Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:143

Tisdagen den 1 juni

Kl. 09.00

§ 1 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1975/76:200 till näringsutskottet

1975/76:211 till inrikesutskottet

§ 2 Föredrogs men bordlades åter skatteutskottets betänkande 1975/76:68 inrikesutskottets betänkanden 1975/76:45-47

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Faderskap och vårdnad om barn

§ 3 Faderskap och vårdnad om barn (forts.)

Fortsattes överläggningen om lagutskottets betänkande 1975/76:33.

Herr HAMMARBERG (s):

Herr talman! När riksdagen för precis på dagen tre år sedan behandlade en partiell reform av vår familjerättsliga lagstiftning var det en av talarna som från den här talarstolen erinrade om att riksdagsledamöterna utsatts för, som hon uttryckte det, ett sannskyldigt bombardemang av påståenden, där man utmålade alla de olyckor som skulle drabba familjen och gällande samhällsordning om propositionen skulle genomföras. Jag tror att vi är ganska överens om att kunna konstatera i dag att de som svartmålade situationen inför den partiella reformen 1973 fick helt fel. De olyckor de målade upp kom aldrig att drabba oss.

Jag vill i stället påstå att den partiella reform som togs 1973 var en mycket bra grund att bygga vidare på när det gäller vår familjerättsliga lagstiftning - inte minst bär väl den proposition vi i dag skall behandla vittnesbörd om att den var en bra grund.

Redan vid behandlingen av 1973 års reform på familjerättens område framfördes förslag om gemensam vårdnad även för barn utom äktenskapet. Utskottsmajoriteten påpekade vid det tillfället att det skulle stöta på en hel rad praktiska svårigheter att finna en sådan lösning. Det framhölls dock från utskottets sida att om ett mer utbrett önskemål om gemensam vårdnad skulle visa sig, borde saken kunna tas upp till förnyad prövning, varvid en översyn av reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott borde ske. I stort liknande synpunkter framfördes från utskottet även vid 1974 års riksdag med anledning av en motion om gemensam vårdnad. Då gjorde man också det tillägget att utskottet förutsatte att frågan med uppmärksamhet skulle följas av regeringen. Det är också vad som skett, och vi står nu i beredskap att genomföra en

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Faderskap och vårdnad om barn

lagstiftning som möjliggör för ogifta föräldrar att gemensamt ha vårdnaden om barnen. Jag tror att det är ett mycket betydelsefullt och viktigt steg vi tar genom det beslut vi kommer alt fatta om någon timme.

Som jag har erinrat om var utskottsmajoritetens betänkligheter mot gemensam vårdnad i hög grad baserade på att man skulle stöta på en del praktiska problem. I den nu föreliggande propositionen har några av dem lösts. Dessutom har i departementet tillsatts en arbetsgrupp som skall göra en översyn av bl. a. reglerna om bidragsförskott och en del andra regler som hör samman med möjligheterna att underlätta gemensam vårdnad även för ogifta föräldrar.

Jag tycker också att det är viktigt, som utskottet påpekat, att detta arbete bedrivs med största möjliga skyndsamhet för att den nu föreslagna reformen verkligen skall få det genomslag vi hoppas på.

Redan vid behandlingen av 1973 års reformförslag underströk utskottet angelägenheten av att uppbyggnaden av familjerådgivningen skulle fortsätta i snabb takt; riksdagen gav också regeringen till känna de synpunkterna genom det utskottsbetänkande vi då behandlade.

När vi nu tar ytterligare ett steg i arbetet på reformering av den familjerättsliga lagstiftningen så framstår behovet av information och rådgivning ännu angelägnare. Jag vill här starkt understryka vad utskottet säger om att en ordning med gemensam vårdnad kräver insatser från samhällets sida i form av stöd och hjälp till föräldrar.

Hur bra lagar vi än stiftar och hur klart vi än försöker utforma lagtexter och tillämpningsföreskrifter kommer det säkerligen att föreligga många situationer där de enskilda människorna känner sig främmande och rådvilla. Som jag redan sagt förutsatte utskottet år 1973 med riksdagens instämmande att utbyggnaden av familjerådgivningen skulle ske i snabb takt. Tyvärr måste vi i dag konstatera att familjerådgivningen icke har byggts ut i den takt som vi väl hoppades på 1973. Såväl i 1973 års reform som i den vi i dag är beredda att genomföra uttalas mycket starkt, att det alltid skall vara barnets bästa som skall vara vägledande. Jag tror att det skulle vara fel av oss lagstiftare att bara säga till de enskilda människorna: Här har vi en lagstiftning - följ dess paragrafer och se till att det blir till barnets bästa! Vi människor har olika förutsättningar att klara detta på ett tillfredsställande sätt, och därför måste samhället i högre grad än hittills gå ut med information och framför allt stöd och rådgivning på familjepolitikens område. Mot den bakgrunden vill jag rikta en vädjan till såväl regering som kommuner och landsting att göra allt för att lösa den vitala frågan om familjerådgivningens utbyggnad.

Herr talman! Jag har med detta mitt inlägg velat framhålla den vikt vi i utskottet lägger vid information och rådgivning. Låt mig också få uttrycka min tacksamhet till justitiedepartementet för det sätt på vilket det arbetat fram propositionen i detta ärende. Den markerar en ny etapp i strävandena att reformera vår familjerättsliga lagstiftning, och jag vill uttala den förhoppningen att detta arbete skall fortsätta, fram mot en mera genomgripande reformering av hela vår äktenskapslagstiftning.

Herr talman! Eftersom detta väl är den sista frågan som jag tar till orda i häri denna förnämliga församling, tyckerjag att jag kan få framföra ytterligare en liten förhoppning, nämligen i anslutning till ett uttalande som riksdagen på förslag av lagutskottet gjorde år 1973.

Då uttalade riksdagen som sin mening att "en samlevnad mellan två parter av samma kön är från samhällets synpunkt en fullt acceptabel samlevnadsform", och det är min förhoppning att denna målsättning, som de homosexuella satt stort värde på, inom en inte alltför avlägsen framtid också skall omsättas i ett praktiskt lagstiftningsarbete. Det får inte bli så att denna minoritet bara för att den är en minoritet skall behöva vänta längre på att få sina samlevnadsfrågor lösta än andra.

Herr talman! Jag vill sluta med att yrka bifall till reservationen 13 och i övrigt bifall till lagutskottets hemställan i betänkandet nr 33.

Nr 143

Tisdagen den ljunil976

Faderskap och vårdnad om barn

Herr OLSSON i Sundvall (c):

Herr talman! De i propositionen nr 170 föreslagna ändringarna inom familjerättens område torde i huvudsak motsvara de ändrade värderingar i dessa frågor som successivt växt fram i vårt land. Det gäller såväl förslagen till något ändrade bestämmelser för fastställande av faderskap som möjlighet till gemensam rättslig vårdnad av barn för icke gifta föräldrar. Det gäller även förslaget om att den tappande parten inte skall kunna förpliktas ersätta motpartens rättegångskostnader i vårdnadsmål.

Centerns representanter i lagutskottet har med undantag av en punkt ansett sig böra stödja förslagen i propositionen. Undantaget är frågan om ökad hänsyn till barnets bästa vid domstols avgörande i vårdnadsfrågor enligt vad vi kräveri reservationernas och 11. Utskottsordföranden herr Svanström har angett vår inställning i stort och våra värderingar, och han har dessutom främst tagit upp faderskapsfrågorna. Jag vill, herr talman, först ta upp vårdnadsfrågorna.

Enligt gällande bestämmelser kan föräldrar som är ogifta eller separerat ej gemensamt få den rättsliga vårdnaden av barnen. Förslag till införande av rätt till gemensam vårdnad har väckts i riksdagen under senare år men avvisats. Otvivelaktigt torde nya värderingar i vad gäller olika samboendeformer ha medfört att kraven på möjlighet till gemensam vårdnad blivit starkare och mer utbredda både här i riksdagen och bland de människor som direkt berörs av bestämmelserna. Vi centerpartister i utskottet stöder propositionens förslag, som ger rätt för föräldrar som är ense om detta att få gemensam rättslig vårdnad av sina barn.

En brist i förslaget är dock att de ekonomiska förhållandena vid gemensam vårdnad ej kartlagts. Med nuvarande system, där en av föräldrarna tilldelas vårdnaden av barnet, har den andre föräldern att i regel betala underhållsbidrag. Kan han eller hon inte fullgöra detta utger samhället bidragsförskott till vårdnadshavaren. F. n. utbetalas årligen ungefär 600 milj. kr. i bidragsförskott gällande omkring 200 000 barn. Får ogifta föräldrar, som föreslås i propositionen och utskottsbetänkandet, gemensamt vårdnaden av sina barn utdöms icke underhållsbidrag, eftersom

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Faderskap och vårdnad om barn

båda ju har gemensamt ekonomiskt och annat ansvar för barnen. Skatte-och studiehjälpsbestämmelserna är heller inte utformade med hänsyn till de föreslagna vårdnadsreglerna. En särskild arbetsgrupp skall nu pröva bl. a. de ekonomiska frågor som har samband med gemensam vårdnad för ogifta föräldrar. Utskottet bedömer det som mycket betydelsefullt att dessa frågor blir prövade och betonar att tillfredsställande lösning av de ekonomiska problemen är en viktig förutsättning för att institutet gemensam vårdnad inte skall begränsas till en mindre grupp av ekonomiskt väl situerade. Utskottet betonar att arbetsgruppens översyn bör ske skyndsamt och så att erforderliga reformer helst kan gälla från den 1 januari 1977, då de nya vårdnadsreglerna föreslås träda i kraft.

Herr talman! Utskottsmajoritetens ställningstagande i vårdnadsfrågorna är något av en medelväg mellan olika ståndpunkter. Å ena sidan vill nämligen moderaterna avslå propositionens förslag till gemensam vårdnad. Å andra sidan vill vpk och några socialdemokratiska motionärer att gemensam vårdnad skall vara huvudregel för ogifta föräldrar.

Vi centerpartister i utskottet är väl medvetna om de problem gemensam vårdnad kan medföra, dels därest ej de ekonomiska förhållandena regleras på ett tillfredsställande sätt, dels när ogifta föräldrar som fått gemensam vårdnad icke längre har sådana relationer mellan sig att den gemensamma vårdnaden kan fungera väl. Vi anser ändock att rätt till gemensam vårdnad bör införas och kan därför inte instämma moderaternas avslagsyrkande. Vi ser möjligheten för ogifta föräldrar till gemensam vårdnad av barn som en rättighet, som det vore fel av samhället att förvägra dem. Det är främst två kategorier föräldrar för vilka gemensam vårdnad av barnen kan bli aktuell, nämligen dels ogifta samboende, dels de som upplöser äktenskapet.

1 vad gäller först de ogifta samboende utgör dessa nog en ganska stor del av de unga föräldrarna. Av olika anledningar vill de ej ingå äktenskap' men fungerar i övrigt som ett gift par. För många av dessa föräldrar torde det kännas ganska självklart att även formellt kunna ha gemensam rättslig vårdnad för sina barn. Att önskemål i den riktningen finns har utskottet fått bekräftat vid hearings med företrädare .för sociala myndigheter och advokatbyråer.

Inom den andra gruppen, alltså de föräldrar som separerat, torde endast en mindre del välja fortsatt gemensam vårdnad, men vi ser det som betydelsefullt att möjligheten finns även för dessa, bl. a. för att barnen därigenom i högre grad skall känna att de tillhör båda föräldrarna och deras släktingar och att båda föräldrarna skall bibehålla ansvaret för barnen. Centerns representanter i utskottet anser därför att det är lämpligt att föräldrar kan få gemensam rättslig vårdnad av sina barn om båda ' föräldrarna är överens om detta. Vi anser att föräldrarna därigenom får ökad valfrihet när det gäller den rättsliga vårdnaden av sina barn och vi tror att det åtminstone i en del fall är värdefullt för barnet att båda föräldrarna har vårdnaden och ansvaret för dem. Däremot anser vi att det vore olyckligt att nu, som vpk och några socialdemokratiska mö-

tionärer begär, göra den gemensamma vårdnaden till huvudregel. Detta kräver de trots att vi inte vet hur den gemensamma vårdnaden kommer att fungera och trots att vi inte vet hur många av berörda föräldrar som önskar gemensam vårdnad - utöver att vi kan ha anledning att tro att åtskilliga ogifta sammanboende vill ha gemensam vårdnad.

En huvudregel om gemensam vårdnad skulle enligt vpk-reservationen 7 innebära att den gemensamma vårdnaden skulle bringas att upphöra endast om den påtagligt skulle strida mot barnets intressen. Vi tror att en sådan regel bl. a. skulle skada barnet vid konfiikter mellan föräldrarna. Obligatorisk gemensam vårdnad skulle även kunna försvåra klarläggande av faderskap om den ogifta modern vet att hon måste ha gemensam vårdnad om barnet med barnafadern. Vi vill ge föräldrarna möjlighet att själva välja formen för gemensam vårdnad, men vi vill inte tvinga dem in i ett sådant system.

Utskottet uttalar förhoppningen att den frivilliga gemensamma vårdnaden skall utnyttjas aV många föräldrar, men utskottet fastslår - vilket jag vill betona - att det i detta lagstiftningsärende inte bör göras några uttalanden om huruvida gemensam vårdnad i framtiden bör bli huvudregel.

Herr talman! Barnels bästa måste vara utgångspunkten för de ändringar i lagstiftningen som nu genomförs. Enligt propositionen skall domstol besluta om gemensam vårdnad när föräldrarna är ense om detta och domstolen inte finner det uppenbart stridande mot barnets bästa,

I motionen 2416 av herrar Gustafsson i Stenkyrka och Pettersson i Örebro föreslås att domstolen i stället skall bedöma om den gemensamma vårdnaden är skälig med hänsyn till barnets bästa. I den vid utskotts-betänkandet fogade reservationen 8 och följdreservationen 11 har vi centerpartister tagit upp detta spörsmål och krävt nämnda ändring i propositionens förslag till lagtext beträffande 6 kap. 7 och 8 §§ föräldrabalken. Det borde egentligen vara ganska självklart att barnets bästa skall vara vägledande för domstolsbeslut. Enligt propositionen skall domstol i princip besluta enligt föräldrarnas önskemål om gemensam vårdnad. I de flesta fall torde det vara förenligt med barnets bästa att föräldrarna får gemensam vårdnad. Som helt klara fall torde de flesta ogifta sammanboende som önskar gemensam vårdnad kunna räknas. Men man kan inte bortse ifrån att det kan uppstå fall där gemensam vårdnad, trots föräldrarnas ansökan om sådan, inte är den bästa lösningen för barnet. Exempelvis kan den ene föräldern ha utsatts för påtryckning av den andre, kanske för alt underhållsbidrag inte skall utdömas. Vidare kan föräldrarna bo så långt ifrån varandra alt gemensam vårdnad blir myckel svår alt upprätthålla. Och kanske endast den ene av föräldrarna vistas i vårt land. En av föräldrarna skulle dessutom vid gemensam vårdnad - såsom invandrarverket och familjelagssakkunniga framhållit - få lättare all Ulan den andres samtycke kunna föra ut barnet till utlandet, och del kan väl särskilt bli aktuellt när den ene av föräldrarna är utlänning. Utskotlsmajoriielen - bestående av representanter för alla partier utom

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Faderskap och vårdnad om barn

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Faderskap och vårdnad om barn

centern på denna punkt - avvisar våra krav med hänvisning till att en ingående barnavårdsulredning skulle krävas och att såväl praktiska som processekonomiska skäl talar mot våra krav.

De allra flesta som begär gemensam vårdnad torde vara ogifta sammanboende. I huvudparten av dessa fall torde det inte behövas någon ingående prövning av barnavårdsnämnd och domstol för att finna att det är skäligt med hänsyn till barnets bästa all besluta om gemensam vårdnad. I övriga fall torde det vara värdefullt att ansökan prövas sedd från barnens synpunkt. Även med den i propositionen föreslagna lagtexten att gemensam vårdnad skall ske "om del ej är uppenbart stridande mot barnets bästa" måste domstol göra viss prövning innan den fattar beslut i vårdnadsfrågor. Vårt förslag medför en något mer ingående prövning, men med hänsyn till vikten av alt vårdnadsbeslut fattas med hänsyn till barnels bästa får vi inte tveka inför denna prövning. Vi är inte heller ensamma om denna ståndpunkt. Bland remissinstanserna har både länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Advokatsamfundet förordat sådana riktlinjer för domstolsavgörande av vårdnadsfrågor.

Herr talman! Jag vill även något la upp vpk-reservationerna 15 och 16. I propositionen föreslås i enlighet med en skrivelse från justitieombudsmannen att länsrätt kan förordna att beslut om verkställighet av dom gällande vårdnad, umgängesrätl eller överlämnande av barn skall lända till omedelbar efterrättelse men att omedelbar verkställighet inte som r n. skall vara huvudregel. Överflyttning av barn är ofta myckel allvarlig och känslig för både barn och föräldrar. Med hänsyn främst till barnets bästa även i dessa fall kan vi inte stödja vpk:s krav på att lagen skall vara oförändrad på denna punkt. Med nuvarande lagtext, där omedelbar verkställighet är huvudregel, kan det inträffa att hämtning av barn verkställts och högre instans senare ändrar beslutet. Vi ser det därför som en förbättring all huvudregeln nu blir att verkställighet inte skall ske omgående.

Vpk kräver även all specialdomsiolar för värdnadsmål skall inrättas. I princip är vi emot specialdomsiolar och anser att så mycket som möjligt skall behandlas inom de allmänna domstolarna. Även praktiska skäl talar emot specialdomstolar för vårdnadsmål, eftersom dessa mål nu ofta handläggs tillsammans med yrkanden om äktenskapsskillnad och underhållsbidrag. Den expertis av psykologer och socialarbetare som, enligt vad man framhåller, bör ingå i domstolarna vid avgörande av vårdnadsmål kan domstolarna fä genom all höra sådana experter som vittnen och sakkunniga. Det sades i går all del blir onödig tidsuldräkl med del nuvarande systemet på grund av att barnavårdsnämnderna inte hinner utreda dessa fall. Men jag utgår ifrån att även om vi skulle få specialdomstolar kan inte barnavårdsnämnden frikopplas med hänsyn till sina uppgifter, utan barnavårdsnämndernas utredning torde ändå fordras.

Till slut, herr talman, något om rättegångskostnader i vårdnadsmål. Enligt rättegångsbalken skall ju den förlorande parten betala motpartens rättegångskostnader. Undanlag från denna regel i vad gäller vårdnadsmäl

krävdes i motioner till fjolårets riksdag, bl. a. av mig i motionen 1975:444. Anledningen till min och övriga motioner var att det i vårdnadsmål är domstolens uppgift att avgöra vad som är bäst för barnet och all en förälder utan risk för att förpliktas betala den andre förälderns rättegångskostnader skall ha möjlighet att försöka få domstolen att besluta vad han anser vara bäst för sitt barn. Det är därför med tillfredsställelse jag konstaterar att propositionen innehåller förslag till lagändring som helt tillgodoser dessa motionskrav.

Herr talman! Jag yrkar bifall till centerns reservationer nr 8 och II och på alla övriga punkter till utskottets hemställan.

Nr 143

Tisdagen den ljunil976

Faderskap och vårdnad om barn

Fru LINDQUIST (m):

Herr talman! Del finns en grupp människor som inte har någon större möjlighet att göra sin röst hörd i den aktuella debatten. De har inte förmåga all sluta sig samman i föreningar eller organisationer och bilda opinion. Det ärsällan någon som bryrsigom att ta reda på deras önskemål. De är i stort sett utlämnade ål andra människors godtycke. Jag syftar naturligtvis på barnen.

Barnet betraktas ofta som de vuxnas ägodel. Barnets behov och önskemål får inte sällan komma i andra hand. 1 första hand kommer t. ex. kvinnans krav på jämställdhet och föräldfars oinskränkta rätt över barnet. Vår grundsyn på barnet och dess rätt är helt färgad av den vuxna världens sätt alt se. Vi glömmer bort alt barnet är en individ som måste ha oinskränkt rätt till trygghet, kärlek, hänsyn och omsorg. Denna barnets rätt är av den angelägenhetsgraden att den måste slås fast i vårt rättssystem. Även barnet har rätt till rättsskydd. Dessa och liknande synpunkter har varit bakgrunden till min motion nr 1111 till årets riksdag. Där hemställer jag att en allsidigt sammansatt arbetsgrupp snarast tillsätts med uppgift all se över hela området för barns rättsliga ställning och framlägga de förslag till förstärkt rättsskydd som kan påkallas av översynen."

Jag är verkligen mycket glad över alt utskottet nu föreslår all den motionen skall bifallas. Att jag uppehåller mig vid den beror framför allt på alt socialdemokraterna i utskottet har förefallit tämligen nöjda med den ordning som redan råder beträffande barnets situation. Jag instämmer helt i vad de har framhållit i sitt särskilda yttrande nr 5 om att samhället har gjort betydande insatser för att förbättra levnadsvillkoren för barnen. Men vad jagar ute efter med min motion aren förändrad grundsyn. Jag menar att det behövs en attitydförändring hos alla - hos lagstiftare, föräldrar, enskilda tjänstemän och myndigheter.

Om man haft det synsätt som jag förordar i motionen hade t. ex. den proposition som vi i dag behandlar sett annorlunda ut. Den hade dä inte så gott som ensidigt sysslat med föräldrarnas uppfattningar och önskemål och så gott som helt bortsett från barnets behov. Del talas i propositionen exempelvis om all många Joräldrar rent känslomässigt upplever det som viktigt för de inbördes relationerna att modern och fadern har samma rättsliga ställning i förhållande till barnen och all den

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Faderskap och vårdnad om barn

av föräldrarna som inte har den rättsliga vårdnaden kan uppfatta detta som orättvist, vilket kan skapa onödiga störningar. Det sägs vidare all det är förklarligt att nuvarande regler, som ju innebär alt den ena maken alltid måste förlora föräldramyndigheien över ett barn, skapar prestige-konflikter.

Som flera remissinstanser påpekat har inte ens försök gjorts alt analysera den situation som barnet hamnar i på grund av de föreslagna förändringarna. Jag menar all det enskilda barnets behov alltför ofta har fått slå tillbaka för allmänna principer som uppställts av hänsyn till de vuxna. Jag hoppas alltså alt en allmän översyn av barnets rättsliga ställning skall föra med sig ett vidgat allmänt intresse för barnets behov, en intensifierad debatt och en ökad vakenhet för vad hänsynen till barnets bästa kräver.

Del vi uppfattat som barnets behov av rättssäkerhet och trygghet i olika hänseenden har varit den allt överskuggande och vägledande principen när del gällt för oss som i utskottet representerar moderata samlingspartiet att ta ställning i olika frågor. Vi har då i vissa sammanhang kommit all inta en ståndpunkt som skiljer sig från utskottets. Vi har t. ex. motsatt oss - som framgått här - alt föräldrar efter skilsmässa skall kunna ha gemensam vårdnad om barnet.

En skilsmässa innebär i allmänhet en svår prövning för ett barn. Barnet tycker för det mesta om båda sina föräldrar, och upptäcktenatt föräldrarna inte vill leva tillsammans blir ofta en skakande upplevelse för barnet. Barnet måste efter en sådan händelse snabbi komma in i så lugna och harmoniska förhållanden som möjligt. Jag anser att ett barn i en sådan situation har rätt all kräva av de vuxna att de bortser från sina inbördes krav på rättvisa, prestige och juridisk likställdhet. De måste låta barnet få komma till ro och i fortsättningen få ha goda relationer till båda föräldrarna.

Jag tycker det är enormt viktigt alt barnet efter en skilsmässa till fullo har kvar både sin mamma och sin pappa, att barnet träffar dem så ofta att gemenskapen inte skärs av, så att barnet plötsligt står främmande för den ena förälderns miljö. Barnet behöver varma och konfliktfria kontakter med båda föräldrarna.

Del finns inte något i den lagstiftning som vi har i dag som hindrar en sådan tingens ordning. Tvärtom har det ofta framhållits hur viktigt det är alt båda föräldrarna lar aktiv del i den faktiska vården av barnet.

Del är ju också vad som sker i många fall redan i dag. Tro bara inte alt en mer formell än materiell ändring av en lagtext kommer alt ha någon positiv inverkan i alla de fall där man redan i dag strider om tider och klockslag när barnet skall vistas hos den ene eller den andre, där frågan om bidrag till barnets underhåll är en ständig källa till förargelse, där den dyra presenten till barnet uppfattas som en muta och där en liten present las som bevis för snålhet och bristande kärlek. En känd dansk barnpsykiater som sysslar med frågor som hör hit har sagt: "I hela denna kamp om pengar står pengarna som symbol för känslor.

Bitterhet, besvikelse, svartsjuka, vrede, kärlek och hat dikterar denna kamp."

Inga lagregler i världen hjälper upp sådana förhållanden.

Men det är just dessa barns intressen som måste värnas. Att skapa regler som bäddar för ytterligare kamp om tidpunkter och klockslag, om pengar till barnets kläder och nöjen, om uppfostrans inriktning och användningen av eventuella sparslantar är att göra dessa barn en björntjänst. Del är här inte fråga om några konservativa värderingar i negativ bemärkelse. Det är fråga om varsamhet med andra människors liv.

Jag vill påminna om att del är en inte föraktlig anhopning av remissinstanser som har höjt ett varnande finger i detta sammanhang. Dit hör de fiesta domstolar, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, domkapitlet i Stockholms stift, socialulredningen och namnlagsutredningen, Malmö sociala centralnämnd säger t, ex, alt många invändningar kan anföras mot förslaget om gemensam vårdnad för icke sammanboende föräldrar. Del finns stor risk för att många barn kommer all känna sig otrygga på grund av föräldrarnas gemensamma vårdnad, eftersom det kan bli oklart för barnet var det har sill egentliga hem. Nämnden befarar att denna oklarhet kan komma att leda till slitningar när föräldrarna skall fatta för barnet betydelsefulla beslut om t. ex. skolgång och sommarvistelse.

Där rök väl myten om de konservativa värderingarna.

Jag ser alltså med stor oro på den föreslagna möjligheten till gemensam vårdnad för föräldrar efter skilsmässan. Föräldrar som av skilda orsaker inte orkat leva tillsammans skall i fortsättningen i samråd lösa alla frågor som gäller barnets uppfostran, vård och ekonomi. Det förutsätts alt barnet i många fall skall bo på två håll med förhoppningsvis likvärdiga bostäder och med dubbel uppsättning leksaker. Några bestämmelser om hur föräldrarna ekonomiskt skall bidra till barnels underhåll ges inte. Vem som skall betala de nya jeansen eller den eftertraktade cykeln får avgöras från gång till annan. Om de ekonomiska förutsättningarna sviktar hos en av föräldrarna finns det nu inte någon möjlighet för den andre att få bidragsförskott. Vem som skall få göra förvärvsavdrag, var barnet skall anses ha sitt hemvist, vem som skall ha rätt till sjukpenning och vem som skall redovisa till överförmyndaren är några exempel på frågor som inte har blivit lösta i sammanhanget. Ett upplysande och uttömmande svar som lämnas i propositionen är alt det får avgöras från fall till fall var barnet vid tillämpning av de olika bestämmelserna skall anses ha sitt hemvist.

De ekonomiska frågor som inte har fått sin lösning är emellertid av högst påtaglig natur. Redan i äktenskap som består kan frågor om ekonomin framkalla dispyter och stridigheter. 1 de flesta fall kan ju problemen lösas i samförstånd. Men man frågar sig hur det skall gå till mellan föräldrar, vilkas äktenskap brutit samman - det är ingen värdering utan bara ett konstaterande av faktum, när jag säger del - och där parterna på var sitt håll kanske har ingått nya äktenskap med nya ekonomiska

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Faderskap och vårdnad om barn

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Faderskap och vårdnad om barn

förpliktelser. Som jag ser det är alltså förslaget om gemensam vårdnad efter äktenskapsskillnad som gjort för alt bygga upp motsättningar mellan föräldrar. Vem kommer dessa motsättningar att gå ut över? Jo, naturligtvis över det känsliga och lyhörda barnet. Efter år av mer eller mindre uttalade konfiikter slutar den gemensamma vårdnaden förmodligen ofta med en vårdnadsprocess, som då sannerligen inte kommer att vara särskilt lälllöst eller gå spårlöst förbi. Oroande är också all förslaget öppnar möjlighet alt betydligt lättare än vad som nu är fallet ändra vårdnadsbeslul och låta det ena vårdnadsbeslutet avlösa del andra. Den spärr som nu ligger i alt vårdnadsbeslut skall ändras endast när väsentligt ändrade förhållanden påkallar det föreslås nämligen bli borttagen ulan någon närmare motivering.

Den gemensamma vårdnaden ställer alltså krav på en generositet, ett samråd, en samarbetsvilja och en förmåga att nå gemensamma lösningar som jag tyvärr tror att få människor orkar med. Del har också i propositionen förutsatts att den föreslagna ordningen kommer att skapa nya problem. Där sägs att föräldrar kommer att vara i stort behov av den upplysning och del stöd som familjerådgivning kan erbjuda - en familjerådgivning som inte ens nu kan fylla de krav som ställs på den.

Man frågar sig vidare vilka människor som kan klara en gemensam vårdnad. Vid den hearing som utskottet haft med företrädare för advokater, domare och sociala myndigheter sade t, ex, en socialljänsleman helt spontant: "Detta är ju en klasslag, gjord för en exklusiv grupp människor med intellektuella, känslomässiga och ekonomiska möjligheter all på del sättet ta hand om barnet," Jag delar den uppfattningen. Vi tar med rätta bort beteckningarna barn utom äktenskap och barn i äktenskap, men skapar i stället nya grupper av barn med olika sociala värderingar. Det förvånar mig storligen att det bara är de moderata ledamöterna som går emot ett förslag som, för att använda Stockholms tingsrätts uttryckssätt, kan efterfrågas endast i en del mer sofistikerade fall.

Här har gjorts gällande all det är så anmärkningsvärt alt det är vi moderater, som förordar valfrihet, som går emot förslaget. Visst förordar vi valfrihet, men inte när det kan befaras att valfriheten går ut över andra människors väl och ve och särskilt inte när del gäller människor som inte kan opponera sig och säga ifrån. Vårt ansvar är mångdubbelt större när vi lagsliftar för människor som inte har möjlighet att reagera mot följderna av felaktiga beslut. Del krävs verkligen att vi går fram med varsamhet när vi ingriper i barns liv.

Jag är ledsen att jag måste säga att detta är ett illa genomtänkt förslag som absolut inte tillgodoser barnels rättmätiga intressen. Förslaget är enligt min uppfattning en verklighetsfrämmande skrivbordsprodukt. Det ger möjligen ullryck för en skön förhoppning om hur ett idealtillstånd borde vara men det har helt fjärmat sig från vardagens realiteter så som de flesta människor möter dem.

Man kan också fråga sig vad del är som föranlett förslaget. Del har talats om allmän opinion. Någon opinion i riksdagen kan del i varje

fall inte vara fråga om. Del som i riksdagen varit föremål för reservationer och omröstning har varit frågan om rätt för sammanboende ogifta att ha gemensam vårdnad. Men förslag om gemensam vårdnad för icke sammanboende har endast framförts i några motioner och anföranden, där man såvitt jag minns dessutom blandat ihop den rättsliga, juridiska vårdnaden med den faktiska vården.

Sammanfattningsvis vill jag alltså säga att jag med utgångspunkt i vad barnels bästa kräver bestämt motsätter mig gemensam vårdnad för föräldrar som inte bor tillsammans. Detta gäller såväl frånskilda som ogifta icke sammanboende föräldrar.

Jag vill tillägga att jag tror att det finns andra meningar inom moderata samlingspartiet. Men med den kännedom som jag under årens lopp fått om alltför många barns eländiga uppväxtförhållanden har det för mig personligen inte varit någon tvekan om vilken ståndpunkt jag skulle inta i dessa frågor. Tveklöst ställer jag upp för de regler som jag anser bäst skydda de barn som har största behovet av hjälp och stöd. Föräldrarnas krav på juridisk rättvisa får verkligen komma i andra hand.

Däremot har jag, liksom utskottet i övrigt, stor förståelse för all föräldrar som inte är gifta men som lever tillsammans skall dela det rättsliga ansvaret för barnet. Jag har alltså i princip inte något att invända mot detta. Med hänsyn till min inställning all gemensam vårdnad om barn skall förekomma endast vid sammanboende måste emellertid en del frågor utredas, t. ex. vad som avses med sammanboende och hur en upplösning av sammanboendet skall registreras. Det är en sådan utredning som herr Winberg och jag begär i reservationen 6.

I ett särskilt yttrande har vi närmare redovisat vår uppfattning om vilka kriterier som fordras för att följa föräldrars begäran om gemensam vårdnad, om nu sådan skall införas. Till vad som där sagts vill jag bara tillägga all den i reservationen 8 föreslagna regleringen skulle medföra att tämligen stora krav ställs på utredning, då föräldrar efter äktenskapsskillnad begär gemensam vårdnad, medan inga krav alls ställs när föräldrar, efter alt ha bott ihop, upplöser sill sammanboende och fortfarande bibehåller gemensam vårdnad.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 4, 5, 6, 9, 12 och 14 och vill i del sammanhanget påpeka all reservationen 14 inte är någon följdreservation, som det slår angivet i betänkandet.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Faderskap och vårdnad om barn

Herr OLSSON i Sundsvall (c) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av vad fru Lindquist sade om barnets rättsliga ställning vill jag framhålla att vi i utskottet livligt understött hennes motion om krav på utredning.

Möjligheterna till gemensam vårdnad för icke samboende skilda eller ogifta föräldrar angrips starkt av fru Lindquist. Centerledamöterna i utskottet har, som jag framhöll i milt tidigare anförande, velat ställa sig bakom förslaget, men det är givet att det fordras mycket information för all människorna skall kunna välja lämplig vårdnadsform för sina

Nr 143 barn. Beträffande informationen i denna fråga vill jag påpeka alt utskottet

Tisdagen den kraftigt understrukit vikten av alt en bred information om de nya reglerna

1 juni 1976 '■ deras konsekvenser lämnas och att en sådan information bör innehålla

--------------- en rekommendation för föräldrar som överväger all ha gemensam vård-

Faderskap och nad om sina barn att innan de ansöker härom ta kontakt med sociala

vårdnad om barn myndigheter eller advokat för att få råd och hjälp, så att de får en ordentlig

belysning av frågorna och kan bedöma vilka för- och nackdelar som

kan föreligga. Utskottet har också framhållit alt frågan om behov av

information bör ges regeringen till känna.

Beträffande de ekonomiska förhållandena tog även jag i milt anförande upp den bristen att dessa förhållanden inte har utretts tillräckligt tidigare. Utskottet har även kraftigt understrukit vikten av att den arbetsgrupp som skall arbeta med denna fråga gör del skyndsamt.

I princip går vi med på förslaget om gemensam vårdnad, därför all vi anser att det ökar människornas valfrihet. De som efter ordentlig information bedömer del som lämpligt i deras fall med gemensam vårdnad även efter äktenskapets upplösning skall ha den möjligheten att slippa, alt barnet rättsligt så att säga helt övergår till den ene föräldern, och därmed kanske enbart får kontakt med den ene föräldern och dennas släktingar.

Men som jag framhöll i milt anförande är vi starkt emot att den gemensamma vårdnaden görs till huvudregel, så alt människorna mer eller mindre tvingas in i ett sådant förhållande. Jag kan sammanfatta vårt ställningstagande genom alt säga alt vi anser all människorna bör ges denna rätt till gemensam vårdnad, men att vi starkt vänder oss emot all införa detta tvångsvis.

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är olyckligt all vi ofta får två debatter i samma fråga - vi har i dag fått exakt samma debatt som vi hade i går. Ibland tänker jag litet respektlöst all del, herr talman, vore bra om det här på talarstolen funnes ett anslag där det stod: "Har du ingenting all säga, så säg det inte här!" Det skulle kunna spara myckel tid för kammaren.

Att jag nu begärde ordet berodde på alt fru Liridqui§l log upp vad jag hade sagt om konservativa överväganden. Jag trodde att konservatism betydde bevarande av det bestående, och del är ju vad moderata samlingspartiet vill nå i det här fallet. Del är alltså en fullt adekvat beteckning.

Sedan vill jag reagera mot all fru Lindquist i sitt anförande tycktes vilja göra gällande all moderaterna var mera varsamma om människors liv än vi andra i utskottet. Så är del ju ingalunda. Vi har varit varsamma och tänkt på barnens bästa, eftersom vi vill att de föräldrar som är ense om gemensam vårdnad också skall få del. Det kan ingalunda vara till men för barnen att man försöker bevara enigheten mellan föräldrarna även sedan de separerat från varandra. Del måste tvärtom i hög grad vara till barnens bästa. 14

Fru LINDQUIST (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag hoppas att herr Sjöholm inte avsåg mig när han sade att man inte skulle stå och prata i talarstolen om man inte hade någonting att säga. Annars blir jag mycket besviken, för jag känner verkligen varmt och djupt för de frågor vi nu behandlar. Jag anser inte att man kan komma ifrån dessa problem genom klyschor.

Vad jag talade om var det konservativa i negaliv bemärkelse, som herr Sjöholm drog fram i går.

Sedan tyckerjag inte all vi längre bör diskutera på detta sätt, för som utskottets ordförande i går sade vill vi alla ta hänsyn till barnens bästa. Del är bara i uppfattningen om vad som är barnens bästa som vi skiljer oss åt.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Faderskap och vårdnad om barn

Fru HJALMARSSON (s):

Herr talman! I den proposition vi nu diskuterar och om en stund skall besluta om har del absolut största intresset knutits till förslaget om gemensam vårdnad. Flera talare har redan påpekat att utskottsarbetet har präglats av att barnens bästa stått i centrum och att alla barn har rätt till både mor och far. Trots detta har vi på grund av olika ideologiska grundvärderingar inte på alla punkter haft en fullt samstämmig uppfattning om hur barnens bästa i olika situationer skall tillgodoses. Enligt nuvarande lagstiftning kan föräldrar själva komma överens om vem av dem som skall ha vårdnaden om barnen vid skilsmässa. Domstolen dömer då enligt föräldrarnas egna önskemål om del inte uppenbart strider mot barnens bästa.'Tingsrätterna tar oftast skriftlig eller muntlig kontakt med barnavårdsnämnderna för att efterhöra om dessa har något alt invända mot föräldrarnas överenskommelse.

Undersökningar som gjorts angående hemskillnadsmål vid tingsrätterna visar att tvist i vårdnadsfråga endast förekommer i 5,1 % av fallen. De fiesta tvistefrågorna gäller underhåll till barn och underhåll till make. Detta betyder att de allra fiesta vårdnadsärenden görs upp av föräldrarna själva, ibland säkert med bistånd från socialarbetare som fungerar som medlingspart.

Det nya lagförslaget innebär att om föräldrarna är ense om att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt, så skall rätten besluta i överensstämmelse därmed om det inte uppenbart strider mot barnets bästa. Detta betyder att domstolarna kommer att ha samma handläggningsförfarande som nu gäller då föräldrar är ense om att endera skall ha vårdnaden.

De cenlerpartisliska ledamöterna i utskottet har reserverat sig mot propositionens förslag och vill att "uppenbart stridande mot barnens bästa" skall utbytas mot "skäligt med hänsyn till barnens bästa" elleratl "uppenbart" utmönstras ur lagtexten. De anser att någon form av utredning måste komma till stånd dels då föräldrar upplöser sitt äktenskap och är överens om att dela på vårdnaden, dels då ogifta föräldrar sammanboende under äktenskapliga förhållanden önskar få gemensam vårdnad.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Faderskap och vårdnad om barn

Då det gäller de ogifta sammanboende säger man i reservationen att man kan göra denna utredning mycket enkel. Jag vill påpeka all om man lägger ett krav på barnavårdsnämnden all den skall ta ställning till vad som är skäligt för barns bästa måste barnavårdsnämnden göra hembesök eller kalla till besök på socialbyrån för att utreda dels parternas inbördes förhållande, dels deras förhållande till barnet. Del är helt omöjligt för en barnavårdsnämnd att la ett beslut som skall ligga till grund för domstols bedömning och avgörande utan detta grundläggande utredningsförfarande.

Denna utredning vore att underkänna de sammanboendes samlevnadsform som vi tidigare godkänt i denna riksdag och även försökt att lagstifta omkring för att ge barnen samma rättsskydd som barn i äktenskap. Jag vill påpeka att de sammanboende föräldrarna inte är annorlunda än andra föräldrar bara för all de inte låtit viga sig. De har redan den praktiska och faktiska vårdnaden om barnen gemensamt och varför skulle man då inte låta dem få den rättsliga vårdnaden gemensamt utan all därför kräva en utredning. Föräldrar i ett äktenskap som vid skilsmässa vill behålla den gemensamma vårdnaden har precis som i dag då föräldrar är ense i vårdnadsfrågan tagit ett gemensamt ställningstagande till att detta är del bästa för barnen. En utredning skulle säkert riva och förstöra föräldrars inbördes förhållande samt även deras förhållande till barnet. Ett hembesök där skulle ge mycket litet av värde eftersom det gemensamma hemmet ej kommer att bestå. Föräldrarnas framtida situation måste på ett helt annat sätt penetreras, och man måste även ta upp en hel del av föräldrarnas positiva och negativa sidor för att sedan neutralt försöka dra ut konsekvenserna av detta och se vad delta skulle ha för återverkan på barnets fortsatta uppväxtvillkor. Det måste vara mycket svårt för all inte säga omöjligt för en myndighet att göra en objektiv bedömning av parter som själva är överens utan att störa deras inbördes förhållanden,

1 reservationen säger man att när föräldrar är ense i vårdnadsfrågan kan del medföra att vårdnaden anförtros åt den förälder som är mindre lämplig. Vi förnekar inte att detta kan inträffa men även i vårdnadstvister, där barnpsykiatriska kliniker, barnavårdsnämnder och till slut tingsrätten tar ställning i vårdnadsfrågan, händer det inte så sällan att man efier några år kan upptäcka att vårdnadsbeslutel var felaktigt. Man skall ha klart för sig att trots att all möjlig expertis är inkopplad är det helt omöjligt alt fullständigt göra neutrala och objektiva bedömningar av människor, alt förutse alla de kommande utvecklingar som inträffar i människors liv. De konflikter som kan uppslå med den gemensamma vårdnaden har utskottet mycket noga diskuterat, och att ekonomiska problem med all sannolikhet kan dyka upp och även alt informationsproblem kan uppstå när man skall ta ställning till den gemensamma vårdnaden har vi haft klart för oss. Utskottet har också skrivit myckel starkt på dessa båda frågor. Detta har herr Hammarberg tidigare redogjort för.

Då dessa frågor är lösta kommer en större grupp av människor att

utnyttja den gemensamma vårdnaden. Det är önskvärt att föräldrar själva så långt som möjligt gemensamt kan komma överens om barnen och att man gemensamt alltmer försöker komma bort från sina egna konfiikter och se lill barnens bästa. Detta kräver naturligtvis en attitydförändring, men den är redan på väg. Den lag som vi skall besluta om kommer med all sannolikhet att påskynda denna utveckling och kan betyda att föräldrar gemensamt tar mer hänsyn till barnen än till sin egen prestige och sina inbördes konflikter. Man bör därför inte införa strängare krav för att erhålla gemensam vårdnad än vad som i dag gäller när föräldrar är ense om all endera skall ha vårdnaden. Delta kan spoliera den önskade effekten av att gemensam vårdnad skall komma att utnyttjas av ett ökat antal föräldrar.

Herr talman! Jag yrkar avslag på reservationen 8 och bifall till utskottets betänkande i denna del.

Till utskottets belänkande har de socialdemokratiska ledamöterna bifogat ett särskilt yttrande beträffande barns rättsliga ställning. Utskottet har bifallit en motion av fru Lindquist där del begärs alt en allsidigt sammansatt arbetsgrupp snarast tillsätts med uppgift att se över hela området för barns rättsliga ställning och framlägga de förslag lill förstärkt rättsskydd som kan finnas påkallade.

Under utskottets behandling av propositionen och de motioner som väckts i anslutning till denna har, som jag tidigare påtalat, alla ledamöternas intentioner varit au barns bästa är det väsentligaste och att vi måste försöka förändra samhället och människornas syn på barnen så att de som föräldrar tog större hänsyn till barnens behov än lill sina egna behov och känslor. Del fanns därför ingen anledning för oss socialdemokrater att motsätta oss en utredning, även om vi ansåg att riksdagen redan lagstiftat om förbättrad barnomsorg och föräldraförsäkring, reformer som kommer att ha en positiv effekt för barnens framtid, och att de arbetsgrupper och utredningar som arbetar med barnomsorg, familjestöd och barnmiljö kommer att lägga fram förslag på olika områden. Socialutredningen, vars betänkande avses bli framlagt under året, kommer också att följas av lagstiftningsarbete. Naturligtvis skulle vi vara glada om en utredning kunde komma fram till något nytt och revolutionerande, men vi tvivlar på att en ny utredning skulle kunna dels greppa ett så stort fält, dels inom någon rimlig tid lägga fram förslag som inte de i dag sittande arbetsgrupperna och utredningarna kommer att ta med i sina betänkanden. Jag vill säga till fru Lindquist att vi socialdemokrater inte alls är nöjda med de nuvarande förhållandena, men vi tror att de förslag som är alt vänta kommer atl leda lill ändringar som blir just till barns bästa.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande i denna del än bifall till utskottets hemställan.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Faderskap och vårdnad om barn

Herr OLSSON i Sundsvall (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är väl omöjligt att undvika att fel begås vid beslut om vårdnad av barn. I varje fall kan det bli beslut som visar sig på sikt

2 Riksdagens protokoll 1975/76:143-144

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Faderskap och vårdnad om barn

vara mindre lyckade. Men det måste i varje situation vara domstolens uppgift atl försöka bedöma vad som är barnels bästa. Det är detta vi har velat trycka på i reservationen 8 och i följdreservationen med nr II.

Vi vill alltså att domstolen vid avgörande av frågan om gemensam vårdnad skall i högre grad se till barnets bästa, och då kan man ändra lagtexten på två sätt. Det ena vore atl ta bort ordet uppenbart, så atl det i lagtexten skulle hela att domstolen skall besluta om gemensam vårdnad om det ej är stridande mot barnets bästa. Den andra möjligheten - och det är den vi har stannat för i reservationen - är atl del skall beslutas om gemensam vårdnad om det är skäligt med hänsyn till barnets bästa.

Båda de här synpunkterna hade framkommit i remissyttrandena. Advokatsamfundet skrev atl man inte är motståndare lill reformen utan tillstyrker att gemensam vårdnad skall bli möjlig. Emellertid måste, framhöll samfundet, vid en sådan reform garantier skapas för att barnens bästa tillgodoses. Vidare sägs det atl bestämmelser bör införas om alt domstol skall tillse atl överenskommelse om gemensam vårdnad är förenlig med barnels bästa. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län stannade för det andra alternativet, nämligen alt ordet uppenbart skulle utgå ur lagtexten.

Den utredning som fordras för att domstolen skall förvissa sig om att den gemensamma vårdnaden är förenlig med barnets bästa kan heller inte helt undvaras när domstolen har lill uppgift att i sin bedömning förvissa sig om alt åtgärden inte är uppenbart stridande mot barnets bästa. 1 båda fallen måste domstolen på något sätt kontrollera förhållandena, och del sker väl genom uppgifter från barnavårdsnämnden.

Skillnaden mellan utskotlsmajoriielen och reservanterna inskränker sig då lill att vi i lagtexten mera vill trycka på hänsynstagande till barnets bästa.

Fru HJALMARSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är väldigt stor skillnad om domstolen tar telefonkontakt med barnavårdsnämnden för att höra om den har något att invända mot en gemensam vårdnad eller om man skall göra en utredning. Vi vet att utredningar i regel skärper alla konflikter och att utredningar i de här fallen kanske t. o. m. skulle få fram konflikter som i dag inte finns. Det är ett förmynderi över föräldrarna atl fordra en utredning. Det är ju föräldrarna som redan har den faktiska vårdnaden om barnen, och man har tidigare inte ifrågasatt om de har varit lämpliga eller inte lämpliga. Man bör naturligtvis också tro på föräldrarna. Del är föräldrarna som skall la ansvaret och de bör i fråga om den gemensamma vårdnaden själva fö ta ställning.

Herr OLSSON i Sundsvall (c) kort genmäle:

Herr talman! Hur kontakterna skall ske mellan domstol och barnavårdsnämnd skall jag inte uttala mig om. Uppenbart är under alla förhållanden alt domstolen i båda fallen måste förvissa sig om, i del ena fallet att gemensam vårdnad inte är uppenbart stridande mot barnets bästa, i det andra fallet att gemensam vårdnad är skälig med hänsyn till barnets

bästa. Del innebär inget underkännande av föräldrarna. Jag tror att även med vårt förslag lill lagtext kommer i de allra flesta fall domstolen att besluta så som föräldrarna önskar.

I mitt anförande log jag emellertid upp några fall där det kan länkas alt gemensam vårdnad inte är förenlig med barnets bästa. Jag nämnde möjligheten att den ena föräldern utsatts för tvång, dvs. att vederbörande egentligen inte vill ha gemensam vårdnad men genom påtryckningar ändå har kommit atl ansöka om det. Jag tog också upp ett exempel där jag citerade invandrarverkels synpunkter på vårdnadsfrågan då den ena föräldern inte är svensk medborgare.

Del är alliså inte fråga om något underkännande av föräldrarna. 1 så fall skulle ju alla restriktioner som ger samhället möjlighet alt besluta något om barn vara ett underkännande av föräldrarnas rättigheter all besluta om sina barn. Det är ju en ständig avvägning mellan föräldrarätten och samhällets allmänna värderingar.

Jag tror att det krav som vi ställer här skulle vara till nytta för den reform som riksdagen nu förmodligen med stor majoritet kommer atl besluta om.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Faderskap och vårdnad om barn

Fru HJALMARSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker det var onödigt att reservera sig på denna punkt om man tror att domstolarna ändå kommer att döma efter föräldrarnas överenskommelse och att de sålunda utgår ifrån att föräldrarna är kapabla att själva göra en bedömning.

Den här reservationen var tydligen helt onödig.

Fru FRÄNDÅS (s):

Herr talman! I propositionen 170 föreslås vissa ändringar i föräldrabalken. När del gäller vårdnadsreglerna föreslås att den gemensamma vårdnaden inte nödvändigtvis behöver upplösas vid skilsmässa. Även föräldrar, som inte är eller inte har varit gifta med varandra föreslås kunna få gemensam vårdnad om sina barn, oberoende av om de bor tillsammans eller ej. Förutsättningen är att föräldrarna är ense om att vårdnaden skall utövas gemensamt och att domstolen finner all det inte uppenbart skulle strida mot barnets bästa. Dock kan den gemensamma vårdnaden upphöra, om någon av föräldrarna önskar det. De här föreslagna ändringarna i föräldrabalken måste hälsas med största tillfredsställelse. De utgör ett stort steg framåt i det familjepolitiska reformarbetet.

Men reformarbetet i fråga om gemensam vårdnad måste fortsätta. Syftet måste vara atl göra den gemensamma vårdnadens principer lill själva huvudregeln för vårdnad av barn. Om en vårdnadsivist kan sättas i gång av endera föräldern när som helst och av vilket skäl som helst, kan föräldrar drivas från sitt gemensamma ansvar för barnen till att bli varandras uppskrämda motparter. Om den gemensamma vårdnaden var huvudregel, skulle antalet vårdnadstvister kunna minska lill ett minimum.

Det kan inte förnekas att den gemensamma vårdnaden i ett inledningsskede kan innebära praktiska problem. Reglerna för underhållsbidrag och

Nr 143 sociala bidrag är inte utformade med hänsyn till att gemensam vårdnad

Tisdieen den utanför äktenskapet kan förekomma.

I iuni 1976 Departementschefen uttalar dock i propositionen alt en särskild arbels-

_____________ grupp tillsatts, med uppgift att bl. a. överväga frågorna om ekonomiskt stöd

Faderskap och i de situationer som kan uppkomma vid delad bosättning och gemensam

vårdnad om barn vårdnad. Det är vår förhoppning att arbetsgruppen snarast utarbetar förslag som kan lösa de här frågorna. Den gemensamma vårdnaden far inte bli ett privilegium för de socialt och ekonomiskt bäst gynnade. Del är ju barnens bästa det gäller. Och för barnen måste det innebära ökad trygghet atl ha nära relationer till båda föräldrarna, även om mamman och pappan inte lever tillsammans. Det kan naturligtvis medföra att vissa föräldrar får tona ned sina inbördes konflikter och samarbeta i en rad problem som rör barnen. Hur samarbetet mellan föräldrarna fungerar beror dock till stor del på vilken allmän attityd som finns när det gäller föräldraskap. Enligt vår mening bör det vara självklart att föräldrar har ett gemensamt ansvar för sina barn, även om mamman och pappan inte har så nära relationer till varandra. Utskottet skriver i sitt betänkande:

"Utskottet vill emellertid tillägga att man självfallet bör hysa förhoppningen atl utvecklingen skall gå i den riktningen atl föräldrar i stor utsträckning kommer atl utnyttja möjligheten lill gemensam vårdnad. Utskottet avvisar därför inte tanken på att det i en framtid kan finnas anledning atl ånyo pröva frågan om gemensam vårdnad som huvudregel."

Vi motionärer delar utskottets förhoppning att ett stort antal föräldrar skall utnyttja möjligheten lill gemensam vårdnad. De positiva erfarenheter som då kan komma fram kan sedan ligga till grund för det fortsatta reformarbetet på det här området. Målsättningen måste på sikt vara alt den gemensamma vårdnaden blir huvudregel för alla föräldrar, oavsett om de är gifta med varandra eller inte och oavsett om de bor tillsammans eller ej.

1 detta anförande instämde fru Andersson i Kumla (s).

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag är i och för sig anhängare av den gemensamma vårdnadens principer och anser att dessa principer i en framlid bör bli huvudregel för vårdnaden av barn. Samtidigt som jag har denna principiella inställning är jag dock fullt medveten om atl det kan, och kommer atl, uppslå vissa problem i samband med införandet av gemensam vårdnad av barn när föräldrarna inte sammanbor.

Det jag framför allt tänker på är att reglerna om underhållsbidrag och
övriga sociala bidrag inte är utformade med hänsyn till att gemensam vård
nad kan förekomma utanför äktenskapet. Som jag framhållit i motionen
1975/76:2418, som jag' väckt tillsammans med ett antal partivänner med
anledning av den proposition som vi nu behandlar, hade del varit värdefullt
om dessa och andra ekonomiska frågor, som sammanhänger med den ge-
20 mensamma vårdnadens principer, hade fått sin lösning innan reformen nu

genomförs.

Även departementschefen är medveten om de problem som uppstår, och då kanske framför allt i de fall då gemensam vårdnad kommer till stånd i samband med en äktenskapsskillnad. Därför har en särskild departemental arbetsgrupp tillsatts, som lillsammans med - i varje fall i nära samråd med - familelagssakkunniga och socialpolitiska samordningsutredningen skall pröva frågorna rörande bidragsförskott och andra sociala frågor som hänger samman med barnens underhåll och även överväga frågor om ekonomiskt stöd i de olika situationer som kan uppkomma vid delad bosättning och gemensam vårdnad. Sannolikt kommer även skattefrågorna att behöva penetreras, eftersom beskaltningsproblematiken också har samband med gemensam vårdnad. Denna fråga har f ö. lagutskottet över huvud taget inte nämnt ett ord om i delta betänkande.

Jag anser att del är mycket angeläget att reglerna om olika sociala förmåner mycket snabbt anpassas lill de nya bestämmelser som anges i propositionen. 1 annat fall är jag rädd för att reformen endast kan utnyttjas av föräldrar med god ekonomi.

Utskottet synes dela den uppfattning som vi har fört fram i vår motion och skriver i sitt belänkande, alt det otvivelaktigt förhåller sig så att nuvarande regler om studiehjälp, bidragsförskott och bostadstillägg inte är anpassade till det system med gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta och inte sammanbor.

Del är enligt min mening en from förhoppning atl lita till, att den nu tillsatta arbetsgruppen från berörda departement skall kunna lösa de här komplicerade frågorna omgående. Men det är dock angeläget att arbetsgruppen snabbi tar sig an dessa spörsmål och så skyndsamt som möjligt föreslår förändringar, så atl den principiellt riktiga lagstiftningen om gemensam vårdnad av barn skall kunna komma alla till del oavsett vilken ekonomisk bakgrund föräldrarna har.

Utskottet delar vår uppfattning och understryker, att arbetsgruppen skyndsamt behandlar dessa frågor och kommer med förslag till lagändringar i de sociala frågor som jag här något kortfattat berört, så atl förslag så snabbt som möjligt kan föreläggas riksdagen.

En annan fråga, som också kan bli komplicerad i samband med den gemensamma vårdnadsprincipen, är redovisningen till överförmyndaren om föräldrar som icke sammanbor delar förmynderskapet för barnet. Hur skall denna redovisning gå till? Här menar utskottet, att problemet naturligtvis finns och att praktiska problem kan uppstå när del just gäller föräldrarnas redovisning för förmynderskapet. Jag tycker att del hade varit lämpligt att den arbetsgrupp, som skall syssla med atl lösa frågan om bidragsförskotten och andra sociala frågor, även hade fått utarbeta praktiska riktlinjer för hur redovisningen till överförmyndarna skall ske.

Utskottet har inte ansett detta lämpligt och hävdar i stället atl man från överförmyndarna noga skall beakta de problem som kan uppstå och all överförmyndarna skall ge förmyndarna hjälp och erforderliga anvisningar. Förvisso måste överförmyndarna göra detta, men här gäller ju atl de regler

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Faderskap och vårdnad om barn

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Faderskap och vårdnad om barn

som måste utformas på området måste bli enhetliga och lika över hela landet. Vi har en överförmyndare i varje kommun. Del är därför angeläget och viktigt alt regeringen nogsamt följer utvecklingen på del här området och, om så blir nödvändigt, vidtar åtgärder så att de praktiska problem som uppenbarligen uppslår inte leder till negativa konsekvenser för barnen. Herr talman! Mitt inlägg i debatten skall inte uppfattas som om jag vore negativt inställd lill principen om gemensam vårdnad. Den motion som tagit upp denna princip och som väckts av fru Frändås har också undertecknats av mig. Trots min principiella inställning hyser jag dock vissa betänkligheter för atl man inte löst problemet och anpassat de ekonomiska och sociala förmånerna till den dubbla vårdnadens princip före reformens genomförande. Del är min förhoppning att den tillsatta depariemeniala arbetsgruppen skall arbeta snabbt och framlägga förslag till lösningar på dessa problem, så att reformen kan komma alla till del oavsett ekonomisk ställning.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i belänkandet på

alla punkter utom punkten 13, där jag stöder reservationen 13 som bl. a.

undertecknats av de socialdemokratiska ledamöterna.

Frti LUNDBLAD (s):

Herr talman! Historiens vingslag borde susa genom kammaren i dag när beslut skall fattas i frågan om nästan identiska regler för de rättsliga relationerna mellan föräldrar och barn, oavsett om barnen föds inom äktenskap eller utom äktenskap,

1908 höll de svenska arbetarkvinnorna sin första kongress. Ett av kraven från denna kongress var: Jämställ s, k, oäkta barn med barn i äktenskap!

År 1976 tar vi det sista steget i denna riktning, och som tidigare agerande i dessa frågor känner jag därför i dag stor tacksamhet. Under åren har myckel förtryck och trakasseri varit vardagsintryck för den ensamma modern och hennes barn. De har ofta fltt leva en isolerad tillvaro. Förr i tiden hånades ofta dessa barn; det kan många skönlitterära berättelser tala om för oss.

Litet av denna tidsanda, som lyckligtvis numera är historia, förnimmer jag fortfarande när i Allmänna barnhuset ännu i dag på begäran från vuxna personer som vill veta namnet på sin mor ett förseglat kuvert måste plockas fram från arkivet och öppnas för alt namnet på modern skall bli känt för barnet. Detta är en kall fläkt från en omänsklig tid då ett barn och dess mor bedömdes efter dess börd. Jag vill gärna tacka departementschefen och lagutskottet för de klara uttalandena i frågan om all ta bort termerna "barn i äktenskap" och "barn utom äktenskap". Del blir nu också grönt ljus för alla föräldrar - gifta, ogifta eller frånskilda -att gemensamt ta föräldraansvaret för barnet, om de vill det. Jag tror att många unga föräldrar kommer att välja detta gemensamma ansvar för barnen.

Ett omfattande utredningsarbete bedrivs f, n, kring barnets situation i dagens samhälle. Man söker stödja alla barn och familjer som behöver samhällets hjälp. Den sociala serviceverksamheten kommer också i en förändrad socialvård alt få större praktiska möjligheter atl arbeta förebyggande. Del

är därför viktigt att vi inte låter oss avskräckas av ärenden från domstol med negativa relationer mellan föräldrarna. Min erfarenhet säger mig alt många föräldrar kan samsas kring barnens behov, om de får en möjlighet till det. Del är nu man måste visa det förtroende för föräldrarna och hemmen som partierna ofta ger uttryck för i familjepolitiska löften inför ett val.

Ett annat problem som löses genom dagens beslut - trots reservationer från moderat håll - är frågan om atl minska ner behovet av bördstalan genom dom. När annan man än moderns nuvarande eller tidigare make erkänner faderskapet hävs den äkta mannens faderskap, om också barnavårdsnämnden har godkänt atl så sker.

Lagutskottet uttalar atl de tidigare reglerna inte var särskilt praktiska och tidsenliga. Jag skulle vilja kalla dem nästan omänskliga. Den som ofta fått vara god man i sådana rättegångar och har fäll medverka vid plågsamma blodprov på späda och små barn - ibland måste narkos tillgripas -, som upplevt hur man ibland ställde till bekymmer för den reellt utomstående mannen i del upplösta äktenskapet, vet, atl allmänheten i motsats till juristerna ansett lagens bokstav och anda vara stel och otidsenlig. Detta förslag, herr talman, innebär i realiteten bifall till den motion som väcktes vid 1974 års riksdag av fru Hörnlund.

De principer som i dag fastslås av Sveriges riksdag är myckel vikliga. Många av Sveriges barn och föräldrar kommer att hysa tacksamhet mot framsynta lagstiftare.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag utom på punkten 13.

Nr 143

Tisdagen den 1 juni 1976

Faderskap och vårdnad om barn

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Vi som har arbetat för att ge föräldrar som inte är gifla möjlighet lill gemensam vårdnad om sin barn ser naturligtvis del beslut som antagligen kommer att fattas här i dag som en stor framgång. Del är bara tre år sedan förslaget först väcktes i riksdagen. Jag tror också alt många föräldrar kommer atl hälsa beslutet med glädje. Men ändå är det naturligtvis inte för att tillgodose föräldrarnas krav på rättvisa som vi har framfört delta förslag, utan för att ge barnen rätt till båda sina föräldrar. Tanken är att vi bör hjälpa människor att undvika konflikter. Den nuvarande lagslifiningen uppammar ofta motsättningar som kunde ha överbryggats. Vi vill stimulera de ogifta föräldrarna att gemensamt ta ansvar för sina barn - både när de lever tillsammans och när de inte gör det.

Det är naturtigtvis oroande alt en erfaren jurist som Inger Lindquist framför så skarpa varningar som hon har gjort här i dag. Man kunde av hennes inlägg fa intrycket att alla tänkbara olyckor kommer all följa med denna nya lag och att - i motsats lill vad.som kommer atl inträffa - det nuvarande systemet fungerar ganska hyggligt. Jag tror atl Inger Lindquist skjuter över målet med den bild hon tecknar.

Möjligheten till gemensam vårdnad kommer naturligtvis inte alt lösa alla problem. Det kommer fortfarande atl vara konflikter mellan föräldrar -både när de lever lillsammans och när de inte gör det. Men frågan är:

Nr 143

Tisdagen den 1 juni 1976

Faderskap och vårdnad om barn

Om vi ger människor en möjlighet alt enas - kommer några atl ta den? I så fall kan delta förslag ha ett värde. Men de som inte kan enas om vårdnaden kommer naturligtvis inte atl kunna utnyttja lagen - för dem blir det ungefär som nu,

Inger Lindquist säger all av dem som inte kan leva ihop sedan - som hon litet drastiskt uttrycker det - äktenskapet har brutit samman kan man inte vänta sig att de skall kunna lösa vårdnadsfrågorna i godo. Del är väl ändå att generalisera? Antalet skilsmässor har ökat, och de har självfallet många olika orsaker. Men jag är övertygad om atl del finns många fall där föräldrarna myckel väl kan enas om vad som skall hända med deras barn och att delta kan ske i ett växande antal fall,

Inger Lindquist säger att detta är en klasslag, som bara kan utnyttjas av sådana som har utbildning. Jag tror inte del. Del behövs inte någon särskild utbildning för att vilja la ett gemensamt ansvar för sina barn. Vi som har utbildning bör kanske vara litet återhållsamma med sådana påståenden. Jag tror att de ekonomiska frågorna, som herr Hugosson tog upp, är betydligt viktigare. Jag vill inte bestrida atl möjligheten till gemensam vårdnad kanske i början kommer att utnyttjas i större utsträckning av människor som har både god ekonomi och bra utbildning. Men är det egentligen något anmärkningsvärt? Är del inte alllid så, alt nya möjligheter i lagslifiningen i första hand utnyttjas av människor som har möjlighet atl själva la reda på vilka rättigheter de har? Om man anser alt det är värdefullt att även föräldrar som inte är gifta och som inte lever tillsammans får ta gemensamt ansvar för sina barn, är det då inte någonting att önska sig all några utnyttjar denna möjlighet och på det sättet visar - får vi hoppas - alt del fungerar i praktiken? Man löser ju inte några problem genom att inte ge någon den här möjligheten.

Inger Lindquist sade också att man i tidigare förslag har blandat ihop rättslig vårdnad och faktisk vårdnad. Jag kan inte minnas att det har skett, men det är möjligt. Jag tycker snarare alt det i Inger Lindquisls anförande fanns en viss tendens i den riktningen. Dagens beslut betyder ju inte att vi beslutar hur föräldrarna skall ordna den faktiska vårdnaden. Det innebär t. ex. inte något ställningstagande för tanken atl barnen bör bo lika mycket hos båda föräldrarna. Del måste naturligtvis bero på de faktiska omständigheterna och vad föräldrarna vill. Det enda som det inntebär är atl man får en viss press på föräldrarna alt enas om viktiga beslut som rör barnen, och det är just syftet. Motsatsen, nämligen alt den ena föräldern beslutar moi den andras vilja, är en nödlösning, någonting som skall undvikas för barnets skull - för alla inblandade parters skull,

1 motioner och i debatten har föreslagits att gemensam vårdnad skulle vara huvudregel, även när föräldrarna inte lever lillsammans. Jag tycker alt det är en sympatisk tanke och kan mycket väl tänka mig att man i framtiden kommer atl finna atl det blir möjligt. Men samtidigt ligger del ett värde i all reformen i dag, av allt alt döma, kommer atl beslutas med stor majoritet. De som har talat för atl gemensam vårdnad skulle vara hu-

vudregel har också understrukit att de ser utskottets förslag som ett stort Nr 143

steg framåt. Tisdagen den

Dagens beslut innebär bl, a, alt man får erfarenhet av hur en gemensam j jm-jj 1975

vårdnad av föräldrar som inte bor tillsammans kommer atl fungera i ------

praktiken. Jag tror alt det inom familjerätten, som rör människors privata Faderskap och liv i så hög grad, är betydelsefullt alt reformer sker sleg för steg, där vårdnad om barn varje steg kan grundas på erfarenheterna av tidigare åtgärder. Därför ansluter jag mig på den punkten lill utskottets förslag.

Jag skall säga några ord om underhållsbidragens storlek. Vi har vissa automatiska regler för uppräkning av underhållsbidragen. Det är i och för sig värdefullt med ett sådant system. Men de nuvarande reglerna har lett till en orimlig situation för många underhållsbetalande. Herr Lennart Andersson visade det mycket övertygande i går. Delta har inte kunnat rättas till med den nuvarande lagstiftningen och med den praxis som man har haft i domstolarna. Därför har det väckts motioner från, tror jag, alla partier, med olika uppslag till en bättre ordning. Man hardiskuleral jämkningsregler, skatteregler och ändringar i lagen om automatisk uppräkning av underhållsbidrag.

Det är värdefullt att hela frågan om underhållsbidragen nu kommer att utredas snabbt. Men någonting måste ändå göras omedelbart, före justeringen av underhållsbidragen nästa vår. Familjelagssakkunniga har, som nämnts tidigare, diskuterat denna fråga ingående. Vid en uppvaktning i justitiedepartementet begärde utredningen att få lägga fram ett delbetänkande på detta område, men departementet sade nej. Det var ett misstag, enligt min uppfattning,,alt man inte lät utredningen göra det. Den socialdemokratiska ståndpunkten i lagutskottet får väl ses som ett erkännande av det misstaget.

Jag tycker att utskottet borde ha kunnat enas - eller i varje fall få fram underlag för en betydande majoritet i riksdagen för en snabb ändring. Diskussionen här har enligt min mening visat att man står varandra nära i sakfrågorna. Det är ingen som är nöjd med del nuvarande tillståndet. Man borde nu ha kunnat uttala alt ökade möjligheter lill jämkning av underhållsbidragen bör skapas och alt en sådan ändring skall införas från årsskiflet, men ändå ge justitiedepartementet möjlighet all bereda frågan om själva lagtexten ytterligare, för att tillgodose de invändningar av mer juridisk art som har kommit fram under utskottsbehandlingen. Den här frågan har ju tagits upp i motioner och inte i själva propositionen.

Därför skall jag, herr talman, be alt få framställa ett yrkande med den innebörden, nämligen

alt riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:675, yrkande 3, och 1975/76:1124

dels ger regeringen till känna att möjligheten till jämkning av underhållsbidrag bör utvidgas på i huvudsak det sätt som anges i motiveringen till reservationen 13,

dels hos regeringen anhåller att förslag till lagändring med denna innebörd
föreläggs riksdagen i sådan tid atl ändringen kan träda i kraft den I januari 25

1977.

Nr 143

Tisdagen den ijuni 1976

Faderskap och vårdnad om barn

Herr talman! Jag yrkar alltså bifall till detta yrkande under punkten 13. I synnerhet för de socialdemokratiska ledamöterna borde det vara möjligt att ansluta sig till milt yrkande, om man har någon tillförsikt inför höstens val. Mot bakgrund av vad som har sagts här av ledamöter från andra partier borde del även vara möjligt för fler atl ansluta sig till det,

I övrigt ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr SVANSTRÖM (c) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av herr Romanus anförande får jag erkänna att det förslag som han framlagt kan i jämförelse med reservationen 13 anses ha vissa fördelar, eftersom del skulle ge möjlighet till någon form av moiivultalande i samband med en lagtextändring. Men herr Romanus anförande visade ju också att familjelagssakkunniga arbetar med de här frågorna och anser även alt de bör beredas med förtur.

Jag anser, herr talman, atl utskottets på s, 98 i betänkandet redovisade ställningstagande måste vara den bästa grunden för kommande ändringar i lagstiftningsarbetet på den här punkten. Därför ber jag att få vidhålla mitt tidigare ställda yrkande om bifall till utskottets förslag.

Herr ANDERSSON i Södertälje (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Romanus och jag är helt överens om att vi behöver underlätta möjligheterna lill jämkning av underhållsbidrag, och det deklarerade vi bägge två redan den 8 april 1975 vid en gemensam sammankomst i del här huset.

Under den utskottsbehandling som förevarit har den socialdemokratiska gruppen lagt fram ett konkret förslag för atl verkligen åstadkomma vad vi tidigare har talat om. I det skedet kommer nu under kammardebatten herr Romanus med ett annat yrkande. Det yrkandet, som alltså i dag läggs på kammarens bord, borde rätteligen ha framlagts i utskottet, så an man då hade kunnat få överväga det. Folkpartiet har tydligen helt missal den här delen av frågan i utskottet.

Om vi ser närmare på herr Romanus förslag finner vi atl han lar hela den motivering som vi anför i vår reservation men sedan har en annan kläm. Som jag framhöll i går har vårt förslag utarbetats i samråd med en rad jurister, och vi kan inte uppleva alt det är något hastigt tillkommet förslag, ulan del är väl genomtänkt.

Herr talman! Jag ser ingen anledning att gå ifrån det yrkande som jag ställde i går på bifall till reservationen 13 utan vill vidhålla detta.

Herr WINBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! När jag i mitt anförande i går behandlade vissa underhållsfrågor och bl. a. diskuterade vad som sagts i reservationen 13, så framförde jag all ett skäl till alt jag tog avstånd från reservationen var alt jag tyckte att de motiv som anförts där var ganska knapphändiga, 1 det yrkande som herr Romanus nu framställt föreslår han alt riksdagen skall ställa sig bakom ungefär samma motiv och med dem som grund få lill stånd en viss

lagändring. Den negativa uppfattning som jag framförde i går beträffande Nr 143 reservationen 13 gäller därför i samma utsträckning herr Romanus yrkande Tisdagen den i dag, och med anledning därav instämmer jag i vad herr Svanström sagt j jpj 1975

och vidhåller yrkandet om bifall till utskottets hemställan,

Faderskap och

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle: vårdnad om barn

Herr talman! Nej, herr Andersson i Södertälje, folkpartiet missar ingenting i lagutskottet. Det är min mycket fast grundade övertygelse att utskottet har rätt på den här punkten, och jag tycker precis som herr Winberg alt reservationen inte är speciellt stark - den är faktiskt ganska hafsig,

I reservationen skriver man ju att inte varje förändring skall innebära jämkning. Ja, men då stämmer ju lagtexten som den är nu, för det är just detta som den gällande lagtexten ger uttryck åt, att inte varje förändring skall betyda en jämkning. Man säger emot sig själv, och det är väl reservanterna som har missat någonting i tankekedjan i lagutskottet.

Vidare står det - och det är väl ganska egendomligt uttryckt - all det skall vara en ändring som är "något så när" betydelsefull. Uttrycket något så när har jag aldrig hört i ett lagtekniskt sammanhang. Det är ett typiskt hafsigt uttryck.

Det står också att jämkning skall ske om bidraget inte längre framstår som rimligt. Det tycker jag nästan är en skärpning i förhållande lill det som nu står, att det skall vara väsentligen ändrade förhållanden.

Jag håller alltså med herr Winberg om att det bästa i detta sammanhang är utskottels skrivning, där del sägs att familjelagssakkunniga, som håller på att utreda dessa frågor, bör få framlägga förslag, gärna med förtur. Då får vi in frågorna i rätt sammanhang.

Det har inte varit någon miss från vårt håll i delta fall, herr Andersson i Södertälje, missen har i så fall snarare gjorts av reservanterna.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Denna diskussion visar atl del råder stor enighet om atl något måste göras för att öka möjligheten till jämkning av underhållsbidrag. För att det inte skall råda några missförstånd vill jag också understryka att därmed inte sägs var underhållsbidragen skall ligga, utan bara atl domstolarna skall ges större möjligheter att ta hänsyn till den aktuella situationen för de inblandade parterna, både den som betalar underhåll och den som tar emot underhållet.

Den faktiska skillnaden i uppfattning är inte så stor atl jag har funnit
anledning alt se detta som en partipolitiskt skiljande fråga. Och att mitt
yrkande lagts fram under debatten betyder ju inie att det kommer som
en överraskning, varken för herr Andersson i Södertälje eller för andra
ledamöter. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att det borde ha
varit möjligt för utskottet att presentera ett betänkande, där man inte
hade behövt förutse en ganska jämn uppdelning här i kammaren - för
att nu uttrycka sig försiktigt - i en fråga som gäller beslut om lagtext
som är viktig för många människors privatliv. Det borde ha varit möjligt 27

Nr 143 för utskottet alt samla sig till ett beslut med större utsikter till bred

Tisdagen den ""J°"' ' kammaren.

1 iuni 1976 '" '"' ' '*'' upprepa vad som slår i mitt yrkande, nämligen

,____________ alt man, på i huvudsak det sätt som anges i reservationen 13, skall göra

Faderskap och en lagändring som kan träda i kraft vid den lidpunkt som föreslås i re-

vårdnad om barn servationen. Om herr Andersson i Södertälje hyser någon som helst förtröstan inför höstens val, borde han kunna ansluta sig till att man ger justitiedepartementet möjligheter att överväga dessa laglekniska frågor. För del har ju ändå riktats en del sakliga invändningar mot denna reservation, och del kan inte vara någon nackdel atl få lagtexten och moiivtexten litet bättre förberedda.

Herr ANDERSSON i Södertälje (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte spetsa till debatten och driva den längre än nödvändigt, utan jag vill bara säga några ord till herr Sjöholm,

Under den tid som herr Sjöholm deltagit i arbetet i utskottet har samarbetet varit mycket gott, och herr Sjöholm har i många frågor intagit en självständig och många gånger också radikal ståndpunkt som har fört utvecklingen framåt. Självfallet respekterar jag herr Sjöholms uppfattning även i den fråga som vi nu diskuterar, men jag måste säga att jag är förvånad över herr Sjöholms inställning med hänsyn lill hans tidigare arbete, när vi har diskuterat familjelagstiftning och liknande frågor.

När jag sade att folkpartiet tydligen har missat så menade jag alt man kanske hade vunnit på om man hade haft bättre kontakter mellan de olika ledamöterna i folkpartigruppen. Då hade vi kanske kunnat klara av detta i utskottet. För det tycks ju i alla fall finnas en viss dissonans i uppfattningarna pä denna punkt.

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Inom det liberala folkpartiet har vi ingen sådan uniformering atl vi påtvingar varandra våra uppfattningar. Har vi litet olika meningar, så vidhåller vi ofta dem. Och här är det ju inga klyftor som skiljer oss åt.

En av anledningarna lill att jag härden uppfaltningjaghar, herr Andersson i .Södertälje, är alt jag har god kontakt med sådana här ärenden i min verksamhet som kronofogde. Jag vet därför att de som är underhållsskyldiga ofta har del svårt, men många underhållsberättigade har det också myckel svårt, kanske ännu svårare. Här är del alltså två parter, en som skall betala och en som skall ha pengarna. Vi måste länka på båda. Och i min verksamhet som kronofogde har jag som sagt ofta upplevt att det är den underhålls-berättigade som ligger sämst till.

Att bara hastigt och lustigt ändra en lagtext-del gör vi inte här i riksdagen.

Del har också herr Svanström framhållit. Ibland hör vi nästan till leda atl

vi inte skall vidta några åtgärder för alt en utredning är tillsatt. Den här

frågan har familjelagssakkunniga i uppgift att handlägga. Utredningen har

28 redan diskuterat den och haren uppfattning. Varför då inte hänskjuta frågan

till den utredningen? Kan herr Andersson verkligen motivera alt vi skall     Nr 143
frångå en stadgad praxis, en praxis som det finns ovanligt goda skäl att     Tisdagen den
följa just i det här fallet?                                                 j jjj [97g

Fru JACOBSSON (m); Faderskap och

Herr talman! Jag skall inte la kammarens tid i anspråk mer än någon vårdnad om barn minut, för en rösiförklaring. Jag yrkar i vårdnadsfrågan bifall till centerns reservationer 8 och II och i övrigt till utskottets hemställan.

Frågan om gemensam vårdnad berör två olika fält. 1 det ena fallet gäller det gemensam vårdnad för ogifta sammanboende och i det andra gemensam vårdnad efter skilsmässa. Jag skall först säga några ord om gemensam vårdnad efter skilsmässa.

Föreningen Familj och rätt arrangerade här i huset för ungefär ett år sedan ett möte till vilket samtliga riksdagsmän var inbjudna. Där behandlade man vårdnadsfrågorna. Till detta möte hade inbjudils människor som hade personlig erfarenhet av denna problematik. Där var unga sammanboende föräldrar, skilda föräldrar och ett syskonpar, som efter föräldrarnas skilsmässa hade blivit föremål för sina föräldrars gemensamma faktiska och, så långt det gick formellt, även rättsliga vårdnad. Deras berättelse om hur deras uppväxttid hade varit under denna gemensamma vårdnad varenbart positiv. De gav ett påtagligt vittnesmål om hur de efter skilsmässan hade kunnat behålla båda sina föräldrar.

Detta var för mig personligen mycket intressant och tankeväckande, med tanke på våra nya skilsmässoregler och den höga skilsmässofrekvensen, som kanske kan tänkas bli ytterligare höjd. Man har alltså atl utgå från ett mycket stort antal skilsmässor, där föräldrarna inte har några uppslitande konflikter på grund av meningsskiljaktigheter sig emellan. Vid sådana skilsmässor kan man givetvis länka sig att föräldrarna för barnens bästa bestämmer sig för att ha kvar kontakten, både den rättsliga och den faktiska vårdnaden.

Jag har uppfattningenatt jag i dagar talesman för många moderata kvinnor som anser atl de föreslagna vårdnadsreglerna kan avdramatisera skilsmässorna i framliden. Om man bara har möjligheten att lägga vårdnaden på en av föräldrarna kan avgörandet om vem som skall ha vårdnaden bli en uppslitande faktor som skapar oenighet och stridigheter som man skulle kunna undvika med de nu föreslagna vårdnadsreglerna.

Centern föreslår i en reservation en annan lydelse beträffande prövningen av hänsynen till barnens bästa. Skillnaden mellan utskottets förslag och reservationens är som jag ser det en lagleknisk gradskillnad. I förslaget heter del atl domstolarna skall pröva om detta "ej är uppenbart stridande mot barnens bästa". Centern har föreslagit "om det finnes skäligt med hänsyn till barnens bästa".

Både inom centern och på motsidan har man tolkat formuleringarna som
en fingervisning om storleken av den utredning om det lämpliga i vård
nadsfrågan som skall företas vid domstolen. Jag kan inte se det lagtekniskt
på det sättet. Det behöver inte vara en fingervisning. Det är en gradering
för domstolen när den skall bedöma utredningsmaterialet: skall man anse 29

Nr 143 det uppenbart strida mot barnets bästa, eller skall man anse det skäligt

Tisdagen den ""''' hänsyn till barnels bästa? Om man nu vid domstolarna uppfattar termer

1 iuni 1976 slaget som en antydan om hur omfattande en utredning skall

--------------- göras, menar jag att centerns formulering verkligen är angelägen, för skall

Faderskap och nian sätta barnets bästa i första rummet, som väl samtliga i kammaren

vårdnad om barn är eniga om, vill man givelvis ha en utredning som kan ligga till grund för bedömningen vid domstolen.

När det sedan gäller de ogifta samboende och deras möjligheter till gemensam vårdnad vill jag bara säga en enda sak, nämligen all många människor i dag bor tillsammans på grund av en ideell övertygelse. Man kan inte rekommendera ungdomar med en ideell övertygelse att gifta sig för atl klara av sin gemensamma vårdnad om barnen. Man måste respektera deras idella övertygelse, även om den inte stämmer med ens egen. Av den anledningen anser jag det vara ytterst angeläget att man inför möjlighet för ogifta samboende att få gemensam vårdnad.

Jag yrkar alltså bifall lill utskottets hemställan när det gäller vårdnadsfrågorna och till centerns reservationer 8 och II.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Winberg och fru Lindquist, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Winberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Winberg och fru Lindquist.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Winberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 267

Nej - 44

Avstår - I

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re
servationen nr 2 av herr Winberg och fru Lindquist, och förklarades
den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr
,.„ Winberg begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-

proposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betan- Nr 143

kandei nr 33 mom. 2 röstar ja. Tisdagen den

den det ej vill röstar nej. j jpj [97

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Winberg---------

och fru Lindquist. Faderskap och

vårdnad om barn Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Winberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 262

Nej - 46

Avslår - 2

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr israelsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad, Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Israelsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposiiionen. På herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 295

Nej - 16

Avslår - 2

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Winberg och fru Lindquist, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lindquist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Winberg
och fru Lindquist. 31

Nr 143 Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

Tisdieen dp i ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lindquist begärde rösl-

I i in' 1976 räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst-

ning gav följande resultat:

Faderskap och Ja - 266

vårdnad om barn Nej - 38

Avstår - 7

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Winberg och fru Lindquist, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lindquist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr ZZ mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Winberg och fru Lindquist.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lindquist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265

Nej - 40

Avstår - 7

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Winberg och fru Lindquist, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lindquist begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Winberg och fru Lindquist.

ning gav följande resultat:

Ja - 266

Nej - 42

Avstår - 4

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Israelsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Israelsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 291

Nej - 20

Avslår - 2

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Svansiröm m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Sundsvall begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 9 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Svanström m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Sundsvall begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 228

Nej - 83

Avstår - 1

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Faderskap och vårdnad om barn

Mom. 10-12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

3 Riksdagens protokoll 1975/76:143-144

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Faderskap och vårdnad om barn

Mom. 13

Propositioner gavs på bifall lill I:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 13 av herr Hammarberg m. fl. samt 3:o) det av herr Romanus under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Andersson i Södertälje begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Romanus begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående lagutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 13 antar reservationen nr 13 av herr Hammarberg m. fl. röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit det av herr Romanus under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155 Nej - 40 Avstår - 117 I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 13 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 13 av herr Hammarberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparai verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 136

Nej - 158

Avstår - 18

Mom. 14 och 15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 16

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan med god-

kännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagils i reservationen nr 14 av herr Winberg och fru Lindquist, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lindquist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 16 med godkännande av utskottets motivering röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagils i reservationen nr 14 av herr Winberg och fru Lindquist.

Ja - 264

Nej - 47

Avslår - 1

Mom. 17

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 18

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av herr Israelsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller lagutskottets hemställan i belänkandet nr II mom. 18 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 15 av herr Israelsson.

Ja - 295

Nej - 17

Avstår - 1

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Faderskap och vårdnad om barn

Mom. 19 och 20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Mom. 21

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 16 av herr Israelsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 21 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 16 av herr Israelsson.

Ja - 295

Nej - 16

Avslår - 1

Mom. 22-28

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 4 Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Föredrogs näringsulskottels betänkanden

1975/76:72 med anledning av propositionen 1975/76:207 om finansiering av stålverk i Luleå jämte motioner och

1975/76:65 med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslag om tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 i vad avser vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Herr TALMANNEN:

Näringsulskottels beiänkanden nr 72 och 65 debatteras i ett sammanhang, och yrkanden beträffande båda dessa beiänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

Näringsutskottets betänkande nr 72

I propositionen 1975/76:207 hade regeringen föreslagit riksdagen att

1. godkänna av chefen för industridepartementet förordade riktlinjer för fullföljande av projekteringen av en stålverksuibyggnad i Luleå,

2. lill Lån lill Norrbottens Järnverk AB för budgetåret 1976/77 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 275 000 000 kr..

3. lill Aktieteckning i Statsföretag AB för finansiering av stålverk i Luleå för budgetåret 1976/11 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 175 000 000 kr.

De riktlinjer för fullföljande av projekteringen av en stålverksuibyggnad i Luleå som föreslagits i propositionen avsåg en modifiering av Stålverk 80-projeklet. De gick ut på atl Norrbottens Järnverk AB (NJA) skulle genomföra utbyggnaden av ett metallurgiskt centrum i Luleå i första hand anpassat lill den svenska stålindustrins behov och atl denna utbyggnad skulle ge minst samma sysselsättningseffekt som angavs i propositionen 1974:64 om finansiering av ett nytt stålverk i Luleå, nämligen 2 300 anställda. Huvuddelen av ämnesproduklionen vid stålverket skulle enligt de redovisade planerna i framliden kunna levereras till ett bandvalsverk i vilket NJA skulle ha ägarinlressen. Samtidigt med all ett nytt stålverk uppfördes för produktion av ämnen skulle resurserna för valsning och vidareförädling inom NJA:s nuvarande siåldivision väsentligt förstärkas.

För finansiering av projekteringen hade föreslagits för budgetåret 1976/77 invesleringsanslag om sammanlagt 450 milj. kr. Avsikten var alt förslag beträffande den slutliga utformningen av stålverksprojekiet och beträffande ytterligare finansiell medverkan av staten skulle föreläggas riksdagen under år 1977.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975/76:2546 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari hemställts I. att riksdagen uttalade

A. atl en stålverksutbyggnad borde komma till stånd i Luleå inom
ramen för nuvarande NJA,

B. alt slutgiltig ställning till utbyggnadernas utformning borde las först
då ett på det fortsatta projekteringsarbetet grundat beslutsunderlag fö
relagts riksdagen,

C. alt utbyggnaden borde utformas så alt

1. största möjliga hänsyn logs till den inre och yttre miljön.

2. bästa möjliga energihushållning uppnåddes,

3. spridnings- och sysselsättningseffekterna i Norrlands inland blev så stora som möjligt,

II. alt riksdagen gav till känna vad som i övrigt anförts i motionen beträffande det fortsatta utrednings- och projekteringsarbetet,

1975/76:2547 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen skulle

I. med bifall till propositionens förslag om lån lill NJA och aktieteckning i Statsförelag och med avslag på regeringens förslag lill riktlinjer för projektering godkänna de i motionen föreslagna riktlinjerna för åtgärder för alt skapa ökad. lönsam och trygg sysselsättning i Luleå,

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

2. hos regeringen anhålla om förslag angående program för åtgärder inom Norrbottens inland i enlighet med vad i motionen anförts,

1975/76:2548 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen skulle

1. beträffande stålverksulbyggnaden låta anstå med fastställande av riktlinjer i avvaktan på bättre beslutsunderlag,

2. godkänna regeringens förslag lill invesleringsanslag för budgetåret 1975/76 om 450 milj. kr.,

3. uttala att det modifierade stålverksprojekiet utformades för att underlätta etablering av vidareförädlingsinduslrier i övriga delar av övre Norrland,

4. uttala all övriga delar av övre Norrland borde tillföras arbetstillfällen i den storleksordning som den nu planerade stålverksulbyggnaden beräknades ge med syfte atl åstadkomma inomregional balans.

5. uttala alt forskning borde bedrivas för att utveckla metoder på siål-verksområdei som åstadkom god och stimulerande arbetsmiljö samt låg energiförbrukning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1975/76:2549 av herr Hagberg i Borlänge m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen i anledning av propositionen 1975/76:207 beslutade alt ul-redningar om stålindustrins framtid skulle utgå från följande utgångspunkter:

1. att storfinansen bortkopplades från ägande och inflytande över järn-
och stålindustrin och atl denna därför förstatligades,

2. atl bruksorterna i Bergslagen även i framlida järn- och stålindustri skulle garanteras nödvändiga investeringar så att de kunde leva vidare,

3. atl prospektering företogs i Bergslagen i syfte att utröna förekomsten av malmtillgångar och brytningsmöjligheter,

1975/76:2550 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:207 beslutade uppdra åt regeringen att i enlighet med följande riktlinjer för svensk stålindustris utveckling genomföra:

1. att den svenska stålindustrin i sin helhet förstatligades och infogades
i en ny industripolitik, byggd på bättre råvaruhushållning, långt driven
förädling och specialteknik,

2. all Stålverk 80 i fortsättningen samordnades med den här beskrivna industriella nyorienteringen,

3. alt Stålverk 80 byggdes på med en ökad förädling av slålämnen, så alt industriprojektets ursprungliga, totala omfång garanterades,

4. att förädlingsindustrins långsiktiga utbyggnad kopplades till en re-gionpolilisk planering, bl. a. ägnad att i gruv- och järnbruksområdena avvärja följderna av rovdrift och ensidigt vinsttänkande.

dels den med anledning av regeringens skrivelse 1975:88 med över-

lämnande av årsredovisning för Statsföretag AB väckta motionen 1975/76:6 av fru Hambraeus (c),

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionerna

1975/76:190 av herrar Stridsman (c) och Johansson i Holmgården (c), vari hemställts alt riksdagen skulle

1. hos regeringen begära alt gruvbrytning startades i Kaunisvaara med tillämpning av offertsystemet,

2. hos regeringen begära att transport av malm från Kaunisvaara skedde i enlighet med vad som anförts i motionen,

Nr 143

Tisdagen den ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

1975/76:446 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk), vari hemställts all riksdagen uttalade sig för att med utgångspunkt i den inledda satsningen på NJA och Stålverk 80 hos regeringen anhålla om utarbetandet av ett kompletterande brett statligt industriprogram i syfte att skapa bl. a. filialindustrier från NJA i olika delar av länet,

1975/76:1801 av herr Malhsson i Fagersta m. fl. (s).

1975/76:1808 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m) och

1975/76:1827 av herr Ångström (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att anhålla alt regeringen ånyo prövade frågan om en eventuell gruv
brytning i Kaunisvaara,

2. atl anhålla all regeringen skulle infordra offert på gruvdriften,

3. alt erforderliga resurser skulle ställas till förfogande för en snabb undersökning av kvarlsfyndigheter vid Råneträsk och Kompelusvaara.

Utskottet hemställde

1. beträffande riktlinjer för fortsatt projektering av nytt stålverk i Luleå
att riksdagen med bifall lill propositionen 1975/76:207 punkten I och
med avslag på

a) motionen 1975/76:2546 yrkandena 1 A, 1 B och II och motionen 1975/76:2547 yrkandet 1 i ifrågavarande del, i den mån motionerna inte i dessa delar tillgodosells enligt utskolteis hemställan,

b) motionen 1975/76:2548 yrkandet I,

c) motionen 1975/76:2550 i ifrågavarande del (moment 3) godkände i propositionen angivna riktlinjer,

2. beträffande anslag atl riksdagen med bifall lill propositionen
1975/76:207 punkterna 2 och 3 samt motionen 1975/76:2547 yrkandet
I i ifrågavarande del och motionen 1975/76:2548 yrkandet 2 för bud
getåret 1976/77 anvisade

a) lill Lån till Norrbottens Järnverk AB under fonden för låneunderstöd ett investeringsanslag av 275 000 000 kr..

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

b) lill Aktieteckning i Statsföretag AB för finansiering av stålverk i Luleå under fonden för statens aktier ett invesleringsanslag av 175 000 000 kr.,

3. beträffande förstatligande av stålindustrin, m. m. atl riksdagen skul
le avslå

a) motionen 1975/76:2549 i ifrågavarande del (moment 1),

b) motionen 1975/76:2550 i ifrågavarande del (momenten 1 och 2),

4. beträffande struklurulredning för stålindustrin all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1801,

5. beträffande miljöhänsyn och energihushållning all riksdagen skulle avslå

a) motionen 1975/76:2546 yrkandet I C i ifrågavarande del (momenten 1 och 2),

b) motionen 1975/76:2548 yrkandet 5,

6. beträffande särskild expertgrupp vid planeringen av stålverket i Luleå att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:6,

7. beträffande regionalpolitisk planering av stålindustrin att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2550 i ifrågavarande del (moment 4),

8. beträffande gruvdrift i Kaunisvaara, m. m. atl riksdagen med anledning av

a) motionen 1975/76:190,

b) motionen 1975/76:1827

som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

9. beträffande ökad sysselsättning i övre Norrlands inland all riksdagen
skulle avslå

a) motionen 1975/76:2546 yrkandet I C i ifrågavarande del (moment 3),

b) motionen 1975/76:2547 yrkandet 2,

c) motionen 1975/76:2548 yrkandena 3 och 4,

10. beträffande program för etablering av statliga industrier i anslutning till stålverksprojekiet att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:446,

11. beträffande samhällsservice i Luleåområdet all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1808,

12. beträffande gruvdrift och järn- och stålindustri i Bergslagen atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2549 i ifrågavarande del (momenten 2 och 3).

Reservationer hade avgivits

beträffande riktlinjer för fortsatt projektering av nytt stålverk i Luleå

1. av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c) och Sjönell (c), fru Hambraeus (c) samt herr Wirtén (fp) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen skulle

a) med anledning av propositionen 1975/76:207 punkten 1, motionen 1975/76:2546 yrkandena I A, I B och II och motionen 1975/76:2548 yr-

kandet 1 som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

b) avslå motionen 1975/76:2547 yrkandet 1 i ifrågavarande del, i den mån motionen inte i denna del tillgodosells enligt reservanternas hemställan under a,

c) avslå motionen 1975/76:2550 i ifrågavarande del (moment 3),

2. av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som ansett atl utskottet
under 1 bort hemställa

alt riksdagen skulle

a) med anledning av propositionen 1975/76:207 punkten 1 och med bifall till motionen 1975/76:2547 yrkandet 1 i ifrågavarande del godkänna av reservanterna angivna riktlinjer,

b) avslå motionen 1975/76:2546 yrkandena I A, I B och II i den mån motionen inte i denna del tillgodosells enligt reservanternas hemställan under a,

c) avslå motionen 1975/76:2548 yrkandet I,

d) avslå motionen 1975/76:2550 i ifrågavarande del (moment 3),

3. av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskottet under
1 bort hemställa

alt riksdagen skulle

a) med anledning av propositionen 1975/76:207 punkten 1, med bifall lill motionen 1975/76:2550 i ifrågavarande del (moment 3) samt med avslag på motionen 1975/76:2546 yrkandet 1 B, motionen 1975/76:2547 yrkandet 1 och motionen 1975/76:2548 yrkandet 1 som sin mening ge regeringen till känna vad reservanten anfört,

b) avslå motionen 1975/76:2546 yrkandena 1 A och 11, i den mån motionen inte i denna del tillgodosells enligt reservantens hemställan under a,

4. beträffande förstatligande av stålindustrin, m. m. av herr Svensson
i Malmö (vpk) som ansett all utskottet under 3 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till

a) motionen 1975/76:2549 i ifrågavarande del (moment I).

b) motionen 1975/76:2550 i ifrågavarande del (momenten 1 och 2) som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört om riktlinjer för den svenska stålindustrins utveckling,

5. beträffande miljöhänsyn och energihushållning av herrar Regnéll
(m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c) och
Hovhammar (ni), fru Hambraeus (c) saml herr Wirtén (fp) som ansett
atl utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill

a) motionen 1975/76:2546 yrkandet I C i ifrågavarande del (momenten 1 och 2),

b) motionen 1975/76:2548 yrkandet 5

som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

6. beträffande regionalpolitisk planering av stålindustrin av herr Svens
son i Malmö (vpk) som ansett atl utskottet under 7 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2550 i ifrågavarande del (moment 4) som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

7. beträffande program för etablering av statliga industrier i anslutning
till stålverksprojekiet av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett all
utskottet under 10 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:446 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

8. beträffande gruvdrift och järn- och stålindustri i Bergslagen av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskottet under 12 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2549 i ifrågavarande del (momenten 2 och 3) som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

Näringsutskottets betänkande nr 65

1 delta betänkande redovisas endast den punkt, vid vilken under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 3 (Kraftstationer m. m.)

Regeringen hade i propositionen 1975/76:125 bilaga 11 underpunkten 3 (s. 44-51) föreslagit riksdagen all

1, bemyndiga regeringen alt godkänna dels ramavtal om utbyggnad och drift av ett kraftvärmeverk i Luleå, dels konsorlialavial om bildande av ett aktiebolag med uppgift all uppföra och driva krafivärmeverk i Luleå samt all medge statens valtenfallsverk att träffa överenskommelse om smärre ändringar i avtalen,

2, medge atl medel fick tas i anspråk från investeringsanslaget Kraftstationer m, m, för teckning av aktier i och lån lill del under 1 avsedda aktiebolaget, allt i enlighet med åtagandena i konsortialavtalel,

3, beniyndiga regeringen all medge statens vattenfallsverk atl teckna borgen för lån intill sammanlagt 2 588 000 000 kr., varav 90 000 000 kr. för lån till distributionsbolag.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1975/76:2407 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställts atl riksdagen vid sin behandling av tilläggsbudget 111 för budgetåret 1975/76 avseende kraftvärmeverk i Luleå som sin mening gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts om ett effektivt utnyttjande av spillvärme vid Stålverk 80.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag skulle

a) bemyndiga regeringen alt godkänna dels ramavtalet om utbyggnad

och drift av ett kraftvärmeverk i Luleå, dels konsortialavtalel om bildande av ett aktiebolag med uppgift all uppföra och driva kraftvärmeverk i Luleå samt medge statens vattenfallsverk alt träffa överenskommelse om smärre ändringar i avtalen,

b) medge alt medel fick las i anspråk från invesleringsanslagel Kraftstationer m. m. för teckning av aktier i och lån lill del under a avsedda aktiebolaget, allt i enlighet med åtagandena i konsortialavtalel,

c) bemyndiga regeringen atl medge statens vattenfallsverk att teckna borgen för lån intill sammanlagt 2 588 000 000 kr., varav 90 000 000 kr. för lån till disiributionsbolag,

2. atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2407.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Reservation hade avgivits av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c) och Sjönell (c), fru Hambraeus (c) saml herr Wirtén (fp) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2407 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Herr SJÖNELL (c):

Herr talman! Satsningen på det projekt som har kallats Stålverk 80 är uppenbarligen en av de största i modern svensk induslrihisloria -om inte rent av den allra största. Del mesta i det här projektet har varit i giganlklass - optimismen, miljardrullningen, löftena, men också pro-jekleringsmisslyckandena.

Jag har här, herr talman, inte för avsikt atl gå in på något slags siffer-exercis, att försöka analyser alla de siffror, kalkylunderlag och liknande som har förekommit vid olika tillfällen i debatten om del här stålverket. Jag vill endast inskränka mig till att erinra om att när riksdagen våren 1974, alltså för ganska precis två år sedan, godkände riktlinjerna för ett nytt stålverk i Luleå, angavs atl kapitalkostnaderna skulle komma alt uppgå lill 4 600 milj. kr. Projektet visade sig ganska snart vara av just giganlform, inte bara i fråga om generösa löften ulan framför allt ekonomiskt. Kapitalkostnaderna började nämligen omgående växa med den nätta summan av bortåt I miljard kronor per månad. Det fanns initierade bedömare som mot slutet av förra året uppskattade de slutliga och totala kapitalkostnaderna för Stålverk 80 till 20, ända upp lill 30 miljarder kronor.

När regeringen nu backat ur den ursprungliga alltför yverborna satsningen och presenterar vad man kallar ett modifierat stålverksprojekt kräver den att riksdagen skall godkänna de nya riktlinjerna. Det finns då starkt motiv för att ställa frågan: Vad har riksdagen för underlag för att godkänna de nya men modifierade riktlinjerna?

För den ekonomiska bedömningen finns inget kalkylunderlag alls, eller i varje fall ett myckel knapphändigt. Det anges bara att man syfiar lill en produktionsnivå om 2,5 niiljoner ton stålämnen i stället för ursprungligen planerade 4 miljoner lon. Man räknar med en ökad sysselsättning

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

även i del här nedbantade projektet om 2 300 arbetstillfällen. Men det här stålverksprojekiet skall ha samma principiella utformning som tidigare, enligt propositionen.

Herr talman! På så knapphändiga kalkyler och nära nog obefintligt beslutsunderlag kan i varje fall inte vi från centerpartiet godkänna några löst skisserade riktlinjer för något som trots nedbantningen syftar till att bli en av de största industrisatsningarna i vårt lands historia. Vad vi kan godkänna är vissa principiella målsättningar. Det återkommer jag lill. Del är emellertid från den utgångspunkten självklart att vi godkänner de 450 miljoner som föreslås till planeringen.

Vi anser all riksdagen när det definitiva beslutet skall tas måste ha ett underlag som medger full handlingsfrihet. Det måste vara ett fullständigt beslutsunderlag, inte ett knapphändigt sådant, som kan föranleda missar vid bedömningen. Det här förutsätter atl kostnader, tillgång på finansieringsmedel, lönsamhelsberäkn ingår, sysselsättningseffekter, marknadsbedömningar osv. måste grundligt utredas och dokumenteras för all sedan redovisas för riksdagen.

Det får inte bli, som vi från centern ser del, på samma sätt som med ett annat stort och viiisyfiande politiskt projekt här i landet, beträffande vilket ävenledes del definitiva beslutet har skjutits på framtiden - till 1978 - nämligen energipolitiken. Beslut om denna skall alltså fattas 1978, och med den politik som regeringen har bedrivit i den frågan kommer riksdagen uppenbarligen vid den tidpunkten alt sakna annan handlingsfrihet än all välja kärnkraft. Ändå barden socialdemokratiska regeringen ulloval handlingsfrihet.

Beträffande stålverket i Norrbotten säger vi däremot från centern ja till en utbyggnad och en upprustning av det gamla Norrbottens Järnverk AB. Vi vill i detta sammanhang också understryka vikten av propositionens förslag om ett metallurgiskt centrum i Luleå, som vi godtar. Norrbottens Järnverk, gamla NJA, har enligt våra bedömningar vissa förutsättningar all med en grundlig och väl planerad utbyggnad på sikt bli även företagsekonomiskt lönsamt. Det förutsätter självfallet mycket stora kapitalinvesteringar. Jag vill slå fast all ett viktigt kriterium i all indusiriprojeklering är all man får ett lönsamhetsinslag. Det måste finnas i all industriell verksamhet, även om del finns betydande inslag av samhällsekonomiska motiv i sammanhanget. All industriell verksamhet mås-le syfta till ett ökat värdeskapande. En dålig företagsekonomisk lönsamhet ger dåligt värdeskapande.

Vi siöder delta metallurgiska centrum i Luleå för det första därför alt vi anser det utomordentligt viktigt med hänsyn lill hela branschens utveckling. För del andra kan därifrån initieras projekt som kan ligga lill grund för en vidareförädling och bearbetning av stål, något som såvitt vi bedömer saken kan underlätta industrialiseringen och sysselsättningen i hela övre Norrland. Vi anser alltså all Norrbollens Järnverk måste göras lill ett slagkraftigt stålverk, som även vid mycket olika konjunkturer kan variera sin produktion. Det sistnämnda anser vi vara utomordentligt

viktigt.

Projekteringen måsle inriktas på att införskaffa bästa möjliga utrustning - det är en självklarhet - men vi trycker också myckel hårt på arbetsmiljöaspekterna och på att man sätter in åtgärder för alt få en låg energiförbrukning. Det måsle vara myckel väsentliga inslag i planeringsarbetet, och det finns oerhört myckel atl göra i form av tillvaratagande av spillvärme, mottryckskraft osv.

Planeringsarbetet måsle alltså inbegripa att man i möjligaste mån söker utnyttja svenskt metallurgiskt kunnande och produkter som är tillverkade inom landet. Redan i samband med leveranser till stålverksutbyggnaden bör alla möjligheter tas lill vara för all få en industriell utbyggnad i övre Norrland.

Herr talman! När vi från centern anger vår rent principiella målsättning beträffande utbyggnaden av NJA ser vi det projektet som utomordentligt betydelsefullt, naturligtvis i första hand för sysselsättningen men även för vidareförädlingen av malmen. Utbyggnaden av NJA är väsentlig, eftersom den skapar förutsättningar för ett industrialiseringsprogram för hela övre Norrland.

Men vi har en viktig reservation: vi anser inte atl utbyggnaden i Luleå får ske på bekostnad av övriga delar av övre Norrland. Luleåregionen får inte bli fullständigt överhettad och tjänstgöra som en magnet, som suger till sig all arbetskraft i aktiv ålder i hela inlandet. Det måste lill en intensiv regionalpolitik med insatser för vidareförädling av malmen. En uppbyggnad av t. ex. en verkstadsindustri anser vi vara en av förutsättningarna för atl lösa de inomregionala problemen.

Herr talman! Vi har söm sagt varit kritiska mot alt på del här stadiet och med del närmast obefintliga beslutsunderlaget binda oss för någon slutgiltig utformning av det nya projektet. Industriministern konstaterar i propositionen att de ursprungliga planerna på att i ett nytt stålverk dels tillverka 4 000 ton stälämnen, dels sälja huvuddelen därav pä export av olika anledningar måste skrotas. Den direkta anledningen härtill blev, med en närmast obetalbar formulering i propositionen, "en fördjupad granskning av projektet", uttalad på vintern 1976 i den s. k. februari-rapporten. Det finns, herr talman, säkerligen en grundad anledning atl fundera över varför en "fördjupad granskning" inte har kunnat ske tidigare. Då hade förhoppningsvis den betydande yvighet som utmärkt projektet Stålverk 80 och de socialdemokratiska loppfigurer som talat för dess förträfflighet och beskyllt kritikerna för närmast landsförräderi kunnat dämpas avsevärt. Över huvud tagel har planeringen hittills i stor utsträckning präglats av den gamla dåliga bakningsmetoden alt slänga in jästen efter degen i bakugnen: först politiska utspel med generösa löften om produktion och sysselsättning efier riktlinjer som i huvudsak dragits upp i kanslihuset och sedan den ekonomiska planeringen och kalkyleringen. Det går inte att hantera sådana stora projekt, och över huvud taget inga industriprojekl, på del viset. Även politiska beslut måste vara noggrant underbyggda genom en grundlig kalkylering och planering

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

i förväg.

Som jag nyss framhöll, herr talman, kan man ställa frågan: Vad har vi för garantier för all ytterligare 2 500 ton halvfabrikat stålämnen kan avsättas utan större svårigheter? Enligt propositionen räknar man fortfarande med export av ämnesproduklionen under en relativt lång övergångstid, men man har inte fastare mark under fötterna än att man meddelar all NJA förhandlar med kontinentala valsverksintressen om långsiktiga leveranser av ämnen. I Dagens Nyheter i dag meddelar projektledaren Jan Friberg att man har hafi ett preliminärt avtal tecknat med del tyska företaget Klöckner men atl förutsättningarna, som han uttrycker det, har upphört. Samtalen fortsätter, säger Jan Friberg.

Herr talman! Ibland är det som bekant långt mellan samtal och af-färsavslut. Man vet sålunda ytterligt litet om när och i vilken omfattning exporten av ämnen kan äga rum. Och vidare: i den nya inriktningen är den svenska marknaden trösten och räddningsbojen. Från vårt håll hoppas vi också att den svenska marknaden skall betyda myckel, men garantierna finns där trots allt ännu inte. Industriministern säger i propositionen att det modifierade Stålverk 80-projektel bör inriktas på vidareförädling inom landet, och man sätter uppenbarligen stort hopp till de mellansvenska stålverken.

Men hur är det på den punkten? Den 15 maj meddelades över stora rubriker i Dagens Nyheter när man refererade lill en slälkonferens att verkställande direktören i Fagersta hade sagt atl de mellansvenska stålverken inte var villiga att köpa de halvfabrikat som NJA räknade med att sälja därför att de inte passade. Han använde liknelsen att det skulle för dem vara ungefär som all beställa färdigkonfeklionerade klänningar hos en leverantör som bara kan leverera tygerna.

Detta uttalande stöder centerlinjen, nämligen vägran att binda sig vid den inriktningen - nu modifierad - som regeringen vill att riksdagen skall bestämma sig för. Vi måste alltså här i riksdagen ha full handlingsfrihet och vara beredda att behandla det här projektet med stor flexibilitet när vi slutligen skall fatta beslutet.

Vi har inom centern fastslagit tre ting som vi är beredda att satsa på, och dem tänker vi också satsa på med 100-proceniig energi.

För del första vill vi vara med om atl bygga ett metallurgiskt centrum i Luleå. Fördel andra anser vi all satsningen på NJA aren nyckelsatsning av utomordentlig betydelse i sammanhanget. NJA måsle moderniseras, upprustas och förbättras. Den utbyggnaden skall utföras på sådant sätt att vidareförädling i hela övre Norrland undertättas. För det tredje skall övriga delar av övre Norrland tillföras arbetstillfällen i den omfattning som det nu planerade stålverket beräknas ge i syfte att åstadkomma en inomregional balans. Del innebär 2 300 arbetstillfällen mer- förhoppningsvis - om denna inomregionala satsning och de andra ting som jag talat om kan genomföras.

Jag vill helt kon säga atl vi i ett metallurgiskt centrum också inbegriper en utvidgning av forskningsinsatserna i Luleå. För framtiden och på lång

sikt gäller del all utveckla en teknik på det metallurgiska området som ger goda och stimulerande arbetsmiljöer, högklassiga produkter och sist men inte minst låg energiförbrukning.

I fråga om den inomregionala balansen i övre Norrland och ansträngningarna för att åstadkomma en sådan har vi vid flera tillfällen sagi - och jag säger det i dag igen - atl regeringens ceniraliseringspolitik med orlsklassificeringen för Norrbottens del kommit alt leda till en regional obalans. Skillnaderna i sysselsättnings-, inkomst- och servicemöjligheter ökar. Just för övre Norrlands del är del därför viktigt atl statsmakterna skapar förutsättningar just för en inomregional balans. NJA-utbyggnaden är ett ypperligt tillfälle att utnyttjas för industrialisering av hela övre Norrland, och tillfället får inte försummas. Vi anser alltså att det måsle tas snara initiativ för en vidareförädling här.

Jag vill därefier säga några ord om vårt krav på ett särskilt uttalande om miljöhänsyn och energihushållning. Detta ligger i linje med centerns allmänna syn på dessa frågor. Vi anser alltså alt det är så pass angelägel att riksdagen understryker viklen av miljö- och energihushällningsaspek-terna att vi vill ha ett särskilt uttalande på den punkten.

Min cenierkollega herr Stridsman kommer senare i dag atl ta upp frågan om gruvbrytning i Kaunisvaara, så jag avstår från all gå in på den.

Jag slutar med atl yrka bifall till reservationerna 1 och 5 vid näringsutskottets betänkande nr 72.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Herr REGNÉLL (m):

Herr talman! Herr Sjönell började sitt anförande med atl erinra om att Stålverk 80 av sina tillskyndare har kallals för den största samlade industriinvesteringen i vårt land. Det är riktigt, och det låter ståtligt. Men tyvärr måste också de felbedömningar som gjorts betecknas som magnifika. Inte minst gäller delta kostnads- och lönsamhetsberäkningarna. Från de 4,6 miljarderna våren 1974, då beslut fattades om Stålverk 80, har budet stigit till sisådär 16,2 miljarder, enligt beräkningarna i februari i år då årets proposition utarbetades. Det betyder - har en kritiker räknat ut - en uppjustering av kostnaderna med ungefär 18 miljoner om dagen mellan de båda tidpunkterna. Vad avkastningen beträffar fö-respeglades riksdagen för två år sedan en internränta på upp emot 16 %. Nu är det fråga om atl söka begränsa de förluster som hotar.

Vi moderater uttalade redan 1974 skepsis gentemot hållbarheten i kalkylerna. Vi ansåg att kostnaderna underskattats och alt den lönsamhet man lockade med alls inte skulle komma att nås. Vi har fått rätt, I den proposition som vi behandlar i dag erkänns alt 1974 års beslut måsle revideras. För regeringen kan det inte vara angenämt. Statsminister Palme har i ett anförande sagt att det är modigt - det var det ordet han använde - att gå ifrån de ursprungliga planerna. Ja, kanske del, med tanke på väljarnas reaktion inför en regering som nu underkänner det man i del längsta förklarat vara så utomordentligt bra. Modigt - javäl, men sakligt var omtänkandet nödvändigt.

Nr 143 Projektet Stålverk 80 var tänkt som en frälsarkrans för det sjunkande

Tisdagen den Norrbottens Järnverk, Herr Sjönell använde nyss del målande uttrycket,

1 juniT976 '' 1960-talel hade för NJA visat förlustsiffror, 1970-talei blev, fast

--------------- hurtiga prognoser sagt motsatsen, alls inte bättre. Statliga pengar satsades

Finansiering av i stor skala, investeringar gjordes möjliga, men resultaten blev som sagt

stålverk i Luleå, inte bättre. Förmodligen var NJA det enda förelag i branschen som gick
m. m. med förlust t. o. m. under det exceptionellt goda stålåret 1974. Att något

måste göras ål Norrbottens Järnverk var helt klart.

Den bedömningen gjorde också vi moderater när propositionen om Stålverk 80 lades fram 1974. Vi får ofta höra atl vi varit och är emot hela projektet. Del påslåendet förs naturligtvis i första hand fram för invärtespoliliskl bruk i Norrbotten. Å andra sidan säger industriministern - och del är del rikliga - i årets proposition all beslutet om alt Stålverk 80 skulle komma lill stånd fattals i politisk enighet. För regeringen är det naturligtvis angeläget alt understryka alt en del av ansvaret ligger hos andra.

Vad är då sanningen beträffande moderaternas inställning lill Stålverk 80? Det är riktigt att vi satte många frågetecken för 1974 års planer. Vi betvivlade, som jag redan sagt, den företagsekonomiska bärigheten. Vad som fick oss alt ändå acceptera tanken - vi gjorde alltså det - var allvaret i önskemålen från Luleå. Är man som luleåborna beredd atl ta uppenbara risker för miljöförstöring och lika uppenbara risker för försämrad kommunal ekonomi, så måste man, sade vi oss, verkligen anse sig ha behov av de nya arbetstillfällen som Stålverk 80 ansågs innebära. Av de skälen sade moderaterna ja till projektet.

Däremot sade vi på flera punkter nej lill den utformning som regeringen föreslog. Vi ansåg all många av de föreslagna åtgärderna skulle stjälpa NJA i stället för att hjälpa, all de inte skulle bli den frälsarkrans, eller livboj, som man siktade till. utan en kvarnsten kring halsen. Helt kort skall jag kommentera våra synpunkter. Vi trodde inte på själva marknadsidén, en myckel omfattande försäljning, inte minst på export, av stålämnen från Luleå. Vi ansåg det högst riskabelt att satsa så stort på en - som all erfarenhet visar - ytterst konjunkturkänslig produkt. Redan de 4 miljoner ton, som 1974 års proposition siktade lill, föreföll oss innebära ett alltför stort risktagande. När ännu högre siffror nämndes, blev vi verkligen betänksamma. Industriministern talade i bygderna om "ytterligare 4 miljoner-tons-eiap-per". Jag ser att industriministern ruskar på huvudet. Uppgiften har förekommit i tidningar. Av det drog vi slutsatsen att efiersom rent av pluralisformen användes innebar del alt industriministern siktade till någonting i stil med 12 miljoner ton. Näringsutskoltets ordförande herr Svanberg, som också är styrelseledamot i NJA, talade bland sina väljare om 13 miljoner ton, alltså en ytterligare ökning utöver vad vi ansåg oss ha hört från industriministerns håll.

Regeringspartiet har nu fått lämna inte bara de multiplicerade mål-
48 sanningarna ulan också den förslå propositionens 4 miljoner ton, 1 årets

proposition är det fråga om 2,5 miljoner ton. Det är tillfredsställande all man vaknat ur sin drömvärld om utländska kunder - kanske rent av oljeschejker sades del visst vid något tillfälle - som ivrigt skulle efterfråga det svenska råstålet. Erfarenheterna av dagens läge har tydligen bättre än våra varningar för två år sedan fungerat som väckarklocka, I näringsuiskotiet frågade vi för några veckor sedan en sakkunnig hur ämnesmarknaden ser ut i dag. Svaret blev: "Den är alldeles död." Att sikta på att tillverka en stor mängd ton för en varumarknad med sådana återkommande dödperioder - det vore verkligen alt få en kvarnsten kring halsen! Hela NJA skulle ha löpt risken all dras ner.

I del längre perspektivet ter sig en produktion av 4 miljoner ton -det ursprungliga budet - kanske inte orimlig. Vi för vår del kan gärna kalla de nu aktuella 2,6 miljonerna för en deletapp, en mjukstart för en utbyggnad som kanske kan drivas vidare. De ytterst negativa yttranden som fälldes om denna vår idé kan nu vara glömda - huvudsaken är att man i dag fått ett format på affärsidén som gör den hanterlig.

För NJA:s del kan man, hoppas vi, få glädje av expansion i en sådan form. Sedan är del tyvärr så - vi har sett många exempel på del, när vi debatterat den ekonomiska politiken - alt fördelar på ett håll ofla blir nackdelar på ett annat håll. Bruken i Bergslagen har allt skäl att uppmärksamt följa omstruktureringen av den svenska järnhanteringen, det nya induslripolitiska utspelet. Starkt statssubventionerade anläggningar i Norrbollen kan för den redan etablerade industrin bli svåra -kanske övermäktiga - konkurrenter. Det lär finnas sexton kommuner i Bergslagen där bruken svarar för mer än halva sysselsättningen. I några fall kan man kort och gott säga all sysselsättningen står och faller med bruken. Det är en stor brist i propositionen alt man inte närmare går in på den problemaliken.

Ett annat moderatförslag har varit all Stålverk 80 skulle genomföras i sammarbete med svensk icke-statlig industri. Den vägen borde man, menade vi, kunna tillföra Stålverk 80-projeklet både ökad ledningskapa-ciiei, finansieringshjälp och tryggare avsättningsmöjligheter för Luleå-produkterna. Mot vårt förslag invändes alt vi var ute efier att tillförsäkra storindustrin en bit av den fina kaka som Stålverk 80 ansågs bli. Man ville inte dela med sig av sina vinster, sade en av de ledande inom projektet. Nu vet vi att regeringen öppnat resonemang med Stora Kopparberg, med tyska Krupp och kanske också med andra intressenter om all gemensamt uppföra valsverk som skulle kunna bli kontinuerliga avnämare lill Luleås råstål också i tider när de externa marknaderna -som nu - är totalt döda. Detta omiänkande är bra.

Både ur de anställdas, ur Luleås och ur statsfinansernas synpunkt sett är det verkligen väl att 1974 års riktlinjer så grundligt reviderats. Propositionskrivarna använder för resten det mildare ordet "modifiera" -kanske genom associering till atl det är moderata tankegångar som har accepterats! Tyvärr tog omtänkandet allt för lång tid. Sakdebatten blockerades länge av olustiga personangrepp mot dem som betraktades som

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

4 Riksdagens prolokoll 1975/76:143-144

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stå/verk i Luleå, m. m.

motståndare till Stålverk 80. Industriförbundets tre ekonomer mättes skäppan full för åsikterna i den bok de publicerat, likaså LKAB-chefen och Statsföretags verkställande direktör. I efterhand kan del lugnt konstateras, att det är de som kritiserade kritikerna som nu står med skammen.

När oppositionen på sin lid yrkade ålerremiss till näringsuiskotiet för all riksdagen skulle få grundligare informationer kring projektets aktuella läge - ja, då ojade sig regeringspartiet över att detta kunde orsaka en fördröjning i planeringen på kanske 14 dagar. Sedan har departementet låtit den orealistiska planeringen bedrivas ända lill nu. Tid har runnit bort, pengar har runnit bort, planeringsavdelningens medarbetare har hoppat av, den ena efter den andra. Så där en halv miljon om dagen har runnit ut ur NJA under 1975. Det blir den siffran man kommer fram lill, om man dividerar årsförlusten med årets dagar. Del måste vara nedslående för de anställda att veta, alt man efter dagens arbetsinsats lämnar ett förelag med större problem än dagen förut. S. k. avhopp har motiverats med att man har funnit det svårt all arbeta i ett företag utan ambition eller i varje fall ulan förmåga alt upprätthålla lönsamhet.

Varken pengar eller personal har NJA egentligen haft råd alt använda så onyttigt. Verklighetsnära uppgifter som tillbyggnaden av det egna valsverket - en riktig idé - och förberedelser för ökad manufakturering -också en viktig idé - har tyvärr försummats medan man befunnit sig i 1974 års drömvärld.

Delta om vad som har varit. Var står vi nu? Fortfarande är problemet att få ordning på NJA genom all bygga upp nya räntabla och därigenom sysselsättningsskapande' verksamheter. De ständiga förlusterna kan ju inte få fortsätta. För 1975 - då på vanligt sätt vinst hade satts i utsikt - blev resultatet före dispositioner och skaller ett minus på 177 miljoner, eller - som jag nyss uttryckte det - en halv miljon om dagen i helg som i socken. Om 1976 är bedömningen atl resultatet trots väntad konjunkturuppgång kommer att bli otillfredsställande.

"Få ordning på NJA", sade jag. Formuleringen är kanske stötande, men den är berättigad. NJA är i fiera avseenden ett förelag i obalans. Alt resultaträkningarna år efter år varit bedrövliga är ju allmänt känt. På miljardbelopp som skattebetalarna har satsat under årens lopp har ingen utdelning lämnats. Inte heller har staten fått de inkomstskatter eller kommunen de kommunala inkomstskatter som ett normalt vinstgivande förelag skulle ha givit. Balansräkningen per 31 december 1975 visar oroande siffror. Varulagret upptas med 721 miljoner, drygt tre fjärdedelar av fjolårets fakturerade försäljning. Sådana relationer brukar betraktas som allvarliga varningstecken. Statligt lagerstöd tycks ha lämnats med 60 miljoner. Annars skulle de likvida tillgångarna ha varit helt otillräckliga. Med de fortsatta förlusterna under 1976 - säkra som amen i kyrkan - är del tydligt all bolaget kan komma farligt nära den gräns, där lagen kräver att likvidationsbalansräkning skall upprättas.

Ett bekymmer, som man på vissa håll har tagit förvånansvärt lätt på, är den olösta finansieringen. De 4,6 miljarder som man talade om på

våren 1974 tedde sig väl inte alltför besvärliga atl mobilisera. Hösten 1975 var man - det har redan sagts - uppe i en fördubbling av kostnadsberäkningarna, och sedan dess har budet stigit väsentligt. Prognoserna för lönsamhet - möjligheterna att förränta och amortera insatt kapital - har naturligtvis fått justeras neråt i takt med de beräkningar som gjorts om den ökade kapitalåtgången. Man har nu, för alt citera LO-lidningen, funnit att "lönsamheten skulle bli extremt låg, om ens någon". I ett annat nummer av LO-tidningen har jag läst en artikel av en anställd i NJA under rubriken "Vi här uppe var väl tidigt på del klara med alt Stålverk 80 aldrig kunde bli lönsamt". Den insikten kunde ha behövts också hos vissa beslutsfattare.

I en debatt i Luleå kring Stålverk 80 för ett år sedan tillät jag mig att säga om den ekonomiska planeringen inom NJA att det är lättsinnigt att ge sig in i stora projekt utan all ha finansieringen ordnad.

Del hade i allmänna ordalag talats om all vinster ur gamla NJA skulle kunna användas för Stålverk 80. Var fanns de vinsterna? Man hade ju inte ens kunnat försörja sig själv.

Så hade det talats om tillskott från ägaren Statsförelag. Sådana propåer fick kärvt gensvar. NJA hade sannerligen redan fått sill, sades del. Skulle NJA ha ytterligare medel, skulle detta gå ut över andra av Statsföretags dotterföretag.

Nå, när pengarna inte kunde fås fram genom vinstmedel i NJA eller stöd från Statsföretag återstod lånemarknaden. NJA var inte precis en kund som kreditgivarna slogs om - del borde man ha förstått. Var fanns lånelöfiena?

I Luleå tog jag till en liknelse: Stålverk 80 befann sig i samma situation som en flygare, som startat färden ut över Atlanten utan atl förvissa sig om atl bränslet skulle räcka lill. Men näringsulskottels ordförande, herr Svanberg, replikerade: Regnéll behöver inte vara orolig - när man har staten bakom ryggen har man inga finansieringsbekymmer.

I dag kommer vi atl anslå ytterligare 450 miljoner lill järn- och stålverken i Luleå, Allt flera sådana operationer av typen länkning i luften kommer atl bli nödvändiga - det är ett säkert tips. Lika säkert är det all huvudmannen, staten, kommer all få skriva av betydande belopp av sina satsningar i NJA,

Herr talman! Propositionen av årets modell är långt rimligare än årgång 1974, Del framgår av atl inget parti gått emot propositionens förslag om ytterligare anslag.

Däremot är man, som herr Sjönell sade, mera skeptisk till all nu godkänna riktlinjerna för den fortsatta hanteringen av projektet. När kostnadskalkyler och lönsamhetsberäkningar inte presenteras, kan man inte gärna bedöma om riktlinjerna är de rätta. I moderata samlingspartiets motion efterlyses en projektering över ett bredare fält. Om samarbetet med Stora Kopparberg t. ex. vet vi i dag just inte mer än alt utredning pågår. Planering för en längre gående förädling, manufakturering, har hittills i stort sett försummats. En ny proposition bör innehålla sådana

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

kompletterande utredningar.

Centerns, folkpartiels och våra yrkanden ligger varandra mycket nära. Skulle den moderata reservationen, nr 2, som jag ber att få yrka bifall lill, slås ut när reservationerna ställs mot varandra, ser vi därför inget hinder all i andra hand rösta för reservation nr 1. I herr Sjönells bifallsyrkande lill reservationen 5 ber jag också all få instämma.

Herr WIRTÉN (fp):

Herr talman! Del är i dag nästan exakt två år sedan riksdagen första gången log ställning för projektet Stålverk 80, Det skedde under betydande enighet, Alla partigrupper slöt - som vi har hört tidigare i dag

- upp bakom tanken att salsa på ett nytt stålverk i Luleå och därmed
på en vidareförädling av den norrländska järnmalmen. Del fanns delade
meningar oni hur projektet skulle finansieras och administreras - del
är sant. Men i huvudfrågan rådde del, som sagt, enighet.

När vi i näringsuiskotiet tillstyrkte Stålverk 80 var vi medvetna om att det rörde sig om ett riskfyllt projekt. Del byggde på en bestämd

- och omdiskuterad - förutsättning: uppkomsten av en fristående äm
nesmarknad. Det gällde en bransch som kännetecknas av höga berg och
djupa dalar. Och det handlade om den största industrisalsningen hittills
i Sverige,

Men när man vägde fördelar och nackdelar mot varandra talade övervägande skäl för all projeklei borde komma till stånd. Avgörande för oss i folkpartiet var atl man med ett nytt stålverk i Luleå skulle skapa ett stort antal nya sysselsällningstillfällen i Norrbotten och lägga grunden till en omfattande industriell utbyggnad. Del var därför vi sade ja lill Stålverk 80,

Sedan riksdagen gav klartecken för Stålverk 80 år 1974 har, som vi alla kunnat konstatera, en hel del hänt. Det projekt som vi nu diskuterar är något helt annat än det som vi behandlade för två år sedan. Då handlade del om ett projekt att avsätta stålämnen på utlandsmarknaden, I dag talar vi om ett stålverk som är inriktat på all försörja den inhemska stålindustrin. Då gällde del ett verk med en produktionskapacitet i första etappen på 4 milj, ton, 1 dag är den planerade kapaciteten 2,5 milj, lon. Då beräknades kostnaderna till 4,6 miljarder kronor, I dag vet man inte vad det blir. Men man kan gissa atl de inte kommer all understiga 10 miljarder kronor. Då beräknades de första leveranserna ske 1978, 1 dag kan man förutse att de kommer i gång tidigast 1981,

Visst, säger man på socialdemokratiskt håll, visst rör det sig om ett nyll projekt. Bedömningarna från 1974 höll inte. Därför har vi tagit konsekvenserna och ändrat planerna, men nu skall vi blicka framåt och inie fördjupa oss i det förgångna.

Men, herr talman, det är av vad som hittills häni som vi kan lära för framtiden. Del är bara genom atl klargöra misstagen och diskutera dem öppet som vi kan undvika atl de upprepas. Vi kan därför inte diskutera framliden för Stålverk 80 utan atl komma in på vad som skett

under de två år som förflutit sedan riksdagen sade ja till del ursprungliga projektet.

Man tvingas då konstatera att planeringen av Stålverk 80 kännetecknas av stor ryckighel. Under de gångna två åren har projektet ständigt skiftat gestalt. Valsverk har förts in i bilden, projektet har delats upp i flera etapper, inriktningen har ändrats osv.

Med jämna mellanrum har industriministern uppträtt på presskonferenser och meddelat att det blivit något annat än man tänkt sig. Del har nästan varit, fast omvänt, som i den gamla sagan om gubben som gick till skräddaren för atl låta sy en kostym och som till slut fick nöja sig med en tumme.

Ryckigheten har skadat tilltron till Stålverk 80, det är uppenbart. Den har skapat oro i Norrbotten, där man knutit så stora förhoppningar lill projektet. Där uppe har man det senaste halvåret från den ena dagen lill den andra knappt haft en aning om vad som skulle hända, och ryckigheten har lett till en allvarlig försening av hela projektet. Den planerade sysselsättningen kom till stånd tre år senare än vad som ursprungligen avsågs.

För allt detta bär naturligtvis regeringen, och ytterst dess industriminister, ansvaret. Man har inte haft projektet i sin hand. Del medgav statsministern indirekt i en intervju i början av mars då han konstaterade: Äntligen har vi fått ordning på Stålverk 80, Men i motsats lill statsministern är jag inte riktigt säker på atl vi ens nu fått ordning på det. Del får del fortsatta utrednings- och projekteringsarbetet visa. Men om Stålverk 80 har större förutsättningar atl bli en framgång om det genomförs enligt de senaste skisserade planerna, varför valde man inte den utformningen från början? Det är en fråga som man måste ställa sig.

Planeringen måste hela liden anpassas lill verkligheten, sade statsministern i början av mars. Det är sant. Men har verkligheten förändrats så mycket sedan regeringen lade fram förslaget om Stålverk 80, eller är del helt enkelt så, att regeringen först nu upptäckt den?

Så sent som för ett år sedan förklarade industriministern häri riksdagen: "De fakta som låg till grund för riksdagsbeslutet har inte ändrats. Beslutet n-.åste fullföljas. Man kan inte hänvisa till att marknadens förutsättningar eller några andra förutsättningar nu blivit helt andra än de var tidigare,"

För säkerhets skull sade industriministern samma sak bara några dagar innan Stålverk 80 havererade i slutet av februari.

Men de stora prisstegringarna i oljekrisens spår var uppenbara för ett år sedan liksom också alt marknadsunderlaget för ett fristående ämnesstålverk var svagt. Och regeringen ville då inte lyssna på del örat. Först när man hamnade i en omöjlig situation och hela stålsalsningen var san pä spel var man beredd att göra det. Detta vittnar inte om god planering.

På ett tidigt stadium förklarade de ansvariga för Stålverk 80, både inom och utom regeringen, mycket bestämt att det bara fanns en länkbar uppläggning, nämligen den som regeringen bestämt sig för. Någon annan

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

uppläggning var inte möjlig.

Samtidigt var del åtskilliga experter som ifrågasatte om det verkligen fanns en marknad för ett fristående ämnesstålverk. Borde inte stålverket kombineras med ett valsverk?

Våren 1974 fick John Olof Edström frågan: Om ämnestillverkningen inte blir lönsam, kommer då NJA atl bygga ut med valsverk? Nej, blev svaret. "Investeringen blir minst lika stor till och Luleå ligger inte nära lill marknaderna för valsade produkter", sade Edström. I dag gäller inte detta uttalande längre.

Tanken på all dela upp utbyggnaden i flera etapper förekom också i diskussionerna kring Stålverk 80. Nej, sade både industriministern och NJA-chefen. Del går inte. Det gör projektet mindre lönsamt. Men ändå beslöt man förra hösten all dela upp det.

Detta ger knappast intrycket att de tidigare stålverksplanerna vilat på genomtänkt grund. Och det är med viss självrannsaken - del skall medges - som jag konstaterar det. I efterhand är del uppenbart atl de utredningar som föregick riksdagsbeslutet 1974 var ofullständiga och att del var fel att ta ställning på ett underlag som inte rymde alternativa bedömningar.

Del är en viktig lärdom för dagens beslut.

Från folkpartiets sida är vi alltjämt positiva lill atl bygga upp ett stål-centrum i Luleå. Inte bara sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl utan också induslripolitiska talar nu för en sådan satsning. En stålutbyggnad i Luleå bör då vara ett led i ansträngningarna att stärka den svenska stålindustrins konkurrenskraft och underiätla dess fortsatta utveckling.

Samtidigt är det uppenbart att de planer som riksdagen godkände 1974 inte kan fullföljas. Den enorma fördyringen av Stålverk 80, felslagna marknadsförväniningar och inte minst den negativa utvecklingen för NJA gör en revidering av projektet ofrånkomlig.

Hittills under 1970-ialet har stora ansträngningar gjorts föran förvandla NJA till ett modernt, konkurrenskraftigt och lönsamt företag. Efter rekonstruktionen 1970 har tre större investeringsprogram genomförts med hjälp av bidrag och lån från riksdagen. Totalt har I 200-1 300 milj, kr, satsats. Del är viktigt alt utbyggnaden av NJA fullföljs.

Därför är del allvarligt atl NJA efter de senaste årens stora förluster anser sig tvingat att reducera investeringsplanerna för de närmaste fyra åren så kraftigt all enligt NJA:s styrelse "inte ens önskvärda underhållsinvesteringar kommer all kunna genomföras, än mindre sådana investeringar som är nödvändiga för en utveckling av företagel". Det betyder all de stora satsningar på NJA som gjorts under första hälften av decenniet riskerar att gå till spillo.

Investeringsverksamheten inom NJA måste därför fortsätia. Del är i del sammanhanget, som eli led i vidareutvecklingen av NJA, som Stålverk 80-planerna hör hemma. Del borde vara naturligt att bygga vidare på den grund som de hittills gjorda investeringarna lagt när del gäller att utveckla ett siålcentrum i Luleå.

Från folkpartiets sida är vi således överens med regeringen om all

Stålverk 80 bör komma till som en del av NJA och atl detta bör vara utgångspunkten för det fortsatta projekteringsarbetet. Men i övrigt är vi i dagens läge inte beredda atl binda oss för de exakta riktlinjerna för en stålverksutbyggnad i Luleå.

Vi är, som jag sagt tidigare, positiva till en sådan utbyggnad. Men den exakta utformningen, den exakta inriktningen, den exakta omfattningen - den vill vi inte la ställning lill förrän del finns ett ordentligt undertag. Det saknas i dag.

I propositionen finns ingen redovisning av vad det skulle kosta att genomföra Stålverk 80 enligt de föreslagna riktlinjerna. Där sägs bara atl det blir billigare än om man hållit fast vid de ursprungliga planerna. Kanske industriministern kan ge oss ett klarare besked i dag. Kommer det att röra sig om 10 miljarder kronor eller mer?

Hur skall Stålverk 80 finansieras? Hur mycket väntar man sig atl riksdagen skall anslå? Hur skall resterande medel anskaffas? Finns det utrymme på kapitalmarknaden? Frågetecknen hopar sig - men propositionen innehåller inte ett ord i frågan.

Propositionen innehåller inte heller någon redovisning vare sig av den företagsekonomiska eller av den samhällsekonomiska lönsamheten hos projektet. Det har i skilda sammanhang hävdals alt lönsamheten inte förbättras genom en bantning av projektet. Hur förhåller del sig på den punkten? Och även om den långsikliga lönsamheten blir bättre för Stålverk 80 i den nya tappningen, vilka förluster kan man förutse för en inkörning av Stålverk 80 som kanske sträcker sig över större delen av 1980-talet.

Hur är den aktuella situationen för NJA? Den information som lämnats under utskottsbehandlingen och i andra sammanhang tyder på att den är krisartad - herr Regnéll var nyss inne på detta. Behövs det finansiella insatser från riksdagens sida för atl rekonstruera företaget? Hur stora investeringar kravs under de kommande åren? Hur skall de finansieras? Om allt detta får man knappast något besked i propositionen. Del vore värdefullt om industriministern i dag ville kommentera lägel i det nuvarande NJA,

På del här viset kan man fortsätta länge och gå igenom ofullstän-digheierna i propositionen. Jag skall bespara kammaren del.

Någon kommer kanske atl invända: Del gäller bara alt fastställa riktlinjer för del fortsatta projekteringsarbetet. Till projektet får vi ta ställning först nästa år och då skall det finnas ett fullständigt beslutsunderlag.

Formellt är det riktigt. Men om man i det fortsatta utredningsarbetet bara prövar ett utbyggnadsalternativ, nämligen det som föreslås i propositionen, kommer riksdagen all ha begränsad handlingsfrihet nästa år. Man kommer i själva verkei bara all kunna säga ja eller nej lill del förslag som då presenteras - helt enkelt därför ati konsekvenserna av andra utbyggnadsalternativ aldrig granskats.

Del kan vi inte acceptera från folkpartiets sida.

Del fortsatta utredningsarbetet måsle syfta till att ge riksdagen största

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

möjliga handlingsfrihet. Del framstår, som jag berört inledningsvis, alltmer som ett grundläggande fel i den tidigare planeringen av Stålverk 80 att valmöjligheter saknats. Riksdagen måsle denna gång få en ordentlig och genomarbetad redovisning av kostnader, finansieringsmöjligheter, lönsamhetsberäkningar, sysselsättningseffekter, marknadsbedömningar etc. för olika utbyggnadsalternativ. Det är också nödvändigt med en utförlig redovisning av hur ulbyggnadsplanerna påverkar den svenska stålindustrin i stort och i synnerhet hur den mellansvenska stålindustrin berörs.

Först när ett underlag av delta slag presenterats för riksdagen, förhoppningsvis våren 1977, bör slutgiltig ställning tas till stålverksulbyggnaden i Luleå.

Hittills har riksdagen, när det gällt Stålverk 80, varit nästan helt i händerna på regeringen och dess experter. Det har inte gett verkliga möjligheter till en förutsättningslös prövning. Därför väckte folkpartiet på ett tidigt stadium - förra våren - tanken alt man skulle knyta en grupp fristående experter till näringsuiskotiet med uppgift att förse det med kompletterande material och underlag. Det förslaget dömdes ut. Det behövs inga andra experter än de som regeringen anlitat, menade NU:s ordförande Ingvar Svanberg,

I dag inser alla, tror jag, hur värdefullt del varit om riksdagen lill sitt förfogande haft en egen konsultgrupp som kritiskt granskat stålprojektet. Det hade gett oss en säkrare grund alt stå på.

Del är med stor tillfredsställelse som jag noterar all näringsuiskotiet nu - efter en skrivelse från folkpartiet - bestämt sig för all engagera ett antal fristående konsulter för atl biträda utskottet i den fortsatta granskningen av Stålverk 80.

I utrednings- och projekteringsarbetet måste hänsynen till den inre och yttre miljön spela stor roll. Ett stålverk är normall en bullrig och smutsig miljö både för dem som arbetar där och för dem som bor runt omkring det. Del är därför viktigt att stora ansträngningar görs för all så långt möjligt eliminera buller, utsläpp, föroreningar etc. Bästa tillgängliga miljöskyddsteknik måste utnyttjas. Miljökostnaderna måste bäras av förelaget självt och vägas in i kalkylerna precis som andra kostnader.

Bästa möjliga energihushållning måsle vara en annan riktpunkt för del fortsatta arbetet. Den stora mängd energi som omsätts i ett stålverk måste nyttiggöras även utanför själva produktionsprocessen, för t. ex. uppvärmningsändamål eller i annan industriell verksamhet. Olika alternativ all åstadkomma del bör redovisas i beslutsunderlaget för riksdagen.

Redan vid riksdagsbeslutet 1974 pekades från bl. a. folkpartihåll på riskerna för negativa konsekvenser för Norrbottens inland av en stålverksuibyggnad i Luleå. Målmedvetna ansträngningar för atl skapa sysselsällningstillfällen även i denna del av Norrbotten efterlystes därför. I den förnyade planeringen är det viktigt atl ägna mycken uppmärksamhet ål hur man skall få så stora s. k. spridningseffekter som möjligt av en

utbyggnad av NJA.

Det är t. ex. önskvärt atl man i så stor utsträckning som möjligt väljer lokala leverantörer. Detta är framför allt viktigt för leveranser som kan sträcka sig över en längre tidsperiod, t. ex. när del gäller förbrukningsmaterial och reservdelar. I samarbete mellan NJA, företagareföreningarna, arbetsmarknadsmyndigheterna etc. bör man också undersöka i vad mån en utbyggnad ger underlag för nyetablering av mindre förelag i Norrbollens inland.

Herr talman! Låt mig lill sist sammanfalla folkpartiets inställning: En fortsalt utbyggnad av NJA är önskvärd. Den fortsatta planeringen av Stålverk 80 bör utgå från att delta skall vara en led i vidareutvecklingen av NJA och utgöra en del av företagel. Tillräckligt underlag saknas för all riksdagen nu skall kunna la ställning till den exakta omfattningen av en stålverksuibyggnad i Luleå. En förslahandsuppgifl för del fortsatta projekterings- och utredningsarbetet måsle vara att ta fram ett sådant underlag, så all riksdagen får största möjliga handlingsfrihet i den fortsalla handläggningen av frågan.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall lill de reservationer där mitt namn förekommer.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Stålverk 80 har - som vänlat - blivit ett stort diskussionsämne. Men på ett felaktigt sätt. Skulden härför är väsentligen den borgerliga oppositionens, i mindre grad regeringens egen.

Man kan kritisera regeringen för atl den gav politiska löften åt Norrbollen, vilka den sedan inte förmådde stå för. Man kan kritisera alt den godtog japanska konsulters alltför teoretiska kostnadsberäkningar. Man kan kritisera omsvängningarna i projekteringens målsättningar. Och man kan, som de borgerliga, utnyttja detta som slagirä mot statlig företagsamhet i princip.

Men konsekvensen kräver att man ser grundorsaken till allt detta. Och grundorsaken är del snabbi försämrade klimatet förden kapitalistiska världens järn- och stålindustri från slutet av 1974, Del är den värsta lågkonjunkturen sedan 1930-lalet, Det handlar också om ifrågasättandet av stålkonsumtionens ökning på lång sikt.

Det är alltså den internationella marknadens omsvängning och krisfenomen som är grundorsaken. Men det vill de borgerliga kritikerna inte låtsas om. De vill heller inte låtsas om att de själva i fredags godtog en hård nedbanlning av svensk varvsindustri, som aren av NJA:s viktigaste avnämare.

De borgerliga vill att regeringen skall få bära hundhuvudet för den kapitalistiska krisen. De talar om dålig planering från statens sida. Men de vill inte tala om den internationella kapitalistiska stålindustrins dåliga planering och kapitalismens allmänna planlöshet. Då skulle del nämligen klart framgå alt de själva accepterar de förändrade projektmålen. Det enda de borgerliga egentligen vill är an göra målen mindre definierade

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

i vad avser den fortsatta utbyggnaden - och därmed planmässigt ännu lösligare än del som de själva har kritiserat.

Varför har man hamnat i denna ofruktbara diskussion? Främst därför all man inte har ställt de viktigaste huvudfrågorna: Vad skall vara den samlade svenska järn- och stålindustrins framtid? Vilka ekonomiska, sys-selsäiiningspoliliska och energipoliiiska perspektiv skall den infogas i? Vilket slags strukturförändring skall den genomgå? Vem skall äga den och vem skall styra den?

Dessa problem lyser med sin nästan totala frånvaro i de borgerligas motioner. Den privata stålindustrin nämns inte. Bergslagen nämns inte. De vidare induslripolitiska sammanhangen nämns inte. Förutom för Norrbotten diskuterar man inte sysselsältnings- och regionproblemen. Perspektivlösheten på den borgerliga sidan är fullständig.

Men inte heller regeringen lar på allvar upp de stora induslripolitiska sammanhangen. Man accepterar, som del vill synas oss, ägar- och maktförhållandena inom stålindustrin, och man förutsätter en anpassning och strukturomvandling efter kapitalistiska önskemål.

Vi har från vpk velat sätta de större induslripolitiska frågorna i centrum. Vi har upplevt det så att NJA-projektet annars svävar i luften. Vid en satsning på ett så stort block av investeringar måsle man ha en programmatisk syn på industrins framtida struktur, på resurshushållning och på ekonomiska maktförhållanden.

Vi har från vårt partis sida resonerat ungefär så här,

Sverige har i den internationella kapitalistiska arbetsfördelningen placerats i ett speciellt fack. Man har haft stora skogs- och malmtillgångar, som varit begärliga. Rovdrift på malm och skog har blivit följden. Landet har fåll elt relativt slorl inslag av tung och resurskrävande processindustri. Råmalm i stora kvantiteter har exporterats. Norra delen av landet har fått vad man kalla en kolonial ekonomi - en på utförsel av råvaror och halvfabrikat baserad ekonomi. Delta inslag har varit starkt i trots av förädlingsindustrins starka ställning i andra sammanhang och andra delar av landet.

Del ursprungliga Stålverk 80-projeklel innebar ingen förändring i dessa stycken. Inget förändrades när det gällde rovdriften. Exporten skulle bara i högre grad gälla slålämnen. Någon annan, mer kvalificerad förädling var del inte fråga om, Sverige skulle vara kvar i sill fack. i sin ekonomiska nisch, Krupp och Klöckner var dessutom glada ål atl själva slippa slå för den tunga satsning, som jätieprodukiionen av slålämnen för export krävde.

Förtjänsten med atl man övergett länken på massexporl av stålämnen är all man i siällel tvingas länka i termer av vidare förädling.

Men del är här vi stöter på luckorna även i regeringens syn.

Rovdriften las inte upp. Man talar om förädling i allmänna termer. Men det visar sig all man därmed menar i stort sen produktion av ämnen och valsade produkter.

Var finns då programmet för den vidare förädlingen' Var finns per-

spektivel för Norrland, när rovdriften på malm inte längre kan bedrivas som hittills, och när skogsindustrin fiyttar sin tyngdpunkt söderut? Vad händer med Bergslagen, om vidareutbyggnaden av valsningen flyttas därifrån utan all en program för manufakturering och avancerad förädling görs upp? Och hur skall delta i så fall kunna ske i den av privat järn-och stålindustri dominerade regionen, om man skall acceptera rådande maktförhållanden och bygga valsverk lillsammans med privatindusirins jättar?

Olof Palme sade i en debatt nyligen här i riksdagen, all Sveriges ekonomiska framtid låg i naturtillgångarna: skogen och malmen. Detta måste ju vara en felsyn. En felsyn, som bygger på alt man inte själv har något annat perspektiv än del kapitalistiska, när det gäller struktur och utveckling av ekonomin.

Vpk menar tvärtom, att beroendet av malmen och skogen är en ytterst farlig struktur. En struktur man på sikt skall söka komma ifrån. Den är farlig, därför att den uppmuntrar till kortsiktig utplundring av Norrland och Bergslagen,,Den är farlig, därför all den skapar beroende av en dyr, mycket energikrävande processindustri med små sysselsättningseffekter. Den är farlig, därför all den trots de stora insatser den kräver har ringa betydelse i den totala exporten jämfört med de avancerade verkstads-produkterna.

Vpk ser följande punkter som betydelsefulla när det gäller den svenska industriulvecklingen i relation lill Stålverk 80:

1, Den nya versionen av Stålverk 80 kan skapa ett utrymme för en fördjupad förädling. Den nödvändiggör från sysselsättningssynpunkt absolut en sådan fördjupning,

2, Fördjupning och vidareförädling ger ökad sysselsättningseffekt och vida bättre energihushållning,

3, Högt avancerad vidareförädling ger bättre hållpunkter för en styrbar regionpolitik, eftersom förädlingsindustri normalt lättare låter sig sprida, lokalisera och decentralisera än processindustrin gör,

4, Med det begränsade sysselsäliningslillskoll Stålverk 80 nu ger, är den avancerade förädlingen en nödvändighet för norra Norrland.

5, Med de hotande perspektiv som på sikt öppnar sig för Bergslagen, är en planmässig vidareutveckling av dess järn- och stålindustri i relation lill Stålverk 80 också oundgängligen nödvändig,

6, Stålverk 80 är således en bit i en stort sammanhang, Derta sammanhang berör hela den metallbaserade industrins struktur. Del berör direkt och indirekt alla regioner i landet. Det berör handelspolitiken och exportberoendet. Del berör den långsiktiga resurshushållningen som blir en allt akutare problem genom den svåra rovdriften.

En kvalitativ förskjutning av industristrukturen på sikt, elt avvärjande av långsiktiga kriser för de klassiska gruv- och bruksregionerna, en sund resurshushållning och en riklig sysselsättningspolitik - allt detta kräver en samlat grepp.

Därför måsle järn- och stålindustrin kunna planläggas som en helhet.

Nr 143

Tisdagen den ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

De frågor som både de borgerliga och regeringen förbigår måsle besvaras. Detta planläggande förutsätter en nationalisering av hela järn- och stålindustrin. Det förutsätter dess infogande i en långsiktig plan, där man medvetet kan styra utvecklingen enligt ett politiskt program. Delta politiska program blir också med nödvändighet ett annat än det som karakteriserar rovdriftens, den regionala ensidighetens och del kortsiktiga tänkandets ekonomi.

Herr talman! Med denna mer principiellt hållna plädering yrkar jag bifall lill vpk:s reservationer nr 3, 4, 6, 7 och 8.

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Få riksdagsfrågor har varit föremål för så många anföranden, så många tidningsartiklar, aggressiva pamfletter och böcker, så många TV- och radioprogram, sä mycken demagogi, men också sakligt analyserande, som just dagens fråga: NJA/Stålverk 80. Del är kanske förklarligt. Del är fråga om den största industrisatsningen i vårt land som företas genom ett enda beslut. Men vad man kanske ibland glömmer bort är att det också är fråga om en hel landsändas väl och ve. För Norrbottens befolkning är det inte så mycket fråga om spännande diskussioner och voteringar. För dem är det fråga om utveckling och framlid, arbete och utkomst i del egna länet eller fortsatt avfolkning, misströstan och grusade förhoppningar för många människor. Jag tror del är väsentligt all minnas, andel är människors framlid det rör sig om bakom sifferserier och utläggningar i diskussionen av den här frågan.

När riksdagen 1974 antog regeringens proposition och beslöt uppföra Stålverk 80 väckte del stora förhoppningar i Norrbotten. Äntligen upplevde man en kraftfull satsning i länet som skulle göra slut på pessimism, tillbakagång och hopplöshet, göra slut på konstant arbetslöshet och ändlösa flyttströmmar av ungdom lill andra delar av landet. En anda av framtidstro och optimism, av hoppfullhet och kamplust spred sig i länet.

Men riksdagsbeslutet väckte också motståndare och kverulanter, som på allt sätt sökte motarbeta projektet. Del gamla motståndet mot en

helhjärtad industrisatsning i Norrbotten vällde fram ur många olika skrymslen. Den sakliga debatt som förts har varit värdefull, men långt ifrån all debatt har varit" sådan. Låt mig bara ge några få exempel:

Miljöfrågorna vid NJA/Stålverk 80 kommer atl få en mångfall bättre lösning än vid något annat stålverk i vårt land. Men förstörd miljö framförs ofta som skäl emot satsningen på Stålverk 80, och då av människor långt borta från Luleå, När del framhålls all Stålverk 80 kan klara ämnesförsörjningen till många av de mellansvenska valsverken, ja, då kallar en industrilidskrift detta för proteklionism. När några unga personer på viktiga poster inom NJA helt naturligt söker sig lill nya arbetsuppgifter för atl få vidgade erfarenheter, då blir del lill "slrömhopp från NJA", När de gynnsamma effekterna för hela regionen anges som effekt av Stålverk 80, då är det fel, säger man, för huvudsatsningen hamnar ju i Luleå, Norrbottningarna bör ägna sig åt "något annat", sägs del för-

numstigi, Norrbottens befolkning börjar tröttna på detta. Den kräver handling i stället för goda råd och moralkakor. Norrbottningarna kräver all råvarorna i länet förädlas och ger jobb i länet. Av de enorma rikedomar i form av malm, skog och vattenkraft, som nu går ur länet, vill man få något tillbaka för länets bästa.

Det tycks vara populärt att göra sig lustig över Stålverk 80 och de många ändringarna i planerna, och det må väl vara tillåtet. Men det finns också anledning all kritiskt granska kritikerna, och då skall man finna många ohederliga, grönköpingsmässiga och okunniga inslag i kritikerkören, vid sidan av några få insiktsfulla och sakliga inlägg.

Del har varit så många ändringar och kast i planeringen sägs det, och det är väl sant. Men det beror ju mest på den preliminära utredning som låg lill grund för riksdagens första beslut, och som inflationen och marknadens förändringar har ryckt undan grunden för. Hade del varit bättre om regeringen tjurigt hållit fast vid de ursprungliga planerna än att man som nu vidtar av omständigheterna betingade ändringar? Är det vad oppositionen önskar skulle ha hänt?

De projekteringsförulsällningar som nu ges är helt kort en kraftig satsning på upprustning och utbyggnad av NJA:s valsningskapacitet samtidigt som ett ämnesverk om ca 2,5 miljoner lon uppförs; främst för leveranser på svenska marknaden, och då särskilt till Gävlevalsverket, Planmässiga förutsättningar för senare uppförande av ytterligare ett stålverk på 2,5 miljoner ton, om marknaden motiverar detta, behålls. För norrbottningarna är det en acceptabel lösning efiersom det ger samma sysselsättningseffekter som det ursprungliga verket skulle ha gett, eller 2 300 nya jobb. För dem är del ju inte den tekniska utformningen som är del viktigaste ulan sysselsättningen och vidareförädlingen, An det skapas ett metallurgiskt centrum i Luleå som sysselsätter 7 500-8 000 personer, och som genom sina spridningseffekter kan ge lusentals jobb på olika orter ute i länet, är det vikliga,

Utskotlsmajoriielen tillstyrker den här projekteringsinriktningen, men självfallet kommer inga bindande beslut alt kunna fattas förrän projekteringen gett ett sakligt bedömningsunderlag vad gäller kostnader, förutsättningar, lönsamhet och annat. Det är förvånande atl de borgerliga partierna inte vill medverka till ett sådant beslut. Man säger sig vara villig atl salsa projekieringspengarna men inte all ange någon exakt projekteringsinriktning. Delta är illavarslande.

Centerpartiet och folkpartiet säger alt de också avser att en metallurgiskt centrum skall skapas i Luleå och ge en viss sysselsättning, men de vill inte precisera projekieringsinriktningen, för de vill inte fatta ett beslut "som väsentligt binder deras framtida handlingsfrihet". Vad är det för handlingsfrihet man vill behålla? Några definitiva beslut begärs ju inte i propositionen - man begär endast en projekteringsinriktning. Är det handlingsfriheten all helt gå emot man är så angelägen om atl behålla?

Moderaterna vill alldeles uppenbart ingenting i sin motion, i vart fall

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Nr 143 inte bygga ett stålverk. Men projekieringspengarna vill man salsa. Är

T'sriTepn den hädiskt att i det läget misstänka att man vill salsa projeklerings-

1 ' in' 1976 pengarna för atl behålla skenet över valet, men sen skall del inte bli

_____________ något bygge? Annorlunda kan jag inte tolka det. Norrbottningarna har

Finansiering av alltför ofta hört folk, som egentligen inte vill göra någonting, säga: Gör

stålverk i Luleå, något annat i stället. Är det en sådan utveckling man vill ha? Var över-
m. m. tygade om atl de människor som är beroende av detta beslut för sin

existens med största vaksamhet och misstro kommer all följa ert handlande.

Frågan oin hur satsningen på Stålverk 80 skall kunna komma hela länet lill godo är en myckel viktig del av dagens beslut. Enligt en av Företagareföreningen och Norrbollens landsting utförd utredning kan de statliga basindustrierna ge tusentals jobb i olika delar av länet, om en medveten styrning sker. Utskottet förutsätter att regeringen, via regionala näringspolitiska organ och genom de statliga företagen, mycket aktivt medverkar i detta arbete för en medveten regionalpolitik. Del räcker inte med alt de statliga förelagen visar allmän välvilja, utan aktiva insatser i form av information, utbildning, experthjälp lill de små företagarna i länet måste till, liksom regionalpolitisk planering och hjälp med eta-bleringsinsatser och liknande.

Talar man om insatser för glesbygden och de vidsträcka områdena i Norrbotten med stora sysselsättningsproblem kan man inte undgå all beröra frågan om eventuell gruvbrytning i Pajala kommun i Kaunisvaara. Där finns en järnmalmsfyndighet som sedan många år undersökts av såväl SGU som LKAB. LKAB har utrett de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för gruvbrytning där. Industriverket prövar just nu de samhällsekonomiska konsekvenserna av en gruvdrift i Kaunisvaara. LKAB har i sin utredning funnit att gruvbrytningen inte kan bli företagsekonomiskt lönsam. Utskottet uttalar nu att statens nämnd för gruvegendomar bör införskaffa en offert från LKAB för gruvdriften, så att frågan kan prövas seriöst.

Efiersom sysselsällningssilualionen i Pajala kommun är närmast katastrofal, om inte några åtgärder vidtas snarast, uttalar utskottet att utredningarna måste fullföljas snabbi och ställning las till frågan om gruvbrytning i Kaunisvaara med del snaraste. Sannolikt måste någon form av samhällsstöd till för att möjliggöra denna gruvbrytning. Sällan torde dock ett stöd från samhället till sysselsäitningsskapande åtgärder i en bygd lett sig så nödvändiga som i det här fallet.

Att förorda all riksdagen nu skall falla beslut om gruvbrytning och även om transportsällel för malmen, som förordas i ett par av motionerna, avstyrker dock utskottet. Sådana förslag ter sig mer taktiska än övertänkta i dagens läge, då frågan slår inför sitt avgörande.

1 motion nr 6 förordas all en särskild expertgrupp skall bistå vid pro
jekteringen av Stålverk 80 och därvid, utgående från resultaten hos en
forskargrupp vid KTH, driva en alternativ projektering enligt nya prin-
62 ciper. Utskottet utgår ifrån atl modernaste möjliga teknik utnyttjas vid

projekteringen av stålverket. I Luleå finns inte bara en teknisk högskola utan också en högklassig metallurgisk forskningsstation, vilken f ö, nu kraftigt har utbyggts. Därför avstyrker utskottet motionen nr 6,

I propositionen 125, som behandlas samtidigt med betänkandet om Stålverk 80, begär regeringen fullmakt atl teckna en ramavtal med Luleå kommun om utbyggnad och drift av elt kraftvärmeverk i Luleå, i huvudsak baserat på energiresurser från NJA och dess koksverk, I motion nr 2407 yrkas att en särskild framställning skall göras lill regeringen i detta sammanhang om att modernaste energihushållande metoder skall utnyttjas vid utbyggnaden av värmeverket. Utskottet finner att såväl av propositionen som av föredragningar inför utskottet framgår att effektivaste och mest energisparande teknik kommer att utnyttjas, varför ett särskilt uttalande -avstyrks. I delbetänkande lillsiyrker utskoilei atl Statsföretag får inlösa återstående aktier i LKAB från TGO.

I ett flertal motioner från vpk förordas bl. a. att den svenska järn-och stålindustrin förstatligas, att bruksorterna i Bergslagen garanteras nödvändiga investeringar och att ett brett industriprogram för filialin-duslrier till NJA i Norrbotten upprättas m. m.

Redan nu har staten elt stort inflytande inom svensk stålindustri, ett inflytande som kommer all öka genom Stålverk 80 och dess följdin-vesteringar. De branschutredningar som under regeringens medverkan nu sker rörande den svenska stålindustrin ger ytterligare möjligheter att hävda samhällets och de anställdas intressen. Enligt propositionen ägnas de mellansvenska bruken ett stort intresse och samhället är aktivt inriktat på deras bevarande och vidareutveckling. Utskottet finner inte de föreslagna åtgärderna behövliga i delta avseende, liksom inte heller för arbetet med att skapa spridningseffekter till Stålverk 80 inom hela Norrbotten, och avstyrker därför motionerna.

I motion 1801 yrkas på en struklurulredning för den samlade stålindustrin i vårt land. Utskottet pekar på all stälbranschrädei har startat en utredning om den svenska handelssiålindusirin och att Jernkonioret genomför en undersökning av specialslålindustrin. I den senare utredningen medverkar staten, och de anställda är representerade i bägge utredningarna. Då motionens syften således redan är myckel väl tillgodosedda avstyrker uiskoiiel motionen.

I motion 1808 yrkas alt länsmyndighelerna i Luleå skall få direktiv att beakta de särskilda krav som ställs på samhällsservicen i Luleåområdet i samband med indusiriuibyggnaden. Utskottet finner att de resursfrågor det här är fråga om knappast kan lösas med direktiv av den typ som föreslås i motionen. Med hänvisning lill industriniinisierns uttalanden i propositionen, all Luleå kommuns möjlighet alt klara de åtaganden som faller pä kommunen i fråga om samhällelig service m, m, självfallet måste uppmärksammas - jag vill poängtera att det är ett uttalande som naturligtvis måste gälla också statens andel av denna service - avstyrker utskottet motionen.

Med vad jag här anfört vill jag, herr talman, yrka bifall till utskottets

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

förslag på samtliga punkter. Jag vill bara tillägga en förhoppning all projekteringen och utbyggnaden av NJA och Stålverk 80, som jag förutsätter skall bli resultatet av dagens riksdagsbeslut, skall få ske med den arbetsro och den kraftsamling som är nödvändiga för elt framgångsrikt resultat. Offentligt intresse och uppmärksamhet i press och'andra massmedia är värdefulla, men del kan bli för mycket av det goda också. Under de senaste åren har varje liten episod, varje vardagshändelse kommenterats och överdrivits på ett sätt som inte tillämpas när del gäller övriga industrier. Uppmärksamheten har varit förståelig, men den kan bli påfrestande för alla som arbetar vid verkei. De anställda vid NJA, på alla nivåer, är beredda all göra sill bästa för att NJA och Stålverk 80 skall bli en framgångsrik och värdefull satsning i Norrbotten. De är utomordentligt solidariska med sill företag och de tar illa vid sig av allt misstänkliggörande och alla angrepp på industrin. Men även det välmenta, jag vill kalla det överiniresse, som ofta drabbar verket kan bli påfrestande. Riksdagen bör i framtiden ägna det allra största intresse åt utvecklingen vid NJA och Stålverk 80, men låt oss i fortsättningen göra del under något mindre uppseendeväckande former. Låt oss vara övertygade om att de anställda, med de resurser som jag hoppas riksdagen skall ge dem, kommer att förverkliga våra förhoppningar på NJA och Stålverk 80 och göra detta till den framgångsrika satsning för sysselsättning, framsteg och utveckling i hela Norrbotten som vi önskar det skall bli.

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan instämma i de slutord som herr Svanberg formulerade beträffande förhoppningarna om Norrbottens framtid; där är vi helt ense. Del hade varit tacknämligt om den konstruktiva inställningen och den sakliga synen på tingen hade präglat hela herr Svanbergs anförande, men så var det tyvärr inte. Jag har förståelse för att herr Svanberg i valrörelsen har ett behov av alt framställa sig och sill parti som de som är innehavare av de ädla motiven i del här sammanhanget och vidtar sådana kloka åtgärder beträffande Stålverk 80-projektet och annat att resultaten kommer invånarna i Norrbotten och landet i övrigt till del i en helt annan utsträckning än vad de usla oppositionspartierna vill. Men jag tycker inte, herr Svanberg, alt del är nödvändigt att vi har den sorlens argumentation. Vi kan väl ändå hålla oss lill den sak vi debatterar i dag.

När herr Svanberg säger all vi ifrån centern och folkpartiet inte vill vara med om det här projektet, så är det en direkt osanning. Vi har sagt all vi är med och vill salsa på stålverket och ett metallurgiskt centrum i Luleå och utveckla del hela så atl del ger minst 2 300 arbetstillfällen. Det är vad vi vill. Att då säga all det är illavarslande med vår inställning därför att vi vill granska andra metoder och inte vill låsa oss vid en viss projekiinriklning, det är att slå in öppna dörrar.

Herr Svanberg säger alt det är konstigt alt vi i millenparlierna inte vill vara med om den projekiinriklning som industriministern har angett.

men samtidigt vill vi satsa pengar på projekteringen. Det går inte ihop, menar herr Svanberg. Jo, det är precis vad det gör. När vi vill satsa pengar på projekteringen har vi avsikten klar, nämligen att fä fram alternativ. Svaret är, herr Svanberg, att vi inte vill binda oss vid en enda lösning som dessutom, genom de grundliga undersökningar och analyser som har gjorts på sistone, har visat sig vara svårbedömbar. Vad är det som säger alt just 2 500 lon stålämnen kommer att kunna säljas utan friktioner, utan svårigheter? Jag har i mitt förra anförande visat på exportsvårigheterna. Jag har också pekat på vad de mellansvenska stålverken genom verkställande direktören i Fagersta bruk har sagt, nämligen atl man inte kan ta emot dessa halvfabrikat från NJA.

Allt detta gör att vi måste ha alternativ - det är det vi vill satsa våra projektpengar på. Det får inte bli som när det gäller energipolitiken att vi fråntagits alternativen därför att man gått fram på en enda linje. Projektpengarna skall alltså användas för att få fram alternativ och för att handlingsfriheten skall bibehållas. Det åstadkommer man inte med den uppläggning som industriministern och regeringen har gjort.

Vi har tidigare sagt att vi satsar på vidareförädling, nyetablering av företag och en regional balans. Det är vårt program.

Nr 143

Tisdagen den ijuni1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Herr WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Näringsutskoltets ordförande har för vana att utdela litet slängar åt olika håll när han debatterar. I dag benämndes kritikerna av Stålverk 80 kverulanter som var grönköpingsmässiga och, tror jag, t. o. m. ohederiiga. del är ganska kraftiga ord herr Svanberg tar till. Jag tror alt del hade varit värdefullt om näringsutskoltets ordförande hade varit litet mer lyhörd när vi diskuterade de här frågorna 1974. Om man tittar litet på vad de sagt som herr Svanberg kallar kverulanter kan man exempelvis finna att de tre ekonomer som självständigt försökte att granska stålverksförslaget 1974 haft mycket rätt.

De sade för det första alt miljökostnaderna inte var tillräckligt utredda. Industriministern medger nu all just miljökostnaderna har gått upp till en nivå som besvärar projektet i hög grad, alt de kanske utgör ända upp till 25 % av de totala kostnadsökningarna.

Ekonomerna sade för det andra att NJA hade för liten administrativ kapacitet atl driva Stålverk 80. - Det har visat sig atl man behöver en förstärkning på projektsidan, och man har också anpassat sig till det.

För det tredje var affärsidén bakom Stålverk 80 diskutabel, sade de här ekonomerna. Var det inte så, herr Svanberg? Var det inte helt enkelt fet affärsidé som låg bakom den förda projekteringen? Är inte herr Svanberg beredd all medge del?

För del Ijärde påstods all man inte hade räknat realistiskt på kostnaderna. Del behöver knappast kommenteras. Vi har sett hur summan räknats upp varje halvår-ja, nästan varje månad-med elt antal miljarder.

För det femte var relationerna mellan Stålverk 80 och gamla NJA inte tillräckligt utredda. - Del är en av huvudpoängerna i vår motion, där

5 Riksdagens protokoll 1975/76:143-144

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

vi just säger att del nu är mycket viktigt atl man lar vara på det kapital som är nedlagt i NJA och atl man integrerar del med den fortsatta utbyggnaden i ett stålverk, så all man får balans i den nuvarande industrin. Del kan man inte säga om lägel just nu. Jag skall gärna återkomma till det senare.

För det sjätte hävdades atl nelloökningen i sysselsättning skulle bli mindre än entusiasterna bakom Stålverk 80 menade. - Denna fråga har vi diskuterat tidigare i kammaren, och interpellationsdebatten för någon månad sedan berörde del rätt myckel. Jag skall inte trassla in mig i de siffrorna igen. Låt mig bara erinra om att när vi i Dagens Nyheter läser atl projektchefen Friberg säger, alt det inte alls är säkert all man skall stanna vid 2 300 utan man får se vad del fortsalla projektarbetet leder till, är det just en sådan öppenhet som vi från folkpartiets sida menar är nödvändig att ha för att man inte skall komma snett en gång till.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Man kan med allt skäl, som jag tidigare sagt, kritisera den befängda borgerliga inställningen all del kan gå atl få något som helst grepp över en stor och viktig industrigrens framlid med den obestämda och lösliga beslutsform som de vill ha. Men denna kritik för obestämdhet och löslighet drabbar, om också i mindre grad, även herr Svanbergs parti och regeringen. Det går inte all förutsätta hela förlängningen av Stålverk 80 på del sätt som herr Svanberg gör.

Spridningseffekterna är inte automatiska. De är inte på något sätt garanterade. De är beroende av den privata industrins goda vilja. Regionalpolitiken här i landet är inte organiserad för en sådan styrning som skulle garantera den förlängning och fördjupning som jag tidigare här talade om. Hela industripolitiken på järn- och stålområdet är dessutom oklar. Vi vet ännu inte om man, vid en förbättring av stälkonjunkluren, återtar den extremt exporlinriktade och väsentligen på slålämnen baserade inriktningen. Vi vet inte om det fortsätter all bli en exporlinriktad råvaru- och halvfabrikalskarakiär på denna del av den svenska industrin.

Herr Svanberg säger all staten och regeringen är aktivt inriktade på problemet med spridningseffekterna i Norrbotten och aktivt inriktade på alt bevara Bergslagen. Del låter sig sägas, men vad har egentligen regeringen över huvud laget för garantier, vad har den för styrmedel och infiyiande över exempelvis den privata järn- och stålindustrin i Bergslagen? Där saknar staten i stort sett ägarmaki. Regeringen går med på en valsverksulbyggnad, eventuellt i samarbete med den privata storindustrin, men del är någonting som väcker oro i Bergslagen. Regeringen ges inte samtidigt några som helst konkreta garantier för Bergslagens vidareutveckling. Skall den förädling som eventuellt skall komma till stånd styras av de privata slåljältarna? Vad blir det då för förädling?

Vi har erfarenhet från andra industribranscher, där staten är verksam, men där samtidigt ändå del mest styrande och vägledande momentet

bestås av den privata storfinansen. Exempelvis på skogsindustrins område ser vi alt de statliga industrierna tvingas med i eller frivilligt accepterar en utveckling av kapitalistisk natur.

Kärnfrågan är all man i den vidare fördjupningen och föriängningen av planeringen har flera alternativa vägar alt gå. Enligt vår mening räddar man inte Norrbottens, Bergslagens och landets sysselsättningsproblem om man inte går in på en programmatiskt framstyrd, avancerad vidareförädling inom järn- och stålindustrin, som för bort från den typ av beroende som har varit denna industrigrens och dessa landsändars problem och hotar alt bli det i än större utsträckning.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Herr REGNÉLL (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Svanberg började med att tala om den uppsjö av skriverier, debatter och uttalanden som svallat kring Stålverk 80-projektet. Det kan ha blivit betungande att ordentligt ta del av allt det. Något som herr Svanberg tydligen inte orkat med atl ordentligt ta del av är den moderata partimolionen. Herr Svanberg menade att i den framfördes åsikter, som innebar att man skulle hålla debatten vid liv över valet, men sedan skulle man kunna ha dörren öppen för all krypa ut. Jag kan inte finna någonting sådant. Jag föreställer mig all del möjligen är del jag nu tänker läsa upp som herr Svanberg har missuppfattat, nämligen att den "fortsatta projekteringen måsle utgå från all även alternativ lill hur man kan skapa ett hållfasl stålcentrum vid NJA skall utredas".

Vi har märkt alt herr Svanberg är allergisk mot ordet alternativ. Den som tar del ordet i sin mun i debatten om Stålverk 80 är, för att använda herr Svanbergs terminologi från inlägget nyss, ohederlig och grönköpings-mässig. I själva verket är del nog så, herr Svanberg, att del är genom alt pröva olika alternativ - där det ena kan vara bättre än det andra - som man på sikt når del som vi alla strävar efter och som herr Svanberg uttryckte sä väl i sin avslutande appell, nämligen att man ser till att få elt framgångsrikt resultat av det arbete som nu läggs ned på olika håll till nytta för de anställda i företaget och lill nytta för bygden.

Herr SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sjönell säger atl jag har tillskrivit socialdemokratin alla ädla motiv i motsats till de usla oppositionspartierna. Jag använde inte de uttrycken, men jag skall inte gå emot herr Sjönell om han nu vill atl vi skall komma överens om alt del ser ut på det sättet.

Vad som tydligen retar både herr Sjönell och herr Wirtén är all jag sade att jag tycker all det är mycket underiigt om man säger atl man är med på att skapa ett metallurgiskt centrum, man är med om att det skall ge en bestämd sysselsättning osv. - men inte kan vara med om en projekleringsinriklning ulan säger: Den godtar vi inte. Det finns inget underiag för beslut.

Nej, självfallet finns det inget underlag för slutgiltiga beslut. Del är det projekteringen skall ge! Då måste jag väl använda det här tillfället

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

att tala om vad det är som skall projekteras, eller, som jag har sagt i något sammanhang: Skall det bli ett stålverk eller en karamellfabrik? Det herr Regnéll citerade ur moderaternas motion kan ge anledning alt fundera på vad de avser. Avser de att bygga ett stålverk eller anser de alt det lika gärna kan bli en karamellfabrik? Det sägs atl del skall bli "någonting annat" - dvs. den vaga utformning som vi hört så många gånger.

Sedan talas det här mycket om att jag är rädd för alternativ. Det är jag inte alls så rädd för. De som arbetar med projekteringen har gjort en föredragning, och de kommer på flera punkter att redovisa alternativ.

Atl jag sedan tycker att det är underiigt att moderaterna ger projektpengar ulan att tala om inriktningen tycker jag inte att man skall la illa vid sig för. De vet uppenbariigen inte vad de vill projektera men vill ändå anslå projektmedel. Vi andra är väl något bättre ställda i det avseendet.

Herr Wirtén sade att jag talade om kverulanter. Ja, del gjorde jag, och jag tycker att jag har full rätt alt göra det efter vad som har hänt. Del gäller kanske inte så mycket riksdagsdebatterna - det var inte mina meddebattörer jag avsåg med beteckningen kverulanter - men del har ju också förts en diskussion utanför detta hus. Väldigt mycket av vad som sagts i den debatten har varit uttryck för kverulans.

Herr Wirtén säger att "de tre" hade rätt i sin motskrift. Ja, om jag på samma sätt bland tusen argument fick plocka fram tre eller fyra som är riktiga, kan också jag göra samma påslående. De har haft rätt i vissa delar, men de har inte haft rätt i allt. Framför allt har de i ett eller ett par avsnitt framträtt på ett helt annat sätt i den offentliga diskussionen.

När det gäller citatet från det som Fagerstas VD sagt vill jag nämna alt jag råkade vara närvarande på konferensen i fråga. Jag föreställer mig att industriministern kommer alt säga någonting om vad som där förekom. Men man skall inte tro på varje tidningsanka ulan i stället försöka ta reda på vad som verkligen har hänt.

Jörn Svensson säger att del som han vill åstadkomma inte kommer av sig självt, ulan man måste styra åtgärderna. Del är alldeles riktigt, Jörn Svensson. Jag har talat om att del i regionalpolitiken inte räcker med en allmänt välvillig inställning, utan att vi måsle sätta in medvetna åtgärder på del området. Vad gäller svensk stålindustri är staten, och kommer i framtiden att vara, en mycket stor ägarinlressenl.

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr talman! Den berömde franske statsmannen från 1800-talei Tal-leyrand, en av franska revolutionens förgrundsfigurer, sade vid ett tillfälle om de gamla franska kungarna, bourbonerna, all de hade ingenting lärt och ingenting glömt. Del är uppenbarligen på det sättet också med herr Svanberg liksom tyvärr med många andra av de socialdemokratiska figurer som agerar i stålverksdramal. Man tycker ändå all de skulle ha lärt någonting av denna långa lidandes historia, i varje fall så myckel

all man inte skall vara så fruktansvärt tvärsäker som herr Svanberg är. Herr Svanberg framförde en slogan, lanserad för några dagar sedan, nämligen att man inte vet om del skall bli ett stålverk eller en karamellfabrik. Det skall kanske vara en lustighet, men vi tycker inte att den är lustig. Hela denna karamell är naturligtvis ovanligt sur, och den blir allt surare ju längre man framhärdar i sin tvärsäkra inställning och inte vill precisera alternativ. Del är ju det del är fråga om. Herr Svanberg har inte svårt att fatta, men här vill han inte förstå att del är omöjligt för oss all låsa oss för en enda projekiinriklning med halvfabrikat i form av slålämnen på 2 500 lon. Jag frågar än en gång: Vem vet om de går all avsätta? Det finns oklara frågor i den bilden. Förhoppningsvis kan de avsällas, och vi får utgå från del. Men man vet inte detta, och vi vill ha bättre underlag vad beträffar projektels inriktning. Jag förstår inte alt det skall vara så svårt all fatta våra två fundamentala krav på handlingsfrihet och ett antal alternativ all välja mellan!

Nr 143

Tisdagen den 1 juni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Herr REGNÉLL (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle kunna inskränka mig lill atl instämma med herr Sjönell. Han log upp precis det som jag kände ett behov av att säga, nämligen all del inte finns något som helst underlag i den moderata motionen som herr Svanberg attackerade för påslåendet att vi vill ha något annat än ett siålcentrum. Detta om karamellfabriken har vi hört förut. Herr Sjönell antydde all del som lustighet börjar bli litet nattståndet.

Någon motivering för herr Svanbergs angrepp mot uttalanden i den moderata motionen finns således alls inte. Vi talar om ett alternativ lill den nuvarande uppläggningen av planeringen för ett stålcentrum. Del är ingen karamellfabrik.

Herr WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill också ställa den frågan. Är del verkligen möjligt, herr Svanberg, om man skriver ut atl man skall ha ett siålcentrum i Luleå, att man då tror sig tillverka karameller därifrån? Det är i så fall ett unikt stålcentrum som herr Svanberg har i sina tankar. Den debatten tror jag vi kan betrakta som avförd.

Vi har i vår motion mycket klart angett att projekteringsarbetet måsle bedrivas vidare och att utgångspunkten bör vara del utbyggnadsalternativ som anges i propositionen.

Men, herr Svanberg, del finns också andra alternativ. Man kan bygga ett större stålverk än vad regeringen anger, och man kan bygga ett mindre,» Man kan bygga ett stålverk som ger fier sysselsättning än vad regeringen tänkt sig, och det kan också tänkas bli färre. Vad vi vill är atl man skall pröva också konsekvenserna av dessa utbyggnadsalternativ. Del är den handlingsfriheten för riksdagen som vi efterlyser. Vår färdriktning är helt klar, herr Svanberg, men låt oss inte skärma av olika möjligheter beroende på hur marknaden ser ut! Vi har redan fåll tänka om väsentligt

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

en gång, och nu är det på liden att komma fram lill en utbyggnad av detta siålcentrum och icke än en gång fastna i en omöjlig projektering, som bara leder lill en återvändsgränd. Jag tycker alt herr Svanberg skulle hålla oss räkning för alt vi vill slåss för att den handlingsfriheten skall finnas kvar och att vi vill all man skall pröva sig fram på de olika handlingsvägar som slår till buds för elt siålcentrum uppe i Luleå.

Jag måste fråga herr Svanberg: Menar herr Svanberg att det egentligen bara finns den här exakta inriktningen, den exakta omfattningen och den exakta utformningen av stålverket där uppe, som finns skissad i propositionen? Är del inte möjligt atl vara litet mer öppen i den debatten?

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! När herr Svanberg försöker värja sig mot det enligt honom tydligen förskräckliga begreppet nationalisering av järn- och stålindustrin talar han om att också regeringspartiet vill ha en styrning av utvecklingen för att garantera följdeffekter, förädlingsindustrin osv. Del är bara del, herr talman, all när socialdemokrater i allmänhet talar om styrning i regionalpolitisk mening menar de någonting annat än en verklig styrning, en verkligt styrande medveten politik. Med styrning menar de det som den svenska regionalpolitiken i dag huvudsakligen beslår av, nämligen smärre marginella stimulansmedel, som kan påverka den privata industrins utveckling i smärre sammanhang men som aldrig kan rida spärr mot den ifall den privata storfinansen vill någonting annat än vad folkflertalet och de arbetande människorna vill se förverkligat. Därför räcker inte den styrningen alls i del sammanhanget - den är ingen styrning i ordels egentliga bemärkelse.

Garanterandet av en fördjupning och en avancerad vidareförädling är i dag nödvändigare i den svenska järn- och stålindustrin än någonsin, och det är särskilt nödvändigt efter nedbantningen av det ursprungliga Stålverk 80-projeklei. Får man inte en medveten sådan fördjupning och en omfattande sådan vidareförädling, får man inte heller den sysselsält-ningspoliliska effekt som skulle kunna komma till stånd, och då löser man aldrig sysselsättningsproblemet i Norrbotten enbart med den nuvarande inriktningen. Man klarar heller inte den kommande krisen och sysselsättningsproblemen i Bergslagen, ifall inte del valsverk som nu kommer att gå Bergslagen förbi på något sätt kompenseras genom elt medvetet förädlingsprogram och utvecklingsprogram för Bergslagsindustrierna. Och man löser heller inte sysselsättningsproblemet för hela Sverige, ifall man inte är i stånd all skaffa sig sådana styrmedel som möjliggör en gradvis och planmässig rörelse av industristrukturen bort från en på alltför myckel rovdrift inriktad och alltför mycket rent kvantitativ -mängdmässig och volymmässig - expansion av stålämnen grundad ekonomi, sådan som - del kan man faktiskt säga - har varit Norrbollens och andra regioners förbannelse genom alt man där haft denna specifika inriktning så länge.

Ett sådant program för vidareförädling, för alt komma bort från rov-

driftsekonomin och komma in en mer sysselsätlningsinlensiv ekonomi, som kan erbjuda fler arbetstillfällen per investerad enhet, är del ju inte alls säkert att den privata storfinansen vill ha. Finner den del mera pro-filabell all fortsätta i mer traditionella hjulspår gör man det, och därför är en nationalisering nödvändig.

Hert SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sjönell ger sig till att citera franska klassiker. Ingenting lärt och ingenting glömt - så lydde herr Sjönells citat. Jag kan bidra med elt annat citat:

"Så jag målar, donna Bianca,

Ty så roar mig atl måla."

Del skulle kunna användas om vad herr Sjönell sysslar med. Han talar om vad jag har sagt för något ulan all märka all han är så oerhört självsäker. Han säger all det finns frågetecken i utredningen. Ja, självklart finns det många frågetecken. Del är ju för den skull detta skall utredas. Ingen har begärt all herr Sjönell eller någon annan skall fastna för att projektet skall ulföras på exakt det eller det sättet. Vi har bara sagt att vi skall arbeta med inriktningen på ett stålverk med kapaciteten 2,5 miljoner ton per år och på en utveckling av valskapacilelen inom NJA, Hur del skall gå till i detalj är del som projekteringen skall ge svar på.

Herr Sjönell säger: Vi får inga alternativ på del här sättet. Men vilka alternativ får herr Sjönell fram genom bifall till reservationen 1 - som jag dock gärna vill betona är väsentligt bättre än reservationen 2?

Jag vidhåller fortfarande, herr vice ordförande i utskottet: det finns ingenting i reservationen 2, ingen vilja lill någonting. Det finns i den moderata motionen uttryck för att om inte del ena går så får man försöka med någonting annat. Del försökte han nu vifta bort genom all raljera. Men man bör vara försiktig med all citera den moderata motionen därför att den är sä oerhört dubbelbottnad. Jag skulle kunna citera en del ur den och få fram hemska saker om jag ville karikera,

1 sin första inlägg påstod herr vice ordföranden all jag sagt all det skulle produceras 13 miljoner ton per år vid järnverket i Luleå, Det har jag absolut inte sagt - kontrollera de borgerliga journalisterna bättre. Del har talats om att man skulle kunna gå vidare med flera fyramil-jonersprojekt så att det ökar från 4 lill 8 och från 8 lill 12, Men skall man öka därutöver blir det 16 och inte 13, Det är 16 som är en multipel av 4,

Herr Wirtén säger all jag har talat om karamellfabrik. Ja, men jag har bara gjort del beträffande moderaterna, som bara säger an del skall bli någonting utan atl precisera sig. Herr Wirtén vill sedan ha fler anställda osv. Det kan vi vara överens om. Men varför kunde vi då inte bli överens om projekieringsinriktningen?

Herr Svensson i Malmö har rätt i myckel av vad han säger. Men jag tror atl vi kommer fram till hans önskan om hur del skall bli på ett säkrare sätt än vad han vill förorda. Därför yrkar jag återigen bifall

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Nr 143

till utskottets hemställan.

Tisdagen den Ijuni1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Herr talmannen anmälde alt herr Regnéll anhållit all lill protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Del kan kanske förefalla som om debatten i dag bara berör dem på Norrlandsbänken men det har ju i ett par inlägg klart framgått all frågan om Stålverk 80 är en myckel viktig del av näringspolitiken och därmed också av sysselsättningspolitiken i vårt land.

All den svenska industrin väl hävdat sig i konkurrensen här hemma och på exportmarknaderna är ingen garanti för att så kommer all vara förhållandet allt framgent. Vi har 2 '/«, av världens befolkning men svarar det oaktat för 2 96 av världshandeln. Av vår industriproduktion går nästan hälften till försäljning utomlands. Av de mer betydande råvaror som vi förfogar över är skog och malm de viktigaste. Det är av intresse alt följa diskussionerna om dessa båda råvarors nyttiggörande.

Skogsindustrin har vi byggt ut så all vi i dag har en klart dokumenterad överkapacitet, dvs. råvaran räcker inte. Antagligen kan vi ta ut mera av inkomster på skogen genom att gå längre i förädlingsledet inom olika områden. Det erfordras dyra investeringar, som kräver mera av energi men ändock inte ger mera av sysselsättning, tvärtom. Men jag ser inte många som av den anledningen vill stoppa en sådan skogspolitisk inriktning. Kravet är att verksamheten skall ske i socialt acceptabla former.

Av den malm som bryts inom landet exporterar vi ca 90 96. Vi har inget eget kol, och malmen har tidigare sökt sig lill kolet, främst lill Europas industriländer med kol. Men inte heller denna tillgång är outtömlig, åtminstone inte de lättillgängliga kvantiteterna och kvaliteterna. Stålverken byggs ut alltmer med kustförläggning för atl underiätla transporterna av malm, kol, kalk osv. Japan, som knappast har några egna tillgångar av vare sig malm eller kol, har blivit den verkligt stora stål-nationen.

Den svenska stålindustrin lämnas inte oberörd av utvecklingen utanför vårt lands gränser. Detta beror inte endast på all branschen är starkt exporlinriktad, som jag sagt - vi exporterar ca 40 % av vår produktion. Också på sina hemmamarknader har de svenska stålverken att möta hård konkurrens från utländska producenter. Inemot hälften av det stål vi förbrukar utgörs av import. Siffrorna hänför sig till 1974,

Världens stålindustri har under de senaste tio femton åren utvecklats i snabb takt. Kapacitetsökningen har lill alldeles övervägande del skett genom nyetableringar av stora och, som jag sade, kustlokaliserade verk. 1 dessa verk har de senaste årtiondenas tekniska utveckling, särskilt inom det metallurgiska processleget, och de därav följande mycket markerade stordriftsfördelarna kunnat utnyttjas.

Jämsides med detta har det skett en omfattande modernisering av äldre verk. Denna utveckling har inneburit en snabb omställning till

moderna produktionsmetoder genom övergång till bl. a. syrgasblåsning och stränggjutning. Samtidigt har ett slorl antal omoderna verk lagts ned.

Utvecklingen har också inneburit en stark koncentration av stålproduktionen till ett mindre antal stora verk. Detta har skett dels genom en rad samgåenden, dels genom att en myckel stor del av den expansion som skett har ägt rum inom de större företagen. Det har varit dessa företag som haft tekniska, marknadsmässiga och framför allt finansiella resurser för stora och alltmer kostsamma kapacileisutbyggnader.

Herr talman! Del är särskilt denna senare faktor - de allt större utbyggnadsstegen tillsammans med de snabbt stigande investeringskostnaderna per kapacitetslon - som i hög grad har bidragit till atl del statliga engagemanget inom världens stålindustri ökat kraftigt. Detta har tagit formen av dels statligt ägande, dels statligt finansiellt stöd i olika former lill den privata industrin. Koncentrationen lill allt större slålkoncerner har inneburit en betydande samordning mellan de enskilda verksenheterna. Delta gäller inom såväl den statliga som den privata industrin.

Effekliviseringsslrävandena häri många länder emellertid kommit all innefatta branschslrukturella åtgärder över företagsgränserna. Inom flera områden sker sålunda en omfattande samverkan mellan olika företag. Detta gäller bl. a. frågor rörande kapacitelsutbyggnad, val av produktionsinriktning, råvaruförsörjning och marknadsföring.

Denna samverkan mellan olika företag har i många fall initierats och fortlöpande drivits på av respektive regering. Därigenom har stålindustrins utveckling kommit att i hög grad samordnas på del nationella planet - även i länder där branschen varit helt eller till betydande del privatägd. I vissa länder har stålindustrin tidvis prioriterats i den samlade industriplaneringen och därigenom erhållit särskilt omfattande stöd, ibland via särskilda sektorsbudgetar. 1 ett antal länder finns också olika former av långtgående samverkan mellan de privata företagen utan slatlig medverkan. Denna samverkan är såväl nationell som internationell.

Del gäller sålunda en stålindustri som lill siora delar är myckel modern, som i allt högre grad koncentreras lill en mindre antal stora förelag med betydande resurser, som utmärks av en alltmer omfattande samordning i olika former mellan de olika enheterna - företagen - varvid de ställiga engagemangen också får allt större betydelse. Del är med den stålinduslrin som de svenska verken har att konkurrera såväl utomlands som här hemma i vårt eget land.

I goda konjunkturer har den svenska stålindustrin klarat sig ganska bra, men över längre lidsperioder bakåt har den visat en betydligt svagare produktionstillväxt än stålinduslrin i världen i övrigt, en minskad sysselsättning, en sen över hela tidsperioden pressad lönsamhet och en jämfört med världens stålindustri i övrigt närmast obefintlig strukturomvandling. Del är nödvändigt alt göra jämförelsen mellan utvecklingen av den svenska stålindustrin och av stålindustrin i världen i övrigt, i en internationellt perspektiv.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Finansiering av slå/verk i Luleå, m. m.

Stålinduslrin är också en bas i och en nödvändig del av vår totala industri. Av gammall är stålinduslrin hårt ortsbunden. Herr Regnéll har nyss framhållit alt i 16 kommuner svarar stålindustrin för över hälften av indusirisysselsätlningen. Det kan också sägas alt i nio kommuner är andelen tre Qärdedelar av den totala indusirisysselsätlningen eller högre.

Om vi studerar utvecklingen internationellt på stålområdel kan vi inte undgå iakttagelsen alt man alltmer söker sig fram till produktionsvolymer och anläggningar som är så stora att man kan utnyttja slordriftfördelar. Särskilt gäller detta inom det första stegel i produktionskedjan - det metallurgiska processteget, ämnesproduklionen. En sådan satsning i Sverige står inte i strid med en ökad specialisering inom vår stålindustri. Tvärtom torde i många fall en rationell basproduktion av detta slag vara en förutsättning för lönsamhet i senare produklionsled. Detta gäller inte minst om man, som önskvärt är, skall gå vidare i förädlingskedjan vid stålverket.

Diskussionen om vår stålindustri kände inte under högkonjunkturåren 1972-1974 trycket av den mera allmänt inriktade induslripolitiska diskussionen. I stället kom diskussionen främst att kretsa kring behovet av stål i nuet och för framliden och vårt lands möjligheter all tillgodogöra sig andelar av en växande konsumtion och produktion. Nog så viktigt är att avgörande för beslutet om Stålverk 80 blev den uppfattningen, att med vår värdefulla malm borde vi rimligen kunna vidga det första stegel i förädlingskedjan, ämnesproduktionen, och tillgodogöra oss mera av inkomster och sysselsättning.

När det från kritikernas sida talas om turerna kring stålverket är del skäl atl erinra om alt riksdagen på regeringens förslag tagit en avgörande beslut, 1974, och upprepat sitt ställningstagande våren 1975. Men de förhållanden som påverkar utformningen av Stålverk 80 och som det har varit en myckel öppen diskussion om har självfallet nödvändiggjort överväganden som kommit atl gå delvis i annan riktning än 1974.

Jag har givetvis noterat, när jag lyssnat till debatten, alt flera talare har nämnt orden "de enorma kosinadssiegringarna", men ingen har i och för sig invänt mot den redovisning av bakgrunden lill dessa kosl-nadssiegringar som vi har lämnat i propositionen. Åtskilligt har diskuterats härom såväl i som utanför riksdagen. 1 den proposition som behandlas i dag har vi presenterat de huvudsakliga skälen för en ändrad inriktning.

Som framgår av utskottets skrivning liksom av reservationerna bestrider, som sagt, ingen att en väsenilig kostnadsökning inträffat när del gäller den utrustning och den byggnation som skall lill för elt stål-ämnesverk, från beräkningen 1973-1974 fram till hösten 1975. Att investeringarna för atl söka på bästa säii klara de inre och yttre miljöproblemen också väsentligt överstiger tidigare beräkningar synes heller inte vara någon tvistefråga.

1 en av de gemensamma borgerliga reservationerna ges ytterligare efter-

tryck ål dessa miljöfrågor. Jag invänder inte mot del i och för sig. Som jag tidigare framhållit bör vi i vårt land kunna la på oss en ledande roll i fråga om miljöåtgärder, till skydd för människor och natur. Men vi får det inte ulan kostnader, och så småningom uppstår frågan när och i vilken grad dessa kostnader kan las ut som faktiska produktionskostnader. Om inte ett nytt slålämnesverk avsevärt överstiger äldre sådana när det gäller produktivitet och effektivitet, så kan tidpunkten för när kostnaderna fullt ut kan tas igen vid produktförsäljningen få avvägas med hänsyn lill att en del av motsvarande miljökostnader också faller på andra ämnesverk och så småningom kommer all påverka priset.

I projektledningens rapport vid årsskiftet redovisades som känt en kostnad för stålämnesverkel, som var dubbelt så stor som den vid 1974 års bedömning. Häri låg då även rörelsekapitalet. Resultatgranskningen blev också negaliv.

Del är naturligtvis svårt att göra prisbedömningar, inte minst i ett konjunkturläge som det nuvarande och med sikte på framliden, dvs. all försöka avgöra vilket pris vi kan la ut på den öppna marknaden. Projektledningen har varit försiktig. Del kan finnas fog för en något större optimism, men det är inte tillrådligt all exploatera en oviss möjlighet.

Viktigare är då att se på prognoserna för siålförbrukningen i värt eget land och på exportmarknaden. I den proposition 1974 där vi redovisade då tillgängliga prognoser för väridens slålefterfrågan fram till i första hand 1985 nämndes de prognoser som hade utarbetats åren 1972/1973 av FN:s Europakommission respektive Internationella stålinslitulei. I dessa prognoser bedömde man att den åriiga tillväxten i väridens stål-konsumtion skulle ligga mellan 4 och 5 96. Världsefterfrågan kunde öka med ca 400 miljoner ton stål fram lill 1985.

Till de talare som tidigare har varit uppe i denna debatt vill jag då ställa frågan: När vi nu skall göra en bedömning av framliden och möjligheterna att bygga ett slålämnesverk av dessa dimensioner, är det då inte sådana prognoser och beräkningar av en förväntad efterfrågan som vi måsie la som stöd för bedömningarna? Och jag kan inte erinra mig all det i debatten 1974-1975 riktades någon kritik mot Europakommissionens eller Internationella slålinstiiulets bedömningar. De har kommit all korrigeras av verkligheten själv. Det var prognoser som gjordes före den s. k. energikrisen och före den myckel kraftiga "konjunkturnedgång som drabbade västvärldens stålindustri 1975. Såvitt bekant har bara en enda ny prognos för väridsefterfrågan gjorts under de senaste åren. Denna nya prognos, som gjordes vid Fordham University på uppdrag av USA:s handelsdepartement, omfattar dock endast perioden fram till 1980 och är en begränsad revidering av de tidigare prognoserna men innebär ändå för perioden 1974-1980 en ökning av världsefterfrågan med 200 miljoner ton.

1 de nyligen offentliggjorda allmänna målen 1980-1985 för stålindustrin inom CECA-gruppen finns det inte någon nämnvärd avvikelse från de

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

tidigare prognoserna. För CECA-länderna, som är av särskilt intresse för svenskt vidkommande, förutses sålunda år 1985 en konsumtion som är ca 70 miljoner ton större än under högkonjunkturåret 1974.

I de uppgifter man kan få fram ur internationellt material finns del inget som talar emot en fortsatt stark långsiktig ökning av världens stål-konsumtion. De talar för en ökning av i stort sett den storleksordning som angavs i de tidigare nämnda prognoserna: 200 miljoner ton fram lill 1980 och ylleriigare 200 miljoner lon fram lill 1985.

För detta talar också delta del faktum alt stålels konkurrenskraft gentemot andra material inte torde ha försämrats av de senaste årens händelser. En arbetsgrupp för stålfrågor inom OECD har tvärtom konstaterat att stålindustrin är betydligt mindre känslig när det gäller energiprishöjningar än den med branschen konkurrerande industrin. Detta gäller också om man beaktar de prishöjningar som skett på även andra industriråvaror.

1 sammanhanget vore del naturiiglvis också av intresse att studera hur slorl utbudet blir. I den granskning vi har försökt genomföra har vi fåll fram all fiera projekt har lagts ål sidan, därför atl det är kostsamt alt bygga ut processindustrin, och man har inte ansett sig ha de ekonomiska förutsättningarna atl klara uppgiften.

Den svenska diskussionen rör sig inte så mycket om väridsefterfrågan, ehuru vi är beroende av den, vare sig vi söker sälja malm, ämnen eller stål. Frågan är naturligtvis vilken andel av marknaden, hemma och utomlands, som vi tror oss kunna la. Skall vi fortsätta atl exportera malm och låta andra bygga ut ämnesproduklion, stål- och plålproduktion för all sedan köpa lillbaka de färdiga produklerna? Eller skall vi lägga an-slrängningar och kostnader på en ökad egen förädling som kan ge mera inkomster lill landet och mera arbete? Vi behöver bådadera.

I tidskriften Vår industri har någon hävdat att denna vår inställning är av protektionistisk karaktär. Som bevis anförs en passus ur propositionen, där det sägs all en inhemsk stålindustri kan ha ett plusvärde för vår verkstadsindustri. Som elt huvudmotiv för Stålverk 80 anförs i propositionen del långsikliga behovet av all trygga den svenska stålindustrins malmförsörjning. 1 del sammanhanget slås den historiska och internationella erfarenheten fast, all del finns ett nära samband mellan verkstadsindustrin och stålinduslrin. Stålindustrin är en nödvändig del av vår industri. Del är här propositionen pekar på del nämnda plusvärdet. 1 omedelbar anslutning lill detta sägs klart ifrån alt en betydande internationell handel med stål är både nödvändig och önskvärd. Vi skall dock erinra oss alt vi högkonjunklurårel 1974 förbrukade ca 4,5 miljoner lon stål, av vilken kvantitet vi importerade drygt 2,1 miljoner ton.

Industriförbundet vill förneka att det finns struklurmässiga samband mellan stålindustrin och verkstadsindustrin. Man går förstås inte lika långt som motuiredarna för ett år sedan. Då sades det all förädling av vår järnmalm inte var något argument för Stålverk 80. Det var nationalekonomiskt lika motiverat an frakta malmen obearbetad till kolfälten

i Mellaneuropa och Polen för förädling där. Jag antar att norrbottningarna inte utan vidare låter sig övertygas om det förnuftiga i atl emigrera till Mellaneuropa för att där få jobb med den malm som andra norrbottningar varit med om att bryta inom det egna området.

Vi har ingen klart framskjuten tillväxtsektor inom svensk industri, som exempelvis på tekniksidan kan anges tillföra oss åtskilliga tusental nya jobb. Delta uttalande är inget utslag av pessimism. Jag tror att vår verkstadsindustri kommer att hävda sig. Men det måste den göra genom effektivitets- och produktivitetshöjningar som inte ger så mycket av nya arbetstillfällen. Vi har däremot mera klara nedgångsområden. För elt par dagar sedan talade vi om varven i svensk industri och ekonomi. Att mera än 10 000 arbetstillfällen bortfaller vid fartygsbyggandet och i underleverantörsleden under 3-4 år är tyvärr en realistisk målinriktning. Hur varvskrisen slår bakåt i produktionsledel framgår bl. a. av att produktionen av farlygsprofiler, tidigare NJA:s största produktgrupp, f n. uppgår lill endast en tiondel av tidigare produktion. Delia ger kanske också en del av förklaringen till de speciella svårigheter som NJA har att brottas med. Produktionen av fartygsplåt vid exempelvis Gränges anläggningar torde behöva gå ner från ca 400 000 ton per år till ca 200 000 ton. Det krävs en marknadsanpassning för att på sikt klara de här uppgifterna.

Till de mera aktiva och positiva delarna av diskussionen om svensk malm- och stålindustri hör samverkansmöjligheterna och studierna av projekt som erbjuder möjligheter lill ämnesavsättning och vidareförädling. Här möter vi nu tidigare planer på bl. a. bandvalsverk i Gävle, som får stimulans av planerna på ämnesverk i Luleå. Men också andra avnämare av ämnesprodukler har intresse. Om de gemensamma planerna kan realiseras, och mycket talar för det, tillförs givelvis diskussionen nya viktiga inslag.

Projektledningens slutsatser blev att möjligheter finns för ett väsentligt mindre beroende av exportmarknaden för slålämnen, och marknadsanpassningen fördel nuvarande NJA borde kunna inriktas på investeringar i en något annorlunda egen valsningskapacitet som dels log upp konkurrensen med importerade stålprodukter, dels ökade den egna förbrukningen av ämnen. Atl, herr Sjönell, exakt bedöma hur mycket som kommer atl förbrukas i det ena eller del andra sammanhanget är på detta stadium svårt.

Både herr Sjönell och herr Wirtén har efterlyst varför man stannat för just 2,5 eller 2,6 miljoner ton. Studerar man underhandsuppgifter som vi har fått från arbetsgruppen som gäller Gävlevalsverkel framgår del att ett bandvalsverk, fullt utbyggt, bör planeras för 2,4 ä 2,5 miljoner lon ämnen - i den första etappen 1,6 miljoner ton och i nästa ytterligare 0,9 miljoner ton. Där har man alltså en utgångspunkt för bedömningen. Man har vidare all bedöma vad NJA självt förbrukar i sin förädlingsverksamhet. Med en utbyggd valsningskapacitet torde NJA självt komma alt behöva omkring I miljon ton slålämnen. Om jag nu räknar med

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Nr 143 den slutgiltiga utbyggnaden av Gävlevalsverket plus NJA:s nyinveste-

Tisdagen den ringar och det föreliggande ämnesbehovet, är vi uppe i en förbrukning

1 juni 1976 '' ' miljoner ton. Vi har redan nu en försäljning av ämnen till andra

--------------- järn- och stålindustrier.

Finansiering av Diskussionerna med Klöckners som med hänsyn lill de ändrade för-

stålverk i Luleå, hållandena tagils upp på nytt -jag tror del var herr Sjönell som berörde
m. m. den saken - har samband med att det i den preliminära överenskom-

melsen inskrevs atl under förutsättning av att NJA bygger ut ett slålämnesverk med en kapacitet på 4 miljoner ton, och riksdagen slutgiltigt fastställer detta program, skulle det preliminära avtalet gälla.

Klöckners har följt den svenska diskussionen och känt sig mycket oroade över vad som här uttalats om en eventuell nedläggning av projektet. Därför har man begärt nya förhandlingar. Del är klart alt dessa samtal eller förhandlingar kommer att föras med utgångspunkt i vad riksdagen nu kommer att besluta. Men i första hand gäller diskussionen nu leveranser under de närmaste åren på mellan 500 000 och 600 000 lon ämnen.

Vi kommer naturligtvis inte atl befinna oss i det lägel nästa år - om riksdagen, som jag hoppas, fattar ett positivt beslut om det fortsatta projekteringsarbetet - att varje ton är placerat. Men vi kan på delta preliminära stadium redovisa hur man kommit fram till denna kvantitet - vi skall komma ihåg all NJA i dag har en produktionskapacitet om ca 1,7 miljoner ton ämnen. Projektledningen framhåller all man av tekniska och ekonomiska skäl bör försöka få fram en anläggning där man tar ut de optimala fördelarna vid en viss storleksordning, och den bedöms av projektledningen ligga vid dessa 2,5 å 2,6 miljoner lon. Här möts alltså två faktorer: möjligheten att få avsättning och vad som ur teknisk och ekonomisk synpunkt förefaller vara del mest gynnsamma.

Ärade kammarledamöter! Vi är här i mycket hög grad beroende av vad experterna säger. Vi har accepterat folkpartiets framställning om att näringsuiskotiet borde få möjligheter all närmare följa det fortsatta projektarbetet. Det är möjligt att man inom näringsuiskotiet är väl rustad i fråga om experter och sakkunniga, men det blir ändå det material som projektledningen presenterar som man skall försöka bedöma. Jag känner tillfredsställelse över all det blir fler som får göra den bedömningen och vara med att och la ställning till rekommendationerna till dem som har att la slutgiltig ståndpunkt.

Jag har i delta anförande velat ta upp elt par av de frågor som berörts i diskussionen och redogöra för varför man preliminärt arbetar med denna storleksordning på del nedbantade projektet - ämnesslålverket - som presenterats.

Låt mig ytterligare säga atl några bindningar som låste projekteringen

lill vad som angavs i 1974 års beslut inte fanns. Del är viktigt alt framhålla

atl utöver markarbeten, som är av värde för varje projekllösning, har

man inte haft några kostnader för mer än vad som svarar mot normalt

78 planerings- och projekteringsarbete, framför allt om man önskar få fram

alternalivlösningar.

Tidsförskjutningen innebär givelvis en olägenhet. Den nya målformuleringen innebär en försening på uppemot tre år för ämnesproduktionen. Jag anser emellertid en inte viktig fördel vara att utrednings-mässigparallelliiet uppnås med Gävleprojeklei, något som är av vikt inte minst för de kommersiella förhandlingarna. Herr Burenslam Linder har i en tidigare debatt talat om olägenheten av ett beslut beträffande stål-ämnesverket som skulle ligga före de kommersiella förhandlingarna med Stora Kopparberg. Med det arrangemang som vi nu träffar räknar vi med att kunna föra fram det mer exakt utarbetade projektet - stålämnesverkel och NJA - samtidigt med ett ställningslagande lill ett eventuellt bandvalsverk i Gävle i samarbete med Stora Kopparberg.

Den föreslagna målformuleringen härden ursprungliga principiella bakgrunden: mera malmförädling till del på sysselsättning så behövande Norrbotten, förhoppningsvis en mera bärande och avgörande lösning på elt regionalpolitiskt problem, för Norriand en rimlig återbäring på vad landsdelen gett av kraft och inkomster ål landet i sin helhet. Men del ger också förutsättningar för nog så välkomna jobb i Bergslagen, vårt diversifierade järn- och stålområde.

I del sammanhanget har nu anförts vad direktör Nygren i Fagersla-koncernen sade vid vår stålkonferens. Del är riktigt som herr Svanberg framhållit att herr Nygren hade uppgiften all redovisa Fagerstakoncernens utveckling och prognoser. I det sammanhanget tog han upp frågan om Fagerslaindustrins möjligheter att la emot slålämnen ifrån NJA. Han framhöll uttryckligen att del krävs en alldeles speciell stålkvalilet, om ämnesleveranser skall kunna ske lill detta specialstålverk. Han nämnde särskilt Fagerstas produktion av bergborrmalerial och motsvarande. Han avvisade inte tanken på alt föra diskussioner med NJA om leveranser. NJA-chefen Boman som var närvarande uttryckte för sin del både förhoppningen om och viljan till diskussioner och samtal med Fagersta-chefen om hur man skulle kunna klara den kvalitet som skulle komma att efterfrågas av Fagersta.

I detta avseende vill jag helt instämma i det som herr Svanberg har sagt. Tidningarna har vinklat det här problemet och refererat den bedömning som en talesman för en industri gjort, ett uttalande som sannerligen inte gjordes på den övriga Bergslagens vägnar. Diskussioner förs och kommer atl föras. Inte minst har flera företrädare för järn- och handelsstålindustrin i Bergslagen givit uttryck för både önskemålet och nödvändigheten av atl föra en diskussion därför att de i så hög grad är beroende av skrot som underlag för sin produktion. Vi förbrukar i landet ungefär I miljon lon skrot av vilket vi importerar ca en fjärdedel. Det finns svårigheter med den importen och med skrottillförseln. Därför kommer diskussioner att föras om hur en ämnesproduktion skall anpassas som eventuellt skall ersätta skroten i en del av de här järn- och handelsstålverken.

När del gäller sysselsättningen i övrigt vill jag säga - det har jag sagt

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

tidigare också - att chefen för Stora Kopparberg vid den presskonferens vi hade gemensamt om Gävleprojektet klart uttalade att om man bygger elt bandvalsverk i Gävle, så kommer vidareförädlingen att ske i Bergslagen. Enligt hans bedömande kommer förhoppningsvis något tusental arbeten atl tillföras Bergslagen utöver de arbeten som tillförs Gävle.

Jag tror att man skall vara uppmärksam på vilka diskussioner som pågår, dvs. diskussioner om ämnesverk, vidareförädling i valsverk i Gävle, ylleriigare vidareförädling i industriella enheter, framför allt uppe i Bergslagen. De här möjligheterna som vi nu diskuterar är viktiga, inte minst då det gäller samverkan med övrig svensk järn- och stålindustri. Dessa möjligheter kan vi se framför oss. Att vi måste ändra projektinriktningen och minska stålämnesverkel har väckt full förståelse bland de anställda vid NJA. Det har enhälligt godtagits av NJA:s styrelse och lika enhälligt av Statsföretags styrelse. Regeringen har delat uppfattningen att risktagandet är mindre, likaså kostnadsomfaltningen.

Jag är den förste att beklaga all vi i dag inte kan redovisa den fullständiga bedömningen av kostnader och resultat. Det har av tidsmässiga skäl inte varit möjligt -jag behöver inte ytterligare förklara varför. Jag har efter samråd med projektledningen och NJA-ledningen preliminärt angivit all kostnaderna för stålämnesverkel, investeringarna i del nuvarande NJA, som torde få en kostnadsomfaltning av ca 1 miljard, och ett bandvalsverk i Gävle, som det blir fråga om nu - Kruppvals-verket har vi fört ur bilden dels på grund av Krupps egna önskemål, dels med hänsyn till den inriktning som vi nu ger åt projektarbetet -kan komma att ligga kring 10 miljarder kronor.

Jag har alltså förståelse för kritiken mot atl vi inte kunnat presentera mera fullständiga kostnads- och resultatbedömningar. Men, ärade kammarledamöter, vi begär ingen fullmakt in blanko. Vad vi önskar är alt få gå ifrån 1974 års beslul och få beslul om hur och på vad det fortsatta projekteringsarbetet skall inriktas. Det är ju nödvändigt.

Jag kan heller inte se all man i reservationerna har tagit ställning till om vi skall projektera för 4 milj. ton eller inte. Det är mycket viktigt all vi här får mycket klara besked. Har exempelvis mittenpariierna den uppfattningen alt vi också bör fortsätta ett projektarbete för en produktion av 4 miljoner lon, så är del väldigt viktigt att man säger ifrån detta. Vi förmenar all enligt den bedömning av kostnader och resultat som projektledningen har presenterat blir risktagande! väsentligt mindre genom den ändrade målformuleringen.

Herr talman! Eftersom de båda mittenpartierna ställer sig positiva lill och inte ifrågasätter ett siålcentrum i Luleå, är det viktigt att få slutsatsen bekräftad att vad centern och folkpartiet vill åstadkomma med sin reservation är ett understrykande av behovet av ett säkrare beslutsunderlag men att reservationen i sak inte avviker från ulskotismajoriietens och regeringens förslag. Jag kan inte ur reservationen utläsa något annat än att man vill ha ytterligare understrykande av behovet av säkrare beslutsunderlag.

Låt mig också dra den slutsatsen av mittenpartiernas reservation att några ytterligare förseningar är ingen intresserad av, och därför bör vi kunna ge projektledningen klara direktiv om det fortsatta arbetet. Det här är utomordentligt viktigt. Skall vi begära av projektledningen att den skall syssla med en rad av alternativ, då lär vi inte kunna få fram ett malerialunderlag till 1977, utan då får vi vänta ytterligare. Det är viktigt för regeringen, för NJA:s ledning och för projektledningen att få de här klara beskeden.

När jag läste moderaternas reservation drog jag slutsatsen att de i stort inte ville vara med om att staten som ägare byggde ett siålcentrum. Nu är jag inte lika säker. Herr Regnéll sade i sitt mycket balanserade anförande, om jag uppfattade del rätt, all de 2,6 miljoner ton som man nu tänker sig möjligen kan betecknas som en mjukstart, som moderaterna kan acceptera. Skulle del vara på del sättet, sammanfaller ju mittens och moderaternas reservationer. Jag har redan förut sagt att jag inte kan finna någon väsenilig skiljaktighet mellan mittens reservation och regeringens och näringsutskoltets förslag.

Herr talman! Detta är på något sätt ett dilemma. Jag vill nu inte pressa fram ett avståndstagande från mittenparliernas sida lill vad regeringen och näringsuiskotiet har föreslagit, men jag måsle ha ett besked om vad vi skall säga till Statsförelag, NJA:s styrelse och projektledningen. Vad skall vi ge för direktiv för del fortsatta projekteringsarbetet?

Herr talman! Stålverk 80 och NJA:s investeringar är ingen fristående fråga - del har jag velat ha som ett genomgående tema i mitt anförande. De är viktiga led i den näringspolitiska planering för stålindustrin som pågår.

Samverkanstanken inom järn- och stålinduslrin har utmynnat i ett branschråd på detta område, där företrädare för samhället, förelagen och de anställda diskuterar gemensamma angelägenheter. De överläggningarna har resulterat i en utredning om handelsstålinduslri och en utredning om specialstålindustrin. Den senare utredningen sker i Jernkoniorets regi. Jag har tidigare nämnt om det gemensamma utredningsarbetet mellan Stora Kopparberg och NJA om ett bandvalsverk i Gävle. Utredningarna förutsätter Stålverk 80.

Samtidigt för regeringen samtal med Grängesbergskoncernen om möjligheterna och formerna för eventuell samverkan.

Riksdagen har ett stort ansvar att la i dag för att stimulera till samverkan inom järn- och stålindustrin, för att stärka dess konkurrenskraft saml ge denna vikliga industrigren möjligheter att hävda sig framöver. All detta skulle kunna ske utan statens aktiva medverkan tycks vi också vara eniga om i denna debatt, och del hälsar jag med stor tillfredsställelse.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

6 Riksdagens prolokoll 1975/76:143-144

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall först svara på några direkt ställda frågor och göra en liten kommentar. När industriministern säger att det är utomordentligt litet som skiljer regeringens inställning, som är redovisad i propositionen, från mittenparliernas reservation och talar om atl den enda avvikelsen är att vi understryker behovet av ett säkrare beslutsunderlag, vill jag erinra om vad herr Svanberg sade för några minuter sedan. Han påstod att mittenreservationen var illavarslande. Är herrarna inte överens om bedömningen? Det vore intressant att få ett svar på den frågan.

Jag vill understryka att vi,'och del framgår också av millenreserva-tionen, vill ha ett fullständigare beslutsunderiag för all kammaren skall kunna träffa beslut i denna utomordentligt viktiga och för hela nationen ekonomiskt så väsentliga fråga.

Det är elt klent beslutsunderlag - del är nära nog helt ofullständigt - som har redovisats här i dag. Vi kräver som sagt atl få ett bättre sådant. Men sedan, herr industriminister, säger vi också all det skall syfta lill all riksdagen skall ha frihet all ta ställning lill inte bara del enda alternativ beträffande siålämnesproduklionen, som regeringen i dag anvisar, utan flera alternativ. Industriministern säger att det hinner den stackars projektledningen inte få fram lill 1977. Ja, herr talman, kunde projektledningen med herr Jan Friberg i spetsen på några få veckor från jultiden i fjol fram till februari helt plötsligt lägga om hela detta gigantiska projekt och presentera del nya, modifierade projektet, lär den också kunna presentera andra alternativ fram till 1977. Det är i varje fall nästan tre kvarts år kvar till dess.

Sedan skyller industriministern på internationella bedömningar och den internationella utvecklingen när han skall bemöta de påståenden jag tillät mig göra, nämligen atl delta är det mest gigantiska planeringsmisstaget inom industrin. Jag tror att det är att göra det alldeles för enkelt för sig. Likaså gör industriministern det enkelt för sig när han säger att vi inte kritiserat projektuppläggningen tidigare eller gjort invändningar. Vi kritiserade så pass mycket alt vi för ett år sedan begärde återremiss, och inför detta fruktansvärda tilltag talade industriministern i indignation om kammarens ansvar. Vi hade då oroals av att vi från diverse experter hade fått helt andra bedömningar än dem man kunde göra med utgångspunkt i den internationella utvecklingen.

Jan Friberg säger i dag i Dagens Nyheter att den kalkyl som låg lill grund för del ursprungliga projektet var genant enkel. Vi har kritiserat detta hela tiden, och vi har gjort del återigen i dag. Därför finns del ingen anledning att säga alt vi inte har invänt. Det finns många fler element i detta sammanhang än bara den internationella utvecklingen. Ett av de väsentligaste elementen och en av de väsentligaste orsakerna lill misslyckandena är en undermålig planering, som har tagit sig uttryck i bl. a. den genant enkla kalkyl som låg lill grund för ursprungssatsningen.

Herr REGNÉLL (m) kort genmäle:

Herr talman! Också jag skall be att få svara på en direkt fråga, som riktades lill oppositionen av industriministern. Industriministern gav en mycket pedagogisk och intressant exposé över hur världsmarknaden för stål kan tänkas utvecklas, vilka behov som kommer all noteras och hur de skall tillfredsställas. Industriministerns fråga var huruvida någon i oppositionen 1974 bestred riktigheten av dessa optimistiska bedömningar av den fortsatta konsumtionsökningen. Nej, det var ingen som gjorde det, för ingen kände sig kompetent till det. Däremot drog vi kanske inte samma slutsats som man hade gjort inom departementet. Från vårt håll, i varje fall, fäste man uppmärksamheten på den ökade tendens lill självtillräcklighet som man redan då hade kunnat notera i många länder. Nya malmfyndigheter hade gjorts och samma resonemang fördes i de länderna som man fört här hemma: Låt oss inie sälja bort malmen som en råvara. Låt oss förädla den i egen regi. På så sätt skapar vi arbetstillfällen och vi får ullandsvaluta. Den utvecklingen har fortgått sedan dess. Man har sett den inte minst hos de nyrika länderna - som inte har de kapilalbekymmer som vi t. ex. har - utan har kunnat kalkylera mer oberoende av vilken avkastning de har kunnat påräkna. Jag tror all den artikel i Svensk Industritidning som industriministern talade om har rätt när den nämner den ökade självtillräcklighet som man kan notera på många håll. Det är atl beklaga all så är fallet, men man måsle konstatera att det är ett faktum, och när man konstaterar det som ett faktum förslår man alt den mycket optimistiska bedömning av våra exportmöjligheter som gjordes 1974 inte var så väl underbyggd. Det är tacknämligt att man nu i stort sett tänker sig all finna avsättning för den väsentligt neddragna produktionen på den svenska marknaden.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Herr WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall av tidsskäl inte kommentera den intressanta exposé som industriministern gjorde av stålindustrins utveckling i vadden och i synnerhet här i Sverige. Det vore i och för sig en del att säga om det, men del är angelägnare för mig atl komma över på de direkt konkreta frågeställningar som varit uppe i debatten.

Det har sagts, all ingen kritik har riktats mot förklaringar lill kostnadsökningar och annat. Jo, visst har så skett. Även vi har, liksom herrar Sjönell och Regnéll påpekat för sina partier, haft åtskilligt all säga om riktigheten i planeringen och regeringens förklaringar till varför det blivit som det blivit. Men det är rätt väl redovisat i mitt första anförande, och jag skall därför gå förbi det nu.

Industriministern ansåg det vara en riklig avvägning all räkna med en produktion av 2,5 miljoner lon stålämnen. Jag tycker all det i industriministerns inlägg fanns en öppenhet, innebärande all man skulle försöka atl anpassa sig till marknaden och till den ur ekonomisk synpunkt optimala produktionen osv. Det är just det vi efterlyst och vill få lill stånd i del fortsatta projekteringsarbetet. Vi vill inte atl riksdagen på

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

nuvarande dåliga beslutsunderlag låser produktionsvolymen lill exakt 2,5 miljoner lon.

Del är emellertid av intresse atl ta upp den fråga som jag reste redan i min inledningsanförande, nämligen: Vilket produktionsprogram är lämpligast för nuvarande NJA? Del är dock ett förelag som f n. är i en kraftig obalans. I första hand gäller del ekonomiskt. Del har här pekats på att NJA år 1975 var uppe i en förlust på 200 milj. kr. och all del sannolikt blir minst lika myckel 1976. Som herr Regnéll framhöll närmar man sig t. o. m. den gräns där det kan vara fråga om all upprätta en likvidationsbalansräkning.

Läget är således ekonomiskt synnerligen allvarligt. Soliditelen har sjunkit lill 21 96 medan den rimligen borde ligga på 30 96. Allt detta är allvarligt. Men del är inte bara det som ledningen upplever som besvärande. Det gäller också produklionssammansällningen. Under de år Stålverk 80 debatterats har ståldivisionen kommit i bakvatten. Vad har industriministern alt säga om detta? Är det en lämplig avvägning när man, såsom del nu sägs, skall vidareförädla uppemot 1 miljon lon slålämnen? Eller skall valsningskapacitelen byggas ut mer?

Får jag så avslutningsvis, eftersom min lalelid snart är ute, bara säga alt vi i folkpartiet ger klarsignal för en fortsatt projektering. Men när industriministern säger all det är viktigt att undvika ytterligare förseningar av stålverkprojektel, som enligt hans mening skulle bli följden av vårt behov av alternativa utredningar och kompletterande undersökningar, är det väl ändå korrekt all man erinrar om att regeringen genom sin handläggning av frågan åstadkommil en försening på tre år.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig begagna tillfället all till industriministern ställa några en smula schematiskt formulerade principiella frågor om järn- och stålindustrins framlid. Vad vi har kritiserat eller ansett vara ofördelaktigt med den hittillsvarande inriktningen har varit rovdriften på råvaror, alt inriktningen har givit små sysselsättningsiillskott, alt den har varit ägnad all skapa regional ensidighet, regional och allmän sårbarhet inför strukturomvandlingar och atl steget från inriktningen på malmexport lill inriktningen på enbart förädling av ämnen i sig inte innebär någon avgörande förändring i den situationen.

Samtidigt har detta resulterat i en exporlsilualion där järn- och stål-exporten ger 4 miljarder kronor i exportinkomster årligen, malmexporten endast 2 miljarder,exporten av maskineroch apparaler-de högt förädlade produkterna - 22 miljarder eller 40 96 av hela exporten. Inför det perspektivet måste man ställa frågan: Vilken huvudinriktning avser regeringen i det långa perspektivet att svensk järn- och stålindustri skall få, om del blir en uppgång i konjunkturen och en ökande konsumtion av slålämnen ute i världen? Är då regeringens perspektiv ett återupptagande av exporiinriktningen vad gäller ämnen, en stark koncentration i samband med en hård strukturomvandling, som kommer att leda till

regionala kriser och liten sysselsättningsökning och därmed kommer att försvåra eller minska möjligheterna all kompensera effekterna av strukturomvandlingen och som sannolikt också kommer alt tvinga in staten på en handlingslinje som dikteras av den privata järn- och stålindustrin? Eller är alternativet det motsatta: en relativ dämpning av råvaru- och halvfabrikalsberoendei på vägen mot en avancerad vidareförädling, som ger större sysselsättning, säkrare export, lättare anpassning av strukturomvandlingen till rådande industri- och regionsiruktur? - För de fördelarna ger ju en avancerad vidareförädling och en medveten och långsiktig sådan. Och vad gör man om nu den privata industrin i ett bättre konjunkturläge, exempelvis för ämnesexport, inte finner del med sina beräkningar förenligt atl stödja ett sådant förädlingsprogram?

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Herr Sjönell menadeatt jag och herr Svanberg hade delade meningar om vad som kunde uttolkas ur mittens reservation. Nej, del har vi inte. Vi har båda studerat den, diskuterat den och funnit del svårt atl dra några mer exakta slutsatser av den, och därför har vi begärt att få ytterligare besked. Är del så egendomligt?

Jag skall läsa ur centerns och folkpartiets reservation till betänkandet 72: "Utgångspunkten för planeringen bör vara det nuvarande NJA, vars upprustning och modernisering bör fullföljas genom fortsatt investeringsverksamhet." - Där är det ingen oklarhet. "Stålprojektets utformning i detalj skall slå öppen för prövning när elt fullständigt beslutsunderlag föreligger." - Det är vad vi har föreslagit. Vi har begärt atl vi skall få genomföra en projektering och komma tillbaka. Men vad som kanske i någon mån förvirrar oss är när man i centerns-folkpartiets reservation uttalar sig om den moderata motionen. Man säger nämligen i reservationen: "Utskottet" -del är alltså centerns och folkpartiets representanter

- "kan emellertid inte ansluta sig lill tanken all projekteringsarbetet skul
le läggas uppsa förutsättningslöst all t. o. m. huvudfrågan, om anläggning
av elt stålcentrum i Luleå, slår öppen." Del är bra alt få veta. Del är
helt klart alt man vill bygga ett siålcentrum. Vi kan inte uppfatta detta
som någonting annat än att det innefattar ett slålämnesverk och de in
vesteringar som behövs i det nuvarande NJA. Och då kommer vi fram
till frågan om storleksordningen.

För mig är det obegripligt att herr Sjönell söker protestera mot mitt försök alt la fram den marknadsprövning som prognosinsiilulen arbetar med. Han borde lära av den klokhet med vilken herr Regnéll möter en sådan fråga, även om herr Regnéll är kritisk i vissa avseenden.

Men vad skall vi utgå från när vi skall göra elt försök lill bedömning av frågorna: 1 vilken storlek skall vi bygga ut svensk järn- och stålindustri? Hur stor andel av vår egen marknad skall vi ta?

Låt mig i det sammanhanget svara på herr Svenssons i Malmö fråga

- i och fÖT sig berättigad - om den inriktning som vi vill ge här: malmen,
stålämnen och vidareförädling. Del är alldeles uteslutet atl vi i elt enda

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

steg eller ens på mycket lång sikt skulle kunna bygga upp en så omfattande järn- och stålindustri alt den kunde överta produktionen av allt del som vi importerar, men vi bör ha stora fördelar av att framgångsrikt kunna konkurrera med en del av den import som i dag omfattar 2,1 miljoner lon järn, plåt och stål. Det är detta vi eftersträvar, och del är där som vi bygger våra förhoppningar. Här har vi elt industriellt område som skulle kunna tillföra landet ytterligare några tusental arbetstillfällen och betydande inkomster. Det är sannerligen inte inom många områden som vi har de möjligheterna!

Jag vet inte hur jag skall tolka herr Sjönells och herr Wirléns uttalanden. Är man på något sätt rädd för att komma i sällskap med regeringen i fråga om direktiv för det fortsatta projekteringsarbetet?

Herr Sjönell säger att alternativet med 2,5 miljoner ton per år inte skall vara det enda. Då frågar jag - och det har jag gjort tidigare: Menar ni att projektledningen skall fullfölja projekteringsarbetet för en produktion av 4 miljoner ton per år? Skall uppgiften för projektledningen vara att med hänsyn till bedömningar av avsättningsmöjligheterna och vad som av tekniska och ekonomiska skäl anses opimalt presentera ett förslag?

De siffor som jag angett är preliminära. Vi har diskuterat med projektledningen, och det är den som fört fram tanken på att bygga ett slålämnesverk för 2,5 eller 2,6 miljoner ton per år. Vi kan ju inte bara avfärda frågan om en marknadsbedömning. Del är inte ett försök all skyla över eller att komma undan kritik. Herr Sjönell får nog försöka presentera någonting av en egen bedömning av marknaden eller också ge oss en anvisning om vad vi skall säga till projektledningen om be-dömningsunderiagel i fråga om marknaden.

Herr Wirtén säger alt oppositionen ofta har kritiserat kostnadsökningen. Ja, del är riktigt. Men vad jag sade var atl jag inte har hört någon bestrida kosinadssiegringarna. Och del är en annan sak. Del är ju de faktiska kosinadssiegringarna från 1973-1974 fram lill hösten 1975, då projektledningen presenterade de nya bedömningarna för oss, som är avgörande. De är också avgörande för den resuliaikalkyl som arbetas fram.

Problemen för det nuvarande NJA är stora - det är riktigt. NJA:s styrelse har redovisat föriuster. Men det är en tröst för tigerhjärtan att detta är ett gemensamt problem för praktisk taget hela världens järn-och stålindustri.

Jag har framför mig tidskriften Affärsväriden för den 5 maj 1976 med en stor rubrik: "Stålras på 270 miljoner i Stora Kopparberg." Del är inte jag som anför siffrorna - det är Affärsvärlden som noterar atl Stora Kopparberg - Domnarvets Jernverk - gör en så utomordentligt stor förlust. Det är sak samma med Grängesberg. Det är heller ingen tröst. Men det är ett resultat av den konjunktur som vi f n. upplever och som självfallet har drabbat NJA hårt. Men om vi har några förhoppningar om att Stora Kopparberg och Grängesberg skall komma lill rätta med detta - och det tror vi - bör vi också kunna ha en förhoppning om

att NJA kommer till rätta med den konjunktursvacka som vi f n. upplever.

De investeringar som har gjorts har slagit väl ut, och produktionen är effektiv. Men man måsle lägga upp i lager, och det är klart att stora kapital binds på del sättet, vilket också sker i andra industrier - men med en förhoppning om all i ett annortunda konjunkturläge kunna utnyttja dessa lager för leverans mot order som vi då hoppas står lill buds.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr talman! Industriministern säger att han finner det obegripligt att jag protesterar mot den marknadsbedömning som han och regeringen har gjort i den här frågan. För mig är det obegripligt hur man kan komma till en sådan svindlande slutsats av vad jag har sagt i fiera anföranden här i dag.

Herr Johansson uppmanar mig också att lära av herr Regnéll. Ja, herr Regnéll har jag lärt mycket av under många år här i riksdagen, även på bankoutskotlels lid. Men jag tror inte att vi från centerns sida behöver några ytterligare lärdomar när vi har fastslagit de två huvudmeningarna som vi har hävdat, nämligen atl vi vill ha bättre alternativ, bättre beslutsunderlag, och att vi vill ha handlingsfrihet. Svårare är det inte.

När del gäller all lära tror jag det finns en viss industriminister som borde ha haft åtskilligt att lära av del här projektet, som det har presenterats för svenska folket. Han har lärt sig litet grand, uppenbariigen, och det är att man bör ha en högre grad av förädling, och del är alltid något, men jag tror att lärdomarna borde fortsätta.

Sedan frågar industriministern om vi är rädda för regeringen. Nej, det är vi verkligen inte, och del tror jag vi har visat på många olika punkter. Men vad vi är rädda för är den bedömning, den projektering och den planering som regeringen och industriministern gör i fråga om stålverk här i landet. Vi har bränt fingrarna en gång, och det var när vi på ett dåligt beslutsunderlag var tvingade all gå med på den första stålverkssatsningen. Vi har väl oss själva att skylla; jag skall inte skylla ifrån mig alls, del får vi ta ansvaret för. Men vi var brända den gången, och därför tänker vi inte göra om misstaget. Del är därför vi kräver ett mycket bättre och utförligare beslutsunderlag nu för alt kunna ha full handlingsfrihet.

Så säger industriministern - och det tyckerjag närmast är någonting i hästväg när det gäller kravet på debattmolståndare - all herr Sjönell här skall presentera en egen bedömning av hur marknaden skall se ut. Men snälla nån, vi har ju hela tiden kritiserat atl vi inte fåll tillnärmelsevis det beslutsunderlag som behövs. Detta måsle skaffas fram i projektgruppen. Del måste vara en rad av experter som gör den bedömningen. När den har sammanvägls ordentligt från tekniska, ekonomiska och även sociala aspekter när det gäller Norrbotten, kan man möjligen och förhoppningsvis komma fram till en samlad marknadsbedömning. Vi har kritiserat industriministern för att han inte har gjort denna utförliga ana-

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

lys. Nu går han upp i talarstolen och säger att jag här på stubben skall lägga fram en sådan marknadsbedömning - precis i motsats till vad jag hela liden hävdat är möjligt. Vi skall göra den erforderliga marknadsbedömningen - och jag skall göra den om jag kommer all sitta kvar i näringsuiskotiet nästa år - när det allsidiga beslutsunderlag som vi har krävt läggs fram.

Herr WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror inte det råder någon oklarhet om vad vi menar med vår reservation. Det är till all börja med, som industriministern själv citerade, ett klart avståndstagande från att man skall ha en helt förutsättningslös projektering. Vi har i vår motion och i vår reservation - mest i motionen dock - preciserat vad vi avser. Den viktiga punkten är handlingsfriheten, som herr Sjönell nu har talat om. Jag skall inte uppehålla mig längre vid detta.

Industriministern har också efterlyst vad vi menar med kvantitet -hur stor kvantitet stålverket skall projekteras för. I något tidigare inlägg sade industriministern all vi inte kan säga var varje lon skall placeras. Förra gången jag talade här tog jag del yttrandet till intäkt för att det fanns en öppenhet, atl man inte heller på regeringssidan är så låst som vi kunde tro av kriterierna i propositionen. Man är i dag mera öppen för atl efter en bedömning av marknaden anpassa produktionen lill vad man tror är säljbara produkter.

Det är därför som jag så envetet har kommit tillbaka lill NJA-pro-blemet. Man måste ju verkligen veta om man skall satsa mera på råstålet eller om man skall bygga vidare på valsning och få en vidareförädling. Hur balansen mellan dessa tvä tillverkningar exakt skall se ut tycker jag måsle vara en mera öppen fråga än vad regeringen har skrivit fast i sin proposition.

Får jag så ta upp en fråga som jag tycker tyvärr har kommit undan för län här i debatten i dag. Del gäller finansieringen av stålverket. Har verkligen Statsföretag kapacitet all ge de 350 milj. kr. som industriministern föreslår att riksdagen skall besluta om här i dag? Är del möjligt, när man vet om de oerhört stora problem som även finns hos koncernen Statsföretag? Är det inte värt atl ge någon synpunkt på detta? Jag vet väl oin all Statsföretags verkställande direktör har protesterat på den punkten, och jag tycker ändå att riksdagen i dag bör få industriministerns kommentar till del.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag fann väl inte industriministern helt klar i svaret på min fråga. Jag har ju fullt klart för mig all man nu inriktar sig på en dämpning av exportberoendet och i större utsträckning siktar på den interna marknaden, men det är ju betingat av nödvändighetens tvång så att säga. Del intressanta inträder i ett längre perspektiv, när olika alternativ är möjliga och man också har möjlighet alt välja.

Om nu t. ex. exportmöjligheterna för ämnen - eventuellt också så långt i förädlingschemat som till valsade produkter - kraftigt vidgas, kommer man då att gripa denna möjlighet och så atl säga återgå till den starka exportinriktning som hela tiden har funnits i de mera expansionistiska delarna av stålindustrins tänkande? Och hur räknar man i så fall med att med de tunga investeringar som det innebär få pengar över för alt satsa så mycket på förädlingsindustri atl sysselsältnings- och regionproblemen kan lösas på ett ordentligt sätt?

Det är del ena alternativet man kan ha. Del andra alternativet är atl man går vidare med förädlingen och att man då inriktar sig på vida mer sysselsältningsintensiva typer av industrier, naturligtvis sedan man säkrat basinvesteringarna när del gäller ämnesproduktion och valsverk. Som vi ser det är den senare vägen den enda på vilken man kan lösa sysselsättnings- och strukturproblemen både på kort sikt i Norrbotten och på längre sikt i Bergslagen, Norrbotten och hela Sverige. Det är det enda som kan infogas i en verkligt expansiv sysselsättningspolitik som inte överanstränger kapitalresurser och inte leder till en orimlig energibalans.

Jag skulle vilja återkomma med frågan: Hur ser man inom regeringen på detta mer långsiktiga problem?

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Jag har knappast möjlighet atl gå myckel längre i mina uttalanden till herr Svensson i Malmö än till atl säga atl vi nu satsar på en vidgad ärnnesproduktion samt på en vidareförädling i två led -bandvalsverk och en ytterligare vidareförädling.

Men jag skall gärna ge herr Svensson en honnör för hans intresse för del stora problem som vi har i landet och som jag bara kort tangerade. Det är sysselsättningsproblemet inom industrin, där vår leknikindusiri inte i dag på något område visar större sysselsättningsexpansion, medan det däremot i hög grad görs effektivitets- och produkiionsbefrämjande investeringar som är nödvändiga - som jag framhöll - för all klara konkurrenskraften men som i och för sig inte ger myckel mer sysselsättning. Därför är ett av de viktigare diskussionsämnena i siålbranschrådel och i de pågående utredningarna: Vad kan göras inom järn- och stålindustrin i delta avseende?

Diskussionen får naturligtvis också föras på en sådant sätt an vi inte blir anklagade för en så långtgående proteklionism alt vi möts av motåtgärder från annat håll. Men jag tycker del är rimligt all vi vårdar oss om vårt eget hus, dvs. ser till hur vi skall kunna klara sysselsättningen och hur vi skall kunna få ut mesta möjliga inkomster på de råvaror som vi har. Jag vill dra parallellen med skogen, där vi verkligen har det siora problemet i detta avseende - mycket mer av investeringar men förmodligen mycket mindre av sysselsättning. Och då får vi se: Vad kan vi ersätta det med?

När del gäller herr Wirtén och herr Sjönell skall jag inie pressa längre.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Jag har uppfattat det så, att när det gäller investeringarna i det nuvarande NJA är vi överens. Man medger att de investeringarna skall kunna genomföras. Och låt oss då också klara ut att de investeringarna - med ombyggnad och utbyggnad av valsningskapacitelen - i och för sig inte förutsätter ämnesverket. Del finns i dag en ämnesproduklion som är tillräcklig för att klara de uppgifterna. I del avseendet har vi sålunda handlingsfrihet.

Då det gäller siålämnesverkets slutliga storlek och kostnad har vi sagt all vi skall återkomma lill del nästa år, när vi har ett mera fullständigt material. Del är också del som ni vill, men ni säger att man kanske ändå bör ha alternativlösningar. Det är litet svårt för mig alt greppa om, men jag skall närmare studera era skrivningar och de uttalanden som ni har gjort i dag. Jag hoppas att ni inte protesterar mot min slutsats alt vi i stora drag är överens, men ni vill ha ytterligare materialunderlag innan ni tar slutlig ställning.

Ja, sedan tog jag med herr Sjönell upp frågan om marknadsbedömningen, men jag erkänner att jag då väsentligt överskattade herr Sjönells kapacitet. Jag kan också säga att herr Sjönell nog är litet illa ute när han ger sig in på ett område, som jag med hänsyn till milt tidigare yrke i någon mån behärskar, och talar om all slänga in jästen efter degen i bakugnen. Så mycket lärde jag mig ändå, all del var inte så framgångsrikt. Del har vi heller inte prövat på i den praktiska tillämpningen.

Slutligen försökte herr Sjönell så atl säga värja sig för all hamna i samma vagn som regeringen när det gäller projektinriktningen, men där har jag närmast den uppfattningen all herr Sjönell försökte äta upp kakan och samtidigt behålla den. Och det vågar jag säga av erfarenhet är en omöjlighet!

Herr förste vice talmannen anmälde alt herr Sjönell anhållit atl lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Fru HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Industriministern påpekar i propositionen 1975/76:207 att anläggningskostnaderna för Stålverk 80-projeklet har ökat starkt, bl. a. lill följd av ökade krav på miljöåtgärder och infrastruktur för stålverket. 1 de ursprungliga kalkylerna räknade man alltså inte tillräckligt med hänsynen lill människa och miljö. Del är inte säkert alt storskalighet är lönsam från miljösynpunkt. Man bör välja metoder som är miljövänliga redan från början, inte sådana som kräver dyra korrektionsanläggningar för att skydda miljön i efterhand. Det är därför bra atl projektledningen nu räknar med en helt nyll projekt från grunden. De alternativ som vi efterlyser gäller inie bara antalet ton som kan produceras utan också olika metoder atl producera dem, olika sätt atl organisera arbetsprocesserna - förutom olika grad av förädling.

Vi är ju alla överens om alt la till vara våra naturtillgångar och förädla dem sä nära råvarukällan som möjligt. Norra Sverige har länge lappats

på sina råvaror, som har byggt upp välståndet på andra platser. Det råder inga delade meningar om alt vi alla nu bör betala igen en del av detta genom en slor satsning på all utöka förädlingsindustrin kring den stora naturtillgången järnmalm i övre Norrland.

Det råder inte heller några delade meningar om atl den teknik som bör användas skall vara den bästa möjliga. Jag hoppas alt vi också är överens om all när vi talar om bästa möjliga teknik, så menar vi en teknik som är så bra som möjligt,/ö'/- människan och en teknik som inte förstör naturen ulan garanterar alt omgivningens friskhet bevaras. Vad är del för självplågarlusla som pressar oss människor - eller jag kanske skall säga er män - all för en kortsiktig, snäv lönsamhetsprincips skull organisera arbetet så atl vi själva far illa av det och naturens biologiska produktionsförmåga minskas, dvs. underlaget för all framtida produktion hotas?

Vi bör naturiiglvis producera järn så effektivt som möjligt men med utgångspunkt i att människan och naturen skall må väl av det.

Kanske råder det olika grad av optimism när del gäller tron på vad tekniken kan åstadkomma. Jag har stor tilltro till teknikernas förmåga. Är det möjligt alt fara till månen, kan del inte vara omöjligt atl bygga ett stålverk som inte skapar avfall eller föroreningar och där människan kan känna alt hennes skapande förmåga tas i anspråk. Man får inte ha för låga anspråk på tekniken!

Produktionsprocesserna bör alltså utarbetas i nära samarbete mellan tekniker, ekonomer, ekologer, samhälls- och beieendeveiare och dem som har praktisk erfarenhet av järnverksarbele. Projektledningen bör känna stöd om den noga tänker igenom planerna utifrån dessa synpunkter. Målet är inte att göra slut på våra malmtillgångar så fort som möjligt, utan all ta dem lill vara så klokt som möjligt, så att de ger goda arbetstillfällen och välstånd lill bygden och landet, också på lång sikt. Självfallet bör alltså, som utskottet säger med anledning av min motion 1975/76:6, projekteringsarbetet för stålverket i Luleå ske i nära kontakt med företrädare för olika forskningsgrenar som är betydelsefulla i sammanhanget, och projektledningen bör i sin strävan alt finna bästa möjliga utformning av stålverket ta till vara de bidrag som olika forskare och forskningsinstitutioner kan lämna.

Det är också viktigt att den tillförda energin, dvs. kol och olja, las lill vara så bra som möjligt. Inte enbart dagspriset på energi kan få bli utslagsgivande när man bedömer om det lönar sig alt utnyttja energiinnehåll som inte kan nyttiggöras i processerna i stålverket. Utgångspunkten måste vara att energiresurser av användbar kvalitet skall tas till vara om energinettoi är värt ansträngningen.

1 proposition 1975/76:125 föreslås riksdagen godkänna och anslå medel lill en fjärrvärmeanläggning, elt energisamarbete mellan Luleå kommun, statens vattenfallsverk och NJA, Energihushållning skall uppnås därigenom all man använder överskonsgas från järnverket som annars facklas bort. Det är självfallet rikligt all ta till vara gasen. Del är en mi-

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

nimikrav. Men man borde också kunna utnyttja de stora mängder spillvärme som blir följden vid järnframställning.

Vid Domnarvets Jernverk har man uppskattat att ca 10 000 lägenheter skulle kunna värmas genom en fjärrvärmeanläggning, om man installerade värmeväxlare i värmningsugnarna i valsverket och värmebehandlingsavdelningarna. Nu eldar man för kråkorna en mängd som skulle motsvara 15 000 lon olja om året.

Ett liknande system borde övervägas för NJA och Luleå, men det framgår inte av propositionen alt sådana planer är på gång. Centern kräver i reservation lill näringsulskottels betänkande 1975/76:65 atl den mest moderna energibesparande tekniken utnyttjas och att bästa möjliga energihushållning skall vara en riktpunkt för det fortsatta arbetet. Jag ber att få yrka bifall till denna reservation.

I reservation nr 5 i näringsutskoltets belänkande 1975/76:72 begär utskottets ledamöter från centern, moderata samlingspartiet och folkpartiet ett särskilt uttalande lill regeringen där man understryker vikten av all miljö- och energihushållningsaspekter tillmäts stor betydelse vid planeringsarbetet och av atl åtgärder vidtas för all stimulera vidgad forskning på dessa områden. Jag ber att få yrka bifall också till denna reservation.

Del är inte bara i Norrland som järn- och stålindustrin har betydelse. Bergslagen, de mellansvenska gruv- och bruksbygderna, lever till största delen på malmen och malmförädling.

När nu den privatägda järnindustrin i ökad utsträckning fordrar samhällets stöd för alt kunna göra de stora investeringar som krävs för framtiden är del naturligt och nödvändigt all staten ser till att denna samhällssatsning blir bra för de.bygder där industrin nu verkar, dvs. i Bergslagen. Staten måste kräva att inte kortsiktigt företagsekonomiska överväganden tillåts flytta verksamhet från Sveriges inland till kusten, om detta blir negativt för människorna i inlandet.

Motion 2549 ser en helt ny samhällsekonomisk planering, som bygger på en fullständig nationalisering av hela stålindustrin, som Bergslagens framtid. Jag kan inte dela den meningen. Uppfattningen att problemen försvinner av sig själva om elt bolag är statligt borde erfarenheterna från NJA motbevisa.

Handels- och specialstålinduslrins framlid utreds nu av Jernkonioret och industridepartementet i samarbete med bl. a. de mellansvenska järnindustrierna. Man räknar med atl förslag kommer alt läggas fram i år. Dessa utredningar baseras på den förutsättningen att järn- och stålindustrin i Bergslagen skall fortleva och utvecklas. En sådan utveckling kräver investering och prospektering inom regionen. Centern utgår således från atl utredningen kommer fram lill förslag om åtgärder som garanterar en positiv utveckling för Bergslagen.

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! 1 en serie av debatter, från februari förra året fram lill nu, har jag haft anledning att diskutera med industriministern om pro-

jektel Stålverk 80. Vad som varit möjligt att iaktta under den perioden är hur industriministern gradvis har ändrat position, under del att de uppfattningar som vi från moderat sida har framfört visat sig hållbara och fortfarande går att framföra. Inför dagens beslut har jag tyckt atl jag kanske är berättigad alt framlägga några synpunkter, även om många av argumenten redan är framförda.

Jag skulle vilja fästa uppmärksamheten på atl socialdemokraterna har lust att styra och ställa inom hela näringslivet, men att regeringen inte har visat förmåga att klara ens de egna företagsprojekten. I bjärt dager framstår den här kontrasten mellan prat och verklighet i turerna kring Stålverk 80. Sedan den första yran lagt sig efter trumpetstötarna i valrörelsen 1973, har det varit elt långt lidandes historia för de ursprungligen så arrogant självsäkra socialdemokratiska stålverksvisionärerna.

Det är intressant atl påminna om hur vidlyftiga tankarna i olika sammanhang egentligen har varit. När industriministern presenterade propositionen år 1974 sade han att om stålverket byggs ut är det rimligt att göra det i ylleriigare fyramiljonertonsetapper. Då kan det också tas upp diskussioner om nordisk samverkan, kanske med naturgas från norra delen av Nordsjön, framhöll han. Det är kanske tidigt att säga del, fortsatte han, men del bör las upp diskussioner om samverkan i den här frågan med norrmännen, och varför inte samråda med Finland och Sovjet om malm och annan råvara. Vi kan, efter del, få en industriell expansion på Nordkalotten från Atlanten till Sovjet.

I en tidigare debatt här i april har jag återgeii det ullalandet, men del förtjänar ändå all upprepas som ett exempel på just kontrasten mellan de enorma visioner man hänger sig åt och den verklighet som man ändå så småningom tvingas ta hänsyn lill.

Det är illa alt det har gått så illa, men det är bra att socialdemokraterna inför valet 1976 ger så goda bevis på varför man skall akta sig för deras långtgående planer pä att bygga upp en central maktkoncentration för Styrning av hela näringslivet. Den näringsbyråkrati som inte ens kan klara sina egna byrålådor belackar vi oss för. Alla som är mera intresserade för sysselsättning och utveckling än för socialistiska dogmer gör det.

1 sitt anförande hade industriministern en del induslripolitiska utläggningar om stålindustrins situation och hur man mot bakgrunden av den tänkte sig utformningen av Stålverk 80. Men om nu industriministern är så utmärkt duktig på planering all han anser sig skickad all planera hela det svenska näringslivet, varför, herr Johansson, sade man inte 1974 det som man nu säger? Varför resonerade man då på ett helt annat sätt, varför hade man då ett helt annat projekt? Fanns inte 1974 ungefär samma situation för svensk stålindustri som nu? Jo, visst var det så. För den som bara hade den minsta kunskap om det konjunkturläge som rådde 1974 och som också var beredd att göra mera långsiktiga prognoser fanns del förvisso samma situation. Och om industriministern inte vill hålla med om att det fanns någon grund för det förutseende som man skulle ha kunnat visa år 1974, vill jag fråga varför industriministern så sent

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

som i mars i år stod på metallarbetarnas järnbrukskonferens och förklarade alt planerna för Stålverk 80 skulle fullföljas.

Nu dyker man helt plötsligt upp med en helt annan industripolilisk tolkning än man då hade. Vad är det som gör det berättigat för er från socialdemokratisk sida all framträda med sådana ambitioner alt styra och ställa i hela stålindustrin när ni inte - bevisligen inte - har visat något särskilt förutseende?

Industriministern pekade i flera omgångar på skogsindustrins läge. Han sade all det varit överuttag av råvara och att staten därför måste ingripa. Men det kan inte vara industriministern obekant att en socialdemokratisk majoritet i den skogspolitiska utredningen så sent som på sommaren 1973 lade fram ett förslag, vilket hade den bakgrunden enligt vad man klart slog fast, att uttaget av skogsråvara var för litet och att staten därför måste gå in. Jag tycker all ni, herr industriminister, när ni talar om näringspolitik inte borde hänvisa lill skogsindustrins läge, där ni ju ändå gjorde en så gruvlig felbedömning - åtminstone enligt vad ni nu själva tycker - så sent som 1973.

När industriministern försöker utveckla sin näringspolitiska grundsyn säger han alt vi inte har någon tillväxtindustri i Sverige som f n. visar något speciellt avancemang. En viktig förklaring härtill är alt den socialdemokratiska allmänna ekonomiska politiken inte är särskilt inriktad - när del gäller skattepolitiken och i andra hänseenden - på atl befrämja en industriell utveckling. Tvärtom utgår ni från att del på något sätt är omöjligt all skapa sysselsättning i industrisektorn och atl man i stället bör utveckla den offentliga sektorn alltmer. Det är i ganska slor utsträckning ett resultat av er allmänna ekonomiska politik att del förekommer svårigheter i allehanda industribranscher. En tillväxtindustri som ju bevisligen länge haft framgång är läkemedelsindustrin. Varför då hoppa in i denna industri och lägga en halvdöd planeringshand över den, så atl de som verkar där inte längre känner rimlig tillförsikt när man skall fatta de nödvändiga besluten? Om jag minns rätt uttalade chefen för det statliga läkemedelsföretaget KABI nyligen i en tidningsinlervju alt det på grund av den s. k. näringspolitiska planering man satt i gång inom denna bransch rådde en hel del osäkerhet om vad som skulle gälla för framliden och atl del därför var svårt atl falla rimliga, riktiga och snabba investeringsbeslut.

När det gäller den allmänna näringspolitiken med anknytning till stålindustrin undrar jag om industriministern skulle vilja kommendera vad Norrbottens-Kuriren skrev i samband med att statsminister Palme besökte Norrbotten. Jag är medveten om att tidningsreferat inte alltid är exakta, men just därför är del angelägel all få veta vad industriministern anser om detta uttalande av Palme. Enligt tidningen sade Palme: "Tillväxten skall ske i Luleå. Del här blir basen för ämnesproduklion, även om vi får en förhållandevis slagkraftig stålindustri också i Mellansverige." Det förefaller mig som om Palme försöker göra gällande all man inte är så intresserad av, som industriministern här påstår, att det verkligen

blir någon fart på stålinduslrin i Mellansverige - den skulle bara bli "förhållandevis slagkraftig". Är detta en uppfattning om hur vi skall ha det i framtiden eller är det ett uttalande bara för lokal konsumtion i Norrbollen?

En anledning till alt det gått så pass illa som del gjort när del gäller Stålverk 80 är att socialdemokraterna tycker att företagande är någonting så enkelt att man först kan fatta beslut och sedan försöka skaffa fram fakta. Först gör man övermaga utfästelser, sedan gör man reträtter i rökridåer. Först skäller man på dem som har en annan uppfattning, sedan korrigerar man sin egen. Först bortser man från verkligheten, sedan ger man sig själv beröm för atl ha anpassat sig lill verkligheten. Atl anpassa sig i efterhand lill det man i förväg har bestämt sig för alt bortse från, del har varit slålverksvisionärernas statskonst.

Herr Svanberg har begagnat tillfället all fälla en del märkvärdiga kommentarer. Märkvärdigast var den om Grönköping, efiersom jag anser all del finns gott om citat av vad herr Svanberg har sagt i stålverks-sammanhang som ordagrant skulle kunna återges i den tidningen. Tonläget från socialdemokraterna är dock f n. något annorlunda än för två år sedan då vi i riksdagen debatterade Stålverk 80. Men fortfarande vill socialdemokraterna först fatta beslut och sedan skaffa fram elt beslutsunderlag.

Den proposition vi i dag diskuterar ger i själva verkei än mindre föreställning om vad del är man beslutar än propositionen från våren 1974, Projektledaren Jan Friberg som citerats tidigare säger i dag i Dagens Nyheter:

"Vi lar allt från början igen, eftersom del är ett helt nytt projekt,"

Propositionen i dag ger mindre underlag för beslul än vad propositionen 1974 uppfattades ge.

Vad som egentligen har hänt här på två år är atl 350 milj, kr, använts till att projektera men ändå finns del inte ett projektunderlag atl diskutera i riksdagen. Trots alt man använt elt antal hundra miljoner kronor på att projektera tvingas industriministern stå här och säga att han är den förste all beklaga all vi i dag inte har elt rimligt beslutsunderlag. Av detta drar vi inte bara slutsatsen att den s, k, planhushållningen, dvs, den byråkratiska centralstyrningen av näringslivet, är något att betacka sig för, ulan också alt de utfästelser regeringen i dag gör om stålverks-planerna inte går alt lila på,

I den debatt vi förde den 20 april i år om Stålverk 80 frågade Rune Johansson ett par gånger om vi kritiker verkligen menade att man skulle fullfölja projektet trots att del visat sig så mycket dyrare än regeringen först hade tänkt. Så här sade t, ex, industriministern: "Skall vi då begära av riksdagen all vi envetet skall fullfölja det projekt som vi beslutade 1974, eller skall vi ge oss i kast med att pröva om projektet med hänsyn till de ändrade förutsättningarna?"

Svaret på den frågan är självfallet all en omprövning måsle ske när regeringen nu gjort en så svag planering. Vi framförde redan från början

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, in. m.

synpunkter på hur planeringen borde gå lill.

Industriministern har i dag ett par gånger försökt säga atl ingen i den här debatten har invänt mot den redovisning han gjort av kostnads-stegringarna. Jag vill påminna om atl jag redan i februari förra året påpekade att de kostnadsberäkningar som fanns var hellokiga. Industriministern ironiserade över mina bedömningar, ehuru de i efterhand har visat sig någorlunda riktiga. Vi har redan för länge sedan invänt mot kostnadsberäkningarna.

Jag vill också understryka atl de beräkningar som fanns i propositionen från 1974 var gjorda i löpande priser, dvs. man hade byggt in en inflationsfaktor. De prishöjningar som kom i samband med oljekrisen borde, åtniinslone för den som berömmer sig av all vara så skicklig i alt planera som induslriminstern, varit kända när propositionen lades fram. Dessa prishöjningar inträffade nämligen väsentligen i början av år 1974 och oljekrisen under hösten 1973. De stora prisstegringarna på investeringsvaror uppstod innan propositionen lades. En annan sak är alt ni använde kostnadsberäkningar från hösten 1973, men det beror på ert slarv all ni gjorde del.

Ni hänvisar f n. till miljökoslnadssiegringarna. Nåväl, jag vill påminna er om all i propositionen 1974 skröt man med att man hade redan "byggt in" i denna proposition hänsyn lill all man skulle använda den mest moderna av all miljöteknik. Del är därför inte särskilt rimligt alt urskulda sig med att de här kostnaderna blir högre än man tänkt sig.

Jag understryker än en gång atl de koslnadsslegringar som har inträffat förvisso var kända för industriministern i mars 1976, då han höll sitt tal på järnbrukskonferensen. Ändå sade han: "Vi skall fortsätta med projektet, vi skall fullfölja Stålverk 80." Men del är klart att omprövningar måste göras, om man inte gör en noggrann prövning redan innan man fattar beslul.

Någon noggrann prövning har socialdemokraterna inte heller gjort före dagens beslut, och del är därför som jag finneratt jag faktiskt har täckning för all göra gällande atl man inte kan lila en enda dugg på de utfästelser som regeringen nu gör. Har del en gång visat sig all planeringen är så dålig atl en omprövning måsle ske, då kan det väl visa sig igen att samma herrar gör en omprövning lill.

Industriministern är ändå inte branschkunnig, inte heller Ingvar Svanberg och för den delen inte heller jag, inte heller de näringsbyråkraler som skall vara med om att fatta beslut. Då måste del åtminstone vara en mycket öppen debatt för att olika beslut skall bli rimligen välgrundade. Men debatten har inte varit särskilt öppen. Personer i andra stålföretag har svårt alt yttra sin mening. De vill inte lägga sig i partipolitiska frågor, och de kan ha sina egna företagsnära synpunkter på hur staten utformar en konkret projekt. Ledningen för Statsföretag yttrar sig till närings-utskottet men anser sig ha svårigheter alt framträda i den offentliga politiska debatten med klart redovisade uppfattningar. Så t. ex. skall jag delta i det beslut som vi nu kommer att fatta ulan att ha haft tillfälle

all höra vad herr Sköld har sagt i näringsuiskotiet, och flertalet riksdagsmän befinner sig i precis den situationen. Och frislående ekonomer som vågar yttra sig klassas ned som korrumperade och köpta av näringslivet.

Men även om debatten inte kunnat vara tillräckligt fri, har det framskymtat all på olika håll finns tveksamhet om del rådliga i att besluta avancera längs just de riktlinjer som industriministern har dragit upp. Statsföretags brev av den 31 mars i år visar olust inför bindningar innan ett tillfredsställande utredningsmaterial föreligger. Frågan om hur väl ämnesproduklionen i Luleå passar förde mellansvenska brukens program är oklar. Några direkta lönsamheisberäkningar finns inte, och vad som i den vägen faktiskt föreligger antyder all det inte blir lönsamhet på ett projekt av den typ som Rune Johansson har föreslagit. De mycket stora finansieringsfrågorna är inte med ett ord berörda i propositionen.

Jag frågar därför än en gång: Vad finns det som säger att Rune Johansson, om hanar kvar som industriminister, inte finner all verkligheten på nytt har förändrats och atl det måste bli en ny avmagringskur för stål verksplanerna? Personer som i likhet med herrar Palme och Johansson under omprövningar skryter med alt man anpassar sig till en verklighet som man först valt att sälla sig över kan naturiiglvis förväntas göra om samma manöver. Den risken kan, menar vi från borgerlig sida, bli desto större när man envisas med att fatta beslut innan beslutsunderlag föreligger. En låsning blir lätt farlig.

När vi diskuterade Stålverk 80 här i april förra året sade Rune Johansson bl. a. atl "del inte är så enkelt all diskutera med herr Burenstam Linder därför all han hoppar från ståndpunkt lill ståndpunkt". Nåväl, den som verkligen likt en hare hoppat bland ståndpunkterna är uppenbarligen Rune Johansson. Vi moderater kan däremot med eftertryck upprepa de uppfattningar som vi gav uttryck för när stålverket först debatterades i riksdagen i maj 1974 och när det i olika omgångar därefter har behandlats här.

Redan i augusti 1973, dvs, när socialdemokraterna under valrörelsen då log fram stålverksplanerna, gjorde jag ett TT-ullalande av följande lydelse: De bedömningar som enligt industriminister Rune Johansson måste ligga till grund för beskedet om en eventuell utbyggnad av Norr-botlens Järnverk borde rimligen redan ha genomförts. Då skulle man nu kunnat ge klara besked i stället för allmänna fraser. Det måsle bero på ointresse när industriministern inte redan i god tid och med förutseende gjort de beräkningar och undersökningar som behövs.

Del sade jag alltså när ni först talade om del här stålverksprojekiet, och det är ett uttalande som väl står sig tre år efteråt. För vår uppfattning är just den att man före beslut skall skaffa sig elt ordentligt underlag för beslutet. Man bör, som vi hela tiden har understrukit, söka samarbete med andra förelag för atl på det viset få ytterligare kunnande vid projektering och genomförande. Det är viktigt att utforska olika alternativ för att göra ett rikligt val.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

7 Riksdagens protokoll 1975/76:143-144

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Det är de tankarna som vi genomgående har framfört och som vi ånyo har upprepat i vår motion 2247 och i den moderata reservationen. Herr Regnéll har utförligt och väl redogjort för den.

Det finns, herr talman, anledning att vid delta tillfälle framföra kritik mot regeringens och industriministerns vanskötsel av stålverksprojekiet. Del finns också starka skäl atl vända sig mot all regeringen och socialdemokraterna nu ånyo vill besluta innan beslutsunderlag föreligger.

Industriministern sade för elt ögonblick sedan till herr Sjönell, när denne inte hade någon replik kvar, all industriministern hade överskattat herr Sjönell. Jag skulle vilja göra gällande atl industriministern förvisso har överskattat sig själv. Del visar utvecklingen klart. Del finns anledning påpeka del i ytterligare ett sammanhang, nämligen vad gäller det nuvarande NJA:s ställning.

I en inlerpellationsdeball i höstas tog jag upp frågan vad industriministern avsåg all göra för alt stärka järnverkels framlida ställning och göra del vinstgivande. Rune Johansson svarade då, som jag tycker helt lättvindigt följande:

"De åtgärder som herr Burenstam Linder efterlyser i syfte att åstadkomma ett bättre resultat i NJA så alt del blir vinstgivande är sålunda i slor utsträckning redan genomförda."

Jag försökte under debatten i april i år på nytt påpeka vilket krisläge NJA befinner sig i, men Rune Johansson vill egentligen inte erkänna det, och han har i dag också försökt säga att det inte är några egentliga problem med detta företag.

Men del är det. I vår motion har vi på nytt understrukit dessa svårigheter. Alt de faktiska förhållandena är som vi säger belyses ju väl av de krisuttalanden som ledningen för NJA gjort och beskedet all förlusterna i år kommer alt bli större än förra året, då de ju redovisades lill 175 milj. kr.

Svårigheterna slår också klara när man sätter sig in i del bokslut som nu föreligger och den balansräkning som där finns. Den finansiella situationen är verkligen krisartad för NJA. Det kvarvarande egna kapitalet uppgick i slutet av 1975 till 530 milj. kr., om man tar hänsyn till den balanserade förlusten på 128 milj. kr. Av detta egna kapital utgör, såvitt jag förslår, 350 milj. kr. tillskott för Stålverk 80-projektet. Det nuvarande NJA:s egna kapital utgjorde sålunda ungefär 180 milj. kr. vid förra årets utgång. Del är ungefär så slor förlusten väntas bli i år. Enligt aktiebolagslagen skall man upprätta likvidalionsbalansräkning när två tredjedelar av det egna kapitalel har förbrukats. För alt undvika detta kommer det förvisso att fordras kraftiga tillskott av pengar från Statsföretag.

Man kan i detta sammanhang påpeka alt alla de kostnader som hittills har lagts ned på Stålverk 80 har tagils upp i balansräkningen som tillgångar. Man har alltså aktiverat alla kostnaderna, rubb och stubb. Men genom omläggningarna i planer måste man räkna med atl en del av pengarna faktiskt har blivit bortkastade - del är tillgångar som inte längre är tillgångar - och rätteligen borde ha belastat årets resultat i NJA. Den

verkliga föriusten är egentligen alltså högre än 175 milj. kr., men den nedskrivning som fordras för dessa kostnader kommer i stället all belasta årets resultat, som då blir ylleriigare sämre. Del skulle vara intressant alt höra industriministerns kommentar lill hur slor del av de projekteringskostnader, som man har lagt ned i Stålverk 80, som nu kan anses vara bortkastade pengar, med hänsyn till de ändrade planerna.

Del framställs formellt som om de anslag riksdagen i dag kommer att bevilja vore avsedda atl gå till Stålverk 80. Men en stor del av de här pengarna skulle krävas för all stärka NJA:s finansiella ställning. En anledning lill alt vi moderater på delta stadium, trots att beslutsunderiag för Stålverk 80 inte föreligger, är med på alt anslå pengar är att läget inom NJA i enlighet med vår egen analys är sådant att pengar behövs.

Del finns olika anledningar till att svårigheterna har uppstått inom NJA. En viktig förklaring är all de vittsvävande planer som företagets ledning blivit engagerad i har dragit uppmärksamheten från det nuvarande NJA. Jag erinrar mig att jag påpekade denna risk för industriministern i den debatt som vi hade i april förra året. Men han viftade då bort de synpunkter jag hade, med hänvisning till att NJA 1970 hade 21 högskoleutbildade anställda och att man nu hade 80 stycken. Det tyckte jag då var ett ganska svagt argument, vilket också den fortsatta utvecklingen visat.

En av anledningarna till svårigheterna i NJA är atl anspänningen inför Stålverk 80 har inneburit alt olika investeringsprojekt inom NJA blivit lagda åt sidan. Industriministern har själv vitsordat detta.

Vi anser all del är bra alt man försöker se lill att den projektering som nu sker mer skall utgå från NJA och del nuvarande förelagets situation och möjligheter. Men vi menar atl man skulle kunna utreda alternativ, i vilka knytningen till NJA skulle kunna bli ännu mer markerad.

I det här sammanhanget undrar jag om jag får be om elt klarläggande av industriministern. NJA begär ett bemyndigande att lägga ut beställningar redan före det mer definitiva riksdagsbeslut som skall fallas nästa år. Statsföretags ledning menar atl något sådant bemyndigande inte bör ges innan projektunderlag föreligger. I propositionen lämnas frågan öppen på ett ganska oklart sätt. Det bara sägs all ett beslällningsbemyndigande inte behövs, då Statsföretag under detta år förutsätts göra en nyteckning av aktier i NJA om 350 milj. kr. I utskoilsbetänkandei sägs i klartext all man skall förslå industriministern på del sättet att NJA genom den här aktieteckningen får lägga ut beställningar före nästa riksdagsbeslut. Till alt börja med undrar jag om det verkligen kan vara riktigt att med en sådan här proposition mer eller mindre ålägga Statsföretag att teckna aktier i NJA på det sätt man gör. Det är åtminstone tveksamt om man på del viset kan ge order till Statsföretag, som ändå är en frislående instans.

Men vad jag egentligen skulle vilja säga är följande: I den mån det är beställningar som rör NJA:s nuvarande verksamhet är del en sak.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, in. m.

Men avser man här ett bemyndigande all göra beställningar för vad som fortfarande kallas Stålverk 80 redan före nästa års riksdagsbeslut är del svårare att godta. Det finns inget som hindrar atl nästa proposition -för att man skall undvika förseningar - läggs fram så snart som ett beslutsunderiag föreligger.

Ett försvarsargument som regeringen brukar använda är att vi andra haft samma dokumentation som regeringen i samband med att Stålverk-80 beslutades. Men del argumentet är, som jag framfört tidigare, tokigt, eftersom myckel material var hemligstämplat och eftersom del är regeringen som har all se till all del finns ett rimligt beslutsunderlag. Regeringens argument atl andra har samma beslutsunderlag som den själv blir än mer utmanande nonsens när den som nu vill falla beslul Ulan atl del finns något beslutsunderlag över huvud laget. Det är egentligen häpnadsväckande! Det här är ett projekt där man beviljar 1 miljard 150 milj. kr. för projektering innan man fattar beslut om alt det skall bli någonting.

Regeringen har skött frågan om Stålverk 80 erbarmligl illa. En näringspolitisk inkompetens har framkommit - det är inte överord att säga det. Därför kan inte heller de riktlinjer som regeringen nu har skisserat godkännas. Beslul skall fallas när fakta som beslutet skall grundas på föreligger.

100

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Egentligen skulle jag, med anledning av del inlägg som herr Burenslam Linder nu gjort, hänvisa lill snabbprolokoll nr 100 torsdagen den 1 april. Del är ungefär samma argumentation. Del var ci-tailäsning - den var riktig - och det var kommentarer till citaten. Han hade också kritiska anmärkningar. Han anförde några nya synpunkter som jag självfallet skall la upp, eftersom de är vikliga.

Herr Burenstam Linder frågade om vi skall kunna ge NJA rätten all lägga ul besiällningar före nästa års beslul. Herr talman! Del är helt riktigt att vi, liksom också herr Burenslam Linder själv har kommit fram till, då det gäller de investeringar som skall genomföras i del nuvarande NJA för en utbyggnad av valsverket, förmenar att NJA bör kunna få lägga ut beställningar, om man i projektarbetet snabbt kan komma fram till rimliga lösningar. Jag har tidigare framhållit all det i och för sig inte påverkar frågan om slålämnesverk. Del finns tillräckligt med ämnen för den myckel preliminärt bedömda utbyggnaden av valsningskapacitelen. Där är alltså frågan helt klar.

I vår framställan begär vi län lill Norrbottens Järnverk för investeringar om 275 milj. kr., och det är därifrån medlen skall tas. Likaså bör det vara möjligt alt den tidigare uppgörelsen om all teckna aktier i NJA för 350 milj. kr. aktualiseras och alt Slalsföretag tillskjuter åtminstone delar av dessa medel för all finansiera NJA:s investeringar. Så långt vi kan bedöma - och del får vi väl la upp diskussioner med Statsförelags ledning om - bör Statsföretag ha utrymme för atl kunna, om det visar

sig erforderligt, göra den aktieteckningen. Den är alltså tidigare beslutad.

Man har ställt frågan hur mycket pengar som har använts för projekteringen av Stålverk 80. Del har i Stålverk 80 fram till 1975 års slut nedlagts 116,8 milj. kr., och det framgår också av NJA:s årsredovisning. Del är riktigt att dessa pengar har aktiverats i kostnadsberäkningen. Del anser vi vara en självklar åtgärd lill dess atl vi har kommit fram till en slutgiltig resultatgranskning som - del har jag velat framhålla - kan komma att innebära att viss del av anslagen får lämnas utanför räkningen vid bedömningen av priset. Del beror på marknadens förutsättningar.

Det är ju också riktigt att i del nämnda beloppet ingår löner till projektorganisationen. Del är en helt ordinär post.

Då del gäller frågan om någon del av dessa 116,8 milj. kr. är bortkastad, som herr Burenstam Linder nu har tagit upp, skulle jag med stöd av de uppgifter som jag under hand fått vilja säga, alt uppskattningsvis mellan 20 och 25 milj. kr. i bokslutet för 1976 kommer all boriskrivas. Denna del av projekt- och planeringsarbetet representerar alltså en i och för sig normal kostnad, som dock med hänsyn till alt vi begär ändrad målinriktning och då också en omläggning av projektarbetet bör boriskrivas.

NJA är inte likvidalionsplikligt. Statsföretags ledning har nyligen beslutat insätta ett koncernbidrag på 100 milj. kr. för förlusttäckning och det är självfallet en uppgift för Statsföretags styrelse och Statsföretags ledning all sköta företaget så atl inte en likviditetskris inträffar. Det utesluter inte att de stora förluster som NJA nu har och som jag inte på något sätt nonchalerar eller underskattar blir av den omfattningen, atl Statsföretag kommer att ta upp överläggningar omkring årsskiftet om hur man skall klara finansieringen av dem antingen lånevägen eller på något annat sätt. Det får vi återkomma lill.

Jag upprepar alt jag inte på något sätt har velat negligera de problem som finns i NJA; jag har klart redovisat de förluster som man har där. Men jag har ställt frågan, om de är ensarlade och om det inom järn-och stålindustrin enbart är NJA som har råkat ut för förluster. Då har jag kunnat notera atl världens järn- och stålindustri befinner sig i en utomordentligt besvärande kris. Jag har angett siffrorna för Stora Kopparberg och jag har likaså nämnt problemen för Grängesberg därför atl de finns publicerade. Men för dessa bolags vidkommande gäller att de har haft de goda åren 1972-1974 bakom sig med betydande vinster och all de har kunnat använda en del av del uppsparade kapitalel lill alt täcka förlusterna och även lill alt klara lagerproduklionen. Jag tror inte atl jag avslöjar någon hemlighet eller är indiskret om jag säger alt också Domnarvets Jernverk nu tar i anspråk del statliga lagerhållningssiödel. Det är fullt rikligt alt göra så, eftersom del är en politik som vi för. Det stödet behövs därför all Domnarvet behöver låna upp betydande medel för alt kunna fortsätta produktionen, dvs. kunna hålla kvar sin arbetskraft. Del är ju det, herr Burenstam Linder, som ofta är svårigheterna med vissa statliga förelag. De är ju lokaliserade av särskilda

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

101

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

skäl och hänsyn - så är det med NJA - och därmed följer de särskilda kostnader och påfrestningar som ligger i elableringen, säg uppe i Luleå.

Det är inte annoriunda i detta fall än att vi nu har måst gå in i varven - och om del fattade riksdagen elt praktiskt taget enhälligt beslut för några dagar sedan. Jag sade den gången - men jag skall inte fortsätta referatet - all jag uppskattade och beundrade herr Burenstam Linders mod, model nämligen att gå in i en kritik av socialdemokratisk politik samtidigt som han måste vara väl medveten om att man i del kapitalistiska system, som han är en varm anhängare och försvarare av, runt om i världen har uppvisat en arbetslöshet av så enorm omfattning all vi inte sett dess motsvarighet sedan 1930-lalet. Vi har fört en ekonomisk politik som stimulerat industrin så att vi under de här två åren i stället för all ha en omfattande arbetslöshet har kunnat i indusirisysselsältning och offentlig sysselsättning nyanställa 200 000 personer. Herr Burenslam Linder kommer nog alt få ganska svårt när han går ut för atl inför den stora allmänheten förklara hur eländig socialdemokratisk politik är.

Jag har sagt all del har varit svårigheter med planeringen av stålverket -jag erkänner det öppet - men jag har också redovisat de välgrundade motiv för en ändrad målformulering som vi har i dag. På den punkten har ingen bestritt våra slutsatser. Man säger då: Del hade ni väl kunnat säga tidigare! Vi har emellertid att grunda våra ställningstaganden på det material som vi får från våra experter och sakkunniga och vi måste också försöka dra slutsatserna av det.

Jag sade i mitt anförande atl vi vid del tidigare beslutet inte har haft sådana bindningar att vi saknade möjligheter att göra en omformulering. Del är den som vi nu underställer riksdagen. Självfallet begär vi inte att riksdagen skall la slutgiltig ställning i denna vikliga fråga förrän vi har ett fullständigt kostnads- och resullatunderlag. Det är det underlaget vi via Statsföretag och NJA och projektledningen skall söka få fram så skyndsamt som möjligt för atl kunna underställa del 1976/77 års riksmöte.

102

Herr BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Vad beträffar arbetslösheten i andra länder är del så att en stor del av den finns i socialdemokratiskt styrda länder som England och Tyskland. Dessutom ber jag att få påpeka all arbetslösheten i Sverige 1971-1973 var väl så hög som den är i en del andra länder f n.

Det är riktigt, herr industriminister, all jag här har upprepat en del synpunkter som jag tidigare haft anledning alt framföra. Del har jag gjort mot bakgrund av alt jag i pressen har läst hur Rune Johansson har upprepat sina synpunkter - att staten behöver komma in, an staten måste styra och ställa - där Rune Johansson med staten menar sig själv, som bevisligen inte har kunnat gå i land med att klara sitt eget industriprojekl eller t. ex. del egna utvecklingsbolaget, som ligger direkt under industriministerns domvärjo.

Jag är starkt medveten om att det finns - och del har jag tidigare

sagt - exempel på missförhållanden inom det enskilda näringslivet, men vad jag alllid har gjort är att jämföra med ett genomsnitt och framför allt all jämföra verkligheten i de företag, som industriministern styr och ställer med, med de utfästelser som görs från socialdemokratiskt håll. Del brukar regelbundet framställas som om de flesta problem skulle försvinna om bara Rune Johansson fick vara med och besluta. Del finns klara bevis på att det inte går på det sättet.

Industriministern stod här för en stund sedan och redogjorde för sin industripolitiska syn vad beträffar bakgrunden lill den här satsningen. Men resonemangen är nu helt annorlunda än de var för två år sedan, då riksdagen fattade beslul om Stålverk 80.

Jag har också funnit anledning all upprepa en del av mina synpunkter här därför alt jag framförde likartade synpunkter som jag gör nu redan i februari förra året då vi hade den första interpellationsdebatten om stålverket och då industriministern var så ilsken all han sprang i väg lill sitt tåg och inte ens brydde sig om att fullfölja debatten.

Om vi inte får fram ett ordentligt beslutsunderlag innan vi fattar beslut, vad finns del då för garantier att industriministern - om han är industriminister efter valet - inte på nytt ändrar sig? Kan industriministern ge någon garanti för all del inte blir på samma sätt som förut - att vi nu fattar elt beslul ulan alt ha ett underlag och all regeringen så småningom tvingas la hänsyn lill verkligheten och då på nytt föreslå ändringar i planerna? Regeringen vill ju bortse från verkligheten och sedan komma lillbaka och skryta med all den är så modig och har anpassat sig till verkligheten.

Herr talman! På några få minuter hinner man inte fullfölja alla de tankar som det finns anledning atl framföra. Jag kanske får återkomma.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Del är väl önskvärt att vi sä snart som möjligt kommer fram till ett beslul. Får jag bara ställa frågan: Kan en omstrukturering av den svenska järn- och stålindustrin med en utbyggnad av ämnesproduklionen genomföras ulan statens medverkan? Det kanske är lämpligt att herr Burenstam Linder svarar på den frågan.

Del gäller den stat - under socialdemokratisk ledning - som har att handlägga dessa frågor och som har funnit all det är nödvändigt all träda in för atl klara sysselsättningen i Göteborg för tiotusentals varvs-arbetare.

Det är staten som måste la på sig dessa uppgifter för all trygga medborgarnas utkomstmöjligheter. Det är den staten som herr Burenstam Linder nu försöker kritisera. Men svara nu på min direkta fråga. Kan verksamheten inom järn- och stålindustrin klaras ulan statens medverkan?

Herr BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Den socialdemokratiska näringspolitiken påminner myck-

103

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

et om vad som händer i en av Chaplins filmer, där Chaplin är glasmästare. Han låter sin pojke springa nedför galan och slå sönder fönsterrutor och sedan kommer han efter och erbjuder sig att laga dem.

Driver man en ekonomisk politik som skapar allehanda svårigheter inom näringslivet går del inte heller all lita lill någonting annat än den rika flora av bidrag till olika förelag som f n. kännetecknar den socialdemokratiska näringspolitiken.

Staten kan förvisso i vissa sammanhang behöva komma in i näringspolitiken. Men när den gör del skall den ha ett riktigt beslutsunderiag. Den skall inte göra som socialdemokraterna försöker göra hela tiden -först fatta beslul och bortse från verkligheten och sedan efter elt eller annat år fatta ett nytt beslul. Menar industriministern all det har varit bra med statens insats hittills i Stålverk 80? Det blir elt projekt som kommer i gång 1981 i stället för 1978. Anser industriministern atl det är exempel på något storartat framsteg och en hjälp alt man på del viset virrar lill del för sig?

När staten kommer in i näringslivet bör det inte heller vara utifrån de doktrinära utgångspunkter som ni har, som t. ex. när del gäller socialisering av läkemedelsindustrin eller läromedelsförelagen, som ju del socialdemokratiska partiet har ullalat sig för.

Sedan skulle jag vilja återkomma lill en punkt som jag inte hann med under mitt första inlägg. Del gäller hur slor del av de kostnader som man har lagt ned för projektering hittills i Stålverk 80 är atl rubricera som bortkastade pengar på grund av planändring. Jag fick del beskedel atl det var - om jag hörde rätt - 20 å 25 miljoner kronor. Del är inte små pengar. 20 ä 25 miljoner kronor är bortkastade på grund av all regeringen har varit tvungen att ändra sina planer, på grund av all man lill att börja med fattade beslul utan rimlig kontakt med verkligheten. Jag anser att det är allvarligt.

Jag har inte sagt att NJA är likvidalionsplikligt. Vad jag konstaterade i mitt anförande var att situationen tyvärr är sådan, bl. a. på grund av all ledningens uppmärksamhet i så hög grad har tvingats över lill Stålverk 80-planer och senarelagda investeringsprojekt och annat, atl de finansiella påfrestningarna på NJA har blivit osedvanligt stora. Och, sade jag, en slor del av del egna kapitalel hotar all bli förbrukat, så atl Statsföretag måste komma in med ytterligare stora satsningar.

Slutligen några ord om varven. Del skulle vara intressant alt höra industriministern kommentera situationen vid Uddevallavarvet. Han har ju bl. a. lovat all avgå om det blir problem vid Uddevallavarvet.

104

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Uddevallavarvet var ett av de få varv som i ftol visade vinst.

(Herr Burenstam Linder: Ja, men i framtiden?)

Det kommer att visa vinst 1976, om prognoserna håller. Det är det varv i landet som har den längsta orderbeläggningen - den sträcker sig

105

fram till 1978. Jag hoppas atl Uddevallavarvel skall gå bra. Del har erfordrats atl man från Uddevallavarvet går in i ett par av de norska rederier som bygger bålarna, vilket inte är någon egendomlighet; del är ganska normalt förekommande.

Det är bra, del där med varven.

Delta med Chaplins pojke var rätt skojigt. När det gäller Dan Axel Broström, Krislian von Sydow, och vilka de nu är? - ägare lill Eriksbergs varv, ägare lill Götaverken - har jag inte skyllt på dem. Jag har bara konstaterat atl Eriksbergs Varv visade en förlusträkning på 700 milj. kr. som man inte kunde klara. Vem fick gå in då? Jo, staten måste gä in för att klara sysselsättning och ekonomiska värden. Vi går nu in för alt också hjälpa lill och samordna varvsverksamheter i Göteborg. Det är statens uppgift att å medborgarnas vägnar gå in när del visar sig erforderligt.

Nå, vad har vi gjort i Norrbotten? Vi har byggt upp NJA. Del har inte gått bra i fråga om själva verksamheten. Men vi bestämde oss i början av 1970-talei för alt satsa på investeringar som så småningom bör kunna ge ett bättre resultat för NJA. De investeringarna från 1970 fram lill 1974 har medfört all NJA harökal antalet sysselsättningstillfällen med 1 700. Om vi nu bestämmer oss för ett slålämnesverk, får vi ytterligare 2 300. Del kommer all medverka lill alt skapa den regionala balans som vi eftersträvar.

Herr Burenslam Linder och moderaterna säger att nu skall man undersöka andra möjligheter också. Ja, vi håller på sedan 15 år, i det närmaste, med en lokaliseringspolitik för alt söka förmå den privata industrin lill satsningar i Norrbollen som skulle kunna trygga sysselsättning och utkomst. Vad är resultatet? Jo, staten har måst gå in så all vi i dag sysselsätter mer än 70 % av de indusirisysselsatia i Norrbotten i de statliga företagen. Del är statlig näringspolitik. Kritisera den, herr Burenslam Linder! Men vi skall tala med Norrbottens folk om detta.

Nej, herr Burenstam Linder, ni har en principell inställning till statlig företagsamhet - och den skall jag inte frånta er. Den framkom vid debatten om teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m., där ni började med atl tala om atl socialdemokraterna gör "medvetna ansträngningar att på olika håll i det ekonomiska livet utsträcka del statliga inflytandet". Ni fortsatte det resonemanget med att säga:

"Inför denna helhet finns det anledning alt ställa sig frågan vilka erfarenheter som finns av politisk direktstyrning av företagsamhet. Vi vet ju all i de länder där man verkligen har prövat på det socialistiska ekonomiska systemet har följden blivit en enorm maktkoncentration och därmed också ett förtryck av medborgerliga fri- och rättigheter."

Vad är avsikten med elt sådant uttalande om inte an försöka framställa för de svenska medborgarna atl om staten ökar sin företagsverksamhet får vi ett samhälle av den typ som krossar demokratin? Del är ju en linje som ni försöker fullfölja. Det är inget nytt. Jag skall citera en tidigare högerledare - partiet hette ju då högerpartiet. Del är Gösta Bagge, som

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

sade följande: "Genom den maktkoncentration, som oundgängligen följer med ökat statligt infiyiande över näringslivet, öppnas en väg, som leder bort från del folkliga självstyret och vars slutmål ligger innanför diktaturens råmärken."

Jämför Gösta Bagge på 1940-lalet och herr Burensam Linder 1976. Del är en fullständig överensstämmelse i den ideologiska tankegången. Det är den som vi bekämpar, det är den som vi vänder oss mot och del är den som vi kommer atl gå ut till de svenska medborgarna och tala om. Vi kommer att klargöra all med moderaterna i en ledande position i svensk politik kommer man inte atl stärka våra möjligheter all garantera en tryggad sysselsättning, arbete och utkomst åt alla i de regioner i vilka de bor och bygger.

Nu skall vi ta det stora tagel för Norrbollens vidkommande. Stålämnesverkel är ett viktigt led i de ansträngningarna.

Herr förste vice talmannen anmälde all herr Burenstam Linder anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt lill ylleriigare replik.

106

Hert LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Del är förvisso sant som industriministern säger atl vi har en stark statlig företagssektor i Norrbotten. Den sysselsätter närmare 70 96 av de lönanslällda. Den har pressats fram lack vare en stark radikal arbetarrörelse. Del är inte herr Burenslam Linder och hans partivänners förtjänst all vi har den situationen. Vi har många problem i Norrbotten, men ulan den statliga företagsamhet som herr Burenslam Linder avskyr hade situationen i Norrbotten varit sju gånger värre.

Men det finns som sagt problem. Den artikel i Dagens Nyheter som
citerats flera gånger i den här debatten inger mig en känsla av oro. Där
finner man alt projektchefen för det tidigare Stålverk 80, Jan Friberg,
säger: "Stålverk 80 finns inte längre. I stället utvecklar vi nuvarande
NJA------ ."

Och på ett annat ställe i samma artikel säger den nuvarande disponenten Per Olof Boman:

"Vi kommer alt ha ungefär 5 200 anställda fram till halvårsskiftet. Del är en förutsättning för atl vi skall få ul det statliga lagerstödel.

Därefter kommer vi hårdare all tillämpa anställningsstopp och låta den naturliga avgången minska arbetsstyrkan."

Delta inger mig - och säkerligen många fler - en känsla av oro. Det är ingen offensivanda som präglar dessa uttalanden, ulan de är tecken på en reträtt som man harall anledning att fundera över. Vad äregentligen på gång'

På s. 9 i näringsutskoltets belänkande nr 72 heter del alt "del föreligger en bred enighet om an den förändrade uppläggningen av projektet som föreslås i propositionen är uttryck för en välmotiverad omprövning av de ursprungliga planerna". Vänsterpartiet kommunisterna har all anledning atl slå fast all vårt synsätt i grundläggande principiella frågor skiljer

sig från både socialdemokraternas och de borgerligas. Från borgerligt håll har man drivit en kampanj med målsättningen att projektet skall få så små dimensioner som möjligt, om det nu ändå skall byggas. Det är deras grundläggande inställning, trots all fraseologi. Och i den delen har kampanjen i mitt tycke rönt en viss framgång. Regeringen har fallit undan och går nu fram med ett försiktigt och reviderat projekt med många frågetecken.

Vårt parti vill gå betydligt längre. Vi vill infoga stålverksplanerna i ett större sammanhang, och vi vill ha en planering som tar sikte på en ökad förädling av stålämnen, så all industriprojeklets totala omfång garanteras. Självklart är vi inte fixerade till antalet ton stålämnen som kan produceras, men vi viker inte en tum från ståndpunkten all samma sysselsättning måste garanteras och all man i del syftet, om man minskar ner siålämnesproduklionen, skall salsa motsvarande resurser på en mycket längre driven förädling av den norrbottniska malmen. På sikt tror vi all del är del som är viktigast, dels för att skapa ökad sysselsättning, dels för alt komma fram lill en bättre hushållning med råvarutillgångarna.

Frågan om Stålverk 80 är inte något som bara angår Luleåregionen eller ens Norrbotten. Här handlar del i slor utsträckning om stålindustrins framlid i vårt land, och del handlar i myckel hög grad om huruvida vi skall fortsätta atl utplundra vår landsända på dess naturtillgångar eller om vi skall lyckas pressa fram en förädlingsgrad som innebär atl vi kan skapa mera sysselsättning samtidigt som vi ransonerar och hushållar bättre med våra resurser. Vi är kritiska mot skogsbolagens framfart med våra skogar, men skog kan i alla fall växa upp igen. Malm däremot förnyar sig aldrig.

Låt oss stanna upp ett slag och tänka på vad som händer i Kiruna och Gällivare när malmen sinar. Del är två kommuner som nästan helt och hållet har hängt upp sin ekonomi på malmbrytningen. Vad skall man sedan sysselsätta människorna med? Jag menar, att vad man saknar i denna debatt är ett svar på frågan hur vi på längre sikt skall komma bort från den rovbrytning som nu präglar LKAB:s politik. Och del är inte så långt kvar innan malmen i Norrbollens gruvor lar slut, om man bryter i samma rasande takt som man nu gjort under lång lid och om man fortsätter med en myckel hög ambitionsnivå när del gäller försäljningen av råmalm. LKAB:s egna utredningar ger Malmbergsgruvorna en livslängd på 40 år och Kirunagruvorna 50 år. Men del är LKAB:s beräkningar. I verkligheten kan tiden vara kortare. Marschen till avrättning kan gå snabbare. Allt beror på LKAB:s brytningstakt. Och där är som bekant aptiten utan gräns.

Vårt krav - som sammanhänger med den fråga vi här behandlar -är det enda förnuftiga, om man tänker längre än näsan räcker. Vi kräver all den helt dominerande delen av Norrboltensmalmen förädlas i Norrbotten. Det betyder ökat uppbyggande av förädlingsindustrier men också bättre hushållning med malmtillgångarna. Den ambitionen struntar emellertid LKAB i. Där är man mera intresserad av att sälja råmalm till

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, in. m.

107

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

108

Västtyskland, England, Belgien och USA än av atl länka på atl salsa resurserna på förädling och utveckling i det län som slår för bolagels inkomster.

Malmfältets ekonomi och sysselsättning är i stor utsträckning beroende av LKAB och den nuvarande gruvbrytningen. Och malmen räcker som sagt inte för evigt, del vet vi. Även om LKAB skulle tillåtas alt hålla den nuvarande höga brytningstakten har vi sett att det inte innebär några garantier mot en vikande malmkonjunktur eller en ekonomisk black oul i den omvärld där LKAB har sin stora kundkrets. Och då måste man fråga: Vad händer med ett samhälle som har sin ekonomi helt och hållet upphängd på en enda slor näringsgren? Den frågan tycker jag logiskt måsle leda fram till all förädlingsindustrier också förläggs lill malmfälten.

Vi har väckt en motion som betonar viklen av induslrispridning, inte minst utgående från den satsning som görs i Luleå, till andra delar av Norrbotten. Jag vill uppehålla mig något vid de bekymmer som vissa länsdelar nu har.

Vi har tidigare sagt att vi betraktar expansionen i Luleå som betydelsefull. Vi hoppas all den verkligen blir av. Men samtidigt med all vi ställer dessa förhoppningar ökar också oron i andra delar av Norrbotten. Inlandskommunernas problem växer. Tornedalen och nordöstra Norrbotten har vikande sysselsältningssiffror och fortsatt avfolkning. Jokkmokks kommun befinner sig i en myckel besvärlig situation och svävar ännu i ovisshet om vad som skall komma, eftersom Vattenfall är på väg att försvinna som storarbetsgivare.

Induslrispridning utgående från NJA, väl planerad, måsle vara ett sätt all möta denna utveckling. Jag tror del var Jörn Svensson som i den här debatten sade atl industrispridning är någonting som inte kommer från himlen. Den måsle planeras och styras. Det måsle naturligtvis satsas stora resurser också i de andra delarna av Norrbotten.

I motionen 466 har vi sökt aktualisera nödvändigheten av industriell spridning utgående från NJA, framför allt lill länets inlandskommuner, där Pajala kommun ligger allra sämst till. 1950 hade denna kommun 15 198 invånare. 1960 hade befolkningstalet minskat lill 14 165. 1970 hade det rasat ned lill 10 784. Sedan har det sjunkit år efter år, för all nu vid årsskiftet vara nere i 9 435. Men nu har också länsstyrelsens flitiga utredare blickat in i frarhliden och kommit fram lill all Pajala med denna utveckling kommer att ha 7 749 invånare år 1980. Det är ju inte särskilt muntert. Man har dessutom gjort en prognos som sträcker sig ända fram lill 1990. Den säger all då skulle kommunen vara nere 16 811 invånare.

Den här utvecklingen innebär atl förgubbningen fortsälier, alt man får en snedvriden åldersfördelning. Vad innebär då del? Jo, det innebär atl man långsamt, bil för bit, stjäl framtiden från Pajala kommun. Snart har man kommit lill den punkt då det är dags all konstatera att del inte är någon idé all resonera om nya industrier; del behövs inte - del finns inget underlag. Del viktigaste, nämligen arbetskraften, är borta. Man är snubblande nära den gränsen redan nu. Del finns inte längre

marginal för ylleriigare utfiyttningar. Denna kommun är ungefär som en svårt sjuk patient, som kan räddas med kraftig medicin nu men som dör om man dröjer. Del kan ibland vara svårt för en skicklig läkare alt ställa rätt diagnos och föreskriva den rätta och livgivande behandlingen. När del gäller Pajala kommun är diagnosen klar, och man vet också vilken medicin som snabbt kan förbättra hälsotillståndet. Om en läkare i ett sådant läge inte använder sig av medicinen, skulle socialstyrelsens ansvarsnämnd föranstalta om åtal för grovt tjänstefel..Del skulle betraktas som mord och dömas i enlighet därmed.

Del är lika skändligt och lika oansvarigt att inte snabbt sälta in den medicin som behövs för Pajala kommun - då dömer man kommunen till döden. Det är kalla fakta, som ingen skönmålning längre kan dölja. Därför menar vi att det är nödvändigt med elt snabbi beslul om gruvbrytning i Kaunisvaara.

Utskottet säger i sin skrivning all ett beslut bör komma till stånd med det snaraste. Del är bråttom. Jag vill bara fråga: Vad menar man med "med det snaraste"? När kan egentligen ett beslut fattas?

Det finns andra kommuner som i lika hög grad förväntar att ett expanderande NJA skall innebära gynnsamma bieffekter. Vi har exempelvis Jokkmokks komniun, där man under en period målmedvetet har exploaterat alla arbetskraft och all tänkbar vattenkraft. Men man har ori del utan all hejda sig och länka: Vad skall vi ha för jobb åt människorna när kraftverken väl är byggda? 1 dag ser vi verkningarna av den här brottsliga kortsyntheten, som också framgår av länsplaneringens siffror.

Jag har velat infoga allt detta i del här sammanhanget, därför all den satsning i Luleå som nu diskuteras trots all kalabalik är liten i förhållande lill del verkliga behovet. Del behövs i verkligheten flera projekt i olika delar av Norrbollen som ger samma sysselsättningseffekt. Det som nu framläggs är ett krympt projekt, lill slor del höljt i ovisshetens dimma. Den grundläggande förutsättningen att djärvt kunna gå ut på världsmarknaden rivs upp, men vårt intresse är ju inte alt man till varje pris skall tillverka så myckel slålämnen som möjligt, det har redan sagts. Stålämnen är bara ett steg på förädlingens väg, men minskas den produktionen måste man höja förädlingsgraden i betydande omfattning, om man skall kunna garantera samma sysselsättning. I propositionen klargörs inte hur det skall kunna gå lill, och del känns inte särskilt betryggande.

Vpk:s representant i utskottet har helt följdriktigt reserverat sig och framställt krav på all Stålverk 80 byggs ut med ett program för vidareförädling. Vi är, och del har väl tidigare kunnat konstateras, kritiska mot den bantning av Stålverk 80-projeklel som förbereds. Vi anpassar oss lill verkligheten, var visst Rune Johanssons formulering vid en in-lerpellationsdebatt för några månader sedan. Sanningen är naturligtvis atl regeringen vek undan. Stålverk 80 utsattes för en samordnad kampanj redan från början. Det motarbetades av del privata näringslivet, det förtalades av Industriförbundet, och nu krymps projektet i väsenilig omfattning. Det är frukten av den s. k, anpassningen.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

109

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, IV. m.

Med risk för att bli beskylld för atl dra in ovidkommande saker i debatten om Stålverk 80 skulle jag vilja ställa några frågor som har samband med Stålverk 80, liksom med NJA:s lönsamhet och utveckling. Hur länge skall man ha det nuvarande tillståndet atl två statsförelag ägnar sig åt alt utsuga ett tredje? NJA:s tidigare chef visade alt NJA kunde köpa malm billigare från Brasilien än från LKAB:s gruvor. Hur länge skall NJA vänta på alt få ett rimligt pris på den statliga malmen? Disponent Edström kunde också påvisa alt NJA kunde frakta malmen billigare med lastbilar än med SJ:s hjälp. Hur länge skall NJA behöva vänta på ett fraktavtal som är godtagbart? Ja, hur lång tid med onödiga förluster för NJA skall förflyta, innan man kommer fram till en vettig samordning mellan de statliga förelagen: all man bildar en enhet också på del ekonomiska området och alt man upphör med utplundringen av NJA?

Vi framhåller i vår parlimotion all tiden nu bör vara inne för att gå lill offensiv, inte för all retirera. Alt djärvt bygga ul NJA och Stålverk 80 med en långt driven förädling, del är åtgärder som bör sammanfogas med förstatligande av den svenska järn-och slålhanteringen. Vi har redan större delen av gruvnäringen i statens händer. Regeringen bör följa upp genom att förstatliga stålindustrin i dess helhet. För en framsynt planering för den svenska stålinduslrin måsle det betraktas som en nödvändighet och som ett vida bättre alternativ än all pumpa in statliga pengar i olika privata stålkoncerner.

Jag vill sluta med all ge ultryck för min stora misstro inför del som nu håller på att ske. Jag tycker alt för regeringens del har beslutsamhetens friska hy gått över i eftertankens kränka blekhet. Fortfarande saknar vi garantier för den fortsatta utvecklingen. Vi kommer för vår del all fortsätta kampen för atl huvuddelen av Norrboltensmalmen skall förädlas i det egna länet, och det kräver på sikt betydligt större insatser än de som nu diskuteras.

I vissa kretsar sägs del nu att man pumpar in för mycket pengar i Norrbotten. Herr Burenstam Linders och andra borgerliga talares agerande i del sammanhanget ger besked om var de slår i sammanhanget. De tycker att det blir för dyrt och all man går för långt i välvilja mot del nordligaste länet. Men jag vill ulan minsta blygsamhet avvisa allt sådant tal. Rätta förhållandet är att staten och del övriga Sverige aldrig kan återgälda de enorma resurser som man under årens lopp hämtat från den landsändan. Varje insats är en avbetalning på en stor och myckel gammal skuld. Stålverk 80 - även enligt de urpsrungliga planerna - hade bara varit en mindre avbetalning i sammanhanget.

Under delta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

110

Herr SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! I utskoilsbetänkandei står all det med hänsyn till del

dagsaktuella sysselsättningslägel i den berörda regionen är angeläget alt beslul om utnyttjande av Kaunisvaaramalmen kan komma lill stånd "med del snaraste". Herr Lövenborg frågade vad "med del snaraste" här betyder. Detta uttryck har vägts mot "så snart som möjligt", och vi fann att del uttrycket var litet för svagt och använde därför "med del snaraste".

Det innebär att vi anser all del skall fattas ett beslul i den ena eller andra riktningen så snart underlag för elt beslut föreligger. Del torde föreligga inom de allra närmaste månaderna - inom två tre månader eller någonting sådant.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Herr LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är elt besked som vi bör la fasta på och som del finns all anledning att lägga på minnet. När det gäller Kaunisvaarapro-jektet har den ena besvikelsen efter den andra drabbat människorna i bygden. Kaunisvaaraprojeklet liknar gallen Särimner, galten i den gamla gudasagan som slaktades inför varje blöt på Valhall och åts upp men som var pigg och kry igen när festen var slut. Skillnaden är bara den att man i den ena valrörelsen efter den andra har återupplivat Kaunisvaaraprojeklet, men sedan har det avlivats igen när festen är slut, dvs. när valet är över. Jag hoppas all det besked som Ingvar Svanberg i dag lämnat när det gäller Kaunisvaara vilar på verklighetens fasta grund och att det dessutom blir elt positivt beslul - det är naturiiglvis del allra viktigaste.

Hert STRIDSMAN (c):

Herr talman! 1 näringsutskoltets betänkande nr 72 behandlas inte bara finansieringen av elt stålverk i Luleå ulan även frågan om gruvdrift i Kaunisvaara. Tillsammans med herr Johansson i Holmgården väckte jag under den allmänna motionstiden en motion om startande av Kaunisvaaraprojeklet. Vår motion och en motion av herr Ångström har utskottet behandlat positivt.

Jag noterar med tillfredsställelse all utskottet framhåller det vara angeläget atl ett beslut i frågan om utnyttjande av Kaunisvaaramalmen kan komma lill stånd med del snaraste. Utskottets ordförande har också alldeles nyss understrukit betydelsen av detta uttalande. I enlighet med motionernas andemening föreslår utskottet att beslutsunderlaget i frågan kompletteras med en offert från LKAB:s sida.

Jag förutsätter att det beslul som vi snart skall fatta här i kammaren blir i enlighet med vad ett enhälligt utskott föreslår, nämligen att riksdagen skall ge regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om Kaunisvaaraprojeklet. Därmed skulle regeringen ges det officiella ansvaret all handla snabbt i den här frågan.

Jag skall inte ta kammarens lid i anspråk med vittnesbörd om hur allvariigt läget är i Pajala kommun. Jag utgår från all såväl för riksdag som för regering och inte minst för industriministern är Pajala kommuns

111

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, ni. m.

112

besvärliga situation ett känt förhållande. Jag vill dock påminna om all kommunens folkmängd under första kvartalet i år minskade med 100 personer. Om utvecklingen i Pajala kommun får fortsätta utan ingripande från statsmakternas sida går man mot en oundviklig befolkningskalaslrof

Den 12 februari i år hade vi en inlerpellationsdeball här i kammaren om Kaunisvaaraprojeklet. Den debatten finns det anledning all anknyta lill dagens. Bl. a. var offerlgivningen uppe lill debatt. Frågan gällde hur mycket LKAB måsle kräva från samhällets sida för alt få en utifrån förelagets synpunkt normal företagsekonomisk avkastning vid en eventuell gruvbrytning. Jag beklagar att industriministern inte är närvarande här, men han nämnde vid den debatten bl. a. atl en undersökning pågår om Kaunisvaaraprojeklet och att han hoppades atl den inte skulle behöva ta mer än ungefär tre månader. Nu skriver vi den 1 juni. Del har förflutit drygt tre och en halv månad sedan induslriniinistern gjorde sitt uttalande.

Jag hoppas givetvis att statsrådet, om han varit kvar här i kammaren, hade bekräftat alt han har samma uppfattning i dag som han hade för tre och en halv månad sedan vad beträffar lidsålgången för alt göra en samhällsekonomisk bedömning. Del här måste innebära nu när riksdagen om en stund tar beslutet att regeringen kan handla snabbi i fråga om Kaunisvaaraprojeklet. Jag vill understryka, såsom tidigare gjorts här, att del är nödvändigt atl så sker.

I interpellationsdebatten var industriministern också inne på tanken att söka alternativ lill en gruvbrytning i Kaunisvaara. Industriministern nämnde därvid all regeringen kommer all begära alt Statsföretag eller SVETAB utarbetat en offert på ett företag av något slag som kan ge sysselsättning ål inemot 200 människor. Industriministern sade vidare vid det tillfället att han nu inte skulle ge sig in på några funderingar över vad slags sysselsättning det kan bli fråga om, utan det får bli Statsföretags och SVETAB:s uppgift. I likhet med vad som gällde för Kaunisvaaraprojeklet hoppades industriministern att man även i delta fall, inom loppet av tre månader, skulle kunna prestera ett förslag om en offert på vad det kommer an kosta, så all detta kunde ställas i förhållande lill den samhällsekonomiska värderingen.

Som jag tidigare nämnt har det förflutit tre och en halv månad sedan interpellationsdebatten, och jag hade gärna sett all industriministern suttit här i bänken och kunnat lämna en redogörelse för hur förelaget ser ul som Statsföretag eller SVETAB skulle skapa fram på ca tre månader till Pajala. Jag har ingenting hört om detta. Jag har varken läst eller sett någonstans att något sådant företag eller förslag lill förelag har kommit fram. Det enda jag vet är att Statsföretags ordförande i lokalradion i Norrbotten för ett tag sedan uttalade an detta var en omöjlig uppgift. Del står ju i bjärt kontrast till den mycket optimistiska syn som industriministern presenterade på hur snabbi man skulle kunna få ett sådant här företag. 1 sill mycket långa anförande här i dag gav industriministern inget besked. Han berörde över huvud tagel inte Kaunisvaaraprojeklet.

Innan jag lämnar frågan om malmbrytning i Kaunisvaara vill jag upp-

repa vad jag sade i interpellationsdebatten. Det är välkommet om 200 personer kan få sysselsättning i Pajala kommun genom Statsföretags eller SVETAB:s försorg. Men jag vill inte alt det skall sättas som ett alternativ till gruvbrytning i Kaunisvaara. Det behövs såväl gruvbrytning som ett SVETAB-företag eller ett företag från Statsföretagsgruppen inom Pajala kommun. Men det skulle som sagt vara mycket intressant atl få vela hur del företag ser ut som så snabbt skulle lokaliseras till Pajala.

Huvuddelen av näringsutskoltets betänkande nr 72 berör stålverksutbyggnaden i Luleå. Vad jag med tillfredsställelse noterar, även om vissa ansatser lill överord funnits här, är att debatten i kammaren återgått till ett normalt tonläge. Detta är mycket värdefullt. När del gäller den principiella målsättningen råder, som jag ser del, enighet i grundvärderingen mellan utskoltsmajoriteten och mittenpariierna, som slår bakom reservationen 1, om en fortsatt satsning på utbyggd stålproduktion i Luleå. Det har också industriministern bekräftat under debatten i dag. Skillnaden är den att reservanterna tycker all beslutsunderlaget i dag beträffande kostnader, tillgång på finansieringsmedel, lönsamheisberäkningar, sysselsättningseffekter och marknadsbedömningar är alltför knapphändigt - eller kanske det rätta ordet skulle vara obefintligt.

Därför bör det anstå till nästa år med fastställande av riktlinjer för stålverksutbyggnaden, så att man hunnit få ett bättre underiag för beslutet. Jag tycker att det är en rätt rimlig begäran. När det gäller investeringsanslaget om 450 miljoner är ju utskottet enhälligt i sitt ställningstagande.

Herr Sjönell har tidigare här i kammaren framhållit centerns positiva inställning till en utbyggnad av NJA. I motionen 2548 har vi från centern slagit fast att vi ger vårt oreserverade stöd åt att ett metallurgiskt centrum skall byggas ul i Luleå, att en stålverksuibyggnad bör bli en god bas för en industriutveckling i Norrbotten och övre Norriand och atl NJA-ulbyggnaden utformas pä ett sådant sätt atl vidareförädling i hela övre Norrland underlättas.

Herr talman! För Norrbottens del hoppas jag atl NJA-utbyggnaden färden positiva utveckling som vi från centern framhållit i vår parlimotion 2548, med effekter som blir gynnsamma för hela Norrbotten. Ingenting kan ju vara mera naturiigt än att satsa på det län som är så rikt på naturtillgångar och som bidragit i så hög utsträckning lill hela folkhushållets välstånd.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Hert HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Stålverk 80 och NJA illustrerar reformismens dilemma och svårigheter att underhålla de privatkapitalistiska företagen med kapital och samtidigt uppnå full sysselsättning i alla delar av landet.

NJA har ända sedan sin tillkomst i huvudsak varit, och är, ett sys-selsällningsobjekt för Norrbotten. Det har aldrig varit fråga om att göra NJA till ledande inom den svenska järn- och stålbranschen. Den marknadsuppdelning och det avtal som finns inom denna sektor missgynnar

113

8 Riksdagens protokoll 1975/76:143-144

Nr 143

Tisdagen den 1 juni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

114

klart NJA. Det har i stort sett fått hålla till godo med vad de privata järn- och stålverken inte velat ha.

Jag har under de år som jag har jobbat inom järn- och stålindustrin vid några tillfällen kunnat iaktta den reaktion som uppstått inom den privata stålindustrin när NJA inte har hållit sig till den här marknadsuppdelningen. NJA har snabbt fått korrigera sin kurs.

När man nu ser till Stålverk 80 och dess planer, de första och de nu förändrade, finner man att de bygger på denna uppdelning av marknaden.

Det ursprungliga Stålverk 80 planerades att främst förse väridsmark-naden med råstålsämnen, planer som har övergetts. Men vi skall komma ihåg att regeringen i sina planer var beredd att lill världsmarknaden skeppa ut större delen av fyra miljoner råstålston.

Jag vill erinra om den kritik som Metallordföranden Bert Lundin levererade i Fagersta för några veckor sedan, där han enligt LO-tidningen säger att vår förträffliga malm öses i gapet på slåljältarna ute på kontinenten.

Den som har någon erfarenhet av stålindustrin vet atl råstålsämnen har en i förhållande till färdiga produkter låg förädlingsgrad. Här kan också tilläggas atl de kapitalsatsningar som krävs på metallurgiska anläggningar gör atl lönsamheten blir mycket begränsad.

Slutsatsen är atl den ursprungliga satsningen skulle ha varit elt nästan lika stort ösande av malm, men i något förädlad upplaga, i gapet på världens siåljättar. Den för Sverige vansinniga politiken var regeringen för bara några månader sedan beredd atl genomdriva.

Den förändrade upplagan av planerna för Stålverk 80 innebär i huvudsak att råstålsämnen skall användas på den svenska marknaden. De stora stålföretagen i Sverige har övertagit världsmarknadens roll och skall bli försörjda med stålämnen från ett statligt stålverk.

Det innebär att de kapitalistiska stålföretagen inte behöver investera i kostsamma metallurgiska anläggningar. Detta kommer också klart till ullryck i ett uttalande som de anställdas representant i styrelsen för Stora Kopparberg gör i Metallarbetaren rörande Domnarvets Jernverk, ett av de järnverk som skall bli försörjda via Stålverk 80:

"Vi kommer alt påverkas mycket av Stålverk 80. Vi köper ämnen redan i dag. Och i framtiden blir vi beroende av ämnen utifrån.

Domnarvet ska satsa på vidareförädling av tunnplåt och där är vi ganska bra rustade. Vi har haft en bra investeringstakt.

Del skulle väl behövas större investeringar i de metallurgiska anläggningarna. De börjar bli slitna."

Med en sådan statlig satsning slipper man kostnadskrävande investeringar. Resultatet med den nuvarande inriktningen blir all staten bistår med den kostsamma delen av ståltillverkningen, de kapitalistiska företagen tar hand om förädlingen och därmed också vinsterna. Frågan reser sig: Vem skall avgöra var och i vilken omfattning förädlingen skall ske? Hur kommer det att gå för Bergslagens alla bruksorter? Hur kommer

förädlingen atl läggas upp där och hur många av bruksorterna kommer alt gå lillbaka och sedan dö?

Frågan är också: Skall Norriand och då främst Norrbotten, som har stora sysselsättningsproblem men som också har malmen, bara tillverka råstålsämnen?

Vid en annan inriktning av stålinduslrin skulle även Norrbotten få en stålindustri där vidareförädlingen dominerar.

I samband med att Stålverk 80:s huvuduppgift blivit att förse den svenska marknaden med råstål framträder de stora stålbolagen öppet på scenen. Stora Kopparberg kom först till kvarnen och skall alltså mala först. Bolaget har träffat överenskommelse med NJA om att gemensamt planera för elt valsverk i Gävle - ett valsverk som skall ta sina ämnen från Luleå. Grängesberg har också uttryckt önskemål att få komma i fråga som valsverksort. Det visar att storfinansens intresse för stålbranschen, när staten går in med kapitalinsatser, är stort.

De privata storbolagen är alltså myckel intresserade av atl utnyttja de statliga kapitalinsatserna för egna syften. Men i planeringen av Stålverk 80 har den framlida planläggningen stannat vid råstålslillverkningen. Sedan förlitar man sig på att de privatkapitalistiska företagen skall handha vidareförädlingen.

Men de privata storbolagens framtida satsningar är i dag ett oskrivet blad, framför allt i vad gäller de traditionella bruksorterna i Bergslagen. Vilket investeringskapital kommer alt finnas kvar för deras del när staten har satsat på den kapitalkrävande metallurgiska delen och även, som aviserats, går in i Gränges? Vilka garantier finns att de nu befintliga bolagen i Bergslagen kommer att satsa investeringsmedel för att säkra orternas framlid? Det finns, som jag ser det, inga garantier alls.

Det enda utskottet och regeringen kan åstadkomma i dag är att hänvisa till den pågående utredningen om stålindustrins framtid, som har som sin inriktning att samordna stålindustrin; dvs. en samordning som i realiteten betyder att staten får ta hand om det olönsamma och privatkapitalet tar hand om det lönsamma och därmed vinsterna.

För Bergslagens del kan det inte räcka med en samordning, det måste till en ny järn- och stålpolitik som syftar till en ytterligare vidareförädling inom vårt land.

Vid en genomgång av de bruksorter i Bergslagen som har järn- och ståltillverkning finner man atl det är ytterst få av dem som kan benämnas primära eller regionala centra och som efter statens bedömningar kan påräkna ett stöd enligt den regionalpolitik vi har. De övriga orterna, oavsett om de är kommuncenlra eller inte, skall ju enligt den regionalpolitik vi har endast få ett obetydligt eller inget stöd av statsmakterna. Hur skall det då gå för dessa orter?

Man kan räkna upp flera orter med problem. Hur skall det t. ex. gå för Björneborg, Långshyttan och Forsbacka, hur skall det gå i Guldsmeds-hyttan, i Smedjebacken och i Degerfors, som har lika stor föriust som NJA, i Söderfors, i Vikmanshyttan osv. Där ställs frågan: Hur skall fram-

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

115

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

116

tiden bli?

Detta har sitt speciella intresse. Jag förmodar att när den utredning som skall se över järn- och stålindustrin är färdig med sitt arbete kommer den med chockbesked för vissa orter där järnindustrin har traditionell förankring - utredningar brukar göra det - och förklarar alt järnindustrin på dessa orter inte har någon framtid. Det kommer då att utfärdas vissa garantier för att orterna över huvud taget skall överleva. Men då skall man ha i tanke vilken ortsklassificering de har. Satsningar frän statens sida kommer all ske enbart på orter som är primärt eller regionalt centrum. Om det inte blir så ställer man sig frågan av vilken anledning vi dragit upp dessa riktlinjer för regionalpolitiken.

Storfinansen har i Bergslagen skövlat dessa områden på naturtillgången malm. Malmen sinar inom några år. Den är slut. Rovdrift har skett på malmen med en låg förädlingsgrad. Nu när malmen börjar sina, så söker sig storbolagen andra lokaliseringsorter. Den strukturomvandling av storindustrin som sker kommer därför att få betydande konsekvenser för Bergslagen. Visserligen kommer det största av järnverken - Domnarvet - enligt de senaste planerna att blomstra vidare och då med Stålverk 80:s och statens hjälp. Domnarvet kommer alt satsa 800 miljoner fram till 1990. Då frågar man sig också: Hur kommer detta alt belasta kredit-och kapitalmöjligheterna för de andra orterna i Bergslagen? Redan i dag aviserade industriministern att Stora Kopparberg hade problem med sitt kapital och måste ta emot lagerstöd. Då kan man ju tänka sig framtiden med de kapitalinsatser som behövs.

Jag erinrar mig också alt för en del år sedan presenterade den dåvarande ledningen för Domnarvet framtidsplaner för den svenska stålinduslrin. I den skissen utgick man från att de metallurgiska anläggningarna skulle läggas vid Norrbottens malmfyndigheter. Någonstans på ostkusten - man diskuterade Gävle-skulle valsningen ske, den s. k. bredbandsvalsn ingen. Sedan skulle manufaktureringen, vidareförädlingen, ske på tre orter: Domnarvets Jernverk i Borlänge skulle vara en, västkusten skulle ha en annan och södra Sverige den tredje.

Osökt slår det mig att dessa tre fyra år gamla planer lill två tredjedelar har förverkligats. Ledningen för Stora Kopparbergs flaggskepp Domnarvets Jernverk har alltså blivit sannspådd. Den metallurgiska framställningen skall ske i Norrbotten och valsningen på ostkusten, och nu återstår lokaliseringen av manufaktureringen.

Med dessa planer, som kom lill för flera år sedan, är del inte oväsentligt all erinra om att dåvarande chefen för Domnarvet i dag sitter i NJA:s styrelse och är utredningschef för valsverket i Gävle.

När man ser att dessa storfinansintressen börjar bli förverkligade oroar man sig för vad som skall hända med Bergslagen i framtiden. En sak är säker - inte kommer dessa storbolag all ha Bergslagens bästa och dess sysselsättning för ögonen när det gäller framtiden. Här kommer lönsamheten, vinsten, alt vara vägledande.

Det är därför det är så viktigt att Bergslagens framtid, med menings-

fyllda och trygga arbetsförhållanden, säkras genom en helt ny järn- och slålpolilik utgående från de samhällsekonomiska intressena.

För atl kunna driva en sådan politik, med en långtgående vidareförädling av malmprodukierna, måste de kapitalistiska storbolagen bortkopplas från det inflytande de har över denna sektor av näringslivet. De har redan, genom att till stora delar köra ned stålindustrin, förbrukat sitt kapital av förtroende. Därför måste Stålverk 80 kopplas samman med en politik som omfattar hela landet, och där Bergslagen och Norrbollen utgör kärnan i den framtida järn- och stålindustrin.

Mot denna bakgrund anser jag det angeläget att framtidsplaneringen, som vpk aviserat sin syn på i motionen 2550, garanterar och planerar för nödvändiga investeringar i Bergslagens bruksorter. Men då behövs också en övergripande planering där de privata vinstintressena är bortkopplade.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 8 och övriga vpk-re-servationer.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr andre vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl, 19,30,

Näringsutskottets betänkande nr 72

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av herr Börjesson i Glömminge m, fl,, 3:o) reservationen nr 2 av herrar Regnéll och Hovhammar samt 4:o) reservationen nr 3 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Regnéll begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Regnéll begärt votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) förklarades ha flertalets mening för sig. Herr Hagberg i Borlänge begärde emellertid votering, varför följande voteringsproposilion upplästes och godkändes:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 72 mom. 1 antar reservationen nr 2 av herrar Regnéll och Hovhammar röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i förstnämnda votering antagit reservationen nr 3 av herr Svensson i Malmö.

117

Nr 143

Tisdagen den ijuni1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 54

Nej - 17

Avstår - 140

118

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsutskottets hemställan i belänkandet nr 72 mom. I antar reservationen nr 1 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 2 av herrar Regnéll och Hovhammar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 109

Nej - 53

Avstår - 150

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition för huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i belänkandet nr 72 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Börjesson i Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155

Nej - 154

Avslår - 3

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 72 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Svensson i Malmö.

Ja - 295

Nej - 15

Avstår - 3

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 72 mom. 5 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Regnéll m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparai verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155

Nej - 155

Avstår - 3

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på alt ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

119

Nr 143

Tisdagen den 1 juni 1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Herr andre vice talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr andre vice talmannens anmodan herr Svartberg (s) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservationen nr 5 av herr Regnéll m. fl.

Mom. 6

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 72 mom. 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Svensson i Malmö.

Ja - 295

Nej - 15

Avstår - 3

Mom. 8 och 9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

120

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 72 mom. 10 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Svensson i Malmö.

Ja - 295

Nej - 15

Avslår - 3

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Finansiering av stålverk i Luleå, m. m.

Mom. 11

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 12

Propositioner gavs på bifall lill dels utskoiiets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 72 mom. 12 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Svensson i Malmö.

Ja - 292

Nej - 15

Avstår - 5

Näringsutskottets betänkande nr 65

Punkterna I och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3 Mom. 1 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Börjesson i Glömminge m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

121

Nr 143 Den som vill att kammaren bifaller näringsulskottels hemställan i betän-

Tisdaeen den kandei nr 65 punkten 3 mom, 2 röstar ja,

1 juni 1976 " j '" ''°'''"" "J'

_____________ Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Börjesson i Glöm-

Åndringar i minge m, fl,

medborgarskapsla -

gen Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sjönell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 202

Nej - 108

Avslår - 3

Punkten 4

Utskottels hemställan bifölls.

§ 5 Ändringar i medborgarskapslagen

Föredrogs inrikesuiskoitets betänkande 1975/76:44 med anledning av propositionen 1975/76:136 om ändringar i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap jämte motioner.

I propositionen 1975/76:136 (arbetsniarknadsdepartementel) hade regeringen efter föredragning av fru statsrådet Leijon föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föreslås en sänkning av kravet på viss tids hemvist i Sverige vid naturalisation och vid nordbos förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan. Naturalisation skall kunna beviljas annan än nordbo efter fem år. Samma tid föreslås gälla för nordbos medborgarskapsförvärv genom anmälan. Medborgare i nordiskt land skall kunna naturaliseras redan efter två års hemvist i Sverige. Nuvarande krav på försörjningsförmåga föreslås utgå.

Propositionen innehåller vidare förslag lill ändringar rörande barns förvärv av svenskt medborgarskap. Barn till svensk moder skall inte längre i något fall kunna bli slatslösl vid födelsen. Barn skall i större omfattning än hittills kunna få svenskt medborgarskap genom självständig naturalisation.

Härutöver föreslås sådana ändringar i lagen om svenskt medborgarskap,

atl dess bestämmelser om förvärv av svenskt medborgarskap vid födelsen

eller som biperson till förälder i visst fall anpassas lill de ändringar i för.-

122 äldrabalkens faderskaps- och vårdnadsbestämmelser som har föreslagits i

annat sammanhang.

De ändrade naturalisations-och anmälningsbestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1976. Övriga ändringar avses gälla fr. o. m. den 1 januari 1977."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionerna

1975/76:1846 av fru Fredgardh (c) och fröken Andersson (c), vari yrkats att riksdagen beslutade att hos regeringen anhålla om

1. en översyn av medborgarskapslagen i enlighet med vad i motionen
anförts,

2. aktualiserandet av frågan om europeisk konvention på detta område,
1975/76:2130 av herr Ahlmark m. fl. (fp) såvitt nu var i fråga (yrkandet

3),

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Andringar i medborgarskapsla -gen

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975/76:2387 av herrar Svansiröm (c) och Börjesson i Falköping (c), vari yrkats atl riksdagen gav regeringen till känna att efter översyn av expeditionskungörelsens avgiftslisia beslut borde fattas att avgift ej skulle utgå för förvärv av svenskt medborgarskap genom naturalisation.

1975/76:2415 av herr Persson i Heden m. fl. (c), vari yrkats alt riksdagen beslutade

1. att 1 § lagen om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att barn förvärvade svenskt medborgarskap vid födelsen om fadern eller modern var svensk medborgare,

2. alt 5 !; samma lag skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att barn till utländsk fader eller moder fick svenskt medborgarskap när fadern eller modern blev svenskar,

3. att vid bifall till vad i motionen under punkterna I och 2 föreslagils bifalla de följdändringar som kunde erfordras i ovan angivna lag eller annan lag,

1975/76:2433 av herr Hugosson m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen i anslutning till behandlingen av propositionen 1975/76:136 skulle besluta att ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att svenskt medborgarskap för barn i vissa fall skulle beviljas trots an ansökan därom endast gjorts av modern lill barnet,

1975/76:2434 av herr Hugosson m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen i anslutning lill behandlingen av propositionen 1975/76:136 skulle besluta alt hos regeringen begära atl förslag snarast framlades för riksdagen, innebärande att barn i äktenskap mellan svensk kvinna och utländsk man efter anmälan av kvinnan blev svensk medborgare.

123

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Andringar i medborgarskapsla -gen

1975/76:2458 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkats

1. att riksdagen beslutade uppdra ål regeringen all utarbeta förslag till ny lag om medborgarskap, byggd på den dubbla härstamningsprincipen,

2. att propositionen godkändes i väntan på ny medborgarskapslag, och

1975/76:2459 av herr Romanus (fp), vari yrkats all riksdagen, vid antagande av förslaget till ändringar i lagen om svenskt medborgarskap, gjorde de ändringar som föreslagits i motionen och som innebar att barn, vars moder eller fader var svensk medborgare, fick svenskt medborgarskap, oavsett föräldrarnas samlevnadsform.

124

Utskottet hemställde

1. beträffande ändringar i medborgarskapslagen atl riksdagen skulle
dels med anledning av motionerna 1975/76:1846. 1975/76:2415,

1975/76:2433, 1975/76:2434, 1975/76:2458 och 1975/76:2459 ge regeringen till känna vad utskottet anfört om barns förvärv av svenskt medborgarskap,

dels avslå motionerna 1975/76:1846, 1975/76:2415, 1975/76:2433. 1975/76:2434, 1975/76:2458 och 1975/76:2459 i den mån de inte lill-godosetts genom vad utskottet ovan hemställt samt motionen 1975/76:2130, yrkandet 3, i den mån yrkandet inte tillgodosells genom vad utskottet hemställt nedan,

dels anta det i propositionen 1975/76:136 framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap,

2. beträffande expeditionsavgiften i medborgarskapsärenden atl riks
dagen skulle avslå motionen 1975/76:2387.

Hert HUGOSSON (s):

Herr talman! Vår medborgarskapslagsliflning bygger sedan gammall på härstamningsprincipen. Detta innebär att föräldrarnas medborgarskap och inte den plats där barnet föds är avgörande för vilket medborgarskap barnet får. För barn som föds utom äktenskapet är det avgörande om modern har svenskt medborgarskap. Barnet till en ogift svensk kvinna blir alltså automatiskt svensk medborgare även om fadern icke är svensk.

Barn som däremot föds i äktenskap mellan en svensk kvinna och en utländsk man får automatiskt mannens medborgarskap och blir således icke svensk medborgare. Vår lagstiftning är således utformad på ett sätt som innebär en skillnad mellan gifla och ogifta kvinnor. Med andra ord: Om en ogift svensk mor får ett barn lillsammans med en utländsk man blir barnet svensk medborgare. Om däremot den barnafödande kvinnan är gift och maken icke är svensk medborgare får barnet automatiskt faderns medborgarskap. Avgörande för ett barns medborgarskap är således om kontrahenterna är gifta eller icke gifta.

Det är elt förhållande som jag anser vara otillfredsställande, och jag hardärföriillsammans med ett antal partivänner i motionen 1975/76:2434

påtalat detta och hemställt att utskottet vid behandlingen av proposi- Nr 143 tionen om ändringar i lagen om svenskt medborgarskap i skrivelse till Tisdagen den regeringen skall begära alt få till stånd en ändring snarast möjligt som j jpjj 197

innebär att barn i äktenskap mellan svensk kvinna och utländsk man ----

efter anmälan av kvinnan blir svensk medborgare. Andringar i

Herr talman! Det är med stor tillfredsställelse jag noterar att detta medborgarskapsla-jämslälldhelskrav mellan gifta och icke gifta kvinnor har blivit lillgo- gen dosett vid utskottsbehandlingen. Ett enigt utskott har alltså begärt all vi skall få till stånd en sådan ändring av medborgarskapslagsiiftningen alt barn som föds i vårt land och vars moder är svensk medborgare i framtiden, oavsett om äktenskap föreligger eller icke, alltid skall få rätten alt förvärva svenskt medborgarskap.

Man har inte gått så långt i betänkandet att man föreslagit en omedelbar förändring i nuvarande lagstiftning, ulan utskottet anser - f ö. i likhet med vad statsrådet har anfört i propositionen - att man, med hänsyn till att frågan är föremål för diskussioner i en speciell expertkommitté som arbetar inom Europarådet, bör avvakta resultatet av denna arbetsgrupps arbete och med utgångspunkt i detta ta upp diskussioner, så atl motsvarande förändring kan göras i övriga nordiska länders lagstiftning.

Herr talman! Jag är alltså lill freds med utskottets principiella ställningstagande. Det är bara min förhoppning att det arbete som bedrivs inom Europarådet inom rimlig tid leder lill en, som utskottet säger, tillfredsställande internationell lösning av ifrågavarande problem.

Skulle del dra ut på tiden förutsätter jag att regeringen med anledning av detta enhälliga utskottsbetänkande och oberoende av vad som händer i Europarådets expertkommitté och även oberoende av om övriga nordiska länder icke vill acceptera en motsvarande ändring i sin medborgarskapslagstiftning återkommer till riksdagen och gör de förändringar i medborgarskapslagen som alltså ett enigt utskott ställt sig bakom.

Med andra ort: Det får inte dröja för länge innan vi får till stånd den ändring i medborgarskapslagsiiftningen som vi har krävt i vår motion, och frågan får inte heller fördröjas genom långvariga nordiska förhandlingar.

Herr talman! Efiersom de krav som vi från olika håll har fått fram motionsvägen principiellt har blivit tillgodosedda genom utskottets ställningstagande har jag ingen anledning att framställa några speciella yrkanden, utan jag kan ställa mig bakom utskottets skrivning och hemställan. Jag vill dock understryka att det inte får gå för lång tid mellan det principiella ställningstagandet och del praktiska genomförandel.

I delta anförande instämde herr Fredriksson, fru Thunvall och fru Håvik, herr Bergqvisl samt fröken Engman, fru Ström, fru Theorin och fru Johansson i Hovmantorp (samtliga s).

Fru DIESEN (m):

Herr talman! Den sänkning av kvalifikationstiden för erhållande av 125

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Ändringar i medborgarskapsla -gen

svenskt medborgarskap som här föreslås tillstyrks av ett enhälligt utskott, och jag tänker inte heller yrka någon ändring häri. Men jag tycker all riksdagen bör ha klart för sig all detta länge kommer atl förbli en reform på papperet. Den långa handläggningsliden såväl hos polisen som hos invandrarverket kan inte uppvägas av de förenklingar som nu införs.

Vid sin tillkomst den 1 juli 1969 övertog invandrarverket en ärendebalans på 4 700 ärenden, och vid senaste årsskiflet var antalet oavgjorda ärenden 7 200. I och med att tiden nu sänks kommer två årskullar invandrare all kunna söka svenskt medborgarskap - därtill från ett så stort invandringsår som 1970, då närmare 74 000 personer kom lill vårt land. Medborgarskapsbyrån väntar med anledning härav att antalet inkommande ärenden ökar från ca 10 000 till 15 000 på ett år. Ärendena blir också mer tidskrävande därför atl man måste sätta sig in i många nya länders lagstiftning.

Både JO och JK har fått motta klagomål över den långa handlägg ningsliden, och i sina svar har de framhållit del otillfredsställande med de nuvarande förhållandena. I klagomål lill JO har uppgivits att tiden för handläggning vid polismyndigheten i Göteborg var fem månader och vid invandrarverket 14 månader. Ett brev från en annan sökande i Göteborg visar att det nu tar åtta månader hos polisen där. Detta innebär all den sammanlagda handläggningstiden hos polisen och invandrarverket blir 22 månader, alltså nästan två år.

Invandrarverket har i sitt svar till JO anfört bl. a. följande: "En bidragande orsak till att antalet avgjorda ärenden inte kunnat ökas mer är den stora personalavgången som föranlells av beslutet om verkets omlokalisering till Norrköping. Rutinerade tjänstemän har slutat och ersatts av oerfaren personal. Flera av byråns tjänstemän har också fått sätta till betydande tid genom atl ta del i verkets planering inför fiytt-ningen."

Medborgarbyråns strävan är alt en ansökan skall kunna slutbehandlas på två lill tre månader mot nuvarande tid på mer än ett år. För personalen innebär naturligtvis den stora ärendebalansen en olycklig press i arbetet.

Det är självfallet också önskvärt att en snabbare handläggning hos polismyndigheterna kan komma till stånd. En förbättring av de förhållanden som jag här har skildrat kräver en betydande satsning från myn dighelernas sida, och här har såväl justitieministern som statsrådet Leijon ett tungt ansvar. I annat fall blir denna sänkning av kvalifikationstiden för svenskt medborgarskap bara en illusion som av våra invandrare kom mer atl uppfattas som ett bedrägeri. Det är för att riksdagen skall vara medveten om dessa förhållanden som jag har talat i detta ärende.

Jag har, herr talman, inget annat yrkande än om bifall till utskottets hemställan.

126

Herr PERSSON i Heden (c):

Herr talman! I en motion, nr 2415, har jag och några medmotionärer från centerpartiet föreslagit all riksdagen beslutar all 1 § lagen om ändring

i lagen om svenskt medborgarskap ges följande lydelse:

"Barn förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen om fadern eller modern är svensk medborgare."

Detta innebär att modern bör vara jämställd med fadern i förhållande till barnets medborgarskap. 1 nuvarande bestämmelser gäller en pairi-arkalisk samhällssyn. Någon ändring föreligger inte heller i del nu framlagda förslaget i inrikesutskottets betänkande nr 44. Medborgarskapet för barnet är alltjämt beroende av faderns nationalitet. Dessa bestämmelser medför i många avseenden svåra problem för barnfamiljer där fadern är av utländsk nationalitet. Jag skall anföra ett par exempel.

Modern har svensk nationalitet, fadern utländsk. I familjen finns ett handikappat barn med faderns medborgarskap. För detta handikappade barn har, till dess det uppnår 16 års ålder, föräldrarna vårdnadsbidrag. Därefter upphör delta bidrag. Men någon pension kan inte erhållas enär barnet har utländsk nationalitet. Först 15 år efter del alt barnet fyllt 20 är kan pension erhållas, såvida inte vederbörande dessförinnan fått svenskt medborgarskap.

Ett annat exempel. I en familj finns det pojkar som är av utländsk nationalitet enär fadern är utlänning. Dessa pojkar kan bli inkallade till militärtjänst i faderns hemland trots att de har gått i svensk skola, talar svenska språket och måhända inte ens kan faderns naiionalitetsspråk. Det är ett förhållande som kan medföra mycket svåra och omfattande problem. Man bör inte heller utesluta möjligheten av kidnapping; det finns t. o. m. exempel på att den utländske fadern har kidnappat barnen och rest till sitt hemland, då det också blivit stora problem.

Dessa exempel - och det finns många andra - bevisar nödvändigheten av en ändring av 1 § lagen om svenskt medborgarskap.

I frågan om naturalisation anser utskottet det angeläget alt sådan un-deriättas, och det är bra, men det räcker inte helt.

Jag noterar dock att utskottet inte är till freds med nuvarande medborgarskapslag. Jag citerar något av vad utskottet har skrivit:

"Mot bakgrund av denna utveckling anser utskottet i likhet med motionärerna att vår nuvarande medborgarskapslag ter sig otidsenlig. Härtill kommer att det i många fall, särskilt när det är fråga om i Sverige bosatta familjer, kan vara till fördel för barnet att kunna få svenskt medborgarskap. Enligt utskottets mening föreligger därför starka skäl för all medborgarskapslagen bör vara utformad med utgångspunkt i principen om all barn får svenskt medborgarskap om någon av föräldrarna är medborgare här i landet. Liknande synpunkter har framförts av LO och TCO under remissbehandlingen av den till grund för propositionen liggande departementspromemorian,"

Utskottet har vidare, som här tidigare har sagts, pekat på att del pågår diskussioner i Europarådet och Nordisks rådet om dessa medborgarskapsfrågor och att de bör lösas i enlighet med vad som har anförts både i motionerna och i delar av utskottsbetänkancjet. Men sådana diskussioner kan ju ta tid.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Ändringar i medborgarskapsla -gen

127

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Ändringar i medborgarskapsla -gen

I utskoilsbetänkandei står all om enighet inte skulle kunna uppnås bör ett svenskt initiativ tas för att lösa dessa medborgarskapsfrågor. Jag vill i sammanhanget bara vädja till resp. myndigheter som berörs att skynda på med ärendet, för problemen är så omfattande att frågan snarast måste lösas.

Med anledning av vad utskottet sålunda skrivit har jag inget annat yrkande än om bifall till utskottets förslag i betänkandet nr 44.

128

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! i föreliggande utskottsbetänkande behandlas jämväl motionen 2387, där vi motionärer yrkat att riksdagen skall ge regeringen till känna att expeditionsavgift ej skall utgå vid förvärv av svenskt medborgarskap. Vi motionärer anser att någon avgift ej skall behöva erläggas för erhållande av svenskt medborgarskap. Kriterierna för medborgarskapet skall inte knytas till om vederbörande har pengar alt betala de kostnader som är förknippade med medborgarskapet. De som uppfyller kriterierna för svenskt medborgarskap skall enligt vår mening erhålla detsamma utan därmed förenad expeditionsavgift. Jag vet all avgiften i vissa fall kan vara betungande för berörda personer.

Min och min medmotionärs bestämda principiella mening är att ingen expeditionsavgift skall utgå vid förvärv av svenskt medborgarskap. Detta grundar vi framför allt på uppfattningen, all med lika stor rätt skulle avgift kunna utkrävas av exempelvis föräldrar till nyfödda barn, när dessa barn skall registreras i vederbörlig ordning efter födelsen. Man skall inte i delta sammanhang skissera upp skillnader mellan invandrare som söker svenskt medborgarskap och medborgare som föds i vårt land till svenska medborgare. Del får alltså inte vara en form av inträdesbiljett som invandrarna skall eriägga till del svenska folkhemmet för atl över huvud laget bli svenska medborgare.

Jag sade att avgiften kan vara betungande för vissa av dem som söker svenskt medborgarskap. Men ur samhällets synpunkt är del en myckel blygsam summa - del är inte så stora belopp som statskassan därmed skulle gå miste om.

Utskottet har dock inte funnit anledning all frångå ett tidigare ställningstagande, heter det i belänkandet. Utskottet hänsyftar bl. a. på skat-teulskottets betänkande 1975/76:56, där en liknande framställning behandlas. Framställningen avstyrktes av utskottet och avslogs av kammaren. Därför anser sig utskottet böra yrka avslag även på motionen 2387.

Men då kan det finnas anledning, herr talman, att peka på lagutskottets betänkande nr 16 år 1974, som i sin helhet antogs av riksdagen. I detta betänkande rekommenderade utskottet atl avgiften för naturalisation snarast skulle slopas, dvs. all expeditionsavgiften skall slopas. Samtidigt uttalade utskottet önskvärdheten av en snabbare behandling av medborgarskapsärendena. Av fru Diesens anförande framgick klart atl just snabbheten lämnar mycket övrigt alt önska. Utskottets önskemål i del

avseendet har inte blivit tillgodosett och inte heller önskemålet om slopande av expeditionsavgiften.

Herr talman! Med stöd av vad jag här anfört ber jag att få yrka bifall lill motionen 2387 av herr Svanström och mig.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottels hemställan bifölls.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresenta -tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2387 av herrar Svanström och Börjesson i Falköping, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 6 Föredrogs Lagulskoitets betänkanden

1975/76:32 med anledning av motion om ökad information rörande medlare enligt lagen om medling mellan samlevande, m. m. 1975/76:34 med förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1976:125) 1975/76:35 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 7 Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Föredrogs näringsutskoltets beiänkanden

1975/76:68 med anledning av propositionen 1975/76:166 med förslag till lag om styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m. jämte motioner och

1975/76:69 med anledning av propositionen 1975/76:169 med förslag lill lag om styreiserepresentation för de anställda i bankinsiilut och försäkringsbolag jämte motioner.

Hert ANDRE VICE TALMANNEN:

Näringsulskottels betänkanden nr 68 och 69 debatteras i ett sammanhang och yrkanden beträffande båda dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

Näringsulskottels betänkande nr 68

1 propositionen 1975/76:166 (industridepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen all anta förslag till

1, lag om uppgiftsskyldighei i planeringsfrågor,

9 Riksdagens protokoll 1975/76:143-144

129

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styre I se rep resen ta -tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

2, lag om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser,

3, lag om styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar,

4, lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten atl utbekomma allmänna handlingar,

5, lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar,

6, lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"Riksdagen antog år 1972 lag om uppgiftsskyldighei i vissa planeringsfrågor, lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser samt lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, Lagarna gäller till utgången av juni 1976,

I propositionen föreslås atl uppgiflsskyldighetslagen med endast smärre jämkningar ersätts av en ny permanent lag.

Den offentliga siyrelserepresenialionen, som f n, omfattar 30 förvaltningsbolag och allmännyttiga stiftelser, föreslås utvidgad. Sålunda avses regeringen få möjlighet att tillsätta offentliga styrelseledamöter i 60 aktiebolag eller ekonomiska föreningar och tio allmännyttiga stiftelser. En ny lag föreslås gälla under en försöksperiod om tre år,

1 fråga om de anställdas styrelserepresentation föreslås all den gällande lagen ersätts av en ny permanent lag. Den nu gällande slorleksgränsen för förelag som omfattas av lagen, 100 anställda, föreslås sänkt lill 25 anställda. Vissa ändringar föreslås i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar för alt garantera atl styrelsearbetet bedrivs på sådant sätt all syftet med arbetstagarrepresentationen tillgodoses. Vidare avses arbelslagarrepresenlant få rätt all närvara och delta vid beredning av ärende i s, k, arbetsutskott, Arbeistagarledamöternas suppleanter föreslås få närvaro- och yttranderält vid styrelsens sammanträden. Vissa tvister om tillämpningen av lagen skall kunna prövas av arbetsdomstolen,"

I delta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975/76:2408 av herr Bergman i Göteborg m, fl, (s), vari hemställts all riksdagen skulle

1, anta i bilaga till motionen upprättat förslag lill lag om styrelse-representation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser,

2, i övrigt anta de i propositionen 1975/76:166 upprättade lagförslagen.

130

1975/76:2468 av herr Börjesson i Glömminge m, fl, (c), vari såvitt här var i fråga hemställts alt riksdagen med avslag på propositionen 1975/76:166 beslutade

1, beträffande förslag till lag om uppgiftsskyldighei i planeringsfrågor uttala all central myndighet inte borde erhålla tillgång lill primärmalerial

från enskilt företag i enlighet med vad som i motionen anförts,

2, beträffande förslag lill lag om styreiserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser att nuvarande försöksverksamhet skulle förlängas med tre år i enlighet med vad som i motionen anförts,

3, beträffande förslag lill lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar all rätten till arbelslagarledamot skulle gälla företag som i genomsnitt sysselsatte minst 50 arbetstagare i enlighet med vad som i motionen anförts,

4, beträffande förslag lill lag om styreiserepresentation förde anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar uttala att arbetsulskoltsrepre-senlalion för arbelslagarrepresenlant fick beslutas av styrelse i enlighet med vad som i motionen anförts.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Styrelserepresenta -tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

1975/76:2469 av herr Bohman m, fi, (m), vari hemställts all riksdagen beslutade att

1, lagen om uppgiftsskyldighei i planeringsfrågor skulle gälla intill den
30 juni 1977,

2, avslå propositionen vad avsåg styrelserepresentation för samhället,

3, a, 5 S lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar fick sådan lydelse atl företag med minst 100 anställda i stället för i propositionen föreslagna 25 anställda omfattades av lagen,

b, 13 S skulle ha av motionärerna angiven lydelse, innebärande atl ar-
betslagarrepresenlant skulle utses bland de anställda vid företaget eller,
i fråga om moderföretag, bland de anställda inom koncernen,

c, hos regeringen anhålla om förslag till sådan ändring av lagen atl
arbetstagarorganisation med 10 96 av de anställda tillförsäkrades en or
dinarie siyrelseplais,

1975/76:2470 av herr Eriksson i Arvika m, fl, (fp), vari hemställts atl riksdagen skulle avslå propositionen 1975/76:166 i vad gällde offentliga styrelseledamöter i 60 aktiebolag eller ekonomiska föreningar,

1975/76:2471 av herr Eriksson i Arvika m, fl, (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade atl lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar skulle gälla

1, aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 50 anställda,

2, aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 25 anställda som den 1 januari 1976 eller senare hade minst tre styrelseledamöter,

1975/76:2472 av herr Fridolfsson (m), vari hemställts att riksdagen beslutade all 5 S i förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar skulle erhålla av motionären föreslagen lydelse, innebärande att lagen skulle omfatta endast företag med minst 100 anställda, och

131

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresenta -tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

1975/76:2473 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen skulle

1. i lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar införa stadganden om att de anställdas representanter skulle vara partsrepresentanter med vetorätt och att de icke ålades sekretessplikt,

2. - om yrkandet under 1 icke tillgodosågs - avslå förslaget till lag om styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar i propositionen 1975/76:166.

132

Utskottet hemställde

1. beträffande uppgiftsskyldighei i planeringsfrågor atl riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2408 yrkandet 2 i ifrågavarande del samt med avslag på motionen 1975/76:2468 yrkandet 1 och motionen 1975/76:2469 yrkandet I skulle anta del i propositionen 1975/76:166 framlagda förslaget till lag om uppgiftsskyldighei i planeringsfrågor,

2. beträffande styreiserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelseratt riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2408 yrkandet 1, motionen 1975/76:2468 yrkandet 2, motionen 1975/76:2469 yrkandet 2 och motionen 1975/76:2470 skulle anta del i propositionen 1975/76:166 framlagda förslaget lill lag om styreiserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser,

3. beträffande vetorätt för arbelstagarrepresentanter, m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2473,

4. beträffande gräns för rätt atl utse arbelstagarrepresentanter all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2408 yrkandet 2 i ifrågavarande del, med anledning av motionen 1975/76:2471 i ifrågavarande del samt med avslag på motionen 1975/76:2468 yrkandet 3. motionen 1975/76:2469 yrkandet 3 a och motionen 1975/76:2472 skulle anta det i propositionen 1975/76:166 framlagda förslaget lill lag om styreiserepresentation förde anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar såvitt avsåg 5, 6 och 7 v;5;,

5. beträffande särregel för företag med styrelse bestående av mindre än tre ledamöter all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2471 i ifrågavarande del,

6. beträffande ordning för utseende av arbelstagarrepresentanter all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2408 yrkandet 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1975/76:2469 yrkandet 3 c skulle anta del i propositionen 1975/76:166 framlagda förslaget till lag om styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar såvitt avsåg 12 !;,

7. beträffande valbarhelsbeslämmelser atl riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2408 yrkandet 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1975/76:2469 yrkandet 3 b skulle anta det i propositionen 1975/76:166 framlagda förslaget till lag om styreiserepresentation för de

anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar såvitt avsåg 13 och 20 SJj,

8. beträffande rätt att delta i förberedande behandling av styrelseärenden att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2408 yrkandet 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1975/76:2468 yrkandet 4 skulle anta det i propositionen 1975/76:166 framlagda förslaget lill lag om styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar såvitt avsåg 16 S,

9. beträffande giltighetstid för lagen om styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningaratt riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2408 yrkandet 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1975/76:2468 i i frågavarande del skulle anta del i propositionen 1975/76:166 framlagda förslaget till lag om styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar såvitt avsåg ikraftträdande- och övergångsbestämmelser,

10. beträffande övriga delar av lagen om styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2408 yrkandet 2 i ifrågavarande del skulle anta det i propositionen 1975/76:166 framlagda förslaget lill lag om styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar i den mån del inte omfattades av utskottets hemställan under 4 och 6-9 ovan,

11. beträffande övriga lagförslag atl riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2408 yrkandet 2 i ifrågavarande del skulle anta i propositionen 1975/76:166 framlagda förslag lill

a) lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkning i rätten atl utbekomma allmänna handlingar,

b) lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar,

c) lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385).

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresenta -tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Reservationer hade avgivits

beträffande uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor

1. av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Petersson i Ronneby (c) och Nyquisi (fp) som ansett att uiskoliet under I bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2468 yrkandet 1, med anledning av motionen 1975/76:2408 yrkandet 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1975/76:2469 yrkandet 1 skulle anta del i propositionen 1975/76:166 framlagda förslaget lill lag om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor, dock med ändrad lydelse av 1 och 4 med av reservanterna framlagt förslag.

2. av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som ansett atl utskoilei under 1 bort hemställa

an riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2469 yrkandet I och nied avslag på propositionen 1975/76:166 punkten 1 saml motionen

133

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

1975/76:2408 yrkandet 2 i ifrågavarande del och motionen 1975/76:2468 yrkandet 1 skulle anta av reservanterna framlagt förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1972:826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor,

beträffande styreiserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser

3. av herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske, Sjönell och Petersson i Ronneby (samtliga c) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen med avslag på propositionen 1975/76:166 punkten 2 och motionen 1975/76:2408 yrkandet I, med bifall lill motionen 1975/76:2468 yrkandet 2 samt med anledning av motionen 1975/76:2469 yrkandet 2 och motionen 1975/76:2470 skulle anta av reservanterna framlagt förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1972:827) om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser, m. m., innebärande bl. a. atl en bestämmelse skulle intas om ersättning lill offentlig styrelseledamot och suppleant.

134

4. av herrar Regnéll (m). Hovhammar (m) och Nyquisi (fp) som ansett
atl utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2469 yrkandet 2 och motionen 1975/76:2470 skulle avslå propositionen 1975/76:166 punkten 2 saml motionen 1975/76:2408 yrkandet I och motionen 1975/76:2468 yrkandet 2,

5. beträffande vetorätt för arbelstagarrepresentanter m. m. av herr
Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2473 skulle avslå propositionen 1975/76:166 punkten 3 och hos regeringen anhålla om nytt förslag lill lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar i enlighet med vad reservanten anfört,

beträffande gräns för rätt alt utse arbelstagarrepresentanter

6. av herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske, Sjönell och
Petersson i Ronneby (samtliga c) som ansett all utskottet under 4 bort
hemställa

atl riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2468 yrkandet 3 samt med anledning av motionen 1975/76:2408 yrkandet 2 i ifrågavarande del, motionen 1975/76:2469 yrkandet 3 a, motionen 1975/76:2471 i ifrågavarande del och motionen 1975/76:2472 skulle anta det i propositionen 1975/76:166 framlagda förslaget lill lag om styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar såvitt avsåg 5, 6 och 7 SS med ändrad lydelse i enlighet med av reservanterna framlagt förslag.

7. av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som ansett all utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2469 yrkandet 3 a och motionen 1975/76:2472 saml med anledning av motionen 1975/76:2408 yrkandet 2 i ifrågavarande del, motionen 1975/76:2468 yrkandet 3 a och motionen 1975/76:2471 i ifrågavarande del skulle anta del i propositionen 1975/76:166 framlagda förslaget till lag om styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar såvitt avsåg 5, 6 och 7 SS med ändrad lydelse i enlighet med av reservanterna framlagt förslag.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresenta -tionför de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

8. beträffande särregel för företag med styrelse beslående av mindre
än tre ledamöter av herr Nyquisi (fp) som ansett atl utskoilei under
5 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2471 i ifrågavarande del hos regeringen begärde förslag lill komplettering av lagen om styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar i enlighet med vad reservanten anfört,

9. beträffande ordning för utseende av arbelstagarrepresentanter av
herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Sjönell (c). Hovhammar
(m) och Petersson i Ronneby (c) som ansett att utskottet under 6 bort
hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2469 yrkandet 3 c och med anledning av motionen 1975/76:2408 yrkandet 2 i ifrågavarande del skulle anta det i propositionen 1975/76:166 framlagda förslaget lill lag om styreiserepresentation för de anställda såvitt avsåg 12 S med ändrad lydelse i enlighet med av reservanterna framlagt förslag,

10. beträffande valbarhelsbeslämmelser av herrar Regnéll (m), Bör
jesson i Glömminge (c), Sjönell (c). Hovhammar (m) och Petersson i
Ronneby (c) som ansett alt uiskottel under 7 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2469 yrkandet 3 b och med anledning av motionen 1975/76:2408 yrkandet 2 i ifrågavarande del skulle anta det i propositionen 1975/76:166 framlagda förslaget till lagom styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar såvitt avsåg 13 och 20 SS med ändrad lydelse i enlighet med av reservanterna framlagt förslag.

II. beträffande rätt all delta i förberedande behandling av styrelseärenden av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c). Hovhammar (m) och Petersson i Ronneby (c) som ansett att utskottet under 8 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2468 yrkandet 4 och med avslag på motionen 1975/76:2408 yrkandet 2 i ifrågavarande del skulle

dels avslå det i propositionen 1975/76:166 framlagda förslaget till lag

135

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresenta -tion JÖr de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

om styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar såvitt avsåg 16 S,

dels besluta att 15 S andra stycket i nämnda lagförslag skulle utgöra en särskild paragraf med beteckningen 16 S,

12. beträffande giltighetstid för lagen om styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c). Hovhammar (m) och Petersson i Ronneby (c) som ansett att utskottet under 9 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2468 i ifrågavarande del och med anledning av motionen 1975/76:2408 yrkandet 2 i ifrågavarande del skulle anta det i propositionen 1975/76:166 framlagda förslaget lill lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar såvitt avsåg ikraftträdande- och övergångsbestämmelser med ändrad lydelse i enlighet med av reservanterna framlagt förslag.

Till betänkandet hade fogals ett särskilt yttrande av herr Svensson i Malmö (vpk).

Näringsutskottets betänkande nr 69

I propositionen 1975/76:169 hade regeringen föreslagit riksdagen alt anta inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om styreiserepresentation för de anställda i bankinsiilut och försäkringsbolag.

136

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "Riksdagen antog år 1973 lag om styreiserepresentation för de anställda i bankinsiilut och försäkringsbolag. Lagen är av försökskaraklär och gäller lill utgången av juni 1976.

I propositionen föreslås att lagen ersätts av en permanent lag. Vissa ändringar i förhållande lill den nuvarande lagen föreslås. Arbetstagarna föreslås få rätt till styrelserepreseniation i bankinsiilut och försäkringsbolag som har minst 25 anställda mot f n. minst 50 anställda. En arbelslagarrepresenlant får räil alt ingå i direktion eller arbetsutskott, som förbereder styrelseärenden, och i de regionstyrelser som finns inom de större bankerna. Vissa tvister om tillämpningen av lagen skall kunna prövas av arbetsdomstolen."

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975/76:2468 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. (c), vari såvitt här var i fråga hemställts all riksdagen med avslag på propositionen 1975/76:169 beslutade

5. beträffande förslag lill lag om styreiserepresentation förde anställda i bankinstitut och försäkringsbolag all förlänga nuvarande försöksperiod

med tre år,

6. beträffande förslag lill lag om styreiserepresentation för de anställda i bankinsiilut och försäkringsbolag uttala att arbelsutskottsrepresenlalion för arbelslagarrepresenlant borde beslutas av styrelse i enlighet med vad som i motionen anförts,

1975/76:2510 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen beträffande förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i bankinsiilut och försäkringsbolag beslutade atl siffran "25" i lagens paragraf 4 utbyttes mot "50", och

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresenta -tionför de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. in.

1975/76:2511 av hert Hörberg (fp).

Utskottet hemställde

1. beträffande lagens tillämpningsområde alt riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2468 yrkandet 5 i ifrågavarande del, motionen 1975/76:2510 och motionen 1975/76:2511 skulle anta del i propositionen 1975/76:169 framlagda förslaget till lag om styreiserepresentation för de anställda i bankinsiilut och försäkringsbolag såvitt gällde 4-6 SS,

2. beträffande arbetstagarrepresenlalion i arbetsutskott m. m. atl riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2468 yrkandet 6 skulle anta det i propositionen 1975/76:169 framlagda förslaget lill lag om styreiserepresentation för de anställda i bankinsiilut och försäkringsbolag såvitt gällde 17 S,

3. beträffande lagens giltighetstid att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2468 yrkandet 5 i ifrågavarande del skulle anta det i propositionen 1975/76:169 framlagda förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag såvitt gällde ikraftträdande- och övergångsbestämmelser,

4. beträffande lagen i övrigt att riksdagen skulle anta det i propositionen 1975/76:169 framlagda förslaget till lag om styreiserepresentation för de anställda i bankinsiilut och försäkringsbolag såvitt del inte omfattades av utskottets hemställan under 1-3.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande lagens tillämpningsområde av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Hovhammar (m) och Petersson i Ronneby (c) som anseti all ulskoitei under I bort hemslälla

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2468 yrkandet 5 i ifrågavarande del och motionen 1975/76:2510 och med avslag på motionen 1975/76:2511 skulle anta del i propositionen 1975/76:169 framlagda förslaget lill lag om styreiserepresentation för de anställda i bankinsiilut och försäkringsbolag såviii gällde 4-6 SS med ändrad lydelse i enlighet med av reservanterna framlagt förslag.

137

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresenta-lionför de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

2. beträffande arbetstagarrepresenlalion i arbetsutskolt m, m. av herrar
Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Sjönell
(c). Hovhammar (m) och Petersson i Ronneby (c) som anseti att utskottet
under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2468 yrkandet 6 skulle avslå propositionen 1975/76:169 såvitt gällde 17 S förslaget lill lag om styreiserepresentation för de anställda i bankinsiilut och försäkringsbolag,

3. beträffande lagens giltighetstid av herrar Regnéll (m), Börjesson i
Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c). Hovhammar (m) och
Petersson i Ronneby (c) som anseti alt utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2468 yrkandet 5 i ifrågavarande del skulle anta del i propositionen 1975/76:169 framlagda förslaget till lag om styreiserepresentation för de anställda i bankinsiilut och försäkringsbolag såvitt gällde ikraftträdande- och övergångsbestämmelser med ändring i enlighet med av reservanterna framlagt förslag, innebärande en förlängning av lagen intill utgången av juni 1979.

Till betänkandet hade fogals särskilda yttranden

1. av herr Svensson i Malmö (vpk),

2. av herr Nyquisi (fp).

138

Hert BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! Näringsutskoltets betänkanden nr 68 och 69 behandlar propositionen 166 med förslag till lag om styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m., samt propositionen 169 med förslag till lag om styrelserepresentation förde anställda i bankinsiilut och försäkringsbolag.

När det gäller aktiebolag och ekonomiska föreningar har vi i anslutning till cenierpariimotionen 2468 avgivit några reservationer. Vad den utökade represenialionen i förelag, stiftelser och föreningar kan komma alt innebära för näringslivet i fråga om förändringar på längre sikt är svårt atl bedöma. Kanhända blir det en påverkan på båda sidor. Del är väl del mest troliga. En förlängning av nuvarande lagar kan i vissa fall vara klok, till dess all man mera klart kan se resultatet av den nya ordningen.

Jag skall här försi något beröra betänkande nr 68, I reservationen 1 har vi anmält en från propositionen avvikande mening när del gäller utbyggnaden av uppgiftsskyldigheien. Vi anser att primäruppgifter om enskilda förelag inte skall samlas hos en central statlig myndighet. Vi undantar naturiiglvis då statistiska centralbyrån saml statlig regional eller kommunal myndighet som svarar för teknisk bearbetning av uppgifterna. Vi menar atl enskilda företagare här kan känna sig kontrollerade på elt olagligt sätt, och när staten nu själv driver så många företag i konkurrens med enskilda kan samlandet av dessa uppgifter i statens centrala in-

sliiulioner komma alt fungera på en sätt som inte är tillfredsställande. Att den nuvarande ordningen inte utan vidare kan anses fungera bra finner man av industriministerns uttalande i propositionen, att det är nödvändigt atl sekretesskyddet fungerar tillfredsställande och atl del är absolut nödvändigt all förhindra en spridning av uppgifterna. Del säkraste sättet all göra det är all inte starta något centralt uppgiftssamlande till statens industriverk. Lugnande löften vid ett sånt här tillfälle kan i praktiken inte infrias - det har vi upplevt många gånger tidigare,

I reservation nr 3 föreslår vi all nuvarande lag om offentlig styreiserepresentation för samhället i aktiebolag och ekonomiska föreningar skall förlängas på tre år i stället för att göras permanent. Den förändring som propositionen föreslår innebär en kraftig utvidgning av antalet förelag. Vi är inte övertygade om atl systemet med samhällelig representation i företag är en generellt frainkomlig väg när det gäller att säkra informationsutbytet mellan samhället och företagen,

I reservation nr 6 föreslår vi all storleken av de företag som skall ha arbelstagarrepresentanter i styrelsen skall sättas till minst 50 anställda i stället för 25 anställda, som utskottet föreslår som nedre gräns. Sätter man den nedre gränsen till 25 anställda innebär det ungefär en fyrdubbling av det antal förelag som berörs av lagen.

Vi anser, som vi har angivit i vår motion, atl det egentligen inte finns några svåra motsatsförhållanden mellan anställda och ägare i det dagliga arbetet. De motsättningar som förekommer beror ofta på propagandapåverkan eller något personligt missnöje. Här avser jag naturligtvis inte de delade meningar som förekommer angående produktionsresultatets fördelning - det vill jag starkt understryka. Även en arbelslagarrepresenlant i styrelsen kan finna att hans uppdragsgivare bland de anställda har en annan mening än han själv har.

Jag vill på den här punkten gärna citera departementschefens egen skrivning pä s. 142 i propositionen 166, som visar alt den ordning han föreslår ändå inte är så självskriven: "Man kan dock inte bortse från att särskilda problem är förbundna med styreiserepresentation i mindre företag. I åtskilliga av dem är styrelsearbetet föga utvecklat, i andra finns styrelsen i praktiken bara på papperet. Delta hänger ofta samman med att dessa företag är anknutna lill ägarens privata ekonomi. Styreiserepresentation i dessa förelag kan lätt leda lill en formalisering av beslutsprocessen som inte upplevs som naturlig vare sig av ägare eller anställda. De anställda är då bättre betjänta av andra former för insyn och inflytande än styreiserepresentation."

Beträffande dagens behandling av frågan vill jag gärna lämna en deklaration. Om centerreservaiionen nr 6 beträffande gränsen för rätt all utse arbelstagarrepresenlanter i styrelserna i betänkande nr 68 faller vid voteringen, kommer vi från centern alt stödja folkpartiets reservation nr 8 om särregel för företag med styrelse beslående av mindre än tre ledamöter. Vi har anslutit oss till förslaget i reservaton nr 9 alt organisation som

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresenta -tionför de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

139

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Styrelserepresenta -tionför de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

företräder minst 10 % av de anställda skall få rätt till plats i styrelsen. Av tidsskäl skall jag inte uppehålla mig vid detta, efiersom andra talare kommer att behandla saken.

I reservation nr 10 har vi anslutit oss lill förslaget att arbetslagar-ledamöterna i styrelsen skall vara anställda i företagel och inte rekryteras utifrån. Visserligen kan vem som helst byta företag, yrke och sysselsättning, men principiellt är del riktigt att de anställda representeras av anställda i företaget. Den som har skon på vet ju bäst var den klämmer.

1 reservation nr 11 har vi i enlighet med vår motion nr 2468 föreslagit att man inte skall lagstifta om deltagande i arbetsutskott av anställda som är ledamöter i styrelsen, ulan att delta kan lämnas öppet för vederbörande förelag, alt avgöras av styrelsen eller atl eventuellt frivilligt överenskomma om.

I reservation nr 12 har vi framhållit all lagen om styreiserepresentation för anställda i stället för atl göras permanent bör begränsas till tre år.

När del gäller utskollsbetänkandet nr 69 om representation för anställda i styrelserna för banker och försäkringsbolag har vi i reservationerna 1, 2 och 3 konsekvent ställt samma förslag som i betänkandet nr 68 om anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Vi föreslår nämligen att lagen skall gälla för förelag med en nedre gräns vid 50 anställda, vidare att dellagande i arbetsutskott e. d. skall avgöras av styrelsen i varje särskilt fall och all giltighetstiden för denna lag sätts till tre år. Här är motiveringarna desamma som i fråga om förslagen i betänkandet nr 68. Bl. a. bankinspektionen anser all myckel talar för alt en förlängning av giltighetstiden är den bästa lösningen av denna fråga.

Herr talman! Jag ber all beträffande betänkandet nr 68 få yrka bifall till reservationerna 1, 3, 6, 9, 10, II och 12 och beträffande belänkande nr 69 till reservalionerna I, 2 och 3,

140

Hert HOVHAMMAR (m):

Herr lalman! Vår hiiiillsvarande ekonomi har ju byggt på marknadshushållningens principer, innebärande fri konkurrens, enskilt ägande och konsumenternas fria val. Marknadshushållningen har, enligt vår åsikt, visat sig klart överlägsen planhushållningen när del gäller ekonomiskt framåtskridande och även i fråga om valfrihet för konsumenten. Men för all ett system byggi pä marknadshushållningens principer skall fungera krävs del också all vissa normer uppfylls. Del måsle råda fri konkurrens, möjlighet lill fri prisbildning, förutsättningar för nyetablering saml goda möjligheter för olika förelagsiyper all fungera.

En hol mot dessa principer är de koncentraiionsiendenser som vi i dag upplever. Familjeföretag har på grund av dagens skattesystem svårigheter alt expandera, vilket gynnar exempelvis kooperativa företag av skilda slag, storföretag och statliga förelag. För bara ett par dagar sedan hade vi anledning all ingående diskutera dessa frågor i samband med den näringspolitiska debatten här i riksdagen.

Men en annat lika siori hol mot marknadshushållningens idéer är

en sammanblandning av statens offentligrältsliga uppgifter med privat-rältsliga sådana. Om man, som vi moderater, tror att samhällsutvecklingen i stort bäst gagnas av att samhället ställer upp regler inom vilka företagen får agera relativt fritt, måste man reagera mot del förslag som nu framläggs om offentlig styreiserepresentation i våra större företag. Risken är nämligen uppenbar alt vi skulle få en sammanblandning av politisk beslutsprocess, offentlig förvaltning och näringsliv. Hotet om ett politiskt direktinflytande i företagens interna arbete är, anser vi, uppenbart. Offentlig styrelserepresentation tycks dessutom vara elt första Sleg i den demokratiska s, k, inflylandeprocessen. Kommunal styrelse-representation övervägs tydligen allvarligt, och det skulle inte förvåna om den av statsrådet Carl Lidbom tillsatta gruppen när det gäller insyn i företagens produktplanering skulle föreslå att konsumentverket också skall ha representanter i de större företagen, med motiveringen atl konsumenterna av i dag är helt hjälplösa vid sitt fria val av varor. Företagens styrelser skulle i så fall i stället för att vara ett effektivt beslutsorgan för förelagens bästa bli ett förhandlingsorgan, där olika styrelserepresentanter har skilda särintressen och där beslutsprocessen försenas.

Herr talman! Jag sade nyss att marknadsekonomin fungerar betydligt bättre än planhushållningen. Detta beror bl, a, på all maklen över investeringarna är decentraliserad till de mindre enheter som företagen utgör, i slorl sett opåverkade av centrala myndigheter. Besluten fallas med andra ord på den nivå där man känner förelagets problem bäst, I propositionen 1975/76:166 föreslår emellertid regeringen en perma-nentning av försöksverksamheten med uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor. Vår tveksamhet till denna lag är mer än förklarlig mot bakgrund av departementschefens uttalande på s. 119 i propositionen om atl låta informationen "spela en viktig roll för den induslripolitiska planeringen såväl för sektorn i sin helhet som för olika industribranscher". Utan omskrivning betyder delta ökad central styrning av företagens verksamhet i selekliva former. Risken för s. k. mygelekonomi är uppenbar, en ekonomi som knappast kan gynna samhällsutvecklingen.

Delta är en liten bakgrund lill våra reservationer, som jag nu något vill kommentera.

I reservationen 2 till näringsutskoltets betänkande 68 säger vi moderater all den nuvarande försöksverksamheten med uppgiftsskyldighei i vissa planeringsfrågor inte bör permanentas utan i stället förlängas med ylleriigare en ettårsperiod så att en ny och full utvärdering kan göras - delta för all särskilt undersöka om elt sådant sekretesskydd kan skapas som gör det möjligt för förelagen an lämna ut information av verkligt värde för den offentliga planeringen.

I reservationen 4, som stöds av utskottets två nioderaier och folkpartisten herr Nyquisi, föreslår vi avslag på propositionen i vad den avser Styrelserepresentation för samhället. Motiveringen härför är risken för godtyckligt handlande och myndighetsutövning utan demokratisk kontroll. Visserligen sägs i propositionen all uppdraget som offentlig sly-

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresenta -tionför de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresen ta -tion JÖr de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

142

relseledamol inte skall vara förenat med någon som helst form av myndighetsutövning mot berörda företag. Men mot detta bör ställas vad departementschefen 1972 anförde i motiveringen för införandet av offentliga styrelseledamöter. Han framhöll då behovet av demokratiskt inflytande som grund för samhällsrepresentationen och pekade på styreiserepresentation som en väg alt garantera nya intressenters inflytande, som det hette. Risken för en direkt politisk inblandning i företagen och deras skötsel finns alltså här, och dessutom finns en uppenbar fara för sammanblandning för politikern och styrelseledamoten när det gäller att planera för företagets bästa. Nej, systemet med offentliga styrelserepresen-lanier bär inom sig - anser vi i varje fall - sådana risker för utveckling av okontrollerad makt hos den centrala byråkratin atl det inte bör komma till användning. Näringspolitiken bör liksom hittills utövas genom ett system av lagar och förordningar.

Jag vill sedan, herr talman, något kommentera reservationen nr 7. Där anser vi all styreiserepresentation för de anställda kan vara ett medel att garantera de fackliga organisationerna möjlighet atl dels få information om beslul och planer, dels lämna synpunkter direkt till styrelsen i samband med beslutsfattandet. Men detta gäller förelag som har en fungerande styrelse. I många mindre företag, såsom herr Börjesson i Glömminge nyss anförde, är dock förelagels och ägarens ekonomi intimt förknippade med varandra. Det kan därför från integritetssynpunkt ofta vara olämpligt med styrelserepresentation i dessa. I fiertalet mindre förelag är styrelsearbetet många gånger av formell natur. Det vet alla som någon gång suttit i ett mindre förelags styrelse. Därför kan en styreiserepresentation inte bli så betydelsefull förde anställda. Den information som de anställda har rätt att få ger vi dagligen när vi träffas på kontoret, på verksiadsgolvei, i våra företagsnämnder osv,

Styreiserepresentation i mindre förelag kan dessutom lätt leda till en formalisering av beslutsprocessen som inte ler sig naturlig för vare sig ägare eller anställda. Det finns i stället, herr talman, andra former för inflytande, exempelvis de i medbestämmandelagen föreslagna om informationsskyldighet resp, primär förhandlingsskyldighet samt de naturliga kontaktytor som ofta utgörs av ägarens personliga arbete på det s. k, verkstadsgolvet. Jag vill gärna nämna delta eftersom jag tror mig ha en viss erfarenhet från milt eget företag. Jag vet vad de här kontaktytorna direkt med de anställda betyder utan atl man behöver vara alltför formell i sina uppläggningar. Vi hävdar därför att 100 anställda bör behållas som minimigräns när det gäller styreiserepresentation för anställda i aktiebolag och i ekonomiska föreningar,

I reservationen nr 9 föreslår vi en förstärkning av medinflytandet för en facklig minoritet. Inom vissa branscher - t, ex. företag inom massaindustri, där tjänstemännen är för få för att erhålla ordinarie styrelseplats, eller förelag inom dataindustrin, där motsvarande gäller för arbetarna - kan en viss grupp inom företag utestängas från inflytande i viktiga frågor. Därför hävdar vi att det behövs en mer allsidig repre-

sentation i företagens styrelser och att den bör säkerställas genom att reglerna - enligt reservationsförslagel - ändras på sådant sätt alt organisation med minst 10 96 av de anställda skall erhålla ordinarie plats i styrelsen. Vi tycker alt del är rimligt och fullt demokratiskt all så sker.

Vi motsätter oss i reservationen nr 10 atl arbetstagarledamöter rekryteras externt, och denna uppfattning håller vi mycket styvt på. Syftet med siyrelserepresenialionen för de anställda är, herr lalman, att förbättra relationerna inom förelaget. När nu förslaget om styreiserepresentation sätts så lågt som till 25 anställda ser vi en allvarlig risk med professionella, externt rekryterade styrelseledamöter för arbetsiagarparien i småföretag, där företagaren inte själv har någon direkt högre utbildning på delta område - han har f ö. inte tid atl sätta sin in i alla de här frågorna - men ändå klarar jobbet på ett utmärkt sätt. Elt sämre sätt att uppnå samhörighet än med externt rekryterade styrelseledamöter, som regeringen nu föreslår, är inte lätt alt finna.

Vi tycker att man skall använda sig av de människor som arbetar inom företaget. De känner företagets problem precis som den lille företagaren. De två parterna kan säkerligen bäst ordna de här problemen.

I reservation nr 11 hävdar vi atl det räcker med en rekommendation i molivultalandena vad gäller anställdas rätt atl delta i beslutsberedande organ. Del måsle väl i alla fall vara styrelsens uppgift att inom sig utse de personer som skall ingå i de beredande organen.

Till sist säger vi i reservationen nr 12 all innan slutlig ställning tas lill frågan om vilket antal anställda som skall utgöra gräns för rätt lill styreiserepresentation bör erfarenheterna från den i propositionen 1975/76:105 föreslagna arbelsrättsreformen avvaktas. Mot bakgrund härav bör lagen i enlighet med vad som föreslås i motionen 1975/76:2468 även fortsättningsvis vara av försökskaraklär. Lagens giltighet bör därför begränsas till tre år.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall lill reservalionerna 2, 4, 7, 9, 10, 11 och 12 vid betänkandet 68.

Jag vill så helt kort också kommentera näringsutskoltets betänkande 1975/76:69, som innehåller förslag lill lag om styreiserepresentation för de anställda i bankinsiilut och i försäkringsbolag. Till del betänkandet har fogals tre reservationer, samtliga undertecknade av moderater och centerrepresenianter.

Reservationen 1 lar upp frågan om lagens tillämpningsområde. Vi föreslår här all slorleksgränsen bibehälles vid 50 anställda. 1 den moderata partiniotionen nr 2510 erinrade vi om all vi i fråga om aktiebolag och ekonomiska föreningar vill ha bibehållen gräns vid 100 anställda - jag har nyss kommenterat det. När det gäller banker och försäkringsbolag hävdar vi att styrelsearbetet i de fiesta fall är mer utvecklat än i andra företag av motsvarande storlek. Därför blir vår uppfattning den att vi vill bibehålla den gräns som under försöksperioden tillämpats för banker och försäkringsbolag, dvs. vid 50 anställda, med rätt för arbetstagarna

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresenta -tionför de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

143

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

att utse två ledamöter i styrelsen samt en suppleant för varje sådan ledamot.

I reservationen 2 behandlas frågan om arbetstagarrepresenlalion i arbetsutskott m. m. Vi accepterar arbetstagarrepresenlalion i direktion, arbetsutskott och motsvarande liksom i regionstyrelse och motsvarande. Men i motsats till utskottsmajoriteten anser vi reservanter att detta bör komma till stånd på frivillighelens väg, i de fall då man önskar sådan representation. Därför föreslår vi atl 17 S i lagförslaget måtte utgå.

Slutligen har vi reservation nr 3, som handlar om lagens giltighetstid. Där hävdar vi atl styreiserepresentation för anställda i banker och försäkringsbolag även framdeles skall få karaktären av försöksverksamhet. Vi tycker atl lagen bör vara giltig t. o. m. juni månad 1979.

Herr lalman! Jag ber alt få yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 3 vid näringsutskoltets betänkande nr 69.

144

Hert NYQUIST (fp):

Herr talman! Då det gäller betänkandet nr 68 skall jag till en början helt kort, vad beträffar den föreslagna lagen om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor, understryka vad vi reservanter framhållit i reservation nr 1, nämligen att principiella skäl talar mot att primäruppgifter om enskilda företag samlas hos en central statlig myndighet. Risken är uppenbar, som vi ser det, atl sådana uppgifter kan komma att på olika sätt utnyttjas för direkt kontroll av företagen. Vi menar all man bör inskränka användningen av primäruppgiflerna lill all avse ett överlämnande lill statlig regional eller kommunal myndighet saml till statistiska centralbyrån. Med andra ord: bifall till reservation nr 1.

Då del sedan gäller frågan om styreiserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser är positionerna för folkpartiets del klara och entydiga. Vi har vid upprepade tillfällen klargjort vår grundsyn: politikerna skall slå fria från förelagen. De får inte sugas in och bli delar av beslulsapparaien i näringslivet. För egen del tror jag att de fiesta politiker kan klara den dubbla rollen - eller om man så vill de dubbla lojaliteterna - alt så all säga sitta på tvä stolar samtidigt, alt kunna skilja på olika intressen och att ha förstånd och omdöme att inte försätta sig i jävssitualioner. Men främsta faran med del samhälls-represenlaliva systemet ligger inte i hur den enskilde politikern upplever och utför sill uppdrag. Den alll överskuggande faran ligger i hur den breda allmänheien uppfailar syslemet - med all den risk för missförstånd och felaktiga slutsatser som dras av politikermedverkan. Som jag ser det, kan med andra ord ett syslems vällovliga syfte helt äventyras av den misstänksamhet och oförståelse som så ofla möter samhällsrepre-sentanier i olika sammanhang - inte av de närmast berörda utan av den allmänna opinionen. Dess värre finns del ju fall alt hänvisa till, där de olika intressena och ansvaren vävs in i varandra på ett högst olyckligt sätt. Och rent sakligt är del naturligtvis alltid bäst med rena linjer.

Vi har från folkpartiets sida pekat på tre väsentliga förhållanden som man inte kan undgå att beakta.

1. Det är nödvändigt atl upprätthålla en klar boskillnad mellan stat och kommun, å ena sidan, och företagen, å den andra sidan. Denna skiljelinje återger också en principiell skillnad mellan en liberal och en socialistisk syn på statens roll i det ekonomiska livet. Självfallet skall det vara kontakter mellan näringsliv och samhälle - men under så slor offentlighet som möjligt. Man får som politiker inte bygga in sig själv i systemet.

2. Statliga och kommunala styrelserepresentanier i företagen skapar en oklar ansvarsfördelning mellan enskilda och offentliga intressen och rubbar förutsättningarna för politikernas kontrollerande funktion.

3. Statliga och kommunala representanter kan knappast sägas bidra till all motverka den ökade koncentrationen inom näringslivet. Det kan vara svårt alt som politiker stå emot koncenlrationsutvecklingen, om man är en del av systemet. Koncentration och företagsammanslagning kan i vissa fall vara en nödvändighet för atl kunna överieva och leva vidare, men man gör förvisso som politiker en större tjänst om man försöker se på utvecklingen med viss distans, med visst perspektiv på förhållandena i ett större sammanhang. Man bör medverka i de här fallen först och främst som en balanserande faktor, som en del av den samhälleliga och lönlagarinriktade uppvägningen av de rent företagsekonomiska intressena. Det kan vara svårt alt spela den rollen om man engagerar sig direkt i förelagen som representant för stat eller kommun.

I sammanhanget har vi från folkpartiets sida uttryckt vår förvåning över all i propositionen inte uttryckligen undantagils tidningsföretagen från den statliga siyrelserepresenialionen. Det är enligt vår mening en orimlig tanke att politiker, som själva skall granskas av en fri press, skall sitta med och påverka hur den granskningen skall ske.

Nu har del i detta och i andra aktuella fall sagts av industriministern all det inte är fråga om någon myndighetsutövning. Inga myndighetsdirektiv skall kunna ges. Representanter har inte att svara för sitt uppdrag på det sätt som man kunde förmoda. De behöver inte avge rapporter osv. Del gäller, säger industriministern, att kanalisera de nya intressenternas medverkan och därmed skapa ökade samarbetsmöjligheter och en förbättrad och fortlöpande samordning av företagens och samhällets planering och utbyggnad. Det gäller, säger statsrådet, att pröva en ny väg för information och samarbete mellan företagen och de centrala samhällsorganen. Även om dessa uttalanden är mildare både i ultryck och sak i förhållande till tidigare tankegångar om offentlig styrelserepresentation som ett centralt styrinstrument, kan man inte undgå misstanken atl den uppgiften fortfarande kan finnas kvar-i varje fall på sikt, eftersom det knappast nu är opportunt att föra fram den. Endast ett bestämt avståndstagande av industriministern från sådana tankegångar av 1972 års modell kan rensa luften, tycker jag, och ge frågan en konstruktiv inriktning. Och visst finns det andra vägar atl gå om man önskar bredda

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresenta -tionför de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

145

10 Riksdagens prolokoll 1975/76:143-144

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresen la -tionför de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

146

kontaktytan mellan samhälle och näringsliv. Våra regionala myndigheter och våra företagareföreningar har med tiden fåll alll bättre erfarenheter av företagskoniakter och ute i våra kommuner är det en självklarhet - i varje fall på de fiesta håll - atl man skall ha god kontakt och bistå med råd och dåd. I första hand är det på den vägen man skall intensifiera samarbetet och samordningsslrävandena.

Insiitulionalisera och legalisera gärna samarbetsvägarna och samarbels-metoderna, men bygg inte in samhällsrepresenlation som lätt kan bli något av ett dubbelkommando. Samhällsrepresentanterna bör slå fria både lill arbetstagarna och arbetsgivarna i den övergripande synen och behandlingen av näringslivsfrågorna. Inbyggda i företagsstyrelserna kan de indenlifieras än med arbetsgivarinlressena, än med arbetstagariniressena. 1 båda fallen kan onödiga komplikationer uppstå. Varför la den risken? Vi yrkar alltså avslag på propositionen i den här delen och bifall lill reservationen 4,

De möjligheter till styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekomomiska föreningar m. m. som propositionen föreslår står helt i linje med folkpartiets tidigare och nuvarande inställning i dessa frågor. Som första politiska parti log vi 1967 ställning för representation för de anställda i förelagens styrelser. Tanken möttes av negaliv kritik från både SAF och LO samt från skilda håll inom socialdemokratin. Nu betraktar nog de flesta det närmast som en självklarhet att sådan representation skall mera permanent möjliggöras, men uppfattningarna skiftar alltså om i vilken utsträckning och under vilka former. Utifrån den utgångspunkten anser vi all de anställda skall vara representerade i alla företagsslyrelser som fyller en rejäl funktion för ledningen av resp. företags verksamhet. 1 de fall då styrelsens roll är mer formell, t. ex. genom all denna bara beslår av en eller två personer, har styreiserepresentation inte något egentligt värde, som vi ser del, för de anställda. Rätten till medbestämmande kan då bättre tillgodoses på andra vägar, bl. a. med stöd av den nya arbetsrättslagstiftningen. Vi hänvisar i denna fråga till vad industriverket har anfört.

Vi ansluter oss därför till proposilonens förslag om representation i alla företag med minst 25 anställda. Men vi vill ha en särskild lilläggsregel för förelag med mellan 25 och 50 anställda. Representation är i dessa fall undantagen i företagsstyrelser som har färre styrelseledamöter än tre. Efter en gjord skattning har vi kommit fram till all ca en fjärdedel av alla företag som finns i denna storleksordning har den här typen av fåmanssiyrelse. 1 det övervägande antalet fall skulle alltså enligt vårt förslag huvudregeln om representation gälla. Jag yrkar bifall till reservationen 8.

Allra sist, herr lalman, något om reservationen 9 i betänkandet nr 68 beträffande ordning för utseende av arbelstagarrepresentanter. Herr Hovhammar kommenterade den reservationen i sitt anförande. Lagförslaget utgår från alt organisationerna i första hand skall komma överens om representanterna, två ordinarie plus två suppleanter. I den mån man inte

kan komma överens finns i lagförslaget 12 S en särskild regel, som innebär generellt all den organisation som har minst 80 % av de anställda som sina medlemmar utser samtliga arbelstagarrepresentanter, dvs. två plus två. Skulle emellertid en annan organisation i detta fall ha minst 5 9(1 av de anställda som sina medlemmar äger denna organisation rätt att utse en suppleant av de två som enligt 5 S i förslaget tillkommer arbetstagarsidan. Särskilda regler gäller för det fallet all ingen organisation kommer upp lill 80 %. Vi kan bortse från det fallet här. Suppleaniiilläggei finns inte med i den nuvarande lagen och inte heller- såviii jag kunnat finna - i det ursprungliga förslaget, som legal lill grund för propositionen. Det ursprungliga förslaget har tillstyrkts av de lunga remissinstanserna och såvitt jag har förstått har inte heller under hand gjorts någon invändning mot femprocenlsregeln, som bör vara, herr lalman, en välkommen breddning av arbetsiagarinslagel. Emellertid föreslås nu, som vi hörde, i reservationen 9 att man i de fall - om jag får uttrycka del så - femprocentsorganisationen kommer upp i mer än 10 % skall organisationen ha rätt lill en styrelseledamot. Jag menar atl man skall nöja sig med propositionens förslag, med hänsyn lill den nya roll som suppleanterna kommer atl spela - de blir kallade, de kommer all få ett fullständigt beslutsunderiag, de får närvarorätt och också yilranderätl och blir i alll väsentligt, egentligen bortsett bara från beslutsfunktionen, jämställda med styrelseledamot. Erfarenheterna får sedan visa om del frairiöver behöver göras någon ändring i den riktning som reservanterna föreslär.

I övrigt, herr talman, yrkar jag bifall till näringsutskottets hemställan i betänkandena 68 och 69.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresen ta-tionför de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Hert HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Den försöksperiod på tre år som lagen om styreiserepresentation för de anställda har varit i kraft har i alla delar besannat och bestyrkt den kritik som vänsterpartiet kommunisterna i motioner och anföranden här i riksdagen framförde när lagen fastställdes för drygt tre år sedan. De anställdas representanter har blivit gisslan i bolagens styrelser.

När lagen antogs av riksdagen hösten 1972 slogs det fast all arbetarna och arbetsköparna hade gemensamma intressen. Det uttrycktes så all de anställda skulle ha "viss grundläggande intressegemenskap när det gäller förelagets utveckling. Det är därför en felaktig utgångspunkt att sätta de anställdas intressen mot förelagets."

Där bestrids och förtigs alltså den grundläggande intressemotsättning som alltid finns mellan ägarna lill kapitalel, produktionsmedlen, och lönearbetarna som inte äger några produktionsmedel och därför måste sälja sin arbetskraft till kapitalisten för att kunna leva.

I ett annat avsnitt av den departementspromemoria som låg till grund för förslaget för över tre år sedan bestred man också, att uppgiften för de anställdas styrelserepresentanier skulle vara att "ensidigt" företräda

147

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresenta -tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

148

löntagarnas intressen. Man sade: "Givetvis innebär det nu sagda inte all löniagarerepre.senlanterna ensidigt och kompromisslöst bör förfäkta sin grupps speciella intressen. De bör naturiiglvis mot bakgrund av övriga styrelseledamöters synpunkter söka väga olika argument och fakta mot varandra med beaktande att det övergripande målet alltid bör vara all verka för företagets vidareutveckling. Pä detta sätt bör de olika styrelseledamöterna komplettera varandra. Alt representanter för arbetslagarna införs i kretsen av styrelseledamöter bör således i princip inte påverka bilden av hur styrelsen och de enskilda styrelseledamöterna arbetar."

Tyvärr måsle vi konstatera drygt tre år senare, alt den fackliga ledningen i sin inställning och utbildning av styrelseledamöterna har godtagit denna felaktiga utgångspunkt. Resultatet är att fackföreningarna mer än tidigare bundits upp lill arbetsköparnas målsättningar och på så sätt påskyndar den kapitalistiska strukturomvandlingen och koncentrationsprocessen. Vi måste konsialera i dag att styrelserepresentationen inte på något sätt kunnat motverka de negativa effekter som det kapitalistiska samhällets utveckling innebär.

Koncentrationen av kapital har skett lika snabbt som tidigare, de ekonomiska besluten samlas på allt färre händer, den geografiska koncen-traiionsprocessen fortsätter som tidigare, de hänsynslösa rationaliseringarna och effektiviseringarna på arbetsplatserna fortsätter som tidigare med utslagningar, ulsorieringar, ökade sjukskrivningar m. m.

Den roll som styrelserepresenlanterna tilldelals som icke partsrepresentanter är en av lagens svagaste punkter, som helt lägger arbetarrepresentanterna i händerna på arbetsköparna. Det är förvånande alt den fackliga ledningen har accepterat denna förnedrande rollfördelning. Inga iniiiaiiv har kommit från den fackliga ledningen om atl arbetarna skulle få någon som helst vetorätt för atl förhindra arbetarfientliga beslut i en styrelse.

En annan del av denna lag som knutit upp de anställdas representanter till arbetsköparnas spelregler är sekretssbesiämmelserna eller tystnadsplikten. Det måste vara möjligt att föra information vidare och på denna grundval bland arbetarna föra en diskussion om vad som händer i en styrelse. Detta är inte minst viktigt när del gäller den fackliga verksamheten. Denna verksamhet utgår från djupt demokratiska principer, diskussion och sammanvägning av olika synpunkter. Därför är ju insynen och rapporteringen viktiga delar som aldrig får sekretessbeläggas.

Men erfarenheten efter tre års verksamhet är all någon grundläggande information till arbetarna inte har getts förrän del, i de flesta fall, varit för sent. Besluten har redan varit så gott som klara. Det har också visat sig att arbetarnas representanter i bolagsstyrelsen i flera fall har blivit överkörda av förelagsägarna och aktieägarna genom att dessa redan har fastställt besluten och besluten på så vis redan varit förverkligade när ärendet kommit upp i styrelsen.

Förslaget till permanent lag om styrelserepresentation för de anställda innebär inga väsentliga nyheter. Grunden är densamma som år 1972.

De arbelandes representanter skall ej vara partsrepresentanter. Företagets väl - enligt kapitalistiska lönsamhelskrilerier - skall vara ledstjärnan och sekretessen skall gälla liksom tidigare. Förändringarna i förhållande lill 1972 års beslul är atl flera nu skall komma in i styrelsearbetet, atl klass-samarbetet skall utsträckas till ännu fler företagsstyrelser, att de anställdas representanter skall få vara med även i förberedande instanser och också där utgöra gisslan.

När detta förslag om permanent lag framläggs tänker jag osökt på mina erfarenheter från min egen fackförening och vilken nytta jag har haft av siyrelserepresenlanien i del företag där jag är anställd. Den fackförening jag tillhör är den största inom Stora Kopparberg AB:s verksamhetsområde, och vi har en representant för stålsekiorn. Men bland fackets medlemmar har det inte förts någon diskussion eller lämnats någon grundläggande information av representanten om jobbet i styrelsen. Jag ser bara två orsaker till detta: han kan antingen ha belagts med sekretessplikt i alla frågor av vikt och därigenom inte kunnat föra ut informationen eller också har han helt accepterat klassamarbetspolitiken och arbetsköparnas värderingar, nämligen alt det inte behövs någon grundläggande information. Min bedömning är all del är en kombination av bådadera. Han har i sin roll som styrelserepresentanl - såvitt jag vet - understött bolagsledningens uttalanden och inte i någon fråga av betydelse haft avvikande mening. Jag betraktar honom som representativ, eller förhållandevis representativ, för dem som sitter i bolagsstyrelsen. Hans roll är då att utgöra en försvagning av arbetarnas kamp, eftersom han som representant för arbetarna ständigt ställer upp till försvar för företagsledningen i avgörande frågor och tydligen är helt oförmögen -eller saknar vilja till egen analys - att diskutera med arbetskamraterna, som han är vald av, vilka bedömningar som borde göras. De tre årens erfarenheter har besannat vårt tidigare ställningslagande i vpk, all vi inte kan acceptera en lag som klavbinder fackföreningen.

Företagsdemokrati, som det talas om så ofta, kan ju aldrig uppnås i samarbete mellan kapital och arbete, utan endast genom lönearbetarnas strid mot arbetsköparnas intressen. Vi får aldrig glömma all den grundläggande motsättningen i värt samhälle går mellan kapital och arbete. Arbetsköparna har överlaget så länge de har äganderätten till produktionsmedlen.

Att i del läget bedriva klassamarbete är alt befästa arbetsköparnas dominerande makt över arbetslivet och samhället som helhet. Det är därför en borgerlig ideologi att hävda alt demokrati på arbetsplatsen kan skapas hand i hand med arbetsköparna. Styrelserepresentationen förde anställda och förslaget till medbestämmanderätt i arbetslivet är förslag på klass-samarbetets väg och ger inte lönearbeiarna några avgörande maktmedel atl förändra sin situation, utan förändringarna skall bara genomföras i samverkan mellan arbetare och arbetsköpare.

Hur felaktig den borgerliga samarbetsideologin är visar sig överallt där den politiska kampen förs, oavsett om den gäller högre löner, kortare

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Styrelserepresen ta -tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

149

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresenta -tionför de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

150

arbetstid, lägre pensionsålder, demokratiska rättigheter på arbetsplatsen eller bättre arbetsmiljö, som är fri från hälsorisker, stress och ackordshets. Där möter man sina huvudmotståndare, monopolkapitalets representanter i Svenska arbetsgivareföreningen. När man konfronteras med deras krav i avtalsrörelser och intressetvister står det helt klart atl den s. k. samarbetsandan ingenting annat är än ett falskt sken. Ingenting har ju inträffat som motiverar påståendet all arbetarna och arbetsköparna närmat sig varandra, att de skulle ha gemensamma intressen och att en lösning av den gamla motsättningen mellan kapital och arbete skulle kunna komma till stånd genom samarbete.

När siyrelserepresenialionen infördes var en av grundvalarna företagsnämndsverksamhet. Det uttalades då, år 1972. av departementschefen atl siyrelserepresenialionen skulle ses som ett komplement till verksamheten i förelagsnämnderna och de olika kommittéer och organ som fungerar inom ramen för denna verksamhet.

Företagsnämndsverksamheten ger - det vet alla som har deltagit i denna verksamhet - inget som helst verkligt inflytande för lönearbeiarna. På sin höjd gäller del samråd före beslul. Men del intressanta med fö-relagsnämndsverksamheten är det samarbete som utvecklats via dessa organ och all del är SAF som varit initiativtagare och pådrivare. Den övergripande målsättningen har därför också blivit ökad produktivitet och ökad lönsamhet.

De senaste årens försöksverksamhet med olika samarbelsformer inom företagen har också utvärderats av SAF. Det börjar nu även bli så att fackföreningar knyts upp lill de kapitalistiska företagens linjeorganisation, den dagliga arbetsorganisationen - dvs. de skall vara med och samråda och ha medbestämmanderätt i en verksamhet vars ramar tidigare beslutats av företagsledningen och i yttersta instans av aktieägarna. De skall alltså la ansvar för de kapitalistiska företagens verksamhet på arbetsköparnas villkor.

Exempel på sådant falskt ansvar för arbetarna är avtalet om företagshälsovård. Där har arbetarna majoritet i skyddskommittéer och även beslutanderätt i olika frågor inom verksamheten - bara det inte gäller de ekonomiska ramarna. De verkligt vikliga frågorna, som gäller ekonomi och resurser för verksamheten, skall alltså arbetsköparna besluta om.

Detta falska ansvar ser ul alt bli en av grundvalarna för del nya medbestämmanderättsavtalet, som i stora delar innebär detta falska ansvar. Så länge den fackliga ledningen bedriver denna klassamarbelspolitik kommer förväntningarna på avtalet all gå i den riktningen.

Som vi framhåller i vår motion 2473 med anledning av propositionen 166 hänger frågan om styreiserepresentation intimt ihop med de förslag till medbestämmanderätt som väckts i propositionen 105 och som skall behandlas vid morgondagens sammanträde. I anledning av denna senare proposition har vpk utarbetat ett alternativ lill klassamarbetspolitiken, där vi förespråkar demokratiska rättigheter för de anställda, vilket innebär makt över arbetssituationen och stöd i kampen för ett samhälle där ka-

pilalels makt kan brytas.

De demokratiska rättigheter för fackföreningarna som vi tycker är helt grundläggande är förhandlingsrätt i alla frågor ulan undantag, rätt att tillgripa strejk när förhandlingarna inte ger resultat, saml vetorätt i sådana viktiga frågor som rör personal, produktion, rationalisering, tidmätning och löneformer.

Skall en lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar vara någonting annat än en samarbetslag måste den grunda sig på all de arbetande har demokratiska rättigheter på arbetsplatserna och all deras styrelserepresentanier har ställning som partsrepresentanter med vetorätt och att de inte heller kan åläggas sekre-lessplikl. Kan inte de villkoren uppfyllas anser vi atl propositionens förslag bör avslås.

Herr lalman! Som jag ser del kan inte en klassmedveten arbetare sälta sig i en bolagsstyrelse och godkänna de spelregler som propositionen föreslår - att främja företagets bästa med nuvarande ägandeförhållande och inriktning, att inte vara partsrepresentant och att finna sig i sekretessbestämmelserna. Lagstiftningen om styrelserepresentation förde anställda motarbetar en facklig kamp. Bestämmelserna främjar elt samarbete, men del borde vara tvärtom. En arbetarregering borde använda lagen för att ge de fackliga företrädarna stöd i kampen för bättre arbetsvillkor. Tyvärr måsle del konstateras att den socialdemokratiska regeringen lämnat all arbetarpolitik och i stället helhjärtat främjar samarbetet mellan fackföreningsledningen och arbetsköparna.

Resultatet av lagen blir att de fackliga representanterna skiljes ut från sina medlemmar och sätts i särställning. Del är en björntjänst åt fackföreningsrörelsen, ål den fackliga kampen.

Jag yrkar därmed bifall lill vpk-reservationen.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresen ta -tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! I näringsutskottets betänkande nr 68 behandlas, som vi redan hört, ett antal lagar som på olika håll griper in i vårt näringsliv och medverkar lill all ge samhälle och anställda bättre information och medbestämmande. Lagen om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor, lagen om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och ekonomiska föreningar och lagen om styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar - det är de lagar som i detta avseende har den största betydelsen.

Lagarna, som varit i funktion under en treårsperiod - en period som utgår vid halvårsskiftet i år - har haft försökskaraktär. Syftet med lagarna har som bekant varit att vidga och förbättra samarbetet och informationsutbytet mellan samhället och företagen och atl bereda de anställda insyn och inflytande i företagen. Efter viss utvärdering i olika instanser har vi nu presenterats nya och delvis - på basis av vunna erfarenheter - omarbetade lagförslag som i två fall föreslås bli permanenta och i ett fall få karaktär av ny försöksverksamhet.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresenta -tionför de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

152

Lagen som reglerar informationsutbytet mellan företagen och samhället föreslås nu bli permanent. Under försöksverksamheten har som bekant företag med minst 50 anställda fått lämna vissa uppgifter om sina planer. Den utvärdering som företagits av delegationen för informationssystemet företag-samhälle konstaterar atl erfarenheterna varit övervägande positiva. Det insamlade materialet har använts som planeringsunderiag och skall också för framtiden användas som underlag för statlig och kommunal planering och prognosverksamhet samt för framställning av statistik. Materialet kommer att fylla en viktig uppgift vid samhällets induslripolitiska planering såväl totalt som för planering av olika branscher.

I reservationen 1 är man, vilket också anförts av herr Börjesson i Glömminge, av principiella skäl emot att primäruppgifter från företagen samlas hos central slatlig myndighet. Man menar, som vi hörde, atl det finns risk för att uppgifterna utnyttjas för någon form av direklkonlroll av företagen. Vad man vänder sig emot är alltså all central statlig myndighet får uppgifterna. Någon uppgift om atl missbruk skulle ha förekommit föreligger ju inte, och del nya lagförslaget rymmer en ytterligare utbyggnad av sekretesskyddet för näringsidkare. Den här misstänksamheten innebär, menar jag, atl se spöken på ljusa dagen. Det framgår ju helt klart av lagen att materialet endast får användas som underlag för slatlig eller kommunal planering och prognosverksamhet. Något annat kommer del inte heller all bli fråga om, Samma misstänksamhet kommer lill uttryck i reservationen 2, Herr Hovhammar har, som vi också hörde, framfört ungefär likartade synpunkter. Från moderat håll vill man inte heller ge lagen permanent karaktär; man vill endast förlänga den nuvarande lagen ett år och låta den ha fortsatt försökskaraklär. Vi inom ulskotlsmajorileten menar att erfarnehelerna är goda från den treåriga försöksverksamheten, och därför kan lagen nu permanentas.

De borgerliga ledamöterna i utskottet ullalar sig negativt och avvisande om förslaget rörande en utvidgad försökverksamhet med offentlig styreiserepresentation. Detta framgår också av reservationerna 3 och 4 vid näringsutskottets betänkande nr 68.

Den hittillsvarande försöksverksamheten har inte gett några negativa erfarenheter. Någon kritik har inte heller framkommit från tillfrågade styrelseordförande enligt vad som redovisas. Den nu föreslagna utvidgningen av verksamheten inkluderar också ekonomiska föreningar och i övrigt ett större antal företag. Jag är övertygad om atl detta är en både bra och ändamålsenlig form av samarbete och informationsutbyte mellan samhälle och företag. Siyrelserepresenialionen bör ses som ett lämpligt komplement till det informationssystem som jag tidigare redovisat. Reservanternas oro för atl i förslaget skulle ligga en risk för centralstyrning av företagen förstår jag över huvud laget inte. Den offenllige styrelseledamoten står inte för någon form av myndighetsutövning. Vederbörande har inte atl överlägga med någon myndighet om hur han eller hon skall rösta i aktuella frågor. Något sådant har inte förekommit hitintills och skall inte heller förekomma i fortsättningen.

Av vad jag har anfört framgår att jag inte kan dela uppfattningarna i reservationen 3, nämligen att den nuvarande lagen skall i oförändrat skick få gälla i ytterligare tre år, eller förslaget i reservationen 4, att lagstiftningen i sin helhet skall avskaffas. Den treåriga försöksverksamhet som det nya förslaget innebär är välmotiverad bl. a. mot bakgrund av att del nya förslaget inkluderar jämväl ekonomiska föreningar. Vi vet att vid sidan av aktiebolagsformen är denna associationsform den vanligaste bland större företag. Del är därför följdriktigt att också dessa inryms i del nya lagförslaget.

Då det gäller frågan om styreiserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar har, som vi hört och som också framgår av utskollsbetänkandet och reservationerna, meningarna varit delade. Den nuvarande gränsen vid 100 anställda föreslås i propositionen sänkt till 25 anställda. Motiven är enligt min uppfattning välgrundade, och många skäl kan anföras för detta. Lagen syftar som bekant lill att ge de anställda insyn i och inflytande över frågor som har betydelse för de anställda som kollekliv. Att det behovet för löntagarna är minst lika stort, om inte större, i de mindre företagen betraktar jag som självklart. Det skulle vara att direkt missgynna anställda i mindre förelag alt inte bifalla propositionens förslag.

Nu kan man -som framhållits -hävda atl styrelsearbete i dessa mindre förelag inte är särskilt utvecklat och att ett genomförande av förslaget därför skulle bli utan betydelse förde anställda. Jag vill emellertid uttala förhoppningen atl de anställdas inträde i styrelsen i sådana företag skall ge upphov till elt aktivt styrelsearbete som kan medverka till en positiv utveckling också för företaget. Argumenten från centern om att gränsen skulle sältas vid 50 anställda har enligt min uppfattning inga starkare motiv. Detsamma gäller moderaternas krav på atl gränsen liksom nu skall vara 100 anställda.

Propositionens förslag om 25 anställda är väl underbyggt och ökar demokratin i arbetslivet. Jag är övertygad om att detta kommer att få positiva effekter för näringsliv och produktion.

Den ordning som f n. gäller för utseende av arbelstagarrepresentanter i styrelserna föreslås ändrad något litet. De nya bestämmelserna ger liksom hittills en organisation som omfattar fyra femtedelar av arbetstagarna rätt att besätta samtliga siyrelseplatser. Naturligtvis kan överenskommelse om annan fördelning träffas mellan berörda arbetstagarorganisationer.

Enligt det nya förslaget kommer nu en organisation som företräder minst 5 96 av arbetslagarna att vara berättigad till en suppleantplats. Suppleant får enligt det nya förslaget såväl närvaro- som yttranderätt vid sammanträde. Jag menar därföratt de förslag som nu finns i propositionen tillgodoser rimliga krav på representation för minoriletsorganisationerna. varför de nya regler som föreslås i reservationen 9 inte kan anses fylla några rimliga krav.

I reservationen 10 vänder man sig mot möjligheterna atl arbeisiagar-

Nr 143

Tisdagen den 1 juni 1976

Styrelserepresenta -tionför de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, in. m.

153

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresenta -tionför de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. in.

154

representanter kan rekryteras externt. Man hävdar därför, som vi också har hört, all arbelslagarrepresenlant skall vara anställd i företagel i fråga.

Man kan konstatera all endast 2 96 av de utsedda arbetstagarledamö-lerna hittills har rekryterats externt. Enligt industriverket har detta dock inte medfört några speciella problem. Det finns skäl för att denna externa rekrytering bibehålls. Jag är övertygad om alt där delta tillämpas är det lill gagn för såväl de anställda som företaget. Men jag vill betona att frågan skall avgöras av de anställda själva.

Vänsterpartiet kommunisterna hävdar som vi hört, och som också framgår av reservationen 5, att föreliggande lagförslag är mer eller mindre värdelöst sett från de anställdas synpunkt. Om det hela skall vara meningsfullt skall de anställda verka i styrelsen som partsrepresentanter. De skall inte vara underkastade några krav på sekretess, och de skall ha vetorätt så atl inga beslut riktade mot de anställdas intressen kan fattas.

Utskoltsmajoriteten hävdar att den hittillsvarande verksamheten har visat alt de anställda fått bättre information och att det har skapats bättre kommunikationer mellan de anställda och förelaget. Genom de lagändringar som nu föreslås har vi anledning räkna med en ytterligare förstärkning och förbättring. De förslag som framförts i reservationen bärs inte upp av de breda grupperna av anställda, och utskottsmajoriteten har inte heller kunnat biträda förslagen.

I lagförslaget föreslås också att representant för de anställda skall ha rätt alt delta i förberedande behandling av styrelseärenden. Delta innebär i klartext deltagande i arbetsutskott. Enligt vad som redovisas av industriverket finns del rätt många styrelser som sammanträder mycket sällan. Mot bl, a, den bakgrunden är det nya förslaget väl motiverat. Jag noterar också att flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget. Utskoltsmajoriteten har inte några invändningar ulan tillstyrker detsamma. Alt. som framförs i reservationen II, hävda att denna representation i många fall är av värde men samtidigt säga alt man inte bör lagstifta på området ulan överiämna till parterna själva att träffa överenskommelse från fall till fall med en rekommendation bakom leder enligt min uppfattning inte någonstans.

Beträffande lagens giltighetstid vill man från såväl moderat håll som från cenierpartihåll atl denna skall begränsas lill tre år. Från utskotts-majoritetens sida menar vi att erf;irenheterna från försöksperioden till övervägande del är positiva, varför några betänkligheter atl nu permanenta lagen inte föreligger.

1 samband med behandlingen av detta ärende har utskottet haft att ta ställning lill en rad framförda förslag, som dock inte kommit all avsätta spår i form av reservationer eller på annat sätt. Jag avstår därför nu från alt kommentera dessa frågor och får återkomma om så skulle bli erforderligt.

Med del anförda ber jag, herr talman, all få yrka bifall lill näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 68 på samtliga punkter.

I näringsutskoltets belänkande nr 69 som också behandlas i detta sammanhang framläggs förslag till lag om styreiserepresentation för de anställda i bankinsiilut och försäkringsbolag. Den lag som i dag gäller på området har gällt sedan 1974 och gäller fram till halvårsskiftet i år. Lagen har varit av försökskaraktär.

I den nya lagen föreslås atl de anställda skall ha rätt till styrelserepresentation om företagel har minst 25 anställda mot 50 nu. Liksom i del förra ärendet föreslår, som vi hört, moderater och centerpartister att antalet skall vara 50 liksom f n.

En utvärdering av den hittillsvarande verksamheten har gjorts av såväl bankinspektionen som försäkringsinspeklionen. Man har i båda fallen kommit fram till atl utfallet är övervägande positivt. Del finns alltså ingenting som talar emot att man använder samma grund i denna lagstiftning som när det gäller aktiebolag och ekonomiska föreningar. Vi anser alt denna avvägning är välmotiverad och kan därför inte dela reservanternas krav på 50 anställda.

Också i denna lag föreslås att en arbelslagarrepresenlant i varje företag skall få rätt att delta i direktion eller arbetsutskolt. På motsvarande sätt skall de anställda också beredas plats i regionstyrelse eller liknande organ, om sådant finns.

Också här hävdar centerns företrädare och moderaterna, som vi hörde, att detta bör kunna åstadkommas på frivillighelens väg där detta kan vara önskvärt. De vill därför att den lagparagraf som reglerar denna fråga skall utgå. Från ulskotismajoriietens sida hävdar vi, liksom när del gäller den förra lagen vi diskuterade, värdet av all de anställda ges denna möjlighet.

Beträffande ikraftträdandet föreslås i propositionen atl lagen nu permanentas, en uppfattning som ulskotlsmajorileten delar och ansluter sig till. Centern och moderaterna hävdar som vi hört att lagen på nytt skall ges försökskaraktär och gälla under en treårsperiod. Ingenting har vid utvärderingen framkommit som ger stöd för detta.

Herr lalman! Med det anförda ber jag att pä alla punkter få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni1976

Styrelserepresen ta -tionför de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Fackföreningsrörelsen red under 1950- och 1960-lalen spärr mot en rad viktiga krav. Man ville inte köpa aktier i bolagen, och man ville inte sitta i bolagens styrelser. Detta var krav som fackföreningsrörelsen bekämpade. Man visade pade tyska exemplen, där arbetare san i siyreLserna och blev uppbundna.

När den här principen blev antagen som en lag hade den ingen vidare förankring i fackföreningsrörelsen. Del är nog helt riktigt, som herr Bengtsson i Landskrona säger, alt några bredare grupper inte har tagit del av den här verksamheten. Den är inte känd i så många grupper. Siyrelserepresenialionen har inie varit ute på någon omfattande debatt bland fackföreningens medlemmar - det är en av orsakerna till att del inte heller uppställ någon opinion direkt emot den. Men en resultat

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresenta -tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

har den fått: de som har suttit i styrelserna har bundit upp fackföreningens möjligheter atl agera.

Sedan skulle man gärna vilja fråga sig en sak med utgångspunkt i arbetarnas intresse: Vad hårde förbättrade kommunikationerna för värde oni de inte ger något resultat? Del kan väl inte bara vara så, atl bättre kommunikationer mellan arbetsköpare och arbetare tillfredsställer arbetarnas behov. Man är jii belagd med sekretess, och man är inte heller partsrepresentant. Man är alltså en bland styrelseledamöterna och som alla andra. Jag skulle vilja fråga utskottets talesman: Vilket inflytande har en arbetarrepresentant i en styrelse, när han får endast information och är i minoritet och vilken nytta har det för arbetarnas kamp?

Hert HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr lalman! I propositionen önskar man atl gränsen för rätt att utse arbetstagarrepresentanter skall sättas vid 25 anställda, och det har också herr Bengtsson i Landskrona talat för. Som jag tidigare sagt är den gränsen enligt min erfarenhet alltför låg. Herr Bengtsson bör veta att det i företag med 25 anställda inte föreligger problem i så slor omfattning som det görs gällande i regeringens förslag. I sådana företag har man ju en daglig information till de anställda. Man träffas dagligen och stundligen och diskuterar alla dessa frågor, och därför anser vi på moderat håll alt gränsen, åtminstone t. v., bör sällas vid 100. Man bör få större erfarenhet på båda hållen, innan man binder sig vid en alltför låg gräns, som 25 anställda enligt vår uppfattning innebär.

Herr lalman! Beträffande extern rekrytering av arbelslagariedamöter i styrelsen bör de som skall arbeta inom en styrelse känna till företaget ganska ingående. De skall ju lillsammans förbättra förhållandena inom det egna företaget, och då har jag mycket svårt att förstå att exempelvis en ombudsman i en facklig storavdelning bättre skulle kunna förstå förhållandet inom ett förelag än exempelvis den lokale fackföreningsrepresentanten, som därvidlag bör ha ett betydligt större mått av erfarenhet. Därför går vi på moderat håll emot denna externa rekrytering lill styrelserna. Vi litar mera på de anställdas förmåga att i samråd med förelagsledningen lösa för företaget, och därmed for de anställda, väsentliga frågor.

156

Herr BENGTSSON i Landskrona (s) kort genmäle: Herr lalman! Jag vågar nog påslå all jag har myckel goda kontakter med den fackliga rörelsen på min hemort och kan därför säga alt man enligt samstämmiga utlåtanden fått ul väldigt myckel av siyrelserepresenialionen.

Nu säger herr Hagberg i Borlänge att de anställdas representanter be-finiicr sig i minoritet i styrelsen, alt de är lästa av sekretesshänsyn m, m,, och atl de därför inte kan göra någonting. Jag får säga an del skulle vara en myckel underlig företagsledning som inte lyssnade lill de goda uppslag som de anställdas representanter kan komma med. Sådana upp-

slag kan naturligtvis gagna företaget, och gagnar de företaget kommer det, enligt min mening, också de anställda till del.

Jag har alltså positiv erfarenhet av verksamheten, och genomförs de ändringar i lagen som nu föreslagits, förutsätter jag all utbytet skall bli bättre framöver.

Herr Hovhammar menar atl del är att gå för långt att låta anställda i förelag med 25 anställda få representationsrätt. Enligt min mening vore det att diskriminera de anställda, om de inte finge denna rätt. Det skulle vara en föga demokratisk handling alt inte gä så långt ner. I princip borde man inte ha någon nedre gräns, men vi får försöka med detta och sedan får vi se vad nästa sleg kan bli.

När det gäller de anställdas organisationers möjligheter till extern rekrytering kan del ändå, herr Hovhammar, förhålla sig så, atl en anställd i ett företag avancerar inom sin fackliga organisation och blir t. ex. lokalombudsman. Om de anställda anser att han bäst känner till förhållandena i företaget och bäst kan gagna deras intressen och han alltså får behålla sin plats i styrelsen, tyckerjag inte att det är något fel. Jag anser att de anställda själva skall få avgöra den saken.

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresenta -tionför de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! När jag frågar utskottets representant vad man får ut av det här inflytandet, svarar han all han har goda kontakter med den fackliga rörelsen och alt man där anser att man får utrett mycket. Det säger inte mycket om vad man har fått ul av inflytandet.

Här framstår verkligen hela samarbelsidén i en klar dager. Herr Bengtsson i Landskrona, nog vore det väl en dum företagsledning som inte skulle dra nytta av arbetarnas kunskaper och idéer i en styrelse. Det är alltså detta samarbete del är fråga om. Det är etl samarbete på arbetsköparnas villkor. Var kommer arbetarnas inflytande in någonstans' Det är alltså arbetsköparna som kan dra nytta av samarbetet. Men pä vilket sätt får arbetarna möjligheter att sälta makt bakom sina krav? Del är väl ändå inte så, atl arbetarna skall acceptera del som arbetsköparna tycker är bra och tro att det är bra även för dem själva. Jag har den erfarenheten från t. ex. en niängd rationaliseringar att arbetarna inte alls är nöjda med resultatet angående antalet anställda osv. - del stämmer inte alls överens med vad arbetarna kämpar för. Jag har för mig atl jag i de fackliga handlingsprogrammen har sett en långtgående krav. Jag tror an den här formen av samarbete skapar illusioner som pacificerar hela fackföreningsrörelsens kamp, Siyrelserepresenialionen anser jag vara kronan på verket av ett samarbete, där man försöker ge arbetarna intrycket av att de får en niakt som de i verkligheten inte alls kommer atl ha.

Herr HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bengtsson i Landskrona log exemplei all en anställd i ett förelag som blir facklig ombudsman inte skulle få representera de anställda i sin gamla företag. Detta är väl ändå ett ganska sällsynt fall.

157

Nr 143

Tisdagen den Ijuni 1976

Styrelserepresenta -tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Men i princip vänder vi oss mot alt man skall kunna sälta in folk långt utanför del egna företagel i styrelsen. Vi tycker att det är fel att förbigå de anställda, som bäst känner förhållandena i del förelag där de är verksamma.

1 övrigt vill jag tillägga alt jag själv är positivt inställd till alt de anställda är representerade i företagens styrelser. 1 milt eget företag har vi under många år haft anställda med i styrelsen, och jag tycker alt del har varit ett fint komplement till den verksamhet som vi under många år i del förelaget har bedrivit i företagsnämnden. Vi har alltså god erfarenhet av detta system, men jag tycken ändå all 25 anställda är en, gräns som är alltför låg.

Slutligen måste jag lill herr Hagberg i Borlänge säga all han tydligen är myckel dåligt informerad om hur det arbete vi nu diskuterar fungerar i de tusentals mindre och medelstora förelagen i vårt land. De anställda där - del kan jag försäkra - betraktar inte oss företagare som några mo-nopolkapitalisler och utsugare. Vi har ett gott samarbete och del vill vi slå vakt om. Jag skulle vilja rekommendera herr Hagberg i Borlänge all gå ul till mindre och medelstora företag i sin egen hembygd - Dalarna - och undersöka om förhållandena verkligen är så förtvivlat urusla som han här försöker ge intryck av. Jag tror att herr Hagberg skulle få ett helt annat svar från de anställda beträffande deras erfarenheter om samarbetet inom de mindre och medelstora företagen.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är med det samlade produktionsresultatet som vi alla skall höja vår standard. Jag har mycket svårt att förslå när herr Hagberg i Borlänge säger all del skulle vara oriktigt alt idka någon form av samarbete mellan företagel och de anställda. Jag menar att om de anställda kan medverka till en bättre lönsamhet i företagel, så kommer detta också de anställda till godo. Jag menar också all de anställdas representanter i företaget kan påverka arbetsmiljön och många andra saker som är lill gagn för de anställda. Så sker också ute i företagen i dag.

Herr Hovhammar kan inte dela min uppfattning när det gäller den externa rekryteringen. Som framgår av propositionen har del vid utvärderingen av den här frågan visat sig atl del endast är 2 96 som är externt rekryterade. Del tyder på alt del i de allra flesta fall är arbelstagarrepresentanter som kommit in på det sätt jag talade om. Jag har i alla fall anledning att förmoda att det är så.

Jag anser det vara självklart all de anställda vid det aktuella företagel i första hand är intresserade av alt ha folk som slår mitt uppe i produktionen. Men, som sagt, sådana omständigheter kan inträffa som gör att man för längre eller kortare lid får rekrytera externt. Därför menar jag alt del skall vara de anställdas rätt att få lov att göra det.

158

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren all uppskjuta den fortsatta överläggningen av dessa beiänkanden samt besvarandet av på föredragningslistan upptagna fråga och interpellationer till kl. 19.30.

§ 8 Återkallande av motion Nr 143

Tisdagen den
Hert ANDRE VICE TALMANNEN: I jjj ]g-j(

I skrivelse denna dag lill kammarkansliet har fröken Eliasson och herr

Sundman återkallat den av dem väckta motionen 1975/76:2372 med an- Återkallande av ledning av propositionen 1975/76:110 om radio och television i utbild- motion ningsväsendel. Jag har därför avskrivit denna motion.

Skrivelsen lades lill handlingarna.

§ 9 Kammaren åtskildes kl. 18.12.

In fldem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert