Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:137

Tisdagen den 25 maj

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av herr andre vice talmannen.

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Inrättande av ett flygvapenmuseum, m. m.

§ 1 inrättande av ett flygvapenmuseum, m. m.

Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1975/76:39 med anledning av proposilionen 1975/76:190 om inrättande av ett flygvapenmuseum och vissa skolor för försvarsmakten jämte motioner.

Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

1 fråga om detta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överiäggningen för yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten I (Inrättande av ett flygvapenmuseum i Linköping) Regeringen hade i propositionen 1975/76:190 (försvarsdepartementet) (s. 2-13) föreslagit riksdagen all

1. godkänna de av föredragande statsrådet förordade riktlinjerna för organisation av museiverksamheten inom försvarsmakten,

2. besluta att ett flygvapenmuseum organiserades fr. o. m. den 1 juli 1977,

3. bemyndiga regeringen alt vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigi som behövdes för att genomföra inrättandet av museet.

I della sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:2421 av herr Korpås m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen beslutade att med anledning av propositionen 1975/76:190 ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande all i direktiven till i propositionen föreslagen uiredning av de militärhistoriska museernas organisation även skulle ingå utredning av möjligheterna att bestrida kostnaderna för det föreslagna flygvapenmuseet av medel utanför försvarsramen, och

1975/76:2489 av herr Wachtmeisier i Johannishus (m), vari hemställts i yrkandet 1, att riksdagen - med godkännande i övrigt av vad regeringen i proposilionen 1975/76:190 föreslagit - beslutade att kostnaderna för de miliiärhistoriska museerna skulle bestridas från ett särskill anslag utanför den militära utgiftsramen.

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Inrättande av ett flygvapenmuseum. m. m.

Utskottet hemställde

1. all riksdagen godkände de av föredragande statsrådet förordade rikt
linjerna för organisation av museiverksamheten inom försvarsmakten,

2. att riksdagen beslutade alt ett flygvapenmuseum inrättades den 1 juli 1977,

3. alt riksdagen bemyndigade regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövdes för att genomföra inrättandet av museet,

4. att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1975/76:2421 och 1975/76:2489, yrkandel 1, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört om kostnadsansvaret för försvarets museiverksamhet.

Reservation hade avgivits

1. beträffande inrättande av ett flygvapenmuseum i Linköping av herrar Gustavsson i Eskilstuna och Gustavsson i Ängelholm, fru Sundström samt herrar Brännström, Gustavsson i Nässjö, Olsson i Asarum och Hedberg (samtliga s) som ansett au utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:2421 och 1975/76:2489, yrkandet I.

Punkten 2 (Inrättande av en arméns tekniska skola)

Regeringen hade i propositionen (s. 14-32) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de av föredragande statsrådet förordade riktlinjerna för en omorganisation av den tekniska utbildningen vid armén,

2. besluta att en arméns tekniska skola inrättades den 1 juli 1977,

3. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåigärder och åtgärder i övrigt som behövdes för att genomföra inrättandet av skolan.

I delta sammanhang hade behandlats motionerna 1975/76:2488 av hen Hörberg m.fl. (fp, c, m) och 1975/76:2489 av herr Wachtmeisier i Johannishus (m), vari hemställts i yrkandet 2, all riksdagen - med godkännande i övrigt av vad regeringen i proposilionen 1975/76:190 föreslagit - beslutade all kostnaderna för erforderliga investeringar, flyttningar och särskilda förmåner för personalen i samband med organiserandet av arméns tekniska skola i Östersund helt skulle finansieras utanför ramen.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2488,

2. all riksdagen godkände de av föredragande statsrådet förordade riktlinjerna för en omorganisation av den tekniska utbildningen vid armén,

3. att riksdagen beslutade att en arméns tekniska skola inrättades den I juli 1977,

4. att riksdagen med anledning av proposilionen och motionen 1975/76:2489, yrkandel 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad

utskottet anfört om invcsieringskoslnaderna för omlokaliscring lill Östersund,

5. att riksdagen bemyndigade regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigi söm behövdes för alt genomföra inrättandet av skolan.

Reservation hade avgivits

2. beträffande inrättande av arméns tekniska skola av herrar Gustavsson i Eskilstuna och Gustavsson i Ängelholm, fru Sundström samt herrar Brännström, Gustavsson i Nässjö, Olsson i Asarum och Hedberg (samtliga s) som ansett alt utskottet under 4 bon hemställa

att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2489, yrkandel 2.

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Inrättande av ett flygvapeninuseum. m. m.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande belräffande inrättande av en arméns tekniska skola av herrar Karl Bengtsson i Varberg' (fp) och Siegbahn (m).

Hen GUSTAVSSON i Eskilstuna (s):

Vid öppnandet av fredskongressen i Paris den 21 augusti 1849 höll Victor Hugo, stor fransk författare och son till en av kejsare Napoleons generaler, ett bejublat tal vari han siade om en bättre och fredligare värld.

"Den dagen kommer," utropade han, "då det inte finns andra slagfält än marknader som står öppna för handel, och sinnen som är öppna för tankar. Den dagen kommer då kulor och bomber ersätts av röster, av folkens allmänna rösträtt, av deh högt aktade skiljedom som avkurinas av en suverän senat som är för Europa vad parlamentet är för England, riksdagen för Tyskland och lagstiftande församlingen för Frankrike. Den dagen kommer då man förevisar en kanon på museum liksom man i dag förevisar ett tortyrredskap och förvånas över att sådant kunnat finnas till!"

Nu går den svenska riksdagen att besluta om ännu ell vapenmuseum. Varom bryts då meningarna? Jo, striden gäller huruvida de medel varmed vi skall betala får hämtas inom eller utom del militära försvarets kostnadsram.

Egentligen är inte meningsbrytningen fullt så grandios. Den borgerliga ulskottsmajorileten är inte säker på sin sak. Den tvekar och anser alt frågan bör övervägas ytleriigare och prövas i samband med nästa försvarsbeslut. Kom sen inte och säg att inte svenska försvarspolitiker är försiktiga, verklighelsförankrade och jordnära!

Till saken. Som reservanterna ser della, är det helt klart alt kostnaden lör del nya flygvapenmuseei, i likhel med vad som gäller för armé-och marinmuseerna, skall bestridas med medel som hämtas inom ramen. Något nämnvärt medelsbehov lär det inte bli förrän riksdagen nästa år har fastställt en ny kostnadsram för försvarel. Då får väl den här mikromarginella kostnaden räknas in.

Därför ber jag, herr lalman, att få yrka bifall lill reservation nr 1,

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976 ,

Inrättande av ett flygvapenmuseum, m. m.

för vilken jag förunnats äran att stå som första namn.

Försvarsutskottets betänkande nr 39 behandlar också vissa försvarsmaktens skolfrågor.

Arméns teknikerutbildning har utretts i närmare tio år. Nu föreslås att en arméns tekniska skola inrättas och alt den i enlighet med riksdagens beslut föriäggs till Östersund. Tygförvaltningsskolan i Sundbyberg, mekanikerskolan vid arméns stabs- och sambandsskola i Uppsala och huvuddelen av arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola i Göteborg slås därvid samman. Den utbildning av värnpliktiga mekaniker som nu sker vid Norrlands artilleriregemente i Östersund och Smålands artilleriregemente i Jönköping skall också tillföras den nya skolan i Östersund.

Del är alltså inte enbart fråga om av ullokaliseringsskäl föranledd utflyttning från Slorstockholmsområdei.

Av de kostnader som hittills har beräknats närmare - de uppgår till 165 milj. kr. - har drygt hälften föreslagits bli hämtade utanför den militära utgiftsramen.

Vi reservanter godtar-till skillnad från utskottsmajoriteten, som anser att regeringen ånyo skall pröva frågan - den föreslagna kostnadsfördelningen.

Helhelskostnaden för den nya skolans organisation har uppgivits, mera överslagsmässigt, till 250 milj. kr.

Även de principer som den föreslagna kostnadsfördelningen grundar sig på godtas av reservanterna. Vi förutsätter alltså "att - i den mån ytleriigare investeringsobjekt m. m. tillkommer för angivna ändamål -frågan om ytleriigare medel utanför den militära utgiftsramen behandlas enligt de principer som angetts i propositionen".

Med det sagda vill jag, herr lalman, också yrka bifall till reservaiionen nr 2.

Herr PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr lalman! Herr Gustavsson.i Eskilstuna ironiserar litet över "mikromarginella kostnader" inom eller utom den militära kostnadsramen. 1 samma stil skulle jag gärna vilja fråga: Varför reserverar sig socialdemokraterna då?

De två reservalioner som socialdemokraterna har avgivit till betänkandet nr 39 har det gemensamt att de innebär ett bestämt ställningstagande till vilka kostnader som skal) rymmas inom den militära utgiftsramen. Det sägs i den första reservationen all kostnaderna för försvarels museer skall till alla delar även fortsättningsvis belasta den militära utgiftsramen. Men varför är det givet? Varför skall kostnaderna för armémuseum, marinmuseet, modellkammaren i Karlskrona samt det nya flygvapenmuseet belasta den militära utgiftsramen?

Vi borgeriiga ledamöter i försvarsutskottet delar den tveksamhet som kommer till uttryck i motioner från moderater och centerpartister när det gäller just kostnadsansvaret. Vi tycker att del flnns starka skäl som talar för att museiverksamheten bör bekostas av medel uianför den mi-

litära utgiflsramen. Vi anser därför att finansieringsfrågan bör övervägas ytterligare och förordar att den prövas i samband med nästa försvarsbeslut. För min egen del anser jag att museiverksamhet och annan liknande verksamhet inte bör bekostas med medel avsedda för landets framlida försvar. Del är, tycker jag, överraskande att socialdemokraterna är övertygade om all museiverksamheten skall ligga inom den militära utgiftsramen även i framliden.

Jag är också brydd över reservationen nr 2. Socialdemokraterna behöver ju inte i år binda sig för principer och medelsanvisningar inom eller utom den militära kostnadsramen på det sätt som de gör i reservaiionen. Är socialdemokraterna verkligen så intresserade av alt gång på gång få bevis för all de är beroende av vpk:s röster för all vinna majoritet gentemot de borgerligas uppfattning i försvarsfrågor?

När det gäller kostnaderna för erforderliga investeringar i Östersund erinrar försvarsministern i propositionen om riksdagens beslut år 1972 beträffande de myndigheter inom försvaret som berörs av den beslutade omlokaliseringen av viss statlig verksamhet från Stockholmsområdet. Beslutet innebär all kostnader för att förbereda en omlokalisering skall belasta den militära utgiflsramen, medan kostnader för erforderliga investeringar i fastigheter och utrustning, flyttningar och särskilda förmåner lill personal skall beräknas utanför ramen. Medel för uppkommande behov som inte har kunnat förutses bör - som framgår av försvarsutskottets belänkande 1972:17 - i princip anvisas utöver särskill beräknade ekonomiska ramar.

I motionen 1975/76:2489 av herr Wachtmeisier i Johannishus yrkas bl. a. att alla kostnader för investeringar, flyttningar och särskilda förmåner för personalen i samband med organiserandet av arméns tekniska skola i Östersund helt skall finansieras utanför ramen. Det är myckel som talar för den uppfattningen.

Överbefälhavaren anser från sina utgångspunkteratt hela investeringskostnaden i Östersund och den merkostnad för driften som lokaliseringen innebär skall läggas utanför den militära utgiftsramen. Han hävdar att lokaliseringen av arméns tekniska skola är regionalpolitiskt betingad och att flyttningen av TygS, som enligl hans mening är förutsättningen för en samordning av flera skolor, har sin grund i utrymningen av Järvafällel. Överbefälhavaren pekar i detta sammanhang på 1962 års beslut som innebar att kostnader för en flyttning av den militära verksamheten från Järvafällel borde läggas utanför den ekonomiska ram som kunde komma att fastställas för det militära försvaret.

Enligt vad utskottet inhämtat har investeringskostnaderna för arméns tekniska skola och försvarets förvaltningsskola bedömts uppgå till drygt 250 milj. kr. i prisläge februari 1975. Regeringen anger i anvisningar för programplanering den II mars 1976 att 85 milj. kr. samt del av me-delsbehovel för eventuell militärrestaurang och värmecentral skall bekostas av medel utanför den militära utgiflsramen. Majoriteten i utskottet ifrågasätter mot bakgrund av det förut sagda, om en sådan fördelning

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Inrättande av ett flygvafjenmuseuni. m. m.

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Inrättande av ett flygvapenmuseum, m. m.

av kostnadsansvaret ligger i linje med riksdagens tidigare ställningslagande. Men vi säger - för att vi ville ha enighei i den här frågan, fast det nu misslyckades - att regeringen enligt vår mening bör på nytt pröva frågan om och i vad mån kostnaderna skall belasta utgiftsramen och återkomma med förslag härom vid nästa riksmöte.

Herr talman! Jag vill yrka bifall lill utskottets betänkande nr 39 på alla punkter.

Hen GLIMNÉR (c):

Herr talman! Som redan sagts behandlar delta försvarsutskoltsbeiän-kande tre frågor som har aktualiserats i propositionen 1975/76:190. Del gäller dels frågan om inrättande av ett flygvapenmuseum i Linköping, dels inrättande av en arméns tekniska skola, dels förslag om utbildning av förvaltningspersonal inom försvarsmakten m. m.

När det gäller flygvapenmuseum föreslås alt ett museum skall inrättas för det militära flygets historia och föriäggas lill Linköping. Avsikten är all museet i samverkan med övriga museer inom det militärhistoriska området skall svara för en verksamhet som omfattar flygels utveckling inom försvaret i dess helhet.

Del svenska mililärflygel har en särskild anknytning lill Linköping och Malmsläti. Jag hälsar med tillfredsställelse förslaget om inrättandet av detla flygvapenmuseum och dess placering i Linköping. Enligl förslaget är det meningen att de flyghistoriska samlingar som finns på Malmslätt och som kallas Flygvapnets Malmensamlingar skall bilda stommen i del nya museet.

Det är med tillfredsställelse som man noterar del stöd och del erkännande som genom detta förslag ges åt alla dem som, i stor utsträckning på frivillig väg, samlat och byggt upp dessa Malmensamlingar som man nu skall bygga vidare på.

I motionen 2421 från centerpartiet har vi begärt att man skall se på möjligheterna all bestrida kostnaderna för della flygvapenmuseum av medel uianför den militära utgiftsramen, en åtgärd som förordats av ÖB jämte andra remissinstanser. På den punkten har utskottsmajoriteten uitalal att man inte nu skall särbehandla del föreslagna flygvapenmuseei utan förordat att flnansieringsfrågan här överväges ytterligare och prövas i samband med nästa försvarsbeslut.

Jag nöjer mig med detta och yrkar, herr lalman, bifall lill utskottels förslag lill alla delar i vad som gäller flygvapenmuseet i Linköping.

De två övriga frågor som behandlas i betänkandet - inrättandet av en arméns tekniska skola samt utbildning av förvaltningspersonal inom försvarsmakten - har anknytning lill varandra. Här fullföljs de tankegångar man hafl och de beslut som tidigare fattats om en lokalisering av dessa verksamheter till Östersund. Och här är det en lokaliseringsfråga i viss utsträckning.

Det kan givetvis, som gjorts i vissa motioner, anföras skäl for att skjuta på ställningstagandet, och de skälen är frågan om det framlida behovet

av teknisk personal m. m., 1977 års försvarsbeslut och arbetet med en ny befälsordning. Oavsett dessa i och för sig rikliga frågeställningar bör man, enligt min mening, nu gå i författning om de föreslagna åtgärderna, och jag delar sålunda ulskottsmajoritetens uppfattning på den punkten.

Hur stor del av kostnaderna för uppbyggandet av verksamheten i Östersund som skall belasta försvarets kostnadsram och hur stor del man skall betrakta som lokaliseringsdel och raiionaliseringsdel uianför försvarsramen är en fråga som man kanske på det här stadiet inte hell kan avgöra. Det är ju inte första gången som vi har en diskussion om dessa fördelningar när det gäller omlokaliseringar av försvarsverksamhet till nya orter.

Jag delar ulskottsmajoritetens uppfattning all fördelningen av kostnaderna i detta fall bör ytterligare prövas när de bättre kan preciseras. Jag yrkar även i dessa delar bifall till utskottets förslag och alltså bifall till lorsvarsutskottets förslag i dess helhet i beiänkandei nr 39.

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Inrättande av ett flygvapenniuseitm. m. m.

Hen KARL BENGTSSON i Varberg (fp):

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall lill utskottets förslag på alla punkter.

Hen GUSTAVSSON i Eskilstuna (s):

Herr lalman! Utskottets värderade ordförande herr Per Petersson frågade varför vi socialdemokrater hade reserverat oss när nu skillnaden i de två ärenden del gäller är så liten. I det fortsatta resonemanget visade herr Per Petersson att han hade förstått orsaken - åtminstone lill hälflen.

Vi börjar faktiskt bli ganska trötta på att i fråga efter fråga mötas av att den ifrågavarande utgiften egentligen borde las ulanfördel militära försvarets utgiftsram.

Sedan undrar jag om herr Petersson förstått resten, alltså orsaken till vårt litet bristfälliga tålamod på den punkten. Del beror inte på allmän otålighet utan förklaras av att vi sätter mycket stort värde på att för vårt försvar ha en kostnadsram för några år i taget. Vi tror all del är av mycket stor betydelse för vårt försvar att ha denna långsikliga planering, inte minst med hänsyn till det bevarade penningvärdet. Vi sätter värde pä della planeringssystem och är faktiskt rädda för all del frestar på tålamodet om vi på punkl efler punkt skall få den här diskussionen. Man riskerar då all äventyra ett mycket värdefullt syfte.

Vi tycker all del i eit läge som detta, där skillnaden ekonomiskt inte är så stor och där anslagsbelastningen inte kommer förrän efter det att ell nytt försvarsbeslut fallals, är litet onödigt att, som den borgerliga majoriteten i utskollel vill. skicka tillbaka ärendet till regeringen för en ny prövning av om dessa små kostnader skall belasta utgiftsramen eller läggas utanför denna. Frågan är faktiskt så klar. att vi beklagar all utskottet inte enhälligt har kunnat ställa sig bakom den uppfattning som vi reservanter har hävdat, dvs. alt kostnaderna i fråga skall ligga inom del militära försvarels utgiftsram.

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Inrättande av ett flygvapenmuseum, m. m.

Hen PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr lalman! Bengt Gustavsson i Eskilstuna försöker försvara och förklara reservaiionen med att del rör sig om så lilel pengar. Men det är ju Bengt Gustavsson som är reservant medan vi slår för majoritelsskriv-ningen. 1 del lägel lycker jag att det är litet underligt att Bengt .Gustavsson kommer med pekpinnar till oss. Vi har ju bl. a. i försvarsutredningen varit - och det är mycket viktigt för oss - överens om att ha en långsiktig kostnadsram. Med en långsiktig planering inom en fast kostnadsram kan vi för en lägre kostnad fö ett starkare försvar, helt enkelt därför all planeringen då blir genomtänkt och riktig.

Men detta syfte rycks sönder om man i fråga efter fråga säger att olika utgifler kan stoppas in i den tänkta kostnadsramen. Bengt Gustavsson kan inte alldeles ha glömt bort att regeringen genom ett beslut av den II mars detta år givit sitt förslag till en planeringsram för den kommande femårsperioden. Genom att i fråga efler fråga plocka in nya poster inom kostnadsramen förrycker man den långtidsplanering som vi alla är så angelägna om all ha för att få ett starkare försvar till lägre kostnad.

Herr GUSTAVSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Men regeringen har ju föreslagit, herr Per Petersson, att den del av beräknade kostnader som kan häriedas från ullokaliseringar från Stockholmsområdet skall läggas uianför den militära kostnadsramen. Varför vill ni då inte acceptera förslaget?

Hen PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr lalman! Ja, regeringen har gjort en beräkning av vilka kostnader som-skall ligga innanför resp. utanför ramen, men enligl utskottsma-joriielens uppfattning är inte den beräkningen riktigt gjord. Vi anser med stöd av tidigare riksdagsbeslut all väsentligt mer av kostnaden för omlokaliseringen till Östersund skall ligga utanför den militära kostnadsramen, och del är därför vi har lagt fram vårt förslag.

Hen GUSTAVSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Myndigheten har redovisat vilka olika punkter som är kostnadsberäknade och på grundval därav har regeringen sedan lagl fram ett förslag som utskottets reservanter har anslutit sig till.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad ulskollet i dessa moment hemställt.

M o m . 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels rescrva-

lionen nr 1 av herr Gustavsson i Eskilstuna m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Eskilstuna begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 39 punkten 1 mom. 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av herr Gustavsson i Eskilstuna m. fl.

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Inrättande av ett flygvapeninuseum, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157

Nej - 157

Avslår - 1

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr andre vice talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefler på herr andre vice talmannens anmodan fru Hörnlund (s) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservaiionen nr 1 av herr Gustavsson i Eskilstuna m. fl.

Punkten 2

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskollel i dessa moment hemställt.

M o m . 4

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Gustavsson i Eskilstuna m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Eskilstuna begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 39 punkten 2 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 2 av herr Gustavsson i Eskilstuna m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes.

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Den militära underrättelsetjänsten

Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 157

M o m . 5

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 2 Den militära underrättelsetjänsten

Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1975/76:40 med anledning av propositionen 1975/76:189 med förslag om insyn i och kontroll av den militära underrättelsetjänsten m. m. jämte motion.

1 proposilionen 1975/76:189 (försvarsdepartementet) hade regeringen -efler föredragning av herr försvarsministern Holmqvist -

1. berett riksdagen lillfälle att yttra sig över de allmänna riktlinjer för den militära underrätielseljänsien som föredragande slalsrådel angetl i propositionen,

2. föreslagit riksdagen alt godkänna de grunder för allmän insyn i och kontroll av underrättelsetjänsten samt den organisationsanknytning för IB som föredragande statsrådet redovisat i proposilionen.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "På grundval av 1974 års underrältelseuirednings belänkande (SOU 1976:19) Den militära underrättelsetjänsten redovisas i propositionen vissa allmänna riktlinjer för vår militära underräitelsetjänsi. Vidare föreslås grunder för insyn i och kontroll av verksamheten. För della ändamål avses en särskild nämnd bli inrättad den 1 juli 1976. Nämnden förutsätts fä sex ledamöter. Slutligen föreslås all överbefälhavarens enhet för inhämtning av underrättelser med s. k. särskilda medel, IB, organisatoriskt knyts till försvarsstaben. Underrältelseulredningensorganisationsförslag i övrigt avses bli överlämnade till försvarsmaktens ledningsutredning genom tilläggsdirektiv."

I detta sammanhang hade behandlats den med anledning av propositionen väckta motionen 1975/76:2487 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts

1. all riksdagen hos regeringen skulle anhålla alt underrättelsetjänsten omorganiserades som ett civilt organ direkt under försvarsministern, i enlighet med motionens riktlinjer.

2. all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om inrättande av kontroll-nämnd med representanter för samtliga riksdagspartier, vilken hade att följa underrättelsetjänstens allmänna verksamhei.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med avslag på moiionen 1975/76:2487, yrkandet 1, lämnade utan erinran de allmänna riktlinjer för den militära underrättelsetjänsten som föredragande statsrådet angetl,

2. au riksdagen med avslag på moiionen 1975/76:2487, yrkandel 2, godkände de grunder för allmän insyn i och kontroll av underrätielseljänsien sami den organisalionsanknylning för IB som föredragande statsrådet redovisat.

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Den miliiära underrättelsetjänsten

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Det har varit många skandaler under årens lopp som gällt utländska spion- och underrättelseorganisationer. Vid varje avslöjande av dessa organisationers verksamhet har det slagits fast att de brutit mot det egna landets grundlagar, att de brutit mot landets utrikespolitik och alt de inkräktat på andra länders lagar och förordningar.

Detta har kunnat ske därför att spion- och underrättelseorganisationerna står uianför varje demokratisk kontroll.

Det är militärapparaten som kontrollerar och det är militärapparaten som har ansvaret för den operativa verksamheten. Regeringar och parlament har endast i mycket diffusa ordalag angetl inriktning och verksamhet. Militären har sedan fött fria händer att tolka dessa oklara bestämmelser. Hur militärapparaten än tolkat del hela flnns del fullt tillräckliga bevis för att våga påstå att underrättelseorganisationerna har blivit en stat i staten.

Sverige har som bekanl haft sina skandaler. Det var 1973 som svenska folket och en stor del av riksdagens ledamöter för första gången fick veta att det även i vårt land under en lång rad av år hade existerat en militär spion- och underrättelseorganisation.

Del var ur demokratisk synvinkel och med tanke på vår deklarerade allians- och neutralitetspolitik inga vackra interiörer som presenterades från denna organisations verksamhet - åsiktsregistrering, infiltration, inbrott, samarbete och, som ÖB uttryckte det, byte av "äpplen mot päron" med utländska spion- och underrättelseorgan. Bombhot och utlämnande av uppgifter om svenskar och i Sverige bosatta politiska flyktingar ingick i "äpplen- och päronbytena".

Jag skall inte trötta med ytleriigare uppräkning. I riksdagens protokoll från 1973, 1974 och 1975 finns utföriigl material från lB:s verksamhet.

Som bekant tillsattes en rad utredningar efter ett starkt opinionstryck. En av utredningarna, vars resultat ligger till grund för del belänkande som nu behandlas, hade till uppgift alt framlägga förslag om på vilket sätt underrätlelseijänstens framtida inriktning och verksamhei skulle utformas.

Vpk är inte motståndare till en underrättelseorganisation. Vi anser det i nuläget oundvikligt med en sådan. Del handlar om att införskaffa informationer om förhållanden av betydelse för statens yttre säkerhet. Men större delen av detta informationsarbete kan bedrivas i form av

.93

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Den militära underrättelsetjänsten

legal insamling och sammanställning av uppgifter. Endast i mycket speciella delar kan behov föreligga av alt inhämta information av hemlig eller intrikat natur.

I motsats till vad regeringen föreslagit i propositionen anser vi alt inhämtning av information liksom tolkning och analys av densamma med fördel kan skötas av civila organ, som vi anser mer kompetenta än militären. Till detta kommer också kontrollen av underrättelsetjänsten. Enligt proposilionen skall i stort sett den gamla ordningen gälla också i fortsättningen. IB skall sortera direkt under överbefälhavaren. Enligt vår mening bör IB i stället göras till ett civilt organ.

Militären bör knytas till detta organ endast som fackexpertis. Huvudmannen för underrättelsetjänsten bör alltså vara en civil politisk instans, förslagsvis försvarsdepartementet. Kontrollen av underrättelseverksamheten bör enligt vpk:s mening ske på två vägar. Gränser bör föreskrivas för den verksamhet underrättelseorganet självt får bedriva. En regel bör vara att underrättelsetjänsten själv endast får bedriva verksamhet som är legal. Skulle avgörande säkerhetsintresse kräva aktioner som t. ex. strider mol andra länders lagstiftning bör sådana inte få företas utan departementschefens vetskap och godkännande.

Det enda helt nya i propositionen är att den fortlöpande kontrollen över underrättelsetjänsten bör utövas av en nämnd. Men vpk finner inte propositionens förslag i detta avseende tillfredsställande. Nämnden bör utgå från folkrepresentationen. Den bör vara sammansatt av representanter för riksdagens samtliga partier och dessutom innehålla en lag-kunnig person. Nämnden bör även vara ansvarig inför riksdagens konsti-tutionsulskolt. Med hänsyn till vad jag anfört tidigare om en civil politisk ansvarig instans för underrättelsetjänsten är också vårt förslag om konstitutionsutskottet som ansvarig instans för den parlamentariska nämnden den enda konstitutionellt rimliga och logiska konstruktionen.

Den nämnd som proposilionen föreslår står vid sidan av riksdagen och del konstitutionella kontrollsystemet. Dessutom är dess sammansättning och funktion diffust beskrivna. Den har enbart funktionen alt samråda med överbefälhavaren, och inte ens detta är obligatoriskt.

Vpk föreslår i motionen 2487 att underrättelsetjänsten omorganiseras till ett civilt organ direkt under försvarsministern och alt det inrättas en kontrollnämnd med representanter för samtliga riksdagspartier, vilken har att följa underrättelsetjänstens allmänna verksamhet.

Om denna omorganisation företas så innebär det också att tillräckliga garantier skapas för att underrättelsetjänsten i fortsättningen inte kan agera som en egen liten statsapparat oberoende av de lagar och förordningar som existerar. Det förslag som nu de fyra s. k. demokratiska partierna vill driva igenom innebär att i stort sett samma verksamhet som tidigare bedrivits skall bedrivas också i fortsättningen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen 2487.

Hen PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr talman! Herr Måbrink har här i kammaren vädrat sin och sitt partis olust över vår svenska militära underräitelsetjänsi. Låt mig bara inledningsvis kort fastslå att herr Måbrink och vpk i denna fråga är isolerade från övriga partier i Sveriges riksdag.

I december 1973 tog riksdagen ställning lill vissa förslag från försvarsutskottet angående den militära underrättelsetjänsten. Förslagen var grundade på en särskild granskning som utskottet hade gjort med anledning av den s. k. IB-affären.

Riksdagsbeslutet då innebar godkännande av vissa allmänna krav på den del av underrättelseverksamheten som försvarsstabens särskilda byrå - den s. k. IB - svarar för och av vad utskollel hade anfört om den hemliga underrättelsetjänsten i fortsättningen. Utskottet hade pekat på vissa frågor som regeringen borde låta utreda särskill.

Den utredningen är nu gjord och redovisas för riksdagen i propositionen 1975/76:189 tillsammans med vissa förslag från regeringen. En motion från vpk har väckts med anledning av propositionen.

Vi i försvarsutskottet har under beredningen av propositionen haft utskottsutfrågning med försvarsministern och överbefälhavaren. De var vid skilda'tillfällen hos oss. Av försvarsutskottets betänkande nr 40 framgår att utskottet helt delar underrältelseutredningens och försvarsministerns uppfattning att Sverige även i fortsättningen behöver en särskild underrättelsetjänst som verkar redan i fredstid. Jag kommer nu bara all beröra några delfrågor i betänkandet.

I den av mig nämnda vpk-motionen av herr Hermansson m. fl., som herr Måbrink här i debatten har talat för, föreslås att underrättelsetjänsten skall organiseras om till ett civilt organ direkt under försvarsministern. Vi i försvarsutskottet anser att underrättelseverksamheten är en myndighetsuppgift som är naturiigt knuten till vår försvarsmakt och även i fortsättningen bör ledas av överbefälhavaren.

Våra kunskaper om omvärlden bör och måste vara allsidiga. Del är inte detsamma som att lika stora och samma sorls underrättelseresurser skall användas i varje särskilt fall när vi behöver informationer om ett annat land. Man måste givelvis anpassa sig till möjligheterna att få informationer. Samarbete med utländska underrättelseorganisationer måste få förekomma.

Den speciella organisationen för att inhämta underrättelser med andra meioderän signalspaning-kallad IB-har till uppgift att utnyttja tillfällen till underrättelseinhämtning som andra organ inte kan utnyttja därför att de inte har ett tillräckligt säkerhetsskydd. Beträffande IB:s arbetsmetoder har utskottet ingen annan mening än den utredningen och försvarsministern anfört.

Vi i utskottet tillstyrker också regeringens förslag att inrätta en särskild underrättelsenämnd om sex personer. Vi anser liksom försvarsministern att olika uppfattningar i samhällsfrågor bör vara representerade i nämnden. Ledamöterna i nämnden skall fortlöpande slå i nära förbindelse

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Den militära underrättelsetjänsten

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Den militära underrättelsetjänsten

med underrältelseväsendet och följa dess verksamhet. Vi delar också försvarsministerns syn på befogenheter och verksamhetsområde för nämnden. Däremot avstyrker utskottet förslaget i vpk-moiionen 2487, som herr Måbrink här har talat för, om att alla riksdagspartier skall vara representerade i nämnden.

Underräiielseutredningen har också lämnat förslag belräffande den militära underrättelsetjänstens framtida organisation. Förslaget gäller bl. a. en nyinrättad befallning som underrättelsechef i försvarsstaben. Men eftersom det pågår en särskild utredning om de centrala stabernas organisation-försvarsmaktens ledningsutredning-anser försvarsministern att dessa förslag bör prövas närmare av ledningsutredningen. Vi i utskottet har inte heller där någon invändning mol försvarsministerns förslag.

Herr talman! Till sist några ord om IB:s organisatoriska anknytning.

Underrättelseutredningen har föreslagit all IB skall infogas i försvarsstaben, och försvarsministern förordar att IB knyts närmare till staben. Utskottet har hela tiden ansett att IB har en anknytning till försvarsstaben och att en sådan anknytning bör finnas även i fortsättningen. Men behovet av ett starkt säkerhetsskydd gör alt IB aldrig kan bli annat än en mycket speciell enhet, specialreglerad i förhållande till vad som gäller för försvarsstaben i övrigt.

Som jag tidigare nämnt anser utskottet alt underrättelseverksamheten är en myndighetsuppgift. Överbefälhavaren skall enligt sin instruktion leda underrättelsetjänsten, och utskottet ullalar att denna uppgift bör kvarstå. Liksom tidigare understryker försvarsutskottel angelägenheten av att åtgärder snarast vidtas för att ytterligare höja effektiviteten i underrättelsetjänsten. Ovisshet om lB:s organisatoriska anknytning kan verka hämmande, varför utskottet tillstyrker att IB:s fortsatta anknytning till försvarsstaben bestäms snarast.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till försvarsutskottets enhälliga hemställan i belänkandet nr 40.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 2487 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsuiskoiteis hemställan i betänkandet nr 40 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2487.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledaniöler ha rösiat för ja-propositionen. Då herr Måbrink begärde röst-

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning Nr 137

gav följande resultat:

Ja - 294 Nej - 18

§ 3 Föredrogs

Försvarsutskottets betänkande

1975/76:41 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Tisdagen den 25 maj 1976

A rbetsskadeförsäk-ring

Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 Arbetsskadeförsäkring

Föredrogs socialförsäkringsulGkollels betänkande 1975/76:40 med anledning av proposilionen 1975/76:197 med förslag lill lag om arbelsskadeförsäkring jämte motioner.

1 propositionen 1975/76:197 hade regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta i proposilionen framlagt förslag till lag om arbelsskadeförsäkring.

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "1 propositionen läggs fram förslag om en hell ny lagstiftning beträffande ersättning vid skada i arbelet i stället för nuvarande lag om yrkesskadeförsäkring. I en ny lag om arbetsskadeförsäkring föreslås i princip rätt till full ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sill arbete. En annan grundläggande regel i lagförslaget är att alla skador och sjukdomar som har uppstått på grund av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbelet skall anses som arbetsskador. Denna regel ersätter bl. a. nuvarande särskilda förteckning över ersätlningsgrundande yrkessjukdomar. Frågor som gäller ersättning för lyte och men hos den skadade regleras i särskild ordning genom gällande avtal om trygghelsförsäkring. Den nya lagen skall gälla inkomstförlust till följd av skador och sjukdomar som har uppstått i arbetet då dessa varat längre än 90 dagar. Under en samordningstid på de första 90 dagarna skall liksom nu den vanliga sjukförsäkringen tillämpas. Den nya lagen anknyter till de principer som gäller för invaliditelsbedömning inom den allmänna försäkringen. Det blir därigenom den faktiska nedsällningen i den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete som bestämmer livräntans storlek. Livräntan vid arbetsskada skall enligl lagförslaget utgöra skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade kan antas ha hafl om han inte hade skadats och den inkomst som han trots skadan kan beräknas komma all få. Livräntan skall kunna ersätta årlig inkomstförlust upp till samma inkomstiak som gäller för ATP, dvs. 7,5 basbelopp som f n. motsvarar 75 000 kr. Utgående livränta görs värdebesiändig

7 Riksdagens protokoll 1975/76:136-137

Nr 137 genom anknytning till basbeloppet. Livräntorna till efterlevande anpassas

-T-- I I till de principer som gäller inom folkpensioneringen och förmånerna för-

-,r . in-,/- bättras, särskilt för barn.

25 maj 1976

_____________ 1 fråga om samordningen mellan den allmänna pensioneringens för-

ArbetsskadefÖrsäk- maner och arbetsskadelivräntan föreslås i propositionen förenklade regler
ring jämfört med vad som nu gäller. Livräntan skall täcka en del av in-

komstförlusten vid arbetsskada som inte ersätts genom förtidspension. Livräntan skall vara pensionsgrundande för ålderspension från ATP och utgå fram lill pensionsåldern 65 år. Därefler skall gälla en enkel garantiregel.

Den nya arbelsskadeförsäkringen skall liksom nuvarande yrkesskadeförsäkring finansieras hell genom arbeisgivaravgifier. Administrationen av arbelsskadeförsäkringen föreslås decentraliserad från riksförsäkringsverket lill de allmänna försäkringskassorna. Övergångsvis skall äldre yrkesskadeärenden handläggas av riksförsäkringsverkei. Besvärsreglerna föreslås bli desamma som för socialförsäkringen i övrigt. Del innebär bl. a. alt försäkringsrådet skall upphöra med utgången av juni 1978. Den nya lagstiflningen föreslås träda i krafl den 1 juli 1977 och gälla för skadefall som inträffar därefler. Innan dess skall yrkesskadeförsäk-ringskommiitén lämna förslag om övcrgångsanordningar för äldre yrkesskadelivräntor m. m. och beträffande nuvarande frivilliga yrkesskadeförsäkring för egenföretagare."

1 della sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av proposilionen väckta motionerna

1975/76:2429 av herr Hörberg (fp),

1975/76:2449 av herr Dahlberg m. fl. (s). vari hemställts att riksdagen beslutade att hos regeringen anhålla om förslag till sådan ändring av lagen om arbelsskadeförsäkring som gjorde det möjligl för försäkringskassornas pensionsdelegalioner att i varie enskilt fall. oavsett ålder, pröva änkans behov av efierlevandelivränta med hänsyn till arbetsmarknads-mässiga och sociala skäl.

1975/76:2490 av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c) och Fågelsbo (c), vari hemställts alt riksdagen beslutade att I kap. 1 >; lagen om arbetsskadeförsäkring utformades så, att därav klart framgick alt lagen även omfattade egenföretagare i dennes yrkesutövning,

1975/76:2491 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c),

1975/76:2492 av herr Jonsson i Alingsås (fp) och fröken Rogeslam (c),

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionerna

1975/76:552 av fru Fredrikson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen
hos regeringen uttalade alt de yrkesarbetande som nu stod utanför den
obligatoriska yrkesskadeförsäkringen obligatoriskt borde anslutas till den
98 nya arbelsskadeförsäkringen.

1975/76:1173 av herr Andersson i Gamleby (s) och Nr 137

1975/76:1174 av herr Andersson i Ljung m.fl. (m), vari hemställts Tisdagen den att riksdagen hos regeringen uttalade att reglerna för yrkesskadeförsäk- 25 nni 1976

ringen borde utformas så, att man erhöll likvärdigt skydd till samma ------

kostnad, oavsett om man var anställd eller arbetade i eget förelag. Arbetsskadeförsäkring Utskottet hemställde

1. belräffande egenföretagare att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:552, 1975/76:1174 och 1975/76:2490 gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

2. belräffande studerande att riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:2491 (yrkandet 1) och 1975/76:2492,

3. beträffande uppräkning av livränta alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2491 (yrkandel 2),

4. belräffande livränta under sjukdom i vissa fall att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1173,

5. beträffande änkelivränia all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2449,

6. belräffande livränta för änkling och frånskild man att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2491 (yrkandel 3).

7. beträffande finansieringen att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2429.

8. beträffande frågan om grundskydd all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2491 (yrkandet 4),

9. att riksdagen med bifall lill proposilionen 1975/76:197 skulle anta det i propositionen intagna förslaget till lag om arbetsskadeförsäkring.

Hen DAHLBERG (s):

Herr talman! Del är kanske litet djärvt all gå emot ell enhälligt utskott när del gäller samordningen av yrkesskadeförsäkringen med den allmänna försäkringen.

Jag har tillsammans med fyra fem partikamrater motionerat om att man borde se över eflerlevandeskyddet framför allt för änkorna. Den nuvarande yrkesskadelagen ger en änka möjlighet att få pension, men efter det alt samordningen har kommit till stånd måste änkan ha minderåriga barn, alltså barn under 16 år, eller vara över 36 år för att kunna få pension.

Utskottet hänvisar till alt det flnns försäkringar på området som gör
del möjligl all täcka in en del av de kostnader del måsle medföra att
en försörjare går bort. Utskottet hänvisar också till all del arbelsmark-
nadsmässigl är riktigt all kvinnorna inte skall pensioneras i förlid; de
skall ut på arbetsmarknaden. Den som har kännedom om arbetsmark
naden här i landet vet all allt inte är så välordnat. Det finns områden
i landet där näringslivet är ensidigt och där kvinnorna inte har någon
större chans all få ett arbete på hemorten utan i så fall är hänvisade
till omskolning och förflyttning. I en del fall kanske detta också medför 99

Nr 137 svårigheter; jag tänker på familjeband och mycket annat.

Tisdagen den ' ' ' gamla Sverige ända sedan förra seklet hafl råd alt svara

25 nni 1976 '" '•' efterlevande änkorna oavsett hur del varit beställt med barn under

--------------- 16 år och änkornas ålder. Jag tycker därför all det hade varit rimligt

ArhetsskadefÖrsäk- att ge pensionsdelegerade i uppdrag all i det enskilda fallet pröva om
ring det finns arbetsmarknadsmässiga och sociala skäl för att ge änkor som

inte är 36 år eller inte har minderåriga barn delta skydd.

I övrigt har jag ingenting alt invända mol propositionen. Del är många frågor som där löses på ett förtjänstfullt sätt. Framför allt gäller del den som drabbas av skador. Först och främst ser man till att livräntan får behålla sitt värde genom att den räknas upp och följer den allmänna försäkringens villkor. Men borttagandet av eflerlevandeskyddet för änkor tycker jag är en skönhetsfläck. Det gäller kanske inte många i och för sig, men de som drabbas kan drabbas ganska hårt. Jag anser att man hade hafl möjlighet att täppa till della hål utan att det hade blivit några större svårigheter för försäkringskassorna att klara även de enskilda fallen. Del är inte alla som har det så ordnat att de arbetar under avtalsenliga förhållanden. I så fall utgår det heller inga försäkringsbelopp. Men döden tar inte hänsyn lill sådana skäl, utan den slår blint, oavsett familjeförhållanden och liknande. Jag lycker därför all det hade varit socialt be-räuigal att här ha kvar de gamla reglerna. Jag vill med detta, herr talman, yrka bifi lill motion 2449.

Hen FREDRIKSSON (s):

Herr lalman! Jag vill först och främst understryka att det är ett utomordentligt betydelsefullt beslut som vi nu slår i begrepp alt fatta. Jag instämmer med den föregående talaren i att förslaget innehåller mycket värdefullt för dem som står ute i arbelslivei. All del är fråga om ell myckel vikiigi förslag markeras yiterligare av alt socialministern har anmält sig på talarlistan. Jag förmodar all han kommer all något beröra den historiska bakgrunden till förslaget och det sakliga innehållet i delsamma. Men jag vill ändå, herr lalman, understryka en del av del som jag anser vara särskilt betydelsefullt i denna lagstiflning.

För del första innebär den högre kompensationsgrad som föreslås all vid yrkesskada skall utgå i princip 100-procentig kompensation för inkomstbortfall inom ramen för basbeloppet. Detta gäller i fråga om både sjukpenning efler samordningstidens slut och livränta. Detta är en väi sentlig förbättring av förmånerna. Som jämförelse kan nämnas att den nuvarande livräntan vid yrkesskada beräknas på grundval av ett ersäti-ningsunderlag som vid nuvarande basbelopp om 10 000 kr. är maximerat till 37 500 kr. Enligl det nu föreliggande förslaget är ersäliningsunderiagel för livränta maximerat till 7,5 basbelopp, vilket motsvarar 75 000 kr.

För det andra är del nya arbetsskadebegrepp som föreslås en viktig
sak. Därigenom kommer vi ifrån den nuvarande förteckningen över yr
kessjukdomar, som har ådragit sig så mycken kriiik. I stället får vi en
100 regel av innehåll att varje skada lill följd av olycksfall eller annan skadlig

inverkan i arbele skall anses som arbetsskada. De föreslagna reglernas      Nr 137
flexibilitet är otvetydigt all föredra framför de mera stelbenta regler som      Tisdagen den
nu gäller. Man kan dessutom anknyta tillämpningen till den tekniska      s mai 1976
utvecklingen på ett bättre sätl än som nu är möjligt.

För del tredje är del viktigt att propositionen innebär förbättringar Arbetsskadeförsäk-i eflerlevandeskyddet, särskilt för barnen, och i fråga om samordnings- /7/;,i,' reglerna.

Del skulle givetvis flnnas anledning all beröra andra frågor i proposilionen, men jag skall inte trötta kammaren med det. Della förslag är att hälsa med största tillfredsställelse, eflersom det innebär betydande förbättringar för dem som löper risker i arbetslivet och utsätts för skador i en eller annan form.

Herr Dahlberg har i sin motion och i sitt inlägg uttalat oro för de änkor som inte har någol arbele vid försörjarens bortgång och som har svårt all skaffa sig arbele men trots detla inte skall få pension eller livränta från yrkesskadeförsäkringen. Han betecknade della som en skönhetsfläck i ett för övrigt flnl förslag. Men om herr Dahlberg noggrant läser vad utskottel har anfört på s. 24 i beiänkandei tror jag att han skall finna att hans oro i någon mån är överdriven. Del har nämligen utvecklats ett syslem med trygghelsförsäkring som läcker hela arbetsmarknaden. Från denna försäkring utgår ersättning till de änkor som herr Dahlberg här ömmar för.

Normalt skall en ung kvinna som inte har barn kunna skaffa sig arbele. Men jag medger att det i vissa trakter, framför allt i glesbygderna, kan bli besvärligt. Just med hänsyn lill alt trygghelsförsäkringen griper in med sitt ersättningssystem finns del emellertid ingen anledning att bifalla herr Dahlbergs förslag all försäkringskassorna i ömmande fall skall kunna besluta all pension skall utgå. Materiellt sett är både änkor och barn ganska väl tillgodosedda dels i del föreliggande förslaget till yrkesskadelag, dels genom trygghetsförsäkringen.

Från principiell synpunkt tror jag inte heller all det är lyckligt att ge ett sådant uppdrag som herr Dahlberg föreslår lill försäkringskassorna. Man bör lita till att de efterlevande kommer alt få en hygglig försörjning genom försäkringen. Som jag framhöll är de materiellt sett ganska väl ■tillgodosedda; utöver eventuell livränta utgår alltid - det är inie in-komsiprövai-en ersättning motsvarande värdelav 25 000 kr. och 2 500 kr. årligen för varje barn tills del fyller 20 år. Detta är innebörden av dei kollektivavtal om irygghelsförsäkring som arbetsmarknadsparterna har tecknat och som alltså täcker hela arbetsmarknaden.

Hur eflerlevandeskyddet skall utformas i framliden ligger som sagt hos pensionskommittén, och i avvaktan på dess förslag har vi velat hålla oss lill de regler som gäller inom den allmänna försäkringen. Del är anledningen till alt vi har avstyrkt herr Dahlbergs motion.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskollels hemställan.

10)

Nr 137 Hen DAHLBERG (s) kort genmäle:

Tisdagen den " lalman! Jag har tagit del av betänkandet och jag vet all del är

25 mai 1976 " " Fredriksson säger all trygghelsförsäkringen gäller för dem som

---------- ___ arbetar under kollektivavtal. Men tyvärr är inte alla anställda enligt kol-

Arbetsskadeförsäk- lektivavtal. Särskilt gäller del mindre företag och enskilda. Även i sådana
ring företag kan naturligtvis olyckan vara framme och ell dödsfall inträffa,

och då gäller inte denna försäkring.

Som jag tidigare sade rör det sig inte om hundratals fall om året, utan kanske om ett tjugotal. Men de änkor som berörs kan leva i tron att de har kvar samma trygghet som förut och tecknar inte några nya försäkringar. Om det då inträffar ett dödsfall har de inget skydd.

25 000 kr. är i och för sig ett högt belopp. Men innan vederbörande blivit omskolad och fått ett nytt arbete, kanske på en annan ort, kostar det mycket pengar. Man kunde ha gell dessa änkor efterlevnadspension för den tid som del tar för dem att skola om sig och skaffa ett arbete. Del hade också utgjort en press på arbetsmarknadsmyndigheterna. Därmed tror jag att man hade löst detta problem.

Som jag sade tidigare är detla i och för sig inte någon stor fråga, men för dem som tidigare haft detta skydd och nu mister del kan del uppstå en besväriig situation.

Hen FREDRIKSSON (s) kon genmäle:

Herr lalman! Som jag tidigare sade läcker de försäkringar som jag redogjorde för hela arbetsmarknaden där del flnns kollektivavtal. Kommunerna och landstingen har sådana försäkringar, och staten har sin personskadeförsäkring. Även den fria arbetsmarknaden har sin försäkring. Dessa försäkringar är likvärdigt utformade.

Nu säger herr Dahlberg att det kan flnnas undanlag. Del är riktigt att det flnns anställda som inte arbetar under kollektivavtal, men överallt där man har ett sådant avtal gäller denna försäkring och ger, som jag ser det, ett hyggligt belopp lill dessa änkor.

Utöver ersättningen lill änkan och barnen i form av livränta finns del ju också en grupplivförsäkring. Denna utgår f n. med ett belopp motsvarande 6 basbelopp, alltså 60 000 kr. Änkorna hamnar alltså inte i någon nödsituation vid ett dödsfall.

Jag lycker därför att man bör kunna avvakta det förslag som pensionskommittén så småningom kommer att lägga fram. Det har bedömts som angeläget alt man i en fråga som har denna principiella vikl inte avviker alltför mycket från den allmänna försäkringen.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag har begärt ordet för all liksom utskollels ordförande understryka betydelsen av del beslut kammaren nu kommer att falla.

Yrkesskadeförsäkringen är vår äldsta socialförsäkring. Del är faktiskt

i år jämnt 75 år sedan den tillkom. Vår första lag om ersättning vid

102 olycksfall i arbete utfärdades nämligen år 1901, och år 1902 inrättades

riksförsäkringsanstalten. Man kan säga att del var då vi började all bygga Nr 137

upp en socialförsäkring i vårt land. Yrkesskadeförsäkringen var länge Tisdagen den

vår enda obligatoriska försäkring som gav ersättning vid sjukdom, in- 25 mai 1976

validilel och dödsfall. Under de senaste decennierna har del som bekanl --

vuxit fram en allmän socialförsäkring med sjukförsäkring, folkpension ArbetsskadefÖrsäk-och ATP. Yrkesskadeförsäkringen är därför numera ell komplement lill /■//7.1,' den allmänna försäkringen vid skador i arbelet.

De förslag till genomgripande ändringar av yrkesskadeförsäkringen som riksdagen nu skall ta ställning till kommer på viktiga punkter all innebära en radikalt förändrad och förbättrad lagstiftning. Man kan tala om en milstolpe i försäkringens utveckling.

Den föreslagna helt nya lagen om arbetsskadeförsäkring kommer att omfatta alla skador i arbetet, vare sig de beror på olycksfall eller har andra orsaker. Därmed överges den nuvarande yrkesskadeförsäkringslagens metodik att räkna upp de sjukdomsorsaker och sjukdomar som - utöver olycksfallen - täcks av försäkringen. Utskottets ordförande har i sitt anförande tidigare varit inne på dessa frågor. Det är enligl min mening av stor betydelse att det nu har blivit medicinskt och tekniskt möjligl att införa ett sådant generellt arbetsskadebegrepp i lagstiftningen. Härmed tillgodoses önskemål som man sedan länge har haft på fackligt håll.

Arbelsskadeförsäkringen kommer i ännu högre grad än yrkesskadeförsäkringen att bygga på den allmänna försäkringens grund. Liksom hittills skall sjukförsäkringen i princip svara för ersättningen under en samordningstid på 90 dagar. Vid fortsatt sjukdom skall därefter enligl propositionens förslag den skadade få full ersättning från arbetsskadeförsäkringen. Det är en ny och viktig princip som härmed slås fast: inkomstförlust som uppstått till följd av en skada i arbetet skall i princip kompenseras till 100 %. Den sociala grundsyn som denna princip ger uttryck för är vårt svar på de rätt uppseendeväckande tankegångar som nyligen fördes fram från arbetsgivarhåll om alt sänka kompensationsnivån inom bl. a. sjukförsäkringen och för pensionärerna. Det förslag som regeringen nu lagt fram och som tillstyrkts av utskottet slår vakt om och vidareutvecklar det sociala synsäll som både nu och framgent skall vara grundvalen för vår socialförsäkring.

Propositionens lagförslag innebär all om arbetsskadan leder till bestående nedsättning av arbetsförmågan, så skall livränta utgå som tillsammans med förtidspensionen hell kompenserar inkomstförlusten. Den allmänna försäkringens förmåner skall ligga i botten som ett grundskydd och arbelsskadelivränlan utgå som ell komplement. Dennaordning har blivit möjlig genom alt man också i arbetsskadeförsäkringen övergår lill ett renodlat ekonomiskt invaliditetsbegrepp. Skadesiåndsersättningen för lyte och men skall i fortsättningen helt regleras genom de avtal om trygghetsförsäkring (TFY) som parterna på arbetsmarknaden under de senaste åren har kommit överens om.

För samordningen med ålderspensioneringen inom den allmänna för- 103

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

A rbetsskadeförsäk-riiig

säkringen införs väsentligt förenklade regler, något som jag tror all vi alla upplever positivt. De nya reglerna innebär att pensionerna skall ge grundtryggheten och utgå med fullt belopp medan arbetsskadelivränta skall utgå därutöver där det behövs för att uppnå en garantinivå. En viktig nyhet är att livräntan skall vara pensionsgrundande för ålderspension från ATP.

1 administrativt hänseende innebär reformen all vi fullföljer den decentralisering som riksdagen på regeringens förslag beslutade om för några år sedan. Arbelsskadeförsäkringen skall i fortsättningen i sin helhet handläggas av de allmänna försäkringskassorna i första instans. En annan följd av den nya administrationen är all försäkringsrådei upphör om ett par år. Försäkringsrådei har som besvärsinstans inom yrkesskadeförsäkringen under de gångna åren spelat en betydande roll när det gällt att i praxis utveckla försäkringens regler. Jag vill, herr talman, gärna passa på detta tillfälle att uttala ett erkännande och ett lack för del viktiga arbete som fö rsä k rings rade t under årens lopp har fullgjort inom den svenska socialförsäkringen.

Jag har med det sagda velat markera den stora betydelse både principiellt och praktiskt som dagens reformbeslut om den nya arbelsskadeförsäkringen har. Den nya lagstiftningen föreslås träda i krafl den 1 juli 1977. Dessförinnan kommer riksdagen all få ta ställning lill en proposition med förslag i bl. a. en rad följdfrågor. Av dessa vill jag särskill nämna egenföretagarnas slällning i försäkringen och övergångsregler för de äldre skadefallen. Dessa och andra frågor behandlas nu av yrkes-skadeförsäkringskommillén under dess avslutande arbete.

Jag vill till sist, herr talman, understryka min tillfredsställelse över den enhälliga anslutning som propositionen har fått i utskottsbehandlingen.

104

Hen CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr lalman! Utskottets betänkande är enhälligl på alla punkter, och det är inte myckel att tillägga. Utskottet har vid sitt arbele kunnat konstatera att del är ell bra förslag som framlagts i proposilionen, och det har ju också socialministern velat säga när han har presenterat det. Man skulle kunna använda den välkända formuleringen: "Han såg på sill verk och fann det ganska gott."

Dock kan man i proposilionen och i utskottets betänkande finna vissa brister. Av vilken anledning är inte alla grupper med som i sitt vardagsarbete är utsatta för yrkesrisker? Del är framför allt egenförelagarna som hafl anledning att ställa den frågan.

Vi har blivit underrättade om all yrkesskadeförsäkringskommitlén fortsätter sitt arbele. Avsikten är alt kommittén skall bli färdig någon gång under innevarande år och att en proposition skall läggas fram för riksdagen i så god lid all också egenförelagarna skall kunna omfattas av försäkringen fr. o. m. den I juli 1977. Det är nödvändigt alt så sker, därför att egenföretagare lika väl som lönearbeiare är drabbade av arbetsskador, dvs.

av olycksfall. Nr 137

Jag vill säga lill socialministern att del har uppstått en viss förvåning Tisdagen den och också irritation över den uppspaltning som skett. Jag tror emellertid 25 maj 1976

alt den klara deklaration som socialministern har givit här i dag - att--------

egenförelagarna också kommer med i försäkringen och att det sker från Arbetsskadeförsäk-
den 1 juli 1977 - skall kunna lugna stämningarna. ring

Jag vill erinra om den motion som herr Fågelsbo och jag har lämnat, i vilken vi framhåller alt del är angeläget all samtliga kommer med som löper risk för arbetsskador i sin vardagsgärning.

Del har väckt en viss irritation all vi den här våren, närarbelsbelasining-en varit myckel hård i riksdagen, har fåll en proposition -bland närmare 50 andra- med förslag till en dellösning, av arbetsskadeförsäkringen där vissa områden lämnats utanför. Arbetsbelastningen har väl också gjort all en del av de motioner som utskottet hafl att behandla inte helt har blivit föremål för den grundliga analys som varit önskvärd. Det finns moiioniircr som rest erinringar i efterhand och frågat hur vi kunnat acceptera en enhällig skrivning från utskottet. Jag hoppas emellertid att vi skall få återkomma i samband med behandlingen av den proposition som kommer om egenföretagarnas ställning och andra följdfrågor.

Jag ber med dessa få ord, herr lalman, att också jag få ge min anslutning till utskottets enhälliga betänkande.

Hen FREDRIKSSON (s):

Herr talman! Jag ville bara säga när det gäller de egna förelagarna alt ulredningen redan den 1 februari i år anmälde lill socialdepartementet all vi avsåg att lägga ett förslag om obligatorisk försäkring även för egenförelagarna. Detta har följts upp av socialministern i propositionen, där han har förklarat att han avser all också lägga fram en proposition om egenförelagarna, innehållande motsvarande förslag som när del gäller arbetstagarna. Detta uttalande kunde man i och för sig lita pä, men för att ytterligare la bort all eventuell oro som kunde förefinnas, har utskottet följt upp detta genom att skriva såsom vi har gjort och ge regeringen till känna all förslag bör läggas fram om en försäkring för egenförelagarna som skulle träda i kraft den I juli nästa år samtidigt med motsvarande försäkring för arbetstagarna.

Det är inte bara egenförelagarna som har frågan olöst i dag. Problemet med hur de äldre livräntorna skall räknas upp är en mycket viktig fråga. Vi har också en del andra lagar och förordningar, t. ex. mililärersätl-ningsförordningen, som måste ses över.

Utredningen är nu sysselsatt med frågan hur yrkesskadelagen skall utformas för all täcka även egenförelagarna. Jag avslöjar väl ingen hemlighet om jag säger att vi kommit ett gott stycke på väg. Del finns garantier för all vi kommer alt få en lag som kan träda i krafl på utsatt lid. Det bör alltså inte flnnas någon som helst anledning till oro för dessa grupper.

Låt mig också, herr lalman, när jag ändå har ordet, uttrycka min till
fredsställelse över au utskottet kunnat bli enhälligt i den här- frågan. 105

Nr 137 Som den uppmärksamme läsaren redan uppläcki har Tryckfelsnisse

Tisdagen den ''' framme på iryckeriexpediiionen. Under beiänkandei står "på so-

25 mai 1976 cialutskoiteis vägnar". Det skulle vara förargligt om socialutskottet skulle

kunna la åt sig äran för denna mycket flna och viktiga lagstiftning, och

Vissa läkemedels- detta kommer all ändras lill "socialförsäkringsutskoileis".
frågor, m. m.

Överiäggningen var härmed slutad.

Moni. 1-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 5

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2449 av herr Dahlberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 6-9

Kammaren biföll vad ulskollet i dessa moment hemställt.

§ 5 Vissa läkemedelsfrågor, m. m.

Föredrogs

socialförsäkringsuiskoiiets betänkande 1975/76:42 med anledning av motioner om vissa läkemedelsfrågor m. m. samt

näringsulskoltets betänkande 1975/76:38 med anledning av motion om produktion av billigare menslruationsskydd.

Herr ANDRE VICE TALMANNEN:

Socialförsäkringsulskotlels belänkande nr 42 och näringsulskoltets betänkande nr 38 debatteras i ett sammanhang och yrkanden beträffande båda dessa betänkanden får framställas under- den gemensamma överläggningen.

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 42

I della belänkande behandlades moiionerna

1975/76:307 av herr Lövenborg m. fl. (vpk), vari hemsiällls all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en skyndsam prövning av frågan om all normalkostnadernaför anskaffande av glasögon infogades i sjukförsäkringssystemet och lagen om allmän försäkring,

1975/76:338 av fru Lantz (vpk), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om prövning av frågan om försäljningen av menslruationsskydd kunde ske på apotek och alt dessa produkter inbegreps i sjukförsäkringen tillhörande rabalterade varor,

1975/76:353 av herr Böriesson i Falköping (c), vari hemställts alt riks-
106 dagen beslutade att läkemedel som ordinerats av läkare för psoriasis skulle

tillhandahållas gratis. Nr 137

1975/76:746 av herr Wachtmeisier i Slaffanslorp (m), vari hemsiällls Tisdagen den all riksdagen hos regeringen skulle anhålla all regeringen övervägde en 25 mai 1976

sådan ändring i kungörelsen (1954:520) med förteckning över kostnadsfria

läkemedel, att även sjukdomen psoriasis togs in i denna förteckning. Vissa läkemedels-
och frågor, m. m.

1975/76:1193 av herr Karlsson i Huskvarna m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen beslutade att hos regeringen begära en uiredning, som syftade lill alt inom sjukförsäkringen införa ett avgiflsiak för den försäkrades årliga läkemedelskostnader.

Ut.skoitet hemställde alt riksdagen skulle

1. beträffande läkemedelsförmåner med anledning av moiionerna 1975/76:353, 1975/76:746 och 1975/76:1193 ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande ersättning för kostnader för glasögon avslå moiionen 1975/76:307,

3. belräffande ersättning för kostnader för menslruationsskydd avslå motionen 1975/76:338.

Reservation hade avgivits av fröken Pehrsson (c) som ansett alt utskottet under I bort hemställa

att riksdagen beträffande läkemedelsförmåner med bifall lill motionerna 1975/76:353 och 1975/76:746 och med anledning av motionen 1975/76:1193 gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

Närlii;.;suiskoiie!s betänkande nr 38

1 della betänkande behandlades motionen 1975/76:337 av fru Lantz (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om initiativ lill en prövning huruvida prisbilligare produktion av menslruationsskydd kunde åstadkommas.

Utskottet hemställde all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:337.

Reservation hade avgivits av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:337 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

Fröken PEHRSSON (c):

Herr lalman! Socialförsäkringsutskottets belänkande 42 behandlar ell par motioner där det hemställs all läkemedel för pscriasissjuka skall kunna utlämnas kostnadsfritt.

Det finns i vårt land 200 000 som har denna sjukdom och 800 000
svenskar är anlagsbärare. Psoriasis är f n. en obotlig sjukdom, men en 107

Nr 137 lyckad behandling kan göra den sjuke symiomfri för längre eller kortare

T's;fl-ippn Hen ''''• Forskarna har ännu inte kunnat klarlägga orsakerna till sjukdomen

75 mni 1976 även om del finns mycket som talar för att ärftliga faktorer spelar en

_____________ väsentlig roll vid uppkomsten av psoriasis. Det är därför ytterligt an-

K/.v.sw läkemedels- gelägel att öka forskningsanslagen för den här sjukdomen.
frågor, m. m. Personer som lider av psoriasis har stora kostnader för läkemedel och

förbandsmalerial. Till detla kommer ofta extra utgifter för slitage av linne och kläder. Tvättutgifterna kan bli myckel stora efter behandling med alla de olika salvor som den psoriasissjuke behöver. En del av dessa kostnader vill nu motionärerna alt de sjuka skall slippa genom kostnadsfria läkemedel. Jag delar den uppfattningen.

Dessa motioner har utskottet remitterat lill Riksförsäkringsverkei, Svenska psoriasisförbundet och socialstyrelsen. Riksförsäkringsverkei tillstyrker bifall lill motionerna. Delsamma gör Svenska psoriasisförbun-del som också vill all förbandsmalerial, lubgas och bomullsvanlar samt sockor som rekommenderas av läkare skall bli kostnadsfria.

Socialstyrelsen talar i sitt remissvar om hur bestämmelserna är i dag. Regeringen bestämmer, efter förslag från socialstyrelsen, vilka läkemedel som skall vara kostnadsfria. Dessa upplages sedan i en särskild förteckning. Socialstyrelsen bedömer efler två kriterier: 1. sjukdomens långvarighet 2. sjukdomens allvarligheisgrad.

Beträffande långvarigheten svarar psoriasis mot kravet - men knappast när del gäller allvarlighelsgraden, menar socialstyrelsen. Jag är verkligen förvånad över den kommentaren. Har socialstyrelsen tillräcklig kontakt med de psoriasissjuka? Känner styrelsen lill deras svårigheter och kamp mol sjukdomen?

Socialstyrelsen talar sedan i sitt remissyttrande om att styrelsen regelbundet föreslår regeringen att förändra förteckningen över fria läkemedel. Det senaste förslaget från socialstyrelsen behandlas f n. av regeringen. Däremoi säger socialstyrelsen inte ett enda ord om någol förslag från slyrelsen om fria läkemedel för psoriasissjuka. Man kan undra när ett sådanl förslag kommer. Kommer det att dröja länge?

I nästa avsnitt av remissvaret skriver socialstyrelsen om de läkemedelsrabatter som förekommer, att "skillnaden mellan rabalterade och kostnadsfria läkemedel är ej längre så stor. Värdet minskar ytterligare då många patienter som får läkemedel kostnadsfritt förskrivet dessutom behöver andra läkemedel, vilkas kostnad överstiger det tak vid vilket kostnaden enligt läkemedelsförmånen maximeras lill 20 kr. Dessa patienter har alltså ingen praktisk nytta av sin kostnadsfria förskrivning, då samtliga läkemedel som förskrives av samma läkare vid samma tillfälle sammanräknas vid beräkning av läkemedelsrabatt."

Vad är nu detta för ell resonemang? Är inte skillnaden så stor för

den enskilde? Då kostar del ju inte heller mycket att låta de psoriasissjuka

få fria läkemedel. För de sjuka betyder faktiskt några hundra kronor

fortfarande en hel del. Del flnns alltjämt i vårt land människor som

108 har låga löner och om om pengar.

Socialstyrelsen föreslår till sist alt den s. k. läkemedelsförmånen blir Nr 137 föremål för utredning i avsikt alt bättre tillgodose önskemål om låga Tisdagen den läkemedelskostnader för långvarigt sjuka. Detta föreslår också socialför- 25 mai 1976

säkringsutskouet i sitt beiiinkande nr42,och utskottet anserall socialpoli-

tiska samordningsutredningen bör få della uppdrag. Men den utredningen Vissa läkemedels-har sä många och stora arbetsuppgifteratt de psoriasissjuka, om deskall av- frågor, m. m. vakta resultatet från denna, nog får vänta mycket länge.

Jag menar all riksdagen redan nu borde besluta om fria läkemedel för de psoriasissjuka, och därför har jag fogat en reservation lill ulskollets betänkande. Jag yrkar bifall lill denna reservation.

I en annan motion, som behandlats samtidigt av utskottet, föreslås ett avgiflsiak för den försäkrades årliga läkemedelskostnader. De som är långvarigt sjuka behöver få lägre läkemedelskostnader. Detta är ett krav som vi framförde från centern förra året men som riksdagen då avvisade. Nu anser utskottet liksom socialstyrelsen alt frågan behöver bli föremål för uiredning. Del är bra att någonting händer, men jag tror att man hade kunnat fatta della beslut utan all behöva utreda ytleriigare.

1 detta anförande instämde herr Börjesson i Falköping samt fru Fredrikson och fru Olsson i Helsingborg (samtliga c).

Herr LARSSON i Vänersborg (s):

Herr lalman! Del belänkande från socialförsäkringsutskoliei som vi nu behandlar har tillkommit med anledning av motioner om utredning syftande till att inom sjukförsäkringen få infört ett avgiflsiak för den försäkrades årliga läkemedelskostnader, om fria läkemedel lill psoriasissjuka, om ersättning från den allmänna försäkringen för kostnader vid anskaffande av glasögon och om prövning av frågan om rabattering av menslruationsskydd.

I fråga om ett avgiftstak för de artiga läkemedelskostnaderna har motionärerna hemslälll om en utredning. Detla har utskottet helt tillmötesgått genom att föreslå att en sådan uiredning bör ske inom ramen för den förra året tillsatta socialpolitiska samordningsutredningens arbete och att detta bör ges regeringen till känna.

De båda motioner som kräver fria läkemedel för psoriasissjuka kan anses vara väl tillgodosedda genom utskottets förslag. I motionen av herr Börjesson i Falköping hemställs att riksdagen beslutar att läkemedel som ordineras av läkare för psoriasis skall tillhandahållas gratis. 1 motionen av herr Wachtmeisier i Slaffanslorp hemställs alt riksdagen anhåller att regeringen överväger en sådan ändring i kungörelsen med förteckning över kostnadsfria läkemedel, att även sjukdomen psoriasis intages i denna förteckning. Också när det gäller dessa motioner föreslår utskottet att en uiredning bör ske inom den socialpolitiska samordningsutredningen.

Vid utskottets betänkande är fogad en reservation av fröken Pehrsson.
1 stort ansluter sig reservationen till ulskottsmajoritetens förslag. I re- 109

Nr 137 servalionen konstateras dock att i avvaktan på resultatet av den förordade

Tisdagen den översynen av läkemedelsförmåner sjukdomen psoriasis bör tas in i för-

25 mai 1976 teckningen över sådana sjukdomar vid vilka läkemedel tillhandahålls

_____________ kostnadsfritt. Jag har förståelse för kraven i motionerna och i reserva-

Vissa läkemedels- lionen, och också ulskottsmajorileten i övrigt har givit uttryck för den
frågor, m. m. inställningen.

Men det finns en del hakar i förslagen. Enligl min uppfattning är del alldeles klart, att med tanke på de psoriasissjuka är utskottets förslag den bästa vägen, nämligen alt först utreda och sedan besluta. Delta beror på följande fakta.

Flera psoriasissjuka har beviljats och kommer alt beviljas handikappersättning på grund av merkostnader som vållats av sjukdomen. Utöver läkemedelskostnaderna tillkommer som bekant många andra kostnader för den som drabbats av psoriasis, och dessa kostnader måste också beaktas.

För att få handikappersättning med 30 % av basbeloppet, dvs. f n. 3 000 kr. per år, krävs all merkostnaderna för sjukdomen är minst 2 250 kr. I dessa kostnader inräknas givetvis läkemedelskostnaderna.

Svenska psoriasisförbundet har i sitt yttrande över de här båda aktuella moiionerna sagt att salvor och preparat i regel utskrivs i en mängd som räcker fyra veckor, vilkel gör tolv inköp om året till en kostnad av 20 kr. per inköpstillfälle. Årskostnaden blir då 240 kr.

Ligger en person nära den lägre gränsen för handikappersättning med 3 000 kr. - som dessutom är skattefri - finns risken att vederbörande, genom att läkemedelskostnaderna försvinner, kan mista sin handikappersättning, alltså i stället för att vinna 200-300 kr. i ulgiflsbesparingar förlorar 3 000 skattefria kronor. Någol sådant kan vi väl inte låta ske. Del är därför utskottets förslag om utredning ulan tvekan är den bästa vägen.

Jag kan från mitt eget län - Älvsborgs län - nämna alt under detta års första kvartal inkom 13 ansökningar om handikappersättning från psoriasissjuka. En ansökan avslogs, två flck 45 % i handikappersättning och tio fick 30 %. Flera av dem som fick 30 % låg nära den nedre gränsen för räll lill handikappersättning.

De som har så låga kostandet att inte handikappersättning kan utgå bör givetvis också få något slag av hjälp. Men hur? Det är den frågan som måsle utredas för att inte försämra redan nu existerande reformer.

Frågan om ersättning från försäkringskassan för koslander för glasögon
har tidigare behandlats av riksdagen. Där anger motionären bl. a. upp
görelsen mellan socialdepartementet och Landstingsförbundet och alt det
där inte finns några garantier för att sjukvårdshuvudmännen medverkar
lill prisnedsalta glasögon för barn och ungdom upp lill 19 år. Men det
är så all genom del statliga bidraget har samtliga sjukvårdshuvudmän
förbundit sig all bidra till kostnader för glasögon till barn och ungdom.
Vidare går landstingen alltmer in för prisnedsätlande bidrag för glas
ögonköp till ålders- och sjukpensionärer. Så kommer t. ex. all ske inom
110 milt eget län.

Givelvis vore det önskvärt att få bidragen införda för alla, men del är något som vi av ekonomiska skäl måsle ta stegvis. Allt kan inte klaras på en enda gång.

När det gäller mensirualionsskydden vill jag hänvisa till att denna fråga kommerall behandlas i näringsulskoltets betänkande nr 38. Därför är det onödigt att jag här tar upp en debatt om detla. Man kan väl inte anse dessa skydd som ett läkemedel, och dessutom ger läkemedelsrabatten så litet för den enskilde all det skulle vara hell onödigt all sälta i gång en särskild administration för ell sådant förfarande.

Apoteksbolaget har kommit en bra bit på väg. Man kan nu sälja storförpackningar om 100 tamponger - ett halvårs förbrukning - för 26:25. Det blir 52:50 per år på ett ungefär, och det är en väsentlig prissänkning. Vid två inköp per år av dessa förpackningar blir den s. k. läkemedels-rabatten 12:50.

Herr talman! Med del anförda ber jag alt få yrka bifall lill socialförsäkringsutskottets förslag i betänkandet nr 42 på samtliga punkter.

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Vissa läkemedelsfrågor, m. m.

Fröken PEHRSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill säga till herr Larsson i Vänersborg all jag mycket väl vet att handikappersättning kan utgå till sjuka som har merkostnader, men om inte de merkostnaderna uppgår till 2 250 kr. får de sjuka ingenting. När utskollel var på besök på en smörjhall uianför Stockholm och träffade psoriasissjuka diskuterades just den här saken, och de sjuka sade själva att vad de föredrog var kostnadsfria läkemedel i första hand.

Fru LANTZ (vpk):

Herr lalman! Jag skall be att få aktualisera frågan om mestruations-skydd,och jag vill inledningsvis konstatera att jag inte delar herr Larssons i Vänersborg synpunkter.

Till vpk:s riksdagsgrupp kom följande brev: "Vi är två flickor som reagerat över de dyra mensskydden. Del kostar oss 15-20 kr. varje gång!! Då det är nödvändigt att använda mensskydd lycker vi att de borde vara betydligt billigare, helst kostnadsfria. Skall menshygienen misskötas bara för att det är så dyrt?"

Varje månad under 40 år köper två miljoner kvinnor i Sverige mensskydd. Del säljs 320 miljoner mensskydd per år, och kostnaden är drygt 50 öre per styck. Del kan konstateras all dambindorna är något billigare än tampongerna. Det säljs alltså mensskydd för 150 milj. kr. per år, och varje kvinna förbrukar i genomsnitt 170 skydd per år, eller i pengar räknat 75 kr.

Man kan ulan tvekan konstatera att det förhållandet att kvinnor är medicinskt och fysiologiskt beroende av mensskydd har blivit myckel lönande för företagen i branschen. Mensskydd är, herr Larsson, all betrakta som vilken medicinsk sjukvårdsartikel som helst och borde sålunda undandras från privata profltintressen. Så är inte fallet i dag. Kvinnorna är tvingade att betala del pris som fabrikanterna sätter på den här nöd-

111

Nr 137 vändighetsvaran.

Tisd'ieen den ' '"'"" " '' tillverkare av mensskydd: Mölnlycke, som är absolut

75 ,,,.,: \Qif. störst och som behärskar 70 % av den svenska marknaden. Kooperativa

.____________ Förbundet och Slilles. Dessutom tillverkar Kronosepl AB i Eslöv dam-

Vissa läkemedels- bindor för Apoteksbolaget, och på senare lid har Modo köpt in sig på
frågor, m. m. marknaden och saluför mensskydd under firmanamnet Modo Konsu-

mentprodukter.

Prisutvecklingen när del gäller mensskydd har varit betydande. Mellan 1973 och 1974 höjde t. ex. Mölnlycke sina priser med 45 96. Jämförda med konsumentpriserna på mensskydd i andra västeuropeiska länder ligger priserna ovanligt högt i Sverige. Det förhållandel att fri och hård konkurrens råder har inte verkat prisdämpande, något som annars ofta brukar hävdas av förespråkare för fri marknadsbildning med åtföljande prispolitik.

Det saluförs dussinet olika märken av mensskydd i ett tjugotal olika produklvarianter. Reklamen och den s. k. produktutvecklingen lorde svara för en inte så lilen del av prishöjningarna. Som exempel kan man anföra Modo. Jag vill referera ur tidskriften Insikt Modo. Det började för tre år sedan, mensskyddsmarknaden var ekonomiskt intressant, heter det i tidskriften. Modo gick ul på marknaden med den nya tampongen "med rundad topp" eller "tampongen som är gjord på ett helt nytt sätt". Prover har skickals lill alla kvinnor mellan 18-30 år. Genom annonser i pressen räknar Modo med all nå, som det heter, "våra kvinnor" nio gånger. Det betonas också att del för att kunna sälja inte räcker med alt produkten är överlägsen alla andra produkter. Man måste också, som det heter, "kunna kvinnan" och därigenom veta varför produkten är bättre än alla andra produkter.

• Del är, herr talman, konsumenterna, i del här fallet kvinnorna, som dyrt får betala för de här annonskampanjerna och produktutvecklingen. Man kan starkt ifrågasätta behovet av ett tjugotal produklvarianter av dussinet olika märken. Kvinnorna är förmodligen bättre betjänta av ett billigt och hygieniskt mensskydd. Del föreligger inte någol behov av att välja bland hyllmetrar av mensskydd.

När del gäller menstruaiionsskyddsmarknaden kan man säga att det är fråga om pris och prisutveckling på produkten, men man kan också betrakta mensskyddsfrågan från en rent principiell, medicinsk ståndpunkt. Mensskydd är en medicinsk nödvändighetsvara och borde betraktas som en sådan och därför kunna köpas på apoteken för en viss enhetssumma per år. Del får förutsättas att de administrativa och dis-tribuliva svårigheter som kan föreligga måste kunna lösas på ett tillfredsställande sätt.

I både socialförsäkringsutskottets och näringsulskoltets betänkanden

heter det att förhållandena på menstruaiionsskyddsmarknaden utvecklats

på ett för konsumenterna positivt sätt. Jag undrar hur många kvinnor

som håller med utskotten om den formuleringen.

112 Vidare säger näringsutskotlet apropå prisutvecklingen under 1975: "Åt-

gärder av statens pris- och kartellnämnd (SPK) och näringsfrihetsom- Nr 137 budsmannen hade resulterat i prissänkningar." Men så var inte fallet. Tisdagen den Det är visseriigen sant att några prishöjningar på mensskydd från lill- 25 mai 1976

verkarnas sida inte skedde under 1975. Men efler lönerörelsen på våren -

1975 fick detaljhandeln rätt att höja sina marginaler, som det heter, och Vissa läkemedels
del innebar en prishöjning för konsumenterna på 2 96. .frågor, m. m.

Vpk betraktar mensskydden som en medicinsk nödvändighetsvara, och som sådan borde den ingå bland de varor som rabatterals genom sjukvårdsförsäkringen. Del är också principiellt fel att privata förelag kan göra profit på nödvändighetsartiklar.

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall dels till reservationen vid näringsulskoltets belänkande nr 38, dels lill motionen 338 som behandlas i socialförsäkringsutskottets betänkande nr 42.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru RADESJÖ (s):

Herr talman! Motionen 337 är, som så många andra motioner som behandlas här i riksdagen, inte ny. Vi behandlade en motion med samma innehåll i näringsutskotlet också 1975.

Utskottet konstaterade då att en för konsumenterna positiv utveckling hade börjat efter ingripanden av statens pris- och kartellnämnd och näringsfrihetsombudsmannen. Jag menar att det inte finns så mycket att tillägga till den debatt som då utspann sig här i kammaren mellan fru Hansson och fru Lantz. Inget nyll har tillkommit, i varje fall inte i negaliv riktning utan snarare tvärtom genom att Apoteksbolaget nu också kommer med en storförpackning av tamponger till ett rimligt pris. Dambindor fanns ju redan vid tiden för förra utskottsbehandlingen i sådan förpackning.

I vpk-reservalionen sägs det att konsumenterna inte märker den förbättring som skett, att de dyra annonskampanjerna styr konsumtionen och att konsumenterna får betala den reklamen. Detla måste jag ju hålla med om. Visst är det så. Men vi har ju möjlighet att köpa KF:s och Apoteksbolagets menslruationsskydd, som inte annonseras så mycket men som i stället säljs till ett vettigt pris. Det måsle väl ändå vara en förbättring.

I årets belänkande från näringsutskotlet, 1975/76:38, konstateras att utvecklingen även i fortsättningen följs av SPK och att konsumentverket tillsammans med tillverkare och levetantörerav menslruationsskydd håller på med en probleminventering för att hitta lämpliga lösningar, varvid särskild vikt läggs vid varornas pris och funktion, och även informationen till konsumenten tas upp.

Jag lycker all fru Lantz skall rekommendera de här flickorna att gå
till KF eller apoteket och köpa sina menslruationsskydd. Där ligger kost
naderna i dag på ca 25 öre per styck i storförpackningar. 113

8 Riksdagens protokoll 1975/76:136-137

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Vissa läkemedelsfrågor, m. m.

Liksom näringsutskotlet anser jag all motionen i realiteten är tillgodosedd, och därför, herr talman, vill jag yrka bifall till hemställan i närings-utskottets belänkande nr 38.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är sant att del väcktes en snarlik motion förra året från vpk. Det är förstås motiverat att man väcker en ny motion när ingenting nytt, som fru Radesjö sade, har hänt. Så länge som inga synliga lättnader i prisfrågan inträder, så länge finns det också anledning all motionera i denna fråga och så länge står även kravet kvar.

Jag lycker också att det är positivt all Apoteksbolaget går ul med ell prisbilligare mensskydd. Men del visar sig att det är ytterst få kvinnor som handlar via apoteken; det är bara 7 % som utnyttjar denna möjlighet. Del stora flertalet kvinnor köper alltså andra märken - i livsmedelsbutiken - och får betala dyrt och bidra till att höja Mölnlyckes och andra fabrikanters vinster. Vi inom vpk betraktar detla -jag förmodar alt fru Radesjö inte håller med om det -som en medicinsk nödvändighetsartikel som borde ingå i det sortiment som man kan köpa på apotek som rabalterade varor enligt sjukförsäkringen. Vi skall återkomma i denna fråga så länge som det inte sker någon sänkning av priset i stort.

Fru RADESJÖ (s) kort genmäle:

Herr lalman! Nog måste vi väl ändå erkänna, fru Lantz, att det har skett en prissänkning på de här artiklarna, när vi i dag kan köpa dem för 25 öre mot förut 50 öre per styck. Det är ju faktiskt en prissänkning på 50 96.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Man hade en överenskommelse som innebar att priset på Mölnlyckes produkter skulle sänkas med fem öre. Men i det stora hela är del en väldigt liten prissänkning -och den gällde bara förett begränsat sortiment, nämligen tamponger, och inte för dambindor. Så länge som man inte begagnar sig av möjligheten au köpa artiklarna för 25 öre, som man kan göra på Apoteksbolaget,så länge kan vi från vpk:ssida inte vara till freds i den här frågan. Vi menar all man här borde vidta hell andra åtgärder.

114

Hen WACHTMEISTER i Staffanstorp (m):

Herr talman! Fröken Pehrsson har sakligt och vältaligt redogjort för de många problem som uppstår för alla dem som lider av psoriasis, och jag har ingen anledning att upprepa hennes argument utan nöjer mig med all instämma i de kloka synpunkterna.

Även om min motion 746 fåll ett välvilligt mottagande i och med att utskottel har rekommenderat att det görs en översyn av de nuvarande reglerna angående läkemedelsförmåner, instämmer jag självfallet i yrkandel om bifall lill fröken Pehrssons reservation, innebärande bifall till min motion.

Hen OLSSON i Stockholm (vpk): Nr 137

Herr talman! Vpk har under en rad år i riksdagen fört fram frågan Tisdagen den om all glasögonkostnaderna skall infogas i sjukförsäkringssystemet och 25 mai 1976

lagen om allmän försäkring. Det har tagits en del steg i rätt riktning ____

under dessa år, men det är inte tillräckligt. Några landsting har fattat Vissa läkemedels-beslut om bidrag till glasögonkostnaderna. Det rör sig i allmänhet om frågor, in. m. bidrag för barn eller ungdomar upp till 19 år, och i vissa landsting ger man även bidrag lill pensionärerna. Men reformen har inte genomförts i alla landsting, och där den trots allt har genomförts är den ändå begränsad.

Vi kräver all glasögonkostnaderna skall infogas i sjukförsäkringssystemet. Ett problem med kostnaderna för glasögon är att de under senare år skjutit i höjden. För många familjer är det en betydande utgiftspost. De höga kostnaderna avhåller i många fall behövande från nödvändiga nyinköp eller från utbyte av gamla glasögon.

Jag tror att det inom en inte alltför avlägsen framtid kommer alt anses föriegat att inte ha fria glasögon, och folk kommer inte att kunna förstå att man år 1976 inte hade fria glasögon.

Med detta yrkar jag bifall till motionen 307.

Sedan, herr talman, till den reservation som är fogad lill socialförsäkringsutskottets betänkande nr 42. Den handlar om psoriasis. Fröken Pehrsson har talat om saken tidigare, men jag vill utveckla det något mera.

Enda felet med reservationen och de motioner som ligger till grund för densamma är all de inte går tillräckligt långt. De psoriasissjuka har många merkostnader. Det gäller inte bara läkemedel och resor till läkare utan kanske framför allt bandage och lubgas. Tubgas är en sorls bandage som man använder på kropp, armar och ben och som är anpassat genom att det är runt så att man kan dra på det på resp. kroppsdelar. Gången är att man först tar ett bastubad och river av sig de värsta fjällen, därefter tar ett saltbad och senare utför smörjning med läkemedel. Alla de här åtgärderna har cellhämmande effekt. Man för därefter ta på sig bandage, och dagen efter måsle man ta av sig bandagen och kasta dem naturligtvis samt tvätta sig ren från salvorna.

De här salvorna - och den vanligaste komponenten där är dilranol - har den nackdelen att de färgar och förstör kläder o. d. - självfallet bandagen men exempelvis även skjortor och sänglinne. Därigenom uppstår dryga kostnader.

Herr Larsson i Vänersborg har nu bemött argumenten och anser att
ulskottsskrivningen i första hand är så pass positiv att motionärerna och
reservanten borde kunna nöja sig med detta. Men hans huvudargumen-
lalion är att om man införde fria läkemedel för de psoriasissjuka, så
skulle de få lägre kostnader för sitt handikapp, och det skulle i sin lur
kunna leda till att de inte fick handikappersättning. Jag måste säga lill
herr Larsson i Vänersborg att det inte är någon särskilt intelligent moti
vering. Då kunde ju herr Larsson lika gärna ha sagt att vi kan la bort 115

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Vissa läkemedelsfrågor, m. m.

läkemedelsraballen eller på annat säll försvåra för de psoriasissjuka och därmed öka deras kostnader, så alt de kan få denna handikappersättning. Det måsle vara en felaktig och omvänd motivering. Vad det handlar om, herr Larsson, är de många som inte får någon ersättning. Och det är de allra flesta.

Det flnns förmodligen 200 000 psoriasissjuka här i landet, och av dem har kanske 150 000 relativt allvariiga besvär. Hur många av dem som kan få handikappersättning vet jag inte, men förmodligen är del inte något större antal. Om man skulle våga sig på en kvaliflcerad gissning kan man väl säga ungefär 10 96, dvs. 15 000. Då återstår ändå 135 000 människor, som har extra kostnader för sitt handikapp. Och jag menar alt det är angeläget att vidta särskilda åigärder för den stora gruppen. Även om förmånen med fria läkemedel skulle innebära en sänkt kostnad med ett par tre hundra kronor om året är det ändå angeläget all de får ersättning. Som jag sade i början av mitt anförande är felet all man här inte går tillräckligt långt. Vi skulle också införa ersättning för bandage och lubgas, som är de stora kostnaderna. Jag gissar alt för dem som sköter sig själva och har lindriga besvär, ungefär som jag har, är merkostnaderna för bandage ungefär tre gånger så stora som för läkemedel. Men det kan inte hindra att de ändå skall ha fria läkemedel.

Nu kan man naturiigivis kräva att även bandage skulle tas in i läkemedelsförordningen. Men då jag vet att det i den förordningen bara flnns vad som kan kallas för hårda läkemedel, dvs. sådana som gäller för alldeles bestämda sjukdomar, så är del kanske inte så lämpligt all föra in bandage i förordningen. Man borde emellertid ändå kunna lösa det problemet och utge ersättning till de psoriasissjuka för bandagekostnaden. Även om det skulle innebära risk för att någon inte skulle få handikappersättning anser jag ändå all det aren mycket angelägen åtgärd för de många psoriasissjuka som har svåra problem och stora extra kostnader på grund av sill handikapp.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till den reservation som är fogad till socialförsäkringsutskottets betänkande nr 42.

116

Hen LARSSON i Vänersborg (s):

Herr talman! Fröken Persson sade i sin replik all alla som besökt den s. k. smörjhallen självklart krävde fria läkemedel. Del skulle jag också ha gjort, om jag hade varit där ute och fått vård. Men man kanske inte har funderat på de omedelbara effekterna, och del är därför som jag menar att vi måsle utreda att ingen får sina nuvarande förmåner försämrade. Del är också andemeningen i utskottets förslag. Jag är hell säker på att vi alla har samma målsättning, men det gäller ju att klara problemen på bästa möjliga säll. Jag vill också erinra om au Maj Pehrsson är ensam reservant i utskottet.

Herr Olsson i Stockholm ansåg alt förslagen inte går tillräckligt långt. Han framhöll alt det finns många andra stora utgifter. Ja, men det var just vad jag sade i mitt inledningsanförande, alltså all det tillkommer

många andra utgifler än kostnaderna för läkemedel. Nr 137

Skall vi komma till rätta med detta måste vi se över problemet, och      Tisdagen den
det gör vi inte över en natt. Vi måsle utreda vilka lösningar som bäst      25 mai 1976
gagnar de psoriasissjuka.

Herr Olsson i Stockholm menar att min argumentation om handi- Vissa läkemedels-kappersätlningen är felaktig, men del är den faktiskt inte. Den är hell frågor, m. m. korrekt. Jag sade redan i mitt inledningsanförande att de som har så låga koslnader att de inie kan få handikappersättning givetvis också bör få något slag av hjälp. Men hur skall vi då göra? Ja, del måste vi också utreda - det kan vi inte fatta ett beslut om utan vidare.

Att det skulle vara ungefär 10 % av dem som är svårast .sjuka som skulle få handikappersättning är jag inte alls säker på. Den siffran kan ligga något högre. Men även detta kräver uiredning.

Skall vi, som alla önskar, kunna göra det bästa möjliga för dessa sjuka, flnns del enligl min mening ingen annan väg alt gå än att biträda utredningsförslaget och därmed bifalla socialförsäkringsutskottets yrkande på samtliga punkter.

Fröken PEHRSSON (c):

Herr lalman! Herr Larsson i Vänersborg refererade ett uttalande att de psoriasissjuka som vi besökte alla sade alt de i första hand ville ha kostnadsfria läkemedel. Ja, del var del besked vi fick av de psoriasissjuka när vi besökte deras organisaiion.

Vidare sade herr Larsson alt dessa sjuka nog inte tänkl över effekterna av utgående läkemedelsersällning eller handikappersättning. Jag är alldeles övertygad om att den som befinner sig i den situation som dessa sjuka gör också har tänkl över effeklerna av olika bidrag. Jag är verkligen förvånad över all herr Larsson kan ullrycka sig på det sället.

Jag vill gärna understryka att vi säkert är eniga om att försöka göra det bästa möjliga för de psoriasissjuka. Vi är däremoi inte eniga om på vilkel säll del kan ske. Jag menar att del skall ske nu. Utskottsmajoriteten menar att vi först måste utreda frågan.

1 detta anförande instämde herr Gustafsson i Säffle (c).

Hen OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr lalman! Jag konstaterar att herr Larsson i Vänersborg inte vidareutvecklar argumentationen. Han säger bara att inga förmåner skall minskas, och förmånerna skulle då minska genom att en sjukdomsdrabbad grupp får fria läkemedel! Om man ytterligare tillförde fria bandage skulle försämringen tydligen bli ännu större. Det förslaget skulle då vara lill ännu större nackdel för dem som är psoriasissjuka.

Jag vet inte exakt hur pensionsdelegaiionerna resonerar i sådana här
fall, och jag har väl kanske inte så väldigt höga tankar om dem. Men
jag tror ändå inte att de drar så snäva gränser all fria läkemedel ä 200-300
kr. om årel får vara avgörande för all handikappersättning inte skall 117

Nr 137 utgå. Vad händer i så fall om de psoriasissjuka även skulle få fria bandage.

Tisdagen den °" betyder kanske två tre gånger så mycket i pengar räknat?

25 p.,„i loy Nej, vad det handlar om, herr Larsson, är att den största gruppen

--------------- psoriasissjuka inte kommer att få handikappersättning - tack och lov.

Vissa läkemedels- kanske jag skall säga - därför att de inte är tillräckligt drabbade för del.
frågor, m. m. Men de har ändå betydande merulgifler, och för dem skulle del vara

en lättnad att få fria läkemedel och helst fria bandage.

Även om det tyvärr inte yrkas i reservaiionen och i de motioner som ligger till grund för reservationen är den ändå ett sleg framåt. Det får inte vara så alt det bästa är det godas fiende. Även om reservaiionen bara är ett steg framåt, innebär den ändå en angelägen förbättring för den stora gruppen psoriasissjuka, som jag här har talat om.

Hen LARSSON i Vänersborg (s):

Herr lalman! Herr Olsson i Stockholm säger att del bästa inte får vara det godas fiende. Del är just det vi menar när vi vill ha en utredning. Jag har hela liden i kväll försökt tala om att de berörda kan delas in i två grupper, dels de som får handikappersättning, dels de som har så låga utgifler att de inte får handikappersättning. De kan emellertid också behöva få hjälp på något sätt. Men den frågan måsle utredas, den kan inte avgöras på en gång. Pensionsdelegationerna sysslar oerhört seriöst med della och behöver inte ges någol lågt betyg, del känner jag till.

Del måsle fastställas en gräns när handikappersättning skall utgå. Många hamnar då under den gränsen. Hur skall vi hjälpa dem? Det kan vi inte säga på rak arm, det måste utredas.

Kostnaderna för bandage inräknas f. ö. i utgifterna när man skall la slällning till frågan om alt ge en person handikappersättning.

Överläggningen var härmed slutad.

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 42

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av fröken Pehrsson. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill au kammaren bifaller sociairörsäkringsutskoiteis hemställan

i betänkandet nr 42 mom. 1 rösiar ja.

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen av fröken Pehrsson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösiat för ja-propositionen. Då fröken Pehrsson begiirde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna om-

röstning gav följande resultat:

Ja - 205

Nej - 98

Avslår - 10

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskollels hemställan, dels motionen nr 307 av herr Lövenborg m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Vissa läkemedelsfrågor, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i belänkandet nr 42 mom. 2 röstar ja.

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 307.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösiat för ja-proposilionen. Då herr Olsson i Slockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 290

Nej - 19

Avslår - 4

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollets hemställan, dels motionen nr 338 av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsuiskollels hemsiällan

i beiänkandei nr 42 mom. 3 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 338 av fru Laniz.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösiat för ja-proposilionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 291 Nej - 21

Näringsiiiskoileis belänkande nr 38

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskollels hemställan, dels reservationen av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra pro-

119

Nr 137 positionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt

Tisdagen den votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

25 maj 1976

--------------- Den som vill att kammaren bifaller näringsulskoltets hemställan i be-

Åndring I allmänna tänkandet nr 38 röstar ja,

arbetstidslagen den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen av herr Svensson i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Laniz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 291

Nej - 20

Avslår - 1

§ 6 Ändring i allmänna arbetstidslagen

Föredrogs socialutskottets betänkande 1975/76:45 med anledning av propositionen 1975/76:179 om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103) jämte motioner.

1 propositionen 1975/76:179 hade regeringen (arbetsmarknadsdepartementet) föreslagit riksdagen all anta vid propositionen fogat förslag lill lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103).

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "1 propositionen föreslås vissa begränsningar av de övertidsuiiag .som medges i arbetstidslagen. Enligt förslaget skall som övertid i lagens mening anses inte bara den arbetstid som överstiger de i lagen angivna måtten för ordinarie arbetstid och jouriid ulan även meriid i förhållande lill kortare arbetstid som i fråga om heltidsarbete har avialais i angiven ordning. Vidare föreslås en bestämmelse om att ordinarie arbetstid enligt lagen skall minskas med hänsyn till infallande arbetsfri helgdag vid beräkning av allmän övertid. Även beträffande övertid för nödfallsarbcie sann förberedelse- och avslutningsarbeten föreslås ändringar som i viss utsträckning begränsar möjligheterna att la ut övertid."

Enligt det framlagda lagförslaget skulle 10 ;; första siyckel erhålla följande lydelse jämfört med nuvarande lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

När särskilda skiil föreligger, får När särskilda skäl föreligger, får

120 övertid utöver vad som följer av övertid utöver vad som följer av

8 och 9 >;>; tagas ul med högst 48 timmar under en lid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, dock högst 150 limmar under ell kalenderår.

8 lagas ul med högst 48 limmar under en lid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, dock högst 150 timmar under ett kalenderår. Har övertid, som avses i 9 . tagits ut skall den övertid som medges enligt detta stycke minskas med den sålunda uttagna tiden.

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Ändring i allmänna arbetstidslagen

1 delta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionen 1975/76:1245 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts

1. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om lagförslag innebärande all sju limmars arbetsdag skulle vara genomförd fr. o. m. 1977 och all sex limmars arbetsdag skulle vara uppnådd 1980,

2. all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utarbetande av en plan för en snabbare nedtrappning av arbetstiden lill sex limmars arbetsdag eller 30 limmars arbetsvecka för skiftarbetare och jämställda grupper.

dels de med anledning av proposilionen väckta motionerna 1975/76:2446 av herr Träff m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen skulle besluta att

1. avslå propositionen 1975/76:179 i vad avsåg ändringarna i 10 S första stycket i ifrågavarande lag,

2. ge regeringen till känna vad som i motionen anförts belräffande handläggning av ansökningar om dispens för extra överlid, och

1975/76:2478 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen med godkännande av proposition 1975/76:179 i övrigt och med iindring i regeringens förslag beslutade

1. att 7 a och 8 ;j> i lag om iindring i allmänna arbetstidslagen skulle erhålla av motionärerna angiven lydelse, innebärande bl. a. att överlid för nödfallsarbcie skulle få las ut endast i fall då ifrågavarande omständighet medfört överhängande fara för skada på liv, hälsa eller egendom och att övertiden därtill skulle maximeras lill 150 timmar per år, varvid en förulsältning för övertidsuiiag skulle vara godkännande från lokal facklig organisation, samt att arbeiei inte skulle få fortsättas utöver två dygn Ulan tillstånd - lorLiiom av lokal facklig organisaiion - av arbe-larskyddssiyrelscn.

2. all 9 >: om övertid för förberedelse- och avsluiningsarbele samt 10 S om allmän och extra överlid skulle utgå ur lagen.

3. au riksdagen hos regeringen skulle anhålla att regeringen skyndsamt framlade (Örslag om skärpt straffpåföljd vid brott mot arbetstidslagen i cnliahct med vad som anförts i moiionen.

121

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Ändring i allmänna arbetstidslagen

Utskottet hemställde

1. beträffande den ordinarie arbetstidens längd och beträffande sänkning av arbetstiden för vissa arbeisiagargrupper all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1245.

2. all riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på moiionen 1975/76:2478 yrkandena 1 och 2 och motionen 1975/76:2446 yrkandel I skulle anta det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103),

3. beträffande handläggningen av ansökningar om dispens för extra övertid att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2446 yrkandel 2,

4. beträffande straffpåföljd vid brott mol arbetstidslagen all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2478 yrkandet 3.

Reservalioner hade avgivits

1. beträffande den ordinarie arbetstidens längd och belräffande sänk
ning av arbetstiden för vissa arbeisiagargrupper av herr Hagberg i Bor
länge (vpk) som ansett alt utskottet under I bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1245 gav regeringen lill känna vad reservanten anfört,

beträffande del i propositionen framlagda lagförslaget

2. av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som ansett alt utskottet
under 2 bort hemställa

au riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2446 yrkandel 1, med anledning av regeringens förslag saml med avslag på moiionen 1975/76:2478 yrkandena I och 2 skulle anla del vid proposilionen fogade förslagel lill lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103) med den ändringen all 10 >; skulle kvarstå oförändrad och alt lagförslagets ingress ändrades i överensstämmelse härmed,

3. av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansett att utskottet under
2 bort hemställa

au riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2478 yrkandena 1 och 2, med anledning av regeringens förslag saml med avslag på moiionen 1975/76:2446 yrkandet 1 skulle anla del vid propositionen fogade förslagel till lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103) med angivna ändringar, nämligen

a) all 7 a och 8 JJS skulle erhålla av reservanten föreslagen lydelse,

b) all 9 och 10 §§ upphörde att gälla och att lagförslagets ingress ändrades i överensstämmelse härmed.

122

4. beträffande handläggningen av ansökningar om dispens för exira övertid av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som ansett alt utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2446 yrkandet 2 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

5. belräffande straffpåföljd vid brott mot arbetstidslagen av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansett au utskollel under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2478 yrkandet 3 gav regeringen lill känna vad reservanten anfört.

Hen ÅKERLIND (m):

Herr talman! I socialutskottets betänkande nr 45 behandlas proposition nr 179 om ändring i allmänna arbetstidslagen och några motioner i anslutning till dessa frågor. Det gäller främst frågor om möjligheter att ta ut överlid. Del flnns fyra olika former på vilka man kan la ut överlid enligt arbetstidslagens bestämmelser. Del är överlid för nödfallsarbeie enligl 8 §, överlid för förberedelse- och avsluiningsarbele enligt 9 §, allmän överlid enligt 10 § och extra övertid efter dispens från arbetarskyddsstyrelsen.

Enligt propositionsförslaget "skall som överlid i lagens mening anses inte bara den arbetstid som överstiger de i lagen angivna måtten för ordinarie arbetstid och jourtid utan även meriid i förhållande till kortare arbetstid som i fråga om heltidsarbete har avtalats i angiven ordning. Vidare föreslås en bestämmelse om att ordinarie arbetstid enligt lagen skall minskas med hänsyn lill infallande arbetsfri helgdag vid beräkning av allmän övertid. Även beträffande övertid för nödfallsarbcie saml förberedelse- och avslutningsarbeien föreslås ändringar som i viss utsträckning begränsar möjligheterna att la ul övertid."

I fråga om möjligheterna all la ut övertid för förberedelse- och avslutningsarbeten har vi frän moderat sida anfört en reservation i utskottet. F. n. gäller att allmän övertid får las ut med högst 150 timmar per år enligt 10 § utöver vad som tas ul för nödfallsarbeie enligl 8S och för förberedelse- och avslutningsarbeien enligt 9 §.

Propositionsförslaget innebär att rätten att la ut allmän övertid nu skall minskas med den övertid som lagils ul för förberedelse- och avslutningsarbeien enligt 9 §. I moiionen av herr Träff m. fl. påpekas all arbetstidslagen är en ramlag som är avsedd att lämna stor frihet åt arbetsmarknadens parter all genom kolleklivavial göra avsteg från lagens bestämmelser. Motionärerna vill all riksdagen skall avslå förslaget till ändring i 10 § med hänsyn lill delta och till all effekten av förslaget blir att företagens verksamhet försvåras och fördyras. I motionen framhålls också alt del vid skiflarbele är vanligl att förberedelse- och avslutningsarbeten utförs av förslemannen i skiftlaget och att reduceringen av den för honom tillåtna allmänna övertiden kan inverka på möjligheterna att ta ul överlid av skiftlagei i dess helhet.

Vid utskottsbehandlingen har herr Carishamre och jag funnit alt resonemanget i motionen av herr Träff m. fl. är riktigt och det har lett till all vi avlämnat reservation nr 2. Jag yrkar bifall lill reservationen 2.

1 reservationen 4 lar vi upp frågan om handläggningen av ansökningar för extra övertid.

Som jag nyss berörde avser propositionens förslag att förberedelse- och

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

A ndting i allmänna arbetstidslagen

123

Nr 137 avslutningsarbete skall avräknas från den allmänna övertiden, som får

Tisdagen den "' ' högst 150 limmar per år. Det innebär naturiigivis ett ökat

25 mai 1976 "' ansökningar till arbetarskyddsstyrelsen om extra övertidsuttag.

_____________ F. n. tillämpas i allmänhet det förfarandet att ansökan om extra övertid

Ändring i allmänna behandlas i arbetarskyddsstyrelsen om den försetts med tillstyrkan av
arbetstidslagen de berörda arbetstagarna personligen. Enligt proposilionen skall ansökan

behandlas bara om den tillstyrkts av facklig organisation. Redan nu är belastningen hos arbelarskyddsstyrelsen stor, och arbetarskyddsstyrelsen har för sin del uttryckt farhågor för att de föreslagna ändringarna skall medföra förlängd handläggningstid och ökat arbele med arbetslidsären-den.

Del är naturligtvis en olycklig utveckling som sker om propositionens förslag genomförs. Man skall inte försvåra handläggningen av sådana här ärenden. Även utskotlsmajoriteten säger i sin skrivning att man lorde få räkna med en ökad arbetsbelastning för myndigheten, om inte antalet ärenden om extra övertid minskar. Med den föreslagna ordningen blir det säkert fler ärenden om extra övertid, och därför bör man enligt vår mening minska på det byråkratiska krånglet för alt ärendena skall kunna löpa smidigare, och inte öka byråkratin på det här området, vilket vi är övertygade om att man gör om man genomför regeringsförslagel. Jag yrkar bifall även lill reservaiionen 4.

124

Fru MARKLUND (vpk):

Herr lalman! Den diskussion om en förkortning av arbetstiden till sex timmar om dagen som förts de senaste åren har ullöst siora förväntningar hos alla löntagare och då inte minst bland kvinnorna. Nu upplever vi hur det på olika håll görs stora ansträngningar att avleda uppmärksamheten från della krav, all få diskussionen all gälla hell andra ting.

Från arbetsgivarhåll och från de borgerliga partiernas sida propagerar man för sex timmars arbetsdag enbart för småbarnsföräldrar, vilket skulle vara en dålig och felaktig reform, eflersom den skulle försvåra kampen för jämlikhet mellan män och kvinnor och inte heller skulle la hänsyn till alla barns behov av all föräldrar och andra vuxna människor i deras omgivning har mer fritid och mer lid över för barnen.

Regeringen och det socialdemokratiska partiet, med ekon i kvinno-och ungdomsförbund, gör i dagarna ell slort nummer av förslaget om förlängd föräldraledighet lill tolv månader och blandar därmed ihop del i andra sammanhang förkättrade talet om valfrihet med självklara krav om rätt lill ledighet för föräldrar när ell barn är sjukt eller när del handlar om inskolning, exempelvis lill förskola.

Delar av den fackliga rörelsens ledning tycks ansluta sig till detta förslag, men fortfarande talas på del hållet mest om en femte semestervecka, och utskottel har också tagit upp den tråden. Även vänsterpartiet kommunisterna kräver som bekanl all den femle semesierveckan införs, och vi har angivii lidpunkten till 1977. Men eflersom det skulle motsvara

en arbetstidsförkortning på endast tio minuter per dag, kan vi inte se alt detla kan ersätta en förkortning av arbetsdagen.

Arbetarrörelsens gamla målsättning om åtta timmars arbetsdag, åtta timmars frihet och åtta timmars sömn är ännu inte uppfylld. Den långa brulloarbelstiden - arbetstid plus resor -, den höga arbetstakten, kvinnornas krav på jämlikhet och barnens behov av samvaro med vuxna motiverar en kortare arbetsdag för alla lönarbetare.

Allt della är starka motiveringar men ett huvudargument nu, liksom när vpk våren 1974 först ställde kravet på nedtrappning av arbetsdagen, är all arbetarna skall ha rätt till en betydligt större del av de framsteg som den tekniska utvecklingen har åstadkommit.

Visserligen haren rad tunga arbetsprocesser försvunnit. Många arbeten har blivit fysiskt lättare. Men ofta har i stället stressen och jäktet ökat, så all belastningen på arbetarna blivit hårdare. Del har nu senasl illu-slrerats i en medicinsk undersökning som TCO utfört och som det skrevs om i pressen i förra veckan.

Ett annat huvudargument för oss är alt en förkortning av arbetstiden på flera sätl skulle få stor betydelse i kampen för jämställdhet mellan män och kvinnor. Kortare arbetsdag kan också ses som en förutsättning för att ge alla lika rätt till arbete. Kvinnorna är i dag i stor utsträckning hänvisade lill en egen arbeismarknad med dåligi betalda jobb och deltidsarbete. Fortfarande är del i huvudsak kvinnorna som sköter det mesta ■ av arbetet med hem och barn. Delta är fakta som gång på gång framhållits i debatter även här i kammaren.

Kravet på sex timmars arbetsdag måste ses i perspektivet av kamp för drägligare arbetsförhållanden och arbetstider som gör det möjligt för både män och kvinnor att utvecklas till jämställda individer både på arbetsmarknaden, i föreningslivet och som föräldrar.

Del är för att vi förfäktar dessa argument som vi vänder oss mot försöken all göra hela arbetstidsförkortningen lill en familjepolitisk fråga. Detta är ju vad del handlar om, både när det gäller inriktningen på sex timmars arbetsdag enbart för småbarnsföräldrar och när del gäller förslaget till förlängd föräldraledighet.

Genom debatten kring de förslagen har opinionen i arbetstidsfrågan splittrats och en lösning förhalats. Ell resultat av detla var att socialdemokraterna och folkpartisten först i socialutskottet och sedan här i kammaren enades om att vänta till efler valet med ett ställningstagande i debatten om vårdnadsbidrag och sex timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar. Men så kom nu båda sakerna upp igen i ny tappning.

Vi har för vpk:s del i kommentarerna lill regeringsutspelel i förra veckan sagt att vi flnner åtskilligt i detta som är positivt i förhållande lill förslagel från Camilla Odhnoffs enmansutredning. Vi har då pekat på att gränsen för stödet nu inte sätts vid ireårsåldern och au föräldrarna kan anpassa ledigheten till perioder i barnets liv då del kan vara särskilt påkallat att en förälder är hemma.

Men den överskuggande risken med förslaget är just att det gr möj-

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Ändring i allmänna arbetstidslagen

125

Nr 137 lighet att tala om någonting hell annat än vad kravet om kortare arbetsdag

Tisdagen den 25 maj 1976

för alla gäller. Från den synpunkten kritiserar vi förslagel, och jag har
velat la möjligheten att i anslutning lill den reservation nr I som fogats
lill det nu aktuella beiänkandei från socialutskottet framföra detta även
Ändring i allmänna här. I motionen 1245, som reservaiionen anknyter lill, utvecklas vpk:s
arbetstidslagen syn på angelägenheten av en kortare arbetstid. Där anförs också skälen

för all man bör undvika en särlösning för småbarnsföräldrar när del gäller arbeistidsfrågan.

Eftersom dessa skäl lill stora delar också är tillämpliga gentemot förslagel om etlårig ledighet för föräldrar lill barn under åtta år känns del så myckel angelägnare alt yrka bifall lill reservationen 1.

Kravet på kortare arbelsiid för alla måste drivas hårt. Del får inte suddas ut med förslag om olika särlösningar som kan väntas "under nästa valperiod" och börja genomföras någon gång på 1980-talei. En nedtrappning till sju limmar 1977 och sex limmar 1980 är ingen fråga om matematik. Del är en fråga om att förändra relationer, all lägga en bäitre grund för jämställdhet och få en bättre kontakt mellan generationerna i en aktiv och skapande fritid. Vi är medvetna om att en omfattande förkortning av arbetstiden inte är ulan problem. Men de problem som finns är inte av det slaget att förhalningar i det oändliga är nödvändiga. Och nalurligtvis måsle förkortningen av arbetstiden ske på kapilalinlressenas bekostnad.

Jag upprepar, herr talman, yrkandel om bifall lill reservationen 1 av herr Hagberg i Borlänge.

126

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Kampen för en kortare arbet*slid har varit lång och mödosam. Genomförandet av 8-timmarsdagen 1919 var ju en stor framgång. Kampen går vidare - vi har ännu inte nått något s. k. rimligt mål.

Arbetsköparna har ju hela liden under protest motvilligt godtagit ar-betslidsförkortningar först sedan de drivit upp produktionen och verksamheten lill en betydligt högre nivå än tidigare med hjälp av tekniska lösningar, rationaliseringar och ökad arbetstakt. Men vid arbetstidsförkortningarna har man samtidigt hafl del oavvisliga kravet från arbetsköparna, all den höga nivån i produktionen eller verksamheten skall hållas trots den kortare arbetstiden. Arbetsintensiteten har alltså drivits än mer i höjden.

Delaktig i denna utveckling har också varit den klassamarbetspoliiik som drivits i en följd av år av fackföreningsrörelsens ledning och som har sina rötter i Sallsjöbadsavtalel. Reformer som skulle ha fått beslående värde för arbetarklassen har genom överenskommelser blivit förfuskade och lämnat vägen öppen för samarbete och arbelshels.

Reaktionen på denna politik har varit stark ute på arbetsplatserna. Främst härden kanske kommit till uttryck bland vårdpersonalen på sjukhusen som har upplevt arbetstidsförkortningarna som en klar försämring genom att del inte anställs mer folk när arbetstiden förkortas. Denna reak-

tion är förståelig, men är också ell uttryck för hur fel samarbetspolitiken har varit och är. Arbelstidsrörkorlningens syfte måste vara att:

1. Arbetarna får en rättvis del av produktionsresultatet och kan tillgodogöra sig de tekniska framstegen.

2. Stressen skall minska.

3. Man skall få en längre och rikare frilid som kan användas lill meningsfull fritidssysselsättning och en bättre social silualion förbi. a. barnfamiljerna.

Tyvärr har de senaste årens arbetstidsförkortningar inte haft denna målsättning. 1970 års beslut om 40 timmars arbetsvecka var ju en genomgripande förändring av arbetstidslagens inriklning - och i flera fall lill del sämre. Lagen skulle inte längre ha tonvikten på skyddsaspekterna utan i stället utgöra en normlag, vilket innebär och har hafl till följd att den starkare på arbetsmarknaden - dvs. arbetsköparna - har utnyttjat lagen till sin förmån. 40-timmarsveckan har för många blivit illusorisk när man samtidigt antog begreppet allmän övertid som i stort sett någol normalt. De myckel tänjbara fyra övertidsbegreppen i arbetstidslagen gör all lagen tillåter en i genomsnitt myckel längre arbetstid. Det rikliga vore att lagen fastställde en maximiarbelslid. Detta synsätt måste man lägga på en arbetstidslag så länge arbetsköparna i krafl av sitt ägande har stor makt att förändra och manipulera lagar.

Skall lagen vara ett stöd för arbetarnas kamp för bättre arbetsvillkor måsle den vara kompromisslös mot arbelsköparnas värderingar.

Det förslag till ändringar i överlidslagen som finns i propositionen 179 anser jag vara ett steg i rätt riktning. I ett begränsat perspektiv måste de hälsas med tillfredsställelse.Men tyvärr ändrar inte förslaget huvudinriktningen på arbetstidslagen. Övertiden skall fortfarande vara någonting normalt förekommande. De fyra övertidsbegreppen finns kvar- allmän övertid, extra övertid, övertid för förberedelse- och avslutningsarbeten och övertid för nödfallsarbeie.

Propositionen tar i praktiken bort ett av dessa begrepp, nämligen övertid vid förberedelse- och avslutningsarbeien, som tidigare utlagiis utöver de 150 timmar som utgör gräns för den allmänna övertiden. Men i övrigt är propositionens förslag, att övertiden kan uppgå till 150 timmar allmän överlid och 150 timmar extra övertid per år. Sammanlagt blir det 300 timmar. Därtill skall läggas den övertid som kan komma i fråga vid nödfallsarbeie.

De förbättringar som föreslås i proposilionen är alt helgdagar inte skall kunna utnyttjas för att utöka öyertidsullaget, att förberedelse- och avslutningsarbetena inte heller skall kunna utnyttjas för alt utöka över-tidsutlaget och all den som har kortare arbetstid än 40 timmar i veckan skall kunna få använda denna kortare arbetstid som utgångspunkt vid beräkning av sin övertid. Framstegen kan uttryckt i timmar sägas vara att man tidigare kunde komma upp i 400 limmar övertid per år medan propositionens förslag begränsar övertiden lill 300 timmar, bortsett från nödfallsarbete.

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Ändring i allmänna arbetstidslagen

127

Nr 137 150 timmar allmän övertid innebär 12 1/2 timme i månaden, dvs. unge-

Tisdagen den " °''' " '''' ' extra övertid kan man komma upp lill

25 mai 1976 ' dubbla, dvs. 25 timmar i månaden eller tre arbetsdagar.

_____ .-------- I vpk anser vi all del är fel att ha så många övertidsbegrepp, eflersom

Ändring i allmänna de urholkar arbetstidslagen. Vi har i motionen 2478 föreslagit att man
arbetstidslagen endast skall ha ett övertidsbegrepp i lagen, det som arbetarna känner

för och anser självklart, nämligen nödfallsarbeie när del föreligger fara för liv, hälsa och egendom.

De förändringar som nu görs i 1970 års arbetstidslag - vilken genomdrevs under motstånd från vårt parti - anser vi vara bevis på att lagen var otillfredsställande. De ständiga övergreppen och utnyttjandet lill det yttersta av överlidsparagraferna, varvid man kalkylerat in övertid som någol normall i driften, visar au så varit fallet. Det är nalurligtvis en felsyn när man anser att övertid behövs som någol normalt.

Det finns, som vi ser del och som jag sade tidigare, bara ett skäl för överlid, nämligen fara för liv, hälsa och egendom. I övrigt ankommer del på arbeisplaneringen att klara upp svårigheter och störningar som kan uppstå. Arbetarna skall inte i tid och oiid tjänstgöra som säkerhetsventil.

Mot de i proposilionen föreslagna förbättringarna har moderaterna inlagt en reservation. Där yrkas avslag på all förberedelse- och avsluiningsarbele skall inräknas i de 150 limmar som tillåts i allmän övertid. Jag tycker att moderaternas argumentation i motionen visar övertidslagens nakna sanning. Där framhålls att, som herr Åkeriind påpekat, förberedelse- och avslutningsarbeien som utförs av förste mannen i ett skifllag räknas in i de 150 timmarna. Därför får denne så mycket övertid alt de andra i skiftlagei inte till fullo kan utnyttja sina 150 timmar. Det resonemanget visar all moderaterna har den synen att övertiden skall utnyttjas som något normalt. Jag ser dock inte skillnaden mellan moderaternas och propositionens syn på överlidslagen som kvalitativ ulan bara som kvantitativ.

Men moderaterna har i sin argumentation för ytterligare övertid inte i någol som hell avseende tagit hänsyn lill den enskilde arbetaren utan salt produktionseffektivitelen i högsätet. Skillnaden mellan moderaternas och propositionens förslag är också ell ringa antal timmar. Del är dock inte någon oväsentlig skillnad för den arbetare som drabbas.

I överlidslagen flnns det också en del, som inte avskräcker från brott; de strafföestämmelser som föreligger innebär bara bötesstraff, och det är ju ell mycket ringa straff för en arbetsköpare, som då lätt kan köpa sig fri. Vi menar all del förslag till arbelsmiljölagstiftning som arbels-miljöulredningen har framlagt och där även fängelsestraff kan komma i fråga också bör gälla arbetstidslagen.

Den kategori som arbetar i skift och andra arbetare med oregelbunden

arbelsiid har i arbeisiidslagen, sådan som den nu är utformad, inget stöd

för all kunna få en snabbare arbetstidsförkortning än andra kategorier.

128 Som vi framhåller i vår reservation medför detta för de här grupperna

en förläggning av arbetstiden som får mycket besvärande konsekvenser för dem. Vi vet redan all sömnrubbningar är vanliga bland skiftarbelarna. Skiftarbetarna sover i genomsnitt mindre än sex limmar per natt, de har högre sjuklighel än vad som är vanligl och de har också andra besvär saml hög sjukfrånvaro. Familjeproblem är vanliga, de har ell klart mindre dellagande i föreningsliv och andra sociala aktiviteter på sin frilid och upplevelsen av stress är omfattande. Vi anser därför att denna kategori arbetare-alltså skiftarbetare och de som har liknande arbeten inom vård-, service- och trafiksektorerna - bör ha en ytterligare förkortning av sin arbetstid. För att dessa gruppers ogynnsamma arbetssituation skall kunna mildras är det angelägel alt arbetstidsförkortningen snarast påbörjas.

Herr talman! Eivor Marklund nämnde i sitt anförande att den femte semesterveckan motsvarar endast tio minuters arbetslidsförkortning per dag. Den femte semesterveckan har av utskottet anförts som skäl för att avvisa kraven på en nedtrappning av arbetstiden. Man säger att det skall göras en prioritering av frågan i vilken takt arbetstidsförkortningen skall ske. Nu vilar det dock litet av löjets skimmer över utskottet, eftersom regeringen i sin tur har gjort en prioritering genom alt skjuta upp genomförandet av den femte semesierveckan lill 1978. Ännu mer av löjets skimmer kanske del blir - om jag har riktigt uppfattal programmet Rapport i TV i dag. Antingen är del DELFA eller också är det en utredningsgrupp inom LO som sagt - del kan göra detsamma vilkel; det slår väl ungefär lika starkt oavsett vem som gjort del - att genomförandel av arbetstidsförkortningen till en sextimmarsdag skall komma först på 1990-ialet. Del sker då - oavsetl vilken grupp som har sagt detta - över huvudet på de fackliga medlemmarna. Jag tycker alt utskottet här har försatt sig i en situation som visar alt dess vilja att genomföra arbetstidsförkortningen kan jämföras med industriministerns uttalande i en debatt i Göteborg om att man i SAP:s program har ell republikkrav inskrivet. Jag lycker alt SAP:s hanterande av arbetstidsfrågan liknar dess hanterande av republikkravet.

Med della, herr talman, yrkar jag bifall till vpk-reservalionerna vid betänkandet.

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Ändring i allmänna arbetstidslagen

Hen ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Hagberg i Borlänge säger alt moderaterna inte lar hänsyn lill den enskilda arbetaren. Del är ett påstående som får stå för herr Hagbergs räkning.

Del är ju så att den enskilda arbetaren så småningom får - när den nya medbestämmandelagen går igenom - ännu mera att säga till om, och redan nu har han myckel att säga till om när det gäller all avgöra om han vill arbeta över eller inte. Hans organisation kan avtala i de här frågorna; det finns en sådan disposiliv rätt när det gäller den allmänna övertiden. Det är också många arbetare som inte ser arbelet som någonting fult, vilket herr Hagberg i Borlänge tycks göra, ulan som är intresserade av att få arbeta längre tid. Även dem måsle vi ta hänsyn till, så all

129

9 Riksdagens protokoll 1975/76:136-137

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

de får möjligheter att göra det om de vill. Om moderaternas skatleförslag skulle genomföras - vilket vi hoppas - blir intresset av att arbeta större hos åtskilliga människor.

Kommunisterna säger sig vara emot övertidsarbete över huvud taget.

Ändring i allmänna men använder här i kammaren dubbelt så lång lid klockan tio på kvällen

arbetstidslagen som alla andra partier.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Till del sista får jag väl anföra alt det är ett slag under bältet, och jag får åter rikta kritik mot utskottsbehandlingen, där man bakat ihop en del av våra motioner i ett betänkande: Vi förbehåller oss emellertid rätten att få diskulera frågan.

Beträffande sakfrågan tycker jag att den kritik jag riktade mot moderaterna återfinns på den arbetsplats jag kommer ifrån. Del är nästan exakt ett exempel på hur jag upplevt situationen under min arbetstid: skiftgång, utnyttjande av förberedelse- och avslutningsarbete på ett mycket hänsynslöst sätt, varvid man inte har tagit hänsyn till hur den enskilde individen har drabbats. Och i motiveringen i moderatmolionen heter det ju att om en i laget får mer övertid än de andra, skall detla hindra hela laget att ta ut en längre övertid. Är detta inte att försöka rida på övertidsparagraferna till deras bristningsgräns? Jag tyckeratt moderaterna borde skämmas för detla inför arbetarna.

Sedan får väl arbetarna mer att säga till om, och lagen av i dag har varit dispositiv ända sedan 1970. Man har kunnat förhandla om den, och man har gjort det. Men fortfarande är del väl så, all de förhandlingarna har varit svåra att genomföra, därför att det i lagen inte funnits någol stöd för arbetarna att uppnå bättre avtal än vad lagen säger. Det är del vi vill: ell stöd i lagstiflningen för arbetarnas kamp. Men jag kan förslå att det är svårt för herr Åkerlind att begripa det.

130

Herr JOHNSSON i Blenlarp (s):

Herr lalman! 1 socialutskottets belänkande 1975/76:45 behandlas propositionen 179 angående den allmänna arbetstidslagen.

I 1970 års arbetstidslag förekommer, som herr Åkerlind också nämnde, fyra former av övertid, nämligen överlid för nödfallsarbeie, övertid för föreberedelse- och avslutningsarbete och allmän övertid samt extra övertid. I den föreliggande proposilionen förordas vissa begränsningar av de övertidsuiiag som medges i arbetstidslagen.

Som närmare redovisas i propositionen pågår, eller har nyligen avslutats, ett omfattande utredningsarbete som direkt eller indirekt har betydelse för bedömningen av frågor när det gäller arbetstidslagen. Det finns skäl att här nämna detla arbete som arbetsrättskommittén utfört och som lett fram lill beiänkandei Demokrati på arbetsplatsen och föranlett proposition nr 105 om lagstiftning angående medbestämmande i arbetslivet.

Avsikten är att genom en medbestämmandelag öka förutsättningarna

för arbetstagarna att bl. a. få arbetstiden reglerad i avtal med arbetsgivaren. Löntagarorganisationerna har i antagna program uttalat att det långsiktiga målet är en 30 timmars arbetsvecka, uppnådd genom en förkortning av den dagliga arbetstiden. Att regeringen delar den här uppfattningen är allmänt känt. Del råder full enighei mellan regeringen och parterna på arbetsmarknaden om att det måste vara de som skall avgöra i vilken takt det långsiktiga målet skall nås och hur den generella arbetstidsförkortningen skall vägas mol andra aktuella reformer inom arbetets område genom ökat standarduttag.

Fru Marklund sade att vi gör ett slort nummer av det förslag som framlagts om tolv månaders föräldraledighet. Jag vill anföra att det inte är något nummer utan en allvarligt menad reform som inte får nonchaleras. Jag förstår att man inom vpk gärna vill nonchalera förslaget, men jag förutsätter också att fru Marklund längre fram får möjligheter att diskutera förslaget, eftersom det inte hör till det här ärendet.

Utskottet framhöll senast förra årel att frågan om en förkortning av arbetstiden liksom spörsmål om en förlängning av semestern och andra former av uttag av en möjlig standardökning främst är en fråga om prioriteringar mellan olika aktuella behov och att det i första hand är arbetslagarens sak att avgöra denna avvägning och besluta när man vill aktualisera dessa frågor.

Vid samhällsekonomiska bedömningar av förevarande art måsle arbetslagarnas syn tillmätas stor betydelse. Huvudsyftet med den nya lagstiftningen om medbestämmande är att de anställda vid förhandlingar med motparten skall kunna påverka arbetsmiljön i vid mening. Arbetstiden är därvid en viktig del. Utskottet vill därför erinra om all arbetstagarnas organisationer har bedömt behovet av en förlängd semester och vissa andra förbättringar på semesterlagsliftningens område som mest angelägna.

När det gäller yttrandet av herr Hagberg i Borlänge att det vilar ett löjets skimmer över utskottsbetänkandet får jag nog säga att löjet gäller herr Hagberg i denna del.

I motionen 1245 och reservaiionen 1 förordas en sänkning av arbetstiden för vissa arbetstagare. Utskottet vill erinra om att 1974 års av--talsuppgörelse mellan SAF och LO bl. a. innehöll en rekommendation lill berörda förbund om en successiv förkortning av arbetstiden för dessa arbeisiagargrupper. 1 de efterföljande förbundsförhandlingarna har rekommendationen i huvudsak följts. Med hänvisning till del anförda avstyrker utskottet motionen och yrkar avslag på reservaiionen.

Jag konstaterar att herr Hagberg desavouerar den fackliga rörelsens rätt att fritt få bestämma inom delta område, och därest den inte kan klara denna del så kommer man säkert till den lagstiftande myndigheten och ber om del stöd som behövs.

Del finns anledning att anta all på sikt relativt betydande förändringar på arbetstidsområdel växer fram på grundval av medbestämmandelagen, och med hänsyn till delta och med förlitande på att dessa frågor kommer

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Ändring i allmänna arbetstidslagen

131

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Ändring i allmänna arbetstidslagen

att beaktas i den allmänna översynen och att det allmänna agerandet när arbetstidslagarna har antagits kommer alt påverka det hela har utskottet inte funnit anledning att lägga någol förslag i denna riktning. Utskottet ansluter sig lill arbetsmarknadsministerns gjorda bedömning.

I arbetstidslagen saknas f. n. en definition av övertidsbegreppet. Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen att det införs föreskrifter av innehåll att med övertid avses arbetstid som överstiger den för ordinarie arbetstid och jourlid i lagen angivna tidsmängden eller annan arbetstid som avtalats i angiven ordning.

För att helgledigheten inte skall ge möjlighet till motsvarande ökning av övertidsuttaget föreslås också i propositionen att vid beräkning av övertiden man bör minska den ordinarie arbetstiden enligt arbetstidslagen med den arbetstid som arbetstagaren skulle ha fullgjort om arbetsfri helgdag som ej är söndag i stället hade varit vardag. Utskottet delar denna uppfattning.

Genom ändringar i 8 § arbetstidslagen tillgodoses önskemål från arbetstagarorganisationerna om begränsning av möjligheten att ta ul övertidsarbete i nödfall. Någon anledning att i lagen ange en maximigräns för denna form av övertid finner utskottet således inte.

Enligt arbetstidslagen erfordras för att ta ut extra överlid synnerliga skäl. Mol bakgrund av detta har en bättre ordning beträffande dispensprövningen krävts. Därför föreslås att instruktionen för arbetarskyddsstyrelsen ändras, så att yllrande från central eller lokal organisation av arbetstagare i princip alllid skall föreligga vid prövningar av dispensärenden om arbetstiden.

Del anförs i motionen 2446 att denna skärpning av handläggningen inte är motiverad. Men som framgår av vad som anförts i proposilionen och ulskoltsbetänkandet kan man förutsätta att endast en mindre del av dispensansökningarna bör remitteras till central organisation. Normall skall dispensansökningarna redan ha tillstyrkts eller avstyrkts av den lokala fackliga organisationen. Om arbetsgivare som söker dispens inte på lokalplanet har sökt kontakt med den fackliga organisationen och fått denna tillstyrkan, så får han finna sig i att centralorganisationen •behandlar ärendet.

Det har också krävts i motion att den siraffrällsliga påföljden vid brott mol arbetstidslagens föreskrifter skulle skärpas. Det har hänvisats till att frågorna om eventuell reformering av det ekonomiska sanklionssys-temet inom straffrätten f. n. är under utredning. Med hänsyn härtill och till vad arbetsmarknadsministern anfört i proposilionen anser utskottet att det inte f n. är erforderiigt med någol riksdagens initiativ i de här aktuella delarna.

Med det anförda, herr talman, har jag berört huvuddelen av de frågor som upptas i propositionen och utskotlsbetänkandel. Jag yrkar bifall till utskollels hemställan och avslag på reservationen.

132

Fru MARKLUND (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Johnsson i Blenlarp motsäger sig själv. Först insinuerar han att vpk nonchalerar de frågor som förslaget om förlängd föräldraledighet enligt min mening inbegriper. Sedan viftar han bort -eller nonchalerar, om herr Johnsson föredrar del ordet - de synpunkter på frågan om arbetstiden som jag har redovisat. Jag vill, eftersom jag verkligen lar allvariigt på den här frågan, betona att jag inte som någon odiskutabel ståndpunkt kan se detta som utskottet har framfört och som herr Johnsson här upprepar, när han menar all frågan om arbetstidens förkortning skall överiämnas till arbetsmarknadens parter för avgörande. Frågan innefattar ju så mycket mer än vad som rör arbetslivet. Den griper in i flera andra samhällsområden - som planeringen av barnomsorgen, för att bara nämna ett exempel. Jag menar att det är en politisk fråga, som skall avgöras av de politiskt beslulande organen.

Fackföreningarna har ju dessutom redan nu möjligheter alt förhandla om andra arbetsiidsformer än de som gäller. Del som kan komma i den nya lagen om medbestämmande i detla avseende kan därför knappast betecknas som någonting alldeles nytt.

Även om jag gärna skulle vilja dela herr Johnssons i Blenlarp tro på att en fackföreningsrörelse - med all den styrka som den otvivelaktigt besitter om den vill använda den - kan åstadkomma en förkortning av arbetstiden, så måste jag säga att jag uppfattar utskottets hänvisning till den väntade lagstiftningen som aningslös. Medbestämmande ger inte kortare arbetstid.

Herr Hagbergs i Borlänge tidigare hänvisningar till vad som uppgetts i kvällens nyhetssändningar ger ju ytleriigare skäl för tvivel på en snar reform i arbetstidsförkortningsfrågan - en reform som är angelägen.

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Ändring i allmänna arbetstidslagen

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller prioriteringarna frågar man sig verkligen efler de rapporter som kom i dag på TV - att vi skall vänta till 1990-talet med sextimmarsdagen - vad socialdemokratin har för samhälle att göra prioriteringar i.

1 fråga om medbestämmanderättslagen skulle man tro, om man lyssnar till herr Johnsson i Blenlarp, att vi egentligen inte skulle behöva någon lag, för medbestämmanderältslagen klarar av allt det här som gäller arbetstidslagen. Men samtidigt tycker han att förändringarna i lagen är bra. Det är precis vad som behövs; det behövs ingenting mer. Resten skall ske via en annan lag. Jag tror inte att det är hela sanningen, utan jag tror alt man måste skärpa arbetstidslagen för all få bukt med det problem som övertiden innebär.

Det är också intressant att utskottets talesman inte med ett ord försvarar nuvarande praxis med allmän övertid som något normalt i produktionen. Det är otvivelaktigt så, trots dessa förbättringar, att det kommer att vara mer eller mindre normalt att minst 150 timmar tas ut av arbetarna som befinner sig på arbetsplatsen, vare sig de vill eller inte. Det är ett mycket

133

10 Riksdagens protokoll 1975/76:136-137

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Ändring i allmänna arbetstidslagen

stort mått av kollektiv överlid som man pressas lill. Och detla försvinner inte genom de förbättringar som har skett. Jag skulle gärna vilja höra en motivering. Varför skall denna form av övertid flnnas kvar?

Hen JOHNSSON i Blenlarp (s) kon genmäle:

Herr talman! Nej, fru Marklund, jag motsäger inte mig själv. Men jag konstaterar att fru Marklund vill ta ifrån den fackliga rörelsen dess rätt att ha inflytande på arbelslidsfrågorna inom sina verksamhetsområden.

Fru Marklund anför alt det är en politisk fråga. Ja, det är en politisk fråga, men del är också i allra högsta grad en facklig fråga, och den fackliga rörelsen bör prioritera denna del, innan man fattar politiska beslut inom det området.

Till herr Hagberg i Borlänge vill jag säga att medbestämmandelagarna kommer att få en väldigt stor betydelse för den fackliga rörelsen, för folket på arbetsplatserna. Man får större möjligheter att hävda sig även när det gäller arbetstidsfrågorna. Skulle man inte klara den delen står den gamla vägen öppen, all man får gå till de politiska partierna och hävda sin rätt där.

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara ställa en fråga till herr Johnsson i Blenlarp: Vilken skillnad blir det i fråga om arbetstidens längd och även i fråga om övertiden när det gäller förhandlingar genom fackföreningarna och tecknande av kollektivavtal? Jag kan inte fatta alt del blir någon skillnad i den delen genom medbestämmanderättslagen.

Man har även i dag rätt att teckna avtal på del här området, och jag kan inte förstå att övertiden minskar genom att man får medbestämmanderätt, utan del måste regleras i ett avtal. Den möjligheten har man i dag i och med att lagen är dispositiv. Men det har inte hänt någonting, och det är därför vi kräver ett stöd i lagstiflningen.

Hen JOHNSSON i Blenlarp (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara helt kort till herr Hagberg i Boriänge säga, att om han studerar förslaget lill medbestämmandelagar kommer han att flnna den skillnaden att vi i dag har rätt att teckna avtal men att det i den nya lagen finns en kvardröjande stridsrätt.

Sedan hen Romanus (fp), som anmält sig på talarlistan, avstått från ordet, förklarades överläggningen härmed slutad.

134

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 45 mom. I rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kamniaren bifallit reservaiionen nr 1 av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 289 Nej - 18

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall till l:o) ulskollets hemställan, 2:o) reservationen nr 2 av herrar Carlshamre och Åkerlind samt 3:o) reservationen nr 3 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Åkerlind begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående socialutskottels hemställan i beiänkandei nr 45 mom. 2 antar reservaiionen nr 2 av herrar Carlshamre och Åkerlind rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 3 av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 54

Nej - 18

Avstår - 236

I enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd:

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Ändring i allmän t ta arbetstidslagen

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 45 mom. 2 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 2 av herrar Carlshamre och Åkerlind.

135

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Utbildningsbidrag för doktorander

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Åkerlind begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 261

Nej - 45

Avslår - 2

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall till dels uiskoueis hemsiällan, dels reservaiionen nr 4 av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerlind begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 45 mom. 3 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herrar Carlshamre och Åkeriind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Åkerlind begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 262

Nej - 45

Avstår - 2

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels uiskoueis hemsiällan, dels reservationen nr 5 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 7 Utbildningsbidrag för doktorander

Föredrogs ulbildningsuiskotiets belänkande 1975/76:28 med anledning av propositionen 1975/76:128 om utbildningsbidrag för doktorander m. m. jämte motioner.

136

Sedan regeringen i proposilionen 1975/76:100 bilaga 10 beräknat medel för Stipendier för forskarutbildning (punkten E 46) hade regeringen i propositionen 1975/76:128 (utbildningsdepartementet) föreslagit riksdagen

dels alt anta i proposilionen framlagt förslag till lag om ändring i slu-dieslödslagen (1973:349),

dels alt lill Utbildningsbidrag för doktorander för budgetåret 1976/77 Nr 137

under åttonde huvudliieln anvisa ell reservationsanslag av 32 314000 -r- .

1 isQagen oen kr.

Tisdagei 25 maj 1976

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: Utbildningsbidrag "I propositionen föreslås att de nuvarande doktorandstipendierna för doktorander fr. o. m. den 1 juli 1976 ersätts av utbildningsbidrag för doktorander. De nya bidragen föreslås bli skattepliktiga och pensionsgrundande. Antalet utbildningsbidrag föreslås bli detsamma som antalet doktorandstipendier innevarande budgetår, dvs. 1 360."

I della sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975/76:2258 av herr Molin (fp), vari hemställts att riksdagen med ändring av regeringens proposition 1975/76:128 till Utbildningsbidrag för doktorander för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 40 800 000 kr.,

1975/76:2297 av ftu Jacobsson (m) saml

1975/76:2298 av fröken Rogestam (c) och herr Fiskesjö (c), vari hemställts all riksdagen beslutade

1. all utbildningsbidraget för doktorander för budgetåret 1976/77 skulle utgå med 2 420 kr. per månad,

2. att lill Utbildningsbidrag för doktorander för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 39 500 000 kr.

Utskottet hemställde

1. all riksdagen skulle anla del i proposilionen 1975/76:128 framlagda förslagel lill lag om ändring i siudiestödslagen (1973:349),

2. all riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:128 samt med avslag på motionerna 1975/76:2258, 1975/76:2297 och 1975/76:2298 lill Utbildningsbidrag för doktorander för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisade ell förslagsanslag av 32 314 000 kr.

Reservation hade avgivils av herrar Nordsirandh (m), Elmsiedi (c), Johansson i Skärslad (c), Karlsson i Mariefred (c), Nyhage (m) och Jonsson i Alingsås (fp) samt fru Ekelund (c) som ansett all utskollel under 2 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:128 och motionen 1975/76:2258 samt med bifall till motionen 1975/76:2298 och med avslag på moiionen 1975/76:2297 till Utbildningsbidrag för doktorander för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 39 500 000 kr.

Fröken ROGESTAM (c):

Herr lalman! När de nuvarande doktorandstipendierna infördes 1969 137

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Utbildningsbidrag för doktorander

138

var rekryteringseffekten en avgörande faktor för beslutet om stipendiebeloppets storlek. Denna har under åren kraftigt urholkats. Detta gäller trots den höjning på 1 500 kr. per år som riksdagen på initiativ av centern och folkpartiet gjorde för två år sedan.

Del nu framlagda förslagel är i vissa avseenden en klar förbättring jämfört med stipendieformen, eflersom det ger doktoranderna del av den sociala trygghet som förmåner under sjukdom och tilläggspension innebär. Del är också enligl vår uppfattning principiellt riktigt att bidragen blir beskattade och därmed invägda i doktorandernas totala ekonomiska situation.

Men konstruktionen med utbildningsbidrag för doktorander måsle ändå ses som ett provisorium i väntan på ell slutgiltigt förslag från forskarutbildningsutredningen. Speciellt flnns del i den fortsatta diskussionen anledning all överväga om del är lämpligl all ha en sådan anknytning lill inkomstbortfallsprincipen som den nu föreslagna konstruktionen innebär. Del är möjligt att någon form av tjänsiekonsiruklion vore en mera framkomlig väg. Men det fär vi ta ställning till när forskarutbildningsutredningen återkommer. Likaså flnns det anledning all återkomma lill antalet utbildningsbidrag för doktorander.

Utbildningsbidraget för arbetsmarknadsutbildning och vuxensludie-stöd fungerar så, all den studerande tilldelas en summa som varierar mellan i nuläget 90 och 130 kr. per dag beroende på tidigare inkomst. Den som inte tidigare hafl någon inkomst erhåller en summa som motsvarar 90 kr. per dag. För den som genomgår arbetsmarknadsutbildning är hela summan ett bidrag, för den som erhåller vuxenstudiestöd är 65 96 bidrag och resterande belopp ell återbetalningsplikiigl lån.

De studerande som antagits till doktorandstudier har minst tre fyra års hårt studiearbete bakom sig. Det är därför enligt centerns uppfattning fel att jämställa dem med den grupp som just kommit ul på arbetsmarknaden. Det är betydligt rimligare att i stället placera in dem, som reservanterna i utskollel föreslår, mill i inlervallei för vuxenul-bildningsstöd. Det är på den nivån, minst, som de kommer alt finna sina jämnåriga kamrater som studerar på utbildningsbidrag eller med vuxenstudiesiöd.

Några exempel på grupper vilka i dag som utbildningsbidrag eller vuxenstudiesiöd erhåller 110 kr. eller mer per dag är: byggnadsarbetare, fas-lighelsanslällda, försäkringsanslällda, arbetare inom den grafiska industrin, gruvarbetare, kommunalarbetare och meiallindustriarbeiare. Listan på exempel skulle kunna göras betydligt längre.

Med den konstruktion som utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning och vuxenstudiesiöd har är det helt rimligt att bl. a. dessa gruiiper erhåller de här beloppen. Men det är lika rimligt att doktoranderna inte sätts i strykklass ulan också tillerkänns utbildningsbidrag på en nivå som gör det möjligl för studerande all oavsett social och ekonomisk bakgrund välja att fortsätta med sina studier.

Möjligheterna lill studier på doklorandnivå får inte hänga samman

med föräldrars förmögenhet, makes/makas inkomst eller den egna viljan Nr 137

alt ta ytleriigare lån. Den viljan är som bekanl vanligast bland dem som Tisdagen den

kommer från hem med studietradition. Inte minst för att minska den j*; mai 1976

sociala snedrekryteringen lill forskarkarriären är del väsentligt alt ul-________

bildningsbidragen lill doktorander läggs på en högre nivå än proposi- Utbildningsbidrag tionens förslag. Representanter för både socialdemokraterna och vänster- for doktorander partiet kommunisterna brukar ju i andra sammanhang tala varmt för åtgärder mol snedrekrytering lill högre studier. Här flnns en möjlighet att göra en direkt insats för all minska den snedrekryteringen. Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall till reservaiionen.

Hen MOLIN (fp):

Herr talman! De utbildningsbidrag som här föreslås avlöser de tidigare licenliand- och doklorandslipendierna Som i sin lur flck sin senaste utformning i samband med forskarutbildningsreformen 1969 - en reform som i många avseenden har stannat på papperet.

Den nivå på stödet åt forskarstuderande som angavs 1969 kan ses som ett uttryck för samhällets ambition härvidlag. Det enda rimliga är då naturligtvis, som fröken Rogeslam påpekade, att de nya utbildningsbidragen får samma realvärde som doktorandstipendierna hade vid 1969 års reform. Vi har också från folkpartiets sida vid flera tillfällen under de senaste åren yrkat på sådana höjningar av doktorandstipendiebeloppen att man skulle återställa eller i varje fall närma sig realvärdet 1969. När en omläggning av principerna för della stöd - en i och för sig angelägen omläggning - nu sker bör man självfallet återställa realvärdet, annars .skulle förändringen innebära sänkta förmåner. Om man skall kunna åstadkomma en sådan återställning av realvärdet bör stipendierna utgå med minst 0,23 basbelopp per månad i tolv månader.

Jag vill f. ö. bara tillägga alt syftet med stödet ju är all främja rekryteringen till forskarutbildning och på längre sikt till forskning. Det rör sig om vuxna studerande, personer som är 25 år eller äldre, och det är just i konkurrensen med övergång lill förvärvsarbete efler grundexamen som det är så vikligi att det flnns ett incitament lill fortsatta studier på högre nivå.

Jag har i min motion 2258 tryckt på att syftet med bidragen måste vara rekryter!ngsfrämjande och au beloppet, om della syfle skall kunna uppnås, måsle höjas så att bidragen i någon mån kan fungera som en lockelse för dessa vuxna studerande att fortsätta på forskarutbildnings-nivå.

Jag finner till min glädje all reservationen i allt väsentligt tillmötesgår del yrkande som jag har ställt i min motion, och jag yrkar bifall lill reservaiionen.

Herr JÖNSSON i Ariöv (s):

Herr talman! I utbildningsutskotlets betänkande nr 28 behandlas frågan
om utbildningsbidrag till doktorander. I ett avseende är utskottet en- 139

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Utbildningsbidrag för doktorander

140

hälligi. Utskottet lycker alt del är riktigt all de nuvarande formerna för dessa stipendier ändras. De är nu inte skallepliktiga men å andra sidan inte heller förenade med sociala förmåner med undantag för en grupplivförsäkring.

Proposilionen 128 innehåller bl. a. förslag om att de nuvarande doktorandstipendierna fr. o. m. den I juli i år ersätts av utbildningsbidrag för doktorander, och de nya bidragen föreslås bli skattepliktiga och pensionsgrundande.

Antalet föreslås bli detsamma som nu, dvs. 1360. Därtill kommer några stipendier vid jordbrukets högskolor. Jordbruksministern kommer att föreslå regeringen att godkänna samma förändringar belräffande dessa som nu beslutas på utbildningsdepartementets område.

Det nya utbildningsbidraget skall enligt förslagel utgå med samma belopp som utbildningsbidragen inom arbetsmarknadsutbildningen och vuxensiudiesiödet. Delta föreslog också forskarutbildningsutredningen. Storieken av dessa studiestöd är relaterade till storleken av arbetslöshetsersättningen. Del är regeringen som fattar de beslut som erfordras för eventuella förändringar av ersättningsbeloppen.

När det gäller utbildningsbidragens storlek har utskottet delat sig. Utskottsmajoriteten ansluter sig lill propositionens och utredningens förslag alt utbildningsbidraget till doktorander skall utgå med samma belopp som del särskilda vuxenstödei, dvs. med samma belopp som utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen lill studerande som inte är arbelslöshetsförsäkrade. Det utgör f. n. 1 980 kr. per månad.

Socialförsäkringsutskoliei har haft propositionen och de väckta motionerna för yttrande, och även majoriteten i della utskott tillstyrker propositionens förslag.

1 förhållande lill del nuvarande bidraget innebär del föreslagna bidraget en väsentlig inkomstförstärkning. När man jämför med det studiestöd som utgår till vuxenstuderande skall man komma ihåg dels alt en del av detla stöd är återbetalningsplikiigl, dels all det ulgår endast under nio månader. Utbildningsbidraget lill doktorander kan utgå under tolv månader, och därför kommer årsbeloppel fördeila bidrag alt ligga närmare årsbeloppel för del högsta än för det lägsta utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen.

I motioner har del föreslagils högre belopp, och de borgerliga i utskottet har också i sin reservation föreslagit ell sådanl högre belopp. Ell bifall till reservationen skulle innebära alt riksdagen skapar en vidgad klyfta mellan olika slag av vuxenstuderande. Det är här mycket intressant all notera de borgerligas ställningstagande, som skulle leda till 'en sådan orättvisa.

Som framgår av utskollels belänkande betonar utskotlsmajoriteten särskilt all del saknas anledning att tillförsäkra doktoranderna väsentligt bäitre ekonomiska förmåner än andra vuxenstuderande i samma åldersgrupp. I motsats till reservanterna anser utskottsmajoriteten att det är mycket tillfredsställande all de forskarstuderande i studiehänseende be-

handlas som andra kaiegorier vuxenstuderande, vilket sker genom att utbildningsbidraget till doktorander ulgår med samma belopp som studiestödet till vuxenstuderande och studerande inom arbetsmarknadsutbildningen. Därav följer emellertid också att beloppen för utbildningsbidrag till doktorander ändras i samband med eventuella ändringar av beloppen för utbildningsbidragen inom arbetsmarknadsutbildningen.

I kompletteringsproposilionen aviseras en höjning av dessa bidrag den 1 juli i år. Därför föreslår utskottet - och på den punkten är utskottel enigt - att anslaget till utbildningsbidrag till doktorander skall anvisas såsom förslagsanslag, så att antalet doktorander skall kunna bibehållas.

Med detta ber jag, herr talman, alt få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Utbildningsbidrag Jör doktorander

Fröken ROGESTAM (c):

Herr talman! Konstruktionen av utbildningsbidraget för doktorander är majoriteten och minoriteten överens om. Men det är fel att säga alt reservanterna vill ha ett bättre studiestöd till doktoranderna än lill övriga vuxenstuderande. Det är precis tvärtom - vi vill ha samma bidragskonstruktion för bägge grupperna. Herr Jönsson i Ariöv gör en jämförelse med dem bland de vuxenstuderande som har det lägsta bidraget, dvs. med dem som tidigare inte haft någon inkomst. Så snart man haft någon inkomst får man ett högre vuxenstudiesiöd än 90 kr. per dag. Bl. a. alla de grupper som jag tidigare räknade upp - byggnadsarbetare, faslighets-anställda, försäkringsanslällda, arbetare inom den graflska industrin m. fl. - har 110 kr. eller mer per dag och kommer alltså upp till precis samma bidrag som eller t. o. m. till ell högre bidrag än det vi föreslår att doktoranderna skall få.

Vi vill inte vidga klyftan; vi vill bara se till att också doktoranderna får ett utbildningsbidrag som bättre motsvarar vad deras jämnåriga vuxenstuderande kamrater erhåller.

Hen MOLIN (fp):

Herr lalman! Låt mig till vad fröken Rogeslam anförde tillägga att vi bara vill all nivån på stödet till doktorander skall vara densamma som en, såvitt jag kan minnas, enig riksdag beslöt om 1969. Vi anser att del är ett mycket rimligt krav.

Hen JÖNSSON i Ariöv (s):

Herr lalman! Jag vill erinra om vad jag sade i mitt första anförande. Bidraget lill doktorander utgår under tolv månader i motsats lill nio månader för övriga vuxenstuderande.

Fröken ROGESTAM (c):

Herr lalman! Den olikheten beror möjligen på att studietiden är något olika. För doktorander är tolv månader av årel inklusive några veckors

141

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Förstatligande av skogsindustrin

ledighet normal arbetstid. Så är det inte inom övriga studier. Där omfattar terminstiden nio månader.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Ulskollets hemställan bifölls.

Motn. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Nordsirandh m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordsirandh begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsulskollets hemställan i

beiänkandei nr 28 mom. 2 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av herr Nordsirandh m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 155 Nej - 156

§ 8 Föredrogs Skatleutskoiieis betänkande

1975/76:62 med anledning av propositionen 1975/76:193 om skatteplikt för utbildningsbidrag för doktorander, m. m.

Jordbruksulskotieis betänkande

1975/76:45 med anledning av proposilionen 1975/76:150 med förslag lill slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1976/77, m. m. (kompletteringsproposilionen)

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 9 Förstatligande av skogsindustrin

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1975/76:56 med anledning av motion om förstatligande av skogsindustrin.

142

1 della betänkande behandlades moiionen 1975/76:838 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen uttalade sig för ell överförande av den privatägda skogsindustrin i slallig ägo.

Ulskollet hemställde au riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:838. Nr 137

Tisdagen den Reservation hade avgivits av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett jc „ • 107/,

all ulskollet bort hemställa __________

au riksdagen med bifall till motionen 1975/76:838 som sin mening Förstatligande av gav regeringen till känna vad reservanten anfört om förstatligande av skogsinduslrin skogsindustrin.

Hen LORENTZON (vpk):

Herr lalman! Tiden är långt liden. Jag skall därför inte ta i anspråk den talelid som jag blivit antecknad för. Jag kunde nöja mig med all yrka bifall till den reservation som herr Svensson i Malmö har fogat till näringsulskoltets belänkande, men då vår partimolion nr 838 behandlar en så viktig fråga som den svenska skogsindustrins framlid vill jag i korthet anföra några synpunkter.

Vårt motionsyrkande, som även återflnns i reservationen, gäller att riksdagen uttalar sig för ett överförande av den privatägda skogsinduslrin i statlig ägo. Motiveringen är den att de privata skogsbolagen inte ägnat den träkemiska forskningen del intresse som måste till för att ur skogen som råvara få fram nya produkter och därmed nya sysselsättningstillfällen. Dessa privata skogsbolags strävan har alltid varit, och så är fallet fortfarande, all tjäna de stora pengarna så snabbi som möjligt. De s. k. övervinsterna för något år sedan är ett bevis för detta.

Produktionen har framför allt varit inställd på råvara och halvfabrikat. Här har de stora pengarna kunnat göras. Intresset för avancerad forskning och utveckling har varit minimall. Den forskning som förekommit har främst varit inriktad på att få fram de mest effektiva maskinerna för skogsavverkningarna. I dag är också stora delar av vårt land kalhyggen. Åtskilliga företagsenheter har lagts ned och tiotusentals arbetare har gjorts arbetslösa. Samhället har fått träda lill för att klara sysselsättningen så gott som del nu har varit möjligl. Jättevinsterna har hamnat hos stor-flnansen och i stor utsträckning gått på export lill ullandel.

Vi har, som framgår av ulskoltsbetänkandet, år efler år återkommit med motion i denna fråga, och ulskotlsbetänkandena över våra motionsyrkanden kan i många stycken betecknas som den obolfärdiges förhinder. Våra yrkanden har dock fått starkt gensvar hos fackföreningsfolket. 1 vår motion hänvisar vi också till hur Pappersindustriarbeiare-förbundeis avdelning 17 i Kramfors till förbundets kongress 1965 framförde som sin mening att vill inte de privata skogsbolagen inordna sig i förhållanden som bäst är ägnade alt gagna samhället och folkel, bör frågan om förstatligande av skogsindustrin ställas på dagordningen. Kongressen anslöt sig lill Kramforsavdelningens mening.

Kravel har ålerkommit från olika fackföreningar, och på Pappersin-
dustriarbeiareförbundels kongress 1974 var frågan åter aktuell. Denna
kongress beslöt all hos regeringen besiälla, som man uttryckte det, åt
gärder för alt, som man också uttryckte det, socialisera de privata skogs- 143

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Förstatligande av skogsindustrin

bolagen. Grafiska fackförbundet beslöt på sin senaste kongress att resa kravet på att de svenska pappersbruken förstatligas. Under senare tid är det fem fackförbund som krävt en statlig styrning av den svenska skogsinduslrin. Det är Pappers-, Skogs- och Träinduslriarbetarförbunden inom LO, samt SIF och SALF i TCO.

Den föreslående LO-kongressen kommer att få ta ställning till en motion som följer samma linjer, nämligen att dessa privata skogsbolag endast låter profitbegäret vara avgörande. En omfattande kapitalförstöring har skett där de stora vinsterna inneburit en omfattande kapitalexport. Avancerad träkemisk forskning och utveckling har inte ägnats tillbörligt intresse. Därför bör samhället överta denna industri.

Efter all alla år ha motionerat i denna fråga i riksdagen har nu vänsterpartiet kommunisterna en stark resonansbollen ute bland fackför-eningsfolkel.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den reservation som är fogad vid näringsulskoltets betänkande 56.

Hen HAGLUND (s):

Herr talman! Med hänsyn lill all samma förslag om förstatligande av skogsinduslrin har behandlats sex gånger hänvisar jag lill utskotlsbetänkandel 56. Där flnns ett fylligt material som jag kan presentera genom rubrikerna. Vissa utredningar är redovisade liksom forsknings- och utvecklingsarbete inom skogsindustrin, som vi ägnat två sidor. Vi har också redovisat tidigare behandling av motioner i detla ämne. Slutligen anför utskottet:

"Ett omfattande utredningsarbete som berör olika delar av skogsindustrin har - som framgår av den redovisning som lämnats ovan - inletts under de senaste åren. Syftet med utredningsarbetet är att bidra med underlag för ett näringspoliliskl ställningstagande på skogsnäringens område som enligt uttalande av industriministern planeras äga rum ell av de närmaste åren. Utskollel anser bl. a. mol denna bakgrund alt det inte flnns anledning för riksdagen att uttala sig i fråga om förstatligande av skogsinduslrin."

Vi vill alltså avslå motionen och jag yrkar bifall lill ulskollets betänkande.

Överläggningen var härmed slutad.

144

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorenizon begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoiiets hemställan i betänkandet nr 56 rösiar ja. den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen av herr Svensson i Malmö.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerialei av kammarens ledamöier ha rösial för ja-proposilionen. Då herr Lorentzon begärde rösträkning verkstiilldes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 293 Nej - 18

Nr 137

Tisdagen den 25 maj 1976

Förstatligande av skogsindustrin

§ 10 Föredrogs Näringsulskoltets betänkande

1975/76:60 med anledning av proposilionen 1975/76:175 om ändring i lagen (1919:240)om fondkommissionsrörelseoch fondbörsverksamhet

Uiskoueis hemsiällan bifölls.

På förslag av herr Ullmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av del på föredragningslistan ålersiående ärendei lill morgondagens sammanträde.

§ 11 Herr talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle skatleutskoiieis betänkande nr 64 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 12 Anmäldes och bordlades Skatteutskoiiets betänkande

1975/76:63 med anledning av propositionen 1975/76:180 om ändrade regler för beskattning av realisationsvinster, m. m. jämte motioner

Socialförsäkringsutskoileis belänkande

1975/76:44 med anledning av motionerom pensionärernas levnadsstandard m. m.

Näringsuiskotlets betänkanden

1975/76:53 med anledning av proposilionen 1975/76:100 i vad avser anslag till förelags- och branschfrämjande åtgärder, m. m. jämte motioner

1975/76:54 med anledning av motioner om näringspolitiken

1975/76:73 med anledning av propositionen 1975/76:121 om vissa varvsfrågor jämte motioner

8 13 Kammaren åtskildes kl. 23.17.

In fldem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen