Riksdagens protokoll 1975/76:140 Fredagen den 28 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:140

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:140

Fredagen den 28 maj

Kl.  19.30

Förhandlingarna leddes till en början av fru tredje vice talmannen.

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

§ 1 Näringspolitiken (forts.)

Fortsattes    överiäggningen    om     näringsutskottets    betänkanden 1975/76:53 och 54.

Hen HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag har med stort intresse tagit del av och lyssnat på industriministerns svar till min småländske företagarkollega herr Rask. Det är bra att herr Rask har ställt dessa frågor, och han har säkeriigen många medfrågare ute i landet - t. o. m., tror jag mig veta, bland företagare som bekänner sig till det socialdemokratiska partiet och som måhända någon gång är så kätterska att de gnällande och gnolande, för att citera herr Rask, ger till känna sitt missnöje med regeringens politik.

Personligen anser jag att det är ganska självklara fakta som har orsakat den ökade försäljningen av familjeföretag. Till viss del är dessa orsaker av teknisk natur, såsom stordriflsfördelar. Det har f. 6. industriministern i sitt svar tydligt angivit, och jag håller med honom på den punkten. I andra fall kan den ökade försäljningen bero på att det inte flnns någon nära släkting som är villig att driva ett företag. Även det har statsrådet Johansson påpekat. Det är tyvärr i dag inte så attraktivt att driva företag som det tidigare har varit. Det framgår också av att nyföretagandet är statt på retur. Det är inte alla söner och döttrar som vill påta sig det slora ansvar som det innebär att driva ett familjeföretag.

En iredjeoch som jag tror ganska avgörande faktori detta sammanhang är regeringens skattepolitik gentemot familjeföretagarna. Detta berör industriministern helt kort genom att hänvisa till företagsskaiieberedningen.

De höga arvs- och förmögenhetsskatterna parade med de ständigt stigande sociala avgifterna plus löneskatten -arbetsgivaravgiften - kommer inom en snar framtid att göra det hart när omöjligt för egenförelagarna att expandera. Stigande substansvärden ger högre förmögenhetsskatt, högre förmögenhetsskatt innebär högre löneuttag, högre löneuttag innebär högre progression som måste kompenseras med än högre löneuttag. Ovanpå allt detla har vi att avgiftstaket lyfts bort för de sociala avgifterna utom för ATP, detta trots att förmögenheten ligger kvar och arbetar i företaget.

Det flnns mycket att anföra, men min repliktid är ute. Jag vill därför

127

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

bara säga att det inte är särskilt underiigt, herr industriminister, att många företagare i dag är bekymrade över framtiden.

Hen ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Fru talman! Statsrådet Johansson har redovisat en lång lista på statliga åtgärder som är positiva för de mindre och medelstora företagen, och det tycker jag är bra. Men det skulle också behövas en lista som visar minussidan förde mindre företagen. Den finns inte med men minussidan existerar otvivelaktigt, och därför har väl detta s. k. gnolande uppstått. Jag har tidigare sagt att jag tycker det är beklagligt att man från regeringens sida inte har velat lyssna till näringslivsorganisationernas synpunkter i olika avseenden. Det hade ju varit lämpligt -jag tror det var senast i den ekonomiska debatten jag sade detta - när statsminister Palme inbjöd de politiska partierna till överiäggningar att då även bjuda in näringslivsorganisationerna till en överläggning om de problem som de otvivelaktigt har.

1 statsrådets svar till herr Rask skall jag ta upp en punkt där slalsrådel säger:

"För leknisk forskning och utveckling föreslås för nästa budgetår via styrelsen för teknisk utveckling och statens utvecklingsfond väsentligt ökade insatser."

Vi behandlar i dag i näringsutskottets betänkande nr 53 anslaget till statens utvecklingsfond, där vi till fonden skall sända över 20 miljoner av Investeringsbankens vinst. Nu har ju riksdagen genom beslutet att göra en brandkårsutryckning för Svenska Utvecklingsaktiebolaget redan tagit 5 miljoner av dessa pengar. Det kommer såvitt vi kan se att innebära att fonden, som den 20 maj 1976 hade ett disponibelt kapital av 12,8 milj. kr., får en ytleriigare påspädning med 15 milj. kr. När budgetåret börjar finns det alltså 23 miljoner. Fonden lånar ut mellan 4 och 5 miljoner varje sammanträde, vilket innebär att den per den 31 december detta år i stort sett står på 0.

Jag vill då fråga statsrådet: Vilken hjälp skall fonden kunna ge under nästa sexmånadersperiod när man saknar utlåningsmöjligheter och när man inte har börjat att amortera på de lån sorn finns? Vi räknar inte med alt amorteringarna skall utgöra någon större summa så att det finns möjligheter till att låna ut ytleriigare pengar.

128

Herr industriministern JOHANSSON:

Fru talman! Jag skall först ta upp ett par frågor som herr Rask ställde. Han var litet kritisk på ett par punkter. Han tog upp frågan om försäljningarna i fjol var mera omfattande. Det är mycket möjligt att resultatet från i fjol kommer att visa på en försäljning av företag av ungefär samma omfattning som under 1974, då det var relativt högt. Detta borde ha samband med den diskussion som fördes om en förväntad förändring av företagsbeskattning osv. Men någon sensationellt hög försäljningsnivå har såvitt vi kunnat se inte inträffat under 1975.

Herr Rask lycker också atl jag är för kategorisk när jag säger att kontinuiteten i sysselsättningen bevaras i samband med vissa fusioner. Jag tror att vi kan vara överens om att det faktiska förhållandet är så, men jag skall villigt erkänna att det ibland görs köp - som det står: för försäljningar -exempelvis för all ersätta bortfallen sysselsättning inom ett annat område där en omstrukturering sker. Jag har uppmärksammat exempelvis inom textilindustrin ett par företag som har köpt upp metallindustrier för atl flytta över dem från en ort där de ursprungligen har varit till en ort där man lägger ner ett textilföretag, eller konfektionsföretag, för att på det sättet ersätta bortfallen sysselsättning. Och det är inte alllid expansionen i de försålda företagen som man flyttar över. Låt mig således begränsa del kategoriska i mitt uttalande genom dessa medgivanden.

1 fråga om medbestämmelser som försvårar flyttning eller nedläggning vill jag säga att här kommer in frågan om de anställdas rätt att öva inflytande pä försäljningen - rätt till informaiion och eventuellt vetorätt. Den frågan utreds inom justitiedepartementet i samråd med industridepartementet. Utredningen är i det närmaste klar, och vi kommer att titta på ärendet inom kort. Om vi skulle komma fram till ett förslag och det fattas ett beslut i riksdagen så kommer det att bli en icke oväsentlig broms. Kanske effekten blir väl stark, men del får vi väl fundera över.

Beträffande den fråga som herr Rask ställde om jag är beredd atl stimulera industriella utvecklingscentra av typ Skellefteå skulle jag vilja säga att jag tycker att del är av utomordentligt intresse att följa vad som har skett i Skellefteå. IUC:s verksamhei är inte utan framgångar, och den utgör ett mycket intressant uppslag. Jag kan förstå utskottet, när man talar allmänt positivt om utvecklingscentra, men jag kan också förstå herr Rask när han tycker att utskottel begränsar sig i sin skrivning genom att framhålla att man borde inrikta sig på universitets- och högskoleorter för sådana här institutioner.

Jag antar atl herr Rask är ute efter något uttalande kring Swed-Expo i Värnamo och det idéutvecklingscenter som Forsheda Gummifabrik svarar för. Jag har studerat både Swed-Expo och Forshedas ulvecklingscenter som tillkommit under medverkan av bl. a. professor Brohult, och jag skall villigt säga att även de är av utomordentligt stort intresse. Där har man en erfarenhet som jag tror att man bör dra nytta av vid de fortsatta diskussionerna och övervägandena om eventuella utvecklingscentra motsvarande Skellefteås. Man bör ta vara på de tillgångar som redan flnns i form av idéer med en inneboende styrka, och det vore väldigt bekymmersamt om de erfarenheter som gjorts skulle gå förlorade.

Därmed har jag givit uttryck för en positiv inställning utan att på något sätt ha velat binda mig.

Fru talman! Herrar Hovhammar och Andersson i Örebro gjorde försiktiga inlägg, och det tycker jag är bra. Vi bör kunna bemöda oss om att föra en seriös debatt - jag har framhållit detta tidigare. Jag skall

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

129

9 Riksdagens protokoll 1975/76: 139-140

Nr 140               inle bortse från att det flnns företagare som är bekymrade för framtiden,

Fredaeen den      " j '" '' återkomma till vad herr Andersson sade. Han godkänner

28 mai 1976        ''" ''' " åtgärder som har vidtagits, och den tycker han är bra.

_____________    Han sade att vi borde också presentera en lista över ting som inte är

Näringspolitiken bra. Det är detta jag eflerlyser. Låt oss i seriösa diskussioner ta fram de problem som föreligger, och låt oss se efter hur vi skall komma lill rälla med dem.

Herr Andersson sade att regeringen inte har velat lyssna lill företagens bekymmer. Jo, herr Andersson, vi har lyssnat och vi har sökt uppfatta vad som rör sig i den allmänna debatten för att se vilka initiativ vi behöver ta och vilka utredningar som behöver göras. Det kan tänkas att det inte alltid fordras utredningar utan att vi skulle kunna genom samtal få fram vad det är som är besvärligt. Jag är beredd att överväga och rekommendera överläggningar med också de mindre och medelstora företagen. Sådana har vi haft tidigare. De har varit stimulerande, och jag tror att del vore väldigt bra om vi kunde få ett klimat som möjliggjorde sammanträffanden med representanter för de mindre och medelstora företagens organisationer till sådana diskussioner som jag har efterlyst. Det är möjligt att del blir lättare vid ett annal tillfälle än i ett valpolitiskt debattklimat.

Hen HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Fru talman! Det är självklart atl den debatt vi skall föra måste vara seriös. Industriministern efleriysle en förteckning över det som inte är så bra. Själv har han talat om hur bra regeringen är, och han har i sitt interpellationssvar gett oss flera sidor av olika åtgärder som regeringen vidtar för småföretagen.

Det flnns mycket i regeringens politik som småföretagen är missnöjda med, herr industriminister. Den tilltagande byråkratin är något som oroar många. Uppgiftslämnandel, som man ofta får göra på kvällar och nätter utan ersättning, är heller inte populärt - det har vi diskuterat många gånger här i riksdagen, utan resultat. Talet om de Meidnerska löntagarfonderna är också något som oroar företagarna myckel. Åmanlagarnas konsekvenser i praktiken är också besvärliga i en hel del fall. Ett annat besväriigl problem är det allmänna kostnadsläget, som gör alt vi har svårt att konkurrera med utlandet, eftersom vi har väridens högsta löner och lönebikostnader. Allt detta oroar egenförelagarna. Vi blir många gånger beskyllda för kverulans, men det är inte berättigat för vi har verkligen skäl till att vara oroliga.

Industriministern har här i kammaren talat om den katalog av åigärder
som regeringen har för att hjälpa företagarna. Visserligen är det sant
att det sker åtskilligt, men detla är också en direkt konsekvens av au
företagarna, som vi ser det, bl. a. har beskattats och behandlats alltför
hårt. Det kan vara motiverat med stöd till företagen, men detta stöd
anser vi skall vara temporärt.
130                     Målet måste vara, herr industriminister, atl vi skall få bärkraftiga fö-

retag, som går med vinst. Del är viktigt. Men detta blir inte följden om företagens självfinansieringsgrad sjunker, så alt de inte kan realisera sina planer.

Dagens stöd lill företagen, hur väl man än talar för det, är mest inriktat på all hålla sysselsättningen uppe. Det är i och för sig viktigt, men man glömmer bort all underlätta och förbättra för många företagare. Det måste, som vi brukar säga, alltid flnnas en stimulans, en morot. Därför tycker vi från förelagarhåll att vi måste ha en näringspolitik i Sverige som gör alt företagarna återvinner sin tro på framtiden.

Det finns, herr industriminister, mycket som kan förbättra företagarnas situation. Minska löneskatten. Gör egenavgifterna avdragsgilla vid den verksamhei de tillhör. Ge ersättning för visst uppgiftslämnande. Minska förmögenhetsskatten. Vill regeringen verkligen göra del bättre för egenförelagarna, så finns det möjligheter. Vi ställer gärna upp till överläggningar för att diskutera dessa problem, herr industriminister.

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

Herr RASK (s) kort genmäle:

Fru talman! Bara några ord. Jag är glad över det svar som industriministern nu lämnade när del gäller att pröva ett behov av och förutsättningar för ell industriellt utvecklingscentrum på något annat ställe än Skellefteå. Det är betydligt positivare än det svar som näringsutskotlet har givit i sill betänkande nr 54.

Jag tror också att ett allernativ till ett industriellt utvecklingscentrum någon annanstans i landet, framför allt kanske i ett småindustriområde, skulle ge mycket av värde både som en försöksverksamhet och direkt för småindustrin i del område där man lägger det. Det finns, som jag sade i mitt tidigare anförande, ett uttalat behov av något sådanl för den mindre och medelstora industrin. Det tror jag också att industriministern är helt medveten om.

När det sedan gäller frågan om något slag av bestämmelser för atl hindra eller åtminstone göra det svårare för det nya ägarföretaget att flytta produktionen från den ort där det uppköpta företaget har legat hänvisar industriministern till en utredning som snart skall framlägga förslag. Han tror att utredningen skall komma med en hel del förslag av värde som sedan kan förverkligas. Jag vill hoppas på del. Jag kan tänka mig en klausul eller vad man vill kalla det i köpeavtalet som på något säll vore tvingande för det uppköpande förelaget. Men frågan kanske löses på detta sätl.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag tyckte det var bra alt statsrådet var positiv till ett sammanträffande med de näringspolitiska organisationerna. Jag tror det skulle vara värdefullt att få seriösa överläggningar med dem om dessa problem. De åtgärder i olika avseenden som regeringen har vidtagit har uppfattats som ett stöd framför alll till de större företagen och har många gånger ställt till problem för de mindre.

131

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

Jag efteriyser fortfarande statsrådets svar på min fråga hur det skall bli med statens utvecklingsfond. Jag flck inget svar på den. Jag tycker det skulle vara en tämligen olycklig utveckling om fonden skulle få lägga ned sin verksamhet under en viss tid under själva utbyggnadsarbetet. Vid budgetårets ingång har fonden, som jag sade. 23 miljoner disponibla och lånar ul mellan 4 och 5 miljoner vid varje sammanträde.

Det flnns anledning att ta upp flera saker i statsrådets svar till herr Rask. Det gäller framför allt branschslödel. När del gällde t. ex. tekoindustrin log man först bon slödel. och sedan återkom man med del. och även stödet till träindustrin haren myckel kortvarig inriktning. Del skulle vara angeläget och bra med längre planeringsperioder i stället för de korta planeringsperioder som indusiridepartementel här tillämpar.

Herr Rask sade i sitt anförande alt herr Ahlmark reser runt och talar om alla nedläggningar. Men det är ju så att det förekommer många nedläggningar, och det har också framgått av statistiken. Herr Wirtén kanske kommer att ta upp den frågan i sitt inlägg. Det flnns siffror som styrker att det är flera producerande företag som läggs ned än som nyetableras.

132

Herr industriministern JOHANSSON:

Fru talman! Låg mig säga några ord till herr Hovhammar.

Jag efterlyste en lista över de besvärligheter som de mindre och medelstora företagen kan ha. Herr Hovhammar tog då upp några problem, främst skatteproblemen.

Låt mig då säga all företagsskaiieberedningen, enligt vad vi hoppas, kommer med sitt förslag i höst. Beredningen har bl. a. att överväga principen om en lindring i den nuvarande kapitalbeskattningen. Jag skulle tro atl man speciellt kommer att ägna uppmärksamhet åt frågan: Kan man vid generationsskiften låta kapitalet vara obeskattat så länge kapitalet arbetar i förelaget? Det är ett utomordentligt intressant problem. Jag har ingen ståndpunkt här. Jag hoppas all beredningen skall lämna en klar redovisning.

I den debatt som förts om medbestämmanderätten har de mindre och medelstora företagen gett uttryck för en viss skepsis. Jag har en annan mening på den punkten. Jag tror nämligen all det är helt självklart atl facken med sin medbestämmanderätt kommer att arbeta för företagens bästa och tillföra ny erfarenhet och kunskap. Om de anställda motarbetade sitt företag skulle de såga av den gren de själva sitter på. Man skall väl ändå inte dra några slutsatser av en sådan lagsliflningsfunktion innan den över huvud taget har beslutats.

Vidare kommer inom kort all tillsättas en ny arbetsrättsutredning, som skall följa och utvärdera den nya medbestämmandelagen.

Beträffande Meidners lönefonder är det också litet tidigt att dra några slutsatser. Del är. lycker jag. åtskillig överdramaiisering här. Del Meidnerska förslagel är ell av fondförslagen. Den statliga utredningen under Hjalmar Mehrs ordförandeskap arbeiar f n.. och vi får väl avvakta del förslag den lägger fram och sedan se vad som kommer att utkristallisera

sig ur de diskussioner som vi under de närmaste åren kommer att föra kring de här förslagen.

Beträffande Åmanlagarna har vi en översyn. I samverkan mellan arbetsmarknadsdepartementet, LO, TCO, SAF och SHIO pågår en fortlöpande diskussion om effekten av Åmanlagarna. De senaste sammanträffandena ägde rum i april och maj, när organisationerna framförde vissa synpunkter och krav. Dessa prövas nu inom departementet.

Fru talman! Jag skulle kunna räkna upp flera problemområden som herr Hovhammar nämnde och som vi är i färd med atl se över. Exempelvis lämnade flnansministern för några dagar sedan ett svar till herr Träff om vad som görs i fråga om blanketter och uppgiftslämnande. Där har genomförts en utredning, som f n. är ute på remiss. Vi får väl avvakta vad som kommer ut därav.

Fru talman! Får jag bara till sist säga några ord till herr Andersson i Örebro beträffande STU-anslaget. Herr Andersson talade om de 20 å 23 miljoner som kan komma att slå till förfogande. Det är ändå så, herr Andersson, att anslaget till STU - om riksdagen bifaller förslaget - kommer att ligga på nära 240 milj. kr. Jag är medveten om alt en del är intecknat, atl däri ligger återbetalningar och amorteringar. Men anslag som är beviljade är alla avsedda för betydande forskningsobjekt. Vi kommer, hoppas jag, årligen all öka anslaget - i år är ökningen 20 miljoner - och vidga ramen för STU:s fortsatta verksamhet.

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

Hen OLSSON i Järvsö (c):

Fru talman! När jag anmälde mig till denna debatt för ett par dagar sedan avsåg jag alt kommentera några yrkanden i de motioner som föreligger till behandling i näringsutskotteis betänkande nr 54. När jag nu hade luren att bli placerad så här i anslutning till denna interpellationsdebatt vill jag gärna haka på den, därför all de frågor som där berörs till stor del sammanfaller med vad jag tänkt säga.

Del kan inte ha undgått någon, och det har veriflerats i debatten tidigare i dag i flera sammanhang, alt det råder stor oro bland de mindre och medelstora förelagen på grund av de växande problem de har atl arbeta med. Del är möjligl all de opinionsyttringar som har gjorts ibland har hafl vissa övertoner, men jag tror att man ändå måste ta den här debatten på allvar. I grunden ligger det här en allvarlig oro för framtiden. Del är också känt alt man, för att bli hörd, ibland kanske måsle la till överord. Om industriministern och vi andra för en seriös debatt kring vikliga frågor här i kammaren uppmärksammas det ganska litet i massmedia. Men kan man dra ihop 2 000 företagare till ett och samma ställe på en ort i landet blir det någonting som uppmärksammas. Det är klart att man måste räkna med realiteter - och ett sådant här sammandrag kan möjligen ge vissa övertoner. Del innebär inle att man skall bortse från den opinion som ligger bakom dessa meningsyttringar som förekommit på olika håll i landet.

Del har sagts i debatten här att man måsle ha något konkret att peka

133

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

134

på, och jag vill därför i några punkter ta upp konkreta anledningar till den oro man möter i dag bland företagen. De har också delvis berörts tidigare i debatlen.

För det första gäller det den ökande mängden av pålagor och bestämmelser samt blanketter och uppgifler som skall lämnas in. Den mindre företagaren är ofta en person som själv måste behärska hela företags-området. Det är ganska lätt att tänka sig vilka svårigheter det innebär för denne att tillsammans med sin produktiva insats i ständigt ökande omfattning tvingas ta hand om alla dessa uppgifter, och alt läsa in de bestämmelser som kommer till nästan dagligen och som berör hans förelag.

För del andra måste småföretagaren ständigt vara vaksam, så att han handlar rätt och inte bryter mot dessa lagar och förordningar, som stiftas i mycket snabb takt. Han riskerar annars att hell plötsligt bli en brottsling och, som någon sagt, slå med ena benet i fängelset. Det är faktiskt realiteter. Om man inte hinner sätta sig in i de lagar som stiftas, kan det hända att man helt utan avsikt råkar göra ett sådant misstag. Della innebär en press på företagen i dag som inte är ringa.

För det tredje är det kravet på lönsamhet. Kostnaderna ökar i snabb takt, inle minst för arbetskraften. Och man måste hänga med i den lekniska utvecklingen. Företagaren frågar sig om han skall kunna klara sin ekonomi och hinna med i ulvecklingen.

Allt detta tillsammans gör att småföretagaren känner det som om grundvalarna för företagsamheten börjar skaka. Han frågar sig: Orkar jag allt detla? Har den mindre företagsamheten någon framtid? Den frågan är relevant, och jag tror att industriministern har mött den många gånger på de resor han gjort ute i landet. Denna utveckling, som i viss mån tvingas fram men som regeringen i hög grad har bidragit till, lägger en ökande press på företagsamheten. Den mindre företagsamhetens arbetsförutsättningar och möjligheter att överleva förändras på ett sådanl sätt atl del är nödvändigl alt verkligen på allvar la upp delta problem till prövning. Regeringen har inle visat tillräckligt intresse för dessa frågor.

I hög grad riktas denna kritik mol regeringen. Det är i första hand den som är ansvarig för de förändringar som sker i samhället, som slår bakom nya skatter och inte minst deras fördelning. De mindre företagen drabbas ju i allmänhet hårdare av de skatter det här är fråga om. Del är regeringen som är ansvarig för nya lagar och som kräver fler uppgifter av olika slag. En opinionsundersökning bland företagare i höstas visade atl 67 96 av de tillfrågade tyckte att regeringens inställning till dem hade försämrats. Endast 4 96 av de tillfrågade i denna SIFO-undersökning tyckte att regeringens inställning hade förbättrats.

De opinionsyttringar jag här berört - som enligt min mening har konkret bakgrund - har i många fall avfärdats av socialdemokraterna. Man har kallat dem borgerlig propaganda, menat att de ger en vrångbild av verksamheten eller, som här i dag, använt benämningen floskler. Jag tror att en sådan inställning straffar sig. Man kan inte föra debatten

på det planet utan måste gripa sig an problemen och försöka göra någonting åt dem.

Herr Rasks interpellation var därför välgörande. Han tog upp en rad problem. Om man inte hade sett interpellantens namn, skulle man ha kunnat tro att frågorna ställts av en centerpartist.

Han tar upp frågor som vi fört fram här tidigare, sådana som anledningen lill de ökande företagsförsäljningarna, hur strukturen är inom de små och medelstora företagen och om den håller på att märkbart förändras, frågor som generationsskiftesproblematiken, bristen på riskvilligt kapital vid utbyggnad och expansion, svårigheter när det gäller att bygga upp en exportorganisation, otillräckliga personella och ekonomiska resurser för produktutvecklingsarbete.

Han tar vidare upp hur denna utveckling - som han tror är realistisk - inverkar på såväl samhället som den anställde och framför allt på konsumenten. Han menar att utvecklingen är oroande. Det är precis vad vi har anfört i vår motion nr 2122.

Jag lycker det är glädjande att han tar upp dessa frågor. Jag vet att det inte bara är herr Rask som känner det så; alla som har kontakt med verkligheten hyser liknande farhågor.

Det kan noteras att industriministerns svar på interpellationen är en lovsång till den mindre företagsamheten. Jag tror att industriministern känner varmt för denna företagssektor, eftersom han har rest omkring många varv ute i landel och träffat många förelagare. Jag är också övertygad om hans ärliga mening när han redovisar betydelsen av den här företagssektorn och säger att man måste göra något åt den. Men det är skillnad mellan att tala och att handla. Jag tycker inte att regeringens handlingssätt rimmar med det svar som industriministern har lämnat på herr Rasks interpellation.

Det sägs i svarel att de redovisade företagsförsäljningarna inle alls är av den storlek som här har påståtts. Industriministern menar att det väger ganska jämnt mellan nyetablering och nedläggning, och det skulle således inte vara någon fara å färde. I del avseendet är industriministern ganska ljum. Han har själv i sitt svar redovisat trenden för företagsförsäljningarna i börian på 1970-talet och den är stigande. Om man går tillbaka lill 1960-lalel kan man finna andra exempel. Industriens utredningsinstitut har uppgifter på hur försäljningar och nedläggningar av företag har överstigit nyetableringar mot slutet av 1960-talet. De rapporter vi har fått från dem som arbetar med de undersökningar som skall komma till hösten visar också atl 1975 är ett svårare år än 1974 när del gäller nedläggningar. Det är alltså inget Ivivel om atl nedläggningstrenden fortsätter.

Men hur många företagare har velat sälja sin rörelse och inle funnit köpare? Det är en allvarlig fråga i delta sammanhang. För att en företagsförsäljning skall komma till stånd och registreras måste det ju finnas en köpare, men jag vet att många företagare har velat sälja företaget och inle funnit någon köpare. De som funnit köpare har varit ägare till

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

135

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

136

bra företag, till de aktiva företagen.

Industriministern säger i sitt svar att en anledning till många försäljningar är all köparen har erbjudit ett myckel bra pris. Ja, visst har det hänt när det har varit ett attraktivt företag. Men detta är också en stor risk, eftersom försäljningen dels kan innebära att det så småningom blir en konkurrent mindre, vilkel föranleder högt pris, dels kan medföra nedläggningar på sikt. Oron för detta delar jag med herr Rask.

Vi står således inför en allvarlig situation, och jag tycker därför att industriministern har tagit alltför lätt på problemet. Reservationen 9, som vi sedan kommer att rösta om, har fog för sig; den ger uttryck för en högre ambitionsnivå för att lösa det här problemet.

I svaret räknar man upp en rad åigärder som samhällel har vidtagit. Där nämns bl. a. lokaliseringsstöd. Man måste då komma ihåg att de 2 200 milj. kr. i lokaliseringsstöd som del talas om mestadels utgörs av lån. Det är bara 700 milj. kr. som är bidrag. Men lån kan man ju också få på annat sätt. I och för sig är det naturligtvis bra att lånen ställs till förfogande, men tar man in pengar från den allmänna marknaden måste man ju också se till atl de pengarna placeras - det är en naturlig följd. Det är endast ungefär 60 milj. kr. per år som har utgått i bidrag. Dessutom är att märka att dessa pengar är lokaliseringsbidrag som har utgått till företag i de områden där man av olika skäl har sämre möjligheter att driva verksamhet. Men hur är det med företagen i stort? De får inte del av lokaliseringsstödet. Så det är fel att ta delta som intäkt för att det har gjorts så mycket.

Sedan räknar man i svaret upp ytterligare en del åigärder - ökade resurser till företagarföreningarna, decentralisering av beslutsrätten, stöd till marknadsföring osv. Det är bra. Men detta är frågor som vi drivit länge - varje år har vi t. ex. föreslagit all företagarföreningarna skulle få större resurser. Och hela tiden då del har gällt sådana här frågor är del som om man fått dra fram förbättringarna med lång. Det har varit ett ständigt motstånd, endast steg för steg har socialdemokraterna gått med på förbättringar. Så är det verkliga förhållandet.

Tag t. ex. den skattefråga som nu diskuterats så mycket - förslaget om att ändra egenföretagarnas avgiftsbeskattning, där det alltså tagits avgifter på avgifter. När beskattningen lagts om så att de anställda inte själva betalar socialförsäkringsavgifierna utan de tas ut via arbetsgivaravgiften har det uppstått problem med systemet med avgifter på avgifter för egenförelagarna. Problemet påtalades ju redan för ett år sedan. Regeringen var snabb alt göra ändringar i den del som gällde uppdragsinkomster för anställda, men varför log man inget initiativ här'.' Det väcktes motioner, och de hänfördes till en utredning som inte orkade arbeta med dem. Först när del blev en verkligt allmän debatt gjordes det någonting. Det är ett exempel på hur regeringen nonchalerat egenföretagarnas och de mindre företagarnas krav på åigärder i det här avseendet.

Tag vidare som exempel dessa 1 500 miljoner till Statsföretag eller

500 miljoner lill de börsnoterade företagen från fjärde AP-fonden. Det är åtgärder som vi gått med på men som inte motsvaras av åtgärder för de mindre företagen i tillnärmelsevis samma omfattning. Och vi vet

- det framgår även av interpellationssvaret - att en tredjedel eller mer
av de anställda inom industrin sysselsätts i de mindre företagen. Här
finns det alltså ett område som inte uppmärksammats tillräckligt och
där stimulansåtgärder skulle vara effektiva.

Vi måste komma överens om åtgärder för att lösa de problem som aktualiseras ifrån många olika håll när det gäller de mindre och medelstora företagen. Situationen är nu sådan att det krävs åtgärder - inte bara för företagarnas egen skull utan därför atl sysselsättningen, liksom också ekonomin, är så starkt beroende av denna företagssektor. Vi måste få en näringspolitik som tillvaratar möjligheterna till expansion hos alla företag, inle bara de stora utan även de mindre. Om riksdagen bifaller de reservationer som har framlagts i det ärende som vi snart kommer alt rösta om skulle det visa en ambition bl. a. att skapa en långsiktig trygghet för de mindre förelagen. Riksdagen bör alltså uttala att vi vill trygga de mindre företagens fortbestånd. Jag tror att det skulle vara stimulerande för den mindre företagsamheten om den finge ell sådant uttalande.

Till sist vill jag säga något om industriella utvecklingscentra, som berörts här i utskottsbetänkandet och där jag är motionär. Den utredning som skett har gjorts av industriverket och berör utvärderingen av lUC i Skellefteå. Utredningen har skett på direktiv av regeringen, och den avslutades 1975. Nu pågår alltså ingen utredning. Och jag är litet besviken på utskottet - liksom herr Rask, men han har ju kunnat påverka utskottet

- därför att det inte uttalat t. ex. alt regeringen nu bör sätta i gång en
beredning av denna uiredning och de remissvar som jag förmodar är
infordrade.

Min fråga till industriministern blir då: Är industriministern beredd att ge direktiv till en ny uiredning att företa den beredning av erfarenheterna i nuläget som erfordras för att gå vidare med industriella uivecklingscentra? För min del är jag övertygad om att detta är en väg att stödja den mindre och medelstora företagsamheten. Det är ju många motioner som har väckts om dessa centra - nio stycken tror jag - och det blir väl en senare fråga när vi får tävla om vem som skall få det första och det andra. Men det vikliga är nu att man kommer i gång med en utvärdering av den här verksamheien.

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

Hen PETTERSSON i Västerås (vpk):

Fru talman! Vi har avstått från att göra dagens debatt i anledning av näringsulskoltets betänkanden nr 53 och 54 lill någol av en remissdebatt om arbetsmarknadspolitik och sysselsättningspolitik i stort. Sådana inslag här får väl stå för vederbörande själva. Det är ju bekant för alla att vi står mitt uppe i en valrörelse, och självfallet utnyttjar då de borgeriiga partierna varje chans alt propagera för borgerlighetens ambitioner

137

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

138

över huvud laget alt skapa sysselsättning åt alla, som del så vackert heter. Men det är ändå så att det kapitalistiska samhälle som vi lever i har spelat ut sin roll. Man kan inte längre tillfredsställa människornas mest elementära behov - rätten till arbete. Jag tror att man får bedöma dagens tidigare debatt från det borgeriiga hållet med hänsyn därtill.

Nu, fru talman, lill mitt egentliga ärende.

I näringsutskotteis belänkande nr 54 behandlas vår motion 642, angående fackföreningars inflytande på förelagsformer och etableringsrätt m. m. Vi har i vårt land tusentals arbetsplatser där kollektivavtal saknas, och i många fall regleras där anställningen genom särskilda avtal mellan den enskilde och företaget. Detta innebär atl del flnns ett otal arbetsplatser där inga kollektivavtal upprättas. Många lönarbetare ställs därför hell eller delvis utanför de mellan LO och SAF ingångna trygghetsavtalen. 1 de fall där särskilda avtal mellan den enskilde och företaget över huvud taget finns, avviker dessa från de kollektivavtal som i övrigt gäller för branschen - och då i negativ riktning för den anställde. Det betyder sämre anställningsförmåner än om kollektivavtalet för branschen skulle ha varit gällande.

Det är exempelvis inle ovanligt att en stor del av lönen betalas ut som traktamenten. Den anställde betalar då följaktligen ingen stats- och kommunalskatt på en del av den egentliga inkomsten. Företagaren slipper i sin tur undan både arbetsgivaravgifter och sociala kostnader för den anställde. Den anställde får, förutom all han är i avsaknad av trygghetsförsäkring, en väsentligt lägre pensionsgrundande inkomst och därmed mindre ATP vid pensioneringen. Del flnns också s. k. företagare som är ännu mindre nogräknade och "anställer" arbetare genom uppdragsåtagande, vilket innebär alt de som utför arbelet inte har någon anställning utan har åtagit sig att utföra ett visst arbete mot en viss ersättning. Arbetaren i fråga blir då egen företagare eller, som det heter, underentreprenör. I sådana fall ges självfallet större möjligheter lill skatteflykt. Den egentlige företagaren går helt fri från sociala förpliktelser gentemot den som utfört arbetet åt honom.

Del flnns, fru talman, en rad exempel som kan tas från byggnadsbranschen, varven och andra branscher. Bleck- och plåtslagareförbundet krävde i en skrivelse till socialministern förra året all en sanering skulle genomföras inom ifrågavarande bransch. Förbundet påpekade att det fanns alldeles för många dåliga arbetsmiljöer för medlemmarna och gav exempel på alt många plåtslagares arbetsställningar var likadana nu som för exempelvis hundra år sedan. 1 sin skrivelse krävde förbundet också etableringskontroll.

Det handlar alltså om många arbetare som ställs utanför trygghetsavtalen, många arbetare som står på arbetsplatser där skyddsarbetet är hell eller delvis obefintligt. Det handlar om atl dessa förhållanden skapar stora sociala problem. En arbetare som drabbas av sjukdom, skada eller yrkessjukdom har i regel ett ytterst bräckligt skydd. Ansvaret övervältras på samhällel som tvingas träda in med ekonomiskt stöd i olika former.

För både myndigheter och fackliga organisationer är det under nu rådande förhållanden väldigt svårt att komma till rätta med dessa problem och missförhållanden som råder på den svenska arbetsmarknaden.

I tidningen Arbetsmiljö nr 3 1976 konstaterar man i en uppmärksammad artikel att över 3 miljoner arbetare - dvs. anställda - är med i de irygghelsförsäkringar som finns på arbetsmarknaden. Och eftersom vi enligt arbetskraftsundersökningar har 3,6-3,7 miljoner anställda, så finns det över 600 000 människor som slår utanför trygghetsförsäkringar vid yrkesskador och andra försäkringar som bygger på att man har avtal på arbetsplatsen.

I denna grupp finns det givetvis många som inte inser värdet av att vara fackligt organiserad. Men man kan inte enbart angripa problemet genom alt kritisera dem som ställt sig utanför och därmed försatt sig i en sådan här situation. Vi måste ju se det faktum att det råder nära nog anarki inom svensk företagsamhet, särskilt inom den privata sektorn. Företagsformerna är mångskiftande. En del företagsformer är helt förkastliga och utgör ett allvarligt hinder för att skapa ordning på arbetsmarknaden.

Vi anser atl en förutsättning för att företag inom en bransch skall få klartecken måste vara att det finns ett behov av ytterligare företag. Det måste enligt vår mening klart framgå att arbetsförhållandena är fullt godtagbara för dem som skall arbeta där. Vidare anser vi att fackföreningsrörelsen måste få ett avgörande inflytande i dessa frågor. Ingen kan väl bättre än facket inom resp. bransch avgöra om företaget behövs och om arbetsförhållandena är godtagbara.

Herr Svanberg sade i sitt anförande alt det flnns utredningar som dokumenterar detta problem, och med hänvisning till all man inom regeringskansliet ser på problemen flnner utskottel ingen anledning till åtgärd. Men låt mig då ställa frågan: Hur långt har man kommit, vad görs och vad kan vi förvänta oss när det gäller att sanera den här verksamheten?

Vi menar att för att man skall komma till rätta med dessa problem behövs en verklig upprensning som syflar till atl förhållandena skyndsamt ändras. Från vänsterpartiet kommunisternas sida anser vi att förslag till väsentlig skärpning av etableringsrätten måsle läggas fram för beslut. Vi kräver därför en skyndsam utredning av frågan om företagsformerna och etableringsrätten, varvid lönlagarnas och deras fackliga organisationers intressen och inflytande skall säkerställas. Vi hemställer också om skyndsamt utarbetande av förslag, innebärande att som villkor för etablering ställs skyldighet att tillämpa gällande kollektivavtal inom ifrågavarande bransch.

Med detla yrkar jag, fru talman, bifall lill reservationen 7 vid näringsulskoltets betänkande nr 54.

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

Hen ALSÉN (s):

Fru talman! I näringsutskottets betänkande 1975/76:54 har utskottet

139

Nr 140               behandlat motionen 1747, som föreslår en utredning av kooperationens

Fredaeen den      slällning i näringslivet. Motionen har väckts av några kooperativt in-

28 mai 1976        tresserade och engagerade socialdemokrater. I anslutning till utskottets

---------------    skrivning i denna fråga vill jag anföra några synpunkter och börjar då

Näringspolitiken        med motivet för motionen.

Den kooperativa förelagsformen har enligl min mening inle uppmärksammats tillräckligt i vårt land. I diskussionen om den framlida näringspolitiken nämns sällan kooperationen. Ändå är den en företagsform som har speciella förutsättningar och möjligheter atl bidra till en näringspolitik i vid mening, som bygger på kraven full sysselsättning, trygg-hel för de anställda, insyn och inflytande över produktionen för löntagare och konsumenter.

Det finns en tendens i dag alt betrakta alla företag i samhället utifrån en enda mall - det privatägda aktiebolaget. Denna syn präglar del mesia som rör förelag och företagande - allt från läromedel i skolan till lagstiftning om ekonomi och näringsliv. Detta anser jag vara en svaghet, som ur samhällels synvinkel måsle vara otillfredsställande. Den kooperativa företagsformen borde för samhällel, inte minst med den nuvarande utvecklingen mot ökad demokratisering av det ekonomiska livet, vara intressant. Kooperationen borde också, med sin inriklning på behovshushållning och allmännytta, vara ett vikligt alternativ till förelagande grundat på vinstintresse.

Så några ord om kooperationens folkliga förankring. De kooperativa företagsformerna finns som alla vet i dag i de flesta länder i världen. De har uppstått och utvecklats därför att många människor funnit, att kooperationen är en ändamålsenlig företagsform för alt ge människorna själva möjlighet atl påverka sina egna ekonomiska och sociala livsvillkor. Därför har kooperationen också en bred folklig förankring över hela världen.

Många av de nya uppväxande länderna i Afrika och i andra världsdelar har visal stort intresse för olika former av kooperativa lösningar. Kooperationen betraktar man som ett viktigt inslag i utvecklingen av det ekonomiska livet - för folket och genom folket.

Vårt land har genom kooperationen och SIDA verksamt bidragit lill den kooperativa utvecklingen i Afrika och Asien men också i Latinamerika. 1 det här sammanhanget är det inircssani atl konstatera all många länder, inte minst i den s. k. tredje världen, ser kooperationen i vårl land som framgångsrik och mönsterbildande. Del tycks rent av som om den svenska kooperationen i vår lid har påverkat näringsliv och ekonomi mer i andra länder än här hemma.

Att u-länderna söker kooperativa lösningar för sin utveckling är inte

förvånande. För länder och folk som levat under kolonialism och förtryck

är kooperationen en naturlig väg för utveckling av ekonomi och folkstyre.

De kooperativa företagsformerna vilar i grunden på den demokratiska

huvudprincipen - en medlem, en röst. Detta inflytande är oberoende

140                   av kapitalinsats. De principerna bygger huvudsakligen på ett kollektivt

ägande, och de har en allmännyttig inriktning. De är inrättade för att tjäna folkflertalet, inte för alt ge vinst åt del kapitalägande fåtalet. Detla beskrivs bra i det gamla slagordet från Konsum: "Ej tjäna på andra -men tjäna varandra."

Jag har här angetl några grunder för kooperationen som är vikliga när man skiljer kooperationen från andra företagsformer. Man måste dra en klar gräns mellan vad man kan kalla äkta kooperation och skenbar. Inle minst mol bakgrund av all det finns olika former av sammanslutningar som uppträder som eller ger sken av alt vara kooperativa. Vid granskning visar de sig många gånger vara sammanslutningar av enskilda företag med vinstintresset som grund. Även om sådana organisationer kallar sig kooperativa är de ingenting annat än en form av irusibildning.

Med utgångspunkt i den kooperativa ideologin är det för oss kooperatörer inte svårt att avgöra skillnaderna mellan olika former av kooperation. Från samhällets synpunkt måste det dock vara angeläget all få fram klarläggande definitioner för kooperativ verksamhet. Samhällets bedömning av kooperationens roll i näringslivet och de förutsättningar som behövs för dess utveckling underlättas av klarare gränslinjer mellan äkta kooperation och skenbart kooperativa organisationer.

Jag vill sedan med några ord ta upp frågan om den kooperativa sektorn i vårl land.

Kooperationen har gamla anor i Sverige. Den har sina rötter i 1800-talet. Stadigt har den utvecklats till en viktig del av näringsliv och ekonomi.

Kooperationen har i Sverige liksom i många andra länder utvecklats efler två huvudlinjer. Den ena är den konsumentkooperaliva, som har till syfle alt främja medlemmarnas konsumentintressen på ett allmännyttigt sätt. Den andra är den producentkooperativa - i Sverige så gott som uteslutande jordbrukskooperaiionen - som har till huvudsyfte att främja jordbrukarnas producentintressen.

Den konsumentkooperativa delen har utvecklats i ett antal självständiga grenar för olika delar av konsumentområdel: den allmänna konsumentkooperationen, dvs. KF och konsumentföreningarna, bostadsko-operationen, försäkringskooperationen, oljekooperationen och begravningsföreningarna.

Totalt omfattar i dag den kooperativa sektorn i vårl land faktiskt mer än två miljoner medlemmar och ca 150 000 anställda. Den årliga omsättningen uppgår lill nära 50 miljarder kronor, vilkel motsvarar nära en femtedel av bruilonationalprodukten.

Den kooperativa sektorn har gjort omvittnade allmännyttiga insatser på del sociala och ekonomiska områdel. 1 många fall har också kooperationens olika grenar gått före med prakiiska handlingar och med opinionsskapande idéer, som sedan har blivit väsentliga inslag i olika delar av samhället och människornas välfärd. Kooperationen i sin rena form är ekonomisk demokrati. Under mer än 100 år har människorna genom kooperationen kunnat förena en demokratisk förvaltning med en effektiv affärsverksamhet.

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

141

Nr 140                 Jag vill sedan nämna någol om kooperationen och näringslivet.

Fredaeen den        °  tidigare sade har kooperationen som företagsform speciella

28 mai 1976        egenskaper och förutsättningar som från samhällets sida bör vara in-

_____________ tressanta när det gäller den framtida näringspolitiken. Inte minst gäller

Näringspolitiken detta mol bakgrund av den nuvarande starka inriktningen på demokratisering av det ekonomiska livet. Kooperationen löser förvisso inle alla problem, men den är ett medel för demokratisering med en viktig roll i en framtida ekonomisk demokrati.

Då kan man fråga sig vilka uppgifter inom näringspolitiken som kooperationen är särskilt lämpad för. Jag vill lämna några exempel sedda ur samhälleligt perspektiv.

Det första skulle jag vilja förse med följande rubrik: Kooperationen ger samhällel insyn i pris- och kostnadsförhållanden.

Genom att effektivisera sin påverkan på marknaden fungerar kooperationen som ett korrektiv samtidigt som den ger samhället erfarenheter och kunskap genom sin egen verksamhet.

Den senare aspekten ökar i betydelse med internationaliseringen och sammanslagningen av förelag. Samhället stängs ofta ute från de transaktioner som kan ske inom företagen. Kooperationen med sin breda folkliga förankring kan spela en viktig roll i det här sammanhanget för att tillgodose allmännyttan.

Med mitt andra exempel vill jag peka på att kooperationen kan bidra till den fulla sysselsättningen.

Det flnns många områden där kooperationen skulle kunna bidra till den fulla sysselsättningen, men jag vill bara ge ett exempel som främst gäller konsumentkooperationen.

En stor del av landets sysselsättning flnns i dag i mindre och medelstora företag - det har vi ingående hört skildras i den här kammardebatten. På många håll erbjuder dessa förelag de enda arbetstillfällen som flnns och en hel bygd kan vara beroende av ett enda förelags ulveckling och situation. Ell vanligl problem för förelag av della slag är marknadsföring och produktutveckling. Inte sällan orsakar brist på de här resurserna ekonomiska problem så att företagen går omkull. Denna situation skapar otrygghet förde anställda. Konsumentkooperationen haren utbyggd distributionsapparat och goda konsumentkontakter. Därför borde, som jag ser det, konsumentkooperationen från sysselsättningssynpunkt användas mera planmässigt för underleverantörslösningar som kan ge grund för en näringspolitik för full och geograflskt spridd sysselsättning.

Än intressantare för samhället blir en sådan modell allteftersom mindre och medelstora företag kan komma att överläs av anställda och utvecklas till kanske i vissa fall arbetarkooperativa företag.

Jag vill för det tredje peka på att kooperationen ger folket inflytande över ekonomin. Kooperationen är en skola för demokrati. Den är också en praktisk tillämpning av ekonomisk demokrati.

Kooperationen ger breda grupper i samhällel möjlighet att delta i och
142                   få inflytande över och ansvar för de företag som medlemmarna skapat

med gemensamma resurser. Kooperationen är skapad av och för folkel som ett uttryck för dess uppfattning om det ekonomiska livet.

Sedan några ord om kooperationen i samhällel mera allmänt.

Kooperationen är, sedd från människornas synpunkt, allmännyttig. Den kan bl. a. fullgöra vissa funktioner inom samhällels näringspolitik. Men samhället har också skapat vissa förutsättningar för kooperativ verksamhet, bl. a. genom lagen om ekonomiska föreningar.

Vår nuvarande lagstiflning för kooperationen, dvs. lagen om ekonomiska föreningar, antogs år 1951 och det kan vara dags för en översyn. Utvecklingen har gett nya förutsättningar för kooperationen i samhället. Den allmännytta kooperationen företräder bör beaktas vid en sådan översyn.

Det bör vara intressant att studera andra länders lagstiftning på det ekonomiska området. 1 många länder finns det i dag kooperativ lagstiftning som kan lämna värdefulla perspektiv på de ramar samhället ger kooperationen.

Jag vill så sammanfalla de här synpunkterna.

Den interna debatten inom konsumentkooperationen handlar i dag om hur den skall utvecklas i framtiden. Under hela 1970-talet har vi ägnat oss åt en självprövning och kritisk granskning av vår verksamhet. Under de senaste två åren har medlemmarna runt om i landet deltagit i utformningen av ett konsumentkooperativt handlingsprogram. Efler en intensiv remissomgång kommer handlingsprogrammet att fastställas på KF:s stämma om några dagar. Vi vet nu klart vad vi vill åstadkomma i framtiden.

På många områden inom konsumentkooperationen har initiativ till ökat samarbete tagits. Förra året bildades t. ex. Kooperativa institutet - ett gemensamt organ för samarbete, opinionsbildning och forskning mellan konsumentkooperativa organisationer. I höst kommer KF:s andra konsumentkongress att hållas i samarbete med närstående organisationer. Kongressen skall behandla den konsumentägda sektorns roll i samhället. Vi gör alltså en hel del för att stärka vår ställning.

Men vi anser att samhället från sina utgångspunkter måste visa hur man släller sig till kooperationen och dess funktion i samhällel. Kooperationen har sådana egenskaper, möjligheter och förutsätiningar all del från samhällets synpunkt måste vara väl motiverat med en genomlysning av förhållandet mellan kooperation och samhällsutveckling. Sett från näringspolitiska synpunkter, från konsumentsynpunkter och från demokratiska synpunkter kan kooperationen bli ett framtida alternativ till privatekonomisk makt och byråkrati.

Men en genomlysning av förhållandel samhälle - kooperation måste ovillkorligen - och jag stryker under det - beakta kooperationens självständighet och oberoende. De kooperativa hörnstenarna får inte rubbas. Men en fri och självständig kooperation har ett ansvar mot samhälle, löntagare och konsumenter. Demokratisk förvaltning, inriktning på behovshushållning, kollektivt ägande, bred folklig förankring och öppet

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

143

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

medlemskap är en garanti för att kooperationen inte kan missbruka sin makt och det förtroende samhället visar.

Jag vill uttrycka min förhoppning att en från samhällels synpunkt noggrann prövning av kooperationen kommer att leda till att samhället skapar förutsättningar för en ännu snabbare kooperativ utveckling, en utveckling som jag är övertygad om kommer att vara lill gagn för samhället - för folkflertalet.

Fru talman! När jag nu ber att få yrka bifall till utskottels förslag vad avser motionen 1747 måste jag beklaga atl moderata samlingspartiets och folkpartiels representanter i utskottet reserverat sig och således motsätter sig en utredning om kooperationens ställning i näringslivet.

I detta anförande instämde herrar Lindkvist, Blomkvist och Sundgren (samtliga s).

144

Hen OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Fru talman! Det finns ingen motsättning mellan stora och små företag, sade industriministern omedelbart före middagen. De är beroende av varandra, fortsatte han. Det skulle alltså vara skälet till att det saknades motsättningar. Nu finns det ju, i synnerhet i en marknadsekonomi så som den fungerar, både starka och svaga företag och det råder inget tvivel om hur företagarna själva ofta uppfattar den här situationen. Jag kan nöja mig med atl hänvisa till en opinionspejling som gjordes av Veckans Affärer under förra hösten, där det mycket klart framgick att de små företagen starkt ogillade de storas växande makt i det svenska samhällel.

Jag tror inte att man bör svänga sådana här generella formuleringar omkring sig, för del finns naturligtvis motsättningar också i del här fallet.

Jag skall i övrigi inle kommentera vad industriministern sade, även om en del av detla nog borde kommenteras. Jag skall hålla mig lill ell par av reservationerna, främst lill reservationen 9 vid näringsutskotteis betänkande nr 54. Den reservationen gäller en utredning röfande mindre och medelstora företags situation, inte minst i förhållande lill de stora. Jag och några kamrater från centerpartiet har väckt en motion i den frågan.

I dag har mycket av debatten kretsat just kring frågan hur de mindre och medelstora företagen egentligen har det, och det har framgått att det är svårt atl i alla stycken få fram riktigt lillföriiilig information. Det är inle så konstigt, eftersom detla är eu mycket komplicerat område och situationen är olika i olika företag.

Låt mig ta upp några saker som jag tycker lalar så starkt för de mindre och medelstora företagen alt del egentligen inte borde råda delade politiska uppfattningar på detta område i något avseende, skäl som talar för de mindre och medelstora företagen ur hela samhällets synpunkt.

1. De mindre och medelstora företagen har mycket goda förutsättningar att stå emot konjunkturförändringarna. På grund av den variation

de ger på den lokala och regionala arbetsmarknaden drabbas inte alla företag på en gång. Gnosjöområdet i Småland brukar nämnas som exempel, och det är ingen tillfällighet. Del är där man söker arbetskraft även när konjunkturen är svag i övriga delar av landet. Det borde vara självklart all dra lärdom av detta.

2.    De mindre och medelstora företagen är dessutom en förutsättning för de mindre orterna. I och för sig gäller detsamma om produktionsenheter, dvs. delar av större företag. Vi vill dessutom att de lokala arbetsmarknaderna skall medge valmöjligheter. För den som söker jobb måste därför den mindre ortens näringsliv vara varierat, innehålla olika branscher och olika arbetsplatser.

3.    Många små företag inom en och samma bransch eller sektor ökar förutsättningarna för en fungerande konkurrens på varu- och tjänstemarknaderna till konsumenternas fördel.

4.    Eftersom de stora förelagen och kapitalkoncentrationen på ett fåtal händer också innebär maktkoncentration och uppenbara risker för maktmissbruk, så krävs del en omfattande småföretagsamhet för att motverka koncentrationens nackdelar. Många småföretag är en förutsättning för ett decentraliserat näringsliv.

5.    Liksom i samhället i övrigt har de som är verksamma i de mindre företagen större möjligheter till överblick över företaget, dess produktion och utveckling. Man får helt enkelt en bättre besluts- och informations-situation i dessa mindre enheter i näringslivet lika väl som i samhällets beslutsenheter. Förutsättningarna för demokratin förbättras.

Bara dessa fem punkter, valda just med hänsyn till det allmänna samhällsintresset, borde vara tillräckliga för att vi alla skulle vara överens om att särskilt främja de mindre och medelstora företagen, vilket är syftet med den motion som vi har väckt och som följs upp i reservationen 9.

Det finns naturligtvis mycket mer att säga om de mindre företagens fördelar i förhållande till storföretagen. Jag har bara nämnt dessa fem skäl som exempel. De ger emellertid, jag vill understryka det, en bild av småförelagens fördelar från hela samhällets synpunkt.

Del räcker inte att bara konstalera all vi har ett decentraliserat ekonomiskt system; om beslulsenhelerna blir större och färre innebär del en förändring till det sämre. För oss motionärer är det ganska självklart alt insikten om de mindre företagens fördelar från hela samhällets synpunkt bör leda till att dessa företag främjas och inte missgynnas, låt vara att ell avskaffande av diskrimineringen är förslahandsuppgiften.

När ulskotlsmajoriteten närmare skall bygga under sitt avstyrkande av moiionen 1975/76:1785 börjar man med en lång uppräkning av allt utredningsarbete som pågår i linje med motionens krav. 1 övrigi hänvisar man lill vad industriverket kan komma alt göra. Därmed skulle mo-lionskraven, skriver utskottsmajoriteten, i allt väsentligt vara tillgodosedda.

Jag noterar med tillfredsställelse att utskottsmajoriteten har bytt ut-

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

145

10 Riksdagens protokoll 1975/76:139-140

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

146

tryckssäll sedan en motsvarande molion om avskaffande av diskrimineringen av de mindre och medelstora företagen behandlades åren 1973, 1974 och 1975. Då talade man om att "bestämt avvisa" tankar om diskriminering. Åtgärder i enlighet med motionens syfte var då uteslutna, fränisi när del gälide all särskilt främja de mindre och medelstora företagen men också när det gällde atl avskaffa diskriminering av denna slorleksgrupp.

Del kan inte hjälpas atl årets utskottsbetänkande verkar som ett, låt vara begränsat och senkommet men ändå erkännande av att ett utredningsarbete om de mindre och medelstora företagen har varit och är nödvändigl. Det hade varit bra om det erkännandet hade kommit 1973 i stället. Jag noterar också att folkpartiet och moderaterna i reservationen har slutit upp kring det synsätt som centerpartiet har givit uttryck åt under åren 1973-1975, atl "de mindre och medelstora företagen i många avseenden kan anses missgynnade". Genom denna uppslutning kan det också bli riksdagens beslut att utreda detta missgynnande - eller diskriminering, som vi motionärer har kallat det.

Låt mig avslutningsvis säga några ord om reservationen 14 om regionala utvecklingsbanker.

Det flnns naturligtvis ett nära samband mellan näringspolitik och regionalpolitik. Därför kunde motionen'1975/76:1784 från ett antal centerpartister lika väl ha behandlats i ett regionalpolitiskt sammanhang. Kapital- och kreditmarknader är inte särskilt lätta att regionalisera. Det är tekniskt svårt och skulle leda lill byråkratisering, om man försökte sig på det. I Nordnorge har dock sedan 1971 funnits en viss geografisk differentiering av kapital- och kreditmarknaderna genom att bankerna bl. a. åläggs vissa placeringsregler.

En annan väg atl slussa kapital till eftersatta områden är förslaget om regionala utvecklingsbanker. Del är givet att ett förverkligande av det förslagel kräver ett omfattande utredningsarbete. Ett antal regionalt verksamma utvecklingsbanker skulle ge bäitre möjligheter än de vi nu har alt styra samhällels kapitalresurser till de regionalpolitiskt viktiga stödområdena. Det finns många skäl för en sådan styrning av kapital-strömmarna. Mycket av kapilalflödena går i dag i koncentrationsfrämjande riktning dels genom marknadskrafternas verkan, dels genom politiska beslul. I det senare fallet tänker jag på bl. a. hur det riskvilliga kapitalet från fjärde AP-fonden går till börsnoterade industriförelag. Åter-lånen från AP-fonden är likaså storförelagsinriktade - det är storföretagen som i första hand kan utnyttja den låneformen. Obligationslånen inom näringslivet var under förra året, 29 miljarder, inga småbelopp direkt. Också de är storföretagsanknulna. De slora företagen flnns ofta på redan väl utbyggda orter, därför verkar de också i koncentrerande riktning.

En annan sida av saken gäller de restriktioner som då och då sätts in i överhettade konjunkturer. Men det är mycket sällsynt atl konjunkturen är överhettad inom stödområdet. Där har vi i stället en permanent lågkonjunktur, men företagen inom områdel drabbas ändå av restrik-

lionerna. Eu exempel som brukar användas i del här sammanhanget är de hårda kreditreslriklionerna 1969 som stoppade många investeringsplaner, främst för de mindre företagen, och som naturligtvis inte hade varit nödvändiga just i stödområdet.

Del behövs alltså mer än väl utvecklingsbanker som fungerar på grundval av regionalpoliliska bedömningar och som kan bli en ny kanal för slussning av AP-fondsmiljarderna. Det måste bli fråga om miljardbelopp för att del skall ha någon effekt.

Vi har något beskrivit hur vi tänkt oss uppgifterna för utvecklingsbankerna. Jag skall inte här trötta kammaren med att gå genom detta. Helt klarl är att de måsle vara starkt knutna till länens förtroendevalda församlingar, och i ett kommande länsdemokraiiskl system måste de ha en viktig uppgift. Dessutom bör naturligtvis representanter för arbetsmarknadsmyndigheterna, staten, fackföreningsrörelsen och näringslivet vara representerade i deras styrande organ.

Fru talman! Med detla yrkar jag bifall också till reservaiionen  14.

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

Hen HELLSTRÖM (s):

Fru talman! I motionen 435 diskuteras det samhällsproblem som följer av att konkursinstitutet ofta missbrukas i syfte att tillskansa sig illegala inkomster genom skaltebrotlslighet. Det kan gå till på det viset all ett företag låter bli atl betala in moms, arbetsgivaravgift och ibland också löner. Det går i konkurs, men företagaren blir inte personligt ansvarig för skulderna. Han kan obehindrat starta ett nytt företag och upprepa hela proceduren och tjäna slora pengar på den hanteringen. Det här är en verksamhet som synes ha utbretts och ökat de senaste åren.

Antalet konkurser har på en tioårsperiod tre- eller fyrdubblats. I en studie som industriverket har låtit göra visas atl gäldenärsbrottslighel skulle föreligga vid ungefär 40 till 50 % av fattigkonkurserna och i 40 96 av alla övriga konkurser. I remissbehandlingen av motionen 435 har några polismyndigheter uppskattat atl gäldenärsbrottsligheten i storstäderna t. o. m. kan vara större än 50 96.

Jag tycker att man skall se dessa siffror i samband med den debatt som har förts om småföretagens villkor. Det har ofta under vårens debatt förts fram statistik där man har pekat på att småföretagen lever under så hårda villkor ätt många av dem går i konkurs. Det visar sig emellertid alt en mycket slor del av konkurserna sker i spekulationssyfle. Just den form av illojal och illegal verksamhet som dessa företag bedriver är ett verkligt hot gentemot allvarligt arbelande och seriösa sniåföreiagare, som nalurligtvis har mycket svårt atl stå emot konkurrensen från illojala konkurrenter som inte betalar in vare sig skall eller andra avgifler, ibland inte ens löner. En sanering av den brottslighet, tyvärr ganska omfattande, som flnns på detta område skulle i hög grad vara ett stöd för de vanliga småförelagarna. Delta har också undersirukiis i den debatt om konkurserna som har förts under våren.

Den här konkursbrottsligheten förekommer i många branscher. Den

147

Nr 140                torde vara mest utbredd inom den byggnads- och annan entreprenörs-

Fredagen den      verksamhei som har debatterats myckel. Jagskall av tidsskäl inte närmare

28 mai 1976        '" P dem, bara nämna det kanske klassiska exemplet från Västsverige,

---------------    där en byggmästare under kortare tid än två år lyckades göra konkurs

Näringspolitiken        med 16 olika företag med stora skatteskulder.

Men problemet finns också på många andra håll. Det finns i hotell-och restaurangbranschen, det finns i städbranschen, del finns i tekobranschen, och det finns inte minst inom transportbranschen. Det är inte så länge sedan en ganska välkänd transporlfirma bylte namn, varefter företagaren gjorde konkurs med det okända bolagsnamnet för all sedan gå tillbaka till det väl inarbetade firmanamnet.

Sverige torde ha en av världens eller i varje fall Europas mest liberala lagstiftningar när del gäller jusl näringsfriheten. En rad bedömare hävdar atl mycket av den skaltebrotlslighet med konkurser som finns i Sverige i dag skulle vara omöjlig i länder som Västtyskland eller Österike, där man har hårda restriktioner gentemot dem som vill återkomma till företagande efler konkurser av det här spekulativa slaget.

1 motionen 435 föreslås att en företagare som har gått i konkurs inte automatiskt skall kunna påräkna att komma tillbaka som företagare. En form av mjuk auktorisation skulle krävas för den som vill komma tillbaka och bilda nytt förelag efter konkurs - alternativt utnyttja ett vilande bolag som vederbörande har. Man skulle då koppla ell sådant här institut till att också vara ett stöd för de allvarligi syftande småföretagare som har gått i konkurs därför atl de inte kunnai klara sig ekonomiskt. I systemet skulle kunna ingå konsulthjälp och uibildningssiöd till dessa förelagare.

Utskottet säger sig vilja avvakta ett regeringsförslag som förväntas komma under andra halvåret 1976 och som bl. a. skall ta upp frågan om konkurskarantän. Därför vill jag inskränka mig till att anföra några synpunkter på vad jag tror är viktigt att ta med vid den beredning som sker i regeringskansliet jusl nu av de här frågorna.

Enstaka åigärder hjälper naturligtvis inte, eftersom det flnns många möjligheter att kringgå lagstiftningen, t. ex. utnyttjande av bulvaner. Del fordras ett helt batteri insalser på en gång för all lyckas. Kärnproblemet är ju att en person obehindrat kan återkomma som företagare efter konkurser. Det är som sagt möjligt alt göra 16 konkurser på två år. Samhället ingriper inte, såvida man inte har bluffat med källskaiien - del är det enda fall då man blir personligt ansvarig.

Jag tror all bestämmelser om auktorisation måste följas upp med andra
insatser, om auktorisationen skall fungera. Jag skall nämna några som
jag anser bör prövas vid regeringens beredning. Om en person är ma
joritetsägare i en stor uppsättning bolag, är det då inte rimligt att ha
en lagstiftning som tvingar honom till en koncernredovisning? Del skulle
troligen göra del lättare att bevaka den här typen av konkursbrottslighei.
I de fall när aktiebolagsformen används och ägandet är begränsat till
148                   mycket få personer - denna förelagsform är ju länki för ell ägande som

fördelas på många personer - borde man kunna fundera på atl koppla majoritetsinnehavet lill styrelserepresenlation. På den vägen skulle man kunna undgå eller i varje fall minska omfattningen av det system med rena bulvanföreiag som är myckel utbrett och där styrelsen över huvud taget inte innehåller personer som representerar aktieägarintresset. Vidare bör övervägas om man inte borde minska möjligheterna att inneha vilande bolag. En åklagare har uttryckt det så: Alt tillåla vilande bolag är som att ge en tjuv inbrottsverklyg. Den möjlighet som finns i dag att snabbt aktivera vilande bolag innebär att möjligheterna att komma åt konkursbrottslighelen begränsas.

I en rad av konkursbolagen arbetar man på det sättet att man köper in lager av större firmor. Detla är vanligt i storstadsområdena, i Stockholm bl. a. Man köper in och säljer t. ex. konsumtionskapilalvaror som TV-apparater, kylskåp och annat liknande, men man betalar inte utan går i konkurs och upprepar detta med nya bolag. Från polishåll hävdas all kontrollen från de större firmornas sida ofta kan vara för svag när det gäller vilka kunder man ger krediter till. Delta beror bl. a. därpå, menar man, att leverantörskrediter är avdragsgilla. Det är möjligl att minskade avdragsmöjligheter eller en begränsning på något sätt av leverantörs-krediterna i beskattningen skulle öka risktagandet för de firmor som lånar ut dessa TV-apparter och kylskåp eller vad det kan vara. Det skulle rimligen stärka deras egen bevakning av vad för slags bolag de lånar ut till och därigenom vara en förebyggande insats med viss sanerande effekt.

För utebliven källskattebetalning görs i dag företagaren personligen ansvarig. Jag menar atl man bör fundera över om man inte i någon form skulle utsiräcka del personliga ansvaret för huvudgäldenären att gälla också andra skatter än källskaiien, t. ex. moms, arbetsgivaravgifter och annat. Det borde också kunna stärka bevakningen av konkursbrottsligheten.

Slutligen har vi kravet på revision. Det finns i dag inget krav på att de revisorer som finns i aktiebolagen skall ha auktorisation. Enligt bedömningar bl. a. från polishåll är just brislen på kunniga revisorer en bidragande orsak till att konkursbrottslighelen kunnat breda ul sig så krafligt som den har gjort. En viktig förebyggande insats när det gäller konkursbrottslighei skulle vara att tvingande kräva att samtliga revisorer som arbetar i bolagen skall vara auktoriserade eller godkända.

Ökade resurser till de samhällsorgan som arbetar med dessa frågor och bättre utbildning lill dem som arbetar på området från samhällets sida är självklara krav. De har alt kämpa mot krafter som utnyttjar alla lagens kryphål. Detta är också krav som ställs inte minst från t. ex. polisens skatterotlar.

Fru talman! Jag tror det är nödvändigt att ta ett sådant samlat grepp om man skall kunna få bukt med den tyvärr utbredda och enligt min uppfatining grova kriminalitet som konkursbrottsligheten innebär. Dels äventyrar den löntagarnas trygghet, dels lurar den samhället och skat-

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

149

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

150

lebetalarna på stora pengar, dels är den ett hot och ett besvär för de allvarligt syftande vanliga småföretagarna.

Hen WIRTÉN (fp):

Herr talman! I likhet med flera av dem som är intresserade av näringspolitik har jag uppmärksammat min länsbänkskamrai Karl Rasks interpellation om de mindre och medelstora företagen. Det är ju inte vardagsmat att en socialdemokratisk riksdagsman och företagare tar bladet från munnen och öppet talar om sin oro för den pågående koncentrationen inom näringslivet. Det är något av ett testamente herr Rask har lämnat med denna interpellation, då han inte tänker ställa upp till omval i år. Sämre testamente kunde man verkligen lämna efter sig, det vill jag gärna betyga.

Det var en påtagligt positiv ton gentemot de mindre och medelstora företagen också i industriministerns svar och ide följande kommentarerna till svarel. Det skiljer sig fördelaktigt från tidigare uttalanden från statsrådsbänken i dessa frågor.

Tidigare har den socialdemokratiska näringspolitiken mest gått ut på att försvara fusioner, t. o. m. om de inneburit atl man närmat sig ett monopolförhållande. Sådana fusioner kan som bekant faktiskt gynnas genom flnansministerns möjlighet alt bevilja skattereduktion vid sammanslagning av förelag. Storskalighet och rationalisering genom fusio-nering av förelag har tidigare varit något av en kungstanke i den socialdemokratiska näringspolitiken.

Visst flnns en del sådana tankar kvar även i detta svar. Men del känns ändå som om den bl. a. från folkpartiet under många år framförda kritiken mot koncentrationsutvecklingen inom samhället i stort och kanske särskilt inom näringslivet höll på att ge resultat. Industriministern gör det viktiga erkännandet atl "försäljningens inverkan på den s. k. maktkoncentrationen i näringslivet är en viktig frågeställning i sammanhanget". Det är ord från industriministern som vi kommer atl ta fasta på. De visar på en medvetenhet om frågans vikt.

Men det räcker inte med det. Det räcker inle heller med att erkänna de mindre företagens betydelse för sysselsättningen, deras överiägsenhet när det gäller att producera många varor och tjänster bäst och billigast, att betona deras stora betydelse som underleverantörer och serviceförelag till de större företagen, att betona deras goda förmåga till anpassning till nya förhållanden och deras betydelse för förnyelseprocessen i samhälle och näringsliv. Det väsentliga är, vad denna nya medvetenhet leder lill för slags näringspolitik. Där ger inte interpellationssvaret myckel av direkta, konkreta åtgärder - det är mest hänvisningar till pågående utredningar. För de mindre och medelstora förelagen får man därför hoppas att del inle bara blir vackra ord från industriministern. De kommer, fru talman, inte att bryta den fortgående koncentrationen inom del svenska näringslivet.

Påståendet att regeringens näringspolitik i betydande utsträckning har

kommit att inriktas på att främja ulvecklingen hos de mindre och me-      Nr 140 delstora företagen dementeras av den slatistik som till dels finns i:e-      Fredaeen den dovisad i interpellationssvaret. Jag observerade atl interpellanten, herr      28 mai 1976

Rask, inte tyckte om att folkpartiledaren Per Ahlmark talat om att det      __

sålts två företag om dagen 1974 och att försäljningen hållit minst samma      Näringspolitiken takt under 1975. Men del är nu den bistra sanningen, och den pekar tyvärr på att man gjort motsatsen till att främja ulvecklingen av de mindre och medelstora företagen. Tillvaron för familjeföretagarna har blivit så problemfylld att många av dem - alltför många - föredrar att ge upp.

Mot den bakgrunden framstår interpellanten Karl Rasks oro för utvecklingen som mycket starkt motiverad. Herr Rask har som bekant sin civila gärning i ett mindre gjuteri i södra delen av Jönköpings län, en del av vårt land som har ett ovanligt stort antal mindre och medelstora företag. Han har således problemen nära inpå sig och vet vad han lalar om i denna fråga.

Industriministern diskuterar i sitt svar de faktorer han anser orsaka försäljningsvågen när det gäller de mindre och medelstora företagen. Han nämnde ett par av oss ofta påpekade orsaker. Jag tänkter på generationsväxlingsproblemet och kapitalbeskattningen, ett par problem som har samband med varandra. Men det vore fel att påstå att dessa mångomtalade problem förs det allra minsta mot sina lösningar. Liksom tidigare hänvisades det bara till pågående utredningsarbete. Är del inte, herr industriminister, tid atl övergå från ord till handling?

När det gäller förmögenhetsskatten vill jag säga att det måste vara fel att beskattningen blir så hård på i företagel arbetande kapital, dvs. byggnader och maskiner, att tillväxtkraften allvarligt försvagas. Det är ett kapital som inte är åtkomligt för ägarna atl konsumera men till nytta för de anställda i företaget och för den bygd där företaget verkar. I industriministerns svar heter det bara att kapitalbeskattningen har anförts som ett problem vid generationsskiften. Och så kommer längre fram i svaret det obligatoriska löftet att företagsskaiieberedningen skall se över kapitalskalteproblemen. Tacka för del, fru talman! Del borde ha gjorts för länge sedan! Då hade sannolikt försäljningsstaiistiken sett annorlunda ul än vad den nu gör.

Herr Andersson i Örebro har tidigare motiverat folkpartiets ståndpunkter i näringspolitiken vad gäller de frågor som behandlas i de nu aktuella belänkandena från näringsutskoltet. Jag skall därför inte gå in på det nu. Men jag skall, fru talman, avslulningsvis sammanfatta några av de åigärder som vi i folkpartiet menar bör vidtas för alt ge ett bättre arbetsklimat för den mindre företagsamheten. Induslriministern har flera gånger här i dag efleriyst konkreta förslag.

Vi hävdar i folkpartiet att möjligheterna atl slopa den allmänna arbetsgivaravgiften för de första fem anställda i ett företag och därmed också för egenförelagarna måste prövas positivt.

Kapitalförsörjningen för mindre och medelstora företag bör tryggas.
Medel ur AP-fonden bör i ökad utsträckning ställas till deras förfogande    151

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

genom AB Industrikredit, AB Förelagskredit och Företagskapital AB. Utlåningsmöjligheterna bör vidgas för företagarföreningarna.

Mindre och medelstora företag bör få rätt att bilda trygghetsfonder genom skattefria avsättningar.

Uppgiftslämnandel för de mindre företagen måste lindras och frågan om ekonomisk kompensation lösas.

En särskild bolagsform för mindre företag bör inrättas.

Arvs- och förmögenhetsbeskattningen bör läggas om, så att förmögenheter som utgör ett arbetande kapital i ett företag beskattas lindrigare än andra typer av förmögenheler.

Innovationsverksamhet och produktutvecklingsarbete i mindre företag bör ges ökat stöd. Företagarföreningarna bör ges möjlighet all lämna företag och enskilda produktutvecklingslån eller kreditgarantier. Upp-finnarstödet via styrelsen för teknisk utveckling bör byggas ut.

Detta är några av de åtgärder vi har föreslagit vid tidigare riksdagar och upprepat vid del här riksmötet. Det är, tror vi, åtgärder som kunde medföra en bättre arbetsmiljö för den mindre och medelstora företagsamheten.

152

Hen LOTHIGIUS (m):

Fru talman! Debattreglerna här i riksdagen har inte gjort det möjligt för mig att ta upp ett par frågor i samband med industriministerns interpellationssvar, utan jag har fått anteckna mig i slutet av talarlistan. Det är kanske litet besvärande för kammaren, men jag skall fatta mig kort.

Jag vill till att börja med konstatera - och det gjorde också herr Wirtén - att det är en positiv ton i interpellationssvaret. Del är jag som smålänning mycket tacksam för. Att sedan industriministern inte vill förstå bakgrunden till småföretagens reaktion i dag är en annan fråga.

Att de 2 300 småföretagarna som samlades i Jönköping reagerade emot någonting är alldeles givet. Det är en annan sak att ett och annat hårt ord fälldes, som naturligtvis inte vi som politiker kan instämma i - men det visar den stämning som f. n. råder. Jag deltog i företagarmötet i Jönköping, men jag deltog inte i debatten - för att inle en politiker skulle påverka mötets utformning och för atl inte herr Rask och andra skulle säga att vi från vårt håll påverkade förelagarna i deras opinionsyttringar. Det var därför jag inte tog upp någon diskussion där.

Vad jag tycker att regeringen borde förslå - i synnerhet industriministern med sin bakgrund - är den skillnad i företagsfilosofi och i arbetssätt som finns mellan stor- och småföretagsamhet. Man kan inte påstå att de är jämförbara storheter. Detta borde föranleda regeringen att med större varsamhet och urskiljning hantera småföretagsformen. Man kan inte behandla den företagstypen på samma sätt när det gäller begränsningslagar, infiytandelagar, skattelagar osv. Man kan på vissa punkter inte heller använda samma lagar som tillämpas för den enskilda människan, eftersom företagaren har ett speciellt produktionsansvar. Fe-

let är alt så ändå sker.

Även om industriministern ger uttryck för en positiv önskan att slå vakt om småföretagsamheten, blir resultatet ett annat i den krassa verkligheten. När en bransch sviktar t. ex. på grund av svårigheter för storföretagsamheten är man av arbelsmarknadsskäl och av andra anledningar naturligtvis på regeringshåll snabb atl vidta olika åtgärder.

I ett avsnitt av interpellationssvaret gör industriministern en analys av förvärven av småföretag och påpekar alt skogs- och träinduslribolag dominerar bland de industriföretag som sålts. En viktig del av bakgrunden till detta är den begränsade tillgången till råvara. Den småländska företagsamheten på detta område slås ut i jakten på råvara i konkurrens med jättarna. De största företagen kan genom att inteckna ett tillräckligt stort utrymme öka sin kapacitet. De företag del gäller är produceniko-operalionen, konsumentkooperationen, bolagen och statens egna inves-leringsbolag.

Herr Alsén talade varmt för konsumentkooperationen, som såviit jag förstod borde vara allenarådande i sammanhanget. Han rekommenderade alltså all den drifllbrmen skulle överta småföretagsamheten. Delar in-dusiriminislern den uppfattningen? Jag citerar loljande ur industriministerns svar:

"Jag vill krafligt understryka att ett starkt inslag av mindre och medelstora förelag alllid bör finnas i vår ekonomi."

Herr Alsén ansåg tydligt och klart alt det var konsumentkooperationen som skulle överta den mindre företagsamheten.

Och vilka företag är det som köps upp? Jo, det är naturligtvis de bästa och de lönsammaste förelagen. Detta är det ledsamma. Sedan blir många gånger de sämre kvar, En konsekvens av de investeringsbegränsningar för viss skogsindustri vad gäller råvaror och utbyggnader som nu införs är att de bästa småföretagen på området köps upp av skogsjäiiarna. Jag vill fråga: Hur skall man kunna göra det lättare för dessa småföretag all kvarstå som självständiga förelag? Ja, jag hittar inga andra former för sådana åtgärder än de som från oppositionshåll, av herr Hovhammar och andra, har föreslagits såsom viktiga ingredienser i strävandena alt få dessa företag att överleva. Vad som verkar i motsatt riktning är skattepolitiken, känslan av att Meidnerlagarna är förestående, trycket från Åmanlagarna osv. Jag menar att småföretagsamheten i dessa sammanhang måste hanteras annorlunda. Varför? Jo, därför all del i denna typ av företagsamhet automatiskt faller ett tyngre ansvar på företagsledaren och hans familj. Han lånar många gångar på familjens tillgångar för all kunna driva företaget.

Fru lalman! Det var i huvudsak de här aspekterna på ämnet som jag ville föra fram.

Sedan vill jag ge herr Rask en eloge för det sätt på vilkel han framförde sina synpunkter på småföretagsamheten. Jag vill i likhet med Rolf Wirtén säga att del är alldeles tydligt att herr Rask, som är gammal socialdemokrat och gammal småföretagare och ledamot av riksdagen sedan

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

153

Nr 140               många år, nu visar stark oro för småföretagsamheten i delta land. Det

Fredaeen den      '' givetvis något av ett testamente som han överiämnade. Jag lycker

28 mai 1976        "'  ~ tortsett från kritiken mot småföretagsamheten - var välfor-

_____________    mulerat. Jag gratulerar honom till denna insats i riksdagens arbele.

Näringspolitiken

Hen TRÄFF (m):

Fru talman! I likhet med herr Lothigius beklagar jag atl jag kommer sent in i debatten. Jag hoppas att vad jag säger inle skall medföra atl vi drar i gång någon ny debatt i anledning av industriministerns svar på interpellationen, men det är ändå ett par saker som jag anser det angeläget att få föra fram.

Här har talals - och talats mycket vackert - om de mindre företagen. Jag tror att praktiskt taget alla som har varit uppe och vittnat här mer eller mindre automatiskt har identifierat mindreförelagen med lillverk-ningsföretag. Jag vill därför gärna erinra om atl flertalet av våra mindre företag inom näringslivet finns inom handeln och servicenäringarna. De är en betydelsefull del av näringslivet, och det finns all anledning atl rikta speciell uppmärksamhet på den sektorn vid ett sådant här tillfälle, eftersom de förelagen kanske inte främst kommer i fråga vid fusioner och försäljningar. Vad dessa företagare har att välja mellan är ofta alt fortsätta rörelsen eller lägga ner sin verksamhet.

Jag tror, herr industriminister, atl det är angeläget att man nu - efter alt ganska länge ha koncentrerat sig på konsumentpolitik och arbetsrätt

-                         också inriktar innessel på handels- och servicenäringarnas siruklur
och lönsamheisproblem. De reformbehov som finns där är lill en del
desamma som för andra förelag. Jag behöver därför inle upiirepa dem,
utan jag skall bara stryka under ett par synpunkter.

Den ena punkten är den ensidiga brandskattningen av produktionsfaktorn arbete som sker genom de radikalt höjda arbetsgivaravgifterna av olika slag och som drabbar denna sektor av näringslivet utomordentligt hårt. Den andra punklen är önskemålet om en effektiv och förebyggande kontroll- och registreringslagstiftning för handels- och servicenäringarna, så all jämlika konkurrensförutsättningar skapas. Tilltron hos de här grupperna lill den framtida näringspolitiken är i hög grad beroende på hur dessa önskemål kan tillgodoses.

Herr industriminister! Företagarna är inga professionella "grålerskor"

-                         i varje fall inte den typ av företagare som jag vill karakterisera som
riktiga företagare. Men det är kanske ändå så atl när de synpunkter som
de vill framföra inte uppmärksammas då de framförs i ett normalt tonläge
så kan en viss höjning av rösten vara motiverad och förståelig.

Jag kan ju som exempel peka på en del händelser som nyligen inirälTai
i landel. de s. k. affärerna, som har väckt en omfattande debatt bland
politiker och i massmedia. Jag konstaterar all de frågor som de debatterna
gäller i regel redan av näringslivets organisationer hade aktualiserats hos
de ansvariga instanserna. Inom näringslivets organisationer upplever man
154                   en tilltagande svårighet atl få till slånd en saklig debatt i företagsfrågorna

och en bristande vilja alt beakta de framförda synpunkterna. Del förefaller ibland som om man ansåg all de synpunkter som kommer ifrån näringslivels organisationer är mer dikterade av begränsade partsintressen än vad som är fallet exempelvis när fackliga arbetstagarorganisationer framför sina iniressen. Och det gäller både i förhållande lill siaismakierna och i  förhållande lill  massmedia.

Det är kanske inte så märkligt att röstläget höjts litet grand på senare tid. Föremål för dessa kritiska röster är näringslivets organisationer, som man ifrån förelagarhåll tydligen lycker har varit alltför passiva.

Hur är det med förmågan att lyssna och handla i ett par av de frågor som industriministern själv tog upp?

Jag skall inte upprepa den lilla överläggning som herr finansministern ' ochjag hade i förrgår kväll, men när det gäller skatterna är det ingalunda så klart - som jag sade då och som jag nu gärna vill upprepa - att den läilnad i kapitalbeskattningen, som alla tycks vara ense om och som finansministern i förrgår kväll trodde sig kunna utlova skulle föreslås i ett betänkande från företagsskaiieberedningen vid årsskiftet, kommer att innebära de långtgående förslag till förändringar som har efterlysts. Det uppges i varje fall atl direkiiven skulle göra del omöjligt för den sittande expertgruppen att komma med sådana förslag. Så här är det nog ett ganska stort avstånd mellan å ena sidan löften och förhoppningar och å andra sidan del som skall bli realiteter. Vi har väl anledning all avvakta förslagen, men jag är tyvärr skeptisk på resultatet.

Företagens uppgiftsliininande var också föremal för en övcrliiggning i förrgår eftermiddag. Industriministern hiinvisade lill överläggningen, men del var väl en léisägning från statsrådets sida när han uppgav alt betänkandet om företagens uppgiftslämnande, UFU-uircdningen. är ute på remiss. Finansministern lövade att det skulle ut på remiss. Jag hoppas att detla aktualiserande ifrån vår sida möjligen kan påskynda behandlingen, men beslutsunderlaget i frågan kommer ju tyvärr ändå inle all vara komplett. Önskemålet att även ersättningsfrågan skulle utredas har inle tillmöiesgåus. och därför kommer det atl vara ett något haltande underlag man får ta ställning till.

Fru lalman! Del har sagts all föreiagarnas insiällning till sill yrke och sin framlid delvis är av psykologisk karakiär. Och del är nog så sam som del är sagi. Jag noierade all sialsminisiern i årels allmänekonomiska debail vid ell lillfälle när man diskuterade föreiagen i biandekonomin sade ungefär så här-jag iror all del näslan är ordagrani: Delskall finnas plals för iniiialivrika och dukliga människor i biandekonomin. Ja. del har vi råd med.

Del låter ulomordenlligl generöst att man från socialdemokratiskt håll anser sig ha råd med detta. Jag tror att vi i del här landel inte har råd att vara utan dessa initiativrika och dukliga människor.

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

Överläggningen var härmed slutad.

155

Nr 140 Näringsutskottets betänkande nr 53

Fredagen den ""■'" '

28 maj 1976          '°'     '

____________        Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reserva-

Näringspolitiken tionen nr 1 av herr Börjesson i Glömminge m.fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Böriesson i Glömminge begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsulskoltets hemställan i betänkande nr 53 punkten I  mom.  1  röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 210

Nej - 109

Avstår -     2

Mom.    2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.    3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Börjesson i Glömminge m.fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Böriesson i Glömminge begärt voiering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskotteis hemställan i betänkandet nr 53 punkten 1  mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes voiering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 233

Nej -   84

156                                                  Avstår -     2

Mom.   4

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 3 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. samt 3:o) reservationen nr 4 av herr Andersson i Örebro, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Börjesson i Glömminge begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Andersson i Örebro begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 53 punkten 1 mom. 4 antar reservaiionen nr 3 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda voiering antagit reservationen nr 4 av herr Andersson i Örebro.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   87

Nej -   29

Avstår - 205

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskoltets hemställan i betänkandet nr 53 punkten 1  mom. 4 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 210

Nej -   82

Avstår -   29

Mom.    5

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i

157

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

Glömminge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskoltets hemställan i betänkandet nr 53 punkten 1  mom. 5 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Böriesson i Glömminge m. fl.

158

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösiräkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 234 ■ Nej - 85 Avstår -     2

Punkterna 2-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 6

Mom.    1    och   2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom.   3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Böriesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 53 punklen 6 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerialei av kammarens ledamöier ha röstal för ja-proposilionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösiräkning verksiälldes voiering med omrösiningsapparai. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 208

Nej - 110

Avstår -     2

M o m .   4 Nr 140

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reserva-         Fredagen den

tionen nr 7 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra propositionen     28 maj 1976

vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upp--- ----

lästes och godkändes följande voleringsproposilion: Näringspolitiken

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotteis hemställan i betänkandet nr 53 punkten 6 mom. 4 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Regnéll m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 158

Nej - 159

Avstår -     4

Punkterna 7-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Näringsutskottets betänkande nr 54

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsulskoltets hemställan i betänkandet nr 54 mom.  1  röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr I av herr Börjesson i Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fleitalet av kammarens ledamöter ha rösiat för ja-proposilionen. Då herr Sjönell begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 235

Nej -   83

Avslår -     3

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upp-

159

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

lästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotteis hemställan i betänkandet nr 54 mom. 2 röstar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Regnéll m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 159

Nej - 159

Avstår -     3

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på all ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Fru tredje vice talmannen nedlade i rösiurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefler på fru tredje vice talmannens anmodan fru Ekholm-Frank (s) ur urnan uppiog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservationen nr 2 av herr Regnéll m. fl.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsulskoltets hemställan i betänkandet nr 54 mom. 3 röstar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Regnéll m. fl.

160

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 242

Nej -   77

Avstår -     2

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hovhammar begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 54 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Regnéll m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösiat för ja-proposilionen. Då herr Hovhammar begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 178

Nej - 138

Avstår -     5

Mom. 5

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hovhammar begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att- kammaren bifaller näringsulskoltets hemställan i betänkandet nr 54 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 5 av herrar Regnéll och Hovhammar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hovhammar begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 269

Nej -   50

Avstår -     2

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hovhammar begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotteis hemställan i betänkandet nr 54 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Regnéll m. fl.

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Hovhammar begärde röst-Il  Riksdagens protokoll 1975/76:139-140

161

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

räkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 244

Nej -   70

Avstår -   6

Mom. 7

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Pettersson i Västerås begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskoltets hemställan i betänkandet nr 54 mom. 8 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Svensson i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledarnöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Pettersson i Västerås begärde rösträkning verkställdes voiering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 301

Nej -   16

Avslår -     3

162

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Pettersson i Västerås, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Pettersson i Västerås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskoltets hemställan i betänkandet nr 54 mom. 9 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Pettersson i Västerås.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Pettersson i Västerås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 303

Nej -   15

Avstår -     3

Mom. 10

Utskottels hemställan bifölls.

Mom. 11

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hovhammar begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskoltets hemställan i betänkandet nr 54 mom.  II  röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Regnéll m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159

Nej - 159

Avstår -     3

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Fru tredje vice talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nejsedel, varefter på fru tredje vice talmannens anmodan herr Johansson i Hållsla (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan.

Mom. 12 och 13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 14

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av herrar Andersson i Örebro och Hovhammar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Örebro begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 54 mom. 14 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herrar Andersson i Örebro och Hovhammar.

163

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 251

Nej -   65

Avslår -     4

164

Mom. 15

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller näringsulskoltets hemställan i betänkandet nr 54 mom.  15 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av herr Regnéll m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159

Nej - 159

Avstår -     3

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på alt ärendei skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Fru tredje vice talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nejsedel, varefter på fru tredje vice talmannens anmodan herr Häll (s) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-proposilionens innehåll bifallil utskottets hemställan.

Mom. 16

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 54 mom.  16 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herr Regnéll m. fl.

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159

Nej - 159

Avstår -     3

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på atl ärendei skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Fru tredje vice talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nejsedel, varefter på fru tredje vice talmannens anmodan herr Lothigius (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottels hemställan.

Mom. 17

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 18

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 13 av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hovhammar begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 54 mom.  18 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 13 av herrar Regnéll och Hovhammar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösiat för ja-propositionen. Då herr Hovhammar begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 271

Nej -   48

Avslår -     2

165

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Näringspolitiken

Mom. 19

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

166

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskoltets hemställan i betänkandet nr 54 mom.  19 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 14 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sjönell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 238

Nej -   80

Avslår -     2

Mom. 20

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 21

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av herrar Regnéll och Siegbahn, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 54 mom. 21  röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 15 av herrar Regnéll och Siegbahn.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes voiering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 271

Nej -   48

Avstår -     2

Mom. 22                                                                      Nr 140

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re-        Fredagen den

servalionen nr 16 av herrar Regnéll och Siegbahn, och förklarades den   28 maj  1976

förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll                

begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:     Näringspolitiken

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 54 mom. 22 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 16 av herrar Regnéll och Siegbahn.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 267

Nej -   50

Avstår -     3

Mom. 23 och 24

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 25

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 17 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 54 mom. 25 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 17 av herr Böriesson i Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sjönell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 202

Nej - 116

Avstår -     2

167

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

§ 2 Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

Föredrogs skatieutskottets betänkande 1975/76:63 med anledning av proposilionen 1975/76:180 om ändrade regler för beskattning av realisationsvinster, m. m. jämte motioner.

I propositionen 1975/76:180 hade regeringen (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1.    lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2.    lag om ändring i förordningen (1968:276) om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst,

3.    lag om ändring i förordningen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning lill fond för åleranskaffning av fastighet,

4.    lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

5.    lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).

168

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föreslås en höjning av skatten på aktievinster saml en skärpning i vissa avseenden av beskattningen av realisationsvinster vid fastighelsförsäljning.

Beträffande fastigheter föresläs att realisationsvinst i sin helhet skall vara skattepliktig oavsetl innehavstidens längd. Nuvarande reduktion av skattepliktig vinst till 75 96 efler två års innehav skall alltså slopas. 1 fråga om fastigheter som har förvärvats före den 1 januari 1952 skall anskaffningskostnaden i princip anses motsvara 150 "() av 1952 års taxeringsvärde. Nuvarande indesuppräkning av anskaffningskostnaden liksom det fasta tillägget med 3 000 kr. per år av innehavstiden behålls, dock med den begränsningen att uppräkning och lillägg inte får ske för tid före år 1952. Värdeminskningsavdrag som enligt nuvarande regler skall återföras till beskattning vid vinstberäkningen föreslås bli index-uppräknade på samma sätt som anskaffningskostnaden. 1 övrigi förutsätts reglerna för vinstberäkningen förbli i stort sett oförändrade. Rätten lill uppskov med realisationsvinstbeskattning föreslås utvidgad. Uppskov skall i fortsättningen kunna medges även vid frivillig försäljning av fastighet som utgör den skatlskyldiges permanenta bostad.

Hela vinsten vid aktieförsäljning föreslås liksom hiltills bli beskattad om försäljningen äger rum inom en innehavslid som i princip motsvarar två år. Belräffande aktier som har innehafts längre tid föreslås att 40 96 av realisationsvinsten skall beskattas. Nuvarande bestämmelser om av-trappning av skatteplikten under tredje-femte årel och beskattning enligt schablon av 10 96 av försäljningspriset vid försäljning efter fem är skall alltså upphöra. För att underlätta vinstberäkningen för aktier som innehafts längre lid föreslås en särskild schablonregel, som innebär alt an-skaffningskostnaden i vissa fall får beräknas lill belopp som molsvarar halva försäljningsprisel. Av prakiiska skäl föreslås all avdrag liksom hit-

tills får göras med-500 kr. från vinst vid försäljning av äldre aktier.

Nuvarande bestämmelser om realisationsvinstbeskattning för annan lös egendom än aktier o. d. skall enligl förslagel behållas oförändrade.

De nya reglerna avses i princip bli tillämpliga på försäljningar som sker efter utgången av mars 1976."

1 detta sammanhang hade behandlats

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975/76:2427 av fru Troedsson m. fl. (m),

1975/76:2428 av fru Troedsson m. fl. (m),

1975/76:2447 av herr Jansson m. fi. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde utredning och förslag beträffande beskattning av vinster vid försäljning av konst, antikviteter o. d.,

1975/76:2479 av herr Fridolfsson m. fl. (m, c, fp), vari hemställts att riksdagen beslutade

1.    att 35 § 3 mom. kommunalskaltelagen (1928:370) skulle ha av motionärerna angiven lydelse, innebärande att för icke börsnoterade aktier som innehafts i minst 10 år skulle endast 20 % av realisationsvinsten vara skattepliktig,

2.    att punkt 2 b andra stycket av anvisningarna lill 36 !; kommunalskaltelagen (1928:370) skulle ha av motionärerna angiven lydelse, innebärande att ingångsvärdet för icke börsnoterade aktier skulle få tas upp till hela deklarationsvärdet per den 31 december 1975,

1975/76:2480 av herrar af Ugglas (m) och Nyquist (fp),

1975/76:2481 av herrar af Ugglas (m) och Nyquist (fp), vari hemställts all riksdagen med ändring av proposilionen beslulade om sådan lydelse av 35 ij 3 mom. andra stycket kommunalskaltelagen (1928:370) att detta stycke icke omfattade aktiefonds avyttring av egendom som avsågs i detta moment.

1975/76:2482 av herr Åsling m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av proposilionen beslulade

1.    att den framräknade vinsten vid fastighetsförsäljningar skulle beskattas till 75 96 om fasligheten innehafts mer än sex år och i sin helhet om fastigheten innehafts kortare tid,

2.    att jordbrukare som avyttrade hela sin jordbruksfastighet med undantag av mangårdsbyggnad med tillhörande tomt fick åtnjuta s. k. 3 000 kr.-tillägg i enlighet med vad som anförts i motionen, samt

3.    alt schablonavdraget vid försäljning av aktier höjdes från 500 till 1 000 kr. per år.

169

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

1975/76:2512 av hen Bergqvisl (s),

1975/76:2513 av herr Olsson i Järvsö (c), vari hemställts alt riksdagen vid sin behandling av propositionen beslutade

1.   att gränsen mellan yngre och äldre aktier vid realisationsvinslbe-räkningen skulle sättas lill två år räknat från förvärvsdagen,

2.   att den i proposilionen föreslagna schablonmetoden för beräkningen av anskaffningskostnader för aktier skulle få utnyttjas såväl beträffande börsnoterade som icke börsnoterade aktier, samt

3.   att ingångsvärdet för äldre icke börsnoterade aktier enligl övergångsbestämmelserna skulle få tas upp till motsvarande belopp som deklarationsvärdet den 31 december 1975,

1975/76:2514 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen beslulade all akliefonder inte skulle vara skattskyldiga för realisationsvinst på aktier, som innehafts mer än två år utöver anskaffningsåret,

1975/76:2515 av hen Westberg i Ljusdal (fp),

1975/76:2519 av herr Ahlmark m.fl. (fp), vari hemställts

1.    atl riksdagen beslutade att endast den verkliga vinst som uppkom vid försäljning av aktier och dylika värdehandlingar beräknades genom indexreglering av anskaffningsvärdena på sätt som i moiionen anförts samt atl 75 % av den sålunda framräknade vinsten skulle tas upp till beskattning om minst två år förflutit efter tidpunkten för anskaffandet av egendomen,

2.    all riksdagen beslutade all schablonavdragel vid beskattning av realisationsvinster vid aktieförsäljning sattes till  1 000 kr.,

3.    att lagen om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370) gavs en häremot svarande lydelse,

4.    all riksdagen beslutade att ändringarna i samtliga i propositionen berörda lagar trädde i kraft den dag författningstexten utkommit i Svensk författningssamling.

170

1975/76:2520 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen beslutade

1.   att avslå förslaget i propositionen om borttagandet av det fasta 3 000 kr.-avdraget och indexuppräkningen av anskaffningskostnaden för fasligheter köpta före 1952 för tid före detta år,

2.   att den skattskyldige som alternativ till anskaffningskostnaden vid beräkning av ingångsvärdet skulle få ta upp 150 % av taxeringsvärdet år 1952,

3.   att vid försäljning av fastighet efter 2 års innehav liksom nu den skattepliktiga vinsten skulle begränsas till 75 96 av den framräknade vinsten.

1.    alt regeringen eller myndighet som regeringen bestämt skulle kunna förlänga den föreslagna treåriga lidsfristen för anskaffning av ersättningsfastighet vid uppskov med realisationsvinstbeskattning i ytterligare upp till tre år,

2.    att hos regeringen anhålla om förslag till indexreglering av aktie-vinstbeskait ningen,

3.    att i avvaktan på en indexreglerad aktievinstbeskatining skatteplikten begränsades till 30 "-) av vinsten efter 2 års aktieinnehav och till 20 96 efter 10 års innehav,

4.    att den 30-procenliga och den 20-procenliga beskattningen skulle inträda 2 respektive 10 år efter den dag då aktierna inköpts,

5.    alt avslå förslaget att som anskaffningskostnad för äldre aktie skulle anses den genomsnittliga anskaffningskostnaden för samtliga äldre aktier av samma slag som den avyttrade, vilka den skattskyldige innehade vid avyttringstillfället,

6.    att gifta skattskyldiga skulle åtnjuta ett avdrag om 1 000 kr. från den beräknade skattepliktiga realisationsvinsten,

10.   att som anskaffningsvärde för andra aktier än börsnoterade sådana som innehafts i minst 5 år skulle gälla förmögenhelsvärdel per den 31 december 1975,

11.   all de ändrade realisalionsvinstskaltereglerna skulle gälla från och med den 1 juli 1976, samt

12.   att i övrigt ge regeringen till känna vad i.moiionen anförts.

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisa tionsvinster, m. m.

1975/76:2521 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen med godkännande i övrigt av propositionen beslutade

1. att hos regeringen begära tilläggsdirektiv till 1972 års skalteutred-
ning och företagsskatteberedningen innebärande att utredningarna bygg
de sina förslag om reformering av realisationsvinstbeskattningen på föl
jande principer:

a.   hela realisationsvinsten borde i princip vara skattepliktig,

b. även realisationsvinst från avyttring av lös egendom avsedd för per
sonligt bruk borde vara skattepliktig,

c. beskattningen av realisationsvinster borde vara av minst samma
skärpa som beskattningen av arbetsinkomster,

2.    att 35 j 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) gavs en sådan innebörd alt 75 (i stället för 40) 96 av vinslen vid avyttring gjordes skattepliktig och således erhöll av motionärerna angiven lydelse,

3.    alt punklen 2 a i anvisningarna till 36 § i kommunalskattelagen ändrades och gavs en sådan innebörd atl endast den del av ingångsvärdet som fastighetsägaren själv finansierat fick indexuppräknas samt att omräkningen skulle ske med ledning av en indexserie, grundad på nettoprisindex (i stället för som nu konsumentprisindex) och dessutom att den bestämmelse som medgav avdrag med 3 OfiO kronor för varie påbörjat kalenderår före taxeringsåret utgick och punkt 2 a således gavs av motionärerna angiven lydelse.

171

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

4. all regeringens förslag lill 35 S 2 mom. kommunalskaltelagen (1928:370) det stycke utgick som började med "Uppskov enligt" och slutade med "en förvärvskälla",

1975/76:2522 av herr Josefson m. fl. (c), vari hemställts atl riksdagen vid sin behandling av propositionen beslutade

1.   atl uppräkningsfaktorn 133'.'o vid beräkningen av fastighets ingångsvärde skulle gälla försl fr. o. m.   1975 års taxeringsvärden.

2.   atl 1 kr.-schablonen vid delavytiring av fastighet fick tillämpas även vid försäljningar av enstaka frilidstomler.

3.   att de föreslagna bestämmelserna rörande faslighelsinvenlarier vid beräkningen av fastighets ingångsvärde endast skulle tillämpas på rörelsefastigheter som förvärvats efter utgången av juni månad 1969 och jordbruksfastigheter som förvärvats efter utgången av år 1972,

4.   att samtliga förbättringskostnader som uppförts på plan skulle grunda avdragsräll vid beräkningen av realisalionsvinsl på fastighet,

5.   alt det skattefria beloppet i samband med engångsersättningar sattes lill 5 000 kr.,

6.   att riksskalleverkel när del gällde uppskov med realisationsvinstbeskattningen i särskilda fall fick medge undantag från bestämmelsen om att ersältningsfasiighet skulle ha förvärvats före utgången av tredje kalenderåret, samt

7.   all övergångsbestämmelserna kompletterades med en regel enligt vilken dagen för meddelande av expropriationslillstånd eller liknande förfarande skulle vara avgörande för vilka regler som skulle tillämpas i expropriationsfallen,

1975/76:2523 av herr Olsson i Sundsvall (c),

1975/76:2524 av fru Troedsson (m). vari hemställts all riksdagen beslutade att hänsyn lill latent skatteskuld skulle tas vid arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen av aktier på sätt som i motionen föreslagits,

1975/76:2525 av fru Troedsson (m), vari hemställts all riksdagen beslutade all aktiefonder och liknande institutioner som hade som enda mål att förvalta andelsägarnas kapital inte skulle beskattas för sina realisationsvinster,

1975/76:2526 av fru Troedsson (m) och herr Magnusson i Borås (m),

1975/76:2527 av fru Troedsson (m) och herr Regnéll (m), vari hemställts att riksdagen beslutade att - som alternativ till schablonavdragel - medge skattefri försäljning av flerårsaktier för sammanlagt 5 000 kr. under beskattningsåret och till det dubbla för sambeskattade skallskyldiga lill-sammans.

172

dels de under allmänna molionsiiden vid  1975 års riksmöle väckta motionerna

1975:17 av hen Sjöholm (fp),

1975:437 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m), vari hemställts atl riksdagen begärde hos regeringen all moiionen överlämnades till rea-lisationsvinstkommillcn för beakiande,

1975:438 av herr Petersson i Röstånga m. fl. (fp),

1975:439 av herr Schölt m. fl. (m),

1975:696 av herrar Johansson i Vrångebäck (m) och Andersson i Ljung (m),

1975:1038 av herr Bergqvisl m.fl. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde utredning och förslag om

1.    att i den personliga förmögenhetsbeskattningen få med de allra största privata samlingarna av konst och dylikt,

2.    all få en samordnad förmögenhetsbeskattning av smycken och konst,

3.    att utsträcka femårsperioden för realisationsvinstbeskattning vid försäljning av konst och dylikt,

4.    att registrera stora köp av konst och dylikt,

5.    all åtgärder vidtogs för att komma lill rätta med sådan kapitalflykt till utlandet vilken skedde via handel med konst,

1975:1095 av herrar af Ugglas (m) och Persson i Heden (c),

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionerna

1975/76:457 av herr Nilsson i Agnas m. fl. (m, c, fp),

1975/76:707 av herr Stridsman m. fl. (c),

1975/76:882 av herr Korpås m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade atl hos regeringen begära förslag till sådana ändringar i beskattningsreglerna, alt nuvarande nackdelar med realisationsvinstbeskattningen eliminerades vid ianspråktagande av mark för militära ändamål,

1975/76:961 av herr Cariström m,. fl. (fp, c m),

1975/76:1007 av herrar Maltsson i Lane-Herrestad (c) och Gustafsson i Stenkyrka (fp),

1975/76:1010 av fru Nilsson i  Kristianstad m.fl. (c, m, fp),

1975/76:1020 av herr Olsson i Sundsvall (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill ändring av kommunalskattelagen, innebärande atl ell grundavdrag på 5 000 kr. infördes vid beräkning av realisalionsvinsiskatten på kontantersällning som utgick för mark vid fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

173

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

174

1975/76:2111 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari under punkten 1 hemställts all riksdagen beslutade att upphäva nuvarande bestämmelser angående möjlighet till befrielse från realisationsvinstbeskattning vid förelagsfusioner.

Utskottet hemställde

1. beträffande realisalionsvinstbeskattningens allmänna utformning
atl riksdagen skulle avslå

a.   moiionen 1975/76:2520 punkten  12,

b.   motionen  1975/76:2521  punklerna 1 a och c,

c.   motionen 1975:17 i vad den inte behandlats i moment 12 a nedan,

2.    beträffande de allmänna principerna för fastighetsvinstberäkningen att riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:2482 punkten 1 och 1975/76:2520 punkten 3 skulle bifalla propositionen i denna del,

3.    beträffande fastighets ingångsvärde att riksdagen skulle

a. med avslag på motionen 1975/76:2520 punkterna 1 och 2 bifalla
propositionen i motsvarande del,

b. med avslag på motionen 1975/76:2522 punkten I bifalla proposi
lionen i motsvarande del,

4.    beträffande fasta inventarier att riksdagen skulle bifalla propositionen i denna del med de ändringar utskottet i betänkandet förordat och avslå motionen 1975/76:2522 punkten 3 i den mån den inte därigenom var tillgodosedd,

5.    belräffande förbättringskostnader att riksdagen skulle

a. med bifall till moiionen 1975/76:2522 punkten 4 anta propositionen
i denna del med den ändring utskottet i betänkandet förordat,

b. avslå moiionen 1975/76:2427 i den mån den inte var tillgodosedd
genom vad utskottet hemställt,

6. belräffande indexuppräkning vid fastighetsvinstbeskattningen att
riksdagen skulle

a. med avslag på motionen 1975/76:2521 punkten 3 i denna del anta
propositionen såvitt nu var i fråga,

b.   avslå motionen  1975:696,

7.   beträffande 3 000-kronorstillägget atl riksdagen skulle

a. med avslag på motionen 1975/76:2521 punkten 3 i denna del bifalla
proposilionen i motsvarande del,

b. avslå moiionerna 1975/76:2482 punkten 2, 1975/76:2523 punkterna
2 och 3 och  1975/76:2526,

c. anta den i propositionen föreslagna 10 000-kronorsgränsen med den
ändring utskottet i betänkandet förordat och avslå moiionen
1975/76:2515 i den mån den inte därigenom var tillgodosedd,

8.    belräffande försäljning av del av fastighet alt riksdagen skulle bifalla propositionen i denna del varigenom yrkandet i motionen 1975/76:2522 punkten 2 var tillgodosett,

9.    beträffande marköverföring att riksdagen skulle bifalla propositionen i denna del varigenom yrkandet i moiionen 1975/76:1020 var till-

godosett,

10.   belräffande markupplåtelser m. m. atl riksdagen skulle

a. avslå motionerna 1975/76:2522 punklen 5 och 1975/76:2523 punk
ten  1,

b. bifalla proposilionen i vad avsåg skogsbeskallningen med det lillägg
till övergångsbestämmelserna som utskottet i betänkandet förordat,

11.   beträffande uppskovsreglerna all riksdagen skulle

a. med avslag på motionerna 1975/76:2512 och 1975/76:2521 punkten
4 bifalla det i propositionen framlagda förslaget att uppskov skulle kunna
medges även beträffande vinster vid frivilliga försäljningar samt avslå

1.    motionen  1975:437 i motsvarande del,

2.    motionen  1975:438,

3.    motionen  1975:439,

4.    motionen  1975:1095,

5.    motionen  1975/76:457,

6.    motionen 1975/76:1007 punkten 2,

7.    motionen 1975/76:2523 punkten 4, i den mån de inte var tillgodosedda genom förslaget i propositionen,

b. bifalla propositionen i vad avsåg tidsfristen belräffande uppskovs
reglerna med de ändringar utskottel i betänkandet förordat och avslå
motionerna 1975:437 i motsvarande del, 1975/76:882 i motsvarande del,
1975/76:1007 punkten 1, 1975/76:2428, 1975/76:2520 punkten 4 och
1975/76:2522 punklen 6 i den mån de inte därigenom var tillgodosedda,

12.   beträffande huvudprinciperna för aktievinslbeskattningen alt riks
dagen skulle

a. med avslag på motionen 1975:17 i vad den inte behandlats i moment
1 samt på motionerna 1975/76:2479 punkten 1, 1975/76:2519 punkten
I med undantag för tidsgränsen, 1975/76:2520 punkterna 5, 6 och 7 i
vad den inte behandlas under b nedan och 1975/76:2521 punklen 2 bifalla
proposilionen i denna del,

b. bifalla motionen 1975/76:2513 punklen 1, 1975/76:2519 punkten
1 och 1975/76:2520 punkten 7 i vad de avsåg att tidsgränsen mellan
nya och äldre aktier skulle beräknas till två år från inköpsdagen och
med denna ändring anta propositionen i motsvarande del,

13.   beträffande beräkningen av anskaffningskostnaden för aktier att
riksdagen med bifall till proposilionen i denna del skulle avslå

a.   motionen 1975/76:2520 punklen 8,

b.   motionen 1975/76:2513 punkten 2,

14.   beträffande schablonavdragel att riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:2482 punkten 3, 1975/76:2519 punklerna 2 och 3, 1975/76:2520 punkten 9 och 1975/76:2527 skulle bifalla propositionen i denna del,

15.   beträffande ingångsvärdet vid övergången alt riksdagen skulle bifalla propositionen i denna del med de ändringar utskottet i betänkandet förordat och avslå motionerna 1975/76:2479 punkten 2, 1975/76:2513 punkten 3 och 1975/76:2520 punkten 10 i den mån de inte därigenom

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

175

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

176

var tillgodosedda,

16.    beträffande dispensreglerna vid strukturrationalisering atl riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2111 punkten 1 i den män den inte var tillgodosedd genom vad utskottet i betänkandet anfört,

17.    belräffande annan lösegendom än aktier, m. m. all riksdagen skulle avslå

a.   motionen  1975:1038,

b.   motionen  1975/76:2447,

c.   motionen  1975/76:2521  punkten  1  b,

18.    beträffande realisationsförlust att riksdagen skulle bifalla propositionen med den ändring utskottet i betänkandet förordat,

19.    belräffande ackumulerad inkomst m. m. att riksdagen skulle

a. bifalla proposilionen i denna del, varigenom motionerna 1975:437
och 1975/76:882 i vad de inle behandlats i moment 11 var tillgodosedda,

b.   avslå motionen  1975/76:707,

20.   beträffande akliefonder atl riksdagen skulle avslå

a.   moiionen 1975/76:2481,

b.   moiionen  1975/76:2514,

c.   motionen 1975/76:2525,

21.    beträffande emissions- och fondstämplar att riksdagen skulle avslå motionen  1975/76:2480,

22.    belräffande latent skatteskuld att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2524,

23.    beträffande rörelse atl riksdagen skulle avslå

a.   motionen  1975/76:961,

b.   motionen 1975/76:1010,

24.   belräffande övergångsbestämmelserna att riksdagen skulle

a. med avslag på moiionerna 1975/76:2519 punkten 4 och
1975/76:2520 punkten 11 bifalla förslaget i propositionen att de nya reg
lerna skulle tillämpas beträffande avyttringar som skedde efter utgången
av mars 1976,

b. bifalla motionen 1975/76:2522 punkten 7 på sätl utskottet i be
tänkandet förordat,

25.    belräffande övriga ej behandlade frågor atl riksdagen skulle bifalla propositionen i dessa delar,

26.    belräffande författningsförslagen att riksdagen till följd av vad ovan hemställts och i betänkandet anförts skulle anla de vid propositionen fogade förslagen till

1. lagom ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med de ändringar
att dels 35 i; 3 mom. punklerna 2 a, 2 b och 4 av anvisningarna till 36 S
och punkt 3 av övergångsbestämmelserna erhöll den lydelse som utskottet
föreslagit,

dels till övergångsbestämmelserna fogades två nya punkter, 10 och 11, av den lydelse som utskottet föreslagit,

2. lag om ändring i förordningen (1968:276) om uppskov i vissa fall
med beskattning av realisationsvinst med den ändringen att 2 i; erhöll

den lydelse som utskottet föreslagit,

3.    lag om ändring i förordningen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för åleranskaffning av fastighet,

4.    lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

5.    lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).

Reservationer hade avgivils

beträffande realisationsvinstbeskattningens allmänna utformning

1. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett
alt utskottet under 1 a bort hemställa

att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2520 punkten 12 i den mån den inte var tillgodosedd genom vad reservanterna anfört,

beträffande de allmänna principerna för fastighetsvinstberäkningen m. m.

2. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett
alt utskottel under 2 och 26 bort hemställa

att riksdagen skulle

1.    bifalla moiionen 1975/76:2520 punkten 3 samt avslå propositionen i motsvarande del och motionen 1975/76:2482 punkten 1 i vad den inte därigenom var tillgodosedd,

2.    till följd härav besluta

a. belräffande förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)

dels alt ingressen skulle ha av reservanterna föreslagen lydelse, dels att 35 § 2 mom. skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse, dels att punkl 2 a av anvisningarna till 36 § tillfogades ytterligare ett nytt stycke, som logs in sist i anvisningspunkten, av den lydelse reservanterna föreslagit, innebärande att vid avyttring av fastighet skulle beräkning av realisationsvinst och realisationsföriusl göras särskilt för varje avyttrad taxeringsenhet eller del av taxeringsenhet,

dels i fråga om övergångsbestämmelserna alt punklerna 8-10 skulle utgå och alt punkten 11 till följd härav skulle betecknas såsom punkt 8,

b. beträffande förslaget till lag om ändring i förordningen (1968:276)
om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst att 1 och
4 §S skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

c. beträffande förslagel lill lag om ändring i förordningen (1967:752)
om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för åleranskaff
ning av fastighel alt 2 S skulle ha av reservanterna föreslagen lydelse,

d. belräffande förslagel till lag om ändring i lagen (1951:763) om be
räkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst att ingressen
skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

3. av herrar Andersson i Knäred, Josefson, Olsson i Järvsö och Hal-12 Riksdagens protokoll 1975/76:139-140

111

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

lenius (samtliga c) som ansett att utskottet under 2 och 26 bort hemställa

1.   att riksdagen skulle bifalla moiionen 1975/76:2482 punklen 1 saml avslå propositionen i motsvarande del och motionen 1975/76:2520 punkten 3 i den mån den inte därigenom var tillgodosedd,

2.   att riksdagen till följd härav beslutade

dels att 35 S 2 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370) skulle ha av reservanterna förslagen lydelse,

dels att anta de i reservationen nr 2 upptagna författningsförslagen i övrigt.

4. av herr Mundebo (fp) som ansett att utskottet under 2, 7a och 26 bort hemställa alt riksdagen skulle

1.    med avslag på motionerna 1975/76;2482 punklen 1, 1975/76:2520 punkten 3 och 1975/76:2521 punkten 3 i denna del bifalla propositionen i motsvarande delar med den ändring i fråga om 3 000-kronorstillägg för tid före 1952 som reservanten förordat,

2.    till följd härav besluta atl punkt 2a tolfte stycket av anvisningarna till 36 § kommunalskaltelagen (1928:370) skulle ha av reservanten föreslagen lydelse, innebärande att 3 000-kronorsavdraget för varje påbörjat kalenderår inte skulle medges för tidigare år än år 1942,

178

beträffande fastighets ingångsvärde

5. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett
att utskottet under 3 och 26 bort hemställa

att riksdagen skulle

1.    bifalla motionerna 1975/76:2520 punklerna 1 och 2 och 1975/76:2522 punkten  1 samt avslå proposilionen i motsvarande del,

2.    till följd härav beträffande förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) besluta att punkl 2a av anvisningarna till 36 5; skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

beträffande huvudprinciperna för aktievinslbeskattningen

6. av herrar Magnusson i Borås (m) och Mundebo (fp) samt fru Tro
edsson (m) som ansett att utskottet under 12a bort hemställa

att riksdagen med anledning av moiionerna 1975/76:2520 punklen 5 och 1975/76:2519 punkten 1 hos regeringen begärde utredning om indexreglering av aklievinstbeskattningen,

7. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett
atl utskottet under 12a, 13 och 26 bort hemställa

att riksdagen med bifall till moiionen 1975/76:2520 punklen 6 och med avslag på propositionen i motsvarande del i fråga om förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) beslutade att 35 S 3 mom. andra stycket första meningen och fjärde stycket saml punkl 2b av anvisningarna till 36 § skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse.

belräffande schablonavdragel

8. av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Mundebo (fp), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c) samt fru Troedsson (m) som ansett alt utskottet under 14 och 26 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionerna 1975/76:2482 punkten 3 och 1975/76:2519 punkterna 2 och 3 samt med anledning av motionerna 1975/76:2520 punkten 9 och 1975/76:2527 i fråga om 35 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928:370) beslutade att andra och tredje meningarna skulle ha av reservanterna föreslagen lydelse.

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

beträffande ingångsvärdet vid övergången

9. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett
atl utskottet under 15 och 26 bort hemställa

att riksdagen skulle

a. med bifall till motionerna 1975/76:2479 punkten 2, 2513 punkten
3 och 2520 punkten 10 anta del i propositionen framlagda förslaget an
gående ingångsvärde för icke börsnoterade aktier med den ändring som
i reservaiionen förordals,

b. till följd härav besluta alt punkt 3 av övergångsbestämmelserna
lill lagen om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skulle erhålla
av reservanterna föreslagen lydelse,

beträffande dispensreglerna vid strukturrationalisering

10.  av herr Mundebo (fp) som ansett alt utskottel under 16 och 26
bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2111 punkten 1 och med avslag på propositionen i motsvarande del beträffande förslagel till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) beslutade att 35 § 3 mom. tredje stycket skulle utgå,

beträffande akliefonder

11.  av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett
att utskottet under 20 och 26 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionerna 1975/76:2481, 1975/76:2514 och 1975/76:2525 och med avslag på propositionen i motsvarande del i fråga om förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) beslulade att till 35 S 3 mom. andra stycket foga en mening med av reservanterna föreslagen lydelse.

beträffande latent skatteskuld

12. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett att utskottet under 22 bort hemställa

att riksdagen skulle ge regeringen till känna vad reservanterna med anledning av moiionen 1975/76:2524 anfört och avslå densamma i vad den inte därigenom var tillgodosedd.

179

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

beträffande övergångsbestämmelserna

13. av herrar Magnusson i Borås (m) och Mundebo (fp) samt fru Troedsson (m) som ansett att utskottet under 24 a och 26 bort hemställa att riksdagen skulle

a. med avslag på propositionen i denna del och med anledning av
motionerna 1975/76:2519 punkten 4 och 2520 punkten 11 besluta att
de nya reglerna skulle tillämpas fr. o. m. den dag författningstexten ut
kom i Svensk författningssamling,

b.   till följd härav besluta

1.    alt punkterna 2, 3, 5-9 och II övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) erhöll av reservanterna föreslagen lydelse,

2.    att punkterna 2 och 3 av övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i förordningen(I968:276)om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

3.    atl övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i förordningen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för åleranskaffning av fastighet erhöll av r.eservanlerna föreslagen lydelse,

4.    atl övergångsbestämmelserna i lagen om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

5.    att övergångsbestämmelserna i lagen om ändring i uppbördslagen (1953:272) erhöll av reservanterna föreslagen lydelse.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yllrande beträffande indexreglering av aktievinslbeskattningen av herrar Andersson i Knäred, Josefson, Olsson i Järvsö och  Hallenius (samtliga c).

180

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Fru talman! När realisationsvinstkommittén flck sitt uppdrag av flnansministern år 1970 framhölls alt della närmast var en teknisk utredning, som syftade till alt skapa en tekniskt lika beskatlningsform för de olika skalteobjekten. Realisationsvinstskatten på fastigheter ulgår ju på den verkliga vinsten med hänsyn till penningvärdeförsämringen, medan skatten på aktier efter fem års innehav är en omsättningsskatt ulan hänsyn lill penningvärdets förändringar.

Ulredningen har inte ansett sig kunna föreslå en tekniskt likformig beskattning, och det förslag som framlades kan vad beträffar fastigheterna inte anses innebära höjningar annat än för de fastigheter som anskaffats före år 1952. Å andra sidan föreslogs bättre bestämmelser beträffande uppskov med beskattningen. När det gäller aktierna har föreslagits beskattning på den verkliga vinsten, vilket lorde innebära att utredningen föreslagit lägre beskattning för aktier som innehafts tre ä fyra år, medan däremoi en skärpning i allmänhet lorde kunna noteras för det långsiktiga placerandet.

Med hänsyn till att en mera genomgripande genomgång av beskatt-

ningssystemet f. n. pågår inom 1972 års skatteutredning och inom företagsskatteberedningen kunde man förväntat att regeringen nöjt sig med att nu framlägga ett förslag som kunde betraktas som en teknisk förändring, då utredningen utgick ifrån dessa förutsättningar. Så har del emellertid ingalunda blivit, utan vi har fått en proposition som inrymmer väsentliga skattehöjningar. Den synes sålunda i inte ringa del ha påverkats av remissvar som inneburit krav på kraftiga höjningar nu omedelbart av realisationsvinstbeskattningen. 1 dessa remissvar finns t. o. m. krav på total marksocialisering.

När det gäller fastigheterna föreslås nu också att den vid en försäljning uppkomna vinsten beskattas till 100 96, oavsett hur länge fastigheten ägts. Man inför sålunda en evig 100-procentig beskattning på den vid försäljningen framräknade vinsten. Det är egendomligt att vi får ett sådant förslag med hänsyn till de utredningar som pågår om beskattningen. Det är också egendomligt att det kommer ett sådant förslag, som också nu synes vinna riksdagens bifall, trots alt inga förslag om sänkningar eller borttagande av förmögenhets- eller övriga kapitalskatter föreligger. Inte ens fastighetsskatten beröres, ulan den bibehålles i sin nuvarande form.

Jag skall inte närmare gå in på aktievinslskatten, då den kommer att behandlas av fru Troedsson, men jag vill inte underlåta att säga atl jag finner det något egendomligt att man visserligen sänker beskattningen något för tre ä fyra års innehav men betydligt skärper skatten för långtidsinvesteringar, då samma höga beskattning som inträder efter två år behålles hur länge aktierna än innehas.

Rent allmänt torde alll tala för att vi har ett mycket stort behov av alt riskvilligt kapital ställs till förfogande, om vi skall kunna bemästra våra bylesbalansproblem och komma till rätta med den krafliga inflationen.

Det som inträffar vid en försäljning är ju oftast alt vederbörande bara byter investeringsobjekt. Därför blir försäljningar ofta inte något annat än alt pengarna placeras i en annan fastighet eller i ett annat företag. Mot den bakgrunden har vi moderater under många år krävt att den som t. ex. måsle flytta på grund av arbetsbyte och då måste sälja sin bostad på en plals för att sedan köpa en ny fastighet på den nya bostadsorten inte bör bli föremål för reavinsibeskaiining. En trägen vinner tydligen, och nu har det i propositionen också föreslagits att dylika frivilliga ägoförändringar inle skall drabbas av reavinsten. Utredningen ansåg ju för övrigi även att så borde ske. Det är också tillfredsställande atl den som säljer sitt jordbruk skall kunna få uppskov med ytterligare tre år för all anskaffa nytt sådant, låt vara all härför erfordras dispens.

Förslaget i propositionen innebär att äldre faslighelsinköp skall anses ha inträffat 1952, och som inköpspris skall 150 96 av 1952 års taxeringsvärde användas. Detta innebär att ingen hänsyn kommer atl tagas lill förbättringar före denna tid, samt all indexlillägg dessförinnan eller 3 000 kronors avdrag inte kommerall tillåtas. Vi moderater har därför reserverat

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

181

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

182

oss för att de gamla bestämmelserna skall gälla alltjämt, då vi inte kan finna någon olägenhet i att ha kvar denna regel, vars försvinnande skulle komma atl innebära en skatieskärpning för den som haft sin fastighet under många år. Detta är en fråga som inte minst berör dagens pensionärer.

Vi kan inte heller finna motiv för att nu frångå utredningens förslag att mer än 75 96 av vinsten skall beskallas och avstyrker sålunda regeringens och utskottsmajoritetens förslag om en beskattning av 100 %.

Regeringen föreslår också att för tid som ligger efter 1970 skall taxeringsvärdet endast få uppräknas med 133 96. Vi föreslår att detta skall ske första gången på 1975 års taxeringsvärden under den motiveringen att först då beslöts att fastigheterna skulle upplagas till 75 % av försäljningsvärdet.

Tiden för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna föreslås i propositionen vara den I april i år, vilket också ulskottsmajorileten nu föreslår. Vi moderater anser oss av principiella skäl inle kunna ansluta oss till denna uppfattning. Vi anser atl en sådan skärpning av beskattningen inte bör vara retroaktiv. Först sedan riksdagen har beslutat att ändra en lag skall den nya träda i kraft. Människorna måste veta vad de har att rätta sig efter. Tyvärr har det under senare år blivit så vanligt att skaltebestämmelserna fått retroaktiv verkan, att många tror atl i och med att regeringen har sagt att de nya bestämmelserna skall träda i kraft en viss dag, så är det lag. I verkligheten har sålunda det egendomliga inträffat, att ett uttalande på en A4-sida från livförsäkringsskattekom-mittén den 20 januari 1975 kom att de facto tjäna som lag i vårt land nära ett helt år. Samma synes vara förhållandet med det förslag som nu förelägges riksdagen. På grund av att börschefen öppnade ell förseglat brev från finansministern samma dag som propositionen lades fram, så har förslaget uppfatlats som godkänt och affärer gjorts i den tron att de nya bestämmelserna redan gällde. Självfallet gör de inte del. Det är riksdagen som fattar beslut.

Tyvärr synes det nu finnas majoritet för en ny retroaktiv lagstiftning, varför propositionen torde komma att godkännas på den punklen. Vi moderater kan emellertid inle godkänna en sådan åtgärd och därför så har vi tillsammans med folkpartiets representant herr Mundebo föreslagit alt ikraftträdandet skall ske först 8 dagar efler det att förfallningen ui-kommer från trycket.

Det har sagts mig alt propositionsordningen skulle bli något egendomlig. Folkpartiet har en reservation 4 där man föreslår att 30 000-kronorsavdraget skall kunna utgå även för fastigheter som är inköpta 1942 och senare. För den händelse att vårl förslag behandlas och avslås före behandlingen av reservaiion 4, så kommer vi moderater all stödja denna reservation. Är det däremot så alt folkpartiets förslag kommer upp till behandling före vårt förslag, kommer vi att avstå, alldenslund vårl förslag går betydligt längre än vad folkpartiets gör.

Jag ber, herr lalman, att få yrka bifall till reservationerna 1, 2, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 och 13.

Under delta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr JOSEFSON (c):

Herr talman! I skatteutskottets betänkande nr 63 behandlas förslaget om ändrade regler för beskattning av realisationsvinster.

Propositionen innebär en skärpning av beskattningen i vissa fall men beträffande uppskovsreglerna en viss uppmjukning. Centern har i ett flertal motioner berört olika avsnitt i propositionen och krävt förändringar som också i viss utsträckning tillstyrkts i ulskoltsbetänkandet. Jag skall här i huvudsak uppehålla mig vid de avsnitt där centern har aktualiserat olika frågor.

1 propositionen föreslås alt den framräknade vinslen i sin helhet alltid skall vara skattepliktig oavsett innehavstidens längd. Nuvarande regler innebär en reduktion av den skattepliktiga vinsten till 75 96 efter två års innehav. Denna regel föreslås nu slopas, vilket innebär att vinsten i sin helhet skall vara skattepliktig.

I en mqjion från centern har yrkats att 75 % -regeln även i fortsättningen skall tillämpas efter sex års innehav. Motivet för detta är bl. a. följande. När man tillämpar en progressiv beskattning, som vi gör när det gäller den statliga inkomstskatten, sker en betydande skärpning av beskattningen, om man på ett år lar fram till beskattning vinst som uppstått och samlats under flera år. Vi anser därför att endast 75 96 av vinsten bör beskattas efter en sexårsperiod, då spekulationsfaktorn är borta -delta för att få till stånd en realisationsvinstbeskattning som är likvärdig med beskattningen av andra inkomster. Därmed uppnås en reducering av den skärpning som progressivilelen innebär när hela vinslen beskattas vid ett tillfälle. Om vi följer detta förslag blir beskattningen i de flesta fall densamma som om vinsten beskattats i sin helhet men fördelats med lika belopp på varje år fastigheten innehafts och vinsten uppstått. Målsättningen har varit att åstadkomma samma beskattning som för andra inkomster, och då bör man inte nu skärpa realisationsvinstbeskattningen så all den blir ännu hårdare än annan beskaitning.

1 centermotionerna har också krävts att den i propositionen föreslagna regeln om uppdelning av byggnadsvärdet i byggnader och byggnadsinventarier inie skulle tillämpas vid realisationsvinstbeskattningen förrän efter del all liknande regler tillämpats vid den årliga inkomsttaxeringen. Utskottet har i princip accepterat denna linje liksom centerkravet atl alla förbättringskostnader som uppförts på avskrivningsplan skall grunda avdragsräll, således även om 3 000-kronorsspärren underskrids.

Propositionens förslag innebär väsentliga förbättringar när det gäller uppskovsreglerna. Enligt propositionen blir del nu möjligt att erhålla uppskov också vid frivilliga försäljningar, under förulsältning alt den av-

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

183

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

184

yttrade fastigheten varit permanentbostad och att man har för avsikt att mantalsskriva sig på den nya fastigheten.

Tidsfristen för anskaffning av ersättningsfastigheten bör enligt propositionen begränsas till två år för villor och tre år för jordbruk, räknat från beskattningsåret. I vissa fall kan denna tid vara alltför kort, vilket också påpekats i flera motioner från centern. Bl. a. kan betydande svårigheter föreligga att inom föreskriven tid göra ersättningsköp, när större markområden - kanske ett stort antal fastigheter - exproprierats vid ett och samma tillfälle. Utskottet har haft förståelse för dessa synpunkter och föreslår nu att dispensmöjligheter skall föreligga för ytterligare tre års uppskov.

Likaså biträder utskottet kravet i centermotionen 1975/76:2522 att vid expropriation de regler för realisationsvinstbeskattningen skall tillämpas som var gällande den dag då talan väcktes i målet.

Då del gäller aktievinslbeskattningen har också vissa krav från centern biträtts av utskottel. Således skall som nya aktier betraktas de som innehafts mindre än två år och icke, som i propositionen föreslås, de som förvärvats under de två närmast föregående kalenderåren. Denna förändring innebär att utbud och efterfrågan inte koncentreras till tiden kring årsskiftet, vilkel förslagel i propositionen sannolikt skulle ha medfört. En annan fråga som diskuterats mycket ingående är vilket ingångsvärde på icke börsnoterade aktier som skall tillämpas vid övergången och framför allt om deklarationsvärdet den 31 december 1974 eller motsvarande tidpunkt 1975 skall utgöra grund för beräkningen. Enligl centerns uppfattning bör deklaralionsvärdel den 31 december 1975 vara grunden för beräkning av ingångsvärdet. Utskottet har bilrätt centerns uppfattning på denna punkl liksom uppfattningen att stor återhållsamhet bör ske vid tillämpning av dispensreglerna vid strukturrationalisering. Utskottet säger här klart att dispensregeln skall tillämpas restriktivt.

Beträffande schablonavdragel som nu utgör 500 kr. föreslås i flera motioner bl. a. från centern all detta skall höjas till 1 000 kr. Ulskoltsmajorileten motsätter sig detta, men i reservation nr 8 från centern, moderaterna och folkpartiet yrkas på att schablonavdrag faslställes till 1 000 kr. Enligt vår uppfattning är en sådan höjning välmotiverad, dels på grund av att värdet av schablonavdrag reellt sett minskal väsentligt sedan det fastställts för närmare tio år sedan, dels på grund av den skärpta beskaitning som nu föreslås. Avsikten med schablonavdrag har varit dels att åstadkomma en förenkling av redovisning och beskattning, dels att mindre vinster inte skulle bli föremål för beskattning. Har man denna uppfattning fortfarande borde man också biträda förslaget i den nämnda reservationen om höjning av schablonbeloppet.

Belräffande beskattningen av aktier har från folkpartiet i molioner ställts krav på ett hell annat beskattningssystem med bl. a. indexuppräkning. Folkpartiet har i utskottet frångått denna ståndpunkt och i stället krävt all ett sådant indexbundel beskaliningssystem skall utredas. 1 och för sig är förslaget intressant men enligt centerledamöternas uppfattning

kan man inte genomföra ett indexskyddat sparande i aktier utan att samtidigt ha åstadkommit förutsätiningar för ett inflationsskyddat sparande i bank. Genom tillkomsten av aktiefonderna har stora möjligheter skapats också för småspararna att spara i aktier. Samhället och inte minst näringslivet är i stort behov av sparande, av kapital, och härvid behövs också ett sparande i bank. Vi centerledamöter har därför i ett särskilt yttrande framhållit det som nödvändigt att vid en eventuell utredning om ett inflationsskyddat sparande såväl sparandet i aktier som sparandet i bank blir föremål för samtidig bedömning och prövning.

Herr talman! Jag har med detta i all korthet redogjort för centerns ståndpunkt i denna fråga, och jag vill här till sist yrka bifall till reservationerna 3 och 8 och i övrigt till utskottets hemställan.

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

Hen MUNDEBO (fp):

Herr talman! Realisationsvinstbeskattningen är som all beskattning ett försök att flnna rimliga skattenivåer på människors inkomster och rimliga tekniska lösningar av skattereglerna. De flesta människor tycker väl att det är motiverat att beskatta betydande realisationsvinster - alltså betydande vinster vid försäljning av fastigheter och aktier - medan vinsler som i huvudsak beror på inflationen och vinster som kan ses som ersättning för risktagande och bindning av kapital bör gå fria från skaller.

Det är självfallet en värderings- och avvägningsfråga vad som skall menas med rimlig skattenivå och rimliga tekniska lösningar. Skatleutskoltei har en utgångspunkt, nämligen att ordinära vinster, som i huvudsak beror på penningvärdets fall, i princip skall vara fria från beskattning. Del är en bra utgångspunkt, och det är den utgångspunkten som i mycket präglar skatteutskottels förslag.

Det föreslås en rad detaljändringar av nuvarande bestämmelser, i första hand av teknisk natur. Det är fråga om såväl lättnader som skärpningar av den nuvarande beskattningen, men några stora och avgörande förändringar kan jag inte flnna.

Det är väl många av oss som under det senaste året, i synnerhet under de senaste två månaderna sedan regeringen lagt fram sitt förslag, har mött frågor och andra reaktioner från enskilda människor, från organisationer och i massmedia. De frågorna har i många fall visat atl del finns en betydande oklarhet om innebörden i förslaget. Människor har fått otillräcklig och i flera fall missvisande information. Det flnns personer som varit oroade över förslaget men som då de fått höra vad det egeniligen innebär säger: Jaså, om dei är så, då verkar del ju rätt rimligt. Vi har fåll höra exempel där vi själva kanske tyckt att det handlar om så stora vinster att det inte är så omotiverat med beskaitning, men där frågeställaren kanske ändå har en annan uppfattning.

Vi har måhända också fåll höra reaklioner som går ut på att beskattningen borde sätta in tidigare. En del exempel har kanske visat all regeringsförslagel verkligen får besvärande effekier och slår hårdare än vad som är rimligl med hänsyn till målsättningen att ordinära vinster skall

185

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

186

gå fria från beskattning. Skatteutskottet har också rätlat lill en del av svagheterna i regeringsförslaget.

Jag skall ta upp några punkter i förslaget till en närmare granskning.

Då det gäller fastigheter innebär ju förslaget au realisationsvinster i sin helhet blir skattepliktiga oavsett hur länge man har innehafl en faslighet. Den nuvarande indexberäkningen av anskaffningskostnaderna liksom det fasta tillägget om 3 000 kr. per år under innehavsliden kommer alt behållas, fast med den ändringen att uppräkning och tillägg inte får ske för tid före 1952. Det är betydelsefullt atl de reglerna behålls. De är avgörande för att beskattningen skall bli rimlig. Vinsler som beror på penningvärdets fall skall inte bli föremål för realisationsvinstbeskattning. Det är den utgångspunkt som gäller och som måste fortsätta att gälla.

Att vi i huvudsak ställer oss bakom förändringarna beträffande fastigheter beror dels på att de två viktiga reglerna om indexberäkningen och 3 000-kronorstilläggel kommer att fortsätta all gälla, dels på att rätten till uppskov med realisationsvinstbeskattningen kommer att vidgas. Del kommer i fortsättningen att bli möjligt att få uppskov också vid frivillig försäljning av fastighet, alltså om man byter en fastighet mot en annan, t. ex. i samband med ett nytt arbete. Detta är viktigt för många människor.

Det flnns undersökningar som visar att de nuvarande skattereglerna betyder all reavinsibeskaiining kommer i fråga vid en av tio försäljningar. Eller för att vara exakt: 9,6 % av försäljningarna skulle vara vinstförsäljningar, om man till inköpspriset lägger indexuppräkning och 3 000-kronorstillägg. De nya reglerna torde innebära att andelen vinstförsäljningar ökar någol, men bara någol, till 10,9 96. Fortfarande torde alltså gälla atl i ca nio fall av tio blir reavinstbeskattning inte aktuell. De ytterligare fastigheter som kommer att beskattas lorde i första hand vara sådana som förvärvats före  1952.

På en punkl vill vi ändra regeringens förslag. Vi vill atl det fasta tillägget skall kunna tillgodoräknas för längre tid än fr. o. m. 1952. Det kan flnnas fall där en fastighet inköpts för länge sedan till ganska lågt pris och där ägaren själv har gjort förbättringar som bara delvis kan tillgodoräknas och där fastighetens värde under de gångna åren har stigit väsentligt. Genom atl medge 3 000-kronorstillägg för ytterligare t. ex. tio år skulle också dessa försäljningar bli hell eller så gott som helt skattefria. Det flnns skäl för alt göra så, och del är inte någon större komplikation atl göra del - så säger realisaiionsvinsikommiitén och så sägs också i en del remissyttranden, t. ex. från Kooperativa förbundet. Vi vill därför att det fasta tillägget skall kunna tillgodoräknas från det verkliga anskaffningsåret, dock tidigast fr. o. m. år 1942.

Jag vill så gå över lill aktievinslbeskattningen. Jag har sagt all en utgångspunkt måsle vara att ordinära vinsler, som i huvudsak beror på penningvärdets fall, bör vara fria från beskattning. Den principen bör gälla inle bara vid fastighetsförsäljningar utan också vid aktieförsäljningar. Beträffande aktier belyder ju förslagel all hela vinsten liksom hittills

skall beskattas, om försäljningen sker inom två år, och för aktier som innehafts längre tid ändras nuvarande bestämmelser om avtrappning av skatteplikten under de närmast följande åren till att 40 % av reavinsten skall beskattas. Men i fråga om aktier menar man något annat med vinst än i fråga om fastigheter. Man räknar här med nominella värden och tar alltså inte hänsyn till penningvärdels utveckling.

Vi anser att det bör finnas ett system med indexuppräkning också då det gäller att fastställa vad som är vinst vid aktieförsäljning. Beskattningen bör avse de verkliga vinsterna, inte inflationsvinster, luflvinsler. Realisationsvinstkommittén utarbetade emellertid inte någol förslag om indexreglering av aktievinsler, och inte heller utskottet har haft lid att utarbeta något sådant förslag. Vi begär därför en utredning av denna fråga, för atl undersöka i vad mån del är möjligt att indexreglera aktievinstbeskatining - vi tror alt det är möjligt - och föreslå beskattningens utformning och nivå i ett sådant system. Del har sagts atl banksparandet bör beaktas i det sammanhanget. Ja, jag tycker att man bör pröva former för värdesäkring av banksparandet, men debatten i dag handlar ju om aktievinster.

För dagen, då det alltså inle finns något färdigt förslag om indexsystem, accepterar vi med vissa ändringar regeringsförslaget i fråga om aktievinstbeskatining. På några punkter har det förslagel förbättrats i skatteulskoltet. På en viktig punkt har vi dock inle kunnai enas. Det gäller schablonavdragel, alltså det avdrag om f. n. 500 kr., som får göras från vinst vid försäljning av äldre aktier. Vi menar all avdraget bör vara 1 000 kr. i det nya systemet. Det nuvarande beloppet har varit oförändrat under närmare tio år, och därför är det nödvändigt att nu höja det för alt det skall behålla sitt reella värde.

En detalj som är aktuell i det här sammanhanget är dispensreglerna vid strukturrationalisering. Det är ju så alt regeringen har möjlighet att medge befrielse från beskattning vid aktieförsäljning för att underlätta strukturrationalisering. Jag noterar med tillfredsställelse all utskottet säger att dispensregeln skall tillämpas restriktivt. Jag anser emellertid alt utskottet hade bort gå ett steg längre. De nuvarande reglerna, och formerna för deras hantering, är så pass otillfredsställande atl den nuvarande rätten alt meddela befrielse från reavinsibeskaiining vid förelagssammanläggningar bör avskaffas.

Jag vill också säga all jag har förslåelse för ell par molionskrav där jag ändå inle har medverkal i reservationerna. Del gäller förslag om att avskaffa emissions- och fondstämplar och förslag om andra regler för aktiefonders beskattning. Jag förutsätter all dessa frågor prövas mer ingående i -det utredningsarbete om reavinstbeskaltningen som nu pågår i andra utredningar.

Det finns slutligen en punkt där vi klart har en annan mening än regeringen och utskotlsmajoriteten. Det gäller den lidpunkt från vilken de nya reglerna skall gälla. Förslaget innebär att reglerna skall gälla för försäljningar som sker efler utgången av mars 1976. Vi skulle alltså i

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m, m.

187

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

dag, den 28 maj, besluta om regler som skulle gälla fr. o. m. utgången av mars. Men det kommerall ta några dagar, kanske några veckor, innan de nya lagarna finns i tryck och kan studeras av de berörda. Först en god bit in i juni skulle människor kunna veta vilka lagar som gäller från den  1  april.

Vi tycker inte att det är rimligt att reavinstbeskattningen skall bli retroaktiv. Jag är medveten om alt det kan finnas situationer då det från allmän synpunkt kan vara motiverat att en lagstiftning får tillbakaver-kande kraft, men då måste det finnas mycket starka skäl - synnerliga skäl, som det brukar heta. Och sådana skäl finns inte i det här fallet. Vi kan inte finna det rimligt att riksdagen och allmänheten kan konstatera alt en lagstiftning är gjord i och med atl regeringen har lagt fram en proposition. Då blir utskottens och riksdagens prövning inie särskilt meningsfull.

Vi har inom utskottet blivit ense om betydelsefulla ändringar av regeringsförslaget. Vi har på några punkter delade meningar inom utskottet. Och på någon punkt kan del t. o. m. bli så att riksdagens beslut fattas genom lotlning. Det blev alltså inte klarlagt den 1 april, då regeringen lade fram sin proposition, hur den nya lagen skulle se ut. Del blir det i dag genom riksdagens beslut. Det måste också vara rimligt att de nya författningarna kommer ut i tryck innan de börjar gälla. Därför anser vi alt den nya lagen skall gälla försl fr. o. m. att den kommit ut i tryck i Svensk författningssamling.

Herr talman! Vi kommer alltså med några undantag att stödja utskollels förslag till ny reavinsibeskaiining. Vi tycker att utskottets förslag i huvudsak fyller målsäiiningen atl ordinära vinster som till största delen beror på penningvärdets fall skall vara fria från beskattning. Regeringsförslaget har på viktiga punkter förbättrats under utskottsbehandlingen. Del borde ha förändrats på några punkter till. Men den framtida rea-lisaiionsvinslbeskauningen är under utredning inom 1972 års skaiie-utredning och föreiagsskatieberedningen. Båda utredningarna beräknas vara färdiga inom ett år. Skulle det visa sig att de nya reglerna medför mindre goda effekier kan vi snart pröva om dem.

Men vår principiella utgångspunkt är klar: Ordinära vinster som i huvudsak beror på penningvärdets fall skall vara fria från beskattning. Andra vinster skall beskattas. Det betyder att vi avvisar de betydande lättnader i beskattningen som somliga talar för. Slora, reella vinster vid försäljning av faslighet och aktier bör beskattas. Det betyder också alt vi avvisar de belydande skärpningar i beskattningen som somliga talar för. De skulle på ett orimligt och omotiverat sätt drabba många människor som inte säljer i vinstsyfte.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 4, 6, 8, 10 och 13.

188

Hen HERMANSSON (vpk);

Herr talman! När man läser en del av debattinläggen om del här förslaget till ändringar i realisationsvinstbeskattningen och en del borgerliga

reservationer till det betänkande som vi nu behandlar, får man lätt den uppfattningen att förslaget skulle innebära en kraftig skärpning av beskattningen. Så är, som alla vet som tagit del av detsamma, inte alls fallet. Förslaget är huvudsakligen av teknisk karaktär. Det innehåller vissa mindre skärpningar men också vissa lättnader.

De skärpningar som föreslås är verkligen obetydliga lill sina verkningar. Del har ju också uppmärksammats framför allt av de fackliga organisationerna och deras företrädare som har tagit ställning till hur beskattningen av realisationsvinster skall vara utformat. LO-tidningen har exempelvis i nr 11 på ledande plats behandlat förslagel under rubriken Orättvisan består, och jag vill citera några satser ur den ledande artikeln:

"Finansminister Gunnar Strängs förslag till skärpt realisationsvinstbeskattning är inle ens värt epitetet skärpt. Förslagel innebären skärpning av beskattningen av vinsterna på försålda aktier som är så låg att börsen reagerade med rekordhöga noteringar.

Beträffande villaägarna kommer de flesta som säljer en villa inte att behöva skatta för någon vinst alls, enligt en ovanligt enig expertkår.

Dessutom behöver den som säljer ett småhus med god vinst för all köpa sig en trevlig och betydligt dyrare lyxvilla inle betala någon skatt alls. Det visar ju en rörande omtanke om svenska folkets behov av allt högre boendestandard.

Vad tänker finansministern föreslå för alt hjälpa alla lägenhetsinnehavare, som bor i trånga och efter några år något slitna lägenheter, att byta dessa bostäder mot en ny fräsch och större lägenhet utan extra koslnader och kanske t. o. m. med en god skattefri vinst på fickan?

Propositionen om reavinstbeskaltningen förändrar inte några av de grundläggande orättvisorna i vårt skattesystem där reavinstbeskaltningen kanske är den allvarligaste boven av alla."

Så långt LO-tidningen.

Såväl LO som TCO har också i sina remissyttranden över förslagel från realisaiionsvinsikommiitén krävt att betydande skärpningar skall göras av beskattningen av realisationsvinster.

Vpk delar denna mening. Även om såväl företagsskatteberedningen som 1972 års skatteutredning har i uppdrag att pröva olika sidor av realisationsvinstbeskattningen, bör vissa skärpningar omedelbart genomföras. Regeringen är ju heller inte främmande för att man överger linjen om en enbart teknisk översyn, eftersom finansministern föreslagit vissa materiella förändringar i beskattningens utformning. Vi föreslår därför en del omedelbara skärpningar och menar att de bör följas av en allmän omarbetning av realisationsvinstbeskattningen enligt principer som vi har angivit i vår molion. Denna omarbetning bör företas av de redan verksamma skatteuiredningarna.

Enligt vår uppfatining måste beskattningen av realisationsvinster bygga på följande två principer:

1.    Hela realisationsvinsten bör i princip vara skattepliktig.

2.    Beskattningen av realisationsvinster bör vara av minst samma skär-

Nr 140

Fredagen den 28 .maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

189

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

190

pa som beskattningen av arbetsinkomster.

Om någon skillnad är motiverad i beskattningen av dessa bägge in-läktsformer måste den vara att inkomster av förvärvsarbete beskattas lindrigare. Nu är det tvärtom. På grundval av dessa båda principer bör den konkreta utformningen av realisationsvinstbeskattningen ske.

Utskottet har yttrat sig om detta förslag och avstyrker del med motiveringen alt sådana här tilläggsdirektiv lill utredningarna, som vi har föreslagit, enligt utskottets mening kommer att fördröja utredningsarbetet. Jag skulle vilja fråga representanterna för utskottet som skall tala här: På vilket sätt kommer detla att fördröja utredningarnas arbete? 1972 års skatteutredning, som jag känner från insidan, har ännu inle över huvud taget börjat behandla denna fråga. Man avvaktar riksdagens beslut innan man börjar diskutera synpunkter på realisationsvinstbeskattningen. Hur kan då tilläggsdirektiv till utredningen försena dess arbele?

I andra sammanhang avstyrker utskollel yrkanden om omedelbara förändringar med hänvisning till skatteuiredningarnas arbele och säger att man inte bör föregripa det. Utskottet kör alltså med två olika motiveringar när del gäller au avstyrka yrkanden om skärpningar av realisationsvinstbeskattningen. Dels vill man avstyrka dem med hänvisning till att ändrade direktiv och tilläggsdirektiv skulle försena utredningarnas arbete, dels vill man avstyrka dem med hänvisning till att utredningarna skall behandla dessa frågor. Hur vill utskottet egentligen ha del? Man bör ju rimligen bestämma sig för en av dessa motiveringar.

Den avgörande fråga som uppkommer här är ju vilka principer som denna beskattning skall grunda sig på. Och jag skulle vilja ställa en fråga till representanterna för socialdemokratin och för de borgerliga partierna: Tänker ni gå ut och slåss i valrörelsen för all arbetsinkomster skall beskattas hårdare än realisationsvinster? Kommer ni att öppet framträda inför väljarna och förklara atl detta är er ståndpunkt och detta vill ni slåss för i politiken? Det är ju den ståndpunkt som dessa partier intar i skatteutskottets betänkande och som företrädarna sannolikt kommer att tala för i dag, och det är just detta som hela frågan handlar om.

Ett problem som alllid kommer upp när man diskuterar realisationsvinstbeskattningen är om och i vilken grad hänsyn skall tas till förändringar i penningvärdet, dvs. i del aktuella läget till inflationen. I gällande regler får som bekant vid beräkning av realisationsvinst exempelvis på fastighet ingångsvärdet omtecknas till det belopp vartill det skulle ha uppgått efter det allmänna prisläget under det år då avytlringen ägde rum.

Men alt så bör få ske är inte alls självklart enligt vår mening. Motiveringen för detla beräkningssäll brukar vara att enbart inflationsvinster inte skall beskattas. Nu är det emellertid för det första mycket svårt atl avskilja en inflationsvinsl från övriga delar av realisationsvinsten. Hur stor del av vinsten beror på inflationen? Hur slor del beror på spekulation? Hur stor del beror på olika former av markvärdestegring? När ingångsvärdet omräknas med hänsyn till "del allmänna prisläget" under

försäljningsåret ingår däri också den markvärdestegring som har förekommit och som självfallet skall beskattas. För det andra bör del påpekas att under en period av fortgående inflation, som den vi nu lever i, beskattas även på andra områden inkomster som ökat genom inflationen. Det finns knappast någol skäl till att just realisationsvinster skulle vara undantagna härvidlag.

Helt ohållbart anser vi del vara all bibehålla den regel enligt vilken hela ingångsvärdet får indexuppräknas och inte bara den del av anskaffningskostnaden som fastighetsägaren själv finansierat. Det innebär att fastighetsägaren också skulle dra fördel av att inflationen har ökat skuldbeloppet.

Kritik bör även riktas mot alt man använder konsumentprisindex vid omräkningen från nominell till reell prisutveckling. Konsumentprisindex inbegriper ju en del av kostnaderna för de offentliga nyttigheterna. Varför skall detta index läggas till grund för den här omräkningen? Det flnns ju ell nettoprisindex som skulle lämpa sig mycket bättre för denna omräkning.

Vi har tagit upp dessa frågor och föreslagit en ändring, men utskottel säger nej till det förslaget. Motiveringen är i första fallet att motionärerna inte har framlagt några användbara lösningar av hur man skall göra uppdelningen mellan vad fastighetsägaren har betalat in och vad han har lånat till. Men är det verkligen så besväriigl att fastighetsägaren själv redovisar hur stor del han har flnansierat när beskattningen skall ske? Jag kan inte finna att detta skulle vara så oerhört krångligt som både finansministern och utskottet vill göra gällande.

När del gäller vårt krav att nettoprisindex skall användas i stället för konsumentprisindex säger utskottet inte ett ord till motivering för sill avstyrkande. Jag vill därför be alt utskottets representant motiverar varför man har avvisat detta yrkande och varför man anser att det är bättre alt använda konsumentprisindex än nettoprisindex, när den här beräkningen skall göras.

Det bör också påminnas om att del under de senaste åren har skett myckel stora värdestegringar av fastighetsbeståndet. Enligl en beräkning redovisad i LO-tidningen nr 10/1976 skulle värdestegringsvinsterna enbart på beståndet av småhus under perioden 1965-1973 ha uppgått ill drygt 5 miljarder kronor per år i 1974 års nettopriser och drygt 4 miljarder per år i samma års konsumentpriser. Bara en del av denna prisstegring går alt förklara med hänvisning lill den allmänna inflationen.

Enligt gällande regler får, om fastighetsavyttringen omfattat byggnad som i huvudsak är avsedd alt användas för bostadsändamål, vid vinstberäkningen avdrag göras med ett belopp av 3 000 kr. per år. Del är en fördel som innehavare av vanliga hyreslägenheter inte har. Och vid den jämförelsen, som man självfallet måste göra, kan vi inte se att det flnns något skäl att bibehålla detta 3 000-kronorsavdrag. Vi menar därför alt det bör avskaffas, och del kravel har också ställts av Landsorganisationen.

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

191

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

192

Såväl realisationsvinstkommittén som regeringen föreslår nu en väsentlig ny fördel för försäljare av fastigheter. Man föreslåren utvidgning av rätten till uppskov med reavinstbeskattningen i de fall då den skattskyldige avser att förvärva en ersättningsfastighet. En sådan utvidgning kan enligt vår mening inte godkännas. Den måste anses obefogad vid en jämförelse med de skatteregler som gäller för andra bostadsinnehavare och andra skattskyldiga. Vi kan inte se atl det flnns någon motivering för att ge just fastighetsägare och försäljare av fastigheter denna stora favör.

Sammanfattningsvis anser vi att en skärpning är nödvändig av realisationsvinstbeskattning vid fastighetsförsäljning jämfört med de av regeringen föreslagna reglerna. Och man bör då observera att en sådan skärpning skulle bidra till en lugnare prisutveckling på mark och fastigheter. Den skulle göra det lättare för inkomsttagare i normallägen att skaffa sig ett småhus. Den skulle också ge lägre taxeringsvärden och därmed lägre boendekostnader för dem som redan har ett hus jämfört med de effekter som följer av de nuvarande skattereglerna. De enda som drabbas av en skatteskärpning är de som försöker göra vinster på husaffärer.

En skärpning av realisationsvinstbeskattningen vid försäljning av aktier är också nödvändig. Enligt de principer vi utgår ifrån vid vår bedömning bör hela vinsten vara skattepliktig. Samma skäl som talar för att vinslen under den första tvåårsperioden skall redovisas till 100 96 talar för att så skall ske även i fortsättningen. Detta bör vara riktpunkten för den översyn av beskattningen som skall ske. Under en övergångstid kan man i ett provisorium acceptera 75 96, en skattepliktsats som vi har föreslagit nu och som också har föreslagits av LO.

Utskottet avstyrker den här skärpningen till 75 96 och anser att den skulle medföra ölägenheter. Jag kan dock inte finna att utskottel har närmare specificerat vari dessa olägenheter från samhällelig synpunkt skulle bestå. Jag vill lill det här talet om olägenheter göra följande påpekande.

Man kan självfallet säga atl det är en mindre olägenhet för en löntagare om bara 40 96 av hans inkomst beskattas jämfört med nuvarande regler. Men det handlar hela liden om rällvisekravet i beskattningen. Och jag vill ställa en fråga till herr Wärnberg som sedan skall tala för utskottet: Är det verkligen rättvist att skatteuttaget på aktievinster skall vara väsentligt lägre än för arbetsinkomster? Den frågan måsle vi besvara när vi skall ta ställning till lagstiftningen.

Det tredje områdel gäller realisalionsvinslbeskatlningen av annan lös egendom än aktier och dylikt, framför allt olika typer av lösöre. Denna är enligt gällande regler tidsbegränsad med en gräns vid fem. år. Här ville realisaiionsvinsikommiitén ha en skärpning, där man i ökad utsträckning skulle beskatta vinster på vissa typer av lösören, t. ex. ädelstenar, konst, antikviteter och annat. Finansministern vill med hänsyn till kontrollsvårigheterna inte föreslå någon ändring i gällande regler.

Vi har svårt att förstå varför man inie skall beskatta konst, antikviteter, ädelstenar, m.ynt, frimärken osv. Varför skall detta undantas realisationsvinstbeskattningen? Della så mycket mera som det finns en stark tendens till placering och spekulation just i sådana typer av lös egendom. Kontrollproblemen bör vara möjliga all lösa.

Del enda som utskottel anfört på denna punkt är en hänvisning just till kontrollproblemet. Jag medger atl det naturligtvis finns svårigheter. Men jag vill påpeka att det redan nu sker beskattning vid innehav upp till fem år. Det kontrollproblemet har det tydligen varit möjligt att lösa. Då bör det enligt min mening också gå att lösa kontrollproblemen på andra sidan femårsgränsen.

Beträffande en del av de frågor som berörs i det föregående krävs enligl vår mening ytterligare utredning. Detta uppdrag ligger redan hos de tillsatta skatteutredningarna. När del gäller andra frågor anser vi det emellertid nödvändigt att riksdagen nu fattar beslut, som i vissa fall får bli av provisorisk karaktär.

Jag vill, herr talman, med det anförda yrka bifall till motionen 2521.

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

Fru TROEDSSON (m):

Herr talman! Jag kommer i mitt inlägg att begränsa mig till de frågor som har med reavinstbeskattningen av aktier att göra.

Den senaste tidens ekonomiska utredningar har alla påvisat det betydande kapitalbehov som finns inom svenskt näringsliv. Av den anledningen hade det varit önskvärt att på olika sätt stimulera till sparande i aktier. Vi har ju f. n. bortåt en miljon aktieägare här i Sverige. Olika undersökningar har visat atl ytleriigare lika många är intresserade av aktier som sparform. Detta positiva intresse borde det finnas all anledning för statsmakterna atl ta väl vara på. Det riskvilliga sparandet är den absoluta förutsättningen för ett fortsatt fritt och expanderande näringsliv. Också ur jämlikhels- och rättvisesynpunkt finns det all anledning att stimulera till en spridning av aktieägandel till nya grupper. Enkla rea-vinsibeslämmelser på en rimlig nivå och förbättrade arbetsvillkor för aktiefonderna skulle tillsammans med olika sparsiimulerande åtgärder göra det möjligl för betydligt fler all spara i akiier.

Den proposition som vi nu behandlar innehåller en hel del förbättringar också i fråga om aktier - något lägre beskattning vid försäljning av 2-4 års aktier och en vidgad rätt att avräkna reaförlust mot senare års reavinst. Men det främsta intrycket av förslaget är ändå den föreslagna mycket kraftiga skärpningen av reavinstbeskattningen när det gäller litet äldre aktier. I stort sett kan man tala om en fördubbling för de akiier som innehafts mer än fyra år.

Vad är då anledningen till denna kraftiga skärpning? Är det så att aktievinslbeskattningen kanske har varit osedvanligt låg i Sverige? Tyvärr är väl förhållandet det rakt motsatta. I ytterst få länder tillämpas såväl en aktievinstbeskatining som en förmögenhetsbeskattning. Här i Sverige flnns som bekant bådadera, samtidigt som inkomstbeskattningen ligger

193

13 Rikvla.aens protokoll 1975/76:139-140

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisa tionsvinster, m. m.

194

på en betydlig högre nivå än i de flesta andra länder.

De föreslagna reglerna, som också ulskoltsmajorileten ställt sig bakom, skulle innebära att en ny emission ur finansieringssynpunkt blir dubbelt så dyr för svenska företag som för företag i utlandet. Man måste därför i princip erbjuda den svenska aktieägaren dubbelt så mycket i vinst. De föreslagna reglerna kan sålunda medföra atl företagen tvingas hålla kurserna uppe genom högre utdelningar än som vore önskvärt ur såväl företagens som samhällets synpunkt. Regeringen har ju också vid flera tillfällen uttalat en önskan om att förelagens vinster i största möjliga utsträckning borde hållas kvar inom företagen. Det flnns därför all anledning till kraftiga erinringar mot förslaget lill skärpt reavinstbeskattning av de litet äldre aktierna.

Reavinstkommittén har ju enligt finansministerns direktiv arbetat med sikte på oförändrat skatteuttag då den föreslog all 30 96 av vinsten skulle beskattas vid försäljning efter två års innehav. När nu flnansministern höjer till 40 % motiverar han detta med "rättviseskäl och fördelningspolitiska skäl" - skäl som tydligen inte förelåg då direktiven skrevs för sex år sedan. Men i direktiven ingick ju också att försöka samordna de skilda reavinstbeskattningssystemen, att söka få fram mer likformiga regler. Har då utvecklingen i fråga om aktievinsler varit sådan atl en skärpning är nödvändig jusl för alt åstadkomma den önskade likformigheten? Också här blir svarel klarl nej.

Både de hittills gällande och de föreslagna reavinstskattereglerna för fastigheter innebär att beskattningen tar hänsyn till penningvärdeförsämringen. Aklievinstbeskattningen däremot utgår ju direkt på de nominella vinsterna. Ser vi då på utvecklingen av aktiekurserna under den tid som har gått sedan den eviga vinstbeskaltningen för aktier infördes 1966 så kan vi konstatera att de börsnoterade aktierna, inklusive värdestegring, inte avkastat mer än drygt 5 96 per år. Det belyder att aktiekurserna under den här tiden inte ökat ens lika snabbt som inflationen. En värdestegring som inte alls skulle ha beskattats om det varit fråga om fastigheter blir således inle bara föremål för beskattning, ulan dessutom föreslås en fördubbling av denna: Vi skall i detla sammanhang hålla i minnet att det naturligtvis är ett betydligt större risklagande vid placering i aktier än i fastigheter.

Förslaget innebär en mycket klar risk för alt kapitalströmmarna snedvrids och att alll fler människor kommer att vilja placera pengar i mynt, frimärken, konst och antikviteter, tillgångar som kan säljas skattefritt efter fem år och i praktiken, herr Hermansson, redan långt tidigare därför att en sådan försäljning är näst intill omöjlig alt kontrollera.

De hittills gällande reavinstreglerna för aktier har lämnat åtskilligt övrigt att önska. Skatten på en och samma reavinst har kunnat bli hårdare efter fem års innehav än efter fyra års. Förhållandevis små vinsler vid försäljning av äldre aktier har fått en betydligt hårdare beskattning än större vinster, osv: Vi tycker därför att det i och för sig är riktigi som det föreslås i propositionen atl gå över till ett mer enhetligt system, där

viss del av vinsten beskattas. Men eftersom översynen av reavinstreglerna har skett för all åstadkomma ökad likformighet mellan de olika rea-vinsiskailesysiemen. finns del ju all anledning alt brännmärka den föreslagna procentsatsen, som genom sin höjd innebär en ytterligare snedvridning av investeringarna lill fördel för improduktiva investeringar och till nackdel för produktiva investeringar i aktier.

Att sätta aktier i strykklass i beskattningshänseende förbättrar inte den sneda förmögenhetsfördelningen i vårt land - kanske snarare tvärtom. Men som jag tidigare framhöll kan det skada företagsamheten och kan den vägen försvåra sysselsättningen och leda till långsammare takt när det gäller välståndsutvecklingen. Enligt vår uppfattning bör endast verkliga vinster beskattas i fråga om aktier på samma sätt som gäller för fastigheter. Den enda metod som erbjuds för att åstadkomma detta är att indexreglera också aktievinslbeskattningen. I vår reservation nr 6 begär vi därför att en utredning skall få i uppdrag att undersöka möjligheterna till en sådan indexreglering och atl också föreslå den procentsats som skulle tillämpas vid en indexreglering.

I avvaktan på en indexreglering motsätter vi oss den skärpning av aklievinstbeskattningen som föreslås, just på grund av dess negativa återverkningar på aktiesparandel och därmed på företagens kapitalförsörjning. Vi föreslår därför att vinstbeskattningen inle skall tas ut efter högre procentsats än 30 96, en procentsats som dock bör sänkas till 20 % för aktier som innehafts i mer än tio år.

Vi motsätter oss också förslaget till obligatorisk genomsnittsberäkning för samtliga äldre aktier av samma slag som de avyttrade: Vi vill alltså att den nuvarande valfriheten i fråga om vilken aktiepost som avyttras alltjämt skall bestå.

Jag ber alt få yrka bifall lill reservationen 7.

För att bredda aktiesparandet är det nödvändigt atl ha så rättvisa, klara och enkla regler som möjligl. Den hiltills gällande regeln att 10 % av försäljningssumman skall tas upp till beskattning har, som jag tidigare sade, inneburit betydande orättvisor. En fördel har emellertid varit just enkelheten. Tillsammans med schablonavdraget på 500 kr. har reglerna gjort det möjligt att skattefritt sälja "femårsaktier" för 5 000 kr. varje år. Utgår man från den nya hjälpregeln - att anskaffningskostnaden skall bestämmas till halva försäljningsvärdet - innebär de nya reglerna att äldre aktier endast kan försäljas skattefritt upp till ett värde av högst 2 500 kr. per år.

Den socialdemokratiska ulskottsmajorileten avvisar förslagen om en fördubbling av schablonavdraget på 500 kr. som "omotiverade lättnader i beskattningen", en uppfattning som inte delas av utskottels borgeriiga ledamöter. En fördubbling av 500-kronorsavdraget är motiverat dels med hänsyn till penningvärdets fall sedan 1966 då det infördes, dels för att alltjämt möjliggöra en skattefri försäljning av äldre aktier för 5 000 kr. per år.

Reavinstkommittén föreslog i fråga om aktier i icke börsnoterade fö-

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

195

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

196

retag att som ingångsvärde skulle få tas upp hela förmögenhelsvärdel den sista december året innan den nya lagstiftningen skulle träda i krafl. Trots all del övervägande antalet remissinstanser har lillstyrkt detta förslag föreslås i proposilionen all endast Ivå Iredjedelar av förmögenhetsvärdet skall få tas upp och att det skall räknas på värdet inte den sista december 1975 som för övriga aktier utan den sista december 1974.

Utskottet har föreslagit en viss förbättring, nämligen tre fjärdedelar av förmögenhetsvärdet i slutet av 1975. Från moderat håll kan vi emellertid inte se någon rimlig anledning till att gå ifrån kommitténs förslag utan föreslår i reservationen 9 att hela förmögenhelsvärdel den sista december 1975 skall utgöra ingångsvärde för aktier i de icke börsnoterade företagen.

Herr talman! Jag har tidigare talat om önskvärdheten av atl bredda och popularisera aktieägandel av hänsyn till dels företagens kapitalbehov, dels önskvärdheten av atl alll fler får del av de växande tillgångarna i vårt land. Aktiefonderna kan ofta utgöra en bekväm placeringskälla för småsparare som vill ha riskspridning. Gällande regler innebär emellertid att aktier i aktiefonder ofta blir föremål för dubbelbeskattning vid realisering. Först beskattas aktiefonden, om aktier försäljs med vinst. Realiserar sedan andelsinnehavaren sitt innehav i fonden kommer också han att få skatta för vinster som således redan är hell eller delvis beskattade.

I andra sammanhang brukar det vara en medveten strävan atl undvika dubbelbeskattningseffekter. Denna strävan borde rimligtvis inte vara mindre angelägen när det som här främst är fråga om småsparare. I reservationen 11 föreslår därför vi moderater att aktiefond skall befrias från reavinslbeskaltning vid försäljning av aktier som har innehafts mer än två år.

Reservationen 12 slutligen tar upp frågan om den latenta skatteskulden. Jag har tidigare velat påvisa all både propositionens och utskottsmajoritetens förslag innebär att produktiva investeringar i aktier missgynnas. Tar man hänsyn till förmögenhetsskalteeffeklen är diskrimineringen ännu större eftersom den latenta reavinstskatteskulden i fråga om aktier inte på något vis beaktas vid vare sig förmögenhets-, gåvo- eller arvs-beskattning. Redan kapitalskatteberedningen föreslog i sitt slutbetänkande att aktier endast skulle tas upp till 95 % av sitt aktuella värde vid förmögenhetsbeskattningen. Den fördubbling av aklievinstbeskattningen som nu föreslås för äldre aktier skulle motivera att endast 90 96 av det aktuella värdet togs upp vid beräkning av arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen.

Utskottet avfärdar problemet med att de nu aktuella ändringarna i reavinstbeskattningen inte kan anses så väsentliga atl omedelbara ändringar i detta hänseende är motiverade och hänvisar - som vanligt -till pågående utredning, i detta fall 1972 års skaiteutredning. Men del måste väl ändå, herr talman, vara orimligt att många människor försl tvingas betala full arvsskatt för aktier som de kanske i nästa ögonblick

måste sälja och som då skall belastas med full reavinstbeskattning, trots att de redan har erlagt arvsskatt också på reavinsten. Vi menar därför alt frågan om den latenta skatteskulden måste bringas till en snar lösning. Med detta ber jag, herr talman, att få yrka bifall till samtliga de reservationer där herr Magnussons i Borås och milt namn förekommer.

Hen WÄRNBERG (s):

Herr talman! Avvägningen av skatterna mellan å ena sidan de löpande inkomsterna och å andra sidan de inkomster som uppstår genom avyttring av förmögenhetslillgångar är mycket svår att göra. Det blir heller inte lättare genom den inflationsutveckling som vi haft. För många människor kan det te sig stötande att beskatta en vinst som uppslån bara därigenom att penningvärdet förändrats, och om en ny förmögenhetstillgång skall anskaffas så är den lika dyr som den sålda.

Men det kan te sig lika stötande för andra människor all arbetsinkomster och avkastningar av förmögenhetstillgångar beskattas fullt ul, medan-de som förvandlar sin avkastning av kapital till kapitalvinster kommer lindrigare undan.

Man måste också ha klart för sig när man går att ta ställning till hur realiserad kapitalvinst skall beskattas att hela vårt skattesystem befinner sig i omstöpning och att tre skatteutredningar med vidlyfliga direktiv inom de närmaste åren kommer att framlägga förslag som med säkerhet också kommer att få återverkningar på realisationsvinstbeskattningen.

Mot denna bakgrund, och mot bakgrunden av atl realisationsvinstbeskattningen i sina huvuddrag inte ens är tio år gammal, har skatteutskottet funnit propositionen väl avvägd mellan de motstridiga intressen som jag tidigare nämnde. Det finns i skatteutskottet en bred majoritet för propositionens grundförslag, och de ändringar som föreslås efter en uppgörelse i skatteutskottet kan i enskilda fall vara betydelsefulla. Men det förändrar inte vad jag sagt om att propositionens huvudlinjer i stort tillstyrkts av utskottet. Endast på en punkl har utskottet inte kunnat samla en bred majoritet, och det gäller hur stort fribelopp som bör finnas vid beskattning av aktievinster.

Utskottet har som så många gånger förr haft atl ta ställning till om lagstiftningen skall göras retroaktiv eller ej. Jag vill då än en gång deklarera att jag är emot retroaktiv lagstiftning, även i de fall då denna retroaktiva lagstiftning innebär skattelättnader. På den senare punkten är dock inte utskottet så enigt som när det gäller att la avstånd från skärpande retroaktiv lagstiftning.

Utskottsmajoriteten har många gånger också gett uttryck för tankarna att om man upptäckt felaktigheter som lett till opåkallade skattelättnader av stort format, eller om risker finns för opåkallade transaktioner för alt undgå skatt sedan ett skatteförslag blivit känt, så har man inte dragit sig för att sätta ett lagförslag i kraft sedan man genom kommuniké från ansvarigt håll upplyst om att man tänkt göra så. Flera exempel på att så har skett kan åberopas.

Nr 140

Fredagen deri 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

197

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

198

I det nu aktuella fallet utgår man från ett datum strax efter del propositionen hamnat på riksdagens bord. Alla som gjort affärer efter den dagen bör alltså ha haft klart för sig att det fanns stora utsikter att riksdagen skulle besluta sig för ett ikraftträdande den 1 april. Mot den bakgrunden flnns del alltså inget skäl alt bifalla molioner eller reservationer som kräver ett ikraftträdande vid senare tidpupkt. Utskottet delar departementschefens uppfattning att man inte vid dagarna för själva ikraftträdandet bör öppna möjligheter för manipulerande med försäljningsdatum så att den skattskyldige själv därmed skulle avgöra sin skatt. Dessutom föreligger större risker för antidateringar ju närmare ikraftträdandet ligger försäljningstillfället. Det skall också tilläggas att det finns transaktioner som gjorts efter den I april med de aviserade nya reglerna och som skulle medföra en avsevärd skattehöjning om de gamla reglerna skulle få gälla.

Vad jag avser är försäljning av aktier som innehafts kort tid, varvid i vissa fall de gamla reglerna är avsevärt hårdare än de nya. Om exempelvis uppsamlade vinstmedel förvandlats till aktier de senaste åren kan den effekten uppstå. Den som gjort affärer efter den första april måste, som jag ser det, ändå kunna förlita sig på att regeringen eller andra som har till uppgift atl framlägga förslag menar allvar när de säger att ikraftträdandet är tänkt atl ske före den lid då författningen hunnit komma ut.

Med det sagda ber att jag alltså att få yrka bifall till förslaget om ikraftträdande den 1 april.

Innan jag går in på olika detaljer i utskotlsbetänkandel vill jag ta upp ett par principiella huvudfrågor. Den ena gäller om 100 96 av en fram-räknad inflationsbefriad vinst skall beskattas eller någon annan del därav. Den andra principiella frågan gäller om reavinstbeskaltningen skall utökas att gälla även andra förmögenhetstillgångar än fastigheter, aktier och korttidsägt lösöre.

I fråga om vilken del av den framräknade vinsten som skall beskattas har utskottsmajoriteten funnit del befogat att skärpa dagens regler så att 100 96 av den framräknade vinsten beskattas då det gäller fastigheter. I princip vill man ha samma höjd på beskattningen av aktierna, men då indexuppräkning anses omöjlig att genomföra tillstyrker man en konstruktion av aktievinslbeskattningen som ger ungefär motsvarande ulfall. När utskottet inte vill genomföra exakt samma regler för aktier som för fastigheter, beror det till en del på tekniska svårigheter men framför allt på att normala rörelsevinster då skulle kunna undgå att drabbas av skatt på avkastningen efter nominell metod och i stället beräknas enligt en inflationsskyddad metod.

Men i princip blir alltså skatten på kapitalvinst av aktier och skatten på fastighetsvinster någorlunda likvärdiga. Utskottet anser således all det är en rimlig avvägning när kapitalvinster beskattas på samma sätt som andra inkomster men att man vid byte av kapitaliillgång inte bör drabbas av skatt som uppstått på grund av inflationen.

Beträffande den andra principfrågan om utökning av realisationsvinstbeskattningen lill att omfatta även långtidsinnehav av dyrbart lösöre, antikviteter, konst och diverse samlarobjekt vill utskottet även nu uttala att det delar motionärernas principiella inställning till frågan men att utskottet nu liksom tidigare givit upp inför de praktiska problemen, vilket ju även finansministern gjort. Till allt vad jag tidigare anfört skulle jag vilja tillägga alt sedan man nu fått utökad uppskovsmöjlighet i sex år med kvittning av reaförlust har det inte blivit lättare att ta med de här sakerna i reavinstbeskaltningen. Jag har en bestämd känsla av att det bara skulle bli de rikligt äriiga som skulle betala någon reavinsiskatt, medan alla som ville komma undan skulle lyckas med det. Ett sådant utslag av skattesystemet vill säkert ingen av oss ha.

Med den sucken anser sig utskottet inle kunna tillmötesgå motionärerna. Utskottet tror heller inte att man med en sådan åtgärd skulle kunna begränsa lusten att placera pengar i mer eller mindre konstiga förmögenhetstillgångar, detta på grund av den långa avdragstiden för föriuster som skulle göra sådana placeringar relativt riskfria.

Låt mig så gå in på några detaljer om vilka utskottet inte är enigt. När man lar ställning till vissa skärpningar i beskattningen för villor och andra fastigheter måste man också ta med i beräkningen de nya uppskovsregler som genomförs vid förvärv av ersättningsfastigheter. Sammanlaget är effekterna alltså av begränsad karaktär. Däremot sker vissa omändringar som ur fördelningspolitiskt perspektiv ter sig berättigade.

Utskottsmajoriteten hälsar med tillfredsställelse framfiyttningen av den tänkbara starttiden för inkomstberäkningen från 1914 till 1952. I fråga om indexberäkningen spelar detta ingen roll, då 150 96 av taxeringsvärdet 1952 i huvudsak motsvarar den indexberäkning som annars skulle ha tillämpats. Däremot innebär det en skärpning så till vida att 3 000-kronorspåslaget för varje innehavsår inte får räknas för år före 1952. Men för de flesta av oss har väl detla påslag tillbaka i tiden i helt andra prislägen numera tett sig tämligen omotiverat, och del har inneburit atl mycket stora vinster vid försäljning av gamla hus blivit helt skattefria. 3 000-kronorspåslaget var ju till en del motiverat med atl smärre reparationer som man inle får avdrag för skulle kompenseras, men ju längre bort man kommer från den aktuella tiden, desto mera omotiverat ter det sig att ha det kvar. Ett av skälen för påslagets införande var att små normala vinster också skulle undgå beskattning, men också det skälet minskar i styrka ju längre bort vi kommer från 1914 och nya år läggs till från modern tid i stället. Utskottet förutsätter också att gjorda förbättringar före 1952 slagit igenom i ett högre taxeringsvärde.

För att belysa hur förmånligt skattetrycket fortfarande är kan anföras att en fastighet som 1952 hade ett taxeringsvärde på 40 000 kr. i dag kan säljas för ungefär 250 000 kr. utan att någon skatt uppstår. Utskottet tycker följaktligen inte att förslaget om all ge ytterligare skattelättnader för gamla fastigheter är berättigat.

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

199

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

200

Till detta skall så läggas att om vederbörande fastighetsägare av tvingande skäl måste lämna sin fastighet och anskaffar en ny, så kan alltså uppskov med realisalionsvinsiskatten ske, om vinsten inte är helt obetydlig.

Jag kan för min del inte riktigt förstå att moderaterna i sin reservation talar om skatteskärpningar som inte är acceptabla, när nominella vinster på över 200 000 kr. eller vinster i fast penningvärde på 75 000 kr. fortfarande blir skattefria. Jag tror inte jag är ensam om alt tycka att herr Magnussons och fru Troedssons krav på skattefria kapitalinkomster inte heller är acceptabla.

Jag övergår så till aktievinslbeskattningen. Enligt dagens regler utgår ju aklievinstbeskattningen som en schablonskatt med 10 96 på försäljningssumman, om det inle kan visas att aktierna under innehavsliden högst haft en prisökning med 5 %. Denna regel har inneburit att den som haft stora vinster på sitt aktieinnehav kommit lindrigare undan än den som haft mindre vinster. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse att man nu får en rejälare beräkning för skatteunderlaget, dvs. verklig vinst. Priset man fått betala för alt tekniskt kunna klara en sådan omläggning har varit att man tvingas att använda schablonmässigt beräknade anskaffningsvärden i vissa fall. Detta är givetvis inte alltid bra, men i valet mellan att ha kvar den typ av omsättningsskatt som funnits tidigare och en vinstskatt som nu föreslås anser utskottet att man kunnat acceptera all alternativa schablonmässigt beräknade ingångsvärden har blivit i förmånligaste laget.

Någon sänkning av den föreslagna delen av vinsten som skall beskattas vill dock inte utskottet vara med om, och som jag tidigare anfört lorde denna väl överenstämma med 100 % beskattning av indexreglerade fastighetsvinster.

Jag har tidigare berört varför utskottel inte velat vara med om indexuppräkning av aktiernas ingångsvärde och de opåkallade skattelättnader som då kunde uppstå. Utskottet har heller inte som skäl för en förmånligare behandling av icke börsnoterade aktier velat acceptera tankegångarna i motioner och reservationen 9 att förmögenheisvärdena hålls nere på dessa aktier vid förmögenhetsskatteberäkningen. Alt som skäl för ytterligare förmåner åberopa att man har extra förmåner förut tycker vi inte har särskild tyngd.

Den enda punkl på vilken det finns en samlad borgerlig reservation gäller frågan om det schablonavdrag vid aktieförsäljning som ger skattebefrielse. Utskottsmajoriteten menar att delta avdrag inle har någol principiellt berättigande utan endast är till för au ta undan bagatellartade försäljningar från det arbete som en taxering och beskattning innebär. Ur principiell synpunkt är detta grundbelopp felaktigt, och då man om man jämför med andra schablonavdrag som fyller liknande administrativa funktioner, så är 500 kr. fortfarande ett tillräckligt stort belopp, varför utskottsmajoriteten inte vill räkna upp beloppet trots atl penningvärdet givetvis ändrats något på de år som bestämmelserna varit i kraft.

Beträffande reservaiionen 10 rörande den dispensmöjlighei som föreligger om befrielse från reavinster då sammanläggningar sker av slruk-turskäl, så kan jag instämma i reservantens allmänna bedömning atl sådana här dispenser är av ondo, men då man inte kan utesluta all det ändå kan finnas något fall då det kan anses vara motiverat, så har ulskottsmajorileten nöjt sig med att understryka, alt dispenserna bara får användas på ett ytterst restriktivt sätt.

I anledning av kraven på att ge regeringen till känna att man måste på något sätt ta hänsyn till den latenta skatteskulden som åvilar förelag och andra vid övrig kapitalbeskattning, så kan inte utskottet instämma i vare sig påståendet att väsentliga skärpningar nu göres i reavinstbeskaltningen eller att eventuell realisationsvinst, som kanske aldrig utlöser någon skatt, skall kunna påverka övriga kapitalskatter.

Jag skall också svara på ett par frågor av herr Hermansson. Han frågade, på vilket sätt det skulle fördröja utredningsarbetet om den motion som han väckt bifölls. Ja, om man säger åt utredningarna att de konkret måste lösa det och det mycket svårlösta problemet, som icke upptagits i de tidigare direkiiven, kan delta naturiigivis fördröja utredningarnas resultat.

Varför har utskottet inte på någol sätt bemött förslagel att man skulle använda nettoprisindex i stället för konsumentprisindex vid uppräkningen? Ja, motionärerna säger att nelloprisindex lämpar sig bättre därför atl det inte inkluderar alla kostnader. Jag skulle kunna säga att utskottet anser att alla kostnader bör räknas med. Därför lämpar sig konsumentprisindex bäitre. Då har jag uttryckt mig på samma sätt som motionärerna gjort i sina framställningar.

Sedan kan man då fråga sig om det är rättvist all arbetsinkomster skall beskattas lindrigare än kapitalinkomster. Det tycker inte vi. Men som jag sade är det här en svår avvägningsfråga. Om det bara gäller alt byta en kapitaltillgång mot en annan och vinst uppslår bara därigenom att penningvärdet förändras, kan man diskulera om det är fråga om en reell vinst eller inte. Den avvägning som gjorts lycker vi är riktig. Men i princip vill vi naturligtvis atl arbetsinkomster och kapitalinkomster skall beskattas på exakt samma säll. Sedan är det en annan sak att det aldrig går att få det exakt likadant, därför att arbetsinkomster alltid lar hänsyn lill penningvärdeförändringar; inkomsterna ökar alltså med hänsyn lill penning värdeförändringarna.

Jag kanske också något skulle beröra frågan om aktiefonderna. Finansministern har inte i den proposition vi nu har framför oss funnit någon anledning att ändra på skatteförhållandena för aktiefonderna, som möjligen ifrågasatts av skatteutskoilel vid någol tidigare tillfälle. Utskottet har nu inte funnit skäl för direkta ändringar, och anledningen är att aktiefonderna redan är relativt gynnsamt behandlade. Det är ju ändå så alt aktiefondernas utdelningar är avdragsgilla, och om man inte samlar upp vinstmedel som ökar fondernas värde, så uppstår ingen dubbelbeskattning. Om aktiefonderna vore fria från realisationsskatter, skulle

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

201

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

placeringar i aktiefonder vara gynnsammare än direki aktieplacering. Det är ju ändå inte meningen att aktiemarknaden skall förändras på grund av skattereglerna.

Jag tror vi kan säga att aktiefonderna i sin nuvarande form inte kan få vara befriade från realisationsvinstbeskatining - då skulle det bli så oerhört mycket mer lockande än inköp av aktier i vanlig form.

Herr lalman! Med det sagda ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Likformighet och neutralitet i beskattningen brukar vara honnörsord i skalteutskottets olika ärenden. Jag antar alt herr Wärnberg menar att de bör vara riktlinjer också när del gäller realisationsvinstbeskattningen.

Jag tyckte att jag i mitt inlägg ganska väl visade alt de föreslagna reglerna skulle innebära atl riskvilliga produktiva investeringar i akiier skulle diskrimineras i förhållande till samtliga andra placeringsformer. Det kan väl herr Wärnberg ändå inle betrakta som en tillfredsställande lösning.

Jag visade också på att en aktieägare som köpte aktier då den här eviga aktievinslbeskattningen infördes och som sedan kanske har placerat hela avkastningen efter skatt i aktier inte ens har ett aktiekapital som stigit i takt med allmänna vinstnivån. Trots detta skall alltså 40 96 av den nominella vinsten tas upp till beskaitning. Det kan väl ändå inle anses vara en rimlig avvägning av beskattningen.

Herr MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har många gånger tidigare diskuterat den retroaktiva beskattningen med herr Wärnberg. Jag skall inte ge mig in på någon längre debatt. Jag vill bara i all korthet säga att jag näppeligen tycker all det är tillfredsställande att riksdagen nu går alt fatta ett beslul om beskattningsformer som skall gälla redan från den  1 april.

Herr Wärnberg sade att han förvånar sig över alt vi moderater kan tala om skatteskärpningar. När det gäller fastigheterna föreligger en höjning från 75 till 100 96. Längre kan man näppeligen komma i kravet på beskattning.

202

Herr JOSEFSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Kapitalvinster bör beskallas på samma sätt som andra inkomster, säger herr Wärnberg. Det är den princip som i stort sett har accepterats av utskollel. Men när vi från centern kräver all man efter sex år skall återgå till 75-procentsregeln - som innebär alt endast 75 "., av vinsten skall beskattas - är det just därför att man skall ha en likvärdig beskattning. Enligl propositionen blir det nämligen en hårdare beskattning ju längre innehavsliden varit, i och med alt man lägger samman vinsterna - och dessa beskattas vid ett och samma lillfälle - och på

grund av det progressiva skattesystemet därigenom får en hårdare beskattning. Jag anser därför att vån ställningstagande är det rätta, nämligen att en liingre innchavslid inie skall  la innebära hårdare beskattning.

Herr talman! Man kan alltid diskutera vid vilken tidpunkt en lag skall träda i krafl. Jag är principiellt motståndare lill att man gör en lagsliflning retroaktiv, men vi kan samtidigt konstatera alt vi gång efler annan är med om att fatta beslut som innebär all en lag träder i kraft i och med alt förslaget om den läggs fram. Vi kommer här i riksdagen under kommande vecka all ta ställning lill lagförslag som träder i kraft i samband med framläggandet - och t. o. m. längre tillbaka i liden. Jag kan nämna investeringsavdraget och egenavgiften. Vi har i dag i skatteutskoiict diskuterat eu förslag och enats om att förorda all det läggs förslag lill höstriksdagen som också skall gälla - enligt uttalandet - för 1976.

Vi har bedömt den här frågan på det sättet att del inte har ställts några yrkanden som i princip frångår tankegångarna i den framlagda proposilionen. Därför har vi accepterat alt lagens ikraftträdande sätts lill den  I  april.

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

Herr MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall ta upp två frågor.

Den första frågan gäller reiroakiivitet i lagstiftningen. Självfallet bör man undvika spekulationer i samband med lagändringar, men del är lika självklart att innebörden av all lagsliflning skall vara klar då försäljning av fastigheter och aktier sker. Denna princip är så starkt motiverad, att det måste finnas alldeles speciella skäl för alt man skall besluta om lagar med tillbakaverkande kraft. Så starka är inte skälen, så belydande är inle ändringarna i nuvarande lagstiftning, så stora är inte riskerna, att det finns anledning frångå den principen och nu ta en lagstiftning som skall verka ell par ire månader tillbaka i tiden.

Den andra frågan gäller 3 000-kronorsiilläggei. Herr Wärnberg sade atl del numera ter sig tämligen omoiiverai. Ja, då del gäller lidpunkier som ligger 40-50-60 år tillbaka i tiden kan jag dela den uppfattningen. Därför anser jag att det är rimligt all välja eu mer aktuellt år än 1914 som tidigaste år för detta lillägg. Men tillägget är en motiverad och bra metod för att uppnå den målsättning som skalleutskottet självt har sagt sig ha - all ordinära vinsler skall gå fria från beskattning. Del är en både motiverad och bra metod för att klara sådana fall som jag berörde i mill inlägg: En fastighet iiar inköpts för rätt länge sedan, då till ett ganska lågt pris, och ägaren har gjort en del förbättringar. Fastighetens värde har under de gångna åren väsentligt stigit. - Där är 3 000-kro-norsiilläggei en både motiverad och bra metod - så motiverad och bra au tillägget borde kunna gå litet längre tillbaka i tiden än utskottet förordar.

Hen HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Del är två grundläggande principer som bör vara bas

203

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

för den översyn av realisationsvinstbeskaliningen som skalteutredning-arna skall genomföra. Den första är att i princip hela realisationsvinsten bör vara skattepliktig, den andra att beskattningen av realisationsvinster bör ha minst samma skärpa som beskattningen av arbetsinkomster.

Nu sade herr Wärnberg i sin replik till mig atl detta var så svårlösta saker att del, om riksdagen antog sådana tilläggsdirektiv, skulle i hög grad fördröja utredningsarbetet. Del märkliga var ju att han samtidigt, liksom f. ö. också senare herr Josefson i Arrie, anslöt sig till den andra av de principer som jag hade anfört. Jag kan inte finna utskottets argumentation på den punkten bärande. Man kan möjligen hävda att principerna på denna punkt är oriktiga, att man inte vill ansluta sig lill en vpk-motion eller något sådant men knappast göra gällande, att tilläggsdirektiv av denna art fördröjer ett utredningsarbete som vad beträffar 1972 års skatteutredning ännu över huvud laget icke har påböriats.

Herr Wärnberg hade tagit upp ett annal spörsmål, där jag ställde en fråga till honom, nämligen varför man valde att använda konsumentprisindex i stället för nettoprisindex. Han anförde som sin motivering att alla kostnader borde inräknas. Men, herr Wärnberg, det måsle väl då rimligen handla om kostnader som är relevanta när del gäller förändring av en fastighets värde? Andra kostnader skall inte medräknas. I konsumentprisindex ingår en rad kostnader som avser exempelvis en del offentliga nyttigheter och som absolut inte har någon relevans när det gäller utvecklingen av en fastighets värde.

Är det, herr Wärnberg, inle en miss av utskottet - liksom det förefaller mig ha varit en sådan inom utredningen, på ett tidigare stadium - att man inte tagit upp den här frågan? Det är nämligen, som framgick av de siffror jag anförde från LO-tidningen, rätt slor skillnad mellan de bägge prisindex som föreligger. Jag anförde siffrorna för värdestegringsvinsterna för småhusbeståndet. Det var på 18 år skillnaden mellan 5 miljarder och 4 miljarder kronor - märk väl per år. Det är alltså mycket betydande belopp som man ger fastighetsägare bara därför alt man envisas alt räkna med konsumentprisindex.

204

Hen WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Magnusson i Borås menar att det är en våldsam skärpning att höja beskattningen från tidigare 75 % till 100 96. Visst är det en höjning, men man skall la hänsyn lill de nya uppskovsregler som föreslås och som verkar i sänkande riktning, alltså åt klart motsatt håll. Om man väger in alla faktorer är skärpningen mycket måttlig.

När det sedan gäller ikraftträdandetiden är det ändå konstigt om riksdagen eller en myndighet efter att ha bestämt att en författning skall träda i krafl en viss dag sedan skulle fatta eu annat beslul, om del inte fanns starka skäl att frångå det ursprungliga: Vad skulle det då i fortsättningen bli för förtroende för regeringens eller en myndighets kungörande av ikraftträdandetider? Ingen skulle längre tro på dem, och del skulle inte fungera som planerat.

Dessutom skulle det inte bara bli lättnader, om man fiyttade ikraftträdandet till exempelvis den 1 juli. Tvärtom skulle korttidsinnehavare av aktier få betydande skärpningar. Jag skulle tro att man då tvingades göra något slags undantag för dem. Också de har sedan proposilionen en gång framlagts utgått från ett ikraftträdande den 1 april. De skulle säkeriigen reagera på rakt motsatt sätt.

När det sedan gäller frågan om att räkna upp det fasta tillägget med 3 000 kr. under ytterligare nio år kan man självfallet ha olika åsikter. Man kan säga att varje fastighetsägare behöver skattefrihet för ytterligare 30 000 kr., vilkel är vad detta förslag innebär.

Jag säger att en villa vars taxeringsvärde år 1952 var 40 000 kr. kan säljas för ungefär 250 000 kr. utan att det uppslår någon vinst på den. Jag vet inte om det är motiverat att värdet skall vara 280 000 kr., herr Mundebo. Det kan man kanske ha olika åsikter om, men utskottet har ansett att man inte skall ha det.

Vad sedan gäller det som herr Hermansson anförde vill jag säga att det inte är så enkelt atl man bara föreslår i utskottet att realisationsvinsten skall beskattas i minst samma utsträckning som arbetsinkomster. Bara det är en rätt svår sak att beräkna, om man skall ta hänsyn lill atl arbetsinkomsterna kanske justeras uppåt på grund av penningvärdets ändring. Dessutom skall man ta med värdet för lösöret, vilket är inte minst viktigt att komma ihåg. Det kan vara ganska besvärligt att komma fram till ett riktigt värde på det också.

Vi kan- när vi räknar upp de här indextalen också diskutera om vi skall ta med bara de kostnader som berör just fastigheter och icke räkna med den allmänna prisnivån. Det är möjligt att det är en miss, men det kanske inte är någon miss: Vi har hävdat att konsumentprisindex är lika riktigt i det fallet som nettoprisindex.

Nr 140

Fredagen den 28 maj 1976

Beskattningen av realisationsvinster, m. m.

Hen MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wärnberg menar tydligen all om regeringen eller någon myndighet har gått ut och sagt atl man avser att en lag skall träda i kraft vid en viss tidpunkt, så bör riksdagen inle ändra på det, eftersom folk då kan mista förtroendet för den som har sagt det. Ja, det är riktigt atl regeringen inte skall gå ut och säga så - då kan regeringen möjligen på den här punkten bevara förtroendet!

Belräffande 3 OOO-kronorstillägget tror jag inte att del alltid skulle behövas ett sådant. Vi har ju konstaterat all det vid många försäljningar inle uppkommer någon reavinsbeskattning, men tillägget kan vara motiverat i sådana fall där inköpspris eller taxeringsvärde varit mycket låga. Det är de fallen jag tänker på.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren all uppskjuta den fortsalla överläggningen om delta belänkande samt behandlingen av det på föredragningslistan återstående ärendei lill morgondagens sammanträde.

205

Nr 140____ § 3 Herr talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgon-
Fredaeen den-- dagens sammanträde skulle trafikutskottets belänkande nr 28 uppföras
28 mai 1976 '-- närmasi efter skatteutskottets belänkande nr 63 och socialförsäkrings-
_________ ----   ulskollets betänkande nr 44 sättas sist.

§ 4 Anmäldes och bordlades Konstitutionsutskottets betänkande

1975/76:54 med anledning av propositionen 1975/76:204 om ändringar i grundlagsregleringen av tryckfriheten jämte molioner

Justitieutskottets betänkanden

1975/76:44 med anledning av propositionen 1975/76:153 med förslag till

lag om ändring i rättegångsbalken m. m. (ang. nämndemän i hovräll

och kammarräll) jämie molioner 1975/76:46 med anledning av proposilionen 1975/76:174 om ändring i

brottsbalken (ang. spioneribrottet m. m.) jämte molioner 1975/76:47 med anledning av propositionen 1975/76:191 om avfattande

av dom och slutligt beslut i tvistemål enligt formulär jämte motion

Lagutskottets betänkanden

1975/76:32 med anledning av molion om ökad information rörande medlare enligl lagen om medling mellan samlevande, m. m.

1975/76:33 med anledning av propositionen 1975/76:170 om ändring i föräldrabalken, m. m. (faderskap och vårdnad) samt del av propositionen  1975/76:153 jämte molioner

1975/76:34 med förslag lill lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)

1975/76:35 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Näringsutskotteis betänkanden

1975/76:68 med anledning av proposilionen 1975/76:166 med förslag lill lag om styrelserepresenlation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m. jämte motioner

1975/76:69 med anledning av proposition 1975/76:169 med förslag till lag om styrelserepresenlation för de anställda i bankinsliuii och försäkringsbolag jämte motioner

Inrikesutskottets betänkande

1975/76:44 med anledning av propositionen 1975/76:136 om ändringar i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap jämte motioner

§ 5 Kammaren åtskildes kl. 23.53.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen