Riksdagens protokoll 1975/76:146 Onsdagen den 2 juni

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:146

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:146

Nr 146

Onsdagen den

     .           .      ., .     .                                                                    2junil976
Onsdagen den 2 juni                                       _________

Kl.  19.30 Arbetsrättsreform

m. m. Förhandlingarna leddes till en början av herr förste vice talmannen.

§ 1 Arbetsrättsreform m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen om inrikesuiskoiteis belänkande 1975/76:45.

Herr FÄLLDIN (c):

Herr talman! Den enskildes rätt till arbete, arbete under trygga och säkra förhållanden och möjlighet att själv påverka och utveckla sin arbetsmiljö, måsle vara grundläggande för det poliliska arbetet. Reformverksamheten i detla avseende måsle vara inriktad så att den främjar en sådan utveckling.

Inom poliliska partier och fackliga organisationer har det förts en myckel bred debatt kring arbetslivsfrågorna och infiytandefrågorna under de senaste 10-15 åren.

1 vår parlimotion år 1962 om miljöfrågorna tog vi också upp frågorna om den enskildes trivsel och engagemang i arbetslivet liksom nödvändigheten av att anpassa arrbetsplatserna till människans psykiska och fysiska förutsättningar. Senare under 1960-talet log vi upp frågan om en utbyggd företagsdemokrati genom konkreta förslag om de anställdas rätt till representation i företagens styrelser. Vi har hela liden framhållit att detta varil steg på vägen och att man genom försöksverksamhet måste hitta former för att öka möjligheterna för de anslällda att påverka sin egen situation på arbetsplatsen.

Jag har, herr talman, vid olika lillfällen påmint om att fram till ett
gon produktionsresultat finns det elt gemensamt intresse för alla berörda
inom varje företag och att man lättast når ett bra resultat just genom
samverkan. Jag vill påminna socialdemokraterna om detta. Det lagförslag
som vi nu diskuterar och snart går atl besluta om bygger ju just på
att det skall öppnas möjligheter för en utbyggd samverkan. Ni social
demokrater försöker ofta framställa de här frågorna som områden där
del går en skarp skiljelinje mellan er å ena sidan och centerpartiet å
andra sidan. Det mesta av lagstiftningen på detta område har ändå
kommit till stånd under den period när socialdemokraterna inte haft egen
majoritet här i riksdagen. Det gäller arbetsmiljölagstiftningen, det gäller
rätt lill ledighet för studier, lagen om facklig förtroendemans ställning,
lagen om anställningstrygghet samt lagen om anställningsfrämjande ål
gärder, och det gäller nu medbestämmandelagen och lagen om offenllig    159

Nr 146               anställning.

Onsdaeen den        Statsministerns egen uppräkning av lagstiftningen på detta område gäll-

2 iuni 1976         uteslutande frågor som riksdagen beslutat om när socialdemokraterna

_____________    inte har haft egen majoritet här i riksdagen.

Arbetsrältsreförm    Riksdagen kan givetvis själv aldrig förändra arbetslivet, men riks-

m. m.                dagen,kan ge förutsättningar för nödvändiga förändringar. Den lagstift-

ning vi nu går att besluta om bygger på alt de anställda och företagsledning just genom samverkan skall nå bättre resultat totalt sett än tidigare. Hur detla arbete i praktiken skall genomföras ankommer det på parterna att efter hand utforma, och del ankommer också på parterna alt låta detta komma till uttryck i kollektivavtal.

Företagsdemokrati är decentraliserat beslutsfattande ute i företagen. Det är få områden där man så klart kan se decentraliseringens direkta fördelar som just när det gäller att ge anställda en direkl möjlighet att påverka sin situation i arbetslivet och därmed också låta sitt kunnande och sin erfarenhet till fullo komma till sin rätt för att förbättra produktionsresultatet och därmed också öka det som finns all dela på i löneförhandlingar.

Det är inget tvivel om att många arbetsgivare ser den utbyggda ar-betsrätlslagstiftningen som etl byråkratiskt gissel som kan förhindra och försvåra ett effektivt arbete i företaget. Del finns i det här fallet många överdrifter i del avseendet. Men det är också klart att lagstiftningen till viss del har sådana effekter, och därför är det en skyldighet för oss politiker att följa upp de lagar vi stiftar och förutsättningslöst ta itu med sådana problem för alt göra del möjligt att på ett praktiskt och ändamålsenligt sätt tillämpa lagsliftningen så som vi vill att den skall verka.

Arbeisräitslagstiftningen får inte bli ett hinder för företagsamheten och produktionen. Det är min övertygelse alt den icke behöver bli del. Tvärtom skall den utformas så att den blir en tillgång som befrämjar arbetslagarnas trivsel och samtidigt också befrämjar företagels effektivitet. Del finns inget motsatsförhållande i detta avseende. En utbyggd demokrati i arbetslivet är en tillgång för såväl de anställda som för arbetsgivarna.

Från vår principiella utgångspunkt är det därför självklart att vi medverkar till att ytterligare utveckla demokraiin i arbetslivet. Man kan sammanfatta medbestämmandelagens regler till all gälla rätt alt förhandla före viktigare beslut, rätl atl påkalla förhandlingar om alla förhållanden i företaget, rätt lill informalion om del som är nödvändigt för förhandlingarnas genomförande - och för förhandlingarnas genomförande på likvärdiga grunder -, rätt att teckna kollektivavtal om medbestämmande saml rätt för de anställda att tolka avtalens innebörd i händelse av tvist till dess arbetsdomstolens utslag kommer. Detta är, herr talman, en allmän uppläggning av denna lagstiftning som har vårt stöd.

Från centerpartiels sida har vi när det gäller den privata sidan tre huvudinvändningar, med det är invändningar som inte rubbar den grundläggande principen för medbestämmandelagen. Våra invändningar gäller all den primära förhandlingsskyldigheten i de fall där fackklubb eller

160

facklig förtroendeman saknas alltid skall inledas direkt med de anställda     Nr 146

i föreiagel, alt informationsskyldigheten inte får inkräkta på den per-     Onsdagen den

sonliga integriteten och att medbestämmandelagens regler inte kan tillåtas      2 juni 1976

atl utan vidare sälla aktiebolagslagen och annan associalionsrältslig lag-     _

Sliftning ur spel. Arbetsrältsreförm

Det är vår mening atl proposiiionen i dessa avseenden har sådana     m. m. brister alt den skulle få hell oacceptabla konsekvenser. Då skulle lagen inte bli en tillgång i förelagen ulan etl byråkratiskt gissel. Särskilt ui-märkande är delta när del gäller de mycket små företagen, de förelag som saknar egna administrativa resurser.

Herr talman! Del strider mot min uppfattning om vad som kan vara rätt och rimligt att om företagare och anställda i ett litet företag gemensamt diskuterat sig fram lill en lösning av en fråga - del kan gälla vilken maskin man skall köpa, hur man skall möta en besvärlig konjunktursituation, hur man skall bygga ut företaget eller hur man skall lösa en längre tids vakans inom företaget - så skulle de inte få besluta. Om företagare och anslällda är ense i sådana frågor måsle del rimligtvis vara demokratiskt och principiellt riktigt att de också får beslula och verkställa besluten. Detta är det decentralistiska sättet all arbeia och beslula. Det borde vara självklart att i sådana situationer - alltså när företagare och anställda inom företaget är överens - skall ingen skyldighet föreligga atl föra denna förhandling vidare. Det borde vara lika självklart som att de anställda-om de så önskar-skall kunna begära sin avdelnings hjälp med förhandlingen. Del är också från våra utgångspunkter fullständigt självklart.

Vi föreslår atl detta förfarande skall komma lill uttryck i lagtext. Atl gå 'den vägen är all förhindra en byråkratisk ordning som, såvitt jag vet, ingen av de berörda parterna har bett om.

Att framställa detta som etl försök all försätta de anslällda i små företag i en sämre situation än anslällda i större företag är, herr talman, atl vända upp och ner på verkligheten. Det är också att förvanska verkligheten all hävda att fackets möjligheter på detla sätt skulle minska. I varje läge kan de anställda enligt vårt förslag ta sin fackliga organisation lill hjälp. I varje läge kan med vår konstruktion en fråga som man inte når överenskommelse om på del lokala planet naturligtvis föras upp till ceniral förhandling. Det vi anser vara den stora vinslen med en sådan här lilläggsregel är all i de fall då del icke finns någon klubb eller facklig förtroendeman skall överläggningarna eller förhandlingarna alltid inledas direkt med de anslällda. Därvidlag faller jag lillbaka på en synpunkt som arbetsmarknadsminislern framhöll vara riklig, nämligen alt de direkl berörda - de i vardagsarbetet berörda - också vet bäst vilka förändringar som gagnar dem bäst. Det är för atl direkt ge de anställda i företaget denna möjlighet som vi har velat ta med denna kompletterande regel.

När det gäller informationen har vi velat slå fasl de regler som finns
med i propositionens motivunalanden, nämligen om jäv, skydd för den       '"'

I I  Riksdagens protokoll 1975/76:145-146

Nr 146               personliga integriteten, gängse principer för anbudsgivning under kon-

Onsdagen den     kurrens, hemligt utvecklingsarbete osv. Jag tycker inte atl del borde

2 iuni 1976         finnas några motsatsförhållanden i detta avseende, men det är angelägel

---------------    all lyfta fram dessa ställningstaganden ordentligt så atl företagare och

Arbetsrältsreförm      anställda vet vad som gäller. Del är alldeles självklart atl medbesiäm-
m. m.                mandel inte kan gå in på privata förhållanden. Lika självklart är alt i

vissa situationer måste partsförhållandet upprätthållas. När del gäller frågor av hemlig natur måste man kunna hålla dessa inom en liten krets. Medbeslämmandelagens anknytning lill aktiebolagslagen är enligi min mening en slarvig del i propositionen. Här noterar man problemaliken, noterar vad lagrådet framfört, men säger sedan all ingenting behöver göras nu. Det är enligt min mening alldeles nödvändigt alt rättsläget fastställs av riksdagen i detta avseende. Vi har i vår motion följt propositionens huvudlinje att speciallag går före medbestämmandelagen. Det innebär att avtal som ändrar aktiebolagslagens regler om t. ex. ansvarighet och beslutsordning är ogiltigt tills dessa regler ändrats. Det är därför viktigt att arbetet med att klarlägga de områden som kan beröras av dessa båda lagstiftningar slutförs så snart som möjligt.

Oberoende av i vilken uppgift en individ verkar i ett företag har han etl intresse av att företaget kan fortbestå och utvecklas. Ägare och anställda har ett gemensamt intresse och ett gemensamt ansvar i detla avseende. En lag om medbestämmande måste vara uppbyggd så att samarbete och samförstånd i alla företag främjas genom förhandlingar och överläggningar inom företagen med de anslällda eller deras representanter. Våra förslag bygger på alt detla krav skall tillgodoses och alt samtidigt kraven pä effektivitet och smidighet i beslutsfattandet tillgodoses också i de små företagen.

Den grundläggande uppfattningen om nödvändigheten av att den anställde kan påverka sin arbetsmiljö och arbetssituation och alt del är en lillgång för arbeisgivaren att före beslul ha tillgång till de anställdas kunskaper och erfarenheter måste självfallet gälla också för de offentliga arbetsgivarna. Men här sätter den politiska demokratin sin gräns. Om delta är alla som accepterar demokratin som arbetsform ense.

Den lagstiftningstradition vi har bjuder all formerna för demokratins arbetssätt fasilägges i grundlag och i vanlig lag. Enligt min mening är det direkt olämpligt att i detta sammanhang frångå denna princip som vi är noga med atl följa i övrigi. Vi föreslår av den anledningen en lagregel som innebär all den poliliska demokratins beslutsområde inte görs beroende av arbelsmarknadsparlernas styrka. LO sammanfattade detta i sitt remissvar över utredningen på dl enligt min mening utmärkt sätt: "Landsorganisationen delar uiredningens principiella syn på alt avtalsfriheten måsle vika för grundläggande demokratiska principer. Den politiska demokratin kan inte vara förhandlingsbar."" Jag vill tillägga atl lika litet som det finns anledning ifrågasätta arbetstagarorganisationernas

vilja alt slå vakt om den poliliska demokratin - och jag tror inte atl

169

'"                      det finns anledning till detta - finns del anledning att formellt göra

den poliliska demokratin avialsbar. Del är mot denna bakgrund som      Nr 146

vår inställning till denna fråga skall ses.                              Onsdagen den

Del har under senaste liden blossat upp en diskussion om denna ar-       ■  „■ m-?/:

2 juni 19/6

beisrättslagstifining och dess inverkan på strejkvapnel. Jag vill i det sam-        

manhanget säga alt arbetsmarknadsminister Ingemund Bengtsson i sitt Arbetsrältsreförm huvudanförande gjorde värdefulla deklarationer därvidlag som jag gärna m. m. vill instämma i. Grundinställningen måste vara alt alla anslrängningar skall göras för all parterna skall la itu med konfliktungar för att på detla sätt ta bort risken för vilda strejker. Men om det visar sig att missnöjd riktar sig mot gällande avtal som upprättats genom förhandlingar mellan arbetstagare och företaget eller genom kollektivavtal, då måste också i fortsättningen gälla all ingångna avtal skall hållas. Del är mycket viktigt att denna värdefulla grund inte får rivas upp. Att riva upp denna grund i ett skede när vi väntar oss kollektivavtal på fler områden än i dag, atl riva upp denna grund i dl skede när de anställda och deras organisationer skall ges ökade möjligheter till inflytande och ansvar - del vore helt ohållbart. Det är, herr talman, ganska avslöjande för vänsterpartiet kommunisterna och dess inställning lill samhällsarbetet när de vill arbeia för atl riva upp denna grund.

Herr lalman! Del vi nu har all la ställning lill är en ramlagstiftning. Den skall gälla intill dess parterna på arbetsmarknaden ingått avtal på områden som faller inom denna lagstiftnings ram. I många fall har verksamheten i olika förelag i praktiken utvecklats så atl lagen inte innebär någon egentlig skärpning. Om vi vill främja en utveckling i lagens anda skall vi inte frammana dl motpolsförhållande på arbetsplatserna. Jag upprepar att fram till ett gott produktionsresultat tjänar alla på samverkan. När det gäller fördelningen av detla produktionsresultat är partsförhållandet uppenbart och ostridigt. För all lösa dessa frågor finns sedan länge ett väl utvecklat och väl fungerande syslem som denna lagstiftning inte berör.

Hert BOHMAN (m):

Herr talman! Sveriges förvandling från en fattig jordbrukarsiat till-en rikt utvecklad industrination och övergången från klassamhälle lill en öppen demokrati har skett utan hårda slitningar. Vårt sociala trygghetssystem har utformats steg för sleg under allmän anslutning. Reformsträvandena har - som Per Albin Hansson en gång uttryckte del - byggt på all del ""finns grupper och partier som i alla fall vilja detsamma, nämligen atl göra det bästa för landet, men divergera i fråga om metoderna all åsiadkomma detla"". De samlande lösningarna har krävt - och jag citerar åter-""borgerlig framsynthet och socialdemokratisk moderation"".

Gemenskapsanda och kompromissvilja har också kännetecknat den
svenska arbetsmarknaden. 1928 års lagstiftning om kollektivavtal och
arbetsdomstol möttes visserligen vid sin tillkomst av protester och de
monstrationer från arbetarrörelsens sida. Den nya arbeisräitslagstiftning
en var - sades det - ett hol mot arbetarrörelsens strävan alt förbättra     163

Nr 146               sina villkor och alt hävda sina intressen. Men redan efter några år -

Onsdagen den     °'' '"' minst till följd av den vidsynta praxis som utformades av ar-

2 iuni 1976         belsdomstolens förste ordförande-visade sig de nya lagarna kunna utgöra

_____________    en grundval för en utveckling i arbetsfred och samförstånd mellan par-

Arbetsrättsreform      terna på arbetsmarknaden. 1930-talets förenings- och förhandlingsrätts-
m. tn.                lagsiiftning och 1938 års Sallsjöbadsavial förstärkte samförståndskänslan.

Genom avtal och rekommendationer skapades en anda av ömsesidig respekt och hänsynstagande. Den arbetsfred som därmed grundlades och respekten för ingångna avtal utgjorde en starkt bidragande orsak lill den välfärdsutveckling som sedan dess kännetecknat värt land. Den ""svenska modellen"" blev ett honnörsord. Del som delta begrepp innefattade togs som förebild på många håll utomlands.

Jag måsle säga, herr talman, alt mot den här bakgrunden var det ett understatement Olof Palme gjorde sig skyldig till eller en grovt orättvis skildring han lämnade när han före middagsuppehålld gjorde gällande alt vi nu, efter nära 45 års socialdemokratisk regeringsutövning, skulle befinna oss ""i begynnelsen av en social omdaning och demokratisering av det svenska arbetslivet"". Del var verkligen inte en sann skildring som statsministern gav.

Mot slutet av 1960-lalet har den bild jag tecknat börjat förändras. I alll högre grad har löntagarorganisationerna begärt statsmakternas ingripande för atl genom poliliska beslut snabbi få sådana krav tillgodosedda som lidigare kunnat förverkligas genom fria förhandlingar ulan statsmakternas inblandning. Den framflytining av löntagarnas positioner som har ägt rum under de senaste åren har lett till betydelsefulla resultat. Löntagarnas ställning på arbetsplatserna har förstärkts, insynsmöjligheterna fördjupats och arbetsmiljön och arbetarskyddet väsentligen förbättrats. Reformverksamheten har genomförts under stor politisk enighet. 1 de fall då avvikande meningar har gjort sig gällande - bl. a. från moderat håll - har dessa inte rört grunddragen i reformarbetet. Det har mera varil fråga om praktiskt och ekonomiskt betingade justeringar för undvikande av byråkratisering, en alltför stor kostnadsbelastning, försvagad konkurrenskraft eller för alt förstärka de enskilda individernas integritet och tryggheissträvanden.

Den arbelsreform som riksdagen i dag går atl besluta om ligger i stort sett i linje med utvecklingen sedan 1928. Arbetsrätten skall alltjämt utformas på grundval av förhandlingar och kollektiva avtal. Därmed anknyter vi till traditioner som medfört betydelsefulla positiva resultat för hela det svenska samhället.   '

Den allmänna motivering och den argumenialion för den nya arbels-
rällslagsiiftningen som statsministern anför i den av honom underteck
nade propositionen är i långa stycken helt invändningsfri. Vi moderater
har emellertid inte kunnal acceptera lagförslaget i dess helhet, bl. a. därför
att det i viktiga hänseenden enligt vår mening slår i strid just med de
tankegångar som statsministern sjiilv utvecklat.
'"4                       Svensk industri kännetecknas av hög teknisk nivå, förmåga till för-

nyelse och skicklig företagsledning.  Våra sociala ambitioner får icke     Nr 146 sträckas längre än vad som i varje skede är ekonomiski möjligt. Industrins     Onsdagen den slagkraft och utveckling har berott på den lugna och stabila samhälls-      2 juni 1976

utveckling som ställt Sverige i främsta ledet. Därför bör hittills vunna     ----

erfarenheter ligga till grund för våra anslrängningar atl komma till rätta      Arbetsrättsreform med den industriella utvecklingens problem. Vi bör angripa de problem-     m. m. som människorna upplever i ett praktiskt, sleg för steg genomfört reformarbete. Därmed kan vi förena en fortsatt industriell utveckling med de,.ökade krav människorna ställer.

Alla de bedömningar som jag nu föredragit är hämtade ur statsministerns eget uttalande i proposiiionen. Men lagförslaget speglar inte lill alla delar den försiktiga reformistiska grundsyn som siaisminisiern lalar om. I själva verket innebär de nya lagreglerna en genomgripande och snabb omgestaltning av de förhållanden på våra svenska arbetsplatser som växt fram i takt med samhällsutvecklingen och med människornas ökande krav på medinflyiande och medansvar. I vissa hänseenden slår förslaget i strid med behovet av ""snabbhet och effektivitet i besluts-fatlandet"" som statsministern själv underströk som ""nödvändigt för atl bibehålla konkurrenskraft och ulvecklingsduglighet"". Och regeringsförslaget slår på viktiga punkter också i strid med de riktlinjer för en ny arbelsrältsreform som utarbetades av arbetsrältskommittén under ordförandeskap av förre vice LO-ordföranden, sedermera landshövdingen Kurt Nordgren.

Kommitténs förslag - vilkel som bekant godtogs även av de socialdemokratiska ledamöterna - kan i allt väsentligt anses motsvara just kraven på en praktiskt ""steg för steg genomfört reformarbete"". Del innebar en betydelsefull förstärkning av löntagarnas ställning utan atl för den skull radikalt bryta mot det mönster som läggs fram i vårt näringsliv. I förhållande till kommitiéns förslag företer proposiiionen betydande skärpningar, vilka inte har remissbehandlais och inte varit föremål för noggrann praktisk och ekonomisk analys.

Den kritik som Olof Palme för en stund sedan riktade mot oss bör alltså i första hand riktas mot arbetsrättskommittén, inte mot oss. Angreppen träffar inte sitt mål. Den moderata kritiken, sade Olof Palme, speglar moderaternas inlresseförankring hos kapitalägare och arbetsgivare och är ett ideologiskt försvar för kapitalismen som system. När herr Palme säger sådani tycker jag alt arbetsrätiskommitténs ledamöter indignerat borde gå upp i replik mot herr Palme, eftersom vårt förslag så helt överensstämmer med arbeisräiiskommitténs.

Så enkelt är det faktiskt inte heller att det parti jag företräder skulle representera en liten klick av kapitalister och arbetsgivare. Majoriteten av våra väljare och sympatisörer är faktiskt löntagare. Om damerna och herrarna inte vet det, kan jag tala om det från denna talarstol.

All lönlagarnas krav på medinflyiande och möjlighet att påverka ar
betsprocessen inom företagel tillgodoses och atl förmågan till initiativ
och viljan till ansvar hos alla anslällda las till vara är enligt min mening      '65

Nr 146               en given förutsättning för.en väl fungerande företagsamhet inom ramen

Onsd'igen den      '' " modernt folkstyre. Och en lika självklar strävan måste det vara

2 iuni 1976         '"' '"'godogöra sig den yrkesskicklighet och de allmänna kunskaper och

---------------    erfarenheter som finns på alla nivåer i företagen. Effektiva, handlings-

Arbetsrättsreförm       kraftiga och anpassningsbara företag utgör etl villkor för alt Sverige skall

m. m.                ■ kunna hävda sig i den växande internationella arbetsfördelningens alll

hårdare konkurrens. Detta utgör också en grundläggande förutsättning

för de anställdas trygghet och sysselsättning och även för del svenska

folkhushållds ekonomi.

Jag tycker uppriktigt sagt att det är dt fattigdomsbevis när socialdemokratiska talare gång på gång och från talarstol till talarstol tillskriver mig ett uttalande om atl en metallarbetare skulle sova illa om natten om han fick mera atl säga lill om på sin arbetsplats. Detta har jag naturligtvis aldrig någonsin sagt! Har man en stark sak att tala för - och det har man i del här fallet, menar jag - blir den saken inte starkare om man måste stärka den med falskcitat.

En arbetsrättslagstiftning som inte i tillräcklig grad bygger på balans och samspel mellan de olika för företagandets bestånd och utvecklingsmöjligheter avgörande faktorerna kan befaras motverka de intressen som den nya lagstiftningen ytterst söker tillgodose. Enligt min mening har propositionen så starkt skjutit kraven på de anställdas - eller rättare sagt på de anställdas organisationers - formella medinflyiande och medbestämmande i förgrunden alt företagens möjligheter alt falla snabba beslut och att anpassa sin verksamhet efter växlingar i konjunkturer och konkurrensförutsättningar kan komma all hämmas. I och för sig berättigade krav på insyn, på information och på redovisning av olika dala balanseras inte i lagförslaget av motsvarande förpliktelser i fråga om tystnadsplikt. Även jag förutsätter - liksom flertalet andra talare - alt de fackliga organisationerna kommer att vara medvetna om sitt ansvar och sin solidaritet gentemot de förelag vilkas anställda de företräder. Men riskerna för uppkomsten av etl tungrott och fördröjande förhandlingsmaskineri saml för en byråkratisering av beslutsprocessen kan inte uteslutas, och inte minst inom de mindre förelagen är den risken påtaglig. Den naturliga arbetsgemenskap som där växt fram kan komma att förstöras. Del är ju för atl förstärka - inte för all försvaga - demokrati och samhälle som vi har begärt ökat direkt inflytande för de anslällda själva på de mindre arbetsplatserna.

Svårigheter och osäkerhet uppkommer, särskilt om förhandlingarna inte bara skall baseras på lagens regler om primär förhandlingsskyldighet utan därtill gälla tvister om den rätta innebörden av avtal om medbestämmanderäll också i utpräglade företagsledningsfrågor.

Det hade, herr talman, enligt min mening varil klokare och rikligare om man i dag nöjt sig med atl ta del i och för sig stora sleg som arbeisräiiskommitténs förslag innebär och avvakta några års erfarenheter av den förnyelseprocess som det förslaget öppnar vägen för, för atl sedan, om det visar sig motiverat, gå vidare på vägen mot en iinnu mera för-

166

djupad samverkan.                                                         Nr 146

De farhågor som vi hyser har förstärkts av den debatt om den nya      Onsdagen den lagstiftningen som har förts under de senaste åren. Däri har begrepp      2 juni 1976

som ""makten över företagen"" spelat en stor roll. Del gäller - har del      ---

hetat - att flytta över makten från kapitalet, från elt fåtal iigare lill de     Arbetsrättsreform många som arbetar i företagen. Ytterst är det, har man sagt, fråga om      m. m. en genomgripande förändring av vår samhällsstruktur. ""Folket skall bestämma över produktionen"" men inte som konsumenter och medborgare generellt sett, utan som löntagare.

1 praktiken förhåller det sig faktiskt inte på del sättet all några få ""proflthungriga kapitalister"" sitter ute i företagsledningarna och ensamma styr och ställer. I vår alltmera komplicerade värld är företagen -i varje fall de större - i stor utsträckning självständiga organismer, vilkas funktionsförmåga bestäms av den marknad vars varierande behov och efterfrågan det är varje enskilt företags strävan, och även livsvillkor, alt tillmötesgå. Konsumenternas behov och efterfrågan - och till konsumenter räknar jag inte bara vanliga enskilda medborgare utan också alla avnämare och distributionskanaler av olika slag - bestämmer ytterst produktionens inriktning och även företagens möjligheter alt fä avsättning för de produkter som tillverkas. Sverige är helt beroende av omvärlden. Vår ekonomi står och faller med våra exporlmöjlighder. Im-portinnehålld är stort i vårt handelsutbyte. Och det är dl komplicerat och integrerat samspel mellan miljoner olika enheter som avgör arbetsbetingelserna för våra förelag och deras möjligheter atl hävda sig och alt ge trygghet och sysselsättning åt människor.

Ägarkapitalds uppgift är att bidra till en anpassning inom lagstiftningens och den ekonomiska politikens ramar till en marknad, styrd av enskilda medborgares fria val, och atl därmed medverka till att vårt lands tillgångar utnyttjas på det bästa sättet för helheten, för hela landet. Ägarfunktionens speciella roll ligger i att den påverkar tillgången på riskvilligt kapital - och sådani behöver vi som bekant - och människors iniresse att ta nya initiativ, att vidareutveckla idéer och atl skapa någonting nytt, och det behöver vi också. Äganderätten och de därmed förenade möjligheterna och förpliktelserna utgör en omistlig beståndsdel i den fria ekonomi som i sin tur är nödvändig för ett fritt samhälle.

Vi moderater ställer oss bakom alla strävanden att vidga de enskilda
löntagarnas möjligheter all påverka den egna arbetsmiljön och den egna
arbetsplatsen samt att tillvarata den fond av kunskaper, erfarenheter och
vilja att ta ansvar som är rikt företrädd bland de anställda i våra svenska
företag - atl åstadkomma gemenskap inom företagen, atl bryta ner för
åldrade, hierarkiska beslutsprocesser. Under de senaste åren har - som
jag nyss sade - betydande resultat uppnåtts i dessa hänseenden. Tidigare
centraliserade beslutsprocesser har brulils ner och decentraliserats. Allt
siörre grupper av anställda har gjorts delaktiga i beslulsordningen och
medverkar aktivi - på olika nivåer - inte bara i produktionsprocessen
ulan också då det gäller processens inriktning och innehåll. Men vi anser   '"'

Nr 146               oss ha anledning all hysa oro för de konsekvenser som kan - men na-

Onsdagen den     turligtvis inte behöver - uppkomma vid etl förverkligande av propo-

2 iuni 1976         sitionens långigående krav på formella förhandlingar mellan fack och

---- :---------     förelagsledning i varje fråga, slor eller lilen, som kan aktualiseras i våra

Arbetsrättsreform      hundratusentals företag. Lål mig - för att del skall vara fullt klart för
m. m.                var och en - siryka under all även enligt vår mening arbetsgivare skall

vara skyldig att på eget initiativ ta upp förhandlingar innan han fattar beslut om viktigare förändring av verksamheten. Del gäller även för frågor av företagsledningskaraktär. Vi har föreslagit alt dessa förhandlingar skall föras lokalt, alltså nära dem som är direkt berörda. Vi har något mjukat upp den undantagsregel som ger arbeisgivaren räil att fatta beslut innan förhandlingarna avslutats. För oss väger behovet av att lagen skall fungera smidigt tyngre än ideologiskt motiverade krav på att lagen skall vara kategorisk och i stort sett utan undantag. Vi vill bevara och förbättra vär fria ekonomi, och i del syftet vill vi - precis som arbetsrällskommiitén - ge de anställda möjlighet till medbestämmande också i frågor om arbetets ledning och fördelning.

Vi har däremoi moisalt oss den utvidgning av arbeisrättskommitténs förslag som regeringen gjort och som innebär att frågor gällande investeringar, produktval och marknadsföring - kort sagt företagsledningsfrågor - skall innefattas i den nya lagens 32 S. Alt införa medinflyiande gällande arbetets ledning och fördelning utgör redan del ett stort steg. Men att utan utredning gå längre och ta med även företagsledningsfrågorna är alt la etl stort, principiellt och sakligt viktigt steg ut i det okända. Detta har inte utretts. Konsekvenserna har inte klarlagts. Och frågan har inte remissbehandlais. Av utskottets betänkande framgår atl frågan inte heller prövats särskilt ingående av uiskottel. Utskottet säger härom endast följande: ""Att dra en skarp gräns mellan arbetslednings-och förelagsledningsfrågor är i praktiken omöjligt och redan detta talar för att avtal bör kunna träffas över hela fältet. Härtill kommer alt för att det skall bli möjligt att få till stånd avtal i rena arbetsledningsfrågor det kan vara betydelsefullt atl få inflytande på vissa områden som rör förelagsledningen."" Det är en föga principiell och verkligen inte särskilt tungt vägande motivering. Men med den viftar utskottet alliså undan arbeisrättskommitténs mycket noga genomtänkta förslag och synpunkter. Författarna lill proposiiionen har varit medvetna om all vissa risker kan uppkomma för längdragnaoch omständliga förhandlingar. De undantagsregler som föreslagits och som gör det möjligt för förelagsledningen att i särskilt allvarliga fall, då speciella motiv kan åberopas, falla beslut Ulan att avvakta förhandlingar eller resultat av pågående förhandlingar, utgör dl uttryck för dessa farhågor. Men risken även med sådan konstruktion är naturligtvis påtaglig. Företagsledningen måste alltid räkna med att de motiv för underlåten förhandling eller för uppskov med förhandling, som vederbörande själv finner övertygande, vid etl rättsligt förfarande kan komma atl underkännas och att företagel i sådani fall måste räkna med ekonomiska sanktioner i en eller annan form. Redan

168

vetskapen om detta - och det obehag som över huvud taget följer med      Nr 146

en fällande dom - måsle göra företagen slarki benägna alt bara i alldeles      Onsdaeen den

exceptionella situationer åberopa undanlagsbestämmelserna. Hellre än atl      2 juni 1976

riskera efterräkningar kan man finna det naturligt alt ta vissa ekonomiska        

risker eller att underlåta alt falla beslut om produktions- eller försälj-     Arbetsrättsreform ningsäigärdersom kanske är nödvändiga för all en för förelaget angelägen      m. m. transaktion skall kunna genomföras och ge lönsamhet och trygghet åt företagel. För alla som något har sysslat med fördagsamhd är del väl alldeles uppenbart all det är just i sådana hänseenden som den föreslagna obligatoriska, även till central instans utvidgade, förhandlingsskyldigheten kan få sina mest allvarliga konsekvenser - för förelaget, för de anställda, för deras trygghet och sysselsättning. Låt mig, herr lalman, sammanfatta.

1.    Den nya lagstiftningen har stora förtjänster. Del är väldigt bra alt den utgår från den uiveckling som sedan 1928.pågåli på den svenska arbetsmarknaden och atl den söker bygga vidare på den intressegemenskap som parterna på arbetsmarknaden i fria förhandlingar har lyckats skapa.

2.    De nya lagreglerna har emellertid också stora svagheter och inger betydande farhågor. Det är inte bra att propositionen kommit att inriktas så totalt på all skjuta kollektiva maktfrågor i förgrunden och de enskilda arbetslagarnas eget personliga och direkta infiyiande och ansvar i bakgrunden. Det är inte heller bra att balansen mellan krav och skyldigheter, mellan infiyiande och ansvar inte upprätthålls genomgående.

3.    En avgörande förutsättning för atl den nya arbelsriiltslagsiiftningen skall fungera är all lönlagarna, och främst deras organisationer, skall visa omdöme, förnuft och ansvarsmedvetande vid utnyttjandet av de vidgade möjligheter till inflytande som nu har öppnats. Men lagreglerna har inte utformats så all de risker som alltid är förenade med mänsklig verksamhet av del här slaget kan elimineras; de finns kvar.

. 4. Del är inte fråga om bara en parts intresse av medbestämmande och medinflyiande. Att våra svenska förelag är handlingskraftiga, effektiva och lönsamma angår alla som är verksamma i ett företag. Det angår också hela svenska folket, som är förenat i en självklar intressegemenskap kring fortsatt företagsdemokrati och en öppen och fri näringspolitik saml konkurrensstarka förelag.

5.    Ingen grupp i vårt samhälle har någonting atl vinna på att den svenska modellen - byggd inte på motsättningar ulan på samverkan -försvagas eller urholkas.

6.    Vi befarar alt det kan bli följden. Jag har sagt all det inte behöver vara så - men vi befarar del. Det är den osäkerhet som råder i detta hänseende som har utgjort det avgörande motivet för oss moderater till all inte vilja sträcka oss lika långt som regeringen då det gällt atl genomgripande förändra förhållandena på arbetsmarknaden. Del omfattande utredningsarbete som arbetsrätlskommiltén utfört, och de slutsatser som

kommillén dragit, borde ha lagts lill grund för den nya lagsliftningen          '69

Nr 146               - jag sade del för en stund sedan. Och vår motion och våra yrkanden

Onsdagen den     ansluter därför mycket nära just lill arbeisrättskommitténs förslag.

2juni 1976

_____________        Herr AHLMARK (fp):

Arbelsrältsreform    Herr talman! Den nya arbetsrätt som riksdagen i dag skall besluta

m. m.                om kan ses både som en bekräftelse på en utveckling som varil och

dl löfte om något nytt. Den slår fast något som börjar bli alltmer självklart: att de anslällda har rätt lill medbestämmande i arbetslivet.

Den rätten har inte alllid betraktats som självklar. Jag minns när Folkpartiets ungdomsförbund för 15 är sedan föreslog atl arbetare och tjänstemän skulle få sätta in representanter i företagens styrelser. Det blev ett fasligt liv. LO och SAF tävlade om all fördöma våra tankar. Men sedan logs de upp av folkpartiet i millen av 1960-lalet. Och på 1970-lalet blev de verklighet.

När man i dag reser omkring i landet och ställer frågor till företagsledning, tjänstemannaklubbar och fackföreningar finner man snabbi hur väl den reformen slagit ut.

På motsvarande sätt fick folkpartiet under hela 1960-talet ensamt kämpa för all ge de anställda lagskydd mot obefogade uppsägningar och därmed avskaffa en viktig del av S 32. 1973 kunde riksdagen beslula om dl sådant lagskydd.

Från folkpartiet känner vi därför en särskild glädje över att kraven på medbestämmande slagit igenom med sådan kraft under senare år och att vi i dag kan ta ytterligare ett slorl sleg framåt. Jag återkommer till den skeva historieskrivning som statsministern före middagspausen uppbyggde oss med.

Arbetsdemokratin bygger på en gammal liberal insikt: när människor får vara med och bestämma frigör man energi, idealitet och ansvar. Därför komnier inte kraven på att fördjupa demokratin på arbetsplatserna och i samhället i övrigt att mattas. Tvärtom kommer rätten för de många människorna att vara med och bestämma om sin dagliga omgivning all steg för steg förvandla myckel i vårt samhälle.

På många håll pågår alltså redan en utveckling där de anställda, praktiskt och konkret, tar alll viktigare del i besluten. De lagar som riksdagen tidigare beslutat om, t. ex. om arbetsmiljö och skyddsombudens ställning, har varit led i den utvecklingen.

Men de nya arbdsrättslagarna ger också nya förutsättningar. Arbets-tagarparten får en mer likvärdig släilning. Tillsammans med bl. a. lagen om styreiserepresentation bör det leda till en viktig demokratisering av arbetslivet i Sverige. Och det är något som påverkar hela samhällsutvecklingen. Hur arbetet organiseras och vilket inflytande människor har på sina arbetsplatser avgör ju i hög grad hur man trivs över huvud laget.

Vi vill se de nya lagarna som den definitiva bekräftelsen på tanken

all arbetslivets organisation inte ensidigt skall kunna bestämmas av en

part. Vi vill ocksä se dem som en ulmaning lill all förändra arbetslivets

'70                    villkor, lill alt humanisera arbetet, ta siörre hänsyn till de enskilda män-

niskornas anspråk och inte låta ett snävt produktivitetstänkande domi-      Nr 146

'™'                                                                              Onsdagen den

Karl Erik Eriksson har redan citerat ur Bertil Gardeils intressanta rap-      j juni 1976

port lill LO-kongressen om arbetsinnehåll och livskvalitet. Gardell säger     __

där: ""Hur skall man kunna förankra det kollekliva inflytandet hos de     Arbelsrältsreform

stora arbelsiagargrupperna på ett sådant sätt alt människor också påtagligt,     m. m.

i sin arbetsvardag, ser förbättringar av detta ökade arbdslagarinflylande?

Hur skall man göra människor medvetna, på ett konkret och påtagligt

sätt, om sambanden melkm vad de gör och under vilka villkor de arbetar

och de mera övergripande planerings- och beslutsprocesserna i förelagd?"

1 detta ser Gardell något av arbetsdemokratins ödesfråga. Han säger:

"Lyckas inte denna sammankoppling är del risk för all de arbetsräitsliga

reformerna så småningom kominer atl framstå soiii pappersreformer ulan

verklig innebörd för de många människorna i arbetslivet."

Gardeils uttalanden stöds av bäde hans egna och andras iakttagelser och forskningsarbeten. De uttrycker en obestridlig sanning. Det är fel alt försöka spela ul inflytandet över den egna nära arbetssituationen mot kraven på de anställdas medbestämmande över förelagets verksamhet i stort.  De båda sakerna har ett mycket nära samband.

Ur medbestämmande över den egna arbetssituationen föds intresset och engagemanget för de övergripande besluten. Och omvänt: Delaktighet i de större besluten är ofta en förutsättning för reformer ocksä på andra nivåer inom företagen. Därför är del så viktigt att den arbetsrätt som nu skall antas av riksdagen ger förutsättningar för etl medbestämmande på alla nivåer i arbetslivet och att den samtidigt stöds av en lag om de anställdas styreiserepresentation.

Det är beklagligt alt man från arbetsgivarsidan så pass länge intagit en avvisande hållning lill ökat medbestämmande. Jag vet alt denna officiella attityd långt ifrån alltid har sin motsvarighet i verkligheten. Jag vet att det finns många företag, stora och små, som i praktiken sökt sig fram till nya vägar för att låta fler vara med och säga sitt. En gammal befälsordning har på många håll ersatts av samverkan och medbestämmande. Anställda och företagsledning tar gemensamt itu med viktiga arbetsuppgifter.

Men den officiella förhandlingsaiiiiyden tycks iindå vara all medbestämmande är något som kan ha skadliga inverkningar på förelagens effektivitet, atl det är etl hot mera än dl löfte.

Nu tror jag all deila ofta aren felsyn. Eli medbestämmande som leder till siörre trivsel i arbetet och till ökad delaktighet i de beslut som rör förelagens verksamhcl kan många gånger också ge dt bättre arbetsresultat.

Detta är egentligen inte en särskilt märklig iakttagelse; den siöds av
vår vardagliga erfarenhet. Vi gör alla ett bättre jobb om vi upplever del
vi gör som meningsfullt, om vi kan vara med och besluta om arbetets
organisation och om vi ser sambanden mellan våra egna uppgifter och
andras. Därför tyckerjag att företagsledningar och arbetsgivare mindre     171

Nr 146               borde fastna i de svårigheter som kan finnas, mera se de väldiga möj-

Onsdagen den     ligheter som ligger i an fler blir delaktiga i besluten.

2 iuni 1976            bär är också det enda hållbara alternativet till socialism och plan-

_____________   hushållning: de anställda - inte sekreterare från kanslihuset - skall vara

Arbetsrältsreförm      med och bestämma i företag som arbelar i konkurrens på en fri marknad.
m. tn.                Företagen är inte bara företagsledningarna ulan lika myckel de anställda.

Att stärka deras möjligheier all påverka sina arbetsvillkor och deras engagemang i arbetet är också alt på sikt stärka del svenska näringslivet. Den nya arbetsrätten aren ramlagstiftning, som får sin betydelse först när parterna träffar överenskommelser om kollektivavtal. Ramarna är utformade så alt man slärker löntagarnas ställning ulan all genom de-taljbeslämmelser i onödan låsa praxis och tillämpning. Del ligger i linje med våra traditioner på arbetsrättens område. Det bygger på dl stort och motiverat förtroende för arbetsmarknadens organisaiioner. Från folkpartiet är vi övertygade om att organisationerna kommer alt motsvara delta förtroende.

De nya beslutsformerna måste växa fram genom avtal, där man smidigt kan anpassa verksamheten efter skiftande lokala förutsättningar. Alt genom detaljerade direktiv i lagstiftningen söka styra organisationerna skapar en onödig byråkratisering.

Den grundinställningen måste också gälla den omdiskuterade frågan om förhandlingsordningen i små förelag. Vår uppfattning är klar och entydig: människor har räit till inflytande i alla förelag. Det är de anställda som bör förhandla om frågor som berör dem själva.

Lika klan är atl de skall göra det som medlemmar i och föreirädare för sin fackliga organisation. Försök atl konstruera onödiga motsättningar mellan de anställda och deras fackliga organisationer måste avvisas. I juridisk mening måsle del också vara klart mot vem arbetsgivaren är förhandlingsskyldig och vem som har rätl alt påyrka förhandlingar.

Den skrivning som ulskotlsmajorileten enats om lillgodoser våra önskemål, vilkel Anders Jonsson har visat. Där sägs klart ut att man utgår ifrån all organisaiionerna anpassar sin interna organisation så att de enskilda arbetstagarna på arbetsplatserna lar inflytande och insyn i de frågor som angår deni. Där förutsätts vidare alt man i kollektivavtal kommer överens om all förhandlingsskyldigheten kan fullgöras med arbdslagaren direkl i vissa frågor på mindre arbetsplatser. Det ligger helt i linje med den ordning som sedan länge tillämpats.

Det bör självfallet normalt inte bli så att en handlare med tre anslällda som vill utvidga sin butik skall förhandla med en ombudsman 20 mil bort om det.

Vi litar på all parterna löser sådana organisationsproblem praktiskt
efter de klara skrivningar om att undvika byråkrati och krångel som
folkpartiet fått socialdemokraterna med på i inrikesutskotiei. Del är en
bättre metod än atl via lagstiftning försöka reglera förhållanden som är
olika i olika förelag och dessuiom nalurligen måsie klaras av de direkl
172                   berörda. Ocksä centern och moderalerna medger ju i sina reservationer

alt lösningarna måsle växla från arbetsplats till arbetsplats.    Nr 146

Del har diskuterats åtskilligt om den nya arbetsrätten, och de möj-     Onsdagen den ligheter den skapar kan komma i konfliki med den politiska demokratin.      2 juni 1976

Ingen av oss bestrider atl del här finns svåra avvägningsproblem. Enligt 1   -

vår mening har de på dl i stort sett tillfredsställande sätt lösts i del     Arbetsrältsreförm
utskottsbetänkande som föreligger. m. m.

Jag måste säga atl en hel del av det som har påståtts om riskerna för den poliliska demokratin ter sig överdrivet och utan kontakt med' verkligheten.

Lål oss konstatera: Över en miljon människor arbetar i dag i den offentliga sektorn. Det kommer sannolikt alt bli fler i takt med atl den sociala omsorgen måsle byggas ul. In_dustrisamhället håller delvis på alt förändras till dl tjänstesamhälle, och en betydande del av tjänsterna sköts av stat, landsting och kommuner.

Del kan ju inte, som Bernt Ekinge har slagit fasl för vår del, komma på tal alt man skulle undanta de här människorna från rätlen till ett ökat medbestämmande i arbetslivet. Vi skall också vara fullt på del klara med att löntagarnas inflytande inom siat, landsting och kommuner i dag ofta är betydligt mindre än vad del kan vara i varje fall inom mera progressiva förelag.

Del är också så, atl många människor som arbelar inom t. ex. offenllig service upplever all de är fångade i en ganska byråkralisk och hierarkisk arbeisorganisaiion. Det är alltför långt upp lill dem som fattar besluten. Jag är övertygad om atl dl ökat medbestämmande för de anställda inom den offentliga sektorn inte bara är en självklar fördel för de anställda utan också kan leda lill atl verksamheten fungerar bättre. De som arbetar med problemen känner oftast bäst till hur de skall lösas.

Den här inställningen innebär naturligtvis inte att man gör avkall på den poliliska demokratins principer. Det är de poliliskl valda organen som har det yttersta ansvaret för verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet. På samma sätt som vi nu anser del naturligt all de anställda inom statlig och kommunal tjänst skäll kunna förhandla om sina löner skall de också kunna förhandla om sin arbetsorganisation. Att här i lagstiftning exakt ange var gränserna skall gå skulle återigen skapa en onödig byråkralisk organisation. Det skulle också från konstitutionella utgångspunkter vara en tvivelaktig ordning att låta en domstol fastställa vad som hör till politikernas ansvarighetsområde.

Jag förnekar dä inte etl ögonblick atl del här är avvägningar som är svåra, inte minst för oss liberaler.

Vi slår självfallet vakt om den poliliska demokraiin, om rätten för de representanter folket utser i val och kan avsälla i val att styra samhällsutvecklingen.

Vi vill lika självklart utveckla arbetsdemokratin, se lill all de anslällda inte bara betraktas'som "insatt arbetskraft"" ulan får rätt och möjlighet atl påverka sin vardag i arbetslivet.

Här finns då en zon av frågor och beslul, där den politiska demokratin       '73

Nr 146               och arbetsdemokratin i viirsta fall kan kollidera och där det inte är på

Onsdagen den     förhand givet vad som är den rimliga avvägningen.

2 iuni 1976            " avvägning som folkpartiet och socialdemokraierna enats om ger

---------------    dl gott skydd ål den poliliska demokraiin. Vi slår klart fasl - och del

Arbetsrältsreförm      uivecklas i moiivskrivningarna - att de politiskt valda har det yttersta
m. m.                 ansvaret för verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet. En

rådgivande nämnd med majoritet av politiskt förtroendevalda skall bedöma hur gränserna dras i praktiken. Och riksdagen skall varje år få en rapport från nämnden som ger underlag för motioner, prövning i konstitutionsulskotlel, riksdagsdebatt och riksdagsbeslut.

Arbetsmarknadens organisaiioner står nu inför det mödosamma arbetet att fylla den nya arbetsrätten med ett meningsfullt innehåll. Del kommer att la tid, och det kommer säkert inte att gå smärtfritt. Alla förändringar av existerande maktförhållanden lar emot. Det kommer atl ställas siora krav på de anställdas organisationer; vad det gäller är ju att skapa en i grunden decentraliserad form för medbeslämmandel. Del gäller också all sälla de många medlemmarna i spel så atl inte arbetsdemokratin blir en fråga för ett fåtal förtroendemän och ombudsmän.

Decenlraliseringskraven måste ocksä gälla arbetsgivarsidan, och inte minst då den statliga. De centrala ramavtalen måste ge förutsättningar för lokala avtalslösningar. Bara på det sättet kan den framväxande arbetsdemokratin bli levande och meningsfull för de mänga människorna. För mitt i alll del tal vi haft i dag om primär förhandlingsskyldighet, tolkningsföreträden och cenirala nämnder handlar det ändå till sist om människors vardag. Det är i arbetet vi vinner eller förlorar mycket av självrespekl och mening med tillvaron. Arbetet är ju inte etl nödvändigl ont. Del skall utformas sä alt del kan engagera människor som en central och positiv del av deras liv.

Det målet får vi aldrig förlora. Men skall det bli inte bara ett fjärran mål utan en nära verklighel för många människor måsle förlegade traditioner, som fortfarande finns kvar, ersättas av elt arbetsliv där chefer och medarbetare på olika nivåer möts på samma grund i gemensamma arbetsuppgifter. Det ser vi liberaler inte som en hol ulan tvärtom som dl löfte om ett mänskligare samhälle.

Herr lalman! Sialsrådel Feldt uttryckte lidigare i dag bekymmer över alt folkpartiet ofta var ensamt i kraven på fördjupad arbetsdemokrati. Också statsministern undrade oroligt hur folkpartiet i fortsättningen skulle kunna få fortsatt genomslag för sitt engagemang för atl ge arbetare och tjänstemän mer all säga till om i företagen.

Del är sant atl folkpartiet ofla fått kämpa ensamt, eller under motstånd från flera andra partier, för an försöka öka medbestämmandet för de anställda. Ofta har del motståndet kommit från socialdemokraterna.

Så var del med rätlen lill styreiserepresentation för de anställda. När
folkpartiet reste det kravet förklarade den dåvarande socialdemokratiske
partiordföranden att del skulle leda ""till en minskning av både tjäns-
'74                    temannens och arbetarnas möjligheter"".

Och vi gjorde hela tiden klart, tvärtemot vad Olof Palme nu påstår.      Nr 146 alt rätten för de anställda att sitta med i företagens styrelser bara var     Onsdagen den ett av leden i etl medbestämmande som måsle omfatta alla nivåer, sträcka      2 juni 1976

sig från verkstads- och kontorsgolven. Den som kanske främst drev den     -

frågan i vår politiska debatt var Sven Gustafson, då vice ordförande i     Arbelsrältsreform
folkpartiet. m. m.

Så var det med lagskyddet mot obefogade uppsägningar. Redan på 1950-talet väckle man motioner om del från folkpartihåll i riksdagen. Del får inte vara arbetsgivarens ensak att på vilka grunder som helst avskeda folk. Den tanken drev Cecilia Ndlelbrandt och folkpartiet under hela 1960-lalet ulan att få ert slöd. Först 1973 kunde riksdagen besluta om etl sådant lagskydd och därmed avskaffa en viklig del av innehållel i S 32.

Så var del med rätten också för de anställda i stal och kommun alt fritt förhandla om sina löner. Som enda parti reste folkpartiet tidigt det kravet och skrev in det i sitt partiprogram.

Så var del med de anställdas infiyiande över arbetsmiljö och företagshälsovård. År efter år motionerade vi om att de anställda här skulle få etl verkligt medbestämmande över frågor som gäller deras liv och hälsa.  Först nu har vi komniit dithän.

Så är del fortfarande med rätten för de anställda atl överklaga da-lainspeklionens beslul om personregister i företagen. Om datainspektionen går förelagsledningen emot får ju förelagsledningen besvära sig till regeringen. Men om datainspektionen går de anställda emot har de fackliga organisationerna ingen rätt atl överklaga. Inget annat parti följde oss, när vi för några veckor sedan här i riksdagen begärde all datalagen skulle ändras så att de anställda får samma rätt som företagsledningarna redan har.

Del är alltså riktigt att vi ofta varit ensamma i kraven på ökai medbestämmande för de anställda. Men det har sannerligen inte hindrat oss från att lägga förslag som vi anseti riktiga och viktiga för all fördjupa demokraiin och förmänskliga arbetslivet. Gång efter gång, i fråga efter fråga, har andra senare anslutit sig - och inte minst socialdemokraterna.

Så har vi då kunnat nå viktiga framsteg. Inte genom atl vi i folkpartiet fbrskräckt.s av vär ensamhet i starten. Men genom alt vi bildal opinion för vårt program och då ofta kunnal göra del i samklang med krav som vuxit fram inom löntagarorganisationerna.

Del är också sant att folkpartiet och socialdemokraterna nu kunnat enas om det väsentliga i den nya arbetsrätten och atl här finns skillnader mellan oss och de båda andra icke-socialisliska partierna. Vi skäms inte över en enighet som säkrar en viklig reform. Vi döljer inte skillnaderna, som vi känner sedan gammalt.

Men samtidigt som vi vill fördjupa arbetsdemokratin vill vi också atl
det skall finnas mycket för de anställda att ha inflytande över i företagen.
Därför motsätter vi oss planhushållning och förstatligande. Om inves
teringarna skall beslutas och styras centralt tar man ju bort myckel av     175

Nr 146               de anställdas medbestämmande. Om  läkemedelsindustrin och andra

Onsdagen den     branscher skall förstatligas, även mot de anställdas protester, blir ju inte

2 iuni 1976          medbestämmandet mycket värt. Socialdemokratins godtagande av bland-

_____________    ekonomin är en ömtålig planta som trivs bäst i hägnet av ett vitalt liberalt

Arbetsrättsreform      parti.

m. m.                   Vad Olof Palme därför i själva verket visar är att folkpartiet är en

självständig kraft i svensk politik. Mot konservativa skiljer vi oss genom vår klara anslutning till och vårt heta engagemang för kraven på de anställdas medbestämmande. Gränsen lill socialister är alt vi är emot förstatligande och planhushållning, att vi Är för många självständiga företag med eget beslutsutrymme i etl ekonomiskt system med konkurrens och marknadsekonomi. Del är föreningen av dessa båda värderingar som gör den sociala liberalismen omistlig.

Hert WERNER i Tyresö (vpk):

Herr lalman! Herr Palme säger atl vänsterpartiet kommunisterna alllid intagit en negaliv hållning lill förändringarna inom arbetslivet. Del beror på i vilken rikining de går. Om det, när man genomför förbättringar, samtidigt föreslås direkta försämringar på konkreta punkter, är vi .självfallet negativa lill dem.

Vårt parti var länge ensamt om att kräva slopande av S 32 - ja, så länge sedan att den då hette S 23. Också när den s. k. Saltsjöbadsandan hade sin högkonjunktur under 1940-1950-talen var vi kommunister i stort sen ensamma om atl tala om klasskamp, klassamhälle och storfinans. 1 dag står dessa begrepp i centrum för den poliliska debatten, därför atl klasskampen har förts upp lill ytan. Klassamhället har avslöjats som orsak till ökade inkomst- och förmögenhelsklyfior, alltmer omänskliga arbetsförhållanden i form av ulslagning och stress osv. När löntagarna kämpar för all bibehålla sin reallön eller motsätter sig försämringar på arbetsplatsen, stöter man direkt på arbetsköparnas makt. Man stöter på den i form av S 32 och dess verkningar, man stöter på den i form av kollekiivavtalslagen och arbelsdomslolen, som förklarar alla försök från arbetarnas sida som olagliga, när man försöker la upp kampen när del gäller både försämringar av löner och andra frågor på arbeisplaiscn.

Del var denna makl och dessa klasslagar som man mölle gruvarbetarna med, som hamnarbetarna, elektrikerna, skogsarbetarna, städerskorna och andra grupper fick erfara när de tog upp kampen för sina intressen. Man fick erfara att strejkrätten, arbetarnas främsta försvarsvapen i den fackliga kampen, praktiskt taget hade avskaffats. Konflikterna ställde i blixtbelysning alla de hinder i form av klasslagar som arbeisköparna tillsammans med sin makl i kraft av ägandeförhållandena kan resa, när arbelarna tvingas ut i aktiv kamp för sina intressen.

Del är genom ägandet av produktionsmedlen som kapitalägarna utövar

den avgörande makten både i förelagen och i samhället. Denna makt

har befästs av klasslagar och av all S 32 i SAF:s stadgar genom pre-

176                  judicerande domar i arbelsdomslolen har upphöjts lill lag. Därför måsle

utgångspunkten när det gäller verklig ekonomisk demokrati och företagsdemokrati enligt vår uppfatlning vara alt man skall avskaffa kapitalägarnas äganderätt. Varje diskussion om arbetarmakt och arbetarstyrda företag, som inte har detta som utgångspunkt utan som i stället bygger på samverkan mellan kapital och arbete, är illusionsmakeri.

Detta är den grundläggande skillnaden mellan vår syn och regeringens och de borgerliga partiernas syn på frågan om medbestämmanderätt i arbetslivet. Vi vill ha demokratiska rättigheter på arbetsplatsen som ett led i kampen för alt bryta kapitalägarnas makl över produktionsmedlen. Regeringen lägger fram en ramlag, vars främsta syfte är att öppna vägen för nya samarbetsavtal om arbetets ledning och fördelning och om företagsledningsfrågor.

Frågan om samarbete mellan arbetare och arbetsköpare pä grundval av påståendet om båda parters nödvändighet, som innebär att man förutsätter att det kapitalistiska produktionssystemet är evigt och oföränderligt, gavs av socialdemokratin en programmatisk utformning under slutet av 1930-talet och början av 1940-talet. Del var vid samma tillfälle man hävdade att "den sociala revolutionen hade fullbordats" och sade: "Arbete och kapital betingar varandra i den moderna produktionsordningen." Dessa båda satser utgör ett koncentrat av den uppfattning om det kapitalistiska samhället och lönarbetarnas ställning till detsamma som sedan dess legat till grund för den socialdemokratiska uppfattningen.

LO-kongressen 1941 utgör på sitt sätt en milstolpe i den svenska fackföreningsrörelsens utveckling i och med att man där programmatiskt försökte utveckla tanken att fackföreningsrörelsen skall inordnas under regeringspolitiken och ta ansvar för den samhällsekonomiska balansen.

Mot denna politik ställde vi då, liksom vi gör nu, kravet på att samförståndsideologin skall ersättas med en kampfront mot arbetsköparna, baserad på lönarbetarnas klassintressen och socialistiska målsättning. Först då kan lönarbetarnas och fackföreningsrörelsens samlade kraft maximall utnyttjas. En enig och stridbar fackföreningsrörelse är förutsättningen för att hävda lönarbetarnas intressen. Därför måste fackföreningsrörelsen ges sådana befogenheter som hindrar beslut som är negativa för de anställda. De måste ha rätt att vidta stridsåigärder, om de inte kommer någonstans i förhandlingar med en oresonlig motpart.

När den nuvarande kollekiivavtalslagen genomdrevs 1928 av en härsklysten borgeriighet gentemot den samlade arbetarrörelsen var det med det klart uttalade syftet att förhindra strejk. Den gången uttalade också en enhällig arbetarpress att syftet var att föriama de fackliga organisationernas aktionskraft. Den dåvarande socialdemokratin och fackföreningsrörelsen var helt enig i den bedömningen. Dåvarande LO-ordföranden Arvid Thorberg betecknade lagen som en slavlag, men över 40 år senare när man talar om att genomföra den "största reformen sedan allmänna rösträtten infördes" finner man en utskotlsmajoritet av socialdemokrater och borgeriiga representanter i alla väsentliga punkter vara

Nr 146

Onsdagen den 2 juni 1976

Arbetsrättsreform m. m.

177

12 Riksdagens prolokoll 1975/76:145-146

Nr 146

Onsdagen den 2 juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

178

överens om samma grundläggande uppfattningar som låg bakom 1928 års beslut och som socialdemokrater den gången energiskt och konsekvent bekämpade. Detta är ett uttryck för socialdemokratins samförståndsideologi och förvaltarpolitik inom ramen för den heliga biandekonomin.

Vänsterpartiet kommunisterna har konsekvent bekämpat 1928 års klasslagar och del från mitten av 1960-talel alltmer utvecklade samarbetet mellan kapital och arbeie. Partiet har aktivt deltagit i opinionen och kampen mot S 32 och kräver demokraiiska rättigheter innanför fabriksportarna, som underlättar lönarbetarnas kamp för alt förbättra sina arbetsvillkor.

Regeringens förslag har tagit viss hänsyn lill denna opinion, och del är positivt. Det är också en framgång atl man från socialdemokratiskt håll i dag inte anser sig kunna skriva på det sätt man gjorde bara för fem sex år sedan i ett utskottsbetänkande när de här frågorna diskuterades. Det var då man skrev ihop sig med samtliga borgerliga partier med formuleringen: "Den i S 32 angivna principen att arbetsgivaren själv äger bestämma över sill förelag och avgöra vem som skall vara anställd där ger ullryck för en av grundsatserna förden rättsliga regleringen mellan arbetsgivare och arbetstagare." Eller när man uttryckte sig på följande sätt vid samma tillfälle: "Bestämmanderätten kan härledas ur äganderätten. Den som är ägare till etl produktionsmedel får också bestämma hur det skall användas. På denna bas vilar näringslivets uppbyggnad." Man hävdade vidare alltifrån moderater till socialdemokraler att bestämmelsen om S 32 i SAF:s stadgar som i princip ålägger medlemmar i organisationen atl i kollektivavtal ta in en regel av denna typ kan "sägas ge uttryck för en allmän rättsgrundsals inom arbetsrätten".

Man avrundade det hela med all säga: ""1 och för sig är del angeläget all de anställda lillerkänns ökat inflytande och medbestämmanderätt på olika nivåer inom företagen." Så sade man 1970 i ett enigt utskottsbetänkande. Så säger man inte i dag - det är inte opportunt efter all den diskussion som har varit under de senaste åren och där man från socialdemokratiskt håll sagt all man tänker vidta avgörande förändringar på arbetsrättens område. Man uttrycker sig inte på samma sätt som då, men man tänker uppenbarligen på samma sätt. Man försöker ge sken av att del på den svenska arbetsmarknaden finns en jämställdhet i form av två likvärdiga parier som har all förhandla om olika frågor på lika villkor. Del är där vårt partis uppfattning skiljer sig från socialdemokraternas och de borgerliga partiernas, som de har gett ultryck för både här i dag och i del utskottsbetänkande från 1970 som jag nyss citerade.

Någon jiimställdhet i dessa frågor existerar inte, eftersom arbetsköparen i kraft av ägandeförhållandet leder och fördelar arbetet, anställer och avskedar. Det är ett uttryck för de rådande klassförhållandena, och det går inte att ställa lagar ovanför olika klassinlressen.

När vi förordar lagstiftning på detla område är vi på del klara med att en sådan inte löser alla problem inom arbetslivet. Men vi menar samtidigt atl en lag som ger konkreta demokraiiska rättigheter på ar-

betsplaiserna är dl starkt slöd i kampen mot den avgörande makt ka-     Nr 146
pitalägarna besitter genom sin äganderätt till produktionsmedlen. Onsdagen den

Regeringens förslag tar en viss hänsyn till den starka opinion som     2 juni 1976

utvecklats under de senaste årens spontana kamp ute på arbetsplatserna.    

Det innehåller en begränsad utökning av de fackliga rättigheterna. Dit     Arbetsrättsreform räknar vi främsl utökad förhandlingsrätt - som i princip skall vara lika      m. m. för privat och offentligt anställda - utökad informationsskyldighet för arbelsgivarna och en begränsning av deras företräde atl tolka avtal samt en viss facklig vetorätt i entreprenadfrågor.

Vi anser det vidare riktigt atl regeringen inte gått med på att skriva in frågan om parlssammansalla organ i lagen. Till det positiva räknar vi också all regeringen avvisat arbetsrättskommitténs förslag om förbud mot poliliska strejker och hårdare restriktioner när det gäller fackliga solidaritetsaktioner.

Samtidigt som vi noterar dessa framsteg jämfört med gällande lagar och med arbetsrätiskommitténs förslag noterar vi också att fredsplikten skärps i den överflyttade kollektivavtalslagen. Lagförslaget knyts öppet ihop med anvisningarna i den s. k. trygghetslagen att strejkande arbetare under vissa förhållanden kan avskedas. Regeringen nonchalerar den tilltagande svartlistningen av fackligt och politiskt aktiva arbetare som är misshagliga för förelagen. Vi menar all detta är det mest anmärkningsvärda i regeringens förslag, att man trots alla erfarenheter av strejkvapnets avgörande betydelse skärper fredsplikten och ger arbetsköparna ökade möjligheter att utöva repressalier mot strejkande. De fackliga organisationerna görs mer ansvariga än hittills för att fredsplikten upprätthålls. Man går t. o. m. så långt alt en strejk som inte överensstämmer med förbundens stadgar görs olaglig och kan dras inför arbetsdomstolen.

Jag är förvånad över att regeringen och utskottsmajoriteten inte har klart för sig vad som efter alla konflikter- från gruvarbetarstrejken fram till konflikterna under senare år - blivit uppenbart för många människor, nämligen atl det som ligger i botten för den nuvarande och föreslagna lagstiftningen inte har förankring i del allmänna rättsmedvetandet och alt del är arbetsköparsidan som ensidigt gynnas av fredspliklen.

Om de anslällda under avtalstiden märker att förutsättningarna förändras under avtalsperioden, t. ex. genom hård rationalisering, ändring av arbetsprocessen, omflyttningar, permitleringar, omläggningar av lönesystem eller tolkning av tvistig bestämmelse i avtalet, har de två vägar att gå: antingen att underdånigt finna sig i orättvisorna - kanske i flera år efiersom vi under de senaste åren haft flerårsavtal - eller att tillgripa strejkvapnel och därmed bryta mot lagen.

För företagarna är förhållandena annoriunda. De kan genom ägande
förhållandena och de rättigheter som dessa för med sig genomdriva sina
åtgärder eller sin tolkning av en tvistig bestämmelse. Den avgörande
kritik som vi riktar mot regeringens förslag till lag om medbestämmande
i arbetslivet är att den inte innehåller sådana konkreta rättigheter som
ger fackföreningarna makt atl förändra arbetslivets villkor.                      '79

Nr 146

Onsdagen den 2juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

180

I stället för en lag med konkreia demokratiska rättigheter, som skulle underlätta självständig facklig kamp mot den avgörande makt som kapitalägarna har i företagen och samhället, öppnar lagen främst vägen för nya samarbetsavtal. Med skärpt fredsplikl binds fackföreningarna alt ta ansvar för företagens och myndigheternas rationaliseringar och personalpolitik. Det som därutöver omedelbart slår igenom är lagförslagets brist på för lönarbetarna gripbara sociala målsättningar, som skall uppnås med reformen.

Lagen kan sägas vila på fyra hörnstenar.

1.    En vidgad förhandlingsrätt, en begränsning av arbetsköparnas företräde att tolka avial, en utvidgning av arbetsköparnas informationsskyldighet och en facklig vetorätt i entreprenadfrågor. Men detta ger ju inte fackföreningarna någon reell makt. När man har förhandlat färdigt bestämmer arbetsköparna.

2.    Utan rätt atl vidta stridsåigärder eller att inlägga veto mot företagens beslut, som är negativa för de anställda, binds fackföreningarna vid elt ansvar för att effektivisera det privata näringslivet.

3.    Detta ansvar för fackföreningarna blir så mycket allvariigare då det hängs upp på en skärpt fredsplikt. Vi har haft kollektivavtalslagens fredsplikt i snart 50 år. Men först under senare är, då man tagit upp en intensiv debatt om alt fackföreningarna utan maktbefogenheter skall ta ett huvudansvar för effektivisering av näringslivet, skriver man in anvisningar i lagen att strejkande skall kunna avskedas. Varför kopplas dessa metoder, som fackföreningarna fåll kämpa mot sedan sitt bildande, till att fackföreningarna utan verkliga maktbefogenheter skall ta detta ansvar? Del blir i själva verket etl slag mot fackföreningarnas självständighet.

4.    I stället fören lag med konkreta demokraiiska rättigheter, som skulle underlätta självständig facklig kamp och avskaffa de prejudicerande domarna om S 32, föreslår regeringen en ramlag som öppnar vägen för nya samarbetsavtal och som innebär att arbetsdomstolen skall fortsätta alt skapa nya lagar genom prejudikat.

Jag skall inte uppehålla mig vid andra anmärkningsvärda detaljer i regeringens förslag, eftersom andra ledamöter från vårt parti redan gjort det.

Jag vill rikta två konkreta frågor till statsministern:

1.    Varför vägrar ni att lyssna till Valter Korpi och andra? Korpi har i en artikelserie i LO-tidningen klart redogjort för strejkernas orsaker och vederiagt alla de argument som förs fram i debatten om strejkerna. Varför vidhåller ni atl strejkande skall kunna avskedas? Hur kan ni skriva in fackförbundens stadgar i lagen?

2.    Varför kopplas förhandlingarna om s. k. medbestämmandeavtal till löneförhandlingarna trots alt både LO och än mer bestämt TCO avstyrkte en sådan koppling. Varför har ni gett den skärpta fredsplikten en särskild udd mot lönekampen, som alltid varit fackföreningarnas vikiigaste uppgift och varför gör ni detta i en tid då den ekonomiska försvarskampen både här i Sverige och andra länder iräder i förgrunden på elt mera mar-

kant sätt än på länge på grund av den starkare inflationen?

Herr talman! Mot regeringens förslag lägger vänsterpartiet kommunisterna fram ett helhetsalternativ. 1 stället för en ramlag kräver vpk en lag med omfattande demokratiska rättigheter pä arbetsplatserna.

Arbetsplatskampen liksom klasskampen på andra avsnitt är alltid konkret. De rättigheter som vpk kräver och skaparopinion förskall underlätta självständig facklig kamp för trygghet i anställningen, ett meningsfullt arbete, en riskfri arbetsmiljö med mänsklig arbetsmiljö, för radikal minskning av sjukskrivningar och förtidspensioneringar, för en omfördelning av produktionens vinster mellan kapital och arbete och för en utformning av arbetsplatserna, som motsvarar lönarbetarnas sociala och kulturella behov.

Vi menar att grunden för detta måste vara förbud mot svartlistning och avsked av strejkande, bort med 1928 års anlistrejklag i stället för skärpning av den och omfattande demokratiska rättigheter på arbetsplatserna för att underiätla självständig facklig kamp. Detta är viktiga utgångspunkter för våra förslag som vi ställt i det här sammanhanget.

Nr 146

Onsdagen den 2 juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Jag vill först uttrycka ett beklagande över att jag till följd av att jag befunnit mig på Arlanda flygplats för all ta emot presidenten från Guinea-Bissau som är här på officiellt besök inte har kunnal åhöra parliledarinläggen i denna debatt. Jag har emellertid fått dem refererade för mig, och jag vill ta upp några synpunkter.

Till herr Werner i Tyresö vill jag först säga att det givetvis inte är så att LO och TCO som helt stöder denna reform skulle vilja påtvinga sina medlemmar något slags skenreform. Genom en långvarig praktisk erfarenhet vet de ju atl medbestämmandelagen kommer att ge arbetare och tjänstemän en ökad makt, iryggare arbetsvillkor, slagkraftigare fackliga organisaiioner och mera meningsfyllda jobb. Bakom talet om en hell fri strejkrätt döljer sig ofta seklernas drömmar som ytterst bara gagnar arbetsgivarna, men vad lönlagarna vill ha är klara och entydiga avtal där varje part rakryggad står för sina åtaganden och där etl handslag är ett handslag som man kan lila på. Del är ju delta som är innebörden av fredsplikten - en strejk skall utlysas i sladgeenlig ordning, och man skall respektera ingångna avtal. Möjligheterna all avskeda arbetare har redan nu klart inskränkts genom i första hand trygghetslagarna, och detta kommer att förstärkas genom de lagar vi nu diskuterar. Ett avskedande kan nu endasi genomföras efter dom i arbelsdomslolen.

Herr Fälldin har varit inne på att man skall komplettera medbestämmandelagen. Det finns en beklaglig tendens hos centern all tro sig begripa dessa frågor bättre än de fackliga organisationerna och spela deras roll ål dem. Men frågan om avtalsförbud har ju både LO och TCO entydigt gått emot. De vill inte ha elt avialsförbud, utan de siöder helhjärtat den konstruktion som vi kommit överens med dem om. Detta är belagt, och då kan inte ceniern komma och påstå att man vet bättre vad dessa

Nr 146

Onsdagen den 2juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

182

organisationer egentligen tycker.

När del gäller frågan om småförelagen vill jag citera tidningen Metallarbetaren: "Ceniern har lagt dl förslag som innebär alt de anställdas fackliga organisation inte får rätt atl gå in i reella förhandlingar på en liten arbetsplats och del är elt klart antifackligt förslag." Så långt Metallarbetaren.

Varför tror ceniern egentligen atl arbetarna och tjänstemännen sluter sig samman i fackliga organisaiioner? Jo, därför atl de endast med gemensam kraft kan hävda sina intressen mot arbeisgivaren. På väldigt många arbetsplatser finns del inte någon facklig klubb och inte något ombud utsett. Del råder olika förhållanden inom olika branscher och fack. Det är de fackliga organisaiionerna själva som väljer hur de finner det bäst all låta sig representeras på arbetsplatsen. Cenierns förslag innebär all förhandlingsformerna skulle lagregleras. Men det behövs inga sådana pekpinnar ål de fackliga organisaiionerna.

Värre är ju alt denna centerns linje skulle direkl försvåra inflytandet för de anslällda på många arbetsplatser. Man säger atl del på små arbetsplatser flnns en gemenskap. Säkert är del så på många håll, och där kommer man inte all ha några bekymmer. Men de små arbetsplatserna är inte så bra på alla håll som man litet romantiskt tycks tro.

Lyssna på de regionala skyddsombuden, t. ex.! Jag har lyssnat lill sådana. Jag har läst deras redogörelser. Det finns alltför många exempel på hur de regionala skyddsombuden, som har all se lill de små arbetsplatserna, direkt hindras i sin verksamhet, hotas med atl bli utkastade om de vågar föra fram kritik av arbetsmiljön. Inte sällan kan regionala skyddsombud få telefonsamtal från anställda som ber dem atl komma på besök för all hjälpa lill med alt rätta lill svåra arbelsmiljöproblem. Man ber skyddsombuden all inte berätta vem som har ringt - man är rädd om jobbet. Läs fackförbundslidningarna, tala med skyddsombuden! Jag generaliserar inte alls när det gäller småförelagen, men sådana exempel finns. Enskilda medlemmar av fackföreningen skulle alltså kunna vara utlämnade till godtycke om de inte kunde känna stödet av den samlade fackliga organisaiionen när del behövs. De som skulle drabbas skulle vara de anställda vid de arbetsplatser där de sämsta förutsättningarna finns för dem atl förhandla på egen hand, där de är mest utsatta och kanske har en hård arbetsgivare. Det är där som centern i dag skulle kunna ställa facket utanför. Del är del Metallarbetaren menar med an-lifacklig lagsiiftning.

Till herr Bohman hinner jag bara säga en sak i detta inlägg. Jag skall återkomma sedan. Han återkom lill svetsaren som skulle sova dåligt om nallen. Jag lar upp del, efiersom det är ett betydande principiellt intresse inblandat. Så här sade herr Bohman i en mycket berömd intervju i Aftonbladet:

"Jag tror inte man vinner myckel på att låta en svetsare t. ex. delta i beslut som gäller företagets långsiktiga investeringsplaner. Han är inte skolad för så svåra uppgifter. Jag tror alt han skulle sova illa om natten

om han gjordes medansvarig för företagets allmänna produktionsplane-     Nr 146

''"'                                                                                Onsdagen den

Så småningom återkom herr Bohman i tidningen Dagen och sade föl-      2 juni 1976

jande;                                                                                             

"Jag har vid dl tillfälle sagt att en svetsare skulle sova dåligt om     Arbetsrättsreform nallen om han - i egenskap av svetsare - skulle behöva falla långsiktiga     m. m. beslut, som gäller företagels långsiktiga investeringsverksamhet. Jag står fasl vid detta. Han är inte utbildad för all fatta sådana beslul. Beslul

skall ytterst vila på kunskaper och erfarenheter.   Jag menar alltså

att de människor som har kunskaperna och bär ansvaret för framliden skall fatta de viktiga och avgörande besluten."

Lål oss titta litet grand på vad det innebär. Vi har elt myckel konkret fall, nämligen Eriksberg, där det just var svetsarna - metallarbetarna - som gick fram och tog ansvaret, som belyste missförhållandena och som gjorde en fantastisk insats. - Vem har då kunskapen och erfarenheten?

Om man kommer färsk, nyutexaminerad från en handelsskola, har man då den erfarenheten atl man kan vara med och falla de långsiktiga besluten? Och, vilkel är ett vanligare fall: om man ärver någon miljon eller två, har man då genom någon egendomlig försyn just fåll de kunskaper som behövs för all fatta de långsiktiga produktionsbesluten? Del är precis så som vårt ekonomiska system har fungerat. Har man ärvt en stor summa pengar som man satt in i ett företag, har man haft makten att falla de långsiktiga besluten, och då har man genom denna egendomliga definition automatiskt också fått kunskaperna. Men om man jobbar på ett förelag och har kamraternas förtroende och en långvarig praktisk erfarenhet, skulle man alltså inte ha tillräckliga kunskaper och erfarenheter - då skulle man icke kunna bära ansvaret för framtiden.

Del är detta som är principiellt intressant, för del speglar en avgörande skiljelinje i vår syn på människors möjligheter och ansvar. Vi tror på svetsarna, teknikerna, ingenjörerna och de andra tjänstemännen och vi tror all svenskt näringsliv blir väldigt mycket bättre, om man utnyttjar just deras kunskap och erfarenhet i de närliggande tingen men också i den långsikliga planeringen, och där går skiljelinjen mot moderalerna.

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Statsministern är naturligtvis ursäktad för atl han inte kunnal delta här i kammaren medan han skön andra officiella plikter. Statsministern är också ursäktad för att del kan ha sina bekymmer all diskutera på grundval av andrahandskunskaper om vad som är sagt. Däremot tyckerjag inte all statsministern är ursäktad, om han på grundval av omdömen i fackförbundsskrifter eller andra skrifter argumenterar mot vad vi har sagt och yrkat här i riksdagen. Del materialet finns ändå att läsa.

Statsministern pastarätt vi med de förslag som vi har lagt fram direkl
skulle försvåra för de anslällda i små företag. Lål mig då upprepa vad       183

Nr 146

Onsdagen den 2juni1976

Arbetsrättsreform m. m.

184

jag sade i milt huvudanförande, nämligen alt det enligt min mening är självklart att de anställda och företagarna skall kunna fatta beslut, om de är ense. Det är lika självklart som att de anställda i varje situation skall kunna ta sin fackliga organisation lill hjälp i de förhandlingar det gäller. Båda dessa rättigheter borde vara lika självklara.

Hur statsministern och andra på denna grund kan säga att centerns förslag ställer facket utanför är obegripligt. Vi har ju i alla sammanhang pekat på det nödvändiga och självklara i alt de anställda alllid kan ta fackei till sin hjälp för att bedriva förhandlingarna. Klarar man inte detta på den lokala nivån, har man naturiiglvis rätt att föra upp dem till cenirala förhandlingar. Det kommer icke att vara möjligt alt åsiadkomma någon mytbildning på detta område. Det gäller hell enkelt i dessa förhandlingar att utnyttja del som arbetsmarknadsministern framhöll som viktigt, nämligen den kunskap och den erfarenhet som de direkl berörda på arbets-golvet har, och det skall göras i inledningsskedet. Det är den kompletteringen som vi har velat göra.

Nu säger statsministern alt vi vill lagreglera förhandlingsskyldigheten. Ja, fram till dess att kollektivavtal är träffade på dessa områden gäller ramlagstiftningen om arbetsgivarnas primära förhandlingsskyldighet.Vad vi då säger är atl i de företag där det icke finns klubb och där del icke finns lokalt ombud är det rimligt och självklart alt förhandlingarna las upp direkt med de anställda. Men återigen: Om de anställda vill koppla in sin fackliga organisation skall de givetvis ha rätt all göra det.

Jag utfärdar ingen sanktion för alla småförelag. Del är klart att del finns småföretagare som icke ser värdet av atl ta till vara de anställdas erfarenheter och kunskaper och låta dem påverka framlidsplaneringen i föreiagel, men det är väl något av en vrångbild när statsministern försöker göra gällande all del skulle råda sådana förhållanden att den anställde i ett förelag icke vågade kalla på sin organisation för att få hjälp med att råda bot på missförhållandena. Nog vill det till andra argument än sådana för att bevisa alt vår inställning är felaktig.

Sedan till avialsförbud - del gäller de offentliganställda. Efiersom socialdemokraler och folkpartister är ense om detta vill jag ta fasta på vad Per Ahlmark sade i denna fråga: Vi slår klart fasl, och det utvecklas i motivskrivningar, alt de politiskt valda har del yttersta ansvaret för verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet. Detla föreställer jag mig all vi alla är ense om och all del också gäller för socialdemokratin. Jag säger all del väl vore värdefullt alt låta det komma till ultryck i lagtexten, men då svarar man atl del skulle vara all visa misstroende mot de fackliga organisaiionerna. Då frågar jag: Är del misstro mot de poliliska partierna när vi i grundlag och i andra sammanhang lägger fasl regler för vad som är poliliskl möjligt? Det är väl i stället så atl vi uppfattar del som något värdefullt alt ha dessa regler atl tillgå för vårt poliliska handlande i en infekterad situation! All i den infekterade situationen hålla på med all fastställa dessa regler är ju vad vi vill komma bort ifrån genom att ge ett ökat skydd ål de mänskliga fri- och rättigheterna.

Jag tycker det finns en klar parallell i grundsynen därvidlag, som gärna     Nr 146
kunde få komma till uttryck ocksä i det här sammanhanget.   Onsdagen den

2 juni 1976
Herr BOHMAN (m) kort genmäle:                                      

---

Herr talman! Det var faktiskt första gången som Olof Palme citerade     Arbetsrättsreform mig rätt när han talade om den där metallarbetaren. Jag vet inte hur      m. m. många gånger jag under det senaste året har läst eller hört uttalanden av Olof Palme, där det varje gång har hetat: Gösta Bohman har sagt att en metallarbetare skulle sova dåligt om natten om han fick mer att säga till om på sin arbetsplats.

Jag tycker det är utomordentligt svagt, herr statsminister, alt när man apostroferar en motståndare så många gånger som Olof Palme gör och återger citatet så många gånger som han här gjort inte orka - eller inte kunna kosta på sig - att ta reda på vad motståndaren faktiskt har sagt och sedan polemisera mot vederbörande för det faktiskt sagda. Det gjorde herr Palme nu, och det var bra, men det är första gången som jag har hört herr Palme över huvud taget återge det här citatet riktigt. Tidigare har det varenda gång - för att använda herr Palmes eget älsklingsuttryck - varit fråga om en vrångbild av vad jag har stått för.

Sedan lill citatet! Uttalandel fälldes i samband med en diskussion om kunskapernas betydelse i företagen. Att utnyttja människors kunskaper och erfarenheter är eli av de syften som jag själv anser vara väsentliga då det gäller att bygga upp en gemenskapsanda på förelagen, all ge medinflyiande för de anställda och medverkan i förelagsprocessen. Man kan kalla det för företagsdemokrati, men man kan också kalla det för en strävan all skapa solidaritet, att förstärka företaget, all låta arbetets ära och arbetets kunskaper verkligen komma lill sin rätt på olika nivåer i förelaget. Det är del man skall sikta på. Och när jag gjorde mitt uttalande syftade jag på alt del för en svetsare måste vara mycket besvärligt att just i den egenskapen och med den bakgrunden fatta beslut om och ta ansvar för den långsikliga investeringsverksamheten. Jag vet inte om herr Palme har klart för sig hur besvärligt och komplicerat det är all planera för dl företag och vad del kan kräva av insikter och vetande.

Självfallet kan svetsaren som representant för sina kamrater på verkstadsgolvet sällas in i styrelsen för företaget och företräda kamraterna som människa - en klok karl med gott omdöme - men kunskaperna om investeringsverksamhet saknas i hans egenskap just av svetsare och med den utbildning han har fått för den uppgiften.

Jag skulle själv sova illa om natten om jag skulle gå ner på verkstadsgolvet och svetsa. Jag kan uträtta åtskilligt med mina händer, men svetsning - del skall jag gärna erkänna - klarar jag inte.

Drar man ul konsekvenserna av herr Palmes anförande innebär det
att man skulle kunna låta enbart folk med sådan här yrkesutbildning
ta ansvar för elt företags långsiktiga investeringsverksamhet. Så handlar
ingen. Man utnyttjar kunskaper för olika, speciella uppgifter där kun
skaperna bäst kommer till sin rätt.                                                     '85

Nr  146                 Sedan drog Olof Palme plötsligt in ärvda pengar i bilden. Vad i all

Onsdagen den     '" " ''   ' ' '*'' göra? Om någon har ärvt pengar och

2 iuni 176           sätter in dem i etl företag så utgår jag ifrån all vederbörande är så förnuftig

_____________    att han ser lill alt ha folk som kan sill jobb på olika befattningar och

Arbetsrättsreform      olika nivåer inom företaget - ait han litar på tekniker när del gäller
m. m.                tekniska frågor, litar på svetsare när det gäller svetsning och söker folk

som kan invesleringsproblem när det gäller att göra de långsiktiga investeringarna.

Ytterst är det en fråga om kunskaper - och det är ingenting att flina åt, herr statsminister. Kunskaper är väsentliga inte bara på det politiska området utan också - inte minst - ute i förelagen.

För en stund sedan ringde det en damfrisörska hit lill mig. Hon hade hört och sett herr Palme i Rapport och var djupt bekymrad: "Har herr Palme ingen som helst förståelse för hur vi småförelag har del? Begriper inte landels statsminister", sade hon, "all vi är lika mycket beroende av de anslällda som de anställda är beroende av oss i den typ av företag som jag driver - ett litet företag med ett antal hårfrisörskor?" Om inte hennes medarbetare sköter sina jobb så går hennes förelag omkull. "Jag är djupt oroad", sade hon, "'över atl landels statsminister inte förstår vad del betyder all sköta ett småföretag. Jag fick en känsla av" - jag citerar henne nu, men hon kan ha missförstått herr Palme - "att herr Palme ansåg atl vi småföretagare egentligen inte har något existensberättigande i det här samhället." Hon var djupt bekymrad.

Vad del är fråga om när det gäller de små förelagen är all utnyttja den gemenskaps- och samarbetsanda som verkligen har utbildats i dessa företag, där del föreligger dl ömsesidigt beroende mellan de människor som där arbelar. 1 den mån de behöver fackets stöd skall de självfallet få fackets slöd, men i den mån dessa medarbetare - tre, fyra eller fem - har god kontakt och gott samarbete med sin arbetsgiva/e skall man inte nödvändigtvis tvinga på dem representanter från fackei.

Fackei behövs för all stärka den enskildes ställning, men när den enskilde anser all hans släilning är tillräckligt stark skall man inte tvinga pä honom fackets företrädare. Detta kan få rakt motsatta effekter mot dem man eftersträvar och siöra samarbets- och gemenskapsandan i småförelagen. Jag tror all det var detta som den här hårfrisörskan syftade på i sin kritik av herr Palme.

Hert AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har ingen replik beträffande vad statsministern sade alldeles nyss men däremot rörande en fråga som herr Palme inte tog upp.

Regeringens förslag handlar ju också om föreningsrätten. Sverigfe har
som bekant en lagfäst föreningsrätt. Ändå är det inte ovanligt med över
grepp mot den rätten. Den som är syndikalisl kan slängas ute från många
byggjobb. Den som inte vill gå med i Handels får inte jobb i en Kon-
186                   sumaffär.

En avgörande svaghet i det förslag som regeringen har lagt fram är     Nr 146
all s. k. organisationsklausuler fortfarande blir tillåtna. Socialdemokra-     Onsdagen den
terna vill inte ens gå med på atl utreda hur man här skall stärka för-      2 juni 1976
eningsfrihelen.                                                                                   

Organisationsklausuler med olika utformning finns i en del kollek- Arbetsrättsreform tivavtal och s. k. hängavtal. I några föreskrivs att arbetsgivarna bara får m. m. anställa medlemmar i en viss facklig organisation eller all alla anställda hos arbetsgivaren skall tillhöra denna organisation. I andra stadgas en viss lidsfrist - exempelvis två veckor från anställningsdagen - inom vilken nyanställda skall ha anslutit sig lill en viss bestämd facklig organisation. I en tredje typ av klausuler förpliktas arbeisgivaren att vid nyanställning lämna företräde åt medlemmar av en viss facklig organisation.

LO uppskattar antalet arbetare som omfattas av organisationsklausul lill omkring 80 000. Organisaiionsklausulerna har kommit till som ett vapen mot konkurrerande fackliga organisationer. Risken är kanske atl delta vapen med den nya lagen kan komma atl användas flitigare än hittills.

Folkpartiet är för starka fackliga organisationer. Men styrkan skall inte vinnas på bekostnad av grundläggande rättigheter. Att förvägra enskilda människor anställning enbart på grund av att de vall en viss facklig tillhörighet är ett övergrepp som vi inte bör acceplera. Håller statsministern med om den bedömningen?

Herr WERNER i Tyresö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Palme talade om all avtal skall hållas, och visst skall avtal respekteras. Jag lycker alt hela den här debatten om respekten för ingångna avtal är något snedvriden. Självfallet skall man så långt som möjligt respektera ingångna avtal. Så skedde ju också före 1928, innan den nuvarande kollekiivavtalslagen drevs igenom av borgerlig regering och riksdagsmajoriiet.

Men nu är del så all det inte är lönarbetarna och fackföreningarna som har makten i företagen. Det är ju kapitalägarna som har den avgörande makten. De kan förändra förutsättningarna för ingångna avtal, och de gör del ofta också. Ju längre avtalsperioden är, desto mer ändras ofla förutsättningarna för de ingångna avtalen lill de anställdas nackdel. Del är arbeisköparna som provocerar fram strejkerna. Strejken är arbetarnas yttersta medel, som de använder först när andra medel som de har för all försvara sina intressen inte hjälper. Arbelarna strejkar, menar jag, aldrig av okynne.

Jag hävdar atl regeringens förslag är anmärkningsvärt genom att man
skärper fredspliklen och ger förelagarna möjligheter att vidta sanktion
mot strejkande, eftersom regeringen i dagens proposition direkl tar ställ
ning för skrivningen i propositionen om anställningsskydd av 1973, enligt
vilken strejkande i kvaliflcerade fall omedelbart kan avskedas. Man säger
där att om olovlig arbetskonflikl blir långvarig till följd av all de del
lagande arbetstagarna inte kan förmås alt vika från klart avtalsslridiga      187

Nr 146               krav och återgå lill arbetet, så är det grund för avskedande - eller när

Onsdagen den     någon arbetstagare driver fram en sirejk i syfte alt störa den ordinarie

2 iuni 1976         fackliga verksamheten på arbetsplatsen. Ja, vilka strejker kan f ö. inte

---------------   anklagas för all störa den ordinarie fackliga verksamheten? Vi behöver

Arbetsrättsreform      bara nämna gruvkonfliklen, skogsstrejken och hamnstrejken liksom sta
rn, m.                derskestrejkerna - strejker som alla hade ett mycket brett solidaritetsstöd
bland övriga lönarbetare. Nu nöjer man sig alltså inte med det ekonomiska
skadeståndet på 200 kr. utan lägger därtill i vissa fall avskedanden.

Sedan några ord lill om vårt förslag om demokraiiska rättigheter. Kravet på demokraiiska rättigheter på arbetsplatserna är ju ingenting abstrakt. Det skall vara till för att ge de anställda maktbefogenheter och underiätla facklig kamp för att uppnå bestämda sociala mål och förändra arbetslivets villkor till förmån för den anställde. Det, menar vi, kan man aldrig göra genom samarbete med kapitalägarna.

Efter att ha läst proposiiionen och utskollsbetänkandet och lyssnat till debatten måste man säga att del är helt klart alt både regeringen och de borgeriiga partierna ser reformen främsl som ett medel alt effektivisera det privata näringslivet. Vi sätter upp andra mål och kräver reformer som underiättar den fackliga kampen mot dåliga fysiska arbetsmiljöer och mot den allt värre arbelshels som de flesta upplever i arbetslivet, oavsett om de jobbar i privata eller statliga företag eller i kommuner och landsting. Vi är för alt fackföreningarna förhandlar om avtal som gör det möjligt för dem atl påverka såväl arbetets ledning som arbetets fördelning, förelagsledningsfrågor, produktionens inriktning osv.

Men vad vi opponerar oss emot är att fackföreningarna inte får någon verklig maktposition. Vi kräver inte bara strejkrätt, även om den är grundläggande och viktig. Vi kräver också all fackföreningarna skall ha rätt atl inlägga veto mot beslut som är negativa för de anställda. Vi kräver att lagen skall ge fackföreningarna rätl att bestämma löneform. Det var ett av de mera framträdande kraven i arbdplatsremissen, och det är en rätt som de anställda i alll fler branscher kräver för atl möta alla nya utstuderade preslationslönesystem. Vi kräver all fackföreningarna skall ha rätt atl genomföra fackföreningsmölen på betald arbetstid utan inblandning från arbeisköparna. Och delta är väl om något krav som skulle underlätta en självständig facklig kamp. Vi kräver atl de anslällda skall ha rätt all bedriva politisk verksamhet under sin lediga lid på arbetsplatserna.

I stället för konkreia rälligheler i lagen, som siöder de här kraven, överlåter regeringen en rad viktiga frågor lill nya utredningar eller förhandlingar med Arbetsgivareföreningen.

Ta t. ex. rätten lill politisk verksamhet på arbetsplatserna! Del har man

ju alltid kunnat förhandla med Arbetsgivareföreningen om. Hur länge

tänker regeringen tillåta att landels statsminister, som skedde i förra

valrörelsen, förbjuds att tala på lunchrasten till dem som arbetar i dl

'88                    förelag elleratl arbetsmarknadsministern vägras diskutera poliliska frågor

med löntagarna på en annan arbetsplats, som skedde nyligen?

Jag menar att den frågan är mycket berättigad mot bakgrund av atl Arbetsgivareföreningen gått ut till sina medlemsföretag med rekommendationer om totalförbud mot politisk verksamhet på arbetsplatserna inför årets val. Och inför den utmaningen från Arbetsgivareföreningen, som bara hjälper de borgeriiga partierna, tiger regeringen och gör frågan om rätt till politisk verksamhet på arbetsplatserna - denna mycket grundläggande demokratiska fråga - till en fråga om förhandlingar med Arbetsgivareföreningen.

Nr 146

Onsdagen den 2 juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Ja, det här sista kan jag väl bära. Jag har stått på en båt i Säveån och talat till jobbarna på SKF, och det var etl bra möte. Jag fick inte komma in en gång. Men det klarar nog de fackliga organisationerna av, för nu kan inte arbeisgivaren ensam bestämma längre.

Till herr Fälldin vill jag bara säga att del är ju ändå en väsentlig skillnad mellan våra ståndpunkter, för i centerns motion nr 2430 står det:

"Enligt vår mening måste klart slås fast att även om arbetstagarna på goda grunder vill ha medbestämmande i en fråga, måste deras intresse alltid stå lillbaka, om man kommer i konflikt med den politiska beslutsordningen. Det är otänkbart att genom medbestämmandeavtal ge arbetstagarna direkt inflytande i frågor som ytterst påverkart. ex. behovet att beskatta medborgarna. Beslut om bemanningsplaner, personaltäthet och liknande måste därför reservaiionslösi ankomma på det politiska beslutsområdet."

Det ligger alltså en mycket klar principskillnad i synsätt här - en oerhörd snävhet mot de fackliga organisationerna som vi inte godtar.

Herr Bohman kanske jag skall tycka synd om. Jag förmodar alt hans minuter på något sätt är dyrbara, för han har fa - och då ägnar han en mycket slor del av tiden åt all redovisa ett telefonsamtal med en säkerligen mycket förträfflig damfrisörska! Nu har jag kontrollerat att i inslaget med mitt anförande i Rapport och Dagens eko fanns inte ett ord om småföretagarna, så det kan inte vara det.

Då frågar jag mig: Varför gjorde herr Bohman detta långa referat av ett samtal? Var det för alt han tycker så? Vad jag har sagt är all en demokratisering av arbetslivet är ett positivt intresse även för de mindre företagen. Del är så vi skall tala. Men herr Bohman gör på två sätt. Det ena är atl han säger: Vi är med på alla lagar. Det andra är att han sedan reser ut till sina anhängare ute i landet och säger: Här håller något förskräckligt på atl hända.

Sedan har vi haft denna företagaraklion, där en stor mängd moderata riksdagsmän var med och där man direkt sade att nu skall förslagel om medbestämmanderätt omarbetas och en översyn göras av Åman-

189

Nr 146               lagarna osv. Spetsen i hela den propagandan var med andra ord riktad

Onsdagen den     " denna demokratisering av arbetslivet. Jag har läst flera artiklar där

2 iuni 1976          berr Bohman spelade med, men här i riksdagen är han mera försiktig

---------------    och för inte ens fram synpunkterna själv utan säger i stället alt det är

Arbetsrältsreförm      en hårfrisörska som har ringt och sagt att hon är orolig. Men säg då
m. m.                till henne, herr Bohman, vad som är riktigt, nämligen alt dessa lagar

kommer inte alt innebära några svårigheter för henne. De kan bara innebära atl man får bättre gemenskap på hennes arbetsplats. 1 stället för att springa här som skickebud kunde herr Bohman ha gjort en insats för demokratin! Men icke så.

Och så detta med metallarbetaren. Det är oerhört avslöjande. Därför tar jag upp den saken. Jag har beslutat niig för att citera herr Bohman rätt, för del är mera slagkraftigt all citera herr Bohman ord för ord, som jag gjorde i eftermiddags och som jag har gjort i etl tidigare tal i Folkets hus. Då blir det nämligen bara värre; jag skulle knappast kunna hitta på så bra exempel på herr Bohmans uppfattning som de han själv redovisat. Och så kommer denna fantastiska och så avslöjande fråga: Vad har ärvda pengar med detla all göra? Jo, hela del problem vi i dag diskuterar är ju detta, all hittills har det varit äganderätten till kapital som har varil bestämmande för förelagens långsiktiga planering. Kapitalägarna har säkert skaffat sig kloka experter. Del måsle alla göra. Men de har haft den yttersta bestämmanderätten. Nu rör vi fram förslaget all även de som satsar sitt arbete skall ha bestämmanderätt, alt arbetet skall ge rätt lill bestämmande. Men då börjar plötsligt herr Bohman bli orolig och säga, all då kommer svetsarna atl sova dåligt om natten. Men herr Bohman har aldrig stått här i kammaren och sagt atl nu sover kapitalägarna dåligt om nallen därför all de har ansvar för förelagens planering. Del har nämligen legat i själva del kapitalistiska systemet.

Här är det alltså en avgrund som öppnar sig, när det visar sig att herr Bohman inte har förstått vad del egentligen är fråga om, nämligen en utjämning mellan arbete och kapital till en ökad demokrati - och även, för all del, en maktförskjutning till arbetets förmån. Men det trodde jag alt vi var i rimlig grad överens om. Och här visar nu herr Bohman atl han inte vet vad det har varit fråga om över huvud taget.

Så en sak till, och den lar jag som ett nödtvunget renhållningsjobb. Herr Bohman har nu och tidigare fört Kurt Nordgrens namn på tal och även nämnt socialdemokraterna i arbetsrältskommittén, men de lycker som vi. Och herr Bohman hängde pä Kurt Nordgren alla vackra epitet som brukar ges socialdemokrater som inte finns bland oss längre. Han var ärlig och hederlig och allt möjligt - som, eo ipso, vi iveksamlingen är. Jag upprörs över sådant. Kurt Nordgren var min vän. Vi reste myckel lillsammans. Jag samarbetade med honom och vet hur han tänkte. Han jobbade oerhört hårt i arbetsrättskommittén och prövade var möjligheterna lill enighei fanns. Han dukade under i en svår sjukdom innan del arbetet var färdigt. Förslaget har sedan ändrats därför all löntagarorganisationerna och

190

många andra under remissen kom med ändringsförslag, så som alltid     Nr 146 händer under en frågas utveckling. Men dessutom finns det ju sådana     Onsdagen den väsentliga skiljelinjer också i detta arbeisrättskommitténs förslag. De     2 juni 1976

drömde aldrig om all fortfarande låta S 32 gälla för företag med mindre     --

än tio anställda. De drömde inte om att snäva in den allmänna rätten Arbetsrättsreform till information, de ville inte begränsa rätten lill kollektivavtal till ar- m. m. bdsledningsfrågor ulan ville ha med företagsledningsfrågor. Följde man moderaternas nuvarande linje, skulle S 32 råda som förut på ungefär hälften av landels arbetsplatser, dvs. på arbetsplatser med mindre än tio anslällda. Och på alla andra skulle man inte få lägga sig i företagsledningsfrågor.

Så säger man: Vi lycker ju precis som Kurt Nordgren. För Kurt Nordgren finns inte bland oss längre och kan inte försvara sig. Men vi som kände honom vet för det första att det är sakligt fel, och för det andra vet vi alt han tillhörde dem som inför 1971 års mycket avgörande LO-kongress drev demokratifrågorna allra hårdast, som satsade helhjärtat på denna förändring av biandekonomin, i maktrelationerna i det svenska samhället. Därför bg-örde del mig så illa atl herr Bohman inte kan stå på egna ben, utan skjuter en annan människa framför sig, som under hela sitt liv har kämpat mot den samhällsuppfattning som herr Bohman företräder och som aldrig skulle ha talat om några svetsare eller andra som skulle sova illa om natten utan vars hela ambition var atl föra fram de svenska lönarbetarna till ett ökat ansvar och etl ökat bestämmande i del svenska samhället. Jag reagerar starkt känslomässigt mot den typen av argumentation, av användningen av människor som inte finns bland oss längre, och jag har funnit det angeläget atl med skärpa redovisa denna inställning.

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Vad vi slår fast när det gäller den offeniligräusliga delen i vår parlimotion och i reservalionen är all verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet skall avgöras genom poliliska beslut. Det är vår uppfattning att det är klokt att nu sätta dessa gränser och låta del komma till uttryck i lagtext och inte vänta med den avgränsningen tills vi kanske hamnat i en infekterad situation.

Del är värt alt notera att statsministern nu inte återkommer lill påståendet att de anställda i de små förelagen genom cenierns förslag skulle komma i en sämre ställning än de som är anslällda i de större förelagen, och del är värt att lägga märke lill atl statsministern inte heller återkommer lill påståendet atl cenierns förslag skulle betyda att de fackliga organisationerna skulle ställas åt sidan.

Det är alltså värt atl konstatera atl den mytbildning i det här avseendet som man försökt sig på inte kan fortsätta. Och det är ett bra resultat av denna debatt.

Det är också bra, herr lalman, alt huvudlinjerna i denna lagstiftning
antas under slor enighet. Att vänsterpartiet kommunisterna avviker från   191

Nr 146               enigheten här i riksdagen i grundläggande avseenden är enligt min me-

Onsdagen den     "'"8 '"' överraskande.

2 juni 1976

_____________       Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Arbetsrättsreform   Herr talman! Först några ord beträffande telefonsamtalet. Jag har av

m. m.                förklarliga skäl inte sett statsministern i Rapport, men jag skall ge stats-

ministern telefonnumret till den här damen, så får herr Palme ringa till henne själv. Herr Palme trodde tydligen inte på min uppgift om telefonsamtalet.

Herr Palme säger att jag står här i kammaren och deklarerar en uppfattning i de företagsdemokratiska frågorna och då det gäller arbetsrättskommittén, men att jag sedan far runt om i landet och säger helt andra saker. Och så fick jag plötsligt ansvaret för det som sagts på småfö-retagarmötet i Jönköping. Jag tycker det vore bättre om herr Palme försökte - jag säger det än en gång - återge vad jag sagt och anklaga mig for vad jag gjort än att beskylla mig för saker jag inte gjort. Det skulle hedra statsministern om han övergick till att syssla med sådant.

Jag tycker att det pä något sätt är otäckt när Sveriges statsminister står i talarstolen och moraliserar i ogjort väder på det sätt statsministern är specialist på att göra. Jag har inte sagt något enda förklenande ord om Kurt Nordgren, som jag hade den allra största respekt för även om jag tyvärr inte kan skryta med att jag var hans vän. Vad jag sagt är att Kurt Nordgren var ordförande i arbelsrättskommittén, att arbetsrätts-kommittén intog en ståndpunkt i de här frågorna som stöddes av de socialdemokratiska ledamöterna och att vi i vår moiion till 90 % har Slött oss på arbetsrättskommitténs förslag. Jag kan inte finna att det kan läggas mig till last atl jag påminde om ett sådant obestridligt faktum. Och att jag hänvisat till arbetsrättskommitténs förslag beror på att statsministern i debatt efter debatt brukar anklaga oss för alt ha en reaktionär grundsyn i arbetsrättsfrågorna. Om vi är reaktionära, då var också arbetsrättskommitténs majoritet reaktionär, och det menar jag att den inte Var. Tvärtom. Det var ett klokt och balanserat förslag som arbetsrättskommittén utarbetade, och det står jag för. Därför faller herr Palmes anklagelser platt till marken.

När man moraliserar på det sätt som statsministern gjort finns det anledning att påminna om att så sent som i går åberopades i den här kammaren en annan person, som inte längre finns i livet, nämligen Gösta Bagge. Det var en av statsrådets egna kollegor som gjorde delta. Men då man åberopade Bagge var det inte för atl berömma honom eller för atl redovisa fakta, utan för att förklena honom och för att åstadkomma ett negativt intryck. 1 mitt fall var det tvärtom; jag uttalade mig i berömmande syfte. Jag tycker att det var ett klokt förslag arbetsrättskommittén kom med. Det var så klokt atl vi till 90 % kunde ansluta oss till det.

Herr Palmes tolkning vad vårt förslag innebär och i vilka punkter del
192                   skulle avvika från arbetsrättskommitténs förslag var i allt väsentligt fel-

aktig.

Herr WERNER i Tyresö (vpk) kort genmäle:                          Nr 146

Herr talman! Nej, herr Fälldin, det är säkert lika litet överraskande     Onsdagen den all vpk inte siöder det här förslagel som att ceniern i de grundläggande     j juni 1976

frågorna är helt överens med regeringen. På den punklen var del inga     ----

överraskningar. Arbetsrättsreform

Vi lycker all regeringens förslag i många stycken är myckel motsa-      m. m. gelsefulll. Å ena sidan föreslås t. ex. alt arbetsköparna inte skall kunna lillgripa disciplinära ålgärder mot de anställda utan att detla regleras i kollektivavtal. Å andra sidan ger regeringen direkl slöd för den hårdaste av alla sanklioner, nämligen avsked av strejkande.

Till sist några ord om strejkernas orsaker. Från borgeriigt håll och även från socialdemokratiskt håll söker man göra gällande atl del är strejkerna som förorsakar samhälleliga störningar och föriuster, men det är ändå att vända upp och ner på verkligheten. Valter Korpi påvisar i sin artikelserie i LO-tidningen all de senaste årens strejker i Sverige förorsakat etl bortfall av 100 000 produktionsdagar, medan under samma lid 90 miljoner arbetsdagar gått förlorade på grund av olycksfall i arbetet och på grund av sjukdom, som ofla beror på dåliga arbetsförhållanden, inte minst den alll värre arbdsheisen. Det är för all bekämpa dessa för lönarbetarna negativa förhållanden, som är inbyggda i det ekonomiska system vi lever i, som fackföreningarna behöver inte bara strejkrätten utan också en rad andra demokratiska rättigheter på arbetsplatserna.

Korpi avslutar sin utförliga artikelserie i LO-tidningen med atl framhålla atl strejkerna är både en väckarklocka och en säkerhetsventil, och han skriver så här: "Men strejkerna kan inte ses som protester mot den solidariska lönepolitiken eller mot fackföreningsrörelsens arbete. Strejkerna är också snarare orsakade av den snabba inflationstakten än inflationens grundläggande orsak. De sociala motsättningarna lever i vardagen, för att tala med socialdemokraternas manifest, och ingen strejkar för sill nöjes skull. Arbetarrörelsens linje måste nu som tidigare vara att angripa strejkernas orsaker, inte de strejkande medlemmarna."

Varför lyssnar inte regeringen till parlivännen Valter Korpi, som har gjort en seriös vetenskaplig utredning om den nya slrejkbilden, en vetenskaplig undersökning som utgår från den sociala verkligheten och som återigen slår fasl all del är kapitalägarna som provocerar fram de s. k. vilda strejkerna.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Thorbjörn Fälldin lever möjligen under illusionen att om jag i mina korta repliker inte hinner ta upp en av hans synpunkter så är därmed hans synpunkt riklig. Jag tvingas, med beklagande möjligen, att ta honom ur den villfarelsen.

Jag vidhåller vad jag lidigare sagt om småföretagen. På varje arbetsplats
sker dagligen kontakter mellan arbeisgivaren och de anslällda. Finns
del fackklubb eller utsett fackligl ombud så sker kontakten oftast den
vägen, men naluriiga kontakter äger rum också med övriga anställda.       193

13 Riksdagens prolokoll 1975/76:145-146

Nr 146               På arbetsplatser där utsett ombud saknas eller där fackklubb inte finns

Onsdagen den     ' kontakten las via den avdelning i vilken de anställda är medlemmar.

2 iuni 1976         Förhandlingar i samband med viktigare förändringar skall enligt lagför-

---------------    slaget upptas med den lokala fackliga organisaiionen. Hur delta sker

Arbetsrältsreförm      lägger vi oss inte i - del kan vara med fackklubben, del kan vara med
m. m.                en avdelningsrepresentanl, del kan vara med etl pä arbetsplatsen utsett

ombud och del kan vara direkl med medlemmarna på arbetsplatsen. Vi vill inte lagreglera sådana saker, ulan det är fråga om praktiskt arbeie, om utformade arbetsregler, om uppbyggda förhandlingssystem. Men ceniern vill lagreglera detta, och det är allvariigt. Det innebär atl man drar upp en klyfta mellan hur medlemmarna i en organisation valt alt hantera det här arbetet och vad lagstiftaren lycker. Det har ingen kommii på tanken all göra när del gäller de förhandlingar som regelmässigt äger rum om löner och allmänna anställningsvillkor, och del borde inte förekomma på del här områdei heller. Här är del fråga om respekten för den fackliga organisaiionen.

Dessutom - och del var därför jag drog upp de erfarenheter vi har av regionala skyddsombud - vill vi inte komma i den situationen, som dess värre kan inträffa - la nu inte del här som något generellt fördömande av landets småföretagare - atl arbeisgivaren säger till fackels representant: Du har inget här att göra. Jag har lagen på min sida. Mina anslällda är överens med mig.

Men alt man blivit överens beror kanske på atl de anställda är rädda och inte vågar annal. Tyvärr förekommer sådant ännu i dagens Sverige, men jag hoppas att del inte skall göra det länge lill.

Det är på bl. a. två punkter som ceniern och socialdemokraterna har skilda uppfattningar. Vi värnar om respekten för de fackliga organisationerna atl organisera sill arbete som de vill och inte reglera del med lagar, som ceniern vill. Den andra punklen gäller den sociala verkligheten, där de mest utsatta människorna kanske allra bäst behöver fackels slöd. Jag vill inte atl någon mytbildning skall kvarstå om alt vi på denna punkt inte har en från centern hell avvikande ståndpunkt.

Om herr Bohman vill vela vad socialdemokraterna i arbetsrältskommittén tycker så kan han läsa deras särskilda yttrande. Kommitténs uppfattning är hell i linje med lönlagarnas.

Herr Bohman sade alt allt del jag anförde om var arbetsrältskommittén
står och var moderalerna står var felaktigt. Visserligen var det en lid
sedan jag läste utlåtandet, men jag kan inte erinra mig atl del någonslans
slår alt kommittén har föreslagit att alla förelag med mindre än tio an
ställda skall undantas. Om riksdagen följde moderaternas förslag skulle
del betyda att de anslällda vid hälften av landets arbetsplatser fick leva
kvar under S 32. Jag kan inte finna atl arbeisrällskommillén har föreslagit
det. Om herr Bohman beskyller mig för alt inte tala sanning, så kanske
han - om han inte har någon replik kvar - i något annat samnianhang
kan klarlägga alt arbetsrätlskommiltén- har skrivit det han påstår.
'"4                       Om Kurt Nordgren har jag sagt det jag behöver säga. Del är möjligt

att någon av mina kolleger har yttrat sig kritiskt om Gösta Bagge eller     Nr 146 citerat honom, och del är väl inget fel med det. Det vore rent av bättre      Onsdagen den om också moderalerna gjorde på del sättet. Efter all genom åren ha      2 juni 1976

hört alla dessa citat skulle jag vilja göra en traveslering av vad generalen       

Cusier vid Liiile Big Horn sade: De enda goda socialdemokraterna tycks     Arbetsrätlsreforin vara de som inte längre finns bland oss. Det vore skönt om herr Bohman      m. m. slutade med den trafiken.

Jag vill avslutningsvis säga alt det känns betryggande att en slor majoritet av ledamöterna kommer att ställa sig bakom detta förslag om en reformering av arbetslivet, även om herr Werner i Tyresö försöker framställa det som något negativt för löntagarna. Det är ju inte så att det blir en skärpt fredsplikt, minskad strejkrätt och allt annal han lalar om. Jag tror del är riktigt atl säga atl Sverige icke mer kommer att bli delsamma fr. o. m. den dag då denna lag har trätt i kraft. Det kommer alt bli etl bättre land för arbetarna och tjänstemännen, men reformen kommer också atl bli till fördel för den långsikliga utvecklingen i samhället och näringslivet. Det är detla bättre samhälle som vi i dag kan göra en betydelsefull insats för atl skapa.

Herr andre vice talmannen anmälde atl herrar Fälldin och Bohman anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt lill ylleriigare repliker.

Hert GUSTAFSSON i Stockholm (s):

Herr talman! När vi i dag behandlar regeringens förslag om demokratin på arbetsplatsen läggs inte slutstenen i del arbetsrättsliga bygge som pågått sedan en tid lillbaka. Men den mest betydelsefulla och den mest omfattande delen av arbetsrätten blir med det lagverk som vi i dag skall anta färdig.

Denna lagsiiftning skall ses tillsammans med hela den rad av övriga lagar på arbetsmarknaden som under de senaste åren tillkommit. Trygghetslagarna, lagarna om studieledighd för de anställda, styreiserepresentation för de anställda, den kommande arbelsmiljölagen - alll detta sammanlaget kommer atl avgöra innehållel i arbetslivet i morgon och ge arbetslagarna ett medbestämmande som de fackliga organisationerna krävt.

Det är egentligen inte så anmärkningsvärt att arbetsgivarna och de
borgerliga partierna inte är med på noterna när det socialdemokratiska
partiet tillsammans med de fackliga organisaiionerna vill genomföra den
na demokraliseringsprocess. Man skall ha klart för sig alt det här handlar
om reella och - framför allt när det gäller arbetsgivarsidan - nalurligen
starka motsättningar. Det var också något som upplevdes ni\cket slarki
i arbetsrältskommittén och som hela utredningsarbetet präglades a\'. -
Detta sagt med anledning av den diskussion som nyss förevarit här.
Någon enighet i de principiella frågorna förelåg aldrig i kommillén. Detta
stod hela liden klart för löntagarrepresenianierna och socialdemokraterna  f*-""

Nr 146               i kommittén. Dessa hade en helt annan uppfattning om räckvidden av

Onsdagen den     32-reformen än arbetsgivarna och de borgerliga företrädarna. Alt påstå

2juni 1976          "01 annat är fel.

---------------       Etl ökat infiyiande för de anslällda över deras egna arbetsvillkor kan

Arbetsrättsreform      inte uppnås med mindre än atl den andra partens infiyiande begränsas.
m. m.                 Att man på arbetsgivarsidan inte gillar denna begränsning är ganska själv-

klart. Det är även helt som man kunde vänta sig all ocksä moderalerna och ceniern faller in i den kören. När det 1. ex. gäller moderaternas parlimotion är likheterna med Svenska arbetsgivareföreningens remissyttrande alltför påfallande för alt vara en tillfällighet.

Denna reformering av arbetslivet, den demokratisering av detta som den nya lagen innebär, träffar ju själva hjärtpunkten i Arbetsgivareföreningens ideologi - maklen över de resurser som vi alla tillsammans skapat.

Debatten om arbetslivets villkor har under större delen av 1960-talel och hela 1970-lalet varil den stora frågan förde fackliga organisationerna. Den proposition som vi i dag diskuterar bärs upp av starka fackliga krav. Inom LO och TCO formulerade man i början på 1970-lalei de krav som nu förverkligas. Del är en stark löniagaropinion bakom kraven på förändringarna i arbetslivet. Det är krav som har diskuterats på förbundskongresser, på LO:s kongresser, på TCO:s kongresser och som diskuterats ule på arbetsplatserna. Bara i de rådslag som föregick arbetet med proposiiionen deltog i runda tal 200 000 löntagare organiserade i LO och TCO. Propositionen präglas också i stora stycken av de synpunkter som framfördes vid dessa rådslag - synpunkter som både LO och TCO står bakom. Det kan finnas skäl att här betona den fackliga enigheten i de här. frågorna.

Av de många ändringsförslag som de borgerliga partierna har beträffande den föreslagna lagstiftningen vill jag här bara ta upp en enda fråga, nämligen den s. k. 200-kronorsregeln. Departementschefen föreslår att denna regel skall kvarstå i lagstiftningen. De borgerliga partierna har enats om alt yrka avslag på propositionen i denna del och föreslagit all regeln avskaffas hell. Detta innebär alt det tak, den högsta gräns för det personliga skadeståndet, som i dag finns försvinner. Det borgeriiga förslaget innebär alt arbetsdomstolen skall ha frihet all själv bestämma skadeståndels storlek. Inte ens lagrådet, som har yttrat sig över propositionen, ville gå så långt. Lagrådei ville införa etl högre maximum, nämligen 600 kr. Låt mig först konstatera alt de stora löntagarorganisationerna har tillstyrkt regeringens förslag om elt bibehållande av 200-kronorsregeln. Det var också ett starkt krav från rådslagsgrupperna. Detla har man g,jorl därför alt man inte tror att höga skadeslånd är den rätta lösningen på problemet med de vilda strejkerna. Det gäller i ställd, som det också framhålls i den socialdemokratiska reservalionen, att undanröja orsakerna lill konfiikten. Låt mig sedan konstatera all de borgerliga partierna här går längre än vad riksdagen gjorde när den antog kollektiv-avtalslagen 1928. Inte ens den borgerliga majoriteten i 1928 års riksdag.

196

som förvisso inte på del här området kännetecknades av någon progressiv      Nr 146
inställning, ville införa elt obegränsat skadeslånd vid kollektivavtalsbrolt      Onsdagen den
ulan begränsade detla till 200 kr. Sveriges löntagare har all anledning      j juni 1976
alt lägga de borgerligas agerande i denna fråga på minnet.    —-- —------

1 debatten som förts kring proposiiionen har ocksä från vänsterpartiet      Arbetsrättsreform kommunisterna och andra vänsterpartiers sidor påståtts alt arbeisgivaren      m. m. får del lättare atl avskeda arbetstagare som deltar i s. k. vilda strejker. Men det är lögn. Det kan varje intresserad övertyga sig om genom att slå upp de aktuella sidorna i propositionen.

Det är några saker som man måste hålla i minnet när man diskuterar dessa frågor. Innan vi fick lagstiftningen om anslällningsskydd för några år sedan hade arbeisgivaren en i princip fri uppsägningsrätt vilkel innebar att det inte fanns något hinder mot avskedande vid vilda strejker. Vi vet inte i vilken utsträckning avskedande förekom vid vilda strejker innan vi fick anslällningsskyddslagen, vi vet bara att del förekom. Ansläll-ningsskyddslagen inskränkte betydligt arbetsgivarens rätl när det gällde atl säga upp och avskeda sin arbetskraft. I del lagförslag som vi nu dis-kulerar har departementschefen ytterligare inskränkt möjligheten för arbetsgivaren all använda sig av avsked eller uppsägning vid arbetstagares dellagande i olovlig konfliki. Del kan alltså konstateras att medbestämmandelagens regler om avskedande eller uppsägning vid en vild sirejk är bättre ur arbetslagarsynpunkt än de regler som gäller i dag.

När del gäller frågan om sympatiåtgärder lill förmån för konflikter med utländsk bakgrund har jag tillsammans med elt antal socialdemokratiska riksdagsledamöter i en moiion yrkat alt riksdagen skall uttala atl medbestämmandelagen inte är avsedd alt hindra sådana sympatiåtgärder.

Bakgrunden lill molionen är åtgärder som riktar sig mot fartyg med bekvämlighdsflagg eller mot multinationella företag. Del får antas att sympatiåtgärder i konflikter med utländsk bakgrund kommer att bli mera vanliga i framliden. Delta har sin grund inte minst i det förhållandel atl de fackliga organisaiionerna på senare lid alltmera energiskt börjat försöka komma lill rätta med de problem som den snabba tillväxten av multinationella förelag har medfört. Del är inte ovanligt atl ett multinationellt företag som har en konfliki i etl visst land flyttar över siörre delen eller kanske hela produkiionen från det landet lill dl annat land och på så sätt gör konflikten i ursprungslandet verkningslös. Rättsläget i fråga om sådana sympatiaktioner är i vårt land oklart. Vår moiion syftar till all åstadkomma klarhet på detla område.

Lagtexten i lagen om medbestämmande i arbetslivet berör inte särskilt arbelskonflikter som har sin bakgrund i förhållandena i i andra länder. Departementschefen framhåller följande i motiven till lagen:

""Jag finner hell naturligt all svenska arbetstagarorganisationer inte skall vara förhindrade all delta i internationellt organiserade sympatiåtgärder till stöd för broderorganisalioner utomlands eller för att uttrycka solidaritet med dem som utsätts för poliliskl förtryck eller eljesl är i

97

Nr 146               behov av internationellt slöd. Begär i sådana sammanhang en facklig

Onsdaeen den     internaiional alt dess svenska medlemsorganisation skall ansluta sig lill

7 iuni 1976         " internationell aktion kan det inte vara rimligt all resa rättsliga hinder

_____________    häremot."'

Arbetsrättsreform   Lagrådet uttalade vid sin granskning av lagen atl sympatiåtgärd till

m. m.                slöd för utländsk part skulle i princip vara "tillåten endast under för-

utsättning atl den i ullandel vidtagna primära stridsålgärden är lovlig". Man kunde dock bortse från "sådana förbud mot stridsåigärder i den främmande staten som slår i uppenbar strid emot grunderna för rättsordningen i vårt land".

När del gäller fackliga sympatiåtgärder som rör multinationella företag är del myckel viktigt all de svenska organisationernas handlingsmöjligheter inte blir beskurna. Det är i många fall olämpligt all lovlighelen av en sympatiåtgärd i Sverige görs beroende av lovlighelen av en pri-märålgärd i ullandel. Del är ofta svårt och inte sällan omöjligt att säkert fastställa vad som är lovligt när del gäller en sådan primär ålgärd. Om lagrådets mening fick bli bestämmande skulle svenska fackförbund ofla vara hindrade all vidta sympatiåtgärder lill förmån för utländsk part. I inrikesutskollds skrivning förklaras alt del finns handlingsutrymme för de svenska organisaiionerna när det gäller rätten atl delta i sympatiåtgärder lill förmån för utländsk konfliki. Utskottet anför: '"Ulan tvivel ger också medbestämmandelagen ett' sådani utrymme.""

Utskottets uttalande innebär alt lagrådets yttrande om alt sympatiåtgärd skulle vara tillåten bara under förutsättning atl den i ullandel vidtagna primära stridsålgärden är lovlig har därmed underkänts. Del är viktigt att i dag klargöra detta för alt göra del möjligt för arbetsdomstolen atl rätt tolka lagen pä denna punkt. Annars skulle svenska fackliga organisationers möjligheter alt vidta sympatiåtgärder slarki försväras, kanske omöjliggöras.

Jag vill alltså slå fast all departementschefens och inrikesulskottds uttalanden sammanfaller och innebär all de förfaranden som omnämns i vår moiion är klart rätlsenliga. Det är viktigt alt få del bekräftat på detta sätt.

Herr lalman! Jag skulle i det här sammanhanget också vilja ta upp en annan kritisk synpunkt som blivit framförd i de borgerliga partiernas motioner ibland direkt, ibland mera inlindad, nämligen den alt en ökad möjlighet för de anslällda lill medbestämmande i beslul som påverkar arbetsvillkoren måsle innebära en ökad byråkratisering och därmed försämrad effektivitet. Del kan över huvud tagel ifrågasättas om dagens arbetsorganisation fungerar så obyråkraliskt som man ofta gör gällande. En arbetsorganisation som bygger på deltagande i beslutsfattandet från både anslällda och arbetsgivare och som hell anpassar sig lill detta förhållande kan t. o. m. komma att fungera mindre byråkratiskt än dagens arbetsorganisationer.

En av huvudlinjerna i kritiken mot den nya arbetsrätten från arbeis-
198                   givarnas och de borgerligas sida är all det ökade inflytandet för de an-

ställda kommer att hämma effektivitet och produktion. Det nuvarande      Nr 146 styrelsesällel för förelagen förutsätts vara det överlägset mest produktiva.      Onsdagen den De anställda skulle genom all skaffa sig inflytande bara försvåra pro-      2 juni 1976

duktionstillväxten. Del gradvis ökande inflytandet för de anställda skulle____

således åtföljas av en stagnerande eller sjunkande levnadsstandard. Fö- Arbetsrättsreform-retag skulle förlora sin konkurrenskraft, de skulle få inskränka driften m. m. eller t. o. m. upphöra hell och hållet. De anställdas glädje över sitt nyvunna inflytande skulle snart nog förbylas i en förbittring över att ha förlorat sina anställningar. Delta är en nidbild. Den har inte mer med verkligheten atl göra än påståendet före den poliliska demokratins genombrott alt en lika rösträtt skulle innebära att de egendomslösa medborgarna skulle fatta beslul om atl fördela samhällds tillgångar mellan sig varefter etl utarmat samhälle skulle återstå för de medborgare som så grovt missbrukat sina nyvunna politiska rättigheter. Samhället blev inte svagare därför atl medborgarna fick rätt att beslula i sina egna angelägenheter.

Det är inte heller meningen all förelagen skall bli svagare eller myndigheterna mindre effektiva därför atl de anställda får ett siörre infiyiande över de villkor som arbetet bedrivs under. De anställda och deras organisationer har dl klart intresse av starka effektiva företag och av en offenllig verksamhet som på etl ändamålsenligt sätt betjänar medborgarna. De anslällda och deras organisaiioner är inte likgiltiga för om produktionen upprätthålls eller inte och de är också på del klara med atl ingen annan väg lill en högre levnadsstandard finns än genom upprätthållande av elt näringsliv som kan bereda full sysselsättning.

Med antagande av lagen om medbestämmande i arbetslivet är vägen mot ekonomisk demokrati beträdd. Där ges ingen återvändo så länge vårt land har en politisk och social demokrati. Medbestämmande i kraft av del egna arbetet utgör den ekonomiska demokratins bas. Del är därför dl historiskt steg som i dag tas när riksdagen antar den nya lagsliftningen.

Hert OSKARSON (ni) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Gustafsson i Stockholm säger atl del redan från början var stora motsättningar inom arbelsrättskommittén. Jag vill inte kivas med herr Gustafsson om detta, men enligt min upfatlning kom inte några siörre motsättningar fram när vi diskuterade just de principiella frågorna vid överläggningarna i Sollefteå och i Härnösand. Om del fanns motsättningar - och om det kan jag inte vittna här - kom dessa i varje fall inte fram enligt vad jag kan minnas.

Jag begärde emellertid ordel närmast med anledning av arbetsrätts-
kommitténs förslag om slopandet av 200-kronorsregeln. Departements
chefen har ju med hänsyn till remissyttrandena föreslagit all denna skall
bibehållas. Samtliga borgerliga partier har motionerat om att den skall
slopas, och utskottet har också föreslagit detta. Jag vill framhålla vad
uiskottel i del sammanhanget skriver, nämligen all ett slopande skulle
innebära all skadeslåndssanktionerna bättre kan anpassas lill den all
männa rälisuppfallningen och lill penningvärdet. Utskottet vill därvid         199

Nr 146               särskilt understryka att detta inte innebär något förord för atl skade-

Onsdaeen den    ståndsbeloppen generellt skall höjas, utan de bör även i framtiden hållas

2 iuni 1976         P " rimlig nivå. Helt i överensstämmelse med arbetsrätiskommitténs

--------------- uppfattning anser man all skadesländsbeloppen bör bättre anpassas till

Arbetsrättsreform     och ha dl visst samband med den skada som vållas, och man kräver

m. m.                därmed inte på något sätt atl beloppen skall utgöra någon ersättning
för den verkliga skadan.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s) kort genmäle: Herr lalman! Jag vill inte ifrågasätta herr Oskarsons minnesbilder i samband med arbeisrättskommitténs sammanträden i Sollefteå, Härnösand eller på andra orter. Om man emellertid går lillbaka lill LO:s och TCO:s kongresskrifter där de ursprungliga kraven framfördes kan man mycket lätt konstatera att dessa krav gick längre än de förslag som arbetsrätlskommiltén slutligen stannade för. Del var heller inte möjligt för dem som representerade löntagarorganisationerna atl gå på någon annan linje än den som var fastslagen på organisationernas kongresser. När del gäller 200-kronorsregeln vill jag bara slå fasl tvä saker. Del ena är atl arbelsdomslolen ensam får rätt att bestämma skadeståndet även om del finns skrivningar som säger att man skall visa moderation i vissa lägen. Del andra är alt inte ens 1928 års riksdag som hade borgerlig majoriiei ville gå så långt att man ville införa dl obegränsat skadeslånd. Frågan huruvida man skulle ha etl skadeslånd som var obegränsat eller elt som var maximerat lill ett visst belopp var som herr Oskarson säkert vet en av de stora debattfrågorna vid 1928 års riksdag när man antog kollekiivavtalslagen. Ett skadeslåndsbelopp på 200 kr. utgjorde därvid faktiskt en kompromiss mellan socialdemokraternas förslag om 50 kr. och de borgerligas förslag om högre belopp.

Hert TRÄFF (m):

Herr talman! Den formella anledning jag skulle kunna åberopa för all la lill orda i debattens slutskede är atl jag finns med som motionär på en del av de motioner som väcktes i anslutning lill den nu aktuella propositionen. Men dl starkare motiv är, all om man som jag i dl styvt kvartssekel har levt med och nära de frågor som den här lagsliftningen berör känns det angeläget att få tillfälle att ge några kanske mer personliga synpunkter på den här nya och vikliga medbeslämmandelagsiiflningen.

Jag har som egen företagare haft möjlighet att tala med lönlagarna, som statsministern sade, och inte bara till och om dem. Inte bara med egna medarbetare på föreiagel ulan också med fackliga föreirädare i både lokala och cenirala sammanhang.

Del känns därför viktigt atl redan inledningsvis få bekräfta atl det,

trots atl många reservationer är fogade lill del här betänkandet, råder

en myckel stor enighet om syftet med den här reformen - i varje fall

så långt det gäller den ram som arbetsrätiskommitténs majoritet drog

200                   upp.

Jag såg i en artikel i dagens nummer av Dagens Nyheter en beskrivning     Nr 146 av en debatt som tydligen hölls i går med deltagande av representanter     Onsdaeen den från både en arbetsgivarorganisation och en facklig organisation. Rubriken     j juni 1976

över artikeln säger: '"Oroande enighet - bråk behövs."' Jag gör förmod-      -

ligen en del av mina meningsmolslåndare besvikna om inte jag heller     Arbetsrältsreförm
tycker atl bråk behövs i det här sammanhanget. m. m.

Det är emellertid alldeles klart, herr talman, alt den nya medbestämmandelagen medför förändringar i arbetslivets villkor och i beslutsprocesserna inom företagen - hur långigående kan vi inte avgöra i dag, för del beror i allt väsentligt på hur arbdsmarknadsparlerna lyckas översälta den här lagen till fungerande avtal.

Om detta sägs i belänkandet - och det har citerats förut i dag - alt "del överlämnas ål arbetsmarknadens parier atl fylla ramarna med ett innehåll som är förenligt med effektivitet och smidighet i beslulsfaltandd hos förelag och myndigheter".

Det har också från den här talarstolen av flera uttalats stort förtroende för arbelsmarknadsparlernas möjligheter att fylla den här sannerligen an-svarsfyllda uppgiften. Men tillåt mig säga, herr lalman, att det här betyder all den lagstiftande församlingen överlåter de verkligt svåra frågorna ål arbetsmarknadens organisaiioner - och detla utan att sätta andra gränser" för deras kompelens än den gräns som sätts av den fackliga styrkan i förhållande till motparten.

Del är emellertid så atl verkligheten sätter sina egna, många gånger mycket bestämda gränser för vad som är möjligt all uppnå av allt del som man kan lycka vara önskvärt atl åstadkomma. Lål mig bara peka på att vårt näringslivs internationella konkurrenskraft sätter klara gränser för vad vi kan tillåta oss i fråga om produktions- och produktivitetsutveckling gentemot våra handelspartners.

Del är emellertid inte, herr lalman, de närmast liggande frågorna, de som berör förhållandena på arbetsplatsen och personalpolitiken, som jag tror kommer att vålla de stora svårigheterna för arbdsmarknadsparlerna all avialskodiflera. Här har man ju i många fall hunnit så pass långt redan nu all lagen väl närmast bekräftar existerande förhållanden. Nej, det är de mera långsikliga perspektiven som kan väcka en viss oro. Men jag vill inte spekulera över dem nu, även om det i och för sig finns en hel del uttalanden från politiskt och fackligt håll som indikerar, att man på sikt kan ha för avsikt att den här vägen införa ett hell nytt ekonomiskt syslem.

Jag vill i stället i det här sammanhanget citera en lilen passus ur LO:s
svar i remissen på arbeisräiiskommitténs- förslag. Man säger där bl. a.:
"Fackföreningsrörelsen har i praktisk handling visat sin vilja lill soli
daritet och etl brett samhällsansvar.         del finns ingen anledning atl

tro att den fackliga rörelsen skulle överge det ansvaret lill förmån för en hänsynslös facklig intressepolilik som skulle stå i strid med dl vidare samhällsintresse."

Nej, jag vill gärna tillslå all min erfarenhet av 25 års kontakter med          201

Nr 146               fackföreningsrörelsens föreirädare vid förhandlingsborden gör atl jag tror

Onsdagen den     '''' "''" menar vad man här har skrivit, och jag kan bara hoppas att

2 juni 1976         '''" ocksä kommer att leva efter delia.

---------------       Jag vill alltså, herr talman, oreserverat bekänna mig till tron på en

Arbetsrättsreform      fortsatt konstruktiv samverkan som vägen lill alll bättre Ibrhållanden

m. m.                inom arbetslivets alla områden mellan parter, som naturligtvis inte alltid

har samma uppfattning om hur frågorna skall lösas men som, hoppas

jag, alltid skall ha respekt för varandras ståndpunkter och vilja alt finna

rimliga kompromisser.

Det är så - och del kanske kan finnas anledning att erinra kamraterna här i riksdagen om det - att det i näringslivet, ule i företagen, inte finns något utrymme för alt skilja sig från frågor med hjälp av "välvilliga skrivningar"" utan atl man där är nödsakad all la ställning för eller emot. Där äger orden all ditt tal skall vara ja, ja och nej, nej verkligen relevans. Nu har vi ju en god Sallsjöbadslradition här i landet, en tradition som förpliktar - inte för sin egen skull ulan på grund av det faktiska förhållandet alt systemet har lett till resultat som omvärlden avundas oss.

Men, herr lalman, jag kan se svårigheter på det fackliga området i långt större utsträckning än på arbetsgivarområdet när det gälleratt medverka till de smidiga lösningar som utskottet förutsätter atl man skall lyckas med. Del måsle ju nämligen ibland innebära all man tvingas pruta på vad lagen optimalt ger möjlighet lill. Jag har under senare år kunnal bevittna och också förstå de bekymmer det vållar en facklig företrädare när han inför sina uppdragsgivare skall förklara atl han i en viss situation lycker att han måste förorda en praktisk lösning av en fråga som innebär en formell eftergift. Av sina medlemmar kan han då få höra - och del kommer väl att bli mera aktuellt efter lagens ikraftträdande: Här har vi nu kämpat oss lill lagliga möjligheter all vara med och beslula, och så kommer du och lycker alt vi skall avhända oss en del av den rätten. Sådana situationer kommer säkerligen att uppslå och ställa utomordentligt stora krav på både civilkurage och kunskaper hos fackets företrädare.

En annat alltid aktuellt problem, herr talman, sammanhänger med att näringslivet också är underkastat förändringens lag. Del sker ständiga förändringar, såväl inom företagen som mellan förelagen. Del betyder atl man måsle kunna acceplera förändringar, vilkel kanske inte är så svårt i teorin. Del är inte så märkvärdigt all stå i en talarstol, här eller på andra ställen, och tala om att man har klart för sig alt så måsle ske. Det går t. o. m. atl sitta med i en koncernföretagsnämnd och där medverka i beslut om att en viss produktionsenhet måsle läggas ner, eftersom marknaden inte längre vill la emot de produkter man tillverkar. Men erfarenheterna har ju, bl. a. på senaste lid, visat alt del är väsentligt svårare all sedan få kamraterna på den aktuella arbetsplatsen all inse att del är just den arbetsplatsen som måsie läggas ner och atl del är deras arbeten som försvinner.

202

Del är sannerligen inte bara angenäma beslul som väntar de fackliga      Nr  146
företrädarna i framliden, utan även en del ytterst oangenäma. 1 fort-      Onsdagen den
sättningen blir del kanske dessuiom något svårare att skylla besvärlig-      j juni 1976
helerna på de motsträviga arbetsgivarna.                           

---

Herr lalman! Jag ser i de reservationer som har fogats till utskotts-      Arbetsrättsreform betänkandet, och som bär moderaia namn. uppriktiga försök alt göra      in. m. den här nya lagen bättre ägnad att redan från början omsättas i praktiska avtal, dvs. all fylla ramarna med etl innehåll som är förenligt med effektivitet och smidighet i beslutsfattandet hos företagen.

Statsministern sade i slutet av sill anförande all Sverige inte kommer all bli detsamma efter del atl riksdagen har fatlat beslutet om den nya medbestämmandelagen. Jag är emellertid inte alldeles övertygad om atl skillnaden kommer att bli särskilt stor, i varje fall inte till en början. Men jag skulle kanske, herr talman - om jag får lov alt ta kammarens tid i anspråk ytterligare någon minut - ändå spontant vilja försöka redovisa hur livet gestaltar sig ule i ett förelag i dag. Jag har nämligen en något besvärande känsla av all även här i kammaren myckel som sägs i god avsikl är baserat på en i varje fall inte särskilt stor personlig kunskap om hur det fungerar ule i arbetslivet.

Jag skall inte gå in på den lilla dispyten mellan statsministern och Gösta Bohman om svetsaren som inte sov om natten, men jag kanske kan få berätta följande episod för kammaren som belyser litet av den problemaliken.

För en par år sedan, vid dl tillfälle när det blåste motvind - konjunkturen var dålig och förelagels resultat var inte vad man hade hoppats på - redovisade jag detta i vår företagsnämnd. Dagen därpå fick jag veta alt en av de kvinnliga ledamöterna inte hade sovit särskilt myckel den nallen ulan legal och gråtit. Hon hade fått den uppfattningen all nu var det verkligt illa ställt med företaget och alt nog både del ena och del andra kunde hända, och hon kände starkt sitt ansvar inför arbetskamraterna. Däremot var hennes förmåga att bedöma konsekvenserna av den lämnade informationen, naturligt nog, inte lika god. Ansvar är alllid krävande.

Jag kan länka alt en del omedelbart skulle vilja replikera: Ja. men
inte kommer del väl några tårar ur arbetsgivarnas ""emaljögon"". Kanske
inte, men jag kan försäkra er atl det finns fier företagare än jag som
haft anledning all inte bara en och annan natt ligga vakna och fundera
över hur problemen skall lösas. Jag tror också att vi är många som haft
tillfälle alt konstatera att oavsett hur mycket man engagerar sina med
arbetare i beslutsprocessen - och förhållandet kommer all vara delsamma
efter den här lagens ikraftträdande - är del ändå i slutändan någon som
måsle bestämma och ta personligt ansvar för besluten. Det går inte att
falla kollegiala beslut i någon siörre utsträckning i etl förelag. Och i
ett familjeföretag - kan jag försäkra er - är ägaren, om han dessutom
är företagsledare, sist pä repet i alla de här sammanhangen. Det är också
på det sällel atl den som har kunskap och kompetens är den som har       203

Nr 146               makt i förelaget - om man nu skall lala om makt i sammanhanget.

Onsdaeen den       ■''' '''" berätta om en annan medarbetare, en man med vanlig folk-

2 iuni 1976         skoleulbildning - bilmekaniker och fackligt aktiv, verkstadsklubbsordfö-

_____________    rande. När vi möttes på väg in till det första företagsnämndssammanträdd

Arbetsrättsreform      frågade jag honom vad han trodde när vi nu skulle införa en ny och

m. m.                modern form för samarbete i företagel. Han tillade på mig en stund

och så sade han: Ja, hör du du, vi har ju alltid kunnal snacka på det

här föreiagel förut. Jag är inte så säker på att det blir bättre bara för

all vi börjar skriva prolokoll på det.

Jag tror alt man skall ha klart för sig atl del inte bara är den ena parlen som kan vara bekymrad för byråkratisering och för att det kan bli mer sammanträden än samarbete.

Nu är den person jag här berättat om ordförande i SIF-klubben hemma och har alltså haft anledning all som facklig företrädare redan nu så atl säga vara med i beslulprocessen inom företagel. Men jag tror att han håller med mig om alt hans inflytande i företagel - genom de beslul som han verkligen är med och fattar och som har avgörande inverkan på förelagels förmåga alt lösa sina uppgifter - ligger i all han numera fattar dessa beslut i egenskap av servicechef i föreiagel i kraft av sin kompetens och sitt kunnande.

Herr lalman! Jag tillåter mig att sluta med att uttrycka en förhoppning all arbetsmarknadsparlerna skall lyckas i sin mycket svåra och grannlaga uppgift att klara den intresseavvägning inom arbetslivet som riksdagen uppenbarligen kommer all pålägga dem.

Herr SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Den långa debatten under den här långa dagen har ju behandlat många ting som har mycket slorl intresse för dem som representerar fackföreningsrörelsen i vardagslag. Jag tänker inte la upp alla de argument och synpunkter som anförts om den principiella synen inom fackföreningsrörelsen när det gäller strejkrätten, när det gäller de vilda konflikterna och alll detta som har diskuterats, utan jag vill bara hänvisa till vad kamraterna på den socialdemokratiska kanten har sagt och instämma i detta.

Rättsprincipen bakom S 32 i Svenska arbetsgivareföreningens stadgar är myckel gammal. I själva verket har den sina rötter i den grå forntiden när den förste brukaren av jord anslällde någon eller skaffade sig slavar. Genom industrialiseringens genombrott infördes rättsgrunden om arbetsgivarens oinskränkta makl över arbetstagarna. Striden kring del som blev S 23, nu S 32, väcktes tidigt. 1 själva verkei startade denna strid innan Svenska arbetsgivareföreningen bildades. Vid sekelskiftet förekom en rad konflikter, främsl avseende rätten alt avskeda.

Decemberkompromissen 1906 innebar att LO under lockoulhol godtog

S 23 mot all SAF accepterade föreningsrätten. Sedan har del under hela

1900-lalet rått en livlig debatt om arbetsgivarnas suveräna ställning i

204                   arbetsrätten. På flera sätt har arbetstagarna försökt all inskränka denna

arbetsgivarnas särställning. Vid sidan av löneavtalen är huvudavtalel från      Nr 146

1938 och företagsnämndsavialen från 1946 exempel på dessa försök.        Onsdaeen den

Stundom har betydelsen av reformerna starkt överdrivits. Direkt rö-      2 juni 1976
rande anser jag elt uttalande i LO:s skriftserie från  1939 vara:

---

"'Att S 23 i sin gamla skepnad nu praktiskt tagel gått lill historien,     Arbetsrättsreform lär ingen ha anledning alt beklaga sig över. Alt detta skett under för-      m. m. hållanden som äro ägnade atl inge hopp om en ny tid och en ny anda på arbetsmarknadens område är enbart glädjande.""

Författaren, Valter Åman, har ju senare myckel påtagligt visat hur överdrivna förhoppningarna var 1939.

Företagsnämndsavialen väckte också vissa förhoppningar om bättre insyn och möjlighet till påverkan. Bristen på påföljdsbesiämmelser när det gäller brott mot företagsnämndsavtalen har inneburit att dessa systematiskt har kunnat överträdas av arbetsgivarsidan.

Inflytandet i förelagens ledning och fördelning har hittills stött på motstånd dels när det gäller utformningen av inflytandereglerna, dels genom etl vittgående åsidosättande av reglerna.

Del är dessa erfarenheter som har lärt de fackliga organisationerna atl kräva lagregler som innebär all del skapas möjligheter all tvinga arbetsgivarna lill efterlevnad av arbelsrättsreglerna. Del är därför viktigt att reglerna inte begränsas till vissa förelag, lill vissa frågor osv.

De förslag om begränsningar i lagförslaget som de borgerliga partierna nu för fram står i god överensstämmelse med arbetsgivarorganisationernas och de enskilda arbetsgivarnas uttalade vilja atl inte omfattas av tvingande bestämmelser för de anställdas inflytande. 1 den riktningen går förslaget atl den primära förhandlings- och informationsskyldigheten skall begränsas vid småföretagen så atl den skall gälla gentemot de anslällda när det inte flnns fackliga representanter vid företaget. Skulle dessa överläggningar ge vid handen att arbetslagarna inte avser alt aktualisera förhandling, sä behöver arbetsgivarna enligt reservalionen på denna punkt inte dröja med beslul.

Del märkliga är all de borgerliga partierna vill undanta och begränsa dessa skyldigheter med motivering att det är för de anställdas bästa. På punkt efter punkt återfinns borgerliga reservationer med begränsningar i lagförslaget som drabbar möjligheterna alt driva de anställdas rätt. Som jag tidigare framhållit är del av största vikt alt arbetsgivarnas inbyggda lust alt sälla sig över de anställdas rätt till inflytande stävjas.

De i reservationerna framförda kraven pä begränsningar öppnar vida möjligheter för arbelsgivarna all åsidosätta de anställdas intressen. Lagsliftningen måsle utformas så atl den ger möjlighet att stoppa övergrepp frän arbelsgivarna.

1 denna kammare har del vid elt flertal lillfällen framhållits atl del
råder ett utomordentligt gott förhållande mellan parterna i små företag.
Även om del är sam alt det i många små men även stora förelag råder
ett fint förhållande, så vill jag med största bestämdhet slå fasl att det
är i de små förelagen som man finner de allra värsta övergreppen mot       205

Nr 146

Onsdagen den 2juni 1976

Arbetsrättsreform m. m.

de anslällda. För an belysa detta vill jag ta dl par exempel från min egen fackförening, Mdalldtan.

Denna vecka genomförs två förhandlingar med små förelag med utgångspunkt i anställningstrygghdslagen. 1 det ena fallet har arbetsgivaren brutit mot snart sagt varje regel i lagen, vägrat förhandla och hotat våra fackliga företrädare med en omgång stryk. 1 det andra fallel har en arbetsgivare med omedelbar verkan avskedat en ung arbetare med hänvisning lill all han stulit etl verktyg. Atl en arbetskamrat påpekat atl verktyget varit borta i flera år och innan den unge mannen var anställd påverkar inte arbetsgivaren. När vi kopplas in vägrar arbetsgivaren alt förhandla eller ens lala med fackei.

Fall av den här lypen är inie unika, även om de inie är exempel på hur del vanligen går lill. Men jag vill påminna herr Träff om atl del finns människor i det här samhället som kanske har svårt atl sova på nälierna av andra skäl än all de har fåll V6x stort ansvar Vqi företagets ledning. Den här unge mannen som blivit beskylld för atl stjäla verktyg och de som blivit uppsagda i strid mot anslällningslrygghetslagens bestämmelser har sannolikt inte särskilt lätt för atl somna om kvällarna. Och jag försäkrar atl del finns många som är i samma situation.

När vi nu aktualiserar en lagstiftning om medbestämmanderätt måsie den läcka in även arbetsgivare av delta avskyvärda slag. Den rabiat arbetarfientliga inställning som de har gör del nödvändigt all ge de fackliga organisaiionerna en stark släilning. De som arbelar i den här lypen av företag vågar inte ens avslöja att de är organiserade, än mindre lala om ifall de har fackliga förtroendeuppdrag, dvs. är kontaktmän. Jag försäkrar: Vi har stora erfarenhelsfonder när det gäller den här lypen av problem.

Min undran är nu: Hur skall inflytandet för de anställda kunna fungera i denna typ av förelag, om centerns och moderaternas idéer om information och primärförhandling genomförs? Jag konstaterar alt vad ni föreslår är inget annat än elt skyddsnät för de värsta typerna inom näringslivet, nämligen de som har skrikit mest högljutt under denna vår.

Intressegemenskapen mellan arbetsgivarna och de borgerliga partierna framträder mycket klart i denna fråga. Och del är erfarenheter av den här lypen som gör atl fackföreningsrörelsen har myckel klart för sig var motståndet finns och var lönlagarna kan finna slöd. Fackföreningsrörelsen ger därför socialdemokratin ett massivt stöd. Det sker fullt öppet, och vi känner stolthet, herr talman, inför denna fackligt-politiska samverkan.

206

Fröken ENGMAN (s):

Herr talman! Den debatt som vi nu har fört i etl icke föraktligt antal limmar har i myckel hög grad gällt förhållandena på den privata arbetsmarknaden. Vad angår den offentligrältsliga delen har förhållandena för kommun-, landstings- och statsanställda dominerat debatten. Men låt mig trots den sena timmen ändå ta upp de förhållanden som gäller för de anslällda inom de allmänna försäkringskassorna, eftersom de har

en annorlunda ställning som offentliganställda. Det är heller ingen annan      Nr 146

som har nämnt dem, varför risken alt upprepa lidigare inlägg är ganska     Onsdagen den

minimal. Min framställning blir kanske något teknisk, men detta tror      j juni 1976

jag är oundvikligt eftersom området är tämligen komplicerat.                      

Tillsammans med några partivänner har jag i motionen 2431 tagit upp Arbetsrältsreförm frågan om försäkringskassornas släilning i förhållande lill den föreslagna m. in. lagen om offentlig anställning. Vi kräver i den motionen att försäkringskassorna liksom hittills jämställs med kommuner och landstingskommuner vad gäller de tjänster som är statligt reglerade. Därför yrkar vi all 4-14 kap. i den föreslagna lagen endast skall omfatta de tjänster som är statligt reglerade, eftersom avtal om dessa tjänstemäns löner och anställningsvillkor regleras genom avtal med statens avtalsverk.

I kassorna gäller i dag alltså inte formellt den statliga löneregleringen för ca 98 % av de anslällda. Delta är i och för sig hell naturligt, då försäkringskassorna är varken statliga eller kommunala ulan självständiga organ. Riksförsäkringsverket, som är kassornas statliga tillsynsmyndighet, säger i sill remissvar över förslaget bl. a. alt det förhållandel alt vissa tjänstemän har sina anställningsförhållanden statligt reglerade, medan andra följer reglerna på den privata arbetsmarknaden, har upplevts som en olägenhet. Man menar också all denna kaiegoriklyvning skulle förslärkas vid elt genomförande av föreliggande kommiltéförslag. Som fackligl aktiv under ca ålla år i Försäkringsansiälldas förbund, där jag också har deltagit i en rad förhandlingar, vill jag kraftigt understryka alt vi på den fackliga sidan inte på något sätt har upplevt delta som en olägenhet, snarare tvärtom.

Riksförsäkringsverket menar vidare all beröringspunkter med kommunal verksamhet nästan helt saknas. Men del är fel atl påstå dels att vi följer reglerna på den privata arbetsmarknaden, dels alt beröringspunkter med kommunal verksamhet inte finns. Om inte av annat beläggs detta av alt vi i myckel stor utsträckning har följt både kommunalijänstemannalagen och staistjänstemannalagen. När nu de här två lagarna försvinner, är det ganska självklart all det påverkar även våra förhållanden. Jag tror därför alt det i detta sammanhang är riktigt att också la upp frågan om kassornas släilning.

Försäkringskassorna har ju sitt ursprung i de frivilliga sjukkassorna. Men dagens försäkringskassor är självständiga offentliga organ i vilkas styrelser, pensionsdelegalioner och försäkringsnämnder de förtroendevalda politiska ledamöterna har beslutanderätten. Kassorna är också på väg atl överta stora delar av människors sociala trygghet.

Del är alltså kassorna och deras politiska ledamöter som har att besluta
om hur de här reformerna och nya arbetsuppgifterna skall anpassas till
kassans övriga verksamhet på ett efter de lokala förhållandena riktigt
sätt. Det här innebär en relativt stor självständighet och även en de
centralisering av en rad beslut. Jag tror därför att del i del här sam
manhanget finns anledning att understryka vad statsrådet säger, nämligen
atl den nya lagen på intet sätt påverkar kassornas ställning som själv-     207

Nr 146                ständiga organ. Det är min bestämda uppfattning atl det är just lack

Onsdagen den     " kassornas självständiga ställning som del har varit möjligt all smidigt

2 iuni 1976          "'■b snabbi kunna genomföra den långa raden av reformer de senaste

---------------    åren, som inneburit en överföring av arbetsuppgifter till kassorna.

Arbelsrältsreform    1 lagen talas del genomgående om statligt reglerade tjänster, och man

m. m.                 har alltså inte i lagens paragrafer på något sätt gjort klara markeringar

om all de även skall omfatta de icke statligt reglerade tjänsterna vid kassorna. Därför finns det kanske anledning att poängtera att utskottet ändå skriver all lagen i dess helhet blir tillämplig för alla anslällda. Men delta innebär dock att jämförelsen mellan de statligt reglerade tjänsterna i kommunerna och de statligt reglerade tjänsterna i kassorna upphör, vilket alltså ger de kommunalanställda elt siörre förhandlingsutrymme genom all de undantas från 4S-17S.

Trots att den här lagen är en ramlagstiftning, vill jag litet grand fästa uppmärksamheten på de speciella förhållandena i vad gäller relationen mellan arbetstagare och arbetsgivare.

I utskottets betänkande säger man att vid förhandlingar rörande löner och antällningsvillkor företräds arbetsgivarsidan fortfarande av försäkringskassornas förhandlingsorganisation. De allmänna försäkringskassorna har gemensamt överlämnat förhandlingsrätten till en särskild förhandlingsorganisation. Eftersom den nya lagen innefattar förhandlingsrätt på en rad andra områden än beträffande löne- och anställningsvillkor, är det i dag oklart hur de här förhandlingarna skall tillgå.

Som exempel kan då nämnas medbeslämmandelagens regler om exempelvis primärförhandlingsskyldighet, informalion och facklig vetorätt, som ju också skall gälla på den offentliga sektorn. I utskottets belänkande sägs att förhandlingar som rör 11 S och 12 S skall föras av den myndighet som slutgiltigt får besluta i den fråga förhandlingen avser. Om det gäller frågor som inverkar på förhållandena vid fiera myndigheter under en ceniral förvaltningsmyndighet, bör förhandlingen föras av denna. Den centrala myndigheten i vårt fall är riksförsäkringsverket, som hittills inte på något sätt har varil inblandat i de förhandlingar som vi har fört. Efter en period av centralisering är verksamheten återigen på väg att förstärka de lokala enheterna, och del tror jag är en riklig utveckling, därför att lösningar som gäller personalfrågor, konflikter mellan allmänheten och de anställda, nödvändiga förändringar av arbetsrutiner, förändringar i organisation och arbetssätt m. m. förutsätter just en sådan snabbhet och smidighet i beslutsfattandet som följer av atl de självständiga organen kvarstår. Det finns därför anledning atl slå vakt om detta. Om man får tolka utskottets skrivning så, att riksförsäkringsverket skulle bli en ny förhandlingspart, tror jag del vore djupt olyckligt om man även där förlorade närheten till problemen.

Den primära förhandlingsskyldigheten innebär ju all arbetsgivaren på eget initiativ skall förhandla med de fackliga organisaiionerna. Som exempel kan nämnas omplaceringar, arbetsledning och företagsledningsfrågor. Vad som då ytterligare komplicerar tillvaron är att dessa beslut

208

f n. ligger på de enskilda kassorna. De har inte heller tidigare förhandlat själva lokalt. Detta skulle alltså innebära all vi plötsligt kunde få två nya förhandlingsmotparter på områden som i dag har ganska oklar gränsdragning. Eftersom kommunalijänstemannalagen inte fullt ul har kunnat användas har kassorna fått en rad andra förordningar som reglerar många frågor. Lagen om allmän försäkring innehåller t. ex. avsnitt där man tar upp beslutandeprocess både mellan riksförsäkringsverket och kassorna och i kassorna internt. Dessa förordningar slår inte i någon som helst överensstämmelse med de lagparagrafer man kan hitta i lagen om offentlig anställning.

Utöver delta finns ylleriigare fem förordningar, som reglerar förhållandet på kassorna. Jag skall avstå från alt tala om dem. Det är av dessa skäl viktigt atl ett klargörande av förhandlingsreglerna för kassorna så snabbt som möjligt kommer till stånd samt att följdändringar i de förordningar som finns och de ändringar i lagen om allmän försäkring som är nödvändiga sker snabbt. Trots den nya lagen kommer det alt vara nödvändigt att i särskild ordning reglera vissa frågor, på grund av den speciella ställning som offentligt organ som kassorna har. Jag vill därför ylleriigare understryka atl del är de allmänna försäkringskassornas nuvarande befogenheter som bör förslärkas.

Trots att jag inledningsvis lovade att inte ta upp frågor som lidigare behandlats kan jag inte låta bli atl beröra frågan om gränsdragning mellan den poliliska demokratin och det fackliga inflytandet, som berörs i reservalionen 55. Jag gör det av den anledningen all jag lycker att debatten hittills inte på något sätt har gett någon klarhet i skillnaden mellan vad som sägs i kammaren och del som skrivs i betänkandet. I centermotidnen yrkar man bl. a. all det redan i dag skall uttalas all frågor om bemanningsplaner, personaltäthet och liknande reservaiionslösi skall tillhöra den politiska demokratins beslutsområden. Man säger dock i reservationen: "De fackliga organisationernas vilja att lämna den poliliska demokratin ulan inskränkning behöver inte ifrågasättas."" Det är naturligtvis etl hell riktigt konstaterande. Ändå får man känslan av all det trots alll av reservanterna uppfattas som inte riktigt all lita lill. Den fackliga rörelsen, som under många årtionden kämpade för den politiska demokratin, anses alltså i dag inte ärligen stå för den. Av vilken annan anledning säger man två rader längre ner i reservalionen att del är nödvändigt att reglera gränsdragningsfrågorna i lag; dvs. en ytterligare lagreglering än den som redan gjorts vad gäller mål, inriktning och kvalitet.

Vad som däremot är mycket intressant i centerpartiets motion och som styrker min uppfattning att vad centerpartiet egentligen vill är atl på avgörande punkter begränsa och kringskära den fackliga förhandlingsrätten och även det nuvarande samrådsförfarandet. På vilkel annat sätt skulle man kunna tolka uttalandet från ceniern i partimolionen? Detta är en mycket intressant fråga, och det är synd atl inte fler tagit upp den. Man säger i motionen att del är otänkbart att genom medbestämmandeavtal ge arbetstagarna direkt inflytandei frågor som ytterst påverkar

14 Riksdagens protokoll 1975/76:145-146

Nr 146

Onsdagen den 2 juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

209

Nr 146               t. ex. behovet alt beskatta medborgarna.

Onsdagen den        ' '" y'' konsekvens kan alltså centerpartiets deklaration innebära

2 iuni 1976         " bot mot de offentliganställdas hävdvunna och lagenliga rätt att för-

---------------    handla om både löner och allmänna anställningsvillkor, eftersom dessa

Arbetsrältsreförm      självklart kan leda lill ökat behov av skattemedel. 1 dag är 60 96 av
m. m.                 kommunernas utgifter resultat av förhandlingar. På väsentliga punkter,

där regeringens förslag öppnar förhandlings- och inflytandevägar för de anställda, vill centern lillsamt.ians med moderalerna begränsa eller förhindra arbetstagarnas inflytande.

Men att man förhandlar med de anställda om bl. a. personaltäthet utgör ju ingen fara för att man inte skulle uppnå de mål som politiskt har bestämls för verksamheten.

Intressant är också att de företagsnämndsavtal som i dag reglerar samrådsskyldigheten omfattar just de frågor som regeringen nu föreslår skall göras till föremål för förhandlingar. Parterna har ju i avtal varit överens om all dessa ämnen självklart rör både de anställda och arbetsgivaren. Enligt centerns mening skulle alltså även det samrådsförfarande som äger rum i dag på något sätt innebära inskränkning av den politiska demokratin. Vad det är fråga om är ju att förstärka de anställdas inflytande i just de frågor som enligt vad parterna tidigare har varit överens om kan vara rimliga att tillsammans diskutera och finna lösningar på.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert WENNERFORS (m):

Herr talman! När jag som en av de sista talarna i den här debatten nu har fått ordet har onekligen mycket blivit sagt. Således skall jag begränsa mig så mycket som möjligt. Jag har vidare haft tillfälle alt påverka utskottsbehandlingen genom min elva sidor långa moiion, nr 2500, och jag hoppas all i varje fall utskottets ledamöter, som har bläddrat i motionen och kanske t. o. m. läst vissa avsnitt, har förstått all jag hälsar arbelsrättsreformen med tillfredsställelse.

Men det är en sak alt fatta besluten. Det är en sak atl votera - om man nu hinner fram i tid lill knapparna. Del är en sak atl offentligen kungöra atl lagen och dess paragrafer iräder i kraft. Det är en annan sak all genomföra lagen praktiskt ute på arbetsplatserna. Vi här i riksdagen må vara aldrig så positiva och entusiastiska. Vi vet att reformarbetet kommer all ta lång tid. Vi vet alt entusiasmen inte alltid är så slor på arbetsplatserna. Ställ exempelvis de här frågorna till folk på vilken arbetsplats som helst: Vill verkligen alla människor ha information? Vill verkligen alla människor vara med och bestämma och ta ansvar?

De som har ställt sådana frågor lill människor ute på del poliliska
fältet liksom ute på arbetsplatserna vet all många ställer sig skeptiska.
Nej, inte vill alla människor vara med och bestämma, säger man. Del
210                   är bara en del som vill del.

Andra kan berätta om hur oerhört svårt det är att informera på en      Nr 146 arbetsplats så att del verkligen intresserar alla. De flesta springer ju förbi     Onsdagen den anslagstavlan, och få är de som ordentligt läser personaltidningen. Se     2 juni 1976

bara på de fackliga mötena - inte går den stora majoriteten av medlemmar      

på fackliga möten! Arbetsrättsreform

Jag vill personligen deklarera atl jag trots de här pessimistiska ytt-      m. m. ringarna utgår ideologiskt ifrån all alla människor vill ha informalion, att alla människor vill vara med och bestämma, vill påverka sin arbetssituation, vare sig det gäller handdukarna i tvätlrummei eller valet av maskinutrustning eller en eventuell investering i en ny produkt.

Jag utgår alltså ideologiskt från del här, och därmed menar jag att den enskilda människan föds med behov av att vara informerad och att få påverka sin livssituation. Dess värre händer det som bekant olika ting med alla dessa individer från barnaåren och lill vuxenlivet på en arbetsplats. Många får inte den goda start här i livet som vi under decennier av reformverksamhet haft förhoppningar om. Är del så konstigt att man struntar i alt studera anslagstavlan närmare, när man inte riktigt begriper vad där slår? Är del så konstigt atl man låter andra bestämma, när man inte riktigt förslår vad besluten egentligen avser?

Jag vill med delta ha sagt atl i del väldiga reformarbete som ligger framför oss i svenskt arbetsliv är det viktigt atl ideologiskt och principiellt utgå ifrån alt alla människor vill ha ett engagerande arbete. Människan är skapt för aktivitet. Hon vill ta initiativ och vill känna tillfredsställelse i etl väl ulfört arbete. Hon vill utveckla sig och vill ta ansvar. Del är med min moderata människosyn som jag hävdar varje människas originalitet, skaparförmåga, frihel och oberoende samt det ansvar som följer av detta. I del samspel som varje människa ständigt lever i med sin omgivning utgör självständighet, gemenskap och medansvar vikliga grundpelare. För mig är del naturligt all med denna människouppfattning, både i det politiska arbetet och i mitt s. k. civila arbete, verka för en demokraiisk och decentraliserad organisationsform på arbetsplatsen.

Med den här grundsynen och med flera års erfarenheter av ett progressivt demokratiskt utvecklingsarbete i det förelag där jag är anställd, ställde jag mig i min moiion positiv till all informationsplikten blir lagfäst och till atl vi får editionsplikt. Jag ställde mig positiv till den primära förhandlingsskyldigheten och lill principen om kollektivavtalsrätt till medbestämmandeavtal.

När del gäller den primära förhandlingsskyldigheten har jag dock fram
fört betänkligheter beträffande den cenirala förhandlingsomgången. Jag
har pekat på atl den kan bli onödigt tidsödande, men jag har samtidigt
sagt och säger nu att det är möjligt att förhandlingshjälp från centralt
håll kan fylla en psykologisk och medlande funktion. Därför har jag
yrkat på följande tillägg lill 14 S: "Vid förhandling enligt andra stycket
är arbetsgivaren dock ej skyldig att skjuta upp beslut eller ålgärd, annat
än när särskilda skäl föreligger."                                                         211

Nr 146                 Tyvärr har min lösning på problemet fått etl kortfattat och i någon

Onsdagen den     "" missvisande referat på s. 33 i utskottsbetänkandet Jag skall emel-

2 iuni 1976         lertid inte blåsa lill strid om detta nu. En poäng i mitt förslag är ju

_____________    att jag väljer uttrycket "särskilda skäl" i stället för "synnerliga skäl".

Arbetsrättsreform      Tyvärr minskas värdet av poängen - jag är medveten om del - genom
m. m.                alt varken proposiiionen eller utskottsbehandlingen klarar ut hur orden

synnerliga resp. särskilda skäl skall tolkas.

Framför oss. herr talman, ligger alltså ett omfattande reformarbete liksom etl tidsödande utbildningsarbete. Vi kan med tillförsikt avvakta resultaten, även om vi får vara beredda på all reformens genomförande komnier all la lång tid.

Hert LINDBERG (s):

Herr talman! Jag beklagar alt jag känner behov av atl ta kammarens lid i anspråk några minuter. Jag hoppas kunna undvika alt dra i gång elt replikskifte. Efiersom jag indirekt har blivit åberopad i debatten under dagens lopp, känner jag elt behov av all lämna en lilen redovisning för de socialdemokratiska ledamöternas ställningstagande i arbetsrällskommittén.

Flera talare, bl. a. herr Bohman, har hävdat att moderaterna har samma inställning som socialdemokraterna i arbetsrältskommittén och atl moderaterna till Slor del har gått på kommitténs förslag.

Även om herr Bohman inte är här skulle jag vilja rekommendera honom m. fl. atl grundligt läsa arbeisrättskommitténs förslag och även läsa det särskilda yttrande som vi socialdemokrater har fogat till förslaget. Som statsministern redogjor(Je för lidigare här finns del rätt väsentliga skillnader mellan kommitténs förslag och de reservationer som moderalerna avlämnat. Jag skulle kunna lägga lill ytterligare argument för dessa skillnader men jag skall avstå från del.

Beträffande kommitténs slutbetänkande vill jag säga atl del är alldeles riktigt alt de två ledamöterna från vårt parti skrivit sina namn under. Det betyder inte atl vi i alla delar är principiellt överens med majorilelen i kommittén. Men som alla känner till arbetade arbelsrättskommittén under en svår tidspress. Vi hade dl voleringssammanlräde den 17 juni 1974. Vid del tillfället reserverade sig TCO:s och LO:s representanter saml vi två socialdemokrater på fem punkter. Delta gällde inte alla kommitténs förslag. Senare diskuterades ytterligare förslag.

Vid det tillfället röstade vi bl. a. om tolkningsföreträdet. Där följde
mittenpariierna majoritetens förslag, varför vi kom all hamna i minoritet
och därmed på reservationen. När vi kom fram till sluljusleringen i kom
mitténs arbeie hade ytterligare tilläggsförslag kommii, vilka det av tids
skäl var svårt alt hinna ta släilning lill. När vi slutligen skulle rösta
om tolkningsföreträdet avvek två av ledamöterna ifrån sitt tidigare ställ
ningstagande och anslöt sig lill majoritetens förslag. Detla betydde att
vi fick en majoriiei för den tidigare reservationen. Då stod vi inför vald
212                   att skriva om kommitiéns belänkande i väsentliga delar, vilkel skulle

ha tagit bortåt etl halvt år. Vi hade dä de alternativen atl fundera på      Nr 146

om vi skulle fortsätta arbetet i kommillén eller försöka hitta vägar ur     Onsdagen den

" -                                                                               2 juni 1976

Vi bedömde del så atl del bara fanns en väg att gå och det var att     ------

även vi bytte fot och rent tekniskt ställde oss pä den tidigare majoritetens     Arbetsrättsreform

sida. Därmed skulle vi undvika all få en ny majoritet och försena kom-      m. m.

mittens arbeie.

När vi gjorde detta ställningstagande visste vi vilka beskyllningar vi skulle bli utsatta för. Men vi resonerade som så alt det kan vi leva med. På del sättet bytte vi plats med mittenparliernas representanter men förhindrade all kommitténs arbete försenades. Därför kan vi i dag diskutera del lagförslag som ligger på riksdagens bord.

Till kommitténs förslag bifogade vi ett särskilt yttrande där vi talade om att många förslag rests under uiredningens slutskede om en utvidgning av lagstiftningen som sträcker sig längre än utredningsmajoriietens förslag och alt vi rent principiellt ansluter oss till de många förslagen.

När man sedan läser tidningsreferat från t. ex. folkparlisliska möten där framställningen vill ge intryck av atl folkpartiet anslutit sig lill lönlagarna i arbetsrätlskommiltén medan socialdemokraterna anslöt sig lill arbetsgivarsidan, då förslår var och en att håret nästan reser sig på huvudet. Delta är ju egentligen inte sanning. Men nog om det.

Jag ville bara göra den deklarationen all vi rent principiellt är fullständigt överens med arbetstagarna om deras förslag. Jag vill också göra det tillägget alt vi hell stöder den proposition som nu ligger på riksdagens bord.

Slutligen skulle jag vilja säga lill herr Fransson, som i dag åberopade majoriteten i utredningen, alt han borde lala med mycket små bokstäver.

Med detla anförande, i vilket fru Hansson (s) instämde, var överläggningen slutad.

Mom.   I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 1 av herr Hallgren, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesuiskoitets hemställan i betänkandet nr 45 mom.  1  röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Hallgren begärde röst-

213

Nr 146               räkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröst-

Ja - 296

Nej -    17

Onsdagen den     ""8  följd '"e"""''

2 juni 1976

A rbetsrättsreform

m. m. Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 45 mom. 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 2 av herr Fagerlund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparai verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 156

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på atl ärendet skulle dels återförvisas till utskoilei, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Johansson i Holmgården (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

214

Den som vill att kammaren bifaller inrikesuiskoitets hemställan i be-      Nr 146
länkandet nr 45 mom. 6 röstar ja. Onsdagen den

den det ej vill röstar nej. 2 juni 1976

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Fagerlund      ---

m. fl. Arbetsrättsreform

m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, vafför votering med omröstningsapparai verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 156

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas lill utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i röslurnan en ja-sedel och ennej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Schött (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit uiskoneis hemställan.

Mom.  7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Tvärålund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesuiskoitets hemställan i betänkandet nr 45 mom. 7 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Tvärålund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 183 Nej - 129

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskoiiets hemställan, dels reservationen nr 5 av herrar Nordgren och Oskarson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nord-

215

Nr 146               gren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringspropo-

Onsdagen den        '''°"'

2juni 1976

_____________    Den som vill att kammaren bifaller inrikesuiskoitets hemställan i be-

Arbetsrättsreförm      tänkandet nr 45 mom. 8 röstar ja,

m. m.                den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herrar Nordgren

och Oskarson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265 Nej -   47

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 7 av herrar Nordgren och Oskarson, saml 3:o) reservalionen nr 6 av herr Hallgren, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Nordgren begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan herr Hallgren begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående inrikesuiskoitets hemställan i belänkandet nr 45 mom. 9 antar reservalionen nr 7 av herrar Nordgren och Oskarson röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit reservalionen nr 6 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   46

Nej -    18

Avslår - 248

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

216

Den som vill alt kammaren bifaller inrikesuiskoitets hemställan i belänkandet nr 45 mom. 9 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 7 av herrar Nordgren och Oskarson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265

Nej -   45

Avstår -      2

Mom.  10

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 8 av herrar Nordgren och Oskarson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller inrikesuiskoitets hemställan i betänkandet nr 45 mom.  10 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 8 av herrar Nordgren och Oskarson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kamniarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266

Nej -   45

Avstår -      1

Mom.   11

Utskottels hemställan bifölls.

Mom.  12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 146

Onsdagen den 2 juni 1976

Arbetsrättsreform m. m.

217

Nr 146               Den som vill att kammaren bifaller inrikesuiskoitets hemställan i be-

Onsdagen den     lä-Tanclet nr 45 mom.  12 röstar ja,

2 juni 1976         " '  '" '"°''"' "■''

_____________    Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 9 av herr Fagerlund

Arbetsrättsreform       m. fl. m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156

Nej - 155

Avslår -      1

Mom.  13

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.  14

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesuiskoitets hemställan i betänkandet nr 45 mom.  14 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 294 Nej -    17

Mom.  15-20

Kammaren biföll vad uiskottel i dessa moment hemställt.

Mom. 21

Propositioner gavs pä bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reser
valionen nr 23 av herr Eriksson i Arvika m. fl. samt 3:o) reservationen
nr 24 av herrar Nordgren och Oskarson, och förklarades den förstnämnda
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Eriksson i
Arvika begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositio
nen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o)
angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Nordgren
begärt votering beiräffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes
218                   följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen an-    Nr 146

gående inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 45 mom. 21 antar Onsdagen den

reservalionen nr 23 av herr Eriksson i Arvika m. fl. röstar ja,  2 juni 1976

den del ej vill röstar nej.                                                                      

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit Arbetsrättsreform

reservalionen nr 24 av herrar Nordgren och Oskarson. m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 109

Nej -   51

Avstår - 151

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskollds hemställan i belänkandet nr 45 mom. 21 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 23 av herr Eriksson i Arvika m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparai verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 156

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på atl ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i röslurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan fröken Pehrsson (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservationen nr 23 av herr Eriksson i Arvika m. fl.

Mom. 22

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 23

Herr TALMANNEN: Propositioner ställs först beiräffande utskottets hemställan och därefter i fråga om rnoliveringen.

219

Nr 146                  Hemställan

DnsH tjpn rjpn       Propositioner gavs på bifall lill I :o) ulskoltds hemställan, 2:o) hemställan

9 '  n" 1976         ' reservationen nr 27 av herrar Nordgren och Oskarson samt 3:o) hemställan

_____ :_______    i reservalionen nr 28 av herr Hallgren, och förklarades den förstnämnda

Arbetsrättsreform      propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Oskarson begärde

m. m.                votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda

återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades

ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hallgren begärt votering beträffande

kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående inrikesuiskoitets hemställan i belänkandet nr 45 mom. 23 antar hemställan i reservationen nr 27 av herrar Nordgren och Oskarson röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit hemställan i reservationen nr 28 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   46

Nej -    18

Avstår - 248

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesuiskoitets hemställan i betänkandet nr 45 mom. 23 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit hemställan i reservationen nr 27 av herrar Nordgren och Oskarson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Oskarson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265 Nej -   46

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels

utskottets motivering med den ändring däri som föreslagits i reservalionen

220                  nr 26 av herr Fageriund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara

med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upp-      Nr 146

lästes och godkändes följande voteringsproposition:             Onsdaeen den

2juni 1976
Den som vill atl kammaren godkänner inrikesutskotteis motivering i be-     __

tänkandet nr 45 beträffande mom. 23 röstar ja, Arbetsrältsreförm

den det ej vill röstar nej. m. m.

Vinner nej har kammaren godkänt utskottets motivering med den ändring

däri som föreslagits i reservalionen nr 26 av herr Fageriund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparai verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157

Nej - 155

Mom. 24 och 25

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 26

Propositioner gavs på bifall till I:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 31 av herrar Nordgren och Oskarson saml 3:o) reservalionen nr 32 av herr Hallgren, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Nordgren begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hallgren begärt votering beiräffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående inrikesuiskoitets hemställan i betänkandet nr 45 mom. 26 antar reservalionen nr 31 av herrar Nordgren och Oskarson röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 32 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   46

Nej -    18

Avslår - 248

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

221

Nr 146               Den som vill an kammaren bifaller inrikesuiskoitets hemställan i betän-

Onsdagen den     lndd nr 45 mom. 26 röstar ja,

2 iuni 1976         *" '  '" '"östa'" nej.

---------------    Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 31 av herrar Nordgren

Arbetsrättsreform      och Oskarson. m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265

Nej -   45

Avstår -     2

Mom. 27

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 33 av herrar Nordgren och Oskarson saml 3:o) reservalionen nr 34 av herr Hallgren, och förklarades den förstnämnda proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Nordgren begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hallgren begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående inrikesuiskoitets hemställan i betänkandet nr 45 mom. 27 antar reservalionen nr 23 av herrar Nordgren och Oskarson röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit reservalionen nr 34 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   46

Nej -    18

Avstår - 249

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskotteis hemställan i betänkandet nr 45 mom. 27 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 31 av herrar Nordgren
222                   och Oskarson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kamniarens Nr 146

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordgren begärde röst-         Onsdagen den

räkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning         2 juni 1976

gav följande resultat:                                                     --------------

Ja - 266 Arbelsrältsreform

Nej -   46 m. m.

Mom. 28

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 35 av herrar Nordgren och Oskarson samt 3:o) reservationen nr 36 av herr Hallgren, och förklarades den förstnämnda proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Nordgren begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hallgren begärt votering beiräffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående inrikesutskollds hemställan i betänkandet nr 45 mom. 28 antar reservationen nr 35 av herrar Nordgren och Oskarson röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 36 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   46

Nej -    18

Avstår - 247

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskotteis hemställan i betänkandet nr 45 mom. 28 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 35 av herrar Nordgren och Oskarson.

i Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Nordgren begärde rösi-

223

Nr 146               räkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröst-

Ja - 266

Nej -   46

Onsdagen den     "'"6 S mande resultat:

2juni 1976

A rbetsrättsreform

m. m. Mom. 29

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 37 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskotteis hemställan i betänkandet nr 45 mom. 29 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 37 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 296 Nej -    17

Mom. 30

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 38 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 45 mom. 30 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 38 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 296 Nej -    17

Mom. 31

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reser
vationen nr 40 av herrar Nordgren och Oskarson samt 3:o) reservationen
nr 39 av herr Hallgren, och förklarades den förstnämnda proposiiionen
224                   vara med övervägande ja besvarad. Då herr Oskarson begärde votering

upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstå-      Nr 146

ende propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha     Onsdagen den

flertalets mening för sig. Sedan herr Hallgren begärt votering beträffande      2 juni 1976

kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringspropo-____

sition: Arbetsrättsreform

m. m. Den som vill atl kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående inrikesuiskoitets hemställan i betänkandet nr 45 mom. 31 antar reservationen nr 40 av herrar Nordgren och Oskarson röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 39 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   49

Nej -    18

Avstår - 245

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesuiskoitets hemställan i betänkandet nr 45 mom. 31 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 40 av herrar Nordgren och Oskarson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Oskarson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 266 Nej -   46

Mom. 32

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 33

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 43 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

225

15 Riksdagens protokoll 1975/76:145-146

Nr 146               Den som vill att kammaren bifaller inrikesuiskoitets hemställan i be-

Onsdagen den     tänkandet nr 45 mom. 33 röstar ja,

2 iuni 1976           j '" ""ostar nej.

---------------    Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 43 av herr Hallgren.

A rbetsrättsreform

m. m.                   Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 296 Nej -    17

Mom. 34

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 44 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskotteis hemställan i betänkandet nr 45 mom. 34 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 44 av herr Fagerlund m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparai verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 156

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas lill utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Romanus (fp) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskoltels hemställan.

Mom. 35

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reser
vationen nr 46 av herr Fagerlund m. fl. samt 3:o) reservationen nr 47
av herr Hallgren, och förklarades den förstnämnda propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Då herr Fagerlund begärde votering upp
togs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående
226                   propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets

mening för sig. Sedan herr Hallgren begärt votering beträffande kon-     Nr 146 trapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:     Onsdagen den

2juni 1976
Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen an-     ___

gående inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 45 mom. 35 antar     Arbetsrältsreförm

reservalionen nr 46 av herr Fagerlund m. fl. röstar ja, m. m.

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

reservationen nr 47 av herr Hallgren,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 141

Nej -   17

Avstår - 155

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller inrikesutskotteis hemställan i betänkandet nr 45 mom. 35 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 46 av herr Fagerlund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparai verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 156

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på atl ärendet skulle dels återförvisas lill utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Johansson i Skärstad (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan.

Mom. 36

Utskottets hemställan bifölls.

227

Nr 146 Mom. 37

Onsdaeen den Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels del

2 iuni 1976 '' berr Hagberg i Borlänge under överläggningen framställda yrkandet,

-------------- _ och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja be-

Arbetsrättsreform svarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes

m. m.                                                        följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 45 mom. 37 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av herr Hagberg i Borlänge under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 296 Nej -    17

Mom. 38

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 50 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 45 mom. 38 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

-Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 50 av herr Fagerlund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 156

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på alt ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den 'senare proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i röslurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Danell (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit
228                   utskottets hemställan.

Mom. 39 'Nr 146

Utskottets hemställan bifölls.                                            Onsdagen den

2juni 1976
Mom. 40                                                                       --------------

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoltds hemställan, dels re-     Arbetsrättsreform

servaiionen nr 53 av herr Hallgren, och förklarades den förra propo-      m. m.

sitionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt

votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskotteis hemställan i betänkandet nr 45 mom. 40 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.                                              '

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 53 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 296 Nej -    17

Mom. 41-43

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 44

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 54 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 45 mom. 44 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 54 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 296 Nej -    17

Mom. 45

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re
servalionen nr 55 av herr Nilsson i Tvärålund m.fl., och förklarades
den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr    229

Nr 146               Nilsson i Tvärålund begärt votering upplästes och godkändes följande

Onsdagen den     voteringsproposition:

2 juni 1976

_____________    Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskotteis hemställan i be-

Arbetsrättsreform      tänkandet nr 45 mom. 45 röstar ja,   '

m. m.                den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 55 av herr Nilsson

i Tvärålund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Tvärålund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 183 Nej - 129

Mom. 46 och 47

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 48

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 56 av herrar Nordgren och Oskarson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru af Ugglas begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 45 mom. 48 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 56 av herrar Nordgren och Oskarson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då fru af Ugglas begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266 Nej -   46

Mom. 49-53

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 54

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re
servationen nr 57 av herrar Nordgren och Oskarson, och förklarades den
230                   förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru af Ugg-

las begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposi-      Nr 146

''°"'                                                                             Onsdagen den

2 juni 1976
Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskotteis hemställan i be-      .----

länkandet nr 45 mom. 54 röstar ja. Arbetsrättsreform

den det ej vill röstar nej. m. m.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 57 av herrar Nordgren

och Oskarson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru af Ugglas begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266 Nej -   46

Mom. 55

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 58 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 45 mom. 55 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 58 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 295 Nej -    17

Mom. 56

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 59 av herr Fagerlund m. fl. samt 3:o) reservationen nr 60 av herr Hallgren, och förklarades den förstnämnda proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Fagerlund begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hallgren begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

231

Nr 146

Onsdagen den 2 juni 1976

Arbetsrättsreform m. m.

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående inrikesutskotteis hemställan i betänkandet nr 45 mom. 56 antar reservationen nr 59 av herr Fagerlund m. fl. röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 60 av herr Hallgren.

232

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 140

Nej -    17

Avstår - 156

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 45 mom. 56 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 59 av herr Fagerlund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparai verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 156

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på all ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i röslurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Kindbom (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.-

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservalionen nr 59 av herr Fagerlund m. fl.

Mom. 57 och 58

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 2 Information m. m. rörande medbestämmande i arbetslivet        Nr 146

Föredrogs inrikesutskotteis betänkande 1975/76:46 med anledning av proposiiionen 1975/76:182 om information, utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet m. m. jämte motioner.

I proposiiionen 1975/76:182 (arbetsmarknadsdepartementet) hade regeringen efter föredragning av herr arbetsmarknadsminislern Bengtsson föreslagit riksdagen

dels att anta i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

dels att

1.   godkänna de allmänna riktlinjer för finansiering och utformning av stöd till information, utbildning och forskning beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt som angelts i propositionen,

2.   godkänna de allmänna riktlinjer för finansiering och utformning av stöd till utbildning av styrelserepresentanter för de anställda som framgick av vad föredraganden anfört.

Onsdagen den 2juni1976

Information m. m. rörande medbestämmande i arbetslivet

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I proposiiionen föreslås stöd till information, utbildning och forskning med anledningav samtidigt föreslagen lagstiftning om medbestämmande i arbetslivet och styrelserepresentation för de anställda. För ändamålet föreslås alt arbetarskyddsavgiften från och med år 1977 höjs från nuvarande 0,10 till 0,17 96 under åren 1977-1979. Avsikten är att avgiften därefter skall utgå med 0,15 %.

Stödet lill information och utbildning föreslås utgå till organisationerna på arbetsmarknaden i förhållande lill antalet anställda resp. antalet medlemmar. Bidrag till arbetsgivarorganisationerna föreslås utgå endasi under år 1977, medan bidrag till de fackliga organisationerna föreslås utgå även därefier. Arbetarskyddsfonden föreslås få vidgade uppgifter genom all utöver slöd till forskning och utbildning rörande arbetsmiljöproblem ge stöd även till forskning om medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigi. I detta syfte föreslås att ett särskilt forskningsinstitut kallat centrum för arbetslivsfrågor inrättas. Forskningen vid institutet inriktas på arbetsmarknadsparternas behov av praktiskt utrednings- och utvecklingsarbete."

I detta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionen 1975/76:860 av herr Rask (s).

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975/76:2430 av herr Fälldin m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga yrkats

16 Riksdagens protokoll 1975/76:145-146

233

Nr 146

Onsdagen den 2 juni 1976

Information m. m. rörande medbestämmande i arbetslivet

att riksdagen beslutade

12.   att som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts beträffande behovet av samma omfattande utbildningsinsatser för såväl arbetstagare som arbetsgivare,

13.   att med avslag på regeringens förslag om höjd arbetarskyddsavgift lill nytt anslag Bidrag till arbeiarskyddsfonden för budgetåret 1976/77 anvisa etl reservationsanslag om 105 000 000 kr.,

1975/76:2448 av herr Gustafsson i Stockholm m. fl. (s).

234

1975/76:2483 av herr Ekinge (fp), vari yrkats

1.   att riksdagen skulle avslå propositionen 1975/76:182 vad beträffade höjning av arbeiarskyddsavgiften,

2.   alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i motionen anförts beiräffande reglerna för fördelningen av anslagen saml i övrigt vad i motionen anförts,

1975/76:2484 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen med godkännande av proposiiionen 1975/76:182 i övrigt men med ändring i regeringens förslag beslutade

1.    all ledningen för centrum för arbetslivsfrågor skulle utgöras av en styrelse sammansatt av representanter för de fackliga organisationerna,

2.    all verksamheien vid centrum för arbetslivsfrågor i sin helhet skulle finansieras genom statsbidrag,

3.    all medel ur arbeiarskyddsfonden skulle kunna beviljas fackliga organisationer för forskningsarbete inom fondens verksamhetsområden,

4.    att hos regeringen hemställa om förslag till lagstiftning i syfte att garantera de forskare som de arbetande och deras fackliga organisaiioner önskade engagera för forskningsarbete tillträde till arbetsplatserna,

1975/76:2485 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp), vari yrkats att riksdagen beslutade

1.    alt Sveriges hantverks- och industriorganisation och Sveriges Köpmannaförbund och med dessa jämställda organisationer fick samma stöd till information och utbildning som de av departementschefen i propositionen nämnda organisaiionerna,

2.    att arbetsgivarorganisationerna även efter 1977-12-31 blev delaktiga av stöd för sin informations- och utbildningsverksamhet,

3.    alt finansieringen skedde över statsbudgeten, och

1975/76:2486 av herr Siegbahn m. fl. (m), vari yrkats att riksdagen beslutade

1.    avslå förslaget till lag om ändring i lagen om arbdarskyddsavgifi,

2.    ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande finansieringen av Cenirum för arbdslivsfrågor, av del statliga slödel till utbildning av styrelserepresentanter för de anställda och av information och utbildning beiräffande medbestämmande i arbetslivet.

Uiskottel hemställde

1.    beiräffande information och utbildning om arbelsrättsreformen genom studieförbunden i ställd för fackliga organisationer m. fl. all riksdagen med bifall till propositionens förslag skulle avslå motionen 1975/76:2486, yrkandet 2 i denna del,

2.    beiräffande likabehandling av studieförbunden vid utbildning om arbelsrättsreformen att motionen 1975/76:2483, yrkandet 2 i denna del, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

3.    beiräffande informationsinsatser från branschorganisationer m. fl. att motionen 1975/76:2485, yrkandet 1, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

4.    beiräffande förbättrad informalion lill företagen om den arbetsrätts-liga lagsliftningen alt motionen 1975/76:860 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

5.    beiräffande organisationsform för utbildning av de anställdas styrelserepresentanier att riksdagen med bifall till propositionens förslag skulle avslå motionen 1975/76:2486, yrkandet 2 i denna del,

6.    beiräffande principfrågan om finansiering av det nya institutet för arbdslivsforskning att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:2486, yrkandet 2 i denna del,

7.    beträffande sammansättningen av styrelsen för institutet för arbetslivsforskning, m. m. all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2484,

8.    beträffande rättsvelenskapliga undersökningar vid institutet för arbdslivsfrågor alt motionen 1975/76:2448 inte föranledde någon riksdagens ålgärd,

9.    beträffande finansiering av kostnaderna för information, utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:2430, yrkandet 13, 1975/76:2483, yrkandet 1,1975/76:2485, yrkandet 3, och 1975/76:2486, yrkandet I i denna del, skulle

dels avslå del vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1971:282) om arbelarskyddsavgift i vad avsåg 3 S i lagförslaget,

dels till Bidrag till arbetarskyddsfonden för budgetåret 1976/77 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.,

10.   beiräffande lagförslaget i övrigt atl riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2486, yrkandet I i denna del, skulle avslå del genom proposiiionen framlagda lagförslaget till den del det inte behandlas under punkten 9,

11.   beiräffande tidsbegränsning av ekonomiskt slöd till arbetsgivar-sammanslutningar alt riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:2430, yrkandd 12, 1975/76:2483, yrkandd 2 i denna del, och 1975/76:2485, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

12.   all riksdagen godkände i propositionen angivna allmänna riktlinjer för finansiering och utformning av stöd till information, utbildning och forskning beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigi, i den mån riktlinjerna inte behandlats i föregående punkter.

Nr 146

Onsdagen den 2 juni 1976

Information m. m. rörande medbestämmande i arbetslivet

235

Nr 146

Onsdagen den 2juni 1976

Information m. m. rörande medbestämmande i arbetslivet

13. atl riksdagen godkände de allmänna riktlinjer för finansiering och utformning av stöd till utbildning av styrelserepresentanter för de anställda som framgick av vad föredraganden anfört i proposiiionen, i den mån riktlinjerna inte behandlats i föregående punkter.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande sammansättningen av styrelsen för institutet för arbetslivsforskning, m. m.

av herr Lorentzon (vpk) som anseti alt utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill molionen 1975/76:2484 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

2.                         beträffande finansiering av kostnaderna för information, utbildning
och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet, m. m.

av herrar Fageriund (s), Nilsson i Östersund (s), Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk), Andréasson i Falkenberg (s) och Ulander (s) samt fru Ekholm-Frank (s) som ansett att utskottet under 9 och 10 bort hemställa

9.                         beträffande finansiering av kostnaderna för information, utbildning
och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet att riksdagen med
avslag på motionerna 1975/76:2430, yrkandet 13, 1975/76:2483, yrkandet
I, 1975/76:2485, yrkandet 3, och 1975/76:2486, yrkandet 1 i denna del,
skulle anta 3 S i det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring
i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

10.                        beträffande lagförslaget i övrigt alt riksdagen med avslag på mo
tionen 1975/76:2486, yrkandet I i denna del, skulle bifalla det genom
proposiiionen framlagda lagförslaget till den del det inte behandlats under
punkten 9,

3.                         beträffande tidsbegränsning av ekonomiski slöd till arbetsgivarsam-
manslutningar

av herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk), Andréasson i Falkenberg (s) och Ulander (s) samt fru Ekholm-Frank (s) som ansett att utskottet under 11 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till propositionens förslag skulle avslå motionerna 1975/76:2430, yrkandet 12, 1975/76:2483, yrkandet 2 i denna del, och 1975/76:2485, yrkandet 2.

236

Hert ANDRÉASSON i Falkenberg (s):

Herr talman! Vi har i denna sena timme och efter en lång debatt fallat beslut om en lag som i stort kommer atl hälsas med tillfredsställelse ute i arbetslivet. Men för att denna lag skall kunna bli en verklighet ute på fältet och för atl alla de som kommer att beröras av lagen skall kunna sätta sig in i densamma har regeringen lagt en proposition, nr 182, med förslag till ekonomiski stöd till informalion, utbildning och forskning.

Denna arbetsrättsliga reform - lagen om medbestämmande i arbets-

livet - som vi för en liten stund sedan fattal beslut om, är ett viktigt steg emot arbetslivets demokratisering. Denna lag är något som löntagarorganisationerna länge har väntat på, liksom de som ute på arbetsplatserna kommer i kontakt med frågor som berör de anställda.

Information och utbildning med anledning av lagen om medbestämmande i arbetslivet är nödvändig för både arbetsgivare och arbetstagare. En god informalion och en effektiv utbildning är nödvändiga ting för att lagen skall kunna efterlevas på ett så långt som möjligt riktigt sätt. Det måste vara en strävan att ge största möjliga spridning åt informations-och utbildningsfrågorna. Det är meningen att alla anslällda skall ges en översiktlig information om arbelsrättsreformen. Det gäller även de arbetstagare och arbetsgivare som är knutna lill de mindre företagen. De som har fackliga uppdrag av något slag behöver utbildning för alt kunna klara sina uppgifter all tillvarataga de anställdas gemensamma intressen.

Den nya lagen har tillkommit genom önskemål från LO och TCO. Det är därför helt naturligt att de fackliga organisationerna fär huvudansvaret förden information och utbildning som reformen kräver. Självfallet har arbetsgivarna sill ansvar för all deras företrädare fär den information och utbildning som där är av behovet.

Statsmakterna bör, liksom man gjort lidigare i olika sammanhang, ta elt visst ansvar för att informera om reformen genom en statlig informationskampanj. Men det är av stor vikt att organisationerna på arbetsmarknaden pålar sig huvuddelen av informationen kring arbdsrälfs-reformen. De fackliga organisaiionerna liksom en del studieförbund har redan planerat in kommande informations- och utbildningsinsatser. Vidare har man från de stora löntagarorganisationerna planer på atl anordna konferenser på alla nivåer i syfte all nå så många som möjligt.

Kostnaderna för information, utbildning och forskning med anledning av reformen på arbetsrättens område bör enligt propositionen bäras av produktionen. Man föreslår i proposiiionen en höjning av arbetarskyddsavgiften för informalion och utbildning med 0,05 'V, från den 1 januari 1977. Till detta kommer för åren 1977-1979 kostnaden för utbildning av styrelserepresentanier förde anslällda. Denna kostnad bör finansieras genom att man ytterligare höjer arbeiarskyddsavgiften med 0,02 %.

Av de medel som flyter in genom höjningen av arbeiarskyddsavgiften kommer enligt propositionen 27 V„ all anslås för informalion och utbildning i anslutning till den nyss antagna lagen.

Till utskottets belänkande har fogats tre reservationer, och jag skall be att något få kommentera reservationerna 2 och 3.

1 reservalionen 2 gäller det finansieringen av kostnaderna för information, utbildning och forskning. Det var som jag tidigare sagt på initiativ av LO och TCO som denna lag nu skall bli verklighet.

Vi fick möjlighet atl träffa företrädare för arbetsmarknadens parter för att med dessa diskutera arbelsrättsreformen. Många värdefulla synpunkter kom här fram. Man talade om alt del rådde etl gott förhållande ute i arbetslivet mellan representanter för arbetsgivare och de anställda.

Nr 146

Onsdagen den 2juni 1976

Information m. m. rörande medbestämmande i arbetslivet

237

Nr 146

Onsdagen den 2 juni 1976

Information m. m. rörande medbestämmande i arbetslivet

Man betonade också alt detta förhållande gynnade alla parter. Man hade ett gemensamt mål, nämligen atl produktiviteten skulle öka för att alla skulle känna större trygghet i sin anställning, med andra ord produktionen stod i cenirum. Därför menar vi reservanter atl del är produktionen som skall bära kostnaderna för information, utbildning och forskning. En höjning av arbeiarskyddsavgiften är det rätta sättet atl finansiera dessa kostnader och inte som majoriteten i utskottet vill över statsbudgeten.

Det är viktigt all de informations- och utbildningsinsatser som arbetsmarknadens parter har planerat med anledning av arbetsrättsreformen måste sättas i gång omedelbart efter det att detta beslut är fattat. Organisationerna har därför behov av ekonomiskt stöd under innevarande år. Detta bidragsbehov bör, som också förordas i proposiiionen, kunna lånas ur arbetarskyddsfondens kapitalbehållning.

1 reservalionen 3 gäller det tidsbegränsning av det ekonomiska stödet till arbetsgivarsammansluiningar.

Stödet lill information och utbildning föreslås utgå till organisationerna på arbetsmarknaden i förhållande lill antalet anställda medlemmar. De fackliga organisationerna föreslås få bidrag som inte är i liden bestämt mot atl arbetsgivarorganisationernas bidrag föreslås utgå endast under år 1977.

Vi kan i dag räkna med alt ungefär var tionde fackföreningsmedlem har något fackligt uppdrag. Detta skulle innebära att ca 300 000 fackföreningsmedlemmar är förtroendevalda. Det sker en stor omsättning på fackligl förtroendevalda av skilda anledningar. Inte minsi arbetsgivarna är intresserade all knyta dem som haren fackligl uppdrag närmare till sig på olika poster i företaget. Många går vidare i det fackliga arbetet och får på så vis på heltid ägna sig åt olika fackliga frågor, medan andra kommer att intressera sig för politiken och därmed kan vara borta från det fackliga arbetet pä sina resp. arbetsplatser. Andra åter vill sluta med sina fackliga uppdrag för att ägna sig åt andra intressen eller därför att de flyttar lill andra arbetsområden. Det kan inte gärna hävdas att en motsvarande omsättning med åtföljande utbildningsbehov finns på arbetsgivarsidan. Den tidsbegränsning av stödd till arbetsgivarorganisationerna som föreslås i propositionen får ses mot bakgrunden av atl av ca 300 000 arbetstagare med fackliga förtroendeuppdrag mer än 60 000 nyväljes varje år. Det är f n. inte möjligt att göra en exakt bedömning av informations- och utbildningsbehovet för både arbetstagare och arbetsgivare med anledning av arbelsrättsreformen. Bidragsbehovet bör därför, som del står i propositionen, prövas på nytt när erfarenhet vunnits av verksamheien.

Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall lill reservationerna 2 och 3 som är fogade till utskottets betänkande saml i övrigi lill utskottets hemställan.

238

Under detla anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Om riksdagen vid den just avslutade omröstningen om arbelsrättsreformen hade följt del förslag till demokratiska rättigheter på arbetsplatserna som lagts fram av vänsterpartiet kommunisterna, då hade den svenska arbetarklassen kunnat notera en seger. Man hade kunnal se fram mot en lid av omvälvande förändringar på arbetsmarknaden, en tid där man med lagen som stöd kunnat minska arbetsköparnas maktherravälde och framgångsrikt kämpat för sina intressen, dvs. en rimlig andel av produktionsresultatet, trygghet i anställningen, bättre arbetsmiljö, minskad stress och ulslagning, färre olycksfall och demokrati även på arbetsplatserna.

Men dagens riksdagsbeslut innebar emellertid ingenting av alll detta. Det innebar bara all gamla klasslagar ersattes av en ny, fylld med klasssamarbete. Det betyder alt arbetarklassen måsle fortsätta sin kamp för strejkrätt, mot fredsplikt, för vetorätt mot arbetsköparnas godtycke, för en rimlig fördelning av produktionsresultaten mot kapitalägarnas profitbegär, för politisk demokrati på arbetsplatserna mot arbetsköparnas diktatur, för klassolidaritet mot arbetsköparnas splittringsförsök och för en planerad produktion mot kapitalets anarki. Vänsterpartiet kommunisterna kommer alt delta i den kampen, men kampen kommer inte all kunna föras med lagen som stöd. Arbelarna kommer att tvingas handla i strid mot lagen för all kunna tillvarata sina intressen, medan samma lag skyddar kapitalet. Det är det som gör den till en orättvis lag - en klassamarbdslag.

Nu kommer riksdagen på nytt alt ta ställning i en fråga som rör maktförhållandena på arbetsmarknaden. Det gäller förslaget om att inrätta ett institut för arbdslivsfrågor. Regeringen och ulskoitsmajoriteten försöker gå balansgång och inte la ställning. Men gång på gång trampar de vid sidan, och alltid på samma sida, och det beror på atl de försöker blunda för del grundläggande faktum all del inte går alt balansera mellan arbetarklassen och kapitalägarna. Mellan dessa klasser finns en intressemotsättning som inte går att överbrygga, och så länge kapitalägarna i kraft just av sitt ägande har makten på arbetsplatserna innebär varje försök att balansera atl man i realiteten tar ställning för den som har makten och mot dem som ingen har.

Vpk anser i likhet med utskoltsmajoriteten all det behövs en arbdslivsforskning. Varje annal ställningslagande skulle vara verklighetsfrämmande. Men frågan är vilken typ av arbdslivsforskning som behövs, och vem som skall styra den forskningen. Vilka frågor är viktiga att bedriva forskning kring, och vem skall bestämma vilka frågor som är viktiga? När dessa frågor ställs skiljer sig vpk från de övriga partierna i utskottet.

Arbetsköparna har i mer än etl halvsekel bedrivit en omfattande arbetslivsforskning. Denna har haft en sådan omfattning alt den t. o. m. bildat beieendevetenskapliga skolor. Syftet har hela tiden varit detsamma - all utvinna mesta möjliga arbete av varje enskild arbetare och samtidigt

Nr 146

Onsdagen den 2juni 1976

Information m. m. rörande medbestämmande i arbetslivet

239

Nr 146

Onsdagen den 2juni 1976

Information m. m. rörande medbestämmande i arbetslivet

hålla nere pri.set på arbetskraft så långt som möjligt. Detla är och kommer alllid att förbli arbetsköparnas primära intresse i kapitalistisk ekonomi. Arbetsköparna har den forskning de behöver och de har ekonomiska och personella resurser atl själva utvidga den verksamheten.

Om man menar allvar med uttalanden om all man vill minska förekomsten av dåliga och farliga arbetsmiljöer, arbelshels och ulslagning, så måste man först göra klart all detta primärt är arbetarintressen och att mycket av de negativa förhållanden som finns på arbetsplatserna i dag till stor del har drivits fram av den arbetsköparstödda forskningen. Vad som således måste komma är en forskning i de arbelandes intresse - utifrån deras villkor och prioriteringar - en forskning som kan vara ett slöd för de arbetande i deras ständiga kamp för drägligare arbetsvillkor. Med denna forskning har arbetsköparna ingenting alt skaffa; del är mot dem och deras intressen den skall användas.

Det är därför vpk avvisar förslaget all styrelsen för institutet för arbdslivsforskning skall vara parlssammansati. Den bör i sin helhet vara ulsedd av de fackliga organisaiionerna.

Vi avvisar också förslagel att forskningsprojekt inom institutet skall finansieras på sedvanligt sätt, genom ansökningar om projektbidrag. Vi avvisar det därför alt det kommer att innebära en överprövning av de fackliga organisationernas prioritering av arbetslivsforskning. 1 stället anser vi atl verksamheten i sin helhet skall finansieras genom statsbidrag, som i sin lur skall bekostas av produktionen. Del måsle emellertid slå helt klart atl institutet för arbdslivsforskning inte kommer all kunna stå för all den forskning som de arbetande behöver. Det är hell nödvändigl atl arbetarskyddsfonden öppnas för forskningsverksamhet i facklig regi.

Arbetsplatserna betraktas fortfarande som enskilt område. Del ger arbetsköparna möjlighet all stoppa sådant forskningsarbete som de betraktar som obekvämt -som inte är förenligt med deras intressen. Det har under senare år hänt vid ett flertal lillfällen att seriösa forskare på det här sättet avvisats från arbetsplatser därför att de har haft problemställningar som arbeisköparna inte har velat ha belysta.

För all arbetslivsforskningen vid institutet och i facklig regi skall kunna få en sådan inriktning att den verkligen tjänar de arbelandes intressen, är del nödvändigt alt .i lag fastställa rätl för den forskarpersonal, som den fackliga organisaiionen vill anlita, all få fritt tillträde lill arbetsplatserna. En sådan lagsiiftning bör, anser vi, övervägas i samband med översynen av lagen om de fackliga förtroendemännens ställning. I del sammanhanget bör man också ta upp frågan om fackliga förtroendemäns och deras experters rätl alt få tillträde till arbetsplatser där de inte är anslällda.

Jag yrkar bifall lill reservalionen  1.

240

Hert FRANSSON (c):

Herr talman! För all lagen om medbestämmande i arbetslivet skall kunna föras ul bland de anslällda och bland arbetsgivarna så erfordras

det stora insatser frän de fackliga organisationerna och från arbetsgivarnas organisationer. För ett smidigt och ändamålsenligt genomslag i praktiken av lagens intentioner krävs en betydande insats av information och utbildning av olika slag för dem som i det praktiska arbetet har att leva med lagen. Om dessa grundläggande bedömningar finns del inga delade meningar i uiskottel, utan alla har ställt upp bakom departementschefens förslag, som är baserat på arbeisrättskommitténs tankegångar. Redan när utredningen presenterade sitt förslag fanns del delade meningar om hur del hela skulle flnansieras. Dessa ställningstaganden har senare följts upp av resp. politiskt parti. Centerpartiets uppfattning är att en flnan-siering av utbildningskostnader till följd av en lagstiftning icke skall ske genom arbetsgivaravgift, utan dessa kostnader bör finansieras direkt via statsbudgeten. Vi har delade meningar, och en föriängd debatt här i natt kommer säkerligen inte att leda lill att någon kan överbevisa någon annan med några argument.

Delade meningar finns också när det gäller frågan om bidrag skall kunna utgå till arbetsgivarorganisation lika lång tid som det skall göra till arbetstagarorganisation. Utskottsmajoriteten anser att det även under dessa år finns etl behov att utbilda och informera nya arbetsgivare. För vi hoppas verkligen att nyetableringen i framtiden inte skall avstanna ulan utvecklas i en för alla positiv riktning. Därför finns det, som vi ser det, ett behov av information och utbildning även efter 1977. Behovet lorde naturiiglvis inte vara av samma omfattning som under inledningsskedet, men del måste ur principiell synpunkt vara fel att undanta den ena parten på arbetsmarknaden när det gäller att erhålla bidrag till information och utbildning.

Herr talman! Med del anförda ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 146

Onsdagen den 2juni 1976

Information m. m. rörande medbestämmande i arbetslivet

Hert OSKARSON (m):

Herr talman! Om den reform, som vi i dag har fattat beslut om skall kunna fylla den funktion som avsetts, krävs en omfattande informalion lill och utbildning av dem som på arbetsplatserna skall se lill alt lagen förs ut i det praktiska livet. Del är många människor som i det sammanhanget behöver både informeras och utbildas.

Utredningen om politik på arbetsplatsen var enig om att organisationerna själva skulle handha information och utbildning bland sina medlemmar. Den punkt där utredningen inte var lika enig gällde hur utbildningen skulle finansieras. Majoriteten föreslog att kostnaderna skulle finansieras genom höjda arbetsgivaravgifter, medan vi som är representanter för moderaterna, folkpartiet och centern reserverade oss för finansiering över statsbudgeten. Huvudmotivet för delta ställningstagande var att denna utbildning, som kan beräknas komma att pågå under flera år framåt, borde liksom annan utbildning inom samhället finansieras över statsbudgeten. Propositionen ansluter sig till förslagen från utredningens majoritet.

241

Nr 146

Onsdagen den 2juni 1976

Information m. m. lärande medbestämmande i arbetslivet

1 en motion av herr Nordgren m. fl. tar han förutom finansieringsfrågan också upp kravel att även arbetsgivarorganisationer vid sidan av SAF - den enda arbetsgivarorganisation som är nämnd i proposiiionen - skall få samma stöd lill information och utbildning som de arbetsgivarorganisationer som nämns i propositionen. Det finns en rad arbetsgivarorganisationer vid sidan av SAF. Dessuiom yrkas del all arbetsgivarorganisationerna i likhet med arbetstagarorganisationerna skall kunna erhålla stöd för information och utbildning även efter utgången av år 1977. Enligt proposiiionen skulle arbetsgivarorganisationerna inte bli delaktiga av detla stöd efter den 31 december 1977.

Utskottets niajorilel ställde sig positiv till motionens samtliga krav, dels genom ändringar i föreslagen lag, dels genom att göra etl tillkännagivande. De socialdemokratiska representanterna och vpk-ledamoten har reserverat sig till förmån för propositionens förslag. Jag yrkar med detla bifall till utskottets förslag.

1 detla anförande instämde herr Nordgren (m).

Hert EKINGE (fp)

Herr talman! I motionen 2483 med anledning av propositionen om informalion och utbildning rörande medbestämmande i arbetslivet har jag framhållit att i likhet med annan utbildnings- och forskningsverksamhet också denna verksamhet bör finansieras över staisbudgeien i vanlig ordning. Jag har i motionen framhållit atl jag delar departementschefens uppfattning om all stöd till information och utbildning bör gå till de fackliga organisationerna, men jag har också poängterat atl i de fall som utbildningen skall ombesörjas via studieförbunden bör dessa behandlas lika och ges samma möjligheter alt slå arbetstagare och arbetsgivare till tjänst med utbildningsresurser.

Slutligen har jag där också sagt ut att arbetsgivarorganisationerna bör jämställas i avseende på liden och insatserna för utbildningen och således alltså även efter år 1977 kunna få del av bidragen lill informalion och utbildning.

I utskoltels skrivning har de här önskemålen i hög grad tillgodosells. Då jag dessuiom i alll väsentligt kan instämma i de synpunkter som tidigare framförts här av herr Fransson kan jag, herr talman, nöja mig med atl endast yrka bifall lill inrikesutskollds hemställan i betänkande nr 46.

242

Hert RASK (s):

Herr talman! Under den allmänna motionstiden väckte jag moiion nr 860, som syfiar till bättre informalion i frågor på arbetsrättens område. Inrikesutskottet har vall all behandla motionen i samband med behandlingen av proposition nr 182. Eftersom motionen väcktes redan den 23 januari och propositionen avlämnades i slutet av mars, har de i tiden inget direkt samband med varandra.

I inrikesutskotteis belänkande behandlas i första hand informationsfrågor som hänger samman med den arbetsrättsreform som riksdagen just har beslutat om. När jag skrev min moiion bedömde jag behovet av information utifrån de arbetsrättsliga regler som då gällde. Jag gjorde bedömningen också utifrån vissa erfarenheter som jag gjort och med hänsyn till frågor jag kommii i kontakt med i  det praktiska arbetslivet.

Som exempel i min motion har jag tagit lagen om anställningsskydd. I motionen påvisar jag att större företag alllid har de personella resurser som krävs för att följa med lagstiftningen och de tillämpningsföreskrifter som olika myndigheter utfärdar.

Många små förelag saknar hell dessa resurser. För både anslällda och företagare kan det leda till besvärligheter om del hakar upp sig. I många fall är del mera fråga om bristande vetskap och okunnighet än om ett uppsåt att förbigå lagen.

Det är här jag menar atl informalion måste sättas in och då i första hand från samhällets sida. Klar, lättfattlig och entydig information behövs. På delta sätt skulle man nå åtminstone två väsentliga syften: dels skulle en lagstiftning få bättre genomslagskraft, dels skulle ett stort antal onödiga och kostnadskrävande processer kunna begränsas eller kanske helt undvikas.

Jag är medveten om vad departementschefen säger på s. 20 i propositionen 182 om redan vidtagna åtgärder från statsmakterna i vissa fall. Jag är också medveten om vad inrikesutskotiei säger i sitt betänkande om informationen kring den arbetsrättsreform som vi beslutat om.

Vad jag avser med mitt motionsyrkande är informalion över hela fältet och en återkommande eller fortlöpande sådan.

Även om del vore frestande att yrka bifall till motion nr 860 inser jag ändock det meningslösa i detta mot ett enigt utskott, Jag har därför nu inget yrkande. Jag kan heller inte komma igen ett kommande år med en motion i samma syfte. Vad jag kan göra nu är endast atl hoppas på en, som jag sade lidigare, lättfattlig, klar och entydig informalion från samhällets sida i våra arbetsräitsliga frågor.

Nr 146

Onsdagen den 2juni 1976

Information m. m. rörande medbestämmande i arbetslivet

Överläggningen var härmed slutad.

Mom.  1-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom.  7

Propositioner gavs på bifall till dels utskoltels hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Lorentzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

243

Nr 146

Onsdagen den 2junil976

Information m. m. rörande medbestämmande i arbetslivet

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskollds hemställan i betänkandet nr 46 mom. 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 1 av herr Lorentzon.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 289

Nej -    14

Avstår -      I

Mom. 8 Utskottets hemsläl

m bifölls.

Mom. 9 och 10

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andréasson i Falkenberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskollds hemställan i belänkandet nr 46 mom. 9 och 10 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Fagerlund m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 153

Nej - 153

Avstår -      I

244

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på all ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr andre vice talmannen nedlade i röslurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr andre vice talmannens anmodan herr Lindström (s) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan.

Mom. 11

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andréasson i Falkenberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskotteis hemställan i betänkandet nr 46 mom. II röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 3 av herr Fagerlund m.fl.

Nr 146

Onsdagen den 2 juni 1976

Information m. m. rörande medbestämmande i arbetslivet

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 154

Nej - 152

Avstår -      I

Mom.  12 och 13

Kammaren biföll vad utskottet

dessa moment hemställt.

§ 3 Föredrogs

Inrikesutskotteis betänkande

1975/76:47 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden Utskottets hemställan bifölls.

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren atl uppskjuta behandlingen av del på föredragningslistan återstående ärendet till morgondagens sammanträde.

§ 4 Herr andre vice talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle finansutskottets betänkande nr 40 och skatteutskottets betänkande nr 67 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 5 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkanden

1975/76:56 med anledning av propositionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen (fri- och rättigheter i grundlag) jämte motioner

1975/76:57 angående uppskov till 1976/77 års riksmöte med behandlingen av vissa ärenden

Skatteutskottets betänkande

1975/76:69 med anledning av propositionen 1975/76:212 med förslag till

245

Nr 146               godkännande av avtal mellan Konungariket Sveriges regering och Folk-

Onsdagen den     republiken Polens regering för undvikande av dubbelbeskattning belräf-

2 juni 1976         fande skatter på inkomst och förmögenhet saml ett lill avtalet fogat pro-

tokoll.

246

Näringsutskoltets betänkanden

1975/76:62 med anledning av propositionen 1975/76:122 om omorganisation av förenade fabriksverken, m. m. jämte motioner 1975/76:66 med anledning av motion om försäljningen av utländsk frukt 1975/76:67 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

§ 6 Kammaren åtskildes kl. 01.14.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert