande lag. Moderata samlingspartiet har reserverat sig för all den paragraf som ströks åler-

införes, och vi har en reservation härom. Beror herr Geijers motvilja på ett uttalande som han en gång gjorde: "Bakom talet att domstolarna skall skydda den enskilde mot överheten ligger en antidemokratisk kritik av del parlamentariska styrelseskicket. Det är därför en fariig lära." Vi vill gärna begagna tillfället all lala om för herr Geijer atl det finns något ännu farligare, nämligen om medborgarna slår utan rättsskydd gentemot lagar som kränker innehållet i andra lagar eller t. o. m. grundlag.

Man erinrar sig ett annat uttalande: "Och har du funnit att i ett stats-syslem, i en stat, vördnad finns för någonting så heligt som den svages rätt, säg då djärvt eller prisa med tårar, all ännu ej rättvisan är flydd från jorden." Den man som fällde detla yttrande var en annan Geijer

- Erik Gustaf Geijer, väl känd för justitieministern. Den svages rätt

- det är minoritetens rätt. Del är den som vi vill skydda genom vårt
syslem för medborgarskydd mot lagsiiftning över en natt, beslutad av
en knapp majoritet, som kränker våra fri- och rättigheter eller inskränker
desamma.

Våra yrkanden i fråga om lagrådei och rådgivande folkomröstning kommer all belysas av andra talare, i den mån de inte redan har gjort del i denna debatt. Lål mig bara i detta sammanhang bemöta invändningen att det på något sätt skulle vara otillständigt att nu föreslå grundlagsändringar om vilka man pä förhand vet att de i dag endast kan genomföras med lottens hjälp. Del är sant atl vi har en tradition i Sverige som innebär att vi vill se grundlagsändringar förankrade i en så stor majoritet som möjligt i en allmän opinion. Men all märka är alt de av mig här nämnda förslagen kommer icke att genomföras genom lottning. Del är nämligen fråga om vilande förslag, som för atl kunna träda i kraft kräver beslul av en ny riksdag efter valet. 1 denna riksdag skall väl Fortunaspelet icke få något utrymme. Dessutom gäller det ju inte nya tankar utan förslag som framförts långt tidigare, och det vore ju orimligt om sådana yrkanden skulle blockeras i grundlagsdebalterna för all framlid av den riksdagshalva som just nU fungerar, eller i varje fall blockeras under den tid denna fungerar.

Herr talman! Kammaren håller mig säkert räkning för atl jag inte i detalj går igenom var och en av våra reservationer, punkt för punkt, utan i stället hänvisar lill texterna i reservationerna. Blott nägra påpekanden: Målsätlningsparagrafen, den s. k. portalparagrafen, kan vi inte godta i dess av ulskotlsmajorileten föreslagna utformning. Vi anser all medborgarnas valfrihet bör komma till klart ultryck, och del har vi också preciserat i texten. Vi anser också att behovet av skydd rör personlig frihet och integritet måste finnas med, inte minst del sistnämnda. Vem vill bestrida atl integriteten i dag kan hotas, och hotas, i den moderna staten med dess dalamaskiner, dess tekniska apparatur och möjligheterna lill Storebrors övervakning? Enligt vär åsikt skall också privat- och familjelivet värnas av del allmänna. Vi vill också inskriva föräldraräiten som en särskild mänsklig rättighet. Del är på föräldrarna som ansvaret för vården av de minderåriga barnen i första hand vilar, och denna rätt

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Nr 149 är erkänd och fastslagen i fiertalet med vårt samhälle jämförliga kul-

Fredaeen den tursamhällen. 1 många av dessa har den också kommit till uttryck i lag-

4 iiin' 1976 '' finns i dag tendenser, herr lalman, enligt vilka barnen skall

._____ ._______ omhändertas av del allmänna i allt siörre utsträckning, så all någon vård-

Fri-och rättigheter i nad under långa perioder i realiteten icke kan utövas av föräldrarna.
grundlag Detta vänder vi oss emot. Men samtidigt är det alldeles klart all barnens

rätt måsle tillvaratas gentemot föräldrarna, när barnens bäsla riskerar all trädas för när.

Som etl förstärkt medborgarskydd ser vi också förslagel om etl allmänt diskrimineringsförbud, vilket utformat i överensstämmelse med det som finns i Europakonventionen ökar garantierna för en likformig behandling av medborgarna. Den mot elementär åsiktsfrihet stridande s. k. kollek-livanslutningen lill parti och meningsriktning vill vi förbjuda i grundlag. Herr Björck i Nässjö komnier senare all belysa detta ämne i samband med att justitieministern besvarar en inlerpellation.

Egendomsskyddet bör förslärkas genom alt ersättning vid ingrepp inskrivs i lag på etl otvetydigt sätt genom föreskrift om atl ersättning skall vara skälig. Domstolarna får sedan bedöma. Kravel härpå är utformat under beaktande av att tendenser lill s. k. symbolisk ersättning dykt upp. Utskotlsmajoriielen avvisar klart sådana tendenser, men för säkerhets skull vill vi ha en klar och uttrycklig bestämmelse om ersättningens utformning. Vi tar sikte icke bara på materiell äganderätt när vi ulformar våra önskemål utan också på den ideella, på konstnärens, författarens, kulturarbetarens rättigheter lill sin egendom. Tanken pä expropriation även av sådan egendom är som bekant icke främmande för personer som lekt med olika förslag till direktiv.

Till medborgarnas skydd hör också alt lagstiftning med lillbakaver-kande kraft förhindras, icke blott - varom enighei råder - i fråga om strafflagstiftning ulan också i andra fall, såvida icke synnerliga skäl föranleder något annat. Nog bör väl den enskilde kunna bedöma konsekvenserna av sill handlande, men det kan han inte, om pålagor lill hans nackdel ges lillbakaverkande kraft.

Vi har också en motion med yrkande på utredning. Vi har klart för
oss all den enskildes rättigheter i dagens samhälle inte hotas såsom må
hända förr väsentligen från det allmänna, från överheten, utan all också
enskild kan hota enskild. Det förslag som vi i dag behandlar innehåller
bara en paragraf härom - redan genom del finns dock principen erkänd.
Vi menar emellertid all det skulle vara värdefullt om en parlamentarisk
ulredning efter en föregående kartläggning log upp till prövning om behov
föreligger - observera: om behov föreligger - av en ramlagstiftning i
sådana här sammanhang. Vi kan ju inte bara skjuta problemen ifrån
oss genom att säga att om enskild förtrycker enskild kommer del icke
oss vid. Vi måsle beakta hur samhället där har ändrats och vilka möj
ligheter som i dag finns. Men, herr talman, det är alltså elt utrednings-
yrkande.
30 Arbeiei med fri- och rälligheler i svensk grundlag kommer all forlsälla.

Regeringen har föreslagit nya utredningar på en del punkter, och utskottet Nr 149

har anslutit sig därtill. I den mån dessa icke lillkommer enbart för att Fredagen den

skyla över passivitet och ovilja lill handlande i dagens läge är väl därom 4 jjjj jg-yg

föga alt säga. Men moderaia samlingspartiet anser för sin del att vissa ---

områden är så belysta och så utredda alt medborgarskyddet redan i dag Fii- och rättigheter
borde ha kunnat förstärkas utöver vad regeringen nu vill. i grundlag

Regeringen och utskoltsmajoriteten har sagt nej lill åtskilliga förslag härom. Vär uppgift blir då att medvetet och systematiskt, såsom krävs i en folkslyrelse, steg för steg söka bygga upp en medborgaropinion av sådan styrka all de ovilliga och ivehågsna till sist får ge efter. Vi kommer inte att försumma den medborgarupplysningen. Den skall bedrivas också under den nordiska sommar som vi nu står inför, en sommar vilken som bekant avslutas med all folkel, varifrån all makt utgår, i valet säger sin mening.

Herr talman! Det här är riksmötets sisla arbetsdag för säsongen, och jag kan inte underlåta att citera vad skalden Lars Wivallius skrev en gång på 1600-talet - del har citerats en gång förut i riksdagen:

"Giv glädje och tröst, lät lärkjan ej dö,

lät leva sommarens svala!

Hugsvala vart bröst på Sveriges ö,

som nu männ sorgeligt tala!

Giv sommar, giv blommer,

giv gott grönt hö,

lät göken ropa och gala!"

Till detta vill jag lägga en särskild önskan lill justitieministern: Glöm inte bort Svensson!

Hert MOLIN (fp):

Herr lalman! Herbert Tingslen skriver i tillägget lill sitt klassiska arbete Demokratiens problem följande:

""Det demokraiiska statsskicket har stundom beskrivits som en lyx, vilken folken kan kosta på sig endasi under tider av säkrad fred och snabbt stigande välstånd. Men del är inte riktigt all tala om lyx; vi ser freden och välståndet som uppnåeliga mål och folkstyrelsen som ett ideal som kan realiseras för alla och överallt.""

Denna starkt optimistiska syn på demokratins framtid var möjlig ännu vid 1960-lalels början. Man trodde då alt levnadsstandarden successivt skulle stiga i de underutvecklade länderna, att klyftorna mellan den falliga och den rika världen skulle minska och att välståndet skulle komma allt fler till godo. I lakl med det stigande välståndet skulle också demokratin sprida sig till alll fler länder.

Men utvecklingen sedan 1960-laleis början har blivit en annan. Mycket
få nya demokratiska stater har tillkommit. I många existerande demo
kratier har del demokratiska statsskicket varit hotat. I Grekland ersattes
1967 en parlamentarisk regering av en miliiärjunia. Demokraiin kunde
återvinnas sju år senare. 1 Chile har elt demokratiskt experiment förbyns 31

Nr 149 i en reaktionär militärdiktatur. Dessa erfarenheter kan lyckas främmande

Fredagen den ' ' svenska debatten. Vår demokrati är till synes stabilare än på

4 juni 1976 andra håll. Det ligger nära till hands alt säga atl vad som hänt i Grekland,

--------------- Chile eller Indien, del kan inte hända här, inte hända oss. Herr Fiskesjö

Fri-och rättigheter i var i inledningen av sitt anförande här i morse inne på samma tanke,
grundlag när han menade all utländska erfarenheter av räitsövergrepp och ofrihet

saknade relevans för dagens deball.

Men jag tror ändå all del är i del perspektivet som frågan om ett rättighelsskydd i grundlagen måste ses. Många av de grundlagsbestämmelser som vi nu diskuterar gäller inte politikens vardag. Del är i elt krisläge när landets inre eller yttre säf;erhel är hotad som grundlagens förmåga alt vara etl skydd för rättigheterna prövas. Detta har varit utgångspunkten för folkpartiets förslag till en fastare reglering i grundlagen av de mänskliga fri- och rättigheterna.

Huvudtanken i folkpartiets förslag är att det inte skall vara möjligt all snabbi upphäva fri- och rättigheterna. Därför bör både ändringar i själva grundlagslexten och inskränkningar av de viktigaste i grundlagen angivna rättigheterna normalt inte kunna genomföras med ett enda beslul. Vi föreslår mot denna bakgrund att lagar som innebär inskränkningar i yttrandefriheten, demonslralionsfrihelen, mötesfriheten och andra andliga friheter skall avgöras genom två beslul med ordinarie val till riksdagen mellan besluten. Genom en sådan bestämmelse förhindras att riksdagen vid inre eller yttre tryck i hastigt mod beslutar inskränka eller avskaffa fundamentala medborgerliga rättigheter. Bara i undantagsfall när speciella skäl nödvändiggör ett omedelbart beslul, t. ex. en drastisk sjukdomsepidemi, skall riksdagen vid ett enda tillfälle kunna fatta etl sådant beslut. Då krävs en betydande enighet inom riksdagen för beslutet, nämligen fem sjättedels majoritet.

Denna särskilda procedur för beslul om rättighetsinskränkningar ingår som en del i ett större paket av åtgärder som alla syftar till all skapa etl starkare skydd för fundamentala mänskliga rättigheter.

Den första punkten gäller förslaget all folkel självt genom folkomröstning skall få ta ställning till föreslagna grundlagsändringar. Om en majoriiei i en sådan folkomröstning då säger nej lill den vilande grundlagsändringen skall folkmeningen gälla och del vilande förslagel skall falla förutsatt att etl något så när stort valdeltagande förekommit i omröstningen.

Den andra punklen i vårt paket till rättighelsskydd gäller förslaget
all grundlagsändring skall kunna genomföras bara genom två beslut med
ordinarie riksdagsval emellan. Del skall alltså inte vara möjligt för en
regering atl genom att hastigt utlösa extra val lill riksdagen snabbi få
viktiga ändringar genomförda i grundlagen. För att skapa utrymme och
lid för deball om föreslagna grundlagsändringar föreslår vi vidare att
sex månader skall förflyta från del första vilande grundlagsbeslulet fram
lill det val som skall äga rum före det andra beslutet. För att den nyvalda
32 riksdagen inte skall överrumplas och bli utan tillfälle att diskutera det

vilande förslagel föreslår vi vidare att minst två månader skall förflyta från vald lill dess att det andra beslutet om det vilande grundlagsförslaget skall tas. Ikraftträdandet av beslutade grundlagsändringar behöver därmed i realiteten inte förskjutas eftersom - i varje fall med nuvarande regler för tidpunkt för val - dessa kommer att gälla från kommande årsskifte.

Den tredje punklen gäller vårt förslag all lagrådei skall granska alla förslag som kan innebära inskränkningar av de i grundlagen angivna fri- och rätligheierna. Lagrådet skall - som en opartisk och kvalificerad instans - avgöra om ett lagförslag medför en inskränkning av de andliga friheter som anges i grundlagsförslagets 2 kap. 1 !; punkterna 1-5.

Den fjärde punkten i detla paket gäller förslagel att lagrådet obligatoriskt skall granska alla lagförslag av större vikt. Regeringen skall alltså inte på poliliska grunder kunna avgöra vilka lagar som skall granskas av lagrådei och vilka lagar som skall undandras en sådan granskning.Del har påståtts all man genom den här obligatoriska lagrådsgranskningen skulle begränsa de poliliska organens suveränitet. Jag bestrider del. En lagrådsgranskning före beslutet minskar i själva verket risken fören lagprövning av riksdagsbeslut i efterhand. De juridiska instansernas prövning bör nalurligtvis komma in före den poliliska behandlingen för all påverka denna och inte fungera som en efterhandskontroll. Vår målsättning är att denna lagprövning enligt praxis, som i majoritetsförslaget blir oförändrad, skall utnyttjas så litel som möjligt. Det säkerställs genom vårt förslag att lagrådet obligatoriskt skall yttra sig i förväg.

Herr lalman! Detta är fem punkter i det rällighetspaket som folkpartiet i dag föreslår riksdagen atl anta som vilande: särskilda procedurer för inskränkningar av räitigheterna, folkomröstning om grundlagsändring, särskilda regler för beslut om grundlagsändring, lagrådsgranskning av alla lagar som inskränker fri- och rättigheter och obligalorisk lagrådsgranskning av alla viktigare lagar i övrigt.

Vi måsle med beklagande konstatera all våra förslag till rättighelsskydd bara i myckel liten utsträckning vunnit slöd av en majoritet i konsli-tutionsulskollet. Det går i den här frågan en viktig skiljelinje mellan dem som vill införa någon form av bindande procedur för beslut om rät-lighdsinskränkande lagar och dem som avvisar tanken på en sådan procedur. Den avgörande svagheten i regeringens förslag är just all riksdagen med en enda rösts övervikt omedelbart kan inskränka grundläggande fri- och rättigheter. Det är också riksdagen som ytterst själv med en enda rösts majoritet avgör om det finns särskilt viktiga skäl för en sådan inskränkning. Folkpartiets linje på denna punkt innebär att det överlämnas ål folket alt i val avgöra om en sådan inskränkning föreligger och om man vill göra en sådan inskränkning. Detta innebär naturiiglvis att man lägger en hämsko på de valda poliliska organens möjligheter att inskränka grundläggande mänskliga rättigheter utan alt höra folket. Jag tycker emellertid att det är naturligt att man i en demokrati i för själva statsskicket så väsentliga frågor som grundlagen och de mänskliga

3 Riksdagens prolokoll 1975/76:149-152

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Nr 149 fri- och rättigheterna begränsar riksdagens möjligheter atl fatta beslut

Fredagen den "'" ' dessförinnan höra folkmeningen. Sådana här särskilda skydds-

4 juni 1976 regler eller särskilda procedurer för grundlagsändring och liknande finns

--------------- ju f ö. i flertalet demokraiiska stater. Några med Sverige jämförbara stater

Fri-och rättigheter i som har en sådan särskild procedur, i flertalet fall inkluderande kva-
grundlag ' lificerad majoritet, är Danmark, Norge, Finland, Belgien och Holland.

I Österrike finns en bestämmelse om krav på kvalificerad majoritet för alla konstitutionella lagar.

Herr talman! Jag har i del här sammanhanget noterat de nya förslag om procedur som har framförts från centerpartiet. Förslaget om två s. k. läsningar kunde möjligen ha varit värt att överväga, om del hade utformats på så sätt att man hade garanti för atl man alltid får till stånd två beslut i samband med rättighetsinskränkningar. Cenlerparliels förslag har emellertid inte den innebörden, efiersom ingenting hindrar riksdagsmajoriteten att, efter det att lagrådets yttrande kommit, med en enda rösts majoriiei besluta all den särskilda proceduren inte skall tillämpas. I det avseendet skiljer sig i realiteten centerns förslag inte frän regeringens förslag, och därmed blir ju den av centern föreslagna proceduren för rättighelsskydd i ett krisläge i verkligheten ingenting värd. Folkpartiet kan därför inte ge sitt stöd åt en sådan lösning.

Utskottsmajoriteten har nu föreslagit att hela den här problematiken skall utredas på nyll. Jag vill då påminna om att riksdagen 1973 i samband med beslutet om den nya regeringsformen enhälligt kom överens om att rällighelskomplexel skulle utredas i sådan takt, att dt vilande beslul i frågan skulle antas före 1976 års val. Jag är övertygad om att konslilulionsulskottets ordförande inte vill bestrida atl vi då nådde en sådan överenskommelse. Del kan mot den bakgrunden inte vara rimligt att man efter denna överenskommelse och efter ett omfattande utredningsarbete pä nytt hänskjuler detla vikliga problemkomplex lill utredning. Folkpartiet anser därför atl riksdagen nu bör ta ett första beslut om rättighelsskydd i grundlagen.

Ett bifall lill folkpartilinjen utesluter inte att man på vissa punkter kan gå vidare. Del gäller särskilt möjligheterna all skapa en analogi mellan skyddet för tryckfriheten och skyddet för yttrandefriheten. Om man bortser från tystnadsplikten för offentliga ämbetsmän, som kommer all lagregleras i höst, så kan del kanske i en framtid bli möjligt all på samma sätt som nu gäller i tryckfrihetsförordningen i en kommande yitrande-frihetgrundlag uttömmande ange alla inskränkningsgrunder och reglerna för inskränkning. På den punkten har vi alltså ingen anledning alt motsätta oss fortsatta överväganden i en offenllig ulredning.

Herr lalman! Det första kapitlet i regeringsformen innehåller vissa all
männa målsätlningsstadganden. Del finns ingen anledning alt tillmäta
dessa stadganden särskilt stor betydelse. De har ingen för det poliliska
arbetet bindande effekt. Andra länder med annorlunda rättstraditioner
och med mycket mindre av verklig frihel än Sverige har myckel utförliga
sådana rällighetskalaloger utan att de för den skull har någon nämnvärd

verkan på de rättigheter som faktiskt lillkommer människorna i dessa stater. Målsättningsparagraferna får därför närmast ses som uttryck för vissa allmänt omfattade värderingar i samhället. Mot den bakgrunden anser jag atl dessa bestämmelser på några punkter bör kompletteras.

Vi noterar med tillfredsställelse alt utskoltsmajoriteten accepterat vårt förslag om all likhet inför lagen bör komma in i det inledande kapitlet, men vi saknar fortfarande egendomsrätten, föräldrarätten och rätten lill integritet och valfrihet för den enskilde. Det är viktigt atl stryka under skillnaden mellan de allmänna värderingar som redovisas i första kapitlet och de för samhällsorganen bindande bestämmelser som finns i andra kapitlet. När det gäller de bindande, absoluta rältighetsbeslämmelserna i andra kapitlet har vi från folkpartiets sida med slor tillfredsställelse godtagit de nya grundlagsbestämmelser som här tas in. På två punkter vill vi dock utvidga de bindande bestämmelserna. Det gäller 7 § om skydd mot landsförvisning som vi vill komplettera med elt förbud mot utlämning av svensk medborgare till annat land. Vi vill också utvidga regeln om förbud mot retroaktiv lagstiftning i 10 § till atl gälla även andra bindande bestämmelser, t. ex. skatteregler, som alltså normalt inte bör få verka retroaktivt.

När det gäller det andra kapitlet i regeringsformen vill jag f ö. bara tillägga all de där angivna inskränkningsgrunderna i 12 och 13 §§ i och för sig är betydelsefulla men naturligtvis sekundära i jämförelse med kravet på en särskild procedur i samband med beslut om inskränkningar. 13 § i regeringsformen ger ju en möjlighet ål de poliliska organen att efter eget bedömande avgöra om det finns skäl för inskränkning av viktiga grundläggande rättigheter eller ej. I och för sig tror jag inte atl någon bestrider all t. ex. allmän ordning och säkerhet kan nödvändiggöra en precisering eller en inskränkning av vissa friheter, t. ex. demonslra-tionsrätten. Det avgörande blir ju då vilken tolkning man ger av begreppet allmän ordning och säkerhet. Det väsentliga i folkpartiets linje är då all en sådan tolkning inte kan göras av de politiska organen, inte kan göras utan en i tiden utdragen procedur och inte kan göras ulan hörande av folkel.

Herr lalman! Skyddet för de mänskliga rättigheterna är en viktig fråga som engagerar mänga människor. Inte minst den ofrånkomliga tillväxten av den offentliga byråkratin skapar ett behov av rättsregler för skydd åt den enskilda människan. Till dessa rälligheler och dessa rättsregler hör också ett skydd för statsskickets grunder och för de grundläggande rättigheterna. För många människor är detla en samvetsfråga. 1 etl öppet brev till riksdagens ledamöter i den syndikalistiska tidningen Arbetaren skriver Kari Beijbom: "'Ert samvete måste medge all del ligger i folkets och nationens intresse alt yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonslralionsfrihelen och föreningsfriheten får elt starkt grundlagsskydd." Jag tror all det är en riktig tolkning av folkmeningen i denna fråga.

Folkpartiets inställning i dag i denna fråga knyter an, herr talman.

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

till en liberal tradition i författningsfrågan. När vi här i kammaren nästan på dagen för tre år sedan debatterade den nya grundlagen framhöll jag att det för en liberal inte är någon motsägelse att hävda att den representativa och parlamentariska demokraiin ständigt behöver kompletteras Fri-och rättigheter i med nya former. Demokratin kan inte överieva om den inte ständigt

grundlag

är beredd all pröva nya former för att stärka människornas insyn i och inflytande över de politiska besluten. Att ge människorna en möjlighet att säga sin mening innan besluten fattas och vara beredd all lyssna till människors mening innan man bestämmer sig är en utgångspunkt för liberalerna i förfatlningsfrågan. I dag reser vi kravet att del i grundlagen skall införas ett fast skydd för de enskilda människornas andliga frihet.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till de reservationer till konslilutions-utskottets betänkande där mitt namn återfinns.

Hert FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Det var på två punkter som Björn Molins anförande innehöll polemik mot vad jag har sagt, och jag skall la upp de båda punkterna.

Han opponerade sig mot mitt påstående atl del inte var relevant att i vår författningsdeball föra in de illdåd och räitsövergrepp som sker mot medborgarna i andra länder med kanske lysande författningar. Som exempel på alt jag skulle ha fel tog han kupperna i Chile, Grekland och Indien.

Men de exemplen belyser på ett utomordentligt sätt precis vad jag har sagt. Del var inget fel på författningarna i Chile, Grekland eller Indien. Jag vill påstå att Indiens författning, som jag har läst, innehåller ett av de mest utföriiga rättighetskapitel som jag har träffat på i del femiioial författningar som jag har gått igenom. Men vad som var gemensamt när del gäller demokraiins fall i alla dessa tre länder är all de som slog lill och log makten blankt struntade i de författningsregler som fanns. Ingen grundlag i världen kunde hindra bajonetterna. Det var endast detta jag ville påpeka i mitt inledningsanförande.

Sedan påstår Björn Molin - om jag fattar honom rätt - atl den speciella kvalificerade beslutsordning som vi föreslår för lagar som rör andra kapitlet i regeringsformen skulle kunna röstas bort i riksdagen med enkel majoritet. Uppriktigt sagt - den invändningen förslår jag inte. I vårt grundlagsförslag säger vi i 8 kap. 17 § alt lagar som berör de villkorade rättigheterna i andra kapitlet skall behandlas på det kvalificerade sätt som jag lidigare redovisat. Om riksdagen inte gör det skulle den bryta mot gällande grundlag. Det är klart all detta inie kan förhindras, men jag utgår faktiskt ifrån all riksdagen även i fortsättningen skall följa grundlagsbestämmelserna. Det finns ingen anledning alt tro någonting annat.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Fiskesjö har naturiiglvis rätt när han uttrycker sig på del viset att ingen grundlag i världen kan hindra bajonetternas makt. Absoluta våldsövergrepp hindras inte med grundlagen.

Men vad jag sagt är alt vi skall skapa grundlagsbestämmelser som så långt möjligt hindrar rättsövergrepp. Jag medger atl något absolut skydd inte kommer att kunna skapas med hjälp av grundlagen. Men om vi har målsättningen att med grundlagens hjälp skapa ett så gott skydd som möjligt är det avgörande om det finns för de politiska organen bindande procedurregler eller inte. I del avseendet går det en skiljelinje mellan å ena sidan oss och moderalerna och å andra sidan centern och regeringen.

De inlernalionella exemplen på förluster för demokratin log jag upp därför att jag menade atl de var relevanta med hänsyn lill vår grundlags förmåga atl fungera långt in i framtiden i ett krisläge. Nu säger herr Fiskesjö atl dessa tre exempel snarast var ett stöd för hans uppfattning. Men vad jag försökt säga är ju att hur vackert formulerade målsätlningsstadganden man än har i konstitutionernas rättskataloger, så är de av myckel lilen betydelse jämfört med bindande procedurregler som skyddar rättigheterna. Del är alltså på den punkten som jag återigen vill säga att det finns en fundamental skillnad mellan dem som begär att vi i dag såsom vilande i grundlagen skall ta in bindande skyddsregler och dem som nöjer sig med allmänt formulerade fraser som vi alla kan instämma i.

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Hert FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill notera alt herr Molin vad gäller den första anmärkningen mot mitt inledningsanförande nu gjorde en fullständig reträtt.

Vad gäller den andra anmärkningen ville herr Molin påstå att del skulle gå en skiljelinje mellan å ena sidan folkpartiet och moderaterna och å andra sidan socialdemokraterna och centern i fråga om krav på en särskild procedurordning. Men del är ju inte en korrekt beskrivning av sakläget. Sakläget är atl det såväl från ceniern som från folkpartiet och moderalerna finns särskilda krav på kvalificerade beslutsförfaranden. Men dessa förslag skiljer sig från varandra på elt par punkter.

Den beskrivning som herr Molin gjorde på den punkten var alltså inte korrekl. Jag håller med Björn Molin när han säger att det vikliga är atl det finns bindande regler om särskild procedurordning då det gäller begränsningen av fri- och rättigheter. Men det är ju precis del som vi från centerns sida föreslår.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! De är ju ett vanligt debattrick all påstå atl motståndaren har retirerat, och det är väl ingen idé all vi för diskussionen på den nivån.

Nr 149 Vad vi har gjort i folkpartiets förslag är alt vi har fört in en instans

Fredaeen den ' proceduren, nämligen lagrådet, som har all för del fortsatta

4 iuni 1976 beslutsfattandet avgöra om del gäller en inskränkning och därmed om

--------------- den särskilda inskränkningsproceduren kan lillämpas. Man kan kritisera

Fri- och rättigheter oss för det, men ingen kan bestrida alt delta är en bindande regel och
i grundlag att vårt förslag på ett avgörande sätt skiljer sig både från centerpartiets

förslag och från regeringens förslag.

Jag tror fortfarande att det är väsentligt att siryka under att grundlagen så långt möjligt skall utnyttjas som ett instrument för att säkra människors rälligheler i ett övergångsläge där demokratin är hotad men inte krossad. Det är då som elt system av procedurregler temporärt kan utgöra etl hinder mot inre eller yttre krafter som vill upphäva eller inskränka vår demokrati.

Herr talmannen anmälde all herr Fiskesjö anhållit all lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ylleriigare replik.

Hert BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Vid behandlingen av förslaget till ny grundlag 1973 spelade frågan om grundlagsfästa fri- och rättigheter en framträdande roll. Mot kravet på atl i grundlag inskriva fri- och rättigheterna anfördes bl. a. svårigheter all åstadkomma detta ulan en alltför omfattande kalalog. Frågeställningen överiämnades lill en särskild utredning, 1973 års fri-och rätlighetsulredning. Resultatet av denna utrednings arbeie är nu föremål för riksdagsbehandling.

Lål mig på en gång notera det anmärkningsvärda i att en betydande del av debatten rör sig om på vilket sätt man skall kunna inskränka de fri- och rälligheler som inskrives i grundlag! Detta är ett något märkligt resultat och det var väl ändå inte del som debatten 1973 främsl gick ul på. Partier som den gången sökte framställa sig som förkämpar för grundlagsfästa fri- och rättigheter har nu varil fullt sysselsatta med att konstruera regler om undantag frän i grundlag inskrivna rättigheter. Det har gällt olika majoriteter och tidsintervaller för rättighelsinskränkningar.

All erfarenhet visar atl huvudproblemet aldrig varil att finna former för inskränkningar i de demokratiska fri- och rättigheterna. Problemet har gällt alt värna om dessa rättigheter. Enbart lag- eller grundlagsparagrafer kan heller inte utgöra ett tillräckligt skydd för fri- och rättigheter. Rättigheter måste erövras och försvaras i kamp. Detta visar hela vår historia från kampen för allmän rösträtt, yttrande- och mötesfrihet etc. Varje rättighet har framtvingats genom hård kamp. Varje rättighet har fåll försvaras i hård kamp mot krafter som sökt begränsa eller avskaffa rättigheterna för de breda folklagren.

Det är ändå av vital betydelse atl fri- och rättigheter ges grundlags
skydd. Grundlagen skall utgöra dl stöd och ett skydd för demokraiiska
fri- och rättigheter. Angrepp mot och inskränkningar i fri- och rättigheter
38 blir därigenom angrepp också mot grundlagen. Vänsterpartiet kommu-

nisterna förfäktar därför uppfattningen all fri- och rättigheter skall ges Nr 149 grundlagsskydd. Vi vill också utöka begreppet till att grundlagen även Fredagen den skall utgöra dl slöd i kampen för vidgade fri- och rättigheter för den 4 1; royg

arbetande befolkningen. Vi kritiserade förfaitningsförslaget 1973 och 1974

bl. a. därför att det inte grundlagsfäste medborgeriiga fri- och rättigheter Fri- och rättigheter i utan tvärtom öppnade möjligheter för deras inskränkande och för att grundlag del inte innebar dl ökat slöd för de arbelandes kamp för sina rättigheter utan t. o. m. stadfäste möjligheten att upphäva strejkrätten.

En avgörande brist och begränsning i diskussionerna om författnings-frågorna och i de förslag som framlagts är att man bortser från del faktiska förhållandel atl vi lever i ett klassamhälle. Arbetarklassen har alltid fått föra en hård kamp mot de krafter som utnyttjat ägandet och makten över produktionen för atl bevara fåtalels privilegier. De grundläggande förhållandena är desamma också nu, även om arbetarklassen vunnit framgångar i kampen för fri- och rälligheler. Än har inte ägandeförhållandena ändrats. Om man bortser frän dessa faktiska förhållanden - och det gör såväl regeringspartiet som de borgeriiga partierna - så är det begripligt att man hamnar fel. Man framställer sirejk och lockout som stridsåigärder av likvärdiga parier. Man lalar om egendom som om det vore samma sak atl genom aktieinnehav behärska stora delar av näringslivet och ha avgörandet över tusentals anslällda som att äga nödvändiga tillgångar för sin existens.

Genom att bortse från grundläggande intressemotsättningar i samhället hamnar man i en position där man ryggar för att ta avgörande steg i rikining atl tillförsäkra det arbetande folket avgörande rättigheter över de egna arbetsvillkoren. Den eftersträvansvärda målsättningen om allas likhet inför lagen riskerar atl drabbas av den klassiska beskrivningen: "Lagen förbjuder i sill upphöjda majestät envar, rik som fattig, att tigga, stjäla eller sova under Paris broar."

De härskande klasserna och makthavarna i samhället har alllid haft stora fri- och rättigheter. Del är inte för atl ge dessa ökade rättigheter grundlagarna behöver ses över. Del arbetande folket har alltid haft starkt beskurna fri- och rättigheter, har alltid måst kämpa för att få vidgade rättigheter och haft alt försvara vad som vunnits i kamp. Det är angeläget att i grundlag inskriva del arbetande folkets rättigheter, att utforma grundlagen så att den utgör ett skydd för dessa rättigheter och alt den blir ett stöd för strävandena atl vidga de demokratiska fri- och rättigheterna.

Räliighelsutredningens arbete visade atl del är fullt möjligt att ge en
rad medborgerliga fri- och rättigheter grundlagsskydd. Del är dock otill
räckliga steg som las, och sista ordet är säkeriigen inte sagt härvidlag.
Den slutsatsen kan man dra redan av det förhållandet att konstitutions-
ulskoilet förordar ytterligare utredningar kring vissa frågeställningar. En
begränsning i rällighetsulredningens och regeringens förslag är att man
ansett sig bunden av gällande lagstiftning och inte gått längre än denna.
Det är därför viktigt all denna lagsiiftning blir föremål för översyn för 39

Nr 149 att undersöka om den står i överensstämmelse med grundlagens principer

Fredagen den ° anda. Vi menar att i det kommande utredningsarbetet måste denna

4juni 1976 '''8 ha en given plats.

--------------- Denna frågeställning har samband med diskussionen om lagprövnings-

Fri-och rättigheter i rätten i övrigi. Moderata samlingspartiet hävdar att det är en fråga för
grundlag domstolarna atl pröva om lag eller förordning slår i överensstämmelse

med grundlag. Vänsterpartiet kommunisterna hävdar däremot, atl om domstol finner alt föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag skall frågan underställas riksdagens konstitutionsutskott. Del kan inte vara en uppgift för domstolarna utan endast för ett pariamentariskt och inför väljarna ansvarigt organ att pröva frågor av denna art.

I diskussionerna om lagprövningsrätten liksom i fråga om lagrådels ställning har olika synsätt kommit till uttryck. Vi hävdar principen atl rätlen till tolkning av gällande lag och grundlag i sista hand måste vila hos den lagstiftande maklen själv. De borgerliga partierna vill tilldela domstolarna rollen alt vara något slags opartisk och opolitisk instans, som står över det politiska kraftfältet i samhället, när de i själva verkei är inbäddade i detta.

Konstitutionsutskottet betonar i sitt betänkande: "Ulan stöd av en aktiv och vaksam demokraiisk opinion kan aldrig rättighetsskyddet få tillräcklig styrka och fasthet." Riksdagens sammansättning, men inte domstolarnas, påverkas av den akiiva och vaksamma demokraiiska opinionen.

I ett avseende är konslitutionsutskollets ställningstagande i förhållande till proposiiionens förslag ganska intressant. Regeringens utformning av 2 kap. 13 !; rörande begränsning av yttrande- och informationsfriheten avvek på elt så anmärkningsvärt sätt från utredningens förslag alt såväl socialdemokraterna som de borgeriiga funnit anledning all återgå till utredningens formuleringar. Även om dessa är oklara och lämnar öppet för godtyckliga tolkningar var regeringens förslag allvarligare. I båda fallen talas om all begränsningar kan ske "om särskilt viktiga skäl föranleder det", och del talas om "hänsyn till allmän ordning och säkerhet", formuleringar som har imponerande räckvidd och bör vara "mums" för reaktionära krafter.

Regeringen gick dock ännu längre och ville exempelvis vidga hänsyn
till rikets säkerhet till all också gälla "dess förhållande till annan stat
eller mellanfolklig organisation". Man behöver inte måla upp någon
skräckbild för atl se allvarliga konsekvenser av sådana formuleringar.
Del räcker atl hänvisa till krigsåren, då "hänsyn lill annan stat" visades
i föga smickrande omfattning. Det kan också pekas på förhållandet all
USA:s utrikesminister reser jorden runt och begär "hänsyn". Även vårt
land har haft besök. I en viss politisk situation och med en tillräckligt
reaktionär regim skulle sådana grundlagsformuleringar passa utmärkt för
vissa krafters syften.
Vpk hävdar all yttrande- och informationsfriheten inte får inskränkas
40 annal än i mycket klart definierade fall, och vi har preciserat dessa i

en reservation lill utskottets betänkande. Nr 149

Grundlagsskydd för medborgeriiga fri- och rättigheter och klart de- Fredagen den finierade grunder för inskränkningar av dessa är nödvändiga inslag i en 4 jypjj \g-j(

grundlag. Formuleringar som möjliggör olika tolkningar måste mönstras ----

ut. Då behöver man heller inte, som de borgerliga partierna specialiserat Fri- och rättigheter i sig på, konstruera en mängd regler för hur inskränkningar i fri- och rät- grundlag tigheter lämpligast skall företas.

De partier som i 1973 års grundlagsdebatt sökte framställa sig som de främsta anhängarna av grundlagsfästa fri- och rättigheter och som nu är fullt sysselsatta med att konstruera regler för inskräkningar i fri-och rättigheterna försöker också i dag att framställa sig som särskilt demokratiska. Vi kräver fem sjättedels majoritet, säger moderalerna och folkpartiet. Skenbart kanske detta ser ul som ett skydd, men är det i verkligheten så?

Det var väl knappast förenligt med då gällande författning när riksdagen år 1940 antog Förordningen (1940:117) rörande förbud mot befordran av vissa periodiska skrifter med statliga trafikmedel m. m., som det skamliga Iransportförbudet mot den kommunistiska pressen officiellt rubricerades. Men det fanns säkert betryggande majoritet för beslutet. Då är frågan om beslutet blev mera demokratiskt för den skull. I själva verkei kan särskilt angivna majoritetsförhållanden komma all användas för alt legalisera odemokratiska ålgärder. Garantin mot rättighelsinskränkningar ligger inte i alt konstruera särskilda majoritdsbeslämmelser för inskränkningar.

Från centerpartiet har frågan om två läsningar av vissa lagförslag förts fram. Denna idé blir prövad i det utredningsarbete som förutsätts komma till stånd. Ett syslem med dubbel riksdagsbehandling skulle kunna vara av betydelse för alt hindra överrumplande frihetsinskräkningar som förslaget om fem sjättedels majoritet möjliggör.

Värdet av den föreslagna ordningen med två läsningar förtas dock genom all centerpartiet förutsätter att sådan lag får "stiftas genom dl beslul om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av

riksdagens ledamöter finner synnerliga skäl föreligga för del ". Det

finns fullgoda skäl atl anla all "synnerliga skäl" skulle komma atl åberopas, och förmodligen skulle redan del dröjsmål som den dubbla riksdagsbehandlingen innebär åberopas som skäl för etl enda beslut. Motionärerna har sålunda själva urholkat sill förslag så att del blir föga verkningsfullt. Kombinationen med föregående lagrådsgranskning och efterföljande lagprövning gör inte förslagel bättre.

Kvar slår atl den bäsla garantin för fri- och rättigheterna ligger i den precisering som vänsterpartiet kommunisterna föreslår i fråga om 2 kap. 13 S.

I 1 kap. 2 !; anges mälsättningssiadgande. Även om ett sådant saknar
rättslig verkan kan del vara av betydelse som stöd för utkrävande av
poliliskl ansvar. Utformningen är därför inte betydelselös. Vi menar att
i stadgandet uttryckligen bör fastslås folkels rätt alt försvara sig mot 4'

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

och bekämpa utsugning och klassförtryck och att forma sådana samhällsförhållanden som kan garantera arbeie, bostad, utbildning, kultur och social trygghet ål envar. Likaså bör del fastslås att det åligger statsmakten all respektera folkets rättigheter, all män och kvinnor skall tillförsäkras lika rättigheter liksom all angrepp mot folkets demokraiiska rälligheler strider mot grundlagen.

Denna inställning kommer också till ullryck i vår syn på rättigheterna inom arbetslivet. Vi avvisar förslaget om all i grundlagen inskriva kapitalisternas lockoulräll och hävdar i ställd alt arbetstagares rätt all vidta fackliga stridsåtgärder skall fastslås. Vi kräver också all de arbelandes rättigheter inskrivs i fråga om att organisera sig fackligt och politiskt, att bedriva agitation, propaganda och mölesverksamhet på arbetsplatserna, och all genom sina fackliga organisaiioner förhandla i alla frågor rörande arbets- och anställningsvillkor, arbetstid, arbetsledning och arbetsfördelning, lön och löneformer, anställning, avskedanden och permitleringar. Detsamma gäller rätten all lillgripa sirejk.

Utifrån inställningen atl medborgerliga fri- och rättigheter skall grundlagsfästas och endast kunna inskränkas på klart angivna villkor och all den arbetande befolkningens rättigheter klart måste fastslås har vänsterpartiet kommunisterna tagit "ställning till propositionen. Våra ståndpunkter finns sammanfattade i reservationer.

Vpk föreslår en utformning av målsättningsstadgandel som klart uttrycker folkels demokratiska rättigheter, rätten atl bekämpa klassförtryck och forma samhällsförhållanden som garanterar arbeie, bostad, utbildning, kultur och social trygghet åt envar.

Vpk kräver atl i grundlag inskrives arbetstagares rätl atl vidta fackliga stridsåigärder, rätt att genom sina fackliga organisaiioner förhandla i alla frågor och rätt all tillgripa strejk. Vi avvisar försöken atl i grundlag inskriva arbetsköparnas lockoulräll.

Vpk kräver en utformning av grundlagen som utgör dl uttryckligt förbud mot diskriminering eller registrering på grund av medborgares åskådning och alt utlänning skall ha samma grundlagsskydd som svensk medborgare.

Vpk kräver all begränsningar i yttrandefriheten och informationsfriheten endast får ske på klart angivna grunder och avvisar formuleringar som ger möjligheter lill godtyckliga tolkningar.

Vpk avvisar förslagel all i grundlagen inskriva skydd för privatkapitalets äganderätt.

Vpk hävdar att folkvalda organ och ej domstolarna skall pröva om lagar står i överensstämmelse med grundlag och anser all hela frågan om lagarnas överensstämmelse med andan i grundlagen måsie bli föremål för översyn.

Vpk noierar den förbällring som sker i utformningen av den s. k. EG-paragrafen, vilket omöjliggör överlåtelse av beslutanderätt i frågor som innebär begränsning av fri- och rättigheter, men vi vill gå längre och kräver alt hela denna paragraf slopas.

Vpk kräver grundlagsfäst skydd mot kvinnodiskriminering. Detla är Nr 149 en viktig förutsättning för att grundlagens anda skall komma till uttryck. Fredaeen den

Vpk kräver övergång lill republik - monarkin strider mot demokraiiska 4 • • ,q-j
principer.

Sammanfattningsvis vill jag säga atl utformningen av grundlagar och Fri-och rättigheter i av fri- och rättigheter liksom skyddet av dessa aldrig kan ses isolerat grundlag från de faktiska förhållandena i samhället. Del fåtal som redan har privilegier utgör ingen kraft för all vidga rättigheterna för folket. Fåtalels makt är ett hinder för vidgade fri- och rättigheter och dl hol mot dessa. Folket måsle i kamp erövra fri- och rättigheter och ständigt försvara dem. Så har det varil och så är det även nu.

Inställningen till den arbetande befolkningens fri- och rättigheter är en viktig skiljelinje. Del går inte all uppnå verkligt fördjupad demokrati utan att beskära kapitalets makt och vidga den arbetande befolkningens rättigheter.

Delta är och förblir en viktig uppgift för den fackliga och politiska kampen i samhället som helhet. I denna kamp är det inte betydelselöst hur grundlagen är utformad. Grundlagen kan utgöra ett hinder, men den kan också utgöra ett stöd för progressiva strävanden i samhället. Vänsterpartiet kommunisterna verkar för att grundlagen skall bli elt stöd i kampen för verkligt breda demokratiska fri- och rälligheler för dem som genom sill arbete skapar värdena i samhället.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till de reservationer som jag fogat vid konslitulionsutskottets belänkande.

Hert FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Berndlson uttalade i sill anförande sympati för det kvalificerade förfarande som vi anser bör tillämpas vid lagsiiftning som rör 2 kap. regeringsformen. Man kan säga att detsamma gäller utskottet i dess helhet.

Herr Berndlson hade emellertid en anmärkning mot vårt förslag, och det är av den anledningen som jag har begärt ordet. Han sade all vårt förslag om två beslul urholkas genom möjligheterna alt fatta elt sådani här lagbeslut vid ett tillfälle med kvalificerad majoritet. Till detta vill jag säga att vi har övervägt möjligheterna att helt undvika en regel av del här slaget, men vi har kommit lill den slutsatsen att det i vissa extrema lägen -jag nämnde i mitt inledningsanförande ekonomisk kris, hänsyn till folkförsörjningen, epidemier och liknande - kan vara nödvändigl alt i landels iniresse fatta beslul utan dröjsmål. Men det är tänkbart all man efter en genomgång av hur läget är vad gäller beredskaps-lagstiftning, eller av hur läget kan bli om man ser över de gällande reglerna för beredskapslagsiiftning, senare hell och hållet kan ta bort denna möjlighet.

För vår del har vi kraftigt understrukit att möjligheten lill beslut vid
ett tillfälle, som f ö. även finns i moderaia samlingspartiels och folk
partiets förslag, är en undanlagsregel som skall tillämpas endasi om syn- 43

Nr 149 neriiga skäl föreligger; den skall särskilt motiveras och alltså kunna till-

Fredagen den gripas endasi i extrema undantagsfall.

4juni 1976

_____________ Hert JOHANSSON i Trollhättan (s):

Fri-och rättigheter i Herr lalman! Debatten gäller demokraiins villkor. Det är angelägel
grundlag alt vidmakthålla, vitalisera och vidga demokratin. Grundförutsättningen

härför är en bred demokraiisk värdegemenskap. Med stor tillfredsställelse konstaterade jag all Gustaf Jonnergård utvecklade liknande synpunkter i den grundlagsdebalt som vi förde i måndags. För min del skulle jag vilja gå så långt alt jag förklarar att utan en bred demokraiisk värdegemenskap kan en demokrati inte existera i del långa loppet.

En av förutsättningarna för denna breda demokraiiska värdegemenskap är att demokratin är effektiv i den betydelsen att den är handlingskraftig och förmår lösa för medborgarna brännande problem. I ljuset av delta ser jag frågorna om fri- och rättigheterna. Dessa bygger på en bred förankring i den allmänna opinionen. Det hjälper inte att skriva in många rälligheler i grundlagarna och atl konstruera finurligt uttänkta rättighelsskydd. Finns inte en bred förankring bland medborgarna, fär dessa rättigheter inget värde i påfrestningarnas stunder.

Jag delar den oro för demokraiins framlid som komniit lill ultryck i framför allt Björn Molins anförande, men del finns väl egentligen endasi en metod för att kunna värna demokraiin. Den är all uppehålla en bred demokratisk gemenskap. Därför är del tillfredsställande atl vi har nätt så stor enighet i denna fråga som vi faktiskt har i år. De nya förslagen innebär värdefulla framryckningar.

För min egen del skulle jag utöver vad Bertil Fiskesjö redan har anfört vilja peka på all man gör ingen åtskillnad mellan krigs- och krigsfaroperioder och normala tider. Del är lätt all skriva fri- och rättigheter för lugna skeden i en nations liv, men rättigheterna får sitt särskilda värde när påfrestningarna kommer, och som alla känner lill är del framför alll under perioder av krig och krigsfara. Jag ser det alltså som en stor vinning alt vi kan uppehålla samma fri- och rättigheter under sådana skeden som under lugna perioder.

Det är väsentligt all inte den demokratiska värdegemenskapen rubbas genoni all man hårt driver särmeningar i grundlagsfrågor. Som Allan Hernelius redan har erinrat om, finns del en samarbdstradilion i svensk politik på detta område. Innan en konstitutionell reform genomförs har man velal resonera sig fram lill en bred enighei.

Socialdemokratin håller fast vid denna tradition. Den är djupt förankrad
i partiets egen politik. Hjalmar Branting talade ofta om atl man måsle
ha breda samlingar när man genomförde förfatiningsreformer. Han iakt
tog slor återhållsamhet med all föra fram särkrav från socialdemokratins
sida. De av oss som läst Hjalmar Branlings berömda tal i riksdagens
andra kammare vid förfatlningsreformen 1918 vet hur han därströk under
enigheisperspektivei och talade om atl man måste visa moderation när
44 det gäller alt föra fram särmeningar.

När vi genomfört författningsreformer i vår egen tid har från socialdemokratins sida under Tage Erlanders och Olof Palmes ledning samma politik varil vägledande. Vi kunde ocksä 1973 under bred anslutning genomföra en slor, total författningsreform. Del fanns de som redan då hotade äventyra denna enighet. Jag kritiserade redan då Per Ahlmark för atl han in i det sisla red sina egna käpphästar. Sedan dess har han blivit partiordförande. Han fortsätter sina käpphästritler och hans parti följer honom. Detta tycks ha skrämt centerparliledaren så atl det också är svårt alt uppnå samförstånd med ceniern i dessa frågor.

Moderaterna vill just nu markera sin särart, och det ligger väl i linje med detta att de gör det också i en fråga där man tycker att ett parti som iräder fram som traditionernas speciella bärare i svensk politik borde ha särskilt stor förståelse för tanken all fullfölja den svenska författningspolitiska traditionen av bred samling.

Nu kan vi komma i den siluationen att vissa frågor avgörs genoni lottning. Jag beklagar det. Jag har under utskottsbehandlingen försökt finna breda och samlande lösningar. På vissa punkter har del dock inte varit möjligt.

Herr Hernelius hänvisade till den speciella metod som finns för grundlagsändringar, men som var och en känner till har man i andra omgången endasi alt säga ja eller nej till det föreliggande förslagel. Det går inte att ändra i någon detalj. Det kan ju t. o. m. på grund av nedlagda röster uppslå en sådan situation all en fråga om grundlagsändring både vid första läsningen och vid den andra läsningen efter valet avgörs med lottens hjälp. Ingen vet om fru Forluna har sina sympatier på samma sida vid båda tillfällena.

Jag finner del högst otillfredsställande all grundlagsfrågor avgörs genom lottning. Det har aldrig skett lidigare i svensk historia. Det är unikt atl så kan hända här i dag. Men det är ingen lycklig situation. Jag vill än en gång beklaga den. För min egen del skulle jag helst ha sett att vi hade kunnat tillämpa en Ireelappsstraiegi.

Fri- och rättigheterna infördes för årtionden sedan. Det skedde ofla genom en hård kamp där liberaler och socialdemokraler kämpade gemensamt. Dessa rättigheter har fungerat under årtionden i det svenska samhället. Del nya som kom 1973 var all ett slorl antal rättigheter skrevs in i författningen. Det var den första etappen.

Vid den tidpunkten fördes fram en rad förslag som vi inte hade möjlighet all bedöma räckvidden av. Följaktligen blev vi överens om att de skulle utredas. På den punkten håller jag hell med Björn Molin.

Under detta utredningsarbete visade del sig all vissa av dessa uppslag som hade kommii 1973 inte höll mättet vid den juridiska granskning som företogs. Beträffande andra av de framförda förslagen gäller att de nu skrivs in i grundlagen, och del sker under enighei.

Vi slår nu i den andra etappen, då dl stort antal rälligheler skrivs in i regeringsformen, då rältighelsfaltel sålunda vidgas och då skyddet i grundlagen förstärks. Lål mig få erinra om atl vi nu med elt myckel

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Nr 149 stort antal utökar de undantagslösa rättigheterna, dvs. sådana som inte

Fredaeen den begränsas genom lag utan som kan tas bort endasi genom att grund-

4 iuni 1976 lagen ändras. Utöver dem som redan finns där gäller delta skydd mot

--------------- tvång att ge lill känna åskådning, skydd mot tvång alt delta i samman-

Fri-och rättigheter i komsi för opinionsbildning eller i demonstration eller annan opinions-
grundlag yttring, skydd mot tvång atl tillhöra trossamfund, politisk sammanslut-

ning eller sammanslutning för annan åskådning, skydd mot registrering utan samtycke enbart på grund av politisk åskådning, förbud mot tortyr och kroppsslraff saml mot medicinsk påverkan som syftar till all tvinga fram uppgifter eller hindra yttranden, förbud mot rällighelsbegränsning enbart på grund av åskådning, förbud mot diskriminering på grund av ras, hudfärg eller etniskt ursprung, förbud mot all missgynna någon på grund av kön, om inte föreskriften utgör elt led i strävandena att åsiadkomma jämställdhet mellan könen eller avser värnplikt eller molsvarande tjänsteplikt, frihel all utöva sin religion och all sammansluta sig till religiös gemenskap.

Möjligheterna alt genom vanlig lag begränsa grundlagsrättigheterna har preciserats.

Vi är alla överens om att del krävs en viss begränsning genom vanlig lag. Det var vi medvetna om 1973, och jag har aldrig förstått dem som menar atl 1974 års regeringsform kan lolkas på det sällel att man över en natt kan avskaffa rälligheler som finns inskrivna där. Men del har skett en precisering genoni arbetet i fri- och rällighelsutredningen. Begränsningen av begränsningsmöjlighelerna sker framför allt i fem punkter.

För del första får rällighelsbegränsning endasi göras genom lag.

För det andra får rättighetsbegränsningarna inte drivas så långt alt demokraiin upphävs. Inskränkningarna får sålunda inte utgöra etl hol mot den fria åsiktsbildningen som en av folkstyrelsens grundvalar.

För del tredje får begränsning aldrig göras enbart pä grund av politisk, religiös, kulturell eller annan åskådning.

För det fjärde finns del elt förbud mot diskriminering på grund av ras, hudfärg, etniskt ursprung eller kön.

För del femte gäller i fråga om opinionsfriheterna dessutom atl begränsning får ske endasi för att tillgodose kvalificerade, lill stor del i grundlagsparagrafen specificerade intressen.

Enligt min mening hade del varit lämpligt all vi nu gemensamt kunnal
ge oss in i en tredje etapp. Det tycks finnas enighet om vissa utredningar,
men samtidigt vill man genomföra en del ålgärder. De utredningar jag
syftar på avser att undersöka möjligheterna all tillämpa den metod för
inskränkningar som finns i tryckfrihetsförordningen. På den punkten har
jag uppfattat all vi är hell eniga. Del skulle vara av slorl värde om
vi kunde genomföra en sådan förändring och pä del sättet få hela fältet
av yttrandefrihet i tal och skrift reglerat genom likartade bestämmelser,
som klart i grundlagen anger när begränsningar får ske.
46 Utöver detla vill vi närmare pröva tanken på en tidsuldräkl mellan

framläggandet här i riksdagen av förslag om begränsningar och det slutliga      Nr 149
beslutet. Härutöver vill vi på nytt pröva lagrådels ställning och lagpröv-      Fredagen den
ningsrätten.                                                                  4 juni 1976

Förslagen från moderater och folkpartister är enligt min mening fel- ------

aktiga utifrån demokratins egna utgångspunkter. I demokraiins namn Fri- och rättigheter vill man införa regler som strider mot demokraiin och mot grundsynen i grundlag i 1974 års författning. Framför allt gäller detta två punkter.

För det första får lagrådet avgöra när det kvalificerade förfarandet skall lillämpas. Lål mig erinra om vad som hänt under de närmast föregående veckorna. Elt av utskotten sände frågan om brottsbalken, där också frågorna om spioneri behandlades, lill lagrådei för yttrande. När detla återkom lill riksdagen kritiserade flera av oss lagrådets uppfattning. Del gäller även en del av dem som nu siöder tanken på atl lagrådei skall få bestämma när kvalificerat förfarande skall tillämpas. Skulle lagrådet få avgöra sådana frågor kan vi forlsälla atl kritisera lagrådels meningar, men denna kritik blir meningslös. Vi måsle ändå i riksdagen följa den mening som en majoriiei inom lagrådei nått fram lill. Del betyder all vi lämnar över avgörandet i sådana frågor lill lagrådei. På del sättet för vi bakvägen in tanken på en författningsdomstol, som vi enigt dömer ut inom utskottet. I sak blir lagrådet något av en författningsdomstol. I den allmänna debatten harjag förklarat att det också kan uppfattas som en första kammare. Men del skiljer sig från den första kammare vi hade på del sättet atl det inte underkastas någon politisk kontroll. Elt organ som slår utanför den politiska kontrollen får alltså besluta när del kvalificerade förfaringssättet skall användas. Detta förslag kommer från partier som går ul i den allmänna debatten och förklarar att man skall bekämpa byråkralismen i del svenska samhället. Här vill man ju lämna över avgörandet lill byråkrater.

För det andra kan en minoritet här i riksdagen skjuta avgörandena i frågor från en valperiod till en annan. Del är sant atl den inte kan stoppa reformförslag, men den kan skjuta över deras avgörande lill en ny valperiod. Och denna minoritet är myckel liten; det rör sig om 58 riksdagsledamöter. Det måsle jag bdeckna som minoritelsslyre. Majoriteten får driva sina linjer, men en liten grupp kan förklara alt den inte ställer sig bakom majoritetens ståndpunkt. Det betyder all de som har valts för en period inte kan genomföra sina program. Vi har en majoritet som fåll förtroendet från väljarna, men en lilen grupp som befann sig i minoritet i vald bestämmer. Kan detta vara överensstämmande med demokratin?

Man försöker nu komma ur detta genom all hänvisa lill all del gäller ytterst få fall, och man menar alt frågan om tystnadsplikterna kommer alt regleras. När denna grundlag nu behandlas första gången vet vi ingenting om hur dessa regler ser ul. Och framför alll: reglerna om tystnadsplikterna kommer hela liden att avse de offentliga tystnadsplikterna, inte de som finns inom samhällslivet i övrigt.

Centern har lagt fram ett eget förslag. Jag delar herr Molins mening 47

Nr 149 atl det går en skiljelinje mellan moderater och folkpartister å ena sidan

Fredaeen den ° centern, socialdemokraler och vpk å andra sidan i denna fråga. Jag

4 iuni 1976 ' ' " ' '°'' ' likalydande reservalionerna från moderater och folk-

--------------- partister också kunnal läsa ut detta. Det förklaras där atl förslagel lider

Fri-och rättigheter i av samma grundläggande svagheter som proposiiionen.
grundlag För min del skulle jag vilja säga alt det ligger en hel del i cenlerförslagel.

Det kan vara möjligt att vi skall använda oss av metoden med en viss tidsuldräkl mellan presentationen av elt förslag och del slutliga avgörandet. Det kan ske efter den metod som centern har format ul, men det finns också andra metoder. Man kan föreskriva atl del skall förflyta en viss lid från det all en proposition har lagts fram och lill del slutliga avgörandet här i riksdagen. Man kan välja metoden att del skall förflyta en viss tid från den tidpunkt när utskottet presenterade sill förslag och till dess all beslut fattats i kammaren. Det finns också andra möjligheter. Svagheten med centerns förslag är att det aldrig har prövats i en remissomgång. Del har lagts fram här i en motion. Det är möjligt att ceniern har anlitat juristkonsulter, men förslagel har icke varit föremål för en prövning i några juridiska organ. Del är överraskande alt man vill driva detta förslag så långt, eftersom man i andra sammanhang ständigt kommer äter till att det inte får gå för snabbt med lagstiftning. Man måste få lid på sig och man måsle inhämta olika juridiska organs mening, framför alll lagrådels. Men här är man redo all utan en offenllig debatt, ulan prövning av juridiska instanser genomföra en grundlagsändring, låt vara i den första läsningen.

Man kan ställa en rad frågor på den här punklen. I cenlerförslagel föreskrivs två beslul med sex månaders mellanrum. Varför just sex månader? Del innebär alt del första beslutet måste fattas under hösien. En del av dem som nu lalar sig varma för de sex månaderna ivrar mycket för all vi skall lägga om budgetåret. Del skulle betyda atl de första besluten skulle fattas samtidigt som budgdbrådskan är som störst här i kammaren. Bibehåller vi del nuvarande budgetåret innebär del all vi måste ta i en andra läsning en rad lagförslag samtidigt som vi måste behandla en slor mängd budgetfrågor i utskott och kammare.

Varför skall denna paragraf omfatta vad som täcks av andra paragrafer? Det antyds all del kanske också bör utsträckas över andra områden. Varför skall man då inte pröva de frågorna samtidigt? Varför skall man ta upp hela del fäll som läcks av andra paragrafer; varför skall det inte kunna räcka med opinionsfriheterna? Här utsträcks det över elt myckel vidsträckt fäll, eftersom del gäller alla lagar som kan innebära etl fri-heisberövande.

Man kan ställa dessa och andra frågor. De får inget svar, och det är
hell naturligt. Jag har tillstyrkt tanken på en prövning av detta uppslag,
men jag lycker det vore besvärande om kammaren utan föregående pröv
ning skulle anla detta förslag här i dag.
Tillsammans med moderater och folkpartister vill centerpartisterna
48 genomföra en ny ordning för grundlagsändring. Herr Fiskesjö har utförligt

redogjort för det. Men vi bör observera att denna ordning innebär etl Nr 149 avsteg frän den representativa styrelseprincipen. Denna representativa Fredagen den princip finns inskriven i grundlagen. Jag har inte observerat att man 4 ■.■ g-j

har föreslagit atl förklaringen pä denna punkt skall tas bort, men får -----

vi beslutande folkomröstning betyder del atl vi upphäver den represen- Fri-och rättigheter i laliva principen i den svenska författningen. Och detta vill man nu grundlag genomföra med lottens hjälp! Man vill grundligt pröva en rad lagar, men att upphäva den representativa demokratins principer och för första gången i Sverige beslula att införa avgörande beslutande folkomröstning -det skall kunna ske med lottens hjälp!

Del är heller inte nödvändigl all genomföra en sådan reform för att folkel i val skall få yttra sig i grundlagsfrågor. När vi har genomfört - för årtionden sedan - den ordningen all grundlagsbeslul skall vara skilda av dl val är tanken bakom del att folkel i val skall la uttala sin mening. Man säger nu atl del är så mycket som kommer in i valrörelserna, men gäller del all ta ställning i en stor grundlagsfråga är del alldeles uppenbart atl den kommer att spela en slor roll i valrörelsen och alt väljarna kommer all ta hänsyn till partiernas slåndpunklstaganden här när de väljer.

Även på en annan punkt förenar sig centerpartister, moderater och folkpartister, nämligen om etl förslag om obligalorisk lagrådsgranskning utom i fråga om skattelagar. Inte heller denna fråga har närmare utretts. Jag har vid flera lillfällen förklarat atl jag är intresserad av au få lill stånd en utredning om lagrådets ställning i olika hänseenden. Nu har man så bråttom att man vill att det här förslagel skall genomföras utan föregående utredning. Vi vet inte vart denna ordning kommer all leda. Man hänvisar lill den ordning som fanns före 1970, men förslaget betyder all man utsträcker del obligatoriska lagrådsgranskningsområdd - del gällde ju då allmäncivil- och kriminalrätt. Nu kommer det att innesluta även stora delar av sociallagsliflning, ekonomisk lagstiftning osv.

Ingen vet vilken arbdsvolym som kommer atl läggas på lagrådet. Hur många juslitieråd och regeringsråd behöver vi för all klara delta arbete i fortsättningen? Om det vet vi ingenting alls. Själv tyckerjag all man bara kan ha dl mycket begränsat antal regeringsråd och juslitieråd -det bör ju finnas domare även i andra instanser, domare av hög kvalitet. Vi måste också ha klart för oss all högsta domstolen och regeringsrätten bör kunna utöva sina vanliga funktioner. Resultatet av etl sådant här beslul skulle bli en väldig försening i lagstiftningsarbetet. Det skulle inte förvåna mig ett dyft om man vid dechargegranskningen i fortsättningen - om denna ordning genomförs - kommer att anklaga regeringen för all ha försummat all fullfölja utredningsinitialiv som riksdagen har begärt och på grundval av detta lägga fram lagförslag.

Del finns ylleriigare en sida av denna fråga. Hur skall det gå till här
i riksdagen? Del slår inskrivet en skyldighet alt. höra lagrådet. De mo
tioner som innebär lagändringar får givelvis remitteras till lagrådet, och
någon tjänsteman i uiskottel får föredra dem. Vill ett utskott ändra en 49

4 Riksdagens protokoll 1975/76:149-152

Nr 149 proposition måsle det också ske en remiss lill lagrådei. Men del finns

Fredaeen den ytterligare en situation. Vi får då och då uppleva all det på våra bänkar

4 iuni 1976 delas ut lagförslag som förts fram under debatten. Exempelvis i data-

--------------- debatten kom en ledamot med ett förslag om införande av en ny be-

Fri- och rättigheter i stämmelse i datalagen. Vad skulle hända i en sådan situation i framliden?
grundlag Jag föreställer mig alt talmannen måsle pröva om lagförslaget faller inom

den ram där lagrådsgranskningen är obligalorisk. Komnier han till detta resultat måsle han efter avslutad debatt meddela atl något beslul inte kan fattas utan alt ärendei i stället måste skickas lillbaka lill utskottet, som får höra lagrådei.

Denna rätt alt lägga fram förslag tillkommer varje ledamot. En enda ledamot kan sålunda hindra att dl lagförslag antas genom all lägga fram etl eget förslag på någon punkt inom lagkomplexet.

Vi slår vakt om den enskilde ledamotens rätt all komma med förslag - en rätt som är vida siörre i det svenska parlamentet än i något annal parlament som jag känner lill. Men vi måsle då också dra konsekvenserna av del och inte införa en ordning som gör all en enda ledamot kan förhindra eller i varje fall försinka en lagsiiftning som vi alla vill genomföra.

Sedan jag nu uppehållit mig vid huvudlinjerna skall jag myckel snabbi la upp vissa detaljer. Jag hoppas atl kammaren inte blir alltför förlörnad på mig om jag inte går igenom alla detaljerna i det lagförslag som har lagts fram.

Jag börjar med förslagen lill programsladganden. Var och en kan konstatera all vpk lagt fram etl eget förslag. Det stämmer överens med del förslag som förelåg 1973. Men jag vill erinra om att vpk:s föreirädare i fri- och rällighelsutredningen, Lars Herlitz, inte har reserverat sig till förmån för något sådani förslag. 1 den motion som partiet har lagt fram i år finns heller inget sådani förslag - herr Berndlson förde fram del under utskottsbehandlingen. Förslagel var väl knappast avsett som en gemensam, samlande lösning av denna fråga. Den terminologi som används är den speciella som vpk brukar använda i sådana här frågor.

Jag noterar också all moderaternas förslag på en avgörande punkt skiljer sig ifrån de övrigas. I dessa står del:

"Del allmänna skall verka för atl demokraiins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden."" Del finns ingen motsvarighet lill detta i moderaternas förslag.

Del är klart att man alllid kan diskutera utformningen av ett sådant
här förslag. Centern, folkpartiet och moderalerna vill ha in ordel "in-
legrild". Del är verkligen elt modeord just nu, och ur den synpunkten
kanske jag kan förslå intresset för att få med del. Man kan ju på del
sättet klart dalera förslagel. Men själva saken täcks ju genoni de for
muleringar som finns i proposiiionen, där del talas om respeki för alla
människors lika värde och för den enskilda människans frihel och vär
dighet. Det talas också om all man skall värna den enskildes privatliv
50 och familjeliv. Därmed har man också tagit upp delta som gällde för-

äldra rätten.

Sedan görs dl visst nummer av begreppet valfrihet. Visst vill vi socialdemokrater ha valfrihet. Men del är inte möjligt alt praktisera valfrihet inom hela samhällslivet. Del är knappast möjligt all göra det på utbildningens alla områden. I en del fall måste vissa förkunskaper förutsättas för atl man skall kunna bedriva studier. Var och en som har kännedom om sjukvården i Sverige har svårt all ställa sig bakom ett krav på atl var och en skall få välja den sjukvård vederbörande vill. För min egen del föredrar jag alt följa de ordinationer som läkarna utfärdar.

Man vill också skriva in något om näringsfrihet osv. Såsom det här har blivit formulerat skulle det närmast få tydas på det sättet att biandekonomi inte är möjlig att uppehålla.

Jag går så raskt över till frågan om lagprövningen. De gamla danaerna dök helst plötsligt upp här i debatten, och jag hade nästan väntat mig atl Allan Hernelius skulle deklamera sitt "timeo Danaos et dona ferentes" -från vem nu dessa gåvor skulle komma som var så farliga.

Klart är emellertid all det under remissbehandlingen har trätt fram etl brett spektrum av uppfattningar - från en rent negativ inställning lill lagprövningen lill en mycket positiv. Det har förts fram kritik mot den lagtext som fanns i uiredningens förslag. Under sådana förhållanden finner jag det helt naturligt atl frågan närmare utreds.

I väntan på denna utredning skall jag nöja mig med två synpunkter. Den ena är all en lagprövning som kan vara förenlig med demokrati måsle vara snävt begränsad och aldrig ge politisk makl ål dömande eller förvaltande myndigheter. Den andra är att lagprövningen hittills fungerat i Sverige därför all domstolar och myndigheter aktat sig för poliliska ställningstaganden. Den dag de gör sådana ställningstaganden blir del på den här punklen en myckel hel diskussion, som rubbar deras egen ställning. Kanske jag skall skjuta in att detta givetvis också gäller lagrådei.

När man från cenierpartihåll beklagar alt vi inte nu vill la initiativ lill en utredning om den enskildes rättsställning i förvaltningen, så vill jag bara svara Bertil Fiskesjö all vi inom uiskoitet ville ha en seriös behandling av detta, inte bara läsa molionen ulan också pröva innebörden av den och se på vad sätt en sådan utredning kan utföras. Del är inte alls givet atl del skall ske i den form som motionen presenterar.

Beiräffande det ulredningskrav som Nils Berndtson här har fört fram på vpk:s vägnar-atl man skall undersöka andra lagars överensstämmelse med grundlagen - vill jag endasi förklara alt det är en jättelik uppgift, som säkert leder lill att man inte får en sådan översyn inom rimlig lid. Däremot bör man självfallet när man utarbetar propositioner ta hänsyn lill detla, liksom utredningar skall göra det.

Vad gäller de fackliga friheterna, som Nils Berndtson log upp, blev vi redan i utredningen medvetna om att man från LO:s och TCO:s sida inte ville ha sådana inskrivna i grundlagen. Remissvaren från LO, TCO och SACO underströk ytterligare att man inte önskade detta. Skulle nu riksdagen följa vpk-förslaget innebure del att man tryckte på dessa or-

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Nr 149 ganisationer vissa grundlagsfriheter som de själva inte önskar därför all

Fredaeen den ' menar att de bättre klarar uppgifterna genom sina egna ansträngningar

4juni 1976 °' genom vanlig lag.

--------------- När del gäller föräldraräiten, som moderaterna önskar fä inskriven.

Fri- och rättigheter så ställs man där inför utomordentligt svåra problem. Del är betecknande

i grundlag att moderalerna blivit ensamma om sin uppfattning inom utskottet.

Ta t. ex. frågan om föräldrars rätt att bestämma barnens fostran i tros-

och livsåskådningar. Skall del tolkas på det sällel att en gymnasist inte

får välja sin egen tro utan alt han nödvändigtvis skall ha sina föräldrars

tro? Om föräldrarna är baptister, så skall denne gymnasist vara baptist

- om föräldrarna är bekännande lutheraner så skall också han vara lutheran.

Då säger man att del gäller inte på detta område, för man har olika åldersgränser. Men vem skall avgöra dessa åldersgränser, om det finns något sådani här inskrivet i grundlag?

Kanske jag också skall erinra om, när del gäl ler bestäm melserna rörande byggnadsmiljön o. d.,att det intealls hade behövts någon moderat motion för all utskottet skulle siryka under alt de stora linjerna skall fastställas av riksdagen. Så har alllid skett, och jag tror inte någon drömmer om en annan ordning. Men det finns en rad detaljer på det områdei som närmast planverket svarar för. Den som är initierad härvidlag erinrar sig de byggnormer som finns. Skall varje ändring i byggnormerna tas upp här i riksdagen? Det vore väl ändå en ganska orimlig ordning.

Så återstår frågan om yltrandefrihelsparagrafen. Del är rikligt, som förut har sagts, atl vi är eniga om att en utredning skall ske på detta område. 1 del lägel tyckte jag och övriga socialdemokrater i utskottet med mig atl det kunde vara lämpligt alt följa del förslag som hade lagts fram av fri- och rättighetsutredningen. I sak innebär del ingen skillnad i förhållande till regeringsförslaget. Man säger nu att del är mums för reaktionärer med en sådan bestämmelse. Får jag då erinra om all varje lag skall antas av riksdagen. Och när man hänvisar till krigsårens erfarenheter vill jag peka på all de begränsningar som skedde då och som jag protesterade mot, när de genomfördes, skedde i tryckfrihetsförordningen - den enda grundlagsmässigt reglerade friheten som vi hade vid den tidpunkten.

Lål mig sammanfalla mina synpunkter!

Sammantagna innebär de förslag man har lagt fram från borgerligt håll atl demokraiin förändras i konservaliv riktning. Riksdagen blir trög

- den kan lätt hindra reformer. Däremoi kan det bli svårt att genomföra
reformer. Demokraiin får konservativa förtecken. Detta svarar inte mot
människornas behov. I ett dynamiskt samhälle behöver riksdagen vara
en kraft lill förnyelse och reformer. Del är angeläget även ur demokraiins
egen synpunki.

Vi behöver vidga demokratin. Det vikiigaste som hänt på demokratins

område under detla riksmöte är uppenbarligen de beslut vi fattade natten

till torsdagen. Men vi måsle gå vidare på demokraiins väg. Vi behöver

52 också genomföra sociala och ekonomiska reformer. Och del går atl trygga

de demokratiska fri- och rättigheterna även när demokraiin är reformvänlig och progressiv. Demokraiin behöver inte vara konservativ. Men med det förfallningsförslag som de borgerliga har lagt fram kan den få denna konservativa karakiär.

Förslaget river ocksä upp vissa grundläggande principer i 1974 års författning. Vår demokrati är en konsekvent genomförd representativ parlamentarisk demokrati, troligen den mest konsekvent genomförda representativa parlamentariska demokratin i världen. De borgerligas förslag luckrar upp denna författning. Man minskar folksuveräniteten genoni fördröjning av beslut, genom minoritetens rätl all beslula och genom den makl lagrådet tilldelas. Man rubbar parlamentarismen genom att införa beslutande folkomröstning och vidta andra åtgärder.

1 debatten har man hänvisat lill partiernas traditioner. Del kan även jag göra. Den socialdemokratiska traditionen är att vidga demokraiin, all öka människornas frihel och inflytande och samtidigt göra det möjligt atl föra en reformpolitik som också förbättrar människornas villkor och tryggar demokratin. Denna tradition fullföljs här i dag.

Herr lalman! Med detta yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Hert FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Johansson i Trollhättan gick in på många olika frågor, och jag hinner naturiiglvis inte i en kort replik beröra dem alla. Men jag börjar med att understryka vad herr Johansson sade om önskvärdheten av bred enighet när del gäller grundlagsändringar. Del har vi från centerns sida också ständigt betonat. Vårt förslag syfiar bl. a. till atl kunna uppnå en sådan bred enighet. Vi beklagar atl del inte har varil möjligt all vinna denna enighei på de punkter där vi nu skiljer oss.

Sedan sade Hilding Johansson au del är högst otillfredsställande med lottning, och det kan jag hålla med om. Men del kan ju inte vara bara den ena sidans skuld om del blir lottdragning eller ej. Det verkade på Hilding Johansson som om han menade, all om vi på vår kant håller fasl vid dl förslag och del av den anledningen blir lottning, så är delta moraliskt förkastligt, men om socialdemokraterna på sin kant häller fast vid sill förslag och därigenom föranleder lottning, sä är det inte moraliskt förkastligt.

Herr Johansson kom sedan in på en lång rad av de förslag som vi har väckt. Vad gäller del särskilda förfarandet vid lagstiftning som rör 2 kap. regeringsformen har jag redan tidigare utförligt motiverat vårt förslag. Men varför hela andra kapitlet? frågade herr Johansson. Mitt svar på den punklen är all när vi har gått igenom dessa rälligheler, så har vi funnit alt de hänger intimt samman. De är avhängiga av varandra. Vi kan t. ex. ta frihetsberövandet. Om man berövas sin frihel, vilka reella möjligheter har man då alt utnyttja mötesfriheten, yttrandefriheten och en lång rad andra friheter? Nej, dessa friheter är intimt sammanknippade och för den skull har vi velat la med alla. Vårt förslag är alltså bredare än folkpartiets och moderaternas. Och när Hilding Jo-

Nr 149 hansson frågar: Varför just andra kapitlet? vill jag svara all del har vi

Fredaeen den motiverat. Del är därför att vi anser alt de rättigheter som där

4 iuni 1976 lillerkänns medborgarna är särskilt viktiga och för den skull bör ges ett

_____________ särskilt skydd redan nu.

Fri-och rättigheter i Hilding Johansson har också tagit upp en lång rad andra ting. Dem
grundlag hinner jag inte gå in pä i den här repliken -jag kan kanske återkomma

till dem.

Jag vill sluta med all säga alt vårt förslag om två beslul i riksdagen när det gäller viss lagstiftning inte innebär alt reformarbetet behöver stoppas upp, inte ens all reformtakten behöver minskas. Däremot innebär del att man måste få en bättre långsiktig planering av lagstiftningen över huvud tagel, och det kan endasi vara till gagn för den färdiga lagstifl-ningsprodukten.

Hert HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Det kanske enklaste sällel alt svara herr Johansson efter hans svartmålning av oppositionens insatser i utskottet och i lidigare utredningar är att nu äntligen, herr lalman, göra vad jag försummade i mitt första anförande, nämligen yrka bifall till alla moderaia reservationer vid föreliggande ulskoUsbelänkande, Jag skall emellertid gå ett steg längre.

Hilding Johansson säger all uiskoitet hade kunnat ändra stadgandet om byggerid utan någon moderat motion. Tror någon i utskottet att del hade skett ulan en moiion? Tror herr Johansson själv det? - Del var punkt 1.

Punkt 2 gäller familjerätten. Herr Johansson säger atl vi vill atl föräldrarna skall bestämma över barnens fostran i tros- och livsåskådningsfrågor. Del Slår inte så i paragrafen. Herr Johansson är en myckel nitisk man. Varför har han inte läst rätt?

Beträffande porlalsladgandd, för all ta upp en tredje punkt, säger herr Johansson - och del är riktigt - att vi inte har med den allmänna hänvisning som finns i en del förslag om all demokratin skall genomsyra eller bli vägledande inom samhällets alla områden. Nej, den har vi inte med. Vi lycker att den definitionen är ganska lös. Vi har i stället, som-herr Johansson borde ha observerat, en hänvisning liH 1 !;, i vilken demokratins regler fastställs och preciseras i svensk grundlag. - Del går inte att skapa någon skiljelinje mellan oss på denna punkt.

Herr Johansson ogillar orden valfrihet och integritet. Det är modeord, säger han om något av dem. Ja, del är kanske modeord, men varför? Jo, därför att behovet av atl slå fasl integritet och valfrihet har blivit så mycket mera påkallat genoni händelseutvecklingen i samhället.

Nog är del väl ganska överraskande alt herr Johansson fakliskt räknar

med atl även nästa riksdag skall bli en lolteririksdag! Han säger atl del

inte kan uteslutas all del blir sä. Del skulle kunna bli lottdragning när

vilandeförslagd kommer upp nästa gång. Jag ser mycket, mycket små

54 utsikter lill del. Del kan inträffa, men det skulle vara en ytterst ex-

ceptionell händelse, mer exceptionell än lägel i denna riksdag. Nr 149

Herr Johansson målar alla fasor med våra förslag om lagrådets insatser. Fredagen den An lagrådet skulle yttra sig om proceduren säger herr Johansson skulle 4 ■ - j-

innebära atl lagrådei skulle bli en första kammare. Jag får lyckönska -----

till uppfinningsrikedomen! Vem hade kunnat tänka sig det? Fri- och rättigheter

Han säger också all förslagel skulle medföra byråkrati. Jag har svårt i grundlag att tänka mig atl det skulle vara särskilt byråkratiskt all lagrådei skall yttra sig om huruvida en lag kräver kvalificerad majoritet eller inte. Den allmänna bestämmelsen att lagrådei skall höras innebär i stort sett bara atl vi återgår till del läge vi hade för nägra år sedan, före 1970 års grundlagsändringar. Vårt iniresse av atl få en obligalorisk lagrådsgranskning är förestaval av omsorg om lagstiftningens kvalitet. Del är inte utan att erfarenheterna under senare år stärkt vår övertygelse om all vi behöver en kvalificerad lagrådsgranskning av de lagar som nu läggs på vårt bord.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Hilding Johansson säger att i denna fråga rider Per Ahlmark på käpphästar och när han nu har blivit partiledare rider folkpartiet på samma käpphästar. Lål mig svara: Den linje som Per Ahlmark hävdade i rällighelsutredningen och den linje som jag har hävdat i konstilu-tionsutskotiel är uttryck fören grundläggande liberal författningstradition, en tradition som går ul på att stärka de enskilda människornas inflytande över de poliliska besluten och all stärka de enskilda människornas demokratiska fri- och rättigheter.

Sedan säger herr Johansson all vi vill överlämna avgörandet ål förvaltningar och domstolar och tänker på förslagel om en förstärkt ställning för lagrådet. Detta är med förlov sagt trams. Det är snarare ert förslag som ökar risken för domstolsprövning av politiska beslut, efiersom enligt ert förslag grundlagsenligheten i riksdagsbesluten oftare kan bli prövad i samband med lagprövning, dä något lagrådsyttrande inte föreligger. Det naturliga måsle vara all man har en lagrådsgranskning i förväg men begränsar lagprövningen i efterhand så mycket som möjligt. I det sistnämnda avseendet har jag stöd av vad som sägs i propositionen.

Vi har ställt oss frågan: Är del rimligt atl väljarna lämnar ifrån sig sin beslutanderätt på alla punkter till de valda representanterna? Och vi har sagt oss: Nej, elt så ovillkorligt överlämnande bör inte göras. Vi vill därför låta beslul om fri- och rättigheter prövas av folket i val på samma sätt som gäller vid grundlagsändringar. Dessutom vill vi ge människorna en chans alt i en folkomröstning säga vad de tycker om en vilande grundlagsändring.

Detta bemöter Hilding Johansson med en samling groteska överdrifter.
Han lalar om att vårt förslag inskränker folksuveräniteten. När vi vill
vidga folkets direkta inflytande genom all införa fakultativ folkomröst
ning i grundlagsfrågor, säger han att del är att upphäva den representativa
demokratins principer. Låg mig bara replikera: Är inte Danmark en re- 55

Nr 149 presentativ demokrati? Den repliken räcker för att belysa hallen i herr

Fredagen den Johanssons argumentering. Man kan naturligtvis diskutera folkomrösl-

4 iuni 1976 ningen som metod, men varför föra in sädana här oerhörda överdrifter

--------------- i diskussionen?

Fri-och rättigheter i Det värsta i herr Johanssons anförande var att han påstod alt folk-
grundlag partiets förslag strider mot demokratin - orden föll precis så. När vi

på samma sätt som i Danmark, Holland och Österrike vill ge folkel ett ökat direkt inftytande över grundlagar och rätiighetsfrågor säger man alt del strider mot demokraiin. Det skulle aldrig falla oss inom folkpartiet in att karakterisera socialdemokraternas motstånd mot etl effektivt rättsskydd som odemokratiskt, men ni kan alltså i den här debatten säga att folkpartiels linje i denna fråga strider mot demokratin. Tag tillbaka det, herr Johansson i Trollhättan!

Herr BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Johansson i Trollhättan säger i fråga om program-stadgandet all vpk inte hade reserverat sig i utredningen eller motionerat i frågan. Men detta kan ju inte utgöra dl hinder för alt partiet under arbetets gång vidgar sina förslag. Detta skedde vid elt studium av de olika alternativ som förelåg, och konstitulionsulskoltel fann heller inget hinder för all jag framlade förslag trots all vi inte hade väckt moiion i frågan.

Sedan säger herr Johansson all mitt förslag inte kan vara avsett som en samlande lösning. Nej, tyvärr visar del sig att inte ens socialdemokraterna är beredda alt skriva under på sådana saker som bl. a. folkets rätt att försvara sig mot och bekämpa utsugning och klassförtryck och att forma sådana samhällsförhållanden som kan garantera arbeie, bostad, utbildning, kultur och social Irygghei åt envar, eller alt del åligger statsmakten att respektera folkels rättigheter och att angrepp mot folkets demokratiska rättigheter strider mot grundlagen. Delta är väl elt uttryck för att socialdemokraterna inte tar hänsyn till klassförhållandena i samhället utan söker, som det heter, samlande lösningar med de borgerliga partierna. Att de förslag som vi från vpk framlägger inte innebär några samlande lösningar kommer inte atl hindra oss från atl hävda de frågor som vi anser vikliga från arbetarklassens synpunkt.

Herr Johanssons tolkning av LO:s och TCO:s remissvar lycker jag är litet väl långigående. Våra förslag all i grundlag inskriva rälligheler för de arbetande kan inte anses stå i strid mot utan utgör etl viktigt slöd för de fackliga organisationernas strävanden.

Beiräffande frågan om 2 kap. 13 !;, som herr Johansson också lar upp,
vill jag än en gång hävda att varje tänjbar formulering innebär alt i
en viss politisk situation uppslår en fara för fri- och rättigheterna. Jag
har redan pekat på sådana saker som hur regeringsförslaget om förhål
landet lill annan stat kan lolkas, likaså bestämmelserna om allmän ord
ning och säkerhet, som fortfarande finns med i förslaget. Inte kan man
56 rned bäsla vilja i väriden påstå atl utskoltels förslag fyller alla krav på

precision. Man säger exempelvis all endasi om särskilt viktiga skäl för- Nr 149

anleder det får frihetsinskränkningar företas. Ingen kommer nalurligtvis Fredagen den

att begränsa yttrandefriheten utan att åberopa särskilt vikliga skäl, men 4 • j g-j

del är en dålig garanti för yttrandefriheten. Det är sädana tänjbara for------- -

muleringar som är mums för reaktionärer. Fri-och rättigheter i

grundlag Under detla anförande överlog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte recensera mina meningsmolslåndare och lala om all vad de säger är trams eller något annal.

Men lål mig konstatera all det i demokratin finns fiera inslag, och två av de viktigaste är majoritdsstyrelse och fri- och rälligheler. Del förslag som moderater och folkpartister lägger fram innebär att majo-ritelsprincipen upphävs. I del stycket har jag sagt all förslaget strider mot demokraiin, och det vidhåller jag, såvitt man inte kan visa att demokratin numera är minorildsstyrelse; men del stämmer inte med vad demokraiins klassiker har anfört.

Grundlagsändringar genom folkomröstningar harjag aldrig betecknat som odemokratiska, men de strider mot den representativa formen av demokrati. De leder också lill atl man får en stel författning. Hur många ändringar har skett i Danmarks författning under efterkrigstiden? Kanske Björn Molin vill redovisa dem? Det är ett ytterligare tecken på den konserverande inriktningen - man bevarar den struktur man har.

En socialdemokrat kan säga att man nu är väldigt belåten med det som socialdemokratin har lyckais genomföra, så att man skall slå vakt om det och försvåra ändringar. Men vi socialdemokrater har inte den uppfattningen. Vi menar att vi skall utveckla samhället vidare, och här vill jag ge dl svar lill Nils Berndlson, nämligen atl vi måste ha en författning som gör del möjligt att genom politiska och andra ålgärder upphäva klasstrukturen i det svenska samhället. Det kan inte ske genom en deklaration i en grundlag, utan del måsle ske genom den praktiska politiken.

När det gäller lagrådsgranskningen vill jag hell snabbi konstatera att den ordning man nu föreslår inte innebär en återgång lill förhållandena före 1970. Då värdet regeringens propositioner som skulle gå lill lagrådei. Nu kommer varje förslag som läggs fram här i riksdagen alt underkastas lagrådsprövning, och däri ligger ju risken att en enda riksdagsledamot kan fälla avgörandet.

Beträffande den breda enigheten menarjag atl kan man inte genom
driva sina förslag, får man välja den linje som jag har rekommenderat
i utskottet och även nu rekommenderar, nämligen all man begär fortsatta
utredningar. Men nog innebär det, herr talman, all man minskar re
formtakten. Den arbelsrältsreform som vi beslöt häromdagen skulle inte
ha kommit förrän under hösien, om vi skulle ha väntat sex månader 57

Nr 149 tills det andra beslutet fattades. Många skulle nog ha protesterat mot

Fredagen den detta.

4juni 1976

--------------- Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Fri- och rättigheter i Herr talman! Konslitutionsutskottels ordförande försökte nu försvara
grundlag sin anmärkningsvärda ultalande atl folkpartiets förslag strider mot de-

mokratin med alt säga, all förslaget inte är i överensstämmelse med majoritdsprincipen. Det var i och för sig en betydande reträtt. Men även del är naturiiglvis en missuppfattning, förenligt folkpartiets förslag skulle t. ex. en drastisk inskränkning av demonstralionsrätten kunna ske om den fick slöd av folket i en val, och om ett andra beslut fattades kort efter valet. Här skulle alltså folkels majoriiei kunna genomföra en inskränkning av demonstralionsrätten.

Folkpartiels linje innebär därför inte pä något sätt atl folkviljan sätts ur spel. Den innebär tvärtom dl hinder för makthavarna atl under ett tillfälligt inre eller yttre tryck på egen hand, utan atl höra folkel, sälta grundläggande rättigheter ur spel. Hur man kan karakterisera ett sådant förslag som stridande mot demokraiin förslår jag inte. Har herr Johansson ingen känsla för valörerna i sina egna formuleringar, när han säger all vårt förslag strider mot demokraiin, inskränker folksuveräniteten och upphäver den representativa demokratin?

Jag gav Hilding Johansson en möjlighet all ta lillbaka de här förfärliga överdrifterna. Jag beklagar att han inte begagnade den möjligheten.

Herr BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Även jag har betonat all den poliliska kampen är avgörande för att ändra på klassförhållandena i vårt land. Men, herr Johansson i Trollhättan, grundlagen får ju inte utgöra ett hinder, utan den bör utgöra dl stöd i kampen för all upphäva klassorällvisor. Det är detta vi har betonat i motioner, i reservationer och i anföranden, och det är detta som har varit vägledande för våra förslag i det här sammanhanget.

Hert FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Hilding Johansson vidhåller i sitt senaste inlägg alt vårt förslag skulle innebära en minskad reformtakt i samhället. Det är hell fel. Men vad vårt förslag skulle innebära är en bättre planering av de lagar som skall ge nya reformer. Hur kan någon ha någonting emot del? Del är väl bra atl lagarna är övertänkta, att de är grundligt övervägda och noga prövade.

Sedan vill jag gärna kommentera vad som sagts om folkomröstning
i grundlagsfrågor. Här påslås all det förslag som vi har lagt skulle slrida
mot de bestämmelser som finns i grundlagen om vår representativa de
mokrati. Det påståendet kan jag inte förslå. Vad som främst slås fast
i den första paragrafen i regeringsformens första kapitel är folksuverä
nitetens princip. Och all man låter elt förslag gå lill folkomröstning är
58 ju alt tillämpa folksuveräniteten så långt ut som möjligt i det enskilda

fälld. Nr 149

Vidare vill jag tillägga att den metod som vi föreslär är fakultativ Fredagen den

- det är alltså inte något obligatorium. Metoden är enkel all genomföra 4 -- gj

och den kommer i de fall den lillämpas att ge som resultat all viktiga--------- -

grundlagsändringsförslag verkligen kommer i fokus under den allmänna Fri-och rättigheter i

valdebaiien på dl sätt som mycket sällan sker nu. grundlag

Hert HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Före 1970 gällde den ordningen atl civil- och kriminallag gick till lagrådet. Riksdagen hade då inte den släilning på lagstiftningens område som den har enligt nuvarande författning. Nu har riksdagen fått en starkare släilning inom lagstiftningen. Den slår för lagen i princip, och del gör också all utskotten har fåll rätt alt direkl remillera lill lagrådei. Men inte kan man säga att vi levde under något gissel före 1970 med lagrådels hörande. Inte uppfattades lagrådei på den tiden som en sorts extra första kammare - vi hade ju en första kammare då - och icke heller kunde man tala om byråkrati.

Jag upprepar än en gång alt vad vi eftersträvar är att förbättra lagstiftningens kvalitet. Det är viktigt att lagar skrivs väl, alt de fogas in i dl system, alt de tekniskt blir klarläggande, och del är därför vi vill ha den lagrådsgranskning som vi sannerligen har erfarenhet av atl del behövs.

Så vill jag säga att det alltid har förvånat mig vilken motvilja socialdemokraterna hyser mot folkomröstning. Varför har de den inställningen? Är inte folkomröstningen ett ganska intressant redskap för all få del av folkmeningen? Obligalorisk folkomröstning i en rad frågor har vi inte begärt. Men vi har i så viktiga frågor som grundlagsfrågor velat komma fram lill den ordningen all före anlagande av vilande grundlagsförslag folkel skall få tillfälle all särskilt yttra sig över del framlagda förslagel.

Tror inte herr Johansson själv all grundlagsfrågorna annars ofla drunknar i den allmänna debatten inför ett val? Såsom temperaturen stiger inför varje val, såsom diskussionen koncentreras på vissa frågor kommer grundlagsfrågorna helt i skymundan.

Vi moderater vill göra väljarna uppmärksamma på grundlagsfrågornas existens, ge dem tillfälle all yttra sig över dessa.

Det är en i sann ordning demokraiisk institution som vi förespråkar.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle:

Herr lalman! Låt mig först få instämma med herr Fiskesjö i att lagförslag bör vara grundligt övervägda. Del gäller alldeles särskilt grundlagsförslag. Från den utgångspunkten finner jag del egendomligt att de som pläderar för grundliga överväganden lägger fram förslag som de vill tvinga på riksdagen utan ens en remissomgång, all de inte vill utreda frågan om lagrådei utan nu bara vill driva igenom sin mening

- kanske med hjälp av fru Forluna. 59

Nr 149 Vad sedan gäller min kontrovers med Björn Molin vill jag säga att

Fredagen den " kombination som man föreslär från folkpartiets och moderaternas

4 iuni 1976 ' innebär följande:

--------------- Del är lagrådet som avgör när bestämmelsen om kvalificerad majoritet

Fri-och rättigheter i skall tillämpas. En femtedel av ledamöterna här kan sedan skjuta på
grundlag beslutet. Del måsle innebära en inskränkning både i parlamentarismen

och i majoritetsslyrel. På den punkten har jag inte gjort någon reträtt, och jag kan inte finna anledning all göra det.

Det är också intressant atl konstatera i detta sammanhang all mig veierligl har man ingenstans i väriden omgivit förändringar av fri- och rälligheler med sådana regler. Finns del då anledning atl förmoda all vi i Sverige har mindre känsla för fri- och rättigheterna än man har i andra länder? Den svenska historien talar etl annal språk. Vi har slagit vakt om fri- och rättigheterna. Vi har utvecklade fri- och rättigheter. Del finns tydligen en farhåga hos folkpartiet för atl man inte nog kan skydda sig mot reformer i samhället. Det är ju del som är den poliliska realiteten bakom dess agerande. Det är ännu dl tecken på atl folkpartiet under Per Ahlmarks ledning har orienterat sig högerut. Man gör sällskap med de konservativa krafterna i del svenska samhället och vill med hjälp av lotten och annal här genomföra en reform som skall verka konserverande i det svenska samhället.

Herr förste vice talmannen anmälde alt herrar Fiskesjö, Molin och Hernelius anhållit att till protokollet få antecknat all de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Herr justitieministern GEIJER, som meddelat att han i samband med behandlingen av detta betänkande ämnade besvara herr Gustavssons i Alvesta (c) den 23 april anmälda inlerpellation, 1975/76:173, lill herr statsministern, erhöll ordel och anförde:

Herr lalman! Den proposition som riksdagen i dag behandlar innebär att skyddet i grundlagen för medborgarnas fri- och rättigheter blir väsentligt förstärkt. Flera nya rättigheter förs in i lagen. Redan existerande rälligheler får etl förstärkt skydd i grundlagen genom att gränser ställs upp för lagsliftningen.

Proposiiionen bygger på dl betänkande från 1973 års fri- och rätlighetsulredning. Utredningen var oenig på en del punkter men enig om all dess förslag i väsentliga avseenden innebär en uividgning och förstärkning av grundlagsskyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna.

Utredningen arbetade intensivt under ett och tre Oärdedels år. En av uiredningens ledamöter var riksdagsmannen Per Ahlmark.

Herr Ahlmark har i sina reservationer inte reserverat sig emot påståendet au förslaget innebär en uividgning och förstärkning av de medborgerliga fri- och rättigheterna.

Sedan utredningens betänkande presenterades har herr Ahlmark fåll
60 förmånen att stå som första namn på folkpartiets partimolioner här i

kammaren, också på den om fri- och rättigheter. Nr 149

Jag ber alt få citera ur denna partimotion, 1975/76:2551, första me- Fredaeen den
ningen i första stycket: 4juni 1976

"Regeringens förslag innebär alt riksdagen med någon enda rösts ma- ----

joritel över en natt kan upphäva eller inskränka de flesta fri- och rät- Fri-och rättigheter i
ligheter, t. ex. yttrandefrihet, religionsfrihet och mötesfrihet." grundlag

Del är en imponerande prestation av en person som ägnat så mycket tid och energi ät dessa frågor, all i en enda mening få in så många oriktiga och vilseledande uppgifter. Här har sakligheten fått rymma fältet för den slagordsmässiga formuleringen.

För del första: Regeringens förslag innebär all fri- och rällighetsskyddd förstärks. Inte på någon punkt försämras skyddet i grundlagen för fri-och räitigheterna. Del är innebörden i regeringsförslaget.

För del andra: Inte en enda av- fri- och rättigheterna kan upphävas annal än genom grundlagsändring, dvs. två riksdagsbeslut med mellanliggande val.

För del tredje: Herr Ahlmark nämner som exempel yttrandefriheten, religionsfriheten och mötesfriheten. De exemplen är illa valda.

Yttrandefriheten i tryckt skrift berörs över huvud laget inte av förslagel. Den regleras i tryckfrihetsförordningen. Och det trodde jag herr Ahlmark visste.

I riksdagen beslutades f ö. i måndags - efter en proposition från regeringen - all iryckfrihelsskyddd skall utsträckas lill att omfatta också siencilerade och liknande skrifter. Härigenom kan kort sagt varje medborgare föra fram åsikter och lämna informalion i hägnet av tryckfrihetsförordningens, internationellt sett, unikt starka skydd.

Det skydd för yttrandefriheten som finns i tryckfrihetsförordningen har emellertid verkan långt utanför det område som regleras där. Det måste t. ex. framstå som föga meningsfullt alt förbjuda muntliga yttranden av visst innehåll, om sådana yttranden straffriti - enligt tryckfrihetsförordningen, som är grundlag - kan återges i tryckt skrift. Och delta i all synnerhet som riksdagen i måndags, på regeringens förslag, beslutade förslärka meddelarskyddei.

Jag vill också erinra om - vilket jag gjort här tidigare - alt jag avser all tillsälta en särskild ulredning som skall få i uppdrag att lägga fram förslag lill utvidgningar till nya medier av del rättighelsskydd som finns i tryckfrihetsförordningen. Siktet är inställt pä all skapa en yttrandefrihetsgrundlag. Det framgår av proposiiionen.

Herr Ahlmark, del är grundlöst att påstå att vårt förslag innebär atl yttrandefriheten skall kunna upphävas över en natt. Det är inte möjligt all ens komma i närheten av ett sådani beslut.

Några ord om religionsfriheten. I partimolionen påstår folkpartiet atl
religionsfriheten skall kunna upphävas. Sanningen äran religionsfriheten
enligt förslaget inte kan begränsas. Religionsfriheten har ett absolut skydd
och ändringar kan bara ske genom ändringar i grundlag. Läs propositionen
och del egna utredningsförslaget, herr Ahlmark! 61

Nr 149 Mötesfriheten kan visserligen begränsas, men bara inom myckel snäva

Fredaeen den ramar. I själva verket innebär regeringsförslaget all den redan nu vid-

4 iuni 1976 sträckta mötesfriheten kommer att utvidgas ytterligare. Del förhåller sig

--------------- i själva verkei så all vissa begränsningar i mötesfriheten som f n. finns

Fri- och rättigheter bl. a. i allmänna ordningssiadgan måste upphävas i samband med atl
i grundlag de föreslagna grundlagsändringarna iräder i kraft.

Man kan undra, herr talman, hur del kommer sig alt Per Ahlmark signerar dl papper med sådana felaktigheter. I bästa fall kan man hoppas alt han inte läst vad han skrivit under. Närmare till hands ligger dock atl partimolionen är ett led i folkpartiets valårsinsinualioner.

Herr Ahlmark säger sålunda alt ""nu skall fri- och rättigheterna upphävas över en natt". Han säger atl proposiiionen är elt svek mot medborgarna. Han sitter i TV och säger all religionsfriheten kan upphävas. Jag skulle vilja uppmana herr Ahlmark all gå hem och läsa svensk historia.

Sverige är en demokrati. Medborgarna i vårt land har sedan länge vidsträckta möjligheter att - utan risk för ingripanden från myndigheternas sida - uttala sina åsikter i olika frågor, delta i demonstrationer och möten, bilda föreningar etc. I få länder i världen har medborgarna så omfattande fri- och rättigheter som här.

Successivt har demokraiins innehåll utvidgats. Gränserna för vad som är tillåtet i opinionsbildningen har ständigt vidgats. Den svenska arbetarrörelsen har intensivt medverkat lill denna uividgning av demokratin. Från politisk demokrati med lika och allmän rösträtt och opinionsbildning, till social demokrati med den sociala tryggheten som ledstjärna, till ekonomisk demokrati med inflytande för arbetare och tjänstemän i deras egenskap av anslällda i arbetslivet.

Vi socialdemokrater har alltid värnat demokraiin, och vi kommer alltid att göra så. Del vi nu gör är all grundlagsfästa vad vi drivit fram. Del innebär inie all något skall upphävas, utan all grundlagsskyddet förstärks. Jag vill uppmana herr Ahlmark atl i hederlighetens och saklighetens intresse la lillbaka de bedrövliga insinuationerna i partimolionen mot svensk arbetarrörelse och mot de liberala traditionerna i Sveriges politik. Vad gäller nu de sakliga motsättningarna mellan folkpartiets - och moderaternas - förslag och regeringens förslag? Jo, de rör metoden för begränsningar i vissa av de fri- och rälligheler som nu skall regleras i grundlagen.

Jag vet atl herr Ahlmark är enig med mig om all man på det ena eller del andra sällel måste kunna inskränka fri- och rätligheierna, också opinionsfriheterna, om inte annat så i renl juridisk mening. Vad den sakliga skiljelinjen mellan folkpartiet och socialdemokraterna gäller är alltså inte om vi skall ha fri- och rälligheler, utan konstruktionen, metoden, för de s. k. inskränkningar som finns och måste finnas i lagsliftningen. Vi menar all riksdagen skall bära ansvaret för sådana beslul. Och de skall fattas som flertalet beslut i riksdagen.

Men folkpartiet vill ha en speciell ordning för de s. k. opinionsfri-

helerna, nämligen atl sådana beslul skall kunna fattas med fem sjättedels majoritet eller på samma sätt som grundlag beslutas.

Vi är motståndare lill del, efiersom vi vill undvika orimliga effekter. För en konsekvens av en specialregel är, som herr Johansson i Trollhättan redan understrukit, att en liten minoritet kan fördröja eller förhindra vanliga vettiga beslul i riksdagen, som en slor del av riksdagen är enig om - t. ex. folkpartiet och socialdemokraterna.

Vilken lagstiftning är del då som drabbas av den föreslagna fem själ-ledels-regeln? Ja, del är inte så lätt all säga, så som regeln är formulerad. Om man tolkar den efter ordalagen kommer man fram lill all det inte ens blir möjligt att lindra en existerande rällighelsbegränsning, t. ex. genom att sänka straffet för ett yttrandefrihetsbrott, ulan alt använda metoden med kvalificerad majoritet.

Folkpartiets och moderaternas grundlagsregel är utformad på det sättet au den träffar varje lagbeslul som innebär något annal än total frihet från varje rällighelsbegränsning.

Men jag skall tolka den på del för upphovsmännen förmånligaste sättet. Del innebär all fem sjättedels-regeln bara gäller i de fall då den nya lagstiftningen på någon punkt går längre än gällande rätt eller innebär att etl gammall räliighetsbegränsande räiiighelskomplex avskaffas och ersätts med helt nya regler.

Vad innebär fem sjättedels-regeln tolkad på del sättet? Låt mig besvara frågan genom att ta några exempel från det gångna riksmötet. Vi har behandlat en proposition om en ny marknadsföringslag. Marknadsföringslagen reglerar bl. a. reklamen. Syftet är givetvis atl skydda konsumenterna. Herr Ahlmark och jag är eniga om marknadsföringslagens huvudprinciper. Men en liten minoritet skulle kunna sätta stopp för eller orimligt fördröja denna lag, efiersom marknadsföringslagen begränsar yttrandefriheten.

Ett annat exempel. I en proposition föreslår regeringen lättnader i förhållandena för häktade och anhållna. Herr Ahlmark företräder, liksom regeringen, en liberal kriminalpolitik. Men en konservativ minoritet skulle ulan ivivel kunna försena eller förhindra denna nya lagstiftning, eftersom där finns bestämmelser om brevcensur och telefonavlyssning på häktena. Detsamma gäller de nya reglerna om spioneri och vissa andra brott mot rikels säkerhet som riksdagen beslutade i måndags, trots att beslutet i sin helhet gick i klart yttrandefrihelsvänlig rikining. Som vi vet uppgick den del av riksdagen som stod bakom beslutet - bl. a. herr Ahlmarks eget parti - inte till några fem sjättedelar.

Också när det gäller förslagel till nya regler om telefonavlyssning vid förundersökning innebär folkpartiets modell all en konservativ minoritet skulle kunna förhindra lagstiftningen trots att den går i liberaliserande rikining. Del är möjligt atl herr Ahlmark inte insett detta, eller haft dåliga juridiska rådgivare. Men de tänkbara effekterna av fem sjättedels-regeln är orimliga.

Del är som jag tidigare sagt ytterst märkligt all herr Ahlmark nu vill

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Nr 149 ge intryck av alt vi begränsar fri- och rättigheterna när han i fri- och

Fredagen den rättighetsutredningen har skrivit under på att förslagel i väsentliga av-

4 iuni 1976 seenden innebär förbättringar i förhållande till gällande rätt. Sanningen

--------------- är den alt vi nu är på väg all skaffa oss ett starkare skydd för de de-

Fri-och rättigheter i mokratiska fri- och rätligheierna än kanske någoi annal land.
grundlag Jag vill något beröra herr Hernelius anförande, vilket som vanligt var

elegant, men på en punkt måste jag be herr Hernelius om eu förtydligande. Del var påståendet atl i polemiken mellan Astrid Lindgren och mig i en Stockholmstidning så skulle Astrid Lindgren ha rätt och jag ha fel. Jag utgår från atl herr Hernelius inte skriver under på allt del som Astrid Lindgren säger i detta inlägg. Men jag skulle bra gärna vilja vela på vilken punkt hon hade rätt och jag hade fel.

Ceniern har sin egen modell när del gäller formerna för rättighets-begränsningar. Den viktigaste komponenten i detta är två beslut med viss lids mellanrum eller ett beslut med kvalificerad majoritet. Jag har i propositionen i positiv riktning uttalat mig om cenierns tankegångar. Jag har förklarat att jag vill utreda den frågan. Men ceniern vill inte vänta på resultatet av den utredningen. Man har i stället i hast tagit fram etl eget system där man har lyckais visa hur komplicerade och svårlösta dessa frågor är. Cenierns förslag innebär t. ex. atl man inte ens kan reducera en rällighelsbegränsning utan den särskilda, tidskrävande proceduren. Man vill skydda rättigheterna men motverkar i själva verket sina egna syften.

Folkpartiels och moderaternas förslag gäller bara för vissa rälligheler, i första hand yttrandefrihet och de andra s. k. opinionsfriheterna. T. o. m. där har man alltså insett all det skulle vara hell orimligt alt gå längre. Ceniern har däremot låtit sitt förslag omfatta hela räitighetsomrädet. Detla innebär bl. a. all del träffar alla bestämmelser om frihetsstraff, eftersom sådana bestämmelser begränsar rörelsefriheten. Med det förslagel hade vi t. ex. varil tvungna au vänta med atl besluta lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg i Östersjöområdet. Om centerförslaget hade varit gällande grundlag hade vi inte heller kunnal av-kriminalisera fylleriet vid det här riksmötet, eftersom del beslutet förutsatte en ny lag om omhändertagande av berusade personer. Andra reformer som hade drabbats är liberaliseringen av bestämmelserna om isolering inom kriminalvården och de nya regler om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande som vi behöver för atl skydda bl. a. våra skärgårdar.

Cenlerförslagel drabbar ocksä alla bestämmelser om fredsplikl på del
fackliga området. Den nya arbeisrällslagsliftningen, som sedan länge har
motselis med stor otålighet av hundratusentals löntagare, hade alltså
fån vänta ytterligare minst dl halvår. Jag beklagar all ceniern inte vill
låta en utredning pröva dessa frågor. Hur går för resten denna brådska
ihop med centerns uttalade vilja all få en omfattande debatt i dessa
frågor, eller med centerns förslag om ulvidgad lagrådsgranskning i syfte
64 att nå allsidig juridisk belysning? Detta har utförligt belysts av herr Jo-

hansson i Trollhättan.

De borgeriiga partierna vill också all all räliighetsbegränsande lagstiftning obligatoriskt skall granskas av lagrådet. Folkpartiet och moderaterna går t. o. m. så långt att de vill låta lagrådet bestämma över hur riksdagen skall fatta sina beslut. Om lagrådet anmodar riksdagen att använda metoden med kvalificerad majoritet eller grundlagsstiftningsförfarande, spelar det ingen roll vad riksdagen själv tycker; den måsle lyda. Hur en sådan ordning kan anses gå ihop med det parlamentariska styrelseskick som vi har haft i Sverige i 60 år säger förslagets upphovsmän inte ett ord om.

Att det ofta är värdefullt atl lagrådet granskar räliighetsbegränsande och annan betydelsefull lagstiftning är självklart. Och jag har också sagt i propositionen atl jag vill låta utreda lagrådets ställning. Men man måste utforma reglerna om lagrådet på sådant sätt att det klart framgår att lagrådet är lagstiftarens tjänare, inte dess herre.

Man måste också se till att lagstiftaren får lagrådets hjälp i de ärenden där insatsen bäst behövs. Del är inte rimligt att låta de skickliga juristerna i lagrådet ödsla bort sin lid eller åstadkomma stockning och onödig tidsspillan i reformarbetet genom all granska varenda tysinadspliktsbesläm-melse eller hell okonlroversiella föreskrifter om frihetsstraff i författningar om t. ex. miljö- och naturvård. Lagrådets särskilda sakkunskap skall i stället användas för sådana lagstiftningsuppgifler som är lagtekniskt särskilt komplicerade och som är av central betydelse för medborgarna.

Om de framförda förslagen om obligatorisk lagrådsgranskning blir gällande rätt, kan lagrådet inte fungera på det sättet. Det kommer helt enkelt inte all 11 tillräckligt med tid att granska den lagstiftning där granskningen är av störst värde. Alternativet är att högsta domstolens ledamöter huvudsakligen kommer att sitta i etl flertal lagråd och ha dömandet bara som en bisyssla. Jag vill här helt instämma i de synpunkter sorn herr Johansson i Trollhättan har utvecklat utförligare.

Herr lalman! När dagens riksdagsbeslut om uividgning av regeringsformens innehåll är fattat går vi in i ett nyll skede i grundlagsarbetet. Vår mening är atl de betydelsefulla frågor som nu skall utredas är hur vi skall bygga vidare pä skyddet för fri- och rättigheterna för alt få en grundlag som reglerar yttrandefriheten i dess helhet saml lagrådsgranskning, lagprövningsräll och särskilda uppskovsregler för vissa beslut.

Arbeiei är angelägel för alt åstadkomma en juridiskt heltäckande reglering av medborgarnas fri- och rättigheter. Men vi fär inte för den skull förlora markkontakten, tappa verklighetsförankringen. Den stora omvälvningen av vårt land till en av väridens främsta demokraiiska välfärdsstater kunde genomföras trots att vi saknade en grundlag med räl-tighetsreglering. En av världens främsta demokratier av vårt slag, Storbritannien, saknar i stort sett konstitution. En annan stat, Sovjetunionen, har en mycket omfattande regleringskatalog över medborgarnas fri- och rättigheter. Vad jag menar är att medborgarnas frihet och demokraiins

5 Riksdagens protokoll 1975/76:149-152

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Om kollektivanslutning av fackliga avdelningar till politiskt parti

räckvidd inte i första hand kan mätas i lagarnas omfattning eller formulering. Det angelägnaste är atl det finns en demokratisk fostran och tradition i landet, atl friheten och demokratin är fast förankrade i folkrörelser, opinionsbildning och beslutande organ.

Herr talman! Med detta har jag avslutat mitt inlägg i den pågående debatten. Jag har också all i samband härmed svara på en inlerpellation.

Herr Gustavsson i Alvesta har i inlerpellation frågat statsministern om han anser att metoden alt kollektivt ansluta fackliga avdelningar till politiskt parti är till skada för den personliga integriteten och för den fackliga rörelsens enhet och styrka. Inlerpellalionen har överlämnats till mig för besvarande.

Enligt min mening bör de demokratiska beslutsformer som utmärker fackföreningarna utgöra en tillräcklig garanti mot all de i sin verksamhet kränker de enskilda medlemmarnas integritet. Frågan om kollektivanslutning är lill skada för den fackliga rörelsens enhet och styrka anser jag att fackföreningarna bäst kan bedöma själva.

Hert GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Jag ber all fä lacka statsrådet Geijer för svaret.

Jag vet inte om jag skall beteckna del kortfattade och innehållslösa svaret som ett utslag för alt justitieministern inte vill ta kammarens dyrbara tid i anspråk så här i slutskedet eller som dl ultryck för justitieministerns bristande intresse för en av demokratins väsentliga och grundläggande frågor.

Men svaret ger besked om atl landels justitieminister, som är den högste ansvarige för våra grundlagsenliga och demokraiiska rättigheter, synes vara hell främmande för alt en av hörnstenarna i vår demokrati är den enskildes rätt att själv avgöra partitillhörighet och atl detta skall respekteras. Det ger besked om alt justitieministern står likgiltig för den enskildes integritet i fråga om politisk tillhörighet.

Jag konstaterar att detta är ett utslag av en maklfullkomlig regerings sätt att se på den enskilde individen. Jag tycker att delta är skrämmande.

Jag konstaterar också att justitieministern och de övriga medlemmarna av regeringen är helt opåverkade av de uttalanden som riksdagsmajorileten vid olika lillfällen gjort i denna kammare i fråga om kollektivanslutningen.

I svaret säger justitieministern:

"Enligt min mening bör de demokratiska beslutsformer som utmärker fackföreningarna utgöra en tillräcklig garanti mot att de i sin verksamhet kränker de enskilda medlemmarnas integritet."

Herr justitieminister! Varje beslut som innebär att en enskild person kollektivt ansluts till ett visst politiskt parti är en kränkning av den enskildes integritet. Det är en av demokraiins grundläggande principer att den enskilde individen och ingen annan skall avgöra partitillhörigheten. Vad som därutöver sker är en kränkning av den personliga integriteten.

De uttalanden som riksdagen lidigare gjort i denna fråga, vad jag sagt tidigare i debatter i fråga om kollektivanslutning till politiskt parti liksom milt anförande här i dag riktas mot del socialdemokraliska parliel, som tillåter kollektivanslutningen, och mot dess ordförande och ledning, som slår likgiltiga när det gäller alt värna om denna grundläggande demokratiska princip, vilken i så hög grad berör den enskilde individens integritet. Det riktar sig alltså inte mot fackföreningarna som är fria all fatta vilka beslut som helst.

Därtill är del väldigt avslöjande. Del socialdemokraliska partiet är tydligen medvetet om atl den socialdemokratiska politiken saknar attraktiv dragningskraft på medborgarna så all individuell anslutning väsentligt skulle reducera del socialdemokraliska partiels medlemskår. Eller vad är anledningen lill del socialdemokraliska partiets handlande?

Jag har ställt min inlerpellation lill statsministern i hans egenskap av ordförande i del socialdemokratiska partiet. Jag har gjort det med anledning av att det inträffat situationer där kollektivanslutningen fört med sig all lönarbetare inte går in i en facklig organisation med den motiveringen all de själva vill avgöra partilillhörighd. Del har därtill hänt att medlemmar offentligt blivit brännmärkta för detta.

Kollektivanslutningen splittrar och försvagar alltså facket. Det är den ena viktiga konsekvensen. Den andra konsekvensen vill jag formulera som en fråga: Vill justitieministern verkligen vidhålla atl den enskildes integritet är skyddad om man blir offentligt brännmärkt för att ha avstått från fackligt medlemskap på grund av att man inte är socialdemokrat?

Är vi överens om vaktslåendet av den politiska demokratin i detta land, så borde det också vara självklart att värna om den enskildes poliliska integritet. Men den socialdemokratiska partiledningens nonchalerande av riksdagens lidigare uttalande och justitieministerns svar här i dag visar en häpnadsväckande brist på respekt för medborgarnas personliga integritet. Del är kontentan av den socialdemokratiska regeringens handlande eller rättare sagt brist på handlande liksom av justitieministerns svar på min inlerpellation.

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Om kollektivanslutning av fackliga avdelningar till politiskt parti

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall be att få replikera justitieministern, som i stor utsträckning ägnade sill anförande ål dl angrepp på folkpartiet.

Folkpartiet har oavbrutet drivit frågan om dl starkare rättsskydd för den enskilda människan. Jag tror att den svenska förfatlningshistorien kan ge klara bevis på den punklen.

Pä grundval av den reservaiion som Per Ahlmark avgav i rättighets-utredningen kräver vi nu alt del i grundlagen skall införas en bindande procedur för inskränkning av vissa fri- och rättigheter. Jag tror att del ligger väl i linje med folkpartiets förfallningspolitiska arbete. Del går här i riksdagen i dag en skiljelinje mellan de partier som vill ta in en sådan bindande procedur i grundlagen och de partier som inte vill det.

Del här folkpartiförslaget har nu ägnatsen serie av angrepp från konslitu-

Nr 149 lionsulskottets ordförande och justitieministern. Man försöker fly undan

Fredagen den ''' ansvar för ett otillfredsställande rättsskydd genom en serie överdrifter.

4 iuni 1976 Konslitutionsutskottels ordförande påstod att vårt förslag stred mot de-

--------------- mokratin och majoritetsprincipen, inskränkte folksuveräniteten och upp-

Fri-och rättigheter i hävde den representativa demokratin. Justitieministern fyllde på med
grundlag att det kännetecknades av okunnighet, berodde på dåliga juridiska råd-

givare och att det var en valårsinsinuation. Herr Ahlmark kommer att ta upp en del av de angrepp som riktades mot förslagel, men jag måste ändå ställa frågan: Varför denna kolossala lilania över folkparliförslagel? Vad är det ni är rädda för i vårt förslag? Vad är del för s. k. reformer ni planerar, som skulle innebära sådana här rättighetsinskränkningar? Vad har ni emot ett system som innebär att folkel självt i val får sista ordel när det gäller inskränkningar i folkets egna grundläggande rättigheter? Varför blir ni så förfäriigt upphetsade när vi vill ha ett starkare rättighelsskydd för den enskilda människan?

Många enskilda människor upplever frågan om ett starkt rättighets-skydd för de andliga friheterna som en samvetsfråga. För dem är del naturligt att man söker, så långt möjligt, fördröja beslut som inskränker de andliga friheterna. Det är just del vi föreslår: en i liden utdragen procedur, som innebär en fördröjning - en fördröjning just för att folket skall få möjlighet atl säga sin mening. En sådan procedur kan väl aldrig innebära atl man hindrar reformer eller upphäver majoritdsprincipen. Den innebär atl folkmajoriteten i vald blir avgörande - och det om något är väl i överensstämmelse med demokraiins grundprincip!

Del skrevs en bok här i landet om den stora demokratiska författningsreformen när vi fick den allmänna rösträtten. Den hette Kungamakt, herremakt, folkmakt. Då som nu står folkpartiet för folkmakt, herr justitieminister.

Hert FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr lalman! Justitieminister Geijer tog upp vårt förslag i sitt inlägg och kritiserade del från vissa utgångspunkter - även om han också uttryckte en viss försiktigt positiv inställning till grundtankarna i vårt förslag som sådant. Han påpekade bl. a. alt vårt förslag har en vidare omfattning än folkpartiets och moderaternas förslag. Del är riktigt. Det har jag klargjort tidigare. Vi anser att alla de rättigheter som finns medtagna i 2 kap. i regeringsformen skall ha ett förstärkt skydd och inte bara vissa av dem.

Sedan sade justitieministern all vi vill ge det här skyddet inte enbart
gentemot lagstiftning som kan betraktas som rältighelsinskränkande utan
även mot annan lagstiftning som faller in under 2 kap. Ja, vi vill ha
den här särskilda proceduren för all lagsiiftning som berör de rättigheter
som finns i 2 kap. Varför? Jo, därför att del ofta är mycket svårt att
bestämma om en förändring i lagstiftningen är en inskränkning eller
en uividgning. Del är ofla på det sättet all vad som kan betraktas som
68 en inskränkning för en grupp i samhället samtidigt kan betraktas som

en rättighetsutvidgning för en annan grupp. Det är för den skull vi inte Nr 149
har gjort den distinktionen här. Fredagen den

Sedan upprepar justitieministern vad konstilutionsutskottets ordföran- 4 ii,ni 1976

de tidigare sagt, nämligen att det här förslaget skulle leda till en för- ___

dröjning av angelägna reformer. Det är inte, riktigt, och jag har sagt det Fri- och rättigheter

tidigare lill utskottets ärade ordförande. Vad vårt förslag skulle kräva i grundlag

är en bättre långsiktig planering av reformverksamheten i samhället. Det

behöver alltså icke innebära någon minskad reformtakt i och för sig,

men vi skulle fö en bättre planering, en bättre samordning och sannolikt

över huvud taget - som ett resultat av detta - en ur olika synpunkter

bättre lagstiftningsprodukt, något som är eftersträvansvärt.

Hert BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Justitieministern säger atl medborgarnas frihet inte kan malas i lagar, och del anser jag vara rikligt. Men däremot måste man nog hävda att lagarnas roll för den skull inte får förringas. Som jag tidigare har sagt är avskaffande av klassamhälle och klasskillnader naturligtvis inte en uppgift för grundlagsskrivning, det är en uppgift för den politiska kampen. Men vi menar att man på en grundlag kan ställa del kravet alt den ger elt sådani stöd för demokraiins utveckling att kampen för bättre samhällsförhållanden inte försvåras ulan tvärtom underlättas. Vi menar all demokraiin inte utvecklas genom att kapitalisternas lockouträtt skrivs in i grundlagen och heller inte av att den kapitalistiska privategendomen får grundlagsskydd. Den personliga integriteten bör naturligtvis skyddas, men inte så alt existerande klassprivilegier befästs.

Vi menar alt etl grundlagsskydd för andra fri- och rättigheter är av vital betydelse för demokratin, och dit hör exempelvis åsiktsfriheten, rätten all framföra och propagera för poliliska åsikter, mötes- och de-monsiralionsrält samt rätt till politisk och facklig verksamhet på arbetsplatsen, däri inbegripet strejkrätten. Dessa rälligheler är i verklig mening demokraiiska fri- och rättigheter utan vilka demokraiin varken kan fungera eller utvecklas.

Vår kritik mot det framlagda förslagel har sin utgångspunkt i regeringens ovilja atl medverka lill att grundlagen blir ett verkligt slöd för Strävandena all upphäva klassorällvisorna. Vi är också kritiska mot att grundlagen i vissa avseenden är så vagt utformad att den kan åberopas som slöd för reaktionära attacker mot fri- och rättigheterna i vissa situationer.

Hert HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Justitieministern ställde en fråga till mig - en berättigad
fråga - om vad del var för fel på hans artikel, efiersom jag tillät mig
säga, alt Astrid Lindgren i huvudfrågan hade rätt och justitieministern
fel. Jag vill då peka på följande. Det rör sig om tre artiklar. Den första
är skriven av Astrid Lindgren och heter "Samtal med Svensson", den
andra är dl svar från justitieministern som är rubricerat "Så enfaldig 69

Nr 149 är inte medborgare Svensson" och den tredje artikeln är dl svar från

Fredaeen den Astrid Lindgren: "Jag ville att folkviljan äntligen skulle vakna."

4 iuni 1976 '" " ''" skilja mellan rättigheter, som är inskrivna i grundlagen

--------------- som sådana, t. ex. yttrandefriheten. Den kan självfallet inte las bort över

Fri-och rättigheter i en natt eller avfärdas på en eftermiddag. Däremot kan de rättigheter
grundlag som ryms i en vanlig lagsiiftning och som regleras under etl sådani

räiiighelskomplex ändras med en smidigare procedur. Den skillnaden har också Astrid Lindgren fallat. Hon säger: Men slår rättigheterna inte i grundlagen ulan bara i en vanlig liten lag så kan du bli av med dem på en eftermiddag. Jag bortser här ifrån hennes sagospråk. Hon har alltså uppfattat den skillnaden.

Del är då som justitieministern svarar: Vårt förslag ger Svensson trygghet på den punklen. Det är inte mot bakgrund av vad Astrid Lindgren skriver ett hell korrekt uttryckssätt. Det framgår alt hon inte menar grundlagsrälligheter som sådana ulan lagstiftning i samband med grund-lagsrälligheler, och det är mot den bakgrunden jag kommer fram till min slutsats.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Herr Molin tyckte all jag i mitt anförande hade särskilt uppehållit mig vid folkpartiet och gått lill angrepp mot del. Del är alldeles riktigt, och jag anser'mig ha goda skäl för del i den här frågan.

Herr Molin uttryckte sig på följande sätt: Varför denna kolossala litania? Vad är del ni är rädda för? Ja, kanske herr Molin märkte skillnaden när det gällde min kritik och vad som har förekommit i den offentliga debatten. Herr Hernelius använde t. ex. inte en enda gång uttrycket all upphäva en rättighet över en natt. Det har inte heller herr Molin gjort här i kammaren; det är alldeles riktigt. Här i kammaren har ju diskussionen så till vida varil saklig all vi verkligen har rört oss med realiteterna i den här proposiiionen. Men vad jag har reagerat emot är vad som slår i partimolionen och särskilt vad herr Ahlmark har sagt / den offentliga debatten. Herr Ahlmark går alltså ut och säger till medborgarna: Socialdemokraternas förslag är elt svek mot medborgarna; de vill all man skall upphäva rättigheterna över en natt med en rösts majoritet! Del är det som jag i den politiska saklighetens och anständighetens intresse skulle önska att herr Ahlmark förklarade och log lillbaka. Vi får väl avvakta och höra vad herr Ahlmark har all säga längre fram i debatten.

1 övrigi är vi sannerligen inte rädda för någonting här, herr Molin, men jag skall väl inte behöva upprepa de invändningar som herr Hilding Johansson i Trollhättan och jag har gjort mot förslagen från folkpartiet och moderaterna, utan jag får väl nöja mig med all hänvisa lill de invändningarna för atl inte belasta kammaren med alt upprepa vad jag redan har sagt.

Jag får tacka herr Hernelius för beskedet att han ansåg atl Astrid Lind
gren hade rätt och atl jag hade fel. Om del hon menade bara var att
10 de lagar som innehåller de nödvändiga begränsningarna i de fri- och

rättigheter som står i grundlagen kan ändras med bara en rösts majoritet, så är det naturiiglvis rikligt. Det förefaller emellertid numera vara av så periferi intresse atl jag inte skall uppehålla mig mer vid det. Men del var ju inte del som var kontentan i hennes artikel, utan den var ju att Svensson, som hon kallade den svenske medborgaren, nu riskerade alt socialdemokratin över en natt skulle täppa till munnen på honom, så all han inte längre skulle få lov atl yttra sig i samhället. Både herr Hernelius och jag vet emellertid alt på den punklen hade hon, milt uttryckt, inte rätt.

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Vi har naturligtvis inte hävdat all socialdemokraterna planerar all upphäva de andliga friheterna.

Vad vi har sagt är alt del, alldeles oberoende av bedömningenav lagens makthavare, kan vara nödvändigt att arbeta fören sådant förstärkt rättsskydd och all däri skall ligga en för riksdagen bindande procedur, alt däri skall ligga en granskning från lagrådels sida som gör alt man inte skall ha en politisk deball om vad som är en rätlighelsinskränkning och all däri skall ligga en folkomröstning om grundlagsändring för all folk skall få en möjlighet atl få sista ordet om vikliga grundlagsändringar.

Vi har svårt all förslå all sådana förslag skulle kunna stå i strid med demokratins och majoritetsprincipens regler.

Får jag sedan tillägga en sak lill justitieministern. Jag vill säga att vad man nu gör är att man i grundlagen för in praxis av olika slag. Före år 1970 hade vi en grundlag som nästan inte alls gav uttryck för den poliliska verkligheten. I en situation där man går över frän praxis lill en grundlagsreglering är del viktigt all man får elt fullständigt skydd för grundlagarna. Argumentet alt det inte räcker med grundlagsbestämmelser blir ju särskilt litet relevant i en situation där man säger att vi nu i grundlag skall reglera vad som tidigare funniis bara i praxis.

Herr BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Till den frågeställning om möjligheterna all förda en inskränkning i fri- och rättigheterna som justitieministern uppehåller sig vid tror jag det är skäl i atl än en gång uppmärksamma all klarare regler för i vilka fall frihetsinskränkningar skall få förekomma är dl myckel värdefullt skydd. Del gör det mindre motiverat atl diskutera olika former för inskränkningar i fri- och rättigheterna. Jag tror all svagheten i propositionen därvidlag är alltför många oprecisa formuleringar, som möjliggör för de borgerliga all driva denna kampanj om hur man skall hitta former för all det skall se demokratiskt ut all i den ena eller andra situationen förda inskränkningar i fri- och rättigheterna. Jag tror som sagt alt proposiiionen, om den hade varil klarare på den punkten, hade ryckt undan myckel av de borgerliga partiernas agitation.

Nr 149 Herr justitieministern GEIJER:

Fredaeen den " talman! Jag lyssnade både på herr Berndlsons inlägg nu och det

4 iuni 1976 '°'™ °''' likaså på herr Fiskesjös. Atl jag inte berörde dem i mitt förra

_____________ yttrande beror på atl de invändningar som vi har mot de synpunkter

Fri-och rättigheter i som har anförts redan har redovisats i de tidigare anförandena.
grundlag Jag skulle också vilja begagna lillfälld att säga att jag ber atl fa åter-

komma till herr Gustavsson i Alvesta sedan ylleriigare talare yttrat sig i den fråga han tog upp.

Hert BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr lalman! Exakt hur många människor som är kolleklivanslutna till det socialdemokraliska partiet finns del inga officiella uppgifter om. Men enligt icke bekräftade uppgifter från socialdemokratiskt håll rör det sig om ca 650 000. Av dessa har uppskattningsvis - också här saknas officiella besked - ca 40 000 reserverat sig och undanbett sig medlemskap i det socialdemokratiska partiet.

De drygt 600 000 som då återstår har i de fiesta fall anslutits ulan att de själva har blivit tillfrågade. Besluten har för del mesta fattats på dåligt besökta fackföreningsmöten, där kanske röslövervikten för kollektivanslutning bland de få närvarande har varil högst obetydlig. Många av dem som är kolleklivanslutna röstar kanske t. o. m. på ett annal parti än det de råkar vara medlemmar i. De som haft mod all reservera sig blir utsatta för tråkningar av arbetskamraterna - i den mån man inte kan tala om betydligt hårdare bandage, vilkel vi med jämna mellanrum får läsa om i pressen.

När vi i dag behandlar frågan om grundläggande fri- och rättigheter finns del anledning all erinra om dessa förhållanden. Att människor i flock kan anslutas till etl politiskt parti rimmar illa med andan i ett demokratiskt samhälle.

Internationellt sett är kollektivanslutning någonting myckel sällsynt. I Norden är del bara Norge som tillämpar kollektivanslutning enligt svensk modell. I Västeuropa i övrigi finns del en viss form av kollektivanslutning, som dock inte överensstämmer hell med den svenska, enbart i Storbritannien och på Irland. I övrigi hyllar man i Västeuropa, liksom i de flesta andra länder utanför järnridån, principen all var och en fritt skall få bestämma vilkel parti han eller hon vill tillhöra.

Herr lalman! Vad som är stötande i den långa offentliga deball om
kollektivanslutning som vi har haft - inte minst i riksdagen - är all
socialdemokraterna konsekvent vill lägga ansvaret på de lokala fackliga
organisationerna. Del försöket atl skylla ifrån sig återfann jag också i
dag i herr justitieministerns korta interpellationssvar. Vi har ingenting
med besluten att göra, utropar ständigt socialdemokratiska politiker för-
irytsaml. Vi kollekiivansluter inga, säger man, ni skjuter på fel pianist
från de borgerligas håll och från vpk. Men det är just del vi inte gör.
Vi skjuter verkligen på och försöker träffa rätl pianist när vi här i riksdagen
72 angriper del socialdemokratiska partiet. Vi försöker träffa den pianist

som är ansvarig för dessa dissonanser i det politiska och fackliga livet.      Nr 149
Ansvaret för vad som sker ligger ytterst på det socialdemokratiska partiet      Fredaeen den
och naturligtvis i särskilt hög grad på dess ledning. Skyll inte ifrån er      4 juni 1976
på fackföreningsrörelsen!                                                 ---------------

Om det socialdemokratiska partiet lackade nej lill att mottaga kollektivt Fri- och rättigheter i anslutna medlemmar skulle självfallet kollektivanslutningen upphöra grundlag omedelbart. Jag är övertygad om att ifall det socialdemokratiska partiets ordförande, statsminister Palme, sade ifrån atl man inte vill ha medlemmar på det här sättet så skulle det omedelbart få effekt. Om herr justitieministern gjorde etl motsvarande uttalande om det olämpliga i kollektivanslutningen, tror jag ocksä att man skulle få en effekt i detta sammanhang.

Nu vill inte herr Palme göra detta. Han vill inte svara pä frågor i konstitulionsulskoltel om kollektivanslutningen. Herr justitieministern gav elt myckel kort svar, som helt avvisade propåerna om initiativ i enlighet med de riksdagsullalanden som har gjorts.

Del socialdemokraliska partiet vill forlsälla med kollektivanslutningen. Orsaken är lätt atl inse. Kollektivanslutningen ger stora pengar till den socialdemokratiska parlikassan. Dessa pengar vill man inte avslå ifrån och då blundar man hellre för det faktum alt dessa pengar las in via människor som känner tveksamhet inför del socialdemokraliska partiet och som själva aldrig skulle drömma om all ansluta sig direkt.

Hur myckel pengar man får in - någonting som ju intresserar alla i valtider - är utomordentligt svårt atl få besked om. Jag ägnade mig, när jag var ordförande i del moderata ungdomsförbundet för några år sedan, åt att under en hel valrörelse på alla upptänkliga sätt - brev, telegram, telefonsamtal, hembesök osv. - fä besked från den socialdemokratiske partisekreteraren Sten Andersson om hur mycket pengar som SAP fick. Herr Andersson lyckades under hela valrörelsen vara hell oan-iräffbar när del gällde såväl besök som telegram, telefonsamtal och brev. Han ville helt enkelt inte svara på frågan. Men del skulle vara intressant atl få ett besked här i dag i stället: Hur myckel pengar får del socialdemokratiska parliel genom kolleklivanslutna medlemmar?

Riksdagen har två gånger uttalat sig mot kollektivanslutningen. Det har inte lett till något resultat. Om vi därför i dag bifaller mittenparliernas förslag om ett tredje uttalande med samma innebörd som de båda föregående, kommer resultatet all bli delsamma, nämligen ingenting alls. Därför måste andra ålgärder lill om man vill uppnå resultat.

Från folkparlihåll har man lidigare varil inne på tanken alt tillämpa lagstiftning mot kollektivanslutning. Jag har i min hand en riksdagsmotion av så pass prominenta folkpartister som Sven Wedén, Daniel Wiklund, Ingrid Gärde Widemar och Folke Nihifors. I denna krävs lagstiftning innebärande förbud mot kollektiv anslutning av organisationers och föreningars medlemmar till politiska partier - för atl citera klämmen.

Moderata samlingspartiet anser atl eftersom dessa uttalanden inte har
någon effekt, är en lagstiftning nödvändig för all ge enskilda människor 73

Nr 149 integritet och frihel i politiskt avseende. Jag yrkar därför bifall till re-

Fredaeen den servationen 6, som kräver grundlagsskyd mot kollektivanslutning till

4juni 1976 P°''''' P'''

--------------- Herr lalman! Jag skall mycket kort. kommentera ytterligare dl par

Fri- och rättigheter reservationer som är fogade lill konsliiutionsulskotlels belänkande. Re-
i grundlag servationen 33 har redan berörts i någon män här. Den gäller folkom-

röstning i grundlagsärende. Detta kan i dag bli etl lottärende. Jag vill bara peka på all det inte är oppositionens fel att vi tvingas lotta i en sådan fråga. Hade regeringen utlyst etl nyval, som hade varil det rimliga, omedelbart efter del förra valet, så hade det inte blivit lottningar i vare sig grundlagsfrågor eller andra frågor. Men regeringen har vall all regera ulan majoritet och med 19 mandal mindre än de borgerliga partierna. Då lycker jag att det är fel alt klaga över all del ibland blir lottningar. Del är en arbetsmetodik som regeringen till 100 % har vall, och då får man ta konsekvenserna.

Jag ber all få yrka bifall till reservationen 33, som ger etl förstärkt skydd för människorna om riksdagen skulle vilja ändra på grundlagar i en rikining som det finns anledning all hysa tveksamhet inför.

Reservationen 40 är en gammal bekant. Del gäller omröstningsreglerna inom regeringen. I och med vår nya författning har vi fått en ansats lill stalsminislerstyre som är främmande för svensk författningslradilion. I dagslägel finns inga klara omrösiningsregler inom regeringen, och del innebär att om regeringen är oenig, så är del statsministern som ensam fattar besluten. Vi lycker det är rimligt all man här skall ha dl kollegialt beslutsfattande, precis som i de flesta andra demokratiska organ i del svenska samhället.

Till slut, herr lalman, några ord om reservationen 35. Den lar upp frågan om inrättande av etl skattelagråd. Det svenska skattesystemet har som bekant blivit mer och mer komplicerat, samtidigt som det har kännetecknats av fler och fier provisorier. Dessutom har skattelrycket ständigt skärpts. Vi tycker det är rimligt, inte minst med lanke på de effekter som vi har fåll uppleva under den förlidna våren, all skattelagar och skatleförfallningar i fortsättningen görs till föremål för granskning i ett skaltelagråd.

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall lill reservationerna 6, 33, 35 och 40.

1 detta anförande instämde herr Lolhigius (m).

Hert NORDIN (c): '

Herr talman! Var och en av oss som verkligen försökt plöja igenom
del digra sakmaterial som ligger till grund för proposiiionen 209 kan
inte undgå att bli övertygad om all riksdagen nu lar dl betydelsefullt
steg till förbättrade fri- och rättigheter för medborgarna. Del är etl steg
i den färdriktning som började stakas ul i 1954 års förfaliningsulredning,
74 som fortsattes i 1966 års grundlagberedning och som fullföljts i 1973

års fri- och rätlighetsulredning. Nr 149

Vad som är speciellt betydelsefullt är den ökade rätl som individen      Fredagen den
får gentemot del allmänna, mot staten och makten. Den rätten har inte      4 ■■ igjf
varil sd god under förfluten lid.                                          ---------------

Del har alltför myckel och alltför ofla talals om "del starka samhället" Fri-och rättigheter i med så stora bokstäveratl den enskilde börjat känna sig liten. Den känslan grundlag har inte varil bra för trivseln i folkhemmet. Sä har del blivit även om avsikten ursprungligen varil god. För ceniern - som sätter människan i centrum - är därför varje sleg, som ger ökat skydd och ökat integritet för den enskilde, ett steg framåt. Vad gäller dagens beslul bör den noteringen göras, att vad vi nu skall besluta om avser den enskildes relation lill den offentliga makten, inte förhållandel enskilda emellan.

Det kan med dl flyktigt betraktelsesätt förefalla vara en brist-all man inte ocksä i grundlag reglerar den enskildes rätt mot andra enskilda. Fri- och rättighetsutredningen har varil inne på den frågan men funnit all man här rör sig på ett område som inte kan knytas ihop med vår författning. Frågor av denna art får regleras med annan lag och civilrätt.

Utredningen har nog rätl på den punkten. Del anser också statsrådet. Den reservation, nr 31, som avgivits av moderaterna och som närmast åsyftar en utredning av organisationernas roll ändrar inte min uppfattning i frågan. Del hindrar inte att den enskildes förhållande gentemot organisationerna är elt både intressant och intrikat problem.

Vi lever alla i Organisationssverige. Och just den omständigheten att organisationerna även på primärnivån har blivit allt större har skapat tendenser till främlingskap och interna konflikter. Del är tyvärr så att myckel av den vi-anda som präglade vårt organisationsväsende under dess uppbyggnadstid delvis har gått förlorad. Men dessa problem är knappast av den karaktären all en slatlig ulredning kan ge någon lösning. Detta är dock etl problem som organisationerna själva blir tvungna att lösa. Det konstaterandet är kanske överflödigt all göra i denna kammare, där de allra flesta ledamöterna har sin bakgrund i och fortfarande lever i intim kontakt med våra folkrörelser.

Det slår inte klart utsagt i moderalreservationen, men man får förmoda all den tänkta utredningen också skall beröra de poliliska partierna. 1 så fall hamnar vi på kollisionskurs med den målsättning som kom till Ultryck redan i grundlagberedningen och som var vägledande för riksdagsbeslutet om den partiella förfatlningsreformen. Där sade man nämligen om partierna all de var den givna förulsällningen för arbeiei med den politiska verksamheten i Sverige. Man framhöll vidare, att en lagreglering av partiernas organisation eller arbetsformer kan utgöra elt ingrepp i yttrande- och föreningsfriheten. Skulle otillfredsställande förhållanden uppstå var det den offentliga debatten och kritiken man i första hand fick lita lill.

Jag vill hålla de orden i minnet när jag nu övergår lill reservalionerna
om kollektivanslutningen. I reservalionen 37 har ceniern och folkpartiet
ånyo understrukit all individens rätt alt fritt och självständigt välja po- 75

Nr 149 litiskt parti är grundläggande för demokratin. Vi kan därför av principiella

Fredagen den '' '"' acceptera kollektiv anslutning av människor till politiskt parti.

4 iuni 1976 " sådant syslem strider mot den åsiktsfrihet som nu gällande grundlag

--------------- utgår ifrån och som ylleriigare befästs i nu föreliggande förslag till för-

Fri- och rättigheter stärkning av de medborgerliga fri- och rättigheterna.
/ grundlag Skall man då reglera kollektivanslutningen med lag? Skall man t. o. m.

la in bestämmelser i grundlagen som uttryckligen förbjuder kollektiv anslutning av enskilda individer lill elt politiskt parti? Moderalerna återkommer också i år med detla yrkande. Lål mig säga att moderaternas uppsåt är måhända gott pä denna punkt, men inte desto mindre ytterst riskabelt i sin principiella räckvidd. Riksdagen skulle med ett bifall lill moderalreservationen öppna en inkörsport till lagregleringar inte bara av partierna ulan också av värt lands föreningsliv över huvud laget, även om ingen i denna kammare vill detla i dag. En ny grundlagsbestämmelse är ju ändå en vägvisare, en pil som pekar i en viss färdriktning. Och den bestämmelsen skulle i kommande lider kunna åberopas som dl argument och en ursäkt för ytterligare ingripanden i partiernas och organisationernas arbete. Hur djupt ceniern än ogillar kollektivanslutningen vill vi dock inte använda lagmetoden. Denna ståndpunkt intog ceniern redan för åtskilliga år sedan.

Vi har kunnal notera att folkpartiet har följt oss under senare år. Likaså har vi kunnat notera all vänsterpartiet kommunisterna under de senaste åren inte bara ute på arbetsplatserna ulan också här i kammaren med sitt votum har tagit avstånd från den socialdemokraliska uppfattningen i denna fråga, även om motiveringarna har varit avvikande från vär.

En majoriiei av folkets valda ombud har alltså vid flera tillfällen i flera år gjorl uttalanden mot kollektivanslulningssyslemel.

Del bär vittnesbörd om hur stark opinionen mot kollektivanslutningen nu är. Och del är en opinion kanaliserad från de djupa leden på arbetsplatserna runt om i värt land. Inte minst inom centern känner vi trycket hårt.

Enligt statistiska centralbyrån röstade var sjätte LO-medlem på ceniern i 1973 års val. Bara del gör över 300 000 röster.

För alla dessa medborgare är det betydelsefullt all riksdagen säger ifrån om kollektivanslutningen, hur tjatigt det än må förefalla för socialdemokraterna i denna kammare.

Ett riksdagsbeslut, så som vi föreslår här, är den förnämsta opinionsyttring som kan göras i en demokrati. Någon lycker kanske alt del går långsamt. Herr Björck i Nässjö gjorde del nyss. Men förvisso kommer droppen all urholka den socialdemokraliska stenen också i den här frågan.

Herr talman! Jag ber alt få yrka biftill till reservaiion nr 37.

Hert SJÖHOLM (fp):

Herr lalm.an! Jag skall bara tala om kollektivanslutningen.
Del är menat som beröm åt justitieministern - vilkel jag tycker all
76 han i många avseenden förtjänar - när jag säger au jag förstår atl han

finner det en smula olustigt att försvara en sådan här sjuk sak.

En tidning frågade mig häromdagen, efiersom jag tänker lämna den här församlingen, vilken som värden största besvikelse jag upplevt under mina år i riksdagen. Del var inte så svårt all svara på det - del är otvivelaktigt det faktum att så många i övrigi ytterst hedervärda, rakryggade och demokratiskt oantastliga socialdemokraler kan försvara kollektivanslutningen, försvara atl man trampar på och nonchalerar en elementär demokratisk rättighet. Det finner jag ytterst beklämmande, och jag fattar fakliskt inte all så många framstående socialdemokrater framhärdar i att försvara den.

Häromdagen fattade vi beslut i en ytterst betydelsefull fråga, nämligen om arbetsrätten. Där vidgade vi demokratin avsevärt. De anställda på arbetsplatserna får mer att säga till om i olika avseenden. Det var dess bättre rätl stor enighet om detla.

Men samtidigt kan vårt största parti, regeringspartiet, inte tillåta den enskilde på arbetsplatsen atl själv besluta om han vill vara med i dl politiskt parti och i så fall vilket. Att man nu utvidgar demokratin pä arbetsplatsen och samtidigt förmenar den enskilde all själv suveränt besluta vilket parti han skall tillhöra strider mot vartannat på del mest skärande sätt.

Det är val också litet genant för del socialdemokratiska partiet alt det är så föga attraktivt för människor all man inte kan lila på all de själva av egen fri vilja bli medlemmar ulan måste fösa in dem med hjälp av fackföreningarna.

Som försvar för den här ordningen brukar man säga alt del vore demokratiskt oriktigt alt förmena organisationerna alt själva träffa avgörande. Som vi ser det i folkpartiet måsle demokratin förankras hos den enskilda människan. Det är den enskilda människans fri- och rättigheter som är avgörande för demokraiins halt och värde.

Lål mig ta ett grovt exempel. Man kan säga att del finns en form av demokrati även i diktaturer av de mest avskyvärda slag, av nazistiskt eller kommunistiskt slag. Diktatorerna själva har nämligen demokratisk frihet alt göra precis vad de vill. Men det är inte på den nivån vi skall ha demokrati, ulan vi skall ha demokrati på den allra lägsta nivån, för den enskilda människan. När man försvarar fackföreningarnas rätt all falla beslul i sådana här frågor har man kommii en nivå högre. Del innebär att organisationer i demokratisk ordning kan träffa beslut som förgår sig mot den enskildes demokratiska rättigheter. Det är vi motståndare till.

Detla är en väsentlig frågeställning. Det gäller alltså all förankra demokratin hos den enskilde. Det är där värdet av demokratin och hallen i demokraiin kan mätas bäst.

Riksdagen har två gånger uttalat sig mot kollektivanslutning. Det är skamligt - del har också andra talare här berört - atl regeringspartiet struntar i det. Justitieministern talade nyss om den representativa demokratin. I detla fall struntar man ju i den. Den representativa demo-

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Nr 149 kraiins föreirädare har uttalat sig mot kollektivanslutningen, men del

Fredaeen den struntar som sagt regeringen och det socialdemokratiska partiet i.

4 iuni 1976 ■'' skulle vilja ställa en fråga lill justitieministern som del är myckel

--------------- enkelt att svara på: Är inte del enda rikligt demokraiiska och fullödiga

Fri-och rättigheter i sällel all bli medlem i elt poliliskl parti all den enskilde själv begär

grundlag sitt inträde? Kan något annat sätt tävla med det? Är del inte litel genant

atl framträdande socialdemokraler kan ge mer än ett svar på den frågan

- att del är det enda sättet som är demokratiskt försvarbart?

Jag skulle kunna bemöta en del av vad herr Nordin sade. Jag har aldrig varil främmande för tanken atl man i grundlagen myckel väl kunde ha en bestämmelse som sade att del enda sällel för någon all bli medlem i etl parti - och gärna även i statskyrkan, ty jag har varit konsekvent nog att dra en parallell mellan anslutning lill parti och till statskyrkan

- är atl den enskilde själv begär det. Det skulle i och för sig inte vara
någon äventyriig lagstiftning, men efiersom den vägen inte är framkomlig
yrkar jag i stället bifall lill reservationen 37.

I detta anförande instämde herrar Lindahl i Hamburgsund, Ekinge och Hägelmark (samtliga fp).

Hert OLSSON i Slockholm (vpk):

Herr talman! Återigen skall riksdagen nu diskutera kollektivanslutning, denna gång i samband med antagandel av en ny grundlag. Jag tycker det skulle vara litet besvärande för socialdemokraterna atl först hävda atl deras förslag till grundlag är del enda rikliga och samtidigt försvara kollektivanslutningen. De ger ju bara borgarna chansen all visa atl socialdemokraterna inte alls värnar om de demokraiiska fri- och rätligheierna i alla frågor ulan ser partiegoisliskt på frågorna.

De borgerliga partierna kunde kanske i likhet med herr Sjöholm ha varit litet mer konsekventa. Visserligen yrkar herr Sjöholm inte bifall till sin moiion om all ingen bör bli medlem i statskyrkan som inte frivilligt har sökt inträde där, men han har ändå skrivit molionen och det hedrar honom.

Under rubriken 7 c. Kollektivanslutning till politiskt parti säger utskoltsmajoriteten alt den inte lar avstånd från kollektivanslutningen. Under den följande rubriken, 7 d. Medlemskap i svenska kyrkan, behandlas statskyrkan. Herr Björck i Nässjö hade varil trovärdigare om han hade talat med samma glöd om denna punkt. Denna anslutning till elt samfund betyder också rätt myckel för den enskilda människan och borde heller inte få gå till på del sätt som nu sker.

Jag vill markera alt vänsterpartiet kommunisterna inte är emot alt
fackföreningarna ger pengar lill de partier som de vill stödja eller all
de på annal sätt hjälper dem med service. Det är inte del frågan gäller.
Del är fullt riktigt all man fattar majoritetsbeslut om sådana frågor i
de instanser som har all bestämma hur fackföreningarna skall disponera
78 sina pengar. Härvidlag har de borgerliga partierna inte myckel all säga.

i varje fall inte moderaterna - de uppbär ju betydande bidrag från näringslivet. Det har ocksä funniis krav på alt alla de medlen skall redovisas offentligt. Vidare har det krävts all alla partier offentligt skall redovisa varifrån de får sina pengar, men mig veierligl har inte moderalerna stött del kravet. Del skulle kanske öka tyngden i moderaternas anförande, om moderalerna vore konsekventa på den punkten.

När det gäller kollektivanslutningen har ju centraliseringen inom fackföreningsrörelsen en slor betydelse. 1 % av medlemmarna i en lokal fackförening kan ansluta alla de andra 99 procenten kollektivt till del socialdemokratiska parliel. Jag lycker alt del här är litet av förmyndar-mentalilel, något som i och för sig har gått igen i andra frågor, t. ex. beiräffande arbetsrätten. Arbelarna vet inte själva när de skall strejka, och de vet tydligen inte heller vilket parti de skall tillhöra.

1 fråga om reservationsrätten, dvs. den rätt som enskilda medlemmar har atl förklara alt de inte vill tillhöra del socialdemokratiska parliel, är del ändå sä, alt den röjer valhemligheten. De socialdemokraler som har facklig erfarenhet vet väl all medlemmar i kollektivt anslutna avdelningar som reserverar sig mot kollektivanslutningen blir utestängda från uppdrag, från kurser och från andra aktiviteter i fackföreningarna. Även om det inte alltid är så föreligger möjligheten. Del blir alltså en sållning när vissa medlemmar vill reservera sig.

Jag har läst på vad som sagts tidigare och funnit alt det nu bara är fråga om gamla, dammiga argument. I slor utsträckning gäller del även mina egna, del skall erkännas. Men jag har ändå försökt all förslå socialdemokraterna på den här punkten och försökt all på något sätt hitta dl försvar för deras ståndpunkl. Del måsle, harjag tänkt, finnas något i deras argumentation som jag tidigare inte förstått. Men del är inte så, utan ju fler gånger man läser vad som sagts tidigare i kammaren och i andra sammanhang om kollektivanslutningen, desto tydligare inser man all argumenten för kollektivanslutningen är oriktiga. Det finns ingenting som är intelligent i dem och som kan motivera att man bibehåller möjligheten all kollektivt ansluta medlemmar lill etl parti.

När del talas om hur man ansluter medlemmar kollektivt är dl av argumenten för detta atl det är representativ demokrati. Del har väl ingen någonting emot, vi har ju representativ demokrati här i kammaren också, heter del. Ja, visst är del så, men om socialdemokratin respekterade de beslul som fallas av den representativa demokratin här, som då skall vara uttryck för folkviljan, skulle den ha tagit bort kollektivanslutningen. Del har visserligen inte fattals några beslul om lagstiftning -del är både jag och mitt parti emot, och vi kommer aldrig all stödja en sådan lagstiftning - men från demokratisk renlighetssynpunkt vore del väl ändå rimligt all socialdemokratin accepterade vad kammaren fiera gånger har uttalat, nämligen alt man skall upphöra med all kollektivt ansluta fackföreningsmedlemmar.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall lill reservalionen 38.

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Nr 149 Hert BJÖRCK i Nässjö (m) kort genmäle:

Fredagen den " talman! Låt mig säga två saker till herr Olsson i Slockholm.

4 iuni 1976 '' " " väsenilig skillnad mellan kyrkan och fackföreningsrörelsen.

--------------- Vi har i del här landet en statskyrka. Däremoi har vi inte någon statlig

Fri-och rättigheter i fackföreningsrörelse. Om vi skulle få en fri kyrka så kan vi ta upp den
grundlag här diskussionen på nytt, men så är alltså icke förhållandet nu. Det var

det ena.

Det andra är att vi har från moderaia samlingspartiels sida under en rad år öppet redovisat våra bokslut. Vi har redovisat hur mycket bidrag vi har fått osv. Jag rekommenderar herr Olsson att läsa vårt officiella organ, tidningen Medborgaren. Där kan han få en hel del informalion. När det gäller öppenheten vill jag erinra herr Olsson om atl vi var det första politiska parti i del här landet som hade öppna partistämmor. Det införde vi redan på 1950-talel. På den liden var herr Olssons parti blott en filial lill Moskva och kännetecknades sannerligen inte av någon öppenhet.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker nog all herr Björck i Nässjö borde vara litet försiktig med att tala om filialer. Hans parti är ju en filial lill storfinansen i del här landet. I strängl laget varje fråga för moderalerna med glöd fram förslag som syfiar till att gynna storfinansen och kapitalisterna mot arbetarklassen.

Vad beträffar redovisning av bidrag är vpk del enda parti som har krävt att alla partier öppet skall redovisa varifrån de får sina inkomsler. Jag tycker atl det vore korrekt om moderaterna, eftersom de tydligen är intresserade av hur mycket kollektivanslutningen ger till socialdemokratin, också stödde detla krav.

När det sedan gäller statskyrkan undrar jag hur herr Björck skulle argumentera om någon verkligen krävde statliga fackföreningar här i landet. Vi har inte sådana, och det är riktigt. Vi skall inte ha det heller. På samma sätt är det riktigt atl inte ha en statskyrka. Men nu finns det en statskyrka, och då är del väl rimligt alt bara de skall vara medlemmar som av egen fri vilja begärt inträde.

Den argumentation som herr Björck för mot kollektivanslutningen kan jag i länga stycken instämma i, men den blir inte trovärdig, efiersom herr Björck när del gäller anslutning lill statskyrkan intar en hell annan och motstridig uppfattning. Del förefaller som om del saknas konsekvens i argumenteringen.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror att del är lill fördel för debatten om vi håller

oss till den punkt på föredragningslistan som vi skall diskutera. Nu gäller

det kollektivanslutningen och inte statskyrkan. Jag vill bara säga atl del

pågår samtal för all utröna statskyrkans framlida ställning, och där har

80 vi från oppositionens sida begärt att få vara med för all kunna påverka

dem på ett sätt som herr Olsson i Slockholm måhända skulle tycka vara Nr 149

bra. Men herr Olssons parti och socialdemokraterna har i riksdagen inte Fredagen den

velal vara med om detta. 4 j„pj 1975

Lål oss, herr lalman, konstatera atl vad vi här diskuterar är om man -----

skall kunna ansluta medlemmar kollektivt till ett parti eller inte. Om Fri- och rättigheter

vänsterpartiet kommunisterna har samma uppfattning som de borgerliga / grundlag

partierna i den här frågan, dä tyckerjag att vänsierpartiei kommunisterna

så aktivi som möjligt skall vara med om att få ett slut på de nuvarande

förhållandena. Del finns bara ett sätt all uppnå detta - med den inställning

som socialdemokratin har - och det är atl få till stånd en lagstiftning

på området.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Nu blandar väl herr Björck i Nässjö bort korlen. Del är bara ert parti som kräver lagstiftning. De andra borgerliga partierna vill inte ha någon sådan. De vill ha dl uttalande, i likhet med vad vpk vill ha, även om vi har etl annal innehåll i vårt förslag.

Föreirädare för mitt parti och jag själv har aktivt kämpat mot kollektivanslutningen i mycket större utsträckning än herr Björck någonsin har kunnal tänka sig all göra. För oss är kollektivanslutningen en realitet ute på arbetsplatserna. Genom vårt infiyiande i fackföreningarna, genom atl lala på fackföreningsmölen och på arbetsplatser verkar vi för att fackföreningarna inte skall kolleklivansluta sig lill socialdemokraliska partiet.

När del gäller all hålla sig till ämnet ligger del väl ändå nära till hands all la upp statskyrkan på tal om moderalerna och inställningen till kollektivanslutningen. Moderalerna hävdar ju samtidigt två diametralt motsatta ståndpunkter. De har en allmän argumentation mot kollektivanslutning, och jag säger atl jag delvis kan omfatta den. Men för moderaterna tycks den gälla bara ett speciellt område. Därför måste jag påpeka an de plockar fram den argumentationen när det passar, men när del gäller ett hell parallellt ämne tar de i ställd fram en annan lämplig argumentation.

Hert ARNE GEIJER i Stockholm (s):

Herr lalman! Under onsdagen förekom här i riksdagen en lång debatt om reformering av arbetslivet. Jag kunde dä konstatera atl del fälldes många posiliva uttryck om fackföreningsrörelsen och förhållandena på svensk arbelsmarknad. Del ansågs vara viktigt för samhällslivet om man hade goda relationer på arbetsmarknaden, och detta var också myckel posilivi ur demokraiisk synpunki. Fören gammal fackföreningsnian var del ganska sällsamt all lyssna lill den debatten, ty det är ju inte så ofta man får höra så positiva uttalanden.

Dagens debatt är av något annorlunda slag. Den positiva attityden
är inte lika framträdande. I stället vill de borgerliga partierna på olika
sätt förhindra, eller i varje fall försvåra, den verksamhet som fackför
eningsrörelsen bedriver. Jag tänker i första hand på moderaternas förslag 81

6 Riksdagens protokoll 1975/76:149-152

Nr 149 i den fråga som nu diskuteras, nämligen alt genom införande av särskild

Fredagen den lagstiftning stoppa kollektivanslutningen. De borgerliga partierna är i sak

4 juni 1976 '"" P samma mening alla tre, även om moderaia samlingspartiet har

--------------- gått längst i sina yrkanden.

Fri-och rättigheter i Kollektivanslutningen är en gammal företeelse på svensK arbetsmark-
grundlag nad. Jag vill gärna här i debatten säga all del är självklart atl man kan

hysa olika uppfattningar om kollektivanslutningens vara eller icke vara. Vi har dock aldrig inom fackföreningsrörelsen velat styra kollektivanslutningen, som har ägt rum på det lokala planet. Jag vill alltså klart säga att kollektivanslutningen har sitt ursprung i de lokala organisationerna, och varken Landsorganisationen eller de 25 förbunden har någonsin beslutat för eller emot en kollektivanslutning. Det har alllid fåll vara en lokal angelägenhet.

Olika meningar om kollektivanslutning fanns ganska tidigt. Ja, redan vid sekelskiftet förekom diskussioner i denna fråga. Men först 1926 logs frågan upp på en kongress som Landsorganisationen höll, och där gjorde man ett uttalande som jag här gärna vill citera:

"Som bekant är Landsorganisationen och förbunden ej anslutna lill någon politisk organisation. Däremoi äga fackföreningarna enligt Socialdemokratiska Arbetarpartiets stadgar, rätt alt ansluta sig lill nämnda parti. Något tvång föreligger icke, ulan föreningarna äga själva bestämma i frågan. Det är sålunda beroende av uppfattningen hos majoriteten av en förenings medlemmar vilkel beslul som blir faltal. De medlemmar av en förening, som ej godkänna fattat beslut om anslutning, äga reservationsrätt och bliva ej upptagna som medlemmar av partiet. Då sålunda ingen enskild medlems rätl kränkes och då fackorganisationerna ej lidit skada av all de enskilda fackföreningarna ägt befogenhet att fritt få beslula i omskrivna fråga, synes anledning ej föreligga all inskränka föreningarnas beslutanderätt i berörda avseende."

Detla skrevs och detta beslöts redan 1926. Det är det uttalandet som har varit riklgivande hela liden. Del är därför jag också kan säga all aldrig har Landsorganisationen eller något förbunds ledning haft anledning all ingripa och inte heller velat göra delta, utan det har varit en renl lokal angelägenhet.

I den allmänna politiska debatten säger man sig på borgerligt håll vilja föra ul beslutanderätten på del lokala planet, lill de lokala organisationerna. Del är detta som har skett här. Beslutanderätten har alllid legat på del lokala planet och kommer såvitt jag förstår all göra delta även i fortsättningen.

Som jag nyss antydde har del rått olika uppfattningar om kollektiv
anslutningen även inom fackföreningsrörelsen, vilket jag betraktar som
ganska naturligt. Men om en sak har del rått fullständig enighet, och
det är att de lokala fackföreningarna själva skall bestämma över sina
egna angelägenheter. Någon lagstiftning eller något annat beslul skall
inte påverka de lokala fackföreningarnas rätt alt fatta självständiga beslut.
°2 Denna bestämda hållning hos fackföreningarna på del lokala planet

har naturligtvis ett samband med atl fackföreningsrörelsen i sig själv är ganska decentraliserad. Det kanske är en nyhet för många ledamöter av riksdagen, som är vana vid all LO spelar en rätt betydande roll, liksom fallet är med de olika förbunden. Men sladgeenligl ligger det så till att verksamheien är tämligen decentraliserad. En myckel stor del av beslutanderätten i olika frågor ligger just på det lokala planet. Jag har betraktat det som naturligt att frågan om kollektivanslutningen enbart är en angelägenhet just för fackföreningarna själva. Men samtidigt är del självklart att en klar och entydig reservationsrätt måsle föreligga, vilket det också gör. Ingen kollektiv anslutning har skett ulan atl en klar reservationsrätt har förelegal. Jag har hört i debatten all många har sagt: Men det innebär också att man röjer individens poliliska inställning och all del kan vålla honom ölägenheter i olika sammanhang. Jag vill inte hålla med om det. Reservation mot beslut om kollektivanslutning sker inte bara från sådana medlemmar som lillhör ett annal politiskt parti eller är oorganiserade politiskt, ulan reservationsrätten utnyttjas också av sådana som är klart socialdemokratiskt organiserade. Jag har upplevt flera fall där akiiva socialdemokrater av principiella skäl är emot kollektivanslutning.

Många anser all kollektivanslutning innebären påverkan på individen och på del sällel är antidemokratisk - reservationsrätten innebär en säkerhet mot den risken. Etl förbud för de lokala fackföreningarna atl fatta beslul om kollektivanslutning till dl politiskt parti är dl kraftigt ingrepp i den fackliga demokraiin, som inte hör hemma i etl samhälle av vår typ.

Här gäller del naturligtvis för de borgerliga plus kommunisterna en politisk aktion som man gärna vill få riksdagen all ställa sig bakom. Om man kan förbjuda kollektivanslutning drar man givelvis slutsatsen all det är lill fördel för de partier som har frammanat dl sådant beslul och lill skada för det parti som från borgeriigt håll framstår som den viktigaste motståndaren i svensk demokrati.

I det här sammanhanget skulle jag, eftersom herr Björck i Nässjö berörde det, faktiskt vilja säga - utan all gå närmare in på saken - all jämförelsen med kyrkan inte är så främmande som man skulle kunna tro. Skulle man hindra kollektivanslutningen, borde del ske lillsammans med att man stoppar tvångsanslutningen lill svenska kyrkan. Medlem i den svenska kyrkan blir man ulan att man lar initiativ och är det den minut man föds. Del förekommer också andra kollektivanslutnings-former här i landet - långt ifrån så betydelsefulla som den politiska kollektivanslutningen -och även den kollektivanslutningen borde upphöra om den poliliska skall göra det. Jag avser de fall där en förening, vilken som helst, kan beslula att ansluta medlemmarna kollektivt till exempelvis en social eller humanitär organisation. Också del är klandervärt - om det är så klandervärt som del förefaller av debatten här atl politiskt kolleklivansluta medlemmar.

Längst vill nu moderaterna gä. Del är främst moderalerna som föreslår

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Nr 149 lagstiftning för atl förbjuda kollektivanslutning. Ja, för mig känns det

Fredaeen den nästan som ett eko från en svunnen lid. Då kunde överordnade ingripa

4 juni 1976 ' °'' besluta om de enskilda människornas väl och ve på arbetsplatserna.

--------------- Den enskilde hade bara att rätta sig därefter. Det kunde röra ekonomiska

Fri-och rättigheter i ting och mångahanda omständigheter i den enskildes liv. Del var inte
grundlag ovanligt att förelagscheferna t. o. m. ålade anslällda all byta namn.

Justitieministern ler när jag säger detta, men det var inte så ovanligt. Justitieministern skulle, om han ville, kunna berätta varför jag kom alt bära del namn som jag har i dag. Det har ingen av mina förfäder avgjort utan det har bestämts av företagschefen vid en viss industri här i landet. Det var alltså som ett eko från en svunnen lid all möta det resonemang som moderaterna vill alt riksdagen skall lägga lill grund fören lagstiftning när det gäller fackföreningarnas rätl all själva avgöra sina interna angelägenheter.

I den hittills förda debatten harjag fäst mig vid några ultryck. Herr Gustavsson i Alvesta ville väl slå vakt om fackföreningarnas möjligheter när han uttalade, all kollektivanslutningen både splittrar och försvagar fackföreningsrörelsen. Men detta visar väl ingenting annal än en grov okunnighet om det rätta förhållandel.

Landsorganisationen fick år 1910, efter det alt storstrejken var slul och sedan man hade förlorat två tredjedelar av sitt medlemsantal, börja från början med 75 000 medlemmar. Sedan dess har medlemsantalet ökat vartenda år, och ökningstakten har blivit särskilt intensiv på 1970-talel, alltså under de senaste fem åren. Aldrig förut har t. ex. medlemsökningen per år legat mellan 40 000 och 50 000, som förhållandel var 1975. Herr Gustavssons i Alvesta resonemang är alltså helt felaktigt, och det beror naturiiglvis på att han inte har kännedom om de rikliga förhållandena. Fackföreningsrörelsen har så långt tillbaka som jag minns stärkt sin ställning undan för undan. Fackföreningsrörelsens egentliga genombrott kom ganska sent. Del skedde på 1930-talel, efter del stora poliliska genombrottet 1932 med Per Albins bildande av regering osv. Jag betraktar det som naturiigt atl det fackliga genombrottet kom på 1930-talet och som en omedelbar följd av det poliliska genombrottet. Grunden för hela verksamheten - även om vi nu lalar enbart om kollektivanslutningen - är ju den samhörighet som alltid rått, som alltjämt råder och som såvitt jag kan förslå kommer att råda mellan den poliliska och den fackliga arbetarrörelsen här i landet. Sedan 1930-lalel har fackföreningsrörelsen varje år vuxit sig starkare och inflytelserikare på alla sätt, och själv har jag haft lyckan all få vara med om denna utveckling, så jag känner rätl väl till vad som har hänt under del senaste årtiondet.

De borgeriiga går ju till ständig attack här. Främst är del, som jag
redan har sagt, moderaterna som vill förbjuda kollektivanslutningen. Men
när herr Björck i Nässjö, som verkade renlärig när han förklarade mo
deraternas engagemang, skulle förklara det bidrag som partiet får från
industrin var del aldrig tal om att några uppgifter över huvud laget skulle
°4 offentliggöras så länge detta kunde undvikas. Först för dl antal år sedan.

då det socialdemokratiska ungdomsförbundet avslöjade den bidragsak-liviiei som förekom mellan näringslivet, storföretagen och moderaterna, har man erkänt bidragen. Jag tycker nog också all det är lika bra atl man inte talar så särskilt högt om de här bidragen, för de är siörre än vad herr Björck i Nässjö själv tror - jag tror inte att herr Björck riktigt känner lill den saken.

Jag skall inte gå närmare in på stödförhållandena mellan partierna och deras bidragsgivare, men man kan inte tala om bidrag endast i form av kontanta medel. Det finns också en annan bidragsform, som folkpartiet har haft siörre glädje av än vad moderalerna har haft under årens lopp, och del är det samarbete som sker med pressen genom den gratisan-nonsering som alltid har förekommit och som ännu förekommer, inte bara i dagspressen, utan även, och i rnycket hög grad, i veckopressen. Jag vill då klart uttala att det inte är förnedrande för etl parti - borgerligt eller icke - att ta emot bidrag i olika former från bidragsgivare, oavseii om det är från industrin, från fackföreningarna eller från vilka del nu kan vara. Man bör däremoi vara angelägen om all redovisa bidragens storlek - och del har vi varil angelägna om från socialdemokratisk sida under alla år - men jag vill som sagt klart poänglera alt man inte behöver betrakta del som någonting genant att ta emot bidrag. Det har alla partier rättighet atl göra - och det kommer de väl all göra även i fortsällningen.

Jag kan inte underiåta alt även ta upp något litel av vår historia under senare lid. Det är inte mera än drygt 15 år sedan vi hade en av de största politiska strider som vi någonsin har upplevt i det här landet. Den gällde pensionsfrågan och ATP, och där fick arbetarrörelsen kämpa en myckel härd kamp för alt få del syslem som nu gäller genomfört.

I dag är alla glada för atl vi har ATP-systemet. Om man skulle tillfråga riksdagsmännen i dag hur de ställer sig till ATP-systemet eller lill de två alternativ som vi också hade att välja mellan i slutet på 1950-talet skulle ingen nu vilja resonera om det alternativ som folkpartiet företrädde och inte heller om centeralternativel.

All det har blivit pä detta sätt efter denna hårda poliliska strid har också samband med den samhörighet som vi känner inom arbetarrörelsen fackligt och politiskt. Och det kanske - om ledamöterna tänker igenom saken - kan förklara en del av det slöd som fackföreningsrörelsen anser sig ha anledning all ge lill socialdemokratin. Fackföreningsfolk i stort har aldrig uppfatlat den borgerliga politiken - oavsett vilkel parti del gäller-som en politik som bör stödjas av i första hand de kroppsarbetande därför all den inte har skapat den garanti och säkerhet som arbelarna har efterfrågat.

Del kan hällas hur många tal som helst i riksdagen om vilket parti som tagit initiativ och lagt fram förslag före något annat parti osv. -det spelar ingen roll. Sådana resonemang skapar ju aldrig det förtroendekapital som ett parti måsle ha för all få del slöd från de kroppsarbetande som alla gärna vill ha.

Vad var del som sades under den här striden i slutet på 1950-lalet?

Nr 149

Fredagen den 4 juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Nr 149 Om ni studerar handlingarna skall ni upptäcka att inga argument av

Fredaeen den ' " borgerliga partierna förde fram har kommit att stämma

4juni 1976 "' verkligheten.

--------------- Minns ni atl del var en partiledare som offentligt förklarade med stora

Fri-och rättigheter i annonser i dagspressen au om vi skulle få det pensionssystem som so-

grundlag cialdemokraterna och fackföreningarna ville ha skulle det innebära all

landets arbetare inte skulle få någon löneökning på 20 år. Vad har hänt

från 1960 och lill i dag, på 15 år. i del avseendet? Andra exempel skulle

kunna nämnas.

Jag har velat förklara bakgrunden till varför del råder en sådan samhörighet fackligl och politiskt i det här landet. Det är klart alt man ibland är missnöjd även med sill eget parti - det har jag varit ibland. Del hör så atl säga lill ordningen även inom en familj att man blir irriterad på varandra i olika frågor. Men del råder aldrig delade meningar om de stora poliliska frågorna, de stora ekonomiska frågorna som är underlag för hela vår ekonomiska politik. Del råder aldrig delade meningar om det, utan vi har synnerligen lätt alt resonera ihop oss lill en samstämmighet.

Jag har själv haft förmånen att arbeta många år inom fackföreningsrörelsen - som aktiv fackföreningsman på del cenirala planet i 35 år före pensioneringen. Jag har haft många möjligheter alt även la del av och pröva hållbarheten i den borgerliga politiken, som den förts från alla borgerliga partier. En sådan prövning från min sida har aldrig kunnal leda mig till att välja den borgerliga politiken i stället för den socialdemokratiska. Kanhända det barett samband med min egen bakgrund, kanhända det har samband med upplevelserna på 1930-talel av massarbetslöshet, som många av riksdagsmännen i dag inte kan sälta sig in i därför att ni är för unga eller därför atl ni aldrig har upplevt dessa förhållanden trots all ni är i något högre ålder.

Men arbetarungdomen på 1930-lalel, som upplevde alll detta, hade också en inställning till samhället som har påverkat individens utveckling. Bland de yngsta inom socialdemokratin finns del de som säger: Men är det anledning all så starkt känna sig påverkad av 1930-lalels politik? De har vuxit upp i ett samhälle som har formats sedan 1930-talel, som har blivit, skulle jag vilja säga, kanske elt lyckligare samhälle atl bo i än vad flertalet andra länder kan uppvisa. Men vi som hör till den äldre generationen sitter ganska hårt fast i den inställning som man fick under 1930-talets besvärliga år.

Ni som lillhör de borgerliga partierna får ursäkta om jag själv för detta lill torgs. Men jag kan garantera er all del finns många, mänga i min generation som har samma sträva inställning lill dagens problem som vi fick lära oss under 1930-lalel.

Jag vill ocksä erinra om atl den politik som fackföreningsrörelsen har bedrivit och som har fält många lovord, inte minst i onsdags här i kammaren, är en politik som hårdhänt har kritiserats från flertalet borgerliga ledamöter i denna riksdag. Man har kritiserat den därför all man anser

all fackföreningsrörelsen har varit för aktiv, atl den kräver för myckel. Nr 149

Jag vill gärna erkänna att fackföreningsrörelsen har varil krävande i för- Fredaeen den

hållande lill både näringslivet och samhället. Jag menar att det har varil a ■ ■ \q-j c

nödvändigl därför alt inga förbättringar kommer av sig själva. Man tving- _

as alt ständigt föra en kamp - och alla vet all förhållandet är delsamma Fri- och rättigheter
på andra områden. / grundlag

När det gäller kollektivanslutningen menar jag för min del all del inte finns något motiv för atl försöka lagstifta om kollektivanslutningen. Och när vi för diskussionen om att slå vakt om fri- och rätligheierna i del här landet vill man från moderat håll ge på vissa punkter, men man vill samtidigt la tillbaka på andra punkter.

Ett beslut om att la bort kollektivanslutningen har kanskeinte så väldigt stor effekt i verkligheten, men det är en åtgärd riktad mot fackföreningarnas egen beslutanderätt. Åtgärden skulle emellertid inte alls få den poliliska konsekvens som någon talare här hävdat alt den skulle få. Socialdemokratin är inte så beroende av de medel som del gäller att man urden synpunkten skulle komma någonslans med en lagstiftning. Det finns ju olika möjligheter all ge anslag och ekonomiskt stödja en politisk rörelse - det vet ni alla. Dessa möjligheter skulle naturligtvis komma att utnyttjas därest dl sådant förbud infördes. Men principiellt är det felaktigt med etl förbud av detta slag, menar jag, och jag vill därför bestämt avvisa tanken all man skulle godkänna åtgärden.

Det är möjligt att detla blir en lotlfråga. Del är också möjligt att det blir ren majoritet utan lottning efiersom de borgerliga har fått slöd från kommunisterna - något som de borgerliga partierna kommer all tacksamt notera i denna situation. Jag har inte alls velat polemisera mot kommunisterna i delta sammanhang, för jag menar all de inte skall ha någon inverkan på hur beslutet blir i riksdagen, ulan vi får i alla fall föra våra förslag till avgörande. Kommunisterna ligger ju så att säga på en annan våglängd då det gäller demokraiin och ekonomiska frågor av den här arten.

Herr talman! Jag skulle med del sagda vilja föreslå bifall till utskottets hemställan samtidigt som jag yrkar avslag på reservationerna 5, 37 och 38.

1 delta anförande instämde fru Normark, herrar Östrand, Westberg
i Hofors, Nilsson i Östersund, Boström, Forslund, Alftin, Hedström, Ek
ström, Olsson i Timrå, Wiklund, Högström, Mellqvist, Sundelin, Fred
riksson, Sundgren, Karlsson i Malung, Green och Persson i Karlstad,
fru Nilsson i Sunne, herrar Strömberg i Vrdslorp och Ericson i Örebro,
fru Andersson i Kumla, herrar Hagberg i Örebro, Jadeslig, Hammarberg,
Marcusson, Malhsson i Fagersta och Larsson i Vänersborg, fru Radesjö,
herr Johansson i Åmål, fru Frändås, herrar Jansson, Signell, Olsson i
Edane, Johansson i Arvika och Mossberg, fru Håvik, herrar Bergqvisl,
Sörenson, Gösta Gustafsson i Göteborg, Johansson i Trollhättan, Svart
berg, Nilsson i Kristianstad, Bladh, Johansson i Malmö, Jönsson i Arlöy, 87

Nr 149 Hedberg och Andréasson i Falkenberg, fröken Mattson, herrar Kristen-

Fredaeen den °"' Hugosson och Håkansson i Trelleborg, fru Ohlin, herrar Adamsson,

4 iuni 1976 Bengtsson i Landskrona, Pettersson i Malmö, Jönsson i Malmö och Pet-

_____________ lersson i Lund, fru Lundblad, herrar Pettersson i Helsingborg, Fagerlund,

Fri- och rättigheter Nilsson i Växjö, Petersson i Nybro, Rosqvist, Nilsson i Kalmar, Karlsson
i grundlag i Ronneby, Olsson i Asarum, Lindström, Johansson i Simrishamn och

Henrikson, fru Landberg och fru Lagergren, herrar Karlsson i Huskvarna, Johansson i Jönköping och Gustavsson i Nässjö, fru Johansson i Hovmantorp, herrar Svensson i Eskilstuna, Franzén, Sivert Andersson i Stockholm, Palm och Lindahl i Lidingö, fru Dahl, herr Bergman i Nyköping, fru Bergander, herrar Nordberg, Lindkvist, Ulander och Hellström samt fru Theorin (samtliga s).

Hert NORDIN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Arne Geijer ägnade en stor del av sitt anförande ål att teckna bak.grunden lill alt del existerar kollektiv anslutning av människor till det socialdemokratiska partiet. Jag är intresserad av historia, och jag försäkrar alt jag lyssnade på den redogörelsen med stort iniresse. Jag har också all förståelse för alt man vid sekelskiftet kunde besluta om en såtlan anordning, därför atl det var - som Arne Geijer påpekade - ett hell annat samhälle man då levde i. Detta var ju ändå en lid långt före det demokratiska genombrottet och innan vi fick allmän och lika rösträtt och då det förekom en hel del andra och värre saker än kollekliv anslutning av enskilda individer.

I andra länder har man haft en motsvarande utveckling. De socialistiska partierna rekryterades via kollektiv anslutning av medlemmar. Detta har emellertid undan ;or undan upphört. Numera finns del bara en kvartett länder i Europa diir socialistiska partier tillämpar den metoden. Sverige är ett. Men, herr Geijer, nu lever vi i en annan lid. Och nu står vi i den siluationen att vi här om en stund skall anla dl beslul som ökar de medborgerliga l'ri- och rättigheterna. Det är i den andan som debatten skall hällas och avvägningen göras huruvida man kan anse atl kollektivanslutningen passar in i den nya allmänna bilden av medborgarens fri- och rättigheter.

Här gäller det frågan om vilken roll partierna skall spela nu och i fortsättningen, i dl läge där partierna får bidrag av stat, landsting och primärkommuner allt efter sina mandal och där finansieringen inte längre nödvändiggör sådana här anordningar.

Jag vill påpeka en sak till: Jag berörde i mitt anförande över huvud laget inte vad de fackliga organisationerna har gjorl. Jag riktade spjutspetsen enbart mot del socialdemokratiska partiet. Det är det frågan gäller.

Jag tror också - nu lalar jag av egen erfarenhet; jag växte dock upp på 1930-talet - atl ett poliliskl parti som tackar nej både lill kollek-livanslutning av medlemmar och till bidrag från företag, dl sådani parti växer. Del gör centern. Välkomna atl arbeia i samma anda, ni andra!

Hert BJÖRCK i Nässjö (m) kort genmäle: Nr 149

Herr lalman! Den vackra och kollektiva avskedshyllningen för Arne Fredagen den Geijer kan inte undanskymma det faktum att han i sitt inlägg i ringa 4 ■ .j jyg

utsträckning talade om den sakfråga debatten gäller, nämligen kollek- ----

tivanslutningen. Jag lyssnade dock med stort intresse på herr Geijers Fri-och rättigheter i synpunkter i övrigt. Det finns anledning atl instämma i en del av vad grundlag han sade. Men del handlade knappast om det vi i dag diskuterar.

Jag tänker emellertid i delta mitt korta inlägg hålla mig till ämnet och ställa några frågor till herr Geijer.

För det första: Herr Geijer sade ordagrant alt tar man bort kollek-livanslutningen försvårar detla fackföreningarnas verksamhet. Jag frågar herr Geijer: På vad sätt skulle fackföreningarnas verksamhet försvåras om de icke fick ansluta sina medlemmar till det socialdemokratiska partiet? Möjligtvis kan det socialdemokratiska partiets verksamhet försvåras, men det är någonting hell annal.

För det andra: Herr Geijer säger alt de borgerliga vill minska medlemmarnas infiyiande. Jag frågar: Hur då? På vilkel sätt begränsas medlemmarnas infiyiande om de personligen löser sitt medlemskort i del socialdemokratiska partiet?

För det tredje: Herr Geijer påstod att vi vill begränsa fackföreningarnas rätt att falla egna beslut. Jag frågar: Gäller denna fackföreningarnas beslutsrätt även demokratiskt tveksamma beslul, gäller den rätten obeskuren i alla lägen?

För det Qärde: Herr Geijer säger all detta är en angelägenhet för fackföreningarna själva. Är inte en kollektiv anslutning i hög grad en fråga för dem som drabbas, förde individer som mot sin vilja kollektivt ansluts?

För det femte: Herr Geijer säger all ett förbud är ett kraftigt ingrepp i den fackliga demokratin, och det motsätter han sig. Men har vi inte en politisk demokrati här i landet som är likvärdig med den fackliga demokratin?

För det sjätte: Herr Geijer fortsätter med parallellen med statskyrkan och en fri kyrka och säger alt del ligger kanske en del i den parallellen. Då frågar jag: Om riksdagen någon gång i framliden skulle besluta sig för all avskaffa statskyrkan, kommer då den svenska fackföreningsrörelsen och del socialdemokratiska partiet i konsekvens därmed att frivilligt upphöra med kollektivanslutningen?

Till sist vill jag säga atl det faktum att herr Geijer påtvingats sitt namn av någon företagare någon gång för myckel länge sedan väl ändå inte är ett argumem i debatten om kollektivanslutning. I vilkel fall som helst befinner sig herr Geijer ju när det gäller namnet inte i sämre läge än herr justitieministern.

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Av alll del intressanta och naturiiglvis i hög grad hörvärda
som Arne Geijer sade skall jag bara la upp det som hör lill ämnet för
dagens Överiäggning. 89

Nr 149 Först skall jag be att få hålla med honom om vad han sade om slals-

P ,, ■ kyrkan. Jag har alltid fördömt den form av hyckleri som del innebär

4 iuni 1976 '"' acceplera det ena och inte del andra. I en av mina första motioner

--------------- här i riksdagen yrkade jag att man skulle sälla stopp för bägge, och

Fri-och rättigheter i den fick en röst vid voteringen. Året därefter ökade anslutningen med
grundlag ståtliga 100 % - den fick då alltså två röster men detta har inte gjort

mig nedslagen. Jag har fortfarande meningen all man skall dra en parallell där.

I dag har vi i riksdagen fått veta atl herr Björck i Nässjö kommer att rösta för statskyrkans avskaffande. Han är mot kollektivanslutning och han försvarar tvångsansluiningen till statskyrkan med alt del är en statskyrka. Alltså bör herr Björck i logikens namn rösta för avskaffandet av statskyrkan. Det är en nyhet för kammaren och förmodligen också för herr Björck.

Herr Arne Geijer började liksom jag med att anknyta till debatten i onsdags om arbetslivet, men vi kom till direkl motsatta slutsatser. Jag menar atl det viktigaste där var att man ger den enskilda människan rätl i ökad utsträckning att beslula själv, och det går inte ihop med alt man sedan förmenar den enskilde rätten atl själv bestämma vilket parti han vill tillhöra.

Jag upprepar vad jag sade lill justitieminister Geijer, all demokraiins värde och kvalitet mäter man på det lägsta planet, hos den enskilde individen. En organisation, en fackförening kan inte få falla beslut ens i demokratisk ordning som förgår sig mot den enskildes demokratiska rättigheter. Och del är vad jag menar att vi tillåter genom den här kollektivanslutningen.

Vi har självfallet inget emot samhörigheten mellan fackei och partiet - tvärtom, den har väl mänga gånger varit en slor fördel för samhället. Men det är och förblir en skam för svensk demokrati all del socialdemokraliska parliel som har gjort så oerhört mycket för all vidga och fördjupa demokratin - del vore löjligt all förneka det - kan vidhålla denna odemokratiska form. Varför inte låta den enskilde själv bestämma? Del är inte demokratiskt all underkänna den enskildes eget omdöme. Men del är vad man gör när man tillåter kollektivanslutning.

Hert GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:
Herr lalman! Jag sade i mitt inledningsanförande alt en av hörnstenarna
i vår demokrati är den enskildes rätt att själv avgöra sin partitillhörighet
och att detta skall respekteras. Det är utgångspunkten för den här dis
kussionen. Nu säger herr Arne Geijer atl de lokala fackföreningarna be
slutar i sina egna angelägenheter. Absolut är det så - ingen bestrider
del. Men vi diskuterar nu den enskilde individens angelägenhet, den
enskilde individens demokraiiska rättighet. Och då måste vi föra ul dis
kussionen litet längre. Då är del inte en kollekliv angelägenhet, ulan
den enskilde individen måsle själv få fatta beslul om partitillhörigheten.
90 Enligt vår mening är individens rätl atl fritt och självständigt välja po-

litiskt parti grundläggande för demokraiin. Kollektivanslutningen strider mot denna individuella fri- och rättighet. Reservationsrätten för den enskilde förändrar ingenting i det avseendet.

Vi har sagt lidigare i sädana här debatter all de svenska partierna är bärare av den svenska demokraiin och all del är på deras förmåga att hävda den enskildes och samhällets fri- och rättigheter som framtidens demokrati i vårt land beror. Del måste då i första hand ankomma på partierna att avslå från sådana åtgärder som är ägnade att urholka tron på deras vilja att hävda det demokraiiska värdet.

Sedan försökte herr Arne Geijer visa hur viklig kollektivanslutningen är genom att peka på ökningen av antalet medlemmar i fackföreningsrörelsen. Det är väl helt naturiigt atl antalet medlemmar ökar när vi under de senaste åren har haft en ständig ström lill arbetslivet. Varje år ökar ju antalet förvärvsarbetande.

Anser herr Arne Geijer att de lokala fackliga organisaiioner som inte tillämpar kollektivanslutningen är mindre slagkraftiga? Arbelar de sämre? Det skulle vara intressant att höra. Betraktar herr Arne Geijer den andra stora fackliga organisationen, TCO, som inte tillämpar kollektivanslutning, som mindre slagkraftig? Har den sämre möjligheter atl hävda sina medlemmars intressen?

Sedan ville herr Arne Geijer göra gällande all kroppsarbetarna inte har något förtroende för exempelvis centerpartiet. Jag vill då hänvisa lill den 15-åriga kamp som vi förde för sänkt pensionsålder. För den kampen har vi fått många bevis på tacksamhet.

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Under detta anförande överlog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall bekänna att jag var mycket förväntansfull med tanke på om Arne Geijers argumentation skulle kunna tillföra debatten något nytt. Enligt min mening gjorde den tyvärr inte del. Men därmed är det inte sagt att anförandet var oskickligt. Tvärtom, men Arne Geijer valde all lala om andra saker än kollektivanslutningen. I stället polemiserade han mot en moderatreservalion, som grundar sig på en moiion, och gjorde sken av all alla opponenter stödde den reservationen, nämligen den som handlar om lagsiiftning, Däremoi måsle jag säga all Arne Geijer gjorde en korrekt begränsning av den personkrets som stöder kollek-livanslutningen. Han sade ungefär så här på tal om reservationsrätten och dem som reserverar sig: Det är folk som lillhör andra partier, partilösa och kloka socialdemokrater. Följaktligen är det den andra gruppen socialdemokrater som stöder kollektivanslutningen.

Vidare berättade Arne Geijer för kammaren att en företagsledning en gång hade bestämt hans namn. Del är klart all sådant måste komma som en rekyl, men förelagsledningen bestämde ändå inte vilket parti Arne Geijer skulle tillhöra, hoppas jag. Om del var så illa var del oriktigt

Nr 149 då som nu. På samma sätt tycker väl många fackföreningsmedlemmar

Fredaeen den '' själva vill bestämma vilket parti de skall tillhöra.

4 iuni 1976 Sedan sade Arne Geijer att det inte skall lagstiftas mot fackförening-

_____________ arna, och vpk stöder den inställningen. Men trots det har våra förslag

Fri- och rättigheter i om vidgade rättigheter för fackföreningarna, lokal strejkrätt, vetorätt mot
grundlag uppsägning och omflyttning, lagen om förtroendemans ställning på ar-

betsplatsen avslagits av bl. a. Arne Geijers parti. Man har alltså med hjälp av lagstiftning begränsat fackföreningarnas makl.

Del osmakliga i det här, herr Geijer, är ju hur det går lill praktiskt. Man blir alltså kollektivansluten utan att veta om det, och beslutet kan ha fallats många år lillbaka i tiden. Får man sedan reda på förhållandet och vill ha tillbaka de pengar som gått till det socialdemokratiska partiet måste man ofla vända sig lill en expedition och ställa sig i kö, och därmed röjer man i varje fall all man inte stödjer det socialdemokratiska partiet. Det är del som vi har vänt oss emot och tycker är osmakligt.

Herr ARNE GEIJER i Slockholm (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Sjöholm framhöll i sin replik all den enskilde själv bör få avgöra vilkel parti han vill tillhöra. Men jag sade att den enskilde har den möjligheten genom en reservationsrätt som ingår i all kollek-livanslutning.

Sedan vill jag säga några ord till herr Gustavsson i Alvesta. Han yttrade alt tilltron lill fackföreningsrörelsen minskar, något som jag bestämt vill bestrida. Del finns ingenting som ger belägg för ett sådant påstående.

Vidare fick jag frågan om det är en mindre slagkraftig aktivitet i fackföreningar som inte är kolleklivanslutna än i sådana som är kolleklivanslutna. Det är en fråga som avslöjar en ganska slor okunnighet. Man kan inte konstatera att det är någon skillnad och säga atl det är så eller så. På dl ställe kan det vara på ett visst sätt och på dl annal kan del vara tvärtom. Men del finns ingen generell uppfattning som kan presenteras som belägg för det ena eller del andra.

De övriga replikerna har jag ingen anledning atl ta upp.

Hert SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Arne Geijer tar nu lill den gamla räddningsplankan reservationsrätten, men den är ju sönderskjuten för länge sedan. Del är inget bra försvar, för renl principiellt skall man nalurligtvis inte behöva begära sitt utträde ur en organisation som man aldrig begärt sitt inträde i. Del är ganska självklart.

Dessuiom lillkommer alt man genom reservationsrätten röjer sin partitillhörighet. Jag förstår i och för sig inte all människor är så rädda för all bekänna vilkel parti de tillhör, men om de inte vill det sä är del en demokratisk rättighet att inte behöva avslöja del. Har Arne Geijer inte något annal all komma med så är hans försvar inte mycket värt.

Vi kan väl än en gång slå fast att det enda demokratiskt fullödiga
sättet att gå in i elt parti är alt själv anmäla atl man vill'vara medlem.
92 Ingen annan skall bestämma det genom någon sorts förmynderi.

Hert BJÖRCK i Nässjö (m) kort genmäle: Nr 149

Herr talman! Jag ställde i min replik sex konkreta frågor till herr Fredagen den Arne Geijer. Han säger nu att han inte tyckeratt han har någon anledning 4 jjj jcjyg

all besvara dem, med såvitt jag förstår dl undantag. Han tog dock 35 ---

minuter på sig i talarstolen för att ge sin syn på bl. a. kollekiivanslul- Fri-och rättigheter i ningen, och då tyckerjag att någon minut kunde ha ägnats åt alt besvara grundlag de konkreta frågor som ställts.

Herr Geijer sade i alla fall atl någon mindre slagkraftig aktivitet kan man inte förmärka i fackföreningar som inte är kolleklivanslutna. Nä, då så! Då faller ju argumentet bort för kollektivanslutning. Herr Geijer sade nämligen i sitt första inlägg att etl förbud mot kollektivanslutningen skulle försvåra fackföreningarnas verksamhet. Men nu tar herr Geijer tillbaka det och menar att det finns ingen skillnad - ibland går del bra och ibland går det mindre bra, men det har ingenting att göra med om fackföreningsmedlemmarna kollektivansluis eller inte till del socialdemokratiska partiet.

Jag tycker, herr talman, all delta klart visar vad det är fråga om. Del handlar om att få inkomsler, eftersom kollektivanslutningen alltså inte har någon betydelse för verksamheten. Jag har ingenting emot att fackföreningsrörelsen skänker pengar lill politiska partier, men det skall inte ske genom atl man kollektivt ansluter människor lill ett parti. Jag anser atl man skall skilja mellan bidrag och anslutning till poliliska partier, men del vill inte herr Geijer göra.

Hert GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr lalman! I sitt första anförande hävdade herr Arne Geijer alt syftet med kollektivanslutningen var all förbättra de fackliga organisationernas styrka och slagkraft. Herr Geijer sade också att det inte är förbunden utan de lokala organisationerna som har avgörandet. Men nu säger herr Geijer att del inte kan påvisas någon generell skillnad mellan kolleklivanslutna fackföreningar och andra. Man kan inte säga att den fackförening som inte är kollektivt ansluten lill socialdemokraliska parliel arbelar sämre. Del argument som herr Geijer förde fram faller ju därmed platt lill marken.

Sedan är det myckel märkligt att herr Geijer inte vill diskutera utan är helt främmande för en av demokratins grundläggande principer, nämligen den enskilda individens rätt all själv avgöra tillhörigheten till politiskt parti. Del är den enskilda individen och ingen annan som skall avgöra det, om vi vill iaktta de grundläggande demokraiiska rättigheterna. Jag är mycket förvånad över all del socialdemokratiska partiet inte vill vara med och värna om denna vikliga rättighet.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Efter Arne Geijers anförande om kollektivanslutningen
borde jag rimligen ha avstått ifrån att yttra mig ännu en gång. Jag skall

också avstå från alt framföra alla de argument som jag antecknat under 93

Nr 149 lidigare talares anföranden, eftersom Arne Geijer så utomordentligt

Fredagen den genomlysande och utföriigt behandlat dem.

4 iuni 1976 ''8 vill nöja mig med alt la upp en synpunki. Del gäller förenings-

--------------- friheten. I vär nya regeringsform finns en regel till skydd för förenings-

Fri- och rättigheter friheten, för fackföreningarnas och de politiska partiernas frihel atl genom
i grundlag i demokratisk ordning fattade majoritetsbeslut bestämma om sina egna

inre angelägenheter. Kollektivanslutningen är en del av denna frihel. Jag utgår ifrån all vi är överens om att inte tumma på detta skydd, utan i stället förslärka del. Del ligger i linje med denna syn på föreningsfriheten atl riksdagen vid flera tillfällen med slor majoritet tagit avslånd från tanken på all genom lagstiftning förbjuda kollektivanslutning.

Till allra sist: Arne Geijer talade om den s. k. gamla goda tiden, då del efternamn han bär blev påtvingat genom en arbetsgivare. Jag är tveksam om det låg någon kritik emot den arbetsgivaren i det som Arne Geijer sade. För den händelse så skulle vara fallet, vill jag för min personliga del säga att jag känner det som en heder atl få bära samma efternamn som Arne Geijer.

Hert SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Efiersom Arne Geijers namn har kommit att spela en stor roll i debatten, får man säga alt det var tur att den arbeisgivaren hade ett så gott omdöme all del blev etl så vackert namn med en god klang i det här landet.

Justitieminister Geijer säger atl Arne Geijer så ingående har belyst frågan om kollektivanslutningen, men det är inte riktigt. Hur bra kari Arne Geijer än är - och det är han - så har han inte diskuterat kollektivanslutningen här.

Jag tycker det var bra alt justitieministern log upp detta med all föreningarna har frihet. På den punklen lycker jag dock alt jag fällt hela försvaret för kollektivanslutningen. Även om det sker i demokraiisk ordning kan ju inte en förening eller organisation få lov alt förgå sig emot den enskildes demokraiiska rätt. Del förbigick justitieministern. Jag sade atl även i en diktatur finns del en viss grad av demokrati, men den hamnar högt i toppen, där man gör precis vad man vill - som man lycker i demokraiisk ordning. Sedan är den demokratin slul.

I delta enskilda fall är demokratin slul när organisaiionerna får säga all så och så skall det vara och förgår sig mot den enskildes demokratiska rätt.

Hert FÄLLDIN (c):

Herr talman! Eftersom Arne Geijer vid utgången av detta riksmöte
lämnar riksdagen, vill jag gärna la detta tillfälle i akt all uttala elt er
kännande lill honom för hans omfattande insatser på viktiga och stora
områden inom svenskt samhällsliv. Jag vill gärna också säga alt i det
94 tal han nyss höll var hans hänvisning lill personliga erfarenheter från

1930-lalel av sådani slag som säkert grep oss alla som hade tillfälle all Nr 149

höra honom. Hans sätt att driva sina uppfattningar har alllid ingen stor Fredaeen den

respekt hos mig. 4jjj j-y

I själva sakfrågan som nyss diskuterats, om kollektivanslutningen, vill ___

jag för min del slå fast alt det är omöjligt att hitta motiv för något Fri-och rättigheter i annal än all anslutningen lill ett politiskt parti skall vara resultatet av grundlag elt personligt beslut. Endast så bör en sådan anslutning kunna komma till stånd. Del är därför som jag lycker atl del borde vara självklart för socialdemokratin alt inte ta emot medlemmar på annan grund.

Herr lalman! Våra medborgerliga fri- och rälligheler är en förutsättning för vår folkstyrelse. Dessa fri- och rättigheter är oumbärliga för oss. Vi kan i viss utsträckning hävda atl friheten är urgammal i vårt land. Men de demokraiiska fri- och räitigheterna har vi vunnit först under senare lider. De har vuxit fram i takt med atl vär demokrati har utvecklats.

Först med vår nya regeringsform från 1974 har de medborgerliga fri-och rättigheterna blivit i verklig mening grundlagsskyddade. I den gamla regeringsformen, som tillkom 1809, fanns i delta avseende strängt taget bara den bekanta 16 !; som avsåg all ge den enskilde dl visst skydd mot övergrepp från den styrande maktens sida. Den kan väl sägas vara elt arv från den gamla kungaeden. Det är viktigt atl notera och slå fasl atl den paragrafen aldrig var skriven för våra demokratiska fri- och rälligheler.

Tryckfriheten däremoi har länge varil grundlagsskyddad. Den första tryckfrihetsförordningen fick vi på 1700-lalel.

Men, herr lalman, just del förhållandel all våra fri- och rättigheter har vuxit fram till en levande praxis är i sig ett besked om att här gäller del något som vi till mycket slor del är ense om, och del är verkligen anledning all understryka den stora betydelsen av denna demokraiiska värdegemenskap. All finna skydd för våra fri- och rättigheter i våra skrivna grundlagar blir på denna grund egentligen något självklart. 1 regeringsformen 1974 införde vi ett särskilt fri- och rällighelskapitel. Del var betydelsefullt. Men då fick vi också bekräftat alt det i vissa avseenden är en mycket svår uppgift all i grundlagen precisera våra fri- och rättigheter. Vi var inte hell nöjda med resultatet, och därför rådde också slor enighet om att tillsälta fri- och rättighetsutredningen. Denna utrednings förslag ligger lill grund för den proposition som vi nu har au behandla. Det är obestridligt alt det föreliggande förslaget ger väsentligt förbättrade grundlagsgarantier ål våra fri- och rättigheter.

Detla grundlagsarbete är viktigt. Men det är riktigt att säga att del starkaste skyddet för grundläggande fri- och rälligheler.är demokraiins egen livskraft. Del viktigaste är all klara en levande demokrati där medborgarna får goda möjligheter lill aktivitet i olika frågor. Därför är del så viktigt all skapa och bevara en stark kommunal demokrati. Centraliseringen i samhället är en fara för demokraiin och därmed också för fri- och rättigheterna.

På grundval av fri- och rättighetsutredningen kan vi nu beslula om 95

Nr 149 ett förstärkt, vidgat och mer preciserat grundlagsskydd. I långa stycken

Fredagen den '' ' S* ' ' '"" enighei. Del är också god enighei om att föra

4 juni 1976 '" sociala räitigheterna som målsättnings- eller, om man så vill, pro-

--------------- gramstadganden i grundlag. Det är ett bra uttryck för värdegemenskapen

Fri-och rättigheter i att vi skriver in i grundlagen som målsättning t. ex. arbete, bostad och
grundlag utbildning ål alla och lika rättigheter för män och kvinnor. För vår del

anser vi att bland de här målsättningarna också borde tas med näringsfrihet, egendomsrätt, föräldrarätt och barnens rätl.

Det är värdefullt att den enskilde i grundlag av det allmänna till
försäkrats ersättning för t. ex. exproprierad egendom enligt grunder som
bestäms i lag. Detla har i någon mån varit en stridsfråga. Nu föreslås
del i etl par reservationer att det i paragrafen skall slå, atl ersättningen
skall vara "skälig". Naturiiglvis skall ersättningen i sådana fall vara skä
lig. Men vi har från centern inte funnit anledning att föra in ordel "skälig"
i grundlagslexten, dels därför att del knappast är etl vanligt sätt atl skriva
grundlag, dels därför all formuleringen från 1973, där ordel "skälig""
inte fanns med, bör betraktas som en uppgörelse som vi har anledning
att upprätthålla. Själva sakinnehållet i grundlagen, såsom del varit for-
.j mulerat sedan 1974, framgår tydligt av konslitutionsutskottels skrivning,

där det sägs att en ersättning som är endasi symbolisk inte uppfyller grundlagens krav och all sådan inte kan komma i fråga enligt gällande rätt. Den som utsätts för expropriation skall hållas skadeslös, helt enkelt. Det är inte svårt alt i grundlag ge klart ullryck ål hur skyddet skall upprätthållas av de fri- och rättigheter som vi kan anse som absoluta, undantagslösa, icke inskränkbara. Del gäller t. ex. förbud mot dödsstraff skydd mot annat kroppsstraff, skydd mot åsiktsregistrering, förbud mot rällighelsbegränsning enbart på grund av åskådning, förbud mot diskriminering på grund av ras eller kön. Ändring i sådana fall kan bara ske genom ändring av grundlag. Om detta råder fullständig enighei.

Svårigheterna gäller de fri- och rättigheter som måsle kunna begränsas. Här är del främst fråga om opinionsfriheier och rörelsefriheter. Sådana friheter, t. ex. yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet och demon-slrationsfrihel, måste lill vissa delar kunna begränsas. Skälet lill alt den möjligheten måste finnas är just hänsynen lill medmänniskors frihel och lill gemensamma intressen i samhället. Det råder också allmän enighet om att sådana här friheter måsle kunna begränsas. Det är i grundlagen från 1973-1974 stadgat atl sådana fri- och rällighelsbegränsningar inte får ske på annal sätt än genom lag. Det betyder alt förändringar kan göras genom elt beslul med vanlig enkel majoritet. Angelägenheten av elt bättre skydd var anledningen lill alt fri- och rättighetsutredningen tillsattes.

Den föreliggande propositionen förstärker skyddet förde begränsnings
bara fri- och rättigheterna genom att i grundlagen ställa upp ändamål
och ramar för möjliga begränsningar. Diskriminering med avseende på
politisk eller annan åskådning, ras och kön skall vara förbjuden. Del
9" har i viss kritik sagts att sådana ram- och ändamålsbestämmelser är opre-

ciserade. Del skall inte bestridas all det ligger sanning i det. Ultryck Nr 149

som "'godtagbart i ett demokratiskt samhälle" har inget absolut avgränsat Fredaeen den

begreppsinnehåll. Problemen när vi kommer i konfliki med de här gran- a ■ ■ g■f.

serna är mycket små i lät oss kalla del normala, situationer. Men pro- ___

blemen komnier i ansträngda och av olika skäl infekterade situationer Fri- och rättigheter i samhället. Del är då det är viktigt all ha dessa gränser så klart pre- i grundlag ciserade. Propositionen ger oss här i jämförelse med tidigare etl klart förstärkt grundlagsskydd för fri- och rättigheterna. Del är i stort sett enighei om detla. Men del är också värdefullt att konstitulionsulskotlet i full enighet föreslår, att den nya ulredning som förordas skall få i uppdrag alt försöka finna möjligheter atl använda tryckfrihetsförordningens mera ultömniande reglering även i fråga om andra opinionsfriheter än tryckfriheten. Elt säkrare skydd för fri- och rättigheterna kan då ges i grundlagen.

Det stora problemet nu är atl propositionen inte har något säkrare skydd all komma med än vanlig lagsiiftning för de fri- och rättigheter alla är ense om måste kunna begränsas. Detta är enligt vår mening inte tillfredsställande. Därför har vi från centern föreslagit dels obligatorisk lagrådsgranskning av förslag till lagstiftning som begränsar medborgerliga fri- och rättigheter, dels dl särskilt kvalificerat lagstiftningsförfarande då det gäller sådana förslag, etl syslem med två s. k. läsningar.

Det är alltså fråga om en dubbel riksdagsbehandling, om tidsuldräkl mellan två riksdagsbeslut. Tiden mellan besluten har vi föreslagit till sex månader. Detta system med två beslul skall enligt våra förslag gälla inte bara de s. k. opinionsfriheterna, dvs. yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet och demonslrationsfrihel, utan all lagstiftning som berör de grundläggande fri- och rättigheter som finns med i regeringsformens andra kapitel. Del gäller härvid lagsiiftning som berör den enskilde mera direkl, såsom förändringar i barnavårdslagen, i omsorgslagen, i bestämmelser om frihetsberövanden av olika slag, i egendomsrätten och i upphovsrätten.

Vid synneriiga skäl, dvs. i absoluta undanlagsfall, skall det enligt vårt förslag kunna räcka med ett beslut i fråga om fri- och rättigheter på de här områdena. Men för all ett sådant beslul skall vara giltigt skall det då krävas kvalificerad majoritet. Minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter skall rösta för det förslag som då är uppe lill behandling. För framliden kan vi länka oss atl tillämpa systemet med två läsningar även i fråga om annan lagstiftning.

Folkpartiet och moderalerna har hittills hållit fasl vid förslagel all be
gränsningar i fråga om opinionsfriheier, alltså inte de mera grundläggande
fri- och rättigheterna i barnavårdslagen, omsorgslagen, reglerna om fri
hetsberövanden, egendomsrätt, upphovsrätt osv., skäll beslutas i samma
ordning som grundlag, dvs. två riksdagsbeslut med val emellan, eller
genom ett beslut med fem sjättedels majoritet. Del har varil en hård
och fastlåst diskussion mellan å ena sidan folkpartiet och moderaterna
och ä andra sidan regeringen i denna fråga. Vi har beklagat detta. Vårt 97

7 Riksdagens protokoll 1975/76:149-152

Nr 149 förslag borde möjliggöra en bred uppslutning. Jag vågar säga att del är

Fredaeen den '' förslag som tillgodoser högt ställda krav på kvalificerat förfarande

4 iuni 1976 '' lagstiftning på de områden som del här är fråga om och som bör

------------ '■- kunna tillfredsställa alla. Från regeringen och socialdemokraterna har

Fri-och rättigheter i vi så långt fåll elt positivt svar all de förklarat sig beredda att utreda
grundlag frågan om systemet med två läsningar. Men en positivt grundlagsbeslul

bör och kan fallas redan nu. För folkpartiet och moderalerna borde del vara självklart alt cenlerförslagel är alt föredra framför regeringsförslaget, eftersom vårt förslag fyller höga anspråk på dl kvalificerat förfarande och regeringsförslaget innebär vanlig enkel lagstiftning även i fråga om dessa viktiga fri- och rättigheter.

Man kan inte komma ifrån all folkpartiets och moderaternas förslag på denna punkt har svagheter och vad jag bedömer som nackdelar. Del förslagel kan t. ex. innebära risker för atl en minoritet över en treårsperiod kan hindra nödvändiga lagar. Vi är ju ense om atl vi i vissa fall måste kunna inskränka de här fri- och rättigheterna just av omtanke om medmänniskornas fri- och rättigheter. Om man anser denna tidsuldräkl pä hela tre år möjlig, kunde man ju bara rakt upp och ner ha det förfarande som gäller för förändring av grundlag. Den metoden, dvs. all del skall vara allmänt val mellan de två riksdagsbesluten, är knappast den bästa för atl få den önskvärda debatten i frågan lill stånd. Del är en uppenbar risk för att fri- och rällighetsfrågorna kan komma i bakgrunden i en valrörelse. Av erfarenheterna från 1973 års valrörelse, som gällde en helf ny grundlag, lärde vi oss alt den egentliga debatten kom i gång först efter valrörelsen.

Etl annal drag i folkpartiets och moderaternas förslag som jag inte kan acceplera är atl lagrådei skulle direkl få avgöra om elt lagförslag berör opinionsfriheterna, sä alt det kvalificerade lagsliftningsförfarandd skall användas. Det måsle vara fel alt låta lagrådei fatta sådana direkta politiska beslul.

De punkter som jag har nämnt är viktiga, och här har cenlerförslagel
enligt min mening tydliga fördelar. Vi vill att lagrådet i sitt yttrande
i fråga om lagar som berör fri- och räitigheterna skall vara rådgivande,
att lagrådei skall vara en myckel tung remissinstans, men däremoi inte
en politisk beslutsinstans - det är en viklig skillnad. Två läsningar med
sex månader mellan de två riksdagsbesluten, som är en viklig del i värt
förslag, sätter inte demokraiins majoriletsprincip ur funktion, men just
genom denna tidsuldräkl mellan besluten ger vårt förslag bättre möj
ligheter till'debatt om och saklig prövning av en fråga än vad som kan
stå lill buds i en valrörelse som regelmässigt inriktas på ett antal stora
valfrågor. Radio, television, tidningar och hela Organisalionssverige har
en god möjlighet atl under de sex månader som skall löpa mellan besluten
granska det lagförslag som ligger och avkräva oss riksdagsledamöter be
sked om- våra motiv och våra skäl för förändringar. En sådan metod
ger elt gott utrymme för en bred folklig debatt, som säkerligen sätter
"° sina spår här i riksdagen. Regeringspartiet och folkpartiet/moderaterna

bör kunna samsas om centerförslaget.

Vi hälsar med tillfredsställelse förslagel från regeringen och konstitu-tionsulskottel om en ny utredning för ytterligare förbättring av grundlagsskyddet. Utredningen skall gälla lagrådsgranskningen i allmänhet och lagprövningen samt systemet med två läsningar. Jag menar att systemet med två läsningar bör kunna övervägas också i fråga om andra lagar än de som berör fri- och rällighetskapitlet i den nu gällande grundlagen.

I detta sammanhang vill jag också erinra om all centern under en följd av är ställt krav på en planmässig, övergripande utredning om ålgärder för atl säkra den enskildes rättsskydd, främsl inom den offentliga förvaltningen. Jag beklagar verkligen all utskoltsmajoriteten har drivit igenom att behandlingen av cenierns motion i denna fråga skall skjutas över till nästa riksdag. Del är på tiden atl del nu blir en utredning om den stora och vikliga frågan om de enskildas rättsskydd. En viktig uppgift för den aktuella utredningen bör också vara frågan om en utbyggnad av skyddet mot retroaktiv lagsiiftning.

Herr talman! Sammanfattningsvis vill jag säga att del råder myckel god enighet om de medborgeriiga fri- och rättigheternas innehåll. Självfallet bör det vara så - delta är ju en viktig del av vår demokraiiska värdegemenskap! Vi har genom den nya regeringsformen fått ett grundlagsskydd för fri- och rättigheterna. Det är i jämförelse med det lidigare grundlagsskyddet elt stort framsteg. Men skyddet måste förstärkas ytterligare. Det gäller t. ex. dl kvalificerat lagstiftningsförfarande i fråga om fri- och rälligheler i regeringsformens andra kapitel. Vårt förslag med obligalorisk lagrådsgranskning och två läsningar som huvudprincip är otvivelaktigt den mest praktiska lösningen. Den kan göras till vilande grundlagsbeslul redan i dag.

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Herr BOHMAN (m):

Herr lalman! År 1938 väckle Gösta Bagge och Fritiof Domö m. fl. en motion i riksdagen om införande i grundlag av vissa av del nuvarande samhällets fundamentala principer. Motionen kom alt bilda utgångspunkt för de .strävanden all utforma ett skydd för de medborgeriiga fri- och rättigheterna för vilka dagens beslut kommer all utgöra en viklig etapp.

All motionen väcktes just 1938 var ingen tillfällighet. Del gällde -skrev motionärerna - atl skydda samhället mot de överrumplingar från tillfälliga makthavare som i stat efter stat på den europeiska kontinenten vält rättsstatens och demokratins JDrinciper över ända. Nazismens och stalinismens slagskugga vilade tung över Sverige. Högermolionen fick slöd av en enig riksdag.

Men del behov som då framstod som självklart har senare av vissa partier betraktats som mindre angeläget. 1938 års moiion resulterade i en utredning. Dess belänkande lades fram 1941, när Hitler fortfarande stod på höjden av sin makt. I början på 1950-talel. när stalinismen stod stark och mäktig, aktualiserades frågan äter, nu i författningsutredningen, vars förslag av olika skäl inte förverkligades. I den grundlagberedning

Nr 149 som beredde vägen för 1970 och 1974 års förfatiningsreformer fick frågan

Fredaeen den '' P grund av motståndet från socialdemokratiskt håll.

4 inni 1976 Först när vi moderater och folkpartisterna vid den nya grundlagens

_____________ riksdagsbehandling bestämt krävde etl bättre rättighelsskydd slog rege-

Fri-och rättigheter i ringen till reträtt. Socialdemokraterna hade försökt stå emot. De hade
grundlag argumenterat emot. Men inför riksdagens och den allmänna opinionens

tryck tvingades regeringen nu att hänskjuta frågan till en ny utredning - lill den s. k. Mehrska ulredning, vars socialdemokraliska majoritets åsikter ligger lill grund för den proposition som riksdagen nu lar släilning till.

Under alla dessa års många debatter - från 1938 lill 1976 - har frontlinjerna varit desamma. Moderater och liberaler har drivit på. Socialdemokrater och kommunister har stretat emot. Vi har hävdat atl demokratin bäst tryggas om de enskilda medborgarnas frihet kringgärdas med starkaste möjliga skyddsgarantier. Våra motståndare har gjorl gällande att demokrati bäst tryggas genom atl staten ges handlingsutrymme, även om delta skulle kräva all skyddet för de enskildas rättigheter måste försvagas.

Det är inte av någon slump - och det beror inte på tillfäUigheternas spel - att frontlinjerna har gått där de har gäll. De har bestämls av skiljaktiga uppfattningar om hur ett samhälle skall vara organiserat, om vad begreppet demokrati egentligen innebär, om statsmakternas förhållande lill medborgarna och om medborgarnas anspråk på frihet och oberoende gentemot staten.

Historien om vår demokratis framväxt handlar om enskilda människors krav på handlingsfrihet gentemot överheten. Det har varit en kamp mellan dem som sökt frihet och de maktägande grupper i skilda liders samhällen som velal förneka och förvägra dem den friheten. Gradvis har en politisk ideologi växt fram om hur del samhälle skall byggas upp som sätter människornas frihel i centrum. Ur den processen har utgått övertygelsen om att människans frihet är det vikiigaste i ett samhällsbygge. Och från den övertygelsen har läran om demokraiin fått sin utformning - läran om hur friheten måsle skyddas och garanteras av en statsmakt som i sin tur är styrd och kontrollerad av folkel självt.

1 dag ter sig delta som självklart. Men för den tid då samhället fort
farande var den oinskränkta överhetens tummelplats uppfattades denna
lära som omstörtande. Den var emellertid revolutionär i del begreppets
bästa bemärkelse. Få revolutioner har betytt så mycket för vår civilisations
utveckling som den amerikanska frigörelseprocessen. Genom självstän-
dighdsdeklaralionen i juli 1776 lades för första gången i modern lid
grunden för en stat och en nation inom vilken individens oförylteriiga
fri- och rälligheler betraktades som det mest betydelsefulla. Del som
skedde i Nordamerika för snart jämnt tvä århundraden sedan beredde
vägen för den demokratiska utveckling som fick sill genombrott i vårt
land vid ingången lill och under 1900-lalel.
'O" För oss är demokratin den statsform som bättre än någon annan förmår

garantera och skydda de enskilda medborgarnas frihet. Friheten är demokratins grundval, dess styrka och inspirationskälla.

Men denna frihetliga demokralisyn är inte helt obestridd. Mot den har alltid stått - och slår i dag lika klart som förr - en mer kollektivisiisk demokralisyn. Även om den synen också utgår från de enskilda individernas bästa är del inte den enskilda individens frihet, ulan kollektivets handlingskraft, som slår i centrum för samhällsarbetet.

Och här går frontlinjen mellan å ena sidan dem för vilka frihetens försvar i princip måste få andra samhällsmål att vika, och å andra sidan dem för vilka denna frihet måsle vika då kollektivets handlingskraft så kräver. Häri ligger skillnaden mellan den liberala och den kollek-tivisliska samhällssynen. I svensk politik är den i dag förkroppsligad i del som skiljer moderater och folkpartister från socialdemokrater och kommunister.

Den socialism ur vilken dagens socialdemokrater leder sitt ursprung, och lill vilken man under de allra senaste åren alll flitigare har bekant sig, bygger på en kollektivisiisk idéologi. Slatsgemenskapen, samhället som helhet, är för socialismen del centrala. Myten all allt kan ordnas bäst genom staten, genom stora organisaiioner eller i andra kollektiva former, är inbyggd i den socialdemokraliska grundsynen. Och därför är socialdemokraternas politik inriktad på att ständigt förskjuta beslutsfattandet över lill det kollektivas förmån. Denna strävan är socialismens innersta drivkraft och syfte.

Vi menar all del är svårt att på sikt förena sådana strävanden med en klar frihetlig demokratisyn. Enligt vår mening förutsätter demokrati all människornas valfrihet skall prägla samhällsarbetet, alt deras livsmönster och deras miljö i vidsträckt mening skall utformas av dem själva och bero på deras egna avgöranden och deras eget ansvarstagande. All värna och garantera medborgarnas rätt till frihet, till privatliv och till självständighet, och all vidga möjligheterna för individuellt inflytande och personlig frihel för medborgarna - detta måste inneslutas i den innebörd som vi ger begreppet samhällssolidaritet.

För oss har kollektivismen berättigande bara så länge dess syfte är all ge den enskilde en frihel och en trygghet som den enskilde ensam inte skulle kunna tillförsäkra sig. Men om kollektivismen betraktas som etl mål i sig, då blir den alltför lätt frihetens fiende.

Den demokraiiska staten bjuder etl bättre skydd för individens frihet än något annal statssystem. Men därmed är inte sagt all en stat som är demokratiskt legitimerad genom öppna och fria riksdagsval automatiskt garanterar atl den enskilda friheten aldrig någonsin träds för när. I själva verket måste varje maktutövning kontrolleras och balanseras, även den demokraiiska. Och den demokratiska makten måsle övervakas inte bara genoni det demokratiska systemet i sig utan också genom alt man däri bygger in särskilda spärregler. Dessa reglers syfte skall vara alt förhindra eller all försvåra för staten alt med hjälp av en mer eller mindre tillfällig folkmajoritet begränsa de medborgerliga friheter som

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

101

Nr 149 ger demokratin dess innehåll.

Fredaeen den Delta innebär självfallet en inskränkning och begränsning i statens

4 iuni 1976 handlingsfrihet - något som socialdemokraterna med indignation har till-

_____________ bakavisal. Men atl så sker är nödvändigt. Själva demokratibegreppet -

Fri- och rättigheter i som vi tolkar del - förutsätter atl det finns fasta gränser över vilka en

grundlag demokraiisk majoritet inte har rätt alt sträcka sig, då del gäller att ingripa

i medborgarnas integritet eller inskränka deras frihel. 1 princip utgår ju

det grundlagsförslag som vi behandlar i dag också från all det finns

sådana fasta gränser.

Men delta resonemang - säger socialdemokraterna - måste ju komma att innebära att vi gör det svårare för staten alt genom majoritetsbeslut och i folksuveränitetens namn förverkliga den politik som majoriteten anser bäst gagna just de enskilda medborgarnas intressen. De gränser vi vill uppställa mellan privat och offentligt skulle kunna försvära en angelägen reformverksamhet inriktad just på alt tillgodose de enskilda medborgarnas bästa.

En sådan argumentation kan självfallet inte utan vidare avvisas. Den åskådliggör ett dilemma som är inbyggt i själva demokratibegreppd. Eller rättare sagt: Den avspeglar den ena sidan av begreppets innehåll - all majoriidsviljan skall avgöra konflikter mellan olika viljor och intressen. Men mot detta slår den andra demokratiaspekten - all demokrati förutsätter frihel. Och långigående begränsningar av grundläggande friheter är ägnade alt urholka demokratin. Det är på de här sist angivna tankegångarna som de internationella konventionerna om grundläggande rättigheter, som varje medborgare tillförsäkras av samhället, är byggda. Rent principiellt måsle det därutöver slå klart att del alltid finns gränsstolpar utanför vilka begränsningar inte kan vidtagas utan alt demo-kralibegreppel så småningom förlorar sitt reella innehåll.

Till de rättigheter som jag här åsyftar hör enligt vår mening, utöver andra allmänt erkända fundamentala rättigheter, föräldrarnas rätt till vårdnad om sina minderåriga barn och rätten atl handha barnens fostran i tros- och livsåskådningsfrågor - barns rätt med andra ord -, rätten lill egendom, rätten lill oberoende gentemot en överhet som kan komma att vilja reglera och styra, kontrollera eller bestämma över vederbörandes privata liv. Dessa rälligheler bör komma till klart uttryck och omgärdas med fasta garantier i rikels grundlag.

Garantierna måste utformas så att åtgärder som syftar lill att begränsa de skyddade fri- och rättigheterna underkastas en noggrannare och mer ingående prövning än vad fallel är i fråga om samhällsbeslul i allmänhet. Skydd mot förhastade beslul måste byggas upp. Mer eller mindre tillfälliga majoritetsbeslut måsle kunna tillbakavisas. Minoriteten måsle tillförsäkras möjligheter att utöva kontroll över majorilelen. Och detta gäller även om de ifrågasatta åtgärderna må från allmänna synpunkter bedömas som motiverade eller syfta till aldrig så väl underbyggda samhällsförbättringar. Del är inte minst om delta som striden har stått i de olika grundlagsutredningar som bedrivit sill arbete sedan slutet på 1930-talei. Och

102

det är ju detla dagens riksdagsbeslut också gäller. Skall statens frihet prioriteras före individens? Eller skall utgångspunkten vara den enskildes frihet? Eller hur skall man skapa en syntes mellan de här mot varandra stående intressena?

Herr lalman! All värna den individuella friheten, alt garantera atl de grundläggande medborgerliga rättigheterna upprätthålls - detta är enligt vår mening den främsta frontlinjen i försvaret för demokratin. Och skyddet måste gälla även mot en demokratiskt legitimerad statsmakt som anser sig i slatsnyttans iniresse eller av andra anledningar ha behov av att inskränka denna. Detla måste vara en grundlinje i en frihetlig demokralisyn. Vad del gäller är att utforma skyddsreglerna så att viktiga samhällsfunktioner inte försvåras eller omöjliggörs.

Ingen har påstått och ingen vill påstå att friheten för de enskilda medborgarna i vårt Sverige i dag skulle vara hotad. Men detta innebär inte all vi har rätt att utgå från all de grundlagsbestämmelser lill skydd för friheten som vi i dag diskuterar bara skulle ha intresse i vissa utomordentligt sällsynta krissituationer.

Samhällsutvecklingen - som vi ser den under de närmaste årtiondena - kan även under normala förhållanden komma alt innebära nya hot mot de enskilda medborgarnas frihet. De koncentraiionsiendenser som gjorl sig gällande på många samhällsområden kan få frihetsbegränsande konsekvenser. Den centrala statsmaktens växande styrka, de alll större svårigheterna all överblicka och övervaka den växande offentliga förvaltningsapparaten, kan få samma konsekvenser. I olika hänseenden kan ålgärder, genomförda och sanktionerade av en riksdagsmajoritet, komma att gripa alll längre in i de enskilda medborgarnas liv. Datorutvecklingen ger enorma möjligheter för dl genömkontrollerat och genomregleral samhälle.

Att den enskildes frihel skulle över en natt genom regeringsdekret eller riksdagsbeslut avskaffas drömmer ingen om. Men i själva utvecklingen är risker inbyggda för den enskildes friheter. Dessa friheter skulle successivt kunna naggas i kanten genom en samhällsutveckling som steg för steg, dag for dag ger överheten och övermaklen ökande befogenheter på de enskilda medborgarnas bekostnad.

Och om man till dessa tendenser, som är inbyggda i själva samhällsutvecklingen, lägger den renässans Rir det kollektivistiska länkande som under senare år ägt rum inom del socialdemokraliska partiet, då framstår betonandet av friheten som ännu viktigare, kanske som en av våra viktigaste poliliska uppgifter. I ett alltmer centralstyri och byråkratiskt samhälle, i ett samhälle där alltmer makt och befogenheter förvallas av myndigheter och starka organisaiioner, kan dl fasl grundlagsskydd vara en viktig stödpunkt för friheten inom folkstyrets ram.

Om vi vidgar detta perspektiv utöver vårt lands gränser, möter vi en värld där frihet och demokrati visserligen hyllas av allt fler men respekteras av alll färre. I den världen har antalet diktaturer ständigt blivit allt flera och demokratiernas antal allt mindre. Vi har i dag flera diktaturer

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

103

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

i Europa än vi hade på 1930-talel, då nazismen och fascismen gick fram över vår gamla kontinent. Det kostade Europa ett världskrig all krossa det hot mot demokraiin som då förelåg. Men samma världskrig har kostat samma kontinent underkastelse under ett nytt, lika skrämmande hot

Fri-och rättigheter i mot friheten och självständigheten.

grundlag

Naturligtvis kan inte vår grundlag skydda friheter i andra delar av världen. Vi överskattar ofta vår moraliska kraft all påverka omvärlden. Men det vore ändå fel att helt bortse från de internationella perspektiven. I den värld vi lever i framstår friheten som alltmer hotad. Del måste vara vår plikt att i denna värld skydda friheten så långt det är möjligt. Ger vi oss själva en framlid i frihel, då ger vi samtidigt andra länder och folk bevis för all frihet kan säkras och upprätthållas i en ofri värld.

Jag har, herr lalman, velal ge detta inlägg en starkt principiell inriktning. Jag har gjorl del därför att debatten om skyddet för våra grundläggande fri- och rättigheter alltför ofta har blivit en debatt i vilken olika juridiska spetsfundigheter, skilda tekniska konstruktioner och invändningar har ställts mot varandra. Att så skett är ingalunda oväsentligt. Rättsstaten förutsätter sorgfälligt utarbetade och väl genomtänkta lagar. I del hänseendet har det syndals alltför mycket under de senaste åren.

Men lagtekniska problem får inte leda till att vi döljer helhetsbilden av vad det egentligen gäller. Den juridiska debatten måste föras mot bakgrunden av de avgörande motsättningar som föreligger mellan olika principer om hur ett demokratiskt samhälle skall vara uppbyggt - motsättningen mellan å ena sidan en individuellt inriktad och å andra sidan en mera kolleklivisliskt anlagd grundsyn.

Jag vill, herr talman, lill sist än en gång upprepa att del måste vara den enskilde medborgarens frihet som skall slå i centrum för samhällsarbetet. På del område vi nu diskuterar liksom i andra hänseenden. Ingen uppgift är viktigare för oss än att säkra en frihel från yttre tvång för vårt land och en frihel från inre förmynderi för dess medborgare. Delta gällde debatten 1938. Detta gäller också dagens debatt. Och del kommer atl gälla även framdeles.

Hert AHLMARK (fp):

Herr talman! Del finns en tanke som vi liberaler ofla har mött hos motsträviga statsråd när vi krävl ett bättre skydd av friheten i författningen. Det är tron alt grundlagar inte betyder just någonting för att värna friheten.

De senaste månaderna har justitieministern i tal efter tal hävdat den tesen. Jag citerar honom: "Den yttersta garantin för fri- och rättigheterna är demokratins förankrning i folkopinionen. Om folkets demokraiiska medvetenhet sviktar kan inga grundlagsregler i världen rädda den enskildes fri- och rälligheler." - Så löd budskapet när Lennart Geijer framträdde på Publicistklubben häromveckan. Ungefär samma lanke framfördes i delar av hans tal i dag.

Olof Palme utvecklade samma tema i sitt tal vid Folkets hus-kon-

104

gressen. Han sade: "Människornas medvetenhet och deras demokraiiska Nr 149
sinnelag är den främsta garantin för rättigheterna." Fredaeen den

Och sä långt är del lätt all hålla med. I Sverige bär en överväldigande 4 j: ig-jf.

del av befolkningen och starka folkrörelser upp demokraiin genom sin ____

tro på den och sill arbete för den. 331 av 350 ledamöter i den svenska Fri- och rättigheter i riksdagen representerar partier vars vakthållning kring vår demokrati inte grundlag kan ifrågasättas.

Demokratins förankring bland människorna och deras valda representanter är grundvalen för frihel och folkstyre. Om svenska folket, också i krislägen, står fast vid de grundläggande rättigheterna kan del vara svårt för de makthavande att beskära dem. Och tvärtom: Om en majoritet av svenska väljare röstar på icke-demokratiska partier blir del kanske omöjligt att skydda friheten, hur förträfflig författningen än är.

Men när den insikten förvandlas lill argument mot all skydda fri-och rättigheterna effektivt i grundlagen kan vi liberaler inte vara med. Finns demokraiin förankrad bland miedborgarna behövs inget grundlagsskydd. Saknas den förankringen hjälper inget grundlagsskydd. Den tanken återkommer, om än i utspädd form, också hos jusiilieminislern och andra regeringsföreträdare.

Vad man då bortser från är all det finns en massa mellanlägen mellan en folkopinion, som förhindrar varje brott mot friheten, och en folkmening som godtar varje förbrytelse mot friheten. Det finns lagar som ligger i något slags grå zon, där viktiga värden gröps ur men utan alt demokratin upphävs. Det finns speciella situationer då man kan anföra goda skäl för att begränsa en viss frihet utan atl alla förstår all man därmed på sikt raserar en bit av skyddet för dem själva. Och det kan uppstå krisartade politiska lägen dä en stark opinion under en tid kan begära all man upphäver viktiga riiltigheler och där bara grundlagens skydd gör att man rider ut krisen ulan atl rasera rättssäkerheten.

Sådana fall brukar de glömma som säger nej lill ett effektivt grundlagsskydd för fri- och rättigheterna. De vägrar medge all t. ex. en ökning av brottsligheten kan leda till krav på flitig' användning av telefonavlyssning mot svenska medborgare också på ganska lösa grunder. De har inte fantasi nog all tänka sig all främmande makl kan sätta ett sådani tryck på Sverige att det kan bli frestande alt med smygande bestämmelser urholka mötesfriheten. De tycks inte tro att en regering i ett läge med våldsamma motsättningar inom landet kan anse att del ligger i "landels intresse"" all upphäva demonstralionsrätten.

Det är inte minst för sådana och liknande ögonblick som man skriver grundlagar. När ingen hotar friheten behöver man inte skydda den ens i lag, än mindre i grundlag. När många vill tumma på demokratin är del viktigt atl ha del säkraste skydd som lagsliftningen medger. Det är författningen.

Del brukar sägas all Sverige är en av världens mest stabila demokratier.
Och del är sant. Men också hos oss kan stabiliteten komma alt rubbas
i framlida krislägen. Också i Sverige måste demokraiin ständigt vinnas '05

Nr 149 på nytt i varje generation. Också här är del viktigt atl värna om de-

Fredagen den mokratins fri- och rättigheter.

4 inni 1976 insikten har under senare år vuxit sig starkare hos stora delar

_____________ av svenska folkel. Det har skett under iniryck av hur medborgerliga

Fri-och rälligheler i fri- och rälligheler i dag förtrampas i andra länder och förvägras fler
grundlag människor än någonsin förr i världshistorien. Bara några få hundra mil-

joner människor bor i samhällen som tillkämpat sig den frihet som vi upplever som självklar. Den överväldigande majorilelen, mer än 3 miljarder människor, lever i stället under olika typer av auktoritära regimer. Betydelsen av att skydda fri- och rättigheterna har också framträtt klarare inför vad som hänt i demokratierna under senare år. Elt par år av stagnation i ekonomierna och växande arbetslöshet - del har varit tillräckligt för att ge vind i seglen ål yllerlighelspartier. Ett antal terroristdåd av små extremistgrupper - det har varil nog för all också i en stabil demokrati som den västtyska besluta om allvarliga frihetsingrepp. Frihetsskydd i grundlagen kan inte i längden förhindra en majoriiei som är fast besluten att inskränka fri- och rättigheterna atl göra del. Men den kan försvåra allvarliga begränsningar av friheten och fördröja beslul för all ge utrymme för eftertanke, deball och folkets prövning i val.

Också socialdemokraterna har i praktiken accepterat att författningen har dl sådani värde, även om del inte alllid framgår av deras argumentering.

Steg för steg har opinionen tvingat socialdemokratin att ge upp ohållbara invändningar mot ett förstärkt skydd för friheterna. Från den nästan totala likgiltigheten i grundlagberedningen i början av 1970-talet lill del förslag som regeringen nu lagt fram är del ändå etl inte obetydligt steg. Varje litel delsteg har tagils under stora våndor och med många invändningar från början. Men resultatet har ändå blivit atl ni sleg för sleg pressats till all ge friheten etl starkare skydd i författningen.

Del förslag regeringen nu lagt fram innebär vissa utvidgningar och förstärkningar av fri- och rättighelsskyddet. Fler rättigheter förs in som bara kan inskränkas genom ändring i själva grundlagen, t. ex. förbud mot tortyr. Andra rälligheler får en starkare släilning genom atl nu stå i grundlagen, t. ex. upphovsrätten för författare och konstnärer. De andliga friheterna blir svårare all upphäva genom de regler som ställs upp för att begränsa dem. Också utländska medborgare i Sverige får för första gången dl rättighelsskydd i grundlagen.

Ändå kvarstår den grundläggande svagheten. Det förblir möjligt att med en rösts majoritet över en natt inskränka så centrala friheter som yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten och skyddet för förtrolig meddetelse.

Den möjligheten vill folkpartiet inte ha kvar. Vi anser att liden nu

har kommii all ge friheten del säkraste skydd lagsliftningen medger.

Lagar som begränsar de andliga friheterna skall beslutas på samma sätt

"" som grundlag. Om ärendet brådskar - det kan t. ex. röra sig om in-

Skränkningar i mötesrätten i samband med en epidemi - skall beslul      Nr 149
kunna tas med kvalificerad majoritet: minst fem sjättedelar av de röstande     Fredagen den
i riksdagen.                                                                   4j,ni 1975

Vill man effektivt skydda friheten finns bara två vägar: aniingen att -----

för varje frihet ha en lika utförlig reglering i själva grundlagen som redan Fri- och rättigheter gäller för tryckfriheten eller alt ställa upp krav på kvalificerat förfarande i grundlag för lagar som inskränker friheterna. Regeringen har försökt en tredje väg: all i grundlagen ange vilka ändamål inskränkningarna får avse.

Inskränkningar får göras "endasi för att tillgodose elt ändamål som är godtagbart i etl demokratiskt samhälle". Så sägs del i en oerhört allmän formulering. Och de skäl som räknas upp för frihetsinskränkningar ger ett gott skydd, säger justitieministern när han i dag angriper folkpartiet. Men lät oss se närmare på just det som herr Geijer tog upp.

Yttrandefriheten och informationsfriheten skall kunna begränsas med hänsyn lill rikels säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivels helgd, förebyggande och beivrande av brott och i övrigt om särskilt viktiga skäl föranleder del. Del borde vara uppenbart för alla i kammaren att de här formuleringarna kan tolkas nära nog hur som helst i ett läge när friheten är trängd. Vi är inte emot all de finns där. De är kanske bättre än ingenting. Men ensamma ger de elt myckel dåligt skydd för yttirandefriheten och för informationsfriheten.

Vill man genoni ändamålsbestämningar och liknande öka skyddet för fri- och rättigheterna, kan man troligen inte komma myckel längre. Del är ändå uppenbart atl de inte ger en tillräckligt skydd. De fiesta av de här formuleringarna är så suddiga att tolkningarna av dem kan gå i vill skilda riktningar. En lag som för några är, jag citerar förslagel till grundlag, "elt hol mot den fria åsiktsbildningen"" kan andra godta, eftersom den fria åsiktsbildningen kan påstås vara garanterad på andra sätt, t. ex. genom tryckfriheten, och därnied i realiteten upphäva en frihet, därför all tryckfriheten kan sägas vara den garantin. En allvarlig inskränkning i friheterna med hänvisning lill "allmän ordning och säkerhet"" kan formellt motiveras som något hell annal än en begränsning av demokraiin. I situationer, som inte kan förutses i dag, kan betänkliga inskränkningar av fri- och rättigheterna göras, när de makthavande säger att ""särskilt viktiga skäl föranleder det"".

Och märk väl: Den uppräkning av ändamål för inskränkning av yttrande- och informationsfriheten som görs i regeringens och utskoiiets förslag är bara e.\empel som visar på vilka grunder man skall kunna inskränka yttrande- och informationsfriheten.

Det kan sägas att det är bättre att ha än alt inte ha formuleringar av del här slaget. I vissa deballlägen kan regeringsformens ord användas som argument mot vissa slag av angrepp mot fri- och rättigheterna. Men än mer uppenbart är all del här är snömosparagrafer utan tvingande verkan, formuleringar som i krislägen kan komma atl missbrukas nära nog hur långt som helst.

107

Nr 149 Varför motsätter sig då socialdemokraterna del effektiva skydd vi i

Fredaeen den folkpartiet vill ge fri- och rätligheierna? Ja, argumenten har redovisats

4 iuni 1976 ' Propositionen, i några tal av justitieministern, också i dag, och av stats-

_____________ ministern. De utgör en sällsam blandning av praktiska invändningar

Fri-och rättigheter i av lilen betydelse och ideologiska motiveringar av stor räckvidd.
grundlag Det folkpartiet vill ge dl effektivare grundlagsskydd är "en liten grupp

av rättigheter", förklarade justitieministern i sill förstamajlal. I propositionen avvisar regeringen vårt krav om kvalificerat förfarande med all inga andra avvikelser från majoritdsprincipen bör göras än "sådana som är nödvändiga för att skydda den demokratiska styrelseformen och andra värden som är oskiljaktigt förenade med demokratins idéer".

Del här är en märklig tanke. Yttrandefriheten, informationsfriheten, skyddet för vad man skriver i brev och säger i telefon, mötesfriheten, demonslralionsfrihelen, föreningsfriheten - det skulle alltså enligt ju-slitileministern vara "en liten grupp rättigheter". Det skulle enligt regeringens proposition inte vara värden som är "oskiljaktigt förenade med demokratins idéer". Ja, det skulle vara friheter som mindre har all göra med demokraiins idéer än t. ex. riksdagsmans immunitet mot åtal på grund av yttrande eller gärning under utövande av riksdagsuppdraget. Del skyddet kan ju i dag bara upphävas med fem sjättedels majoritet! Skyddet för riksdagsmans immunitet skulle alltså vara viktigare än yttrandefriheten.

Alla, utom möjligen justitieministern, inser atl de rättigheter som del här gäller är de verkligt centrala friheterna vid sidan av tryckfriheten. Varför skall de då inte få del skydd som molsvarar det som tryckfriheten redan har? Del är den fråga som vi ställer.

Då svarar regeringen all det skulle strida mot majoritdsprincipen all ställa upp särskilda regler för inskränkningar av fri- och rättigheterna. "Den minoritetsspärr man föreslår är helt främmande för värt styrelseskick", påstod Olof Palme inför Folkels hus-kongressen.

Del är dl ohållbart påslående. Så snart man godtar att det finns grundlagar ger man ju avkall på majoritetens rätt all när som helst besluta vad som helst. När riksdagen gav tryckfriheten grundlagsskydd satte den ju spärrar mot att framlida riksdagsmajoriteter skulle kunna inskränka eller avskaffa tryckfriheten annat än genoni två beslut med ett riksdagsval emellan.

Vill regeringen avskaffa tryckfrihetsförordningen, som innebär hinder för en niajorilel i den svenska riksdagen all när som helst beslula om någonting i denna grundlag? Eller vill justitieministern nu all vi skall avskaffa den s. k. EG-paragrafen i regeringsformen, som stadgar elt krav på fem sjättedels majoritet i riksdagen för alt överlämna befogenheter lill internationella organ?

I sitt tal på Publicistklubben hävdade visseriigen justitieministern all
grundlagen egentligen inte betytt någonting, när vi under senare årtion
den har utvidgat demokraiins innehåll och gränserna för vad som är
'08 tillåtet i opinionsbildningen. Men jag tror ändå alt i ögonblick av siörre

klarsyn måsle också Lennart Geijer medge atl tryckfrihetsförordningen har haft en ovärderlig betydelse för atl skydda del tryckta ordet och utveckla en kritiskt bevakande journalistik.

Vad vi liberaler nu vill är alltså alt ge också andra opinionsfriheier ett molsvarande skydd som tryckfriheten redan har. Då hävdar den främste ansvarige inom regeringen, Lennart Geijer, plötsligt att dl sådani skydd "slår i dålig överensstämmelse med de grundläggande principerna", och sedan anklagar han folkpartiet för alt vilja införa "minoritets-diktatur".

Låt mig besvara justitieministerns grova anklagelse. Vad vi liberaler' är ute efter begriper aMa. Det är inte diktatur utan det är skydd av friheten. Den rätt vi i vissa lägen vill ge en minoritet är inte rätlen att besluta i majoritetens ställe ulan rätten att fördröja beslul om alt begränsa friheten i upphetsade lägen när starka krafter verkar för allvarliga inskränkningar i demokraiin. Vad vi begär är inte "minoriletsdiktalur" ulan lid för eftertanke, debatt och folkets prövning i val. Det skall inte vara möjligt att över en natt med någon enda rösts majoriiei inskränka våra centrala friheter.

Jag tänker inte komma med molsvarande anklagelser mot socialdemokratin. Nu antyder visserligen justitieministern i olika tal all jag insinuerar på något sätt att socialdemokraterna skulle vilja avskaffa fri-och rättigheterna.

Lål mig då bara citera vad jag sade på presskonferensen den 6 maj, då vi väckle folkpartiets moiion om fri- och rättigheterna: "Vi vill skydda friheten effektivt i författningen. Del är absurt all påslå atl detla skulle vara en anklagelse mot svensk arbetarrörelse för au vilja begränsa yttrandefriheten. Socialdemokratin har under sin lid i regeringsställning slagit vakt om folkslyrelsen och dragit en klar gräns mot kommunismen i Sverige. Varje antydan om att socialdemokraterna har andra avsikter är en förolämpning mot den demokraiiska arbetarrörelsen."

Det sade jag alltså när vi lade fram vår motion om fri- och rättigheterna. Och jag tror atl jag har sagt det vid dl femtiotal lillfällen runt om i landet under det senaste halvåret.

Vad finns det då för insinuationer här om socialdemokratins demokratiska sinnelag? Det finns kritik mot ert författningsförslag i sak. Men ta då den debatten i sak och spela inte upphetsade på en punkt där vi har precis samma mening! Den här lätsasindignalionen över uttalanden som jag aldrig har fällt spelar ni upp samtidigt som ni anklagar folkpartiet för alt vilja införa etl syslem som "strider mot demokraiin", som Hilding Johansson sade för några limmar sedan. Ni anklagar oss för all vilja införa ""minoriletsdiktalur"', för atl vilja upphäva majoritdsprincipen, för atl vilja förhindra reformer för alt inte tala om andra beskyllningar som ni har öst över folkpartiet här i kammaren i dag.

Del här är ju, som Björn Molin redan påpekat, oerhörda anklagelser. De riktas mot ett parti som oavbrutet arbetat för atl fördjupa och vidga demokratin i det svenska samhället. De fälls som förklenande omdömen

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

109

Nr 149 om elt parti där frihelslanken ständigt varit och är avgörande, och där

Fredagen den kampen för demokraiin har en längre tradition än hos någon annan po-

4 iuni 1976 litisk rörelse. Man pastarätt vi vill upphäva demokratin, när vi vill skydda

--------------- demokraiin. Man säger att vi vill införa diktatur, när vi i motsats lill

Fri-och rättigheter i detta vill effektivt värna de andliga friheterna i grundlagen.
grundlag En sådan propaganda är naturligtvis en förolämpning mot svensk li-

beralism. Sådani är vi vana vid. Men frågan är naturiiglvis ändå: Av vilket skäl håller justitieministern sill mest obalanserade och osakliga riksdagsanförande just nu och just i den här frågan? Är del den förestående valrörelsen som gjorl herr Geijer nervös och får honom atl ta lill överord som är omöjliga all försvara? Eller är det insikten om alt han har lagt ett dåligt förslag, som inte ger något reellt skydd för de cenirala friheterna, och alt människorna i Sverige börjar upptäcka del?

Justitieministerns ulfall mot folkpartiet i dag lyder på alt han begriper att en växande folkopinion kräver alt också fri- och rättigheterna vid sidan av tryckfriheten bör få sill grundlagsskydd.

Både folkpartiet och socialdemokraterna slår vakt om demokraiin. Vår debatt om fri- och rättigheterna handlar om något hell annat: hur skall vi i författningen bättre än nu kunna skydda friheten också i situationer som vi i dag inte kan förulse? Här företräder folkpartiet en liberal linje som socialdemokraterna säger nej lill. Den debatten bör vi ta i sak.

Dä noierar vi en del konstigheler i regeringens argumentering. Först förklarar justitieministern och andra atl krav på kvalificerad majoritet är otänkbart, ja, att det i själva verkei blir ett hinder för demokraiin och leder lill ""minoriletsdiktalur"". Ögonblicket efteråt förklarar samme Lennart Geijer i sill tal på Publicislklubben all vårt krav på kvalificerat förfarande för att inskränka fri- och rättigheterna "aren ganska bristfällig skyddsmeiod efiersom den inte utgör något hinder mot beslul som bärs upp av mycket stora riksdagsmajoritder"".

Det är, förklarar justitieministern, "inte särskilt svårt all tänka sig upphetsade lägen där en betydande riksdagsmajoriiet - kanske riksdagen i dess helhet - kan vinnas för förslag om långigående rällighelsbegränsningar".

Lennart Geijer betvivlar alltså all del i elt läge där friheten är klämd finns en sjättedel modiga riksdagsmän som är beredda alt stå upp till försvar för friheten. Om det kan vi diskutera. Men om justitieministern skulle vara bekymrad för atl vårt förslag inte skulle innebära tillräckligt effektiva spärrar mot frihetsinskränkningar, borde ju hans slutsals bli atl han själv bör föreslå ännu effektivare spärrar. Men se, del gör han inte. Tvärtom lägger han ett regeringsförslag som medger att riksdagen med en rösts majoriiei över en natt kan begränsa friheter som är vitala för vår demokrati.

Regeringens talesmän gör också en annan kullerbytta. Sedan Olof Pal
me i sitt Folkels hus-tal vänt sig mot värt krav på kvalificerat förfarande
'10 för lagar som inskränker friheten fortsätter han: "Det är samma vilja

atl slå vakt om folksuveränitetens princip som gör atl vi inte kan godta Nr 149

en vidsträckt lagprövningsräll för domstolarna." Men i själva verket är Fredaeen den

del ju regeringens linje som leder lill mer makt hos domstolarna, som, a ■ • igif.

med statsministerns ord, "ger dem rollen atl överpröva vad folkets re- ___

presentanier beslutat". Fri- och rättigheter

Vårt förslag innebär, atl man ställer stora krav på riksdagens prövning i grundlag av lagar som inskränker friheten. Vi fiklägger våra spärrar mot otillbörliga inskränkningar i de friheter grundlagen stadgar hos riksdagen och folkels prövning i val. Del ger långigående garantier för all de lagar som beslutas inte strider mot grundlag.

Regeringens förslag däremot innebär, atl regeringsformen stadgar en mängd viktiga fri- och rättigheter. Och sedan överlåter man väsentligen ål domstolarna atl pröva hur de lagar riksdagen beslutar med errkel majoritet och Ulan särskilda krav förhåller sig lill grundlagens ord. Del öppnar långt fler möjligheter än värt förslag alt ge domstolar makt.

Utöver de principiella argumenten, som jag här har bemött, har regeringen ocksä försökt hitta på en del prakliska invändningar mot vårt förslag. Elt är all del skulle förhindra även vikliga sociala reformer, genom alt de tystnadsplikter som ibland åtföljer sådana reformer formellt skulle betraktas som inskränkningar i yttrandefriheten.

Detta är fel. I höst skall riksdagen la en lag om tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Enligt justitieministerns egna ord i Publicistklubben skall den lagen kunna täcka de behov av tystnadsplikter som vi ser i dag. Del är således helt fel när bl. a. statsministern påstår atl vikliga arbdsdemokralireformer skulle kunna fördröjas på grund av vårt krav om skydd för friheterna i grundlagen.

"Men"' säger justitieministern, "del finns ingen garanti i dag för all en sådan tyslnadspliklslag i vår snabbi förändrade värld kan läcka alla uppkommande situationer. Del kan uppslå behov att i speciella fall falla beslut om särskild tystnadsplikt i samband med brådskande ny lagstiftning."

Det är möjligt all del kan uppslå etl sådant läge. Men om det i framliden skulle bli aktuellt atl utvidga tystnadsplikterna på etl sätt som del i, dag inte är möjligt alt förulse, då är det också rimligt all den utvidgningen blir föremål för noggrann granskning och inte kommer att innebära en allvariig och omotiverad inskränkning av yttrandefriheten.

Från folkpartiet beklagar vi atl centerpartiet i dag vägrar all följa oss i kraven på all effektivt skydda friheten i författningen. Våren 1973 väckle vi gemensamt en parlimotion, som också Thorbjörn Fälldin undertecknade, där en arbetsgrupp föreslog kvalificerad majoriiei när riksdagen beslutar om lagar som inskränker friheterna. Sedan hoppade centern av del kravel i fri- och rättighetsutredningen.

Nu har man fört fram förslag orn två s. k. läsningar, en lanke som aldrig drevs av cenierns föreirädare i fri- och rättighetsutredningen.

Del är en skiss som i cenierns utformning ger dl nära nog lika dåligt
skydd för friheten som regeringens förslag. Del är ju samma enkla ma- '''

Nr 149 joritel som beslutar båda gångerna, eftersom det inte krävs val emellan

Fredagen den ''-' '"' heller kvalificerad niajorilel. Det är ju samma riksdagsmän som

4 iuni 1976 beslutar med enkel majoritet i första läsningen som sedan skulle besluta

--------------- med enkel majoritet i andra läsningen.

Fri-och rättigheter i Och framför alll har denna majoritet, som kan ha en enda rösts över-
grundlag vikt, möjlighet all först besluta alt en lag inte inskränker friheten och

sedan la lagbestämmelser som begränsar friheten. Också med cenierns förslag blir del alltså möjligt alt med en rösts majoritet över en natt inskränka mötesfriheten, yttrandefriheten, föreningsfriheten och andra vitala friheter.

Om del vid slulvoteringen i dag skulle visa sig att två dåliga förslag står mot varandra - regeringens och centerns - kommer folkpartiet inte att stödja något av dem. Vi fortsätter då i stället vår opinionsbildning för all ge friheten dl effektivt skydd i författningen.

Varje medborgare är skyddad mot tvång alt ge till känna sin poliliska åskådning, likaså mot tvång atl tillhöra politisk sammanslutning. Del komnier riksdagen enigt att med etl första beslul skriva in i grundlagen senare i dag.

Det här skyddet gäller gentemot det allmänna. Ändå borde del moraliskt vara svårt för socialdemokraterna alt först la en sådan grundlagsformulering och sedan själva fortsätta att kollektivt ansluta människor lill del egna partiet.

Gång på gång har vi från folkpartiet under det senaste halvåret försökt föra en allvarlig diskussion med socialdemokraterna om kollektivanslutningen.

700 000 människor - nästan var tionde svensk - är i dag medlemmar i del socialdemokratiska partiet utan all personligen ha bett alt få bli del. Många vet inte ens om att de anslutits som medlemmar. Många har inte möjlighet att vara med pä de möten där besluten tas om kollektivanslutning. Beslutet fattas ofla på representantskap där vanliga medlemmar inte får delta. Några få personer på elt fackföreningsmöle kan i ett slag förse mångdubbelt fler medlemmar i fackföreningen med partibok. Reservationsrätten förses ibland med praktiska hinder. Och del är självfallet en orimlig ordning alt den som inte vill bli medlem i ett poliliskl parti skall tvingas anmäla del och få del registrerat.

Det är naturligt all de här övergreppen mot enskilda människors poliliska frihel berör oss liberaler ganska illa, eftersom vi arbetar för den enskildes rätt. Del har Sten Sjöholm visat på ett utomordentligt sätt i den här debatten.

Vi har också visat med konkreia exempel hur det här kan gå till: Del socialdemokraliska partidistriktet i Västmanland fick i mars 1974 ungefär 450 nya medlemmar genom beslut vid etl möle i Grafiska föreningen i Västerås. Vid mötet deltog 31 personer. 17 röstade för kollektivanslutning, 14 emot.

Metalls avdelning 135 i Sandviken beslöt om kollektivanslutning av
"2 ungefär 6 000 metallarbetare till den socialdemokratiska arbdarkom-

munen frän den 1 juli 1974. Beslutet fattades vid ett representantskap. Nr 149

där etl par procent av medlemmarna deltog. Antalet medlemmar som Fredagen den

reserverade sig var 5 gånger siörre än antalet beslutsfattare vid mötet. 4 : 59-7

Medlemmar i Metalls avdelning 3 - södra Halland - kunde 1974 re------------

servera sig mot beslutet om kollektivanslutning till del socialdemokra- Fri-och rättigheter i tiska partiet genom all personligen infinna sig på avdelningens expedition grundlag i Halmstad kl. 10-11 och 16-17.30 under någon av fem angivna dagar. Reservationsmöjligheten existerade under sammanlagt 12 1/2 limmar.

Vi har påmint den socialdemokratiska partiledningen och regeringen om riksdagens dubbla ultalande - 1973 och 1974 - mot kollektivanslutningen: "Individens rätt att fritt och självständigt välja politiskt parti är grundläggande för demokratin", har riksdagen sagt två gånger. Riksdagen "förutsätter att det genom opinionsbildning mot kollektivanslutningen skall visa sig möjligt att förmå det parti som tillämpar denna ordning alt medverka lill all kollektivanslutningen avskaffas, så att som partimedlem endasi registreras personer, som individuellt begär inträde i parliel. Ett avskaffande av kollektivanslutning kan aldrig betraktas som dl ingrepp i fackföreningarnas självbestämmanderätt."

Vi har särskilt frågat Olof Palme, i den dubbla egenskapen av ordförande i det enda parti som tillämpar kollektivanslutning och statsminister i en regering som bör följa riksdagens uttalande:

Vad är del för fel på tanken all individen själv bestämmer om han eller hon vill gå in i etl politisk parti och i så fall i vilket? Men den socialdemokratiska ledningen har månad efter månad, i debatt efter debatt, vägrat kommentera de konkreia exemplen på kollektivanslutning. Den har nonchalerat riksdagens uttalanden. Den har inte svarat seriöst på vår principiella kritik av kollektivanslutningen.

Samtidigt kommer nya upprörande exempel på hur kollektivanslutningen kan verka i praktiken.

Kommunals avdelning 11 sektion 5 i Umeå beslutade vid sitt årsmöte i vår atl kollektivanslula tusentalet medlemmar lill socialdemokraterna. 57 röstade för kollektivanslutning, 54 emot. 3 rösters övervikt - och socialdemokraterna hade fåll 1 000 medlemmar.

Kommurials avdelning 37 sektion 4 beslutade vid sitt årsmöte att kollektivansluta ungefär 500 medlemmar vid lasarettet i Köping och sjukhemmet i Arboga: undersköterskor, sjukvårdsbiträden, maskin- och vaktpersonal. Beslutet togs med 37 röster mot 26.

Men ibland är det ännu värre. En mångårig medlem i folkpartiet i Umeå fick för en tid sedan ett brev från fackliga uiskottel i Umeås socialdemokraliska arbetarkommun. Brevet startade: "Partivän!" Och del fortsatte med atl erbjuda denne folkpartist all bli socialdemokratiskt arbelsplalsombud. Jag citerar ur brevet: "Om Du mot våra förhoppningar inte skulle ställa upp som arbetsplatsombud vill vi att Du skickar in bifogade svarstalong senast den 25 februari 1976. I annat fall registrerar vi Dig som arbelsplalsombud."

Den här liberalen hade alltså kollektivanslulits lill det socialdemo-

8 Riksdagens protokoll 1975/76:149-152

Nr 149 kratiska parliel. Och så betraktas del som självklart atl han eller hon

Fredaeen den skall ställa upp i propagandaljänsl hos regeringspartiet. I brevet står också:

4 iuni 1976 "'Valet avgörs på arbetsplatserna." Men atl människor på arbetsplatserna

--------------- fritt skall få la ställning politiskt är tydligen en främmande tanke. Så

Fri-och rättigheter i sent som för en månad sedan fick ännu en förtroendeman i folkpartiet
grundlag ett liknande brev från fackliga-uiskottel i Umeå arbetarkommun.

Vi vet all det historiskt sett finns dl nära samband mellan LO och del socialdemokratiska partiet. Vi vet också att socialdemokraterna ekonomiskt stöds av många fackförbund. Vår och riksdagens kritik gäller inte det. Den riktar sig mot att socialdemokraterna värvar medlemmar kollektivt. Den fackliga solidariteten måsle förenas med politisk frihet för individen.

Justitieministern gör tvärtom i sitt interpellationssvar. Han skyller på fackföreningarna i stället för att la upp den kritik som riklats mot del socialdemokraliska parliel. Facklig solidaritet och politisk frihet!

I dag har del kommii en utomordentligt intressant undersökning som justitieministern kanske ännu inte hunnit läsa eller få del av. En överväldigande majoritet av LO:s medlemmar uttrycker sitt ogillande av kollektivanslutningen, enligt en ny undersökning. Den presenieras i dag av professor Leif Lewin i Uppsala. Han presenterar resultatet av ftera års undersökningar av opinionen inom Landsorganisationen. Leif Lewin har som bekant av socialdemokraterna ofla åberopats som en slor vetenskaplig auktoritet.

Professor Lewin har intervjuat dl representativt urval av flera tusen LO-medlemmar på olika nivåer. Två tredjedelar av LO-medlemmarna är mot kollektivanslutningen till det socialdemokratiska partiet. Också majoriteten av sektions- och avdelningsledare vänder sig mot kollektivanslutningen. Det är bara folk pä central nivå som är för anslutningen, hävdar Lewin i sin undersökning. Han konstaterar också i sin undersökning, som alltså läggs fram i dag, atl många inte har en aning om all de är kolleklivanslutna.

Den här undersökningen innehåller andra saker också. Professor Lewin avlivar där slappa påståenden om atl de fackliga ledarna skulle vara pam-paroch alll del här nedsättande talet om dem. Men hanbekräftarsamtidigt all en helt dominerande del av LO:s egna medlemmar vill förena den fackliga solidariteten med politisk frihel genoni all avskaffa kollektivanslutningen. Jag vill därför ställa tre frågor lill Olof Palme. Fördel första: Vad är det förfel på,tanken att individen själv bestämmer om han eller hon vill gå med i etl poliliskl parti och i så fall i vilkel? För del andra: Hur ser Olof Palme på de konkreia exemplen på hur kollektivanslutningen fungerar i praktiken, där några fä personer, ibland med. knappa majoriteter, i klump röstar in mångdubbelt fler människor i dl politiskt -parti?

För det tredje: Vad tänker Olof Palme som statsminister göra för alt
''4 se till att riksdagens uttalanden mot kollektivanslutningen respekteras?

Vad tänker Olof Palme som partiordförande göra för att avskaffa kollektivanslutningen?

Folkpartiet kommer inte att mattas i sin kritik mot kollektivanslutningen för all socialdemokraterna söker undvika all svara på den. Vi skall fortsätta atl bekämpa kollektivanslutningen så länge som något parti i Sverige fortsätter med denna ovärdiga form av medlemsvärvning. Det är också en del av försvaret för fri- och rättigheterna.

Herr talman! För etl liberalt parti är det alltid en huvuduppgift all försvara, förslärka och vidga friheten.

Frihelen försvarar vi framför allt genom all den överväldigande delen av svenska folkel tror på demokratin och röstar på de demokraiiska partierna.

Friheten skulle vi förstärka genom atl effektivt skydda den i grundlagen.

Friheten för hundratusentals människor i Sverige skulle vidgas om del socialdemokratiska partiet avskaffade kollektivanslutningen och lät den enskilda människan själv avgöra om hon vill tillhöra något parti, och i så fall vilkel.

Vi räknar inte med all i dag i riksdagen få majoriiei för vårt förslag om skydd för fri- och rättigheterna i grundlagen. Men vi vet alt vi har en mycket stark folkopinion bakom oss som vill ha en sådan reform. Vi kommer aldrig all förtrollas i arbeiei att ge friheten del starkaste skydd som vår lagstiftning känner. Folkparliet skall fortsätta att driva på, även om del måsle ske under hård deball under många år, för all nå elt resultat till gagn för frihel och folkstyre i Sverige.

Nr 149

Fredagen den 4 juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle:

Herr lalman! På grund av kammarens arbetsregler får jag gå in redan nu för atl ge en replik åt herr Ahlmark.

Jag är helt medveten om atl folkpartiet vill fördjupa och förstärka demokratin. Del förnekade jag inte heller på något sätt i förmiddags. Men för all skydda demokratins fri- och rättigheter vill man nu införa bestämmelser som i övrigi verkar begränsande på demokraiin, på majoritdsprincipen och på pariamentaris:men. All bestämma vad som skall betraktas som frågor som skall avgöras med etl kvalificerat förfarande vill man överiämna åt dl organ utanför riksdagen, åt lagrådet. 58 ledamöter får möjlighet att skjuta frågan över den period för vilken de är valda. Inom ett stort område av lagstiftningen öppnas möjligheten för en enda ledamot att lägga fram förslag vid behandlingen i kammaren och därmed tvinga fram en lagrådsremiss.

Jag kan förslå alt man föreslår sådana ålgärder, om man tror atl detta är nödvändigl för all värna fri- och rättigheterna. Men ingenting har inträffat som ger oss anledning att införa bestämmelser om åtgärder av denna typ. De behövs inte heller för att trygga fri- och rättigheterna. Del går att uppehålla.dem utan sådana åtgärder. Det har hela det poliliska livet här i Sverige visat. Vi är villiga atl ytterligare förstärka räliighds-

115

Nr 149 skyddet, och här har tagits ett steg.

Fredaeen den__ Ahlmark och jag har inom fri- och rättighetsutredningen varil
4 inni 1976____ eniga om formuleringarna av de bestämmelser som herr Ahlmark ka-
_____________ rakleriserar som snömos. Skillnaden är att herr Ahlmark dessuiom vill

Fri-och rättigheter i införa ett kvalificerat förfaringssätt. Men i stället fördetta harjag pekat
grundlag på två andra saker, nämligen att man skall pröva möjligheterna att till-

lämpa tryckfrihetsförordningens grepp på hela områdei av yttrandefrihet - yttrandefrihet i tryckt form och i muntlig form - och dessutom utreda möjligheterna att få lidsuidräki av det slag som centerpartiet har föreslagit eller i annan form.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Alltid när vi kräver reformer för alt fördjupa demokraiin ilar Hilding Johansson upp i talarstolen och säger att det sitter en ulredning eller att del kommer alt sitta en ulredning. Vi har haft debatter i fem sex år, och i ungefär 100 inlägg har Hilding Johansson talat om att del här skall vi utreda, och vi skall inte la beslutet nu - det har alllid varit tanken. IJtredning som förhalning har varit den klassiska tekniken för socialdemokratin att försena reformer av våra grundlagar.

Hilding Johansson har i dag hela tiden gått på linjen alt kvalificerad majoriiei skulle strida mot svensk tradition, mot demokratin och jag vet inte alll. Den kvalificerade majoritdsprincipen finns ju i fiera andra frågor. Om vi skall överlåta beslutanderätt lill en mellanfolklig organisation - den s. k. EG-paragrafen, som jag vet atl Hilding Johansson mycket väl känner lill - så gäller fem sjättedels majoritet. Hilding Johansson kämpar ju för att behålla denna paragraf mot kommunisternas krav på att den skall upphävas. Är också herr Johansson nu anhängare av en linje som strider mot demokratin?

Om en riksdagsman skall åtalas på grund av sina yttranden och gärningar under utövande av riksdagsuppdraget krävs det fem sjättedels majoritet. Tycker herr Johansson alt del strider mot demokratin att ha den regeln? Troligen inte, efiersom herr Johansson armed pade förslagen.

Vad är det då för fel atl i viktigare frågor, som när man skall inskränka yttrandefrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet och demonslralionsräll, ha detla skydd? Varför bara tillämpa det ibland i mindre viktiga frågor och inte när del verkligen bränns för demokraiin?

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle:
Herr talman! Felet med det förslag som herr Ahlmark har pläderat
för här är alt man överlämnar ål ett organ utanför riksdagen - dl organ
som riksdagen inte kan påverka och av vilket inte kan utkrävas poliliskl,
parlamentariskt ansvar - att förklara och avgöra i vilka situationer det
kvalificerade förfaringssättet skall tillämpas. Sedan delta organ har för
klarat att detla förfaringssätt skall lillämpas skulle, enligt förslaget, 58
ledamöter kunna skjuta över avgörandet lill nästa valperiod. De fall som
• 16 Per Ahlmark åberopade - beträffande vilka jag har samma mening som

han - är speciella, i grundlagen angivna fall. Jag har tidigare här hävdat Nr 149

den meningen att vi borde pröva möjligheterna att i grundlagen föra Fredaeen den

in skydd för fri- och rättigheterna, så att själva bestämmelserna står i 4 j,,ni ]Qlft

grundlagen. Det är denna skillnad jag vill hävda.

Sedan harjag inte alls avsett att med mitt yttrande försinka en lösning. Fri- och rättigheter i Men herr Ahlmark vet att jag från början har ställt mig avvisande lill grundlag denna typ av skyddsåtgärder för fri- och rättigheterna. Jag har inte under behandlingen i uiskottel blivit övertygad om att ert förslag är riktigt. Men del finns andra vägar - som vi inte hade möjligheter att ordentligt pröva i fri- och rättighetsutredningen och som jag inte heller finner vara tillräckligt underbyggda i centerpartiets förslag. Varför skall vi då inte utreda dem? Jag vill inte med detta åsiadkomma något försinkande. F. ö. stöds dessa krav, såvitt jag förstår, även från folkpartiets sida här i riksdagen.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag håller med om atl det enda säkra när Hilding Johansson går upp i talarstolen är att han föreslår en ny utredning i för-failningsfrågor för alt förhindra all riksdagen lar en reform. Vi vet alt del varit så under hela 1970-talet. Jag har i ett par år suttit i fri- och rällighelsutredningen med Hilding Johansson och haft väldigt trevligt. Jag anade hela tiden att Hilding Johansson lill slut skulle komma på all vi behöver en ny ulredning. När den blir klar tror jag atl Hilding Johansson kommer att marschera upp i talarstolen och säga: Del är elt problem här som inte är löst. Då gör vi en ulredning till! Vill man inte ha en lösning fortsätter man atl utreda - och så kan man hålla på.

När det sedan gäller lagrådet skall delta inte, enligt vår modell, beslula om innehållel i några lagar ulan bara pröva om ett förslag lill lag innebär begränsningar i någon av de andliga friheterna. Sedan är det riksdagens sak alt besluta, men att göra del med elt mer kvalificerat förfarande om del rör sig om frihetsinskränkningar.

Jag har hört atl Hilding Johansson talat om alt lagrådei här nästan blir en ny första kammare. Men vilka var del då som år efter år slogs för att ha kvar första kammaren och för alt förhindra folkviljan att omedelbart slå igenom i riksdagen? Del var socialdemokratin.

Vi fick hålla på i åratal för all få bort första kammaren mot en ired-skande socialdemokrati som förhalade den reformen genom att tillsätta ulredning på ulredning. Jag kan lova Hilding Johansson en sak: Med samma envishet som folkpartiet drev frågan om att få bort första kammaren - och efter 15 års opinionsbildning lyckades del - skall vi nu kämpa för att ge friheten ett effektivt skydd i författningen.

Herr andre vice talmannen anmälde alt herr Johansson i Trollhättan anhållit all till protokollet få antecknat atl han inte ägde rätl till ylleriigare replik.

117

Nr 149 Härefter tillkännagav herr andre vice talmannen atl anslag utfärdats

Fredagen den " sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

4juni 1976

_____________ Hert BERNDTSON (vpk):

Fri-och rättigheter i Herr talman! Vänsterpartiet kommunisternas konkreia förslag när det
grundlag gäller vidgning av och garanti för fri- och rättigheter har redovisats li-

digare under debatten. Efter del att de övriga partiernas representanter i denna deballomgång nu redovisat vissa allmänna synpunkter pä de problem som främsl stått under diskussion vill också jag ta upp några frågeställningar.

Demokratiska rättigheter är alltid en stridsfråga. Folket har aldrig fåll några rättigheter utan har alllid måst erövra dem. Del kapitalistiska-samhället med dess ojämna inkomst- och förmögenheisfördelning och med dess klasskillnader mellan arbetsköpare och arbetare tenderar alltid att urholka innehållel i vunna rättigheter. Formellt lika rälligheler blir i realiteten olikheter genom ägandeförhållanden och klasskillnader.

Den borgeriiga fri- och rältighelsideologin är abstrakt och'formalistisk. Den låtsas inte om att det finns klasskillnader och klassmotsättningar i del borgerliga samhället. Den låtsas som om samhället bestod av alltigenom likställda medborgare med gemensamma intressen.

De friheter som nu diskuieras är friheter som bara definieras i förhållande lill del allmänna. Vi skall ha frihel att "i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor". Men den friheten skall bara gälla gentemot staten, inte mot kapitalägarna. På arbetsplatserna ges ingen frihel för arbetarna att bedriva politisk propaganda, men däremoi kan ju en förelagsledning bestämma sig för vilken agitation den vill ha fram. Det är förbjudet för arbetarna all propagera för sina åsikter på sina arbetsplatser, men däremot är del fritt fram för kommersiell reklam.

Vi kommunister kräver en vidgning av yttrande- och opinionsfriheterna lill arbetsplatserna. Yttrande- och agilationsfrihel på jobben borde vara en självklar del av demokratiska rättigheter. De andra partierna vägrar all gå in på dessa frågor. Del är på en gång beklagligt och betecknande för dem. Och jag vill här la tillfället i akt att fråga ledarna för de övriga partierna: Varför vill ni inte grundlagsfästa demokraiiska rättigheter för de arbetande på deras arbetsplatser?

Vi kommunister är för en vidgning av de demokratiska rättigheterna och en utökning äv yttrandefriheten. Men samtidigt finns det vissa delar som vi menar måste begränsas. Det gäller den kommersiella reklamen och del gäller rashetsande propaganda. Sådana inskränkningar skall kunna göras ulan atl en reaktionär riksdagsmajoriiet skall kunna ha vetorätt mot del.

Moderaterna och folkpartiet har drivit en intensiv kampanj för att del
skall krävas en kvalificerad majoritet för inskränkningar i rättigheterna.
Deras kampanj har ivrigt backals upp av borgerliga massmedia och fått
"° slöd av såväl Astrid Lindgren som av tidningen Gnistan.

Moderaterna och folkpartiet kräver emellertid inte att del skall behövas Nr 149 någon kvalificerad majoritet för beslut om inskränkningar av de arbe- Fredaeen den ländes yttrandefrihet på arbetsplatserna. Där kräver de inte någon ma- 4 jijni 1976

joritel alls, ulan accepterar och försvarar kapitalägarnas envälde. Sam- --

tidigt vill de upphäva majoritetens rätl alt fatta beslul när det gäller Fri-och rättigheter i lagstiftning som kan vara ur demokratisk synpunkt både önskvärd och grundlag nödvändig. Deras klasståndpunkt är här ovanligt genomskinlig.

Del finns tre avgörande skäl mot kravel på kvalificerad majoritet.

För det första: Regler om kvalificerad majoritet innebär å ena sidan atl en minoritet ges vetorätt. De innebär å andra sidan att majoriteten befrias från det poliliska ansvaret: den kan skylla på minoriteten när den inte genomför vad den är vald till att genomföra.

För det andra: Regler om kvalificerad majoritet för inskränkningar i fri- och rättigheter innebär all bara man har tillräckligt antal riksdagsmän som anhängare så kan kränkningar av demokraiin legaliseras. Vad som är fel och odemokratiskt när bara 51 % eller 60 % av riksdagsmännen tycker del, blir plötsligt rätt och demokratiskt när 67 % eller 84 % av riksdagen tycker del.

För det tredje: Regler om kvalificerad majoritet innebär inte alls något verkligt skydd för demokraiin. Som jag redan påpekat tidigare i dag, talar de historiska erfarenheterna här sitt lydliga språk.

Del skydd för yttrandefriheten som regeringen föreslagit och ulskotlsmajorileten i princip anslutit sig lill, trots vissa formuleringsändringar, är otillfredsställande. Begränsningar av yttrande- och informationsfriheten skall enligt såväl regeringens som utskoltets förslag få ske "om särskilt viktiga skäl föranleder det". Som skydd har en sådan formulering ett utomordentligt litet värde, även om man enligt en annan paragraf inte

fär begränsa yttrandefriheten "enbart på grund av åskådning". Men

ocksä ordet "enbart" ger ju i detta sammanhang utrymme för olika tolkningar. Vad är del för saker som lillsammans med en viss åskådning skall vara nog för ingripanden? Yttrandefrihetsparagrafen är mycket suddigt skriven, den är en typisk gummiparagraf

Moderaterna och folkpartiet har i diskussionen hånat regeringens förslag. Herr Ahlmark har vid flera tillfällen karakteriserat det som "snömos". Men vad de glömmer att lala om är att de själva är överens när det gäller yltrandefrihelsparagrafens gummiformuleringar och att de -som vårt partis representant i rättighetsutredningen, Lars Herlitz, uttryckt saken - själva beredvilligt slickar i sig snömoset för att få en förevändning för sitt spel med regler om kvaliflcerad majoritet. Delta är deras genomgående taklik i hela fri- och rättigheisarbelel. Och de har själva varil med om att avvisa del enda hållbara alternativet!

Del alternativet består i alt i grundlagen klart anges omfattningen av
den yttrandefrihet som riksdagen inte får inskränka och alt omfattningen
av yttrandefriheten klart anges som en okränkbar grundrättighet. Detta
kan ske, som vi föreslagit, genom atl man precist anger de ändamål
och de omständigheter som får föranleda begränsningar i yttrandefriheten "9

Nr 149 - t. ex. ändamålet att begränsa kommersiell reklam eller att förhindra

Fredaeen den rashets. Dessa stadganden måste också kompletteras med stadganden

4 iuni 1976 °" anger vilken karaktär begränsningar inte får ha, t. ex. att de

--------------- inte får vara åsiktsdiskriminerande. Ju klarare dessa formuleringar är.

Fri-och rättigheter i desto bättre blir skyddet.

grundlag Ett sådant grundlagsskydd utgör naturligtvis heller inte - lika litet

som andra paragrafer - något tillforiiiligt skydd för demokratin. Reaktionära grupper brukar inte hindras av paragrafer; däremoi brukar de kunna avskaffa demokratin över en natt. Ett sådant grundlagsskydd sätter inte heller hela sin tillit till en viss procentsats av riksdagsledamöterna. 1 stället appellerar den till folkets poliliska medvetenhet om vad yttrandefrihet söm demokratisk rättighet innebär. För det är, som del sagts redan förut i dag, den politiska och demokratiska kampen som är rättigheternas skapare och räliighdernas upprällhållare och garant. Men denna kamp måsle få elt viktigt stöd i en klart, riktigt och demokratiskt formulerad grundlag.

Fru talman! Det var etl enkelt och simpelt budskap herr Ahlmark framförde här nyss - hans tes är väl ungefär den, att det finns 331 demokrater i riksdagen och atl den störste av dem är herr Ahlmark! Herr Ahlmark talar inte om vilka som kränkt rättigheterna i detta land. Var det inte exempelvis en liberal regering - dess bättre den enda - som lät militären beskjuta och döda fredliga och obeväpnade demonstranter i Ådalen? Även folkpartiet var ju - del glömmer herr Ahlmark atl tala om - medansvarig till de inskränkningar i demokratin under andra världskriget som jag tidigare har berört här i dag. Folkpartiet har också godkänt säporegistreringen, terroristlagen och liknande företeelser. Delta är sanningen, herr Ahlmark. Ingel ordfiöde i världen kan dölja den.

Fru talman! 1 vänsterpartiet kommunisternas partiprogram fastslås partiets inställning till demokraiin bl. a. i formuleringen:

"Partiet förpliktar sig att delta i och utveckla varje rörelse, som befordrar det arbetande folkets intressen. Det bekämpar varje inskränkning i och slåss för varje utvidgning av folkets demokratiska rättigheter; rätl att med allmän och lika rösträtt välja folkrepresentation, som väljer och vrakar regering; organisations-, mötes- och demonstrationsfrihet; åsikts-, yttrande- och tryckfrihet."

Detta är vår position. Detta har varit och är vägledande för partiets verksamhet. Vårt parti är förbundet med den svenska arbetarklassen. Arbetarklassen har fått kämpa för atl vinna fri- och rättigheter. I den kampen har kommunistiska partiet alltid funniis i främsta ledet. Där finns också vpk i dag, och där kommer partiet att finnas!

Under delta anförande övertog fru tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr justitieministern GEIJER:

Fru talmän! Jag uppehöll mig i milt första anförande inte särskilt vid
'" moderaternas fri- och rättighelspolilik. Del kan nu vara lämpligt atl rätta

till den underlåtenheten mot bakgrund av herr Bohmans anförande.

Moderaternas förslag liknar folkpartiets till förväxling. Men jag tror att det finns en viktig skillnad mellan dessa två partiers allmänna attityd i rättighelsfrägan. Jag tvivlar inte på folkpartiels goda vilja alt undvika missbruk av femsjältedelsregeln. Men jag tvivlar på moderaternas.

Jag skall belysa delta genom att peka på en av de få punkter där moderaterna går fram med elt helt eget förslag. Del gäller skyddet för den privata äganderätten.

Del är naturiiglvis viktigt alt grundlagen gör klart t. ex. för alla våra egnahemsägare och innehavare av bostadsrällslägenheler att stat och kommun inte kan la deras bostäder ifrån dem utan atl beiala ersättning. Och det skyddet ger propositionens förslag.

Men del är stor skillnad mellan dl sådani egendomsskydd och ett skydd som bevarar rådande orättvisor i samhällei, ett skydd som gör del svårare för de många i samhället all få del bättre.

Vad innebär då moderaternas förslag? Jo, del säger bl. a. alt envar skall äga rätt lill skydd för sin egendom. En sådan bestämmelse kan verka tilltalande vid första anblicken men en närmare granskning visar all den kan användas på många sätt.

Det kan t. ex. åberopas mot lagstiftning som ger de anställda ökat inflytande över sin arbetssituation - en sådan lagstiftning kan ju sägas kränka arbetsgivarens egendomsrätt.

Bestämmelsen kan också användas som en spärr mot lagstiftning som vill hindra all enskilda markägare skövlar sin egendom på kommande generationers bekostnad.

Och vad innebär moderaternas regel för allemansrätten, som är en omistlig lillgång för alla invånare i vårt land? Blir den hell plötsligt grund-lagsstridig?

Man kan också fråga sig hur det går t. ex. med arvs- och gåvoskatten eller med förmögenhetsskatten. Innebär de också kränkningar av skyddet för privategendom?

Försiktigtvis säger moderalerna inte ett ord om hur den här regeln skall tolkas och användas. Men det är en talande tystnad.

Jag har nämnt den här bestämmelsen om skydd för kapitalägare och andra privilegierade i samhället för atl visa att moderaterna inte är trovärdiga när de säger all de med sill förslag bara vill skydda de medborgerliga fri- och rättigheterna i detta begrepps gängse bemärkelse. De vill också skydda de kvarvarande orättvisorna på de ekonomiska och sociala områdena. Jag har därför litet svårt atl la moderaterna på allvar i den här debatten.

Jag vill sedan rikla mig lill herr Ahlmark. Det är ganska svårt att debattera med herr Ahlmark därför att han slår över i sin debatleknik och hetsar upp sig. Och ibland hemfaller han åt lusten atl måla allt i svart och vin. Men verkligheten är ju sådan all alla förslag och ändringar som skall genomföras har både fördelar och nackdelar, och man kan inte bara skjuta in sig på atl blåsa upp vissa nackdelar och göra dem

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

121

Nr 149 så stora all del förefaller som om hela frågan beror på dem.

Fredaeen den ' Ahlmark säger atl statsministern och jag många gånger har fram-

4 iuni 1976 hållit att det är sinnelaget bland medborgarna som är avgörande för hur

_____________ stark demokraiin är i elt land. Delar inte herr Ahlmark den uppfalt-

Fri-och rättigheter i ningen? Vi vet ju båda att historien gett många exempel på situationer
grundlag där det som finns på papperet inte är mycket värt om inte sinnelaget

bland medborgarna finns där. Jag förslär inte varför herr Ahlmark i del här sammanhanget vill ta upp detta. Jag skulle vilja fråga om herr Ahlmark har någon annan uppfatlning.

Herr Ahlmark vill mena all delta inie är något argument mot att förslärka grundlagsskyddet - han uttryckte del så. Men del har väl heller ingen gjort gällande. Vi är ju rörande överens om all vi skall försöka förstärka grundlagsskyddet så långt det går. Vi har inte åberopat delta om nödvändigheten av eli demokratiskt sinnelag bland medborgarna som något argument i den deball som vi för nu om metoderna för hur vi skall kunna förstärka grundlagsskyddet - för vi är ju överens om all vi vill göra det.

Nu klagar Ahlmark över alt jag och andra har skjutit hårt på herr Ahlmark personligen och därmed ocksä på folkpartiet i debatten om de medborgerliga fri- och rättigheterna - och det är riktigt. Men vi har ju varit tvungna att göra det. Herr Ahlmark! Del står i er partimotion: "Regeringens förslag innebär au riksdagen med någon enda rösts majoritet över en natt kan upphäva eller inskränka de flesta fri- och rättigheter, t. ex. yttrandefrihet, religionsfrihet och mötesfrihet."

Det slår så i första stycket i er parlimotion. Herr Ahlmark har ju nu i dag genom vad han har sagt tagit lillbaka en del av det som slår här - inte alll. Del vore bra om herr Ahlmark Ville fortsätta all tala om all del inte är rikligt som ni här har skrivit, hur del nu har kommii till.

Herr Ahlmark säger i dag atl vårt förslag innebär vissa utvidgningar och förstärkningar av grundlagsskyddet. Ja visst, del vet vi alla alt det gör. Del är alltså etl litel erkännande av hur felaktigt yttrandet i partimolionen är. Och i dag undvek herr Ahlmark myckel noga all använda uttrycket atl vi vill upphäva rättigheter - han säger nu ""inskränka"'. Del är ju del frågan gäller. Om vi åtminstone kunde diskutera del på elt litet sakligare och lugnare sätt och erkänna atl det är stora svårigheter när del gäller att kunna få dl tillfredsställande och heltäckande skydd för de medborgerliga fri- och rättigheterna.

Del är ju bara del all vi har föreslagit olika metoder. Men det är me
toderna vi diskuterar, och då skall vi väl inte behöva slå och beskylla
varandra för att vilja upphäva fri- och rättigheterna, när vi diskuterar,
var och en från sin utgångspunkt, hur vi iror-alt vi skall få del starkaste
skyddet för dem. Jag har inte i och för sig menat annal än att jag tror
atl folkpartiet föreställer sig alt dess metod skulle vara överlägsen vår.
Men jag har i mitt första inlägg försökt påvisa de renl sakliga konse-
'22 kvenser som den medfört och som jag inte tror alt folkpartiet heller

gärna vill ha. Om del sedan är så atl den argumentationen inte har gått Nr 149

hem och alt ni inte kan vika från del förslag som ni nu slår för, så Fredaeen den

må del väl vara en sak för sig. 4 ■..■ g-j

Vad del gäller är ju all del inte finns vare sig ond vilja eller några-------------

baklankar i vare sig ert eller värt förslag om metoderna för all göra in- Fri- och rättigheter i

skränkningar i de mänskliga fri- och rättigheterna. Också ni vill ju all grundlag

man skall kunna göra sådana inskränkningar. Det är inte för att komma

ål medborgarna som man skall göra dessa inskränkningar, utan del är för

att man skall kunna skydda andra viktiga rättigheter i samhället som

kommer i kollision med dem som vi nu skall skriva in i grundlagen.

Vi måsle ha ett sätt alt läcka in de inskränkningar som redan i dag

finns i de gällande lagar som nu skall flyttas in i grundlagen, att se

lill att det finns en möjlighet all även i framliden ha skydd för andra

viktiga rälligheler som inte står i grundlagen.

Sedan rycker herr Ahlmark loss en mening - och jag lycker det är etl typiskt och beklagligt exempel - och säger att jag har talat om en liten grupp rättigheter. Därmed vill han liksom göra gällande atl jag skulle uttala mig om rättigheternas kvalitet. Del var endasi fråga om rättigheternas kvantitet, herr Ahlmark.

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Fru talman! Herr Ahlmark vände sig i ett avsnitt av sitt anförande direkl till mig, och jag skall ta upp de saker som han, såviii jag förstår, vill ha besked om.

Herr Ahlmark hänvisar till att våren 1973 väckle folkpartiet och centerpartiet gemensamt en parlimotion som jag hade undertecknat, och det är alldeles riktigt. Jag har motionen här - det är motionen 1880. Herr Ahlmark säger all arbetsgruppen föreslog kvalificerad niajorilel när riksdagen beslutar om lagar och inskränkningar. Del är alldeles rikligt atl vi gjorde det, men vi sade också i motionen följande:

""Vi vill uttryckligt framhäva all folkpartiets och cenierns riksdagsgrupper inte till alla delar känner sig bundna av del utkast lill kapitel 2 som framläggs i bilagan.""

Del är alltså den lill motionen fogade bilagan som avses.

Delta var ju ganska självklart, och herr Ahlmark har själv dragit konsekvenserna av del i sitt utredningsarbete, eftersom del som slår i den här motionen gällde en kvalificerad majoritet med två tredjedelar. Herr Ahlmark har inte känt sig bunden av det utan valt fem sjättedelar.

Sedan slår del också i denna moiion som jag undertecknat - och jag
skulle missminna mig myckel om inte Per Ahlmark hade etl ganska
stort inflytande på hur den motionen slutligen skulle se ul: "I den all
männa debatten om rättigheterna kommer troligen uppslag atl föras fram
som utskottet kan ta fasta på. Vi välkomnar kritiska och konstruktiva
kommentarer lill arbetsgruppens förslag."" Och slutligen heter det: ""Mål
sättningen för ceniern och folkpartiet är alt vår nya regeringsform så
väl och så genomtänkt som möjligt skall skydda de medborgerliga fri- 123

Nr 149 och rälligheler som är grundläggande för den svenska demokratin."

Fredaeen den ' ' ' " ' ' Ahlmark, att det som slår här och som jag

4 iuni 1976 hänvisat lill ger utrymme för båda partierna all överväga metoderna.

_____________ Men vi är reservationslösa beträffande målsättningen, nämligen att man

Fri- och rättigheter så väl som möjligt skall skydda de medborgerliga fri- och rättigheterna
i grundlag som är grundläggande för den svenska demokratin.

Det var det avsnittet.

När herr Ahlmark därefter ser på vad vi har föreslagit säger han: Det är ju samma enkla majoritet som beslutar båda gångerna eftersom del inte krävs val emellan och heller inte kvalificerad majoritet. Och framför alll har denna majoriiei, som kan bestå av en enda röst, möjlighet all först besluta all en lag inte inskränker friheten och sedan la lagbestämmelser som begränsar friheten.

Som jag har lärt känna Per Ahlmark strävar han efter all hålla isär värderingar och omdömen å ena sidan och fakta å andra sidan. Därför utgår jag från all Per Ahlmark inte har lagt märke lill vad vi klart säger ut i förslagel lill 17 !; i 8 kap. Jag läser upp första meningen i den paragrafen:

"Lag av sådant innehåll som avses i 1 !; stiftas" - del reglerar alltså de här fri- och rättigheterna - "genom två beslul."

Del slår alltså: "stiftas genom tvä beslut". Om del inte är så atl Per Ahlmark har undgått all lägga märke lill denna klara lagregel, så påstår herr Ahlmark all riksdagen med öppna ögon skulle bryta mot en klar regel i grundlagen. Men, Per Ahlmark, om vi här i kammaren har den uppfattningen all riksdagen med öppna ögon medvetet bryter mot klara regler, vad har det då för värde all vi försöker åsiadkomma klarhet i grundlagen? Jag utgår alltså nu ifrån all Per Ahlmark inte har haft tillfälle atl ta del av den klara lagregel som vi föreslår.

Sedan gällde del omfattningen av å ena sidan folkpartiets och moderaternas förslag och å andra sidan cenierns förslag. Det går inte all förneka att det är etl kvalificerat förfarande som vi föreslår. Men därtill kommer - utöver skyddet för de viktiga reglerna om demonslralionsräll, yttrandefrihet osv. -att vi har tagit med hela kap. 2 där individers frihet kan begränsas genom all man ändrar barnavårdslag, omsorgslag, lagen om frihetsberövande, egendomsrätt och upphovsrätt. Hur kan någon då säga alt cenierns förslag på dl sämre sätt skyddar de borgerliga fri- och rättigheterna, när vi med vår metod kan la in ett vidare fäll av fri och rättigheter.

Hert HERNELIUS (m) kort genmäle:

Fru talman! Efiersom Gösta Bohman har tillfälle atl gå in i debatten senare i samband med en ny parliledarrunda skall jag passa pä tillfället att besvara justitieministerns frågor.

Justitieministern har tydligen tyckt att han ägnat liten uppmärksamhet

åt de moderata molionerna, och när han då tog ett grepp ner i mo-

124 lionssäcken råkade han få tag i den moderata motionen om ersättnings-

frågorna vid egendomsförlusi. Och då gjorde justitieministern ett ganska Nr 149 märkligt ultalande. Han frågade först: Hur stämmer moderaternas krav Fredagen den på skälig ersättning vid expropriation eller annat liknande förfarande med 4 jpj }9-7g

allemansrätten? Jag måste säga alt jag aldrig hört talas om att någon ----

begärt expropriaiionsersättning med användande av allemansrätten, som Fri- och rättigheter ju är ett skydd. Och redan i ordet allemansrätt ligger ju alt den inte i grundlag kan ligga till grund för några enskilda ersättningsanspråk av del slag som är vanligt.

Hur går del med arvs- och gåvoskatten? frågade justitieministern sedan. Ja, här talar vi väl inte om skatlelagsliflningen; den brukar ju normall inte heller förekomma i sådana här debatter. Men det är klart att om det skulle i något departement förberedas renl konfiskatoriska skaller, så kan ju frågan från principiella synpunkter få en annan valör och betydelse.

Vidare frågade justitieministern om arbetsrätten och nya bestämmelser där skall ligga till grund för ersättningsanspråk. Nej, så har väl ingen uppfattat lägel normalt. Men där vill jag göra del undanlaget, att om regeringen avser au lägga fram Meidnerförslaget, som ju innebär att enskilda genom lag skall avslå viss egendom lill tredje man, så kan del bli fråga om ersättning för egendomsförlust, vilket också uttryckligen har påpekats i den moderata motionen.

Så värdet med den saken, herr justitieministern. Jagar litel överraskad över inlägget.

Hert AHLMARK (fp) kort genmäle:

Fru lalman! Det är alldeles riktigt som Thorbjörn Fälldin säger, all vi inte var bundna. Däremot var den bärande principen i molionen, som också herr Fälldin undertecknade, just den kvalificerade majoriteten för atl hindra all en enkel niajorilel skulle kunna beslula om frihetsinskränkningar.

Svagheten med centerns nya linje är att det är samma enkla majoritet som beslutar ena gången och som nästa gång beslutar om inskränkningar, sex månader senare. Det är precis samma riksdagsmän, inget val mellan de båda gångerna, ingen möjlighet att gå ul till folkel i ett val. Många gånger är det faktiskt också oklart och kan bli en politisk stridsfråga huruvida en lag är en inskränkning i de friheter som nämns i grundlagen. Följer man cenierns linje är del då riksdagen som tolkar detta. Med enkel majoritet kan riksdagen då säga alt detta inte är en sådan lag som inskränker friheter och anla lagen på en gång. Det går inte med vårt system. Vi har ett skydd mot etl sådant övergrepp.

Del var en helt ny ton i justitieministerns tal nu i jämförelse med
alla andra tal han har hållit, inklusive del han höll på förmiddagen. Han
sade nu myckel bestämt atl han inte tvivlar på folkpartiets goda vilja.
Bra! Säg det till Hilding Johansson, som sade all vi har lagt fram det
här förslaget för atl hindra reformer i framtiden och liknande! Det var
bra alt Hilding Johansson rättades av justitieministern. 125

Nr 149 Jag har här några tal av statsministern och justitieministern. Del skulle

F pdaeen den '''' " "minoritetens diktatur", sade Lennart Geijer på dl ställe. På etl

j ■ ■ in-7/; annal ställe skulle vårt förslag slå i "dålig överensstämmelse med de

4juni IV/o

_____________ grundläggande demokraiiska principerna". I ett annal anförande säger

Fri- och rättigheter i statsministern, som just anlänt till kammaren, att vårt förslag "är hell

grundlag främmande för vårt styrelseskick".

Nu säger justitieministern all del bara rör sig om tekniska skillnader och atl man inte kan ifrågasätta folkpartiets goda vilja. Jag utgår därför från all ståndpunkterna i dessa tal är förlegade och all vi kan lägga talen åt sidan.

Justitieministern frågade om jag delade hans mening atl det demokratiska sinnelaget hos medborgarna är grunden för demokraiin. Ja, visst gör jag det. Det sade jag många gånger i mitt anförande. Vi har ständigt varit överens om all i dl läge där inte medborgarna och deras representanter i riksdagen slår för demokrati hjälper del inte hur bra grundlag man har. Och i ett läge där en överväldigande majoritet av medborgarna Slår för frihel och folkstyre spelar det inte heller så stor roll vilkel skydd man har. Del är just i krislägena, i den grå zonen, då upphetsade opinioner eller ett spänt utrikespolitiskt läge trycker på för all göra inskränkningar i friheterna, som man behöver det bäsla skydd som vår lagstiftning känner, alltså i författningen.

Nu medger justitieministern alt del här inte är något skäl mot grundlagsskydd. Del är utomordentligt bra att justitieministern säger det. Här har herr Geijer på möte efter mete sagt alt detta är avgörande och anfört det som skäl mot del förfaltningsskydd som vi vill ge de andliga friheterna. Men nu säger alltså justitieministern: Argumentet om medborgarnas sinnelag är icke något skäl mot att ge de grundläggande fri- och räitigheterna ett reellt skydd i den svenska författningen.

Regeringens förslag ger inte något reellt skydd för dessa fri- och rälligheler. Lennart Geijer sade att jag hade ändrat mening på denna punkt. Jag vore glad om jag kunde göra det. Men lagtexlen är fylld av så luddiga formuleringar all den som läser den klart inser all man i elt krisläge bara har an säga att del gäller en särskilt ändamål såsom "allmän ordning och säkerhet" eller "rikets säkerhet", något som är "godtagbart i ett demokratiskt samhälle" osv.

Jag upprepar alt en lag som för några är dl hol mot den fria åsiktsbildningen, vilkel er lagformulering är,- kan andra godta, efiersom "den fria åsiktsbildningen"" kan påstås vara garanterad på annat sätt, genom tryckfriheten. Därmed kan man t. o. m. i realiteten upphäva en frihel. Man kan nämligen säga att tryckfriheten är garanten och avskaffa övriga delar av denna frihel, yttrandefriheten eller vad del kan vara.

Mötes- och demonslralionsfrihelen kan upphävas för "rikels säkerhet". Vad innebär del? 1 elt läge då vi utsätts för stark press av främmande makl kommer en sådan formulering alt öppna alla möjligheter. Del räcker med alt en regering och en riksdagsmajoriiet säger all rikets säkerhet

'26 kräver all demonstralionsrätten avskaffas eller all föreningsfriheten upp-

hävs eller atl mötesfriheten lill största delen försvinner. ""Rikets säker- Nr 149

het"", vad är del? Del är ju bara en snömosformulering! Fredagen den

1 sådana lägen, när demokraiin verkligen är pressad, duger del inte, a ■ ■ \gi(

menar vi därför, med sådana här kaulschukartade ordvändningar. Då_______ _

måsle man ha ett starkare skydd. Vi har lagt fram en lösning som innebär Fri- och rättigheter

att del för ett beslul om inskränkning krävs fem sjättedels majoritet i grundlag
eller också tvä beslut med val emellan.

Fru JACOBSSON (m):

Fru talman! De medborgerliga fri- och rättigheterna kan skyddas på olika sätt och på olika stadier. Det har förvånat mig att man i dag nästan enbart har talat om skyddet vid antagandet av en ny lag. Även om man har exempelvis regler om majoritet i kammaren i dessa frågor återstår elt annal skede i vilkel rättigheterna behöver skyddas. Det skede jag syftar pä är rättstillämpningen.

Jag har, fru lalman, under den allmänna motionstiden lämnat in en moiion om författningsdomstol, och den har behandlats av konslitu-tionsutskotlei i samband med propositionen 1975/76:209 om fri- och rättigheter i grundlag. Etl enigt utskott avstyrker min moiion med följande motivering: "Den tanke på en specialdomstol för lagprövningsfrågor, en författningsdomstol, som väcks i motionen 1975/76:897, saknar f n. all aktualitet i värt land." Jag vill påslå atl frågan om författningsdomstol är aktuell.

En författningsdomstol skulle utöva judiciell kontroll över lagars och förordningars grundlagsenlighet, alltså utöva lagprövning. - Korrekt borde det heta normprövning eftersom lagar numera endasi skall beteckna riksdagens produkter. Jag lalar i fortsällningen i alla fall om lagprövning, eftersom termen är inarbetad.

Menar man all frågan om inrättande av en författningsdomstol är viklig och aktuell beror det på all man anser alt lagprövning är viktig och all sådan bäst utövas av en författningsdomstol.

1 reservationen 26 av herr Björck i Nässjö och herr Hernelius yrkas atl lagprövningsrällen skall inskrivas i grundlagen. Jag ansluter mig lill del i reservalionen framställda yrkandet men menar att lagprövningsräll inte kan fungera annal än genom en författningsdomstol. Reservalionen innebär enligt min uppfattning alt man har tagit ett sleg i rätt rikining men atl man borde ha gått en steg längre.

Frågan om lagprövningsräll och frågan om författningsdomstol är in
timt förknippade. Vi har redan en viss lagprövning i svensk rätt, inte
genoni uttryckligt slöd i lag utan genom all sådan praxis har utbildat
sig i domstolarna. En svensk domstol anser sig ha både rätt och skyldighet
att sätta en föreskrift åt sidan om denna inte överensstämmer med gäl
lande grundlag. Del har emellertid varit en sällsynthet all en svensk
domstol har behandlat frågan om grundlagsenligheten hos av riksdagen
anlagen lag. Endast två fall har noterats och i intet av dessa fall fann
man grundlagsstridighd föreligga. En viss prövning har dock skett av 127

Nr 149 lokala föreskrifter beslutade av kommuner och länsstyrelser och av för-

Fredagen den fattningar beslutade av regeringen.

4 iuni 1976 Vikten och nödvändigheten av en fungerande lagprövningsräll angår

---------- _—_ medborgarnas fri- och rättigheter i mycket hög grad. En prövning skulle

Fri-och rättigheter i avse frågan om en i grundlagen inskriven fri- och rättighet har blivit
grundlag åsidosatt i lag eller förordning.

Framför alll två omständigheter aktualiserar frågan om lagprövningen. Den ena är ökningen av lagstiftningstakien. Jag skulle egentligen inte behöva orda närmare om den här i kammaren. En speciell sida av den höga lagstiftningstakien vill jag emellertid dra fram. Risken för all en inskränkning i en rättighet skall glida förbi och bli lagfäst finns. Den lidsbrist som vi alla arbetar under gör att man i synnerhet dä det gäller lill omfånget siörre lagarbeten går in med punktvis granskning. Remissinstanser har kort tid lill sill förfogande och skjuter in sig på några speciella, iögonfallande frågor. Även propositioner framläggs ofta under tidspress. 1 motioner tas ofta upp enbart de frågor som remissinstanserna har aktualiserat. Vid utskottsbehandlingen granskas i första hand de frågor som tidigare aktualiserats. Vi barett syslem med punktvis granskning och granskning av granskning. Det kan finnas vita fäll emellan. Del är realistiskt atl räkna med alt en tagen lag på någon punkt fått en olycklig formulering, som kan lolkas som en inskränkning av en rättighet.

Alll del här skall ses i ljuset av att rättigheterna inte är konlurskarpa. Tillåten inskränkning är definierad i spärregeln i regeringsformen 2:12. Del heter att begränsningar endast får ske "för all tillgodose ändamål som är godtagbart i dl demokratiskt samhälle". Vidare enligt samma paragraf får en begränsning aldrig bli etl hol mot fri åsiktsbildning och får inte ske "enbart på grund av politisk, religiös eller annan åskådning".

Dessuiom skall man komma ihåg all kreisen av grundlagsskyddade rättigheter väsentligt kommer att ökas till följd av den lag som vi om en stund kommer all rösta igenom.

Risken är därför uppenbar att inte sä sällan någon enskild människa i framliden kommer alt mena atl en domstol tillämpat en lag så, att en rättighet har kränkts.

Fri- och rättighetsutredningen var inne på linjen atl lagprövningsrätten var väsentlig, och man föreslog alt skriva in den i grundlagen. Men man ville samtidigt formulera den så, alt den endast skulle leda lill underkännande av en lag i myckel klara fall. Man föreslog att en lag skulle kunna sällas åt sidan endast om den uppenbart stred mot en grundlagsbestämmelse. Uppenbarhdsrekvisild blev starkt kritiserat av remissinstanserna. 1 propositionen togs stadgandet om lagprövningsräll bort.

Nu behandlar man frågan i proposiiionen så här. Departementschefen
förordar i sill yttrande att uppenbarhdsrekvisitel skall gälla lagar och
av regeringen antagna förordningar. Övriga föreskrifter, menar depar
tementschefen i sin kommentar, skulle däremoi kunna sättas ål sidan
ulan att kollision med högre föreskrifter var uppenbar. Dessuiom framför
'28 departementschefen synpunkten att en domstol skall förda lagprövning

endast om en påstådd normkonfiikt uttryckligen åberopats. Det här be- Nr 149 lyder med andra ord att en svensk domstol enligt moiivuttalanden till Fredagen den lagen inte skulle ha skyldighet all pröva grundlagsenlighet, bara ha möj- 4 ■ j jy

lighel all göra det om en part väckt domstolens uppmärksamhet på för- ■.—

hållandel. Fri- och rättigheter i

Granskar man så remissyttrandena över lagprövningsrällen, faller det grundlag i ögonen en intressant omständighet. Den tveksamhet som uttalas mot själva lagprövningsrällen beror till myckel stor del på en ovisshet om vilket organ som skulle kunna utöva den. Man hyser farhågor för alt domstolens bedömning av en rättighets grundlagsenlighet skulle bli en politisk värdering, och därför diskuterar man i första hand vilket organ som skulle kunna anförtros denna poliliska värdering.

Jag är också rätl övertygad om all del skulle bli poliliska värderingsfrågor vid lagprövningen. Men då vill jag ställa frågan: Är det i så fall bättre atl låta del förbli vid del gamla, dvs. att ulan all ha tagit in bestämmelserna i grundlagslexten lämna ål de allmänna domstolarna att göra poliliska värderingar vid lagprövningen? Är det verkligen bra? Är det inte i stället så all politiska värderingar vid de allmänna domstolarna skulle kunna leda till två olika utvecklingar? Aniingen skulle tillsättningarna till de allmänna domstolarna politiseras eller skulle domarna vid de allmänna domstolarna inte våga ge sig in på politiska ställningstaganden och hela lagprövningsinslilutel skulle komma atl falla bort. Detla är ett val mellan Schylla och Karybdis. Båda vägarna är lika olyckliga.

Nu säger man i betänkandet all därför måsle lagprövningen inskränkas lill alt skydda de demokratiska värdena endast i krisbetonade lägen. Domstolarna kommer, heter det, "i extraordinära lägen atl kunna ingripa till skydd för de grundläggande demokratiska fri- och rättigheterna med all den auktoritet som lillkommer elt opartiskt, opolitiskt rättsväsen".

Enligt min uppfattning ligger det en slor fara i del synsättet. Jag ifrågasätter om del är realistiskt alt räkna med att grundläggande fri- och rälligheler endast skulle hotas plötsligt i dl extraordinärt läge. Ligger inte i ställd den största faran i en smygande utveckling mot en långsam uppluckring av fri- och rättigheterna? I så fall är del av allra största vikt all lagprövningsrällen utövas av etl organ som på dl relativt tidigt stadium kan gripa in i en sådan utveckling. Därför borde lagprövningsrällen anförtros dl organ som är självständigt och som kan förväntas handla med ett visst mått av mod och handlingskraft. För en sådan lagprövningsrätt synes en författningsdomstol vara bättre lämpad än allmänna domstolar och förvaltningsmyndigheter.

Sedan kan man givetvis diskutera - och del är egentligen en andra-handsdiskussion - hur en författningsdomstol skulle vara sammansatt. Man kan diskutera om den borde vara permanent eller tillfällig, och man kan diskutera hur stort inslaget skall vara av fackdomare resp. lek-mannadomare. Den diskussionen bör givelvis föras och föras noggrant.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga alt det vore åtskilligt atl vinna 129

9 Riksdagens protokoll 1975/76:149-152

Nr 149 genom atl lägga lagprövningsrällen på en härför särskilt inrättad för-

Fredagen den fatlningsdomstol. Lagprövningen skulle kunna bli effektiv. De vanliga

4 iuni 1976 domstolarna skulle befrias från en obehaglig uppgift, och förvaltnings-

--------------- myndigheterna, som ju står i etl principiellt lydnadsförhållande lill re-

Fri- och rättigheter geringen, skulle slippa en ännu obehagligare uppgift. Man skulle få ga-
i grundlag rantier för en enhetlig och konsekvent bedömning av hithörande frågor.

Fru talman! Jag ställer inte något yrkande i dag, men jag hoppas all då man utreder lagprövningsfrågan man samtidigt och tillsammans med den lar upp frågan om inrättande av författningsdomstol till seriös behandling.

Hert ÅKERLIND (m):

Fru lalman! Del är flera frågor som behandlas i föreliggande belänkande som jag i och för sig gärna skulle vilja säga något om, men jag skall begränsa mig lill frågan om kollektivanslutningen. Det kan vara intressant att något beröra vad som har sagts i den frågan lidigare.

Redan 1934 väcktes motioner i riksdagen i frågan. I en moiion i första kammaren, nr 243, av herrar Fritiof Gustafson och Bernhard Nilsson sägs bl. a. följande:

"Rätten lill fri personlig avgörelse i del folkstyrda samhället kan äventyras på olika sätt. Riktningar kunna uppslå, vilka med våldsamma medel vilja undertrycka den fria åsiktsbildningen och kasta den lagliga ordningen över ända. Folkstyret kan omöjligen godtaga sådana riktningar. Individens obundna, politiska bestämmanderätt kan emellertid förkvävas eller i vart fall göras i hög grad illusorisk genom att han utsattes för otillbörliga påtryckningar även i andra former, främmande för den fria övertalning och diskussion, som äro demokraiins livsluft. En sådan form av otillbörlig påtryckning utgör den metod för medlemsvärvning, som på socialistiskt håll - i främsta rummet av socialdemokraterna - praktiseras genom den s. k. kollektivanslutningen av fackföreningar."

I en tid när demokratin hotades i stora delar av Europa skrevs alltså denna motion. Den vill med del av mig refererade avsnittet visa på all del finns även icke våldsamma tendenser lill inskränkningar av den demokrati och fria åsiktsbildning som vi har.

I molionen anförs ett antal exempel på hur del har gått lill redan på 1930-talel vid kollektivanslutning. Efter att ha anfört dessa exempel säger man:

"Att dessa exempel på politisk ivångsrekrylering skulle ha något gemensamt med demokraiisk samhällsuppfattning lärer ingen kunna leda i bevis. Metoden all ulan den enskildes samtycke eller mot hans bestämt deklarerade vilja mantalsskriva honom i ett visst politiskt parti förekommer väl i de diktalurstyrda staterna men är - eller borde i vart fall vara - främmande för de rätts- och frihetsbegrepp, som uppbära de västerländska demokratierna."

Man fortsätter:
130 "På socialdemokratiskt håll försvaras kollektivanslutningen under hän-

visning dels lill det historiska sambandet mellan fackföreningsväsendet Nr 149

och del socialdemokraliska parliel, dels lill den faktiska, alltjämt levande Fredagen den

intressegemenskapen mellan de båda rörelserna. Intetdera av argumenten 4 jj,-: 19-7

är från folkstyrets synpunkt hållbart. Att dl missförhållande är historiskt -

grundat utgör självfallet icke något motiv för dess bevarande. Endast Fri-och rättigheter i för en doktrinärt radikal åskådning kan en sådan onaturlig konservatism grundlag le sig acceptabel."

Jag ville citera detla dels därför att det är väl formulerat, dels därför att myckel gäller än i dag av del som sades. Motionen mynnar ul i dl krav på en skyndsam ulredning saml framläggande av förslag lill lagstiftning som förhindrar fackliga organisationers eller andra yrkesorganisationers kollektivanslutning till visst politiskt parti.

I en annan motion samma år, undertecknad av ett antal folkpartister, krävs också all man skall få en allmän reglering av de fackliga sammanslutningarnas ställning, organisation och verksamhet med bl. a. följande motivering: "Visserligen är den fackliga föreningsrätten en med-borgeriig rättighet, som hell och fullt måste lämnas oförkränkt. Men föreningsrättens numera i vårt land allmänt erkända grundsats kan ingalunda anses innebära, all den lämnas fri från varje laglig reglering. Etl sådant anspråk står icke i god överensstämmelse med de principer, som kommit lill användning å andra närliggande områden. Minst av allt får föreningsrätten urarta lill etl mot den enskilde riktal tvång. Konsekvenser av denna art äro oförenliga med dl demokratiskt samhällsskick och strida mot den medborgarfrihet, som varje demokratiskt parti ej minst i vår lid har till uppgift att värna. Såsom en sådan konsekvens måsie utan all tvekan betecknas, då tillhörigheten till en facklig organisation för-bindes med mer eller mindre förtäckta villkor om politiskt ståndpunktstagande och de fackliga organisationerna på denna väg underordnas ett visst politiskt parti. All den enskilde medborgarens poliliska åsiktsfrihet, som utgör en grundpelare för varje demokratisk samhällsordning, på detla sätt kringskäres, måsle anses utgöra en allvarlig fara för demokratiens bestånd."

De här molionerna ledde till andra lagutskottets utlåtande nr 52 år 1934. Det hemställdes atl riksdagen måtte anhålla "all Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig och förutsättningslös ulredning" angående de här frågorna.

Utskottet anförde bl. a.: "Atl sålunda utan den enskildes uttalade samtycke inregistrera honom i elt poliliskl parti synes emellertid icke slå i god överensstämmelse med den politiska självbeslämningsräll, som bör tillkomma varje medborgare. Den enskilde fackföreningsmedlemmens reservationsrätt torde knappast upphäva de ölägenheter, som äro förbundna med den kollektiva anslutningen. En allsidig och förutsättningslös ulredning i förevarande spörsmål synes därför vara av behovet påkallad."

Delta uttalades alltså av ett riksdagsutskott och bifölls av riksdagen
för 42 år sedan. Fortfarande har ingenting hänt. Socialdemokraterna fort- '31

Nr 149 sätter att vara halsslarriga.

Fredagen den frågan behandlades i riksdagen 1934 bifölls utskottets hemställan

4 iuni 1976 röster mot 25 i första kammaren och med 79 röster mot 78

--------------- i andra kammaren. 16 ledamöter av andra kammaren avstod från all

Fri- och rättigheter i rösta.

grundlag Den skrivelse från riksdagen som beslutet ledde till anmäldes i statsråd

först den 30 december 1946, alltså 12 1/2 år senare. Då beslöts att skrivelsen inte skulle föranleda någon ålgärd.

I en motion år 1950, undertecknad av åtta folkpartister, begärs också lagsiiftning innebärande förbud mot kollektiv anslutning av organisationers och föreningars medlemmar lill politiska partier.

Detta visar att dessa frågor har varit uppe i riksdagen flera gånger. Vid olika lillfällen har från dels högerhåll, dels folkparlihåll - och även frän centerhåll, 1965 - talats om lagstiftning, vilket moderalerna nu under etl flertal år har krävt, för all komma lill rätta med dessa förhållanden.

I en moiion i andra kammaren år 1965 av 13 centerpartister med herr Hedlund som första namn är man inne på samma tankegångar.

När frågan var uppe vid 1950 års riksdag uttalade bl. a. SACO i elt remissvar all fackföreningsrörelsen borde finna med sina intressen mest förenligt all själv stadga förbud mot kollektivanslutning lill politiskt parti.

Jag instämmer helt i den uppfattningen.

Många intressanta uttalanden har gjorts i första lagutskottets ullålande nr 21 år 1950 i den här frågan. Var och en som är intresserad kan läsa dem.

I centermolionen från 1965 sägs bl. a.: "Det kan inte råda någon tvekan om atl orden 'ingens samvete tvinga eller tvinga låta' " - i 1809 års regeringsform-"i vår lid måsle lillämpas jämväl på det politiska området lill skydd för vad som sammanfattningsvis kan benämnas medborgarens politiska integritet."

Man berör möjligheterna alt lagstifta i de här frågorna och anför bl. a. all genom lagstiftning förbättrade förhållanden troligen kan nås. Man föreslår emellertid en utredning och anför att en sådan inte behöver leda till lagstiftning men möjligen kan läggas till grund för "en praxis rörande den politiska integritetens hederskoder".

Motionen avslogs av riksdagsmajorileten, men i en borgerlig reservation, som tillstyrkte bifall till motionen, framhölls:

"Alla partier bör vara angelägna att respektera principen all varje svensk man och kvinna själv bör få avgöra om han eller hon vill vara medlem i dl parti och i sä fall i vilket parti."

Sedan år 1965 har jag själv tagit upp kollektivanslutningen vid flera
tillfällen och inte utan skäl. Det har t. o. m. gått så långt all jag som
medlem i en fackförening vid ett tillfälle blivit kollektivansluten till del
socialdemokratiska partiet samtidigt som jag satt som riksdagsman för
dåvarande högerpartiet, nuvarande moderata samlingspartiet. Det här är,
som herr Olsson i Stockholm sade, en realitet för oss som är fackanslutna.
132 Justitieminister Geijer sade lidigare i debatten: Vi socialdemokrater

har alltid värnat om demokratin och vi kommer alllid att göra så. Då vill jag fråga vad herr Geijer lägger in i ordet demokrati. Är det odemokratiskt alt arbetarna själva skall få bestämma sin politiska anslutning?

Herr Arne Geijer var lidigare uppe i debatten. Han sade några mycket intressanta saker. När alla de socialdemokratiska ledamöter som instämde med honom läser protokollet är det säkert många som ångrar sitt instämmande. Han sade bl. a. atl de borgeriiga vill förhindra eller i varje fall försvåra fackföreningarnas arbeie. Del går inte atl bevisa med något! Man talar om spöken; det uttalandet var sällsamt spöklikt. Det är i stället sä atl när en fackförening slår fri från politiska bindningar arbetar den bättre. Jag vet det av egen erfarenhet, och jag tror atl det gäller alla fackföreningar.

Herr Arne Geijer gjorde också gällande att fackföreningsrörelsen inte har tagit skada av kollektivanslutningen. Jo, det vill jag påslå av egen erfarenhet att del har fackföreningsrörelsen gjort.

Vidare säger herr Geijer all de lokala fackföreningarna skall ha rätt all fatta egna beslul. Men varför drar då inte herr Geijer den slutsatsen all den enskilde skall ha rätt all falla egna beslut? Varför skall man föra upp det på ett högre plan? Varför skall inte den enskilde vara suverän alt bestämma vilken åsikt han skall ha ulan i stället kollektivanslulas? Herr Geijer säger vidare: Ingen kollektivanslutning har skett utan att en klar reservationsrätt har förelegat. Jo, del har visst skett, åtskilliga gånger. Del finns säkerligen hundratusentals kollektivanslutna i det här landet som inte vet om att de är kolleklivanslutna. Var är deras reservationsrätt?

Herr Geijer säger vidare atl del också är klandervärt all kollektivt ansluta människor lill en ideell organisation, om del är klandervärt alt ansluta personer till socialdemokraterna. Ja, del håller jag med om, men när jag lidigare i olika debatter har tagit upp del förhållandel att del är teoretiskt möjligt för vilken organisation som helst att ansluta hela sin medlemskår lill något annat politiskt parti eller lill någon ideell organisation har det sagts, att det är någonting helt omöjligt - det kan inte förekomma. Nej, del kanske inte kan förekomma, eftersom det finns vettigare människor som diskuterar del här än i de socialdemokraliska fackföreningarna, där en socialdemokratisk majoritet kan se blint till partiet och strunta i alll annat.

Arne Geijer säger vidare alt det är dl eko från en svunnen tid när man kräver etl avskaffande av kollektivanslutningen. Samtidigt talar han om den svunna lid när en arbetsgivare kunde begära alt en anställd skulle byta namn. Samtidigt som herr Geijer med rätta fördömer det förhållandet i del förgångna försvarar han atl fackföreningarna nu, år 1976, bestämmer vilkel parti den enskilde medlemmen skall tillhöra. Det är verkligen dl eko från en svunnen tid all nu hålla fasl vid dl sådani förfarande.

Vi känner samhörighet, sade herr Geijer, fackligt och politiskt mellan LO och socialdemokraterna. Ja, herr Geijer känner säkerligen samhö-

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

133

Nr 149 righet med socialdemokraterna, eftersom han är socialdemokrat. Men

Fredagen den ' ' hundratusentals medlemmar i LO som inte delar herr Geijers upp-

4 iuni 1976 fattning. Personligen känner jag den största samhörigheten med mo-

--------------- deraierna, efiersom jag är moderat. En annan person kan känna sam-

Fri- och rättigheter hörighel med folkpartiet därför atl han är folkpartist eller med cenier-
i grundlag partiet därför alt han är centerpartist.

Herr Geijers uppfattning är tyvärr typisk för många socialdemokraler, som inte kan inse atl det kan finnas några som har en annan uppfattning än de själva och som försöker tvinga arbetskamrater all dela deras åsikter, bl. a. genom kollektivanslutningen. Det är odemokratiskt. Del är tråkigt atl del fortfarande finns så många socialdemokrater som inte inser del.

Justitieministern sade atl man med hänvisning lill föreningsfriheten skall slå vakt om kollektivanslutningen. Han kryper alltså bakom föreningsfriheten. Men varför inte tillåta föreningsfrihet för den enskilde? Varför skall man tvinga den enskilda personen att kollektivanslutas genom beslul av andra? Det hade säkerligen varil annal ljud i skällan om det varil fråga om kollektivanslutning till etl nazistiskt eller ett kommunistiskt parti. Man kan inte gömma sig bakom föreningsfriheten när det gäller friheten för den enskilde att själv besluta i egna angelägenheter.

Kollektivanslutningen kan bli etl medel för åsiktsregistrering. Den uppfattas så redan nu av väldigt många människor.

I en av de motioner som lidigare har väckts i riksdagen tas del här problemet upp. Man säger där: "Med de intima förbindelser, som av naluriiga skäl beslå mellan ledningen för en kollektivansluten fackförening och den lokala arbetarkommunen leder detta hell enkelt lill, alt reservationsrätten blir ett medel, varigenom det socialdemokraliska partiet skaffar sig vetskap om vilka fackföreningsmedlemmar, som från partiels synpunki icke är rättrogna." Den kan alltså användas, om man vill, som en åsiktsregistrering.

1 det betänkande vi nu diskuterar avstyrker uiskottel motioner i den här frågan med motiveringen:

"Utskottet har inte funnit anledning atl frångå sin tidigare intagna ståndpunkt i kolleklivanslutningsfrågan, nämligen alt det måsie tillkomma fackliga organisaiioner all fatta beslut i egna angelägenheter."

Ja, det gäller just egna angelägenheter. När skall arbetarna enligt socialdemokraterna bli myndiga all fatta beslut i egna angelägenheter? När skall det här förtrycket av oliklänkande upphöra? Hur många utlänningar är medlemmar i Sveriges socialdemokratiska parti ulan att veta om del, och kanske utan att ens kunna språket? Man tillämpar inte kollektivanslutning i Frankrike, inte i Danmark, inte i Italien, inte i Belgien, inte i Holland, för att ta några exempel. Varför då i Sverige? Varför inte i Tyskland, som har fört en så bra ekonomisk politik all del finns pengar där alt skicka till Sverige för vidare befordran till Finland? Vad är del för fel om den enskilde får besluta själv?

Del finns många frågor att ställa i detta sammanhang. Jag har ställt
|34 den här frågan vid många debatter om kollektivanslutning: Vad är del

för fel med att låta den enskilde få besluta själv? Jag har aldrig fått Nr 149
något svar på den. Aldrig! Fredagen den

Statsministern är i kammaren. Jag hoppas att statsministern kan ge 4 i-. ]gj(.

svaret på den frågan. Vad är del för fel om den enskilde får besluta ------

själv i fråga om politisk partitillhörighet? Fri-och rättigheter i

Jag har fått den uppfattningen att socialdemokraterna i Sverige inte grundlag tror på partiels möjligheter all skaffa medlemmar på frivillig väg. Socialdemokraterna försvarar en sjuk sak. Det var beklämmande att se hur många socialistiska överförmyndare som här reste sig upp och instämde med herr Arne Geijer under debatten. Arbetarna behöver inga socialistiska förmyndare. Vi skall fortsätta atl kämpa mot kollektivanslutningen så länge som socialdemokraterna fortsätter atl förnedra sig själva och förnedra fackföreningsrörelsen med den avskyvärda hantering som kollektivanslutning innebär.

Jag instämmer i yrkandet om bifall till reservalionen 6 och andra moderata reservationer.

Herr statsministern PALME:

Fru talman! Efter de utomordentliga anföranden som från vår sida har hållils här av Lennart och Arne Geijer och Hilding Johansson kan jag i princip fatta mig myckel kort och i stort sett bara hänvisa till vad de redan har sagt.

Del råder ju slor enighet om alt vi i grundlagen bör förstärka skyddet av de demokraiiska fri- och rättigheterna. Etl första steg togs när riksdagen år 1974 slutligt antog den nya grundlagen. Då intogs i vår författning för första gången stadganden om yttrandefrihet, mötesfrihet, rörelsefrihet osv. Vi var då vidare överens om att ytterligare förstärka skyddet, och den uppgiften har den Mehrska fri- och rättighetsutredningen arbetat med. Det är resultatet av det arbetet som behandlas i dag.

Även i dag är vi överens i länga stycken. Skyddet för fri- och rättigheterna kommer alt bli än starkare, och detta kommer att utvidgas lill att omfatta långt fier rättigheter. Det föreligger ocksä samstämmighet om all fri- och räitigheterna ibland måste begränsas. Yttrandefriheten måsle begränsas för t. ex. läkare för alt skydda den enskildes integritet. Alla fri- och rättigheter kan inte vara absoluta. Man brukar hänvisa -del hörde jag när jag studerade dessa ting i utlandet - till den gamle amerikanske domaren Oliver Wendell Holmes, som i elt berömt fall sade atl yttrandefrihet inte kan innefatta atl ropa att elden är lös i en fullsatt biolokal.

Men de här begränsningarna, som är nödvändiga, får inte träffa de från demokraiins synpunkt väsentliga rättigheterna. Själva kärnan måsle lämnas orörd. Och begränsningarna innebär inte atl rättigheterna upphör. Våra fri- och rättigheter kommer ändå all kunna upphävas genom grundlagsändringar.

Oenighet råder på vissa punkter. Socialdemokratin godtar inte att dom
stolarna sätter sig över vad folkets valda representanter beslutar. Den 135

Nr 149 prövning av lagar och förordningar som ingår som elt led i domstolarnas

Fredagen den normala tolkning av gällande rätt har inte den karaktären. Det vore för

4 iuni 1976 demokratiska styrelseskicket helt främmande att domstolarna skulle

--------------- spela en roll i avgörandet av en fråga som vållar politisk strid. Här kan

Fri- och rättigheter endast demokratins majoriletsregler vara avgörande.
i grundlag Här går en skiljelinje. Moderaterna och folkpartiet vill ge domstolarna

en politisk roll. Del är främmande för vårt system. Vi vill inte atl domare och ämbetsmän skall vara förmyndare för folkets valda representanter. Folket har rätt att besluta i eget hus. Det finns en gammal folklig tradition på det områdei som är mycket stark. I den principfrågan har centern och vi samma uppfattning. Det tyckerjag hedrar centern. Det är ganska typiskt all de två partier som har en mer djup och omedelbar konlakl med breda folkliga grupper har den inställningen.

Det är inte så att säga ett Ämbetsmanna- och Domstolssverige vi vill ha. Det var mot detta som folkrörelserna - både arbetarrörelsen och bonderörelsen - en gång reste sig.

Dessutom vill folkpartiet och moderaterna ha en minoriletsspärr. Begränsningar skall endasi få ske genom grundlagsbeslul eller med fem sjättedels majoritet. Där har centern sin linje med olika läsningar som vi tyckt all del var värt att pröva.

Jag vill säga att det här är en ganska teknisk fråga, där vi är överens om grundvalen, att skydda rättigheterna. Jag har hela tiden sedan jag var med och förhandlade om grundvalarna i del tidiga 1960-talet arbetat utifrån den förutsättningen alt vi skall försöka att lösa dessa frågor i enighei med demokraiins spelregler och all anpassa tonlägel därefter. Jag vill återigen ge en eloge lill centern som har följt den linjen, både när del gäller tonläge och försök att nä största möjliga enighei. Det måste vara principiellt fel all genom lottning avgöra spelregler för Sveriges demokrati.

Del som bekymrar är inte sä myckel sakfrågorna som den agitation som förts i samhället. 1 går sade både herr Fälldin och herr Ahlmark atl ytterkanterna inte får ha något inflytande på svensk politik. Men del har ju i själva verkei i hög grad varit en yllerkantsdebalt som pågått. Grupper på den allra yttersta vänsterkanten som inte är representerade i Sveriges riksdag har bedrivit en väldig kampanj som haft undertonen atl det är något ruttet med svensk demokrati. Och olika uiomparlamen-lariska grupper, vars namn jag inte ens kommer ihåg, på ytterkanten åt andra hållet har också drivit detta med att det är något ruttet och farligt med svensk demokrati. Det har här varit elt viktigt syfte att få ned frågan lill dess rätta proportioner, för all inte ge luft under vingarna för grupperna på dessa ytterkanter.

Framför alll folkpartiets agitation här har emellertid haft denna ylter-

kanlskarakiär. Den har kunnal ge folk den föreställningen alt verkligen

någonting förskräckligt för svensk demokrati håller på all ske, att några

förfärliga inskränkningar, som sätter demokratin i fara, är på väg. Del

'•'" är en del människor som jag mött som har bibringats den föreställningen

genom den typ av agitation, långt bort från en strikt sakdiskussion, som Nr 149

ä"" 'o'"'' Fredagen den

Dagen började verkligen med något av en katastrof-jag vill beteckna 4 : : 19-7

det som en katastrof- för herr Ahlmark, när det i folkpartiets parlimotion _

står som första mening: Fri-och rättigheter i

"Regeringens förslag innebär att riksdagen med någon enda rösts ma- grundlag joritel över en natt kan upphäva eller inskränka de flesta fri- och rättigheter, t. ex. yttrandefrihet, religionsfrihet och mötesfrihet." Det är alltså ett falskt påstående. Del är inte fråga om att upphäva några rättigheter. Lennart Geijer visade - så jag behöver inte upprepa del - att det är fel också beträffande religionsfriheten och yttrandefriheten i tryckt skrift. Denna inledningsmening - portalmening - till folkpartiels prestationer här innebar alltså elt falskt påstående för att hos människorna injaga något slags fruktan för att hemska ting håller på att ske. Frågan gäller ju bara vilka metoder vi skall använda för all göra de inskränkningar som i varje ordnat samhälle är nödvändiga när olika rättigheter strider mot varandra eller när del gäller alt upprätthålla ordningen eller skydda människors integritet osv. Något rejält avståndstagande har tydligen inte ens herr Ahlmark lyckais göra från de djupt felaktiga påståenden varmed han inledde sin moiion.

Risken med de här moderat-folkparlistiska ändringarna är att de kan leda till att man klavbinder parlamentet genom ämbelsmannamakl eller genom en lilen minoritets rätt alt sätta sig över en myckel bred majoritets uppfattning. Det är främmande element i det svenska folkstyret och går på tvärs med den författningspolitiska utveckling som vi har haft under 1950- och 1960-lalen och som ju har vägletts av en total uppslutning kring kraven på parlamentarismens och folksuveränitetens fulla genomförande. Risken är alltså att följden av bifall lill dessa förslag skulle bli en blockering av reformarbetet.

Jag lycker alt detta idéhistoriskt är intressant. Enligt min mening innebär del ju för folkpartiets del ett återfall i en konservativ syn på demokratin. Symboliskt markeras detta av att man här går hand i hand med moderalerna, som ju i det längsta bekämpade hela det demokratiska genombrottet. Om man ser idéhistoriskt och poliliskl-historiskt, finner man all del som förenade liberalismen och socialdemokratin i demo-kralifrågan var uppfattningen all den politiska demokraiin förutsatte parlamentarismens fulla genomslag. Karl Slaaff, som ledde liberalismen på den tiden, var en myckel framstående demokraiisk teoretiker eller ideolog. Han höll ju benhårt och orubbligt fast vid folksuveräniteten mot både kunglig maktutövning och anstormning från höger och från Ämbeismannasverige på den tiden. Han hade en väldigt klar syn på de problem som vi behandlar här i dag, och jag tillåter mig atl citera Karl Slaaff

"Och då själva stadgandena i regel äga en mycket allmän formulering,
kommer naturiiglvis mycket an på tolkningen. Om så är, följer åter,
all garantin för individernas fri- och rättigheter i själva verkei mer ligger '37

Nr 149

Fredagen den 4juni 1976

Fri- och rättigheter i grundlag

138

i de lagstiftande myndigheternas sammansättning och beskaffenhet än i själva de uttalade grundsatserna. En lagstiftande församling, vars flertal är av en fasl frihetsvänlig rikining, skall förvisso stifta mera frihets-tryggande lagar även ulan atl författningen upptager några särskilda normer, än vad en frihdsfienllig församling lär göra, även där författningen aldrig så högtidligt förklarar de mänskliga rättigheterna.

Det bör också märkas, atl sedan de första rältighelsförklaringarna

sågo dagen,- har myckel av del, som rällighelsförklaringarna avsågo

att genoni lag fastslå, övergått i åskådning och seder. Ur denna synpunkt ha de i viss mån förlorat sin betydelse."

Så sade Karl Slaaff Och delta var vid den tidpunkten elt väldigt viktigt konstaterande, för Karl Slaaffs grundsyn var ju en hell annan än den konservativa som fanns nedlagd i 1809 års författning och som utgick från Monlesquieus maktdelningslära. "Han förslod inte", skriver Slaaff, "och kunde kanske vid den tidpunkten icke förslå, att sM/smakten egentligen inte kunde vara mer än en, och all denna makt måste ytterst ligga hos folket." Därför gick Slaaff emot politisk makl ål domstolar och andra s. k. skydd mot folkets demokraiiska maktutövning. Han såg inte någon allmän motsättning mellan folksuveräniteten och enskilda människors rättigheter. De konstitutionella gränserna för statens maktutövning "bestå i första rummet uti all folket har en ovillkorlig rätt att dellaga i lagstiftning och beskattning". Och Slaaff talade om parlamentarismen som konstilulionalismens fulländning.

Jag har citerat detta bl. a. därför att del här ju hade etl starkt inflytande

- del kan vi väl erkänna i efterhand - på socialdemokratins syn, alltså
hela kampen för de liberala fri- och rättigheterna och demokratin, där
socialdemokratin och liberalismen gick samman. Här spelade ju de li
berala ideologerna och leorelikerna en väldigt stor roll, och vi kom här
i landet atl tänka oss in i en klassisk engelsk parlamentarisk syn, kan
man säga. Vi frångick den amerikanska demokratin som fortfarande byg
ger på Monlesquieu och där domstolarna har sin makt, med påföljd att
domstolarna i vissa avseenden är i grunden politiserade. Det är politiska
utnämningar till högsta domstolen osv., därför alt domstolarna har denna
stora politiska makl.

Vi bröt myckel med andra författningar som hade detaljerade bestämmelser - del var bara del all vi hade skalet av Monlesquieus makl-delningslära kvar i 1809 års författning.

Engelsmännen har ju inte ens en författning, men de har en tradition

- en klassisk parlamentarisk tradition. När vi skulle skriva en ny grundlag
här i landet var det naturligt atl vi i denna grundlag gav ultryck för
denna klassiska parlamentariska tradition. Vi kan nu inte plötsligt - som
folkpartiet går in för - ge makl ål domstolarna. Vi kan inte föra in mi-
norileisregler som icke bara rör demokraiins spelregler ulan som rör de
mokratins faktiska innehåll, dvs. innehållel i de reformer som folket
suveränt skall beslula.

Vi hade ju en deball om del här på 1960-talet, och den rörde första

kammaren bl. a. Och då var den stora folkparlisliska argumentationen: Nr 149

Är ni rädda för folket? Folkets vilja skall slå igenom på en dag, på en Fredagen den

natt - på elt ögonblick skall folkets vilja slå igenom! "Skulle inte Sveriges 4 : j m-yr

folk förtjäna förtroendet atl ulan krångliga säkerhdsklausuler få direkl -----

bestämma över riksdagens sammansättning och rikets styre/se?" Detta Fri-och rälligheler i

utropade Bertil Ohlin när folkpartiet samlades till landsmöie 1964. Och grundlag

det är klart atl den argumentationen var ganska stark. Jag kan också

erkänna alt detla var dl bekymmer för oss, eftersom del var tradition

att ha en första kammare, som erfarenhetsmässigt hade fungerat ganska

väl. Det fanns också många andra argument. Och dessuiom förlorade

vi rent valtekniskl på ett avskaffande av första kammaren. Men vi tyckte

att de principiella argumenten var mycket starka, och det var också de

som var grundvalen för den uppgörelse om första kammaren som så

småningom träffades i enighet.

På den liden hade jag också den uppfattningen, att man fär tycka vad man vill om folkpartisterna men här har de en äriig övertygelse. Här driver de ulan taktiska sidoblickar en principiell linje om folkets suveränitet att bestämma i eget hus på en dag, och då skall vi också ha val på en och samma gång.

All righl! Men nu börjar jag tro alt det kanske var taktik, inte så mycket lidelse och övertygelse och alll del andra. För hur ni än manövrerar står vi ju inför samma principiella frågeställning:

Skall folket få bestämma i val på .sådant sätt att vi inte får någon eftersläpning utan hela riksdagen väljs på en gång, och skall folkets representanter få bestämma reformpolitikens innehåll?

Del är en annan sak med spelreglerna för hur riksdagen väljs och även med skyddet för kammarledamöterna, osv. Vi har då det författ-ningsmässiga förfarandet med val emellan besluten. Man har fört in regler om hur del går till alt verkligen upphäva rättigheter eller atl förda grundläggande förändringar. Eller också har man - där del varit möjligt -ddaljreglerai förfarandet, såsom i tryckfrihetsförordningen. Men skillnaden är ju den all här går man in med sin minorilelsregel och med makten ål domstolarna och berör själva hjärtpunkten i reformarbetet. Lennart Geijer visade ju på punkt efter punkt - del gäller arbetsrätten, en rad propositioner vid denna riksdag om kriminalvård, marknadsdomstol och annal - att om vi hade haft denna regel, så skulle en 20-procentig minoritet kunna slå upp och säga: Nej, detta berör fri- och rättigheter; det blockerar vi! Och jag kan garantera denna kammares ledamöter, att hade vi haft denna minoriletsspärr under efterkrigstiden, så hade vi för nästan varje social eller ekonomisk reform fåll oändliga procedurdebalter huruvida reformen inte egentligen borde bestämmas med fem sjättedels majoritet, därför all en eller annan bestämmelse i detta väldiga komplex hade någonting med tystnadsplikt, informationsplikt, enskild egendom eller något annat all göra och därför berörde de demokraiiska fri- och rättigheterna.

Eller jag ser framför mig debatten om ATP. Där hade del lill en början 139

Nr 149 inte rört sig så mycket om människors pensioner, ulan det hade blivit

Fredagen den " debatt om huruvida del skulle vara fem sjättedels majoritet för beslutet

4 iuni 1976 "' '"'' ' " ''' '°'' ' " Herslius och herr Bohman alt

____ .--------- här handlar del egentligen om att hindra den hemska socialismen och

Fri- och rättigheter i allt annat elände, och då behövs det sådana här lagregler för atl riksdagen
grundlag skall kunna hindra del. Herr Ahlmark har inte sagt så, men det har

moderata representanter gjort. Och det är idéhistoriskt intressant, för så har det varil och är i alla länder: konservativa människor försöker skapa garantier mot samhällsförändringar. Och jag kan inte moraliskt belasta dem för det. De försöker göra det genom all medverka i opinionsbildningen och på andra sätt, och de försöker göra del också med del inflytande som kapitaliniressen och annat har. Det ar självklart. Man kan gå från land till land och finna samma företeelser: Man inför i författningen regler som gör det svårt för riksdagen all fatta beslut om sociala reformer, reformer med ekonomisk räckvidd och reformer som på något sätt berör privatkapitalets intresse. Det är en naturlig konservaliv utgångspunkt. Och det är vad de här reglerna skulle kunna användas till, vare sig man skulle lyckas eller inte.

Del idéhistoriskt intressanta är alt de liberaler som företräddes av Karl Slaaff och andra trots allt kände samhörigheten med folkel. De sade alt folkrepresenlationen icke av spärrar skulle hindras alt ulföra det som är dess mandal från folket. De gick emot denna konservativa åskådning, som funnits i alla länder och även i svensk tradition. Den symbolhandling som vi här bevittnar är atl folkpartiet byter sida. Det här är en ganska enkel teknisk deball, men i den agitation man för har man bytt sida och ställt sig på den konservativa sidan när det gäller demokratisynen. "Vi moderater och folkpartister", som herr Bohman sade. Ja, visst. Del är klart att han är glad. Jag skulle också vara glad om jag hade herr Bohmans utgångspunkter, och jag säger det ulan alt anklaga honom för del - han handlar som alla konservativa ledare har gjort i alla länder om de haft möjlighet därtill. Men det som sker är alltså att folkpartiet går över till en konservativ, lätt misanlropisk syn på demokratin.

Till sist skall jag bara upprepa del enkla påståendet alt del är bra alt två partier med en förankring i folkdjupet -socialdemokraterna och centern - har kunnal se lika i så mycket och atl vi har kunnal föra den här debatten med elt lugnt och stillsamt ordval oss emellan. Vi har velal se det så, all om spelreglerna i demokraiin bör man så långt möjligt bli överens.

Vi har tvingats ta en debatt i denna fråga eftersom den här agitationen har blossat upp. Men jag vill upprepa det påstående jag blivit angripen för: Del är icke i sinnrika författningsregler ulan det är i människornas, de breda folkgruppernas engagemang för demokratins idéer som värnet finns. Men delta engagemang är inte oberoende av demokratins handlingskraft, vår förmåga all ulföra del som människorna vill ha ulförl genom beslut i Sveriges riksdag. Därför kan sådana här sinnrika spärrar, 140

icke till förmån för demokratiska fri- och rättigheter ulan mot etl folkligt Nr 149
reformarbete, snarare vara en fara än etl skydd. Fredaeen den

4juni 1976
Hert FALLDIN (c):

Fru lalman! Först ett par ord till herr Ahlmark, efiersom de debatt- Fri- och rättigheter i tekniska reglerna hindrade mig från att få ordel i anslutning lill del förra grundlag replikskiftet.

Del vi säger i den paragraf som jag hänvisar lill är icke alt riksdagen skall avgöra om kraven innebär en inskränkning av fri- och rättigheterna eller inte. Det står klart: "Lag av sådani innehåll som avses i I § stiftas genom två beslul", dvs. sä fort lagförslaget berör eli sådani område krävs del två beslul.

En annan invändning var atl den princip som den gemensamma partimolionen byggde på var kvalificerad majoritet. Det är alldeles rätt, men det centrala beskedet i den molionen var all vi skulle sträva efter att ge fri- och rättigheterna bäsla möjliga skydd i grundlagen. Del målet sviker vi inte. Den metod - för del är den hela diskussionen gäller -som vi anvisar innebär elt kvalificerat förfarande som garanterar elt brett folkligt inflytande.

Sedan, fru talman, har jag naturiiglvis inga skäl all med anledning av vad statsministern sade här upprepa vad jag har sagt i elt tidigare anförande. Men jag vill utnyttja detta tillfälle atl slå fast vissa saker som den här debatten har visat och som jag tror all del är väldigt viktigt atl den stora breda allmänheten blir påmind om.

Del första som jag lycker är viktigt att påpeka är, att de förändringar som utskottet och partierna är ense om i del förslag som vi har att rösta om i kväll innebär klara framsteg när det gäller skyddet av våra medborgerliga fri- och rättigheter. Del är fullt klart, och det erkännandet skall såväl utredningen som regeringen ha, eftersom regeringen har byggt förslagel på uiredningens grund. Vi får med skydd mot kroppsslraff, skydd mot åsiktsregistrering, skydd mot rällighelsbegränsningar på grund av åskådning, skydd mot föreskrifter som innebär diskriminering på grund av ras eller kön. Och del är ett absolut skydd. Det kan inte tas bort med mindre än alt man ändrar grundlagen. Del är alltså klara och viktiga framsteg.

Det andra som är viktigt alt slå fast mot bakgrund av den debatt som har förts - kanske inte framför alll här i kammaren men ute i landet - är att det inte finns en tillstymmelse lill förslag som i något avseende skulle försämra eller inskränka de medborgerliga och demokraiiska fri-och rälligheler som i dag präglar del svenska samhället.

Det tredje är att det som föranleder diskussionen i dag i huvudsak
är frågan om vilka metoder vi skall ha för alt ännu bättre än i dag i
grundlagen kunna skydda sådana fri- och rättigheter som alla är ense
om inte kan vara absoluta utan som måste kunna inskränkas. Jag har
sagt del tidigare och säger det gärna igen: Jag lycker del är en brist
i regeringens förslag all del inte nu är möjligt all beslula om en bättre 141

Nr 149 ordning än all förändringar skall kunna ske genom ett vanligt lagstift-

Fredagen den ningsförfarande.

4 iuni 1976 gäller folkparti- och moderatförslagel vill jag också upprepa

--------------- vad jag har sagt lidigare: Del är en brist om man lägger ett politiskt

Fri-och rättigheter i avgörande hos lagrådei. Del är också som jag ser del en brist atl beslut
grundlag som stöds av en myckel slor majoriiei i riksdagen skall kunna skjutas

upp i tre år inom ett område där vi alla är överens om atl man kan bli tvingad atl ändra regler.

Vårt förslag med två beslul innebär dl kvalificerat förfarande, del kan ingen bestrida. Det är elt kvalificerat förfarande inte bara då det gäller yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten och demonslralionsfrihelen - de områden som moderater och folkpartister särskilt vill skydda - utan del innebär också ett bättre skydd när det gäller förändringar av t. ex. barnavårdslagen, omsorgslagen, frihetsberövanden, egendomsrätten och upphovsrätten. Man har sagt atl det kan bli en försening i lagstiftningsarbetet, om man väljer värt förslag. Som svar på del vill jag säga ett par saker.

Det är inte alls säkert atl det behöver innebära en försening, för det är också i hög grad en fråga om planering av lagstiflningsarbeiel. Men från min synpunki är detla inte det vikiigaste. Jag är beredd att säga att jag för min del med öppna ögon kan acceptera en försening med sex månader, om jag vet atl jag därmed har en möjlighet lill folkligt inflytande, möjliggjort för radio och TV och Organisalionssverige atl informera allmänheten om de förändringar vi skall göra och gett ål oss själva som riksdagsmän en möjlighet lill mera eftertanke. Rimligtvis borde resultatet av den lagstiftning som därefter sker vila pä så mycket säkrare grund atl man kan vara beredd all la denna försening. Om del skulle leda lill försening, vilkel inte är nödvändigl, är jag beredd att för min del ge detla besked.

Del sägs all det skulle vara en brist i värt förslag atl samma riksdagsmän har all falla beslut två gånger. Men med den ordning vi f n. har beträffande nomineringsförfarandet m. m., som måste ske ganska långt före ett val, finns del ingen garanti för att man med den av moderaterna och folkpartisterna föreslagna modellen skulle kunna behandla frågan, så all den blir klar före nomineringsförfarandet och så alt det genom ställningstagandet i riksdagen skulle finnas en möjlighet för partifolk och andra att påverka sammansättningen av valsedeln i valkretsen. Det är långt ifrån säkert att del finns utrymme i liden för detta.

Del är fel alt säga all vi därför alt vi arbelar politiskt skulle vara så prestigeblockerade atl vi, sedan vi av vissa skäl sagt oss vara beredda att ta dl visst beslut, inte skulle vara i stånd all efter ny informalion, nya kunskaper och nytt underlag ha en annan mening.

Låt oss ta det exemplet atl del efter en behandling här i riksdagen

till äventyrs framkommit elt förslag som länder en folkopinion. Del skulle

leda till diskussion i program som Kvällsöppd i TV, till atl organisaiioner

'42 av olika slag kallar till sammanträden och konferenser och till all våra

egna partiorganisationer ule i distrikten reste kravel på oss all redovisa Nr 149

våra motiv för all la lagen. Om våra argument inte höll inför partifolket Fredaeen den

hemma i den egna valkretsen, utan de med sin erfarenhet från livets 4 juni 1976

verklighel skulle göra ett uttalande vid dislriklssiämman, som stod i ------

strid med vad jag eller någon annan av oss tagit släilning för vid del Fri- och rättigheter första beslutet, skulle, vi då verkligen vara så blockerade av vårt första i grundlag beslut att vi skulle känna oss förhindrade all åka lillbaka lill riksdagen och vid det andra tillfället falla etl annat beslul? Det vore ganska fasansfullt, om vi som ägnar oss ål poliliskl arbete skulle medverka lill alt måla den bilden av oss själva.

Jag kan ta elt exempel från min egen erfarenhet. Under 1960-talet, med de kunskaper jag då hade, såg jag också kärnkraftsulbyggnaden som en väg att gå, men med ny information och nya kunskaper har jag kommit lill en annan uppfattning och tagit en annan släilning. Jag försäkrar er atl ingen människa har anklagat mig för atl ha gjorl fel när jag har ändrat uppfattning sedan jag fått dl nyll kunskapsunderlag.

Fru talman! Del är naturligtvis, som statsministern sade, en fin tradition vi har, när vi har kunnal fatta grundlagsbeslul med stora majoriteter, och vi bör sträva efter atl upprätthålla den traditionen. Men nu går uppfattningarna isär om metoderna all skydda de medborgerliga fri- och rättigheterna. Jag vill understryka att del är metoderna vi tvistar om, för det råder ingen oenighet i fråga om avsikten, nämligen att dessa rättigheter skall få elt så gott skydd som möjligt. Statsministern beklagade all del har blivit på del sällel, men del går ju inte all komma ifrån all inte heller regeringspartiet är berett atl nu ta ylleriigare steg för all uppnå enighet om metoderna.

Om vi inte nu skulle kunna komma fram lill dl beslul som omfattas
av en stor majoritet, kan ingen hävda all ansvaret skulle ligga ensidigt
på något håll. Vi måste var och en la sin del av ansvaret. Del gäller
socialdemokraterna, det gäller oss inom ceniern, och del borde rimligtvis '

också gälla folkpartister och moderater. Vi får respektera atl del finns olika uppfattningar om metoderna. Vad som dikterar våra ställningstaganden är ju all vi alla vill ge det bäsla skyddet ål människornas fri-och rättigheter - i varje fall har del varit utgångspunkt för oss i centerpartiet när vi har lagt fram värt förslag.

Jag har sagt del lidigare, och del verkar måhända som om jag gjorde etl ganska enkelt försök, men låt mig säga: Alla som är inställda på alt ytterligare trygga fri- och rättigheterna måste inse all cenlerförslagel innebär elt klart framsteg. Därför borde del kunna bli en stor majoriiei för del vid kvällens beslul.

På förslag av fru tredje vice talmannen beslöt kammaren all uppskjuta den forisatta överläggningen om detla betänkande samt behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden lill kl. 19.30.

143

Nr 149 § 4 Anmäldes och hänvisades till skalteulskoltel

Fredagen den Proposition

4 iuni 1976 1975/76:208 om ändrade beskattningsregler för vissa äldre ijänstepen-

_____________ sionsförsäkringar m. m.

§ 5 Kammaren åtskildes kl. 18.00.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert