Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:138

Onsdagen den 26 maj

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 18 innevarande månad.

§ 2 Meddelande om plena under veckan den 31 maj-den 6 juni

Hen TALMANNEN:

Med hänsyn till den stora anhopningen av ärenden under veckan den 31 maj-den 6 juni kommer alla sammanträden utom måndagens att börja kl. 09.00. Måndagen den 31 maj tar sammanträdet planenligl sin början kl. 11.00.

Onsdagen den 26 maj 1976

Meddelande om plena under veckan den 31 maj-den 6 juni-Om utländska statschefers deltagande i svenska partipolitiska manifestationer

§ 3 Om utländska statschefers deltagande i svenska partipolitiska manifestationer

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordet för au besvara herr Sicgbahns (m) den 29 april anmälda fråga, 1975/76:341, lill herr statsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Siegbahn har frågat statsministern om denne anser det lämpligt att främmande statschefer under officiellt besök i Sverige tar aktiv del i enskilda partiers politiska manifestationer. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Det besök som herr Siegbahn torde åsyfta är det som Tanzanias president Nyerere pä inbjudan av regeringen gjorde i Sverige den 30 april-den 3 maj. Under en av dessa dagar, den 1 maj, var Nyerere Stockholms arbetarekommuns gäst. All han då, på den internationella arbetarrörelsens högtidsdag, också dellog i Arbetarekommunens förstamajdemonslration fann såväl han själv som hans värdar naturligt. Jag kan inte se något olämpligt i delta, ulan betraktar del som en självklar följd av de nära och sedan många år beslående goda förbindelserna mellan det socialdemokratiska partiet i Sverige och TANU-parliet i Tanzania.

Herr SIEGBAHN (m):

Herr talman! Jag ber all få lacka utrikesministern för det svar han lämnat på min fråga, som var ställd lill statsministern. Jag ansåg det naturligt att han skulle besvara den, eftersom det gäller principerna för statsbesök. De kritiska synpunkter jag i det här sammanhanget vill framföra är därför i första hand adresserade till statsministern.

Jag noterade alt utrikesministern insett all min fråga föranletts av president Nyereres besök nyligen i Sverige. Detta besök hade en helt

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Om utländska statschefers deltagande i svenska partipolitisk ka manifestationer

officiell karaktär; det var ett reguljärt statsbesök, där kostnaderna för besöket alltså betalas av svenska stålen, dvs. i sista hand de svenska skattebetalarna. 1 enlighet med gällande kutym var han gäst hos såväl konungen som svenska regeringen och hade kontakter med andra representanter för det officiella Sverige.

Det är därför enligl min mening ganska uppseendeväckande au detla officiella besök utnyttjas för att gå det socialdemokratiska partiet, eller kanske rättare sagt Stockholms arbetarekommun, lill hända i partiets inrikespolitiska propagandaverksamhet och valupptakl den 1 maj. Som en detalj kan noteras att det för många måste ha tett sig märkligt att i ett svenskt socialdemokratiskt försiamajlåg se en främmande statschef della omgiven av ett antal medförda säkerhetsvakter. Jag har hört åtskilliga kommentarer härom.

Jag anser det fulll naturligt och även värdefullt att såväl president Nyerere som andra politiker och statsmän från främmande länder inbjuds lill Sverige av del ena eller andra politiska particl - eller av organisationer - för all därvid lala om sitt lands problem eller andra problem av intresse för svensk publik, naturligtvis utan att för den skull blanda sig i svensk inrikespolitik. Men det är en sak. Någol hell annat är att man från svensk sida föreslår alt han som svenska folkets gäst skall hjälpa ett visst parli. Kan Nyerere möjligen ha troll att Sverige liksom Tanzania är en en-partistat? Detta är föga troligt efter hans tidigare besök här. Ansvaret måsle i stället hell falla på den part som genom sin inbjudan till eller sill insisterande på ett sådant framträdande försätter den höge gästen i en tvivelaktig situation.

Den slutsats man kan dra av denna omdömeslösa handling är att regeringen nu,efier44års maktinnehav, så helt identiflerar sig med svenska staten att herr Palme liksom på sin lid Ludvig XIV anser sig kunna säga: "L'état, c'est moi - staten, del är jag." Det förhållandevis ringa uppseende saken väckt visar också hur långt man på andra håll vant sig vid della förhållande.

Herr Palme borde dock ha-lärt sig någonting av vad som hiinde i ett närbesläktat ärende 1963. Då inbjöd Stockholms arbetarekommun genom vår ambassadör i FN FN:s generalsekreterare U Thant alt komma och tala i Stockholm, också vid en förstamajdemonslration. Inbjudan väckte, trots att det inte var fråga om ett statsbesök ulan en privat inbjudan, ett ulomordenlligl uppseende och föranledde siark kriiik såväl i press som i riksdagen. Dåvarande utrikesministern Torsten Nilsson, som samtidigt var ordförande i Stockholms arbetarekommun, försökte i riksdagen troskyldigt försvara sig med att han endast avsett alt ge U Thant lillfälle att informera svenska folket om internationella problem.

Jag ber att få återkomma.

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr talman! President Nyerere var inbjuden av regeringen, och han var ombedd alt i samband med sitt offlciella besök vara gäst hos Stock-

holms arbetarekommun en dag. I det officiella programmet fanns ingenting för denna dag. Då var han Stockholms arbetarekommuns gäst.

Det är numera inte ovanligt, herr Siegbahn, att det vid officiella besök både av statschefer och utrikesministrar och av statsministrar förekommer direkta kontakter med partier och med partiledningar.

Jag skulle kunna anföra exempel på del. Ett av de mest kända är väl när Chrusjtjev var i London, inbjuden av den konservativa regeringen, och deltog i ett möte med Labour party med häftiga diskussioner som gav genklang i världspressen. Sådanl är inte alls ovanligt. Det är i det internationella utbytet numera en ny praxis.

Nyerere har tidigare varit gäst i Sverige och uppträtt t. ex. på socialdemokratiska partiets kongress -jag har sagt att det råder utomordenligl goda förbindelser mellan det socialdemokratiska partiet och TANU-par-tiei. Någon kostnad för statsverket i samband med första maj, några bjudningar eller sådant förekom inie. Det var Stockholms arbetarekommun som helt svarade för detta.

Hen SIEGBAHN (m):

Herr talman! För att knyta an till den sista punkten vill jag säga alt kostnadsfrågan självfallet är en detalj och att det är principen jag talar om. Han kanske åt sin lunch på egen bekostnad den dagen, men jag utgår från att han bodde på statens bekostnad och var svenska regeringens gäst.

Jag anser fortfarande all del är ett misstag att vid ell sådant tillfälle, när han har diverse offentliga funktioner före och efter.försiamajdemon-siralionen, della i en politisk demonstration. En sak är att ha en diskussion med socialdemokratiska partiets representanter, men här deltog han i en manifestation som var avsedd alt gynna ett visst partis politiska slällning. Del anser jag fortfarande var mycket olämpligt.

Man borde ha lärt sig något av U Thants besök. Där kan jag också citera ell franskt uttalande, om Bourbonerna, när de kom tillbaka efter franska revolutionen, att de hade ingenting lärt och ingenting glömt. Om herr Palme skulle man kunna säga att han efter U Thants besök ingenting lärt men allting glömt.

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr talman! Jag vill bara konstatera alt herr Siegbahn här företräder en gammal och förlegad uppfattning om internationellt umgänge. Det moderna livliga internationella utbytet mellan stater och regeringar har medfört en hell ny praxis under de senaste 20-25 åren.

Om det kommer en konservativ statschef till Sverige skall jag gärna genom UD förmedla kontakter med moderata samlingspartiet för möten eller manifestationer. Jag kan icke se något olämpligt i del.

Hen SIEGBAHN (m):

Herr talman! Det beror på vem som sitter vid maklen om några månader. Det kan vara så att det då sitter en borgerlig regering, och jag

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Om utländska statschefers deltagande i svenska partipolitiska manifestationer

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Om katastrofhjälp ål /tallen

är inte säker på alt utrikesministern då skulle anse det lika lämpligl alt en klart borgerlig utländsk statschef vid ell statsbesök här skulle della i politiska demonstrationer mer eller mindre riktade mol övriga politiska partier.

Slutligen: Det är möjligt att del insmugit sig en ny praxis, men jag tvivlar på det. Det måste vara en skillnad mellan offentliga besök och diskussioner av annan natur som utrikesministern nämnde. Men är det så, lycker jag all del finns anledning att konstalera au det går utför med skiljandet mellan politiska partier och staten när gäster besöker ett främmande land. Det finns anledning att kämpa mol det snarare än alt hälsa det med förljusning, när del råkar gynna ens egel parli.

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr lalman! Jag tvivlar inte alls på att om del blir en borgerlig regering med moderaterna, klockan även på det här området kommer att vridas tillbaka.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om katastrofhjälp åt Italien

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordei för all besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 11 maj anmälda fråga, 1975/76:360, lill fru Slalsrådel Sigurdsen, och anförde:

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat statsrådet Sigurdsen om regeringen vill la initiativ lill all ekonomisk hjälp utgår av statsmedel för att lindra skadeverkningarna efler den naturkatastrof som drabbat Italien under de senaste dagarna och av vilken omfattning denna hjälp i så fall kan bli.

Eflersom frågan berör ett land som inte omfattas av vårt utvecklingssamarbete har den överlämnats till mig.

Som svar vill jag nämna all regeringen den 13 maj beslöt att för ändamålet anslå I milj. kr. ur förslagsanslaget för oförutsedda utgifter. Dessa medel ställs till Svenska röda korsets förfogande för dess medverkan i den internationella Rödakorshjälpen.

Regeringen anser att Röda korset är den organisaiion som är bäst lämpad för alt, i samarbete med de italienska myndigheterna, bedöma hur hjälpinsatserna skall sältas in för att göra störst nytta.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Jag ber all få lacka utrikesministern för svarel på min fråga.

Jag noterar med tillfredsställelse att svenska regeringen ställt 1 milj. kr. till Svenska röda korsets förfogande föratt lindra skadeverkningarna efler den jordbävning som för en kort lid sedan drabbade Italien. Enligl

uppgifler från massmedia uppgår antalet döda lill över 1 000 och räknas     Nr 138
antalet hemlösa i 10 000-lal. Katastrofen är av den omfattningen och     Onsdaeen den
dess skadeverkningar av den storleksordningen all internationella hjälp-      26 mai 1976
in.satser erfordras för att lindra den värsta nöden.

Vårt land, som undsluppit naturkatastrofer av detla slag, bör inte minst Om åtgärder för att därför och med hänsyn till det verkligt stora hjälpbehov som uppkommit lindra nöden i i det av naturkatastrofen härjade nordöstra Italien med bl. a. ekonomiska Erilrea insatser söka lindra skadeverkningarna efter den stora kalastrofen.

Jag tycker alt regeringen på ett föredömligt säll har tagit initiativ till ekonomiska insatser. Man jag vill ändock fråga utrikesministern: Är svenska regeringen beredd att bistå med ytterligare medel om så anses oundgängligen nödvändigl? Har regeringen lagit initiativ till internationella insatser?

Hen utrikesministern ANDERSSON:

Herr talman! På de sista frågorna kan jag endast svara att vi har kontakter med de italienska myndigheterna via Svenska röda korset. Ännu har de italienska myndigheterna inte fastställt någon plan för återuppbyggnaden efter kalastrofen, och därför har vi ännu ingen möjlighet att ta ställning till någol eventuellt ytleriigare bidrag. Men vi har ständig kontakt med Svenska röda korset.-

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Låt mig konstatera att utrikesrhinislern inte är negativ lill att ytterligare hjälpinsatser kan sättas in om så anses erforderligt. Jag noterar delta med tillfredsställelse.

Samtidigt vill jag också understryka vad utrikesministern har sagt, nämligen att Röda korset är den mest lämpliga organisationen för att la hand om detla hjälparbete. Den har i varje fall svenska folkets förtroende.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om åtgärder för att lindra nöden i Eritrea

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Granstedts (c) den 19 maj anmälda fråga, 1975/76:374, dels herr Måbrinks (vpk) den 20 maj anmälda fråga, 1975/76:379, till fru slalsrådel Sigurdsen, och anförde:

Herr lalman! Herr Granstedt har frågat mig om den svenska regeringen är beredd att ta initiativ, dels för alt få den eliopiska regeringen all avslå från sin plan att genomföra en inmarsch i Erilrea, dels lill åigärder för all lindra den akuta nöden i Erilrea.

Herr Måbrink har vidare frågat slalsrådel Sigurdsen om regeringen nu med anledning av den eliopiska regeringens upptrappning av våldet

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

mot civilbefolkningen i Erilrea kommer alt ta initiativ till svenskt humanitärt bistånd lill Eritreas folk. Denna fråga har överlämnats lill mig för besvarande. Jag besvarar de två frågorna i ell sammanhang. Det är svårt att få fram tillföriitliga uppgifler om vad som just nu

Om åtgärder för att händer i Eritrea. Läget är oklart, och några säkra informationer om vad

lindra nöden i som sker har vi inte.

Eritrea Väpnade inbördes konflikter utsätter alltid civilbefolkningen för spe-

ciellt svåra lidanden. Vi har tidigare direkt till etiopiska regeringen uttryckt vår oro över lägel i Eritrea. Del är vår förhoppning all den eliopiska regeringen skall göra allt för alt finna en fredlig lösning och att den skall avslå från aktioner som riskerar att leda till en kalastrof för alla inblandade parter. Jag hoppas att det förhandlingsprogram i nio punkter som den eliopiska regeringen nyligen framlagt skall kunna bidra till en politisk lösning.

Det har varit mycket svårt att nå den krigsdrabbade befolkningen i och utanför Erilrea med humanitära insatser. De eritreanska flyktinggrupperna i Sudan har under många år fått viss hjälp genom FN:s flyktingkommissarie. Sverige är som bekanl en av de största bidragsgivarna till denna verksamhet.

Vi har också bidragit till olika enskilda organisationers insatser lill förmån för eritreanska studenter och flyktingar samt till katastroföislånd i form av livsmedel lill de frivilliga hjälporganisationernas matdistribution i Asmara. Ytterligare katastrofinsatser genom enskilda organisationer för den krigsdrabbade befolkningen kan bli aktuella inom den närmaste framtiden.

Hen GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret.

Som jag nämnde redan i samband med frågan är lägel i Erilrea mycket allvarligt. Enligt uppskattningar som har gjorts finns det ungefär 1 miljon flyktingar inom och utom Eritrea. Detta allvarliga läge hotar nu att bli ännu allvariigare på grund av den upptrappning av krigsaktiviieterna som har aviserats och framför allt med hänsyn lill det säll på vilkel denna upptrappning enligl uppgifler skall genomföras.

Utrikesministern uttrycker förhoppningen "att den eliopiska regeringen skall göra allt för alt flnna en fredlig lösning och alt den skall avstå från aktioner som riskerar att leda till en kalastrof för alla inblandade parter". Det är självfallet en förhoppning som man måste dela. Man skulle möjligen kunna säga att formuleringen i svaret är myckel diplomatisk och väl anstår en utrikesminister. Del finns kanske inte särskilt myckel i händelseutvecklingen på sistone i Erilrea och i den etiopiska regeringens handlande som ger fog för den typ av förhoppning som utrikesministern ger uttryck åt. Jag skulle alltså vilja fråga om inte den svenska regeringen är beredd att göra mer kraftfulla insatser för att påverka den etiopiska regeringen i del här fallet än vad som antyds i svarel.

Sedan lar utrikesministern upp svårigheterna att nå in i Eritrea med

hjälpinsatser, och det är naturligtvis riktigt att de svårigheterna är betydande. Nu har det ju i Erilrea bildats en inhemsk Rödakors- och Röda-halvmåneorganisation. Den har också hafl företrädare på besök här i Sverige, och jag vet att dessa bl. a. har haft överläggningar med Svenska röda korset och SIDA. Såviit jag förslår bör förekomsien av en Rödakors-och Rödahalvmåneorganisalion i Erilrea innebära väsentliga förbättringar när det gäller möjligheterna au komma in med hjälpinsatser i Eritrea. Jag hoppas därför att den svenska regeringen skall kunna aktivera sig genom att försöka öva inflytande på den eliopiska regeringen, som vi ju sedan länge har mycket goda kontakter med, när del gäller aggressionerna i Eritrea. Jag hoppas också att vad utrikesministern säger sist i sitt svar, att vidare katastrofinsatser kan bli aktuella, även förverkligas och att del görs en rejäl svensk insats för att lindra nöden i Eritrea.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Om åtgärder för att lindra nöden i Eritrea

Hen MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag tackar också för svarel från utrikesministern.

Vad jag tror all man först måste slå fast är all del här inte handlar om en inbördes konflikt i en stat, utan del är en konflikt mellan två stater. Det tycker jag vi bör ha klart för oss. Inte minst bevisas detta förhållande av FN:s beslut i början på 1950-ialet om federationen mellan Eritrea och Etiopien som Haile Selassie sedan bröt genom att ockupera Eritrea.

Det är väl ändå ganska klart att det också i Eritrea finns en befrielserörelse som lill stora delar behärskar Eritrea. Och när utrikesministern här talar om svårigheterna all fä kontakter och förmedla hjälp in i Eritrea, så anser jag all del inte är riktigt med sanningen överensstämmande. Det finns organisationer i Erilrea som är väl utbyggda och kan distribuera förnödenheter osv. ut till den lidande befolkningen, bl. a. ELF.

Herr Gransiedt har nämnt att man också förra året i juni månad bildade en Rödakorsorganistion för Erilrea. som såvitt jag förstår också är väl utbyggd och som även har gjort upp en lista på vad man är i trängande behov av. Det är alltså en lista från Eritreanska röda korset. Man behöver livsmedel, kläder och utrustning av olika slag, och vad man begär från Sverige och andra länder är att det skall göras en massiv insats för de svältande och lidande människorna i Eritrea. Man lalar om all del rör sig om 3,5 miljoner människor i Eritrea som lider av svält, undernäring osv.

Jag vill också i likhel med herr Granstedt säga alt den senaste åtgärd som etiopiska regeringen signalerat, nämligen alt skicka in tusentals etiopiska bönder i Erilrea för all på det sättet försöka kuva befolkningen där, ju inte kommer au lösa några problem. Tvärtom kommer den i stället alt bidra till ytterligare lidanden i Erilrea.

Herr ulrikesminisiern ANDERSSON:

Herr lalman! Det här är ett myckel svårt problem därför all Eritrea ingick 1952, efter ett beslut i FN som Sverige också röstade för, en fe-

Nr 138 deralion med Etiopien och blev väl därmed en del av Etiopien. Den

Onsdaeen den federationen upplöstes 1962 av kejsaren, och Erilrea har sedan dess varit

26 mai 1976 " ' ' provinserna inom Etiopien.

_____________ Våra möjligheter all komma med direkihjälp till Eritreas befolkning

Om åtgärder för att är myckel små. Vi har undersökt dem. Men den hjälp man skulle kunna
lindra nöden i lämna till Erilrea måste gå genom den etiopiska regeringen.

Eritrea Det är därför som vi hittills i denna silualion har tvingats att begränsa

vår biståndsverksamhet till framför allt flyktingar. Men vi lämnar också genom de religiösa organisationer, som verkar inom Etiopien och Eritrea, direkihjälp lill befolkningen. Hjälpen har dock inte kunnat bli av den omfattning som vi själva skulle ha önskat. Förutom flyklingkommissa-rien är Evangeliska fosterlandsstiftelsen och andra religiösa organisationer verksamma, och som jag har sagt är vi beredda att ge ytterligare hjälp under förutsättning all del är möjligl att nå fram med den hjälpen till Eritrea.

Hen GRANSTEDT (c):

Herr talman! Vad gäller historieskrivningen så biträdde Sverige i FN en federation mellan Etiopien och Erilrea. Den federationen förutsatte all Eritrea skulle ha ell indirekt självstyre. Det var försvarel och utrikespolitiken som skulle samordnas. En parallell till ell sådant arrangemang har vi i svensk historia i den federation som ingicks mellan Sverige och Norge -jag tror del var 1814 - men den federationen skulle nog inte i och för sig ha motiverat att Sverige med militära maktmedel försökt bibehålla kontrollen över Norge och att allt eventuellt bistånd till Norge skulle gå via den svenska regeringen.

Nej, det är vad som hänt betydligt senare - dvs. omkring 1960, när federationen upplöstes och Erilrea annekterades - som är bakgrunden lill de nuvarande stridigheterna i Eritrea, och såvitt jag har mig bekant var detta ingenting som Sverige biträdde.

Jag förstår att del kan vara svårt att upprätta effektiva kanaler. Men både herr Måbrink och jag har pekat på den Rödakorsorganisation som nu har bildats i Erilrea och som såvitt jag kan bedöma borde kunna utgöra just en sådan kanal för biståndsinsatser i Erilrea.

Jag hoppas all del faklum att Sverige en gång biträdde en federation mellan Etiopien och Eritrea inte behöver vara någol hinder för att Sverige skall kunna utöva starka påtryckningar på den eritreanska regeringen för att förhindra den fullständiga massaker som man måsle räkna med blir följden, om den etiopiska regeringen skickar in 100 000 civilpersoner - som man enligt uppgifl planerar - i Erilrea för att på det sättel bekämpa den befrielserörelse som finns där.

Hen MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag kan instämma i vad herr Granstedt här sade om
historien. Det är kanske så att utrikesministern när det gäller historien
10 i Etiopien och Eritrea bör läsa på litet bäitre.

Det är riktigt att Sverige gör en insats för de eritreanska flyktingarna Nr 138

i Sudan. Den insatsen är säkert mycket värdefull. Det har också ofla Onsdaeen den

framhållits av befrielserörelserna i Erilrea. 26 rnai 1976

Men när utrikesministern sedan kom tillbaka till svårigheterna vill------------

jag fråga: Härden svenska regeringen tagit någon kontakt med exempelvis Om åtgärder för all

Röda korset i Erilrea och förvissat sig om all man har möjligheter att lindra nöden i

distribuera hjälpen från Sverige via det Eritreanska röda korset'' Del vore Erilrea
bra om vi kunde få ett besked på den punkten.

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr lalman! I den väsentliga fråga som vi här diskuterar, alltså huruvida Eritrea är en självständig statsbildning eller inte, vill jag bara säga all den afrikanska enhelsorganisalionen OAU icke betraktar Erilrea som en självständig statsbildning ulan som en del av Etiopien. Och jag känner inget annat land där man har en annan bedömning. Därför är förutsättningarna för oss att direkt la kontakt med eritreanska myndigheter starkt begränsade. Del har hållits sammanträden här i Slockholm, där vi diskuterat med olika hjälporganisationer hur man skall kunna hjälpa den mycket hårt drabbade befolkningen i Eritrea, och vi fortsätter med delta. Om det öppnas sådana möjligheter skall vi utnyttja dem. Det är vi inte rädda för. Men lägel är fortfarande att ornfatlande hjälp endast kan gå över den etiopiska regeringen och dess myndigheter. Därför är vi tvungna all begränsa oss till all stödja de mycket aktiva religiösa organisationer som verkar inom Erilrea. De har den svenska statens stöd.

Hen GRANSTEDT (c):

Herr talman! I varje fall jag har inte ställt frågan i syfte att söka avtvinga ulrikesminisiern någol erkännande av Erilrea som självständig stat. Jag är helt på det klara med att del i dagslägel inte föreligger några förutsättningar för ett sådant erkännande.

Frågan syftar för del första lill svenska insatser för all lindra nöden i Erilrea. Man får intrycket all ulrikesminisiern inie känner lill Röda-korsorganisaiionen i Eritrea, trots all organisationen hade företrädare här i Sverige för bara någon dryg vecka sedan. Jag är en aning förbryllad över detla. Det flnns såvitt jag förslår numera goda möjligheter all få in hjälp i Eritrea via humanitära organisationer.

För del andra avser frågan all få lill slånd åigärder från den svenska regeringens sida för alt söka påverka den eliopiska regeringen alt inte åstadkomma en massaker i stor skala i Eritrea genom au skicka in 100 000 stamkrigare i landet.

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag vill också bara'konstatera att del här visar sig att
man från svensk sida inte haft kontakter och diskussioner med de två
organisationer i Eritrea som bevisligen behärskar 70-80 % av territoriet
i Eritrea -jag tänker på ELF och Röda korset där. Det är hårresande II

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Om idrottsmedi-cinsk forskning

alt påslå att hjälpen till Erilrea måsle gå via Etiopien, via en regim som nu är beredd att skicka in lusentals utarmade etiopiska bönder i Eritrea.

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr lalman! Endast en upplysning. Röda korset i Eritrea har haft kontakt inte med den svenska regeringen ulan med Svenska röda korset. Dessa kontakter har såviii vi vei inie föranlett någon framställning från Svenka röda korset om hjälp den vägen.

Hen GRANSTEDT (c):

Herr talman! En upplysning till, till herr utrikesministern. Enligt uppgifter från de förelrädare för Eritreanska röda korset som var här har de också haft överläggningar med företrädare för SIDA. Även om SIDA inte är svenska regeringen, förutsätter jag alt det flnns goda kanaler för information mellan SIDA och regeringen.

Jag hoppas all denna frågedebatt har riktat regeringens uppmärksamhet på de möjligheter som i dag finns att göra insatser i Eritrea, och att vi nu kanske också får konkreta resultat på detta område.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om idrotlsmedicinsk forskning

Hell ulbildningsminisiern ZACHRISSON erhöll ordel för alt besvara herr Erikssons i Ulfsbyn (c) den 19 maj anmälda fråga, 1975/76:375. lill herr socialminstern, och anförde:

Herr talman! Herr Eriksson i Ulfsbyn har frågat socialministern om denne anser att en fast organisatorisk bas bör skapas för en idrotlsmedicinsk och idrollsbeteendeveienskaplig forskning i vårt land. Enligt arbetsfördelningen mellan departementen ankommer det på mig all besvara denna fråga.

Molionsidrott är givelvis, som herr Eriksson framhåller, av utomordentlig betydelse för friskvården.

Fasta forskningsresurser med inriklning mol sådana områden som herr Eriksson anger finns i dag vid medicinsk fakultet och vid gymnasiik-och idrottshögskolan i Slockholm: Även de ökade insatser som statsmakterna beslutat om inom arbeismedicinens område saml forskningsrådens resurser är här av betydelse. Till della kommer att en särskild forskningsnämnd inom Riksidrottsförbundet fördelar medel till idroltsforsk-ning inom ramen för statsstödet till idrotten.

Frågan om ytterligare resurser för denna forskning får prövas i sedvanlig ordning av vederbörande myndigheter i samband med anslagsframställningar till regeringen och i det årliga budgetarbetet.

En ytterligare prövning sker givetvis vid forskningsrådens och myndigheternas fördelning av de tillgängliga resurserna.

Hen ERIKSSON i Ulfsbyn (c):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga.

Svarel berör i huvudsak åtgärder och forskningsresurser på den fysiologiska forskningens område. Jag har i min fråga tagit fasta på den idroilsmedicinska forskningen, och man måste skilja mellan idrottsfy-siologisk och idrotlsmedicinsk forskning.

Del är många skäl till att man ställer en sådan här fråga. Trots vår vällevnad, vårt höga välstånd och vår höga sjukvårdsstandard tyder mycket på att vi svenskar blir ett allt sjukare folk. Antalet sjukdagar tenderar att öka - vi ligger nu på gott och väl 100 miljoner sjukdagar om året. I förhållande till många andra länder har vi inom hälso- och sjukvården samt inom forskningen stora resurser till vårt förfogande. Man kan då fråga sig var någonslans del brister.

Jag har i min fråga pekat på ett område som är försummat, nämligen den idrotismedicinska och även idrottsbeieendevetenskapliga forskningen i vårt land. Vi behöver så väl få en belysning av motionsidroltens och över huvud taget idrottens medicinska betydelse, både som förebyggande faktor och inom sjukvården.

Man säger på medicinskt håll att man vet för litet om delta. Trots den fysiska träningens värde vågar man inte använda sig av den, eflersom man vet för litet om hur den faktiskt verkar, för litet om de individuella variationerna och om doseringen av den fysiska träningen när det gäller både arl och intensitet.

Jag vill peka på behovet av utbildning här. Vi har ingen specialitet som heter idrottsmedicin, och det förekommer ingen undervisning på della område på någon nivå i läkarutbildningen. Till följd härav finns det heller ingen samordnande instans som bedriver forskning på detta angelägna område.

Jag vill fråga vår utbildningsminister hur han ser på dessa frågor.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Om idrotlsmedicinsk forskning

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr lalman! Självfallet är de överväganden som ligger bakom herr
Erikssons i Ulfsbyn fråga väsentliga. Men de avvägningar som behöver
göras sker givetvis i de medicinska fakulteterna och vid gymnastik- och
idrottshögskolan. Är de påpekanden som herr Eriksson gjort förankrade
i en medvetenhet om nya behov på detla område, så förutsätter jag att
de berörda myndigheterna - de medicinska fakulteterna och gymnastik-
och idrottshögskolan - bevakar frågan i sina kommande anslagsfram
ställningar, så att de avvägningar som behöver göras kan ske i det sam
manhanget, t

Hen ERIKSSON i Ulfsbyn (c):

Herr talman! Jag vill särskill tacka vår ulbildriingsminister för innehållet i denna replik. Vårt land är ett föregångsland inom idrottsforskningen och även inom medicinsk forskning. Jag har därför förhoppningen all vi också inom den idrotismedicinska forskningen skall kunna komma

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Om samnordisk

högre utbildning av fråga.

ortopedisk personal Jag lackar för de besked jag fått

långt, med allt positivt som della för med sig.

I slulel av sitt svar säger utbildningsministern: "En ytterligare prövning sker givelvis vid forskningsrådens och myndigheternas fördelning av de tillgängliga resurserna." Delta tillsammans med vad utbildningsministern sade i sin replik gör att man kan ha vissa förhoppningar i denna

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om samnordisk högre utbildning av ortopedisk personal

Fru statsrådet HJEL.M-WALLÉN erhöll ordci föran besvara fru .'V//.v-sons i Kristianstad (c) den 19 maj anmälda fråga, 1975/76:373, till herr utbildningsministern, och anförde:

Herr talman! Fru Nilsson i Kristianstad har frågat utbildningsministern hur långt frågan om samnordisk högre utbildning av ortopedisk personal avancerat och när sådan utbildning kan igångsättas. Frågan har överlämnats lill mig för besvarande.

Med anledning av ett medlemsförslag i Nordiska rådet hemställde rådets presidium i en skrivelse den 17 januari 1969 till regeringarna i de nordiska länderna alt vidta åtgärder för att få till slånd en samnordisk utbildning av ortopediska handskomakare och proteslekniker. Sedan bl. a. vissa yttranden inhämtats överlämnades ärendei lill skolöverstyrelsen för handläggning. På initiativ av överstyrelsen m. fl. har frågan diskuterats vid en konferens med deltagare från samtliga nordiska länder. Mot bakgrund bl. a. av vad som framkom- vid denna konferens har Lands-lingsförbundet låtit göra en utredning.

Landstingsförbundets utredning visar bl. a. au det knappast finns underlag för en särskild samnordisk utbildning inom området ortos- och proiesteknik. Efter vad jag erfarit har i flera fall elever från andra nordiska länder tagits emot lill den utbildning som anordnats vid Munksjöskolan i Jönköping. Jag förutsätter all så kan skeäven i framliden.

Vad särskilt gäller problemen med ersättning, motsvarande inierkom-munal ersättning, är delta en fråga av principiell karaktär som lorde få las upp i annat sammanhang.

Fru NILSSON i Kristianstad (c):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga.

Jag har velat rikta uppmärksamheten på den högre utbildningen av ortopedteknisk personal, sedan jag inom de handikapporganisationer där jag är verksam fåll påpekat för mig alt sådan utbildning f n. inte flnns i Sverige. Till följd härav får personal från andra länder i Europa anlitas bl. a. av landstingen.

När en person kommit i den situationen alt han eller hon är beroende

av proteser är del ytterst angeläget all utprovning och tillverkning av sådana - först provisoriska och sedan slutgiltiga - sker utan dröjsmål. Tyvärr har del visat sig att patienter måst vänta i åratal på att få proteser ordnade. Det är inte svårt all föreställa sig att ett sådanl förhållande verkar djupt deprimerande. Jag har hört berättas om personer som fått sina proteser i Tyskland, där man kunnat ordna slutgiltiga proteser på mycket kort lid. Snabb service kan alliså presleras om lillräckliga, inie minst personella resurser flnns tillgängliga.

Samhället har också enligl min mening skyldighet au följa produki-ulvecklingen på områdel. Även här görs slora lekniska framsleg, som givelvis skall kunna uinyttjas av dem som blir i behov därav. Forskning i nära anslutning lill den prakiiska verksamheien vid bandageverkslä-derna är synnerligen väsenllig. Även härför behövs högre utbildning på områdel.

Nu säger slalsrådel i sill svar alt en uiredning inom Landstingsförbundet visar att den samnordiska utbildning som skulle anordnas i vårt land inte kan komma lill slånd. Men då måste ju varje land för sig ordna en utbildning för högre personal, så att man kan tillgodose behoven hos de patienter som behöver proteser och annan teknisk utrustning. Jag har av personer som sysslar med denna fråga fåll reda på att ett förslag till läroplan för utbildning av orlopedingenjörer skulle ha utarbetats i vårt land, sedan det stod klart att det inte skulle bli någon samnordisk utbildning. Detta förslag skulle enligt uppgifl ligga hos skolöverstyrelsen.

Jag skulle vilja fråga statsrådet när SÖ kan väntas bli färdig med sin bearbetning av detta förslag? De som arbetar på området vill all en utbildning skall komma i gång senast den 1 januarij 1977, eflersom vi haft ett vakuum på två år i utbildningen till orlopedingenjörer. Della måste på någol sätl las igen.

Fru Slalsrådel HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Formellt sett kan resultatet av bedömningen vara att någon samnordisk utbildning inte skall sältas i gång. Men reellt sett flnns ju en sådan utbildning vid Munksjöskolan i Jönköping, eflersom man till den utbildningen redan lar emot elever från de andra nordi'ska länderna. Del har jag också framhållit i mitt svar.

När det gäller fru Nilssons fråga om denna speciella läroplan har jag tyvärr ingen information. Det är skolöversiyrelscn som sköier läroplansarbetet, och det iir många läroplaner det gäller, speciellt på vårdområdet. Nu kan det hända att just den läroplanen kommer att bli berörd i samband med all en del av vårdutbildningen i gymnasieskolan flyttas upp till högskoleutbildningar den 1 juli 1977. Men jag har ingen direkt information all lämna på den punkten.

Fru NILSSON i Kristianstad (c):

Herr lalman! Utbildningen av orlopedmekaniker i Jönköping är på gymnasienivå, och vad jag har efteriysl i min fråga är den högre ut-

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Om samnordisk högre utbildning av ortopedisk personal

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

bildningen. I Jönköping har man plats för 16 elever, och det är bra om även de övriga nordiska länderna utnyttjar den utbildningen, men den ligger som sagt på en lägre nivå än vad jag har avsett i min fråga. Det var just den högre utbildningen som man ville få lill stånd på det samnordiska planet.

Jag vill påpeka all för de personer, som har drabbats av sådana handikapp att de behöver proteser och andra tekniska hjälpmedel, är det ytterst viktigt att denna högre utbildning kommer till slånd. Jag har fått påstötningar därom även från läkarhåll, och jag hoppas att statsrådet vill medverka till att vi får denna högre utbildning, som alltså har legat nere i ett par års tid. Del kommer nalurligtvis att få återverkningar om några år. Ytiersi påverkar del de palienler som behöver den service del här är fråga om.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Föredrogs men bordlades åter skatteutskottets betänkande 1975/76:63 sociallorsäkringsulskollcls belänkande 1975/76:44 näringsutskottets betänkanden 1975/76:53,54 och 73

§ 9 Alkoholpolitiken

Föredrogs skaucuiskolleis betänkande 1975/76:64 med anledning av dels proposilionen 1975/76:142 om upplysning i alkohol- och lobaks-frågorna och om anslag till hälsovårdsupplysning, m. m., såvitt propositionen hänvisats till skatteutskotici. jämte motion, dels övriga till utskollel hänvisade motioner rörantlc alkoholpolitiken.

I propositionen 1975/76:142 hade regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen bl. a. all

1. lill Upplysning i alkoholfrågan m. m. för budgetåret 1976/77 under femte huvudliieln anvisa cii reservationsanslag av 4 000 000 kr..

2. lill Bidrag lill Föreningen Fruktdrycker för budgetåret 1976/77 under femte huvudtiteln anvisa ett anslag av 35 000 kr..

3. lill Fonden för låneunderstöd: Lån för inrättande av alkoholfria restauranger för budgetåret 1976/77 anvisa eit investeringsanslag av 1 000 kr.

1 detla sammanhang hade behandlats

dels den med anledning av propositionen väckta motionen 1975/76:2255 av herr Gustavsson i Nässjö m. fl. (s). vari hemställts att riksdagen beslutade all med bifall lill propositionen 1975/76:142 som sin mening uttala att reservationsanslaget Upplysning i alkoholfrågan m. m. i sin helhet fick disponeras av statens ungdomsråd.

dels de under allmänna molionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta Nr 138
motionerna Onsdagen den

1975/76:701 av fru Karlsson (c) och herr Raneskog (c), vari hemställts 26 mai 1976

1. att riksdagen beslutade om förbud mol tillverkning och försäljning -

av mellanöl eller Alkoholpolitiken

2. au riksdagen - om nyssnämnda yrkande inte kunde bifallas - be
slutade att hänföra mellanöl till rusdrycker i rusdrycksförsäljningsför-
ordningen.

1975/76:950 av hen Ahlmark m. fl. (fp), vari hemställts

1. au riksdagen hos regeringen begärde att i moiionen framförda riki-linjer lades lill grund för alkoholpolitiken.

2. att riksdagen begiirde alt regeringen förelade riksdagen förslag till höjning av spriibcskaiiningen,

1975/76:955 av herr förste vice talmannen Bengtson m. 11. (c, m, fp),

1975/76:980 av herrar Johansson i Skärslad (c) och Norrby (c), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en skyndsam utredning för all komma lill rätta med alkohol- och narkotikabruket genom att dels väsentligt öka informationen om alkoholens och nar-koiikaprcparalcns risker, dels förbjuda alkoholrcklamen och i stället införa molreklam, dels vidta åtgärder så att alkoholhalten i öl icke medförde berusningsrisk och dels klargöra föräldrarnas och samhällcls ansvar i dessa frågor,

1975/76:1025 av herr Pettersson i Lund m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen uttalade alt Systembolaget av rcgeringeii gavs sådana instruktioner, au del kunde tillmötesgå ciablcringsönskcmål från sådana kommuner som i nuliiget saknade systembutik,

1975/76:1041 av herr Wachtmeisier i Slaffanslorp (m) och fru Sundberg (m), vari hemsliillis all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill ändring av praxis i fråga om etablering av nya systembutiker i enlighet med vad i motionen anförts,

1975/76:2051 av fru Nilsson i Kristianstad m.fl. (c. m. fp).

1975/76:2210 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemsiällls all riksdagen beslulade

1. all mellanölet slopades i enlighet med vad som anförts i moiionen,

2. alt all alkoholreklam förbjöds på sätt som angivits i moiionen,

3. att uttala au socialstyrelsen borde vara ansvarig myndighet för alkoholfrågorna,

1975/76:2211 av. herr Carishamre m.fl. (m), vari hemställts

I. all riksdagen beslutade att fr. o. m. den I januari 1977 i den allmänna

2 Riksdagens protokoll 1975/76:138

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

handeln inte fick försäljas annat öl än sådant med en alkoholsiyrka på högst 2,8 viktprocent,

2. att riksdagen hos regeringen begärde förslag lill innevarande riksmöte angående en kampanj mot ruset enligt de riktlinjer som anförts i motionen.

1975/76:2214 av herr Israclsson m. fl. (vpk), vari hemställts

1. att riksdagen skulle uttala sig för dl överförande av hela bryggerinäringen i statens ägo och hos regeringen anhålla om härför erforderlig utredning och förslag lill övertagande av näringen i fråga,

2. att riksdagen skulle uttala sig för ett förbud mot reklam i varje form för alkoholhaltiga drycker och hos regeringen begära lagförslag härom,

3. att riksdagen skulle uttala sig för bidrag från staten lill alla organisationer inom landet som ville genomföra aniidrogprogram, med särskild betoning på ungdomsorganisationer inklusive politiska ungdomsorganisationer, och hos regeringen anhålla om framläggande av förslag,

4. att riksdagen jämväl skulle uttala sig för väl tilltagna statliga anslag till kommunerna för anordnande av positiva frilidsmiljöer för i första hand ungdom och hos regeringen anhålla om framläggande av förslag,

5. all riksdagen skulle uttala all mellanölet klassades som rusdryck, med försäljning endast genom systembutiker,

6. att riksdagen skulle uttala au den övergripande målsättningen för alkoholpolitiken borde vara återhållsamhet till alkoholbruk och minskad tolalkonsumtion i samhället, och

1975/76:2218 av herr Jadeslig m. fl. (s), vari hemställts

1. all riksdagen beslulade att del öl som fick försäljas i livsmedelsbutiker skulle få hålla en högsta alkoholhalt på 3,0 viktprocent.

2. att försäljning av del nya ölet i livsmedelsbutikerna tidsbegränsades till vardagar mellan kl. 08.00-20.00.

Utskottet hemställde

/. belräffande informationsfrågor

att riksdagen skulle

1. med avslag pä moiionen 1975/76:2255 och med bifall till propositionen 1975/76:142 i vad avsåg punkten I i propositionens hemstiillan till Upplysning i alkoholfrågan m. m. för budgetåret 1976/77 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 4 000 000 kr..

2. med anledning av punkten 4 i propositionens hemställan lill Bidrag lill Föreningen Frukldrycker för budgetåret 1976/77 under femte huvudtiteln anvisa ell anslag av 50 000 kr..

3. med bifall lill punkten 5 i propositionens hemställan till Fonden för låneunderstöd: Lån för inrällande av alkoholfria restauranger för bud-geiårel 1976/77 anvisa ell investeringsanslag av I 000 kr..

4. avslå moiionen 1975/76:980 i vad moiionen avsåg informaiions-

frågor. Nr 138

5. avslå motionen 1975/76:2211, punkten 2, Onsdaeen den

2. beträffande mellanölsfrågan 26 mai 1976

all riksdagen skulle ------------

1. med bifall lill Alkoholpolitiken

a. moiionen 1975/76:950 i denna del,

b. moiionen 1975/76:980 i denna del,

c. moiionen 1975/76:2218, punkten 1,

i princip besluta att öl med högre alkoholhalt än 3,0 viktprocent inte fick säljas efler den 30 juni 1977 och begära alt regeringen lade fram förslagom de åigärder som erfordrades för beslutets genomförande i enlighet med vad utskottel anfört,

2. avslå

a. motionen 1975/76:701,

b. moiionen 1975/76:2210, punkten 1,

c. motionen 1975/76:2211, punkten 1,

d. motionen 1975/76:2214, punkten 5,

e. moiionen 1975/76:2218, punkten 2,

i den mån de inte kunde anses tillgodosedda genom vad utskottet anfört undermoment 2.1,

3. beträffande alkoholreklamen
all riksdagen skulle avslå

a. moiionen 1975/76:950 i denna del,

b. moiionen 1975/76:2051,

c. motionen 1975/76:2210, punkten 2,

d. moiionen 1975/76:2214, punkten 2,

4. beträffande ansvarig myndighet för alkoholfrågor
all riksdagen skulle avslå

a. motionen 1975/76:950 i denna del,

b. motionen 1975/76:2210, punkten 3,

i den mån motionerna inte var tillgodosedda genom vad utskottet anfört.

5. beträffande etablering av systembutiker
all riksdagen skulle avslå

a. moiionen 1975/76:1025,

b. motionen 1975/76:1041,

6. beträffande beskattningen av rusdrycker

att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:950 i denna del i den mån motionen inte var tillgodosedd genom vad utskottel anfört,

7. beträffande övriga frågor

all riksdagen skulle avslå följande molioner lill de delar de inie be-handlals under momenien 1-6, nämligen

a. moiionen 1975/76:950,

b. moiionen 1975/76:955,

c. motionen 1975/76:980,

d. motionen 1975/76:2214.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Reservationer hade avgivits

belräflände informationsfrågor

/. av herrar Wärnberg, Kristenson, Johansson i Jönköping, Carlstein och Wikner, fru Normark samt herr Boström (samtliga s), vilka ansett au ulskollet under 1.1 bort hemställa

all riksdagen skulle med bifall till motionen 1975/76:2255 och med anledning av propositionen 1975/76:142 i vad avsåg punkten 1 i propositionens hemställan till Upplysning i alkoholfrågan ni. m. för budgetåret 1976/77 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 4 000 000 kr. all användas på sätl reservanterna förordat.

belräffande mellanölsfrågan

2. av herrar Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Stadling (s), Olsson i Jiirvsö (c), Hallenius (c) och Hörberg (fp) som anscit all utskottet untlcr 2 bort hemställa

att riksdagen skulle

1. med bifall till

a. motionen 1975/76:701,

b. moiionen 1975/76:980 i denna del,

c. moiionen 1975/76:2210 punkten 1.
och med anledning av

d. motionen 1975/76:2211 punkten 1.
c. motionen 1975/76:2214 punkten 5

i princip besluta att öl med högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent inte fick säljas efter den 30juni 1977 och begära all regeringen lade fram förslagom de åigärder som erfordrades för beslutets genomförande i enlighet med vad reservanterna anfört,

2. avslå

a. motionen 1975/76:950 i denna del.

b. motionen 1975/76:2218

i den mån de inte kunde anses tillgodosedda genom vad reservanterna anfört under moment 2.1,

3. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som
ansett att utskottet under 2 bon hemställa

all riksdagen skulle

1. begära att regeringen i propositionen till våren 1977 om den framtida alkoholpolitiken lade fram förslag om åtgärder för att sänka den totala alkoholkonsumtionen i enlighet med vail reservanterna anfört.

2. avslå

a. moiionen 1975/76:701.

b. moiionen 1975/76:950 i denna del.

c. motionen 1975/76:980 i denna del.

d. moiionen 1975/76:2210 punkten 1.

e. moiionen 1975/76:2211 punkten 1,
f motionen 1975/76:2214 punkten 5.
g. moiionen 1975/76:2218.

4. av herr Kristenson (s) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa
att riksdagen skulle

1. begära att regeringen i propositionen till våren 1977 om den framtida alkoholpolitiken lade fram förslag om åigärder för alt sänka den totala alkoholkonsumtionen i enlighet med vad reservanten anfört.

2. avslå

a. moiionen 1975/76:701. .

b. motionen 1975/76:950 i denna del.

c. motionen 1975/76:980 i denna del.

d. motionen 1975/76:2210 punkten 1.

e. motionen 1975/76:2211 punkten 1.
f motionen 1975/76:2214 punkten 5,
g. moiionen 1975/76:2218,

beträffande etablering av systembutiker

5. av herr Krislenson (s) som ansett att utskottet under 5 bort hemställa
all riksdagen skulle med bifall lill moiionerna 1975/76:1025 och 1041

begära all regeringen i avtalet med systembolaget tog in bestämmelser om skyldighet för bolaget att på framställning av kommun inriilia systembutik i kommunen.

Hen ANDERSSON i Knäred (c):

Herr lalman! Skatteutskollels betänkande nr 64 behandlar dels propositionen 142 från socialdepartementet i vissa.delar, dels en rad motioner, varav en del väckts under den allmänna molionstiden och andra väckts då det blev klart att regeringen inte till årets riksmöte skulle lägga de förslag beträffande den framtida alkoholpolitiken som aviserats vid riksmötets början.

Alkoholpolitiska utredningens väntade förslag innebar det som riksdagen eller i varje fall skatteulskoltet år efler år åberopade då del gällde att avstyrka motioner, som syftade till positiva åigärder för all åstadkomma en bättre folknykierhei. Man väntade hela liden på utredningens kartläggning av problemaliken föratt kunna behandla frågan i dess helhet. Tyvärr höll utredningen på i nio år innan de digra belänkandena var klara.

När sedan regeringen ansåg sig behöva sätta i gång en särskild beredning av hela frågekomplexet, var det rätt nalurligl alt man från alla partier motionsledes gjorde framstötar för all aktualisera de mest akuta bekymren. Från centerns sida framförde vi våra erinringar i form av partimolion.

Då mellanölet infördes var huvudargumentet, att om det marknadsfördes ett bra öl så skulle konsumtionen av sprit och andra starkare alkoholdrycker gå ned. Utvecklingen har inte alls gåll i den riktningen. Såväl sprit- som vinkonsumtionen har ökat. Vad som har minskat genom mellanölets introduktion är bruket av den svagare pilsnern. APU gjorde med regeringens medgivande ett experiment i två län, där man tillät försäljning av starköl i butiker. Resultatet blev helt förödande och experimentet flck avbrytas. Lättillgängligheten spelar utan tvivel en av-

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

görande roll.

Allt bruk av alkohol bland barn och tonårsungdom torde fä betraktas som missbruk. Situationen bland barn och ungdom i fråga om alkoholmissbruk förvärrades på ett rent skrämmande sätt då mellanölet infördes för försäljning i butikerna. Undan för undan har allt starkare krav ställts av föräldrar och lärare på slopande av mellanölsförsäljningen. Lokall och regionall har väl många av oss erfarenheter från skolområdet. För egen del har jag som ordförande i länsskolnämnden åtskilliga exempel på vad mellanölsmissbruket bland skolungdomen kan ställa till med.

Låt mig i della sammanhang få citera något av vad skolöverstyrelsens generaldirektör Jonas Orring anförde då han för några veckor sedan talade på en ungdomskongress.

"Vad vi har upplevt är i själva verket en förödande alkoholisering
av slora ungdomsgrupper. Del har hos många ungdomar skapats en be
nägenhet att dricka lill berusning som måste vara djupt oroande. Enligt
stockholmsundersökningen har den grupp av elever som har varit kraftigt
berusade, åtminslone någon gång, i det närmaste fördubblats under de
senaste tio åren. Enligt samma undersökning har war femte elev i sjätte
årskursen enligt sin egen uppgifl åtminstone någon gång varit kraftigt
berusad. I årskurs nio har denna grupp ökat från nära hälften 1967 lill
upp emot tre fjärdedelar år 1975. Redan bland 13-åringarna är del långt
ifrån ovanligt med ett dryckesmönster som innebär att varje dryckes-
tillfälle för lill berusning. Bland niorna gäller detla för i det närmaste
hälflen av eleverna.-

Det redskap som har åstadkommil denna ödesdigra utveckling är utan tvivel mellanölet. Då det infördes som en lätt tillgänglig dryck innebar det ett svek mol skolan och mol ungdomen. Skolan försattes just i ell sådant omöjligt läge som vi har räll att vänta oss alt statsmakterna till varje pris skall undvika. Skolan blev aldrig tillfrågad innan regering och riksdag gjorde detta svåra misstag i ungdomspolitiken. Men skolan fick ta konsekvenserna genom en svår störning av arbetsmiljön. Infernalisk, skicklig marknadsföring har givelvis bidragit lill denna utveckling."

Så långt citatet av generaldirektör Orrings uttalande.

Hell naturligt är vi som vill ha bort mellanölet på del klara med alt detta ingalunda räcker till för att få en bättre utveckling av nykterhets-situationen, främst bland ungdomen. Vi motser snara och goda förslag om vad som här kan göras och är givetvis beredda alt stödja myckel krafliga satsningar, inte minst ekonomiskt.

När man kommer in på lättillgängligheten och marknadsföringen, är det alldeles uppenbart att det är detla som har åstadkommit den väldigt stora ölförsäljningen till ungdomen. Enligt min mening skall inte en dryck som mellanölet, som används som berusningsmedel, säljas i den allmänna handeln. Utskottets övervägande del, 12 ledamöter av 15, är överens om alt mellanölet bör slopas och att riksdagen bör fatta beslut nu. Enigheten om åigärder mot alkoholreklamen är också stor.

När det gäller alkoholslyrkan i det öl som i fortsättningen skall få säljas i butikerna råder det inom utskottet en viss nyansskillnad. Utskottets majoritet förordar att ett öl med 3,0 viktprocent får säljas, medan vi i reservation 2 förordar att man återgår till förhållandena före mellanölets införande, så att öl med 2,8 viktprocent blir det starkaste öl som får säljas i den allmänna handeln. Vi menar alt det bör finnas möjlighet att smakmässigt åstadkomma en helt tillfredsställande produkt utan att man höjer alkoholstyrkan. Vi har ju exempel på vad bryggarna har kunnat åstadkomma i fråga om lättölet, där inte minst bryggerierna själva i en rad annonser den senaste tiden har framhållit vilka utmärkta kvaliteter man numera saluför. Det är alltså inte alkoholstyrkan ulan tillverkningsprocessen i övrigt som är avgörande för hur pass smakliga drycker man kan åstadkomma. Vi som står bakom reservation 2 har den uppfattningen att del bör räcka mer än väl med 2,8-öl som den starkaste alkoholdryck som får försäljas i den allmänna handeln.

I enlighet med proposition 142 har utskottet enhälligt föreslagit en uppräkning av anslaget till Föreningen Fruktdrycker till 50 000 kr. Vad beträffar övriga anslag är utskottet enigt i fråga om beloppen, men olika meningar föreligger om vem som skall disponera anslagen. Här tillhör jag den majoritet som förordar bifall lill propositionens förslag.

Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservation nr 2 och i övrigt bifall till utskottets hemställan.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Vårt lands alkoholproblem är inte någon lätt fråga, vilket inte minst visas av att alkoholpolitiska utredningen tog så lång tid på sig för alt utreda den. Vi är väl alla medvetna om att förhållandena tyvärr inte är tillfredsställande. Med åren synes problemen när det gäller missbruket ha förvärrats, bl. a. genom kombinationen av alkohol och narkotika. Del är all beklaga att många unga människor har blivit beroende av dessa olika droger.

Den första fråga vi då har anledning att ställa oss är vad som är orsaken till ett sådant missbruk hos en alltför stor procent av våra unga människor. Å andra sidan torde vi kunna glädja oss åt all den övervägande delen av. ungdomarna är skötsamma, plikttrogna och framåtsträvande. Men det gäller givetvis att hjälpa dem till rätta som kommit på sned. Man frågar sig hur det kan vara möjligt att t. o. m. ungdomar under 15 år kan vara berörda av starka drycker eller droger. När sådanl kan inträffa finns det nog anledning fråga sig vad del har blivit av föräldra- och lärarauktoriteten.

Tyvärr vet tydligen ingen vad som nu är riktigt att göra. Meningarna synes vara starkt spridda, och detta gäller både om orsakerna och om de åtgärder som bör vidtagas. Detta visas inte minst av att de åtgärder som nu föreslås belräffande mellanölet har samlat lika många i skatteutskottet för alt ölet skall ha en alkoholhalt av 2,8 viktprocent som 3,0 procent. Däremoi är båda dessa grupper överens om att ikraftträdandet

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

inte bör ske förrän den 1 juli 1977.

Vi har emellertid nu ett mycket stort och omfattande utredningsmaterial samt ett stort antal remissvar lill förfogande, som torde kunna bilda underlag för ett ställningstagande. Men det lorde vara nödvändigl att en grundlig djuplodning av alla frågeställningarna kommer till stånd för att de riktiga och väl avvägda besluten skall kunna åstadkommas. Del är att hoppas att denna genomgång sker så snabbt som möjligt, och jag vill vädja till socialministern att verkligen påskynda ärendet. Jag kan dock inte finna att det är en riktig ordning alt nu bryta ut en fråga och avgöra den ulan någon som helst samordning med hela alkoholfrågan. Ett sådant beslut kan komma att innebära att vi sedan ångrar att vi bundit oss i en viss riktning. Del kan också komma att innebära all man därmed anser sig ha gjort vad som behövs göras för att förbällra nykierheisiillståndcl. För min del kan jag ingalunda anse alt man har gjort vad som är nödvändigl bara genom att besluta att om mer än ell år sänka alkoholhallen i ölet med några få tiondels viktprocent.

Jag tror att det är av vikt alt vi gör klart för oss vad som föreslås genom de olika meningarna i skatteutskottet. Vi är tre ledamöter som vill vänta med beslutet om alkoholstyrkan tills man har ett samlat beslutsunderlag för hela nykterheisfrågan. Jag är då beredd att acceptera den alkoholstyrka som en saklig utvärdering kan komma fram lill. En grupp på sex ledamöier vill besluta all om ell år inföni ett 3-proceniigl öl och en grupp på lika många ledamöter vill ha ell öl på 2,8 viktprocent.

I den allmänna debatten sägs att det är fråga om alt avskaffa mellanölet. Jag tror all det i viss mån är en strid om ord. Men vad det är fråga om är ju om vi skall ha ett öl som håller 2,8, 3,0 eller 3,6 viktprocent från den 1 juli 1977. Vad man sedan kallar ölet lorde vara av mindre betydelse. Jag tror nog all konsumtionen blir ungefär densamma oavsett vad man har för namn på del här ölet.

Herr Nilsson i Trobro och jag har i vår reservation framhållit alt man redan nu bör kunna intensifiera ansiriingningarna for au hjälpa den del av ungdomen som missbruKar alkohol. Del torde också redan nu kunna åstadkommas förbättringar genom vissa inskränkningar i försäljningstiderna för öl. Sålunda torde man kunna begränsa tiden på kvällar och lördagseftermiddagar. Det skulle väl också kunna undersökas om del inte är möjligt alt ha särskilda kassor i snabbköpen för mellanölet. Åtgärder i den riktningen har redan vidtagits på vissa håll. Givelvis är« del behövligt att ta hänsyn till handelns olika struktur och konsumenternas varierande behov av lillfälle lill inköp. Frågan är emellertid f. n. under prövning i marknadsdomstolen, och skulle några mindre lagändringar behövas torde det inte vara omöjligt att ordna detta i höst.

Herr lalman! Vi får hoppas att riksdagen samlar sig till ell beslut som kan innebära att vi får en genomgripande lösning av den för vårt land och inte minst vår ungdom så viktiga fråga som alkoholfrågan är.

Med detta ber jag att få yrka bifall lill reservationen 3.

Hen KRISTENSON (s):

Herr talman! Innan jag gör mina personliga kommentarer till min reservation, nr 4, vill jag anföra några citat ur de avlämnade motionerna. Dessa har det gemensamt alt de föreslår att förbud mot försäljning i allmän handel av del s. k. mellanölet skall införas.

Citaten belyser att del i grunden råder samma uppfattning om alkoholfrågan hos motionärerna och hos oss som är reservanter. Skillnaden består i alt majoriteten i en detaljfråga vill gå till ett omedelbart beslut och inte avvakta förslagel till hela frågans lösning.

1 moiionen 2210 av herr Fälldin anförs bl. a.:

"Med hänsyn till alkoholproblemets omfaiining hade det varit önskvärt all la ett samlat grepp på alkoholfrågan och presentera förslag om alkoholforskningen, om stöd till de organisationer som gör ett värdefulll arbele för minskad alkoholkonsumlion, om prisfrågorna, om insalser på vårdsidan, den sociala sidan m. m."

Från moiionen 2211 av herr Carlshamre m. fl. skall bara en mening återges. "Slutligen flnns del inte så få som tror, att ölrestriktioner endast skulle göra ont värre genom all framkalla en allmän övergång till starkare och farligare drycker."

I motionen av herr Israelsson m. fl. - en utomordentligt välskriven motion f ö. - kan jag inte utläsa all man vill ha ell omedelbart beslut om att från någon viss lidpunkt förbjuda försäljning av mellanöl i allmän handel. Motionens alt-sats nr 6 har följande förslag: "all riksdagen ullalar all den övergripande målsäiiningen för alkoholpoliliken skall vara åler-hållsamhet lill alkoholbruk och minskad tolalkonsumtion i samhället". Detla är också innebörden av reservanternas förslag. Där möts alltså herr Israelssons motion och vår reservation.

Från motion 2218 av herr Jadeslig m. fl. skall jag citera ett stycke som borde ha gjort all mina partivänner i vår nykterhetsgrupp kunnat instämma i reservationens hemställan. Man anför följande:

"Att komma till rälla med ungdomens alkoholbruk aren av vårt samhälles mest angelägna uppgifler. Åigärder mot mellanölet löser tyvärr inte hela den problemaliken. En betydelsefull grupp av orsaker till alkoholmissbruk är beroende av samhällsförhållandena och samhällsutvecklingen. Vikliga faktorer är t. ex. tråkiga uppväxtförhållanden, svåra levnadsförhållanden, dålig arbetsmiljö eller torflig fritidsmiljö, som var för sig eller i kombination kan ge upphov lill situationer då alkoholen får tjäna som ett medel för all fly bort."

Kritiken och därmed kravel på förbud mol mellanöl bygger på alt det är ungdomar som är de stora missbrukarna, att della missbruk leder fram lill ökad samhällsvård, ökad utslagning på arbetsmarknaden, försämrad utbildningsnivå plus många andra sociala avarter. För egen del tror jag all della är en felaklig iakttagelse. Min åsikt är baserad på all vi i dag haren mycket hög utbildningsnivå, inte bara genom en belydligl längre skoltid utan också med tanke på de studieresultat som uppnås och som vid en iniernalionell jämförelse placerar svensk ungdom bland

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

de främsta i världen. Skulle delta vara möjligl, om vi till övervägande delen hade en försupen och socialt missanpassad ungdom?

Vi har i vårl land en ungdomsgeneration - uppväxt sedan mellanölet kom till 1965 - som tar en mycket aktiv del i föreningsliv och sam-hällspoliliska engagemang. Del är en ungdom som väl hävdar sig i internationellt idrollsulbyte. Visst flnns det alkoholmissbrukare bland ungdomen, men i ännu högre grad bland äldre årsgrupper. Denna företeelse kan vi observera och beklaga. Men vi skall samtidigt vara realister och konstatera att dessa missbrukare är en mycket liten del av det svenska folket. Ingen kan framställa svensk ungdom eller svenska folkel som till övervägande del bestående av svåra alkoholmissbrukare. Om detta resonemang skulle vara rikligt - ge då mig och alla andra en förklaring till all vårt land ändå har en mycket hög levnadsstandard och väl hävdar sig i internationell konkurrens på praktiskt tagel alla områden. Vi deltar aktivt i alla fredsbevarande aktioner och hjälporganisationer och vi gör stora u-hjälpsinsatser - inte minst genom ungdomens aktivitet. Vi har genom detla och mycket annat gjort betydande och uppskallade insalser för en bäitre värld alt leva i.

Skulle della vara möjligt, om vi var ell alkoholmissbrukande och de-genereral folk? Jag släller bara frågan. Med hänsyn till de positiva sidor jag redovisat bör svarel bli nej.

Dessa resultat kan endast uppnås av intresserade, välutbildade och i aktivt samhällsarbete dellagande människor. Andra bilder av svenskt samhällsliv är i grunden felaktiga.

Nu tillbaka till del förslag vi i dag skall ta ställning till. Om riksdagen följer majoritetens förslag, tycker jag verkligen alt del aren tillbakagång: en förmyndarmenlalitet med förbud och andra restriktioner skall ersätta den enskilda människans omdöme och beslut. Skall vi på detta område omyndigförklara större delen av svenska folkel? Vid alla andra ställningstaganden som den enskilda personen gör litar vi på att det är positivt för samhället. Men när det gäller all bruka alkohol i form av mellanöl vill majoriteten inte tillåta medborgarna denna frihet.

Vi har stora friheter i vårt land, som ingen vill inskränka. Varför då ha en inskränkning just på detta område, när del gäller all umgås med alkohol?

Enligt meddelande från regeringen får riksdagen våren 1977 en proposition - vars förslag kan träda i krafl den 1 januari 1977 - som täcker både hela del alkoholpolitiska områdel och området med andra påverkande droger i avsikt att sänka den totala konsumtionen. Detta uiialande bör vägleda riksdagen till all i dag inte besluta och binda regeringen lill ett ställningslagande i en detaljfråga vid den totala översynen.

Det flnns, herr talman, mycket tro och litet vetande i denna fråga. Vem kan med säkerhet påslå att ett öl som innehåller 1,8, 2,8 eller 3,0 viktprocent alkohol inte är beroendeframkallande hos ett fåtal människor?

För egen del kommer jag inte alt della i en diskussion om dessa procenttal, då jag tycker att det är en ofruktbar diskussion. Enligt min åsikt

borde nyklerhetsvännerna ha föreslagit ett helt alkoholfriii öl, om de skulle följa sina principer.

I reservationerna föreslås att riksdagen inte nu fattar beslut i en detaljfråga angående alkoholpoliliken. Förslaget innebär all riksdagen ger beredningsgruppen och regeringen en målsättning i arbetet för att sänka den totala alkoholkonsumtionen i samhället.

Som avslutning på milt anförande vill jag citera vad Systembolagets direktör Rune Hermansson skriver i bolagets senaste årsberättelse: "Alkoholpolitiken - ett område där så många förutfattade meningar finns och där snart sagt alla anser sig vara sakkunniga och där värdeladdningen är så otroligt stor - behöver i högsta grad förändras lill en saklig fråga. Vetandet - även om det i viss mån är bristfälligt - måsle få slå ul de olika trosriklningarna som grundval för åtgärderna."

Jag har tidigare talat om att det bör vara valfrihet för medborgarna. Vi har valfrihet på andra konsumtionsområden för livsmedel och drycker. Nu vill jag ställa frågan: Finns del valfrihet för ledamöterna i denna kammare att rösta för sin egen personliga uppfattning? Förbudsanhängarna vill ha en inskränkning; den saken är alldeles klar. Jag hoppas all det finns ledamöter i alla partier som har möjligheter att inta en personlig ställning i denna fråga.

Jag yrkar med detla, herr talman, bifall lill reservationerna 3 och 4, som i sin hemställan är gemensamma. Jag yrkar också bifall till reservationen 5, men de närmare kommentarerna till denna reservation kommer att göras av herr Persson i Karlstad.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

I detla anförande instämde herrar Johansson i Malmö, Hugosson, Håkansson i Trelleborg, Pettersson i Helsingborg, Weslberg i Hofors och Fredriksson (samtliga s).

Hen WÄRNBERG (s):

Herr talman! Jag kan till att böna med instämma i allt vad herr Andersson i Knäred har sagt. Att ulskottsmajorileten trots del jag nu säger har följt en annan linje än herr Andersson är beroende på att vi hade hoppals kunna samla en bred majoritet i riksdagen kring just vårt förslag och därmed för lång lid framöver få bort öldebatien från alkoholpolitiken och i stället kunna inrikta vår krafl på att skapa en slagkraftig front mot förtäringen av de starkare dryckerna. Jag ber att få återkomma lill della senare.

Svensk alkoholpolitik har under många år befunnit sig i en situation som karakteriserats av: Låt oss vänta och se - vänta på vad alkohol-politiska ulredningen kan komma fram med.

Utskottet menar all många alkoholpoliliska åigärder som kunnat förbättra nykterhetslillsiåndei i landel har fåll anslå i avvakian på alll det digra uiredningsmaterial som APU höll på all samla ihop. Utredningen har fördröjts år efter år utöver de tidsramar som utlovats. När vi så till sist vid årsskiftet 1974-75 fick del av utredningsmaterialet resulterade

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

della så småningom i en remissopinion som var myckel blandad, dock inte så ensidigt negaliv som bryggarna angav i sina förföriska broschyrer. Den var ju inte alls så ensidig utan var delad på olika restriklionssystem.

Men ännu händer ingenting inom svensk alkoholpolitik. Avsaknaden av en målsättning har gjort att nykterhetstillslåndel har försämrats i landet.

Vid motboksreformen 1955 fastställde riksdagen en målsättning som man skulle försöka leva upp till, nämligen att styra över konsumtionen från starkare till svagare sorter. Den målsättningen har handhafts på sådanl sätl att två stora misslag har lett till rakt molsall effekt.

Först genomfördes en stor kampanj för vindrickande, som gjorde att konsumtionen av vin har femdubblats utan att del därför har skett någon som helst nedgång i spriikonsumtionen. 1 stället har också den konsumtionen ökat. Del enda troliga resultat som uppnåddes med vinkampanjerna var att det blev en ny grupp alkoholkonsumenler, som tidigare hade avstått från dryckesseder.

Nästa stora misstag kom 1965, då mellanölet infördes. De som menade all della öl skulle få nykierhetspoliliskt gynnsam effekt hävdade alt läli-lillgänglighelen hos en malldryck skulle få så många alt hålla sig borta från Systembolagets varor att detta skulle få positiv effekt. Så skedde inte. Den siora ölkonsumtionen kom all bli ett tillägg till den övriga alkoholkonsumtionen men det som inträffade var alt den svagare pilsnern slogs ut, alltså raka motsatsen till vad meningen var. I dag är pilsner-konsumtionen bara ungefär en tiondel av mellanölskonsumiionen.

Riksdagens målsättning om övergång till svagare sorter har således hell kapsejsai.

I spåren på försäljningsframgångarna för mellanölet följde en nedbus-ning av umgängesvanorna av sällan skådat slag. Del som var tänkt som en måltidsdryck blev en berusningsvara, numera t. o. m. för barn. Oron hos föräldrar, skolfolk och andra som har med ungdom att göra har ökat undan för undan. Riksdagen har inte kunnat undgå att märka detla även om ölhanteringen har gjort allt för att bagatellisera ölets roll vid den allmänna nedbusningen och vandaliseringen.

Riksdagen begärde så småningom alt APU skulle förtursbehandla mellanölsfrågan, vilket även skedde. Men det var inte mycket som kom ut av del arbetet. Skatteutskottet ville redan 1972 la bort mellanölet, men med sju rösters majoritet beslöt riksdagen alt det skulle vara kvar. Men riksdagen beslöt också alt det skulle få säljas bara lill dem som fyllt 18 år. Del var att sticka huvudet i busken - det talade man om i den här kammaren redan då. Del var en helt omöjlig uppgift för bu-likspersonalen all sälja bara lill dem som var 18 år. Vem som helst kan övertyga sig om all denna gräns inte följs i dag.

Så kom alkoholpolitiska utredningens betänkande, där man med stor majoritet hade enats om att mellanölet skulle bort. Det skedde på grundval av de undersökningar som ulredningen hade gjort och som visade all del kunde urskiljas en gräns för påverkan vid ungefär 3,0 viktprocent.

Därför hade man enats om att föreslå denna procentsats.

Besvikelsen hos alla nykierhetspoliliskt aktiva människor var mycket stor när APU:s förslag inte resulterade i något förslag från regeringen utan frågan sköts ytterligare på framtiden. Mellanölet skulle på della sätt få flöda fritt ytterligare minst ett år, troligen längre. Enligt min uppfattning tyder det på bristande insikt i vad mellanölet orsakat. Varie uppskov skapar nya, alll yngre mellanölskonsumenler.

Enligt ulskottsmajoritetens uppfattning kan della inte få fortsätta. Alltför mycket skador på framtida generationer har redan orsakals. Del mer än tioåriga experimentet med en berusningsdryck som säljs lill alla och envar i livsmedelshandeln har enligt min uppfattning lett lill en ända med förskräckelse. Oberoende av vad den s. k. beredningsgruppen kan komma med i fråga om positiva åtgärder mot alkoholbruket och för alternativa umgängesmönster så måste det här experimentet med mellanölet brytas.

Vi som i dag har gåll på APU-linjen kanske lycker att del hade varit lika bra att mellanölet försvunnit helt. Men man har vågat tro att APU:s kompromisslinje, som jag sade förut, skulle skapa ett brett beslutsunderlag i kammaren, och del var därför man gick med på en sänkning med bara 0,6 %. Förhoppningen var ju all APU hade rätt i sitt tröskelresonemang och att fördelen med att få bort striden om mellanölet gjorde all det kanske var värt att göra våld på sina innersta önskningar.

Till dem som menar att 0,6 % eller 0,8 % ingenting betyder skulle jag bara vilja säga att de bör se på den utveckling som ägt rum sedan vi hade pilsner med 2,8 %. Vi hade på den tiden inget ölmissbruk i det här landel. Man kan alltså inte påstå att dessa tiondelar inte betyder någonting.

Jag är inte så stor optimist att jag tror all om vi bara får bort mellanölet så har vi löst frågan om alkoholpoliliken i vårl land - eller ens frågan om ungdomens alkoholmissbruk. Vi har fått en ungdomsgeneration som vant sig vid all använda alkohol och som troligen kommer all fortsätta, även om vi tar bort mellanölet, och del kan t. o. m. hända all spritmissbruket blir värre. Men vi vinner - och det är mycket troligt - att inte nya kullar av barn och tonåringar kommer i ilct elände som vi sett utvecklas under de senaste tio åren. Och vad har vi att förlora på att la bort mellanölet? Praktiskt taget ingenting. Det är möjligl alt några som blivit alkoholberoende kommerall fortsätta med sprit, men det hade de gjort ändå. Konsumiionssiffrorna visar ju att spriikonsumtionen också stiger i takt med mellanölskonsumtionen. Mellanölet är alltså inkörspor-icn lill starkare drycker och inte tvärtom - om någon skulle tro det. att man skulle gå från sprit lill mellanöl. Vi har alltså ingenting att förlora på att ta bort mellanölet utan allt all vinna. Det är inte fråga om att plottra med någonting.

Detta är också, som jag ser det, en fråga om solidaritet. Många medborgare använder mellanöl som måltidsdryck utan all orsaka besvärligheter för några andra. Ett rent egoistiskt länkande hos dem kunde ju

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpoliliken

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

vara att "jag vill inte avslå från mina konsumtionsvanor för att några ungdomar inte kan sköta drycken lika bra som jag". Del är lill de människorna, som har detta egoistiska tänkande, som man kan vädja om solidaritet. Alla ungdomar är inte så starka all de förmår att avstå, och allra minst under kamratlryck. Brott- och olycksstatistiken talar sitt tydliga språk om vad som kan hända när sinnet blivit omtöcknat. Trots att jag håller med herr Krislenson om all vi i stort har en fin ungdom, kan den här statistiken lala om vad som har hänt under den lid vi har hafl mellanölet.

Är del inte för den vanlige konsumenten värt att avstå från några tiondels procent alkohol i en dryck för att hjälpa så många andra som förmodligen är svagare? Jag kan för min del inte tänka mig något flnare uttryck för solidaritet än så.

All bryggeribranschen inte kan känna någon solidaritet vet vi sedan den stora reklamkampanjen 1965. Del är många osakliga - skulle jag vilja säga - och delvis oriktiga påståenden som den branschens företrädare har fört ut, dels när det gäller vad del svenska folkel vill i den här frågan, dels med skrämseln om arbetslöshet och nedläggning av bryggerier om alkoholhalten sänks i ölet. Ena minuten siiger man all det skall bli en avsevärd konsumtionsminskning för bryggeriernas produkter och andra minuten säger man att ungdomens missbruk kommer att fortsätta genom att ungdomarna dricker dubbelt så mycket av något alko-holsvagare ölsorter. Ett av de här påståendena måste ju absolul vara lögnaktigt - det säger sig självt. Man kan inte både minska konsumtionen och dricka dubbelt så mycket. Och jag vågar för min del hävda att bägge påståendena är osanna.

1965 flck bryggarna en mycket stor hjälp av massmedia, och det är inte ulan att jag tycker all de har fått rätt mycket hjälp nu också. Med jämna mellanrum malas vi med opinionsundersökningarna i bryggarnas favör i massmedia. Men vi får inte reda på ett enda dugg i massmedia om de undersökningar som pekar i rakt motsatt riktning, och de undersökningarna har gjorts med minst lika stor säkerhet som de som har fåll plats i massmedia. Jag vet alt man försökt få plats i massmedia för de här andra undersökningarna men inte lyckats med del.

Jag skall inte här gå in på det sätt på vilkel massmedia - eller kanske det är Bryggareföreningen som är den stora boven i dramat - har förvanskat SIFO-undersökningen. Det kommer säkerligen andra att göra längre fram.

Utskottet har haft all behandla åtskilliga andra motioner i samband med mellanölsfrågan och upplysningsfrågorna. 1 de flesta frågor har utskottet varit överens. Vi har varit överens om att man kan vänta med ställningstagandet lill nästa år i ett flertal frågor utan att några större olägenheter uppslår.

I fråga om reklamen har dock utskottet redan nu krävt att största återhållsamhet skall iakttas, och någon ny ölkampanj får inte komma lill Slånd.

Jag ser det också som ett hoppingivande tecken för framtiden - även om man kan tolka herr Kristenson på flera sätt -alt också herr Krislenson, herr Magnusson i Borås och herr Nilsson i Trobro har som målsättning att få ner den totala alkoholkonsumtionen. Det är faktiskt något ganska bra och t. o. m. något nytt, för den målsättningen har man kanske inte redovisat tidigare. Vi har ju från vår sida alltid hävdat alt konsumtion och missbruk hör ihop, och därför ser jag det här uttalandet som någol hoppingivande, även om jag inte är säker på att man .tänker dra konsekvenserna av uttalandet.

Utskottet menar att vi utan några större olägenheter kan skjuta på en del av frågorna. Det gäller exempelvis frågan om etablering av nya butiker. Detla kan tas i ett större sammanhang, och vi tycker att servicefrågorna skall behandlas i samband med att vi behandlar hela frågan om spritkonsumtionen nästa år.- Det anser vi så mycket mera som erfarenheterna från Finland, där man har ökat antalet butiker mycket kraftigt, inte visar på någol särskill bra resultat.

De reservanter som inte i nuläget vill göra någonting menar att vi som vill ha bort mellanölet för en skendebatt och att vi vill plottra med saker och ting. Ölbruket, säger man, har sociala orsaker, och tar man bort de underliggande sociala orsakerna sjunker också alkoholförtäringen. Låt oss från utskottsmajoritelens sida instämma och säga att i många fall är ulslagningen av människor sådan, att om man kan skapa ell annat samhälle får man också ner alkoholkonsumtionen en del. Jag tycker alltså att de som säger att alkoholkonsumtionen hänger samman med de sociala förhållandena delvis har rätt. Men det vore all föra en skendebatt om man trodde att hela orsaken är de sociala missförhållandena.

Vi har i dag en dubbelt så stor alkoholkonsumlion som vi hade på 1930- och 1940-lalen - och det var ju den totala alkoholkonsumtionen vi skulle ha ner. Vi hade alltså på 1930- och 1940-talen inte mer än hälflen så stor alkoholkonsumlion som i dag. Ingen kan få mig att tro all tillståndet för svenska medborgare var så avsevärt myckel bäitre på 1930- och 1940-talen än vad det är i dag. Jag hävdar alt del är raka motsatsen. Människorna måsle i all rimlighels namn ha del socialt bättre nu än på 1930-talet, men ändå dricker man dubbelt så mycket.

Nej, den främsta anledningen är nog att vi slappnat av mol dryck-esseden och att vi lämnar för stor plats för det privata vinslinlressel i alkoholhanteringen. Jag tror också all lällillgänglighelen spelar en rätt så stor roll.

Ingen kan få mig all tro att skoldansens ungdomar lider av en annan social missanpassning än sedens tryck. Och ingen kan få mig all tro all Ibibollspubliken. som firar segern eller tömmer nederlagets bittra kalk. gör det på grund av social utslagning. Nej, man gör det av en helt annan orsak, nämligen den all vi har en dryckessed som liksom ger mig rätt att busa ner mig.

Dessutom tycker jag att reservanterna här för en skendebatt. I dag föreligger förslag som uppskattningsvis kan innebära en sänkning av den

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

totala alkoholkonsumtionen i landet på omkring 10 % men del vill reservanterna inte vara med om, trots alt de säger sig vilja sänka den totala alkoholkonsumtionen i landel på omkring 10 "i., men del vill realt vi måste vänta och lösa .problemen i ett större sammanhang. När man i dag omedelbart kan få en sänkning av alkoholkonsumtionen med 10 96, så vill man inte vara med om del.

Del sägs ofta att svenska folket ändå har haft en relativt hygglig utveckling när del gäller alkoholkonsumtionen. Vi har "bara" ökat konsumtionen med 50 96 ä 55 96 sedan 1951. Många andra länder har ökat myckel mer. Del måsle vara en tröst för ett tigerhjärta alt vara nöjd med en ökning på 55 %, när man vill pressa ner den totala konsumtionen, och det måsle vara samma tröst att veta all andra länder har lyckats sämre. Nej, delta au andra länder har lyckats sämre är inte någol skäl för att mjuka upp restriktionerna, för i dessa andra länder har man slopat alll vad restriktioner heter - eller mjukat upp dem mycket kraftigt. I många fall har man ett helt fritt försäljningssystem, och det är i de länderna man har noterat den verkligt stora ökningen av alkoholkonsumtionen. Jag behöver här bara peka på det kaos som inträffade i Västsverige när man på försök började sälja mellanöl i livsmedelsbutikerna. Det försöket tvingades man avbryta för att undvika rena katastrofen.

Jag överskattar inte det nyklerhclspoliliska värdet av alt mellanölet kommer bort, men jag tror alt det ändå är ett försök som ger något utslag i rätt riktning. Och det måste väl vara bättre alt försöka göra någonting än att bara sitta och vänta, i den troligen fåfänga förhoppningen alt en beredskapsgrupp på några månader skall lyckas med vad alkoholpolitiska ulredningen inte klarade på tio år. Jag tycker att det är ett fåfängt hopp.

Sedan vill jag bara hell kort bemöta de två talare som har haft ordel här före mig. Herr Magnusson i Borås sade att del är fara för att vi, som vill ha bort mellanölet, tycker att vi har gjort vad som går all göra och att nu ingenting mer behöver göras. Men jag kan försäkra herr Magnusson att jag inte är nöjd med den begränsade åtgärd som ett borttagande av mellanölet innebär. Om herr Magnusson i skatteutskotiel hade fört fram ett förslag om vidtagande av de restriktioner, som han här har talat för på andra områden, så skulle han ha fått utskollels helhjärtade stöd. Det är inte så all vi är nöjda med vad som i dag är föreslaget. Och när herr Magnusson säger att man måste ha tid på sig att utvärdera alkoholpolitiska utredningens arbete vill jag erinra om all remisstiden gick ut den 1 juli 1975. Det har alltså förflulii näslan ett år sedan dess, utan att vi har fått någon utvärdering.

Till herr Kristenson vill jag sedan säga alt han överdriver våldsamt. Ingen av oss som vill ha bort mellanölet har sagt all all svensk ungdom är försupen. Del är inte det det gäller. Vi har sagt all de ungdomar som i dag missbrukar alkohol utgör en mindre del, och del står vi fast vid. Men det gäller att få bort den delen, eller åtminstone inte få den att öka. Och det gäller all hindra alkoholmissbrukel från att sprida sig

ner i allt yngre åldrar. Alkoholmissbruk är nog så besvärligt om del sätter in senare i livet.

Herr Kristenson sade också att vi vill omyndigförklara svenska folket genom att ta bort mellanölet. Det skall få köpas fritt. Men del är bara en myckel lilen gradskillnad mellan den omyndigförklaringen och den som herr Krislenson själv har gjort, när han varit med om att fiytta in starkölet i systembutikerna. Och jag har aldrig hört alt han vill ha ut det därifrån. Herr Krislenson säger att del är förmyndarmenlalitet all la bort mellanölet från den vanliga handeln. Men det är tydligen inte förmyndarmenlalitet all ha starkölet kvar på systembutikerna! - Jag anser alltså att det är en gradskillnad.

Herr Kristenson citerade vad Rune Hermansson hade sagt. Jag ber då att få erinra om att herr Hermansson i alkoholpolitiska utredningen ställt sig bakom förslaget att mellanölet skall sänkas till 3,0 viktprocent eller utsättas för hårdare restriktioner. Del är hans konklusion av vad han har uttalat.

Herr talman! Med det sagda ber jag att få yrka bifall lill skatteutskotlels hemställan i betänkande nr 64 på alla punkter utom en, nämligen punkt 1 moment 1, där jag yrkar bifall till reservation 1. Denna kommer andra all tala för.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

A Ikoholpolitiken

1 detta anförande instämde herrar Johansson i Jönköping, Petersson i Nybro och Magnusson i Tanum (samtliga s).

Hen MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan för min personliga del instämma i myckel av vad herr Wärnberg sade om de obehagliga verkningarna av mellanöl, sprit, narkotika och mycket annat.

Det sägs att konsumtionen i dag är högre än den var på 1930-talet. Det är någonting som vi alla har anledning att beklaga. Det är beklagligt att svenska folkel och en stor del av den svenska ungdomen har använt sin standardförbättring till att i större utsträckning inköpa spritdrycker, trots att priserna gott och väl har följt med utvecklingen.

Herr Wärnberg säger att vi reservanter för en skendebatt. Del slår tillbaka på honom själv och de andra som i dag vill genomdriva ett beslut. Herr Wärnberg säger att vi reservanter inte vill vara med om några omedelbara åtgärder. Jag har emellertid visat på en del åigärder som jag tycker att man skulle kunna vidta omedelbart. Men vad är det som man vill åstadkomma genom utskottet och den reservation där man nu vill sänka alkoholhalten i ölet? Jo, ett beslut som leder till åtgärd först om någol över ett år! När det i alla fall dröjer så länge, kan vi lika gärna - menar vi - vänta på utvärderingen av APU och alla de remissyttranden som föreligger. Jag har själv sagt att jag är beredd att acceptera den procenlsiffra som man då kan komma fram lill, även om utvärderingen skulle visa alt vi bör sänka procenlhallen.

Det är inte vi reservanter som skall kritiseras för alt utvärderingen

3,3,

3 Riksdagens protokoll 1975/76:138

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

inte blivit gjord tidigare - det får herr Wärnberg lala med sina partikamrater i regeringen om. Jag hoppas att socialministern som nu är närvarande i kammaren försöker se till att utvärderingen görs så fort som möjligt. Vi menar alt det är nödvändigl alt ha den innan vi fattar ett beslul. När vi nu ändå har lagt ned så mycket arbete på att få fram ett stort utredningsmaterial flnns det ingen anledning att i dag fatta ett beslut som vi sedan kommer att ångra.

Herr WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Anledningen lill att åtgärderna föreslås träda i krafl först om ett år är - dei vet herr Magnusson i Borås lika väl som jag - all vi lar hänsyn till alt bryggerinäringen behöver en viss omställningsperiod för au anpassa produktionen lill ell svagare öl. Den omställningsperioden kommer man att behöva även om beslutet fattas nästa år. Del betyder att ni reservanter vill skjuta upp beslutet minst ett år. Under ytterligare ett år kommer vi då alt ha kvar mellanölet i handeln. Vi kommer alltså under ytterligare ett år att ha kvar den högre alkoholkonsumtionen. Ni säger all ni vill ha ned alkoholkonsumiionen, men ni är tydligen inte villiga all vidta reella åtgärder för att få ned den.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr lalman! Det finns anledning att beklaga att ämnet för denna debatt blivit så begränsat. Alkoholstyrkan i mellanölet och frågan om hur del skall försäljas är en detalj i ett större alkoholpolitiskt sammanhang. Om regeringen, som planerat, lagt fram ett samlat program mol alkoholskadorna på grundval av alkoholpolitiska utredningens överväganden, skulle ölfrågan ha fått sina rätta proportioner. Genom regeringens underlåtenhet riskerar vi nu än en gång all allmänheten får bilden att riksdagens intresse för alkoholfrågorna inskränker sig till antalet procent och promille i del öl som får försäljas i livsmedelsbutikerna.

Det är - å andra sidan - inte möjligt för oss som är övertygade om att det nuvarande mellanölet förorsakar omfattande sociala och medicinska skador att stillatigande acceptera att regeringen förhalar även denna fråga. Alkoholpolitiska ulredningen arbetade i nästan tio år. Under den tiden steg alkoholkonsumtionen med över 30 96. Skadeverkningarna är så omfattande alt del vore oansvarigt all inte söka få till stånd en förändring. Och även om mellanölsfrågan är en detalj, är den uppenbart en detalj av stor vikl, framför allt för nykterhetsläget i stora ungdomsgrupper.

Lärare, ungdomsledare, socialarbetare, föräldrar - det är många som delar oron över den stegrade konsumtionen av mellanöl bland ungdomar som är 15, 14, 13 år eller ännu yngre. All sakkunskap är överens om att alkoholkonsumtion hos så unga är särskilt farlig och kan vara förödande för hela deras framlid.

Mellanölskonsumtionen var 1975 högre än något tidigare år sedan denna typ av öl infördes. De uppgifler som för ett parar sedan gjorde gällande

all kulmen var nådd var alltså felaktiga. Konsumtionen har fortsall att öka, och av alll att döma har skadeverkningarna växt i ungefär samma takt.

Den fråga vi då står inför är denna: Är folkets majoritet, beslående av vuxna, skötsamma människor, av solidaritet med de unga beredd att avslå från den bekväma valfrihet det innebär att kunna köpa mellanöl i livsmedelsbutiken? Mitt bestämda intryck är att de allra flesta, om frågan ställs så, är beredda all accepiera en alkoholpoliiik med vissa restriktioner. Om man granskar de opinionsundersökningar som gjorts, visar även dessa all en slor del av svenska folkel kan tänka sig att avstå från möjligheten alt köpa mellanöl i detaljhandeln föratt därmed minska alkoholskadorna bland ungdom.

Del var två argument som framför allt motiverade införandet av mellanölet 1965. Det första åberopade smaksynpunkter: ett öl borde hålla åtminstone 3,6 % alkohol för att få rätt smak. Det andra kan vi kalla "övergångsteorin" - alltså tron alt människor skulle gå över från starkare alkoholdrycker till mellanöl.

Vad beträffar smaksynpunkterna, så har bryggeritekniken gjort betydande landvinningar. Man har lyckats framställa lättöl som inte ens experter kan särskilja från de bästa kvalitetssorlerna av mellanöl. Därmed har smakargumenlet helt förlorat sin aktualitet.

Det andra argumentet som också utnyttjades som motiv för mellanölets införande, den s. k. övergångsteorin, innebar att man skulle få folk att avstå från all gå till Systembolaget för alt köpa starkare drycker i och med all ett öl av kontinental typ blev lättillgängligt genom att det kunde köpas i vanliga affärer. Konsumtionen skulle helt enkelt styras över på de svagare alkoholdryckerna genom mellanölets introduktion i detaljhandeln.

Men utvecklingen har varit den rakt motsatta: totalkonsumtionen av alkohol har ökat kraftigt, vilket beror på att konsumtionen av alla de starkare alkoholsorlerna - starksprit, vin och starköl - har ökat. Mellan åren 1966 och 1975 ökade konsumtionen av starksprit från 8,44 till 9,45 volymliter per invånare över 15 år. Vinkonsumtionen fördubblades under samma tid, och starkölskonsumtionen ökade samtidigt med 50 96. Till detla kommer då den helt nya mellanölskonsumiionen, som i hög grad har bidragit till den ökade totalkonsumtionen av alkohol.

Den gamla pilsnern, den svagaste av alla alkoholsorterna, är den enda dryck som under perioden visar minskning. Det har alltså skett en kraftig övergång från svaga till starkare alkoholdrycker, och konsumtionen har ökat. Övergångsteorin har i grunden visal sig slå fel.

En stor majoritet i folkpartiets riksdagsgrupp röstade redan 1972 för all mellanölsförsäljningen i livsmedelsbutikerna skulle upphöra. Vi ansåg att tillgängliga fakta visade alt mellanölsbeslutet 1965 var ett misstag och all det var hög lid att rätta till det. Riksdagens majoritet delade som bekanl inte vår bedömning den gången. Vad som sedan hänt har bekräftat del vi då fruktade: mellanölsmissbruket har vuxit och blivit

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

ett ännu större problem. Del förekommer att lärare klagar över att arbetssituationen i skolan efter lunchrasten är olidlig - en del elever har då passat på alt dricka flera burkar mellanöl. Efler skolans slut fortsätter konsumtionen. Åldersgränsen för inköp i affärerna har tyvärr inte haft avsedd effekt. Ungdomsgårdsföreståndare kan berätta om hur mellanölet förstör försök lill konstruktiv aktivitet. Fältassistenter bekräftar att mellanölsbruk ofla blir inkörsporlen till hasch och ännu farligare narkotika.

Det låter sig sägas att mellanölsproblemet bara är ett uttryck för djupare liggande samhällsproblem och att det vore bättre att koncentrera sig på att lösa dem. Från folkpartiets sida menar vi att det inte flnns något motsatsförhållande mellan dessa arbetssätt. Långsiktigt söker vi skapa ett samhälle där människorna inte behöver la till alkohol som flyklmedel. Kortsiktigt arbetar vi på alt i den verklighet där vi lever begränsa problemen. Och den verklighet vi ser - det är den jag nyss beskrev. Alt offra ytterligare generationer barn och ungdomar och nöja sig med en from förhoppning att övriga samhällsförändringar skall lösa alkoholproblemen så småningom, är en inställning som vi i folkpartiet inte kan acceptera.

Folkpartiet slår alltså fast vid den uppfattning majoriteten av riksdagsgruppen hävdade redan 1972: mellanölet bör avskaffas.

Liksom 1965 framförs det också i den aktuella debatten en "övergångsteori". De som då uttryckte förhoppningen om en övergång från starkare drycker till mellanöl fruktar nu övergång från mellanöl till vin och sprit. Del finns naturligtvis anledning att la mycket allvarligt på den frågan. Ingen kan med säkerhet uttala sig om hur dryckesmönstrel kommer att förändras om mellanölet tas bort. Skulle riksdagen besluta slopa det nuvarande mellanölet måste vi naturligtvis noga följa kon-sumlionsutvecklingen. Min bedömning är att del i den grupp vi här först och främst måste tänka på - de yngsta tonåringarna - kommer att bli en förbättring. Det är i den gruppen lättillgängligheten haft del mest förödande resultatet.

En intressant passus i skatleutskoltets betänkande behandlar målet för samhällets alkoholpolitik. Utskottet har enhälligt ställt sig bakom följande formulering: "Det är därvid enligt utskollels uppfattning av stort värde att alkoholfrågorna i fortsättningen infogas i sitt sammanhang och att ett klart mål uppställs för en flerårig insats syftande lill alt begränsa den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och lill alt komma lill rälla med alkoholmissbrukel." Delta är en målsäliningsformulering som går längre än vad regeringen och alkoholpolitiska ulredningen tidigare gjort. APU talade ju endast om "återhållsamma alkoholvanor". Utskottets formulering ansluter väl lill vad folkpartiets landsmöte uttalade om alkoholpoliliken i november 1975. Vi noterar med mycket stor tillfredsställelse denna enhälliga uppslutning bakom kravel alt alkoholkonsumtionen måste pressas tillbaka.

Om riksdagen i dag beslutar att riva upp del olycksaliga mellanöls-beslutet från 1965, har riksdagen lagit ett första sleg för att förverkliga

den målsättning skatteutskoilel salt upp. Nr 138

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall lill reservationen 2. Skulle detta Onsdaeen den

yrkande inte vinna kammarens bifall kommer huvuddelen av folkpartiets 2A niai 1976

riksdagsgrupp självfallet all biträda utskottets hemställan. Båda yrkan-____

dena innebär ju all mellanölet avskaffas. Alkoholpolitiken

I detta anförande instämde herrar Westberg i Ljusdal, Enlund, Jonsson i Mora, Sellgren, Hylländer, Hörberg, Åberg, Hägelmark, Löfgren, Sven Gustafson i Göteborg och Kari Bengtsson i Varberg samt fröken Hörién och fru Swartz (samtliga fp).

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr lalman! Då det stod klart att den alkoholpolitiska utredningens betänkande inte skulle leda till någon proposition under vårriksdagen, som tidigare aviserats, har del ju medgivits molionsrätt i anledning av inträffad händelse, och motionärer från samtliga riksdagspartier har utnyttjat denna molionsrätt. Från vänsterpartiet kommunisterna har motionen 1975/76:2214 avlämnats och det är på denna motions grundval som jag deltar i debatten här i dag.

Jag vill inledningsvis påpeka att mellanölets borttagande från den allmänna handeln endast utgör ett av sammanlagt sex yrkanden i motionen. Motionens sex yrkanden måste ses som en helhet, och det går inte att utseparera endast en punkt ur detta totalsammanhang utan alt det hela blir skevt. Del är emellertid vad som skett vid behandlingen i skatteutskottet.

Jag vill därför betona att jag inte anser alt borttagandet av mellanölet ur den allmänna handeln löser några generella problem inom alkoholpolitiken. Vad det handlar om är att en slor majoritet av folket i solidaritet med vissa riskgrupper i samhället avslår från att ha tillgång till en dryck som utan någon nämnvärd uppoffring kan ersättas av en annan. Avlägsnas mellanölet så avlägsnas också den fokusering som skett kring denna dryck ur den alkoholpolitiska debatten, och det kan bli utrymme för en debatt om de verkliga problemen, som är av en hell annan och genomgripande nalur och berör hela vårl arbets- och samhällsliv.

En grundläggande fråga, som ofta ställs i den alkoholpolitiska debatten, är varför människorna brukar alkoholdrycker. Något svar på den frågan, som är oomtvistat, lorde inte föreligga. Men några, som jag ser det, avgörande motiv kan i alla fall anföras.

Varje levande människa har ju ett medvetande och genom sina sinnen upplever hon sin omgivning. Denna upplevelse kan vara endera positiv eller negaliv. I det fall omgivningen upplevs som negativ borde den riktiga reaktionen vara all analysera orsakerna lill det och söka påverka omgivningen så all den blir mindre negativ eller kanske rent av positiv. En förändring av omgivningen, den sociala miljön, kan le sig svår att genomföra och fordra en långvarig kamp, där förbättringarna syns komma långsamt eller inte alls. Ibland kan det också hända att utvecklingen

Nr 138 går åt andra hållet och miljön försämras. Då möjligheten till förbäilring

Onsdaeen den ''" omgivande sociala miljön ler sig avlägsen för den enskilde, ligger

26 mai 1976 ' ''" ' '"' °''' " annan väg. Denna andra väg innebär

_____________ att man inte alls försöker kämpa för en bättre social silualion utan i

Alkoholpolitiken stället förvänder sin egen verkligheisuppfattning med alkohol eller andra

droger. Den som väljer den sistnämnda vägen väljer en tillfällig verk-ligheisflykl i stället för kamp. Den som valt flyktens väg riskerar också alt bli beroende av medlet och hell dras bort frän kampen för bäiire sociala villkor.

Men hur skulle lägel bli om vi kunde skapa en verkligt positiv social miljö för alla både inom och utom arbetslivets område? Skulle då behovet av drog- och alkoholbruk försvinna? Nej, det är inte troligt att bruket skulle försvinna, men väl att det skulle kunna minskas. Möjligheten att hjälpa dem som kommit i svårigheter skulle säkert också öka.

Söker vi flnna några ideologier bakom alkoholpolitiken går del all urskilja två betraktelsesätt, dels det alkoholliberala, dels det helnyktra. Alkoholliberalerna anser all alkoholbruk i sig inte är skadligt. Det de vill bekämpa är vad de kallar missbruk och de skador som följer av missbruk. Målet för alkoholliberalerna är ett alkoholskadefrili samhälle. I det helnyktra betraktelsesättet fördöms allt bruk av alkohol, och målsättningen är ett alkoholfriii samhälle. Jag skall försöka att göra en kort granskning av båda ideologierna.

Vad först gäller den alkoholliberala linjen är det, enligt min mening, inte riktigt att det alkoholliberalerna kallar för missbruk endast beror på bakgrundsfaktorer. Alla som brukar alkohol riskerar att komma in i ett beroendeförhållande till medlet. Används alkohol som flyklmedel kommer konsumtionen efter hand all öka och därmed risken för beroende. Självfallet är det positivt att samhället söker förbällra livsmiljön och därmed undanröja en rad faktorer som befordrar alkoholmissbruk. Men orsakerna lill alkoholmissbruk är komplexa. Därför räcker det inte med att bara söka angripa bakgrunden, åigärder måsle också sältas in mol själva medlet och den sociala traditionen. Min mening är att alkoholliberalernas tes "frihet under ansvar" inte håller. Den håller inte därför all del i verkligheten inte rör sig om något fritt val under ansvar. Det fria valet sätts ur spel av en överväldigande stark alkoholtradition, och framför allt sätts del fria valet ur spel då det gäller ungdom och människor med sociala svårigheter.

Vad sedan gäller den helnyktra ideologin så omfattar jag den i vä
sentliga delar. Men även mol den kan riktas invändningar. I det helnyktra
betraktelsesättet ligger en tendens att söka lösningen på problemen hos
den enskilda människan och hennes beleende och all inte la hänsyn
lill hur den bakomliggande miljön ser ut. En moraliserande inställning
lill alkoholbrukare kan också ligga nära lill hands. Vad det måsle handla
om är en kombination av åigärder mol negativa sociala bakgrundsfaktorer
och ingrepp mot själva medlet.
38 En praktiskt politisk fråga är inställningen till restriktioner beträffande

själva medlet, och del är ju det som vi i huvudsak diskuterar här i dag. Nr 138

De som bygger sitt handlande på den helnyktra filosofin vill ofta införa Onsdagen den

långtgående restriktioner. Jag menar att det inte går all lösa alkohol- 26 mai 1976

problemet med restriktioner. Vore det så skulle ju totalförbudet vara ----

den slutliga lösningen. Men trots delta måste restriktioner tillgripas i Alkoholpolitiken vissa fall. Skall restriktioner tillgripas, är del väsentligt att de utformas så att de inte förlorar förankringen hos allmänheten. Drivs restriktioner så långt att allmänheten inte ser dem som meningsfulla, riskeras att också nödvändiga restriktioner förlorar allmänhetens stöd. Som jag ser del, är sådana restriktioner som beslutas av solidaritet med utsatta grupper i samhället nödvändiga. En allmän inriktning av alkoholpolitiken måste vara att söka minska tolalkonsumtionen och därmed också alkoholskadorna.

En utsatt grupp i samhället är ungdomen, och lill ungdom får man numera tyvärr räkna också barn. Tillkomsten av mellanölet har klart skadat ungdomen och tenderat att skada unga i allt lägre ålder. Del är sannolikt alt dessa problem varit mindre om mellanölet aldrig kommit ut i den allmänna handeln. Om riksdagen beslutar att mellanölet skall försvinna, vilkel jag hoppas, är det en förändring som de vuxna medborgarna bör ta i solidaritet med utsatta grupper i samhället. Del är knappast heller någon uppoffring av betydelse, då del ju finns alkoholsvagare drycker som smakar så lika all de knappast går all skilja från mellanölet på grund av smaken. Del är f. ö. en betydligt mer konstruktiv åtgärd från bryggerinäringens sida, om den inriktar sig på att göra smakliga alkoholsvaga drycker i stället för att, som skett tidigare, rikta mellanölsreklam direkt till ungdom.

Som jag inledningsvis nämnde, har moiionen nr 2214 inte behandlats till alla delar i skatteutskottet. Endast yrkandena 2 och 5 i motionen tas upp i utskottets skrivning. Vad gäller yrkande 2, om förbud mot alkoholreklam, är behandlingen myckel summarisk. Utskottet anför endast alt uiredning pågår och avstyrker yrkandet med hänvisning till detta förhållande. All frågan är under uiredning behöver dock inte hindra riksdagen från all uttala sig i principfrågan. Utredningens uppgift blir då alt utreda tillämpningen av riksdagens uttalande.

Yrkande 5 i motionen 2214 är utformat så att mellanölet skall tas bort ur den allmänna handeln eller, om det skall flnnas kvar, säljas endast i systembutiker. Det innebär alt vi inte givit oss in i någon diskussion om tiondels procent, som av allmänheten kan uppfattas som mindre seriös. Då del emellertid finns pilsner på marknaden med en hall av 2,8 "n, innebär vårt yrkande i praktiken att della blir den högsta al-koholhalicn hos det öl som finns kvar i den allmänna handeln. Den reservation som ligger närmast vårl motionskrav är därför reservation nr 2.

1 moiionen 2214 lar vi också upp frågan om överförande av bryg
gerinäringen i slalens ägo, en fråga som inte tas upp av APU. Motio
närerna anser att allt privat vinstintresse skall elimineras från det område 39

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

som har att göra med hanteringen av alkoholhaltiga drycker, och därför finner vi att bryggerinäringen i sin helhet bör överföras i statens ägo.

Vi yrkar vidare på alt alla organisationer inom landet som vill genomföra aniidrogprogram, med särskild betoning på ungdomsorganisationer, skall erhålla bidrag av statsmedel. Dessutom yrkas att statliga anslag skall utgå till kommunerna för anordnande av positiva fritidsmiljöer för i första hand ungdom. Slutligen kräver vi att riksdagen uttalar att den övergripande målsättningen för alkoholpoliliken skall vara återhållsamhet i fråga om alkoholbruk och minskad tolalkonsumtion i samhället.

Därefter skall jag kort kommentera något av vad tidigare talare har anfört.

Herr Kristenson hade vänligheten att säga all den motion som jag har skrivit var välskriven, och det tackar jag för. Jag hoppas att herr Kristenson i väsentliga delar kan vara överens med mig om innehållet i den.

Herr Krislenson tog också upp frågan om tro och velande i dessa frågor. I den mån det nu flnns irosriktningar, vilket jag ställer mig rätt tvivlande till, är jag av den meningen att man i detta sammanhang som i alla andra sammanhang i samhället skall försöka bygga på velande och inte på vad man tror. Så långt är jag överens med herr Kristenson.

Slutligen erinrar jag mig debatten 1972, då man i ulskottsskrivningen tog upp sysselsättningsaspekten i denna fråga. Man menade att om mellanöl inte framställs blir det sämre med sysselsättningen, bryggerierna får sälja mindre och folk kanske blir arbetslösa. Jag sade redan vid del tilirället att detla var ett ohållbart argument. Även om ell mellanölsförbud skulle skapa arbetslöshet, kan vi inte försvara ett sådanl argument. Jag är själv anställd vid en industri som tillverkar bl. a. malerial som man använder i krig. Inte vid någol tillfälle har jag hört den tanken utvecklas att vi kanske skulle behöva ha ett krig för att få arbele på den arbetsplatsen. Jag flnner resonemanget att man måste framställa mellanöl för all skapa sysselsättning ha ungefär samma bärkraft.

Nu behöver ju konsekvensen inte alls bli mindre sysselsättning - herr Wärnberg har ju redan berört den frågan.

Herr talman! Eftersom vpk inte är representerat i skatleutskoltei, har vi inte kunnat reservera oss till förmån för yrkandena i motionen 2214.

Jag yrkar därför bifall lill motionen 1975/76:2214, yrkandena 1-6.

Hen CARLSTEIN (s):

Herr lalman! Jag har begärt ordel för att framföra några synpunkter i anslutning till reservationen 1, som behandlar informationsfrågorna.

Även om alkoholpolitiska utredningens förslag har fåll ett blandat mottagande, har det i ett stycke funnits en ganska stor enighet - del behövs ytleriigare insalser när del gäller upplysningsverksamhet och information i alkoholfrågan.

Landets ungdomsorganisationer har sedan budgelårel 1972/73 haft möjligheter alt erhålla bidrag lill upplysningsverksamhet då det gäller

alkohol- och narkotikaproblem.

Huvudman för anslaget har varit statens ungdomsråd. För innevarande budgetär har anvisats 2,5 milj. kr. lör upplysning om alkohol- och narkotikaproblemen. Under de fyra år som medel funnits tillgängliga har statens ungdomsråd fördelat 9,4 milj. kr. till 43 olika organisationers upplysningsverksamhet.

Intresset från ungdomsorganisationernas sida har varit mycket stort Ungdomsrådet har haft att behandla inte mindre än 190 ansökningar till ell sammanlagt belopp av över 40 milj. kr. Viljan och ambitionerna all göra någonting på detta område har alltså varit betydligt större än vad tillgängliga medel har givit utrymme för.

Iden nu behandlade proposilionen 1975/76:142 redovisas att ungdomsorganisationernas insalser har varit värdefulla och givit positiva erfarenheter. Det betonas också att det är angeläget att folkrörelserna erbjuds goda möjligheter att medverka i upplysningsverksamheten.

Personligen tror jag att det är en utomordentligt viktig fråga hur informationsverksamheten skall bedrivas. Skall man nå ut till unga människor, så skall det vara ungdomarna själva och deras organisationer som står för informationen.

Ungdomsorganisationerna har under de gångna fyra åren fåll värdefulla erfarenheter och borde nu rimligtvis erbjudas ytterligare möjligheter alt bygga ul informaiionsverksamheien. Därför bör ungdomsorganisationerna få ökade resurser au satsa på informationssidan. Därigenom lar vi lill vara den möjlighet som hiir föreligger all visa uppskattning av ungdomsorganisationernas insatser.

Vi rservanler bakom reservationen 1 menar all det är en riklig åtgärd som föreslås i proposilionen, när del gäller.sammanliiggningen av de anslag som nu finns på finans- resp. ulbildningsdepartemeniels huvudtitel och som disponeras av slalens ungdomsråd resp. skolöverstyrelsen. Vi anser del också välbetänkt alt beloppet räknas upp till 4 milj. kr., men vi tycker att del hade varit bättre all låta hela anslagsbeloppet stå lill statens ungdomsråds förfogande. Utan alt på något sätt misstro socialstyrelsens nämnd för hälsovårdsupplysning menar vi au det blir en rationellare behandling av anslaget, om det disponeras av en huvudman.

Det här utesluter givelvis inte att del kan och även bör ske ett samråd mellan statens ungdomsråd och såväl skolöverstyrelsen som socialstyrelsens H-nämnd då det gäller all disponera medlen på del effektivaste sättet.

Med det anförda, herr talman, ber jag att få yrka bifall lill reservaiionen 1 av herr Wärnberg m. fl. och i övrigt lill utskottets hemställan.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Hen WIKNER (s):

Herr talman! Jag kommer att framföra några allmänna synpunkter på mellanölsfrågan. Kammarens ledamöter torde vid det här laget ha klart för sig vilken ställning till mellanölet jag redan har tagit.

Jag vill först meddela all jag inte ändrat åsikt i mellanölsfrågan sedan.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

den behandlades i riksdagen torsdagen den 24 maj 1972. I stället har jag stärkts i min åsikt. Då framförde jag i en reservation till skalteut-skottets belänkande den uppfattningen alt en sänkning av alkoholhallen i mellanölet, förslagsvis lill 3 %, skulle vara en åtgärd som borde las upp lill förnyad prövning. 1 klämmen på reservaiionen yrkade jag "all riksdagen med bifall lill molion 1972:1602 begär alt alkoholpoliliska utredningen får i uppdrag att ompröva frågan om en sänkning av alkoholhallen i mellanölei i enlighei med de i moiionen angivna rikllinjerna". Reservationen avslogs i riksdagen med 142 röster. 126 ledamöier röstade för reservaiionen och 65 avslod.

Jag vidhåller vad jag då sade: Del var fel alt mellanölet infördes. Del är ofta svårt att förutse vad som kommer att ske; del är nalurligtvis lättare all vara eflerklok. Ingen kunde då räkna med att mellanölet skulle bli så begärligt för ungdomarna som berusningsmedel och för många ungdomar leda lill allvarliga alkoholproblem. Det flnns faktiska bevis för att så är fallet. Och man frågar sig: Vad kostar ölmissbruket bland ungdomarna samhället? Del torde uppgå till stora summor. Den här frågan har stötts och blötts under många år, uppgift har stått mot uppgift, många har ändrat åsikt från en tid lill annan och forskarna har heller inte varit riktigt överens. Vad skall man tro på? Här måste erfarenheterna, utvecklingen och del egna omdömet få avgöra vilken ställning man skall inta i den frågan.

Bryggerinäringen är mån om ölet, och här har reklamkampanjerna avlöst varandra: Öl som sällskapsdryck, öl till macka, öl är ofarligt osv. Man har strävat efter all göra mellanölet så begäriigt som möjligl, och della har man naturligtvis gjort i ett visst syfte: att tjäna pengar.

I regel använder de vuxna mellanölet som måltidsdryck, medan ungdomarna oflast dricker mellanöl för att berusa sig. Jag vill tillägga all delta givetvis inte gäller alla ungdomar. Men mellanölet lorde vara del vanligaste berusningsmedlet för ungdomarna. Detta kan bero på att det är lättillgängligt. Ungdomar börjar inte sina alkoholvanor med att dricka vin eller sprit eller med all använda narkotika. De flesta av dem börjar med mellanöl och kompletterar sedan ruset med andra droger. Dagen efter ell rus är del också vanligl att de använder mellanölet som s. k. återställare.

Jag har diskuterat ungdomarnas mellanölsproblem med min dotter. Hon har arbetat som socialinspektör under många år och är nu anställd som kurator bland ungdomar. Hon har samma uppfiUtning om mellanölet som jag. Jag tror all man får mera sakliga uppgifter från dem som varje dag arbetar med de här problemen än man får av enskilda personer. Ungdomarna vet all vin, sprit och narkotika är farliga för hälsan, medan de däremot tror au mellanöl är ofarligt. Del flnns även vuxna människor som har den uppfallningen. Man hör ibland att de säger: Se på ölgubbarna; de är friska och de ser ut att må mycket bra av att dricka öl!

Mellanölet har börjat användas i lägre och ömtåliga åldrar, och vi vet alt det förekommer berusning bland barn. Föräldrarna är förtvivlade.

Del anser jag vara myckel allvarligt.

Nu resonerar många så här: Tar vi bort mellanölet så dricker ungdomarna bara fler flaskor av del svagare ölet och uppnår därigenom samma berusningseffekt. Ungdomarna kan även övergå till all dricka vin och sprit eller lill att använda narkotika. Det vet vi så litet om, och jag anser inte detta vara något försvar för alt behålla mellanölei.

Då mellanölet infördes ansåg man att alkoholmissbrukel skulle minska, att svagare alkoholdrycker med god smak skulle väljas. Vi har faktiskt sett resultatet nu.

Då det gäller vuxna och mellanölet som måltidsdryck tror jag att bryggerierna kommer att tillverka ett 3-procenligt öl med fyllig och god smak som ersäller mellanölet. Marknadschef Ulf Norman säger att Pripps skall försöka producera ett s. k. folköl som smakmässigt kan jämställas med mellanölet och att de första brygderna snart är färdiga för provsmakning. Han påpekar också all om mellanölet slopas i detaljhandeln från den 30 juni nästa år kan Pripps genast börja tillverka det nya ölei.

Av den slatistik som vi har fått la del av framgår att konsumtionen av mellanöl från 1965 lill 1975 ökade från 41 miljoner liter per år till 321 miljoner liter per år. Endast under år 1973 och 1974 sjönk konsumtionen något, men den ökade krafligt igen 1975.

Det talas allmänt om att det är beslutet om att införa mellanöl som lett till att ungdomarnas alkohomissbruk ökat och att därigenom brottsligheten har ökat. Därför anser jag all det är riksdagens skyldighet all vidta åtgärder för au motverka della. Svaret måste bli: Bort med mellanölet!

Det är fördröjningen av den aviserade propositionen om alkohollagstiftningen och därav föranledda motioner som gjort all mellanölsfrågan redan nu kommit upp i riksdagen.

Skatteutskoilel har genom sitt ställningslagande att mellanölet skall försvinna tagit första steget för all bekämpa ungdomarnas alkoholproblem. Men jag vill upprepa all inte alla ungdomar har sådana problem. Del finns också fin ungdom.

Jag vill inte påstå att ungdomarnas alkoholproblem beror endast på mellanöl, men jag anser all mellanölet starkt ökat detta problem. Och det är ungdomarna vi i första hand vill skydda. Missbruket omfattar alla alkoholdrycker. Jag tror att alkoholmissbruket ligger myckel djupt bland många ungdomar. Ungdomarna borde ägnas större omvårdnad i hemmen. Familjetragedier kan vara en bidragande faktor. Ungdomarna kan ha misslyckats på ett eller annat område, t. ex. i skolan eller på arbetsplatsen. Många ungdomar går arbetslösa, och de kan därigenom ha hamnat i dåliga gäng.

Jag vill påstå all föräldrarna och skolan här har en myckel stor uppgift att fylla. Ungdomarnas sysselsättning är en annan slor fråga som samhället snarast måste lösa. Jag tror på sociala insatser i förebyggande syfle.

Det vi nu diskuterar är en fråga som angår oss alla, och här måste varje svensk medborgare ta sitt ansvar.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till skatteutskottets hemställan och även lill reservaiionen I, som inte jag men herr Carlstein nyss har berört.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c):

Herr talman! Pripps Bryggerier, som tillverkar 55 % av allt öl i Sverige och som till största delen ägs av staten, bör går ur Svenska bryggareföreningen.

Herr Kristenson ifrågasatte om riksdagens ledamöter fritt kan rösta som de vill om den fråga vi diskuterar nu. Det tror jag att vi kan göra och kommerall göra. Men man kan konstatera att det har förts en intensiv kampanj för all om möjligt påverka riksdagsledamöternas ställningstagande. Det är därför jag menar att Pripps Bryggerier skall gå ut ur Svenska bryggareföreningen. Föreningens uppgifter är nämligen så tvivelaktiga och tendentiösa att det inte är riktigt att slalen tillhör en sådan organisation.

Jag tar dess skrift, som har det för mig litet besynnerliga namnet Fakta - sådana finner jag ytiersi sällan i denna skrift, som jag dock läser varje gång. Del kan ju hända att den har en viss inverkan. På första sidan i det nummer som jag fick nu senast talas det om förslag att sänka alkoholslyrkan i mellanölet med några tiondels procent. Några tiondels procent - vem har föreslagit det? Jag fann lill min ledsnad att herr Magnusson i Borås hade accepterat detta resonemang utan vidare. Vad är del fråga om au göra? Här blandar man ihop procenlenheter och procent. Au sänka mellanölets alkoholsiyrka från 3,6 till 3,0 "n innebär 17",, sänkning av alkoholhalten. Sänker man till 2,8 %, som jag hoppas skall bli fallet, är del 22 % sänkning av alkoholhallen. Att del sprids sådana vilseledande uppgifter från Svenska bryggareföreningen - bara ell exempel - är tillräckligt för att vi inte skall stödja en sådan organisation.

Som också herr Wärnberg påpekade tidigare har det varit en hetskampanj i massmedia - tidningar, TV och radio - för alt försöka påverka oss här i riksdagen, och del är del som jag tycker är en otrevlig företeelse.

Jag kan tala om en annan sak. Vi hade en nykterhetsrörelsens informationstjänst. Del fanns två anställda, en som fick göra allt arbete med uppgifler etc. och en kvinnlig anställd som arbetade med att skicka ut detta malerial. Denna informationstjänst har nu slutat sin verksamhei av brist på medel. Del fanns inte möjligheter att uppehålla den. Jag hoppas alt man från regeringens sida beaktar detta så att det i varje fall kan flnnas någon möjlighet att från den andra sidan sprida fakta och upplysningar.

Belräffande den sänkning som skulle göras nu sade herr Kristenson au han inte skulle diskulera procent - det skulle vara fakta i det här fallet. Det tycker jag också att det skall vara. Om man gör denna 17-procentiga sänkning av alkoholhalten, så betyder del att drygt 2 miljoner liter 100-procentig alkohol försvinner. Detla är fakta. Så myckel gör denna sänkning. Tar man den 22-proceniiga sänkningen, så blir det ännu större

minskning.

Visst är nykterhetstillslåndet bättre i vårt land nu än del var tidigare. Vi kan ju inte säga som Palmter sade på sin tid, all på Stockholms slott sitter kung Oscar och bara nickar och nickar, och kring honom slår hans svenska folk och bara hickar och hickar. Vi har inte en sådan silualion i vårt land i dag. Herr Kristenson beskrev situationen, och visst har det blivit bättre.

Men man kan i alla fall inte komma ifrån att vi har 300 000 svårt alkoholskadade människor. Svenska folkel super för 23 milj. kr. om dagen, och alkoholbruket åstadkommer en nationalekonomisk lörlusi på uppskattningsvis 10-12 miljarder kr. om årel. Del är bara några kända fakta som jag ber att få upprepa och som visar att det i alla fall är stora bekymmer med detla.

Nu föreslås i moderalreservationen - herr Kristenson är ju på samma linje, men för enkelhetens skull lalar jag om moderatreservationen -att vi skall uppskjuta frågan. Ja, herr Wärnberg påpekade ju att i nära tio år höll man på och utredde dessa problem. Det kom ett specialbetänkande om ölet, och del kom en massa uppgifler i slutbetänkandena. Det flnns väldigt mycket uppgifter. Det är ett år sedan remisstiden gick ut. Det har hänt väldigt mycket. Vi har under lång lid här i riksdagen diskuterat frågan hur länge man egentligen skall vänta.

Jag tycker all det flnns anledning att ta itu med saken, så att frågan verkligen blir avgjord någon gång.

För nykteristen personligen är mellanölet helt likgiltigt. Nykteristen dricker inget mellanöl, så det har ingen betydelse om det flnns eller inte flnns.

Vad som påvisats i dagens debatt är att det blir väldiga skadeverkningar. Detta kan vi inte undgå att se - del är omöjligt när man studerar skolöverstyrelsens undersökningar och andra imdersökningar. Man måste ta ad notam vad som sagts från den sidan i synnerhet från skolöverstyrelsen.

Det är intressant att se på hur mellanölet kom till. Vi hade före 1955 ett öl på 2,8 viktprocent, och dessförinnan var det 3,2 viktprocent. Vidare fanns del ett exportöl som bara såldes på export. Det drack svenskarna i utlandet, och så kom de hem och sade: Det där var bra - vi skulle ha sådant i Sverige också.

1955 kom ett starköl. Det stod all det flck ha högst 4.5 'o alkoholsiyrka. Dåvarande flnansministern Per Edvin Sköld - mycket intresserad godtemplare i hela sitt liv - föreslog denna åtgärd. Men han hänförde starkölet till spritdryckerna - det fick bara säljas på Systembolaget och bara serveras på restauranger som hade spritriiitigheicr. Det blev ingen framgång. Bryggerierna tog fel; del blev bara ett ytterst ringa intresse för detta. Det var endast litet nyfikenhet i början, och sedan blev det inte mycket.

Bryggeriindustrin kände sig besviken, och man kom igen 1957 och tog fram en annan sorts öl. Det kallades starköl 11 B, men det var också ett starköl. Det misslyckades, för riksdagen avslog förslagel i frågan.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Per Edvin Sköld var den främsta bekämparen av della. Det blev inget starköl II B.

Vad tog man sig då för i stället? Jo, man kom igen och gav ölet det förskönande namnet mellanöl. Det var på 3,6 viktprocent, och då skulle man få igenom det.

Vad var del bryggeriindustrin ville den gången? Var det att tillverka 3,6-öl därför all det hade så hög kvalitet? Nej, ärade kamrater i riksdagen, del kunde man göra tidigare, för det stod i författningen från 1955 att det skulle vara ett öl på högst 4,5 viktprocent. Det var fullständigt fritt att tillverka ell öl på 3,6 viktprocent också.

Men det var inte det man ville ha. Det var försäljningen man siktade på. På den liden fanns del 25 000 speceriaffärer och 4 000 ölkaféer, och det var där man ville sälja mellanölet utan någon som helst restriktion.

Della är också huvudfrågan i dag. Om vi nu beslutar enligl utskottets förslag eller enligt reservaiionen 2, som jag hoppas det blir, så är det inget hinder för bryggerierna att tillverka 3,6-öl, för det står högst 4,5 i författningen. Det blir bara så att det säljs på Systembolaget i stället. Det är delta vi har syftat lill. Vad som visat sig vara så farligt är lätttillgängligheten - den har förorsakat missförhållandena.

Jag tycker att man skall försöka att klarlägga hurudan situationen varit.

Sedan vill jag göra den personliga reflexionen att bakom det hela låg, tror jag, en högst cynisk inställning att man skulle kunna få ut ett berusningsmedel i den fria handeln - i snabbköpen och litet varstans. Men det är min personliga uppfattning om detta - det har inte erkänts och kommer inte all erkännas från bryggerihåll.

Vilka resultat mellanölet ledde lill har omvittnats flera gånger. Det blev inte alls som man trodde. Del talades om smaksynpunkler, men del har ju visat sig att man kan tillverka ett utmärkt öl med mycket lägre alkoholhalt. Och del är rätt roande au .se på del prov som företogs för en lid sedan, när man skulle undersöka om de deltagande verkligen kunde skilja på ölsorterna. Det var experter, journalister och andra, som skulle lesia ålia olika ölsorter, men del var bara en av dem som kom upp lill fem rätt. En av journalisterna kunde inte placera en enda sort där den skulle vara och hade alltså åtta fel. Över huvud taget blev resultatet mycket magert. Två av testarna flck fyra rätt och två hade tre rätt, en hade ett rätt och en hade två rätt. Så litet kan man alltså avgöra med hjälp av smaken.

Det andra skälet, som här redan har nämnts, var all människor skulle dricka öl i stället för andra och starkare spritdrycker. Men som vi vet har konsumtionen av andra alkoholdrycker tvärtom stigit mycket starkt, i synnerhet när det gäller vin men också andra spritdrycker. Det blev inte alls så att människorna drack öl i stället för sprit. Men man fick som man ville inom bryggeriindustrin, och man noterade en avsevärd höjning av försäljningen totalt sett. Herr Kristenson talade om vad Rune Hermansson hade skrivit i något sammanhang, men det var just han som påpekade att alkoholkonsumtionen under 1960-talei ökade med 1,86

liter ren alkohol per år och person, och av del föll 80 96 på ölet. Bara Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

20 96 av ökningen kom från andra spritdrycker.

Jag skall inte orda mer om de kampanjer som har drivits på detta området. Men om Sveriges Radio gör en undersökning på det sättet att TV-folk går ul och frågar människor som dricker mycket mellanöl: Tycker ni att vi skall la bort mellanölet? så är ju svaret givet. I dag var del också ett litet reportage i radion om den mellanölsdebati som vi nu för i riksdagen, och det reportaget slutade givelvis med en jämmerlål att det skulle bli förfärligt dystert i framtiden, om man inte fick ha mellanölet kvar. Om man gör sådana reportage och skriver tendentiösa rapporter kan man naturligtvis påverka någon människa till att tycka att vi som ser till fakta i della fall har fel. En undersökning som har gjorts här i Stockholm visar förfärande siffror, och jag tycker också att man skall beakta vad skolöverstyrelsens chef Jonas Orring har sagt i detta fall. Han har inga lovord för mellanölet och dess existens i forisäliningen.

Herr Krislenson sade sedan alt det är förmynderskap alt la bort mellanölet. Den saken har herr Wärnberg redan bemött. Men är det ett förmynderskap, herr Kristenson, när vi säger att ni får inte dricka alkohol om ni skall köra bil? Visst är del en restriktion som vi där har infört, men varken herr Kristenson eller någon annan vill väl säga alt visst får vi dricka alkohol och köra bil! Man skall inte använda ordet förmynderskap i onödan. Om det är slora skadeverkningar förbundna med bruket av alkohol, så skall en demokrati inte vara så slätstruken all man inte kan huta åt profilintressena, som uppenbarligen ligger bakom denna drive för att få en hög mellanölskonsumlion.

Det alkoholfria öl som nu saluförs har lyckats komma upp till en sådan kvalitet att en del av de nämnda testarna inte kunde skilja på det och andra ölsorter utan betecknade det som mellanöl. Då är ju kvaliteten bra. Del är bara synd all man i skaiteutskottet inte har ansett sig kunna göra någol åt beskattningen som hindrar alt det försäljs. Utskottets skrivning är emellertid positiv, och man skall la itu med beskattningsfrågan i fortsättningen på något sätl. Man kan bara hoppas att vi då också skall få upp konsumtionen av det alkoholfria ölet och hindra en motsvarande konsumtion av starkare drycker.

Med hänsyn till vad jag sagt om propagandakampanjer och liknande vill jag slutligen säga all jag instämmer i slora delar i herr Israelssons anförande, som var mycket välbalanserat och positivt när del gäller en så slor fråga som denna. Men en sak vill jag utan vidare deklarera, nämligen att resten av bryggeriinduslrin bör överföras i statens ägo. Sådana saker bör inte finnas i privat ägo; de skall överföras till staten.

Herr talman! Jar har ansett del viktigt all få framföra dessa fakta i debatten och slutar nu med att yrka bifall till reservationen 2.

1 detta anförande instämde herr Magnusson i Nennesholm (c).

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Fru TROEDSSON (m):

Herr lalman! Jag hör lill dem som på hemmaplan sysslar mycket med sociala frågor, bl. a. som ordförande i en social distriklsnämnd. Jag kommer därigenom i direkt konlaki med många av de ungdomar vilkas problem vi här berör.

Jag vill först helt kort deklarera att jag är djupt oroad över alkoholmissbruket bland ungdomarna. Jag förstår mycket väl otåligheten hos alla dem som under en lång följd av år fått sina motioner avslagna med hänvisning först till APU:s pågående arbete och sedan till den proposition som först väntades förra året, sedan nu i vår och nu ytterligare fördröjts och beräknas framläggas först nästa vår.

Jag förstår också mycket väl reaktionen hos de många som ser krafligt berusade ungdomar som kanske är omgivna av drivor av ölburkar och som därför menar att det enda vettiga skulle vara att snarast möjligt rösta bort mellanölet. Men skulle det verkligen leda till del önskade resultatet - till minskal missbruk bland dem av våra ungdomar som i dag missbrukar alkohol?

Det är inte bara mellanölsmissbruket som är ägnat att inge oro, utan fastmer det förhållandel att också ungdomar i de yngre tonåren i så stor utsträckning missbrukar betydligt starkare varor. En 15-åring sade häromdagen att förr var del så kul att vara ihop med kompisarna - man diskuterade moppar och motorer. Men nu pratar de bara om hur man skall komma över sprit.

Skolöverstyrelsen har låtit göra en del undersökningar bland elever i grundskolan. Resultatet lyder inte bara på en stark minskning av antalet alkoholkonsumenler bland 12-13-åringarna, främst i fråga om mellanölet. Undersökningarna visar också au bland 15-åringarna svarar starkare drycker än mellanölet för ungefär hälflen av den totala alkoholkonsumtionen. Eleverna i 9:e årskursen brukar och missbrukar således i slor utsträckning drycker från Systemet. Dessa undersökningar visar också att del är en liten del av eleverna - 5-10 % - som svarar för den största delen av konsumtionen.

Men det som framstår som så utomordentligt allvarligt är all så slor del av den alkoholkonsumtionen sker i direkt berusningssyfte. Del som för många framstår som ett mellanölsproblem är i själva verket i första hand ett berusningsproblem. Och det löser man inte genom aldrig så välmenta principbeslut om att den 1 juli nästa år la bort mellanölet. Det är de bakomliggande orsakerna som måste angripas, och del kan kräva betydligt större personliga insatser av oss vuxna som föräldrar, som lärare, som intellektuellt engagerade, som politiker, än att bara fatta ett beslut om några procentenheter hit eller dit.

Det är möjligt, kanske t. o. m. troligt, alt del var ell misslag att införa mellanölet i livsmedelsbutikerna. Men vi kan inte i ett steg vrida tillbaka klockan tio elva år i liden i tron alt vi, om vi lar bort mellanölet, på kort tid skulle kunna åstadkomma samma alkoholmönsier bland ungdomarna som vi hade då. Det är i dag inte några som helst svårigheter

för ungdomarna att komma över långt starkare varor, trots alt inköpsåldern vid Systemet alltjämt är 20 år. Förmedling av rusdrycker till ungdomar under 20 år beivras i förvånansvärt liten utsträckning.

Nyligen gjorda undersökningar visar också att ungdomarna själva inte tror att man kommer till rätta med alkoholmissbruket genom att förbjuda mellanölet. Anledningen lill detta är naturiigivis att ungdomarna själva vet hur lätt det är alt i stället komma över betydligt starkare och alltså betydligt fariigare varor. De vet också att man i stället kan uppnå samma eller värre berusningseffekt genom att t. ex. blanda något svagare öl med magnecyl eller andra preparat - när huvudsyftet nu är att berusa sig för att för en stund komma ifrån problem som den unge upplever som alltför påfrestande, för att känna sig luff nog för del ena eller andra, för alt briljera inför kompisar, osv.

Jag delar därför den uppfattning som har förts fram i reservationen 3, att när man nu står inför en omfattande alkoholpolitisk reform är det av allra största vikl att den bygger på en samlad bedömning. Alkoholmissbruket bör i första hand bekämpas genom positiva åtgärder som angriper problemens kärna, och sådana åtgärder bör så långt del är möjligt sättas in redan nu. Ett ståndpunktstagande till mellanölets vara eller inte vara bör därför anstå i avvaktan på en sådan helhetsbedömning. Vi ulgår naturligtvis från att den beredningsgrupp som i departementet sysslar med denna fråga skall göra allt den över huvud taget mäktar för att få fram detta samlade förslag så snabbt som möjligt.

Skulle en sådan samlad bedömning leda till ett ställningstagande mot mellanölet i livsmedelsbutikerna, då är också jag beredd att acceptera detla. Men i avvaktan på en sådan bedömning hyser jag inte bara oro utan ärligt talat rädsla för att ett avskaffande av mellanölet tvärtom kan medföra att vi kommer ur askan i elden. Både socialstyrelsen, skolöverstyrelsen. Läkarförbundet och rikspolisstyrelsen, för att ta några av de remissinstanser som har nära kontakt med ungdomar och deras problem, har avstyrkt APU:s förslag om en till 3 96 sänkt alkoholsiyrka i mellanölet. Och de gör det naturligtvis inte utan starka skäl.

Herr Wärnberg och några andra tidigare talare har talat om solidaritet. Jag är övertygad om att varenda en av oss här i kammaren gladeligen skulle avstå från mellanölet om vi var övertygade om att det verkligen skulle råda bot på mellanölsproblemen och missbruket bland ungdomarna. Det är inte där problemet ligger. Men vi har alltför många exempel på att resultatet kan bli rakt motsatt det avsedda. Jag skall bara ta ett sådant exempel.

För några år sedan drog kommunfullmäktige i den norska staden Tromsö in alla försäljningstillstånd för öl i livsmedelshandeln. Sedan dess har allmänheten kunnat köpa alkohol dels på Systemet - vin och sprit -, dels direkt från ett bryggeri. Norges statistiska centralbyrå och det norska systembolaget har nu gjort en utvärdering. Den visar att resultatet har blivit en kraftig ökning av sprit-, vin- och starkölsförsäljningen i Tromsö samtidigt som försäljningen härav i stort sett varit oför-

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

4 Riksdagens protokoll 1975/76:138

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

ändrad i Norge för övrigi. Fylleriet ökade med 73 '.-V, i Tromsö samtidigt som del minskade i övriga delar av Norge.

Förbuds- och tvångsåtgärder har erfarenhetsmässigt alltför ofta resulterat i motreaklioner, som i stället för att förbättra tvärtom har försämrat läget. Ett ensidigt beslul här i dag om att den 1 juli nästa år ta bort mellanölet kan således leda till att vi får problem som blir ännu svårare att bemästra.

Vi har alla fått kort från nykterhetsrörelsernas juniorförbund. Svik inte ungdomen igen, rösta på 2,8 96, står det där. Jag tror inte att någon av oss vill svika ungdomen - tvärtom tror jag att vi är beredda till mycket stora insatser och uppoffringar för att på alla sätt hjälpa ungdomen. Men jag tror att vi gör det alldeles för lätt för oss om vi tror att vi verkligen gör någonting positivt för ungdomen genom att i dag nöja oss med att fatta ett principbeslut om att ölet fär ha högst den eller den procenthalten och sedan avvakta med att vidta andra positiva insatser.

Jag vill därför, herr talman, yrka bifall till reservationen 3 som inte bara innebär alt vi skall vänta med vårt ställningstagande till mellanölet tills den samlade bedömningen föreligger, förhoppningsvis i början på nästa år, utan också pekar på en rad positiva åtgärder som i avvaktan på en helhetslösning kan sättas in inte minst bland de ungdomar som verkligen är i riskzonen.

Hen JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! När riksdagen 1965 beslutade om mellanölets införande gjorde man del utifrån den alkoholpolitiska grundsyn som bl. a. byggde på två antaganden:

1. Tillkomsten av ett populärt mellanöl skulle leda till en betydande förskjutning av alkoholkonsumtionen från starkare till svagare drycker, vilket skulle innebära avsevärda sociala fördelar.

2. Borttagande av restriktioner skulle kunna medverka till minskat missbruk genom att bruket avdramatiserades och människor "lärde sig att umgås med alkohol på ett kultiverat sätt".

Jag vill påstå att del framför alll är tre teorier som har ordentligt havererat: för det första den s. k. övergångsfilosofin, för det andra den so-cialt-ekonomiska utvecklingsoptimismen och för det tredje smakteorin.

Någon socialt gynnsam förändring i dryckesmönstrel har inte uppstått. Spriikonsumtionen kvarstår på samma höga nivå, konsumtion av vin och starköl har kraftigt ökat, och den totala alkoholkonsumtionen har inte varit så hög per individ någon gång under detta århundrade. Mellanölets tillkomst medförde att nya grupperalkoholkonsumenter fångades in, och där har ungdomen drabbats allra hårdast.

För vår del har ställningstagandet varit klart. Den statistik vi kan avläsa, den verklighet som var och en kaii uppleva, de larmrapporter som kommer från föräldrar, lärare, ungdomsgårdsföreståndare och socialt verksamma - det är saker som inte kan nonchaleras. Riksdagen måste ta sitt ansvar och vidta åtgärder som förhindrar att alkoholbruket blir

en allt vanligare företeelse i alll yngre åldrar. Inskränkningar i den fria mellanölsförsäljningen är en viktig del i ett stort sammanhang, och det är någonting som skatteutskottet för sin del slår fast.

Den socialt-ekonomiska utvecklingsoptimismen håller inte heller, dvs. om människorna fick del bäitre så skulle de inte bruka alkohol. Trots alt vi under den senaste tioårsperioden har fått en ganska rejäl förbättring på det ekonomiska och sociala området, har detla inte hindrat en allt större alkoholkonsumtion.

Teorin om att alkoholstyrkan skulle vara avgörande för ölets smak är inte heller riklig. Herr förste vice talmannen Bengtson var inne på den saken i sitt anförande. Så sent som för ett par veckor sedan ordnades här i Stockholm ett prov. Ett testlag på nio personer fick i uppdrag att bland åtta olika ölsorter lala om vilken skatteklass ölet hade samt att söka urskilja ett öl med en alkoholstyrka om högst 0,5 volymprocent alkohol. De nio personerna hade olika erfarenheter. Där fanns två representanter från Pripps utvecklingsavdelning, en vinprovare från AB Vin- & Spritcentralen, en källarmästare, en hotelldirektör, två kvällstidningsjournalister och två pressfotografer. Ölprovet gav ett intressant resultat. Ur bryggerinäringens synpunkt kan resultatet betecknas som förödande. Bryggeriets egna experter trodde att deras lättöl var pilsner, och spritexperten trodde att samma lättöl var mellanöl. En testare lyckades gissa fem rätt av åtta möjliga, medan en annan inte klarade av att pricka en enda rätt gissning. Denna öllest, som tidningen Motorföraren och MHF ordnade, kan ses som ett intressant inlägg i den pågående öldebatien. Den bestyrker dessutom den uppfattningen att ölets smak har mycket litet, om ens något, att göra med alkoholstyrkan.

Den snabba ökningen av antalet misshandelsbrott som ägde rum under senare hälften av 1960-talet kan nästan uteslutande förklaras av den ökade mellanölskonsumtionen. Del framgår av en rapport från kriminalvetenskapliga institutet vid Stockholms universitet som presenterades förra året. Vi vet alltså att alkoholens skuldbörda är helt överväldigande. I en debatt som jag tidigare i år hade med justitieminister Geijer beträffande våldsbrotten medgav han att flertalet våldsbrott begås i onyktert tillstånd.

Mellanölet har varit ett stort bekymmer för hela vårt samhälle, och de unga har blivit hårt exploaterade av ansvarslösa reklammakare och profithungriga bryggare, som låtit det sociala ansvaret stå i bakgrunden. Någon säger då: Enligt SIFO vill ju svenska folket ha mellanölet kvar. På det vill jag svara: Svenska bryggareföreningen har gjort en klart vilseledande tolkning av SIFO-siffrorna och svenska folkets inställning till mellanölet. Det är endast med hjälp av förvrängningar som bryggarna har lyckats få siffrorna att se ut som om en majoritet vill ha mellanölet kvar. I själva verket vill flertalet ha skärpta restriktioner mot mellanölet. Inte mindre än 56 % av den vuxna befolkningen i denna undersökning ger klart besked om en sådan önskan. Bara 40 % vill ha kvar mellanölsförsäljningen i dess nuvarande form. 14 % vill ha totalförbud, 23 96 vill all mellanölet skall säljas enbart på Systemet, 8 "6 vill ha lägre al-

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

koholhalt än nu och 11 % vill att ölet skall säljas över disk.

Hur redovisar då Svenska bryggareföreningen denna SlFO-mätning? Jo, man slår samman dem som vill ha kvar mellanölet i öppna handeln med dem som vill föra det till Systemet och med dem som vill ha det över disk. Och så påslår man att 74 % av folket vill ha mellanölet kvar. En mera vilseledande tolkning av en SIFO-mätning kan knappast tänkas.

I en annan enkät, som Ungdomens nykterhetsförbund nyligen ordnade bland drygt 4 000 människor, fick man till svar att 70 % ville ha skärpta resriklioner medan 30 % inte ville ha någon förändring. UNF-under-sökningen och SIFO-mätningen pekar åt samma håll även i delundersökningarna. Enligt UNF-undersökningen vill endast tre av tio ha kvar mellanölet i dess nuvarande form, och enligt SIFO är det fyra av tio som vill ha kvar mellanölet utan någon förändring eller skärpning.

1 de rapporter som vi fått från våra hemlän visar det sig att socialnämnder, skolstyrelser, rektorer, föräldraföreningar, kommuner och lokala myndigheter gett mycket entydiga besked: Gör någonting åt våra mellanölsproblem! Länsstyrelsen i Älvsborgs län säger i sitt remissvar belräffande APU, att när ungdomar dömda för rattonykterhet eller rattfylleri fått sina körkort återkallade av länsrätten, så är del i anmärkningsvärt stor utsträckning mellanölet som varit berusningsorsaken. Och man säger, att enligt länsstyrelsens uppfattning förorsakas missbruket främst av det öl som inköps i butikerna. Allt fier och allt yngre dricker alltmer alkohol och mellanöl.

Vi kan nu se tillbaka på 20 års praktisk alkoholpolitik. Vi kan läsa om tio års utredningsarbete, och summeringen av 15 månaders remissskrivande är färdig. Vi hade blivit utlovade ett stort och samlat alkoholpolitiskt förslag från regeringens sida. Men vad vi har fått är en al-koholpohtik med förhinder.

I det läget har riksdagen fått ta över. Det är trist att konstalera att regringens handlingsföriamning innebär att vi fr vänta ytterligare en lång lid på ett samlat alkoholpolitiskt program. Riksdagen får nu la ställning till ett delförslag - låt vara en viktig del, men jag vill ändå påstå att det hade varit oerhört angelägel att få ett färdigt och samlat paket när det gäller alkoholpolitiska insatser. För vad vi behöver är inte bara restriktiva åtgärder, genom vilka de unga och barnen befrias från mellanölets gissel. Vi behöver också en rad positiva insatser i form av förbättrad alkoholundervisning, en rad insalser på frilidsområdel, en upprustning och förstärkning av de alkoholfria miljöerna, och det borde vara varje ung människas rätt att ha tillgång lill drogfria miljöer.

Nu sade föregående talare, fru Troedsson, att hon kände djup oro och förstod de bekymmer som både vi här i kammaren och andra utanför detta hus upplevde. Hon hänvisade till att det måste finnas bakomliggande orsaker till mellanölets utbredning och att det säkerligen krävdes betydligt större insatser. Det är också ungefär vad jag har försökt säga. Men vad vill då fru Troedsson och moderata samlingspartiet? Ja, fru Troedsson bekände en stor ovisshet, och det skall vi självfallet ha respekt

för. Vi skall naturligtvis inte låta självsäkerheten ta över. Men det enda konkreta som sades här gällde recept på hur man blandar magnecyl och lättöl, och del var inte så mycket konstruktivt alt komma med.

Fru Troedsson sade att vi väl ändå inte skall vrida tillbaka klockan tio år i tiden. Men vad som har hänt är att vi har vridit klockan tillbaka lill 1800-talet, för inte förrän nu har vi druckit lika mycket alkohol som man gjorde i slutet av det århundradet. Det är situationen i dag, och ökningen ligger framför allt på just mellanölskonsumtionen.

Fru Troedsson tyckte att vi som släller oss bakom majoritetsförslaget föreslår för litet, och därför anser hon att vi inte bör göra någonting.

För min del tror jag att en överväldigande del av människorna i vårl land - vare sig de personligen är nykterister eller inte, för del är inte fråga om det - är beredda att ta på sig en del praktiska besvär, om delta kan rädda barn och ungdom från ett alkoholberoende genom vanedrick-ande av mellanöl. Att ta bort mellanölet från våra livsmedelsaffärer blir då inte en fråga om minskad service. Det blir i stället en maning lill ökad solidaritet med de unga som har rätt all kräva en alkoholfri uppväxttid.

Skatteutskottet har framlagt ett bra förslag, och det finns anledning för riksdagen att ta fasta på det förslaget.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Om särskilda åtgärder mot alkoholmissbruk bland ungdomar

Herr socialministern ASPLING, som meddelat att han i samband med behandlingen av detla ärende ämnade besvara herr Wennerfors (m) den II maj anmälda interpellation, 1975/76:179. om särskilda åtgärder moi alkoholmissbruk bland ungdomar, erhöll ordet och anförde:

Herr lalman! Herr Wennerfors har frågat mig om jag är beredd att omgående pröva möjligheten att i enlighet med principen om de s. k. SÅS-pengarna på skolområdet ställa medel till förfogande för särskilda åtgärder mot alkoholmissbruk bland ungdomar.

Ekonomiskt stöd till barn- och ungdomsarbete utgår f. n. i flera olika former. De flesta bidragen utgår från anslag under utbildningsdepartemenlel. En form är de s. k. SÅS-pengarna, dvs. medel lill särskilda åtgärder på skolans område. Dessa medel ulgår dels som förstärkningsresurs för undervisningen, dels som ell bidrag med 50 96 till skolsociala och elevvårdande insalser, t. ex. fritidsverksamhet under skoldagen. För budgetåret 1976/77 har anslagits 50 milj. kr. Av detta belopp kommer minsi en tredjedel att avsättas för skolsociala åtgärder.

Andra former av stöd till barn- och ungdomsarbete är verksamhetsbidrag i form av kulturmedelsanslag och det lokala aklivitetsslödet samt organisationssiöd till bl. a. nykterhetsrörelsen och trossamfunden. Av Slor betydelse är också det organisationssiöd som utgår till idrotten. Flera av de här nämnda anslagen har höjts väsentligt under senare tid.

Jag vill i detta sammanhang också framhålla den slora betydelse som den av riksdagen nyligen behandlade SIA-proposilionen kommer att la när del gäller de vikliga frågor som har tagits upp i interpellationen. I riksdagens beslul ingår bl. a. ytterligare insalser för all stärka ungdoms-

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Om särskilda åtgärder mot alkoholmissbruk bland ungdomar

organisationernas och föreningslivets möjligheter alt ge barn och ungdom en meningsfull fritid.-

Regeringen har i propositionen 1975/76:142, som i denna del nu behandlas av kammaren, föreslagit en ökning av medelsanvisningen till informationsinsatser i alkoholfrågan med särskild inriklning på ungdomen. Detta ger bl. a. ökade möjligheter att fortsätta den upplysningsverksamhet som statens ungdomsråd bedrivit under de senaste åren. Man har därvid med framgång prövat nya och i vissa avseenden okonventionella metoder. Organisationerna har satsat på en informationsverksamhet som även engagerat ungdomar med alkoholproblem. I interpellationen nämns som ett gott exempel Verdandis verksamhet i Fittja. Andra liknande exempel finns bland de organisationer som fått stöd genom ungdomsrådet. Informationen har skett genom diskussioner och aktiviteter, ägnade att belysa alkoholproblemen. Jag utgår från att den nu föreslagna ökade medelsanvisningen för nästa budgetår kommer att ha betydelse inte minst för informationsinsatser med den inriktning som nämns i interpellationen.

1 direktiven för den beredningsgrupp i alkoholpolitiska frågor som regeringen har tillsatt framhålls informationens stora betydelse när det gäller all komma till rätta med alkoholproblemen. I direktiven understryks också behovet av kraftfulla, offensiva insatser för att förebygga alkoholmissbruk hos ungdomen. Det gäller alt få till stånd en ökad medvetenhet hos ungdomarna själva och alt finna vägarna till aktiva insatser från bl. a. de sociala organen, skolan och folkrörelserna. Det är nu en viktig uppgift för beredningsgruppen att med dessa utgångspunkter skapa underiag för ett alkoholpolitiskt program. De i interpellationen berörda frågorna kommer därigenom upp till behandling i ett naturligt sammanhang. Del kommer då också att ske utan lidsutdräkt, eflersom beredningsgruppen enligl direktiven om möjligt bör vara klar med sitt arbete före årets utgång.

Herr WENNERFORS (m):

Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret på min interpellation. Jag ställde den för alt söka få den här debatten att handla om någonting annat än andelen alkohol i öl - om det skall vara 3,6 % eller 3,0 eller 2,8. Jag ville ge socialministern en möjlighet att ta ett initiativ som var konstruktivt och inriktat på de ungdomar som vi känner stark oro för.

Alla undersökningar visar all vi har en lilen grupp ungdomar som är storkonsumenter. Undersökningarna bekräftar också vad de flesta av oss vet sedan gammalt, nämligen att dessa 3, 4, 5, 6, 7 eller 8 96 av ungdomarna inte enbart dricker öl. De dricker såväl öl som vin och sprit, och dessa drycker kombineras på olika säll. Ibland kan det förekomma sniffning och knark.

Det socialdemokratiska partiet annonserar just nu i tidningarna inför valet, och i annonsens rubrik ställs frågan: Skall var och en bara tänka på sig själv eller skall vi ställa upp för varandra? Det tycker jag är en

bra fråga att ställa till väljarna, men det är också en bra fråga alt ställa till riksdagsmännen. Ställer vi upp för varandra när vi diskuterar tiondelar?

Låt mig nu få understryka att jag tror att ni som i dag tänker rösta bort mellanölet vill det allra bästa. Ert syfte är självfallet gott. Jag kan bara inte förstå att ni inte har tagit intryck av frågan: Vad gör dessa problemungdomar, storkonsumenter, om del 3,6-procentiga ölet försvinner? Inte kan man väl bara rycka på axlarna ål den frågan eller åt svaren från ungdomarna själva, som säger: Då dricker vi annat.

Om vi skall ställa upp för varandra, som det står i den här annonsen, då skall vi väl också verkligen ställa upp för de ungdomar som bäst behöver vårt och samhällets stöd.

Vad är det då för ungdomar som debatten i första hand skall handla om? Det är inte de ungdomar som dricker för sällskaps skull. Därmed menar jag inte all sällskapsdrickarna inte ger anledning till oro. Självfillet finns det bland dem sådana som är i behov av såväl förebyggande som rent hjälpande åtgärder, och sådana åtgärder bör också vidtas i tid.

Men vad vet vi om de unga storkonsumenterna? Många av dem kommer från hem med sociala problem och sociala störningar. Många av dem är drabbade av det moderna samhällets problem, som makarna Inghe beskriver i boken Den ofärdiga välfärden. Författarna pekar på urbaniseringen och visar vad ensamheten och anonymiteten i höghusområdena och sovstäderna för med sig. Ökade produklionskrav, det uppdrivna tempot och den minskade mänskliga kontakten både på fritid och på arbetstid resulterar i minskat självförtroende, främlingskap och stress. Antalet utslagna bara ökar.

Det är en sådan social miljö som många av de här barnen och ungdomarna lever i och växer upp i.

Undra på att de känner sig ensamma och otrygga, när de vuxna gör det. Påfrestningarna i splittrade äktenskap kan vara stora, och det är oftast barnen som kommer mest i kläm. Men barnen och de unga kan förvisso komma i kläm även i normala och s. k. bra hem och bra äktenskap. Vi har en grupp ungdomar som får en dålig start där hemma. Vi svenska föräldrar är tydligen dåliga föräldrar. Vår uppfattning om föräldraskapet och vad det kräver av oss har på något sätt kommit fel.

Har ni tänkt på att det är självklart all man lar ledigt från jobbet när bilen skall in på bilverkstad? Hur många tar ledigt när det är någol fel på barnet eller när det inte tycks vara som det skall vara för barnet i skolan?

Del sägs också att vi har svårt att lala med varandra om våra problem; både hemma och på jobbet försöker vi klara problemen genom att tåligt tiga eller genom att inte låtsas om dem.

Prästen Ludvig Jönsson har säkert rätt när han säger att alltför många tillämpar någon sorts snällhetsfilosofi - alt aldrig bråka, för att vara lojal. Vi måste få ha olika meningar och åsikter, säger Ludvig Jönsson, och ändå leva och arbeta tillsammans i en både stimulerande och trygg ge-

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Om särskilda åtgärder mot alkoholmissbruk bland ungdomar

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Om särskilda åtgärder mot alkoholmissbruk bland ungdomar

menskap. En konflikt inom oss skall kunna uttryckas med vanligt enkelt vardagsspråk och diskuteras öppet. Många vuxna upplever detta att inte kunna tala om de verkliga problemen. Detsamma gäller dess värre många barn och många ungdomar.

Att dessa problemgrupper ofta sammanfaller med storkonsumentgrupperna står klart. Elsa Helde, som är konsulent för alkohol-, narkotika-och tobaksinformationen i Stockholms skoldireklion, säger att hon skiljer ut tre grupper elever som dricker ganska mycket alkohol.

Den första gruppen elever dricker för att de inte har något annat att göra. "Del är skönt att bli full, bara man inte spyr."

Den andra gruppen dricker för att fä kontakt, våga bjuda upp till dans, ha något att skylla på om man gör bort sig. Man dricker för att våga visa känslor, kanske skrika åt de vuxna.

Den tredje gruppen flyr från ångest och otillräcklighet med rus. Den gruppen är genomgående biandmissbrukare - blandar alkohol med tabletter, öl med sprit.

Man flyr alltså från problemen där hemma, från problemen i skolan, från problemen på fritiden. Är det så konstigt att tillvaron upplevs som meningslös och hopplös, när det dagligen bråkas där hemma, när man sällan träffar sina föräldrar eller när de sällan bryr sig om vad man gör och hur det går i skolan eller vad man gör på fritiden? Är det så konstigt att det är svårt att känna tillfredsställelse när de problem som man för med sig in i skolan och klassrummet inte heller där flr sin lösning? Man lyckas inte med arbetsuppgifterna, man får inte beröm, man stimuleras inte.

På fritiden är situationen inte ljusare. Tillhör man den lilla yttergrupp i klassen som ingen bryr sig om tillhör man oftast samma grupp efter skoldagens slut. Kamraterna har hobbies som de har lärt sig där hemma eller av kamrater. De vet inte vad det vill säga att inte få vara med i någon fritidssysselsättning eller all inte ha någonstans all ta vägen.

Jag lycker all TV 2:s program för några dagar sedan om mellanölsproblemen belyste denna situation på ell mycket bra sätt.

I en liten artikel i Svenska Dagbladet för en lid sedan säger återigen denna Elsa Helde: "Vi måsle lyssna på varför eleverna dricker. Vi måsle ge deras liv innehåll så att de har vettiga saker att göra på sin fritid tillsammans med vuxna. Vi måste lära oss visa känslor utan hjälp av sprit. Problemen ligger långt utanför restriktioner och information. Det är verktyg vi kan arbeta med. Men på lång sikt gäller det större vux-entälhet" - som hon kallar det - "och att bry sig om."

I anslutning till SIA-proposilionens behandling väckte jag en motion, där jag pekade på nödvändigheten av att lära alla barn en fritidssysselsättning. Jag tänker inte här främst på de välartade barn och ungdomar som får denna vägledning av föräldrar och andra vuxna eller kamrater, utan jag tänker på de ungdomar som inte barett sysselsätiningsalternativ, någonting att intressera sig för och att engagera sig i. Det är den gruppen vi skall stödja liksom den som tagit sin tillflykt till en stor konsumtion

av alkoholhaltiga drycker och som egentligen ropar på hjälp. Och vad gör vi? Jo, tillspetsat uttryckt diskuterar vi fem sex timmar några tiondelar alkoholprocent hit eller dit.

"Ingen lyssnar på vad ungdomen tycker, klagade många i klassen." Detta är ett litet klipp ur ett referat i en tidning.

"- Jag tycker all de där riksdagsgubbarna skulle gå ut och lyssna på oss i stället för att bara besluta", menade en flicka som heter Lena Cari-quisl. Det är inte bara ölet som det är fel på. Det är litet fel på samhället, sade den här flickan också.

Herr Wärnberg frågade tidigare i debatten: Borde vi inte kunna avslå från några tiondelar? Det är ju här fråga om solidaritet.

Ja, visst kan man se det så, herr Wärnberg. Men för mig är detta inte främst en fråga om alkoholhalten i ölet. Det är inte fråga om enbart ölpolitik. Det är inte ens enbart fråga om alkoholpolitik. Den här frågan angår i högsta grad alla dem som sysslar med och känner stort engagemang för socialpolitiken.

Jag skulle egentligen, herr lalman, vilja radera ut begreppet "alkoholpolitik", eflersom del på något sätt begränsar perspektivet lill exempelvis alkoholstyrkan i drycken. Nej, i dag gäller det alla er som är ansvariga för socialpolitiken, för de politiska områden som vi kallar familjepolitik, utbildningspolitik, kulturpolitik eller fritidspolitik. Det är en mängd politiska områden som är integrerade i detta problem. Men bara därför att vi kallar det mellanölspolilik eller alkoholpolitik verkar det som om en del inte anser sig riktigt ha med det här alt göra.

Men borde jag då inte vara nöjd med socialministerns svar på min inlerpellalion? I svaret pekar herr Aspling på att de s. k. SÅS-pengarna - särskilda åigärder på skolans område, som förkortningen innebär -skall utgå till skolsociala och elevvårdande insatser. Han pekar på kulturmedelsanslag, lokalt aktivitetsstöd, organisationsstöd till t. ex. nyk-terhetsorganisalioneroch trossamfund liksom på stödet lill idrotten. Han pekar på behandlingen av SIA-proposilionen i förra veckan och de ökade informationsinsatser som propositionen 142 ger möjlighet till. Herr socialministern påminner slutligen om de direktiv som beredningsgruppen har fåll.

Är inte alll det här bra? Jo, visst är del så. Men vilka når vi med della? Ja, i stort sett, herr socialminister, de välartade ungdomarna och kanske också de som befinner sig i gränsskiktet. Det är bra och viktigt att vi når dem. Men når vi med dessa åtgärder som socialministern har pekat på i interpellationen de verkliga problemgrupperna bland ungdomarna? Storkonsumenterna? Eller når vi de ungdomar som många talare här har berört, t. ex. herr Wikström som berättade om hur det kan vara i skolan efter frukostrasten. Når vi dem som förstör möjligheterna att genomföra ordnad verksamhet på ungdomsgårdarna?

Jag framförde tanken att vi skulle ge möjligheter för de samrådsorgan för ungdomsfrågor som finns i många kommuner att snabbt och konkret hjälpa dessa barn och ungdomar, som vi känner stark oro för. I dessa

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Om särskilda åtgärder mot alkoholmissbruk bland ungdomar

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Om särskilda åtgärder mot alkoholmissbruk bland ungdomar

organ ingår representanter för skolan, socialnämnd, fritidsnämnd och polis. Dessa människor vet problemen. Jag känner till detta från min hemkommun, Sollentuna. De har ofta kartlagt vilka ungdomar det gäller och vet vilka problem som dessa ungdomar har. Men de har inte resurser. Och detla gäller inte bara i den kommun där jag själv bor utan alla kommuner som har motsvarande problem.

Jag pekade också på nyklerhetsorganisationen Verdandis arbete i Botkyrka. Socialministern nämner denna verksamhei i sitt svar och betraktar den som ett gott exempel på vad man kan göra. Jag instämmer verkligen i detta. Det är glädjande att det finns en nykterhetsorganisation som inte gör detta samhällsproblem till nästan enbart en fråga om ölets alkoholsiyrka.

Herr socialministern har således inte tillstyrkt min idé, och jag beklagar det. Jag hoppas, samtidigt som jag tackar, för interpellationssvaret, att den ändock prövas av beredningsgruppen.

Herr talman! Jag beklagar alt mellanölet har brutits ut ur sill totala sammanhang. Jag har tidigare i kammaren sagt att del var olyckligt att regeringen lät APU-betänkandet och alla remissyttrandena ligga i en skrivbordslåda i kanslihuset hösten 1975. Jag kan förstå att en del riksdagsmän reagerade när det meddelades att det inte skulle bli någon proposition under innevarande vår. Men ändå tycker jag att hela frågan måste lösas i ett sammanhang.

Därför yrkar jag bifall lill Valter Krislensons hemställan i reservationen 4 och lill reservationen 3 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro. I det senare fallet yrkar jag nalurligtvis bifall också till reservationens motivering. I denna pekas det på en mängd konkreta insatser som vi bör göra snarast.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Herr Wennerfors uppehöll sig i hög grad vid ungdomsfrågorna och han frågade: Når vi verkligen problemgrupperna? Frågeställningen är utan tvivel viktig. Jag ser fritidsaktiviteterna som ytterst angelägna för all motverka ungdomars alkoholmissbruk. 1 de informationsinsatser som statens ungdomsråd stimulerat har det också tagits många nya och goda initiativ. Ofla har det väl varit svårt att dra en gräns mellan aktivitet och information. Vi behöver utveckla dessa insatser ytleriigare. Vi behöver la vara på det allra bästa i dessa och förbättra, utveckla och aktivisera dem.

Jag har framhållit att de olika folkrörelserna utför ett stort och viktigt arbele, Trots delta behövs det nya initiativ, t. ex. i bostadsområdena, och initiativ som siktar på andra målgrupper. Vi behöver pröva metoderna och kanske komma fram till annorlunda metoder.

Vad jag här har sagt om folkrörelserna gäller också kommunerna. Behovet av fritidsaktiviteter är i dag icke täckt. Utbudet är visserligen stort på många håll, men det måste utformas så att det också når fram till de mest utsatta grupperna.

Del är bl. a. frågor av det här slaget som nu ingår i beredningsgruppens arbele. Vi har pekat på att den viktigaste målgruppen för alkoholpolitiken är och måste vara ungdomen. Ökade informationsinsatser måste göras med sikte på ungdomarna själva och deras föräldrar, lärare och på fritidsledare. Undervisningen i alkoholfrågan måsle förbättras. Även i övrigt bör de alkoholpolitiska åtgärderna i första hand inriktas på att förebygga alkoholmissbruk bland ungdomar och att hos ungdomarna själva skapa en ökad medvetenhet om alkoholens risker. Detta har vi starkt understruket i direktiven till beredningsgruppen.

Jag skall, herr talman, inte för egen del förlänga debatten. Jag har i mitt svar lämnat en redovisning för de olika insatser som nu görs för att vidga och förstärka informationen och aktiviteten bland ungdomarna. Slutligen vill jag knyta ytleriigare några reflexioner till denna redogörelse.

Jag hade den 18 mars tillfälle att i en interpellationsdebatt utveckla synpunkter på regeringens ställningstagande, motiveringen till alt vi tillsatte beredningsgruppen och vikfen av att få till stånd ett samlat alkoholpolitiskt program. Jag vill i diskussionen om mellanölsfrågan i dag hänvisa till vad jag då framhöll.

Jag belyste då problemet med att bryta ut en enstaka fråga för beslut. Regeringen har ju tillsatt en beredningsgrupp som nu skall utarbeta -jag vill betona det - ett samlat alkoholpolitiskt program. Som grund för detta beslut ligger, som jag framhöll i debatten, den uppfattningen alt alkoholproblemen är så komplicerade och orsakerna så djupgående att det ofla kan vara svårt att bedöma om man kan nå någon positiv effekt med enstaka åtgärder. Många frågor har så nära anknytning till varandra alt beslut i en fråga omedelbart flr konsekvenser på ett näraliggande annat område.

Herr talman! Jag tror alt det hade varit klokt och bra för riksdagens ställning, om man hade följt regeringens linje i den här frågan.

Under della anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan helt instämma i vad socialministern sade, mening för mening och ord för ord. Som enda replik på detta inlägg vill jag säga alt jag är orolig, herr socialminister, för de ungdomar som vi inte gör någonting ål - i morgon, de närmaste veckorna och de närmaste månaderna. Vi borde ha tagit ett initiativ. Jag är ledsen all det inte sker ulan att åtgärder av det slaget skjuts på framtiden. Vi missar därmed en mängd både barn och ungdomar som vi annars hade kunnat nå.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Herr Wennerfors skall observera att vi nu förstärker insatserna i hög grad. Det är en förstärkning på olika områden vi redan har fattat beslut om och fattar beslut om. Det är ingenting som fördröjs, utan vi kommer på ungdomssidan att gå vidare med förstärkta insatser.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Om särskilda åtgärder mot alkoholmissbruk bland ungdomar

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Om särskilda åtgärder mot alkoholmissbruk bland ungdomar

Hen WIKSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det fanns mycket i herr Wennerfors anförande om SÅS-pengarna som var intressant. Jag beklagar bara att när det anslaget var aktuellt för innevarande budgetår, i december månad, så ställde sig moderata samlingspartiet på sarrima sida som regeringen och avslog förslagel från centern, folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna om en ökning av SÅS-pengarna. De hade behövts, bl. a. för de syften som herr Wennerfors så vältaligt argumenterat för i dag.

Sedan måste man fråga sig vem herr Wennerfors egentligen polemiserar emot i sitt inlägg i alkoholdebaiien. Han ställer alkoholpolitik i motsatsställning till socialpolitik, och säger sig närmast vilja radera ut begreppet alkoholpolitik. Men utskottet skriver ju:

"Socialministern har i direktiven för den angivna beredningsgruppen understrukit att alkoholmissbruket är ett av de största sociala problemen i vårt samhälle och att åtgärderna häremot därför i första hand bör utformas från socialpolitiska utgångspunkter. Samma uppfattning har också framförts i partimotioner från centerpartiet och folkpartiet.

Utskottel finner det angeläget att starkt understryka behovet av en genomgripande alkoholpolitisk reform. Det är därvid enligt utskottets uppfattning av stort värde alt alkoholfrågorna i fortsättningen infogas i sitt sammanhang och att ett klart mål uppställs för en flerårig insats syftande till att begränsa den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och till att komma till rätta med alkoholmissbruket."

Nej, herr Wennerfors, det är ingen motsättning mellan alkoholpolitik och socialpolitik; självfallet inte. Frågan aren annan: Skällde problemfria mellanölskonsumenterna få bli ett alibi för att vi även i fortsättningen skall tillhandahålla ett billigt och lättillgängligt berusningsmedel för ungdomen? Vem är beredd alt ta ansvar för en sådan socialpolitik?

Vatiendelaren i svensk nyklerhelspolitik går mellan dem som värnar om alkoholkonsumenternas rätt till en hygglig service och dem som är beredda att avslå någol av sin egen bekvämlighet i solidaritet med de alkoholskadade. Vatiendelaren går alltså mellan herr Wennerfors ser-vicepolilik och skalteulskoltels solidaritetspolilik.

Hen WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wennerfors slår egentligen in öppna dörrar. Det flnns inga motsättningar mellan hans och utskottets sätt att se på nödvändigheten av att vidta positiva åtgärder för ungdomen; alt del inte bara är fråga om att säga nej till en alkoholdryck, ulan också fråga om någonting mer.

Herr Wennerfors citerade en annons: Vi skall ställa upp för varandra. Herr Wennerfors släller helhjärtat upp bakom det, och på den punklen är vi också ense. Vad som skiljer oss åt, herr Wennerfors, är au herr Wennerfors i avvakian på det idealiska samhällets inträde i vårl land vill bjuda på en stark alkoholdryck i affärerna. Och det vill inte utskottet göra. Del är det som skiljer oss åt.

Vi hävdar att den ölliberalisering som funnits har slagit fel. Vi vädjar i solidaritetens namn till konsumenterna att gå med på att alkoholhalten i den alkoholdryck som i dag säljs i affärerna kan sänkas för att hjälpa de svaga. Det var det jag menade med solidaritet.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wennerfors radade upp en hel del besväriigheter i vårt samhälle som förvisso finns, men jag vet inte varför han tog fram dem just nu. Man gör inte en dålig sak bättre - dvs. mellanölet - genom att anföra en hel rad sämre saker. Observera t. ex. Lenkes undersökning om brottslighetens samband med spriten. Han har där kunnat fastslå alt: "Den främsta anledningen till våldsbroltsökningen befanns vara den kraftiga ökning som inträffade i den totala alkoholkonsumtionen under 1960-talel, främst som en följd av mellanölet som infördes 1965."

1 en kritisk granskning som gjorts av Hibell-Jonsson sägs trots alll "att mellanölets introduktion medförde att ölets andel av den totala alkoholkonsumtionen ökade. Denna totalkonsumtion uppvisar sedan ett statistiskt samband med misshandelsbrottslighelen."

Det skulle konsekvent leda till att herr Wennerfors på allt sätt skulle bekämpa mellanölet, för om vi inte hade det skulle vi kunna få mindre brottslighet.

Herr Wennerfors säger: Gå ut och lyssna! Ja, det gjorde ju Ungdomens nykterhetsförbund. De frågade 4 056 personer: Mellanölet har diskuterats mycket den senaste tiden, vilken åtgärd tycker du bör vidtas? 30 96 sade: Stoppa del helt. 29 96 sade: Ta in det på Systembolaget. 11 96 sade: Sank alkoholhallen. Det var bara 30 96 som sade: Sälj det som hittills, ingen åtgärd.

Detta ledde till att Ungdomens nykterhetsförbund har skickat ut sådana här kort - som jag sett att flera här har - där det står: Svik inte ungdomen igen, rösta 2,8. Jag tror nog alt ansvarskännande ungdom tänker på det sättet; i synnerhet skulle vi få sådant besked om vi frågade ungdomsorganisationerna.

Sedan frågar herr Wennerfors: Vad gör ungdomen om mellanölet försvinner? Vissa teorier säger att de då kommer att ta till narkotika och sådant i stället. Skolöverstyrelsens undersökning visar motsatsen. Ungdomar som icke har druckit mellanöl kan avböja narkotika, men när de fått några mellanöl fördunklas deras omdöme och då har de accepterat narkotika. Ölet medverkar således till att man får mer narkotikamissbruk.

De som inte vill göra någonting åt alkoholen är, herr Wennerfors, vad vi kallar symtomtcorciikcr. Hela felet finns i samhället och det är andra orsaker som vållar öldrickandet, därför skall man inte göra någonting åt alkoholen.

Det finns något som amerikanerna kallar social drinking, dvs. man förmås dricka öl, fortsätter med starkare drycker och så småningom får man farliga alkoholskador. Den delen är också en mycket stor och trivial del. Jag är helt medveten om att många människor har problem, men

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Om särskilda åtgärder mot alkoholmissbruk bland ungdomar

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Om särskilda åtgärder mot alkoholmissbruk bland ungdomar

det finns också, som amerikanerna säger, en hel rad exempel på social drinking.

Hen WENNERFORS (.m) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror att herr Wikström missuppfattade mig litet, för jag menade inte att det var en motsättning mellan alkoholpolitik och socialpolitik, fritidspolitik eller något av de andra politiska områdena. Jag menade alt de är integrerade i varandra. Men när vi talar om alkoholpolitik verkar den mer begränsad. En del människor känner det som om de inte var engagerade i den delen. Jag är inte engagerad i det eftersom jag sysslar med utbildningspolitik. Jag menar att de som är ansvariga och starkt engagerade i hur skolan skall utformas sysslar samtidigt med alkoholpolitik. Men man märker ofla att de själva inte upplever det på det sättet.

Det var detla jag ville påpeka just genom resonemanget att jag skulle vilja radera ut begreppet alkoholpolitik.

Det viktiga för herr Wennerfors är i alla fall servicepolitiken, säger sedan herr Wikström. Det omdömet får stå för herr Wikström själv. Jag tycker åtminstone att det anförande jag höll inte gav uttryck för något sådant. Det har inte varit min mening tidigare heller att göra det, även om jag systematiskt blivit utsatt för missförstånd från vissa håll.

Herr Wärnberg förnekar sig inte heller. Han fortsätter att tala om mellanölet med sina 3,6 96. Han talar om något helt annat än det jag tycker är viktigt, nämligen att komma åt själva problemet - storkonsumentgrupperna, problemungdomarna.

Jag vill gärna instämma i vad herr Torsten Bengtson säger. Visst finns det problem med det som herr Bengtson kallar social drinking - eller som jag skulle kunna kalla för sällskapsdrickande - det är jag helt på det klara med. Jag menar att man även där bör sälla in åtgärder för att ge alternativa sysselsättningar och insikt i att om man dricker för mycket kan det bli farliga följder. Men det är ungdomar som dricker av andra skäl som utgör det största problemet. Det är det jag menar all vi måsle komma ål.

Det är därför jag också kan instämma i vad socialministern förut sade, nämligen all det är här vi skall sätta in åtgärderna. Jag har kanske en annan mening om takten än vad socialministern har hafl, men i sitt senaste inlägg menade han att man kan sätta i gång redan nu. Om det är så är jag tillfredsställd med det.

Herr BENGTSSON i Göteborg (c):

Herr talman! Alkoholproblemet är ett av de slora sociala problemen i vårt samhälle. Situationen förvärras ytterligare genom att alkoholkonsumtionen går ner i allt lägre åldrar. I en tidningsartikel för en tid sedan fann jag följande redovisning: "Om tio år har vi en miljon alkoholister i Sverige. Det är den dystra prognos professor Carl-Magnus Ideström på Karolinska sjukhuset kommit fram till efter att ha analyserat utveck-

lingen i vårt land under de senaste åren. 12 000 ungdomar är i dag intravenösa narkomaner. Var tredje 15-åring dricker regelbundet mellanöl. Tio procent av dem blir alkoholister."

Det finns självfallet åtskilliga problem i samhället som medverkar till den situation vi har i dag. Centermotionen 1975/76:2210 av herr Fälldin m. fl. nämner bl. a.:

"Strukturomvandlingen i samhället, centraliseringsprocessen, de många otillfredsställande bostads- och uppväxtmiljöerna, liksom en rad andra negativa faktorer i samhällsutvecklingen har tillsammans med det lättillgängliga berusningsmedlet mellanöl bidragit till att vi i dag har ett omfattande alkoholproblem bland unga människor.

Man kan notera att den alkoholpolitiska utredningen (APU) tillsattes samma år som mellanölet infördes. Sedan dess har alkoholkonsumtionen och alkoholproblemen i samhället ökat kraftigt, i synnerhet bland ungdomen. I nio år har utredningen arbetat med att framlägga förslag till utformning av samhällets framtida alkoholpolitik."

Det sägs vidare i denna motion:

"Vi ser det som ytterst anmärkningsvärt och beklagligt att regeringen nu beslutat att inte lägga fram någon proposition om alkoholpolitiken.

Alkoholen är ett av våra allvarligaste sociala problem. Vi kan därför inte accepiera att konkreta förslag till åtgärder för att minska alkoholskadorna i samhället ytleriigare fördröjs."

I utskottsbetänkandet säger man: "Med hänsyn härtill och till att av-görandel i mellanölsfrågan upprepade gånger skjutits framåt i tiden finner utskottet det högst förklariigt att såväl partier som åtskilliga enskilda motionärer anser att denna fråga bör brytas ut och avgöras vid innevarande riksmöte. Det lorde också stå klart att alla argument i frågan är väl kända efter en mångårig diskussion och efter remissbehandlingen av APU:s betänkande. Vad det gäller är endast att fatta ett beslut i frågan, och detta avgörande måste ske i riksdagen, oavsett till vilket resultat regeringen kommer efter den fortsatta beredningen av APU:s förslag."

Längre fram säger utskottel:

"Det helt avgörande argumentet mot mellanölet är ovedersägligen ungdomens ölmissbruk. Mellanölet har blivit inkörsporten för alkoholkonsumtion i allt lägre åldrar, och del spridda missbruket i dessa grupper är del främsta argumentet mot en bibehållen försäljning av mellanöl i detaljhandeln."

Utskottet säger vidare:

"Det har från olika håll framhållits all konsekvenserna av en sänkt alkoholhalt endast blir att missbrukarna kommer all köpa någon eller några burkar öl till. Denna synpunkt kan säkert vara riktig, när del gäller vissa redan etablerade missbrukare, men den viktigaste följden av den föreslagna åtgärden anser utskottet vara att det flnns skäl att anta att den kommer att väsentligt minska nyrekryteringen av ungdomliga öl-missbrukare. Även om två flaskor lättöl teoretiskt svarar mot samma alkoholmängd som en flaska mellanöl, medför utspädningseffekten ändå

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpoliliken

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

att lättölet inte ger samma grad av påverkan. Trots en väsentligt lägre beskattning av lättölet än av mellanölet har lättölet inte medfört några missbruksproblem. Del finns därför anledning anta att man någonstans kan finna en gräns där påverkan vid mera normal konsumtion är så ringa att den inte stimulerar till omedlbari fortsatt konsumtion." Utskottets uppfattning sammanfaller med mina egna synpunkter.

Att mellanölet har skapat problem både för den enskilda familjen och för samhället står klart, och av den anledningen skall det bort ur handeln. De myndigheter och personer som hävdar att sådana som använder mellanölet i berusningssyfte övergår till starksprit eller eventuellt andra gifter och droger har enligt min mening tappat en hel del av förtroendet för den svenska ungdomen.

Jag har den uppfattningen att flertalet ungdomar tycker det är bra om mellanölet försvinner.

Det kan väl aldrig vara meningen att vi skall resignera inför svåra uppgifter. Det är i sådana lägen det gäller att med olika åtgärder hjälpa dem som har kommit in i besvärliga situationer. Delta gör vi genom kraftfulla åigärder från samhällets sida, med insalser från organisationer, skolor osv. - positiva insatser, alltså.

Den bästa effekten torde uppnås om informationen i alkoholfrågor samordnas med information om narkotika, tobak, kost, molion m. m. och därigenom blir ett led i den allmänna hälsoupplysningen och den sjukdomsförebyggande verksamheten. Mot denna bakgrund anser jag alt socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning bör ha huvudansvaret för informationsverksamheten på alkoholsidan. Kommuner, landsting och organisationer skall kunna vända sig dit för att få material och impulser och stöd i sitt informationsarbete.

Det råder sannolikt inga delade meningar om att åtgärder måste till för att så långt möjligt komma till rätta med alkohol- och narkotikaproblemen. Ett steg i rätt riktning är avskaffandet av mellanölet, och i det sammanhanget bör allt öl starkare än 2,8 viktprocent alkohol klassas som starköl. Personligen skulle jag helst se att vi i den allmänna handeln inte saluförde starkare öl än lättöl. Det vore enligt min mening det rätta folkölet. Dessa åtgärder är en bit på vägen. Ytleriigare insatser måste till, som jag tidigare nämnt. De måste sättas in innan ungdomen får kontakt med sprit och narkotika.

Herr talman! Slutligen: Det är viktigt all vi fångar upp ungdomarnas intressen och aktiverar dem så att deras tillvaro blir meningsfylld. Det gäller all hjälpa ungdomarna så att de dr en positiv syn på samhällsuppgifterna och på sin framlid.

Herr JADESTIG (s):

Herr talman! Man kan inte undgå att märka att i massmedia men även riksdagskolleger emellan tycks den här debatten röra sig om 0,2-procenisklassen. Naturiigivis är det inte del som frågan gäller. Frågan gäller inte ens mellanölets vara eller icke vara. Frågan gäller om en al-

koholdryck, som bevisligen medverkat lill att alkoholbruket trängt ner i mycket låga åldrar, alltfort skall vara så lättillgänglig som det omsusade mellanölet är.

Men det finns också en positiv trend i denna debatt, som jag tycker del gäller all la vara på: alla synes vara överens om att det måsle till krafttag för att bryta ned alkoholkonsumtionen totalt i vårt land. Det är ju vår stora olösta sociala fråga.

Men att det behövs restriktioner och upplysning är klart, och det synes vara en gemensam nämnare. Dessutom krävs det socialpolitiska åtgärder i förebyggande syfte. Detta är mycket bra.

Det är naturligtvis fel att endast tala om åigärder mot missbruk; vi måsle tala om åtgärder mot bruk. Jag vågar påslå att om man verkligen vill bringa ned konsumtionen, låt mig säga med 10 96 på en tre-femårsperiod, krävs det belydligl slarkare restriktiva åigärder än vad mellanölsfrågan föranleder. Den frågan är inte mindre väsenllig för det, och vi börjar i alla fall i räit ända, om vi i dag griper lag i mellanölets lätl-tillgänglighel, dess negativa verkan som har lyckats pressa alkoholkonsumtionen ned i mycket låga åldrar - någol som för tio år sedan skulle ha bedömts som en utopisk uppfattning men som dagens verklighet ger oss belägg för.

När riksdagen senast behandlade mellanölsfrågan nöjde vi oss med att omgärda mellanölsförsäljningen med ytterligare restriktioner i form av lagsiadgad åldersgräns för inköp. Vi kan tyvärr konstatera all denna åtgärd inte medförde att mellanölskonsumtionen hos de allra yngsta har upphört. Mellanölet är fortfarande en lättåtkomlig berusningsdryck, omgiven av en glans vars styrka inte tycks ha mattals med åren.

Att mellanölsfrågan särbehandlas från alkoholpolitiken i stort är enbart ett uttryck för vår oro för många unga människors framlid. Skulle vi se mellanölet som uteslutande en måltidsdryck för vuxna, är det inte säkert att mellanölet skulle nämnas ens i ett alkoholpolitiskt sammanhang.

I mellanölsdebatten har många olika grupper fört fram skilda synpunkter och undersökningsresultat. En SIFO-undersökning som var beställd av Bryggareföreningen talar om för oss all en majoritet av svenska folket vill ha kvar mellanölet, dock inte hell utan ytterligare restriktioner. Man kan naturligtvis ifrågasätta redovisningen av det siffermaterialet. En annan undersökning, som genomförts av Ungdomens nykterhetsförbund, visar motsatsen. Den undersökningen har massmedierna inte alls visat något intresse för, men den angav klart och tydligt parollen Bort med mellanölet. En undersökning som Verdandi genomfört och som har presenterats de senaste dagarna säger att åtgärderna måste riktas in på att skapa meningsfull fritidsaktivitet. Skolöverstyrelsens chef Jonas Orring säger att mellanölet spolierar den meningsfulla verksamheien. En undersökning för någon vecka sedan som Motorförarnas helnykterhetsförbund ansvarade för visar att inte ens bryggerinäringens eller resiau-rangnäringens egna experter klarar av alt känna skillnaden på lättöl och

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

5 Riksdagens protokoll 1975/76:138

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

starkare öl.

Det torde, herr lalman, inte finnas någon annan fråga som är lika kringgärdad av känslomässiga värderingar som just mellanölsfrågan.

För min del känner jag stor oro för ungdomens alkoholvanor. Jag tror mig kunna säga au den oron omfallas av alll större grupper i samhället. Bruket av alkohol, främst mellanöl, har föranlett flera kommuner att införa lokala restriktioner för detaljhandeln med mellanöl.

Att komma lill rälla med alkoholproblemen är en av vårl samhälles mest angelägna uppgifler; deU;i lYamhöll även regeringen i sina direktiv till alkoholpolitiska utredningen. Men tyvärr är del inte så enkelt alt det räcker med att endast vidta åtgärder mot mellanölet. I förebyggande syfte - som är det viktigaste - och främst bland de allra yngsta alkoholkonsumenterna kommer dock ingrepp mot mellanölet att få en betydande effekt.

I debatten om mellanölet har flera olika förslag till lösningar diskuterats. Krav på förebyggande socialpolitiska åigärder har kombinerats med en rad förslag till restriktiva åtgärder.

Den alkoholpolitiska ulredningen redogör i sitt slutbetänkande för två framkomliga vägar. Den ena vägen är att sänka alkoholhalten i mellanölet, den andra vägen är att försäljning av öl klass II skall ske över disk. Av remissinstanserna förs också fram kravet att mellanölet endast skall få försäljas i Systembolagets butiker. Allt detla är också föreslaget i motioner.

I valet mellan de tre nämnda alternativen är sänkningen av alkoholhalten den väg som enklast och snabbast kan prövas.

Ur bryggerileknisk aspekt skulle ett sådant riksdagsbeslut knappast möta några större svårigheter. Det har ju sedan en längre lid visat sig vara möjligt att framställa ett alkoholsvagl öl med fullvärdig smak. Lättölets ökande andel av dryckesmarknaden bevisar della.

Samhället måste tillse alt de kommersiella intressena inte får fortsätta att styra den tredjedel av vårl lands totala alkoholkonsumtion som ölet står för. Statens aktieinnehav i vårt lands största bryggeri utgör nalurligtvis en garanti härför. Även det kooperativt ägda bryggeriet känner sill ansvar väl.

Stor vaksamhet måste likaså iakttas vad gäller bryggeriernas marknadsföringsåtgärder. Oskäliga kvantitetsrabaiter, utbjudande av lockande utlandsresor och andra säljstimulerande åtgärder riktade till detaljhandeln måste fördömas.

Men regeringens allmänna bedömning alt den alkoholpoliliska utredningens förslag ytterligare behöver bearbetas synes vara väl motiverad. Sambandet mellan alkoholmissbruk och vissa slag av brottslighet är bl. a. en fråga som aktualiserats efter del all remisstiden för den alkoholpolitiska utredningen har gåll ut. Remissinstansernas ökade krav på socialpolitiska utgångspunkter för alkoholpolitiken förtjänar nalurligtvis också att belysas ytterligare.

Mellanölsfrågan i sig är dock så noga penetrerad att några nya vägar

knappast flnns. Del är därför inte motiverat att ytterligare uppskjuta ett avgörande av frågan.

Det är ju ett tvångsingrepp inte mot den måltidskonsumerande öl-förbrukaren som åsyftas ulan - på grund av de negativa följdverkningarna som mellanölet har haft - mot den alkoholkonsumerande ölförbrukaren. Detla synes inte bryggeribranschens företrädare ha insett. Jag har använt veckohelgen lill att läsa igenom några årgångar av Fakta, Bryggareföreningens s. k. informationstidning. Artiklarna förhärligar ölet i nummer efler nummer, och man inser inte att det finns några negativa effekter. Tidningen är alltså inget faktainstrument utan ingår tydligen i den affärsmässiga marknadsföringen.

I motsats till de ensidiga partsinlagor som bryggerinäringen presenterar känns det skönt att få hänvisa till del balanserade och intressanta inlägg som finns i Systembolagels verksamhetsberättelse för år 1975 och som dess verkställande direktör Rune Hermansson står för. Den artikeln är värd att läsas och begrundas. Den är kritiskt analyserande och ger även underlag för en mer framåtsyftande alkoholpolitisk debatt. Där finns en mängd underlagsmaterial som vi skulle kunna använda för en mer positiv och progressiv argumentation. Det är synd att bryggerinäringens informationsinsatser skall förgifta atmosfären.

Om vi fattar ett positivt beslut i dagens ölfråga så avförs den från vår dagordning - för gott, hoppas jag - och då får vi i stället inrikta våra krafter på all skapa en plattform för en positiv framålriktad helhetssyn inom alkoholpolitikens område.

Där finns det plats för reklamförbud, förstatligande av bryggerinäringen, skärpt prispoliiik, stöd lill alkoholfria fritidsmiljöer, intensifiering av forskningen och ökad upplysning om skadeverkningar.

Vad vi behöver är en propagandadrive mot alkoholbruket - inte enbart mot alkoholmissbrukel. Vi behöver en propagandadrive i stil med den som ägde rum vid omläggningen från vänster- lill högertrafik. Och då fordras det medverkan av alla medborgare om vi skall kunna bryta ned alkoholglorifleringen.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets majoritetsförslag.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Hen TAKMAN (vpk):

Herr talman! Jag har inte hafl den tid som behövts för all lill den här debatten gå igenom alll det vetenskapliga malerial som finns från de senaste åren. Det är ju inte bara i Sverige som det forskas, det görs också på andra ställen, bl. a. vid den föredömliga alkoholforskningsinstitution man har i Toronto i Canada.

Det är möjligt att det är korrekt som här har påståtts av flera talare, att öl- och annan alkoholkonsumtion gått ned i åldrarna. Men såvitt jag vet finns det ingen entydig statistik om detta. Jag tror inte att jag förringar de aktuella problemen genom att erinra om att detla argument förekommit så långt tillbaka som jag kan minnas - och inte bara så

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

långt utan åtminstone sedan ett par tusen år tillbaka i tiden. Redan den romerske författaren Juvenalis gnällde i många år över den tilltagande sedeslösheten bland allt yngre ungdom.

Jag deltog 1962, alltså tre år före mellanölsdebuten, i en debatt här i Slockholm om alkoholvanor och alkoholmissbruk bland ungdom, och jag har här protokollet från denna konferens. Direktör Nils Sundberg - direktör i Centralförbundet för nykterhetsundervisning - inledde med alt säga följande:

"När man i riksdagen 1954 beslöt att slopa det dåvarande restriktionssystemet och genomföra en helt ny eller förändrad nyklerhetslagsliftning på förslag av 1944 års nykterhetskommitté, så var ett av de starkare skälen härtill utvecklingen av nykterhetsförhållandena bland ungdomen. Det hette i nyklerhelskommitténs betänkande på något ställe ungefär så här: 'Särskilt inger utvecklingen av ungdomens nykterhelsförhållanden allvarliga bekymmer.' Del var den slutsatsen man kom lill, när man granskade utvecklingen av alkoholkonsumtionen och missbruket här i Sverige i alla åldersgrupper, nämligen att nykterhetsförhållandena var sämre än i vissa andra jämförbara länder. Utvecklingen var ogynnsammare här och man pekade då särskilt på utvecklingen bland ungdomen. Ungdomsfylleriet hade stigit oavbrutet sedan omkring 1930."

Längre fram i sitt anförande år 1962 sade direktör Sundberg:

"Del är som alla vet ett uimiirkande drag för ulvecklingen här under flera decennier, all alkoholvanorna har gått neråt i åldrarna. Det är nu vanligare i de låga ungdomsåldrarna all man förtär alkoholdrycker liksom att man förtär de starkare spritdryckerna. Och fylleriet har också ökat i kapp med den här utvecklingen." Del var alltså sagt för 14 år sedan.

Jag skall inte gå närmare in på delta. Jag tycker bara det är synd att vi inte här har tillfälle citera riksdagsprotokollen från tidigare debatter, inte minst de mellanölsdebatter som förekommit här. Del finns i papperen så många tvärsäkra uttalanden om vad den ena och den andra åtgärden kan leda till, all jag tror att man har anledning all vara någol återhållsam när det gäller att nu uttala sig om värdet av den ena eller den andra detaljåigärden.

Här nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationen 4. 1 likhel med herr Kristenson anser jag alt del är fel au bryta ut en enda detalj ur ett stort komplex i stället för att invänta en samlad bedömning av de alkoholpoliliska frågorna. Att särbehandla mellanölet tjänar bara till att avleda uppmärksamheten från grundläggande problem. Del är milt sagt överraskande att mellanölets vara eller inte vara nu gjorts till en händelse som motiverar särskild motionsrätt. Den möjligheten har ju annars förebehållits mycket sällsynta och stora frågor.

Det är svårt att förstå att det nu skulle vara en så akut situation alt man inte har tid att vänta ett år på ett genomarbetat material och förslag om alkoholpoliliken i dess helhet. Det är en banal formulering att det i regel inte finns några lätta svar på svåra problem. Alkoholproblemen är svåra problem.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag vill gärna passa på att instämma i vad herr Takman sade. Jag tyckte att han talade mycket klokt.

Det är ju så, herr talman, att fanatism ofla är förnuftets fiende. Den som till äventyrs inte visste del förut har fött många bevis på det här i dag. Och vill man använda ett ord som kanske är vackrare än fanatism kan man säga naivitet, för det är ändå naivt att föreställa sig att om en viss dryck - i detla fall mellanöl - tas bort kommer ungdomen alt sluta dricka det som innehåller alkohol. Ja, naivt är ett lindrigt uttryck i detta sammanhang, i synnerhet som de flesta ungdomar faktiskt inte dricker mellanöl därför att de tycker att det är gott utan för att nå en viss effekt-en effekt som yttrar sig i bättre självtillit och kanske kaxighet. Om del inte finns mellanöl dricker de naturiigivis något annat för att uppnå samma effekt.

Det har gjorts en vetenskaplig utredning under ledning av professor Roger Bonnichsen som säger att för att uppnå samma effekt som 25 centiliter starksprit ger behöver man dricka 5 burkar mellanöl, 6 burkar folköl och 6,4 burkar pilsner. Det är enda skillnaden. Och att tro att en sådan åtgärd som att förbjuda mellanölet skulle kunna ha någon som helst inverkan på nykterhetstillståndel i landet och bland ungdomen är som sagt naivt i överkant.

En sak lill. herr lalman! Vårt statsskick bygger på s. k. representativ demokrati. Del innebär ju att vi som sitter här skall representera de människor som vall in oss. Del är folkviljan som skall bestämma lagarnas utformning, och folkviljan är säkerligen mol folköl. Detta är alltså en litet felaktig benämning redan ur den synpunkten.

Verdandi, arbetarrörelsens nykterhetsorganisation, har gjort en undersökning -jag vet inte om den redovisats tidigare här i dag - och frågat över 2 000 människor om dessa problem. Man har därvid kommit fram till att endast 5 96 vill ha bort mellanölet. 95 96 av de människor som vi representerar vill alltså ha mellanölet kvar. Och då sitter det en liten grupp i riksdagen och beslutar tvärtemot denna folkvilja.

Detta är egentligen ganska betänkligt. Det är, om man vill dra ut konsekvenserna, faktiskt någonting av diktatur. Det kan ju förekomma diktatur även i demokratiskt valda församlingar.

Man kan verkligen fråga sig om vi egentligen har rätt att sitta och trakassera hyggliga och skötsamma människor - det är det stora flertalet som använder mellanöl - bara därför att det förekommer missbruk bland ungdomen. Det tycker jag faktiskt är en allvariig frågeställning.

Om man vill dra en parallell som kanske inte är fullt riklig men som i alla fall stämmer någol så när, kan man säga: Det förekommer tyvärr alt människor kör bil i berusat tillstånd, vilkel är myckel allvariigt och förorsakar många tragedier. Skulle man vara riktigt konsekvent finge man då förbjuda bilkörning även för dem som kör i nyktert tillstånd för all komma ål dem som kör i onyktert tillstånd. Del är en grov sche-matisering, men den är så mycket mer talande. Det är ändå innerst inne

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

ungefär samma problematik.

Jag sade alt 95 96 av medborgarna vill ha mellanölet kvar. Dessutom vill också del siora antalet av de remissinstanser som yttrat sig över alkoholpoliliska utredningen ha mellanölet kvar. Det lycker jag är så pass viktigt att jag skall föredra de viktigaste av de remissinstanser som anser alt det är ingen nytta med att ta bort mellanölet. De remissinstanserna är: LO, Handelsanställdas förbund, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, riksskalleverkel, konsumentombudsmannen. Länkarnas riksförbund, Svenska läkarförbundet, riksåklagarämbetet, 18 av 23 länsstyrelser. Kooperativa förbundet. Lantbrukarnas riksförbund, Verdandi och Elevförbundet. Det är väl ganska talande. Och då återkommer jag lill vad jag sade om en representativ demokrati. Vi våldför oss på den, om vi beslutar någol annat.

Med ett sådant beslut som motståndarna till mellanölet vill att vi skall fatta våldför vi oss på bruket utan att kunna rubba missbruket, och det är nästan lilel genant för riksdagen alt fatta ett sådanl beslut. Vad fru Troedsson här sade tyckte jag var ovanligt klokt. Hon tog ett exempel från Norge, som visade hur man trots god vilja kan vidta åtgärder som far precis motsatt effekt mot vad man åsyflade. Det farliga med mellanölet tror jag är att de människor som hela tiden jagar efter ett förbud mot mellanöl håller grytan kokande - eller skall vi säga floden flytande. Man gör det spännande för ungdomarna. Om man jämt och samt talar om mellanölsfördärvet är del klart att ungdomar, som är nyflkna och tycker om allt som är spännande och äventyrligt, tycker att de skall pröva på del. Bäst vore, tror jag, om vi avdramaliserade hela alkoholpolitiken och slutade med sådana här symbolhandlingar.

Jag tvivlar inte ell ögonblick på att de som är motståndare har god vilja, och naturligtvis respekterar jag nykterhelsvännernas ansträngningar i allra högsta grad. Men det är få kretsar där gränsen mellan förnuft och fanatism är så flytande - om uttrycket tillåles - som bland nykterhetsvännerna. Jag tror också all de ibland lägger fram förslag som synes vara välgrundade och som visar all förslagsställarna är alerta och energiska och att de vill göra någonting, men där resultatet kan bli det exakt motsatta.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 3 och 4.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle: Herr talman! Herr Sjöholm sade att det inte skulle ha någon som helsl verkan au sänka alkoholhallen. Men det är drygt 2 miljoner liter 100-proceniig alkohol som i så fall inte stjälps ul över vårt land. Kan herr Sjöholm negligera det? Del är lätt att med enkel matematik räkna ut. au konsumtionen siinks med 17 '':< om alkoholhallen går ner till 3 '.'.. och med 22 '.-'■> om den går ner till 2.8 "«. Om man då räknar ut vad del betyder i konsumtion, finner man all del gör drygt 2 miljoner liter 100-procenlig alkohol som inte kommer ut. Vidare sade herr Sjöholm någonting om folkviljan och nämnde t. o. m.

ordet diktatur. Så tog han som exempel en undersökning som giorts av ell av de minsta nyklerhetsförbunden här i landet. Där hade det inte publicerats några frågeställningar eller om hur undersökningarna ulförts, men förmodligen har frågorna varit myckel ledande. Del var 2 056 människor som tillfrågades.

Varför inte i stället ta den undersökning som Ungdomens nykterhetsförbund har gjort och där man frågade 4 056 människor på gatan och fått fram följande siffror:

Stoppa mellanölet 30 '-n

Sälj mellanölet på Systemet 29 '-o

Sank alkohol hal len 11 "i

Ingen åtgärd 30 '-n

Är det inte lika mycket folkvilja? Det är ju ungefär dubbelt så många som tillfrågats av Ungdomens nykterhetsförbund. Men det passade inte massmedierna all publicera den undersökningens resultat. I Ungdomens nykterhetsförbund har man försökt att få de resultaten publicerade, men man har inte lyckats vare sig i radio, TV eller tidningarna. Så går del till i denna propagandakampanj med folkvilja, som herr Sjöholm tydligen har fallit mycket lätt för, när han tagit del av Verdandis undersökning.

Sedan likställde herr Sjöholm bilkörning med alkoholdrickande, och det är klart all man kan förbjuda bilkörning därför att det händer olyckor när man kör bil. Men jag trodde att bilkörning ändå var någol värdefullare för samhället än att dricka alkohol. Det är det inte, om man säger att man skall förbjuda bilkörning, när man nu förbjuder alkoholförläring.

Vad sedan remissinstanserna angår kan det vara anledning att göra en utförligare redovisning och inte bara nämna några få. Det har anförts många citat av skolöverstyrelsen i dag. Jag behöver inte upprepa dem. Skolöverstyrelsen har verkligen sagt ifrån att mellanölet är ett slort problem.

Jag har vidare tidigare - herr Sjöholm kanske inte hade tillfälle att höra det - redovisat Leif Lemkes undersökning, som visar det starka sambandet mellan alkoholförtäring och kriminalitet. Han påvisar mellanölets dryga del i kriminaliteten. Det flnns i detta sammanhang massor av företeelser som man kan visa på, där mellanölets slora skuld är hell ådagalagd. Därför bör det bort.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Del visar sig hur rätt jag hade då jag talade om naivitet, när herr förste vice talmannen Bengtson nu säger att så och så många miljoner liter öl skulle försvinna om man tog bon mellanölet. Tvärtom - del blir fler miljoner liier öl. Om de människor som nu dricker fem burkar mellanöl i siällei dricker sex folköl blir ju mängden större - del är .självklan.

Så till folkviljan. Jag citerade också en hel mängd remissinstanser. Det står en väldig massa människor bakom varje sådan organisation. Till Verdandiundersökningen kommer alltså den massiva mängden re-

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

A Ikoholpolitiken

missinstanser som vill ha kvar mellanölet. Jag menar all vi förbryter oss mot folkviljan om vi inför ett folköl.

Jag jämför inte bilkörning med att dricka mellanöl. Inom parentes kan jag kanske säga att jag är den ende i denna riksdag som föreslagit att man skulle kriminalisera all alkoholförtäring i samband med bilkörning, dvs. att man skulle sätta promillehallen till noll. Det kanske är verklighetsfrämmande, men jag är alltså inte blind för detla allvarliga problem. Men vad jag ville framhålla, herr förste vice lalman Bengtson, var att man här förgår sig mot bruket för att komma åt missbruket. Jag anförde exemplet att man skulle förgå sig mot de nyktra bilförarna därför all det flnns sådana som inte är nyktra, om man skulle förbjuda bilkörningen. Jag gjorde ingen jämförelse i övrigt mellan mellanöl och bilkörning.

Det finns väl inte någon i denna kammare - det sade också fru Troedsson - som inte inser allvaret i mellanölsmissbruket. Man kan alltså inte säga att vi som vill ha kvar mellanölet skulle vara mindre ansvarskännande gentemot ungdomen än de övriga är. Så är del ingalunda. Men vi har olika uppfattningar om förslaget. Jag anser att det är ett slag i tomma luften, som kan få en effekt rakt motsatt den man åsyftar. Del är det som vägleder oss som vill ha mellanölet kvar.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Om vi dricker fler burkar av ett svagare öl skulle del ha liknande effekt som färre burkar mellanöl, vill herr Sjöholm påstå. Men det är inte stor risk med alt folk dricker mycket vallen, herr Sjöholm. Resultatet är ju all de gör del när ölet blir så pass mycket svagare.

Tidigare har man anfört den konstiga teorin att om man dricker två lättöl som innehåller 1,8 96 så får del samma effekt som om man dricker en mellanöl som innehåller 3,6 96. Jag skall då be att ni noggrant studerar professor Goldbergs undersökningar, som visar att kroppen har en själv-reningsförmåga. Den tar bort en del av alkoholen. Men när det tillförs för mycket uppkommer en berusningseffekt. Professor Goldberg påvisar att tröskelvärdet ligger någonstans mellan 2,5 och 3 '-'n. Går man därutöver får man berusning. Det är ganska enkelt. Del är fullständigt fel att säga att man kan få samma effekt av två lättöl som av en mellanöl. Del går inte alls. Det är vetenskapligt klarlagt alt del inte är på del sället.

Herr Sjöholm vek undan när det gällde folkviljan. Nu hänvisar han i stället bara lill remissinstanserna. Är remissinstanser folkviljan? Det trodde inte jag. Folkviljan trodde jag bl. a. var vi som sitter här som valda representanter. Folkviljan har också kommit till uttryck i de undersökningar som jag anförde. Enligt dem var del bara 30 96 som ville ha kvar mellanölet. Jag tycker det är ansvarskännande av svenska folket all man när man ser ölägenheterna säger: Vi vill inte ha någol mellanöl.

Herr Sjöholm som är jurist vet väl att lagstiflning i alla former gäller för alla, men del är lyckligtvis inte så stor del som bryter mot den.

Jag vet inte om vi behöver lagstiftning så mycket för dem som aldrig använder någon alkohol. De har ju inga bekymmer med den. Men det är en grupp som har besvär med alkohol och som vi vill skydda.

Samhället bör också ha någon rätt att skydda sig mot profltörer. Del är ju ändå vinstintresse som ligger bakom att man vill sälja så mycket mellanöl och andra alkoholdrycker. Någol annat intresse ligger del inte i det.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är klart att vi lagstiftar för alla, skötsamma och icke skötsamma. Det är just det vi gör här. Vi lagstiftar för en stor mängd skötsamma medborgare och går in i deras personliga livsföring för att komma åt ett problem som omfattar ell relativt litet fåtal. Det är delta som jag anser vara betänkligt i en representativ demokrati.

Jag backade inte ett ögonblick från folkviljan, herr Bengtson. Jag sade att till undersökningen som visade att 95 96 av svenska folket vill ha mellanölet kvar kommer alla dessa remissinstanser som har en mängd människor bakom sig, och de skall naturligtvis också räknas in.

Dricka vatten kan man naturligtvis också göra. Det logiska och konsekventa vore då, som herr Kristenson sade, att ni föreslog att all alkohol togs bort från allt öl. Vi som står med fötterna på jorden och inte svävar i det blå i den här frågan vet att ungdomarna dricker för effektens skull - glöm inte del, för det är viktigt! Det är säkeriigen ytterst få som dricker för att de tycker det är gott, utan de dricker för den effekt som de vill uppnå. Då dricker de litet mer för all uppnå samma effekt om alkoholslyrkan är mindre. Jämförelsen att fem mellanöl motsvaras av sex folköl och 6,4 pilsner säger väl alldeles tillräckligt. Tanken att konsumtionen av öl skulle bli mindre på det sättet är direkt absurd - del skulle bli raka motsatsen, en större konsumtion av ell svagare öl men med samma förödande effekter i del långa loppet.

Hen JOHANSSON i Skärslad (c):

Herr talman! Låt mig börja med all säga att det inte är ett folköl vi nu behöver i vårt samhälle ulan folknykierhei.

Herr Sjöholm kan gärna beskylla oss nykterister för all vara naiva och fanatiska, men jag tror alt herr Sjöholm också kan vara naiv och fanatisk. Därför kanske vi inte behöver komma med sådana beskyllningar mol varandra.

Herr Takman sade all del här problemet är gammalt och att det har klagats förr över att nykterheten inte var god. Vi vet, och vi skall inte la upp den debatten nu, vilka orsaker som har legat bakom kulturernas sekularisalion och undergång genom hislorien.

I dag deballerar vi mellanölets vara eller inte vara, men bakom debatten finns hela alkoholproblemet. Jag beklagar att finansministern inte finns här i dag - han salt troget i sin bänk för elva år sedan då vi diskuterade mellanölets införande. Han lovade före jul med nästan hundraprocentig

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

A Ikoho/po/itiken

säkerhet au vi skulle få en proposition med ett samlat grepp på del alkoholpolitiska områdel. Det har vi inte fåll, och därför har vi ivingats gå den här vägen.

Bruket av alkoholhaltiga drycker och narkotika är ett av de största sociala problemen i dagens Sverige. Det leder till överbelastning av sjukvården, tusentals dödsfall saml ett ökat antal brott av olika slag och därmed myckel siora nationalekonomiska förluster. Det resulterar också i svåra påfrestningar för både den enskilde individen och hans medmänniskor, då del i vardagssituationen uppslår allvarliga kriser som inte sällan leder till tragik eller rent av misär. Delta har oöverskådliga konsekvenser, inte minst för vår ungdom.

Efler första världskriget målade en konstnär en tavla som föreställde de osynligt sårade. Den föreställde inte lemlästade soldater som kom från fronten utan kvinnor och barn - änkor och faderlösa.

Här kan vi också tala om både de sårade och de osynligt sårade.

Först något om de sårade. Jag har försökt något litet under året att ge av min tid, min krafl och mina medel föratt hjälpa de alkoholskadade. Jag kan därför säga att jag i den här debatten representerar dem som arbetar ute på fältet bland de alkoholskadade. Jag skall bekänna att man inte får något lill övers för alkoholhaltiga drycker när man försökt göra något för alkoholmissbrukels offer. Kanske är orsaken till att så många nonchalerar och bagatelliserar riskerna med alkoholbruket all man inte konfronterats med eller på allvar sökt hjälpa alkoholens offer. Det finns i dag mycken verksamhei, inte minst frivillig, bland de alkoholskadade. Där kan man faen realistisk bild av vilken fruktansvärd tragik alkoholen kan åstadkomma. De som arbetar inom denna verksamhei har en klar front mot alkoholhaltiga drycker men är barmhärtiga mot alkoholens offer.

När det gäller de osynligt sårade kan man nämna de många föräldrar som sett sina drömmar och förhoppningar om barnen slås i spillror av alkoholens grymma verkningar. Man kan här också nämna hustrur och barn och deras ohyggliga situation: fruktan för en rusig far, en förstörd ekonomi och myckel annat.

Jag är medveten om att mellanölet inte bär hela skulden till de stora sociala problemen på della område. Jag är också medveten om att ett borttagande av mellanölet inte med ett trollslag skulle lösa alla problem. Men det hade ändå inneburit någol i positiv riktning om en enig riksdag hade kunnat säga: Vi måste och vi vill göra något för all komma till rätta med vårt stora problem. Vår solidaritet med och vårl ansvar för inte minst de svaga i samhället och de årskullar som kommer gör all vi lar bort detta lättillgängliga berusningsmedel.

När mellanölet infördes 1965 - det var under mitt första riksdagsår - väckte jag en molion om avslag på propositionens förslag. Förutom av mig själv undertecknades denna molion av Bengt Börjesson, Lennart Mattsson, Arne Persson i Heden och Bertil Johansson i Växjö. 1 moiionen sade vi au del skulle gå så här om man införde della mellanöl. Tyvärr

flck vi räll. Efter elva år har vi fått dessa svåra konsekvenser som vi förutsade skulle komma om man införde denna lättillgängliga berusningsdryck.

I en motion i år har jag och några medmolionärer skrivit:

"Flera vägar kan anvisas för att komma till rälla med alkohol-och narkotikabruket. Informationen angående dessa medels risker måsle in-tensifleras så att den får samma omfattning som t. ex. iraflksäkerhets-kampanjerna." Sedan kommer någonting myckel vikligi: Därvid måsle man sträva efter att den positiva attityd och kommersiellt betingade gloria som skapats kring alkoholförtäring ersätts av samma skarpa reaktion som nu drabbar narkotikabruket. Det är själva den utbredda alkoholseden och förknippningen av alkohol med fest och högtid som väsentligen ger alkoholen dess gloria. Det är svårt att se hur den glorian skall kunna avskaffas utan att själva denna sed och förknippning av alkohol med fest angrips. Vår villighet att acceptera berusning som normal vid vissa tillfällen är i högsta grad onormal. Visserligen har den positiva alko-holattilyden tusenårig hävd, men icke desto mindre har den inneburit och innebär fortfarande en nationell fara, som det är både demokratiskt och kulturellt förnedrande all behöva uppleva.

Andra vägar måsle också skapas, t. ex. genom att alkoholreklamen förbjuds och ersätts med molreklam. Samhällets attityd till bruket av alkohol är starkt dominerad av kommersiella intressen och har därför redan en opinionsbildande effekt, som är till förmån endast för vinstsyften. Det kan ifrågasättas om styrkebalansen mellan vederhäftig information och kommersiell opinionsbildning verkligen är acceptabel och rimlig i en situation då vinstintressena till förmån för användandet av gifter tillåts arbeta med så ohämmat överlägsna metoder. Den på förhand dömda och påverkbara underlägsna parten i denna kraflmälning är ungdomen. Skolan och andra informationskanaler orkar inte stå emot i en sådan situation. Den vuxna generationen, som bär ansvaret för detla förhållande, bör se till att ungdomen får större chanser au genom och uianför skolan få leva och växa upp i ett samhälle som inte är giflvänligt.

Enligl min mening är del hög tid för krafltag i denna fråga, och härvid intar motreklamen mol alkohol en framskjuten plats. Utgiflerna för en sådan samhällelig molreklam får i dag anses som mycket små, och samhället skulle totalt sett göra myckel stora besparingar genom införandet av molreklam.

Föräldrarnas ansvar för sina barn under denna ålder måste bl. a. få till konsekvens att alkohol i likhel med övriga gifler, vapen och sprängämnen bevaras oåtkomliga för barn. Samhället kan inte heller undandra sig sitt ansvar, utan har att tillse all gällande lagar eflerlevs, så alt minderåriga icke tillhandahålles alkohol.

Jag anser det vore konsekvent och rimligt att ta bort inte bara mellanölet utan också pilsnern från livsmedelsbutikerna och bara låta lättölet få finnas kvar. Alla andra alkoholhaltiga drycker skall finnas i systembutikerna.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Jag har under många år arbetat bland alkoholskadade människor. Många är de kvällar som jag har suttit med dessa stackars offer i deras olyckliga belägenhet. Del är det som gör att jag opponerar mig och kommer att göra det mot försäljning av mellanöl i butikerna. Det är barmhärtigt all bygga ett sjukhus vid bergets fot och la hand om dem som fallit ned och skadat sig, men det är ännu barmhärtigare att bygga ett stängsel vid bergels krön så att de inte faller ned.

Hen SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Johansson i Skärstad sade att jag hade talat om nykterhelsvännernas naivitet i den här frågan. Jag har nu bara att lacka herr Johansson för att han så övertygande har visat hur rätt jag hade.

Hen JOHANSSON i Skärstad (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sjöholm är inte medveten om alt det finns folk som bedömer honom också. Man vet inte vem som bedöms vara mest naiv och fanatisk. Om vi går ut och talar med offren för alkoholen så kanske också de har ett ord att säga om det här.

Hen SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har egentligen inte mer att säga, men vad jag finner naivt är att man tror att hela problemet blir löst, om mellanölet las bort. Herr Johansson i Skärstad gick inte in på problemet att vederbörande då kanske dricker någonting annat i stället, kanske någonting som har mer förödande verkningar. Det är det som är den avgörande skiljelinjen här, och den undvek herr Johansson - klokt nog kanske.

Herr JOHANSSON i Skärstad (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag trodde att vi här i riksdagen var så vuxna all vi skulle kunna föra en debatt om vårt största sociala problem utan all böria angripa varandra, och jag hade från börian inte tänkl all säga någonting om dem som har andra uppfattningar i denna fråga. Jag ville inte minst grunda mill anförande på mill arbete bland alkoholens offer. Att herr Sjöholm inte har någol annat att säga än alt nykteristerna och de som arbetar bland de alkoholskadade är naiva och fanatiska får stå för hans räkning. Jag skall inte bemöta herr Sjöholm mer.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Nu skulle jag vilja hålla ett övertygande anförande som resulterar i alt vi fick bort mellanölet, men jag förmodar att vid den här lidpunkten i varje fall riksdagens ledamöter har tagit slällning. Det kan därför bara bli några synpunkter på själva problematiken. Men jag vill peka på all del finns en mängd fakla i målet. Dessa fakta kan visserligen vara svåra att tolka, men till slut är del nog som direktör Hermansson säger, nämligen all var och en tolkar dem efter sin egen känsla

för saken. Fakta får alltså inte tala i den utsträckning som borde ske, och det är synd.

Vi är återigen uppe i en debatt om mellanölet, och vi har ju haft många sådana. Jag vill erinra om att riksdagen vid två tilirällen, under det att den alkoholpolitiska utredningen arbetade, begärde att mellanölsfrågan skulle lyftas fram och ges företräde. Man ansåg den alltså så allvarlig att den borde få ett särskilt betänkande, och det flck den ju också till slut. Men det blev inte något särskilt resultat, om man undantar de smärre restriktioner som infördes och som ju i praktiken i stort sett blev verkningslösa. I själva verket har väl riksdagen drabbats av beslutskramp. Motiven lill att inte göra någonting har varit många, och alla återfinns i dagens debatt.

Det är min bestämda mening att mellanölsfrågan nu är tillräckligt utredd och all vi är mogna för ett ställningstagande redan nu. Det kan, herr talman, knappast komma fram någonting nytt, och dessutom kan man säga att det med säkerhet är skönt för den arbetsgrupp som socialminister Aspling tillsatte i februari att slippa älta mellanölsfrågan längre. Jag tror att den gruppen har betydligt viktigare frågor att arbeta med än att diskutera mellanölets alkoholstyrka, för del blir ju det som man kommer alt hålla på med. Mcllanölsdebatlcn bör alltså avföras från dagordningen genom ell beslul i dag. Jag tror att vi gör hela saken en tjänst med del.

Den debatt som har föregått dagens utskottsbetänkande har i ell avseende varit mycket nyttig. Alla de som har förringat mellanölets negativa verkningar har talat om kraftfulla sociala insatser. De som vill ta beslutet i dag är hell överens med de andra om della. Det behövs sociala åtgärder, och, herr lalman, jag vill säga: Låt oss få dem! Det är med slor spänning som vi avvaktar förslaget från departementets arbetsgrupp i del avseendet. Men jag tror alt vi också skall vara på det klara med alt om vi menar allvar med att dämpa den totala alkoholkonsumtionen, som t. ex. reservanterna Kristenson, Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro vill, då krävs det åtgärder i restriktiv riktning. Vi kommer faktiskt inte ifrån dem, och det blir väl beredningsgruppens uppgift att föreslå också sådana.

Det finns en linje i den här debatten som menar au del inte är utbudet, lättillgängligheten eller priset som avgör om människor blir alkoholister eller missbrukare utan att det är den sociala miljön. Eflersom nu alkoholkonsumtionen och missbruket ökat under senare år, måste ju delta betyda, i logikens namn, att den sociala miljön har blivit sämre. Men jag vägrar liksom herr Wärnberg all Iro på detta. Även om vi inte lever i något lyckosamhälle, så är det betydligt bättre i dag än det har varit tidigare.

Nu tror jag all del förhåller sig med alkohol - och narkotika också för den delen - som med all annan varukonsumtion. Utbudet har slor betydelse för konsumtionen. Är en vara billig, lättillgänglig och väl reklamerad så blir den svårare att motstå. När en sak blir "inne" för ung-

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

domen, är det inte lätt för den äldre generationen - för föräldrar och lärare - att få denna ungdom all avstå eller bruka någon annan vara. Det blir gängels mening som avgör. 1 myckel bestämmer marknadsförarna vad vi skall äta och vad vi skall dricka och även hur vi skall klä oss.

Nu inträffar det egendomliga, att annars mycket radikala människor vänder på steken när del gäller alkohol och menar att utbudet inte har denna betydelse ulan att det är den sociala miljön som är avgörande för konsumtionen. Det är väl denna egendomlighet som gör att annars socialt radikala människor hamnar på precis samma linje som Bryggareföreningen. Själv lutar jag liksom bl. a. herr Israelsson åt att det är många faktorer som har betydelse, såväl utbudet som den sociala miljön. Det är alltså inte en ulan flera faktorer som bestämmer konsumtionen och med konsumtionen också skadeverkningarna.

Många människor i vårl land väntar att vi i dag avskaffar mellanölet. Till Broderskapsrörelsens kongress i augusti har vi fler motioner i denna fråga än i någon annan, och de pekar alla mot att mellanölet bör bort så fort som möjligt. Vid del socialdemokratiska partidistriktets kongress i Bohuslän i mars i år röstade en mycket bred majoritet för att frågan borde avgöras redan nu och "att mellanölet därmed skulle försvinna snarast möjligt från marknaden", som del hette i det uttalande som enhälligl antogs av kongressen.

Herr talman! Under årens lopp har jag liksom många andra fått åtskilliga brev med samma krav som det jag redovisat här. De har kommit från socialarbetare, skolfolk, polis och inte minst föräldrar, och jag anser att nu har vi chansen att ge ett rejält svar. Det betyder antingen 3,0 viktprocent eller 2,8. Skillnaden är liten, och det har i praktiken troligen ingen större betydelse vilkendera linjen som segrar i sluivoteringen. Vad jag däremoi hoppas på är alt uppskovslinjen faller i kontrapropositionsvoteringen och därmed försvinner i första omgången.

Hen FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Del är en utbredd uppfattning att det är få samhällsfrågor som är så svårhanterliga som de nykterhelspolitiska. Och det är inget tvivel om all man här rör sig på ett område där de mest skiflande uppfattningar och värderingar torgförs.

Det finns ingen i vårt land som på allvar tror all det är möjligt all komma undan de negativa följdverkningar av lidande och misär som ett alkoholmissbruk medför genom att tolalförbjuda tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga drycker. Det är en hell omöjlig och orealistisk tanke. Därför kommer vi i framliden alt i vårt land tillverka, importera och sälja sådana varor.

Det är ingen idé att förtiga att många klarar bruket av alkohol. Man tar sig ett glas då och då - man gör sig en glad kväll, som man brukar säga - men sedan återgår man omedelbart till sin vardagstillvaro - man lever nyktert - man sköter sitt jobb, sin ekonomi - man har goda fa-

miljerelationer - kort och gott man är en god samhällsmedborgare.

Men vi får inte heller förliga att det finns en stor och alltmer växande grupp människor som inte klarar bruket ulan blir beroende av alkoholen, och del tragiska är att missbruket sprider sig ned i alll lägre åldrar.

Och här möter vi frågeställningarna: Hur skall vi komma till rätta med missbruket? Hur skall vi bära oss åt för att förhindra att barn -säg 12-13-14-åringar dras in i "missbruksvirvlarna"? Hur skall vi som politiker agera? Här råder delade meningar. En del säger: Vi måste lära människorna att umgås på ett naturligt sätt med alkohol. Vi måsle avglorifiera drickandet. Restriktioner - svårålkomligheten - har i sig själv ett "sug", det icke tillåtna attraherar osv. Andra menar att bästa sättel att komma till rätta med problemen är att just införa hårda försäljningsrestriktioner - sätta en relativt hög åldersgräns för inköp, förbjuda all reklam för alkoholhaltiga drycker etc.

Det är många bud och många uppfattningar, och del är inte något alt förvåna sig över. Delta är en mycket svår fråga. Inte ens nykter-hetsorganisalionerna - som utför ett mycket samhällsnytiigl arbele -kan alltid enas om vilka tag som bör tas - och därför finns det fler nykterhelsorganisalioner ute i samhällel. Inle ens här i riksdagen kan vi nykterister enas i en nyklerhelsgrupp. Vi har två - en bestående av socialdemokratiska nykterister och en annan av borgerliga nykterister. Häromdagen läste jag i en tidning en kåsör som kåserade - eller kanske rättare sagt raljerade - över den här uppdelningen.

Men han gick ett steg längre. Han splittrade upp den borgerliga nyk-lerhetsgruppen på så sätl att han slog fast att det flnns inget nyktrare i tillvaron än en folkpartist som är absolutist. Det var det nyktraste han kunde länka sig. Naturligtvis, herr talman, är jag som moderat nykterist lika promillefri som en folkpartist eller en centerpartist eller en socialdemokrat eller vilken annan människa som helst med samma livsstil på del här området.

Den här uppdelningen i olika nykterhelsorganisalioner, olika hjälporganisationer och behandlingsformer visar med all önskvärd tydlighet att del rör sig om ett samhällsproblem av format där uppfattningarna korsar varandra vad gäller frågan: Vad är att göra just nu?

Ingen riksdagsledamot kan gå upp här i talarstolen och säga: Jag har den fullständiga lösningen på de här problemen. Det kan ingen, i varje fall inle om man vill vara ärlig. Jag är, herr lalman, helt övertygad om att alla i riksdagen behandlar den här frågan med allvar.. Jag är också övertygad om att riksdagens samtliga ledamöter är medvetna om att alkoholmissbrukel är eit av vårl lands allvarligaste samhällsproblem, för att inte säga det allvarligaste. Alt något måste göras - det är vi överens om, men vi har olika uppfattningar om "tagen".

I den aktuella mellanölsfrågan vill jag - bara med eii par ord - redovisa min insiällning. Min principiella uppfattning har varit och är all läll-lillgängligheten är boven i dramat. Framför allt barnens och ungdomarnas mellanölsmissbruk beror, enligt milt förmenande, på att man praktiskt

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

tagel var som helsl och när som helst - i livsmedelsaffärer o. d. - kan inköpa det kvantum öl man önskar för att berusa sig. Jag har under den senaste tiden hört många vuxna - som själva gärna tar en mellanöl lill maten - deklarera att de naturligtvis skulle påta sig det besväret att inhandla ölet på systemet, om de genom detta skulle minska möjligheterna för barn och ungdomar i de lägre åldrarna att komma över mellanöl. Jag tror att det är en utbredd uppfattning bland människor som själva dricker mellanöl, alt man skulle finna sig i denna olägenhet för att rädda barn och ungdomar och deras föräldrar ur en allvarlig belägenhet.

Jag kommer att rösta för reservationen 2, som ligger närmast till för mig. Det är dock en sak som jag upplever som ytterst besvärande. Både i utskottets skrivning och i reservaiionen 2 föreslås att åtgärderna skall träda i krafl först den 1 juli 1977. Ett av skälen lill alt man skall vänta i 13 månader innan ikraftträdandet skall aktualiseras är att det skulle bli ett skattebortfall på grund av mellanölets slopande och att man måste få tid på sig att ordna kompensationsinkomsler till herr Sträng. Ja, inte är det något solidaritetsresonemang som ulskollet och reservanterna på den här punkten för. Det är ett cyniskt resonemang. "Låt barnen och ungdomarna dricka stenhårt ett år lill, så att Sträng får sina inkomster" - så tycks man resonera. På den punkten har den moderata reservaiionen 3 ett mycket bättre resonemang. Utskottsmajoriteten och reservation 2 bryr sig inte om den tragik, det elände som drabbar många ungdomar i 13 månader. Man tänker inte heller på kostnadssidan - de sociala kostnader som följer missbruket. Trots olust, herr lalman, på denna speciella punkt flnner jag att reservationen 2 är den som kommer all hjälpa saken bäsl framåt, och därför kommer jag att rösta med den.

Hen PERSSON i Karistad (s):

Herr lalman! I motionen 1975/76:1025 har Lennart Pettersson i Lund m. fl. socialdemokratiska ledamöier aktualiserat frågan om generösare lillämpning av nuvarande etableringsbesiämmelser för systembutiker i vårt land. Lennart Pettersson är förhindrad att delta i debatten, varför jag i egenskap av medmoiionär någol närmare skall utveckla de i motionen framförda kraven. Jag skall i princip begränsa mig till reservationen 5 av herr Kristenson.

Den tolkning som Systembolaget tillämpar är ytterst restriktiv. I många kommuner anser invånarna all en ändring av gällande bestämmelser bör ske. Kommunerna har getts mängder av ökade arbetsuppgifler, och ökad decentralisering av beslulanderäiien har aviserais av slatsmakterna.

Statsmakterna har i 1954 års beslut föreskrivit stor reslriktivitel i fråga om etablering av systembutiker på nya orter. Skälet har främst varit alkoholpolitiskt; man har byggt på den uppfallningen all lällare lillgång lill sprit och vin ökar den totala omfattningen av de skador alkoholen vållar. Riksdagens tidigare uiialande om att städer och köpingar med mera än 5 000 invånare bör ha tillgång till systembutiker har icke följts

av Systembolaget ulan man verkar ofta följa de strikta marknadsbedömningar som framskymtar. Många kommuner har också aktualiserat denna fråga med berörd myndighet. Systembolaget, och menat att ortens läge är sådanl att en systembutik bör ingå i kommunens allmänna service för invånarna. APU-ulredningen ansåg och anser fortfarande att fortsatt reslriktivitel bör bibehållas i oförändrad omfattning trots att man därmed släller 74 kommuncentra utanför storstadsområdena även framdeles utan systembutik.

Även i Värmland har vi haft kommuner som uppvaktat Systembolaget angående butik. Den kommun jag närmast känner till är Grums kommun med sina II 000-12 000 invånare och med ett avstånd på ca 3 mil lill närmaste centralort, Karlstad med två systembutiker. Hittills har deras ansträngningar rönt föga resultat.

Partivännerna i Grums kommun har via partiinsianserna sökt påverka slatsmakterna till en generösare lillämpning av etableringsreglerna för systembutiker.

Frågan har också behandlats i våra partiorganisationer och vid tre tillfällen varit föremål för debatt på vår distriktskongress. Vid första tillfället, år 1973, översändes motionen jämte yttrande till alkoholpoliliska utredningen för beaktande. Samme motionär återkom vid 1975 års distriktskongress och menade all eflersom alkoholpolitiska utredningens utlåtande offentliggjorts och inte i nämnvärd utsträckning tagit slällning till denna fråga borde frågan på nytt aktualiseras. Distriktskongressen instämde i stort i motionärens krav. Distrikskongressen ansåg att kommuninvånarna rimligen borde få denna utökade service. Rent praktiskt borde del dessutom för samhället medföra minskade utgifter i form av resor och många gånger åtföljande olyckor, vilket i sin tur drabbar samhället i form av olika kostnader och kanske också framtida skador för de inblandade i trafikolyckor.

Samme motionär återkom också till 1975 års socialdemokratiska partikongress med sina krav. Den socialdemokratiska partikongressen beslulade enhälligt att tillstyrka motionen, med den innebörden alt kommunerna själva bör ha tillfälle att avgöra om etablering av systembutik skall ske. Partikongressens beslut är således helt i linje med herr Kristensons reservationsyrkande i reservationen nr 5.

Frågan aktualiserades även i år vid vår distrikskongress i Värmland, där en annan motionär menade att kongressen borde ta klart avstånd från ytterligare eiableringar av systembutiker. Distriktskongressen 1976 avvisade i princip nämnda krav; man hänvisade till de strikta marknadsbedömningar som sker och menade att frågan inte i första hand kan anses vara en alkoholpolitisk fråga.

Motioner som kräver ändrade regler och generösare tillämpning vid etablering av systembutiker har behandlats av partivännerna i Skåne och rönt gensvar vid deras distriktskongress för en betydligt generösare lill-lämpning vid framtida eiableringar av systembutiker.

Många remissinstanser har i samband med remissbehandlingen av al-

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

6 Riksdagens protokoll 1975/76:138

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholfjoliiiken

koholpolitiska utredningens betänkande förordat en betydligt generösare linje när det gäller framtida eiableringar av butiker. Nämnas kan att Kooperativa förbundet och många andra tunga remissinstanser anser att konsumenternas krav på god allmänservice bör vara vägledande för den framtida etableringspolitiken. Många deltagare i denna debatt, bl. a. föregående talare, menade att alla alkoholdrycker bör förvaras i sådana butiker. Då bör man i så fall också rösta med herr Kristensons reservation nr 5.

Sammanfattningsvis kan sägas alt de remissinstanser som representerar breda konsumentintressen, inte minst i glesbygderna, företräder den allmänna uppfattningen att kommunerna själva bör få avgöra denna fråga. Ofta har enligt de restriktioner som nu gäller, menar man, en person som bor i en kommun med 100 000 invånare bättre förstånd att handskas med varorna än den som bor i en kommun med t. ex. 10 000 invånare. Detta kan icke vara riktigt.

Herr lalman! Med beaktande av denna breda opinion anser vi motionärer det oriktigt att inte minst de som bor utanför centralorterna - det är ofta de som bor i glesbygderna som drabbas av detta - får betala mera för varan. De får också resa långa sträckor för all kornma lill systembutiken och på så sätl drabbas de också av olägenheter därför alt de råkar bo i en glesbygdskommun.

Herr talman! Vi menar att motionen 1025 bör vinna riksdagens bifall och alt kommunerna bör kunna erhålla systembutiker för alt kunna ge invånarna en bättre service. Enbart reella nykterhetspolitiska skäl tillsammans med strikta marknadsbedömningar kan inte vara skäl nog för att förvägra en tredjedel av landets kommuner systembutiker.

Ett klart uttalande från riksdagen skulle kunna tillmötesgå den starka opinion som finns i vårt land, särskilt i de kommuner som hittills förvägrats etablering av systembutiker.

Med dessa ord, herr lalman, yrkar jag bifall till reservationen 5 av herr Krislenson.

Hen PERSSON i Heden (c):

Herr lalman! Del skulle naturiigivis vara intressant alt närmare analysera en del ullalanden som gjorts från denna talarstol i den här frågan av dem som vill förhärliga mellanölet, vill framhäva dess förträfflighet men som inte sett de skadeverkningar för barn och ungdom som mellanölet skapar osv.

Jag skall inle göra detta. Det har gjorts av många andra och liden är långt framskriden.

Jag vill i stället helt stillsamt vädja till kammarledamöterna att i.solidaritet med de många människor som lider under alkoholens och därmed också mellanölets förbannelse -jag vågar uttrycka mig så - medverka till att vi i dag beslutar om mellanölets avskaffande.

Jag vill återge några rader i ett brev som möjligen samtliga riksdagsledamöter har fått från socialarbetare och ungdomsarbetare i Borås - män-

niskor som har praktisk kännedom om verkligheten och som i del dagliga livet ute på fältet ser vad mellanölet förstör, inte minst bland barn och ungdom:

"När vi för en del år sedan införde mellanölet i avsikt alt få en bra måltidsdryck, genomfördes en sarnhällsförändring som i verkligheten innebar all vi tillförde samhällel något negativt som vi inte räknat med, nämligen ett missbruksmedel för barn och ungdom.

Vi socialarbetare med lång yrkeserfarenhet, som dagligen kommer i kontakt med både redan utslagna människor och ungdomar som 'är på väg att slås ut, måste reagera mot dem som ägnar sig åt tal om mellanölets ofariighet. Vi kan inte tigande låta den äldre generationen förse våra ungdomar med ett så skadligt medel. Det flnns bara ett skäl till fortsatt mellanölstillverkning, nämligen att tjäna pengar.

Vi socialarbetare vädjar därför till Er, som i riksdagen skall fatta beslul i denna fråga. Säg nej till mellanölet."

Detta brev är undertecknat av 42 social- och ungdomsarbeiare i Borås med socialchefen och biträdande socialchefen i spetsen. Jag tycker sannerligen att detta brev talar för sig självt - detta brev från människor som dagligen konfronteras med vad som följer i mellanölels spår.

Därför, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservationen 2.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr talman! För några veckor sedan fick jag ett brev från en ung man i ett samhälle hemma i Bohuslän, en 16-åring, f. ö. den ende av dem som skrivit till mig under de här månaderna som har varit kritisk mot mitt agerande när jag var med och motionerade om att, som det heter, avskaffa mellanölet.

Det var ett intressant brev. Han erinrade om en episod som inträffade för inte så länge sedan i hans egen ort, där två unga pojkar, en 15-åring och en 16-åring, sniffade ihjäl sig en natt. De hade försökt köpa mellanöl och blivit nekade för att de var för unga. Senare hade de försökt göra inbrott i en livsmedelsaffär och misslyckats. De hade också försökt göra inbrott i Systembolaget och misslyckats. Till sist lyckades de la sig in i sin egen skola och dess kemilaboratorium och fick där tag i en flaska thinner. På morgonen hittades de döda i akut thinnerförgiftning.

Nu säger den brevskrivande 16-åringen till mig: "Tror du verkligen att de som är så beroende av alkohol och har ett sådant begär efter ruset, kan hjälpas genom att du tar bort mellanölet ur butikerna?" Svaret är: Självfallet inte.

Del är väl inte konstigt att en 16-åring i Bohuslän inte går vidare med den fråga jag tycker är självklar; många ledamöter i riksdagen gör det inte heller. Jag vet väl, och alla vet, att de där två killarna, 15 och 16 år gamla, inte kunde ha hjälpts ett dugg med några som helst restriktioner. Vad de behövde var vård och social hjälp, sannolikt även kvalificerad medicinsk vård i det här fallet. Men den fråga som pojken där hemma inte ställer - och söm t. ex. herr Wennerfors inte heller ställer

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

- är: Hur blev de så beroende?

Här talade herr Wennerfors och flera till om just dessa problemgrupper som har ett utvecklat alkoholberoende och som icke kan hjälpas med restriktioner. Jag håller med - de kan icke hjälpas med restriktioner -men hur blev storkonsumenterna storkonsumenter? De är ju inte det från början. De har ju börjat som små konsumenter. Den som i 15-årsåldern har ett sådant alkoholbegär att han tar på sig riskerna och besväret av ivå inbrottsförsök och ett inbrott och därefter tar till ett medel som han inte vill ha - för det är öl han vill ha - är beroende på ett sätt som säger oss att han har ägnat sig åt flitigt och rikligt drickande i flera år, sedan tio-tolvårsåldern minst. Det är där problemet ligger. Vi kan icke med några restriktioner hjälpa dem som redan är beroende eller redan är skadade.

Men en åtgärd mot det alltför starka och det alltför lättillgängliga ölet är i egentligaste mening en förebyggande - inte en botande - åtgärd, vilken vi kan hoppas minskar rekryteringen av nya storkonsumenter i mellantonåren och uppåt. Det är ju egentligen bara delta frågan gäller.

Jag lalar då kanske i första hand endast för mig själv och mina medmolionärer. Vi har uttryckligen sagt ifrån att vi inte tror att man löser det svenska alkoholproblemet med ett mellanölsförbud. Vi tror inte ens att man löser ungdomsalkoholismens problem med ett mellanölsförbud. Men vi tror att när det gäller de allra yngsta åldersgrupperna, när del gäller dem som flera talare här i dag redan har kallat för barnen - inle ungdomen - kan man.få en förebyggande effekt. Inte ens där kan vi få en fullständig effekt - men vi kan få en förbättring. Det är egentligen det enda skälet till alt vi har ställt upp på den här linjen.

Herr talman! Under de senaste veckorna och månaderna har det surrat omkring oss en sky av siffror, undersökningar och opinionsmätningar. Jag skall inte fördjupa mig mycket i dem, men det är ett par saker som jag ändå tycker bör sägas.

Det har hävdats att vi. skulle vara på väg att fatta ett beslut mot en klar och uttalad folkopinion, och det skulle man i demokratins namn inte få göra. Jag vill nu gärna hoppas att vi över huvud taget aldrig skall få en SIFO-demokrati i det här huset; det är vi som måste fatta besluten. De väljare som har valt oss har rätt inte bara till vårt arbele och vårt knapptryckande pekfinger utan också till vårt förstånd, i den mån vi har något, med vars hjälp vi skall fatta självständiga beslut. Vi som kommer från Västsverige - i varje fall från Bohus län - drabbas f. ö. uppenbarligen inte av denna kriiik. Herr Svensson i Kungälv har nyss berättat om sin partikongress. Jag. kan säga detsamma - även moderata samlingspartiet i Bohus län har på stämma beslu tälla sig bakom den linje som vi företräder.

Men det intressanta och egendomliga är det sätt på vilket siffrorna har utnyttjats. Vad vi i dag skall besluta om är, enkelt uttryckt, ingenting annat än hur starkt öl som skall få säljas i den allmänna handeln. Det är detta beslutet gäller.

I den SIFO-undersökning som åberopats för alt visa att vi är odemokratiska finns en siffra som verkligen handlar om detta, nämligen att endast 40 96 av de tillfrågade ville ha ölet kvar i handeln. Alt sedan de resterande 60 % delar upp sig på olika alternativ hör liksom inte dit. Men bara 40 96 vill ha ölet kvar i den allmänna handeln.

När del gäller de andra undersökningarna av konsumtionsvanor och levnadsöden, så finns det väl ingen som bestrider, att vi bland storkonsumenterna, missbrukarna, de skadade, har de grupper som bl. a. herr Wennerfors har berättat om - de som lider av ångest, de som har svårigheter i skolan, de som behöver dricka för att våga bjuda upp till dans och allt detta. Det är riktigt. Men kom ihåg att i alla sådana undersökningar har vi en stor restgrupp. Tag en population, som statistikerna säger, som är storkonsumenter av alkohol och försök ta reda på varför de är det. Då finns det några grupper som man kan diagnostisera och det är just de här. Men sedan blir det ett stort antal kvar som bara får redovisas som "andra orsaker", vilket är ett annat sätt att uttrycka att vi ingenting vet om orsakerna.

Jag lycker det ligger någonting nästan osocialt i talet om att storkonsumenterna av alkohol bland ungdom och barn är de här problem-grupperha - del är de som kommer från de dåliga hemmen, del är de som kommer från de fattiga miljöerna och alla dessa som vi brukar tala om som fall och klienter. Med det talet lägger vi ju sten på en redan tung börda, uttalar en sorls anklagelse mot dem.som redan är anklagade för så myckel - och dessutom en falsk anklagelse.

Fylleri, alkoholism, storkonsumtion av alkohol är inte bara en företeelse i dessa utslagna, missanpassade, missgynnade grupper. Det är lika mycket en ren överklassföreleelse. Varför finns inte de barn, som kommer från vad vi tror och lycker oss se är goda miljöer, goda hem med god ekonomi, med i undersökningarna av de här problemfallen? Jo, av samma skäl som fylleristalistiken är sned; Vi har en socialgruppsindelning av dem som är haffade och dömda för fylleri - det är från socialgrupp 3 och neråt, så djupt man kan komma. Några andra finns där praktiskt tagel inte. Men vi vet att del betyder ingalunda att andra inte super. Det är bara del all de inte blir tagna av polisen, för de går inte ut på gatan.-

När barnen från de goda miljöerna missbrukar alkohol hamnar de inte hos barnavårdsnämnden - de hamnar hos mamma och pappa. Därför får vi inle med dem i statistiken; annars skulle den grupp där vi inle vet orsaken vara ännu större.

I den här sifferexercisen, som jag vill vara väldigt försiktig med, finns en siffra -jag har nämnt den förr-som såvitt jag begriper är helt ostridig. Det är den som säger att 7 % av alla 18-åriga pojkar odugligförklaras för militärutbildning på grund av en diagnos där missbruk ingår som väsenllig del. Av dessa 7 96 är 3,5 % rena alkoholmissbrukare - 18-åriga alkoholister. Den siffran kommer inte från någon stickprovsundersökning, utan den bygger på individuell kontroll av varje enskilt fall, individuell diagnos. Håller vi oss bara till.de 3,5 96 där det är fråga om

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

A Ikoholpolitiken

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

A Ikoholpolitiken

ren alkoholism, så handlar det om 1 700-1 800 killar varje år i varje ny 18-årsgeneration. Och eftersom vi vet att skillnaden i konsumtionsmönster mellan flickor och pojkar har praktiskt taget försvunnit kan man anta att det är ungefär lika många flickor. Tre och ett halvt tusen 18-åringar är varje är sä gravt skadade att de inte duger til) militärutbildning. Delta är en minoritet, herr Kristenson. Ingen människa har sagt att svenska nationen består av försupna alkoholister, inte heller den svenska ungdomen. Det är en minoritet. Vad vi diskuterar i dag är ett minoritetsskydd. Man kan t. o. m. säga skydd för en liten minoritet. Men för mig är siffran inte liten - tre och ett halvt tusen av 100 000 18-åringar svårt skadade av enbart alkohol, och sedan lika många lill med biandmissbruk - det är ingen liten siffra!

Jag tycker att detta är motiv nog för att göra någonting. Men varför skall vi göra det nu? Det finns mycken klokskap i talet att vi skulle kunna skjuta upp detta beslut till nästa år. Självklart gör det det - i all synnerhet som utskottet har kommit fram till att vi inte kan få något ikraftträdande förrän den 1 juli nästa år. Jag beklagar det, och jag har inte blivit helt övertygad om att en fullt så lång övergångstid är nödvändig, men det kan jag inte bevisa: Vad jag emellertid vet är, alt om det är sant att bryggerinäringen och handeln i dag behöver minst ett års omställningstid, så behöver de det även om vi fattar beslut i maj 1977 i stället för i maj 1976. Och då kan vi hamna i det läget alt vi har fått en proposition som tar upp hela problemet och där det föreslås åtgärder - som vi kommer att besluta om - av vilka många kommer att vara av den karaktären att de kan sättas i kraft tämligen omedelbart, t. ex. skattefrågor, informationsfrågor osv. De åtgärderna kommer att sättas i kraft den 1 juli 1977 eller den 1 januari 1978. Och så kommer ölfrågan under det första året att ligga kvar som ett arv från en äldre alkoholpolitik, därför att den av praktiska skäl har. ett års eftersläpning. Och det, om inte annat, gör det svårt att värdera resultatet av de andra åtgärderna. Enligt mitt sätt att se är detta skäl nog för att i dag ta ett första beslut som låser fast detta till ett visst datum.

Vad är del egentligen vi här skall besluta om? Det finns ingen lagtext föreslagen. Både reservationen 2 och utskottsmajoritelens skrivning innebär en beställning till regeringen, eller om man så vill att den nu arbetande beredningsgruppen skall ges ett på en gång bindande direktiv. Sedan har gruppen frihet att pröva det material som finns. Men på en punkt har den som sagt bindande direktiv, nämligen det att riksdagen har sagt att i det system som gruppen arbetar fram skall ingå en reform på ölsidan, som vi nu kommer att besluta om. Det är vad som händer. Och många kolleger med uiredningserfarenhei håller säkert med mig om att del inte självklart behöver vara en nackdel för en utredning all ha en fast punkt att utgå från i utredningsarbetet. Det kan rent av vara till nytta för arbetet.

Det kan se litet löjligt ut att vi här står och väljer mellan ett öl med 3,0 eller 2,8 96 alkoholhalt. Det är väl inte dessa 0,2 96 som är så av-

görande. Personligen står jag alltså bakom reservationen 2, som rekommenderar ett öl på 2,8 viktprocent. Det är också den reservation som närmast sammanfaller med den motion som jag och ett antal andra moderater har väckt. Men det finns ett alldeles särskilt skäl för all föredra just den lösningen och inte den som innebär 3,0 viktprocent, och det har inte så mycket med procentsatsen att göra. Det är i stället delta, att om vi beslutar om en ölgräns på 3 viktprocent får vi ett nyu öl som inte finns i dag, med allt vad det innebär av introduktion, marknadsföring och nyfikenhet på en ny produkt. Det tror jag skulle vara skadligt. Det är bättre att återgå till någonting som redan finns. Det blir mindre dramatik då. Och det är mitt huvudskäl för alt föredra gränsen 2,8 viktprocent, alltså inte att den fysiologiskt eller på annan grund skulle vara bevisat överiägsen, men del finns där i dag, den innebär ingen nyhet och förutsätter inte någon introduktion av en ny produkt. Det tror jag kan vara till någon hjälp. Vi vet inte hur det kommer alt gå. Jag tror att vi rätt väl känner på oss hur voteringen kommer att gå, men vi vet inle hur det kommer att verka. Det är också huvudargumentet som framförts mot en restriklionsreform: Vi vet inle, i varje fall tror vi inte, alt den får någon positiv effekt. Här står tro mol tro, vetande mot vetande. Del finns faktiskt bara ett sätl att slita den tvisten, och det är au försöka. Jag försäkrar att om vi efter två, tre, fyra, fem år med en annan ölpolitik inte kan iaktta någon förbättring är i varje fall jag för min del beredd att säga: Den vägen var inte framkomlig. Det gör detsamma - vi kan lika gärna släppa loss del öl folk vill ha. Det må i så fall vara hänt.

Det har sagts i tidningar, radio och TV att det är riksdagens nykterister som gaddat sig samman mot resten av riksdagen för att i dag mol svenska folkets vilja genomdriva sin ideologi. Det är inle sant. Jag tog för en stund sedan reda på att det finns inle fullt 25 96 nykterister i riksdagen. Del är en överrepresentation i förhållande till nykteristernas andel av hela folket. Men man fattar inga beslut med 25 % av rösterna - det krävs 51.

Det är inte en konspiration av nykterister som skall genomföras i dag. Jag gissar alt om man efteråt analyserar hur vi var för sig har röstat så skall man finna att det inte som vanligt går någon skiljelinje mellan partierna och inte heller någon skiljelinje mellan nykteristerna och oss andra. Möjligen skulle man kunna se att riksdagens socialpolitiker i egentlig mening finns tämligen mangrant samlade på den ena sidan, den där de finns som vill göra någonting åt detta. Detta är, ärade kolleger, icke uttryck för ringaktning av dem som sysslar med andra ting. Vi är i det här huset specialiserade och vi ägnar oss var och en åt sina frågor. Men är del någon erfarenhet, någon situation som påverkar ledamöternas ställningstagande i den fråga vi diskuterar i dag, så är det inte en nykler-heisideologi utan möjligen de erfarenheter som de har, som - litet mer än vad alla kan hinna med - sysslar med och står mitt uppe i de sociala frågorna. Det är en social motivering och icke en nyklerheisideologisk motivering som ligger bakom delta försök.

Jag yrkar bifall till reservation nr 2.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Jag har redan instämt i det anförande herr Wikström höll i början av debatten. Det finns många andra som jag skulle kunna instämma med. Jag vill instämma i det anförande som herr Carlshamre höll nu allra senasl. Jag lycker del var mycket starkt, buret av en social känsla, som jag noterar med mycket slor glädje.

Många av oss som lämnar riksdagen fr. o. m. detta riksmötes slut hade hoppats få vara med om att utforma en ny alkohollagstiftning, innan det blev dags att avsluta vårt riksdagsarbete. Men det blev tyvärr inte möjligt för oss. Den utlovade propositionen kom aldrig. Detta beklagar jag.

Det är länge sedan vi blev överens om att det behövdes en ny alkoholpolitik och därför beslöt tillsätta en utredning. Under de många år som gått sedan dess har mycket förändrats i det svenska samhället. Men kvar står att alkoholfrågan är vårl största sociala problem. Och problemet har inte blivit mindre under dessa år. Det har tvärtom ökat i styrka. Och det mest allvariiga är alt alkoholbruket tränger ned i allt yngre åldrar. Orsakerna lill detla förhållande kan vi diskutera hur länge som helst, men ingen kan förneka alt införandet av mellanölet här har spelat en betydande roll.

Jag skall inte här och nu gå tillbaka till den argumentation för och emot som har framförts här i dag och inte heller till den argumentation som jag och andra har fört i tidigare debatter. Själv hade jag tillfälle att redan för flera år sedan diskutera de här frågorna med finansministern i ett par interpellationsdebatter. Vad det nu gäller är ett ställningstagande för eller emot mellanölet, som herr Carishamre uttryckte det. För mig är det ställningstagandet inte svårt. Solidariteten med de många ungdomar och andra som riskerar att bli alkoholskadade får för mig vara utslagsgivande. Omsorgen om de svaga får ingen av oss glömma.

Del har talals myckel här i dag och vi här fått lyssna till skiil både för och emot mellanölet. Utan all gå längre in i den debaiien vill jag la upp ell par argument som har återkommit ganska ofta.

Man säger från visst håll att del inte har någon betydelse om alkoholhalten sänks med sex eller åtta tiondels procent. De som talar så måsle enligt min mening göra det mot bättre vetande. På denna punkt har vi dock ett erfarenhetsmaterial som ingen kan bestrida. När vi hade det 3,2-procentiga pilsnerdrickat hade vi ett mycket uttalat ölalkoho-listproblem - ölgubbarna som man sade på den tiden. När sedan alkoholhallen sänktes till 2,8 viktprocent försvann praktiskt taget ölpro-blemel. Om en sänkning med 0,4 96 vid det tilirället hade så stor betydelse är det svårt att förstå att man nu försöker hävda alt en sänkning med det dubbla eller med 0,6 % skulle vara betydelselöst. Var och en måste förslå alt den argumentationen inte håller. Och skulle den vara riktig måste det gälla inle endast mellan 3,6 och 3,0 eller 2,8 96 utan även uppål, t. ex. upp till 4,2 eller neråt lill 2,4 96. Men ingen har vågat eller velat föra fram sådana åsikter i debatten, och det kan jag förstå.

Det andra argumentet som förs fram i debatten är att sysselsättningen i bryggerierna hotas om mellanölet försvinner. Samtidigt hävdas att del inte blir bättre för ungdomen om vi får ett svagare öl - man kommer bara att dricka så mycket mer i stället. Det är svårt att förstå också den argumentationen. Inte kan väl sysselsättningen i bryggerierna bli mindre om man dricker mer. Såvitt jag kan förslå är delta en logisk kullerbytta.

Man hör också ofta försvarare av mellanölet hävda - vi har hört det här i dag - alt det är den sociala verkligheten som skall angripas och inte mellanölet. Och visst behöver vi angripa den sociala verkligheten, men det är ingen genväg för alt lösa alkoholproblemet. Alkoholmissbruk förekommer på olika nivåer och i olika sociala sammanhang i dagens samhälle. Herr Carlshamre framhöll också det med myckel slor skärpa.

Man löser inte heller alkoholproblemet med att avskaffa mellanölet, det är jag givetvis också på det klara med. Vi behöver göra mycket mer om vi skall komma till rätta med alkoholproblemet. Vi måste fråga varför Jeppe super - gå till kärnan, som fru Troedsson uttryckte det. Vi behöver satsa mycket mer på att hjälpa dem som hamnar i farozonen eller som redan har kommit snett. På den punkten kan jag ansluta mig till vad herr Wennerfors sade. Visst skall vi satsa på att hjälpa dem som har kommit snett.

Vi vet att det i första hand är en fråga om livsinnehåll eller rättare sagt brist på livsinnehåll. Skall vi nå fram till kärnan, till det innersta, i den problemalik det här gäller, slår det klart för mig - jag vill gärna bekänna det - att vad vi framför alll behöver i vårt land är en andlig väckelse, som leder fram till en ny livsstil och ger ett nytt livsinnehåll.

Men när delta är sagt vill jag samtidigt framhålla att vad vi här och nu kan göra är att genom våra beslul och åigärder lätta frestelseirycket på våra ungdomar. Ett beslut om avskaffande av mellanölet löser inle hela detta problem. Men det är ett viktigt sleg i rätt riktning, och vi bör inte tveka att ta det.

Jag yrkar bifall till reservaiionen 2.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! Hela den alkoholpolitiska debatt som förts i vårl land sedan APU lämnade sitt betänkande har kommit att domineras av frågan om mellanölets vara eller icke vara. De mera väsentliga orsakerna lill alkoholproblemen har därvid kommit att skjutas i bakgrunden. Del har medfört att den bild av förhållandet som manats fram inte stämmer med verkligheten. Detta gäller i lika mån de vuxnas som ungdomens alkoholproblem. Vad man i stället borde diskutera är hur vi skall kunna undvika alkoholmissbruk eller alkoholskador.

Ungdomens problem på områdel har i stor utsträckning kommit all stå i förgrunden för dagens debatt. Men vi löser inga problem genom att generalisera, eftersom de flesta ungdomar är skötsamma och ambitiösa. Vi löser inle heller problemen för dem som är missbrukare genom

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

att moralisera. Det är helt andra åtgärder som skall till.

De båda experterna i APU Ulf Rydberg och Tom Nilsson säger i utredningen att de flesta ungdomar som konsumerar öl har en låg eller måttlig konsumtion. De ungdomar som har en hög ölkonsumtion har. också i flera fall en hög konsumtion av andra alkoholhaltiga drycker. Bland ungdomar svarar ölkonsumtionen för mindre än hälften av den totala alkoholkonsumtionen. Drygt halva tolalkonsumtionen utgörs således av vin och sprit.

Dessa båda experter utdömer också folkölsförslaget och anser att detta i stället för att leda till förbättringar innebär stora risker för negativa följder. De menar att minskad ölkonsumtion kan leda lill att missbru-kargrupperna i stället övergår till starkare drycker i ännu större utsträckning. Jag delar personligen hell denna uppfattning; risken all även andra berusningsmedel kommer in i bilden är överhängande. Mellanölet är enligl min och många andras mening inte den bov i dramat när del gäller del grova missbruket bland ungdomen som man gärna vill framhålla det som. Docent Erland Jonsson vid sociologiska institutionen vid Stockholms universitet har tillsammans med fll. kand. Björn Hibell sammanställt och analyserat en rad undersökningar, bl. a. skolöverstyrelsens åriiga alkoholvaneundersökningar bland ungdomar i årskurserna 6 och 9.

Dessa båda forskare säger att det inte finns några belägg för att man måste vara så rädd för mellanölet. Tvärtom, säger de, har konsumtionen i dessa grupper sjunkit. Vad alla förväntat.sig är, framhåller man, att mellanölskonsumtionen ökar bland skolungdomen och att detla är inkörsporlen till vin- och spritkonsumtion. Årliga undersökningar som genomförts visar att bland eleverna i årskurs 6 antalet alkoholkonsumenter minskat markant. Minskningen gäller alla alkoholhaltiga drycker, men främst mellanölet.

Man framhåller också att relativt få elever är konsumenter av enbart en alkoholdryck. Det vanligaste är all man dricker såväl mellanöl som vin och sprit när man dricker alkoholhaltiga drycker. För eleverna i årskurs 9 har det konstaterats att mellanölet endast svarar för ungefär hälflen av den totala alkoholkonsumtionen. Resten är alliså drycker från Sys-lembolagei.

Man konslaterar också att av eleverna i årskurs 9 svarar 5 96 för en tredjedel av den totala mellanölskonsumiionen, hälften av vinkonsum-lionen och drygt 40 96 av spritkonsumtionen. Har eleverna en hög konsumtion av en dryck, dricker de också mycket av de andra dryckerna. Man framhåller vidare att man inte kan finna något belägg för att mellanölet har blivit inkörsporten till starkare alkoholhaltiga drycker.

Dessa ullalanden av forskare och experter på området måste väl ändå mana oss alla lill eftertanke. Ingen kan på fullt allvar mena att vi löser de nykterhelspolitiska frågorna genom att sänka viktprocenten i ölet med 0,6 96. Det är enligt mitt sätt att se närmast löjeväckande att diskutera ett socialt problem på delta sätt. Stora grupper av människor uianför detta hus undrar, och med full rätt, vad vi egentligen håller på med.

Au den grupp som här i riksdagen driver denna fråga representerar en minoritet av vårt folk slår för mig helt klart efler de undersökningar som i olika sammanhang publicerats. Och den grupp som här driver linjen att en sänkning av viktprocenten alkohol i mellanölet skall lösa våra problem på della område gör sig skyldig till en grov felbedömning. Jag får dock hoppas att den grupp som här driver frågan så enkelriktat kommer att bringas i minoritet. Här krävs en långt mer både breddad och fördjupad debatt för att komma till roten med de problem som finns och därigenom få möjligheter att angripa de reella faktorerna till alkoholmissbruk. Detta gäller inte minst det missbruk som råder bland viss ungdom.

Jag trodde att restriktionslänkandet tillhörde en förgången lid, men på den punkten har jag uppenbarligen misstagit mig. Det framgår inte minst av vad som sagts i dagens debatt.

Den tanke som låg bakom regeringens beslut att inle framlägga något förslag på basis av APU var enligt mitt sätt att se på dessa frågor väl: betänkt. Utredningen blev, vilket också framgått av dagens debatt, hell sönderskjuten. Att man beslutat överarbeta det hela med hänsynstagande till remissvaren och först därefter komma med ett övergripande förslag i hela frågan, är därför logiskt och riktigt. Samhällets åtgärder på detta område måste i större utsträckning sättas in i sitt sociala sammanhang. En ständig strävan att lokalisera och undanröja orsakerna till missbruk, det är den enda realistiska väg som finns för att nå ett bättre förhållande på detta område. Del måste skapas nya former för fortlöpande samråd. Här måste hela föreningslivet medverka. Det räcker inte med samråd mellan myndigheter och nykterhetsorganisationer, utan i detta arbete måste jämväl fackliga och politiska organisationer som ungdomsorganisationer och idrottsrörelsen medverka, ja allt vad vårt land har av folkrörelser. Men först och sist måste skolan medverka på ett helt annat sätl än i dag. Det gäller enligt mitt förmenande att finna nya infallsvinklar och samverkandeformer för att vi på sikt skall komma till rätta med problemen.

Upplysning och åter upplysning blir vad vi måsle satsa på för att på sikt få ett bättre allmäntillstånd på det nykterhelspolitiska området. Vi måste lära människor alt umgås med alkoholen på ett sätt som i dag inte gälleröveralll. Detta kombinerat med en ständig strävan att lokalisera och undanröja orsakerna till missbruk är den enda realistiska vägen för att nå ett bättre förhållande på detta område. Någon genväg i form av sänkning av viktprocenten alkohol i mellanölet med några tiondels procent finns inte och kommer inte att finnas.

Som jag tidigare framhållit är jag allvarligt rädd för att om de grupper segrar i dagens votering som står bakom utskottets betänkande och reservationen 2, kan följderna bli svåra för vissa ungdomsgrupper i vårt land.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholfiolitiken

Herr lalman! Med del anförda ber jag all få yrka bifall till reservationen 4 av herr Krislenson.

I detta anförande instämde herr Adamsson (s).

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle: Herr talman! Det är en sak som har upprepals i debatten vid åtskilliga tillfällen och som herr Bengtsson i Landskrona också upprepade. Han sade att en sänkning av alkoholhalten inte löser några alkoholproblem. Kan herr Bengtsson eller någon annan påstå all det finns en enda talare i dagens debatt som påstått att detta löser alkoholproblemet? Kan herr Bengtsson ta fram någon enda nykterhetstidskrifl eller någon artikel i dessa frågor, där det påståtts alt det löser alkoholproblemet? Vi har aldrig någonsin sagt att denna sänkning löser alkoholproblemet, utan vi är medvetna om att det finns åtskilligt myckel mera att göra i del fallet. Varför tar man fram detta påhitt, för det är inte någonting annat än ett påhitt? Det har aldrig påståtts någonstans alt en sänkning av alkoholhalten löser alkoholproblemet. Det gör sin nytta, och del har jag sagt flera gånger, att drygt 2 miljoner liter 100-procentig alkohol kommer alt försvinna, men vi har inte påstått all det löser alkoholproblemet. Det är ett nödvändigt led i strävandena, men det krävs många andra åtgärder. Ytterligare en sak som upprepas om och om igen -jag vet inte om det är tredje eller fjärde gånger jag säger del: Skall man verkligen blanda ihop procentsatser och procent? Det är inle 0.6 % som sänkningen gäller utan det är 17 96 sänkning av alkoholhalten, från 3,6 96 lill 3.0 96. och det är 22 % sänkning av alkoholhalten om man sänker från 3,6 96 till 2,8 96. Var så god och la ell block och räkna igenom della! Om man har något litet minne av skolkunskaperna i matematik, kan man lätt räkna ut det. Denna sammanblandning har Bryggareföreningen salt i folk. och del är miirkligt att den fortlever så envist.

Vidare var herr Bengtssons anförande typiskt symiomteoretiskl, dvs. del gör inte någon nytta au införa någon sorts försäljningsrestrikiion eller någonting annat, det är bara symtom hela vägen. Men gör en jämförelse mellan konsumtionen i.världens olika länder! Det gör detsamma vilka system vi har, för inom både det ena och det andra systemet flnner man höga alkoholkonsumtionssiffror. Förenta staterna har myckel höga alkoholsiffror, liksom Sovjeiunionen, och dessa två brukar ställas mot varandra. Den högsta spritkonsumtionen i världen har man i Polen. Därmed menar jag inte all man skall säga alt det inle är nytiigi med sociala åtgärder. Det är många orsaker som ligger bakom som jag är hell villig att hjälpa till alt itu med, men man skall inte förbise att även restriktioner har en stor effekt. Och att sänka mellanölets procentsats till en rimlig nivå är en enkel sak som vi bör göra. Som professor Goldberg har påvisat flnns det tröskelvärden, och därför skall mellanölet ha en lägre alkoholhalt.

Hen BENGTSSON i Landskrona (s) kort genmäle: Nr 138

Herr talman! Jag har framhållit att jag trodde att restriktionslänkandet Onsdaeen den tillhörde en förgången tid. När jag lyssnade till herr förste vice talmannen -yc ai 1976

Bengtson konstaieradc jag all han fortfarande bekänner sig till denna ___

restrikiionspoliiik. Inte ett ögonblick kan jag föreställa mig all en sank- Alkoholpolitiken ning av alkoholhallen med några tiondels procent skulle kunna lösa några problem. Vi tycks vara överens om att hell andra åtgärder måsle vidtas. Problemen måste sällas in i sitt stora sociala sammanhang och tacklas med sociala åtgärder, om vi skall få till slånd en lösning av dem.

Så upprepade herr Bengtson vad han sagt tidigare, nämligen att sänker vi alkoholhalten i ölet med några tiondels procent så innebär det totalt sett att det konsumeras mindre alkohol. Jag är inte alls övertygad om det. Jag ser snarare en fara i detta, därför att de som absolut vill berusa sig - och det finns en del som vill del - kommer att öka sin konsumtion i stället. Men jag ser den större risken i att de kommer att gå över till alkoholstarkare drycker och vad värre är: knark och sådana saker kanske kommer in i bilden. Då har man inte löst några problem, utan då har man skapat nya och antagligen värre problem.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Ett av de argument som anförs är att det nödvändigtvis kommer att drickas någonting annat i stället för mellanöl. Inga internationella erfarenheter visar att det är på det sället. Det var inte heller så när vi hade bara 2,8-öl. Här är det helt-enkelt fråga om dn obolfärdiges förhinder. När man ingenting vill göra tar man fram sådana här argument.

Restriktionslänkande, säger herr Bengtsson i Landskrona. Visst skall vi ha restriktioner. Vi har fortfarande åtskilliga restriktioner. Vin och sprit får säljas bara på Systembolaget, en hård restriktion som en del vill ta bort men som finns kvar. Vi har restriktioner i fråga om tidpunkter när alkoholhaltiga drycker får försäljas. Vi har restriktioner för restaurangnäringen, i fråga om besiktning av lokaler etc. Vi har restriktioner som säger alt mellanölet inte får hålla högre alkoholhall än 3,6 96. Det finns en hel rad av restriktioner som herr Bengtsson i Landskrona har medverkat till. Om han tror att han har frigjort sig från restriktioner så gör han ett slort misslag.

Vi har som sagt åtskilliga restriktioner, och man kan icke driva en alkoholpolitik som är effektiv bara med vackra ord, utan här måste också restriktioner lill. Och här är det bara fråga om en förändring från 3,6 till 3,0 eller 2,8 96. Det föreslås ingen Törändring i princip, utan den restriktionen finns tidigare också.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s) kort genmäle:
Herr lalman! Jag är väl medveten om alt det finns restriktioner på
många områden, men jag trodde ändå att vi nu hade kommit så långt
att vi inte längre ropar efter restriktioner i tid ochotid. En del organiserade
nykterister hänger sig åt samma restriklionsiänkande som rådde på mot- 93

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

bokens lid. Jag anser inte att vi löser några problem på den vägen, och det trodde jag ändå att vi skulle kunna vara överens om.

Vi skall angripa de här problemen så att säga från roten, och vad som behövs är upplysning, upplysning och åter upplysning. Vi löser inte dessa frågor från den ena dagen till den andra, men jag är övertygad om att med ett målmedvetet arbete skall vi på sikt komma till rätta med dem. Med restriktioner löser vi dem inte.

Hen RANESKOG (c):

Herr talman! Till det som på ett så utomordentligt sätt har anförts i eftermiddag och tidigare i dag vill jag foga några reflexioner. Jag kan begränsa mig till hälften av det antal minuter som jag anmält mig för.

Trots den oskuldens slöja som bryggare och bryggerivänner söker dra över alkoholens skadeverkningar väller vågor av oro och förtvivlan in över svenska folket i dag. Föräldrar vädjar om hjälp. Skolledare och sam-hällsansvariga viidjar om hjälp. Traflkriskerna ökar och trycket på sjukvården belastar hårt. Sedan motbokens avskaffande och mellanölets införande har alkoholkonsumtionen ökat starkt och håller på att utveckla en alltmer utbredd alkoholism.

Då vi i dag söker orsakerna till det ökade bruket av alkohol försöker man från visst håll bevisa att orsaken är social. Vid justitieutskottets studieresa i Polen för en tid sedan - det gällde fylleribrqttets avkrimi-nalisering - fick vi klart för oss att det fanns ett alkoholproblem som djupt oroade den statliga ledningen. Fackföreningarna hade fått lill uppgift att arbeta för en sanering på varje arbetsplats. Detta visar att ett socialiseral samhälle är lika starkt hotat av alkoholismen som vårt eget. Inom parentes kan man här undra när vi flr se LO ta sådana krafttag mot alkoholen på arbetsplatserna som Polen kunde uppvisa.

Lättillgängligheten av mellanöl under de elva år som vi haft della öl och en oavlåtlig glorifiering av bruket lorde vara en starkt bidragande orsak lill ungdomsfylleriet med alla dess negativa konsekvenser.

Ulan att i dag belasta kammaren med avskräckande argument vill jag med anledning av den faktiska situationen med hotet mot främst vår ungdom vädja till alla riksdagskamrater att ta hänsyn till de svaga - observera! de svaga - och besinna att av alla som börjar dricka blir upp till 10 96 alkoholister. Låt oss hjälpas åt att rädda våra barn och ungdomar.

Mellanölet spelar tydligen en stor roll i trafiken, av alla tomburkar utefter vägarna att döma. Hjälp oss att sanera trafiken och att skapa större säkerhet på våra vägar!

Särskilt i mellanölets spår utvecklar sig en brottslighet som är direkt skapad genom den kontinueriiga konsumtionen. Då unga människor saknar pengar tycks de lätt halka in på brottets bana. Affärer, kiosker och varulager hemsöks flitigt, och rapporterna säger i regel att stölden gäller i första hand mellanöl.

En ytleriigare orsak till min vädjan är de resultat som vetenskapen

kommit fram till. Av de skador som uppstår i en människokropp genom Nr 138 alkoholbruk är det uppenbart att den som dricker utsätter sig för per- Onsdagen den sonliga risker. I arbetsmiljöer, fritidsmiljöer och i samhället som helhet 26 mai 1976

kräver vi i dag skärpt lagstiftning mol allt som är ett hot mot individen. _

Men i fråga om mellanölet och alkoholen gör sig en helt oförsvarlig Alkoholpolitiken slapphet gällande. Vad vetenskapen säger om gifternas verkningar borde vi mäkta föra in i helheten av faktorer som hotar individen.

I stället för att angripa roten till det onda handlar vi i samhället i dag med kringgående rörelser. 1 t. ex. 70 % av trafikolyckorna ingår alkoholförtäring som ett moment. I stället för att klart säga ifrån alt al-koholpåverkade inte hör hemma bakom ratten föreskriver man fartbegränsningar och sätter upp tjogtals irafiklavlor som bilister knappast hinner uppfatta.

Är det så allvarligt och individhotande om vi i dag tar bort en enda ölkategori från sortimentet, att man behöver lala om all riksdagen i dag söker införa förmynderskap för svenska folket? Del är ofattbart att man kan tala om förbudstänkande i samband med detta lilla ingrepp som berör en enda liten detalj och en sänkning av alkoholprocenten med några tiondelar i en enda vara i det rika sortimentet.

För min del ber jag särskilt att fl framföra kraven från ickenykterister om begränsning av mellanölsförsäljningen och en massvädjan från föräldrar som är oroliga för sina barns framtid. Låt oss hjälpas åt med en mycket blygsam åtgärd för att få en tryggare framtid.

Därutöver vill jag instämma i vad herr Andersson i Knäred redan • har anfört samt yrka bifall till reservationen 2.

Hen KOMSTEDT (m):

Herr talman! Den alkoholpolitiska debatten förs på ett konstlat sätt i Sveriges riksdag. Vad är det som vi egentligen vill uppnå med ett borttagande av mellanölet? Ja, självfallet borde det vara ätt komma åt barn-och ungdomsfylleriet. Men den diskussionen har inte förts av utskottet och inle heller av dem som har deltagit i dagens debatt. Här har diskuterats bryggerinäringens profit. Här har diskuterats att vissa s. k. expertgrupper inte kunnat smaka vilken ölsort del gäller. Här har diskuterats reklamens glorifiering av ölkonsumtionen. Alla de negativa faktorer som talare efter talare här har upprepat kan jag inte tolka på annat sätt än att man skall försöka komma ifrån det grundläggande problemet. Man löser nämligen inte det totala alkoholproblemet vare sig genom att rösta med utskottsmajoriteten eller genom alt följa reservationen 2.

Det är helt enkelt ell hycklande när mellanölets motståndare hävdar att man löser problemen med alkoholen genom att man diskuterar och voterar om huruvida alkoholhalten skall vara 2,8 eller 3,0 viktprocent. En sådan diskussion är förlöjligande för Sveriges riksdag,

Jag vill fråga: Alla ni som tror att man löser ungdomens alkoholproblem
genom en liten sänkning av alkoholhalten i öl, varför föreslår ni inte
att detta beslut skall verkställas omgående? Men varken ulskoilsma- 95

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpoliliken

joritelen eller reservanterna i reservationen 2 vill ta bort mellanölet förrän den 1 juli 1977. Skall ni nonchalera de ungdomar som i så fall kommer in i problem under det dryga år som kvarstår lill ikraftträdandet?

Del är nästan så, att man vill dra paralleller med den engelske slavhandlare som fick drottningens orden därför att han var förkämpe för avskaffande! av slavhandeln. Men del fanns en brasklapp - han skulle inte göra del förrän efter 30 år, för han hade själv investerat i skepp hell nyligen och ville ha normal avskrivning försl. Det är inte ulan att länkarna går ål det hållet, herr talman, när man ser att det iir av ekonomiska skäl som man inte vill ta bort det som man upplever som ett så stort problem för ungdomen förrän den 1 juli 1977.

Jag tillhör dem som kommer alt stödja reservationen 3 därför all den verkligen ger möjligheter att inom en snar framlid, t. o. m. före den 1 juli 1977, komma lill rälla med hela alkoholproblemet. Det underlag som vi skapar på detta sätt kan komma redan vid årsskiftet, och det är kanske så starkt i sin argumentering all vi måste införa ett förbud mol alll öl över det nuvarande lättölets viktprocent. Jag kommer all rösta för ett sådant allernativ, om ett material visar alt vi på det sättet skulle lösa det lolala alkoholproblemet i vårt land. Jag är beredd att ta de konsekvenserna. Men jag är inte beredd att i dag vara med på hycklandet om en skillnad på 0,2 viktprocent som vi strax skall votera om.,

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen 3.

Fru ÅSBRINK (s):

Herr talman! Hur arbetar egentligen våra utredningar? Den frågan aktualiseras onekligen av APU. Efter ett remissbehandlal resultat av ett nära tioårigt arbete utlovas riksdagen en proposition, men efter en kort tid alertas detta löfte och en arbetsgrupp utses, en beredningsgrupp för en ny bearbetning, en modernisering av frågeställningarna. Herr talman! Del är inte fritt från att den reflexionen ligger nära till hands alt det kan gå oroväckande lätt att skapa ett ovärdigt parlamentariskt håll-i-gång, ett politiskt palernosterverk. APU borde i det fallet få tjäna som en allvariig tankeställare för utredare och uppdragsgivare.

När nu frågan om mellanölet har tagits upp visar det vilken otålighet över dröjsmålet som flnns liksom vilken oro del råder ute i landet rörande i all synnerhet de yngsta unga. Debatten i denna fråga kan visa upp skrämmande exempel på en rad tillrättalagda och förvrängda statistiska uppgifter till mellanölets förmån. Ekonomiska intressen spelar kallt med våra nya generationer. Det är en kuslig upplevelse att se hur en opinion till förmån för mellanölet eller i varje fall för det s. k. folkölet - denna för så stora grupper i vårt land förolämpande benämning - kan skapas med metoder som är psykologiskt skickliga, ekonomiskt starka och infernaliskt slagkraftiga. Herr förste vice talmannen Bengtson har visat på bryggerinäringens tidskrift Fakta - del är ett slående exempel.

Man talar om att sociala missförhållanden är orsaken och att det är

fel att blanda in mellanölet i debatten. Detla låter för all del så kolossalt fint, herr lalman; så talar ju de stora perspektivens människor, till skillnad från små gneliga nykterheisvänner, de där som man så gärna överlägset kallar fantaster. Men, herr talman, de som lever i nära kontakt med samhällsproblemen har lärt sig att det här är fråga om ett både-och. Bristande begreppsklarhet har rört till debatten på den här punklen. Jag skulle vilja se den som vågar påstå att samhället av i dag inle av alla krafter arbetar på att komma lill rätta med de sociala missförhållandena. Vem kan egentligen våga påstå att det sociala förbättringsarbetet skulle avstanna om man avskaffade mellanölet? Det finns - vågar jag påstå, herr lalman - ingen som inbillar sig att mellanölets avskaffande hjälper mot splittrade hem, ekonomisk och andlig misär, eller mot stressen i vår tid. Men, herr talman, många, många i vårt land har den absoluta övertygelsen och erfarenheten all mellanölet bidrar till all skärpa konflikter i akuta situationer och att det vidare bidrar till att ungdomar i alll tidigare åldrar leds in i alkoholvanor.

Herr talman! Jag vill se den människa som siiger upp och med ärlig övertygelse och gott samvete rakt fram vågar betyga att mellanölet är till nytta, att det är en positiv och god faktor i vår tillvaro. Jag vågar påstå att det inte finns någon människa som kan göra det.

Då måste man fråga: Varför avskaffar vi inte mellanölet - som en preventiv åtgärd, ett allvarligt försök all ändra nu rådande missförhållanden?

Lyssna till dem som i sitt dagliga arbete får se verkligheten i ögonen - socialarbetare, vårdpersonal, lärare, polis och ordningsvakter, som får la törnarna vid nöjestillsiällningar, upplopp och vansinneskörningar, och till taxiförare ute i landet som kan berätta hur det är att köra ungdom som före festen hämtar sina gömda kassar med mellanöl.

Lyssna på dem som verkligen känner till situationen bland ungdomen, skolsköterskorna. De har inte några som helst andra bevekelsegrunder för sill ställningstagande än ungdomens bästa. Därför kan de betraktas som vittnesgilla.

När rikets skolsköterskor på årskonferens antar en resolution där mellanölet fördöms och utpekas som orsaken till många ungdomars olycka kan konferensen inte ens få detta distribuerat genom TT. Pressens roll ler sig i en hel del fall egendomlig eflersom den inte tycks eftersträva alt ge allmänheten en allsidig information i denna fråga.

Herr talman! En bred väljaropinion vädjar i dag om stöd. En bred medborgaropinion vädjar om att riksdagen i dag avskaffar mellanölet. Enklast och rakast synes detta ske efter de riktlinjer som reservation nr 2 drar upp, och jag ber att få yrka bifall till denna reservation.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Den fråga vi nu diskuterar berör direkt och indirekt hela svenska folket. Mellanölet infördes efter beslut i riksdagen den 21 maj 1965 - ett

7 Riksdagens protokoll 1975/76:138

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpoliliken

beslut som man har anledning all beklaga. Även om det är frestande att återge vad som anfördes i riksdagsdebatten som föregick beslutet om rätt att tillverka och saluföra mellanöl avslår jag från del därför alt det bålar föga att uppehålla sig vid vad som varit. Här gäller det att la lärdom av det skedda.

Mellanölets införande i vårt land kan betecknas som en allvarlig felbedömning. Föga kunde beslutsfattarna den 21 maj 1965 ana de konsekvenser inle minst ur social synvinkel som mellanölet skulle komma att föra med sig.

Jag var en av de många riksdagsledamöterna som gick emot mellanölels införande. Jag varnade för det som kunde befaras inträffa om mellanölet introducerades på den svenska marknaden. Och jag flck rätt. Men jag känner ingen som helst glädje över della. Snarare beklagar jag att de som röstade för mellanölet har fått se det resultat av deras röstning som nu visar sig.

Här har från denna talarstol - både i dagens debatt och i tidigare nykterhelspolitiska debatter - mellanölets sociala skadeverkningar omvittnats. Jag har träffat åtskilliga föräldrar som är allvarligt oroade över det alltmer tilltagande missbruket av mellanöl, speciellt när det gäller barn och ungdom. Missbruket av mellanöl har med åren gåll ned i alll yngre åldrar, och det är väl nu inget sensationellt med berusade 13- och 14-åringar.

Jag är medveten, herr lalman, om att många faktorer ligger bakom det tilltagande missbruket av mellanöl. Men ulan tvivel är lättillgängligheten en mycket betydelsefull faktor. Utredningar har gjorts angående narkotika, ulvisande all lättillgängligheten av narkotika får den effekten att icke ens barn och ungdom som kommer från socialt mycket anpassade hem är hell skyddade. Påverkan från kamrater som använder narkotika blir många gånger för stor, och välanpassade ungdomar prövar på narkotika.

Eflersom det flnns utredningar angående narkotikans spridning ligger del nära till hands alt jämställa denna spridning med mellanölets alll större utbredning. Det ligger liksom i tiden bland ungdomen att dricka mellanöl. Man kan givetvis spekulera i alt ungdomen som i dag blivit beroende av mellanöl skulle kunna skaffa sig andra berusningsmedel därest mellanölet försvinner. Men på sikt kommer utan tvivel missbruket av alkoholhaltiga drycker bland mycket unga människor att minska därest mellanölels lättillgänglighet försvinner.

Det har framkommit belägg för ett samband mellan missbruket av mellanöl och brottsliga handlingar. Jag tror att jag under årens lopp genom mitt arbete som nämndeman har kunnat skaffa mig en viss personlig erfarenhet av att det finns ett klart samband mellan mellanölsmissbruk, speciellt bland ungdomar, och brottsliga handlingar av olika slag. Inte minst på trafikområdet finns det ett klart samband. Många ungdomar har fått körkorten indragna, dryga böter, t. o. m. fängelse, och grundorsaken har varit mellanöl. I varje fall har mellanölet varit den utlösande

faktorn.

Jag håller med de talare som tidigare har sagt att man inte löser alla problem om man tar bort mellanölet. Nej, så enkelt är del inte. Men jag tror mig kunna säga att man till viss del kommer till rätta med alkoholbruket, speciellt bland ungdomen och barnen, om man tar bort mellanölet.

Jag vill gärna deklarera att jag ganska ofta varit i kontakt med Länkmedlemmar. Ärade kammarledamöter! Är det någon som har erfarenheter av alkoholproblemen så är det väl Länkmedlemmarna, och de har varit rörande eniga om alt mellanölet skall bort. Många Länkmedlemmar har förbannat mellanölet. Vad Länkarna anser väger oerhört tungt för mitt ställningstagande.

Vidare har jag kommit i kontakt med socialarbetare som verkar ute på fältet och som känner till problemen. Det är inte alldeles säkert att vi i detla hus känner till problemen som helhet. Men de som arbetar bland ungdomen i egenskap av socialarbetare har skaffat sig erfarenheter, och dem skall man lyssna på. I varje fall de som jag träffat har uttalat en önskan om alt mellanölet skall bort.

Jag skall, herr talman, inte förlänga debatten ytterligare. Vad jag sammanfattningsvis vill ha framfört är att mellanölet måtte försvinna från den svenska marknaden. Det är min uppfattning, och jag tror alt jag har en stark folkopinion bakom mig som kräver detta.

Genom att mellanölet försvinner från livsmedelsbutikerna kommer missbruket av alkoholhaltiga drycker att minska, inte minst bland barn och ungdom. Därmed är inte sagt att problemet är löst i sin helhet. Men vi har i alla fall kommit en bil på vägen mot mera alkoholfria konsumtionsvanor - till glädje för oss alla, för en tryggad framtid för oss och kommande generationer.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Hen JÖNSSON i Ariöv (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet för att säga något om hur vi inom Handelsanställdas förbund ser på den fråga som nu diskuteras. Del har riktats angrepp mot de anställda i butikerna för att dessa inte skulle vilja känna ansvar för sina uppgifler när det gäller ölförsäljningen.

Låt mig då tala om att så sent som för knappt två veckor sedan diskuterades frågan på Handelsanställdas förbunds kongress. Av diskussionen där framgick tydligt att de handelsanställda solidariskt ställer upp och utför nödvändig kontroll om samhällel samtidigt ålägger arbetsgivarna att samråda med personalen i ölförsäljningsfrågor samt i övrigt vidtar alla nödvändiga åtgärder som kan vara lämpliga ur alkoholpolitiska och arbelsmiljömässiga synpunkter. Eller som en medlem sade vid kongressen: "Vi vill gärna hjälpa till men vi vill inie vara ölpoliser om samtidigt arbetsgivarna springer och gömmer sig på kontoret när det blir problem i butiken."

Dessa problem uppkommer framför allt när det är tillåtet med försäljning under sena kvällar och söndagar. Enligl förordningen måste till-

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

stånd sökas hos kommunen, och det finns tyvärr fortfarande kommuner som ger tillstånd till försäljning under sådana tider, trots att riksdagen för ell par år sedan hoppades på en ökad reslriktivitel. Här borde det ju vara ett rent generellt förbud, och om riksdagen beslutar att bifalla reservationerna 3eller4-vilket jag hoppas-bör ett sådant förslag komma nästa år. Problemet löser sig kanske för resten av sig självt, om vi nästa riksdag beslutar införa en ny skärpt affärstidslag, vilket jag också hoppas skall bli fallet.

Förbundskongressen uttalade sig även för alt ordningsstadgan beträffande rusdrycksförtäring på allmän plats borde skärpas. Samhället bör enligt förbundets uppfattning bättre hålla kontakt med de butiker som säljer öl, och polisen och sociala centralnämnden bör diskutera lämpliga åtgärder med arbetsgivare och personal, om problem i något avseende uppstår.

Vi hade räknat med alt förbundets synpunkter skulle bli beaktade i den proposition som skulle komma och som nu skatteutskottets majoritet inte vill invänta. Personalens problem löses inte genom ett mellanölsförbud. Samma problem kommer att kvarstå i samband med försäljning av både det öl som utskotlsmajoriteten förespråkar och det öl som anhängarna till reservationen 2 vill tillåta. Därför tror vi inte på ett förbud. Nackdelarna bör i stället i slor utsträckning kunna elimineras med sådana lämpliga åtgärder som förbundet föreslår.

I likhet med LO och övriga fackförbund hoppas vi inom Handelsanställdas förbund att riksdagen avvaktar regeringens förslag, och därför yrkar jag bifall till reservationerna 3 och 4.

Under della anförande överlog herr talmannen leilningen av kammarens förhandlingar.

100

Hen CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! Ell ofta återkommande ämne i samhällsdebatten är frågan om tryggheten, att ge en god materiell trygghet. Det gäller tryggheten för ålderdomen, för barnen genom familjepoliliken och irygghei mol ih-komslbortfall av olika slag. Vi har genom en rad beslul sökt all rasera de gamla utbildningshindren föratt bereda alla möjlighet till en utbildning som ökar individens trygghet inför framtiden. Motionernas mångfald i socialförsäkringsutskottet vittnar om hög ambition för alt bygga ut den trygghet som vi alla här i landet eftersträvar.

På ett område upplever vi dock alt trygghetsfrågorna inle har funnit sin lösning. Det gäller alkoholfrågan, där problemen och otryggheten för hem och familj, för den enskilda människan, bara har blivit större. Verkligheten - som jag skall återkomma till - visar en helt annan bild av alkoholbruket än det skimmer som man i många kretsar omger alkoholen med. Det har blivit fint med alkohol, med vindrickande, med att tömma en öl. För många har det blivit något av kultur med skålseden, en del av sättet att umgås.

Systembolaget har också gått ut med en kampanj för att lära folk "att dricka rätt" en reklam som döljs i många former. Och inför allt detla har samhället - politikerna på alla nivåer - mer eller mindre kapitulerat för alkoholfrågan, med alla de problem som följer bruket i spåren.

Nu är emellertid delta med alkoholbruket och alkoholmissbruket ingen lätt fråga att komma till rätta med. Men alt konstatera detta är en sak; att något måste göras kommer vi inte förbi.

Socialstyrelsens chef har betecknat alkoholfrågan som vårt största sociala problem i detla nu. De som vill bevara mellanölet har sagt att det är den sociala miljön som är orsaken till alt ungdomarna dricker. Sanningen är väl den att del är alkoholproblemet som åstadkommer de sociala problemen och bidrar till den sociala otryggheten.

Alkoholfrågan är också vårt största medicinska problem, både i fråga om bredd och djup på sjukdomspanoramat liksom i fråga om vårdbehovet. Alkoholfrågan är - jag citerar fortfarande socialstyrelsens chef - vårt största riskproblem för individen, för barn och familj och för samhället. Alkoholbruket i alla dess former är med andra ord vårl största hot mot tryggheten, mot den personliga friheten och mot vår kultur.

Nu är det som jag här sagt inte någonting nytt. Folkrörelsernas framväxt under 1800- och 1900-talen visar en stark medvetenhet om alkoholbrukets risker och förnedring för den enskilda människan. Nykterhetsrörelsen visar hur framsynta män och kvinnor genom sina egna insatser, genom en helnykter livsföring, blev ett föredöme, en vägledning och ett stöd för gemenskap med med vandrarna. Man tog ett personligt ansvar för att bryta med alkoholbruket.

Nog är väl ändå dagens debatt märklig. Det är samhällets fel, det är bristerna i den sociala miljön som är orsaken lill alkoholbruket, säger man. Det är inte i tiden att tala om ett personligt ansvar. Och ändock: det är ansvarslöst att skjuta undan det personliga ansvaret, det ansvar som vi var och en har att ta för våra gärningar och våra handlingar.

Alkoholförbrukningen i dag i vårt land - närmare 8 liter hundraprocentig alkohol per invånare över 15 år och år - är den högsta under hela 1900-lalet. 1974 hade vi den högsta siffran dittills. 1975 års siffra var ännu högre.

Verkningarna av detta har inle heller uteblivit. Undersökningar visar att mer än hälften av de intagna till psykiatrisk sjukvård har problem som har sin grund i alkoholbesvär, och var fjärde femte patient inom kroppssjukvården har alkoholbesvär i botten. Vi vet också att en tidig tillvänjning medför ökade risker för alkoholproblem och alkoholsjukdomar. Mellanölet har blivit inkörsporlen till alkoholvanor för många barn och ungdomar. Den som har ögon till att se med, som har ett social medvetande, konstaterar med sorg och förtvivlan hur unga människors liv raserats. En rad talare har på ett förnämligt sätl redovisat detta i debatten i dag. Jag kan bara instämma med dem.

Det har från en del håll sagts att ett borttagande av mellanölet inte löser alkoholproblemet, delta otryggheisproblem som ger ständigt ökade

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

101

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

bekymmer för alll fler människor. Jag är på det klara med detta. Men varje insats som kan minska tillgången lill och tillgängligheten av alkoholdrycker, mellanöl och annat, bör utnyttjas. Det är från den utgångspunkten som olyckan med införandet av mellanölet nu måsle rättas till.

Av dagens debatt har det framgått all alla är eniga om mellanölels skadeverkningar. För alla ungdomar som blivit skadade, kanske fått livsfarliga defekter, är de gångna tio åren när vi har haft mellanöl ödelagda år, förlorade år. Domen över tillskyndandet av detta förödande gift är stark på många håll. Sjukdom, olyckor och brollssialisiik lalar sill eget språk. Borttagandet av mellanölet -jag hoppas att det skall bli riksdagens beslut i dag - ger ökad trygghet, ökad frihet och ökad trivsel för många hem.

Utskottet är enigt på en punkt - därest riksdagen skulle fatta ett beslut att ta bort mellanölet skall detla ske fr. o. m. den 1 juli 1977. Jag beklagar att man skjutit ikraftträdandet så långt framöver. Jag skulle helsl ha sett att det skedde omedelbart och senast den 1 juli 1976. Mellanölet har, som del har hanterats i samhället, gett nog med skador.

Av solidaritet med ungdomarna och deras framtid och för att medverka till en ökad trygghet för individ, hem och samhälle ber jag att få yrka bifall till reservation 2.

102

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr lalman! 1 samband med att vi diskuterar frågan om mellanölet har vi också anledning att diskutera del särskilda anslaget för upplysning om alkohol- och narkotikaproblem. Riksdagen har tidigare anslagit medel för denna verksamhet. Man har fastslagit tre målsättningar för verksamheten. Den första har varit att sälla in alkohol- och narkoiikafrågan i sitt sociala sammanhang. Den andra har varit att vidga medvetenheten om alt människornas sociala svårigheler måsle möias med öppenhet och vilja lill solidariska insatser. Den tredje har varit all medverka lill en sådan förändring i synen på de alkohol- och narkotikaskadade att deras delaktighet i den samhälleliga gemenskapen tryggas.

Riksdagen har beslutat att medlen för denna informationsverksamhet skall disponeras av organisationerna. Del aren riktig utgångspunkt. Därigenom har man kunnat åstadkomma bredd i informationsverksamheten. En stor del av organisationslivet - 36 av de större organisationerna här i landet, för att vara mera exakt - deltar i dag i denna informationsverksamhet. Just det öppna erkännandet av att olika uppfattningar -sociala, kulturella och politiska - kan ge olika sätt all nalkas problemen innebär också alt man kan utnyttja organisationernas fulla inlbrmaiions-kapacilel på della område.

Den andra vinslen med detla har varit att flera grupper och organisationer som tidigare inte har sysslat med dessa frågor har kommit all göra det. Del innebär all organisationer som inle har varit engagerade i AN-frågor just genom möjligheterna all bedriva denna upplysnings-

verksamhet har kommit att engagera sig i den.

De erfarenheter som vi har är alt del finns anledning all även fortsättningsvis prioritera organisationernas egna insatser på detta område. Del har visal sig att organisationerna mycket väl kan la på sig ansvaret för informationen. Man har inom organisationerna arbetat fram alternativa informationsvägar som bygger på en kommunikation, en dialog, i stället för en ensidig informationsspridning. Det har också visal sig all del inom organisationerna finns möjligheter all skapa problemmedvetande i stället för traditionell faklaspridning.

Med dessa utgångspunkter är det allt skäl, menar motionärerna liksom reservanterna i reservaiionen 1, att även fortsättningsvis satsa på organisationerna, speciellt som det inte finns något alternativ som kan vara mer effektivt vad gäller informationsverksamheten. Vi kan inie låta människorna få möjlighet att delta i och utforma informationen på ett sätl som innebär att de själva blir ell led i en kommunikationsprocess. Vi vet att del inle är en uppgift för statliga myndigheter att engagera sig för att påverka och förändra samhällel ulan all det är en uppgift för organisationerna. Och vi vet också att organisationernas aktiviteter har resulterat i konkreta solidaritetshandlingar gentemot kontaktgrupper. Man har bedrivit en uppsökande verksamhet, man har haft en integrerad verksamhei och nått kontakt med breda grupper.

Därför är del förvånande när ulskollets majoritet i belänkandet skriver beträffande ungdomsorganisationerna: "Del har visserligen tidigare från ungdomsorganisationernas sida framhållits att de skulle ha bredare kontaktytor än de renodlade nykterhetsorganisationerna. Ulan att här ta ställning i den frågan kan del emellertid på goda grunder befaras alt del framför alll i de större städerna nästan hell saknas kontakter mellan den föreningsorganiserade ungdomen och den ungdom som är på väg alt hemfalla eller redan hemfallit ål alkoholmissbruk."

Den skrivningen är på gränsen lill en förolämpning mot organisationerna och del aktiva arbele som de bedriver. Verkligheten är den att även om organisationerna nalurligtvis har många problem också i storstäderna har de genom sin uppsökande verksamhet nått en rad nya grupper, just dem som utskollels majoritet lalar om. Därför menar jag all beskrivningen är felaklig och gränsar lill en förolämpning mol organisationerna.

Några exempel. I Slockholm har de s. k. R-förbunden, speciellt Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare, just med medel från statens ungdomsråd bedrivit en mycket omfattande informations- och kontaktverksamhet som riktar sig direkt till missbrukande ungdomar i centrum i Stockholm. En rad andra lokala organisationer arbetar dessutom med besök på ungdomsgårdarna just i syfte att nå kontakt med den förenings-lösa ungdomen. 1 ett par av Stockholms förorter, Fittja och Rinkeby, arbetar exempelvis nyklerhetsorganisationen Verdandi med flera mycket omfattande projekt, som f ö. har redovisats i en särskild pocketbok. 1 Göteborg bedriver Ungdomens röda kors en mycket aktiv verksamhet

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

103

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

på detta område. Idrottsrörelsen har i sin lokala ledarutbildning inbyggd en diskussion om idrottens sociala ansvar och om hur man skall kunna förhindra att ungdom med problem stöts ut ur gemenskapen. Denna utbildning når alltså samtliga idrottsledare.

Jag skulle kunna fortsätta denna uppräkning som visar alt organisationerna även fortsättningsvis bör få del fulla ansvaret för den här informationsverksamheten. Jag tror inte, lill skillnad från utskotlsmajoriteten, att socialstyrelsen skulle kunna klara denna uppgift bättre än organisationerna. Därför bör-även fortsättningsvis hela anslaget, 4 milj. kr., gå lill statens ungdomsråd för fördelning till organisationerna. Del kan vara bra att man, såsom reservanterna skriver, skall ha ett samråd med socialstyrelsen. Men fördelningsansvaret bör läggas hell på statens ungdomsråd.

Här med detta yrkar jag bifall lill reservaiionen 1.

104

Hen NYHAGE (m):

Herr talman! I molion nr 2211 har vi motionärer - tolv ledamöier från moderata samlingspartiet - i avvaktan på de övergripande och allsidiga alkoholpolitiska åtgärder som aviserats uttalat oss för en snabb delreform i avsikt att söka hejda och begränsa det ökade alkoholmissbruket i de allt yngre årgångarna. Vi har sett en kraflig begränsning av möjligheterna för de unga att inhandla mellanöl som en dylik åtgärd och därför krävt att försäljningen därav fr. o. m. den 1 januari 1977 endast skall få ske genom Systembolaget. Därigenom skulle mellanölet bli avsevärt mer svårtillgängligt för de yngre och helt andra möjligheter skapas att kontrollera missbruket. En delreform av det härslaget skulle ge besked om omfattningen av den roll som lättillgängligheten av mellanölet nu spelar, samtidigt som det aviserade alkoholpoliliska reformarbetet ej föregrips av ett totalförbud för mellanölet, vilket av många människor upplevs som ett mycket långtgående ingrepp.

Ingen i utskottet har tagit fasta på detta förslag lill delreform. Ingen har varit beredd att medverka lill utvärdering av ett system med en klart restriktiv försäljning av mellanölet. Inle heller har någon velat vara med om att sätta in en åtgärd av helt annan karaktär än de åtgärder som redan prövats i större eller mindre omfattning. Dessa är säkert av stort värde, men de har dock inte lett till önskat resultat.

I utskottets skrivning anförs att prakiiska skäl skulle lägga hinder i vägen för en försäljning av mellanölet genom Systembolaget. Det argumentet måsle direkt avvisas. Det vore ju högst anmärkningsvärt om inte dagens lekniska resurser skulle ge möjlighet att finna en tillfredsställande lösning på just det här problemet. Utskottet vill dessutom ersätta det nuvarande mellanölet med ett annat, om än med mindre alkoholhalt. Personligen kan jag inte inse det meningsfulla i en sådan åtgärd.

I reservaiionen 2 krävs ett totalt slopande av mellanölet fr. o. m. den 1 juli 1977. Mot bakgrund av vad jag här anfört kan jag alltså inte stödja denna reservation när det gäller totalförbudet. Inle heller tillgodoser re-

servalionen - i motsats till vad som anförs i den - motionskravei om en snabb delreform. I synnerhet ler sig tidsförskjutningen till den 1 juli 1977 som oacceptabel för den som önskar snabba åigärder.

Inle heller reservationerna 3 och 4 tillgodoser motionskravei när del gäller nya konkreta insalser bland de yngre. Dock vill jag betona att reservationen 3 i motsats till övriga reservationer innehåller ell klarl positivt åigärdsprogram.

Eflersom varken utskottets eller reservanternas förslag tillgodoser vad vi varit ute efter i moiionen 2211 borde jag ha yrkat bifall till denna vad beträffar förslaget om en delreform från den 1 januari 1977. Med hänsyn till föreliggande omständigheter och med hänsyn till utskottets ställningstagande avstår jag emellertid från att ställa någol yrkande.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

I detta anförande instämde herr Nisser (m).

Hen HÖRBERG (fp):

Herr talman! Tolv av skatleutskollels femton ledamöter står bakom kravet på all mellanölet skall bort. I debatten har gjorts gällande all vi tolv skulle vara en grupp nykterister med en mer eller mindre fanatisk och låst inställning i alkoholfrågan.

Mill intryck är, att mina elva kolleger i skatteutskottet är myckel re-sonabla människor med stort samhällsansvar. För egen del vill jag deklarera att jag inte är nykterist och heller inte medlem i riksdagens nykterhetsgrupp.

Men jag ställer tveklöst upp bakom kravet all mellanölet måsle bort ur den allmänna handeln. En dryck som innehåller gift -ett vanebildande gift som alkohol - får inie vara så lättillgänglig, framför allt inle för unga människor, som läll grundlägger framlida alkoholvanor via mellanöl. Vi äldre icke-nyklerisier, som iror oss kunna behärska vår alkoholkonsumlion, måsle la på oss den obekvämlighet som det innebär, att mellanöl inte säljs i den allmänna handeln. Det är inget ston krav all slälla på oss.

Jag vill därför vädja lill de ärade öldrickande kammarkollegerna all - i solidaritet med de unga - med sina röster stödja del krav på mellanölets avskaffande som tolv av era femton kolleger i skatteutskottet ställt sig bakom.

Överläggningen var hiirmed slutad.

Mom. 1.1

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Wärnberg m, 11,. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Nässjö begärt votering upplästes och godkiindcs loljande voleringsproposilion:

105

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Den som vill att kammaren bifaller skaileuiskoitcis hemstiillan i betänkandet nr 64 mom, 1,1 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av herr Wärnberg m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resuliaicl, varför voiering med omrösiningsapparai verksiälldes. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 165

Avstår - 2

Mom. 1.2, 1.3, 1.4 och 1.5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 2

Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

Propositioner ställs försl beträffande principbeslut om högsta alkoholhalt i öl och därefler belräflände försäljning av mellanöl i systembutiker. Slutligen företas övriga i della moment behandlade frågor till avgörande i ett sammanhang.

Principbeslut om högsta alkoholhall, I öl i allmänna handeln Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan. 2:o) reservationen nr 2 av herr Andersson i Knäred m. 11. i motsvarande del saml 3:o) reservationerna nr 3 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro saml nr 4 av herr Krislenson i motsvarande delar, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Andersson i Knäred begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening fir sig. Sedan herr Kristenson begän votering beträffande kontrapropositionen, upp-liistes och godkändes loljande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoieringcn angående skalleutskoiicts hemställan i betänkandet nr 64 mom, 2 såvitt avser principbeslut om högsta alkoholhalt i ö\ i allmänna handeln antar reservationen nr 2 av herr Andersson i Kniircd m, fl, i motsvarande del röstar ja.

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till konlraproposilion i nämnda votering antagit reservationerna nr 3 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro sann nr 4 av herr Kristenson i motsvarande delar.

106

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda an-

gående resultatet, varför voiering med omrösiningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159

Nej - 148

Avstår - 23

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

1 enlighet härmed blev följande voleringsproposilion i huvudvoteringen uppläsl och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller skalteulskoltels hemställan i betänkandet nr 64 mom, 2 såvitt avser principbeslut om högsta alkoholhalt i öl i allmänna handeln röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Andersson i Knäred m, fl, i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför voiering med omrösiningsapparat verkstiilldes. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 72

Nej - 163

Avslår - 95

Försäljning av mellanöl i systembutiker

Proposilioner gavs på bifall lill dels uiskoueis hemsiällan, dels motionen nr 2214 av herr Israelsson m. fl, i motsvarande del. och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begän voiering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill alt kammaren bifaller skaucuiskolleis hemsiällan i betänkandet nr 64 mom. 2 såvitt avser försäljning av mellanöl i systembutiker röstar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 2214 i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammaicns ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 292 Nej - 14

Avslår

Mom. 2 i övrigt

Kammaren biföll reservationen nr 2 av herr Anilcrsson i Kniircil ni, fl, i motsvarande del.

107

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Alkoholpolitiken

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemsiällan. dels uiskoueis hemsiällan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill moiionen nr 2214 av herr Israelsson m, fl, i motsvarande del. och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt votering upplästes och godkiindcs följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller skaucuiskolleis hemställan i betänkandet nr 64 mom. 3 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil utskollels hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall lill motionen nr 2214 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 301

Nej - 18

Avslår - 11

Mom. 4

Utskollels hemstiillan bifölls.

Mom. 5

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Krislenson. och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Krislenson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller skaueuiskotieis hemsiällan i betänkandet nr 64 mom. 5 rösiar ja. den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 5 av herr Kristenson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösial förja-proposilioncn. Då herr Krislenson begärde riisi-räkning verksiälldes voiering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav loljande resultat:

Ja - 180 Ncj - 133

Avstår

108

Mom. 6

Uiskoueis hemställan bifölls.

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 2214 av herr Israelsson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Organisation av det nya konsumentverket

Den som vill all kammaren bifaller skaueuiskotieis hemställan i betänkandet nr 64 mom. 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskollels hemsiällan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 2214 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilioncn. Då herr Israclsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 303

Ncj - 17

Avstår - 8

§ 10 Organisation av det nya konsumentverket

Föredrogs näringsutskoiiets betänkande 1975/76:63 med anledning av propositionen 1975/76:159 med förslag lill organisaiion av och anslag för del nya konsumentverket jämte motioner.

I proposilionen 1975/76:159 (handelsdepartementet) framlades förslag till organisation av och anslag för del nya konsumentverket. I propositionen hemställdes i första hand (s. 28) att riksdagen skulle

1. besluta att det nya konsumentverket skulle inriillas den I juli 1976 enligt de riktlinjer som föredraganden förordat,

2. besluta att de nuvarande myndigheterna konsumentombudsmannen och konsumentverket skulle upphöra vid utgången av juni 1976,

3. bemyndiga regeringen att vid konsumenlverkei fr. o. m. den 1 juli 1976 inrätta en ordinarie tjänst för verkschefen med beteckningen p,

4. bemyndiga regeringen alt vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövdes för förslagens genomförande.

Vidare föreslogs att riksdagen

lill Konsumenlverkei; Förvallningskostnader för budgciårci 1976/77 under tionde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 27 000 000 kr.,

till Konsumentverket: Forskning m. m. för budgetåret 1976/77 under tionde huvudtiteln anvisade eu reservationsanslag av 1 900 000 kr. och

109

Nr 138 till Konsumentverket: Allmiinna reklamationsniimnden för budgetåret

Onsdaeen den \916/11 under tionde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 3 113 000

kr.

26 maj 1976

Organisation av det 1 detta sammanhang hade behandlats

nya konsumentver- dels de med anledning av propositionen viickta motionerna
ket 1975/76:2321 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen

beslutade

1. alt befattningarna som chef för konsumentverket och konsumentombudsman lades på olika personer,

2. att fem ledamöter i del nya konsumentverkets styrelse lillsaiios parlamentariskt,

1975/76:2351 av fru Lewén-Eliasson (s).

1975/76:2369 av herr Danell m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen skulle

1. ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om det enskilda
näringslivets representation i konsumentverkets styrelse,

2. ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om allmänna
reklamationsnämndens framtida ställning,

1975/76:2370 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen skulle hos regeringen begära utredning av de ytterligare resurser som konsumentverket behövde när det gällde såväl forskning som upplysning för all kunna fylla sin uppgifl all på ell lillfredsslällande sätl hävda konsumenternas intressen,

dels de under allmänna molionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta moiionerna

1975/76:637 av herrar Bengtsson i Göteborg (c) och Pettersson i Örebro (c),

1975/76:1745 av hen AIsén m. fl. (s),

1975/76:1755 av fru Frasnkel (fp), vari hemställts alt riksdagen ullalade alt konsumenterna utöver en trygghet att produkter fungerade för avsett ändamål behövde tillgång till varudeklarationer som gav objektiv vägledning vid konsumentens val mellan olika inköpsalternativ, saml

1975/76:1787 av herrar Jonasson (c) och Rämgård (c).

Utskottet hemställde

I. beträffande förening av funktionerna som chef för konsumentverket

och som konsumentombudsman au riksdagen med bifall till proposi-

110 lionen 1975/76:159 punklen 6.1 i ifrågavarande del och med avslag på

moiionen 1975/76:2321 yrkandet 1 godkände vad i propositionen anförts,

2. beträffande parlamentariskt inslag i konsumentverkets styrelse alt riksdagen med bifall lill proposilionen 1975/76:159 punkicn 6.1 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1975/76:2321 yrkandel 2 godkände vad i propositionen anförts,

3. beträffande det enskilda näringslivets representation i konsumentverkets styrelse att riksdagen med anledning av pro|iositioncn 1975/76:159 punkten 6.1 i ifrågavarande del och moiionen 1975/76:2369 yrkandet I som sin mening gav regeringen till kiiiina vad utskottet anfört,

4. betriiffande organisationsfrågor i övrigt att riksdagen med bifall lill propositionen 1975/76:159 punkten 6.1 i övrigt och punkterna 6.2-4 skulle

a. besluta att det nya konsumentverket skulle inrättas enligt de rikt
linjer som chefen för handelsdepartementet förordat i den mån dessa
inte hade behandlats i uiskoueis hemstiillan under 1-3.

b. besluta att de nuvarande myndigheterna konsumentombudsman
nen och konsumentverket skulle upphöra vid utgången av juni 1976.

c. bemyndiga regeringen att viti konsumentverket fr. o, m, den 1 juli
1976 inriiua en ordinarie tjänsi för verkschefen med beteckningen p.

d. bcmyntliga regeringen alt vidta de övcrgångsanortlningar och åt
gärder i övrigt som behövdes för förslagens genomförande,

5. betriiffande förcskriflcr om tystnadsplikt vitI konsumcnivcikci att riksdagen skulle anla av utskottet framlagt förslag till lag om bemyndigande att meddela föreskrifter om tystnadsplikt vid konsumentverket.

6. beträffande allmiinna rcklamaiionsnämndens siiillning au riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2369 yrkantlei 2.

7. belräffande uiialande om varudeklarationssystemel att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1755.

8. beträffande utvidgad konsumeniuibildning och konsumentupplysning att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1745.

9. betriiffande, uiredning om konsumentverkets resursbehov all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2370,

10. beiriiffandc förslag om uiformningcn av disiribulionssysicmcl au
riksdagen skulle avslå

a. moiionen 1975/76:637.

b. moiionen 1975/76:1787.

c. moiionen 1975/76:2351.

11. belräffande anslag lill konsumenlverkei au riksdagen med bifall
lill proposilionen 1975/76:159 punklerna 7.1-3 för budgelårel 1976/77
under lionde huvudliieln anvisade

a. lill Konsumentverket: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag av
27 000 000 kr..

b. lill Konsumentverket: Forskning m. m. cii rcscrvalionsanslag av
I 900 000 kr.,

c. till Konsumentverket: Allmänna reklamationsniimnden cti förslags
anslag av 3 113 000 kr.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Organisation av det nya konsumentverket

111

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Organisation av del nya konsumentverket

Reservationer hade avgivits

1. beträffande förening av funktionerna som chef för konsumentverket och som konsumentombudsman av herrar Böriesson i Glömminge, Gustafsson i Byske och Petersson i Ronneby saml fru Oskarsson (samtliga c) som ansett att ulskollet under I bort hemställa

all riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:159 punkten 6.1 i ifrågavarande del och med bifall lill moiionen 1975/76:2321 yrkandel I som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

2. beträffande parlamentariskt inslag i konsumentverkets styrelse av
herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c). Gustafsson i Byske (c).
Petersson i Ronneby (c) och Siegbahn (m) samt fru Oskarsson (c) som
ansett all ulskollet under 2 bort hemstiilla

all riksdagen med anledning av proposilionen 1975/76:159 punklen 6.1 i ifrågavarande del och moiionen 1975/76:2321 yrkandel 2 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

3. belriiftändc uttalande om varudcklaralionssystcmel av herrar Bör
jesson i Glömminge (c). Gusiafsson i Byske (c). Petersson i Ronneby
(c) och Nyquist (fp) samt fru Oskarsson (c) som ansett att utskollel under
7 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:1755 som sin mening gav regeringen lill kiinna vad reservanterna anfört.

4. beträffande uiredning om konsumentverkets resursbehov av herr
Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskollel under 9 bort hemställa

au riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2370 som sin mening gav regeringen till kiinna vad rcservanien anfört.

Till beiiinkandei hade fogals ett särskilt yttrande av herrar Regnéll (ni) och Siegbahn (m).

Fru OSKARSSON (c):

Herr talman! Näringsutskotteis betänkande nr 63 behandlar förslaget till organisation av det nya konsumentverket. Riksdagen beslöt hösten 1975 om en omorganisation av konsumentverket. Detta skedde i samband med beslutet om en ny marknadsföringslag.

Omorganisationen innebar att konsumentombudsmannen och konsumentverket skulle sammanföras till en myndighet. Det förslag till organisation som regeringen nu har lagt innehåller mål och programindelning för verket.

Från centerns sida har vi ingen erinran mol att man sammanför konsumentverket och KO-funktionen till en enhet. På så sätt kan säkert en hel del dubbelarbete undanröjas. Vi ansluter oss också till den organisationsplan som redovisas i propositionen. Jag har därför ingen anledning att ta upp tid med att kommentera denna i stort.

Däremot har vi i reservationer lagit upp ett par frågeställningar i anslutning till förslagel, och jag skall be att få kommentera dem något.

Redan när beslutet om en ny marknadsföringslag logs under hösten 1975 hade vi kritiska synpunkter på förslaget om att KO samtidigt skulle vara chef för konsumentverket. Detta följs upp i reservationen 1 i del betänkande vi nu behandlar. Del förhållandet att en och samma person ytterst svarar för både direktivgivningen inom konsumentverket och för åklagarfunktionen inför marknadsdomstolen kan innebära risk för ett minskat förtroende bland allmänheten för KO:s dömande funktion och fristående ställning. Visserligen har man i förslaget skapat ett speciellt KO-sekretariat, men det skulle enligt vår mening vara betydligt bättre om dessa befattningar lades på olika personer. Vi anser att man bör ompröva det tidigare ställningstagandet i denna fråga.

Reservationen 2 handlar om sammansättningen av konsumentverkets styrelse. Även denna reservation är en uppföljning av tidigare ställningstagande. Konsumentfrågorna har kommit mer och mer i blickpunkten under de senaste åren. Vi är ju alla konsumenter och har behov av en viss konsumtion av varor och tjänster under hela vår levnad. Genom att vi alla är konsumenter, oavsett vilket yrke vi har, oavsett om man är man eller kvinna eller om man är både konsument och producent, så har vi också ett intresse av konsumentfrågor. Del är då också viktigt att den styrelse som ytterst är ansvarig för arbetet på det konsument-politiska området är så allsidigt sammansatt som möjligt. 1 styrelsen skall ingå representanter för konsumenter och löntagare, för den kommunala sektorn, någon med erfarenhet från näringslivet och från disbributionen, liksom chefen för livsmedelsverket. Del borde vara naturligt att man när man utser den nya styrelsen även tar hänsyn till den parlamentariska förankringen i högre grad än vad man gjort tidigare.

I centerns motion nr 2321 har vi fört fram kravet att fem ledamöter i slyrelsen bör ha parlamentarisk förankring. Vi anser alt del går alt förena de olika kraven på representation från intresseorganisationerna med denna förankring. Såsom vi säger i moiionen, behöver inte dessa nödvändigt vara riksdagsledamöter, utan kan väljas utanför riksdagen, men ändå representera olika politiska partier.

Konsumentverkets styrelse skulle med denna breda förankring ha en stark ställning ute bland alla konsumenter och på så sätt i högre grad motsvara de förväntningar som ställs på del nya konsumentverket.

Reservationen 3 kommer herr Nyquist alt behandla i sill anförande.

Fru lalman! Jag ber alt få yrka bifall till reservationerna 1, 2, 3 och i övrigi till ulskollets hemställan.

Under dcila anförande övertog fru tredje vice talmannen Ictlningcn av kammarens förhandlingar.

Hen REGNÉLL (m):

Fru lalman! Fru Oskarsson har redogjort för ärendei så klart au jag kan inskränka mig till att med några få ord kommentera hur vi från

8 Riksdagens protokoll 1975/76:138

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Organisation av det nya konsumentverket

113

Nr 138 moderat håll i dagens läge ser på förslaget att slå samman konsument-

Onsdaeen den verket och konsumentombudsmannaämbetei.

26 mai 1976 ' fortfarande lika tveksamma inför förslaget som i fiol, bl. a. med

--------------- tanke på de kompetenskonflikter som kan uppslå genom att chefsfunk-

Organisation av det tionen i ett statligt utredande och opinionsbildande verk förs samman
nya konsumentver- med en myndighet som har till uppgifl att fungera som konsumenternas
ket förelrädare och som åklagare inför marknadsdomstolen. Vår tveksamhet

beslår alltså fortfarande, men när vi nu är så nära den tidpunkt då organisationen skall träda i funktion anser vi det inte rimligt att komma med ett motförslag, ulan vi kommer all avvakta hur det hela fungerar. Visar det sig att det går bra, har vi haft fel i våra farhågor. Visar del sig att de konflikter verkligen uppstår som vi menat att man hafl anledning räkna med, så kommer vi att återkomma i frågan.

Hen NYQUIST (fp):

Fru talman! Beträffande lämpligt varudeklarationssystem uttalas i motion 1755 av fru Frasnkcl välgrundad skepsis mol den av konsumentverket lanserade tanken på s. k. produkiprofiler som skall utgöra en sammanvägning av lämpliga krav på produkter i olika hänseenden. Del kan vara tal om en avvägning av slitstyrka, funktionspålillighel, pris m. m. På delta säll skall en vara kunna K-märkas. dvs. förses med konsumentverkets märke. Motionären hävdar att folk i allmänhet nog är mera intresserade av all direkt få ta del av varans olika kvaliteter än alt ställas inför så att säga fullbordat faktum i form av en sammanvägning av alla egenskaperna, utan att man egentligen vet hur sammanvägningen ägt rum och med vilken styrka de olika momenten omfattas.

Reservanterna i reservation 3 har tagit fasta på motionärens invändningar och fastslår - liksom fru Frasnkel - att ett varudeklarationssystem med bruksinriktad information bäitre skulle motsvara fiertalet konsumenters behov av lättillgänglig och tillförlitlig information vid val av olika produkter.

Jag ber med detta, fru talman, att få yrka bifall till reservation nr 3.

Fru NORDLANDER (vpk):

Fru talman! Redan på 1940-talet, närmare bestämt i betänkandet SOU 1947:46, drogs riktlinjer upp för bl. a. samhällets åtgärder till kon-sumenieras bästa. Där talas om att målet är alt skapa en miljö som är "hälsobefrämjande, ändamålsenlig, kvalitativt och estetiskt tillfredsställande och utvecklingsfrämjande". Där betonas särskilt vikten av grundläggande hushållsekonomisk forskning.

När regeringen mer än 20 år senare presenterade ett konsumentpolitiskt
paket, gjorde statsminister Palme en deklaration som också innehöll en
redogörelse för målsättningen för samhällets konsumentverksamhet. I
den deklarationen hette det: "När vi griper oss an konsumentpolitiken
är viljeinriktningen densamma som när vi försöker undanröja brister och
114 ojämlikheter på andra områden i samhället. Samhällsutvecklingens

snabbhet har påverkat också konsumenternas slällning. Men den enskilde konsumentens slällning påverkas olika beroende på om han är lågin-komsiiagare eller höginkomsiiagare, om han är frisk eller handikappad, bor i storstad eller glesbygd. Konsumenterna i gemen befinner sig i underläge i förhållande till företagen. Det är samhällets uppgift att stärka konsumenternas ställning genom en aktiv konsumentpolitik, som spänner över många områden och arbetar med många instrument."

Vänsterpartiet kommunisterna har i upprepade motioner pekat på del avgörande instrumentet för att stärka den enskilde konsumentens ställning på marknaden. Det instrumentet heter producenlpåverkan. Det centrala problemet för konsumenterna anser vi vara i vad mån samhället griper in i produktionen och direkt eller indirekt påverkar produktionens inriktning på varor och tjänster som är nödvändiga för människorna.

Enbart när det gäller de s. k. dagligvarorna använder vi för inköp ca 42 miljarder kr. årligen. Vi använder drygt hälften av nationalprodukten årligen till privat konsumtion av varor och tjänster. I vårt kapitalistiska samhälle, där företagsverksamheten är uppbyggd på vinst och profil, blir det helt naturligt en dragkamp och konkurrens om största möjliga del av den kakan - inte genom företagens ansträngningar till förbättringar av redan befintliga produkter, som skulle ge konsumenterna billigast möjliga användbara och hållbara varor, ulan genom skapandet av ständigt nya varor som kan locka till köp.

Mycket av argumenteringen och marknadsföringen kring utbjudandet av varorna byggs upp kring nyhetsmomentet. På alla områden är det attraktivt att ha något nytt att visa upp, även om det ibland begränsar sig till en ny förpackning av en vara. Inom vissa branscher har nyhetssträvandena bakats in i branscherna speciellt hårt genom att man betecknar dem som präglade av "modet". När det gäller klädmodet påverkas vi alla - dels vill vi inte skilja oss från mängden, dels försvinner de inte moderiktiga plaggen snabbt från affärsdiskarna. Främst är det ungdomarna som den produktionen är inriktad på, de är mest påverkbara.

I en annons för inte så länge sedan har Sveriges Företagares riksförbund sagt alt marknadshushållning är det syslem som innebär att konsumenterna avgör vad som skall produceras, att konsumenterna själva avgör vad de anser sig behöva. Vidare heter det att företagen tvingas vara effektiva samt att de tävlar om att tillgodose konsumenternas behov. Företagen är enligt annonsen till för konsumenternas bästa.

Jag har en annan uppfattning. Det är inte konsumenternas egna behov som styr, det är företagen som grundlägger och styr behoven. Det gör de genom reklam och marknadsföring. Om det vore konsumenternas behov som styrde produktionen, skulle vi inte behöva någon reklam alls. Företagen skulle aldrig använda de enorma summor - över två miljarder har nämnts - som årligen satsas på reklam om inte reklamen hade någon verkan. Producenterna försöker med påståendet att reklamen informerar om varan, man hävdar t. o. m. att reklamen sänker priset på varorna.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Organisation av det nya konsumentverket

115

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Organisation av det nya konsumentverket

116

KF har med ett litet exempel visat att reklam är överflödig om priset anpassas till konsumenterna. Med en egen tvål och tandkräm som helt enkelt är tvål och tandkräm har man över förväntan praktiskt taget utan reklam lyckats med försäljningen av dessa varor. Man konstaterar att det i dag är möjligt att på detta sätt lansera en ny vara.

Konsumenterna har därmed visat att man inte har behov av över 200 olika deodoranter, 60-talet olika tvålar, lika många hårtvättmedel och tandkrämer, för att inte nämna alla kosmetikapreparat etc. inom den kemisk-tekniska branschen.

Självklart kan man inte konkurrera om konsumenterna med alla dessa preparat utan en mördande reklam och marknadsföring. Vad är det då för information som man får genom reklamen? Oftast får man veta att om man använder en särskild vara blir man populär, omtyckt, tuff, spännande, personlig och att just det märket eller den varan används av olika kändisar som verkligen är sakkunniga på området. Om det inle vore så reklamen fungerar, skulle det inte behövas lagstiftning mol köns-diskriminerande reklam.

En from förhoppning är att KF fortsätter på den inslagna vägen när det gäller flera produkter, det skulle säkert öka kundkretsen och tvinga också andra till en sanering av reklambranschen. Det visar ju f. ö. en butik i Solna som skar ner sitt varusortiment med 25-30 96 men ändå ökade försäljningen.

Vi har inom vpk också en annan uppfattning om vad som är marknadshushållning än Företagarnas riksförbund. Marknadshushållning är ytterst en fråga om användningen av våra produktionsresurser, vad vi tillverkar, hur vi använder energin, hur vi vill ha vår miljö. Det är en fråga om näringspolitik i vidaste mening - en planering där behovet och inte lönsamheten är avgörande.

Därför är det förslag som nu föreligger helt otillräckligt, det syftar enbart till att förbättra samhällets möjligheter att övervaka producenterna och marknadsförarna, inte påverka.

Vi är positiva till de ökade möjligheterna till övervakning på olika områden. Men då den sammanslagna organisationen inte får ökade resurser, kan det innebära att övervakningsuppgifterna inkräktar på andra delar av konsumentpolitiken.

Vi har i vår motion 2370 en redogörelse för vilka uppgifler vi anser väsentliga och för vilka en förstärkning behövs; det gäller dels forskningssidan, dels upplysningssidan. Det förefaller helt klarl att någon grundläggande forskning rörande hela produktionsområdet och möjligheten till förbättrade lösningar i fråga om utformning och urval av produkter som utgår från konsumentbehoven inte kommer att kunna bedrivas i någon större utsträckning, om inte resurserna ökar.

Utskottets behandling av motionen sträcker sig till en redovisning av det belopp som står till förfogande för den samlade konsumeniforsk-ningen - ett belopp som skall fördelas på många områden. Dessa medel är helt otillräckliga för att man skall kunna motverka näringslivets in-

satser på samma område med resurser som används enbart i försäljningssyfte, till nyheter utan kvalitetsbedömning, till marknadsföring och reklam.

Jag vet inte, fru talman, om jag vågar tolka det som positivt att utskottet anser att det i första hand ankommer på konsumentverket att följa ulvecklingen och lägga fram förslag på detta område. Blir generositeten större om konsumentverket begär ökade anslag? 1 varje fall kommer vänsterpartiet kommunisterna att följa utvecklingen och återkomma med förslag i den riktning som vi skissat i motionen. Det står mer och mer klart för människorna att samhällets samlade resurser måsle användas på ett mera efter behovet planerat sätt.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservaiionen 4 av herr Svensson i Malmö.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Organisation av det nya konsumentverket

Hen BLOMKVIST (s):

Fru talman! Den statliga konsumentpolitiken har alltsedan den i slutet av 1940-lalet började utformas - till en början i liten skala och i ganska begränsade former - haft sin givna plats i reformarbetet. Dess syfle har varit och är alltjämt att stärka konsumenternas ställning på marknaden.

Konsumentpolitiken har naturligtvis efter hand varit föremål för översyn. Detta har varit nödvändigt av flera skäl.

Målsättning, arbetsformer och organisaiion har statsmakterna sökt anpassa till utvecklingen inom teknik, produktion och handel. Det är klart att möjligheterna lill samordning och effektivisering av den statliga konsumentpolitiken ständigt måste tas lill vara.

Som ett led i ett sådant viktigt arbete bör man också se riksdagens konsumenlpolitiska principbeslut den 11 december 1975. Då beslöts på regeringens förslag att KO och konsumentverket skulle föras samman till en myndighet, där verkschefen skulle vara konsumentombudsman.

1 samband med att en ny marknadsföringslag antogs i höstas gjorde riksdagen på förslag av näringsutskottet följande uttalande om den föreslagna nya organisationen för konsumentverket: "Det är uppenbart att en KO som tillika är chef för konsumentverket måste i långt högre grad än den nuvarande KO delegera beslutanderätt till underordnade tjänstemän. Enligt utskollels mening talar övervägande skäl för att de uppgifler som avser KO-verksamheten hålls samman inom en särskild enhet. Det bör ankomma på organisationskommittén att närmare utreda hur arbetsområdet för denna enhet skall avgränsas."

Riksdagens önskemål om en KO-enhet har hell och fullt tillgodosetts i proposilionen.

Enligt föreliggande förslag kommer nu denna enhet alt ha de formella uppgifter som ankommer på KO enligt lagstiftningen.

Beträffande den föreslagna organisationen vill jag även understryka att det nya verket kommer att bestå av sakenheter, där arbetsuppgifterna bl. a. skall vara utredande, analyserande, informationsbedömande och förhandlande, en allmän enhet som svarar för den övergripande verk-

117

9 Riksdagens protokoll 1975/76:138

Nr 138 samheten och en informationsenhet som svarar för allmän information

Onsdaeen den hjälper andra myndigheter med deras informationsverksamhet, dess-

26 mai 1976 utom en teknisk enhet och en administrativ enhet, som i sin tur då

_____________ svarar för den interna servicen. Till denna verksamhet kommer gles-

Organlsatlon av del bygdsnämnden och reklamationsnämnden.

nya konsumentver- 1 dessa sammanhang vill jag gärna uttala förhoppningen att konsu-
ket mentverket genom sin nya organisation skall få bättre möjligheter all

stödja konsumenterna i deras strävan att utnyttja sina resurser så att de egna behoven skall kunna tillgodoses.

Den markering av en aktiv konsumentpolitik som regering och riksdag har gjort i samband med antagandet av den nya marknadsföringslagen och målen för den statliga konsumentpolitiken får genom den proposition som vi nu behandlar sin uppföljning i beslutet om organisationen för den nya myndigheten.

Näringsutskotlet har behandlat fyra motioner i anslutning till propositionen och samtidigt har utskottet även prövat fyra motioner som lagts fram under den allmänna motionstiden. På flera punkter har motions-förslagen följls upp i reservationer.

1 reservaiionen 1, som är undertecknad av centerpartiets representanter i utskottet, förs än en gång fram förslaget om att befattningarna som KO och chef för konsumentverket bör läggas på två olika personer. Utskottet anser liksom i höstas att gränsdragningsproblemen mycket starkt motiverar en sammanslagning av KO och konsumentverket. Liksom tidigare har utskottet den uppfattningen att samordningen mellan KO och konsumentverket bör genomföras helt och fulll och att befattningen som KO bör förenas med befattningen som chef för det utökade konsumentverket.

I reservaiionen 2, som bygger på ett förslag i motionen 2321, uttalar reservanterna alt konsumentverkets styrelse bör ha en bred parlamentarisk sammansättning. Utskottet delar inte reservanternas uppfattning. Frågan om styrelsens sammansättning har prövats vid flera tillfällen. När t. ex. konsumentverket tillkom uttalades bl. a. att styrelsen borde få en sammansättning som säkerställer att verkets arbete inriktas på att tillvarata konsumenternas intressen och personer med skiftande erfa-renhelsgrund skulle beredas plais i slyrelsen, som skulle ha eil parla-meniariski inslag. Del slås nu också fasi i uiskoueis betänkande all den sanimansättning som konsumentverkets styrelse f. n. har motsvarar de av riksdagen fastlagda riktlinjerna.

Låt mig här också peka på att utskottet har godkänt handelsministerns
förslag om en utökning av antalet styrelseledamöter från nio till tio.
I reservationen 3, som är undertecknad av både centerpartiets och folk
partiets representanter i utskottet, begärs att riksdagen genom ett ut
talande till regeringen uttalar sig för ett varudeklarationssystem med
bruksinriktad utformning som bättre skulle motsvara flertalet av kon
sumenternas behov av lättillgänglig och tillförlitlig information vid val
''° av olika produkter.

Utskottel anser som förut att det måste anses synnerligen olämpligt att binda konsumentverket när del gäller varudeklarationsarbetet i framtiden. Mycket tyder på att den nya marknadsföringslagen kommer att förbättra möjligheterna för konsumentverket att driva fram bäitre produktinformation och produktutformning.

Det skall väl också sägas att genomförda undersökningar visar att det gamla VDN-syslemet inle fungerade så förträffligt som man kan tro när man läser moiionen och reservationen och hör de synpunkter som herr Nyquist framförde här tidigare.

Frågan om hur ett väl fungerande system för varor och tjänster skall utformas måste enligt utskottets mening följas upp av konsumentverkets styrelse.

I motionen 1745 begärs en utredning med förslag rörande former för och innehåll i en vidgad konsumentutbildning och konsumentupplysning. Vidare vill motionärerna ålägga företagen all genom ett avgiftssystem bygga upp en fond för konsumentforskning.

Som framgår av utskottsbetänkandet disponerar konsumentverket ett reservationsanslag som uppgår till ca 1,5 milj. kr., och ca 1 milj. kr. därav disponeras för olika forskningsprojekt medan omkring 0,5 milj. kr. avses ge stöd ål studieförbundens konsumenlpolitiska verksamhet och även lill visst internationellt samarbete.

Det kan nämnas - och det framgår också av utskotlsbetänkandel -att det vid årsskiftet bedrevs 34 forskningsprojekt med anslag från konsumentverket. Bland projekten kan man peka på konsumentstudier, hushållsekonomiska studier, producentpåverkan, konsumenträtt samt utveckling av forskningsprogram. Det bör enligt utskottets mening även i fortsättningen vara så att konsumentverkets styrelse bedömer insatserna på della område och anger de resurser som behövs för forskningsändamål i framtiden.

I reservaiionen 4, som undertecknats av vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet, föreslås en utredning om vilka ytterligare resurser som konsumenverket behöver för såväl forskning som upplysning för att verket skall kunna fylla sin uppgift på ett tillfredsställande sätt och hävda konsumenternas intressen.

Utöver de synpunkter jag tidigare har anfört beträffande denna fråga vill jag gärna framhålla att utskottet anser att det i första hand bör ankomma på konsumentverket att följa utvecklingen och aktualisera framåtsyftande åtgärder på viktiga forskningsområden. Fru Nordlander sade att hon tolkade utskottets skrivning positivt i fråga om att konsumentverkets styrelse borde följa den här frågan. Fru Nordlander kan gärna göra det. Jag tror att det är riktigt att konsumentverkets styrelse med uppmärksamhet kommer att följa just denna fråga och när det visar sig nödvändigl begära ökade medel för alt forska på de områden som slyrelsen anser vara viktiga för konsumenterna.

I några molioner har del förts fram förslag som berör distributionsfrågor. I delta sammanhang vill utskottet peka på all distribulionsut-

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Organisation av det nya konsumentverket

Nr 138 redningens betänkande med dess olika förslag, av vilka också några åter-

Onsdaaen den finns i motionsyrkandena, f. n. är föremål för en grundlig beredning inom

26 mai 1976 handelsdepartementet. Mot denna bakgrund räknar utskottet med att

_____________ de förslag till åigärder som aktualiseras i motionerna kommer att beaktas

Otganisation av det vid utarbetandet av kommande förslag. Utskottet vill därför.inle i nu-
nya konsumentver- varande läge ta ställning till de framförda motionsförslagen ulan avvakta
ket resultatet av departementets arbete.

Fru talman! Jag ber att med det anförda få yrka bifall ti. .lärings-utskottets hemställan i belänkandet 63 på samtliga punkter.

Fru OSKARSSON (c) kort genmäle:

Fru talman! Herr Blomkvist tar upp gränsdragningsproblemen och resonerar om de två reservationerna. Tidigare har vi uppfallat del så all del var problem med gränsdragningen mellan de två enheterna KO och konsumentverket. Det är ju bl. a. för att komma förbi det som man har lagl fram förslagel till omorganisation.

I reservationen 1 för vi fram betänkligheter mol att samma person skall vara KO och chef för konsumentverket. Som chef för konsumenlverkei kommer han all handlägga konsumenlfrågor beträffande vilka han sedan som KO kommer att få en åklagarfunktion, och vi menar att det kan skapa gränsdragningsproblem. Det kan också skapa problem när det gäller allmänhetens syn på KO:s fristående slällning. Det är de farhågorna som ligger till grund för vår reservation.

Fru NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Fru talman! I ett studiematerial som bl. a. behandlats av de fackliga organisationerna har socialdemokraterna i en sammanfattning sagt följande:

"Det råder en rätt långtgående partipolitisk enighet om behovet av en Slarkare salsning på konsumentpolitiken. Man vill att resurserna för upplysning och forskning på konsumentområdel skall förslärkas. Men det räcker inte härmed. Enligt vår uppfattning skall man med konsumentpolitiken också sörja för en välbehövlig sanering av produktion och marknadsföring. Detta kan uppnäs på flera sätt. Bl. a. måsle konsumeni-intressena få bättre möjligheter au mera direkt göra sig gällande i distributionen och produktionen.

Konsumenten är inte rustad för au uppträda på marknaden som jäm
ställd part lill företagaren. Vill man råda bot på detta missförhållande
är det inte tillräckligt alt förbättra informationen och ställa ett ökat kun
skapsmaterial till konsumenternas förfogande. Till skydd för konsumen
ten måste samhället ingripa mot osunda affärsmetoder, försäljningsjippon
och vilseledande reklam. Effekten härav bör också kunna bli en väl
görande sanering av varusortimentet. Vi måste på sikt åstadkomma en
sådan anpassning av produktionen alt i första hand de angelägna kon
sumtionsbehoven kan mötas. Konsumenterna och löntagarna bör få delta
120 i styrningen av produktionsprocessen. På något säll bör de tillförsäkras

möjlighet att göra sill inflytande gällande direkt och inte endast i egenskap av köpare över en i många hänseenden ofullkomligt fungerande varumarknad."

De förväntningar på uppfyllandet av den målsättningen som ställs från del socialdemokratiska partiet är slora och denna målsättning ligger hell i linje med vpk:s reservation.

Herr BLOMKVIST (s) kort genmäle:

Fru talman! När det först gäller vad fru Oskarsson senast sade är det bara alt notera, fru Oskarsson, alt vi på denna punkt har motsatt uppfattning. Vi tycker att den samordning som nu sker bör förverkligas fullt ut och att chefen för verket bör vara konsumentombudsmannen. Vi tycker också att vi har starka skäl för detta.

Fru Nordlander passade på alt under sin replik läsa upp ett programuttalande av en socialdemokratisk organisation. Får jag bara säga att det var mycket bra synpunkter som där framfördes, och jag tycker all dessa synpunkter bör konsumentverkets styrelse verkligen studera och ta hänsyn lill.

1 övrigt är det väl bara all notera, fru Nordlander, all vår sirävan - om jag nu lalar för del socialdemokraliska parliel - har ju hela liden varit att söka förstärka konsumenternas slällning på marknaden. Jag lycker all man kan se den här nya organisationen som ett led i en sådan strävan.

Vi lycker, fru lalman, att de förslag som från utskottets sida presenterats kammaren är väl underbyggda.

Fru NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Men så länge man inte går in på produktionssidan blir de åtgärder som vidtas ändå otillräckliga.

Hen BLOMKVIST (s) kort genmäle:

Fru talman! Jag vill hävda, fru Nordlander, alt i den marknadsföringslag som riksdagen antog förra året och som kommer att träda i kraft den I juli ges ändå vissa möjligheter all även gå in och se på produkterna. Betraktar man del här arbetet som ett successivt uppbyggande även på del området är väl den nya marknadsföringslagen ell värdefullt verktyg.

Låt oss se vad vi får för erfarenheter av den nya lagstiflningen på områdel!

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Organisation av det nya konsumentverket

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Fru lalman! Del är på distributionsfrågorna och del nya konsumentverkets befattning med dem som jag skulle vilja anföra några synpunkter. 1 moiionen 2351 har jag också tagit upp dessa frågor.

Hittills har konsumentverket endast i mycket begränsad utsträckning sysslat med distributionen, och det som gjorts har i huvudsak varit an-

121

Nr 138 knutet till glesbygdsstödet. Man har för all del också börjat uppmärk-

Onsdaeen den samma distributionsfrågorna vid fördelning av forskningsanslag. Nu ges

26 mai 1976 " emellertid signaler från handelsministern i den föreliggande propo-

--------------- sitionen att det skall göras mer. Distributionen skall bli en särskild uppgift

Organisation av det för det nya verket. Det är utomordentligt bra, och det är i hög grad
nya konsumentver- nödvändigt. Med den betydelse som distributionsfunktionen har för både
kel hushåll och samhälle är del verkligen befogat att den bevakas och på-

verkas av samhällsorgan.

Konsumentverket har ju att i sin verksamhet utgå från hushållens-konsumenteras situation. Jag vill påslå att när del gäller lösningen av varudistributionsproblemen behöver konsumenterna stöd för att hävda sina behov. Alldeles särskilt gäller det de svaga hushållen, som lätt kommer i kläm då de marknadsekonomiska kraflerna gör sig gällande.

Det råder inget tvivel om att hushållen måste ha samhället bakom ryggen, om distributionssystemet skall utvecklas så att alla hushåll bereds en acceptabel varuförsörjning. Samhället representeras då, som jag ser del, bl. a. av konsumentverket. Någonslans måsle man kontinuerligt följa ulvecklingen, bedöma och analysera olika delfrågor och på det sättet påverka utvecklingen, så att den kommer alt stämma med rimliga konsumentkrav. Del behövs ett utvecklingsarbete inom distributionen. Alt det pågår ett sådant inom handeln vet vi. Det stämmer emellertid inte alltid med konsumentbehoven. Konsumentverket bör vara del organ som ser till att man i utvecklingsarbetet har som utgångspunkt också ett hus-hållsekonomiskt synsätt och inte bara ser företagsekonomiskt på de här frågorna.

Det har ju förevarit ett utredningsarbete om distributionen. Förslag har lämnats. En del har visat sig starkt kontroversiella. Skulle man tro handelns tidningar skulle man få den uppfattningen att del har blivit tummen ner för alla distributionsutredningens förslag om samhällspå-verkan - säg gärna styrning av handelns utveckling i framtiden.

Men så är det inte. Och det är särskilt viktigt att observera, att organisationer som står konsumenterna nära har varit klart positiva även till långtgående förslag. Till denna grupp hör då LO, TCO och konsumentverkets styrelse. Och verkligheten ute i landel - med butiksnedläggningar, storetableringar och osäkerhet om framtiden - lorde ha medverkat till att även en betryggande majoritet i Kommunförbundets styrelse har samma synsätt som distributionsutredningen har hafl, nämligen all del behövs ett betydande samhällsinflytande.

Jag skall nu inte gå närmare in på dislributionsutredningens förslag
och den reaktion som det har mött, men jag vill ändå säga att utredningen
för det första varit helt enig och för del andra mött ett mycket positivt
och entydigt gensvar från praktiskt taget alla remissorgan när del gäller
två frågor som har direkt med konsumentverkets arbete att göra. Den
ena frågan gäller inrättandet av en distribulionsnämnd anknuten lill kon
sumentverket och den andra genomförandet av en varuförsörjningspla-
'22 nering i kommunerna. Nu skall jag inte uppta tiden med att närmare

beskriva vad dessa båda förslag innebär, men låt mig bara säga att båda två förutsätter ett aktivt och välutrustat konsumentverk. Och för att det skall bli något av den kommunala varuförsörjningsplaneringen krävs det ökade kunskaper, och del krävs att kontinuerlig information ges lill dem ute i kommunerna som skall arbeta med distributionsfrågorna och där företräda konsumentintressena. Och där kommer konsumentverket in i bilden.

Det vore väl att begära för mycket att handelsministern eller näringsutskottet skulle gå händelserna i förväg i detta sammanhang och behandla dislributionsutredningens framlagda material. Men del stöd som jag tycker alt utredningen ändå har fått från de grupper som står konsumenterna nära har gjort att jag har goda förhoppningar om att vi snart nog skall få förslag som närmare preciserar uppgifterna och ger konsumentverket resurser att arbeta med dessa frågor. Även om jag tycker att man kan vara litet undrande när man ser på näringsutskottets behandling av och uttalande om hur konsumentverkets styrelse skall väljas i fortsättningen, så utgår jag ändå ifrån som en självklarhet att konsumentintressena skall vara vägledande i del nya konsumentverket även i fortsättningen. Om inle näringsulskoltets talesman motsäger mig här, så bibehåller jag den uppfattningen. Näringslivet saknar förvisso för den skull inte inflytande på konsumentfrågorna i det svenska samhället.

Fru talman! Jag har i detta sammanhang inget särskilt yrkande.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Organisation av de! nya konsumentverket

Hen BLOMKVIST (s):

Fru lalman! Fru Lewén-Eliasson tyckte att det väl var litet för mycket begärt att näringsutskottet skulle börjat arbeta med det material som distributionsutredningen - där fru Lewén-Eliasson har varit ordförande - har arbetat fram. Det tycker jag är ett riktigt konstaterande. Vi har från utskottets sida hävdat att innan man börjar ta ställning till de frågor som har presenterats i motionerna måste vi avvakta det beredningsarbete som nu pågår i departementet.

Vad sedan angår frågan om styrelsens sammansättning kan jag säga att utskottet inte där har ändrat uppfattning. Men i anslutning lill en molion som utskottet har behandlat och med hänsyn lill de synpunkter som handelsministern har framfört i propositionen - där han säger att det flnns fog för all utöka slyrelsen med en ledamot, som bör ha erfarenhet från produktion och detaljhandel - har utskottet skrivit sig samman i ett uttalande som återfinns i betänkandet. Vi har där markerat att det bör vara representanter för det enskilda näringslivet. Det är alltså en kompromisskrivning som utskottet har gjort, men det förändrar självklart ingenting i styrelsens inriktning som ett organ för konsumenterna.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels re-

123

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Organisation av det nya konsumentverket

servalionen nr I av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Oskarsson begärt voiering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsulskoltets hemstiillan i beiänkandei nr 63 mom. 1 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr I av herr Böriesson i Glömminge m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerialei av kammarens ledamöter ha rösial förja-proposilioncn. Då fru Oskarsson begiirde rösiräkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav loljande resultat:

Ja - 235 Nej - 85

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels lUskoiicis hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Oskarsson bcgiiri voiering uppläsies och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsuiskoucis hemställan i betänkandet nr 63 mom. 2 rösiar ja. den del ej vill rösiar ncj.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av herr Rcgncll m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarailcs flertalet av kammarens ledamöier ha rösiat för ja-proposilionen. Då fru Oskarsson begärde rösiräkning verksiälldes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 189 Nej - 129

Mom. 3-6

Kammaren biföll vad ulskollet i dessa moment hemslälll.

124

.\'lom. 7

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskollels hemställan, dels reservaiionen nr 3 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nyquist begärt voiering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoiiets hemställan i beiänkandei nr 63 mom. 7 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 3 av herr Börjesson i Glömminge m. 11.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nyquist begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 203 Nej - 116

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Om kontrollaktionen El-67

Mom. 8

Utskottels hemsiällan bifölls.

Mom. 9

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nordlander begärt voiering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller näringsulskoltets hemställan i belänkandet nr 63 mom. 9 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 4 av herr Svensson i Malmö.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då fru Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 303 Nej - 15

Mom. 10 och II

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

§ 11 Om kontrollaktionen EI-67

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Nordgrens (m) den 4 maj anmälda fråga, 1975/76:347, och anförde:

Fru talman! Herr Nordgren har frågat mig om jag avser att låta utreda huruvida fel har förekommit i uppläggningen eller genomförandet av den av riksskalleverkel genomförda kontrollaktionen EI-67 och vidare

10 Riksdagens protokoll 1975/76:138

125

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Om kontrollaktionen EI-67

om jag avser att, om fel har gjorts, uppdra åt berörda myndigheter alt på eget initiativ rätta de fel i taxeringen som kan ha uppkommit.

Uppläggning och genomförande av kontrollaktioner - lokala eller riksomfattande - är en fråga för de behöriga myndigheterna, dvs. länsstyrelserna och riksskatteverket. Det skulle vara konstitutionellt oriktigt om finansministern eller regeringen direkt blandade sig i handläggningen av enskilda ärenden hos myndigheter.

126

Hen NORDGREN (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret på min fråga och även för vänligheten att lämna svaret i dag i stället för i måndags.

Däremot kan jag tyvärr inte säga att jag är nöjd med svaret. Jag hade väntat mig att finansministern skulle vilja medverka till en korrekt och rättvis beskattning av de företagare det här gäller. Om ell fel har begåtts i en kontrollaktion som riksskalleverkel satl i gång hade jag trott att finansministern skulle vilja uppmana verket att vidta rättelse.

Min fråga är föranledd av den omfattande kontrollaktionen EI-67, varvid ett stort antal - ca I 800 - elföretag blev kontrollerade. Utbytet av aktionen blev en taxeringshöjning och efterbeskatlning till ett belopp motsvarande 115 milj. kr. i skattepliktig inkomst.

Enligt min uppfattning skall givetvis varje skattskyldig medborgare - oavsett om han eller hon är egen företagare eller anställd - fullgöra denna sin skyldighet. Men man bör också kunna förutsätta att riksskal-teverkets kontrollbyrå kan bestämmelserna och förordningarna om de olika skatterna.

I det aktuella fallet gällde det som bekanl den allmänna varuskatten. Det var alltså ca 1 800 företag som blev kontrollerade, och ett stort antal av dessa företag blev upptaxerade. Flertalelav dessa företag har antagligen trott all riksskatteverket kunde sin sak, och de har därför inte vågat eller trott sig ha anledning att överklaga. I en känsla av vanmakt inför myndigheten har de låtit sig nöja med de beslut som fattats eller - som det har sagts - låtit sig krossas av den flskala övermakten.

Men faktum är att 24 företag har klagat. 18 av dessa har fått rätt och mellan 10 000 och 75 000 kr. har betalats tillbaka lill dem.

När så är fallet är det ganska naturligt all det här måste ha förelegat något fel. I varje fall lycker jag all del är anmärkningsvärt all finansministern inte på någol säii vill medverka till all skapa rättvisa åt de här förelagarna. Även om finansministern, såsom del framhålls i svarel, inte skall gå direki in i enskilda ärenden, så är det dock här fråga om en Slor kontrollaktion, där del krävs skalterälivisa, vilkel borde ligga i finansministerns intresse.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om förslag till lättnader i kapitalbeskattningen av familjeföretag

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordel för att besvara herr TräJJs (m) den 5 maj anmälda fråga. 1975/76:350, till herr industriministern, och anförde:

Fru talman! Herr Träff har frågat mig när riksdagen kommer att föreläggas ett förslag till lättnader för kapitalbeskattningen av familjeföretag och i vilket avseende detta kommer att skilja sig från gällande bestämmelser.

En lättnad i familjeföretagens kapitalbeskattning beslöts av 1974 års riksdag. I samband härmed begärde riksdagen att företagsskatlebered-ningen skulle få tilläggsdirektiv med uppdrag att i sitt större sammanhang utreda möjligheterna till ändringar i kapitalbeskattningen. Syftet skulle vara att underlätta små och medelstora företags problem i samband med bl. a. generationsväxlingar i företagen. Företagsskaiieberedningen flck sedermera tilläggsdirektiv i enlighet med riksdagens önskemål. I direktiven nämndes att en utvidgning av beredningens uppdrag på förevarande sätt var naturlig med tanke på att en huvuduppgift för beredningen var att behandla företagens konsolideringsmöjligheter, vilka hade avgörande betydelse för kapitalskattelättnadernas utformning.

Frågan om familjeföretagens kapilalskattelältnader behandlas således i samband med övriga företagsbeskattningsfrågor av den arbetande företagsskatteberedningen. Några besked om vad eventuella förändringar kan innebära är det av naturliga skäl inte möjligt alt ge. När utredningen har avslutat sitt arbete kommer regeringen, efter sedvanlig remissbehandling av utredningsbetänkandet, att redovisa sitt ställningstagande. Utredningen beräknas bli klar med sitt arbete omkring årsskiftet 1976-1977.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Om förslag till lättnader i kapitalbeskattningen av familjeföretag

Hen TRÄFF (m):

Fru lalman! Anledningen till min fråga var i första hand några uttalanden från ledande socialdemokrater, som gjordes i böan av delta år och som tycktes indikera att man hade kommit någol längre på vägen mot en lättnad i företagsbeskattningen än vad många kanske hade trott. Jag tänker på ullalanden från näringsutskoiiets ordförande, industriministern och arbetsmarknadsministern i samband med en företagarkon-ferens i Uddevalla. Man sade bl. a. ganska kategoriskt att regeringen var beredd att lätta på arvsskatten för familjeföretagen så att dessa inte skulle behöva läggas ned för arvsskattens skull. Arbetsmarknadsministern uttalade sig mycket konkret när han sade sig helt och fullt stödja tanken på att slopa eller minska arvsskatten för familjeföretagen, så länge arvingarna lät kapitalet finnas kvar i rörelsen.

Som finansministern förstår väckte dessa uttalanden förhoppningar hos företagarna. Det finns alldeles särskilt anledning alt vara observant på det mot bakgrund av utvecklingen den senaste tiden. Det är inte bara

127

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Om förslag till lättnader i kapitalbeskattningen av familjeföretag

så att man har åstadkommil vissa lättnader i kapitalbeskattningen för företagen som man gjorde 1974, vilkel i och för sig tacksamt noteras, utan förelagarna har tyvärr också fått uppleva en del skärpningar. Den kanske allra besvärligaste är den ökande inflationen, som medför högre nominella värden på tillgångarna i rörelsen och därmed ökade krav på lönsamhet genom all ett större kapital skall förräntas. Detta får skat-temässiga konsekvenser. Ett annat problem är den extra skallebelastning som har blivit en följd av Haga II. Den överenskommelsen spökar inte bara för egenförelagarna utan även för familjeföretagarna.

Det fanns därför, tyckte man, anledning att söka kontakt med beredningen och den särskilda expertgrupp som nu uppenbarligen har fått i uppdrag all utreda den här frågan. Dessa kontakter har emellertid tyvärr gell vid handen alt expertgruppen inle anser sig ha tillräckligt utrymme för all ge sig i kasl med de vä.seniligasle uppgiflerna. Expertgruppen kan inte gå in på värderingsreglerna och inle heller på skatteskalorna.

Jag vill därför fråga finansministern om man inte kunde ge utredningen och expertgruppen vidgade befogenheter, så att vi verkligen kan se fram emot ett förslag som innebär de lättnader som alla tycks vara överens om att företagen skall få.

Herr finansministern STRÄNG:

Fru talman! Jag kan inte säga så särdeles mycket mer än vad jag har sagt i mitt svar. Frågan har remitterats till företagsskaiieberedningen. Den är oförhindrad att tänka igenom frågan i alla dess olika aspekter och se om det går att lägga fram några förslag. Den omständigheten att frågan är remitterad får väl tas som ett uttryck för en vilja hos regeringen att göra något och all man inte är hell tillfredsställd med läget som det nu är, utan anser det vara värt en utredning och undersökning.

Jag har hållit på så länge med denna fråga att jag även har prövat att göra specialmedgivanden för det s. k. arbetande kapitalet. Det lyckades vi praktisera i två år och sedan gick det inte längre.

Det finns få frågor som är så enormt svåra som denna, och regeringen har inle någon färdig uppfattning utan hela ärendet ligger hos företagsskatteberedningen för överväganden. Kommer utredningen på någon rimlig lösning så blir den självfallet föremål för behandling i sedvanlig ordning med förhoppning om att det skall ge något resultat. Mer än så kan jag inte säga.

128

Hen TRÄFF (m):

Fru talman! Jag lycker också att det inte kan vara rimligt att begära att regeringen i dag skall ha en lösning fix och färdig, utan tolkar det som har sagts här i kammaren nu och i andra sammanhang från regeringens sida som en viljeyttring alt försöka medverka till en riklig och konstruktiv lösning. Men då förutsätter det att frågan får las om hand av företagsskatteberedningen på ett sådant sätt att man verkligen har möjlighet att nå en sådan lösning. Jag är emellertid rädd för att

frågan ligger inom såväl 1972 års skalleuirednings som föreiagsskatte-beredningens område, och att det är della som komplicerar ärendets handläggning.

Men får jag då ta finansministerns ytleriigare understrykande av regeringens vilja alt hitta en lösning till intäkt för all de beredningar som nu sysslar med frågan, speciellt då den här expertgruppen, är oförhindrade au ta ett brett och rejält grepp på problemet för all försöka komma fram till en lösning. Dei är ändock fråga om ett rätt komplicerat ämne, och del är i varje fall inle så läll all hitta några patentlösningar i de här sammanhangen.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Om information rörande beskattningen av fåmansbolag

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Om information rörande beskattningen av fåmansbolag

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för atl besvara fru Tro-edssons (m) den 6 maj anmälda fråga, 1975/76:356, och anförde:

Fru talman! Fru Troedsson har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att informera om de beslutade starka begränsningarna i familjeföretagens möjligheter att betala ut marknadsmässig ersättning till medhjälpande make och barn.

Fru Troedsson syftar på de nya regler för beskattning av fåmansföretag som i år har antagits av riksdagen (prop. 1975/76:79, SkU 28, rskr 171). Jag vill framhålla att de nya reglerna inle påverkar rätten att betala ut ersättning utan anger vissa gränser för den inkomstfördelning som vid taxeringen får ske mellan familjemedlemmar. Begränsningarna gäller endast i förhållande till make som inte själv deltar i företagsledningen och till barn som är minderårigt eller studerar på heltid. Huvudsyftet med de nya reglerna är att åstadkomma skattemässig rättvisa mellan olika företagsformer.

De nya reglerna har ingående behandlats i proposition, utskottsbetänkande och riksdagsdebatt. Lagstiflningsärendet har följts med stor uppmärksamhet av dagspress och andra massmedia. Jag utgår ifrån alt skattskyldiga som berörs av de nya reglerna tagit del av denna information. Vidare ulgår jag ifrån alt berörda organisationer på sedvanligt sätl genom facktidskrifter o. d. lämnar den ytterligare information som de kan anse önskvärd. Jag har även erfarit alt riksskatteverket f. n. utarbetar särskilt informationsmaterial angående fåmansföretagens beskattning. Mot denna bakgrund övervägs inle någon särskild information i frågan från finansdepartementets sida.

Fru TROEDSSON (m):

Fru talman! Jag vill tacka finansministern för svaret. Tyvärr kan jag inte säga att jag är så särskilt nöjd. Finansministern säger atl han utgår ifrån all dé skattskyldiga som berörs av de nya ieglerna tar del av in-

129

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Om information rörande beskattningen av fåmansbolag

formationen i dagspress och andra massmedia. Tyvärr har den informationen varit mycket begränsad. Dagligen och stundligen upplever jag hur litet kända begränsningarna i möjligheten att betala ut lön till medhjälpande make och barn är.

Den vanliga reaktionen är: Det här gäller inte oss, vi har handelsbolag eller vi har aktiebolag. Det är kanske inte heller så lätt all förstå att en medhjälpande make som kanske arbetar 50-60 timmar i veckan i företaget högst skall kunna få ut hälflen i förhållande till den företagsledande maken, t. o. m. om denne bara skulle arbeta halvtid.

På samma sätt kan det vara mycket svårt för myndiga, studerande barn att själva räkna ut att de inte längre skall få skatta för sina inkomster, om de arbetar i företaget under kvällar, helger, jul- och påsklov.

De här besluten som gäller fr. o. m. den I januari i år kan ju i många företag innebära mycket stora skatteskärpningar. I en hel del fall kan det röra sig om 15 000-20 000 kr. på en sammanlagd familjeinkomst om kanske 100 000 kr. Får familjen reda på detta först i slutet på årel, kan det medföra myckel stora svårigheter att få fram tillräckliga medel till skatter för att undgå krafliga kvarskatteavgifier.

I andra fall krävs det upplysning för att familjen skall få en rimlig chans att överväga om man skall fortsätta som tidigare eller vidta andra dispositioner, kanske att maken i stället tar jobb hos någon annan.

Det bästa skulle naturligtvis vara om upplysningsmaterial sändes ut till de företag som är direkt berörda. I varje fall är det väl högst önskvärt alt del i avvaktan på della sker en ordentlig annonsering i tidningarna.

Många gånger kan det också vara fråga om svåra gränsfall. Taxeringsmyndigheterna godkänner kanske inte de skattskyldigas bedömning av fördelningen utan vidtar en sambeskattning, och då innebär det ju inte bara högre skatt för makarna gemensamt utan också en annan fördelning av skatten.

Jag skulle vilja fråga finansministern om man i finansdepartementet överväger att återinföra rätten till kvittning mellan makar av överskjutande och kvarstående skatt på det sätt som förekom tidigare. En sådan åtgärd skulle förmodligen hjälpa många av de här makarna i en silualion som annars kunde vara ganska brydsam.

130

Herr finansministern STRÄNG:

Fru talman! Några speciella överväganden i den sista frågan har ännu inte förekommit i finansdepartementet. Jag inskränker mig till atl säga det.

Vad beträffar informationen har jag emellertid en annan uppfattning än frågeställaren. Det sades att informationen f n. är för begränsad. Jag tycker atl i denna speciella fråga har tvärtom informationen varit mycket rikhaltig. Lagstiftningen om fåmansföretagen har presenterats utförligt i facktidskrifter, t. ex. Skattenytt och Ekonomen. LRF har sänt ut information om fåmansföretagslagstiflningen till varje driftskontor. SHIO har sänt ut en redogörelse för innehållet i lagstiftningen till sina 400

föreningar, och Familjeföretagens förening har sänt ut ett cirkulär med redogörelse för de nya reglerna lill sina I 000 medlemmar. Sparbanksföreningen har informerat samtliga sparbanker om nyheterna för fåmansföretagens beskattning, och slutligen arbetar riksskalleverkel med en delaljerad informaiion lill ledning vid 1977 års deklaraiionsarbele. Jag tror inte, fru talman, att jag kan erinra mig någon annan lagstiftning om vilken informationen har fått så stor spridning som just den här speciella lagstiftningen.

Fru TROEDSSON (m):

Fru talman! Det är nalurligtvis glädjande att organisationerna är på alerlen i den här frågan, när nu riksskatteverket dröjer med informationen. Men jag vill än en gång påpeka alt jag aldrig någonsin - nu har jag ju för all del inte så vidare lång riksdagserfarenhet - varit med om all så många har ringt och varit chockerade över vad de har fått höra av någon. De undrar om det verkligen kan vara sant. Alltför många av dem som är direkt berörda känner inte till nyheterna i lagstiftningen, och jag blir fortlöpande uppringd av människor som har hört talas om att någonting är på gång, men de vet inte vad det är fråga om.

Tydligen har man i finansdepartementet inte tagit ställning till om man skall återinföra rätten till kvittning. Jag skulle vara väldigt tacksam om ett sådant övervägande ändå gjordes, för jag tror som sagt att det skulle kunna hjälpa i en hel del fall där taxeringsmyndigheterna har en annan bedömning än de skattskyldiga.

Jag vill samtidigt fråga om en annan sak. Många företag betalar in ATP-avgifter osv. för makarna i vanlig ordning. Den enes årsinkomst är kanske 70 000 kr. och den andres 60 000, men tredjedelsregeln gör ju att den fördelningen inte godtas, utan det blir i stället 86 000 kr. för den företagsledande maken och 43 000 kr. för den andre. Ibland visar det sig att man har betalat in alldeles för mycket i ATP-avgifter, som alltså varken kommer den medhjälpande maken eller den andre maken till gagn.

Är finansministern beredd alt göra några överväganden för att se lill alt de ATP-avgifter som kanske betalas in i onödan i sådana fall kan återställas lill familjen?

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Om samordning av företagens uppgifts- och uppbördsskyldighet

§ 14 Om samordning av företagens uppgifts-och uppbördsskyldighet

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordel för att besvara herr TräJJs (m) den 19 maj anmälda fråga, 1975/76:368. och anförde:

Fru lalman! Herr Träff har frågat mig om vilka åigärder som har vidtagits och vilka åtgärder som kommer att vidtagas för all samordna den

131

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Om samordning av företagens uppgifts-och uppbördsskyldighet

uppgifts- och uppbördsskyldighet som del allmänna ålägger företagen. Utredningen om företagens uppgiftsplikt har i mars i år avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1976:12) Företagens uppgiftslämnande. Detta innehåller förslag om hur företagens och andra arbetsgivares uppgifls- och uppbördsskyldighet skall kunna göras så lilel betungande som möjligt ulan atl därför viktiga samhällskrav på bl. a. informaiion och statistik åsidosätts. Betänkandet kommer inom kort att sändas ut på remiss. När remissinstanserna har redovisat sina synpunkter blir det anledning att överväga vilka åigärder som behöver vidtagas.

132

Hen TRÄFF (m):

Fru talman! Jag lackar finansministern även för detta svar. Jag är mycket tillfredsställd över att ett långt lidandes historia nu möjligen börjar närma sig sitt slut, eftersom ifrågavarande utredning enligl vad finansministern här har sagt inom kon kommer au sändas ut på remiss.

Det är ju, som jag framhöll i min fråga till finansministern, elva år sedan riksdagen på initiativ av dåvarande allmänna beredningsutskottet hos, regeringen begärde en utredning belräffande samordning och förenkling av de uppgifts- och uppbördsskyldigheter som det allmänna ålägger företagen. Det var först efter flera års väntan som finansministern tillsatte utredningen. Vi hade då kommit fram till årsskiftet 1969-1970. Utredningen har sedan tagit ganska god tid på sig. I november 1974 lovade finansministern i ett interpellationssvar i ärendet till herr Eriksson i Arvika att utredningen - UFU - skulle avge sill slutbetänkande redan första halvåret 1975. Men som bekant gick hela 1975, och det är först i år som belänkandet har överiämnats.

Jag tror all finansministern själv i många olika sammanhang har kunnat notera de bekymmer den här uppgiflsplikten har vållat ute pä företagen. Del är väl därför all anledning atl nu understryka att ärendei i fortsättningen inte får förhalas ytterligare.

Jag beklagar för min del alt man i utredningsarbetet inte flck in frågan om ersättning till företagen, dvs. en prissäilning på de tjänster som det är fråga om. Det har under innevarande period motionerats här i riksdagen utan resultat i det hänseendet. Motiveringen för atl inle acceptera tanken på tilläggsdirektiv till ulredningen var att den inte skulle försenas. Hade emellertid sådana lilläggsdircktiv fått lämnas niir motionen första gången behandlades, så borde utredningen rimligen ha hunnit med iiven den uppgiflen.

Förra årel yrkade jag här i riksdagen på att man åtminstone skulle använda den expertgrupp som nu fanns och som har trängt in i ärendet för att direki fortsätta med ersättningsfrågan.

Jag utgår ifrån atl remissinstanserna nu ändå kommer in på denna problematik, och del hade kanske, herr finansminister, varit bra om man hade haft den aspekten någol bäitre penetrerad från början.

Låt mig avslutningsvis bara säga att del tillkommer sannerligen nya uppgifter för företagen undan för undan. Vi har för inte så länge sedan

filt en ny lag om fåmansbolag som innebär atl man i samband med deklarationen skall lämna en hel del nya uppgifler. Efler vad jag har erfarit är riksskalleverkel i färd med all utarbeta den bilaga som skall bifogas deklaraliönsuppgiflen från företagen. Bilagan lär nu vara uppe i fyra sidor, och jag har förstått atl man även i riksskatteverket är en smula betänksam över au del på del här sället praktiskt tagel tillkommer en ny deklaration utöver den tidigare.

Det finns alltså, herr finansminister, all anledning att hoppas att alla goda krafter nu skall verka för att vi får denna fråga löst, slutgiltigt och på ett sätt som tillfredsställer samtliga som är berörda av den.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Om samordning av företagens uppgifts-och uppbördsskyldighet

Herr finansministern STRÄNG:

Fru lalman! Herr Träffs sista förhoppning om en lösning som skulle tillfredsställa alla är väl praktiskt taget omöjlig att infria. Det är nämligen två diametralt motstridiga intressen som man här stöter på. Först har man företagarnas allmänna känsla av alt de har annat att göra än att sitta och fylla i blanketter. De vill dessutom ha dem så okomplicerade och enkla som möjligt. Det tarvas alltid arbete - ibland kanske t. o. m. av expertbetonad karaktär - för att fylla i dem, och företagarna är inte alls tilltalade av detta. Sedan har ju det samhälle som alltid är i fortsatt utveckling ett intresse av alt få ett allt större statistiskt material för att på ett något så när riktigt och effektivt säll kunna fullgöra alla de beställningar som görs, bl. a. från det här huset.

Det här är två motstridiga intressen. Man vill ha reda på mera och mera. I allmänhet är den informaiion som tas in också värdefull för företagarna och deras intressen i det fortsatta arbetet. Oftast är del ett företagarintresse att man vill ha information. Kan man gå dem till mötes? Finns det skäl för vad de tar upp som ett allvariigt resonemang? Det måste finnas informaiion omkring detta.

Alla kan alltså inte bli nöjda. Statistikerna blir missnöjda, om man gör företagarna nöjda i det enkla och omedelbara perspektivet. Och tvärtom: Skulle man göra statistikerna helt och fullt nöjda, kommer man många gånger atl lägga en ganska hård belastning på företagarna.

Jag skulle vilja försäkra herr Träff alt vad som kommer ul av det här nalurligtvis blir en kompromiss mellan de båda ytterlighetssynpunkterna, och den får man väl göra så pass hyfsad som det står i mänsklig makt atl göra. Ersättningsfrågorna har diskuterats många gånger här i riksdagen, och därvidlag har riksdagen sagt nej hitintills.

Hen TRÄFF (m):

Fru talman! Jag-tror nog också, herr finansminister, atl tillfredsställelsen inte kommer att vara hundraprocentig på alla håll. ulan att det blir en kompromiss av del slag där alla parter är lika missnöjda.

Låt mig bara ett ögonblick återkomma lill ersällningsfrågan. dvs. frågan om all sälla pris på ijänsicrna. Jag tror ändå att man gör fel om man inle tar med den typen av viigning av uppgifterna som styrmedel. Om

133

Nr 138 man administrativt - genom det organ som ulredningen om företagens

Onsdaeen den uppgiftsplikl föreslår - försöker åstadkomma kravkataloger för att på det

26 mai 1976 v\se\. samordna och granska uppgiflerna, rationalisera inhämtandet osv.,

--------------- kan man kanske komma en liten bit på vägen. Men det skulle alldeles

Om information till säkert här som i många andra sammanhang vara oändligt myckel lättare

företagare beträf- att nå ett bättre resultat, om den infordrande myndigheten hade all ta

fande ändrade hänsyn både till sina egna kostnader och till uppgiflslämnarens koslnader

regler om avdrag för och väga in dem i förhållande till den nytta man rimligen kan ha av

egenavglfter uppgiflerna. Med den programbudgetering som nu håller på att tränga

igenom i statsförvaltningen borde det vara tekniskt möjligl, och statistiska

centralbyrån har ju också faktiskt pekat på att della skulle kunna vara

en väg all åstadkomma en bättre balans mellan behov och krav i det

här sammanhanget.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Om information till företagare beträffande ändrade regler om avdrag för egenavglfter

Herr flnansministern STRÄNG erhöll ordel för all besvara herr Olssons i Järvsö (c) den 19 maj anmälda fråga. 1975/76:371. och anförde:

Fru talman! Herr Olsson i Järvsö har frågat mig om jag avser atl informera berörda egenföretagare och fria yrkesutövare om den överdebitering av preliminär skatt som kommer alt uppstå om riksdagen bifaller proposilionen 1975/76:178 om ändrade avdragsregler för egenavglfter. Herr Olsson har vidare frågat om jag avser all underlätta möjligheterna till ändring av debiteringen för dem som så önskar.

Preliminär B-skalt för år 1976 utgår i det helt övervägande antalet fall med belopp motsvarande den slutliga skatt som påförts inkomstlagarna vid den slutliga debiteringen år 1975. Denna skatt har beslämts med 1974 års inkomster som grund. Man kan utgå ifrån att flertalet skattskyldiga haft högre inkomster år 1976 än år 1974. Vidare var uttagsprocenten för egenavgifterna lägre år 1974 än år 1976. Mot bakgrund härav torde någon överdebilering av preliminär B-skatt för inkomståret 1976 generellt sett inte komma att föreligga. I de undantagsfall då den debiterade preliminära skatten för år 1976 kan antagas avvika från motsvarande slutliga skatt är enligt min mening gällande jämkningsregler tillräckliga för att tillgodose de skattskyldigas intresse. Jämkningsreglerna torde vara väl kända av berörda inkomsttagare. Någon särskild information ellerandra åtgärder från finansdepartementets sida med anledning av propositionen anser jag därför inle vara påkallade.

Herr OLSSON i Järvsö (c):

Fru talman! Jag ber atl få tacka finansministern för svaret på frågan.
134 Svaret är ju inte positivt i den meningen atl det utlovas några infor-

mationsåtgärder för de berörda egenförelagarna, som här kan komma att få lägre slutlig skatt än vad de betalar i preliminärskatl för innevarande år.

Att jag ställde frågan berodde på att det är stor skillnad mellan hittills gällande regler och de regler som kommer att gälla om riksdagen nu antar det nya förslaget. För en 50 000-kronorsinkomsttagare - egenföretagare eller yrkesutövare - skulle det medföra nära 4 000 kr. lägre skatt än enligt gällande regler. För en inkomsttagare som tjänar 75 000 kr. skulle skillnaden bli nära 6 000 och i 100 000-kronorsfallet nära 9 000 kr. Detta gäller alltså i normalfallet. Det kan givetvis finnas avvikelse, beroende på vilken inkomst man hade år 1974.

Nu är del väl ändå så att många inkomsttagare kan få lägre inkomster i år än de hade 1974, som var ett högkonjunkturår - vi har ju också haft större svårigheter under innevarande år. Det kan nalurligtvis också flnnas andra orsaker. Dessutom har de som av någon anledning har lämnat in en preliminär deklaration i december förra året fått sina skaller och avgifter beräknade efter de bestämmelser som gällde då, och de preliminära deklarationerna torde då bli för höga.

Detta är givetvis ett problem för ett stort antal människor. Hade de haft detta klarl för sig i december hade givetvis många av dem lämnat in en preliminär deklaration och fått skatten baserad på de nya bestämmelserna. Jag beklagar att inte reglerna ändrades i varje fall i samband med riksdagsbeslutet i december, då reglerna för uppdragsinkomster ändrades. Det borde ha varit möjligt att få till slånd en ändring i den här frågan lika väl som belräffande uppdragsinkomsterna.

Jag tycker att man borde informera via de kanaler - massmedia och skattemyndigheterna - som brukar användas. Om en företagare anser sig vara för högt debiterad borde han kunna ringa till sin skattemyndighet och där få ett besked genom att man där räknar ut del nya läget. Skulle då den sänkta skatten och avgiften bli t. ex. 3 000 kr. lägre, borde den jämkningen kunna göras utan vidare. Det skulle överensstämma med gällande skatteregler, som säger atl man inte behöver la hänsyn till femtedelsregeln när det gäller belopp över 3 000 kr. i speciella fall.

Nr 138

Onsdagen den 26 maj 1976

Om informaiion till företagare beträffande ändrade regler om avdrag for egenavglfter

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Fru tredje vice talmannen meddelade all på föredragningslisian för kammarens nästkommande sammanträde skulle näringsulskoltets betänkanden nr 73, 53 och 54 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 17 Anmäldes och bordlades Utbildningsulskottets beiiinkande 1975/76:33 med anledning av propositionen 1975/76: undervisning för invandrarbarn jämte motioner

18 om hcmspråks-

135

Nr 138 Trafikutskottels betänkande

Onsdagen den 1975/76:28 med anledning av propositionen 1975/76:155 om vissa kör-

26 mai 1976 kortsfrågor jämte motioner

§ 18 Anmäldes och bordlades Molion

1975/76:2564 av herr Sjöholm med anledning av proposilionen 1975/76:210 om ändring i konkurslagen (1921:225) m.m.

§ 19 Kammaren åtskildes kl. 17.29.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen

136

Förteckning över talare 1975/76:138

(Siffrorna avser sida i protokollet)

Onsdagen den 26 maj

Herr talmannen 3

Andersson, utrikesminister 3, 4, 5, 6, 7, 9, 11, 12 Andersson i Knäred (c) 21 Aspling, socialminister 53, 58, 59 Bengtson, förste vice talman (c) 44, 61, 70, 72, 92, 93 Bengtsson i Göteborg (c) 62 Bengtsson i Landskrona (s) 89, 93 " Blomkvist (s) 117, 121, 123

Börjesson i Falköping (c) 6, 7, 97 Carlshamre (m) 83 Carlsson i Vikmanshyttan (c) 100 Caristein (s) 40 Eriksson i Ulfsbyn (c) 13 Fridolfsson (m) 78 " Granstedt (c) 8, 10, 11, 12

Gustavsson i Nässjö (s) 102 Fru Hjelm-Wallén, statsråd 14, 15 Hen Hörberg (fp) 105 Israelsson (vpk) 37 Jadeslig (s) 64

Johansson i Skärstad (c) 73, 76 Jonsson i Alingsås (fp) 50 Jönsson i Ariöv (s) 99 Komstedt (m) 95 Kristenson (s) 25 Fru Lewén-Eliasson (s) 121 Herr Magnusson i Borås (m) 23, 33 " Måbrink (vpk) 9, 10, 11 Fru Nilsson i Kristianstad (c) 14, 15 Herr Nordgren (m) 126 Fru Nordlander (vpk) 114, 120, 121 Herr Nyhage (m) 104 " Nyquist (fp) 114

Olsson i Järvsö (c) 134 Fru Oskarsson (c) 112, 120 Herr Persson i Heden (c) 82 " Persson i Karistad (s) 80

Raneskog (c) 94
"     Regnéll (m) 113
"     Siegbahn (m) 3, 5
"     Sjöholm (fp) 69, 71, 73, 76
"     Sträng, finansminister 125, 127, 128, 129, 130, 131, 133, 134          137

1975/76:138 Herr Svensson i Kungälv (s) 76

Takman (vpk) 67 Fru Troedsson (m) 48, 129, 131 Hen Träff (m) 127, 128, 132, 133 Wennerfors (m) 54, 59, 62 Westberg i Ljusdal (fp) 88 Wikner (s) 41 Wikström (fp) 34, 60 Wärnberg (s) 27, 34, 60 Zachrisson, utbildningsminister 12, 13 Fru Åsbrink (s) 96

138