Riksdagens protokoll 1975/76:148 Torsdagen den 3 juni

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:148

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:148

Torsdagen den 3 juni

Kl.  19.30

Förhandlingarna leddes till en början av fru tredje vice talmannen.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

§ 1 Den ekonomiska politiken m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen om finansutskottets belänkande 1975/76:40 och skatleulskottets betänkande 1975/76:67.

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Fru talman! Finansministern överraskade oss litet genom atl återkomma i debatten sedan statsministern övertagit den. Finansministern opponerar därvid mot mitt påstående att regeringen lagt om den ekonomiska politiken i rikining mot millens förslag. Men, herr finansminister, detta torde inte vara möjligt all bestrida.

Alla är ju ense om alt den konjunkturnedgång som västvärlden är på väg ut ur nu är den svåraste och djupaste som vi varit med om sedan 1930-lalels kris. Eftersom vi denna gång har klarat oss bättre än vi gjorde vid konjunkturnedgången 1971-1972 i vad gäller sysselsättningen och i övrigt - jag hänvisar till den lista som statsministern åberopade för atl bevisa detta - måste rimligtvis politiken denna gång ha varit en annan än den var 1971-1972. Hävdar möjligen finansministern att ni har fört samma politik? I så fall måste det vara andra faktorer än de politiska som har påverkat de resultat som ni pekar på. Finansministern får lov att bestämma sig i detta avseende.

Finansministern kom också in på frågan om skatterna, och han var litet förtretad över att jag pekat på atl vi år efter år haft provisorier. Han sade att vi, om vi får ansvaret för detta, kommer att finna alt skattesystemet måste göras om. Jag betvivlar inte atl man måsle se över skattesystemet då och då, men alt ha en sådan ordning all man årligen ändrar det kan inte vara rimligt. Finansministern resonerar som om skatteulredningen inte skulle komma fram lill någonting och hänvisar bl. a. till att det säkert kommer all bli många reservationer. Är det möjligen så atl finansministern ännu inte har kommit över alt denna skatle-utredning begärdes och tillsattes efter krav frän en riksdagsmajoriiet mot regeringens vilja? Är del delta som ligger bakom finansministerns resonemang, och är det detla som gör att skatteutredningen ännu inte kunnal redovisa några färdiga resultat?

Indexregleringen gör finansministern och andra stort nummer av. Lål mig fråga finansministern: Om finansministern och jag är ense om alt etl visst skatteuttag är del riktiga i dagens penningvärde, är det då inte

1.39

Nr 148               det rikliga också i elt annal penningvärde - om nu ingenting annal har

Tnrsd-iijpn den    ''" " "' penningvärdet har försämrats? Vi fär väl ändå vänta med

3 nni 1976          '' ändra skatleullaget tills andra faktorer än penningvärdeförsämringen

_____________    ger oss anledning till del. Detta tror jag är en rätt rimlig utgångspunkt.

Den ekonomiska     Jag hoppas vidare att finansministern av misstag felciterade mig när

politiken m. m.     han sade atl jag påstod att regeringen verkar för marksocialisering och

förstatligande av vikliga delar av industrin. Jag upprepar vad som står i det manuskript som jag hade och som jag bevisligen läste ur. Jag sade all mot de krafter inom parliel som fortfarande verkar fören traditionell reformistisk politik slår inflytelserika grupper som kräver en mera dogmatisk politik med bl. a. omfattande marksocialiseringar och förstatligande av viktiga delar av industrin. Detta lär vara oslridigt! Man kan givetvis säga atl del blir så för alla partier när vi har en fri debatt och mening står mot mening, del vill jag inte förneka. Men att jag tillåtit mig att ta upp detta beror på att det inte bara är inom någon enstaka arbetarkommun som sådana krav drivs.

När jag lalar om all del är infiytelserika grupper som kräver en mer dogmatisk politik med omfattande marksocialiseringar och förstatligande av vikliga delar av industrin, tänker jag på atl ni som parti lillsammans med LO har undertecknat ett poliliskl manifest som skall vara vägledande för väljarna i detta val. En av undertecknarna till detta manifest är Gunnar Nilsson, LO:s ordförande. Denne Gunnar Nilsson slår nu som socialdemokraternas första namn i Stockholms län. Och han har, såvitt jag vet, inte opponerat mot de här signalerna ifrån LO om omfattande marksocialiseringar. Om dessa genomförs skulle del, såvitt jag begriper, leda till atl vi fick två markägarkategorier i landet: staten och de stora bolagen, eftersom bolagen inte råkar ul för några arvskiften; del var ju vid generationsskiftena som marksocialiseringen skall ske.

Gunnar Nilsson slår också för en typ av löntagarfonder som - ingen lär kunna bestrida del - om de genomförs komnier all leda till den härdaste maktkoncentration som vi någonsin har upplevt här i landet.

Mot sådana här tendenser, mot en fortsatt maktkoncentration, slår centerns poliiik för elt decentraliserat samhälle.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag vill först lacka finansministern för atl han genom alt gå in i debatten gav mig detta tillfälle atl återkomma. Statsministern har den i mitt tycke ytterligt ojusta vanan att, som det brukar hela, la itu med mig först när han vet att jag icke har rätt till genmäle. Och så var det också i dag. Han passade på all ösa ur sig beskyllningar mot mig för att "brutalisera" debatten.

I sak försökte statsministern krypa ur den debatt jag tagit upp om
pariisiyrelseullalandel alt vi sleg för steg är pä väg bort från biand-
ekonomin, den må sedan betecknas som utpräglad eller ej. Statsministern
förklarade nu som lidigare nedlåtande, all del ju bara var del lilla obe-
140                   lydliga Sibbhuli - tydligen någon mindervärdig del av arbetarrörelsen

- som motionerat i ärendet, att kongresstrycket omfattade 1 5000 sidor

-  så sent som i måndags var del 2 000 sidor - och alt kongressbeslutet
i största allmänhet inte är så mycket att bry sig om. Och han gjorde
gällande atl del strängt taget var fråga om en felskrivning. Del skulle
ha Slån avskaffande av privatkapitalismen i stället för biandekonomin.

Nu är del inte så. För det första fanns det åtskilliga arbetarkommuner, inte bara Sibbhuli, som krävde biandekonomins avskaffande-bl. a. Skövde som begär "alt den nuvarande s. k. biandekonomin ersätts av socialistisk ekonomi, där den ekonomiska demokratin ingår som styrmedel i en företagsdemokrati". För del andra inleds del partistyrelseyttrande som jag återgett faktiskt med följande ord: "Partistyrelsen vill i samband med besvarandet av motionerna något beröra sin principiella syn på frågan om vidgad planering och kontroll av näringslivets utveckling." Och denna principiella syn, som partistyrelsen redovisar, slutar med den av mig citerade, och av Palme med sådan indignation dementerade satsen om biandekonomins successiva avskaffande. Som borlförklaring var herr Palmes dementi ovanligt usel.

Men det var inte för all bråka med herr Palme som jag tog upp detla, han är ju inte här nu så del kanske inte är rikligt juste an argumentera, ulan del var för all frågan också angår finansministern; partistyrelseledamoten Gunnar Sträng. Jag skulle gärna vilja fråga Gunnar Sträng i egenskap av ledamot i partistyrelsen: Hur går del egentligen till när man fattar beslut inom partistyrelsen i sådana här väldigt viktiga principfrågor? Brukar partistyrelsen-mena vad den säger, eller brukar den inte mena vad den säger?

Och tycker verkligen finansministern att det kan vara ett uttryck för ohederlighet - det var ju det ordet som herr Palme använde - när jag ordagrant citerar vad partistyrelsen har sagt i ett principiellt viktigt och av den socialdemokratiska partikongressen sedan godkänt uttalande?

Sä en annan fråga: Har finansminister Sträng blivit tillfrågad innan statsministern bestämde sig för att gå ut och desavouera partistyrelsen och att sätta sig på kongressen? Jag bara frågar. Jag lycker det skulle vara intressant att få dl svar på det.

Vidare frågade Gunnar Sträng mig varför det skulle vara en borgerlig regering 1973, som jag tyckte del skulle vara. Ja, först och främst utgör kommunisterna naturiiglvis inget alternativ. För mig är de enda alternativ som då stod mot varandra - och som fortfarande slår mot varandra -aniingen en socialdemokratisk regering eller en borgerlig ireparliregering. Och det sistnämnda alternativet, en borgerlig irepartisamverkan, hade i vald fåll 19 mandat mer än socialdemokraterna. Demokratiskt var det alternativet alltså betydligt starkare än del socialdemokraliska allerna-tivei. Del är alldeles obestridligt. Och dessutom måsie man väl beirakia själva valutslagel som ett misstroendevotum mot regeringspolitiken och mot regeringspartiet. Det var ju en allvarlig valförlusi som regeringen drabbades av i  1973 års val.

Självfallet är jag medveten om all del kunde vara svårt för en sådan

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

141

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

regering att överleva och att elt nyval så småningom kanske skulle behöva tillgripas. Men del behövde ju inte vara mera nödvändigl med dl nyval än vad fallet skulle vara om en 19 mandal svagare socialdemokratisk regering levde vidare. Och när den socialdemokratiska regeringen kunde lolla sig igenom tre år, så skulle väl en borgerlig regering också ha kunnal lotta sig igenom tre år.

Men, som sagt, det är inte alls osannolikt att elt nyval hade varit en logisk konsekvens för att reda ut begreppen. Och jag har ju talat för nyval hela tiden efter 1973 års höslval.

142

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Fru lalman! Del är alldeles klart all Thorbjörn Fälldin och Gösta Bohman har rätl om näringspolitiken, när de pekar på utvecklingen inom det socialdemokraliska parliel. Se bara på läromedlen, där del var fråga om all i del nya partiprogrammet skriva in ett förstatligande. Eller se på läkemedlen. Där är det en något svagare formulering, men industriministern gjorde fullständigt klart i kongressdebatlen att "del inte råder några delade meningarom riktpunkten"". Del sade han till den som krävde dl förstatligande av den branschen.

Nu har man genom beslul satt in statliga representanter i företagens styrelser, vilkel kommer att leda lill en sammanvävning av ekonomisk och politisk maktelit. Och man vägrar ge besked i den myckel enkla principiella frågan om Meidnerfonderna: År det rimligt att en enda fond äger alla jöretag inom en bransch? Där har man inte lämnat något klart svar. Det har i stället lämnats olika besked från olika personer inom socialdemokratin.

Sedan var detta med byråkraiiseringen inte något problem - eller det var åtminstone dl felslällt problem, sade finansministern före middagspausen. För när del gäller kammarrätterna skulle del egentligen bli mera folk där. Del var del vikliga. Javisst, det är precis som del är - vissa gånger betyder byråkratisering alt del är för liten personal, och för alt underlätta för människorna måsie man bygga ut den delen av den offentliga verksamheien.

Eller lål oss la byråkraiiseringen på laxeringssidan. Nu måsle människorna komma in med sina synpunkter inom fem, sex eller åtta dagar, när del gäller en ifrågasatt avvikelse från deras deklarationer. Men myn digheterna själva lar oerhört lång lid på sig, upp lill fyra år i kammarrätterna. En kammarrätlsdomare sade så här i en tidning häromdagen: "Läget är myckel bekymmersamt. Vi har f n. väntetider på upp till fyra år. Och det är de enskilda människorna som drabbas. Del har hänt alt folk har ringt hit och gråtande frågat varför de måste vänta år efter år på dl beslul."

Denna deball handlar alliså om enskilda människors möle med myn-dighelerna och med polilikerna. Här handlar det om hur vi kan stärka enskilda människors rättssäkerhet och hjälpa dem som hårdast får känna på någon sorts byråkratisk okänslighet. Jag tror del var en socialreporter

i Aftonbladet som för några dagar sedan skrev all det inte skall behöva vara så alt just människor som av en eller annan anledning handikappats måste visa mera styrka och framåtanda för all få rätt.

Del handlar om människor som får obegripliga besked från myndigheterna och som inte vet hur de skall bära sig åt.

Det handlar om att motverka en ulslampning av mindre företag så atl inte makten alltmer kommer atl koncentreras till investmentbolag och stora privata och statliga bolag.

Statsministern sade tidigare i debatten: Jag pratar ofla om del här med byråkratisering. Ja, del är bra alt han pratar om del, men han borde handla någon gång också. Är man statsminister räcker del inte med atl prata.

En socialdemokratisk tidning, som heter Arbetarbladet, har sagt om socialdemokratin, sitt eget parti: "Alltför många har i stället råkat ramla in i ett försvar för en onödigt byråkralisk hantering, kommii att framstå som mera skoningslösa än mänskliga, viftat bort skatteproblem som om det bara är frågor som rör miljonärer eller skumma företagare."" Det är alltså Arbetarbladets beskrivning -jag skulle knappast använda så starka ord.

Det är ett problem med makthavande i regeringen. Omedelbart som del uppstår en oro ute bland människorna viftar ni undan den med att säga att det är miljonärernas problem, eller någonting annat sådant.

Ni viftade undan våra krav på närdemokrali när de fördes fram redan i slutet av 1960-talel och sade all det var "fel debatt". Ni slog ihop kommunerna med en väldig fart - del gick bra. Men ni har tagit sju är på er alt få fram en proposition om kommunal demokrati - den kom i förrgår. Det är dessutom en myckel dålig proposition, som avvisar förslag som skulle kunna förbättra kontakten mellan människor och politiker.

Ni har hela liden motarbetat tanken all sprida makl från statliga organ till folkvalda landsting. Ute i kommunerna är del framför allt socialdemokraterna som viftar undan byalags och föreningars krav all få la dl eget ansvar. Här i riksdagen har ni sagt nej till kravet på all olika grupper och föreningar skall fä överklaga vikliga miljöbeslut. När det gäller den ökade säkerheten för enskilda människor inför förvaltningsdomstolar har ni varit rätl kallsinniga. Ni motsätter er offentliga ul-skottsulfrågningar. Först på allra senaste tiden har ni börjat inse att skolan är för hårt centralstyrd. Ni har avvisat kraven på ett husläkarsystem som skulle vara en myckel viklig decenlraliseringsreform.

I fråga efter fråga samma bild: Ni är ganska kallsinniga till kraven på en decentralisering och till försöken att motverka en onödig byråkratisering av den offentliga sekiorn.

På dl område - arbetsrättens - har ni verkligen varit med om en reform som kommer alt innebära en decentralisering och spridning av inflytandet lill många fler människor. Men på andra områden är ni icke intresserade av att sprida maklen och minska byråkraiiseringen. I programskrifter och proklamationer lalar ni för alt fler beslul inom närings-

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

143

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

144

livet skall läggas i händerna på regeringen och centrala ämbetsverk.

Del är alltså naturiigt för socialdemokratin atl vifta bort problem om byråkratisering och centralstyrning, medan vi liberaler tar sådana risker på allvar och försöker möta dem.

Herr finansministern STRÄNG:

Fru talman! Jag vill komma in på en del litet mera allvarliga ting. Men de tre senaste inläggen skall väl inte stå alldeles oemotsagda.

Herr Fälldin gör gällande all han nu ser en klar orientering mot miiienpoliliken. Jag fär väl av del dra slutsatsen att han menar alt socialdemokratin efter påverkan från hans sida skulle ha blivit mera intresserad av en aktiv sysselsättningspolitik än den traditionellt varit. Det är ju att vända upp och ned på alla begrepp.

Jag härden mycket bestämda uppfattningen att man inte åstadkommer någon sysselsättningspolitik genoni att ropa på 100 000 nya jobb. Man gör det inte heller genom alt ropa på 400 000 nya jobb. Man gör del endasi genom ett medvetet, inträngande och aktivt arbete med målsättningen all varje människa som vill arbeta också skall ha chansen att få dl arbete - med alla de svårigheter som finns alt realisera det programmet. Jag har tidigare i dag talat om del snabba utbudet som vi fick, av skäl som jag också anförde, när kvinnorna gjorde entré på arbetsmarknaden, den orlsbundenhel som finns hos den arbetslediga arbetskraften och möjligheterna lill sysselsättning på den egna orten. Man kommenderar inte fram detta - det är ett långt och strävsamt arbete. Vi har lyckais med del arbetet som exekutiv myndighet, nämligen på regeringssidan. Det har naturligtvis ingenting att göra med den tankegång som herr Fälldin för fram, all vi har orienterat oss mot låt oss säga mittens arbetsmarknadspolitik.

Jag har dl par gånger försökt tala om alt vi naturligtvis inte skulle ha vågat oss på den djärva satsningen med en utlandsupplåning på ca 15 miljarder kronor och ett underskott i bytesbalansen på ca 6 miljarder kronor om vi inte hade haft elt hyggligt utgångsläge, som vi skaffade oss under åren 1971, 1972 och 1973. År 1971 började med en klar nedgång i valulakassan och ett klart underskott i valutareserven. Vi bättrade på detta under åren 1971-1973 och har utan alltför stora risker för framliden kunnal salsa hårdare under de senaste åren. Det är den enkla förklaringen. Del finns runt om i världen nationer som naturligtvis lika gärna som herr Fälldin och jag vill åstadkomma ökad sysselsättning men som har stoppats av del obönhörliga faktum all de har varil totalt utarmade i fråga om möjligheterna att hävda sig i den internationella handeln och följaktligen har blivit tvingade atl slå av på efterfrågan inom det egna landet, även om det har inneburit en viss arbetslöshet. Vi har sluppit undan delta.

Sedan vill jag säga lill herr Fälldin att vi får ju nöjd all se Gunnar Nilsson i riksdagen i höst, och del går då bra alt ställa frågorna till honom. Han är säkerligen karl all själv svara för sig, och jag behöver inte svara

för honom nu.

Herr Bohman tog upp frågan ifall partiet verkligen står försitt program och sina kongressbeslut. Detta är, herr Bohman, en mycket enkel fråga. Även ett program eller etl kongressbeslut, hur bastant det än är utformat, kan i den prakliska hanteringen behöva ta längre tid för att realiseras och modifieras. Vi är inga bokstavsträlar. Skulle den beslutande instansen, kongressen, ogilla vårt handlande ställs vi till ansvar. Vi får stå till svars inför kongressen varje gång den inkallas. Den granskar vad den ansvariga partistyrelsen har gjort. Ogillar den det och betraktar den partistyrelsens underlåtenhet på ett eller annat område som tillräckligt graverande, blir partistyrelsens ledamöter ersatta med andra. Så enkelt är det. Gör inte siörre väsen av detta än nödvändigl! Vi tog ett kongressbeslut, jag vill minnas det var 1957, om att vi skulle vara uppe i 1 96 av bruttonationalprodukten i u-hjälp på en relativt kort tid. Vi fick la 10-15 år på oss innan vi orkade dit. Och vi fick absoluiion från kongressen när den hade hört våra argument för varför det hade dröjt så länge. Så går det ju till.

Herr Ahlmark tog som jämförelse atl den enskilde deklaranten får ålla dagar på sig medan skaltemyndigheterna tar fyra år på sig för att lösa en tvist. Han talar här om frågor som han tydligen är fasligt illa informerad om. Deklarationsmaterialet - och det är ett miljonexemplars-material, det är fyra fem miljoner deklarationer som skall granskas -skall vara färdigbehandlat i den första instansen lill den 1 juli. Då finns del inte stora möjligheter för varje enskild deklarant all efter anmodan fundera över och diskutera eventuella avvikelser. Ogillar han beslutet, har han besvärsmöjlighet, och då prövas deklarationen så noggrant som sker i vår nation, och då kan det la längre tid än de åtta dagar som herr Ahlmark talar om. Man kan alltså inte föra debatten på det sättet som herr Ahlmark gör.

Sedan skall jag, fru talman, återgå lill de litet allvarligare tingen.

Herr Bohman sade i sill lidigare inlägg: Varför gör inte regeringen några extra ansträngningar för all stoppa inflationen? Vad menar herr Bohman med det? Skall vi tillämpa herr Hermanssons idé och genomföra ett allmänt prisstopp? Nej, säger säkerligen herr Bohman. Skall vi politiskt reglera lönemarknaden för atl inte få en för krafig kostnadsutveckling med åtföljande prisstegring? Nej, kommer herr Bohman att säga. Skall vi ha en ökad arbetslöshet? Tveklöst är det på det sättet att en ökad arbetslöshet lar ner inflationen. Del blir mindre efterfrågan. Det blir mindre pengar i rörelse. Del blir svårare alt höja priserna. Man kan vinna några procent den vägen. Jag utgår från att herr Bohman avvisar även den tanken.

Herr Bohman kanske säger: Vi skall ha skattesänkningar och vi skall spara på offentliga utgifter. Vilka har presterat den skattehöjning som svenska folket fån inregistrera under 1970-talel? I allt väsentligt är det ju våra kommuner och landsting, för de har behövt pengarna till sin expansion. Jag talade just med represenlanier för etl par av dem under

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

145

10 Riksdagens protokoll 1975/76:147-148

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska pohtiken m. m.

middagspausen och fick det ytterligare bekräftat. Vår strävan har varit att hålla igen kommuner och landsting i deras uldebiieringshöjnings-ambilion. Tala med dem. Det finns ju också kommuner och landsting som är borgerligt styrda. Inte märker vi något av ambitionerna att sänka skallen där, och jag vore den sisla att anklaga dem för detla.

Då kan vi spara, säger herr Bohman, Ja, vi har sparkommittén, som riksdagen röstade igenom och som suttit några år. Än har den inte visat något resultat, och de resultat vi till äventyrs kan hoppas på tror jag kommer all bli myckel försikliga. Herr Bohman har ju sin närmaste man, herr Burenslam Linder, i den kommillén. Och det har i varje fall inte till mig försports all han visat ens tillstymmelsen till den aktivitet i kommillén som han visar här i talarstolen när han kritiserar regeringen.

Regeringen har hemliga överläggnigar med lönlagarna, säger herr Bohman, och del ogillar han. Ja, jag vände mig den 12 januari till hela oppositionen och bad i ett TV-framförande om en samverkan för alt ordna upp skattepolitik och lönepolitik. Sedan tävlade ni om alt åka omkring i landet och i offentliga föredrag säga: Vi tänker inte träffa någon överenskommelse med regeringen i den här vikliga skallefrågan. Löntagarorganisationerna var klokare och förståndigare och mer ansvarsmedvetna. Vi kunde föra en förhandling med dem och ena oss om etl förslag som i dag har presenterats för riksdagen som regeringens och löntagarnas gemensamma skalleförslag för år 1977. Det är det förslag som Sveriges löntagare i LO och TCO och i regeringen är eniga om, och jag frågar: Var står oppositionen? Får vi veta del före vald? Skall ni ena er om en skatleförslag eller skall ni ha tre stycken? Det skulle vara fasligt intressant atl få ett svar på den frågan. Jag känner lill svårigheterna för er alt bli eniga om hur dl skallesänkningsförslag skall se ul, även om det är lätt alt tala om au ni kan beställa det från regeringssidan.

Nu har ändå mitten varil så pass verklighetsnära atl man sagt: Vi vill inte försvaga statsinkomsterna. Vill man inte del måste varje skallesänkning kompletteras med en motsvarande inkomstförstärkning. Var skall den tas? Man har också hela liden frågan: Varskall skattesänkningen sättas in - i vilka inkomstlägen? Där har ni tre på den borgeriiga sidan väsentligt skilda uppfattningar om var tyngden skall vara.

146

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Fru lalman! Del lönar sig väl inte alt vi för trätan längre om i vilken utsträckning regeringen lagt om sin politik. Men del går inte alt komma ifrån atl ni inte kan ha fört samma politik och fåll två så vill skilda resultat. Om finansministern hävdar del, så hävdar han atl politiken saknar betydelse och att det är andra omständigheter som leder lill resultaten då man försöker bekämpa konjunkturen.

Jag får rådet att vänta med min fråga tills Gunnar Nilsson kommer atl tillhöra denna kammare, så får jag svar. Men jag behöver ju inte vänta på all Gunnar Nilsson kommer lill denna kammare för alt få veta

vad han lycker. Det har han ju gett besked om.

Ni framhåller väldigt ofla LO:s kraftiga inflytande på den politik som socialdemokratin har fört, för och kommer att föra - ni återkommer ständigt till detta. Då kan ni ju inte gärna misslycka om jag ställer frågan: Vad är del väljarna egentligen har alt rätta sig efter? Denna starka organisations främste företrädare reser krav på marksocialisering, reser krav på löntagarfonder enligt Meidners modell och reser andra dogmatiska krav och säger alt det är angeläget all dessa genomförs. Dä är det ju viktigt atl socialdemokratin, som kräver all tre fristående partier skall redovisa en i alla avseenden samstämmig uppfattning, ger besked huruvida man ansluter sig till de krav som ställs av LO, denna makliga faktor inom vad ni kallar arbetarrörelsen.

Finansministern återkommer till skattesänkningen. Jag har givit besked om hur jag ser på den. Jag har sagt alt det är slutresultatet av skalleomläggningen som är intressant för den skaitskyldige. Därför är det fel alt förespegla inkomstlagarna en kraftig slatsskallesänkning utan all samtidigt tala om vilka konsekvenser det leder till i fråga om kommunalskatten. Del är klart utsagt från vär sida all man måste återställa vad inflationen har förstört, men vi kommer i det arbetet att studera nettoeffekten och inte göra omläggningar som bara flyttar skatten från en rad lill en annan.

Nr 148

Torsdagen den 3juni1976

Den ekonomiska politiken m. m.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Fru talman! Del var dl intressant svar jag fick av herr Sträng på min fråga om beslutet om biandekonomins avskaffande. Tydligen är beslutet riktigt avfattat, och jag lycker all del var hedervärt alt erkänna del. Något annal kan man väl knappast göra när man tagit del av beslutet. Men enligt herr Sträng kan det dröja innan beslutet genomförs, del kan rnodifieras osv., och dröjer del med åtgärderna så får partistyrelsen slå till svars inför kongressen. Men målsättningen är alltså alldeles klar. Del framgår också av herr Strängs svar all partistyrelsen tydligen inte hade blivit tillfrågad innan statsministern gick ut och gjorde sin egen tolkning av beslutets innebörd.

Finansministern frågade mig vad jag menar med extra insatser mot inflationen. Jag menar etl program mot inflationen, baserat på samordnade och integrerade ålgärder av olika slag och byggt på garantier för att lönlagarna skall få en viss reell lönehöjning, garantier som alltså skall förverkligas i form av lämpligt utformade skattesänkningar. Såväl löntagare som arbetsgivare och näringsliv över huvud taget måsle samordna sina ålgärder för alt dämpa inflationen - hell går den naturligtvis aldrig alt avskaffa.

Det var sådana tankar som låg bakom riksdagens beslut förra hösten alt begära av regeringen atl den skulle underställa riksdagen ett fullständigt genomarbetat program för hur inflationen skulle bekämpas. 1 ställd fick vi Haga Ill-uppgörelsen, som regeringen är så stolt över. Att vi har avvisat den beror ju på att den står i strid med innehållel i det

147

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

riksdagsbeslut som det är fråga om. Riksdagsbeslutet byggde på regeringens upprepade löften om all nu skulle del äntligen bli en ordentlig skallereform så att vi skulle slippa de provisorier som Haga 1 och Haga Il utgjorde och som visade sig vara nästan hell verkningslösa då del gällde atl bekämpa inflationen. Vi ville inte vara med därföratt regeringen struntade i riksdagens uttryckligen framförda krav på etl ordentligt program mot inflationen. Del är ju det som är sanningen.

Sedan skyller finansministern på kommunerna, men finansministern är väl hell medveten om att kommunerna i mycket stor utsträckning, - till 80 96 - är fullständigt beroende av den politik som regeringen för. Kommunerna har handlingsfrihet till bara 20 96, och belysande är väl en uppgift som jag fick alldeles nyligen, nämligen att i etl landsting finns en femårsplan som bygger på alt en skaltehöjning på 2 kr. kan bli nödvändig. Men av dessa 2 kr. beror 1 krona och 50 öre på de aviserade och beslutade höjningar av arbetsgivar- och socialavgifter som vi har diskuterat här i kammaren och som följer av Haga III.

148

Hert AHLMARK (fp) kort genmäle:

Fru lalman! Finansministern sade att jag var fasligt illa informerad. Nej, det är på del viset all många människor måste vänta upp till fyra år, när de skall avvakta elt utslag i kammarrätterna. Då frågar jag: Är del rimligt med en sådan ordning? Många har betalat in de här pengarna, och de får alltså vänta i åratal för att få veta om de skall få rättelse eller ej. Del är ju de inom myndigheterna som själva är inblandade i denna process som klagar mest. De säger att delta är orimligt. "Del har hänt att folk har ringt hit och gråtande frågat, varför de måste vänta år efter år på ett beslul."

Om man tar den rättsliga instansen under kammarrätten, länsskalteräl-len, vet vi ju atl ordföranden i en länsskaiteräti samtidigt skall vara tjänsteman pä länsstyrelsen. Skatterätten är en bit av länsstyrelsen som ocksä är ett statligt förvaltningsorgan i skalleärenden. Skatterätternas material las fram av samma tjänstemän som företräder staten som part. Den enskilde upplever därför i skalleärenden, liksom hittills i ärenden om körkort, samma person och organ som både åklagare och domare. Enligt vår åsikt är detta en orimlig ordning. Den enskildes rättsskydd måsle förstärkas genom en klar bodelning mellan förvaltning och rättskipning.

När det gäller den allmänna skattefrågan är det alldeles klart att del behövs en provisorium för 1977, som läget nu är. Vi noterar all mar-ginalskatierna med regeringens förslag, som vi fick i går. blir oförändrat höga. eller högre för de flesta hellidsarbetande. Vi noierar också atl ni vill lägga nya bördor även på de minsta enheterna i näringslivet i ställd för att följa vårt förslag att befria från allmän arbetsgivaravgift vid högst fem anslällda.

Del är uppenbart för alla atl regeringens förslag lill provisorium lämnar många skatteproblem olösta. Vi lovar väljarna all vi skall arbeia hårt

under den kommande mandatperioden för ett beslut om en mer varaktig skattereform som har två huvudinslag: för del första sänkning av marginalskatterna för de breda grupperna av inkomsttagare och för del andra etl inflationsskydd som säkrar den sänkningen. De här båda inslagen är nödvändiga, om vi skall fä elt skattesystem som håller mer än något enstaka år.

Jag vill då fråga finansministern: Kan ni avge samma löfte för nästa mandatperiod, nämligen att arbeia för en mer varaktig skaltereform som dels sänker marginalskatterna för de breda grupperna av inkomsttagare, dels inflationsskyddar den sänkningen?

Hert BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag tror alt herr Sträng har en myckel dålig inblick i vad som händer och inte händer i besparingsutredningen. Den kännetecknas av en ganska anmärkningsvärd brist pä iniresse från snarast socialdemokratisk sida. Eftersom socialdemokraterna har majoriteten i denna utredning, tror jag del är fel all anklaga andra för all inte vara tillräckligt aktiva. Jag får påminna herr Sträng om att del tog lång tid innan han själv tillsatte utredningen efter del att riksdagen beslutat om den, och del log lång tid innan den sammanträdde för första gången. Och jag upprepar atl det, ivärtemol vad herr Sträng sade i sill anförande, finns en ganska omfattande aktivitet på borgeriigt håll.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

Herr finansministern STRÄNG:

Fru lalman! Som den vänliga själ jag är vill jag alllid hjälpa folk lill rätta om de har bekymmer. Jag skulle således vilja rekommendera herr Burenstam Linder atl sätta sig ned och konkret utarbeta förslag till de besparingar som han anser är lämpliga all göra i den offentliga förvaltningen och presentera dem inför utredningen. Tas han emot av socialdemokraterna med alltför mycket olust finns det en fri press, där herr Burenstam Linder kan publicera sig och säga: Detla vill jag göra. Herr Burenstam Linder behöver inte alls vara sä blygsam som han gav intryck av atl vara under det senaste inlägget.

Jag skall fortsätta atl debattera på detla litet underliga sätt: all snabbi försöka ge en kommentar till de tre senaste inläggen och sedan fullfölja vad jag egentligen hade för avsikt atl säga.

Herr Fälldin frågar: Varför för man inte samma politik hela tiden? Om situationen är av visst slag vid ett tilltalle och annorlunda vid etl annat garanterar jag att den politiker inte blir gammal - som politiker - som då sätter skygglappar för ögonen och vaddproppar i öronen och säger: Nu harjag bestämt mig, nu skall jag föra samma politik oavsett hur det ser ut.

Jag kan också säga lill herr Fälldin: Om del reses radikala krav -och självfallet skall man göra del inom arbetarpartiet - finns en del inslag inom detla som är lämpliga och gångbara. Det finns andra inslag som inte är gångbara och som får mönstras ut. I sista hand är det regering

149

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

150

och partistyrelse som gör den selektionen och den ulmönsiringen. Vad som sedermera redovisas i riksdagen är etl resultat av den sorteringen.

Herr Bohman talar rent allmänt om att regeringen borde ha samordnat alla ansträngningar för att komma lill rätta med inflationen. Jag vill säga till honom: Alla regeringars arbete, runt om i världen, är anslrängningar för all komma lill rätta med inflationen, men den där barnsliga övertron på några slags program som löser bekymren i en verklighet som ser ut som den gör är faktiskt herr Bohman litet för myckel till åren kommen för att innerst inne hysa.

Vad gäller den där ordentliga skattereformen kan jag anföra: Om nu samhället behöver sina inkomster - och det har i varje fall de övriga två borgerliga partiledarna ansett - är det hela liden fråga om skilda vägar att ta ut inkomsterna. Att reducera marginalskatten och höja momsen är en möjlighet - med de effekter det får på priserna. Atl reducera marginalskatterna och skattebördan för de lägst betalda - det är vad vi har hållit på med de senaste åren - och ersätta inkomstbortfallet med en social avgift eller en arbetsgivaravgift går också. Det finns över huvud taget inget annat att välja på.

Sedan skall jag, fru lalman -jag har väl några minuter kvar - försöka avsluta det ideligen avbrutna inlägget.

Herr Bohman sade i sill inlägg; Herr Sträng har varil ute och talat i Garphyltan på ett sätt som kanske var litet för fritt. Jag skall be all få tala om atl jag aldrig har hållit något föredrag i Garphyltan. Jag har varil där och tittat på industrin och druckit kaffe med fackföreningens styrelse efteråt. Om del samtalet vid kaffebordet föranledde något slags tro på att jag skickat ul auktoriserade referat är det alldeles felaktigt. Jag har hållit föredrag på de flesta platser här i landet, dock icke i Garphyltan, herr Bohman.

När man sedan lar upp hela skatteproblemet har man på något underligt sätt fixerats vid just marginalskalleproblemen. Här stöter man alltid på den avgörande avvägningen och frågan: om man vill disponera elt visst antal miljarder för all sänka skallen, var skall man då sätta in skattesänkningen? Hitintills har vi försökt förena en marginalskallesänkning med vad vi anser vara del mest angelägna, nämligen alt sänka skatten för de människor i låginkomsilägen som bäst behöver skallesänkningen. Den senaste uppgörelsen, som har presenterats i dag, innebär emellertid en marginalskattesänkning för alla som tjänar under 50 000 kr. - och där ligger en myckel stor majoriiei av Sveriges deklaranter och inkomsttagare. Där har man med skattereduktionen försökt förena intresset alt ge dem som verkligen behöver det ett tillskott med en marginalskallesänkning.

Jag lyssnade på en TV-debatl mellan statsministern och herr Bohman, där herr Bohman ideligen hänvisade till en artikel av professor Lodin. Jag har tagit fram del aktuella numret av Ekonomisk Debatt - herr Bohman talade om Ekonomisk Revy, men Ekonomisk Debatt är den enda tidskrift som professor Lodin har producerat sig i. Professor Lodin har

där skrivit en mycket intressant artikel på icke mindre än 20 sidor, och han är i stor utsträckning sakkunnig på området.

Del visar sig i Lodins egna jämförande tabeller, där han som utgångspunkter lar åren 1970 och 1976, att kommunalskatten var 21 kr. år 1970 och 25:75 kr. år 1976. Professor Lodin använder uttryckel "medelskallen", som i klarspråk är delsamma som hur mycket man betalar i skatt på sin årsinkomst, och del är ändå det mest väsentliga måttet. Denna medelskait var för en 30 000-kronorsinkomst år 1970 31 %. Den är nu, 1976, 19 % i det inkomstlägel. För en person som tjänar 50 000 kr. var medelskatien på inkomsten 40 % år 1970. Den är nu 32 96. För den som tjänar 75 000 kr. var medelskatten 46 % år 1970, och den är nu 43 %. Vid  100 000 kr. inkomst är skatten oförändrad, 51 %.

Jag har blivit ganska irriterad över att ni har lyckats få denna deball all bli en steril och ensidig diskussion just om skallen på den sista tusenlappen. Del avgörande för varje människa är ändå hur myckel man får kvar av sin inkomst när man har betalat skatt. Del är ändå så att den som tjänar 50 000 kr., vilket i dag är en ganska hygglig inkomst för en löntagare, betalar en tredjedel härav lill stat och kommun i skatt och disponerar två tredjedelar för egen räkning. Marginalskallen kan vara ett problem när det gäller övertidsarbete och för den som funderar över lönehöjningarna. Men det avgörande är ändå vad man får kvar av sin inkomst efter skatt.

Begreppet "socialismen" är väl, fru talman, ovanligt intressant, och jag skulle gärna diskutera det. Så mycket kan jag säga att utvecklingen runt om i världen med klar evidens visar all samhället måste ingripa i näringslivet på ett helt annat sätt än lidigare för att klara sysselsättningen och andra besvärliga problem för människorna. Om man kallar det "socialism" eller "reformism" spelar ingen roll - när vi kommer till saken är vi ju också här i riksdagen i stor utsträckning samstämmiga i uppfattningen om att ingripandena är erforderliga. Om staten tar hand om varvsindustrin eller skall bygga ut järnverket i Norrbotten, samlar vi upp lill 80 % av rösterna i kammaren för dessa åtgärder. Man må sedan använda benämningen socialism hur myckel som helst, bara man i det avgörande skedd är på del klara med att åtgärden är nödvändig.

Jag är rädd, fru talman, atl jag nu är inne på sisla tampen av min taletid, men jag har faktiskt några ord att säga till herr Ahlmark. Han har ställt ett par frågor direkt till mig, bl. a. följande: Kommer ni att arbeta för marginalskattesänkning nästa valperiod? Vi kommer, herr Ahlmark, alt arbeta för en skallesänkning för dem som bäst behöver den. Vi kommer all se på skatteproblemet i hela dess vidd och inte enbart på marginalskatten. Det utesluter självfallet inte att vissa marginalskatlesänkningar kan bli aktuella, men vi är inte så ensidiga all vi bara stirrar på del. Vi studerar vilken effekt en skattesänkning får för folk i olika inkomstlägen. Man kan ändå ha 35 000 kr. i årsinkomst i dag och en marginalskatt som inte är högre än 36 96 - således en ganska obetydlig marginalskatt.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

151

Nr 148

Torsdagen den 3 juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

Sedan kommer herr Ahlmark gång på gång tillbaka till läromedlen som den verkliga verifikationen på mitt partis socialiseringslusta. Förlåt mig, fru talman, men jag har nog inte möjlighet att komma tillbaka senare, och det vore rätl oförskämt mot herr Ahlmark om jag inte fick säga del som jag tänker säga nu.

Vi har etl skolväsende, fru lalman, där skolan är socialiserad. Lärarna är socialiserade - därför att de är statsanställda - och betygsältningen är socialiserad, och skolgången är socialiserad tidsmässigt - eftersom alll ju beslutas centralt. Om då också böckerna, som barnen skall läsa, framställs på ett statligt förlag, är väl det ingenting atl leva rövare om. Hitta på någonting annal, herr Ahlmark, om herr Ahlmark skall gå ut och skrämma folk med socialisering! Det här exemplet lar inte.

Fru tredje vice talmannen anmälde att herr Bohman anhållit atl lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

152

Hert JOSEFSON (c):

Fru talman! När finansministern här gör jämförelser beträffande den direkta skallen mellan åren 1970 och 1975 måste jag ställa frågan: Varför talar inte finansministern samtidigt om den förändring som har skett beträffande kommunala beskattningar och den indirekta beskattningen, arbetsgivaravgifterna inräknade, under denna period?

Visserligen är det arbetsgivarna som betalar arbetsgivaravgifterna för sina anställda, men del är väl alldeles klart för alla - i denna kammare i varje fall - att delta får som följdverkan all vi i högre priser måste vara med om att betala dessa avgifter. Skall man ge en rättvisande bild av utvecklingen anser jag inte atl man kan tala bara om skillnaden i den direkta skatten för dessa år, utan då måste man också ge en bild av hur den statliga direkta skatten har flyttats över till indirekt skatt, arbetsgivaravgift och höjda kommunalskatter.

Det var inte min avsikl alt gå in på detta avsnitt av den ekonomiska debatten, men efiersom jag fick ordet omedelbart efter finansministerns uttalande har jag ändå velat göra denna kommentar.

I denna debatt - som nu har pågått i över tio timmar - har framliden när det gäller den ekonomiska utvecklingen och utsikterna för den ekonomiska politiken diskuterats. Min avsikl är här att beröra en av de frågor som har behandlats i skatteutskottet, nämligen höjningen av invesleringsavdragd. I del betänkande från skatteulskoiiel som samtidigt behandlas här har förslagel om höjning av invesleringsavdragd från nuvarande 10 96 lill 25 % och motsvarande höjning av investeringsbidraget från 4 96 lill  10 96  från den  1  mars lill årets utgång lagits upp.

Riksdagen hade så sent som den 11 mars au ta ställning till en höjning av invesleringsavdragd, då lill 20 96, och motsvarande höjning av invesleringsavdragd till 8 96. Förslagel byggde den gången på motioner från bl. a. centern och hade i skalteulskoltel följts upp i en reservaiion av de icke-socialisliska partierna.

Socialdemokraterna sade då nej, och med lottens hjälp avslogs reservalionen. Det var enligt min uppfattning ett olyckligt beslut, eftersom del väl behövdes ytterligare åtgärder dels för att stimulera investeringar och därmed skapa ett bättre utgångsläge för vårt land i en kommande högkonjunktur, dels för alt förbättra sysselsättningsmöjligheterna.

Socialdemokraterna och den socialdemokratiska regeringen kom också rätt snart underfund med att beslutet den 11 mars var felaktigt, och i slutet på april - en och en halv månad efter det förra beslutet - var de mogna all acceplera en höjning och framlägga förslag härom.

Givetvis skall man med tillfredsställelse se en motståndares förändring lill det bättre, men samtidigt har jag full förståelse för den olust som många känner inför regeringens ryckiga ekonomiska politik. All på detta sätt skifta ståndpunkt inom en lid av en och en halv månad leder till slumpartade och orättvisa konsekvenser i de enskilda fallen. Därmed rubbas också tilltron till skattesystemet som sådani och till statsmakternas ekonomisk-politiska ålgärder. Ett utslag av denna inställning utgör motionen 1975/76:2559, tillika ett gott exempel på hur många uppfattar regeringens vankelmod på denna punkt. Av rättviseskäl och för atl skapa förtroende för riksdagens ställningstagande skulle jag gärna ha sett att de nu föreslagna åtgärderna hade fått gälla från den lidpunkt som föreslogs förra gången, nämligen från den 15 mars.

De föreslagna höjningarna av investeringsstimulanserna motiveras helt av konjunklurpolitiska skäl. Ingen kan hävda atl en retroaktiv höjning av dessa har någon konjunklurpolilisk betydelse, någon stimulanseffekt. För detta faktum harjag fåll böja mig och acceptera all den 1 maj blir datum för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna, trots all jag ur rättvisesynpunkt har stor förståelse för motionärernas krav,

Utskottsledamöterna från centern, folkpartiet och moderalerna har också gett Ultryck för liknande synpunkter som motivering för sill ställningstagande till molionen 2559, vilket framgår av reservationen 2,

Ceniern och folkpartiet föreslog redan i januari en ökning av stimulansåtgärderna för investeringar i maskiner och inventarier. Som jag redan sagt avslogs detta förslag den 11 mars. Vi beklagar den fördröjning av investeringar som skett genom socialdemokraternas ställningstagande. När nu regeringen accepterat en ökning av stimulansåtgärderna och föreslår delta accepterar vi givetvis det. Men vi vidhåller också det lidigare kravel all del även för byggnadsinvesteringar bör utgå ett invesleringsavdrag på 10 96, alternativt etl 4-procenligt investeringsbidrag.

För alt stimulera byggnadsinvesteringar har åtgärder vidtagits för den offentliga sekiorn, och genom frisläpp av investeringsfonder har också de siörre företagen fått sin del av stimulansåtgärderna. Men den störa sektorn där utanför har inte på något sätt fåll del av dem. Också inom denna sektor är en utbyggnad av produktionsresurserna ytterst angelägen, och det kan inte finnas några skäl all ställa denna sektor helt utanför. De mindre företagens betydelse för den totala produktionen är stor, och därför bör inte stimulansåtgärder utformas så atl vi hell utelämnar denna

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

153

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska pohtiken m. m.

sektor.

En investering i byggnader avsedda för produktion är också en beslående investering. Och i en situation med en dämpad konjunktur är del angelägel alt utnyttja tillgängliga resurser för att skapa ett så gott utgångsläge som möjligt när konjunkturen vänder och exporlmöjlighder och efterfrågan ökar.

I reservationen I föreslås i enlighet med den motivering jag framfört alt del från den 1 maj till årets slut införs ett invesleringsavdrag på 10 % för byggnadsinvestering, alternativt etl 4-procentigi investeringsbidrag,

Det samband som skatleulskottets belänkande har med finansutskottets framgår av den gemensamma överläggningen, men jag får, fru talman, återkomma med yrkanden senare.

154

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Fru lalman! Herr Josefson har mycket noga redogjort för vad de reservationer innebär som vi har fogat vid uiskottsbetänkandd, och jag kan därför nöja mig med atl instämma i vad han har sagt.

Det är bara att beklaga atl ryckighden i den politik som regeringen har fört har kommii atl innebära sådana egendomlighder som alt en person som har gjort en investering före den 1 maj får elt lO-procenligt avdrag, medan den som har gjort investeringen efter den 1 maj komnier att få ett 25-procenligt avdrag. Del är klart atl en sådan ryckighel skapar irritation och minskar förtroendet för den politik som regeringen för.

Vi hade från moderaia samlingspartiet ställt ett krav atl för den händelse beställda investeringsvaror inte skulle kunna levereras under innevarande år leverans skulle få ske under första kvartalet 1977 och avdrag eller bidrag ändå medges. Utskottet har emellertid skrivit all den dis-pensmöjlighei som regeringen har bör tillämpas generöst, och mot den bakgrunden har vi inte fullföljt yrkandet. Även om jag personligen inte har någon förståelse för dispenssyslemel kan jag acceptera detla förfarande alldensiund del här gäller dispens av tillfällig art.

Vi skall, fru talman, återkomma med yrkanden litet längre fram.

Jag vill passa på tillfället alt här säga några ord med anledning av finansministerns senaste anförande, där han gjorde dl uttalande beträffande den diskussion som hade förekommit mellan herr Bohman och statsministern i måndagens TV-debatl. Herr Bohman hade ju inga möjligheter all få ylleriigare replik. Därför vill jag bara påpeka alt när finansministern talar om medelskatteuttaget, gör han sig skyldig lill den fadäsen atl han inte lar hänsyn lill penningvärdeförsämringen. 30 000 kr. år 1970 är inte detsamma som 30 000 år 1976, och 75 000 år 1970 är inte heller detsamma som 75 000 kr. år 1976.

Professor Lodin har i en artikel skrivit en bekräftelse, av vilken framgår att herr Bohman har haft helt rätt. Professor Lodin skriver nämligen:

"Vad jag påvisade i den nu diskuterade frågan var atl inkomstskal-leuttaget, när inkomsterna omräknas i fasl penningvärde, mellan åren

1970 och 1976 sänkts endast för inkomsttagare under 30 000 kronors
inkomst i 1970 års penningvärde,---- .       Om man ser till de hel
tidsanställda 1976, visar del sig dock all cirka 60 procent fått sin in
komstskatt höjd i stället för sänkt."

Del är detla som gör all systemet har inneburit att cirka 60 procent av de heltidsanställda kan ha råkat ut för realskallehöjning".

Det är alltså de fakta som ligger bakom. Jag har, fru talman, velal tala in detla lill protokollet för all herr Strängs påpekande hell nyligen inte skall stå oemotsagt på grund av att herr Bohman icke fick någon mer replik.

Herr Sträng är ju aldrig intresserad av att lala om marginalskatterna, ulan han vill lala om medelskalleultagel. Men del som är väsentligt för framåtskridandet och för att del skall kunna skapas iniresse hos människorna för att göra ytterligare anslrängningar och öka sina inkomster, del är ju att man inte lar ut orimligt hög marginalskatt på den nya inkomsten. Denna marginalskatt ligger för de vanliga inkomsttagarna i dag så högt som omkring 70 %, och del är naturligtvis ett helt orimligt uttag.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

Herr MUNDEBO (fp):

Fru lalman! Jag skall i det här skedet av debatten och vid den här tidpunkten på dagen inte ta upp några av de många frågor som har berörts i lidigare inlägg utan begränsa mig lill att säga några ord om den del av den ekonomiska politiken som skatteutskottet har behandlat.

Vi förde ju i mars en debatt om sysselsättning och om hur vi skulle stimulera förelagen atl investera, att bygga ul, skaffa nya maskiner och skapa nya arbetstillfällen. Vi menade atl man borde stimulera investeringarna genom investeringsavdrag och investeringsbidrag på förbättrade villkor. Det fanns starka skäl för att göra sådana förbättringar. Men regeringen och socialdemokraterna motsatte sig del och vann också en lottning i frågan. Därigenom blev ingenting gjort.

Nu har regeringen i kompletleringsproposilionen kommit på bättre tankar och föreslår ändringar - på en punkt t. o. m. något bättre än de vi förordade i mars. Del är bra, vi siöder de förslagen. Vi är besvikna över alt de kommer först nu; vi har förlorat värdefull tid i onödan. Jag har all respekt för att konjunklurpolilik skall vara rörlig, men del är litet märkligt all man sade nej i mitten av mars och ja några veckor senare, i slutet av april, då kompletleringsproposilionen kom.

På en punkt är vi fortfarande oense, och det gäller stimulanserna lill näringslivets byggnadsinvesteringar. Vi vill nu liksom i mars att del skall finnas invesleringsavdrag om 10 % och investeringsbidrag om 4 96 för byggnadsinvesteringar. Regeringen vill inte det, i vart fall inte ännu. Det är beklagligt all enighet inte kunnat uppnås om detla, ty stimulansen behövs - den behövs nu. Därför har vi i uiskottel förordat att sådana stimulanser skall komma till stånd.    -

Fru talman! Jag ber all få återkomma med yrkande senare.

155

Nr 148

Torsdagen den 3 juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

156

Hert CARLSTEIN (s):

Fru talman! Skalteulskoltel har haft alt behandla ett par punkter i kompletleringsproposilionen. Det gäller bl. a. förslaget om höjning av del särskilda investeringsavdraget för maskininvesteringarna från nuvarande 10 lill 25 96 liksom förslaget alt höja del statliga investeringsbidraget från 4 lill 10 96. Vidare har utskottet haft all ta ställning lill ultagsprocenten för statlig inkomstskatt för budgetåret  1976/77.

1 sak är utskottet enigt om atl de föreslagna stimulansåtgärderna är välgrundade och att del finns ett behov att temporärt stimulera industrins maskininvesteringar i nuvarande läge.

Vänsterpartiet kommunisterna har molionsledes yrkat avslag på de föreslagna höjningarna av invesleringsavdragd resp. investeringsbidraget. De borgerliga partierna har framfört motionsyrkanden om all även byggnadsinvesteringarna skall stimuleras med avdrag eller bidrag om 10 resp. 4 %. Del sistnämnda yrkandet har fullföljts i en lill belänkandet fogad reservation, nr 1, och jag skall något beröra del ställningslagande som vi inom ulskotlsmajorileten därvidlag kommit fram till,

Utskotlsmajoriielen avvisar en sådan här utökning och gör det med hänvisning till att byggnadsinvesteringarna stimuleras i annan ordning. Bl, a. har de ca 5 miljarder kronor som sedan den I januari 1975 frisläppts ur investeringsfonderna för konjunkturuljämning lill tvåtredjedelar gällt byggnader och anläggningar. Då del gäller frisläppen ur de särskilda investeringsfonderna utgör bygginvesleringarna en motsvarande andel.

Vidare har statliga byggen tidigarelagls, Skolbyggnadsramen har ökats, och statliga medel har ställts lill förfogande för projektering av bostadsbyggande, för all nu nämna en del av de åtgärder som vidtagits i syfte att stimulera byggnadsverksamheten.

Utskottet anser alt etl generellt slöd till byggnadsverksamhet på sätt som föreslagils i reservationen medför påtagliga risker för lokala överhettningar på arbetsmarknaden. Här är ju ocksä alt uppmärksamma alt del redan nu råder brist på vissa yrkesarbetare inom byggfacket, och elt generellt stöd utformat på det sätt som föresläs i reservationen skulle som sagt medföra uppenbara risker för lokala överhettningar och även en ökad brist på regional balans,

1 den mån man av arbetsmarknadspoliliska skäl anser alt man skall gå in och förslärka efterfrågan på byggmarknaden, så bör inte detta ske med generella ålgärder utan genom mer lokala insatser. Det finns nämligen en klar skillnad mellan att stimulera maskininvesteringarna och atl stimulera byggnadsinvesteringarna. Den nationella marknaden i fråga om maskinerna är väl utvecklad, medan byggmarknaden på ett hell annal sätt är ortsbunden och därför bör påverkas med medel som ger en lokal styreffekt.

Nu har företrädarna för de borgerliga partierna sagt all del är olyckligt atl beslutet har dröjt. Man anser alt del hade varil riktigare att la detta beslul den 11 mars, då det förelåg etl moiionsförslag om all höja in-vesieringsavdraget lill 20 % och bidraget lill 8 %.

Del finns förklaringar lill atl detta beslut har dröjt. Av uiskottsbetänkandd framgår alt man i en enkät i slutet av 1975 frågade industrin om dess investeringsplaner. Av svaren kunde utläsas all industrin hade nvesteringsplaner som såg ut att täcka år 1976, Den enkät som gjordes mars 1976 pekade på vikande tendenser, framför alll för verkstads-nduslrins orderbeläggning. Då lägger regeringen förslaget i denna kompletteringsproposition, vilket jag tycker det finns anledning atl framhålla. Tillvägagångssättet är ingen tillfällighet, ulan välgrundade utredningar ligger bakom.

Fru lalman! Med det anförda får också jag i avvaktan på utgången av voteringen om finansutskottets betänkande återkomma med etl yrkande.

Nr 148

Torsdagen den 3juni1976

Den ekonomiska pohtiken m. m.

Hert JOSEFSON (c) kort genmäle:

Fru talman! Under allmänna motionstiden gjorde vi i centern den bedömningen atl en ytterligare höjning av investeringssiimulansen var nödvändig, 1 dag kan vi väl vara överens om att oppositionspartiernas bedömning var den rätta. Det visar del förslag som vi i dag har atl ta släilning lill.

Som herr Carlsiein betonade och som jag framhöll i mitt förra inlägg, har det vidtagits stimulansåtgärder inom delar av byggnadsområdet. Men varför vill man inte från socialdemokratiskt håll vara med om atl utforma stimulansåtgärder för byggnadsinvesteringar så alt de också kommer de mindre företagarna lill godo?

Herr KNUT JOHANSSON i Stockholm (s):

Fru talman! Efter del här mellanspelet om skattefrågor skall jag återgå till finansutskottets betänkande.

Småförelagens problem har stått i centrum också i dagens debatt. Utskoltsmajoriteten, bestående av de tre borgerliga partierna, agerar som om man skulle vara småföretagens beskyddare mot regeringen och socialdemokratin, som anses driva en mot denna förelagsgrupp fientlig politik.

Del har i skilda sammanhang erinrats om den redovisning som klart beskriver kapitalförsörjningen lill de små och medelstora företagen. Denna företagsgrupp har erhållit krediter som överstiger dess andel av de industriella investeringarna. De små och medelstora företagen har i motsats till vad den borgerliga utskotlsmajoriielen vill göra gällande en gynnad ställning på den svenska kapitalmarknaden.

Låt mig göra en mycket kort sammanfattning av vad som har hiini under de senare åren. I form av lån och bidrag har lill dessa företag utgått lokaliseringsstöd inom stödområdet. Av det stöd som hittills totalt lämnats har ca 70 % gått till företag med mindre än 200 sysselsatta. Lokaliseringsbidraget har praktiskt tagel hell gått lill mindre och medelstora förelag - under den senaste tioårsperioden har ca 2,2 miljarder lämnats i lokaliseringsstöd lill sådana företag. Utöver dessa särskilda siöd-

157

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

158

former har de mindre företagen i stor utsträckning utnyltjat de instanser som riktar sig lill hela näringslivet. Jag tänker då på investeringsfonderna, lagerstödel, utbildningsinstanser inom arbetsmarknads- och regionalpolitiken m. m.

Man kan sålunda inte på någon som helst saklig grund påslå atl de mindre och medelstora företagen skulle utgöra en missgynnad grupp.

Detta är den ena sidan av del problem jag avser alt kommentera. Den andra är del förslag som utskoltsmajoriteten har framfört med hänvisning lill vad som skedde i våras, då finansutskottet behandlade belänkande nr 20.

Samma utskotlsmajoritet föreslog då att man skulle tillkännage regering och fullmäktige i riksbanken sin uppfattning. Med lottens hjälp segrade ju del förslag som innebar atl AP-fondens styrelser skulle ytterligare öka sina placeringar i de mellanhandsinstitut som i första hand finansierar mindre och medelstora förelag. Första, andra och tredje fondstyrelserna har i en gemensam skrivelse till finansutskottet reagerat mycket kraftigt emot denna behandling, och det är enligt min mening naturligt att så har skett. Enligt gällande reglemente är det ju fondstyrelserna som oinskränkt har ansvar för fondmedlens förvaltning och placering. Fondstyrelserna erinrar också i sin skrivelse om sin i lag fastställda konstitutionella rätt.

Men utskoltsmajoriteten går i det utskottsbetänkande vi i dag behandlar vidare på den inslagna vägen och föreslår bifall lill en moiion från centern och folkpartiet innebärande alt mellanhandsinstitulen utan onödigt dröjsmål erhåller tillräcklig ullåningskapacitet. Det är ganska betydande placeringar som utskotlsmajoriielen med lottens hjälp vill ge regering och fullmäktige i riksbanken lill känna för vidare befordran lill fondstyrelserna.

Jag delar fondstyrelsernas tolkning av ett sådani förfaringssätt och citerar en mening ur deras brev, där man säger:

"Utskottet synes härvid ha ulgäii ifrån alt regeringen skulle äga rätt att ålägga fondstyrelserna att agera på visst sätt." Fondstyrelserna skriver vidare: "I sitt nämnda förslag lill riksdagens beslut har utskottet valt att låta del få formen icke av lag ulan direktiv till regering och fullmäktige i riksbanken."

Det är en hård, men synneriigen befogad, kritik av den borgeriiga utskottsmajoritetens handlande.

Trots detta är del tydligt all man har för avsikt all vandra vidare på den här vägen.

Vad händer om, mot förmodan, den borgeriiga halvan i riksdagen efter höstens val återkommer med majoritet? Det är inte bara på delta område efterfrågan på AP-medel är slor och lånekön lång. Kommer samma princip atl gälla även här? Jag har förståelse för kritik mot atl inte lånen lämnas i den omfattning som de lånesökande redovisar behov. Men dessa frågor måsle för alla som har lånebehov diskuteras med dem som inom ramen för gällande placeringsregler har ansvaret för förvaltningen av kapitalet.

Därmed är inte sagt atl gällande regler för fondernas utlåning och penningplacering är utan erinran.

Jag vill i delta avseende erinra dels om tillkomsten av fjärde fonden, dels om atl de tre övriga fondernas placeringsregler är föremål för översyn i kapilalmarknadsulredningen. Småföretagarnas liksom andra låntagar-gruppers önskemål kommer där att prövas. Riksdagen får så småningom tillfälle att behandla frågan och fastställa de placeringsregler som i fortsättningen skall gälla. I avvaktan på detta gäller nuvarande regler och ansvar för förvaltningen.

Ulskotismajoriietens förslag all i stället för all avvakia en eventuell ändring av gällande ordning gå genvägen ger anledning lill ytterligare erinringar och refiexioner. Men låt mig först erinra om att man i den socialdemokratiska reservalionen nr 2 lar bestämt avslånd från majoritetens förslag. Reservanterna skriver:

"Utskottet vill i detta sammanhang understryka del principiellt olämpliga i att ge preciserade rekommendationer rörande enskilda kreditinstitut. Elt fastställande av en fixerad ram för emissioner av ett visst instituts obligationer innebär en låsning av kreditpolitiken som försvårar och om den utvidgas omöjliggör den anpassning av politiken som måste kunna ske för all möta förändringar i konjunkturläget."

Vad jag ville kommentera och erinra om utöver det jag redan sagt är följande. Fondsystemet och gällande förvaltning har tillkommit med starkt krav från och aktiv medverkan av lönlagarna. Vad vet ulskotlsmajorileten om lönlagarnas intresse för den metodik som de borgerliga partierna nu är ense om? Den frågan hade man inget bekymmer för i mars månad och har förmodligen inte heller nu tillmätt någon betydelse.

Jag har inte med detta givit uttryck åt den meningen alt löntagarna skulle vara avogt inställda lill fondpengars placering i små och medelstora företag. Nalurligtvis inte. Förslagel som utmynnade i Qärde fonden var ett allmänt lönlagarförslag, utformat och framfört av LO. Det grundläggande i förslaget var all fondmedel visserligen i begränsad omfattning skulle placeras som riskvilligt kapilal i företagen, men - och det är angelägel understryka del - placeringen skall beslutas enligt fastställda former och givetvis också i de organ där lönlagarna är representerade. De placeringar som hittills ägt rum har skett med lönlagarnas stöd. Det har f ö. skett i full enighei inom samtliga styrelser under alla de 16 år som dessa har varil i funktion.

Vad som nu föreslås av den borgerliga utskottsmajoriieien är all inte bara gå vid sidan om av riksdagen fastställd ordning. Det sker också mot lönlagarnas uppfattning och vilja.

Fru lalman! Man kommer inte ifrån en känsla av all vi här slår inför ett olustigt ställningstagande, därest vi nu på nytt skulle uppleva den situationen att med lottens hjälp få bifall lill majoritetens förslag. Jag yrkar bifall lill den socialdemokratiska reservationen.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

I detta anförande instämde herr Gösta Gustafsson i Göteborg (s)

159

Nr 148

Torsdagen den 3juni1976

Den ekonomiska politiken m. m.

160

Hert FÅGELSBO (c):

Fru lalman! Frågan om mellanhandsinstitulen, som herr Knut Johansson i Stockholm här tog upp, har herr Åsling redan tidigare berört, och av den anledningen tänker jag nu inte kommentera detta ylleriigare. Herr Johansson har ju redan fått svaret - jag kan som sagt hänvisa till vad herr Åsling anförde i sitt inlägg.

Sverige är etl bra land i olika avseenden. Vår materiella levnadsstandard är kanske den högsta i världen. För trygghet vid sjukdom och arbetslöshet är det väl sörjt. Detsamma är förhållandet då vi slutar våra akiiva och verksamma år i arbetslivet. Vårt välstånd har vi uppnått tack vare vårt samhällssystem med biandekonomi i näringslivet. En god regel är ju all aldrig ändra dl vinnande lag, och därför kan jag inte förstå dem som vill ändra vårt samhällssystem från grunden. Del har man tidigare delvis varit inne pä här i dagens deball.

Därmed är inte sagt alt del inte finns behov av reformer på olika områden. Men de skall genomföras efter del atl produkiionen har skapat resurser härför. Från centerns sida vill vi på alla sätt stimulera näringslivet atl skapa nya arbetstillfällen, som därmed ger skatteinkomster till stal och kommun för genomförande av dessa reformer.

Då riksdagens finansutskott förra sommaren var i USA besöktes bl. a. finansutskollets motsvarighet där, och till dess företrädare riktades frågan: Vilket är del största problemet i detta land? Svaret blev: Det är inflationen. Vår följdfråga blev: Är del inte arbetslösheten? Vi fick då svaret: Del är inflationen som är grunden lill de flesta andra problem i samhället, bl. a. ocksä arbetslösheten.

Inflationen är ett slorl problem även i vårt land. Vi börjar åter närma oss loppen i OECD-ländernas inflationsliga.

1 början av 1960-talel sade finansministern att vi nog fick räkna med all leva med en 3-procenlig inflation. Under 1970-lalet har den flerdubblats. Hur kommer finansministerns bedömning om en inflation på 8 96  nästa budgetår all hålla?

Avtrubbningen hos många när del gäller inflationen är oroande. Del vore olyckligt om vår tankevärld skulle anpassas till elt enkelspårigt in-flalionstänkande, där del antas atl priserna för all framtid skall stiga och stiga snabbi.

Så länge inflationen ökar minst lika mycket i andra länder som hos oss klarar vi exportkonkurrensen. Men vår bytesbalans miste rättas lill. Vi kan inte leva på utlandslån - del har också sagts tidigare i debatten. Vi måste beiala av lånen.

Alla klagar på prisstegringen och det fallande penningvärdet. Riksdagen beställde förra året dl program mot inflationen av regeringen. Vi vet vad del resulterade i.

Skall vi få behålla vårt välstånd gäller del all finna nyckeln lill en sänkt inflationstakt. Del borde vara en gemensam målsättning för oss alla.

Kapitalförsörjningen - den behandlas i det belänkande från flnans-

utskottet som vi diskuterar i dag - är mycket viktig för att näringslivet skall fungera. Genom inflationen har också kapilalkraven ökat. Jag vill beröra en sektor av näringslivet på detta område, nämligen jordbrukets försörjning med långsiktigt kapital, långsiktiga lån.

Bankernas utlåningsmöjligheter har begränsats bl. a. genom en höjning av likviditetskvoten. I dag har vi genom massmedia fått meddelande om all riksbanken beslutat alt den skall höjas ylleriigare.

Näringslivet stimuleras med invesleringsavdrag, men när sedan jordbrukaren-jag fortsätter atl hålla mig till jordbruket - kommer till banken kanske med en slatlig lånegaranti, finns det inga pengar att låna. Svaret på sådana framställningar brukar bli: Vi måste se till att bygga upp likviditetskvoterna.

Ramarna för den statliga lånegarantin till jordbruket har ökat, och del är bra - hur skulle annars unga jordbrukare över huvud taget kunna starta som egna företagare? Många jordbrukare får, när de skall köpa fastigheter, konkurrera med sådana som på ett annat sätt har lillgång lill kapital. Bl. a. domänverket uppträder som köpare av jordbruksfastigheter.

Fastighetspriserna går också upp. I många fall är de uppe i flera gånger nu gällande taxeringsvärde. Här ligger i många fall förväntningsvärden på grund av fortsalt inflation - den sticker faktiskt upp huvudet i alla möjliga och omöjliga sammanhang. De yttre inventarierna för ett lantbruk har också stigit i pris. Här är del inte fråga om förväniningsvärde, utan det är vårt lands höga kostnadsläge som slår igenom. Men vad som ligger i botlen kan ingen ta miste på. Del höga kostnadsläget har också riksbankschefen talat om i dag i Rapport i TV.

Då en jordbrukare har förvärvat en fastighet och inköpt inventarier och därtill kanske har fått statlig lånegaranti har staten ofla varil tillmötesgående genom lantbruksnämnderna. Men pengar ställer staten inte till förfogande. De måsie lånas i kreditinstitut. Låntagarna vill då helst få krediterna placerade i s. k. långa lån eller i hypoteksförening. Men hos hypoleksföreningarna flnns i dag en lånekö för ett lånebelopp på 1,6 miljarder kronor. Och det beloppet tenderar all öka. Bankerna har hittills klarat utlåning till driflkrediier och i viss mån förskott tills det blivit möjligt all placera om krediterna till långa lån. Varför vill man då ha långa lån? Del förhållandet atl man då får en bunden ränta är nog inte det viktigaste skälet, utan det är all amorteringstiden blir längre. Och amorteringarna betalas ju med beskattade pengar.

Under 1975 flck Sveriges Allmänna hypoleksbank utge obligationer för 375 milj. kr. För detta år har riksdagen uttalat sig för en utgivning av obligationer för 500 milj. kr., men finansutskottet föreslår nu i sitt betänkande 600 milj. kr.

År 1970 var den sammanlagda obligationsutgivningen 81,2 miljarder kronor, därav för jordbrukssektorn 2,6 miljarder eller 3,2 96 av den samlade stocken. Fem år senare, alltså 1975, var hela obligationsslocken 169,1 miljarder kronor, därav för jordbrukssektorn 3,7 miljarder kronor eller

Nr 148

Torsdagen den 3juni1976

Den ekonomiska politiken m. m.

161

11  Riksdagens protokoll 1975/76:147-148

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska

2,2 96. Jordbruksdelen har alltså successivt sjunkit med en hel procent. Om procentsatsen hade varit densamma som 1970, skulle jordbruket ha haft möjlighet att emittera obligationer för ylleriigare 1,6 miljarder kronor eller samma belopp som lånekön i hypoleksföreningarna. Fru talman! Jag har med detta velal förklara utskottets slällningsla-

politiken m. m.        gande, och jag ber att få yrka bifall lill vad utskottet hemställt.

162

Hert SÖDERSTRÖM (m):

Fru talman! I och med betänkande nr 40 har det nuvarande finansutskottet lämnat sitt sisla bidrag lill finanspolitiken i landet förden närmaste tiden. Glädjande nog kan vi då konstatera atl del rått slor borgerlig enighet om hur den skall utformas, och slutresultatet har blivit alt på alla punkter utom en slår de borgerliga partierna eniga mot de socialistiska partierna, vilka med reservationer redovisat sina avvikande synpunkter. Nu ligger del sisla avgörandet hos fru Forluna; och det blir troligen lotten som får fälla del sista avgörandet.

I vär parlimotion har vi framhållit alt uppgiften för den ekonomiska politiken är all skapa balans i samhällsekonomin - inte bara i statsbudgeten. För all nä detta mål har vi ställt upp ålla olika krav på ekonomiskpolitiska åtgärder:

1.    Elt återupprepat krav på höjda invesleringsavdrag för maskininvesleringar, vilkel redan delvis tillgodosells genoni propositionen och i övrigt genom ulskollsbelänkandei.

2.    Krav på invesleringsavdrag för byggnadsinvesteringar eller dl motsvarande investeringsbidrag. Om behovet härav har rätt borgerlig enighei.

3.    Krav på stimulans av byggnadsverksamheten genom atl saneringen av äldre fastigheter underlättas, samtidigt som ökat småhusbygge uppmuntras.

4.    Kredilpolitiken som har slor betydelse för näringslivels möjligheter alt genomföra erforderliga investeringar måsle ges en sådan utformning att näringslivets behov av lånekapiial tryggas.

5.    Kampen mot inflationen måsle intensifieras så all vi i ökad omfattning kan komma lill rätta med den under 1976, men vi måste kanske i första hand inrikta oss på att förhindra en fortsatt inflationsutveckling under 1977.

6.    I ett längre perspektiv måste den offentliga sektorns expansion begränsas. Strävan all effektivisera och rationalisera den offentliga verksamheten måsle också ägnas större iniresse.

7.    Vi måste förhindra en fortsatt skärpning av skattetrycket. Centrala skaltepoliliska mål måste vara all sänka marginalskatterna och att indexreglera skallesystemet.

8.    Vi måsle trygga de mindre och medelstora företagens framlid. Därför måsle fortsatta höjningar av arbetsgivaravgifterna undvikas, och de speciella skatteproblem som främst drabbar familjeföretagen måste åtgärdas.

I partimolionen har vi dessuiom lämna en redovisning av de frågor

vi förklarat oss villiga all verka för, om vi efter vald kommer i regeringsställning, så ingen behöver sväva i okunnighet om var vi står vad gäller den ekonomiska politiken såväl på kort som på lång sikt.

1 en annan partimotion, som också behandlas i delta sammanhang, har vi återupprepat de förslag till sparstimulerande åtgärder som vi under en följd av är ansett nödvändiga för att nå en bättre samhällsbalans, samtidigt som den personliga friheten befrämjas genom etl mer spritt personligt ägande inom ramen för en bevarad marknadsekonomi. Förslagen avser allmänt premiesparslöd, särskilda sparslöd, spariön, bättre villkor för enskilt aktiesparande och bostadssparande. Våra förslag berör del enskilda sparandet, som f n. beflnner sig på ganska hög nivå. Men vi anser del nödvändigl med en fortsatt ökning. Även om exempelvis flnansministern i kompletleringsproposilionen konstaterar all sparandet inom svensk ekonomi är otillräckligt och därför anser all ett ökat'sparande i första hand måsle ske inom den offentliga sektorn, så tror vi inte att man på kort sikt kan uppnå några mera påtagliga effekter den vägen. Detla inte minst därför att finansministern samtidigt konstaterar au delta sparande ovillkorligen måste medföra en slarki restriktiv budgetpolitik. Men vi måsie någon gång börja även på detla område, och vi är nalurligtvis tacksamma för all finansministern äntligen velat aktualisera ett gammalt moderat krav om återhållsamhet med statsutgifterna. Samtliga förslag lill sparfrämjande åtgärder har fåll en positiv skrivning i utskollsbetänkandet, vilkel tyder på en bred parlamentarisk förankring för sådana åtgärder.

Den glädje vi känner över stor borgeriig enighei har dock inte varit total. Vi har nödgals markera vår mening om den ekonomiska politiken på längre sikt genoni reservaiion nr 5 jämte följdreservationen nr 6 C. Vad vi egentligen vill framhäva är bara all vi måste sluta med att leva över våra tillgångar. All så sker har finansministern själv fastslagit i årets finansplan. Likaså har han sagt alt vi inte kan fortsätta på det sättet, så egentligen är vi hell överens. Troligen är vi moderater mera oroliga för framliden än andra och detla därför att vi anser att vi kan riskera att hela vår välfärdspolitik raseras, om vi inte omedelbart vidtar ålgärder. Borde vi inte kunna enas om att om vi inte har råd så måsle vi vänta och se till att vi först ökar våra inkomster, och sedan får vi möjligheter att bygga vidare. Där spelar den ekonomiska politiken sin störa roll. Detta och våra förslag till lämpliga ålgärder har vi redovisat i vår reservation, där vi även pekat på den avgörande betydelse som skattepolitiken har i delta sammanhang.

För all få ekonomisk tillväxt finns del endast en väg all gä - därom är alla partier utom vpk eniga. Vi måsle på alla sätt se till all den privata sekiorn ökar genom industriell expansion och ökade näringslivsinvesteringar. Ett avsnitt av den socialdemokratiska reservalionen nr 7 A som belyser detta finner jag ganska tilltalande, och jag kan i slorl sett instämma i följande: ""Den industriella förnyelsen och expansionen är av central betydelse för vår sysselsättning och för våra möjligheter atl i

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

163

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

164

framtiden erhålla jämvikt i vår bytesbalans. Den skapar också grundvalen för en ökad välfärd och för en expansion av offenllig service. Det är därvid av vikt att investeringspolitiken inriktas på all främja alla typer av företag så att del värdefulla samspel mellan siörre och mindre förelag som kännetecknar svensk industri kan fortsätta att byggas ut och förslärkas. Härigenom kan man tillvarata de relativa fördelar som finns hos olika typer av företag. En ensidig satsning på vissa typer av företag eller en viss storleksklass leder lill en lägre effektivitet och en försvagad konkurrenskraft. Det är i samverkan mellan olika förelagsiyper- mellan små, medelstora och stora företag - mellan privata, statliga och kooperativa förelag - som våra möjligheter ligger att vidareutveckla vår industriella struktur lill gagn för hela vår samhällsekonomi.""

Finansministern har i olika sammanhang talat om behovet av industriell expansion och ökade näringslivsinvesteringar för alt bl. a. möjliggöra full sysselsättning. Men när del sedan kommer konkreia förslag, då dominerar satsningen på den offentliga sektorn - vilkel självklart innebär att den privata sektorn får slå lillbaka. Nu är det nog hell uteslutet all få socialdemokraterna att inse all för alt få reella resurser att bygga ul den offentliga sektorn måste man i första hand salsa på all förstärka och bygga ut den privata sekiorn. Gör man inte del, så får man pris-siegringseffekier och inflatoriska effekter, vilka bl. a. skapar höga lönekrav. När vi så har vårt föråldrade och orättvisa skattesystem, så blir totalbilden all vi inte når de mål vi stakat ut utan hamnar på efterkälken. Förhållandena i vårt land under de år som gått av 1970-lalel visar klart riskerna med alt i alltför snabb takt ensidigt salsa på utbyggnad av den offentliga sektorn. Nu har vi för framtiden inte råd med några fler ""förlorade år"" utan måsle på allvar ta itu med all la igen förlorade exportandelar och skapa balans i de utrikes betalningarna.

Vi behandlade för någon lid sedan näringsutskoltets belänkande nr 54, där samtliga borgerliga partier framförde krav på att riksdagen skulle uttala sig om mål för näringspoliliken, vilket utskottets socialistiska majoritet motsatte sig. Men med lottens hjälp vann de borgerliga partierna gehör för sin reservaiion om "uttalade mål för näringspoliliken". Nu har riksdagen fastslagit att den "nuvarande koncenlrationsutvecklingen inom näringslivet måste motarbetas och den statliga styrningen av förelagen begränsas. En väl fungerande samhällsekonomi förutsätter ett decentraliserat näringsliv med många små och medelstora förelag. Del är därför angelägel atl näringspolitiken får en sådan utformning all goda utvecklingsmöjligheter för mindre och medelstora förelag tryggas. Erfarenheter av olika ekonomiska system bekräftar uppfattningen alt vårt lands ekonomi även i framtiden bör bygga på marknadshushållning, innebärande fri prisbildning, fritt konsumiionsval, enskilt ägande och konkurrens. Samhällets strävan bör inriktas på all la till vara enskilda människors vilja till initiativ och ansvar.""

Med lanke på vår regerings obenägenhet all rätta sig efter av riksdagen lidigare gjorda uttalanden är det knappast troligt atl den tänker ändra

sig eller sin politik den här gången heller. I stället får väl alla de som delar vår uppfattning ge sig lill tåls ännu några månader tills valresultatet är klart. Om de borgerliga partierna lyckas all bryta den långa socialistiska dominansen på regeringstaburetterna, är del även en garanti för att riks-dagsullalandet om näringspolitikens inriktning kommer att följas. Och då kanske också den stora misstro och del tvivel på framtiden, som nu är sä allmänna inom företagarkretsar, kommer alt försvinna och ersättas av en framtidstro, som vårt land så väl behöver.

Fru talman! Med det sagda ber jag att få yrka bifall till reservalionerna 5 och 6 saml i övrigi till utskottets hemställan.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

Herr LÖFGREN (fp):

Fru lalman! I enkammarriksdagen har det i betydande omfattning blivit min uppgift atl verka inom nnansutskoliet. Mot bakgrund av alt jag under flera årtionden varit aktivt verksam inom svenskt näringsliv med produkiavsällning både inom och utom landet har detta varit ganska naturligt. Då jag nu skall lämna mina uppgifter i riksdagen har det för mig varit naturligt att i denna deball överlåta åt min partikamrat, herr Wirtén, att vara folkpartiels talesman.

Jag skulle alltså ha kunnat avslå från atl delta i denna debatt, men jag kan inte underlåta all ge ullryck för några högst personliga synpunkter angående sådana strävanden som jag sökt förverkliga. Jag hoppas att del av mitt agerande i riksdagsarbetet framgått alt jag inte är någon kverulant. Med min ideella grundsyn harjag i min civila gärning inom näringslivet haft som målsättning all tillvarata inte endast företagsamhetens ulan också de anställdas och mina medmänniskors och samhällets berättigade intressen. Följaktligen är det för mig naturligt atl erkänna de posiliva dragen i utvecklingen. De är många och av oerhört stor betydelse. Men jag har inte kunnat underlåta att ge klart uttryck för del som oroat mig. Då detla är min sista tillfälle alt lala i den svenska riksdagen, vill jag forma milt anförande lill all avse elt visserligen begränsat men för min uppfatlning i dagens ekonomiska läge betydelsefullt område.

Fru talman! Jag känner en allvarlig oro över kostnadsutvecklingen i vårt land. Alldeles speciellt gäller delta med hänsyn till vår konkurrenskraft beträffande exporten. Hur viktigt problem det här gäller framgår med så myckel större kraft genom vetskapen om att ungefär hälften av vår industriproduktion normalt avser export. Atl upprätthålla en hög export är därför en mycket betydelsefull faktor för upprätthållande av vår välfärd. Och vårt sociala ansvar kommer att kräva ökade resurser.

Jag har aktivt medverkat för de uppgörelser som allmänt går under benämningen Haga I 1974 och Haga II 1975. Det gällde då all säkra arbetsfreden och ett maximalt utnyttjande av de resursskapande krafterna under 1975 och  1976.

Vi hade anledning räkna med att arbetsmarknadens parter skulle vägledas av ett ansvar för kostnadsutvecklingen inom ramen för den er-

165

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

166

kända principen atl de avialsslutande parternas förhandlingsfrihet ej fick beskäras i sammanhanget.

Ur finansutskottets belänkande nr 25 av den 23 maj 1975 - då jag tillhörde majoriteten - kan jag citera:

"Uiskottel vill understryka vikten av all den svenska industrins internationella konkurrenskraft bevaras. Härför krävs bl. a. att avtalsuppgörelser framgent kan träffas som medger förbättringar av inkomsttagarnas reala köpkraft utan att samtidigt leda lill stora prisstegringar." De socialdemokraliska ledamöterna fogade till samma belänkande en reservation nr 13, ur vilken jag kan citera:

"Som utskottet lidigare berört har årets avtalsrörelse garanterat arbetsfred under 1975 och 1976. Den kostnadsökning som företagen belastats med kan synas hög, men överstiger inte vad som i medeltal gäller för de med vår export konkurrerande länderna. Vår internationella konkurrenskraft är således inte försämrad."

Jag är medveten om atl ett ganska vanligt talesätt är: Vänta bara! Del blir snart en utjämning genom att kostnadslägel siiger i de för vår exportindustri betydelsefulla länderna. Den faktiska utvecklingen talar dock ett helt annal språk.

Resultatet av lönerörelserna för 1975 och 1976 har blivit atl den samhällsekonomiska balansen har åsidosatts. Det har medfört en inflation av till övervägande del inhemskt ursprung och har samtidigt fått som delresultat alt en ofördelaktig förskjutning uppstått i fråga om vårt eget kostnadsläge i förhållande till kostnadsläget i för vår exportindustris konkurrenskraft betydelsefulla länder.

Vid en hearing, som vi nyligen hade inom finansutskottet med riksbankschefen, framgick med all tydlighet alt riksbankschefen hell delade den oro över kostnadsutvecklingen i vårt land som jag hade gett uttryck för. Han bekräftade att risken för all vår exportindustri kan förlora viklig marknad, på grund av vårt höga kostnadsläge i förhållande lill andra för vär export viktiga länders, redan är en kall verklighet. Han ansåg all dessa aspekter för vår ekonomiska situation har givits alltför liten plats i den ekonomiska debatten. Enligt vad som sagts mig har han också i dag upprepat liknande synpunkter i TV.

Del är ingen uppgift för mig att redovisa kostnadsskillnaderna genom utförlig statistik eller eleganta diagram. Statistik och linjer på diagram har en benägenhet att verka oförståeliga och alltför vetenskapliga för den svenska allmänheten.

Men i dag är del en kall verklighel all skillnaden mellan vårt land och andra länder när del gäller de totala lönekostnaderna, som måste ingå i de prisgrundande försäljningskalkylerna för våra exportprodukter, är så betydande, atl normala produkter ofta hell enkelt inte kan säljas i konkurrens med flera andra länders producenter. Dä kommer frågan om atl få behålla jobbet in i bilden.

Jag är medveten om att det finns sådana svenska specialprodukter, där vi på grund av högt teknologiskt kunnande och den svenska ar-

bdskraflens höga kvalifikationer fortfarande kan behälla marknader. Men flera andra länder gör teknologiska framsteg och produktionsresurserna förbättras också i ullandel. Med gemensamma ansträngningar måste vi öka våra resursskapande krafter. Vi har dl ansvar för solidaritet mot alla som behöver förbättrade ekonomiska villkor; vi har alla åldringar som vi är skyldiga bereda en förbättrad omvårdnad, och vi behöver skapa förbättrade uppväxlvillkor för våra barn och ungdomar. Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen av angelägna uppgifter, som kräver ökade resurser.

Jag har för länge sedan insett all det som gått snett för åren 1975 och 1976 i fråga om kostnadsutvecklingen inte går atl ändra. Men alla borde vara intresserade av all vi inte förvärrar situationen genom att göra nya misstag för tiden efter 1976.

Fru talman! Jag har trott på ansvarskänslan hos arbetsmarknadens organisationer, de politiska partierna och sakkunniga av olika slag när det gäller åtgärder för all skapa grundval för en så god standardförbättring som möjligt inom ramen för det samhällsekonomiska utrymmet.

Det är rikligt att jag härför föreslagit former för samråd i god lid före avtalsuppgörelser. Sådana ord som "stabiliseringspolitiska konferenser" eller "rundabordskonferenser" har missförståtts. Vid Haga Il-uppgörelsen myntade jag därför begreppet "forum för samråd". Jag begär att bli trodd när jag säger all min ärliga strävan var all jag genom detta begrepp, som också allmänt erkändes, sökte flnna en ny och värdefull form för etl samråd, som skulle kunna gagna hela värt folk.

Jag vet att herr Sträng varil skeptisk och helst velat forlsälla med poliliska majorildsuppgörelser. Men del som fastslogs i samband med Haga II innebär något annat. Innebörden av "forum för samråd" intogs i den skriftliga uppgörelsens utskottsdel. 1 själva uppgörelsen inskrevs en för regeringspartiet bindande deklaration, som jag tvingas all på nytt erinra om:

"Partierna är vidare överens om all skatteutredningens arbeie bör inriktas på all presentera dl förslag lill dl mer varaktigt skattesystem under 1976, som kan träda i kraft 1977. Möjligheten atl åstadkomma en förskjutning i beskattningen från lönedelen i förelagens kostnader lill användningen av energi och eventuellt även knappa råvaror prövas av fördagsskalleutredningen."

Herr Sträng får göra hur många försök som helst alt krypa ur ansvaret för vad som skriftligen på detta sätt bekräftats. Varje nytt försök slår bara fast att regeringspart/et här har förfarit på eli sätt som jag nödgas. beteckna som politiskt föga hederligt.

Atl reformera skattesystemet på ett mera varaktigt och för de enskilda människorna mera rättvisande och inflalionshindrande sätt är förvisso en svår uppgift, men alla krafter borde ha satts in för att uppnå ett långt bättre syslem än del som nu gäller.

Jag är minst sagt något förvånad över all regeringen kan anse sig ha handlat i enlighet med riksdagens beslul då den utfärdade inbjudan lill den överiäggning som har kallals Haga III. Jag behöver bara hänvisa

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

167

Nr 148

Torsdagen den 3junil976

Den ekonomiska politiken m. m.

lill skrivningen i ulskollsbelänkandei nr 16 av den 3 december 1975 för all det skall slå klart att riksdagens beslut avsåg något hell annat. Regeringen skulle ju till riksdagen redovisa huvuddragen av det program - och formerna för de överläggningar som beskrivits i betänkandet. Och enligt den uppgörelse som låg till grund för skrivningen skulle vi inom oppositionen ha rätl alt motionsvägen göra erinringar i de anförda avseendena, om vi inte var tillfredsställda med uppläggningen. Efiersom jag aktivt dellog vid utformningen av utskoltets skrivning och förutsättningarna härför, känner jag mig personligen ej tillfredsställd med sättet för överläggningarnas förverkligande.

Fru talman! Genom en under många år vunnen erfarenhet har jag lärt mig inse värdet av de fackliga organisaiionerna - både för de anslutna medlemmarna och för företagen. Deras förekomst har gett stadga ål arbetslivet.

Jag känner också lill de betydande avgifter de olika medlemmarna erlägger för atl vara företrädda på bäsla möjliga sätt. Därför förslår jag alt man förväntar sig fördelar av sin fackliga anslutning. Å andra sidan har jag myckel svårt alt tro, alt del skulle föreligga en så stark motvilja mot alt dellaga i dl "forum för samråd", som det uppgivits i samband med regeringens senaste inbjudan, om det hade funnits en beredvillighet hos alla parter att genomföra ett samråd av den verkliga innebörd som jag strävat efter att möjliggöra.

Med detta anförande slutar jag mina insatser i riksdagen. Jag kan inte längre utöva något praktiskt inflytande för mina medmänniskor, som jag genom mina insatser velal gagna. Jag vill försäkra att min vilja har varit alt göra en insats inom de områden där min erfarenhet kunnal komma lill ullryck.

Jag är djupt oroad över den särskilt för vår export besvärande kostnadsutvecklingen och inflationen som plågar oss alla. Detta innebär inte att jag en enda sekund tänker mig att receptet för att åsiadkomma en ändring skulle vara en standardsänkning. Det behöver inte la sig sådana uttryck, om de som nu får ta ansvaret vinnlägger sig om att i solidarisk samhällsanda finna vägar för att skapa ökad effektivitet och konkurrenskraft i elt resursskapande näringsliv. Då har vi i Sverige råd all för-' bättra allas standard och förverkliga en bättre omvårdnad i vårt land och samtidigt ge en rejäl tribut till de klart sämre ställda i utvecklingsländerna.

168

Hert JANSSON (s):

Fru talman! Frågan om sparstimulerande åtgärder och värdesäkring av realbankräntan för småsparare m. m. har ju under en följd av år varit föremål för riksdagens behandling. Jag skall i mitt inlägg något beröra dessa frågor i anslutning till reservationerna 3 och 4 A vid finansutskottets belänkande nr 40.

I dessa reservationer yrkar vi avslag på motionerna nr 1986, 2047 och 2556 mom. 2, som behandlar just sparstimulerande åtgärder och vär-

desäkring av bankränian. Vi tycker, fru talman, atl vi har synnerligen starka skäl för detla avslagsyrkande. 1 motsats lill herr Söderström är jag inte entusiastisk för sparslimulanser. Först och främsl anser jag del tveksamt om man bör satsa samhälleliga medel på subventioner lill dem som sparar. Del finns som bekant människor i samhället som av olika anledningar inte sparar. Del finns t. ex. de som inte har råd all spara, om man uttrycker det så. Deras inkomster går ål för all klara livets nödtorft för sig själva och sina familjer. Om man då sätter in sparstimulans av statliga pengar får ju de som inte har möjlighet att spara och tillgodogöra sig dessa förmåner ändå via skallen vara med om all beiala förmånerna ål de människor i samhället som har del mycket bättre ställt än de själva. Rättviseskäl, och inte minst fördelningspoliliska motiv, talar enligt min mening emot ett sådani förfaringssätt. Man kommer att fundera över den tänkande lantbrevbärarens dilemma, han som bar "Pengar lill de redan rika och kravbrev lill en medellös".

Nu begär moderaterna i sin moiion nr 1986 all regeringen skall utreda och lämna riksdagen förslag om sparslimulanser. I den moderaia partimotionen nr 1979 återfinner vi motiveringarna för det yrkandet. Där säger moderaterna, såsom herr Söderström redan har refererat, all moderata samlingspartiets mål är all genoni ett spritt personligt ägande inom ramen för en bevarad samhällsekonomi främja den personliga friheten. Därför anser moderaterna att det krävs stimulanser för del enskilda sparandel, och så räknar man upp fem s. k. sparstimulerande åtgärder, som man önskar få genomförda. Man vill ha ett allmänt sparslöd genom premier som staten skall bjuda på, man vill ha ett särskilt sparslöd åt hushåll med låga inkomster, man vill införa spariön, där staten också skall vara med och stå för fiolerna, eftersom man anser att arbetsgivarna skall beviljas extra avdragsrätt för sina lönekostnader i den utsträckning de motsvaras av sparandet. Vidare vill man all regeringen skall förelägga riksdagen förslag om hur befintliga och nytillkomna aktiefonder skall kunna få, som man uttrycker det, "bättre arbetsvillkor", osv. Slutligen vill man ha elt bosladssparande som berättigar lill avdrag med 50 "i, vid laxeringen för inkomster av under året sparat belopp som överstiger 2 % av den laxerade inkomsten.

Jag lycker personligen alt moderaterna gör det ganska lätt för sig dä del för deras del gäller all främja den personliga friheten. För oss socialdemokraler inrymmer värnet om den personliga friheten så mycket mer. Det gäller den sociala tryggheten, rätten lill arbeie, tryggheten på äldre dagar genoni ordentlig pensionering, barnomsorg, jämställdhet mellan män och kvinnor osv. Men för moderaternas del får man uppfattningen att värnet om den personliga friheten reduceras lill all gälla avdrag och bidrag vid privat kapitalbildning. Vad som är betecknande för det moderata förslagel lill sparslimulanser är genomgående alt staten skall slå för kostnaderna, antingen genom premier eller genoni skalleavdrag. Jag kan inte se annat än att detta kommer att bidra lill all vidga de ekonomiska klyftorna mellan olika samhällsgrupper. 1 molionen 2556

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

169

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

har även millenparlierna krävi all regeringen lill höstriksdagen skall lägga fram dl förslag beiräffande olika sparstimulerande åtgärder. Millenparlierna har visserligen inie så i detalj som moderaterna preciserat vilka sparslimulanser del skall vara fråga om, men man får utgå ifrån alt även här statliga skattepengar skall komma lill användning.

I den borgerliga treenighetens namn har majoriteten i finansutskottet skrivit ihop sig då del gäller dessa motionsyrkanden, och utskottet tillstyrker alltså bifall lill motionen 2556 mom. 2. Utskottet förutsätter även att de förslag som framförts i motionerna 1986 och 2047 övervägs i det sammanhanget.

Mittenpartierna ställer alltså upp bakom moderaternas fempunklspro-gram för sparslimulanser. Jag lycker atl del är värt all notera.

Då det gäller molionen 2047 av herrar Hylländer och Carlslröm kan vi bara konstalera att del sedan november månad i fjol skett en total omsvängning beträffande cenierns och moderaternas ställningstagande till värdesäkring av realbankränta för sparare, dvs. indexreglering av bank-ränta. När vi i fjol höst i finansutskottet behandlade en enskild cen-termolion i detta ämne var folkpartiet ensamt om all reservera sig lill förmån för motionen. Såväl centern som moderaterna var då överens med oss om att indexreglering inte var rätta vägen att lösa problemet med negativ bankränta. Såväl herr af Ugglas som herr Kristiansson var då överens med mig om att del enda sällel att lösa problemet med negativ bankränta var all bekämpa roten lill det onda, nämligen inflationen.

Nu säger en enig borgerlighet i finansutskottet att man förutsätter att del uppslag som framförs i motionen 2047, nämligen införande av värdesäkra sparformer, skall prövas av regeringen och all det skall framläggas förslag om detta. Det som alltså var förkastligt för centern och moderaterna i höstas framstår nu som största visdom.

Fru lalman! Som vi framhåller i reservationen 4 A, har hushållssparandel nått en exeplionellt hög nivå. Sparkvolen ligger f n. på i det närmaste 10 9ö. Detta kan jämföras med en sparkvol 1969 på ca 3 %. Under sädana förhållanden finns del inga särskilda skäl, anser vi, till ytterligare stimulans av enskilt sparande. I absoluta tal finns del anledning all räkna med all hushållens sparande komnier all öka ylleriigare och att hushållssektorn även fortsättningsvis komnier atl lämna sitt bidrag till det samlade sparandel i vårt land. Vad som kan anses bidra till detta är bl. a. att riksdagen nyligen har fattal beslut om alt höja gränsen för skattefria ränteinkomster. Lyckas vi sedan på etl effektivt sätt bekämpa inflationen i landet tror vi att delta är den bäsla metoden för att även skydda småspararnas insalta pengar.

Jag instämmer, herr lalman, i del yrkande som Sven Ekström tidigare har framfört.

170

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert SÖDERSTRÖM (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Jansson gillade inte de borgerliga förslagen till sparslimulanser, speciellt inte moderaternas förslag.

Nu är del ju inget nytt med sparslimulanser. Del nya kan möjligen vara att vi har utvidgat registret något lill litet olika former av sparslimulanser. Men, herr Jansson, vi har ju haft Slrängaspel i olika former. Vi har lönsparande i dag med av staten betalda vinster. Jag har inte hört att herr Jansson opponerar sig mot den formen, och det är precis detsamma som vi har tänkt oss.

Men vad vi har, herr Jansson, är personlig frihet att lycka precis vad vi vill om del här, och jag lycker all både herr Jansson och jag skall vara väldigt lacksamma för all vi har den möjligheten.

Herr JANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är fullt medveten om all vi har lönsparande, ungdomens lönsparande bl. a., som stöds av statliga medel, och del harjag inte protesterat emot. Men jag är tveksam inför alt utvidga detta till all gälla områden som moderata samlingspartiet i sin moiion har räknat upp. Man får ju fråga sig vad det kommer att få för konsekvenser för samhällsekonomin och då det gäller likheten och jämvikten mellan olika samhällsgrupper. De som har möjligheter atl spara inom dessa olika områden som moderata samlingspartiet i sin motion räknar upp kan ju dä med statligt stöd skaffa sig betydande tillgångar som andra människor, som inte kan vara med och spara, får bidra lill via skattsedeln. Del är delta som jag lycker är principiellt felaktigt och som jag inte har särskilt stora sympatier för.

Herr SÖDERSTRÖM (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag får nog uppmana herr Jansson alt läsa på litet bättre vad våra förslag innebär. Hade han gjort det, skulle han inte komma med vad han nu har sagt.

Vi har nämligen gjort begränsningar för atl stimulanserna inte skall vara för dem som har höga inkomster ulan för den breda massan. Del gäller här inte stora saker utan småsaker, men sammantaget kan del bli stora saker. Vad vi anser värdefullt är att vänja folk vid att spara från början. Det är då vi når de stora effekterna.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

Herr JANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är bra om vi kan vänja folk vid all spara. Men jag är fortfarande tveksam inför det här systemet all gå via aktiefonder och all, som man säger i moderatmoiionen, ge dessa aktiefonder bättre arbetsvillkor. Vad ligger bakom detta ställningstagande från moderaternas sida?

Vi har inga som helst uppgifter om vad det kan komma atl kosta samhället pä sikt, om man går in för en mycket bred satsning på spår-stimulanser av det slag som moderaia samlingspartiet har föreslagit. Jag

171

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

tror del vore bättre om man i dessa sammanhang inte bara slängde ut lösa påståenden och sade alt detta är någonting som man vill salsa på, men del är begränsat si och så. Man har ju ingen uppfatlning om vad konsekvenserna blir för samhällsekonomin genom ett sådant förfarande. Jag lycker all det är litet lösaktigt från moderata samlingspartiels sida all göra på detla sätt.

172

Hert WACHTMEISTER i Slaffanstorp (m):

Herr talman! Del råder väl knappast något ivivel om all arbetslösheten varit större om inte industrin haft vilja, förmåga och möjlighet atl tillverka på lager under det svaga exporlård 1975, Del är självklart att denna kraftiga lageruppbyggnad ställt stora krav på kapitaltillskoU, De börsnoterade förelagen nyemitterade under föregående år aktier för inte mindre än 900 milj, kr,, varjämte utgivandet av industriobligationer nästan fördubblades i jämförelse med 1974, Dessutom har en omfattande upplåning skett utomlands.

För den mindre och medelstora företagsamheten är de här angivna möjligheterna att skaffa kapital högst begränsade. Småföretag kan inte gå ut till allmänheten för alt fä nytt aktiekapital, inte emittera obligationer eller låna utomlands. Man är då i slor utsträckning hänvisad till de s. k. mellanhandsinstitulen Induslrikredil, Fördagskredil, Lanlbrukskredit och dessuiom Sveriges Allmänna Hypoleksbank. Industrikredit och Fö-retagskredil har f n. 1 000 låneärenden lill etl belopp av sammanlagt 1 miljard kronor. Väntetiden efter beviljandet är mellan två och sex månader. Med tanke pä all någon snabb avveckling av de stora inneliggande lagren knappast är alt räkna med under året och den kraftigare inves-leringsstimulans som nu även socialdemokraterna biträder är del angeläget atl mellanhandsinstitulen snabbi erhåller ökad ullåningskapacitet. Den i dag aviserade åtstramningen av kredilmarknaden i samband med diskontohöjningen kommer ytterligare all öka svårigheterna för de små och medelstora företagen.

För jordbruket, som har garanterade avsättningsmöjligheter för sina basprodukter, föreligger det inga kapilalbindande behov alt producera på lager. Behovet av investeringar i inventarier och byggnader saml ständigt stegrat länebehov vid fasiighdsaffärer har emellertid medfört all våra hypoieksföreningar - som lidigare angelts här i dag - har en lånekö på inte mindre än 1,6 miljarder kronor. Mot bakgrund härav kan det knappast betraktas som något överbud atl höja ramen för Hypoteksban-kens obligationsemissioner från 500 till 600 milj. kr. Del är anmärkningsvärt all socialdemokraterna föreslår etl 25-procentigl invesleringsavdrag men samtidigt yrkar avslag på våra förslag att underlätta den mindre företagsamhetens möjligheter all skaffa erforderligt kapital till dessa investeringar. Motiveringen alt ett bifall lill ulskollsmajoriietens förslag skulle innebära en låsning av kredilpolitiken som försvårar en framlida anpassning i ett ändrat konjunkturläge ler sig knappast övertygande med tanke på hur bl. a. bostadssektorn är kredilpoliliski prioriterad.

Avslutningsvis några ord om långtidsbudgeten. Behovet av en sådan i verklig mening las bl. a. upp i molionen 2557 av herr Bohman m. fl. Den långtidsbudget som åriigen redovisas i anslutning till kompletleringsproposilionen är endast en framskrivning. Den är inte en plan eller prognos och kan inte ligga lill grund för en i högsta grad nödvändig prioritering mellan tidigare åtaganden och nya reformer eller mellan olika reformkrav.

Socialdemokraterna avstyrker nu detta vårt krav på en ny utformning av långtidsbudgeten med motiveringen att en analys av den offentliga sektorns utvecklingsmöjligheter görs i de regelbundet återkommande långtidsutredningarna och atl det är där diskussioner om prioriteringar kan ske.

Av två skäl är detta enligt min mening inget hållbart argument. För del första bör en långtidsbudget inte bara omfatta den offentliga sektorns anspråk. För det andra är även de nuvarande långtidsutredningarna ganska långt ifrån del material som krävs fören rullande långiidsbudgetering av statens verksamhet.

Herr lalman! De yrkanden som erfordras har redan ställts från moderat håll, varför jag nöjer mig med att instämma i dessa.

Nr 148

Torsdagen den 3junil976

Den ekonomiska politiken m. m.

Hert PETTERSSON i Malmö (s):

Herr lalman! För två år sedan stod jag i den här talarstolen med samma placering på talarlistan. Jag nöjde mig då, kl. 00.05 på pingstaftonens morgon, med att tillönska herr talmannen en glad pingst och gick sedan ner och satte mig.

Förra året strök jag mig från talarlistan i förhoppning om all andra skulle visa samma goda vilja. Så var ej fallet. Den lilla grupp av kolleger som jag har en känsla av bär på tron all är man i huset så måsle man lala log inte iniryck av den goda vilja jag visade. Jag har därför tänkt att i år, tredje året, tillåta mig att ta kammarens uppmärksamhet i anspråk trots alt liden är långt liden. Och jag gör det därför att del som jag hade tänkt tala om har diskuterats av flera talare.

Vad man ibland nästan upprörs över är den ensidighet som präglar diskussionen kring de mycket komplexa problem del innebär alt återställa balansen i våra utrikesaffärer. Här används uttrycket del höga koslnads-lägd som om det vore något full; och del är det naturligtvis på sätt och vis. Men det är myckel lilen glädje med - som så många har gjort här i dag - all slå och gnälla över del höga kostnadsläget när man samtidigt visar ytterligt liten vilja alt presentera sätt och metoder all å-sladkomma en bättre system. Dessutom tror jag att man har ryckts med av sitt eget länkande och ser onödigt svart på vår konkurrenssituation.

Visst har vi ett högt kostnadsläge, och bland flera orsaker lill del skall . jag nämna tre som har spelat en roll i dagens debatt.

Lönerna i vårt land. för del förslå, är myckel höga liksom de till dem kopplade bikostnaderna. Sammantaget har vi sannolikt de högsta arbetslönerna i världen. Del är klan alt del är en belastning ur konkurrens-

173

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

174

synpunki, både för vår handel med utlandet och här hemma. Men omvänt är del, som för förelagarna ter sig som en svart sak, en slor fördel för löntagarna och ett resultat av den fackliga kampen. Jag tror vi gör klokt i atl länka på all våra starka fackliga organisaiioner, LO, TCO och SACO, kommer att se lill alt lönlagarna i forisältningen får sin rättmätiga del av produktionen och produktionstillskotlen. Det är nog klokt all vi vänjer oss vid all lönekostnaderna komnier att vara höga även i framliden.

Det andra, något som också slits i debatten, är det höga skatietryckel, som pressar förelagarna. Del tror jag också är någonting som vi får vänja oss atl leva med. Det är ju den spegelvända bilden av del som vi alla är stolla över, del välulbyggda Socialsverige. Då talar jag om Socialsverige i mycket vid mening. Del är ju ingenting som en knapp majoritet har åstadkommit - i regel träffas alla beslul om lunga socialpolitiska reformer av mycket stora majoriteter. Vad vi har all räkna med. tvärtemot vad moderata samlingspartiet tror, är inte bara en fortsättningsvis hög utan ökande skattebelastning genom denna kammares envetna vilja atl bygga ul den sociala omvårdnaden och skapa möjligheter lill utbildning - socialpolitik i vid mening. Även denna påverkande faktor har vi alt leva med.

Det tredje är inkomstutjämningen, del vi vid högtidliga lillfiillen kallar för jämlikhetspolitik. Det kostar pengar atl utjämna inkomsterna och del frestar på all åstadkomma jämlikhet. Men en solidarisk lönepolitik och en efter inkomstutjämning avpassad skattepolitik innebär också all kostnaderna ökar.

När avtalsrörelserna inriklaisså alt lågavlönade människor - handels-anslällda, iransportanslällda och övriga anställda inom servicesektorn

-    under senare år har fått berättigade och rejäla lönelyft, så måste kostnaderna därför bäras. Och efiersom de inte kan bäras av vinstmarginaler i förelagen, får vi andra solidariskt bära dem i formgav ökade tributer för de produkter som äsiadkommes av arbetande människor inom servicenäringarna. Det finns ylleriigare en faktor som hör hemma i detta sammanhang. Den medvetna och hårt drivna låglöneprofil som samhället

-    stal och kommun - som arbetsgivare visat under de senaste fem åren har nalurligtvis jämte den övriga kommunala expansionen kommit atl betyda kraftigt ökade kostnader för kommunerna. Detta är elt faktum. Jag skulle tro att lönelyften kanske framför alll på landstingssidan är orsak lill hälften, om inte mer, av de ökade skatterna.

Skallebördan är tung, och del gnälls över de ökade kommunala skatterna. Men dessa skatter har å andra sidan inneburit att etl renodlat utnyltjat proletariat, en C-grupp på den svenska arbetsmarknaden - jag tänker då på dem som har ett tungt och psykiskt mycket slitsamt arbeie t. ex. inom långlids- och akutvård - äntligen kommit upp i en lönestandard och en levnadsstandard som närmar sig andra människors, även om de ännu har en bit kvar dit. Om vi vill åstadkomma en verklighet bakom honnörsordet jämlikhet får vi räkna med att det kostar pengar.

Vi har här tre problemområden som vi måsle forlsälla all arbeta med.

nämligen de höga lönerna, den sociala omvårdnaden och de höga skatterna samt inkomstutjämningen. Jag befarar all om vi mot all förmodan skulle få en annan majoriiei i denna riksdag så kommer attacken i första hand atl sällas in på den sisla punkten. Den är nämligen lättast all komma ål. Del gäller dessuiom här atl hjälpa en minoritet, och man har alllid möjlighet au med egoism som argument skapa majoriteter mot eftersatta grupper. Vi har inget välfärdsland, när en slor majoritet lever väl på bekostnad av underbetalda och nedtryckta minoriteter. Del är dl dåligt samhälle som hesilerar inför konsekvenserna av all lyfta lönerna också för dem som kanske gör det sämsta, grövsta och tyngsta jobbet.

Jag låter kanske pessimistisk, men jag tror inte på möjligheten av all driva en annan politik och gå emot den starka fackliga rörelsen och en kraftig majoritet av folkel som både vill ha del välulbyggda Socialsverige och åstadkomma en fortsatt inkomstutjämning. Då måsle vi göra något annal.

1 del sammanhanget vill jag säga all några av dem som jag lyssnat på i dag har gjort mig beklämd genom att visa en fantasilös konservatism som inte leder någon vart. De försöker bara konservera problemen genoni au envetet återkomma till de höga kostnaderna och sucka över dem.

Men det finns en annan väg alt gå. Del finns spårljus över den vägen, och banan är stakad. Del gäller - som herr Löfgren sade för en stund sedan - all utnyttja den höga tekniska nivå vi har kommit fram till. Det gäller att utnyttja alla de resurser vi har genom all vi satsat på att utbilda människor. Vi har komniit längre än de flesta andra länder när del gäller de mänskliga och tekniska förutsättningarna för all ta dl språng framåt och inte bara långsamt gå vidare.

Då måsle vi först släppa den envetna tanken att del i första hand är genom en utbyggd varuproduktion som vi skall lösa våra exportpro-blem. Jag tror atl man här måsle visa mera fantasi. Det är inte varuproduktionen som är vår stora framtida exportartikel, ulan det är kunnandet manifesterat i praktiska erfarenheter. Jag tror att vi har kommii längre när del gäller atl snygga upp förstörd miljö, att förhindra miljöförstöring. Del pekar på en väg all sälja svenskt kunnande. 1 dag bygger svenska byggföretag jorden runt med metoder som är så överlägsna all trots all arbetslönen är tre till fyra gånger högre lämnar man lägre anbud än konkurrerande inhemska och andra företag. Del är inte fråga om att på sikt producera sjukhus nyckelfärdiga och fullt utrustade ulan alt producera sjukhus i drift, där vi utnyttjar det kunnande som vår långt drivna sociala politik har givit oss och framför alll dem som vi har bett tekniskt lösa våra problem.

Del här innebär emellertid också någonting annal. Del innebär all man i en hårt viljeinriktad satsning försöker samla alla resurserna i nationen, och del är nödvändigl i etl land så litet som vårt. Del kräver en betydligt siörre mått av planerad verksamhet än vad som i dag präglar svenskt arbetsliv, svenskt näringsliv och svenska salsningar. Men det kräver också politisk vilja och politiskt mod - för här fordras en. i bäsla

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska pohtiken m. m.

175

Nr 148               mening använd, fantasifull spekulativ anspänning ifrån samhället, etl

T   sriaeen den    fantasifullt risktagande i ställd för ett konservativt.

3 iuni 1976            skulle, herr lalman, ha velat utveckla del här i detalj, men jag

_______ ------    avslår för all försöka hålla mig inom liden. Jag tror del är begripligt

Den ekonomiska       för oss alla atl vad jag vill ha sagt med detta är atl en positiv och lite
politiken in. m.     mera fantasifull, mindre konservaliv syn på näringspolitiska och eko-

nomiska problem skulle kunna inte bara göra del möjligt för oss all komma lill rätta med våra kostnader i nuet utan ocksä ge oss möjligheter att bära de ökade kostnader som det innebär att ylleriigare föra samhället framåt och ge människorna en bättre standard.

Dä menarjag, herr talman, inte alt vi skall höja vällevnadsnivån för den niajorilel av folkel som har det bra, ja utomordentligt bra, utan det gälleratt göra slut på de sisla kvarlevorna av den svenska fattigdomen. Ingen skall iro atl fattigdomen är utrotad. Den lever kvar som en plåga för små grupper. Men vi är nära atl komma ul ur den gamla svenska fattigdomen. Vi är sä nära alt del vore en skam om vi misslyckades alt genom faniasifullhei, politisk vilja och god planering åstadkomma den ansats som även för efterslänlrarna i kapp dem som i dag har det hyggligt i del här landet.

1 detla anförande instämde herrar Olsson i Edane, Malhsson i Fagersta och Hagberg i Örebro, fru Sundström, herrar Högström, Mellqvist och Nygren, fru Hansson, herrar Dahlberg, Håkansson i Trelleborg och Ulander, fru Ström samt herrar Hellström och Nordberg (samtliga s).

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag ber om överseende med att jag nu lar kamniarens lid i anspråk några minuter. Min avsikl var från början inte all delta i den ekonomiska debatten, och inte heller skall jag i detta anförande polemisera mot någon och därmed ge anledning till en följddeball.

Vad som har fått mig atl begära ordel är dagens kommuniké från riksbanken som jag hoppas all kammarens ledamöter har tagit del av. För all man skall få något begrepp om den kommunikéns innehåll bör man ha en viss praktisk erfarenhet av den in- och utlåningsverksamhet som bedrivs i värt banksystem. Jag vill inte säga att jag har egna praktiska erfarenheter av det, men jag är inte främmande för lånekamrerarnas arbete. Dessa tjänstemän kommer dagligen i kontakt med den lånesökande allmänheten, och deras erfarenhet vill jag nu vidarebefordra från denna talarstol.

Kommunikén signalerar bl. a. en räntehöjning med 1/2 9fi av riks
bankens gällande diskonto. Dock skall räntenivån vid emission av lång
fristiga obligationer bibehållas oförändrad. En konsekvens av denna riks
bankens diskonlohöjning blir atl bankerna tvingas höja sin ullåningsränla
med minst 1/2 9o, och detla innebär i klartext ökade kostnader för pro
duktionen, fördyring av levnadskostnaderna osv. Det är nu inte min
176                    mening all vi här i riksdagen skall föra en räntedeball, ulan jag konstaterar

bara alt en räntehöjning medför samhällsekonomiska konsekvenser i form av fördyrade levnadskostnader.

Jag lämnar därmed räntan och kommenterar i stället kommunikén i vad gäller skärpningen av kvolkravel. Om jag läser kommunikén rätl, sä skulle syftet med införandel av nya beräkningsregler för likviditetskraven innebära all man motverkar den s. k. grå kredilmarknaden. Jag skall emellertid inte nu närmare gå in på den frågan, efiersom jag får tillfälle till del i höst, när riksdagen skall behandla en motion som jag väckt och som just handlar om den grå kreditmarknaden.

Vad jag nu närmast är oroad för - och det är en oro som delas av många - är all den föreslagna skärpningen leder till atl vissa banker måsle införa kreditstopp för att kunna leva upp lill gällande bestämmelser. Konsekvenserna av denna skärpning av kreditgivningen blir med andra ord att redan beviljade krediter inte kan och inte får utbetalas, och vilka följder del kan få förstår nog var och en. Jag har i eftermiddag haft flera samtal med bankfolk som uttalat sin oro och frågat: Vad skall vi göra med alla dessa människor som redan lovats krediter om vi nu inte kan få låna ut pengar på grund av riksbankens nya direktiv, som innebär en skärpning av utlåningsbeslämmelserna?

Del är inte min avsikl att vi här i kammaren nu skall diskutera dagens riksbankskommuniké, utan jag vill bara ge uttryck för den oro som jag känner - och som jag vet delas av många - inför konsekvenserna av riksbankens beslut. Det kan gå ut över enskilda medborgare, som känner sig lurade. De har kanske köpt en fastighet eller föranstaltat om andra investeringar, och när de nu inte får låna de pengar som erfordras kommer de i elt mycket bekymmersamt läge.

Sedan kan man fråga sig om denna skärpning av kreditgivningen är nödvändig samtidigt som åtgärder sätts in för atl stimulera lill ökade investeringar i maskiner o. d. för att därmed öka sysselsättningen. Ekvationen går inte ihop - jag kan i varje fall  inte fatta den.

Lål mig ändå, herr lalman, till vad verkan det hava kan, uttala förhoppningen att vi skall få särskilda övergångsbestämmelser, även om kommunikén inte utlovar några sådana. Del betyder i klartext alt redan beviljade och - märk väl! - legitima lån skall få betalas ut, även om detta skulle innebära ett visst överskridande av ifrågavarande banks likviditetskvot.

Herr lalman! Jag önskar all denna förhoppning måtte nå fram lill de ansvariga i riksbanken och atl förslaget kan accepteras av dessa.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom.l

Herr TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande utskottets hemställan och därefier i fråga om motiveringen.

12 Riksdagens iirolokoll 1975/76:147-148

177

Nr 148

Torsdagen den 3juni1976

Den ekonomiska politiken m. m.

Hemställan

Propositioner gavs på bifall lill dels utskoltels hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Ekström m, fl,, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ekström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller finansutskottets hemställan i belänkandet nr 40 mom, 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av, herr Ekström m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparai verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150 Nej - 150 Avslår -     3 Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på alt ärendet skulle dels återförvisas lill utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad. Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Magnusson i Nennesholm (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja. Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan.

Motiveringen

Utskottets motivering godkändes.

Mom. 2

Herr TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande utskottets hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 3 av herr Ekström m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ekström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

178

Den som vill atl kammaren bifaller finansutskoltels hemställan i belänkandet nr 40 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 3 av herr Ekström m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparai verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150

Nej - 150

Avstår -     3

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på atl ärendet skulle dels återförvisas lill utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Björck i Nässjö (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

Motiveringen

Utskoltets motivering godkändes.

Mom. 3

Herr TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande utskottets hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herrar Burenslam Linder och Söderström, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hert Burenslam Linder begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 40 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herrar Burenstam Linder och Söderström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Burenslam Linder begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 255

Nej -   44

Avslår -     2

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av l:o) utskoltels motivering, 2:o) den i reservationen nr 6 A av herr Ekström m. fl. anförda motiveringen

179

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

samt 3:o) den i reservationen nr 6 B av herr Herniansson anförda motiveringen, och förklarades den förstnämnda proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Ekström begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan herr Hermansson begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående finansutskottets motivering i belänkandet nr 40 mom. 3 antar reservationen nr 6 A av herr Ekström m. fl. röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservalionen nr 6 B av herr Hermansson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 136

Nej -   15

Avstår - 152

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren godkänner finansutskottets motivering i betänkandet nr 40 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 6 A av herr Ekström m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparai verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150

Nej - 150

Avstår -     2

180

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner pä att ärendei skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i röslurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Sellgren (fp) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll godkänt den i reservalionen nr 6 A av herr Ekström m.fl. anförda motiveringen.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservalionen nr 7 A av herr Ekström m. fl. samt 3:o) reservalionen nr 7 B av herr Hermansson, och förklarades den förstnämnda proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Ekström begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hermansson begärt votering beiräffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

Den som vill atl kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående finansutskottets hemställan i betänkandet nr 40 mom. 4 antar reservationen nr 7 A av herr Ekström m. fl. röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 7 B av herr Herniansson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 137

Nej -   15

Avstår - 152

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller finansutskoltets hemställan i betänkandet nr 40 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 7 A av herr Ekström m. fl.

Vid omröstningen genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparai verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151

Nej - 151 Avstår -     2

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i röslurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Karlehagen (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

181

Nr 148

Torsdagen den 3 juni 1976

Den ekonomiska politiken m. m.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservationen nr 7 A av herr Ekström m.fl.

Mom. 5

Herr TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande utskottets hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Ekström m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ekström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller finansutskottels hemställan i betänkandet nr 40 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 8 av herr Ekström m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151 Nej - 151 Avstår -     2 Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på atl ärendei skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad. Herr talmannen nedlade i röslurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan fru Ingvar-Svensson (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservalionen nr 8 av herr Ekström m. fl.

Motiveringen

Propositioner gavs pä godkännande av dels den i reservalionen nr 9 A av herr Ekström m. fl. anförda motiveringen, dels den i reservationen nr 9 B av herr Hermansson anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

182

Den som vill all kammaren beiräffande finansutskottets belänkande nr 40

mom. 5 godkänner den i reservalionen nr 9 A av herr Ekström m. fl. anförda

motiveringen röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservalionen nr 9 B av herr

Hermansson anförda motiveringen.

Vid omröstningen genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 140

Nej -    15

Avstår - 149

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Den ekonomiska politiken tn. m.

Mom. 6

Herr TALMANNEN: Propositioner ställs först beiräffande utskottets hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 10 av herr Ekström m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ekström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill au kammaren bifaller finansutskottets hemställan i belänkandet nr 40 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herr Ekström m. fl.

Vid omröstning genoni uppresning förklarades flertalet av kamniarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Ekström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 164

Nej - 137

Avstår -     2

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen nr 11 B av herr Hermansson anförda motiveringen, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren godkänner finansutskottets motivering i belänkandet nr 40 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 11 B av herr Hermansson anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Hermansson begärde rösl-

183

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

In vesteringsavdrag och -bidrag

räkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 152

Nej -    16

Avstår - 136

Hert BURENSTAM LINDER (m):    .

Herr talman! Jag skulle vilja avge följande röstförklaring.

Efter det att vår reservation 5 och därmed också vår reservaiion 6 C fallit har vi i voteringen om motiveringen under mom. 3 stött utskottels hemställan. Detta har vi gjort, efiersom utskoltsmajoriteten där ställt sig bakom våra krav atl marginalskatterna skall sänkas och skalleskalorna inflationsskyddas. Utskottet har där också instämt i andra viktiga uttalanden som görs i vår moiion. Därutöver har emellertid utskottet i anslutning lill detta moment gjort vissa uttalanden, som sägs vara riktade mot vår moiion. Utskottet återger emellertid i detta avseende vår moiion på elt missvisande sätt. All vi i motiveringen slött utskottets hemställan innebär alltså inte att vi därmed godtagit kritiken av vär motion.

§ 2 Investeringsavdrag och -bidrag

Föredrogs skalleutskottets betänkande 1975/76:67 med anledning av propositionen 1975/76:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1976/77, m. m. (kompletteringspropositionen) jämte motioner, såvitt proposiiionen och motionerna hänvisats till skalteulskoltel.

(Detta betänkande hade debatterats i samband med behandlingen av finansutskoltets belänkande nr 40.)

I propositionen 1975/76:150 hade regeringen (finansdepartementet) under punkterna  10-12 föreslagit riksdagen att anta

10.   vid propositionen fogat förslag lill lag om storleken av statlig inkomstskatt som ingick i preliminär skatt för budgetaret  1976/77,

11.   vid proposiiionen fogat förslag lill lag om ändring i lagen (1975:1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskall,

12.   vid proposiiionen fogat förslag lill lag om ändring i lagen (1975:1149) om statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning.

184

I propositionen lades bl. a. fram förslag till lagstiftning om höjning av det särskilda invesleringsavdraget för maskininvesteringar m. m. från 10 % lill 25 96. Samtidigt föreslogs att det statliga investeringsbidraget höjdes från 4 9n  lill  10 96.

Vidare hade föreslagils alt ultagsprocenten för statlig inkomstskatt, som ingick i preliminär skatt för budgetåret 1976/77, bestämdes lill 100.

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975/76:2556 av herrar Ahlmark (fp) och Fälldin (c), vari underpunkten 1 hemställts all riksdagen beslutade att särskilt investeringsavdrag i rörelse, jordbruk och skogsbruk skulle utgå med 25 ") för investeringar i maskiner och inventarier och med 10 V.', för investeringar i byggnader samt att motsvarande statliga investeringsbidrag skulle utgå med 10 96 resp. 4 96, allt i vad avsåg leveranser resp. byggnadsarbeten som i huvudsak fullgjordes under liden den 1 maj-den 31 december 1976,

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Investeringsavdrag och -bidrag

1975/76:2557 av herr Bohman m. fl. (m), vari under punkterna 2 och 3 hemställts all riksdagen beslutade

2.    att vad gällde näringslivels maskininvesleringar medge avdrag resp. bidrag för investeringsvaror som beställts före den 31 december 1976 och levererats senast den 31  mars  1977,

3.    all näringslivet gavs rätl till investeringsavdrag resp. bidrag för byggnadsinvesteringar fram lill den 31 mars 1977 i enlighet med vad i motionen anförts,

1975/76:2558 av herr Herniansson m. fl. (vpk), vari under punkten I hemställts atl riksdagen beslutade avslå regeringens hemställan under punkterna  11 och  12 i proposiiionen  1975/76:150, och

1975/76:2559 av herr Larsson i Slaffanstorp m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen vid sin behandling av propositionen 1975/76:150 beslutade all förhöjt invesleringsavdrag resp. bidrag vid anskaffning av maskiner och andra inventarier i industri, jordbruk och skogsbruk skulle utgå med 20 96 resp. 8 % fr. o. m. den I januari 1976 saml med 25 'V. resp. 10 % fr. o. m. den 1  maj  1976.

Utskottet hemställde

1.   beträffande höjt invesleringsavdrag och -bidrag för maskininvesleringar under liden den 1 januari-den 30 april 1976 atl riksdagen skulle avslå motionen  1975/76:2559 i denna del,

2.   beiräffande höjt invesleringsavdrag och -bidrag för maskininvesleringar fr. o. m. den 1 maj 1976 atl riksdagen skulle

a. med avslag på motionen 1975/76:2558 punkten 1 samt med bifall
lill motionerna 1975/76:2556 punklen 1 i denna del och 1975/76:2559
i denna del och med anledning av molionen 1975/76:2557 punkten 2
anla proposiiionen i denna del,

b. avslå molionen 1975/76:2557 punklen 2 i den mån den inte kunde
anses tillgodosedd genom vad utskottet anfört och under moment 2 a
hemställt,

c.   lill följd härav anta de vid propositionen fogade förslagen lill
dels lag om ändring i lagen (1975:1147) om särskilt investeringsavdrag

vid taxering till statlig inkomstskatt, dels lag om ändring i lagen (1975:1149) om statligt investeringsbidrag

185

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

In vesteringsa vdrag och -bidrag

för invenlarieanskaffning,

3. beiräffande investeringsavdrag och -bidrag för byggnadsinvestering
ar all riksdagen skulle avslå

a.   molionen  1975/76:2556 punklen  1  i denna del,

b.   motionen 1975/76:2557 punkten 3,

4. beträffande ultagsprocenten för statlig inkomstskatt för budgetåret
1976/77 att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:150 i denna
del skulle anla det vid proposiiionen fogade förslaget till lagom storleken
av slatlig inkomstskatt som ingick i preliminär skall för budgetåret
1976/77.

Reservationer hade avgivits

1. av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö(c)sanil fru Troedsson (m) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2556 punkten 1 saml med anledning av molionen 1975/76:2557 punkten 3 skulle anta av reservanterna framlagda förslag till

1.    lag om särskilt invesleringsavdrag för vissa byggnadsarbeten,

2.    lag om statligt investeringsbidrag för vissa byggnadsarbeten,

2. av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c) samt fru Troedsson (m) som anseil att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Herr MAGNUSSON  i  Borås (m):

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än om bifall lill utskottets hemställan.

Hert HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall lill motionen 2558.

Hert CARLSTEIN (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall lill utskoltets hemställan på samtliga punkter.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom.  1

Utskottets hemställan bifölls.

186

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till molionen nr 2558 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och

förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller skatteutskotiels hemställan i betänkandet nr 67 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall lill molionen nr 2558 i motsvarande del.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Ändrade avdragsregler för egenavgifter

Vid omröstning genoni uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 288

Nej -    15

Avslår -     2

Mom. 3 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 3 Ändrade avdragsregler för egenavgifter

Föredrogs skatleulskottets betänkande 1975/76:68 med anledning av proposiiionen 1975/76:178 om ändrade avdragsregler för egenavgifter, m. m. jämte motioner.

1 propositionen 1975/76:178 hade regeringen (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta de vid propositionen fogade förslagen till

1.    lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370),

2.    lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskall.

Beiräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen förslås ändrade reglerom avdrag vid inkomsttaxeringen för s. k. egenavgifter, dvs. socialförsäkringsavgifier och allmän arbetsgivaravgift som utgår på egenföretagares inkomster. Syftet med de nya bestämmelserna är all egenavgifterna skall tas ul efter samma principer som de avgifter som arbetsgivare betalar på utgående löner. Därmed elimineras de särskilda marginaleffekter som annars skulle ha kunnal uppkomma vid  1977 års taxering.

Förslaget innebär all egenavgifter, som belöper på inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, i fortsättningen inte skall dras av som allmänt avdrag utan som omkostnad i förvärvskällan. Vid taxeringen för visst beskattningsår medges dl schablonavdrag för de egenavgifter som hänför sig till beskattningsåret i fråga. Schablonavdraget beräknas på elt underlag

187

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Ändrade avdragsregler for egenavgifter

som motsvarar bruttointäkterna i förvärvskällan efter avdrag för andra omkostnader än schablonavdraget. Avdraget utgör vanligen 10 9n av den del av underlaget som inte överstiger 10 000 kr., 20 ". av den del av underlaget som ligger mellan 10 000 kr. och 100 000 kr. samt 15 "u av överskjutande del av underlagd. För vissa skattskyldiga med låga egenavgifter utgör schablonavdraget 4 Vfi  av underlaget.

De slutliga egenavgifter som påförs för visst beskattningsår skall avstämmas mot det lidigare medgivna schablonavdraget. Är de slutliga avgifterna större än schablonavdraget, får överskjutande belopp dras av vid följande taxering. Har å andra sidan schablonavdrag medgdls med högre belopp än de slutliga egenavgifterna, las skillnadsbeloppd upp som intäkt vid den följande taxeringen.

Det nya schablonavdraget medges första gängen vid 1977 års taxering. Egenavgifter som påförts på grund av 1976 års taxering får dras av som allmänt avdrag enligt äldre bestämmelser. Avdraget skall dock som regel fördelas med en tredjedel vid vardera av  1977-1979 års laxeringar."

1 detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975/76:2560 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen beslutade

1.    all i enlighet med vad som i molionen anförts schablonavdraget skulle fastställas för etl år i tagel,.

2.    all vid beräkning av definitiva egenavgifter de verkliga avgifterna - ej schablonmässigt beräknade sådana - skulle ligga lill grund och all därför anvisningarna lill 41 b S första stycket kommunalskattelagen enligt regeringsförslaget skulle kompletteras på sätt motionärerna föreslagit,

3.    atl anvisningarna till 22 J; punkt 2 a kommunalskatlelagen kompletterades så all efter tredje stycket enligt regeringsförslaget ett nytt stycke infördes med av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att innan schablonavdraget beräknades för makar, som gemensamt drev jordbruk eller rörelse, inkomsten skulle fördelas mellan makarna enligt gällande bestämmelser, varvid makarna i fråga om den del av inkomsten som understeg 10 000 kr. borde få beräkna schablonavdraget efter 15 9n,

4.    alt i fall, då inbetalningar av preliminära socialförsäkrings- och arbetsgivaravgifter gjorts, så alt dessa beloppsmässigt motsvarade det medgivna schablonavdraget, skulle, om de preliminära inbetalningarna inte täckte de definitiva avgifterna, någon straffavgift inte utgå på den del av de oguldna avgifterna, som motsvarade skillnaden mellan definitiva avgifter och avgifterna enligt schablonavdraget,

5.    all uttala, att den i propositionen aviserade utvidgningen av 80/85-procenisregeln lill att omfatta även egenavgifterna borde tillämpas fr. o. m.  1977 års taxering.

1975/76:2561 av hert Josefson m.fl. (c).

1975/76:2562 av herr Löfgren (fp),

1975/76:2563 av fru Troedsson (m) och herr Magnusson i Borås (m), vari hemställts att riksdagen beslutade att överskott inom inkomstslaget jordbruksfastighet fick kvittas mot underskoll inom inkomstslaget rörelse och tvärtom vid beräkning av egenavgifter,

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionerna

1975/76:953 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m),

1975/76:954 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl. (c, m, fp),

1975/76:1031  av herr Sundman (c).

1975/76:1033 av ftu Troedsson (m),

1975/76:1044 av herrar Winberg (m) och Lidgard (m),

1975/76:1045 av hert Wirtén m.fl. (fp, c, m),

1975/76:1996 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt nu var i fråga (punkten 4), och

1975/76:2114 av hert Ahlmark m.fl. (fp).

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Ändrade avdragsregler for egenavgifter

Utskottet hemställde

1.    beträffande underiaget för beräkning av egenavgifter atl riksdagen skulle avslå motionen  1975/76:2563,

2.    beiräffande ändrade avdragsregler för egenavgifter

a. all riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:2560 punkterna
2-4 och 1975/76:2562 samt med bifall till propositionen 1975/76:178 skul
le anta de vid proposiiionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370) med de ändringar
att

dels ingressen skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, dels 53 i; 1 mom. och anvisningarna lill 41b!; skulle erhålla av utskonet föreslagen lydelse, innebärande följdändring och ändringar av teknisk natur,

dels punkt 4 av ikraftträdandebestämmelserna skulle erhålla av uiskoitet föreslagen lydelse, innebärande ändringar av teknisk natur,

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskall med den
ändringen alt punkt 3 av ikraflträdandebestämmelserna skulle erhålla
av utskottet föreslagen lydelse, innebärande ändring av teknisk natur,

b.   alt riksdagen skulle avslå

1.    motionen  1975/76:953.

2.    molionen  1975/76:954,

3.    motionen  1975/76:1031.

4.    motionen  1975/76:1033,

5.    motionen  1975/76:1044,

6.    motionen  1975/76:1045,

7.    motionen  1975/76:1996 punklen 4,

8.    motionen  1975/76:2114,

189

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Ändrade avdragsregler for egenavgifter

9. motionen  1975/76:2560 punkterna 1  och 5,

i den mån de inte kunde anses tillgodosedda genoni vad utskottet anfört och under moment 2 a hemställt,

3. beiräffande avdrag för premier för gruppliv- och gruppsjukförsäkringar atl riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:2561 i den mån den inte kunde anses tillgodosedd genoni vad utskoilei anfört.

Reservationer hade avgivits

beträffande underlaget för beräkning av egenavgifter

1. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett
att utskottet under 1  bort hemslälla

alt riksdagen med anledning av molionen 1975/76:2563 hos regeringen begärde förslag till hösien 1976 om ändrade regler för beräkning av egen-avgift i de fall den avgifisskyldige hade inkomst av en förvärvskälla och underskoll av en annan förvärvskälla av annal slag i enlighet med vad reservanterna anfört,

beträffande beräkning av de slutliga egenavgifterna

2. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett
att utskottet under 2 a i denna del bort hemslälla

att riksdagen med anledning av molionen 1975/76:2560 punkten 2 hos regeringen begärde förslag lill hösten 1976 om beräkning av egenavgifterna med hänsyn till verkliga avgifter i stället för schablonmässigt beräknade i enlighet med vad reservanterna anfört.

beiräffande kvarskatieavgift

3. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett att utskonet under 2 a i denna del bort hemställa

atl riksdagen med anledning av molionen 1975/76:2560 punkten 4 hos regeringen begärde förslag lill hösten 1976 angående ändrade regler för kvarskatieavgift i enlighet med vad reservanterna anfört.

190

Fru TROEDSSON (m):

Herr talman! Del är väl inget tvivel om alt Astrid Lindgrens saga om Pomperipossa starkt bidragit lill alt frågan om egenföretagarnas egenavgifter nu fåren lösning. Syftet med den proposition som vi nu behandlar är all egenavgifterna skall tas ut efter samma principer som de avgifter som arbeisgivaren betalar på anställdas löner. Egenavgifterna skall i fortsättningen inte dras av som allmänt avdrag utan som omkostnad i förvärvskällan och de skall i princip få dras av redan samma år.

Den orättvisa som har legal i all egenförelagare fåll beiala avgifter också på avgifterna skulle därigenom försvinna. Propositionen föreslår att detla skall ske genoni att etl schablonavdrag för egenavgifterna medges vid taxeringen. Schablonavdraget skall beräknas pä intäkten i för-

värvskällan efter avdrag för alla andra omkostnader än schablonavdraget.

Del här förslagel slår i princip i överensstämmelse med vad vi moderater upprepade gånger har begärt i det här avseendet alltsedan Haga Il-uppgörelsen. Del är givet att vi hälsar deila förslag med stor tillfredsställelse. En syslem där avgifter på avgifter las ut skulle i år i många fall innebära elt merullag av avgifter på åtskilliga lusen kronor.

På flera punkterar proposiiionen emellertid oklar och föga genomtänkt. Framför allt gäller det de egenfördag där båda makarna arbetar gemensamt. Proposiiionen säger ingenting om huruvida schablonavdraget skall dras på den gemensamma rörelseinkomslen innan denna fördelas mellan makarna eller först efteråt. I båda fall skulle den föreslagna schablonen bli grovt felaktig. Hur skall vidare tredjedelsregeln - dvs. den nya regel som säger att medhjälpande make får taxeras för högst en tredjedel av nettoinkomsten - lillämpas? Är det nettoinkomsten före eller efter schablonavdrag som skall vara utgångspunkten?

Nu delar utskottet vår uppfatlning atl dessa bestämmelser är oklara och förutsätter all förslag lill lösning skall föreläggas riksdagen under hösien så all reglerna kan lillämpas redan för det här årets inkomster.

Däremoi har utskottet ställt sig kallsinnigt lill värt krav på en korrekt beräkning av egenavgifterna. Propositionens och ulskotismajoriielens förslag är all avgifterna skall beräknas på rörelseinkomsten med avdrag för schablonen. Skulle rörelseinkomslen vara 70 000 kr. blir schablonen 13 000 kr., och egenavgifterna skall då beräknas på 57 000 kr. Men en korrekt beräkning skulle innebära all avgiftsunderlaget bara skulle vara 55 500 kr. Det betyder att egenavgifterna kommer atl beräknas på ett för stort underlag och därigenom bli 420 kr. för höga. Nu säger utskottet om schablonberäkningen: "'I vissa fall är den lill fördel och i andra fall lill nackdel för egenfördagaren, men avvikelserna lorde i flertalet fall bli relativt obetydliga." Det är fel. 1 alla inkomstlägen innebär den föreslagna schablonmetoden atl egenfördagaren debileras för höga avgifter. Hur pass myckel för höga de blir skall jag visa med en tablå på kammarens bildskärm.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Ändrade avdrags-regler for egenavgifter

Nettointäkt av rörelse     Överuttag av avgifter
eller jordbruk         genom schablonen

Kvarskatt i förhållande lill schablonen

10 000 kr.	40 kr.
25 000 kr.	115 kr.
40 000 kr.	270 kr.
50 000 kr.	350 kr.
60 000 kr.	450 kr.
70 000 kr.	550 kr.
72 500 kr.	600 kr.
80 000 kr.	310 kr.
00 000 kr.	330 kr.

325      kr.

515      kr.

I 200     kr.

1 600    kr.

2 000     kr. 2 400           kr. 2 500           kr. 2 000           kr. 2 100           kr.

191

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Ändrade avdragsregler för egenavgifter

192

Av tablån framgår dels all vid inkomsler som molsvarar de stora lön-lagargruppernas, alltså mellan 45 000 och 70 000 kr. per år, blir det slutliga avgiftsuttaget mellan 300 kr. och 600 kr. för stort. Detla vill vi från moderat håll inte acceplera. Skulle schablonerna behållas oförändrade också nästa år - trots höjda basbelopp och avgiftsuttag - skulle övertaget genoni schablonberäkningen bli ännu avsevärt mycket högre.

Vi yrkar därför i reservalionen 2 all regeringen i den aviserade propositionen i höst kommer med förslag som innebär att egenavgifterna skall beräknas med hänsyn till de verkliga avgifterna i stället för till de schablonmässigt beräknade. Etl accepterande av propositionens och ulskoiismajoriietens förslag skulle annars innebära all statsmakterna lill siörre eller mindre del tar lillbaka den lättnad i avgiftsuttaget som det har inneburit atl egenförelagare befrias från arbetsgivaravgift på de första 18 000 kronorna. Jag har svårt atl tro att mittenpariierna är beredda all acceptera detta ulan hoppas att de - vid studium av denna tablå - skall ansluta sig till vår reservaiion 2, som jag alltså vill yrka bifall till.

Herr lalman! Den föreslagna schablonen innebär alllid elt för litet avdrag i förhållande lill de egenavgifter som slutligen kommer att debileras. Detta innebär all den som baserar sina inbetalningar av egenavgifter på schablonavdraget alltså riskerar all senare krävas på återstående avgifter. Detta innebär i sin lur risk för såväl kvarskatt som kvarskatieavgift. Vi har därför yrkat alt kvarskalteavgift inte skall las ut på del belopp varmed de slutliga egenavgifterna kan översliga schablonen.

Hur myckel de slutliga avgifterna överstiger schablonen framgår också av den tablå jag visar på TV-skärmen. I vanliga inkomstlagen blir kvar-skatten mellan 1 500 och 2 500 kr. Även i de lägsta inkomsllägena -för en egenförelagare som bara har 10 000 kr. - skulle kvarskaiien bli 325 kr. Vi moderater menar därför atl också detta bör ses över i samband med den lill hösien aviserade propositionen, och jag ber atl få yrka bifall lill reservalionen 3.

Om en egenförelagare har två olika rörelser och den ena går med överskott, den andra med underskoll, så får underskottet kvittas mot överskottet innan egenavgifterna beräknas. Motsvarande gäller jordbruksfastighet. Däremot får inte underskoll av jordbruk kvittas mot överskoll i rörelse eller tvärtom. Enligt vår uppfattning borde kvittning också ske i dessa fall innan man beräknar egenavgifterna. 1 annal fall kan myckel kraftig dubbelbeskattning uppslå. Vi menar därför i vår reservaiion nr 1 - som jag ber att få yrka bifall lill - alt också detta bör kunna rättas lill i den proposition som aviseras lill hösien.

Herr lalman! Jag vill lill sist la upp ytterligare en fråga. Propositionens förslag innebären avsevärd förbättring av egenföretagarnas situation. Det noterar vi med den allra största tillfredsställelse. Men vi vill ändå starkt stryka under all allt inte är gott och väl i och med detla. Marginaleffekterna blir ändå orimligt höga för egenföretagarna, vilket lorde framgå av den tablå som jag nu visar på TV-skärmen. 1 kolumnerna anges dels vanliga marginalskatter för löntagare, dels vanliga marginalskatter med

tillägg av egenavgifternas nettoeffekt efter skatt. Marginaleffekten för en egenförelagare som har den utomordentligt låga inkomsten av 20 000 kr. blir ändå ungefär 50 96. Tablån visar också att marginaleffekten för en egenförelagare som har en genomsnittlig löneinkomst, alltså omkring 50 000 kr., blir 75 %. Har vederbörande bostadstillägg, tillkommer ytterligare 24 96 i marginaleffekt i inkomsllägena över 54 000 kr. Detla innebär all trots den förbällring som Pomperipossaproposilionen innebär kommer åtskilliga egenförelagare all drabbas av marginaleffekter på bortåt 100 96 eller mer redan i år.

Denna effekt skulle naturligtvis än mer förslärkas om den i går framlagda proposiiionen - Haga III - skulle bifallas av riksdagen. Den innebär ju inga marginalskallelällnader i vanliga inkomstlagen. Däremoi innebär den en myckel kraftig ytterligare ökning av egenavgifterna.

Nu kan man naturligtvis mot denna tablå invända atl de angivna marginalskatterna för löntagare i verkligheten är för låga, eftersom arbetsgivaren betalar arbetsgivaravgift för löntagaren och all denne - om man tar hänsyn till detta - i själva verkei har lika hög marginalskall som en egenförelagare. Del är nalurligtvis alldeles riktigt. Det bekräftar vad vi många gånger har framhållit här i kammaren - att systemet med arbetsgivaravgifter döljer den verkliga beskattningen för löntagare. Detla gäller däremoi icke för egenförelagare. Jag tror atl del för de allra flesta måsle framstå som orimligt att redan vid genomsnittliga inkomster bara få behålla 25 kr. av varje nyförvärvad hundralapp och - som jag nämnde - kanske inget alls förden som åtnjuter bostadstillägg. Detta, herr talman, är särskilt allvarligt för egenföretagarna med tanke på all i deras inkomst också kan ingå arbetsersättning för studerande barn, som hjälper lill i rörelsen under kvällar och helger saml under jul- och påsklov, liksom arbetsersättning för medarbetande make, om dennes arbetsinsats understiger 600 timmar eller överstiger en tredjel av nettointäkten av verksamheten.

Sammanlagt ökar de här förhållandena angelägenheten i de krav som moderaia samlingspartiet för fram i andra sammanhang, nämligen kravet på lägre och arbdsvänligare marginalskatter, kravel på alt takel för socialförsäkringsavgifterna på nytt skall sättas på, motståndet mot ytterligare höjning av arbetsgivaravgifterna och kravet på borttagande av tredjedelsregeln vid beskattning av familjeförelag samt sänkning av 600-timmarsgränsen för medarbetande make.

Det går inte längre att genoni arbetsgivaravgifter eller motsvarande försöka trolla bort tyngden i det totala skattetrycket. Trots Pomperipossaproposilionen kvarstår Pomperipossaeffekier för stora och betydelsefulla grupper i vårt land. Enda lösningen, som vi ser det, måste vara att använda en del av de automatiskt stigande skalieinkomsierna lill att dämpa det totala skatietryckel.

Med en förhoppning om atl detta skall beaktas ber jag att än en gång få yrka bifall till de vid skatteutskottets belänkande fogade reservalionerna.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Ändrade avdragsregler för egenavgifter

193

13 Riksdagens protokoll 1975/76:147-148

Nr 148

Torsdagen den 3 juni 1976

Ändrade avdragsregler för egenavgifter

194

I detta anförande instämde herrar Hovhammar (m) och Magnusson i Borås (m).

Hert JOSEFSON (c):

Herr talman! I skatteutskottets belänkande nr 68 behandlas propositionen 178 angående ändrade avdragsregler för egenavgifter.

Delta är en fråga som diskuterats mycket under senare tid. De senaste årens höjningar av avgiftsuttaget såväl till ATP som till socialförsäkringar har medfört att orättvisan i nuvarande system mer och mer framstått som orimlig. Visseriigen hardet högre avgiftsunderlaget medfört en högre pensionsgrundande inkomst och en högre sjukersättning, men systemet är ändå orimligt.

Därtill har avdragsrätlen inte kunnat utnyttjas förrän året efter laxeringen, och i tider med inflation av den omfattning som vi haft under de senaste åren har systemet blivit omöjligt alt behålla. Särskilt framträdande har de negativa konsekvenserna varit för nystartande och vid förelagsavvecklingar.

Vi ser mot denna bakgrund med tillfredsställelse atl det i dag kan fattas beslul om en sådan omläggning alt såväl avgifter och avdragsrätt som förmåner blir i del närmaste likformiga för anställda och egenförelagare. Därmed har jag inte gett avkall på min uppfattning atl den som själv skall erlägga avgiften bör ha ett avgiftsfritt grundbelopp i bollen. Vi skall inte diskutera det i dag -jag vill bara säga att del finns många starka skäl för ett sådant system, och jag återkommer till det vid ett annal tillfälle.

Riksdagen var ju, som framgår av utskoltsbelänkandet, överens i princip redan i höstas när riksdagen behandlade bl. a. en centermotion om en sådan förändring som nu föreslås i propositionen. Vad som däremoi inte var klarlagt då var hur övergångsbestämmelserna skulle utformas, men också där kan de i propositionen föreslagna reglerna accepteras.

Däremot har vid utskottsbehandlingen framkommit vissa punkter som är oklara. Så är förhållandet beträffande reglernas tillämpning för företagare där båda makarna arbetar i det gemensamma företagel. Det är på denna punkt angelägel all del klarläggs atl den preliminära avgiften fördelas på båda makarna och att bestämmelserna får en sådan utformning alt inget ivivelsmäl behöver uppslå om hur reglerna skall lolkas och lillämpas. Uiskottel har förutsatt all förslag kommer alt framläggas i höst och att bestämmelserna kan lillämpas vid 1977 års taxering.

En annan fråga som berörs i utskottsbetänkandet och som också fru Troedsson berörde är frågan om kvarskatieavgift skall utgå på den del av den slutliga egenavgiften med vilken denna kan komma all översliga del s. k. schablonavdraget.

Enligt min uppfattning bör man eftersträva att göra bestämmelserna så enkla som möjligt ur administrativ synpunkt men samtidigt rättvisa. Vi kan i dag av den lokala skattemyndigheten få den slutliga skallen uträknad. Man kan då också få vela hur stor egenavgiften blir. Jag för-

utsätter emellertid att det skall bli möjligt att få fram individuella beräkningar på egenavgiftens storlek. Det finns ju tabeller som ganska exakt visar hur hög skatt man skall betala i olika inkomstlägen. Jag förmodar att det skall bli ganska lätt att komplettera de bestämmelser som riksdagen om en stund kommer att anta med tabeller som utvisar arbetsgivaravgifternas storlek vid olika inkomstnivåer. Därmed skulle detla problem i stort sett vara löst.

Frågan är i dag i vad mån och på vilket sätt ri ksskatte verket och de lokala skattemyndigheterna är beredda alt tillgodose kravet på mer noggranna beräkningar av den slutliga avgiftens storlek. Jag är inte i dag beredd att gå ifrån mitt ställningstagande i utskottet men kommer atl följa frågan med största uppmärksamhet. Min målsättning är atl åstadkomma så stor rättvisa som möjligt utan att del skall behövas alltför mycket rent administrativt arbete.

I utskottsbetänkandet berörs också frågan om avdragsrätt i rörelsen för egenföretagarnas grupplivs- och gruppsjukförsäkringsavgifter. Utskottet delar motionärernas uppfatlning, att en omläggning av avdragsrätlen är angelägen, och förordar alt förslag till ändrade regler föreläggs riksdagen i den proposition angående ytterligare ändringar i fråga om egenavgifterna, som aviserats lill hösten. Som motionär i denna fråga vid flera lillfällen ser jag utskottets positiva uttalande med tillfredsställelse, och jag hoppas verkligen alt denna fråga slutgiltigt skall kunna lösas så att de nya bestämmelserna kan tillämpas vid  1977 års taxering.

Fru Troedsson berörde med några ord egenföretagarnas situation. Jag kan inte annal än beklaga att inte fler röstade för den cenierreservation som vi voterade om för inte så länge sedan och som innebar införandet av etl avgiftsfritt grundbelopp också i fråga om socialförsäkringsavgif-lerna. Om det kravel uppfyllts hade man också löst en betydande del av de problem som fru Troedsson log upp. Tyvärr var centern ensam om att rösta för denna reservation.

Herr lalman! Jag har nu något redogjort för motiveringen lill centerns ställningslagande i denna fråga och yrkar härmed bifall till utskottets hemställan.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Ändrade avdragsregler för egenavgifter

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Bara elt par små kommeniarer. Herr Josefson menade alt man skulle kunna utarbeta tabeller för avgifterna i olika inkomstlagen. Jag tror inte alls del skulle stöta på några svårigheter. Vi menar dock all man lika gärna kan utarbeta dessa tabeller på de verkliga avgifter som borde debiteras egenfördagaren. Då slipper man del här överuttaget av avgifter.  Det är en önskan som jag tror all vi kan förena oss i.

Herr Josefson sade också, all om man införde etl system med ett avgiftsfritt grundbelopp för socialförsäkringsavgifterna så skulle man komma till rätta med en del av de problem som jag försökte belysa. Ja, man skulle komma lill rätta med problemet all egenföretagarna ofta har en trängd ekonomi, men man skulle inte i något avseende komma

195

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Ändrade avdrags-regler för egenavgifter

196

till rätta med de orimliga marginaleffekter som redan i år och än mer nästa år kommer att drabba egenförelagare i vanliga inkomstlagen. Del problemet kvarstår.

Hert MUNDEBO (fp):

Herr talman! Det är egentligen bara elt fel med det förslag till nya regler om avdrag vid inkomsttaxeringen för socialförsäkringsavgifter och allmän arbetsgivaravgift som riksdagen nu skall besluta om. Del är att förslagel borde ha kommii för elt halvår sedan! Problemet borde redan ha varit löst, ty partierna och intresseorganisationerna har ju många gånger sedan våren 1975 och i många sammanhang i den allmänna debatten framfört krav om ändrad skatte- och sociallagsliflning till följd av de nya regler för sociala avgifter som gäller fr. o. m. 1976. Skatteutskottet var dessutom enigt om att en omläggning av socialförsäkringssystemet var motiverad.

När förslagel nu är här, vill jag emellertid säga att jag tycker att det är bra. Det redovisar den lösning som är möjlig alt nu åsiadkomma. I motioner och inlägg har nämnts atl också en del andra tekniska saker borde beaktas, men jag finner det naturiigt att dessa behandlas längre fram då riksdagen får pröva hela frågan om avgiftsreglerna i socialförsäkringssystemet. Del är väl också en allmän uppfattning bland dem som berörs av frågan att propositionen medför en rimlig lösning av de aktuella och omdebatterade problemen med egenavgifterna.

I delta skede av riksdagsarbetet skall jag inte gå närmare in på hela frågan om skatter och avgifter, och jag skall inte heller kommentera den livliga debatt om avgiftsreglerna som har förts under de senaste månaderna. Jag vill emellertid klargöra elt par saker.

Socialförsäkringsavgifier och allmänna arbetsgivaravgifter har stigit kraftigt under senare år. De har under 1970-talet stigit från 13,9 % till 29,2 96. Detla har berott pä flera saker. Bl. a. har socialförsäkringarna förbättrats, och den allmänna pensioneringen, sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen m. fl. har byggts ut. En rad nya samhällsaktivileter, t. ex. arbetsmarknads- och vuxenutbildning, har också börjat finansieras på detla sätt. Avgifterna, framför allt den allmänna arbetsgivaravgiften, har slutligen höjts i samband med skatteomläggningarna, och de har tillfört statskassan erforderliga medel.

Vi har medverkat lill dessa reformer, och vi har funnit dem betydelsefulla för människorna. Vi har också medverkat till finansieringen av dem. Vi har ansett det vara rimligt atl höja avgifterna för att förbättra den sociala tryggheten. På några punkter har vi emellertid haft en annan mening. Vi har inte i alla avseenden delat regeringens bedömningar och beräkningar, men vi har i det stora hela funnit del nödvändigl all la ut höga sociala avgifter för alt klara dl fortsatt reformarbete.

Vi vill också realistiskt konstatera all betydande sociala avgifter blir nödvändiga även för de kommande åren. Vi vill - för alt bara nämna några exempel - forlsälla alt bygga ul den allmänna pensioneringen.

förbättra föräldraförsäkringen och barnomsorgen saml skapa en allmän arbetslöshetsförsäkring. Vi kan nalurligtvis finansiera delta på olika sätt, men sociala avgifter är och bör vara en naturlig huvudväg.

Det är lätt och naturligtvis populärt att säga all avgifterna är för höga, atl de måste minskas. Det är lätt att säga atl man inte vill vara med om atl höja avgifterna efiersom man inte har varil med om det ena eller andra beslutet. Men om vi vill ha etl fortsatt reformarbete, då får vi också finansiera det genom skatter eller avgifter.

Om vi alltså konstaterar atl de sociala avgifterna också för framliden kommer all vara höga, då blir del naturiiglvis en angelägen uppgift att finna en vettig utformning av avgiftsreglerna, atl finna ett syslem som ger tillräckligt med pengar men så få ogynnsamma effekter som möjligt. Det är därför betydelsefulla uppdrag som nu ligger i olika statliga utredningar, lill en viss del i skatteutredningarna -jag tänker på den allmänna arbetsgivaravgiften - men till sin huvuddel i pensionskommittén alltså de olika sociala avgifterna. Då jag själv medverkar i detta utredningsarbete vill jag kort nämna två saker.

Del vore myckel värdefullt om man kunde samordna de nuvarande sociala avgifterna, del är ungefär ett tiotal, lill en enda eller i varje fall lill etl par avgifter. Det skulle förenkla administration, avgifisberäkning, kontroll och annal.

Det vore också myckel värdefullt om man kunde differentiera avgifterna, såväl den allmänna arbetsgivaravgiften som de sociala avgifterna. Jag tänker i första hand på en differentiering som beaktar de små förelagens situation. I debatten har sagts att det tidigare taket för beräkning av sociala avgifter borde vara kvar. Jag menar att del finns skäl, inte bara statsfinansiella utan också sociala, för atl avgifterna även skall gälla de höga inkomsterna. Jag tror del skulle vara mer motiverat atl lyfta bort en del av inkomsten i botten - som nu gäller för den allmänna arbetsgivaravgiften - än atl lyfta bort inkomster i toppen. Det skulle också betyda mer för de allra flesta mindre förelag.

Jag skall begränsa mina allmänna synpunkter lill detla. Del förslag som nu lagts om alt egenavgifterna i fortsättningen skall tas ut efter samma principer som arbetsgivarnas avgifter och att de skall dras som omkostnad i förvärvskällan är bra. Men del är ingen slutlig lösning. Det sägs också i propositionen att viktiga kompletteringar skall komma i höst, framförallt förslag rörande ändring av 80/85-procenlsregeln fr. o. m. 1977 års taxering. Mera definitiva lösningar måsle sedan komma efter förslag från pensionskommittén och skatleutredningarna. Ty också om avgifterna för framtiden kommer all vara höga och därmed kännbara för alla som skall betala dem - alltså i sista hand alla människor i det här landet - så kan vi säkerligen finna bättre former att ta ul avgifterna än vi nu har. Dagens beslut är etl steg på den vägen.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Ändrade avdragsregler för egenavgifter

14 Riksdagens protokoll 1975/76:147-148

197

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Ändrade avdragsregler för egenavgifter

198

Herr OLSSON i Järvsö (c):

Herr lalman! Jag skall bara göra några korta kommeniarer.

Propositionen 178 och de frågor som vi nu diskuterar har som här tidigare anförts väckt mycket slor uppmärksamhet i den allmänna debatten. Förslagel i propositionen innebär alt egenförelagare och fria yrkesutövare när förslaget genomförs med verkan på innevarande års inkomster får i betydande grad lägre skatter och avgifter. Dessa kommer inte som hittills all las ut på hela nettoinkomsten utan bara på den del som återstår sedan avgifterna schablonmässigt har beräknats och dragits av från förelagarens nettoinkomst.

Avgifterna får dras direkt i rörelsen för inkomståret, vilket undanröjer olägenheten med den eftersläpning som nu uppstår. De mycket höga marginalskatter som har blivit följden av del hittills tillämpade systemet elimineras också i viss mån. Som exempel på hur hårt marginalskatten träffar en egenförelagare kan nämnas all redan vid en inkomst på 50 000 kr. beräknas för innevarande år skatt och avgifter la 93 96 av en inkomstökning. Vid 150 000 kr. i inkomst har med nu gällande skalor som används vid preliminärdeklarationerna uppkommit skatter och avgifter på del nu myckel kända talet 102 96 av en merinkomst.

En beräkning av skaller och avgifter enligt del nya systemet visar att dessa för innevarande år sjunker med nära 4 000 kr. i normalfallet för en inkomst på 50 000 kr. och med nära 6 000 kr. för en inkomst på 75 000 kr.

Jag noterar med tillfredsställelse delta förslag, och dess detaljutformning i stort är godtagbar. Övriga härmed sammanhängande frågor som är oklara kan lösas i samband med den till hösten utlovade kompletleringsproposilionen, som bl. a. skall ta upp vissa marginaleffekter.

Del har i den allmänna debatten sagts att de problem med avgift på avgift som blir lösta i denna omgång skulle vara all hänföra till den skalleuppgörelse som träffades våren 1975 mellan regeringen och millenparlierna, den s. k. Haga Il-uppgörelsen. Så är inte förhållandet. Systemet med avgift på avgift har funniis långt tidigare. Men så länge som både anställda och företagare själva erlade såväl sjuk- som folkpensions-avgifter och dessa var relativt låga, var problemet ringa. I och med all de anställda befriades från avgifterna och motsvarande statsinkomster togs ut via arbetsgivaravgifter hos förelagen uppstod emellertid efter hand orättvisor för egenföretagarna. De jämförelser som gjorts mellan vad löntagare och företagare med samma inkomst har fått kvar efter skatt och avgifter har visat all egenfördagaren ofta har åtskilliga tusen kronor lägre inkomst kvar än löntagaren.

För varje år som avgifterna höjts har skillnaden ökat, och redan i juni i fjol fördes frågan på tal av bl. a. lantbrukarnas organisaiioner. Man skulle givetvis ha önskat atl regeringen då hade tagit upp detta problem. Det hade varit bra bl. a. med hänsyn till de preliminärskat-tedeklaralioner som görs i december eller omkring årsskiflet. Del fanns ju ett parallellt problem för de anställda med särskilda uppdragsinkomsier.

och för atl lösa den frågan framlades en proposition redan i oktober i fjol. Efter bl. a. center- och folkparlimolioner i anledningav propositionen i höstas hänsköls frågan om egenavgifterna till fördagsskalteberedningen. Motionerna överlämnades först i februari i år. Del visade sig emellertid all man där inte var beredd alt angripa problemet, i varje fall inte genast, och därför fick vi då inget förslag från beredningen. Det var den beryktade Pomperipossasagan och debatten omkring den, med uppvaktningar och annat från näringslivels organisationer, som gjorde att propositionen ändå kom fram så snart genom finansministerns försorg. Del vill jag uttala min tillfredsställelse över. Jag tycker också att det är dl bra exempel på atl man inte alllid bör hänskjuta alla detaljfrågor till stora utredningar, för då kan det ta längre tid än vad som är skäligt.

I den lidigare debatten har fru Troedsson sagt något om alt takel på den inkomst varpå man beräknar socialförsäkringsavgifterna skulle lyftas lillbaka. Jag vill då för cenierns del säga atl jag tror inte detta är möjligt. Del beräknas att det kostade drygt 1 miljard i fjol, när takel lyftes bort, och man skulle då alltså vara tvungen alt skaffa fram statsinkomster i motsvarande mån. Detta skulle i sin tur innebära ökade avgifter för egenföretagarna, inte minst för de mindre företagarna.

Däremoi tror jag atl man kanske måste gå vidare och förbättra siluationen för de allra minsta förelagen genom dl större avdrag i botten, som de båda talarna före mig, herr Josefson och herr Mundebo, också framhållit. Jag har inte heller myckel atl erinra mot den allmänna uppfatlning som herr Mundebo redovisade rörande avgifternas nödvändighet, om vi skall kunna fortsätta med reformarbetet.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Ändrade avdragsregler för egenavgifter

Hert WÄRNBERG (s):

Herr lalman! Jag skall inte gå in på herr Olssons historieskrivning. Hell korrekt var den knappast, men del kanske inte spelar någon roll.

Inte heller är de beskrivningar korrekta som gjorts av nuläget och av del läge som kommer alt uppslå sedan förslagel genomförts. Man menar nämligen atl egenavgifterna är skall och räknar in dem i skatteprogressionen. Del är inte en korrekt redovisning. Arbetsgivaravgiften och socialförsäkringsavgifterna är produktionsfaktorsskalter, som man får göra avdrag för i sin löpande produktion. Det innebär atl de inte kan vara skatter på egenförelagare. Man kan alltså icke göra som fru Troedsson när hon lagt denna skall lill egenförelagarens egna skatt då hon räknat fram marginaleffekterna.

Arbetsgivaravgiften och socialförsäkringsavgifterna är inga direkta skatter. De är avgifter i produktionen precis som t. ex. energiskatten. Har man anslällda är avgiften för dem en produklionsfaktorsskall, och den lägger man inte gärna till den egna skallen. Visserligen har man i nuläget en eftersläpning på en år som gör atl man får en marginaleffekt, men man får avdrag för den vad det lider. I nuläget är detta därför egentligen en likviditdsfråga. Men när proposiiionen nu blir genomförd är del inte ens del.

199

Nr 148                  Det är klart att propositionen löser etl problem - det kan vi ulan vidare

Torsdagen den    """ överens om. I proposiiionen föreslås alt avgifterna skall få dras av

3 iuni 1976         P rörelsebilagan. Del är nalurligtvis myckel bäiire än all ha ett allmänt

--------------- avdrag som släpar efter.

Ändrade avdrags-   Men propositionen och utskoltsbelänkandet visar hur svårt del är all

regler för egenavgif-   genomföra en enkelt system med avdrag på rörelsebilagan när ingen

ter                    vet hur stort avdraget egentligen skall vara. Del är detla som hela liden

varil problemet. Därför har man tvingats la fram etl schablonsyslem

som nu föreslås i proposiiionen. Om man har tagit ul för litel, får delta

sedan rättas till.

Motionärerna och reservanterna har krävl etl slutgiltigt avdrag på en gäng, men de har ändå inte vågat sig på att framlägga etl förslag lill lagtext för att lösa detta problem, ulan del begär man all regeringen skall göra. Annars är ju reservanterna inte så förfärligt rädda att föreslå lagtexter!

Fru Troedsson har här mycket starkt kritiserat schablonsyslemet. Hon menar atl avdraget blir till egenförelagarens nackdel jämfört med exempelvis löntagaren - det har sagts tidigare och det har ocksä framförts i motioner. Jag tycker all del är korrekt att göra en jämförelse med löntagaren. Det är del enda riktiga. Den som är arbetsgivare med anställda skall ha samma belastning som den som är egenförelagare.

I den moiion som fru Troedsson varit med om alt väcka har man på förlustsidan tagit upp atl avgiften blir 261 kr. större, om man har en bruttolön på 50 000 kr., och 371 kr. större, om man haren bruttolön på 150 000 kr. Delta är en nackdel. Men del finns för egenfördagaren i dag ocksä en plussida, som fru Troedsson aldrig någonsin talat om. Och denna plussida är relativt större än minussidan.

När del gäller arbetsgivaravgifterna är 18 000 i botten fritt - del innebär 720 kr. Redan del tar bort den nackdel fru Troedsson talade om. Därutöver finns det en hel del andra avgifter som arbeisgivaren erlägger för sina anslällda, men som egenfördagaren icke behöver erlägga. I del fall fru Troedsson relaterar uppgår de till 1 033 kr. Jag har inte kontrollerat det, men siffran är säkert korrekl.

Förden anställde betalar alltså arbetsgivaren en hel serie av småavgifter som egenfördagaren icke betalar. Nästa år ökar dessa med I 96. Del beslutet har visserligen inte tillkommit genom regeringens försorg, men del finns i alla fall dl beslul i dag om an egenföretagarna icke skall hjälpa lill att finansiera barnomsorgen. Del är endasi de som har anställda som skall betala den. För 50 000-kronorsinkomsitagaren blir det ytterligare 500 kr. Barnomsorgen beialas alltså av arbetsgivare som har anställda men inte av dem som har egenavgifter.

Jag kan forlsälla uppräkningen. Uppskov kan t. ex. beviljas med be
talning av en del av skatterna därföratt vi i dag haren företagsbeskattning
som medger så stora av- och nedskrivningar på lager, inventarier och
maskiner atl man inte behöver plocka fram sin reella inkomst. Egen-
200                   förelagaren kan alltså på del sällel få fram en avgift som är belydligl

lägre än den som har anställd arbetskraft. Den senare måste ändå betala avgift på de löner som betalas ut. Egenförelagare-inleden egenförelagare som saknar lager, inventarier och sådant men alla andra egenförelagare - kan hålla sin inkomst nere och därnied också få lägre avgifter. Man kan på del sällel få uppskov nästan ett helt liv med att beiala de här avgifterna. Del finns alltså en hel del på plussidan som väger betydligt tyngre i vågskålen än de nackdelar som fru Troedsson log upp.

Det finns också förmåner förknippade med de stora avgifterna. Jag åberopar återigen moderaternas parlimotion. Av de 3 800 kr. som del där står all egenfördagaren får betala mer än den anställdes arbetsgivare motsvaras inte mindre än 3 438 kr. av ökade förmåner. Del kan t. ex. göra 5 000 kr. i ökad ATP, man får en högre sjukersättning. Del är sådani man får beiala för. Man fick alltså enligt del gamla systemet beiala för höga avgifter, det skall vi vara på det klara med, men man fick också motsvarande förmåner som nu försvinner.

År 1960 gjorde vi etl försök atl hålla lägre avgifter för ATP för egenfördagaren genom atl låta bara två tredjedelar av inkomsten bli pensionsgrundande. Del var ett förfärligt liv i riksdagen innan del undanlaget kom bort. Nu vill man ha minskade förmåner och lägre avgifter. Men jag är inte säker på atl man tänker på all del innebär all egenfördagaren fär lägre sjukpenning och lägre ATP. Del molsvarar nästan hela summan i inkomsllägena på ungefär 60 000 kr.

Dagens system är alltså inte så dåligt som man har velal göra gällande efter Pomperipossasagan. Den var en saga. Känner fru Troedsson lill någon som har drabbats på det sätt som Pomperipossasagan berättar, så tala om del för mig! Jag har aldrig träffat någon. Det var alltså en konstruktion som är möjlig att åstadkomma i teorin, men del fordras alt så förfärligt många förutsättningar föreligger. 1 de vanliga inkomsllägena, som fru Troedsson har talat om, de som understiger 7,5 basbelopp, motsvaras nästan hela den för höga avgiften av högre förmåner.

I en reservation menar man - och del låter ju beslickande - all den som har beialal in egenavgifter precis enligt den schablon som myndigheterna har fastställt inte skall påföras en straffavgift om det sedan visar sig all det inebelalade beloppet är för litel. Samma skäl kan då anföras av alla dem som har påförts B-skatl. De kanske får för hög inkomst i förhållande till B-skatien och sålunda fåren kvarskatt. När man granskar denna fråga närmare finner man emellertid all det helt enkelt inte går atl säga vad som är straffavgift på den schablonmässigt beräknade socialförsäkringsavgiften eller vad som är straffavgift på den vanliga skatten. Här är del en klumpsumma, och ingen vet egentligen vad som är vad. Den som gör en fyllnadsinbetalning kan inte säga all "delta är för mina inkomster och detta är för socialförsäkringsavgiften"" - del är en enda klump. Därför går det helt enkelt inte att ha del på annal sätt än så här. Skall man försöka räkna ul sin skatt och sin avgift - om man nu kan del - så kan man göra en fyllnadsinbetalning så alt man slipper avgiften.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Ändrade avdrags-regler för egenavgifter

201

Nr 148                  Pensionskommittén arbetar med avgiftsreglerna i fråga om kvittning

Torsdagen den 3juni 1976

mellan olika inkomstkällor och ett förslag väntas det här året. Utskottet

är således inte berett alt ta släilning till om man skall få kvitta mellan

—   olika inkomstkällor eller inte. Hell invändningsfrilt är naturligtvis inte

Ändrade avdrags-     det resonemanget heller. Det får ju inte de göra som betalar in arbetsgivar-

regler för egenavgif-   och socialavgifter för sina anslällda. De får betala in dessa avgifter obe-

ter                    roende av hur deras företag går. Så hell utan invändningar är inte detta

heller. Del kan vara så all någon med goda inkomster i en rörelse försöker

skaffa   sig ett jordbruk som går med slor förlust för alt icke behöva

beiala någon egenavgift på den rörelse som går bra. Men utskottet har

som sagt inte velal la ställning lill detta i dag, ulan man förutsätter

all pensionskommittén kommer med förslag, och då är utskottet berett

atl la närmare ställning lill frågan.

Jag ber att få yrka bifall till utskoltels hemställan.

Fru TROEDSSON (m):

Herr talman! Jag kan instämma i myckel av vad herr Wärnberg sade. Ulan tvivel har systemet med avgifter på avgifter i viss utsträckning inneburit motsvarande högre socialförmåner. Del är vi helt överens om. Men nu gällde del ändå all åstadkomma likställdhet sä långt möjligt är. Vad jag vänder mig mot är att man, när man försöker nå del målet, säger att det kanske inte gör så myckel om del inte blir exakt lika för egenföretagarna som för andra efiersom egenföretagarna i viss utsträckning har fördelar som andra arbetsgivare inte har. Jag menar att det i sä fall öppet skall diskuteras här i kammaren och inte komma fram bakvägen.

Sedan vill jag bara helt kort ta upp frågan om marginaleffekterna. Ingen skulle ha varit gladare än jag om herr Wärnberg hade haft rätt och jag fel. Men den tablå över marginaleffekterna, som jag visade på TV-skärmen. gällde marginaleffekter vid höjning av intäkten i rörelsen. Jag har sedan räknat med all egenavgifterna numera i princip skulle vara avdragsgilla. Då får man ändå de här marginaleffekterna. Del innebär för nästa år all en egenförelagare som då har en inkomst på 50 000 - alltså en inkomst som ligger under genomsnittlig löneinkomst - kommer atl få en marginaleffekt på 100 96 eller däröver om regeringens nyss framlagda proposition går igenom. Detta under förutsättning all han har bostadsbidrag. Del är här jag menar all vi alla måsle stanna upp och besinna värt ansvar. Vi kan inte gå vidare med ständigt stigande arbetsgivaravgifter och ständigt höjda marginalskatter i de vanliga inkomsllägena. Del är ju minstav alll ägnat all stimulera fram den ökade invesleringslusl, som vi tidigare i dag var hell överens om här i kammaren.

202

Hert WÄRNBERG (s):

Herr lalman! Det var enligt mitt sätt att se hell omöjligt all räkna in en produktionsfakiorsskatl som skall på den enskilda människan. En produklionsfaklorsskall som liksom energiskatten och annat är avdrags-

gill kan inte få läggas på progressionen. Om sedan fru Troedsson räknar in olika sorlers socialbidrag är en annan sak.

Beiräffande den fråga vi nu talar om anser jag det vara fel all säga - nu när vi har avdragsrätt samma år - att det blir en effekt som slår med 20 96 högre skatt jämfört med en vanlig löntagare med samma inkomst, vilket tablån visade.  Del bestrider jag.

Fru TROEDSSON (m):

Herr lalman! Men, herr Wärnberg, energiskatten är ändå inte proportionell i förhållande lill inkomsten. Om en egenförelagare som har en taxerad inkomst pä 50 000 ökar intäkten med 5 000 kr. och del betyder all hela den ökningen går bort i skatter, avgifter netto och minskade bostadstillägg, då är del väl ändå något som pälagligen drabbar honom och som måsle påverka hans önskan att utvidga sin verksamhet eller lägga på några kol extra.

Hert WÄRNBERG (s):

Herr talman! 1 den mån som avgiften beror på den ökade inkomsten är den avdragsgill, och då kan den på inget sätt på sikt bidra lill att öka progressionseffekten.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN: Propositioner ställs först särskilt beiräffande de frågor som behandlas i de till betänkandet fogade reservationerna. Därefter fördas utskoiiets hemställan i övrigi till avgörande i ett sammanhang.

Underlaget för beräkning av egenavgifter

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr I av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Troedsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 68 såvitt avser underlagd för beräkning av egenavgifter röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Ändrade avdragsregler för egenavgifter

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då fru Troedsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröst-

203

Nr 148

Torsdagen den 3 juni 1976

Ändrade avdragsregler for egenavgifter

ning gav följande resultat:

Ja - 252

Nej -   44

Avstår -     2

Beräkning av de slutliga egenavgifterna

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Troedsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller skatleulskotlets hemställan i betänkandet nr 68 såvitt avser beräkning av de slutliga egenavgifterna röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 2 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då fru Troedsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 250

Nej -   44

Avslår -     2

204

Kvarskatieavgift

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Troedsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller skatteutskoiteis hemställan i betänkandet nr 68 såviii avser kvarskatieavgift röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Troedsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 249

Nej -   46

Avslår -     3

Utskottets hemställan i övrigt Bifölls.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

§ 4 Utredning rörande förmögenhetsfördelningen

Utredning rörande förmögenhetsför-Föredrogs finansutskottets betänkande 1975/76:41 med anledning av     delningen motioner om statsbudgetens fördelningspolitiska effekter samt om utredning rörande förmögenhetsfördelningen.

I detta betänkande behandlades motionerna

1975/76:691 av herrar Gadd (s) och Hellström (s), vari hemställts all riksdagen som sin mening gav till känna att den ärligen - och då lämpligen i anslutning till all budgetpropositionen framlades - borde få sig förelagt dl material som gav möjlighet lill en bred redovisning och analys av budgetens fördelningspoliliska effekter, samt

1975/76:927 av herr Bergqvisl (s), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde en samlad utredning om förmögenhetsfördelningen i syfte all åsiadkomma en jämnare fördelning.

Utskottet hemställde

1.    alt riksdagen med anledning av motionen 1975/76:691 som sin mening gav regeringen lill känna vad uiskottel anfört beträffande redovisning och analys av budgetens fördelningspoliliska effekter,

2.    att molionen 1975/76:927 inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Reservaiion hade avgivits av herr Hermansson (vpk) som ansett atl uiskottel under 2 bort hemslälla

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:927 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört beträffande behovet av en fortlöpande och regelbunden redovisning av förmögenhetsfördelningen.

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Den i molionen 927 av herr Bergqvisl begärda samlade utredningen om förmögenhetsfördelningen i syfte atl åstadkomma en jämnare fördelning är rimlig. Visserligen åberopar finansutskottet att nytt material kan väntas under den närmaste tiden, men detta kan knappast ersätta behovet av en fortlöpande och regelbunden redovisning av förmögenhetsfördelningen.

Förmögenhetsfördelningen återspeglar bristande jämlikhet i det svenska samhället. Från vänsterpartiet kommunisterna har vi i bl. a. motion till årets riksdag påvisat hur förmögenhetsskatten minskat i betydelse samlidigi som indirekla skaller och kommunalskalter, vilka drabbar låg-inkomsiiagare, sligil.

Del är befogal med en samlad ulredning av del slag som förordas

205

Nr 148

Torsdagen den 3junil976

Utredning rörande förmögenhetsfördelningen

206

i motionen 927. Finansutskottet har åberopat en pågående ulredning som skäl för alt avstyrka motionen. Vi kan inte finna all denna ulredning fyller den uppgift som skisseras i motionen.

Till finansutskottets betänkande nr 41 har därför herr Hermansson fogat en reservation, till vilken jag ber atl få yrka bifall.

Hert BERGQVIST (s):

Herr talman! Ingen kan i dag säga hur stora förmögenhdsllllgångar vi har i värt land. Ingen vet säkert ens på 100 eller 200 miljarder kronor när.

Alt vi inte har någon totalsiffra över Sveriges naiionalförmögenhel är i och för sig tråkigt. Men det djupt allvarliga är atl del inte heller finns en klar bild av hur förmögenhelerna fördelar sig, atl vi inte kan följa hur förmögenhetsfördelningen utvecklar sig från tid till annan.

Åtminstone när det gäller de personliga förmögenhelerna borde del vara självklart all man fortlöpande kan få besked om vad som händer med fördelningen.

Visst har vi en officiell förmögenhdsstalistik, men går vi bakom kulisserna ser vi att den inte duger som information om den faktiska förmögenhetsfördelningen. Del är en ren taxeringsstatistik. Enligt konjunkturinstitutets sparundersökning från 1958 är del bara en tredjedel av hushållens samlade förmögenhet som redovisas där. Det var också vad låginkomslulredningen räknade med 1966.

Utskottet talar om Roland Spants studier över förmögenhetsfördelningen vid årsskiftet 1969-1970. Där hävdas all det är mindre än en femtedel av hushållens verkliga förmögenhelssumma som kommer fram i skallestatistiken. Förfallaren menar t. o. m. att det kan vara så litet som en tiondel som går in i den officiella statistiken.

Del är alltså inte så enkelt alt man bara säger: Nu skall vi lill den 1 juli 1977 göra en studie över hur förmögenhetsfördelningen var etl visst år. Det statistiska grundmaterialet saknas nämligen lill stora delar. Man måste starta ett mödosamt och omfattande arbeie med atl få in tillförlitliga primäruppgifter och göra dem jämförbara.

Enligt uiskottel kommer utredningen om lönlagarna och kapitaltillväxten att göra en uppdatering av Roland Spants studie. Del är bra, för den studien går längre än den officiella statistiken. Men Roland Spänt säger själv om sin egen studie:

""Även om vi accepterar dessa i flera avseenden osäkra beräkningar fångar vi med denna metod inte in mer än 30 procent av den totala privatägda förmögenhetsmassan. Den totala förmögenhetsfördelningen kan därför slarki skilja sig från den som gäller för den tredjedel av denna som är någorlunda känd.""

Och han tillägger alt det finns fiera faktorer som lalar för alt de ""okända" förmögenhdsiillgängarna har en fördelning som är starkt olik de ""kända"" tillgångarnas fördelning.

Jag konstaterar två saker: För det första finns det mycket allvarliga

brister i statistiken om förmögenhetsfördelningen. För det andra kommer de nu planerade eller pågående studierna inte på ett avgörande sätt att ändra på det.

Reservationen innebär etl bifall till motionen. Jag vill inte bestrida alt utskottet behandlar min motion med viss förståelse. Del verkar t. o. m. som om man vill avrätta den med någon medkänsla. Jag lycker givetvis alt del är bra att uiskottel understryker att en periodiskt återkommande uppföljning av den Spänlska studien är av värde.

Nu blir del tydligen votering mellan utskottets posiliva skrivning och dl rent bifallsyrkande. Eftersom jag menar allvar med motionen är det självklart alt jag inte går på avslagslinjen, även om utskottet sänder några vackra ord till begravningen. Jag kommer därför all rösta för reservationen.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Utredning rörande

förtnögenhetsför-

defningen

Herr ÅSLING (c):

Herr talman! Del krav på ylleriigare analys och ulredning av inkomsl-och förmögenhetsfördelningen i samhälld som motionärerna framfört kommer enligt den bedömning som ulskoitsmajoriteten gjort alt tillgodoses genom del arbete som pågår eller är planerat i utredningar och i analysverksamhd. Jag har därför inte samma pessimistiska bild av vad som kommer all hända på delta område som den som en av motionärerna nyss gav ultryck för från denna talarstol. Uppenbarligen är del så att det basmaterial som skall bli föremål för den fortlöpande analysen och utredningen också håller på att kompletteras och utvidgas. Det bör finnas goda förutsättningar att med det basmaterialet åsiadkomma den analys av den här frågan som motionärerna efterlyst. Därför är del enligt utskottets mening inte någon anledning all nu la initiativ till någon ytterligare insamling av material som skulle kunna bevisa denna problematik.

Jag ber. herr lalman, alt få yrka bifall lill ulskoltds hemställan i finansutskottets betänkande nr 41.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom.  1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskoltets hemställan, dels reservationen av herr Hermansson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndlson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller finansutskottets hemställan i belänkandet nr 41  mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen av herr Hermansson.

207

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Vidgade t ull preferenser för u-länder

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Berndlson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265

Nej -   23

Avstår -      7

§ 5 Föredrogs

Finansutskottets beiänkanden

1975/76:43 med anledningav proposiiionen 1975/76:125 med lorslag om

tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såviii avser

avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförlusler 1975/76:44 med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslag om

tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser

avskrivning av nya kapitalinvesteringar 1975/76:45   med   anledning   av   i   propositionerna   1975/76:100   och

1975/76:150 gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1976/77

till avskrivning av nya kapitalinvesteringar 1975/76:46   med   anledning   av   i   propositionerna   1975/76:100   och

1975/76:150 framlagt förslag om anslag lill oförutsedda utgifter för

budgetåret  1976/77

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 6 Vidgade tullpreferenser för u-länder

Föredrogs skatteulskottets betänkande 1975/76:66 med anledning av moiion om vidgade lullpreferenser för u-länder.

I detta betänkande behandlades motionen 1975/76:2056 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari hemställts

atl riksdagen begärde förslag från regeringen om ylleriigare vidgning av det tullfria varuområdet inom ramen för det svenska systemet med tullpreferenser för u-länderna.

Utskottet hemställde all riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:2056.

208

Reservaiion hade avgivits av herr Mundebo (fp) som ansett att utskottet bort hemslälla

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2056 begärde förslag från regeringen om ytterligare vidgning av del tullfria områdei inom ramen för det svenska systemet med lullpreferenser för u-länderna.

Hert MUNDEBO (fp):

Herr lalman! Bara några få ord. Delta ärende handlar ju om hur stort det tullfria området i vår handel bör vara, hur omfattande tullpreferenser systemet för u-landsvaror bör ha och hur det systemet bör tillämpas. Grundtanken bakom 1971 års beslut var ju atl tullfri u-landsimport som ledde till marknadsstörningar skulle mötas med lämpliga motåtgärder. Den tanken harjag slor förståelse för. Samtidigt finns det också starka skäl för all vidga tullfriheten för u-länderna.

Jag vill påminna om att vid UNCTAD-konferensen nyligen framhöll u-länderna myckel bestämt betydelsen av atl de skulle få vidgat tillträde till i-ländernas marknader. Del finns också undersökningar inom Världsbanken som visar alt en breddning av u-ländernas produktion och handel är nödvändig, om de länderna skall fä någon förbättring av sin ekonomi. Del svenska tullpreferenssyslemel omfattar inte många varor i fråga om vilka u-länderna är och kan bli särskilt konkurrenskraftiga. Därför anser vi alt Sverige bör ytterligare vidga det tullfria området.

Vi anser också all regeringen bör iaktta en mera restriktiv praxis beträffande de kvantitativa begränsningarna för import från u-länderna. Det är tänkbart all en sådan vidgning kan medföra problem, men jag tror all de blir mycket begränsade och all de kan mötas med de resurser vi har inom vär sysselsättnings- och regionalpolitik. Den slutliga effekten av en vidgning skulle då bli en handelspolitik som är mera i linje med våra ambitioner rörande internationell solidaritet och utveckling.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservationen vid betänkandet.

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Vidgade tullpreferenser for u-länder

1 delta anförande instämde herr Sven Gustafson i Göteborg (fp).

Herr CARLSTEIN (s):

Herr lalman! Den fråga vi här behandlar, vidgade tullpreferenser för u-länder, berör i hög grad tekoindustrin. En kraftigt bidragande orsak till lekobranschens problem är utan ivivel den kraftigt ökande importen från främst lågprisländer.

Skatteutskottet har i det nu föreliggande betänkandet haft all behandla en moiion från folkpartiet, där det begärs ett förslag från regeringen om ylleriigare läiinader för u-ländernas försäljning produkler på den svenska marknaden. Del är främsl lullavgifter och kvantitativa begränsningar gentemot u-ländernas lekovaror som motionärerna har haft i åtanke. Men det är även skyddet för jordbruksprodukter som man anser bör prövas med hänsyn lill u-ländernas intressen.

Del ligger nära för mig all se på importen av tekoprodukter, eftersom jag representerar en valkrets som verkligen får känna av svårigheterna för lekobranschen. Importen har från 1970 till 1975 ökat med i genomsnitt 11 % per år eller toiali med nära 70 96. År 1975 var ökningen störst för kläder - 18,3 %. I slutet av 1975 beräknades importen av beklädnadsvaror svara för 79 "n av försäljningen i Sverige. Vårt land lar dessutom på sig en myckel slor andel av lågprisimporten från länder som

209

Nr 148

Torsdagen den 3juni 1976

Vidgade tullpreferenser för u-länder

Sydkorea, Hongkong och Indien - en mycket större andel än andra industriländer. Den svenska importen från lågprisländerna representerade 1975 etl värde av 32 dollar per invånare. Motsvarande siffra för Västtyskland var 22 dollar, för USA 12,5 dollar och för en industrination som Frankrike 5 dollar per invånare.

Jag kan vara överens med herr Mundebo om atl vi skall verka för etl fritt varuutbyte mellan olika länder. Och jag är väl medveten om atl del för Sveriges del är angeläget att vi kan exportera svensktillverkade varor pä världsmarknaden. Vårt välstånd bygger i slor utsträckning på att så kan ske. Men vi har hävdat - och del har vi också fått viss förståelse för i de exporterande länderna - att vi inte kan acceptera omfattande marknadsslörningar för exempelvis den svenska tekoindustrin genoni en helt ohämmad import.

Av beredskapsskäl anser vi atl vi även framgent skall bestå oss med en egen tillverkning av beklädnadsvaror. Och i dag utgör lågprisimporten en utomordentligt besvärande konkurrensfaktor som givetvis skulle ytterligare förstärkas om riksdagen följde folkpartiets linje Därnied skulle del också uppstå en rad problem för de många små och medelstora förelag som man så gärna i lid och olid säger sig slå vakt om.

Vi ligger i dag långt före övriga industriländer när det gäller importen från lågprisländerna. På sikt borde man - och del skulle också gälla u-länderna på etl hell annat sätt - söka få övriga industriländer atl acceplera en lågprisimport som motsvarar den nivå som vårt lands har.

När jag har studerat de här aktstyckena harjag iakttagit den oenighet som råder inom del borgerliga blocket när del gäller inställningen till lekoimporten. Speciellt för de anställda inom lekobranschen kan del vara intressant alt veta alt mitienpartiprogrammet verkligen inte ger några anvisningar på den här punkten. Samtidigt som folkpartiet nu motionerar om lättnader kommer vi i ett senare ärende att få ta ställning lill motioner från centerpartiet som önskar åtgärder för atl komma till rätta med den ökande importen - två helt motstridiga uppfattningar från folkpartiet och centerpartiet.

Herr talman! Med hänvisning lill det anförda hemställer jag om bifall lill skalieulskottels hemställan.

210

1 detta anförande instämde fru  Hörnlund (s) och fru  Normark (s).

Hert MUNDEBO (fp):

Herr lalman! Bara några opd som tillägg.

Så enormt betydelsefulla är ju inte de vidgningar del här gäller. Del är inte fråga om en ohämmad import, del är inte fråga om omfattande marknadsslörningar. Del kan vara fråga om måttfulla ökningar av importen, och del kan möjligen bli fråga om begränsade marknadsslörningar som vi i sa lall kan möta med sysselsättnings- och regionalpolitik.

Hert CARLSTEIN (s):                                                      Nr 148

Herr talman! Det är tydligt atl herr Mundebo inte har satt sig in i Torsdagen den

tekobranschens problem i dag. Redan den import som vi i dag tar emot  ■> ■     ■ 107

från lågprisländerna medför omfattande störningar för den bygd som jag____ _

representerar.                                                              Vidgade lullprefe
renser för u-länder
Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Mundebo, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till morgondagens sammanträde.

§ 7 Herr talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle

dels konslitutionsutskottels betänkanden nr 56 och 57 uppföras främsl bland två gånger bordlagda ärenden,

dels finansutskottets beiänkanden nr 47 och 48, som denna dag bordlagts första gången, uppföras närmast efter två gånger bordlagda ärenden.

§ 8 Kammaren åtskildes kl, 00.17.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert