Riksdagens protokoll 1975/76:133 Torsdagen den 20 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:133

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:133

Torsdagen den 20 maj

Kl.  19.30

Förhandlingarna leddes lill en början av fru iredje vice talmannen.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Bidrag ur kyrkofonden till lekman na-tjänster, m. m.

§ 1 Bidrag ur kyrkofonden till lekmannatjänster, m. m.

Föredrogs kullurulskotlels belänkande 1975/76:38 med anledning av proposilionen 1975/76:80 om vissa anslag ur kyrkofonden jämle motioner.

I propositionen 1975/76:80 (ulbildningsdepariemenld) hade regeringen föreslagil riksdagen all

1.    beslula au kostnaderna för de under punkl 1 i proposilionen 1975/76:80 angivna avslutade ulredningarna skulle sianna slutligt pä kyrkofonden,

2.    beslula att koslnaderna för bibelkommissionen för tiden l. o. m. den 30 juni  1976 skulle sianna slulligt pä kyrkofonden,

3.    medge att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1976 t. v. fick utgå bidrag med högsl 20 000 kr. för år lill bestridande av kosinader för sammanslällning av en årlig riksomfaiiande kyrkostatistik,

4.    medge att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1976 t. v. fick ulgä bidrag med 150 000 kr. för är lill Lutherska världsförbundets svenska sektion,

5.    medge au ur kyrkofonden till styrelsen för svenska kyrkan i utlandet fick Ulgå

dels för liden den 1 januari 1975-den 30 juni 1976 yllerligare avlöningsbidrag med sammanlagt 153 000 kr.,

dels fr. o. m. den 1 juli 1976 t. v. 20 bidrag om vartdera 49 500 kr. för budgetär för avlöning av präster som var anslällda i styrelsens Oänsl i utlandet,

6.    medge all ur kyrkofonden för budgeiårei 1976/77 fick ulgå bidrag lill Svenska diakonsällskapel med högst 225 000 kr. till bestridande av kostnader för ulbildning av kyrkomusiker vid Sköndalsinsiiiulei,

7.    medge all ur kyrkofonden för budgeiårei 1976/77 fick ulgå medel med högsl 200 000 kr. för bilrädeshjälp ål biskoparna,

8.    medge att ur kyrkofonden fr. o. m. den I juli 1976 fick bestridas kosinader för städning av de delar av biskops Oänsiebostad som var avsedda för represenlalion,

9.    medge all ur kyrkofonden för budgeiårei 1976/77 fick ulgå medel med högsl 80 000 kr. för anlilande av bilräde vid handläggningen av kyrkliga ärenden inom vederbörande departement,

10 Riksdagens protokoll 1975/76:132-133

145

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Bidrag ur kyrkofonden till lekmannatjänster, m. m.

10.   medge att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1976 t. v. fick ulgä medel med högsl 90 000 kr. för budgeiår för siudiebidrag äl präster vid Oänslledighd i vissa fall och för anordnande av vissa fortbildningskurser för präster,

11.   medge all ur kyrkofonden fr. o. m. den I juli 1976 l. v. fick utgå medel med högsl 60 000 kr. för budgeiår för anordnande av fortbildningskurser för kyrkomusiker.

I della sammanhang hade behandlais

dels de under allmänna moiionsiiden vid 1975/76 års riksmöte vackla moiionerna

1975/76:770 av fru Jonäng m. fl. (c),

1975/76:1362 av herr Nyhage m. fl. (m), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen skulle anhålla all en uiredning tillsattes med uppgift all kartlägga den kyrkliga verksamhei som f n. bedrevs bland den finskspråkiga befolkningen i vårt land sann framlägga förslag om den framlida verksamheten i enlighet med vad som anförls i moiionen.

1975/76:1384 av hert Wennerfors (m).

1975/76:2017 av herr Bohman m. fl. (m). vari såviii nu var i fräga hemslällls an riksdagen skulle

1.    hos regeringen anhålla om en uiredning angående bidrag ur kyrkofonden lill lekmannariänster enligi vad som anförls i moiionen.

2.    hos regeringen anhålla all ell cenirall organ för svenska kyrkans verksamhei i ullandel inrällades enligi vad som anförls i moiionen,

dels den i anledning av proposilionen 1975/76:80 väckta moiionen 1975/76:2371  av ftu Swartz (fp).

146

Ulskollel hemsiällde

1.    all riksdagen besluiade all koslnaderna för de under punkl 1 i proposilionen 1975/76:80 angivna avsluiade ulredningarna skulle sianna slulligi på kyrkofonden,

2.    alt riksdagen beslutade all koslnaderna för bibelkommissionen för liden 1. o. m. den 30 juni  1976 skulle sianna slulligi pä kyrkofonden,

3.    all riksdagen medgav all ur kyrkofonden fr. o. m. den I juli 1976 1. v. fick Ulgå bidrag med högsl 20 000 kr. för är lill bestridande av kostnader för sammanslällning av en ärlig riksomfaiiande kyrkosiaiisiik.

4.    all riksdagen medgav all ur kyrkofonden fr. o. m. den I juli 1976 1. v. fick ulgå bidrag med 150 000 kr. för år lill Lulherska världsförbundels svenska scklion.

5.    all riksdagen medgav all ur kyrkofonden lill styrelsen för svenska kyrkan i utlandet fick utgå

dels för liden den 1 januari 1975-den 30 juni 1976 ytterligare avlöningsbidrag med sammanlagi   153 000 kr..

dels fr. o. m. den 1 juli 1976 t. v. 20 bidrag om vartdera 49 500 kr. för budgeiår för avlöning av präster som var anslällda i siyrelsens Oänsl

i ullandel.

6.    all riksdagen medgav au ur kyrkofonden för budgeiårei 1976/77 fick ulgå bidrag till Svenska diakonsällskapel med högst 225 000 kr. till bestridande av kostnader för utbildning av kyrkomusiker vid Sköndalsinsiiiulei,

7.    all riksdagen medgav all ur kyrkofonden för budgelärel 1976/77 fick ulgä medel med högsl 200 000 kr. för bilrädeshjälp ål biskoparna,

8.    att riksdagen medgav att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1976 fick bestridas kostnader för städning av de delar av biskops Oänsiebostad som var avsedda för represenlalion,

9.    all riksdagen medgav att ur kyrkofonden för budgetåret 1976/77 fick utgå medel med högst 80 000 kr. för anlilande av bilräde vid handläggningen av kyrkliga ärenden inom vederbörande departement,

10.   au riksdagen med bifall lill proposilionen 1975/76:80 och med avslag på moiionen 1975/76:2371 medgav all ur kyrkofonden fr. o. m. den I juli 1976 1. v. fick utgå medel med högsl 90 000 kr. för budgeiår för siudiebidrag äl präster vid Oänslledighd i vissa fall och för anordnande av vissa fortbildningskurser för präster,

11.   all riksdagen medgav alt ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1976 t. v. fick utgå medel med högst 60 000 kr. för budgetär för anordnande av fortbildningskurser för kyrkomusiker,

12.   an riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:770 om inrättande av två Oänster som försie stiftsadjunkt,

13.   att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1362 om utredning angående den kyrkliga verksamheien bland finskspräkiga i Sverige,

14.   au riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1384 om yllerligare stiftsadjunkter i Stockholms stift,

15.   au riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2017 yrkande I om uiredning angående bidrag ur kyrkofonden lill lekmannaOänsier och yrkande 2 om ell cenirall organ för svenska kyrkans verksamhd i utlandet.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Bidrag ur kyrkofonden till lekmannatjänster, m. m.

Reservation hade avgivils av herrar Nilsson i Agnas (m) och Nisser (m) som ansell an uiskouei under 15 bort hemslälla

atl riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2017 yrkandena 1 och 2 hos regeringen skulle anhålla om dels en utredning angående bidrag ur kyrkofonden lill lekmannaOänsier, dels inrättande av ett centralt organ för svenska kyrkans verksamhet i utlandet.

Till beiänkandei hade fogals ell särskili yllrande av herrar Nilsson i Agnas (m) och Nisser (m).

Hert NISSER (m):

Fru lalman! Till kulturutskottets betänkande nr 38 angående vissa anslag ur kyrkofonden är fogad en reservation från de moderata ledamöterna i utskottet. Reservalionen baseras på moderata samlingspartiets molion nr 2017, där man yrkar all riksdagen hos regeringen anhåller

147

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Bidrag ur kyrkofonden tdl lekmannatjänster, m. m.

148

dels om en uiredning angående bidrag ur kyrkofonden till lekmannaOänsier på församlingsplanet, dels om inrättande av etl centralt organ för svenska kyrkans verksamhet i utlandet. Det bör noteras att delta yrkande förekom även vid Oolårets kyrkomöte.

Renl allmänt torde man kunna påstå att kyrkans - liksom naturiiglvis alla religiösa samfunds - verksamhei bland människorna bäde när och fjärran är av utomordentlig vikt. Man må ha vilken uppfattning som helsl om religiösa ting, religiösa institutioner och inre andligt liv över huvud laget och värdet av allt delta, så kvarstår dock det faktum alt otroligt många människor i dag är lika rädda, lika vilsna och i lika slort behov av andlig kontakt, ledning och värme som någonsin förul. Det verkar faktiskt vara så, fru talman, att materiell välfärd och andlig välfärd går så atl säga pä två linjer bredvid varandra med förvånansvärt få kontaktpunkter. I slällel borde ju de båda i viss mån vara integrerade i varandra. I varje fall hela västerlandet lycks f n. lida av denna situation

- materiellt överfiöd vid sidan av ångest, oro, upplopp o. d., medan man
i vissa s. k. fattiga länder har en annan livsstil präglad av lugn och viss
andlig balans. Skam lill sågandes - höll jag på all säga - sä är det i
detla fall många i-länder som är u-länder och tvärtom.

Vad som här anförts, helt summariskt, är egentligen själva bakgrunden

- kärnpunkten - i partimolionens delyrkande jämte reservalionen. Denna
bekymmersamma utveckling måsle på något säll brytas och siyras in
i bättre och lugnare banor. Hur skall del gå till? Ja, del lär näppeligen
gå med dekret, förordningar och paragrafers mångfald, utan man får i
ställd till övervägande del försöka med personliga, mänskliga konlakler.
Del är här de utomordentligt värdefulla lekmannaOänsterna inom den
kyrkliga organisationen kommer in i bilden.

All ideell verksamhei har i dag svärl all uppnå en intensiv kontaktverksamhet. Det gäller såväl religiösa som icke-religiösa rörelser, det gäller i slorl sell hela värl kullurutbud, som vi nyss har lalat så myckel om. Svenska kyrkan intar här ingalunda någon undantagsställning. Behov av konlakler finns bevisligen, men kyrkans nuvarande personella resurser räcker inle till. All man på landsbygden, i avfolkningsbygder med långa avstånd, glest mellan bosläderna och dessuiom alll annat än acceptabel åldersfördelning, har del bekymmersamt med kontakter förstår var och en. Men alla kanske inle har tänkt så mycket pä an svårigheterna är minsl lika slora, om inle besvärligare, i den andra änden-på träden -i de Slörre tätorterna, i de nya sovstäderna, i de mastodoniliknande be-longöknarna, i de maslodonllika hyreshusen och pä de myllrande gatorna och torgen. Här frodas verkligen mänskligt främlingskap, koniakllöshei och alienation. I dylika miOöer är behovei av konlakimänniskor - i della fall s. k. lekmän - ännu slörre, näslan skriande. Men resurserna räcker inle och man kan inle enbart lila lill frivilliga obetalda krafter, som lekmannaOänsterna utgör, vid sidan av de etablerade betalda befallningarna. För atl få behovei täckt måsle skälig ersällning lill för utförda Oänster. Kyrkofonden eller prästlönefonden skulle här kunna komma väl lill pass

för att uppmuntra lekmannaverksamheten och inle som nu bara utgå som ett uOämningsbidrag till kyrkans personal i faltiga församlingar. En av regeringen tillsatt pariamenlarisk kyrklig uiredning borde kunna lösa della problem.

Även den andra delen av reservationen angående ett kyrkligt centralt organ för svenska kyrkans verksamhet i utlandet anknyter till strävandena att effektivisera kontaktmöjligheterna med svenskar i utlandet, såväl där yrkesverksamma som turister. Denna senare del av reservationen ligger mera på det organisatoriska planet, men är för den skull inte mindre vikiig. Ett sådant centralt organ bör alltså inrättas.

Med detla, fru lalman, ber jag att få yrka bifall lill reservalionen till kulturutskottets betänkande nr 38.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Bidrag ur kyrkofonden till lekmannatjänster, m. m.

Hert NORRBY (c):

Fru talman! Eftersom kullurulskoliels belänkande nr 38 är ganska kortfattat i sin skrivning när det gäller atl la slällning lill den akluella motionen finns del kanske anledning alt göra en del anmärkningar och yllerligare förlydliganden i sammanhanget.

1975 års kyrkomöte anhöll ju om uiredning av frågan om bidrag ur kyrkofonden lill lekmannaOänsier pä församlingspland. Regeringen har haft korl tid pä sig all ta slällning till frågan, men enligt uppgifi behandlas kyrkomötets skrivelse f n. i utbildningsdepartementet. Utskottet har under sädana förhållanden inte ansell alt del finns tillräcklig anledning för riksdagen all uttala sig i denna fråga. Regeringen måsle som vi ser det ha rådrum, och det har inte ansetts vara välbetänkt alt f n. komma med den begäran som reservanterna och moiionärerna önskar.

Anhållan om en uiredning har gjorts av kyrkomötet, och vi får rimligen avvakla tills regeringen fält tid alt ta slällning till denna anhållan. Skulle det däremol visa sig all regeringen dröjer med alt tillsälla utredningen eller atl man anser alt en utredning-inte bör tillsättas kan det finnas moliv för all aklualisera frågan yllerligare. Utskottets mening är således all riksdagen ännu inte har lillräcklig anledning alt ullala sig i denna fräga, och vi yrkar därför avslag på moiionen 2017 och dess yrkanden 1  och 2.

Utskottsbelänkandel behandlar också tvä motioner rörande arbelel bland den finskspräkiga befolkningen i Sverige. I moiionerna krävs dels lillsäitandel av en uiredning rörande arbelel bland denna finskspråkiga befolkning, dels - i moiionen 770 av fru Jonäng - alt medel ur kyrkofonden skall fä ulgå för avlönande av tvä förste stiftsadjunkter avsedda för den finskspräkiga befolkningen i Sverige.

Vad gäller frågan om stiftsadjunkterna har 1975 års kyrkomöte anhållil om ålgärder för inrättande av en Oänsl som försie stiftsadjunkt vid ärkebiskopens kansli med uppgifi atl vara sekreterare för del finskspråkiga församlingsarbetet inom svenska kyrkan. Denna skrivelse till regeringen remissbehandlas nu. Vi vet ännu inle något om resullalel av denna remissbehandling, men del är enligt utskottets mening rimligl alt den fram-

149

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Bidrag ur kyrkofonden till lekmannatjänster, m. m.

slällning som gjorts nu blir prövad av regeringen. Skulle den begärda Oänslen inrällas blir del efter vad jag kan förslå möjligt all på annal sätt än hittills få ett grepp om verksamheien.

Utskottet har alllså inle funnit del lämpligt all innan frågan remissbehandlats lillslyrka moiionerna med yrkande om karlläggning av denna verksamhet resp. inrättandet av två stiftsadjunktOänsler.

Med detta, fru lalman, ber jag att få yrka bifall lill utskoltets förslag.

150

Herr NISSER (m) kort genmäle:

Fru lalman! Det är inle myckel som skiljer oss ät - egentligen bara detta med ulredningen. Vi reservanler anser atl lekmannaOänsterna inte enbart är en teknisk fråga ulan en fråga av så stor vikt för kyrkan och allmänheten över huvud tagel all det inle räcker med den departements-utredning som f n. pågår. Därmed inget ont sagt om dem i departementet som utreder. De ulför säkerl ell seriöst arbele. Vi tycker emellertid att del bör vara en bredare och mer öppen uiredning, vilket skulle vara lill gagn för alla parter. Därför har vi reserverat oss.

Beträffande del kyrkliga centralorganet för utlandsverksamheten vill jag framhålla all det inte gäller bara sjömanskyrkorna. Också många andra föreningar och sammanslutningar utför ett värdefullt arbele ulomlands. Del vore önskvärt med ett centralt organ, som kunde sammanbinda alla dessa verksamhetsområden. Fråga är om del inle i framliden borde vara en ekumenisk cenlralorganisalion, som kunde ta hand om all religiös verksamhet ulomlands, sammankoppla, prioritera anslag och över huvud taget förhindra dubbelarbete som nu lätt blir fallet. Därför har vi reserverat oss även på denna punkl.

Hert NYHAGE (m);

Fru lalman! Till del utskottsbetänkande som nu behandlas finns fogat dt särskilt yttrande från utskottets moderala ledamöler med anledning av motionen 1362, i vilken hemställs om uiredning angående den kyrkliga verksamheten bland de finskspråkiga i Sverige. Vi vel alla all det finns etl betydande anlal finskspråkiga invandrare i värl land - anlalet lorde snarare över- än undersliga 300 000. Av dessa beräknas ca 60 % tillhöra svenska kyrkan. Från såväl svenska som finska kyrkan bedrivs en omfattande församlingsarbete bland den finskspråkiga befolkningen. Bl. a. verkar dels sex stiftsadjunkter inom nio av våra stift, dels totalt ell 20-lal präster inom församlingar med avsevärd finskspråkig befolkning.

Någon enhetlig organisalion för detta arbele finns emellerlid inle. Verksamheten varierar från stift till stift och även från församling lill församling inom samma stift. Del finns stift där del finskspråkiga arbelel inte organiseras på någoi sätl. Å andra sidan förekommer ocksä dub-belorganisalion genom såväl domkapitlets som stiftsrädels arbdsgrupper. Otvivelaktigt skulle åtskilligt kunna vinnas genom en samordning av de skilda insalser som görs.

En karlläggning och ulvärdering av dessa insatser av religiös, kullurell, ekonomisk och personell karaktär skulle dels vara till slor hjälp i detta samordningsarbete, dels skulle därigenom också skapas underlag för bedömning av behovei av såväl ekonomiska som personella insalser för den Ulbyggnad av verksamheien som är angelägen och nödvändig. Det är ocksä vikligl atl målsättningen för det fortsatta arbelel preciseras.

Som vi nyss hörde hänvisar utskottet lill den framställan som gjorts av 1975 års kyrkomöte angående inrättande av en Oänsl som försie stiftsadjunkt vid ärkebiskopens kansli med uppgift all vara sekreterare för det finskspräkiga församlingsarbetet inom svenska kyrkan. Ulskoltet menaratt denna framställan först bör prövas och avgöras, innan annan åigärd vidtas.

Enligt min mening kvarsiår kraven om kartläggning, ulvärdering och samordning oförändrade, oavseii om den ifrågavarande Oänslen inrällas eller ej. Den i moiionen föreslagna ulredningen skulle spänna över hela fältet, belysa frågor av skilda slag och lämna förslag på konkreta åtgärder. Den akluella Oänslen ulgör endasl en i raden av dylika ålgärder. Utskottet redovisar alltså etl enligt min uppfattning alltför snävt synfält.

Fru talman! Mot bakgrund av vad jag anförl yrkar jag bifall lill motionen 1362.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Bidrag ur kyrkofonden till lekmannatjänster, m. m.

Herr NORRBY (c):

Fru lalman! Jag tror inte att det är så mycket som skiljer ulskottsmajoritetens uppfallning från vad såväl motionärerna som de moderater som slår bakom det särskilda yttrandet anser. Jag vill hänvisa lill vad utskottet anför i betänkandet. Kyrkomötets skrivelse lill regeringen i denna fråga remissbehandlas f n., och vid den remissomgången kommer givelvis behovei av personella resurser alt kartläggas. Det är ju brukligt i sädana här fall atl avvakla de ålgärder som jag är förvissad om kommer alt redovisas för riksdagen.

Vi får säkert lillfälle alt åierkomma. Jag vill ännu en gång betyga atl ulskoltet har lagil allvariigt pä frågan, men under förhandenvarande omständigheter har vi som sagt inle kunnat gå moiionärerna till mötes.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom.  1-12

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa momenl hemsiälli.

i\4om.  13

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1362 av herr Nyhage m.fi., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom.   14

Ulskoltels hemställan bifölls.

151

Nr 133 Mom. 15

Torsdaeen den       Propositioner gavs på bifall till dels ulskollcis hemsiällan, dels re-

20 mai 1976        servaiionen av herrar Nilsson i Agnas och Nisser, och förklarades den

---------------    förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nisser

Uppskov med      begäri votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

behandlingen av

motion om förbud   Den som vill atl kammaren bifaller kullurulskollds hemsiällan i be-mot amatörboxning länkandel nr 38 mom.  15 röslar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Nilsson i Agniis

och Nisser.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Nisser begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 249

Nej -   41

Avslår -     5

§ 2 Föredrogs

Kullurulskollds beiänkanden

1975/76:40 med anledning av proposilionen 1975/76:161 om bidrag lill Ceniralförbundd för alkohol- och narkolikaupplysning saml lill vissa nykterhelsorganisalioner m. fl. jämie molion om höjl anslag lill Riksförbundet mot alkoholmissbruk

1975/76:41 med anledning av proposilionen 1975/76:146 om 1977 års verksamheisbudgd för del nordiska kullursamarbdcl m. m.

Kammaren biföll vad uiskouei i dessa beiänkanden hemställt.

§ 3 Uppskov med behandlingen av motion om förbud mot amatörboxning

Föredrogs kullurulskollds belänkande 1975/76:42 angående upi-)skov med behandlingen av vissa ärenden.

Hert SJÖHOLM (fp):

Fru lalman! Del är naluriiglvis ovanligt alt en enskild ledamol pro
testerar mot dt utskottsbeslut au skjuta eu ärende lill en annan termin,
■ men del är också ovanligt anmärkningsvärt handlat av del. här ulskollel,
för all inle säga all del är ovanligi ladelväri handlat. Ärendei handlar
i och för sig inle om någon särskilt stor sak - vad det gäller är förbud
mot amalörboxning. Del är inle någon ny molion, utan samma molion
152                   har ju förekommil flera gånger lidigare. Del som är anmärkningsvärt

är att utskottet då ärendei tidigare behandlats alltid uttalat att det är kolossall viktigt atl iaktta de regler som riksdag och regering kom överens om är 1969 pä initiativ av en medicinsk nordisk expertkommitté. Skulle man inle ha iakttagit de reglerna, skulle ju utskoltet ha kunnat säga atl amalörboxningen skulle förbjudas. Därför har man tryckt oerhört hårt pä att del är den omständigheten som gör atl denna boxning får fortsälta.

Nu har emellerlid, såsom ulskotlels ledamöler vet. Boxningsförbundet i cyniskt förakt, inle bara för beslulel av riksdag och regering, utan också för ungdomens hälsa, på det mest flagranta säll brutit mot de beslämmelserna på flera punkter, men specielll pä en punkl, och därtill en av de viktigaste, nämligen atl man inte skall få lävlingsboxas före 17 års ålder. Åldersgränsen var lidigare satt vid 16 år, men riksdagen och regeringen beslöt all höja den gränsen till 17 år. Nu har Boxningsförbundet sänkt den gränsen lill 15 är. Del innebär all ell anlal ungdomar skall slås sönder och deras hjärnceller förslöras, och del struntar kullurulskoltel i. Kulturutskollel borde nu ha slagil näven, inle i ansiktet på en medmänniska, som man gör i boxningen, ulan i bordel, och sagt ifrån all sä här får dd inle gä lill! Del ansvarei har inte kullurulskollel kunnai leva upp lill. .Sedan är det naturligtvis fiffigt atl skjula upp behandlingen av den här moiionen lills jag är borta ur riksdagen. Del brukar ju vara jag som slåss mol del här väldet. Del är naturligtvis utskottet helt obdagel, men del är litet mera anmärkningsvärt atl ulskoUd struntar i vad man sagt lidigare och struntar i ungdomarnas hälsa.

Ulskollel är inle heller särskili arbdslyngi. Tittar man pä de utskoils-betänkanden som ges ut finner man atl kulturulskotlet har tunna häften, medan andra utskott har ungefär tre gånger så myckel. Del kan alllså inle vara arbetsmängden som är skälet, utan det har funnils speciella skäl lill alt man vill skjuta upp behandlingen av den här motionen.

Jag har, fru talman, av naturliga skäl inget yrkande. Jag kommer över huvud taget aldrig mer att framställa något yrkande i det här ärendet i denna församling.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Uppskov med behandlingen av motion om förbud mot amalörboxning

Herr NORRBY (c):

Fru lalman! Del var räll härda ord som herr Sjöholm fällde om ulskollel i den här frågan. Han ansåg all del var ladelväri all vi inle hade lagit upp den här frågan i kammaren under vårsessionen. Han ansåg all vi inle har lagil sä allvarligt som vi borde på ärendet och beklagade all han inle kan vara med vid behandlingen av den här motionen när den kommer upp i hösl. Läl mig inför kammaren ändå redovisa några av de skäl utskoltet slöti sig på när vi fattat della beslul.

Vad herr Sjöholm säger om arbetsbelastningen för ulskoltels del får stå för hans räkning. Vi kan konstatera all vi lidigare i dag har haft en deball om kulturfrågor från lidigl på morgonen ända lill middagspausen. Del är kanske inle alllid anlald sidor i betänkandena som avgör huruvida ell ulskoll är arbdslyngi eller inle. Jag låler herr Sjöholms påslående stå helt för hans räkning. Lål mig bara konsiatera - vilkel

153

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Uppskov med behandlingen av molion om förbud mol amalörboxning

vi hargjort i olika sammanhang-alt det till del här riksmötet har kommit in etl rekordartat anlal moiioner. Kullurulskollel har inle varit utelämnat utan även vi har fåll många motioner, vilkel bevisas av all vi har föreslagil riksdagen atl lill hösien skjula upp 35 moiioner, som vi avser atl behandla dä.

Men del finns en myckel tyngre vägande anledning till all vi föreslår riksdagen all lill hösien skjula upp just den molion som herr Sjöholm lar upp. Anledningen är inte på någoi säll all vi lar läll på de frågor som herr Sjöholm aktualiserar i moiionen. Han har gjort delta under många år och för min personliga del förstår jag helt och fullt atl han slåss för sin uppfallning i dessa frågor. Jag respekterar honom för delta.

Men saken är den all vi från RiksidroUsslyrelsen har begärl korten på bordet i den här frågan. Vi vill höra varför de har intagii den här Sländpunkien. Del är inle Boxningsförbundet som skall angripas för sin uppfallning; den uppfattning förbundet företräder i den här frågan har man hävdal länge, men man har nu gäll lill RiksidroUsslyrelsen och begärl all få en ändring av åldersgränsen sä lill vida all ungdomar skall få böria boxas när de är yngre än 17 år. Boxningsförbundet vill ha åldersgränsen sänkt till 15 år. Della har RiksidroUsslyrelsen gäll med pä. Del är del herr Sjöholm lar upp i debatten och säger all vi borde beakta. Vi har kontaktat RiksidroUsslyrelsen och begärl all den inför ulskoltet skall förklara sig i den här frågan. Vi har inte kunnai ordna delta sammanträffande - av vissa skäl - eftersom RiksidroUsslyrelsen vid sin uppvaktning inför ulskollel vill ta med den medicinska expertis som den slött sill beslul pä. Därför, herr Sjöholm, har utskottet tagit den här sländpunkien.

Låt mig, samtidigt som jag yrkar bifall till utskottels förslag, sluta med all konsiatera all oberoende av om herr Sjöholm finns i kammaren i hösl eller ej komnier kulturulskotlet, del kan jag försäkra, all behandla den här frågan lika seriöst.

154

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Fru lalman! Del hedrar mig naluriiglvis all ulskoltels lalesman litet grand diskuterar möjligheterna all la annorlunda på frågan om jag är här.

Sedan sade herr Norrby alt vi här har diskuterat kullur från morgon lill kväll, men då böriar lydligen morgonen kl. 12 för kuliurutskonei, för del var då vi böriade behandla ulskollsbelänkanden.

Renl allmänl sett är väl del ändå otillfredsställande atl del efter omläggningen av arbetsterminerna kan finnas motioner som kommer upp till behandling när motionären inle är kvar i riksdagen - om del är jag eller någon annan är hell egali - och inle kan försvara del eller lala för del. Del hade inle varit svårt för ulskollel alt behandla moiionen, eftersom ni har behandlal den flera gånger förul. Ni kunde ju även i år bara ha sagt blaha och ingeniing mer. Del hade formellt varit litet bätlre, menar jag. Ni kunde ha sagt precis delsamma som alllid och

just framhållit atl det är väldigl viktigt att man håller pä reglerna. Men nu har man på del mest flagranta säll brutit mol dem. Man har ju brutit mot de bestämmelser som justitieministern lalade om i propositionen när han sade atl om inle dessa bestämmelser följdes, skulle man ta upp frågan till omprövning om man inle kunde lagstifta om etl förbud.

För en kort lid sedan riktade jag en interpellation lill justitieministern, och då sade han atl man kunde överväga ett förbud men att han ville avvakla utskottets ställningstagande. Så struntar ulskoltet i saken och skjuter på den. Det seriösa är att skydda ungdomen genom den här bestämmelsen om att man måste vara 17 är. Men kulturulskotlet slumrar bara vidare i sitt elfenbenstorn.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Uppskov med behandlingen av motion om förbud mot amalörboxning

Hert NORRBY (c) kort genmäle:

Fru lalman! Tydligen vill herr Sjöholm ha en snabbehandling av den här motionen, även om ulskoltels svar råkar bli ell blaha. Personligen är jag intresserad av alt få en genomlysning av frågan, och därför har jag bilrätt den uppfattningen alt vi bör skjuta på moiionen till hösten, sä att vi fär ta del av den medicinska sakkunskapen och Riksidroits-styrelsens inslällning.

Jag trodde faktiskt all herr Sjöholm också var intresserad av att få en seriös behandling av moiionen, men jag har kanske fattat herr Sjöholm fel.

Hert SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Fru lalman! Den medicinska sakkunskapens inslällning behöver man inte avvakla, herr Norrby. Den är redan klar och. den går lolall och överväldigande mol boxningen. Kulturutskottet måsle väl ändå ha uppsnappat något av alll del som kommit fram den vägen.

Hert NILSSON i Agnas (m):

Fru lalman! Jag kan insiämma i vad herr Norrby sagt, men redan när herr Sjöholm böriade lala kände jag all jag gärna ville rikta - det är kanske sista gängen vi möts i en debatt - ett lack lill honom för den tid han har varit här i riksdagen och för vad han gjort på just del här området. Vi kom samtidigt till riksdagen, jag vel inle heller om jag själv kommer lillbaka i höst, och jag förstår all herr Sjöholm kan känna en viss bitterhet över all han inle får fullfölja den här motionen.

Jag skrev emellertid redan i bönan på hans motioner mol boxningen och har också haft någon reservalion i värt utskott, och jag delar hans synpunkter i den här frågan. Men herr Sjöholm vet också all det han gjort resulterat i en viss framgång. Del är riktigt atl medicinska experter har gett honom räll, och jag vill också underslryka vad herr Norrby sade, nämligen all del inle är så alt vi i ulskollel bdraklar den här frågan som oväsentlig, ulan vi hoppas verkligen att lösningen av den sker i den riklning som herr Sjöholm syfiar lill.

Jag vill ocksä gärna underslryka all del - även om herr Sjöholm säger

155

Nr 133

sådanl som jag uppfattar som överdrift och talar om atl ulskollel struntar

„      ,      ,        i saker och ting och svarar blaha - ändå är oerhört trevligt med litet

färg i debatten och roligt med en talare som lalar ulan manuskript.

Torsdagen den                      ...           .       .            ,                ...

20 maj 1976

Påföljder och         Överläggningen var härmed slulad.

ingripanden vid

olovligt byggande    Ulskotlels hemsiällan bifölls.

m. m.

§ 4 Påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

Föredrogs civilulskolids beiänkande 1975/76:29 med anledning av proposilionen 1975/76:164 med förslag lill lag om påföljder och ingripanden vid olovligi byggande m. m. jämle moiioner.

Regeringen hade i proposilionen 1975/76:164 (bosiadsdeparlemenld) föreslagil riksdagen alt anla vid proposilionen fogade förslag lill

1.    lag 0111 påföljder och ingripanden vid olovligi byggande in. m.,

2.    lag om ändring i byggnadslagen (1947:385),

3.    lag 0111 ändring i byggnadssladgan (1959:612),

4.    lag om ändring i konimunalskallelagen (1928:370).

156

Belräffande proposilionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I proposilionen läggs fram förslag lill lag om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. Lagen avses ersäiia nuvarande besiämmelser om siraff, handräckning m. m. i byggnadslagen (1947:385) och i byggnadsstadgan (1959:612).

1 sak innebär förslaget bl. a. all beslämmelserna om siraff för överträdelse av byggnadsförfaiiningarna med vissa'undanlag upphävs och ersätts med ell avgiftssystem. 1 della ingär ire olika avgifter, nämligen byggnadsavgift, lilläggsavgift och särskild avgift.

Byggnadsavgifi föreslås ulgä när någon vidlar åigärd. som kräver byggnadslov enligi byggnadssladgan, ulan sådanl lov. Tilläggsavgift avses ulgå lillsammans med byggnadsavgift vid sädana former av olovligt byggande som del är särskilt angeläget all moiverka. De föreslagna beslämmelserna om tilläggsavgift omfallar l. ex. fall då någon ulan byggnadslov uppför en hell ny byggnad, lill- eller påbygger befiiillig byggnad eller river byggnad. Den särskilda avgiften föreslås ulgä för sådana överträdelser som inie ulgör olovligi byggande.

Enligi förslagel skall byggnadsnämnden beslula om byggnadsavgift och särskild avgift. Fräga om lilläggsavgift skall prövas av allmän domslol.

Förslagel innebär vidare en betydande Ibrbäitring av byggnadsnämndens möjligheter atl genom föreläggande eller handräckning fä olovligt utförda åtgärder undanröjda eller pä annat sätt rätiade. 1 syfte alt motverka all föreläggande om rällelse förhalas genom överlåtelse av den egendom som onifaiuis av föreläggandel föresläs au deila i vissa fall skall gälla även mol ny ägare av egendomen.

De nya beslämmelserna föresläs träda i krafl den  1 januari  1977."      Nr 133

I delta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta moiionerna

1975/76:2438 av herrar Boo (c) och Torwald (c), vari hemslällls all riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:164 med förslag lill lag om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. skulle, med ändring av proposilionens förslag om avgiftsfördelning, beslula all samlliga de i lagen angivna avgifterna skulle tillfalla kommunerna,

1975/76:2439 av hert Åkerfeldl m. fi. (c),

1975/76:2465 av hert Hägelmark m. fi. (fp),

1975/76:2466 av herr Nyquisl (fp), vari hemslällts all riksdagen besluiade

1.    all 8 i; andra siyckei förslagel lill lag om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. skulle erhålla av motionären angiven lydelse, innebärande atl lalan i fråga om lilläggsavgift fick väckas även ulan begäran av byggnadsnämnden,

2.    atl 25 !; i del nämnda lagförslagel skulle ha av motionären angiven lydelse, innebärande alt byggnadsavgift och särskild avgift skulle lillfalla kommunen medan lilläggsavgift delades lika mellan slal och kommun, och

1975/76:2467 av herr Schöll m. fl. (m), vari hemslällls all riksdagen med avslag på propositionen 1975/76:164 hos regeringen till hösien 1976 skulle anhålla om nyll förslag om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande sami nya bestämmelser avseende byggnadslovskravels omfattning i enlighet med vad i motionen anförls.

Torsdagen den 20 maj 1976

Påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

Utskoiid hemsiällde

1.    beträffande avslag på proposilionen m. ni. all riksdagen skulle avslå moiionen  1975/76:2467,

2.    belräffande förhandsbesked om byggnadslov all riksdagen skulle avslå moiionerna 1975/76:2439, yrkandel  I. och 2465. yrkandel 2,

3.    belräffande informalion all riksdagen skulle avslå moiionerna 1975/76:2439, yrkandel 2, och 2465. yrkandel  I,

4.    belräffande lilläggsavgift i vissa fall all riksdagen skulle avslå moiionen  1975/76:2439. yrkandel 3.

5.    belräffande åklagarens roll all riksdagen med avslag på moiionen 1975/76:2466, yrkandel 1, skulle anla del vid proposilionen fogade förslaget lill lag om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. såvitt gällde 8 S andra stycket,

6.    beträffande avgifternas fördelning mellan stal och kommun au riksdagen med anledning av regeringens förslag saml moiionerna 1975/76:2438 och 2466. yrkandel 2, skulle anla 25 ?; under 5 ovan angiven lag med den lydelse som ulskollel föreslagil, innebärande all byggnadsavgift och särskild avgift skulle lillfalla kommunen och all lilläggsavgift skulle tillfalla slalen.

157

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Påföljder och Ingripanden vid olovligt byggande m. m.

1. beträffande ikraftträdande- och övergångsbestämmelser lill under 5 ovan angiven lag atl riksdagen skulle anta sådana medel med den lydelse som utskoiid föreslagil, innebärande all preskriplionsbesiämniel-sen i 26 ij andra siyckei inie skulle fä utgöra hinder mol en prövning i sak av vid lagens ikraftirädande inle slulligi avgjorda ärenden om föreläggande eller handräckning,

8. belräffande lagförslagen i övrigl all riksdagen skulle anla de vid proposilionen fogade förslagen.

Reservalion hade avgivils av herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som ansell all ulskollel borl hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2467 saml med avslag på proposilionen 1975/76:164 och motionerna 1975/76:2438, 2439, 2465 och 2466 hos regeringen lill hösien 1976 skulle anhålla om nytt förslag om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande samt nya bestämmelser avseende byggnadslovskravets omfattning.

158

Hert WENNERFORS (m):

Fru talman! Jag skall nu tala om svartbyggen.

I propositionen 164 föreslår regeringen en lag om påföOder och ingripanden vid olovligt byggande, eller svartbygge som del oftare heter i folkmun. De lidigare bestämmelserna föresläs bli ersatta av ett avgiftssystem. 1 detla skall tre olika avgifter ingå, nämligen byggnadsavgift, tilläggsavgift och särskild avgift. En byggnadsavgifi om fyra gånger bygg-nadslovslaxan, dock lägst 500 kr., skall erläggas för åigärd som vidtagits ulan lov och om åtgärden inte rättas. En särskild avgift om 200 till 500 kr. ulgår för åigärd som vidtagits i strid mol förbud enligt byggnadslagen eller om någon underiäler all rätta sig efter vad som anges i byggnadssladgan eller inle följer fastställda ritningar och handlingar. En tilläggsavgift om 500 kr. per kvadratmeter kan utdömas av domslol för fall av nybyggnad eller lill- eller ombyggnad som det är särskilt angelägel all förhindra.

Vi moderaier vänder oss framför allt mol den s. k. tilläggsavgiften. Denna riktar sig nämligen inle främst rhot själva svarlbyggena, som är oacceptabla för samhället och som kan föranleda rivning eller återställande. I dessa fall skall rivningen anses vara tillräcklig påföljd. Nej, del som kan föranleda den nya hårda bestraffningen är de fall där inle den byggande i vederbörlig ordning begärl eller avvaktat byggnadslov. Del är således ouppmärksamheten som skall bestraffas, dvs. den brist på uppmärksamhet mot myndigheten som ligger i atl inte avvakta den ofta omfattande och tidsödande byggbyräkratins behandling av det aktuella byggnadsärendd. Del bör observeras att det i dessa fall kan vara fräga om byggnadsåtgärder som i efterhand skulle kunna bli godkända av byggnadsnämnden i kommunen.

Tilläggsavgiften avser inle bara de fall då helt nya byggnader uppförs. Har man byggt till eller byggt pä kan det bli en kraftig tilläggsavgift. Del kan exempelvis gälla då man bygger lill en veranda, sätter upp en

takkupa, lar upp etl nytt fönster, bygger om en lekstuga eller inreder etl garage till verkstad. Den egnahemsägare som exempelvis bygger lill en veranda på 15 kvadratmeter utan byggnadslov kan alltså enligt regeringens förslag fä komma all beiala en tilläggsavgift pä 6 000 kr. Siffran skulle kunna vara 7 500 kr., om man nu multiplicerar 15 med 500, men del står i lagen att de tre första kvadratmetrarna inte skall räknas. Man vet bara inle om detta gäller i det här fallet. Frågan är om en veranda är våningsyla. Den är exempel på fall då del är svårt all veta hur lagen skall tillämpas. Della är med andra ord svårtolkat.

Det hjälper inle heller alt verandan kan accepteras ur kommunens synpunkl, eller att byggnadsnämnden hade beviljat byggnadslov om sådanl hade sökts. Den ohörsamhet som ligger i alt inte söka byggnadslov skall kosta stora slantar.

Lagrådet var mycket kritiskt mol regeringens förslag om tilläggsavgift. Lagrådet säger i sitt yllrande: "Denna avgift kommer följaktligen i huvudsak bara drabba sådant byggande som vid prövning i efterhand anses kunna godtas. Men som lidigare anförls innebär överträdelsen i dessa fall många gånger endasl den ordningsförseelsen, alt den byggande inle på förhand har försäkrat sig om byggnadslov till en fullt acceptabel byggnadsåtgärd. Tilläggsavgiften, som kan uppgå lill myckel högl belopp, slår i dessa fall inle i rimligl förhällande till den underlåtenhet som den byggande gjort sig skyldig lill."

I vår reservalion har vi instämt i lagrådets yttrande all tilläggsavgiften bör utgå ur sanklionssyslemet och ersättas med påföljder såsom böter eller fängelse i högsl tvä är mol de verkligt grova "svaribyggarna".

Nu skall del sägas alt departementschefen blivit påverkad av lagrådets yttrande beträffande tilläggsavgiftens konstruklion, belräffande sällel atl bestämma avgiften samt beträffande frågan om att prövningen om lill-läggsavgift läggs på allmän domstol. Del har vi noterat med lillfredsslällelse. Men departementschefen lät inle tilläggsavgiften utgå som princip och ersättas av en särskild påföljd. Därför är vår uppfallning, såsom vi framför i vår reservalion, alt vi bör fä ell nytt förslag.

Jag vill också påpeka svårigheten för den vanlige medborgaren att förslå de omfailande och svårbegripliga byggnadslovsbesiämmelserna. Del blir allt svårare all informera sig om del ökande antalet krångliga och oklara regler och paragrafer. Och därtill kommer nu etl nyll sanklionssysiem med hol om dryga avgifter. Flera remissinstanser har ocksä i den remissomgång som föregått förslagel framhållit atl byggnadslovskravel är svårtolkat. Som del anförs i moiionen 2467 av herr Schöit m. fl. måsle byggnadslovsbesiämmelserna ulformas enkell och entydigt. Även beträffande byggnadslovskravets omfattning bör vi alltså få ett nytt förslag.

Jag ber, fru lalman, au få yrka bifall lill reservalionen.

Slutligen villjag fästa kammarens uppmärksamhet pä att svårigheterna alt förslå och lolka alla de här lagarna och paragraferna kräver slora informationsinsatser. Del har herr Åkerfeldl m. fi. och herr Hägelmark m. fl. molioneral om. Alla i utskotld har instämt i detla, och i beiän-

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

159

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

160

kandel sägs: "Utskottet ansluter sig lill bedömningen all informationsfrågorna i detta fall är väsentliga."

Med tanke på den nya lagen på del här området och att det på sina håll av olika t. o. m. förklarliga orsaker utvecklat sig ett slags svartbyg-gepraxis är det verkligen vikligl att berörda myndigheter saisar på omfattande och klariäggande informationsverksamhet.

Fru OLSSON i Hölö (c):

Fru lalman! Civilulskottet tillstyrker i huvudsak propositionen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande. Men som vi har hört här av herr Wennerfors har moderaterna en reservation, där de yrkar avslag på hela propositionen och begär ett nytt förslag till hösten.

Varför vill då reservanierna avslå proposilionen? Jo, de säger all den har tvä brister. Den ena är all bland påföljderna finns en lilläggsavgift. I princip vill de byta ul den mot siraff - böter eller fängelse i högst två år. Den andra bristen är, menar reservanterna, all del samtidigt borde föreligga ell förslag lill enklare och klarare regler om byggnadslov.

Får jag, fru talman, böria även jag med att tala någol om tilläggsavgifter och siraff och först helt korl referera propositionsförslaget i anslutande delar.

Propositionen innebär bl. a. all beslämmelserna om straff för överträdelse av byggnadsförfaiiningarna med vissa undanlag upphävs och ersälls med ett avgiftssystem, som herr Wennerfors sade, nämligen byggnadsavgift, särskild avgift och tilläggsavgift. Tilläggsavgift skall ulgä lillsammans med byggnadsavgift när det är fråga om sådant olovligt byggande som det är särskilt angeläget att moiverka - vi brukar i vanligl tal kalla det för kvalificerat svarlbygge. Tilläggsavgift skall utgå t. ex. då någon ulan lov uppför en ny byggnad, gör en lill- eller ombyggnad eller river en byggnad. Byggnadsavgifi skall beslutas av byggnadsnämnden och är fyra gånger den kommunala byggnadslovslaxans normalbelopp för åtgärden. Tilläggsavgiften däremol beslutas av allmän domstol pä lalan av allmän åklagare och är en mer kännbar påföljd - den skall i princip ulgå med 500 kr. per kvadratmeter våningsyla. Etl svartbyggt frilids- eller bosladshus om 100 kvadratmeter kan alllså dra med sig en lilläggsavgift pä 50 000 kr. Förslaget i proposilionen innebär också all byggnadsnämnden får betydligt bättre möjligheter atl genom föreläggande eller handräckning fä bort eller ändra vad som byggts utan lov.

Lagförslagel har lagrädsbehandlals. Del förslag som regeringen remitterade lill lagrådet byggde yllersl pä en remissbehandlad departementspromemoria. Förslagel i lagrädsremissen innebär all också lilläggsavgift skall kunna beslämmas av byggnadsnämnd efter angiven schablon. Avgiften fick nedsättas eller efterges om del förelåg särskilda skäl - den frågan skulle dock prövas av länsslyrelsen efter besvär över byggnadsnämndens avgiflsbeslul. Som princip skulle gälla all om rällelse skedde skulle tilläggsavgift inte ulgå. Lagrådet konstaterade all avgiften därmed

i huvudsak bara skulle drabba sådanl byggande som man i efterhand kunde godta. Lagrådet ansåg atl i dessa fall överträdelser sålunda inte rört de materiella bestämmelserna. Detta kallade lagrådet för en ordningsförseelse. Den höga tilläggsavgiften skulle dä inte stå i rimligl förhållande lill den underiåtenhel som den byggande gjort sig skyldig till.

För del fall åter all del olovligt byggda måsle bort skulle den byggande ofta drabbas av en kännbar ekonomisk föriusl. Den föriusien - ansåg lagrådet - skulle lillsammans med byggnadsavgiften i allmänhet vara en lillräcklig sanktion. Om emellertid ell mer beiydande allmänl iniresse hade kränkts eller om man byggt ulan lov uppsåtligen eller av grov vårdslöshet, borde det dock finnas en särskild påföljd - en påföljd som enligt lagrådet inle kunde bestå av en schablonmässigl bestämd avgift. På den grunden och med hänsyn lill all rättssäkerheten krävde handläggning inför domstol föreslog lagrådet atl tilläggsavgiften för de kvalificerade fallen skulle bylas ut mot ell straff - böter eller fängelse i högsl två år. För atl sanktionen skulle bli lillräckligi effektiv borde emellerlid domstolen vid sidan av straffet kunna döma ut en straffavgift - av samma storlek som tilläggsavgiften och med möjlighel för domstolen att med 'hänsyn lill omständigheterna nedsätta eller efterge betalningsskyldigheten.

Del här avsnillel i lagrådsyltrandel har lydligen moiionärerna hittat. I moiionen - tredje styckels börian - säger man all förslaget om lill-läggsavgifi leder lill orimliga konsekvenser. Man citerar lill stöd för sin mening ett lämpligt avsnitt ur lagrådets yttrande över det till lagrådet remitterade förslaget. Därefter citerar man lagrådets förslag om att en av byggnadsnämnd beslutad avgift bör bytas ut mot ell av domslol besläml siraff Men av någon anledning avbryter man citatet mitt i tredje stycket pä s. 237 i del i proposilionen återgivna yllrandet och glömmer all cilera lagrådels uppfattning all straffet, för atl bli effektivt, också bör kombineras med en straffavgift inom samma skala som tilläggsavgiften.

Därmed upphör motionärernas argumentering för etl siraff ulan straffavgift. Och därmed tycks motionärerna ocksä ha slutat läsa propositionstexten. Del finns i alla fall inle den minsta antydan om att man läsl del regeringsprolokoll på s. 275-297 i propositionen som slutar med den . hemställan lill riksdagen som vi nu har all behandla. Dä skulle man ju insett atl bosiadsminisierns förslag nu gäller alt tilläggsavgiften skall beslutas av domslol och all domstolens roll inte är begränsad lill atl mäta antalet svartbyggda kvadratmetrar och multiplicera med 500.

Vad säger nu reservanierna när de upptäcker all moiiveringen inle var hållbar och inle ens innehåller fullständiga cilal? Jo, man noterar - nedtill på s. 10 i betänkandet - att lagrådets förslag inte följts. All lagrådets yllrande gällde någol annal och alt lagrådets förslag var ett annal än del citerade har tydligen inte gjort något intryck. Sedan konstaterar reservanierna all del kan bli möjligt att ta ut lilläggsavgift också om man tvingas återställa det byggda. Ja visst - men del slår klart i

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Påfödder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

161

11  Riksdagens protokoll 1975/76:132-133

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Påföljder och ingripanden vid olovligi byggande m. m.

162

propositionen all frågan om lilläggsavgift i de fall dä rällelse sker skall bedömas "mol bakgrund av de ekonomiska konsekvenserna därav för den mol vilken kravet riktas". Eller är del något annal man vill? Anlag all den som byggt utan lov sålt huset och atl rällelse sedan tvingats fram. Rättelsen drabbar den nye ägaren. Den som byggde svart drabbas inte, och han kan väl därför få påföras tilläggsavgift med fullt belopp. Är det detta man går emol? Fungerar den här lagen rikligl bra skall vi ju inte behöva döma ul några tilläggsavgifter alls.

Kvar slår all aniingen har man gjort etl förbiseende vid motionsskrivningen eller också är del något annat man är ule efter. Au del kan ske missöden har jag - med tanke på den arbetsbelastning som vi riksdagsmän har och - den knappa lid som står lill förfogande för alt skriva moiioner - verkligen full förslåelse för; vi har alla svårigheter därvidlag. Men vad jag ställer mig undrande inför är all reservanterna följer upp del här misstaget. Dä får reservanterna inle bli förvånade över all andra ulskotisledamöler böriar undra om det är någonting annal som ligger bakom. Man får lätt sådana misstankar, även om man inle vill ha del.

Som ett andra skäl för atl avslå proposilionen anförs som sagt att motionärerna och reservanterna vill ha klarare regler för byggnadslovsplikiens omfattning. Ja, vem skulle inle vilja ha del? Men del pågår etl arbele på en ny byggnad.slagstiftning. Både motionärer och reservanler inser alldeles säkerl alt del inte är meningsfulll all begära ell sådant förslag lill i höst -och delta oberoende av vilken regering vi har då.

Ulskollel har med anledning av andra moiioner ägnat uppmärksamhet åt hur den enskilde skall kunna fä ell auktoritativt besked i förhand och äl frågan om en vidgad informalion. Motionärernas krav är, i vaOe fall inom praktiska gränser, lillgodoseil - nalurligtvis om det är klarheten man är ute efter och inle en ny byggnadslag som lämnar slörre sektorer ulan prövning.

Motionärerna har ju själva knutit an till de frågor som vi diskuterade förra veckan, nämligen frågorna om glesbebyggelserätten. Och del är klart - om inte kommunen har rätt att pröva lämpligheten av viss bebyggelse blir ju mer tillätet, och därmed blir det mindre svartbyggen. Men jag vill ändå inle tro atl reservanierna i del här sammanhangei vill föra den argumenteringen, och jag hoppas naturiiglvis, liksom jag hoppades förra veckan, att vi så småningom skall kunna fä en mer konkrei och konstruktiv debatt i markfrågor ocksä med moderaterna. Jag styrks i den förhoppningen när jag läser etl lösryckt citat ur moiionen, som ju verkligen har en saklig utgångspunkt. Där slår bl. a. all olovligt byggande självfallet skall motverkas och atl del är särskilt angeläget all förhindra grova överträdelser.

Herr Wennerfors säger all de här avgifterna kan ulgä även om del gäller dt bygge som i efterhand blir godkäni - dä fär vederbörande ändå beiala avgifterna pä grund av atl han inle begärl eller avvaktal byggnadslovet. Men även om man från moderat håll inte lycker om den byggnadslagstiftning som vi har - och den kan del nalurliglvis   råda

delade meningarom -så gäller ju ändå denna lagstiftning. Ochjag trodde alt man från alla partiers sida fann det angeläget atl följa den lag som finns.

Jag kan hälla med herr Wennerfors om vad han sade om byråkrati och om atl allmänheten får vänta pä behandlingen av ärendena. Jag vill slarki understryka hur angeläget del är att byggnadsnämnderna är väl utrustade även personellt och alt de är serviceinriktade. Man skall inte behöva vänta i åratal på ell byggnadslov för all t. ex. bygga en enkel uleveranda eller liknande. Likaså häller jag med herr Wennerfors om att upplysningsverksamheten är mycket vikiig. Ell enigt utskott har ju också skrivii all allmänheten måsle vara upplyst om vilka bestämmelser som gäller.

Fru lalman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

Herr WENNERFORS (m):

Fru lalman! Jag skall försöka avhälla mig från etl längre meningsutbyte, även om del föreföll mig som om fru Olsson i Hölö ville mucka dt, om än lilel, politiskt kvällsgräl. Därför skall jag begränsa mig till all säga att jag i milt relativt korta inlägg från lalarslolen påpekade - och del har vi också gjort i reservationen - att departementschefen har lagil inlryck av lagrådets krilik. Jag tillade också att det har vi noterat med lillfredsställelse.

Överiäggningen var härmed slulad.

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservalionen av herrar Wennerfors och Danell, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wennerfors begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller civilulskolids hemställan i betänkandet nr 29 röslar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av herrar Wennerfors och Danell.

Vid omrösining genom uppresning förklarades fierlald av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Wennerfors begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav föOande resuliai:

Ja - 252

Nej -   41

Avslår -     2

163

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Handikappanpassad utformning av bostäder

164

§ 5 Handikappanpassad utformning av bostäder

Föredrogs civilulskolieis belänkande 1975/76:30 med anledning av proposilionen 1975/76:198 om ändring i byggnadssladgan (1959:612) jämte i äninei väckta motioner.

Hert CLAESON (vpk):

Fru lalman! 1 civilutskoitets betänkande nr 30 behandlas regeringens proposilion med förslag lill ändring av byggnadsstadgan för all göra bosläder tillgängliga och användbara för personer med handikapp. I anslutning lill proposilionen har jag tillsammans med några partikamrater väckt en motion med förslag all inget undanlag skall medges för viss lyp av bostadsbyggande och att bestämmelser skall utformas även för befintligt bosladsbesiånd.

Utskottet har, som framgår av betänkandet, i stor utsträckning tillmötesgått motionsförslagen, och jag har därför inget särskilt yrkande. Då jag ändå begärl ordel är del för alt, med utgångspunkt frän vad ulskoltet föreslagil och förutsatt, underslryka all ett rikligl genomförande av förslagen, så alt de handikappades och andra rörelsehämmades rätt att frill förflytta sig och della i del sociala och kullurella samhällslivet kan förverkligas, förutsätter en riktig uppföljning av det beslul som jag förutsätter all kammaren kommer all falla om en stund.

Del behövs omfattande kompletteringar av och nya anvisningar i Svensk Byggnorm belräffande bostäders tillgänglighet för rörelsehindrade. Del gäller då tillgänglighet lill lägenhei, inom lägenhet och till bostadskomplement. Föreskrifterna bör då formuleras som funktionskrav och inle utformas som måiiangivelser eller tekniska lösningar. Just dena är myckel vikligl alt uppmärksamma. Det är naturiiglvis också myckel viktigt all de föreskrifter som utfärdas blir entydiga och inle ger möjligheter lill subjektiva tolkningar. Ullryck som "där förhållandena så medger" kan exempelvis leda lill lösningar som inle blir tillfredsställande ur tillgänglighdssynpunkl.

Fru talman! Det kommer säkerligen alt la läng lid all få några avgörande förbättringar lill slånd om man inte fäster lillräcklig uppmärksamhet vid tillämpningsföreskrifter och normer, som underlättar genomförandel av en handikappanpassning av våra bostäder. Mälsällningen måsle också vara atl gå uiöver den ram som angivils, nämligen nyproducerade bostäder och i någon mån ombyggda, och låta åtgärderna omfalla även del befinlliga bostadsbeståndet. Den rikliga målsättningen, all öka hemvården av personer med rörelsehinder och hjälpbehov och så långl som möjligt undvika institutionsvård, är också beroende av detta. Del handlar här om grundläggande mänskliga rättigheter, som måsle förverkligas inom en snar framlid.

Överläggningen var härmed slutad.

Ulskotlels hemsiällan bifölls.

§ 6 Föredrogs

Socialförsäkringsulskollels belänkande

1975/76:43 med anledning av propositionen 1975/76:188 om ändrade regler för sjömanspension

Konsliiuiionsuiskoltels beiänkande

1975/76:51 med anledning av proposilionen 1975/76:112-oni kungörande av lagar och andra förfaliningar jämle moiioner

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

Kammaren biföll vad ulskoiien i dessa beiänkanden hemsiälli.

§ 7 Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

Föredrogs konslilulionsuiskolleis belänkande 1975/76:53 med anledning av riksdagens förvallningsstyrelses förslag (1975/76:20) angående riksdagens lokalfrågor pä längre sikl m. m. jämle motioner.

Riksdagens förvallningsslyrelse hemställde i förslag 1975/76:20 all riksdagen skulle anvisa ell reservalionsanslag av 6 milj. kr. lill forlsali uiredning om riksdagens hus in. ni. för budgelärel 1976/77, varav 5 milj. kr. utgjorde kosinader för byggnadsslyrelsens projeklering och I milj. kr. utrednings- och administrationskostnader.

1 detta sammanhang hade behandlats moiionerna 1975/76:2531  av herr Hörberg (fp) och fru Anér (fp), 1975/76:2534 av hen Nilsson i Agnas m. fl. (2 m, 2 c,  1  fp) och 1975/76:2536 av herr Lindkvisl m. fl. (s), vari yrkats alt hemställan i förvallningsstyrelsens skrivelse 1975/76:20 skulle avslås saml all del med anledning av vad i moiionen anförts skulle ål förvaltningsslyrelsen uppdras all revidera kosinadsberäkningarna för Sergelstorgs- resp. Hel-geandsholmsaliernaiivei lill lösning av riksdagens lokalfråga på längre sikl och all redovisa resullalel härav för riksdagen.

Ulskollel hemställde

all riksdagen med bifall lill förvaliningssiyrelsens förslag 1975/76:20 och med avslag på moiionerna 1975/76:2531, 1975/76:2534 och 1975/76:2536 lill Den inre riksdagsförvaltningen: Forlsali uiredning om riksdagens hus m. iii. för budgelärel 1976/77 under sexionde huvudlileln anvisade ell reservalionsanslag av 6 000 000 kr.

Reservalion hade avgivils av herr Berndlson (vpk) som ansell all utskoueis yllrande i viss del skulle ha av reservanien angiven lydelse.

Till beiänkandei hade Ibgais eu särskilt yllrande av herrar Svensson i Eskilsluna, Bergqvisi och Johansson i Malmö (samlliga s).

165

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

166

Hert NILSSON i Agnas (m):

Fru lalman! Ell parlament ulan eget hus är en befängd lanke - den är hell orimlig. Sveriges riksdag beslöt 1888 all bygga ett hus, och 1905 logs riksdagshuset pä Helgeandsholmen i bruk. Av olika anledningar har del huset blivit föråldrat; förfaltningsreformen och annat har gjort all vi måste ha hell andra ulrymmen nu än de som fanns i detla uivändigi så slora och invändigt så lilla hus.

Efter länga och kostsamma uiredningar har riksdagen kommit fram till det ställningstagandet att den nu flyttar tillbaka lill Helgeandsholmen. Jag har tagit fram de motioner som väckis under de senasle åren i denna fråga och dessuiom har jag på nytt läst igenom det belänkande som låg lill grund för riksdagens beslul om älernyiining.

Sveriges riksdag har verkligen en tillgäng i Helgeandsholmen, och det är med stor tillfredsställelse som jag tänker på all riksdagen skall flylla lillbaka. Jag är övertygad om atl de flesia riksdagsmännen i dag har samma känsla och inser atl del i längden är olänkbart atl riksdagen skall vara hyresgäst hos Stockholms kommun. De kontorslokaler vi nu har är visserligen på mänga säll ändamålsenliga, men när man besöker andra parlament och sedan tittar på det här huset och länker sig framliden här för oss och för kommande riksdagsmän känner man sig absolul övertygad om att riksdagen bör ha dt eget hus. Del är också från säkerhetssynpunkt ganska otillfredsslällande som del nu är.

Med anledning av förslaget 1975/76:20 frän förvaltningsslyrelsen har jag tillsammans med några medmolionärer väckt motionen 2534 om riksdagens lokalfrågor. Där har vi pekal på några väsentliga krav som bör Slällas när man skall planera och bygga ett hus för ell pariamenl:

centralt läge och goda kommunikationer,

klar avgränsning frän övrig bebyggelse så atl bevakningen blir okomplicerad och effektiv,

en konslruklion med linfarieroch entréer som underlättar all personals arbele och garanterar säkerheten samtidigt som den öppenhet och insyn garanteras som hör lill värt demokratiska syslem,

en planlösning som innebär besparing av lid vid intern kommunikation för ledamöler och personal.

Sedan har vi i moiionen klart och tydligt sagt all alla dessa krav är uppfyllda med alternativet Helgeandsholmen. Men det var en sak som jag, när jag läste del knapphändiga förslagel nr 20 från förvaltningsslyrelsen, genast studsade inför. När förvaltningsslyrelsen ansluter sig till byggnadskommittén räknar man enbart med del alternativ enligt vilkel förulom de byggnader som finns på Helgeandsholmen, dvs. riksbankshuset och riksdagshuset, en byggnad på andra sidan Siallkanalen skall tas med. Jag ifrågasatte ögonblickligen om detla kunde vara riktigt. Ingick del inte lidigare i planen att man skulle överväga andra förslag? Jag hade först trott all del var omöjligl alt inom ramen för de byggnader som finns på Helgeandsholmen utvinna de utrymmen som gör alt man kan ordna rum för alla ledamöler. Men när jag nu fäll reda på alt detla

är möjligt måste jag säga all del är helt orimligt atl länka sig all kanslihuset skall vara med. Del behövs inte. Jag vill gärna säga del, om del skulle vara någon av riksdagens ledamöler eller andra som tror alt del inte går alt lösa frågan om de lokaler och rum som behövs ulan all la med kanslihuset. Svenska folkel kommer givetvis all säga, ifall' man blir informerad i saken, alt om kanslihuset inle behöver las med, så skall del inte ske.

Vid läsning av konstilutionsulskollets belänkande nr 53, som vi nu behandlar och som jag inle vill gå emot utom på denna punkl, märker man snart all förvaltningsslyrelsen ulgår ifrån all kanslihuset måsle las med. Därvid är frågan om kommunikationerna t. ex. inle alls belyst i den utsträckning som behövs. När man nu inte får med de skrämmande gängbroar som man först länkle sig och som hell skulle ha förstört miljön, kommer det i stället dt förslag om låga broar eller kanske renlav tunnlar, vilkel innebär au del tidsmässigt blir en sådan belastning på arbetet all riksdagen inle kommer all fungera.

Pä s. 11 i förslagel finns en tidsplan enligt vilken förarbetet skall ha avslutats och projekteringen ha päböOals under budgetåret 1976/77. Det slår dä hell klart för mig all del i dag - i maj månad - är möjligt atl, ulan atl på något sätl fördröja förslagets genomförande och utan all gå emol principen, sälla i gång och arbela med den utgångspunkten alt vi inle skall ha kanslihuset med.

Jag anser för min del - och del har jag ocksä anförl i moiionen -alt del skulle bli oerhört besvärande med den lösning som presenleras i del förslag som nu ensamt kommer upp. 1 moiionen 1975:1013 av herrar Sundman och Gernandt framförs etl tidigare förslag, "Samspel", från tävlingen om ell nyll riksdagshus. Enligt del förslaget har man förutsättningar alt lösa riksdagens lokalfråga i de byggnader som finns på Helgeandsholmen. Jag har efter genomläsning av del förslagel och mycket annat som rör denna fråga kommit fram till att riksdagen i dag måste göra klart för sig atl det är på det sättet vi skall lösa lokalfrågan.

Det är vikligl alt vi inle förfuskar den enastående idén om etl riksdagshus i ett enda komplex mellan Stallkanalen och Strömmen. Del gäller också all informera om all del förslagel är möjligt alt genomföra, sä atl inle någon går och tror all del var nödvändigl all göra pä del här sättet.

Jag har under resor ule i världen - senasi under påskhelgen - insen säkerhetsproblemens stora betydelse för offenlliga församlingar av del här slagel. Som vi säger i moiionen ger redan en titt på Helgeandsholmen besked om all del ingenstans är så läll all ordna dt lillfredsställande säkerhetssystem som här. Del skulle vara hell otänkbart all en majoriiei i riksdagen i dag inle skulle anslula sig lill della förslag, om man hade klart för sig all del skulle räcka med Helgeandsholmen.

Nu är ingen reservalion för vår molion fogad lill della belänkande, och jag har inför della faklum anselt det hell omöjligt att yrka bifall lill moiionen. Jag menar all ledamöterna, i del arbelslyngda läge riks-

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

167

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

dagen nu befinner sig i, knappast kan ha satt sig in i den här frågan utan bara följer det som sagts i betänkandet. Där har man, enligt min mening, refererat moiionen hell korreki. Men dä man pä s. 5 avfärdar motionerna har man sagt alt de väckta moiionerna, från skilda utgångspunkter, innebär all riksdagens principbeslut frän förra året nu skulle frånirädas. Del är helt fel. Det är inle sä all principbeslutet från förra året skulle frånirädas om man följer del förslag vi framfört i moiionen. Eflersom jag resignerat inför tanken atl få ut informalion lill mina kamrater anser jag mig förhindrad all begära volering. Del skulle vara beklagligl om några få rösiar med oss och de flesia pä andra sidan, mol en idé som man egentligen omfattar. Därför avser jag och andra atl återkomma med förslag inför nästa riksmöte.

Den kommande prövning som utskottet nämner på s. 5 i betänkandet måste ju innebära all del förslag som kallas Samspel och som vi refererat i moiionen aklualiseras. Men del är väl inle enbart det förslagel som kan vara med i prövningen. Det gäller all fä den lösning som är förmånligast för riksdagen och därför anser vi atl riksdagen skall la upp detta när det gäller all planera för framtiden.

Än en gång vill jag underslryka atl jag inte vill uppnå någon fördröjning eller gå emot principerna, utan det är min och motionärernas fulla övertygelse atl vi kan lösa frågan om riksdagens hus på del sällel alt vi ordnar utrymmen i riksbankshusel och riksdagshuset på Helgeandsholmen - kanslihusdelen kommer alllsä inle med.

En sak lill, trots alt jag överskridit den anmälda liden. Enligi uppgifi har man inle på något sätt planerat in kostnaden för all lösa in kanslihuset och ordna nya lokaler. Jag har också fåll reda på alt del inie funnils något samråd med regeringen om della; det kanske har varit omöjligt pä del här stadiet. 1 del lägel vädjar jag lill riksdagsmännen all länka på denna sak och inför kommande förhandling och prövning helhjärtat gå in för en älerflyltning till Helgeandsholmen och enbart till Helgeandsholmen.

I della anförande inslämde herr Gernandt (c).

168

Hert LINDKVIST (s):

Fru talman! Arbetsplatsens miljö är en central punkl i den svenska samhällsdebatten. Del gäller ocksä riksdagens arbeismiOö. Den diskuterades för i dagarna ell år sedan i denna kammare, och den är nu åierigen aktualiserad genom förvallningsstyrelsens skrivelse med begäran om ytteriigare 6 milj. kr. för all fortsätta utredningen om återflyttning enligt alternativ 2 lill Helgeandsholmen.

I den arbetsplan för återstående delen av riksdagens vårsession, som utdelades till ledamöterna den 14 maj, var ärendei om riksdagens lokalfråga inplanerad för behandling fredagen den 28 maj. Nu har del framflyttats lill dagens sammaniräde, och del är lill nackdel eftersom en del sakmaterial som jag för min del skulle få i böOan av näsla vecka nu

inte är lillgängligi. Jag beklagar verkligen denna förändring, I del utvecklingsskede - läl mig säga känsliga utvecklingsskede - som frågan nu befinner sig i finns del alla skäl för riksdagen atl sianna upp och göra en yllerligare bedömning. Jag skulle vilja hemställa till etablissemanget atl i fortsättningen - vid liknande förändringar av frågor som är programmerade på vissa angivna dagar - också låla eventuella motionärer få vara med om den aktuella ändringen. Den medbestämmanderätt i arbelslivel som vi om några veckor skall diskutera här i kammaren bör i frågor av detla format även komma den enskilde riksdagsledamoten lill del.

Nog om detla. Konslilulionsutskollel har tillstyrkt de begärda 6 miljonerna. Till beiänkandei har fogals en reservalion. Vidare har tre ledamöler i ell särskilt yrkande tillstyrkt de nu begärda 6 miljonerna, men ~ och del bör särskilt uppmärksammas - de har bestämt klargjort all de därmed ingalunda har avhäni sig handlingsfriheten inför del slutliga Slällningsiagandd till frågan om riksdagens lokalfrågor. Della särskilda yllrande för länkarna lillbaka lill del belänkande som konslilulionsulskollel överlämnade lill kammaren 1975. I detla betänkande som om-fallades av en klar majoriiei i ulskollel klargjordes med övertygande bevisning viklen av ytterligare uiredningar innan frågan ansågs kunna befinna sig i dt beslulsfärdigt skick. Ulskotlels skrivning var myckel beslämd på den punklen, och del förefaller därför hell naturligt atl de tre socialdemokrater i ulskollel som står bakom det nu aktuella särskilda yllrandet i alll väsentligl upprepar de molskäl som var akluella inför beslulel i kammaren den 28 maj förra året. Under den debatten försattes tydligen kammarens majoritet i ell stämningsläge som gjorde att man underlät atl tillgodose del behov av sakunderlag som normalt är integrerat i riksdagens arbetsformer. Med 167 röster mol 149 - 5 ledamöter avstod ~ beslöt kammaren all åierfiyitning skulle ske lill Helgeandsholmen. Genom beslulel öppnade emellertid kammaren möjligheter för förvaltningsstyrelsen atl återkomma med nyll förslag för den händelse nya överväganden skulle lala för andra lösningar. Den lillsalta arbelsgruppen har emellerlid inle funnil anledning all överväga några andra allernaliv,

Del finns tvä huvudinvändningar mol della. Vi kan böria med koslnaderna. I samband med byggandet av nya hus eller nybyggnad i kombination med ombyggnad brukar vanligen byggherren vara noga med kostnadsramen. Vi känner nu till all byggnadsstyrelsen har räknai fram kalkylerna och då kommit till en kostnadsram när det gäller fiyttningen till Helgeandsholmen pä 195 milj. kr.Men det är ett ofullbordat verk. Av avsevärt större intresse vid en koslnadsgranskning i nuläget är de poster som kommer all belasla loialkoslnaden men som nu inle är fram-räknade. Del gäller påkallade grundförstärkningar av byggnaderna på Helgeandsholmen, kostnader för underhällsålgärder i samband med ombyggnad av kanslihuset, ingångsvärdet för de båda fasiighderna pä Helgeandsholmen och för kanslihusen så vikliga och kostsamma ling som räntekostnader under den relativt långa byggnadsperioden, kosinader för

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikl

169

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikl

170

teleteknisk utrustning, markarbeten, säkerhetsåtgärder, inredning, utrustning och åtgärder för en handikappvänlig arbetsmiljö.

Min tanke var atl för kammaren försöka presentera en koslnadsupp-siällning, och jag har därför haft samlal med folk som lill vardags arbelar inom den svära byggnadsbranschen. Flyttningen av ärendei lill dagens debatt har emellerlid gjort della omöjligl, då del innebär etl komplicerat och grannlaga jobb att få fram en kalkyl som har något värde i sammanhanget. Med ledning av de samtal jag haft och efter ingående sludium av befinlligl material anser jag emellerlid all vi år 1982 - alllsä vid den lidpunkl dä riksdagen skulle vara ålerfiytlad lill Helgeandsholmen - skulle ha alt räkna med ell kostnadsläge för fiyttningen som ligger mellan 300 och 400 milj. kr.

Om riksdagen i sin kalkylering och kostnadsuppläggning arbetar efter raka linjer - och inle häller på all flylla koslnaderna för Helgeandsholmen över alt belasla Sergels torg - så hamnar vi sannolikl i väldigl slora kosinader. Alll della påverkar i sin lur självklarl årskostnaderna. De är nu -iT i den nya kalkylen - framräknade lill 24 milj. kr. för Helgeandsholmen. Del är - för alt åter cilera del särskilda yllrandet - en "dramatisk" förändring av koslnadsrelationrna mellan de två tidigare alternativen. Tidigare var kalkylen för årskostnaderna för Helgeandsholmen i jämförelse med Sergels torg 20 % lägre. 1 dag är den 20 % över Sergels torgs hyresnivå.

Den som tänker en smula ekonomiskt undrar då vad årskostnaden blir pä Helgeandsholmen, som i ombyggt skick rör sig med en totalkostnad på kanske dubblet upp mol dagens kalkyl. Del är ju pengar som skall lånas upp, amorteras och förräntas. I varie fall är en sak fullständigt glasklar. Om del bara är fräga om en kostnadsjämförelse, är redan i dag - men i alllmer ökad lakl för varie år som går - Sergels lorg del avgjort överlägsna alternalivd. Frän del ulgångslägei kan jag bara beklaga alt arbelsgruppen - och inle heller i ell senare skede förvaltningsslyrelsen - har haft iniresse av all vidareutveckla detla allernaliv. Då hade man kunnai göra en bedömning av de förbättringar av skilda slag som behövs i nuvarande riksdagshuset när del gäller kök, resiaurang, saniiära anordningar och lokaliteter men också kunnat få med i bilden möjligheterna alt i området kring Sergels torg på lång sikl lösa riksdagens lokalbehov. Riksdagen har i sin ambition all återflytta lill Helgeandsholmen låtit ärendets ekonomiska del gå på så lösa boliner, att man inle Iror det är samma riksdag som i hundratals andra ärenden - många av dem behjärtansvärda - tvingas lill härda prioriteringar.

Den andra invändningen är lättare all beskriva. 1 förvaliningssiyrelsens skrivelse finns ingen molivering till varför man envelel håller sig kvar på Helgeandsholmen. Lål vara atl man har fastnat för del allernalivei. Men då ålerkommer frågan: Varför ges del ingen bevisning av de fördelar som står alt vinna vid en ålerfiyUning enligt allernaliv 2? Vi kan lämna de ekonomiska problemen ål sidan - de har lydligen inte anseils utgöra något oöverstigligt hinder. All ytan är större på Helgeandsholmen säger

inle mycket om funklionen. Denna brist pä sakargumenlalion upplever jag verkligen såsom besvärande. Jag kan myckel väl länka mig alt en kommunstyrelse - var som helsl i detla land - som har fått ell ärende av molsvarande beskaffenhet för avgörande, ganska omgående skulle ha återremitterat del för förnyad handläggning. Den slora risken för Sveriges riksdag kan bli alt den flyttar sina bopålar frän ell provisorium lill ell annat.

Denna oklarhet vill vi komma ål med motionen 2536. Vi vill - liksom konstitutionsulskotlets majoritet 1975 - vela mera om det beslul belräffande riksdagens framtida lokalfrågor som vi skall ikläda oss ansvarei för. Kritiken mol en återflyttnig enligt allernaliv 2 har hittills haft slarkare verkningar inom opinionen än fördelarna. 1 motionen 2534 pekar de borgerliga motionärerna pä all "del förslag som omfattar kanslihuset är orimligt och otänkbart" frän flera synpunkier, främsi av miljö-, säkerhels-, funktions- och kostnadsskäl.

Särskilt kritisk är man mol de tidskrävande förflyllningarna från kanslihuset till plenisalen. Förvaltningsslyrelsen sägeratt en lågbro med angiven placering kan ge lillfredsställande kommunikalionsmöjligheler mellan riksbankshuset och kanslihuset. Jag hoppas atl de träffar rätt i den bedömningen. Del är ur bäde arkitektonisk och estetisk synpunkl ell vågspel att förändra den vackra bilden i denna känsliga del. Och säga vad man vill om stockholmarna, de är måna om sin vackra stad.

I del särskilda yllrandet, som jag ofta och gärna ålerkommer lill, vill man också ha belyst "särskilt följderna av den föreslagna gångbrons från funklionssynpunkl starkt försämrade läge".

Del flnns en vikiig skillnad mellan motionärerna och de tre socialdemokraterna som slår bakom del särskilda yllrandet. Jag medger gärna alt i del stora hela finns del ocksä paralleller mellan moiionen och utskoliels skrivning. Vi anser oss emellerlid inle kunna godla de 6 miOoner som nu begärs yllerligare, eflersom frågan inle är i besluibart skick. Eu bifall nu kan initiera en siiuaiion där den framlida riksdagen bara har atl öka pä med nya pengar, även om del vanskliga i projektet alternativ 2 pä Helgeandsholmen under hand konimer all le sig som mindre lyckat.

I molion 2536, som jag nu yrkar bifall till, hemsläller vi följaktligen om avslag på förvallningsstyrelsens skrivelse med begäran om yllerligare 6 miljoner för forlsali uiredning om riksdagens hus m. m. saml atl det med anledning av vad som anförts i motionen uppdras ål förvaltningsslyrelsen all revidera kostnadsberäkningarna för Sergels torgs- resp. Hel-geandsholmsallernalivel lill lösning av riksdagens lokalfråga pä längre sikl och atl redovisa resullalel härav för riksdagen.

I dena anförande instämde herrar Håkansson i Trelleborg (s) och AIsén (s). fru Thorsson (s), herrar Sivert Andersson i Stockholm (s), Ringholm (s). Knut Johansson i Stockholm (s) och Wiksiröm (fp), fröken Engman (s), herrar Ulander (s) och Hellslröm (s), fru Theorin (s) saml herrar Rosqvisl (s), Löfgren (fp), Gösla Gustafsson i Göleborg (s), Signell (s) och Strömberg i Vreisiorp (s).

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikl

171

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

Hert MÅBRINK (vpk):

Fru talman! Riksdagens beslut förra året om återflyllning lill Helgeandsholmen återspeglar mera nostalgi än saklig bedömning av ell riksdagshus viktigaste egenskaper och av ekonomiska bedömningar. Del hade varii rimligl all förda en samlidig översyn av både Helgeandsholms-och Sergelslorgsallernaiiven.

Till fördelarna med Sergels lorg hör bl. a. all kontakterna med allmänheten är bättre än vad de kan bli pä Helgeandsholmen. Här har vi ett fungerande riksdagshus, men det finns skäl all ifrägasälla hur funklions-dugligl Helgeandsholmsalternativet kommer atl bli. De ekonomiska kalkylerna lalade redan i Ool emot en återflyttning lill Helgeandsholmen och för dt kvarstannande vid Sergels torg.

I enlighet med förra årels riksdagsbeslut har nya uiredningar fördagils rörande Helgeandsholmen. Man kan konsiatera all ju mera material som presenleras, deslo mer lalar della för atl Helgeandsholmen komnier all bli en myckel dyrbar affär. De bdänklighder som förra året anfördes mol en återfiyitning inle bara kvarsiår, ulan de har också förstärkts. Della gäller såväl den frän funklionssynpunkl försämrade lösningen som kosinadsberäkningarna.

Nu begär förvaltningsslyrelsen 6 milj. kr. för fortsatta ulredningsar-beien rörande Helgeandsholmsaliernalivel. Vi som lillhör vänslerparliel kommunisterna har inle molsall oss all dessa medel beviljas, men vi vill klart markera all någol slutgiltigt ställningstagande därmed inle har gjorts för vilkel allernaliv som skall väljas. Vi är tveksamma till anslaget men menar all genom alt förvaltningsslyrelsen får begärda medel kan den nödvändiga grunden skapas för riksdagens kommande prövning av ärendet. Man skulle kunna säga alt ju mer material som komnier fram, desto mer belyses del orimliga i en älernylining till Helgeandsholmen.

Vi hade önskat att utskottet ännu klarare hade sagt ul all frågan om en jämförande kostnadsberäkning mellan Sergels torgs- och Helgeands-holmsalternativen, som förordas i motionen 2536 av herr Lindkvisl m. fl., bör las upp vid den slulliga prövningen av riksdagens lokalfrågor på längre sikt när ärendei återkommer till riksdagen. Även om della kan anses finnas med i ulskoltsbelänkandel och särskilt understryks i del särskilda yttrandet, har vi i vpk önskat markera all beviOandet av pengarna icke innebär någon bindning för Helgeandsholmsalternativet.

Jag ber därför, fru talman, all få yrka bifall lill den reservalion som herr Berndtson har fogal lill ulskotlels betänkande.

172

Hert JOHANSSON i Trollhällan (s):

Fru lalman! När denna fråga behandlades i Ool pläderade jag för en annan ulredningsieknik än den som riksdagen beslöt. I år anser jag del självklart atl Oolårds beslul fullföljs och att följaktligen medel beviyas för del fortsalla arbetet.

Skulle riksdagen avslå denna begäran från förvaltningsslyrelsen om anslag, skulle del innebära all vi aldrig finge de problem belysta som

vissa talare här har rest. Man skulle dä fä nöja sig med gissningar och förmodanden. Möjligen kan man inhämta yttranden från experter som man själv bådar upp. Och med all respekt för dessa experter, som man kan finna i sin vänkrets eller i övrigt, är väl del rikliga tillvägagångssällel all de kamrater som vi väljer in i förvaltningsslyrelsen fär la ansvarei för kostnadsberäkningar och annat som skall ligga till grund för det beslut som riksdagen enligt planen skall falla under hösien 1977.

Del är rikligl som här har påpekats all del fortfarande finns vissa frågetecken, men del är en följd av all utredningsarbetet inle har näll längre. Avslår riksdagen anslagsframställningen kommer ju ingeniing all hända. Del föregående uiredningsarbetel blir dä meningslöst - del kommer väl alt redovisas, men pä den redovisningen kan riksdagen inle fatta något beslul. Genom all fortsätta arbetet med riksdagens lokalfrågor pä längre sikl får vi däremot den nödvändiga belysningen av olika problem, och vi får därmed del underlag för beslul som vi behöver 1977. Dä kan var och en av oss i delalj studera hur riksdagens hus skall fungera. Vi fär möjligheter all bedöma frågorna från både funklionsmässiga och estetiska utgångspunkter. Del gäller inle minsl den förbindelse över Stall-kanalen som lidigare talare här har berörl. Den behöver yllerligare belysas både ur funklionssynpunkl och frän estetiska utgångspunkter. Vi fär också helt andra möjligheleralt bedöma koslnaderna genom all uiredningsarbetel fortsäiter.

Sedan vill jag gärna tillägga, fru lalman, all enligt regeringsform och riksdagsordning är varie riksdag suverän all falla sina beslul.

Får jag sedan bara la upp ell par saker, som företrädarna för de båda moiionerna förde in i debatten. Herr Nilsson i Agnas påstod all del är hell fel när utskottet skriver atl ell bifall lill hans molion skulle innebära all riksdagens principbeslut frän förra året fråniräds. Men det står i beslulel alt förvaltningsslyrelsen skulle föranstalta om fortsalt arbele med riksdagens lokalfrågor i första hand enligt alternativ 2 i riksdagshusutredningen 1974. Allernaliv 2 innebär all man skulle la i anspråk del nuvarande kanslihusd. Herr Nilsson har alltså fel när han menar all ulskollel har gjori en felaklig framställning.

Oskar Lindkvisl anmärkte pä atl ärendei kommer upp i dag. Enligt en preliminär plan skulle det ha kommit först senare. Del har väl inle undgått någon riksdagsledamot alt en enhällig talmanskonferens har vädjat till utskotten all försöka fä fram ärendena sä fort som möjligt. I solidaritet med talmanskonferensen har vi ansträngt oss inom .konslilulionsulskollel för all få fram del här ärendei. Vid andra lillfällen klagar man över all utskotten dröjer med sina betänkanden. I dag fär konstilulionsulskoltel krilik för all del inle dröjl med ärendei lill en dag som slod i en preliminär plan.

Jag hoppas all del inle är en allmän uppfallning här i kammaren all utskotten inte skall skynda på med ärendenas beredning mol slulel av riksmötena.

Jag tror - del vill jag gärna tillägga - att del är ganska svårl för ett

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

173

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

ulskoll alt i varie enskill fall förhandla med moiionärerna om lämplig dag för behandlingen här i kammaren eller för talmannen all la upp sådana förhandlingar. Det är i varie fall en princip som inle riksdagsordningen känner.

Med detla, fru lalman, yrkar jag bifall till ulskotlels hemställan.

Herr NILSSON i Agnas (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag vill gärna understryka det herr Johansson i Trollhättan sade om all vi i dag måsle bifalla begäran om anslag. Jag anser all han har gjort en helt riklig lolkning.

Däremot står del redan pä första sidan i konstilutionsulskollets belänkande nr 53, där utskottet redovisar bakgrunden, all riksdagen 1975 uppdrog äl förvaltningsslyrelsen all i första hand göra uiredning enligt alternativ 2. När riksdagen fattade ett tidigare beslul - om jag minns räll fattades del den 13 december 1973 - fanns ocksä andra förslag med i bilden. I princip skall vi, del menar jag, lillbaka lill Helgeandsholmen. Eflersom det har ansetts all kanslihuset skall utnyujas måsle del tas med i beräkningarna, men del kan inte innebära någon fördröjning eller någol försvårande om man samtidigt presenterar ell förslag som belyder alt riksdagshusbyggnaderna hålls inom Helgeandsholmen. Del måsle, som jag ser del, i stället påskynda och underlälla utredningsarbetet. Jag har fattat orden "i första hand" sä att man inle, i och med principbeslutet, är absolul låst lill allernaliv 2 och inle på något sätt får frångå del alternativet. I sä fall vill jag säga all del, enligt min mening, är en felaktig uppfattning. Jag är alltså för en åierfiyitning, och jag anser all värt förslag inte på någol säll är konträrt, eftersom det tidigare har varit med i bilden, inle bara del exakta förslag som man nu lydligen betraktar som del enda utan även andra förslag som är i överensstämmelse med värt förslag eller kan komplettera det.

Sedan vill jag säga till herr Måbrink atl lalei om nostalgi i molsals lill sakligheten skulle han nog inle kunna vidhålla vid närmare sludium. Jag tror all kontakten med människorna, som han lalar om, går all realisera pä Helgeandsholmen, med vårt parkeringsförslag där m. m. Skall vi i framliden fortsätta med all sälla upp säkerhetsdörrar och annal i del här husei, iror jag att del blir svårigheter med konlaklen även här.

All man talar om nostalgi kanske just beror pä all man är så modern atl man endasi känner för del som är riktigt nyll.

174

Herr LINDKVIST (s) kort genmäle:

Fru lalman! Del är mot herr Hilding Johansson i Trollhättan som jag vill göra två korta invändningar.

Jag har inte riktal någon krilik mot konslilulionsulskollel. Del är enbart bra all ärenden kommer fram i lid, men jag tycker an del är ännu bättre om inplaceringen i riksdagsarbdd av en fråga som gäller riksdagshuset sker pä den dag som har angetts i en till ledamöterna utlämnad programordning. Det ger oss större möjligheter atl förbereda oss för dis-

kussionen, atl skaffa fram del sakmaterial vi vill ha lill vår hjälp i debatten. Det Överraskar mig lilel grand all herr Johansson log ål sig. Jag lalade om elablissemangd, inle om konslitulionsulskoltet.

Jag hoppas, herr Hilding Johansson, all det ändå skall vara möjligt vid sådana här lillfällen atl läla den enskilde riksdagsledamoten, som är intresserad av en stor fråga, i tid fä informalion om en ändring av programmet. Del tycker jag ligger i riksdagens idé.

Mitt andra önskemål är atl la konstitutionsutskottets ordförande ur en villfarelse, som framgick tydligt av hans inlägg. Han sade att om vi nu inle godkänner förvallningsstyrelsens begäran om 6 milj. kr., kommer ingenting att hända, men godkänner vi begäran ålerkommer ärendei 1977. Den risken finns då, herr Hilding Johansson, all ärendei kommer lillbaka lill en riksdag, efter förnyat arbete på alternativet med Helgeandsholmen, i ell skick som gör all riksdagen kommer all säga nej till fortsall arbele med deUa alternativ. Del är för all spara lid, kraft, arbele och pengar och för alt ge det spelutrymme som riksdagen enligt min mening behöver för all bedöma en så vikiig fräga som sina framlida lokaliteter som vi bör insiämma i moiionen 2536.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikl

Hert JOHANSSON i Trollhällan (s) kort genmäle:

Fru lalman! Det måste nog föreligga ett missförstånd frän herr Nilssons i Agnas sida.

Del slår myckel rikligt i Oolårsbeslutd att man i första hand skall arbeta enligt allernaliv 2 - del alternativ som jag lidigare har beskrivit - som innebär all en del av riksdagens lokaler skall ligga där del nuvarande kanslihuset är beläget.

I den molion som herr Nilsson burit fram heter del alt riksdagens hus i sin helhel skall vara förlagt på Helgeandsholmen. Del belyder all riksdagen går ifrån sitt principbeslut från i Ool.

Jag skall ta upp de två punkter pä vilka herr Lindkvist riktade kritik mol mig. Efiersom han klart markerade atl del var mol elablissemangd han vände sig och med det lydligen avsäg talmännen, skall jag naturiiglvis inte fullföOa diskussionen pä den punkten.

När det gäller den andra punklen kan jag inte anse annal än all Oskar Lindkvisl har fel. Här har man päböriat ell ulredningsarbete. Del är inle avslutat. Vill vi vara hyperkriiiska kan vi säga all det var ell misslag av fjolårets riksdag att inle bevilja ell slörre anslag. För min del vill jag dock med den erfarenhd jag har av kommunal verksamhei inle föra fram en sådan krilik.

Nu finner jag del självklart alt arbelel skall fullföljas. Beviljas inle medel för del, måsle arbelel avbrytas. Jag tycker inte alt frågan om riksdagen skall ha de ena eller andra lokalerna skall avgöras på grundval av ett olillräckligl beslulsunderiag därför all inle anslag beviljats för etl vissl ändamål. Man skall väl ändå här som på andra håll ha ell fullsländigi beslulsunderiag. Della får vi inle med mindre än all uiredningsarbetel kan fortsälta, och förutsättningen för della är all anslag beviljas i dag.

175

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikl

Herr NILSSON i Agnas (m) korl genmäle;

Fru lalman! Pä första sidan av konstilulionsutskotlels belänkande 1975/76:53 refererar ulskollel riksdagsbeslutet den 28 maj 1975 och del uppdrag, som dä lämnades, på följande sätt: "I första hand enligi allernaliv 2 i Riksdagshusulredningen 1974 och åierkomma till riksdagen med nytt förslag, om förvaltningsstyrelsen skulle finna att nya överväganden lalar för andra lösningar eller om andra förhållanden framkommer som motiverar detta."

Detla fattar jag så all principbeslutet innebär alt riksdagen skall flylla lillbaka och all man har räknai med kvarlerel på andra sidan Siallkanalen. Men i uppdraget ligger ocksä alt överväga andra alternativ. Kan riksdagshusfrågan lösas på området mellan strömmarna, ingär det väl i principbeslutet atl komma med ell sådant förslag. Så läser jag detta och anser mig läsa rätt.

176

Hert BJÖRCK i Nässjö (m):

Fru talman! Del är angelägel all frågan om riksdagens framlida förläggning inte blir en evighetsföljeiong i den här kammaren. Vi har nu diskuterat frågan under dryga lio är. Samlliga de beslut som i olika sammanhang de faclo har fattats om förläggningen har inneburit en återflyttning lill Helgeandsholmen. Del beslul som riksdagen fattade den 28 maj förra året var ett definitivt beslut, såsom det formulerades, om återflyllning.

Må så vara all riksdagen självfallet inte i alla detaljer kunde ta slällning. När del gäller innebörden i lokaliseringsbesluld råder dock ingen som helsl tvekan: återflyllning skall ske lill Helgeandsholmen.

Nu är varje riksdag suverän att fatta vilka beslut den vill. Det innebär all de av kammarens ledamöter som ogillade det beslul majoriteten tog förra året kan återkomma gång på gäng och försöka få lill slånd en ändring så länge de nu sitter kvar i riksdagen. Del är deras rätt. Så kan vi hålla på ell bra tag framåt.

Men jag frågar mig: Är delta verkligen rimligt? Några ledamöler i konstituiionsulskotlei har avgivit ett särskilt yttrande som går ut på all det enligt deras mening finns handlingsfrihet belräffande framliden. Som jag just sade, och som ordföranden i konslitulionsulskoltet sade, är det rikligl. Varie riksdag kan fatta de beslul den finner för gott. Men vi kan ju inle ha en osäkerhet om den här frågan hur länge som helsl. Därför måsle de inslanser som nu arbetar med projektet fä sådan arbetsro all de verkligen kan göra ordenlliga uiredningar och fullfölja projekteringen. Rent tekniskt innebär del inga problem att riksdagen återvänder lill Helgeandsholmen 1982.

I det särskilda yllrande tar man upp kostnadsfrågan och menar atl koslnaderna för en återflyllning blir högre, ja, t. o. m. betydligt högre än vad som har beräknats lidigare. Alt kosinader stiger för den här typen av projekt är vi dess värre vana vid i olika sammanhang. Tyvärr är del sällan möjligt all få fram hell hållbara kostnadsberäkningar när del gäller

en så här omfattande ombyggnad av ell äldre kullurskyddal hus.

Men hur vikiig kostnadsaspekten än är så är den dock inte ensam avgörande för den lösning som riksdagen väljer. Det har sagts ålskilliga gånger i sammanhangei all vad del gäller är att skapa en bäde funktionell och representativ lösning för riksdagens framtida förläggning. Om vi då väOer att ocksä forlsällningsvis la i anspråk byggnader som lidigare har Oanat som lokal för riksdagen och som erbjuder en god miljö sä är del möjligt atl detta medför vissa yllerligare kostnader. Det har ingen ifrågasatt.

Men de som står för del särskilda yttrandet glömmer medvetet bort en sak, trots att den upprepade gånger har påpekats i utskottet. Även för alternativet Sergels torg gäller självfallet all del under den tid som har gäll sedan del kostnadsberäknades sisl har uppkommit kostnadsökningar.

Herr Lindkvisl lalar om all det skulle kosta 300-400 milj. kr. alt flytta tillbaka till Helgeandsholmen i 1982 års penningvärde, om jag förstod honom rätt. Vi fär inle, fru talman, glömma borl all vi har erbjudits alt köpa riksdagens nuvarande hus av Stockholms kommun lill del facila priset av 411 milj. kr. i 1974 års penningvärde. Jag utgår ifrån all vi skall äga det hus som riksdagen skall arbela i och all vi inle skall gå in för någon form av förhyrning.

Herr Lindkvisl räknar upp en rad ålgärder för att göra riksdagens nuvarande hus ännu bättre - del finns ju ändå där funktionella brister. Del skulle kosta en hel del pengar, men man har inle talal om hur myckel del kan röra sig om.

Sedan talar herr Lindkvist vagt om de expansionsmöjligheter som skulle finnas runl omkring del nuvarande riksdagshuset. Inte ell ord har sagts om kostnaderna för del. Jag är övertygad om att en sådan expansion inte skulle bli särskilt billig.

Vi kan alllså räkna med all kostnaderna för all stanna kvar här, som har glömts borl av dem som skrivit underdel särskilda yttrandet, kommer att stiga på sådant sätl att det inte blir fräga om den slora skillnad i kosinader som en del vill göra gällande.

Återfiytlningsallernalivet erbjuder ocksä betydligt större ytor än vad vi har lill förfogande här. Del kan vara värl all komma ihåg del i en tid dä alla talar myckel om riksdagens expansion.

Riksdagen har alllså förra året beslutat om åierfiyitning, och man har utgäll ifrån del under hela del ulredningsarbete som har bedrivits i den här frågan. Såvitt jag kan förstå har vi ingen anledning all inle vidhålla del principbeslutet och det förutsätter all vi nu beviljar del anslag på 6 milj. kr. som förvaltningsslyrelsen har äskat.

När det sedan gäller delaljerna för hur ombyggnadsallernativel skall ulformas får riksdagen lillfälle att återkomma lill dem många gånger i framtiden.

Fru lalman! Jag vill ullrycka den förhoppningen atl de grupper som nu motsätter sig en återflyttning och som ägnal så mycket tid äl all lala om vil-

12 Riksdagens protokoll 1975/76:132-133

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

Ml

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

178

ka nackdelar som är behäftade med att flylla till Helgeandsholmen i fortsättningen kommer att ägna sin kraft ål alt bidra lill att det ombyggda huset på Helgeandsholmen blir sä funklionelll och bra som man vill göra gällande atl Sergelslorgslokalerna i dag är.

Herr WICTORSSON (s):

Fru lalman! Jag vill först och främst uttrycka min anslutning lill del särskilda yttrandet av herr Svensson i Eskilstuna m. fl. i konslilulions-utskottets betänkande.

Redan nu ser vi atl de äriiga driftkostnaderna vid en älerflytlning till Helgeandsholmen stigit med 50 96 från 16 milj. kr. till 24 milj. kr. Driftkostnaderna vid Sergels lorg uppgår till 20 milj. kr. Redan nu är alllsä Helgeandsholmsalternativet 20 96 dyrare.

Investeringskostnaderna för en återflyllning har stigit med 60 96 från 122,5 milj. kr. till 195 milj. kr. Då bör man ha klart för sig atl häri inte ingär räntekostnader under byggnadstiden, flyttningskostnader, grundförstärkning, skyddsrum, antikvarisk uiredning och en massa andra saker. Det finns därför anledning atl räkna med atl de verkliga driftkostnaderna för riksdagshuset på Helgeandsholmen kommer att bli dubbell så höga som för nuvarande riksdagshus.

Till det skall man lägga samhällets kosinader för all bygga om ett i dag fungerande kanslihus till riksdagshotell och för alt bygga nya lokaler för kanslihuset.

Nog har enligt min mening del här ärendei förlorat kontakten med den noggranna koslnadsprövning som bör vara regel för all samhällsverksamhet.

Därtill kommer all såviu nu kan bedömas funktionsdugligheten hos del blivande riksdagshuset inte synes vara bätlre än hos del nuvarande. Huvuddelen av merkostnaderna förorsakas alllså av riksdagens önskan all slå vakl om monumentaliteten och avskildheten på Helgeandsholmen. På den punklen var ju herr Björcks i Nässjö inlägg här alldeles nyss ganska talande. Han undersirök med all önskvärd skärpa alt del var del representativa lägel som var det viktiga.

Den fråga som vi borde slälla här i riksdagen är om detla ur samhällets synpunkt är den mest angelägna användningen av en kvarts miljard av skattebetalarnas pengar. Den frågan slälls inle i det betänkande vi har alt behandla i dag. På grund av riksdagens beslul föregående är får vi inte utan ell nytt beslul av riksdagen della belyst. Del är beklagligl.

Därför har det känts angeläget för mig att försöka tränga något djupare in i den här problemaliken. Jag har kontaktat finansborgarrådet i Slockholm, John-Olof Persson, för alt få hans syn på problemet Sergels torg-Helgeandsholmen, eflersom della är dt gemensami problem för riksdagen och Stockholms kommun. Herr Björck i Nässjö har ju nyss också varit inne på all del även gäller att ta hänsyn lill koslnaderna för riksdagshuset vid Sergels lorg.

Vid denna kontakt har borgarrådet Persson meddelat all han för Slock-

holms kommun är beredd att förhandla med riksdagen, dels om försäljning av det nuvarande riksdagshuset/kulturhuset vid Sergels lorg till riksdagen, dels om atl Stockholms kommun förvärvar f d. riksdagshuset och riksbankshuset på Helgeandsholmen. Riksdagens förvärv av riksdagshuset/kulturhuset vid Sergels torg skulle kunna omfatta byggnaderna jämte den mark byggnaderna står på. Utgångspunkten för förhandlingarna skulle kunna vara den kostnad som byggnaderna dragit vid uppförandet, vilken i sin helhet upptagits i form av län. Man skulle vara beredd att diskutera avdrag för under hyrestiden verkställda amorteringar på länen. Stockholms kommun skulle sedan av riksdagen förhyra de nuvarande kullurhuslokalerna enligt samma principer som de enligt vilka riksdagen i dag hyr sina lokaler.

Produktionskostnaden för riksdagshuset/kulturhuset uppgick lill 326,5 milj. kr. i 1971 års penningvärde. Någon indexreglering skulle inle behövas. Inle heller skulle del krävas någon ersättning för markvärdestegring. Stockholms kommuns hyra till riksdagen skulle kunna uppgå till  13,1  milj. kr. per år.

Herr Persson förklarade vidare att han var beredd, om riksdagen sä önskade, att för Stockholms kommuns räkning förhandla om kommunens förvärv av f d. riksdagshuset och riksbankshuset för ell pris som gav riksdagen en vinst i förhällande lill del i nuvarande kalkyler negaiiva värdet 25 milj. kr. på dessa byggnader.

Det här, herr Björck i Nässjö, är en redovisning av de kosinader som herr Björck angav till 419 milj. kr. Del verkliga läget är alllså alt Stockholms kommun är beredd all förhandla om ett pris till produktionskostnaden pä 326,5 milj. kr. med avdrag för verkställda amorteringar pä lånen och utan den indexuppräkning som herr Björck redovisar.

Enligt min mening skulle en sådan här uppgörelse med Stockholms kommun kunna ge följande fördelar:

1.    Staten skulle inte behöva investera i riksdagshusets ombyggnad och nybyggnad av kanslihus - en besparing på lågt räknai 300 milj. kr., samtidigt som de årliga driftkostnaderna för riksdagen bibehölls på den nivå de har i dag.

2.    Helgeandsholmens karaktär och miljö skulle kunna bevaras som i nuvarande stadsbild.

3.    Riksdagen skulle fä möjlighel att förutsättningslöst pröva frågan om ett nytt riksdagshus med hänsyn till funklion och kostnad samtidigt som riksdagen skulle kunna bli herre i eget hus här vid Sergels torg.

Det här är exempel, herr Björck, på den lyp av utredningar, den lyp av förhandlingar som riksdagsbeslutet förra våren förhindrade, och ell exempel på den lyp av uiredningar som vi som stödde den andra linjen ville förverkliga med vårt ställningstagande.

Jag har, fru lalman, velal anföra de här synpunkterna för den fortsatta debatten i ärendet inför det slulliga ställningstagandet som måsle komma 1977. I dag har jag inget annat yrkande än om bifall till utskottets hemställan.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikl

179

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

Herr BJÖRCK i Nässjö (m) kort genmäle:

Fru lalman! Jag måste säga att det är etl märkligl förfaringssätt när Stockholms siad lämnar anbud lill Sveriges riksdag genom herr John-Olof Perssons föriängda arm herr Wictorsson. Jag vel inle hur det brukar gä till i Stockholms stadshus, men om del normall går lill på det här sällel kan jag förslå vissa av de problem som huvudstaden i dag dras med.

Om del nu är så all Stockholms kommun har etl seriöst intresse av att la upp en förhandling med oss, sä skall del ske genom normala kanaler och inle genom herr Wictorsson. Den summa jag nämnde är den summa som herr John-Olof Persson i annal sammanhang har angivit i ett erbjudande lill riksdagen. Vill herr Persson nu slå av omkring 100 miljoner pä prisel, så är det naturiiglvis iniressanl. Men jag har en känsla av atl herr John-Olof Persson inle alldeles ensam lillsammans med herr Wictorsson kan representera Stockholms kommun. Saken får nog i så fall las upp den normala vägen.

Jag vill, fru lalman, på nyll konstatera all vi har diskuterat den här frågan gäng på gång under drygl lio år, och varie beslut i sakfrågan som fallats av olika inslanser har gäll ul på all riksdagen skall flylla lillbaka lill Helgeandsholmen. Någon gäng måsle vi ändå falla ell definitivt beslul som alla acceplerar som slulgilligl.

Jag är övertygad om, fru lalman, att om vi fattar ell beslul näsla hösl, ifall vi fär förmånen all komma lillbaka bil, så kommer herr Wictorsson och hans supportrar atl säga: Del var inget definilivl beslut. Och så kommer man aU la upp frågan 1978, 1979, 1980, 1981 och 1982, ända lill dess all lalmannen slår klubban i bordet i det ombyggda huset på Helgeandsholmen. För man vill ju inte lillbaka - det är väl lika bra atl erkänna del i slällel för all hålla på och sabotera en vettig lösning av denna fräga. Del är väsenlligl all vi får goda arbdsmöjlighder om vi flyttar tillbaka lill Helgeandsholmen. Del eviga förhalande som man nu ägnar sig äl frän vissl håll är icke ägnat all bidra lill en god lösning för riksdagen i framliden.

180

Hert WICTORSSON (s) kort genmäle:

Fru talman! Delta är ett märkligl säll alt lämna ell bud, säger herr Björck i Nässjö. Men hur skall man i Sveriges riksdag kunna få en seriös diskussion i riksdagshusfrågan, om vi inle har möjlighel all ta fram de sakuppgifter som är nödvändiga för debaiien? Och det omöjliggörs genom del beslul riksdagen själv fållade förra våren, alt del skall ske i den normala beredningsgången. Vi som sitter här är ju med del ansvar vi har för värl mandal som riksdagsmän skyldiga våra väljare och uppdragsgivare all försöka sälla oss in i ärendena. Och jag kan inle se att del är något fel om en riksdagsledamot ställer en fråga till finansborgarrådet i Stockholms kommun och fär ell svar på den frågan. Därmed nog sagi om dessa anmärkningar.

Herr Björck representerar dt parti som i andra sammanhang försöker

göra sig till tolk för sparsamhet med statens medel. Men när han i denna deball konfronteras med den fakiiska verkligheten - som innebär att han när det gäller koslnaderna för all förvärva huset här vid Sergels lorg har fel på 80 milj. kr. och all del beslul som riksdagen har fattat inneburit alt koslnaderna på ell är beräknas ha stigit med 60 % och de årliga driftkostnaderna med 50 96 - så har herr Björck inget intresse av att diskutera delta projekl från ekonomisk synpunkl. Del får lala för herr Björcks ståndpunkt i denna fråga.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

Herr BJÖRCK i Nässjö (m) korl genmäle:

Fru talman! Jag har i della som i andra sammanhang allt iniresse av att kostnaderna hålls nere. I denna fråga lalar jag inle bara för mill parti ulan också för ulskotismajoriteien som gäll på linjen alt vi skall flytta tillbaka till Helgeandsholmen. Det är faktiskt bara en enda person i utskoltet som har reserverat sig för all vi definilivl skall sianna kvar här.

Fru lalman! Herr Wiclorssons sifferlek är inle korreki. Även om herr Wictorsson påstår all koslnaderna har sligil med 80 milj. kr. vid en åierfiyitning till Helgeandsholmen, så har herr Wictorsson inle lalal om hur koslnaderna har ulvecklais sedan de senasle beräkningarna gjordes för Sergelsiorgsallernalivel. Han har inle brytt sig om all nämna vad den expansion skulle kosia som del talats så myckel om av dem som var i minoritet i kammaren förra året. I slorl sell vartenda hus häromkring har de räknat in i sina expansionsplaner, alltifrån femte höghuset till de hus som ligger alldeles över galan. Vad skulle della kosla, herr Wictorsson? Kan vi inte få någon siffra på det ocksä, innan vi böriar göra jämförelser av del här slagel?

Jag är medvelen om all del är svårl all göra kostnadsberäkningar som håller exakl för en sådan ombyggnad som del här är fråga om och när del rör sig om en så pass lång lidsperiod som är fälld. Jag tror inle all någon klarar av den saken. Vi får vara beredda pä all del blir en viss osäkerhet i beräkningarna.

Slulligen vill jag säga alt om Stockholms kommun och borgarrådet John-Olof Persson är iniresserade av all riksdagen anlar det bud som borgarrådet nu genom herr Wictorsson sä generöst har presenterat kammaren, så skulle väl herr John-Olof Persson ha kunnai kontakta utskottet eller förvaltningsstyrelsen under den länga lid som gäll sedan riksdagen den 28 maj förra året fattade beslul i denna fräga. Då skulle vi ha kunnai la med det nya "anbudet" i vår bedömning. Del är inle möjligt nu. Det här spelet har bara ell syfte, fru talman, och det är all vi skall skjula upp saken yllerligare dt år.

Hert WICTORSSON (s) kort genmäle:

Fru talman! Bara en ledamot av konstituiionsulskotlei har reserverat sig för etl kvarstannande vid Sergels lorg, säger herr Björck. Jag vill dä erinra herr Björck om alt konstilutionsulskotlet föregående år föreslog

181

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

atl man skulle göra en förutsättningslös utredning på dessa punkter, vilken bl. a. skulle innebära all man log kontakt med Stockholms kommun. Förslaget avslogs den gången av en majoriiei i riksdagen, lill vilken jag förmodar all herr Björck hörde.

Jag har aldrig givit sken av alt ha gjort en fullsländig kostnadsberäkning i delta ärende. Hur skall en enskild riksdagsledamot ha möjlighet all göra del?

Däremol har vi begärt atl utredningar om detta skulle göras genom förvallningsstyrelsens försorg. Omröstningen om delta har vi förlorat, men vi måsle självfallet ha möjlighel all kämpa för vår linje trots detla.

Jag har med utgångspunkt i detta inle ställt något förslag om all riksdagen skall anla anbudet eller atl riksdagen i dag skall fatta ett beslut i frågan. Jag har framfört dessa synpunkter för atl vi skulle få lill stånd en diskussion inför det beslul som måste fallas 1977.

Jag noterar fortfarande all herr Björck inle reagerar särskilt starkt inför de upprepade felaktigheter i kostnadsunderlagd som han bygger sin egen argumentering på. Det tycker jag är talande, och det beklagar jag. Därför, fru talman, hoppas jag all den kommande tiden fram till 1977 skall ge oss förutsättningar för en mer allsidig deball i detta ärende än vad som varit möjligt atl föra med utgångspunkt i det material vi haralt ta ställning till i dag.

182

Hert WÄRNBERG (s):

Fru lalman! Jag hade först inte tänkl begära ordel, men jag har en känsla av alt det behöver pratas lilel ekonomi även av företrädare för den andra sidan och inte bara av herr Lindkvisl.

Låt mig börja med att uUrycka min stora förvåning över den förhand-lingsomgäng som herr Wictorsson satte i gång och över de siffror han nämner. I den pärm jag här håller upp ligger en skriftlig offert från Stockholms kommun, slutande på 411 milj. kr., om man vill köpa fastigheten, varav 109 milj. kr. avser tomtmark och resten hus. Jag vel inte om man skall ta offerter från Stockholms kommun pä allvar eller om man skall läla någon som inle har förhandlingsuppdraget förhandla å riksdagens vägnar. Det känner jag inte lill. Men här finns i alla fall en offert. Den redovisades för riksdagen i Ool.

Offerlen slutar som sagt pä 411 milj. kr. för köp av fastigheten. Om riksdagen skulle äga fasligheten och all dess komplicerade ulrusining skulle riksdagen ha fält bygga upp en egen organisation för atl förvalta fastigheten. Man föredrog därför hyresaliernalivel. Men jag medger utan vidare atl ägaralternativet är del som man skall jämföra med, och det kommer jag också all göra om en stund, när jag kommer in på de ekonomiska frågorna. Här har sagts all del har blivit så enorma felräkningar och atl man har gjort sä tokiga bedömningar. Lål mig litet närmare granska del.

Herr Lindkvisl sade någonling om alt en fiyttning lill Helgeandsholmen skulle kosla 300 eller 400 milj. kr. Det kan den mycket väl göra om

vi får en infiationsutveckling som vi inte har en aning om i dag. Men då iror jag all den mark som del nuvarande riksdagshuset ligger pä också kommer atl stiga i pris. När långiidskonlrakld en gång går ut kommer vi därför alt få helt andra kosinader här.

Herr Lindkvisl är missbelåten med all hans experter inte har kommit till tals, och del tycker jag också är synd. Jag har inga andra experter alt falla lillbaka på än byggnadsstyrelsen. Jag kan inle själv räkna ul detta utan litar på all byggnadsstyrelsens uträkningar är riktiga.

Enligt de papper som finns i dag har byggnadsstyrelsen kommil fram lill alt investeringskostnaderna kommer alt stiga med 31,7 milj. kr. efter 1974 års penningvärde. Byggnadsstyrelsen har försökt förklara vad det beror på.

Man kan nog säga att 6 milj. kr. beror på felräkningar. Men 13 milj. kr. kan hänföras lill all man vill byta ut alla ledningar i del gamla huset. I och för sig hade de dugt några är lill, men när man gör della arbele vill man samtidigt byta ul dem. Vidare har programmet utökats. Man har gjort nya beräkningar av vad som går ål för rummen. Dessutom har man tagit med monumentvård för någon miljon och satt in energibesparande grejer i huset för 3 milj. kr. Kompletteringar gick på 8,5 milj. kr., byte av ledningar sålunda 13 milj. kr., energibesparande ålgärder 3 milj. kr. och monumentvård 1 milj. kr. Därmed är man uppe i drygt 31 milj. kr.

Del är hela den koslnadsfördyring som byggnadsstyrelsen har kommit fram lill. I och för sig kan man naturligtvis kritisera all beräkningarna inte gjordes grundligare från början och att man t. ex. inle lidigare insåg all ledningarna behövde bytas ul.

All delta slår igenom i årshyran kan man inte komma ifrån. Men vad är del mer som slår igenom i årshyran när man lalar om en 50-procentig höjning? Jo, man räknar ocksä avskrivningarna pä etl annat sätl nu. Tidigare räknade man avskrivningarna på samma sätt som Stockholms kommun räknar sina avskrivningar. Då gick avskrivningarna för nybyggd på Helgeandsholmen på ungefär 500 000 kr. Nu har man sagt all vi bör räkna med en avskrivning på 60 år, dvs. 1,67 96. Därmed är avskrivningarna uppe i drygt 3,2 milj. kr. Här finns alllså 2,7 milj. kr. i helt fiktiva kostnadsökningar. Avskrivningarna är riktiga, tycker vi, för huset är kanske värdelöst efter 60 är. Men del är nog det här huset också. Nu skrivs del ned med bara 0,42 96 per år.

Resten av koslnaderna beror på alt vi har haft en 20-procentig infiaiion sedan kostnaderna beräknades 1974 fram lill dagsläget. Där ligger hela kostnadsökningen, och den är inle så rasande märkvärdig.

Della har byggnadsstyrelsen alllsä räknat ut. Jag kan inle svära på byggnadsslyrelsens ord, men jag kan inte heller svära på att den kostnadsfördyring på 300-400 milj. kr. som herr Lindkvisl har kommil fram till är riklig.

Men när man jämför kostnaderna enligt de olika alternativen bör man kanske räkna pä all vi skulle äga del här huset, och då kan jag inte

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

183

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

184

finna annal än all vi måsle gä efter den offert som vi har fält av Stockholms kommun. Jag har inle haft någon möjlighel all räkna på det bud som herr Wictorsson har framfört i kväll och som jag nu för första gängen hör - det har inte framförts vid de förhandlingar vi har haft med Stockholms kommun. Men om del skulle kosla 411 miy. kr. i 1974 års värde atl köpa della hus, sä kommer hyran i della hus - jag avslår frän all räkna om beloppet lill aktuellt penningvärde - atl bli 43 milj. kr., i fall vi räknar med normala avskrivningar och räntor. 1 den offert jag lalal om var Stockholms kommun beredd alt beiala 11 milj. kr. Till min häpnad hör jag att beloppet i dag sligil lill 13 milj. kr. Dessutom finns några affärer som är uthyrda lill andra och som kan ge en eller ell par miljoner. Del betyder atl vi skulle kunna fä in 13 miljoner. Om man drar den summan från 43 miljoner, blir årshyran 30 miljoner vid köp av della hus. Delta skall jämföras med kostnaderna om 24 miljoner i dagslägel på Helgeandsholmen, där vi ocksä komnier all äga huset - det är koslnaderna vid äganderäll på båda ställena som bör jämföras.

När Stockholms kommun i dag är beredd all hyra ul lokalerna för mindre än 20 milj. kr. irols alt den verkliga kostnaden skulle vara drygt 30 miljoner, kan jag inle förslå annal än all Slockholms kommun kommer atl ta igen detta när långlidskoniraklel löpt ul. Del måsle också ske av den anledningen atl man i dag räknar med en nedskrivning på mellan 500 000 och 600 000 kr., och så småningom måsle del las igen. Vad som kommer all hända när 25 år förflulil är del ingen som vel. Men nog tror jag all de kosinader jag här redovisal måsle las igen någonstans, och del kan endasl ske genom atl markvärdet kommer alt stiga.

Del är naturiiglvis möjligt all räkna upp en massa saker som inle finns med i kostnadsberäkningarna. Dil hör exempelvis planeringen av marken i annat skick än den i dag befinner sig i. Dit hör ocksä den teletekniska utrustningen. Byggnadsstyrelsen har i sitt förslag räknai upp en massa sädana saker. Man har samtidigt räknai med all en viss del av den utrustning som finns i del här huset borde kunna föras över till det nya. Men 9 miy. kr. av de kostnader som finns i bilaga 2 är sådant som omgående måste läggas på hyreskalkylen. Del har man också gjort, och man är därmed uppe i 195 milj. kr. Sedan kan man nalurliglvis diskutera huruvida del är möjligt atl föra över någon slörre del av utrustningen i del här huset till del nya. Men man måste ocksä fråga sig hur mycket av denna utrustning som är försliten när vi varit i del här huset i 12 eller 13 år och måste bylas ul även här. Hur del förhåller sig med den saken vet vi ingeniing om. Enligt byggnadsslyrelsens förslag måsle man alllsä lägga på 9 milj. kr. redan i dag för huset på Helgeandsholmen, och jag har ingen anledning alt gå pä någonting annal.

Men del vikligasle av alll är all man i dag jämför hyrorna på Helge-andsholmenoch vid Sergels lorg och sägeratt hyran pä del ena slällel är 24 milj. kr. och pä del andra 20 milj. kr. om man lägger lill koslnaderna för del eftersatta underhållet på Helgeandsholmen. Man lar alllsä dessa två saker som jämförbara ting, vilket de inte är. Pä Helgeandsholmen har vi många

flera rum och myckel slörre ytor. Per kvadratmeter ligger Helgeandsholmen, även enligt det nya alternalivd, under Sergelsiorgsallernalivel. Del fallas här ungefär 6 000 m för all täcka de behov som i dag säges vara oundgängliga. Vi vet inte om det går all få lag på dessa 6 000 m här. Det är förmodligen möjligt, men lill hell andra priser än vid Helgeandsholmen. Priset är minsl 200 kr. högre per kvadratmeter i de nybyggda fastigheterna här omkring. Vi har ell expansionsbehov pä 10 000 ä 15 000 m framför oss. Vid Helgeandsholmen kan vi fä dessa ulrymmen till en hell annan kostnad än i de kontorsfastigheter som nu har byggts runl Sergels lorg. Vi har ingen aning om vad de koslnaderna kommer atl bli, men vi vet vad det kostar att förhyra de lokalerna i dag och vad del kommer atl kosla om fem är. Del ligger åtskilligt över de kalkyler som nu föreligger. Det blir alllsä enorma kostnadsökningar här uppe, plus all man nalurligtvis får räkna med ombyggnader o. d. Redan i dag ligger förslag inne pä över 1 milj. kr. för all öka säker-hdsanordningarna i della hus. De skall självfallet också byggas där nere, men hur man än vrider och vänder pä steken så konimer koslnaderna förmodligen all vara likvärdiga för de här byggnaderna - om inle inflationsutvecklingen blir hell katastrofal. Men om inflationsutvecklingen blir ungefär vad man tror den skall bli kommer koslnaderna för de här byggnaderna anlagligen all vara likvärdiga, och då är del andra bedömningar än ekonomiska som skall avgöra om man vill ha riksdagen vid Sergels lorg eller på Helgeandsholmen.

Med delta, fru talman, har jag velat klargöra de ekonomiska frågorna, som byggnadsstyrelsen utrett.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

Hert WICTORSSON (s) kort genmäle:

Fru lalman! Jag skall inle tvista med herr Wärnberg om huruvida man skall karakterisera kostnadsskillnaderna som felräkningar eller kostnadsökningar. Verkligheten är ändå att i de redovisningar vi fäll i riksdagen har invesleringskoslnaden ökai med 60 milj. kr. och de ärliga driftkostnaderna med 50 96  från förra året.

Herr Wärnberg för ell omfattande resonemang omkring vilka fruktansvärda kosinadsslegringar del kommer atl innebära om vi väOer all sianna kvar vid Sergels lorg. Jag har redovisal synpunkier som pekar på all den offert som herr Wärnberg åberopar redan i dag kan minskas med ungefär 70-80 milj. kr. när man tar diskussion med den part man skall förhandla med i sammanhangei. Och, herr Wärnberg, del var om dessa förhållanden vi föregående är, med utgångspunkt i denna offert, krävde alt man skulle ta en diskussion med Slockholms kommun. Men delta avvisades då av riksdagen.

Till sisl, herr Wärnberg, kan vi diskutera kosinader fram och lillbaka, men i dag har vi etl riksdagshus som fungerar, och som förmodligen fungerar bätlre än de flesia riksdagshus i världen. Är del dä befogal all vi av samhälleliga medel satsar ytterligare kanske 300 å 400 niiO. kr. för all bygga ell nytt riksdagshus på Helgeandsholmen? Den frågan har inle herr Wärnberg besvarat.

185

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

Hert WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Wictorsson kom med siffran 300 ä 400 milj. kr., fullständigt gripen ur luften. Den flnns inte underbyggd på något sätt mer än möjligen genom samlal med någon expert som hitintills är anonym.

De kosinader jag lalat för har framräknats av byggnadsstyrelsen. Vad inflationsutvecklingen blir vet inte vi, och det vet inte herr Wictorsson heller. Därför skall man inle dra växlar pä alt del blir en våldsam inflationsutveckling.

Vi skall alllså sälla oss ned och diskutera med Slockholms kommun. Är Stockholms kommun hästhandlare? Är dess offerter inle all ta pä allvar? Vi har frågal om della är deras bud och vissl är del deras bud. Vi har blivil övertygade om all delta är vad Stockholms kommun behöver ha för att fä del all gå ihop. Kommunen har lalal om för oss atl man under många är har subventionerat Sveriges riksdag-med mänga miljoner per är. Del kan inle Sveriges riksdag godla. Dä säger vi: Nu vill vi ha en offert. Vad koslar della för all del skall gå ihop för er? Och vi får en offert. Skall man i det läget komma med ell motbud och säga: Ni fär inle sä myckel, ni fär nöja er med si eller så myckel i slällel? Sä bör förhandlare för Sveriges riksdag enligt min mening inle göra. Men det är möjligt atl vi är dåliga förhandlare, och jag vill inle påslå alt vi har klarat denna fräga bra. Jag hör ju f ö. här i debatten all del flnns myckel bäure förhandlare än vi, och del är länkbart atl vi måste anlita experter näsla gäng vi skall förhandla med Slockholms kommun i någol ärende. Vi tycker emellerlid au vi hilinlills i denna fråga har haft mycket bra förbindelser med Slockholms kommun - vi har inle haft några motsättningar atl lala om.

Jag vill givetvis hälla med om att vi befinner oss i ell bra hus. Jag har aldrig beslritl det. Men konstilutionsutskoliei meddelade i Ool all vi nu hade all emotse en mycket stark expansion, och en sådan kan inle della hus klara av ulan all man gör myckel slora ombyggnader, bygger tunnlar, disponerar kulturhuset och skapar förtursrätt i privata byggen runt Sergels lorg. Från säkerhetssynpunkt är del heller inle bra alt del för vem som vill går hur läll som helsl all ta sig in i huset på 38 ställen. Det är möjligt all riksdagen skall arbela i eU öppet hus, men den frågan diskuterade vi i Ool och jag vill inle la upp den igen. F. n. föreligger i varie fall i enlighet med önskemål frän polisen ell förslag om anslag med miljontals kronor för säkerhetsåtgärder i della hus.

186

Hert WICTORSSON (s) kort genmäle:

Fru lalman! Förra året förutsåg konstiiulionsutskotlet en stark expansion för riksdagen. Och man förutspådde all denna expansion skulle komma all kräva sädana ålgärder när del gäller riksdagshuset vid Sergels lorg all della alternativ var hell olänkbart. Vi har emellerlid inle fått någon redovisning av dessa ålgärder, och vi har inle fåll möjlighet alt diskutera realismen i förutsällningarna all klara dem, eflersom riksdagen

inle biföll konslitutionsutskoitets i samband härmed framlagda förslag om uiredning av förhållandena.

Till herr Wärnberg vill jag säga atl jag inle tror all vi behöver använda ullryck som "hästhandlare" när vi i riksdagen diskuierar denna fräga för att komma fram lill ell ställningstagande. Jag har fullt förtroende för herr Wärnberg som förhandlare å riksdagens vägnar med Slockholms kommun. Men del förtroendet kan ändå inte utesluta möjligheten att del finns andra kontakter all pröva för all fä fram material i ärendei.

Herr Wärnberg säger lill sist all siffran 300-400 milj. kr. är fullständigt gripen ur luften. Förvaltningsslyrelsen har visserligen redovisal all ombyggnad och nybyggnad pä Helgeandsholmen koslar 195 milj. kr., men della förutsätter all vi rymmer ul kanslihuset. Ombyggnadskostnaderna för kanslihuset för all del skall kunna fungera som riksdagsholell finns ocksä med i denna kostnadsberäkning. Men var finns kostnadsberäkningen för det nya kanslihus som vi måste bygga när vi lämnar de kanslihuslokaler som - såvitt jag kan förstå - i dag fungerar effektivt? Della har inle redovisais, och lägger man lill den kostnaden kommer man lågt räknat och ulan hänsyn lill någon infiaiion upp i storleksordningen 30000 milj. kr. i samhällsekonomisk kostnad. Del är vad del kostar alt bygga ell nyll riksdagshus och lämna huset vid Sergels lorg som hitlills ingen med någon kraft har kunnai påstå inle fungerar, och del är ändock huvudfrågan i denna deball.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

Hert WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Fru lalman! Nu böriar jag förslå varifrån man fått siffran 300-400 milj. kr. Man räknar in nybyggen även förändra. Men del gäller ju då nybyggen som i alla fall hade kommil till slånd. Byggnadsstyrelsen har under decennier undan för undan förvärvat fasligheler i denna del av staden för utflyttning av kanslihuset. Det är möjligt alt flyttningen sker två tre år för tidigt - man borde kanske ha väntal yllerligare några är. Men om inflalionsteorin slår sig skulle del ju ha blivil ännu dyrare all bygga upp dessa hus, och detta skulle ocksä kunna räknas som fördel i della sammanhang.

Herr LÖFGREN (fp):

Fru lalman! Jag begärde ordet när herr Björck i Nässjö kom med sina fantasiuppgifler angående kostnaderna. Det måste jag ta såsom ell bevis för atl man har iniresse av alt hålla nere koslnaderna för del ena alternativet och hålla upp koslnaderna för del andra allernalivei bara därför alt man skall få den svenska riksdagen alt tro att del inte kostar pä långt när sä myckel som del i verkligheten kommer all kosla. Nu har detla ganska klart redovisais, och jag behöver inle offra myckel lid på det.

Jag är ledsen över atl behöva säga alt herr Wärnberg, som jag känner som en klok, duktig och affärsbegåvad person, lar för givet att man inte skulle kunna förhandla med Slockholms kommun om ett bättre

187

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

bud än etl som man fär pä ell papper på ett tidigt stadium. Jag kan inle ta detta såsom annat än bevis för all man inle har iniresse av att redovisa tillräckligt låga kosinader för all ha moliv för all sianna pä delta ställe.

Jag är angelägen om atl säga atl jag betraktar det såsom en väsenilig svårighet alt säkerhdsförhållandena är så besvärliga i denna fastighet. Man måsle göra någol ät dem - del är jag fullt medveten om. Å andra sidan är jag också medvelen om att del hade varit önskvärt all de som utreder och redovisar koslnaderna hade kunnai komma med sädana uppgifter all man kunde tro all de är någorlunda riktiga.

Jag har vid fyra olika lillfällen i finansutskottet tvingats avge ell särskilt yttrande. När regeringen säger all vi måste göra del och det och sälta i gång slora utredningar för att skaffa lokaler för kanslihuset, därför alt riksdagen har beslutat att återflytta lill Helgeandsholmen, kan man inte såsom herr Wärnberg säger hävda all kanslihuset skulle ha behövi lokaler i alla fall. Jag måste ju lita pä vad regeringen anför i sina proposilioner. Därför har jag avgivit mina särskilda yttranden.

Nu har jag inie anledning all säga myckel mer, för jag förstår atl vare sig det blir efter kloka ekonomiska linjer eller efter okloka kommer man lydligen i alla fall atl flytta lillbaka lill Helgeandsholmen. Då är min förhoppning bara all man gör förhållandena där sädana alt man inle i framliden kommer alt ångra sig billerligen. Myckel svåra problem måste nämligen lösas, om man verkligen skall få ett rikligt fungerande hus där borta. Atl del kommer alt kosla myckel mer pengar än vi hittills har fält reda på kan vi vara ganska övertygade om.

Eftersom man nu inle har redovisat tillräckligt inlressania allernaliv på del ena hållet och inle tillräckligt kostsamma allernaliv på del andra hälld, kan jag i detla läge inte annat än insiämma i herr Lindkvists yllrande. Jag kommer ocksä att rösla pä hans molion.

Hert BJÖRCK i Nässjö (m):

Fru lalman! Nej, herr Löfgren, jag har inle kommil med några fantasisiffror. 1 min första anförande åberopade jag blott en enda siffra, nämligen den summa som Stockholms kommun hade begärl i köpeskilling för del hus där vi nu befinner oss. Den siffran är måhända en fantasisiffra, men den står i så fall Slockholms kommun för.

Däremol tycker jag all del är märkligl all de som vill stanna kvar vid Sergels lorg kräver av konslitulionsutskollel och av förvaltningsstyrelsen atl de skall komma med detaljerade kostnadsberäkningar, som sträcker sig fram lill 1982, och all vaOe belopp skall vara hell korreki beräknat, samtidigt som herr Wictorsson lilläier sig all höfta lill koslnaderna lill 30000 milj. kr. för en återflyllning. Tala om pruimån och fantasisiffror, när man gör beräkningar med en marginal pä 100 miy. kr.!

188

Herr LÖFGREN (fp):

Fru lalman! Jag håller fortfarande fast vid alt det är fantasisiffror som

presenteras, siffror som vi inle kan la på allvar. Hade riksdagen haft tillräckligt erfarna, affärsmässiga förhandlare så hade del säkerligen funnils en hell annan siffra alt redovisa.

Och här är del ju fräga om all riksdagen skall äga marken. Ja, skall vi då utgå ifrån att riksdagen skall beiala för en myckel dyrbar lomt vid Sergels torg, medan däremol marken på Helgeandsholmen inle skall las upp lill någon som helsl kostnad? Med det sättet att räkna gör man en snedvriden ekonomisk kalkyl. Mol den bakgrunden ser jag ingen anledning gå ifrån uppfallningen all man här rör sig med fantasisiffror.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt

Hert BJÖRCK i Nässjö (m):

Fru lalman! Om siffran 411 miOoner enligt herr Löfgren är en fantasisiffra - del är alllså den siffra som Stockholms kommun själv har angivit - dä är nog också de siffror som herr John-Olof Perssons ombud herr Wictorsson nu kommer med i lika hög grad fantasisiffror.

Överläggningen var härmed slutad.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN:

Proposilioner slälls först belräffande ulskotlels hemställan och därefter i fräga om motiveringen.

Hemställan

Propositioner gavs pä bifall lill dels ulskotlels hemsiällan. dels ulskoltels hemsiällan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill moiionen nr 2536 av herr Lindkvisl m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lindkvisl begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller konslitutionsutskoitets hemställan

i beiänkandei nr 53 rösiar ja.

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil ulskoltels hemsiällan med den ändring

däri som föranleds av bifall lill moiionen nr 2536.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Lindkvisl begärde rösiräkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav föOande resuliai:

Ja - 210

Nej -    80

Avslår -    11

Motiveringen

Proposilioner gavs på godkännande av dels ulskoltels molivering. dels ulskoltels molivering med den ändring däri som föreslagils i reserva-

189

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Provisorisk inomregional skatteutjämningsreform

lionen av herr Berndlson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärl volering upplästes och godkändes föOande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren godkänner konslilulionsuiskolleis molivering i beiänkandei nr 53 röslar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren godkäni ulskottds motivering med den ändring däri som föreslagils i reservalionen av herr Berndlson.

190

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Måbrink begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resuliai:

Ja - 232

Nej -    28

Avslår -   41

§ 8 Provisorisk inomregional skatteutjämningsreform

Föredrogs finansulskollels beiänkande 1975/76:39 med anledning av motion om en provisorisk inomregional skalieuriämningsreform.

1 dena belänkande behandlades moiionen 1975/76:940 av fru Söder m. fi. (c), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om kompldierande direktiv till utredningen om skalleuOämningsbidrag rörande provisorisk lagslifining för landslingen i enlighd med vad som i moiionen anförls.

Ulskollel hemsiällde

all riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:940 begärde all regeringen gav 1975 års uiredning om skalleuOämningsbidragen i uppdrag all skyndsami pröva möjligheterna all lagsiiftningsvägen skapa förutsättningar för en inomregional skalleuOänining.

Reservalion hade avgivils av herr Hermansson (vpk) som ansell atl utskottet borl hemslälla

all riksdagen med anledning av moiionen l975/76;940 skulle anhålla alt regeringen gav 1975 års uiredning om skatleuijämningsbidragen i uppdrag alt framlägga förslag som möjliggjorde en uOämning av de ekonomiska och sociala villkoren för medborgarna i de olika kommunerna - i sä god tid all den önskvärda omfördelningen kunde genomföras under 1977.

Hert CLAESON (vpk):

Fru talman! Förslaget om en inomregional skalleuOämningsreform har blivil myckel uppmärksammat och går lillbaka lill problem i Slockholms läns landsling och de slora skillnaderna mellan hög- och lågskattekom-munerna. Idén, som sedan flera år tillbaka diskuterals i Slockholm, har fått slor publicitet och har framställts som en radikal lösning för alt sänka skatterna och skapa rättvisa mellan skattebetalare i olika kommuner. Förslagsställarna vill göra del möjligt all i viss utsträckning uljämna skalleskillnader inom olika regioner. Som exempel på hur det kan gä lill har nämnts att man genom att höja landstingsskallen med 1 kr. kan bilda en fond alt användas till all sänka skatterna i högskal-tekommunerna.

Ett system för inierregional skatieuOämning mellan kommuner inom ett och samma landstingsområde kan emellertid inte isolerat lösa de grundläggande problem som i sin lur åstadkommit svårigheterna. Om inte andra åtgärder vidtas kan en sådan åtgärd i slällel bidra lill att konservera nuvarande förhållanden och försvåra en genomgripande förändring. De problem som sammanhänger med den olikartade utvecklingen inom olika kommuner kan inte lösas ulan en ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun.

Även förhållandet mellan slallig och kommunal beskattning måste förändras, liksom vi måste ha en annan näringspolitik och en ny regionalpolitik. Vänslerparliel kommunisierna har sedan många år ställt en rad förslag till ålgärder för atl förbättra kommunernas ekonomiska situation, förslag som också skulle bidra till slörre rättvisa mellan kommunerna. Jag vill erinra om några exempel på sådana förslag, som även med hänsyn lill pågående uiredningar och en total översyn av kostnadsfördelningen ganska snabbi kan genomföras.

Del gäller den allmänna arbetsgivaravgiften, som är myckel kännbar för kommuner och landsting. Vpk har krävt att dessa befrias frän skyldighet alt eriägga allmän arbetsgivaravgift. Det gäller bolagens skaller lill kommuner och landsling, som visar en nedåtgående trend samtidigt som skattebördan ökar för fysiska personer. Här har vpk bl. a. föreslagit en ändring av gällande avdragsvillkor för avsättningar, fonder och investeringar och en extra bolagsskall i syfte att flnansiera ökade insalser till kommuner och landsling.

Det gäller, för au ta yllerligare exempel, kravei på all staten skall överta personalkostnaderna vid barnstugorna och att etl statligt grundbidrag skall ulgå lill pensionärernas bostadstillägg. Tyvärr har övriga riksdagspartier ganska nyligen varit med om att avslå olika vpk-molioner med sådanl innehåll. Del hade varit mera meningsfullt atl rösta för dessa förslag och beställa åtgärder frän regeringen än atl avslå dem eller ånyo överiämna dem lill pågående uiredningar.

Det måste vara en statlig uppgifi all hjälpa de mesl utsatta kommunerna. Den statliga inkomstskatten är progressiv och drabbar inle låginkomsttagarna så hårt som höjda kommunal- och landstingsskatter gör.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Provisorisk inomregional skatteutjämningsreform

191

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Provisorisk inomregional skatteutjämningsreform

Dessuiom har kommuner och landsling inle möjlighel att som slalen skärpa skatter pä bolagsvinster, slora förmögenheler och spekulations-vinster. Det är alltså slalen som kan åstadkomma de pengar som behövs för all uOämna skallen mellan olika kommuner.

All bygga upp etl provisoriskt uOämningssyslem, som innebär atl de välbärgade kommunerna med en begränsad skallehöjning kan köpa sig fria från sociall ansvar, är inle förenligl med en genomtänkt regionalpolitik. Etl inomregionalt skaiieuOämningssysiem kan även fä andra icke önskvärda effekter. Flera kommuner med lägre skattekraft än genomsnittet skulle inle få någol bidrag, då del inle finns någol direki samband mellan skattekraft och utdebitering. Dessa skulle i stället kunna bli givande part. Syslemet skulle heller inte la hänsyn lill de varierande förutsällningarna inom kommunerna när det gäller all upprätthålla likvärdig kommunal service. Låginkomsttagare som bor i rika kommuner skulle drabbas av den högre utdebitering som görs för all finansiera uOäm-ningen. UOämningseffeklerna skulle även bli mycket begränsade.

Del förhållandet atl ell inomregionalt skaiieuOämningssysiem icke är invändningsfrili och all del är orealistiskt med hänsyn lill landstingets pressade ekonomiska situation fär inle betyda att inget görs för all minska de mesl utsatta kommunernas bördor. Del är därför angeläget all den uiredning som nu har direkiiv all utreda dd slalliga skalteuOämnings-syslemd påskyndar sitt arbele. Tilläggsdirekliv som aklualiseras genom riksdagsmolionen fär icke leda lill all utredningsarbetet drar ul på liden. Del mest angelägna nu är alt pröva vilka åtgärder som skall vidtas från Statsmakternas sida för all man snabbi och effekiivi skall kunna hjälpa de mest utsålla kommunerna.

Herr lalman! Jag ber atl fä yrka bifall till herr Hermanssons reservation vid betänkandet.

Under delta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

192

Fru SÖDER (c):

Herr talman! Finansutskoltds belänkande nr 39 behandlar en molion om en provisorisk inomregional skalleuOämningsreform. Den här motionen väcktes under den allmänna motionstiden av mig och ell antal centerpartister från Stockholms län.

Utgångspunkten för vår motion har varit situationen i Stockholms län. Den snabba expansionen under 1960-lalel och böOan av 1970-lalet har lett lill slora ojämlikheier mellan denna regions skilda delar. Bl. a. har den snabba befolkningstillväxten medfört slora krav på kommunal service, stora insalser som kräver kapilalresurser när det gäller byggande av bostäder, skolor, daghem, gatunät och andra kommunala anordningar. Expansionen har inle skell jämnt i hela regionen. Vissa kommuner har drabbats myckel hårdare än andra. Man har haft en befolkningstillväxt som har översligil kommunernas förmåga all klara della med bibehållen

god ekonomi. Vi har föOaklligen fått rika och fattiga delar i denna region, vilken som helhel är en av landels rikaste. Invånarna har till följd av detta kommit alt leva under olika förhållanden. Att bygga ut den kommunala servicen är ju beroende av vilka ekonomiska resurser som kommunerna har.

Specielll tydligt framstår detta i de mest expansiva kommunerna, där man trots en myckel hög utdebitering och stora ansträngningar i övrigt har en i förhållande till många andra kommuner svagt utbyggd kommunal service. I denna lyp av kommuner är skattekraften oftast lägst. Behoven står alltså inte i relation till förmågan alt tillgodose dem. Befolknings-sammansättningen dikterar i hög grad behoven av kommunala insatser. Många barn liksom ett stort anlal äldre fordrar omfattande kommunala åtgärder, kostsamma sådana. Likaså spelar förvärvsfrekvensen och tillgången lill arbetstillfällen inom kommunen en stor roll för kommunens situation. Olikheten i kommunernas struktur även i detta avseende är mycket stor. Kommuner i den här regionen som haft en mycket långsam utbyggnadstakt startar ofta från en lidigare mycket god ekonomi med hög skallekraft. Dessa kommuner har alltfort en god ekonomi och möjligheter atl bygga ut en kommunal service.

Eflersom den här regionen har en gemensam arbetsmarknad och i många avseenden gemensamma intressen, anser vi i centerpartiet att det måsle av solidariska skäl vidtas åtgärder för atl förbättra villkoren och göra dem mera likvärdiga i alla delar av regionen.

I slutet av förra året tillsatte regeringen en skatteuOämningsulredning som skall se över det statliga skatteuOämningssystemet som helhet. Här i Stockholmsregionen är silualionen så akut, att åtgärder måsle vidtas med del snaraste för alt få en uOämning till stånd. Vi har därför föreslagil all man skall med förtur behandla frågan om en provisorisk inomregional skatieuOämning med hänsyn dels till de stora skillnaderna i utdebitering mellan olika kommuner, dels lill skattekraften och till möjligheterna alt bygga ut den kommunala servicen, så all den blir likvärdig i kommunerna inom landstinget.

Remissinstanserna Slockholms läns landsling och Stockholms kommun, som har yttrat sig över moiionen, har något delade meningar om hur denna fråga skall lösas, men flertalet där är positivt inställda till att något görs. Jag vill betona att det ansvar riksdagen har i dag i detta ärende är all tillse att en ändring görs i lagstiftningen, så att landstingen får befogenheter atl vidla åtgärder. Det är därför glädjande att finansutskottet som helhel slår bakom kravet på att frågan om en inomregional skatieuOämning skyndsami utreds.

Del finns dock en reservation från vänsterpartiet kommunisterna fogad till betänkandet, vilken herr Claeson nyligen har talat om. I sak är man uppenbariigen enig med oss övriga, men i reservationen sägs, och det framgick också av anförandet, att utskottsmajoriteten inte har tagit hänsyn lill de svårigheter och orättvisor som skulle kunna uppkomma vid genomförandet av en inomregional skatteuOämningsreform. Till detla

13 Riksdagens protokoll 1975/76:132-133

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Provisorisk inomregional skatteutjämningsreform

193

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Provisorisk inomregional skoiieiiljäm-nliigsrejörm

194

kan sägas alt finansutskottet inle lagil slällning lill hur en reform skulle genomföras eller hur ell förslag om en sådan reform skulle se ut. Finansutskottet föreslår all riksdagen skall begära en uiredning om hur man lagsiiftningsvägen skall göra del möjligt för landstingen atl vidta ålgärder av ifrågavarande slag.

Som bilaga lill betänkandet har man fogat alla de remissytlranden som lämnats i frågan. De svårigheter och problem som en reform kan vara förenad med är där väl redovisade, liksom de olika kommunernas situation och mycket varierande ekonomiska läge. Utskottsmajoriteten betraktar det som en självklarhet atl man i uiredningsarbetel kommer au beakta de synpunkter som nu framförs och övriga omständigheter för atl så långl möjligt tillgodose alla rätlvisekrav. Frågan måsle utredas förutsättningslöst.

I övrigt vill jag hålla med herr Claeson om att detta naturligtvis inle är den enda väg som skall användas för alt åstadkomma en uOämning. Över hela del poliliska fallet måste strävan vara alt skapa förutsättningar för så likvärdiga villkor för människorna som möjligt, inle bara i den här regionen, utan i alla delar av vårt land. Där spelar självklart alla de områden herr Claeson nämnde en viktig roll. Det gäller skattepolitiken, förhållandel i beskattningen mellan slal och kommun, bidragssystemet från Slalen lill kommunerna, alll detta som håller på att utredas, regionalpolitikens ulformning både för regionerna och för den inomregionala balansen. Men delta har vi inle haft all ta slällning lill i ulskoltsbelänkandel och vi har därför inte yttrat oss över dessa frågor. Vi skulle kunna la upp en debatt om dem här, men jag anser inle atl del skulle leda någon vart i del ärende vi nu behandlar.

Jag vill bara ta upp en sak som herr Claeson nämnde. Han menade all centern, med del förslag vi i någon mån skissat i moiionen, skulle förulskicka att vissa rika kommuner skulle kunna köpa sig fria från sociall ansvar. Jag måste betona all del pä intet säll varit avsiklen med värt förslag. Jag tror inte heller man kan utläsa delta. I så fall har vi uttryckt oss otydligt. Jag vill understryka atl det tvärtom är fråga om motsatsen: alt man skall solidariskt hjälpa de människor som har del sämre ställt. Del är däri solidariteten ligger. Ingen skall kunna köpa sig fri från ett sociall ansvar.

Jag vill också understryka att hänsynen till den kommunala servicen, utbud av daghem, åldringsvärd, utbildningsmöjligheter a v olika slag, skall vara utgångspunkten för diskussionen om en sådan här uOämningsre-form.

Vidare villjag betona några andra saker som vi tagit upp i betänkandet. En sådan här regional skatieuOämning får inle komma i konflikt med den kommunala självstyrelsen. UOämningen skall ulformas på ett sådanl sätt att den kan användas i alla landstingsområden. Den måste samordnas med del statliga skatteuOämningssystemet.

Ulskollel undersiryker ocksä all den dominerande delen av skaite-uOämningen enligt utskoltets bedömning alltfort måste ske inom det

statliga skalteuOämningssyslemels ram. Vi har därmed heller inle uteslutit all man i ell slulgilligl förslag om statligt skaiieuOämningssysiem kan komma alt bättre än i dag - och del är ocksä vår förhoppning -tillgodose kraven på inomregional rättvisa.

Vad del nu gäller är all skyndsami uireda och lägga fram förslag som möjliggör för landslingen all vidla ålgärder som leder lill förbättringar för de svårast drabbade kommunerna i Stockholmsregionen.

Utskolismajorilelen har i molsals lill reservanten inle angivit någon lidpunkl då en reform skulle kunna genomföras. Utskottet har förutsatt atl skatleuOämningsuiredningen och regeringen, som ävenledes uppvaktats direki i detta ärende, gör alla de ansträngningar som är möjliga för all en förbättrad situation skall kunna inträda redan 1977.

Herr talman! Som motionär är jag naturiiglvis glad all denna fråga fält en sä positiv behandling. Del är min förhoppning all della skall vara fallet också i fortsällningen. Jag vill därmed yrka bifall lill flnans-utskottds hemställan i beiänkandei nr 39.

Nr 133

Torsdagen den .20 maj 1976

Provisorisk inomregional skatteutjämningsreform

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Söder säger atl ulskoltet inte har lagit slällning lill meioden för uOämning. Men utskoltet ställer sig ju positivt till förslaget. Dä borde ulskollel ocksä enligt min mening göra en yllerligare värdering av del. Om man tillstyrker ell förslag om uiredning så bör man ha en mening om förslagel som man bör uttala.

Det uppställer sig en rad frågor i sammanhangei: Varför har det inte sagts någonting om en uOämning mellan alla kommuner? Varför inte en uriämning också över länsgränserna - och inle bara inom en region?

Della är frågor om vilka negativa effekier som del föreslagna systemet skulle få som ulskollel inle har belyst. Del är möjligt all ulskollel menar atl de bilagor som finns till betänkandet är så pass utförliga au man med utgångspunkt i dem kan utläsa svaren. Men nog borde del ha varit angelägel för utskoltet all nämna de problem som del föreslagna systemet innebär och ullrycka en mening i sammanhangei.

Fru SÖDER (c) korl genmäle:

Herr lalman! -Jag tror all avsiklen med förslaget framgår myckel klart. Även om jag är motionär och är glad över den behandling som moiionen fåll vill jag underslryka atl del inle lalas om bifall lill moiionen i betänkandet. Men jag medger att del lalas om.en regional skaiieuOäm-ningsfond. Ulskollel har i stället valt etl mer neutralt utlryckssäll och begär alllsä med anledning av moiionen en skyndsam uiredning av ell inomregionalt skaiieuOämningssysiem som skall lillgodose de krav på uOämning inom regionen som vi har framfört i moiionen.

Herr Claeson anmärkte alt vi också borde se lill vad som händer över länsgränserna. Del var del förhållandel jag ville framhålla när jag lalade om atl detla förslag måste synkroniseras väl med det statliga skalle-uOämningssyslemei, som vi även är eniga om skall ha den dominerande rollen.

195

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Provisorisk inomregional skaiteutjäm-nlngsreförm ■

196

Del förslag som nu behandlas skall förhoppningsvis bara behöva vara ett provisorium och det slulliga förslagel lill skatieuOämning vara så fullödigt atl det också kan tillgodose del krav på inomregional balans som jag tror att det finns en stark uppslutning bakom på grund av de erfarenheter som gjorts på mänga häll.

Hert EKSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag vill bara foga några få synpunkter lill de anföranden som lidigare har hållils.

Jag rekommenderar kammarens ledamöler all la del av de bilagor som är fogade lill finansutskottets belänkande, inte minsl bilagan från Stockholms läns landstings förvaltningsutskott. När detta utskott skulle yttra sig över remissen från finansutskottet förelåg det fem olika förslag, och del vittnar om den parlamenlariska silualionen i Slockholms läns landstings förvaltningsulskotl!

I den molion som har behandlats av finansutskottet i det föreliggande beiänkandei har del yrkals all skaiieuOämningskommittén skall ges kompletterande direkiiv rörande provisorisk lagstiftning för landstingen för all kunna åstadkomma en inomregional skalleuOämningsreform.

Del var för mig överraskande att den här motionen väcktes. Jag skall också ärligt erkänna atl del ocksä var överraskande all man från socialdemokratiskt håll i landstinget och i Slockholms kommun strax efter del alt en statlig uiredning lillsalts om skatleuOämningssystemel framlägger förslag med innebörd all uOämna skillnader mellan rika och fattiga kommuner inom en region. Det var kanske inte del rälla psykologiska ögonblicket just då. Men all righl, man har gjort det och dä ansåg vi från finansutskottets sida del vara rikligt atl låla förvaltningsutskott och kommunstyrelse avge remissyttranden. Del skedde och vi har velal redovisa dessa yttranden som bilagor.

Samtidigt har de båda remissinstanserna direkt till regeringen gjort framställningar om ålgärder för alt skapa möjligheter för en inomregional skatieuOämning.

Finansutskottet har haft all la ställning lill remissyttrandena. Jag vill betona - vilket fru Söder också gjorde nu senast - att man icke har tillstyrkt moiionen utan utskottet har sagt atl man i anledning av motionen anseratt möjligheterna bör prövas. Men finansutskottet har varit försiktigt nog alt inle säga "pröva möjligheterna och framlägga förslag", utan man har nöjt sig med att säga "pröva möjligheterna". Fru Söder har själv redogjort för vad ulskollel anser måsle iakttas, nämligen att det inte får bli en konfiikl med den kommunala självstyrelsen. Del måste vara ell syslem som kan tillämpas även på andra håll i landet, och del måsle vidare samordnas med del statliga uOämningssyslemei.

Jag delar hell herr Claesons mening alt vad vi har atl förvänta är ell skalteuOämningssystem som uOämnar skillnader mellan rika och fattiga kommuner, kommuner som har god skattekraft och hög utdebitering och kommuner som har låg utdebitering och god skaliekrafl. Del är

icke någon annan part än slalen som kan la kraftlagen härvidlag. Därför hoppas vi all nu sittande utredningar skall kunna komma fram lill resultat på della område. Med sillande utredningar menar jag givelvis då den skalleuOämningskonimitté som leds av slalsrådel Hans Gusiafsson, vidare SSK-utredningen - skola, stal och kommun -, socialulredningen och den kommunekonomiska utredningen.

Jag har alllså velal dämpa den entusiasm som jag har kunnat spåra i finansutskottet för en inomregional lösning, och jag vill med delta, herr talman, yrka bifall lill utskoltets hemställan.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Provisorisk inomregional skatteutjämningsreform

Fru SÖDER (c):

Herr talman! Jag vill något kommentera vad herr Ekström sade om den förvåning han kände när den här moiionen väckles och när förslaget från hans partivänner här i Stockholmsregionen framfördes. Jag tycker all vi ofta får möla den motsatta invändningen - att man inle skall komma med lilläggsdirekliv när en uiredning har pågått länge. Del är väl när en utredning nyss har lillsalts som man också har möjligheter all påverka arbelel och få en äigärd vidtagen.

Däremot delar jag den uppfallning som herr Ekström gjorde sig lill tolk för här, all den slalliga skatteuOämningen absolul skall vara del dominerande i della sammanhang. Men del som har lett fram lill värl förslag här i länd är ju alt vi som har en rik region som helhel kände ell solidariskt ansvar för de kommuner som här är drabbade. Vi har ändå gentemot landet i övrigl en gynnad situation.

Om herr Ekström tycker sig ha noterat en förOusning frän min sida över finansutskottet så kan väl jag kvittera med all jag som motionär verkligen är glad över all man har velal gå med på all pröva dessa möjligheter. Del är nämligen allmänl omvittnat i denna region all här behövs snabba ålgärder för atl uppnå balans i regionen och förhoppningsvis komma in i lugnare förhållanden. Då är en sådan här provisorisk omläggning onödig.

Herr CLAESON (vpk):

Herr lalman! Herr Ekström uttrycker förhoppningen all de uiredningar som finns på del här områdei snabbi skall komrria med förslag, och del gör jag verkligen också.

Vi har nu under en rad år upplevt hur en mängd förslag som berörl problemel om koslnadsfördelningen mellan stal och kommun och kommunernas svårigheter sä all säga skjulils över till framför alll kommu-nalekonomiska ulredningen. Del är verkligen angelägel atl man snabbi kommer med älminsione någol delbelänkande eller delförslag på områdd, för liden går och lägel förvärras bara för kommunerna undan för undan.

Ekonomin i Slockholms läns landsling är ju så undergrävd alt det finns inga möjligheter-del tror jag man skall vara klar över-all bestrida koslnaderna för en inierregional skatieuOämning. Av en finansierings-

197

14 Riksdagens protokoll 1975/76:132-133

Nr 133               kalkyl som utarbetats av landstingets fastighetskontor framgår all lands-

Torsdaeen den lingsskalten måste höjas med 3:50 kr. de närmaste fem åren för atl man
20 mai 1976        '''" kunna behälla nuvarande serviceslandard. Del skulle innebära atl

--------------    mänga konimuner i Slockholms län skulle fä en skatt pä över 30 kr..

Provisorisk liiomre- och då är inle evenluella skallehöjningar på kommunal nivå inräknade.
glonal skaileiitjäm- Jag menar alllså fortfarande, och vill knyta an lill vad jag sade förul,
niiigsreförm         att ulskonei borde ha närmare belyst all en sådan här skatieuOämning

inle löser problemen för kommunerna. Ulskollel borde mera ulförligl

ha redovisal den saken.

Hert EKSTRÖM (s);

Herr lalman! Del var ju precis del jag sade, herr Claeson, all man inle skall tro alllför myckel pä en inomregional skalleuOämningsreform, ulan del är uppenbarligen förhållandd mellan slal och kommun som utredes och det är inte bara kommunalekonomiska ulredningen som arbelar, ulan även de andra slora ulredningarna. Jag nämnde t: ex. SSK-utredningen.

Del kan ju - för atl la ell exempel - ifrågasättas om slalsbidragel till grundskolan även i fortsättningen skall ulgä på lärarlöner på samma sätt som i dag lill alla kommuner. Man kan länka sig all när del gäller specialdeslinerade statsbidrag kan dessa ulformas på ell annal säll och varieras så, all man ger mera lill de fattiga och mindre lill de rika kommunerna.

Jag skall inle la upp någon debatt med Karin Söder om vad vi är överens om i finansulskollels belänkande nr 39. Del slår där all möjligheterna lill etl inomregionalt skaiieuOämningssysiem bör kunna prövas. Men jag vill ocksä ha sagt all vi pä den socialdemokraliska sidan kanske inle är sä övertygade som moiionärerna var om del lämpliga i all skapa en provisorisk lagstiftning för delta. Del är kostnadsfördelningen mellan slal och kommun som är del väsentliga. Även då skall vi emellertid komma ihåg atl del inle finns några nya skallekällor i samhällel, utan del är alldeles klart all om man skall iransferera ytteriigare medel från staten till kommuner och landsting kommer del ändå yllersl all vara skallebetalarna som i den ena eller andra formen har all beiala.

Överläggningen var härmed slulad.

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoilds hemsiällan, dels reservalionen av herr Hermansson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller finansuiskotiels hemställan i be
länkandd nr 39 röslar ja,
den del ej vill röslar nej,
198                   Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av herr Hermansson.

Vid omrösining genom uppresning Ibrklarades flerlald av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Claeson begärde rösiräkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav föUande resuliai:

Ja - 283 Nej -    14

§ 9 Svenska initiativ mot dödsstraffet m. m.

Föredrogs ulrikesulskoliels belänkande 1975/76:16 med anledning av motioner rörande svenska iniiialiv pä de mänskliga räiiighelernas område.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Svenska iniiialiv mot dödsstraffet m. m.

Hert WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Della ärende gäller bl. a. dödsstraffet. Vi efterlyser i motionen 351 iniiialiv mol dödsstraffet. Ulskollel anser all moiionen är besvarad sedan utskotld hänvisal lill vad regeringen har gjort. Del senasle initiativ som logs, vilkel utskottet också hänvisar till i sitt betänkande, var statsrådet Lidboms tal i FN:s generalförsamlings iredje utskott i november i Ool. Men, herr lalman. jag vill framhålla all del var apropå upptrappningen av väldet i Spanien som statsrådet flck anledning att lala om dödsstraffet och vår inslällning lill del. Vad som där sades fick alllsä ell alldeles särskilt förtecken.

Tiden är verkligen mer än mogen för nya och mera raka initiativ i denna förfärliga fråga. Kurt Waldheim säger i sin rapport all del framslår som ytterligt tveksamt om man har gjort några framsteg mol en mer restriktiv användning av dödsstraffet. Man måsle lyvärr konstatera atl tillämpningen av dödsstraffet snarare har ökat än avtagit. Det är faktiskt bara 11 länder som inte har dödsstraffet inskrivet i sin förfallning. 15 länder har del inskrivet i förfallningen men använder del sällan, och i 113 länder kommer det ofta lill användning.

En tilltagande bruk av dödsstraffet är ell illavarslande tecken på en kulturskymning. Våld mol värnlösa är obestridligen bottenlaget för mänskligt umgänge.

Regeringen har lidigare hänvisal lill att frågan är under behandling i ECOSOC, del sociala och ekonomiska rådet. Men där har vi varken säte eller slamma.

I dagarna har Sverige invalts i kommissionen för de mänskliga rältighelerna. Man fär då verkligen med uiskouei hoppas alt vår delegalion nynjar sin mandal där.

När del gäller yrkandel i molion 1155 om ell riksdagens ullalande mol religionsförföOelsen i Sovjei och andra diklaiursialer hänvisas lill Helsingforsaviald. Att hyckleriet fiödade frill har man fält tydligt ådagalagt. Statsministerns försikliga erinran om Helsingforsaviald vid sitt Moskvabesök var nalurliglvis bra, men inle lillräcklig.

All religionsförföOelse fortfarande är en förfärande verklighet i della

199

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Svenska Iniiialiv mot dödsstraffet m. m.

värt grannland, därom kan många vinna - både människor, splillrade familjer och sönderslagna kyrkor. Del finns en tidskrift utgiven av Lal-vian National Foundation i Slockholm som visar rader av kyrkor i Baltikum, bäde lulherska och romersk-katolska, som har raserats, bränts eller beslagtagils för världsliga ändamål de allra senasle åren.

Regeringens löfte all delta i den internationella opinionsbildningen mot broll mol grundläggande mänskliga rälligheter, som del uttrycktes i regeringsdeklarationen i mars i är, får snart la sig mera påtagliga uttryck. Sådana åtgärder måsle ligga i linje med den molion som utskoltet här funnit besvarad. Jag har inget särskilt yrkande, herr lalman!

200

Hen LIDGARD (m):

Herr lalman! Jag skulle vilja ytterligare understryka vad herr Werner i Malmö nu har sagt om dödsstraffet och den opinion över hela världen som behövs för alt framtvinga etl avskaffande av dödsstraffet.

Förenta nationerna är inte del enda forum där man kan diskutera den här frågan. För fem år sedan väckte förelrädesvis nordiska representanter i Europrådd en molion om ell ullalande mol dödsstraffet. Jag fick i uppdrag av Europarådets juridiska kommitté all vara föredragande i del ärendet och har i ell par år arbetat med en rapport om dödsstraffet som mynnade ut i etl förslag lill den rådgivande församlingen all rekommendera medlemsstaterna alt avskaffa dödsstraffet. Av Europarådels 18 medlemsstater har bara fyra helt avskaffat della. Bland dem som vi närmasl umgås med i Europa har vi alllsä en ganska slor mission all fylla.

Jag har under handläggningen av detta ärende blivil övertygad om hur utomordenligl svårl detta problem är. Det är inte svårl all övertyga ledamöterna i Sveriges riksdag om alt dödsslraffel bör avskaffas. Vi har avskaffat det helt och hållet och skrivit in del i vår konstitution. Men det är myckel svårt att övertyga en hel del av de andra medlemsstaterna i Europarådet. De tror inle rikligl på möjlighelen all avskaffa dödsstraffet. Deras medborgare upplever dödsstraffet som ett skydd mot framför alll den mängd nya lyper av brolt som vällt in över Europa - terrorism, kapning m. m. - och anser att dödsslraffel ännu sä länge är del enda medel som finns mot dessa. Inte ens Storbritannien, som för egen del med etl par små undanlag har avskaffat dödsstraffet, kan förmå sina represenlanler i Europarådd all sluta upp kring en rekommendation om dödsstraffets avskaffande.

Del har varit ell manövrerande i den juridiska kommilién i Europarådet. Vi har haft åtta eller tio sammanträden om den frågan. Ibland har ledamöter avhållit sig från all komma lill sammanlrädena för att vi inle skulle bli besluismässiga. Och när vi en gäng äntligen blev beslutsmässiga beslöt man med nio röster mot sju - wä avstod frän all rösla - all föreslå den rådgivande församlingen all avföra moiionen från församlingens regislralur. Man skulle alllså hell och hållet lägga den åt sidan.

Vad hände när frågan kom upp i församlingen? Jo, dä avhöll sig på nyti ell slorl anlal ledamöter från alt della i beslulel, varigenom församlingen inle blev beslulsmässig utan frågan fick skjutas upp till ett kommande sammanträde. Vid det nya sammanträdet blev ärendet åter-remilieral till den juridiska kommittén. Och när ärendei sedan pä nytt skulle behandlas där, vad hände? Då hade dock sekretariatet skickat ul en skrivelse och meddelat: Vi skall behandla delta ärende den och den eftermiddagen, och sä och så många måste vara närvarande. På förmiddagen den dagen var del juridiska ulskotiel beslutsmässigt. Pä eftermiddagen, när frågan om dödsslraffel skulle tas upp, hade en del avlägsnat sig som inle vågade della i beslutet.

Pä den punklen befinner sig della ärende fortfarande trots att del har gäll fyra och ell halvt år sedan det logs upp första gängen.

Nalurliglvis skall vi använda alla påtryckningsmedel, lillvarala alla dLskussionsmöjligheler med kolleger och andra som vi träffar ulomlands. Men vi måsle ocksä inrikta oss på deras problemalik. försöka tackla den och diskutera pä deras villkor. Vi måste diskutera de problem som den vanliga människan kan förmodas möta. T. o. m. i våra närmaste grannländer råder det tveksamhet. Men England, Frankrike och Italien behöver övertygas om all del finns andra möjligheter än dödsstraff att komma lill rätta med terrorism, kapning, lagande av gisslan och sådan brottslighet. Del är en vikiig uppgift för oss i värt land atl försöka ge vår kriminologiska forskning en sådan inriktning all vi kan få fram nya idéer som kan bli lill nytta. Men vi skall vara fullt på del klara med atl när vi bara rakt fram säger till de andra all de bör avskaffa dödsstraffet, så ser de på oss med en viss misstänksamhet. De svarar: Ni som bor i er lilla fredliga avkrok av världen, vad vel ni om den press vi lever under? Jag tror all vi bör vara försikliga i värt fördömande av andra länder, men ändå arbela för dödsstraffets avskaffande.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Svenska initiativ mot dödsstraffet m. m.

Herr försie vice talmannen BENGTSON (c):

Herr lalman! Del borde väl råda allmän enighet i Sverige om atl vi skall verka för all avskaffa dödsslraffel. Jag anser all motionen angående dödsstraffet är ell lovvärt initiativ. Frågan är bara vad vi ytterligare skall kunna göra äl den här saken.

Utrikesulskoliel har försökt belysa frågan, och herr Werner i Malmö har delvis redogjort för behandlingen i utskottet.

Om ett land vill la upp en fråga i Förenta nationerna, kan man begära all den skall sällas upp på föredragningslistan. En fräga kan också las upp genom att en rapport avges från något av råden - i delta fall ECOSOC, del ekonomiska och sociala rådd. Därmed kommer frågan upp automatiskt.

I utskousbetänkandet nämns att generalsekreteraren sänt ul ett frågeformulär om staternas syn på dödsslraffel. ECOSOC behandlar nu frågan. Om Sverige varit med där skulle vi ha kunnai driva på ytterligare. ECOSOC kommer emellerlid all framlägga en rapport, och dä kommer

201

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Svenska Initiativ mol dödsstraffet m. m.

202

frågan automatiskt upp i Förenta nalionerna. Uiskottd anser all frågan därför är på väg. Om del skulle komma en begäran om all frågan skulle sättas upp pä föredragningslistan, skulle svarei anlagligen bli att ECOSOC kommer all lägga fram en rapport.

Herr Werner i Malmö nämnde del interpellationssvar som avgavs i riksdagen den 6 november 1975 och som enligt herr Werner hade anknytning till förhållandena i Spanien.  Del hette i svarei:

"Med hänsyn lill den inslällning lill dödsslraffel som i dag känne
lecknar fierlald av världens stater-- ." Del visar pä del beklagliga

faklum all många stater tyvärr tillämpar dödsslraffel. I svarei hette del vidare: "Vi kommer därför atl fortlöpande undersöka möjligheterna lill nya realistiska iniiialiv som kan leda till att dödsstraffels användning begränsas runt om i världen."

Utskoltet har inte på någol sätt avvisal denna lanke, men vi anser all det nu är svärl alt la yllerligare något initiativ när ECOSOC har hand om frågan.

Konventionen om de medborgerliga och politiska rältighelerna irädde i kraft den 23 mars i år. I del III artikel 6 heter del;

"Varje människa har en inneboende rätt till livet. Denna räll skall skyddas genom lag. Ingen skall godtyckligt berövas sin liv." Vidare heter det:

"I slaler, som ej har avskaffat dödsslraffel, må dödsdom avkunnas endasl för de allvariigasle brotten i enlighet med den lag, som gällde vid liden för brollds begående."

I punkten 5 heter del:

"Dödsdom skall ej avkunnas för broll begångna av personer under 18 års ålder och skall ej verkställas mot havande kvinnor." Del tråkiga är atl mänga av de länder som undertecknat konventionen och även ratificerat den kan förmodas all inle till punkt och pricka föUa beslämmelserna.

Vi försökte från svensk sida all fä en bestämmelse om en instans i vilken länder skulle kunna klaga och även anklaga länder som bröl mol konventionerna. Vi lyckades inte med della. Vi förlorade senl en natt vid ell generalförsamlingsmöle med 41 röster mol 39. Vi fick i slällel ett fakultativt protokoll. Det innebär atl de länder som så vill kan underteckna della. Del beklagliga är emellerlid all mänga länder underlåter alt skriva på detla protokoll. De skriver på konventionerna och smiter sedan ifrån all kontroll. Dåärdet svårt all komma åt dem. Av eu femtiotal länder som skrivit pä konventionerna hade bara 16 skrivii på prolokollel. Del var de fem nordiska länderna, något land i Lalinamerika och några andra små stater. Inga av de slörre länderna skrev på protokollet. De talade också så intensivt mot vårt förslag i Förenta nalionerna all jag inte har några förhoppningar om all de kommer all skriva pä prolokollel. Del skulle vara 35 länder innan konventionerna irädde i krafl. Konventionerna har nu trätt i krafl, men del är ingalunda 35 länder som har skrivit pä prolokollel.

Herr Lidgards anförande var intressant ur den synpunkl del behandlade, men motionen gäller Förenta nalionerna. Ulrikesulskotlet har, ulan all på någol säll slälla sig avvisande lill tanken i moiionen, anförl atl moiionen får anses besvarad med de upplysningar som lämnais. Både herr Werner i Malmö och herr Lidgard kan vara övertygade om alt regeringen, som jag naturiiglvis inle kan svara för, och den svenska FN-delegalionen, om del finns någon möjlighel, kommer all driva på för all eventuellt få fram en deklaration eller en konvention om förbud mot dödsstraffet.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Ny organisation för postverket

Överläggningen var härmed slulad.

Ulskoltels hemsiällan bifölls.

§ 10 Ny organisation för postverket

Föredrogs trafikulskoltets belänkande 1975/76:26 med anledning av proposilionen 1975/76:167 om ny organisalion för postverket jämie motioner.

1 proposilionen 1975/76:167 hade regeringen (kommunikaiionsdepar-lemeniel) föreslagil riksdagen all

1.    godkänna de riktlinjer för ny organisalion för posiverkei som i proposilionen förordals.

2.    bemyndiga regeringen all beslula om sådana avvikelser från den föreslagna organisaiionen, som inle bröl mol rikllinjerna för densamma,

3.    bemyndiga regeringen all vidla de övergångsanordningar och ålgärder i övrigl som behövdes för genomförandel av den nya organisaiionen.

Belräffande proposilionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande:

"1 proposilionen föreslås rikilinjer för en ny organisalion i posiverkei.

Genom den nya organisaiionen skapas bl. a. förulsällningar för ökade insalser på marknads- och serviceområdena. Resurser byggs upp för all lillvarala den tekniska ulvecklingen i syfte atl effekiivisera posiverkds sorterings-, iranspori- och disiribulionsfunklioner saml kassaorganisation. De övergripande planeringsfunktionerna förstärks. En bärande princip i organisalionsförslagd är vidare en väsenlligl ulökad delegering av ansvar och befogenheter från central till regional och lokal nivå.

Den lokala förvaltningen, som bl. a. omfallar ca 2 300 posikonlor och ca 2 700 hinlbrevbäringslinjer och som representerar en bred konlaklyla genlemol allmänhei och näringsliv, lilldelas en vikiig förvallningsroll i den nya organisaiionen. Samlliga regionala cenlra i landei avses få s. k.

203

Nr 133               ortposikontor med utbyggda administrativa och marknadsmässiga resur-

Torsdaeen den     " ' ''ri kommun planeras vidare posikonlor med personal som särskilt

20 mai 1976        " ulbildals i marknads- och produklhänseende.

_____________ Den regionala förvaliningen får enligi organisalionsförslagd en ny roll.

Ny organisation för   Den övertar det löpande ekonomiska ansvaret för verksamheien i fält-
postverket          organisationen. Åtta regioner föreslås ersätta de nuvarande sju distrikten.

Regionhuvudorlerna blir desamma som i nuvarande distrikt - Malmö. Göleborg, Linköping, Stockholm. Gävle, Sundsvall och Boden, Härutöver föreslås Örebro som huvudort fören ny Mälarregion, Regionindelningen har sken med beaklande så långl möjligt av gällande liins- och kommungränser."

I della sanimanhang hade behandlats motionerna 1975/76:2397 av herr Gusiafsson i .Säffle m. fl. (c), vari hemslällts att riksdagen med anledning av proposilionen besluiade an Värmlands län sann Åmåls, Benglsfors och Dals-Eds konimuner inom den nya organisaiionen för posiverkei, liksom hiuills, skulle tillhöra Göteborgsregionen,

1975/76:2409 av herr Björk i Gävle ni, fl. (c, m, fp, vpk), vari hemslällts

1.   all riksdagen med bifall lill proposilionen - med undanlag av vad som föreslagits i fråga om ändrad regionindelning - beslutade att postverkets nuvarande regionindelning bibehölls,

2.   all riksdagen - därest yrkandel under I skulle avslås - beslutade all lill Gävleregionen överföra Uppsala län från Örebroregionen,

1975/76:2426 av herr Carlström m, fl. (fp, s. c. m).

1975/76:2440 av herr Andersson i Storfors m, fl. (s). vari hemslällls all riksdagen besluiade au Värmlands län även i fortsällningen fick ingå i Göteborgs region, i vad dd gällde den nya postorganisationen.

1975/76:2441 av herr Gillslröm (s). vari hemslällls atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i motionen frainhållils om en permanent indelning av postverkets organisation i åtla regioner,

1975/76:2442 av herr Torwald m. fi. (c), vari hemslällts

1.    atl riksdagen beslutade atl någon ändring av regionindelningen för posiverkei f n. ej skulle vidtagas,

2.    att riksdagen i övrigl godkände de förslag belräffande postverkets organisalion m. m. som framlagts i proposilionen 1975/76:167,

1975/76:2474 av herr Kindbom m.fl. (c. s. m, fp) och

1975/76:2475 av herr Pettersson i Lund (s).

204

Ulskoltet hemställde all riksdagen skulle

1.    med anledning av proposilionen 1975/76:167 och moiionerna 1975/76:2409, 1975/76:2441 och 1975/76:2442 samt med avslag på motionerna 1975/76:2397, 1975/76:2426, 1975/76:2440 och 1975/76:2474 som sin mening ge regeringen lill känna vad ulskoltet anfört angående de i propositionen förordade riktlinjerna för ny organisation för posiverkei,

2.    bemyndiga regeringen all beslula om sådana avvikelser från den föreslagna organisaiionen, som inle bröl mol rikllinjerna för densamma,

3.    bemyndiga regeringen all vidla de övergångsanordningar och ålgärder i övrigl som behövdes för genomförandel av den nya organisationen,

4.    avslå motionen  1975/76:2475.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976 '

A'' organisation för postverket

Reservation hade avgivils beträffande den regionala indelningen av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som ansett att utskoltet under I  borl hemslälla

att riksdagen skulle med anledning av proposilionen 1975/76:167 och motionerna 1975/76:2397, 1975/76:2409. 1975/76:2440, 1975/76:2441 och 1975/76:2442 saml med avslag pä moiionerna 1975/76:2426 och 1975/76:2474 som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanien anförl angående de i proposilionen förordade riktlinjerna för ny organisalion för postverket.

Till betänkandet hade fogals ell särskili yllrande belräffande decen-iralisering av besluisfaiiandd m. m. av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk).

Herr MAGNUSSON i Krislinehamn (vpk):

Herr talman! Min reservalion lill utskoltets belänkande gäller hell den regionala indelningen av postverkets organisalion. Jag har vid traflk-utskottels behandling av den här frågan funnil anledning all yrka bifall till motionerna 2440 och 2397, i vilka har yrkats alt Värmlands län fortfarande skall ingå i Göteborgsregionen. 1 moiionen 2397 yrkas ocksä att Åmåls, Benglsfors och Dals-Eds kommuner, liksom hittills, skall tillhöra Göteborgsregionen. Det senare blir ju för övrigl en hell naturlig följd om dt beslut all Värmland förfarande skall tillhöra Göteborgsregionen skulle fallas.

Länsstyrelsen i Värmlands län har i sill yttrande över förslaget till omorganisation av postverket framhållit att det skulle vara olyckligt om den postala regionindelningen för Värmlands läns del blir en annan än den som är naturiig för länd. Länsstyrelsen anser därför att alla skäl talar för all Karistads brevområde fortfarande skall ingå i Göteborgs region och motsätter sig bestämt en överföring lill en östlig region. Den omständigheten alt Karistads brevområde förutom Värmlands län även om-

205

15 Riksdagens protokoll 1975/76:132-133

Nr 133

Torsdagen den 20maj 1976

Ny organisation for postverket

206

fattar norra Dalsland skulle då heller inte i detla fall behöva leda lill all ell län delas mellan olika regioner, framhåller länsslyrelsen. Renl allmänl menar länsstyrelsen alt de skäl som lalar för Värmlands läns västliga anknylning väger tyngre än de skäl som t. ex. länsberedningen åberopat för länets samverkan med Örebro län. Värmland har förvisso läla kontakter österut, men dessa sträcker sig lill slörsia delen lill Stockholm och inte till Örebro. Beroendet av täta kontakter med Slockholm torde finnas i alla delar av Sverige och kan därför inte las till intäkt för att inlemma Värmlands län i en östlig region, säger länsslyrelsen, och vill därmed också ge till känna all man ser omorganisationen vid postverket i della slörre perspektiv.

Jag vill dessuiom underslryka här, och del har bidragit lill mill slällningstagande, att postens lokala förvallning i Karislad i sitt yttrande över postulredningens förslag har föredragit en västlig regiontillhörighel.

Frän postverkets sida har man pekat pä transportvägarna som varande av väsenilig betydelse i de nya förslagen till regionindelningen. Del är inget tvivel om all SJ, särskilt sedan man förlagt en dislriklshuvudorl lill Örebro, ulformal den så att både Hallsberg och Örebro berörs myckel slarki av irafiken från Värmland. Jag menar dock att detta inte kan vara helt avgörande vid en bedömning av vilken region i poslalt hänseende Värmlands län skall tillhöra. Med hänvisning till de skäl jag tidigare pekal på yrkar jag bifall till reservalionen.

Utan tvivel har det varit rätt livliga diskussioner om postverkets omorganisation under utredningsarbetets gång, och jag är inte säker på all förslagel som sådant pä länga vägar tillfredsställer de människor som verkar ule på fältet. Vid en uppvaktning inför trafikutskottet av representanter för de fackliga huvudorganisationerna underströks dock mycket starkt atl man frän deras sida var angelägen all ell beslul i frågan kunde fattas så snart som möjligt, bl. a. med tanke pä alla de vakanser vid tillsättandet av nya befattningar som man dras med i avvaktan pä atl omorganisationen definitivt skall beslutas. Detta är nalurliglvis ell irritationsmoment för personalen som jag har full förståelse för, och del har gjort all jag gärna velat medverka lill att riksdagen kan behandla och ta ställning till frågan under våren.

En av de frågor som egentligen borde ingå i en diskussion om postverkets organisation gäller om den regionala nivån över huvud lagd skall bibehållas. Personalen ule i landei har ulan tvivel synpunkier på den regionala indelningen och har också gell dem lill känna. Men jag skulle tro all frågan om all la borl den regionala nivån och i stället ytterligare förslärka den lokala nivån möter ell hell annal gensvar. Statsanställdas förbund har t. ex. i remissyttrande just anfört all den lokala förvaltningens inflytande bör ökas och möjligheterna till lokala förhandlingar utvidgas. Förbundet ifrågasätter över huvud taget behovei av all efter en övergångsperiod behälla en regional förvaltningsnivå. Andra personalorganisationer inom Statsanställdas förbund har givit ullryck för samma tanke. Del sägs t. ex. från lokalavdelning 3024 i Växjö-Alvesta

att meningen med PVO-utredningen från börian var all man skulle ra-      Nr 133 lionalisera postverkets adminislralion för all få den mer lätthanterlig.      Torsriapp    rl Avdelningen instämmer i förbundels remissyttrande alt del inle behövs      -      . ,q,

något regionalt led i den nya organisationen inom postverket. Avdel-_______

ningen säger vidare all posiverkets regionala led bör bli föremål för ytter-      Ny organisation fÖr ligare utredning, där man syftar till en riktig rationalisering och förenkli.ng     postverket av postverkels administration så all kostnaderna hålls nere och man slipper dessa ständiga porlohöjningar. Del är min uppfattning all denna frågeställning kommer igen, trots all personalorganisationerna nu inle fält gehör för sina synpunkter inom utredningen.

Jag har i ett särskilt yllrande understrukit att en uldelegering av beslutsfunktioner och därmed decentralisering av besluisfaiiandd inte minst när det gäller de slalliga verken är att hälsa med lillfredsställelse. Ju närmare de anslällda beslutsfattandet läggs, deslo större bör ju möjligheterna bli alt moiverka slallig byråkrati. Att lägga ul beslul på den lokala nivån tycker vi från vpk:s sida är riktigt, och även om man kan gå mycket längre i delta avseende är proposilionens intentioner i och för sig positiva.

Postverket avser nu också atl bedriva en utvidgad försöksverksamhei med beslutande företagsnämnder och utvidgad beslutsrätt för dessa. När del gäller denna verksamhet har jag i det särskilda yttrandet anförl en kritisk inställning och därvid hänvisat till synpunkier som förts fram i vår motion i anslutning till regeringens förslag om ny arbelsrättsreform. Debatten kring den frågan kommer ju att äga rum här i kammaren om ungefär en vecka, och jag avser därför inte att gä närmare in pä den frågan nu. Jag ville med del särskilda yttrandet markera vår ståndpunkt, och detta får tills debatten äger rum läla för sig självi. Jag vill bara notera att utvecklingstendenserna inom arbetslivet för de offenlligan-ställda är desamma som för de privaianställda, nämligen en ständigt ökad effektivisering av verksamheten, ökad arbetshets och ulslagning. Del' är mot den bakgrunden man måste se den uppbindning av fackföreningarna som sker genom deltagande i förelagsnämnder med resultats- och effektivitelsansvar inom de förefintliga ekonomiska ramarna för verksamheien.

Hert ÖSTRAND (s):

Herr talman! Del förslag lill ny organisation för postverket som vi
nu har atl behandla grundas på överväganden som under lång lid har
gjorts av verkel och dess personal rörande angelägenheten av alt se över
den gällande organisationen saml distriklsindelningen. Del bör i detta
sammanhang framhållas alt föregående omorganisation av posiverkei år
1965 i huvudsak endasl berörde centralförvallningen och sålunda läm
nade den då mer än 30 år gamla distriktsorganisalionen orörd. Följaktligen
gjordes vid detta lillfälle ingen översyn av roll- och ansvarsfördelningen
mellan de olika förvaltningsnivåerna. Dd organisationsförslag som nu
föreligger har föregåtts av dt omfattande utredningsarbete och med del-  207

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Ny organisation fÖr postverket

208

tagande av samlliga personalorganisationer inom postverket. Personal-organisalionerna siäller sig ocksä hell bakom förslagel.

Som dt viktigt instrument för att uppnå en effektivisering och en förbättrad marknadssituation vad gäller de postala Oänsterna har valts alt sä långt möjligt delegera de operativa beslulen i posiverkei från central och regional nivå lill den lokala förvaltningsnivån. Del blir i den nya organisaiionen de lokala postområdena som får del reella infiytandet på serviceutbud, kundrelationer, personalrelalioner och den postala produktionsapparatens utformning. Förulom satsningen pä postområdena inrällas som förstärkta administrativa och marknadsmässiga stödjepunkter etl slorl anlal s. k. ortposikontor. I varie kommun planeras vidare postkontor med personal som särskilt har ulbildals i marknads- och pro-dukikännedom.

Regionförvallningens roll förskjuls från operativa ledningsinsalser lill ell allmänl ansvar för samordning och ekonomi. Den cenlrala förvaltningens roll blir därför atl i förslå hand syssla med den långsiktiga planeringen och utvecklingen samt del långsikliga resultatansvaret.

Del finns all anledning atl uttrycka lillfredsslällelse med en sådan ordning. Därigenom kommer besluten alt ligga närmare de regioner och de orter som skall beOänas. En mycket vikiig sak är givelvis alt den ändrade organisationen och den ändrade rollfördelningen mellan de olika förvaltningsnivåerna i postverket ger väsentligl bättre möjligheter lill per-sonalinflytande i beslutsprocessen. Detla ökade medinflylande bygger nämligen pä en omfattande delegering av operativa arbetsuppgifter.

Man kan utan vidare fastslå all del förslag vi nu behandlar innebär all en myckel omfattande demokraliseringsprocess genomförs i postverket med dess mer än 56 000 anslällda. Men skall en delegering av beslutsfunktionerna kunna få den avsedda effekten, som innebär att man tilldelar regional- och lokalförvaltningarna ansvar för resullat och resursanvändning i verksamheien, måsle regionerna geografiskt avpassas så att de verkligen kan påverka såväl kosinader som intäkter.

Del är också mol den bakgrunden det föresläs vissa justeringar av nuvarande dislrikisindelning saml tillskapande av en ny region, nämligen Örebroregionen. Ulskollel anser därför atl den av departementschefen föreslagna regionindelningen med älta regioner är väl avvägd och kan i alll väsenlligl anslula sig lill förslagel med ell undanlag och del gäller Gävleregionen. Där vill ulskollel slå fasl all Gävleregionen inle bara skall behållas t. v. ulan också bör av bl. a. regionalpoliliska skäl permanentas. Av samma skäl bör Gävle bibehållas som huvudort för regionen. Vi är medvetna om att Gävleregionen enligt förslaget blir en relativt lilen region och av den anledningen kanske behöver en viss förslärkning.

Ett bifall lill vårt förslag om åila permanenia regionförvallningar kan aklualisera behov av smärre justeringar av förordade regiongränser för all en ralionell, permanent indelning och en jämnare arbetsbelastning regionerna emellan skall kunna åstadkommas. Specielll lorde detta gälla

Uppsala län. Det bör därför få ankomma pä regeringen alt i samråd med posiverkei vidtaga de ändringar som kan föranledas av en permanenimng av dessa åtta regioner. Della vill vi också all riksdagen skall ge regeringen till känna, vilket innebär etl tillgodoseende av yrkandena i motionerna 2409 och 2441.

Della innebär också all vi inle kan biträda reservalionen av herr Magnusson i Kristinehamn. Ser man pä Värmland så finner man att posttrafiken till och från Värmlands län är mycket Slockholms- och Mä-larområdesorienlerad. De huvudsakliga Iransporllederna för post lill och från Värmland går via Örebro och Hallsberg. Dessa iransportleder fortsätter sedan både norr och söder om Mälaren mol Slockholm. Hallsberg är dessutom en viktig iransportknulpunkl för irafiken mellan Värmland och södra Sverige. I alla dessa hänseenden kan nuvarande dislrikisindelning - enligt vilken Värmland lillhör Göleborgsdislriklet - anses uppvisa brisiande anpassning lill brevområdena. Liknande iransporlsamband utgör grund för SJ:s irafik- och bandislriklsorganisalion. Siatsmakterna beslöt år 1972 alt hela Värmlands län skulle föras över lill SJ:s Öre-brodislrikl.

Avslutningsvis villjag framhålla atl av uppgifter som lämnats av chefen för postverket vid utskottsbehandlingen framgår, all inle obetydliga besparingar konimer all göras genom den ändrade organisaiionen samtidigt som alllså slörre effektivilel, bättre servicemöjlighder och ökat personalinflytande uppnås.

Herr talman! Med hänsyn lill den sena tidpunkten skall jag avslå frän all kommentera herr Magnussons i Kristinehamns särskilda yllrande. Jag vill med det anförda yrka bifall lill ulskoltels hemställan.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Ny organisation för postverket

Hert TORWALD (c):

Herr lalman! Även om irafikulskotteis belänkande 1975/76:26 är ell bevis på ledamöternas vilja och förmåga all komma fram till acceptabla kompromisser må del väl tillåtas mig, som varit anställd i verket i över 20 år och som bl. a. tilldelats PostOänslemännens förenings hederstecken för facklig verksamhei, alt i detla sanimanhang yttra mig något mera ingående om föreliggande förslag lill ändrad organisalion för postverket än som kanske är brukligt.

Inledningsvis vill jag framhålla all posiverkei under senare år visai klara tendenser lill centralisering. Pä detla lyder inle minsl ulvecklingen beträffande personal i den administrativa karriären. Denna personal är specialutbildad för planering samt högre arbetsledande och ekonomiska funktioner. 1965 fanns det inom centralförvaltningen 350 anslällda. Det antalet hade ökat lill 450 år 1970 och 530 år 1975. Vid postdirektionerna är serien mera jämn: 160, 180, 210. Vid lokalförvaltningarna är motsvarande siffror 840, 870 och 880. Totalt blir det 1 350 personer i karriären 1965, 1 500 år 1970 och 1 620 år 1975.

De angivna siffrorna är ungefärliga genomsnittssiffror för resp. år. men de antyder enligt min mening en olycklig centralisering av beslutsfattande

209

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Ny organisation för postverket

210

m. m. Under en tioårsperiod har denna kategori anställda i centralförvallningen ökat från 26 lill 33 96, samtidigt som linjepersonalen reducerats från 62 lill 54 96. Denna utveckling kan vi i cenlern inle accepiera i fortsättningen. Vi förutsätter därför all den nya organisaiionen för centralförvallningen i kombination med en omfattande befogenhetsdelege-ring skall leda lill en bantning av den administrativa personalen där. Vi kommer också alt noggrant följa ulvecklingen under de närmaste åren.

Det är dock förvånande alt deparlementschefen i proposilion 1975/76:167 inte lämnar några uppgifter om hur personalfördelningen avseende den administrativa karriären skulle utveckla sig lill föOd av den ändrade befogenhdsdelegering som utlovas. Under utskottsbehandlingen har emellertid erfarits all postverket syfiar till alt reducera den administrativa personalen pä central nivå med ca 15 96 och på regional nivå med ca 30 96. Denna målsättning är ju inte minst med hänsyn till nyss redovisad utveckling förcenlraladministralionen relativt blygsam och har lell lill all ulskollel enhälligt understrukit angelägenheten av alt söka föra ut ytterligare arbetsuppgifter frän central lill regional resp. lokal nivå.

Som lämpliga arbetsuppgifter i detta sammanhang har fastighetsförvaltningen redovisats. Visserligen hävdar postverkels ledning-eflersom nyanskaffande av fasligheler förutsätter medelstilldelning från riksdagen - att del är lämpligl med en central handläggning av dessa frågor. Men uiskottd menar alt förvärvet är en engångsföreteelse som bör motivera vissa specialregler. Den löpande förvaltningen av de akluella fastigheterna sträcker sig över en myckel läng tidsperiod, och del ekonomiska ansvaret bör därför lämpligen åvila den postala instans som har sin verksamhet förlagd till byggnaden.

Vi i cenlern-och sannolikt hela utskottet -menar all de av posiverkei ägda fastigheterna bör förvaltas på lokal eller eventuellt regional nivå för atl undvika onödigt administrativt krångel. Därtill kommer att det ekonomiska ansvarei för verksamheien lättare kan utkrävas av resp. chefer, om de även har ansvarei för fastighelsförvallningen, något som riksrevisionsverket understrukit i sill remissyttrande.

Den cenlrala förvaltningens roll i postverket bör i första hand vara inriktad på atl fungera såsom etl konsullorgan ät de regionala och lokala instanserna och icke syssla med delaljbeslul. Dessuiom bör naluriiglvis den cenlrala förvaltningen syssla med den övergripande långsikliga planeringen och sammanställa de postala räkenskaperna. Jag hoppas all del s. k. PEA-syslemei - postverkets ekonomiadminislrativa system - skall bli etl gott hjälpmedel för att uppnå dessa mål.

När del gäller översyn av den regionala indelningen vill jag inledningsvis notera all jag - liksom många inom posiverkei - ställer mig synnerligen skeptisk lill behovet av densamma. Av vad jag lidigare sagt framgår all man räknar med atl den nya befogenhelsdelegeringen skall innebära all personalen pä postdirektionerna kommer att successivi re-

duceras med ca 30 %. Mot denna bakgrund synes det ha varit lämpligast au t. v. lämna den regionala indelningen orörd, eftersom det dä hade varit lättare atl genomföra den befogenhdsdelegering som förestår.

Med proposilionens förslag, som ulskollel i stort accepleral, kommer vi alt få en radikal förändring av såväl den lokala som den regionala organisaiionen, samtidigt som dessa inslanser tillförs en mängd nya arbetsuppgifter, vilka tidigare handlagts vid postdirektionerna eller inom centralförvallningen. Myckel talar för all det hade varit bäsl om man hade kunnai bibehålla den personkontakt som nu finns etablerad mellan personal pä linjen och pä resp. postdirektioner. Detta blir nu dess värre inte fallet, ulan i mänga fall kommer de lokala administratörerna all få vända sig lill andra postdirektioner än de lidigare gjort, någol som kan innebära problem i samband med befogenhelsdelegeringen och vid genomförandet av den nya organisaiionen.

Men trots alt del egentligen fanns sympatier inom utskottet för all lämna distriktsorganisalionen oförändrad blev det slutligen inle så. Utskotld enade sig i slällel om en kompromiss innebärande all postverkets regionala indelning i fortsättningen skall vara baserad pä åtta permanenta regioner. Detla innebär alt samtliga sju lidigare direktionsorler även framdeles blir kvar saml all en ny direktionsorl etableras i Örebro.

När man nu ökar antalet regioner till älta samt genomför en kraftig delegering av arbetsuppgifter frän regional till lokal nivå kommer delta au medföra all personaluppsättningen i vissa postdirektioner på sikt måsle krympas ganska radikall. För all något mildra effekterna bör emellerlid enligt utskottets mening en fortsatt delegering av arbetsuppgifter från central till regional nivå eftersträvas, någol som också ligger i linje med de decenlraliseringsslrävanden som centern företräder.

Men en permanent indelning i landet i älta regioner bör också föranleda en översyn av de föreslagna regiongränserna, eflersom dessa - speciellt när det gäller Örebro- och Gävleregionerna - har baserats pä den förutsättningen atl Gävleregionen ganska snabbi skulle försvinna och sammanläggas med Sundsvallsregionen. Dä detta nu icke blir fallet är del angelägel all lillföra Gävleregionen såväl nya arbetsuppgifter från central nivå som utökat geografiskt område. Detta synes lämpligen kunna ske genom all Uppsala län liksom f n. är fallet hänförs lill Gävleregionen.

Även andra smärre gränsjusieringar lorde böra genomföras när del nu är fastlagt atl landei skall vara uppdelat i älta permanenia regioner under en överskådlig framlid.

Vad slutligen gäller den lokala förvaltningen har ju postverkets ledning atl själv fatla beslul om densamma. Men jag vill redan i detta sammanhang med tillfredsställelse notera atl man frångått den ursprungliga tanken på all endast ha 40 omrädespostkonior och numera avser all basera verksamheien pä ca 60 omrädespostkonior. Del bör kanske noteras au endast dessa omrädespostkonior har rätt och befogenhet all svara för ändringar och ulbyggnad av den postala servicen inom sina områden. Lokal- resp. ort postkontoren har mycket begränsade befogenheter till detla och endasl inom sin egel lokala närområde.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Ny organisation för postverket

211

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Urbaniseringen har medfört all postverket efter hand fått en vikiig roll inle bara i postdistributionen - som ju är dess egentliga arbetsuppgift - utan även för att tillgodose behovet av skiftande former av social service i glesbygden. Del är därför enligt centerns mening angelägel all anlalet Ny organisation för   omrädespostkonior inle blir färre än ca 60, ly detta skulle innebära oac-

postverket

ceplabla avslånd mellan akluella kommunala myndigheter och vederbörande omrädespostkonior. Det kanske inte är känl för sä många att exempelvis landskapen Dalsland och Härjedalen enligt föreliggande förslag inte kommeratt ha någol områdesposikonlor inom sina egna gränser. För Häriedalens del kommer servicefrågorna atl handläggas av postmästaren i Hudiksvall och för Dalslands vidkommande blir del poslmäslarna i Trollhällan och Arvika som svarar för dessa uppgifter.

Med della har jag velal visa all redan med 60 områdespostkontor kommer kommunerna i glesbygden atl få ganska långl lill de postala inslanser som de har all samråda med när del gäller poslens service på skilda områden. Enligt centerns mening är del angeläget all dessa avslånd inte framdeles utvidgas genom en yllerligare utglesning av antalet områdeskontor. Vi menar atl del är lättare all vinna förslåelse för olika servicebehov i glesbygden, om inte de handläggande poslfunklionärerna är bosalla alllför långl bort från problemområdena. Vid bedömning av dessa frågor är del angelägel atl postmästarna grundar sina beslul pä ingående kännedom om och förståelse för glesbygdens krav och inle pä stela byråkratiska beslulsmallar. Enligt centerns förslag har postverket hitintills väl svarat mot rimliga krav, men det är vikligl atl rationaliseringskraven inle blir så slarka i framliden all de hotar servicen i glesbygden. En lanlbrevbäringslinje får t. ex. inle ersättas med en lokal brevbäring med mindre än alt dt nyll postkontor inrättas.

Jag vill också å centerns vägnar understryka all glesbygdens postkontor och lanlbrevbäringslinjer kompletterar en bristfällig affärsservice genom all möjliggöra postorderföretagens sändningar lill kunder i glesbygden. Delta behov är inle lika markant i städer och slörre tätorter med rikt varierad kommersiell service.

Herr lalman! Även om jag här gell uttryck för en viss krilik mot utskoltets förslag, så respekterar jag den träffade kompromissen, och jag har därför inget annal yrkande än om bifall lill ulskotlels förslag.

212

Herr GUSTAFSSON i Säffle (c):

Herr talmän! I propositionen 1975/76:167 föreslår regeringen en ny organisalion inom postverket. I proposilionen föreslås bl. a. tillskapandet av en ny Örebroregion, som skall omfatta huvuddelarna av Uppsala och Väsimanlandslän,vidare Södermanlands,Örebro och Värmlands län saml atl Dals-Eds, Benglsfors och Åmåls kommuner i Älvsborgs län förs till Örebroregionen.

Utvecklingen under de senare decennierna har kännetecknats av en allt tydligare slrävan efter stordrift inle enbart av tillverkande funktioner utan även av funktioner av administrativ karaktär. Denna slrävan hos

företag, myndigheter och andra organisationer har lell lill en koncentration av administrativa resurser lill färre och slörre enheter och därmed regionindelningar omfattande alll slörre geografiska områden. Inom den offentliga seklorn står en sådan utveckling i uppenbar konfiikl med de regionalpolitiska målsättningarna. Samhälleliga serviceinrättningar måste som glesbygdsuiredningen framhåller i belänkandet Ulbildning i glesbygder i högre grad än vad som varit fallet hitlills kunna anpassas efter de lokala förutsällningarna, så att de på ett tillfredsslällande sätt kan fylla sina funktioner under myckel skiftande villkor. Organisatoriska förändringar, som innebär alt kraven pä befolkningsunderlag stegvis ökar, undergräver förutsättningarna för all skapa eller bibehålla ell likartal serviceutbud i regionala cenlra. Kraven på ell stegvis ökat befolknings-underiag för olika servicefunktioner måsle brytas. Det är nödvändigt att statsmakternas regionalpoliliska målsättningar, som bl. a. konkretiserats i den av riksdagen antagna planen för utveckling av den regionala strukturen, först och främsi följs upp inom den offentliga seklorn på ett sådant sätl atl inte agerandet inom skilda sektorer slår i molsatsförhållände lill de uppställda målen. Ell beaklande av t. ex. individernas kosinader och tidsförluster för all nä olika serviceenheier skulle också ge ell annal perspektiv på de sektorsekonomiska fördelar som stordrift och koncentration bedöms medföra.

För att skapa bätlre förutsättningar för samordning rhellan sektors-planerade organ och de regionalpolitiski ansvariga myndigheterna föreslår länsberedningen bildandel av s. k. samverkansområden. Del framhålls härvid all samverkansområden skall uppfattas som ett alternativ lill en sammanläggning av länen lill slörre enheter och göra det möjligt alt inskränka justeringar av länsgränserna till ett minimum. Värmlands och Örebro län föreslås bilda dt område. Länsberedningen motiverar denna indelning med all Värmlands län enbart i några enstaka fall - av de regionbildningar som beredningen ansell relevanta - ingår lillsammans med övriga Vanerlän och Göleborgs och Bohus län. Jag förmodar all della synsätt varit vägledande vid upprättande av del förslag lill poslal regionindelning som vi nu har all beslula om. Jag vill framhålla att del mellan Vänerlänen etablerade samarbetet - grundat pä intressegemenskap och frivillighd - efter hand har fördjupats och funnil olika nya former. Vänerbäckenet utgör en grund för gemensam planering och skapar en stark intressegemenskap mellan länen runt Vänern. Länsslyrelsen i Värmlands län har starkt belonal alt landets naturiiga inriktning mol sydväst alltid måsle beaklas vid regionala indelningar av landet för att länels förulsällningar effektivt skall kunna utnyUjas. Älvsborgs läns inriklning mol sydväst är en självklarhet.

Herr talman! Med hänsyn lill den långt framskridna liden ber jag alt med del anförda få yrka bifall till reservalionen av herr Magnusson i Kristinehamn, vilket innebär aU Värmlands län, Åmåls, Benglsfors och Dals-Eds kommuner liksom hittills kommer att tillhöra Göteborgsregionen.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Ny organisation for postverket

213

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Ny organisation for postverket

214

Hert CARLSTRÖM (fp):

Herr lalman! 1 regeringens proposilion nr 167, som avser ny organisation för postverket, har riksdagsmän ur fyra partier i Kronobergs och Blekinge län motionerat om all Kronobergs län även fortsättningsvis i postall hänseende skall tillhöra södra regionen med Malmö som regionhuvudort. Enligt proposilionen skall nämligen Kronobergs län fiyttas över lill Linköpingsregionen. Anledningen till del förslagel har icke kunnat utläsas ur vare sig proposilionen eller trafikutskotlels betänkande nr 26. Överfiytiningen är sä mycket mera förvånande som föredragande statsrådet uttryckt att val av regionorter har skett med hänsyn till resvägar och reslidsavslånd. Det beaktansvärda och kloka argumentet är icke till-lämpligt vad gäller Kronobergs län, eflersom restiden mellan exempelvis Växjö och Linköping är längre än mellan Växjö och Malmö.

Vidare säger slalsrådel i propositionen atl man strävat efter all försöka skapa regioner som så långl rhöjligl är siorleksmässigi jämbördiga. Denna fina lanke är givetvis en prakiisk omöjlighet att förverkliga, vilket också framgår av den spännvidd som markeras av antalet hushåll inom de olika regionerna, för Slockholms region omfattande Stockholms län och och Gollands län 760 000 hushåll mol Bodens region omfattande Norr-botlens län och Västerbottens län 200 OOO hushåll.

Så säger statsrådet ocksä all man bör eftersträva föOsamhet i förhäflande lill landets administrativa indelning, dvs. länsindelning. Inte heller på den punkten har man varit konsekvent efiersom delar av Kronobergs län tillförts Malmöregionen. Jag kritiserar inte detla senare förslag, jag bara konstaterar atl det saknas konsekvens i handlandet.

Trafikutskottet har inte kommenterat molion nr 2426, som är numret pä vår gemensamma molion, ulan nöjt sig med att helt kallt hemställa om avslag på moiionen. Möjligen beror lystnaden på atl man saknar skäl för avstyrkandet, men när ulskoltet i sin skrivning pä dt annal ställe påpekar all erforderliga åtgärder bör om möjligt genomföras i samförslånd med vederbörande kommunala myndigheter, så låter del falskt åtminstone i vad gäller Kronobergs län. Här har nämligen länsslyrelserna i bäde Blekinge län och Kronobergs län, ävensom Malmöhus län, förordal alt Kronobergs län skall vara kvar i Malmöregionen. Del önskemålet från våra högsla regionala beslutande organ har man hell ignorerat.

Vad en flyttning postall sell frän Malmöregionen lill Linköpingsregionen utav slörre delen av Kronobergs län för med sig i ekonomiskt avseende för statsverket har inte redovisais, inte heller vilka konsekvenser detla skulle fä för de Oänstemän som möjligen behöver förflyttas.

Jag har, herr lalman, inle velal försitta chansen all i kammaren nämna de motsägande argumenten såväl i propositionen som i utskottsbetänkandei. Del kan vara bra att del jag pålalal finns i kammarens protokoll. Vår molion är verkligen allvarligt menad och moliverad. Men dä jag förslär all del inte är lill någon nytta all mol etl enigt ulskoll yrka bifall till motion nr 2426, skall jag avslå från della och har således intel yrkande.

I della anförande instämde herr Johansson i Växjö (c).

Hert ÖSTRAND (s):

Herr lalman! Jag vill något kommentera de två senasle inläggen.

Jag är medvelen om att det har väckts moiioner om vissa förändringar, vilka moiioner kan sägas vara mer eller mindre lokalt betonade, dä de lar hänsyn till lokala önskemål. Men irafikulskollei har ju måst skaffa sig en helhetsbild av organisationsförslaget, och det grundläggande i förslagel är en myckel omfattande delegering av beslutsfattandet. För personalen innebär delta ett ökat medinflylande, en större samhörighet men också ell slörre ansvar för verksamheien, bl. a. belräffande servicen gentemot allmänheten och även när det gäller de ekonomiska delarna. Skall man, som nu föreslås, kräva ett resultatansvar av bl. a. regionförvak-ningen, måsle den geografiskt anpassas sä, all personalen kan ta etl ansvar såväl för kostnader som för intäkter. Dä måste man bl. a. följa brev-områdesindelningen. Det är dessa grundläggande förutsättningar som måste gälla, om man inte skall moiverka de syften som man vill uppnå med del här organisalionsförslagd, nämligen en långtgående delegering, ell ökat regionalt och lokall ansvarslagande saml dt ökat medinfiylande.

Ulskollel skriver ju också att i och med att vi slår fast all del skall finnas åtta permanenta regioner får regeringen i uppdrag att tillsammans med postverket göra de gränsjusieringar som kan bli erforderliga i della sammanhang.

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Ny organisation för postverket

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom.  I

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskottds hemsiällan. dels reservalionen av herr Magnusson i Kristinehamn, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Krislinehamn begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller irafikuiskolleis hemsiällan i beiänkandei nr 26 mom.  I  röslar ja.

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej Krislinehamn

har kammaren bifallil reservalionen av herr Magnusson

1 n

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Magnusson i Krislinehamn begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 257

Nej -   27

Avslår -     6

215

Nr 133

Torsdagen den 20 maj 1976

Meddelande om .fråga

Mom. 2-4

Kaminaren biföll vad ulskoltet i dessa monieni hemställt.

§ II Föredrogs

Trafikutskollels beiänkande

1975/76:27 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Näringsuiskoiteis belänkande

1975/76:64 med anledning av proposilionen 1975/76:125 med förslagom lilläggsbudgd III lill slalsbudgden Ibr budgelärel 1975/76 i vad avser handelsdeparlemcnicis verksamhdsområde jämle molion

Kammaren biföll vad uiskollen i dessa beiänkanden hemsiälli.

På förslag av herr lalmannen beslöi kammaren all uppskjula behandlingen av del pä föredragningslisian älerslående ärendei lill morgondagens sammaniräde.

§ 12 Herr talmannen meddelade all pä föredragningslisian för morgondagens sammanträde skulle ulbildningsulskottets betänkanden nr 30, 32 och 34 uppföras främsi bland ivä gånger bordlagda ärenden.

§ 13 Meddelande om fråga

216

Meddelades att följande fråga framställts

den 20 maj

1975/76:381 av herr Stjernström (c) till herr kommunikationsministern om medel lill fortsatt upprusining av väg 989;

Kommunikationsministern har i skrivelse lill Strömsunds kommun meddelat kommunen alt departementet i diskussioner med vägverkei och AMS föreslagil att den fortsatta förbättringen av väg 989 skulle ske med medel från anslaget Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder för 1977.

1 skrivelsen hävdar kommunikalionsminislern bl. a.: "En förulsällning för alt dessa medel kan lilldelas väg 989 är all Riksdagen godkänner regeringens förslag i årets budgetproposition och all anslaget las upp lill ett belopp om 200 milj. kr. Som bekanl har de borgerliga partierna i Riksdagen yrkat avslag, innebärande all inga pengar ges anslaget. I ställd föreslås atl motsvarande belopp skall fördelas på Vägverkels ordinarie byggnads- och driflanslag. Enligt regeringens uppfattning ävenlyrar dock della avslagsyrkande såväl sysselsällningen i skogslänen som genomförandel av viktiga vägupprusiningar."

Riksdagens beslut byggde på trafikutskottets betänkande 1975/76:11,     Nr 133 där det framhölls alt projekt som redan påbörjats med anlilande av be-     Torsdaeen den redskapsmedel bör fullföljas. I utskottets betänkande erinrades också om      20 mai 1976

atl regeringen fått räll att utnyuja den i årets budgetproposition begärda        

finansfullmakten. Enligt utskottets mening föreligger från sysselsätt-      Meddelande om ningssynpunkt en sådan situation att medel härav nu bör slällas lill för-     .fråga fogande för vägarbeten bl. a. i skogslänen, framhålls del i betänkandet. Riksdagens beslut innebär sålunda att medel ställts lill förfogande bl. a. för upprustning av väg 989.

Är statsrådet beredd atl i enlighet med de riktlinjer som riksdagen uttalat ställa medel till förfogande så att bl. a. väg 989 kan färdigställas?

§ 14 Kammaren åtskildes kl. 23.55.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert