Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:134

Fredagen den 21 maj

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollen för den 13 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1975/76:215 till lagutskottet

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Redogörelse

1975/76:23 till utrikesutskottet

Nr 134

Fredagen den 2! maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

§ 4 Skolans inre arbete m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1975/76:30 med anledning av propositionen 1975/76:39 om skolans inre arbete m. m. jämte motioner

I propositionen 1975/76:39 (utbildningsdepartementet) hade regeringen - efter föredragning av statsrådet Hjelm-Wallén - föreslagit riksdagen att

- godkänna de riktlinjer för reformering av skolans inre arbete m. m. som förordats i propositionen,

- godkänna de riktlinjer för organisationen av den allmänna fritidsverksamheten utanför skoldagen som förordals i propositionen,

- godkänna den ändring av grunderna för statsbidragsgivningen till driftkostnader för det allmänna skolväsendet som förordats i propositionen,

- godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för bidraget till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet,

- godkänna vad som i propositionen förordats om konferenser samt om skolledare och annan personal,

- till Bidrag till studie- och yrkesorientering för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 51 160 000 kr. Ufr prop. 1975/76:100 bil. 10 s. 254),

- till Lärares fortbildning m. m. för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 52 782 000 kr. (jfr prop. 1975/76:100 bil. 10 s. 444).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föreslås en fortsatt utveckling av grundskolans inre

arbete samt en utökad omsorg för barn och ungdom under skoldagen

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete ni. m.

och i nära anslutning till denna.

1 propositionen förordas att grundskolan i högre grad än f. n. skall tillämpa arbetssätt och arbetsformer som mer knyter an till förskolepedagogiken. Vikién av en mjuk skolstart betonas. Skolmognadsprov och skolmognadsklasser bör inte längre förekomma. För att underlätta samverkan mellan personal i förskola och grundskola bör lokala arbetsgrupper inrättas. Ett utökat samarbete mellan hem och skola förordas och klassföreståndarens betydelse för kontakten mellan elev och skola och mellan skola och hem framhålls.

Utgångspunkten för förslagen är att kommuner och skolenheter i kommunen bör ges möjlighet att anpassa undervisningen efter enskilda elevers eller grupp av elevers behov. Särskild vikt bör läggas vid elevens färdighetsträning. Skolan bör i högre grad än f. n. sträva efter ett arbetssätt som knyter an till elevernas verklighet. Klassen skall även i fortsättningen vara allsidigt sammansatt och utgöra basgruppen för undervisningen. Undervisningsgruppernas storlek kommer liksom f n. att ofta avvika från klassens och anpassas till behovet i klassen, ämnet, undervisningsmomentet. Någon fast elevgruppering som bygger på elevernas kunskaps-eller prestationsgrad får inte förekomma. Elevers behov av specialpe-dagogisk träning bör kunna tillgodoses inom den ordinarie undervisningsgruppens ram.

För elever med påtagliga handikapp bör det finnas möjlighet för skolstyrelsen att anordna särskild undervisningsgrupp, där undervisningen eller delar av den bedrivs under längre tid. Även för elever med påtagliga skolsvårigheter kan en sådan undervisningsgrupp anordnas, dock med kortare varaktighet.

I propositionen förordas vidgade möjligheter för de lokala skolenheterna att anpassa undervisningen till lokala förhållanden vid bl. a. stadieövergångar. Målet skall vara att förstärka färdighetsträningen. Vidare förordas ökade möjligheter att anpassa studiegången för enskild elev.

Någon generell sänkning av delningstalen för inrättande av klasser förordas inte. Skolans förstärkningsanordningar bör i huvudsak användas för insatser för att hjälpa elever med skolsvårigheter.

1 propositionen förordas att skolenheterna indelas i arbetsenheter, som kan bestå av två eller flera klasser. Arbetsenheterna skall utgöra en organisatorisk indelning av eleverna för t. ex. elevvårdsinsatser. 1 propositionen förordas att den personal som arbetar i arbetsenheten bör ses som ett arbetslag som tillsammans med eleverna planerar undervisningen och samverkar i övrigt. Arbetslagen bör kunna växa fram successivt bl. a. med hjälp av fortbildning.

Till grund för förslagen ligger en helhetssyn på eleven och dennes skoldag. I propositionen föreslås en samlad skoldag, dock utan att skoldagen nämnvärt förlängs. För barnen i de två lägsta årskurserna bör skoldagen omfatta högst fem timmar. För övriga årskurser bör skoldagen omfatta sex till åtta timmar. Kommunen beslutar när den samlade skoldagen skall införas och om skoldagens längd. Vikten av att timplane-

bunden undervisning,och annan verksamhet varvas under skoldagen framhålls. Föreningslivet bör beredas möjligheter att bedriva verksamhet tillsammans med eleverna både inom ramen för den samlade skoldagen: och i anslutning till skoldagen. Behovet av samordning med fritidshemmens resurser under skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten understryks. Till kommun som beslutar om en samlad skoldag föreslås ett särskilt statligt bidrag utgå. Detta motsvarar 65 milj. kr. i dagens löneläge.

1 anknytning till skoldagen och under annan skolfri tid föreslås att allmän fritidsverksamhet anordnas som huvudsakligen bör ledas av föreningslivet. Det statliga bidraget till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet bör därför utgå från 7 års ålder fr. o. m. budgetåret 1977/78. Till kommunerna föreslås särskilt bidrag för fritidsverksamheten utgå. Detta senare bidrag beräknas till 25 milj. kr. för budgetåret 1977/78.

Skolöverstyrelsen (SÖ) föreslås få i uppdrag att se över mellanstadiets läroplan med sikte på en sänkning av timtalet med två till tre veckotimmar per årskurs. Även vissa frågor rörande högstadiets timplan, bl. a. lillvalskonstruktionen, bör ses över av SÖ.

Studie- och yrkesorienteringen föreslås förstärkt bl. a. genom en utökad samverkan mellan skola och arbetsliv. Den praktiska yrkesorienteringen för eleverna på högstadiet bör mer än f. n. inriktas på arbetslivsorientering. Skolan måste verka för att både flickor och pojkar från olika socialgrupper under utbildningstiden får kontakt med de delar av arbetslivet som de erfarenhetsmässigt inte väljer i framliden. En översyn av den praktiska yrkesorienteringen bör göras av SÖ i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsmarknadens parter.

I propositionen föreslås ett nytt statsbidragssystem. Skolstyrelsen erhåller dels en basresurs som beräknas på antalet klasser vid skolenheten i stort enligt nuvarande regler, dels en förstärkningsresurs som skolstyrelsen får fördela. Förstärkningsresursen ersätter nuvarande timplanebundna resurstimmar, specialundervisningstimmar samt timmar för bl. a. fritt valt arbete, frivillig musikunderyisning och maskinskrivning samt medel för särskilda åtgärder på skolområdet.

Förstärkningsresursen beräknas utifrån antalet elever i en kommun, vilket gör att det nya statsbidraget medför en omfördelning frän kommuner med relativt låga elevantal till kommuner med höga elevantal per skolenhet. En särskild glesbygdsgaranti föreslås för att minska övergångsproblemen för skolor i glesbygd.

Vissa delar av förstärkningsresursen skall användas för bl. a. fritids-och föreningsverksamhet i skolan. Utgångspunkten för den friare fördelning som föreslås beträffande förstärkningsresursen bör när det gäller undervisningsinsatser vara att förbättra färdigheterna hos elever med svårigheter. Därutöver bör dessa medel fördelas till sådana ämnen och moment som kräver små undervisningsgrupper. SÖ föreslås få i uppdrag att utarbeta exempel på hur förstärkningsresursen skall kunna användas för att uppnå målen för skolans verksamhet.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. m.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

I propositionen föreslås en förstärkning av skolledningen. För att uppnå
en anpassning av skolorganisationen till den förordade verksamheten
föreslås att vissa arbetslednings- och planeringsuppgifter i skolan skall
kunna anpassas efter lokala önskemål i den enskilda skolenheten. Frågan
Skolans inre arbete om statsbidrag till reservvikarier är föremål för förhandlingar mellan sta-
ni. m. ten och Kommunförbundet.

Flera åtgärder som gäller personalutbildning och fortbildning föreslås. Sålunda föreslås särskild skolledarutbildning. Åtgärder vidtas för alt erhålla fier kvinnliga skolledare samt fler skolledare som är lärare i estetiska och praktiska ämnen. I propositionen föreslås att behörighetsreglerna för skolledare ändras. Vidare föreslås en personalforlbildning med syfte att stimulera till ökad samverkan mellan skolans personal för att möjliggöra en övergång till det arbetssätt och de arbetsformer som bör prägla skolans verksamhet. Denna fortbildning bör omfatta personal från alla rektorsområden. Dessutom föreslås en kraftig utökning av särskild ettårig utbildning i specialpedagogik. Under läsåret 1977/78 kommer en särskild fortbildning för alla lärare och övrig skolpersonal att anordnas. Målet för denna utbildning är framför allt alt förbereda skolledning och personal för en övergång till ett system med friare resursanvändning.

Frågan om lokala ledningsorgan vid skolorna bör utredas ytterligare. Strävan bör vara att det vid varje skolenhet inrättas ett ledningsorgan med representanter för elever, personal och i vissa fall föräldrar. Detta ledning-sorgan bör besluta i sådana frågor som skolledningen i dag beslutar om. Ansvaret för fördelningen av de fria resurserna och vissa andra principiellt vikliga frågor ankommer enligt förslaget på skolstyrelsen. Vikten av ett väl fungerande klassråd och ett reellt inflytande på undervisningen från eleverna betonas. Frågan om hur de förtroendevalda skall kunna få ett ökat inflytande över skolans verksamhet kommer att utredas.

Utvärderingen av skolans hela verksamhet kommer att utgöra ett viktigt underlag för fördelning av förstärkningsresurser. Utvärderingen bör ses som en naturlig del i skolans verksamhet. SÖ och länsskolnämnderna bör bistå kommunerna med information och exempel på hur utvärderingsarbetet kan bedrivas.

Genomförandet av förslagen skall ske successivt. Personalfortbildningen skall påbörjas läsåret 1976/77. Statsbidraget för allmän fritidsverksamhet bör utgå fr. o. m. 1977/78. Förstärkningen av skolledarorgani-sationen i kommunerna bör enligt propositionen genomföras fr. o. m. budgetåret 1977/78. Den samlade skoldagen kan införas av de kommuner som så beslutar fr. o. m. läsåret 1978/79 då hela det nya resurssystemet genomförs i samtliga kommuner."

1 detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte väckta motionerna

1975:158 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt gällde hemställan att riks-
6 dagen skulle

2. hos regeringen anhålla om en omedelbar revision av läroplanerna och målbeskrivningen för ämnena svenska och matematik i grundskolan (yrkandet 1),

3. hos regeringen anhålla om att riksdagen senare förelades förslag till ny läroplan för grundskolan (yrkandet 2),

4. uttala att kravet på fasta och väl inövade basfärdigheter borde vara vägledande för det föreslagna läroplansarbetet (yrkandet 3),

5. hos regeringen anhålla att elever i grundskolans årskurs 7 och 8 gavs tillfälle till jämkad studiegång (yrkandet 4),

1975:542 av herr Olsson i Timrå m. fl. (s),

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionerna

1975/76:272 av herr Signell m. fi. (s),

1975/76:322 av herr Fälldin m. fi. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde att en parlamentarisk utredning tillsattes med uppgift att lämna förslag till en reviderad läroplan för grundskolan i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen,

1975/76:323 av fru Lantz m. fi. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag om övergång till ett system med fast anställda reservvikarier för grundskolans och gymnasieskolans behov samt om härtill knutna statsbidragsregler,

1975/76:485 av herr Granstedt m. fi. (c).

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976 .

Skolans inre arbete in. in.

(c).

1975/76:489 av herrar Pettersson i Örebro (c) och Larsson i Öskevik ).

1975/76:490 av herr Rämgård m. fi. (c),

1975/76:492 av fru Troedsson m. fi. (m, c).

1975/76:578 av fru Lantz m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslagom statligt anslag till kommunala musikskolor fr. o. m. den I juli 1976,

1975/76:584 av herrar Bengtsson i Göteborg (c) och Svanström (c),

1975/76:594 av herr Strömberg i Botkyrka (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om inrättande i grundskolan av tjänst som huvudlärare för invandrarundervisning.

1975/76:595 av herr Strömberg i Botkyrka (fp), vari hemställts att riks-

Nr 134 dagen hos regeringen begärde sådan ändring av statsbidragsbestämmel-

Fredaeen den serna för grundskolan att statsbidrag kunde utgå för s. k. invandrarkon-

21 maj 1976 "'"''

Skolans-inre arbete \')15inb:591 av fru Sundberg m. fi. (m) såvitt nu var i fråga (yrkandet
m. m. 2),

1975/76:774 av herr Ahlmark m. fi. (fp),

1975/76:776 av herr Fiskesjö m. fi. (c),

1975/76:780 av fröken Hörlén m. fi. (fp),

1975/76:786 av herr Lindahl i Lidingö (s),

1975/76:787 av herr Lindahl i Lidingö (s),

1975/76:890 av fru af Ugglas (m) och herr Danell (m) såvitt nu var i fråga (yrkandena 1, 2, 5 och 6),

1975/76:1327 av herr Enlund (fp)och fröken Hörlén (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till 1976/77 års riksmöte angående statsbidrag till den kommunala musikundervisningen,

1975/76:1403 av fröken Eliasson m. n.(c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om att en parlamentarisk utredning tillsattes med uppgift att framlägga förslag angående förändring av gymnasieskolan, innebärande införande av treterminssystem med obligatorisk praktiktermin i enlighet med vad som anförts i motionen,

1975/76:1411 av herr Granstedt (c),

1975/76:1413 av herr Hallgren m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen uttalade

att samtliga inbyggda företagsskolor - liksom i förekommande fall där fristående skolor för utbildning anordnats - underställdes statligt eller kommunalt huvudmannaskap,

beträffande villkoren för de i utbildningen deltagande skulle gälla att lön utgick enligt avtal med vederbörande på utbildningsområdet verksam fackorganisation samt enligt principen lika lön för lika arbete, vidare att betyg vid företagsskolorna slopades och ersattes med intyg om vad eleven utbildats till och vilka arbetsuppgifter som utförts,

att företagen borde vara skyldiga att svara för de grundläggande kostnaderna för denna verksamhet,

8 1975/76:1414 av fru Hansson m. fi. (s).

1975/76:1419 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riks- Nr 134

dagen beslutade Fredagen den

1. att ansluta sig till i motionen angivna målsättningar för utbildnings- j] maj 1976

politiken, ------------

att hos regeringen anhålla om förslag om åtgärder för att bryta social Skolans inre. arbete snedrekrytering inom olika utbildningslinjer, m. in.

att hos regeringen anhålla om initiativ till läromedel i ungdomsskolan som realistiskt återspeglade barnens vardagsförhållanden,

att hos regeringen anhålla om initiativ till en läroplansrevidering så att samspelet mellan teoretiska och praktiska kunskaper och erfarenheter genomsyrade all utbildning och s. k. varvad utbildning stimulerades,

1975/76:1420 av herr Hermansson m. fl. (vpk) såvitt nu var i fråga (yrkandet 1),

1975/76:1426 av herr Johansson i Arvika m. fi. (s),

1975/76:1429 av herrar Johansson i Växjö (c) och Olsson i Sundsvall (c),

1975/76:1443 av herrar Larsson i Staffanstorp (c) och Olsson i Järvsö (c),

1975/76:1445 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c), 1975/76:1451 av fru Lundblad m. fl. (s),

1975/76:1454 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl. (c, m, fp), vari hemställts att riksdagen beslutade

,1. att primärkommun eller landstingskommun där privatskola var belägen, vilken lydde under privatskoleförordningen (SFS 1967:270) fick inräkna privatskolans elever i det underlag som utgjorde grund för tilldelning av statsbidrag till studie- och yrkesorientering,

2. att för budgetåret 1976/77 anvisa 180 000 kr. för detta ändamål,

1975/76:1457 av herr Nordgren m. fi. (m),

1975/76:1462 av herr Nordstrandh m. fi. (m),

1975/76:1469 av herr Nyhage m. fi. (m), vari hemställts att riksdagen beslutade att tjänst som huvudlärare för specialundervisningen vid grundskolan skulle inrättas fr. o. m. läsåret 1976/77,

1975/76:1473 av herr Olsson i Järvsö m. fi. (c, fp),

1975/76:1481 av fru Rönnung m. fl. (s), 9

Nr 134 1975/76:1488 av fru Sundberg (m) och fru Mogård (m).

Fredagen den

21 mai 1976 1975/76:1490 av fru Sundberg m. fi. (m) såvitt nu var i fråga (yrkandet

____ ---------- 2),

Skolans inre arbete

in. in. 1975/76:1492 av fru Sundberg m. fl. (m) såvitt nu var i fråga (yrkandet

1975/76:1510 av herr Westberg i Ljusdal m. fi. (fp), vari hemställts .alt riksdagen som sin mening uttalade

att ökade möjligheter borde skapas för större lärartäthet i grundskolan,

all möjligheter alt välja praktiskt betonade utbildningsvägar på högstadiet öppnades, vilket även kunde ske genom att möjligheterna till jämkad studiegång utvecklades och gjordes lättare tillgängliga,

alt klassföreståndararbetet gavs större utrymme inom ramen för lärarnas arbetstid,

att varje ämne tillförsäkrades den lid på schemat som läroplanen, angav,

1975/76:1511 av herr Wikström (fp) och fröken Hörlén (fp),

1975/76:1512 av herr Wikström (fp) och fröken Hörlén (fp),

1975/76:1513 av herr Wirtén m. fi. (fp),

1975/76:2018 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt gällde hemställan att riksdagen skulle

uttala att skolornas och undervisningsgruppernas storlek borde anpassas efter undervisningens krav och elevernas behov av trygghet och trivsel (yrkandet 2),

hos regeringen anhålla om en parlamentarisk utredning för en översyn av läroplanen för grundskolan enligt vad som i motionen anförts (yrkandet 3),

hos regeringen anhålla om en parlamentarisk utredning för en översyn av gymnasieskolans målsättning och struktur enligt vad som i motionen anförts (yrkandet 4),

uttala att skriftliga betyg borde ges på grundskolans alla stadier och i gymnasieskolan (yrkandet 7),

1975/76:2019 av herr Bohman m. fl. (m),

1975/76:2138 av herr Fälldin m. H. (c),

1975/76:2152 av herr Hermansson m. fl. (vpk) såvitt gällde hemställan
10 att riksdagen beslutade alt hos regeringen anhålla om förslag till åtgärder

för att förverkliga del ijugopunklsprogram för kamp mot kvinnodiskriminering som redovisats i sistnämnda motion innebärande såvitt här var i fråga

att samtidigt som kvinnors situation och insatser beaktades på ett tillbörligt sätt inom varje ämnesområde infördes ett särskilt ämne om kvinnans ställning och kvinnofrågans utveckling i grundskolans och gymnasieskolans läroplaner (yrkandet 1),

att fortbildnings- och extrakurser i kvinnofrågan ordnades för redan utexaminerade lärare, främst i samhällsvetenskapliga ämnen (yrkandet 3),

att yrkesvägledningen i skolorna gavs målsättningen att bryta könssegregering i linjeval och på arbetsmarknad samt alt yrkesvägledare gavs härför avsedd utbildning (yrkandet 4),

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. in.

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975/76:2212 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fi. (c),

1975/76:2213 av herr Wachtmeisier i Slaffanslorp (m).

1975/76:2215 av herr Fälldin m. fi. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade

att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts beträffande innebörden av begreppet "den samlade skoldagen",

alt en extra resurs om 0,025 lärarveckotimmar per elev utgick till samtliga kommuner fr. o. m. läsåret 1977/78 för annan verksamhet än undervisning,

att hos regeringen begära att vad som i motionen anförts beträffande minskning av den timplanebundna undervisningen på mellanstadiet överlämnades till den utredning som skulle se över läroplanen för beaktande,

att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande kontakterna mellan hem och skola,

att som sin mening uttala alt möjligheterna all lokall jämka timplanen borde vidgas så långt det var möjligt med bevarad enhetlig utbildningsnivå i landet,

att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande vidgade resurser för organisationerna för metodutveckling och ungdomsledarutbildning,

all hos regeringen begära förslag om lagsiadgad rätt till tjänstledighet för ungdomsledaruppgifier,

alt beslut om det lokala aktivitetsslödets storlek fortsättningsvis fattades av riksdagen,

alt som sin mening uttala alt kommunerna fritt borde disponera förstärkningsresursen,

10. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande utformningen av en garanti för bevarande av mindre

Nr 134 skolor och skolor i elevsvaga områden.

Fredagen den "' '' " '" "'••"'"8 ge regeringen till känna vad som i motionen

21 mii 1976 anförts beträffande vissa personalfrågor,

--------------- 12. att avslå regeringens förslag beträffande ändrade regler för behö-

Skolans inre arbete righet till skolledartjänst, m. in.

1975/76:2216 av herrar Henmark (fp) och Westberg i Ljusdal (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade

all särskilt statsbidrag till glesbygdsskolor (glesbygdsgaranti) gavs med stadigvarande inriktning och icke gavs övergångskaraktär,

att tilldelade resurser, såväl bas- som förstärknings-, fick disponeras av skolstyrelse utan speciella inskränkningar vad beträffade storlek av undervisningsgrupper,

all statsbidrag utgick till en normerad personaluppsättning vid skol-ledarexpeditioner vid grundskolan i likhet med vad som nu skedde vid gymnasieskolan,

att förändringar i arvodesfrågor som rörde personalen skedde först sedan förhandlingsöverenskommelse med vederbörande personalorganisationer uppnåtts,

1975/76:2217 av herr Signell m. fi. (s),

1975/76:2219 av fru Hörnlund m. fi. (s),

1975/76:2220 av herr Larsson i Öskevik m. fl. (c),

1975/76:2221 av fru Åsbrink m. fi. (s).

1975/76:2222 av herr Ahlmark m. fi. (fp), vari hemställts 1. alt riksdagen uttalade

a. att översynen av läroplanen för mellanstadiet borde göras förut
sättningslös,

b. all möjligheterna all läsa ett andra språk på högstadiet borde finnas
kvar,

c. alt möjligheterna att stärka de naturvetenskapliga ämnenas ställning
i grundskolan samt geografins ställning på högstadiet borde prövas i lä
roplansöversynen,

d. alt en ny läroplan för grundskolan borde träda i kraft tidigast höst
terminen 1980 och att ett förslag från skolöverstyrelsen borde läggas fram
hösten 1977,

e. att pedagogiska nämnden inom skolöverstyrelsen borde medverka
i läroplansarbetet i enlighet med vad som anförts i motionen,

f all kommunerna fick använda förslärkningsresursen för att bilda
mindre klasser i enlighet med vad som anförts i motionen,
g. att ingen ställning borde las till betygens roll i skolarbetet förrän
12 1973 års betygsulredning lagt fram sina förslag.

h. alt det föreslagna särskilda statsbidraget till glesbygdskommuner Nr 134
borde utgå tills vidare. Fredagen den

i. all samarbetet mellan hem och skola borde behandlas i foribild- 21 mai 1976
ningsverksamheien, ---------------

j. att varje klass i grundskolan så långt möjligt borde ges tillgång till Skolans inre arbete
ett eget rum, '"■ '"•

2. att riksdagen beslutade

a. att lärarbehörighei i princip skulle krävas för tjänst som skolledare,

b. att skolan skulle vara skyldig att anordna två s. k. klassmöten per
klass och läsår,

c. att skolan skulle ge föräldrarna särskild information i samband med
inskrivningen och vid övergången till nytt stadium,

d. att fem kronor per elev av förstärkningsresursen skulle användas
för kontaktverksamheten mellan hem och skola,

att riksdagen skulle avslå propositionen i vad avsåg slopad ijäns-tereglering i skolförordningen för huvudlärare, institutionsföreståndare, lillsynslärare och skolbibliotekarier,

att riksdagen begärde att föräldrars rätt till ledighet från arbetet för att kunna delta i samarbetet med skolan utreddes,

att riksdagen i övrigt gav till känna vad som anförts i motionen beträffande utformningen av en ny läroplan för grundskolan,

1975/76:2223 av herr Bohman m. fi. (m), vari hemställts att riksdagen skulle

1. uttala att alla elever oavsett prestationsförmåga borde åtnjuta individualiserad undervisning och att undervisningsmetodiken borde anpassas till elevernas olika förutsättningar,

uttala att större delen av förslärkningsresursen, om lokalt så bedömdes bäst gagna skolarbetet, borde kunna användas för att skapa mindre klasser,

uttala alt systemet med klassrum så långt möjligt borde upprätthållas i hela grundskolan,

anhålla hos regeringen att en utvärdering gjordes av i hur hög grad nivågruppering var möjlig utan att skolans sociala mål eftersattes,

uttala att frågan om uppdelning på allmän och särskild kurs i engelska, matematik, franska och tyska inte borde avgöras förrän konsekvenserna av en sådan förändring noga utretts i samband med översynen av grundskolans läroplan,

anhålla hos regeringen all den aviserade översynen av grundskolans läroplan blev parlamentarisk och all preciseringen av basfärdighe-ternas omfattning ingick i denna översyn,

anhålla hos regeringen alt en parlamentarisk översyn av gymnasieskolans målsättning och struktur kom till stånd,

uttala att befrielse från deltagande i skoldagens mera hobbybe-tonade aktiviteter borde beviljas elev om föräldrarna så önskade,

uttala att en klar och enhetlig terminologi borde användas i fråga 13

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

om benämningarna på de olika verksamheterna inom den samlade skoldagen,

10. uttala att skoldagens omfattning borde variera mellan nuvarande längd och fem limmar i årskurserna 1 och 2 och mellan nuvarande längd

Skolans inre arbete och sju limmar fr. o. m. årskurs 3,

//;. in.

uttala att föreningslivets medverkan i skolans arbete borde ske på för alla föreningar lika villkor och i överensstämmelse med skolans mål och riktlinjer,

uttala att ett väl fungerande registrerings- och rapporteringssystem borde tillskapas för närvaropliklens upprätthållande,

uttala att den skriftliga betygsätiningen borde bibehållas i såväl grundskola som gymnasieskola,

uttala alt någon minskning i förhållande till nuläget av den del av resurserna som var avsedd för undervisningsändamål icke fick ske,

besluta att del föreslagna överförandet från bas- till förstärknings-resurs av resurserna motsvarande två lärarveckotimmar per årskurs på mellanstadiet skulle avslås,

besluta att glesbygdsgarantin för mindre skolors bestånd skulle gälla även efter den föreslagna övergångstidens utgång,

uttala all tjänster som huvudlärare, institutionsföreståndare, tillsynslärare och skolbibliotekarier borde bibehållas och regleras centralt,

besluta att för behörighet till skolledartjänst även i fortsättningen skulle krävas pedagogisk utbildning,

uttala att fortbildningen av lärarna i första hand borde inriktas på specialpedagogisk utbildning,

1975/76:2224 av fröken Engman m. fl. (s),

1975/76:2225 av herr Green m. fi. (s),

1975/76:2226 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari hemställts

att riksdagen hos regeringen begärde en översyn av läromedlens karaktär, så att läromedlen utformades i enlighet med vad som anförts i motionen,

att en läroplansrevidering skedde i syfte alt uppnå en s. k. varvad utbildning i grundskola och gymnasieskola samt att i övrigt beaktades vad som i motionen anförts beträffande praktisk och teoretisk undervisning,

att riksdagen uttalade att all undervisning borde planeras i samråd med eleverna,

att riksdagen beslutade all arbelslagsprincipen skulle vara obligatorisk och att arbetsenheterna utvidgades till alt omfatta samtliga personalgrupper inom skolan,

att riksdagen beslutade att i syfte att befrämja och fördjupa kontakterna mellan hem och skola klassföreståndaren fick skyldighet all genom hembesök och andra kontakter hålla fortsatt kontakt och att särskilda resurser för detta skulle anslås.

6. alt riksdagen beslutade att huvudlärare och inslituiionsförestån- Nr 134

dåre även fortsättningsvis fick en fast organisation. Fredagen den

alt riksdagen uttalade att all skolverksamhet borde stalsfinansieras, 2| rnai 1976

att riksdagen hos regeringen begärde att åtgärder vidtogs för att ----

inom all verksamhet inom skolan bryta den sneda könsfördelningen. Skolans inre arbete

9. att riksdagen hos regeringen begärde en översyn i syfte att få till '»• /".
stånd en kontinuerlig årlig fortbildning för all lärarpersonal i enlighet

med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen uttalade att den fortsatta fritidshemsulbyggnaden borde ske i form av reguljär utbyggnad i enlighet med vad som anförts i motionen,

1975/76:2227 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c),

1975/76:2228 av herr Karlsson i Malung m. fi. (s),

1975/76:2229 av herr Nilsson i Agnas (m),

1975/76:2230 av herr Wennerfors (m),

1975/76:2233 av herrar Enlund (fp) och Jonsson i Alingsås (fp), vari hemställts alt riksdagen uttalade

alt det lokala aktivitctsstödet borde uppgå till 10 kr. per sammankomst budgetåret 1977/78,

alt resurser på 0,025 lärarveckotimmar per elev borde kunna utgå även till kommuner som inte infört den samlade skoldagen,

1975/76:2234 av herr Nordstrandh m. fi. (m),

1975/76:2235 av herr Nordstrandh m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen Uttalade

att undervisningsskyldigheten för skolledare på sikt borde sänkas till i första hand i genomsnitt. 240 limmar per läsår eller sex timmar per vecka,

att undervisningsskyldigheten för nuvarande skolledare icke fick öka vid oförändrat tjänsteunderlag,

att den ändrade poängberäkningen ej fick medföra indragning av skolledartjänsler,

att de föreslagna särskilda fortbildningskurserna i skoladminisira-tion och skolledningsuppgifler borde stå öppna för alla lärare, oavsett kön och utbildning,

1975/76:2236 av herr Nordstrandh m. fl. (m),

1975/76:2237 av fru Sundberg (m) och fröken Hörlén (fp),

1975/76:2238 av fru Sundberg m. fi. (m) samt 15

Nr 134 1975/76:2239 av fru Söder (c) och herr Andersson i Nybro (c).

Fredagen den

21 mai 1976 Utskottet hemställde såvitt avsåg respektive avsnitt i betänkandet

Skolans inre arbete inledningen

in. in. 1. att riksdagen beträffande ställningstagande i betygsfrågan med bi-

fall till motionen 1975/76:2222 yrkandet 1 g som sin mening gav regeringen till känna vad uiskotlet anfört,

att riksdagen beträffande betyg i grundskolan och gymnasieskolan skulle avslå motionerna 1975/76:1420 yrkandet 1,1975/76:2018 yrkandet 7 och 1975/76:2223 yrkandet 13,

att riksdagen beträffande betyg i yrkesinriktade ämnen skulle avslå motionen 1975/76:1443,

arbetssätt och arbetsformer i grundskolan m. m.

att riksdagen beträffande skolmognadsprov i vissa situationer skulle avslå motionen 1975/76:2238,

all riksdagen beträffande kontakt och samverkan mellan förskolan och grundskolan godkände i propositionen 1975/76:39 förordade riktlinjer,

att riksdagen beträffande intagning i skolan varje termin skulle avslå motionen 1975/76:272,

att riksdagen beträffande obligatorisk arbetslagsprincip skulle avslå motionen 1975/76:2226 yrkandet 4,

alt riksdagen beträffande specialundervisning och fast grupp som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

att riksdagen beträffande särskild undervisning skulle avslå motionen 1975/76:485,

alt riksdagen beträffande anpassad studiegång i årskurs 9 skulle avslå motionen 1975/76:2215 yrkandet 5,

att riksdagen beträffande jämkad studiegång skulle avslå motionerna 1975:158 yrkandet 4, 1975/76:1462 och 1975/76:1510 yrkandet 2,

att riksdagen beträffande uttalande om individualiserad undervisning m. m. skulle avslå motionen 1975/76:2223 yrkandet 1,

att riksdagen beträffande utvärdering av nivågrupperingens förenlighet med skolans sociala mål skulle avslå motionen 1975/76:2223 yrkandet 4,

all riksdagen beträffande tid för klassföreståndaruppgifler skulle avslå motionen 1975/76:1510 yrkandet 3,

att riksdagen beträffande registrering av frånvaro m. m. skulleavslå motionen 1975/76:2223 yrkandet 12,

att riksdagen beträffande information till föräldrarna skulle avslå motionen 1975/76:2222 yrkandet 2 c,

att riksdagen beträffande utredning om rätt till ledighet för föräldrar skulle avslå motionen 1975/76:2222 yrkandet 4,

16 18. att riksdagen beträffande klassmöten m. m. skulle avslå motio-

nerna 1975/76:2215 yrkandet 4 och 1975/76:2222 yrkandet 2 b,

att riksdagen beträffande utnyttjande av förstärkningsresursen skulle avslå motionen 1975/76:2222 yrkandet 2d,

att riksdagen beträffande klassföreståndares hembesök m. m. skulle avslå motionen 1975/76:2226 yrkandet 5,

all riksdagen beträffande försöksverksamhet med föräldradag skulle avslå motionen 1975/76:2213,

all riksdagen beträffande föreslagen minskning av undervisnings-liden på mellanstadiet med avslag på propositionen 1975/76:39 och med bifall till motionen 1975/76:2222 yrkandet 1 a samt med anledning av motionerna 1975/76:2215 yrkandet 3 och 1975/76:2223 yrkandet 15 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

att riksdagen beträffande boken som läromedel skulle avslå motionen 1975/76:1490 yrkandet 2,

all riksdagen beträffande översyn av läromedlens karaktär skulle avslå motionerna 1975/76:1419 yrkandet 3 och 1975/76:2226 yrkandet 1,

all riksdagen beträffande tidsramar för ämnen skulle avslå motionen 1975/76:1510 yrkandet 4,

att riksdagen beträffande lärares tjänstgöring på högstadiet skulle avslå motionen 1975/76:2234,

all riksdagen beträffande arbetssätt och arbetsformer i grundskolan i övrigt godkände i propositionen 1975/76:39 förordade riktlinjer.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete ni. in.

skoldagen

att riksdagen beträffande skoldagens längd i årskurserna ett och två med anledning av propositionen 1975/76:39 och med avslag på motionen 1975/76:2223 yrkandet 10 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

att riksdagen beträffande skoldagens längd i årskurserna tre t. o. m. nio med avslag på motionen 1975/76:2223 yrkandet 10 godkände vad som förordats i propositionen 1975/76:39,

att riksdagen beträffande uttalande i fråga om kriterierna för en samlad skoldag skulle avslå motionen 1975/76:2215 yrkandet 1,

alt riksdagen beträffande uttalande om befrielse under begränsad lid från viss skoldagsverksamhei skulle avslå motionen 1975/76:2223 yrkandet 8,

alt riksdagen beträffande uttalande om lika villkor för alla föreningar att medverka i skolarbetet skulle avslå motionen 1975/76:2223 yrkandet 11,

alt riksdagen beträffande kristna föreningars verksamhei under skoldagen skulle avslå motionen 1975/76:2229,

all riksdagen beträffande skoldagens terminologi skulle avslå motionen 1975/76:2223 yrkandet 9,

att riksdagen beträffande hemavdelnings- och hemrumsprincipen skulle avslå motionen 1975/76:786,

2 Riksdatieus proiokoti I<J75/76:I34-I35

Nr 134 36. alt riksdagen beträffande klassrumsprincipen skulle avslå motio-

Fredaeen den nerna 1975/76:2222 yrkandet Ij och 1975/76:2223 yrkandet 3,

21 nni 1976 ' '" riksdagen beträffande skoldagen i övrigt godkände i propo-

--------------- sitionen 1975/76:39 förordade riktlinjer.

Skolans inre arbete

in. m. allmän fritidsverksamhet

att riksdagen beträffande fritidsverksamhet m. m. skulle avslå motionen 1975/76:2236,

all riksdagen beträffande formerna för fritidshemsulbyggnaden skulle avslå motionen 1975/76:2226 yrkandet 10.

40. alt riksdagen beträffande anvisningar för fritidsverksamhet skulle
avslå motionen 1975/76:2230,

att riksdagen beträffande beslutande instans i fråga om del lokala aktivitetsslödets storlek med bifall till motionen 1975/76:2215 yrkandet 8 beslutade alt riksdagen fortsättningsvis skulle bestämma stödets storlek,

alt riksdagen beträffande uttalande om storleken av bidragsbeloppet till del lokala aklivitetsslödet skulle avslå motionen 1975/76:2233 yrkandet 1,

all riksdagen beträffande statsbidrag till utbildnings- och informationsinsatser skulle avslå motionen 1975/76:2228,

att riksdagen beträffande försöksverksamhet och utvecklingsarbete skulle avslå motionen 1975/76:2215 yrkandet 6,

all riksdagen beträffande ledighet för ungdomsledaruppgifier skulle avslå motionen 1975/76:2215 yrkandet 7,

all riksdagen beträffande ledighet för information i skolorna skulle avslå motionen 1975/76:2225,

att riksdagen beträffande organisationen av den allmänna fritids-verksamheien utanför skoldagen i övrigt godkände i propositionen 1975/76:39 förordade riktlinjer,

att riksdagen beträffande bidraget till ungdomsorganisationernas lokala verksamhei godkände i propositionen 1975/76:39 förordade riktlinjer,

kontakten mellan skola och arbetsliv m. m.

alt riksdagen beträffande grundskolans arbetslivsorientering skulle avslå motionerna 1975:542 och 1975/76:1414,

all riksdagen beträffande studiebesöksplatser m. m. skulle avslå motionen 1975/76:787,

all riksdagen beträffande introduktionsår i årskurs nio m.m.skulle avslå motionerna 1975/76:890 yrkandet 1 och 1975/76:2019.

■ 52. att riksdagen beträffande vidgad yrkesorientering skulle avslå motionen 1975/76:1426,

53. all riksdagen beträffande arbetsförmedlingskoniakt skulle avslå
motionen 1975/76:2224,

54. all riksdagen beträffande planeringsråd skulle avslå motionen
18 1975/76:2239,

alt riksdagen beträffande uppgift för planeringsråd skulle avslå Nr 134 motionen 1975/76:890 yrkandet 6, Fredagen den

att riksdagen beträffande korta yrkesinriktade kurser skulle avslå 21 mai 1976 motionen 1975/76:890 yrkandet 2, ---------------

att riksdagen beträffande yrkesinriktad utbildning skulle avslå Skolans inre arbete motionerna 1975/76:1457 och 1975/76:1473, m.m.

all riksdagen beträffande företagsskola skulle avslå motionen 1975/76:1413,

att riksdagen beträffande kontakten mellan skola och arbetsliv m. m. i övrigt godkände i propositionen 1975/76:39 förordade riktlinjer,

grundskolans statsbidragssystem m. m.

att riksdagen beträffande klasser och undervisningsgruppers storlek med anledning av motionerna 1975/76:2018 yrkandet 2. 1975/76:2215 yrkandet 9, 1975/76:2216 yrkandet 2, 1975/76:2222 yrkandet 1 f och 1975/76:2223 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen till känna vad ulskollet anfört,

all riksdagen belräffandegrundskolans resurser för undervisningsändamål skulle avslå motionerna 1975/76:1510 yrkandet 1 och 1975/76:2223 yrkandet 14,

att riksdagen beträffande förslärkningsresursen med anledning av motionerna 1975/76:578 och 1975/76:1327 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om ökning av densamma i syfie att ge den kommunala musikundervisningen visst statligt stöd,

all riksdagen beträffande försöksverksamhet för samordning av musikundervisning i kommunal regi för barn och ungdom skulle avslå motionen 1975/76:2217.

att riksdagen beträffande halvklass i teckning skulle avslå motionen 1975/76:2220,

att riksdagen beträffande en s. k. glesbygdsgaranti med anledning av motionerna 1975/76:2215 yrkandet 10. 1975/76:2216 yrkandet 1, 1975/76:2222 yrkandet 1 h och 1975/76:2223 yrkandet 16 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

att riksdagen beträffande personell assistans skulle avslå motionen 1975/76:2219,

att riksdagen beträffande ett begränsat statsbidrag till s. k. fria aktiviteter skulle avslå motionerna 1975/76:2215 yrkandet 2 och 1975/76:2233 yrkandet 2,

att riksdagen beträffande statsbidrag till skolledarexpeditioner skulle avslå motionen 1975/76:2216 yrkandet 3,

alt riksdagen beträffande statsfinansiering av all skolverksamhet skulle avslå motionen 1975/76:2226 yrkandet 7,

att riksdagen beträffande skolledares undervisningsskyldighel skulle avslå motionen 1975/76:2235 yrkandet 1,

att riksdagen beträffande vissa övergångsbestämmelser skulle avslå motionen 1975/76:2235 yrkandena 2 och 3, 19

Nr 134 72. att riksdagen beträffande den nuvarande organisationen med ar-

Fredagen den vodesljänsler för personal som fullgjorde arbetslednings- och planerings-

21 mai 1976 uppgifter skulle godkänna i propositionen 1975/76:39 och motionen

-------------- _ 1975/76:2215 förordade riktlinjer samt avslå motionerna 1975/76:594,

Skolans inre arbete 1975/76:595, 1975/76:1469, 1975/76:2216 yrkandet 4, 1975/76:2222 yr-
m. m. kandel 3, 1975/76:2223 yrkandet 17 och 1975/76:2226 yrkandet 6,

att riksdagen beträffande en reservvikarieinslilution skulle avslå motionen 1975/76:323,

att riksdagen beträffande ändring av grunderna för statsbidragsgivningen till driftkostnaderna för det allmänna skolväsendet i övrigt godkände i propositionen 1975/76:39 förordade riktlinjer,

personalfrågor m. m.

att riksdagen beträffande behörighet till ordinarie tjänst som rektor eller studierektor med avslag på propositionen 1975/76:39 och med anledning av motionerna 1975/76:2215 yrkandet 12, 1975/76:2222 yrkandet 2 a och 1975/76:2223 yrkandet 18 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

att riksdagen beträffande fortbildningskurs för blivande kvinnliga skolledare skulle avslå motionen 1975/76:2235 yrkandet 4,

att riksdagen beträffande psykologer m. m. skulle avslå motionerna 1975/76:489, 1975/76:584 och 1975/76:2221,

all riksdagen beträffande åtgärder i fråga om skolpersonalens könsfördelning skulle avslå motionen 1975/76:2226 yrkandet 8,

att riksdagen beträffande en specialpedagogiskt inriktad fortbildning skulle avslå motionen 1975/76:2223 yrkandet 19,

att riksdagen beträffande fortbildningskurser i vad avsåg bl. a. föräldrasamverkan skulle avslå motionen 1975/76:2222 yrkandet 1 i,

att riksdagen beträffande fortbildning för alla lärare skulle avslå motionen 1975/76:2226 yrkandet 9,

alt riksdagen beträffande skolledare och annan personal samt personalfrågor m. m. i övrigt godkände i propositionen 1975/76:39 förordade riktlinjer,

ledning och samverkan i skolan

att riksdagen beträffande undervisningens planering i samråd med eleverna skulle avslå motionen 1975/76:2226 yrkandet 3.

att riksdagen beträffande elevernas inflytande över sin arbetsmiljö m. m. skulle avslå motionen 1975/76:2228.

all riksdagen beträffande ledning, samverkan och konferenser i övrigt i skolan godkände i propositionen 1975/76:39 förordade riktlinjer,

utvärdering av skolans verksamhet

86. att riksdagen beträffande utvärdering av skolans verksamhet god-
20 kände i propositionen 1975/76:39 förordade riktlinjer.

genomförande Nr 134

alt riksdagen beträffande genomförande godkände i propositionen Fredagen den 1975/76:39 förordade riktlinjer, 21 piai 1976

alt riksdagen godkände de övriga riktlinjer för reformering av ________

skolans inre arbete m.m. som förordats i propositionen 1975/76:39, Skolans inre arbete

m. m. översyn av grundskolans läroplan

alt riksdagen beträffande en parlamentarisk översyn av grundskolans läroplan med anledning av motionerna 1975:158 yrkandet 2, 1975/76:322, 1975/76:2018 yrkandet 3, 1975/76:2222 yrkandena I d och e samt 5 och 1975/76:2223 yrkandet 6 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

att riksdagen beträffande utbildningspolitikens målsättningar skulle avslå motionen 1975/76:1419 yrkandet 1,

att riksdagen beträffande åtgärder mot social snedrekrytering till vissa utbildningslinjer skulle avslå motionen 1975/76:1419 yrkandet 2,

att riksdagen beträffande samspel mellan teoretiska och praktiska kunskaper i all utbildning m. m. skulle avslå motionerna 1975/76:1419 yrkandet 4 och 1975/76:2226 yrkandet 2,

att riksdagen beträffande kvinnans ställning och kvinnofrågans utveckling skulle avslå motionen 1975/76:2152 yrkandet 1,

att riksdagen beträffande basfärdigheter skulle avslå motionerna 1975:158 yrkandena I och 3 samt 1975/76:2223 yrkandet 6,

alt riksdagen betriiffande språk skulle avslå motionen 1975/76:2222 yrkandet 1 b,

all riksdagen beträffande naturvetenskapliga ämnen skulle avslå motionen 1975/76:2222 yrkandet I c,

all riksdagen belräffande allmän och särskild kurs i vissa ämnen med bifall till motionen 1975/76:2223 yrkandet 5 ullalade all frågan om uppdelning på allmän och särskild kurs i ämnena engelska, matematik, franska och tyska inte borde avgöras förrän konsekvenserna av en sådan förändring utretts i samband med översynen av grundskolans läroplan,

att riksdagen beträffande skolans etiska vägledning skulle avslå motionen 1975/76:2227 yrkandet 1,

att riksdagen beträffande förebyggande åtgärder i vad avsåg förråande inslag i massmedia skulle avslå motionen 1975/76:2227 yrkandet 2,

100. alt riksdagen betriiffande gymnastik skulle avslå motionen
1975/76:490,

101. all riksdagen belräffande trä- och metallslöjd samt textilslöjd som
obligatoriska ämnen skulle avslå motionen 1975/76:776,

alt riksdagen beträffande integration mellan textilslöjd och trä-och metallslöjd skulle avslå motionen 1975/76:1488 yrkandet 1,

att riksdagen belräffande reparations- och underhållsarbete inom slöjdämnet skulle avslå motionen 1975/76:1488 yrkandet 2,

all riksdagen belräffande maskinskrivning skulle avslå motionen 21

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

1975/76:1411,

105. att riksdagen beträffande biologi och ekologi skulle avslå motionen 1975/76:1429,

--------------- 106. att riksdagen beträffande ekonomi skulle avslå motionen

Skolans inre arbete 1975/76:1511,

in. m. 107. att riksdagen belräffande fastställande av lärarhandledning m. m.

i sexual- och samlevnadsundervisning skulle avslå motionerna 1975/76:492 och 1975/76:1512,

översyn av gymnasieskolans läroplan

alt riksdagen belräffande en översyn av gymnasieskolan med bifall till propositionen 1975/76:39 skulle avslå motionerna 1975/76:774, 1975/76:1445, 1975/76:2018 yrkandet 4 och 1975/76:2223 yrkandet 7,

att riksdagen beträffande samhällskunskap m. m. skulle avslå motionerna 1975:542 och 1975/76:1481,

all riksdagen beträffande gymnastik skulle avslå motionen 1975/76:490,

att riksdagen belräffande geografi skulle avslå motionen 1975/76:597 yrkandet 2,

att riksdagen beträffande biologi och kemi skulle avslå motionen 1975/76:780,

alt riksdagen beträffande biologi och ekologi skulle avslå motionerna 1975/76:1429 och 1975/76:1513,

all riksdagen beträffande svenska och samhällskunskap skulle avslå motionen 1975/76:1451,

alt riksdagen beträffande kvinnans ställning och kvinnofrågans utveckling skulle avslå motionen 1975/76:2152 yrkandet 1,

att riksdagen beträffande en s. k. inlroduklionsskola skulle avslå motionerna 1975/76:890 yrkandet 1 och 1975/76:2019,

att riksdagen beträffande treterminssystem med en obligatorisk prakliklermin skulle avslå motionen 1975/76:1403,

alt riksdagen belräffande utredning av vissa handikappfrågor skulle avslå motionen 1975/76:2212,

vissa anslagsberäkningar för budgetåret 1976/77

119. all riksdagen belräffande utvidgad studie- och yrkesorientering
skulle avslå motionen 1975/76:890 yrkandet 5,

att riksdagen belräffande könsbundna val skulle avslå motionen 1975/76:2138,

att riksdagen beträffande könssegregering skulle avslå motionen 1975/76:2152 yrkandet 4.

alt riksdagen beträffande statsbidrag lill studie- och yrkesorientering vid vissa privatskolor skulle avslå motionen 1975/76:1454 yrkandet

123. all riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:39 och med avslag på motionen 1975/76:1454 yrkandet 2 till Bidrag lill studie- och

yrkesorientering för budgetåret \916/n under åttonde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 51 160 000 kr.,

att riksdagen belräffande fortbildning m. m. inom del naturvetenskapliga ämnesområdet skulle avslå motionerna 1975/76:1492 yrkandet 4 och 1975/76:2237,

att riksdagen beträffande läsinlärning skulle avslå motionen 1975/76:2237,

att riksdagen beträffande könsroller skulle avslå motionen 1975/76:2152 yrkandet 3,

all riksdagen till Lärares fortbildning m. m. för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 52 782 000 kr.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. in.

Reservationer hade avgivils

1. belräffande obligatorisk arbetslagsprincip av fru Lantz (vpk) som
ansett att ulskollet under 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2226 yrkandet 4 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

2. beträffande uttalande om individualiserad undervisning m. m. av
herr Nordstrandh (m)och fru Sundberg (m) som ansett att utskottet under
12 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2223 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande utvärdering av nivågrupperingens förenlighet med sko
lans sociala mål av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som
ansett all utskottet under 13 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2223 yrkandet 4 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

4. beträffande registrering av frånvaro m. m. av herr Nordstrandh
(m)och fru Sundberg (m) som ansett att utskottet under 15 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2223 yrkandet 12 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

5. beträffande klassföreståndares hembesök m. m. av fru Lantz (vpk)
som ansett all utskottet under 20 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2226 yrkandet 5 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

6. beträffande översyn av läromedlens karaktär av fru Lantz (vpk) som ansett att utskottet under 24 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:1419 yrkandet 3 och 1975/76:2226 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

Nr 134 7. beträffande skoldagens längd i årskurserna tre t. o. m. nio av herr

Fredagen den Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett alt utskottet under

21 mai 1976 ''°''' hernställa

--------------- att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:39 och tned

Skolans inre arbete bifall lill motionen 1975/76:2223 yrkandet 10 som sin mening gav re-

m. in. geringen till känna vad reservanterna anfört,

8. beträffande uttalande om befrielse under begränsad tid från viss
skoldagsverksamhet av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som
ansett alt utskottet under 31 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2223 yrkandet 8 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

9. beträffande uttalande om lika villkor för alla föreningar alt med
verka i skolarbetet av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som
ansett att utskottet under 32 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2223 yrkandet II som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

10. beträffande formerna för fritidshemsulbyggnaden av fru Laniz
(vpk) som ansett att utskottet under 39 bon hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2226 yrkandet 10 beslutade godkänna i motionen förordade riktlinjer,

11. beträffande uttalande om storleken av bidragsbeloppet till det lo
kala aktivitelsstödel av herrar Larsson i Slaffanslorp (c) och Elmstedt
(c), fröken Hörlén (fp), herrar Johansson i Skärstad (c) och Karlsson i
Mariefred (c) samt fru Lantz (vpk) som ansett att utskottet under 42
bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2233 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

12. beträffande föreiagsskola av fru Lantz (vpk) som ansett att utskottet
under 58 bon hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:1413 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

13. belräffande grundskolans resurser för undervisningsändamål av
herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett att utskottet under
61 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2223 yrkandet 14 och med anledning av motionen 1975/76:1510 yrkandet I som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

14. beträffande statsfinansiering av all skolverksamhet av fru Lantz
24 (vpk) som ansett all utskottet under 69 bon hcmsiälla

all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2226 yrkandet 7 som Nr 134
sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört. Fredagen den

21 maj 1976

15. belräffande den nuvarande organisationen med arvodestjänster för -

personal som fullgjorde arbetslednings- och planeringsuppgiftcr av herr Skolans inre arbete Nordstrandh (m)samt fröken Hörlén (fp), fru Sundberg (m) och fru Lantz "'• ni. (vpk) som ansett att utskottet under 72 bort hemställa

att riksdagen med avslag på propositionen 1975/76:39 och med anledning av motionerna 1975/76:594. 1975/76:595. 1975/76:1469, 1975/76:2215 yrkandet 11. 1975/76:2216 yrkandet 4, 1975/76:2222 yrkandet 3, 1975/76:2223 yrkandet 17 och 1975/76:2226 yrkandet 6 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

16. beträffande en reservvikarieinslilution av fru Lantz (vpk) som an
sett all utskottet under 73 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:323 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

17. beträffande fortbildningskurs för blivande kvinnliga skolledare av
herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett att utskottet under
76 bort hemställa

alt riksdagen med avslag på propositionen 1975/76:39 och med bifall lill motionen 1975/76:2235 yrkandet 4 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

18. belräffande en specialpedagogiskt inriktad fortbildning av herr
Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett alt utskottet under
79 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2223 yrkandet 19 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

19. belräffande fortbildning för alla lärare av fru Lantz (vpk) som ansett
att utskottet under 81 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2226 yrkandet 9 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

20. beträffande undervisningens planering i samråd med eleverna av
fru Lantz (vpk) som ansett att utskottet under 83 bon hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2226 yrkandet 3 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

21. beträffande utbildningspolitikens målsättningar m. m. av fru Lantz
(vpk) som ansett att ulskollet under 90. 91. 92 och 93 bort hemställa

90. att riksdagen beträffande utbildningspolitikens målsiitiningar med
bifall till motionen 1975/76:1419 yrkandet 1 som sin mening gav re
geringen till känna v;id reservanten anfört. 25

Nr 134 91. att riksdagen belräffande åtgärder mot social snedrekrytering till

Fredagen den ''' "Jbildningslinjer med bifall till motionen 1975/76:1419 yrkandet

21 nni 1976 """ '" rnenins gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

_____________ 92. att riksdagen beträffande samspel mellan teoretiska och praktiska

Skolans inre arbete kunskaper i all utbildning m. m. med bifall till motionerna 1975/76:1419
ni. m. yrkandet 4 och 1975/76:2226 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen

till känna vad reservanten anfört,

93. alt riksdagen belräffande kvinnans ställning och kvinnofrågans utveckling med bifall till motionen 1975/76:2152 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

22. beträffande basfärdigheter av herr Nordstrandh (m) och fru Sund
berg (m) som ansett att ulskollet under 94 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1975:158 yrkandena 1 och 3 samt 1975/76:2223 yrkandet 6 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

23. beträffande treterminssystem med en obligatorisk praktiktermin
av herrar Larsson i Slaffanslorp, Elmstedt, Johansson i Skiirslad och
Karlsson i Mariefred (samtliga c) som ansett att utskottet under 117 bort
hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1403 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

24. belräffande statsbidrag till studie- och yrkesorientering vid vissa
privatskolor av herrar Larsson i Slaffanslorp (c), Nordstrandh (m) och
Elmstedt (c), fröken Hörlén (fp), herr Johansson i Skärstad (c), fru Sund
berg (m) samt herr Karlsson i Mariefred (c) som ansett all ulskollet.under
122 och 123 bon hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1454 yrkandet I som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

alt riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:39 och med bifall till motionen 1975/76:1454 yrkandet 2 till Bidrag till siudic-och yrkesorientering för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 51 340 000 kr.,

25. belräffande könsroller av fru Lantz (vpk) som ansett att utskottet
under 126 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2152 yrkandet 3 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

belräffande slopande av betyg av fru Lantz (vpk).

beträffande betyg i yrkesinriktade ämnen av herr Larsson i Slaffanslorp (c),

26 3. belräffande övergången från förskola lill grundskola av herr Nord-

sirandh (m) och fru Sundberg (m),

beträffande minskning av undervisningstiden på mellanstadiet av fru Lantz (vpk),

beträffande huvudmannaskap för fritidshem av fru Lantz (vpk),

belräflände s. k. inbyggd utbildning och annan utbildning i arbetslivet av herrar Larsson i Slaffanslorp (c). Nordstrandh (m). Elmstedt (c) och Johansson i Skiirslad (c), fru Sundberg (m) samt herr Karlsson i Mariefred (c).

belräffande halvklass i teckning av fru Lantz (vpk).

beträffande skolans inre arbete av herr Johansson i Skärstad (c).

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete ni. in.

Fru statsrådet HJELM-WALLEN:

Herr talman! Den svenska obligatoriska skolan har nu genomgått en kvarlssekellång reformperiod. Jämförelser bakåt och internationella jämförelser säger oss all vår skola har hög kvalitet. Likväl är det myckel som behöver göras bättre. Arbetet med förnyelsen av våra barns skolgång får inte avstanna.

Grunden för delta utvecklingsarbete lades fast i 1950 års riksdagsbeslut med betänkande från 1946 års skolkommission som underlag. Där fastslogs tre vägledande principer för skolans reformering: Demokratisering av skolan. Jämlikhet i utbildningen. En demokratisk fostran av det uppväxande släktet. Bakom dessa principer ligger en syn på utbildningen som ett medel att förändra och påverka samhällsutvecklingen.

Utbildningen måste tillmätas stor betydelse för de ekonomiska, sociala och kulturella framstegen. Genom utbildningen kan vi skapa en gemensam kulturell miljö med ett mångsidigt innehåll och förbättrade möjligheter lill kommunikation mellan människorna. För den enskilda människan är utbildningen en möjlighet till att förverkliga sig själv och till frigörelse från okunnighet och fördomar. Sett i dagens perspektiv är del inget i målen och principerna från 1950 som har förändrats. Dessa ligger alltjämt fast och äger sin giltighet för det stora flertalet människor. De är vägledande för utvecklandet av vår skola.

Den svenska grundskolan har i stort sett funnit sin yttre form. Tidigare förekommande meningsskiljaktigheler om skolans organisation och i differentieringsfrågan har sjunkit undan. Det stora flertalet människor accepterar skolans mål och struktur. Skolreformerna har kunnat beslutas i bred enighet. Detta är och har varit en styrka för det svenska skolväsendet.

Vårskola haren mångfaldig målsättning. Tillsammans med föräldrarna har skolan ansvar för barnens utveckling, både den känslomässiga, den fysiska, den sociala och den intellektuella. Skolan skall både ge kunskaper och bistå i elevernas utveckling från barn lill mogen människa, lära ungdomarna fungera som samhällsmedborgare och medmänniskor.

Den fortsatta reformpolitiken på skolans område måste inriktas på att ge alla elever likvärdiga möjligheter att få ut något positivt av sin skoltid. Ingen skall behöva känna sig främmande i skolan. En politik som bygger

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

på solidaritet och samverkan innebär på skolans område att kraftiga insatser måste göras för dem som har del besvärligt. Del betyder också genomgripande förändringar i arbetssätt och arbetsformer i skolvardagen.

Att förändra undervisningen, det inre arbetet, har varit betydligt svårare än att förändra de yttre ramarna. Vi har lärt oss all sådana förändringar får la lid. Del är ofta fråga om all ändra attityder och värderingar, som ärvts från äldre skolsystem eller uppkommit genom ett aldrig ifrågasatt traditionellt sätt all undervisa. Detta är ingen kritik mot dem som genom värdefulla insatser för vår skola framåt. Men del är, tillsammans med en mängd praktiska problem, förklaringen lill spänningen mellan beslut om reformer med högt ställda mål och verkligheter i skolan. Reformerna måste få mogna fram och införlivas hos den enskilda människan som ett resultat av egna erfarenheter. Men delta synsätt förutsätter samtidigt en öppen attityd hos de direkt berörda lill idéer och förslag i debatten om skolans utveckling.

Som svar på frågan varför skolan ständigt måste förändras och undan-dras del som brukar betecknas som "behövligt lugn och ro" vill jag säga alt skolverksamheten aldrig kan nå ett idealiskt eller stabilt tillstånd. Skolan måste vara en levande organism i ett samhälle som är statt i förändring - skolans egen utveckling medför förändringar, samhällets förändring har återverkningar i skolan. Försummar vi delta samspel, som skolkommissionen kallade för en fortskridande skolreform, konserveras dagens ofullkomligheler, och skolan förlorar sin roll i samhällsutvecklingen.

Utbildningsutskottet har också för sin del funnit del angeläget all betona all skolans utveckling och förnyelse ständigt måste fortsätta. Det är i del perspektivet man får se regeringens förslag om skolans inre arbete.

I bred enighet lade utredningen fram betänkandet om skolans arbetsmiljö. Förslagen var ambitiösa och långlsyflande. Den ulbildningsdebatl som följde i spåren på dessa förslag blev intensiv och omfattande.

All den obligatoriska skolan åter slår i centrum för uibildningsdeballen måste hälsas med tillfredsställelse. Det stora intresset för skolan avspeglade sig också i en mängd synpunkter som framkom under remissbehandlingen. Utmärkande för flertalet av dessa var den breda uppslutningen kring de principer utredningen lagt fast.

Denna enighet återfinns också i utbildningsutskottets belänkande, som inkl. de förlydliganden och meningar som utskottet vill "ge lill känna" för regeringen innebär en överensstämmelse med regeringsförslaget på alla väsentliga punkter.

Utskottet har enligt min mening gjort ett föredömligt gott arbete. Jag är myckel glad över all kunna konstatera att det bland partierna finns en bred uppslutning kring de förändringar av skolans verksamhei som regeringsförslaget syftar till.

Till betänkandet har ändock fogats ett antal reservationer. Flertalet av dessa har skrivits under av företrädare för moderata samlingspartiet eller av vänsterpartiet kommunisterna. De flesta av reservationerna be-

traktar jag inte vara av den arten att de rubbar huvudintrycket alt vi har en enig riksdag bakom oss när reformen skall genomföras. Detta kommer all bli, liksom del varit belräffande andra skolreformer, en styrka för alla dem i kommunerna och ute i skolorna som nu har alt omsätta besluten till verkligheten.

Efter dessa principiella synpunkter på reformens bakgrund vill jag, herr talman, något kommentera vissa förslag i propositionen och i ul-skotlsbetänkandel.

Grundläggande för allt skolarbete, all undervisning, måste vara all eleven skall sättas i centrum. Skolan och dess personal måste från första dagen visa respekt för eleven för alt därigenom skapa den trygghet och självtillit som är grunden för elevens utveckling.

Många lärare har funnit att de metoder de hittills använt i sin dagliga verksamhei inte är tillräckliga för all nå de resultat som eftersträvas. De har på egen hand prövat nya grepp, ofta just de arbetssätt och arbetsformer som rekommenderas i propositionen. Arbetssätt och arbetsformer bör naturligtvis anpassas till elevens verklighet och erfarenheter. I en dialog mellan lärare och elever kan detta bli möjligt. Elevens egen aktivitet och medinflytande måste i denna process vara självklara.

Det arbetssätt och de arbetsformer som propositionen talar om ställer stora krav på lärarna. Däri ligger ingen nyhet. Det pedagogiska arbetet är ett krävande jobb, och det bör alla vara medvetna om. För alt väcka elevernas kunskapstörst och arbetsglädje måste läraren ge så myckel av sig själv. Han/hon skall inte enbarl ge kunskaper och färdigheter ulan också medverka i elevernas sociala och känslomässiga utveckling.

I vilken utsträckning skolan kommer att förändras mot de mål vi ställt upp i propositionen hänger myckel på den beredskap som finns hos de människor som har alt levandegöra förändringarna. Utbildningsutskottet erinrar om ett uttalande i 1950 års skolproposition, som jag finner angeläget alt instämma i, nämligen alt framstegen i skolans inre arbete i stor utsträckning är del samlade resultatet av intresserade och framsynta lärares insatser. Vi har i dag en välutbildad lärarkår, som har goda förutsättningar all ge skolan del innehåll vi politiker formulerar. Genom att sätta de rätta instrumenten i händerna på skolpersonalen ger vi också förutsättningarna för en fortskridande skolreform.

1 den framlida skolan, som jag hoppas skall bli en öppnare skola, är kontakterna mellan hem och skola ytterst betydelsefulla. Propositionen ger ökade förutsättningar för denna nödvändiga ömsesidiga kontakt. Men del är viktigt all understryka all båda parter - både hemmen och skolan - måste känna sill ansvar för att förtroendefulla kontaktvägar skall kunna upparbetas och bli nödvändiga och naturliga i skolvardagen. Den öppnare skola som eftersträvas i propositionen fordrar också ökade kontakter med arbetslivet.

Skolans ansvar för att ta vara på och stimulera elevernas intressen kan inte inskränka sig till den tid som används för traditionell undervisning. Skolan måste också utnyttja möjligheten all knyta ihop sin verk-

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

Nr 134 samhet med del omgivande samhället, dess arbetsliv, kultur- och fri-

Fredagen den lidsverksamhel, inkl. föreningslivet.

21 mai 1976 '-'" föreslagna samlade skoldagen innebär att skolan får ett större

--------------- socialt ansvar och alt skolan öppnar sig mot samhället. Det är omsorgen

Skolans inre arbete om barnen och deras utveckling som gör den samlade skoldagen så viktig.

'"• '"• Ett mer varierat innehåll i skolans arbete, meningsfull verksamhei under

hela skoldagen, också den undervisningsfria tiden, och helhetssynen på eleverna - allt detta talar för den sammanhållna skoldagen.

Del har ibland hävdats alt olika verksamheter under skoldagen skulle ha olika värde. Detta åsyftas bl. a. i en moderalreservalion i utskotls-belänkandet. Där hävdas att befrielse från olika skoldagsverksamheter skulle kunna tillålas. Med en sådan utgångspunkt har man enligt min mening inte förstått innebörden av den samlade skoldagen.

Jag ser det så alt undervisning och annan verksamhei som varvas under skoldagen måste betraktas som ett led i elevens personlighels-utveckling och som ett naturligt inslag i skoldagen. Den ena verksamheten stöder den andra. Skoldagen måste alltså betraktas som en helhet. Obligatoriet gäller därför hela skoldagen och alla dess aktiviteter.

Den samlade skoldagen ger goda förutsättningar all öka elevernas engagemang för sill skolarbete och för sin fritid. Genom den nya situationen kan öppningar byggas in lill föreningslivet och ortens eller kommundelens fritidsliv och kulturliv. Regeringen vill ge föreningslivet med dess demokratiska arbetsformer en stark ställning i skolans fritidsverksamhet. Därigenom kan eleverna få möjligheter all välja mellan olika verksamheter för alt berika skolarbetet men också för alt eleverna redan i skolan skall stimuleras till en meningsfull och utvecklande frilid.

Elevernas rätt lill medansvar i skolans utveckling och arbetsmiljö betraktar jag, såsom jag tidigare sagt, som självklar. Eleverna besitter ju en unik kunskap, nämligen kunskapen om sin sociala verklighet, om hans eller hennes drömmar och framtidstro. Del här är något som vi vuxna endast med svårighet kan tränga in i och helt förstå. Alt tillvarata denna kunskap är ett sätt både alt förbättra skolarbetet och att förbereda eleverna för deras uppgifter i ett demokratiskt samhälle.

I propositionen föreslås flera åtgärder för att stärka elevernas möjligheter all påverka sina arbetsförhållanden. Men regler och uttalanden i propositioner blir meningsfulla först när eleven i sin vardagsmiljö ser all han eller hon kan påverka denna. Därför är samarbetet och öppenheten mellan eleverna, lärarna, skolledningen och övriga i skolan del som lill slut avgör i vilken grad eleverna får medinflytande.

Herr talman! Det svenska skolväsendet är i dag en samhällssektor med en omslutning på mer än 15 miljarder kronor per år. De statliga utgifterna för skolväsendel uppgår till något mer än 3 96 av bruttonationalprodukten. Del är endast insatserna för socialvård och socialförsäkring som överstiger statens insatser för skolväsendel. För kommunerna utgör skolkosinaderna den tyngsta poslen i budgeten. Del är således

30 betydande belopp av skattemedel vi saiser på våra barns och ungdomars

utbildning.

Den statliga styrningen av hur man ute i skolorna skall använda de tilldelade resurserna är i dag alltför detaljerad. Möjligheterna är små all på ett effektivt sätt göra de insatser som är nödvändiga med hänsyn till varierande behov och förutsättningar. Slopandet av en mängd'centralt reglerade åtgärder lill förmån för friare resursanvändning är därför en av hörnstenarna i regeringsförslagel. Jag skulle tro att detta är en av de största deceniraliseringsåigärder som över huvud tagel har föreslagits. Den friare resursanvändningen innebär lokall beslutsfallande och ansvarstagande. Den ger möjlighet all tillämpa en rörligare organisation för arbetet i skolan. Den ger möjlighet att bättre än f n. göra insatser i skolan där behoven lokalt bedöms vara störst.

Eftersom propositionen slår för en skolpolitik som bygger på solidaritet hävdar regeringen outtröttligt all del främsta syftet med förstärkningsresursen är att förbättra situationen för de elever som har svårigheter i skolarbetet och är i behov av särskilt stöd och stimulans. Detta sätts av en del debattörer emot en önskan att allmänt minska klasstorlekarna.

Jag är självklart inte motståndare lill mindre klasser. Men alt över hela linjen generellt sänka antalet elever i klasserna kan vi inte acceptera. Om inte stora nya resurser, dvs. skattemedel, tillförs innebär ju det att de förstärkningsresurser som i dag flnns kommer att bindas upp så all de särskilda elevbehoven inom skolan inte kan tillgodoses. Jag tänker då bl. a. på de behov som elever med olika former av handikapp har och på de behov som brister i basfärdigheterna hos elever kan utgöra. Del gäller också behov av förstärkt undervisning eller av verkligt små undervisningsgrupper i vissa situationer, t. ex. vid den tidiga skriv- och lästräningen.

Skolans problem vore tämligen enkla om man kunde lösa dem med en enda åtgärd. 1 stället är del ju så att problemen skiftar mellan elever, klasser, skolenheter och kommuner. Tyngdpunkten i resursanvändningen måste därför ligga på flexibla åtgärder. Behovet skall vara utgångspunkten, inte förenklade matematiska regler om delningstal e. d.

Ulskollet har mot bakgrund av ett antal motioner behandlat den här frågan och instämmer i att hela förslärkningsresursen inte får användas för all generellt minska klassernas storlek. Däremot skall del vara möjligt alt tillfälligt under ett läsår minska klasstorleken om man finneratt just delta behov föreligger. Behovet skall vara utgångspunkten. Ulskoilsbe-tänkandei motsäger alltså på denna punkt inte propositionens principiella inställning lill resursanvändningen.

Herr talman! Varje försök all i ett begränsat anförande spänna över hela del fält som skolans inre arbete utgör är dömi att misslyckas.

Vad som däremot - dess bättre - inte är begränsat är det allmänna intresset för skola och utbildning.

Jag hoppas att det förnyelsearbete som nu föreslår bör kunna bli en samlande och stimulerande uppgifl för alla aktiva krafter inom vår skola - särskilt som reformen kommer all innebära ökad decentralisering av

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

ansvaret för utbildningsmålens förverkligande. Genom dagens beslut ökas möjligheterna all bättre än nu anpassa skolan till elevernas skiftande behov och förutsättningar. Möjligheterna ökar att skapa en öppnare skola, en skola som fortlöpande kan förnyas.

Propositionen och riksdagsbeslutet kommer all göra dessa förändringar möjliga. Det blir sedan främst ett lokalt ansvar att förverkliga intentionerna i skolvardagen.

Det komplex av skolfrågor som nu behandlas är myckel omfattande. Men låt mig ytterligare vidga perspektivet och framhålla att propositionen inte enbarl sysslar med skolfrågor.

Propositionen om skolans inre arbete utgör en del av flera viktiga reformer som sätter barnen i centrum av regeringens politiska handlande. 1 detta ligger en övertygelse inom det socialdemokratiska partiet om alt ett större hänsynslagande lill barnen och en förbättrad livsmiljö för barnen - del må gälla barnomsorgen, skolans arbetsmiljö eller boendemiljön -innebär att reformer byggs in i framliden för en mjukare gemenskap och för ett samhälle grundat på solidaritet.

Herr LARSSON i Staffanstorp (c):

Herr talman! Lärare och elever, ja, alla arbetande i skolan, ställde starka krav på en bättre arbetsordning i skolan. Skolförhållandena bedömdes i flera fall som helt otillfredsställande och föranledde även många motioner i riksdagen med krav på förbättring i dessa avseenden.

Med anledning av sådana motioner beslöt riksdagen är 1970 hemställa lill Kungl. Maj:i om utredning av skolans arbelsproblem. Regeringen tillsatte samma år utredningen om skolan inre arbete, SIA, med uppgifl att särskilt utreda frågan om åtgärder för elever med svårigheter i skolan. SIA blev färdig med sill betänkande på sommaren 1974. 1 sill omfattande utredningsarbete har SIA belyst många av skolans problem och därvid utvidgat sill arbete till alt försöka belysa särskilt grundskolans problem i deras helhet. SIA utgick därvid från nödvändigheten av att ge eleverna en mer intresseväckande studiemotivering i hela skolgången. Det framstod också som angeläget all ge den lokala administrativa och pedagogiska ledningen i kommunen ökade befogenheter. En decentralisering av denna beslutsfunktion från "överhöga" myndigheter till dem som arbetar inom den egna skolan - och sålunda har den bästa kännedomen om var problemen finns - blev också själva kungstanken i utredningens förslag. Den tanken har uppenbarligen blivit genomgående även i propositionen och i utskottets förslag.

Herr talman! Jag kan därför som både utredare och utskoilsledamoi slå fast all den förändring av beslutsfunktionen som nu skall ske på skolans område, både pedagogiskt och administrativi-ekonomiskt, blir en av de mest genomgripande decentraliseringar som skett i svensk förvaltning. Det anförande som statsrådet här höll verifierade ju även all det blir en kraftig förändring i själva beslutsfunktionen.

Jag tror att den utredning som har framlagt detta förslag, vilket nu

ålergivits i proposition och utskottsbetänkande, har haft en betydande framgång med sitt ställningstagande. Givetvis är vi från centerpartiet till freds med denna förändring av den byråkratiska förvaltningsapparaten. Centern har ofta påpekat alt del avancerade industrisamhället ostört har fåll utveckla sig till en icke önskvärd centralisering med därav följande problem av social natur.

Centern hävdar att familjen utgör en grundsten i samhällsbyggnaden. Därför måste hemmet och föräldrarnas uppgifter och insyn i undervisningen av de unga tillmätas stor betydelse. Både propositionen och -särskilt - flera motioner framhåller angelägenheten av en ständig kontakt mellan hem och skola. Utskottet har i sin skrivning också understrukit detta.

Centerns partimolion hävdar som vår grundläggande uppfattning bl. a.:

"Skolan måste la elevernas situation i dag och i framliden som utgångspunkt för sin verksamhet. Skolan är en del av samhället och kan därför inte stå opåverkad av utvecklingen. Det är genom utbildningen som människors möjlighet lill välfärd och personlighetsutveckling i ett samhälle kan förverkligas. Utbildningens omfattning, inriktning och kvalitet formar också i hög grad del framlida samhället.

Del är samhällets uppgifl att svara för att alla ges möjligheter till en god och likvärdig utbildning oavsett yrkesinriktning, bostadsort och social bakgrund." Emellertid ger inte skolan i dag den studiemotivation som behövs för alt väcka intresset. Missförhållanden av olika slag känner vi till: skolk, mobbning och endast halva klasser närvarande ibland är sådant som kan förekomma. Centern har vid flera tillfällen fört fram krav på en förändring av skolans alltför leoridominerade undervisning. Riksdagen har också med anledning av ceniermolioner uttalat sig för en bättre balans mellan praktisk och teoretisk undervisning.

Herr talman! Även om propositionen i vissa stycken tagit berättigad hänsyn till en del remissyttranden och även om den allmänt mottogs som en bra proposition, så har den ändå måst korrigeras på rätt betydelsefulla punkter under utskottsbehandlingen. Utskottet ger på elva punkter i betänkandet regeringen lill känna en viss ändrad uppfattning om tillämpningen av de förslag som nu kommer att ligga till grund för skolans arbete. Man kan bedöma detta som myckel eller litet - det tycker jag egentligen är mindre intressant. Huvudsaken är att vi fåll för skolan och undervisningen lämpliga förslag, om vilka vi kunnat enas ganska väl i utskottet.

Visserligen föreligger det ett ganska stort antal reservationer, och några av dem kan kanske anses både vikliga och riktiga, men jag vågar påstå all om de stora huvuddragen i skolans arbetsmiljö och studieinriktning råder det stor samstämmighet i utskottet. 1 det sammanhanget kan jag livligt instämma i vad statsrådet sade på denna punkt.

Ett huvuddrag i det föreliggande förslaget är den form som statsbidraget kommer all få. Det kommer nu all utgå som ett ramanslag, varvid skolstyrelse och ledning själva avgör var de ekonomiska förstärkningarna

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

3 Riksdagens piomknll 1975/76:134-135

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete ni. ni.

i form av undervisningsresurser skall sättas in. Tjänster och pengar blir inte specialdestinerade enligt dessa förslag.

I propositionen har här endast gjorts en begränsning, nämligen all förslärkningsresursen inte skulle få användas lill en generell sänkning av antalet elever per klass. Statsrådet har här också nyss understrukit sin uppfattning alt man inte får gå in för en generell sänkning av elevantalet per klass. I centerns partimotion uttalades bl. a. alt kommunerna inte behövde sådana pekpinnar för resursanvändningen som förekom i propositionen. Skall del vara en fri resursanvändning för kommunernas del, så måste man ju också tillämpa den. Anser kommunens skolstyrelse att resurserna används bäst genom alt man åstadkommer mindre undervisningsgrupper bör del också vara skolstyrelsen obelagel att vidta sådana åtgärder. Del extraanslag som gått under beteckningen SÅS-peng-arna har som bekant i huvudsak använts så - särskilt här i Stockholm men också annorstädes - och den erfarenhet som många skolor fåll är att det givit alldeles utmärkta resultat.

Utskottet har också skrivit att en del av förslärkningsresursen kunde användas till en minskning av studiegrupperna. Del har utskottet även gett regeringen lill känna.

.Statsrådet Lena Hjelm-Wallén menade nu att utskottet inte säger emot propositionen på denna punkt. Uppenbariigen har vi haft en annan uppfattning i utskottet - annars hade vi inte behövt ge regeringen detta till känna. Men det är ju skönt om även statsrådet kan instämma i dessa synpunkter. Jag tror all man noga skall beakta vad utskottet här givit till känna.

Lika betydelsefullt är ett annat förslag som jag bara kort vill omnämna, nämligen alt det aviserade särskilda glesbygdsstödet skall kunna utgå i tillräcklig omfattning och med varaktighet. Även detta har utskottet deklarerat sin uppfattning om.

Förslaget om skolans inre arbete bygger på samarbetets idé. Del är också viktigt att alla de som arbetar där har och får en positiv inställning till sitt arbete och sin arbetsmiljö. Arbetsglädjen och intresset är här viktigare än på många andra håll. Skolans styrelser har anledning att observera detta. Förslaget om arbetslag exempelvis är i sig självt ingen nyhet. Jag tror emellertid all del är viktigt att observera, all etablerandet av arbetslagen skall ske frivilligt och genom överenskommelse mellan lärarna. Något annat föreslås inte heller vare sig i propositionen eller i utskottets belänkande. Arbetslagens möjligheter vilar helt på förmågan och viljan till samarbete. Därför måste dessa vila på just det fria initiativets grund. Många anser att det då blir större möjligheter all utbildningsutbudet lättare anpassas lill den lilla gruppen eller lill den enskilde individens behov. Jag vill gärna instämma i vad statsrådet här sade, all del gäller att sätta eleven i centrum. Skolans huvuduppgift, kunskapsmeddelse lill sina elever, måste vi på alla sätt försöka främja, och jag tror att vi gör det genom detta system.

Sedan vill jag också helt kort säga något om ett par reservationer.

där vi har anmält mot ulskottsmajorileten avvikande meningar. Den första gäller frågan om bidragsbeloppet per sammankomst lill ungdomsorganisationernas lokala verksamhei. Vi anser all del beloppet bör vara lägst 10 kr. per sammankomst, detta sett mot den betydelsefulla roll som ungdomsorganisationerna skall inneha i skolans och skollagens fritidsverksamhet.

En annan reservation som jag här vill nämna gäller bidraget lill syo-verksamheten vid vissa privatskolor. Den lar upp de problem som en trepartimotion med Lennart Mattsson i spetsen framförde under den fria motionstiden. Vi pekar där på det angelägna i att primärkommun eller landstingskommun där privatskolan är belägen, vilken lyder under pri-vaiskoleförordningen, får inräkna privatskolans elever i det underiag som utgör grund för tilldelning av statsbidrag till studie- och yrkesorientering. Vi har i all annan undervisning ansett all syo har en viktig funktion att fylla. Del är minst sagt egendomligt all inte den utbildning som bedrivs i dessa skolor skulle få samma förmån.

Herr talman! Med SlA-reformen och det intensiva engagemang för skolfrågor som debatten kring denna reform har visat under den gångna tiden läggs grunden för en väsentlig social och pedagogisk utveckling av skolan. Del skapas förutsättningar för bevarande av de små skolorna, för mindre undervisningsgrupper och för en större gemenskap i skolan mellan eleverna och mellan elever och lärare. Föräldrarnas roll i skolarbetet skjuls i förgrunden. Genom ett vidare utredningsarbete skall läroplaner utvecklas i enlighet med de krav riksdagen redan tidigare har ställt sig bakom med en ökad, och vardagsnära, praktisk undervisning och en ökad betoning av baskunskaperna. Genom att riksdagen fattar ett sådant beslut och samtidigt öppnar möjligheterna för de lokala beslutsfattarna att forma skolan ges förutsättningar för en för alla elever bra och utvecklande skola.

Vi skall emellertid inte föriedas att tro, att SIA - vare sig utredningsförslaget eller propositionen - över en natt kan lösa alla skolans problem. Många gånger ligger orsakerna till problemen utanför vad skolan kan påverka. SIA-reformen ger skolan möjligheter alt ta sin del av ansvaret för elevernas utveckling; vi politiker måste gå vidare och söka ge barn och ungdom en positiv miljö också utanför skolan.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de reservationer där mitt namn åler-flnns. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Få utredningar har blivit föremål för så intensiv debatt som SIA-utredningen. Tiotusentals människor har på ett eller annat sätt engagerat sig i frågorna om skolans inre arbete. Ingen ifrågasätter att bakom det starka engagemanget i skolfrågorna ligger hos alla en vilja alt utforma en skola som skall bli till våra barns bästa. Men naturiigivis är frågan vad vi anser vara bäst för barnen också beroende av vilka politiska värderingar vi har. Från moderata samlingspartiets sida har vi

Nr 134 alltid framhållit värdet av hög kvalitet på skolan och dess undervisning.

Fredagen den ' ° '' därför att vi är övertygade om alt det endast

21 mai 1976 genom goda kunskaper och färdigheter som den unge kan ges för-

--------------- utsättningar för ett arbete som bereder honom eller henne tillfredsställelse

Skolans inre arbete och möjlighet att aktivt delta i samhällsarbete och kulturella aktiviteter.
m. m. Också för vårt land är det viktigt all medborgarna har en kvalitativt

högt slående utbildning. Såväl den ökade internationaliseringen som utvecklingsländernas krav på bistånd i form av yrkesmässigt kunnande fordrar att vi ställer upp med människor som kan ta ansvar för internationellt arbete och världens ekonomiska och kulturella utveckling. Moderaterna vill att alla elever skall ges samma möjligheter till en kvalitativt god undervisning och lill en social fostran som bygger på de grundläggande värderingar som är gemensamma i vårt demokratiska samhälle. Det innebär all vi ställer stora krav på skolan och dess arbetssätt. Vårt huvudmål i arbetet med skolans arbetsmiljö är inte i första hand all förändra skolan ulan att förbättra den. Skolan av i dag är inte problemfri. När de mera allvarliga problemen började i mitten av 1960-lalel med ökad vandalisering, ökat skolk, öl- och narkotikamissbruk var det självklart alt något måste göras. Bl. a. våra förslag i riksdagen resulterade i tillsättandet av SIA-utredningen. Slutet på det arbetet föreligger nu i form av utbildningsutskottets betänkande nr 30. Det innebär dock inte all problemen därmed skulle vara lösta. Del flnns en risk för att man på flera håll börjar acceptera de ibland olidliga arbetsförhållanden som råder för både elever och lärare och det är viktigt att debatten om skolans arbetsmiljö fortsätter och all genomförandet av de åtgärder som förslås av utskottet blir föremål för kontinuerlig och noggrann utvärdering.

Inför de svårigheter jag här talat om var del kanske naturligt att SIA-utredningen avlämnade ett betänkande som både till sitt innehåll och sill omfång kunde karakteriseras som en gigantisk försöksballong. När så föredragande lagt fram sin proposition kunde vi bara konstatera all ballongen spruckit och ersatts av mera verklighets- och jordnära förslag. Och då menar jag med verklighet såväl ekonomiska förutsättningar som arbetsförhållanden för både elever och lärare.

I åtskilliga frågor som utbildningsutskottet behandlat har herr Nordstrandh och jag hafl avvikande uppfattningar, och dessa finns redovisade i våra reservationer och särskilda yttranden. Herr Nordstrandh kommer senare all redogöra för de områden som berör lärar- och resursfrågor och jag skall, herr talman, begränsa mig till den reviderade SIA-skolan och dess funktion.

SIA:s åtgärdsförslag flnns sammanfattade i sex punkter. Den första
är kravet på bättre omsorg om barnen och ligger till grund för förslaget
om införandel av en samlad skoldag. Moderata samlingspartiet har biträtt
förslaget om en samlad skoldag vars införande enligt propositionen blir
frivilligt för kommunerna. Vi har dock reserverat oss på två väsentliga
36 punkter.

Den ena gäller skoldagens längd. Ulskoltsmajorileten föreslår att skol- Nr 134 dagen i årskurserna tre lill åtta skall som föreslagits i propositionen få Fredagen den omfatta sex lill åtta limmar per dag, och det gäller här klockiimmar, 21 maj 1976

inte lektionstimmar. SIA hade föreslagit att skoldagen i de högsta års- ---

kurserna inte skulle överstiga sju limmar per dag, dvs. 35 limmar per Skolans inre arbete vecka. Vi har i vår reservation nr 7 följt SlA:s förslag. Vi vet alla att m. ni. i årskurserna sju och åtta upplever eleverna ofta skolleda. Man skolkar ofta, och studiemotivationen är där som lägst. Att i en samlad skoldag hålla kvar dessa tonåringar i skolan åtta timmar per dag anser vi vara att ställa orimliga krav på dem. Många har i högstadiet en lång restid, och dessutom anser vi att eleverna måste ha krafter kvar för att kunna fullgöra de hemuppgifter som trots allt fortfarande finns kvar enligt läroplanen. Görs elevernas arbetsdagar orimligt långa skulle enligt vår uppfattning aversionen mot skolan ytterligare kunna öka. Dessa elever har inte heller några tillsynsproblem av den art som gäller t. ex. elever i lågstadiet. Vi föreslår därför all skoldagen högst skall få omfatta sju timmar.

Vi tar också avstånd från förslaget att alla aktiviteter inom skolan skulle vara obligatoriska. Skoldagen beslår enligt propositionens förslag av dels timplanebunden verksamhet, dels annan verksamhet. Föräldrar som själva vill och kan ta hand om sina barn under sådan icke timplanebunden tid som ägnas mer hobbybelonad verksamhei bör kunna få rätt lill ledighet för sina barn. Givetvis är förutsättningen att både skolan och föräldrarna är helt på det klara med vem som har ansvaret för barnen under denna tid. Vi anser emellertid all föräldrarna har rätt alt själva avgöra i vilken grad de själva vill ha tillsynen. Om alternativet är en verksamhet som ligger utanför skolans traditionella uppgifter bör icke skolan kräva ett obligatorium för dessa alternativ. Dessa synpunkter redogör vi för i reservationen 8.

Enligt SIA:s åtgärdsförslag skulle genomförandet av SIA-skolan tillfredsställa jämlikhetskravet att kunna ge alla barn bättre kontakt med samhällets fritids- och kulturulbud, och man framförde att ökade möjligheter skulle skapas för frivilliga organisationer att genom skolan få möjligheter att intressera och aktivera eleverna.

Ja, herr talman, del är vackert tänkt, men propositionen ger inte mycket
vägledning för hur denna goda tanke skall kunna förverkligas. Det är
föreningar av olika slag som skall praktiskt tagel ensamma svara för
de icke limplanebundna aktiviteterna, men det finns inga riktlinjer givna
för hur detta skall kunna ske med upprätthållande av kravet på att alla
föreningar skall ges samma villkor för att garantera mångsidighet och
rättvisa. Hur skal 11, ex. ideella föreningar, vilkas verksamhei helt bygger på
frivilliga ledarinsalser, kunna frigöra personal under daglid för att
komma in i skolan? Vi har i reservationen 9 begän att få förslag lill
riksdagen i syfie all garantera lika villkor för alla föreningar. Särskilt
viktigt blir detta mot bakgrund av att en så stor del av ansvaret för
den icke limplanebundna verksamheten läggs över på föreningarna. Unga 37

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

Örnar kanske har råd och säkert också svenska kyrkan, men hur skall scoutrörelsen eller folkdansföreningar eller frimärksklubbar kunna ha ekonomiska möjligheter till sådan föreslagen skolverksamhet? Förslaget är enligt vårt bedömande orealistiskt och måste kompletteras.

Många skolor kommer dessutom all känna sig oförmögna lill genomförande av förslaget. Lokalbristen är stor, kostnaderna vet vi inget om och kombinalionstjänster lärare-ungdomsledare finns inte. Herr talman! 1 detta avseende var SIA-förslagel mycket mer realistiskt, men antagligen har herr Sträng inte gjort det möjligt alt genomföra del.

Ett annat SIA-krav gällde det pedagogiska kravet att kunna ge barn med svårigheter stödundervisning och läxhjälp. 1 propositionen finns inte myckel av detta, antagligen beroende på att remissinstanserna i många fall betonade svårigheten med all anordna sådan stödundervisning på lid som av kamraterna användes lill roligare saker.

I stället måste den pedagogiska verksamheten i huvudsak koncentreras lill klassen. Utskottet föreslår här ett uttalande för regeringen som jag varmt tillstyrker, eftersom del är ett tillgodoseende av ett gammall moderat krav, nämligen alt förstärkningsresurserna också skall få användas till att generellt minska klasstorlekarna. Vi ansåg det både märkligt och klandervärt att ingen del av all SIA:s dyrbara försöksverksamhet gick ut på alt klargöra hur mindre klasser påverkade skolans inre arbete. Nu har de försök som trots allt kommit lill stånd genom skolöverstyrelsens medverkan och efter förslag av envisa skolstyrelser visat så goda resultat all man inte ens av socialdemokratiska ideologiska skäl kan bortse från dem.

Utskottet gör emellertid här också ett annat viktigt tillkännagivande. Enligt propositionen skulle del vara möjligt att integrera huvuddelen av specialundervisningen inom arbetsenheten. "Någon formell sidoor-ganisalion av kliniker bör ej förekomma", sägs del i propositionen. Utskottet slår emellertid fast att delta inte får tydas som all specialundervisning i grupprum eller i kliniklokaler inte skall kunna få förekomma. Man utvidgar därmed bestämmelserna om undervisning i fast grupp lill att gälla också elever som har andra uttalade skolsvårigheter än fysiska handikapp.

Enligt statistiken från förra läsåret fanns ca I 800 hjälpklasser inrättade med ett sammanlagt elevantal av ca 17 000. Antalet sådana klasser minskar, och del är en klar och glädjande tendens. Dagens hjälpklasser är i huvudsak reserverade för elever med mer uttalad intellektuell utvecklingshämning, och deras handikapp är mer påtagliga. Det måste vara en utopi all tänka sig all dessa 17 000 elever skulle kunna integreras i vanliga klasser. Många av dessa elever behöver vad den lilla gruppen kan ge av trygghet, omvårdnad och tillrättalagd undervisning. En annan följd av för långt gångna integreringskrav vore dessutom all fler elever skulle föras över till särskolan, vilket vore olyckligt för eleverna och i dag är oroande för landstingspolitikerna. Utskottet är emellertid realistiskt och föreslår ett tillkännagivande, innebärande alt elever med ut-

talade utvecklingssvårigheter bör kunna få undervisning i fast grupp eller, som vi i utskottet kallar del, särskild undervisningsgrupp.

Herr Nordstrandh och jag har dessutom två reservationer, i vilka vi föreslår ytterligare förbättringar på det pedagogiska området. Den ena - reservationen 2 - gäller frågan om den individualiserade undervisningen. Vi anser att alla elever, även de högpresierande, skall ha rätt till individualiserad undervisning, och vi föreslår all riksdagen skall ge det till känna. Det har nämligen blivit en märkbar tendens i socialdemokraternas argumentation att anse all den som vill all jämställdhet och rättvisa också skall gälla andra än mindre väl lottade personer på något sätt skulle vara emot att särskilda resurser avdelas för dem som mest har behov av åtgärder. Del är en del av den socialdemokratiska kon-fronlationspolitiken, men vi ger inte upp våra krav på att alla elever skall ha samma formella rättigheter också när det gäller undervisning och dess utformning.

Vidare anser vi, vilket framgår av reservationen 3, att frågan om nivågruppering måste utvärderas. Nivågruppering anses av socialdemokraterna i allmänhet vara något ont och motverka skolans sociala mål. Statsrådet anser dock att nivågruppering i vissa fall kan vara motiverad men att den inte bör vara permanent, och det vill jag gärna hålla med om. Men i vilken grad kan man tillåta nivågruppering? Del vet vi ingenting om. Vi vill ha en utvärdering av delta, därför att vi ser en sådan utvärdering som en åtgärd i syfte att förbättra undervisningssituationen för alla elever, som ett led i vår strävan att göra undervisningen kva-liietsinriklad.

Herr talman! Utbildningsutskottets belänkande är omfattande, och det är omöjligt - vilket statsrådet också påpekade - alt beröra alla områden. Jag skulle bara vilja säga ytterligare några ord om värdet av en god kontakt mellan hem och skola. Del kanske mest väsentliga i förbättringen av skolan måste vara ett närmande mellan de olika områden i vilka barnen rör sig. Många konflikter uppstår just genom att olika värderingar råder i hem och i skola och att de olika parterna är omedvetna om detta. Då kommer barnen i kläm. Del är oerhört viktigt all ett förtroendefullt förhållande uppstår mellan barnets föräldrar och dess lärare. Rent praktiskt finns del många olika sätt alt gå till väga, och utskottet har lämnat öppet för de enskilda kommunerna att svara för dessa kontakter, vilket jag tycker är riktigt. Ändå vill jag starkt understryka att utskottet därigenom lägger ett stort ansvar på olika parter i kommunerna för att en förstärkning i samarbetet mellan föräldrar och skola verkligen kommer till stånd.

Ett tillfälle då en sådan kontakt är särskilt viktig är när barnet börjar skolan. Skolmognadsproven skall försvinna, säger propositionen. Vi har i ett särskilt yttrande understrukit nödvändigheten av att föräldrar, förskollärare och skola samarbetar, så alt bl. a. den situationen inte skall behöva inträffa att ett barn, som en gång börjat skolan, skickas tillbaka till förskolan. Det kan nämligen skapa en stor tragik för barnet i fråga.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans Inre arbete m. m.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Olika insatser måste göras, så all man med största möjliga säkerhet vet att barnet är moget för skolan. Jag kan här liksom i del särskilda yttrandet erinra om de i Stockholm använda s. k. strukturerade skolbesöken.

En annan viktig sida av hem-skola-förhållandel är au föräldrarna hålls
Skolans inre arbete underrättade om barnens frånvaro från skolan. Herr Nordstrandh och jag
in. in. har helt och hållet anslutit oss till förslaget i SIA-utredningen - vilket

inte utskollsmajoriten har gjort - alt all frånvaro skall förhandsanmälas och registreras, så all föräldrarna inte skall behöva bli överraskade av t. ex. skolk. Det är ulomordenlligl viktigt alt skolan och föräldrarna tillsammans kan sätta in åtgärder, om frånvaro ulan skäl uppdagas. Den samlade skoldagen innebär ju alt skolan har ansvaret för eleven under skoltid, och då måste skolan göra sig underrättad om elevs frånvaro. Vi vill i reservationen 4 all riksdagen skall ge till känna vad jag här anfört.

Utskottet gör, som herr Larsson i Slaffanslorp anförde, enhälligt elva tillkännagivanden eller förslag lill beslut utöver propositionens förslag. Sju av dessa har direkt anknytning lill förslag från moderata samlingspartiet, och vi är glada över att så är fallet. Skolans reformarbete är emellertid inte avslutat med detta betänkande. Närmast föreståren läroplansöversyn, vilket vi har föreslagit i en partimolion, och denna översyn kommer all bli viktig. Samtidigt upplever både lärare och elever en stark önskan om arbetsro.

Många har varit skeptiska mot SIA. Jag är övertygad om att de kommer alt bli glada och tillfredsställda med utskottets betänkande, men ett bifall till våra reservationer skulle ge en ännu bättre skola. De har en gemensam grund i vår uppfattning att skolan måste, som statsrådet uttryckte det, ha respekt för eleverna. Men i den respekten lägger vi också in skolans möjlighet att ställa krav på eleverna - på alla elever. Livet ställer krav, och en del av skolans sociala fostran är att lära eleverna för livet. Vi vill inte all skolan skall präglas av den lål-gå-mentalitel som alltmer gör sig gällande i dag, och denna vår åsikt står vi för.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 2, 3, 4, 7, 8 och 9.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Under del senaste halvåret har flera av våra största dagstidningar ägnat stor uppmärksamhet åt skolan. I långa serier har man vänt ut och in på den. I intervjuer och artiklar har elever och föräldrar, lärare och forskare, politiker och administratörer fått komma till' tals och lägga fram sin syn på skolan.

Del har varit en intressant läsning. Många gånger har man enkelt och klart lyckats ställa problemen på sin spels. Man har visat alt del pågår en skoldebatt, som visserligen kan verka vildvuxen men som samtidigt är oerhört vital.

Jag vill gärna citera vad en grabb sade i en av intervjuerna: "På mellanstadiet var det rätt roligt all gå i skolan. Men i sjuan och åttan blev del helt låst. Jag fick läsa ämnen som jag inte tyckte all jag hade nån'

nytta av. Jag var trött, skolkade ofta, struntade i hur del gick. Jag var nog som all prata med en vägg då."

Han är inte unik i sin känsla. De flesta av oss har mött hans motsvarighet både en och flera gånger, och många lärare känner igen beskrivningen. De möter dagligen elever som upplever skolan med hopplöshet.

"För de flesta tar det liksom slut i åttan. Själva skolan verkar smittad. Bara tre år gammal. Alldeles trasig invänes. Ett renoveringsobjekt."

Så beskrev en reporter sitt möte med eleverna i en högstadieskola i en av Stockholms nya förorter. Vad han mötte var en skrämmande håglöshet och resignation. Många ungdomar struntade helt enkelt i skolan. Den gav dem ingenting.

De interiörer från skolans värld som förmedlats via tidningarna är inte nya och okända. Vi har vid upprepade tillfällen haft anledning att dis-kulera dem här i riksdagen.

Del har då visal sig all del över partigränserna finns en gemensam oro för situationen på många håll inom skolan. Den gäller brister i elevernas grundläggande kunskaper och färdigheter, påtaglig skolirötthel hos en stor grupp elever, möjligheterna att trygga de svaga elevernas rätt lill en bra och meningsfull utbildning osv.

För de flesta har problemen i skolan inte framstått som en bekräfielse på att det varit fel på skolreformerna. Tvärtom har man i hög grad slutit upp bakom syftet med dem: bra utbildningsmöjligheter för alla och större social rättvisa.

Men samtidigt har del varit uppenbart all man ännu inte uppnått vad man hoppats.

Den "nya" skolan har ännu inte förmått ge alla unga en bra och meningsfull utbildning. Därför har det här i riksdagen och på många andra håll funnits en stark vilja att försöka komma lill rätta med problemen. Den kom till uttryck i riksdagens uttalande 1970 om "allvarlig oro för bristerna i skolans arbetsmiljö" - ett uttalande som ledde fram till att SIA tillsattes.

Problemen i skolan kan inte lösas med armarna i kors eller genom alt gå tillbaka till ett gammall skolsystem med dess inbyggda orättvisor och sociala klyftor. Det är viktigt att ha det klan för sig. En bättre skola kräver att man är beredd all gå vidare på reformvägen, är beredd att fonlöpande ompröva studieorganisation, undervisningsmetoder och utbildningsinnehåll.

Det har varit utgångspunkten för folkpaniets förslag till åtgärder för att förbättra skolmiljön - mindre undervisningsgrupper och större flexibilitet, ökat utrymme för praktiska inslag på högstadiet, bättre möjligheter för lärarna alt fullfölja sin elevvårdande uppgifl, stärkt färdighetsträning, bättre resurser osv.

Jag vill i del här sammanhanget peka på framför allt tre punkter:

En första förutsättning för en bättre skolmiljö är, all man lokalt inom skolan får ordentliga möjligheter att själv utforma insatserna. De som

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. ni.

Nr 134 står problemen nära - lärare, föräldrar, elever, skolstyrelser - kan bäst

Fredagen den avgöra vilka åtgärder som är lämpligast och hur resurserna skall utnyttjas.

21 maj 1976 Genom att decentralisera besluten kan skolans verksamhet bättre an-

--------------- passas efter lokala förhållanden och elevernas behov och intressen.

Skolans inre arbete Mindre undervisningsgrupper är nödvändiga för all undervisningen

'"• '"■ skall kunna utformas med hänsyn till elevernas olika förutsättningar.

1 små undervisningsgrupper har elever och lärare goda möjligheter att

lära känna varandra, och med en särskild klassföreståndare underlättas

kontakten mellan skolan och hemmet.

Skolan måste känna ett ansvar för eleverna även utanför klassrummets fyra väggar. För många föräldrar är sysslolösheten och bristen på tillsyn av eleverna under hållimmar och i väntan på skolskjutsar en källa till oro.

Många av folkpartiets krav tillgodoses genom SIA-proposilionen. Den bygger på förslaget från utredningen. Men statsrådet har - del vill jag gärna ha sagt - på ett förtjänstfullt sätt rensat bort många av otymp-ligheterna i del usprungliga förslaget. Och många tveksamma inslag har fått falla under bordel.

Men även propositionen har sina brister. Den innehåller ett förhastat ställningstagande i betygsfrågan. Den innehåller ett förbud mot all mer permanent bilda mindre undervisningsgrupper. Den binder läroplansöversynen på ett olyckligt sätt både vad gäller lidsramen och innehållet.

Allt det har utbildningsutskottet nu rättat lill.

Ulskollet slår fast

alt ta ställning till betygssystemet i grundskolan skall tas först när förslagen från betygsuiredningen föreligger;

att förslärkningsresurser får användas för alt bilda mindre klasser under ett helt läsår;

alt läroplansöversynen skall vara förutsättningslös. Ulskollet säger alltså nej lill all binda sig för att skära ner tiden på mellanstadiet för läroplansbundna aktiviteter eller all avskaffa den nuvarande uppdelningen i allmän och särskild kurs i vissa ämnen på högstadiet.

Utskottet slår också fast

att det kan behövas längre lid för en läroplansöversyn än den snålt tillmätta tid som statsrådet varit beredd all ge;

alt garantin lill glesbygdsskolorna inte skall vara temporär utan varaktig så all den långsiktigt löser de mindre glesbygdsskolornas lärarresursproblem.

Kontakten mellan hem och skola är viktig. I parlimolionen från folkpartiet föreslår vi en rad åtgärder för att förbättra den. Vi vill ha

bättre kontakt och ökad information lill föräldrarna i samband med skolstarten och sladieövergångarna,

två föräldramöten per klass och läsår,

ökad uppmärksamhet i fortbildning för koniaktarbelel med hemmen,

ekonomiska bidrag från skolan till föräldraföreningarna,
42 lagfäst rätt för föräldrarna till ledighet från arbetet för att delta i in-

formation och samtal i skolan.

Del är bra all utskottet säger ifrån all kontakten mellan hem och skola skall ske inte bara i form av individuella samtal ulan också genom klassmöten. Jag hoppas att man kommer att följa den regeln lokall även om jag håller med utskottet om alt detaljregleringar på del här området bör undvikas.

På övriga punkter har utskottet intagit en avvisande hållning till folkpartiels förslag. Jag beklagar del. Fördel kan göras mycket för alt förbättra kontakten mellan hem och skola. Men jag lovar all vi från folkpartiets sida skall återkomma med våra förslag.

En omfattande decentralisering av beslutsbefogenheterna inom skolan är, som jag framhållit tidigare, angelägen. Den bör gälla både organisationen och den pedagogiska verksamheten.

Men en decentralisering måste utgå ifrån att kravet på likvärdig ul-bildningsstandard över hela landet skall upprätthållas. Det förutsätter alt del även i framtiden finns vissa styrinstrument. Dessa kan utformas på olika sätt. Man kan exempelvis centralt ange vissa kvalitetskrav som varje lokal skolorganisation skall uppfylla, t. ex. en tjänsteorganisation av viss standard. Därigenom skulle man undvika ett virrvarr av tjänstetyper och kompetensregler som leder lill stora skillnader i utbildnings-standard.

Utskottet har anslutit sig lill regeringens förslag all den centrala regleringen av vissa tjänster, huvudlärare, institutionsföreståndare, tillsynslärare och skolbibliotekarier, skall upphöra. De resurser som på det viset blir tillgängliga för lokala beslut är små i förhållande till exempelvis den förslärkningsresurs som kommunerna i fortsättningen kommer alt få använda fritt.

Tjänsteorganisation och tjänslereglering aren del av del komplex som utredningen om skolan, staten och kommunerna håller på med. Enligt min mening bör man avslå från förändringar innan denna utredning lagt fram sina förslag. Riksdagen bör därför i det här sammanhanget avvisa förslaget all slopa den nuvarande ijänsleregleringen i skolförordningen för huvudlärare, institutionsföreståndare, tillsynslärare och skolbibliotekarier.

Utbildningsutskottets betänkande om SIA visar att det finns bred enighet om att gymnasieutbildningen bör ses över. Man är också ense om alt den inte bara kan ske seklorsvis utan all del är nödvändigt med en samlad översyn. Flertalet problem och önskvärda förändringar berör ju samtliga utbildningsvägar i gymnasieskolan.

1 en partimolion har folkpartiet redovisat sin syn på gymnasieskolan. Vi menar att del behövs bl. a. följande reformer:

Alla som lämnar grundskolan skall ha rätt till en plats i gymnasieskolan för yrkesutbildning och förberedelse för fortsatta studier.

För all alla ungdomar skall kunna utnyttja sin rätt till gymnasieutbildning fordras utöver ett ökat antal platser bl. a.

att studieorganisation och utbildningsvägar anpassas så att de bäiire

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

Nr 134 svarar mot behoven hos de ungdomar som nu inte söker sig lill gym-

Fredagen den nasieskolan;

21 nTti 1976 " finns en organisation på del lokala planet för alt hjälpa de

--------------- ungdomar som går ut grundskolan lill arbete eller studier;

Skolans inre arbete att det siudiesociala stödet for gymnasiala studier krafligt förbättras.
in. III. Studieorganisationen i gymnasieskolan måste göras mer flexibel. Ett

system med breda basutbildningar och successiv specialisering enligt modell från högskolan bör prövas. Del bör flnnas ett stort inslag av kortare kurser som kan kombineras lill en fullständig utbildning. Del bör bli möjligt att bedriva studier både på hellid och deltid,

Samspelet mellan skola och arbetsliv måste vidgas. Del bör ske genom att yrkespraktik blir ett inslag i utbildningen på både praktiska och teoretiska linjer. Formerna för denna praktik bör kunna variera från linje till linje.

Den sociala integrationen inom gymnasieskolan måste främjas.

Inslagen av naturvetenskaplig utbildning och samhällsorienlering i gymnasieutbildningen bör öka.

Avslutningsvis vill jag säga:

Vågorna kan svalla högt i den svenska skoldebatten. Det vet vi. Meningsmotsättningarna kan vara stora i en utredning och under en remissomgång. Men när del är dags för besluten är enigheten påfallande. Då försöker man finna gemensamma lösningar på problemen. Så var del vid de stora skolbeslulen under 1960-talel. Och så har det enligt min mening varit också den här gången.

På nästan alla vikliga punkter har uibildningsulskollet uppnått enighet. Många av bristerna i propositionen har kunnat rättas lill genom en öppen attityd inom utskottet och vilja alt ta sakskäl.

Enighet ger styrka. Jag tror att det är bra för den svenska skolan att del flnns en bred politisk majoritet bakom de viktiga förändringar som riksdagen nu skall ta ställning till.

1 delta anförande instämde herr Westberg i Ljusdal (fp) och fru Fraenkel (fp).

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Under de senaste tio åren har det skett en myckel stor kvantitativ expansion av antalet utbildningsplatser samtidigt som en rad organisatoriska reformer har genomförts. Men trots de positiva förändringarna har skolans och skolsystemets brister inte avhjälpts. Så har t. ex. inte de organisatoriska reformerna följts upp av motsvarande pedagogiska förändringar, ulan skolans roll är fortfarande nästan uteslutande att vara kunskapsförmedlande. Del är på liden au en diskussion både om undervisningens innehåll och om på vilket sätt kunskaperna skall förmedlas lill eleverna kommer i gång.

Fortfarande är skolan konservaliv och den borgerliga indoktrineringen
44 förmedlas genom skolan själv som institution, i vissa fal) av lärarna och

i hög grad av läroböckerna. Undersökningar visar alltför tydligt att den kvantitativa satsningen på utbildningen i praktiken kommer de redan välutbildade och deras barn lill godo. Redan i grundskolan märks den s. k. sociala snedrekryteringen. Studieinriktningen påverkas av barnens sociala bakgrund. Man kan jämföra hur barnen senare väljer mellan tvååriga yrkeslinjer och tre- eller fyraåriga teoretiska linjer. Undersökningar visar att 80 % av "akademikerbarnen" väljer dessa tre- och fyraåriga linjer. Motsvarande siffra för arbetarbarnen är 27 96.

Den sociala snedrekryteringen kulminerar vid den högre undervisningen och allt färre av arbelarungdomarna söker sig lill högskolor. Den högre utbildningen utnyttjas i stället av barn som kommer från socialgrupp 1 och 2. Eftersom utbildning fortfarande leder till de mest privilegierade yrkena har skolreformerna i detta avseende medverkat lill alt permanenta klassamhället.

Orsakerna till denna snedrekrytering på nästan alla stadier av utbildningen är många.

' Många elever upplever skolarbetet som verklighetsfrämmande och därför meningslöst. Varken formen eller innehållet i undervisningen stämmer med den verklighet som möter eleverna efter skolan. Skolans passiva kunskapsförmedlingsroll måste ändras så att eleverna själva aktivt stimuleras lill alt söka och forska efter kunskap. För att möjliggöra en forskningsinriktad undervisning måste givelvis läromedlen ändra karaktär och bli mer av fakta- och uppslagsiyp. Av SIA:s rapport om elev-attityder framgår all undervisningen på grundskolans högstadium upplevs som alltför teoretisk och ointressant.

En annan orsak till den sociala snedrekryteringen är den ensidiga uppdelningen och åtskillnaden av teoretiska och praktiska studier. Vpk menar att del är viktigt all värderingen av praktiska och teoretiska färdigheter likställs så att skolan får en bättre anknytning till livet utanför skolan.

Studier och praktiskt arbete måste samspela i all utbildning och förenas inom varje ämne. Och delta samspel måste ske genomgående i hela utbildningssystemet. Del räcker inte med några få veckors pryo för all få arbetslivserfarenhet.

Redan på låg- och mellanstadiet måste inslag av arbetslivsorienlering flnnas, för att sedan successivt utökas till arbetslivserfarenhet i högstadiets sista årskurs. Vpk menar att den praktiska arbetslivserfarenheten i nionde årskursen i omfång bör motsvara en dag i veckan.

För att skapa tillräckligt många sådana "praktikplatser", som måste lill i en utbildningsmodell med s. k. varvad utbildning, måste företag och institutioner ha skyldighet att la emot eleverna för det praktiska inslaget i undervisningen. I de lägre åldrarna blir del förslås fråga om studiebesök och senare deltagande i arbetet.

En annan orsak till den sociala snedrekryteringen är betygen. Betygen tjänar som utslagningsmekanism genom hela skolsystemet. Och på alla nivåer bidrar betygen till att bevara och förstärka en skola som bygger på individuell konkurrens i stället för på solidaritet, samarbete och kol-

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. in.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete ni. in.

lektiviiel. Så länge betygen finns kvar, så länge kommer också den sociala snedrekryteringen alt kvarstå.

Vpk tycker att det är positivt att det nu talas om att öppna skolan och all skolan vid sidan av sin kunskapsförmedlande roll också skall ha en social funktion. Men för all förverkliga en sådan skola räcker det inte med de förslag som regeringen i SIA-proposilionen lagt fram.

Den reform som riksdagen i dag har all ta ställning lill löser inga skolproblem. Utbildningsutskottet har besökt många fina och välde-signade skolor, den en vackrare än den andra. Men så gott som överallt flnns de traditionella skolproblemen. Och överallt försäkrar lärarna all del är innehållet i och formerna för själva kunskapsförmedlandel som måste förändras för all få en skola som fungerar för eleverna.

SIA-reformen kommer tyvärr att bli en pappersreform. Jag säger tyvärr, ty som så många andra hade också vpk med förväntan sett fram mot SIA-skolan, den glada och den öppna skolan.

Den största besvikelsen med regeringens SIA-förslag är all del bara är en organisatorisk reform. Del saknas ställningstaganden lill pedagO; giska och metodiska förändringar som måste till för all i grunden förändra skolan. Det naturliga sambandet mellan organisatoriska förändringar och pedagogisk verksamhei är inte ens diskuterat. Det enda regeringen gör är all i några få strofer lansera förskolans dialogpedagogik på grundskolan.

Dialogpedagogiken är säkert utvecklingsbar för skolan, men att hänga upp alla förhoppningar på ett enda begrepp måste anses väl vågat och optimistiskt.

För all vi skall få en ny och social skola måste också lärarrollen förändras. Eflersom skolan och hela utbildningsväsendet skall samspela med övrigt samhällsliv och vara föränderligt och flexibelt måste all lärarpersonal få möjlighet till en långsiktig och kontinuerlig fortbildning på icke lerminsbunden tid. Del som föreslås i regeringens proposition och i utskottets skrivning är alldeles otillräckligt.

I en förändrad lärarroll ligger också principen om samarbete i arbetslag. Del är nödvändigt, menar vpk, att arbelslagsprincipen görs obligatorisk, både för det pedagogiska arbetets skull och för elevernas skull. Det är också viktigt all annan personal i skolan, t. ex. skolmållidspersonal och skolsköterskor, deltar i arbetsenheternas verksamhet. För alt få ett verkligt samarbete mellan all skolpersonal och eleverna måste eleverna ges möjlighet all delta i all planering av skolarbetet. Då menar vpk att det inte bara skall vara fråga om sådan elevmedverkan som bara har en marginell betydelse, för t. ex. den yttre miljön, utan all eleverna också får möjlighet all påverka undervisningens innehåll och formerna för undervisningen.

Beträffande frågan om klasslorlek är ofta en ökad lärartäthet att föredra framför ett minskat antal elever i klassen. Ökad lärartäthet möjliggör ett mera flexibelt utnyttjande av lärarresurserna. Ett mål för skolarbetet måste vara all undervisningen inte bedrivs i större undervisningsgrupper än med 16 elever. Detta delningslal, menar vpk, skall gälla alla ämnen

i skolan, alltså även teckningsämnei.

Det har skrivits i tidningar och framhållits även i andra sammanhang hur viktigt det är med samarbete mellan hem och skola, och viklen av del samarbetet kan inte nog betonas. Men som i så många andra sammanhang när del gäller all aktivera människor för olika saker nås bara ett fåtal av dessa engagemang. Del fåtal som nås genom Hem och Skola-arbetet är föräldrarna lill de barn som fungerar bra och som egentligen inte är i behov av stöd och stimulans på samma sätt som de barn vilkas föräldrar aldrig förmås till engagemang.

Jag vill påstå att många Hem och Skola-föreningar brottas med detta problem. Det kommer så att säga "fel föräldrar" på klassmötena t. ex., och de föräldrar som lärarna för del mesta kommer i kontakt med är antingen föräldrar till barn som har svåra problem eller de ur alla aspekter resursstarka och aktiva föräldrarna. Mellanskiktet, där del stora barnantalet finns, har dålig eller ingen kontakt med skolan. På detta sätt kan ingen förebyggande verksamhet bedrivas.

Två konlakttillfällen per år, som föreslås i det här sammanhanget, är alldeles för obetydligt. Del behövs, menar vpk, resurser för all upprätthålla en kontinuerlig kontakt mellan lärare, elever och föräldrar, och den kontakten bör vara om inte veckovis så närmast där omkring. I detta avseende måste ett stort ansvar vila på lärarna, men också Hem och Skola-föreningarna kan med sin platsombudsorganisalion göra en hel del för att få lill stånd eil meningsfullt socialt och pedagogiskt samarbete.

Som ett led i försöken all skapa kontakt mellan hem och skola menar vpk all lärarna skall ha skyldighet att göra hembesök hos eleverna och all hembesöken skall ingå som ett naturligt inslag i skolarbetet.

Herr talman! Man har sagt att det skall företas en läroplansrevidering. Det måste bli en sådan för att SIA skall kunna genomföras. Del torde t. ex. bli alldeles nödvändigt att, som propositionen också föreslår, minska limantalet på mellanstadiet för all få plats med elevakliverande verksamhet.

Men det är nödvändigt att arbetet med läroplansrevideringen utgår från någon form av målformulering. Den målformuleringen bör enligt vpk bestå i att revideringens syfte skall vara all föreslå en s. k. varvad utbildning. Det aren förutsättning föratt både formerna för och innehållet i skolans kunskapsförmedlande roll skall kunna förändras så all eleverna blir mer motiverade och stimulerade i skolarbetet. Med en varvad utbildning kommer också skolkunskaperna all anknyta lill verkligheten.

Gör om ungdomsskolan. Knyt systematiskt an skolan till arbetslivet. En värvning av studier och praktik måste lill för all bryta upp klasssamhället. Detta kräver LO:s sekretariat i en rapport som läggs fram till LO:s kongress i sommar. Vi måste ompröva utbildningen i dess helhet och flytta fram positionerna, heter del vidare. En djupgående reform av ungdomsutbildningen måste starta nu.

Detta är välkända tongångar för vpk. Det är krav som vpk ställt under

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. in.

Nr 134 många år. Därför är del helt naturligt all vpk instämmer i LO:s krav

Fredagen den P förändring. Vidare säger LO: "Skolans utbildning bevarar klassam-

21 mai 1976 hället. Skolväsendet utbildar fortfarande för olika sociala roller och stöter

--------------- ut en stor grupp ungdomar, en utslölningsom får följder för deras fortsatta

Skolans inre arbete liv."

m. in. Även detta har vpk sedan många år konstaterat.

Nu kräver alltså även LO en värvning av praktik och studier i grundskolan: Bara teori räcker inte. Den måste kompletteras med praktik, erfarenhet och konkret arbete. En sådan lösning är en förutsättning för alt motverka sociala och generalionsmässiga klyftor i samhället och för att bryta upp klassamhället.

Det är märkligt alt regeringen inte uppmärksammat bristerna i skolsystemet i detta avseende. Regeringen säger visserligen i allmänna ordalag att skolan måste få en bättre anknytning till arbetslivet, att arbetslivsorientering bör kunna bli en möjlighet för eleverna och all eleverna skall få en inblick i och viss erfarenhet av arbetslivets problem och villkor. Hur då? Del är lill intet förplikligande och intetsägande formuleringar. Ingenslans slås det fast alt värvning av studier och praktik måste genomföras för att skapa förutsättningar för en bättre skola. Det hade varit naturiigt, menar vpk, att slå fast detta för arbetet i en kommande läroplansrevidering.

Jag påpekade förut att SIA av många anledningar kommer alt bli en pappersreform. En bidragande orsak lill denna förmodan är alt SIA enligt propositionens förslag skall genomföras utan några extra medel. Del föreslås en förändring av statsbidragssystemet som möjliggör en mer be-hovsorienterad och probleminriklad resursanvändning. Och det föreslås ett långtgående kommunalt inflytande över resursernas användning.

Fru statsrådet - och för den delen även herr Larsson i Slaffanslorp - konstaterar med tillfredsställelse att det blir en långtgående decentralisering. Vpk konstaterar för sin del all staten kommer ifrån ett stort ansvar, inte minst från ekonomisk synpunkt, och skjuter över ansvaret på kommunerna. Del är ett ojust handlande gentemot kommunerna. Att införa och genomföra SIA blir inget tvång för kommunerna. Propositionen möjliggör bara ett genomförande på papperet. Det innebär med all säkerhet att de fattiga och befolkningsrika kommunerna inte anser sig ha råd att genomföra SIA. Förmodligen är del just de här kommunernas elever som har det största behovet av en SIA-reform. Så länge regeringen inte ställer pengar till förfogande är del myckel osäkert om kommunerna känner sig motiverade och stimulerade all genomföra den här reformen. Jag håller alltså inte med statsrådet belräffande denna aspekt.

I andra sammanhang har man framhållit vikten av alt kunna ge en

likvärdig utbildningsslandard i hela landet till alla elever. Ett långtgående

kommunalt inflytande, som del här är fråga om, kan komma i strid

med det kravet, och vpk vill varna för detta.

48 Del sätt på vilket förslärkningsresursen skall kunna användas måste

fl lill följdan man skaparen slags konkurrens mellan skolor i en kommun och mellan stadier inom en skola om de resurser som står till buds. Det borde i stället vara så att en skola med problem skall kunna få extra resurser utan alt en annan får minskade.

Propositionen föreslåren förstärkningsresurs på 0,58 lärarveckotimmar per elev. Den enda ökning av anslagen till skolan som propositionen föreslår jämfört med vad som gäller i dag är de 65 milj. kr. som går till de kommuner vilka beslutat att genomföra den samlade skoldagen. Jämfört med den totala kostnaden för skolan är detta en högst marginell summa. Slutsatsen måste bli att regeringen räknar med att skolan skall reformeras ulan särskilt ökade kostnader.

Delta är, herr talman, en chimär. Därför blir SIA-reformen en pappersreform. Den s. k. förstärkningsresursen kommer inte all räcka till för del som SIA skisserat i modellen för den nya sociala skolan.

Vpk har i andra sammanhang förordat all all skolverksamhet skall bedrivas i kommunal eller statlig regi och all kommunerna skall få full kostnadstäckning för skolverksamheten. Det är inte minst från rättvisesynpunkt viktigt all anslagen för att genomföra den samlade skoldagen är så väl tilltagna alt ingen kommun av ekonomiska skäl skall behöva avslå från en betydelsefull och elevakliverande verksamhei inom skoldagen. Vänsterpartiet kommunisterna förordar med andra ord all all kommunal och statlig skolverksamhet stalsflnansieras.

Det är i och för sig positivt all skolan får ett omsorgsansvar för eleverna också på icke skoltid. Det är även positivt att föreningar ges möjlighet att bedriva verksamhet inom skolan. Men del kan starkt befaras alt den reguljära utbyggnaden av fritidshemmen eftersatts till förmån för det s. k. utvidgade fritidshemmet som lokaliseras i skolbyggnaden och där samordnas med övrig fritidsverksamhet. Vänsterpartiet kommunisterna har tidigare förordat all både daghem och fritidshem skall ligga i barnels egen närmiljö. Det verkar som om den katastrofalt eftersatta utbyggnaden av fritidshem nu skall klaras av genom att man utnyttjar skolans lokalresurser. Men kortsiktigt ekonomiskt bedömande får inte äventyra den reguljära, socialt inriktade fritidshemsulbyggnaden. Skolanskall inte rycka in som hjälpgumma och bidra lill maslodonlfritidshem med en genomströmning på mellan 100 och 200 barn varje dag, som del kommer all bli fråga om.

Det är givet att skolans möjligheter att erbjuda aktiviteter av annat slag än vad del lilla fritidshemmet kan erbjuda skall utnyttjas. Skolan kan fungera som ett akliviielscentrum med sina slöjdsalar, teckningssalar och musiksalar. Men fritidshemmen vill vpk ha socialt inriktade som små, nära hemmet belägna fritidshem.

Till sist har jag några frågor till statsrådet som jag hoppas blir noterade. Hur har statsrådet tänkt sig alt kommunerna skall kunna genomföra SIA-reformen i praktiken utan pengar, utan lokaler och ulan ökad lärartäthet? Och hur kan statsrådet tro all skolan skall kunna bli bättre ulan alt man förändrar formerna för och innehållet i undervisningen.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

4 RiksddficiK promkol! 1975/76:134-135

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete ni. m.

ulan all man genomför pedagogiska reformer och utan alt man ställer resurser till förfogande föratt stimulera samverkan mellan hem och skola? Med detta, herr talman, yrkar jag bifall lill de reservationer i utbildningsutskottels belänkande där mitt namn förekommer.

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! Vi är, tror jag, i kammaren just nu fyra eller fem riksdagskamrater som i slatsutskotlets andra avdelning för sex år sedan kom överens om att begära en utredning om skolans inre arbete. Vi hade då, som del har sagts tidigare, en rad motioner, av vilka många var överdrivna men som alla hävdade att det fanns problem i skolan som man borde se på. Efter moget övervägande kom vi fram lill att del fanns skäl all göra så.

Det har gått snabbi sedan det tillfället. Under de här sex åren har utredningen lagt fram ett omfattande material. Dessutom har vi hunnit med en ovanligt lång remissbehandling, och vi har också hunnit med både propositionsskrivande och riksdagsbehandling.

Det finns anledning för mig som ordförande i utbildningsutskottet att uttala ett lack till SIA-utredningen och ge uttryck förstor uppskattning av det mycket fina arbete som utredningen hann med på den korta liden. Del är klart all om SIA-utredningen gäller detsamma som för alla utredningar, att allt vad som föreslås inte kan accepteras. Efter den långa remissbehandlingen visade det sig att det fanns förslag i SlA-betänkandet som vi inte var beredda att la, och då har del självfallet sedermera gjorts förändringar. Detta skall inte av SlA-utredarna uppfattas som något underbetyg ål dem.

Jag är alltså angelägen att uttala stor tacksamhet från utbildningsutskottets sida till utredningsledamöterna och alla de experter de haft, som på ett sådant här fint sätt hjälpt oss all komma vidare när del gäller att lösa problem som ännu är olösta i skolan.

Jag vill också gärna notera, herr talman, alt utbildningsutskottet i betänkandet nr 30 i allt väsentligt ansluter sig lill det regeringsförslag som har presenterats. Vi har på vissa punkter gjort klarlägganden, för det visade sig, när propositionen hade framlagts, alt det i den allmänna debatten rådde osäkerhet på vissa punkter om vad man avsåg. Del har, som också sagts under debatten tidigare, skett vissa justeringar av regeringens förslag på en del punkter.

Del finns även anledning för mig att uttala ett lack lill kamraterna i utskottet för den vilja som har visats all nå en bred uppslutning kring reformarbetet inom skolan. Jag har ofta sagt i kammarens talarstol tidigare att det är utomordentligt värdefullt för dem som skall arbeta ute i skolväsendet - i vilken egenskap de än arbetar där - all del så långt möjligt råder politisk enighet kring utvecklingen av skolan.

Del belänkande som utskottet nu presenterat manifesterar en sådan myckel bred uppslutning.

Del ligger ett stort arbete bakom betänkandet, och del hade inte varit

möjligt alt komma fram med del på den lid som skett om vi inte hade hafl ett utomordentligt skickligt kansli i utbildningsutskottet. Jag vill gärna också notera det inför kammaren.

Under den allmänna motionstiden väcktes en del motioner som behandlas i detta sammanhang. Sammanlagt har det kommit inte mindre än 152 olika yrkanden i anslutning till SIA-proposilionen. Det har lett fram lill ett betänkande i 127 olika punkter, och lill betänkandet har fogats 25 reservationer och 8 särskilda yttranden. 25 reservationer låter mycket, och man kan säga: Det markerar väl ingen enighet. Men det finns anledning understryka att i huvudsak är del moderaterna och vpk som svarar för reservationerna. Del är i själva verket inte mer än tre fyra reservationer där mitlenparliernas och socialdemokraternas uppfattningar avviker från varandra, och del är egentligen ganska små avvikelser det rör sig om.

Jag kan alltså säga att del råder i utbildningsutskottet en utomordentligt bred uppslutning kring dessa frågor. Del finns anledning all notera detta och även uttala glädje över att del är på del sättet.

I vårt betänkande förekommer det en enda lotlsitualion, och det är på en punkt där jag för min del tycker att del var ganska onödigt att hamna i den situationen. Men det blev bara så. Del gäller frågan om visst ökat stöd lill privatskolorna. Den frågan utreds emellertid redan av SSK-ulredningen, och del hade kanske inte varit alldeles nödvändigt att hamna i motsättning om den saken, när utredningen har frågan om hand. Men del är självfallet en fråga där del råder stora ideologiska motsättningar mellan den borgerliga uppfattningen och den socialdemokratiska, och därför har vi inte kunnat komma ifrån all besvära kammaren med loiining längre fram i eftermiddag.

När jag noterar den uppslutning och stora enighet som förelegat, och som jag är myckel glad över, blev jag litet överraskad över att fru Sundberg i sitt inlägg i en i övrigt mycket balanserad debatt förde in uttryck som socialdemokratisk konfrontalionspolitik. Ingen som läser detta utskottsbetänkande kan säga alt det påståendet är rättvist, med den strävan som föreligger och har förelegat inte minst från socialdemokratisk sida alt nå enighet. Och del mest intressanta är, att när fru Sundberg talar om socialdemokratisk konfrontalionspolitik pekar hon på reservationen om nivågrupperingen, där socialdemokraterna har varit överens med mit-lenpariierna. Om man alltså skall tala om konfrontalionspolitik, så är del inte bara en socialdemokratisk utan lika myckel en folkpartistisk och centerpartistisk konfrontalionspolitik. Jag skall emellertid bortse från detta, som jag betraktar som ett misslag i debatten från fru Sundbergs sida.

I stället skall jag säga några ord om en del av de reservationer som är fogade till utskottets betänkande. Det skulle vara mycket plågsamt för kammarens ledamöter om jag kommenterade alla 25 reservationerna. Därför har vi i den socialdemokratiska gruppen kommit överens om all dela upp arbetet, så att mina kamrater Bengt Wiklund och Gustafsson i Barkarby lar vardera en tredjedel av reservationerna och jag svarar för

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. in.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

resten.

Del jag först vill säga några ord om är emellertid en fråga som del inte har avgivits någon reservation om utan bara ett särskilt yttrande. Del är frågan om betygen. I riksdagen och hos den stora allmänheten råder naturligtvis myckel delade meningar om huruvida vi skall ha betyg eller inte, hur betygen i så fall skall utformas och vilken vikt de skall tillmätas. Vi har en betygsutredning som arbetar med de frågorna, och i utskottet har vi gjort upp om att inte ha någon betygsdebatt utan vänta med den till dess belygsutredningens belänkande föreligger. Av det skälet kommer ingen av oss att göra några personliga deklarationer i betygsfrågan. Jag har här bara velat meddela kammaren orsaken till all någon sådan debatt inte kommer att föras.

Bland reservationerna finns del en som vill göra arbetslaget i skolan obligatoriskt. Jag har personligen stor sympati för den tanken. Men jag tror att man i propositionen har gjort en riktig avvägning, när man räknat med att själva arbelslagsprincipen av lärarna skall upplevas som så värdefull, att detta kommer alt växa fram automatiskt ulan något tvång från regeringein och riksdagen. Jag vill alltså gärna uttala förhoppningen, när jag nu yrkar avslag på den reservationen, alt man inom skolväsendel skall uppleva del samarbete som arbetslaget innebär som så värdefullt alt vi så snart som möjligt skall kunna se alt detta växer fram. Jag är övertygad om att del kommer att vara till stort gagn för hela utbild-iiingsväsendet.

Vidare finns det en reservation där man kräver ett uttalande om individualiserad undervisning. Där har utskottet gjort så klara markeringar all del inte föreligger skäl för mig alt nu göra några ytterligare uttalanden. Jag yrkar därför avslag även på den reservationen.

Fru Sundberg talade om nivågrupperingen och yrkade då bifall lill den moderata reservationen. Jag kan hänvisa till vad statsrådet Hjelm-Wallén sade i sill inledningsanförande, i vilket hon särskilt tog upp den reservationen. Jag har där ingen mening som avviker från vad statsrådet sade. Jag konstaterar bara all utbildningsulskoUet inte heller på den punkten är berett att acceptera del moderata yrkandet.

I en annan reservation krävs en speciell registrering av frånvaron i skolan. Del vill vi heller inte vara med om. Proposilionen andas ett stort förtroende för kommunerna, när det gäller alt man där. lokalt skall kunna ordna med dessa ting på del sätt som passar bäsl. Vi har därför inte velat vara med om att riksdagen skulle uttala sig om på vilket sätl man skall hålla reda på om eleverna är i skolan eller inie. Vi slår fasi alt närvaroplikl råder i skolan. Eleverna är skyldiga att vara där. Och om de måste vara borta skall skolan utlösa en rad olika åtgärder för alt ta reda på varför de är borta och försöka all i samarbete med föräldrar och elever lösa de problem som är orsak till frånvaron. Men vi anser inte att riksdagen skall regelbinda hur det skall gå till. Vi avstyrker därför även den reservationen.

En reservation har också avgivits om skoldagens längd. Även där visar

utskottet stort förtroende för kommunerna, vilket man inte gör från mo- Nr 134 derala samlingspartiels sida. Utskottet menar att inom de ramar som Fredagen den riksdagen nu uttalar sig för skall kommunerna själva kunna avgöra skol- 2I maj 1976

dagens längd med hänsyn tagen till kommunens struktur, arbetslivs- ----

förhållanden osv. Skolans inre arbete

Vidare finns del ett yrkande om befrielse från viss del av skoldagens m. in. verksamhei. Det är en ganska intressant moderat reservation, för såvitt jag förslår är den direkt ologisk i sin konstruktion. A ena sidan har moderaterna varit angelägna om att i sin partimolion skriva in krav på alt skolan är obligatorisk, närvaroplikl skall råda, och å andra sidan säger man i nästa andelag att vissa delar av skolans verksamhet kan man dock slippa. Det är att spela bort finessen med den samlade skoldagen. Det är vi i utbildningsulskollels majoritet-därom råder bred uppslutning

- inte beredda all göra utan vi avstyrker också här det moderata yrkandet.
Till sist bara några ord om gymnasieskolan och om läroplansöversynen.

Där är vi överens i luskotlel, men jag vill ändå från utskottets sida notera

- inför regeringens representant och inför kammaren - att utskottet ställer
sig helt bakom och betonar viklen av alt en utredning om gymnasieskolan
kommer till stånd. Vi tror att del är den rätta lidpunkten nu. Vi har
hafl en debatt om detta under de senaste åren, och vi har sagt inom
utskottet att vi skall vänta ett tag och se vad som händer med SIA.
Nu är tidpunkten inne då gymnasieskolan bör ses över, och ulskollet
markerar särskilt hur viktigt det är att en sådan översyn kommer till
stånd.

Vi är också medvetna om all det behövs en översyn av läroplanerna i grundskolan. Det nya som utskottet för in i diskussionen är ett krav på all parlamentarisk medverkan i viss utsträckning skall förekomma vid läroplansöversynen. Vi har genom åren myckel ofta hafl yrkanden i riksdagen om förändringar av läroplanerna i olika ämnen. Del är mycket svårt för riksdagen att klara bl. a. sambandet mellan de olika ämnena. Därför kan del vara av värde all politikerna på ett tidigare stadium får medverka i arbetet. De politiska partierna kan alltså få möjligheter att göra en insats innan det hela kommer så långt som lill riksdagen. Därför förordar utskottet, utan all säga exakt hur det skall gå lill, alt regeringen och skolöverstyrelsen försöker finna former för att låta parlamentariker gå in i läroplansarbetei redan på det stadium som normall är ämbels-mannanivå.

Jag har valt, herr talman, all endast syssla med de frågor där det rådde delade meningar i utskottet och jag har inte gjort någon deklaration om den socialdemokratiska synen på utbildningspolitiken. Jag har vall den metoden därför alt skolministern startade debatten med alt presentera socialdemokratins allmänna ulbildningspoliiiska synpunkter. Jag vill å min utskottsgrupps vägnar ansluta mig till vad som har sagts och instämma i statsrådels synpunkter.

I övrigt ber jag att få upprepa mitt tack lill mina kamrater i utskottel
för au del har varit möjligt au komma fram lill en så bred uppslutning 53

Nr 134 kring SIA-proposilionens förslag.

Fredagen den •'8 ber, herr talman, att på samtliga punkter få yrka bifall till utskottets

21 maj 1976 hemställan.

Skolans inre arbete Fru SUNDBERG (m) kort genmäle:

m. in. Herr talman! Jag skall inte starta en debatt om vad som ligger i ordet

jämlikhet, men det finns en markant skillnad mellan socialdemokraternas och moderaternas definition av jämlikhet. Vi vill i jämlikhet lägga in begreppet all alla elever skall ges samma möjligheter. Regeringen kan inte komma ifrån att det har blivit en tendens alt framställa det som om alla insatser som inte riktar sig enbart till de sämst ställda motverkar insatser för dessa. Det är bl. a. bakgrunden lill att utskottsmajoriteten inte har velat göra en utvärdering av hur långt man kan driva nivågrupperingen utan åsidosättande av våra gemensamma sociala mål med skolan och med bibehållande av kravet på en kvalitativt god undervisning. Detsamma gäller SIA:s ovilja till försöksverksamhet med mindre klasser. Sådana försök kom lika fullt i gång och visade, som jag tidigare anförde, mycket goda resultat.

Frånvaroregislreringen log herr Alemyr upp. Man vill lägga över den på den kommunala instansen. Men del är ju samhället - regeringen och riksdagen-som beslularom skolans utformning och obligatorisk närvaro. Då borde det också vara samhället som gav ut regler för hur den obligatoriska närvaron skall kunna garanteras. Det ligger inte i första hand i skolans intresse utan i den enskilde elevens intresse att en registrering kommer lill stånd så all, som SIA föreslog, skolan så fort en elev inte infinner sig tar kontakt med hemmet. En sådan åtgärd har dessutom med all säkerhet en stark preventiv inverkan.

Till slut frågan om skoldagens längd. Jag redogjorde i mitt huvudanförande för våra synpunkter. Åtta limmar tillsammans med hemarbete och restid är en för lång skoldag för elever i den känsliga ålder som del här rör sig om, nämligen högstadieeleverna. Del kan inte heller vara utan orsak som SIA har kommit fram till sju timmar.

Förslaget om befrielse från de hobbybelonade aktiviteterna skulle enligt herr Alemyr vara ologiskl. När del gäller barnomsorgen, som t. ex. barndaghemmen ansvarar för, är det dock til syvende og sidsl föräldrarna som bestämmer hur lång lid tillsynen skall omfatta.

Herr LARSSON i Slaffanslorp (c) kort genmäle: Herr talman! Lät mig först bekräfta alt vi i stort sett är eniga om de stora linjerna i del betydelsefulla förslag som nu föreligger, och jag har inte någon större anledning all gå i polemik mot vad som har sagts här tidigare.

Herr Alemyr talade emellertid om all de icke-socialisliska partiernas
och socialdemokraternas uppfattning skiljer sig i fråga om privat
skolorna. Ja, vi har kommit underfund med del under åren som har
54 gått. Vi har så få privatskolor, och min uppfattning är all i detta ställiga

syslem, som vi tycker är riktigt att ha på undervisningsområdet, skadar det inte att vi här och där har en sådan annan form av skola som privatskolorna utgör. Jag kan inte förslå herr Alemyr när han säger alt socialdemokraterna inte kan vara med om alt ge anslag lill syo-verk-samhel i de privatskolor som vi nu har. Deras elever måste ju ändå behandlas likvärdigt med andra elever och få samma möjlighet lill den yrkesorientering som de bör ha.

Ett par talare har kritiserat mig i sina anföranden. Fru Lantz sade bl. a. att jag hade anslutit mig till den linje som innebär att de fattiga kommunerna inte har möjlighet att genomföra SIA-reformen. När fru Lantz kastar ur sig ett sådant uttryck som de fattiga kommunerna får jag väl falla del så, alt hon menar att glesbygdskommunerna inte har denna möjlighet. Jag vill då hänvisa lill vad vi har sagt, nämligen all det är nödvändigt all glesbygdskommunerna får ett kraftigt bidrag. Vi har anslutit oss till detta, vi har gett det till känna, och därför tycker jag all i det sammanhanget var fru Lantz anmärkning inte alls berättigad.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. in.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vpk kräver att arbelslagsprincipen skall göras obligatorisk. Del gör vi därför all i alla andra sammanhang utanför skolan måste man kunna samarbeta. Ofta påtalas också betydelsen av all kunna samarbeta, och skolan bör gå före med gott exempel. Del borde ha varit naturligt för länge sedan med mer samarbete mellan lärarna och f ö. mellan all skolpersonal. För all främja den pedagogiska verksamheten och til syvende og sidsl för elevernas skull måste lärarna arbeta i arbetslag. Den skola som SIA-proposilionen förutsätter bygger ju på samarbete i många led, mellan elever och lärare, mellan elever, lärare och hem, mellan all övrig skolpersonal och mellan lärare. Vpk menar att en av hörnpelarna i fråga om samarbete är alt genomföra en obligatorisk arbetslagsprincip, och det kommer att bli en tvingande nödvändighet om SIA-reformen skall få någon praktisk betydelse.

När del gäller läroplansrevideringen måste målet vara, menar vpk, all föreslå en varvad utbildning för att kunna ändra formerna och innehållet i skolans undervisning, som inte är bra i dag och som gör att väldigt många elever upplever skolan som verklighetsfrämmande. För all kunna möjliggöra en bättre skola behövs en varvad utbildning, så all skola och samhällsliv har bättre kontakt med varandra. Del är alltså alldeles nödvändigt all i samband med läroplansrevideringen uttala all syftet skall vara alt föreslå en varvad utbildning.

Till herr Larsson i Slaffanslorp vill jag säga alt jag inte har sagt all del är just glesbygdskommunerna som är de fattiga kommunerna. De borgerliga partierna och vpk har tillsammans föreslagit en förbättring i glesbygdsgarantin. Vad jag tänker på är de stora, befolkningsrika kommunerna i t. ex. storstadsområdena för vilka det blir omöjligt alt genomföra denna reform, eftersom ingen förslärkningsresurs, utöver vad som i dag utgår, ställs till förfogande. Jag har tidigare ställt frågorna till stats-

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

rådet: Hur kommer del all fungera i praktiken och hur skall kommunerna klara av all genomföra SIA-reformen?

Herr ALEMYR (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte ta upp privatskolorna mer, eflersom en av mina kamrater i utskottsgruppen skall föra den diskussionen. Herr Thorsten Larsson får alltså inte nu någon replik från mig på den punkten. Den kommer så småningom.

Till fru Sundberg vill jag säga att det ändå är ganska förvånande att man å ena sidan förklarar sin tillit till kommunerna och vill decentralisera beslutsprocessen till dem men å andra sidan tar tillbaka bit efter bit av detta i olika sammanhang. När det gäller registrering av frånvaron har utskottel förklarat att del är viktigt att man håller reda på de studerande ungdomarna. Men man kan överlåta ål kommunen att bestämma hur det skall gå till. Fru Sundberg vill däremot att man skall centralisera det hela och begär att riksdagen och regeringen skall utfärda regler för hur de skilda kommunerna skall bära sig ål. Varför vågar ni inte lita på kommunerna?

Delsamma gäller fru Lantz, som inte heller tror på kommunerna. I sitt huvudanförande talade hon om alt del nog inte blir något resultat och att hela SIA-reformen kommer all kapsejsa därför alt kommunerna inte kan klara den. Jag vet inte om fru Lantz känner till att det i Sverige finns kommuner, som redan nu vill starta SIA i full skala. Redan i höst börjar t. ex. kommunerna Nybro och Emmaboda i mitt hemlän genomföra SIA i full skala. Ute bland kommunerna råder ett stort intresse för att komma i gång. Därför skall vi verkligen visa förtroende för de svenska kommunerna och fullfölja intentionerna i denna reform att decentralisera beslutsprocessen lill dem.

Till sist vill jag på nytt säga några ord lill fru Sundberg om jämlikheten. I moderaternas stora partimolion om SIA finns på första sidan ett par rader, som egentligen är ganska skrämmande. Där slår: "För samhällets utveckling är det av stor vikt all de studiebegåvade barnen las om hand på ett effektivt sätl i skolan. Socialistiska jämlikhelsslrävanden får inte lägga hinder i vägen på den punkten."

Delta yttrande behöver egentligen inte kommenteras. Det räcker, herr talman, med att man läser in del till kammarens protokoll.

Herr LARSSON i Slaffanslorp (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag fick nu litet lättare all förstå del myckel dunkla uttalande som fru Lantz gjorde i första omgången. Nu begriper jag all fru Lantz inte har satt sig in i hur resursanvändningen skall tillämpas.

Fru Lantz säger nu att de befolkningstäta kommunerna inte får råd att genomföra SIA. Men, fru Lantz, hela den ekonomiska tilldelningen är ju omlagd i stora drag sett per elev. Fru Lantz har tydligen inte faltal detta rikligt. De befolkningsläla kommunerna får större tilldelning än glesbygderna. Därför skall vi ha en ytterligare glesbygdsgaranii. Så enkelt är del.

Fru SUNDBERG (m) kon genmäle: Nr 134

Herr talman! Jag tyder herr Alemyrs senaste referat av vår partimolion      Fredagen den
pådet sättet, att han hyser motvilja mot kravet all också de mer teoretiskt     21 rnai 1976
begåvade eleverna skall ges full möjlighet till en god utbildning i skolan.     --

Vad vi alla - från lärarhåll och från andra håll - kan konstatera i Skolans inre arbete dag är den försämring som har skett i själva kunskapsmeddelandet. Åt- m. m. skilliga lärare har klagat över den otillräckliga tillgången på läromedel för elever som har en högre sludietakt och kanske större intellektuell arbetsförmåga.

När det gäller frånvaron vill jag gärna säga en sak. Vad SIA föreslog och vad som utgör skillnaden mellan utskottets skrivning och vår reservation är alt det inte bara är fråga om registrering, utan skolan skall ha skyldighet att rapportera frånvaro till föräldrarna. Liksom andra saker slås fast när det gäller samarbete mellan hem och skola tycker vi att det också skall slås fast att den skyldigheten föreligger - inte minst mot bakgrund av alt de förordningar som utfärdas från statligt håll ofta blir underlag för ett ökat statsanslag lill kommunerna. I myckel stora skolor kan ett genomförande av del förslaget resultera i ett behov att anställa särskild personal för att sköta frånvaroregistreringen, och del anser vi i allra högsta grad skulle komma eleverna lill godo.

Jag är visst den enda, herr talman, som inte sagt någonting om enigheten. Men jag vill gärna säga att i många delar av utskotlsbetänkandel har vi varit eniga. Jag uttryckte kanske - annars vill jag göra det nu - all en stor del av den enigheten beror på att man från regeringens sida tillmötesgått de borgerliga partiernas krav. Det är faktiskt ett konstruktivt samarbete som ligger till grund för utbildningsutskottets betänkande.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Alemyr säger att jag inte litar och tror på kommunerna. Jo, det gör jag visst. Om bara kommunerna får de pengar de behöver för all genomföra olika reformer som staten lägger på dem, så litar och tror jag visst på kommunerna. Men vi har andra exempel där kommunerna inte har förmått all uppfylla del man förväntat sig av dem, t. ex. på barnomsorgens område. Det räcker inte, herr Alemyr, all visa förtroende för kommunerna. Med förtroende bygger man absolut inte någon SIA-skola, del behövs pengar för all genomföra SIA, och del är pengar kommunerna behöver.

Vpk har i andra sammanhang förordat all all skolverksamhet skall ske i kommunal eller statlig regi och all kommunerna måste få full kostnadsläckning för skolverksamheten, annars blir den fråga vi i dag diskuterar en chimär.

I propositionen föreslår man en förstärkningsresurs på 0,58 lärarvecko
timmar per elev. Den enda ökningen av anslaget jämfört med i dag är
de 65 milj. kr. som skall ges till de kommuner som beslutar genomföra
den samlade skoldagen. Jämfört med den stora kostnaden är detta en 57

Nr 134 myckel marginell summa pengar. Som jag sade tidigare måste slutsatsen

Fredagen den '' " regeringen och herr Alemyr räknar med att skolan skall

21 mai 1976 reformeras utan alt det kostar någonting extra. Och det är en chimär

--------------- att tro så. Därför kommer SIA-reformen att bli en pappersreform. Den

Skolans inre arbete förslärkningsresurs som föreslås kommer inte att räcka till för de planer
m. m. man skisserat i SIA-modellen.

Staten slipper ifrån ett myckel stort ansvar i den här frågan om man skjuter över ansvaret på kommunerna, och då befarar jag all de kommuner som har det allra största behovet alt genomföra SIA-skolan kommer att få svan att göra del. Det måste lill betydligt bättre resurser för att stärka just de här kommunerna.

Herr ALEMYR (s) kort genmäle:

Herr talman! Nu har fru Lantz glömt alt hela frågan om kostnadsrelationerna mellan stat och kommun utreds i en särskild utredning. Del förslag på stalsbidragssidan som nu debatteras kommer att ha kort varaktighet i avvaktan på att hela problemet - relationen stat och kommun när del gäller skolan - blir föremål för riksdagens beslut i framtiden. Jag tycker del är viktigt att fru Lantz observerar del.

Fru Sundberg har i sitt senaste inlägg prisat socialdemokraterna i utskottet för att vi velat samarbeta med bl. a. moderaterna. Att del är rätt uppfattat nickar fru Sundberg nu bifall till. Hur går det ihop med det första inlägget, fru Sundberg, där det talades om den socialdemokratiska konfroniationspoliiiken, som skulle prägla arbetet med SIA-utredningen?

När del gäller nivågrupperingen har jag bara anledning alt säga en sak till till fru Sundberg. På tre sidor i utskottets betänkande, som fru Sundberg inte kan ha undgått alt läsa, talas det om hur undervisningen skall anpassas lill varje enskild elev så långt del är möjligt. Vad utskottet går emot är en permanent nivågruppering där man rubricerar somliga som "de duktiga" och andra som "de icke duktiga".

Skolan skall organiseras så alt vi skall hjälpa varje enskild människa i skolsystemet till all trivas så bra som möjligt och få ul så myckel som möjligt av sin skoltid. Enligt utskottets mening bör målet vara att nå fram lill en för eleven acceptabel och meningsfull sysselsättnings-situation. Del är värt alt notera detta och att erinra dem av kammarens ledamöter som inte har observerat del alt en av finesserna med hela SIA-förslagel är denna individualiserade utbildning i syftet att nå varje enskild elevs särskilda behov - dock icke gruppera ungdomen i den svenska skolan i kategorier: duktig, mindre duktig, icke duktig, för därmed skulle vi gå tillbaka till ett gammalt skolsystem, för länge sedan passerat, och det är icke förenligt med de jämlikhetsideal som socialdemokratin arbetar för.

Fru statsrådet HJELM-WALLEN:

Herr talman! Jag vill bara besvara några frågor som fru Lantz ställde till mig. Fru Lantz visar stor otålighet över skolreformen, och jag kan

i och för sig ha förståelse för det. Men fru Lantz tycks vara helt oe- Nr 134 mottaglig för skriven text, eflersom hon inte kan inse all proposilionen Fredagen den just framhåller behovet av en förändring av undervisningen, en föränd- 2) mai 1976

ring av skolans inre arbete, av dess innehåll och dess arbetsformer och -—■

alt detta behandlas så konkret som del är möjligt att göra del i pro- Skolans inre arbete
positionen. m. in.

Det är ingen organisatorisk reform som riksdagen skall besluta om i dag. Tyngdpunkten ligger på innehållet och de pedagogiska förändringarna.

Fru Lantz angrep också propositionen för att den inte skulle ha tagit upp kontakterna med arbetslivet i tillräcklig utsträckning. Men har fru Lantz inte lagt märke lill alt proposilionen, till skillnad från SIA-be-tänkandel som berör dessa frågor myckel översiktligt, innehåller ett kapitel som behandlar dessa frågor? Detta kapitel har alltså inte sin grund i SIA-betänkandel, utan det har sin grund i remissyttranden från LO och TCO och en mycket omfattande uppvaktningsskrivelse från LO med krav på förbättrade kontakter mellan skola och arbetsliv.

Det här har i propositionen bl. a. resulterat i alt den praktiska yrkesorienteringen skall ses över. Det gäller dess längd, dess förläggning och inriktning. Också i läroplansarbetet i övrigt skall kontakterna mellan skola och arbetsliv noga uppmärksammas, både så att arbelslivsrepresentanter skall komma in i skolan och så alt skolarbetet skall kunna förflyttas ul i arbetslivet.

I proposilionen föreslås också ett särskilt råd för samverkan mellan skola och arbetsliv, och jag tror alt detta planeringsråd är mycket väsentligt.

Den tredje av fru Lantz angreppspunkter var alt reformen i huvudsak skulle ske inom oförändrade kostnadsramar. Del var rneningen så, fru Lantz, enligt direktiven, men del hade utredningen litet svårt alt klara av. Regeringen har heller inte i proposilionsarbetet lagl denna reform inom oförändrade kostnadsramar. Fru Lantz borde väl kunna räkna samman alla de utlovade nya slatsulgiflerna. De summerar sig inte lill 65 milj. kr., som fru Lantz tydligen tycks tro, ulan de kommer upp i summor som närmar sig 200 milj. kr. Vi vet inte exakt var kostnaderna stannar, eftersom en hel del av de utlovade statsbidragen i dag är svåra all beräkna. Vi skyfflar inte över nya kostnader på kommunerna för denna reform. Några kommunala motprestationer ställs inte krav på, ulan staten tar själv på sig de kostnader som i dag går att beräkna.

Herr talman! Får jag också säga något till fru Sundberg. Jag tycker
alt fru Sundberg avslöjar en underlig syn på vad som skall förekomma
under den samlade skoldagen. Med fru Sundbergs terminologi blir verk
samheterna under den samlade skoldagen kallade för "tillsyn" och för
"hobbybelonade aktiviteter". Jag ser i stället på den samlade skoldagen
så all man - med en helhetssyn som utgångspunkt - skall ge eleverna
tillfälle att delta i olika utvecklande verksamheter. Har vi helhetssynen
som utgångspunkt, räcker det inte med de iradiiionella skoluppgiflerna 59

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. in.

under skoldagen. Del vore alt slösa med elevernas tid i skolan. I stället skall skolan erbjuda eleverna varierande och meningsfulla verksamheter under hela skoldagen. Jag tror att detta kommer alt ha mycket stor betydelse för elevernas hela personlighetsutveckling.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall ge fru statsrådet rätt i alt jag är mycket otålig när del gäller skolans och skolsystemets utformning. Det är jag därför att de skolreformer som man hade väntat någonting annat av - att den sociala snedrekryteringen skulle brytas, alt arbetarklassens barn skulle få en med andra barn likvärdig start i livet t. ex. - inte har blivit vad man hade hoppats på. Därför är det på tiden att la itu med de här frågorna. Jag citerade därvidlag LO:s inlägg i denna fråga, och jag tycker alt del åtminstone borde ha gett fru statsrådet en tankeställare.

Jag är inte oemottaglig för skriven text, och jag kan dessutom återge vad som står i proposilionen. Det sägs där att skolan skall få en bättre anknytning lill arbetslivet. Del sägs också att arbetslivsorienlering bör kunna bli en möjlighet för eleverna och att eleverna skall få en inblick i och en viss erfarenhet av arbetslivets problem och villkor. Vi tycker alt det är en helt otillräcklig skrivning. Därför konstaterar vi alt SIA-reformen kommer all bli en organisatorisk reform. Del är mycket beklagligt all man inte på något sätt diskuterar pedagogiska och metodiska förändringar och ändrar formerna för och innehållet i skolans kunskapsförmedling. Det är beklagligt. Det är därför vi har kritiserat SIA-proposilionen så pass hårt som vi har gjort. Vi menar alt man måste förändra skolan på de här områdena för att få den bättre.

När det sedan gäller statsbidragen vill jag påpeka, att om man räknar samman de resurser som ingår i förstärkningsresursen får man i dag en summa på 0,55 läroveckotimmar per elev. Sänkningen av timantalet på mellanstadiet räknas in i förslärkningsresursen, och tillsammans blir det 0,58. Det är precis vad regeringen föreslår alt förstärkningsresursen skall vara - alltså samma storlek som i dag. Man kan inte räkna del på något annat sätt. Del är det jag tycker är ojust mot kommunerna - att man inte ställer resurser lill förfogande, så att de kan genomföra SIA-reformen. Den enda ökningen av anslaget jämfört med i dag är de 65 miljonerna, men del är en droppe i havet om man skall genomföra alla de fina tankar som ändå finns både i SlA-betänkandet och i SIA-proposilionen. Del hela kommer alt bli en chimär, och jag tror inte att kommunerna kommer att klara alt genomföra SIA-reformen.

Fru SUNDBERG (m) kon genmäle:

Herr talman! Som jag sade förut var SIA:s första åigärdskrav en vidgad omsorg om barnen. Jag erkänner gärna alt omsorg är ett bättre ord än tillsyn. Men omsorg om barnen sker också i hemmen.

Utskottet har gjort en förändring i förhållande lill proposilionen när det gäller årskurserna 1 och 2. Vi har gått utöver propositionen och sagt

att för de årskurserna får skoldagen omfatta högst 5 tim. 20 min. I dag är den 4 timmar. Del innebär en förlängning per dag med 1 tim. 20 min. för sju- och åttaåringarna. Detta har också moderata samlingspartiet bilrätt. Men det måste vara självklart - mot bakgrund bl. a. av de resurser föreningarna har och åldern hos de barn det här är fråga om - all vissa av de aktiviteter som kan erbjudas barnen, t. ex. under de sista två lektionstimmarna på dagen, skall få en mer omsorgsinrikiad karaktär, byggd på en hobbybelonad verksamhet. På den punkten har vi föreslagit all föräldrarna helt enkelt skall ha rätt att begära att barnen blir befriade från dessa aktiviteter.

Men jag vill gärna understryka att skolan genom införandel av den samlade skoldagen skall ha skyldighet att erbjuda omsorg under den tid som av skolstyrelsen är fastställd för varje årskurs. Vi kan inte inse att del på något sätt kan innebära ett frångående av denna princip om vi vill ge ett företräde för föräldrarnas rätt lill omsorg.

Herr LARSSON i Staffanstorp (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag begärde egentligen ordet med anledning av att det här har bollals med olika siffror i vad gäller kommunernas möjligheter. Statsrådet talade om 200 milj. kr. och Inga Lantz om 65 milj. kr. Förslärkningsresursen 0,58 gör 1,5 miljarder kronor, och det är del saken gäller när vi talar om vad kommunerna skall få utav förstärkningsresursen.

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Fru Lantz rycker loss citat ur proposilionen, som jag tycker är en smula avhuggna, och därför ber jag alt få anföra några fullständiga citat.

Beträffande kontakten med arbetslivet säger jag bl. a. i propositionen: "I likhet med LO anser jag att alla de arbetslivskontakter som eleverna har insprängda i undervisningen bör ha som syfte all ge praktisk arbetslivsorienlering. De kontakter med arbetslivet som obligatoriskt ingår i undervisningen liksom andra arbetslivskontakter måste därför av skolan uppfattas som en värdefull pedagogisk resurs av stimulerande och motiverande betydelse för eleverna."

Jag skriver senare: "Enligt min mening bör den praktiska arbels-livsorienleringen i grundskolan förslärkas för alla elever för all ge dem kunskaper om och insikter i arbetslivets villkor. Det är viktigt all den betraktas som en del av utbildningen för alla elever."

Jag håller med herr Larsson i Slaffanslorp om alt slatsbidragsdebatten blivit något förvirrad. Del är faktiskt så att den förslärkningsresurs som ställs till kommunernas förfogande är så stor som herr Larsson angav, nämligen 1,5 miljarder. Vad sedan gäller de extra pengar som vi föreslår skall utgå utöver vad som nu anslås uppgår dessa lill uppemot 200 milj. kr. Men jag vill gärna instämma med herr Larsson när han säger att fru Lantz förmodligen inte rikligt har förstått uppbyggnaden av siats-bidragssystemet.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

Nr 134 Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Fredagen den talman! De citat som fru statsrådet anför ur proposilionen är

21 mai 1976 riktiga, men vpk kan ändå inte vara till freds med skrivningen i detta

--------------- avseende. Del talas i stort sett bara om utvidgad orientering, inte om

Skolans inre arbete en arbetslivserfarenhet. Det blir då en form av förlängd pryoverksamhet,
m. m. och vi vill att utbildningen under hela skoltiden skall varvas med stu-

diebesök och deltagande i någon form av samhällsaklivitet och alt detta byggs ul under hela skoltiden för all motverka skoltrötlhet, få eleverna mera motiverade och knyta an skolan till samhällslivet.

Vi tycker inte att de förslag som framläggs i propositionen är tillräckliga för alt förändra skolan på del vis som vi finner nödvändigt.

Herr WIKLUND (s):

Herr talman! Som utskottets ordförande sade har vi delat upp bevakningen av reservationerna i betänkandet, och jag avser att konfatlat beröra en del frågor som inryms i åtta av dessa. Men innan dess vill jag från en något annorlunda utgångspunkt gå in i den debatt som Inga Lantz tagit upp ur vänsterpartiet kommunisternas synvinkel. Hon säger all SIA-förslagel är en pappersreform och en chimär.

Fru Lantz har redan fåll slå lill reträtt när utskottets ordförande tog upp frågan om kommunernas roll och ansvarskänsla i detta sammanhang. Jag tycker också alt fru Lantz underkänner och nästan omyndigförklarar de grupper i skolan som skall sälta liv i det här beslutet - lärargrupper, andra personalgrupper och inte minst eleverna - som har berörts något i en av reservationerna. Jag är övertygad om att dessa grupper i skolan i och med att vi fattar del här beslutet kan ta det ökade ansvaret när det gäller skolans inre arbete och all de kan ge praktiskt liv ål besluten. Jag tycker del är - för alt använda ungefär samma uttrycksform som den fru Lantz använde - ganska mycket munväder omkring dessa frågor utan någon förankring i verkligheten.

För all sedan, herr talman, gå över lill de reservationer som jag har att något kommentera så gäller det vänsterpartiet kommunisternas reservationer 6 och 10, vidare reservationen 11, som centern, folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna har avgelt tillsammans, reservationen 15 av moderaterna, folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna -jag hoppas kammarens ledamöter lägger märke till konstellationerna i reservationerna! - och sedan reservationen 16, som vänsterpartiet kommunisterna är ensamma om, de två moderalreservationerna 17 och 18 samt slutligen reservationen 19 från vänsterpartiet kommunisterna.

Med hänvisning lill den begränsning av inläggens längd som vi frivilligt skall försöka ålägga oss här i riksdagens slulvarv kan inte alla reservationer få en så uttömmande belysning som vi kanske skulle önska, men det hoppas vi all reservanterna skall ha en viss förståelse för.

När det först gäller vänsterpartiet kommunisternas reservation nr 6 vill jag utöver vad som anges i utskotlsbetänkandel - utskottets ordförande sade ju också att vi ganska väl har motiverat de här sakerna

i vårt belänkande - citera några rader ur propositionen. På s. 248 säger Nr 134 statsrådet bl. a.: "Det stoff som skolan använder menar SIA skall vara Fredagen den anpassat inte bara till elevens mognad ulan också lill samhällsutveck- 2I maj 1976

lingen."--- "Jag anser det viktigt", säger statsrådet, "att ett sådant -----

stoff väljs att eleven får möjlighet att följa samhällets utveckling. Liksom Skolans inre arbete SIA anser jag att skolan och dess personal måste lägga ner ett omsorgsfullt m. in. arbete på att tillsammans med eleverna precisera såväl detta stoff som långsiktiga och mera näraliggande mål för undervisningen."

När man därför i reservationen om läromedlens karaktär särskilt trycker på behovet av att elever och lärare skall påverka läromedlen i allra största utsträckning vill jag påpeka att det kravet redan är tillgodosett. Jag instämmer med dem som säger all fru Lantz tydligen inte påverkas av del tryckta ordet.

Utöver detta vill jag ytterligare - från s. 250 i propositionen - något citera statsrådet: "Det är viktigt att läromedel här ses i sin vida bemärkelse, nämligen sådant som lärare och elever kommer överens om att använda för att nå uppställda mål för undervisningen. Eleven måste ha möjlighet att tillsammans med läraren la sig fram på olika vägar. Klasserna och eleverna måste ha möjlighet all kombinera olika läromedel och all komplettera dem med annat material, t. ex. tidningar och böcker liksom med material som lärare och elever tillsammans åstadkommer.

--- Tillgången på goda och aktuella läromedel är en viktig förutsättning

för att skolans mål skall kunna förverkligas." Delta sägs således i proposilionen vid sidan om vad utskottet har anfört.

Herr talman! Därmed yrkar jag avslag på reservationen 6. När det gäller reservationen nr 10 om formerna för fritidshemsulbyggnaden så yrkar jag ulan längre motivering avslag på denna. Det är helt orimligt alt inte det här anslaget skall kunna utnyttjas för en integrering av verksamheten. Under diskussionen i utskottet framhölls att barn som bor i ett angränsande bostadsområde skall kunna delta i den öppna verksamheten vid ett fritidshem lika väl som barnen i ett fritidshem kan utnyttja de kommunala biblioteken, idrotislokaler, idrottsplatser och inte minst de kvarters- och fritidsgårdsakiiviteler som kan flnnas utöver fritidshemsverksamheten.

Det är alltså orimligt att man på något sätt skall försöka dra en klar gräns här. Dessutom tycker vi i utskottel all man inte skall riva upp riksdagens beslut som fattades när socialulskoiteis belänkande nr 28 behandlades den 1 april i år. Del är varken välbelänkt eller välmotiverat.

1 reservationen 11 vill centerpartiet, folkpartiet och vänsterpartiet kom
munisterna ha ett uttalande om storleken av bidragsbeloppet till det lokala
aktivitelsstödel. Men eflersom utskottet har enat sig om alt tillstyrka
yrkandet 8 i cenlermotionen 2215. all riksdagen skall vara beslulande
instans i fråga om det lokala aktivitetsslödets storlek, så kan väl det
anses vara tillräckligt. Del innebär att vi som enskilda ledamöter av
den här riksdagen har möjligheter att genom motioner påverka anslagels
storlek. Men att låsa budgetarbetet och sälta upp en pekpinne för dem 63

Nr 134 som jobbar med budgetarbetet genom att införa en minimibeslämmelse

Fredagen den '" '" " riktigU och därför yrkar jag avslag på reservationen.

21 mai 1976 " sedan gäller reservationen 15 så säger utskottet klart ifrån: "Upp-

------------ _— gifter som är nödvändiga för skolverksamhetens bedrivande skall även

Skolans inre arbete i fortsättningen finnas angivna i skolförordningen, men del skall lokalt
m. m. i större utsträckning än för närvarande vara möjligt att avgöra hur dessa

uppgifter skall fördelas på den tillgängliga personalen." Vidare säger utskottet:

"Förändringar i rådande förhållanden måste självfallet göras i nära
samråd med personalorganisationerna. Samtidigt måste slås fast att sko
lans institutionella organisation fastställs av de politiskt valda organen.
De arbetsuppgifter som utförs på arvodesbasis inom skolan är viktiga
från pedagogisk synpunkt och bör ulföras också i framtiden. All man
lokalt får möjlighet att besluta hurarbetsuppgiflerna skall utformas måste
emellertid vara en fördel. Ett sådant förhållande gagnaren ändamålsenlig
organisation av skolan. Utskottet räknar med att de medel som i dag
är disponibla för här ifrågavarande funktioner i skolan även i fortsätt
ningen kommer all finnas tillgängliga----------------- ."

Del har sagts flera gånger i debatten hittills all vi nu måste lämna över ansvaret lill de lokala skolstyrelserna när vi har beslutat oss för en decentralisering. Mot den bakgrunden yrkar jag avslag på reservationen 15.

När det gäller re.servalionen 16 är förhållandet det all en annan vpk-lalare senare skall tala om den, men jag skall ändå säga några ord om den och kan väl återkomma senare i replik. Reservationen har tagit upp synpunkten att man nu i gymnasieskolan skall införa en reserv-vikarieorganisation, vilken nu kommer alt införas i grundskolan. Men mot bakgrund av vad både statsrådet sagt i dag och vad vi skrivit i utskottets betänkande om att del skall ske en översyn av hela gymnasieskolans arbete så menar vi att reserwikarieorganisalionen får prövas vid del tillfälle då utredningsförslaget föreligger och kan ge oss ett bättre beslutsunderlag. Därför yrkar jag avslag även på reservationen 16.

Belräffande reservationen 17 instämmer ulskottsmajorileten i statsrådets uppfattning all ökade insatser bör göras för alt rekrytera fler kvinnor till skolledarbefatlningar. Men allmänt sett ställer vi oss myckel tveksamma lill sådana kurser som skall vara öppna endast för det ena könet. Kurserna bör vara öppna för både kvinnor och män. Men vi har trots del anslutit oss lill länken på en ivå veckors iniroduklionskurs för kvinnliga blivande skolledare. I övrigt menar vi alt dessa kurser bör vara öppna för båda könen och rekryteringen bör inriktas på de grupper som i dag kan anses vara underrepresenlerade inom olika befaitningsgrupper inom skolan. Med hänvisning lill den motiveringen yrkar jag avslag också på reservationen 17.

1 moderata samlingspartiets reservation nr 18 berörs specialpedagogi
ken, som jag skulle vilja beteckna som ett viktigt inslag i skolans arbete
64 och som med del kommande beslutet blir om möjligt ännu mera viktigt.

Låt mig citera några avsnitt av vad ulskottsmajorileten sagt om spe
cialundervisningen inom arbetsenheten som nu föreslås. Vi säger: " 'Nå
gon formell sidoorganisation av kliniker bör ej förekomma', anför fö
redragande statsrådet. Utskottet finner det angeläget påpeka att uttalandet
skall uppfattas så alt statsrådet anser att det inte behövs någon speciell
klinikijänsteorganisation eller centralt angivna riktlinjer. Även i fortsätt
ningen skall specialundervisning, t. ex. talträning och lästräning, kunna
meddelas i grupprum eller i en kliniklokal." Så tolkar utskottet den skriv
ning som statsrådet har gjort. "Riktmärket måste här alltid vara att eleven
får den hjälp han eller hon behöver och i den arbetsmiljö som är mest
lämpad för honom eller henne.-

I sitt yttrande över SIA anförde statens handikappråd alt elever som behöver undervisning i fast grupp bör kunna få del. Utskottet ansluter sig till denna principiella uppfattning. Som en konsekvens härav anser utskottet att även elever med andra uttalade skolsvårigheter, bl. a. intellektuell ulvecklingshämning, bör kunna få undervisning i fast grupp.

--- Vidare bör övervägas om inte benämningen 'fast grupp' kan ersättas

av benämningen 'särskild undervisningsgrupp'. Vad som i proposilionen anförts om resurser för fast grupp, beslut om inrättande av sådan grupp samt beslut om placering av elev i fast grupp föranleder inte någon erinran från ulskoiieis sida.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om specialundervisning och fast grupp."

Med hänvisning till vad vi också anför på s. 55 och 56 om att målet bör vara att söka nå så många lärare som möjligt - kanske jag skall tillägga att vi på sikt får inrikta fortbildningen även på en kvalitets-fördjupning enligt SIA;s modell - yrkar jag avslag på reservationen 18.

Några ord slutligen om reservationen 19 av vpk. Den framtida fortbildningens uppläggning och inriktning är en viktig bit i den arbetande läraruibildningsuiredningens uppgifter, och därför yrkar jag avslag på reservationen 19 som gäller att del skall ske någonting där just nu.

Herr talman! Med hänvisning till de här kortfattat anförda motiveringarna yrkar jag avslag på reservationerna 6, 10, 11, 15, 16, 17, 18 och 19.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle: • Herr talman! Jag vidhåller, herr Wiklund, att delta kommer att bli en pappersreform - det kan befaras i alla fall - så länge som kommunerna inte får tillräckliga resurser i form av pengar och ökad lärartäthet. Då räcker del inte med god vilja från skolfolkets sida. Det är politikerna - regering och riksdag - som måste ta ansvar för att resurser ställs till förfogande för alt genomföra bra reformer. Man kan inte skjuta ett sådant ansvar ifrån sig, menar jag.

5 Riksdagens proiokoll 1975/76:134-135

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete ni. in.

När del gäller läromedlens karaktär och vår reservation på den punkten så vet ju herr Wiklund och jag och många fier i kammaren alt läromedlen fortfarande förmedlar borgerliga värderingar. Jag har här i kammaren hafl ett antal debatter med precisa formuleringar i läroböcker som heller inte är okända. Vpk menar att ett sätt att bryta den kunskapsförmedlande roll som skolan har i dag är att ge eleverna möjlighet all själva söka och forska efter kunskap och att stimulera eleverna lill detta. Därför måste läromedlen helt enkelt ändra beskaffenhet och få mer av upp-slagsbokskaraklär. Vi menar också att det är viktigt all eleverna och lärarna skall kunna påverka innehållet i läromedlen.

När del gäller fritidshemmen så har väldigt få lågstadieskolor mindre än 250 elever. Herr Wiklund gav ju inte heller någon motivering för att han ville avslå vår reservation. Vi tror att den integrering, den genomströmning på 100-200 elever per dag som det kommer all bli fråga om, får lill följd att den socialt inriktade verksamheten, som de reguljära fritidshemmen står för, kommer att åsidosättas.

Mot den bakgrunden är vi motståndare till att skolan skall rycka in som hjälpgumma därför att samhället på andra områden har missal utbyggnaden av fritidshemmen. Vpk vill ha fritidshemmen i barnens egen närmiljö och sedan utnyttja skolan som ett aktivitelscenlrum, som jag sade tidigare.

Till sist instämde herr Wiklund med mig och sade att fortbildning är viktigt. Men så gjorde han en lustig vändning och sade: Det är viktigt - och därför skall ingenting ske nu.

Herr WIKLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall citera ytleriigare ur propositionen, och jag ber fru Lantz läsa statsrådets resonemang på s. 248, 249 och 250 under punkten 2.7, där statsrådet klargör de saker som fru Lantz är så väldigt bekymrad för, nämligen att läromedlen på något sätt skall vara styrande. Statsrådet går ju nästan in i polemik i den frågan och pekar på de olika andra påverkansfaktorer som man kan använda. Jag har nämnt några men jag kan nämna ett par till: TV och radio.

Dessutom säger statsrådet, med hänsyn lill vad SÖ har uttalat och som statsrådet instämmer i: "Elever och lärare bör tillsammans diskutera och la ställning lill var tyngdpunkten skall läggas i de huvudmoment som enligt läroplanen bör behandlas. Läromedlen får därför inte uppfattas som styrande för arbetets uppläggning utan som hjälpmedel i undervisningen och vid valet av lärostoff."

Delta slår alltså statsrådet fast, och jag tycker alt fru Lantz fortfarande bör kunna tro på vad som står tryckt. I varje fall bör vi som politiker, när vi fattar del här beslutet, medverka till att del hela praktiskt kommer ul i skolan på del sätt som statsrådet här föreslagit.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Fortfarande får vi ju, herr Wiklund, ingen förändring av läromedlens karaktär. Del talas om att använda radio och TV, och

det talas om tidningar i skolarbetet. Visst är det viktigt att man använder allt detta i skolarbetet och i undervisningen, men den förändring av karaktären som vpk menar måste ske för att bryta den passiva skolan talas det ingenting om. Och det talas heller ingenting om att ur läromedlen få bort de borgerliga värderingarna.

Jag har en god vilja, och jag har läst proposilionen både framlänges och baklänges. Men när man inte hittar del man önskar hitta måste man ju på något vis påtala detta och protestera mot att det inte finns med.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

Herr WIKLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker det förefaller ganska lönlöst att föra den här debatten med fru Lantz. Men jag skall citera ett litet stycke lill ur proposilionen. Del är omöjligt att läsa upp alltsammans - det skulle ta för lång lid, och var och en av oss kan ju läsa det själv. Men på s. 249 säger statsrådet:

"Eleverna måste från skolstarten ges en fortlöpande träning i denna planering," - det gäller då att jobba med olika former av läromedel -"bl. a. för all aktivt kunna medverka i val av och beslut om arbetssätt och läromedel."

Vad mera önskar fru Lantz? Vi kan väl inte hålla på alt framställa läromedel som indoktrinerar åt ena eller andra hållet. Eleverna måste ha ett fritt val, men vi är ju också överens om att vi skall vara väldigt vaksamma på vilka läromedel som används. Den debatten går jag inte in på i dag, eftersom vi har fört den tidigare.

Herr ELMSTEDT (c):

Herr talman! Tidigare i dagens debatt redovisade herr Larsson i Slaffanslorp bakgrunden till SIA-utredningen och centerpartiets synpunkter och engagemang i det sammanhanget. Därför begränsar jag detta mitt inlägg till främst det som gäller skolans kontakter med arbetslivet och frågor som sammanhänger med kravet på översyn av såväl grundskolans som gymnasieskolans läroplaner.

Först vill jag emellertid erinra om - jag har faktiskt gjort det också någon gång tidigare från denna talarstol - alt del finns anledning att något avdramalisera det som många har haft så uppskruvade förväntningar på, nämligen att SIA:s förslag med en enda gång skulle ställa alla problem i skolan till rätta. Självfallet måste det ta sin tid, och det vill till att alla berörda parter drar sitt strå till stacken i positiv anda, om vi skall kunna ro denna reform i hamn. Det gäller skolmyndigheterna och myndigheterna över huvud taget, det gäller föräldrarna och det gäller föreningslivet - som nu får ökade möjligheter till kontakt och engagemang i skolan. Samtidigt som detta öppnar möjligheter ställer del naturligtvis också krav. Jag hoppas vidare att det inom en inte alltför avlägsen framtid skall ske en ordentlig och genomgripande översyn av läroplanerna både i grundskolan och i gymnasieskolan. Det behövs förvisso.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. m.

Jag ber att få återkomma till den saken senare.

Det förslag som utskottet nu i stor enighet, om del väsentliga, har lagt fram borde ha goda förutsättningar att utgöra en bra början för all lösa de flesta, eller i varje fall en stor del, av de problem som finns framför allt i grundskolan. Villkoret är att förslaget hanleras på ett för-nufiigt och praktiskt sätt. Grundskolan fungerar nu dåligt på många håll. Det är ingen nyhet. Vi har känt till detta länge. SIA-utredningen kom ju också till som en produkt av den erfarenheten.

Det förslag som nu presenteras i utskottets betänkande bör man kunna se som ett instrument för att få grundskolan att fungera bättre. Så har jag hela liden sett SIA:s förslag, dvs. som en rad åtgärder för att få en i gång varande skolreform att fungera bättre. Här ges genom en friare resursanvändning utrymme för en anpassning lill den enskilda kommunens behov på ett helt annat och bättre sätt än hittills och en decentralisering av beslutanderätten över det som nu i hög grad styrs genom centralt fattade beslut. Alla tycks nu också vara överens om del positiva i ett sådant förfarande. Från vårt håll noterar vi detta självfallet med stor tillfredsställelse. Den samlade skoldagen torde ge föräldrarna en större trygghet när det gäller vetskapen om var barnen befinner sig - för att nu nämna ett annat viktigt område som beaktas i SIA-förslaget.

Utskottet har vidare på grundval av motionsyrkanden från olika håll klart uttalat att kommunerna, om de finner skäl härför, kan disponera resurserna så att man generellt minskar klassernas eller undervisningsgruppernas storiek inom vissa områden. Jag noterade att statsrådet i dag var angelägen om att markera, att visseriigen var det en ökning av befogenheterna som här givits, men man skall inte uppfatta saken så all det är fritt fram för kommunerna att besluta i den riktningen. Jag måste i sammanhanget säga, att när man diskuterar att öka inflytandet och bestämmanderätten för kommunerna, så bör man visa kommunerna det förtroendet att man inte litet ängsligt varje gång sneglar på riskerna för att kommunerna inte skall vara vuxna den uppgiften. Ger man kommunerna ökad beslutanderätt och ökade möjligheter att bestämma över sina egna problem, så får man också löpa linan ut. Och ger man kommunerna ett förtroende, så gör man del. I annat fall gör man det inte. När vi från vår sida har drivit denna decentraliseringsfilosofi på skolans område har vi aldrig upplevt några svårigheter när del gällt all hysa förtroende för kommunernas sätt alt hantera dessa frågor. Om man bedömer det som viktigt och riktigt från undervisningssynpunkt att generellt minska antalet elever i en klass eller i en undervisningsgrupp, så tar kommunen konsekvenserna, väl vetande att resurserna inte är outtömliga. Och förslaget ger möjligheter till anpassning allteftersom behoven skiftar från den ena kommunen lill den andra eller mellan olika delar av samma kommun.

Under allmänna motionstiden i januari väcktes en partimotion av centern med krav om en pariamentarisk översyn av grundskolans läroplan. Vi har vid upprepade tillfällen under flera år krävt en ändring av gällande

läroplan, så att mera praktiska inslag skulle införas. Och på grundval av en av dessa motioner gjorde 1974 års riksdagen ganska starkt uttalande i denna riktning. Men då del inte hänt någonting av betydenhet väcktes en ny motion i år med krav om en revidering av läroplanen, vilken skulle göras med parlamentarisk medverkan. Vi ansåg med andra ord alt det var motiverat alt ta ett fastare grepp på dessa frågor. Enligt vår mening måste de praktiska inslagen få större utrymme och en mera kontinuerlig och reell kontakt med arbetslivet komma till stånd. Detta framhölls också i motionen.

Jag noterade nu statsrådets erinran om alt det finns ett kapitel i proposilionen som handlar om kontakterna med arbetslivet, och det är helt korrekt.

Hon sade också att det inte var SIA som hade föreslagit detta utan att del hade kommit upp via remissinstanserna. Inte minst hade LO gjort ett uttalande som föranlett regeringen all fatta sin ståndpunkt. Men hon nämnde inte med ett ord att riksdagen vid tidigare tillfällen klart har uttalat att man vill ha till stånd en ändring i vad det gäller yrkeslivsorienteringen och över huvud taget kontakterna med arbetslivet. Jag tycker all det var värt att notera att hon underlät alt nämna delta. Det förvånar en del.

Erfarenheterna har vidare givit besked om att det krävs skärpt uppmärksamhet när del gäller elevernas basfärdigheter. Grundläggande läs-, skriv-och räknefärdigheterären förutsättning föratt eleverna skall kunna tillgodogöra sig fortsatt undervisning i skolan. Utskottet tillmötesgår vår motion genom att uttala alt översynen skall ske under medverkan av riksdagspartierna och utgår vidare ifrån att frågan om basfärdigheter kommer att få hög prioritet vid denna översyn. Av propositionen framgår att den av statsrådet aviserade läroplansöversynen också skall ta upp frågor rörande den praktiska yrkesorienteringen, som jag nyss erinrade om. Som ett bidrag till direktivskrivandet i den delen kan jag stå till tjänst med att hänvisa till motion 1035 från 1974 och motion 322 av i år. 1 bägge dessa har vi utvecklat hur vi ser på bl. a. yrkesorienteringen. Jag vill understryka att det brådskar. Vi kan inte sätta all vår lii lill SIA-åtgärderna som nu skall genomföras. Läroplansrevisionen måste också lill.

I utskotlsbetänkandel behandlas en del motionsyrkanden som kräver översyn också av gymnasieskolans läroplan. Den vikande eleviillsiröm-ningen till de naturvetenskapliga och tekniska linjerna har sedan flera år tillbaka varit ett av huvudproblemen inom gymnasieskolan. Detta har självfallet hafl återverkningar på rekryteringen lill högskolorna. Orsakerna kan vara många och kan nog sökas på olika håll. Jag skall inte just nu närmare gå in på detta. Låt mig bara notera all dessa frågor las upp i motionen 1445.

Där redovisas också en undersökning som centerns ungdomsförbund genomförde under hösten 1975 - en enkätundersökning bland gymnasieelever i olika delar av landet och på olika linjer - för att utröna hur

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. in.

Nr 134 eleverna upplever sin studiesituation. Även om enkäten självklart inte

Fredagen den S"" anspråk på vetenskaplig exakthet kan vissa intressanta slutsatser dras.

21 mai 1976 Ungefär var fjärde elev funderar på alt byta linje eller har bytt linje,

_____________ och 80 % anser utbildningen vara alltför teoretiskt inriktad. En övér-

Skolans inre arbete väldigande majoritet av eleverna uttalar sig för övergång till iretermins-
in. m. system med en praktikperiod, en nyhet således i vårt utbildningsväsende.

Motionen väcktes i januari i år, och det är bara att hälsa med tillfredsställelse alt i proposilionen meddelas att gymnasieskolan skall ses över av särskilt tillkallade sakkunniga.

Jag vill i detta sammanhang något beröra reservationen 23 som bygger på motionen 1403. Här tas just frågan om ett treterminssystem upp -del som alltså en stor majoritet elever i den enkät jag nämnde har uttalat sig för. I och för sig skulle det vara intressant att diskutera en annan lerminsindelning än den vi har i hela skolväsendet, men jag skall inte göra det nu - det flnns säkert anledning att återkomma härtill längre fram. Jag skall därför begränsa mig till all tala om det som berörs i reservationen 23.

Del torde framstå som helt klart att vi i framtiden måste räkna med en gymnasieskola med avsevärt mera praktik både inom yrkesområden som direkt knyter an till berörd utbildningslinje och inom arbetslivet i allmänhet. Om vi menar allvar med allt vårt tal under senare år, där del i mer eller mindre svepande formuleringar har framhållits nödvändigheten av mera praktik på olika områden i utbildningen, är del nödvändigt all vi ordentligt funderar igenom vilka möjligheter som slår lill buds att ge denna praktik som en del i utbildningen. Från centern menar vi verkligen allvar, och vårt förflutna i ulbildningspoliiiska sammanhang bekräftar detta. Fast nog vet vi hur trögt det går. Debatten bland skolfolk ger emellertid besked, och inte minst den åberopade enkäten bland eleverna måste tas som en klar fingervisning om angelägenheten av en bättre kontakt mellan skola och arbetsliv.

Alt bereda så många elever som del här rör sig om en meningsfylld plats i arbetslivet under den lid som blir aktuell ställer stora krav på skolan men naturligtvis också på näringslivet i vid mening. Del är av yttersta vikt att åstadkomma ett positivt förhållande härvidlag för alt det skall vara möjligt att klara framlidens utbildningsbehov. Det gäller att på ett naturiigt sätt grundlägga ungdomarnas kontakt med arbetslivet. Tanken på en irelerminsindelning kommer in bl. a. av det skälet alt året måste utnyttjas i sin helhet. Enligt reservanternas mening borde den kommande gymnasieutredningen i sina direktiv få uppgiften att pröva om del är möjligt att genomföra ett treterminssystem med prakliklermin. För att klara praklikulbildningen anser vi del högst angeläget all få denna fråga ordentligt belyst, ju förr dess bättre.

Utskottsmajoriteten vill inte ta detta steg vilket jag måste beklaga, eflersom del enligt vår mening måste lill en del nytänkande föratt komma lill rätta med del som så många talar orri som nödvändigt, nämligen 70

balansen mellan teori och praktik i utbildningen.

Jag ber all få yrka bifall till reservationen 23. Övriga reservationer där milt namn förekommer har tidigare i debatten motiverats, varför jag inskränker mig till alt yrka bifall till desamma.

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Skolan håller på att förändras och ställer nya krav på läraren. Del räcker inte längre för en lärare att behärska sina ämnen. Han måste även ta del av elevernas intressen och förhållanden hemma och på fritiden. Om den nya SIA-skolan skall fungera krävs förändringar av lärarrollen och därmed en förändring av lärarutbildningen.

- Se där några massmedierubriker från en utbildningskonferens i Malmö för några veckor sedan. Mitt i diskussionen kring den inre organisatoriska förändringen av grundskolan kan det vara nyttigt och välbehövligt alt peka på att lärarna är skolans andra huvudkomponent, lika nödvändig som betydelsefull. Eleven skall givelvis slå i centrum, som statsrådet Hjelm-Wallén framhöll i sitt inledningsanförande, och därom är vi givetvis alla eniga.

Men utan lärare ingen skola i dess centrala bemärkelse, hur många läromedel, audivisuella hjälpmedel eller rent vårdande krafter man än sätter in. Jag tar framför allt upp denna aspekt, SIA-skolan och lärarna, därför att lärarkåren måhända mer än de flesta andra yrkeskårer fåll uppleva att förutsättningarna för del egna arbetet ändras i snabb följd men ändock med gott humör och med franigång lyckats lösa de nya uppgifterna. Jag tror inte att jag gör mig skyldig till någon överdrift om jag säger att skolan, hur vi än försöker organisera den och ordnar dess arbetssätt, i stor utsträckning slår och faller med lärarna och deras insatser, i fråga om såväl kunskapsinhämlandet som den sociala fostran. Sedan må skolans porlar öppnas för alla slags föreningar och företrädare för dem som tänkas kan, gärna det, men ersätta läraren kan de aldrig, blott i någon mån komplettera honom.

SIA-utredningen föreslog att fördelningen mellan undervisningsändamål och övrig verksamhet skulle ske så, att nuvarande resurser för inrättande av lärartjänster inte minskades. Propositionen ansluter sig, som det heter, i huvudsak till denna fördelning men menar all del dock flnns "skäl som talar för en något större resurstilldelning för frilidsinsalser än vad utredningen föreslagit". Ett sådant uttalande ger anledning till oro. Någon minskning i förhållande till nuläget av den del av resurserna som är avsedd för undervisningsändamål får inte ske. Den s. k. lärartätheten bör bibehållas vid minst den nivå den f. n. har. Jag vill i detta sammanhang - del har gjorts tidigare - understryka utskottels enhälliga uttalande om att del bör vara möjligt all använda en del av en skolenhets eller ett rektorsområdes samlade förslärkningsresurser för att under ett läsår generellt minska klassers och undervisningsgruppers storlek.

Lärarna ställer nu bestämda krav på att få ett ökat inflytande på den egna arbetssituationen. De vill vinna gehör för de synpunkter de har

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. ni.

på hur och med vilka rnedel och resurser man bäst når de mål för skolan som samhället har ställt. Vi i moderata samlingspartiet anser detta vara en mycket rimlig begäran till.stor fördel för skolans vidare utveckling. Statsmakternas företrädare har, om också med något påfallande undanlag, inte ifrågasatt lärarkårens lojalitet mot beslutade förändringar av skolan. Det hävdas dock ibland i vulgärdebatlen alt en del lärare är motståndare lill reformer, all de är nej-sägare. Del är förvrängningar och vantolkningar av en yrkeskårs ambitioner att utifrån sina kunskaper och erfarenheter tala om vad som kan vara möjligt och inte möjligt.

Lärarkårens såväl fysiska som psykosociala miljö i skolan har länge varit och är fortfarande långt ifrån tillfredsställande. Många skolor är överbelagda. Bristen på ostörda arbetsplatser, samtalsrum, vilorum, grupprum, fritidslokaler och lämpliga personalutrymmen är ofta besvärande. Det medinflytande på sin arbetsplats som lärare, skolledare, syo-konsulenter och psykologer begär avviker på intet sätl från vad andra yrkesutövare tillerkänns.

Också den psykosociala arbetsmiljön i skolan måste förbättras. En del lärare anser att yrket är så pressande all de vill övergå lill helt andra arbeten. Bara i Stockholm har enligt uppgifl 102 lärare omplacerats. Allt ifrån olämpliga lillmälen lill rena handgripligheter kan förekomma i skolorna - undanlagsvis självfallet. Bl. a. delta har lett lill att ett av lä-rarförbunden i sill personalpolitiska program har givit uttryck åt den uppfattningen-jag lar ingen ställning utan bara refererar den-all skyddsombudet i skolan skall kunna avbryta verksamheten, när eleverna blir så besvärliga all lärarens hälsa hotas. 1 övrigt flnner man att de viktigaste orsakerna lill lärarslressen är att reformeringen av undervisningen har gått för snabbt, att läroplanerna i vissa avseenden är för ambitiösa och att stora helerogena klasser är ett problem.

Vad beträffar den pedagogiska miljön i vilken lärarna framgent skall arbeta är propositionens förordande av en satsning på fortbildning av lärarna myckel vällovlig, inte minst med tanke på den s. k. dialogpedagogik - vad detta begrepp avklätt alla vackra ord egentligen är för någonting som inte varit känt och praktiserat förut - som nu skall ligga till grund för uppläggningen av undervisningsarbetet och ersätta den tidigare och fortfarande huvudsakligen använda förmedlingspedagogiken, om jag får använda den benämningen. Förmedlingspedagogikens huvudlinje är att till eleven överföra det stoff som är fastlagt i läroplaner, studiegångar, läromedel och lärarens förplanering, något som sker genom en presentation av stoffet, påläsningsuppgifler, färdighetsövningar samt muntlig och skriftlig kunskapskontroll.

Som jag ser det - och jag har väl någon erfarenhet från fältet - är en uppenbar risk förenad med att hänga upp alltför många förhoppningar om en bättre skola på ett enda begrepp och en enda pedagogisk teori, dialogpedagogiken, vilket statsrådet något tangerade i sill anförande. Som genom ett trollslag skulle, tycks man på sina håll tro, den gamla s. k. pluggskolan försvinna, som om del finns någon annan väg lill kunskaps-

inhämtande än eget arbete och egen ansträngning under ledning av kun- Nr 134

niga och välutbildade vägledare, vilka vi kallar lärare. Skolan skall vara Fredagen den

en arbetspldls också för eleverna. Vilka pedagogiska grepp vägledaren 21 mii 1976

än använder, måste eleverna bjuda till om resultat skall kunna nås. ----

Vidare sammanhänger valet av pedagogisk metod till en del med den Skolans inre arbete individualisering av undervisningen, som vi alla är överens om att man m. in. skall ha. Del är ingalunda säkert att en och samma pedagogiska metod är tillämpbar på alla elever. Metoderna bör växla, liksom elevernas behov och förutsättningar växlar. Individualiserad undervisning skall vara en verklighet för samtliga elever, oavsett prestationsnivå, och den verkligheten skapas bl. a. genom skiftande pedagogiska metoder.

Förvisso behövs del fortbildning för lärare, vare sig dialogpedagogiken skall bli förhärskande eller kombineras med den traditionella förmedlingspedagogiken. SI.A-skolan blir otvivelaktigt i vissa avseenden - framför allt inreorganisaloriskt - en annan skola än den nuvarande. Nu är emellertid den tragiska situationen den att eflersom förhandlingarna och överläggningarna mellan lärarorganisationerna och avialsverkel resp. skolöverstyrelsen rörande fortbildning i anledning av SIA-reformen ännu inte slutförts kommer fortbildningen inte att kunna starta lill sommaren. Det är bedrövligt, och jag antar all fru statsrådet delar den uppfattningen.

Den fortbildning vi moderalerjust nu framförallt skulle vilja prioritera, på ett helt annat sätt än herr Wiklund för en stund sedan pläderade för, är alltså en allmän specialpedagogisk utbildning för så många lärare som möjligt, enligt SIA-ulredningens förslag. Man skulle därigenom nå en omfattande spridning av ett metodiskt kunnande och melodisk ob-servans bland lärarna i gemen. Det är därför anmärkningsvärt all man varken i proposilionen eller i utskollsbelänkandet föreslagit sådan fortbildning ulan i stället ensidigt vill koncentrera fortbildningsinsatserna på arbetssätt och arbetsformer i skolan och på annan form av specialpedagogisk utbildning än den jag nu talar om.

Vi tvivlar inte på att en sådan fortbildning som prioriteras av ulskollet kan vara behövlig och givelvis bör äga rum. Vi anser dock all fortbildningsinsatserna i första hand skall inriktas på den av utredningen föreslagna specialpedagogiska utbildningen. Den prioritering vi gör får emellertid inte tolkas på del sättet att vi på något sätt skulle vilja skjuta undan den rena ämnesforlbildningen. Läraren har ständigt krav på sig all följa med sill ämne och dess metodik. Inte mindre än 80 % av lärarna på högstadiet är under 40 år, och nytillskottet av lärare med tjänstgöring de närmaste decennierna blir relativt litet. Fortbildningsbehovet blir alltså inte mättat inom överblickbar tid. Stora krav ställs på lärarna, sade statsrådet i inledningsanförandet. Och del är alldeles riktigt. Men de måste också ges hjälp all motsvara dessa högt slällda krav.

Sedan länge har sialsmakterna genom att fastställa centrala och ge
nerellt gällande bestämmelser för vån skolväsende velat garantera en
likvärdig utbildningsslandard för alla elever. Sådana rambestämmelser
kommer givetvis all finnas även i fortsättningen sedan åtskilligt besluts- 73

Nr 134 fattande flyttats ned på de lokala skolstyrelserna i enlighet med pro-

Fredagen den positionens och uiskottsbetänkandeis intentioner.

21 mai 1976 ' gäller den undervisande personalen i skolan har vi i moderata

--------------- samlingspartiet på analogt sätt vissa bestämda formella och generella

Skolans inre arbete krav i syfte att få så små skillnader som möjligt i ulbildningsstandarden
m. ni. mellan olika kommuner och olika skolor.

Vi har en fast tjänsteorganisation för lärare, med bestämda tjänstetyper. En del av denna tjänsteorganisation i grundskolan utgörs av huvudlärare, institutionsföreståndare, tillsynslärare och skolbibliotekarier, som här i debatten tidigare har berörts. 1 proposilionen framhålls alt de arbetsuppgifter som dessa befattningshavare utför i dagens skola skall fullgöras också i SIA-skolan.

Något förvånande och inkonsekvent är då att propositionen, i denna del lillstyrkt av utskottsmajoriteten, föreslår avskaffande av dessa tjänster som centralt reglerade. Kommunen skall få ordna med dessa uppgifter och tjänster efler eget huvud.

Vi moderater - det vill jag här också klart deklarera - kan för vår del inte finna några skäl för att avskaffa den centrala reglering som har fungerat väl och betryggande. Och den bör under inga förhållanden avskaffas mot de berörda fackliga organisationernas samfällda mening. Det förtjänar i sammanhanget påpekas alt lärarnas fackliga inflytande inom skolväsendet kommer alt öka väsentligt i samband med alt S 32 och dess motsvarighet på den offentliga sektorn med all sannolikhet kommer att försvinna.

Med lärarbehörighelen hör skolledarfunktionen intimt samman. Oan-tagligl var därför propositionens förslag att behörighetsreglerna för skolledartjänst skulle ändras så alt den som utan lärarbehörighei har erfarenhet från kommunal tjänst - från skolverksamhet eller i övrigt från skoladminislration - generellt skulle bli behörig till skolledarbefatlning. En kader av skolledare utan egen kontakt med undervisningsuppgifter är i bästa fall - fortfarande generellt uttryckt - bara en halv skolledning, i synnerhet som skolledarna i SIA-skolan avses skola få ökade pedagogiska ledningsuppgifter. Alt utskottet enhälligt biträder den nuvarande huvudregeln för behörighet till tjänst som skolledare är tacknämligt, även om de nuvarande dispensmöjligheterna vidgas något. Jag vill alltså slå fast all "synnerliga skäl" för dispens står kvar.

Särskilda fortbildningskurser för skoladminislralions- och skolledningsuppgifler behövs förvisso. Här kommer jag in på det som herr Wiklund, redan innan vi hunnit plädera för den här reservationen, ägnat sig åt att motbevisa.

En bra lärare är inte och blir inte utan vidare en bra skolledare. Nu
föreslås särskilda kurser för kvinnliga lärare för att därigenom öka de
kvinnliga lärarnas intresse för och möjligheter alt bli skolledare. Ingen
kan mer än vi moderater önska all det snarast skall bli fler kvinnliga
skolledare, och vi delar helt uppfattningen all del bör vara en jämnare
74 fördelning mellan manliga och kvinnliga lärare när det gäller rekryie-

ringen lill skolledartjänsler. Vi har - del vill jag särskilt replikera lill herr Wiklund - ingenting alt erinra mot alt de särskilda fortbildningskurserna kommer till stånd. Men vi har mycket svårt all acceptera att kurserna blir helt könsinriktade. Vi tror inte att del är rätta vägen alt gå för alt vinna målet - jämställdhet på arbetsmarknaden - att utbyta en diskriminering mot en annan. Kurserna måste stå öppna för alla lärare, också manliga.

Till slut vill jag ge uttryck åt förhoppningen att SlA-grundskolan, efler vissa ofrånkomliga födslovåndor, skall bli en bra arbetsplats för såväl dem som lär ut som dem som lär in. Del bör nu finnas goda förutsättningar därför, som stegvis förbättrats från utredning över proposition till ulskotisbetänkande. Det ankommer i fortsättningen på de verkställande organen all med varsamhet och framsynthet - del är rätt viktigt - föra ul nydaningen i den stundtals obändiga och svårmanövrerade verkligheten. Mycket i skolan kan - som tidigare har sagts - och måste göras bättre.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. m.

Herr WIKLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill myckel kort säga lill herr Nordstrandh all jag inte citerade utan hänvisade till en sida i belänkandet, där vi när del gäller den specialpedagogiskt inriktade fortbildningen och arbeislagsforl-bildningen säger att del inte finns några delade meningar inom utskottet. Vi anser alt denna fortbildning är väsentlig.

Man kan beskylla utskottsmajoriteten för att använda uttrycket "så fort som möjligt" och, som herr Nordstrandh gör, anse att del är en kautschukformulering. Men verkligheten har visat oss alt det är svårt att komma i gång med fortbildningen enligt förslaget. Vi är emellertid överens om att denna fortbildning är nödvändig. Den kunskapsfördjupning som SIA har angivit riktlinjerna för skäll vi försöka få i gång så fort som möjligt. Praktiska omständigheter gör att de här frågorna får hanteras litet försiktigt.

Låt oss sätta hela den här SIA-reformen i sjön och se lill att det hela flyter och alt några bitar i den inte sjunker.

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! För att med framgång, herr Wiklund, kunna sätta SIA-skutan i sjön och förmå den all segla i lugnt väder - man seglar bäst då, dock behöver man vind - krävs onekligen en fortbildning av så många lärare som möjligt i den kursverksamhetsform som vi prioriterar, nämligen den kortare utbildningen i specialpedagogik. Denna behöver alla lärare, inte minst i den kommande SlA-grundskolan.

Då herr talmannen tittade strängt på mig för alt jag överskred tiden i milt förra anförande, glömde jag att framställa något yrkande och ber därför nu att få yrka bifall till reservationerna 13, 15, 17, 18, 22 och 24.

Nr 134 . Hen WIKLUND (s) kort genmäle:

Fredagen den ''''" talman! Jag noterade med ett leende alt herr Nordstrandh skulle

21 mai 1976 försöka segla i lugnt väder, men all han sedan ändå ville ha litet vind.

--------------- Jag tror att vi är överens om all del skall vara lagom vind för au SIA-

Skolans inre arbete arbetet skall kunna fungera praktiskt i fortsättningen. Låt oss gemensamt

m. in. slå bakom och blåsa på seglen för en seglats i rätt riktning.

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Som västkuslbo vill jag säga alt det nog inte räcker med att herr Wiklund, jag och några lill blåser på seglen.

Fröken HÖRLÉN (fp):

Herr talman! Många förhoppningar har knutits till del arbete som i dag utmynnar i ett riksdagsbeslut i anslutning till den s. k. SIA-utredningen. Skolan har på senare år i ökande utsträckning haft svårigheter att fullgöra sin dubbla uppgifl alt meddela kunskaper och all ge social fostran. Elever har klagat, föräldrar har varit oroliga, ambitiösa lärare har misströstat om sina möjligheter att sköta sill arbete och skolmyndigheterna har haft ständiga bekymmer för att få fram resurser till skolans behov. Förslag lill förbättringar har duggat tält och i utbildningsutskott och riksdag har vi med varm hand överiämnal åt SIA-utredningen alt försöka klara upp de problem som buntar av motioner aktualiserat. Det har inneburit en lättnad för dagen, men vi har varit väl medvetna om all en dag skulle komma då problemen måste lösas. Och nu är vi där.

Vad jag särskilt vill visa på är all ett SIA-beslut här i riksdagen i sig självt inte löser några problem. Lika väl som många krafter i samhället har varit delaktiga i kritiken av skolan under år som gått, lika väl måste alla dessa krafter nu vara med om all skapa förhållanden i skolan som gör det möjligt att förverkliga de mål vi ställt upp för den.

Den största förändringen av nuvarande förhållanden föreslås bli alt en del av statsanslaget lill skolan,den s. k. förslärkningsresursen, överförs till kommunerna. Meningen är att man lokalt på ett smidigare sätl skall kunna anpassa användningen av dessa medel till det verkliga behovet. Den förändringen har man varit ense om i utredning, proposition och utskott. Dessa medel kan givetvis användas för alt stimulera engagemanget från olika berörda parter. Men aldrig så myckel pengar räcker inte till för all locka fram engagemang, om inte viljan lill en insats finns. Det är här som SIA-skolan blir en ulmaning till elever och skolpersonal, till föräldrar och organisationer all tillsammans med skolmyndigheterna försöka göra skolan till den "positivt skapande kraft i samhällsutvecklingen" som mål och riktlinjer talar om. Det är mycket möjligt, t. o. m. troligt, att de resurser utskottel i dag föreslår skall ställas till förfogande visar sig otillräckliga. Framliden får utvisa vilka initiativ som kan vara värda alt satsa på. Där viljan och engagemanget flnns, där bör också ekonomiska resurser ställas lill förfogande.

När det gäller frågan om stöd lill aktiviteter av olika slag är det för

mig angeläget att betona vikten av att ge föreningar och organisationer. Nr 134

som enligt SIA-förslagel skall medverka inom den samlade skoldagens Fredagen den

ram, den ekonomiska hjälp de behöver för att klara den uppgiflen. Ett 21 maj 1976

lämpligt sätt för den hjälpen är enligt min uppfattning att höja bidraget ---

till del lokala aktivitelsstödel. Jag vill därför yrka bifall lill reservationen Skolans inre arbete
nr 11 liksom till övriga reservationer där milt namn förekommer. '"• m.

När det gäller reservationen 15 anser jag att frågan om bl. a. huvudlärare har att göra med en strävan att så långt möjligt trygga samma pedagogiska kvalitet i landets alla skolor. Vi har från folkpartiets sida med tillfredsställelse hälsat den decentralisering av beslutsfattandet som SIA-förslaget innebär. Men på den här punkten menar vi att de pedagogiska fördelarna av del nuvarande centralt reglerade systemet är så väsentliga att de bör bevaras i SIA-skolan.

Det förslag till skolreform som vi i dag behandlar i kammaren löser inte alla problem. Det syftar huvudsakligen till yttre administrativt-or-ganisaloriska förändringar, har man sagt. I varje fall är det sant så till vida att den delen av de yttre formernas innehåll som läroplanerna utgör ännu inte bearbetats. En översyn av läroplanerna har emellertid aviserats för både grundskolan och gymnasieskolan.

Från folkpartiets sida har vi föreslagit att denna översyn skall bli förutsättningslös och därom har utskottet blivit ense. Utskottel har också enats om att föreslå att företrädare för de partier som är representerade i riksdagen skall medverka i skolöverstyrelsens översynsarbete. Det är angeläget med avseende på alla de många förändringar av läroplanen som föreslagits i motionerna eller som läroplansöversynen kan finna anledning att göra. Särskilt viktigt tror jag emellertid detta är i fråga om samlevnadsundervisningen som måste ge sig in på områden där kontroversiella värderingar råder.

Tillsammans med herr Wikström väckte jag i början av året en motion som till sill innehåll i stort sett bygger på de synpunkter som Samkrislna skolnämnden framfört i sitt remissvar på betänkandet Sexual- och samlevnadsundervisning. Även om vår motion formellt inte bifallits, kan jag dock med tillfredsställelse konstatera, att utskottet biträtt själva huvudtanken i motionen. Utskottet föreslår nämligen att fastställande av lärarhandledning m. m. i sexual- och samlevnadsundervisning inom skolöverstyrelsen bör ske efter hörande av företrädare för de politiska partierna. Dessa skall knytas till arbetet med läroplansöversynen. Av allt att döma blir delta också riksdagens beslut. Bl. a. till följd härav har jag anledning att räkna med att de i vår motion framförda synpunkterna kommer alt beaktas i det kommande läroplansarbetet.

Till sist vill jag, herr talman, ta upp en detalj som inte berörts vare sig i propositionen eller i någon motion. Sedan utskottet justerade SIA-betänkandel, har jag fått ta del av ett brev från Svensk sjuksköterskeförenings rikssektion för skolsköterskor. I del brevet heter det bl. a.:

"I proposilionen - sid. 325 - förordar föredragande statsråd, alt elev
vårdskonferensen bör vara .obligatorisk såväl i grund- som gymnasie- 77

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. in.

skolan.

Konferensen beslår av rektor eller studiereklor, berörd klassföreståndare, kurator och/eller psykolog vid skolan samt den eller de personer i rektorsområdet, vars närvaro anses påkallad för ärendets behandling.

Ulan att vara obligatorisk i dag ingår elevvårdskonferensen som ett naturiigt moment i skolans arbete. Skolsköterskan har alllid haft sin givna plats i elevvårdskonferensen.

Skolsköterskan är den elevvårdsfunklionär som varit etablerad i skolan längst.

Vi anser att det i elevvårdskonferensen alltid bör ingå pedagogisk, psy-ko-social samt medicinsk expertis; detta för att få den enskilde elevens hela situation belyst. Vi finner det därför ytterst anmärkningsvärt, att skolsköterskan ej särskilt omnämns bland de funktionärer som ska ingå i elevvårdskonferensen."

Då jag förmodar att det är ett rent förbiseende att skolsköterskorna inte särskilt nämns i detta sammanhang, ber jag statsrådet, som ju är närvarande i kammaren, alt bekräfta att så är fallet. Varje tillfälle att undanröja missförstånd bör utnyttjas.

1 detta anförande instämde herr Weslberg i Ljusdal (fp).

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Låt mig göra ett förtydligande beträffande elevvårdskonferenserna. Uppgiften för dessa konferenser är inte bara elevvårdande, utan de har även rent sociala och pedagogiska uppgifter. Vi har då i proposilionen vall att göra en "minimireglering" av vilka som alltid bör vara med i konferenserna med hänsyn lill de utökade uppgifter som elevvårdskonferenserna kommer att få. För alt undvika missförstånd vill jag säga all självfallet skall skolhälsovårdspersonalen vara med i konferensen när denna handlägger frågor som berör skolhälsovårdspersona-lens område. Jag anser att delta täcks av propositionens skrivning.

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Jag skall beröra ett enda avsnitt som behandlats i samband med betänkandet om skolans inre arbete, könsrollsfi;ågan.

I motionen 2152 kräver vi från vänsterpartiet kommunisterna dels alt kvinnornas situation och deras insatser beaktas inom varje ämne, dels att ett särskilt ämne om kvinnans ställning och kvinnofrågans utveckling införs i grundskolans och gymnasieskolans läroplaner. Dessutom kräver vi att fortbildning i s. k. kvinnofrågor ordnas för lärare främst i samhällsvetenskapliga ämnen, att yrkesvägledningen får målsättningen att bryta könssegregering i linjeval och på arbetsmarknad samt alt yrkesvägledare ges en härför avsedd utbildning.

Kvinnodiskrimineringen har sin grund ute i samhällslivet och inte i skolan. Diskrimineringen av kvinnan kan inte heller avskaffas bara genom undervisning. Därtill krävs förändringar i samhällslivet och på

arbetsplatserna, i hela den härskande ideologin och de attityder och hand- Nr 134 lingar som denna ger upphov lill. Men skolan kan förhålla sig på två Fredagen den sätt till kvinnodiskrimineringen - ett är all passivt bara återspegla den 21 maj 1976

och därmed förslärka den, ett annat är all aktivt angripa kvinnodiskri- ----

minerande föreställningar och därmed fostra eleverna så all de kommer Skolans inre arbete
att ställa krav på förändringar i samhället utanför skolan. m. m.

Skolämnena har hittills behandlat kvinnorna på ett diskriminerande sätt. Endast undantagsvis bärs kvinnornas insatser fram. Detta kan sägas återspegla en mansdominerad värid, men förklaringen lill denna mansdominans och kvinnans undanträngda plats ges myckel sällan eller diskuteras inte alls: Vi anser alt detta gör ett särskilt ämne som lar upp kvinnofrågan i historia och nutid angeläget. Det skulle göra eleverna uppmärksamma på frågan och underlätta för dem att kritiskt granska såväl lärostoffet i andra ämnen som förhållandena i samhället över huvud taget. Detta måste enligt vår mening beaktas när nya läroplaner utarbetas för grundskola och gymnasieskola.

Självfallet måste lärarna i enlighet härmed ges utbildning i "kvinnofrågan". Delta gäller inte bara lärare som undervisar, i ämnet ulan alla lärare. Del är viktigt att de som handhar en så stor del av barnens och ungdomens fostran själva bibringas medvetenhet om de fördomar och traditioner som ligger till grund för kvinnodiskrimineringen och all de aktivt motverkar dessa företeelser.

Det är vidare av särskilt stor vikt att yrkesvägledarna får ulbildnirig för att kunna hålla sig aktiva när det gäller segregeringen i yrkesvalet. All tillgänglig statistik visar att de förändringar som skett på det här området är så små att de knappt märks. Under höstterminen 1975 läste 46,5 % av pojkarna i årskurs nio teknik, medan bara en halv procent av flickorna gjorde det. 95 % av pojkarna i samma årskurs deltog i träslöjd eller metallslöjd, medan 90 % av flickorna dellog i textilslöjd. Yrkesvalen längre fram följer samma mönster. Herr Nordslrandhs anmärkning härvidlag är naturligtvis viktig; vi vill inte ha en omvänd könsroll inom lärarkåren och inte heller inom arbetslivet i övrigt.

Självfallet kan inte enbart yrkesvägledningen i skolan göra underverk. Även ute i arbetslivet är kvinnorna diskriminerade. De som arbetar i de s. k. kvinnoyrkena får sämre betalt än de som arbetar i manligt dominerade yrken. För att en könsutjämning ute i arbetslivet skall ske krävs en lönemässig utjämning mellan könen. Kvinnolönerna måste höjas och kvinnornas befordringsmöjligheier förbättras, samtidigt som en rad andra åtgärder måste vidtas: förbättrad barnomsorg och kamp mot den kvinnoförtryckande ideologi som mynislås i samhället som helhet.

Men detta kan ju inte få bli argument för att man skall avstå från
att göra någonting beträffande de ämnen som läses i skolan eller i skolans
yrkesvägledning. Jag vill i detta sammanhang säga att det könsrolls
projekt som bedrivs av skolöverstyrelsen är ett tecken på att proble
matiken har uppmärksammats på del hållet. Det är ett steg i rätt riktning.
Den rapport som SÖ publicerade 1975 innehåller också förslag som ligger 79

Nr 134 i linje med vad vi kräver.

Fredagen den Förslaget i propositionen om fortbildning i tre olika steg i könsrolls-

21 maj 1976 frågor kan vi också stödja, även om vi tycker att det är en tämligen

--------------- ---------------------------------------- blygsam satsning.

Skolans inre arbete Med detta, herr talman, ber jag alt få yrka bifall till reservationen.

'"• '"• 21 i av mig berörda delar och lill reservationen 25 vid utbildningsut
skottets belänkande.

Herr GUSTAFSSON i Barkarby (s):

Herr talman! Det har fallit på min lott att på utbildningsutskoitets vägnar kommentera en del av de reservationer som fogats till utbildningsutskottets betänkande nr 30. Med hänsyn till tidspressen kan det bara bli ytterligt korta kommentarer. Jag tar reservationerna i nummerordning.

Reservationen 12 av vpk behandlar företagsskolorna. Utskottet avstyrker reservanternas förslag, och jag hänvisar till motiveringen i trycket. Låt mig emellertid lägga till ett par ord. Man får förutsätta att den aviserade gymnasieutredningen knappast kan undgå att belysa frågan om samspelet mellan utbildning och arbetsliv. I det sammanhanget blir det enligt min mening naturligt att diskutera även förelagsskolornas ställning och funktion. Gymnasieutredningen har förutskickats ske under pariamentarisk medverkan. Där kan då partierna göra bedömningar i ett större sammanhang och inte som vpk nu bryta ut bara företagsskolorna ur ungdomsulbildningssammanhangel.

Reservationen 13 av moderaterna andas oro för att den del av förstärkningsresursen, som är avsedd för undervisningsändamål, skall minskas. Reservanterna önskar nu ett uttalande om all en minskning inte får göras. Utskottel avstyrker detta och hänvisar till alt regeringen skall återkomma lill riksdagen senare i den här frågan. Vi behöver alltså inte la ställning i sakfrågan nu.

Reservationen 14 av vpk om statsflnansiering av all skolverksamhet avstyrker ulskollet. Vi hänvisar här självfallet till SSK-ulredningen som behandlar bl. a. stalsbidragsfrågan. Att nu la ställning i sakfrågan måste anses förhastat.

Reservationen 21 av vpk, rubricerad utbildningspolitikens målsättningar m. m., lar upp en rad frågor som direkt eller indirekt är läroplansfrågor. Ulskollet avstyrker reservantens förslag med hänvisning lill sitt tillkännagivande om parlamentarisk medverkan i SÖ:s läroplansöversyn för grundskolan.

Också här är det alltså procedurskäl för avslyrkan. Vi anser nämligen alt förslagen bör sakprövas i det samlade perspektiv som en läroplansöversyn ger.

Reservationen 22 av moderaterna begär ett uttalande att frågor om

basfärdigheterna bör få hög prioritet i läroplansöversynen för grundskolan.

I proposilionen på s. 225 sägs "all ökad tonvikt måste läggas på bas-

80 färdigheter". Man kan därför utgå från att frågan om basfärdigheter kom-

mer att tillmätas stor vikt i det kommande läroplansarbetet och utskottet anser att del inte behöver göras något särskilt uttalande nu.

I läroplansarbetet kommer dessutom parlamentariker att medverka från alla partier i riksdagen. Man kan förutsätta att partiernas representanter då får tillfälle att föra fram och verka för sina ståndpunkter också i fråga om basfärdigheternas omfattning.

Reservationen 23 av centern påyrkar att i direktiven till den kommande gymnasieutredningen skall slås fast att utredningen skall pröva, om del är möjligt att i ungdomsskolan genomföra ett treterminssystem med en obligatorisk prakliklermin. Reservanterna avser att praktiken skall syfta lill allmänna kunskaper om och upplevelser av arbetslivet.

Utskottet avstyrker förslaget om att det i direktiven till gymnasieutredningen skrivs in att utredningen ovillkorligen skall pröva treler-minssystemet med prakliklermin. Utskottel anser för sin del del inte önskvärt att binda utredningen alt lill varje pris pröva just iretermins-alternalivei. Detta innebär ju betydande förändringar inte bara för skolan, utan också för arbetsliv och frilid, bl. a. semestrarna. Kanske man kan nå reservanternas syften med praktiken genom mindre omvälvande metoder inom ramen för det system vi har nu. Ulskollet nöjer sig därför med att säga, alt gymnasieuiredningen kan komma att överväga frågan.

Reservationen 24 är den enda samlade borgerliga reservationen och den gäller statsbidrag lill studie- och yrkesorientering vid vissa privatskolor. Ordföranden i utskottet har redan berört detta i en tidigare polemik med herr Larsson i Slaffanslorp. Jag vill bara säga alt eftersom SSK skall se över formerna för statsbidrag till enskild utbildning, ter det sig naturligt för utskottet att avstyrka reservanternas förslag. Herr Larsson i Slaffanslorp sade i sitt inlägg att eflersom del är så få privatskolor kan det inte skada att lämna dem ett stöd. Utskottet ger sig dock inte in i en diskussion om privatskolornas omfång och om det är nyttigt eller skadligt att stödja dem, utan vi hänvisar bara till SSK.

Reservationen 25 av vpk behandlar fortbildning av yrkesvägledare beträffande könsroller. Då propositionen tar upp fortbildning bl. a. just i könsrollsfrågor behöver motionen 2152 yrkandet 3, som ligger bakom reservationen, inte föranleda någon åtgärd.

Herr talman! Med vad jag anfört yrkar jag avslag på reservationerna 12, 13, 14, 21, 22, 23, 24 och 25.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Belräffande reservationen 13 om grundskolans resurser för undervisningsändamål vill jag understryka vad som är huvudyrkandet, nämligen att riksdagen bör beträffande det fortsatta statsbidraget uttala all någon minskning i förhållande lill nuläget i den del av resurserna som är avsedd för undervisningsändamål inte får ske. En minskande lärartäthet i grundskolan bör inte bli propositionens slutresultat. Vi menar alltså att det icke är vare sig förhastat eller för tidigt alt göra detta uttalande. I motsats lill herr Gustafsson i Barkaby menar vi alt riksdagen

6 Riksdagens protokoll 1975/76:134-135

Nr 134 redan nu kunde ha tagit ställning i sakfrågan såsom ett direktiv för den

Fredagen den kommande fördelningen av resurserna.

21 mai 1976 Beträffande reservationen 22 om basfärdigheterna är det riktigt au ui-

--------------- skottet gör ett uttalande som kan uppfattas av mottagaren som att bas-

Skolans inre arbete färdigheterna skall ha hög prioritet i den kommande läroplansöversynen.

in. m. Vi är dock inte lika övertygade om alt del är tillräckligt, ulan vill klart

säga ifrån att dessa basfärdigheter bör få hög prioritet.

Om ökade möjlig- Det är klart, som herr Gustafsson framhöll, att partiernas representanter

heter for skolelever i läroplansöversynen kan ta upp saken om den inte skulle bli behandlad.

att få praktisk yrkes- Det är dock icke samma garanti för resultat som om riksdagen gjorde

erfarenhet ett klart uttalande redan i dag.

Vad beträffar reservationen 24 om statsbidrag till studie- och yrkesorienteringen vid vissa privatskolor,,där också vi moderater återfinns som bärare av reservationen, vill jag säga alt ingenting hindrar ju all SSK-ulredningen gör bedömningar om den saken även om vi nu ur räll-visesynpunkl omedelbart beslutar om ett uttalande och en beställning all privatskolorna i delta avseende skall bli likställda med de kommunala skolorna i vårt land.

Herr GUSTAFSSON i Barkarby (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nordstrandh sade att han inte var lika övertygad om alt utskottels uttalande skulle göra någon nytta. Nej, jag vet att herr Nordstrandh är ytterligt misstänksam mot de uttalanden utskottet gör vid olika tillfällen. Han vill ha ytterligare förlydliganden nästan ständigt. Men i detta fall får herr Nordstrandh nöja sig med vad utskottet sagt. Jag tycker faktiskt all det borde vara lill fyllest även för honom i det här sammanhanget.

När det gäller reservationen 24 och SSK brukar det vara så, all när en utredning har ett ärende för hantering, undviker utskottet att ta ställning. Det har givits exempel på den saken förut i debatten, och då hade herr Nordstrandh såvitt jag vet inte någon erinran mot metoden.

Jag påminner om all detta är ett proceduryrkande som utskottet har och inget sakyrkande.

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga herr Gustafsson i Barkaby alt man inte kan uttrycka sig tillräckligt tydligt för all bli åtlydd.

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN, som meddelat all hon i samband med behandlingen av delta belänkande ämnade besvara herr Wikströms (fp) den 30 april anmälda inlerpellalion. 1975/76:177, om ökade möjligheter för skolelever all få praktisk yrkeserfarenhet, erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Herr Wikström har frågat mig om jag är villig att initiera

en omfattande försöksverksamhet med sikte på att öka elevernas möj-

82 ligheter att under sin utbildning på grundskolans högstadium och i gym-

' nasieskolan få praktisk yrkeserfarenhet.

På flera områden pågår ett omfattande arbete med att undersöka förutsättningarna för all elever i grundskola och gymnasieskola i ökad utsträckning skall få möjlighet att erhålla erfarenheter från arbetslivet.

En vidgad praktisk yrkesorientering bör enligt min mening ses som ett led i skolans totala strävan alt öka den praktiska inriktningen av skolans verksamhet. En ökad praktisk inriktning kan åstadkommas genom alt eleverna i högre grad får möta ett verklighetsnära innehåll i undervisningen, får lära känna verkligheten utanför skolan genom studiebesök etc. och får möjlighet att i skolan träffa personer från del övriga samhället. En fortlöpande orientering om arbetslivet liksom praktisk erfarenhet utgör också viktiga inslag i strävan all öka den praktiska inriktningen. 1 skolöverstyrelsens pågående arbete med översyn av olika läroplaner är detta en väsentlig strävan.

I proposilionen om skolans inre arbete (propositionen 1975/76:39) framhålls att den praktiska arbeislivsorienteringen i grundskolan bör förstärkas för all ge alla elever kunskaper om och insikter i arbetslivets villkor. Enligt uttalanden i nämnda proposition bör arbetslivskonlakterna vidgas i jämförelse med dagsläget. Ett uppdrag åt skolöverstyrelsen aviseras i propositionen, varvid den praktiska arbelslivsorienteringens längd, former, innehåll och föriäggning bör behandlas.

Jag har i annat sammanhang aviserat en översyn av utbildningen på gymnasial nivå. Det torde i detta sammanhang vara lämpligt all överväga formerna för ökad yrkeserfarenhet också för studerande på detta stadium.

Som resultat av det pågående översynsarbetet och det uppdrag som senare kommer att lämnas, förväntar jag mig ett heltäckande program för kontakter mellan skolan och arbetslivet. Kontakterna med arbetslivet kan avse såväl den arbetsplats som skolan själv utgör som arbetsplatser utanför skolan. Möjligheterna bör undersökas all utnyttja varje tillfälle i undervisningen till kontakter med arbetslivet genom t. ex. medverkan av representanter för arbetslivet, fackliga representanter osv.

Utöver denna obligatoriska verksamhet måste möjligheter flnnas fr. o. m. högstadiet att öka arbetslivskonlakterna för enskilda elever både i form av studiebesök och under längre perioder.

Självfallet är det betydelsefullt med försöksverksamhet under arbetet med att ange ramar och innehåll i ett utökat program för arbetslivs-kontakter. Skolöverstyrelsen planerar enligt vad jag erfarit försöksverksamhet i ett antal kommuner fr. o. m. läsåret 1977/78 på grundval av vad som anges i proposilionen om skolans inre arbete och vad som framkommer i läroplansarbetei. Verksamheten bör knytas till de lokala och regionala råden för samverkan skola-arbetsliv.

Som framgår av denna redovisning pågår ett utvecklingsarbete på flera områden för alt öka elevernas möjligheter att erhålla praktisk yrkeserfarenhet under studietiden. Jag fäster personligen stor vikt vid att dessa intentioner förverkligas.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

Om ökade möjligheter för skolelever att få praktisk yrkeserfarenhet

Nr 134 Herr WIKSTRÖM (fp):

Fredagen den " talman! En strävan i reformarbetet inom skolan måste vara att

21 mai 1976 eleverna en rikare erfarenhetsbakgrund och möjlighet att mer allsidigt

_____________ utveckla sina anlag.

Skolans inre arbete Jag tror det var Torsten Husen som för några år sedan ganska träffande

m. m. karakteriserade den svenska skolan som rik på information men fattig

på aktivitet. Vad han menade var att undervisningen ger eleverna teo-

Om ökade möjlig- retiska kunskaper men begränsade möjligheter all ta ansvar och utveckla

heter for skolelever en skapande aktivitet.

att få praktisk yrkes- Mot denna bakgrund är ett av de mest glädjande inslagen i de senaste

erfarenhet årens skoldebatt det starka intresset för att öka kontakterna mellan skola

och arbetsliv, inte bara som ett led i all ge eleverna ökad arbetslivsorientering eller bättre yrkeskunskaper ulan också därför att yrkesverksamhet har ett självständigt värde för individens utveckling.

Del är nu snart fem år sedan folkpartiet förde fram de här synpunkterna. Det skedde i en liten programskrift, där vi också skisserade hur yrkesverksamhet skulle kunna bli ett led i utbildningen, framför allt inom gymnasieskolan.

Det är bra att uppdraget lill den nya gymnasieuiredningen kommer att omfatta också den här frågan. Men en utredning kommer att ta tid. Skall vi gissa att del i bästa fall kommer att ta tre till fyra år innan vi kan skönja de första resultaten? Under den tiden tycker jag att man skall samla erfarenhet av hur yrkesverksamhet och praktik bäst skall kunna föras in som ett led i utbildningen.

Jag tror nämligen, all det är svårt all gå fram på en enda väg. Formerna för yrkesverksamhet och arbeislivskoniakter måste säkert skifla från utbildning lill utbildning och kanske från kommun till kommun, utifrån kommunernas olika villkor.

Jag noterar med lillffedssiällelse all statsrådet anser del betydelsefullt att en försöksverksamhet kommer till stånd. Vi är också överens om all del bör ske tämligen omedelbart.

Får jag bara säga alt jag utgår från att en sådan försöksverksamhet kommer all gälla inte bara grundskolan utan också gymnasieskolan. Det är ju främst för den senare skolformen som praktikinslagen i den reguljära utbildningen innebär något verkligt nytt.

Herr LARSSON i Slaffanslorp (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag fäste mig särskilt vid följande uttalande av statsrådet i interpellationssvaret: "I skolöverstyrelsens pågående arbete med översyn av olika läroplaner är detta en väsentlig strävan."

Som herr Elmstedt nämnt begärde riksdagen för två år sedan i enlighet med förslag i en motion från oss att LUG skulle ta upp frågan om praktiken i grundskolan. Del har alltså tagit ganska lång tid innan man på deparlemenlshåll har påbörjat strävandena att få in mera praktik i skolan.

Låt mig i några korta saiser nämna hur vi ser på detta.
84 1. Grundskolan - särskilt högstadiet - måste allmänt sett ges en mera

praktisk inriktning. Det gäller att skapa balans mellan teori och praktik. I alla ämnen måste möjligheterna till tillämpning på den praktiska verkligheten tas till vara.

Eleverna måste ges möjligheter att via tillval förstärka den praktiska profilen på sin utbildning väsentligt mera än vad som kan ske i dag.

Möjligheterna till verksamhet i arbetslivet, under längre sammanhängande perioder eller kontinuerligt någon dag per vecka, måste också utökas.

Gymnasieskolan måste utvecklas till en värvning mellan studier och arbetserfarenhet. Arbetslivserfarenhet måste bli ett väsentligt inslag i utbildningen för alla gymnasieelever.

Jag vill, herr talman, med detta bara konstatera att det är positivt att man nu från olika håll har slutit upp kring de tankegångar som vi har fört fram tidigare. Det var ganska länge sedan vi väckte vår första motion om detta.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

Om ökade möjligheter for skolelever att få praktisk yrkeserfarenhet

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Del är glädjande att fler partier än vpk har intresse av ett växelspel mellan teoretiskt och praktiskt arbete i skolan och att man förstår betydelsen av att praklikinslaget i skolarbetet vidgas. Både herr Wikström och herr Larsson i Slaffanslorp betonar viklen av att man ökar detta både på grundskolan och på gymnasieskolan. Jag tycker, som jag sade i den tidigare debatten, att det är naturligt alt man ser på denna fråga vid den läroplansrevision som skall företas.

Del är märkligt att man mot denna bakgrund inte har stött den vpk-reservation där vi har tagit upp delta. Man måste undersöka del i läroplansrevideringen. Jag förutsätter emellertid att herr Wikström med tanke på detta röstar för vpk-reservalionen i denna fråga.

Herr BOHMAN (m):

Herr talman! Det är av två skäl som jag på det här stadiet har ansett mig böra gå in i debatten om skolans inre arbete.

Del första motivet är de stora förändringar som har vidtagits i förhållande lill del ursprungliga betänkandet från SIA-utredningen hösten 1974. Redan i propositionen har utredningens förslag omarbetats, och sedan har utskottet i sin tur vidtagit vikliga justeringar. Jag påminner om detta, herr talman, framför allt därför all jag i slutet av november 1974 gjorde ett uttalande om SIA-förslaget, som ledde lill ett våldsamt rabalder bland socialdemokraterna. Man beskyllde mig för att ha läst SIA-betänkandel fel och för att ha kritiserat förslag som SIA-utredningen i själva verket inte hade ställt sig bakom. Andra kritiker gjorde gällande att jag läst utredningen rätt men alt jag hävdade en reaktionär utbildningspolitik när jag kommenterade utredningens synpunkter.

All denna kritik mot mig blev motsägelsefull beror naturligtvis i icke ringa grad på all betänkandet var svårläst och tvetydigt. Åtskilliga talare har varit inne pä del i dag. Att bläddra i den tjocka lunta som pre-

Nr 134 senlerades för oss var, sade jag då, som att titta ner i en burk med

Fredagen den metmask. Och betänkandet utgjorde verkligen inie någol lysande prov

21 maj 1976 P °' pedagogisk utformning.

_____________ Utgångspunkten för den kritik som jag då framförde var det från mo-

Skolans inre arbete derat håll medvetet underbyggda kravet på kvalitet i utbildningen. Om
in. in. den nya generationen skall få en god start i livet måste den den få gedigna

kunskaper och färdigheter. Vårt samhälle blir som vi alla vet alltmer komplicerat, och för de enskilda elevernas egen skull och för hela vår samhällsgemenskap är naturligtvis utbildningssystemets effektivitet och kvalitet av nära nog avgörande betydelse.

I överensstämmelse härmed har vi lika konsekvent ställt kravet på objektivitet i kunskapsförmedlingen. Lärostoffet skall presenteras korrekt och allsidigt och produktionen av läromedel måste garantera mångsidighet och valmöjligheter.

Vi avvisar alltså bestämt den socialdemokratiska partikongressens beslut alt socialisera all läromedelsproduktion. Industriminister Rune Johansson har visserligen jämfört den nyinförda programpunkten med programmets påstådda mer eller mindre "dekorativa" uttalande om införande av republik och vår skolminister har nöjt sig med alt tala om en "kartläggning" av branschen, men vi hyser en stark skepsis mot sådana förklaringar, eller skall vi säga borlförklaringar. Och trovärdigheten förstärks ju inte mycket av skolministerns eget förflutna. Fru Hjelm-Wallén har själv en gång medverkat i en debattskrift som krävde socialisering av läromedlen, importmonopol på läromedel och mera marxism i våra läroböcker.

Au vi med särskild uppmärksamhet studerade SIA-utredningen var naturligt - del var ju bl. a. till följd av moderata riksdagsmotioner som den utredningen tillkom, och ett av motiven var, som åtskilliga talare har varit inne på, de växande disciplinproblemen och anpassningssvårigheterna i grundskolan. Skolfolk, föräldrar, elever och medborgare i allmänhet väntade sig väldigt mycket av del belänkande som så småningom kom på hösten 1974.

Men det var, som jag redan har sagt, svårt att få grepp om betänkandet. Det var så oklart och så motsägelsefullt att man inte kunde dra några säkra slutsatser om vad utredningen stod för och inte stod för och hur dess förslag sedan skulle behandlas. Inte minst blev många oroade av att både belänkandet och vissa uttalanden av utredningens ordförande, vilka sedan mer eller mindre dementerades, kunde tolkas så, att en förutsättningslös och allsidig bedömning av de olika förslagen inte skulle kunna göras; förslaget skulle antingen antas eller också förkastas i sin helhet. Del var det som vissa uttalanden gick ul på.

Detta var en av de punkter som jag kritiserade i uttalandet 1974, och

jag kan nu, herr talman, med stor tillfredsställelse konstalera att den

omstöpning av utredningens förslag som sedan skett har följt de principer

om en allsidig bedömning av utredningsmaterialet som har varit en tra-

86 dillon i vårt land men som inte alllid har iakttagits under senare är.

Här har den alltså iakttagits.

Jag vill liksom mina partivänner i utbildningsutskoitet uttrycka min glädje över att klassen alltjämt skall utgöra basgrupp för undervisningen. Därmed skapas, som utskottet framhåller, bättre möjligheter än enligt SIA-förslagel för trygghet och stabilitet i skolmiljön.

Utskottet har gått längre än departementschefen då det gällt all vidga möjligheterna för den enskilda skolenheten eller det enskilda rektorsområdet att avgöra undervisningsgruppernas storlek och all bedöma vilka åtgärder som bäst svarar mot elevernas behov. Om riksdagen följer utskottets rekommendationer kommer alltså framdeles en del av förslärkningsresursen all få användas för att generellt minska klasstorleken.

Även i ett annat hänseende har utskottet tillgodosett våra motionsvis framhållna önskemål. Vi har hävdat att ett eget klassrum bidrar till att ge eleverna en bättre och tryggare arbetsmiljö och att så långt möjligt klassrumssyslem bör eftersträvas i grundskolan, särskilt på dess låg- och mellanstadier. Utskottet har nu uttryckligen framhållit all det är viktigt all eleverna känner sig hemma i skolan och har även tillagt att skolor byggda enligt hemrumsprincipen kan vara en väg att skapa skolmiljöer som ger trygghet och trivsel. Att klassföreslåndarfunklionen bibehålls utgör ytterligare en trygghetsfaktor.

En genomgående linje i vår skolpolitiska grundsyn har varit kravet på en individualiserad undervisning, dvs. ett konsekvent hänsynstagande till skilda elevers olika förutsättningar och egenskaper.

Även om det förelåg viss meningsskiljaktighet mellan fru Sundberg och utbildningsulskottets ordförande i deras debatt för en stund sedan fick jag en känsla av all de var ense om själva grundsynen i del här hänseendet, vilket jag tycker är bra.

Utbildningen måste ägna stor uppmärksamhet ål elever med särskilda svårigheter. Det är en självklarhet. Men för den skull får inte de hög-presterande elevernas behov av stimulans och motivation åsidosättas. Jag drog den slutsatsen av herr Alemyrs anförande att han hade samma allmänna grundsyn i del hänseendet. Därför är del glädjande all utskottet har understrukit all särskilt begåvade elever kan behöva speciellt uppmärksammas. De skall inte i brist på uppmuntran, sägs del, behöva uppleva skolgången som meningslös och genom slarv eller andra protestformer reagera mot sin skoltillvaro.

De senaste årens analyser av ulbildningsresultat har klarlagt stora brister i elevernas kunskaper. Del är därför bra att utskottel stryker under att en huvuduppgift för arbetet i skolan är inhämtande av kunskaper och färdigheter. Det är också bra att utskottel t. v. avvisat en minskning av timantalet på mellanstadiet, som propositionen föreslagit för att ge utrymme ål annan verksamhei än undervisning. Del är likaledes tillfredsställande alt en utlovad översyn av läroplanen för grundskolan skall vara förutsättningslös.

Herr talman! För att fullfölja denna positiva uppräkning vill jag påpeka att del är glädjande att utskottet accepterat kraven på att läroplansre-

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

Nr 134 visionen skall ske under medverkan av företrädare för de politiska par-

Fredagen den ''erna här i riksdagen.

21 mai 1976 " åtskilliga önskemål har vi emellertid inte fåll gehör, inte minst

--------------- våra bestämda krav på att med olika medel garantera kvaliteten på un-

Skolans inre arbete dervisningen. Men dessa frågor skall jag inte gå in på. Våra representanter
m. m. i ulskollet har redovisat våra synpunkter, och det har redan förts en

debatt om detta.

Vad som emellertid nu framstår som det allra mest väsentliga är att alla visar sig beredda alt medverka lill att vår skola - elever, lärare och övrig personal - får del lugn och den arbetsro som behövs för att den nya SIA-skolan skall kunna motsvara de förväntningar som vi alla ställer på den.

Jag fäste mig särskilt vid att statsrådet Hjelm-Wallén i sitt inledningsanförande återgav ett uttalande av dåvarande statsrådet i en proposition 1950 om att "framstegen i skolans inre arbete i stor utsträckning är det samlade resultatet av intresserade och framsynta lärares insatser". Det ullalandet har även utskottet hänvisat till. Jag tycker att uttalandet är bra. Med del borde hon en gång för alla ha dementerat Alva Myrdals famösa påstående vid ett tillfälle alt den gamla lärargeneralionen måste dö ut innan vi kan få den skola som vi, dvs. socialdemokraterna, vill ha. Del är verkligen på liden att det misstänkliggörande av lärarnas goda vilja och ambitioner som låg i del uttalandet på den tiden nu förvisas lill den skräpkammare där del rätteligen hör hemma.

Mot bakgrund av allas vårt intresse av lugn och samverkan kring SIA:s förverkligande vill jag i sammanhanget bestämt reagera mot de uttalanden från Landsorganisationens sida som framförts i tidningspressen om att liden nu är inne för nya genomgripande förändringar av skolan. Sådana förslag förs alltså fram innan man ens hunnit förverkliga de intentioner på vilka SIA-skolan bygger och som vi alla är överens om här i kammaren.

Herr talman! Innan jag övergår till del andra motivet för detla inlägg kan jag inte underlåta att töra fram en allmän reservation belräffande kostnadsutvecklingen för hela SIA-projekiel. Jag tror alt det kommer all bli betydligt dyrare än vad man har räknat med. Jag vill påminna om att riksrevisionsverket i sitt remissyttrande också framfört reservationer i det här hänseendet och gjort gällande all resultatet av dess granskning pekar på väsentligt större statliga kostnader än vad SIA redovisade och också påvisar all mycket av del som nu skall förverkligas över huvud taget inte då var föremål för någon kostnadsanalys. Inte minst kostnaderna på den kommunala sidan kan bli myckel betydande. Jag vill ha gjort den här reservationen men skall inte ytleriigare gå in på själva kostnadsfrågan.

Del andra motivet, herr talman, till delta inlägg är del uiialande som

slalsrådel Hjelm-Wallén gjori i proposilionen i beiygsfrågan. Jag anser

mig inie vara bunden av den underhandsuppgörelse som har skeil inom

88 Ulskollet att i dag inte diskutera betygsfrågan, utan jag tar mig friheten

all göra det trots den uppgörelsen.

Som bekant har flera remissinstanser kritiserat SIA-utredningen för alt betygsfrågan inte behandlats, och man har påvisat hur starkt beroende skolans inre arbete är av betygen. Statsrådet instämmer i bedömningen men påminner om att SIA inte hade till uppdrag all syssla med betygsproblemen; de bereds i 1973 års betygsulredning, vars förslag väntas föreligga under innevarande år. Men samtidigt som statsrådet gör detta konstaterande tillägger statsrådet att reformarbetet enligt hennes mening "bör inriktas på att avskaffa den skriflliga betygsättningen i grundskolan och ersätta den med andra kontakter mellan lärare, elever och föräldrar". Dessutom bör, säger hon, "betygens betydelse i gymnasieskolan minska".

Jag tycker att detta uttalande är anmärkningsvärt, eflersom del innebär alt statsrådet binder sig i stor utsträckning, samtidigt som statsrådet hänvisar de frågvisa remissinstanserna, som vill vela hur hon ser på detta, till den pågående utredningsverksamheten. Hur skall under sådana omständigheter en förutsättningslös bedömning kunna ske från statsrådets sida när utredningen så småningom redovisat sitt resultat?

Utskottet har, helt följdriktigt men hövligt och diskret, reagerat mot del här uttalandet. Riksdagens ställningstagande i betygsfrågan, heter del, måste anstå tills betygsuiredningen lagt fram sina förslag och riksdagsbehandling av desamma ägt rum.

1 och för sig, herr talman, skulle jag kunna nöja mig med detta. Au jag inte gör det beror framför allt på att bland de skolproblem som i dag diskuteras i vårt samhälle med starkt engagemang just betygsfrågan tilldrar sig rent av det största intresset. Det är lätt all ha en mening i den frågan, och del är kanske ett skäl lill all den debatteras så intensivt som fallet är. Vi moderater har redan tagit ställning. I våra motioner har vi uttalat oss för bibehållna betyg. Görs skolan betygslös måste, har vi framhållit, information om individen sökas på annat håll. Från synpunkten att den enskilda eleven bör veta vad som sägs om honom eller henne är rättvisande betyg ett räitssäkerheiskrav. Vår medverkan i betygsuiredningen är alltså inriktad på all skapa garantier för att del betygssystem, som det är vår förhoppning all utredningen så småningom skall rekommendera, blir så rättvisande som över huvud laget är möjligt.

Den öppna och ibland mycket hårda kritik som har riktats mot skolbetygen beror, såvitt jag förstår, i stor utsträckning på de påfallande svagheter som del nuvarande betygssystemet är behäflal med. De relativa betygen har blivit ett stort misslyckande. Själva idén är felaktig, och dess tillämpning har många gånger gått längre än vad som ursprungligen förutsatts. Konstruktionen har skapat olrivsel i klasserna och lett lill ovilja lill samarbete bland eleverna. Vi moderater har, som enda parli såviii jag minns, lagit avsländ från det relativa betygssystemet alltsedan del på sin tid infördes.

Kritiken mot betygen som sådana bottnar enligt min mening i en felaktig föreställning om vad jämlikheten mellan eleverna kräver. Jag hävdar au betyg i själva verket kan vara ett stöd för elever som från början

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. in.

Nr 134 har sämre studieförutsätlningar - på grund av förhållandena i hemmet

Fredagen den °'-' '" '' andra skäl - än andra har. Genom prov och betyg ges eleverna

21 maj 1976 möjlighet att få sina kunskaper bekräflade, och de ges också tillfälle att

--------------- hävda sig i den konkurrens som under alla omständigheter kommer all

Skolans inre arbete möta dem efler skolans slut ute i livet. Och där ute i livet kan kon-
'"• '"■ kurrensmomenl aldrig avskaffas. Självfallet fär och skall inte konkur-

rensen vare sig i detta eller i andra hänseenden betraktas som någol slags självändamål. Vad det i det här fallet är fråga om är att såviii möjligt få - någol tillspetsat - rätt person på rätt plats ute i livet. Betygens syfle är ju inte att skapa förutsättningar för konkurrens mellan eleverna. Vad det mera är fråga om är att låta eleven konkurrera med sig själv, alt ge honom eller henne ett mått på sina kunskaper. Och betygen skall hjälpa och stödja eleverna vid deras vägval inför högstadium och gymnasieskola och även tjäna som urvalsunderlag vid tillträde till den högre utbildningen.

Jag är självfallet, herr talman, medveten om att del knappast slår i mänsklig förmåga att skapa ett helt rättvist, ett helt objektivt betygs-syslem. Vad man då måste sträva efler är au åstadkomma så sakliga och så rättvisande betyg som möjligt för att därmed ge elever, föräldrar och blivande arbetsgivare möjlighet all bedöma vilka kunskaper och färdigheter som den enskilda eleven har förvärvat under sin skolgång. En betygslös skola skulle - som jag nyss nämnde - leda till all den information som betygen skall ge måste sökas på andra vägar, och då öppnas väldigt lätt fältet för påverkan av ovidkommande faktorer. Kunskapsnivån skjuls lätt i bakgrunden. Tillbakadragna och blyga elever får svårare all hävda sig än mera ulålrikiade och mera aktiva. Personliga förhållanden och rent subjektiva värderingar kan göra sig gällande i betydligt större utsträckning än om elevernas egna prestationer värderats i en objektiv belygsällning, där betygen ställts i relation lill vissa från början angivna kunskapsmål.

Skriftliga betyg är också ett räitssäkerheiskrav. Den enskilda eleven får en öppen och hederlig redovisning från skolan och läraren om vad han eller hon har åstadkommit under sina studier.

Jag har, herr talman, ansett mig böra, med anledning av skolministerns uiialande i propositionen och de opinionsyttringar som förekommit, klart deklarera vår mening all skriflliga betyg skall förekomma i skolan -på grundskolans alla stadier och dessutom i gymnasieskolans alla årskurser. Men det skall vara betyg som informerar om verkliga kunskaper och färdigheter och inte ställs i relation lill andras kunskaper, andras färdigheter och andras prestationer.

Självfallet flnns det ingenting som hindrar - tvärtom - all sådana här
betyg kompletteras med direkta kontakter och samtal mellan lärare, för
äldrar och elever. Men bakom konferenser av det slaget skall ligga vet
skapen om all man arbetar gemensamt för all åstadkomma en objektiv
och rättvisande belygsällning av eleverna.
90 Herr lalman! Det är alliså de här två motiven som har föranleil mitt

inlägg:

För det första är del tillfredsställelsen över att de farhågor, som framfördes från min sida när SIA-betänkandel presenterades och för vilka jag då väldigt hårt kritiserades, i stor utsträckning har kunnat undanröjas vid ärendets fortsatta behandling. Jag tycker att statsrådet har heder av del jobb hon har utfört här.

För det andra är det behovet av att klart och principiellt deklarera vår inställning till betygsfrågan. Och jag vill sluta med alt uttrycka den förhoppningen att statsrådet Hjelm-Wallén, som har medverkat så skickligt till omtänkandet beträffande SIA-förslaget, skall visa motsvarande beredvillighet att länka om även i beiygsfrågan.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete ni. in.

Herr ALEMYR (s) kort genmäle:

Herr lalman! Vi har i utbildningsutskottet gjort upp om alt i avvaktan på belygsutredningens betänkande icke nu ta en betygsdebatt. Jag beklagar att moderata samlingspartiets representanter i utskottel och deras uppgörelse med oss här inte innefattar partiledaren. Uppgörelser av detta slag kan då bli ganska meningslösa, och jag beklagar del.

Det brukar vara vanligt all partiernas representanter i utskotten har stöd hos partiledningarna. Moderata samlingspartiets representanter i uibildningsulskollet har på ett genant sätt nu blivit överkörda av sin partiledare, men jag kommer för min del icke alt bryta den träffade uppgörelsen.

Fröken HÖRLÉN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag kan nöja mig med all hänvisa lill del uttalande som herr ordföranden i utskottet har gjort. Vi har träffat denna överenskommelse, och vi från folkpartiet avser inte heller all i det här sammanhanget bryta den.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Först kritiserade herr Bohman att beiygsfrågan inte har diskuterats i samband med SIA-belänkandet, och sedan kritiserade han alt statsrådet har tagit upp frågan i proposilionen. Men då kan man ju i alla fall säga bättre sent än aldrig.

Jag kan instämma i alt det hade varit bra om SIA-diskussionen hade innefattat betygsfrågan. Vpk uttalar emellertid tillfredsställelse med propositionens skrivning. Vpk har också motionerat i denna fråga och konstaterar i motionen all systemet med en individuell gradering av olika studerande är en av hörnstenarna i del svenska skolsystemet och all del förhållandet bidrar till all förslärka och bevara en auktoritär skola, som bygger på individuell konkurrens i stället för på solidaritet, samarbete och kollektiviiel.

Flera statliga utredningar har ägnat sig åt betygsfrågan och har då diskuterat tekniska förändringar i betygssystemet. Men beiygsfrågan är inte ett tekniskt problem, utan del är del förhållandel att betygen över huvud

Nr 134 laget finns som gör att det uppstår negativa effekter. Och, herr Bohman,

Fredagen den '"a betyg är rättvisa. Betygen bygger på en individuell, subjektiv be-

21 mai 1976 dömning. Vpk menar att del fortsatta arbetet med betygsfrågan därför

--------------- måste bedrivas utifrån grundförutsättningen all de graderade betygen

Skolans inre arbete ovillkorligen avskaffas. Och i det arbetet skall tonvikten ligga på att

m. ni. lösa de urvalsproblem till den högre utbildningen som ett avskaffande
av de graderade betygen medför.

Herr ELMSTEDT (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bohman sade att uppgiften för moderaternas ledamot i betygsuiredningen är alt se lill alt vi får ha kvar ett betygssystem av nuvarande omfattning. Som ledamot av betygsuiredningen vill jag säga att jag för min del aldrig har känt del som all jag sitter där med något bundet mandal. Av den anledningen hade jag heller ingen svårighet att delta i den överenskommelse som träffades i uibildningsulskollet att avvakta vad utredningen kommer fram till. När utredningens betänkande är remissbehandlal och ett förslag ligger på bordet kommer vårt parti all ta ställning i sedvanlig ordning.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag måste bestämt reagera mot de inlägg som här har gjorts. Det är ett besynneriigl och anmärkningsvärt krav som en del av utskottets ledamöter här framfört.

Det förhållandet all utskottets ledamöter har kommit överens om alt inte la upp beiygsfrågan till debatt skulle alltså förhindra en partiledare eller en representant för ett parti all gå ut och redovisa partiets principiella grundsyn i den här frågan, en grundsyn som under årens lopp har kommit till uttryck i alla motioner som väckts på detta område och som dessutom är inskriven i partiets program. Del är ett anmärkningsvärt krav på enhetlighet och konformism som damerna och herrarna här har framfört.

Jag skall nu inte gå in i själva betygsfrågan ytterligare, men jag tycker att kravet är utomordentligt anspråksfullt.

Herr ALEMYR (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har utgått ifrån att om ett partis representanter gör upp med de andra i en sådan här fråga, så har vederbörande täckning bakåt i sin partiledning, för annars blir varje uppgörelse av delta slag meningslös.

Det är självklart ingen som hävdar alt herr Bohman inte har rätt all yttra sig i debatten, men här har vi tydligen vilselells av represenlanlerna för moderata samlingspartiet, när vi har utgått ifrån att vi genom den uppgörelse som träffats skulle slippa en betygsdebatt i dag.

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Jag hälsar herr Bohman välkommen in i skoldebatten, även om han i dag fann ett fält som kanske inte var det mest passande.

Herr Bohman började med alt åter rikta kritik mot utredningen, men den kritiken skall inte riktas mot regeringen. Herr Bohman kunde ha vänt sig med den kritiken lill sin partivän i utredningen, fru Mogård.

Sedan vill jag påpeka en felaktighet som herr Bohman gjorde sig skyldig till. Jag har också hört den framföras av någon annan. Jag tänker då på påståendet alt utskottet har avvisat en sänkning av undervisningstiden i årskurserna 4-6. Så är det ju inte. Vad utskottet .sagt är all man inte vill ta ställning i den frågan före den aviserade läroplansöversynen.

Eftersom herr Bohman nu tagit upp beiygsfrågan kan jag inte underlåta all kommentera den något. Bakgrunden till mitt uttalande i beiygsfrågan i propositionen var att många remissinstanser uppmärksammade all skolans arbetssätt och arbetsformer inte kunde ändras orn man inte samtidigt förändrade betygssystemet eller helst avskaffade betygen. Del var då naturligt för mig all i proposilionsarbetet markera en principiell inställning i betygsfrågan.

Jag förväntade mig inte all riksdagen nu skulle la ställning till betygsfrågan. Jag hänvisar i proposilionen också till betygsuiredningen. Man får alltså se mitt uttalande i betygsfrågan i proposilionen som en riki-ningsangivelse mot bakgrund av vad vi socialdemokrater står för.

Alt betygsutredningen f n. arbetar har inte heller hindrat herr Bohman och hans parti att lägga fram sin syn i beiygsfrågan i en motion till årets riksdag under den allmänna motionstiden. I den motionen framgår att moderaterna inte kommer all ställa upp bakom en betygsreform där de skriftliga betygens betydelse tonas ned eller helt försvinner. 1 motionen

står bi. a.: "Vi kan inte acceptera en belygslös skola. Vi anser all

skriflliga betyg skall ges på grundskolans alla' stadier och i gymnasieskolan." Vad är då delta, herr Bohman, om i ite en riktningsangivelse om betygens roll i den framtida skolan? Herr Bohman utgår från sin skolsyn, jag utgår från min, och jag konstaterar alt del skiljer avsevärt.

Vad är det för skola vi vill ha? Är det en som präglas av betygssiress och konkurrens, eller är det en skola som bygger på elevernas naiuriiga motivation och som präglas av sammarbeie? För min del menar jag det senare. Jag menar att de förbättringar som vi nu gör genom reformen av skolans inre arbete går i riktning mot samarbete, omtanke, uppmuntran och anpassning lill elevernas intresse och verklighet i del dagliga skolarbetet. Betygskonkurrensen motverkar allt detta. Del är del väsentliga i sammanhanget.

Skolan måste alltså på ett helt annat sätl ta till vara elevernas inneboende verksamhetslust, lusten att lära och öva, deras nyfikenhet och gTädje all upptäcka omvärlden. Var och en som varit i kontakt med barn vet hur den här lusten finns, men vi vet också dess värre att del är väldigt lätt att trycka ned den och även alt i värsta fall utsläcka den. Det måste vara allas uppgift som umgås med barn att se till alt så icke sker. Eftersom betygen har den effekten, måste man noga överväga om de verkligen måste finnas kvar i skolan.

I debatten om betygen framförs ofta känslorna av stress och miss-

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. m.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

lyckande. Det är omvittnat av många elever, lärare och föräldrar.

Nu är del också dess bättre så att i en obligatorisk skola borde del inte finnas anledning alt rangordna eleverna. Det är ju inte så som herr Bohman säger, all eleverna inte skall konkurrera med varandra, ulan

Skolans inre arbete endast med sig själva, och all rätt person skall komma på rätt plats.

m. in. Vad är del betygen används till? Vid urvalet lill gymnasieskolan är

betygen viktiga. Det är ofta därför konkurrensen redan i grundskolan blir så hård. Eleverna är medvetna om detta. Men inte är betygen det bästa urvalsinstrumentei för att få rätt person på rätt plats. Hur vet man att en pojke eller flicka som vill utbildas till undersköterska blir en bättre undersköterska och alltså skall få komma in på utbildningen för att han eller hon har betyget 3 i historia i stället för 2? Betygen är alltså inte ett bra mått på vad den unga människan passar för eller vilket sludie-och yrkesval han eller hon bör göra. Del har kanske undgått herr Bohman att tillströmningen är störst just lill de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan. Betygskonkurrensen blir alltså allra störst där.

Betygen ger eleverna uppmuntran i skolarbetet, sägs det, man måste tala om för dem hurdan deras situation i skolan är. är. Del är alldeles riktigt, men det behöver inte ske via skriftliga besked till elev och föräldrar. Vi har ett mycket bättre instrument i de samtal som skall föras mellan lärare, elev och föräldrar, där elevens hela situation kan belysas

- elevens hela utveckling, kunskapsinhämlande, färdighetsträning och
situation i skolan i övrigt.

Vad moderaterna vill göra är inte bara alt stå stilla där vi i dag är ulan föra debatten tillbaka en avsevärd bit, eflersom de vill la bort de möjligheter som i dag flnns all ersätta betygen med andra kontakter

- de säger alt betyg skall sättas på alla stadier. I årskurserna 1-6 finns
i dag nämligen möjlighet att inte sätta betyg. Del finns också en om
fattande försöksverksamhet på detta område. Erfarenheterna från den
är att på de stadier där betygen har slopats har man fåll en skola som
bättre präglas av samarbete och trivsel.

Jag har i dag inga lösningar på betygsfrågan. Vi har också en utredning som arbetar med den, och jag hoppas au den under hösten blir klar med sina förslag. Men jag vill ändå markera denna min principiella inställning. Jag beklagar all moderaterna redan nu säger nej lill en skola utan betygshets.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Med anledning av alt statsrådet avvisade min tolkning belräffande timantalet vill jag först påminna om att utskottet säger all den översyn som nu skall äga rum skall vara förutsättningslös. Riksdagen skall inte binda sig. Därmed har man alltså f n. avvisat den av er föreslagna tanken på en minskning av timantalet.

1 själva beiygsfrågan är skillnaden mellan oss och er den att vi har tagit ställning. Vi anser all betygen är nödvändiga, medan ni i regeringen inte har tagit ställning utan uttryckligen har förklarat att den här debatten

skall vara levande och obunden och att utredningen skall vara förut- Nr 134 sätiningslös. I direktiven, skrivna av statsrådets företrädare, sägs uttryck- Fredagen den ligen ifrån alt man utgår från att belygsällning t. v. skall bibehållas 2I mai 1976

men att principerna för den skall förändras. Innan statsmakterna tar slut-

lig ställning till betygssystemels utformning, heter det, skall de sakkun- Skolans inre arbete niga arbeta och lill grund för sitt arbete lägga skolöverstyrelsens förslag ni. in. som innebar alt betygen skulle bibehållas.

Vad jag har kritiserat statsrådet för är att ni i strid med direktiven, som säger att regeringen inte skall la ställning förrän utredningen är färdig, gör ett uttalande som måste binda statsrådet personligen. Ni uttalar er alltså mot betygen innan utredningen är färdig. Och det är skillnaden mellan oss och er. Vi har vår ståndpunkt klar. Vad vi strävar efler är att få ett så bra betygssystem som möjligt, medan ni uppenbariigen -del framgick ju av statsrådels anförande - anser au betyg är någonting som man skall sträva efter att avskaffa.

Själva sakfrågan utvecklade jag i mitt förra anförande, och jag skall därför inte fördjupa mig i den nu. Man måste emellertid skilja mellan å ena sidan elevens motivation, för att använda del här fula ordet, för sitt arbete - arbetslust, den naiuriiga strävan all åstadkomma någonting, att förvärva så myckel kunskaper som möjligt; den strävan finns hos de flesta människor men tyvärr inte hos alla, i varje fall inte i alla åldrar - och å andra sidan del mått på kunskaperna som betygen skall ge, den information som betygen syftar lill, den dokumentation som betygen ger av vederbörandes förmåga alt förvärva de uppställda kunskapsmåtten. Det är vad del är fråga om. Det innebär ju inte att man inte skall kunna ha andra källor vid sidan av betygen, men eftersom betygens syfte är att vara rättvisande, objektiva och sakliga,'såvitt det går, kommer de att vara ett nödvändigt komplement lill ett mera subjektivt informationsmaterial. Del ligger i elevernas intresse, framför allt de elevers som har det svårt, au få klart dokumenterat för sig själva då det gäller vägvalet i livet vad de har förvärvat för kunskaper under sin skolutbildning. Men skilj på arbetslusten, initiativförmågan och motivationen å ena sidan och måtten på vad man har åstadkommit å den andra sidan, annars blir debatten väldigt svår!

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr lalman! Del är rikligt som herr Bohman säger att utvecklingen icke har avstannat sedan direktiven till betygsuiredningen gavs. Alt vi nu har flyttat fram positionerna har två skäl.

För del första har kritiken mot belygssystemel ökat avsevärt. Jag upplever ständigt vid besök ute i skolorna hur elever och lärare och också föräldrar är oroade över belygshetsen. Då tycker jag all del är alltför lättvindigt att bara säga att vi skall göra betygssystemet bättre. Det är något fel i grunden.

För del andra skall vi i dag besluta om en ny stor skolreform. All
den inte skulle ha någon som helst inverkan på betygen kan jag inte 95

Nr 134 förstå. Det var därför naturiigt för mig att göra denna principiella mar-

Fredagen den kering i betygsfrågan. Däremot har jag för dagen ingen lösning på den

21 mai 1976 frågan. Man får alltså fortsätta att arbeta med att finna andra former

.___________ - för kontakt med hem och elever om elevens situation i skolan, och det

Skolans inre arbete är en uppgifl för betygsutredningen. ni. m.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Slalsrådel säger själv att hon har flyttat fram sina positioner i frågan, och del innebär precis vad jag säger, nämligen att statsrådet därmed, i viss utsträckning i varje fall, har desavouerat den utredning som nu sitter och som har till uppdrag inte alt förutsättningslöst enbart undersöka denna fråga, ulan alt grunda utredningen på skolöverstyrelsens rekommendalioner. Slalsrådel har alltså desavouerat utredningen och desavouerat direktiven, och statsrådet har därmed bundit sig inför den framtida förutsättningslösa bedömningen av frågan när det så småningom kommer fram ett resultat och det är remissbehandlal. Det är just del som jag åberopade i SIA-fallet, när jag sade att man gudskelov då det gäller SIA-utredningen hade frångått en del uttalanden, som vi kritiserade när SIA-belänkandet framlades, och gjort en väldigt förutsättningslös och allsidig bedömning av SIA-betänkandel, som har lett lill all vi i dag kan stå i stort sett enade kring SIA. Men statsrådet försämrar möjligheterna alt ha samma obundenhet, i varje fall för sig själv, när så småningom belygsutredningens förslag skall diskuteras. Det är det jag har reagerat emot. och det är del som föranlett mig att gå upp i denna debatt.

Fru slalsrådel HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Vi har inom vårt parti en levande debatt om skolfrågor där bl. a. betygsfrågan har diskuterats myckel, och där har vi flyttal fram positionerna. Vi lyssnar också på debatten ute i samhället och vi tar intryck. Vi måste dä konstalera all del här är en fråga som måste få en lösning. Moderaterna slår helt isolerade fast vid sin gamla inställning, de kan inte på något sätt rucka på den. En framflyttning av positioner tror jag förekommer också inom de andra partierna, och jag har vissa förhoppningar om både folkpartiet och centerpartiet; senast var det herr Johansson i Skärstad som i en debatt talade om all han inte heller gillade del skriflliga betygssystemet.

Jag har inte bundit mig för någon lösning. Jag säger helt öppet att jag inte har någon lösning. När förslagen från betygsuiredningen kommer skall jag därför naturligtvis noga gå igenom dem.

Herr förste vice talmannen anmälde alt herr Bohman anhållit att till protokollet få antecknat all han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Fröken ELIASSON (c):

Herr talman! Skolmiljön upplevs i dag av många såsom alltför isolerad
96 från samhället i övrigt. En bidragande orsak lill detta är de stora mas-

todontskolor som vuxit fram under senare år med tusentalet elever eller mer, där skolsamhället blir en värld för sig. Skolornas fysiska miljöer måste bli bättre. Jag vill gärna understryka detta i denna debatt, som handlar om skolans arbetsmiljö i stort. Kraven på mänskliga proportioner, gemenskap, närhet och kontakt med omgivningen samt trivsamma arbetslokaler måste tillgodoses. Men framförallt krävs radikala förändringar i undervisningens innehåll och organisation för alt skolans arbetsmiljö skall bli stimulerande och meningsfull för alla elever.

Jag tänker något uppehålla mig vid skolans kontakt med arbetsliv och föreningsliv. Låt mig först säga all jag finner del myckel glädjande att vi i dag haren bred, engagerad debatt om kraven på ökad kontakt mellan skola och arbetsliv. Allt fler hävdar all vi måste få en ordning, där man systematiskt kan varva praktik och teori i hela gymnasieskolan. Här rör del sig om en slrömkaniring. Del var inte länge sedan tongångarna t. ex. här i riksdagen var ganska dämpade och avvaktande. En debatt om hur ungdomsutbildningen skall göras bättre pågår nu ute bland människorna i landet, ute i skolorna, i arbetslivet och i en rad på det här området betydelsefulla organisationer. I den debatten har Centerns ungdomsförbunds förslag lill ett treterminssystem i gymnasieskolan, med två terminer undervisning i skolan och en termin praktik, väckt stort intresse. Del förslaget presenterade Centerns ungdomsförbund hösten 1975. Det har mött ett starkt positivt gensvar, som jag själv har haft tillfälle att uppleva både bland elever i skolor och i andra sammanhang.

Herr Elmstedt har tidigare i debatten redovisat några slutsatser från Centerns ungdomsförbunds enkät i ett antal gymnasieskolor i höstas. Den enkäten och en rad undersökningar visar att gymnasieeleverna i allmänhet är missnöjda med utbildningens teoretiska slagsida. Det yttrar sig bl. a. i många studieavbrott.

När den nya gymnasieskolan infördes, var målsättningen att 90 % av grundskoleeleverna skulle gå vidare lill gymnasiet. Nu inriktas utbyggnaden på att bereda 97 % av alla 16-åringar tillträde till gymnasial utbildning. I dag fullgör dock inte mer än ca 65 96 av eleverna gymnasial utbildning. Närmare 25 000 ungdomar lämnar varje år skolan med enbarl grundskoleutbildning eller avbrutna gymnasiestudier bakom sig.

Från elevernas och skolans synpunkter behövs del alltså snara förändringar till det bättre. De måste gälla gymnasieskolans alla'linjer och alla elever. Men snara förändringar är också nödvändiga för all klara de svårigheter som övergången från skola till arbetsliv innebär och de stora bekymmer som vi har med ungdomsarbetslösheten. Detta har un-dersirukils av bl. a. sysselsäilningsutredningen.

1 motionen 1403 har vi, några cenleriedamöler, följt upp det initiativ som Centerns ungdomsförbund har tagit. I motionen finns närmare utvecklat hur vi tänker oss att del nya treterminssystemet skall fungera, vilka de praktiska svårigheterna är och vilka fördelar som är knutna till en sådan genomgripande förändring av gymnasieskolan. På grund av tidspressen skall jag dock inte gå närmare in här på detta. Del är

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

7 Riksdagens protokoll 1975/76:134-135

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. m.

emellertid absolut nödvändigt att den nya gymnasieskoleulredningen uttryckligen får i uppdrag att med del snaraste pröva möjligheterna att införa ett treterminssystem med varvad teori och praktik.

Jag yrkar därför bifall lill reservationen 23.

Så några ord om skolans kontakter med föreningslivet. Här kan man lätt konstatera att det är skolans synsätt som dominerar i propositionen. Såsom påpekas i centerns partimolion nr 2215 öppnar propositionen formella möjligheter till ett aktivt förenings- och ungdomsarbete inom skolan, men däremot framläggs inga förslag för all skapa praktiska förutsättningar för ett mångsidigt och aktivt engagemang från föreningarna i skolan.

Flera motioner tar därför upp dessa frågor och del är bra att man nu i utbildningsutskottets betänkande kan utläsa all del finns en förståelse för att det krävs särskilda insatser från föreningarna för att dessa på ett stimulerande sätt skall komma in i skolarbetet och alt detta i sin tur kräver personella och andra resurser. Från centerns sida har vi i motionen 2215 understrukit att organisationerna behöver stöd för alt klara av den nödvändiga ledarutbildningen och metodutvecklingen. Det är viktigt att mångsidigheten kan garanteras. Del får inte bli så att föreningar av resursskäl helt utestängs från möjligheter all medverka i skolan.

SIA-utredningen föreslog en lagfäst rätt till tjänstledighet för att ungdomsorganisationerna skulle kunna ställa ledare till förfogande under arbetstid. Utskottet hävdar för sin del att detta är en angelägen fråga, men hänvisar på den här punkten till propositionen om medbestämmande i arbetslivet. 1 sammanhanget nämner utskottet all det bland eleverna i tonåren och bland hemarbelande föräldrar och pensionärer finns en ledarreserv. Det är rikligt. Del är naturligt att eleverna också i skolan får tillfälle att möta andra generationer. Jag vill fästa uppmärksamheten på denna skrivning, för hela tanken med skolans kontakt med föreningslivet skulle onekligen förfelas om ungdomsorganisationerna hänvisades till all rekrytera ledare för skolverksamheten antingen från skolan själv eller från grupper som normall inte deltar i de olika föreningarnas verksamhei. Det är viktigt all föreningarna ges reella förutsättningar all anlita ledare ur sina egna led med praktiska erfarenheter och nära personlig kontakt med föreningarnas idéer och verksamhet. De här frågorna måste lösas.

Helt kort vill jag beröra reservationen 11 och det lokala aktivitelsstödel. Herr Wiklund har tidigare i debatten argumenterat mot reservationen och hävdar att det gäller att inte låsa budgetarbetet och ge pekpinnar. Vi har nyligen hafl en debatt här i kammaren om del lokala aklivitetsslödet. Jag skall inte la upp hela den debatten igen. Låt mig bara säga att bakgrunden självklart är den målsättning som riksdagen slog fast 1971 för del lokala aklivitetsslödet, nämligen 10 kr. per sammankomst. Den målsättningen har ännu inte förverkligats. En majoritet i riksdagen har nyligen än en gång förhindrat all del målet kommer att nås ens nästa budgetår. Reservanterna slår däremot fast vid sin upp-

fattning om att delta mål måste nås med det snaraste. Del är en självklarhet och inte några oförsynla pekpinnar eller oberättigade låsningar av budgetarbetet i departementet.

Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen II.

Herr HELLSTRÖM (s):

Herr lalman! Den del av SIA-proposilionen som handlar om frilids-verksamheten skall ses i samband med den proposition om barnomsorgen, som riksdagen behandlade den 1 april. Ett underlag för båda propositionerna är barnslugeulredningens belänkande om barns frilid. När man i riksdagen diskuterar frågan om barnomsorgen och frågan om SIA-proposilionen skall de ses som en enhet. När man sedan ute i kommunerna skall förverkliga detta gäller det all man också där skall se det som en enhet.

Grundtanken är ju att man i kommunerna bör inventera, ta vara på och samordna alla de olika fritidsresurser som finns i ett bostadsområde, så att man verkligen kan ge bättre möjligheter för barnen att delta i en fritidsaktivitet som är både varierande och utvecklande.

Del gäller all prioritera resurserna för barnens och ungdomarnas egna föreningar, det gäller resurserna för idrott och friluftsliv, barnomsorgen och inte minst skolan. I dag flnns alltför mycket av vattentäta skott mellan olika samhällsinsatser och mellan olika frivilliga insatser och samhällets insatser.

Detta gäller inte minst fritidshemmen, som är kärnan i den del som avser barnomsorgen. Vpk har här, i reservationen 10, till skillnad från de andra partierna, intagit en negaliv ståndpunkt, som jag skulle vilja säga några ord om. Man kritiserar den uppläggning som propositionerna har och menar att man i stället skall ha vad man kallar en reguljär fri-lidshemsulbyggnad av traditionellt slag.

Vad gäller frågan egentligen? Det handlar om att öppna och utvidga fritidshemmet mot närsamhällel. I de traditionella fritidshem vi har i dag flnns det ibland en risk för isolering av barn och personal. Det är svårt för barnen och personalen att komma ut utanför fritidshemmets väggar. Genom att knyta samman fritidshemmets verksamhet med andra resurser, med barn- och ungdomsföreningarna, med idrott och friluftsliv, med skolan och med fritidsnämndens arbete, och genom de ökade statsbidrag propositionerna innehåller förslag om kan man skapa en rikare och mer varierad fritidsaktivitet i bostadsområdet. Detta innebär en mångsidighet som är lill fördel för barnen. Det är viktigt att slå fast att detta är utgångspunkten för detta reformarbete. Man måste ha klart för sig alt barn i skolåldern, också barn i lågstadiet, har mycket olika behov av omsorg. För en del barn är omsorgsbehovel lika stort och av ungefär samma slag som under de tidigare förskoleåren i daghemmen. Men andra barn, också i lågstadiet, har större behov av en mer självständig, utåtriktad aktivitet. Därför behövs del flexibla lösningar i varje bostadsområde som lar hänsyn just till barnens skiftande behov - alltså

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. in.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. ni.

100

både fritidshem i aktivitelscenlrum i LM-skolorna och mindre hemvist ute i bostadsområdena - men inte, som vpk yrkar i reservationen 10, bara så att man bygger ut små fritidshem ute i bostadsområdena. Därigenom riskerar man ju att skapa en segregation som gör att fritidshemsbarnen inte blir delaktiga av den allmänna fritidsverksamhet, föreningsverksamhet och annat som kommer de andra barnen till del.

Vpk har naturiigivis ett gott motiv för sina förslag, och det är, om jag förstått dem rätt, att slå vakt om en hög utbyggnadstakt för fritidshemmen och en bra kvalitet på dessa. Men man motverkar sitt egei syfte, om man tror sig uppnå detta genom all inte göra några förändringar, trots alt det finns brister i funktionen hos dagens fritidshem.

Jag menar att vpk egentligen intar en konservativ ståndpunkt, när de säger: Inga förändringar. Locket på. Vi skall köra precis som tidigare. Det är ju tvärtom genom att vidareutveckla fritidshemmen så att de bättre svarar mot behoven hos barnen och hos föräldrarna som man bäsl når det gemensamma syftet - all slå vakt om fritidshemmen för framtiden. Del är bara om vi förändrar fritidshemmen, så att de svarar mot behoven, som vi effektivt kan slå vakt om dem.

En siffra här kan kanske vara en tankeställare. Ännu för något år sedan fanns drygi 60 96 av alla fritidshem i Slorstockholmsområdei. Dessutom hade del skett en bra utbyggnad i några större kommuner som Västerås och Örebro. Göteborg och Malmö har de senaste åren salt i gång en ganska omfattande utbyggnad. Och det flnns naturligtvis fritidshem på andra håll i landet. Men denna siffra visar alt myckel stora delar av landet utgör vila fläckar på kartan när det gäller fritidshemmen. Man har över huvud taget inte startat denna utbyggnad.

I det lägel gäller det att flnna lösningar som passar skiftande förhållanden i landet och som verkligen gör det praktiskt möjligt alt på ett vettigt sätt bygga ut fritidshemmen i landet. Ett problem som nämns både i propositionen och i utredningarna - vilket hämmat utbyggnaden men som kan lösas genom utvidgade fritidshem i skolan, där just integrationen blir till fördel både för barnen och från ekonomisk synpunkt för samhället - är att dagens fritidshem har den största belastningen tidigt på morgonen och under eftermiddagen. Personalen går i skift. Det kan då hända att del finns mest personal när del finns minst barn. Redan delta faktum talar för alt en integrering med skolans verksamhei, där friiidshemspersonalen kan vara med på rasterna i skolan och följa barnen när de är i skolan, är en vinning både för barnens fritidsverksamhet i skolan och för personalens arbete samt ekonomiskt från samhällets synpunkt.

Slutligen: Barnstugeutredningen, propositionen och utskottet understryker att viklen av all man invenlerar frilidsresurserna i varje bostadsområde. Man måste samordna resurserna. Man måste gemensamt avväga resurserna mellan olika bostadsområden, och man får i samråd mellan kommun, personal och föreningsliv diskutera fördelningen av nya pengar, både på den kommunala och på den statliga sidan. Dvs.

man måste göra upp en praktisk fritidsplan utgående från problemen i varje enskilt bostadsområde och ta till vara alla resurser. Det är en stark rekommendation om della som ligger i propositionen och i utskottets skrivning, och jag menar all det är nödvändigt att alla kommuner lar fasta på denna rekommendation, om del program för fritidsverksamheten som vi diskuterar i dag i praktiken skall lyckas.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. in.

Fru ÅSBRINK (s):

Herr talman! Det är en stor konst alt kunna gå vidare, kunna förändra och förnya ulan att uppträda som belackare av det hittills gällande systemet, överlägsen mot allt det gamla. Det är också en svår konst. Det framgår av att man så sällan lyckas, så sällan äger vidsynlhel, perspektiv och kunskap nog för att bedöma i stället för all döma och att göra varje skede den rättvisan all mäta det efler dess egna mått och villkor.

Debatten om nya former för dagens skola har tyvärr erbjudit alltför många prov på den övermaga omognad som mäter allt efter sitt eget mått. De många överdrifterna har tyvärr ofla hårt drabbat den nu verksamma lärarkåren, som känt sig orättvist nedvärderad, åsidosatt och utsatt för ett ibland helt i system satt misstänkliggörande. Jag inte bara tror utan vet, herr lalman, all situationen inte är så enkel, att om man kunde "ulrola"alla äldre lärare och sätta in nyexaminerade skulle vi med ett språng nå fram till den så gott som idealiska skolan.

Herr lalman! Genom tiderna har del funnits - förr lika väl som i dag - personer med både håg och fallenhet för läraruppgiflen. Vid sidan av dem finns också i dag de som har hamnat helt i fel yrke och de som har likgiltigt vall yrket för brödfödans och feriernas skull. Det finns ungdomar som kommer ut som lärare i dag med inställningen: Jag gör mina limmar, sedan skiter jag i resten. - Del är deras vokabulär.

Del är den typ som inte ens upplever ett krav att läraren kunskaps-mässigl skall vara bäst i klassen. En sådan kan lämna ett svar som det en målsman nyligen återgav för mig. Hans dotter, som går tredje året i skolan, fick på en fråga svaret från en ung lärare: Ja, vet du, det där har jag aldrig begripit. - Där måste del röra sig om ett missförslåll jäm-likhetsbegrepp.

Här skulle man vilja betona nödvändigheten av en skärpt uppmärksamhet från våra lärarutbildningsansialter på lärarkandidaternas yrkeslämplighet och behovet av fostran i någol som jag vill kalla - jag vet all många stöter sig på ordet, men begreppet finns i alla fall - lärarelik. Jag vet alt det på detta område finns ett stort motstånd vid vissa läroanstalter. Man tar direkt avstånd från varje tanke på all försöka lära ul normal hyfs och hållning. Enligt SIA-utredningen och proposilionen skall ändå lärarrollen alltmer "innefatta en allmän omsorg om barns utveckling".

I debatten i dag har flera gånger den s. k. dialogpedagogiken omnämnts. Herr talman! Den är utomordentligt väsentlig och värdefull, men den är inte ny. Den har - vill jag påstå - i alla tider brukats av de lärare

101

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete ni. m.

102

som ägt lämplighet för sill yrke. Vad det rör sig om är ju helt enkelt ett samarbete mellan två parter, som båda har intresse och respekt för varandra som individer.

Uibildningsulskollet föreslår - i strid mot propositionens förslag - all den nuvarande huvudregeln för behörighet lill tjänst som skolledare bi-behålles. Man kan inte förvåna sig nog över propositionens inställning på denna punkt. Där är man beredd alt slopa krav på pedagogisk sakkunskap hos skolledningen. Del innebär en klar nedvärdering, herr lalman, av såväl elever som lärare, eflersom man därmed visar likgiltighet för hela den pedagogiska och psykologiska sidan av skolans dagliga gärning.

Det är förståelse som behövs, och för den fordras den inlevelse som i regel endast egen erfarenhet kan ge. Därför är det med glädje man konstaterar att utskottet delar denna syn. Man kan ju för all klarlägga situationen jämföra med andra områden av livet. Vem vill bli opererad av en som saknar läkarutbildning? Vem skulle inte vara rädd all flyga, om föraren skulle sakna flygutbildning? Sakkunskap fordras mer och mer i vårt samhälle. Hurskulle man kunna undvara den i skolans ledning?

Skolledningen! Jag konstaterar, herr talman, med förfäran alt utskottet finner att "synnerliga skäl" talar för anordnande av speciella kurser för kvinnliga aspiranter till skolledarbefallningen. Därmed gör man, anser jag, hela jämställdhetsfrågan en verklig björntjänst.

Häromdagen gästades riksdagshuset av en grupp franska affärskvinnor på studieresa i Sverige. Dagen innan hade de besökt SÖ och uttryckte nu en viss häpnad över den solida maskulina överlägsenhet - eller skall vi mildra del till aningslöshel - de där mött i fråga om jämlikhetskraven på denna punkt.

Herr talman! Det bör inte ordnas kurser av nu föreslagen arl. Ordna i stället kurser i könsrollsfrågor för beslutande myndigheter med eventuell kvotering eller prioritering för folk från SÖ och varför inte också från utbildningsdepartementet! Då skulle vi ha en chans all rätta lill nu rådande missförhållanden.

Herr talman! Jag ansluter mig på denna punkt till reservationen 17.

I en motion har jag och några medmolionärer påyrkat en markering av skolpsykologernas stora betydelse genom att understryka alt sådana tjänster borde inrättas i alla skolor, della med hänsyn till skolpsykologens viktiga roll redan på ett förebyggande stadium bland såväl elever som skolpersonal.

Jag önskar ivrigt, herr talman, att jag kunde dela utskottets underbara lillilsfullhet lill kommunernas allvishet och skolstyrelsernas energiska entusiasm för människovården i skolan. Utskottet lämnar med varm hand ärendet lill lokala beslut och hänvisar också till pågående utredningar. Jag hoppas all frågan om skolpsykologerna kommer att lösas på ett sådant sätt all ingen elev i vårt land skall bli beroende av i vilken kommun skolan ligger, ulan kommer alt tillförsäkras samma personliga omvårdnad var än skolgången sker. Samhällets resurser skall sättas in

för att förebygga - inte för all i efterhand reparera.

Skolan är till hela sin karaktär dynamisk, men den bör också vara, som Johannes Edfelt uttrycker del, "för mänsklig värdighet en hamn". Och Edfelt slutar sin skolkanlal med orden "Vi samlas kring vad här består, rätt, sanning, frihet, heder." Del är detsamma anser jag, som del man i dagens debatt kallar en solidaritetens skola. Vi måste komma ihåg all omtanke, uppmuntran och omsorg inte utesluter fasthet, att solidaritet innebär krav på självdisciplin till förmån för medmänniskorna och all solidaritet innebär respekt för just de värden hela vårt samhälle bygger på: rätt, sanning, frihet och heder.

Vi är många inom skolvärlden, tror jag, som med glädje hälsar ett forisalt konstruktivt arbete på all anpassa vår skola lill tidens krav. Vi önskar minst av allt leva i någon inuseal institution. Vi vill få vara med och satsa vån intresse, vår erfarenhet och vårt arbete på att förnya och förbättra vår skola, men vi vill alt delta arbete skall ske ulan slängar åt lärarkåren och utan förakt och överiägsenhet mot den skola som har varit och nu är.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete ni. m.

Herr WIKLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Bara några ord med anledning av fru Åsbrinks synpunkter på rekryteringen lill skolledarutbildningen.

Jag sade alt utskottet allmänt sett ställer sig tveksamt till kurser som är öppna enbart för ett kön men att vi har accepterat tanken på en introduktionskurs i della fall, eflersom den kunde motiveras med all del kan flnnas många grunder för att försöka öka rekryteringen av kvinnor lill skolledarbefaltningarna.

I vad gäller lärarnas roll i skolan vill jag säga all jag i mill replikskifte med fru Lantz -jag vet inte om fru Åsbrink hörde del - betygade alt jag är övertygad om att de grupper som flnns i skolan kan klara dessa frågor på ett riktigt sätl och på det sätl som avses i proposilionen och i förslaget om skolans inre arbete. Jag tror alltså på de grupperna i skolan, och jag kommer också alt understödja dem helt och fullt när del gäller för dem all söka sig fortbildning och fördjupningsulbildning för all kunna lösa de uppgifterna i framliden.

Fru ÅSBRINK (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är tacksam för herr Wiklunds positiva syn och för att han anser all också skolpersonalen kan tänkas vara verkligt intresserad av skolans utveckling. Jag finner dock inte den synen byggd på annat än yiierst allmänna grunder i vad gällde den här gruppen kvinnliga aspi-ranler som ville utbilda sig lill skolledare. All del står all del är "särskilda grunder" visar ju bara den manliga aningslösheien som det är svårt att , ge några hållbara logiska argument för. Men man bara konsoliderar den i och med att man gÖr del lill ett undantagsfall au kvinnorna skall inbjudas lill en viss kurs. Det är ungefär som frågan om all stifta lagar för jämlikhet osv. - del innebär helt enkelt all konservera den form

103

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. in.

som är, eller som i alla fall borde vara, onaturlig. Vi bör i stället gå fram efter linjen att hos både män och kvinnor söka skapa medvetandet att del är lika naturiigt alt ha samma uppgifter för båda könen.

Herr WIKLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Beträffande del som fru Åsbrink senast sade råder det naturligtvis inga delade meningar oss emellan, men jag har ju förklarat varför vi hade accepterat den tvåveckors introduktionskurs som föreslagits. Det är väl i dag så, att del är en dålig rekrytering från kvinnosidan lill skolledarbefatlningar. Jag upplever i arbetet inom länsskolnämnden alt del är nästan bara undantagsvis som det kommer några kvinnliga skolledare, och därför kan väl en introduktionskurs även medverka till att det blir en jämnare rekrytering. Del är ingenting annat vi avsett när vi har slutit upp bakom det förslaget.

Fru ÅSBRINK (s) kort genmäle:

Herr talman! Eftersom herr Wiklund har möjlighet all påverka en länsskolnämnd föreslår jag alt han lägger om kurs - vi har ju talat om segling och skepp och kurser av olika slag här - och inriktar sig på de manliga representanterna för de högre myndigheterna.

Jag vidhåller att en kurs som skulle lära skolmyndigheter att länka om redan från början skulle vara nyttig.

104

Herr SIGNELL (s):

Herr talman! Utskottets betänkande nr 20 behandlar bl. a. två motioner, 272 och 2217, där jag slår som första namn.

Som motionär anser jag naturligtvis alt utskottets betänkande behandlar dessa båda motioner i knappaste laget. Jag kan inte heller känna tillfredsställelse över utskottets avslagsyrkande beträffande dem. Jag vill dock framhålla alt jag har en viss förståelse för utskollels handlande eflersom det haft all behandla inte bara dessa båda motioner utan också omkring femtio andra motioner samt proposilionen om skolans inre arbete i ett och samma betänkande.

Men även om jag har denna förståelse för utskottet kan jag inte un-deriåla all göra några kommentarer.

I motionen 272 har vi tagit upp frågan om önskemålet att få till stånd en utredning om ändring av skolstarten från nuvarande en till två gånger per år. Vi har sagt i vår motion alt det inte behövs några vetenskapliga undersökningar för att konstatera att barn utvecklas olika. Det är ett känt faktum för alla som har eller haft med barns fostran all göra.

Under de första levnadsåren är varje månad en markering av stora förändringar i ett barns utveckling. Trots detta gör vi alla uppdelningar av barn efter födelseår. Vi lar ingen hänsyn lill all barn som är födda i slutet av ett år inte haft samma tid att utvecklas på som barn födda i början av ett år. I många fall blir skillnaden över elva månader i levnadsålder mellan barn i samma årsgrupp. Denna grova uppdelning blir

myckel markant vid inskrivningen lill förskolor. Trots denna åldersskillnad görs alla jämförelser mellan barns anpassningsförmåga, motorik m. m. efler födelseåret.

När barnen sedan börjar grundskolans lågstadium framträder denna stora åldersskillnad på ett ännu mer negativt sätt. För första gången i livet ställs nu barnen på prov när del gäller all lära sig skriva, läsa, räkna m. m. De barn som då är födda i början av året har av naturliga skäl - som tidigare berörts - större möjligheter att hävda sig gentemot de barn som är födda i slutet av året trots all deras livsutveckling i stort sett har varit likartad.

Del har framkommit klart att barn som är födda i slutet av ett år i större utsträckning än barn som är födda i början av året har behov av stödundervisning.

Vi tror alt ett radikalt grepp för all komma till rätta med de olägenheter som här har framhållits när del gäller skillnaden i barns levnadsålder i förskola och grundskola är alt frångå nuvarande system med årsklasser. 1 stället för all som nu göra intagningar endast en gång per år borde man gå över till ett system med inskrivningar två gånger per år.

Fördelarna är att man inte får så stora åldersskillnader mellan eleverna i en och samma klass. Vidare skulle de barn som vid skolmognadsproven av en eller annan orsak inte då anses skolmogna inte behöva uppskjuta sin skolgång mer än kanske ett halvår mot f n. oftast ett helt år. Förhållandet blir detsamma när del gäller barn med tidigare utvecklad skol-mognad.

Vi är även övertygade om att fördelarna med en inskrivning två gånger per år inte är begränsade lill barnens första skolår utan kommer att fortsätta hela skoltiden ut. Den kanske allra största vinsten erhåller man vid skoltidens slut, eftersom inte en hel årskull kommer alt söka sig ut på arbetsmarknaden på en och samma gång. Spridningen gör att arbetsmarknaden kommer alt vara bättre rustad att ta emot de arbetssökande ungdomarna.

Mot denna bakgrund är jag något förvånad över att utskottet på endast fyra kortfattade rader avstyrker motionen "med erinran om de organisatoriska och ekonomiska konsekvenser som en intagning varje termin skulle få för skolväsendel i dess helhet".

Hur kan man komma fram till della utan att frågan över huvud taget fåll utredas? Jag har tillsammans med mina medmolionärer en helt annan uppfattning, och av den anledningen vill vi all en uiredning skall få se över denna för barn så vikliga fråga.

I motionen 2217 har vi framfört önskemål om en försöksverksamhet för alt samordna musikundervisningen i kommunal regi för barn och ungdomar. Nu framhåller utskottet all man anser all riksdagen inte behöver vidta några åtgärder, och man hänvisar lill en nyligen publicerad vägledning för kommunernas planering av den frivilliga musikundervisningen. Vi är dock inte lika övertygade som utskottet om all del kommerall bli den effektiva samordning som vi hareflerlyst i vår motion.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. in.

105

Nr 134 Vi kommer trots vår tveksamhet inte att yrka bifall till vår motion

Fredagen den ' *"§' "'" ' avvaktar och ser om någon förbättring kommer att ske.

21 mai 1976 Om så ej blir fallet har vi för avsikt att återkomma med våra motionskrav.

Skolans inre arbete Med detta anförande, i vilket herrar Jansson (s) och Östrand (s) in-
in. in. stämde, var överläggningen slutad.

Mom. 1-6

Kammaren biföll vad ulskollet i dessa moment hemställt.

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begän votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskotleis hemställan i

betänkandet nr 30 mom. 7 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av fru Lantz.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 291 Nej - 15

Mom. H-ll

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemsiällan, dels reservationen nr 2 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 30 mom. 12 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

106

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Sundberg begärde röst-

räkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omrösi- Nr 134
ning gav följande resultat: Fredagen den

J'' - 256 21 maj 1976

Nej - 47 ---------------------

Avslår - 2 Skolans inre arbete

ni. ni. Mom. IJ

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsulskotlels hemställan i

betänkandet nr 30 mom. 13 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 3 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Sundberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 258

Nej - 45

Avstår - 1

Mom 14

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 15

Propositioner gavs på bifall till dels utskollels hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begän votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskotleis hemsiällan i

betänkandet nr 30 mom. 15 röstar ja.

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Sundberg begärde röst- 107

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. in.

räkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 255 Nej - 48

Avstår

Mom. 16-19

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 20

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av fru Lantz, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsulskollels hemställan i

betänkandet nr 30 mom. 20 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av fru Lantz.

Ja - 286 Nej - 17

Mom. 21-2.1

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 24

Propositioner gavs på bifall till dels utskollels hemställan, dels reservationen nr 6 av fru Lantz, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begän votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemstiillan i

betänkandet nr 30 mom. 24 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av fru Laniz.

108

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 291 Nej - 14

Mom. 25-28

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 29

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. in.

Den som vill au kammaren bifaller utbildningsulskollels hemställan i

beiänkandei nr 30 mom. 29 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Ja - 258

Nej - 46

Avstår - I

Mom. 30

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 31

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begän votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsulskottets hemställan i

betänkandet nr 30 mom. 31 röstar ja.

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Sundberg begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 253

Nej - 48

Avstår - 5

109

Nr 134 Mom. 32

Fredagen den Propositioner gavs på bifall till dels utskollels hemställan, dels re-

21 nni 1976 servalionen nr 9 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades

____ !________ den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru

Skolans inre arbete Sundberg begärt votering upplästes och godkändes följande voierings-

/;;. in. proposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

beiänkandei nr 30 mom. 32 rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 9 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Ja - 257

Nej - 47

Avslår - 2

Mom. 33-38

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 39

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoiteis hemställan, dels reservationen nr 10 av fru Lantz, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill au kammaren bifaller utbildningsutskotleis hemställan i

beiänkandei nr 30 mom. 39 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av fru Lantz.

Ja - 291

Nej - 15

Avslår - I

110

Mom. 40 och 41

Kammaren biföll vad utskottel i dessa moment hemställt.

Mom. 42

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av herr Larsson i Slaffanslorp m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Slaffanslorp begän votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete in. in.

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsulskollels hemställan i

betänkandet nr 30 mom. 42 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 11 av herr Larsson

i Slaffanslorp m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Larsson i Slaffanslorp begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 184 Nej - 123

Mom. 43-57

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 58

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av fru Lantz, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill au kammaren bifaller utbildningsulskotlels hemställan i

betänkandet nr 30 mom. 58 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 12 av fru Lantz.

Ja - 292

Nej - 14

Avstår - 1

Mom. 59 och 60

Kammaren biföll vad utskottel i dessa moment hemställt.

Ill

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Mom. 61

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re
servationen nr 13 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades
den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr
Skolans inre arbete Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-
in. in. proposition:

Den som vill all kammaren bifaller ulbildningsutskotlets hemställan i

beiänkandei nr 30 mom. 61. röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 13 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 260

Nej - 46

Avslår - 1

Mom. 62-68

Kammaren biföll vad utskottel i dessa moment hemställt.

Mom. 69

Propositioner gavs på bifall till dels utskollels hemställan, dels reservationen nr 14 av fru Lantz, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill au kammaren bifaller ulbildningsutskotlets hemställan i

beiänkandei nr 30 mom. 69 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 14 av fru Lantz.

Ja - 291 Nej - 15

Mom. 70 och 71

Kammaren biföll vad utskottel i dessa moment hemslälll.

112

Mom. 72 Nr 134

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels re- Fredagen den

servalionen nr 15 av herr Nordstrandh m. fl., och förklarades den förra 2] mai 1976

proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh

begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition: Skolans inre arbete

m. m.

Den som vill all kammaren bifaller ulbildningsutskotlets hemställan i

beiänkandei nr 30 mom. 72 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 15 av herr Nordstrandh

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 223

Nej - 82

Avstår - 1

Mom. 73

Propositioner gavs på bifall lill dels utskollels hemställan, dels reservationen nr 16 av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsulskollels hemsiällan i

beiänkandei nr 30 mom. 73 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 16 av fru Lantz.

Ja - 291

Nej - 15

Avstår - 1

Mom. 74 och 75

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Mom. 76

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollets hemställan, dels re
servationen nr 17 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades
den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr 113

8 Riksdagens inoiokoll 1975/76:134-135

Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsulskottets hemställan i

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete betänkandet nr 30 mom. 76 rösiar ja,
m. m. den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 17 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 245

Nej - 59

Avslår - 3

Mom. 77 och 78

Kammaren biföll vad utskottet

dessa moment hemställt.

Mom. 79

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservationen nr 18 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 30 mom. 79 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 18 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 259

Nej - 47

Avstår - 1

Mom. 80

Utskollels hemställan bifölls.

114

Mom. 81

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re-

servalionen nr 19 av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Laniz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 30 mom. 81 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 19 av fru Lantz.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Skolans inre arbete m. ni.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 292 Nej - 15

Mom. 82

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 83

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 20 av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsulskollels hemställan i

betänkandet nr 30 mom. 83 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 20 av fru Lantz.

Ja - 289

Nej - 16

Avstår - 1

Mom. 84-89

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Mom. 90-93

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 21 av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

115

Nr 134 Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

Fredagen den betänkandet nr 30 mom. 90-93 rösiar ja,

21 maj 1976 ' j ''" '"°''' "J'

_____________ Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 21 av fru Lantz.

Skolans inre arbete

in. m. Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Lantz begärde rösträkning

verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav

följande resultat:

Ja - 293

Nej - 15

Mom. 94

Proposilioner gavs på bifall till dels utskollels hemställan, dels reservationen nr 22 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsulskollels hemställan i

beiänkandei nr 30 mom. 94 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 22 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Sundberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 259

Nej - 46

Avstår - 1

Mom. 95-116

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 117

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 23 av herr Larsson i Staffanstorp m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Slaffanslorp begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskotlets hemställan i betänkandet nr 30 mom. 117 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 23 av herr Larsson
116 i Staffanstorp m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 134

ledamöter ha rösiat för ja-propositionen. Då herr Larsson i Slaffanslorp Fredagen den

begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Den- 2I maj 1976

na omröslning gav följande resultat:

Ja - 221 Skolans inre arbete

Nej - 85 '". m.
Avstår - 2

Mom. 118-121

Kammaren biföll vad ulskollet i dessa moment hemställt.

Mom. 122 och 123

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 24 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Slaffanslorp begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 30 mom. 122 och 123 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 24 av herr Larsson

i Slaffanslorp m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparai verkställdes. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 153

Nej - 153

Avstår - 2

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas lill utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr förste vice talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr förste vice talmannens anmodan herr Jonsson i Alingsås (fp) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-proposilionens innehåll bifallil ulskollets hemställan.

Mom. 124 och 125

Kammaren biföll vad ulskollet i dessa moment hemslälll.

Mom. 126

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re- 117

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsor-ganisationen inom iitbildningsdeparte-inentet

servalionen nr 25 av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller ulbildningsutskotlets hemställan i

betänkandet nr 30 mom. 126 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 25 av fru Lantz.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 287

Nej - 15

Avstår - 2

Mom. 127

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Forskningsrådsorganisationen inom utbildningsdepartementet

Föredrogs utbildningsulskottets betänkande 1975/76:32 med anledning av proposilionen 1975/76:129 om forskningsrådsorganisationen inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

I propositionen 1975/76:129 (utbildningsdepartemenlel) hade regeringen - efler föredragning av slalsrådel Zachrisson - föreslagit riksdagen

alt godkänna de riktlinjer för forskningsrådsorganisaiionen inom utbildningsdepartementets område som ängens i proposilionen.

bemyndiga regeringen att vidta de åtgärder som erfordrades för all genomföra denna organisation.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "1 propositioner läggs på grundval av forskningsrådsulredningens betänkande (SOU 1975:26) Forskningsråd fram förslag rörande forskningsrådsorganisationen inom ulbildningsdepartemeniels verksamhelsområ-de.

Nuvarande fem forskningsråd inom ulbildningsdepartemeniels område föreslås ersättas av ire: ett humanistisk-samhällsveienskapligl forskningsråd, som ersäller slalens humanistiska forskningsråd och stålens råd för samhällsforskning, ett medicinskt forskningsråd samt ett naturvetenskapligt forskningsråd, som ersätter sunens naturvetenskapliga forskningsråd och Slalens råd för alomforskning. Forskningsråden skall ge stöd lill och

initiera forskning inom sina resp. områden samt informera om sådan forskning.

Vid sidan av de tre nya forskningsråden skall inrättas en forskningsrådsnämnd med uppgifl bl. a. all finansiera forskning med stort samhälleligt intresse, att svara för allmän, övergripande information om forskning samt all vara ett samarbelsorgan för forskningsråden inom utbildningsdepartementets område, statens råd för skogs- och jordbruksforskning samt styrelsen för teknisk utveckling.

Av ledamöterna i forskningsråden skall majorileien ulses av elektorsförsamlingar valda av aktiva forskare vid universitet och högskolor. Ett mindre antal ledamöter, som skall företräda myndigheter eller andra organ inom olika samhällssektorer, utses av regeringen.

Merparten av ledamöterna i forskningsrådsnämnden skall utgöras av representanter för allmänintressen, däribland riksdagsledamöter, företrädare för löntagarorganisationerna samt kommuner och landsting. De tre nya forskningsråden inom utbildningsdepartementets område, statens råd för skogs- och jordbruksforskning samt styrelsen för teknisk utveckling skall vardera utse en ledamot i nämnden.

Den nya rådsorganisationen skall avse forskningsverksamhet fr. o. m. budgetåret 1977/78. Rådets arbete inför detta budgetår bör dock kunna inledas våren 1977. Ledamöterna i de nya forskningsråden och i forskningsrådsnämnden bör därför utses redan i början av år 1977. De nya organen skall därefter inrättas den 1 mars 1977."

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsorganisationen inom utbildningsdepartementet

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionerna

1975/76:228 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen skulle

besluta alt varje år som särskild punkt på sin arbetsordning uppta en allmän debatt om och beslut kring forskningspolitikens huvudlinjer,

hos regeringen begära en årlig redovisning av de samlade ställiga forskningsanslagen,

hos regeringen begära lagstiflning, syftande till all principiellt förbjuda sammanblandning mellan offentlig forskartjänst och bedrivande av privat uppdragsforskning,

1975/76:366 av herr Nygren m. fl. (s),

1975/76:1402 av herr Bergqvisl (s).

1975/76:1497 av herrar Sörenson (s) och Bergqvisl (s). vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag i syfle all bereda de stora löntagarorganisationerna inflytande i de statliga forskningsbeslulande organen samt alt skärpa kontrollen av den privata uppdragsforskningen vid universitet, högskolor och övriga statliga institutioner.

119

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsorganisationen inom ntbildningsdeparle-nientet

dels (is med anledning av proposilionen 1975/76:129 väckta motionerna 1975/76:2456 av herr Nordstrandh m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen skulle

uttala all forskningsrådsnämndens stödjande av samhällsrelevant forskning borde ske under avgörande hänsynslagande också till ifrågavarande forsknings inomvelenskapliga betydelse,

hos regeringen begära att delegationen för s. k. folkrörelseforskning endast skulle ha funktion och ställning som granskningsgrupp åt forskningsrådsnämnden,

hos regeringen begära all minst två riksdagsledamöter skulle ingå i forskningsråden och utses direkt av riksdagen,

hos regeringen begära all de tekniska högskolorna flck utökad representation i elektorsförsamlingen för naturvetenskapliga forskningsrådet,

hos regeringen begära att antalet riksdagsledamöter i forskningsrådsnämnden skulle vara minst fyra, representerande olika partier, och att de skulle utses direkt av riksdagen,

hos regeringen begära alt den nuvarande ordningen för sammansättningen av granskningsgrupperna borde gälla även i fortsättningen,

hos regeringen begära att mandattiden för ledamotskap i granskningsgrupp skulle vara högst tre år, au omedelbart omval ej borde förekomma och att mandattiderna borde löpa växelvis inom respektive grupper,

hos regeringen begära att naturvetenskapliga forskningsrådet temporärt ålades ansvaret för teknisk grundforskning,

hos regeringen begära att medel för finansieringen av internationella forskningsprojekt anvisades direkt av riksdagen och icke över en råds-budget.

1975/76:2457 av herr Nyquist (fp), vari hemställts alt riksdagen ullalade

att rådens merkostnader, föranledda av löneförhöjningar lill följd av löneavtal, borde kunna läckas med medel från anslaget lill täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m. efler samma regler som gällde för programanslagen och driflkostnadsanslagen till universiteten,

all ett särskilt reservationsanslag, efter mönster av vad som till-lämpades för styrelsen för teknisk utveckling, ställdes till forskningsrådsnämndens förfogande för finansiering av dyrbar utrustning,

alt forskningsråden och forskningsrådsnämnden av de anvisade re-servalionsanslagen efler egen bedömning kunde avsätta de medel som ansågs behövliga för förvaltningsändamål,

att forskningsrådsnämndens anslag skulle byggas upp successivt under en treårsperiod så att nämnden under budgetåret 1979/80 kunde disponera 30 milj. kr..

120

1975/76:2504 av herr Larsson i Slaffanslorp m. fl. (c)

1975/76:2505 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen med godkännande av propositionen 1975/76:129 i övrigt uttalade

att den nya forskningsrådsorganisationen borde ges en utformning som på ett bättre sätt tillgodosåg riksdagens behov av en allsidig information om forskningsresultaten,

att de forskarstuderande borde ges möjlighet att delta i valen av forskarrådsledamöter, och

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsorganisaiionen inom utbildningsdepartementet

1975/76:2506 av herr Träff m. fl. (m, c, fp).

Utskottet hemställde

all riksdagen belräffande uttalande i fråga om forskningsrådsnämndens stödjande av forskning skulle avslå motionen 1975/76:2456 yrkandet 1,

att riksdagen belräffande folkrörelseforskning med avslag på motionen 1975/76:2456 yrkandet 2 biföll vad som förordats i propositionen 1975/76:129,

att riksdagen beträffande teknisk grundforskning skulle avslå motionen 1975/76:2456 yrkandel 8,

att riksdagen belräffande forskningsrådsnämndens sammansäu-ning med avslag på motionerna 1975/76:1497, 1975/76:2456 yrkandet 5, 1975/76:2504 och 1975/76:2506 godkände i proposilionen 1975/76:129 förordade riktlinjer,

all riksdagen beträffande forskningsrådens sammansättning med avslag på motionen 1975/76:2456 yrkandel 3 godkände i propositionen 1975/76:129 förordade riktlinjer,

att riksdagen beträffande forskarstuderandes medverkan i val av elektorsförsamlingar skulle avslå motionen 1975/76:2505 yrkandet 2.

att riksdagen belräffande mandatfördelningen inom elektorsförsamlingarna skulle avslå motionen 1975/76:2456 yrkandet 4,

att riksdagen beträffande granskningsgruppernas sammansättning skulle avslå motionen 1975/76:2456 yrkandel 6,

all riksdagen belräffande mandattid för ledamotskap i granskningsgrupp m. m. skulle avslå motionen 1975/76:2456 yrkandet 7,

all riksdagen beträffande riksdagens information om forskning skulle avslå motionerna 1975/76:228 yrkandena I och 2 samt 1975/76:2505 yrkandel I,

au riksdagen beträffande anslagsfrågor med anledning av proposilionen 1975/76:129 och motionen 1975/76:2457 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottel anfört.

att riksdagen beträffande finansieringen av internationella forskningsprojekt skulle avslå motionen 1975/76:2456 yrkandet 9,

att riksdagen beträffande uppdragsforskning skulle avslå motionerna 1975/76:228 yrkandet 3 och 1975/76:1497.

121

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsorganisaiionen inom utbildningsdepartementet

att riksdagen belräffande forskares bisysslor skulle avslå motionen 1975/76:1402,

all riksdagen i övrigi godkände de riktlinjer för forskningsråds-organisationen inom ulbildningsdepartemeniels område som ängens i propositionen 1975/76:129,

att riksdagen bemyndigade regeringen alt vidta de åtgärder som erfordrades för alt genomföra denna organisation,

all riksdagen beträffande tjänster som docent och forskarassistent vid universitetet i Umeå skulle avslå motionen 1975/76:366.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande folkrörelseforskning av herr Nordstrandh (m) och fru
Sundberg (m) som ansett att utskottel under 2 bort hemställa

att riksdagen med avslag på propositionen 1975/76:129 och med bifall till motionen 1975/76:2456 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande forskningsrådens sammansättning av herrar Larsson i
Slaffanslorp (c), Nordstrandh (m) och Johansson i Skärstad (c), fru Sund
berg (m) samt herrar Karlsson i Mariefred (c) och Nordin (c) som ansett att
ulskollet under 5 bort hemställa

all riksdagen med anledning av proposilionen 1975/76:129 och motionen 1975/76:2456 yrkandet 3 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

3. belräffande forskarstuderandes medverkan i val av elektorsförsam
lingar av fru Lantz (vpk) som ansett att utskottel under 6 bort hemstiilla

all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2505 yrkandel 2 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

4. beträffande mandatfördelningen inom elektorsförsamlingarna av
herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett att utskottet under
7 bort hemställa

all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad re.ser-vanlerna anfört med anledning av yrkandet 4 i motionen 1975/76:2456,

5. beträffande granskningsgruppernas sammansättning av herrar Lars
son i Staffanstorp (c), Nordstrandh (m) och Johansson i Skärstad (c),
fru Sundberg (m) samt herrar Karlsson i Mariefred (c) och Nordin (c)
som ansett all ulskollet under 8 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2456 yrkandel 6 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

122

6. beträffande mandaitid för ledamolskap i granskningsgrupp m. m. av herr Nordsirandh (m) och fru Sundberg (m) som anseil alt utskottet under 9 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2456 yrkandel 7 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

7. beirätTande riksdagens information om forskning av fru Lantz (vpk) som ansett att utskottet under 10 bort hemställa att riksdagen skulle

a. med bifall lill motionen 1975/76:228 yrkandet 1 besluta att varje
år som särskild punkt på sin arbetsordning la upp en allmän debatt om
och beslut kring forskningspolitikens huvudlinjer,

b. med bifall lill motionen 1975/76:228 yrkandel 2 och med anledning
av motionen 1975/76:2505 yrkandet 1 som sin mening ge regeringen
till känna vad reservanten anfört om åriig redovisning av de samlade
statliga Ibrskningsanslagen,

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsor-. ganisationen inom utbildningsdepartementet

8. beträffande uppdragsforskning av fru Lantz (vpk) som ansett all utskottel under 13 bon hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:228 yrkandel 3 och med anledning av motionen 1975/76:1497 uttalade alt regeringen borde förelägga riksdagen förslag lill lag om förbud att förena statlig forskartjänst med privat uppdragsforskning.

Herr KARLSSON i Mariefred (c):

Herr talman! All forskning kan bedömas med hänsyn till både sin inomvetenskapliga betydelse och sin samhällsrelevans, säger departementschefen i propositionen om den nya forskningsrådsorganisaiionen. Han understryker också samhällets behov av inflytande på och insyn i de forskningspriorilerande organens arbete med hänsyn till förhoppningen att forskningen skall bidra till att lösa samhällsproblem. Utskottet har ingen annan mening, inte heller om forskarnas frihet att inom givna ekonomiska ramar fritt välja problem och metoder.

Mot bakgrund av della är det viktigt alt organisationen får en uppbyggnad som tar till vara både samhällets intressen och forskningens frihet. Det betyder att kontaktytorna mellan forskning och samhälle måste bli så breda som möjligt. Utskottet har gell uttryck för detta genom vad utskottet säger om sammansättningen av den nya forskningsrådsnämnden - och därigenom, som jag tycker, botat en påtaglig brist i proposilionen. 1 anslutning till motioner, bl. a. från cenlerhåll, säger utskottet all del bör vara möjligt att tillgodose önskemål om representation också för näringslivet inom ramen för allmänrepresentationen. Jag understryker vikten av insyn och översyn också från riksdagens sida. Jag behöver knappast erinra om all detla behov kommit fram allt tydligare.

På två punkter har centerns representanter i utskottet funnit anledning au reservera sig. Del gäller sammansättningen av dels de enskilda forskningsråden, dels rådens granskningsgrupper. Där sammanfaller vår uppfattning med moderaternas.

Vi menar att allniänintressei - liksom riksdagens behov av information

123

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsorganisationen inom utbildningsdepartementet

124

och kontakt - måste leda lill alt i råden liksom i forskningsrådsnämnden ingår riksdagsledamöter - minst två i varje. Det har betydelse för forskningens förankring i riksdagen.

Utskottet säger au hela den nya forskningsorganisaiionen måste ses som en helhet. Della är utgångspunkten också för oss reservanter. Därför är det inkonsekvent att allmänintresset i den form det representeras av parlamentariker är begränsat till forskningsrådsnämnden. Låt mig erinra om att forskningsrådsnämnden visserligen skall svara för allmän övergripande information och vara ett samarbetsorgan, men all den också har ett eget fäll - att finansiera forskning av stort samhälleligt intresse. På det fältet bör det också finnas kontakter, och det finns där.

Men sådana kontakter flnns inte i råden. Där flnns ingen sådan re
presentation som utskottet har kommit fram till när det gäller nämnden.
Där begränsas kontakten högst avsevärt. Men samtidigt är det så att
den samhällsrelevanta betydelsen också skall uppmärksammas inom de
enskilda forskningsråden. Jag citerar propositionen s. 53: "Rådsorgani-
salionens-- som bedöms ha stor inomveienskaplig betydelse och sam
hällsrelevans."

Det betyder att forskningsrådsnämnden inte är överordnad råden. Sidoordningen understryks på flera ställen. Jag kan fortsätta citatet ur propositionen med att erinra om följande: Vid sidan av de insatser som de enskilda råden gör skall nämnden initiera och stödja forskning.

Den andra reservaiionen gäller sammansättningen av granskningsgrupperna. Jag beklagar att den av oss anmälda anslutningen lill reservaiionen 5 inte kommit med i den ursprungliga utgåvan av betänkandet. Jag hoppas all ändringslryck utdelats eller håller på att utdelas just nu.

I proposilionen uttalas all det är värdefullt att synpunkter också från bedömare utanför kretsen av vetenskapsmän får komma fram redan i granskningsgrupperna. Ulskollet erinrar om att dessa i dag så gott som uteslutande består av personer utsedda på grund av vetenskapliga meriter. Jag håller med om att rent inomvetenskapliga synpunkter måste kompletteras med synpunkter i fråga om den samhälleliga relevansen. Det förekommer redan i dag. Jag erinrar om all ulredningen, som proposilionen är baserad på, säger all det finns blandade grupper och specialgrupper för prioritering utifrån samhällssynpunkter redan i dag. Del förekommer alltså i viss mån en sådan bedömning, men den bör enligt vår uppfattning främst vara knuten till råden och hör naturligt hemma där med den sammansättning vi föreslagit. Det är utgångspunkten för vårt uttalande om all granskningsgrupperna i huvudsak bör ha samma sammansättning som nu.

Del betyder inte alls att bedömare med förankring inom t. ex. folkrörelser och iniresseorganisalioner inte skulle kunna ingå. Även där finns tillgång till vetenskap.

Såvitt jag kan förstå är det risk för misstolkning av statsrådets uttalande om att det icke-velenskapliga inslaget i granskningsgrupperna blir så utbrett som möjligt.

Jag yrkar därför bifall till reservationerna 2 och 5 och i övrigt till utskottets hemställan.

Under delta anförande överlog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr lalman! I proposilionen föreslås nuvarande fem forskningsråd inom utbildningsdepartementets område bli ersatta av tre. Vid sidan av de tre nya forskningsråden skall inrättas en forskningsrådsnämnd med vissa speciella uppgifter. Av ledamöterna i forskningsråden skall majoriteten utses av elektorsförsamlingar, valda av aktiva forskare vid uni-veristei och högskolor. Merparten av ledamöterna i forskningsrådsnämn-denskall utgöras av representanter för allmänintressen, däribland riksdagsledamöter. Den nya riksorganisationen skall avse forskningsverksamhet fr. o. m. budgetåret 1977/78.

Utbildningsutskottet har i stort godtagit proposilionen i dess helhet. Med undantag av förslaget om sammanslagning av statens humanistiska forskningsråd och statens råd för samhällsforskning, om vars framgångsrika gemomförbarhet i dagsläget vi är tveksamma, har vi från moderat håll kunnat ansluta oss till huvuddragen i den nya rådsorganisationen. 1 fråga om åtskilliga större och mindre detaljspörsmål har vi hafl synpunkter och också framlagt förslag, några resulterande i reservationer lill utskottets betänkande. Den föreslagna forskningsrådsnämndens främsta uppgift bör enligt utbildningsministern vara au "vid sidan av de insatser som de enskilda råden gör initiera och stödja forskning främst inom områden som är angelägna från samhällets synpunkt".

Då emellertid all forskning - det framhåller också utbildningsministern och uttrycker del på sitt sätt - kan bedömas med hänsyn till både sin inomvetenskapliga betydelse och sin samhällsrelevans, bör del i fråga om forskningsrådsnämndens uppgifl att stödja från samhällets synpunkt angelägna forskningsprojekt understrykas, och det vill jag göra nu, alt vid stimulerandet av samhällsrelevant forskning och vid bedömandet av sådana projekt avgörande hänsyn också skall tas till dessas inomvetenskapliga betydelse. Det synes oss vara så att den inomvelenskapliga betydelsen inte tillräckligt betonas. Det är alltså angeläget att tillse att forskningens inomvetenskapliga betydelse i alla lägen tillmäles tillräcklig vikt.

Under anslaget lill samhällsforskning är f n. uppförd en anslagspost till s. k. folkrörelseforskning, som utgörs av 500 000 kr. för budgetåret 1976/77. Posten disponeras av en särskild delegation som är helt självständig i sin medelsförvallning. Medel för ändamålet bör enligt propositionen och utskottet fortsättningsvis -alltså fr. o. m. nu -anvisas under anslaget till forskningsrådsnämnden. Därmed blir del emellertid, som vi ser det, naturligt och följdriktigt att medlen, liksom anslaget lill lång-lidsmoliverad forskning, också disponeras av forskningsrådsnämnden

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsor-ganisationen inom utbildningsdepartementet

125

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskniiigsrådsor-ganisationen inom utbildningsdepartementet

126

och icke självsiändigl av delegalionen för folkrörelseforskning. Delegationen bör alltså enligt vår mening närmast ha ställning och funktion endast som granskningsgrupp. Till frågan om granskningsgruppens funktion återkommer jag.

De nuvarande fem forskningsråden inom utbildningsdepartementets område föreslås ersättas av tre, nämligen ett humanistiskl-samhällsve-tenskapligl, ett medicinskt och ett naturvetenskapligt. Medan ingen remissinstans motsätter sig en sammanslagning av slalens naturvetenskapliga forskningsråd och statens råd för alomforskning till ett enda naturvetenskapligt forskningsråd, så är i fråga om sammanslagningen av de nuvarande statens humanistiska forskningsråd och statens råd för samhällsforskning till ett gemensamt humanisiiskt-samhällsvetenskapligl forskningsråd åtskilliga remissinstanser avvisande eller tveksamma. Slalens råd för samhällsforskning och samtliga samhällsvetenskapliga fa-kulleter ullalar sig mot en sammanslagning av det humanistiska forskningsrådet och statens råd för samhällsforskning. Statens humanistiska forskningsråd ansluter sig lill förslaget endast om detla inte "väcker häftigt motstånd på den samhällsvetenskapliga sidan". Och del är just precis vad del gör. Det humanistiska forskningsrådet anser sig i stillsamma ordalag "under årens lopp ha visal all det kan fungera bra som enbart ett humanistiskt forskningsråd". Vi delar - och det har vi gett uttryck åt i vår motion, även om vi på den punkten inte har något yrkande - den tveksamhet som kommit till uttryck inför förslaget om sammanslagning av det humanistiska forskningsrådet och det samhällsvetenskapliga. Men vi vill alltså inte direkt motsätta oss all en sammanslagning kommer till stånd. Vi kan dock inte låta bli all uttala alt en förutsättning då för oss är au den humanistiska forskningen, om vars främjande riksdagen tidigare vid flera tillfällen har uttalat sig klart och tydligt, inte kommer att bli eftersatt på grund av sammanslagningen. Risk härför kan föreligga.

Vad beträffar rådsorganens sammansättning biträder vi förslaget alt majoriteten av ledamöterna i ett forskningsråd skall utgöras av företrädare för vetenskapen, alltså rena vetenskapsmän. Flera remissinstanser - ganska tunga sådana - har förordat att bland de icke-vetenskapliga ledamöterna bör ingå också riksdagsledamöter. Vi har många gånger tidigare i både uibildningsulskollet och riksdagen diskuterat betydelsen av att riksdagens möjligheter till information om, insyn i och möjligheter alt inverka på forskningens inriktning och forskningsplaneringen i väsentlig grad ökas. En väg all gå fram på kan vara alt riksdagsledamöter får ingå i forskningsråden, förslagsvis minst två i vartdera. I forskningsrådsnämnden skall, som herr Karlsson i Mariefred nyss har utlagt, ingå riksdagsmän. Frågan om alt sammankoppla företrädare för riksdagen med forskningen är myckel besvärlig, och man vill gärna försöka så många vägar som möjligt. Här är sålunda en väg.

Val av företrädare för vetenskapen i de nya forskningsråden föreslås ske genom ett system av elektorsförsamlingar. Det bör enligt proposi-

lionen och utskottet ankomma på regeringen alt fastställa sammansättningen av dessa. Man utgår från all den principiella uppläggningen inte bör innefatta några större avvikelser från vad forskningsrådsulredningen föreslagit. Enligt flera remissinstanser är emellertid i forskningsrådsulredningens förslag ämnesområdet teknik underrepresenteral i elektorsförsamlingen för det naturvetenskapliga rådet. Enligt alomforsknings-rådel vore sammanlagt tio elektorer i stället för föreslagna fem rimligare med tanke på den ämnesmässiga spännvidden vid de tekniska fakulteterna. För Göteborgs del - del är ju inte så underligt att jag lar del som exempel - borde, som konsistoriet vid Chalmers tekniska högskola säger, representationen snarare vara tre plus tre än den föreslagna fem plus en. Man kan väl misstänka att liknande förhållanden gäller för andra tekniska högskolor. Därför förordar vi för vår del en sammansättning av elektorsförsamlingarna enligt de synpunkter jag nu refererat.

Forskningsrådens och forskningsrådsnämndens beslut om beviljande av anslag skall, som tidigare inom rådsorganisalionen, förbereda sig genom all granskningsgrupper, som de kallas, bedömer forskningsprojekten. De nuvarande granskningsgrupperna består så gott som uteslutande - del finns dock andra inslag - av personer utsedda på grundval av vetenskapliga meriter. I likhet med forskningsrådsutredningen anser propositionen och utskottet att det i granskningsgrupperna bör ingå representanter för folkrörelser, intresseorganisationer, arbetsmarknadens parter och sekloriella organ. Vi för vår del anser emellertid - då bedömare av kretsen utanför vetenskapsmännen, däribland alltså enligt vårt förslag riksdagsmän, i viss mån kommerall ingå i såväl forskningsrådsnämnden som forskningsråden - alt den nuvarande ordningen för sammansättning av granskningsgrupperna bör gälla även i fortsättningen. Vi anser all man bör ha klart för sig all granskningsgruppernas uppgift är att göra rent vetenskapliga bedömningar. Därav alltså den sammansättning som vi rekommenderar.

Granskningsgrupperna avses få ett myckel stort inflytande på handläggning och beslut i anslagsfrågor. 1 många remissyttranden framförs farhågor för alt granskningsorganisationen kan bli alltför mäktig och i realiteten överta forskningsrådens och forskningsrådsnämndens styrande roll. Det är kanske litet överdrivet all uttrycka det så, men en risk föreligger alltid - det har man sett på andra områden av liknande karaktär. Frågan om hur ledamöterna i dessa grupper skall ulses och hur lång deras mandattid skall vara är därför av mycket stor betydelse. Det är i princip angeläget all tillförsäkra ett brett antal forskningsdiscipliner inflytande när det gäller sammansättningen av granskningsgrupperna. Rörligheten eller omsättningen i grupperna är därför mycket viktig, bl. a. därför att udda forskningsdiscipliner - sådana finns en hel del vid våra universitet och högskolor - kan löpa risken all, om man inte har stor rörlighet, bli blockerade under en längre tidsperiod, genom att de inte kommer att företrädas av någon i deras forskningsproblematik insatt.

Mandattiden för ledamolskap i granskningsgrupperna bör därför vara

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsor-ganisationen inom utbildniiigsdeparte-inentei

127

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsor-ganisationen inom utbildningsdepartementet

relativt starkt begränsad. Vi har motionsledes skisserat några begränsningsprinciper, men de tål väl att diskulera. Vad vi nu uttrycker i reservationen är närmast direktiv för hur man skall åstadkomma en sådan begränsning.

Till sist: Varken forskningsrådsutredningen eller propositionen diskuterar nu frågan om den svenska finansieringen av internationella forskningsorganisationer och forskningsprojekt. Anledningen till del är kanske att forskningsrådsulredningen, som fortsätter att arbeta och dessutom har förstärkts, skall ta upp det här problemet. Men vi skulle redan på det här stadiet vilja säga ungefär följande: Sådana här internationella projekt grundar sig ofta på internationella konventioner, som för Sveriges del beslutas av regering och riksdag. Kostnadsutvecklingen skiljer sig inte sällan från de ursprungliga kalkylerna, och Sveriges möjligheter all påverka kostnadsutvecklingen synes vara praktiskt tagel obefintliga. Det har vi upplevt i utbildningsutskottet flera gånger. Råden kan komma att binda alltför mycket pengar i internationella projekt till förfång för den svenska forskningen. Vi hoppas därför all man i den fortsatta ulredningen skall komma fram till all medel för internationella åtaganden av della slag bör anvisas direkt av riksdagen och avföras från rådsbudgeterna. Vi iror att del är en riklig väg alt gå.

Jag ber, herr lalman, all få yrka bifall lill reservationerna 1, 2, 4, 5 och 6.

128

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Vpk har i tre reservationer framlagt olika förslag rörande forskningspolitiken. Del första förslaget rör riksdagens - de politiskt förtroendevaldas - allmänna makt över forskningen och forskningspoliliken i slort. Vad vi begär är kort sagt att riksdagen skall, varje år, kunna ta ställning till den huvudsakliga inriktningen, de stora och grundläggande prioriteringarna, värdesättningen av olika slags forskning. Man skall kunna distribuera medel till forskning som bedöms som socialt angelägen. Man skall kunna göra en bedömning av medelsströmningarnas prioriletsgrad. Del sker f. n. inte enligt den svenska ordningen. Följden är också att det saknas varje form av offentlig forskningspolitik i Sverige. Den forskningspolitik som blir del faktiska resultatet är följden dels av mäktiga privatintressens manövrer och försök att uppköpa och styra forskningen, dels av ett ofla mycket osyslematiskt och ur samlad synpunkt föga genomdiskulerat statligt handlande.

Inte vid någol tillfälle får riksdagen möjlighet alt ta ställning lill hela det forskningspoliiiska perspektivet. Vi menar att riksdagen som den högsta politiska instansen i landet absolut skall ha denna möjlighet, lika väl som i vikliga sociala priorileringsfrågor och i andra väsentliga politiska sammanhang. Del kan riksdagen nalurligtvis bara få, om den varje år får sig förelagd en särskild forskningsbudget med en total översikt över hela den statliga forskningspoliliken och de statliga forskningsanslagen och dessutom kompletterande information om vad som pågår på den

icke offentliga sidan av forskningsområdet.

Jag har blivit något konfunderad vid genomläsningen av ulbildningsutskotlets betänkande. När jag läser betänkanden från det utskottet blir jag ofta konfunderad. Del beror i många stycken ingalunda på att man där har en annan uppfattning än vi - politiska åsiklsfrågor kan man alllid diskulera - utan på att utskottet ofta inte ens förstått vad frågeställningen gäller och dessutom ibland, vilket jag senare skall återkomma till, anför från rent logisk synpunkt usla argument.

När det gäller riksdagens makt över forskningspolitiken svarar utskottel typiskt nog goddag yxskaft. Utskottet talar i största allmänhet om behovet av information om forskning och hänvisar lill att forskningsrådsutredningen skall syssla med det spörsmålet. Men del var inte den frågan vi tog upp. Vi ställde frågan om ett beslutsunderlag för riksdagen för all ge den möjlighet att la ställning till forskningspolitiken i stort, och det är något helt annat än informationsproblem för medborgarna i största allmänhet. Utskottel ger inte besked i den viktiga maktfrågan om vem som skall ha del övergripande ansvaret för forskningspolitiken, fatta de övergripande besluten och dra upp de stora riktlinjerna.

Vi menar att det med hänsyn till byråkratins ständigt ökade makt och till teknokraliseringen i samhället är av väsentlig betydelse, att prioritering inom och stora riktlinjer för forskningspoliliken kan handhas i göriigaste utsträckning på så bra informationsunderiag som möjligt av den högsta konstitutionella politiska instansen i landet. Vi tycker alt det är en självklarhet. Forskningspolitiken skall inte spaltas upp så alt den blir det mer eller mindre slumpartade utfallet av en mängd separata organs agerande öch av mäktiga privatintressens handlande. Det är självklart för oss att riksdagen skall vara den ledande instansen på detta område. Så skall det vara i ett demokratiskt samhälle.

Vårt andra förslag är av mera begränsad natur. Det gäller rösträtten vid val lill de elektorsförsamlingar, som i sin tur skall utse forskningsråden. Utskottel har där som i så många andra frågor ingen egen mening utan faller tillbaka på en mening som hyses av en teknokratisk instans. Utskottet anför i stort sett bara att det flnner dennas skäl övertygande, ulan några som helst sakmotiveringar.

Vi menar däremot alt forskningens inriktning och forskningsarbetet över huvud tagel blir lidande på att man har en så stark centrering av beslut och inflytande till professorsmaklen. Det är en liten grupp av professorer som är auktoriteter när det gäller forskning och som i väldigt hög grad har yngre forskare under sitt maktpolitiska inflytande, inte sällan på ett sätt som allvarligt hämmar deras självständighet och därmed vetenskapens och forskningens förnyelse.

Vi menar att man bör främja forskningens förnyelse genom att ge de yngre forskarna och alla arbetande forskare större inflytande. Om jag skall vara litet elak kan jag säga, att det inte alltid är professorerna som är de mest aktiva forskarna här i landet. De har ofta gjort sitt och fortsätter med en betydligt mindre aktivitet än de yngre forskarna, som får slåss

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsorganisationen inom utbildningsdepartementet

129

9 Riksdagens protokoll 1975/76:134-135

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsorganisationen inom utbildningsdepartementet

130

för sina resultat.

Vi menar all alla arbetande forskare skall vara med på så många plan som möjligt och alt det därför logiskt sett också är självklart att de skall få rösta vid utseendet av församlingar som sedan i sin tur skall välja ledamöter i forskningsråden. F. n. är denna rösträtt begränsad till forskare som har vissa typer av tjänster, och det är då professorerna obetaget att själva kontrollera den kategori som skall kunna utöva rösträtt.

Nu har utskottet ett antal argument - säregna sådana - för att avvisa denna, som vi menar, betydelsefulla demokratisering av rösträtten.

Del sägs först och främst att det är besväriigl att kontrollera närvaron av forskare och att man inte vet vem av de vid institutionen inskrivna forskarna som skall betraktas som arbetande forskare. Det där har jag svårt att förslå. I praktiken är det ju så att antingen har man en tjänst som forskare vid institutionen eller också har man en lärartjänst och bedriver forskning vid sidan av denna tjänst - och då måste man ju ha anknytning nog till institutionen för all kunna ha rösträtt - eller också har man ett stipendium, och då är man knuten till institutionen.

Sedan finns det en reslkategori som inte tillhör vare sig den första eller den andra eller den tredje gruppen, men professorerna måste väl ändå själva ha någorlunda reda på vem som bedriver forskningsarbete. Man behöver inte utesluta människor från rösträtt därför att de händelsvis inte dagligen är verksamma vid institutionen. De kan stå ute i arbetslivet och sedan på ledig tid bedriva forskning. Skulle dessa forskare med sin arbetslivsbakgrund vara någon sorts sämre människor, som inte skulle ha rösträtt? Det argument som utskottel använder är som de obotfärdigas förhinder; det har ingen som helst praktisk relevans. Del visar väl bara alt utskottet i slort sett inte vet hur det fungerar vid institutionen.

Sedan säger utskottet någonting ännu egendomligare, nämligen att om man utvidgade rösträtten skulle man riskera att få med människor vilkas vetenskapliga kompetens kunde vara tvivelaktig - det är väl ungefär så tanken är. Det resonemanget är mycket märkligt. Den som har ett forskarstipendium skulle dä enligt utskottet inte ha vetenskaplig kompetens, men om han bara råkar vara forskare skulle han plötsligt ha sådan kompelens! Det stämmer inte alls. I mitt eget fall har del gällt - och ofta är det så - alt jag under en del av min forskartid innehade en tjänst, som i det fallet skulle ha gett mig rösträtt, men under en annan lid innehade jag ett stipendium, som inte skulle ha gett mig rösträtt. Min kompetens skulle alltså ha ändrats från den ena dagen till den andra, beroende på vilken typ av ekonomisk förmån som jag åtnjöt. Det där stämmer givetvis inte alls med verkligheten.

Vidare är argumentet om den bristande vetenskapliga kompetensen hos vissa av de arbetande forskarna, som utskottet åberopar, inte bara en obevisad beskyllning mot denna kategori. Resonemanget hänger inte heller på något sätl ihop logiskt med förhållandena i övrigi på del här området. Det kan ju vara så alt man vid en viss institution har många forskare i förhållande till de tjänster vid institutionen som kan ge rösträtt

och att alltså en stor kategori arbetande forskare enligt bestämmelserna kommer att sakna rösträtt. Vid en annan institution kan det finnas relativt få forskare, som lättare kan få en tjänst vid institutionen. Om jag är vid ena institutionen och inte får någon av de rösträttsgivande tjänsterna där skall jag betraktas som vetenskapligt inkompetent, men är jag vid en institution där det är bättre plats för tjänster, så alt jag har lättare att få en tjänst, blir jag plötsligt kompetent att utöva min rösträtt. Detta är ju fullständigt orimligt. Det kan ju medföra all människor med samma vetenskapliga kompetens i det ena fallet har rösträtt och i det andra fallet saknar rösträtt. Detta hänger som sagt inte alls ihop.

Vi menar på vpk:s sida - som vi alltid har hävdat - att demokratiseringen skall hjälpa oss på alla nivåer och så långt det över huvud laget praktiskt går att förverkliga den i alla sammanhang i samhällslivet, också inom universitetssektorn. För att åstadkomma förnyelse och demokratisering och för att stimulera djärvheten i forskningen bör man ge de yngre forskarna och alla arbetande forskare samma inflytande.

Vårt tredje förslag gäller åtgärder för kontroll av privat uppdragsforskning som bedrivs av folk som har tjänster inom universitetssektorn.

Jag har tidigare i många sammanhang påtalat de oerhörda risker som har uppstått under de senaste åren på grund av att mäktiga privatintressen - det har då huvudsakligen varit fråga om stora privata finansinlressen och stora koncerner - kunnat köpa upp forskning och styra forskning genom sina pengar. De har kunnat utnyttja forskare i offentlig tjänst för sina uppdrag och sina syften. Det finns exempel på att hela universitetsinstitutioner har köpts upp, och det finns exempel på att människor som stått i privata bolags tjänst har fltt sitta och arbeta på universitetsinstitutioner och utnyttja deras material. Del är naturiigivis någonting som om det fortsätter att utbreda sig helt kommer att hota varje möjlighet att få någon som helst rimlig styrning av forskningspoliliken. Det kommer att göra forskningen till ett bihang till mäktiga finansinlressen. Speciellt läkemedelsindustrin har här agerat med en hänsynslöshet och konsekvens som är helt förbluffande. Vi har också den stora Metallformskandalen, som visar hur långt rättsligt tvivelaktig praxis har trängt in även i högskolor som brukar berömma sig av ett förnämligt rykte.

Vi menar för den skull inte att uppdragsforskning för privata uppdragsgivare är någonting alltigenom förkastligt och att den inte skulle vara försvariig i och för sig. Det finns många former av uppdragsforskning som är helt all right. Det är inte del saken gäller egentligen. Det gäller den sammanblandning mellan privat och offentligt som inte får förekomma i någon annan del av förvaltningen, men som i en förskräckande och för rättssamhället föga gynnsam grad tillåts inom just universitets-sektorn, där man tydligen inte håller vare sig på jävsregler eller på andra kriterier som brukar gälla för förvaltningsmänniskor.

Det är alltså inte fråga om ett förbud mot privat uppdragsforskning i största allmänhet utan fråga om huruvida man flr förena en offentlig

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsorganisationen inom utbildningsdepartementet

131

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsorganisationen inom 1 itbildningsdeparte-inentet

tjänst med en massiv uppbindning till någon form av privatintresse. Vad som är viktigt för de politiska instanserna i samhället är för det första alt veta något om vilken sorts uppdragsforskning som släppts fram och som forskarna får tillstånd att syssla med om de innehar en offentlig tjänst och för det andra att kunna kontrollera vad man kan kalla den rättsliga renheten, den rättsliga opartiskheten hos de forskare som har statliga tjänster.

Vi har vid konstitutionsutskottets granskning av statsrådens ämbetsutövning och vid granskningen av JO-berättelsen tagit upp att det kan uppstå sådana situationer att en människa utövat offentligt ämbete med de beslutsfunktioner som är förenade med detta samtidigt som vederbörande i massiv grad är uppbunden och har stora inkomster av forskning för en privat instans med mycket specifika intressen.

Vi anser att sådant inte skall förekomma inom förvaltningen. Del skall göras klar boskillnad mellan vad som är uppdragsforskning och vad som är offentlig tjänst. 1 princip bör det ena skiljas från del andra. Den som har en offentlig tjänst bör i princip inte syssla med uppdragsforskning. Vill man.då syssla med uppdragsforskning skall man antingen ha särskilt tillstånd att förena tjänsten med detta eller också temporärt avgå från tjänsten och ägna sig åt det privata uppdraget så au boskillnaden upprätthålls och rättsförhållandena garanteras.

Herr talman! Med denna argumentering yrkar jag bifall till vpk-re-servationerna 3, 7 och 8.

132

Herr SUNDGREN (s):

Herr talman! Regeringens förslag till ny forskningsrådsorganisaiion grundar sig på forskningsrådsulredningens betänkande. Det var en enig utredning som stod bakom förslaget, och flertalet remissinstanser har i stort anslutit sig till utredningens förslag. Även om det finns åtta reservationer till utbildningsutskottets betänkande 1975/76:32 så har enigheten varit stor även i utskottet. Endast två reservationer har mer än ett parli ställt sig bakom, nämligen reservationerna 2 och 5 som tar upp forskningsrådens och granskningsrådens sammansättning och bakom vilka centerpartiet och moderaterna står.

Men om de stora organisatoriska förändringarna råder del enighet. De nuvarande fem forskningsråden inom utbildningsdepartements område skall ersättas av tre. Det blir ett humanisliskl-samhällsvelenskapligl forskningsråd. Beträffande delta anmälde herr Nordstrandh vissa betänkligheter i sitt anförande, men han har inte motsatt sig förslaget och inte skrivit någon reservation. Vidare blir del ett medicinskt forskningsråd samt en sammanslagning av alomforskningsrådet och naturvetenskapliga forskningsrådet lill ett naturvetenskapligt forskningsråd.

Enighet råder också om det som väl är det mest intressanta i förslaget, nämligen inrättandet av en forskningsrådsnämnd. Forskningsrådsnämnden blir ett organ vid sidan av de tre forskningsråden med uppgift bl. a. all ta initiativ till och finansiera forskning av stort samhälleligt intresse.

att underlätta mång- och tvärvetenskaplig forskning, alt svara för allmän övergripande information om forskning, all vara ett samarbetsorgan för forskningen samt att bli någol av ett policyorgan och en koordinator i forskningsfrågor med särskilt ansvar för den långsiktiga forskningen.

En viktig fråga har varit i vilka former företrädaie för allmänintresset skulle medverka vid rådens avvägningar. Eflersom forskningsråden har ett speciellt ansvar för grundforskningen, dvs. del fria sökandet efter ny kunskap, så är frågan om hur företrädare för allmänna intressen skall medverka i rådsorganisationens arbete en fråga om relationerna mellan vetenskap och politik, och den rör mångtydiga och värdeladdade begrepp som forskningens frihet, politisk styrning av det fria kunskapssökandet, forskningens samhällskritiska roll osv.

Det har därför varit angeläget alt bygga upp en organisation med hänsyn tagen lill dessa viktiga forskningspoliiiska utgångspunkter - en organisation som främjar forskning av betydelse för såväl samhällets som vetenskapens utveckling.

Därför har forskningsrådsutredningen, vilken jag tillhört, hafl omfattande kontakter med både forskare och icke forskare, bl. a. riksdagsledamöter i riksbanksfondens styrelse och nuvarande rådsorgan, för all få en bild av hur de upplever sin situation och hur samverkan fungerar. Utredningen har också studerat forskningsrådsorganisationen i andra länder samt i ett antal organisalionsspel prövat olika organisationsmodeller, där man tagit upp tänkta samordningsproblem som berört såväl starkt kontroversiell forskning som mångvetenskapliga forskningsprojekt av stort samhälleligt intresse.

Efler allt della har en organisationsmodell växt fram med tre självständiga forskningsråd med speciellt ansvar för den inomvelenskapliga utvecklingen, och vid sidan av dessa en forskningsrådsnämnd med egna medel och med samhällsintresset i klar majoritet. Därmed har det skapats en organisation som slår vakt om forskningens traditionella frihet att inom givna ekonomiska ramar fritt fä välja problem och metod, samtidigt som samhället har möjlighet att utöva inflytande på prioriteringarna i stort och genom forskningsrådsnämnden får ökade möjligheter att salsa på ur samhällets synpunkt angelägen forskning. Utredningen har kallat denna modell för Självständighet under samverkan. - En principmodell som flera remissorgan framhållit som en fin avvägning, vilken bör kunna leda fram till ett stimulerande och fruktbärande växelspel mellan forskning och samhälle.

Del är mot denna bakgrund som vi skulle finna del vara olyckligt att, som centern och moderaterna föreslagit i sin reservation nr 2, två riksdagsledamöter skulle ingå i vart och ett av de tre forskningsråden. Efter omfattande kontakter och prov med olika organisationsmodeller stod det ganska klart alt om samhällsintresset skall få ett ordentligt genomslag i ett forskningsråd, så bör det komma till ett klart markerat uttryck, och inte med en eller två ledamöter instuckna här och där. Därför växte förslaget om forskningsrådsnämnden fram med allmänintresset i

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsorganisaiionen inom utbildningsdepartementet

133

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsorganisationen inom utbildningsdepartementet

134

klar majoritet, men ulan direkta partipolitiska bindningar lill de tre forskningsråden, som har att självständigt svara för forskningens inomvetenskapliga kvalitet och innehåll. Jag yrkar därför avslag på reservation nr 2, som skulle bryta sönder denna principmodell.

I reservation nr 5 har moderaterna - och nu instämmer även centerpartiet - anmält att de motsätter sig en utökning av allmänintresset i de s. k. granskningsgrupperna. Det är tvärtemot de önskemål som förmedlats till utredningen av de icke-forskare som nu är verksamma i olika forskningsorgan. De har uttryckt önskemål om alt få vara med i beredningen av ärenden på ett tidigt stadium, speciellt inom områden som de har kunskap och erfarenhet av. Och nog borde det kunna vara av värde för en löntagarorganisation att delta i en granskningsgrupp som har med arbetshygienisk forskning att göra och kanske för en nykter-heisorganisaiion eller ett studieförbund att delta i en granskningsgrupp för socialpsykologisk resp. experimentell pedagogik osv.

Liksom forskningsrådsulredningen och regeringen anser utskottsmajoriteten det vara värdefullt om representanter för folkrörelser, intresseorganisationer, arbetsmarknadens parter m. fl. får ökade möjligheter all delta i granskningsgruppernas arbete, varför jag yrkar avslag på reservationen 5.

I reservaiionen 1 vill moderaterna att delegationen för folkrörelseforskning icke själv skall få disponera egna medel för folkrörelseforskning och går därmed på ytleriigare en punkt emot folkrörelsernas egna önskemål. Folkrörelsedelegationen anser del nämligen befogat all ett särskilt anslag behålls under ett antal år, eflersom innevarande budgetår är det första budgetår som en särskild anslagspost ställts till delegationens förfogande. Men efter några år bör en utvärdering av verksamheten och av den här formen för dispositionen av anslaget ske.

Jag avstyrker därför också bifall till moderaternas reservation nr 1.

Moderaterna har ytleriigare två reservationer, nämligen reservationerna 4 och 6. Båda rör detaljer som del icke kan vara riksdagens uppgifl all besluta om. Inom hela samhällslivet pågår en demokratisering, och även här föreslås alt företrädare för vetenskapen själva skall få utse sina ledamöter i forskningsråden. Detta skall ske genom att man på högskolorna väljer elektorsförsamlingar som i sin tur väljer ledamöter i forskningsråden. Hur dessa elektorsförsamlingar i detalj bör vara sammansatta måste vara en sak för regeringen och forskarsamhället att ta ställning till. Detta liksom mandattider för ledamöter i granskningsgrupperna måste också vara en sak som forskarsamhället självt har att besluta om.

Jag yrkar avslag på reservationerna 4 och 6.

De övriga tre reservationerna - 3, 7 och 8 - är samtliga vpk-reser-valioner. Nu beskyllde Jörn Svensson utskottet för att vara oklart, men jag fann all Jörn Svensson var synneriigen oklar, för han talade egentligen om någonting annat än vad som står i reservationerna. Han talade om att vi avvisade inflytande från icke arbetande yngre forskare. Så är ju icke fallet, för enligt- förslaget får de yngre forskarna rösträtt och ett

helt annat inflytande över valen lill elektorsförsamlingarna och därmed också över valen av ledamöter till forskningsråden än vad de nu har.

Vad man ställer sig tveksam till i utskottets betänkande är detla med att forskarstuderande blir röstberättigade. Det hänger samman med syftet med valet och de rent praktiska förhållandena, alt gruppen röstberättigade måste kunna deflnieras så entydigt som möjligt. Det är svårt att säkert fastställa vilka forskarstuderande som är närvarande och bedriver aktiva studier.

I utredningen var vi väl också tveksamma till om lektorerna skulle få rösträtt i dessa sammanhang. Här har regeringen gått litet längre än ulredningen och anser att även lektorerna, som i den nya högskoleorganisationen skall ha en fastare anknytning till forskningen, skall få rösträtt. Alt vi i ulredningen var tveksamma berodde på alt vi ansåg att del skulle bli stora administrativa och praktiska problem. Innan man tar ställning till om detta kan utvidgas lill att även forskarsidan kommer med bör man nog pröva denna valorganisation. Den bör inte ställas på alltför svåra prov dessförinnan.

Herr talman! Jag yrkar avslag på reservationen 3, som lar upp frågan om de forskarstuderandes rösträtt.

Reservationerna 7 och 8 har kanske inte någon direkt anknytning till den nya forskningsrådsorganisationen. Reservationerna utgår huvudsakligen från de motioner som väckts under den allmänna motionstiden. Vad beträffar riksdagens information om forskning och möjligheterna lill överblick, bättre prioritering och sådana saker, som tas upp i reservationen 7, så utreds de frågorna f. n. av forskningsrådsutredningen i utredningens andra etapp, efter de tilläggsdirektiv som utredningen fåll och som grundar sig på ett riksdagsbeslut i december 1974.

Vad sedan gäller uppdragsforskning fann jag också där att herr Svensson i Malmö var litet oklar. Han sade all av princip skall man inte godta uppdragsforskning. I reservaiionen kräver man helt enkelt ett förbud mot sådan forskning när del gäller statligt anställda. Universilelskans-lersämbelet har sett över reglerna för uppdragsforskning och avlämnat en rapport, 1975:8. Riksdagen har tidigare beslutat att inte föregripa regeringens behandling av UKÄ:s förslag, eflersom beredningen av della ärende ännu inte är avslutad. Därför finns det ingen anledning att i dag fatta något som helst beslut om uppdragsforskningen.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskiiingsrådsor-ganisationen inom utbildningsdepartementet

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Del var ett säreget intryck man fick av det anförande som utskottets talesman här höll. Det var fullt av teknokratiska detaljer, och följdriktigt andades det också teknokratens stora skräck för att alltför många människor skall få inflytande och rösträtt i forskningssammanhang. Det kunde medföra att en yngre, kritisk forskare, som inte föll professorerna på läppen, kom med - och det skulle vara förskräckligt!

135

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsorganisationen inom 11 tbildningsdeparte -mentet

Det måste vi alla värja oss för, vi samhällsbevarare.

Vad jag tycker är särskilt allvariigt med herr Sundgrens resonemang är den totala frånvaron av politisk problemalik och blick för del maktpolitiska perspektiv som ligger bakom forskningspolitiken i stort. För det är ju frågor om det som vi här måste ställa. Är det teknokraterna och specialisterna som skall styra forskningen? Vad vill vi med forskningen? Vem skall styra den? Skall riksdagen styra och besluta? Skall riksdagen göra de stora prioriteringarna och ha underiag för det? Eller skall vi ha en offentlig forskningsdebatt som kritiskt prövar vad det som herr Sundgren av någon egendomlig anledning kallar för forskarsamhället - detta elfenbenstorn - skall forska i? Skall man där sitta och så alt säga ha ensamrätt på diskussionen om vad som är angelägen forskning och angelägen vetenskaplig problematik? Skall hela forskningen vara en intern historia?

Herr Sundgren talade om någol så absurt som det fria sökandet efler ny kunskap. Vi vet väl alla att i ett samhälle byggt på klasser och konkurrerande fackgrupper finns det inget fritt sökande efter ny kunskap. Sökandet efter kunskap är i högsta grad styrt, och det som skall avgöras är bara vem som skall styra det. Och då föreställer man sig ju att herr Sundgren som socialdemokrat väl kunde vara litet intresserad av om det skall vara de breda folkliga intressena, de viktiga sociala behoven, arbetarrörelsens, fackföreningsrörelsens och alla folkliga organisationers intressen som skall vara med, eller om det skall vara en intern professorshistoria - eller om man skall släppa lös de stora finansintressena all med sina överlägsna resurser köpa upp forskning och knyta forskare till sig genom privata uppdrag.

Del är just denna totala frånvaro av politisk ideologi som är så skrämmande i ulskottsmajorilelens sätt att se på denna fråga. Det visar att man fortfarande inte har förstått kärnpunkten. Man tror att samhället är neutralt, forskningen neutral och opolitiserad och svävar runt i rymden ovanför allas våra huvuden. Men detta är inte fallet. Den är en del av den maktkamp som pågår i samhället, och en politisk instans har skyldighet att sälta den i centrum för denna maktkamp och se saker och ting som de är i stället för all skapa sig teknokratiska illusioner.

136

Hen NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr lalman! Den nya forskningsrådsorganisationen måste ses som en helhet, där forskningsrådsnämnden och de tre forskningsråden skall vara sidoordnade organ med såväl lika ansvar för forskningens främjande och traditionella frihet som - och del är viktigt - samma öppenhet mot och anknytning lill samhället och dess företrädare. Av del följer riksdagsrepresentation också i de tre forskningsråden. Alt man sedan i forskningsrådsnämnden har en majoritet av samhällsintressen, däribland riksdagsmän, sammanhänger med att forskningsrådsnämnden, utöver att vara ett sidoordnal organ lill de ire forskningsråden, också har speciella uppgifler att främja direkt samhällsinrikiad forskning.

Med forskningsrådens sammansättning sammanhänger granskningsgruppernas sammansättning. Dessa har att göra de rent vetenskapliga bedömningarna av projekt som man söker anslag lill. De bör vara sammansatta på samma sätl som nu, nämligen i det närmaste uteslutande av personer som är utsedda på grundval av sina vetenskapliga meriter.

Vad beträffar mandatfördelningen inom elektorsförsamlingarna skall givetvis inte riksdagen fatta beslut. Del är ju en administrativ åtgärd. Men när det nu är helt uppenbart att den tekniska sidan är underre-presenterad med det förslag som ligger och som utskottet.ansluter sig till, är del rimligt att påpeka alt detta har upptäckts och att begära åtgärder vid den slutliga sammansättningen av elektorsförsamlingarna, som skall ta hänsyn lill denna miss i den föreslagna konstruktionen.

Vi menar att mandattiden för ledamotskap i granskningsgrupp skall vara ganska begränsad. Det har sin grund i - som jag tidigare har framhållit - att vissa udda forskningsdiscipliner löper risk att blockeras under en längre tidsperiod om samma person får sitta år ut och år in. Del skall alltså ske en växling.

När del gäller delegationen för folkrörelseforskning så kan vi inte finna annat än all den redan nu är mogen att få ställning och funktion som granskningsgrupp. Det behöver man knappast vänta med. Dess-betydelse blir ingalunda mindre för del.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsor-gaiiisationen inom utbildningsdepartementet

Hen KARLSSON i Mariefred (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag har svårt att dela herr Sundgrens uppfattning om del olyckliga med riksdagsledamöter i de enskilda forskningsråden. Jag har också svårt att se att två riksdagsledamöter i forskningsråden skulle kunna utgöra någol hinder för forskningens kvalitet eller traditionella frihet. Jag erinrar om alt remissopinionerna på denna punkt varit mycket delade. Stora, inflytelserika remissorgan har tillstyrkt alt det också inom de enskilda forskningsråden skulle beredas plats för parlamentariker.

Det är ju inte bara inomvetenskapliga kvaliteter som skall avgöras inom de enskilda råden. De skall ägna sig åt områden som är angelägna från samhällets synpunkt.

Granskningsgruppernas sammansättning är givetvis beroende av ställningstagandet till de enskilda forskningsråden. Jag erinrar om att vårt yrkande i reservationen går ul på alt de i huvudsak skall ha samma sammansättning som i dag. Det finns, som jag redan påtalat, exempel på att också samhällsintressena har fått delta i granskningsgruppernas arbete.

Herr SUNDGREN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tror inte all centern och moderaterna har förstått finessen i den föreslagna organisationsmodellen. Man skriver också i reservationen att FRN och de tre forskningsråden skall ha "lika ansvar för forskningens främjande och traditionella frihet". Men det som utmärker den här organi.salionen är ju att man lägger olika tyngdpunkter

137

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsor-ganisationen inom utbildningsdepartementet

inom organisationen. Forskningsrådsnämnden skall med stor tyngd företräda.samhällsintresset, medan forskningsråden skall vara garanter för den inomvelenskapliga kvaliteten ulan all ha några direkta partipolitiska bindningar exempelvis till forskningsrådsnämnden. De skall alltså självständigt göra sina avvägningar. Det är den här självständigheten som skall stimulera ett fruktbart växelspel mellan samhälle och vetenskap.

Herr Karlsson i Mariefred nämnde att remissopinionerna har varit delade. De remissinstanser som representerar fackmyndigheterna på detta område - universitetskanslersämbelet, FOA, STU, de flesta organ vid universitet och högskolor - tillstyrker emellertid förslaget.

Herr Svensson i Malmö sade att vi inte begrep alt frågan här gällde vem som skall styra forskningen. Det är ju detta vi skall fatta beslut om - vi skall besluta att vi nu skall vara med. I forskningsrådsnämnden skall såväl löntagarorganisationer som riksdagsledamöter och eventuellt andra representanter för samhällsintresset vara med.

Herr Svensson efterlyser också underiag för att vi skall kunna fatta övergripande beslut i riksdagen i forskningsärenden. Vpk har ju varit med om att i ett betänkande i december 1974 begära att den frågan skall utredas. Den håller också på alt utredas. Jag är själv positiv lill åtgärder som förbättrar riksdagens möjlighet till överblickar i fråga om både resurser och organisation. Forskningsrådsutredningen kommer också med ett förslag på den punkten, troligen nästa år.

138

Hen NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Skall inte forskningsrådsnämnden och de tre forskningsråden vara sidoordnade organ med lika ansvar för forskningens främjande och traditionella frihet, då medger jag att jag inte har förstått finessen i den konstruktion som ulredningen har gjort. Jag trodde att det var fullständigt självklart att de skulle ha samma ansvar för forskningens främjande och traditionella frihet, och därav har jag dragit de slutsatser som jag tidigare har redogjort för.

Herr KARLSSON i Mariefred (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är naturligtvis möjligt att jag inte har förstått innebörden i del förslag som herr Sundgren och utskottsmajoriteten pläderar för. Men låt mig peka på vad departementschefen skriver på s. 54 i propositionen: "Jag vill således i likhet med FRU och flertalet remissinstanser framhålla att FRN bör vara sidoordnad och inte överordnad forskningsråden. FRN:s främsta uppgift bör vara att vid sidan av de insatser som de enskilda råden gör initiera och stödja forskning främst inom områden som är angelägna från samhällets synpunkt."

Jag kan inte få del till någonting annat än alt del är fråga om en sidoordning och inte en underordning. Därför bör det såvitt jag förstår vara logiskt alt de samhällsrelevanta uppgifterna också blir tillgodosedda genom en representation i de enskilda forskningsråden.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Sundgren fortsätter i den oskuldsfulla stilen. Vi skall nu vara med och öva inflytande över forskningen. Vilka vi? Mi-noritelsrepresentanter för riksdagen, minoritetsrepresentanier för fackföreningsrörelsen, som då inte får något direkt grepp om vad som pågår inom institutionerna? De skall få yara med - men på vilken nivå? De skall få vara med på den nivå där man beslutar om redan en gång bestämd anslagsfördelning. Men det är ju inte om det den stora problematiken handlar, utan del handlar om vem som skall styra den stora inriktningen, vem som skall fatta de stora rambesluten. Skall det vara som nu, ett resultat av ett maktspel som riksdagen inte kontrollerar, en process som riksdagen aldrig någonsin ställs samlad inför och på ett samlat sätt kan kontrollera?

Herr Sundgrens hela ideologiska bild utesluter riksdagen, landets högsta politiska instans, den utesluter den folkliga diskussionen och även i stor utsträckning de kritiska forskarna. Det är detla som är så signifikativt och som jag fruktar tyvärr är en ideologisk bild av var den socialdemokratiska rörelsen har hamnat. Man är maktlös mot en borgerlig indoktrinering, man accepterar dess språk och då har man alltså inget alternativ eller motgift mot borgerliga propagandaaiiacker. Då segrar alltid de etablerade krafterna därför att de som en gång var kritiska mot dem villigt låter sig sugas upp. Detla är ju tragiken hos del socialdemokratiska partiet, att det i så hög grad låter sig sugas upp i de etablerades språk och i de etablerades maktstruktur och aldrig ställer de avgörande maktpolitiska frågorna till diskussion inom vetenskap och forskning.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Foiskningsrådsor-ganisatioiien inom utbildningsdepartementet

Hen SUNDGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är helt rikligt som både Ove Nordstrandh och Gösta Karlsson framhåller. Jag har sagt i min inledning och jag vill understryka ytleriigare att forskningsrådsnämnden är ett sidoordnat organ. Men man lägger olika tyngdpunkter inom organisationen på forskningsrådsnämnden som har alt i första hand bevaka den samhällsrelevanta forskningen och forskningsråden som i första hand har alt bevaka grundforskningsintressena. Man kan alltså öka samhällets möjligheter till ytterligare inflytande här genom att gé forskningsrådsnämnden ytterligare pengar, men fortfarande skall forskningsråden vara självständiga i sina bedömningar. De skall kunna låta bli att gå med i forskningsprojekt som de, från sina bedömningar, inte anser alt de bör satsa på. Forskningsrådsnämnden kan då söka andra partner, exempelvis inom sektorforskningsorganen, som ju mer har att syssla med den samhällsinriktade, tillämpade forskningen, eller - som proposilionen nu ger möjlighet till - att satsa på egna projekt med eventuella risker för bristande kvalitet, men då ligger ansvaret för detta hos FRN.

Jörn Svensson fortsätter att tala förbi mig, fortfarande hävdar han att det aren minoriletsrepresentation som vi föreslår. Nej,det aren majoritet av allmänt intresse i forskningsrådsnämnden. Riksdagen får inget in-

139

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsor-ganisationeii inom ulblldiiingsdeparte-meiiiet

flytande, säger han. Vi betonar ju i belänkandet att minst fyra av nämndens ledamöter skall vara.riksdagsledamöter och de övriga representanter för löntagarorganisationer, landsting osv.

Han säger sedan att vi utesluter de kritiska forskarna. Tvärtom är det så att förslaget när det gäller valorganisationen av elektorer ger de yngre forskarna en helt annan möjlighet, och där gör man ingen skillnad på om det är kritiska eller andra forskare. Detta skapar en helt annan demokratisering också när det gäller forskarsamhället.

140

Hen SÖRENSON (s):

Herr talman! I motionen 1497 hemställer vi om att regeringen bereder de stora löntagarorganisationerna inflytande i de statliga forskningsbe-slulandeorganen men också all samhället skärper kontrollen av den privata uppdragsforskningen vid universitet, högskolor och övriga forsk-ningsinriklade statliga institutioner.

Erfarenhetsmässigt och genom utredningar vet vi att betydande samhällsinsatser inom området forskning och vetenskap på många sätl pri-vatiserais genom kanaler mellan statliga institutioner och ett i huvudsak privatägt näringsliv. Vi påvisar i motionen att en sådan privatisering har många sidor. I ett fritt utbyte kommer det givetvis fram innovationer av betydelse för oss alla, men del är långt ifrån alltid sant alt vad som är bra för företagsamheten också är bra för del allmänna. Stora grupper saknar inflytande över forskningsinriktningen och därmed över resurser som vi alla i egenskap av skattebetalare och lönarbetare är med om att skapa.

Detla läge måste brytas. Allt fler inser nödvändigheten av att vara med i beslutsprocesser, som ytterst gäller oss alla samhällsmedborgare och medproducenler i samhället. Näringslivet får inte ses som uttryck för en begränsad ägarelit med ensamrätt att styra ett närings- och arbetsliv, som ytterst ger oss alla vår bärgning och som på många sätt bestämmer vårt andliga och materiella liv.

Både LO och TCO lägger nu stor vikt vid att vinna inflytande över den statliga forskningen. Deras intresseområde omfattar då inte bara krav på ökad belysning av de sociologiska och arbetsrättsliga kompetensområdena, utan den nya arbetsmiljölagstifning som vi nu väntar.på kommer också att kräva ökad ansvarighet från deras medlemmars sida, vilket tvingar dem all tränga fram till kunskaps- och forskningsområden som hittills dirigerats av helt andra och betydligt annorlunda inriktade intressegrupper. Det finns på arbetsmarknaden intressemotsättningar som rör produktion och arbetsliv, och detla måste erkännas även inom forskningsområdet.

Nu ser vi att LO och TCO får representanter i forskningsrådsnämnden. Vi hoppas att detta inflytande skall kompletteras genom möjlighet för dem att delta också inom andra statliga institutioner, vilket betyder att man kan gå vidare på den inslagna vägen. Begrepp såsom inomvetenskaplig och samhällsvetenskaplig relevans måste då ges en annan mening

än i dag. I den delen kan vi således - som utskottel också säger - konstatera att motionen håller på att tillgodoses. Men arbetet måste bedrivas vidare.

I motionens andra led, dvs. kravet på en ökad kontroll av den privata uppdragsforskningen, föreligger däremot inte samma klara inriktning. Nu säger utskottet emellertid att området är föremål för uiredning och att man kan förvänta åtgärder. Vi hoppas att det väntade beslutsun-deriaget blir sådant att en tidsenlig kontroll och samhällsstyrning kan etableras i den riktning motionen kräver.

Herr lalman! I avvaktan på vad utskottel eftersträvar har vi nu inget yrkande, men vi avvaktar med intresse frågans vidare utveckling.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsor-ganisationen inom utbildningsdepartementet

Med detla anförande, i vilkel herr Bergqvisl (s) instämde, var överläggningen slutad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordsirandh begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskotlets hemställan i

betänkandet nr 32 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Ja - 255 Nej - 44

Mom. .? och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordsirandh begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

141

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsor-ganisationen inom iitbildiiingsdeparte -meiitei

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 32 mom. 5 röstar ja.

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Larsson

i Slaffanslorp m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Nordsirandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 176

Nej - 119

Avstår - 3

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall ti|l dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskotlets hemställan i

beiänkandei nr 32 mom. 6 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av fru Lantz.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 283 Nej - 15

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsulskotlels hemställan i

betänkandet nr 32 mom. 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 4 av herr Nordsirandh

och fru Sundberg.

142

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordstrandh begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 255

Nej - 44

Mom. 8

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Larsson i Slaffanslorp m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Karlsson i Mariefred begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsorganisationen inom utbildningsdepartementet

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

beiänkandei nr 32 mom. 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Larsson

i Slaffanslorp m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Karlsson i Mariefred begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 180 Nej - 118

Mom. 9

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordsirandh begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller ulbildningsutskotlets hemställan i

betänkandet nr 32 mom. 9 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 6 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordsirandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 254 Nej - 45

143

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Forskningsrådsor-ganisationen inom utbildningsdepartementet

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall till dels utskollels hemställan, dels reservationen nr 7 av fru Lantz, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller ulbildningsutskotlets hemställan i

beiänkandei nr 32 mom. 10 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 7 av fru Lantz.

144

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerialei av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 282

Nej - 14

Avstår - 2

Mom. II och 12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 13

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsulskottets hemställan i

beiänkandei nr 32 mom. 13 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 8 av fru Lantz.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 283

Nej - 14

Avslår - 1

Mom. 14-17

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 6 Uppskov med behandlingen av motion om avskaffande av skolbetyg

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande,1975/76:34 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden.

1 detta belänkande hemställde ulskollet

att riksdagen lill riksmötet 1976/77 skulle uppskjuta behandlingen av i beiänkandei under mom. 1-16 angivna ärenden. I mom. 8 hade upplagils motionen 1975/76:1420 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om avskaffande av belyg inom skolväsendet såvitt gällde yrkandet 2.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Uppskov med behandlingen av motion om avskaffande av skolbetyg

Reservation hade avgivits av fru Lantz (vpk) som ansett att riksdagen borde behandla yrkandel 2 i motionen 1975/76:1420 under pågående riksmöte och alt därför utskottets hemställan fr. o. m. mom. 8 bort erhålla i reservaiionen angiven lydelse.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Som jag sagt tidigare i debatten i dag har vpk utvecklat sin syn på betygsfrågan i en partimotion, som väcktes under den allmänna motionstiden. Vpk anser att betygen skall avskaffas på alla nivåer i utbildningssystemet.

Avskaffar man betygen betyder det att man måste lösa problemet med urvalsmetoderna till utbildningar med sökandeöverskott. Det är enligt vpk:s mening bråttom med att det här arbetet påbörjas. Det är kanske den mest komplicerade biten av hela beiygsfrågan - att finna alternativa urvalsmetoder. Därför hade det varit meningsfullt, menar vpk, om riksdagen hade hunnit behandla den här frågan under innevarande riksmöte och uttala sig för hur det fortsatta arbetet med betygsfrågan skulle bedrivas.

Jag skall fatta mig kon, herr lalman, och yrkar med del anförda bifall till reservaiionen vid utbildningsutskottets betänkande nr 34.

Hen ALEMYR (s):

Herr lalman! Den här frågan har i vanlig ordning behandlats i talmanskonferensen, som enhälligt har tillstyrkt bordläggning av de här ärendena till nästa riksmöte, i höst. Även vpk:s representant i talmanskonferensen har där bilrätt utskottets hemställan.

Jag ber att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till reservationen av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

145

10 Riksda.ens inotokoll 1975/76:134-135

Nr 134 Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskottets hemsiällan i

Fredagen den beiänkandei nr 34 röstar ja,

21 mai 1976 j '" ""öar nej.

-------- :----- Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den iindring

Ytterligare industri- däri som föranleds av bifall till reservaiionen av fru Lantz.

centeranläggningar.

m. 111. Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 278 Nej - 14

§ 7 Ytterligare industricenteranläggningar, m. m.

Föredrogs inrikesutskottets betänkande 1975/76:43 med anledning av proposilionen 1975/76:185 om ytterligare industricenteranläggningar samt vissa andra regionalpolitiska frågor jämte motioner.

Regeringen hade i propositionen 1975/76:185 efler föredragning av statsrådet Bengtsson, dels föreslagit att riksdagen skulle

godkänna de grunder för regionalpolitiskt stöd vid marknadsföringsåtgärder som förordats att tillämpas under budgetåren 1976/77 och 1977/78,

bemyndiga regeringen att la i anspråk medel från anslagen Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet och Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån för finansiering av industricenteranläggningar i Ljusdal och Haparanda enligt de grunder som förordats,

dels givit riksdagen till känna vad som anförts om beslutsordningen i fråga om regionalpolitiskt stöd.

146

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föreslås att regeringen får besluta om au bygga industricenteranläggningar i Ljusdal och Haparanda. Beslut avses bli fattat när minst hälflen av lokalerna i varje ort omedelbart kan hyras ut.

Vidare föreslås att regionalpolitiskt stöd i form av lånegaranti skall lämnas för alt läcka marknadsföringskostnader vid introduktion av en ny eller väsentligt vidareutvecklad produkt hos industriförelag inom det allmänna stödområdet. Lånegarantin får uppgå till 80 "o av marknadsföringskostnaderna, dock högst 500 000 kr.

Genom propositionen informeras vidare riksdagen om planerna på en decentralisering av beslutanderätten i vissa ärenden om regionalpolitiskt stöd till regional nivå."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionerna

1975/76:253 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c), vari yrkats all riksdagen skulle besluta inrätta ett industricentrum i Ljusdals kommun samt hos regeringen anhålla att den vidtog därav föranledda åtgärder,

1975/76:284 av herr Olsson i Sundsvall (c), vari yrkats all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag angående etablering av industricentrum i Ange kommun,

1975/76:285 av herr Westberg i Ljusdal (fp), vari yrkats att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att ett stalligt industricentrum förlades lill Ljusdal med beaktande av de i motionen framförda synpunkterna,

1975/76:379 av herr Nygren m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att Vilhelmina särskilt beaktades som lokaliseringsort i det förslag till fortsatt utbyggnad av industricentraanläggningar som aviserades i regeringens proposition 1975/76:87,

1975/76:380 av herr Winberg (m), vari - i yrkandet 3 såvitt nu var i fråga - hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i motionen anförts om bevarandet och tillskapandet av olika slag av verksamhet i Ange,

1975/76:657 av herr Olsson i Timrå m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats alt riksdagen beslutade alt hos regeringen begära förslag dels om ett industricentrum i Ange, dels om att medel ställdes till projekt Inland Y:s förfogande,

1975/76:659 av herr Persson i Karlstad m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen hos regeringen begärde all vid inrättande av ytterligare industricentra en lokalisering skedde lill Torsby kommun i enlighet med vad i motionen anförts,

1975/76:661 av herr Ångström (fp), vari yrkats all riksdagen beslutade alt Vilhelmina utsågs som lokaliseringsort vid den fortsatta etableringen av industricentra,

1975/76:855 av herr Hjorth m. fl. (s), vari yrkats alt riksdagen som sin mening uttalade att industrilokaler borde kunna uppföras som kommunala beredskapsarbeten även på platser utanför det inre stödområdet med sysselsätiningssvårigheter och behov av differentierat näringsliv efter prövning från fall till fall,

1975/76:859 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m), vari såviit nu var i fråga yrkats alt riksdagen uttalade alt ett industricentrum borde byggas i Haparanda (yrkandet 1),

1975/76:862 av herr Rämgård m. fl. (c), vari yrkats att riksdagen beslutade all statsbidrag skulle utgå med 50 "> lill kommuner i det inre stödområdet för uppförande av industrifastighet,

1975/76:1838 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. (c),

1975/76:1873 av herr Magnusson i Tanum m. fl. (s),

1975/76:1884 av herr Nordgren m. fl. (m), vari yrkats alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om uppförande av ett industricentrum i

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Ytterligare industricenteranläggningar. m. m.

147

Ljusdal, Arvidsjaur, Vilhelmina och Ange,

1975/76:1908 av herrar Åsling (c) och Stjernström (c), 1975/76:2157 av herr Lorenizon (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen ullalade sig för eit åtgärdsprogram i syfte all lill Västernorrland förlägga industrier och åstadkomma sysselsättningstillfällen.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Ytterligare indi istri

centeranläggningar, varvid förutsattes inriktning på framiidsbetonade industrier med insät
///. m. landet av medel ur AP-fonderna och att åtgärderna borde avse bl. a

att ett statligt industricentrum förlades till Ange (yrkandel a).

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975/76:2374 av herrar Rämgård (c) och Boo (c),

1975/76:2375 av herr Sellgren (fp), vari yrkats att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om torslag till etablering av ett industricentrum i Ange kommun,

1975/76:2380 av herr Nilsson i Agnas (m), vari yrkats att riksdagen vid behandling av proposilionen 1975/76:185 uttalade alt industricentrum borde byggas i Vilhelmina,

1975/76:2395 av herr Westberg i Ljusdal (fp), vari yrkats

att riksdagen uttalade att formuleringen i proposilionen: "Beslut avses bli fattat, när minst hälften av lokalerna omedelbart kan hyras ut" ej borde ha ett så bindande innehåll att anpassning lill konjunkturläge och lokala förhållanden omöjliggjordes och att regeringen borde ha möjlighet att fatta beslut vid lägre andel uthyrd yta om detla bedömdes lämpligt samt

all riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts,

1975/76:2399 av herr Ekinge m. fl. (fp),

1975/76:2400 av hen Jonsson i Mora (fp),

1975/76:2401 av fru Marklund (vpk), vari yrkats alt riksdagen med bifall i övrigi till propositionen 1975/76:185 uttalade att en indusiricent-rumanläggning även borde uppföras i Vilhelmina kommun.

148

1975/76:2402 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c), vari yrkats all riksdagen beslutade

att hos regeringen begära att Sliflelsen Industricentra fick i uppdrag alt lämna förslag om riktlinjer för mindre industricenteranläggningar i enlighet med vad som anförts i motionen,

alt bemyndiga regeringen att ta i anspråk medel från anslagen Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhel och Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån för finansiering av indusiriceniraanläggningar i Ljusdal,

Haparanda och Vilhelmina i enlighet med vad som anförts i motionen,

att med bifall lill regeringens förslag uttala att regionalpolitiskt stöd för marknadsföringsåtgärder borde utgå enligt de riktlinjer som anförts i motionen.

att hos regeringen begära att statens industriverk gavs i ijppdrag att ta initiativ för ätt i regionalpolitiskt syfte ge förutsättningar för en aktiv näringspolitisk planering i vissa kommuner enligt vad som anförts i motionen.

all ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande den fortsatta möjliga omfattningen av lokaliseringsbidrag och avskrivningslån, samt

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Ytterligare industricenteranläggningar. in. ni.

1975/76:2403 av herrar Olsson i Järvsö (c) och Stridsman (c), vari yrkats att riksdagen uttalade all byggande av industricenteranläggningar kunde påbörjas, även om inte hälften av den totala ytan var uthyrd, enligt de riktlinjer som anförts i motionen.

Utskottet hemställde

beträffande villkoret att före utbyggnad viss del av lokalerna skulle vara förhandsiecknade att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1975/76:2395 och 1975/76:2403 godkände vad ulskollet anfört.

beträffande förslaget till nya industricenteranläggningar alt riksdagen med bifall lill propositionen i denna del och med anledning av motionerna 1975/76:253, 1975/76:285, 1975/76:859, yrkandet 1, 1975/76:1884, i denna del, och 1975/76:2402, yrkandet 2 i denna del, bemyndigade regeringen att ta i anspråk medel från anslagen Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet och Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån för finansiering av industricenteranläggningar i Ljusdal och Haparanda enligt de grunder som förordals i propositionen,

beträffande framtida utbyggnad av industricentra

A. alt riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:284,
1975/76:379, 1975/76:380, yrkandel 3 i denna del, 1975/76:657, i denna
del, 1975/76:661. 1975/76:1884. i denna del, 1975/76:2157' yrkandel a,
1975/76:2375, 1975/76:2380, 1975/76:2401 och 1975/76:2402, yrkandel
2 i denna del, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet
anfört om Ange och Vilhelmina,

B. alt motionerna 1975/76:659, 1975/76:1838, 1975/76:1873,
1975/76:1884, i denna del. 1975/76:1908, i denna del, 1975/76:2374,
1975/76:2399 och 1975/76:2400 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande byggande av industrihus såsom beredskapsarbete m. m. alt motionerna 1975/76:855. 1975/76:862 och 1975/76:2402, yrkandel 1, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

belräffande åtgärder i Ragunda kommun all motionen 1975/76:1908, i denna del, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande marknadsföringsåtgärder m. m. att riksdagen med av-

149

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Ytterligare industricenteranläggningar, m. m.

slag på motionen 1975/76:2402, yrkandena 3 och 4, godkände i propositionen förordade grunder för regionalpolitiskt stöd vid marknadsföringsåtgärder, att tillämpas under budgetåren 1976/77 och 1977/78, 7. beträffande decentralisering av beslut om regionalpolitiskt stöd

A. att riksdagen lämnade utan erinran vad som anförts i propositionen
om beslutsordningen i fråga om regionalpolitiskt stöd,

B. att motionen 1975/76:2402, yrkandet 5, inte föranledde någon riks
dagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

belräffande förslaget till nya industricenteranläggningar och framlida utbyggnad av sådana anläggningar av herr Lorenizon (vpk) som ansett att utskottel under 2 och 3 bort hemställa

beträffande förslaget lill nya industricenteranläggningar att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och motionerna 1975/76:253, 1975/76:284, 1975/76:285, 1975/76:380, yrkandel 3 i denna del, 1975/76:657, i denna del, 1975/76:859, yrkandel 1, 1975/76:1884, i denna del, 1975/76:2157, yrkandet a, 1975/76:2375 och 1975/76:2402, yrkandet 2 i denna del, bemyndigade regeringen all ta i anspråk medel från anslagen Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet och Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån för finansiering av industricenteranläggningar i Ange, Ljusdal och Haparanda enligt de grunder som förordats i proposilionen.

belräffande framtida utbyggnad av industricentra

A. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:379,
1975/76:661, 1975/76:1884, i denna del, 1975/76:2380, 1975/76:2401,
1975/76:2402. yrkandel 2 i denna del, som sin mening gav regeringen
lill känna vad reservanten anfört om Vilhelmina,

B. att motionerna 1975/76:659, 1975/76:1838, 1975/76:1873,
1975/76:1884. i denna del. 1975/76:1908, i denna del, 1975/76:2374,
1975/76:2399, 1975/76:2400 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande framtida utbyggnad av industricentra

2. av herrar Nilsson i Tvärålund, Stridsman. Gustafsson i Säffle och
Granstedt (samtliga c) som ansett all utskollels yttrande i viss del skulle
ha av reservanterna angiven lydelse. t

150

3. av herr Gustafsson i Säffle (c) som ansett alt utskoiiei under 3 bort hemställa

A. au riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:284,
1975/76:380. yrkandet 3 i denna del. 1975/76:657. i denna del.
1975/76:659. 1975/76:1884. i denna del. 1975/76:2157, yrkandel a. och
1975/76:2375 som sin mening gav regeringen till känna vad rcservanien
anfört om Torsby och Ange.

B. att motionerna 1975/76:379, 1975/76:661, 1975/76:1838,
1975/76:1873. 1975/76:1884. i denna del. 1975/76:1908. i denna del.

1975/76:2374, 1975/76:2380, 1975/76:2399, 1975/76:2400, 1975/76:2401 och 1975/76:2402, yrkandel 2 i denna del, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

4. belräffande byggande av industrihus såsom beredskapsarbete m. m. av herrar Nilsson i Tvärålund, Stridsman, Gustafsson i Säffle och Granstedt (samtliga c) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:855, 1975/76:862 och 1975/76:2402, yrkandet 1, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Ytterligare industricenteranläggningar. m, m.

5. beträffande marknadsföringsåtgärder m. m. av herrar Nilsson i Tvärålund, Stridsman, Gustafsson i Säffle och Granstedt (samtliga c) som ansett att utskottet under 6 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av propositionen och med bifall lill motionen 1975/76:2402, yrkandena 3 och 4, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om de grunder för regionalpolitiskt stöd vid marknadsföringsåtgärder, som skulle tillämpas under budgetåren 1976/77 och 1977/78.

Hen STRIDSMAN (c):

Herr talman! Resultatet av försöksverksamheten med industricentra i Lycksele och Strömsund har lett till att regeringen lagt fram förslag om en fortsatt utbyggnad i Haparanda och Ljusdal. Båda orterna har starkt behov av ytterligare regionalpolitiska insatser. Utskottet är enigt om ätt i detla avseende tillstyrka propositionen.

En värdefull markering gör utskottel i sitt betänkande när man framhåller alt kravet, att minst hälften av den totala ytan skall vara uthyrd innan utförandet av nya anläggningar påbörjas, inte får uppfattas som en absolut gräns utan närmast skall ses som en riktpunkt för regeringens handlande.

Inrikesutskottet har under vintern på ort och ställe studerat verksamheten i Lycksele och Strömsund. Man har ju hafl betydande startsvårigheter, vilka dock inte bör uppförstoras. En glädjande erfarenhet var emellertid att dessa industricentra kunde uppvisa ett flertal nyetableringar. Vissa av dem synes inte ha skolat komma till stånd om inte industricentra funnits. Den administrativa och ekonomiska servicen lill företagen liksom viss ekonomisk rådgivning var av den arten att den borde ges också till företag som står utanför industricentra.

Av den redogörelse uiskouei erhöll framkom inte heller att industricentra skulle ha negativa effekter på näriiggande kommuners möjligheter till ökad sysselsättning.

Industricentra uppföres endast i regionala centra inom inre stödområdet. Kommuncentra eller andra mindre orter kommer inte i fråga. Vi i centern vill ha en ändring på detta förhållande, men det vill inte majoriteten i utskottet. Utskotlsmajoriteten fullföljer därmed den cenlra-

151

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Ytterligare industricenteranläggningar, m. m.

liseringssträvan inom regionalpolitikens ram som man ställde sig bakom hösten 1972.

Enligt centerns mening bör de minsta arbetsmarknaderna, som oftast har svåra problem, bli föremål för större regionalpolitiska insatser. I linje med denna syn borde industricentra inte förbehållas endast några regionala centra. Det är med detta syslem i längden ofrånkomligt att de mindre orterna blir lidande. Det gagnar inte heller de större orterna inom ett län. Man uppnår då inte heller regional balans.

Det har uttalats av företrädare för Sliflelsen Industricentra att industricenteranläggningar mycket väl kan ligga i mindre orter. De bör då anpassas till ortens storlek. Men tydligt är att den beslutade ortsklassificeringen helt låst utskottsmajoriteten att inte satsa på mindre orter.

Våra förslag i denna fråga stämmer helt överens med erfarenheterna från det praktiska arbetet och bland de forskare som är engagerade i indusiricentrumverksamheten. Enligt vår mening borde stiftelsen Industricentra och industriverket var och en på sitt sätt närmare dra upp riktlinjer för induslricenterutveckling i mindre orter.

Övriga frågor kommer andra talare från centern all beröra.

Herr lalman! Jag ber med dessa ord aU få yrka bifall till reservationerna 2, 4 och 5.

152

Hen LORENTZON (vpk):

Herr talman! I propositionen 1975/76:185, signerad av arbetsmarknadsminister Ingemund Bengtsson, föreslås att regeringen får besluta om att bygga industricenteranläggningar i Ljusdal och Haparanda. Inrikesulskot-tet har behandlat denna hemställan, och utskottets mening finns redovisad i betänkandet nr 43, som nu behandlas.

Då man lar del av proposilionen undrar man givelvis varför arbetsmarknadsministern stannat inför just dessa två platser. Den enda motivering som jag har kunnat hitta i proposilionen är att arbetsmarknadsministern anser att den ena av dessa två anläggningar skall ligga i Norrbotten och den andra längre söderut. Men varför just så? Del ges inget svar på den frågan i proposilionen.

Del finns ju ändå en hel rad andra platser alt välja mellan - jag tänker närmast på Ange i Västernorrlands län, som också prioriterades av utredningsnämnden.

Landels arbetsmarknadsminister är myckel väl underrättad om de svåra sysselsätlningsförhållanden som råder i Västernorrland och vet alt det privata näringslivet varken kan eller vill klara sysselsättningen i delta län. Det betyder all samhälleliga insatser måste lill och det antal arbetstillfällen skapas som behövs för att förhindra en ytleriigare utflyttning från detta län. Men hur svårt det än må vara i länet i övrigt är sys-selsäliningssvårigheterna framför allt besvärande i länels inland, och där är Ange kommun särskilt illa utsatt.

Det statistiska material som förelades ledamöterna i inrikesutskoilel då propositionen nr 185 behandlades visade alt Ange hade högre ar-

betslöshet än de övriga föreslagna platserna och att den negativa befolkningsutvecklingen var ytterst markerad i Ange kommun. Även den höga andelen åldringar där toppade statistiken. När det gällde yrkesverksamma kvinnor kunde Ange och Ljusdal jämföras - de båda orterna låg i botten - men då det gällde nettoutnytlningen såväl under åren 1968-1970 som 1971-1974 hade Ange återigen del sämsta läget.

Om sysselsättningsaspekter hade lagts på frågan, skulle alltså Ange ha varit prioriterat denna gång då regeringen föreslog byggandet av nya industricenteranläggningar. Ange hade också prioriterats av utredningsnämnden. Man ställer sig därför undrande varför Västernorrland, och särskilt då Ange, ställts utan industricenteranläggningar även denna gång. Svaren kan givetvis vara flera.

Nu blir del alltså på det sättet att samtliga Norriandslän utom Väster-norriand får industricenteranläggningar. Norr om Västernorriand finns redan en induslricenteranläggning i Lycksele i Västerbotten. Väster om Västernorrland ligger Jämtland, där det flnns en induslricenteranläggning i Strömsund. Söder om Västernorrland har föreslagits att en dylik anläggning skall placeras i Ljusdal, och vidare kommer Norrbotten att gynnas, då Haparanda utsetts som plats för en induslricenteranläggning.

Mill i detta område ligger alltså Västernorrland, som är helt ulan sådan anläggning. Ändå är det - vilkel torde vara bekant för samtliga som har sysslat med de här frågorna - så all Västernorrland från sysselsättningssynpunkt har de värsta problemen av samtliga dessa län, och där har Ange, som jag tidigare framhållit, del särskilt bekymmersamt.

Men Ange var inte endast ur sysselsättningssynpunkt den plats som borde ha ihågkommits i detta sammanhang. Ange har som tidigare framhållits föreslagits av utredningsnämnden, och då kommer inte endast sysselsättningssvårighelerna in i bilden.

Då det gäller att anskaffa industrier till dessa industricentrer är det givetvis en fördel om orten som sådan är attraktiv. Del är Ange bl. a. ur trafiksynpunkt då den är en stor järnvägsknutpunkt, belägen mitt i landet med direktförbindelser även med Norge.

Vid del besök som inrikesutskoilel för en tid sedan gjorde vid in-dustricentrei i Strömsund frågade jag chefen för ett norskt förelag som etablerat sig där om företaget hade sökt etablering på andra platser och om han i så fall hade varit i Ange. Han förklarade att han hade varit där, och hade del funnits en induslricenteranläggning i Ange så hade företaget legal där med lanke pä de iransporlförmåner som Ange kan ge ett förelag som ar intresserat av att etablera sig norrut. Även i ett fall som della är Ange au föredra framför andra orter, och då borde det vara lättare alt få företag lill en induslricenteranläggning där.

Men nu stannade arbetsmarknadsministern inför, som han säger i proposilionen, en plats i norra Sverige och en söderut. Majoriteten i inrikesutskoilel följer propositionens anvisningar, vilket också framgår av att del belänkande som vi behandlar nu har stannat inför en s. k. välvillig skrivning när del gäller Ange och avför Ange från dagordningen. Ar-

Nr 134

Fredagen den. 21 maj 1976

Ytterligare industricenteranläggningar, m. m.

153

Nr 134 belsmarknadsministern menar all denna plats kan komma, i fråga när

Fredigen den *' gäller ytterligare eiableringar av indusiricentrer. Men hur långt in

21 mai 1976 ' framtiden det löflet kommer att sträcka sig kan givelvis inte ulskolls-

_____________ majoriteten uttala sig om. Jag är fullt medveten om att en industri-

Ytterligare industri- cenieranläggning i Ange inte löser de stora sysselsättningsproblem som
centeranläggningar, råder på denna plats. Men de skulle ändå ha haft sin betydelse från
m. m. sysselsättningssynpunkt och även sin stora psykologiska betydelse bland

en befolkning som under årtionden fått bevittna en stadig utfiytlning. Den eller de som har bott i ett dylikt område vet hur deprimerande dessa förhållanden verkar på befolkningen. Det är som om det inte fanns någon framlid. Ungdomen flyr och åldringarna blir kvar. Och delta är karakteristiskt för en plats som Ange.

1 delta sammanhang vill man gärna ställa sig frågan varför arbetsmarknadsminister Ingemund Bengtsson stannade inför exempelvis Ljusdal. Arbetsmarknadsministern är ju känd för att inte lova mer än han kan hålla, och vid en TV-debatt för en tid sedan om sysselsättnings-förhållandena i Ljusdal utlovade arbetsmarknadsministern en induslricenteranläggning där. Hårt trängd som han var vid det tillfället så gav han detla löfle, och han har hållit del.

Någon dylik TV-debatt har de lokala myndigheterna i Ange inte varit nog framsynta att ordna. Kanske hade del gått lika bra där. Ingemund Bengtsson är ju känd för att hålla sina löften. Jag tog vid ett annat lilirälle exempel på della. Befolkningen i dessa områden menar att man numera kan betrakta vår arbetsmarknadsminister som "Ingemund den löftesrike." Han håller vad han lovar. Då är bara frågan: Vem eller vilka i Västernorrland skall kunna påverka vår arbetsmarknadsminister att avge löften om sysselsättning till Västernorriand? Kanske del skulle kunna gå lika bra där.

Självfallet har jag ingenting emot alt industricenteranläggningar förläggs, som enligt förslaget, till Haparanda och Ljusdal - det framgår också av min reservation. Men jag anser att Ange bör medtas i della sammanhang. Befolkningen i Ange kan knappast vara nöjd med att leva på en välvillig skrivning och en förhoppning om att ett industricenter skall komma till stånd en gång i framtiden.

Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till min reservation, nr 1, vilket också innebär bifall lill en rad motioner och yrkanden i dem - motioner av riksdagsledamöter från samtliga i riksdagen representerade partier, framför allt från Väslernorrlands län. Men den bänken tycks vara tom just nu. Inte en enda ledamot från Västernorrland är i kammaren just nu då frågan om Ange behandlas, trots alt samtliga motionerat i denna fråga.

Under delta anförande övertog fru tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

154

Herr NILSSON i Östersund (s):

Fru lalman! Utskottet ställer sig myckel positivt lill försöksverksamheten med industricentra. Erfarenheten visar dock all del har varit svårt att skaffa industriförelag lill Strömsund och Lycksele. Därför menar utskottet alt del flnns skäl att iaktta en viss försiktighet när vi nu skall besluta om utbyggnad på några nya orter. Vi har funnit departementschefens förslag om utbyggnad på två orter väl avvägt och ansluter oss till detta.

Beträffande ortsvalet är det helt naturligt att det är många som har anmält sitt intresse för att komma i fråga för denna verksamhei. Jag kan betyga för kammaren att vi har gjort mycket noggranna avvägningar och alt vi mycket ingående har studerat det bakgrundsmaterial som bl. a. geograflska institutionen vid universitetet i Umeå har lagt fram. Vi har stannat för Ljusdal och Haparanda som lämpliga orter för nya centra. Vi får då den geografiska spridning som Sliflelsen Industricentra vill ha. Haparanda ligger längst upp i norr med sina Tornedalsproblem, med sina speciella problem som en gränskommun - vid gränsen till Finland. Ljusdal ligger längst i söder, den stora skogskommunen i västra Hälsingland, som f. ö. är placerad i grupp 1 i utredningen, vilket betyder att Ljusdal står i den grupp som man betraktar som mest angelägen när del gäller att få ett statligt industricenter.

Utskottet tillstyrker alltså departementschefens förslag om Ljusdal och Haparanda, men vi gör ett mycket viktigt tillägg. Med hänsyn till problemen i Ange och Vilhelmina uttalar utskottel all dessa två orter bör prioriteras i nästa utbyggnadselapp. Jag skall villigt erkänna att del har varit väldigt svårt att göra delta urval. Men när vi har lyft fram dessa fyra kommuner i kön, har vi gjort ett val som helt överensstämmer med geografiska institutionens i Umeå angelägenhetsgradering.

Herr Lorenizon har på ett myckel vältaligt sätt utvecklat sina tankar i reservationen 1 om att Ange borde ha fått vara med i första omgången. Jag har inte så mycket att invända emot den skildringen. Jag vill bara peka på att herr Lorenizon gör exakt samma bedömning som utskottsmajoriteten, nämligen att man bör gå ganska försiktigt fram i den forisalla uibyggnaden. Men sedan föreslår herr Lorenizon alt vi skall bygga ett centrum till - alliså ta tre centra i första etappen.

Del skiljer egentligen inte så mycket mellan herr Lorentzons reservation och utskottets betänkande genom alt vi säger att Ange bör komma i fråga i nästa utbyggnadselapp. Vi har alltså prioriterat Ange - Ange är inte avfört från dagordningen, som herr Lorenizon sade.

I reservaiionen 2, som herr Stridsman har talat för, pläderas för mindre industricentra på mindre orter. Låt mig bara referera vad industricen-iraulredningen sade. Utredningen konstaterade bl. a. att de orter som kan bli aktuella för industricenteranläggningar bör ha en arbetsmarknad och eit serviceutbud som tillgodoser en större region än den egna kommunen. Jag kan också tillägga au centrumanläggningar av den här typen bör kunna ge en gemensam service ål förelagen och följaktligen inte

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Ytterligare industricenteranläggningar. m. in.

155

Nr 134 behöver inrymma bara ett fåtal företag. Därför vidhåller utskottsmajo-

Fredagen den riteten sin tidigare uppfattning, som är konfirmerad av riksdagen, att

21 mai 1976 industricentra bör förbehållas regionala centra i inre stödområdet.

--------------- Herr Gustafsson i Säffle har inte haft ordet ännu, men jag kanske

Ytterligare industri- får kommentera även hans reservation nr 3 med några ord. Han har
centeranläggningar, f. ö. ångrat sig och det har delals ut ett nytt förslag när del gäller re-
/;;. m. servalionen 3.

Herr Gustafsson ansluter sig i reservationen lill förslaget om Ljusdal och Haparanda men vill ha med Torsby i en andra etapp. Jag skall bara på den punkten säga att i den mycket noggranna utredning som geografiska institutionen i Umeå gjort har man rangordnat Torsby i grupp 2 i samtliga alternativ, och i den gruppen ligger orter som man från det hållet inte betraktar som så angelägna när det gäller statliga industricentra som de orter vilka är placerade i grupp 1. Jag vidhåller alltså ulskottsmajoritetens uppfattning på denna punkt. Fru talman! Jag skall bidra lill all förkorta den här debatten och slutar med att yrka bifall till utskottels hemställan på samtliga punkter och avslag på samtliga reservationer.

Hen JONSSON i Mora (fp):

Fru talman! Efler vad som har sagts tidigare i den här debatten kan jag fatta mig kort - detla också med hänsyn till att vi har haft en lång debattdag. Jag förmodar alt de flesta av kammarens ledamöter helst vill resa hem vid den här tidpunkten.

Utskottsbetänkandet behandlar frågan om att bygga ut ytterligare industricentra på ett par orter i landet. Ulskollet förordar att så skall ske, och jag ber att få instämma i det förslag som utskottet framlagt med anledning av propositionen 1975/76:185.

Jag tror del är bra alt dessa industricentra kommer till stånd och all det finns en möjlighet för Stiftelsen Industricentra att på det här sättet vidga sin verksamhei. Men det flnns också, som här anförts, framställningar från många andra orter. Jag tror all det är rätt angelägel att man i framtiden prövar dessa. Utskottet har vidare funnit alt man i en andra etapp vill förorda ytterligare ett par orter, nämligen Ange och Vilhelmina, utöver vad man här föreslagit när det gäller Ljusdal och Haparanda.

Sedan är det problemet med möjligheterna att bygga ul industrier på
andra orter än regionala centra. Det är en ganska viktig fråga och ett
problem som bör lösas på något sätt. Många kommuner har själva fått
ta initiativ lill byggande av hantverks- och industrihus, och på många
orter har man också löst problemet, men det har inte skett utan starka
ekonomiska påfrestningar och stora satsningar från kommunernas sida.
Därför är det angeläget att finna någon stödform för byggande av in
dustriella anläggningar också på orter som inte är regionala centra och
som därför inte uppfyller kraven för alt få en induslricenteranläggning.
156 Utskottet har skrivit all del finns möjligheter alt ge bidrag av bered-

skapsmedel, men jag tror ändå att det vore önskvärt att finna nya former som underlättar en satsning också på sådana orter som jag här har talat om. Utskottet skriver all denna fråga bör las upp i ett större regionalpolitiskt sammanhang. Jag ber all få understryka den synpunkten, som jag tror är ganska viktig.

Vidare vill jag betona vad utskottet skriver om marknadsföringens betydelse. För många förelag är det värdefullt att få ett stöd när det blir fråga om au föra ut nya produkter på marknaden. Del kräver nämligen stora ekonomiska insatser, och för många företag - inte minst för mindre och medelstora - är det svårt att genomföra sådana åtgärder.

Fru lalman! Jag ber helt kort att få yrka bifall till vad ulskollet hemställer i sitt betänkande nr 43.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Ytterligare industricenteranläggningar, m. m.

Hen GUSTAFSSON i Säffle (c):

Fru talman! Hösten 1972 fattade riksdagen ett principbeslut om att en försöksverksamhet med industricentra skulle påbörjas i regionala centra inom inre stödområdet. I en första etapp skulle industricenteranläggningar uppföras i Lycksele och Strömsund. Den fortsatta utbyggnaden borde enligt riksdagsbeslutet övervägas först sedan erfarenheter vunnits av den första etappen.

I dag skall vi falla beslut om ytterligare industricenteranläggningar förlagda lill Ljusdal och Haparanda. Därmed kommer Norrland att få fyra sådana anläggningar, och det är bra. När det gäller den fortsatta framtida utbyggnaden föreslår inrikesutskottet att i nästa etapp prioritet skall ges åt Ange och Vilhelmina.

Herr Persson i Karistad m. fl. har i motionen 1975/76:659 yrkat att induslricenteranläggning skall uppföras i Torsby. Det torde inte råda några som helst tvivel om all behovet av statliga industricenteranläggningar i Värmland är lika slort som i Norriandskommunerna. Torsby uppfyller också de krav som kan ställas pä en lokaliseringsort för induslricenteranläggning. När det gäller befolkningsutveckling ligger Torsby klart sämre till än Ljusdal, Haparanda och Vilhelmina. Det skulle få stor betydelse för Torsby och norra Värmland i övrigt, om en anläggning av dei här slaget komme till stånd, eflersom stora sysselsättningsproblem råder inom regionen.

Det gäller också att slå vakt om befolkningsunderlaget i Torsby för all där kunna upprätthålla viktiga servicefunktioner. Industricentra har visal sig vara en form som i många avseenden ger en värdefull service och därmed stimulans för näringslivet, särskilt för de mindre företagarna. Del är därför av vikl att en ort med de problem beträffande sysselsättning, befolkningsutveckling etc. som Torsby har kommer med bland de orter som skall prioriteras i en framtida utbyggnad av industricenteranläggningar.

Jag hemställer därför, fru talman, att riksdagen belräffande framlida utbyggnad av industricentra med anledning av motionen 659 beslutar uttala all Torsby bör prioriteras på samma sätt som ulskollet har föreslagit

157

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Ytterligare iiidiistri-ceitieraiiläggningar. m. ni.

i fråga om Ange och Vilhelmina.

I reservationen 5 tar vi upp frågan om marknadsföringsåtgärder m. m. Regeringens förslag om lånegaranti för marknadsföringsåtgärder är en direkt följd av riksdagens ställningstagande år 1974. Vi finner del vara värdefullt att möjligheter på detta sätt öppnas för ett bredare samhälleligt engagemang för näringslivsutvecklingen i sysselsätthingssvaga regioner. För att stödet till marknadsföring skall bli verkningsfullt fordras alt även kostnaderna för marknadsplanen får ingå i slödunderlaget. Vidare är del nödvändigt att skapa sådana regler, att förelagen själva inte behöver slå hela risken för marknadsföringskostnaderna vid en misslyckad lansering av en produkt. Della bör lösas på så sätl, att förelagen erhåller lån med villkorlig återbetalning upp till 50 96, dvs. om lanseringen skulle misslyckas begränsas sårbarheten hos företagel. De förelag det här är fråga om är i allmänhet små och har begränsade egna resurser för marknadsföringsåtgärder. Om flera småföretag gemensamt bildar ett försäljningsföretag, är della från många utgångspunkter värdefullt. Regionalpolitiskt stöd för marknadsföring lill ett sådant försäljningsföretag bör därför också utgå.

Fru talman! Med stöd av det anförda ber jag alt få yrka bifall till reservationerna 2, 4 och 5 och i övrigi lill utskottets hemställan.

Herr NILSSON i Östersund (s) kort genmäle:

Fru lalman! Jag vill bara först säga att ingen tvivlar på att även Torsby har svårigheter när det gäller arbetsmarknaden. Men den sammanvägning som gjorts från geografiska institutionens sida visar ändå, om man tar med samtliga faktorer, att Torsby ligger bättre till än de föreslagna orterna.

Vad sedan gäller förslaget om bidrag eller lån till marknadsföring så är delta en försöksverksamhet. Jag tror att del finns anledning att gå försiktigt fram i början. Därför vidhåller jag utskottets förslag på den punkten.

Hen GUSTAFSSON i Säffle (c) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Nilsson i Östersund talade i sitt första inlägg om att det gällde att få en geografisk spridning på industricentrumanläggningarna och alt de fyra vi nu skall besluta om har fått en bra geografisk spridning. Då tycker jag att man också kan sträcka sitt intresse så långt - även om Torsby ligger i grupp 2 - alt man kunde tänka sig en anläggning något söder om Ljusdal.

158

Hen PERSSON i Karistad (s):

Fru talman! 1 motionen 659 har vi motionärer aktualiserat förläggandet av ett industricentrum till Torsby i Värmlands län. Vi grundar vårt krav på den arbetsmarknadssituation som vi har i Värmland och på den starka strukturrationalisering som vårt län drabbats av.

Värmlands län har som bekant under de senaste åren fått vidkännas en negativ befolkningsirend. Våra värmländska döttrar och söner har

fått lov alt flytta till andra, mer expansiva regioner i vårt land. De regioner Nr 134

som fått känna av de största utflyttningarna är den norra och den östra ■-. , ,

Fredagen den

regionen. De kommuner som drabbats hårdast är Torsby, Hagfors och , ■ \qj(

Filipsiad. För alt illustrera hur allvarlig situationen är i Filipsiad skall ______

jag nämna ett par siffror. Ytterligare industri-

Under den allra senaste månaden har Wasabröd AB i Filipstad aviserat centeranläiignlni;ar. om inskränkningar, i första etappen om en reducering av arbetsstyrkan /;;. /;;. med ca 150 och dessutom med normal avgång fram till sommaren 1977. Denna industri är en viktig basnäring. En industrienkät som gjorts visar hur allvarlig situationen är. Den totala minskningen är 450 arbetstillfällen. Företagen anser att de kan öka med 300, men fortfarande flnns alltså en brist på 150 arbetstillfällen om Filipstads kommun skall klara den regional politiska målsättningen.

Fru talman! Jag har velat nämna dessa siffror för att visa att även utanför stödområdesgränsen kan problem uppstå. Man kanske bör överväga nya former för satsning på orter även utanför stödområdet.

Torsby däremot är en utpräglad jord- och skogsbruksbygd, där kalhyggena numera bara visar på en förr mycket stolt era. För Torsby skulle en lokalisering av ett industricentrum betyda oerhört mycket för all den arbetskraft som har rationaliserats bort inom jord- och skogsbruket. Torsby är dessutom en ort som väl motsvarar de krav som har ställts för etablering av industricentra. Länsstyrelsen har vid åtskilliga tillfällen framhållit vikten av statliga insatser. De fackliga organisationerna har också vid upprättandet av Länsplan 74 framhållit vikten av en ökad sysselsättning, särskilt i den norra förvaltningsregionen. Man efterlyste ett statligt industricentrum först och främst till Torsby kommun, men även Filipstad har nämnts som ett tänkbart alternativ.

I utskotlsbetänkandel sägs att valet av orter bl. a. innebär att den ena anläggningen bör ligga längre söderut än tidigare anläggningar. I så fall tycker jag, fru lalman och ärade kammarledamöter, all Torsby kommun är som klippt och skuren för denna lokalisering. Torsby kommun tillhör del inre stödområdet och uppfyller således alla krav. Därför tycker vi motionärer att Torsby borde komma i fråga i detta sammanhang. Jag beklagar att utskottsmajoriteten inte har gått oss motionärer lill mötes och inte har tillgodosett de fackliga organisationernas krav och länsstyrelsens upprepade remissyttranden.

Om vi blickar västerut till andra sidan gränsen kan vi se all allt fler industricentra växer upp i Norge på så att säga samma breddgrad som våra regioner. Problemen i Värmland, med den höga medelåldern bland invånarna, är i mångt och myckel likartade med problemen i Norrlandslänen och i de orter och regioner som utskottet nu har fastnat för att i första hand salsa på när det gäller den framtida uibyggnaden av industricentra.

Jag är medveten om att alla de problem som jag har snuddat vid inte
helt löses bara genom, förläggande av ett industricentrum inom länet.
Men självfallet skulle det bli en skjuts framåt för de orter som berörs '59

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

av lokaliseringen av industricentra.

Om tillämpningen

av anvisningar till

lagen om anställ-

niiigsiryggliei

beträffande lärares manlräde

lillciggstimmar

Fru talman! Under överläggningarna har framförts ett yrkande av herr Gustafsson i Säffle, och jag kan i allt väsentligt ansluta mig till det -all Torsby således ifrågakommer vid en kommande lokalisering av industricentra.

På förslag av fru tredje vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsatta överläggningen om della belänkande lill ett senare sam-

§ 8 Om tillämpningen av anvisningar till lagen om anställningstrygghet beträffande lärares tilläggstimmar

160

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordet för att besvara herr Ny-hagcs (m) den 7 maj anmälda fråga, 1975/76:358, lill herr arbetsmarknadsministern, och anförde:

Fru talman! Herr Nyhage har frågat arbetsmarknadsministern om han anser alt anvisningarna till lagen om anställningstrygghet vad gäller de s. k. tilläggstimmarna slår i överensstämmelse med intentionerna i lagstiftningen. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Med s. k. tilläggstimmar avses tjänstgöring som en lärare i det allmänna skolväsendet fullgör utöver den tjänstgöring som hans lärartjänst omfattar. Med tilläggstimmar avses alltså en form av övertidstjänstgöring. Denna överlidstjänslgöring ingår dock inte i lärarnas tjänst på samma sätl som övertid förändra offentligt anställda. Om en lärare skall fullgöra överlidstjänslgöring, får han nämligen en särskild anställning som avser övenidstjänsigöringen. Denna anställning, till formen en arvodestjänst som timlärare, är helt fristående i förhållande till lärarens tjänst. Förordnandet på arvodestjänsten gäller t. v. högst för viss lid.

Lagen om anställningsskydd gäller varie slag av anställning, alltså även anställningar på deltid. Enligt lagen kan regeringen meddela bestämmelser som avviker från lagens bestämmelser för statligt reglerade tjänster, däribland tjänster som lärare i det allmänna skolväsendel. I de avseenden som berörs av herr Nyhages fråga har regeringen meddelat bara två bestämmelser som avviker från lagen om anställningsskydd. Dessa bestämmelser ingår i kungörelsen (1974:1007) om tidsbegränsning av statligt lönereglerad anställning, m. m. Enligt den ena bestämmelsen befrias arbetsgivaren från skyldighet alt underrätta arbetstagare med tidsbegränsad anställning om alt fortsatt anställning inte kommer alt erbjudas honom. Befrielsen gäller om anställningen varat högst tre månader. Den andra bestämmelsen befriar arbetsgivaren från viss varselskyldighet. Detla gäller om anställningen har beräknats ej översliga tre månader och ej heller kommer att omfatta mer än tre månader i följd. Befrielsen gäller också i vissa fall vid pensionering.

Vad jag nu anfört innebär alltså bl. a. följande beträffande en anställ-

ning på s. k. lilläggslimmar. Om fortsatt anställning inte kommer att erbjudas läraren när förordnandet utgår skall arbetstagaren underrättas härom enligt 15 § lagen om anställningsskydd om anställningen varat mer än tre månader. 1 sådana fall skall i princip också varsel ske enligt 29 § lagen om anställningsskydd.

Enligt vad jag inhämtat har några anvisningar till lagen om anställningsskydd inte utfärdats. Däremot lär företrädare för skolöverstyrelsen vid konferenser om innebörden i bl. a. lagen om anställningsskydd ha framhållit all även tilläggstimmar omfattas av kravet på varsel och underrättelse.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Om tillämpningen av anvisningar till lagen om anställningstrygghet beträffande lärares tilläggstimmar

Hen NYHAGE (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret på den av mig framställda frågan. Jag vill första deklarera att jag nalurligtvis med tillfredsställelse hälsar alt anställningsfrågorna har fått den lösning som de har, inte minst för den personalkategori som del här gäller, så myckel mer som jag själv hör hemma under den kategorin. Men del är, vilket framgår av svaret, en väsentlig skillnad mellan de limmar som en lärare har upp till sin undervisningsskyldighet och de limmar som ligger därutöver. De senare har ingenting med själva trygghelsfrågorna all göra, de har oflast tillkommit av schematekniska skäl och kan, som jag angivit i frågan, variera såväl mellan som inom läsåren. Det är också just de här timmarna som min fråga avser.

Det framgår av svaret att del flnns en tidsgräns på tre månader som gäller för varselskyldighei i detta fall. Det vanliga är att övertimmarna är utlagda över ell läsår. Det blir då fråga om en längre period än tre månader och då föreligger alltså varsel- och meddelandeskyldighet. Då kan det ofta röra sig om ett stort antal ärenden med en myckel begränsad mängd övertimmar, och del kan i extrema fall vara fråga om 0,5 veckotimmar. Då skall, såvitt jag förstår av svaret, även uppsägning eller varsel göras om dessa timmar. Del är inget tvivel om att det medför ett byråkratiskt syslem för skolstyrelserna och skolkanslierna. Det har sagts mig att man på en skolexpedition har tvingats anställa särskild personal för att klara denna fråga. Del blir alltså extra kostnader för kommunerna.

Jag vill gärna återigen ställa frågan, eflersom del inte framgår av svaret, alltså om intentionerna i lagstiftningen är sådana att den också skulle gälla för den här typen av timmar. Del borde flnnas en enklare lösning på denna fråga än vad som f. n. tycks vara fallet.

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Fru talman! Som framgår av svaret är intentionerna sådana som herr Nyhage nämnde. Jag vill erinra om att de nya reglerna ännu inte varit i krafl och prövats i verkligheten. Skulle erfarenheterna visa att tillämpningen av reglerna är alltför betungande i administrativt hänseende finner jag inte uteslutet att frågan, i förenklande syfle, kan bli föremål för nya överiäggningar mellan berörda parter.

161

11. Riksdagens protokoll 1975/76:134-135

Nr 134 I propositionen 1974:88 med förslag till lag om facklig förtroendemans

Fredagen den ställning på arbetsplatsen m. m. behandlades bl. a. frågan om alt till den

21 mai 1976 offentliga sektorn utsträcka den allmänna lagstiftningens reglerom un-

--------------- derrättelseplikt då anställning för begränsad tid inte kommer att förnyas.

Om nybyggnad av På tal härom framhöll föredraganden all den omständigheten au reglerna vårdskola i Borås kan bli administrativt betungande inte är tillräckligt vägande skäl för att arbetsgivaren inom den offentliga sektorn skall undantas från en skyldighet som redan lagts på de privata arbetsgivarna.

Hen NYHAGE (m):

Fru talman! Enligt min erfarenhet har man redan på skolkanslierna upplevt dessa bestämmelser såsom betungande. Ett kriterium för en omprövning eller ell nytt ställningstagande tycks redan föreligga. Jag konstaterar med tillfredsställelse alt statsrådet säger alt det kan finnas skäl alt ompröva denna fråga.

0,5 veckolimmars övertid - del låter väldigt litet - kan vara tillräckligt underlag för resande av skadeståndsanspråk, om man inte har varslat i tid. Det rimmar enligt min mening dåligt med lagstiftningens intentioner, om övertid, som alltså inte har med den ordinäre anställningen att göra, skall kunna utnyttjas på detta sätt för att väcka skadestånd, vilket medför stora kostnader för kommunen.

Jag tackar för det svar jag har fått. Frågan kan alltså komma alt omprövas om lagens tillämpning medför ett betungande byråkratiskt system.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om nybyggnad av vårdskola i Borås

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordet för all besvara herr Nyhages (m) den 12 maj anmälda fråga. 1975/76:362. till herr utbildningsministern, och anförde:

Fru talman! Herr Nyhage har frågat chefen för utbildningsdepartementet om han är beredd att medverka till all frågan om nybyggnad av vårdskola i Borås bringas till snar lösning. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det på mig att besvara frågan.

Efler vad jag erfarit avser skolöverstyrelsen under juni 1976 att fastställa en mera långsiktig organisation för vårdskolan i Borås. Lokalbehovsprövningen beräknas ske kort tid därefter.

Frågan om statsbidrag kan behandlas först sedan ritningar upprättats och skissgranskats och kommunen inkommit till skolöverstyrelsen med sedvanlig ansökan.

Hen NYHAGE (m):

Fru talman! Jag ber åter att få tacka för ell svar. Jag vill gärna säga
162 alt jag med del lidsbesked som där ges upplever svaret positivt. Jag

hoppas verkligen att vad som i svaret sägs kommer att överensstämma med verkligheten.

Bakgrunden lill denna fråga redovisades när jag ställde den. Den 22 mars 1973 gjordes den första framställningen om lokalbehovsprövning för vårdskola i Borås. I den framställningen redovisades utbildningsbehovet, nuvarande lokalers belägenhet och beskaffenhet, planerad och nuvarande skolorganisation, skoltomt, tillgång till praklikplatser, beräknat antal timmar och deras fördelning, tjänster för lärare och institutions-personal samt förslag till lokalprogram, alltså en fullödig redovisning.

Beträffande lokalerna kunde i ansökan konstateras att undervisningen var fördelad på åtta platser i Borås och att lokalerna delvis låg i f d. fabrikslokaler och i källarutrymmen. Man kunde även konstatera att lokalerna hade provisorisk karaktär. Egentligen utgjorde bara sjuksköterskeskolan ett undanlag. För endast en av lokalerna hade statsbidrag utgått.

Denna skrivelse föranledde ingen åtgärd från skolöverstyrelsen, varför landstinget återkom den 25 mars 1974, alltså ell år senare. Förvallnings-uiskotlet gjorde en framställning till generaldirektören. Man hänvisade till skrivelsen ett år tidigare och till lokalernas belägenhet och beskaffenhet samt hemställde om skolöverstyrelsens skyndsamma ställningstagande.

Ingenting hände. Den I juli 1974 gjorde utbildningsnämnden en förnyad framställning till skolöverstyrelsen med begäran om organisations-beslut och lokalbehovsprövning för vårdskolan.

Ingenting hände. Den 6 december 1974 sände förvaltningsutskottet en ny skrivelse till generaldirektören med hänvisning till den tidigare skrivelsen. Man begärde åter att få besked. Förvaltningsuiskotlet fann det anmärkningsvärt alt behandlingen av lokalbehovsfrågor skulle behöva ta så lång lid för skolöverstyrelsen.

Den 16 januari 1975 skedde en uppvaktning för skolöverstyrelsen. Då gavs inget besked. Men den 27 januari samma år, dvs. 1975, kom en skrivelse från skolöverstyrelsen med anledning av denna uppvaktning, där man meddelade att någon långsiktig planering av sjuksköierskeul-bildningen i Borås inte kunde ske förrän U 68-proposilionen framlagts och skolöverstyrelsen avgelt yttrande över länsberedningens förslag.

Jag tycker de sist angivna skälen var ganska långsökta för den prövning del här var fråga om. Dessutom är del över ett år sedan denna skrivelse var aktuell, och ännu har inget besked lämnats. Nog är del en häpnadsväckande förhalning av ett mycket viktigt ärende, som det borde vara angeläget för skolöverstyrelsen att medverka lill lösningen av så snabbt som möjligt.

Nu har jag filt besked om all en lösning kan förväntas i juni månad 1976, och jag tackar för det beskedel.

Nr 134

Fredagen den 21 maj 1976

Om nybyggnad av vårdskola i Borås

163

Nr 134 Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Fredagen den lalman! Jag vill ändå tillägga att det är litet för enkelt att beskylla

21 mai 1976 centrala myndigheter för dröjsmål i handläggningen av ett ärende. Della

_____________ kan i och för sig ha fog för sig ibland, men enligt den information jag

Om nybyggnad av fått om förhållandena kring frågan om nybyggnad av en vårdskola i Borås vårdskola i Borås så har dröjsmålet också i stor utsträckning lokala orsaker. Tomtfrågorna har inte varit klara och tycks ännu inte vara färdigbehandlade mellan landstinget och primärkommunen. Landstinget har vidare inte förmått göra någon prioritering mellan de tre vårdskolorna i Alingsås, Borås och Vänersborg. Del är ganska uppenbart all landstinget på relativt kort tid inte kan bygga tre skolor.

Hen NYHAGE (m):

Fru talman! Som jag redovisade i milt förra inlägg är tomlfrågan inte någol bekymmer. Del är helt klart all den frågan kan lösas på ell tillfredsställande sätt, och del fanns klart angivet i den framställan som gjordes redan 1973.

Belräffande prioriteringen mellan Vänersborg, Alingsås och Borås så är ju Vänersborgsskolan ur bilden. Den håller på att färdigställas. Från landstingets sida har det inte varit någon som helst tvekan när det gäller att också få frågan om Boråsskolan avgjord.

Jag kan inte flnna all del råder någon sorts motsatsförhållande som skulle få landstinget att fördröja ärendet. Vad landstinget begärt är helt enkelt alt få en organisations- och lokalbehovsprövning. Del är den som nu tagit mer än tre år. Jag tycker all del är en lång tid för ett ärendes handläggning på en central myndighet.

Dessutom har landstinget ansvaret för denna utbildning, och landstinget känner sitt ansvar för utbildningen inom ett område där vi vet alt det är ett skriande behov av personal. Undervisningen underlättas ju inte på något sätt av den rådande situationen. Den är besvärande för eleverna, för lärarna och för övrig personal. Den är besvärande för skolledningen. Del har därför för landstinget varit i högsta grad angeläget att få denna fråga löst. När del nu dröjt tre år tycker vi onekligen att det är en oerhört lång väntan.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Anmäldes och bordlades

Konsiilutionsutskottets betänkande

1975/76:55 med anledning av proposilionen 1975/76:168 om vissa frågor rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifler och organisation jämte motioner

Finansutskotteis belänkande

1975/76:42 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden 164

Skalteulskoltels betänkanden Nr 134

1975/76:62 med anledning av proposilionen 1975/76:193 om skaiiepliki Fredagen den

för utbildningsbidrag för doktorander, m. m. 21 niaj 1976

1975/76:65 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden lill---- ----

riksmöiei 1976/77

Juslilieulskoilels betänkanden

1975/76:40 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

1975/76:41 med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1974:829) om försöksverksamhet med rutinmässiga alkoholulandningsprov

1975/76:42 med förslag till lagstiflning om fortsalt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.

1975/76:43 med anledning av proposilionen 1975/76:165 om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt jämte motioner

Försvarsutskottets betänkanden

1975/76:38 med anledning av propositionen 1975/76:199 om ändring av

värnpliklslagen (1941:967), m.m. jämte motioner 1975/76:39 med anledning av propositionen 1975/76:190 om inrättande

av ett flygvapenmuseum och vissa skolor för försvarsmakten jämte

motioner 1975/76:40 med anledning av propositionen 1975/76:189 med förslag om

insyn i och kontroll av den militära underrättelsetjänsten m. m. jämte

motion 1975/76:41 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Socialförsäkringsulskottels betänkanden

1975/76:40 med anledning av propositionen 1975/76:197 med förslag lill

lag om arbelsskadeförsäkring jämte motioner 1975/76:42 med anledning av motioner om vissa läkemedelsfrågor m. m.

Socialutskottets belänkande

1975/76:45 med anledning av proposilionen 1975/76:179 om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103) jämte motioner

Ulbildningsutskotlets betänkande

1975/76:28 med anledning av propositionen 1975/76:129 om utbildningsbidrag för doktorander m. m. jämte motioner

Jordbruksuiskouets belänkande

1975/76:45 med anledning av proposilionen 1975/76:150 med förslag till

slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1976/77, m. m. (kom-

plet teringspropositionen)

165

Nr 134 Näringsulskoltets betänkanden

Fredagen den 1975/76:38 med anledning av motion om produktion av billigare mens-

21 maj 1976 trualionsskydd

--------------- 1975/76:56 med anledning av motion om förstatligande av skogsindustrin

1975/76:60 med anledning av propositionen 1975/76:175 om ändring i lagen (I9l9:240)om fondkommissionsrörelseoch fondbörsverksamhet 1975/76:63 med anledning av propositionen 1975/76:159 med förslag till organisation av och anslag för det nya konsumentverket jämte motioner

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 17.30.

In fldem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen