Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:145

Onsdagen den 2 juni

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 24 maj.

§ 2 Föredrogs men bordlades åter finansutskottets betänkanden 1975/76:40, 41 och 43-46 skatleulskottets beiänkanden 1975/76:66 och 67 näringsutskoltets betänkanden 1975/76:70, 71, 74 och 75

§ 3 Arbetsrättsreform m. m.

Föredrogs inrikesuiskoitets belänkande 1975/76:45 med anledning av propositionen 1975/76:105 med förslag till arbelsrällsform m. m. jämte motioner.

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

Arbetsrättsreform m. m.

I propositionen 1975/76:105 hade regeringen

dels berett riksdagen tillfälle atl la del av vad statsministern i propositionen anfört om arbetslivets demokratisering,

dels förelagt riksdagen vad övriga föredragande hade anfört för de åtgärder som de hade hemställt om enligt till propositionen som bilaga 1 och bilaga 2 fogade underprotokoll från arbetsmarknadsdepartementet och finansdepartementet.

I den åberopade bilagan 1 (arbetsmarknadsdepartementet) hade föreslagits efter föredragning av herr arbetsmarknadsministern Bengtsson att riksdagen skulle anta förslag till

1. lag om medbestämmande i arbetslivet,

2. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

3. lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande,

4. lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1),

5. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.,

6. lag om ändring i lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikl,

7. lag om ändring i sjöarbelstidslagen (1970:105),

8. lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvitiningsrält,

9. lag om ändring i jordabalken,

5. lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

6. lag om ändring i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare,

7. lag om ändring sjömanslagen (1973:282),

Nr 145 13. lag om ändring i lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor.

Onsdagen den '' '8 ° ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd,

2 iuni 1976 '' '8 om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställ-

--------------- ning på arbetsplatsen,

Arbetsrättsreform 16. lag om ändring i lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet

m. m. för utbildning.

Lagförslagen under 1 och 2 hade granskals av lagrådet.

I den åberopade bilagan 2 (finansdepartementet) hade föreslagits efter

föredragning av herr statsrådet Feldt att riksdagen skulle anta förslag

till

1. lag om offentlig anställning,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i rättegångsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

5. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

6. lagom ändring i lagen(1960:408)om behörighet atl utöva läkaryrket,

7. lag om ändring i lagen (1963:251) om behörighet att utöva tand-läkaryrket,

8. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva vele-rinäryrket m. m.,

9. lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242),

1. lag om ändring i lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare,

2. lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om anställning som präst i svenska kyrkan.

I propositionen bereddes riksdagen vidare tillfälle atl ta del av vad som anförts under rubriken Riktlinjer för vissa kompletterande reformer på statens område.

I propositionen 1975/76:100 bilaga 13 (arbetsmarknadsdepartementet) punkten B 9 Arbetsdomstolen hade föreslagits, efter föredragning av herr arbetsmarknadsministern Bengtsson, atl riksdagen lill Arbetsdomstolen för budgetåret 1976/77 anvisade elt förslagsanslag av 2 156 000 kr.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i propositionen 1975/76:105 anfördes följande:

"I propositionen läggs fram förslag lill lagstiftning som skall öppna vägen för en demokratisering av arbetslivet genom all ge de anställda rätt till medbestämmande i kraft av deras arbete. Lagstiftningen syftar till att stödja strävandena till en social förnyelse av arbetslivet. Den bygger på övertygelsen all demokratiska principer, samverkan och gemensamt ansvar bör prägla förhållandena på arbetsplatsen.

De lagar som f n. reglerar förhållandel mellan arbetsmarknadens parter

- framför allt lagen (1928:253) om kollektivavtal och lagen (1936:506)

" om förenings- och förhandlingsrätt - föreslås bli ersatta av en ny lag

om medbestämmande i arbetslivet. Nr 145

Lagförslaget bygger - liksom gällande lagstiftning - på föreningsrättens Onsdagen den och förhandlingsrättens grund. Arbetstagare och arbetsgivare skall ha t iiini 1976

rätt all sluta sig samman i organisationer och genom förhandlingar reglera

sina förhållanden. Kollektivavtalet är liksom hittills det främsta instru- Arbetsrättsreform
mentet för en sådan reglering. m. m.

Den mest betydande nyheten i lagförslaget är regler, som skall göra det möjligt för arbetstagarna atl genom förhandlingar och avtal vinna inflytande över arbetslednings- och förelagsledningsfrågor. Den regel som under en lång följd av år har präglat relationerna mellan arbetsmarknadens parter - atl arbetsgivaren ensam äger att leda och fördela arbetet samt fritt anställa och avskeda arbetare - ersätts av en lagregel, som ger ullryck för all kollektivavtal bör träffas om medbestämmanderätt förde anställda. En annan viktig nyhet är att de kollektivavialsbärande fackliga organisationerna får tolkningsföreträde vid tvist om arbetsskyldighel och lill-lämpningen av medbesiämmanderätisavtal och att en begränsning sker av arbetsgivarens tolkningsföreträde i lönelvisier. Vidare förbättras de fackliga organisationernas ställning i frågor, som inte har reglerats i kollektivavtal, genom regler om förstärkt förhandlingsrätt och förbättrad information.

Den förstärkta förhandlingsrätten består framför allt i regler om s. k. primär förhandlingsskyldighet för arbetsgivaren. Denne måste enligt förslaget förhandla med de fackliga organisationerna på eget initiativ innan han fattar beslul om viktigare förändringar på arbetsplatsen, t. ex. omläggning av driften, organisationsförändringar, överlåtelse av företaget etc. Även viktigare förändringar av betydelse för enkild arbetstagare, t. ex. omplaceringar, berörs av den primära förhandlingsskyldigheten. 1 andra frågor kan arbetsgivaren bli förhandlingsskyldig om den fackliga organisationen begär förhandling. Den föreslagna förhandlingsskyldigheten fullgörs i första hand gentemot den berörda kolleklivavialsbundna lokala arbetstagarorganisationen. Uppnås inte enighet om det beslul som arbetsgivaren avser all fatta, kan frågan tas upp på central nivå med del berörda fackförbundet. Arbetsgivaren är enligt förslaget skyldig att dröja med beslut eller med alt verkställa den tilltänkta åtgärden lill dess förhandling har slutförts. I nödsituationer och därmed jämförliga undantagsfall befrias arbetsgivaren från uppskovsskyldigheien, men förhandlingsskyldigheten som sådan består.

Den primära förhandlingsrätten har i lagförslaget förenats med regler
om rätt till information. Arbetsgivaren föreslås bli skyldig att underrätta
berörda lokala kollektivavtalsbärande organisationer om den ekonomiska
och produktionsmässiga utvecklingen av sin verksamhet saml om rikt
linjerna för personalpolitiken. Organisationerna föreslås också få rätt all
ta del av räkenskaper och andra handlingar i den omfattning som or
ganisationen behöver för atl ta lill vara medlemmarnas gemensamma
intressen i förhållandel till arbetsgivaren. Arbetsgivaren blir enligt för
slaget också skyldig alt inom rimliga gränser biträda med sådant ul- 5

Nr 145 redningsarbete som behövs för nyss angivet ändamål. Skyddet för ar-

Onsdaeen den belsgivarens och enskilds intressen tillgodoses genom regler om lysi-

2 iuni 1976 nadsplikt. Tystnadsplikten bestäms i första hand genom förhandling mel-

_____________ lan parterna på arbetsplatsen.

Arbetsrättsreform Den föreslagna lagens främsta syfte är emellertid att främja kollek-

m. m. tivavtal om medbestämmanderätt för de anställda, Arbeistagarinflytandet

skall enligt förslaget kunna göras gällande i alla frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, dvs, även frågor om företagsledning etc. Arbetstagarorganisationen föreslås få rätt att använda fackliga stridsåtgärder i den mån kollektivavtal om medbestämmanderätt inte kommer lill stånd, s, k. kvarlevande stridsrätt. En förutsättning är dock all kravet på medbestämmanderätt har förts fram i samband med förhandlingarna om kollektivavtal om löner.

En viktig fråga i förhållandet mellan parterna på arbetsplatsen är vems mening som skall gälla om det uppstår tvist om tolkningen av regler som bestämmer parternas inbördes förhållanden. Detta s. k. tolkningsföreträde, som f n. anses i vid utsträckning tillkomma arbetsgivaren i kraft av rätten alt leda och fördela arbetet, föreslås i fortsättningen tillkomma den kollektivavialsbärande fackföreningen vid tvist om tillämpningen av medbesiämmanderätisavtal och vid tvist om arbetsskyldighel. Arbelsiagarpartens tolkningsföreträde gäller dock inte om del skulle strida mot lag eller i andra extraordinära fall. I lönetvister föreslås arbetsgivarens tolkningsföreträde bli begränsat på det sättet alt arbetslagar-partens uppfattning om löneavtalets rätta innebörd slår igenom, om inte arbetsgivaren omgående lar initiativet lill förhandlingar och rättegång. Lagregler föreslås som ger de kollektivavialsbärande fackliga organisationerna vetorätt mot entreprenader etc, som kan antas medföra åsidosättande av lag eller kollektivavtal eller annars strider mot vad som är allmänt godtaget inom branschen.

Beträffande föreningsrätten, dvs. rätten att bilda och tillhöra organisationer på arbetsmarknaden och all verka i sådana organisationer, föreslås inte några mera väsentliga förändringar av gällande rätt.

1 fråga om den fredsplikt som följer med ingångna kollektivavtal innebär lagförslaget att den s. k. 200-kronorsregeln, som begränsar den enskilde arbetstagarens skadeståndsansvar vid olovlig konflikt, behålls. Dessutom föreslås regler om skyldighet för arbetsgivaren och den berörda lokala fackföreningen all la upp överiäggningar så snart en olovlig konflikt har brutit ut och att gemensamt verka för dess upphörande. Vid bedömande av påföljd för deltagande i olovlig konflikt skall särskild hänsyn las lill de omständigheter som har framkommit vid överläggningen och verkningarna av denna. Beträffande politiska strejker och fackliga sympatiåtgärder med utländsk bakgrund sker inga förändringar i lagstiftningen.

Lagförslaget innehåller slutligen en rad bestämmelser av övervägande
teknisk natur, t. ex. regler om tvisteförhandling och rättegång. Vidare
" har skett en översyn av medlingsverksamheten i arbetstvister.

Många av lagreglerna är dispositiva för att arbetsmarknadens parter     Nr 145
genom kollektivavtal skall kunna anpassa den nya lagstiftningen till de     Onsrlagpn Hpn
speciella förhållanden som råder inom olika branscher. De grundläggande      -, .     • \n-j c
reglerna om bl. a. förenings- och förhandlingsrätt är dock tvingande.      ___

Propositionen innehåller vidare förslag till en ny lag om offentlig an- Arbetsrättsreform ställning. Förslaget ansluter till lagen om medbestämmande i arbetslivet. m. m. Det innehåller bl. a. de särskilda ställningstaganden som förden offentliga sektorns del har ansetts påkallade av hänsyn främst lill den politiska demokratin.

Den nya lagen om offentlig anställning föreslås ersätta de tre viktigaste av de författningar, som kom till genom 1965 års förhandlingsrättsreform, nämligen staistjänstemannalagen (1965:274), kommunalljänstemannala-gen (1965:275) och stadgan (1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl. Den nya lagen har emellertid elt vidsträcktare tillämpningsområde. Den ärsålunda avsedd alt i vissa delar gälla för hela den offentliga sektorn. Det betyder att den skall omfatta olika slags anställningar både hos staten och hos kommuner m. fl., däribland anställning som kommunalarbetare.

Strävan alt demokratisera arbetslivet inom den offentliga sektorn kommer genom förslaget att vila på samma rättsliga grund som inom samhället i övrigt. Medbestämmandelagen avses gälla även de offentligt anställda.

Den hittillsvarande lagkonstruktionen - med elt särskilt förbud mot avtal i en del frågor - har helt frångåtts i den nya lagen om offentlig anställning. Därigenom undgår man de problem som följer med de krav på en teoretiskt bestämd gräns som etl avtalsförbud innebär.

Genom reformen lämnas åtskilliga nya frågor över för reglering i kollektivavtal. Den nya ordningen utgår från parternas gemensamma uppfattning om den politiska demokratins suveränitet. Vidare utvidgas rätten att - i egen sak eller som sympatiåtgärd - använda stridsåigärder i ar-betskonflikter. För statsanställda m.fl. har en del andra frågor också ansetts kräva fortsatt lagreglering. Som exempel kan nämnas frågor om tjänstetillsättning, bisysslor, anställnings upphörande, lurordningar, disciplinansvar, avskedande, läkarundersökning m. m.

Propositionen innehåller också förslag till följdändringar i ett stort antal lagar.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1977."

1 detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionerna

1975/76:654 av herr Hallgren m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 1 a) begärdes atl riksdagen uttalade att deltagande i arbetskonflikl oavsett sådan var lag- eller avtalsslridig aldrig kunde utgöra saklig grund för uppsägning eller avsked.

Nr 145 1975/76:852 av hert Hallgren m.fl. (vpk), vari yrkats

Onsdaeen den ' **'' riksdagen som sin mening uttalade att tvister i arbetslivet inte

2 iuni 1976 borde lösas genom skiljemannaförfarandet enligt lagen om skiljemän av

den 14 juni 1929,

Arbetsrättsreform 2. all riksdagen hos regeringen hemställde om förslag till lag om änd-

m. m. ring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister syftande lill förbud
mot skiljemannaförfarandet,

1975/76:854 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari.yrkats alt riksdagen hemställde hos regeringen om förslag till ändring av förtroendemanna-lagen, innebärande .1. atl lagen även, skulle omfatta politisk verksamhet,

1. att endast fackförening hade att avgöra vilken tid som behövde åtgå för att fullgöra förtroendeuppdraget,

2. atl ersättning till facklig förtroendeman för fackligt arbete utom arbetstid skulle utgå oavsett om detta berodde på arbetsköparen eller ej,

3. att inget skadestånd kunde ådömas facklig organisation eller facklig förtroendeman,

1975/76:880 av fru Kristensson (m) och fru af Ugglas (m), vari yrkats atl riksdagen uttalade

12. att i princip hela ansökningsförfarandei lill statlig tjänst borde ske under offentlighet,

13. att.regeringen borde klart redovisa vilka statliga tjänster som ej omfattades av vanligt ansökningsförfarande,

1975/76:1107 av herrar Hörberg (fp) och Jonsson i Alingsås (fp),

1975/76:1858 av herr Hallgren m. fl. (vpk), vari yrkats all riksdagen med bifall lill motionen beslutade' hemställa hos regeringen om förslag lill lag som gav arbetare i konflikt rätt till tillträde till sina arbetsplatser,

1975/76:1861 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkats atl riksdagen beslutade alt hos regeringen anhålla

1. dels om skyndsamt utarbetande av förslag till lag som förbjöd åsikts
registrering, personundersökning och svartlistning av arbetare,

2. dels om skyndsamt utarbetande och framläggande av förslag till
lag om obligatorisk arbetsförmedling,

1975/76:1862 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkats

1. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utredning och karl
läggning av förekomsten av monotont arbete inom olika branscher på
alla sektorer av arbetsmarknaden och åtgärder för alt minska detta.

2. all riksdagen uttalade alt arbetstillfredsställelse, god fysisk och psy-
° kisk arbetsmiljö ulan aibetshets och ulslagning samt trygghet i anställ-

ningen skulle vara överordnade målsättningar vid reformeringar av ar-      Nr 145
betsrätten och arbetslivets villkor och att frågan om ökad effektivitet      Onsdagen den
fick underordnas dessa målsättningar,                                2 juni 1976

1975/76:1864 av herr Knut Johansson i Stockholm m. fl. (s), vari yrkats Arbetsrättsreform

1. all riksdagen hos regeringen begärde en översyn över arbetslivs- m. m. lagstiftningen i syfte att utreda var och i vilken omfattning tillämpningsproblem fanns,

2. att regeringen vidtog de åtgärder som var erforderliga för att anställda i små företag och på små arbetsplatser skulle erhålla förmåner motsvarande vad nuvarande lagar medgav för löntagare på större arbetsplatser,

1975/76:1898 av hert Schött m.fl. (m, c, fp),

1975/76:2034 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 2) yrkats att riksdagen begärde atl regeringen påskyndade utarbetandet av ett övergripande personalpolitiskt program för hela statsförvaltningen,

dels de med anledning av propositionen 1975/76:105 väckta motionerna 1975/76:2396 av herrar Bergman i Göteborg (s) och Nordberg (s), vari yrkats alt riksdagen i anslutning lill sin behandling av regeringens proposition 1975/76:105 med förslag lill arbetsrättsreform m. ni. gjorde i motionen begärt uttalande om de allmännyttiga bostadsföretagen,

1975/76:2430 av herr Fälldin m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga yrkats alt riksdagen beslutade

1. all anta den i propositionen 1975/76:105 föreslagna lagen om medbestämmanderätt med de i motionen gjorda tilläggen och ändringarna, innebärande bl. a.

beträffande 2 !; att offentlig verksamhet skulle undantas frän lagens tillämpningsområde när del gällde verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet.

beträffande 14 och 20 SS all arbetsgivaren skulle kunna fullgöra sin förhandlings- och informaiionsskyldighel direkt med arbetslagarna på arbetsplatsen eller med ombud för dessa i de fall det inte fanns lokal arbetstagarorganisation på arbetsplatsen,

beträffande 19 S att vissa begränsningar skulle införas i informationsplikten bl. a. i fråga om enskilds personliga ekonomiska förhållanden, hemligt utvecklingsarbete, anbudsgivning och vissa jävssituationer.

1. ansluta sig till vad som i motionen anförts beträffande omfattningen av den primära förhandlingsskyldigheten.

2. uttala all skadestånd med anledning av primär förhandlingsskyldighet borde utdömas med stort hänsynstagande lill den rådande situationen i enlighet med vad som anförts i motionen, 9

Nr 145 4. uttala att arbetstagarorganisation ej borde ha rätt till information

Onsdaeen den °" företagares borgenskraft säviit avsåg personliga förhållanden,

2 iuni 1976 ' uttala att i avvaktan på förändring i de associationsrälisliga reglerna

_____________ gällde dessa före medbestämmandelagens regler,

.Arbelsrältsreform 6. uttala an skadestånd enligt medbestämmandelagens regler borde

m. m. utdömas för främjande av jämställdhet mellan arbetsmarknadsparterna,

1. att enskild persons skadeståndsansvar fastställdes av arbetsdomstolen på sätt som angivits i motionen,

2. uttala atl frågor om bemanningsplaner, personaltäthet och liknande reservaiionslösi tillhörde den politiska demokratins beslutsområde,

3. uttala att om part ej följde den särskilda nämndens beslut var del atl betrakta som sådan händelse som avsågs i riksdagsordningen 3 kap. 15 !;,

1. alt som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande möjligheter för politiska minoritetsgrupper på arbetsplatserna atl bedriva politisk verksamhet,

2. atl som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande den negativa föreningsrätten,

1975/76:2431 av herr Augustsson m.fl. (s),

1975/76:2432 av herr Gustafsson i Stockholm m.fl. (s),

1975/76:2450 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m),

1975/76:2451 av herr Carlslröm m. fl. (fp, c, m), vari yrkats

1. atl 21 S i regeringens förslag lill medbestämmande i arbetslivet gavs av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande bl. a. alt informationsplikt inte skulle föreligga, om det fanns påtaglig risk för skada för arbetsgivaren,

2. att 22 § skulle utgå, innebärande avskaffande av den regel som skulle ge styrelseledamöter i berörd arbetstagarorganisation rätt atl få del av information som givits under tystnadsplikt,

1975/76:2452 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp),

1975/76:2453 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp), vari yrkats

1. all 14 5; i förslaget lill lag om medbestämmande i arbetslivet och

2. att 20 i; i samma lagförslag

skulle få av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att arbetsgivaren skulle kunna fullgöra sin förhandlings- och informationsskyldighet direkt med arbetstagarna på arbetsplatsen eller med ombud för dessa i de fall det inte fanns lokal arbetstagarorganisation på arbetsplatsen,

1975/76:2454 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c, m. fp), vari yrkats
'- alt riksdagen skulle besluta

10. att 54 § i förslaget lill lag om medbestämmande i arbetslivet skulle Nr 145 erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande alt som villkor Onsdagen den för skadeständsskyldighet skulle gälla att arbetsgivare, arbetstagare och 2 jiin; 1976 organisation uppsåtligen bröt mot denna lag,

11. all 58 5 i samma lagförslag skulle ges den av lagrådet förordade Arbetsrättsreform utformningen, innebärande alt endast om arbetsgivare utan fog utkrävt m. m.

arbete under åberopande av synnerliga skäl skulle han ersätta uppkommen skada,

3. att uttala, atl rättspraxis rörande skadeständsskyldighet borde ut
bildas med måttfullhet och under beaktande av svårigheterna för alla
parter att omedelbart omsätta och hitta rätt i den nya lagstiftningen,

1975/76:2493 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari yrkats

att riksdagen skulle bifalla propositionen 1975/76:105 med de ändringar och förtydliganden som föreslagils i del följande,

all riksdagen uttalade alt begreppet "synnerliga skäl" (11 Jj) resp. "särskilda skäl" (12 S) i lagen om medbestämmande i arbetslivet gavs en vidare tolkning i samband med centrala förhandlingar i enlighet med vad i motionen anförts,

att riksdagen uttalade att vad i 18-22 §§ sades om skyldigheten att informera ej skulle gälla om fullgörandet av informationsskyldigheten kunde bedömas medföra påtaglig risk för skada av arbetsgivarens verksamhet saml alt vid samma förutsättningar arbetsgivaren kunde föreskriva tystnadsplikt eller begränsa den personkrets till vilken informationen vidarebefordrades,

all riksdagen uttalade att, i de fall lokal facklig organisation icke fanns på ifrågavarande arbetsplats, förhandlingsskyldigheten enligt 14 § borde fullgöras även gentemot av de anställda inom sig utsedda fackliga förtroendemän samt att motsvarande ordning borde gälla beträffande informationsskyldigheten enligt 19 §,

alt riksdagen beslutade att 9 S skulle tillföras av motionärerna föreslaget tillägg, innebärande att bestämmelse i avtal, som ålade arbetsgivare atl endast anställa viss personal eller atl ha endast sådan personal anställd, saknade giltighet.

all riksdagen beslutade att 60 S tredje stycket skulle utgå, innebärande att skadeståndet vid olovlig konflikt inte skulle begränsas till 200 kronor,

att riksdagen skulle låta utreda förutsättningarna att genom t. ex. riksdagens lönedelegalion följa den särskilda nämndens verksamhet,

1975/76:2494 av herr Bohman m. fl. (m), vari yrkats atl riksdagen beslutade

A, alt vidta följande av motionärerna angivna ändringar i den föreslagna lagen om medbestämmande i arbetslivet:

1, orden "och verksamhetens bedrivande i övrigt" i 32 S skulle utgå,
innebärande an förelagsledningsfrågor skulle undantas från medbe- ''

Nr 145 stämmandelagen,

Onsdaeen den 2,115 första stycket skulle erhålla föreslagen lydelse, innebärande

2 iuni 1976 '*'' företag med färre än tio anställda helt skulle undantas från förhand-

_____________ lingsplikt,

Arbetsrättsreform 3, 11 § andra stycket och 12 § andra meningen skulle erhålla fö-

m. in. reslagen lydelse, innebärande alt arbetsgivare skulle avvakta med beslut

tills förhandling slutförts, om sådant uppskov skäligen kunde krävas av

honom,

14 S första stycket skulle erhålla föreslagen lydelse, innebärande all om lokal arbetstagarorganisation fanns, skulle förhandlingsskyldigheten enligt 11-13 Sjj fullgöras genom förhandling med denna,

14 !; andra stycket skulle utgå, innebärande avskaffande av regler om central förhandling,

19 i! skulle erhålla föreslagen lydelse, innebärande atl informationsplikt endast skulle åligga arbetsgivare med minst tio anställda,

20 § andra meningen skulle utgå, innebärande följdändring med anledning av avskaffande ay regler om central förhandling,

21 S skulle erhålla föreslagen lydelse, innebärande att informationsplikt inte skulle föreligga om det fanns påtaglig risk för skada för arbetsgivaren,

22 § skulle erhålla föreslagen lydelse, innebärande atl en arbetsgivare ensidigt skulle kunna föreskriva lystnadsplikt, varvid informationer skulle lämnas endast lill särskilt utsedda representanter för arbetstagarna,

33-35 SS skulle sammanslås till en paragraf med föreslagen lydelse, innbärande atl i propositionen intagen regel om tolkningsföreträde vid lönetvister skulle gälla även för tvister om arbetsskyldighel och vid tolkning av medbestämmandeavtal,

36 S skulle utgå, innebärande följdändring med hänsyn till vad som föreslagits beträffande 33-35 SS,

37 S skulle erhålla föreslagen lydelse, innebärande att tolkningsföreträdet skulle övergå lill arbetsiagarparien, om arbetsgivaren underlät all påkalla förhandling eller väcka talan vid arbetsdomstolen,

41 S skulle tillföras etl nytt andra och ett nytt tredje stycke av föreslagen lydelse, innebärande dels att s, k, politiska strejker skulle förbjudas, dels att sympatiåtgärd lill förmån för part i utlandet skulle få vidtas om primärkonftikten var laglig i utlandet eller skulle ha varit det enligt svensk lag,

14 S skulle tillföras en ny mening av föreslagen lydelse, innebärande all om lokal facklig organisation saknades skulle förhandlingsskyldigheten fullgöras mot särskilt utsedd förtroendeman på arbetsplatsen,

20 S skulle tillföras en ny mening av föreslagen lydelse, innebärande an informationsskyldigheten skulle fullgöras mot särskilt utsedd facklig förtroendeman på arbetsplatsen, om lokal facklig organisation sak-nades.

60 S tredje stycket skulle utgå, innebärande att skadeståndet vid Nr 145 olovlig konflikt inte skulle begränsas till 200 kronor. Onsdagen den

38-40 SS skulle utgå, innebärande att bestämmelserna om facklig------- j inni 1976 vetorätt skulle slopas,

B, att frågan om företagares rätt att anlita entreprenör m, m, skulle Arbetsrättsreform
ytterligare utredas, m. m.

C. att med avslag på propositionens förslag såvitt avsåg gränsdrag
ningen förde fackliga organisationernas rätt till medinflyiande inom den
offentliga sektorn anhålla om ny utredning i detta hänseende,

1975/76:2495 av herr Hermansson m, fl, (vpk), vari yrkats

1. atl riksdagen i anledning av propositionen 1975/76:105 om förslag
till lag om medbestämmanderätt i arbetslivet beslutade

att fackföreningen skulle ha obegränsad förhandlingsrätt i alla frågor och att arbetsköparen hade primär förhandlingsskyldighet i alla frågor innan förändringar vidtogs (10-12 SS),

all den lokala och centrala fackföreningen skulle ha obegränsad strejkrätt genom atl fredsplikten utgick ur lagen (41-45 SS).

atl fackföreningen skulle ha obegränsad tolkningsrätt av avtal (33-37 S§).

d) att facklig organisation skulle ha vetorätt mot arbetsköparens åt
gärder i följande frågor (38-40 SS):

vid uppsägning och omflyttning av anställda

i alla personalfrågor

i alla investeringsfrågor

vid köp och försäljning saml vid förflyttning och nedläggning av företag

vid anlitande av entreprenörer och konsulter

vid rationaliseringar, produktionsuppläggningar saml analys och mätmetoder

vid bestämmande av löneform,

e) alt fackföreningarna skulle ha rätt till insyn och kontroll utan att
förhindras av sekretess enligt vad i motionen anförts (21-22 SS),

O att avtal kunde träffas om anställning, ledning och fördelning av arbetet samt företagets verksamhet i övrigt på grundval av demokratiska rättigheter på arbetsplatsen såsom förhandlingsrätt i alla frågor, strejkrätt och facklig vetorätt mot arbetsköparnas åtgärder (32 S),

g) att endast arbetsköpare skulle kunna ådömas skadestånd (54-62 SS),

h) att förslaget om att tvist skulle lösas vid arbetsdomstol skulle avslås

och att regeringen skulle ges i uppdrag att snarast framlägga förslag om

ett nytt rättegångsförfarande enligt vad i motionen anförts (63-70 SS),

all riksdagen till följd av punkt I a-h och med ändring av regeringens förslag lill lag om medbestämmanderätt i arbetslivet beslutade anta av motionärerna framlagt förslag till lag om demokratiska rättigheter på arbetsplatserna,

all riksdagen hemställde att regeringen skulle '-

Nr 145 a) framlägga kompletterande förslag som gav rätt till politiska strejker

Onsdagen den ' internationella sympatiåtgärder enligt vad i motionen anförts,

2 iuni 1976 framlägga förslagom rätt för fackförening att anordna fackförenings-

--------------- möten på betald arbetstid enligt vad i motionen anförts,

Arbetsrättsreform c) framlägga förslag om rätt till politisk verksamhet på arbetsplatsen

m. m. enligt vad i motionen anförts,

alt riksdagen beslutade hemställa hos regeringen atl etl nytt förslag i vad gällde lagen om offentlig anställning, som överensstämde med motionärernas förslag om demokratiska rättigheter på arbetsplatsen, utarbetades och framlades till höstens riksmöte,

atl riksdagen i anledning av beslutet om lag om medbestämmanderätt i arbetslivet hemställde hos regeringen all förslag om konsekvensändringar förelades riksdagen,

1975/76:2496 av herr Nordgren (m), vari yrkats att riksdagen skulle besluta att 32 S i lagen om medbestämmande i arbetslivet skulle ges av motionären föreslagen lydelse, innebärande atl kollektivavtal ej skulle fä träffas om företagsledningsfrågor i företag med färre än 50 anställda,

1975/76:2497 av herrar Nordgren (m) och Strindberg (m), vari yrkats alt 32 S i förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande all företagsledningsfrågor skulle undantas från medbestämmandelagen,

1975/76:2498 av herr Oskarson (m) och fru Troedsson (m), vari yrkats att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställde om utredning och lagförslag angående negativ föreningsrätt,

1975/76:2499 av herrar af Ugglas (m) och Torwald (c),

1975/76:2500 av herr Wennerfors (m), vari yrkats alt riksdagen beslutade

1. all 14 S i förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet fick av motionären föreslaget tillägg,

2 a. att kollisionen mellan lagförslagets rekommendation om medbestämmandeavtal på företagsledningsområdet och aktiebolagslagen jämte annan lagstiftning som reglerade befogenheter och ansvar för företagen och dess skötsel blev föremål för utredning,

b. att 32 S i nämnda lagförslag i avvaktan på denna utredning skulle få av motionären föreslagen lydelse, innebärande en hänvisning till alt kollektivavtal endast kunde krävas om det ej mötte hinder i annan lagstiftning.

Utskoilei hemställde
1. beträffande övergripande mål för arbelsrättsreformen att riksdagen
I'' skulle avslå motionen 1975/76:1862,

beträffande tillämpningen av medbestämmandelagen på allmän- Nr 145 nyttiga bostadsföretag all, riksdagen med bifall till motionen Onsdagen den 1975/76:2396, i denna del, godkände vad utskoilei anfört, 2 iuni 1976

beträffande uttalande om särskilt huvudavtal för allmännyttiga -----

bostadsföretag att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2396, i denna Arbetsrättsreform
del, m. in.

beträffande utredning om sambandet mellan medbestämmandelagen och associalionsrältslig lagstiftning all riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:2430, yrkandet 5, och 1975/76:2500, yrkandet 2 a, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande parlamentarisk utredning om akliebolagslagstiftningen atl motionen 1975/76:1107 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande utredning om föreningsrättsskyddets omfattning att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:2430, yrkandet II, 1975/76:2493, yrkandet 5, och 1975/76:2498 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

beträffande representation för arbetstagarna vid fullgörande av primär förhandlings- och informationsskyldighet

dels atl riksdagen godkände vad utskottet anfört, dels atl motionerna 1975/76:2430, yrkandet 1 såvitt angick 14 och 20 SS förslaget lill lag om medbestämmande i arbetslivet, 1975/76:2453, 1975/76:2493, yrkandet 4, och 1975/76:2494, yrkandena A 14 och A 15, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande undantag för småföretag från primär förhandlings- och informationsskyldighet alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2494, yrkandena A 2 och A 6 i denna del,

beträffande utformningen av uppskovsreglerna alt riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:2494, yrkandet A 3, och 1975/76:2495, yrkandena 1 a och 2 i motsvarande delar, godkände vad utskottet anfört,

10. beträffande avskaffande av regler om central förhandling alt riks
dagen med avslag på motionen 1975/76:2494, yrkandena A 4. A 5 och
A 7, godkände vad utskonet anfört,

11. beträffande uppskovsskyldighet i samband med central förhandling
alt riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2500, yrkandet I, god
kände vad utskottet anfört.

beträffande tolkning av begreppen synnerliga och särskilda skäl i samband med central förhandling all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2493, yrkandet 2. godkände vad utskottet anfört,

beträffande tolkning av begreppet viktigare förändring av verksamheten m. m. all motionen 1975/76:2430. yrkandet 2. inte föranledde någon riksdagens ålgärd,

beträffande omfattningen av de primära förhandlingsfrägorna atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2495, yrkandena I a och 2 i denna del.

all riksdagen skulle anla 10 S i del genom propositionen

1975/76:105, bilaga I. framlagda föreslaget lill lag om medbestämmande '5

i arbetslivet.

Nr 145 16, all riksdagen skulle anla 11 S förslaget lill lagom medbestämmande

Onsdagen den arbetslivet,

2 iuni 1976 '' att riksdagen skulle anta 12 S förslaget till lagom medbestämmande

_____________ i arbetslivet,

Arbetsrättsreform 18 atl riksdagen skulle anta 14 S förslaget till lag om medbestämmande

m. m. i arbetslivet,

all riksdagen skulle anla 20 S förslaget lill lag om medbestämmande i arbetslivet,

beträffande gränsdragningen mot arbetsgivarens privata ekonomi

A. all riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2430, yrkandet
1 i denna del och yrkandet 4, godkände vad utskottet anfört,

B. all motionen 1975/76:2450 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande allmänna rätten lill information att riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:2430, yrkandet 1 i denna del, 1975/76:2451, yrkandet 1, 1975/76:2493, yrkandet 3 i denna del, 1975/76:2494, yrkandena A 6 i denna del och A 8, godkände vad utskottet anfört,

alt riksdagen skulle anta 19 S förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet,

beträffande reglerna om tystnadsplikt m. m. all riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:2451, yrkandet 2, 1975/76:2493, yrkandet 3 i denna del, 1975/76:2494, yrkandet A 9, 1975/76:2495, yrkandena 1 e och 2 i denna del, godkände vad utskottet anfört,

att riksdagen skulle anta 21 och 22 SS förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet,

beträffande rätt för minoritetsorganisation all sluta kollektivavtal att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2499,

beträffande medbestämmanderätt genom kollektivavtal att riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:2494, yrkandet Al, 1975/76:2495, yrkandena 1 f och 2 i denna del, 1975/76:2496, 1975/76:2497, 1975/76:2500, yrkandet 2 b, skulle anta 32 S förslaget lill lag om medbestämmande i arbetslivet,

beträffande reglerna om tolkningsföreträde atl riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:2494, yrkandena A 10-A 12, och 1975/76:2495, yrkandena 1 c och 2 i denna del, skulle anta 33-37 SS förslaget lill lag om medbestämmande i arbetslivet,

beträffande facklig vetorätt alt riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:2452, 1975/76:2494, yrkandena A 17 och B. samt 1975/76:2495, yrkandena 1 d och 2 i denna del, skulle anta 38-40 SS förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet,

beträffande avskaffande av bestämmelser om fredsplikl att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2495, yrkandena 1 b och 2 i denna del, godkände vad utskottet anfört,

beträffande lagstiftning om rätt lill tillträde lill arbetsplatser i samband med arbetskonflikl an riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1858,

'6 31. beträffande stridsåigärder av politiska skäl samt internationella

fackliga sympatiåtgärder dels att riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:2494, yrkandet A 13, och 1975/76:2495, yrkandet 3 a, godkände vad utskottet anfört, dels alt motionen 1975/76:2432 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att riksdagen skulle anta 41-45 SS förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet,

beträffande avskaffande av skadeständsskyldighet för arbetstagare och deras organisationer att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2495, yrkandena I g och 2 i denna del, godkände vad utskottet anfört,

beträffande utformningen av vissa skadeståndsregler i medbestämmandelagen att riksdagen skulle

dels med avslag på motionen 1975/76:2454, yrkandet 1, godkänna vad utskottet anfört i den delen,

dels med bifall lill samma motion, yrkandet 2, anta 58 S förslaget lill lag om medbestämmande i arbetslivet med av utskottet föreslagen lydelse,

beträffande tillämpningen av skadeståndsreglerna all riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:2430, yrkandena 3 och 6, 1975/76:2454, yrkandet 3, godkände vad utskottet anfört,

atl riksdagen skulle anla 54 S förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet,

beträffande förbud mot uppsägning eller avskedande i samband med arbetskonflikl m. m. att riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:654, yrkandet la, och 1975/76:1861,

beträffande 200-kronorsregeln alt riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:2430, yrkandet 7, 1975/76:2493, yrkandet 6, och 1975/76:2494, yrkandet A 16, skulle anla 60 S förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet med av utskottet föreslagen lydelse,-

all riksdagen skulle anta 55-57, 59, 61 och 62 SS förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet.

beträffande bestämmelser om tvisteförhandling och rättegång att riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:852 samt 1975/76:2495, yrkandena 1 h och 2 i denna del, skulle anta 67-70 SS förslaget lill lag om medbestämmande i arbetslivet,

beträffande kartläggning av behovet av längre tidsintervall mellan anlagande och ikraftträdande av arbetsrätlslig lagstiftning att motionen 1975/76:1898 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

all riksdagen skulle anta förslaget lill lag om medbestämmande i arbetslivet i de delar som inte behandlats ovan.

beträffande arbelsrältsreformens tillämpning på de mindre förelagen alt riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1864 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

beträffande underkännande av förslaget till lag om offentlig anställning och begäran om nytt förslag att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2495, yrkandet 4,

2 Riksdagens prolokoll 1975/76:145-146

Nr 145

Onsdagen den 2juni1976

Arbetsrättsreform m. m.

Nr 145 45. beträffande regler i lag om det avialsbara området alt riksdagen

Onsdagen den skulle avslå motionerna 1975/76:2430, yrkandena 1 i denna del och 8,

2juni 1976 ° 1975/76:2494, yrkandet C,

--------------- 46. beträffande motionsrält i riksdagen om part satte sig över rekom-

Arbetsrättsreform mendation av särskilda nämnden att motionen 1975/76:2430. yrkandet
m. m. 9, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande utredning av frågan om riksdagens möjligheter all följa särskilda nämndens verksamhet att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2493, yrkandet 7, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande ledigkungörande av statliga tjänster all motionen 1975/76:880 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande tillämpningen av lagen om offentlig anställning på allmänna försäkringskassor all riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2431 skulle anta 5 S i det genom propositionen 1975/76:105, bilaga 2, framlagda förslaget lill lag om offentlig anställning,

atl riksdagen skulle anla förslaget till lag om offentlig anställning i den mån förslaget ej behandlats i föregående punkt saml med de ändringarna att 1 kap. 4 S, 2 kap. 3 S, 4 kap. 2 S, 7 kap. 6 och 10 SS, 10 kap. I S och 15 kap. 6S skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande vissa justeringar av redaktionell art,

att riksdagen skulle anla det i propositionen, bilaga 1, framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister med den ändringen att I kap. 2 S skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande ändring av redaktionell karaktär,

all riksdagen skulle anta de i bilagorna 1 och 2 till propositionen framlagda lagförslagen, i den mån de ej behandlats ovan,

all riksdagen lämnade utan erinran vad i propositionen, bilaga 2, anförts under rubriken Riktlinjer för vissa kompletterande reformer på statens område,

beträffande övergripande statligt personalpolitiskt program all motionen 1975/76:2034, yrkandet 2, inte föranledde någon riksdagens ålgärd,

beträffande facklig verksamhet att riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:854 och 1975/76:2495, yrkandet 3 b,

beträffande politisk verksamhet på arbetsplatserna alt riksdagen skulle

dels med anledning av motionen 1975/76:2430, yrkandet 10, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört, dels avslå motionen 1975/76:2495, yrkandena 3 c och 5,

atl riksdagen lill Arbelsdomslolen för budgetåret 1976/77 under elfte huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 2 291 000 kr.,

att riksdagen lade till handlingarna vad statsministern anfört i propositionen 1975/76:105 om arbetslivets demokratisering.

Reservationer hade avgivits
Ig 1, beträffande övergripande mål för arbetsrättsreformen av herr Hall-

gren (vpk) som ansett atl utskottet under 1 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:1862 godkände vad re- Nr 145
servanten anfört. Onsdagen den

2 juni 1976

2, beträffande utredning om sambandet mellan medbesiämmandela- ---

gen och associalionsrältslig lagstiftning av herrar Fagerlund (s), Nilsson Arbetsrättsreform i Östersund (s), Johansson i Simrishamn (s), Nilsson i Kalmar (s), An- m. m. dréasson i Falkenberg (s), Ulander (s) och Hallgren (vpk) som ansett all utskottet under 4 bort hemställa

atl motionerna 1975/76:2430, yrkandet 5, och 1975/76:2500, yrkandet 2 a, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

3, beträffande utredning om föreningsrättsskyddets omfattning av
herrar Fagerlund, Nilsson i Östersund, Johansson i Simrishamn, Nilsson
i Kalmar, Andréasson i Falkenberg och Ulander (samtliga s) som ansett
att utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:2430, yrkandet 11, 1975/76:2493, yrkandet 5, och 1975/76:2498,

4, beträffande representation för arbetslagarna vid fullgörande av pri
mär förhandlings- och informationsskyldighet av herrar Nilsson i Tvä-
rålund (c). Nordgren (m). Stridsman (c), Oskarson (m), Granstedt (c) och
Fransson (c) som ansett all utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:2430, yrkandet

1 såviii angick 14 och 20 SS förslaget till lag om medbestämmande i
arbetslivet, 1975/76:2453, 1975/76:2493, yrkandet 4, och 1975/76:2494,
yrkandena A 14 och A 15, godkände vad reservanterna anfört,

5, beträffande undantag för småföretag från primär förhandlings- och
informationsskyldighet - under förutsättning av avslag på reservationen
nr 4 - av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anseti alt utskottet
under 8 bort hemslälla

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2494, yrkandena A 2 och A 6 i denna del, godkände vad reservanterna anfört,

beträffande utformningen av uppskovsreglerna

6, av herr Hallgren (vpk) som ansett att utskottet under 9 bort hem
ställa

atl riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2494, yrkandet A 3, och med bifall lill motionen 1975/76:2495, yrkandena 1 a och 2 i motsvarande delar, godkände vad reservanten anfört,

7, av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anseti all utskottet
under 9 bort hemställa

att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2495, yrkandet I a och

2 i motsvarande delar, och med bifall till motionen 1975/76:2494, yr
kandet A 3, godkände vad reservanterna anfört, 19

Nr 145 8, beträffande avskaffande av regler om central förhandling av herrar

Onsdagen den Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett att utskottet under 10 bort

2 juni 1976 hemslälla

--------------- alt riksdagen med avslag på propositionens förslag och med bifall till

Arbetsrättsreform motionen 1975/76:2494, yrkandena A 4, A 5 och A 7, godkände vad re-

m. m. servanterna anfört,

beträffande tolkning av begreppen synnerliga och särskilda skäl i samband med central förhandling

9, av herrar Fageriund, Nilsson i Östersund, Johansson i Simrishamn,
Nilsson i Kalmar, Andréasson i Falköping och Ulander (samtliga s) som
ansett att utskottet under 12 bort hemställa

att motionen 1975/76:2493, yrkandet 2, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

10, - under förutsättning av bifall lill reservationen nr 6 - av herr
Hallgren (vpk) som anseti att utskottet under 12 bort hemställa

all motionen 1975/76:2493, yrkandet 2, inte föranledde någon riksdagens ålgärd,

11, - under förutsättning av bifall till reservationen nr 8 - av herrar
Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett att utskoilei under 12 bort
hemslälla

alt motionen 1975/76:2493, yrkandet 2, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

12, beträffande omfattningen av de primära förhandlingsfrågorna av
herr Hallgren (vpk) som ansett atl utskottet under 14 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2495, yrkandena 1 a och 2 i denna del, godkände vad reservanten anfört,

13, beträffande utformningen av 10 S medbestämmandelagen - under
förutsättning av bifall till reservationen nr 12 - av herr Hallgren (vpk)
som ansett att utskottet under 15 bort hemslälla

atl riksdagen skulle anla 10 S i det genom propositionen 1975/76:105, bilaga 1, framlagda förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet med av reservanten föreslagen lydelse,

beträffande utformningen av 11 S medbestämmandelagen

14, - under förutsättning av bifall lill reservalionerna nr 6 och 12 -
av herr Hallgren (vpk) som ansett all utskottet under 16 bort hemställa

alt riksdagen skulle anla 11 S förslaget lill lag om medbestämmande i arbetslivet med av reservanten föreslagen lydelse.

15, - under förutsättning av bifall lill reservationen nr 7 - av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett att utskottet under 16 bort hemställa

alt riksdagen skulle anta 11 S förslaget lill lag om medbestämmande Nr 145
i arbetslivet med av reservanterna föreslagen lydelse. Onsdagen den

2juni 1976

16. - under förutsättning av bifall till reservationerna nr 5 och 7 - ------

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett atl utskottet under Arbetsrättsreform
16 bort hemställa m. m.

att riksdagen skulle anta 11 S förslaget lill lag om medbestämmande i arbetslivet med av reservanterna föreslagen lydelse,

beträffande utformningen av 12 S medbestämmandelagen

17. - under förutsättning av bifall till reservationen nr 6 - av herr
Hallgren (vpk) som ansett att utskottet under 17 bort hemslälla

att riksdagen skulle anta 12 S förslaget lill lag om medbestämmande i arbetslivet med av reservanten föreslagen lydelse,

18. - under förutsättning av bifall lill reservationen nr 7 - av herrar
Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett alt utskottet under 17 bort
hemslälla

all riksdagen skulle anta 12 S förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet med av reservanterna föreslagen lydelse,

beträffande utformningen av 14 S medbestämmandelagen

19. - under förutsättning av bifall till reservationen nr 4 - av herrar
Nilsson i Tvärålund (c). Nordgren (m). Stridsman (c), Oskarson (m). Gran- .
Stedl (c) och Fransson (c) som ansett att utskottet under 18 bort hemställa

alt riksdagen skulle anta 14 S förslaget lill lag om medbestämmande i arbetslivet med av reservanterna föreslagen lydelse,

20. - under förutsättning av bifall till reservationerna nr 4 och 8 -
av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anseti alt utskottet under

18 bort hemslälla

all riksdagen skulle anta 14 S förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet med av reservanterna föreslagen lydelse,

beträffande utformningen av 20 S medbestämmandelagen

21. - under förutsättning av bifall till reservationen nr 4 - av herrar
Nilsson i Tvärålund (c). Nordgren (m). Stridsman (c), Oskarson (m), Gran
stedt (c) och Fransson (c) som anseti atl utskottet under 19 bort hemslälla

atl riksdagen skulle anla 20 S förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet med av reservanterna föreslagen lydelse,

22. - under förutsättning av bifall till reservationerna nr 4 och 8 -
av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett att utskottet under

19 bort hemslälla

all riksdagen skulle anla 20 S förslaget lill lag om medbestämmande
i arbetslivet med av reservanterna föreslagen lydelse, 21

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

beträffande allmänna rätlen lill information

23. av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c). Stridsman (c), Granstedt (c). Fransson (c) och Ekinge (fp) som ansett all utskottet under 21 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:2430, yrkandet 1 i denna del, 1975/76:2451, yrkandet 1, 1975/76:2493, yrkandet 3 i denna del, och 1975/76:2494, yrkandena A 6 i denna del och A 8, godkände vad reservanterna anfört.

24. av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett att utskottet
under 21 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2430, yrkandet 1 i denna del, samt med bifall till motionerna 1975/76:2451, yrkandet 1, 1975/76:2493, yrkandet 3 i denna del, 1975/76:2494, yrkandena A 6 i denna del och A 8, godkände vad reservanterna anfört,

25. beträffande utformningen av 19 S medbestämmandelagen - under
förutsättning av bifall till reservationen nr 5 - av herrar Nordgren (m)
och Oskarson (m) som ansett att utskottet under 22 bort hemslälla

atl riksdagen skulle anta 19 S förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet med av reservanterna föreslagen lydelse.

beträffande reglerna om lystnadsplikt m. m.

av herrar Fagerlund, Nilsson i Östersund, Johansson i Simrishamn, Nilsson i Kalmar, Andréasson i Falkenberg och Ulander (samtliga s) som ansett all viss del av utskottets yttrande bort utgå,

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett alt utskottet under 23 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:2451, yrkandet 2, 1975/76:2493, yrkandet 3 i denna del, och 1975/76:2494, yrkandet A 9, samt med avslag på motionen 1975/76:2495, yrkandena 1 e och 2 i denna del, godkände vad reservanterna anfört,

28. av herr Hallgren (vpk) som ansett att utskottet under 23 bort hem
slälla

alt riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2495, yrkandena 1 e och 2 i denna del, samt med avslag på motionerna 1975/76:2451, yrkandet 2, 1975/76:2493, yrkandet 3 i denna del, och 1975/76:2494, yrkandet A 9, godkände vad reservanten anfört,

beträffande utformningen av 21 och 22 SS medbestämmandelagen

29. - under förutsättning av bifall lill reservalionerna nr 24 och 27
- av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett att utskottet
under 24 bort hemslälla

att riksdagen skulle anta 21 och 22 SS förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet med av reservanterna föreslagen lydelse.

30. - under förutsättning av bifall till reservationen nr 28 - av herr Nr 145
Hallgren (vpk) som ansett att utskottet under 24 bort hemställa Onsdagen den

att riksdagen skulle avslå propositionen i fråga om 21 och 22 SS förslaget j juni 1976

till lag om medbestämmande i arbetslivet,

A rbetsrättsreform
beträffande medbestämmanderätt genom kollektivavtal

31. av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett att utskottet
under 26 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:2494, yrkandet A I, och 1975/76:2497 och med anledning av motionen 1975/76:2496 samt med avslag på motionerna 1975/76:2495, yrkandena 1 f och 2 i denna del, och 1975/76:2500, yrkandet 2 b, skulle anla 32 S förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet med av reservanterna föreslagen lydelse,

32. av herr Hallgren (vpk) som ansett att utskottet under 26 bort hem
ställa

atl riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2495, yrkandena 1 f och 2 i denna del, samt med avslag på motionerna 1975/76:2494, yrkandet A 1,1975/76:2496, 1975/76:2497 saml 1975/76:2500, yrkandet 2 b, skulle anta 32 S förslaget lill lag om medbestämmande i arbetslivet jämte ett tillägg till lagförslaget i form av 32 a S med av reservanten föreslagen lydelse,

beträffande reglerna om tolkningsföreträde

33. av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett att utskottet
under 27 bort hemslälla

atl riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2495, yrkandena I c och 2 i denna del, och med bifall lill motionen 1975/76:2494, yrkandena A 10-A 12, skulle

dels avslå propositionen i fråga om 34-36 SS förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet,

dels anta 33 och 37 SS i lagförslaget med av reservanterna föreslagen lydelse,

34. av herr Hallgren (vpk) som anseti att utskottet under 27 bort hem
slälla

alt riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2494, yrkandena A 10-A 12, och med bifall till motionen 1975/76:2495, yrkande I c och 2 i denna del, skulle

dels avslå propositionens förslag i fråga om 34-37 SS förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet,

dels anta 33 S i lagförslaget med av reservanten föreslagen lydelse,

beträffande facklig vetorätt

35. av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett atl utskottet

under 28 bort hemställa

23 att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2494, yrkandena A 17

Nr 145 och B, saml med avslag på motionerna 1975/76:2452 och 1975/76:2495,

Onsdagen den yrkandena 1 d och 2 i denna del, skulle avslå propositionen i fråga om

2 iuni 1976 38-40 SS förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet,

Arbetsrättsreform 36. av herr Hallgren (vpk) som ansett alt utskottet under 28 bort hem-

m. m. ställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2495, yrkandena I d och 2 i denna del, samt med avslag på motionerna 1975/76:2452 och 1975/76:2494, yrkandena A 17 och B, skulle

dels avslå propositionen i fråga om 39 och 40 SS förslaget lill lag om medbestämmande i arbetslivet, dels anta 38 S i lagförslaget med av reservanten föreslagen lydelse,

37. beträffande avskaffande av bestämmelser om fredsplikl av herr
Hallgren (vpk) som ansett alt utskottet under 29 bort hemslälla

alt riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2495, yrkandena 1 b och 2 i denna del, godkände vad reservanten anfört,

38. beträffande lagstiftning om rätt lill tillträde lill arbetsplatser i sam
band med arbetskonflikl av herr Hallgren (vpk) som ansett atl utskottet
under 30 bort hemslälla

atl riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1858 begärde alt regeringen lade fram förslag lill lag i enlighet med motionen,

beträffande stridsåtgärder av politiska skäl saml internationella fackliga sympatiåtgärder

39. av herr Hallgren (vpk) som ansett att utskottet under 31 bort hem
ställa

att riksdagen skulle

dels med bifall till motionen 1975/76:2495, yrkandet 3 a, och med avslag på motionen 1975/76:2494, yrkandet A 13, som sin mening ge regeringen till känna vad reservanten anfört,

dels lämna motionen 1975/76:2432 ulan åtgärd,

40. av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett att utskottet
under 31 bort hemslälla

all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2494, yrkandet A 13, saml med avslag på motionerna 1975/76:2432 och 1975/76:2495, yrkandet 3 a, godkände vad reservanterna anfört,

beträffande utformningen av reglerna om fredsplikl

41. - under förutsättning av bifall till reservationen nr 37 - av herr
Hallgren (vpk) som ansett all utskottet under 32 bort hemställa

alt riksdagen skulle dels avslå propositionen i fråga om 42-45 SS för
slaget lill lag om medbestämmande i arbetslivet, dels anla 41 S i lag-
24 förslaget med av reservanten föreslagen lydelse.

42.                                                                                             - under förutsättning av bifall lill reservationen nr 40 - av herrar                                                                        Nr 145
Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett alt utskottet under 32 bort   Onsdagen den
hemställa                                                                                   2juni 1976

alt riksdagen skulle anta propositionen i fråga om 41-45 SS förslaget--------

till lag om medbestämmande i arbetslivet med den ändringen,att 41 S Arbetsrättsreform

skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse, m. m.

43. beträffande avskaffande av skadeståndsskyldighet för arbetstagare
och deras organisationer av herr Hallgren (vpk) som ansett all utskottet
under 33 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2495, yrkandena 1 g och 2 i denna del, godkände vad reservanten anfört,

beträffande utformningen av vissa skadeståndsregler i medbesläm-niandelagen

44. av herrar Fagerlund, Nilsson i Östersund, Johansson i Simrishamn,
Nilsson i Kalmar, Andréasson i Falkenberg och Ulander (samtliga s) som
ansett att utskottet under 34 bort hemställa

alt riksdagen skulle

dels med avslag på motionen 1975/76:2454, yrkandet 1, godkänna vad reservanterna anfört i den delen,

dels med avslag på samma motion, yrkandet 2, anta 58 S förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet,

45. - under förutsäilning av bifall lill reservationen nr 43 - av herr
Hallgren (vpk) som anseti atl utskottet under 34 bort hemslälla

att riksdagen skulle

dels med avslag på motionen 1975/76:2454, yrkandet 1, godkänna vad reservanten anfört i den delen,

dels med avslag på samma motion, yrkandet 2, avslå propositionen såvitt angick 58 S förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet,

beträffande tillämpningen av skadeståndsreglerna

46. av herrar Fagerlund, Nilsson i Östersund, Johansson i Simrishamn,
Nilsson i Kalmar, Andréasson i Falkenberg och Ulander (samtliga s) som
anseti att utskottet under 35 bort hemställa,

alt motionerna 1975/76:2430, yrkandena 3 och 6, och 1975/76:2454, yrkandet 3, inte föranledde någon riksdagens ålgärd,

47. av herr Hallgren (vpk) som ansett all utskottet under 35 bort hem
ställa

alt motionerna 1975/76:2430, yrkandena 3 och 6, och 1975/76:2454, yrkandet 3, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

48. beträffande utformningen av 54 S medbesiämmandetagen - under
förutsättning av bifall lill reservalionen nr 43 - av herr Hallgren (vpk)
som ansett all utskottet under 36 bort hemställa

att riksdagen skulle anta 54 S förslaget till lag om medbestämmande 25

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

A rbetsrättsreform in. m.

i arbetslivet med av reservanten föreslagen lydelse,

49. beträffande förbud mot uppsägning eller avskedande i samband med arbetskonflikl m. m. av herr Hallgren (vpk) som ansett atl utskottet under 37 bort hemslälla

alt riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:654, yrkandet 1 a, och 1975/76:1861 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört.

beträffande 200-kronorsregeln

50. av herrar Fagerlund, Nilsson i Östersund, Johansson i Simrishamn, Nilsson i Kalmar, Andréasson i Falkenberg och Ulander (samtliga s) som ansett alt utskottet under 38 bort hemställa

att riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:2430, yrkandet 7, 1975/76:2493, yrkandet 6. och 1975/76:2494, yrkandet A 16, skulle anta 60 S förslaget lill lag om medbestämmande i arbetslivet.

51. - under förutsättning av bifall lill reservalionen nr 43 - av herr
Hallgren (vpk) som ansett alt utskottet under 38 bort hemställa

alt riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:2430, yrkandet 7, 1975/76:2493, yrkandet 6, och 1975/76:2494, yrkandet A 16, skulle avslå propositionen såvitt angick 60 S förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet,

52. beträffande utforniningen av 55-57, 59, 61 och 62 SS medbestäm
mandelagen - under förutsättning av bifall lill reservalionen nr 43 -
av herr Hallgren (vpk) som ansett att utskottet under 39 bort hemslälla

atl riksdagen skulle avslå propositionen såvitt angick 55-57, 59, 61 och 62 SS förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet,

53. beträffande bestämmelser om tvisteförhandling och rättegång av
herr Hallgren (vpk) som ansett atl utskottet under 40 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:852 och 1975/76:2495, yrkandena I h och 2 i denna del, skulle

dels avslå propositionen såvitt angick 67-70 SS förslagel till lag om medbestämmande i arbetslivet,

dels ge regeringen lill känna vad reservanten anfört om förslag till nya rättegångsregler,

54. beträffande underkännande av förslagel lill lag om offentlig an
ställning och begäran om nytt förslag av herr Hallgren (vpk) som ansett
an utskonet under 44 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2495, yrkandet 4, skulle dels avslå de genom propositionen 1975/76:105, bilaga 2, framlagda

lagförslagen, dels som sin mening ge regeringen till känna vad reservanten anfört

om utarbetande av nytt lagförslag.

55. beträffande regler i lagom del avialsbara området av herrar Nilsson Nr 145

i Tvärålund (c). Nordgren (m) och Stridsman (c), fru Jonäng (c) samt Onsdagen den herrar Oskarson (m) och Fransson (c) som ansett att utskottet under j \\ 1975

45 bort hemställa --------------

atl riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:2430, yrkandena Arbetsrättsreform 1 i denna del och 8, samt 1975/76:2494, yrkandet C, skulle anta i re- m. m. servationen infört tillägg till den föreslagna lagen om offentlig anställning, innebärande atl avtal ej fick träffas beträffande offentlig verksamhets mål, inriktning, omfattning och kvalitet; föreskrifterna i 11-13 SS medbestämmandelagen - om primär förhandlingsskyldighet m. m. - skulle dock tillämpas på anställningsförhållanden i offentlig tjänst,

56. beträffande ledigkungörande av statliga tjänster av herrar Nordgren
(m) och Oskarson (m) som ansett atl utskottet under 48 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975/76:880 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

57. beträffande övergripande statligt personalpolitiskt program av her
rar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anseti atl utskottet under 54
bort hemslälla

alt riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2034, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

58. beträffande facklig verksamhet av herr Hallgren (vpk) som ansett
atl utskottet under 55 bort hemslälla

att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:854 och 1975/76:2495, yrkandet 3 b, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört,

beträffande politisk verksamhet på arbetsplatserna

59. av herrar Fagerlund, Nilsson i Östersund, Nilsson i Kalmar, An
dréasson i Falkenberg och Ulander saml fru Ekholm-Frank (samtliga
s) som ansett atl utskoilei under 56 bort hemställa

all riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:2430, yrkandet 10, och 1975/76:2495. yrkandena 3 c och 5,

60. av herr Hallgren (vpk) som ansett atl utskottet under 56 bort hem
slälla

all riksdagen skulle

dels med bifall lill motionen 1975/76:2495, yrkandena 3 c och 5, som sin mening ge regeringen till känna vad reservanten anfört, dels avslå motionen 1975/76:2430, yrkandet 10.

Till belänkandet hade fogats särskilda yttranden
1. beträffande minoritelsorganisationers ställning av herrar Nordgren
(m) och Oskarson (m), 27

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

Arbetsrättsreform m. m.

beträffande tillämpningsområdet för infiylandeavial enligt 32 S lagen om medbestämmanderätt av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m),

beträffande lagrådsgranskning av lagen om offentlig anställning av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m).

llcrt ERIKSSON i Arvika (fp):

lleri' talman! Inrikesuiskoiicl (ircseiilerar i dag eli omläiiande belänkande. Bciänkandei är del största som utskonet producerat under de fem och ett halvi år som utskonet existerat och blir däniicd del dignisic som kommer an bära inrikesuiskoitets namn, eftersom uiskonel fr, o. m. i höst kommer all skifta namn lill arbclsmarknadsulskoliei.

Del är emellertid inic bara cii lill sidanialci slorl bciänkandc, ulan del är framförallt elt beliinkandc som behandlaren myckel bciydelscfulll ämne, ja kanske det viktigaste som inrikesuiskoiicl någonsin behandlat. En långtgående reform av arbclsräiten tillhör inic precis vartlagsämnena h;ir i riksdagen,

Inrikesuiskoiicl har behandlat ärendet kanske grundligare än något annat ärende uniler de här fem och eli halvi åren. Vi började i februari, då lagrådsremissen komniit, höll en serie hearings med lorcirädare för arbetsmarknadens parter och andra cxpericr. Vi har sedan fortsall med föredragningar och slutat med en inieiisiv pcrioil av diskussioner kring ändringsförslag. Del blev soiii i så många andra ärenden, irois an vi började planeringen lidigl, brålloiii på slutet, och båilc ledamöicr i)ch Iraniför allt kanslipcrsonal har fån göra myckel långa arbetspass.

Jag anser atl slutresultatet, som är samlat i den bok med röda omslag som kamniarens ledamöicr fåll på sina bord, är ganska gon. Man får gå tillbaka till år 1928 för alt finna förändringar av samma laglekniska omfattning som de nu aktuella. Låt mig också redan i inledningen av debaticn säga all bakom den nu aktuella reformen slår en m\ckei breil politisk opinion, och på alla väsentliga punkter kommer del säkert \ Id voteringen senare i dag all visa sig finnas en slor uppslutning. Jag vill slå fast delia redan nu, fiir tiei siora antalet rcscrvaiioner kan naturligtvis ge iniryck av slor politisk splillring och oenighet, ,Som alla läsaie av bciänkandei ser är huvuddelen av dessa rcscrvaiioner avgivna av mo-tleraia samlingspariici, 20 rcscrvaiioner, och vänsicr(iariici kommunis-lerna, 27 rcscrvaiioner, där dessa resp, partier är ensamma. Övriga partier är mer blygsamma niir det gäller antalet. Socialdemokraterna har 8, varav I reservaiion tillsarniiians med vpk. Centern \\n\K på 5 lescrvaiioner, varav I tillsammans med fp. Detta är f, ö, den entla reservaiion si)m Iji avgivit. I övrigt slår partiets reprcscnuuiler helt bakom tilskoiiels lui-vutlskrivning.

Jag vill reilan nu, herr lalman, med anledning av dciui >rka bifall lill utskoiiets skrivning i dess helhet meti undanlag lör reservationen 23, som jag >'rkar bifall lill men soni herr Jonsson i Mora komiiier an mer deialjeral utveckla folkparlicis motivering lor.

När jag nu säger all den föreslående reformen priiglas av en långtgående Nr 145 politisk enighet är jag ändock medveten om att det finns en oro på vissa Onsdagen den håll ute i landet. Det är inte onaturligt alt arbelsgivarna - både inom j iiinj 1976

den enskilda och inom den oflcniliga sektorn - känner en viss osäkerhet ____

inför vad reformen skall föra med sig. Jag tror an man skall ha respeki Arbetsrättsreform för denna oro inför kommande förändringar, men jag tror också atl det m. m. finns anledning all anla all oron i franitiden visar sig ha varit överdriven.

Först och främsl bör man slå fasl an det inte blir några revolutionerande förändringar över en natt när den nya lagstiftningen träder i kraft den I januari nästa år. Den nya lagen bygger på beprövade principer i svensk arbclsräll, och även i framliden kommer kollektivavtalen all vara de viktigaste instrumenten när det gäller atl reglera förhällandei mellan arbetsgivare och anställda.

Del är min egen - och jag vågar säga utskoiiets - förhoppning all parterna på arbetsmarknaden skall finna praktiska samarbelsformer inom den ram som lagen ger. En sådant arbcissiili är den bästa metoden för atl vidga inflytandet för de anställda-och det är ju lagstiftningens ytlersla syfte. Genom avtal kan man successivt - allteftersom parterna känner sig mogna alt gå vidare - inicckna nya områden för arbetslivets de-niokratisering. Avtalsformen gör det också möjligt med lösningar som lar hänsyn lill skilda branschers problem. Del är, för all la en exempel, självklart att de praktiska problemen ter sig annorlunda för de ombord-anställda lill sjöss än för dem som är anställda vid en slatlig myndighet i Stockholm.

Detta är en slor demokralirelbrm i den meningen all fler får räii all påverka beslul som rördeni. Demokraliseringsprocessen i samhället fortgår alltså. Men del påverkar inte eller urholkar den politiska dcniokraiin. Dei"i kompletterar värdet av det demokratiska genombronei i Sverige - den representativa demokratin blir inte en millimeier mindre därför all demokratiseringen av arbctslivcl fördjupas. Detta bör sägas eftersom del finns en oro för all arbeisdemokraiin nu också skall giilla ilc ansiiillda på den offentliga sektorn.

En tredjedel av alla sys.selsaiia i vän land arbetar inom offenllig förvaltning, dvs, har staten, landsting eller kommun som arbetsgivare. Del skulle vara en stympad reform om dessa människor ställdes utanför möj-lighclcrna lill medbestämmande över arbetet, Deiia är ilessuiom den snabbasi växande sekiorn i samhället. De som arbetar eller lar arbete pä den offentliga sidan måste i ston sen ha samma möjlighet som andra alt påverka sina arbetsvillkor.

Kampen fiii' ökai medbeslämmandc har ofta IVamsiiillis som k:inipcn
mot S 32, Det är iiigen heltäckande beskrivning. Del är också en kamp
mot de offentliga arbetsgivarnas S 32. vilken som kammarens Icdamiiier
känner lill har heiai 3 S i slalsljänsiemannaiagen och 2 S i konimunal-
ijänsiemannalagen, 1 folkparlicis program och nioiioner har vi därlor
talat om all alla dessa paragrafer hindrar etl verkligt medbesiämmantle
från de anställdas sida, 29

Nr 145 Får jag i slällei göra en personlig deklaration beträffande de aiisiälldas

Onsdagen den medbestämmande på den enskilda sekiorn: Jag lycker del är värdefullt

2 iuni 1976 '" ' ' äntligen är franime vid den dag då riksdagen kan ,sjösätia en

--------------------- stort och beiydelsefulll lagkomplex som för evigt gör rent hus med alll

Arbetsrättsreform vad S 32-anda heter. Tillhör man elt parti som alllid haft arbelsdemo-
m. m. kralin högt på dagordningen och i sill partiprogram skrivit in all för-

åldrade former för arbetsgivarnas rätt all leda arbetet skall avskaffas, då är det här en slor dag. Vad riksdagen gör är att överräcka en rätt, en möjlighet lill självförverkligande, deltagande och medbestämmande i siiarl sagt allt som skall beslutas inom näringsliv och förvaltning. Men riksdagen gör något mer. Riksdagen överräcker samtidigt etl väldigt ansvar. Detta ansvar faller i första hand på arbetsgivarnas och löntagarnas organisationer. Det är de som skall förvalta rätten. Det iir de som skall ge lagen innehåll. Del är de som skall anpassa den efter de förhållanden som giiller på olika håll i arbeislivel.

Och delta är kanske min viktigaste erfarenhet under utskotlsarbeiei. alt vad vi bör göra är atl tillhandahålla en ramlagstiftning. Ju mer jag satt mig in i denna fråga, desto mer övertygad har jag blivit om an riksdagen inte i detalj bör söka reglera hur medbestämmandelagen skall hanleras. Aldrig så lovvärda försök blir lätt lill stela paragrafer och ökad byråkrati. Vi har därför från folkpartiet konsekvent sökt tillämpa den arbetsmetoden all låta lagtexten vara så vid som del går och i stället ge vägvisning i moliviexien. Del är en teknik som överlåter mer av ansvaret pä dem som skall fylla lagen med innehåll, dvs. på organisationerna. Men del är samtidigt en decentralisering av besluianderäiien. Denna meiod hade naturligtvis inte varit hållbar, om vi inte iroii an organisationerna på ömse sidor är vuxna detta ansvar. Del är alltså en långtgående förtroendeförklaring för deras sätt alt arbeta.

Detta synsätt kommer kanske klarast till uttryck i den mest diskuterade och uppmärksammade punkten, nämligen förhandlingsordningen på de mindre arbetsplatserna. Vår utgångspunkt är självklar: del är de anställda på resp, arbelsphils som skall förhandla för sig själva. Del får inie ske över deras huvuden. Om deiia är vi hell ense! Tvisten slår om vilken väg man skall välja för atl nå deila syfte,

Förhandlingsrällen lillkommer soni bekant i första hand den lokala fackliga organisationen. På de mindre arbetsplatserna finns i allmänhet ingen lokalorganisation. Skall företagaren ellerdriftchefen på dessa platser behöva vända sig lill någon utanför förelaget'? Kanske någon ombudsman eller ordförande, bosatt på annan ort och strängl upplagen med andra förhandlingar och annal arbcie',' En sådan ordning vore inte bra, Lcn bör med all kraft undvikas. Det är majorilelen i ulskoilei enig om, och del iror jag mig kunna säga all man inom parternas organisationer också är ense om. Vi har trots del gjort en klar anvisning om all organisationerna bör anpassa sill arbete och sin organisation så, an del på varje arbeisplais bör finnas eii befullmäkiigai ombud mot vilken förhandlingsskyldigheten kan fullgöras. Men det måsle vara alldeles klart all dessa onibud är fö-

relriidare för sin lokala fackliga organisation. Del lar inte konstrueras Nr 145

iiågon moisaissiällning mellan de anslällda och deras organisaiioner. Del Onsdagen den

gör rättsläget oklart och del komplicerar förhandlingarna, 2 iijni 1976

Jag vill säga all irois lovvärda försök all i lag skriva in all del är ----------

de anslällda på mindre arbetsplatser som skall förhandla själva lorde Arbetsrättsreform

resultatet bli all arbelsgivarna drabbas av ökat krångel och möjligheterna m. m.

för lönlagarnas organisaiioner an tillvarata sina medlemmars intressen

försvagas. Jag tror inte alt del har varit avsikten, men del har blivit

resulialel,

Moi denna bakgrund ler del sig än mer försvarligi och rikligt all lösa frågan genom ett klart moiivultalande av riksdagen. För dciia finns del också majoriiei i uiskonsbeiänkandei. Men det föruisiitier-jag upprepar det - all man har fullt förtroende för de anställdas organisaiioner. Även om övertramp skulle komma all registreras, iir jag övertygad om an de anställdas företrädare vet sill eget bäsla, dvs, att de inte har någoi intresse eller någon nylla av all försvåra arbeiei på förelagen eller andra arbcls-plalser. Del är alldeles självklart all de förslår deila.

Del är också alldeles klart all vad beslutet i dag handlar om är en klar förskjutning av makt och beslutanderätt frän dem som bidrar med kapilal lill dem som bidnir med arbeie. Ändå skulle jag vilja säga all deila inie är den viktigaste förändringen, Alla vei atl de som beslutar i dag i företagen ofta inte är kapitalägare ulan anslällda föreiagslcdare. Del viktigaste är därför förskjutningen av besluiandcräll från cii fåial besluisfallare ul lill de många anslällda. Del är - som del är länki och som vi iror all del kommer all fungera - en väldig decentralisering av bcslulanderiillen.

Det är deila som ger en krånglig och svårgenomtränglig dötl lagmassa liv och spänning - all fler fär vara med och bestämma, all synpunkter och crfarenheier som nu går till spillo skall las lill vara. Den på områdei kände forskaren Bertil Gardell skriver så här i en nyss utkommen rapport från LO: "Hur skall man kunna förankra del kollektiva inflytandei hos de siora arbelsiagargrupperna på en sådani säli an människor också påtagligt, i sin arbetsvardag, ser förbättringar av delta ökade arbetslagar-inflytande? Hur skall man kunna göra människor medvetna, på ett konkret och påtagligt sätt, om sambanden mellan vad de gör och under vilka villkor de arbetar och de mera övergripande planerings- och beslutsprocesserna i företaget? Lyckas man inte med denna koppling, med atl "gifla ihop" det kollektiva arbetstagarinfiytandet med de vardagliga arbetsvillkoren, så finns det risk för att de arbetsräitsliga reformerna så småningom kommer atl framstå som pappersreformer utan reell innebörd för de många människorna i arbetslivet,"

Del är alltså etl slorl ansvar - en utmaning - som här läggs på arbetsgivarnas och lönlagarnas organisationer. Denna lanke får inte förfuskas. Det vi i dag beslutar måste bli de många arbetarnas och tjiin-stemiinnens chans an påverka sill arbcie. all förverkliga sig själva, all

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

Arbetsrättsreform m. m.

känna mer iriv,sel och mening i arbeici. Del är delta som är reformens kön och blod. Det är det som är idén bakom verket,

Hert FAGERLUND (s):

Herr lalman! När vi i dag går an avgöra deila riksmöies kanske viktigaste ärende finns det anledning att erinra om en lag som tillkom för nästan exakt feiii år sedan h;ir i kamniarcn.

Det var den 18 maj 1971 som riksdagen beslöt att begära tillsättande av den utredning - arbetsrättskommilicn - som gjort förarbetet till den nu aktuella reformen. Bakom riksdagens begäran låg en motion av Arne Geijer m, fl, Inrikesuiskoiicl lillsiyrkie motionen och sade diirvid all de frågor som lagits upii i motionen skulle utgöra utgångspunkt för ui-rcdningsarbeicl.

Del är intressant alt konsialera all de vikiigaste kraven som restes i motionen nu tillgodoses genom del framlagda lagförslaget. Del grundläggande kravet på etl nyll syslem som ger bäiirc balans mellan arbetslagarnas paricroch förslagom införande av primär förhandlingsskyldighet och överförande av tolkningsfiireträdei till arbeislagarpartcii fördes exempelvis fram i motionen. Detsamma gäller i fråga om raserande av S 32-principcn,

Jag tror inte all jag förringar Arne Geijers insats, om jag siiger all del bakom hans motionskrav fimns tusentals och åter tusentals svenska arbetare soni under decennier prövat villkoren i vån arbetsliv och funnit liden mogen för förändringar. De anslällda måste få direkt infiyiande över arbetsplatsen och skötseln av förelaget.

Det beslut som vi i dag skall fatta kan onekligen betecknas som historiskt. Del kommer all vara uigångspunkien för elt nyll, mer balanserat förhällande mellan parterna på arbetsmarknaden. Arbetslagarnas inflytande kommer successivt ati öka. Och detta kommer atl föra med sig ökat ansvar och större medvetenhet om problemen. Men del kommer också all hos arbelslagania IVigiJra krafter och idéer som komnier all vara lill gagn för utvecklingen pä olika sätt. Arbetstillfredsställelsen kommer all öka, men också möjligheterna atl på sikt driva förelag och andra verksaniheicr på en ekonomiskt och i ordets egentliga mening människovärdigt säli.

Man bör emellertid inte betrakta medbestämmaiidelagen som en isolerad sak. Den utgör en länk i en kedja av åtgärder som alla är ägnade att iVämja demokraii.seringen av arbetslivet. Rättsutvecklingen har förvisso iiilc slån stilla under de år då den akiuella reformen arbetats fram, \'i har under tlessa år - från 1971 - fåll en lagstiftning om aiisiällnings-trygghet, föregången av de s, k, äldrclagarna. Vi har fått regler om siy-relsercprcseniaiion för anslällda hos Ibrctag och myndigheter - regler som vi också utökade i går. Vi har fån lagfästa riiltigheler för fackliga förtroendemän, regler om räil för de anslällda lill ledighet för studier, reformer på arbeismiljöområdei - en ny lag kommer även där - och en mer tidsenlig lag om rättegång i arbetstvister. Ulan överdrift kan

man säga all vi under 1970-lalel genomfört arbetsrättsliga reformer i Nr 145

en omfattning som ingen kunde ana vid 1960-ialets slut, ■ Onsdagen den

Det är glädjande atl konstatera atl flertalet av de förslag som den 2 iuni 1976

socialdemokratiska regeringen under åren lagt fram fått bred anslutning _ :

i riksdagen. Man kommer emellertid inte ifrån all de borgerliga partierna Arbetsrättsreform

ofta varit beredda atl nagga reformerna i kanten, att så=att säga rädda m. m.

vad som räddas kan åt arbetsgivarsidan. Även i dagens ärende finns

åtskilliga exempel på denna laktik från de borgerligas sida. Man vågar

inte gå emot huvudförslaget i propositionen, men man försöker urholka

effekterna genom restriktiva moiivskrivningar och genom att lägga fram

ändringsförslag beträffande viktiga dctaljregler. Jag skall återkomma till

dessa attacker mot reformen. Herrar Nilsson i Kalmar och Lars Ulander

kommer också atl la upp de frågorna.

Men dessa försök har len till att vi från socialdemokratin varit tvungna all reservera oss på ålla punkicr. Reservaiionernas nummer är 2, 3, 9, 26, 44, 46, 50 och 59.

Herr lalman! Jag yrkar inledningsvis bifall lill alla dessa reservationer men kommer att i min motivering hålla mig till de tre första reservalionerna samt vad utskottet anfört i frågor som berör utskottets betänkande fram lill 20 S, dvs. t. o. m. avsnitten om förhandling och informationsskyldighet.

Våra reservationer innebär alt vi följer propositionen på alla punkter. Del är inie lallei med folkpartiet, som visserligen inte har mer än en reservaiion men som siöder de andra borgerliga partierna på vissa punkter. Därigenom har borgerliga värderingar kunnat diktera utskottsskrivningarna i de avsnitten.

Grundläggande för oss socialdemokrater - när del gäller bäde propo-siiionens utformning och ställningstagandet i utskottet - är del material som kommii fram vid del omfattande remissförfarande som ägt rum ute på arbelsplaiserna. Av delta material framgår alt de anslällda ute i förelagen anslöt sig lill den uppfattning som redovisas i propositionen, vilken i sin lur följer upp den reservation som av representanterna från LO och TCO fogades lill arbetsrätiskommitténs betänkande Demokrati på arbetsplatsen.

Men vårt ställningstagande grundar sig också på de hearings vi haft i inrikesutskotiei. Av dessa framgår tydligt an är del något som man vill ha utöver det förslag vi i dag behandlar, så inte är det mindre inflytande och medbestämmande. Nej, det iir i så fall utökningar på vissa punkter, bl. a. de punkter som enligt vad som aviseras skall las upp i etl fortsalt utredningsarbete, t. ex. utökning av vetorätten. Representanterna från de fackliga organisationerna slog fasl att man var besviken och irött på det samrådsförfarande som ägt rum inom företagsnämnds-avtalets ram. Nu kräver man förhandlings- och avtalsrätt.

Man har också slagit fast att det inte bara är för de stora förelagens
del man hälsar denna lag med tillfredsställelse utan ännu mera för de
många små där ledningen icke insen viirdet av samråd och sällan lyssnat 33

3 Riksdagens protokoll 1975/ 76:145-146

Nr 145 på arbetstagarsidan.

Onsdaeen den ''' "' exemplifiera vad de borgerliga i utskottet har skrivit på denna

2 iuni 1976 punkt, där vi har fått reservera oss genom all avge reservationen 9 an-

--------- ____ gående synnerliga och särskilda skäl i samband med central förhandling.

Arbetsrättsreform Utskottets borgerliga majoriiei skriver; "Med hänsyn lill lidsfakiorn ler
m. m. det sig rimligt alt arbetsgivaren fåren något siörre möjlighet atl utnyttja

undantagsreglerna från uppskovsskyldigheien då en fråga går lill central förhandling. Avgörande härvidlag blir frågans karaktär och förhandlingarnas längd."

Vad menar man med detta? Ja, min tolkning är alt om arbetsgivaren skjuter nog länge på förhandlingen och går till central förhandling kan han falla beslut även om frågan primärt är av stor betydelse för de anställda.

Från socialdemokratins sida hävdar vi att den primära förhandlingsskyldigheten har en grundläggande betydelse för hela detta lagförslag. Den får inte uppmjukas. 1 propositionen slås fast atl denna bestämmelse om särskilda och synnerliga skäl utgör undantag från huvudregeln och skall tillämpas restriktivt. Det stryker vi socialdemokrater i utskottet under.

Ytterligare en ledande synpunkt är att arbetsgivaren skall inrätta sig efter den nya lagen och ge tidsutrymme för meningsfulla förhandlingar innan beslut fattas.

En annan fråga, där vi har reserverat oss, gäller associationsräitsliga förhållanden mellan t. ex. medbestämmandelagen och aktiebolagslagen. Den frågan togs upp av lagrådet som hänvisade till en äldre aktiebolagslag av 1910 och en doktorsavhandling från 1922, Nog har det väl, ärade kammarledamöter, hänt en del i fråga om värt synsätt under den lid som förflutit sedan denna doktorsavhandling skrevs. Lagrådet är också inne på delta i sitt remissyttrande men fullföljer inte resonemanget om den förändring som ägt rum. Vi socialdemokrater och vänsterpartiet kommunisternas representant i utskoilei står bakom den uppfatlning som depariemenlschefen har uttalat, att aktiebolagslagen och annan associa-lionsräiislig lagsiiftning måsic lolkas och lillämpas i ljuset av de vijr-deringar som ligger till grund för niedbestämmandelagen.

Jag vill fråga dem som tillhör den borgerliga utskotlsmajoriielen: Är ni beredda an stödja denna up|)faiining att dei är medbesiämmandclagen som skall styra andra lagar, dvs, att andra lagar får ändras om de står i strid med primära punkter i medbestämmandelagen'.' Eller vill ni tolka medbesiämmandclagen så. all även i forisiiiiningen kapitalel garanicras del avgörande inflytandet över hur etl företag skall skötas'.'

Utifrån denna grundläggande uppfattning, som vi socialdemokrater
har, bör de hithörande problemen studeras ytterligare pä det säli som
angivits i propositionen. En analys får visa om del finns behov av all
ändra aktiebolagslagen eller andra lagar, sä all de siiimmer med de grund
läggande reglerna i medbestämmandelagen. Det är alltså de demokratiska
•' idéerna bakom denna lag som bör styra utvecklingen mot den nya si-

tualion som uppslår efter det an - som jag hoppas - riksdagen har antagit del föreliggande förslagel.

Vi har också avgivit en reservaiion angående utredning om förenings-rättsskyddets omfattning - den har nr 3, Arbetsrätlskommiltén tog upp även det problemet i sitt betänkande och konstaterade, liksom vi gör i vår reservation, att detta är en fråga som berör inte bara arbetsrättsfältet utan också andra områden i vårt samhälle. Man kommer in på djupgående problem kring organisationernas frihet atl själva bestämma om sina inre angelägenheter, frågor kring förhållandet mellan organisationerna och enskilda medlemmar m, m. Vi tycker därför inte atl denna fråga skall las upp i arbeisrätisuiredningen, då problemet inte är begränsat till arbets-rätlsområdet.

Nu har jag berört våra reservationer och vill även ta upp de andra partiernas reservationer. Som jag sade har vänsterpartiet kommunisterna avgivit 27 och moderaterna 20 reservationer. Dessutom har centern och moderaterna ire gemensamma reservationer.

Låt mig börja med en av dessa senare. Den har beteckningen 4 och är ägnad atl inge förvåning och undran, Reservalionen har också följts upp med förslag till laglextändringar i reservationerna 19 och 21, Reservationen 4 handlar om hur man skall organisera förhandlings- och informationsarbetet på det lokala planet. Detta har propositionen överlämnat åt parterna. Vi tycker det är naturligt att lokala klubbar, eller på mindre arbetsplatser ombud för de anställda, direkt tar hand om de frågor som berör de anställda nära och dagligen. Hur detta i detalj skall ordnas bör facket självt eller efter kollektivavtal med arbetsgivaren få avgöra. Detta gäller särskilt med hänsyn till att lösningarna kan bli olika i olika branscher och för olika typer av företag. Någon anledning för lagstiftaren atl här gå in finns inte. Över huvud tagel måste sägas, atl om man inte litar på atl parterna kan lösa de praktiska frågorna kring förhandlings- och informationsarbetet, hur skall man då våga tilltro dem förmåga att samverka i alla de materiella frågor soni lagstiftningen bara ger en ram omkring?

Det resonemang som jag här fört står i överensstämmelse med vad utskottets majoritet, beslående av socialdemokrater och folkpartister, anser, Centern och moderaterna har emellertid en annan uppfattning, 1 beskäftig iver att styra den fackliga verksamheten - eller kanske rättare sagt att få bort den från mindre arbetsplatser - lägger man fram förslag om särskilda villkor för rätt lill förhandling och information. Förslagen är emellertid både motsägelsefulla och förvirrade, och det är därför vanskligt att försöka göra någon säker uttolkning av deras innebörd, särskilt efter alla turer innan reservationen var skriven,

I texten till reservationen 4 sägs alt en arbetsgivare inte skall vara skyldig atl förhandla primärt - alltså om viktigare förändringar innan de vidtas - såvida det inte finns etl särskilt utsett ombud bland de anställda eller lokal klubb på arbetsplatsen, Detla följs också upp med en klar lagiexi beträffande informaiionsskyldigheien. Där är det tydligt och

Nr 145

Onsdagen den 2juni1976

A rbetsrättsreform m. m.

Nr 145 klart - den saken behöver vi inte diskutera. Del är bara all konsialera

Onsdagen den ' moderaternas och centerns förslag kan medföra att anställda på många

2 iuni 1976 " arbetsplatser inte får den löpande information från arbetsgivaren

--------------- som iir så viklig för hela medbeslämmandelagens system,

Arbetsrättsreform När det gäller den primära förhandlingsskyldigheten iir lägel mera kom-

m. m. plicerat, I texten sägs atl förhandlingsskyldigheten skall bortfalla, om det

inte finns en behörig företrädare för facket bland de anställda, och att de anställda i sådana fall skall ha cll slags direkt primär ()vcrl;iggningsr;iii - lägg miirke lill ordet! - med arbetsgivaren. Så långt är del relativt klart, även om bockfoten slicker fram alldeles tydligt; man hoppas på all dei skall uppslå en verksamhet vid sidan om facket, Splillring på arbetstagarsidan är ju alltid en fördel för dem som går arbel,sgivarnas ärenden. Det egendomliga är emellertid alt moiivtexten i reservalionen 4 - som r ö, även älergells i del officiella pressmeddelandet - inte stämmer med den laglexi som presenieras i reservalionen 19, Där blandar man i allsköns röra ihop förhandlings- och övcrläggningsräll och låier enskilda arbeisiagare på arbetsplatserna bestämma över fackets förhandlingsrätt. Del framgår inte om arbetstagarna skall vara eniga eller ej för all få utöva sill inflytande, och del är flera andra frågetecken i sammanhanget.

Det mest fantastiska är emellertid all man från centerns sida säger, atl vi måsle skapa en paragraf som kan fungera på alla typer av arbetsplatser redan från lagstiftningens inledningsskede. Och så liigger man fram ett sammelsurium där lagtext och motiv inte slammer överens och där lagtexlen, läst för sig, är dunkel intill del obegripliga. Är delta verkligen del klara alternativ som centern vill förelägga den lagstiftande församlingen, riksdagens kammare? Vissa minimikrav på tydlighet och konsekvens måsle upprätthållas i samband med lagstiflningsarbeie. Och detta gäller oavseii vilka förslag man lägger fram.

Jag tycker all reservanterna är väldigt övcrniaga niir de påstår all propositionens förslag "omintetgör" elt deccnlraliserai och smidigt bcsluis-faitande i förelag där fackklubb saknas, Majorilelen har. som uiskoneis värderade ordförande tidigare sagt, fullt förtroende för de fackliga organisationernas förmåga all ordna dessa saker ulan onödiga pekpinnar. Vi lar bestämt avstånd från den misstro iiioi del fackliga arbeiei som åierspeglas i reservalionen.

Reservanterna säger också, överst pä s, 84, all del skulle Ijärma ar-
: beisgivaren och de anställda om dessa Ibreträddes av represenumter som
inte har anställning på arbeisplaiscn. Detta yttrande är avslöjande. Re
servanterna går omkring och hoppas på ständiga motsättningar mellan
fackets representanter och de anställda. Hela synsättet är främmande
för dem som har någon erfarenhet av fackligt arbete. En representant
för facket - han må vara ordförande i en avdelning, facklig ombudsman
eller ha annan befattning - är i denna position på grund av alt han har
sina arbetskamraters förtroende. Inbilla er inte att ni med så enkla finter
•'" kan skjuta in kilar mellan fackliga ledare och fackets medlemmar. Det

är en urgammal arbelsgivarlaklik, som är dömd att misslyckas. Nr 145

Låt mig ställa en fråga till herr Nilsson i Tvärålund. 1 förra valrörelsen Onsdagen den hade centerpartiet en annons ilär ni talade om an ni tyckte detsamma 2 juni 1976

som LO. Fär vi i årets valrörelse se en affisch där del slår: Centerpartiet _

och Arbetsgivareföreningen är överens när det gäller mcdbesiämman- Arbetsrättsreform
delagen? m. m.

Jag har redan nämnt atl del är moderaterna och vänsierpartiei kommunisterna som har de llesla reservalionerna. Vpk har i sin huvudreservation deklarerat sin principiella insiiillning genom atl hiinvisa lill sin partimotion 2495. Man förringar värdet av den föreslagna relbrnicn och kritiserar den.

Jag skall inie gå in i dclaljcr. Men lål mig konsialera atl trots all den kritik som från kommunisterna riktas mot såväl socialdemokratin som den fackliga rörelsen och vän land vågar jag hävda all inget land har kommii längre än vael vi har gjort när tlei gäller ilemokraiiprocessen. Och då riiknar jag in länder i såväl öst soni väst. Den reformistiska socialismen bygger på all stegvis förändra samhiillet, och del är del vi håller på med. Vissa av de problem som redovisas i vpk:s reservation, i.cx. fackföreningarnas vetorätt, skall gå till en utredning, soiii skall följa upp frågorna omkring demokratin på arbetsplatserna.

De moderata reservationerna vill alla gä längre än vad man fått cen-lerpartiet med på när det gäller all urholka lagen. Bl. a. vill man undanta lie små företagen från rätten all förhandla, med andra ord dela upp den svenska arbeisiiiarknaden i två grupper. Delta vore olyckligt, inie miiisl ur de små företagens synvinkel. Arbetslagarna där skall ha samma rätt som andra an få inflytande och medbestämmande. Skönmålningen av små förelag som idealiska arbeisplaiser stämmer inte i ilel verkliga livet. Inom denna förelagsgrupp finns båile bra och dåliga Ibrctag, sedda ur den synvinkel vi i dag diskuterar.

Till slul, herr lalman, några reflexioner omkring förspelet lill ticnna lag i en längre perspektiv.

Frågan om den industriella demokraiin har diskuterats och tiriviis länge inom arbclarrörelsen. Vi kunde aldrig nöja oss med bara ilen politiska demokraiin. Ernst Wigforss var en av idégivarna pä 1920-Uilei. Många har följt efter.

När fattigdom och nöd rådde var del väl många som nödde all fick vi bara en god maicriell siaiuhird skulle människornas problerii vara liisia. Men så är inie fallel. De anslällda i fabriker och andra Ibreiag kände vantrivsel och vanmakt. De ville ha ul mer av sin liv än all bara vara roboiar i lillvcrkningsprocessen.

1947 kom Folke Fridell ul mctl sin bok "Död mans hand", tlär han
skildrar Rivar-Bohms öden och tankar då han slår viil sin slamranile
maskin. Jag hinner inte all gä in på myckel i boken. Låt mig bara säga
all Rivar-Bohm sökte sig lillbaka lill landsbygden, men han trivdes inte
heller där. Han hade blivit en del av industrisamhället. Och det är detta
industrisamhälle som har komniit för atl stanna, men som vi måste Ibr- 37

Nr 145

Onsdagen den 2 juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

ändra och göra mänskligare.

Del är, .som Folke Fridell säger, inte bara en fråga om högialarmusik i matsalarna, extra dusch eller 10 minuters gymnastik. Folke Fridell vill ha del av kulturen och öppna alla dörrarna i samhället för dem som han i boken kallar "skitmänniskorna". Och Folke Fridell skriver efter det att Rivar-Bohm kommit tillbaka från sin utflykt lill gården: "Än är det bara underiigare funderingar hos Rivar-Bohm den första'natten vid rivmaskinen efter Mellangårdsvistelsen. Men det finns andra rivare vid andra maskiner i andra länder, och det finns hundra miljoner maskinslavar som redan är nere i dyn på samma sätt som jag. Och det finns andra miljoner som är på väg. Och alla dessa tänker samma tankar därför atl de tvingas till det. På olika tungomål kommer de förr eller senare fram lill den bottengrund där det inte längre finns några alternativ, bara visshet. Där bakom står Fyll-Larssons ord: Man måste vara med och dela och bestämma."

Låt mig säga till dem som i dag försöker hindra utvecklingen eller hell stoppa den: Del finns ingen väg lillbaka, bara en väg som leder fram mot en ökad demokratisering av vårt ekonomiska system. Och detta, herr talman, kommer att bli till nytta för alla som bygger och bor i vårt samhälle.

Hert NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Den reform av arbetslivet som riksdagen nu behandlar bedöms få mycket genomgripande verkningar för framtiden. Den syftar till en vidgad demokratisering av arbetslivet och påverkar också demokratiseringen i samhället i övrigt. Jag vill gärna instämma i Bengt Fagerlunds avslulningsord, alt det bara finns en väg framåt, nämligen en fortsatt demokratisering av vårt samhälle och inom vårt arbetsliv.

Den enskildes rätt lill arbete och arbete under trygga villkor, med möjlighet all forma och utveckla sin arbetsmiljö och att utöva innyiandc, är enligt centerns värderingar grundläggande mål i vårt politiska arbeie. Medbestiimmandelagen blir en ylleriigare medel all nå delta mål.

Centerns inställning till demokratiseringen inom arbetslivet framgår av vårt partiprogram som antogs 1970. Centern ansluter sig lill den allmänna uppläggningen i propositionen, därför att den i allt väsentligt överensstämmer med vårt partis program och våra värderingar.

En bred debatt i denna fråga har pågått inom fackliga organisationer och inom politiska partier, särskilt under den senaste tioårspriöden. Flera reformer för all trygga anställningen och förbättra arbetsmiljön har under stor politisk uppslutning beslutats under senare år. Jag tänker på ar-beismiljölagstiftningen, rätt till ledighet vid studier, lagen om facklig förtroendemans ställning, lagen om anställningstrygghet, lagen om an-slällningsfrämjande åtgärder och nu i dag lagen om medbesuimmandc i arbetslivet. Det mesta har kommit lill när socialdemokraterna varit i minoritet i riksdagen. Herr Fagerlund underströk också indirekt delta när han sade all del har genomförts mer under senare år på detta område

än vad man kunde ana i slutet av 1960-lalei. Socialdemokraternas styrka Nr 145

här i riksdagen har minskat sedan den liden. Onsdaeen den

Till stora delar fungerar moderna företag i överensstämmelse med pro- j \un\ 1976

positionens anda. Vi har redan hunnit en bit på väg. Del är därior till- ___

fredsställande atl utskoilei nu enhälligl kan konstatera "all del finns Arbetsrättsreform en bred uppslutning bakom huvudtankarna i regeringens förslag". Man tn. m. har därför ingen anledning all blåsa upp lill slor strid på de punkter där vi redovisar skilda meningar. Det skadar förverkligandet i det praktiska livet om en reform används som politiskt slagirä.

Enda undanlaget från den allmänna uppsluiningen kring förslagets huvudlinjer är vänsierpartiei kommunisterna som förordar ett helt annat samhällssystem byggt på viirderingar som inte delas av demokratiska partier.

En praktisk följd av tlcmokraliscringen av arbetslivet iir all inflyian-defrågorna decentraliseras. Det är med centerns decentralistiska ideologi ett framsteg i samhällsarbetet. Regeringens förslag undantar emellertid anslällda i vissa små företag från direkt information och inflytande inom Joreiaget och avviker därigenom från decentralismens idé.

Med utgångspunkt i decentralistiska värderingar har centern försökt anpassa lagstiftningen, så att den med elt minimum av byråkrati blir praktiskt hanterlig och så att den kommer att praktiskt omfatta alla fackföreningsmedlemmar i kollektivavtalsbärande organisationer och alla förelag. I massmedia och främsl från socialdemokratiskt håll har del påståtts senast här i debatten, att moderaterna och centern undantar småföretagens anslällda. Det är inte sant vad beträffar centern. En gång för alla måste slås fast att centerns förslag omfattar alla fackligt anslutna i kollektivavtalsbärande organisaiioner och alla företag. Vårt förslag garanterar att information och inledande förhandlingar sker inom företaget, även när facklig företrädare saknas. Propositionen utesluter dem från direkt information och överläggning inom företaget.

Centerns alternativ är en utvidgning av lagen med avseende på direkta kontakter mellan berörda parter inom de små föreiagcn så all deras anställda står i paritet med de större företagens. Regeringens förslag, som i del här avseendet stöds av Iblkpariiet, uppvisar enligt vår mening iögonfallande brister på denna punkt. 1 centerns alternativ inskränks inte fackets möjligheter att agera. Regeln atl information och inledande av förhandling skall ske direkt med de anställda om facket inte uiseii förtroendeman bland dem bör stimulera till fackligl arbeie på lokal nivå. Lagen kompleiierar således eventuella luckor därvidlag saniiidigi som tlc anslällda iir oförhindrade, ja, kan stimuleras genom denna regel, atl utnyttja sin organisation.

Om anställda godkänner planerade åtgärder i förelag där facket inte
utsett förtroendeman är inte företagaren skyldig atl fullfölja sin förhand-
lingsskyldighet enligt vårt alternativ. Medlemmarna har alltid möjlighet
an kräva all förhandlingarna skall fullföljas. I denna situation har ar
betsgivaren också all fullfölja sin förhandlingsskyldighet. Dessutom kan 39

Nr 145

Onsdagen den 2 juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

facket självt ta initiativ till förhandlingar. Genom centerns förslag är alltid den direkta kontakten med de anslällda garanterad i alla fiireiag, vilket icke propositionen kan garantera.

Det är märkligt att inte folkpartiet och inte heller socialdemokraierna kunnat ansluta sig till centerns förslag.Herr Fageriund uigöi sig i orden: Obegripligt, sammelsurium, splittring och bockfot om cenierns lorslag på den här punkten. Dock utan att ange en saklig moiivcring. Kom fram med den så att vi kan diskutera den här frågan sakligt! I och för sig liknar dessa argument rätt myckel den argumentering sociaklcmo-kralerna förde mot oss beträffande regionalpolitiken. Vem liar fån räil? I vilken rikining har regionalpoliliken gått' Jo, i den riktning vi angav.

Herr Fagerlund sade alt den lagregel vi anger i 14 S iir obegriplig. Vi har testat den på småföretagare och deras anställda. De begriper den, och det är huvudsaken.

Vårt förslag överensslämmer helt med lagens anda och mening all de berörda skall få infiyiande och information. Det stämmer också med det praktiska livets funktion. Det är som bekant viktigt i orientering all kartan stämmer med verkligheten - i annal fall komnier man fel.

Goda relationer och ett ömsesidigt beroende priiglar situationen i de fiesta mindre förelag. Mot den bakgrunden är del ett friimmande inslag som fjärmar anställda och företagare frän varandra, om inlbrmation och överläggningar utan de anställdas egen vilja sker med människor utanför förelaget som inte har direkt beröring med händelserna. Det kommer all upplevas orikligt av både arbetsgivare och anställda. Det har vi talat med såväl småföretagare som deras anställda om. De i regcringsförslagei åsidosatta arbetslagarna i små förelag får i centerns förslag minst samma möjligheter till medinflyiande och information som i större förelag. Del iir en viklig målsättning för oss.

Vi ser det som naturligt atl förhandlingsordningen i det hiir sammanhanget ansluter sig till den som gäller på arbetsmarknaden i öviigi. Vi accepterar således central förhandling om enighet inie näs på lokall plan. Den cenirala förhandlingen ser vi som en möjlighei lill nödvändigl kor-rekiiv. Dessuiom skapar den en jämviki som ger möjlighei lill förhandling mellan jämlika parter.

Från arbetsgivarsidan har man befarat stelhet och försening i besluis-fallandet med därav följande ineffektivitet i näringslivet. Det kan nog förutsättas atl liksom hittills ett mycket litet antal frågor går vidare till central förhandling. Vad beträffar företagsledningsfrågor är del viktigare föriindringar som avses. Som regel fordrar dessa ganska lång lid för iila-nering och beslut. Tid bör därför finnas för förhandling, och företagsledaren har rätt att om synneriiga skäl föreligger besluta ulan all avvakia förhandling. Som jag tidigare påpekat, fungerar moderna företag redan i stort sett på det viset, med planeringsgrupper, projektgrupper o. d., där anslällda är med.

I cenierns parlimotion framhålles att normal återanskaffning av maskiner som inte innebär förändring av verksamheten inte lar fördröjas

av förhandling som medför lidsuidräki. Den skrivning utskonet gjort Nr 145

med anledning av cenierns motion är klarläggande. Det är inte möjligt Onsdagen den

all i detalj förulse upiikommandc situationer. Ulskoilcl ullalar all del 2 juni 1976

är viktigt all näringslivets cffekiiviici och konkurrenskraft bibehälles. -------------

En problem som livligi diskuierals ule i samhället och under utskotts- Arbetsrättsreform behantllingen har varit många småföretagares information om sina fö- m. in. rctags ekonomiska förhållanden och gränsdragningen till den privata ekonomin samt skytldei för ticn personliga intcgriielen. Arne Fransson kommer all närmare beröra den frågan. Hell kon vill jag bara med lill-fredssiällelsc konstatera att uiskoitet enhälligl hai'g,jori klara ulialanden om all gränsen lill den privata ekonomin, den personliga iniegriieien, ilen privata borgenskrafien m. m. inic färdras lorsnävi. Uiskonel anför bl. a. med hänvisning lill I S all privaui förhållanden faller uumför lagen. Efter dessa ulskoiisuiialanden bör del kännas belydligl iryggare för många som oroal sig. Del har inie rån några delade meningar om att den personliga integriteten skall tryggas.

Aktiebolagslagen och de associationsräitsliga Ibrhälhmdena har också varit föremål Ibr livlig diskussion. I propositionen speglas klart alt lagrådet och regeringen har delade meningar om rätisliigei bciräftandc akiiebo-lagslagens och medbeslämmandelagens anpassning lill varandra. Lagrådet delar inte departementschefens uppfattning all aktiebolagslagen och mcdbcsiämniandelagcn skall kunna förenas ulan komplikationer. Lagrådet är myckel kriiiski. Man slår bl. a. fasl all beslut och ansvar måste Ibljas ål. Man konsiaicrar all aktiebolagslagen är en speciallag som lar över medbestämmandelagen, om det uppslår kollision dem emellan. Vid utfrågning imiler uiskoiisbchandlingen av ansvariga personer från de-partemeniei gavs klara besked om all akiiebolagslagen är all hänföra lill sådan speciallag som lar över medbesiämmandclagen om det uppslår kollision. Därom råder alltså inga tvivel. Huruvida delta faktum hindrar avial om nicilbcslämmandc kan inte heller regeringen ge klara besked om. Rällslägei är oklart. Del iirenligi vår mening högst otillfredssiälhinile. Regeringen säger också all en utredningsinsats är nödvändig. Ulskolis-majoriteicn vill påskynda denna, så atl rällslägei är klan den I januari 1977 och så all eventuella reformer har kunnal ske innan dess. Vi ser del som myckel förvånande an socialdemokraierna inic vill gå med på delta. Del kan ju förhindra reformens fulla genomförande.

Med utgångspunkt i rådande rättsläge kan den socialdemokratiska inställningen i praktiken innebära att förelagsledningsfrågor undantas som avialsbara. Sedan må man uttala en aldrig så god vilja i annan riktning.

Därmed tror jag. herr lalman. all jag också svarat på herr Fageriunds fråga till mig pä den hiir punkten.

Likhet inför lagen iir ju en grundläggande princip i den svenska lag
stiftningen. En lika grundläggande princip är all inie diskriminera politisk
opinionsbildning. Socialdemokraterna kan inie gä med pä an klan ta
en positiv ställning i dessa frågor i deila sammanhang. Del hör också
lill del förvånande i det föreliggande bciänkandei. Piir Granstedt kommer ''

Nr 145 all närmare och mer uiförligt behandla dessa frågor.

Onsdagen den ' - ' 200-kronorsregeln från 1928 är en annan stridsfråga. Arne

2 iuni 1976 Fiansson kommer atl gä närmare in på {\cn och andra frågor.

--------------------- Bara några ord om 200-kronorsregeln. Vi menar alt detta inte är någon

Arbetsrättsreform stor skiljelinje mellan majoriiei och minoritci i utskottet. Vi anser liksom
m. m. ilciiartcmcnischefeii all ilci behövs andra medel än rättsliga sanktioner

Ibr all ålersiälla arbetsfreden efter olovliga konflikter. Sanktionen biir enligt departementschefen dock behållas Ibr all siryka under den princip regelsysicmei bygger på, nämligen bindande avial. Majoriiei och mi-noriiel i uiskoiiei är eniga med depariemenlschefen om delta principiella synsätt och anser alt skadestånd i dessa fall bör hällas inom måttliga ramar. Den omständigheten all 200-kronorsgränsen tas bort innebär inte an skadesiändsgränscn generellt skall höjas. Allt tal om detta iir en vrångbild av i.\cn mening som vi ger ultryck för.

Denna fråga, liksom frågan om avsked på grund av olovlig strejk, som orsakade demostrationer, kommer Arne Fransson all ta upp i sitt anföranilc.

Medbestiimmandelagen omfatiar även den offentliga sektorn. Med hänsyn till den politiska demokratin, som departementschefen liksom utskoilei enigt uttalar all man vill garantera, är del nödvändigl med vissa särbesiämmelscr. Utskottet är dock inte enigt om deras utformning.

Enighet råder om an avtal inte fär träffas i strid mot regeringsformen, kommunallagarna eller annan tvingande lagstiftning. I dessa frågor finns varken förhandlings- eller avtalsriin.

Vi är också eniga om - och jag citerar idxn s. 55 i bciänkandei - "all del skulle slrida mot vår vedertagna demokratiska ordning all låta de offentliganställda genom kollektivavtal få ett annat, mera omedelbart inflytande iin medborgarna i övrigt över beslul som bestämmer myndigheternas verksamhet i fråga om mål, inriktning, omfattning och kvalitet".

Det har riksdagen flera gånger uttalat. De anställdas organisationer har också betygat alt man respekterar den politiska demokratins suvc-räniiei. Slutsatsen måste bli all enighet råder om all inom den av politiska organ fastlagda ramen kan fackliga avtal träffas.

Vissa ulialanden ger visserligen anledning alt fråga om enigheten verk
ligen är så stor inom socialdemokratin kring den politiska demokratins
gränsdragning, såsom den utformas i propositionen. Propositionens kon
struktion innebiir all frågan om offentligt organs verksamhet beiriiffande
mål, inriktning, omfattning och kvalitet kan bli en avialsfråga. Vid in
tervju i utskottet uttalade representanten för Kommunförbundet atl re
geringens förslag kommer all inskriinka utrymmet för del politiska be-
sluisfältct. Dessa uttalanden till trots förulsäiier vi all det vaktsläende
om den politiska demokratin, .som uttalats från alla berörda parter, står
fasl, Desio mer förvånande är del alt del inte går all nå enig uppslutning
kring vårt krav alt detta skall komma till uttryck i lagtext.
2 1 andra sammanhang har vi i vårt land fäst demokraiins regler och

funktionsformer i lag, ulan all del funniis anledning iro all demokratin Nr 145 arii houid eller ifrågasaii. Del har heller inte varit fråga om misstroende Onsdagen den mot någon. Del är samma läge i denna fråga. Det är lika naturligt och 2 juni 1976

moiivcrai all enligt svensk demokraiisk irailiiion inskriva den politiska ------------

demokraiin i lag i delia sammanhang som i andra. Uirymmei Ibr avial Arbetsrättsreform och förhanillingai' måsle ju i princip vara lika siori för alla partier om m. m. vi verkligen slår vakt om den politiska demokraiin. Den primära förhandlings- och informaiionsskyldigheien och reglerna i övrigi för meil-besiämmande har inic ifrägasails för den oflcniliga sekiorn inom ramen för vad som avseiis höra lill den politiska demokraiins beslulsfäll. Vill inte socialdemokraler och Iblkparlisicr acceplera delta måsle man i stället vilja inskriinka den politiska demokraiin. Detsamma måsle gälla dem som så kaicgoriski ullalar sig om atl del fackliga beslulsområdei skall ulvidgas över gränserna för den politiska besluisbefogenhcien. Varför vill man biyia ilei iradiiionella lagsliftniiigsföifarandei, som garanterar den politiska demokraiin'

Del är givelvis av lika slorl värde på den olTenlliga sektorn som i arbetslivet i övrigt all lillvaraia crfarenheier och kunskaper och ge anslällda inflytande pä arbeismiljö m. m. Del kan också vara nödvändigl för alt politiker skall rätl kunna bedöma möjligheierna för vcrksamhelens mål, inriktning, omfaiining och kvalitet. Besluten därom bör dock ligga hos politiker. Bör vi inte kunna vara eniga om det? Förändringar och utvecklingstendenser kan genom medbestämmandelagens regler inom ramen för demokratiskt fattade beslut leda lill vad som är lagens syfte inom såväl offentliga som övriga samhällssektorer i arbetslivet. Reglerna i 11-13 SS medbesiämmandclagen skall inom den ofténiliga sekiorn gälla Ibr alla frågor som inte genom grundlag, kommunallag eller annan lag lillkommer offeniligi organ all besluui om. En uttrycklig bestämmelse härom bör las in i lagen om offentlig ansiällning.

Enighei råder om principfrågan an en spcciclli organ med siirskikl sammansällning bör handlägga ivisler om gränsdragning beirälTande den poliliska demokraiin. Socialdemokraler och folkpariislcr vill inic ange deiui i lag. Vi anser däremoi all del är konstilulionelll rikiigl all ange formerna härför i lag. Demokraiin är inie förhandlingsbar.

Vi har angeil rikllinjer Ibr organcis sammansällning men begär ui-redning och förslag an föreliiggas riksdagen före lagens ikraftiriidande den I januari 1977. PerGransiedi kommer all uiförligarc behandla denna fråga i sill anförande.

Herr lalman! Jag ber med deila all få yrka bifall lill reservalionerna 4, 19, 21, 23 och 55. 1 övrigi yrkar jag bifall lill uiskoneis hemsiällan.

Herr OSKARSON (m):

Herr uilman! En grundläggande löruisiinning för den ramiagsiiftning
för arbcisrällen som riksdagen nu går all beslula om är all vi pä den
svenska arbeismarknadcn har väl fungerande organisationer - organi
sationer som har lång erfarenhet av förhandlingar, överenskommelser 43

Nr 145 och avtal, kunniga och ansvarskiinnande repre.scnianicr och föreirädare

Onsdagen den '' '"beisnuirknadens parier.

2 iuni 1976 ' ''''' '" lagens uilbrmning och huvuddragen av lagen är eniglicicn

--------------- slor hiir i riksdagen lika väl som den var del inom arbelsräilskommiiicn.

Arbetsrättsreform Varom skilda meningar råder är hur längi medinflyiande och medbe-
m. m. slammande skall snäcka sig pä olika områden. Till grund för moderaia

samlingspariieis släilning ligger vissa principiella upplänningar, som jag korifaiiai vill redogöra för.

Moderaia samlingspartiet förespråkar en poliiik, vars mål är all öka den enskildes rörelsefrihel och möjliggöra ett större personligt ansvarstagande. Vi finner del angeläget alt arbetssituationerna i arbetslivet är sådana atl varje löntagare känner att han får användning för sina kunskaper och kan utnyttja sin arbetsförmåga och sina personliga erfarenheter. Delta gäller alla anställda, och det är också ett samhällsintresse av allra största vikt.

Vid förändringar av arbetslivets besluisformer, som enligt moderata samlingspariici bör ske och måsle ske, skall man också rcsi)ekiera bibehållande av CII friii ekonomiski syslem. Den kommande arbetsrätts-reformen måsle också beakta alt del inie skapas krånglig byråkrati, som kan omöjliggöra eller försvära effekiiviicl och snabba beslul i brådskande siiualioncr. Vi finner all vårt näringsliv måsle ha - del tror jag an vi är överens om - konkurrensförmåga, elTcktiviict och produktivitet. Den nya lagslifiningen måste ta hänsyn lill utvecklingens krav och ge utrymme lör enkla besluisformer och smidig föreiagslcdning. Därigenom skapas trygghet Ibr alla, såväl anslällda som företagare.

Enligt vår uppfattning hade arbcisriiiiskommiiién lyckais ganska väl när del gällde all balansera olika intressen mot varandra. Del var också under lång lid i arbeisrällskommillén stor majoriiei bakom kommilicns uppfatlning. Tyviirr splittrades den under uiredningens gång, och det beklagar jag. Propositionen har därefter pä liera vä.senlliga områden avlägsnat sig frän kommitiéns förslag.

Mindre företag präglas som regel av nära koniaki mellan föreiagslcdare och anslällda. Vi llnner del diiilbr felakiigl all dessa förelag skall behöva fullgöra sin Ibrhandlingsskyldighei och sin inlbrmaiionspliki genlemoi uiomsiående föriroeiulemän eller ijänsiemän inom den fackliga orga-nisaiionen. Förslaget innebär, efter vad jag kan se, en inkompetensför-klaring av arbetstagare och ijänsiemiin i små företag och på små arbeisplaiser, där del saknas lokal arbelslagarorganisalion. FiJrslagci innebiir även risk all beslul som direkl berör den enskildes Ibrhållanden på ar-bcis|>lal.scn kommer all fallas över hans huvud.

Del finns ca 136 000 aflarsdrivande enheler med ansiiillda. men endasi i 14 000 av dessa finns del lokala fackklubbar. Inom i. ex. Vcrksiads-lörcningen med dess 2 300 medlemmar saknas klubbar Ibr ile ansiällila enligt följande: 60 ".. av dem saknar Melallklubb, dvs. I 380 företag; 77 "n saknar SlF-klubb - I 770 företag; 83 ".. .saknar SALF-klubb - 1 910 företag.

Alla de mindre och medelstora förelagen måsle enligt vår uppfaiining Nr 145 få samma möjlighei som de siora förelagen all fullgöra sina förhandlings- Onsdagen den och inlbrmaiionsskyldigheier direkl med föreirädare för föreiageis an- j juni 1976

siällda, aniingen med verksiadsklubb eller med ijänslemannaklubb i fö- --------

reiagei eller med facklig förtroendeman, ansiiilld i föreiagel och anmiild Arbetsrältsreförm
och ulsedd av organisaiionerna. m. m.

I reservalionen 4 har moderaia samlingspartiets representanter i uiskonel lillsammans med cenierpariiei föreslagii eii syslem för medinflyiande inom mindre förelag där fackklubb saknas - en syslem som ger de i föreiagel ansiiillda direkl koniakl med förelagaren genom ombud eller kontaklman som ul.ses av den fackliga organisaiionen. Om man inie komnier överens om frågornas lösning inom förelagd vid de överläggningar man har, skall ombudet ha skälig tid på sig alt la kontakt med sin lokala fackliga organisation, som i sin tur har möjlighei atl ta upp förhandling med förelaget. Sådana regler som vi här föreslår gör del möjligi all flyiia ned medinflytandet och informationen till verksiadsgolvei. lill arbeisplaiscn. Del iir all lägga mcdinflyiandei hos de vanliga arbetarna, de vanliga ijänslemännen - som siaisminisiern uttryckte del i TV för ett par dagar sedan. Jag beklagar att vi i uiskottel inte har kunnal få majoritet för detla förslag.

Arbeisrällskommillén föreslog an arbeisgivaren skulle vara skyldig all vänui med beslul och verkställighet därav tills förhandlingarna är avslutade, om sådant uppskov skäligen kan krävas av honom. Enligt propositionens förslag har arbetsgivarens möjlighet atl fatta beslut innan förhandling avslutats ylleriigare beskurits, och man har infört begreppen "särskilda" eller ""synnerliga" skäl. Enligt vår mening är de av arbets-räliskomminén föreslagna reglerna bäiircän proi-)osiiioncns,och jag yrkar därför bifall lill reservalionerna 7, 15, 16 och 18. Låi mig i deila sammanhang också yrka bifall lill reservalionen 4.

Vi kan inie godia förslagel all förhandlingsskyldigheien -om enighet inte uppnås pä lokal nivå - skall föras upp till centralorganisation.

I reservaiion nr 8 har vi uigit upp denna fråga och föreslagit en lagregel som undantar central förhandling. Vi anser detla nödvändigt föran undvika an förhandlingsförfarandei byråkrati.seras. vilket jag tidigare uiiryck-le farhågor för och vilket kan medföra betydande förseningar av beslul som iir väsentliga för produkiionen. Givcivis - del vill jag siarki un-dcrsiryka - slår del parterna friii all genom avtal komma överens om all ha ceniral förhandling i vissa frågor.

Jag yrkar bifall lill reservalionen 8 och lill följdrcservaiioncrna 11 och 22.

Enligt arbetsräiiskommillcns förslag skulle arbelsgivarna åläggas att
fortlöpande hålla den lokala moiparien undcrräiiad om förelagets pro
duktionsmässiga och ekonomiska utveckling saml om personalpolitiken.
I propositionen är denna skyldighei belydligl ulvidgad liksom kreisen
av inlbrmaiionsberäiiigade, ulan an cll däremoi svarande sekrciesskydil
stadgas. 45

Nr 145 Lagrädci unalade all beslul och ansvar bör förenas i fråga om föreiageis

Onsdagen den informaiionsskyldighel, för an kravel pä lämnad inlbrmaiion inie skall

2 juni 1976 kunna åsiadkomma skada. Dciui sammanfaller med vär upplänning, och

--------------- vi har också gen uilryck för deila i vår moiion. Jag yrkar bifall lill re-

Arbetsrättsreförm .servaiionen 24.

ti- tn. Också reglerna för tystnadsplikt har fåll en något annan uilbrmning

i propositionen än i utredningsförslaget. Möjligheter föreslås all förhandlingsvägen överenskomma om lysinadspliki.

Vi finner del uppenbart all lysinadspliki skall kunna ulkrävas, t. ex. då information lämnas om förhällandcn som myckel nära ansluter lill företagarens privata ekonomiska förhållanden, lill föreiageis interna kalkyler m. m. Särskilt viktigt iir all sådan lysinadspliki kan åläggas facklig ijänsieman, om denne i sin vcrk.samhei har all la einoi informalioner från flera företag inom samma bransch eller avtalsområde, lliirav följer all regler beiräflandc lysinadspliki ocksä måsie förses med sanklioner. Jag yrkar bifall lill reservalionen 27 med följdrescrvaiioner. Arbeisrällskommillén föreslog också i sill beiiinkande all man skulle avgränsa medbcslämmandefrågorna lill arbclcis ledning och fördelning. 1 proposiiionen har lillkommii möjligheier all iräfta kolleklivavial även beiräffande vcrksamhelens bedrivande i övrigi, dvs. förelagsledningsfrågor.

Förmågan all falla snabba beslul, an göra de rikliga marknadsmässiga bedömningarna saml viljan all la risker kan vara hell avgörande för en förelags möjligheier all över huvud laget fungera. Alt utan föregående utredning och remissbehandling vidtaga så långtgäende ingrepp i de svenska förelagens ledningsfunktioner inger enligt vår mening myckel starka beiiinkligheier.

Oav.seli hur beslutanderätt fördelas mellan arbetsgivar- och arbetstagarsidan bör del göras klart all belbgenhei an besluia och skyldighet all la ansvar bör följas ål. Vi är medvetna om all vissa gränsdragningsproblem kan uppslå, men vi är också övertygade om all dessa ulan siörre svårigheter skall kunna lösas i del prakliska livet enligt den modell vi föreslår. Jag yrkar bifall lill reservationen 31.

1 frågan om tolkningsföreträdet pekade arbetsrättskommittén på all en uividgning i olika former av arbeislagarsidans inflytande över arbetslednings- och arbeisfördelningsfrågor kommer atl reducera betydelsen av den nu tillämpade regeln. Kommittén föreslog också en lagreglering av frågan, som i princip innebär att arbetsgivarens tolkningsfö-rctriide kvarstår men att arbetsgivaren åläggs att inom viss tid la iniiiaiiv till förhandlingar, i sisla hand jirövning i arbetsdomstolen. 1 denna fråga var också arbctsränskommiiténs majoritet enig fram till sista sammanträdet, dä del uppstod oro i lägret, med känt resultat som följd.

Starka skäl lalar Ibr all arbeisräiiskommitténs förslag läggs lill grund för lagen i detta avseende. Jag yrkar bifall till reservationen 33. Frågan huruvida poliliska strejker är lagliga eller inte är i dag oklar.

Lagsiiftning och därmed också klara rättsfall saknas. Vi ansluter oss för Nr 145

vär del lill del synsätt som priiglas av arbeisräiiskommitténs övcrvä- Onsdagen den

ganden. Det finns enligt vår mening anledning att nu - när arbetsrätten y ■ ■ 197/;

i hela dess vidd görs lill föremål för ny rättslig reglering - i lag fasisiälla ______

den iradiiion på den svenska arbeismaiknaden som har lagii avslånd Arbetsrättsreform
frän poliliska strejker. m. m.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 40 och 42.

Lål mig sedan gå över lill den offentliga sekiorn.

Den föreslagna lagsliftningen gäller ju även den olTenlliga sekiorn. Därvid uppkommer problem avseende gränsdragningen mellan frågor varöver anställda skall ha rätt lill inflytande och sådana frågor som det med hiinsyn lill den iwliliska demokraiins krav, som vi är överens om, måsie ankomma pä de poliliskl ansvariga inslanserna all ensamma falla beslut om. Detta är en fråga som vi bedömer vara av allra största principiella betydelse. Gränsdragningen måste vara klar och reglerna för lösande av tvist därom stå i överensstämmelse med demokraiins principer och de krav på rättslig prövning av dylika ivisler som frågans karakiär moiiverar och som vi på andra områden är överens om.

Arbeisrällskommillén föreslog all det nuvarande avialsförbudei skulle ersiillas av en regel om ogillighei av avtal som inskriinkcr del allmännas rätt all beslula om myndighets verksamhet. Förslaget har emellertid fått siark kritik under remissbehandlingen.

Del iir möjligt att en regel om ogillighei inic var den bäsla konsiruk-lionen, men principen var kommillén ense om, nämligen all man inte får förhandla och sluta avtal om myndighetens verksamhet.

Enligt statsrådet bör avtal inte få iriiffas i frågor som gäller den off-eniliga vcrksamhelens mål, inrikming, omfaiining och kvalitet. Denna uppfattning delar vi. Efter en omfailande redovisning av vilka ålgärder som måsie förbehållas de poliliska organen kommer dock depariemenlschefen fram lill all del emellertid kan ""finnas fall där en påverkan genom lörhanillingar och avial på en verksamhels kvalilei är av ringa beiydel.sc i förhållande lill arbeisorganisalionens iniresse att kunna påverka de an-siiilldas arbetsförhållanden. 1 sådana fall kan det vara skäligt all godtaga en avialsreglering även från den politiska demokratins synpunki."" Därigenom har vi icke någon klar griinsdragning.

Det nuvarande avialsförbudei gällande myndighets verksamhet - varmed vi avser verksamhetens mål, inriktning, omfaiining och kvaliiei - bör 1. v. bibehållas. 1 del fall ivisl uppslår bör ivisicn lösas av domstol. Frågan bör bli föremål för ylleriigare uiredningoch nyit förslag föreläggas riksdagen under hösien 1976. alltså innan reformen träder i krafi. Dessförinnan bör lagrådels mening inhämias.

An lagrådei icke hörts angående denna del av iiroposiiioncn framstår för oss som icke försvarbart. Vi gjorde i utskonet en hemsiällan om lagrådsremiss, men det fick vi ingen anslutning till, och det beklagar jag.

På den kommunala sekiorn finns i dag inie några lagliga möjligheier ''

Nr 145 lill personalmedverkan i beslutssituation i grupp. De poliliskl valda för-

Onsdagen den iroendemännen ansvarar i nämnder och styrelser för praktiskt laget hela

2 iuni 1976 förvaltningsverksamheten - verkställigheten av beslul m. m. Enligt nu-

--------------- varande kommunallagar kan delegation ske lill en ijänsieman eller grupp

Arbetsrättsreform av poliliska förtroendemän men icke till grupp av anställda eller lill blan-
m. m. dad grupp förtroendemän och anställda.

Vi kan inte, som vi framhåller i reservationen 55, godta alt den poliliska demokratin görs förhandlingsbar. Vi vill, som jag tidigare har sagt, ha klart besked om var gränsen går mellan den politiska beslutanderätten och medinflytandet från fackliga organisaiioner.

Jag yrkar härmed bifall till de reservationer där moderaia samlingspartiets representanters namn finns med.

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! Jag kan inte stämma in i den lovsäng som från denna talarstol har basunerats ut från de övriga partierna om hur bra det här förslaget är, hur del kommer all genomsyra samhällei och hur demokraliseringsprocessen genom del här förslagel kommer all ta stormsteg framåt.

Vänsierpartiei kommunisterna har på de mest väsentliga punkterna inte kunnal godkänna regeringens förslag lill lag om medbestämmande i arbetslivet. Vi har lagt fram alternativa förslag i de viktigaste och avgörande frågorna.

Vårt parti kan inte acceplera en lagsiiftning som förutsätter och bygger vidare på klassamarbetet, en lagsiiftning som har samma innehåll som den gamla klasslagstiftningen från 1928- kollekiivavtalslagen och lagen om arbetsdomstol - och som t. o. m. på vissa punkter skärps.

Vår parlimotion 2495 och övriga moiioncr från vpk som nu behandlas är från arbeiarsynpunki det enda aliernalivci lill regeringens förslag. De borgerliga partierna har i slorl sen godkänt regeringsförslaget. Del säger allt om innehållet. Och detta har redan nu deklarerats från samtliga tre borgerliga partier - även om de på vissa punkicr inte är hell överens.

När del gäller målsättningen i denna s. k. arbelsrältsreform har rc-geringspariiei och de borgerliga samsiämmigi uiialat följande -jag citerar ur uiskoneis betänkande:

""Utskonet, som längre fram i betänkandet kommer an mera ingående
behandla de olika delarna av reform förslagel, anser all de grundvalar
för reformen som sålunda redovisats är riktiga. Reformen ger nya ul-
gångspunkter för ett samarbete på arbetsplatserna som bör vara till gagn
för såväl arbetstagarna som näringslivet och samhället. Genom atl vidga
de anställdas inflytande kan arbetslivet tillföras nya sociala dimensioner.
En ökad arbeisiillfredssiällelsc, som är eli mål i sig, kan beräknas frigöra
nya krafter och få posiliva effekter inte minsi från effekiiviieissynpunki.
Del är betydelsefullt all vår produktionsapparat kan bibehålla sin in
ternationella slagkraft som är en avgörande grundval för värt välstånd.
48 Det är sålunda viktigt all parterna på arbetsmarknaden fyller de ramar

för inflytande som nu dras upp med en innehåll som är förenligt med effekiivilel och smidighet i beslutsfatlandel hos förelag och myndigheter.

Innehållet i de motioner som väckts i anslutning till propositionen visar att det finns bred uppslutning bakom huvudtankarna i regeringens förslag.""

Ja, har de borgerliga partierna denna övergripande målsättning är det förklarligt att förslaget har accepterats av dem. Vänsierpartiei kommunisternas målsättning har naturligtvis ett helt annal innehåll.

Vi har i reservalionen 1 klart uttalat atl den arbetsrättsreform som nu skall genomföras bör innebära en praktisk demokratisering av arbetslivet. En lagstiftning måste tillförsäkra arbetarklassen demokratiska rättigheter. Den måsle vara så utformad att lönarbetarna och deras fackliga organisationer på ett efrektivt siin kun använda lagen i kampen mot arbetsköparna. Den makt som arbetsköparna fortfarande har i kraft av sitt ägande av produktionsmedlen och uinyiljandel av befintlig klasslagstiftning måsle brytas. Detla kan endast ske i kamp mot kapitalets intressen - inte genom fortsatt och utvecklat klassamarbete.

Lagförslaget innehåller inte några regler som ger de arbetande beslutanderätt och är inte heller i andra avseenden av sådan karaktär atl del i någon väsenilig grad förändrar maktförhållandena mellan lönarbetare och arbetsköpare.

Vår målsättning i lagstiftningen om demokraiiska rälligheler på arbetsplatserna har en social inriktning. Vi anser att en sådan lag måste syfta till alt ge trygghet i anställningen - räil liU meningsfullt arbeie ål alla. Lagen måsle vara ett instrument i arbetarklassens händer i kampen för en rättvisare fördelning av produktionsresultatet och bidra till all skapa godlagbara ekonomiska villkor för alla lönarbetare. Lagbestämmelserna skall också kunna utnyttjas av lönarbetarna och deras fackliga organisaiioner i kampen för bättre arbetsmiljö - mot den alltmer ökande utslagningen och för all minska hälso- och olycksrisker.

För all uppnå de angivna målen måsie lagbesiämmelserna rikla sig mot arbetsköparnas maktställning och mot den befintliga klasslagstiftningen.

En lag om demokratiska rättigheter måsle ha etl annal innehåll än det som regeringen nu föreslagit. Vpk har krävt an fackföreningarna skall få avgörande rättigheter genom den nya lagen.

Enligt våra krav skall fackföreningarna ha obegränsad förhandlingsrätt. Den primära förhandlingsskyldigheten för arbetsköparna måste gälla alla frågor oavsett om det föreligger avtal eller ej. Samma regler måsie också gälla för offentligt anställda - dvs. Ibr dem som är anställda hos stat. kommun och landsting.

Fackföreningarna skall ha laglig räil alt använda strejk eller andra stridsåigärder som påtryckningsmedel i förhandlingar. Strejkande och fackliga organisaiioner skall inte kunna dömas till skadestånd av något slag - det är vår bestämda uppfatlning.

Fackföreningarna skall också - enligt våra krav - ha exklusiv räil att

4 Riksdagens prolokoll 1975/ 76:145-146

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

Nr 145 tolka avtal. Domslolsförfarandet kan därmed radikalt läggas om. Ar-

Onsdaeen den betsdomstolen har inte längre någon uppgift aii fylla och kan diirför av-

2 iuni 1976 skaffas. Delsamma gäller skiljenämndsförfarandei och disciplinnämnder-

--------------- na på den offentliga sekiorn. Tvister om tolkning av lagar kan avgöras

Arbetsrättsreform av civila domstolar. En ny och radikalare rällspraxis måsic framskapas,
m. m. vilkel betyder att alla gamla reaktionära prejudikat som arbelsdomslolen

fastslagit och som nu gäller måsie spolas, hell enkelt.

För all ge fackföreningarna siörre möjligheter all mobilisera medlemmarna till enad kamp för sina klassintressen kräver vpk all fackföreningarna skall ha rätl att anordna fackföreningsmöten på betald arbetstid, utan inblandning från arbetsköparna. Del är en myckel viktig detalj. Mot bakgrunden av bestämmelserna i ""trygghetslagen"", som gör del möjligt all avskeda arbetare som tvingats tillgripa strejk i kampen mot ogina arbetsköpare, föreslår vpk atl del i lagen införs etl klan siadgande om atl dellagande i strejk aldrig får läggas lill grund för uppsägning eller avskedande. Likaså föreslås att del i lagen införs förbud mot svartlistning av arbetare. För att en sådan lagbestämmelse i praktiken skall ha någon verkan måste den kompletteras med arbetsförmcdiingstvång, dvs. obligatorisk arbetsförmedling. Det är etl krav som vpk på nytt reser; vi har ju ställt del tidigare.

Demokrati på arbetsplatserna måste också innefatta lönarbetarnas rätl all bedriva politisk verksamhet. Denna rätl utgör en viktig grund för att utveckla lönarbetarnas och fackföreningarnas självständiga kamp för sina klassinlressen och moi arbetsköparnas maktmonopol.

Den poliliska demokraiin kan inte få uleslängas från arbelsplaiserna. Den får heller inte - som fallei blir enligt regeringsförslaget - göras till en förhandlingsfråga. Rätten lill politisk verksamhet måste lagfäsias. Gör man den lill en förhandlingsfråga blir del ju cll dividcrande om huruvida man skall avstå från någonting annal för an föra ul politisk propaganda på arbetsplatserna.

Vi delar naturiiglvis inie borgarnas reservaiionsvis framförda lanke-gångar att man skulle förhandla om saken men ge anvisningar lill förhandlarna atl samtliga riksdagspartier skulle ha möjlighet all driva politisk verksamhet på arbetsplatserna. Del ankommer ju pä de enskilda partierna att utveckla politisk akiiviiel jiä arbelsplaiserna, och kan inie nioderaier, folkpartister eller centerpartister bilda politiska organisationer på arbetsplatserna, så får de naturligtvis avslå från del. Vad vi menar är atl arbelarna själva skall kunna utveckla en politisk verksamhet.

En avgörande fråga när del gäller i vad mån lönarbetarna och deras fackliga organisationer skall kunna hävda arbetarklassens intressen gentemot arbetsköparna är insynen i och konirollen av Ibreiagcns verksam-hei. Enligi vpk:s molionskrav måsle arbeisköparna åläggas all regelbundet eller efter framställning från fackföreningarna utan .sekreiessbestäm-melser ge en fullödig information om företagens ekonomi, orderingång, lageruppbyggnad, investeringar, föriindringar inom företaget-koncernen, omflyttningar, uppsägningar, avskedanden, rationaliseringar och perso-

nalpolitiken i övrigi. Informationen måsie lämnas direkl till fackförening-      Nr 145
ens styrelse, som sjiilv har att avgöra i vilken mån informationen skall      Onsdaeen den
föras vidare lill medlemmarna. Det får således inte förekomma någon      7 iuni 1976
sekretessbestämmelse enligt vår uppfattning.

Fackföreningarna skall också ha rätt all utse revisorer som skall ha Arbetsrättsreform full insyn när det gäller att kontrollera företagens-koncernernas och myn- m. m. dighelernas ekonomi. Rätten till denna insyn i och kontroll av företagen bör enligt vår mening också tillkomma fackliga ombudsmän och fackliga experter som inte är anställda i företagel eller inom myndigheten.

Fackföreningarna måste för att kunna sätta kraft bakom orden få lag-stadgad vetorätt i de väsentligaste frågorna som rör arbetsplatserna. Vetorätten skall gälla alla personalfrågor, såsom omplaceringar, uppsägningar och avskedanden vid beslut om rationaliseringar och omläggningar av produktionen. Den skall också gälla vid fastställande av löneformer - som är en mycket omdiskuterad och viklig fråga - saml vid anlitande av entreprenörer och i investeringsfrågor. Regeringsförslaget har inte tagit med dessa frågor i någon större utsträckning. Vetorätten för facklig organisation enligt regeringsförslaget gäller egentligen bara anlitande av entreprenörer i vissa fall.

Vpk kräver också atl fackföreningarna tillförsäkras rätten att genom strejker agera för sina politiska krav som inte har ett direkt samband med förhållandena pä den egna arbetsplatsen. Lönarbetarnas intresse-kampär inte isolerad till arbetsplatserna utan omfatiar också rent politiska krav, exempelvis pris- och hyresfrågor. Det kan även gälla Sveriges anslutning till internationella politiska block som EG och NATO. Vi vet ju all en borgerlig regering inie skulle vara främmande för vare sig EG eller NATO.

Vpk anser del också självklart all de fackliga organisaiionerna skall ges suverän rätt att beslula om internationella solidariieisaklioner i både fackliga och politiska frågor.

Fackföreningarna måste också tillförsäkras rätten att själva bestämma vilken tid de fackliga förtroendemännen behöver för sitt arbete samt att arbeie som facklig förtroendeman utför på lid utanför den ordinarie arbetstiden skall betalas som arbetad lid. Vpk kräver således ändringar i förlroendemannalagen, som ger fackföreningarna och de förtroendevalda dessa rättigheter.

Vårt parti har också i en moiion krävt, all riksdagen ullalar an arbetstillfredsställelse saml god fysisk och psykisk arbetsmiljö utan arbets-heis och Ulslagning skall vara överordnade målsättningar vid reformeringen av arbetsrätten, och att frågan om ökad effekiivilel helt underordnas dessa målsättningar. Del är i stora drag vad vänsterpartiet kommunisterna lägger in i de övergripande målen för reformering av arbetslivet. Regeringsförslaget har en omvänd målsättning, diir effektiviieien i produktionen och fortsatt klassamarbete är huvudfrågor. Detta är bara atl beklaga.

Jag skall nu övergå lill att mera ingående beröra de frågor som har 51

Nr 145 debatterats mest ute på arbetsplatserna och som lönarbetarna inte fick

Onsdagen den möjlighet att ta ställning till i den mycket omfattande arbetsplatsremissen

2 iuni 1976 beträffande S 32-ulredningen.

--------------- Det allvarligaste med regeringens förslag är all man har bibehällii an-

Arbetsrättsreform visningarna om uppsägning och avsked i kvalificerade fall vid dcllagande
m. m. i s. k. olovlig arbetskonflikl, som finns intagna i 1973 års ""trygghetslag"".

Ja, man har t. o. m. skärpt besiiimmelserna. Arbetsmarknadsministern anger här två skäl där uppsägning eller avsked vid s. k. olovlig konflikt kan anses motiverat. I propositionen, bil. 1 s. 294, säger arbetsmarknadsministern så här:

""Enligt min mening bör endasi i särskili kvalificerade fall uppsägning
eller avsked av deltagande i olovlig arbetskonflikl komma i fråga. Elt
sådant fall bör vara när en olovlig arbetskonflikl blir långvarig lill följil
av all dellagande arbeisiagare inie kan förmås all vika från klart av
talsstridiga krav och återgå lill arbetet. Ett annal exempel bör vara---------

när någon arbetstagare driver fram en strejk i syfte att störa den ordinarie fackliga verksamheten på arbetsplatsen och liknande.""

Vad menas med all störa den ordinarie fackliga verksamheien och liknande? Det är mycket diffust uttryckt. I den formuleringen kan tolkas in nära nog vad som helst, och del kan innebära också interna fackliga dispyter. Del behöver inie nödvändigtvis vara en ren lönefråga som kräver sin lösning utanför gällande kollektivavtal. Som vi mycket väl känner till förekommer sådani i vårt land i dag. Detsamma gäller långvariga strejker. Vem är del som har sisia ordel vid bedömningen av huruvida en sirejk skall betraktas som långvarig eller inte, och om någon har stört den ordinarie fackliga verksamheten? Ja, det blir som hittills arbetsdomstolen eller i vissa fall en skiljenämnd som skall avgöra den saken. Och vilken tillit kan lönarbetarna i genien ha lill all få rätl i arbetsdomstolen? Ja, den möjligheten är hell obefintlig, om del är fråga om ett lag- eller avtalsbrott. Där har arbetsdomstolen sina riktlinjer klara. Där finns redan prejudikat på vad som menas med en allvarlig eller långvarig olovlig sirejk. Här har regeringen kommit med en skärpning jiimföri med tidigare bestämmelser i den s. k. trygghetslagen. Fackförbundens stadganden och beslul har upphöjts lill lag och kan medföra uppsägning eller avsked, därest arbetare begär stadgebron av visst slag. Jag vill fråga arbelsmark-nadsminislern: Var det verkligen nödvändigl all skärpa denna bestämmelse'' Litar man inte på atl de fackliga organisationerna klarar det här'.' Den utvidgade lockouträilen vid s. k. olovliga konflikter innebär också en myckel allvarlig försämring.

Enligt kolleklivavialslagens hiiiillsvarande besiämmciser har arbeis-
köparen ingen möjlighei all bli befriad från fredsplikicn med mindre
än alt han först begärt prövning hos arbetsdomstolen av frågan, om lag-
eller avialsbroll föreligger. Har arbelsdomslolen funnit atl så är fallel
måste arbetsköparen på nyll gå lill arbelsdomslolen för all få konsiaicral
all lag- eller avialsbronei är av sådan omfaiining all frcdsförplikielsen
52 kan hävas av arbelsdomslolen eller an kollekiivavialci i sin hclhei kan

hävas.

Denna paragraf har i del nya förslagel uppluckrats så att arbelsdomslolen har möjlighet att häva fredsplikten för arbetsköparna omedelbart. Arbeisköparna får möjlighet atl genom elt ganska enkelt domstolsförfarande utfärda lockout mot övriga arbetare, således även mot dem som inte deltar i en uppkommen konflikt. Motiveringen för ilcnna eftergift lill arbeisköparna har arbetsmarknadsministern deklarerat pä s. 277-278 i proposiiionen. Där siiger han följande:

""Kommittén har föreslagit alt dessa besiämmciser överförs oförändrade lill den nya lagsliftningen. Jag ansluier mig härtill sålillvida all jag anser alt det fortfarande bör vara en sak för AD att avgöra om kollektivavtal skall fä hävas eller om partiell befriel.se från avtalsförpliktelse skall få

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

Arbetsrättsreform m. m.

På den senare punkten anser jag dock atl en justering bör göras, så att det inte längre skall vara nödvändigt att först utverka en förklaring av AD om motpartens lag- eller avtalsslridiga förfarande och sedan i en andra omgång begära eller få befrielse från åvilande förpliktelser. Del bör i stället vara möjligt alt omedelbart utverka befrielsen hos AD.

Jag föreslår detta med lanke närmast pä fackligl osankiionerade av-lalsslridiga konflikter, där arbeisgivaren försätts i en svårt liige lill följd av all enbart en mindre grupp arbeisiagare dellar i konfliktåtgärderna som sådana men där i realiteten hela arbeisiagarkollckiivct ligger bakom dem och har intresse av att åtgärderna medför ändringar i träffade kollektivavtal.

1 sådana fall bör enligt min mening arbeisgivaren ha större möjligheter än nu att snabbt befrias från sin fredsförpliktelse för alt kunna möta den olovliga striden med motåtgiirder.""

Jag vill återigen rikta en fråga till arbetsmarknadsminislern: Var det verkligen nödvändigt med en sä långigående eftergift lill arbeisköparna i också deila fall'.' Kommeniarer i övrigi iir överflödiga. Dessa punkter i regeringsförslaget borde applåderas från arbetsköparhåll.

Frän arbelarhåll måsle kampen mot klasslagstiftningen fortsätia. Del var inte nya klasslagar som lönearbetarna tänkte sig när de fliiigt dellog i del omfailande remissarbetet runt om i landet. Många unalade sig för lokal strejkrätt och slopande av fredsplikicn. Det är vad vpk i en läng rad år har krävt. Vi kommer alt forlsälla all sliilla krav på demokratiska rättigheter på arbetsplatserna. Värt parti kommer all med all kraft forlsälla kampen moi klasslagarna och moi S 32, som inie kommer alt försvinna med det förslag som nu föreligger. Även om S 32 inic skrivs in i kol-Ickiivavialen, har ju arbeisköparna möjligheien all hävda en annan sak: i lagen om anslällningsskydd vid uppsägningar och avskedanden flnns en hel rad anvisningarom s. k. saklig grund föran siälla folk ulan arbeie.

Arbeisköparna behöver inie ens ha saklig grund för all avskeda eller säga upp anslällda. Del går bra ändå, bara man iir beredd all beiala en viss summa pengar för all bli av med exempelvis fackligl och poliliskl akiiva. Den möjligheien ger ju 39 S i lagen om anslällningsskydd. Deila

Nr 145 borde man naturligtvis ha arbetat om.

Onsdaeen den Arbetsköparna kan också utan någon som helst motivering vägia an

2 iuni 1976 anställa arbetssökande, även om den sökande är kvalificerad för arbetet,

--------------- dvs. svartlistning förekommer fortfarande på den svenska arbelsmark-

Arbetsrättsreform nåden. Delta förhållande torde inte vara främmande vare sig lör regc-
m. m. ringen eller för LO- och TCO-rcpresentanterna, som har varil med och

utrett den hiir frågan. Men man har inte med en rad berört ilessa reaktionära företeelser.

Verkstadsföreningen gav i slutet av 1973 ui en cirkulär till sina medlemmar med insiruklioner om hur man skulle gå lill väga vid regisircring av arbetare som deltagit i sirejk. Registren förvaras centralt av Verkstadsföreningen, naturligtvis för framtida bruk för all utestänga folk som har uppträn aktivt och deltagit i kampen på arbetsplatserna.

Elt annal exempel på hur reakiionäri arbeisköpare kan upplräda beträffande svartlistning är alt cll inflytelserikt sjöfarisförciag på Tjörn an-säg sig ha rätt an vägra en arbetare fortsatt arbeie, därför all hans hustru deltog i en petitionsrörelse mot företagels expansion på Tjörn. Man går här så långt all familjemedlemmarna kontrolleras poliliskl.

Regeringens förslag berör inte dessa vitala frågor. En lag som avser att demokratisera arbetslivet borde självfiillet också stadga allas räil lill arbete och då samlidigi förbjuda svarilisining.

All fackföreningarna får förhandla om arbetets ledning och fördelning och om förelagsledande frågor betyder på iniei sätt all S 32 kommer all försvinna. Den s. k. kvardröjande slridsrätten, som man har gjort en slorl nummer av, kommer av allt att döma all finnas endasi i undantagsfall. Förutsättningen för denna stridsrält är att facket aktualiserat frågorna om medbestämmande i löneförhandlingarna och atl man inte träffat någon uppgörelse centralt. Eftersom vi haren system med centrala förhandlingar, kommer dessa frågor an tas upp av LO och förbundsledningarna, och det är då sannolikt att någon form av överenskommelse träffas centralt, för man hänger väl inte gärna upp en lönerörelse på de hiir medbesiämmandefrägorna. Del kan då bli en minimiuppgiircise som skall läcka hela fäll, och då är den s. k. kvardröjande siridsriilten borta. Då kvarstår endasi överläggningar på del lokala planet med fredsplikl, och det blir i praktiken bara resonemang om samförståndslösningar, något som fackföreningarna och de stora fackliga organisaiionerna har vänt sig emot.

Vpk:s alternativ till S 32 i den nya lagen, med det tillägg som vi föreslagii, föreskriver demokratiska rättigheter för fackföreningarna som skulle utgöra ett starkt stöd för lönearbetarna i kampen for deras klassinlressen. Dessa rättigheter kommer att närmare redovisas av andra talare från vänsterpartiet kommunisterna.

Vad som kan betraktas som positivt i regcringsförslagei - för det finns

Ulan ivivel också sådant - är den utvidgade förhandlingsriincn och den

primära förhandlingsskyldigheten för arbetsköparna. Men även dessa be-

54 siämmelser är omgärdade av begränsningar som vårt parti inte kan ac-

cepiera. Del är naturligtvis en fördel för fackföreningarna atl arbeiskö- Nr 145

parna är skyldiga all på egei iniiiaiiv la upp förhandlingar när man avser Onsdagen den

all vidta viktigare förändringar. Men varför skall det bara gälla vid vik- 2 juni 1976

ligare förändringar? Varför inte vid alla förändringar som vpk krävt? _____

Vem skall avgöra om del är en viklig föriindring eller inie? Därom skall Arbetsrättsreform man tvista. Dessutom finns en undanlag, och del har undersirukiis hur m. m. viktigt det är all del får vara kvar. Om synnerliga skäl föreligger fär således arbeisköparna fatta beslut och även verkställa beslut innan förhandlingsskyldigheien är fullgjord.

Samma förhållande gäller när förhandlingsskyldigheten på fackförenings begäran skall verkställas. Om särskilda skäl föreligger kan arbetsköparna verkställa beslut utan att ha fullgjort förhandlingsskyldigheten. Huruvida arbetsköparna i sädana fall handlat rätt eller ej skall avgöras i efterhand av arbetsdomstolen, såvida man inte har skilje-nämndsförfarande infört i kollektivavtalet. Vpk har ansett all sådana lagbestämmelser inte kan accepteras, utan arbetsköparna skall alltid fullgöra sin förhandlingsskyldighet innan några åtgärder över huvud tagel får vidtas.

Den lagstadgade informationsskyldigheten är en för fackföreningarna myckel viklig fråga. Det måste också ses som elt framsteg att arbetsköparna blir skyldiga att lämna all nödvändig information lill facket. Men även här är det fråga om en begriinsning och en begränsning av myckel viklig art. Arbeisköparna har riill all förordna lysinadspliki för dem som moliar informationen.

Värt parti har krävt att fackföreningarna själva skall avgöra i vilken omfattning informationen skall föras vidare. Vpk anser också atl fackliga ombudsmän och fackliga experter skall ha riill lill informalion om förelags och myndighels verksamhet. Vi vet atl borgarna föreslagit en ytterligare begränsning. Förklaringen är naturligtvis att man inte vill släppa ifrån sig någon bit. Där regeringsförslaget är en förbiliiring går borgarna ui på samlad linje för att motverka delta.

Många frågor som borde varil med i en lagsiiftning avsedd all de-mokraiisera arbeislivel har uteslutits både av regeringen och av utredarna. Politisk verksamhet på arbetsplatserna, politiska strejker, frågan om fackföreningarnas suveriina rätl alt vidta solidarileisåtgärder är några.

En annan fråga som heller inte berörs är arbetarnas rätt till tillträde pä arbeisplaiscn under pågående konflikt. Enligt gällande riitlspraxis är det arbetsköparna som enväldigt avgör om facket skall få sälta ut strejk-vakter för all förhindra strejkbryleri. Vpk har krävt atl arbetarna i lag skall tillförsäkras rätten atl stoppa strejkbryleri.

Helhclsinlryckel av den lag, vars anlagande nu skall avgöras av riksdagen, blir för vår del all vi inie kan finna all de förbäiiringar som föreslås uppväger de nackdelar som förslagel har.

Den nya lagen blir inie någoi insirumeni i arbeiarklassens ijänsi. Den
blir i väseniliga avseenden cll insirumeni i moisalt rikining. Arbets
köparna kommer att kunna använda lagen mot lönarbetarna ännu ef- 55

Nr 145 feklivare än nu gällande klasslagstiftning. Fredsplikten finns fortfarande

Onsdagen den ''"' Tolkningsföreträdet har inte fån någon acceptabel lösning - det-

2 iuni 1976 samma gäller vetorätten. Frågan om demokratiseringen av arbetslivet

--------------- får återigen vänta på sin lösning. Vänsterpartiet kommunisterna komnier

Arbetsrättsreform att fortsätta kampen för demokratiska rättigheter på arbetsplatserna och
m. m. mot S 32 och den nu gällande klasslagstiftningen.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till samtliga vpk-reservationer utom nr

49 som senare under debatten kommer att ersättas av ett säryrkande

av herr Hagberg i Borlänge.

Hert FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Lål mig börja med atl säga lill herr Hallgren atl om jag nu inte använder mycket av min tid för all polemisera mot honom så är det därför all jag har en hel del antecknat som jag vill anföra beträffande reservaiion 4. Herr Hallgren får inte uppfatta del som någon ohövlighet, för vi är redo att ta diskussionen med kommunisterna där vi har fått föra den under alla tider, nämligen på arbetsplatserna och i de fackliga organisaiionerna.

Herr Hallgren sade på en punkt i sill anförande att vissa saker i lagförslaget är bra, men han slutade med att förklara alt medbestämmandelagen inte är något instrument för arbetstagarna att förbättra sin situation. Herr Hallgren, lål oss återkomma till den om tio eller femlon år. Jag tror all del är vi som har rätt, när vi säger alt del förhåller sig precis tvärtom.

Herr Nilsson i Tvärålund sade all han inte vill ha någon stor strid på tre av de punkter där cenierns representanter i utskottet har reserverat sig. Man kan ju fråga sig varför han inte vill ha den striden. Vi finner det viktigt att la upp lill diskussion alt ni vill luckra upp lagen - jag vänder mig i det här sammanhanget också lill herr Oskarson. Man skall komma ihåg att 14 S har elt direkt samband med 11 och 13 SS om den primära förhandlingsskyldigheten. I II S slår: ""Innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av sin verksamhet, skall han på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation i förhållande lill vilken han är bunden av kollektivavtal." Det är ju detta ni vill kringgå genom ert förslag till ändring i 14 S-

Herr Nilsson sade all han har talat med småföretagare och deras anställda om detta och atl de begriper det här. Har herr Nilsson frågat de fackliga organisaiionerna om de vill avslå från den primära förhand-lingsräitighelen?

Herr Nilsson förklarade att centerns system garanterar inflytande för
de anställda. Hur är del med det, herr Nilsson? Jag återkommer lill
de här paragraferna som hänger ihop, nämligen 14 och 20 SS- I del förslag
som ligger till grund för pressmeddelandet började 14 S på följande sätt:
"Förhandlingsskyldighet enligt 11-13 SS föreligger endasi om arbetsta
garorganisation har utsett föreirädare bland arbetstagarna på arbetsplatsen
56 och fullgörs i första hand genom förhandling med sådana föreirädare."

Det är precis samma formulering som ni fortfarande har kvar när del Nr 145

gäller informationen, där del står: "Informationsskyldighet enligt 19 S Onsdagen den

föreligger endasi om arbetstagarorganisation har utsett föreirädare bland j juni 1976

arbetstagarna på arbetsplatsen."

Här har ni skrivit lill elt sammelsurium som inte stämmer. Hur skall Arbetsrättsreform

man göra, om man går vid sidan av facket? Antag att det på en arbetsplats m. m.
finns 20 anslällda, av vilka 19 godkänner arbetsgivarens förslag men
en säger nej. Vem skall då bestämma om man skall gå vidare till facket?

Hert ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall i de båda repliker som jag har rätt till bara knyta an något lill vad som har sagts av herr Fagerlund och herr Nilsson i Tvärålund. Jag använder min första replik till några reflexioner med anledning av Bengt Fagerlunds anförande.

Del har talats om all blåsa lill strid. I mitt anförande sade jag ordagrant: Bakom den nu aktuella reformen slår en myckel bred politisk opinion, och på alla väsentliga punkter kommer det säkert vid voteringen senare i dag att visa sig finnas en slor uppslutning.

Detla antar jag atl utskottets vice ordförande inte kan förneka, men del fanns ingenting i herr vice ordförandens anförande som antydde om han var nöjd eller bitter över delta faktum. Jag tror del vore värdefullt att han redovisade om inte också han är lacksam för alt vi kan anta denna viktiga reform med en bred samling.

Herr Fagerlund sade atl det här fanns en rad ställningstaganden där socialdemokraterna har fått markera sin inställning mot de borgerliga partierna, som har haft en borgerlig värdering när de gjort sin skrivning. Herr Fagerlund lar fram några exempel och nämner bl. a. reservationen 9 angående särskilda och synnerliga skäl. Jag vill fråga herr Fagerlund: Är det lill nackdel för löntagarna att arbetsgivarna får vissa möjligheter att verkställa beslut om en fråga drivs till central förhandling? Jag kan inte se det.

Jag har sagt att man måsle beakta effektivitetsaspekten. Jag vill säga i arbetsmarknadsministerns närvaro att jag har tolkat det så alt denna-aspekt har beaktats också när statsrådet skrev proposiiionen. Jag vågar gå så långt all jag undrar om inte vår skrivning ligger närmare statsrådet Bengtssons skrivning än reservalionen gör.

När man tar sådana exempel, då är man ule för atl "söka" argument. Jag tror del vore värdefullt med ett klargörande från socialdemokraterna av om man är nöjd eller inte med den breda uppslutning ni fått i inrikesutskotiei på de väsentliga punkterna.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle vara glad om herr Fagerlund gav exempel

på de skrivningar där centern vill styra eller splittra facket eller där vår

skrivning är obegriplig.

Herr Fagerlund ville veta om vi under valrörelsen skall ha en affisch 57

Nr 145 där vi talar om atl vi är eniga med SAF. Vi var ju eniga med LO under

Onsdagen den fö""™ 's'-

2 iuni 1976 Uppriktigt sagt tror jag atl herr Fagerlund är myckel väl informerad

--------------- om och införstådd med våra förslag. Han vet mycket väl, liksom hela

Arbetsrättsreform regeringspartiet, alt vi inte följt upp SAF:s förslag. Det är våra egna
m. m. förslag.

Möjligtvis kan jag förstå om herr Fagerlund förväxlat propositionen och centerns reservationer när del gäller 14 S. Jag skall citera propositionen: ""Finns lokal arbetstagarorganisation, skall förhandlingsskyldigheten enligt 11-13 SS fullgöras i första hand genom förhandling med denna."

Det garanterar ingen information till anställda i företaget.

Här säger centern i sin reservaiion: "Om arbetstagarorganisationen har utsett företrädare bland arbetslagarna på arbetsplatsen skall förhandlingsskyldigheten enligt 11-13 SS i första hand fullgöras genom förhandling med sådan företrädare.""

Och så fortsätter vi: ""Innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av verksamheten skall han, om sådan företrädare som anges i första stycket inte utsetts, på eget initiativ överiägga med berörda anslällda, som tillhör organisation som avses i 11 och 13 SS, och är arbetsgivaren om arbetstagarna godkänner delta inte skyldig atl fullfölja förhandlingsskyldigheten enligt dessa paragrafer."

Vidare skall lid ges för arbetstagarna att tänka över saken.

Om arbetslagarna alliså inte är eniga med arbetsgivaren, anser vi det alldeles självklart att arbetsgivaren skall ha skyldighet alt gå vidare med förhandlingen.

Men om arbetstagare och arbetsgivare är eniga, vill jag ställa frågan till socialdemokraterna: Är det rimligt, och misstror facket sina medlemmar i föreiagel till den grad, atl man måste kolla upp del?

Vi anser del rimligt all när företagare och anslällda är eniga om en ålgärd, så behöver man inte forlsälla med förhandlingsskyldigheten.

Givetvis har facket alla möjligheter ändå. Vi hindrar på intet sätt facket alt la initiativ till de åtgärder man anser behövliga i varje särskilt fall.

Ja, herr lalman, min tid är ute, men jag har möjlighet atl återkomma.

Herr OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fagerlund sade all moderata samlingspartiet vill hindra utvecklingen när det gäller medinflyiande på arbetslivets område. Nej, herr Fagerlund, det är fel. Vi har under många år i partimolioner framfört krav på rätt till medinflyiande och medansvar i arbetslivet. Låt mig citera en mening ur vår parlimotion i år:

""Moderata samlingspartiet strävar därför efter att bredda och fördjupa
demokratin i arbetslivet och därigenom förbättra den enskildes möjlighet
all överblicka och påverka sin arbetssituation.""
58 Sedan påstod herr Fagerlund i sitt anförande all vi inte litar på parterna

och alt vi inte har förtroende för dem. Jag sade i början på milt anförande Nr 145

alt grundförutsättningen för all man över huvud laget skall kunna Onsdagen den

genomföra en reform av del slag som riksdagen nu skall beslula om j juni 1976

är att vi har ansvarskännande organisationer på arbetsmarknaden. Vi ---

har organisationer på arbetsmarknaden som vi kan hysa förtroende för. Arbetsrättsreform Vi har vår gamla välkända Salisjöbadsanda. Och vi moderater förmodar m. m. atl man skall kunna arbeta i samma anda även i framtiden. Del är alltså inte fråga om vare sig brist på förtroende för parterna eller att vi inte skulle lita på dem.

Vidare berörde herr Fageriund de små förelagen och sade att just inom dessa tar vi moderater undan möjligheten till medinflyiande för de anställda. Även här är del tvärtom, herr Fagerlund. Del är just medinflytandet som vi vill bredda och flytta ned lill de anställda på arbetsplatsen. Vilka är del som känner arbetsplatsen bäst? Del är de anställda, de som arbetar där. Vilka är del som känner företagel och dess problem bäst? Det är också de anställda på arbetsplatsen. Och vilka är det som har det största intresset av att diskutera företagels problem? Del är också de anställda på arbetsplatsen. Det är alltså de som skall ha möjligheterna.

Herr talman! Får jag sedan citera etl stycke ur utskottsordföränden Karl-Erik Erikssons anförande. Jag måste be honom om en förklaring. Herr Eriksson säger: Vi har trots del ändå gjort en klar anvisning om att organisaiionerna bör anpassa sill arbete och sin organisation så att det på varje arbetsplats bör finnas ett befullmäkiigai ombud mot vilken förhandlingsskyldigheten kan fullgöras.

Jag har läst moiivtexten pä ss. 31 och 32 i uiskonsbeiänkandei, mot vilken vi har reserverat oss. Där kan jag inte finna all majorilelen har tagit denna ställning med ett befullmäkiigai ombud.

Jag skulle gärna vilja höra hur herr ordföranden i utskottet klarar ut den frågan.

Herr HALLGREN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Kom igen om 15 år, säger herr Fagerlund. Jag hoppas verkligen att arbetarklassen om 15 år i alla fall skall ha insett att det inte går atl stifta lagar som man tror skall avskaffa klasskampen och klassamhället. Det är inte möjligt. Den kampen kommer all gå vidare, och arbetarklassen kommer säkerligen också all tala om för socialdemokratin atl en lagsiiftning som inte ger vetorätt och inte ger tolkningsrätt inte är något instrument i arbetarklassens händer.

Sedan sade herr Fagerlund något om atl '"vi talar med folket ute på
arbetsplatserna och där tar vi upp debatten"". I måndags skulle ECO i
Skoghall anordna en sådan debatt. Lars Westerberg från LO och Åke
Olsson från Aftonbladet skulle delta. De har haft synpunkter på denna
fråga. Men plötsligt, när man såg atl anslutningen skulle bli sådan att
del skulle bli en verklig debatt om frågan, ändrade man alltihop till atl
bli elt informationsmöte och varken Åke Olsson eller Lars Westerberg
kom. Resultatet blev att det gavs en information om de positiva delarna 59

Nr 145 i lagförslaget. Det är ingen debatt. Del är inte på del sättet man skall

Onsdagen den '' debatt, utan arbetarna själva skall få säga sin mening. Del skulle

2 iuni 1976 ''*" passat på att låta dem göra i remissförfarandet, och där borde

--------------- man ha tagit med också de negativa delarna av förslagel.

A rbetsrättsreform

m. m. Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Eriksson i Arvika frågar om vi är tacksamma för att man uppnått den enighei som finns kring det mesta i förslagel. Ja, men vi hade varit ännu mer tacksamma om folkpartiet följt med hela vägen och ställt sig bakom hela propositionen.

Sedan tar han upp spörsmålet om verkställighet av beslut i de fall en fråga förs lill ceniral förhandling. Varför, herr Eriksson, förs den lill ceniral förhandling? Ni lalar myckel om infiyiande på det lokala förelaget. Men om man inte har kommit överens vid lokal förhandling förs frågan till ceniral förhandling - och det är då ni vill att del skall få ske endast när det finns "synnerliga" skäl. Del är att la ifrån människorna på arbetsplatsen möjligheten att driva sin fråga!

Sedan kommer jag återigen lill reservationen 4. Herr Nilsson i Tvärålund frågar: Om de fackliga organisationerna får information, vad får de som är anställda vid företaget? Då får de ingen information, säger han. Saknar herr Nilsson fullständigt kunskap om hur en facklig organisation arbetar? Det är genom fackföreningen och genom de valda ombuden som medlemmarna får information. Del är detta som är del primära i sammanhanget. Om de anställda inte är ense kan de gå till facket, säger herr Nilsson. Ta den där ensamme jobbaren på det lilla föreiagel i bygden som endast har en industri. Hur blir det med hans sysselsättning i det lilla företaget om han går till facket därför att han är oense med sina 19 arbetskamrater? Ni säger alt ni skall slå vakt om de enskilda människorna. Nej, det är endasi den fackliga rörelsen som kan göra det - och inte med hjälp av några borgeriiga dimfigurer. Vi slår vakt om rätten till infiyiande. Ni vill fiytta ned det lill arbetsplatsen. Och det är vad vi gör - skapa inflytande genom facket. Men där går skiljelinjen: Ni vill avkoppla facket. Vi vill ha del kvar.

Sedan säger herr Oskarson: Vi har inte förhindrat etl ökat medinflyiande. Men hur är del, herr Oskarson, när del gäller förelagslednings-frågorna? Där vill ni göra undanlag för småförelagarna.

Vidare säger herr Oskarson all vi måste ha starka organisaiioner på arbetsmarknaden. Det hade jag faktiskt antecknat att han sade redan i sitt första anförande. Men i den andra meningen började han tala om individen och den enskilda människan, vars position ni vill förslärka. Återigen vill jag säga: Del är genom facket som den enskilda människan kan klara sig i den kamp som finns; herr Hallgren kallar den klasskamp, men man kan också kalla den en pågående kamp för demokratisering av näringslivet.

Hert ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Till att börja med en kort kommentar lill det vice ordföranden i utskottet sade. Herr Fageriund citerade i sill anförande det som Slår på s. 34 i belänkandet angående ""synnerliga" och ""särskilda" skäl. Jag vill peka på all herr Fagerlund slutade där nyckelmeningen i vår motivering bonar. Vi har sagt all avgörande för uppskovsskyldigheien skall bli frågans karakiär och förhandlingarnas längd. Här kommer effektivitetskravet in, och jag tror all anslällda och företagare har samma intressen därvidlag. Jag tror all vi kan vara överens om det, herr Fagerlund.

Herr Oskarson efterlyste en skrivning om arbelsplalsombud och sade, alt han förgäves hade letat efter en sådan på s. 32-34 utan att finna någon. Jag vill i all vänlighet säga lill herr Oskarson: Läs hela det betänkande som vi har skrivit! Läs också hela sista stycket på s. 30, där del bl. a. slår: "Som tidigare sagts är reglerna dispositiva, och parterna kan därför träffa överenskommelse om exempelvis att avdelningen eller sektionen skall företrädas av någon som är anställd på arbetsplatsen, dvs. av etl arbetsplatsombud eller liknande.'" Del är en skrivning som vi är helt överens om.

Jag har lovat alt i denna replik säga något lill herr Nilsson i Tvärålund, och jag skall ägna resten av repliken åt honom. Herr Nilsson i Tvärålund säger att del är märkligt alt folkpartiet inte har gått med på cenlerförslagel om ändring av lagförslaget i vad gäller förhandlingsreglerna. Jag lämnade i mitt anförande en klar och öppen redovisning för skälet till detta. Jag lycker också atl del måsle kännas litet betänksamt för herr Nilsson i Tvärålund all hans med reservanter i en annan reservaiion ställer sig tveksamma. Moderata samlingspartiets representanter föreslår ju i reservationen 5 ett undantag för de mindre företagen och ullalar bl. a.:

""Denna lösning, som har vissa principiella svagheter, är trots detla att föredra då del inte visat sig möjligt att få lill stånd andra regler som möjliggör all de mindre förelagen på ett smidigt sätt kan fullgöra sin informations- och förhandlingsskyldighet direkt med de anställda."

Delta borde väl då vara en verifikation, herr Nilsson i Tvärålund, på all vår bedömning atl en vid ramlagstiftning behövs i denna fråga är riklig. Har man den inställning som moderaia samlingspartiet har och som tydligen i viss mån herr Nilsson i Tvärålund delar, tycker jag -för all begagna ett ord som jag ofla använder - att det är rejält av moderaia samlingspartiet att inta den ställning som de har vall. Vi har inte samma inställning, och vi väljer i folkpartiet en annan väg, nämligen att i förtroende för organisationerna ge dem fullmakt att klara del hela.

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

Arbetsrättsreform m. m.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill upprepa att vi i centern är förvånade över att folkpartiet inte har stött vårt förslagom en decentralisering av information till de anställda i alla företag. Det är verkligen närdemokrati. Jag vill i detla samnianhang fråga Bengt Fagerlund om han instämmer i Karl-Erik

Nr 145 Erikssons beskrivning av sättet atl styra facket i vad gäller deras ar-

Onsdagen den hetsformer. Det är ju en betydande skillnad mellan Karl-Erik Erikssons

2 iuni 1976 ° Bengt Fagerlunds beskrivning i del här fallel.

--------------- Herr Fagerlund säger atl jag saknar facklig kunskap. Får jag då peka

Arbetsrättsreform på alt det i regeringens förslag slår, atl informalion skall ges lill lokal
m. m. facklig organisation och att informationsskyldigheten sedan skall följas

upp hos ceniral organisation. Vi säger i vårt förslag lill utformning av 20 S att informalion skall ges lill facklig företrädare som finns på platsen och i förelaget. För de fall där sådan inte finns föreslår vi i 14 S alt förelagaren skall ha skyldighet atl inleda förhandling med de anställda i föreiagel. Är man ense i företagel om åtgärden, anser vi inte alt facket har anledning alt misstro sina medlemmars omdöme. Men om facket och medlemmarna vill det, har facket och dess medlemmar all möjlighet all verka obehindrat och förelagarna har om de vill fortsall förhandlingsskyldighet.

All detta skulle vara svårt all förslå kan vi inte inse. Jag har, som jag tidigare sagt, talat med myckel framstående fackliga förtroendemän och anslällda i småföretag, som myckel väl begriper detla och som inte kan förstå alt facket inte kan ha förtroende för dem i sådana fall. Facket har som sagt alla möjligheter atl utse förtroendeman. Centern vill garantera alt informalion lämnas lill de anslällda i företagel, även om facket inte utser förtroendeman eller om facket och medlemmarna på ett företag är eniga om all inte göra del. Del stämmer såvitt vi förslår helt och hållet med lagens syfte. Det är en decentralisering av inflylandefrågorna och av maklbefogenhelerna. På den här punklen har jag under diskussionen hittills icke funnit några sakliga invändningar från dem som kritiserar oss.

Hert OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Fagerlund sade atl så snart jag hade deklarerat moderata samlingspartiets förtroende för organisationerna på arbetsmarknaden och tilliten till dem kom jag strax in på individen.

Ja, del gjorde jag, herr Fagerlund, och jag måste säga alt del är just individerna och deras förhållanden på arbetsplatsen som vi talar om. Det vi vill uppnå är deras trvisel i arbeiei och deras känsla atl medverka i produkiionen och göra en verkligt betydelsefull insats. Det är där vi skiljer oss åt, herr Fagerlund! Vi anser all man skall kunna överlåta lill de enskilda människorna på arbetsplatserna att själva bestämma detta så långt del är möjligt utan atl därmed slå sönder vare sig organisaiioner eller rutiner. Det är i denna strävan som vi har arbetat när vi har kommii fram till vårt förslag i reservationen 4, som väl på alla punkter visserligen inte är helt kristallklart utformad, men där principen är fullt klar, herr Fagerlund.

Herr talman! Får jag sedan också säga lill vår värderade ordförande,

som rekommenderade mig all läsa betänkandet, att jag faktiskt har gjort

62 del, och jag har just nu läst om den där bilen nederst på s. 31 och överst

på s. 32 med verkligt intresse. Det är ju denna bit som vi reserverat Nr 145

oss mot i reservaiion nr 4, där vi lillsammans med centerpartiet har Onsdaeen den

redovisat vårt system. 2 juni 1976

Detta med arbelsplalsombud o. d. är referat ur propositionen, men på ___

den punklen är vi faktiskt överens både när det gäller referaten och Arbetsrättsreform

när det gäller de andra delarna av utskollsbetänkandet. Men del är på m. m.

just denna del, herr utskoltsordförande, som det hade varit viktigt att

få detta fastslaget. Är det folkpartiets uppfattning atl man skall ha be-

fullmäktigade ombud på arbetsplatserna, då är vi överens i sak, och då

tyckerjag atl vi myckel väl skulle ha kunnat komma fram till gemensam

skrivning i utskottet, men det var ju på den punklen som vi misslyckades.

Lål mig därför säga all om del verkligen är folkpartiets mening att be-

fullmäktigade ombud skall utses, hälsar jag detta med tillfredsställelse,

och då tror jag också all vi skall kunna ordna upp den här saken så

småningom.

Herr talmannen anmälde all herrar Fagerlund och Eriksson i Arvika anhållit att till protokollet få antecknat att de icke ägde rätt till ytterligare repliker.

Herr arbetsmarknadsminislern BENGTSSON:

Herr talman! När man tar del av utskollsbetänkandet och där upptäcker alla reservationer, kan man få ett intryck av total splillring. Men som det har sagts från denna talarstol är det ju så, att man på vissa väsentliga punkter har kunnat åsiadkomma en bred uppslutning, även om det i vissa andra viktiga avseenden kvarstår en viss splillring.

Hur kan det då komma sig att man har lyckats åstadkomma denna breda uppslutning kring vikliga frågor om arbetsrätten? Jag håller före att förklaringen ligger däruti all den fackliga rörelsen - både Landsorganisationen och TCO - så helhjärtat har ställt sig bakom de förslag som regeringen har presenterat för riksdagen. Därav denna breda uppslutning kring viktiga frågor. Men som sagt: Kvar står en del frågor, där oenighet fortfarande råder, och jag skall återkomma lill dem så småningom.

Herr Hallgren ansåg sig inte kunna delta i lovsången, och det gjorde han sannerligen inte. Men i de sista skälvande minuterna av hans anförande sade han att det finns sådant som ulan tvivel är bra.

Vid alla reformer som vi har genomfört på arbetslivets område har det visat sig att myckel har varit bra, men alla reformer har svartmålats precis på samma sätt av kommunisterna på sin tid och av vänsterpartiet kommunisterna under vår tid.

Den bärande tanken i den här reformen är att den som gör en ar
betsinsats skall ha inflytande över sina arbetsförhållanden. Det är en
fråga om rättvisa. Och det gäller all skapa sådana förhållanden i arbetslivet
att de stämmer med människornas krav på hur arbetet skall vara ordnat.
Med den uppläggning reformarbetet har fått bryter vi mot en länge rå- 63

Nr 145 dande princip, den princip som sagt atl arbetsgivaren ensam skall be-

Onsdagen den stämma i kraft av de kapitalinsatser han har gjort.

2 iuni 1976 ' lagförslag som vi i dag diskuterar är av stor betydelse för strävan

--------------- alt förändra'maktförhållandena i arbetslivet och få till stånd en demo-

Arbetsrättsreform kratisering. Lagen syfiar till att undanröja en princip som i själva verkei
w. m. är 70 år gammal. Den knäsattes i den s. k. decemberkompromissen 1906

mellan Landsorganisationen och Arbetsgivareföreningen. Den hade naturligtvis sin grund i de styrkeförhållanden som rådde i dåtidens samhälle. Den lades fast i ett samhälle där de privilegierade grupperna fortfarande bekämpade den allmänna och lika rösträtten och där de under ytterligare något årtionde kunde förhindra den demokratiska utvecklingen. Men demokratin gick segrande fram, och den banade väg för stora sociala reformer och för de jämlikhets- och rättvisekrav som har präglat reformarbetet under ett par årtionden.

Viljan alt vidga demokratin byggdes under av de faktiska förhållandena i arbetslivet. Under 1960-talet började kritiken mot de rådande förhållandena inom arbetslivet atl växa i styrka. Många av oss erinrar sig säkert Arne Geijers kraftfulla inlägg på LO-kongressen. Riskerna för olyckor och ohälsa i arbetet föreföll alt öka, och det utlöste krav på förbättringar av arbetsmiljön. Denna fortgående omvandling av arbetslivet och näringslivet ledde lill all åtskilliga människor alltför ofta ställdes utanför arbetslivet. Del betydde naturligtvis otrygghet för ännu fler människor. Och delta ledde till krav på insyn - i företagen och näringslivet - och krav på möjligheter för arbetstagarna att ta lill vara sina intressen i denna omvandlingsprocess.

Det står alldeles klart atl frågan om hur arbetet skall ledas och fördelas inte bara är en fråga för den part som svarar för kapitalinsatserna ulan i minst lika hög grad är en fråga för dem som möjliggör produktionen genom sill arbeie.

De fackliga organisationernas program för en demokratisering av arbetslivet utgår ifrån alt det är av särskild betydelse för de anställda alt få inflytande över de frågor som berör den enskilde nära och dagligen. Det utgår vidare från tanken alt man skall vinna inflytande i den takt och på de områden som är mest angelägna ur de anställdas synpunkt. Detta är den utgångspunkt som regeringen har haft för sill arbeie, och därför har det varit naturligt alt vi i lagstiftningen om medbestämmande i arbeiei har byggt vidare på förhandlingsrättens grund. Däri ligger alltså svaret på den fråga som har ställts under senare år, nämligen: Vad skall komma i stället för S 32 - den där principen om alt arbeisgivaren ensidigt har bestämmanderätt? Vårt svar är att befogenhet och ansvar skall fördelas mellan parterna genom förhandlingar och avtal. På så sätt bygger man vidare på en god tradition på svensk arbetsmarknad, och samtidigt vidgar man del fäll, där parterna själva kan avtala och förhandla, lill nya områden där arbetslagarna hittills i stor utsträckning har varil utestängda. Grundtanken i regeringens förslag är att del ökande inflytandei för

arbetstagarna skall utformas i kollektivavtal mellan arbelsgivarna och arbetstagarnas fackliga organisaiioner. Del är den tanken som har kommii till uttryck i 32 S i den nya lagen, där del står alt kollektivavtal och medbestämmanderätt för arbetstagarna bör träffas i frågor om ingående och upphörande av anställningsavtal, ledningen och fördelningen av arbetet och verksamhetens bedrivande i övrigi, när arbetstagarsidan begär det. 1 den paragrafen har vi sammanfattat det vi vill uppnå, nämligen etl nytt system av regler om fördelningen av inflytande och ansvar, utformat av parterna själva i avtal. Tyngdpunkten ligger på de frågor och på de områden som arbetstagarna själva anser vara viktigast. Detta syslem är utvecklingsbart, det ger möjligheter att fortgående utvidga medbestämmandet i den takt som är möjlig mot bakgrunden av de erfarenheter som man undan för undan skaffar sig. Jag menar alt paragrafen ger uttryck för den rätta metoden för reformarbetet. Lagen anger riktningen och ramarna. Parterna får sedan själva finna de konkreta lösningar som passar dem bäst, som är smidigast och mest anpassningsbara. Och parterna skall kunna pröva sig fram, ändra och utveckla, allteftersom de vinner nya erfarenheter. De skall inte hindras av den stelhet som ligger i elt system med i lag detaljutformade regler.

Denna grundläggande paragraf i lagen, 32 S, syftar lill en sådan självständig verksamhet hos parterna på arbetsmarknaden med sikte på all ge arbetslagarna ökat inflytande, Lagens övriga regler har i stor utsträckning gjorts dispositiva av samma skäl och för samma ändamål. Den anpassbarhet som reglerna ger utrymme för är den bästa garantin för att detta syslem skall fungera effektivt och tillfredsställande, utan onödig byråkrati, och på ett sätt som ökar arbetstagarnas tillfredsställelse i arbetet och därigenom också gör arbetet rationellt och effektivt.

Men det är naturligtvis inte tillräckligt att lagen ger en allmän ram. Den måste också innehålla regler som anger nya utgångspunkter och som slår fast en serie grundläggande rättigheter för arbetstagarna och deras organisaiioner. Sådana regler finns ju i regeringens förslag. Vi har regeln om primär förhandlingsrätt för arbetstagarorganisationerna innan det sker förändringar i företagels eller myndighetens verksamhet eller i förhållandena för den enskilde arbetstagaren. Det är en utomordentligt viklig regel alt besluten i frågor som har betydelse för både arbetsgivare och arbetstagare inte skall fattas bara av den ena parlen. Paragrafen läcker alla frågor av betydelse.

Del är en naturlig och nödvändig princip all alla sådana frågor skall bli föremål för arbetstagarnas inflytande, och den grundläggande formen för detla inflytande är den fackliga förhandlingen. Hela idén med den här reformen för inflytande är alt förhandlingarna skall genomföras innan beslutet ännu har fattats - del är viktigt. Del skall alltså ske medan del ännu är öppet vilket beslut som skall fattas; annars är förhandlingsskyldigheten meningslös. Därför slår det i lagen atl arbetsgivaren skall förhandla först och besluta sedan.

Det är naturiigt att förhandlingarna i första hand skall ske på lokal 5 Riksdagens prolokoll 1975/76:145-146

Nr 145

Onsdagen den 2juni1976

Arbetsrättsreform m. m.

Nr 145 nivå och skötas av dem som är direkt berörda av problemen saml har

Onsdaeen den förstahandskunskap om dessa. Så kommer det också alt bli i de allra

2 iuni 1976 flesta fall, i båda parters iniresse. Men det vore ju totalt fel all i lagen

--------------- begränsa den här rätlen atl förhandla lill den lokala nivån. Arbetslagarna

Arbetsrättsreform måsle, precis som i alla andra förhandlingar, ha rätt alt koppla in sitt
m. m. förbund. Del sker naturiiglvis när det gäller en principfråga som bör

behandlas på elt enhetligt sätt inom etl större område eller när del visar sig hell omöjligt atl komma fram lill en lösning pä annal sätt.

I medbestämmandelagen har vi också regler om rätt till information. Parterna skall vara skyldiga all lämna över material som de stöder sig på vid förhandlingen, så alt det kan råda jämvikt i utgångslägel mellan parterna. Arbetsiagarparien måste ha rätt atl la del av allt material som den behöver för atl kunna ta lill vara medlemmarnas intressen i förhållande till arbetsgivaren. Arbetsiagarparien bör också i skälig omfattning ha rätt lill hjälp från arbetsgivarens sida med bearbetning av del material som lämnas över.

Allt det här är grundläggande för all det verkligen skall bli något av med arbeistagarinflytandet. Del måste vara självklart all delat inflytande och delat ansvar skall bygga på likställighet när del gäller kunskapen om beslutsunderlaget. Det är etl förlegat synsätt alt betrakta arbetslagarna och deras fackliga företrädare som utanförstående som bara skall ha rätt alt få vela en del av del som är av betydelse för företaget och dess verksamhet. Det är klart atl vissa uppgifter kan vara av särskilt känslig natur eller alt de av personliga skäl inte bör spridas lill obehöriga. Men det är ofta elt ömsesidigt iniresse för båda parier atl inte vidarebefordra sådan informalion, och därför är det naturligt att man i första hand skall förhandla om den saken. Så har vi sett del och så har reglerna på det här området utformats.

Även i andra hänseenden innehåller medbestämmandelagen regler som skall förstärka löntagarnas ställning. Dit hör reglerna om tolkningsföreträde. Som särskilt anmärkningsvärd har de anslällda betraktat arbetsgivarens rätl all bestämma i tvister om arbetsskyldighel. Nu ändrar vi del förhållandet, och tolkningsföreträdet går över till den fackliga organisationen. Även i fråga om tolkning av avtal och av medbestämmanderätten läggs nu tolkningsföreträdet hos lönlagarparlen, och i fråga om lönelvisier läggs likaså tyngdpunkten vid de anställdas bedömning. Ytterst är det självfallet arbelsdomslolen som får avgöra frågorna, men i praktiken är det av slor betydelse atl arbeisgivaren inte automatiskt kan hävda sin tolkning utan all tolkningsföreträdet gått över till facket. En sista grupp av regler som är avsedda att slå fast de nya utgångspunkterna för arbetstagarnas inflytande gäller de fackliga organisationernas vetorätt mot all lägga ul arbete på entreprenad, när syftet är all sälta åt sidan vad som har avtalals eller annars är godtaget på parternas avtalsområde. Här har vi velat komma till rätta med elt konkret problem på arbetsmarknaden, och vi har funnit att det kan ske genom all använda medbestämmanderällslagen. Del är alltså fråga om all lösa problemet

med den grå arbetskraften. Nr 145

Jag har försökt betona, all vad del nu är fråga om är att i lagen lägga Onsdagen den grunden för etl nytt system för etl på förhandlingar och kollektivavtal 2 juni 1976

grundat medbestämmande för arbetstagarna. Det får inte råda någon tve-

kan om arbetslagarnas rätt till inflytande. Men utformningen, anpass- Arbetsrättsreform ningen och de lämpliga och effektiva formerna tillkommer det parterna m. m. själva att hitta fram till. Och regeringens lagförslag ger möjligheter lill och kraftigt stöd för detta. På den punkten har regeringsförslaget rönt praktiskt tagel 100-procentig uppslutning från de fackliga organisationerna och i del remissarbete som har pågått på arbetsplatserna.

Vi vänder oss i vårt förslag mot alla försök att avgränsa arbetstagarnas inflytande lill all omfatta endasi vissa frågor. Inflytandet måste gälla alla frågor som berör arbetstagarna, både direkl och påtagligt i deras dagliga arbeie och mera långsiktigt och i stort.

Det är på många sätt särskilt angelägel alt arbetsrättsreformen omedelbart ger stöd för arbetstagarnas anspråk på ökat inflytande i frågor som berör dem nära och dagligen, frågor som gäller arbetets ledning och fördelning. Men inte mindre viktigt är alt arbetstagarna också får rätt att ta del i förelagels verksamhet i stort. Det är i grunden fel atl, som moderaterna nu vill, göra en avgränsning av områdei för kollektivavtal och medbestämmanderätt och undanta företagsledningsfrågor. Den som vill göra en sådan begränsning av arbeistagarinflytandet ser på hela principfrågan om arbetslagarnas medinflyiande på etl oriktigt och föriegat sätt. Han godtar inte själva utgångspunkten, nämligen all arbetet skall ge rätt till inflytande lika väl som kapitalinsatsen samt alt arbetstagarna har samma intresse som arbeisgivaren av att verksamheien sköts på ett riktigt sätt.

Jag menar alt del också är ett oriktigt tänkande som ligger bakom, när man vill begränsa rätlen till förhandlingar och information genom undantagsregler som ger arbetsgivaren rätt atl bedöma vilken grad av inflytande för löntagarna som är "skälig" eller vad som kan meddelas den andra parten "utan risk för skada". Det är därför som vi har tagit bort de undanlagsregler av den typ som fanns i kommitténs ursprungliga förslag. Arbetstagarsidans inflytande måste vara huvudregeln. Därom får inte råda någon tvekan. Den anpassning som måste ske lill förhållandena i enskilda fall skall åstadkommas genom förhandlingar och överenskommelser mellan likaberättigade parier. Den skall inte ske genom undantagsregler som innebär att ena parten, nämligen arbetsgivaren, i verkligheten behåller en väsentlig del av sitt tidigare överläge. Från det synsättet har vi inte kunnat vika. Vi avvisar bestämt de förslag till ändringar i medbestämmandelagen som framförts från borgerligt håll till förmån för längre gående undanlag.

Vi ser på i princip samma sätt på lagens tillämplighet på de minsta förelagen. Här har moderaterna och centern velat skilja ut de små företagen och aniingen mer eller mindre helt undanta dem från lagen eller ställa upp skilda slag av specialregler för dem. Vi anser att det är en

Nr 145 oriktig uppfattning som ligger bakom dessa krav.

Onsdagen den ingen av de tre gällande cenirala arbetsräitsliga lagarna har särbehandlat

2 juni 1976 ' " företagen. Del skulle vara etl brott mot en fast tradition på svensk

--------------- arbetsmarknad an nu, när dessa lagar förs över i medbestämmandelagen.

Arbetsrättsreform skilja ut de mindre företagen.

w. m. Det är inte heller i de små företagens intresse att göra det. Hur skall

sådana företag kunna rekrytera kunniga medarbetare, om utvecklingen går mot sämre arbetsförhållanden i de små företagen än i de stora? F. ö. är arbetstagarna i de mindre företagen inte mindre angelägna om sina arbetsplatser och sina förelags utveckling än de som är anställda i siörre förelag. De är inte mindre erfarna och mindre omdömesgilla eller mindre villiga atl finna lämpliga former för inflytandet än de anställda i storföretagen. Därför vore det orättvist alt dra en sådan gräns som de borgerliga vill ha.

I stället skall vi naturligtvis inrikta oss på all låta förhandlingar och avtal bli medlet för parterna att inrätta sig efter de särskilda förhållanden som råder. Del finns inte några skäl att räkna med annat än all det skall gå bra alt finna lämpliga och praktiska lösningar den vägen.

Jag skall inte göra någon ylleriigare genomgång av de olika reglerna i medbestämmandelagen. Jag har försökt teckna några huvuddrag. Herr Fagerlund har beskrivit en del regler, och flera andra kommer säkert alt ta upp dem.

Vårt lagförslag har kallats en anlistrejklag av först skp och nu också vpk. Självfallet är detta en vrångbild. Lagen inskränker på intet sätt de fackliga organisationernas strejkrätt. Lagen utvidgar i stället denna rätl. Men liksom fallet är nu är det de fackliga organisationerna som suveränt beslutar hur och om strejkvapnel skall användas. Den saken regleras inte i lagen. Den regleras i fackförbundens. Landsorganisationens och TCO:s stadgar. Så den som ropar att facket måste stå fritt slår in öppna dörrar.

Del är riktigt atl lagen sätter avtalet i centrum. Förhandlingar och de stridsmedel som löntagarorganisationerna förfogar över skall mynna ut i avtal. Den som har kämpat sig till ett avtal har självfallet skyldigheter alt uppfylla avtalels förpliktelser. Dessa förpliktelser måste naturligtvis gälla båda parier. När avtal har ingåtls råder fredsplikl. Den fackliga rörelsen i vårt land har alltid avvisat den vilda strejken som arbetsmetod. Regeringens utgångspunkt vid arbetet med medbestämmandelagen har vari"t att fredsplikten icke får rubbas. På den punkten har vi hela den fackliga rörelsens bastanta stöd. Del hindrar emellertid inte att man skall inta en verklighelsförankrad och nyanserad ståndpunkl när man behandlar arbeisnedläggelser som strider mot fredsplikten. Det är väl känt atl s. k. vilda strejker ofla har sin bakgrund i förhållanden som gör all inte enbart deltagarna kan lastas för att en olovlig konflikt bryter ut. Det kan bero på omständigheter i arbetet; en förklarlig irritation utlöser denna siridsålgärd. 1 sådana fall måste del vara viktigare alt komma fram till en lösning av konflikten genom kontakter mellan de berörda parterna

än atl hota med rättegång och straff Nr 145

Den regel som nu ger skyldighet för arbetsgivarna och den lokala fack- Onsdaeen den liga organisationen att omedelbart la upp överiäggningar när en olovlig j juni 1976

konflikt bryter ut är ett nytt inslag i vår arbetslagstiftning. Medbesläm- _

mandelagens regler om skadestånd vid olovlig konflikt skall ses i detta Arbetsrättsreform sammanhang. När en konflikt kan lösas,genom överläggningar skall det m. m. i princip inte alls bli tal om något skadestånd, del är klart utsagt. Skadeståndsansvaret för enskilda arbetstagare skall inte ges en alltför framträdande plats i systemet. Del är viktigare all skadeståndet fungerar som ett sätt all inskärpa fredspliklens princip än alt det kommer till användning som ett vapen mot de arbetstagare som deltar i en olovlig arbels-nedläggelse. Därför anser vi att 200-kronorsregeln skall slå kvar. Skadeståndsansvaret kan väl fylla sina funktioner inom ramen förden regeln.

Sedan har man gjort gällande atl medbestämmandelagen gör det lättare för arbetsgivare all avskeda en anställd som deltagit i olovlig sirejk. Sanningen är den motsatta. Herr Hallgren varav helt naturliga skäl försiktig i sitt anförande, för han känner ju lill sanningen. I lagen om medbestämmande upptas inte frågan om huruvida en arbetare som dellar i en olovlig strejk skall avskedas. Det är en fråga som har reglerats redan tidigare. Det vet herr Hallgren, och det var alldeles rikligt av honom atl påpeka det.

Tidigare hade arbetsgivaren möjlighet att fritt avskeda arbetarna. Det var ju det som var S 32. Undan för undan har vi begränsat denna rätt för arbetsgivaren. Vi har på kort lid tagit två väsentliga steg som har beskurit den rätten. Trygghetslagarna var det steg som utomordentligt begränsade arbetsgivarnas rätl att avskeda. Del andra steget tar vi faktiskt nu. Vad jag har sagt i motiven till denna lag är all när man tillämpar anställningsskyddslagens regler om avsked och uppsägning vid en vild strejk, skall man göra det på ett mycket restriktivt sätt. Vi begränsar alltså den rätt som trygghetslagen ger, och det är klart utsagt. Varie annat påslående är lögn. Del blir alltså svårare för arbetsgivarna all få arbetsdomstolens godkännande att avskeda en anställd som har deltagit i en vild strejk, för del är inte arbetsgivaren som avskedar honom utan arbelsdomslolen som i så fall ger sill godkännande.

Jag har sagt all om en konflikt i strid med träffat kollektivavtal -ett avtal som man har uppnått efter långa och sega förhandlingar - blir mycket långvarig, om man har förhandlat lokalt och positionerna har låst sig, och om den fackliga organisaiionen, med alla till buds slående medel utan framgång har försökt atl förmå medlemmen eller medlemmarna alt respektera det kollektivavtal.för vilket vederbörande har ansvar måste del finnas en yttersta möjlighet atl skilja arbetstagaren från hans anställning.

Genom del förarbete till lagen, som jag bär ansvar för, ökas inte den rätlen, utan den begränsas i jämförelse med vad som gäller nu.

Det andra fallet är om den olovliga strejken riktar sig direkl mot det
fackliga arbetet. Del skall då bevisas vid arbetsdomstolen. Alla de som 69

Nr 145

Onsdagen den 2 juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

säger sig värna om facket och som vill stärka fackets ställning kan rimligtvis inte ha någon principiell invändning mot den saken.

Vi skall hela tiden ha i minnet alt del inte är strejken som arbetsmetod för den fackliga rörelsen del handlar om; den möjligheten finns, och den utökas. Vad vi talar om är de olovliga strejker som förekommit.

En annan angreppspunkt är atl det skulle bli lättare för arbeisgivaren att få befrielse från avtalets fredsförpliklelse. Här har plötsligt fredsförpliktelsen blivit något mycket värdefullt! Låt mig kraftigt understryka atl den lagliga möjligheten atl bli befriad från avtalets fredsförpliktelse är ömsesidig. Arbetslagarna har samma rätl och samma behov av atl bli befriade från frcdsförplikielsen. Det har inte skett någon förändring på den punkten. De försyndelser som begåtts måste vara precis lika allvarliga, vilken sida det än gäller, för atl arbelsdomslolen skall kunna befria den andra parlen från de fredsförplikielser som finns. Där har inte heller skett någon försämring. Denna möjlighet kommer lill användning i yttersta nödfall, när alla andra möjligheter är uttömda. Och vi vet ju, som Aftonbladet skrev i sin ledare, atl del oftast är arbetsgivarna som grovt åsidosätter avtalets förpliktelser. Då har löntagarorganisationerna samma rätt att bli befriade från avtalels fredsförplikielser. De behöver inte la till vild sirejk, ulan de kan bli befriade från sin fredsplikl.

Syftet med de senaste årens förnyelse av arbetslivet är ju främsl atl förbättra arbetsmiljön och ge de anställda etl ökat infiyiande. Många gånger har oviljan atl förbättra en usel arbetsmiljö orsakat irritation och vild strejk. Nu har skyddsombuden fått ökad befogenhet, ökad makt, och kan tvinga fram förbättringar. Man behöver inte gå lill vild strejk för att få förbättringar, skyddsombudet kan förbjuda arbetet.

Jag vill fästa uppmärksamheten på all när vi diskuterade ökade befogenheter och förbättringar i arbetarskyddslagen skrämde man också för den lagen och sade atl vi egentligen gick arbetsgivarnas ärenden. Nu har vi erfarenhet,på det området. Tala med våra skyddsombud! De kan tala om hur del ligger lill på den punklen.

Genom de föreslagna reformerna av arbetsrätten, som vi nu diskuterar, skall vi också ta bort orsakerna till de vilda strejkerna. Vi kommer alltså genom dessa ålgärder undan för undan att undanröja del som kunnal motivera vilda strejker. Del är vårt syfte med arbetslivets förnyelse, atl förbättra förhållandena för de anställda.

Detta är en viktig reform på arbetslivets område. Med den nya medbestämmandelagen som grund skall arbetslagarna få inflytande över sina förhållanden i arbetslivet. Del begreppet i vidaste mening skall utvecklas och förslärkas på ett avgörande sätt.

Del är stora ansträngningar som skall göras för att i förhandlingar och avtal komma fram till lösningar och resultat som motsvarar de högt ställda förväntningar arbetstagarna har. Det är i de förhandlingarna och sedan i del dagliga jobbet ute på arbetsplatserna som arbelsrättsreformen får sitt påtagliga innehåll.

Del har då avgörande betydelse atl man når ut på elt effektivt sätt

med information och utbildning till alla som berörs av reformen och Nr 145

som skall fylla nya uppgifter vid en förändrad rollfördelning i arbetslivet. Onsdaeen den

Del är därför vi har lagt fram ett förslag även på del området, och det 2 juni 1976

ligger i linje med vårt sätt all se på de här tingen. Även den verksamheien

uppfattas som något som rör både arbetsgivarna och arbetstagarna, något Arbetsrättsreform som rör arbetslivets organisation i stort och de förhållanden under vilka m. m. arbetet skall utföras i näringslivet och inom den offentliga verksamheien. Då är det också naturligt att kostnaderna för denna verksainhet bestrids av medel som tas ur produktionen.

Vid sidan av det förhandlingsarbete som nu blir nästa steg fortsätter vi översynen och reformeringen av lagstiftningen på arbetslivets område. Vi skall få en ny arbetsmiljölag, och en ny arbetsrättslig utredning skall omedelbart tillsättas för alt undersöka de återstående frågorna om demokratiseringen av arbetslivet. Den utredningen skall också följa till-lämpningen av den nya lagsliftningen, och en första uppgift blir att utvidga de regler som gäller för fackliga förtroendemän. Utredningen skall också behandla de fackliga kraven på självbestämmande i en del frågor. Den skall vidare följa och utvärdera arbetsdomstolens praxis och följa upp vissa frågor som står kvar efter arbelsrältsreformens genomförande.

Herr talman! Reformarbetet skall föras vidare, och jag kan försäkra alt det kommer alt ske i samråd med den fackliga rörelsen, precis på samma sätt som har skett när det förslag vi nu behandlar har vuxit fram.

Hert ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Av naturliga skäl uppehöll sig statsrådet Bengtsson främst vid de ställningstaganden som redovisas från de partier som har rader av reservationer i del här betänkandet och som vi tidigare har talat om.

Det hedrar statsrådet, tyckerjag, att han klart sade ifrån all det råder en bred uppslutning på väsentliga avsnitt. Det är precis vad jag har framhållit tidigare i debatten, så där är vi helt ense.

Men del fanns en nyans i statsrådets redovisning som jag reagerar mot. Jag fick en känsla av att han menade att del var något av ett påtvingat och halvhjärtat ställningstagande från vår sida. Del vill jag bestämt vända mig emot. Statsrådet Bengtsson vet all folkpartiet så tidigt som 1967 krävde att lönlagarna skulle få representation i förelagens styrelser. Statsrådet Bengtsson vet likaså att LO och socialdemokratin i flera år bekämpade det förslagel innan man tog upp det. Statsrådet Bengtsson vet säkert också atl folkpartiet i del nya partiprogram som antogs 1972 förklarade atl S 32 skulle bort och alt löntagarna skulle få tolkningsföreträde i en rad frågor, all löntagarna skulle få en med arbetsgivarna likvärdig släilning.

När statsrådet vet detla -jag nämner bara dessa exempel; jag skulle
kunna forlsälla uppräkningen - då tyckerjag alt det hade varit hederligt
att undanta vårt parti från beskyllningen att del skulle vara fråga om
etl påtvingat ställningslagande. Vi har från folkpartiet drivit de här frå- 71

Nr 145 gorna, och jag har redovisat vår inställning i det ärende som vi i dag

Onsdagen den behandlar.

2 iuni 1976 noterar än en gång att det är en bred uppslutning bakom de vä-

--------------- sentliga avsnitten i betänkandet och alt det hade varit hederligt om stats-

Arbetsrättsreform rådet låtit bli att antyda att det skulle röra sig om en halvhjärtad in-

m. m. ställning från vår sida.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Allra först vill jag understryka alt det är felaktigt om statsrådet vill ge den beskrivningen alt detta är en halvhjärtad insats från centern och elt halvhjärtat medgivande från oss. Jag vill erinra om att vi i vårt partiprogram som antogs 1970 har klart ullalat oss i den här frågan.

Departementschefens anförande var huvudsakligen utformat från principiella utgångspunkter, och i de delarna vill jag helt ansluta mig. Jag har ingen invändning mot statsrådets uttalande alt den bärande tanken är att den som gör en arbetsinsats skall ha rätl att utöva inflytande på sin arbetsplats och att inflytande för arbetstagarna skall finnas i frågor som berör dem nära och dagligen. Detta har gjort all vi föreslagit en kompletterande regel, för vissa småföretag.

I den mån regeringspartiet önskar alt genom någon propagandaslraiegi försöka ge folk intrycket alt centern vill urskilja och i vissa fall undanta småföretagen hoppas jag atl statsrådet vet alt detta är en osanning. Jag hoppas att den saken inte behöver förekomma mer i diskussionen. Sådana metoder undergräver respekten för politiskt arbeie och politiska argument: Vi vill nämligen genom en särskild regel få med de mindre företagen och deras anställda i full utsträckning.

Jag vill i det här sammanhanget citera vad utskottet enhälligl sagt med anledning av socialdemokraten Knut Johanssons moiion, där han pekar på att anställda i småförelagen i vissa fall inte har kommit i åtnjutande av förmåner som finns i de större företagen. Utskottet säger nämligen: "Principen bör vara alt samma regler så långt möjligt skall gälla för alla företag oavsett storlek. Detta utesluter inte atl det av praktiska skäl ibland kan vara lämpligt alt välja skilda lösningar för olika typer av arbetsplatser. En sådan ordning kan accepteras om reglerna ger samma principiella effekt." Detta är alla partier i utskottet eniga om. Det är så vi har gjort beträffande 14 S och de mindre företagen.

Fackels verksamhet blir oinskränkt enligt vårt förslag, och vi har inga pekpinnar lill facket i våra skrivningar. Men vi garanterar genom lag atl alla skall få samma rätt och samma möjligheter. Del är en viklig grund för lagsiiftning som helhet.

Hert OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Den som gör arbetsinsatsen skall ha inflytande, och ar
betet skall ge rätt till inflytande, sade statsrådet. På den punkten finns
72 inga delade meningar, herr statsråd, inte i utredningen och inte heller

här i riksdagen. Jag har tidigare citerat moderata samlingspartiets par- Nr 145
timotion, där vi ju ger uttryck för denna inställning. Onsdagen den

Men vi har avvikande meningar på en del punkter, och vi ser därvid j juni 1976

det hela såväl från företagens som från de anställdas synpunkt. Mål- -- —

sättningen för våra förslag är atl skapa ett sådant klimat att högsta möjliga Arbetsrättsreform grad av trivsel och tillfredsställelse uppnås för dem som arbetar inom m. m. företagel eller myndigheten och därmed också högsta möjliga produktion. Del må gälla anställda, företagare eller företagsledare.

Vi har också den uppfattningen, som vi så många gånger har deklarerat, atl företag resp. myndigheter måste kunna få fungera på ett effektivt sätt, även konkurrensmässigl. Delta är dock väsentligt för samhället och därmed även väsentligt för både arbetstagare och arbetsgivare.

Vad vi är betänksamma emot är alt man genom vissa delar av denna lag kan skapa krångel och irritation, och det är del vi vill undvika. Vi betraktar nämligen företaget eller arbetsplatsen som en enhet, där alla har gemensamma intressen - förelagsledare, myndighetspersoner och de som arbetar på platsen.

Sedan berörde herr statsrådet vissa avgränsningar som vi gör. De gäller bl. a. företagsledningsfrågor och ceniral förhandling. De gäller även del politiska eller offentliga områdei.

Detta var, herr statsråd, arbeisräiiskommitténs förslag. Observera atl bakom dessa förslag stod en myckel stark majoritet med kommitténs förste ordförande i spetsen. Jag hade förmånen att sitta med i utredningen och följa arbetet hela liden. Därför kan jag vitsorda atl del var på del här sättet. Dessutom är dessa frågor inte utredda. Arbetsrältskommittén gjorde del inte. De är heller inte remissbehandlade, och det anser vi är del minsta man kan kräva i så viktiga frågor.

Hert HALLGREN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Arbetsmarknadsministern bögade med atl säga atl kommunisterna kritiserar all arbetslagstiftning och reformering av arbetslivet som regeringen har föreslagit. Del är naturligtvis rikligt.

Vi kritiserade lagen om anställningsskydd när den antogs, därför att den ger anvisningar lill arbetsköparna på vilkel sätt de skall kunna avskeda folk. Del är inte sant, som ni säger, att nu kan man inte avskeda folk längre därför att den fria uppsägningsrätten är begränsad så till vida atl del nu inte är frihet atl säga upp arbetare. Man kan nämligen köpa sig fri genom atl bortse från arbetsdomstolens utslag att det inte föreligger saklig grund. Den saken är hell klar. Dessa frågor rör den här reformeringen inte alls vid.

Det är också riktigt atl vi har kritiserat förlroendemannalagen därför att den begränsar fbrtroendemannens arbetsuppgifter och ger arbetsköparna alltför myckel att bestämma. Det borde vara fackföreningarna själva som avgör detta. Detsamma gäller studieledighetslagen.-

Vi hävdar att det här lagförslaget innebär en uividgning av möjlig
heterna att avskeda folk vid olovlig konflikt. Om denna lag hade varit 73

Nr 145 i kraft vid skogsarbelarslrejken, skulle denna strejk av arbetsdomstolen

Onsdagen den kunnat förklaras för långvarig, allvarlig och olovlig - såvitt jag har

2 iuni 1976 '''' propositionen rätl. Men den strejken stred inte mot avtal. Den stred

-------- ■----- inie mot lag. Strejken störde däremoi den ordinarie fackliga verksamheten

Arbetsrättsreform på väsentliga punkter, efiersom skogsarbetarna gick emot förbundsrådets
'". m. beslut att inte vidta någon konfliktåtgärd.

Nu frågar jag mig: Skall i fortsättningen en så omfattande konflikt kunna förklaras olovlig, även om den inte strider mot avial eller lag? Dessutom säger arbetsmarknadsministern atl möjligheten all upphäva fredsplikten är ömsesidig. Vem har den största nyttan av del? Inte är det jobbarna, utan det är arbetsköparna som har den största nyttan. Och hur kommer arbetsdomstolen att se på detta, om det gäller en koncern? Låt oss säga alt man strejkar på Volvo i Olofström. Hur kommer arbetsdomstolen att döma i den frågan? Kan man lockouta de övriga arbetarna som är anslällda inom Volvo? Ja, det vet vi ingenting om. Det sägs inte någonting om delta i proposiiionen, utan det överlåts åt arbetsdomstolen alt avgöra.

Detta är myckel allvarligt. Som arbetsmarknadsministern säkert vet, har vi ingen tillit lill denna klassdomslol och kommer aldrig alt få del heller.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr lalman! Svaret på den fråga herr Hallgren ställde lill mig är atl skogsarbelarkonflikten inte hade behandlats annorlunda enligt medbestämmanderällslagen än vad den nu behandlades. Den behandlades enligt de regler som gällde vid denna konflikt - del var då fråga om elt avtalslösl tillstånd. Det finns ingen som helst anledning atl skrämma skogsarbetarna för medbestämmanderättslagen. Den hade inte på något sätt förändrat deras situation. - Det är inte den situationen vi avser när vi talar om att man saboterar del fackliga arbetet och direkt riktar sig mot det. Det är helt andra ting del här är fråga om.

Herr Hallgren sade atl jobbarna inte har någon glädje av all bli befriade från fredsplikten. Det var en underlig inställning. Om jag har tecknat på etl avtal och jag lycker att del skall följas, men min motpart vägrar alt följa det, är det väl rimligt alt jag också begär all få fredsplikicn upphävd så alt jag kan sätta i gång med hela den stridsapparat som jag har till milt förfogande ulan atl del behöver bli en vild strejk.

Det är klart alt del är litet svårt alt diskutera med herr Hallgren, ty
jag har en helt annan inställning än han lill avtal och till demokratiska
rättigheter på arbetsplatsen. Varför sluter sig de anslällda samman på
en arbetsplats och i en fackförening? Jo, det är för alt de tillsammans
skall kunna träffa ett avtal som ger materiella förmåner och som ger
rättigheter av olika slag. Det är därför som organisationer finns. Har
man då lyckais kämpa sig till etl avtal, är det klart atl man slår för
det - då är man demokrat. Det är ingen demokratisk rättighet all vem
74 som helst får strunta i etl ingånget avtal. Jag betraktar inte delta som'

en demokratisk rättighet ulan snarare som dess motsats. Om de allra Nr 145

flesta lycker att det avtal som man har ingått är bra och några tycker Onsdagen den

all det är dåligt och säger att vi struntar i delta och strejkar vilt, är 2 juni 1976

del inte någon demokrati. Detla är en viktig fråga. --------------

Styrkan i den svenska fackföreningsrörelsen är atl man har hårt drivit Arbetsrättsreform den linjen. En träffat avtal skall respekteras. 1 andra länder finns en m. nt. splittrad fackföreningsrörelse - maktlös på grund av atl vilda strejker förekommer och avtalen inte respekteras. Det är därför vi kan glädja oss åt del tillstånd som råder i vårt land - för detta kan vi tacka den starka fackliga rörelsens möjligheter att både träffa hyfsade avtal och se till att avtalen hålls.

Jag vill inte ta upp någon träta med herr Eriksson i Arvika eller herr Nilsson i Tvärålund om att de skulle ha tagit intryck av den fackliga rörelsen. Jag tycker inte all det är någonting alt skämmas över alt man påverkas i sitt ställningslagande av kloka synpunkter, och jag håller fortfarande fast vid att sällan har någon reform så bastant backats upp av den fackliga rörelsen som denna. Att detta har påverkal ställningstagandena är ingenting all skämmas för - del behöver vi inte träta om.

Herr Nilsson i Tvärålund och jag skiljer oss ål när det gäller småförelagen. Jag lycker atl del är klåfingrigt alt införa lagbestämmelser om hur den fackliga rörelsen skall lösa de problem det här gäller. Propositionen har överlåtit åt parterna alt komma överens om de lämpligaste formerna för hur dessa medbestämmanderättslagar skall tillämpas. Då är det klåfingrigt och det är en misstro mot fackföreningsrörelsen all försöka bestämma det här genom lagstiftning - det är detta som skiljer oss ål.

Till sist vill jag rikta mig till herr Oskarson. Han säger att det är klart att vi är ense om all del här gäller etl gemensamt intresse för de anställda och företagarna och alt det inte råder några delade meningar om detta. Men det är då rätt underligt all moderaterna inte vill följa med hela vägen och ge de anställda full medbestämmanderätt. Hur kommer det sig att en så viklig del som företagsledningsfrågor inte skall få bli föremål för medbestämmande? Hur kan man då hävda att de anställda skall ha samma rätt som företagel och att det inte skall råda några delade meningar om detla? Då säger man ju det som man inte menar, om man vidhåller att del inte skall vara medbestämmande i förelagsledningsfrågor.

När man sedan vill ta bort förelag med etl visst antal anslällda från medbestämmanderättslagen, kan man inte heller rimligtvis hävda den uppfattningen atl de anslällda och företagen får samma rättighet. Vidare skall de anställda inte få annan information än den som arbeisgivaren vill lämna ut. Detta kan ju rimligtvis inte lolkas på det sättet att man vill ge de anställda samma behandling som företagaren.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr statsrådet Bengtsson sade i sitt förra anförande att
han tyckte all lagförslaget i sin helhet skulle gå igenom hell oförändrat 75

Nr 145 och att man inte fick rucka det på något sätt. Han höjde liksom en

Onsdaeen den pekpinne mot oss som lagt fram vissa marginella ändringsförslag.

2 iuni 1976 "'' '" '' alldeles öppet atl jag tycker alt herr statsrådet har lyckats

--------------- hyggligt. Jag har sagt två eller tre gånger förut att jag lycker alt pro-

Arbetsrältsreförm positionen i huvudsak är bra, och del visar sig i all vi har ställt oss
m. m. bakom den på mycket väsentliga avsnitt. Men att den skulle vara något

slags helig skrift som man inte får röra i accepterar jag inte. Vi från majoriteten tycker att vi har kommit med förbättringsförslag.

Jag vill fråga statsrådet: Är del verkligen till nackdel för arbetstagarna att skadeståndsreglerna utformas så atl arbetsgivare och arbetstagare jämställs? Vi tycker det inte. Är det lill nackdel för lönlagarna att arbetsdomstolen ser relativt milt på överträdelser mot lag och avtal i inledningsskedet? Vi lycker del inte. Jag skulle kunna fortsätta med sådana exempel.

Jag vill säga all vi förutom att vi nu har vågat föra fram de förbättringsförslag som vi har kommit med också sagt att vi bör vara beredda på att denna lag inte är fullkomlig ens efter riksdagsbehandling, utskottsbehandling och granskning i departementet. Vi bör vara beredda på alt erfarenheten får visa om vi skall komplettera med ändringsförslag i framtiden.

Till sist, herr talman, vill jag säga alt jag, eftersom jag räknar med alt detta är mitt sisla inlägg i denna debatt som kommer all pågå hela dagen, är tacksam för alt jag som utskoltsordförande har varil med om alt i utskottet fatta beslul om detta betänkande och att jag är tacksam för att det bakom denna reform är en så pass bred politisk enighet som del ändå är.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Departementschefens anföranden understryker att det råder Slor enighei om grunddragen i denna reform. Jag kan också konstatera att departementschefen anser atl det är mer en formfråga än en sakfråga när det gäller centerns uppfattning som skiljer oss åt. Centern har förtroende för facket, och jag vill också säga för dess medlemmar.

Jag vill påpeka för departementschefen och övriga atl vårt förslag gäller endast där det inte finns avtal, där inte den fackliga organisationen fungerar. Del kan inte sägas vara klåfingrigt all rätta lill delta. Del är en , garanti för atl lagens luckor enligt propositionen skall täppas lill - något som herr Knut Johansson i sin motion har pekat på. Utskottet säger också atl man måste finna prakliska lösningar så all principerna och effekten av lagstiftningen omfattar alla. Det är därför som vi har gjort ändringen och kompletteringen av 14 S i lagförslaget så att alla, jag understryker det än en gång, skall hå en garanti för att omfattas av medbestämmandelagen.

När del gäller just 14 S vill jag peka på en osäkerhet i skrivningen

som ulskottsmajoritelen , bestående av socialdemokrater och folkpar-

76 lister, har gett uttryck ål. De framhåller all den pågående utredningen

måsle fortsätta att studera dessa frågor och eventuellt göra ändringar. Nr 145

När del sedan gäller den frågan som jag ganska ingående berörde. Onsdagen den

nämligen om aktiebolagslagen och de associationsräitsliga reglerna, har j jnni 1976

ingen ännu gjort någon invändning mot den inriktningen i utskottets---------

skrivning alt del är mycket angeläget att få rättsläget klart innan lagen Arbetsrättsreform

träder i kraft så all medbestämmandelagen i full utsträckning kan genom- w. m.

föras.

Herr OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr statsrådet säger atl vi inte har kunnat acceptera lagförslaget hell. Nei, det har vi inte kunnat göra av de skäl som jag tidigare redovisat.

Låt mig ändå säga till herr statsrådet alt det inte är någon som motsätter sig utvidgningen av de anställdas rätl till medbestämmande - det hoppas jag all jag inte skall behöva understryka flera gånger. Men svårigheterna inträder ändå när del gäller att bestämma hur denna rätl skall utformas. Jag Iror alt även herr sialsrådel måste hålla med om alt avvägningsproblemen är ganska svåra och besväriiga.

I proposiiionen har ju lagts fram förslag som inte är utredda och inte är remissbehandlade och som på ett ganska genomgripande sätt förändrar förhållandena inom del svenska näringslivet med en ordning, skulle jag vilja säga, där fri initiativrätt har rått och som har fungerat väl. Del visas genom att vi har kunnal öka vårt välstånd och alltså har del varil en välslåndsökande faktor, som kommit oss alla lill del.

Det talas här jämt om arbetstagare och all det är dessa som skall ha medinflyiande. Ja, rent vokabulärl tyckerjag nog atl vi är överens, men låt mig ändå la upp följande som jag berörde i min inledningsanförande.

Det är ändå på det sättet atl det på ungefär 90 ".. av alla våra arbetsplatser inte finns någon fackklubb. Detta måsle innebära alt arbetsgivarnas information och även förhandlingsskyldigheten i dessa många företag inte går direkl lill de anslällda. Det går via ombudsman eller facklig förtroendeman utanför företaget lill de anställda. Men vad vi vill nå med vårt förslag är atl korrenspondensen och kontakterna skall ligga inom förelaget mellan arbeisgivaren och dem som arbetar på platsen.

Herr HALLGREN (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Om man utgår ifrån atl lönearbetarna och kapitalisterna
är två jämställda parter på arbetsmarknaden, kan man i viss mån hålla
med arbelsmarknadsministern, när han säger all rätten atl upphäva
fredsplikicn är ömsesidig och all den slår lika. Men så är del ju inte.
De som har den ekonomiska maklen, dvs. kapitalisterna, kan ju ändå
ändra produkiionen, vidta rationaliseringar som innebär sådana försäm
ringar all arbelarna måsie lillgripa stridsåigärder som enligt avtal och
lagar är förbjudna i dag. Det är således klasskampen som framtvingar
delta, och ett sådant förhållande kommer man aldrig ifrån om inte ka
pitalismen avskaffas. I det sammanhanget vill jag fråga arbetsmarknads- 77

Nr 145 ministern - eftersom han inte berörde den frågan - hur han ser på det

Onsdagen den förhållandet att arbetsköparna exempelvis vid etl koncernförhällande

2 iuni 1976 skulle få möjlighei an lockouia arbetare som inte dellar i en olovlig

--------------------- konfliki. Kommer del att bli möjligt för arbetsköparna att lockouta hela

Arbetsrättsreform arbetsstyrkan om exempelvis 100 arbetare av en arbetsstyrka på 3 000
m. m. strejkar mot gällande kolleklivavial? En sådan situation kan ju myckel

väl uppkomma. Hur kommer då lagen om begränsning av samhällsstöd vid arbelskonflikler all påverka de arbetare som blir lockouiade? Dessa arbetare komnier ju enligt den skrivning som gjorts i p'ropositionen atl bli direkl berörda av konflikten.

Herr arbetsmarknadsminislern BENGTSSON:

Herr lalman! Om en part på arbetsmarknaden har ingått eli kollektivavtal som innehåller fredsförplikielser men blivit befriad från dessa förpliktelser i arbetsdomstolen, då har man naturligtvis rätt all använda sig av de vapen som är gängse på arbetsmarknaden. Den situation som herr Hallgren här målat upp kommer emellertid aldrig alt bli verklighel. Jag har tidigare i dag framfört att jag är avogt inställd mot vilda strejker. Då det funnits rationella motiv för sådana har vi hittills accepterat dem, och del kan vi bli tvungna atl göra även i framtiden. Men hela vår lagstiftning och den reformverksamhet som pågår syftar ju till att ge arbelarna sådana vapen att förhållandena kan ändras så atl vilda strejker inte behöver äga rum. Jag förstår uppriktigt sagt inte herr Hallgrens resonemang när han säger atl lönlagarna inte har någon nyiia av alt bli befriade frän fredsplikicn, ulan all det är bättre atl ta lill vild sirejk. Det måsle väl vara myckel bättre atl den fackliga rörelsen befrias från fredsförpliklelserna och i stället sätter in hela sin styrka. Herr Hallgren är väl så mycket fackföreningsman att han känner lill att han som ansvarig sådan inte får delta i eller uppmuntra till någon vild strejk. Denna regel trodde jag gällde även för en kommunistisk fackföreningsman.

Vad beträffar herr Oskarsons inlägg när del gäller frågan om de små företagens löne- och anställningsförhållanden vill jag framföra att den fackliga rörelsen hitintills har klarat atl bevaka dessa intressen. Det har gäll alldeles ulmärki. Varför skall ni klåfingra på de gängse normer som har lillämpals på svensk arbelsmarknad i delta avseende? Varför vill ni nu ha tillstånd för arbeisgivaren atl förhandla direkl med den anställde? Del är naturligtvis en drömsiluaiion för en arbetsgivare att slippa fackei och förhandla direkl med den anslällde, och jag förslär vad del egentligen rör sig om, men jag vill redovisa vårt ståndpunktstagande nämligen att del är parterna som skall träffa överenskommelse om hur man på bästa sätt skall tillämpa denna reform i de små förelagen.

Herr talman! Jag vill också säga några ord lill herr Nilsson i Tvärålund

angående medbestämmanderättslagens förhållande lill aktiebolagslagen.

Den frågan har diskuterats sedan lagrådet log upp den i sitt yttrande.

Enligt min uppfattning har frågan fått alldeles för stora proportioner.

78 Lagrådet har pekat på några punkter där etl samband finns mellan ak-

tiebolagslagen och medbestämmanderättslagen, och lagrådet har uttryckt Nr 145 ivivelsmäl om var gränserna härvidlag går när det gäller atl träffa en Onsdagen den medbesiämmanderätisavtal. Jag har ju också tillgång till jurister på de- j juni 1976

partemenlei och de delar inte lagrådets uppfattning. Lagrådet bygger sin

uppfattning på en lagstiftning och en rättsvetenskaplig utredning som Arbetsrättsreform

är mer än 50 år gammal. Jag menar att hela frågan på detla sätt blir m. m.

felaktigt bedömd. Det kan inte vara så att tolkningen av aktiebolagslagen

sker utan att hänsyn tas till utvecklingen på arbetsrätlsområdet. Om man

ser på frågan med utgångspunkt i de grundsatser som ligger bakom med-

bestämmanderiillslagen behöver man enligt min mening inte hysa de

bekymmer som lagrådet framfört. Såsom herr Fagerlund sade och såsom

också skrivits i propositionen har vi inlett ett arbeie med syfte att mer

i detalj granska de frågor som hör till detla område, och jag är helt

övertygad om att man i samband med medbestämmanderättslagens

ikraftträdande kan se lugnt på denna fråga och avvakia resultatet av

det inledande utredningsarbetet.

Herr talmannen anmälde atl herrar Nilsson i Tvärålund, Oskarson och Hallgren anhållit atl till protokollet få antecknat all de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Herr NILSSON i Kalmar (s):

Herr talman! Jag avser att disponera mitt anförande så, att jag först komnier atl lämna några kommentarer och synpunkter på reservationerna 23-42, och därefter avser jag atl la upp några allmänna synpunkter på hela lagförslaget, främsl från facklig synpunki.

Såsom tidigare anförts har vpk ett stort antal reservationer lill betänkandet. Anledningen härtill är att man i motion 2495 och i reservation 1 kräver - som man säger - en helt annan målinriktning i dessa frågor. Där menas all man vill införa ett kommunistiskt system i landet och på arbetsplatserna. Mot den bakgrunden är del mer eller mindre meningslöst att diskutera vpk:s reservationer i detta sammanhang.

Jag vill trots allt säga några ord om reservation 37, även om arbetsmarknadsministern ganska ingående har berört denna. Reservalionen gäller avskaffande av fredsplikten. Vpk kräver här obegränsad strejkrätt både lokalt och centralt vid i princip alla tillfällen.

Yrkandet om avskaffande av fredsplikten måste, såsom jag ser det,
grundas på den naiva uppfattningen att det finns någon part som skulle
sluta avtal ulan någon försäkran om atl avtalet skall hållas och efterlevas.
Enligt det aktuella lagförslaget får vi en regel som medger kvardröjande
stridsrätt för frågor som aktualiserats vid förhandling men som inte lösts
i samband därmed. Elt bifall lill vpk-reservationen skulle, såvitt jag kan
förstå, innebära att ett avtal blir helt meningslöst. Det skulle vidare lämna
fältet fritt för oansvariga element att t. ex. av politiska skäl tillgripa strids-
åtgärder i lid och oiid dels för alt skada arbelsgivarna, dels för alt skapa
oro på arbetsplatserna. En jämförelse med exempelvis engelska förhål- 79

Nr 145 landen visar att vårt system med fredsplikt avgjort är att föredra. Från

Onsdagen den facklig synpunkt har vi heller inte något iniresse av atl få en regel som

2 iuni 1976 upphävande av fredsplikicn medger obegränsad stridsrält i alla si-

--------------- luationer. Jag vill i del sammanhanget hänvisa till LO:s andre ordförandes

Arbetsrättsreform yttrande i TV i går kväll.

m. m. Jag vill härefter övergå lill de övriga reservationerna, och jag börjar

med reservation 23 av folkpartiet och centern angående den allmänna rätlen till information. Reservanterna vill här ha med följande mening: ""Undantagen bör enligt utskottets uppfattning inte vara alltför begränsade med hänsyn till de stora värden som kan stå på spel."

1 reservation 24 av moderata samlingspartiet krävs samma sak, men man går här ännu längre och vill all den av arbetsrätlskommiltén föreslagna regeln skall las in i lagen, som i så fall skulle innebära ytterligare begränsningar. För att det inte skall bli meningslösa förhandlingar och relationer i övrigi mellan parterna på arbetsmarknaden är det nödvändigl med en öppen information. De borgerliga reservanterna vill här göra begränsningar, som har något av det gamla förelagsnämndsavialets regler över sig. Dessa regler har vi inom fackföreningsrörelsen sannerligen haft nog av tidigare, och vi kan under inga förhållanden gå med på detta krav. F. ö. vill jag understryka att informationsfrågorna nu kan regleras genom kollektivavtal.

Här vill man nu med ramlagstiftningen införa regler som är sämre än avtalet mellan LO, PTK och SAF om ekonomikommittéer och ar-belsiagarkonsulenier. Del finns anledning för landets löntagare både inom LO och TCO att uppmärksamma yttrandet om all stora värden står pä spel. I det läget litar varken moderata samlingspartiet, folkpartiet eller centerpartiet på lönlagarna.

Reservaiion 25, som aren följdreservation, har behandlats här tidigare, och jag behöver därför inte gå in på denna ylleriigare.

Reservaiion 26 av socialdemokraterna berör reglerna om tystnadsplikt. Här vill alla borgerliga partier i vissa fall begränsa informationen till en mindre krets än vad lagförslaget föreskriver, dvs. till fackförenings-styrelsen. Delta kan vi inom socialdemokratiska partiet inte acceptera. I reservation 25 vill moderata samlingspartiet gå ytterligare en sleg -man vill ha begränsningar som upptar skriftligt förbehåll om tystnadsplikten. Detla är disposiiiva regler som innebär att frågan kan avtals-regleras. Det är således inte meningen an en av parterna ensam skall kunna avgöra vad som skall vara belagt med tystnadsplikt, och vi har därför ingen anledning all bifalla denna reservation. Vi finner propositionen vara väl avvägd i detta avseende.

När det gäller reservation 31 av moderata samlingspartiet angående medbestämmanderätt genom kollektivavtal vill man, såsom nämnts här tidigare ,i dag, i lagen göra undantag för förelagsledningsfrågorna. Att tro all löntagarna inte skulle kunna tillföra företagsledningen någonting är emellertid atl underkänna löntagarnas kunskaper och erfarenheter inom företagen, F, ö, går del inte atl dra en gräns mellan företagsled-

ningsfrågor och arbetsledningsfrågor. Avtal om medbestämmanderätt i      Nr 145
företagsledningsfrågor kan också träffas av parterna. Vad som skall stå     Onsdagen den
i avtalet får parterna förhandla om,                                   2 juni 1976

Reservaiion 33 av moderata samlingspartiet berör reglerna om tolk- _____

ningsförelräde. Där kräver man som väntal all arbelsgivarna skall få Arbetsrättsreform behålla tolkningsföreträdet. Man hävdar atl eftersom arbetsgivarna bär m. m. det ekonomiska ansvaret för verksamheien är dessa också bäst skickade att klara av denna tolkning, Detla krav innebär en ytterlighet, och vpk företräder en annan när de vill lägga allt tolkningsföreträde på lönlagarparlen. Enligt vår uppfattning tyder emellertid allt på att lönlagarparlen är den skickligasle avialstolkaren i detta sammanhang. Det finns alltså inte något skäl atl frångå proposiiionen och behålla dessa gamla privilegier.

Reservation 35 av moderata samlingspartiet gäller den fackliga vetorätten, som man nu inte vill ha införd i lagen, I reservationen finns inga sakliga skäl mot propositionens förslag. Skälen för införande av vetorätt är, anser vi, utförligt och väl redovisade i propositionen. Det gäller, som förut sagts, också den grå arbetskraften och de förhållanden som rör den.

Reservationen 40 av moderata samlingspartiet gäller stridsåigärder av politiska skäl och internationella sympatiåtgärder. De frågorna har arbetsmarknadsministern tidigare varil inne på. Vi menaratt det inte heller här finns anledning alt göra någon ändring i propositionen i denna del.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationen 26 och i övrigt bifall till utskoiiets hemställan, vilket innebär avslag på bl. a. reservationerna 23-25 och 27-42.

Så några allmänna synpunkter kring förslaget. Genomförandel av denna lag är betydelsefullt för svensk fackföreningsrörelse. Det är en demokratisering som, anser vi, är utomordentligt viktig och nödvändig. Att införandet inte sker ulan våndor är alldeles uppenbart. Det finns flera motståndare till genomförandet av lagen; Svenska arbetsgivareföreningen är en. Landsorganisationen och TCO har försökt lösa de här frågorna genom avtal. Men arbetsgivarna har konsekvent sagt nej till detta. Det kan man bara beklaga. Sedan lagen har genomförts skulle man kanske kunna säga som man brukar göra om parfymen: Det är bra all den finns - men det är synd att den skall behövas.

Hela det här lagförslaget föregicks av arbetsrätiskommitténs belänkande. Där hamnade de borgerliga partiernas företrädare på samma sida som Arbetsgivareföreningen - av någon anledning.

Till uiredningens betänkande fogades sedermera reservationer av LO och TCO på flera vitala punkter. Dessa reservationer lades av regeringen sedan som grund för del förslag lill lag om medbestämmande i arbetslivet som vi nu behandlar.

Var har nu de olika partierna hamnat i riksdagsbehandlingen? Det kan vara en intressant fråga.

Moderaterna håller i princip ståndaktigt fasl vid sin linje: Ingenting 81

6 Riksdagens protokoll 1975/76:145-146

Nr 145 till löntagarna! Det skall vara som förut. Det är arbetsgivarna som begriper

Onsdagen den bäst. Ja, det är klart alt moderaterna har betalt av arbetsgivarna - stor-

2 iuni 1976 kapitalet för all ha den uppfattningen. Det är alltså inte så märkvärdigt

--------------- alt de tycker så.

Arbetsrättsreform Folkpartiet har, kan man säga, gjort en omvändelse under galgen och

m. m. , godtar i dag det mesta. Man är dock emot lagförslaget på flera vikliga

punkter, där man lar lill vara arbetsgivarnas intressen. Jag vet inte om

del är riktigt, men moderata samlingspartiets ledare herr Bohman påstår

att folkpartiet också har betalt för att ha den uppfattningen.

Centerpartiet då? Det utger sig för att vara ett löntagarparli och säger sig tillvarata de intressena. Centerpartiet är emot del mesta - man svamlar runt i förhoppningen alt argumenteringen skall bli så invecklad att partiet blir taget för ett löntagarparli. Jag vill påstå att reservationen 4 är elt mästerstycke i det här hänseendet. Det förvånar mig att moderata samlingspartiets företrädare i uiskottel har undertecknat den reservationen, efiersom jag har den känslan atl de begriper de här frågorna myckel väl. Därför är det underligt alt de har skrivit under reservalionen. . Den här reservationen tillgodoser alla smakriktningar. I valrörelsen 1973 använde centerpartiet en skrift som kallades Centerns lilla gröna. Med den skulle man frälsa medlemmar inom fackföreningsrörelsen till centerpartiet. I skriften beskyller man socialdemokraterna för motvikts-ideologi - samhälle och näringsliv liksom också förelag och anslällda är motståndare till varandra. För centerpartiets del är del alldeles tvärtom. Man säger all det skall vara samarbete mellan samhälle och näringsliv och även mellan företag och anslällda.

Vad är det då vi vill åstadkomma med propositionen? Jo, ingenting annat än att vi från socialdemokratiskt och fackligt håll vill utvidga detta samarbete. Vi vill all del skall ta fasta former. Man kan då fråga: Varför lever inte centerpartiet upp lill detta vid det här tillfället? Varför vill centerpartiet göra inskränkningar i lagen vilka drabbar löntagarna men gynnar företagarna? Varför vill man inskränka förhandlings- och infor-malionsdemokralin för löntagarna?

Varför tror inte centerpartiet på löntagarna när, som man säger, stora värden slår på spel? Varför vill inte eenterparliet ge de offentliganställda förhandlingsrätt fullt ut, på samma sätt som vi vill? Litar ni inte på de kommunalt och statligt anslällda i det här avseendet och tror ni att de avser att på något sätt missbruka lagen, trots alt de har försäkrat motsatsen?

Varför vill ni ha lindringar för företagarna medan del enligt partiledaren skall svida i skinnet på löntagarna?

Jo, helt enkelt därför att centerpartiet är ett genuint borgerligt parti som slår vakt om förelagens intressen. Cenlerparliels lilla gröna var en naiv bluff som enligt min uppfattning är avslöjad nu. Jag förstår alt det blev ett snöpligt slul på centerpartiets deltagande i de fackliga valen. Ni vill inte ha någon förändring, inte ha någon demokratisering av arbetslivet. Er omvändelse sträcker sig ett stycke, men ni är för fega för

all la stegel fullt ut. Nr 145

Om man studerar de senaste dagarnas tidningspress får man klart för Onsdagen den sig hur centerpartiet ser på fackföreningsrörelsen. Enligt uppgift i pressen 2 juni 1976

hade centerpartiet en gruppmiddag härförleden på en guldkrog i Stock- --

holm. Jag skulle vilja rekommendera de ärade kammariedamöterna alt Arbetsrättsreform läsa Aftonbladets referat från den tillställningen. Av det framgår klart m. m. vad centern anser om svensk fackföreningsrörelse.

Del är här fråga om en demokraliseringsprocess, och det finns även andra som har gått ut och talat om demokrati, bl. a. moderaia samlingspartiets ledare herr Bohman. Tyvärr är inte herr Bohman här i dag, men jag kan i stället vända mig lill de andra representanterna för moderaterna och kanske räkna med all han sedan får reda på vad jag har sagi.

Så länge förelagarna får bestämma alll själva har vi enligt herr Bohman demokrati. Men när denna och andra lagar på det arbetsräitsliga området blir genomförda är det fara för demokraiin. Då komnier pamparna inom Landsorganisationen och TCO atl ta över makten, och då kommer de anställda i företagen alt sova dåligt om nätterna.

Vad är nu del här för smörja? Jo, det är hell enkelt en oförskämdhet från herr Bohman. Jag skulle vilja säga: Upp till bevis! Vem inom Landsorganisationen eller Tjänstemännens centralorganisation är del som herr Bohman avser? Vem är en fara för demokratin? Är del Gunnar Nilsson inom Landsorganisationen? Är del Lennart Bodström inom TCO? Del är fråga om en grov förolämpning mot de förtroendevalda inom våra. löntagarorganisationer, både inom LO och inom TCO. Personer inom dessa organisaiioner som alltid har kämpat för och värnat om demokratin beskylls nu för motsatsen. Det här kräver enligt min uppfattning en ursäkt. Kommer inie den ursäkten under dagens debatt, vill jag påstå alt moderata samlingspartiets sätt alt debattera liknar det som förekom vid kosackvalet 1928.

För 60 år sedan diskuterade riksdagen en annan stor demokratisk reform, den allmänna rösträtten. 1 decennier hade moderaia samlingspartiels föregångare, de dåtida högerkrafterna, kämpat emot varje reform som skulle innebära ökat inflytande för de många, och in i det sista stretade den dåvarande högerhövdingen emot. I dag kämpar högerkrafterna emot den demokratiska reform som skall ge de anställda inflytande över sina egna arbetsplatser. Herr Bohmans släktskap med Trygger är ställt utom allt tvivel. I debatten om den kommunala rösträtten yttrade Trygger: ""Den allmänna rösträtten skulle överflytta det kommunala inflytandet till jordbruksarbetare och annat mera löst folk."" 1 debatten om de anställdas inflytande finns det, herr talman, enligt min uppfattning onekligen paralleller.

Under detla anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 145 Herr FRANSSON (c):

Onsdaeen den ''"' talman! Cenierns principiella ställningstagande till medinflyiande

2 iuni 1976 '°' anställda har andra talare tidigare utförligt redogjort för. Jag skall

--------------- därför bara uppehålla mig vid några punkter i del omfattande utskotls-

Arbetsrättsreform betänkandet. '

m. m. Inledningsvis vill jag något beröra vårt krav på utredning i vad avser

den negativa föreningsrätten. Arbeisrällskommillén behandlade dessa frågor men kom till den slutsatsen att man inte borde föreslå någon lagreglering av dem. Vid den granskning som lagrådei har gjort har lagrådet förordat en fortsatt utredning. Del är här fråga om komplicerade ställningstaganden, där avvägningar måsie göras mellan olika intressen, men det torde vara angeläget att denna utredning görs, sä att man kan komma lill klarhet i dessa principiellt viktiga frågor, som berör förenings-rättsskyddet för arbetssökande, organisationsklausuler m. m.

Ulskotlsmajorileten har anseti del lämpligt alt den nya arbetsräitsliga utredningen får ta del av de spörsmål som har aklualiserals i molionen. Även socialdemokraterna tycks ha varit inne på tanken att en utredning är önskvärd, eftersom de i reservalionen 3 har sagt atl föreningsskyddel för arbetssökande inte bör utredas i detta sammanhang.

Nästa punkt som jag kommer att beröra är informationsavsnittei. Rätten lill informalion förde anslällda är naturligtvis ett betydelsefblli komplement till förhandlingsrätten och måsle betraktas som oerhört väsenilig för de anställda. Utskottet har understrukit att principen bör vara att det skall råda fullständig öppenhet när det gäller arbetstagares insyn i hur företaget utvecklas i olika avseenden. För atl man skall kunna uppnå ett gott samarbete i företaget är detta naturligtvis en viklig förutsättning. Principen bör, som jag sade tidigare, vara full öppenhet. Men detla hindrar inte atl man i vissa speciella fall bör begränsa informationsskyldigheten. Dessa fall har vi omnämnt i vår parlimotion. För det första gäller det frågor som avser rent privata förhållanden för ägaren av föreiagel, för det andra gäller det vissa situationer där jävsaspeklen gör sig gällande och för del tredje slutligen gäller det frågan om utvecklingsarbete av mera hemlig natur.

När del gäller gränsdragningen mellan vad som är privat ekonomi och vad som tillhör företagets ekonomi hälsar vi från centern med tillfredsställelse de klara uttalanden som utskottet har gjort. Man har i betänkandet slagit fast all det som avser rem personliga förhållanden skall ligga utanför ägarens informationsskyldighet. Gränsdragningen är naturligtvis svårast att göra i mindre förelag, där företagets och ägarens ekonomiska förhållanden är starkt ihopkopplade med varandra. Detta förhållande går inte all komma ifrån. För företag som drivs i aktiebolagsform är situationen annorlunda, eftersom det i dessa företag finns en klar skiljelinje. Vi vill i delta samnianhang understryka det angelägna i att den sittande utredningen, som bl. a. skall pröva frågan om det finns skäl för införande av en särskild bolagsform för mindre företag, arbetar snabbt. För egen dei är jag av den bestämda uppfattningen att det är

nödvändigl att en ny bolagsform kommer lill stånd som komplement      Nr 145
till de nuvarande bolagsformerna. En sådan bolagsform skulle alltså in-     Onsdagen den
nebära all gränsdragningsproblemen blir mindre även i de allra minsta      2 juni 1976
företagen.                                                                    --------------

Centern har i olika sammanhang slagit vakt om den personliga in- Arbetsrättsreform legritcien. Del gör vi i det här fallel också, och det kommer vi att göra m. m. även i framtiden på de områden där del blir aktuellt.

De övriga områden som vi omnämnt i motionen är också sådana som måsle hanleras med försiktighet när del gäller informationsskyldighet i vissa skeden. Konkurrensförhållanden o. d. kommer här in i bilden som mycket betydelsefulla. Vi har ställt oss bakom det mycket starka moiivultalande som utskottet har gjort på dessa punkter, och vi anser därmed alt våra synpunkter i partimotionen har blivit tillgodosedda. En uppräkning i lagtext, som vi har föreslagit i motionen, kunde ha inneburit en bindning av rättsutvecklingen på ett icke önskvärt sätt. Atl vi sedan trots den starka motivskrivningen ansett det nödvändigl för oss atl avge en reservaiion beror på all ulskotlsmajorileten inte har velat ställa sig bakom vår slutsals vid behandlingen av motionerna.

På ylleriigare en punkt som berör informalionsavsninei råder del delade meningar. Vi har ansett atl det i speciella fall kan finnas anledning att begränsa informationsskyldigheten till en mindre krets än vad lagen förutsätter. Vi har här utgått ifrån alt sådana överenskommelser kan Iriiffas mellan parterna, och därför har vi inte ansett det vara nödvändigt atl föreslå någon lagändring. Självklart måste det vara fråga om ytterst speciella fall för alt del skall vara nödvändigt att göra en sådan här begränsning av motlagandekretsen.

Herr Nilsson i Kalmar uppehöll sig vid detta i sill anförande för några minuter sedan. Jag vill understryka all del i vissa speciella fall kan finnas anledning atl ha denna möjlighet till begränsning men atl det då skall ankomma på parterna på arbetsmarknaden att träffa en sådan överenskommelse.

1 vår parlimotion har vi också tagit upp frågan 0111 borgenskrafien såviii avser personliga förhållanden och ansett alt den också bör ligga utanför informationsskyldigheten. Utskottet delar på den punklen vår uppfattning. Del konstateras all del inte finns några motsättningar mellan departementschefens uppfatlning och de synpunkter som vi har framfört i vår motion. Det innebär med andra ord alt förmögenhetsförhållanden som inte är hänförliga till rörelsens verksamhet faller utanför lagens lill-liimpningsområde. Vi anser det betydelsefullt all uiskottel i sill belänkande klart har slagit fast denna angelägna gränsdragning.

Tolkningsföreträdet är en fråga som diskuterats livligt i den allmänna
debatten om den nya arbetsrätten. Riksdagen har i andra sammanhang
på senare år givit arbetstagarnas organisationer tolkningsförelrädel i vissa
frågor. I del praktiska livet har detla slagit väl ut, och då finns del enligt
min uppfatlning ingen anledning att nu ta någon annan ställning, utan
vi bör forlsälla på den inslagna linjen. Jag godtar med andra ord den 85

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

konstruktion som departementschefen har föreslagit. I sammanhanget är det viktigt alt betona att det är den fackliga organisaiionen som måste ställa sig bakom arbetslagarens ställningstagande för att man skall ha tolkningsföreträdet. Kunnigheten all tolka avtal måste nämligen bedömas som lika stor om den fackliga organisationen har den som om arbetsgivaren skulle ha den. Arbetsgivaren har också enligt kiglorskiget rätt att tolka avtalet, om synnerliga skäl föreligger eller om arbelstagarparts mening är oriktig och parlen har insett eller bort inse del. Även delta är värt alt notera i sammanhanget.

Herr talman! Låt mig så få beröra frågan om utforniningen av vissa skadeståndsregler. Under årens lopp har det varil en styrka för svensk arbetsmarknad all antalet vilda strejker har varil av ringa omfattning, om än antalet har ökat något under de senaste åren. Det är naturligtvis många orsaker som ligger bakom att anställda deltar i vilda strejker. Det kan bero på utdragna löneförhandlingar, missuppfattningar av olika slag, arbelsmiljöförhållanden m. m. Arbetsrällskommittén föreslog att om en vild strejk bryter ut, så skall del vara de lokala parternas omedelbara skyldighei alt ta upp överläggningar för atl försöka klarlägga och undanröja orsaken lill konflikten. Givetvis skall det ske inom kollektivavtalets ram, eftersom ju båda parter är bundna av detla avtal. Någon sådan överläggningsskyldighet föreligger som bekant inte i dag. Departementschefen har ställt sig bakom delta förslag. En sådan här uppläggning anser vi vara riktig, och den kommer säkerligen alt leda till atl många vilda strejker snabbt upphör - eller inte sprider sig vidare - i och med det ansvar som lagts på de lokala parterna.

Utskoltsmajoriteten har ställt sig bakom den slutsats som arbeisräiiskommitténs majoritet drog, nämligen atl den nuvarande s. k. 200-kronorsregeln skulle upphävas. Bakom majoriteten i utredningen stod samtliga ledamöter utom företrädarna för LO och TCO, som ansåg att regeln skulle vara kvar men atl man i exeptionella fall skulle kunna utdöma högre skadestånd. Centerpartiet har ställt sig bakom utredningens slutsats, baserad på de förändringar som komnier till stånd bl. a. då det gäller skyldigheten till snabba lokala överläggningar. Det finns också anledning atl påminna om den passus i 60 S som säger all vid bedömning av jämkningsreglerna skall särskild hänsyn tas till vad som förekommit vid överläggningar av detta slag. Tanken bakom den här skrivningen är, som jag ser del, helt klar, nämligen att skadestånd icke skall kunna utdömas om arbetstagarna snabbt återgår till arbetet. Delta är hell rikligt, enligt min uppfattning. Utskottet har myckel kraftigt understrukit att skade-slåndsbeloppen inte generellt skall höjas utan atl de även i framliden skall ligga på en måttlig nivå. Vi menar att del bör ankomma på arbelsdomslolen att göra helhetsbedömningen innan man lar ställning till skadeståndels storlek.

Med tanke på den debatt som dragits i gång under de senaste veckorna angående möjligheten till avskedande vid deltagande i olovliga konflikter, finns det anledning att understryka vad utskottet har sagt på s. 50 i be-

tänkandet, nämligen: ""Uppsägning eller avskedande avses endasi vara Nr 145
tillåtna i vissa kvalificerade undantagsfall."" Onsdaeen den

I det här avsnittet av utskollsbetänkandet behandlas också centerns 2 juni 1976

parlimotion, där vi förklarar atl man i elt inledningsskede bör visa en -----

viss äierhållsamhel med skadeslånd vid bron mot lagens nya förhand- Arbetsrättsreform lingsregler. Självfallet fär detta inte leda till all lagens intentioner och m. m. anda sätts ur spel. Omfattningen av medbestämmandelagenoch de kollektivavtal som kommer att tecknas blir slor, och detta innebär ett betydande utbildnings- och informationsbehov.

Problemen med atl klara den nya lagen är naturligtvis störst för småföretagarna, eftersom de i rätt så stor utsträckning inte har tillgång till administrativ personal, utan det blir de själva som noggrant måste sätta sig in i alla nya paragrafer och vilka konsekvenser som uppstår om man inte uppfyller dessa intentioner.

Utskottet har ställt sig bakom det synsättet och bl. a. uttalat atl reglerna i många fall är allmänt hållna och atl det därför kan vara svårt all tillämpa dem innan vägledande praxis har utformats. Socialdemokraterna har inte anslutit sig lill denna uppfatlning utan endast hänvisat lill jämkningsregeln i 60 S- Vi menar att ett riksdagsuttalande på den här punkten är väl befogat, men sedan ankommer del självfallet på arbetsdomstolen all utforma det hela vid tillämpningen av skadeståndsreglerna.

Under den här punkten finns ylleriigare en fråga där utskotlsleda-mölerna har kommii till olika ställningstaganden. Det gäller ändring av 58 S. Vi menar alt del rikliga måste vara att även i lagtext fastslå den självklara utgångspunkten att parterna skall bedömas efter samma grunder vid utmätande av skadeslånd. Detta är synpunkter som också lagrådei har framfört men som inte har vunnit gehör hos departementschefen.

Socialdemokraterna i utskottet har i sin reservation sagt alt den av oss föreslagna ändringen saknar praktisk betydelse med tanke på jämkningsregeln i 60 S och atl ändringen endast är av formellt slag. Men varför har man då från socialdemokratiskt håll inte gått med på denna ändring? Vår uppfattning är atl man i en sådan här fråga bör vidta en lagändring, så att del klart framgår all det är likhet inför lagen.

Med dessa synpunkter vill jag yrka bifall lill reservationerna 4, 19, 21, 23 och 55 och i övrigt bifall till utskottets hemställan.

Hert NORDGREN (m):

Herr talman! Att lyssna till herr Nilsson i Kalmar i dag har varit som atl lyssna till en röst ur det förgångna - kanske rent av från kosackvalet.

Herr Nilsson i Kalmar sade bl. a. all moderata samlingspartiet håller
fast vid sin linje och inte vill ge någonting lill lönlagarna - moderaia
samlingspartiet tar betalt för atl framföra sina synpunkter. Det lycker
jag är ett oförskämt uttalande med tanke på hur väl företagarna i dagens
läge försöker ta hand om sina anslällda, både inom de små och siora
förelagen. Det är dessutom förvånansvärt och väl rent av skamlöst att
en representant för ett parti som i går röstade bort den lag som förbjuder 87

Nr 145 parti alt ta emot utländska pengar yttrar sig på detla vis. Men det kanske

Onsdagen den '" '" "''" sådana här djupdykningar och använder sådana här

2 iuni 1976 '"''' "''" "'' saknar argument. Vad är detta för påståenden,- som ju

--------------- saknar all grund, herr Nilsson i Kalmar? Herr Bohman kommer givetvis

Arbetsrättsreform själv att svara på det som var riktat till honom, och han gör det säkert
m. m. mycket bättre än jag kan göra. Men jag ber all få relurnera frågan lill

herr Nilsson. Jag övergår nu lill att tala om vad som i dag, den 2 juni 1976, egentligen skall behandlas, nämligen medbestämmandelagen.

Lål mig då säga, herr lalman, atl delta blir mitt sista egentliga anförande här i riksdagen. I detla inlägg - liksom i mitt allra första anförande i riksdagen för ca 18 år sedan - skall jag då be att få ta upp en del frågor som rör de mindre och medelstora företagen. Första gången jag talade i riksdagen, alliså i del gamla riksdagshusel, gällde anförandél yrkes-ulbildningen m. m. i de mindre företagen. Mycket har visserligen sedan dess hänt på utbildningens område, men jag måsle tyviirr konstatera alt satsningarna och utvecklingen där inte har varil tillfredsställande. Och den utredning som riksdagen faktiskt beslutat om rörande översyn av lärlings- och praktikutbildning m. m. i de mindre företagen är mig veierligl ännu inte tillsalt.

I detla anförande skall jag framhålla en del synpunkter på del föreliggande lagförslaget om medbestämmanderätt, i första hand sett ur de mindre företagens synvinkel. Innan jag går in på det vill jag emellertid gärna uttala etl tack till herr talmannen och samtliga riksdagsledamöter för vänlighet och gott kamratskap samt till de anslällda i riksdagen för god service under de många intressanta riksdagsår som jag har fåll vara med om. Till det tacket vill jag också foga förhoppningen all kommande riksdagar inser värdet och betydelsen av de mindre och medelstora företagen och medverkar till att - som industriministern i sill interpellationssvar i fredags lovade - regeringens näringspolitik i betydande utsträckning kommer att inriktas på att i framtiden främja utvecklingen av de mindre och medelstora företagen. Jag hoppas att det löfte som industriministern gav kommer alt hållas, oavsett vilken regering som då sitter. Det är nämligen hög tid alt ge företagarna, och framför allt de ungdomar som vill salsa på företagsamhet, tillbaka tron på framliden. Nu till del egentliga ärendet. Lål mig då först erinra om värdet av ett fritt, konkurrenskraftigt, expanderande och lönsamt näringsliv. Del är förutsättningen för god sysselsättning, framåtskridande och välstånd. Det svenska näringslivet har byggts upp av små förelag, och de mindre och medelstora företagen utgör f n. en av hörnstenarna i del svenska näringslivet. Bara inom sektorn hantverk, industri, handel och service har enligt senaste företagsräkning över 700 000 personer sysselsättning i förelag med mindre än 50 anställda. Det motsvarar 50 "o av de sysselsatta inom dessa sektorer.

Samhällsekonomins utveckling och sysselsättningen är således i slor

utsträckning beroende av de mindre företagen. Från regionalpolitisk syn-

88 punkt spelar de en betydelsefull roll. Sist men inte minst viktigt atl

peka på är deras betydelse för den svenska storindustrin. 1 ett uttalande      Nr 145
från ett av Gävleborgs läns största företag - jag fick det lill årsmötet     Onsdagen den
med länets hantverks- och industriföretagare i Ljusdal den 22 maj -      j juni 1976
heter det bl. a.:                                                            -------------

""Det skulle innebära en mycket stor nackdel om koncernen inom sin Arbetsrättsreform
egen organisation även skulle ha att utföra den servicetillverkning och tn. m.
de tjänster, som de små och medelstora företagen i dag svarar för. Dessa
företag och deras hundratals anslällda utgör genom sin specialisering
en utomordentligt viktig komplettering av verksamheten vid ett stor
företag som vårt. Vi finner det vara ett vitalt intresse för vår industri

och värt samhälle all de små och medelsiora förelagen får fortleva och bedriva sin verksamhcl under så gynnsamma förhållanden att de även i framtiden kan svara för sin viktiga roll i samhället och i samverkan med de stora företagen.""

Mot denna bakgrund synes det mig i hög grad angeläget att de lagar som riksdagen antar är så skrivna och utformade atl de ulan alltför stora svårigheter kan tolkas av företagare utan juridisk utbildning och inte verkar utvecklings- eller syssclsättningshämmande eller förorsakar siörre problem för de mindre och medelstora företagen än för övriga företag på den svenska arbetsmarknaden. Så har nämligen, enligt min mening, varit fallet med fiera av de många lagar och bestämmelser som vi under senare år fåll, t. ex. när det gäller löneskatt, yrkesutbildning, praktik-anställning, ledighet för utbildning och principerna för statliga lån. Jag hoppas att justering av en del av dessa kommer atl ske under kommande riksdagar.

Del nu föreliggande förslaget till lag om medbestämmanderätt i arbetslivet är likaledes slorföretagsanpassat och myckel svårt atl tillämpa i de mindre företagen. Del är gjort för företag med en administrativ apparat, inkluderande sakkunskap även när det gäller lagfrågor. Del är en komplicerad och delvis motstridig lag som här läggs fram.

Under de mer än 40 år som jag varil företagare och sysslat med småföretagsfrågor kan jag inte påminna mig någon period då det varit så mycken oro ute bland förelagarna som del f n. är över nyligen beslutade lagar och över dem som riksdagen i dag sannolikt kommer att anta. Man känner sig inte kapabel, man har inte tid, man har inte ork att sälta sig in i alla juridiska bestämmelser som här föreligger.

En näringslagsliftnings första rättesnöre bör vara all den skall underlätta för förelagen all producera någonting, prestera någonting, anställa folk och över huvud tagel finna sig till rätta inom den ram som samhället anger. På den punkten har den här lagen åtskilliga skönhetsfiäckar. En del av dessa har påtalats i moderaia samlingspartiets parlimotion och i enskilda moderaia motioner. Del har följts upp i reservationer av herr Oskarson och mig, ibland även stödda av representanter för övriga borgerliga partier. Bifall till dessa reservationer kan ta bort en del av skön-helsfläckarna.

Lagen präglas också av misstänksamhet mot företagarna och kan på-

Nr 145 verka intresset för enskild företagsamhet i framtiden. Som exempel kan

Onsdagen den nämnas päföljdssystemeis ensidiga inriktning. I lagen talas det om känn-

2 iuni'1976 ara eller myckel kännbara skadeslånd, då en arbetsgivare av olika skäl

--------------- missar en eller annan formell föreskrift. Gör diiremoi arbetstagaren sig

Arbetsrättsreform skyldig till uppsåtligt brott mot avtal blir påföljden obetydlig. En lag-
m. m. sliftning som så ensidigt riktar sig mot ena parten strider mot principerna

om jämlikhet och rättvisa inför lagen. Lagrådet har också kraftigt understrukit den synpunkten.

Bland de mindre företagen hade många väntat sig alt man, som i Väst-Tyskland, skulle ha undantagit de mindre företagen med upp till ett visst antal anställda. I Västtyskland är t. ex. gränsen salt lill 100 anställda. I moderata samlingspartiets parlimotion föreslås undantag från lagen för förelag med mindre än tio anställda. Under alla förhällandcn anser vi alt i samtliga företag förhandlingar skall föras med och inlbrmation lämnas till inom företagel anställd facklig förtroendeman, såsom klubbordförande eller, om dylik ej finns, lill en av fackföreningen utsedd, inom förelaget anställd kontaktman.

Enligt 11-13 SS i propositionen skall informationsskyldighet och förhandlingar fullgöras direkl med organisationerna, vilkel kommer all medföra all fackliga ombudsmän som ej är anslällda i förelagd blir förhandlare. Som herr Oskarson lidigare påialal blir del alltså i många företag inte de anställda i föreiagel som får möjlighet till information resp. förhandlingar. 90 "" av samtliga företag saknar nämligen fackklubb.

Vi anser all en företag under alla förhållanden skall ha rätt all förhandla med sina medarbetare. Del är ju demokratin på arbetsplatsen som lagsliftningen gäller, eller hur herr statsråd'' Och demokrati på arbetsplatsen innebär ett bra samspel mellan medarbetarna i etl företag och företagsledaren. Del kan inte heller rimligen förväntas all cirkulerande fackliga ombudsmän skall ha de kunskaper om och den lojalitet mot föreiagel som personer ansiiillda i detsamma i regel har. Erfarenheten från mångårig verksamhet, åtminstone när det gäller mindre företag, är ju den all det i regel är ett mycket gott samarbete och förhållande mellan förelagsledaren eller företagaren och de anställda. Det kan inte heller vara önskvärt all fackliga organisationers tjänstemän skall motta informationer från flera inbördes konkurrerande företag, kanske inom samma bransch. Systemet kan också leda till att förhandlingar tar betydligt liingre lid än vad som borde vara nödvändigl.

I del föreliggande förslaget har utöver arbetsriiitskommilténs förslag tillkommit möjligheten alt träffa kollektivavtal angående verksamheien i övrigi. Enligt lagrådsremissen anses hiirmed förelagsledningsfrågor ingå, t. ex. försäljning, reklam, produklavytiring, leverans, order, lagerhållning, ekonomiska frågor, finansiering, budget och investeringar.

Enligt moderaia samlingspartiets uppfattning måsie del enda rikliga vara att den unga person som satsar sin sparkapital för alt få i gång ett litet företag skall ha möjlighet atl bestämma över i varje fall de ekonomiska frågorna. Vi kan inte acceplera att personer som ej påtar sig

ekonomiski ansvar skall påverka besluten i de nämnda frågorna. Det      Nr 145
skulle ytterligare, såviii jag förstår, medverka till den redan nu konsta-     Onsdaeen den
terade nedgången i nyetableringarna och skapa tveksamhet inom före-      9 iuni 1976
tagen beiräffande nyanställningar och investeringar.

Herr talman! Jag skall spara på tiden och i korthet yrka bifall till ett Arbetsrättsreform
antal reservationer. w. in.

Jag ber all få yrka bifall lill

reservalionen nr 4, i vilken anses all förhandlingar och information skall ske med i förelagd anställd. Därgenom tillförsäkras de anslällda även på de mindre arbetsplatserna ett inflytande som är i paritet med del som finns på de siörre arbelsplaiserna;

reservalionen nr 5, under förutsättning all reservationen nr 4 faller. 1 reservationen nr 5 föreslår vi all förelag med färre än tio anslällda undantas från lagen.

I händelse av all reservalionen nr 4 avslås an.scrvi all den här lösningen, även om den har vissa principiella svagheter, är atl föredra, då det inte visat sig möjligt atl få till stånd andra regler som möjliggör alt de mindre förelagen på ett smidigt sätt kan fullgöra sin informations- och förhandlingsskyldighet gentemot de anställda direkt, vilket förvisso i praktiken skett i långliga tider utan särskilda lagar och bestämmelser;

reservalionen nr 25, under förutsättning av bifall till reservationerna 5 och 24;

reservationen nr 27, i vilken föreslås vissa angelägna regler om tystnadsplikt;

reservationen nr 31, som innebär att förelagsledningsfrågor undan-dras från lagen;

reservationen nr 35, i vilken anses att eftersom den fackliga vetorätten över huvud tagel inte ulrells och remissbehandlais deila f n. ej skall föranleda något beslul ulan uigå ur lagförslaget.

1 vad gäller socialdemokraternas och vpk:s reservationer 44-47 hänvisar jag till vad jag redan tidigare anfört om likhet inför lagen. Jag yrkar avslag på dessa och bifall lill utskoiiets hemsliillan i berörda delar.

En del andra reservationer har herr Oskarson redan talat om, och jag ber att få instämma i hans anförande liksom i hans repliker. Fru af Ugglas kommer senare atl beröra ytterligare några reservationer. Jag ber atl fä yrka bifall till samtliga reservationer som undertecknats av representanter för moderata samlingspartiet.

Avslutningsvis vill jag, herr lalman, betona att vi i moderata samlingspartiet inte, som ofta framförts i den allmänna debatten, yrkar avslag på förslaget om de anställdas medbestiimmanderäli i förelagen. Vi snävar all arbeia för en samhällsuiveckling som lillgodoser de enskilda människornas önskemål och behov, I cenirum slår samhiillsmedborgarnas krav på frihel, irygghei och välfärd för sig och de sina. oavseii om de är företagare eller ansiiillda.

Med våra motioner och våra reservationer har vi velat undanröja en
del skönhetsfläckar i lagen och göra den anpassningsbar även för mindre 91

Nr 145

Onsdagen den 2 juni 1976

Arbetsrältsreförm m. m.

och medelstora förelag till gagn för oss alla och, herr statsråd, inte minst till gagn för de anställda i dessa företag.

Herr NILSSON i Kalmar (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nordgren tyckte inte om milt anförande. Det var något av kosackvalet över det, sade han. Del var väl jag som gav honom idén när jag återgav synsätt från hans egen partiledare.

Herr Nordgren avslutade med att säga alt moderata samlingspartiet inte yrkat avslag på förslaget om anställdas medbestämmanderäll. Nej, men det iir bra niira. ,Man har naturligtvis inte gjort det generellt, men på ett otal viktiga punkter begär man förändringar som skulle innebära att vi blev kvar i det gamla och att lönlagarna inte skulle få något reellt inflytande.

Jag har räknat efter, och på inte mindre än 24 punkter vill moderaterna ändra förslagel. Därtill är man med på åtta punkter i majoritetsskriv-ningen mot propositionen. Tillsammans är det på 32 punkter man vill ändra förslaget.

Ändå skulle det inte förvåna mig om man får höra att det är moderata samlingspartiet som genomfört reformen. Det är inte alls på det sättet. Granskar man dessa reservationer ser man atl de skulle föra in pä en sådan linje atl vi inte fick någon förändring alls.

Nog är det väl så, herr Nordgren, att ni lar emot pengar av Svenska arbetsgivareföreningens medlemmar? Om jag inte minns fel härer andre vice partiordförande sagt atl ni giirna lar emot pengarom någon kommer upp och lämnar dem lill er. Då kan det nog vara företag med bland dessa givare också. Därför försöker ni otvivelaktigt- motarbeta propositionens förslag så långt att det skulle bli i det närmaste meningslöst.

Herr Fransson från centerpartiet var ganska timid i sitt inlägg. Han kan de här frågorna mycket väl, det har jag sagt lidigare, och är därför utomordentligt försiktig i motsats till herr Nilsson i Tvärålund som är litet mer vårdslös. Men nog är det väl märkligt att man i tidningarna skall få läsa om er gruppmiddag där ni beskriver fackföreningsrörelsen som något slags maktgalet - jag vet inte vad. Jag tycker att det är en underlig inställning till fackföreningsrörelsen med lanke på alt ni ju ger sken av att vilja stödja den och främja dess intressen.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Enligt den överenskommelse som har träffats skulle vi mig veierligl inte få replik förrän efter den pågående debattomgången, så det förvånar mig att herr Nilsson i Kalmar fick det. Men jag förstår atl herr Nilsson var angelägen alt fortast möjligt få säga någonting.

Herr Nilsson påtalade att vi hade 24 reservationer och redovisade avvikande meningar på 32 punkter. Ja, det är alldeles riktigt all man kan räkna på det viset, men här rör det sig ju om etl slorl antal följdre-servationer som tillkommit av tekniska skäl.

Vidare sade herr Nilsson all vi får betalt eller tar betalt av Svenska

arbetsgivareföreningen - så föll orden. Del förhåller sig absolut inte på Nr 145

det sättet. Lika väl som LO:s medlemmar betalar sina medlemsavgifter Onsdagen den

så betalar företagare i regel avgift till en företagarorganisation, men bidrag 2 juni 1976

som ges därutöver är fullkomligt frivilliga, oavsett vem som är mot---------- -

tagaren. Arbetsrättsreform

F. ö. vill ju LO på sikt överta förelagen helt och hållet, i varje fall m. m.
enligt det förslag som herr Meidner har presenterat och som LO:s ord
förande har uttalat sig för.

Hert JONSSON i Mora (fp):

Herr lalman! Förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare har under senare år genomgått betydande förändringar när det gäller möjligheterna för arbetstagare alt få ett siörre inflytande på sin arbetsplats. Del har varit en naturlig utveckling i rikining mot ökad demokratisering. Arbeisgivaren har funnit alt en vidgad medverkan i företagens arbete från de anställdas sida kunnat ge positiva bidrag. Därför kan man märka alltmer ökade kontakter och samråd i arbetslivet. Arbetstagarnas plats i styrelser, förelagsnämnder och olika projektgrupper för planering utgör exempel på en utveckling som vuxit fram. Vi kan bara konstatera att arbetslivet genomgått en reformering som redan i sig själv gör det naturligt atl gå vidare i fråga om arbetslivets demokratisering.

Inom folkpartiet har vi sedan länge drivit frågan om ökad insyn och medbestämmanderätt för de anställda, och därmed har vi velat främja en utveckling av arbetsdemokratin.

För oss är del inte, som herr Nilsson i Kalmar påstod, en omvändelse under galgen. Tvärtom har vi, som också utskottets ordförande herr Eriksson i Arvika påpekade, inom folkpartiet länge drivit frågorna om en ökad arbetsdemokrati. Herr Nilsson antydde dessutom försåtligt alt folkpartiet skulle företräda arbetsgivarnas intressen och få betalt för detla. Jag vill bestämt tillbakavisa etl sådant påslående. Jag tror inte att någon, allra minst löntagarna, är betjänt av att vi för debatten på den nivån i denna myckel viktiga fråga. Vi ser det som en riklig utveckling atl en ökad arbetsdemokrati måste leda lill vidgad insyn, inflytande och medbestämmande på skilda nivåer i förelag men också i allmän förvaltning.

Att detla skall befrämja ett gott samarbete mellan företag och anslällda bör inte vara blott en from förhoppning. För att ge oss ett stärkt och expansivt näringsliv är detla tvärtom något av en förutsättning.

Jag tror att om man skall kunna trygga sysselsättningen för framtiden är en förutsättning härför ett väl utvecklat näringsliv.

Den reform vi nu skall besluta om på arbetsrättens område är i en del avseenden ett accepterande av redan existerande utveckling. Men den kommer i sin utvidgade form all få betydande verkningar.

Del kommer att kräva en stor vilja lill anpassning och klok hand
läggning för att genomföra densamma så att den inte får en hämmande
effekt och leder lill ökad byråkratisering av nödvändiga beslutsprocesser

Nr 145 i de frågor som rör förelagens verksamhet och utveckling.

Onsdagen den " vidgat medbestämmanderätt för de anställda leder naturligt fram

2 juni 1976 '" " ° ansvar för de beslul man medverkar i - vare sig del gäller

--------------- i form av förhandlingar före eller ett direkt deltagande i beslutsprocessen.

Arbetsrättsreform Del står också klart för en modern och progressiv företagare alt man

m. m. bör utnyttja den erfarenhet och de kunskaper som en arbetstagare har

och som kan ge ett viktigt bidrag lill elt företags utveckling.

Ett fortsatt reformarbete på arbetsdemokratins område aktualiserar också en fråga som berörs i det här betänkandet, nämligen om denna lags anpassning lill andra lagar, bl. a. aktiebolagslagen. Det är därför angelägel att man gör en översyn av denna liksom atl man tar upp frågan om en ny förvaltningsform för mindre och medelstora företag.

Utskottet har även uppmärksammat den osäkerhet som kan råda i fråga om möjligheterna atl förena denna lag med associationsrättslig lagstiftning. Utskottet framhåller alt det är angeläget atl den osäkra situationen klaras ul.

Man förutsätter därför alt det utredningsarbete härom som aviseras - bedrivs så skyndsamt att de ändringar i annan lagstiftning som kan visa sig nödvändiga kan genomföras innan medbestämmandelagen träder i kraft. Detta har också utskottet sagt i sin skrivning, och jag tror alt det är betydelsefullt atl få en belysning av dessa frågor, och jag vill instämma i utskottets bedömning.

Jag är en aning förvånad över alt de socialdemokratiska ledamöterna inte varit intresserade av atl snabbi undanröja den rättsliga oklarhet som ändå kan finnas på den här punklen.

En lag av den här karaktären och omfattningen är av genomgripande betydelse för parterna på arbetsmarknaden. Detta gäller i hög grad den enskilda sekiorn men del är också viktigt för den offentliga, som också omfattas av denna lag men där beslutsprocesserna är något annorlunda.

Lagens genomförande kommer inte att ske utan alt det uppstår problem som måsle lösas. Det framgår redan av behandlingen av del här digra betänkandet i inrikesutskotiei, där uppfallningarna i flera frågor skili sig från varandra.

Låt mig här betona att vi från folkpartiets sida ser positivt på de förändringar i arbetsrätten som föreslås i denna lag om medbestämmande, och enligt vår uppfattning bör, som jag sagt tidigare, en arbeisrätlslag-stiftning tillförsäkra alla anställda en medbestämmanderätt.

Men jag tror alt man måste ha med i bedömningen den inverkan och de förändrade förhållanden och förpliktelser det medför för förelagen och den enskilde företagaren,

Lagen innebär en omfattande förhandlings- och informationsskyldighet för alla företag.

Den förstärkta förhandlingsrätten föreslås få formen av en primär för
handlingsskyldighet för arbetsgivaren, och denna förhandlingsskyldighet
skall i första hand utövas gentemot lokal arbetstagarorganisation.
94 Delta synes kunna fungera på elt riktigt sätt i förelag som är av sådan

storleksordning att där finns en lokal organisation, t. ex. i form av en      Nr 145
fackklubb. Man har där en förhandlingsapparat, som möjliggör snabba      Onsdagen den
kontakter i de frågor som bör bli föremål för förhandling.        2 juni 1976

All här uppfylla lagens bestämmelser bör alltså inte medföra några ------

problem. Men i de mindre företagen, och särskilt i de små med elt fåtal Arbetsrätlsreforin anställda, blir det genast fråga om att finna former för ett förhand- w. m. lings- och informationsmönster som kan fungera på ett riktigt sätt.

Förhandlingsskyldigheten skall i första hand fullgöras mot lokal arbetstagarorganisation. Men del är naturligt all man i de företag där sådan inte finns ställer frågan: Hur skall det lösas här? Vem skall vi primärt förhandla med?

Är del lämpligt alt göra undanlag för dessa förelag? Eller är det behov av andra bestämmelser i lagen?

Att'man är tveksam i denna fråga behöver inte betyda att man vill motsätta sig lagen som sådan, utan frågan är hur man skall finna en lösning som kan fungera med smidighet.

Vi har från folkpartiets sida sökt bedöma denna fråga mot bakgrund av vår allmänna positiva inställning och önskan all finna en praktisk lösning av dessa problem. Därför har vi föreslagit att i stället för en lagändring, som ändå inte skulle lösa problemen för alla företag, försöka få lill stånd en skrivning i motiven till lagen som ålägger parterna all lösa frågan om förhandlings- och informationsskyldighetens fullgörande på ett smidigt sätt i de små och medelstora förelagen.

Vi ser det som en framgång för vår syn i denna fråga atl dessa synpunkter blivit tillgodosedda i utskottets skrivning, som jag ber atl få citera några avsnitt ur:

""Enligt utskottets uppfattning bör denna fråga lösas genom att parterna på arbetsmarknaden träffar överenskommelse om lämpliga former för förhandlingar. En lagreglering kan ge en lösning som passar kanske flertalet fall, men den kan knappast läcka de mångskiftande behov som kan finnas ute på arbetsplatserna. Utskottet utgår från alt organisationerna på såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan kommer atl anpassa sin interna organisation och sitt sätt att arbeta till de nya krav som lagstiftningen för med sig.

Enligt utskottets uppfattning bör det vara ett gemensamt intresse för arbetsmarknadens parier att se till all kontaktvägar och förhandlingssystem anordnas på ett ändamålsenligt sätt så atl de enskilda arbetslagarna på arbetsplatserna får inflytande och insyn i frågor som direkl angår dem.

Jag citerar vidare ur utskottets skrivning: ""Om det bedöms lämpligt kan genom kollektivavtal förhandlingsskyldighet kompletteras med skyldighet atl överlägga med arbetstagarna direkt i vissa frågor på mindre arbetsplatser.'"

Efter de linjer som utskottet sålunda har formulerat i sitt betänkande
tror jag det skall finnas möjligheter all lösa många av de problem som
har ventilerats här i den tidigare debatten och som rör de mindre och
medelstora förelagen och företag och arbetsplatser där man inte har någon "5

Nr 145 lokal arbetstagarorganisation.

Onsdagen den "''' bedömer det som nödvändigl att finna prakliska former för denna

2 iuni 1976 kontaktverksamhet för de mindre företagen. Dessa drivs många gånger

--------------- i informella former, och del är nödvändigt all de inte kommer in i en

Arbetsrältsreförm förhandlingsprocess som skapar krångel, byråkrati och hinder i verksam-
m. m. "heten.

Jag ser därför molivskrivningen i utskottets belänkande som den lämpligaste vägen atl åsiadkomma de lösningar för de mindre arbetsplatserna som vi eftersträvar.

Jag skulle sedan vilja säga något om informationsskyldigheten. Lagen ger vittgående rätt till informalion och ålägger arbetsgivaren en skyldighet lill informalion om verksamhetens allmänna utveckling produkiionsmäs-sigt och ekonomiskt liksom i fråga om riktlinjer för personalpolitiken. Det gäller även rätten atl få tillgång lill bokföringshandlingar och granska räkenskaper och andra handlingar som berör arbetsgivarens verksamhet.

En så viltgående informationsskyldighet har självfallet skapat viss oro för att denna skall kunna medföra skada för företagaren. Del är särskilt fallet i fråga om de mindre företagen och sådana företag där ägarens personliga ekonomi är kopplad till förelaget.

Enligt lagförslaget är informationsplikten begränsad lill uppgifter som arbetstagaren behöver. Hur det skall tolkas kan bli föremål för olika bedömning. Därför är del nödvändigt att slå fast, som också utskottet gör, atl informationsskyldigheten inte gäller bl. a. privata förhållanden, utvecklings- och forskningsarbete av synnerligen hemlig natur saml uppgifter i samband med anbudsgivning i konkurrens med andra företag. Del är angeläget att risk för skada inte uppstår om en uppgift lämnas ul.

Dessa frågor har väckts i flera motioner och återspeglar något av den oro som vi måsle konstatera att många företagare känner. I folkpartiets parlimotion har vi yrkat att Jnformaiionsskyldigheten ej skall behöva fullgöras, om den kan bedömas medföra påtaglig risk för skada.

Nu är utskottet inte berett atl förorda någon allmän regel utan besvarar denna moiion och andra med en skrivning som jag tidigare delvis återgivit och som borde föranleda försiktighet vid informationen.

I reservalionen 23 från folkpartiet och centern har vi betonat följande:

""Undantagen bör enligt utskottets uppfattning inte vara alltför begränsade med hänsyn till de stora värden som kan stå på spel."

Vi har med den här skrivningen velat betona att informationsskyldigheten får handhas på sådant sätt att risk för skada inte uppkommer men alt för arbetstagaren erforderliga uppgifter därmed inte får.begränsas. Jag tror all del skall finnas en möjlighet all lösa också den frågan.

Andra delar av det föreliggande betänkandet kommer herr Ekinge atl behandla senare i denna debatt.

Det har tidigare sagts i debatten alt det råder betydande enighei kring de stora principerna i del lagförslag som vi nu har på riksdagens bord. Jag vill gärna instämma i den bedömningen. Del kommer atl ha betydelse

för den fortsatta utvecklingen när det gäller arbetsdemokrati, medbe-     Nr 145
slämmanderätl och arbetstagarnas möjligheter att själva påverka sin si-     Onsdagen den
tualion inom de företag och de områden där de har anställning.   j juni 1976

Herr lalman! Med vad jag framfört vill jag yrka bifall till den reservation --

där folkpartiet förekommer och i övrigt lill utskottets hemställan. Arbetsrätlsreforin

m. m.

Hert HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Det förslag vi nu behandlar kommer från en utredning som blev tillsatt efter beslut i riksdagen 1971. När det beslutet fattades av riksdagen hade vi i många år haft arbetsfred på vår arbetsmarknad, som blev definitivt bruten i och med 1969 års gruvstrejk och den strejkvåg som följde därefter.

Dåvarande LO-ordförande Arne Geijer var första namn på den motion som föranledde beslutet i riksdagen och sedan utredningen. Jag erinrar mig att Arne Geijer sade i riksdagen, när vi skulle fatta det här beslutet, att de dåvarande samarbetsastalen, som instiftats i Saltsjöbadsandan på 1930-talet, var otidsenliga och atl vi måste skaffa 1970-lalets Sallsjö-badsavlal. Jag kan gratulera förre LO-ordföranden till att ha fåll ett förslag enligt sina intentioner. Det kan jag belägga med två citat ur betänkandet, som visar att han har fått fullständigt rätt. De återfinns på s. 23. I del första heter det: "Reformen ger nya utgångspunkter för ett samarbete på arbetsplatserna som bör vara till gagn för såväl arbetstagarna som näringslivet och samhället." 1 det andra står det: "Det är sålunda viktigt att parterna på arbetsmarknaden fyller de ramar för inflytande som nu dras upp med etl innehåll som är förenligt med effektivitet och smidighet i beslutsfattandet hos förelag och myndigheter. "Jag kan i denna debatt passa på att gratulera socialdemokratin till det sällskap den fått av tre borgerliga partier vad gäller principerna i det förslag som nu behandlas.

Men vad vi kan slå fast är att förslaget till medbestämmanderätt öppnar vägen för nya samarbetsavtal, alt äganderätten till produktionsmedlen finns kvar hos arbetsköparna och därmed också S 32-makten. Ägandet ger ju makt. Därför håller vi inom vpk fortfarande fram parollen: Kamp mot SAF:s S 32.

Sedan mitten av 1960-lalei har kapitalismens kris fördjupats allt snabbare. Klassmotsättningarna har skärpts. Rationaliseringstakten ökar i hela arbetslivet. Omfiyttningarna inom förelagen blir allt snabbare liksom nedläggning, sammanslagning och förflyttning av företag. Makt och ägande koncentreras lill allt färre finansgrupper.

Arbetsmiljön försämras genom bl. a. gifter och kemikalier. En fortgående stegring av arbetstakten slår ut allt fler i alll lägre åldrar ur arbetslivet. Förtidspensioneringar och sjukskrivningar, som har sin grund i arbetslivels förhållanden, slår nya rekord. Trots bättre utbildning får alll fler monotona, tråkiga och stressande jobb inom hela arbetslivet. Monopolens pris- och hyresutplundring urholkar reallönerna och hotar lönarbetarnas standard.

Denna utveckling beror inte, som man gör gällande från borgerligt 97

7 Riksdagens protokoll 1975/76:145-146

Nr 145

Onsdagen den 2juni1976

A rbetsrättsreform m. m.

håll, på den tekniska utvecklingen, utan den beror på alt teknik och arbetsorganisation utformas för all tillfredsställa kapitalets krav på högsta möjligt profit.

Sedan hamn- och gruvstrejkerna 1969-1970 har den spontana arbets-plaiskampen hela liden ökat i styrka. Arbelarna har alll oftare fån lillgripa strejkvapnet för atl sätta oresonliga arbetsköpare på plats. Kampen har gällt bättre arbeismiljö, nya löneformer och högre löner, i kamp mot de cenirala avtalen som ofta slutils över medlemmarnas huvuden.

De två senaste årens stegrade arbelsplatskamp och strejker har, som Valter Korpi har påpekat i sin artikelserie i LO-tidningen nr 7-9 i år, främst gällt ekonomisk försvarskamp som resultat av den allt snabbare infiationen.

Det är med utgångspunkt i denna utveckling av arbetsmarknaden som man skall bedöma regeringens förslag lill medbestämmanderätt.

De framsteg som finns i propositionen -jag vill betona atl det finns sådana där - är den utvidgade skyldighefen för arbetsköparna atl förhandla, informationsskyldigheten, en uividgning av tolkningsföreträdet samt vetorätten i vissa entreprenadfrågor.

Men med detta stannar också framgångarna i förslaget, och i stället uppträder en mängd negativa inslag: skärpningarna i fredsplikten, arbetsdomstolens stärkta ställning, sammankopplingen mellan löneförhandlingar och medbesiämmanderätisavtal och förhalningen av viktiga kampkrav i form av vetorätt för lönarbetarna.

Regeringen har inför den sociala utvecklingen på våra arbetsplatser haft två vägar alt gå för att möta den berättigade oro som finns på arbetsmarknaden. Den första är alt i lagen stödja lönarbetarnas kamp för bättre arbetsvillkor. Den andra är atl skärpa nuvarande lagstiftning -och det har skett - så att den spontana arbelsplalskampen mot de sociala villkoren försvåras.

Regeringen har tyvärr valt den senare vägen. Via samarbetsavlal skall arbetslivets frågor lösas, och de som opponerar sig emot den kapitalistiska utvecklingen som blir en följd av samarbetsavialen skall straffas, avskedas och svartlistas.

Regeringens slagnummer i den här lagen är dess S 32. Men vad innebär den i själva verket? Jag citerade i början ur betänkandet att huvudmålet för medbestämmanderällslagen skulle vara samarbete. Hur är det samarbetet ule på arbetsplatserna? Och hur skall det utvecklas?

Arbetsmarknadsminislern sade här tidigare i dag alt vad del gäller är all arbelarna skall få befogenheter och ansvar. Men de radikala kraven från arbetsplatserna om makt för lönarbetarna och de fackliga organisationerna för alt påverka arbetets ledning och fördelning, arbetsmiljön och personalpolitikens utformning, raiionaliseringsverksamheten m. m. har ju samtidigt oroat arbetsköparna. Därför har SAF utarbetat nya metoder för arbetets ledning, metoder anpassade lill den teknologiska utvecklingen med en allt siörre och starkare datastyrning av produktions-och arbetsprocesserna i förelag och myndigheter. Metoderna är avsedda

alt ge företagsledningarna och myndigheterna möjligheter atl leda arbetet Nr 145

på ett effektivare sätt och verksamheten på ett nytt sätt utan att det Onsdaeen den

sker någon maktförskjutning lill förmån för de anställda. Ledande prin- j juni 1976

ciper i arbetsköparnas nya strategi är ju delegering av beslutanderätten

lill en lägre nivå i företagen och myndigheterna. Inom givna ekonomiska Arbetsrättsreform ramar, produktionsmål och produklionsnormer skall de anställda ulan m. m. maktbefogenheter vara med och ta ansvar för att rationalisera och effektivisera verksamheten. Samtidigt förstärks de cenirala staberna i förelag och myndigheter med en mer kvalificerad elit av experter på samarbete, ideologisk påverkan och andra nya styrsystem för att öka effektiviteten.

Svenska arbetsgivareföreningen har i sin skrift Nya arbetsformer dragit den generella teoretiska slutsatsen av försöksverksamheten med före-tagsanpassade samarbetsformer i 500 förelag. Slutsatserna är alt i morgondagens industrier produktion och administration närmar sig varandra och smälter ihop i nya "produktverksläder", som man säger. Gemensamma nya preslalionslönesystem utformas för arbetare och tjänstemän. Produktionsbasen bör vara produktionsgrupper eller s. k. självstyrande grupper. Arbelsledaren skall utan ordergivning och med gruppträning i samarbete vara företagsledningens förlängda arm på elt nytt sätt för atl skapa så effektiva produktionslag som möjligt. Samarbetsorgan som är alltför orationella och dyrbara då de tar alltför mycket dyrbar tid i anspråk avvecklas och ersätts successivt med samarbete på alla nivåer i förelagels arbets- och linjeorganisation.

De här nya ledningsprinciperna går igen överallt: i privata förelag, i statens industrier, i de affärsdrivande verken och i kommuner och landsting. Myckel utpräglat framträder här statens affärsdrivande verk Posten, Tele och SJ. Försöksverksamheten bedrivs med beslutande partssam-mansalla verksnämnder på regional och lokal nivå och inom givna ekonomiska ramar. Med resultat- och effektivitetsansvar inför den cenirala myndigheten får de anställda vara med om att fatta beslut ulan alt ha någon makt alt hindra sådana beslut som är negativa för de anställda. Detta har naturligtvis ingenting med företagsdemokrati atl göra.

Mot denna utveckling och dessa nya ledningsmeloder, som arbetas fram i samarbete med den fackliga toppledningen, har den fackliga ledningen ingen självständig strategi. Eller har de någon sådan? Svaret är all det har den inte. I stället för atl kräva den grundläggande säkerhet och andra rättigheter som underlättar den fackliga kampen inriktar den sig på medbestämmanderätt på alla nivåer i förelag och myndigheter eller på ett infiytandesyslem inbyggt i förelagens och myndigheternas linjeorganisation.

Jag tror atl Åke Olsson i Aftonbladet i början på det här året träffade rätt när han i sin artikel - eftersom jag har citerat honom i kammaren tidigare skall jag göra det ännu en gång - undrade vad meningen med reformerna inom arbetslivet är. Han skrev:

"Är då de nya reformerna inom arbetslivet en anpassning till den tek- 99

Nr 145 nologiska omvandlingen? Det vill säga: har maskin- och datastyrningen

Onsdagen den P arbetsplatserna gått så långt att arbetsgivarna överiåter det dagliga

2 iuni 1976 ansvaret över produktionen till de anställda?

—.------------ Processerna är så oerhört komplicerade att de inte går att rubba om

Arbetsrättsreform man inte har den ekonomiska makten. Alltså, säger arbetsgivarna till
m. m. sina anställda, ta hela rubbet upp till en viss nivå, men ta då också

ansvaret och problemen. Själva klipper vi kupongerna och bestämmer vad som ska produceras och hur det ska produceras.

Den nya arbetsrätten innebär visseriigen att i princip allt ska vara förhandlingsbart, men när man kommer till den yttersta punkten - t. ex. om företaget ska läggas ner och vad som ska produceras - är arbetsgivaren fortfarande suverän.

Den som står och tillverkar skit kommer atl få tillverka skit även i fortsättningen. Men nu är det han själv och i synnerhet hans egen fackförening som blir ansvarig för att skiten kommer ur maskinerna i den takt som arbetsgivarna bestämmer."

Det finns flera exempel på avtal som har denna huvudinriktning. Jag vill här bara nämna avtalet om företagshälsovården.

Detta är tydligen den innebörd och de realiteter man får räkna med i de samarbetsavtal som kommer som en följd av regeringens förslag till medbestämmanderätt.

Vårt parti anser att denna samarbetspolitik måste kastas över bord om man verkligen vill förbättra arbetsförhållandena: Vi har i vår partimotion klart visat vad som borde vara utgångspunkterna för en facklig kamp för att förbättra arbetsvillkor och för att bryta kapitalägarnas makt över produktionsmedlen. Där slår vi också fast följande:

Verklig ekonomisk demokrati och företagsdemokrati förutsätter planhushållning och socialism. Varje diskussion om arbetarmakt och arbe-tarstyrda företag som inte har sin utgångspunkt i att man skall avskaffa det kapitalistiska ägandet leder till illusioner och till att lönarbetarna och fackföreningarna knyts hårdare till de kapitalistiska företagen.

Man kan inte skilja på frågan om kampen om maklen i företagen och om maklen i samhället, dvs. över statsapparaten och produktionsmedlen.

Vi måste också komma ihåg att kapitalismen är ett system för maxi-mering av profiten. Det företag som inte ger ägarna tillräcklig profit läggs ned. Det stora kapitalel äter upp det lilla. Avgörande beslul, som gäller hundratusentals anslällda, fattas i koncernledningar, ofta med säte utomlands. Ingenting av detta ändras genom medägande, medbestämmande, medansvar och genom att fackföreningarna tar ett huvudansvar för rationaliserings- och personalpolitik.

Den s. k. offentliga sektorn och de statliga företagen är också en del av den kapitalistiska ekonomin. Utvecklingstendenser som alltid främst kännetecknat de privatägda företagen med ökad press på de anställda och ökad ulslagning ger sig alltmer till känna också i den allmänägda sekiorn. De statliga affärsverken drivs allt hårdare efter lönsamhetsprin-

100

cipen. Kommunernas och landstingens allt trängre ekonomiska ramar     Nr 145 .
leder till att man söker binda upp de fackliga organisationerna för en     Onsdagen den
rationaliserings- och personalpolitik där samma effektivitets- och lön-     2 iuni 1976
samhetsprinciper tillämpas som i de privata företagen.

Avgörande för om samhället är socialistiskt eller kapitalistiskt är ägan- Arbetsrättsreform det av produktionsmedlen och vilken klass som behärskar statsapparaten, m. m.

Vi säger också att socialismen bara kan nås på klasskampens väg och aldrig genom samverkan mellan kapital och arbete.

Del är utifrån dessa utgångspunkter som vi från vpk har lagt fram ett helhetsalternativ till regeringens förslag om medbestämmanderätt. Vi anser atl del behövs grundläggande demokratiska rättigheter på arbetsplatserna som ett stöd för arbetarklassens kamp. När utskottets talesman herr Nilsson i Kalmar säger atl vi med vårt förslag vill genomföra socialismen så visar det hur litet en socialdemokrat har satt sig in i själva frågan hur man uppnår socialism: Våra krav är ett stöd i kampen för ett socialistiskt samhälle - på vägen mot ett sådant.

Vi utgår ifrån den ursprungliga fackliga rörelsens mål att vara arbetsköparnas motpart och inte samarbetspartner. Del som kan ge någon som helst makt för arbetarna och deras fackliga organisationer under kapitalismen är inte samarbete med kapitalisterna utan alt fackföreningarna verkar som kamporganisationer och att de har demokratiska rättigheter som stöder den kampen och inte lagar som förhindrar den.

Det är därför viktigt att en lag verkligen uttalar vad den skall syfta lill. Regeringens förslag ger ju en mängd illusioner om att man skall lösa arbetsplatsens problem. Men lagen säger inte vad man skall lösa utan uttalar fromma förhoppningar. Vi menar att en lag måste ha bestämda och klara mål. Därför vill vi ha en tilläggsparagraf till 32 S som skall sikta mot och förverkliga den målsättningen.

Karl Hallgren har lidigare redovisat våra sociala mål, och jag skall inte närmare gå in på dem. För att kunna förverkliga de sociala målen menar vi att det måste finnas en ovillkorlig primär förhandlingsskyldighet för arbetsköparna i alla frågor och alt strejkåtgärder kan vidtas när förhandlingarna inte ger det resultat som arbetarna lycker att de skall ge.

Jag vill återigen hänvisa lill Valter Korpi, som i LO-tidningen kartlagt strejkbilden i Sverige och andra länder. Han dementerar alla de påståenden om strejkernas orsaker och verkningar som kapitalisterna, de borgerliga partierna och tyvärr även regeringen och fackliga ledningar sprider - atl strejkerna skulle ha sitt ursprung i okynne. Som min partiordförande Lars Werner sade i går på Sergels torg uppstår strejkerna ur de objektiva motsättningarna mellan kapital och arbete. Detta kan man inte lagstifta bort, lika litet som klassolidariteten mellan arbelarna.

Arbelarna strejkar inte av okynne. Del är arbetsköparna som provocerar
fram strejkerna. Om någon mindre grupp skulle missbruka strejkvapnel
och utnämna sig till ledare för arbetarklassen, så korrigerar arbetarna
det själva. Detla måste också vara fackföreningsrörelsens uppfatlning.
Slrejkförbudet slår främsl mot fackföreningarnas möjligheter att utveckla 101

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

102

en självständig kamp.

Genom alt arbetsköparna i kraft av ägandet kan genomföra förändringar - och den vägen öppnas främst genom regeringens 11 S - kommer kapitalintressena att genomdriva sin linje, sin utveckling av arbetslivet. Det kan alltså inte medbestämmanderätten förhindra. Vi anser atl förhandlingsrätten och möjligheten lill sirejk inte är tillräckligt om man verkligen vill stödja arbetarna i deras kamp. Därför beklagar vi- att regeringen har skjutit vetorätlsfrågorna på framtiden. Del måste vara ett tecken på alt regeringen gör en kompromiss - eller inte vill göra någonting. Atl man inte lägger fram förslag om en vetorätt i dag beror såvitt jag förslår på att den skulle gå stick i stäv med del samarbete som man förordar.

Vi anser alltså all vetorätten behövs som elt stöd i kampen. Man skall ha vetorätt i avgörande frågor som berör arbetarnas förhållanden. Del gäller personalfrågorna, frågor vid uppsägning och omflyttning av anställda, invesleringsfrågorna, frågor vid försäljning, förflyttning och nedläggning av förelag, vid anlitande av entreprenörer och konsulter i alla fall, vid ralionaliseringer, produktionsuppläggningar, analys och mätmetoder saml vid bestämmande av löneform.

Dessa rättigheter skulle vara av största betydelse för atl fackföreningsrörelsen skulle kunna förändra arbetsvillkoren. Men detla ingrepp i arbetsköparnas makt vill tyvärr inte regeringen vara med om. Det skulle verkligen vara fråga om demokrati på arbetsplatsen - som vi hell är i avsaknad av i dag.

Regeringens förslag innehåller många tveksamheter, och jag lycker inte all de under dagens debatt har blivit särskilt mycket utredda. Därför skulle jag vilja ställa några frågor lill berörda statsråd eller uiskoitsre-presentanter.

Om jag förstått medbestämmanderättslagen rätt, så flnns där bara en diffus målsättning i fråga om vad som skall uppnås med denna med-bestämmanderältslag. Man överlåter det egentligen till förhandlingar och samarbetsavlal. Men man säger också alt lagen skall ge nya sociala dimensioner. Då skulle jag vilja fråga direkt: Hur kommer de problem som man har på arbetsplatserna att lösas? Det måsie ju finnas någon mening bakom. När kan vi räkna med alt stressen och sjukskrivningarna radikalt minskas? När kommer de monotona och ensidiga arbetsuppgifterna att minska? När kommer de arbetshandikappade att få en annan och starkare ställning i produkiionen? När kommer de förtidspensionerades skara att minska?

Jag ställer dessa frågor därför atl jag tycker del är myckel väsentligt atl kunna tala om på vilket sätt man skall förverkliga del hela. Hittillsvarande förhandlingar och system har verkligen inte haft inriktningen atl lösa de här problemen fastän man kunde ha löst flera av dem redan lidigare.

En annan fråga gäller förhandlingsrätten. Den utvidgas ju lill fler områden än tidigare, och del tyckerjag är bra. Men beiräffande den primära

förhandlingsskyldigheten finns det i 11 S stadgat all föreligger synnerliga     Nr 145
skäl för uppskov med beslul får arbeisgivaren fatta och verkställa beslutet      Onsdagen den
innan han fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt första stycket. Jag      j juni 1976
frågar mig: Varför delta undantag? Varför denna arbetsköparhänsyn?       --

I remissgrupperna som behandlade arbetsrätiskommitténs förslag fanns Arbetsrättsreform del ett starkt gensvar för en lokal strejkrätt sådan som vpk nu föreisår. m. m. Det träffas elt avtal under bestämda förutsättningar, men på grund av arbetsköparnas makt ändras dessa förutsättningar i de flesta fall under avtalsperiodens gång. När ett avtal ingås stadgar man fredsplikt, och den primära förhandlingsskyldigheten gäller då under fredsplikl. Detta innebär i realiteten atl arbetsköparnas S 32 blir avgörande - deras makt, deras ägande kommer alt bestämma under avtalsperioden.

Arbetsmarknadsministern redovisade atl det är arbeisköparna som orsakar de flesta strejkerna. Jag frågar mig: Varför har det då inte kommit något förslag att den lokala fackföreningen skall kunna la lill strids-åtgärder?

I del sammanhanget vill jag också la upp frågan om lockouten. Här gör man elt uttalande i förslagel atl arbetsköparna skall kunna bli befriade från fredsplikt i elt visst bestämt skede. Om del hade funnits någon lyhördhet för de stämningar som finns på arbetsplatserna hade man väl skrivit etl mycket långt avsnitt om att den lokala fackföreningen skulle kunna göra avsteg från denna fredsplikt, skulle kunna bli befriad från den och skulle kunna sätta in hela sin styrka.

Här har lidigare talals om att vid en olovlig sirejk som pågår under lång lid kan man avskedas, all den som driver en sirejk i syfte alt störa den ordinarie fackliga verksamheten på arbetsplatsen kan avskedas och atl arbeisköparna kan befrias från fredsplikten och använda lockoulvap-nel. Då frågar man sig: Varför har dessa skärpningar gjorts? De har ju inte diskuterats under remissbehandlingen.

Jag vill bolla frågan vidare. Jag såg inte på Rapport i går, men jag lyssnade på Morgonekot i dag, där LO:s andre ordförande tillfrågades om varför de här sakerna finns i förslaget när de inte diskuterats under remissbehandlingen. Han svarade: Den frågan skall inte ställas lill mig - den skall ställas lill arbetsmarknadsministern eller till regeringen. Och den fråga som ställs och egentligen skulle ha ett svar är: Varför har de här punkterna om en skärpning kommit in i förslagel?

Det finns en fråga till som är oerhört väsentlig och som det varit diskussion om - t. o. m. TCO har yttrat sig om den: Varför sammankopplas löneförhandlingarna och medbesiämmanderättsförhandlingarna till ett och samma tillfälle? Vid förhandlingar om så omfattande ting måsle det ju bli etl givande och lagande i slor skala, och i den omgången är frågan om inte arbetsköparna i kraft av sin makt har stora fördelar. Varför görs då denna sammankoppling av förhandlingarna?

En annan sida av lagen är den offentliga sekiorn. Jag har tidigare skildrat hur man där i likhet med vad fallet är i den privata sektorn drabbas av rationaliserings- och effektiviietsjaklen. Därför vill jag ställa

103

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

104

en fråga till statsrådet eller till den ulskottsledamot som kan svara på den, om den inte är för tidigt framställd: Är det verkligen vettigt atl uteslänga en miljon arbetare från möjligheten att påverka sina arbetsvillkor? Vi kan ju la två exempel. Sjukvårdspersonalen skall följa de politiska besluten och fullgöra sina uppgifter alt la hand om sjuka människor. Det är helt riktigt. Men när det är fråga om hur många som skall vara anställda - i realiteten alltså vilken arbetstakt man skall ha - och arbetsmiljöns utformning, borde inte de anställda då när det gäller deras egna anställningsförhållanden kunna förhandla direkl med den högsta myndigheten?

Eller lål oss ta postpersonalens problem. Det är ju en fråga som vi har behandlat tidigare här i kammaren. Där tvingas personalen rätta sig efter ramar som myndigheter och förtroendevalda har dragit upp. Där barman ingen möjlighet alt direkt förhandla och strida för sin arbetsmiljö, hur många som skall vara anslällda osv. Det är ju oerhört vikliga ting i dagens arbetsliv.

Vi har i vår motion framfört en mängd av de grundläggande krav som kom fram under remissarbetet. Därför har vi i reservalionerna 6, 12 och 14 tagit upp frågan om den primära förhandlingsskyldigheten ulan undanlag. I reservationen 28 har vi också föreslagit borttagande av den sekretess som nu kan åläggas arbetarrepresentanter. Vi föreslår även att avtal skall kunna tecknas, som har demokratiska rättigheter som stöd. Del kravet återfinns i reservationen 32, där vi avvisar SAF:s S 32 och regeringens lagförslag, samma paragraf Reservationen 32 anger också den målsättning som bör föreligga för en lag i dearbetandes intresse.

Kraven på facklig vetorätt på områden där arbetarna har speciella skäl atl skydda sig mot arbetsköparnas åtgärder återfinns i reservalionen 36. De omdiskuterade anlistrejkbeslämmelserna och de skärpningar som där har tillkommit i regeringens förslag avvisas i reservationerna 37, 41 och 49. Det innebär också krav på främst en lokal strejkrätt. Reservationen 54 slutligen underkänner lagförslaget om offentlig anställning och lagens begränsningar när det gäller möjligheterna för de offentliganställda att kämpa för sina arbetsvillkor.

Herr lalman! Med del anförda yrkar jag bifall till vpk-reservationerna, utom reservationen 49. Dessutom vill jag framställa det särskilda yrkande som har delals ul på ledamöternas bänkar. Jag yrkar alltså där "att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:654 yrkande 1 a och 1975/76:1861 som sin mening ger regeringen till känna att den arbels-rättsliga lagstiftningen fortfarande är präglad av klassintressen, vilket bl. a. framgår av atl samhället alltjämt accepterar föråldrade arbelskö-parmeioder som åsiktsregistrering och svartlistning av arbetare, vilka missförhållanden måste undanröjas genom

atl åsiktsregistrering och svartlistning förbjuds i lag och lagens efterföljd garanteras genom obligatorisk arbetsförmedling,

att uppsägning eller avsked - lill skillnad mot regeringens uppfattning - ej skall få vidtas mot deltagare i olovlig arbetskonflikl, sålunda

ej heller om strejk stör den ordinarie fackliga verksamheten, Nr 145

3. att arbetsköparna ej skall ges större möjligheter än nu att möta Onsdagen den

olovlig strid med motåtgärder." 2 juni 1976

Detla är ett andrahandsyrkande. Om vårt förslag om att få strejkrätten_____ _

införd faller - som det nu ser ut att göra, vi har ju fyra partier emot Arbetsrättsreform

oss i utskottet - så utgör detta yrkande vårt förslag. m. m.

Herr NILSSON i Kalmar (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är valår i år. För de olika partierna, i varje fall de borgerliga, gäller det då atl framstå som så löntagarvänliga som möjligt.

Samtliga partier framställer det som om det var de som hade möjliggjort den här reformen; det är på dem det beror att den har kommit till stånd. Till vissa delar är de också med på den - det är alldeles rikligt. Men på flera vitala punkter går de emot den. Som jag förut sade har moderata samlingspartiet gått emot propositionen på inte mindre än 32 punkter.-Ändå säger herr Nordgren att moderata samlingspartiet är intresserat av att reformen genomförs. Men på det sättet tar man ju bort flera viktiga avsnitt, som är vitala för oss inom fackföreningsrörelsen. Det kan vi inte godkänna. Centern har gått emot förslaget på 13 punkter, folkpartiet på 9, och vpk har en hel mängd reservationer.

Herr Nordgren nämnde nyss alt fackföreningsrörelsen ger socialdemokraterna pengar. Ja, det gör vi. Och vi står för det och talar om det öppet. När ni i moderata samlingspartiet tar emot pengar av arbetsgivarna - observera, inte Arbetsgivareföreningen utan arbetsgivarna - så gör ni del självfallet för atl tillvarata deras intressen, liksom vi väntar oss alt socialdemokraterna skall tillvarata fackföreningsrörelsens intressen. Det är av den anledningen vi har kollektivanslutning och samarbete.

Menar herr Nordgren all ni vill genomföra den här reformen när er partiledare uttalat att demokraiin är i fara i och med alt reformen genomförs? Har ni varit med om atl genomföra reformen, när ni går emot den på 32 punkter och gör sådana uttalanden? Jag vill påslå alt ni inte har del.

På samma sätt skulle man kunna ta upp punkter som centern motsatt sig. Herr Fagerlund hävdade all cenierns förslag när det gäller 14 S inte stämmer med förslagel i övrigt. På del svarade herr Nilsson i Tvärålund: Vi har testat den här paragrafen på småföretagarna. De begriper den, och det är huvudsaken. - Huvudsaken är alltså atl arbetsgivarna begriper den. Men om lönlagarna begriper den eller ej - det är inte så noga. I varje fall sade inte herr Nilsson i Tvärålund det.

När det gäller vpk får jag återkomma.

Herr FRANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Inledningsvis vill jag för herr Nilsson i Kalmar påpeka
all arbetsrättskommitténs majoritet i mycket stor utsträckning också be
slår av de socialdemokratiska riksdagsledamöterna i utredningen, efter
som de endast på ett par punkter avgav reservationer. 105

Nr 145 Herr Nilsson angrep lidigare vår reservaiion nr 23 angående rätten

Onsdagen den ''" information. När det är stora värden som kan slå på spel är det som

2 iuni 1976 föreslås i den reservationen och i det tillägg vi har gjort en lämplig av-

---- .---------- vägning för både ägare och anställda, menar vi. Det är någonting som

Arbetsrättsreform parterna har förutsättningar att träffa överenskommelse om.
m. m. Att påstå atl vårt ställningstagande när det gäller arbelsrättsreformen

skulle leda till samma resultat som det gamla företagsnämndsavialei är väl i alla fall, herr Nilsson i Kalmar, atl ge en vrångbild av de reservationer som centerns ledamöter i inrikesutskotiei står bakom.

För herr Nilsson i Kalmar är "Centerns lilla gröna" elt kärl ämne. 1 den skriften har vi bl. a. uttalat - och det står vi självfallet för - att det inte finns några delade meningar 'mellan arbetsgivare och anställd när del gäller att nå etl gott produktionsresultat. Delta är, och det är vår bestämda uppfattning, lill gagn för både anställd och ägare. Jag hade hoppals alt herr Nilsson i Kalmar skulle dela denna uppfatlning, men det tycks han inte göra med tanke på det uttalande han gjorde.

Atl del föreligger etl partsförhållande vid fördelning av produktionsresultat är en självklarhet, och del har vi också framhållit i skriften Centern på arbetsplatsen.

Herr Nilsson i Kalmar citerade också vad herr Nilsson i Tvärålund sade om de kontakter som vi inom centerrörelsen har haft med småföretagarna och de anställda i de små företagen. Nu råkade tyvärr herr Nilsson i Kalmar säga alt vi endast har haft kontakt med småförelagarna, men så var inte fallet, och så uttalade sig inte heller herr Nilsson i Tvärålund.

Slutligen, herr talman, vill jag bara konstatera att enligt gjorda undersökningar röstade i det förra valet var sjätte LO-medlem på centerpartiet. Detta är bevis nog på att den politik vi bedriver engagerar allt flera löneanställda.

Hert NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är övertygad om att herr Bohman kommer att svara för sig senare, men får jag, herr Nilsson i Kalmar, konstatera i samma angelägenhet atl under de 16 år som jag har tillhört riksdagen har steg för steg dock lagits, inte direkt mot demokratin, men väl för atl socialisera samhället. Del är del som vi moderater inte kan acceptera. De stegen har försvårat för företagsamheten på många olika punkter.

En av konsekvenserna av herr Nilssons resonemang när det gäller
atl ta emot betalning är att socialdemokraterna lar betalt av LO för alt
framföra LO:s uppfattning. Del är ju bra att få klart besked på den punklen
i fråga om socialdemokratins politiska insatser. Vad moderaia samlings
partiet beträffar är det ett självständigt parti som, även om det får bidrag,
inte tar emot dem för alt framföra några bestämda meningar hos ve
derbörande givare. Moderaia samlingspartiet för den politik som partiet
bestämmer och slår bakom. Skulle del från givarens sida ställas krav
106 på partiet, är del självklart att parliel skulle lacka nej till en sådan gåva.

Statsrådet Bengtsson sade alt arbetsgivaren skall förhandla först och Nr 145 besluta sedan, och i många fall gör man naturiiglvis på det sättet, och Onsdagen den ofta går del rikligt bra. Men del finns fall där det kanske inte alls går. 2 juni 1976

Ett enkelt exempel är naturligtvis ett fartyg där man inte riktigt kommer - :

överens, när man fåll etl telegram om atl gå lill en annan destinationsort. Arbetsrättsreform

Då är det litet svårt alt förstå hur problemet skall lösas, om man tänker m. m.

på herr Fagerlunds uttalande att medbestämmandelagen skall styra alla

andra lagar: Vad händer då? Skall man då ute på Stilla oceanen hämta

en ombudsman från t. ex. Göteborg för all förhandla med? Del finns

saker som är hell omöjliga.

Etl annal exempel. Jag träffade en företagare för en tid sedan. Han hade elt litet förelag men han hade arbetat även utomlands, ibland i Norge och ibland på andra ställen. Så fick han helt hastigt elt telegram från Saudiarabien. Vederbörande frågade om han kunde komma dit och göra installationer och la några gubbar med sig, men vederbörande för-frågare ville ha besked inom tre limmar. Det fanns ingen fackklubb på platsen. Skulle han då inte få förhandla med sina egna om någon ville följa med eller ej? Finge han inte det skulle det ju vara alt medverka lill att den affären skulle gå honom, och antagligen också landet, förbi.

Herr JONSSON i Mora (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Nilsson i Kalmar vill ge sken av att de borgerliga partierna i väsentliga avseenden skulle vara emot den här lagen. Jag ber att få påpeka, vilkel sagts lidigare från olika håll, all i de stora principerna är vi överens. Det har säkert framgått av vad vi från folkpartiets sida har sagt, att vi länge har drivit frågan om en vidgad arbetsdemokrati. Därför tror jag att del är litet felaktigt när herr Nilsson i Kalmar säger atl folkpartiet gått emot förslagel på tio punkter. Vi har strängt taget bara en reservation. De övriga punkterna är utskottets majorileisskriv-ningar, och i vissa frågor har vi majoriletsskrivning tillsammans med socialdemokraterna i utskottet.

Vi har sett det så, all även i den mest perfekta lagstiftning kan det behövas vissa kompletteringar, och det kan uppslå smärre avvikelser och göras.förtydliganden. Det har väl kommii fram under behandlingen i utskottet. Men i fråga om själva grundtanken har del inte, som vi ser det från folkpartiets sida, rått några delade meningar.

Låt mig än en gång betona alt folkpartiet länge har drivit frågan om arbetsdemokrati och ett vidgande av möjligheterna för de anslällda att delta i beslutsprocessen på förelagen. Del är alltså inte -jag får återkomma lill vad jag sade lidigare - från folkparlicis sida fråga om någon omvändelse under galgen, som herr Nilsson i Kalmar ultryckte del lidigare, utan det är en grundtanke vi länge drivit i den här frågan, nämligen att medverka till ökad arbetsdemokrati.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle:
Herr lalman! Herr Nilsson i Kalmar lyckades disponera sina tre minuter
så all han inte kunde svara på någon av mina frågor. Jag vet inte om 107

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

Arbetsrättsreform m. m.

det var en prioritering av vad han tyckte var viktigast, men jag skulle tro att del, före lagens ikraftträdande, måsle vara viktigt för socialdemokratin att man talar om vad man egentligen vill med den, varför man inskränkt förhandlingsrätten och varför man gjort på detta sätt med fredspliklen och strejkrätten. Jag vill också konstatera att det finns en väldig skillnad mellan herr Nilssons i Kalmar och arbetsmarknadsministerns sätt atl diskutera i dag. De borgerliga deltagarna i replikskiftet vill på allt sätt tona ner motsättningarna - det gäller också arbetsmarknadsministern, som säger att del råder en stor enighei i de viktiga, grundläggande frågorna - men herr Nilsson i Kalmar försöker skapa en konstlad motsättning. Jag har tidigare gratulerat socialdemokratin till sällskapet i den här frågan.

Herr Nilsson i Kalmar tog i sitt inledningsanförande upp frågan om vår reservation för alt la bort fredsplikten. Han glömde helt bort det historiska faktum att före kollektivavtalets tillkomst, 1928, var det de fackliga organisationerna som säkrade avtalets innebörd. Då hade man som sagt ingen fredsplikt, utan då respekterades det avtal som tecknats. Ändrades förutsättningarna för ingångna avtal fick man ta upp nya förhandlingar, vare sig man hade strejkrätt eller ej. Vad som förhindrar kampen i dag är att arbetarnas villkor på arbetsplatsen varje dag förändras, och de kan inte på etl riktigt och bra sätt hävda sina intressen. Det säger också de fackliga företrädarna som gång efter annan får tala om: Vi kan inte göra mer för dagen, vi har inte möjlighet att sälla några stridsåigärder mot arbetsköparnas makt.

108

Herr NILSSON i Kalmar (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det var inte oartighel som gjorde atl jag inte svarade på inlägget av herr Hagberg i Borlänge utan det var helt enkelt bristande tid. Med anledning av vad som anförts från vpk-håll kan jag väl upprepa ungefär vad jag sagt tidigare, nämligen atl vi på facklig sida inte är betjänta av oinskränkt strejkrätt eller atl fredsplikten avskaffas. Vi anser att har ett avtal slutits, då skall man också hålla del, annars skulle vi få anarki på arbetsplatserna. I övrigi vill jag hänvisa till arbetsmarknadsministerns anförande, som var mycket uttömmande vad beträffar vpk:s reservationer på olika punkter.

Sedan vill jag fortfarande vidhålla att centerpartiet lever i dag inte upp lill de fina deklarationerna i "Centerns lilla gröna". Varför vill man göra inskränkningar som drabbar lönlagarna och gynnar företagarna? Varför vill man inskränka på förhandlings- och informalionsrälten för löntagarna? Varför tror man inte på löntagarna när det slår stora värden på spel? Och varför vill man inte ge de offentliganställda möjligheter att förhandla om sina angelägenheter? Del här är ju att misstro lönlagarna, medan man i "Centerns lilla gröna" lalar om samarbete.

Herr Nordgren sade alt socialdemokraterna tar betalt av Landsorganisationen för alt tillvarata dess intressen. Del är alldeles felaktigt. Fackföreningsrörelsen stöder socialdemokraterna därför att vi har den upp-

fattningen alt de företräder våra intressen bättre än något annat politiskt Nr 145

parti, och vi ställer också krav på det socialdemokratiska partiet. Men Onsdagen den

är det någon här i kammaren som tror att moderata samlingspartiet tar 2 juni 1976

emot pengar av arbetsgivarna för att motarbeta dem? Jag gör det faktiskt

inte, herr Nordgren. Jag tror att ni får pengarna för att ni skall hävda Arbetsrättsreform
arbetsgivarnas intressen. m. m.

Till herr Jonsson i Mora vill jag säga att folkpartiet visserligen inte Slår bakom så många reservationer, men på åtta punkter i betänkandet har ni varil med om samskrivningar som försatt oss socialdemokraler i minoritet, och det är punkter som är myckel vitala för oss inom fackföreningsrörelsen.

Till sist vill jag yrka avslag på det yrkande som herr Hagberg i Borlänge har framställt under debatten.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle: Herr talman! Herr Nilsson i Kalmar argumenterar på ett sätt som verkligen är avslöjande för vart socialdemokraterna vill komma. Mellan den fredsplikt som man nu skärper och full strejkrätt finns ingenting. Jag trodde att socialdemokraterna, om de ville se den sociala verkligheten, skulle gå kanske inte så långt som vi har föreslagit men i alla fall en bit på vägen. Någon sådan strävan finns dock inte, utan man skärper fredsplikten i stället.

Att förvägra arbetstagarna lokal strejkrätt är verkligen, som herr Nilsson uttrycker del, alt misstro de fackliga organisationernas medlemmar. Herr Nilsson tror inte atl de skulle kunna handha strejkvapnel på ett riktigt sätt, vilkel jag däremot tror att de skulle kunna. Det är ju förbudet i dagens lagstiftning mot lokala strejker som skapar de olagliga strejkerna. Vi kan inte lagstifta bort den sociala verklighet som strejkerna kommer ur. Jag har inte fått svar på frågan vad lagen syftar lill, och del gör mig ganska fundersam. Hur skall man med den här lagstiftningen kunna komma lill rätta med sådana saker som förtidspensioneringen och den ökade stressen?

Hert NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Vi går inte emot fackei, herr Nilsson i Kalmar. Jag har
själv varit företagare under åtskilliga år, över 40. Jag överlog ett företag,
där från början de anslällda i en del av företagel var fackanslutna, medan
man i den andra delen inte hade någon fackförening på den tiden. Del
var helt naturligt bekvämt och tacksamt att förhandla med facket. Men
de andra måste ju också få sina önskemål och intressen i fråga om miljö
m. m. tillgodosedda. Därför var jag tvingad alt förhandla med två olika
parter. Denna olägenhet är nu borta på en del håll, men det finns fort
farande små företag där facket inte är representerat, i varje fall inte på
orten, och där anser jag atl man måste finna någon form för medbe
stämmande även för dessa anställda. De anslällda i små företag är ju
inte sämre medarbetare än i stora företag. De bör ha samma möjligheter 109

Nr 145 att själva påverka föreiagel och förelagsledaren utan alt det skall behöva

Onsdagen den genom någon annan person utanför förelaget.

2 iuni 1976 Sedan, herr lalman, undrade arbetsmarknadsminislern hur del kommer

--------------- sig att vi moderater inte vill godta medbestämmanderätt i företagsled-

Arbetsrältsreform ningsfrågor. Jag berörde det något i mitt första anförande. Det är förenat
m. m. med problem atl starta nya förelag, men del finns ändå ambitiösa ung-

domar som kanske gärna vill försöka starta något. Om de skaffar sig ett litet sparkapital och startar ett förelag, är det hell naturligt att de åtminstone vill bestämma över den delen av företaget. Skulle man inte la hänsyn till detta i denna lagstiftning är del risk atl intresset för ny-starlande bli ännu mindre, och en sådan utveckling vill vi väl inte ha. Vi moderater har här försökt peka på en del skönhetsfläckar. Vi har ingenting emot medbestämmanderällslagen där den är fördelaktig för båda parter. Som företagare är man beroende av de anställda och av atl de blir tillgodosedda, men å andra sidan är del väsentligt för både de anställda och företaget självt alt förelaget kan utvecklas. Del är vår målsättning i moderata samlingspartiet.

Hert FRANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Centerns ställningstagande innebär inte på något sätt alt vi skulle misstro lönlagarna och deras sätt att utföra fackligl arbete, utan det som vi har föreslagit är en komplettering lill den lagtext som finns. Detta skulle ge garanti för att alla anställda även på de mindre arbetsplatserna kan få möjlighet atl, om det inte finns fackklubb eller facklig förtroendeman, överlägga med arbeisgivaren. Sedan är det självklart atl man, om man anser det riktigt och angeläget från löntagarnas sida, skall kunna föra frågan vidare lill både lokal och ceniral förhandling.

Som lagstiftare har vi här i riksdagen anledning se till att en sådan garanti blir fastlagd.

Jag är övertygad om all del i myckel stor utsträckning genom kollektivavtal kommer alt träffas överenskommelser med denna innebörd, men i avvaktan på att kollektivavtal blir tecknat på detta område gäller ju lagreglernas bestämmelser.

Herr förste vice talmannen tillkännagav all anslag utfärdats om sammanträdels fortsättande kl. 19.30.

Hert ULANDER (s):

Herr talman! Min uppgift är att kommentera reservalionerna fr. o. m. nr 43 och framåt.

När det gäller vänsterpartiet kommunisternas reservationer hänvisar
jag, i likhet med föregående talare från socialdemokraterna, lill vad ut
skottet har skrivit, nämligen atl vpk:s krav och ställningstaganden över
huvud tagel inte är förenliga med vårt lands ekonomiska syslem. Efter
som del här lagförslaget är baserat på det faktum alt del skall tillämpas
110 i vårt samhälle, finns del inte anledning atl gå in på de olika reser-

vationerna från vpk. Jag vill ändock med hänsyn lill herr Hagbergs i Nr 145 Boriänge rätt långa anförande här för en stund sedan säga alt jag tror Onsdaeen den att jag kan finna förklaringen lill vpk:s litenhet. Den beskrivning vpk 2 juni 1976

gör av del svenska samhället känner arbetarna definitivt inte igen! Herr _

Hagberg gjorde en beskrivning av det här förslaget lill lag om med- Arbelsrältsreform bestämmanderätt som visade alt kommunisterna egentligen vill göra m. m. skärpningar i stället för att ge lönlagarna möjligheter all stärka sin ställning på arbetsplatserna. - Det skulle naturligtvis vara mycket bra om vpk slutade alt angripa både det socialdemokratiska parliel och fackföreningsrörelsen. Det innebär alldeles tillräckligt myckel problem - utan atl behöva bemöta denna kritik -att arbeta för en fortsatt demokratisering av arbetslivet.

Reservalionen 44 är socialdemokratisk. Jag yrkar hell enkelt bifall lill den reservalionen, vars text behandlar 58 och 54 SS.

Även reservalionen 46 är socialdemokratisk. Den behandlar tillämpningen av skadeståndsreglerna. Där kräver majoriteten att rättspraxis rörande skadeständsskyldighet skall utbildas med måttfullhet under beaktande av den nya lagsliftningen. Del här är inte den första lagen på arbetslivets område som beslutas, och när det gäller rättspraxis är det naturiigt att arbelsdomslolen tolkar lagen i lagsliftarnas mening. Naturligtvis kan jämkningsregeln i 60 S komma in vid bedömande av frågor om överträdelse av lagsliftningen.

Jag yrkar bifall även till reservationen 46.

En av de frågor som varit föremål för slor uppmärksamhet, kanske
den största, är den som behandlas i reservalionen 50, nämligen 200-
kronorsregeln. De borgerliga föreslåratt man skall la bort maximeringen
till 200 kr. per anställd vid överträdelse av avtal. Vi anser på social
demokratiskt håll att del inte finns anledning atl ändra på den lidigare
lagstiftningen när del gäller enskild skadeständsskyldighet. Hela lagför
slaget om medbestämmande bygger på alt de anställda genom det ökade
medbestämmandet också skall ha möjlighet all påverka sin arbetsplats
på etl hell annat sätt än tidigare. Dessutom finns i lagförslaget den regeln
inbyggd som säger: Uppslår en icke avialsenlig konflikt är parterna skyl
diga att överlägga om orsakerna lill konflikten. Delta är en mycket viktig
regel. Tidigare var förhållandena sådana att det, när en vild strejk utbröt,
gällde atl krypa ned i skyttegravarna och inte komma i samtal förrän
återgång lill arbetet hade skett - vilket också förlängde konflikterna.
Skulle del, trots de nya möjligheter lagstiftningen ger, bli en konflikt,
blir naturiiglvis inte läget på arbetsplatsen bättre av atl man höjer ska
deståndet. Det rikliga är att se lill atl man får arbetsplatser som lar bort
konniktsituationerna, inte att skrämma med elt högt skadeslånd. Jag
tror nämligen inte, till skillnad från framträdande centerpartister, alt det
skall svida i skinnet på de arbetstagare som har varit indragna i en icke
avialsenlig konfliki. Vi borde ha kommit ifrån den synen på arbetslivet
och acceplera människors rätt till en arbeismiljö och en arbetssituation
som tar bort konflikter av detta slag. '''

Nr 145 Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen 50.

Onsdagen den "' därmed att gå över till reservationen 55 om regler i lag på

2 iuni 1976 *' avtalsbara området på offentligsidan. Denna reservation från centern

.—-__________ och moderaterna är något märklig - sä till vida att där den inte är mot-

Arbetsrättsreform sägelsefull är den faktiskt rätl obegriplig. Eftersom jag har suttit i ui-
m. m. skottet och haft möjlighet att följa diskussionen vet jag att del man

här vill åstadkomma är ett klart avtalsförbud. Reservationen utmynnar i ett yrkande om att 1 kap. 2 a S skall få en utformning som lyder:

"1 verksamhet som omfattas av denna lag får avtal ej träffas om verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet."

Sedan kommer etl stycke som gör att hela resonemanget blir oklart. Det heter där:

"Oavsett vad som sägs i första stycket tillämpas föreskrifterna i
11-13 SS lagen----------------- om medbestämmande i arbetslivet på anställnings
förhållanden som omfattas av denna lag." Vad detta innebär är att över-
läggningsrätien skall finnas men alt överiäggningar icke får utmynna
i etl avtal. Del är med andra ord exakt vad som tillämpas i dag. Det
finns överiäggningsrätt, men det är också elt klart avtalsförbud.

Det är något märkligt att moderaterna och centern kommii fram till denna slutsats - eller också är det inte speciellt märkligt. Man måste ändå konstatera alt moderaterna och centern tror alt LO, TCO, och SACO/SR, socialdemokraterna och även folkpartiet skulle komma på idén att urholka den politiska demokratin.

Förhållandel är ju det att de fackliga organisaiionerna klart och entydigt har uttalat sig för att man helt skall respektera den politiska demokratin. Som kammaren vet har också lagen kompletterats med ett avtal, och det avtalet är en klar garanti mot maktmissbruk. Folkpartiet och moderaterna försöker att hårt begränsa fdrhandlingsmöjligheterna för de offentligt anställda. Det har också förekommit skarpa reaktioner från det hållet. Bl. a. har representanter för TCO reagerat mycket häftigt mot försöket att bibehålla det s. k. avialsförbudei och att det enbart skall finnas kvar en överiäggningsrätt.

Jag yrkar avslag på reservationen 55.

När del gäller reservalionen 56 om ledigkungörande av statliga tjänster vill jag peka på att vi hell nyligen haft en debatt här i kammaren mellan statsrådet Feldt och Staffan Burenstam Linder om detla. Det fastslogs med eftertryck av statsrådet Feldt alt någon anledning lill kritik mot eller förändring av det nuvarande förfarandet inte fanns: Vad som är litet märkligt med denna reservation är att den kom till efter den debatten. När man läser motionen och även reservalionen får man i tankarna det bevingade yttrandet att del vore intressant, om del vore sant. Men vad man närmast har en känsla av är alt ett fullföljande av moderaternas buskresonemang vore något av en officiell ryktesspridning.

Jag yrkar herr talman, avslag på den moderata reservationen 56.

Vad beträffar reservationen 57, också den från moderaterna, med krav på ett statligt personalpolitiskt program finns det inte mer att säga än

112

vad som står i utskottets betänkande. Något konfunderad blir man när Nr 145

nian ser atl reservanterna har svårt atl förslå att arbetet med del per- Onsdagen den

sonalpoliliska programmet hell har avstannat. Det bör väl ändå vara rätt 2 juni 1976

naturligt atl så har skett, med hänsyn till alt en hell ny situation har -----

uppstått i och med de förhandlingsmöjligheter som den nya lagen ger. Arbetsrättsreform Jag är övertygad om atl de anställdas organisationer klarar detla utan m. m. inblandning från riksdagen. Jag yrkar avslag på reservationen 57.

Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen 59, angående politisk verksamhet på arbetsplatserna. Den behöver inte närmare motiveras. Den skrivning som de tre borgerliga partierna slår för är orimlig med hänsyn lill all allting annal i denna lagsiiftning baseras på kollektivavtal. Då bör naturligtvis också fackföreningarna och arbelsgivarna vara oförhindrade alt även här komma överens om hur det skall fungera. Det är en underlig form av demokrati om enbart de i riksdagen eller i kommunala församlingar verkande partierna skall ha möjlighet att komma ut på arbetsplatserna. Därmed har man ingalunda givit alla partier samma möjlighet. Den enda rimliga vägen är atl parterna på resp. arbetsplatser får ta ställning lill dessa frågor.

Det har förekommit en lång debatt i olika sammanhang om formerna för förhandlingar ute på de små arbetsplatserna i de fall där man saknar fackklubb eller facklig organisation. Centern och moderaterna har här en något märklig argumentation. De vill definitivt göra intrång i den fackliga verksamheien och i de fackliga organisationernas sätt att driva sitt arbeie. Frågan är väl om man inte i och med detla hell måste definiera om begreppet förhandling. Skall man förhandla måste man ju också ha regler för hur en förhandling skall gå till, hur protokoll skall upprättas och annat, men hur skall detta gå lill om man skall plocka ut någon från en arbetsplats och säga: Nu skall vi sälla i gång och förhandla, därför atl här finns det ingen facklig organisation? Om två parter ingår ett avtal är det nödvändigl atl parterna "också bevakar och följer upp avtalet, och därför måste det finnas representativitet för dem som skall förhandla.

Herr Nilsson i Tvärålund klagade över att herr Fagerlund hade sagt alt herr Nilsson var fackligt okunnig. Jag vill nog hålla med herr Fagerlund om atl så måste vara fallet. Litet förvånande är också atl herr Fransson har varit med på det här, eftersom han ändå har ett fackligt förluiel och bör kunna sälla sig in i vilka problem som skulle uppstå.

Till sist, herr talman, några funderingar i samband med riksdagsbehandlingen av medbestämmandelagen!

Det är få lagstiftningsfrågor som följts med sådant iniresse från olika håll som denna medbestämmandelag. Det är naturligtvis positivt att så är fallel, men när det gäller synen på medbesiämmandefrågorna kan man urskilja två helt olika linjer. Man skulle kunna beteckna de linjerna som synen från förelagarhåll och synen fi-ån arbetstagarhåll.

För arbetslagarna är det ett myckel gammalt krav alt få medbestäm
manderätt på arbetsplatsen och att S 32 i Arbetsgivareföreningens stadgar "-

8 Riksdagens prolokoll 1975/76:145-146

Nr 145 skall utmönstras. Personligen är jag övertygad om att när vi kommit

Onsdaeen den dithän att lagen börjat tillämpas, dels i sig, dels i form av avtal, kommer

2 iuni 1976 arbetslivet att bli bättre - bättre så till vida alt demokraiin då gör sin

--------------- genombrott på våra arbetsplatser. Men jag tror inte för ett ögonblick

Arbetsrättsreform alt det här är slutet på reformeringen av arbetslivet, utan delta är bara
m. m. en början. Vi kommer alt fullfölja lagsliftningen, som reellt ger de an-

slällda en hell annan roll än tidigare ute på arbetsplatserna.

Den andra linjen kan man kalla arbetsgivarlinjen. Den som har följt arbetsgivarpressen och även övrig press under rätt lång tid har klart för sig alt vissa företagare hyser farhågor. Uttryck som: Medbestämmandelagen innebär socialisering, rösta ner den! Blås till strid! Saltsjöbadsandan håller inte längre! och andra uttalanden av företagare har cirkulerat i pressen och är väl kända.

Tidningen Företagaren hade i sitt nummer i förra veckan en artikel under rubriken Lottning på flera punkter i medbestämmandelagen. Jag citerar ur den artikeln:

"Den 2 juni blir del riksdagsdebatt om förslagel till lagen om medbestämmande i arbetslivet. Debatten lorde sluta med att del blir lottning om några avsnitt i lagtexten. Total borgerlig samstämmighet kan nämligen utläsas ur några motioner som lämnats i anslutning lill lagförslaget vars utskottsbehandling började i slutet av april. Bl. a. kan noteras att SFR:s medlemmar"" - alltså Sveriges Företagares Riksförbunds medlemmar - "i riksdagen ur samtliga tre borgerliga partier enats om erinringar mot den föreslagna lagtexlen bl. a. i fråga om förhandlingsskyldigheten, informationsskyldigheten och fackliga organisationers vetorätt när det gäller att anlita entreprenörer."'

Upplysningen från Sveriges Företagares Riksförbunds tidning Företagaren är naturligtvis intressant, men jag vill säga alt jag icke för etl ögonblick tror någonting annal än att de borgerliga partierna har haft uppdraget från förelagarhåll alt på de punkter där det har varil möjligt urholka lagen lill nackdel för de anställda och deras organisationer och därmed lill fördel för förelagen. Det skulle också vara intressant all få reda på vilka av SFR:s medlemmar del rör sig om som har varil med i den här hanteringen. Del är nämligen inte första gången som SFR talar om sin riksdagsgrupp. Enligt uppgift från SFR skulle del finnas 44 ledamöter i riksdagen ifrån de tre borgerliga partierna som organisationen kallar för sin grupp.

När det gäller ställningstagandet i den här frågan lika väl som i alla andra lönlagarfrågor är det hell naturiigt all socialdemokratin ger sitt stöd åt löntagarna - helt enkelt därför all socialdemokratins och löntagarnas intressen är desamma. Om del skulle bli lonförluster här i dag kommer vi naturligtvis att från socialdemokratiskt håll vid första bästa tillfälle se lill atl förändra lagstiftningen i den riktning som proposiiionen innebär.

Propositionen är ett samlat uttryck för socialdemokratins och löntagarnas intressen. Detla har vi fått belägg för inte minst vid de träffar

114

som vi haft med löntagarorganisationer i utskottet under behandlingen av propositionen.

Det bör noteras all de tre borgeriiga partierna inte i något fall där de avgivit reservationer eller skrivit sig samman i utskollsbetänkandet för fram de anställdas frågor och intressen ulan försöker urholka förslaget, vilket med andra ord innebär försämringar för arbetstagarna.

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

Hert GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Jag skall först och främst uppehålla mig vid lagen om offenllig anställning men också komma in på vissa andra frågor.

Den föreslagna lagen om offentlig anställning behandlar mycket vikliga frågor. Man kan tyvärr konstatera alt den inte har förberetts på samma grundliga sätt som medbestämmandelagen i övrigt. Den har inte varil föremål för utredning och inte heller för remissbehandling på samma sätt. Lagen har inte lagrådsgranskais, och det faktum alt den inte varit föremål för sådan granskning - alt det alltså inte funnits någon förhandsversion för utskottets ledamöter all ta del av - har också inneburit att utskottet haft mindre tid alt tränga in i denna lagstiftning än i lagstiftningen om medbestämmande.

Detta är naturligtvis myckel allvarligt, och det skulle kanske funnits fog för ett krav på atl uppskjuta behandlingen av den här lagen för att få en mer grundlig bearbetning. Men vi har bedömt det som angelägel alt inte skjuta upp ikraftträdandet av hela detla lagstiftningskomplex. Vi har också ansett del nödvändigt all lagregleringen för den offentliga sekiorn kommer samtidigt som lagregleringen för den privata sektorn. Därför har vi sett oss nödsakade att medverka till alt denna lag nu förs fram till beslut trots att del kan riktas allvarlig kritik mot departementet för dess mycket snabba handläggning av detta viktiga lagsliflningskom-plex - för viktigt är det ulan ivivel.

Det är självklart ett nödvändigl Ijrav atl de som arbetar inom den offentliga sekiorn - en mycket stor del av hela arbetskraften - så långt möjligt får samma möjligheter till inflytande som de som arbetar inom den privata sekiorn. Det är viktigt ur allmän företagsdemokratisk synpunkt atl rättigheterna för de anställda är så likvärdiga som möjligt oavsett om det gäller offentlig eller privat verksamhet. Del gäller naturligtvis dessutom, i den offentliga sekiorn lika väl som i den privata, alt ökat löntagarinflytande tillför beslutsprocessen mängder med nyttiga informalioner och nyttigt kunnande. Företagsdemokrati - var den än förekommer - kan hell enkelt leda till att del fattas bättre beslut.

Men när man hanterar företagsdemokratin på den offentliga sekiorn, är del helt klart atl man stöter på speciella problem av en art som man inte möter på den privata sektorn. Här måsle vi göra avvägningar mellan å ena sidan de anställdas rätl och önskemål att ha inflytande över sina egna arbetsförhållanden och arbetsvillkor och å andra sidan den stora allmänhetens rätl all öva inflytande, via den demokratiska processen, på den offentliga verksamheien. Det är också i denna fråga debatten

115

Nr 145 är som hetast när del gäller lagen om offentlig anställning.

Onsdagen den Jan-Ivan Nilsson har redan i sitt första anförande tagit upp frågan

2 iuni 1976 " gränsdragningen.mellan å ena sidan de anställdas medbeslämman-

--------------- deräti och å andra sidan den politiska demokratin. Jag skall gå in litet

Arbetsrättsreforrit vidare på delta problemområde.

m. m. Den debatt som förs om delta är egentligen myckel egendomlig. Alla

- i stort sett utan undanlag - betygar sitt vaktsläende om den politiska demokratin. Alla försäkrar alt man inte på något sätt vill träda den politiska demokratin för när. Propositionen uttalar att det skulle strida mot vår vedertagna demokraiiska ordning alt låta de offentligt anslällda genom kollektivavtal få elt annat, mera omedelbart inflytande än medborgarna i övrigi över beslut som bestämmer myndigheternas verksamhet i fråga om mål, inriktning, omfattning och kvalitet. Ulskotlsmajorileten instämmer, såvitt jag kan förstå, i denna bedömning. Fackliga organisationer har också instämt i den bedömningen. Egentligen borde det alltså inte finnas någonting alt diskutera på detla område; enigheten förefaller ju total. Men när det gäller all föra in denna självklara princip i lagtexten, då vill man av någon anledning inte vara med längre. Del är detta som är det märkliga. Vad är det som hindrar all föra in en princip, om vilken del tydligen råder så stor och bred enighei bland alla berörda parier, i en lagtext?

Om vi går till inrikesuiskoitets betänkande för all få besked om vad man har att invända mot delta förslag, så blir vi inte särskilt upplysta. Där säger man på s. 59 att "elt bifall till den föreslagna lagändringen skulle medföra alt de anställdas förhandlingsrätt beskärs radikalt i förhållande lill regeringens förslag". Vad är nu delta? Del förslag som vi har fört fram i reservationen innebär inte någon som helst begränsning av förhandlingsrätten. Vad som står i den lagparagraf som vi vill foga till lagen om offentlig anställning är följande:

""I verksamhet som omfattas av denna lag får avtal ej träffas om verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet.

Oavsett vad som sägs i första stycket tillämpas föreskrifterna i 11-13 SS lagen - - - om medbestämmande i arbetslivet på anställningsförhållanden som omfattas av denna lag."

Vår reservation innebär alltså ingen som helst inskränkning i möjligheten till förhandlingar. Ändå säger utskoltsmajoriteten alt denna paragraf skulle radikalt beskära de anställdas förhandlingsrätt i förhållande till regeringens förslag. Detta saknar all grund i verkligheten. Vad vi lar upp är rätten att sluta avtal, och vad vi föreslår i lagtexten är exakt samma sak som statsrådet uttalar i propositionen, dvs. alt man inte skall få träffa avtal som bestämmer verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet. Vad menar egentligen utskottets majoritet? Det skulle vara mycket intressant att få ett klarläggande av vad man egentligen avser. Om utskottets majoritet anser atl det skall bli möjligt att träffa avtal som bestämmer verksamhetens mål, inriktning och kvalitet - lill skillnad

''" från vad statsrådet anser - tycker jag att man skall säga det rent ul.

Om man däremot anser atl del inte skall gå alt träffa avtal som bestämmer Nr 145 verksamhetens mål, inriktning och kvalitet, då tyckerjag att man skall Onsdagen den förklara varför man i så fall inte vill föra in den gränsen i lagen. Jag 2 juni 1976

tycker alt etl klarläggande från utskottets sida härvidlag är något av elt -

hederiighelskrav. Del vore rejält, för all tala med utskottets värderade Arbetsrättsreform
ordförande. m. m.

Trots den breda enighet som uppenbarligen råder när det gäller gränsdragningen i och för sig mellan den politiska demokratin och det avtalsbara områdei, så är det helt klart alt delade meningar kan uppstå mellan parterna om var gränsen kan gå i det enskilda prakliska fallel. Alla är också eniga om alt sådana här tvister kan komma all uppstå. Då uppkommer svårigheterna, eftersom majoriteten inte vill ha en lagregel på området.

Hur skall man slita denna typ av tvister? När man normalt tvistar om etl avtal får man ju gripa lill stridsåtgärder ifall det inte går alt komma överens. Men i utskottets betänkande på s. 56 står följande: '"Som föredraganden hävdar skulle det vara stötande om stridsåigärder lillgreps för atl påverka eller förändra gränserna för de folkvalda organens be-slutssuveränitel.""

Stridsåtgärder är alltså inte något särskilt lämpligt förfaringssätt i detta fall när man skall klara av gränsdragningen mellan demokrati och avtalsrätt. Därför har det träffats ett preliminärt huvudavtal om en speciell rådgivande nämnd som skall yttra sig i sådana här frågor och om möjligt klarlägga var gränsen skall gå i de praktiska fallen.

Det är bra att den här nämnden finns. Vi har ingenting att invända mot den, även om det fortfarande finns en del oklarheter omkring nämnden. En sådan oklarhet är vilken politisk sammansättning nämnden skall få. Det enda vi vet är alt en majoritet av nämndens ledamöter - sju stycken - skall vara riksdagsledamöter, utsedda av regeringen. Men det vore värdefullt ifall statsrådet Feldt kunde redovisa om del kommer att bli en parlamentarisk sammansättning eller om det enbart blir företrädare för regeringspartiet som skall ingå - under förutsättning alt statsrådet Feldt har inflytande över den frågan också i framtiden.

Men nämnden är bara rådgivande. Det finns ingenting som tvingar parterna alt rätta sig efter vad nämnden tycker. Det kan ju hända att nämnden är oenig, och i så fall kan det mycket väl tänkas all parterna inte accepterar nämndens utslag. Vad händer då? Jo, så här står del i utskollsbetänkandet: ""Till följd av alt nämndens utslag inte är bindande blir en konflikt som i övrigi är laglig inte olovlig av den anledningen att den slår i strid med nämndens rekommendation.""

Detta innebär att i sisla hand är del med strejkens hjälp, genom en arbetsmarknadskonflikt, som gränserna förden politiska demokraiin skall kunna fastställas. Del enda alternativet när det gäller att slita en sådan här tvist om gränsen för den politiska demokratin är alt det stiftas särskild lag i riksdagen.

Jag tror att man lugnt kan konstatera att det här är en ganska miss- "'

Nr 145 " lyckad konstruktion. Det slutliga avgörandet i en så vital fråga som grän-

Onsdaeen den " " " politiska demokratin i landet skulle fällas aniingen genom

2 iuni 1976 " arbetskonflikl eller också genom att riksdagen måste stifta en särskild

_____________ lag i varje enskilt fall. Om vårt förslag genomförs och den här gräns-

Arbetsrättsreform dragningen, med en definition som alla tycks vara eniga om, slås fast
m. m. i lagen, så öppnas också möjligheten atl slita sådana här tvister på samma

sätt som man alllid sliter tvister om politiska demokratifrågor i del här landet, nämligen genom en rättslig prövning: Vi har i vårt land en väl etablerad tradition atl i lag lägga fast formerna för hur vårt samhälle och vår demokrati skall fungera: Varför går man från denna uråldriga svenska tradition i detla sammanhang?

En annan fråga som behandlas i utskoltels betänkande och som jag här något vill beröra är den om politisk verksamhet ute på arbetsplatserna. Det råder full enighet om att arbetsplatserna måste öppnas för politisk verksamhet och debatt. Men där tycks enigheten upphöra. Ulskotlsmajorileten har slagit fasl att det är viktigt att den poliliska debatten på arbetsplatserna blir allsidig och all alla politiska partier av någon omfattning och betydelse skall ha möjlighet att delta i den debatten. Mot detta har socialdemokraterna emellertid reserverat sig. De vill inte vara med om etl sådani uttalande. Och inte heller vill de säga, att om detta inte löses på annat sätt, så kan man vara beredd att tillgripa lag. Jag tycker det är olustigt alt socialdemokraterna har skrivit den reservationen. Jag vill inte här i riksdagen uttala någon misstanke om att socialdemokraterna vill ha monopolställning ute på arbetsplatserna. Men nog vore del klädsamt om de, med hänsyn till den starka ställning socialdemokraterna har ule på arbetsplatserna, hade markerat sin vilja att garantera övriga partier rätt atl också delta i den poliliska debatten där. Det ar ingen risk att socialdemokraternas intresse kommer alt trädas för när. Och just därför borde det socialdemokratiska partiet varit det första att ställa garantier för att också andra partier fär möjlighet att delta i den poliliska debatten på arbetsplatserna. Men del vill alltså inte socialdemokraterna. Där har man reserverat sig. Och det är som sagt en myckel olustig socialdemokratisk reservation.

Herr Ulander gjorde sig sedan till tolk för en känsla, som jag tror
finns på många håll inom socialdemokratin. Del är uppenbarligen så på
många håll inom socialdemokratin, alt man gärna skulle ha sett atl det
blivit en stor strid om medbestämmandemöjlighderna på arbetsplatserna.
Det hade kunnal bli någonting alt bygga upp en valrörelse på. Men om
man haft den tron, så måste det ha berott på att man myckel dåligt
har följt de krav som sedan lång tid förts fram från bl. a. centern om
ökat inflytande för de anslällda pä arbetsplatserna. Men när del nu har
visat sig att del har blivit en ganska bred uppslutning kring det kravet
-vilkel jag själv finner helt naturligt-så tyckerjag all socialdemokraterna
borde ha noterat delta med tillfredsställelse. Men det har man inte gjort.
I stället försöker man nu - jag vill säga med statsrådet Bengtsson som
'18 klädsamt undantag - alt blåsa upp en motsättning i denna fråga som

inte existerar i verkligheten. Men med sådana konstlade motsättningar. Nr 145

som flera socialdemokratiska företrädare för utskottet här försökt blåsa Onsdaeen den

upp, skadar man bara den sak man anser sig företräda. 2 juni 1976

Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till de reservationer ______

där centern är med, och i övrigi yrkar jag bifall lill utskottets hemställan. Arbetsrättsreform

m. m.

Fru AF UGGLAS (m):

Herr talman! Jag skall här bara beröra etl par frågor i utskottets betänkande.

Bland de olösta frågor som kvarstår runt den nya arbetsrätt som riksdagen skall falla beslul om i dag märks arbetsrättens bristande överensstämmelse med aktiebolagslagen. Den rätt alt sluta kollektivavtal om medbestämmande i fråga om förelagets mål och inriktning och s. k. förelagsledande frågor som öppnas i 32 S låter sig inte ulan vidare förenas med den ordning för ansvar och beslutsfattande som slås fasl i den av riksdagen år 1975 antagna aktiebolagslagen.

Lagrådei har uppmärksammat delta förhållande i etl utförligt resonemang. Lagrådei finner det anmärkningsvärt all förhållandel mellan kollektivavtal rörande företagsledning och den associationsräitsliga författningsregleringen blivit ofullständigt belyst. Lagrådet menar också alt den rättsliga konstruktionen av aktiebolag ger anledning till tvivel, huruvida direkta beslutsbefogenheter för arbetstagarrepresentanter låter sig förenas med aktiebolagslagen.

Detta viktiga faktum - att arbetsrätten bryter mot en lagfäst samstämmighet mellan befogenhet atl fatta beslut och skyldighet all ta ansvar i företaget, utan alt presentera en ny lösning för hur beslut och ansvar skall kunna kopplas samman - är en orsak lill att moderata samlingspartiet menar att förelagsledande frågor inte bör vara avialsbara enligt 32 S.

Kanske är det på sin plats att här tillfoga att vi moderater inte är emot medbestämmande förde anställda i företagsledningsfrågor. Vi tycker all det är mycket värdefullt att de anställda sitter med i företagens styrelser. Men åter lill kollisionen med aktiebolagslagen!

Socialdemokraternas reservation nr 2 är anmärkningsvärd i detta sammanhang. Den antyder ett nytt sätt atl stifta lag i Sverige. Innehållet i en av riksdagen beslutad lag kan ändras utan lagändring i denna lag. En smidigare väg är tydligen att stifta en ny lag, som visserligen handlar om något annat men som tillåts omtolka en tidigare stiftad lag.

Låt mig citera följande mening i reservationen: ""Aktiebolagslagen.och annan associalionsrältslig lagstiftning måsle lolkas och tillämpas i ljuset ■jv värderingar som ligger lill grund för medbestämmandelagen."" Nu har utskottets vice ordförande, herr Fagerlund, gjort ett ännu mer fantastiskt uttalande. Han har frågat: Är ni beredda att stödja uppfattningen att medbestämmandelagen skall styra andra lagar?

Nej, herr F-jgerlund. Medbestämmandelagen är ingen grundlag och
har inte heller högre dignitet än vår grundlag. Jag skulle vilja citera 119

Nr 145 några skrifter ur juridiska källskrifter för de socialdemokratiska reser-

Onsdagen den vanterna.

2 iuni 1976 "'Med förarbeten menas de utredningar och förslag till lagtext jämte

__ :----------- motiveringar därtill, som legat till grund för det beslul varigenom stad-

Arbetsrättsreform gandei antagits."

m. m. "--- varje ingripande av lagstiftaren bör registreras i lagtexten. Delta

torde i allmänhet gälla även om avsikten endast är alt ändra elt tidigare motivuttalande; i så fall erfordras en upphängningspunkt fördel ändrade motivuttalandet."

Och ett annat citat: ""Det kan däremot inte vara riktigt att söka nå samma resultat genom atl departementschefen eller riksdagsutskottet i samband med en annan lagstiftningsfråga gör uttalanden till favör för den önskade tolkningen.""

Låt mig i min tur fråga socialdemokraterna: Innebär reservation 2 att en ny socialdemokratisk lagstiftningspraxis blivit etablerad? I så fall bör svenska folket få veta detta. Skall en lag kunna omtolkas utan all riksdagen beslutar om ändringar i densamma? Vad blir i så fall kvar av rättssäkerheten för den enskilde?

En med detla spörsmål närbesläktad fråga är innehållet i 2 S i den nya arbetsrätten. Denna paragraf undantar vissa verksamheter-kooperativ, facklig, politisk, ideell, m. fl. - från lagens tillämpningsområde, såvitt avser verksamhetens mål och inriktning. Innebörden av denna paragraf är bl. a. att när kooperationen köper ett enskilt företag, mister löntagarna i det företaget sin möjlighet all förhandla om verksamhetens mål och inriktning. Den fråga jag nu skulle vilja ställa till departementschefen är följande: Är 2 S också tillämplig på statliga företag? Departementschefen säger på s. 527 i propositionen alt 2 S läcker privaträttsligt organiserade företag som har särskilda av stat och kommun bestämda uppgifter. Gäller denna formulering alla statliga företag eller endast vissa eller inga alls? Frågan har sitt intresse, då en utvidgning av den statliga företagsamheten är ett led i socialdemokratisk näringspolitik. Med kooperationen undantagen, med allmännyttiga bostadsföretag undantagna, med statliga företag eventuellt undantagna får 2 S en allt vidsträcktare tillämpning.

Herr lalman! Staten är tyvärr ingen mönsterarbetsgivare. Del framgår med all önskvärd tydlighet av inlägg och artiklar som då och då dyker upp i dagspressen. Nu senast är det förbundsordföranden i Apotekstjänstemannaförbundet som gått till angrepp på Apoteksbolaget för dess oförmåga att ens sammankalla den grupp som skall utarbeta elt personalpolitiskt program. Borde del inte vara en självklarhet alt statsförvaltningen hade ett personalpolitiskt program? Vi menar atl del bör finnas skilda prograrh för olika statliga arbetsplatser, men att samtidigt ett övergripande personalpolitiskt program bör utarbetas. Ett arbete pågår sedan ett par år tillbaka, men del går trögt.

I reservationen 57 yrkar vi på att regeringen tar erforderliga initiativ

120 med syfte all påskynda arbetet på ett personalpolitiskt program för hela

statsförvaltningen. Att det behövs elt sådant framgick också bl. a. av Nr 145 propositionen ""Kvinnor i statlig tjänst"". Många av de ålgärder som där Onsdaeen den föreslogs och som riksdagen beslöt om för en lid sedan borde redan t juni 1976

ha ingåll som åtgärdspunkter i ett modernt personalprogam. Också i fråga .

om tjänstdillsättnigar präglas den statliga personalpolitiken av gammal- Arbetsrättsreform modiga rutiner. Ett stort antal högre tjänster pä avdelnings- och by- m. m. råchefsnivå utannonseras över huvud taget inte. Detta är otillfredsställande, såväl från statens synpunki - samhällsnyttan och myndigheternas effektivitet främjas självfallet om urvalet till högre tjänster inom statsförvaltningen sker på elt så stort underlag som möjligt - som från den allmänhets synpunkt som kan länkas vilja söka sig lill statsförvaltningen. Ett öppet ansökningsförfarande främjar också tilltron till statstjänstemäns effektivitet och oväld. Frågan har varit på remiss och både SACO/SR och statens personalnämnd förordar ett öppnare rekryteringsförfarande. Självfallet kan inte alla tjänster utannonseras. Undantagna måste vara exempelvis de tjänster som är intimt förknippade med den poliliska maktutövningen. Det är däremot ett rimligt krav alt en öppen redovisning sker av vilka tjänster som är att betrakta som politiska. Under de senaste veckorna har vi fått en debatt om den s. k. politiseringen av statsförvaltningen. I denna debatt har såväl SACO/SR som Dagens Nyheter framfört kravel på en öppen varudeklaration av de politiska tjänsterna. Från moderat håll beklagar vi att vi inte fått bättre slöd i utskottet för våra förslag i denna fråga. I reservalionen 56 föreslås att regeringen utreder de i molionen av fru Krislensson och mig aktualiserade frågorna om förfarandet vid tillsättning av statliga tjänster och snarast förelägger riksdagen förslag härom.

I en motion av herrar af Ugglas och Torwald har frågan om mino-ritelsorganisationernas möjligheter all hävda sig inom ramen för den nya arbetsrätten tagits upp. Som representanterna för moderata samlings-parlief har påpekat i särskilt yttrande är problemen på detla område komplicerade och kräver känsliga avvägningar. Vi förutsätter emellertid all den nya arbetsrättliga utredningen får möjligheter atl överväga frågan och därvid pröva de förslag som förs fram i motionen.

Ceniral i debaiien har varit den nya arbetsrättens akilleshäl: det faktum atl den nya arbetsrätten är illa anpassad lill verkligheten i de mindre förelagen. Skiljelinjerna mellan partierna är klara. Socialdemokraterna tycks mena att de mindre företagen behöver hållas efter - del gäller all ""skydda"" de anslällda i de mindre förelagen - medan vi på borgerligt håll vill slå vakt om den naturliga arbetsgemenskap som finns på de flesta mindre arbetsplatser. Vi vill ge de anslällda i de mindre företagen en lagsladgad rätl all direkl få diskutera olika frågor i föreiagel med arbetsgivaren. Detta är, herr Ulander, atl i allra högsta gnid slå vakt om lönlagarnas intressen.

Ingen har ännu nämnt den attitydundersökning bland ungdom i åldern
16 till 24 år som Industriförbundet och SAF låtit utföra. Den är intressant
just i detta samnianhang. 85 "n av dagens ungdom föredrar den lilla '21

Nr 145 arbetsplatsen med få anslällda. Bara 9 "n väljer den stora arbetsplatsen.

Onsdagen den Bland redan förvärvsarbetande ungdom som arbetar i förelag med mindre

2 juni 1976 " 25 anslällda vill hela 9 'Vi fortsätta att jobba inom små enheter. Bland

--------------- dem som arbetar inom stora företag vill inte fler än 19 "o fortsätta.

Arbetsrättsreform Säger inte dessa siffror även er socialdemokrater någonting? Varför

m. m. väljer ungdomen de små arbelsplaiserna? Är det inte just därför att del

redan i dag, utan den nya arbetsrätten, på dessa företag finns en arbetsgemenskap, en möjlighet till medinflyiande och ett meningsfullt jobb. Den nya arbetsrättens stora betydelse har betonats av många talare här i dag. Den största demokratiseringsreformen sedan rösträtten, har det också hetat på socialdemokratiskt håll. Ändå är del så alt innehållet i den nya arbetsriitten inte bestäms av oss i denna kammare utan av de många människorna ute i arbetslivet, såväl anslällda som arbetsgivare. Det är ingen lätt uppgift vi anförtror dem. Lagen är oklar på många punkter. Brytningen mellan aktiebolagslag och den nya arbcisrällen är inte uiklarad. Så icke heller förhandlingsordningen i de mindre företagen, ifall riksdagen inte bifaller reservation 4 naturligtvis. Inte heller har gränsdragningen gentemot den politiska demokraiin fåll en entydig lösning.

Det bästa som kan hända är att den nya arbetsrätten skyndar på den process som redan är på gång, nämligen atl den enskilde får mera alt säga till om på sill jobb, all arbetsgemenskapen ökar på våra arbetsplatser, alt fackföreningsrörelsen får en stimulans atl decentralisera sin verksamhet så atl fackets ökade inflytande blir dl vidgat inflytande för de många. Del sämsta som kan hända är att den nya arbetsrätten leder lill byråkratisering och facklig centralstyrning.

Den nya arbetsrätten lägger dl stort ansvar på fackei. Lål oss hoppas att svensk fackföreningsrörelse har förmågan att svara upp mot ansvaret. Tyvärr präglas LO:s inlägg i samhällsdebatten i dag i oroväckande grad av doktrin och häiskhd.

Herr talman! Med del anförda ber jag atl fä yrka bifall till reservationerna 56 och 57 samt avslag på reservalionen 2.

I detta anförande, under vilkel herr andre vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde herr Nordgren (m).

Hert EKINGE (fp):

Herr talman! All det iir en slor och viklig reform vi i dag beslutar
om tycks vi i alla fall vara överens om. Statsminister Palme har i något
sammanhang, som också antyddes av fru af Ugglas, gått så långt all
han jämfört reformen med rösträllsreformen. Men del är nu en överdrift.
Innan rösträtten genomfördes i vårt land hade den stora majorilelen av
människorna ingen möjlighet att påverka samhällsutvecklingen. Åtskil
ligt av den rätt som de anslällda nu får genom den nya medbestäm
mandelagen har man i realiteten redan förhandlat sig lill. Visst kommer
'22 förhandlingarna mellan parterna på arbetsmarknaden all få vissa nya in-

slag i och med införandet av den här lagen, men del är ändå en avgörande Nr 145 skillnad mot rösträttsreformen. Jag siiger det inte för atl förringa den Onsdagen den reform vi nu skall genomföra, men jag tror att det finns anledning att j juni 1976

en aning stilla de förväntningar resp. den oro som kan finnas bland an- -

ställda och företagare. Arbetsrättsreform

Jag skall, herr talman, i milt anförande beröra den del av förslaget m. m. som gäller de offentligt anslällda. Men först känner jag behov av alt med nägra ord klargöra varför vi från folkpartiets sida i allt väsentligt accepterat den lagiexl som ingår i regeringens proposition. Fördel första kan enbart lagtext aldrig beskriva faktiska förhållanden. Delta gäller i högsta grad en lagsiiftning med den ramkaraktär som medbestämmandelagen har - och av naturliga skäl måste ha. För det andra måste en lag ha en generell avfattning och gälla hela grupper av fall. Del ligger ju i själva begreppet. Alltför detaljerade lagregler åldras hastigt i etl dynamiskt samhälle. Slutligen är lagtexlen resultatet av ett flerårigt omsorgsfullt arbete - genom utredningen, remissbehandlingen, lagrådsprövningen och departementsbearbeiningen. Att tro all man sedan under den korta tid som slår till förfogande under riksdagsarbetei skall kunna komma fram lill en ny lagtext på väsentliga avsnitt, som inte för med sig problem och svårigheter vid tillämpningen, är en övertro.

Det är enligt min mening den fällan som moderaterna och centerpartisterna fallit i när de försökt göra nya lagtexter, exempelvis om förhandlingsreglerna enligt 14 S. 1 centerns och moderaternas förslag till lagtext tycks man de faclo vilja föra in en tredje förhandlingsnivå genom alt ålägga arbelsgivarna överläggningsskyldighei i de fall det inte utsetts ombud på arbetsplatsen. Från denna nivå finns emellertid ingen klar förbindelse med de övriga. De anställda som accepterar denna överiäggningsrätt kan sedan inte gå vidare till centrala förhandlingar. Som jag ser det, är det även osäkert om de får begära hjälp ens av sin egen organisation.

Så över lill den offentliga sektorn. Som inrikesutskottets ordförande herr Eriksson i Arvika framhöll i morse vid inledningen av debatten, har kampen för ökat medbestämmande ofta framställts som kampen mot S 32. Det är nu ingen heltäckande beskrivning, framhöll herr Eriksson. Det har också varit en kamp mot de offentliga arbetsgivarnas ""S 32"", dvs. 3 S i staistjänstemannalagen och 2 S i kommunalijänstemannalagen. I folkpartiets program och motioner har vi därför talat om atl alla dessa paragrafer som hindrar ett verkligt medbestämmande från de anställdas sida måsle bon.

Vi har varil lämligen ensamma om del. All regeringen inie velat tala
så högt om statens ""S 32"" kan väl i och för sig vara förståeligt - man
representerar ju arbetsgivarsidan. Men från övriga oppositionspartier har
del också varit ganska lyst. Regeringen har inte velal siitta strålkastaren
på statens egen "S 32"". Och nu vet vi att från ceniern och modenilernas
sida vill man behålla S 32 på den offeniliga sidan. För ett avialsförbud
i lagen om offenllig anställning innebär just att man vill att föråldrade '23

Nr 145 former för arbetsgivarens rätt all leda och fördela arbetet skall leva kvar.

Onsdagen den ' '" överens om att det är en känslig och svår uppgift an dra en

2 iuni 1976 gräns mellan den poliliska demokraiin och arbeisdemokraiin inom den

------------ — offentliga sektorn. Vi är överens om alt väljarnas uislag i val inte kan

Arbetsrättsreform urholkas genom alt samhällsutvecklingen överlåts åt anställda inom den
m. m. offentliga förvaltningen. Vi är däremoi tyvärr inte överens om hur man

rent praktiskt går till väga för att göra boskillnad mellan den politiska demokratin och arbetsdemokratin.

Från folkpartiets sida har vi efter ingående diskussion funnit att del klara ultalande om den politiska demokratins gränser som görs i propositionen och nu i uiskonsbeiänkandei aren fullgod och dessutom praktiskt hanterlig gränsdragning mellan politisk demokrati och arbetsdemokrati. Det görs klart atl av politiska instanser fattade beslut om myndigheters verksamhet i fråga om mål, inriktning, omfattning och kvalitet inte kan bli föremål för förhandling. Många av de frågor om hur arbetet skall utföras kan de anställda däremot förhandla om. Del innebär på många punkter siörre möjligheter för de anställda att påverka sin egen arbetssituation än man f n. har. För ärligt talat har arbetsdemokratin inom den offentliga sektorn släpat efter. Staten, kommunerna och landstingen har i många avseenden varit en hårdare arbetsgivare än många enskilda företagare.

Nu säger emellertid centern och moderaterna i sin reservaiion att beslul om en verksamhets mål, inriktning, omfattning och kvalitet ändå kan bli en Ibrhandlingsfråga. Men samtidigt säger man att de fackliga organisationernas vilja all lämna den politiska demokratin ulan inskränkning inte behöver ifrågasättas. Då måste jag fråga: Vilka är det då som ni misstänker vill inskränka den politiska demokraiin? Del måste väl vani arbetsgivarna, dvs. föreirädare för stat, landsting och kommuner. Riksdagsmän, landsiingsmän och kommunalpoliiiker som lillhör den egna meningsrikiningen slipper, antar jag, atl träffas av denna misstanke. Återstår alltså föreirädare för folkpartiet och socialdemokraterna. Lål mig säga att jag inte finner det rikligt trovärdigt atl misstänka dessa båda partiers företrädare för alt vilja inskränka den poliliska demokratin. Är det någon som på allvar tror att de båda partier som tillsammans en gång genomförde den politiska demokratin i vårt land i hård kamp mot konservativa krafter skulle vilja urholka den reformen?

Problemet med konfliklpunklen mellan politisk demokrati och arbets
demokrati är att den inte låter sig klart och entydigt definieras. Den
måste ges skärpa och pregnans i varje enskilt fall som kommer upp till
behandling. 1 det definitionsarbeiet tillhandahåller riksdagsmajoriteten
ett gott hjälpmedel. Alt försöka skriva in allt detta i lag om avialsförbud
låter sig emellertid knappast göra. Inte ens om vi lämnade med en hel
katalog med exempel på vad som avses med mål, inriktning, omfattning
och kvalitet skulle vi vara säkra på att ha förutsett alla fall som poliliska
företrädare kan ställas inför. Jag tror all de exempel som nu lämnas
'24 i förarbeiena kommer att räcka. Efter hand kommer de atl ge upphov

lill prejudicerande utslag som gör att förhandlingsverksamheien löper Nr 145

■'"''''e- Onsdagen den

Om tvist ändå uppkommer måste det vara de folkvalda som avgör 7 iuni 1976

var gränsen för demokratin går. Det kan inte vara en uppgift för dom- --

stolsväsendet att bestämma gränsen för den politiska demokraiin. Kon- Arbetsrätlsieform strukiionen med en särskild nämnd i vilken riksdagsmän har majoritet m. m. är därför en långt bättre lösning. Det är dock ytterst riksdagen som avgör målen, inriktningen och kvaliteten när del gäller samhällsarbetet. Det är därför mycket tillfredsställande alt socialdemokraterna gått med på vårt förslag all låta riksdagen följa upp det arbeie som kommer att bedrivas av den särskilda nämnden.

Herr lalman! På en viktig punkt beklagar vi från folkpartiets sida att vi inte nått enighet i utskottet. Det gäller vårt krav på föreningsskydd Ibr arbetssökande. Detta liberala krav har vi arbetat för mycket länge, och jag vill försäkra att vi kommer atl fortsätia med del. Nu säger utskoiiets majoritet att den är införstådd med atl frågorna om förenings-rättsskyddets utsträckning är komplicerade, men man säger vidare att då den nya arbetsräitsliga utredningen skall få i uppgift att undersöka vissa föreningsrätlsliga spörsmål kan del vara lämpligt atl utredningen även får överväga frågan om föreningsrätt för arbetssökande. De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet har inte kunnat ansluta sig ens lill delta som jag tycker rimliga krav på fortsall utredning av denna fråga. Jag beklagar delta. Det måste tydligen bli lottning här i dag om del. Det är ett onödigt stelbent uppträdande från socialdemokraterna, som ändå vill vara med och främja reformer på arbetslivets olika områden. Vi skall ändå som vi hoppas innan dagen är slul lägga en ny grundsten i uppbyggandet av arbetsrätten. Del är nu länge sedan de första grundstenarna lades. Inledningen under 1920-talet gjordes av en liberal regering. Vi har från liberalt håll under de gångna åren gått i täten för utvecklingen av demokratin pä såväl arbetslivets som många andra områden. Jag vill i det sammanhanget nämna som ett exempel den kamp som nu framlidne Sven Wedén förde under 1960-lalei för all få representation för de anslällda i bolagens styrelser. Detta kan stå som elt mycket bra exempel även i dag. Genom alt vi bara haren enda reservaiion bland de sextio som finns i belänkandet är del uppenbart all vi slår bakom belänkandet och helhjärtat kommer atl fortsätta arbetet för etl mänskligare samhälle- även på arbetslivets område. Jag ber, herr lalman, all få yrka bifall till reservationen 23 och i övrigt till utskottets hemställan.

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! De arbetsräitsliga förhållandena på arbetsplatsen är helt
naturligt föremål för samma uppmärksamhet bland löntagarna oavsett
om de är anställda inom de privata företagen eller den s. k. offentliga
sekiorn. Därför var de offentliganställdas iniresse för utredningen om
medbestämmanderätten lika stort som de privatansiälldas, och man del
tog i samma omfattning i remissbehandlingen. De offentliganställda var 125

Nr 145 inte heller beredda att acceplera några begränsningar i de fackliga räl-

Onsdaeen den tighelerna eller all dra några gränser för de anställdas inflytande över

2 iuni 1976 '" " arbetssituation. Elt uttryck för detta är del förhållandet att inte

.----- .------- mindre än omkring 240 motioner till Statsanställdas förbunds senaste

Arbetsrätlsieform kongress handlade om demokratin på arbetsplatsen. Av dessa berörde
m. m. 145 motioner just frågorna om 3 S i staistjänstemannalagen, lokal för-

handlingsrätt och tolkningsföreträdet. I motionerna yrkades bl. a. att S 32-principen avskaffas, att förhandlingsrällen utvidgas till att omfatta praktiskt tagel alla frågor, att arbetsköparnas tolkningsföreträde slopas, atl primär förhandlingsskyldighet införs och atf möjlighet till lokala strids-åtgärder under avtalsperiod genomförs. Ett trettiotal motioner krävde kort och gott att 3 S i sin helhet skulle slopas.

Under hösten 1973 kom regeringen med förslag som innebar vissa framsteg jämfört med tidigare förhållanden. Del avialsbara områdei blev något siörre, och det gav möjlighet till förhandlingar om t. ex. tjänstgöringslistor och turlistor, vissa frågor om facklig förtroendemans ställning hos myndighet och rätl lill ledighet för studier, barntillsyn etc. Dock anfördes vid behandlingen av förslaget att det var helt otillräckligt, inte minst mot bakgrunden av den stigande opinion som krävt att 3 S i staistjänstemannalagen helt skulle slopas.

Samma iniresse visade de anställda inom kommuner och landsting vid remissbehandlingen av frågan. På en av Kommunalarbetareförbundet anordnad konferens för sammanfattning av ärendet var temat Demokrati på arbetsplatsen. Del stod också där hell klart atl de kommunalanställda inte kommer all stillatigande acceplera inskränkningar i förhandlingsrätten. Utvecklingstendenserna inom arbetslivet mot ständigt ökad ef-fektivisering av verksamheien, ökad arbelshels och ulslagning är desamma för de offentligt anslällda som för de privalanslällda. De kapitalistiska lagarna gör sig gällande även på den offentliga sektorn.

En siörre del av de offentliganställda lillhör LO och TCO. De är lågavlönade och har ofta dåliga arbetsförhållanden. Del är mot den bakgrunden viktigt atl fackföreningarna har rätt och frihel alt förhandla i olika frågor. Proposiiionen har väckt ett berättigat missnöje bland de offentliganställda. Visserligen har förhandlingsrätten utvidgats, men regeringen gör en viktig skillnad jämfört med de privalanslällda. Avtal kan inte träffas i frågor som faller under myndighels beslut, då detta skulle inkräkta på den politiska demokratin.

Vad är då myndighets beslut? Statsrådet Feldt har redovisat regeringens uppfattning om var gränsen för arbetsdemokratin går. Det skulle enligt honom vara all kränka den iioliliska demokratin om avtal träffades om den offentliga verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet. Kommunalarbetareförbundets ordförande har emellertid redovisat en annan uppfattning i frågan. Enligt honom är det naturligt alt kommunen oinskränkt skall besluta exempelvis om lokalisering och byggande av en barnstuga eller om hur många platser en sådan skall ha. Men del kan inte anses vara ett intrång, om den fackliga organisaiionen vill för-

126

handla om per.sonallätheten eller den ulbildningsstandard som bör fö-      Nr 145
rekomma i barnstugan, efiersom frågan är att betrakta som en organi-      Onsdaeen den
saiions- och arbeismiljöfråga för de anställda.                      2 iuni 1976

Det är svårt all vela vilken innebörd man skall lägga i begreppet kvalitet -

på myndighets verksamhet, och det gäller särskilt bemanningsfrågorna. Arbetsrättsreform På vissa områden - t. ex. barnomsorgen, sjukvården och undervisningen m. m. - flnns inga andra mått på verksamhetens kvalitet än just personaltätheten. Om man inte i dessa fall kan tänka sig atl personaltätheten skall fastställas genom förhandlingar, då är konflikten med myndighets beslut där. Tydligen vill man fortsätta del oiillbörliga uinyiljandel av exempelvis sjukvårdspersonal som aldrig kan hålla elt normalt arbetstempo, därför att de inte kan lämna patienterna i sticket. De arbetar tills de stupar, blir sjukskrivna eller slutar, vilket kan konstateras genom omsättningen på personal. Del är nödvändigt med en förhandlingsrätt som ger ett avgörande inflytande på dessa frågor.

En annan fråga som Kommunalarbetareförbundets ordförande tog upp var inflytandet på entreprenadbeslut. Han ansåg det naturligt atl om en komniun beslutar lägga ut ett jobb på entreprenad så skulle delta inte få ske Ulan alt de anställda hörs. Detta bör ligga hell inom inflytandets ram. Här blir det också kollision med frågan om myndighets beslut, men vi anser att beslut som på ett eller annat sätt berör de anställda måste vara förhandlingsbara. Om exempelvis en skolstyrelse lägger ul skolmåltidsverksamheien på entreprenad drabbas kommunens egen personal. Kanske blir de arbetslösa. Kanske erbjuds de anställning hos entreprenören, ofta på väsentligt sämre villkor än vad de kommunala avtalen ger. Det finns många exempel på liknande entreprenader, inte minst på siädområdei, och också exempel på alt kommuner genom att hota med utlämnande av arbete på entreprenad kunnat utöva utpressning och styra löneutvecklingen för stora grupper inom den offentliga sektorn. Kommuner kan inte få ha en oinskränkt rätl all fatta beslut utan hänsyn lill konsekvenserna för de anslällda.

Kommunalarbeiarna är i dag inte underkastade de begränsningar som
finns i kommunalijänstemannalagen och vi vill inte ha en särlagstiftning,
som skall omfatta hela den offentliga sektorn. En lag om demokratiska
rättigheter på arbetsplatserna bör enligt vpk:s mening slå fast bl. a. obe
gränsad förhandlingsrätt och strejkrätt också för de offentligt anställda.
De ca I miljon löneplansanställda som finns i stat, kommun och landsting
skall inte ha någon inskränkning i sina rättigheter därför att deras ar
betsförhållanden faller under myndighets i stället för under en företags
lednings beslut. När fackförening så påfordrar skall den ha rätt att för
handla direkl med regeringen, landstingens förvaltningsutskott och kom
munstyrelserna om ramarna för den ekonomiska verksamheten och, om
så behövs, understryka sina krav med stridsåtgärder. Vänsterpartiet kom
munisterna har såväl i motionen som i reservationen understrukit att
de offentliganställda bör ha samma rättigheter på arbetsplatserna som
vpk kräver för anställda på andra sektorer av arbetsmarknaden. '27

Nr 145 Så några ord om facklig förtroendemans släilning på arbetsplatsen.

Onsdaeen den Vänsterpartiet kommunisterna har i upprepade motioner tagit upp och

2 iuni 1976 '"' 'förslag till hävandet av de brister som man konstaterat finns i

--------------- den s. k. förlroendemannalagen. En svaghet i lagen är dess begränsningar

Arbetsrättsreform av en förtroendemans verksamhet. Inte minst den lag som kommer alt
m. m. antas i dag kräver att fackföreningarna mer suveränt själva får avgöra

vilken lid som erfordras för förberedelser och förhandlingsarbete. Detta kräver en avgörande ändring av förlroendemannalagen. Andra brister är att bedömningen av vad som är facklig verksamhet är myckel snäv och utestänger den poliliska delen. Socialdemokraterna, som i andra sammanhang ofta talar om sambandet mellan partiet och fackföreningsrörelsen, tycks här delvis ha fallit undan för den borgeriiga propagandan och vill inte ta stegel fullt ut.

På arbetsplatserna växer i dag opinionen för en utvidgning av de förtroendevaldas möjligheter atl tillvarata medlemmarnas totala intressen. Medlemmarnas arbetssituation påverkas i allt större utsträckning av politiska beslut och det är orimligt att avskilja den poliliska bilen från facklig verksamhet. Det passiverar och hämmar den fackliga verksamheten i övrigt. Förlroendemannalagen bör därför ulvidgas till att gälla även den poliliska verksamhet som fackföreningarna kan bedriva, detta för atl arbetstagarna skall komma på jämställd fot med motparten, som har obegränsade möjligheter att på arbetstid agera poliliskl.

Det råder stor enighei i frågan - statsrådet instämmer med arbetsrätlskommiltén i uppfaliningen all arbelsplaiserna bör vara öppna för poliiisk verksamhet och tillägger atl det är av väsentlig betydelse atl det politiska meningsutbytet och information i samhällsfrågor kan på lämpliga vägar beredas insteg även på arbetsplatserna. Utskottet intygar också sin enighei i denna fråga men ansluter sig till propositionens bedömning atl lagstiftningsvägen är svårframkomlig när det gäller alt säkerställa möjligheterna till politisk verksamhet på arbetsplatser och avslår därför molionen. De borgerliga i utskottet vill fortsätta att förbehålla företagsledningen rätten lill politisk verksamhet. Vänsterpartiet kommunisterna anser tvärtom att det borde vara lättare att utvidga den fackliga demokratin än att med snäva gränser tvingas till ständig bevakning av all överträdelser inte förekommer.

Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall till samtliga reservationer där herr Hallgrens namn återfinns saml till del av herr Hagberg i Borlänge under överläggningen framställda yrkandet.

Herr ULANDER (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Granstedt kom in på diskussionen om de offent
liganställdas möjligheter att få del av den här demokratiseringen. Han
riktade allvarlig kritik mot departementet, mot den bristande snabbheten
när det gällde alt få fram propositionen etc. Dessutom gick han in på
vad ceniern - och förhoppningsvis också moderalerna - menar med sin
128 reservaiion. Jag kan erkänna - det kan naturiiglvis vara på mig det an-

komnier - atl jag inte blev myckel klokare av det. Han säger: Visst skulle man få förhandla, det är helt klart, men man skulle inte få teckna avtal. Jag har den uppfattningen, herr talman, att om man inte får teckna etl avtal finns del föga anledning att fördärva tiden med att förhandla.

Nu har också herr Ekinge gått igenom argumenten på ett bra sätt. Jag delar helt hans uppfatlning. Det enda när det gäller centerns uppfattning som jag kan få fram av herr Granstedis resonemang är den genuina rädslan för de fackliga organisaiionerna. Man tror helt enkelt inte på de fackliga organisationerna. Denna uppfattning kom också fram i den andra biten av herr Gransledis anförande som gällde den politiska debatten på arbetsplatserna. Herr Granstedt säger all del är olustigt att socialdemokraterna har uppfattningen att det är de fackliga organisationerna som lillsammans med sin motpart skall avgöra de olika frågorna. Samma uppfattning framskymtar där: Så fort de fackliga organisationerna finns med i bilden är det farligt; det är någonting man inte vill vara med om.

Vår inställning när del gäller den politiska debatten och verksamheten på arbetsplatserna är klar och ensidig. Dessa frågor måste skötas av folk inne på arbetsplatserna eller av dem som har möjlighet att avtala om någonting. Jag begriper inte att man kan ha någon annan inställning. Men jag förstår till fullo atl centern har den uppfattningen att när de fackliga organisationerna får möjlighet att klara ut dessa saker, då är det fariigl.

Jag skall bemöta fru af Ugglas i nästa replik.

Nr 145

Onsdagen den 2juni1976

A rbetsrättsreform m. m.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Den uppgjorda debattordningen gör atl replikerna inte kommer i den följd de borde komma. Herr Ulander, som lillhör ett annat block i den debattindelning vi har gjort, kunde inte hålla inne elt angrepp mot vad jag sade i ett tidigare block. Jag får återkomma till samma sak igen: När han inte kan läsa motionen innantill och tydligen är hell oförmögen att förstå dess innehåll kan jag inte komma lill annan slutsats än att den ideologiska skolningen hos arbetarnas föreirädare är beklämmande dålig. Jag har tidigare sagt här i kammaren att vårt förslag när del gäller lagsliftningen om medbestämmande är att arbetarna skall kunna föra kamp för att komma lill ett nytt samhälle.. Del är vår inställning till lagen.

Sedan säger herr Ulander att etl genomförande av våra förslag när del gäller medbestämmanderätten skulle göra förhållandena sämre än tidigare. Ni tycker det, men vi anser atl ert förslag snedvrider den fackliga kampen, det stärker den inte. Den fackliga organisaiionen bör vara obunden och fri atl ta ställning i olika frågor och inte vara inlemmad i företagens verksamhet. Det tycker vi är en grundläggande fråga.

Man angriper oss för långtgående förslag. Men socialdemokratin har verkligt långigående förslag när del gäller fredsplikten - samtidigt som man lalar om alt försöka lösa problemen på arbetsplatserna. Jag har ställt

129

9 Riksdagens protokoll 1975/76:145-146

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

Arbetsrättsreform m. m.

frågan lill herr Ulanders partikamrater i dag: Hur skall man lösa de sociala problem som är grunden till konflikterna? Jag har inte fåll svar från någon företrädare för dessa på frågan, vilka sociala konfliktorsaker man skall ta bort och hur de skall tas bort - ulan man hänvisar till avtal.

Jag lycker verkligen att det är beklämmande att inte få etl klart svar på frågan vad lagen skall syfta lill. När en ulskoltsföreirädare då trampar in i debatten och lycker atl våra förslag tillhör ett annat samhällssystem, samtidigt som han säger sig tillhöra arbetarklassen, vill jag verkligen proteslera.

Vidare säger herr Ulander atl våra förslag inte är bekanta på arbetsplatserna. Jag vill bara peka på all de flesta nog lycker atl rationaliseringstakten är alltför kraftig. LO har själv sagt att gifter och kemikalier är myckel vanliga på arbetsplatserna. Stressen, sjukskrivningarna, förtidspensioneringarna och de monotona arbetena är realiteter. Vi har beskrivit arbetsplatserna som de är, och jag tror att arbelarna känner igen de förhållandena.

130

Hert GRANSTEDT (c) kort genmäle:

Herr lalman! Till alt börja med kom ju både herr Ulander och herr Ekinge återigen in på debatten om förhandlingar och överläggningar på de minsta arbetsplatserna. Deras inlägg visar all det ligger något i talesättet att del finns människor som hör men ändå inte hör.

Denna fråga har redovisats ganska grundligt. Jag kan bara för det första konstatera atl vårt förslag inte innebär något intrång i fackets rättigheter och möjligheter. Fördel andra var naturligtvis herr Ekinge felorienterad när han påstod atl vårt förslag inte skulle ge de anslällda möjligheter att gå vidare. Den rätlen är klart utsagd i reservationen. Det är dessutom en självklarhet - vilkel herr Ekinge tvekade inför - att de anslällda här som annars alllid har möjlighet att anlita fackets hjälp i lokala överläggningar.

När det sedan gäller de offentligt anslällda måste jag säga all den logik som herrar Ulander och Ekinge fordrader i debaiien är myckel säregen. Försi beskriver man vårt förslag till lagreglering, som förhindrar avtal när det gäller myndighels mål, inriktning och kvalitet, såsom -för alt referera herr Ekinge - innebärande all man bibehåller S 32 på arbetsmarknaden och låter föråldrade former leva kvar. Herr Ulander säger att det, om man inte får sluta avtal på detta område, inte finns någon anledning att förhandla. I nästa andelag säger i varje fall herr Ulander all när del gäller mål och inriktning av den offentliga verksamheten skall avtal inte få slutas. Vad är det egentligen man menar?

Det råder en total förvirring. Jag skulle vilja få klarlagt av herrar Ulander och Ekinge: Anser ni atl man skall få sluta avtal om offenllig verksamhels mål, inrikming och kvalilei eller anser ni det inte'' Och om ni anser atl sädana avtal inte skall få slutas, varför vågar ni inte föra in en föreskrift härom i lag? Här finns verkligen behov av klarläggande av var ni egentligen står.

Del är inte någon rädsla för facket som gör att vi vill ha detta klart utsagt i lagen, lika litet som vi är rädda för Sveriges riksdag när vi reglerar vad riksdagen skall få besluta om eller för regeringen när vi reglerar dess beslutanderätt. Det är bara en väl etablerad tradition här i landet att gränserna för den politiska demokratin skall fastslås i lag.

Fru AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Granstedt har redan bemött herrar Ekinge och Ulander i sak, men eftersom herr Ekinge log upp frågan får jag ta detla tillfälle i akt all uttrycka mitt beklagande över atl folkpartiet inte anslutit sig lill reservalionen 54. Vi kunde ha fått lottning i en för de mindre och medelstora företagen viklig fråga. 90 % av Sveriges företag saknar fackklubb. Skall de anställda och förelagarna i dessa verksamheter få resonera med varandra eller måste förelagaren vända sig lill en ulanförstående ombudsman i en storavdelning?

Vad handlar del om? Jo, t. ex. om frågan: Får en köpman installera nya kassaapparater i sin butik och diskutera den frågan med sina anställda, eller måste han ringa en storavdelnings ombudsman och fråga om lov? Får en bonde som skall byta traktor samråda med sina medhjälpare på gården, eller skall han jaga ombudsmannen i nästa socken? Motivtext är naturiiglvis bra, men vad är motivtext i fråga om innehållet i framtida kollektivavtal annal än fromma förhoppningar?

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

Arbetsrättsreform m. m.

Herr EKINGE (fp) kort genmäle:

Herr talman! Eftersom jag är förhandlande ombudsman på del off entliga området kunde jag inte undgå alt känna något av den isande kyla mot ombudsmän och andra företrädare för fackliga organisationer som i varje fall fru af Ugglas anförande andades. Del kändes på något sätt beklämmande, det måsle jag säga.

Det är värdefullt att herr Granstedt nu försöker klargöra vad han hittills
inte har lyckats klargöra, nämligen vad centern menar med sin reser
vation. Men där står det ju ändå: "" är arbetsgivaren om arbetstagaren

godkänner detta inte skyldig att fullfölja förhandlingsskyldigheten ."

Det måste ju tolkas på precis det sätt som vi har gjort; någon annan mening ligger det ju inte i texten - och gör det del, kunde ni ju ha skrivit så att man hade förstått del.

Svårigheten är, som jag sade från början, att i lagparagrafer skriva in en stadga som sedan skall kunna användas generellt i arbetet. Del går inte, och det är uppenbart att herr Granstedis svårigheter är lika stora som våra när det gäller atl tolka centerns lagtext - det har vi ju märkt.

När det sedan gäller den andra frågan, om att ha kvar förbudet mot avtal, undrar herr Granstedt vad del är som hindrar all man lar in det i lagen. Jag kan svara all vi för vår del inte vill vara med om atl ha kvar lagförbud av del här slaget på det offentliga området.

Del kanske är för myckel begärt att herr Granstedt - som den ungdom

131

Nr 145 han är - skall ha en sådan överblick över arbetsfältet som, om han hade

Onsdagen den baft den, kanske hade gjort en del av hans frågor onödiga. Men vi som

2 iuni 1976 bar sysslat med de här frågorna är medvetna om svårigheten alt göra

--------------- en katalog som täcker alll som kan inrymmas i lagparagrafen. Vi vet

Arbetsrättsreform att man har försökt göra en sådan kalalog men har till sist insett all
m. m. det inte gick, och då har man funnit den lösning som jag själv också

hell har anslutit mig till, nämligen alt träffa avtal där man låter en särskild nämnd behandla frågorna. Dessutom skall i den nämnden ingå en majoritet av riksdagsmän. Att låta domstol avgöra sådana frågor är ingen bra väg, herr Granstedt! Alt ha lagbundenheten kvar och bara säga: "Överlägga får ni göra, men inte förhandla"", det är en felaktig väg.

Herr ULANDER (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag får väl ägna mig ål fru af Ugglas i den här replikomgången.

Fru af Ugglas sade att hon inte tycker om reservalionen 2, som behandlar sambandet mellan medbestämmandelagen och associalionsrältslig lagstiftning. Diskussionen har nu pågått i ett antal timmar, och den här frågan har, om jag inte missminner mig, redan tagits upp tre gånger. Jag kan inte hjälpa om inte fru af Ugglas tycker om vår uppfattning i sakfrågan. Vår uppfattning framgår f ö. av reservationen 2. Jag hoppas alt hon läser den en gång till och då förslår den och därigenom också accepterar den.

Fru af Ugglas kom också in på den numera i den här debatten gamla frågan om rätten att förhandla. Jag kan i likhet med herr Ekinge säga alt när fru af Ugglas och andra moderater kommer in på denna diskussion så frapperas man inte av några slående kunskaper om hur det går lill bland fackliga organisaiioner. Alt moderaterna säger att de skall hjälpa de små arbetsplatsernas anställda lill inflytande är lappri. Det inflytandei får de anslällda naturligtvis inte annat än genom sina fackliga organisationer. Det har vi försökt säga några gånger i dag. Och vi kan självfallet fortsätia tålmodigt med det - vi har kanske anledning all sprida kunskaper om delta.

Jag kommer såvitt jag förstår atl bli hårt angripen av herr Hagberg i Borlänge för an jag inte har tagit upp hans påståenden till debatt. Men problemet är, som kammaren förstår, alt debattreglerna inte är hell tillfredsställande när det gäller att gå igenom frågor på ett riktigt sätt. Jag vill bara säga till herr Hagberg atl vad jag syftade till med min förra inlägg var en uppmaning all arbeia posilivi i stället för negativt i dessa frågor.

Hert GRANSTEDT (c) kort genmäle:

Herr talman! 1 14 S klargörs det atl arbetsgivaren inte är skyldig all
fullfölja förhandlingsskyldigheten om arbetstagarna godkänner atl han
inte gör del. Hur herr Ekinge kan få en sådan skrivning lill alt man
132 inte har möjlighet att gå vidare går över min horisont.

Jag ställde redan i mitt inledningsanförande en rak fråga till herr Ekinge Nr 145 och herr Ulander, och den löd: Anser ni alt man skall få sluta avtal Onsdaeen den som bestämmer myndighets verksamhet när det gäller mål, inriktning j juni 1976

och kvalitet? Det är alltså det vi vill reglera i lagen. Om ni anser detta --

vill jag bara konstalera all i varje fall sialsrådel Feldt menar alt en sådan Arbetsrättsreform möjlighet strider mot etablerad demokratisk tradition. Om ni inte anser m. m. detla måste ni förklara varför ni inte vill klargöra det i lagen.

Herr Ekinge säger: Vi vill inte vara med om att ha kvar etl lagförbud. Men jag antar att ni godtar förbudet i praktiken. Är det alltså så atl del går bra bara det inte står i lagen? I så fall tyckerjag alt den inställning som folkpartisterna och socialdemokraterna här fordrader innebär rent hyckleri. Om man vill göra ett sådani undantag ifrån avialsmöjligheterna bör man också ha raka linjer och skriva in det undantaget i lagsliftningen. Det tycker jag att den politiska ärligheten fordrar.

Jag hoppas alt i varje fall herr Ekinge kan klargöra sin inställning. Herr Ulander har ju förbrukat sina möjligheter till replik ulan alt ge något klarläggande. Kanske herr Feldt kan komma med etl klariäggande på socialdemokratins vägnar om hur man verkligen ser på den här nyckelfrågan. Del är ju precis den som vårt förslag till lagändring gäller.

Herr Ulander fastslog att socialdemokraterna lycker att det är i sin ordning att politisk verksamhet på arbetsplatserna regleras genom avtal mellan parterna på arbetsmarknaden. Det tycker vi också. Och utskotts-majoriteten har inte sagt någonting annat. Vi har klart uttalat att det är viktigt atl se till att också de politiska minoriteterna blir företrädda så att det blir en allsidig debatt på arbetsplatserna. Mot detta har socialdemokraterna reserverat sig, och det tyckerjag är utomordentligt olustigt.

Del är helt rikligt att förhandla om detta på arbetsplatserna, och jag tror säkert att man kan komma överens. Men det är olustigt atl socialdemokraterna inte vill vara med om etl uttalande om vikten av en allsidig debatt.

Fru af UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr talman! Om herr Ekinge känner kyla, så är del naturligtvis beklagligt, i all synnerhet i sommarmånaden juni. Men vi moderater lycker det är betydligt värre om de anställda på de mindre arbetsplatserna känner att den här arbetsrätten lämnar dem ute i kylan.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle: Herr talman! Två företrädare för utskottets socialdemokratiska del har angripit vpk för alt ställa förslag som skulle slå utanför samhället. När jag förklarar för dem alt det är förslag lill vägen lill ett annat samhälle, kommer kritiken för atl vi skulle vara negativa. Del gäller ju den debatt som har förts i arbetarrörelsen i många arom vägen till elt annal samhälle, men den vill inte socialdemokratin föra.

Resultatet av debatten i dag - från arbetsmarknadsminislern och även ' 133

Nr 145

Onsdagen den 2junil976

A rbetsrättsreform m. m.

från de borgerliga representanterna - är all man är överens i denna fråga i grundläggande avsnitt. Då framstår den kritik som jag här framför som berättigad utifrån den kamp som den fackliga rörelsen har fört i många herrans år mot borgerliga idéer. För det är väl inte så, herr Ulander, atl del är borgerligheten som har förändrat sig i rikining mot socialdemokratin? Efter vad jag kan förstå är det socialdemokratin som har gått i riktning mot en borgerlig politik. Del är därför vi angriper del här förslaget.

När det gäller en av grundvalarna för vårt ställningstagande kan man kanske dra parallellen till Italien. En föreirädare för metallarbetarna i Italien säger att delat ansvar, som företagen erbjuder, kan man inte ta. Alt dela ansvaret i elt företag betyder samarbete i toppen och atl man skall vara med i styrelsen. Man kan då inte hålla isär parterna, som har oförenliga intressen, utan alla frågor måste skötas under konflikt. Då säger företagarna där atl arbelarna vill ha makt utan ansvar. Men de italienska arbetarna svarar: Vi vill inte ha något falskt ansvar. Så länge arbetarklassen inte har maklen är ansvaret falskt. Jag lycker del skulle vara en lärdom även för den svenska socialdemokratin - alt inse all man inte kan samarbeta med kapitalintressena utan all ha den egentliga makten.

134

Herr EKINGE (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Om fru af Ugglas hade fortsatt atl läsa litet mera ur läroboken Juridikens källmaterial, så hade hon funnit atl där även slår alt rättsregler innehåller något mer än bara lagtext, all lill rättsreglerna hör lagtext, förarbeten, prejudikat, sedvänja osv.

Med detta vill jag bara klart ha sagt ut alt vi har valt att genom motivskrivning gå en säkrare väg. Genom att socialdemokraterna och vi kommit på samma linje har vi fått garanti för alt vi får reformen genomförd på ett sätt som vi vet är lill gagn både för de mindre företagen och för de anslällda vid dessa förelag.

Jag skall försöka att för tredje gången svara på herr Gransledis fråga. Ibland är det omöjligt att svara på frågor - man får dem bara tillbaka. Del går inte alt bara säga att vi vill ta undan mål, inriktning och kvalitet och sälta in i lagtext alt del är förbjudet att träffa avtal om delta. Skulle man göra del så måste man, som jag sade, samtidigt klara ul vad som är mål, inriktning, kvalitet etc. Dessutom måste man ha klart för sig hur man löser konflikterna när de uppstår. Herr Granstedts recept är då alt de skall lösas av arbetsdomstolen eller något liknande organ. Vi har sagt att delta är frågor som hör till politikens område, och därför är det riktigare atl välja vägen atl låta den särskilda nämnden behandla dessa frågor.

Man kan inte gå ifrån problemen på del enkla sätt som herr Granstedt här försöker göra. Herr Granstedt måsle sälta sig in i problemkomplexen litet mera. Då kommer han säkert fram lill atl den föreslagna vägen helt enkelt bara innebär etl status quo, dvs. atl man alltfort vill resa

hinder för de offentliganställda all utöva något verkligt inflytande över Nr 145

sin egen situation. Onsdagen den

2 juni 1976
Herr andre vice talmannen anmälde att herrar Granstedt och Ulander :___

anhållit atl till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare Arbetsrättsreform

repliker. m. m.

Hert statsrådet FELDT:

Herr talman! Kravet på inflytande över arbetsförhållandena har självfallet samma tyngd för alla anslällda. Det har varit den självklara utgångspunkten för regeringens arbete med lagen om medbestämmande i arbetslivet. Lagen skall gälla alla - även de anslällda inom stat och kommun.

Men samtidigt kan man konstatera atl del finns avgörande skillnader mellan privat och offentlig verksamhet. Del skulle strida mot vedertagen demokraiisk ordning att låta de offentligt anställda genom kollektivavtal få siörre inflytande över beslut som bestämmer myndigheternas verksamhet i fråga om mål, inriktning och kvalitet än medborgarna i övrigt.

Den lösning som regeringen i samförstånd med löntagarnas organisationer nu föreslår för all förena denna princip med löntagarnas rätl till inflytande innebär alt parterna i fortsättningen får bedöma frågan huruvida avtal skall slutas eller inte mot bakgrund av principen atl den poliliska demokraiin inte får kränkas. Utgångspunkten för dessa bedömningar skall vara alt det yttersta ansvaret för de beslul som rör verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet ligger på de politiska organen. Del huvudavial för den offentliga sektorn som träffals och där parterna enats om att eftersträva fredliga förhandlingar och alt undvika stridsåigärder när avtal anses kränka den politiska demokratin bygger också på denna uppfattning.

1965 års förhandlingsrällsreform för de offentligt anställda byggde pä förtroende för organisationernas vilja och förmåga alt under ansvar utöva sin maktställning. Detta system har nu prövats i mer än tio år. Den ordning för medbestämmande inom den offentliga sektorn som regeringen föreslår skall ses som ett fortsatt förtroende men också som ett ökat ansvar för löntagarna och deras organisationer inom den offentliga sektorn.

Regeringens förslag innebär att vi får en enhetlig lösning för hela arbetsmarknaden. Samtidigt ger det folkets valda representanter, i såväl riksdag som landsting och kommuner, det direkta inflytandet över hur den ofrånkomliga gränsdragningen av området för de anställdas medbestämmande skall göras.

Om vi hade vall en lösning som byggde på avtalsförbud, dvs. där
man i lag förbjuder avtal på vissa angivna områden, hade vi blivit bundna
i förväg av en stel lagsiiftning. Men all erfarenhet visar all denna lag
stiftning aldrig kan bli så klar och så precis att den ändå inte gör oss
beroende av domstols tolkning av var gränserna går för den poliliska '-5

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

136

demokraiin. Just från demokratiska synpunkter måsle del vara fel all dessa gränser dras av en domstol. Så vikliga frågor måste avgöras av de parlamentariska, folkvalda organen. Det är innebörden av den lösning på gränsdragningsfrågan som regeringen har föreslagit riksdagen.

Del är också en väsenilig fördel atl arbelsrättsreformen i sin helhet kan genomföras med fullt slöd från de stora löntagarorganisationerna, speciellt efiersom det gäller en reform som vi kallar löntagarnas egen reform.

Lagen om medbestämmande innebär bara att vi skapat förutsättningarna för ett inflytande för de anställda. Vad som återstår är det hårda, tidskrävande men föga glamorösa vardagsarbetet. När del gäller den statliga sekiorn har regeringen i propositionen sagt atl den positiva syn regeringen har på ett ökat inflytande för de anställda över frågor som berör dem också bör prägla statens agerande som arbetsgivare.

Jag skall i det följande ange några riktlinjer som vi vill tillämpa för demokratiseringen av arbetslivet inom den statliga sektorn.

Löntagarinflytandet utgår enligt vår mening från fundamentala mänskliga behov, såsom atl ha inflytande i frågor som gäller hälsa och trygghet i den egna arbetssituationen, all uppleva arbetet som meningsfullt och. i harmoni med de egna resurserna. Brister i människors möjligheter all påverka sin situation på arbetsplatsen, ensidiga arbelskrav och dålig social kontakt i jobbet bidrar lill låg arbetsglädje. Detta motiv för löntagarinflytande har självfallet samma tyngd för alla anställda.

Del finns också ett starkt samhällsintresse av att tillvarata de värden som ligger i inflytande för de anställda.

Först och främst är det angeläget att värderingar om demokrati, samverkan och solidaritet - som den offentliga verksamheten i mycket är ett ultryck för - får möjlighet atl genomsyra förvaltningens sätt alt fungera. Vi tror nämligen all en organisation som mer bygger på samverkan och samarbete mellan likställda och mindre på en auktoritär beslutsordning har större förutsättningar alt fungera mjukare, mänskligare och bättre gentemot dem som förvaltningen har atl tjäna, dvs. medborgarna. Jag tror atl vi här har etl mycket viktigt motiv för den reform vi i dag skall fatta beslut om. Under den här vårens förövning lill valrörelsen har den offentliga verksamheien utsatts för elt osedvanligt häftigt angrepp från borgerligt håll. Byråkrati, maktkoncentration och pampvälde har blivit slagord som valsar runt i borgerliga politikers anföranden och i den som vanligt följsamma borgerliga pressen.

Vi tycker att den här upphetsade retoriken innehåller en myckenhet av grova överdrifter och ovederhäfliga angrepp mot en tjänstemannakår som i fråga om oväld, rättrådighet och arbetsinsatser inte har många motsvarigheter i andra länder. Men vi anser ocksä alt vi kan och bör komma längre mot en mer demokratisk och mänskligare förvaltning.

Vi socialdemokraler vill all denna reform skall omfatta också den offentliga verksamheien, därför att den kommer alt innebära en demokratisering och decentralisering av makt och beslutanderätt. Vi tror att

det är bra alt de människor som skall genomföra våra beslut i den här Nr 145
riksdagen får siörre möjligheter att påverka de miljöer, förhållanden och Onsdaeen den
institutioner där människorna, medborgarna, möter byråkratin. 2 juni 1976

Två av de partier som med liv och lust deltagit i anti-byräkratikam- -----

panjen säger nu nej lill medbestämmande för de offentligt anställda. Arbetsrättsreform Visserligen har man sökt dölja sina avsikter i en mycket säregen och m. m. oklar reservaiion, nr 55, med välvilliga uttalanden om sin positiva inställning till ett vidgat personalinflylande inom den offentliga sektorn. Men skalar vi bort retoriken och ser lill de yrkanden som ställs, så finner vi atl de båda partiernas ställningstaganden helt enkelt innebär att man vill behålla det nuvarande avtalsförbudet, som inrikesutskottet också har konstaterat.

Nu uppträdde herr Granstedt här i debatten på centerpartiets vägnar och ville göra gällande att vad hans parti och moderaterna i själva verket Slår för är exakt vad jag har skrivit i proposiiionen. Men låt mig då först tala om för herr Granstedt vad som står i proposiiionen - vilkel herr Granstedt borde ha kunnat förvissa sig om själv. Där sägs del atl i princip är alla de frågor vi här talat om - målen, inriktningen, omfattningen och kvaliteten - en angelägenhet för de politiska organen. Men vi säger också alt det kan finnas fall där en påverkan genom förhandlingar och avtal på en verksamhels kvalitet är av ringa betydelse i förhållande lill arbetstagarorganisationens intresse av att kunna påverka de anställdas arbetsförhållanden. I sådana fall kan det vara skäligt att godta en avtalsreglering även från den politiska demokratins synpunki.

Jämför nu detta, herr Granstedt, med vad ni har skrivit i centerpartimotionen:

"Enligt vår mening måsle klart slås fast att även om arbetstagarna på goda grunder vill ha medbestämmande i en fråga, måste deras iniresse alltid slå lillbaka, om man kommer i konflikt med den politiska beslutsordningen. Det är otänkbart att genom medbestämmandeavtal ge arbetstagarna direkl inflytande i frågor som ytterst påverkar t. ex. behovet att beskatta medborgarna."

Ja, herr Granstedt, vad återstår av medbestämmande när man så kategoriskt fäller bilan över de anställdas inflytande? Vilken fråga är det som inte ytterst handlar om att beskatta medborgarna? Om man skulle ta ceniern på allvar i denna fråga, vilkel jag egentligen vägrar att göra, skulle man säga alt ceniern vill ta ifrån de statsanställda och kommunalanställda deras rätt atl förhandla om sina löner. Löneavtalen om något har väl konsekvenser för kommunens och statens ekonomi och påverkar därmed behovet av att beskatta medborgarna. Men jag betraktar inte cenierns motion som etl seriöst inlägg i debatten.

Det är av intresse all studera den märkliga reservationen 55 också
i ett annat avseende. När det gäller rätten till förhandlingar före beslut
enligt 11-13 SS medbestämmandelagen vill man ha en bestämmelse som
enligt reservationen skall tolkas så, alt primär förhandlingsskyldighet för
offentliga arbetsgivare inte skall gälla någon fråga som offentligt organ '37

Nr 145 enligt lag har att besluta om. Så står det i reservationen. Eftersom praktiskt

Onsdaeen den '" ''"" viktigare beslut av offentliga organ har sin grund i lagstiftning,

2 iuni 1976 ''" moderaterna och centern därmed befriat de offentliga arbetsgivarna

------------ :_ från skyldigheten atl förhandla före beslul - och berövat de anslällda

Arbetsrältsreförm en väsentlig del av det inflytande som andra löntagare får.
m. m. Det är möjligt atl hela denna reservation är en olyckshändelse. Men

som den är skriven berövar den de offentliganställda praktiskt laget alll vad vi har avsett atl åsiadkomma med den här reformen. Den kommer också att röna del öde vid beslutet som den förtjänar - den kommer all fällas.

Moderaternas uppträdande i den här frågan tyckerjag är konsekvent. Högermännens gamla motvilja mot fackföreningsrörelsen ger knappast något utrymme för löntagarinflytande via fackliga organisationer och kollektivavtal. Månne är del också så, fru af Ugglas, att de anställda får gärna ha makt - men då måste del vara fråga om direktörer, generaler och generaldirektörer, domare och andra från den gamla fina ämbetsmannavärlden. Men atl sjukvårdsbiträden, brevbärare och vanliga poliser skall kunna skaffa sig inflytande i kollekliva former är kanske hell främmande för det slaget av länkande.

Samtidigt avslöjar moderalerna hur tomhänta de står i sin anti-by-råkralikampanj. Man har inga andra lösningar än skattesänkningar och sämre resurser för den allmänna sekiorn.

Centerns agerande är däremot något av en gåta. Det parti som vill identifiera sig med begreppet decentralisering och som säger sig bekämpa alla slag av maktkoncentration kan alltså inte nu vara med om att decentralisera makt och beslutanderätt inom den offentliga förvaltningen. I stället vill man bevara nuvarande beslutsformer och koncentration av makt lill dagens beslutsfattare, även när det gäller för de anställdas självbestämmande och människovärde så viktiga frågor som arbetsmiljö och arbetslivels villkor.

Jag vet inte vad som fått centerpartiet all gå på nejsägarlinjen. Är det arbelsgivarcentern som vunnit över löntagarcentern enligt samma naturlag som gett skogsägarcentern och markägarcentern så många segrar över miljöcenlern när vi har behandlat frågor om hushållning med vår natur och miljö här i riksdagen?

Eller är del den nya generationen av cenlerpartisliska kommunalpolitiker som fån smaka maklens sötma i elt antal olyckliga kommuner och som nu inte för liv och pina vill släppa ifrån sig någon del av den makten? I varje fall börjar del finnas upplysande exempel på hur centerns kommunalpolitiker sätter redan existerande avtal ål sidan och struntar i elementära krav på anständighet i arbetsgivaruppträdande.

Ett sådant exempel är cenierns agerande i Huddinge kommun, där man gång på gång brutit mot företagsnämndsavialei och fattal för de anslällda mycket genomgripande beslut ulan någon som helst informalion och samråd. Svenska kommunalarbetareförbundets styrelse har i dl uttalande helt enkelt koniaterat alt Huddinge kommuns borgerliga

138

majoritet, ledd av centerpartiet, ""på dl anmärkningsvärt sätt markerat Nr 145

sin oförmåga till normalt samarbete på arbetsplatsen". Onsdaeen den

Herr talman! Jag lycker all cenierns löntagarprofil nu är avgjort skam- -. • • nnc

filad. Del skulle vara intressant alt veta hur man inom centerns riks- ____

dagsgrupp egentligen känner sig i dag, när man slår följe med högern Arbetsrättsreform mot kraven på ökat löntagarinflytande. Var finns alla förkämparna för m. m. decentralisering, var finns alla motståndarna till maktkoncentration?

Del finns också andra värden att ta till vara i den här reformen. Det är sålunda rimligt atl anta all elt ökat löntagarinflytande har posiliva verkningar för effektiviteten i arbetet. Vi har ofla "talat om en begåvningsreserv som vi måste ta till vara genom atl brädda och demokratisera utbildningen. På samma sätt har vi en reserv av kunnande, initiativkraft, uppslagsrikedom och erfarenhet som bör kunna mobliseras på våra arbetsplatser. Atl hushålla med resurserna innebär också atl ta lill vara möjligheterna hos de människor som arbetar i den offentliga verksamheten.

Om man skall få en aktiv medverkan från de anställdas sida i etl system för inflytande, är två förutsättningar ganska självklara: frågorna måste upplevas som näraliggande och viktiga, och den anslällde måsle uppleva att han eller hon själv genom sin aktivitet påverkar besluten. Därför krävs del alt inflytandet sprids och att så många människor som möjligt engageras. Inflytandet får inte vara en fråga bara för en proffskader av någon sorts ""medbestämmare"". Det här ställer naturligtvis krav på formerna för inflytandet. Men det påverkar också förvaltningens organisation. Bl. a. måste vi eftersträva en delegering och en decentralisering av myndigheternas inre arbete. En spridning av inflytandet är nödvändig också för alt de anställdas kunskaper och erfarenhet från det dagliga arbetet skall tillföras beslutsprocessen.

Vi måste alltså förena del kollektiva arbeistagarinflytandet över mera övergripande och gemensamma frågor med ett inflytande enskilt eller i mindre grupper över de vardagliga arbetsvillkoren. Lyckas vi inte med del, flnns risken att de arbetsräitsliga reformerna kan komma att framstå som pappersreformer utan reell innebörd för de många människorna i arbetslivet.

1 proposiiionen har vi skrivit fast principen om att medbestämmandet främst formas genom förhandlingar mellan arbetsgivare och de fackliga organisaiionerna. Jag tror atl man nu börjar skönja så pass positiva resultat från en del av den försöksverksamhet som bedrivits av delegationen för förvaltningsdemokrati, den s. k. DEFF, atl det bör kunna anvisas en väg för de anställdas medbestämmande som kan passa på många arbetsplatser. Man har där utvecklat det representativa inflytandet i beslutsorganen långt - bl. a. i form av kollektiv arbetsledning.

Jag säger också i proposilonen atl om erfarenheterna av försöksverk
samheten blir positiva, bör man överväga att minska arbetsgivarsidans
representation i vissa beslutsorgan, så att personalsidan kommer i ma
joritet, där del är förenligt med grundlagen och den politiska demokratins '39

Nr 145 krav.

Onsdappn Hpn '' bär har redan skett när del gäller de organ som skall handha

2 inni 1976 förelagshälsovården ute i landet.

_____________ Regeringen har också gett tillstånd till inrättandet av parlssammansalla

Arbetsrättsreform grupper vid tre kliniker på karolinska sjukhuset, s. k. kliniknämnder,

/?!. m. och det kan vara värt att säga några ord om det. Till de här nämnderna

utser de fackliga organisationerna tre representanter, och dessuiom ingår klinikchefen, dvs. en rejäl majoritet för personalföreträdarna. Nämnderna skall fatta beslut om bl. a. utrustning och lokaler, ändringar i arbetsscheman, instruktioner, utfärdande av rikllinjer och rutiner för tjänstgöringsbetyg, vikariatsförordnanden, handledning och introduktion. Det är i stort sett alla de beslul som krävs för alt en sådan här arbetsplats skall bli trivsam och effektiv, utan atl man inkräktar på de medicinska avgörandena. Jag tror dessutom alt det här betyder en bättre vård av patienterna.

Det flnns också utrymme för annat slags nytänkande vid arbetets ledning och fördelning. Del har nämnts en ökning av varje anställds självbestämmande i fråga om t. ex. val av arbetsmetod, arbetsredskap och arbetsdagens utformning genom s. k. flextid.

Man har också gjort intressanta försök med s. k. avdelningsråd där de anslällda turas om alt sköta de samordnande och planerande uppgifterna och där man har dl slarki personalinflylande bl. a. vid chefstillsättningar. Jag betraktar allt detla som intressanta uppslag för nya sätt atl leda och fördela arbetet, som vi närmare behöver pröva ut under den tid som komnier. Någon enhetlig lösning på arbetsorganisations-frågorna för hela statsförvaltningen bör vi nog inte söka uppnå. Vad vi i första hand kan göra är atl som underlag för del fortsatta arbeiei få fram flera och så väl prövade alternativ som möjligt.

Jag har angett några av huvudlinjerna i den politik regeringen vill föra för alt ge arbelsrättsreformen etl rejält och meningsfullt innehåll för de statligt anställda. Sammanfattningsvis är vår uppfatlning atl demokratiseringen av den här delen av arbetsmarknaden skall ske på två sätt, både genom stärkt ställning för de anslällda och genom förändringar i själva arbetsorganisationen.

Herr talman! Jag vill sluta med all säga några ord till herr Ekinge - även andra representanter från folkpartiet får känna sig träffade. Folkpartiet har slutit upp bakom den socialdemokratiska linjen när del gäller de offentligt anställdas rätt till medbestämmande på sina arbetsplatser. När 1970-lalets politiska historia en gång skall skrivas, kommer det ställningstagandet utan tvivel att räknas folkpartiet lill godo som ett bidrag till demokraiins utveckling i vårt land på samma sätt som den liberala rörelsen i början av del här seklet skrev in sig i vår politiska historia då den allmänna rösträtten genomfördes.

Men del är en sak som dagens folkpartister bör begrunda. Liksom den gången kan den här reformen genomföras bara därför all den drivits

'0 fram av socialdemokratin. Ni kan i dag framstå som arbetslivets refor-

malörer. Men hade ni 1973 kunnat bilda regering med moderalerna och      Nr 145
centern, som ni ville göra, så hade del inte funniis någon proposition      Onsdagen den
om medbestämmande atl behandla i riksdagen i dag.             2 juni 1976

Folkpartiet befinner sig alltså i den märkliga situationen all sakna gehör --

för sina demokraiiseringsidéer i den politiska gruppering där man säger Arbetsrättsreform sig ha sin ideologiska hemvist. Det bör stämma lill eftertanke, ägnad m. m. att dämpa de mer extatiska beskrivningarna av folkpartiets insatser för demokratiseringen av vårt arbetsliv. De insatserna kommer i varje fall folkpartiet inte all göra i en borgeriig regering. Tvärtom är förutsättningen liksom hittills att lönlagarna via socialdemokratin har regeringsmakten.

Fru NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det lorde inte vara obekant för någon hur personalsituationen ser ut exempelvis inom vårdområdet. Om så är fallet vill jag till läsning rekommendera Stockholms läns landstings informationstidning för anställda och förtroendevalda, nr 2 1976. Där ställer man frågan om personalomsättningen är ett bra mått på arbetsmiljön. Och det är en berättigad fråga.

På begäran av företagsnämnden har personalomsättningen vid S:t Eriks sjukhus studerats under 1974, och det visade sig atl personalomsättningen var 75 9é. 75 96 av de anställda byts ut. Planeringskontoret har studerat förhållandena i landstinget under april 1975. Då fanns 60 000 anställda i landstinget. Av dem hade 23 000 börjat under den senaste lolvmå-nadersperioden. Nettoökningen under samma tid var bara 1 000 personer. Drygt hälften av dem som arbetat mindre än elt år var vårdbiträden och ekonomipersonal.

Om man utgår ifrån att det under de tre första månaderna anställdes ca 5 440 personer och att antalet anställda är störst under andra tider av året, t. ex. under sommaren och kring julen, skulle en grov uppskattning av antalet nyanställda under året bli ca 25 000. Antalet som slutar uppskattas till ungefär lika många som antalet med kortare anställningstid än elt år, ca 23 000. Enligt denna uppskattning skulle alltså ca 50 000 landstingsansiällda avgå eller nyanställas under ett år. Den siffran bör sedan ställas i relation till antalet anslällda som i april 1975 var ca 60 000.

Det flnns siffror som visar alt antalet sjukanmälningstillfällen ökar kraftigt. Om man tar 1972 som ulgångsår, finner man en ökning till 1973 med 13-14 % och till 1974 med lika myckel, totalt 27 ä 28 96 på två år. Då måste man ju ställa frågan: Borde inte förvaliningsstyrelsen här sälla sig ner med personalrepresentanter och förhandla för att få till stånd en ändring i personalsituationen? Men då krävs det ett annat personalinflylande över personaltätheten, som är den stora boven i frågan om personalomsättningen. Jag tror att det också skulle innebära stora besparingar om man kunde minska personalomsättningen.

Hert OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Arbetsrällskommiitén ansåg all man borde skapa samma
villkor för de offentliganställda som för anslällda i näringslivet, så långt '4'

Nr 145 detta .är möjligt inom de ramar som gäller för den offentliga sekiorn.

Onsdagen den '- punkten var kommitténs ledamöter ense. Även jag ställde mig

2 iuni 1976 bakom denna uppfatlning, och jag kan inte förstå all det kan stämplas

--------------- som motvilja mot fackföreningsrörelsen. Det är fel alt påstå något sådani,

Arbetsrättsreform herr statsråd.

m. m. I en nyligen utkommen bok analyserar Jörgen Weslerståhl lillsammans

med sina medhjälpare frågor kring den poliliska demokraiin liksom vad organisationernas program och kongressbeslut på områdei innebär. Bl. a. ställs frågan: Vilka kommunala styrelser och nämnder har en klar politisk uppgift? Enligt t. ex. SAMKO - TCO:s kommitté för samarbetsfrågor på arbetsplatsen - är det endasi kommunstyrelse och förvaltningsutskott som intar ställningen som politiska organ. Jag skulle vilja ställa en fråga till statsrådet Feldt, en fråga som jag har ställt många gånger tidigare . men inte fått något svar på, och något besked lämnas inte heller i propositionen: Anser statsrådet alt det bör finnas en sådan gräns när det gäller de kommunala styrelserna och nämnderna, och var går i så fall den gränsen?

Vidare har SAMKO klart uttalat alt bemanningsfrågor alltid skall omfattas av personalförelrädarnas beslutanderätt. Det är ett fullt legitimt iniresse och ett fullt legitimt krav från organisationernas sida, som ju arbetar för sina medlemmar. Men vi lagstiftare måste, efter vad jag förstår, noggrant granska förslagen och slå vakt om samtliga medborgares intresse i den mening som de ger ullryck för i val. Här finns helt naturligt motstående intressen.

Låt mig lill sist ställa ännu en fråga lill statsrådet Feldt: Kan statsrådet ange var gränsen går mellan beslutanderätt och medinflyiande i fråga om bemanningsplaner och personaltäthet? I propositionen framgår inte någon tydlig gräns. Som vi har sagt tidigare och också framhållit i vår reservation, vill vi på detla område ha en klar avgränsning mellan den politiska beslutande maklen och organisationernas medinflyiande.

Jag skulle vara tacksam - och många med mig - om statsrådet Feldt kunde ge ett besked på de här två punkterna.

Hert GRANSTEDT (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterade redan i mitt inledningsanförande alt man på en del håll inom socialdemokratin och även här i kammaren - med ett hedrande undantag av statsrådet Bengtsson - försöker blåsa upp detta lill en slor valfråga genom alt påslå att del finns stora motsättningar. Statsrådet Feldt hör absolut lill dem som försöker blåsa upp motsättningarna med en argumentation som är litet egendomlig.

Först säger statsrådet Feldt atl vi vill ta alla inflytandemöjligheter ifrån de offentliganställda. Det han hakar upp sig på är 2 a S, där vi föreslagit lydelsen:

""1 verksamhet som omfattas av denna lag får avtal ej träffas om verk
samhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet."
'42 Dessa ord har upprepats många gånger. Jag har själv citerat herr Feldt

när han säger precis samma sak, fast han inte skriver in det i lagtexlen. Nr 145

Herr Feldt anser tydligen alt etl sådant undantag medför att man tar Onsdagen den ifrån de anställda på den offentliga sekiorn alla inflytandemöjlighder. 2 iuni 1976

Jag vill därför fråga om herr Feldt slår fast vid vad han har sagt i pro- ___

positionen, nämligen alt del skulle stöta mot vederlagen demokraiisk Arbetsrättsreform ordning om sådana avtal träffas. Eller har han ändrat uppfattning på m. m. den här punkten? Även från herr Feldt behövs det tydligen elt klarläggande.

Enligt vår uppfattning finns det mycket stora möjligheter att inom ramen för de här övergripande principerna träffa avtal som berör arbetsförhållandena, arbetsmiljö osv. Det har vi också klargjort. Vi är alltså fullt beredda att decentralisera beslutsfattandet. Herr Feldt citerar vår reservation där vi säger att primär förhandlingsskyldighet m. m. "bör därför gälla alla frågor som inte genom grundlag, kommunallag eller annan lag lillkommer offentligt organ att besluta om". Detla lycker herr Feldt är en mycket allvarlig begränsning. Samtidigt säger statsrådet Feldt själv alt avtal givetvis inte får träffas mot vad som stadgas i regeringsform, kommunallagar eller annan tvingande lag, dvs. samma sak som vi säger.

De här stora skillnaderna som statsrådet försöker måla upp mellan vårt ställningstagande och statsrådets eget existerar inte i verkligheten. Vad som är skillnaden är atl de begränsningar, som alla är medvetna om är nödvändiga, vill vi klart skriva in i lagen. Däremot vill inte vare sig socialdemokrater eller folkpartister göra det.

Herr EKINGE (fp) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Feldt vill ifrågasätta var folkpartiet står ideologiskt. Låt mig bara kort konstatera att folkpartiet har sitt ideologiska hemvist inom den sociala liberalismen och ingen annanstans.

När det gäller historieskrivningen kan jag väl få säga: Tack för erkännandet av våra insatser då seklet var ungt.

Jag överlämnar med största förtroende till historikerna både 1960-talet och 1970-talet. Den risken kan dock finnas att det kommer all visa sig all socialdemokraterna under 1950- och 1960-talet var mindre intresserade än vi av alt ge de offentliganställda en vidgad förhandlingsrätt.

Vi har från folkpartiels sida oupphörligt fört fram det kravet. Nu har vi gemensamt kunnat genomföradel, för socialdemokraternas del i mycket hög grad beroende på det tryck som de utsatts för från både LO:s och TCO:s medlemmar. Därför kan vi överlämna åt historikerna att beskriva 1960-och 1970-lalets arbetsräitsliga utveckling. Även den historieskrivningen kommer, säkerligen liksom 1910- och 1920-ialets all utfalla lill vår fördel.

Låt mig också med några ord få ta upp den fråga som så pass ofta
återkommer när vi diskuterar byråkratin och problemen i samband med
den. Då säger man: Nu angriper ni tjänstemännen. Men det är ju tvärtom.
Det är ju tjänstemännen som lider under den ständigt ökande byråkratin. '43

Nr 145 Del är inte dem vi angriper. Vi vill tvärtom slå vakt om tjänstemännen

Onsdagen den "-"-b ras möjligheter att verka. Och därför måste vi motverka makt-

2 iuni 1976 koncentration och ökad byråkrati.

Arbetsrättsreform Herr statsrådet FELDT:

m. m. Herr talman! Jag skall börja med att svara på herr Oskarsons båda

frågor.

Den första var hell onödig all ta upp i denna debatt, därför atl frågan om personalrepresentanter i kommunala styrelser och nämnder påverkas över huvud laget inte av del beslul som riksdagen skall fatta i dag. Medbestämmandelagen har ingenting atl göra med den frågan. Herr Oskarson bör alltså fördjupa sig i direktiv och del pågående arbetet i utredningen om kommunal demokrati. Del är där dessa förvisso myckel svåra frågor behandlas. Vi får se vilken lösning man kan få på dem.

Herr Oskarson vill ha en klar gräns när det gäller medbestämmandeavtal som rör bemanningsplaner och personaltäthet. Herr Oskarson säger att moderalerna har dragit den gränsen. Ja, förvisso - genom alt hell utesluta varje form av avtal när det gäller bemanningsplaner och personaltäthet. Del är just det som vi har kritiserat moderaterna och ceniern för.

Jag försökte genom atl läsa upp propositionens text säga något om hur vi sett på dessa frågor. Men jag kanske skall säga några ord lill.

I många arbetsmiljöer är det ju antalet människor som skall utföra en viss arbetsuppgift som är den avgörande faktorn för själva miljön i arbetet, för förslitningen. Inom exempelvis sjukvården är det naturiiglvis antalet patienter per vårdare som bestämmer hur många gånger man skall lyfta, hur mycket man skall bära, hur mycket man skall slita sin kropp varje dag. Det är arbetsmiljön. Vi menar atl för de anställda i sådana arbetsmiljöer vore det orimligt alt säga atl del kan aldrig bli tal om att ni skall ha något inflytande över er arbetsmiljö. Vi är beredda atl medge sådant inflytande på andra områden, men här kan vi inte göra det, därför all det gäller antalet människor som skall sättas in.

Vi menar - tydligen har också folkpartiet insett delta - att här får vi vara beredda alt göra en avvägning mellan olika intressen. Det ena är de anställdas iniresse av inflytande över sina egna arbetsvillkor och över sin egen arbetsmiljö. Det andra är den politiska demokraiins iniresse.

Har del aldrig inträffat i den politiska historien alt man har gjort en avvägning mellan olika intressen? Har vi inte gått i land med delta? Har vi inte tvärtom berömt oss av att Sverige är ett land där man har uppnått sådana avvägningar för atl lösa konflikter mellan olika mål?

Detta är precis vad del handlar om. Märkvärdigare är det inte. Och vi kommer all hamna i den siluationen många gånger i framtiden också. Vi har redan klarat mänga sådana här intresseavvägningar i förhandlingssammanhang.

Vad jag spårar hos ceniern och moderaterna är en ganska envis in-
'44 släilning, nämligen all här skall de anställda inte komma in. för här

skall vi politiker bestämma. Det var det som jag angrep och som jag menade innebar att beröva de offentliganställda en ganska rimlig möjlighet, som vi är beredda att ge andra anställda - att kunna påverka sin egen arbetsmiljö. Jag vet inte hur många i centerns och moderaternas riksdagsgrupper som har erfarenheter av arbetsmiljöer, där bemanningsfrågor och personaltäthet är det helt avgörande. Men tala med människor som arbetar ute i sådana miljöer, och ni skall begripa litet mer än vad ni tycks göra nu.

Jag kommer sedan lill herr Granstedt, herr talman. Man brukar säga: Att diskutera med vissa personer är som att slå huvudet mot en vägg eller hälla vatten på en gås. Herr Granstedt är på något vis en kombination av vägg och gås - hur nu ett sådant djur ser ul. Alla har under ett par timmar av den här debatten hållit på att förklara för herr Granstedt skillnaden mellan att i lag förbjuda avtal över hela det offentliga området och att deklarera principer; vi är beredda att stå för dessa principer, men vi är också beredda att göra jämkningar där vi finner atl väsentliga ar-betstagarintressen står på spel. Det är en gapande skillnad mellan den inställning centern och moderaterna har och den som folkpartiet och socialdemokraterna har.

Det är också en helt avgörande skillnad mellan om en domstol skall avgöra den politiska demokratins gränser och omen parlamentariskt sammansatt nämnd skall göra del. Jag tycker, som jag sade, att ur demokratiska synpunkter är det senare att föredra.

Sedan blandade herr Granstedt på ett ganska äventyrligt sätt ihop rätten att förhandla enligt 11-13 SS och rätten att förhandla om medbestämmandeavtal. Del är två helt skilda ting. Del är en självklarhet alt vi säger att avtal om medbestämmande inte kan ta över lag. Det är en hell annan sak att vi skall kunna ha förhandlingar före beslul som inte leder till avtal enligt 11-13 SS - även om dessa beslut vilar på lagar. Sortera ut de begreppen, så skall herr Granstedt finna hur del ligger till.

Jag hoppas alt det är mest en olyckshändelse atl reservationen fått den utformning den har, men innebörden av den är att förhandlingsrällen för de offentliganställda före beslut skulle - om centerpartiet och moderaterna får råda - bli ytterligare begränsad och i stort sett inte gälla någon viktigare fråga.

Herr talman! Jag vet inte om herr Ekinge och jag behöver byta så många fler ord. Jag begriper väl att folkpartiet vill ha sitt ideologiska hemvist i socialliberalismen. Det är bara alt konstatera atl det tydligen inte har någon som helst ideologisk betydelse med vilka folkpartiet regerar. Del är att se väl pragmatiskt på politiken, tycker jag, att förvisa ideologin till den garderob där den sociala liberalismen vistas, eftersom den inte kan leva något särskilt aktivt liv för sig. Den är beroende av stöd och hjälp från andra partier och ideologier för att över huvud laget kunna fungera.

Jag har egentligen samma kommentar när herr Ekinge vill tala om hur fantastiskt del är all folkpartiet i så många år har visat stort intresse

10 Riksdagens protokoll 1975/76:145-146

Nr 145

Onsdagen den 2 juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

145

Nr 145 för förhandlingsrätten på den offentliga sektorn. Jag har inte ifrågasatt

Onsdagen den '' "' bar varit intresserade. Jag har bara konstaterat att om ni skall

2 iuni 1976 genomföra någonting på del här området är socialdemokratin en nöd-

--------------- vändig och ofrånkomlig faktor i sammanhanget. Ensamma lär ni inte

Arbetsrättsreform kunna uträtta någonting alls.

m. m.

Hert GRANSTEDT (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall avstå från all ge mig in på några zoologiska diskussioner med statsrådet Feldt. Jag har hela liden begärt etl klarläggande av vad statsrådet egentligen menar med det uttalande om mål, inriktning osv. som jag har citerat. Jag har begärt klarläggande av var andra partier egentligen slår i den här frågan.

Vad jag har kunnal få från statsrådet nu är långt ifrån etl klarläggande. Del är därför jag tvingas ta upp frågan igen. Statsrådets senaste ultalande måste tolkas på det sättet atl om det verkligen kniper är man beredd alt gå med på avtal som berör de här områdena - trots alt detta, enligt statsrådets egen uppfatlning, skulle strida mot vedertagna demokraiiska principer.

När vi har formulerat vårt förslag lill lagparagraf - som angrips så fruktansvärt hårt och beskrivs som reaktionärt - har vi utgått från det som statsrådet anger som en förutsättning för atl de vedertagna demokratiska principerna skall hålla i del här landet. Del är med anledning av den här motsägelsen i socialdemokraternas argumentation som vi velat få ett klarläggande.

LO har sagt alt demokratin inte får vara förhandlingsbar. Jag har efter statsrådet Feldts senaste uttalande en stark känsla av att han eventuellt är beredd att låta demokraiin bli förhandlingsbar. Det vore i så fall allvarligt. Behovet av etl klarläggande uttalande från regeringen i detla avseende tycker jag är myckel starkt.

Vidare vill jag kraftigt understryka, liksom vi har gjort myckel tydligt i reservationen, alt vi anser det mycket viktigt att det blir möjligt för de offentliganställda all förhandla och också atl träffa avtal om arbetsförhållanden, arbeismiljö osv. Vi säger också atl sådana förhandlingar kan komma alt beröra t. ex. bemanningsplaner, som herr Feldt talar om. De begränsningar vi angivit gäller bara i den mån man kommer i konfliki med den poliliska demokraiin. Också det framgår myckel tydligt av vår reservaiion.

Jag vidhåller all det är en mycket stor reform som vi nu genomför och atl den beslutas i en mycket bred politisk enighei. Därför är det myckel beklagligt att man på så många håll inom socialdemokratin försöker skapa motsättningar omkring denna för hela vår demokrati och för hela vårt arbetsliv vitala reform, motsättningar som inte existerar i sinnevärlden.

Fru NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill citera vad Kommunalarbetareförbundets ordfö-
'46 rande uttalat enligt etl referat från konferensen om demokratin på ar-

belsplatsen. Han säger där:

"Kommunalarbetarna är inte underkastade de begränsningar som finns i kommunalijänstemannalagen i dag. Vi har förhandlingsrätt och rätt lill därav betingade stridsåtgärder. Vår förhandlingsrätt kommer att begränsas genom en särlagstiftning som täcker hela den kommunala arbetsmarknaden."

Han säger vidare: ""- vi kommer med alla till buds stående medel

atl motsätta oss etl sådant övergrepp! Kommunalarbetarna hyser ingen önskan att bli tjänstemän. Vi vill inte ha några begränsningar i våra i dag gällande fackliga fri- och rättigheter!"'

Jag vill också påpeka atl det finns en annan risk med samordningen av förhandlingar om inflytande- och lönefrågor. En sådan samordning kan leda lill en kohandel, där löneutvecklingen ställs i motsats lill demokratifrågorna. Det kan exempelvis innebära atl myndigheten för en billig penning kan köpa sig fri från en arbetsmiljöfråga eller tvärtom genom avtal om visst inflytande negativt kan påverka lönesättningen. Här måste därför ges rätt till individuella förhandlingar i varje särskilt fall, om så behövs med slridsrätten som påtryckningsmedel.

Nr 145

Onsdagen den 2juni1976

Arbetsrättsreform m. m.

Hert OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet menade att del skulle vara onödigt att ta upp min fråga och hänvisade lill utredningen om kommunal demokrati. Ja, det är statsrådets bedömning att frågan var onödig, inte min. Nu behandlar vi medbestämmandelagen, och det är i anslutning till den jag ställer frågan. Jag lycker all del skulle vara av stort iniresse om statsrådet kunde klarlägga alt alla politiskt proportionellt valda nämnder och styrelser inom landsting och kommuner är all betrakta som representativa demokratiska organ. Kan herr statsrådet ge etl upplysande svar på den frågan, har vi ändå fått en viss klarhet.

Vidare hänvisade herr statsrådet till erfarenhet från kommunal- och landstingsarbete, och det är inte utan alt jag har sysslat några år med sådan verksamhet. Det är väl ingen nyhet alt de anställdas synpunkter kommer in i det arbetet och att man diskuterar problem i detla med de anställda. Det har vi gjort sedan lång tid tillbaka. Men del är inte del frågan gäller utan den politiska demokratins suveränitet, och det är på den punkten som vi är betänksamma mot lagförslaget.

Herr lalman! Jag dristar mig att ställa en fråga till, även om den av statsrådet skulle få betyget onödig, och den gäller förhandlingsrätten. För den finns del, såviii jag kunnat utläsa, inte någon gräns, men. det måste ju gå en gräns någonstans. Del skulle vara intressant att höra orn statsrådet har några synpunkter på delta.

Låt mig ta som exempel alt organisaiionerna tar upp en förhandling om hur många ledamöter det skall vara i riksdagen. - Nu hoppas jag alt inte del här las som någon siämpling mot organisationerna, men de har f ö. full rättighet att la upp förhandlingar. Och även om detta alltså uteslutande är en teoretisk fråga vill jag ändå ställa den för all

147

Nr 145

Onsdagen den 2juni1976

Arbetsrättsreform m. m.

kunna få ett svar. - Riksdagen å sin sida kan naturiiglvis säga nej; vi förhandlar ju inte på det området. Vem är det dä som skall fälla utslaget? Finns det någon domstol i bakgrunden som kan göra det, eller vilken instans skall göra detta?

Om det finns någon gräns för förhandlingsrätten skulle jag och många med mig vara intresserade av att få höra om statsrådet kan ge något besked på den här punkten.

Hert EKINGE (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag kände ett starkt behov av att få säga ul att folkpartiet har sitt ideologiska hemvist i den sociala liberalismen och ingen annanstans.

Då säger statsrådet Feldt: Det måste i alla fall till socialdemokrater för att demokratisera arbetslivet! Men det är ju etl faktum att herr Feldt själv sitter i en minoritetsregering. Utan stöd skulle regeringen alltså inte kunna få igenom den reform som vi nu snart skall beslula om.

148

Herr statsrådet FELDT:

Herr talman! Helt kort ett svar på herr Oskarsons fråga om representativiteten i kommunala nämnder och styrelser: Svaret är ja; de är representativa. Jag förstår visserligen fortfarande inte vad detta har med den fråga som vi nu behandlar, nämligen medbestämmandelagen, all göra, men nu har jag svarat herr Oskarson i alla fall.

När det gäller gränsdragningen ägnar vi i proposiiionen rätt stort utrymme åt atl försöka beskriva hur vi anser att frågor som gäller målen, inriktningen, omfattningen och kvaliteten är poliliska frågor, framför allt i alla de sammanhang där det är klart definierat genom de politiska besluten vad dessa mål och denna inriktning, omfattning och kvalitet är.

Men det är på ett område som problemet uppstår, och det är när man bara kan definiera kvaliteten genom personaltätheten, genom bemanningsplaner. Då uppstår denna konfiikt, som vi har pekat på. Vi har alldeles klart sagt alt där viktiga arbetsmiljöfrågor kommer in måste det vara möjligt att göra avvägningar mellan de två intressen det här gäller. Jag kan inte få in i mitt huvud att det skall vara så svårt för moderater och centerpartister att förstå atl del är så vi och folkpartiet ser på delta.

Sedan står herr Granstedt upp i sin bänk och kräver klarhet på klarhet, alltmedan mörkret faller alll tätare över centerpartiets position. Nu senast gjorde han en ny manöver genom alt säga att det i själva verkei är klariagt i reservationen att centern kan tänka sig avtal om bemanningsplaner. Känner inte herr Granstedt ens till sin eget partis reservation? Det man där talar om är rätten all förhandla före beslut, men det sägs ingenting om avtal i det avsnitt som gäller bemanningsplaner. Däremot står i centerpartiets motion 2430, med herr Fälldin som första namn, följande mening: "Beslut om bemanningsplaner, personaltäthet och liknande måste därför reservaiionslösi ankomma på det politiska beslutsområdet." Jag kanske borde ha läst upp den meningen i mitt inled-

ningsanförande också, herr talman, så hade herr Granstedt sluppit alt göra en halkning på det poliliska planet.

Herr andre vice talmannen anmälde att herrar Granstedt och Oskarson anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ylleriigare repliker.

Nr 145

Onsdagen den 2 juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! 1 går läste jag i en tidskrift om en arbetsplats i Sverige som för länge sedan döptes till "dödskvarnen". Där bryter man kvarts och behandlar kvarts. Där har arbetarna i decennier slitit ont och andats in det farliga stendammet.

Nu är den gamle ägaren avliden. Efterträdaren sitter i ullandel: Via ett bolag sköter han försäljningen.

Produktionen fortsätter. Men arbetsförhållandena utsätts för hård kritik.

Enligt lidskriften förekommer inte skyddsronder. Påstötningarom ålgärder leder inte till resultat. I en fabriksavdelning hade en nyköpt maskin stått oinstallerad i flera månader, medan man fortsatte att köra med den gamla, farliga maskinen. När man fått besked om att ett arbetsmoment från skyddssynpunkt måsle upphöra fortsatte företaget med inhyrd arbetskraft.

Några mil därifrån finns en annan fabrik som framställer liknande produkter. Där är del mesta automatiserat. En stor del av produktionen är helt inkapslad och styrs från dl centralt kontrollrum. De flesta anslällda sysslar med övervaknings- och underhållsarbete. Där finns också miljöproblem. Men företagsledning och anställda arbetar tillsammans för alt komma lill rätta med de problemen.

Jag har nämnt dessa exempel för atl understryka all villkoren för människor kan vara mycket olika i dagens Sverige. Jag har nämnt dem också för att understryka alt kraven på en förnyelse av arbetslivet har växt fram från verkstadsgolvet, från arbetarnas och tjänstemännens upplevelser i sin egen sociala verklighet.

Budskapet om enskilda människors upplevelser av sin vardag på arbetsplatserna bröt fram med ökad styrka under 1960-talet. De sammanställdes i digra rapporter och undersökningar från de fackliga organisationerna. De belystes av vetenskapsmän och experter som i kalla fakta visade vad olyckorna, förgiftningen, nedslitningen och stressen betydde.

Man började runt om i Europa tala om en industrisamhällets kris. Ungdomen började vända sig bort från de hårda industrijobben - med risk för permitleringar, med risk för skador och olyckor, med risk för sjunkande förtjänster redan i 40-årsåldern, med upplevelser av sociala klyftor på arbetsplatsen och ett gammaldags ordersystem. Det fanns de som började önska bort fabrikerna och industrierna och maskinerna och uttryckte längtan efter gröna ängar och gammaldags idyller. De glömde län att de därmed också önskade bort grundvalen för vår välfärd.

149

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

150

Den grundläggande poliliska uppgiften under dessa år har som jag ser del varil alt värna industrisamhället - inte genom atl skygga undan för problemen utan genom alt offensivt gripa sig an med bristerna, la till vara industrisamhällets positiva möjligheter, förbättra, förnya och bryta nya vägar mot framliden.

Del förutsatte på väsentliga områden ett nytänkande i det politiska arbetet.

För del första måsle vi vidga det traditionella välfärdsbegreppd.

Vi har i skolan förberett ungdomar för produkiionen. Vi har med vägar, bostäder, sjukvård och myckel annal skapat en bas för produkiionen. Vi har sökt la hand om dem som lämnat produkiionen eller slagits ut från den - därför alt de blivit gamla, sjuka eller arbetslösa, drabbats av olycksfall eller blivit utslitna. Vi har genom kortare arbetstid skapat frilid från produktionen och med kulturpolitik, miljöpolitik och myckel annal sökt ge livet utanför produkiionen elt rikare innehåll.

Nu stod vi inför uppgiften atl låta våra välfärdsmål i större utsträckning prägla även livet i produkiionen. De sociala mål som vi betraktar som självklara för samhällsutvecklingen måste vinna insteg även innanför fabriksporten, innanför arbetsplatsens dörr. Ty produkiionen handlar icke endast om i och för sig ytterst väsentliga ting som teknik, marknadsanpassning, lönsamhet och annat. Den handlar också och framför alll om människor, deras sociala villkor och relationer till varandra, deras ensamhet och gemenskap.

Atl vidga del traditionella välfärdsbegreppd till atl omfatta också villkoren i produktionen var sålunda det första steget i en strategi för atl förnya industrisamhället.

För del andra gällde det alt i denna uppgift ta fasta på den aktivitet och del intresse som visades från arbetarna och tjänstemännen och deras organisaiioner. Del gällde alt söka frigöra den väldiga kraft som fanns hos arbelarna och tjänstemännen ule i det svenska arbetslivet, till etl positivt ansvar och en positiv medverkan i arbetslivets förnyelse.

Detta medansvar fick inte vara beroende av om de skaffat sig en kapitalandel. De skall ha rätl till ökat bestämmande i sin egenskap av löntagare, arbetare och tjänstemän därför att de satsar sill arbeie, sitt produktiva liv, i produktionens förkovran och samhällets uppbyggnad.

Detla betyder alt man ånyo som medel för att förändra den sociala verkligheten använde demokratin, människornas engagemang och ansvar. Jag tror det var den gamle medellidsfilosofen Marsilius av Padova som för att ge ord åt en demokratisk tanke präglade uttrycket: "Det är krigaren som vet bäst var skon klämmer." Del var således inte bara principiellt riktigt utan också mest ändamålsenligt alt de människor som bäst känner problemen och bristerna på våra arbetsplatser också skulle gå i främsta ledd när det gäller atl rätta lill dem.

Detta var del andra stegel i en strategi för arbetslivets och industrisamhällets förnyelse. Så begynte reformarbetet, och det är förmodligen det vikiigaste som har hänt i Sverige under 1970-ialet.

Reformerna har hela liden vuxit fram i elt utomordentligt nära samspel Nr 145 med arbetarnas och tjänstemännens föreirädare. Kritik mot detla nära Onsdagen den samarbete har stundom framförts från borgerligt håll. Det har jag svårt 2 juni 1976

atl förstå. Del är ju deras arbetsplatser, deras arbetsvillkor, deras möj- --

lighder alt hävda sin mening som skall förnyas. Då är del ju självklart Arbetsrättsreform

att en ansvarig regering måste upprätthålla en nära kontakt med dem m. m.

som är omedelbart berörda, lyssna på deras synpunkter, la hänsyn till

deras önskemål. Del blir naturligtvis lättare med den gemenskap och

identitet med de breda löntagarinlressena som regeringen otvivelaktigt

har känt.

Det fanns ytterligare ett skäl till etl nära samspel. Del har varit nödvändigt atl stifta lagar. Men vi har sökt undvika all i lagen i detalj reglera förhållandena på våra arbetsplatser. Det har i stället gällt att med lagens hjälp öppna nya möjligheter och nya samarbelsformer i arbetslivet, och atl undvika byråkratisk stelhet och bereda vägen för smidig följsamhet till förhållandena på olika arbetsplatser. Dessa ambitioner har gjort det särskilt viktigt med en nära samverkan med löntagarnas organisationer.

Låt mig i några korta punkter sammanfatta det reformarbete som hittills genomförts i Sveriges riksdag.

Den 1 juni 1971 beslutade riksdagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare.

Samma dag tog riksdagen lagen om vissa ålgärder för att främja sysselsättningen av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden. Del var de s. k. äldrelagarna.

Den 14 december 1972 beslutade riksdagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Den 25 april 1973 beslutade riksdagen om lag om hälso- och miljöfarliga varor.

Den 14 november 1973 beslutade riksdagen om ändring i arbetarskyddslagen.

Den 11 december 1973 beslutade riksdagen om lag om anställningsskydd ni. m.

Den 12 december samma år beslutade riksdagen om styrelserepresentation för de anslällda i bankinsiilut och försäkringsbolag.

Den 30 maj 1974 beslutade riksdagen om rättegång i arbetstvister.

Samma dag beslutade riksdagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen m. m.

Den 31 maj 1974 beslutade riksdagen om lag om avsättning till arbdsmiljöfond.

Den 13december 1974beslutade riksdagen om lagom arbetstagares rätl till ledighet för utbildning.

Den 28 maj 1975 beslutade riksdagen om ändring i lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen.

Den 1 juni 1976 beslutade riksdagen om lag om styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar m. m. '5'

Nr 145

Onsdagen den 2 juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

152

Delta är givetvis inte hela bilden - listan över riksdagsbeslut skulle ha kunnat göras längre. Därtill kommer alla de avtal om arbetslagar-konsulter, förelagshälsovård m. m. som träffats mellan parterna på arbetsmarknaden och framför allt naturiiglvis det intensiva arbete som pågår ute på fältet för att omsätta lagarna i verkligheten, i anpassningsgrupper, i skyddsarbetet, i företagshälsovården, i den fackliga utbildningen.

Herr talman! Jag är övertygad om atl vi är på rätt väg. Låt mig uttrycka del så här.

Människor skall inte behöva gå till sitt arbete i en känsla av fruklan. Alltför många har gjort del och gör del fortfarande.

En orsak kan vara risken för att bli uppsagd, mista jobbet. Den fruklan ökar med levnadsåren. När man blir litet äldre är del svårare atl ställa om sig, atl börja någonting nytt. Men det visade sig att del just var de äldre som i nedgångslider drabbades främst av uppsägningar och permitleringar och atl del var just dessa som hade svårast att få nytt fotfäste i arbetslivet.

Därför är trygghetslagarna så viktiga. När man går lill jobbet vet man atl man har lagen på sin sida. Man vet att man har facket och kamraterna på sin sida. Under konjunkturnedgången nu är del säkert 10 000-tals människor som räddats från arbetslöshet tack vare trygghetslagarna. De har sluppil fruktan, de har vunnit trygghet.

En annan orsak till all människor går med fruktan till jobbet är riskerna och gifterna i arbetsmiljön. Hur stark denna oro är framgår med skärpa av de enkäter som gjorts bland arbetstagarna. 250 000 av LO:s medlemmar är oroade av lösningsmedel, 150 000 av gaser av olika slag, 375 000 är plågade och oroade av damm, buller, drag. Jag kunde fortsätta länge med uppräkningen.

Därför är vi mitt uppe i en väldig offensiv för en förbättrad arbetsmiljö. Den innefattar skärpta lagar och bestämmelser, fler yrkesinspeklörer och en förstärkning av arbdarskyddsstyrelsen - alll detta som stundom brukar avfärdas som byråkrati. Men den innefattar framför allt en förstärkning av arbetarnas och tjänstemännens möjligheter alt själva bestämma över sin miljö. De har rätl lill insyn, de har rätt alt få del av förelagens framtidsplaner ur miljösynpunkt, skyddsombuden har rätt atl avbryta arbetet om de anser att det föreligger allvarliga risker för liv och hälsa bland arbetskamraterna.

Makt åt pampar, säger en del. Men de 80 000 skyddsombuden i landet är inga pampar. De är människor med kamraternas förtroende och med ansvar att värna miljön.

På Fabriksarbetareförbundds kongress nyligen berällade förbundsordföranden all skyddsombuden inom Fabriks arbdsområde redan vid 600 lillfällen tagit upp frågan om atl avbryta arbetet, om icke rättelse skedde för en förbättring av miljön. I intet av dessa fall behövde produktionen avbrytas, ty felen rättades till.

Denna enkla sifferuppgift speglar en djupgående förändring i del sven-

ska samhället. Arbetarna och Ijänslemännen har fått någonting att säga Nr 145

till om på ett oerhört väsentligt område. Detta bestämmande används Onsdagen den

i ett demokratiskt vardagsarbete till alt förändra den sociala verkligheten. 2 juni 1976

Människor skall inte behöva känna fruktan när de går till jobbet. De -----

skall kunna känna trygghet. Och då måste arbetsmiljön bli bättre. Arbetsrältsreförm

I dag behandlar vi den nya lagen om medbestämmande. Den gamla m. m. S 32 skall försvinna till historien. Arbetare och tjänstemän skall få vara med och bestämma i företagen, i den offentliga förvaltningen, i stat, kommun och landsting. Det är en historisk dag.

Den strävan till förnyelse och demokratisering av arbetslivet som salt sin prägel på 1970-lalets reformarbete innebär sammantaget den största spridning av makt och inflytande som ägt rum i vårt land sedan den allmänna rösträtten genomfördes. Dess drivkraft är synen på arbetets betydelse i människornas liv, uppfattningen att arbetet ger rätt till bestämmande i produkiionen, övertygelsen att människor kan ta ansvar för framtiden. Under hela industrisamhällets framväxt har den synen gällt att det är ägandet lill kapilal som ger rätt och förmåga atl bestämma i förelagen. Som en konsekvens härav uppfattades den enskilda människan lätt som en opersonlig produktionsfaktor. Detta skall förändras. I stället framträder hon som en skapande och särpräglad individ med vilja och förmåga alt ta ansvar och atl samverka med andra.

En ny lag är inte en slutpunkt. Det är en begynnelse. Nu börjar det mödosamma arbetet alt föra ut de nya lagarna i arbetslivet. De anställdas medbestämmande kommer alt gradvis växa fram. Genom förhandlingar och avtal bestäms takten och omfattningen av demokratiseringen. Men färdriktningen ligger fasl. Den öppnar vägen mot bestämmande, ansvar och gemenskap.

Reformprogrammet har kunnat genomföras med en bred uppslutning i riksdagen. Angrepp har kommit från olika håll och från helt olika utgångspunkter.

Olika kommunistgrupper i landet går nu i spetsen för en attack mot förslaget till ny arbetsrätt. Temat är som vanligt att delta är bara "klass-samarbetspoliiik"", och man skrämmer med att här kan varje arbetare som råkar delta i en strejk avskedas, lockoutas, kastas på galan.

Detta har Ingemund Bengtsson redan bemött.

Intressant är att del är på del sättet man från kommunisthåll har bemött varje reform vi gjort inom arbetslivet. När vi tog förslaget om styreiserepresentation för de anställda gick vpk emot. Del här var bara en skenhistoria, sade man, och talade om en förödmjukande utmaning mot löntagarna. Nu sitter hundratals, snart tusentals, fackliga företrädare i förelagsstyrelser. De nedvärderar inte betydelsen av detla: Siyrelserepresenialionen är förvisso inte allena saliggörande. Som isolerad åtgärd vore den meningslös. Men den är en värdefull del i en rad insatser för ökat löntagarinflytande.

När vi tog lagen om anställningstrygghet talade vpk åter om "elt raffi
nerat sätt all vidareutveckla klassamarbetet". Och man sade hotfullt all '53

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

Arbetsrättsreform m. m.

154

delta är "en lag för otrygghet" och all strejkande arbetare skulle råka illa ut med slöd av denna lag. Sedan dess har vi genomlevt en svår internationell lågkonjunktur, den värsta sedan 1930-talel. Under denna lid har lagen om anställningstrygghet haft en oerhörd betydelse för hundratusentals löntagare.

När vi tog lagen om förstärkt ställning för skyddsombuden möttes vi av en liknande agitation från kommunislhåll. Runt om i landet sade man att denna lag skulle klavbinda skyddsombuden. Om ett skyddsombud aktivt sökte verka för sina kamraters säkerhet och hälsa skulle arbeisgivaren med slöd av lagen kunna gripa in och näpsa honom, sade man. Det blev inte så. Den nya lagen har för tiotusentals skyddsombud blivit ett värdefullt instrument som de inte vill vara utan.

Nu kommer åter samma agitation. Om några år kommer del säkert att vara omöjligt för kommunisterna all säga vad de nu säger. Ty löntagarna kommer alt finna atl lagen står på deras sida. Det är etl ytterligt egendomligt förhållande, alt kommunislgrupper söker framställa varje betydelsefull arbetslivsreform som etl svek mot lönlagarna. Men ert förtroende bland löntagarna för den agitationen blir för varje gång alll mindre och förtroendet för reformismen som arbetsmetod för var gång allt större.

Från den borgerliga sidan kommer angreppen främsl från ceniern och moderaterna. De har i en rad reservationer tillsammans eller var för sig föreslagit betydande inskränkningar i förslagel all avskaffa S 32 och er-sälla den med en ny lag om medbestämmande.

Mina regeringskolleger Ingemund Bengtsson och Kjell-Olof Feldt och vårt partis utskottsföreträdare har redan ingående behandlat dessa frågor. Låt mig bara erinra om att moderaterna och centern kräver att de anställda hos stat och kommun skall klart särbehandlas när det gäller demokratiseringen. Man kräver ett avialsförbud för de offentligt anställda när del gäller myndigheters verksamhet.

1 de mindre företagen begär man sämre regler för löntagarna. Moderalerna vill i själva verket bevara S 32-systemet för företag med färre än tio anslällda. Centern vill försvåra fackets medverkan vid företag som saknar fackklubb eller utsett fackligt ombud.

Moderaterna vill att arbetsgivarna skall ha tolkningsföreträde också när det gäller medbestämmandefrågor. De vill bevara S 32 när del gäller företagets ledning och planering. De vill beröva de anslällda del fulla stödet av sin fackliga organisation genom rätten till centrala förhandlingar.

Informationsskyldigheten skall begränsas och tystnadsplikten utvidgas enligt alla de borgeriiga partierna.

Gemensamt för alla dessa förslag är alt de skulle innebära en sämre reform från arbetarnas och tjänstemännens synpunki. Detta motstånd speglar elt mönster som gällt för hela det reformarbete som skett på arbetslivets område. Varje gång vi beslutat om en reform har någon eller några av de borgerliga partierna gått emot och krävt förändringar som inneburit försämringar för löntagarna. De har aldrig krävt ändringar i

våra förslag som stärkt arbetarnas och tjänstemännens ställning. Nr 145

För moderaternas del speglar detta naturligtvis deras ihtresseförankring Onsdagen den hos kapitalägare och arbetsgivare och deras ideologiska försvar för ka- 7 iuni 1976

pilalismen som system. Moderalerna hävdar ju påfullt allvar att en makt- _

förskjutning i detta system innebär risker för demokraiins livskraft. Arbetsrättsreform

Ibland får man intrycket atl lönlagarnas och deras organisationers vilja m. m.

att la elt vidgat ansvar i förelag och samhälle från moderat utgångspunkt

närmast betraktas som en farlig utveckling. Och när herr Bohman lalar

om metallarbetaren som skulle sova dåligt om natten, så speglar det

en gammaldags och egendomlig syn på människors förmåga att ta ansvar.

Moderaterna talar ju ofta om att individen bör ha mer atl säga lill om

och få större ansvar. Det gäller tydligen inte alla individer, utan bara

somliga.

Det som kommit atl få centern att på viktiga punkter närma sig moderaterna är troligen en oförståelse inför lönlagarnas syn på arbetslivet och en misstro mot de fackliga organisationerna. Än en gång besannas vad Arne Geijer sade 1972: De känner inte arbetsgivarna från samma sida av förhandlingsbordet som vi.

Herr Bohmans syn på metallarbetaren som skulle sova dåligt om nätterna, om han finge något alt säga lill om när det gäller sitt förelags utveckling och planering, fullföljs f ö. i en moderat reservation. Av omtanke om arbetarnas nattsömn vill man tydligen på denna punkt ha kvar S 32-systemet.

Framför allt har man riktat in sig på de små förelagen. Man säger att samma regler inte kan gälla för de små företagen. Där kan inte löntagarna ställa samma krav på inflytande och medbestämmande. I bakgrunden ljuder en del företagarkampanjers avståndstagande från medbestämmande för de anslällda och trygghetslagarna. Uppenbarligen vill man gå lill mötes den uppfatlning som i en särbehandling av småföretagen ser omedelbara fördelar för dessa. Att gå den synen lill mötes tror vi vore olyckligt för småförelagens positiva utveckling i framtiden, ty det vore ju all systematiskt göra småförelagen lill sämre arbetsplatser för lönlagarna. Den som arbetade i elt större förelag skulle ha rätt lill inflytande över arbetsmiljön, rätt till information om utvecklingen i förelagd, trygghet i anställningen, osv. Men den som arbetar i etl litet företag finge finna sig i mindre infiyiande och sämre miljö, olryggare anställning och ingen insyn i hur det gick för företaget.

En sådan uppdelning av arbetsmarknaden är inte bara oacceptabel från lönlagarsynpunkt. Enligt min mening skulle den också skada de mindre företagens utvecklingskraft.

Jag vill erinra om den misstro varmed många företrädare för industrin
lill en början mötte vårt program för arbetslivets förnyelse. Det är inte
mer än sex år sedan jag stod i snålblåsten på Arosmässan och framförde
de här synpunkterna om nödvändigheten atl vinna ungdomen genom
ett positivt program för arbetslivets förnyelse, men del framställde man
som ett hot mot näringslivels konkurrenskraft och effektivitet. Man be- '55

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

Arbetsrättsreform m. m.

156

skyllde oss för att skrämma folk från atl gå till industrin, när vi tog upp löntagarnas kritik av sina arbetsplatser.

I dag kan vi konstatera att dessa dystra förutsägelser har kommit på skam. Industrin har över lag gått in för att positivt och konstruktivt saLsa på bättre förhållanden för de anställda, och jag vill uttrycka min stora glädje över delta och min uppskattning för-de insatser som gjorts på många håll inom näringslivet. Jag tror att de allra flesta i dag ser dessa ansträngningar som nödvändiga för framstegen och effektiviteten inom industrin.

På samma sätt tror jag att det kommer att gå när man väl fåll ul den här reformen till våra lusentals småföretag. Man kommer alt uppleva en ökad styrka och slagkraft, när de anställda blir delaktiga och tar ansvar. Jag är för min del övertygad om att småförelagen kommer alt kunna utveckla ytterligare konkurrenskraft när de anställda får mer att säga till om.

Folkpartiet intar i viktiga avseenden en ställning som positivt avviker från de borgerliga partiernas i övrigt. Den borgerliga splittring som förelegat i denna fråga har varit lill gagn för arbelarna och tjänstemännen. Folkpartiet har i stort sett stött reformförslaget. Det är bra, och det hedrar detta parti. Det finns emellertid två omständigheter som jag inte kan underlåta att anföra.

Folkpartiet har en benägenhet alt stundom vilja framställa sig som den egentliga initiativtagaren till arbetslivels demokratisering i elt något utpräglat behov av självhävdelse. Bakgrunden är framför alll på 1960-talet framförda tankar om styreiserepresentation för de anslällda.

Svagheten med dessa förslag var att de framstod som isolerade punktinsatser och inte som elt uttryck för en sammanhållen syn på hur den ekonomiska demokratin borde förverkligas över elt brett fält. Lönlagarna själva var på sin lid ytterst kallsinniga inför folkpartiets propåer. Jag förstår dem. Ty de insåg att en styrelserepresentation som en isolerad företeelse var till föga nylla för löntagarna. Demokratiseringen måsle sättas in på alla nivåer i föreiagel någorlunda samtidigt och framför allt gälla frågor som ligger de anslällda nära i det dagliga arbetet. Därför ville de utforma en sammanhållen strategi för demokratiseringsarbdet.

För socialdemokratin har detta varil en principfråga. En demokratisering kan inte tryckas på utifrån och uppifrån. Den måste växa fram naturiigt och bäras upp av de anslällda själva. Vi har tillsammans med löntagarorganisationerna för arbetare och tjänstemän resonerat oss fram till ett samlat program för arbetslivets demokratisering och sociala förnyelse. Och sedan genomför vi del. Det är skillnad mellan att tala //'// löntagarna och att tala med dem.

Den andra svagheten är alt folkpartiet, samtidigt .som man haft oss näraliggande uppfattningar i dessa frågor, ständigt uttryckt sin ideologiska och politiska samhörighet med de andra borgerliga partierna. Man har ständigt talat om maktskifte och en borgerlig regering. Men tillsammans med dessa båda borgerliga partier hade ju delta demokrati-

seringsarbete icke kunnat genomföras på det här sättet. Hade det blivit Nr 145

en borgeriig regering 1970 eller 1973 hade detta väldiga reformverk inte Onsdagen den

kunnat genomföras. Det framgår alldeles klart av redovisade attityder 2 juni 1976

och ståndpunkter.

Så denna dag, då folkpartiet i och för sig med rätta vill och kan vara Arbetsrättsreform med och ta åt sig äran av konstruktiva reformer, bör folkpartiet också m. m. tända en rökelse av tacksamhet och lycka över det faktum att vi i Sverige sluppit en borgerlig regering.

Och denna situation kvarstår. Ty reformarbetet skall ju fullföljas, och folkpartiet kommer säkert även i framtiden atl tvingas välja sida i dessa viktiga frågor om arbetslivets demokratisering.

Hur delta val utfaller vet inte jag. Men jag vet att den sociala liberalismen är en ömtålig planta som trivs bäst i hägnet av en stark socialdemokrati.

Jag har redan sagt atl ett beslut i riksdagen icke är en slutpunkt utan en begynnelse. Nu skall arbetsrätten och de andra reformerna föras ut i verkligheten. Det blir ett långt och mödosamt arbete. Jag har någon gång förut berättat om de revolutionära generalerna från Portugal som träffade en ombudsman i LO och frågade honom hur lång lid del skulle ta innan alla de nya reformerna var fullt ut genomförda på landets arbetsplatser. "Del kommer att la några decennier", svarade ombudsmannen i Landsorganisationen. Revolutionärerna häpnade. Ty för dem var en vecka en lång tid.

Detta är samtidigt vår stolthet, arbetarrörelsens stolthet. Hela detta reformverk kan betecknas som något av en reformismens höga visa. Vi tror inte på plötsliga, drastiska förändringar. Vi tror däremoi på förändringen steg för steg, på del tålmodiga vardagsarbetet, på möjligheten att engagera 10 000-lals människor i arbetet på alt omdana en trög verklighet.

Detla arbetssätt utesluter på intet sätt idéer och förhoppningar inför framtiden. Visioner, som man stundom brukar säga. Tvärtom. Just därför atl de långsiktiga visionerna är djärva måste tålamodet vara stort, den prakliska erfarenheten väga tungt, den jordnära kontakten med människornas verklighet vara vägledande.

Detta är svensk socialdemokrati. Ofta känner jag en förundran över de vrångbilder av socialdemokratin som sprids i bladen och från en del talarstolar. Stundom skildras vi närmast som en samling maklgalna ex-tremister. Del är bilder, icke sällan färgade av en illvilja och en bitterhet, som bjärt står i kontrast mot våra traditioner av förnuftigt samtal och konstruktiva lösningar. Del är som om man icke ett ögonblick synes kunna besinna eller förstå den väsentliga drivkraften för vår strävan. Det väsentliga för den demokratiska socialismen är att skapa möjlighet till medbestämmande för vanliga arbetare och tjänstemän på de svenska arbetsplatserna, så atl de kan förbättra sin arbetssituation och få siörre möjlighet att själva gestalta sina liv och sin framtid.

Herr talman! Vi befinner oss i begynnelsen av en social omdaning '57

Nr 145

Onsdagen den 2juni 1976

A rbetsrättsreform m. m.

och demokratisering av det svenska arbetslivet. Detla arbetsliv skall producera varor och tjänster, utnyttja teknikens framsteg, lägga grunden lill goda levnadsvillkor och materiellt välstånd. Allt detta är mycket viktigt. Men del är ett arbetsliv som också skall rymma trygghet, gemenskap och glädje.

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren alt uppskjuta den fortsatta överläggningen om detla betänkande samt behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till kl. 19.30.

S 4 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1975/76:187 om kommunal demokrati, ny kommunallag m. m.

1975/76:217 om sänkning av den statliga inkomstskatten, m. m.

§ 5 Anmäldes och bordlades Motion

1975/76:2565 av hert Carlström

med anledning av propositionen 1975/76:215 med förslag lill lag om vattenförbund, m. m.

158

§ 6 Kammaren åtskildes kl. 18.02.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert