Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:132

Torsdagen den 20 maj

Kl. 11.00

§ 1 Justerades protokollen för den 12 innevarande månad.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Om tandvårdsförsäkringen för vissa handikappgrupper

§ 2 Om tandvårdsförsäkringen för vissa handikappgrupper

Herr socialminislern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Nygrens (s) den 7 maj anmälda fråga, 1975/76:359, och anförde:

Herr talman! Herr Nygren har frågat mig om utredningen om särskilda ersättningsregler för vissa handikappgrupper inom allmänna tandvårdsförsäkringen har slutförts och när i så fall ersättningsreglerna kan meddelas.

Riksförsäkringsverket har fått regeringens uppdrag att i samråd med socialstyrelsen utreda dels möjligheterna all avgränsa de patientgrupper som på grund av sitt handikapp eller sin allmänsjukdom åsamkas tandskador på ett direkt eller indirekt sätt, dels behovet av särskilda ersättningsregler inom tandvårdsförsäkringen för dessa grupper. Utredningsuppdraget skall fullgöras i kontakt med företrädare för patientgrupper med olika handikapp.

Socialstyrelsen har i anslutning lill nämnda uppdrag genom en särskild arbetsgrupp kartlagt de handikappgrupper där del kan finnas ett samband mellan handikapp och tandsjukdomar. Styrelsens rapport har nyligen överlämnats till riksförsäkringsverket, som pä grundval av detta material nu skall ta ställning i avgränsningsfrågan i samråd med socialstyrelsen samt överväga vilka särskilda ersättningsregler som kan vara motiverade. I avvaktan på riksförsäkringsverkets förslag är det inte möjligt att f n. ange vilka ålgärder som erfordras på detta område och lidpunkien för sådana åtgärder.

Hert NYGREN (s);

Herr talman! Jag ber att få lacka för svaret.

Del ärende jag har tagit upp är viktigt, såsom socialministern påpekade i propositionen om tandvårdsförsäkringen 1973. Jag vill understryka att de förmåner som tandvårdsförsäkringen ger enligt 9 § tandvårdstaxan är av Slor betydelse för de grupper den omfattar. Men redan i remissvaren lill försäkringsulredningens förslag påpekade mycket tunga remissinstanser, som t. ex. LO, HCK, statens handikappråd och socialstyrelsen att del hos fiera grupper handikappade förekommer tandskador som har ett direki eller indirekt samband med deras handikapp. För att kartlägga dessa önskade man fä till slånd en utredning som också skulle föreslå nya ersättningsregler, som kunde ge bättre jämställdhet med de grupper

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Om statligt bidrag lill vissl slag av införmatlonsskiifter om främmande länder

som f n. omfallas av 9 §.

Socialministern tog fasta pä detta förslag och utlovade i propositionen atl riksförsäkringsverket i samråd med socialstyrelsen skulle fä ett utredningsuppdrag. Under den lid försäkringen varit i kraft har man fåll erfara de slora problem som ligger i all vi saknar särbestämmelser för olika handikappgrupper. Balansgången i bedömningarna har varit mycket svår. Jag är övertygad om atl det svar socialminislern nu har lämnal kommer alt mottas med stor lillfredsställelse såväl av de slora handikapporganisationerna och deras medlemmar som av de landläkare som har vänlal pä della utredningsresultat.

Jag vill bara avslutningsvis utlala den förhoppningen all riksförsäkringsverket nu myckel snabbi skall slutföra sitt utredningsuppdrag.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om statligt bidrag till visst slag av informationsskrifter om främmande länder

Fru statsrådet SIGURDSEN erhöll ordel för all besvara herr Molins (fp) den 5 maj anmälda fråga, 1975/76:351, lill herr utrikesministern, och anförde:

Herr talman! Herr Molin har frågal utrikesministern om del är lämpligl all statlig myndighet beviljar bidrag lill informationsskrifter som kan uppfattas som propaganda för främmande stater. Herr Molin namnet; särskilt boken Brännpunkt Korea, utgiven av Informalionsgruppen för Korea. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Den nämnda skriften har till en del finansierats av styrelsen för internationell utveckling (SIDA). Informationsgruppen för Korea har sålunda av SIDA fåll bidrag pä sammanlagi 8 000 kr. för ell informationsprojekt om Korea som lolall beräknas kosta 40 000 kr.

Det ingår som bekanl i SIDA:s uppgifter att sprida upplysning om utvecklingsländerna och om de sociala, poliliska och ekonomiska faktorernas roll i utvecklingen. Denna arbetsuppgift sköler SIDA bl. a. genom all på grundval av ansökningar frän enskilda organisaiioner bevilja bidrag lill olika informationsprojekt. Det ankommer på de mottagande organisalionerna själva all ta ansvar för informationens ulformning och innehåll. Avsiklen med bidragsgivningen är all ge möjlighel för organisationer med olika samhällsåskådning all ge sin syn på ulvecklingen i u-länderna. Med denna målsältning är del ofrånkomligt atl en del av den bidragsfinansierade informaiionen kan le sig kontroversiell.

Hert MOLIN (fp):

Herr lalman! Jag lackar statsrådet Sigurdsen för svaret på min fråga.

Vi har i Sverige en vidsträckt yttrande- och tryckfrihet, som möjliggör

för olika åsikter och värderingar att komma till uttryck i debatten. Del

råder enighet om alt rätten lill krilik av värt grundläggande styrelseskick, demokratin, och till propaganda för andra styrelseskick, t. ex. kommunistiska diktaturer, skall vara tryggad i grundlagen.

En hell annan sak är om slalen skall ge ekonomiskt stöd åt icke-demokralisk propaganda, och del är del som jag har aktualiserat i min fråga lill utrikesministern.

Frågan gäller en debattbok om Korea, Brännpunkt Korea, som nyligen utgivits och tillställts bl. a. riksdagens ledamöler. Boken är i långa siycken en propagandaskrift för den kommunistiska diktaturen i Nordkorea -en regim som i fråga om öppenhet och respekt för demokraliska värden ligger ovanligt långl borta från svenska ideal. Jag skall inle ägna mig åt högläsning ur boken, eftersom ingen har bestritt att den har en sådan karaktär. Del räcker all påminna om alt man där driver den historiskt vederlagda tesen all Nordkorea inte var angripare i Koreakriget, all man baserar framställningen på vetenskapligt sönderkriliserade verk som Croflsoch Horowiiz',ochatl man okritiskt hyllar vad man kallar patrioten Kim II Sund, dvs. Nordkoreas kommunistiske diktator under många år.

I bokens förord lackar förfallarna SIDA för ell ekonomiskt anslag, och vi har också fått en uppgift frän statsrådet Sigurdsen om della slöd.

Frågan är nu om del är förenligl med SIDA:s slällning som ell offenlligl slalligl biståndsorgan all ge ekonomiskt slöd ål framställningar av del här slagel. Statsrådet Sigurdsen säger atl i SIDA:s uppgifter ingår alt sprida informalion och upplysning om utvecklingsländerna. Men borde då inte skrifter som är utgivna av SIDA eller med SlDA:s slöd syfta lill atl ge en någorlunda balanserad bild av utvecklingsländerna, en bild av såväl posiiiva som negaiiva inslag i båda de koreanska slalerna i della fall?

Slalsrådel säger avslutningsvis att syftet är alt grupper med olika samhällsåskådning på del här viset skall fä ulveckla sin syn på förhållandena i utvecklingsländerna. Om man har givit slöd ål en skrift som syfiar lill all göra propaganda för den nordkoreanska sidan mol den sydkoreanska, borde man då inle försöka få fram en skrift med fakla som gen mera balanserad bild av förhållandena i båda de koreanska staterna? Borde det inte för SIDA som en opartisk slallig förvaltningsmyndighet vara angelägel all åstadkomma en i förhållande lill denna skrift mera balanserad bild av förhållandena i dessa båda ulvecklingsländer?

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Om statligt bidrag till visst slag av införniatioiisskrlfler om främmande länder

Fru statsrådd SIGURDSEN:

Herr talman! Del är rikligl, som herr Molin sade inledningsvis, all vi har en myckel vidsträckt yttrandefrihet. Jag var kanske lilel förvånad över alt frågeställaren i detta sammanhang var en folkparlisi och atl del var herr Molin, som ju år den som speciellt kämpar för och bekänner sig lill alt vi skall värna om våra demokratiska fri- och rättigheter. Del är, herr Molin, inle bara fråga om att vi skall utlala oss för denna princip, utan vi måste ocksä i konkrei handling kunna slå för den:

Nr 132 Jag har i lidigare debatt om en annan skrift här i kammaren sagt alt

Torsdaeen den varken SIDA eller regeringen står bakom de åsikter som presenleras i

20 mai 1976 informationsmaterial av detta slag. 1 den här boken står klart angivet

alt det är författarna själva som svarar för innehållet. Jag menar alt del

Om sammansätt- är viktigt att olika samhällsuppfattningar fär komma lill tals.

ningen av utredning Till herr Molins fråga vill jag säga all jag tror all SIDA myckel väl,

om företagshälso- om en annan grupp vill beskriva Sydkorea frän sina synpunkter och ge

vården en annan bild av läget, kommer all bevilja medel även för dt sådant
informationsprojekt.

Hert MOLIN (fp):

Herr talman! Som jag sade inledningsvis har del här inle all göra med frågan om yttrandefriheten. Självfallet måste kritiska framställningar av detta slag, även om de vänder sig emot del demokraliska styrelseskicket, ha samma räll till spridning som andra. På den punklen är del ingen skillnad mellan fru statsrådet och mig, så vi kan lämna den saken.

Min fråga här gällde om det inlé är etl problem för SIDA som offentligt statligt biståndsorgan att ge ekonomiskt slöd ål en framställning som är starkt partisk. Jag menar all ell ämbetsverk är beroende av atl man har etl visst förtroende för del som en opartisk myndighet. Detla gäller många verk, men kanske särskilt SIDA som har all ta ansvarei för del svenska biståndet till olika länder i väriden.

Detla var bakgrunden. Med den bakgrunden lycker jag slalsrådel Sigurdsen kunde ha visat en litet mera beklagande attityd inför atl man i det här sammanhangei medverkat till en så pass renodlad propagandaskrift för den nordkoreanska sidan.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om sammansättningen av utredning om företagshälsovården

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordel för all besvara herr Romanus (fp) den 6 maj anmälda fråga, 1975/76:352, till herr socialminislern, och anförde:

Herr talman! Herr Romanus har frågat chefen för socialdepartementet om denne vill medverka till att den nyligen tillsatta utredningen om företagshälsovården tillföres förelrädare för företagsläkare och företags-sköterskor. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer dd pä mig atl besvara frågan.

Ledamöterna i utredningen om förelagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten represenierare arbetsmarknadens parter, sjukvårdshuvudmännen och arbetarskyddsmyndigheterna. Som ledamöter har också tillkallats två represenlanler för riksdagen. Till ulredningen har vidare knutils parternas experter i fråga om företagshälsovård. Den prakiiska expertkunskap som förelagshälsovårdens utövare har skall

självfallet tas till vara i utredningsarbetet och jan kan försäkra herr Romanus all sä också kommer all ske. Jag avser här inle bara företagsläkarna och fördagsskölerskorna ulan även skyddsingenjörerna och andra personalkategorier såsom sjukgymnaster och personal med beleendeveien-skaplig inriktning.

Hert ROMANUS (fp):

Herr talman! Samtidigt som jag tackar arbetsmarknadsministern för svarei fär jag be om ursäkt för att jag har ställt frågan till fel person. Del var etl misslag av mig och inle avsett som en oartighei.

Denna uiredning har sju ledamöler och elva experter. Det är en stor samling människor. Dä har del nalurliglvis väckt uppmärksamhet och missräkning all de som arbetar direki med förelagshälsovården inte är representerade.

Det är bra att arbetsmarknadsministern säger all deras expertkunskaper skall tas lill vara. Innebär delta all personer från dessa kategorier kommer atl utses lill experter? Del vore i så fall värdefullt.

Uppräkningen av alla de olika kategorier som är inblandade i förelagshälsovården hoppas jag inle syftar lill att visa all del skulle vara omöjligl att få med experter i varie fall frän förelagsläkare och före-lagssköierskor.

Man kan ifrågasätta om del är en riklig avvägning atl la med sä mänga centralt placerade experter, inle mindre än tvä från Arbetsgivareföreningen och tre frän kanslihuset, för alt ta bara ell par exempel, medan del inie finns någon från dem som arbelar på fälld. Men om svarei innebär all man nu fär experter frän i varie fall de tvä kategorier som jag har nämnt och kanske någon yllerligare, är jag lacksam för del.

Nr 132

Torsdagen den .20 maj 1976

Om sammansättningen av utredning om företagshälsovården

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr lalman! Svarei pä frågan är all vi kommer all tillse att utredningen får experter från de nämnda kategorierna.

Herr Romanus vet mycket väl all en uiredning inte fär alla de experter den skall ha frän början. Under utredningsarbetets gång ser utredningen själv lill alt den får experter. Det är inte rimligt all regeringen säger lill en uiredning när den böriar: Här får ni dessa experter - därmed punkl och slut.

Det är alldeles uppenbart atl precis som alla andra uiredningar skall denna utredning undan för undan få den expertis som den behöver, och det är just de kategorier som herr Romanus har frågal om.

Hert ROMANUS (fp):

Herr lalman! Jag vill lacka för den yllerligare precisering som arbetsmarknadsministern här har gjort. Jag tror alt den kommer att väcka stor tillfredsställelse i de berörda grupperna.

Överiäggningen var härmed slulad.

Nr 132 § 5 Om tidsplaneringen för fullgörande av vapenfri tjänst

Torsdagen den

20 mai 1976 arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för au be-

--------------- svara herr Vo/raorts i Alingsås (fp) den 14 maj anmälda fråga, 1975/76:366,

Om tidsplaneringen och anförde;

för fullgörande av Herr lalman! Herr Jonsson i Alingsås har frågat mig vilka åtgärder

vapenfri tjänst jag avser atl vidtaga för all förkorta de vapenfria riänsteplikligas nu-

varande väntetider på inkallelse till grundutbildning.

Arbetsmarknadsstyrelsens möjligheteratt i dag kalla in vapenfria tjän-siepliktiga begränsas i huvudsak av reglerna i vapenfrilagen om vilka ijänsigöringsaliernaliv som kan komma i fråga. Den pågående vapen-friulredningen, som beräknas avge sitt belänkande under hösten 1976, skall bl. a. undersöka möjligheterna atl finna fiera eller andra ijänsigöringsaliernaliv inom sådan samhällsnyllig verksanihei som kan anses höra lill totalförsvaret i allmän mening. När utredningens förslag föreligger är del möjligt att bedöma om ijänslgöringsallernaiiven för de vapenfria kan ökas och därmed väntetiderna förkortas.

Hert JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! Tillströmningen av vapenfria från vapenfrinämnden till AMS vapenfriseklion har ökat under senare år. Delta är bl. a. etl resullat av den förslärkning som vapenfrinämnden fått. Ca 1 300 per år medges vapenfri riänsigöring, och enligt budgetpropositionen i är beräknas antalet ligga kvar på denna nivå under de närmaste åren.

AMS har begärl att fä en förstärkning av antalet riänstgöringsdagar för alt åsladkomma en balans mellan tillströmningen av vapenfria och placeringen av dem. Men varken regeringen eller riksdagen medgav fler än 325 000 riänstgöringsdagar, vilkel enligt AMS beräkningar endasi räcker till all la in ca 900 vapenfria riänstepliktiga. Della leder lill alt kön av vapenfria, som torde uppgå till ca 2 500, kommer att få en påspädning med 400 man per år. Del medför i sin lur au de vapenfria fär fullgöra sin riänsigöring alll senare. I dag ligger medelåldern på nära 23 år, och den kommer alt öka med sex månader per år om nuvarande tilldelning av riänstgöringsdagar hälls oförändrad. Della skall jämföras med att medelåldern för dem som gör vanlig miliiärljänsl är under 20 är.

Den problemställning som jag har aktualiserat för statsrådet Bengtsson är: När vi har haft en lång kö av vapenfria de senaste åren, är det då rimligl all vi lilläier en ökning av denna s. k. köbildning genom au de vapenfria inle kallas in lill yänsl och fär utföra den i beräknad tid?

Jag tackar statsrådet Benglsson för svaret, men låt mig tillägga alt jag är besviken pä del. Herr Benglsson säger:

"Arbetsmarknadsstyrelsens möjligheter---------------- begränsas i huvudsak av

reglerna i vapenfrilagen om vilka riänstgöringsallernaliv som kan komma
i fråga." Del är egentligen ell svar på en annan fråga, nämligen hur
reglerna för vapenfri tjänst skall vara, och den har jag inte ställt - även
10 om den ocksä är väsenilig.

Begränsningen uigörs enligi milt säll all se av den medelslilldelning som i dag gäller. AMS får 325 000 ijänslgöringsdagar och behöver 400 000. Här blir del alllså ell ackumuleral behov, och jag vill upprepa min fråga som jag ställde förra veckan: Vilka ålgärder avser statsrådet vidla för all möjliggöra för de vapenfria värnplikliga atl få fullgöra sin riänst inom beräknad lid?

Jag vill all statsrådet prövar detla. Del finns ett par vägar all gä. Den ena är all göra en omfördelning i den totalram som finns. Den andra är all fä lilläggsanslag av riksdagen. Jag vel atl konsekvenserna kan bli svåra, och vi löser inle frågan genom all passivt åse problemen.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Om ildsplanerliigeii jör fullgörande av vapenfri tjänst

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag är helt medvelen om de problem som de vapenfria har all brottas med. Men som framgick av min svar är det de begränsade riänstgöringsallernativensom är orsaken. Riksdagen behandlade ju frågan för en månad sedan. Hela riksdagen godkände denna molivering, och ingen yrkade på någon ökning. Man var nämligen medvelen om alt det inle hjälper atl fä pengar om man inte har riänstgöringsallernaliv. Del senasle budgetåret hade arbetsmarknadsstyrelsen möjligheter atl ge 325 dagar men kunde bara äsladskomma 320. Därför är del alldeles nödvändigl all vi snabbi fär fram flera riänslgöringsallernativ. När ulredningens belänkande kommer är jag beredd atl se lill alt de riänstgöringsallernaliv man får fram också skall ekonomiseras.

Hert JONSSON i Alingsås (fp);

Herr lalman! Jag är tacksam för atl statsrådet Bengtsson är beredd all, när vi fär vapenfriuiredningens förslag, dra konsekvenserna av del och framlägga förslag. Men korlsikligi löser della naturligtvis inle problemen.

Dä det gäller påpekandet alt riksdagen godkände regeringspropositionen är nalurliglvis bekymret alt vi som enskilda ledamöler har svårt all se alla konsekvenser. I proposilionen fördes etl resonemang om antalet riänstgöringsdagar, och eflersom vi inle i delalj känner lill hur många dagar som varie vapenfri skall yänslgöra etc, kan detla vara svårl all överblicka. Det varell av skälen till all jag inle molionsledes aklualiserade denna fråga.

Men när vi nu ändå ser all silualionen är all kön växer, sä mäsie vi göra något ål della. Dä säger slalsrådel all vi inle har möjlighet all placera dessa vapenfria. Ja, är det så? AMS hävdar ju för sin del atl t. ex. de kommuner som har fån vapenfria i sin riänst - Slockholm, Järfälla, Uppsala, Täby, Örebro m. fl. - nu kommer all förlora sina vapenfria. Jag har ett besläml inlryck av atl dessa kommuner inle har någon svårighd all klara en sådan placering. Slalsorgand SIDA, som nu har ca 20 vapenfria, konimer under näsla budgeiår all bli hell ulan.

Vi har fåll en snabbare handläggning i vapenfrinämnden, och del är bra. Men vi har fåll dd problem som försvarsulskollei varnade oss för

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Om tidpunkten för införande av en femte semestervecka

1973, nämligen att vi för över en balans lill en ny balans. Balansen i vapenfrinämnden har blivil en balans hos arbetsmarknadsstyrelsen. Riksdagen sade all del vore olyckligt om sä skedde. I dag har vi en kö pä över 2 000. Den ökar med 400 om året, om vi inle gör någonling ål detta. Därför vill jag vädja till herr statsrådet Benglsson all pröva huruvida en omfördelning av medel eller en förstärkning av resurserna på della område för AMS del skulle kunna förbättra situationen för de vapenfria.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 6 Om tidpunkten för införande av en femte semestervecka

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordel för all besvara herr Hagbergs i Borlänge (vpk) den 17 maj anmälda fråga, 1975/76:367, och anförde:

Herr lalman! Herr Hagberg i Borlänge har frågat mig om lidpunkien för införande av en femte semestervecka.

Regeringen kommer i höst att lägga fram förslag om fem veckors semester för alla. Förslagel kommer ocksä all innehålla en rad andra förbättringar av semeslervillkoren, t. ex. räll all spara semesterveckor lill sammanhängande långledighet, bättre semestervillkor för nyanställda och deltidsanställda och en viss förslärkning av semesterlönen.

Det förslag från 1974 års semesterkommitlé som jag mottog i november månad 1975 var utformat så att ett genomförande i och för sig var lekniski möjligt redan är 1977.

Vid remissbehandlingen av utredningsförslaget framkom emellerlid tvivel pä all en så omfattande reform skulle kunna genomföras i den snabba takt kommittén tänkt sig. Bl. a. påpekades behovet av tid för förhandlingar för all lösa vissa frågor avtalsvägen. Vidare har framhållits att denna reform måsle vägas mol andra angelägna önskemål när 1977 års löneutrymme skall disponeras.

Regeringen har mol denna bakgrund funnil alt ett genomförande 1978 framslår som mest välmotiverat.

Hert HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Jag fär lacka för svaret på frågan.

När 1974 års semesterkommitlé lade fram sitt förslag om den femte semesierveckan, ville man genomföra den 1977. Så dröjde det inle mänga månader förrän Svenska arbetsgivareföreningens chef Giesecke aviserade sill molslånd mol förslagel det skulle bli för dyrt. Och sedan dröjde del inle länge förrän den socialdemokratiske finansministern hade ungefär samma argumentering. Därefter kom LO-chefen Gunnar Nilsson och lalade om, all man skulle få välja mellan en femte semeslervecka och löneförhöjningar.

Det var alllså reaktionen från arbetsköparna, regeringen och LO-led-

ningen pä ell förslag som aktualiserats här i riksdagen fiera gånger och som har en bra förankring ute på arbetsplatserna.

Men reaktionerna pä arbetsplatserna var posiiiva lill förslagel om en femte semeslervecka redan näsla år. Man hälsade alllsä kommitténs förslag med lillfredsslällelse.

När nu genomförandel av den femte semesierveckan skjuls upp lill 1978, så är del ju en eftergift för arbetsköparnas krav och ett svek mol de arbeiare som har de tyngsta jobben och de sämsta arbetsmiljöerna. Jag kan bara gä till mill hemlän och redovisa tre reaktioner från stora arbetsplatser som har tunga, hårda jobb och som har de sämsta arbetsmiljöerna.

Järnbruksarbetarna i Smedjebacken protesterade direki när finansminister Sträng hoppade in i debatten, och de krävde en femte semeslervecka nästa år.

Min egen fackförening inom Metall vid Domnarvds järnverk uttalade så senl som i april att man ville ha den femte semesterveckan redan näsla är.

Pappersbruksarbelarna i Kvarnsveden är också förgrymmade över all genomförandet av den femte semesierveckan skjuls upp, då reformen verkligen skulle förbättra deras skiftschema, när de tidigare har fått en arbetstidsförkortning.

Arbetsmarknadsministerns molivering all s. k. tekniska hinder har kommit fram vid remissbehandlingen är väl ändå en form av svepskäl för all man inle skulle kunna klara av de här förhandlingsuppgörelserna. I budgetpropositionen aviserade ju arbetsmarknadsministern att man snabbt skulle få fram ett förslag, sä atl förhandlingarna skulle kunna genomföras.

När del gäller de ekonomiska hindren för löneuppgörelsen, så accepterar lydligen både regeringen och LO den ram som del är fråga om, vilket nu kommer all drabba just arbetarna i de tyngsta jobben och de sämsta arbetsmiljöerna. De skall lydligen köpa den femte semesterveckan. Borde del inle vara etl rätlvisekrav alt just de här människorna, som har de härdaste arbetena, fick den femte semesterveckan betald av dem som profilerar på deras arbete?

Mot denna bakgrund tycker jag det är anmärkningsvärt all den socialdemokratiske arbetsmarknadsministern anser att del är välmotiverat alt man först 1978 skall genomföra den femte semesierveckan och alltså skjuter pä den dt år. Är del ändå inle ell svek mol de här arbetargrupperna?

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Om tidpunkten för Införande av en femte semestervecka

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Regeringen har ju aldrig besläml sig för all del skulle genomföras en semeslerreform 1977, utan regeringen har tagit slällning först nu, och reformen skall träda i kraft 1978. Det beror bl. a. på all kommilién inle hade i uppgift alt göra någonting annat än att utarbeta ell förslag om den femte semesterveckan. Kommittén har ocksä utarbetat

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Om lidpunkien för införande av en femte semeslervecka

en leknisk lösning, som gör del möjligt all genomföra reformen 1977. Men kommilién har ju inle gjort några avvägningar rörande löneutrymmet 1977.

Det glädjande med den reform vi nu för fram är all alla kan få full semester 1978 ulan alt del påverkar löneutrymmet 1977. Vid lidigare semeslerreformer har vi ju låtit systemet träda i kraft ell år, och man har först året därefter fäll glädje av reformen, oaklal den har påverkal löneutrymmet.

Reformen komnier alllså 1978 med full kraft.

Vi vel ju all löneutrymmet 1977 är iniecknal med skaltereformen och med en del andra ling; bortåt 6 96 är redan iniecknal. Och jag kan lala om för herr Hagberg i Borlänge atl jag har träffat många anslällda i låglönegrupperna som säger all de är inle beredda atl la den femte semesierveckan 1977, för de förslår ju all dd skulle påverka del tillgängliga löneutrymmet. De vill hellre all man 1977 lar en löneökning och atl man sä fär semeslerreformen 1978.

Herr Hagberg kan alllså inle lala för alla löntagare i del här landei. Del finns andra som har större möjligheter all göra del.

Dessuiom reagerar jag en smula mol det säll all argumentera som går ul på all de som har dålig arbdsmiljö skall finna sig i della bara de fär en veckas längre semester. Semesterlagen är en sak och arbetsmiljön en annan. Dålig arbetsmiljö skall angripas på sitt säll, inle med en femte semeslervecka.

Hert HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr lalman! Till del sisla vill jag säga all arbetsmarknadsministern är ju ocksä ansvarig för de arbetsmiljöer vi har i del här landei. Och är del sä all arbetsmarknadsministern kan lägga fram sädana förslag atl vi snabbi kan rälla lill förhållandena pä arbdsplalser av del slag som jag här har lalal om, sä är del ulmärkl. Men vi vel ju atl arbetsplatserna är sädana all del inle går all snabbi förändra dem, och dä krväs det atl arbetarna fär en välbehövlig vila och rekreation.

Vad sedan gäller löneutrymmet har ju denna fråga inie diskuterals i nämnvärd grad ute på arbetsplatserna. Frågan all prioritera mellan en låglönesatsning och en femte semeslervecka har inte lagils upp ule på arbetsplatserna, utan det är LO-ledningen som har gjort del. Ule pä fältet har den frågan inle ställts. Därför är del fortfarande oklarl vilkel ulrymme man skall ha och vem som skall beiala den femte semesierveckan. Man kan ju inle gå sä geni all man bara säger all man klarar av problemel genom atl skjula på del ell år. Dä skall man lydligen hell plötsligt klara låglönesatsningarna; då finns del ulrymme enligt arbetsmarknadsministerns sätt all argumentera. Men kommer man inte all inkräkta på lö-neuirymmd 1978 i så fall?

Nej, frågan här gäller om de arbeiare som har de hårdaste och mest slitsamma jobben verkligen skall beiala den femte semesterveckan genom •alt avstå frän löneökningar, när vi har en så kraftig inflation som fallet

är i värl land och som gör att lönlagarna behöver vartenda öre de kan få i löneökning. Jag lycker all det är etl säll alt diskutera som innebär ell svek mol dessa löntagare, som är i sådanl behov av en femte semestervecka så snabbi som möjligt.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Den överenskommelse som vi har iräffal med löntagarorganisationerna i skallefrågan innebär alt lönlagarna får en 10-pro-cenlig löneökning redan innan man börjar förhandla om löneutrymmet. Men jag håller före all LO-ledningen har väl sä god konlakl med arbetsplatsernas folk som herr Hagberg i Borlänge har. LO har inte iräffal någon överenskommelse om della, ulan det är regeringen som har intagit denna ståndpunkt. Men jag ulgår frän all även LO-ledningen anser att man behöver ha det tillgängliga löneutrymmet 1977 just för atl förbättra lönerna, och sä lar vi den femte semesierveckan 1978, med den inskränkning som del kommer all få på löneutrymmet del året.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Om ålgärder för alt förhindra sprängningsolyckor på arbetsplatser

Hert HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr lalman! I sä fall konstaterar jag bara all bäde regeringen och LO-ledningen med della ställningstagande och denna prioritering kommer all köra över de arbetargrupper som bäst behöver den femte semesterveckan.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 7 Omå platser

itgärder för att förhindra sprängningsolyckor på arbets-

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordet för atl besvara herr Lorenlzons (vpk) den 27 april anmälda fråga, 1975/76:323, lill herr arbetsmarknadsministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Lorenlzon har frågat chefen för arbetsmarknadsdepartementet vilka slutsatser han drar av sprängningsolyckan i Husum och vilka ålgärder som kommer all vidtas föratl förhindra en upprepning.

Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Lål mig försi redovisa några fakta kring händelsen i Husum. Vid Mo-DoCell AB, Husunis fiibriker, pågår sedan en lid omfailande byggnadsarbelen med Slora sprängningar i berg. Dagligen förbrukas 75-1 000 kg sprängämne. Arbetena utförs av AB Skånska Cementgjuteriet. Pä kvällen den 22 april i år detonerade ca 650 kg sprängämne som hade förvarats i en barack i anslutning till byggnadsplalsen. Ingen människa kom lill skada. Däremol förstördes egendom lill ell beräknat värde av ca 2,5 milj. kr.

Orsaken till explosionen har ännu inte kunnai klarläggas. Polisen arbetar efter flera olika teorier. En teori är all brand har uppkommit i

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Om ålgärder för atl förhindra spräiig-nliigsolyckor på arbetsplatser

en intilliggande byggnad och sedan sprill sig lill den barack där sprängämnet förvarades. De omständigheter som kommer fram i samband med den tekniska undersökningen kommer naturligtvis all beaktas i framliden i förebyggande syfte.

Enligt polisutredningen, som alltså ännu inte är avslulad, är del emellerlid klart atl sprängämnet hade förvarals i strid mot beslämmelserna i explosivvaruförordningen. Så stora mängder sprängämne som det här var fråga om skall förvaras i särskilda förrådsutrymmen, belägna pä betryggande avslånd från platser där människor regelbundet uppehåller sig. För förrådshållningen av sprängämne vid arbetsplats skall finnas en ansvarig föreståndare. Tillsynsmyndighet är länsstyrelse som lill hjälp har polismyndigheten och sprängämnesinspeklionen. Yrkesinspektionen har lillsynsuppgifter vid sprängningsarbelen.

En grundläggande förutsättning för alt olyckshändelser av det här slaget skall kunna undvikas är givelvis att förvaringen av sprängämne sker i enlighet med de bestämmelser som finns. Här har arbetsgivare och tillsynsmyndigheter etl utomordentligt stort ansvar. På vad säll det i della avseende har brustit torde den pågående polisutredningen ge vid handen. Jag vill i sammanhangei också betona viklen av alt de anslällda, själva eller genom sina skyddsombud, slår larm om man upptäcker all beslämmelserna inle följs.

Hert LORENTZON (vpk):

Herr lalman! Jag lackar industriministern för svaret på min fråga. Jag vill inte rikta någon kritik mol induslriminisiern för all svaret dröjt så länge. Frågan ställdes redan den 22 april - del är snart en månad sedan. Jag förstår myckel väl au del har gjorts undersökningar för alt komma underfund med orsaken till denna omfailande sprängningsolycka. Men enligt svaret, som i och för sig är både långt och omfattande, har man ännu inle nätt dithän.

Om sprängningsolyckan, som iniräffade i Husum i Örnsköldsviks kommun, hade skett på dagen kunde del ha gått verkligt illa. Dä arbelar 150 människor på platsen. Nu iniräffade den på nallen, och del uppstod, som industriministern nämnde, endast omfattande materiella skador; ingen människa kom lill skada. I annal fall hade det kunnat gå som i Lappo i Finland där 41 människor omkom för kort tid sedan.

Var ligger då huvudansvaret?. Det måste ligga på Skånska Cement, som mol alla förordningar förvarade sprängämnen i en träbarack inom en barackstad som hade byggts upp. Del intressanta i sammanhanget är all ell jätteföretag som Skånska Cement helt kan nonchalera säkerhetsbestämmelserna, som statsrådet nyss refererat. Hur kan tillsynsmyndigheter och Skånska Cement ta så läll på del slora ansvars om åvilar dem? Jag skulle gärna - men jag hinner inte med det - vilja beröra varför förhållandena är sådana de är i Väsiernorrlandslän, där bl. a. miljöförhållandena pä arbetsplatserna är under all kritik. Jag skulle själv vilja svara all del beror på atl det är så ont om arbele. Alla som har

ställ pä en arbetsplats känner lill atl man under sådana förhållanden inte klagar alltför ofta - dä vet man inle hur del går med jobbet.

Industriministern sade i slutet av svaret -och del lycker jag är alldeles utmärkt - all del är skyddsombuden och de anslällda själva som skall kontrollera atl beslämmelserna följs. Tidigare rådde del svåra förhållanden på de svenska arbetsplatserna. Numera, när skyddsombuden fått en bättre status, lycker man all del skulle vara lättare att undvika åsidosättande av bestämmelserna, men inte heller det har hjälpt.

En fråga lill industriministern innan jag slutar-jag ser alt tiden snart är ute. Industriministern säger i svarei: "Tillsynsmyndighet är länsstyrelse som till hjälp har polismyndigheten och sprängämnesinspeklionen. Yrkesinspektionen har tillsynsuppgifler vid sprängningsarbelen." Jag har något undersökt den här frågan. Jag är ingen expert, och jag är inte heller sakkunnig på området, men del har berättats mig all polisen inle alls är utbildad på detla område. Folk som är anställda i affärer som säljer dynamil och andra sprängämnen menar alt i ställd brandkåren skulle ha den uppgifi som polisen här har.

Del kanske är något man skulle se över? Jag frågar industriministern vad han tror om den saken.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Om åtgärder för att förhindra sprängningsolyckor på arbetsplatser

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr lalman! Självfallet har del varit överläggningar med Skånska Cementgjuteriet. Företaget har själv erkänt atl förvaringen skedde i strid mol gällande bestämmelser.

Skånska Cementgjuteriet har nu tillsatt personal som har som enda uppgift all sköta denna hantering pä räll säll. Det är den lärdom som Skånska Cementgjuteriet dragit av olyckshändelsen. Del förklarar inte och försvarar inle heller vad som har skett. Förelagd bär huvudansvaret, och det har jag också sagt i milt svar.

Jag har redovisal gången vid övervakningen av gällande bestämmelser. Polisens möjligheter all läsa och tillgodogöra sig innehållet i en lagstiftning är stora. Det är framför alll den övervakande uppgiften som polisen skall svara för, men i samarbele med de inspektionsmyndigheter som finns och som har särskild utbildning.

Om brandkåren eventuellt skall koppläs in i sammanhangei får vi fundera på.

Hert LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag tackar för de kompletterande uppgifterna.

Del händer emellerlid rätt underiiga saker som visar all kollen och ansvaret inte fungerar. Ungefär samtidigt som olyckan iniräffade i Husum ligger en bål vid kaj i Örnsköldsvik. Den har en slor last av explosiva varor. Samtidigt har den också livsfariiga gifter ombord. Kajen spärras av. Sprängs båten i luften kan det ske en ny olycka. Hur kan något sådant få förekomma? Hur kan man få forsla gifter lillsammans med dynamit ulan atl någon reagerar?

2 Riksdagens protokoll 1975/76:132-133

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Om val av plats för bombfällningsövningar inom flygvapnet

Del finns fler exempel. Jag har i denna kammare vid flera lillfällen lagil upp frågan om giflerna vid KemaNord i Sundsvall, där de arbetande blev utsatta för påverkan med döden som följd.

Laslbilar gick med last av gift från Sundsvall till Malmö. Ulan någon renlvätlning skickades samma laslbilar med sallad och jordgubbar i öppna kartonger lill Sundsvall. Den som uppläckle detla var huvudskyddsom-budel för transportarbdarna, och han slog larm. Där sér man nyttan av all del flnns skyddsombud och all de är på alerlen. Nu meddelar tidningarna att mal fortfarande transporteras på bilar som också har gifter ombord.

Inrikesulskotlel besökte för några år sedan Versteghs, som tillsammans med USA = kapital äger fabriken GLC i Härnösand, och såg de upprörande förhållanden som rådde där. Jag tillskrev arbelarskyddsstyrelsen men flck givelvis ell svar som var etl goddag-yxskaft. En borgerlig riksdagsman som var med i delegalionen sade när vi kom in pä fabriken: 'Detta om någol måsle vara helvetets förgärdar."

Jag kan ta exempel på exempel som visar hur industrierna ser ul i Väslernorrlands län. Och vad är orsaken till de förhållandena? Jo, givetvis atl det är sä ont om sysselsättning i della län, och därför kan arbetsköparna upplräda som de vill. Jag vill därför, herr industriminister, avsluta della tal med en uppmaning om ännu större aktivitet för att skaffa indusiri lill Väslernorrlands län. Då skulle dessa problem kunna elimineras.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om val av plats för bombfällningsövningar inom flygvapnet

Herr försvarsministern HOLMQVIST erhöll ordet för all besvara herr Ångströms (fp) den 12 maj anmälda fråga, 1975/76:363, och anförde:

Herr lalman! Herr Ångsiröm har frågal mig om inle bombfällning mot områdei Lycksmyren, som är riksbekant för sitt rika fågelliv, slår i strid med de allmänna bestämmelser som är ulfärdade för övningar inom försvarsmakten.

Under tillämpningsövningar inom flygvapnet bedrivs skjutning med skarp ammunition mol mål där säkerhet kan garanteras och där inmätning och utvärdering av skjuiresullatd kan ske. Del aktuella områdei är sedan många år en av flygvapnets permanenta skjulplalser. Ell avtal med berörda markägare begränsar - bl. a. av naturvärdshänsyn - flygvapnets möjligheter all ulnylria målet under vissa perioder.

Enligt detla avtal skulle den akluella bombfällningen kunna planeras äga rum 17-20 maj. Föranmälan hade gjorts och samråd hade lagits enligt överenskommelse. Chefen för flygvapnet beslutade emellertid av olika skäl att inle ulnylria området för skjutning och bombfällning.

Herr ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Tack för svaret!

Den direkta orsaken till frågan är i någon män överspelad. Del blev ingen bombfallning över Lycksmyren. Anledningen härtill värden starka opinionen mot denna flygvapenövning.

I år har man inom naturvärden proklamerat del s. k. vålmarksåret. Den här händelsen kom myckel olägligt med hänsyn lill della. Räkningar som gjorts på Lycksmyren visar alt 45 olika fågelarter, varav en del mycket sällsynta, har häckat där i år. Platsen är riksbekant av den här anledningen. Del ärjusi under denna tid på våren som områdei är känsligt från den här synpunklen. Tidigare flygvapenövningar på della område har Skell under vintertid, och då finns inle dessa fåglar där.

Jag lycker all del var glädjande att flygvapnet log hänsyn lill folkopinionen och inställde övningen. Del är alt notera som en framgång för naturvården.

Jag vet alt det finns bestämmelser om att man skall skydda natur-vårdsinlressena vid militära övningar. Jag skulle vilja fråga försvarsministern om inle en bombfällning över Lycksmyren vid just den här tidpunkten hör hemma under den bestämmelsen.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Om val av plats for bombfällningsövningar inom fiygvapnel

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr talman! Enligt vad jag inhämtat beslöt chefen för flygvapnet all avlysa dessa övningar innan den här kampanjen hade salts i gång. Del är emellertid av mindre betydelse.

Del förekommer naturligtvis en konflikt mellan ä ena sidan samhället, näringslivet, miliiär verksamhei osv. och å andra sidan nalurvärdsin-Iressena. Inom del moderna, rationella jordbruket ivingas man t. ex. ibland acceptera vissa skador pä fågelliv osv., eflersom man i den produktionsprocess som vi numera ulnyujar inle alllid kan undvika del. Detsamma gäller flygvapnet och dess övningar; man kan inle alltid garantera alt del är möjligt att beakta de zoologiska och botaniska inlressen som kan flnnas. Jag.har emellertid från flygvapnet fåll beskedet all fågellivet på de platser där man övat bombfällning i stort sett har befrämjats. Det beror pä all marken förändras genom bombfällningarna, som medverkar lill all utveckla t. ex. buskvegetationen, vilket i sin lur främjar fågellivet. Sådana här övningar har alllså även posiiiva effekier.

Nu har jag fått veta alt man på ansvarigt håll inom flygvapnet inle har någonting emot alt ta upp en diskussion för all ändra avtalet för alt lillgodose även de intressen som herr Ångström här talat för. På del sättet skulle man väl i stort sett kunna beakta dessa önskemål.

Vi kan emellertid inte komma ifrån att flygvapnet måsle beredas tillfälle att operera även under andra betingelser än dem som gäller vintertid. Man måste skaffa sig erfarenheter under olika årstider och frän skilda miljöer.

I detta fall finns det alltså goda förulsällningar att ändra avtalet i positiv riklning.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Om säkerhetsbestämmelserna för luftfarten

Herr ÅNGSTRÖM (fp):

Herr lalman! Atl flygvapenchefen hade inställt övningen innan opinionen kom i gäng hade i varie fall inte gäll ut till allmänheten. En av de sista dagarna före beskedet om atl övningen inle skulle bli av sade en representant för Hälsinge flygflottilj i radion all övningen skulle äga rum som planerat. Det har lydligen brustit i kommunikationerna mellan flygvapenchefen och Hälsinge flygflottilj, som skulle ulföra bombningen.

Jag förslår svårigheterna all flygvapnet måste öva även under andra årstider än vintern. Men häckningen äger rum under några fä veckor, och under den tiden är del särskilt känsligt. Del är möjligt - jag har konfererat med flygvapenfolk - all lägga sådana här övningar så all verkningarna på djuriivet och i synnerhet på fågellivet inte blir så förödande som de skulle ha blivil i detla fall vid en bombning under våren.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 9 Om säkerhetsbestämmelserna för luftfarten

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för alt besvara herr Peterssons i Röslånga (fp) den 4 maj anmälda fråga, 1975/76:346, och anförde:

Herr lalman! Herr Peiersson i Röslånga har frågal mig om jag delar JO:s och luftfarlsinspektionens bedömning all flygsäkerhetsbestämmelser - grundade på ICAO:s normer - kan åsidosättas utan atl flygsäkerheten åsidosätts.

I fråga om säkerhetsföreskrifterna för luftfarten, liksom för transportsektorn i övrigl, kan - mol bakgrund av all föreskrifterna naluriigen måsle ulformas med säkerhetsmarginaler för att effekten skall bli betryggande - allmänt sett sägas att situationer kan inträffa då säkerheten inle äventyras trots att en eller flera säkerhetsföreskrifter åsidosätts. Jag vill emellerlid som min självklara uppfattning underslryka alt säkerhetsföreskrifterna på flygets liksom på andra områden är lill för all följas i alla avseenden utan några överväganden om det behövs i del enskilda fallet.

I de konkreta ärenden herr Peiersson lar upp i sin fråga har regeringen meddelat beslul i februari 1975. Den uiredning och de skäl som föranledde alt någon åigärd inte har befunnits påkallad frän regeringens sida har redovisais utföriigl i beslulel. 1 beslutet sägs:

"Ulredningen i ärendena ger inle stöd för anlagande all de frågor som tagits upp i skrivelserna behandlats utan den noggrannhet och objektivitet som måste krävas med hänsyn lill flygsäkerheten. Inte heller i övrigt föreligger befogad anledning anla annal än att molsvarande frågor fortlöpande kommer att åtgärdas pä ett tillfredsställande sätl inom ramen

för del, framför allt i förhållandel mellan de skandinaviska länderna, nära samarbele inom ICAO som redan är etablerat på området."

Hert PETERSSON i Röslånga (fp):

Herr lalman! I såväl myndigheternas som allmänhetens iniresse är det väsenlligl all flygande personal har respekt för och följer de ulfärdade beslämmelserna. Flygsäkerheten får inle sättas ur spel av atl olika flygbolag skaffar sig prakiiska och ekonomiska fördelar eller kanske t. o. m. konkurrerar genom all följa gällande besiämmelser mer eller mindre re-slriktivt. Jag har ju lidigare hävdal i kammaren att del sislnämnda har förekommil.

Myndigheter och flygbolag faslsiäller en viss risknivå. Såsom konsument har man lidigare haft den uppfallningen all nivån varit ovillkorlig, dvs. all den inle har fått underskridas utan all vederbörande tillsynsmyndighet reagerat med skärpa. Därför blev jag ganska beslörl, när jag tog del av luftfartsinspektionens påstående alt flygsäkerheten inte varit reellt äventyrad trots all gällande bestämmelser åsidosatts. Än mer beslörl blir man, när man lar del av JO:s ullalande i flygsäkerhdsfrågan, etl ullalande som dess värre kan lolkas såsom en sanktion för enskilda piloter all åsidosätta gällande bestämmelser. Om denna tolkning är riktig, och del hävdas från vissl häll, kan man alltså i framliden åsidosätta flygsäkerheten utan all flygsäkerheten reellt äventyras.

Jag lackar kommunikationsministern för svarei. Där finns en passus, ell personligt uttalande, som jag lycker är väldigt bra. Kommunikationsministern säger alt gällande bestämmelser skall i alla avseenden följas, och del är den åsikten jag har. De bestämmelser som har givits ul måste följas, såvida icke exceptionella omständigheter omöjliggör della. Men del måste väl ocksä belyda att tillsynsmyndigheten skall reagera och reagera lika för de överträdelser som förekommer.

Jag vill till sist säga all del ullalande som JO har gjort har ställt till oreda, förvirring och osäkerhet om vad som är flygsäkerhet och vad som inle är del. Om JO:s bedömning skulle vara den slutgiltiga tolkningen i fråga om flygets säkerhetsbestämmelser, så kräver piloterna i dag alt få vela när bestämmelser kan åsidosättas och när de inte kan åsidosättas ulan all flygsäkerheten som sådan sätts i fara.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Om säkerhetsbestämmelserna för luftfarten

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr lalman! Det finns egentligen inget annat all tillägga än all för all säkerhels skull upprepa vad jag sade i svaret. Säkerhelsföreskrifierna inom flyget liksom pä andra områden är lill för au följas i alla avseenden, utan några överväganden om det behövs i del enskilda fallet eller inle.

Eveniuelll åsidosättande av bestämmelserna skall beivras, och självfallet får de i bestämmelserna inbyggda säkerhetsmarginalerna inle las till grund för all beslämmelserna kan åsidosättas. Vad herr Peiersson i Röstånga.och jag dessuiom är överens om är all säkerhetsmarginalerna är till för atl oförulsebara händelser inte skall leda lill någon olycka.

Nr 132 Vi vel atl oförulsebara händelser kan inträffa, men det har inte etl enda

Torsdagen den ""S a" göra med säkerhetsföreskrifternas efterievnad.

20 maj 1976

_____________ Herr PETERSSON i Röstånga (fp):

Om ökad utbildning Herr lalman! Den debatt som har förts efter JO-beslutet om flygsä-

av bussförare kerhelen har skapal en väldig oro och dä särskilt bland den fiygande

personalen. Men efter hand som debatten har gått vidare i tidningarna

har oron spritt sig till alll slörre kretsar, och jag anser alt förtroendet

för flygsäkerheten måste återställas lill vad den har varit.

Därför lycker jag del är vikligl atl det ansvariga statsrådet i dag har

deklarerat som sin personlig åsikt all de bestämmelser som flnns i vad

gäller flygsäkerheten skall till varie pris följas. Jag tycker också alt det

är väldigl viktigt all luftfarlsinspektionen reagerar på samma sätt.

Överläggningen var härmed slulad..

§ 10 Om ökad utbildning av bussförare

Herr kommunikalionsminislern NORLING erhöll ordel för alt besvara fröken Eliassons (c) den 5 maj anmälda fråga, 1975/76:349, och anförde:

Herr lalman! Fröken Eliasson har frågat mig vilka ålgärder jag är beredd all vidla för all förbäiira ulbildningssilualionen och öka tillgången pä utbildade bussförare.

Rekryteringen till bussföraryrkel påverkas av ett flertal omständigheter, bland vilka ulbildningen men även andra faktorer spelar en stor roll.

I samband med den körkortsreform rörande differentierad förarbehö-righel som beslöts år 1971 och som gällde bl. a. behörigheten atl föra buss fästes stor vikt vid utbildningsfrågan. Bedömningarna skedde i nära samråd mellan kommunikationsdepartementet, utbildningsdeparlemen-lel, statens trafiksäkerhetsverk och skolöverstyrelsen. Under reformarbetets gäng har därefter ulvecklingen fortlöpande följts inom berörda departement och verk. Bussförarulbildning erbjuds f n. inom gymnasieskolan, arbetsmarknadsutbildningen, bussföretagen och trafikskolorna. Del är främsi genom arbetsmarknadsutbildningens s. k. bristyrkesulbildning som statsmakterna snabbast kan påverka ulvecklingen. Denna ulbildningsform har ocksä successivi byggts ut i den takt som har bedömts erforderlig med hänsyn lill behovei av bussförare.

Fröken ELIASSON (c):

Herr lalman! Jag ber alt få lacka kommunikalionsminislern försvaret på
min fråga. Det ger klart uttryck för en positiv hållning från kommunika
tionsministerns sida. Jag tolkar svarei sä alt landels lokallrafikfördag kan
påräkna ell visst stöd från kommunikationsministern när
del gäller alt förbättra den nuvarande besvärliga utbildningssituationen.
22 Del skulle vara värdefullt om kommunikalionsminislern ville ge besked

om vilka mer konkreta åtgärder kommunikationsministern är beredd all vidla i della läge.

Bakgrunden till att jag ställt frågan till kommunikationsministern är den i dag besvarande bristen pä utbildade bussförare. Den är ett bekymmer inte minsl för oss i Stockholmsregionen. Del är hell enkelt så atl finns det inte tillräckligt med utbildad personal så går del inte att hålla hög kapacitet och standard i kollektivtrafiken.

Storstockholms lokaltrafik har 1. ex. sedan börian av 1975 brist på trafikpersonal. Enligt en uppgift från mars månad uppgår brislen lill ca 250 man, varav den hell övervägande delen, omkring 200 man, gäller bussförare.

Personalbrislen var 1975 så allvariig atl man tvingades skära ner turtätheten, della trots SL:s slarki ökade ansträngningar under senare år för att utbilda mer folk. I mars i år beslöt SL:s styrelse atl liominu-lerslrafiken skulle återinföras så snart som möjligt, och man Irodde då all man skulle kunna klara en återgång lill lälare irafik redan till månadsskiftet augusti-september. Men personalläget kommer all förvärras under hösien genom arbetstidsförkortningar och ändrade pensionsbe-slämmelser. Återgången till tätare trafik beräknar man nu kommer atl ske först till årsskiftet.

Det här skall bara ses som etl konkret, men allvarligt, exempel pä de svårigheter man i dag har när det gäller alt få fram tillräckligt med utbildad personal. Del är alldeles uppenbart all personalbrislen minskar möjligheterna all utöka kollektivtrafiken.

För SL har silualionen inneburit all en oproportionerligt slor del av utbildningsresurserna fält sättas in på bussförarulbildning. Av verksamhetsberättelsen för 1975 kan man läsa sig lill all SL svarar för ca hälften av bussförarutbildningen i hela landet. Del är alllså etl mycket stort utbildningsansvar som faller på etl lokaltrafikförelag för hela landets kollektivtrafik.

Varför har vi gått den här situationen? Det har ell samband med körkortsreformen och alt busskorlsutbildningen vid de privala trafikskolorna har sjunkit kraftigt de senasle åren. I en arlikel hell nyligen i lidskriflen Svensk lokaltrafik säger Ingemar Bäckström, som är verkställande direktör i SL, att samhälleis insatser, dvs. utbildningen inom gymnasieskolan eller vid AMU-centra, ger dt tillskott på endasl några hundra bussförare per år. Då skall man lägga märke till all en enkät av Svenska lokaltrafikföreningen visar att det finns etl sammanlagi behov pä 2 000-2 500 bussförare per är i hela landei för vari och ell av de närmaste fem åren. Det är alllså en myckel slor skillnad mellan tillgång och efterfrågan.

Del behövs alltså snabba ålgärder för all denna bristsituation inle skall bli alllmer akut under de närmaste åren, lill skada för en ulbyggnad av kollektivtrafiken.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Om ökad utbildning av bilssförare

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

öm verkningarna av vissa rationaliseringar inom vägverket

Herr kommunikalionsminislern NORLING:

Herr talman! Bland orsakerna till bristen på bussförare får vi inte glömma den kraftiga avgången frän yrket. Många personer, som har fått behörighet som bussförare, är sålunda sysselsatta inom andra yrken. Här lorde flera olika ålgärder som hänger samman med den ökade satsningen på kolleklivtrafikomrädel över huvud tagel kunna bidra lill atl bussföraryrkel blir attraktivare.

Fröken Eliasson frågade vilka mer konkreta åtgärder man kan länka sig i framliden. Som jag nämnde i mill svar, följs utbildningsfrågan fortlöpande. Olika ålgärder har vidtagits i anslutning lill körkorlsreformen.

Beträffande utbyggnaden av utbildningsresurserna kan för arbetsmarknadsutbildningens del nämnas all redan etablerad utbildning byggs ul och nya utbildningscentra startas. Dessa åtgärder ger möjligheter att nästa budgetår öka anlald ulbildningsplatser för yrkesförare inom arbetsmarknadsutbildningen med ca 400. Genom all en del av dessa insalser förläggs lill Stockholmsregionen med dess speciella problem bör de få särskild betydelse här.

Vidare stimulerar regeringen ålgärder till en ökad utbildning inom gymnasieskolan. Kommunerna har ju del ekonomiska ansvarei för den ulbildningen. Där konimer slalsbidragel för undervisningsmaterial att höjas från 50 lill 75 96. Inom gymnasieskolan beräknas anlalet utbildningsplatser för yrkesförare näsla år ökas med ca 450. Skolöversiyrelsen kommer all pröva möjligheterna atl anordna en grundläggande transport-teknisk utbildning som en gren pä den fordonslekniska linjen vid gymnasieskolan.

Del kan också nämnas an del enligt uppgift från trafiksäkerhelsverkel - i motsats lill vad fröken Eliasson nämnde - finns en klar tendens lill ökat iniresse för bussförarulbildning bland irafikskolorna. Vid kontakter med verket har flera trafikskolor förklaral all de är villiga all starta bussförarulbildning och atl vissa frågor skall kunna lösas. Del kan vara frågor rörande materiel eller gälla dubbelkommando, lämplighetsbesiki-ning osv.

Som en sammanfallning av ulbildningslillägget kan jag nämna atl under är 1975 lämnades ul ca 4 000 körkort med bussförarbehörighet och all av dessa mer än hälfien var rena busskörkori.

Överiäggningen var härmed slutad.

§11 Om verkningarna av vissa rationaliseringar inom vägverket

Herr kommunikalionsminislern NORLING erhöll ordel för alt besvara herr Nilssons i Agnas (m) den 7 maj anmälda fråga, 1975/76:357, och anförde:

Herr lalman! Herr Nilsson i Agnas har frågat om jag vid beslul i fråga om indragning av vägverkels arbetsområden avser väga in hela sam-

hällskoslnaden i kalkylen saml därtill la hänsyn lill den försämrade servicen.

För all bl. a. få en godtagbar arbetsmiljö för vägverkels anslällda har verkel bedömt del nödvändigl all ersäiia ålskilliga av hittillsvarande äldre vägslaiioner i olika arbetsområden med nya moderna anläggningar. De faklorer som en gäng betingat indelningen av arbetsområdena och därmed vägsialionernas placering har förändrats under årens lopp på grund av bl. a. ändrade vägslräckningar, varialioner i irafikiillväxien och sisl men inle minsl en krafligl ökad andel oljegrusade och belagda vägar, vilka kräver en hell annan lyp av underhållsåtgärder än grusvägar. En ändrad lokalisering av vägsialionerna kan därför i vissa fall ge både lägre kostnader och bäure service äl irafikanierna.

Självfallet är del vikligl all vid beslul om ändrad arbetsomrädesin-delning även regionalpolitiska och sociala aspekter vägs in. Vägverket har med hänsyn härtill bedömi det vara ändamålsenligt all del forisalla arbelel med anpassning av den lokala driflorganisationen sker på länsnivå som en del av den långsiktiga planeringen. Härvid kommer i varje enskill fall länsstyrelse, kommuner och personalorganisationer att ges lillfälle all framföra sina synpunkier.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Om verkningarna av vissa rationaliseringar inom vägverket .

Hert NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Jag ber atl få tacka för svaret.

År 1973 kom plötsligt som en chock för vissa områden i mill län

- Västerbotten - meddelandet om alt vägverket planerat all dra in tre
av de vägtrafikområden som fanns där. Del var slora arbetsområden,
på 35, 31 och 40 mil vägar, som skulle delas upp och läggas på andra
arbetsområden. Det blev en mängd protester i pressen från kommunerna,
från anslällda och frän vågmästare, och jag vet också all herr Norling
har fåll brev om del och känner väl till det här.

Sedan kom vi med en molion är 1974, där vi log upp saken och i sainmanfatlningen påpekade alt det var myckel diskulabell om raiio-naliseringsbesluiet skulle innebära någon vinsl för vägverkei, all del uppstått svårigheter när del gällde servicen saml atl det även hade haft en negaliv verkan pä det psykologiska planet i de områden beslutet gällde.

1 dag har jag fått svar pä min fråga angående en ny uppgift i pressen

- för en månad sedan ungefär - all del i. ex. då del gäller Fredrika,
en Lapplandskommun med stora problem, nog bara var alt vänta att
arbetsområdet där ocksä skulle dras in, vilkel medfört nya protester och
ny oro. Jag ville därför fråga kommunikalionsminislern om han för sin
del ämnade länka över om del är någon vinsl för landei i stort med
sådana rationaliseringar.

När jag nu läsl svarei har jag funnit det myckel intressant. Det talas där om "en godtagbar arbetsmiljö för vägverkets anställda". Enligt de uppgifter jag har från rhiti län med de väldiga avstånden blev det emellertid en sämre arbetsmiljö än man vänlal sig som en följd av de s. k. reformerna. Dessuiom är del självklarl all del under en plogmorgon på

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Om verkningarna av vissa rationaliseringar inom vägverket

grund av de oerhörda avstånden där uppe blir mycken körning och mycken nervositet, varför man absolut inte betraktar ändringen som någon förbättring i de avseendena. Sedan är del visserligen saml atl det har blivil en förbättring av vägarna, dvs. den beläggning de fält och hur de ser ul, men jag tror att den förbättringen i slörre ulsiräckning gäller andra delar av värl land än vår del.

Den senare delen av svaret är helt riklig. Del är klart att man vid besluisfaiiandd skall väga in regionalpolitiska och sociala aspekter, men jag lycker au del i en mängd fall då del gäller liknande slallig verksamhei pä olika områden funnils för litet med av della. Sedan har man uppläckt att vinsten inle blivit så stor som man trott. Skattebetalarna, som nu i slällel måste beiala in pengar pä en del andra områden för au de här människorna skulle få arbele och för atl de skador som uppstått skulle botas, har faktiskt inte fän mera pengar kvar i börsen, utan omläggningen har i slällel medfört slora förluster för dem. Dessuiom är jag övertygad om all del nu finns risk för all irafiken där uppe blir försämrad, men jag hoppas ändå alt kommunikationsministern, som jag betraktar som en klok kari, skall se på alll della som en helhel. Han har egentligen inte sagi vad han själv länker om saken, utan jag fattar del svar som han har lämnat som de sakkunnigas uppgifter. Jag vill fråga honom hur han personligen vill väga in de olika omständigheterna när det slulligen kommer lill dt beslut.

Jag tackar ännu en gång för svarei.

Herr kommunikalionsminislern NORLING:

Herr lalman! Sedan frågan börial aklualiseras om en översyn av vägsialionernas placering på olika håll i landet har jag vid flera tillfällen i form av uppvaktningar och brev och genom egna besök på olika håll i landet mött de här frågorna.

Jag anser ändå, som jag säger i milt svar lill herr Nilsson i Agnas, atl den handläggningsordning som man har enats om måsle vara riktig, nämligen atl utredningsarbetet bedrivs pä regional nivå inom ramen för en långsiktig planering av frågorna. Jag iror på dem som arbetar vid vägverkei och som känner, som herr Nilsson här bl. a. talar om, sitt områdes geografi i kilometer och mil och vel vad som där behöver göras frän dag lill annan. Jag tror ocksä all vägmyndigheierna i övrigl i länet har allt iniresse av all fä arbetet bra utfört och av att administration och organisalion fungerar bra. Jag är alldeles övertygad om all de kommuner som skall höras där resp. vägslaiioner är belägna har ell stort intresse av alt föra fram sina synpunkier.

Alll della sammanlagd gör all jag känner mig myckel lugn inför den kommande ulvecklingen på della område. Jag är förvissad om att i de fall där kommuner, fackligt anslällda och andra grupper inle blir överens kommer de atl driva frågan ända upp till regeringen, och i så fall får vi pröva den här. Jag iror därför all vi i stort sett lugnt kan avvakla ulvecklingen.

Hert NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! De uppgifter som kommunikationsministern nu framfört är rikliga, men i praktiken har del anförls synpunkter från vägmäslar-föreningen, de olika arbetsområdena och frän kommunerna. Man anser alt del måsle vara fel att förda inskränkningar just inom della väldiga område. Så har del gått en lid, och sedan har del kommil fram nya bevis för an del i alla fall arbelas i samma riklning, nämligen mol indragningar. Della gör all enligt det förslag som föreligger i dag Lövånger, som också är med i bilden, är bortfört som arbetsområde - därför all det ligger vid E 4, har del sagts - men atl Vännäs och Fredrika förmodligen, trots allt vad som sägs av de inslanser och kategorier som herr Norling här talade om, plötsligt kommer atl stå inför det faktum att del gjorts en indragning. Det har alllså förekommil samråd och överläggningar och framförts invändningar mol beslulel, men del har visat sig all detla försök inle har lell lill någonling. Jag kan inle länka mig annal än att frågan lill slul måste tas upp pä högre nivå.

Eftersom jag håller på decentralisering delar jag uppfallningen alt man i första hand bör resonera inom länet, men jag är alldeles övertygad om alt det- slulliga beslulel inle kommer alt las där uppe. Skulle del beslulel fallas i Väslerboiien och av de kommuner där som del berör, skulle del inle bli några indragningar av trafikområdena. Skulle sä vara fallet, är jag hell nöjd med svarei.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Om verkningarna av vissa rationaliseringar inom vägverket

Herr kommunikalionsminislern NORLING:

Herr lalman! Innan vi avslutar diskussionen vill jag rätta lill en uppgifi som kom fram i herr Nilssons i Agnas senaste inlägg. Del framskymlade där all man redan skulle ha kommil ganska långt i uiredningsarbetel belräffande vägslalionen i Fredrika.

Detta är fel. Vi skall här i kammaren inte diskutera enskilda fall, men enligt de uppgifter jag har inhämtat har man i de tidigare diskussionerna fört fram ell preliminärt utredningsunderlag. Nu skall del egentliga utredningsarbetet, som alllsä ännu inte päbörials, utföras av vägförvali-ningen i länet. Man skall tillsälla en samrådsgrupp med representanter för personalorganisationerna. I den samrädsgruppen kommer bl. a. den lokalt placerade personalens synpunkter all konkreiiseras. Berörda kommuner, länsslyrelsen m. fl. skall lägga fram sina synpunkier och hållas informerade om hur arbetet fortskrider. Jag menar således all även i del enskilda fall som herr Nilsson i Agnas tagit lill utgångspunkt för sin fråga kommer arbetet all bedrivas pä del sätl jag omtalade i min förra replik.

Hert NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Jag ber au få lacka för della påpekande. Kommunikationsministern säger alt del vi fäll höra var fel. Vi har alltså i pressen och pä lokal nivå fåll veta all ärendei gäll ganska långt. Man blir orolig då man hört lalas om saken för både tvä och tre år sedan och haft in-

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

vändningar - och så kommer frågan upp pä nyll. Jag lycker alt kommunikationsministerns senasle uttalande var myckel värdefullt all fä höra.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 12 Föredrogs men bordlades åter utbildningsutskollels betänkanden 1975/76:30, 32 och 34.

§ 13 Kulturpolitiken

Föredrogs kulturutskottets betänkande 1975/76:35 med anledning av proposilionen 1975/76:135 om den slalliga kulturpolitiken 3 jämle motioner.

Sedan regeringen i propositionen 1975/76:100 bilaga 10 under punklen B 1 (s. 21) - i avvaktan på särskild proposition angående en fortsatt reformering av den statliga kulturpolitiken - preliminärt beräknat medel lill Vissa ålgärder inom kulturområdet hade regeringen i proposilionen 1975/76:135 (ulbildningsdepariemenld) föreslagil riksdagen all

dels anla i proposilionen inlagna förslag till

1. lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen,

2. lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen,

3. lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter lill föreningar, sani-fällighder och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksamhels-område.

dels

4. godkänna de rikilinjer för bidrag och inkonislgarantier lill konstnärer som angells i proposilionen,

5. godkänna de riktlinjer för en omorganisation i konstnärsslipendie-nämnden och för dess verksamhet som angetts i proposilionen,

6. godkänna de ändringar i grunderna för statens slöd lill allrnänna samlingslokaler som angetts i proposilionen,

7. godkänna de riktlinjer för en omorganisation av nationalmuseet med östasiatiska museet som angetts i propositionen,

8. bemyndiga regeringen all för chefen för statens konstmuseer, tillika chef för en av museiinstiluiionerna, inrälla en ordinarie riänst som över-intendent med beteckningen p,

9. godkänna de riktlinjer som angells i proposilionen för anordnande av riksutsiällningsverksamhet fr. o. m. den 1 juli 1976,

10. godkänna de riktlinjer för den regionala kulturminnesvården som angetts i proposilionen,

11. bemyndiga regeringen all vidta de övergängsåtgärder och ålgärder i övrigl som behövdes för all förordade omorganisationer skulle kunna

genomföras,

12. bemyndiga regeringen atl ingå avtal med Stiftelsen Litteraturfrämjandet i huvudsak enligt de riktlinjer som förordals i proposilionen,

dels för budgetåret 1976/77 anvisa de anslag som i della belänkande redovisades under punkterna 14-16 och 18-26 saml i anslutning därtill

a) under punklen 19 (Förvärv av konst för statens byggnader m. m.) godkänna vad i proposilionen anförls angående beställningar av konst som föranledde utgifter under senare budgeiår än budgetåret 1976/77,

b) under punklen 20 (Riksutställningar) beslula att sädana anslällnings-eller arbetsvillkor för arbetstagare hos Stiftelsen Riksutställningar som fick bestämmas genom avtal skulle faslsiällas under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämde.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Belräffande det huvudsakliga innehållet i proposilionen 1975/76:135 anfördes följande:

"I propositionen läggs fram en rad förslag om förbättringar av konstnärernas villkor. Nuvarande stipendiesysiem föreslås bli ersatt av etl nyll syslem med direkta bidrag lill konstnärer. Syftel med bidragen skall bl. a. vara all ge möjligheter lill koniinuild i den konstnärliga yrkesutövningen och skapa förutsättningar för experiment och nydanande.

Konstnärerna föreslås själva få del dominerande inflytandet i del nya organ, konstnärsnämnden, som frän den 1 juli 1976 fär ansvaret för fördelningen av bidrag. Nämnden skall fördela bidrag till bild- och formkonstnärer, tonkonstnärer samt scen- och fllmkonslnärer. De nuvarande slipendieorganen Konstakademien. Musikaliska akademien och Konst-närsslipendienämnden upphör med sin slipendiegivning vid halvårsskiftet. Styrelsen för Sveriges författarfond föreslås liksom hitlills ha hand om uppgiften alt fördela olika bidrag lill författare, översättare och kul-turiournalisier.

Konstnärsnämnden föresläs få stor frihet när del gäller vald av bidragsform. För direkla bidrag lill konlnärer föreslås all ca 16 milj. kr. anvisas för näsla budgetär, vilkel innebär en ökning med 8 milj. kr. i förhållande lill vad som innevarande budgeiår kan disponeras för stipendier.

Uiöver direkla bidrag föresläs konsinärsnämnden få disponera 2,4 milj. kr. för projeklbidrag, som skall underlätta för konstnärerna all ulveckla nya tekniker och arbetsformer eller att använda de konstnärliga uttrycksmedlen i nya sammanhang.

Nuvarande konstnärsbelöningar behålls men kallas i fortsättningen in-komstgaraniier för konstnärer. Garantierna skall ge ekonomisk trygghet ät dem som gör en framstående konstnärlig insats men ändå har för-söriningssvårigheier. Garantiernas storlek är beroende av konstnärernas övriga inkomster. Inkomslgaranlier, som i princip ulgår på livstid, skall i förslå hand tilldelas bild- och formkonslnärer, tonkonstnärer samt fllm-och scenkonstnärer. För författare och andra upphovsmän till litterära

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

verk kommer den garanterade förfallarpenningen all fungera som en motsvarighet till inkomstgaranlierna. Garanterad förfallarpenning är en garanterad ärlig minimiersällning som beviljas av styrelsen för Sveriges författarfond. Styrelsen förvaltar de medel, f n. ca 20 milj. kr. ärligen, som tillförs fonden genom den s. k. biblioteksersäliningen.

Proposilionen innehåller ocksä förslag om en kraftig ökning av de slalliga insalserna för bildkonsten. Möjligheterna an införiiva konstverk i den offentliga miljön föreslås öka väsenlligl. Anslagen för inköp av konst till slalliga byggnader fördubblas i det närmaste och utgår enligt förslaget med 8,7 milj. kr. Härav föreslås 1 milj. kr. för folkparkernas och de samlingslokalägande organisationernas konslinköp. Möjligheterna all med län och bidrag av statsmedel finansiera konstnärlig utsmyckning och gestaltning vid ny- och ombyggnad av allmänna samlingslokaler föreslås öka avsevärt.

En ny organisalion för statens konstmuseer föreslås frän den 1 juli 1976. Nationalmuseet, moderna museet och östasiatiska museet blir självständiga enheter under en gemensam styrelse. Samtidigt med omorganisationen tillförs museiverksamheten ökade resurser.

Den konslbildande verksamheten inom Konstfrämjandet fär enligt proposilionens förslag en kraftig förslärkning. Också Sveriges konstföreningars riksförbund får ökat slöd.

Riksutställningar, vars verksamhei hittills har bedriviis försöksvis, får fr. o. m. näsla budgeiår en permanent organisalion.

Statligt slöd föreslås till Litteraturfrämjandet för utgivning av kva-litdslitteralur lill låga priser.

Riktlinjer föreslås för kulturminnesvårdens regionala organisation i samband med atl länsslyrelsen den 1 juli 1976 blir regional myndighet för den slalliga kulturminnesvården. Formerna för bl. a. samarbele och ansvarssfördelning mellan länsstyrelse och länsmuseum behandlas i propositionen. Beslutanderätten i ärenden om bl. a. fasta fornlämningar, byggnadsminnen och begravningsplatser förs över från riksantikvarieämbetet och statens historiska museer till länsslyrelsen.

För utbyggnaden av de statliga insalserna på kulturområdet föreslås för nästa budgetär en sammanlagd ökning av 39,8 milj. kr., varav 15,5 milj. kr. i budgetpropositionen och 24,3 milj. kr. för ändamål som behandlas i denna proposition."

1 detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionerna 1975/76:316 av herr Hermansson m. fi. (vpk), 1975/76:483 av fröken Rogeslam m. fl. (c), 1975/76:764 av herr Andersson i Örebro (fp), 1975/76:772 av. fru Lindquisi (m), 1975/76:773 av fru Ryding m. fi. (vpk).

1975/76:1322 av hen Clarkson m.fl. (m, c, fp), 1975/76:1354 av fru Mogård m.fl. (m),

dels de med anledning av proposilonen 1975/76:135 väckta motionerna

1975/76:2278 av herrar Wiklund (s) och Hagberg i Örebro (s),

1975/76:2304 av hert Ahlmark m. fl. (fp),

1975/76:2305 av hert Bohman m. fl. (m),

1975/76:2306 av fru Diesen m. fl. (m),

1975/76:2307 av hert Enlund (fp),

1975/76:2308 av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1975/76:2309 av hert Larfors m. fl. (s),

1975/76:2310 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fi. (c),

1975/76:2311 av fru Mogård (m),

1975/76:2312 av fru Mogård m.fl. (m),

1975/76:2313 av fru Mogård m. fl. (m),

1975/76:2314 av herr Nilsson i Agnas (m),

1975/76:2315 av hert Nordslrandh m.fl. (m),

1975/76:2317 av hert Sundman (c),

1975/76:2318 av hert Sundman (c),

1975/76:2319 av herr Sundman m. fl. (c, s, m, fp, vpk).

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolillken

Hert TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endasl de punkter i betänkandet, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punklen 1 (Kullurpoliliskl reformarbete)

I denna punkt hade behandlats motionerna

1975/76:2305 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt hemslällls

i yrkande 3 alt riksdagen uttalade all de kullurpolitiska insalserna i

ökad utsträckning borde inriktas på barn och ungdom särskilt inom det

obligatoriska skolväsendet,

i yrkande 4 att riksdagen begärde att regeringen lill Sveriges Radios

styrelse och till radioulredningen överlämnade de i motionen anförda

synpunkterna på etermediernas betydelse för kulturskaparna, och

1975/76:2317 av hert Sundman (c).

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2305 yrkande 3 om kulturpolitiska insalser med inriklning på barn och ungdom,

2. atl riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2305 yrkande 4 om framförande av vissa synpunkier lill Sveriges Radios styrelse och ra-

Nr 132 dioutredningen,

Torsdaeen den ' ' riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2317 om uiredning an-

20 mai 1976 gående kommersialismens negaiiva verkningar på bildkonstens område.

Kulturpolitiken Reservalion hade avgiviis

1. beträffande de kullurpolitiska insatsernas inriklning på barn och ungdom av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som ansell all utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2305 yrkande3 uttalade atl de kullurpolitiska insalserna i ökad ulsiräckning borde inriklas på barn och ungdom särskilt i del obligatoriska skolväsendel.

Vid denna punkl hade avgivits ett särskilt yttrande 1. belräffande Sveriges Radios beiydelse för kulturskaparnas arbetsmarknad av fru Mogård (m) och fru Diesen (m).

Punklen 2 (Konstnärerna i samhället)

I denna punkl hade behandlats motionerna

1975/76:2304 av hen Ahlmark m. fl. (fp), såvitt hemställts

i yrkande 1 falt riksdagen hos regeringen begärde alt förslag om vis-ningsersällning för konstnärer lades fram för riksdagen våren 1977,

i yrkande 1 g all riksdagen hos regeringen begärde all översynen av upphovsräilslagsliftningen även skulle omfalla möjligheterna till lagstad-gad räll till visnings- och biblioleksersättning,

i yrkande 1 h alt riksdagen hos regeringen begärde all skalieulredningen gavs i uppdrag all granska skalle- och avgifissilualionen för kulturarbetare och andra egenföreiagare med likartade förhållanden och då särskilt överväga möjligheterna atl låla dessa grupper bilda en särskild kategori i beskattningshänseende,

i yrkande 2 alt riksdagen uttalade alt den nuvarande upphovsrätten för författare, konstnärer, tonsättare, fotografer m. fl. inle fick urholkas,

i yrkande 3 d all riksdagen beslutade atl egenföreiagare vid deklarationen fick dra av arbetsgivar- och socialförsäkringsavgifier i rörelsebilagan,

1975/76:2305 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt hemställts

i yrkande I att riksdagen begärde all regeringen utan yllerligare dröjsmål framlade ell nyll förslag i fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor, vilket grundade sig på riksdagens uttalande 1972 och de i motionen angivna principerna,

i yrkande 2 atl riksdagen uttalade atl regeringen snarast borde ta konlakl med kulturskaparnas organisaiioner för alt inventera möjligheterna att öka antalet arbelslillfällen för kulturskaparna,

i yrkande 5 all riksdagen uttalade all upphovsrätten inle flck urholkas
t. ex. genom förslag om s. k. kulturell allemansrätt,
32 i yrkande 8 all riksdagen uttalade all kulturskaparna borde tillerkännas

förhandlingsrätt enligt vad som anförls i moiionen,

i yrkande 9 all riksdagen begärde alt kulturskaparnas särskilda skalleförhållanden skulle beaktas i pågående uiredningar inom skalleområdet, och

1975/76:2308 av herr Hermansson m. fl. (vpk), såviii hemställts i yrkande 1 med tanke på införande av utställnings- och visnings-ersällning ål konstnärer, all riksdagen beslutade all ersällning för nyttjande i enlighet med vad som angells i moiionen godtogs som princip för statens insatser för konstnärer,

i yrkande 2 all riksdagen beslutade all anhålla hos regeringen om en snabbutredning i samråd med konstnärernas fackliga organisaiioner av den konkreta utformningen av ulslällningsersättning och visningsersäll-ning.

Utskoltet hemställde

1. all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2305 yrkande 1 om etl nytt förslag i fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor,

2. att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2305 yrkande 2 om en regeringskontaki med kulturskaparnas organisaiioner för att öka antalet arbelslillfällen,

3. all riksdagen med anledning av moiionerna 1975/76:2304 yrkande 2 och 1975/76:2305 yrkande 5 som sin mening gav till känna för regeringen vad utskoltet anfört angående översynen av den upphovsrätts-liga lagstiftningen,

4. att riksdagen med anledning av moiionerna 1975/76:2304 yrkandena 1 foch 1 g, 1975/76:2305 yrkande 8 och 1975/76:2308 yrkandena 1 och 2, båda såvitt gällde visningsersällning, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört om all frågan om visningsersällning borde studeras ingående,

5. all riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:2304 yrkandena 1 h och 3 d samt 1975/76:2305 yrkande 9.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kiiliurpolltiken

Reservationer hade avgivils

2. belräffande dt nyll förslag i fråga om kullurskaparnas ekonomiska
villkor av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som ansett all utskottet
under 1 borl hemslälla

all riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2305 yrkande I begärde all regeringen ulan ytterligare dröjsmål lade fram eil nyll förslag i fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor, vilket grundade sig på riksdagens ullalande 1972 och de i moiionen angivna principerna,

3. beträffande en inventering av möjligheterna att öka antalet arbets
tillfällen för kulturskaparna av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som
ansell att ulskoltet under 2 borl hemslälla

all riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2305 yrkande 2 uttalade att regeringen snarasl borde ta konlakl med kullurskaparnas organisa-

3 Riksdagens protokoll 1975/76:132-133

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolillken

tioner för all inventera möjligheterna atl öka antalet arbetstillfällen för kulturskaparna,

belräffande farhågor för en urholkning av upphovsrätten

4. av herrar Andersson i Lycksele, Leanderoch Green, fru Johansson
i Uddevalla, herr Sörenson samt fru Jordan (samtliga s) som ansett all
utskottet under 3 bort hemslälla

all riksdagen skulle avslå moiionerna 1975/76:2304 yrkande 2 och 1975/76:2305 yrkande 5 om ullalanden av riksdagen angående upphovsrättens innehåll,

5. av fru Nordlander (vpk) som ansett all ulskoltet under 3 bort hem
slälla

all riksdagen med anledning av moiionerna 1975/76:2304 yrkande 2 och 1975/76:2305 yrkande 5 som sin mening gav till känna för regeringen vad reservanien anförl angående den konstnärliga upphovsrätten.

Punkten 3 (Bidrag och ersättningar)

I propositionen föreslogs all riksdagen skulle dels godkänna de riktlinjer för bidrag och inkomslgaranlier till konstnärer som angetts i proposilionen, dels godkänna de riktlinjer för en omorganisation av konslnärs-siipendienämnden och för dess verksamhet som angells i propositionen.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1975/76:764 av herr Andersson i Örebro (fp),

. 1975/76:2304 av hert Ahlmark m. fl. (fp), såvitt hemslällls i yrkande 3 b att riksdagen beslutade att rätten lill förfallarpenning skulle utsträckas lill all gälla alla bibliotek,

i yrkande 4 a all riksdagen anvisade 3 milj. kr. lill ulslällningsersättning vid lokala och regionala konstutställningar (utskotld behandlade under denna punkl själva principfrågan om ulslällningsersällning),

1975/76:2305 av herr Bohman m. fl. (m), säviii hemslällts

i yrkande 6 atl riksdagen beslutade all ett särskilt anslag pä 3 000 000 kr. skulle utgå till utställningsersällning enligt de i moiionen angivna rikllinjerna,

i yrkande 7 all riksdagen uttalade all ansvarei för fördelningen av de föreslagna inkomstgaranlierna för konstnärer borde ligga på den föreslagna konstnärsnämnden,

i yrkande 10 all riksdagen uttalade all dokumentation av sceniskt verk borde krävas för all s. k. dramalikerersätlning skulle ulgå.

1975/76:2308 av herr Hermansson m. fl. (vpk), säviii hemställts i yrkande 1 med lanke pä införande av utställnings- och visnings-ersättning ät konstnärer all riksdagen beslutade all ersällning för nyttjande i enlighet med vad som angells i motionen godtogs som princip

för statens insatser för konstnärer (delta motionsyrkande hade ocksä behandlats under punklen 2),

i yrkande 2 all riksdagen beslutade anhålla hos regeringen atl den i samråd med konstnärernas fackliga organisationer snabbulredde den konkreta utformningen av utställnings- och visningsersällning,

i yrkande 4 att riksdagen beslutade uttala att varie kommun borde svara för minsl en utställningslokal för konst,_

i yrkande 5 att riksdagen beslutade att hos regeringen begära förslag om statsbidrag för anläggning och drift av kommunala utställningslokaler för konst,

i yrkande 6 atl riksdagen beslutade uttala att kommunerna i sin byggnadsplanering borde ta hänsyn till behovet av ateljéer och verkstäder för konstnärer.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

1975/76:2309 av herr Larfors m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen beslutade ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om kommunernas roll i kulturpolitiken,

1975/76:2310 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl. (c), såvitt hemställts i yrkande 4 att riksdagen beslutade att hos regeringen begära att förslag skyndsamt förelades riksdagen beträffande utställningsersättning för konstnärer, och

1975/76:2318 av herr Sundman (c), vari hemställts att avtrappnings-reglerna för inkomstgarantier för konstnärer arbetades om i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:764 om konslnärslön åt schackspelaren Ulf Andersson,

2. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2318 som sin mening gav till känna för regeringen vad utskoltet anfört om avtrapp-ningsreglerna för konstnärsbelöningar (inkomslgaranlier för konstnärer),

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2305 yrkande 7 om beslutanderätten i fråga om fördelning av inkomslgaranlier för konstnärer,

4. att riksdagen godkände de i proposilionen 1975/76:135 angivna riktlinjerna för bidrag och inkomstgaranrier till konstnärer,

5. att riksdagen godkände de riktlinjer för en omorganisation av konsl-närsstipendienämnden och för dess verksamhet som angetts i propositionen 1975/76:135,

6. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2304 yrkande 3 b om förfallarpenning,

7. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2309, såvitt gällde ett uttalande om förnyad prövning av frågan om statsbidrag till kommunerna för deras utställningsverksamhet.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

8. att riksdagen skulle

a. med anledning av moiionerna 1975/76:2308 yrkandena 1 och 2, båda
yrkandena såvitt nu var i fråga, 1975/76:2309, såviii nu var i fråga, och
1975/76:2310 yrkande 4 som sin mening ge lill känna för regeringen
vad ulskollel anförl om ersällning till konstnärer för deltagande i lokall
och regionall bedriven ulställningsverksamhel,

b. avslå moiionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a och 1975/76:2305 yr
kande 6, båda yrkandena såvitt gällde principfrågan om statsbidrag till
ulslällningsersättning åt konstnärer,

9. all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2308, yrkandena 4, 5
och 6 om kommunala utställningslokaler saml ateljéer och verkstäder
för konstnärer,

10. alt riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2305 yrkande 10 om
dokumentation av dramatiskt verk som villkor för dramalikerersätlning.

Reservalioner hade avgivils

6. belräffande frågan om vilkel organ som skulle beslula angående
fördelning av inkomstgarantier för konstnärer av fru Mogård (m) och
fru Diesen (m) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa .

alt riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande 7 uttalade atl ansvaret för fördelningen av de föreslagna inkomstgaranlierna för konstnärer borde ligga pä den föreslagna konsinärsnämnden,

beträffande utställningsersällning ål konstnärer

7. av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) samt herr Wikström (fp)
som ansett alt utskottet under 8 bort hemslälla

alt riksdagen skulle

a. med bifall lill moiionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a och
1975/76:2305 yrkande 6, båda yrkandena säviii nu var i fråga, uttala
all statsbidrag frän och med budgetåret 1976/77 borde ulgä till ulsläll
ningsersällning ät konstnärer i enlighet med vad reservanierna förordat,

b. avslå motionerna 1975/76:2308 yrkandena 1 och 2, båda yrkandena
såvitt nu var i fråga, 1975/76:2309, såvitt nu var i fråga, och 1975/76:2310
yrkande 4 om ulslällningsersättning ål konstnärer.

8. av fru Nordlander (vpk) som ansell alt utskottet under 8 borl hemslälla att riksdagen skulle

a. med anledning av motionerna 1975/76:2308 yrkandena 1 och 2, båda
yrkandena säviii nu var i fråga, 1975/76:2309, såvitt nu var i fråga, och
1975/76:2310 yrkande 4 som sin mening-ge lill känna för regeringen
vad reservanien anfört om ersättning till konstnärer för dellagande i ut
ställningar,

b. avslå moiionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a och 1975/76:2305 yr
kande 6, båda yrkandena såviu gällde principfrågan om statsbidrag till
utställningsersällning ät konstnärer.

9. beträffande kommunernas skyldigheter med avseende pä utställningslokaler samt ateljéer och verkstäder för konstnärer av fru Nordlander (vpk) som ansell alt utskottet under 9 borl hemslälla

all riksdagen med bifall till moiionen 1975/76:2308 yrkandena 4, 5 och 6 beslutade

a. all ullala all varje kommun borde svara för minsl én utställningslokal
för konst,

b. atl hos regeringen begära förslag om statsbidrag för anläggning och
drift av kommunala utställningslokaler för konst,

c. all ullala all kommunerna i sin byggnadsplanering borde la hänsyn
lill behovet av ateljéer och verkstäder för konstnärer.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

10. beträffande dokumentation som krav för slöd lill sceniskt verk av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som ansell alt utskottet under 10 borl hemslälla

att riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2305 yrkande 10 uttalade all dokumentation av sceniskt verk borde krävas för all s. k. dramalikerersätlning skulle ulgå.

Punkten 4 (Särskilda ålgärder för bildkonsten)

I proposilionen föreslogs all riksdagen skulle godkänna de ändringar av grunderna för statens stöd lill allmänna samlingslokaler som angetts i propositionen.

I della sammanhang hade behandlats moiionerna 1975/76:2278 av herrar Wiklund (s) och Hagberg i Örebro (s),

1975/76:2305 av herr Bohman m.fl. (m), såvitt hemslällts

i yrkande 11 atl riksdagen begärde all regeringen vidtog en översyn

av statens konstråds inslruklion, med beaklande av vad som anförts

i motionen, i yrkande 12 att riksdagen skulle avslå proposilionens förslag att viss

del av anslaget Förvärv av konst för statens byggnader m. m. reserverades

för särskilda konslinköp,

1975/76:2308 av herr Hermansson m. fl. (vpk), såviii hemställts i yrkande 3 all riksdagen beslutade all procentregeln skulle vara riktnings-givande för anslagen lill konstnäriig utsmyckning av offenlliga byggnader, och

1975/76:2312 av fru Mogård m.fl. (m).

Utskottet hemställde

1. all riksdagen godkände de ändringar av grunderna för statens slöd till allmänna samlingslokaler som angetts i propositionen 1975/76:135.

2. all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2308 yrkande 3 om procentregeln.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

3. atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2312 om utredning rörande en nämnd eller kontraktskommitté,

4. all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2305 yrkande .12 om dispositionen av,anslaget Förvärv av konst för statens byggnader m. m.,

5. att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2305 yrkande 11 om en översyn av statens konstråds inslruklion,

6. att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2278 om ell uttalande av riksdagen angående del statliga stödel lill Konstfrämjandet.

Reservationer hade avgivits

11. belräffande procentregeln av fru Nordlander (vpk) som ansett alt
utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2308 yrkande 3 beslutade atl procentregeln skulle vara riklningsgivande för anslagen lill konstnärlig utsmyckning av offentliga byggnader,

12. beträffande reserverande av viss del av anslaget Förvärv av konst
för statens byggnader m. m. för särskilda konslinköp av fru Mogård (m)
och fru Diesen (m) som ansell att utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2305 yrkande 12 uttalade atl den i proposilionen förutsatta uppdelningen av anslaget Förvärv av konst för statens byggnader m. m. så att 1 milj. kr. reserverades för särskilda konstinköp inte borde komma lill slånd.

Punkten 5 (Statens konstmuseer)

Med utgångspunkt i av riksdagen godkända riktlinjer för organisaiionen av de slalliga museerna (prop. 1974:28, KrU 1974:15, rskr 1974:248) föreslogs i proposilionen under ovan angivna rubrik att en ny myndighet, statens konstmuseer, inrättades den 1 juli 1976. I myndigheten hade föreslagits under en gemensam styrelse ingå nationalmuseet, moderna museet, östasiatiska museet och en förvaltningenhet. Enligt propositionen ankom det på regeringen att förordna en av institutionscheferna att även vara överintendeni och chef för myndigheten.

1 detta sammanhang hade behandlats moiionen 1975/76:2306 av fru Diesen (m), vari hemställts att riksdagen uttalade att nationalmuseets chef borde vara självskriven överintendeni och chef för myndigheten statens konstmuseer.

Utskottet hemställde

all riksdagen med bifall lill proposilionen 1975/76:135 och med avslag på moiionen 1975/76:2306 skulle dels godkänna de riktlinjer för en omorganisation av nationalmuseet med östasiatiska museet som angetts i propositionen, dels bemyndiga regeringen att för chefen för statens konstmuseer, tillika chef för en av museiinstiluiionerna, inrätta en ordinarie tjänst som överintendeni med beteckningen p.

Reservalion hade avgivils

13. belräffande frågan huruvida nationalmuseets chef skulle vara självskriven överintendeni och chef för statens konstmuseer av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som ansell all ulskoltet borl hemställa

alt riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:135 och med bifall lill moiionen 1975/76:2306 skulle dels godkänna de riktlinjer för en omorganisation av nationalmuseet med östasiatiska museet som angetts i proposilionen, dels bemyndiga regeringen all för chefen för statens konstmuseer, tillika chef för nationalmuseet, inrälla en ordinarie tjänst som överintendeni med beteckningen p.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Punkten 6 (Riksutställningar)

I proposilionen hade föreslagits all försöksverksamheten med riksutställningar, som sedan hösten 1965 bedriviis under ledning av 1965 års musei- och ulslällningssakkunniga (MUS 65), gavs en permanent organisation frän den 1 juli 1976. Riksutställningar borde enligt propositionen organiseras som en slallig stiftelse, ledd av en styrelse vars storlek och sammansällning bestämdes av regeringen.

I della sammanhang hade behandlats moiionerna 1975/76:2305 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt hemställts i yrkande 13 all riksdagen uttalade all konstnärerna borde vara representerade i Riksutställningars styrelse,

i yrkande 14 all. riksdagen beslutade all anslaget lill Riksutställningar för budgeiårei 1976/77 skulle uppgå lill 4 560 000 kr. (ulskollel behandlade under denna punkl de i motionen anförda synpunkterna pä omfattningen av Riksutställningars verksamhet), och

1975/76:2310 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl. (c), såvitt hemställts i yrkande 5 all riksdagen beslutade ullala alt museerna borde ha huvudansvaret för utslällningsverksamheten.

Utskottet hemställde

1. all riksdagen beträffande Riksutställningars roll i fråga orn ulsläll-
ningsverksamhden i landei med anledning av moiionen 1975/76:2310

. yrkande 5 och propositionen 1975/76:135 godkände de av utskottet angivna riktlinjerna för riksulsiällningsverksamhden,

2. all riksdagen beträffande omfallningen av Riksutställningars verksamhetsområde med avslag på moiionen 1975/76:2305 yrkande 14, såvitt nu var i fråga, godkände de i proposilionen 1975/76:135 angivna riktlinjerna för riksuisiällningsverksamheien,

3. atl riksdagen godkände de riktlinjer i övrigl som i propositionen 1975/76:135 angells för anordnande av riksulställningsverksamhel fr. o. m. den 1 juli 1976,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2305 yrkande 13 om konstnärsrepresentalion i Riksutställningars styrelse.

Nr 132 Reservalioner hade avgivits

Torsdaeen den ''' letäffande Riksutställningars roll i utslällningsverksamheten i

20 mai 1976 landet av fru Mogård (m) och fru Diesen (ni) som åsett all ulskoltels

_____________ yllrande i viss del skulle ha av reservanierna angiven lydelse.

Kulturpolitiken

15. belräffande omfallningen av Riksutslällningars verksamhet av fru
Mogård (m) och fru Diesen (m) som ansett all utskottet under 2 borl
hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2305 yrkande 14, såviii nu var i fråga, saml med avslag på proposilionen 1975/76:135 i molsvarande del uttalade all detla borde preciseras i enlighet med de i motionen anförda synpunkterna,

16. belräffande sammansättningen av Riksutställningars styrelse av
fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som ansett alt utskoltet under 4
bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2305 yrkande 13 uilalade all konstnärerna borde vara representerade i Riksutslällningars styrelse.

Punklen 7 (Regional kulturminnesvård och museiverksamhet) 1 propositionen hemställdes bl. a. all riksdagen godkände de rikilinjer för den regionala kulturminnesvården som föredragande slalsrådel angell.

1 della sammanhang hade behandlats motionerna 1975/76:2305 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt hemställts i yrkande 15 alt riksdagen uttalade att föreskrifter för samarbetet mellan länsstyrelse och länsmuseum i fråga om kulturminnesvården borde ulfärdas. och

1975/76:2310 av herr Mallsson i Lane-Herrestad m. fl. (c), såvitt hemslällls i yrkande 1 alt riksdagen beslutade utlala att landsantikvarien/länsmuseet även forlsällningsvis borde ha självständiga uppgifter inom den regionala kulturminnesvärden i enlighet med vad som anförls i moiionen.

Utskottet hemställde

1. atl riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2305 yrkande 15 om föreskrifter för samarbetet mellan länsstyrelse och länsmuseum i fråga om kulturminnesvården,

2. all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2310 yrkande 1 om etl uttalande av riksdagen atl landsantikvarien/länsmuseet även fortsättningsvis borde ha självständiga uppgifter inom den regionala kulturminnesvården,

3. all riksdagen godkände de riktlinjer för den regionala kulturminnesvården som angells i proposilionen 1975/76:135,

4. att riksdagen på del sätt skulle bifalla proposilionen 1975/76:135,
40 såvitt avsäg del i proposilionen framlagda förslagel lill lag om ändring

i lagen (1942:350) om fornminnen, atl riksdagen skulle anla detta förslag med den ändringen alt 15 § iredje stycket skulle ha följande lydelse:

"Länsstyrelsen äger all vid vite fridlysa platsen intill dess undersökningen utförts, om det kan ske ulan att därigenom vållas väsenilig olägenhet.",

5. att riksdagen skulle anla det vid propositionen 1975/76:135 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Reservationer hade avgivils

17. beträffande utfärdande av föreskrifter för samarbetet mellan
länsstyrelse och länsmuseum i fråga om kulturminnesvården av fru Mo
gård (m) och fru Diesen (m) som ansett att ulskoltet under 1 bort hem
slälla

att riksdagen med bifall till moiionen 1975/76:2305 yrkande 15 uttalade att föreskrifter för samarbetet mellan länsstyrelse och länsmuseum i fråga om kulturminnesvården borde utfärdas,

18. belräffande ansvarsfördelningen på kulturminnesvårdens område
mellan länsstyrelsen och landsantikvarien/länsmuseet av herrar Mattsson
i Lane-Herrestad, Sundman, Eriksson i Ulfsbyn och Norrby samt fröken
Eliasson (samlliga c) som anselt att utskottet under 2 borl hemslälla

alt riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2310 yrkande 1 uttalade alt landsantikvarien/länsmuseet även fortsättningsvis borde ha självständiga uppgifter inom den regionala kulturminnesvården i enlighet med vad som anförls i moiionen.

Punkten 10 (Litteraturstöd) I denna punkl hade behandlats moiionerna

1975/76:316 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såviu nu var i fråga hemslällls all riksdagen beslutade

1. all slödel lill nyutkommen svensk skönlitteratur för vuxna utvidgades lill all omfalla även nyutkommen svensk facklitteratur,

2. all antalet stödsubventionerade lillar i samband därmed höjdes från 400 lill 600,

1975/76:772 av fru Lindquisi (m), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen begärde atl en arbetsgrupp snarast lillsaties för alt utreda frågan om behovet av stöd lill utgivande av ell svenskl uppslagsverk och med uppgifi att skyndsamt lägga fram förslag lill ålgärder,

1975/76:2304 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari såviii nu var i fråga (yrkande 1 delvis) hemslällts att riksdagen hos regeringen begärde

a) atl erfarenhelerna av siödet lill ny svensk skönlitteratur och förslag lill förbättringar med anledning därav lades fram för riksdagen våren 1977,

b) all förslag lill generelll stöd ät översättningar av utländsk skönlitteratur lades fram för riksdagen våren 1977.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

c) att kullurrådel gavs i uppdrag all utreda frågan om bibliolekser
sättning lill förlagen,

d) alt statens kulturråd gavs i uppdrag att lägga fram förslag om ut
formningen och omfattningen av etl slarki utvidgat stöd till facklitte
raturen, och

1975/76:2305 av herr Bohman m. fl. (m), säviii hemslällls i yrkande 16 atl riksdagen uttalade att en utvärdering av litteraturslödd borde göras, så alt förslag till förändringar och förbättringar kunde föreläggas vårriksdagen 1977.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

a. avslå moiionen 1975/76:316 yrkandena 1 och 2 om slöd till ulgivning
av svensk facklitteratur,

b. avslå moiionerna 1975/76:772, 1975/76:2304 yrkandena 1 a, 1 b,
1 c och 1 d saml 1975/76:2305 yrkande 16 om litteraturstödet.

Reservationer hade avgivits

19. beträffande stöd lill nyutkommen svensk facklitteratur av fru
Nordlander (vpk) som anselt alt ulskoltet bort hemslälla

alt riksdagen skulle

a. med bifall lill moiionen 1975/76:316 yrkandena 1 och 2 besluta
att stödet lill nyutkommen svensk skönlitteratur för vuxna skulle ut
vidgas lill alt omfatta även nyutkommen svensk facklitteratur saml all
anlalet stödsubventionerade titlar i samband därmed skulle höjas från
400 till 600,

b. avslå moiionerna 1975/76:772, 1975/76:2304 yrkandena 1 a, 1 b,
1 c och 1 d saml 1975/76:2305 yrkande 16 om litteraturstödet,

20. beträffande förslag lill riksdagen våren 1977 angående ändringar
och förbättringar av litteraturstödet av fru Mogård (m) och fru Diesen
(m) saml herr Wikström (fp) som ansell all ulskollel bort hemställa

att riksdagen skulle

a. avslå motionen 1975/76:316 yrkandena 1 och 2 om stöd till ul
givning av svensk facklitteratur,

b. med anledning av motionerna 1975/76:772, 1975/76:2304 yrkan
dena 1 a, 1 b, 1 c och 1 d saml 1975/76:2305 yrkande 16 som sin mening
ge regeringen till känna vad reservanierna anförl om litteraturstödet.

Vid denna punkl hade avgivils ell särskilt yttrande 2. belräffande frågan om utgivande av ett svenskt uppslagsverk av herrar Mattsson i Lane-Herrestad, Sundman, Eriksson i Ulfsbyn och Norrby saml fröken Eliasson (samlliga c).

Punkten 11 (Bokhandeln) Nr 132

1 denna punkl hade behandlats motionerna Torsdagen den

1975/76:1354 av fru Mogård m. fl. (m), vari hemslällts att riksdagen 20 maj 1976

uttalade att en analys av bokhandelns situation skyndsamt borde komma

lill slånd och att frågan om lagerstöd särskilt borde utredas. Kulturpolitiken

1975/76:2304 av herr Ahlmark m. fl. (fp), såviii hemslällls i yrkande 1 e all riksdagen hos regeringen begärde att etl förslag om slöd åt boklådorna lades fram för riksdagen våren 1977,

1975/76:2308 av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt hemslällls i yrkande 15 att riksdagen beslutade att hos regeringen anhålla om förslag angående förstatligande av AB Pressbyrån, och

1975/76:2310 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl. (c), såvitt hemställts i.yrkande 8 att riksdagen beslutade att hos regeringen begära en skyndsam utvärdering samt förslag angående slöd till bokhandeln och antikvariaten.

Utskottet hemställde

1. all riksdagen skulle avslå moiionerna 1975/76:1354, 1975/76:2304 yrkande 1 e och 1975/76:2310 yrkande 8 om bokhandelns och antikvariatens situation,

2. all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2308 yrkande 15 om förslag angående förstatligande av AB Pressbyrån.

Reservationer hade avgivits

21. belräffande förslag till riksdagen våren 1977 angående bokhandelns
situation av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) samt herr Wikström
(fp) som anselt att utskottet under 1 borl hemslälla

att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:1354 och 1975/76:2310 yrkande 8 samt med bifall lill motionen 1975/76:2304 yrkande 1 e begärde att regeringen våren 1977 för riksdagen lade fram en utredning och därpå grundat förslag angående bokhandeln och antikvariaten enligt vad reservanierna förordat,

22. beträffande förstatligande av AB Pressbyrån av fru Nordlander
(vpk) som ansett alt ulskollel under 2 bort hemslälla

alt riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkande 15 hos regeringen skulle anhålla om förslag om förstatligande av AB Pressbyrån.

Punkten 12 (Massmarknadsförlag)

I propositionen erinrades om atl liiteralurulredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1974:5) Boken diskuterade olika läsfrämjande ålgärder och kom fram till atl ett lämpligl sätt au stimulera läsning var alt slalen lämnade bidrag lill s. k. massmarknadsulgivning av prisbillig kvalitels-lilleratur. I betänkandet redovisades också en skiss till ett sådant mass-marknadsföriag.

Stiftelsen Litteraturfrämjandet, som hade förankring i LO, TCO, de '

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

största studieförbunden saml producent- och konsumentkooperationen, hade förklaral sig villig alt la på sig ansvaret för en massmarknadsutgivning. Den hade föreslagils ordnad genom ell nytt förlag som skulle utgöra en del av Stiftelsen Litteraturfränijandel. Verksamheien hade föreslagits bli bedriven på försök under tre är med en utgivning av lio lillar under första året och 18 lillar under vart och ell av de följande två åren. Den genomsnittliga brulioupplagan för varje lilel beräknades lill 40 000 exemplar och den enskilda bokens pris i dagens penningvärde lill ca fem kronor. För den av Litteraturfrämjandet föreslagna försöksverksamheten förordades etl slalligl slöd av 2,5 milj. kr. per är. Medel för della ändamål hade beräknals ulgå ur anslaget Bidrag lill särskilda kulturella ändamål. Mellan staten och Stiftelsen Litteralurfrämjandel borde ett avtal träffas i vilkel de närmare villkoren för försöksverksamheien angavs.

I della sammanhang hade behandlats moiionerna

1975/76:2304 av herr Ahlmark m. fl. (fp), säviii hemslällls i yrkande 3 a all riksdagen beslutade all ell massniarknadslbrlag skulle inrällas enligt i motionen angivna riktlinjer.

1975/76:2305 av herr Bohman m. fl. (m) säviii nu var i fråga (yrkande 17).

1975/76:2308 av herr Hermansson m.fl. (vpk), .såvitt hemslällls

i yrkande 11 all riksdagen besluiade all uttala all progressiva smålbrlag. Iblkrörelseanknuiiia förlag saml Sveriges Ibrfaliarlbrbund (såväl barn-och ungdoms- som vuxenförfaiiare) borde vara representerade i mass-marknadsförlagds styrelse såväl som i dess ulgivningsnämnd,

i yrkande 12 all riksdagen besluiade all förlagen, i synncrhei små-förlagcn, kompenserades genom höjning av summan för slallig krediigaranii lill 4 milj. kr., med uteslutande av kravei på bankgaranii,

i yrkande 13 all riksdagen beslutade atl anhålla hos regeringen om inriillande av en särskili bidrag lill ■ ickc-kommcrsiclla förlag.

1975/76:2310 av herr Mallsson i Lane-Herrestad m. fl. (c), såvitt hemslällls

i yrkande 6 all riksilagen besluiade all hos regeringen begära all iniiialiv snarasl logs för ulgivning av prisbillig kvalitelsliiieraiur för barn och ungdom,

i yrkande 7 att riksdagen beslutade atl som villkor för slalligl slöd lill massniarknadslbrlag skulle gälla all a) en nära samverkan mellan Lii-leraiurfrämjandd och Bokförläggareförcningcn äsladkonis bloriginalui-givning ej skedde inom niassmarknadslbrlagci ulan samlbrsiänd med de ordinarie bokförlagen, c) förhandlingar med förfallarna skedde belräffande villkoren för deras medverkan i niassmarknadsuigivningen - alll i enlighet nicd vad som anförts i moiionen.

1975/76:2314 av herr Nilsson i Agnas (m) och Nr 132

Torsdagen den 1975/76:2315 av herr Nordslrandh ni. fi. (m), vari hemställts all riks- 20 mai 1976

dagen beslutade all skapa en organisalion för produkiion och disiribuiion

av prisbillig kvalitelsliiieraiur enligi vad som anförls i moiionen. Kulturpoldiken

Ulskollel hemsiällde all riksdagen skulle

a. avslå moiionen 1975/76:2305 yrkande 17 om avslag på del i pro
posilionen 1975/76:135 framlagda förslagel om ell massmarknadsföriag.

b. avslå motionen 1975/76:2314 om organisaiionen av försöksuigiv-
ningen av massmarknadsböcker.

c. med anledning av proposilionen 1975/76:135 och moiionerna
1975/76:2304 yrkande 3a. 1975/76:2308 yrkande II. 1975/76:2310 yr
kandena 6 och 7 saml 1975/76:2315 som sin mening ge lill känna för
regeringen vad ulskoltet anförl om massmarknadsulgivning av prisbillig
kvalitelsliiieraiur.

d. med anledning av proposilionen 1975/76:135 och vad ulskollel an
förl bemyndiga regeringen all ingå avial med Stiftelsen Lilieralurfräm-
jandel enligi de riktlinjer som ulskollel förordal.

e. avslå moiionen 1975/76:2308 yrkande 12 om slallig krediigaranii
och yrkande 13 om dl särskilt bidnig till icke-kommersiella förtag.

Reservation hade avgivils

23. belräffande rikilinjer för massmarknadsulgivning av prisbillig kva-lildslilieralur m. m. av fru Nordlander (vpk) som ansett alt ulskollel bort hemslälla

all riksdagen skulle

a. avslå moiionen 1975/76:2305 yrkande 17 om avslag pä dd i pro
positionen 1975/76:135 framlagda förslagel om cii massmarknadsföriag.

b. avslå motionen 1975/76:2314 om organisaiionen av försöksulgiv-
ningen av massmarknadsböcker.

c. med anledning av propositionen 1975/76:135 och motionen
1975/76:2310 yrkande 6. med bifall lill moiionen 1975/76:2308 yrkande
11 och med avslag pä moiionerna 1975/76:2304 yrkandena 3 a.
1975/76:2310 yrkande 7 saml 1975/76:2315 som sin mening ge lill känna
för regeringen vad reservanien anförl om massmarknadsulgivning av
prisbillig kvaliicisliiici-aiur.

d. med anledning av proposilionen 1975/76:135 och vad ulskollel an
förl bemyndiga regeringen all ingå avtal med Siiftcl.scn Lilleiaiurfräni-
jandel enligt de rikilinjer som reservanien förordal.

c. med bifall lill moiionen 1975/76:2308 yrkandena 12 och 13 dels
beslula aii förlagen, i synncrhei småförlagen. skulle kompenseras genom
höjning av summan för slallig krediigaranii lill 4 milj. kr. med uie-
sluiande av kravei om bankgaranii. dels anhålla hos regeringen om in
rättande av ett siirskili bidrag lill icke-kommersiella förlag. 45

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kidtiirpolltlken

Punkten 17 (Anslagsberäkning: Ulsiällningsersäiiningar)

1 denna punkl hade behandlats moiionerna

1975/76:2304 av herr Ahlmark m. fl. (fp), säviii hemslällls i yrkande 4 a all riksdagen anvisade 3 milj. kr. lill ulslällningsersättning vid lokala och regionala konsiulsiällningar. och

1975/76:2305 av herr Bohman iii. fl. (m). säviii henislällls i yrkande 6 all riksdagen besluiade all ell särskilt anslag pä 3 000 000 kr. skulle utgå lill utställningsersällning enligi de i moiionen angivna rikllinjerna.

Ulskollel hemsiällde

all riksdagen skulle avslå moiionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a och 1975/76:2305 yrkande 6. båda yrkandena såviii gällde medelsanvisning för budgeiårei 1976/77.

Reservalion hade avgiviis

24. belräffande anslagsbeloppei av fru Mogård (m)och fru Diesen (m) saml herr Wiksiröm (fp) som - vid bifall lill reservalionen nr 7 - ansett all ulskollel bon hemslälla

all riksdagen med bifall lill motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a och 1975/76:2305 yrkande 6. båda yrkandena såviii nu var i fråga, lill Ul-siällningsersällningar för budgelärel 1976/77 under ållonde huvudlileln anvisade ell anslag av 3 000 000 kr.

Punklen 20 (Anslagsberäkning: Riksuisiällningar)

Regeringen hade i proposilionen (avsniii 14.6) föreslagil riksdagen all

1. beslula an sådana anslällnings- eller arbetsvillkor för arbdslagare hos Siiftelsen Riksuisiällningar som fick bestämmas genom avtal skulle fastställas under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämde.

2. lill Riksutställningar för budgeiårei 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 7 559 000 kr.

1 della sanimanhang hade behandlats motionerna

1975/76:2305 av herr Bohman m. fi. (m), såvitt hemställts i yrkande 14 att riksdagen beslutade att anslaget lill Riksutställningar för budgetåret 1976/77 skulle uppgå lill 4 560 000 kr., och

1975/76:2308 av herr Hermansson m. fi. (vpk), såvitt hemslällls i yrkande 9 att riksdagen besluladeatl lill Riksutställningar anvisa ett särskilt anslag av I milj. kr. för vandringsuisiällningar och övriga slörre lillfälligä uiställningar. avscli för museer med begränsade ulsiällningsanslag.

Ulskollel hemställde

I. all riksdagen besluiade all sådana anslällnings- eller arbetsvillkor för arbetslagare hos Siiftelsen Riksuisiällningar som fick beslämmas genom avtal skulle fastställas under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämde.

2. all riksdagen med bifall lill proposilionen 1975/76:135 saml med___ Nr 132 avslag på moiionen 1975/76:2305 yrkande 14. såviii nu var i fråga, lill Torsdaeen den Riksuisiällningar för budgelärel 1976/77 under ållonde huvuiiieln an- 20 mai 1976 visade ell reservalionsanslag av 7 559 000 kr.. ._____

3. all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2308 yrkande 9 om Kultuipolltlken särskilda anslagsmedel lill vandringsutställningar m. m.

Reservalioner hade avgivils

25. beträffande anslagsbeloppet av fru Mogård (m) och fru Diesen (m)
som - vid bifall lill reservalionen nr 15 - ansell atl ulskollel under
2 borl henisiälla

all riksdagen med anledning av proposilionen 1975/76:135 och med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande 14. såviii nu var i fråga, lill Riksutställningar för budgeiårei 1976/77 under ållonde huvudlileln anvisade ell reservalionsanslag av 4 560 000 kr..

26. beträffande en särskild medelsanvisning lill vandringsutställningar
och andra slörre lillfälligä uisiällningar av fru Nordlander (vpk) som an
sell all ulskollel under 3 borl hemslälla

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkande 9 lill Riksuisiällningar: Vandringsuisiällningar för budgeiårei 1976/77 under ållonde huvudlileln anvisade ell reservalionsanslag av 1000 000 kr.

Punklen 21 (Anslagsberäkning: Bidrag lill vissa ändamål inom slaiens kullurråds ansvarsområde)

Regeringen hade i proposilionen (avsniii 14.7) föreslagil riksdagen all lill Bidrag lill vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudlileln anvisa ell reservalionsanslag av 28 770 000 kr.

I della sammanhang hade behandlais moiionerna

1975/76:316 av herr Hermansson m. fl. (vpk), säviii hemslällts i yrkande 3 all riksdagen i ansluining lill en i moiionen föreslagen ulvidgning av slödel lill svensk skönlilleraiur lill all omfalla även svensk fack-liiieraiur besluiade alt de för ändamålet beräknade medlen skulle räknas upp frän 3.3 till 5 milj. kr..

1975/76:483 av fröken Rogestam m.fl. (c).

1975/76:773 av fru Ryding m. fl. (vpk), vari hemslällts atl riksdagen beslutade alt för budgetåret 1976/77 bevilja Sveriges konstföreningars riksförbund för drift av den centrala verksamheten ell förslagsanslag av 700 000 kr.,

1975/76:1322 av hen Clarkson m.fl. (m. c. fp).

1975/76:2307 av herr Enlund (fp), vari hemslällls all lill Sveriges konsl-föreningars riksförbund för budgeiårei 1976/77 anvisades eu bidrag av 600 000 kr..

1975/76:2308 av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt hemställts 47

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

i yrkande 7 alt riksdagen beslutade att bidragen för teater-, dans- och musikverksamhel i mindre ensembler och fria grupper ökades med ytterligare 3,1 milj. kr. lill sammanlagt 8,2 milj. kr.,

i yrkande 8 atl riksdagen beslutade all bidragen för verksamheien vid centrumbildningar på teaterns, dansens, musikens, filmens, bildkonstens och lilieralurens område ökades med ylerligare 1 milj. kr. lill sammanlagi 2,6 milj. kr.,

1975/76:2310 av herr Mallsson i Lane-Herresiad m. fl. (c), såviii hemslällts i yrkande 9 all riksdagen besluiade all lill Bidrag lill vissa ändamål inom slaiens kullurråds ansvarsområde anvisa en i förhällande lill regeringens förslag med 3 milj. kr. förhöji reservalionsanslag av 31 770 000 kr. avseende ökai slöd för friii kollekiivi skapande, och

1975/76:2313 av fru Mogård ni. fl. (m). vari hemställts all riksdagen under Bidrag lill vissa ändamål inom sunens kullurräds ansvarsområde för budgeiårei 1976/77 beslutade anvisa en anslag om 700 000 kr. till Sveriges konstföreningars riksförbund och ell anslag om 2 425 000 kr. lill Konstfrämjandet.

Utskottet hemställde

1. all riksdagen belräffande ell i förhällande lill vad som beräknals i proposilionen 1975/76:135 ökat bidrag lill lilteralurslöd skulle avslå motionen 1975/76:316 yrkande 3, säviii nu var i fråga.

2. atl riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1322 yrkande 1 om utredning rörande utnyttjande av SOR-orkeslrarna,

3. all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1322 yrkande 2 om Slöd lill SOR-orkcsirarna via deras riksorganisation,

4. all riksdagen beträffande frågan om dl i förhållande lill vad som beräknals i proposilionen 1975/76:135 ökai bidrag lill cenlrala aniaiör-organisaiioncr skulle avslå moiionen 1975/76:1322 yrkande 3. säviii nu var i fråga.

5. all riksdagen belräffande frågan om eu i förhållande lill vad som beräknals i proposilionen 1975/76:135 ökat bidrag lill frill kollekiivi skapande skulle avslå moiionerna 1975/76:2308 yrkande 7 och 8 samt 1975/76:2310 yrkande 9. samlliga yrkanden såviu nu var i fråga.

6. all riksdagen belräffande frågan om dl i förhållande lill vad som beriiknats i propositionen 1975/76:135 ökat bidrag till Sveriges konstföreningars riksförbund med anledning av moiionerna 1975/76:773. 1975/76:2307 och 1975/76:2313. samtliga moiioner säviii nu var i fråga, beslutade au 75 000 kr. uiöver vad som beräknals i proposilionen skulle anvisas för della ändamål.

7. all riksdagen belräffande frågan om cii i förhållande lill vad som beräknats i propositionen 1975/76:135 minskal bidrag lill Konsifräm-jandel skulle avslå moiionen 1975/76:2313. såviu nu var i fråga.

8. all riksdagen belräffande medelsanvisningen med anledning av proposilionen 1975/76:135 saml moiionerna 1975/76:773. 1975/76:2307 och 1975/76:2313 ävensom med avslag på moiionerna 1975/76:316 yrkande

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

3, 1975/76:1322 yrkande 3, 1975/76:2308 yrkandena 7 och 8, Nr 132 1975/76:2310 yrkande 9 och 1975/76:2313, samtliga moiioner säviii nu var i fråga, lill Bidrag lill vissa ändamål inom statens kullurråds ansvarsområde för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisade ell reservalionsanslag av 28 845 000 kr.,

9. all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:483 om anvisande av ett särskilt riksstatsanslag till bidrag till lokala och regionala teatrars gästspel utomlands.

Reservationer hade avgivils

27. belräffande ell i förhällande lill vad som beräknals i proposilionen
ökat bidrag till litteraturstöd av fru Nordlander (vpk) som - vid bifall
lill reservalionen nr 19 - anselt all ulskollel under 1 borl hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:316 yrkande 3, såviii nu var i fråga, beslutade all 1,7 milj. kr. uiöver vad som beräknals i proposilionen skulle anvisas för della ändamål,

belräffande ell i förhällande lill vad som beräknals i proposilionen ökat bidrag till fritt kollektivt skapande,

28. av herrar Mattsson i Lane-Herrestad, Sundman, Eriksson i Ulfsbyn
och Norrby samt fröken Eliasson (samlliga c) som ansell alt utskottet
under 5 borl hemställa

atl riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:2308 yrkandena 7 och 8 saml med bifall lill moiionen 1975/76:2310 yrkande 9, samlliga moiionsyrkanden såviii nu var i fråga, besluiade all 3 milj. kr. utöver vad som beräknals i proposilionen skulle anvisas för della ändamål,

29. av fru Nordlander (vpk) som ansett att ulskollel under 5 bort hem
ställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2310 yrkande 9 och med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkandena 7 och 8, samlliga motionsyrkanden såvitt nu var i fråga, beslutade all 4,1 milj. kr. utöver vad som beräknals i propositionen skulle anvisas för delta ändamål,

30. belräffande frågan om ell i förhållande lill vad som beräknals i
proposilionen ökai bidrag lill Sveriges konsiföreningars riksförbund av
fru Nordlander (vpk) som ansell all ulskollel under 6 bort hemslälla

alt riksdagen med anledning av moiionerna 1975/76:773 och 1975/76:2307 samt med bifall lill moiionen 1975/76:2313, samlliga moiioner såvin nu var i fråga, beslutade all 275 000 kr. uiöver vad som beräknals i proposilionen skulle anvisas lill della ändamål.

31. belräffande anslagsbeloppei av herrar Mallsson i Lane-Herresiad (c), Sundman (c), Eriksson i Ulfsbyn (c) och Norrby (c) sami fröken Eliasson (c) och fru Nordlander (vpk) som anselt all ulskoltet under 8 - vid bifall till en eller flera av reservationerna nr 27, 28, 29 och 30

4 Riksdagens protokoll 1975/76:132-133

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

- bort hemställa

all riksdagen lill Bidrag lill vissa ändamål inom siaicns kullurräds ansvarsområde för budgelärel 1976/77 under ållonde huvudlileln anvisade del av ulskollel förordade reservaiionsanslagel nicd den ändring som föranleddes av riksdagens beslul med anledning av nämnda reservalioner.

Vid denna punkl hade avgivils ell särskili yllrande 3. belräffande Konslfränijandei och Sveriges konsiföreningars riksförbund av fru Mogård (m) och fru Diesen (m).

Punkten 22 (Anslagsberäkning: Bidrag lill särskilda kullurella ändamål) Regeringen hade i proposilionen (avsniii 14.8) föreslagil riksdagen all till Bidrag till särskilda kulturella ändamål för budgelärel 1976/77 under ållonde huvudlileln anvisa en reservalionsanslag av 9 405 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motionerna 1975/76:2308 av herr Hermansson ni. fl. (vpk), såviu hemslällls i yrkande 10 all riksdagen besluiade au lill Arbdarrörelsens arkiv för budgeiårei 1976/77 anvisa ell bidrag av 580 000 kr..

i yrkande 14 all riksdagen besluiade all bidragd lill massmarknads-förlagd ökades med I milj. kr. för an möjliggöra en barnboksuigivning av samma omfaiining som den planerade ulgivningen av liiieraiur för vuxna.

1975/76:2311 av fru Mogård (m) och

1975/76:2319 av herr Sundman m. fl. (c, s, ni, fp. vpk).

Ulskonei hemställde

1. all riksdagen belräffande frågan om slalligl slöd lill barnboksuigivning skulle avslå moiionen 1975/76:2308 yrkande 14. såviu nu var i fråga.

2. all riksdagen belräffande frågan om bidrag lill Siiftelsen Arbdarrörelsens arkiv skulle avslå moiionen 1975/76:2308 yrkande 10. säviii nu var i fråga,

3. all riksdagen belräffande frågan om viss bidragsgivning lill Svenska artisters och musikers iniresseorganisaiion skulle avslå moiionen 1975/76:2311, såviii nu var i fråga.

4. all riksdagen belräffande frågan om viss bidragsgivning lill Sverigefinska språknämnden skulle avslå moiionen 1975/76:2319. säviii nu var i fråga,

5. all riksdagen belräffande medelsanvisningen med bifall lill propo-sirionen 1975/76:135 och med avslag pä moiionerna 1975/76:2308 yrkandena 10 och 14. 1975/76:2311 och 1975/76:2319, samlliga moiioner säviii nu var i fråga, lill Bidrag lill särskilda kullurella ändamål för budgelärel 1976/77 under älioiidc huvudlileln anvisade ell reservalionsan-

slag av 9 405 000 kr.

Reservalioner hade avgiviis

32. belräffande slalligl slöd lill barnboksuigivning av fru Nordlander (vpk) som - vid bifall lill reservalionen nr 23 - ansell all ulskollel under 1 borl hemslälla

all riksdagen bdriiffande frågan om slalligl slöd till barnboksutgivning med bifall lill motionen 1975/76:2308 yrkande 14, såviii nu var i fråga, beslutade all för della ändamål skulle under förevarande anslag beräknas I 000 000 kr..

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

33. belräffande anslag lill Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv av fru Nord
lander (vpk) som ansett att utskotld under 2 borl hemslälla

all riksdagen belräffande frågan om bidrag lill Siiftelsen Arbdarrörelsens arkiv med bifall lill moiionen 1975/76:2308 yrkande 10. såviii nu var i fråga, beslutade all för della ändamål skulle under förevarande anslag anvisas 580 000 kr. och all anslagels lolalsumma av denna anledning skulle ökas med 210 000 kr. uiöver vad som föreslagils i proposilionen 1975/76:135,

34. belräffande anslagsbeloppei av fru Nordlander (vpk) som ansell
all ulskonei under 5 - vid bifall lill reservalionerna nr 32 och 33 eller
lill endera av dem - borl hemslälla

all riksdagen lill Bidrag lill särskilda kullurella ändamål för budgeiårei 1976/77 under ållonde huvudlileln anvisade del av ulskollel förordade reservaiionsanslagel med den ändring som föranleddes av riksdagens beslut med anledning av nämnda reservalioner.

Punkten 23 (Anslagsberäkning: Riksanlikvarieämbdd: Vård och underhäll av fornlämningar och kullurhisioriski värdefulla byggnader)

Regeringen hade i proposilionen (avsniii 14.9) föreslagil riksdagen all lill Riksanlikvarieämbdd: Värd och underhäll av fornlämningar och kullurhisioriski värdefulla byggnader för budgelärel 1976/77 under ållonde huvudtiteln anvisa ell reservalionsanslag av 3 300 000 kr.

1 della sanimanhang hade behandlais motionerna 1975/76:2304 av herr Ahlmark m.fi. (fp), såviii hemslällls i yrkande 3 c all riksdagen beslutade alt en provisorisk författning skulle Ulfärdas för riksaniikvarieämbdds anslag lill vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader,

i yrkande 4 b att riksdagen anvisade 5 milj. kr. för vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader, och

1975/76:2310 av herr Mallsson i Lane-Herresiad m. fl. (c), säviii hemslällls

i yrkande 2 all riksdagen besluiade all lill Riksanlikvarieämbdd: Värd och underhåll av fornlämningar och kullurhisioriski värdefulla byggnader

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976 .

Kulturpolitiken

anvisa ell i förhållande lill regeringens förslag med 5 milj. kr. förhöjt reservalionsanslag pä 8 300 000 kr.,

i yrkande 3 all riksdagen beslutade alt som sin mening ge regeringen till känna vad som i moiionen anförls belräffande möjligheterna all av arbeismarknadspoliliska skäl inom ramen för finansfullmakicn vidla ålgärder inom kulturminnesvården.

Ulskollel hemsiällde

1. all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2304 yrkande 3 c om utfärdande av en provisorisk författning för riksaniikvarieänibelds anslag lill vård och underhåll av kullurhisioriski värdefulla byggnader,

2. all riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2310 yrkande 3 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört om uinyiriande av finansfullmakien för åtgärder inom kulturminnesvården,

3. au riksdagen med bifall lill proposilionen 1975/76:135 och med avslag på moiionerna 1975/76:2304 yrkande 4 b och 1975/76:2310 yrkande 2 lill Riksanlikvarieämbdel: Vård och underhäll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader för budgeiårei 1976/77 under ållonde huvudlileln anvisade ell reservalionsanslag av 3 300 000 kr.

Reservalioner hade avgiviis

35. belräffande utfärdande av en provisorisk förfallning med besiäm
melser om förevarande anslag av herr Wiksiröm (fp) som anscii all ul
skollel under I borl hemslälla

all riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2304 yrkande 3 c hos regeringen skulle anhålla alt en provisorisk författning utfärdades för riksaniikvarieänibelds anslag lill vård och underhåll av fornlämningar och kullurhisioriski värdefulla byggnader.

beträffande anslagsbeloppet

36. av herrar Mallsson i Lane-Herrestad. Sundman. Eriksson i Ulfsbyn
och Norrby saml fröken Eliasson (samlliga c) som ansell all uiskouei
under 3 bon hemslälla

all riksdagen med anledning av proposilionen 1975/76:135 och motionen 1975/76:2304 yrkande 4 b saml med bifall lill moiionen 1975/76:2310 yrkande 2 lill Riksaniikvarieämbetd: Värd och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader för budgetaret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisade etl reservalionsanslag av 8 300 000 kr.,

37. av herr Wiksiröm (fp) som ansett att ulskonei under 3 bon hemslälla

all riksdagen med anledning av proposilionen 1975/76:135 och moiionen 1975/76:2310 yrkande 2 saml med bifall lill moiionen 1975/76:2304 yrkande 4 b lill Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll

av fornlämningar och kullurhisioriski värdefulla byggnader för budgelärel 1976/77 under ållonde huvudlileln anvisade ell reservalionsanslag av 5 000 000 kr.

Vid denna punkl hade avgivils ell särskili yllrande 4. av fru Mogård (m) och fru Diesen (m).

Fru MOGÅRD (m):

Herr talman! Med dagens behandling av kulturutskottets betänkande nr 35 slutförs en treårig reformverksamhet på kulturpolitikens område. Intresset har under denna tid ökat betydligt för kulturens slällning i värt land, debatten har ånyo tagit fart, kanske inle minsl därför att många av statsrådet Zachrissons förslag varit kontroversiella och därför alt de storslagna intentionerna i de programmatiska avsnitten av propositionerna inle alltid haft sin motsvarighet i konkreta salsningar.

Ambitionen med den treåriga reformpolitiken är respektabel: att sprida möjligheterna lill skapande och upplevelse lill så många rhänniskor som möjligt. Men samtidigt präglas den socialdemokraliska kulturpolitiken i hög grad av besvikelsen över att det inte, som man en gång trodde, automatiskt följde etl ökat kullurinlresse och kullurengagemang av den ökande ulbildningen och det stigande välståndet.

Och när människor inle reagerar sä som socialdemokrater hoppas och vill är receptet oföränderligt delsamma: mer statligt inflytande, mer centralstyrning. Jag är inte ensam om att frukta att den nuvarande kulturpolitiken leder lill en byråkratisering av kulturen, till en kulturhierarki. 1 en debatt pä Expressens kultursidor i maj har kulturpolitiken diskuterats av bl. a. Lars Gusiafsson och P. O. Enquist. Den förre kritiserar dis-iributionsianken av socialdemokratisk modell och tolkar den som en föreställning om all kultur är någol som produceras-disiribueras-kon-sumeras i en rörelse uppifrån och ned. P. O. Enquist är en smula resignerad och menar all del som han varit med om atl diskutera i kulturrådet inle har förverkligats: "Jag tycker uppriktigt sagt atl av alla vackra ord om medskapande och amalörism och fri skapande verksamhei blev mesl bara skit."

Vi befinner oss i ell läge där en rad kulturyttringar måste få samhälleligt slöd. Ja, behovei är säkerligen långt slörre än del slöd som nu kan lämnas. Men del är ett slaliskt och defaitistiskl synsätt alt ulgä från all kulturområdet alllid kommer all vara dt brislomräde, atl förvandla kulturverksamheten lill en skyddad verkstad som måsle hållas vid liv med konslgjord andning.

Jag saknar i den socialdemokraliska kulturpolitiken en målinriktning mot ell annal sakernas tillslånd, mol en framlid där kulluren av de mänga människorna upplevs som livsnödvändig, och där de alltså är beredda atl själva salsa för alt bli delaktiga av och medverka lill växten av en levande kultur. Målet måsle vara all kulturen blir självförsörjande - éll ouppnåeligt mål kan det lyckas, men så är de flesta mål, och ändå skall vi sträva mot dem.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Kulluren, en människas bildning, måsle med Lars Gustafssons ord ses "som något som äger rum hos henne själv, på hennes egna villkor". Kulturområdet är etl känsligt och svårt område, där del inte är lämpligl atl klampa in med grova skor. Etl sådanl påpekande innebär varken en romantisk syn på kultur eller ett upphöjande av kultur över annan mänsklig verksamhet utan bara ell konstaterande all skapande och upplevelse är lältslörda aktiviteter. Kulturlivet byggs upp av enskilda människors skapande och upplevelser. En kulturpolitik som innebärati några få leder och styr kan inle medföra något annat än en snabb utarmning av kulturlivet.

Den decentralisering som inletts är en riktig väg - först när kulturyttringarna finns i vår omedelbara närhet och blir vardagsnära inslag i livet slälls vi inför ett frill val. Jag har fiera gånger lidigare från den här talarstolen varnat för vad jag kallar en "centraliserad decentralisering", och jag finner inle anledning all avslå från den varningen i dag heller. Om inle människor ges tillfälle att aklivl påverka del lokala kullurutbudet blir följden en passivitet som är raka motsatsen till vad vi önskar.

Men för många människor är kultur i olika former något främmande, någol som de inte känner behov av. Jag anser nog all vi måste vara realister och inse all de fiesta gamla hundar inte kan läras alt silla. Vad vi bör prioritera är barn och ungdom som ännu inte stelnat i ell mönster. Dem kan vi ge kullurupplevelser som en del i deras vardag. Vi har en obligatorisk nioårig skola och dessutom en förskola som når åtminstone alla sexåringar; en planmässig salsning pä barn och ungdom skulle kunna ge lill resultat att den unga generationen gjordes förtrogen med såväl kulturyttringar som kulturskapare och all kulluren fick en betydelsefull plats i deras vuxna liv. En sådan prioritering förordar vi i reservalion nr 1, som fogals lill della betänkande.

På bokområdet finns det i dag lällillgänglig och billig s. k. kiosklitteratur. Proposilionens förslag all slälla 2,5 milj. kr. lill förfogande för all främja ulgivningen av god litteratur till konkurrenskraftiga priser måste därför hälsas med lillfredsslällelse.

Däremol är det massmarknadsförlag som föreslås i proposilion 135 inte en acceptabel lösning. Utskottet har emellertid gjort väsentliga ändringar i förslaget, och massmarknadsutgivningen skall bedrivas på försök i tre år.

Ulskollel undersiryker all massmarknadsuigivningen måste ske i förtroendefull samverkan med de ordinarie förlagen. Produklionen bör enligi min mening kunna läggas ut på olika förlag. De stora förlagen har visserligen haft svårt atl prismässigt konkurrera med kioskliileraluren. Men små förlag har ofta andra möjligheter. Just i dagarna har del meddelats alt etl nyetablerai lilel förlag fr. o. m. i höst kommeratt ulge kvalificerad litteratur till samma pris, ca 5 kr., som den föreslagna massmarknadsutgivningen syfiar lill. Av Litteraturfrämjandets kalkyler all döma kommer kostnaden för produkiion och distribution i massmarknadsuigiv-

ningen alt uppgå lill ca 10 kr. per bok. Del skulle innebära att konsumenten betalade en femma vid köpet och en femma på skattsedeln. Om ett litet förlag, utan statliga subventioner, kan producera för ca 5 kr. lorde del vara något fel på Lilteraturfrämjandels kalkyler. Möjligen avser man au använda 5 kr. för en intensiv marknadsföring av böckerna. 1 så fall kommer konkurrenssitualionen allvariigt all försämras för andra förlag med billighetsulgivning av goda böcker.

Under 1960-lalel har en rad nya förlag etablerats. Del ligger dl stort värde i all många sinsemellan konkurrerande förlag finns: de har olika policy för sin ulgivning, de bevakar delvis olika språkområden och utgivningsbesluten är decentraliserade. Om ulgivningen av prisbillig kvalitetslitteratur visar sig bli koncentrerad lill ett enda statligt finansierat förlag uppslår ell slags slalslilleralur. 1 stället för all lusen blommor får blomma får vi en enda konstgödslad tulipanaros.

Del kan visa sig vara en bätlre väg att mera aklivl och direkt slödja förlagen. 1 dag ges slöd i form av statliga kreditgarantier lill en summa av 2 milj. kr. Enligt de ansökningar som nu ligger hos statens kulturråd uppgår behovei lill 11 miljoner.

Del finns all anledning alt vaksamt följa utvecklingen av den här försöksverksamheten. En försämrad situation för de små förlagen fär inle bli följden av statligt stödd massmarknadsutgivning. Annan kvalificerad litteratur från seriöst arbetande föriag får inte konkurreras ut. Jag förutsätter atl beslulel om massmarknadsulgivning snabbi kan omprövas om oönskade effekter uppslår och all lillgängliga medel då disponeras för andra åtgärder lill stöd för spridning av kvalilelslitteralur.

För hela bokbranschen, och inle minst för de små förlagen, är en väl fungerande bokdistribution av slörsia betydelse. Det är vid del här lagd väl känl atl bokhandelns situation är bekymmersam. Riksdagen begärde våren 1975 atl bokhandelns situation skulle analyseras och alt - om det befanns påkallat - förslag om stödåtgärder skulle läggas fram. Ännu har herr Zachrisson inle gjort något ät den saken. Vi anser all den brådskar, och i reservation nr 21 yrkar moderaier och folkpartister att riksdagen nu skärper sin lidigare ullalande och begär förslag lill åtgärder till våren 1977.

Den iredje delen av den nya kulturpolitiken emotsågs med slora förväntningar. Äntligen skulle nu kulturskaparnas ekonomiska problem lösas - efter de nya riktlinjer som riksdagen redan 1972 uttalade sig för, nämligen att "det aMmännas insatser Kr kulturarbetarna i första hand bör ha formen av ersällning för ulfört arbete". Samma krav hade då åtskilliga år framförts av kulturskaparnas organisaiioner. Besvikelsen blev Slor när del visade sig alt departementschefen förbigått riksdagens uppfallning och i stället valt att bygga vidare på olika stödformer. Atl döpa om nuvarande stipendier till arbels- och projeklbidrag och alt döpa om konstnärsbelöningar till inkomstgarantier innebär ju inte att man övergivit stödlanken som bärande princip. Vid utskottsbehandlingen har det gång pä gång framgått att socialdemokrater uppenbarligen inte kan bringas

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolillken

atl inse all denna lilla, men för kulturiivd avgörande, yrkesgrupp har berättigade krav pä att behandlas som andra yrkesgrupper. Ulskollsmajoriteten hänvisar till juridiska och praktiska problem på områdei. Många långt svårare problem, som befunnits angelägna, har kunnai lösas på kort lid. Jag kan bara konstatera alt regeringens goda vilja då del gäller denna yrkesgrupp starkt måste betvivlas.

I reservalionen 2 yrkar vi moderater all riksdagen begär all regeringen utan yiteriigare dröjsmål framlägger ell nytt förslag. Enligt vår mening bör följande gälla för samhällets insatser då det gäller kullurskaparnas arbels- och försöriningsmöjlighder:

1. Samhällel bör aklivl verka för all arbelslillfällen erbjuds kulturskapare och även för all varierande former av anslällnings- och uppdragsförhållanden kan erbjudas.

2. Samhällel bör aklivl verka för all kulturskapare lillerkänns ersättning för färdiga produkter och utförda prestationer. Pä grund av kullurskaparnas speciella förhållanden kan särskilda former för ersällning behöva ulvecklas, t. ex. enligt mönster från biblioteksersättningen.

3. Den sociala tryggheten för dem som av ålder och sjukdom inte kan verka inom sitt område bör garanteras inom ramen för del allmänna trygghetssystemet.

4. För de speciella förhållanden som kan råda för kulturskapare t. ex. i början av deras verksamhei bör särskilda arbelsslipendier finnas. Häri bör även inkluderas resestipendier, särskilda materialbidrag etc.

Ersättningsprincipen blir av föga värde om inle anlalet arbetstillfällen ökar för kulturskaparna. Deparlementschefen intar en anmärkningsvärt passiv hållning till all verka för delta, då han hänvisar till atl några formella hinder för atl engagera konstnärer i samhällsverksamheten i regel inte finns. År 1973 konstaterade vi i en motion all passiviteten frän regeringens sida var påfallande. Vi föreställde oss atl delta kunde bero på idélorka och föreslog konlakl med kullurskaparnas egna organisationer för atl inventera möjligheterna. Vi upprepar nu detta förslag i reservalionen 3 - herr Zachrisson kan ju föra saken pä tal vid de konlakler som redan förekommer.

1 molion 2305 refererar vi bl. a. en verksamhet, "Arlisls-in-Schools", som pågår över hela USA och som fyller den dubbla funktionen atl målmedvetet sätta barn och ungdom i kontakt med kulturskapare och kulturyttringar och all ge kulturskaparna arbetslillfällen. Vidare nämner vi Sveriges Radio och specielll TV, som ju är vårt förnämsta bildmedium, men där sensationellt nog prakliskl tagel inga representanter för den bildande konsten finns med i arbetet.

På ett enda område har deparlementschefen anslutit sig till ersättningsprincipen, nämligen belräffande ulslällningsersällning. Dock begränsar han denna lill den ulslällningsverksamhel som bedrivs av slalliga organ, och han anvisar inga medel. Vi kan inle finna annal än all frågan om ulslällningsersällning nu är så väl ulredd atl man kan gå längre än så. Slaiens kullurråd har presenleral ell konkrei förslag lill sialsbidrag

för ersättning i samband med offentlig utställning som kommun själv driver eller stöder. Koslnaderna har beräknats lill 3 milj. kr. Det finns ingen anledning all dröja med beslut, hävdar vi i reservalion nr 7.

Enligt propositionen kan man inte vidta olika åtgärder i kulturskaparnas intresse innan den aviserade översynen av den samnordiska upphovsräilslagsliftningen slutförts. Dd låler ana alt departementschefen hoppas på avsevärda förändringar i gällande regler. Herr Wiksiröm kommer senare alt närmare gå in pä dessa frågor. Men jag vill ändå här understryka all vi inle kan acceptera någon urholkning av den enskildes principiella upphovsrätt lill sin verk. Socialdemokraterna i ulskollel har i reservalion nr 4 inle funnit något riksdagens ullalande nödvändigl. Var och en som har hört herr Zachrisson lala om s. k. kulturell allemansrätt inser alt ett besläml avståndslagande från detla är nödvändigt.

Ocksä del krav pä förslag lill riksdagen våren 1977 om förändringar och förbällringar av litteraturstödet som framförs i reservalion nr 20 kommer all behandlas av herr Wikström.

Den nuvarande konslnärsstipendienämnden skall nu omorganiseras och överta de stipendieuppgifler som åligger Konstakademien i samråd med KRO saml Musikaliska akademien i samråd med Föreningen Svenska tonsättare. Del är etl bra förslag. Enligt proposilionen skall dock della nya organ inte får förtroendet all utdela de nu lill inkomslgaranlier omdöpta konstnärsbelöningarna, utan regeringen skall handha detta. Någon molivering anges inte i propositionen. Vi kan inle finna annat än alt slaiens kullurråds förslag all ocksä denna uppgift skall ligga pä den föreslagna konsinärsnämnden bör bifallas, vilkel vi anför i reservalion nr 6.

För alt stimulera tillkomsten av nya sceniska verk finns en särskild stödform, Slöd lill sceniskt verk. Vi har ansett del självklarl all verken finns dokumenterade, bäde för atl möjliggöra uppsättningar på skilda håll och frän forskningssynpunkt. All dokumentation kan ske i olika former är nalurligl - verk med slarka inslag av improvisalion liksom kollektivt framarbetade pjäser, som utskoltet anför som hinder för etl dokumentalionsvillkor, kan givetvis om så är nödvändigl bandas i samband med uppförandel.

Jag yrkar, herr talman, bifall lill de reservalioner jag här berört, nämligen reservalionerna nr 1,2, 3, 6, 7, 10, 20, 21 och 24. Övriga moderata reservalioner kommer all behandlas av fru Diesen.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Herr WIKSTRÖM (fp);

Herr lalman! Utgångspunkterna för en liberal kulturpolitik finns formulerade i folkpartiets program, där det bl. a. heter:

"Etl levande och vitalt kullurliv är en omisllig del av etl mänskligare samhälle. Kulturpolitikens syfte skall vara all frigöra, slödja och utveckla individens förmåga till upplevelser och engagemang i dagens värld, med dess historiska bakgrund. Människans egen skapande förmåga, hennes förulsällningar all skapa inle blott ting ulan även relationer lill med-

Nr 132

människorna är central.

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Kulturpoliliken måste präglas av vidsynlhei, öppenhet och tolerans. Della är en förulsällning för ell dynamiskt kulluriiv, där del finns ulrymme för såväl del traditionella som del okonventionella, del sökande och det stridande. Den måsle lämna ulrymme även för långtgående politiskt engagemang och samhällskritik. Alla tendenser lill värdemono-polisering måste motarbetas."

Mot denna bakgrund har folkpartiet förordat en kulturpolitik som kan sammanfallas i fyra punkier:

De kullurpolitiska insalserna bör bygga på en långtgående decentralisering och i första hand utgå frän fasta lokalt eller regionalt förankrade institutioner.

Slal, landsling och kommuner måste motverka del ensidiga kullur-ulbud som marknadsmekanismerna kan medföra och sträva efter atl garantera kulturiivd allsidighet.

Verksamheter som ligger vid sidan av de etablerade kulturinstitutionerna skall stödjas och stimuleras.

Del allmänna måste medverka lill all ge kulturarbetare av olika slag möjlighet all arbela under Irygga ekonomiska och sociala förhållanden.

1974 presenterade regeringen ett förslag lill riktlinjer och handlingsprogram för den statliga kulturpolitiken. Det skulle markera att utredningarnas lid var förbi, all del var dags för konkreta insalser för atl Irygga ell rikt och niångfaselterat kulluriiv. Tyvärr har del inle blivil så. En rad mål ställdes upp för de statliga kulturinsatserna - mål kring vilka del rådde slor enighet vid riksdagsbehandlingen. Men de ekonomiska åtagandena för all ge liv och mening ät målen har hitlills varit slarki begränsade.

"Del är svårt all se hur de på något avgörande säll skall kunna förändra del kullurpoliliska klimatet och öka medborgarnas möjligheter atl medverka i kullurella aktiviteter eller la del av del kullurella ulbudel", framhöll folkparliel med anledning av den första "kullurproposilionen" 1974. "För atl förverkliga de uppställda målen fordras under de återstående åren av treårsperioden insalser av annan storieksordning än de som nu föreslås", anförde vi ocksä.

För dem som hoppals all de blygsamma insalserna 1974 skulle uppvägas av desto slörre de tvä följande åren har regeringens "kulturpro-positioner" inneburil nya besvikelser. I fjol behandlades framför alll lil-teraiuren, filmen och invandrarna. Alla dessa områden hade varit föremål för omfattande och långvarigt utredningsarbete. Det fanns alllså ell väl genomarbetat material all bygga förslag på. Men del mesla av della material lämnades obeaktat eller slussades vidare lill nya utredningar.

Silualionen är densamma när del gäller årets proposilion. Den präglas liksom sina föregångare mer av verbala än av reella reformer. De få förbällringar, i. ex. i vad gäller kullurarbdarnas villkor, som föresläs är välkomna. Men på ålskilliga punkier fordras slörre insalser.

Nu förbigår jag hell ulslällningsersätlningen, som fru Mogård har lalal      Nr 132
om, och kulturminnesvården, som herr Jonsson i Alingsås senare kom-     Torsdaeen den
mer att beröra.                                                              20 maj 1976

Litleralurutredningens utgångspunkt för del omfattande förslagel lill ____

statligt lilteralurslöd kan sammanfallas i ell citat: Kulturpolitiken

"Kulturpoliliken inom lilieralurens område skall ge fler människor möjligheter och impulser all läsa bra böcker, medverka lill atl Irygga yttrandefriheten, bidra lill ökade yiirandemöjligheler och på sä sätl möjliggöra konstnäriig och kulturell förnyelse, la lill vara och levandegöra äldre tiders och andra länders litteratur och därigenom Irygga den svenska litteraturens fortsatta utveckling."

I en molion lill riksdagen förra året anslöt sig folkparliel lill denna grundsyn. För att kunna förverkliga den fordras alt god litteratur görs lillgänglig för fler människor, dels genom att utgivningen får tillräcklig bredd, dels genom all allmänheten har möjlighet all enkell - via län eller köp - få lag i bra böcker. Det förutsätter i dagens läge etl brell statligt litteraturstöd.

Grunden för etl sådant måste utgöras av ell generöst slöd lill den nya svenska skönlitteraturen. På denna kan man sedan bygga vidare med slöd lill andra former av angelägen litteratur: klassiker, översättningar av utländsk skönlitteratur, barn- och ungdomsböcker elc.

Därför var del allvarligt all regeringen förra året lade fram etl så snäll och dåligt förslag lill stöd ål den nya svenska skönlitteraturen. Därmed raserades hela den noga övervägda modell för en bred lilleratursalsning som liiteralurulredningen lagl fram. I slällel föran ta fasta pä dess förslag om en generell stödköpsordning valde regeringen all föreslå ett selektivt eflerhandsslöd till ell 50-lal titlar årligen.

Del var glädjande all samlliga riksdagspartier tog avslånd frän della förslag. Del rådde allmän enighet både inom och utom riksdagen om atl dt stöd av denna begränsade omfattning och med den föreslagna konstruktionen inte skulle komma att förändra silualionen för den svenska litleralurutgivningen och inte stimulera föriagen all ge fler författare chansen all nä en bredare publik.

Den modell för stöd till ny svensk skönlitteratur som vann majoritet i riksdagen karakteriserades av förespråkarna som en lågprislinje. I dag framstår det som mycket tveksamt om della var en riklig beskrivning. I årets proposilion nöjer sig ulbildningsminislern försikiiglvis med atl säga atl stödel konstruerats "så atl del också bör verka dämpande på prisulvecklingen på böcker".

Det gångna årets erfarenheter visar all en snar omkonslrukiion av stödel är angelägen liksom alt etl slörre slöd fordras om inle den pris-dämpande effekten skall bli enbart symbolisk. Enligt vår mening bör statens kullurråd efter del första året under vilkel lineraiurstödet utdelats noggrani utvärdera detla och lägga fram förslag om ändringar och förbällringar. Förslagel bör föreläggas riksdagen våren 1977.

Förra året beslöt riksdagen all stödet lill översättningar av utländsk 59

Nr 132 skönlitteratur skulle ulformas som ett selektivt stöd lill eu 60-tal titlar

Tnrsdaeen den årligen. Ell slöd av denna ringa omfaiining är otillräckligt. Det är den

20 mii 1976 seriösa översatta skönlitteraturen som drabbats hårdasl av den minskade

_____________ bokulgivningen. Från millen av 1960-lalel har antalet utgivna översäll-

Kulturpolitiken ningar minskal med drygt 30 96. 1 en lid då internationell samverkan

och förståelse förändra länders sociala och kullurella förhållanden spelar en alll siörre roll blir del alll färre böcker frän omvärlden som när svenska läsare.

Vi föreslår i reservalion 20 all riksdagen begär atl regeringen näsla år lägger fram ett förslag om en stödköpsordning för översättningar av utländsk skönlitteratur.

Det är numera en allmän uppfallning all författare har räll lill ersättning när deras verk lånas ul på bibliotek. Riksdagens majoritet har vid flera lillfällen höjl ersättningsbeloppet sä all det i dag ligger på en mer tillfredsslällande nivå än lidigare.

Skäl kan anföras ocksä för en biblioleksersättning lill förlagen. Man kan antingen se det som en ersättning för all vissa exemplar av föriagens försäljning, nämligen de som går lill biblioteken, står till allmänhetens förfogande och ofta lånas ul lill etl stort antal människor. Eller man kan betrakta biblioleksersättning till förlagen som en sorls stödform.

Biblioteksersäliningen lill förlagen bör i någon form knytas lill bibliotekens inköp av böcker. Man får på så säll ell slags kvalitetsgaranii och kommer i praktiken att näslan helt slödja seriösa förlag. Man får ett beslulsfaltande om stödel som är slarki deceniraliserai genom all den sammanlagda effekten av inköpen från bibliotek över hela landei blir avgörande för ersättningen. Man kan vidare ulan tekniska svårigheter avgränsa stödel lill vissa genrer eller vidga slödel till områden som inte läcks av den siödköpsordning som ulredningen förordar. Genom ett lak för högsla ersällning eller nerirappning av beloppet vid större försäljning kan man hindra all de böcker som ändå säljs bäsl lill biblioteken och troligen ekonomiskt klarar sig hyggligl får en alllför sior del av denna ersällning.

Vi framhåller i reservalion 20 atl kullurrådel bör ges i uppdrag all lägga fram förslag om hur en biblioleksersättning lill förlagen kan konstrueras.

En god, rikhaltig och allsidig facklitteratur är i mänga fall en förulsällning för en meningsfull samhälls- och kullurdeball. Facklitteraturen är också en vikiig förulsällning för undervisningen vid universitet och högskolor. Under senare tid har av olika skäl ulgivningen av facklitteratur i Sverige stagnerat. Del kan nämnas all anlald 1974 ulgivna böcker inom ämnesområdena polilik, socialpolilik, juridik och ekonomi bara var hälften av motsvarande antal år 1970.

Vi föreslår därför i reservalion 20 all slaiens kullurråd fär i uppdrag
all näsla är lägga fram förslag om ulformningen och omfallningen av
ell Slarki utvidgat slöd lill facklitteraturen.
60 När del gäller uigivningsslödel i dess helhel är del alliså viktigt all

vi nu får till slånd en ordentlig utvärdering och en deball om hur detta fungerat. Naturligtvis har det gjort en del nytta, men del har ocksä skapat viss förvirring och varit tungt och komplicerat atl administrera. När riksdagen fattade beslutel förra året valde man den selektiva modell som lanserats på ett sent stadium av Författarförbundet. Del var synd att man inte ville pröva det väl genomtänkta och generelll konstruerade stöd som liiteralurulredningen skisserat och i stället satsade på Författarförbundets ganska hastigt hopkomna förslag. Uigivningsslödel hargivil förlagen ett handlag, det skall inte förnekas. Men selektiviteten har varit nyckfull och ofta svårförståelig. Den utlovade prissänkande effekten har varit obetydlig, och dess så blåögt uträknade följdeffekt alt de sänkta prisernaskullestimulera försäljningen i bokhandeln har hell uteblivit. Det har tagit orimligt lång tid alt få fram riktlinjer och blanketter för stöden och an få fördelning och fördelningsprinciper all fungera. Man kan inte vara säker pä att detta är barnsjukdomar som nu skall kunna vara överständna, utan del är också möjligt all del finns grundläggande fel i konstruktionen som bör rättas lill. Allt del här för man undersöka noga utan att hysa någon hindrande käriek lill del syslem majoriteten valde att salsa på.

Beträffande bokhandeln har utbildningsministern återigen svikit. Han fick riksdagens uppdrag för ett år sedan all utreda bokhandelns situation och komma med förslag om stödåtgärder. Det enda han hiuills åstadkommil är ett löfte om all han tänker anlita experter för all undersöka saken. Del finns en beklämmande ofullständighet och brist på helhetssyn i utbildningsministerns kulturpolitik. Han rycker loss bilar ur den konstruktion litteraturutredningen med möda fick till slånd och tror all man på del sättet löser problemen. De kulturpolitiska kraven på litteraturområdet rör ju inte bara ulgivningen, utan ocksä distributionen.

Det borde vara en självklarhet att uigivningsslödel följs upp i dis-tribulionsledel, dvs. genom etl stöd lill bokhandeln. Sä var del ju ocksä tänkt i liiteralurulredningen och i del förslag som folkpartid. cenlern och moderalerna förde fram förra året. Därav blev ju lyvärr intet, och bokhandeln lämnades alllså hell utan slöd. Givetvis borde ell förslag lill bokhandelsslöd ha kommil samiidigl med förslagel lill massmarknadsförlag. Bokdislributionen är ell problem som kräver en helhetslösning, och det är därför olyckligt atl dessa tvä saker inte frän börian kunnai kombineras och bedömas lillsammans. Nu fär depariemenld se lill att del blir någol gjort pä den här punklen och all - som vi framhåller i reservalion 21 - ett förslag till statliga stödåtgärder för bokhandeln föreläggs riksdagen våren 1977.

Bokhandelns problem handlar naluriiglvis ocksä om kommunernas ansvar. Del är vikligl att den kommunala kulturpoliliken kan hälla någorlunda jämna sleg med den statliga. Kommunerna måsle värda sina boklådor, betrakta dem som de frän kullursynpunkl viktiga insliluiioner de är. De bör anlita dem själva, bl. a. för inköp av skolböcker, i slällel för alt köpa genom andra kanaler. Kommunerna måsle också besinna

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kidturpolltiken

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kuliurpolltiken

sitt ansvar när det gäller inköpen av böcker till biblioteken. Tyvärr har anslagen för bokinköp inle alls ökat så all uigivningssiimulansen kunnai fångas upp. Anslagen i är för bokinköp är i genomsnill ungefär 12 % högre än förra året. Del räcker förmodligen inte ens lill inflalionsreglering. Ännu mindre kan det nalurliglvis räcka lill all fånga upp den ökning av anlald utgivna lillar som är en avsedd effekl av uigivningsslödel. Tiielbreddningen hos Biblioteksriänsl var förra årei ca 22 96 jämfört med 1974. Del är klart atl den breddningen har all göra också med uigivningsslödel.

Men biblioteken har inle haft anslag nog för alt fånga upp denna kullurpolitiska salsning. Effekten har blivit markanta sänkningar i de genom-snillsupplagor förlagen säljer lill biblioteken, vilkel naturiiglvis drabbar förlagen och därmed författarna. På detla säll håller uigivningsslödel på all urholkas.

Del är bra all vi fäll fram ell förslag lill ett massmarknadsförlag för kvalilelsuigivning så all vi får pröva om della kan vara dt sätl all föra ut bra böcker lill låga priser på etl nytt sätt. Tyvärr visade utbildningsministern när propositionen arbetades fram en märklig oförståelse för all della ocksä är någonting som angår den bokbransch som arbetar i dag - bokförläggare och bokhandlare - och nalurligtvis författarna. Självklart måsle alla dessa intressenter vara med på noterna, om en massmarknadsutgivning av kvalitetsböcker skall ha förutsättningar alt lyckas. Självklart måste de få lillfälle alt dela med sig av sin kunnande och ges insyn och inflylande i arbetet. Självklarl måste de kunna förvissa sig om all verksamheien inle bedrivs pä ell säll som skadar deras normala arbele och hantering med god litteratur.

Del är beklagligl att ulbildningsminislern inle velal ta dessa synpunkier på allvar. Del är desto mera glädjande all kulturutskollel insett all mass-marknadsförslagd är en idé som behöver alla kompetenta krafters slöd och alt man nalurliglvis först och främst måste vara överens med dem som i dag yrkesmässigt arbelar med böcker och bokspridning. Ulskollel har alltså försett den lösning utbildningsministern föreslagil med viktiga reservationer. Ulskoltet har sagt alt man kan godla all ulgivningen knyls lill Lilleraturfrämjandel men har som en förulsällning salt upp atl samförstånd uppnås mellan de berörda parterna.

Del är vikligl all lägga märke lill utskottets uttalande atl den i proposilionen skisserade organisationsformen självfallet måste underordnas den grundläggande idén atl en bred icke vinstgivande ulgivning kan komma lill slånd ulan men för den fortlöpande ordinarie ulgivningen av kvalificerad litteratur. Om det mot förmodan skulle stöta på svårigheter all uppnå nödvändig enighet kring samarbetsformerna, förutsätter utskoltet att regeringen återkommer till riksdagen med nya förslag om uppbyggnad och organisation av en siatsstödd massmarknadsutgivning. Del här belyder att regeringen får se till all bokförläggarnas, bokhandelns och författarnas synpunkter pä etl vettigt säll beaklas och atl de kan fä del infiytande över verksamheten som på samma gång tillvaratar deras

kunnande och gör del möjligt för dem all bevaka sina fullt legitima intressen. Författare, förläggare och bokhandlare måste vara med på lösningarna för atl del här skall lyckas och för all vi skall vara säkra på all vi inle säller krokben för oss själva och förslör den allmänna utgivningen av kvalitetslitteratur, som vi ju redan stöder genom del statliga uigivningsslödel.

Atl sälla i gång massmarknadsförlaget på ell velligl och rikligl säll aren svår sak -del skall man inle slicka understol med -och regeringens förarbete har ju inte precis varit del bästa. Nu måsle man ägna lid och krafl ät all reparera försummelserna och se till all det hela går ihop, men man kan ändå inte bortse från risken alt man inte lyckas fä fram någon enighet om hur massmarknadsförlagd skall organiseras och drivas. Gör man inle det, måste regeringen komma lillbaka lill riksdagen med frågan - det är vad som förulsalis i kullurutskolleis belänkande. Men lål oss hoppas alt regeringen lar itu med det här uppdraget på allvar och atl de berörda parterna finner samarbelsformer som alla kan accepiera.

Den vikligasle principfrågan i ulskottds belänkande gäller upphovsrätten. Under ett par års lid har del pägäll en deball kring begreppspard upphovsräli och kulturell allemansräll. Debatten böriade med all ulbildningsminislern i ett stort upplagt tal pä Brunnsvik gick lill attack mol upphovsrätten. Han sade bl. a.: "Så länge upphovsrätten gäller, sä länge existerar ingen kulturell allemansräll och förfoganderätten är begränsad. Det belyder all färre människor får glädje av kulturarbetarnas insatser."

I samma tal fortsatte han: "Vi måste som demokraliska socialister fundera på om det inte kan finnas andra och bäilre sätl än hiuills all ge kullurarbdarna en rättmätig ersällning för deras arbele."

Strax dessförinnan hade herr Zachrisson i en intervju i Norrländska Socialdemokraten sagt; "Kullurutbudet skall inle bli föremål för någon ägorättsfilosofi, som enligt min uppfallning hör hemma i ell gammall samhälle. Jag har i slällel sagi all man borde se pä kullurutbudet på samma sätl som man ser på forskningen, dvs. del som produceras borde ingå i hela samhällets samlade resurs."

Efter dessa ullalanden drogs en omfattande debatt i gäng som visade all kulturarbetare och jurister var överens om vikten av att slå vakl om upphovsrätten.

Utskottet har ansell del angelägel alt söka precisera vad som kan ligga i begreppet kulturell allemansrätt. Vid en första betraktelse kan själva ordel uppfattas som posiiivi värdeladdat, men innebörden är ytterst oklar. Utskottet hävdar atl två olika former av s. k. kulturell allemansräll kan tänkas. Den första skulle innebära att staten friköper upphovsrätten och ställer den lill allmänhetens förfogande. Vem som helsl skulle då ha rätt alt ulnyuja upphovsrättsliga verk. Utskottet påpekar dock att eftersom ulnyUjandd i allmänhet kräver tillgäng lill tryckeri eller inspel-ningsapparaiur blir det främsi upphovsmännens motparter på marknaden som kommer all kunna utnyttja verken. Della skulle vara ell utmärkt

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

sätt all spela kulluren i händerna på dem som kommersiellt producerar och distribuerar kulturprodukter. Ell sådant system skulle dessuiom innebära all Sverige måste träda ut ur de upphovsrättsliga konventionerna.

Den andra tänkbara formen av s. k. kulturell allemansräll skulle innebära alt staten köper och förvärvar all upphovsrätt och ulnytriar ensamrätten all avgöra om ett vissl verk skall publiceras eller ej. Ell sådanl system skulle givelvis inle vara förenligt med vår nuvarande tryckfrihetsförordning.

Utskottet konstalerar nu kyligt all i båda dessa angivna tolkningar kan kulturell allemansrätt inle förverkligas ulan orimliga, skadliga och grundlagsslridiga konsekvenser. Vidare konstaterar utskoltet all om man med kulturell allemansrätt bara menar alt man vill öka den enskildes tillgäng pä kultur, ger redan den nuvarande upphovsräilslagsliftningen alla principiella möjligheter lill detla. Del är då prakiiska ålgärder som krävs.

Efter detta konstaterande frän utskottets sida borde inte myckel vara att tillägga. Begreppet kulturell allemansräll kan avföras från debatten som etl olyckligt och illa genomtänkt hugskott. Kulturarbetare av olika kategorier har med rätta upplevt dessa tankegångar som ell allvarligt hot mol själva grunden för deras krav på ersällning från bäde samhällel och enskilda.

De seriösa debattörerna kan nu koncentrera sig på frågan om en leknisk översyn av upphovsräilslagsliftningen utan atl man för ett ögonblick träder principerna i den nuvarande lagsliftningen eller de inlernalionella konventionerna för när. En sådan översyn får inle leda lill några avsteg frän grundlinjerna i den gällande lagstiftningen eller medföra en urholkning av den enskildes principiella upphovsrätt lill sitt verk. Om riksdagen skulle biträda ulskoltsbelänkandel lorde det vara ofränkomligl all direktiven lill den nuvarande upphovsrällskommiilén görs om i enlighei med riksdagsbeslutet. I varje fall torde resultatet bli all de experter som företräder upphovsmannaorganisationerna kan ta ett sådanl principielll riksdagsbeslut som utgångspunkt för alt i ulredningen avvisa idéer och hugskott om kulturell allemansrätt.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill de reservalioner som jag har signerat och i övrigl till utskoltets hemställan.

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Eftersom della är den iredje av de slora proposilioner om den slalliga kulturpolitiken som skall behandlas, finns ingen anledning atl pä nyll la upp en vid allmän kulturdebatt. Proposilionen 135 berör huvudsakligen olika kulturarbdares möjligheter lill försörining genom sin egen arbetsinsats. Det gör alt det ändå finns en viss anledning att påminna om vänsterpartiet kommunisternas uppfallning om kulturutvecklingen i vårt land och vår principiella syn på den statliga kulturpolitiken.

Kultur är inte någonling som kan ses isolerat från samhället i övrigl.

eller en angelägenhet för vissa grupper av människor i samhällel. Kulluren är nära bunden lill den motsättning som alllid finns mellan kapital och arbete och påverkar således ulformningen. I Sverige liksom i andra kapitalistiska länder bestäms kullurens villkor av de krafter som har den ekonomiska makten och därmed också stort inflylande över de poliliska beslulen. Kapitalkoncentrationen och monopoliseringen ger slor-flnansen även ell avgörande över kulluren. Bäde kullurlivet i vid mening och kulluren i betydelsen konstnärlig verksamhet utarmas.

Förhoppningen all en förbättrad levnadsstandard skulle medföra en förbättrad kulturell standard har inte infrials. I slällel har ulvecklingen i övrigl inom samhällel, särskilt inom arbetslivet, påverkal kulturen i negaliv riklning. Slrukturralionaliseringen, som lett lill all arbelel koncentrerats till alll Slörre arbetsplatser, vilkel inneburil all avstånden mellan arbelel och bosladen ökai, har i sin lur begränsat arbetarnas möjligheter atl ulnylria sin fritid. Arbetsförhållandena har inle förbättrats. Visserligen har arbelel blivit mindre fysiskl ansträngande, men arbetstakten, specialiseringen med ackordshets och stress har minskal möjligheterna lill personliga konlakler och gemenskap pä arbetsplatserna.

Koncentrationen av befolkningen till storstadsregionerna, storstädernas snabba tillväxt, avfolkning av slora delar av landei och försämrad samhällsservice skapade också problem. En snabb ulbyggnad av bostadsområden ledde lill segregering och dålig boendemiljö, ofta underdimen-sionerad pä samhällsservice och kulturell verksamhei.

Utbildningsskillnaderna ökade mellan den yngre och den äldre generationen genom den förbälirade obligatoriska skolutbildningen, men uriämningen i utbildningen mellan olika socialgrupper uteblev.

Allt detla sammantaget medverkade till all den seriösa konsten tvingades föra en alllmer ojämn kamp mot den kommersiella massproduktionen av kulturindustrin. Även kulluren blev en försäljningsvara, där lönsamheten är avgörande faktor. Det gäller inom samlliga kullurella områden - exempelvis filmindustrin som masstillverkar seriefilmer, musiken där skivmarknaden behärskas av mäktiga kapitalintressen och veckolidningspressen med förhärligande av vissa företeelser.

Radio och TV och även teatern präglas av den monopolisliska kulluren, som sammanlaget ulgör en medvelandeinduslri, avsedd atl påverka och passivisera arbelarklassen.

Arbetarrörelsen, som alltid varit en bevarare och försvarare av den progressiva kulluren, måsle la upp kampen mol den ökade kommersialiseringen och monopoliseringen som gör sig alltmer gällande. 1 denna kullurkamp fär man i dag slöd av alll fler kulturarbetare inom olika verksamhetsområden, som selt ulvecklingen under de senaste åren som en allvarlig fara för kulluren. Även de yrkesmässigt verkande kulturarbetarna exploateras under nuvarande förhållanden, med social och ekonomisk otrygghet som följd.

De omedelbara slalliga och kommunala kullurpoliliska åigärderna måsle gä ul på all kraftfullare motverka den förödande exploateringen inom

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

5 Riksdagens protokoll 1975/76:132-133

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kultuipolltlken

kultursektorn. Detta kan ske genom väsenlligl ulökade resurser lill del folkliga kulturarbetet, lill kulturarbetarnas egna uppsökande verksamheter, såsom centrumbildningar, fria grupper och andra konlaklorgan.

Rimlig irygghd måste genom statliga ålgärder garanteras de kullurelll yrkesverksamma, och det arbete de ställer lill allmänl förfogande måsle ersättas på samma sätt som annal nödvändigl samhälleligt arbele. Målmedvetna ålgärder i kuliurpolitisk form måsle av statsmakten vidtas föratl möjliggöra och stimulera folkets breda skikt all della idel kulturella skapandel. Del som står hindrande i vägen för folkets erövrande av sin del av kullurskapandel måsle undanröjas. Endasl därigenom åsladkommes möjligheterna alt skapa en verklig folkels kultur.

Uiifrån vår syn på kulturpolitiken har vi inom vänsterpartiet kommunisterna i motionen 2308 kritiserat regeringens proposition - all förslagen i huvudsak har en teknisk karaktär, bakom vilken döljer sig den falska föreställningen om kulturpolitikens förmenta neutralitet och opartiskhet. En sådan "leknisk" inslällning blir i själva verkel etl slöd äl den nuvarande maktstrukturen pä kulturområdet, dvs. ät tilltagande kommersialisering, massproduktion och monopolmakl.

Vidare kritiseras proposilionen för alt den inle heller lagil lill vara de möjligheter till nya arbetsuppgifter som de senaste årens uiredningar - SIA, Barn i frihet elc. - pekar på.

Till kullurutskotiels betänkande 1975/76:35 är många reservationer fogade, flera med mitt namn på, och jag skall beröra en del av dem. De övriga kommer herr Hermansson atl redogöra för.

Jag böriar med reservalionerna 8 och 9. Reservationen 8 gäller ulslällningsersällning ål konstnärer, reservationen 9 kommunernas skyldigheter med avseende pä utställningslokaler saml ateljéer och verkstäder för konstnärer.

Frågan om ersällning lill utställande konstnärer liksom garanti för kommunala utställningslokaler och arbetslokaler är inte ny för vänsterpartiet kommunisierna. Den har lidigare lagils upp motionsvägen. Alla har sagt sig vara posiiiva till frågan all konstnärer liksom andra arbetande skall ha ersällning för sin arbetsinsats och all den ersättningen också bör ge en rimlig försörining. Därför ställdes del stora förhoppningar på den proposilion som nu föreligger, vilken i huvudsak skulle behandla kulturarbetarnas ekonomiska situation och som förväntades presentera konkreta förslag till lösningar. Så har del emellerlid inle blivil. Proposilionens förslag går i stort sett ut på en forlsali ulbyggnad av bidrags- och sli-pendiesysiemel, ett stödsystem som aldrig kan lillfredsslälla kulturskaparen.

Vänsterpartiet kommunisierna hänvisar i sin reservalion lill Konstnärernas riksorganisations (KRO) fackliga och kullurpoliliska program, där krav slälls pä såväl utställnings- som visningsersällning. Ulslällningsersällning bör enligt KRO ulgä när konstnärer ställer sina arbeten lill allmänhetens förfogande genom utställning. Ersättningen är motiverad av all publiken på en utställning lar del av etl samlal arbetsresultat jäm-

förbart med offenlliga framträdanden inom andra konstarter. Den skall inte heller vara relaterad till eventuell försäljning.

Vi kan vara överens med utskottet om all vissa svårigheter flnns i samband med fastställandet av principen för utställningsersällning, men då frågan har varit aktuell alltsedan 1960-lalel borde del nu, 1976, ha förelegat etl konkrei förslag. Då så inte är fallet måsle frågan om ui-slällningsersätlning i likhet med förslagel om visningsersällning prioriteras i en snabbutredning i samråd med konstnärernas fackliga organisationer.

För att utställningsverksamheten skall nå ul lill de många människorna och vara ett allmänl samhällsintresse som stimulerar bäde utställare och de människor som ser på utslällningsföremålen krävs att utställningar ges även utanför tätorterna. Gjorda undersökningar visar all långl ifrån alla kommuner har utställningslokaler med regelbunden, samhällsstödd utställningsverksamhet. Även om satsningen på kulturen är en vikiig del av den kommunala verksamheten i många kommuner, så begränsas möjligheterna mer och mer av del ekonomiska utrymmet. Förslag frän konstnärer, kulturnämnder och andra avvisas ofta av kommunerna med hänvisning lill ekonomiska svårigheter. Delsamma gäller behovet av ändamålsenliga arbetslokaler för konstnäriig verksamhei. I den moderna bebyggelsen har inle tillräcklig hänsyn tagits lill de särskilda krav som måste ställas på nämnda lokaler och inle heller lill all kostnaden för ändamålsenliga lokaler ofta är oöverstiglig för dagens konstnärer.

Vänsterpartiet kommunisternas yrkande att varie kommun bör svara för minst en utställningslokal för konst och att kommunerna i sin byggnadsplanering bör la hänsyn lill behovei av ateljéer och verkstäder för konstnärer avstyrks med moiiveringen atl del som hittills bör ankomma på kommunerna själva alt var och en för sig bedöma hur slora salsningar som bör göras för alt lillgodose dessa lokalbehov. Del är en molivering som gör del kulturella utbudet beroende av bostadsort. Ell statsbidrag rör detla ändamål skulle uriämna skillnaderna i kommunerna.

Herr lalman! Med del anförda yrkar jag bifall lill reservationerna 8 och 9.

I reservalionen 11, som jag nu yrkar bifall till, tar vi upp frågan om procentregeln för konstnärlig utsmyckning av offenlliga byggnader. Vi säger i den reservalionen att samtidigt som procentregeln innebär etl fastställande av atl konsten är en organisk beståndsdel av den nya miljö som formas i samhällel tryggar den ocksä ell vissl minimum av arbetsuppgifter ät konstnärerna.

Vikten av att en procentregel blir riklningsgivande framgår av den redovisning som finns i belänkandet. Riksdagen fattade redan 1937 ell principbeslut om att "etl inle alll för ringa belopp, i allmänhet inte understigande en proceni av byggnadskostnaderna", som del helte i beslutet, skulle anslås till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader. Denna regel har inte tillämpats, frånsett de två åren närmast efter beslulel. Måsle det inte anses otillfredsställande all man ännu inle nån upp till

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

den norm som beslutades 1937? Moiioner frän fiera partier under årens lopp lyder i varie fall på delta.

Ett beslul om procentregel skulle vara betydelsefullt från sysselsättningssynpunkt för konstnärer men också av det skälel all det skulle ge en viss garanti för atl den konstnärliga utsmyckningen alllid skulle ingå som en naturlig del i det offenlliga byggandet.

Värl yrkande om särskild medelsanvisning till vandringsutställningar och andra slörre tillfälliga utställningar ligger hell i linje med våra ambilioner alt föra ul kulluren sä all den når hela vår befolkning. Vi tror alt del finns ell stort behov och iniresse för en ulslällningsverksamhel som kan anpassas lill olika allmänpolitiska frågor med aktualitet.

Riksutställningar har genom sin verksamhet bekräftat behovei. Del är därför positivt all del nu är slul pä försöksverksamheien och att den ges en permanent organisalion från den 1 juli 1976. Vpk har ändå ansell det angeläget atl, som även statens kullurråd gjort, aktualisera ett särskilt bidrag till vandringsutställningar och övriga tillfälliga utställningar, avsett för museer med begränsade ulsiällningsanslag. Vpk har i moiionen 2308 föreslagil ell anslag på 1,1 milj. kr. för näsla budgeiår. Jag yrkar bifall lill reservalion 26.

Kulturarbetarna har i ökad omfattning börjat reagera mot sin sociala otrygghet, beroende på all deras produkiion slälls till förfogande ofta mol ringa eller ingen ersällning. Men de är ocksä upprörda och oroade över den inriktning mol kommersialisering som den slalliga kulturpolitiken tagit.

Genom sammanslutningar av typ Förfaltarcenlrum och Teatercentrum bedriver man dt framgångsrikt arbetssökande och arbdsförmedlande arbele av och bland kulturarbetare. Centrumbildningarna och de "fria" grupperna utgör i dag det viktigaste alternalivd lill monopolens masskultur och den faktor som verksammast kan bidra till den spridning av kulturen som förespråkas av kullurrådel och som vpk vill ge sitt slöd.

Centrumbildningarna har gjort vikliga insalser för all finna nya vägar för konlakl mellan konstnärer och publik. De fria grupperna får inte bli ell komplemenl lill insliiulionskonsien utan måsle ges möjlighel alt fortsätta som fria grupper, som arbelar pä sina egna villkor, med egen identitet inom sill yrke.

Cenirumbildningarna beslår av mänga olika yrkesgrupper inom kulturområdet, skådespelare, dansare, filmare, musiker, konstnärer, fotografer osv. När de knappa anslagen har fördelals blir del inle myckel för varje yrkesgrupp.

Enligt slaiens kullurråd bör insalserna för ell frill kollektivt skapande utökas kraftigl. Utskottet medger an del på della område föreligger ett stort medelsbehov, men varken proposilionen eller utskottsmajoriieien är beredd all godla kullurrådds krav pä anslagsökning. Della måste för de fria grupperna belyda en inskränkning i verksamheten, vilkel vore olyckligt bäde för den publika delen och för kulturskaparna. Vpk anser

del vikligl all de fria grupperna och centrumbildningarna ges ell ökat stöd sä alt de kan utvecklas och mera effektivt föra kampen mot monopolmakten över kulturlivet.

Jag yrkar bifall till reservalionen 29, som innebär dt i förhållande lill proposilionens förslag med 4,1 milj. kr. uppräknat anslag till fritt kollektivt skapande. Samtidigt yrkar jag bifall till reservalionen 30 om ökat bidrag till Sveriges konstföreningars riksförbund med ell lill 700 000 kr. höjl belopp enligt yrkandel i moiionen 773 av fru Ryding m. fi.

Arbetarrörelsens arkiv är numera en inslilulion med offentlig karaktär. Där finns ett vetenskapligt bibliotek med bäde historiskt och dagsaktuellt material - nationellt och internationellt - som saknar motstycke i sill slag. Arbetarrörelsens arkiv har kommit all bli en mycket viktig källa för forskning om organisalionernas - särskilt de fackligas och arbetarrörelsens övriga organisationers - roll i samhällslivet. Det används fiitigt av forskare och studenter frän universitet och högskolor men också av författare, journalister och andra aktiva inom olika organisaiioner.

För att arbetarrörelsens arkiv skall kunna fylla sin viktiga funklion, all dokumentera arbetarrörelsens hislora och utveckling och bevara och föra ul dess kulturtraditioner, är det nödvändigl med en kraftig resursförstärkning.

Del är nödvändigl all öka resurserna för fällarbde, för atl ge organisationerna hjälp med arkivering av material, för atl klara registrering av redan befintligt material och för atl ge en bra service ät dem som av olika anledningar besöker arkivet och behöver ta del av material som finns där.

I motionen 2308 föreslås alt bidraget lill arbetarrörelsens arkiv höjs till 580 000 kr. Utskottet har avstyrkt molionens yrkande under hänvisning lill alt riksdagen inle bör föregripa regeringens prövning av hur slora belopp som skall disponeras för varje särskilt ändamål. Men för att de för arkivet nödvändiga medlen skall kunna ställas lill förfogande måsle anslagsramen för Bidrag lill särskilda kulturells ändamål höjas, och del bör vara riksdagen obdagel all uttrycka en vilja belräffande dispositionen av denna anslagshöjning.

Jag yrkar därför bifall till reservalionen 33 och i övrigt lill de reservalioner där mill namn finns.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpoldiken

Hert ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr lalman! Reformarbetet på kulturpolitikens område går vidare. Regeringens proposilion. Den slalliga kulturpolitiken 3, ulgör en vikiig länk i den kedja av reformförslag som riksdagen haft all ta ställning lill inom detta område.

Del är med glädje man kan konsiatera del ökande iniresse som visas för kullurpoliliska insalser på skilda nivåer i samhällsarbetet. Intresset och ambitionerna lar sig många ullryck. Vi kan här i riksdagen avläsa ell ökat anlal moiioner inom kulturpolitiken. I kommuner och landsling kan man på samma sätl registrera en vitaliserad debatt i dessa frågor.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Studieförbund, folkrörelser och andra organisaiioner ägnar lid och kraft ät atl stimulera den skapande verksamhei som är den levande kraften i all kultur.

Årels kullurproposition lar främsi sikte pä atl förbättra konstnärernas arbetsvillkor. En akliv kulturpolitik medför att konstnärerna erhåller ökade arbelslillfällen. Därför har utbyggnaden av de slalliga kullurpolitiska reformerna under de senaste åren medverkat lill en förbällring av kulturarbetarnas situation. Det är emellerlid vikligl alt här betona alt den slalliga kulturpolitiken måste åtföljas av en aktiv kommunal kulturpolitik. Det hävdas ofta i debatten atl kärvhet i den kommunala ekonomin i första hand går ul över den kullurpoliliska seklorn. En enkät som gjorts av Svenska kommunförbundet visar emellertid atl kommunernas salsningar pä kultursektorn ligger väl i nivå med - snarare någol över - den genomsnittliga expansionen i kommunernas salsningar pä skilda sektorer.

Del är glädjande alt kunna göra detta konstaterande, men det vore fel all därav dra slutsatsen atl allt är väl beställt. Såväl de statliga som de kommunala insalserna i fråga om kullurpoliliska åtaganden har startat från en allför låg nivå. Därför kan vi inle vara lill freds med procentuella framskrivningar i relation till andra sektorer. Ambitionen måsle vara att påtagligt höja nivån.

Del har riktats kritik - bäde i den allmänna debatten och från oppositionens förelrädare i debatten hittills i dag - mot den proposition vi nu behandlar. Kritikerna har sagt att propositionen ger för litet, alt den innebären för blygsam salsning. Någon har liknat den vid kosmetika. Därmed har man väl velal säga all bakom det vackra yttre döljs den gamla kulturpolitikens innehåll. Någon har gjort den drastiska jämförelsen med ett Viggenplan. Om jag förstält den jämförelsen rätt, har man inskränkt sig till alt dra paralleller i fråga om koslnaderna.

Jag lycker atl del är all ge en orällvisande bild av årets kullurproposition när man på della sätt försöker ringakta dess värde och innehåll.

Tillsammans med de tvä föregående kuliurpropositionerna innebär årels proposilion nr 135 en betydelsefull utveckling av vår samlade kulturpolitik. Mål och principer har lagts fasl. Nya organ har tillskapats som på ell effektivt och målmedvetet säll kan föra arbelel framål. Nya institutioner har bildats. Nya och ökade anslag har anvisats. Det är angeläget all regering och riksdag med kraft kan gå vidare i detla vikliga arbele.

Fru Mogård uttalade farhågor för atl kulturpolitiken håller på atl by-räkraliseras. Jag tror alt del är överdrivna farhågor. Självfallet behöver vi organ för all ocksä kunna föra ut det här arbetet. Del har vi varit ense om när vi instiftat dessa nya organ och när vi gell anslag till nya institutioner.

Skall vi kunna skapa det mjuka och varma samhällel måsle kullurpolitiska insalser fä spela en framträdande roll i politiken. Skall människorna kunna finna sig själva och varandra i del effekliva indusiri-

samhälle som vi lever i, behöver de fä möjligheter all vara med i en skapande gemenskap. Därvid är de kullurella aktiviteterna omistliga.

Kullurproposilionens förslag är utarbetade i nära samråd med kulturarbetarnas egna organisaiioner. Förslagen innebär också atl kulturarbetarna själva fär ell vidgal inflytande när del gäller fördelningen av bidragen. Delta är en glädjande utveckling.

I anledning av årels kullurproposition har, som jag redan antytt, väckis ell stort anlal moiioner. De utmynnar i ett åttiotal olika yrkanden.

Till det belänkande som vi nu behandlar har fogats inle mindre än 37 reservalioner. Dessa förhållanden skulle kunna lolkas som ett uttryck för slor splittring i riksdagen kring den slalliga kulturpolitiken. Jag anser mig dock kunna konstatera all det finns en tämligen bred enighet kring de förslag som regeringen har presenterat i proposilionerna. Reservationerna rör i fiertalei fall inte principiella frågor ulan är av mer marginell nalur. Fördelningen av reservalionerna pä olika partigrupperingar ulvisar en iniressanl markering av fiyglarna i riksdagen. Av de 37 reservationerna svarar moderala samlingspartiet ensamt för 13, medan vpk svarar för 14, miltenparlierna har inle någon gemensam reservation. Bara i etl fall bildar den borgerliga majoriteten i utskottet gemensam front mol socialdemokraterna. Del är därför inle möjligt all av kullurulskoliels belänkande avläsa vad en samlad borgerlig kulturpolitik skulle innebära.

Vid genomläsning av pariimotionerna fäste jag mig särskilt vid moderala samlingspartiets. Den startar i en myckel aggressiv lon. Proposilionen påstås göra etl magert och halvhjärtat inlryck "Vi finner del märkligl", skriver moderala samlingspartiet, "alt ett elvaårigt ulredningsarbete kunnai resultera i en proposition, som inle bara i vissa avseenden slrider mol riksdagens lidigare deklarerade uppfallning ulan som dessutom är behäftad med så slora brister i de konkreta förslagen."

"Vi har än en gäng anledning att ifrågasätta regeringens goda vilja", skriver moderata samlingspartiet. Detta frontalangrepp har i viss män följts upp av fru Mogård i debaitens inledningsskede.

Eter all ha lagit del av moderaternas upptakt vänlade jag mig finna en rad långtgående och konstruktiva förslag i deras motion. Därav fann jag knappast något. Inte heller de många reservalionerna lill utskottets betänkande har mycket av substans. De mynnar i något fall ul i förslag om ullalande. Man begär nya förslag på en del områden ulan alt själv kunna precisera hur de skulle se ul. 1 några fall har moderalerna avvikande mening i organisatoriska frågor. När del gäller konstinköp lill Folkets hus och Riksutställningars verksamhei vill moderata samlingspartiet minska verksamheien. Moderala samlingspartiels frontalangrepp i parlimotionen mol regeringens kulturpolitik slular i deras reservalioner med etl, skulle jag vilja säga, platt fall.

Den offenlliga debatten kring årets kullurproposition har i huvudsak handlat om frågan om massmarknadsföriag. Eflersom ulskoltsbehandlingen har lell fram lill en bred enighet - del är bara kommunisterna som gör en viss markering-så ärdet inle behov av all ägna slort utrymme

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpoldiken

äl frågan i dagens deball. Med anledning av del säll varpå ulskotlels skrivning har uinyujals i borgerlig press vill jag emellerlid ge en redovisning av utskottsbehandlingen.

Dagens Nyheter visste berätta redan innan utskottets betänkande var justerat, all statsrådet Zachrisson fått bakläxa av såväl de borgerliga som ulskoltels socialdemokrater. Denna visa har sedan vevals runl i den borgerliga pressen i hela landei. Man har l. o. m. antyit all slalsrådel av bl. a. della skäl borde avgå. AU man i falsk ryktesspridning kan göra en höna av en fjäder är bekanl. I della fall har den prestationen överträffals.

Utgångsläget var i korthet detla:

Proposilionen föreslog ell massmarknadsföriag efter de riktlinjer Litteraturfrämjandet presenleral. Den tog för givel, all föriagd "för all bli framgångsrikt måsle få etl positivt gensvar frän författare och förläggare". På dislribulionssidan förulsågs försäljning via arbetsplatser och i organisationer saml via "bokhandeln och framförallt Pressbyrån i samarbete med Litteralurfrämjandel". Dessa vägledande synpunkier förulsalle givetvis en uppföljning i form av förhandlingar mellan samtliga berörda parter.

Moiionerna presenterade en rad olika ståndpunkter:

Moderalerna yrkade i sin parlimotion blankt avslag. Folkparliel siällde en rad preciserade villkor angående förlagels ledning och verksanihei för sill slöd ät massmarknadsförlagd. Cenlern önskade atl riksdagen skulle precisera vissa villkor för verksamheten och antydde pä några punkier innebörden av sädana villkor.

Resullalel av utskottsbehandlingen innebär atl kulturutskollel hemställer atl riksdagen godtar den organisationsform som föresläs i proposilionen. Jag vill betona della, eflersom fru Mogård sade någonling i molsall riklning. Hon framhöll atl proposilionen hade presenleral ell förslag lill massmarknadsföriag som hon inle fann accepiabell. Men i utskoltets skrivning, som även fru Mogård och moderaternas represenlanler i övrigl slår bakom, sägs alt utskottet godtar denna organisalionsform.

Under arbelel i ulskoltet har vi informerats om vissa samarbetssvä-righeler mellan Lilleraturfrämjandel och bokförläggarna i denna fråga. Ulskollel har därför funnil skäl all siryka under behovei av överläggningar i syfte all nå det samförstånd som är nödvändigl för all uppnå avsedda kullurpoliliska effekier. Regeringen bör iniliera sådana överläggningar. Vad ulskollel har sagt pä denna punkt innebär etl under-slrykande av det önskemål om samarbele som ocksä uttalas i proposilionen.

Enigheten i ulskollel har nåtts efter myckel ingående överiäggningar. Del skall inle döljas all från borgerligt håll gjordes allvarliga försök all få utskottet all underkänna Litteralurfrämjandel som huvudman för massmarknadsförlagd. Vi har avvisal de försöken. Utskoltets ullalanden om samförstånd kan inle lolkas så all någon part erhåller veloräll mol

ell fullföjjande av ell avtal med Lilleralurfrämjandd.

Etl massmarknadsförlag enligt regeringens förslag kan därför komma till slånd. De borgerliga i kulturutskollel har i sak anslulil sig till den uppfattningen i slutomgången. Därmed har moderalerna hell frångått sin parlimotion. De ulgångsbud som folkpartiets och cenlerparliels represenlanler hade vid överläggningarna i ulskollel har ocksä avvisals.

1 partimolioner frän folkpartiet och moderala samlingspartiet begärs uttalanden frän riksdagen om alt den nuvarande upphovsrätten för författare, konstnärer, tonsättare, fotografer m. fi. inle får urholkas. Dessa moiioner har lagils upp i ulskotlels skrivning på ell sådant säll alt vi socialdemokrater har funnil anledning alt reservera oss.

Del ligger sä lill all en uiredning nyligen är tillsatt för atl se över frågan om upphovsrätten. Denna sker parallellt med översyn av den nordiska upphovsräilslagsliftningen. Direkiiven för den svenska ulredningen är liklydiga med de rikilinjer som nordiska ministerrådet lade fasl i maj i Ool.

1 direkiiven diskuteras akluella problem som hänger samman med upphovsräilslagsliftningen. Vad gäller den aspekt som las upp i motionerna kan följande cilal ur direkiiven anföras: "En allmän slrävan vid reformarbeiel bör vara alt främja ell slörre och mera rikhaltigt kullurutbud. En vikiig mälsällning bör vara all den upphovsräilsliga lagsliftningen utformas sä atl den i den prakiiska tillämpningen kan fungera på ell ändamålsenligt sätl. Den individuella upphovsrätten måsle alUjäml vara lagsliftningens ulgängspunki."

Ell annal cilat lyder sä här: "Förekomsten av etl iniernalionelll rälls-syslem, som omfallar ell myckel siorl anlal stater, är av betydande värde för del inlernalionella kulturutbytet och för skyddet av upphovsmännens inlressen i främmande länder och del bör inle komma i fråga atl man bryter sig ur della system. I överensstämmelse härmed bör den aktuella översynen syfta till att undersöka vilka ändringar som kan göras inom ramen för nu gällande konventioner."

Av citaten ur utredningsdirektiven framgår väl klart alt uttalanden av det slag som föreslås i motionerna inte är nödvändiga. Den iver som de borgerliga uppvisar att göra uttalanden i denna fråga tycker jag atl de borde ha kunnai tygla lill dess atl utredningen har hunnii ulföra sill arbele. 1 ulredningen ingår f ö. en läng rad experter som direki representerar de grupper som berörs av upphovsrätten. Jag tror all vi med förtroende kan låla ulredningen arbela ulan beskäftiga ullalanden i förväg frän riksdagens sida.

I anslutning till del här vill jag fäsla riksdagens uppmärksamhd på all vi för myckel kort lid sedan behandlade dt belänkande från lagulskolld som ocksä rör upphovsrätten. 1 detla enhälliga betänkande står del bl. a. följande: "Som moiionärerna framhåller har emellerlid tillämpningen av upphovsräilslagsliftningen medfört problem både för upphovsmännen själva och för dem som vill utnyttja deras verk. Enligt ulskotlels mening är del angelägel all de negativa verkningarna av upphovsrälls-

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

lagen i möjligaste män begränsas eller undanröjs. Ulskollel ser därför med lillfredsställelse all en översyn av upphovsrällslagen skall ske i enlighet med nordiska minislerrädeis beslul i maj 1975 om en allmän översyn av den nordiska upphovsrällslagsliflningen. Enligt direktiven till ulredningen, som tillkallats efter det moiionen väckles, skall översynen ske enligt de riktlinjer som dragits upp av ministerrådet."

Med della enhälliga uttalande från lagulskolteis sida, som riksdagen siälli sig bakom, har ulskollel väl också sagt atl givna utredningsdirektiv är fullt acceptabla och inte behöver åtföljas av några nya uttalanden. Enligt herr Wikströms mening skulle ell bifall lill kulturutskottets hemställan på denna punkl innebära alt ulredningen måsle få tilläggsdirektiv. Det kan väl ifrågasättas om inle riksdagen kommer atl falla tvä mot varandra stridande beslut, om den i dag följer kullurulskollds majoritet i denna fråga.

Sä några ord om ulslällningsersältningarna med anledning av de anföranden som har hållits här. Fru Mogård hänvisade till att kulturrådet har utarbetat ell förslag, som man fångar upp i reservalion från moderaterna och folkpartisterna i utskottet.

Hur är del nu med det förslag som kulturrådet har utarbetat? I dt remissyttrande har kulturrådet tagit upp denna fråga och säger följande: "Statens kulturråd har diskuterat en statsbidragsmodell som bygger på all Slalen stödjer lokalt och regionalt driven konslulslällningsverksamhet pä i viss män liknande säll som staten i dag stödjer lokala och regionala teater- och musikinsiitutioner. Modellen är inte genomarbelad. Olika invändningar kan riktas mol den."

Vidare anför kullurrådel: "Syftel med del skisserade slalsbidragel är framför alll alt stimulera lill all konstnärerna får hyresersältning för utställnings verksamheien."

Av de här ullalandena från kullurrådel självi framgår väl all detla inle var och inle är någol färdigl förslag. Vi har beaklat del frän utskoitsmajoritelens sida och säger atl vi är iniresserade av atl ett genomarbetat förslag kommer fram, men vi kan inte nu lillslyrka ell anslag som bygger pä den skiss lill ulslällningsersättning som kulturrådet har presenterat.

Det behövs bl. a. ett nära samråd med kommunerna och kulturar-bdarorganisaiionerna själva, och det pekar vi på i ulskollsbetänkandet. Meningen är nämligen atl kommunerna ocksä skall medverka med en andel i bidragsgivningen.

Med anledning av fru Mogårds anförande vill jag yllerligare bara peka pä ell som jag lycker något anmärkningsvärt uttalande om atl gamla hundar inle kan läras atl silla och all fru Mogård därav drar slulsalsen all del gäller all prioritera barnen i kullurarbelel. Jag lycker all del vore myckel olyckligt om man pä detla sätl skulle spela ul generationerna mol varandra. Självfallet är del ulomordenlligl vikligl att göra insalser för barnkulluren; del kommer fru Jordan atl närmare ulveckla längre fram i debatten. Men jag tror som sagt atl del vore djupl olyckligt om

man skulle salsa på barnkulluren i någol slags motsättning mot kulturinsatser för de äldre. Del är myckel angeläget all vi i värl kullurpolitiska reformarbete och i del prakiiska arbetet verkligen försöker fä generationerna all mötas.

Herr Wikströms anförande ger mig bara anledning atl uiöver vad jag redan sagt belräffande upphovsrätten i korlhel kommentera hans ganska långa utläggning om lilleralurslödet. Man vill frän folkpariihåll och mo-deralhåll att riksdagen redan nu skall beställa nya och utbyggda förslag i fråga om kultursiödei.

Vi pekar från utskoliels sida på atl kullurrådel noga skall följa utvecklingen på hela områdd och anmäla om rädd finner del motiverat med förändringar eller utvidgningar i stödet. I den mån rädd då bedömer all syslemet behöver ändras eller utvidgas kommer förslag härom givelvis också all läggas fram.

Riksdagen har beslutat att del skall vara en treårig försöksverksamhei, och del ligger i sakens nalur alt försöket måste pågå en lid innan man böriar röra i della och riva upp vissa delar av del. Lål mig ändå konstatera all stödel, såviii kan bedömas, har mötts av stort iniresse från förlagens sida. Det har prisdämpande verkan. Del förnekade inle herr Wikström, även om han försökte all ringakta den och önskade mycket kraftigare prisdämpning. Men del var vi som fick driva den här frågan i fjol och i ell selektivt slöd bygga in en prisdämpande effekl.

Konstruktionen stöds myckel slarki av författarna själva. Vi fär se hur pass effektiv den är. Vi konstalerar alt den har haft en viss verkan och vi är nalurligvis glada för del. Kan man ytterligare förbättra stödel också i den rikiningen all del yllerligare dämpar priserna är del självfallet intressant. Men låt mig än en gång konstatera att del var genom all riksdagen med en rösts majoriiei tog vårt förslag om etl selektivt slöd som vi fick in den prisdämpande effekten.

Med della vill jag, herr lalman, yrka bifall lill ulskoltels hemställan på samlliga punkier utom beträffande frågan om upphovsrätten, där jag yrkar bifall lill reservalionen 4.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr lalman! Del har riktats kritik mol proposilionen, sade herr Andersson i Lycksele, i den allmänna debaiien och från oppositionen. Läl mig erinra herr Andersson om alt också han och hans partikamrater har kritiserat inte bara den här kullurproposilionen ulan också de lidigare i serien och gjort ibland beiydande förändringar. Så är fallet ocksä i år, herr Andersson, del går faktiskt inle alt förneka. - Men del är klart all jag högaktar herr Andersson för hans tappra försvar av kulturminister Zachrisson.

Gamla hundar kan inte läras sitta. Vi må beklaga del eller inle, men så är del. Herr Andersson gjorde sig skyldig lill en avsiktlig feltolkning: Jag skulle ha avsell all spela ul generalionerna mol varandra. Del är ell bra deballknep i och för sig, men jag lycker inte atl jag behöver

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

lägga ned någon slörre lid på della. Jag vill bara säga all herr Andersson har feltolkat mig.

1 brevlådorna i Slockholm har det delals ut en lilen tidning som heter Socialdemokraten. Där finns en sida som handlar om kultur och kulturarbete. Svante Foersier har ijltalat sig, och del står i tidningen:

"Svante Foersier tvekar inför diskussionen om kullurarbdarna i parliel i framliden. Ulbrisler:

- Vi har ju otroligt dåligt anseende överalll! Ja, del känns så. Fråga mig inte varför - men nånstans hör det ihop med alt vi inie rikligt lyckats med atl fä ut atl begreppet SOLIDARITET finns där. Orubbat."

Orsaken finns kanske just däri all herr Andersson i Lycksele och hans partikamrater inte förslålt den principiella innebörden i reservalionerna 2 och 3 och de konstruktiva följderna av ell bifall lill dem. Etl platt fall, säger herr Andersson om moderalreservationerna. Ta och fundera över om de inle är ell krokben i slällel, herr Andersson, och över vem som sedan faller plan lill marken.

Herr WIKSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Del vore myckel atl la upp i del som herr Andersson i Lycksele sade. Jag förmodar all herr Sundman mera i delalj kommer att gä in på frågan om massmarknadsförlagd, och belräffande upphovsrätten blir del kanske anledning all åierkomma senare i debatten.

Del är naluriiglvis ell ovanligt förfarande atl redan innan etl år har gått begära en förändring på väsentliga punkter av litteraturstödet. Bakgrunden är att jag har följl delta slöd myckel noga. Jag skulle tro atl den uppfallning jag uttryckte om lilleralurslödet delas av alla som haft lillfälle alt noga följa del. Tyvärr har den prisdämpande effekten varit ulomordenlligl blygsam. Hade den varii väsenlligl myckel slörre, skulle man i varie fall ha haft något all peka pä.

Herr Andersson i Lycksele sade all del är svårl atl utläsa vad en borgerlig kulturpolitik skulle innebära när man studerar betänkandet. Del är intressant all herr Andersson efterlyser en sådan pä samma gäng som man nu i kullurspallerna i våra lidningar gäng pä gäng efterlyser alternativ lill regeringens kulturpolitik. Jag har satt mig ner och summerat några av de punkter som varit akluella under vårriksdagen och i fjol, och resullalel blev följande.

Regeringens kulturpolitik innebär nej lill gammal ägorättsfilosofi, ja lill kulturell allemansräll, ell från börian torftigt selektivt litteraturstöd som inle ens den socialdemokraliska riksdagsgruppen kunde accepiera, nej lill ulslällningsersällning, blygsam salsning pä kulturminnesvården, begränsat stöd lill kulturtidskrifterna och 35 milj. kr. mindre lill Sveriges Radio.

De icke-socialistiska partiernas polilik på dessa punkter kan sammanfattas sålunda: principiellt vaktslående kring upphovsrätten, ell krafligl utbyggt lilteralurslöd, ja lill ulslällningsersättning, slarkare salsning pä kulturminnesvården, kraftigl utbyggt stöd lill kulturtidskrifterna och 35

milj. kr. mer till Sveriges Radio. Nr 132

Nog är det väsentliga skillnader, och alla moiioner som väckts med Torsdaeen den

anledning av kullurproposilionen har innehållit krav på förbällringar. on piai 1976

I alla partier har man upplevt atl del var en alllför blygsam salsning._______

Kulturpolitiken

Fru NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Georg Andersson i Lycksele säger atl kommunernas salsningar har ökat när det gäller den kullurella verksamheien, och del är möjligt. Men ojämnheten i salsningarna drabbar medborgarna orällvisl, och de skillnaderna måste slalen försöka uriämna. Ulställningsersätl-ningen behöver utvidgas.

Överalll där konstnärernas arbele används i utställningar borde del vara självklarl all en ersällning skall ulgå. Vi har inie funnit atl proposilionen gäll tillräckligt långt eller varit tillräckligt konkrei i sina förslag. Därför har vi i vår molion föreslagil en snabbutredning om denna ersällning.

Vi lycker all man alldeles för lilel har lyssnat på konstnärerna, som frän sitt häll med skärpa har framfört kravei pä ersällning för nyttjande av utfört arbele. Konstnärernas riksorganisation, KRO, har i sill fackliga program ställt krav på såväl ulslällningsersällning som visningsersällning.

Alll detla syftar till all konstnärerna skall fä en egen försörjning av sitt arbele, och därför förväntar vi oss snabbi etl nytt konkrei förslag.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det är etl gammall kärl ämne för de borgerliga i kul-turulskotlel all försöka påvisa att socialdemokraterna i utskottet minsann har gäll emol regeringen och slalsrådel Zachrisson! Jag skall inle gä in i den debatten. Del aren mytbildning som man ägnar sig ät på borgeriigt häll. Jag har tillbakavisat den i fräga om massmarknadsförlagd lidigare i dag, och jag är alldeles övertygad om all jag har räll på den punkten. Man försöker all dölja en reträtt genom all påstå alt vi har kört över regeringen i den här frågan. 1 själva verkel har ulskoUd i bred enighet slutit upp bakom proposilionens princip om massmarknadsförlagd och ultalal ell förtroende - vilket gläder mig - för Litieraturfrämjandet i della sammanhang.

Fru Mogård påslår all jag har feltolkat detla med "gamla hundar". Tyvärr hjälpte hon mig inte på traven all lolka del räll, och sä länge hon inle vill göra del kan jag inte inse annal än alt hennes resonemang om atl del inle går all lära gamla hundar silla i dd här sammanhangei innebär all vi får lämna de äldre därhän. De är inte iniresserade av kulturpolitik. Vi får salsa på barnen. - Pä del saltet spelar moderalerna ut generalionerna mot varandra. Jag lycker del i slällel är angelägel all fä generationerna all mötas just i de kullurpoliliska aktiviteterna.

När del gäller reservalionerna 2 och 3 kommer herr Sundman all lill
fredsslälla fru Mogård med ell svar från ulskollsmajorilelen. 77

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Herr Wikström försökte göra en lista på vad borgerlig kulturpolitik skulle innebära. Tiden är för korl för all kommentera de punkterna. Jag har konslaleral all del belänkande vi nu diskuterar uppvisar en myckel splittrad bild av del borgerliga uppträdandet, och den saken går väl inte all förneka.

Läl mig bara kommentera en punkt i listan, den om lilleralurstödd. Det är ändå etl faktum all beslulel innebar en borgerlig föriusl i riksdagen. Vi gick pä en konstruktion som mycket energiskt stöddes av Författarförbundet och där vi verkligen stod pä kulturarbetarnas sida.

Sedan kan man alllid hänvisa lill att man varit duktig när det gäller ekonomiska överbud. Del gäller inte bara inom kulturpoliliken, ulan i poliliken i slörsia allmänhet.

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Andersson i Lycksele var nalurliglvis medveten om sin feltolkning, och därför tycker jag inle del finns anledning atl lägga ul texten. I varie fall var både han och jag medvelna om vad jag hade sagt.

Men för säkerhets skull: Jag avser inte alt de äldre skall lämnas därhän, bara all barn och ungdom skall prioriteras just med den motiveringen all del är svårare all lära gamla hundar sitta.

Jag vel inle om jag också måste förklara för herr Andersson vad prioritering innebär. För säkerhels skull också där: Del innebär inle all man lämnar diverse andra grupper därhän.

Hert WIKSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Andersson i Lycksele säger all det är fråga om överbud frän den icke-socialistiska sidan. Men olika bud när del gäller del ekonomiska slödel är ju uttryck för olika prioriteringar. Vi har alllsä förordal en slarkare satsning pä Sveriges Radio med dess kullurpoliliska ansvar, pä lilieraluren, pä tidskrifterna, pä kulturarbetarna och på kulturminnesvården.

Visst kan man vifta borl del som överbud, men man kan ocksä konstatera all del är en skillnad när del gäller synen pä kullurens villkor i del svenska samhällel.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s) korl genmäle:

Herr lalman! Nu har fru Mogård gjort sill bästa för atl vara pedagog och lära mig vad hon menar med sina liknelser. Jag tycker inte hon har förbättrat sill uttalande med den förklaring hon givit. Visseriigen säger hon all prioritering av en grupp inte innebär all man lämnar den andra därhän. Del är ju tacknämligt alt de äldre inte skall bli alldeles ulan kullurpoliliska satsningar från moderaternas sida. Men detla är ändå en intressant markering av atl man ger upp inför strävanden atl bredda kullurutbudet till alla grupper i samhällel.

Jag skall inte diskutera vidare med herr Wiksiröm om överbud. Som

jag sade har vi del fenomend på alla områden. 1 riksdagen lalar vi om mänga sektorer i samhällslivet, och de borgerliga kommer ganska ofta med överbud som del är svårt au täcka in ekonomiskt. Samlar man dessa överbud är jag inle alldeles övertygad om all de skulle uppvisa en prioritering av kulturfrågorna, eflersom överbuden från borgerligt håll på andra sektorer nog skulle framstå som kraftigare

Jag hade inte förut lillfälle och tid all kommentera fru Nordlanders replik i förra replikväxlingen, där hon beklagade att kommunernas satsningar sker sä ojämnt. Ja, del kan man beklaga. Del finns kommuner som släpar efter ocksä pä del här området. Men del är ändå väsenlligl att slå fasl den kommunala kompetensens och den kommunala demokratins roll i sammanhanget. Del innebär självfallet att med olika politisk struktur ute i kommunerna så sker prioriteringen mycket olika. Vi får var och en på sitt håll ute i del kommunala arbelel försöka atl också där förankra kulturpolitiken slarki sä att vi kan höja nivån. Men atl från statligt håll fastställa slags riksnivå för kullurpolitiska salsningar tror jag vore olyckligt och skulle skapa en slelbenthet i del här arbelel.

Frågan om utställnings- och visningsersäliningar är en slor fråga. Jag har tidigare kommenterat utställningsersätlningarna. Vi är överens om all del är myckel angelägel all de problem som finns kan lösas. Vi kan inte blunda för dem och bara säga atl del skall kastas fram lilel pengar för klara det hela, utan vi måsle först arbeta fram en konstruktion i samråd med kulturarbetarna själva.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Hert SUNDMAN (c):

Herr lalman! Vi har fåll förmånen all leva i etl land med ell hyggligt kullurliv och en fri kullurdeball. Det torde finnas få länder där det saisas så myckel av offenlliga medel pä kulturpolitiken. Det är någonling som kan beläggas med siffror.

Jag tror knappast heller det finns något annat land där kulturlivet och kulturpolitiken gjorts till föremål för så många och ingående utredningar och undersökningar.

Under 1950-, 1960- och del begynnande 1970-lalel fattades en hel del kulturpolitiska beslut. Man kan -om man sä vill - kalla dem punklbeslut. De är i och för sig värdefulla men inle metodiskt infogade i en slörre plan.

Sedan värl omfattande och grundläggande utredningsarbete hade slutförts fick vi underlag för en mer sammanhållen och konsekvenl reformverksamhet.

En hörnstolpe i della är kulturrådets huvudbetänkande hösten 1972. Kullurrådel var socialdemokratiskt och inle parlamentariskt sammansall. Men det var en kvalificerad grupp som arbetade med exemplarisk öppenhet.

Våren 1974 fick vi den första särskilda kullurproposilionen. Förslagen där beskrevs som de första i en kuliurpolitisk irestegsoperalion. Följdriktigt kom del en ny kullurproposition förra våren, och i dag har vi

Nr 132 en tredje under behandling.

Torsdaeen den Andersson i Lycksele påpekade all vi i är har 37 reservalioner

20 mai 1976 fogade vid ulskoltsbelänkandel över den iredje kullurproposilionen. Ja,

.____________ och lill beiänkandei över den första kullurproposilionen var del fogal

Kulturpolitiken 28 reservationer och nio särskilda yttranden. Inte desto mindre har na-

turligtvis herr Andersson räll när han sägerait kulturutskottet och riksdagen i stort var överens om den målsättningen och om var åtgärder skulle sällas in. Den svenska kulturpoliliken är faktiskt inle särdeles partipolitiskt präglad i huvudlinjerna. Jag tror all man med anspråk på all vara korreki kan beskriva den som en lyp av samförsländspolilik.

1 förbigående vill jag kommentera atl herr Andersson påpekade all del bara fanns ell fåtal centerreservaiioner i äreis betänkande. Det är en riklig iakttagelse. Jag kan tillfoga alt vi har lyckats bra vid ulskolts-hanieringen av våra moiioner.

Del finns dock molsältningar, som bl. a. herr Wikström har påpekat. Del är motsättningar som ibland är ganska hårda. De rör i huvudsak reformtakten, dvs. hur mycket som skall saisas av staten inom kulturområdet, och prioriteringarna, var insatserna i första hand skall göras och hur myckel medel som skall anvisas. Det är alllsä här fräga om takten och prioriteringarna.

De principiella motsättningarna har hittills varit ganska få. Etl exempel är förra vårens liiteralurslödsdeball, där valei kom all slå mellan en selekliv stödform och en som fungerade efter automatiskt verkande regler. På grund av något som närmast liknar ett olycksfall kom riksdagen atl välja den selekliva formen - men del går väl att rälla lill så småningom.

I vad gäller reformtakten kan konstateras au oppositionen har agerat starkt pådrivande. Man har inte varit nöjd med den reformtakt som propositionerna givit ullryck för. Stundom har oppositionen vunnii slöd hos ulskotlels socialdemokrater i detla avseende.

En jämförelse mellan siffrorna i regeringens förslag under de här tre åren och riksdagens beslul visar alt myckel av del kullurpoliliska ini-lialivel glidit över från regeringen lill riksdagen. De päslag riksdagen gjort ligger i storleksordningen 25 96. Därav kan man ju dra slutsatsen all riksdagen hell enkell funnil all förslagen inom kullurseklorn varit alllför svaga.

Herr lalman! Efter de här inledande orden övergår jag lill alt kommentera tredje kullurproposilionen och kulluruiskoiieis belänkande. Jag länker beröra de frågor som har med litteratur all göra i ordels vidaste mening, bidrag och ersäiiningar lill konstnärer och anslaget till fritt kollektivt skapande. Frågorna kring bl. a. kulturminnesvården kommer all las upp av herr Eriksson i Ulfsbyn.

Först gäller del massmarknadsförlagei, som vi ju redan har varit inne

pä i dag. Tanken på en massmarknadsutgivning av god men lättillgänglig

skönlitteratur kläcktes i lilieralurutredningen. där ju mänga goda tankar

föddes.

80 I sin skiss förordade liiteralurulredningen atl förlagsbranschen i första

hand skulle ges tillfälle att driva utgivningen i egen regi. Om det inte gick, borde i andra hand ett särskilt förlag bildas av slalen, bokförläggarna och folkbildningsorganisationerna. Utredningen framhöll all det var nödvändigl med överläggningar mellan de nämnda parterna saml Författarförbundet. Det där atl utge god litteratur till extremt låga priser är nämligen lilel knepigare än man först kan tro.

I iredje kulturpropositionen föreslås nu all en massmarknadsutgivning kommer lill stånd - med beiydande statligt slöd och som en treårig försöksordning.

Kullurulskoltel finner del myckel tillfredsslällande all förslagel lagts fram. Del rör sig om en verkligt vikiig kuliurpolitisk reform. Men det är kanske ändå svårt att befriasig från intrycket atl departementschefen försökt gå en genväg.

De överläggningar som liiteralurulredningen förordade har uppenbarligen inte ägt rum. Tanken atl föriagsbranschen skulle fä lillfälle att driva Ulgivningen i egen regi avvisas ulan kommentar-och trots atl förläggarna ställt sig posiiiva. Tanken på all bilda ell särskilt förlag med slal, förläggare och folkbildningsorganisationerna som delägare avvisas också utan molivering. I stället föreslås all stiftelsen Lilleralurfrämjandd skall anförtros huvudmannaskapet.

Deparlementschefen skriver i proposilionen alt han "finner del glädjande" alt Litteralurfrämjandel vill la pä sig denna uppgifi. Kuliurutskonei formulerar sig litet svalare i sill belänkande. Ulskollel finner all del "kan godtaga" denna organisationsform.

Här vill jag gärna betona atl utskottet är väl medvetet om de utomordentliga insalser Lilleraturfrämjandel - och dess föregångare Boklol-leriel-gjort inom liiieralursekiorn. Man har energiskt och med framgång prövat olika inkonvenlionella vägar all sprida goda böcker. Man har spelat och spelar fortfarande en myckel stor roll som stipendiefond. Under en läng tid var Litteralurfrämjandel - innan Sveriges förfallarfond vuxit lill sig - vår slörsia slipendieutdelande inslilulion.

Inte desto mindre vållade propositionens förslag en häftig deball -och del redan innan propositionen lagts fram för riksdagen. Jag skall inte fördjupa mig i den debatten, men bakgrunden är i huvudsak denna: En massmarknadsulgivning kan på sikt vålla problem för de seriösa bokförlagens ordinarie ulgivning. Av della skäl vill bokförläggarna ha slörre infiytande på etl massmarknadsförlags ulgivningspolitik än Lilleraturfrämjandel vill medge - i vart fall enligt de diskussioner som hittills förts.

Del här är en knivig fråga. Den har diskuterats ingående inom ulskollel, och enighet har uppnåtts i värderingen av dessa problem -jag undantar här ulskottds vpk-ledamol som reserverat sig.

Problemels kärna har uttryckts i följande formulering längst ner på S. 66 i betänkandet: "Av naturliga skäl kommer en massmarknadsulgivning av seriös litteratur i första hand all omfatta lidigare publicerade .svenska verk och översättningar som visat sig kunna nå en bredare lä-

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

6 Riksdagens protokoll 1975/76:132-133

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

sekrets. Med hänsyn lill dessa titlars betydelse för den kvalificerade bokulgivningen i Sverige är del av slörsia vikt atl den planerade massmarknadsuigivningen kommer lill slånd i förtroendefull samverkan mellan Litteraturfrämjandet och de ordinarie förlagen." Ulskoltet tillägger all en sådan samverkan också är en förulsällning för all någol så när akluella böcker skall kunna utges i en massmarknadsversion.

Departementschefen är väl medveten om detta. I propositionen skriver han alt massmarknadsuigivningen "måsle fä ell posiiivi gensvar från författare och förläggare" för atl bli framgångsrik. Med sin nyss citerade formulering undersiryker ulskollel denna förulsällning för alt massmarknadsuigivningen verkligen skall bli en framgång.

I proposilionen uttrycker departementschefen "förhoppningar om all del skall kunna träffas en uppgörelse mellan Litteraturfrämjandet och Svenska bokföriäggareföreningen som innebär all bokföriäggarna blir representerade i massmarknadsföriageis siyrelse/ulgivnihgsråd". Ulskonei lar etl kliv längre. En uppgörelse och ett samförstånd aren fundamental förulsällning för all massmarknadsuigivningen skall fä de kullurpoliliska effekter som eftersträvas. Här räcker del inle med "förhoppningar". Utskottet menar alt det ankommer på regeringen att ta initiativ till överläggningar mellan berörda parter - och lill dem räknar utskottet inle bara Litteralurfrämjandel och bokförlagen ulan även bokhandeln.

Såvitt jag kan se är del myckel sannolikt all en sådan av regeringen initierad överläggning skall leda lill en tillfredsslällande uppgörelse. Såväl främjandet som förläggarna är ju iniresserade av all försökd med massmarknadsulgivning kommer lill stånd. Om, mol förmodan, parterna inle kan komma sams förutsätter utskoltet all regeringen återkommer lill riksdagen med nya förslag. Det vore ju galet all salsa ell siorl statligt stöd på ell projekl, om del inle har goda förutsättningar att bli framgångsrikt.

Den organisationsskiss som Litteralurfrämjandel lagl fram har kritiserats inte bara av de slora förlagen ulan även av de mindre.och de små och de folkrörelseägda. Utskottet menar atl del är av särskilt stor vikt all just förlag av denna lyp helhjärtat kan engagera sig i en massmarknadsutgivning.

Herr Andersson i Lycksele drog fram en del tolkningar som man hade gjort i tidningarna av ulskoltsskrivningen. Jag vill gärna underslryka alt mig veleriigen har ingen i del här huset sagt att ulbildningsminislern är överkörd. Del har stått i tidningarna, och den debatten får kanske också i fortsättningen föras i lidningarna. Men del är givel all tidningsredaktörer liksom mänga andra kan läsa en sådan här text som de lycker är lämpligast.

In i bilden kommer givelvis också upphovsmännen, förfallarna. Ulan deras medverkan kan ju ingen ulgivning av samlida svensk liUeralur komma till stånd. Författarförbundet har i princip förklarat sig vara positivt till massmarknadsutgivningen. Men här anmäler sig givelvis en hel del krångliga frågor som gäller royally eller annan form av honorar.

De problemen kan naturiiglvis inle lösas på annal sätt än genom för- Nr 132

handlingar mellan massmarknadsförlagd och Författarförbundd. Jag t hp

misstänker för egen del atl man hittills lagil litet för läll på den här      -„       . .m
*                                                                                  20 maj 1976
frågan. Del är ingalunda säkert alt den kan lösas i en handvändning.      ____

I vpk-reservationen föreslås atl förfallarna skall vara representerade Kuliurpolltiken i massmarknadsföriageis beslutande organ. Författarförbundet har redan uttalat all della inle är möjligt - man kan ju inte sitta vid förhandlingsbordels båda sidor.

Däremol talar ålskilliga skäl för all Författarförbundet bereds lillfälle all delta i de överläggningarsom utskottet påyrkar. I Författarförbundet finns erfarenheter och kunskaper som förvisso kan berika meningsutbytet.

I propositionen räknar man med att det nya massmarknadsförlagei skall pröva nya distributionskanaler och aklivl på olika sätt söka upp presumtiva bokköpare. Litteraturfrämjandet har erfarenheter pä del området som är myckel värdefulla. Departementschefen framhåller dock all de traditionella försäljningsvägarna inte för försummas, alllså bokhandeln och de försäljningsställen som beriänas av Pressbyrån. Della understryks ytterligare av ulskoltet.

När lilleralurulredningen föreslog en massmarknadsutgivning var avsikten den att man i göriigaste mån skulle ta upp konkurrensen med den bedrövligt undermåliga s. k. kiosklitteraturen på lika villkor, dvs. lill ungefär samma låga pris och med i görligaste män samma tillgänglighet. All den kvalificerade massmarknadslitleraturen verkligen finns att köpa i sä mänga kiosker och tobaksbuliker som möjligt är ulan ivivel av Slor betydelse.

I förbifarten, och eflersom jag lalar om Pressbyrån, vill jag snudda vid vpk-reservalionerna 22 och 23, där del föresläs all Pressbyrån skall förstatligas. Det är lält sagt, och det kan ju låta tilltalande. Del är, står det i reservalionerna, en förulsällning för all god skönlitteratur skall "dominera kioskförsäljningen". Det kan som sagt låta tilltalande. Men om man skall se lill att den goda litteraturen dominerar, så ligger det sannerligen snubblande nära till hands att tillgripa censur vid distributionen av tryckalstren. Redan det är ell skäl alt avvisa vpk-reservalionerna.

Litteraturulredningen förordade tvä serier massmarknadsböcker, utkommande varannan vecka, alllsä 26 lillar per år. Den ena skulle rikta sig lill barn och ungdom. Dess värre innehåller proposilionen inget förslag i den rikiningen. Del är ju särskilt angelägel att en massmarknadsulgivning också omfattar de åldersgrupper där kvalificerade läsvanor lättast kan grundläggas. Detta framhålls med eftertryck av lilleralurulredningen.

Enligt uppgifter - något oklara - förbereder man inom departementet
en ulgivning av goda billigböcker ocksä för barn och ungdom. Utskottets
ledamöter skulle bli lacksamma om konkreta förslag läggs fram redan
näsla år. Vi kanske redan i dag kan fä en vink om vart man är pä väg
när del gäller barnböckerna. 83

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpoliliken

Med detta lämnar jag massmarknadsförlaget.

Förra året fick vi ell lilteralurslöd - men rikligare vore kanske atl tala om ell föriagsstöd eller ulgivningsstöd. Med en inte obetydlig underdrift kan sägas att detta stöd föddes under litet olyckliga förhållanden, som jag redan har snuddat vid. Kullurproposilionens förslag våren oöverlagd skenlösning. De tre icke-socialistiska partierna i riksdagen kunde resonera sig fram till en automatiskt verkande slödordning i alll väsenlligl efter lilteraturutredningens förslag. Det ambitiösa Författarförbundet arbetade på kort tid fram ell förslag som byggde på en lågprislinje. Vpk gjorde del förslagel lill sitt, och socialdemokraterna anslöt sig som bekant senare till den linjen. Därefter gav också riksdagen förslaget sin anslutning. Mera behöver inle sägas om den snö som föll i fjol.

En hel del krilik har riktats mol 1975 års slödordning, bäde här i kammaren lidigare i dag och framför alll i pressen och frän andra häll. Man menar alt den inle har fält de utlovade lågpriseffekterna. Den är kvantitativt för snäll lilltagen. Den ger inle slöd till facklitteratur, särskilt inte den som slår på gränsen lill skönlitteratur. Ocksä översätlningsslödd är för knappt tillmätt. Barnboksstödel förefaller vara svärl all realisera. Och hanteringen av stödel har krävl en tungrodd förvaltningsapparat. I en reservalion av folkparlid och moderaterna föreslås all riksdagen redan nu begär förslag om förbättringar av slödel såväl till svensk skönlitteratur som lill översättningar och facklitteratur. Man anseratt bristerna är så uppenbara all del är orimligt av riksdagen all invänia den treåriga försöksperiodens slut. Man vill ha ett förbättringsförslag redan lill nästa vår.

Enligt centerns mening kom lilleralurstödd lilel snett i starten. Å andra sidan har stödordningen faktiskt inle börjal fungera pä allvar ännu och iröskelproblenien har varit ganska kinkiga. Man måste göra en del besvärliga räknekalkyler och konstruera en serie ansökningsblanketter som fungerar.

Men faktum kvarstår - det vi påböriade förra året var en treårig försöksverksamhet. Statens kulturråd har fåll i uppdrag att följa och fortlöpande utvärdera verksamheten. Det är enligt centerns mening all ha för bråttom att nu kräva förslag om förbättringar, när nian saknar den analys och de erfarenheter som är en förulsällning för rationella förbättringar. Cenlern och ulskoltels majoriiei menar an vi måste ge oss till tåls åtminstone ell år lill - även om vi inom cenlern sympatiserar med tankegångarna i reservalionerna -19 och 20.

Lilleralurulredningen pekade pä atl den svenska bokhandelns ekonomiska siiuaiion försämrals undan för undan. Bokhandeln hade länge dispens mot brulloprisförbudd. Vi hade dä i lande en internationellt sell ulmärkl fungerande försäljning av böcker över disk. När dispensen sattes ur funklion förlorade vi ocksä del gamla kommissionssystemel. Bokhandelns lönsamhet försämrades yllerligare. Boklådorna tvingades reducera sina ambilioner i vad gäller kundservicen.

I moiioner från cenlern, folkpartiet och moderalerna krävs en ulvar-

dering av bokhandelns belägenhet med förslag om nödvändiga stödinsatser. Önskemål i den riktningen uttalades av riksdagen på förslag av kullurulskotlels majoritet redan våren 1975. De moiioner som nu pä nytt lar upp frågan fär belraklas som ett ullryck för olälighd över alt ingeniing hänl hittills.

I del nu föreliggande betänkandet uttalar utskoltets majoriiei all den ger sill stöd åt synpunkterna i de tre aktuella motionerna men atl man inle finner skäl att göra ett nytt uttalande. Det från förra året står fast. I reservalion 21 önskar moderaterna och folkpartisterna i utskottet alt riksdagen skall göra etl förnyat uttalande.

Del är alllså bara en formalitet som skiljer utskoliels majoritet och minoritet från varandra. I sakfrågan är ulskotiel hell enigt.

I årets budgetproposition sägs atl man har för avsikt alt till utbildningsdepartementet knyta särskild expertis för alt uireda bokdistributionens villkor och frågan om ell ev. statligt slöd Ull bokhandeln.

Del är till den utfästelsen som ulskottds majoritet sätter sin lil. Jag hoppas all herr utbildningsministern i dag kan bekräfta atl han böriat fundera på atl tillsätta denne sakkunnige.

Jag vill här gärna skjuta in att utskottet i sitt betänkande inle gör någon skillnad mellan vanliga boklådor och antikvariat. Del har blivit alll svårare för förlagen och boklådorna all lagerhålla litteratur som utgavs för dt par eller några år sedan. Det innebär all antikvariaten har fått en alll viktigare roll som bokförsäljare. De bör alllsä vara med i undersökningen. Och del kan vara på sin plats all göra etl påpekande i marginalen: De som ägnar sig ål antikvarialsverksamhet gör del inte för snöd vinnings skull ulan därför alt de har etl grundmurat och djupl iniresse för litteratur och bokkultur.

Jag övergår nu till punklen 3, Bidrag och ersättningar.

Under lång tid har de litterära och konslnäriiga yrkesutövarnas sociala och ekonomiska villkor granskals i en hel serie uiredningar. Del är ju inle bara kulturlivet ulan även kulturutövarna som har ulretts. Tyngst väger beiänkandei Konstnärerna i samhällel.

Ganska lidigl accepterades i värl land tanken atl staten-samhället hade ell ansvar för de olika konsluiövarna. Begynnelsevis utgick ell fälal me-rilslipendier lill konstnärer inom olika konstnärsgrupper och till författare. Staten uppträdde som mecenat - uttryckte i penningars värde sin uppskattning av mottagarnas trägna verksamhet. Beloppen var snäll tilltagna. En klapp på axeln bara.

Ännu i börian av 1950-lalel, när författarfonden kom lill, betraktades samhällets insalser just som slöd och uppmuntran.

I början av 1960-lalel höll dåvarande statsrådet Ragnar Edenman ett i vart fall i konstnärskretsar uppskattat lal i Eskilstuna där han klart och tydligt uttalade all staten måsle slödja konstnärer, inle för alt lindra deras ekonomiska problem ulan därför alt de behövdes i vårt samhälle. Detla hade nalurliglvis konstnärer av olika kategorier uttalat flera gånger om, men det var, såvitt jag vet, första gången ell statsråd uttalade sig

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

på den punklen och gjorde del sä bestämt.

Författarfondens tillkomst i börian pä 1950-lalet kom all spela en viktig roll vid värderingen av samhällets insatser. Där sades det klart ifrån att del förfallarna fick inle var stöd utan en ersättning för all deras verk tillhandahölls frill genom folkbiblioteken.

Del förträffiiga med biblioteksersäliningen var också alt uinyujandd av upphovsmännens verk lält kunde mätas genom uilåningssiatisiiken. Del kom all bli av slor betydelse för utvecklingen av förfallarfonden

- och författarfondens tillväxt gav i sin tur övriga konstnärsgrupper ar
gumenl för all med slörre lyngd kunna hävda sina krav pä ersällning.
Ersättningsbegreppet har sedan slagit ul stödbegreppet i debatten.

Av slor betydelse har nalurligvis ocksä varit de svenska konstnärs-gruppernas målmedvetna fackliga verksamhei. Genom tillkomsten av KLYS, Konslnäriiga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd, fick man i slulel av 1950-lalel ett vikligl instrument all påverka kulturpolitiken inom detla område.

I börian av 1960-talel inleddes de regelbundna diskussionerna mellan konstnärsorganisationerna och statsmakterna - de som senare med en av kullurulskoltel formgiven tes kom atl betecknas "förhandlingslik-nande överläggningar".

Vid dessa överiäggningar har konstnärerna i förväg enats om en gemensam priorileringslinje för den fortsatta utbyggnaden av de slalliga ersättningarna. Som regel har utbildningsdepartementet i sina propositioner följl KLYS prioriteringar. De gånger del inle har skell, har riksdagen korrigerat proposilionen. Det hände senast förra våren.

Storleken av och formerna för de statliga insalserna lill fromma för bildkonstnärerna har legat oförändrade ett par år - i vart fall i stort sell

- i avvakian på den iredje kullurproposilionen.

Den innebär en inte obetydlig förslärkning av de belopp som på ell eller annat säll kommer just bildkonstnärerna eller bildkonsten till godo. Delta sammanfaller hell med de prioriteringar som gjordes vid överläggningarna mellan departementet och KLYS förra året.

Man kan nalurligtvis ha olika synpunkier på storleken av de belopp som föreslås i årets kullurproposition. Utskottets majoriiei har accepterat dem. Jag för min del instämmer i den förhoppningen all omständigheterna nästa år skall innebära politiska möjligheter all genomföra ytterligare justeringar uppåt.

Tidigare talare har påpekai atl proposilionen föreslår vissa förändringar av dels organisatorisk, dels verbal art. Den tidigare konsinärsbelöningen döps om lill inkomslgaranii. Del är i sin ordning. Del är numera verkligen fråga om en inkomslgaranii och inle en belöning.

Inkomsigaraniin eller belöningen har alllsedan lillkomslen kritiserats på grund av de tillämpade avlrappningsreglerna. I moiionen 2318 har jag föreslagit atl dessa regler omarbelas. I en särskild PM har jag inför utskottet preciserat bakgrunden lill della mill förslag. Utskoiid delar min uppfallning all inkomsigaraniin bör granskas och eventuellt om-

prövas. Det är min förhoppning all della skall ske så snabbt som möjligt.

Under punklen 2 Konstnärerna i samhället har utskoliels tvä moderala ledamöler avgivit tvä reservalioner, nr 2 och 3.1 den ena föreslås riksdagen uttala att konstnärer av olika kategorierav samhället eller genom samhällsinsatser bör gotlgöras enligt principen ersällning för utfört arbele. 1 den andra reservationen lalas del om all konkreta förslag bör läggas fram för att öka konstnärernas försörjningsmöjligheter och vidare atl regeringen bör la konlakl med konstnärernas organisaiioner för all inventera möjligheterna och alt öka arbelsiillfällena. Jag vill gärna försäkra alt jag lycker all del här är myckel sympatiska förslag, men de är inle nya: de ingår faktiskt sedan länge såväl i den kullurpoliliska debatten som i de kullurpoliliska åigärderna. Ulskollel har därför inle funnil skäl all föreslå riksdagen alt göra begärda uttalande.

1 proposilionen berörs en betydligt viktigare fråga som direkt angår bildkonstnärerna. Del är frågan om ulslällningsersättning - ersättning lill konstnären när hans verk slälls ul, medan verket ännu befinner sig i hans ägo. Del är en besvärlig fråga, men den är som sagt av myckel Slor betydelse för konstnärerna.

Silualionen är f n. den all ulslällningsersällning ulgår lill bildkonstnärer i dels utställningar som arrangeras av Riksutställningar, dels av NUNSKU, uttytt: nämnden för utställning av nutida svensk konst i utlandet, alltså utställningar med slalen som huvudman. Ersättningarnas storlek fastställs efter överläggningar mellan slalen och KRO, Konstnärernas riksorganisation.

Kullurulskotlels majoriiei anser det vara helt i sin ordning all det slås fast all slalen skall beiala ersällning lill konstnärerna vid av ställiga myndigheter eller organ arrangerade utställningar. I klartext sägs dessutom all utskottet ställer sig bakom den mera generella principen all en konstnär skall ha ersällning när hans verk slälls ut och alt denna ersällning - del är vikligl - skall ulgå med statliga medel.

I reservalionen 7 föresläs atl utställningsersällning skall ulgå vid alla offenlliga utställningar som arrangeras av kommun eller får kommunalt slöd. Tidigare talare har redan pläderat för della förslag. Man ulgår här ifrån en överslagskalkyl som lagts fram av kullurrådel. Vpk-represen-lanlen i ulskollel har etl liknande yrkande i reservalionen 8.

Jag vill ännu en gång framhålla alt jag känner mycket varma sympatier för reservalionerna. Jag vel att ulskollsmajorilelen delar dessa sympatier. Men dess värre förhäller del sig så all del behövs ytterligare överväganden mellan slal, kommuner och KRO innan vi kan finna en tillfredsställande lösning på en mer generell utställningsersällning lill bildkonstnärerna.

I majoritetens skrivning sägs atl man räknar med all "förslag om slalligl slöd till ulslällningsverksamhel inom en snar framlid kan föreläggas riksdagen". Jag tror all denna fråga inom en nära framlid kan lösas. Ulskollel syfiar här pä en bredare ulslällningsersällning än den som föreslås i reservalionerna, en ersättning som inte bara avser av statliga organ och kommunala myndigheter arrangerade eller stödda ulslällning-

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

ar, ulan en mer bred ulslällningsverksamhel. Vi har ju ocksä en rad konstföreningar som arrangerar konstutställningar ulan all vara kommunalt stödda.

Jag skulle ha velat säga några ord om visningsersällning - också del är en gammal och omstridd fräga. Visningsersällning är den ersällning en konstnär får för verk som inle längre är i hans ägo. Della är en komplicerad fråga. Men vi i riksdagen som känner lungl ansvar för kulturpoliliken komnier alldeles självklarl all hålla ett vakande öga på vad som händer på della område, där KRO är mycket aktiv. På läng sikl är visningsersällning del enda som kan lösa bildkonstnärernas grundläggande ekonomiska trygghet.

Till slul några ord om bidraget lill kollekiivi skapande. Slaiens kulturråd harunderdenna rubrik föreslagit en höjning av anslaget med drygl 11 milj. kr. I proposilionen har detla fiyllals ner lill drygl 1,5 milj. kr. Utskoltets majoriiei acceplerar den prutningen, men del kan vi inle göra inom cenlergruppen.

Ell myckel vikligl inslag i del kullurpoliliska beslul som fållades av riksdagen 1974 var just atl de enskilda människornas egen verksanihei skulle stimuleras och att de fria grupperna och de s. k. centrumbildningarna skulle få ell ökat slöd. Vid hearing inför kuliurulskotlel har företrädare för centrumbildningarna och de fria grupperna vittnat om de svära förhållanden de arbetar under. 1 reservalionerna 28 och 29 har cenlern krävl all anslaget räknas upp med ytterligare 3 milj. kr.

Herr talman! Med det sagda vill jag yrka bifall lill reservalionerna 18, 28, 31 och 36 saml i övrigl lill ulskoltels hemställan.

Under della anförande övertog herr andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s) korl genmäle:

Herr lalman! Herr Sundman angav en siffra innebärande all kulturutskottet med 25 96 skulle ha överträffat proposilionens förslag om ökade anslag lill kullurseklorn. Del är lilel svårl all i en hast kontrollera denna uppgifi, men allling lyder på all den rikliga siffran lorde vara ungefär hälfien sä slor som den herr Sundman har angivit.

Jag vill göra ytterligare några kommentarer kring frågan om massmarknadsförlagd. Jag konstaterar med lillfredsställelse att herr Sundman tar avstånd från de tolkningar som har gjorts i borgerliga lidningar av utskoltets betänkande vad beträffar della förslag om ell massmarknadsförlag. Herr Sundman belönar all ulskollel kan godla propositionens förslag om avtal med Lilleralurfrämjandd. Vi noterar della med lillfredsslällelse.

Härtill bör kanske än en gäng påpekas all framför alll moderalerna och folkpartisterna i ulskollel ville förkasta Litteralurfrämjandel såsom huvudman för hela denna verksamhet. Del var en ganska läng och intensiv kamp, innan vi nådde enighet. Glädjen är inte mindre stor, när

vi nu står där.

Tolkningarna av detla betänkande gäller i väldigl hög grad skrivningen om överläggningar. Del har vid utskottets behandling slätt klart atl skrivningen om överläggningar mellan Lilleraturfrämjandel och andra parter i della samarbele inle kan lolkas sä och inle får innebära all någon part skall ha vetorätt. Litteraturfrämjandet behöver självfallet samverka med ett antal föriag. Men om inte alla förlag vill vara med om delta samarbele, kan del inle fö utgöra ell hinder för all denna verksamhei skall komma lill stånd.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Hert SUNDMAN (c) kort genmäle;

Herr lalman! Jag varken lar avstånd från eller solidariserar mig med vad lidningarna skriver. Del är någonting som sker oberoende av mig.

Vi behöver inte vara så bekymrade över hur dessa överläggningar skall sluta. Jag tror all den deball som har förts om samarbetet mellan Lilleralurfrämjandd och Bokförläggareföreningen har klarlagt myckel under vårens gång. Jag tror även all den diskussion som har framförts inom ulskoltet har medverkat till att klarlägga var problemen finns. Med en skicklig haniering av ordförandeklubban vid dessa överläggningar kommer man säkerl all nä samförslånd.

Jag vill upprepa atl del måste ligga i båda parters iniresse - både Lil-leralurfrämjandeis och föriäggarnas - all delta avtal kommer lill slånd. Jag vill underslryka all ingen har någol pekuniärt all riäna pä ell sådant samarbele och på att massmarknadsförlagd konimer i gång. Del skall ju inle vara vinstgivande. Intresset för spridandel av goda böcker skall molivera delta samarbele och vara underlaget för massmarknadsföriageis verksamhet.

Herr lalman! Jag tror all man här kommer all nå fram lill en lösning som lillfredssläller alla parter, även kullurulskollel.

Fru DIESEN (m):

Herr lalman! Sedan de mera framträdande principfrågorna i årets kullurproposition nu har debatterats, återstår del dt antal moderala reservalioner för vilka jag skall lala. Dessförinnan vill jag emellerlid med några ord beröra en ny rubrik i kullurproposilionen, nämligen Internationellt kultursamarbete. Departementschefen påpekar all kulturlivels utlandskontakter ofta följer iradilionella vägar, geografiskt sett, dvs. riktas mol Västeuropa och Nordamerika. Han lalar om all iniressd växer för kuliurlivel i exempelvis länderna i Östeuropa och i Afrika, Asien och Sydamerika. Vi moderaier anser all man självklarl bör slräva efter en ökai ulbyle med andra länder men all del ändå bör betonas alt Sverige hör hemma i den västerländska kulturkretsen. Vi har nog ocksä till skillnad från depariemenischefen den uppfallningen all vad som händer i Västeuropa får alllför lilen uppmärksamhet här hemma. Etl kulturellt utbyte blir nalurliglvis också mer värdefullt om del sker med länder som tillämpar' samma normer som vi själva när det gäller lanke- och

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

yllrandefrihel.

Innan jag sä går in på de moderala reservalionerna noterar jag bara att herr Sundman har tagit på sig det ställföreträdande lidandel att tala för ulskoltels räkning belräffande en hel del av reservalionerna.

Under rubriken Förvärv av konst lill slaiens byggnader m. m. föresläs all av ell anslag på ca 8 milj. kr. en miljon skall gå lill de s. k. samlingslokalägande riksorganisationerna. Mer precis uttryckt betyder della Folkets husföreningarnas riksorganisation, Bygdegärdarnas riksförbund. Riksföreningen Våra gårdar och Folkparkernas cenlralorganisalion. Föredragande slalsrådel säger alt han lycker all ell statsbidrag årligen bör ulgå för inköp av konsl lill dessa samlingslokaler. Det påpekas i proposilionen all dessa riksorganisationer vid några tillfällen har erhållit särskilda medel för konslinköp. 1 utskottets belänkande har "några lillfällen" ulan vidare förklaring blivil "ett flertal lillfällen", en ganska omotiverad utvidgning. Utskottet säger ocksä all bl. a. av prakiiska skäl har ell belopp för ändamålet beräknals. Vilka prakiiska skäl avser ulskotiel?

I reservalion nr 12 har vi moderala ledamöler påtalat det egendomliga i all på detla sätl öronmärka en viss del av anslaget för inköp av konsl. lill statliga byggnader. Lokaler uianför del statliga området bör inte få en särställning i förhållande till lokaler för vilka staten påtagit sig ell direki ansvar. Del lämpligaste förfarandet är väl all framställningar frän olika organisationer om bidrag även i fortsällningen får bedömas för sig och upptas under särskild rubrik. Del förefaller mig också egendomligl all jusi nu föra in del här bidraget i mera permanenta sammanhang, eflersom statens kulturråd har framhällil all rådd avser all la upp denna fråga i sitt kommande utredningsarbete rörande stödel lill de samlingslokalägande organisalionerna. Jag finner del olämpligt all pä del här sättet föregripa ell avsniii av ulredningens arbele.

Så lill den nya myndigheten statens konstmuseer, som innefattar nationalmuseet, moderna museet, östasiatiska museet och en förvaltningsenhet. Den organisationskommitté som har utarbetat förslag rörande verksamhetens omfattning har ocksä föreslagil all lill överintendeni och chef för myndigheten bör utses chefen för nationalmuseet. Detla ter sig ju också ganska naturligt, eftersom nationalmuseet har den slörsia spännvidden, en verksamhei som sträcker sig över mänga områden och åtskilliga århundraden. De andra enheterna har ju en betydligt mer specialiserad verksamhet.

Vad säger dä föredragande stalsrädd? Jag citerar:

"Några remissinstanser, däribland RRV, statens kulturråd och TCO-S, understryker all chefskapet för statens konstmuseer inte bör bindas till någon viss museiinslilulion. Jag delar denna uppfattning och anser atl det bör ankomma pä regeringen att förordna en av institutionscheferna all även vara överintendeni och chef för myndigheten."

Herr Zachrisson åberopar alllså TCO, men nämner inte au såväl SACO som LO har lillslyrkl det ursprungliga förslagel. Här har slalsrådel lydligen försummat att lyssna på rörelsen. Eller kanske TCO har rört på

sig ännu mer.'

Utskottet har här bara lyssnai på herr Zachrisson.

Även här ges exempel pä en försåtlig skrivning i propositionen. När remissyttrandena redovisas sägs riksräkenskapsverkel, kullurrådel och TCO ha en viss uppfallning. I föredragande slalsrädeis skrivning blir delta: "några remissinsianser, däribland RRV" osv.

Cheferna för moderna museet och östasiatiska museet är samtidigt avdelningschefer, medan nationalmuseets chef under sig har sex avdelningschefer och därmed på ett annat sätt är fri atl syssla med remisser och andra övergripande ärenden, vilkel är ell ytterligare skäl för atl just chefen för nationalmuseet bör utses till överintendeni.

Jag övergår därefter lill frågan om Riksutställningar, som enligt propositionen kommer atl få en betydligt utökad verksamhet. Många remissinstanser anser atl ulredningen, den s. k. MUS 65, har ägnal alllför slort intresse äl Riksutställningars egen verksanihei men givit en bristfällig bild av övrig ulslällningsverksamhel. Man har heller inle analyserat den krilik som under den nu gångna försöksperioden har riktats mot Riksutställningar.

Vi delar departementschefens uppfallning atl Riksutställningars huvuduppgift är alt fungera som service- och samarbeisorgan. Men av della följer, anser vi, all den egna produklionen bör vara av mindre omfattning än propositionen förutsätter. Vi anser atl den mångfald och variation som är önskvärd på kulturområdet bäst gagnas om huvudansvaret för utställningsverksamheten åvilar museerna.

Med anledning av atl vi anser alt Riksutställningars verksamhei bör ses som dt komplemenl till redan existerande institutioner kan anslaget lill Riksutställningar enligt vår mening reduceras lill 4 560 000 kr.

I proposilionen understryks särskilt behovei av all Riksuisiällningar gör insalser inom bildkonsisekiorn. Della borde rimligen medföra atl någon förelrädare för konstnärerna fär ingå i Riksutslällningars styrelse. I propositionen heter del au i styrelsen bör ingå förelrädare för bl. a. museiväsendet, folkbildningsarbetet, den kommunala kulturverksamheten, konsibildningsarbetd och skolväsendet.

Ulskollel säger alt del självfallet är viktigt all konslnäriiga synpunkier och konstkunnandet gör sig gällande i Riksutslällningars styrelse. Men sädana synpunkter kan ju framföras av en mängd olika representanter. Vi moderater anser atl just konstnärerna själva skall vara representerade och del är en hell annal sak.

Jag övergår sedan till några synpunkier på den regionala kulturminnesvården. Med anledning av de nya riänsler som inrättats inom länsstyrelserna uppkommer frågan om hur samarbetet mellan denna tjänsteman och länsmuseerna resp. landsantikvarierna skall ulformas. Ansvarsfördelningen är hittills oklar och propositionen skingrar inle dessa oklarheter. Departementschefen resonerar hit och dil men kommer slulligen fram lill alt han inle nu är beredd all föreslå alt bestämmelser om samarbetet las in i länsslyrelsens arbetsordning resp. i en förordning

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpoliliken

om statsbidrag till regionala museer.

Vi tycker att delta är långt ifrån lillfredsställande och har därför i vår moderala parlimotion krävl all fördelningen av arbetsuppgifterna och remissförfarandet skall preciseras och all riksdagen skall falla beslul härom. Utskottet vill tyvärr nöja sig med atl avvakla erfarenhelerna av den nya organisationen. Det tycker vi är att i alllför stor utsträckning lita på försynen, eller på herr Zachrisson, vilket är värre.

När del gäller anslag lill kulturminnesvärd har vi för kommande år inle yrkat pä någon anslagshöjning. Jag vill emellerlid påminna om all vi i samband med behandlingen av 1974 års kullurproposition yrkade pä en höjning med 2 miljoner till riksantikvarieämbetet saml likaledes 2 miljoner lill avlöningar inom landsanlikvarieorganisationen uiöver regeringens förslag.

Vi har också i en molion vid årets bönan begärl en inventering av behovei av byggnadsvärdande åtgärder för kulturhistorisk bebyggelse och en prioriteringslista för de närmaste lio åren. Senare har ju en slallig uiredning tillsalls för alt syssla med dessa problem. Vi anser att ulskoltet med sill tillkännagivande om finansfullmakien har möjliggjort ökade insatser för kulturminnesvärden.

Herr lalman! Jag ber all fä yrka bifall lill reservalionerna 12, 13, 14, 15, 16, 17 och 25. ,

Herr HERMANSSON (vpk);

Herr lalman! För all ställa frågorna räll är del nödvändigl atl påminna sig den konkreta samhälleliga miljö i vilken kullurkamp och kullurdeball utspelas i dagens Sverige. Denna miljö bestäms bl. a. av följande fakta:

Dagens Nyheters vardagsupplaga läcker 9,5 96 av hela dagstidnings-marknaden i landet. Expressens siffra är 11 96, lillsammans alllså över en femtedel av den lolala upplagan.

25 % av alla svenska böcker ges ul av huset Bonniers olika förlag.

Nylillskollet Svensk Filmindustri täcker 27 96 av sin marknad.

Bonniers äger halva den svenska veckoiidningsfloran.

Sammantaget behärskar Bonnierkoncernen över en fjärdedel av den totala svenska medvdandeinduslrin utanför Sveriges Radio.

Kulluren är etl av ullrycken för de klassförhållanden som råder i dagens monopolkapilalistiska Sverige. Kulluren kan inie ses isolerad från klasskampen. Kullurpoliliken kan aldrig vara neutral.

Förslagen i regeringens proposition om den slalliga kulturpolitiken, del 3, har i mänga stycken en begränsat leknisk karaktär. Där bakom kan dölja sig den falska föreställningen om kulturpolitikens förmenta neutralitet och opartiskhet. En sådan "leknisk" inslällning blir i själva verkel dt slöd ål den nuvarande maktstrukturen på kulluromrädel.

Denna präglas inle bara av tilltagande monopolisering utan även av tilllagande kommersialisering. Den härskande kulluren är inle längre vad man kan kalla "konslkulturen", dvs. verk av enskilda konsinärer och förfallare som för en kamp för all förslå och uividga verkligheten saml

under höga kvalitetskrav meddela sig med en publik. Dominerande i dag är den monopolkapilalistiska "massproduktionskulluren". Vecko-lidningspress, filmindustri, videogram, inslag i radio och TV, grammo-fonindusiri är delar av en industriell apparat, av en medvelandeinduslri. Denna har tvä syften; all utöva ideologisk påverkan och all ge profil.

Monopolens massproduklionskullur har s. k. lönsamhet och profil som sina kriterier. Den är ointresserad av kvalitet. Den gör inle anspråk på all lillfredsslälla reella behov hos människor. Dess legitimering är all den ger vinst och atl dess reklam är framgångsrik. Kommersialiseringen spelar en tilltagande roll inom kullurseklorn. Den sammanhänger med tillväxten av koncentration och monopolisering här liksom inom andra produktionsområden. Storfinansen har slagil under sig avgörande delar av medvdandeinduslrin. De slora internationella koncernernas verksamhet spelar en alll större roll.

Det är i detla sammanhang kullurkampen och åigärderna pä kulturområdet måste sällas in. De kullurpoliliska åtgärderna måste enligt vpk:s mening klart syfta lill all bekämpa och bryta monopolmakl och kommersialisering. De måste ha som målsättning all försvara del progressiva kulturarvet och all befordra en socialistisk kullursyn. Först dä kan den relativt beiydande ökning som under de senasle åren skett av de slalliga anslagen lill kuliurändamål och de förbättrade ekonomiska villkoren för grupper av kulturarbetare fä en avgörande betydelse.

Arbetarrörelsen log från första börian upp den socialistiska kulturkampen. Den slog vakl om de progressiva och levande inslagen i det historiska kulturarvet. Samiidigl tillförde arbetarklassen kullurskapandel sina egna erfarenheter och började skapa en kultur som uttryckte dess socialisliska ideal.

I kampen mol kommersialiseringen och monopoliseringen av kulluren måste arbetarrörelsen spela den avgörande rollen. Den kan och måste därvid ingå förbund med avgörande delar av kulturarbetarna. Dessa har under de senasle åren alllmera radikaliserats. Kullurarbelarna har som grupp alllmer vänt sig mot den kommersiella massproduktionskulluren och dennas makthavare. Nya vägar har brutits för atl sprida den progressiva, seriöst arbetande kulturen. Centrumbildningarna och de fria grupperna ulgör en betydelsefull motvikt lill monopolens masskultur.

I kampen mot de kapitalistiska monopolen och deras inflytande över kulturlivet söker arbetarrörelsen och de progressiva kulturarbetarna självfallet ocksä alt påverka den statliga kulturpolitikens utformning. Viktiga delar av kulluren är delar av slatsapparalens verksamhdsområde under monopolkapilalismen. Radio, TV, lealrar, bibliotek, museer är insliluiioner som spelar en alll slörre roll inom kullurpoliliken. Dessa kullurin-siilulioner är i dag delar av en apparat för reproduktion av den härskande ideologin, men formelll är de underslällda den lagslifining som reglerar fri- och rälligheter i den borgerliga demokralin. Pä dessa insliluiioner görs ständiga försök atl tysta kritiska röster i namn av opartiskhet och neutralitet.'Detta är i själva verket försök airbegränsa yllrande- och

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Nr 132 tryckfriheten. Därför är del viktigt all pä alll säll slödja kampen för

Torsdaeen den demokraliska rälligheter pä dessa institutioner. Del är rällighder som
20 mai 1976 '"'® ' begränsade särintressen hos kulturarbetare och andra grupper.

--------------- Del är arbetarklassens och demokratins intressen som försvaras i denna

Kulturpoliliken kamp.

Della är en del av del sammanhang i vilkel frågan om den konslnäriiga upphovsrätten måste sällas in. Denna fyller flera vikliga uppgifter. Den skall skydda konstnären mol exploatering och säkra henne/honom en rimlig arbetsersättning. Den skall ocksä slödja kampen för konstnärernas integritet genlemol del samhälle de skildrar eller kritiserar, dvs. kampen för yttrande- och tryckfrihet.

Som vpk ser del är den akluella uppgiften inle enbart atl skydda den konslnäriiga upphovsrätten, utan att uividga och säkra dess prakiiska lillämpning. Della måste ske under de konkreta förhållanden i dagens samhälle, där kommersialiseringen spelar en tilllagande roll inom kultursektorn. Monopolkapitalets massproduklionskullur uppköper, missbrukar och vanställer konstnärliga arbetsprodukter. Upphovsrätten måste gälla inle endasl betalning utan även bestämmanderätt över kulturprodukternas användning. Den konslnäriiga upphovsrätten måste ges en reell innebörd. Den är ell viktigt vapen också i kampen mol tendenser all i den slalliga sektorn och genom slalliga åtgärder begränsa yttrande-och tryckfriheten.

I kulturarbetarnas kamp för ersättning för nyujande av utfört arbele och för en lillräcklig arbetsersättning spelar upphovsrätten en vikiig roll. Kraven pä ulställningsersällning och visningsersällning frän konstnärerna och deras organisaiioner måsle ses i detta perspekiiv. Kulturarbetarnas rätt till verkliga förhandlingar om avtal om arbetsersättning bör uttryckligen fastslås.

Några motsättningar mellan kulturarbetarnas iniresse av en reell upphovsrätt och en progressiv kulturpolitik finns inte. I bådas intresse ligger atl de konslnäriiga arbetsprodukterna når en så vid krets som möjligt och all kullurarbelarna fär en lillfredsställande ersättning för sina arbetsinsatser saml skyddas mol exploatering av inhemska och inlernalionella monopol. I bådas intresse ligger all kampen för yttrande- och tryckfriheten förslärks.

Såväl den borgerliga som den socialdemokraliska synen pä frågan om den konslnäriiga upphovsrätten och de problem som aktualiserats i samband med den lillsalta slalliga ulredningen är för snäv som den uttrycks i utskottsbelänkandel och reservalionen. Man förbiser väsentliga delar av de problem som faktiskt existerar.

Litteraturslödd är dt led i strävandena just all föra ul konslnäriiga
arbetsprodukter i sä vid krets som möjligt. De hittillsvarande erfaren
heterna av del slalliga lilleralurslödet förefaller posiiiva. Bristerna ligger
framför allt däri all vikliga lilleralurkalegorier är uteslutna frän stödel.
En ulvidgning framför alll när del gäller facklitteraturen är nödvändig.
94 Förslagel om etl massmarknadsförlag för ulgivning av böcker lill priser

som prismässigt gör dem konkurrenskraftiga med den s. k. kiosklitteraturen kan spela en roll i samma strävanden. Men alll beror på hur man konkrei utformar projektet. Del är ju också härom den livliga diskussionen gått.

Frän vpk:s sida anser vi all ell massmarknadsförlag kan spela en positiv kuliurpolitisk roll om del inle enbart ulformas med lanke pä nya distributionsvägar och försäljningsformer, ulan framför alll som ell insirumeni mot monopoliseringen inom bokproduktionen. Massmarknadsförlagd måsle slällas in i den rådande ägande- och maktstrukturen på bok-. marknaden och inom medvdandeinduslrin som helhel.

Hur massmarknadsuigivningen konkrei kommer alt se ul vet man ännu inte. Kulturutskottets belänkande innehåller på denna punkl ell förslag, som gör ett eventuellt beslul efter dessa riktlinjer lill dt kuriosum i raden av riksdagsbeslut. Enligt kulluruiskoliels förslag skall regeringen ges bemyndigande atl ingå dt avtal med Stiftelsen Lilleralurfrämjandd, men under en myckel bestämd förutsällning - nämligen all samförslånd uppnäs mellan regeringen, Lilleralurfrämjandd, bokförläggarna och bokhandeln om hur massmarknadsuigivningen konkrei skall organiseras. Om man inle uppnår enighet skall regeringen återkomma lill riksdagen med nya förslag.

Herr Andersson i Lycksele har lidigare sagt all ulskotlsbelänkandel inle får lolkas sä all någon pari har vetorätt. Men om utskottsmajoriteten, dvs. borgerliga plus socialdemokrater, är av den åsikten sä borde man ha skrivii på dt annal säll än vad man nu faktiskt har gjort i det betänkande som presenleras riksdagen för bedömning och beslul. Man måste ju ställa de skrivningar som finns i ulskoltsbelänkandel i relalion lill den fakiiska situation som råder.

Mot bakgrund av den diskussion som förts och de krav som ställts innebär beslutel atl bokförläggarna - där alllså Bonnierkoncernen är mycket dominerande - skall avgöra om del blir någol massmarknadsförlag och hur della skall arbela. Del är realiteten. Man måste slälla frågan om ell sådanl beslul är korreki ur konslilutionell synpunkl. Del avgörande är givetvis dess politiska innehåll, som vpk anser vara klart felakligl. Skall del i fortsättningen - om de borgerliga stärker sin slällning i riksdagen - bli så all riksdagsbeslut las under förbehåll av godkännande från Industriförbundet och andra näringslivsorganisationer? Det är ju faktiskt så kulturulskotld har ställt frågan.

En god idé kan fördärvas om den ulformas på ett felaktigt sätt. Det finns en risk all massmarknadsförlagd innebär ännu svårare förhållanden för de små föriagen, som redan nu har svårigheter an hävda sig. Vpk kräver därför dels atl massmarknadsföriagd i första hand skall samarbeta med de progressiva småförlagen och med folkrörelseanknutna förlag, dels alt riksdagen samtidigt skall beslula om en rad åtgärder som stöder de hårt trängda småförlagen. Dit hör en ulvidgning av liiieralursiödel lill facklitteratur, vilket jag redan varit inne pä, en ökning av kreditgarantin lill förlagen och inrättande av etl särskilt bidrag till icke kommersiella

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

förlag. Utskottsmajoriteten har tyvärr avslyrkl dessa förslag.

Skall man inrälla ell massmarknadsförlag är del enligt vår mening också nödvändigl all della från börian även omfattar barn- och ungdoms-lilleralur, Del måste vara fel atl utesluta dessa slora läsarkaiegorier färn goda billighdsböcker. Del är desto mer fel som barnen ulgör den mesl exploaterade gruppen vad gäller del kommersiella massmarknadsutbudet. Det är beklagligl all det inle gått att uppnå majoritet för omedelbara åtgärder för en satsning på prisbillig barn- och ungdomslitteratur.

När del gäller dislribulionsvägarna för den goda och prisbilliga litteraturen är del vikligl all inle försumma de möjligheter som kioskvä-sendel ger. Pressbyrån spelar här en dominerande roll, men dess utbud är i dag undermåligt i många stycken, för all ullrycka sig försiktigt. Vpk anser att förstatligande av Pressbyrån är motiverat och alt della kanske är en förulsällning för atl den goda skönlitteraturen skall dominera kioskförsäljningen.

Herr Sundman var kritisk mot delta förslag om förslatligande av Pressbyrån. Del är inget hell nytt förslag som vi lagil upp. Del diskuterades utföriigl av litteraturulredningen. En av dess ledamöler, Stellan Arvidsson, föreslag pä sin lid i dt särskilt yllrande kommunalisering av kiosk-väsendet. Del här förslagel innebär risk för censur, säger herr Sundman. Men hur är del nu inom Pressbyrån? Vem eller vilka beslämmer att sä myckel av dess utbud i fråga om det man kan kalla litteratur är dåligt, ja, rent av skadligt, all del finns sä lilel god litteratur i Pressbyrån? Har herr Sundman exempelvis selt de paket med tidskrifter och s. k. böcker som Pressbyrån prackar på lanthandeln? Här lycker jag verkligen man kan lala om censur. Ell statligt eller - gärna för mig - kommunalt infiytande kan garanlera all del blir ell allsidigare utbud av liiieraiur inom kioskväsendd, och del är den motiveringen som ligger bakom värl förslag.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservalionerna 5, 19, 22, 23, 27, 32 och 34, som jag har berörl i mitt anförande.

Hert ERIKSSON i Ulfsbyn (c):

Herr lalman! I mill anförande kommer jag bl. a. alt tala för reservalionerna 18 och 36 i kullurulskotlels belänkande nr 35. Dessa reservalioner berör dels ansvarsfördelningen på kulturminnesvårdens område mellan länsstyrelse och landsantikvarie/länsmuseum, dels förhöjda anslag lill vård och underhäll av fornlämningar och kullurhisioriski värdefulla byggnader.

Inom den regionala kuliurminnesvården har landsantikvarierna och länsmuseerna under en läng följd av år gjort en berömvärd insats. Ulskonei undersiryker atl en effektiv och framgångsrik regional kulturminnesvård måste bygga på ell väl uivecklai samarbele och informa-lionsulbyle mellan länsstyrelse och länsmuseum. Från reservanlernas sida vill vi framhålla all som riktlinjer härvidlag måsle gälla de ullalanden riksdagen gjorde i samband med all beslul fållades om den nya regionala

organisaiionen för kuliurminnesvården. Vi vill även all riksdagen _ånyo uttalar all landsantikvarien/länsmuseet borde behälla sina vikliga uppgifter som remiss- och kontaktorgan lill länsstyrelsen och genom sin fria slällning samtidigt ha goda möjligheter all vid sidan av del museiala och vetenskapliga arbelel bedriva en informativ och opinionsbildande verksamhei saml lämna kommunerna hjälp i kulturvårdsarbetel. Dessutom vill vi framhålla all organisalionsförändringarna inle får innebära atl landsantikvarien/länsmuseet i ekonomiskt hänseende eller på annat sätt får sämre möjligheter all arbela inom-kulturminnesvården.

Den regionala omorganisationen av kuliurminnesvården, vars principer lades fasl i 1974 års kullurpoliliska beslul, utgår frän förutsättningen atl landsantikvarien/länsmuseet ges möjlighet till fortsatta självständiga uppgifter och insalser inom kuliurminnesvården. Handlingsruiinerna bör ulvecklas så all landsantikvariens/länsmuseets självständighet i förhållande lill länsslyrelsen markeras klart. Inte minsl vikligl är delta vad gäller de informativa och opinionsbildande insalserna.

Från att lidigare ha varit riksantikvarieämbetets företrädare i länet skall museet nu bislå såväl ämbetet som länsstyrelsen med experiullåtanden och utredningar. Museet skall också liksom i dag svara för omfaUande uppgifter när del gäller kulturhistoriska inventeringar, undersökningar och vårduppgifter. Om reformen - som avsiklen har varit - skall innebära en förslärkning av kuliurminnesvården, måste man därför räkna med an länsmuseernas insatser inle minskar. Del är i stället önskvärt att en vidgning av verksamheien kan ske för alt tillgodose bl. a. de grundläggande behoven av underiagsmalerial för kulturminnesvårdens medverkan i samhällsplaneringen och behovet av värdinsatser.

Del är därför nödvändigl att också slalsbidragsfrågan för länsmuseerna får sin lösning sä att verksamheien tryggas och museerna ges möjlighet all upprätthålla en hög kompetens inom hela sill verksamhetsområde. Från kullurulskotlels sida förutsätts i betänkandet 1975/76:29 all ett förslag om ell nytt statsbidragssystem för länsmuseerna kommer all läggas fram för riksdagen vid näsla riksmöte. Samtidigt skall museerna kunna infria de önskemål som riktas mot dem om en vidgning av den publika verksamheien, och då måste resurserna ökas.

Jag skulle i delta sammanhang vilja slälla en detaljfråga lill statsrådet - en titelfräga. Jag undrar vad titeln kommer all bli för den riänslemän som pä länsslyrelsen skall handlägga kullurminnesvårdsfrågorna. Del har här nämnts olika lillar - länsanlikvarie, kullurvärdsdireklör, kulturmin-nesdireklör, överaniikvarie.

När jag nu övergår lill all lala om byggnadsminnesvården och medelstilldelningen för densamma, vill jag börja med vad kullurproposilionen nr 28 år 1974 och kulturutskottets belänkande nr 15 samma är slog fasl: "Etl av målen för den slalliga kulturpolitiken är all den skall garanlera all äldre liders kultur las lill vara och görs levande. Bevarandet av den historiska kontinuiteten i den fysiska kulturmiljön måsle tillmätas grundläggande betydelse för den enskildes känsla av trygghet och för-

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

7 Riksdagens protokoll 1975/76:132-133

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

ankring i tillvaron. I arbelel med atl bevara och föra kulturtraditioner vidare är del vikligl all insalserna gäller hela samhällets historia och inte bara den s. k. högreslåndskulluren. Även arvet från del gamla bondesamhället saml den framväxande industrialismen och de därmed sammanhängande, folkrörelserna måste föras vidare."

Detla är en god grund all bygga vidare på - och förpliklelserna är Slora.

1 årets kullurproposition föreslår statsrådet all anslaget till riksanlikvarieämbdd fbr värd och underhåll av fornlämningar och kullurhisioriski värdefulla byggnader bör höjas med 740 000 kr. lill 3,3 milj. kr., och ulskotlels majoritet följer proposilionen. Proposilionen hänvisar lill all 1974 års riksdag anhållil hos Kungl. Maj:l om översyn av formerna för niedelslilldelningen och alt en särskild arbetsgrupp inom ulbildnings-deparlemenld under 1975 förberett översynen. Ulskollel erinrar endasl om del utredningsarbete som nu förestår och syfiar där på den parlamentariska uiredning som regeringen nyligen lillsait samt ansluter sig lill den i propositionen gjorda anslagsberäkningen.

Den summa som under budgetåret 1976/77 kommer atl slå lill förfogande för såväl fornminnes- som byggnadsminnesvärd i hela landei uppgår alllså lill endasl 3,3 milj. kr.

Del säger sig självi atl denna situation är helt ohållbar. Behovet av medel för ålgärder i varje län är nalurliglvis vida slörre än del totala anslaget. Överallt i landei finns betydelsefulla och kullurhisioriski o-mislliga byggnader, vilkas fortsatta existens är helt och hälld beroende av omedelbara stödåtgärder. Del är hell orimligt all begära all denna bebyggelse, som omfallar hela skalan från högresiånds- till arbeiarbe-byggelse, från indusiri- till lanibruksbebyggelse, skäll kunna bevaras för framliden genom ideella insalser eller genom bidrag från kommunerna.

1 vida kretsar i samhällel har man under del europeiska byggnads-vårdsärd 1975 ställt stora förhoppningar pä den utredning som riksdagen begärde 1974. Man har förväntat sig en lösning, innebärande en attitydförändring frän statsmakternas sida lill hela problematiken i fråga om bevarandet av äldre kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. En betydligt mera generös inslällning måsle bli följden, har man menal.

Den parlamentariska ulredningen måste nu snabbt komma lill ell resultat; eljest finns del risk för att värt kulturarv tillfogas obotliga skador. Jag anser all denna uiredning i sin arbele måsle komma fram lill förslag som ger såväl enskilda ägare som kommuner, induslrier och stiftelser ekonomiska förulsällningar all vårda och bevara värdefull bebyggelse. Genom del rika faklamalerial som arbdsgruppen inom ulbildningsdepariemenld insamlal och genom de förslag som arbelsgruppen redovisal lorde ulredningen kunna påskyndas, så all ell förslag kan föreläggas riksdagen inom en snar framlid. Del är två år sedan riksdagen begärde en översyn av formerna för medelstilldelningen lill byggnadsminnesvården, och vi hade kanske förväntal oss all del vid den här lidpunkien skulle ha kunnai föreligga något förslag.

Inom den stora kultursektorn är troligen byggnadsminnesvården mest eftersatt när del gäller ekonomiska satsningar frän slatsmaklernas sida. Hembygdsrörelsen, kommuner, stiftelser och enskilda har gjort slora insalser, men del räcker inle. Gjorda inventeringar pekar på detta slora behov av ekonomiska insalser som måsle lill skyndsami om vi skall försöka bevara merparten och rädda ett viktigt kulturarv lill kommande generalioner.

Del är helt uppenbart atl behovei av medel inom kulturminnesvården är vida större än de belopp som regering och utskoiismajorilei vill anslå för värd och underhåll av fornlämningar och kullurhisioriski värdefulla byggnader. Resultatet blir all dessa tillgångar förstörs eller förfars. Egentligen är del en större kostnad all låla della kapital, i form av ell värdefullt kullurarv, försvinna än all ge riksanlikvarieämbdel nödvändiga medel. Jag är glad att utskottet enigt skrivit att finansfullmakien skall uinyujas i delta sammanhang. Genom en rejäl satsning på den vägen kan en del akuta behov klaras. Men det rikliga måsle vara all riksanlikvarieämbdd ges resurser all leva upp lill de målsättningar varom vi alla är eniga.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall lill reservalionerna 18, 28 och 36 och i övrigl bifall till utskottets hemställan.

Som avslutning vill jag la upp en viktig fråga inom ramen för kulturminnesvården.

Bland de hundratals kulturbyggnader och kulturmiljöer i värt land som är i stort behov av ekonomiska insalser skall jag som ett exempel nämna ' Ekelorps borg.

Kulturutskollel och vår nuvarande utbildningsminister har besökt denna borg på Ölands sydspels, och etl enhälligt utskott skrev i sitt betänkande 1973:6 all snara ålgärder är önskvärda för atl möjliggöra vård och rekonslruklion av Ekelorps borg. Nu oroar jag mig för vad jag läste i tidningen Expressen för några dagar sedan. Jag kan här hell korl cilera vad Sven Ström dä skrev:

"Sveriges förnämsta fornby häller på atl regna borl! Vittrar sönder och förstörs om ingeniing görs.

Och del måsle göras snabbi, katastrofen är nära för Ekelorp fornby.
--- Byn som är landbackens svar på regalskeppet 'Wasa'.

Våren blir avgörande för den 1600 år gamla fornbyn. Anslås inga pengar lill konservering och rekonstruktion måsle, anser arkeologerna, ulgräv-ningsplalsen Ekelorp återställas i sill gamla skick.

Då begravs ell unikt fornfynd i jordmassor.

Del log lio år atl gräva ut den gamla Ölandsbyn. Del lar bara några månader att begrava den i jord igen.

4 miljoner kronor skulle en rekonstruktion kosta. Utgrävningen och bearbetningen av fynden har kostat cirka 3 miljoner. Utgrävningen har givit fantastiska resullat: Över 25 000 fynd, mänga av dem yllersl märkliga."

Jag har också lalat med museiintendenten Erik Wegraeus i Vänersborg. Han är med och leder slutfasen i Ekelorpsundersökningarna, och han

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolillken

Nr 132 är mycket oroad för utvecklingen och över att medel saknas och de kon-

Tnrsriaeen den sekvenser detla fär. För all stilla oron vill jag fråga vår utbildnings- och

7fl mai 1Q76 kulturminister om erforderliga medel kommer atl anvisas för en kon-

servering och rekonslruklion, eller om hela Ekelorps borg kommer an

Kulturpolitiken fyllas igen med jordmassor?

Hert SÖRENSON (s):

Herr lalman! Vid kuliurulskotlets behandling av propositionen 135 berördes ocksä däri framförda yrkanden rörande länsmuseerna, kulturminnesvården och Arbetarrörelsens arkiv. Jag tänker i min plädering för ulskoltet korl beröra dessa ämnesområden och därvid något kommentera lill utskottsbelänkandel knutna reservalioner. Jag går nu in under punkterna 5 och 7 i beiänkandei jämle de lill dessa knutna reservationerna 13, 17 och 18 samt 35, 36 och 37.

År 1974 beslöt riksdagen all länsstyrelserna skulle vara regional myndighet för den statliga kuliurminnesvården. Detta kan ses som ell ullryck för en decentralisering, en vilja uttalad i en opinion som ligger i tiden och som innebär en försök all moiverka atl beslulen fattas alllför långt från de bygder och människor som beslulen rör. Riksdagens beslul skulle gå i verkställighet den 1 juli i är.

En sådan decentralisering förutsätter givelvis en intim samverkan mellan länsstyrelser och länsmuseer. Om formaliseringen av detta samarbete kan ske under relativt fria former understryks lokala och regionala variationsmöjligheter. Hänsyn las då också lill del särpräglade och lill de • skilda förulsällningar som finns lokall och regionall. Ulan all skriva berörda inslanser på näsan exakl hur de skall agera undersiryker därför depariemenischefen viklen av samverkan och anvisar hur en sådan samverkan kan åstadkommas. Därvid knyter han an lill vad Sveriges landsantikvarier säger genom sin förening men påvisar i sammanhanget att det under ingångsskedd gäller all finna prakiiska och inte alllför hän bundna samarbelsformer. vilkel också några remissinsianser har påpekai.

Sammanfattningsvis menar departementschefen au samarbeiel bör ulvecklas i sådan riklning all alllför tungrodda och fördröjande remissförfaranden kan undvikas. Om länsmuseerna och länsstyrelserna kan etablera en intim samverkan och finna prakiiska former härför skapas smidighet och rörlighet på områdei. vilkel bör gagna saken bäsl. Under en övergångslid bör denna frihei därför finnas, vilkel också utskottet i sin betänkande instämmer i.

Ulskollsmajorilelen säger all man bör avvakla erfarenheterna av den nya organisaiionen innan man närmare reglerar samarbetet mellan länsstyrelserna och länsmuseerna. Därmed yrkar utskotld avslag pä del i molion 2305 under punkten 15 framförda yrkandel.

Vad jag här sagi gäller i lillämpliga delar även av cenlern i molion
2310 framfört yrkande om ansvarsfördelningen. Vad som sägs i propo
silionen i denna del innebär ingen särmening i förhällande till det beslut
100 riksdagen redan fattat genom 1974 års ställningstagande om ansvars-

fördelningen, vilkel innebär all tyngdpunkten skall ligga hos länsstyrelserna.

Om ell frill och prakliskl samarbele kan etableras mellan länsstyrelser och länsmuseer - vilkel är meningen - behöver motsättningar pä denna punkl inle uppstå. Länsstyrelserna kommer då alt agera på del beslulsunderiag som länsmuseerna genom sin erfarenhet och sitt kunnande tar fram. Med del sagda yrkar jag avslag på i molion 2310 ställt yrkande om ansvarsfördelningen såviii nu gäller.

1 molion 2310 behandlas också frågan om ekonomiskt stöd lill fullföljandet av del i regeringens proposition 1974:28 uppsatta s. k. beva-randemäld. Riksantikvarieämbetet har också begärl en kraftig ökning av medelstilldelningen härför. Med anledning härav har regeringen nu genom beslul 1976-03-18 tillsatt en pariamenlarisk utredning i syfte att klarlägga behovei av och formerna för goda lösningar pä områdei. Depariemenischefen säger själv i direkiiven för de tillsalla sakkunniga, all de grundläggande mål som riksdagen antog genom bifall lill proposilionen 1974:28 skall vara utgångspunkten för ulredningens arbele.

Cenlern är ocksä representerad i utredningen, som således redan lill-salls. Därmed bör de synpunkier som framförts på detla område i molion 2310 och av herr Eriksson i Ulfsbyn ha rimliga möjligheter all föras vidare lill prakiisk handling så snart sakkunniga lagil fram beslutsunderlag. I moiionen framförda synpunkier får då anses lillgodosedda, varför jag yrkar avslag på molion 2310 även i denna del.

Med del sagda yrkar jag, herr talman, avslag pä reservationerna 17 och 18, avgivna av moderala samlingspartiet resp. centern, samt pä folkpartiets reservalion 35, centerns reservation 36 och folkpartiets reservalion 37.

1 molion 2306 hemställer moderata samlingspartiet lill sisl på delta område atl riksdagen mätte besluta all nationalmuseets chef skall vara självskriven överintendeni och chef för stålens konstmuseer. Utskotld har funnil all della skulle strida mol andemeningen i del beslul som riksdagen redan fattat rörande samorganisalionen av de tre enheterna nationalmuseet, moderna museet och östasiatiska museet. Enligt detta beslul skall en sådan samorganisation innebära samverkan mellan tre inbördes likvärdiga och självständiga museer. Verksfunklion, styrelsesammansättning och konstruktionen av rådgivande organ bör då självfallet beakta de samverkande museernas självständighet och integritet samt inbördes likvärdighet. Atl binda chefskapet för en sådan samver-kansorganisalion till en av museicheferna skulle dä inte vara rikligl. Utskottet avslyrker därför i enlighet med lidigare slällningstagande i motion 2306 framfört yrkande och överlåter åt regeringen all från fall till fall beslula om utseende av överintendent i samverkansorganisationen.

Med del sagda yrkar jag, herr lalman, avslag även på reservation nr 13.

Under punklen 22 i utskottsbelänkandel behandlas anslag lill särskilda ändamål. 1 anslutning härtill beslutade utskottet avstyrka av vpk i motion

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

101

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kullurpoliliken

2308 framfört förslag att för nästa budgeiår höja anslaget till Arbetarrörelsens arkiv frän 370 000 till 580 000 kr. Ulan all la slällning lill behovet i sig erinrar ulskollel om all avsiklen med dessa särskilda anslag är all regeringen inom av riksdagens beslul angiven medelsram rörande den totala storleken av medlen skall ha viss frihet att disponera de särskilda beloppen lill olika ändamål. Enligt praxis bör därför riksdagen inle gå in och delaljreglera regeringens dispositioner pä della område. Med del sagda yrkar jag därför, herr talman, lill sisl avslag på reservalion 33 lill del nu behandlade kulturutskotlsbdänkandei nr 35. 1 övrigl yrkar jag bifall till ulskoltels hemställan på alla punkier ulom punklen 3, där jag yrkar bifall till reservalionen 4.

Herr andre vice lalmannen lillkännagav all anslag uifärdais om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Herr ERIKSSON i Ulfsbyn (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sörenson nämnde atl cenlern har fäll en ledamol i den parlamenlariska ulredningen. Del är bra, och jag kan lova all om ordföranden i samfundet för hembygdsvärd, riksdagsmannen Ivan Svanström, fär som han vill kommer det både atl gå snabbt och föreligga ell utredningsbetänkande som blir lill gagn för svensk byggnadsminnesvård.

Jag skall ge ell exempel pä del slora behov som finns i landei. Jag fick en lista frän landsantikvarien och museiföreningen i Älvsborgs län. Den visar alt bara Vänersborgs kommun har ell behov av upprusining som är lika slort som anslaget för hela landei, drygl 3,3 milj. kr. 1 Älvsborgs län visar en inventering all det föreligger ell omedelbart behov av 11,5 milj. kr för upprusining av värdefull kulturell bebyggelse.

1 många län i Sverige är situationen likartad. Jag hoppas därför alt utredningen kan arbela snabbi, så alt vi får fastlagt hur man med statsbidrag skall kunna hjälpa lill alt rusta upp pä delta myckel angelägna område.

102

Fru DIESEN (m) korl genmäle:

Herr lalman! Jag vill ta upp vad herr Sörenson anförde gentemot att chefen för nationalmuseet skulle vara överintendent för statens konstmuseer.

Herr Sörenson citerade utskoltet, och det skall jag också göra: "Utskottet har uppmärksammat alt föredragande statsrådd krafligl understrukit all varie museum självsländigl skall beslula om den egna verksamhetens inriktning." Del är väl alldeles självklarl, del är vi alla med om. Men del slår inte i någon som helsl motsättning lill alt delta chefskap sedan skall bindas lill nationalmuseum. En av cheferna skall i alla fall bli överintendeni, och då har man alltid en anknylning lill någon av institutionerna.

Vi anser del självklarl att nationalmuseet, som har den breda verk-

samheten och omfallar åtskilliga verksamhetsområden och föremål frän mänga sekler, har en särpräglad ställning. Detta museums objeklsamling omfattar hundratusentals objekl, medan 1. ex. moderna museet har ett par tusen tavlor. Jag tror all man medvetet försöker hålla lillbaka den gamla institutionen nationalmuseum lill förmän för moderna museet. Visserligen har moderna museet behövt byggas ul under en period, men prioriteringen har blivil sådan all moderna museet har fäll en väldig påbackning av riänsler jämfört med nationalmuseet som står stilla.

Vid de löneförhandlingar som avslutades förra veckan prioriterades också riänslerna vid moderna museet. Dels fördes chefen för moderna museet upp i samma löneklass som nationalmuseets chef, dels har även övriga tjänster vid moderna museet prioriterats.

Vi lycker all detta är fel, och jag vidhåller milt yrkande all chefen och överinlendenten för statens konstmuseer bör vara chefen för nationalmuseet.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Fru NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag har redogjort för Arbetarrörelsens arkivs funktion, och belräffande den har väl herr Sörenson ochjag inga delade meningar.

Herr Sörenson upprepade moiiveringen för utskoliels avstyrkande av vår molion, och jag vill då bara upprepa vad jag sade om möjlighelen alt ändå ge ett anslag: För all de för arkivet nödvändiga medlen skall kunna slällas lill förfogande måste anslagsramen för bidrag lill särskilda kullurella ändamål höjas, och del bör vara riksdagen obdagel att ullrycka en vilja belräffande disposilionen av denna anslagshöjning. Dd finns alllså ingei hinder för riksdagen all göra ell sådant ullalande.

Hert SÖRENSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Erikssons i Ulfsbyn genmäle var ju egentligen inle något angrepp på mitt försvar av utskoltets behandling av frågan. Jag Iror all vi båda i sak bejakar vad som sägs i kullurproposilionen, nämligen att bevarandemålet skall hällas i helgd. Då är del självklarl att det också skapas garanlier för all så skall kunna ske. Jag är övertygad om all den uiredning som nu arbetar kommer all la fram ell beslutsunderlag sä atl både herr Eriksson och jag - liksom riksdagen som ju lagil ansvarei för all bevarandemäld skall kunna hällas i helgd - blir lillfredsslällda.

Inle heller fru Diesens replik behöver väl någon djup kommentar. Jag vill bara hänvisa lill alt det i moiionen egentligen sägs ytterst lilel om varför del bör vara så som där föreslås. Det är en enkel och rak molion, som egentligen inle innehåller någon molivering. Del sägs bara att föredraganden "anser atl det bör ankomma pä regeringen all förordna en av instiiuiionscheferna atl även vara överintendeni och chef för myndigheten. Nationalmuseets chef är f n. överintendeni för myndigheten nationalmuseet med östasiatiska museet. Jag anser del därför lämpligl alt nationalmuseets chef skall vara självskriven överintendeni och chef för myndigheten statens konstmuseer." Den moiiveringen gjorde na-

103

Nr 132 turiigtvis inte all utskottet fann det självklart att just chefen för na-

Torsdaeen den tionalmuseum skulle vara chef för de övriga museerna.

20 mai 1976 ' '" tedovisning av remissinstansernas yttranden gjorde fru Diesen

_____________ gällande atl RRV, statens kulturråd och TCO-S inle stod ensamma. Bl. a.

Kulturpolitiken hade också Landsorganisationen, sade fru Diesen, bundit sig för all na-

tionalmuseets chef skulle vara överintendeni. Jag kan inle se all del finns någol sådanl positivt ullalande. Del är väl snarasl sä all man gått rätt lättsamt förbi det området, vilkel inte innebär all man ansluter sig till fru Diesens mening.

Vad sedan beträffar diskussionen mellan fru Nordlander och mig är del rikligl som fru Nordlander säger all vi inle har några delade meningar på della område. Jag är hell övertygad om atl regeringen kommer atl lyssna lill de synpunkier som framförts av Arbetarrörelsens arkiv, och jag tror all medelsanvisningen kommer all höjas lill myckel nära del belopp som fru Nordlander nu förordar.

Fru DIESEN (m) korl genmäle:

Herr lalman! Herr Sörenson tror all SACO och LO gick myckel lällsaml förbi den här frågan. Del gjorde man inte, ulan man har klart lillslyrkl del här förslagel.

Sedan sade herr Sörenson alt motionen är mycket korifaltad och inte innehåller någon motivering. Vi ansåg alt del inle var nödvändigl med någon längre molivering, eflersom den organisationskommitté som lagt fram förslaget rörande organisationen av myndigheten statens konstmuseer enhälligt föreslagit att chefen för nationalmuseum också skulle bli överintendeni och chef för konstmuseerna.

Jag nämnde förut att nationalmuseum spänner över ell myckel slörre område. Del är inle bara så atl man har etl myckel slörre anlal objekl, utan man har också ell vårdansvar för de konstsamlingar som finns utlånade till statliga myndigheter. Dessutom har man 30 96 fier besökare än moderna museet, om vi nu skall ta hänsyn lill del. Men del kan ju tänkas all deparlementschefen lycker all moderna museet är progressivare. Vad vel jag!

Sedan kan man också säga alt om chefen för moderna museet eller östasiatiska museet skulle utses lill överintendeni, måsle vederbörande självfallet befrias från sina uppgifter såsom avdelningschef Överinlendenten för nationalmuseum har däremol självständiga avdelningschefer och kan lättare sköta de övergripande uppgifter som åvilar chefen för statens konstmuseer.

Hert SÖRENSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är fortfarande inle övertygad av fru Diesens argu
mentering. Om dessa tre institutioner skall vara likvärdiga, bör chefskapet
självfallet inle knytas till institutionen. Knyls del lill någon speciell per
son, som då kan vara bunden lill vilken som helsl av dessa institutioner,
104 går man förbi del förhållandet och får den vid tillfället lämpligaste per-

sonen, vilket jag anser vara viktigare än all knyla chefskapet lill institutionen.

Herr andre vice lalmannen anmälde all fru Diesen anhållil all lill prolokollel fä anlecknai all hon inle ägde räll lill yllerligare replik.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Herr ulbildningsminislern ZACHRISSON:

Herr lalman! Dagens deball och beslul så småningom om årels kulturproposition sätter utropstecken efter en myckel intensiv period av reformer, som har kommil alt beröra näslan samtliga avsnitt av kulturområdet. Men denna interpunktion får naturiiglvis på intet säll tolkas såsom en slutpunkt för kullurreformerna. Fortsättning följer, därför atl ett konlinueriigl reformarbete är nödvändigt. Också på della område gäller all stagnation är tillbakagång.

Kulturiivd i detta land kännetecknas fortfarande mycket av borgerliga värderingar, inte minst de delar av kuliurlivel som är slarki präglade av kommersiella krafter. Därför är del väsentligl all reformarbeiel i framliden kommer att koncentreras lill de områden där man kan märka -del har också framgått av dagens deball - hur de borgeriiga partierna söker återerövra förlorad terräng och vinna ny.

De positioner som vi har uppnått genom dessa tre års kullurreformer kan sammanfallas på olika säll. Ekonomiskt har anslagen under denna period höjts frän 381 milj. kr. lill 655 milj. kr. - en ökning på över 70 96. De rena reformkoslnaderna går på 115 milj. kr. På näslan alla områden har vi fält ökade möjligheter lill kullurell verksamhet, och vi har kunnai iaktta hur de slörre resurser som ställts till förfogande len lill ökade kullurakliviteter, särskilt i folkrörelserna runt om i landei, pä ell sätt som inle skulle ha blivil fallet med en motsvarande salsning i de institutionella former som framför allt moderata samlingspartiet företräder.

När jag lyssnade lill fru Mogård och i viss mån även till herr Wikström, undrade jag i vilka slags miljöer de lever. De har inte märkt någonling av kulturlivet i de miljöer där de lever. I de miljöer jag lever, i arbetarrörelsen, i andra folkrörelser och i frikyrkorörelsen -jag irodde all herr Wiksiröm besökte den uianför Slockholm någon gång - bedrivs dl ulomordenlligl aklivl kullurliv. Del har iniensifierals under senare år på ell högsl anmärkningsvärt sätl. Del kan de fiesia inlyga.

Jag var i Obernai, en lilen fransk landsortsstad, i måndags och tisdags på ell europeiskt ulbildningsminislermöie. Där överlämnades lill mig från Europarådd en bok, som är skriven av en norsk journalist i en tVu Mogård närslående tidning, nämligen Aftenposien. Boken heter The demysiificalion of cullure. Jag hoppas all fru Mogård får lag på den boken. Min blygsamhet förbjuder mig att gå in närmare på bokens beskrivning av de svenska kullurreformerna och ulvärdering av, principielll och prakliskl, den svenska kulturkriiiken. Men del skulle vara trevligt om fru Mogård hade möjlighel all läsa boken. Del skulle kanske oroa nattsömnen under en lid, men del skulle nog vara bra för den kullur-

105

Nr 132 poliliska debaiien.

Torsdaeen den Organisatoriskt har förändringarna ocksä inneburit väsentliga posi-

20 mai 1976 tionsförskjutningar. Genom tillkomsten av statens kulturråd har vi änt-

_____________ ligen fält ell centralt organ som kan hjälpa oss att bätlre följa ulvecklingen

Kullurpoliliken pä kulturområdet, och ansvarsfördelningen inom området har preciserats

pä eu bäure säll än lidigare. Arbdsförmedlingen för kullurarbdare ef-fekliviseras, och en ny konslnärsnämnd får kraftigl ulökade resurser och stor självständighet. Ocksä pä den niuseala sidan är organisatoriska förändringar pä gång.

Skulle man tro en del i min lycke ytliga och närmast populistiska kommentarer som har gjorts också här i dag frän folkparliel och moderalerna, framför alll i angreppen på vad man kallar för den svällande byråkralin, skulle de här utbyggnaderna uppfattas som etl hot mol kulturlivet. En del av del fru Mogård förde fram var ju i klass med de smädelser som herr Burenslam Linder och för alll i världen ocksä herr Ahlmark i andra sammanhang har framfört mol kommunala och slalliga riänslemän.

Men ingenting skulle kunna vara felaktigare än all säga all del skulle vara möjligt atl genomföra en reformering av kulturpoliliken ulan dt beiydande antal kulturriänsiemän, som arbetar myckel hårt och som ofta, del skall gärna medges, har knappa resurser lill förfogande. Vi behöver självklart cenlrala, regionala och lokala kuliurtjänslemän, som kan verkställa politiska beslul och som kan följa kulturlivets utveckling på nära häll och ge den service som kullurarbdare och organisaiioner har räll atl vänta sig frän offentliga organ.

De ire årens kullurreformer har också medfört en hel del förändringar på del principiella planel. Vi har fäll en förskjutning från del lidiga 60-lalels dislribuiionsorienlerade kullurpolilik lill en mera akliviielsskapan-de kullurpolilik. Och vi har bekräftat den lyngdpunkisförskjulning som sedan länge varit pä gäng i samhällets syn på insalser för kullurarbelarna, nämligen från nådegåvor och slöd lill ersällning förarbete. Vi har också salsal pä en accentförskjutning frän inslilutionskullur lill en friare kulturverksamhet, förankrad i grupper och folkrörelser.

Från moderat och folkpartisiiskl häll har man på alla säll sökt misstänkliggöra den speciella satsningen pä folkrörelserna som socialdemokraterna slån i speisen för de senasle åren. Med läpparna säger sig moderater och folkpartister värna om folkrörelserna, när sådanl lal passar, men händer del någon gång alt folkrörelserna söker nagga de kommersiella krafternas dominans i kanten, då är kärleken lill folkrörelserna synnerligen sval. Då är nålslickens lid inne. Dä lalar man gärna om att yiirandefriheien hotas, medan man i själva verkel länker pä privatkapitalets hotade vinstmarginaler.

Jag kan förslå de här partiernas reaklion. Den är konsekvenl uiifrån
deras ekonomiska liberalism, och som partier saknar de en verklig folk
rörelseerfarenhet. Vad som däremol är litet svårare all förslå är centerns
106 agerande eller snarasl dess brist på agerande i del här sammanhangei.

dess lysinad. Nr 132

Om man som centerns partiledare gör, skryter med sin breda kon- Torsdaeen den laklyla, och om man i moiioner angriper kommersialismen, då kräver n o-nj \gif,

del i konsekvensens namn all man helhjärtat i olika sammanhang, både ■ __

här i riksdagen och i den allmänna debatten, träder upp till försvar för Kullurpoliliken folkrörelserna, som enligt min mening ger de största förhoppningarna i kampen mot kommersialismen på kulluromrädel. Varför är cenlern så häpnadsväckande lyst inför liberala och konservativa tidningars kampanjer mot folkrörelserna? Är del genom lystnad som ni tänker slå vakl om folkrörelserna i den regering som ni sä gärna vill bilda?

1 dagens debatt är det framför alll fyra inslag i kullurpoliliken som förriänar all lyftas fram, nämligen de som gäller kullurarbelarna, bildkonsten, massmarknadsförlaget och kuliurminnesvården.

Massmedierna brukar ju uppmärksamma politiskt kontroversiella punkier, och det är naturligt. På det sällel kan man i lällfångade termer ringa in ell dramatiskt skeende, ell spänningsmoment i en beslutsprocess som i övrigl kan verka grå och vardaglig. Del är naturiigt och förklariigl, men samiidigl är del hela beklagligl - när del går ul över rapporteringen om förslag som del råder slor enighet om. Det gäller t. ex. den kul-lurarbdarreform som föreslås i årels kullurproposition.

Regeringens förslag om krafligl ökade resurser för konstnärerna har mötts av en glädjande stor uppslutning i ulskollel. Enigheten är på sätt och vis anmärkningsvärd därför all inle ens moderater och kommunister pä denna punkl haransett sig kunna presentera sina traditionella överbud.

De nya arbels- och projektbidragen syfiar lill an skapa en grundläggande ekonomisk trygghet och ge utrymme för experiment och nydanande i konstnärlig verksamhet. Före del demokraliska genombrottet i värl land helte medborgarrätt pengar. 1 dag heter ofta yttrandefrihet pengar. Den teoretiska debatten om yttrandefriheten och andra fri- och rällighder hamnar så lätt i ett abstrakt och lufttomt rum. Utanför etermedierna är medieindustrin i förkrossande hög grad i privalkapitalds händer, och pä den kanten finns det resurser att slyra slora delar av opinionsbildningen.

Därför har socialdemokratin fåll gä i speisen för del mödosamma arbetet med all ge de mänga och de svaga i samhällel möjligheter atl komma till tals. Vi har genom åren fäll kämpa hårt för all hälla etermedierna fria från kommersiella inlressen. Vi har genom all ge folkrörelserna bättre arbetsmöjligheter sökl motverka de tendenser som finns på medieområdet i övrigl. Och vi satsar hårt för alt ge kullurarbelarna slörre resurser och därigenom förstärka deras yllrandefrihel och deras möjligheter all hjälpa lill alt ge rösl ål de rösisvaga i samhället.

1 arbelel pä denna reform har regeringen kunnai glädja sig äl ell myckel
gon och förtroendefullt samarbele med konsinärsorganisaiionerna i fräga
om såväl formerna för bidragsgivningen som uppbyggnaden av den nya
konstnärsnämnden, som får hand om fördelningen av bidragen. Den sam
förståndslösning som vi har nått innebär all kulturarbetarna själva via 107

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

108

sina organisaiioner fär det prakiiska huvudansvaret, och del upplever jag som myckel tillfredsställande.

Låt mig i della sammanhang också få säga all del främsi är de posiiiva erfarenhelerna från förfallarfonden som gjort att vi har vall den föreslagna modellen. Fru Nordlander talade bara om detta som den gamla stöd-modellen, men hon kan omöjligen ha läsl pä. Vad fru Nordlander kritiserar är i själva verket konstnärerna själva. Vad är del för fel pä förfallarfonden, och vad är del för fel i all ge de övriga konslnärsgrupperna samma möjligheter som författarna har haft?

1 årels kullurproposition markeras särskilt bildkonstens betydelse. Resurserna för förvärv av konst fördubblas. Det innebär all de för näsla budgetär kommer all nå upp lill 1 96 av de s,tatliga byggnadskostnaderna. Därigenom ökas arbetstillfällena kraftigl för rader av konsinärer.

Inte heller pä den punkten hade fru Nordlander läsl på. Hon frågar varför vi då inle binder fasl del vid en enprocenlsregel. Nej, fru Nordlander, jag lycker del skulle vara ganska tokigt all göra denna lyp av insalser för konslriärerna konjunkiurpoliliski beroende.

Pä den organisatoriska sidan kan man framför allt notera all nationalmuseum, moderna museet och östasiatiska museet sammanförs till den nya organisaiionen statens konstmuseer och att Riksutställningar permanentas och därmed blir en reguljär del av samhällets kulturverksamhet.

1 detla sammanhang kan del finnas anledning all erinra om de simpla angrepp som frän konservativt moderat håll riktades emot Riksutställningar när försöksverksamheien just har startat. Del är därför fullt stilenligt när moderaterna nu reserverar sig för ell 3 milj. kr. lägre belopp till Riksutställningar. Pä del sättet söker man snöpa debatten och minska möjligheterna lill en kritisk granskning av olika företeelser i samhället. Del är dt fiagranl exempel pä del usla dubbelspel som pä borgerligl häll bedrivs i debaiien om yiirandefriheien.

Under de år som Riksutställningar haft sin försöksverksamhei har många människor på både stora och små orter i landei fått slifta bekantskap med del här utsiällningsmediei. Via studieförbund, föreningar, fackliga organisaiioner, museer, bibliotek och skolor har man nätt längre än någonsin lidigare. Del vikligasle i della har inle varit en effektiv spridning av centralt producerade vandringsutställningar, nej, del viktigaste har inle varit kvantiteten, ulan innehållet och de reaktioner som delta har gett. Genom all många av dessa utställningar har haft lill syfte atl kritiskt granska och belysa samhälls- och kulturföreteelser saml provocera lill debatt har Riksutställningars verksamhei i hög grad kunnai bidra lill atl stimulera aktiva grupper lill verksanihei och engagemang. Därmed har yiirandefriheien för många blivil en verklighet - kanske för första gången - och jag tror all den kan erövras av fier genom dt fruktbart samarbete mellan folkrörelser och kulturinstitutioner.

Massmarknadsböckerna "skrivs i spekulativt syfte på ell maskinmäs-sigl sätt av olika förfaltarsyndikal", skrev litteraturulredningen i sill be-

länkande Boken. "Högsla effektivitet och lönsamhet är ledmotiv för alla
länkar i kedjan- . Innehållet avpassas efter minsta gemensamma näm
nare. Titlarna ges ut periodiskt i serier med klart avgränsad ämnesin
riktning, såsom detektiv, agent-, western- och romanlikserier", hävdade
utredningen och pekade ut världsomspännande syndikat som utgivare
ulan någon ansvarskänsla för värt kulturområde. Och i etl särskilt yll
rande tillade Stellan Arvidson att denna kiosklitteratur "är konstnärligt
och mänskligt undermålig och dessuiom ofta medveid reaktionärt an
tidemokratisk och rasisiisk".

Lilleralurulredningen presenterade lyvärr ingen riktigt genomarbelad modell för ell massmarknadsföriag, ulan skisserade snarasl några tänkbara allernaliv. Dess analys av situationen är dock skrämmande, och sedan dess har ju avigsidorna närmast förstärkts.

Detla är den mörka bakgrunden lill del förslag om ell massmarknadsförlag för ulgivning av billig kvalilelslitteralur som regeringen har lagl fram. Del finns anledning all ha delta i minnet om man skall värdera de borgerliga motionernas villkor, vilkas syfte är att minska effektiviteten och handlingsfriheten för del blivande massmarknadsförlagd. Litteraturfrämjandet, som är en folkrörelseorganisalion med läng och gedigen erfarenhet av bokspridning, kläckte ett bra förslag; bättre än litteratur-utredningens. En bra bok för en femma var målsättningen, tio titlar skulle utkomma första året och sedan en bok var tredje vecka med en upplaga pä i genomsnill 40 000 exemplar, försäljning skulle ske dels via organisationer och pä arbetsplatser, dels via de kommersiella kanalerna bokhandeln och framför alll Pressbyrån.

Regeringen ställde sig positiv till del här förslagel, men hur reagerade då de borgerliga?

Jo, moderalerna yrkade blankt avslag. De sade räll och slätt nej. Folkparliel ville för sin del begränsa massmarknadsföriageis arbetsmöjligheter genom atl förse del med en rad bestämmelser som närmasl föreföll inspirerade av myckel snäva branschinlressen. Cenlern erbjöd som sä ofta förr olika förslag all ta fasta på alll efter behag. En cenierriksdagsman var med och överlämnade Litteraturfrämjandets förslag till regeringen, medan en annan grupp cenlerparlisler i en molion ställde vissa något oklara och självfallna villkor för statligt slöd lill massmarknadsförlagd.

Nu kan jag efter utskollsarbelel notera all de tre borgerliga partierna med vissa svansvifiningar sluter upp kring regeringens förslag. Del är nalurligtvis glädjande all ni har lagil ert förnuft lill fånga och böjl er för sakskäl, men nog hade del varit bättre om ni hade tänkl efter före! Då hade inle moderalerna behövi råka ut föran först säga nej och sedan säga ja, då hade inte folkparliel behövi misstänkas för att hellre gå branschintressenas ärenden än all slå vakl om den bokläsande allmänhetens behov, och då hade inle cenlerparliels förelrädare behövi framstå som mormors lilla kråka.

I proposilionen undersirök jag all en salsning på försäljning på arbetsplatser och inom organisaiioner inle får medföra all de iradilionella

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpoliliken

109

Nr 132 försäljningskanalerna försummas. Och jag uttryckte en förhoppning oin

Torsdaeen den samarbete mellan bokhandeln. Pressbyrån och Lilieraiurfrämjandei. Li-
20 mai 1976 framhöll jag all massmarknadsförlagei måste få en posiiivi gensvar

_____________ från förfallare och förläggare om del skall kunna bli framgångsrikt, och

Kuliurpolltiken jag uttryckte en förhoppning om en uppgörelse mellan Litteralurfräm-

jandel och föriäggarna.

Uiskouei har snarasl förstärkt de här synpunkterna, och det har jag naturligtvis ingeniing emol. Tvärtom skall jag med nöje iniliera överläggningar mellan Litteralurfrämjandel, förläggare, bokhandel och förfallare - överläggningar som från börian förulsalis. Men i vår folkrörelsepolitik ingår ju att vi inte brukar skriva folkrörelserna pä näsan precis hur de skall gä lill väga, ulan vi lämnar med förtroende åt dem all försöka göra en sak prakliskl hanterlig. De här överläggningarna - som jag hoppas skall komma i gång sä snabbt som möjligt - fär sedan föras vidare av Litteraturfrämjandet.

Regeringens förslag till organisation av massmarknadsuigivningen har alllså godtagits av ulskollel. När man ser inkonsekvensen och velighden i del borgerliga agerandet i denna och för alll i världen även i andra frågor är del nalurligl all man undrar: Vad är del som fäll de borgerliga alt i strömhopp överge sina moiioner? För del är vad ni gjort. Är del jusi i det här fallet som oppositionen har slort förtroende för regeringen som värd för överläggningar, eller är del hell enkell så au borgerliga motionärer skriver snabbare än de tänker och all förslagen därför inte blir genomtänkta?

Dä måsle slulsalsen bli den all man i fortsättningen inte skall ta borgerliga motioner med så stort allvar utan mer se dem som tillfälliga hugskon. Men de kan nalurligtvis också vara en del i en medvelen strategi. Genom sina motioner - i del här fallei för blanki avslag lill en rad mer eller mindre precisa villkor för slöd - försöker de borgerliga fånga in vissa opinioner och grupper medan de i ulskoltet intar hell andra siåndpnkier för all också läcka in dem som sympaiiserar med regeringens förslag.

Av ulskotlels belänkande framgår, som också herr Andersson i Lyck
sele betonade i sill inlägg, an ingen grupp har tilldelats någon vetorätt
i de kommande överläggningarna. De som önskar samarbeta med Lit
teraturfrämjandet kan alltså göra det. Originalutgivning förbjuds inte,
och några andra låsningar av villkoren görs inle heller av ulskollel. Del
är alltså frill fram för Litteraturfrämjandet atl söka fä till stånd de upp
görelser man bedömer som nödvändiga och önskvärda för atl det pla
nerade massmarknadsförlaget skall kunna fungera. Enligt vad jag erfarit
kommer Lilleraturfrämjandel all tillmötesgå de krav som förläggarna
har framfört, nämligen all förfallare och förläggare lillsammans skulle
besätta 25 % av platserna i massmarknadsförlagets uigivningsråd. På det
sällel undersiryker man sin vilja all upprälla ell posiiivi samarbele med
dem som inie enbart drivs av ekonomiska intressen i sill arbele med
110 böcker.

De viktigaste förlagen som massmarknadsförlaget kan knyla konlakl Nr 132 med är, som ulskotiel för övrigt ocksä insett - trots atl herr Hermansson Torsdaeen rien inle verkar ha märkl del -, de folkrörelseägda förlagen och de mindre jQ mai 1976

föriag som visat ell progressivt utgivningsansvar. Massmarknadsförlagd __

blir dl nytt och spännande försök att moiverka den kommersiella kul- Kulturpolitiken lurens skadeverkningar. Vi har från samhälleis sida länge sökl skapa garanlier på olika kullurella områden för all ett konstnärligt framstående kullurutbud skulle finnas irols marknadskrafternas spel. Men det har dock endasl inneburil all vi garanterat all de kullurella finsmakarna, de välutbildade och de ekonomiskt besuttna, fäll sina behov av siimulans eller slalus lillgodosedda. Dessa garantier har däremol väldigl sällan belyll atl vi gell oss in i närkamp om intresset hos dem som bara alltför läll riskerar all bli offer för profilörernas marknadsföring. Massmarknadsförlagd ulgör egentligen det första slörre försöket atl frän samhällets sida slödja en kullurakliviiel genom all - om jag fär ullrycka del så - la upp kampen pä massförförarnas hemmaplan. Del är därför ulomordenlligl glädjande alt notera del omfattande slöd som regeringens förslag har fåll i utskottet. Del gläder mig också all ulskollel delar min uppfattning au det är synneriigen angelägel att ocksä en kvalificerad massmarknadsulgivnig av barn- och ungdomsböcker kommer lill stånd. Utbildningsdepariemenld kommer alt ge denna fråga slor vikt, och del är min fbrhoppning all bokbranschen skall visa en positiv samarbetsvilja. Om så blir fallet, kommer säkerl de speciella problem som hänger samman med en sådan ulgivning atl kunna lösas.

Herr lalman! Jag vill peka på ell Oärde område som också förtjänar all särskili uppmärksammas, nämligen kulturminnesvärden. Där står vi min uppe i dl omfattande reformarbete som lolall sell innebär en myckel kraftig upprusining av hela denna sektor. Riksantikvarieämbetet omorganiserades i fjol och har fåll sammanlagi ell 20-tal nya riänsler. Länsslyrelsen blir den 1 juli i år regional myndighei för den slalliga kuliurminnesvården. Med minsl en ny riänst per län för denna uppgifi får man lillsammans 27 nya riänsler för den regionala kulturminnesvården. För herr Eriksson i Ulfsbyn vill jag i del sammanhangei tala om all regeringen vid sill sammaniräde i dag har besläml alt riänsiemannen i dessa befattningar skall bära titeln länsanlikvarie. Herr Eriksson var ju intresserad av all fä vela della.

Rikilinjer för samarbele och ansvarsfördelning mellan länsslyrelse och
länsmuseum i fråga om kuliurminnesvården kommer i och med dagens
riksdagsbeslut att fastställas. Grundtanken är alt relationerna mellan de
tvä organen skall vara sä smidiga och effekliva som möjligi. utan onödigi
lyngande byräkralisk barlasl. Del är intressant all på denna punkl se
pä den moderala reservalionen. Samma moderaier som i dd ena ögon
blicket står upp och håller aniibyräkratiska lal vill i näsla andelag ha
slöd för sin reservalion där man begär att ddaljreglerade föreskrifter
för samarbeiel mellan länsslyrelse och länsmuseum skall ulfärdas. Del
är den verkliga förmyndarbyräkralin som lalar i den reservalionen, och 111

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kullurpoliliken

112

del är skönl all ulskollel har ansell del riktigt alt bekämpa den sorlens försök lill byråkratisering.

Näsla år är del regeringens avsikt atl presentera en förslärkning av slödel lill länsmuseerna, ochjag hoppas atl della skall leda lill en ulökning av aktiviteterna vid dessa museer. För all göra listan än mer fullständig kan jag också erinra om alt en parlamentarisk uiredning om formerna för statens slöd lill kulturhistorisk byggnadsvård har tillsalts.

Här vill jag gärna inskjuta ell svar på yllerligare en fråga från herr Eriksson i Ulfsbyn. Frågan gällde Ekelorp -jag vill i del sammanhanget säga all även jag lycker alt del vore synd om della regnade borl -, och jag har med hjälp av goda medarbetare under debattens gång lagil reda på all denna fråga f n. har utomordentlig hög prioritet hos riksanlikvarieämbdd.

I vad gäller årels kullurreform gav jag redan inledningsvis en antydan om all en forisälining pä reformarbeiel måsle följa. Den regionala kulturverksamheten måste byggas ut. Nya arbetsmetoder i amalörverksamhden måsle Ulvecklas. Folkrörelsernas roll i kulturlivet måsle ytterligare förstärkas. Två områden kommer under den närmaste liden all kräva speciell uppmärksamhet, och jag länker då dels på de särskilda insalser som behövs för all lillgodose eftersaiia grupper, dels pä mediapoliliska insalser som blir nödvändiga.

I den första kullurproposilionen framhölls atl en vikiig del av del fortsatta reformarbetet på kulturområdet äratt systematiskt belysa olika gruppers kulturella situation. Delta arbete är redan i gång och bedrivs på olika sätl. Förra året grundades en del förslag pä invandrarulredningens material om invandrarnas kullurella situation. Inom korl presenterar handikapputredningen dl betänkande som visar vilka möjligheter de handikappade i dag har när del gäller all della i kulturverksamheten och vilka förändringar som måste ske om handikapprörelsens krav pä kultur för alla skall kunna bli prakiisk verklighet. I utbildningsdepartementet slutför barnkuliurgruppen sitt arbete. Det material den gruppen presenterar skall ge underiag för en forlsali utveckling av insatserna för atl förbättra barnens kullurella situation.

Får jag i del sammanhanget säga: Fru Mogårds beskrivning av de gamla och medelålders som gamla hundar, som har satt sig för gott, var kanske en tillfällig förlöpning. Men det är naturiiglvis inte på de villkoren -. all dessa grupper blir eftersatta - som stödel och ulvecklingen av barnkulturen skall ske. Folkpartiledaren har sagt all moderaternas ekonomiska program inte går all genomföra om man inle sätter pensionärerna pä galan. Fru Mogård gav ell ovanligi levande exempel på all herr Ahlmark har räll. Del är illavarslande all man gör den sorlens prioriteringar i moderata samlingspartiet: med medelålders och gamla är det inle så noga, men barn och ungdom skall vi salsa på! Men del är möjligt all del var en förlöpning.

Fru Mogård har över huvud tagel inle en lyckad dag. Hon log etl exempel från Amerika. Hon refererade lill en barnverksamhel där kul-

turarbdare är aktiva bland barn, en verksamhei som går under beteckningen Artist in School Programme. Intentionerna bakom della är i och för sig mycket goda - atl öka kontakten mellan kulturskapare och barn och skola - men sell från fru Mogårds synpunkl är detla ett präktigt cenlralbyråkraliskl projekt, som bedrivs av Office of Education. Del är annorlunda än den lyp av samspel mellan barnkultur och kulturarbetare som vi t. ex. har föreslagil i SIA-proposilionen. På en del andra områden försöker vi göra insalser pä så säll att vi lokalt ger människor möjligheter alt själva skapa utifrån de förutsättningar de har. Det var hugg i sten, fru Mogård. Del var ett ovanligt dåligt valt exempel på hur samspel mellan kulturarbetare och barn och skola skall se ul.

När del gäller arbelel med barnkultur inleddes reformarbetet redan förra året när riksdagen beslutade om slöd till barn- och ungdomslitteratur och om ökade resurser för alt ge barn möjligheter alt se bra barnfilm i visningsformer som tar hänsyn till deras förutsättningar. I den omorganisation som har skett på museisidan har vi fött in tjänster som slöd lill museernas arbele bland barn och ungdom.

SIA-proposilionen ger ocksä möjligheter för skolan att leva upp till sina kullurpolitiska mål. En samlad skoldag ger skolan nya möjligheter all samverka med lokala kulturverksamheter.

Ert förutsällning för alt samhällets insatser för att nå de eftersatta grupperna skall få genomslagskraft är atl dessa själva fär vara med och påverka innehåll och ulformning både av kulturinsatserna och av det samhällsstöd som skall ulgå. Barnkullurområdel är inget undantag från den regeln. Del är därför av stor vikt att samhällel ger barn- och ungdomsorganisalioner ett sådanl ekonomiskt slöd atl de kan stå fria mot påtryckningar och utveckla en verksamhet som svarar mot medlemmarnas inlressen. Slödel lill barn- och ungdomsorganisalioner har därför följdriktigt höjts. De tvä senasle åren har bidragen ökat med totalt 17,3 milj. kr.

Atl organisalionerna är iniresserade av och villiga all medverka till en förnyelse på barnkullurområdel kan man bl. a. avläsa av den mängd ansökningar som kommit in lill den försöksverksamhei med läsfrämjande ålgärder som i höst startar ute i barn- och ungdomsorganisalioner och i studieförbund. Några har tvivlat på organisationernas intresse för den här lypen av verksamhei och trott atl vi skulle bli sittande i kanslihuset med travar av barnböcker. Men organisalionerna ger oss redan första året av försöksperioden ell myckel starkt gensvar. Del blir nämligen etl hårt arbele all välja bland projekten, när organisationerna vill ha dubbell sä många böcker som vi disponerar över för försöksverksamheten och när projekten genomgående bedöms vara spännande och väl värda atl genomföra,

Lål mig i delta sammanhang säga som en del i litieraturdiskussionen -jag skall annars inte gå in så mycket i den, eftersom vi förde en sådan i Ool - atl vi belräffande bokhandelsslödet har för avsikt att tillsälta expertis i sådan lid och i sådan omfattning all förslag beträffande bok-

8 Riksdagens protokoll 1975/76:132-133

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

113

Nr 132 handelsslödei kan levereras i näsia års budgelproposiiion.

Torsdaeer den ' ' mediapoliliska ulvecklingen spelar del arbele som pågår i ra-

20 mai 1976 dioutredningen en central roll. När nu ulredningen presenterar sina för-

--------------- slag hoppas jag all vi får en inlrängande deball om radions och tele-

Kiilturpolitlkeii visionens kullurpoliliska uppgifter. Dagspressens siiuaiion har förbäiirals

genom del beslul som riksdagen nyligen har fattat, och regeringen räknar med all näsla år kunna lägga fram förslag om ökai slöd också lill tidskrifterna. Ell ulredningsarbete pågår såväl belräffande organisationsplanen som belräffande lidskrifterna inom kullurseklorn.

Också när del gäller videogrammen bedrivs ell intressant utredningsarbete. Del är inriktat på en undersökning av möjligheterna atl slödja kvaliielsprodukier pä della område genom ingrepp mol reklam i video-gram. Utredningen kan ge oss en vikiig beredskap inför den utveckling som väntas inom videobranschen. Myckel lalar emellerlid för alt del nu är dags alt höja beredskapen också på andra säll, och regeringen har därför för avsikl alt lillsälla en uiredning med uppgift atl behandla video-gramfrägan i ell vidare perspekiiv. Utredningen skall bl. a. få till uppgifi alt analysera hur en kvalildsprodukiion av videogram bör stimuleras och hur en effektiv distributionsapparat för videogram bör byggas ul. Del bör ocksä ge underlag fören bedömning av hur samhällets fortlöpande bevakning av videobranschen bör ske och av vilka möjligheter det finns alt med hjälp av i. ex. beskattning eller reslriklioner skapa garantier för all kvalitelsproduktionen fär ulvecklingsmöjlighder och genomslagskraft.

Sä går reformarbetet vidare. Del är samlal kring de grundvärderingar som angivils i den första kullurproposilionen. Samtidigt är del angeläget med en kontinuerlig ulvärdering av reformarbetet, och jag räknar därför med all i näsla års budgetproposition på grundval av kulturrådets pelila kunna ge en första rapport om vad ulvärderingen har lell fram lill.

Hert WIKSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Inte ens med hjälp av sju närvarande sekreterare frän depariemenld har utbildningsministern kunnat åstadkomma ell anförande som i någol avseende präglades av kullur eller ens finess. Personliga slängar, grova och slappa ullryck, vilseledande och svepande formuleringar kännelecknar ell anförande, som var en enda lovsång lill de egna insalserna. När inga andra prisar herr Zachrissons kullurpolilik gör han del själv.

Folkparliel har ingen konlakl med folkrörelserna, säger herr Zachrisson. och utmålar oss som fiender till dessa och som stöd för de kommersiella krafterna. Dumheter!

Herr Zachrisson gör en halsbrytande tolkning av vad ulskollel sagt

om massmarknadsförlagd. Herr Hermansson sade all del är Bonniers

som har veloräll. Herr Zachrisson sade all del bara är frill fram för

Litteralurfrämjandel. Båda lolkningarna är nalurliglvis lika felaktiga. Ul-

114 skottet förutsätter all förläggare, bokhandlare och förfallare skall komma

överens med Litteraturfrämjandet, och dä krävs del god vilja från alla parter, även frän regeringen. Dä skall man inte lala om begränsade branschintressen och slå bokhandlare, bokföriäggare och förfallare för pannan.

Herr Zachrisson hade inle etl ord all säga om upphovsrätten. Var är nu de käcka parollerna om kullurell allemansräll? Nej, del är bara all notera all del var herr Zachrisson som födde uttrycket kullurell allemansräll och all det var kulturarbetarna, upphovsrällsjurislerna och de fyra oppositionspartierna som log död pä det.

Utbildningsministerns inlägg är faktiskt ganska förvånande. Här har kullurulskollel försökt rädda herr Zachrisson. I Ool gällde del liiieralursiödel, i år gäller det massmarknadsförlagd. Som sä ofta i riksdagen försöker partiernas represenlanler göra del bästa av ett förslag som man inle lycker är tillräckligt genomarbetat. Jag vill gärna ge det vitsordet om socialdemokraterna i kullurulskollel att deras insals präglats bäde av solidaritet med regeringen och av medvetenhet om all förslagen inle var tillräckligt genomarbetade. Jag tycker atl herr Zachrisson borde vara lacksam för all del finns ell ansvarsmedvetet och klokt kulluruiskoU som försöker förbäiira hans förslag.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kullurpoliliken

Fru MOGÅRD (m) korl genmäle:

Herr talman! Kulluren präglas fortfarande av borgerliga värderingar, säger herr Zachrisson. Jag skulle gärna vilja ha exemplifieringar. Vilka förfallare, bildkonstnärer, musiker anser herr Zachrisson progressiva resp. borgerliga? Det vore roligt all vela. Men är del verkligen herr Zachrisson som skall bedöma del?

Jag hade nalurliglvis inle på någol säll vänlal mig en seriös deball om del känsliga område som kullurpoliliken utgör när herr Zachrisson klampade in i debatten.

Jag skall gärna läsa den av herr Zachrisson rekommenderade boken. Min nattsömn kommer inle all bli störd, för jag är faktiskt inte hämmad av doktrinära låsningar. Men jag måsle dess värre konstatera all också på della område vänder sig socialdemokraterna till utlandet för tröst. Med herr Zachrissons språkbruk innebär del en smädelse mol den för svenska folkel representativa församling som herr Zachrisson nu talar

Med förlov sagi lycker jag atl åsikier skall bemötas sakligt och inle med en rad okvädingsord emot mig och del parti jag representerar, och inle mot någol annal parti heller. Jag har inle hunnii anteckna alla värdeomdömen, men så myckel står klart atl moderalerna enligt herr Andersson i Lycksele vill så split mellan olika generalioner och enligi herr Zachrisson vill utestänga de gamla från kulturyttringar och betrakta dem som gamla hundar som satt sig för gott. Dessuiom vill vi enligt herr Zachrisson förolämpa Oänstemännen. Det är kanske vi som ligger bakom kiosklitteraturen ocksä -jag hann som sagt inle riktigt med. Efter detla känner jag mig en aning spöklik.

115

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Slutligen noterar jag alt herr Zachrisson inle med ell ord i anförandel berör kullurskaparnas ekonomiska situation. Var inte delta det iredje stegel i reformpolitiken?

Del enda herr Zachrisson har att säga är en förkaslelsedom över del amerikanska projektet "Artists-in-Schools". När vi refererade del i vår parlimotion tänkte jag mig nog atl vi skulle göra något liknande efter våra förhållanden. Jag erinrar herr Zachrisson om all jag faktiskt är medskyldig lill SIA och alt herr Zachrisson alllså har huggit präktigt i sten när han angriper mig för all inle ha faltal de tankegångarna.

116

Fru NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vpk:s motion speglar den utveckling kullurutbudet fåll under senare år, den ökade kommersialiseringen och massproduktionskulluren som marknadsförs pä samma säll som andra handelsvaror. Jag har i mill anförande pekal på några: skivmarknaden, film, press, radio, TV osv. Värl parti vill inle ha en sådan utveckling på kulturområdet.

Vi har konslaleral all del nu finns slora grupper av kulturarbetare som reagerat mot ulvecklingen inom vad vi kan kalla kulturindustrin. Det har ju ingeniing med frill skapande all göra.

Ingen kan förneka all de s. k. fri grupperna med framgång har näll ul lill nya, slora publikgrupper. De har ocksä med sina pjäser sökl spegla en verklighet och inte en glamoriserad värld. Men även denna verksamhet koslar pengar, även om de medverkande ofta lever på existensminimum.

I våra moiionsyrkanden har vi försökt lill en viss del föreslå åtgärder som skulle förbättra de ekonomiska förhållandena för olika kulturarbetare, men också ge dem en större lillfredsställelse med sin arbetssituation.

När del gäller cenirumbildningarna och de fria grupperna - om jag får fortsätta all hälla mig lill dem - sä har statens kullurråd, som är expertorgan med utredning som en vikiig del av sin verksamhei, hell ställt sig bakom kulturarbetarnas verksamhet och ser den som en vikiig insals i del kullurella livet.

Kullurarbelarna själva säger alt årets kullurproposition, som nu behandlas av riksdagen, är ell allvariigt hol mol de fria grupperna. Kullurrådel har föreslagil kraftiga höjningar för de fria grupperna och centrumbildningarna, men herr Zachrisson har san ner dessa höjningar lill dt minimum. Del fria kulturiivd färalll mindre ulrymme i samhällslivet. Utlovade anslagshöjningar uteblir. Den fria kulturen är uppenbarligen inle längre önskvärd.

Belräffande procentregeln är ju kravet all en viss proceni - inle nödvändigtvis 1 % -av anslagen till statliga byggnader skall gä lill konstnäriig utsmyckning. Vi vill gärna ha en högre procentsats. Herr Engbergs gamla förslag är värt all slåss för. Del innebär inle all ersäliningarna lill konstnärerna skall variera med konjunkturerna, ulan del innebär en målsätlning alt nä upp lill. För gamla byggnader finns del fortfarande ett stort gap innan ens 1 96 har uppnåtts.

Slutligen, herr Zachrisson, har jag inle sagt alt jag fördömer gamla stödformer som exempelvis författarfonden, som nämndes, men jag håller fasl vid atl enbart etl bidragssystem inte lillfredssläller kullurarbelarna.

Fru DIESEN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Zachrisson talar om moderaternas simpla angrepp på Riksutställningar.

Vi vill inle koncentrera alllför myckel makt till denna riksorganisation. Riksutställningar. Vi vill i slällel atl museerna skall ha ansvarei. Vi tror all del ökar friheten och ger slörre ulrymme för lokala särintressen.

Herr Zachrisson säger atl riktlinjer för den regionala kulturminnesvården skall fastställas ulan onödigi lyngande byråkratisk barlasl och atl del moderala kravei på arbetsordning är ullryck för en förmyndar-menialitd.

Lål mig då påminna om vad som slår i proposilionen, där remissyttranden redovisas och där del bl. a. heter:

"Ell drygt trettiotal remissinstanser- förespråkar ell organiserat

samarbele mellan länsslyrelsen och länsmuseet. Etl genomgående drag i reniissvaren är behovet av föreskrifter, arbetsordning eller andra regler för samarbetet.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Ålskilliga remissinsianser är i större eller mindre utsträckning kriliska mol den föreslagna anslagsfördelningen. Kritiken går i fiera fall ut pä all anslagsfördelningen är oklar och alt en precisering bör ske för all undvika dubbelarbete och kompetenslvisler."

Del är precis vad vi har ansell.

Hert SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag kanske bör göra ell förtydligande. Det är inle bara herr Sundman som reser sig upp ulan ocksä en velig svansvifiare, mormors lilla kråka dessutom. Jag visste inte all kråkor hade svansar.

Det är nalurliglvis under min värdighet alt föra en debatt när de-baitmolsländaren har ell sä slappl fladdrande munväder. Jag vill dock säga någonling.

Vi fick höra alt del ifrån Litteraturfrämjandet hade lagts fram ell bättre förslag om massmarknadsföriag än från liiteralurulredningen. Det är roligt alt höra - skada bara all det inte har offentliggjorts vare sig i propositionen eller under ulskotlels hearing.

Proposilionen är en lös skiss, där man får inlryck av all de som hållil i pennan inle velal vad de egentligen skriver om och sysslar med och inle satt sig in i förlagsbranschens villkor.

Nu har vi i ulskotiel genom värt belänkande givit stadga och konsistens ät tankegångarna. Den saken är fullkomligt klar.

Det sades all cenlern har hoppat av från sin molion. Varför säga så? Varie människa med normal intellektuell utrustning behöver ju bara jämföra vad som slår i centerns molion med vad som slår i betänkandet.

117

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpoliliken

Sedan är ,saken klar.

Herr talman! Della var mill sisla inlägg i debatten med ulbildningsminislern.

Hert HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Till kullur hör också hyfs. Jag skulle vilja råda kulturministern atl använda en annan metod i debatten än att tillvita vissa ledamöter an de läst på dåligt, all de inle har sen vad som slår i beiänkandei, osv.

Vi krävde i vår molion alt de små förlagen och de folkrörelseanknutna förlagen skulle få plals i styrelsen för massmarknadsförlaget. Nu säger herr Zachrisson all förlag plus förfallare kommer all erbjudas 25 % av platserna i utgivningsrådd. Del är som bekanl något annal än styrelsen. Och vilka förlag som kommer all fä plats där vel man inte. Blir del Bokförläggareföreningen som skall utse de representanterna? Vem är det som dominerar Bokförläggareföreningen?

Herr Zachrisson upprepar vad herr Georg Andersson också påstod -att ingen part har veloräll i de förhandlingar som konimer. Men vi vel ju samiidigl all de som opponerat sig mot förslagel om etl massmarknadsförlag, knutet lill Lilleralurfrämjandd, har varit framför alll de kommersiella bokförlagen. Ulskollel har fakliski skrivii pä ell sådanl sätl -det förulsälles all man når "en förtroendefull samverkan" mellan Litteralurfrämjandel och de ordinarie förlagen - all de slora förlagen skall säga: "Ja, della godkänner vi", för all bemyndigandet för regeringen skall gälla. Det är ju della som jag har hävdat är konslilulionelll oerhört egendomligl.

Nu slåss borgerliga och socialdemokrater om vilken lolkning man skall ge utskollsbelänkandd. Där råder oenighet, del har vi hört i debatten. Men del är oerhört märkligl all fyra partier kan skriva sig samman i ell ulskotlsbelänkande på dt sådanl sätl atl man inle enhetligt vet vad som står i del och hur del skall lolkas. Sedan begär man all vi riksdagsledamöter skall fatta beslut i enlighet med del utskottsbelänkandel - när ulskottsledamöterna själva är oeniga om hur det skall lolkas.

Vilken tolkning är den rikliga? Är del den borgerliga eller den socialdemokraliska? Varför har över huvud lagd socialdemokraterna i utskotld kapitulerat för de borgerliga kraven och inle vidhållil den inslällning som de hade från börian av ulskoltsbehandlingen? Då kunde man ju ha haft en viss respekt för deras hållning.

118

Hert ERIKSSON i Ulfsbyn (c) kort genmäle:

Herr lalman! Slalsrådel gav här del beskedel all riksanlikvarieämbdel har hög prioritet för Ekelorps borg. Men sedan är det problem för riksanlikvarieämbdel all fä medelslilldelningen all räcka lill. De 3,3 milj. kr. som man får är redan hårt inlecknade. Jag vill uppmana kammarens ledamöler att slödja reservalionen 36 för all man verkligen skall var säker pä atl klara av Ekelorps borg sä all den inle regnar borl eller måste

fyllas igen. Med den resursförstärkningen på 5 milj. kr. kan riksaniikvarieämbetd klara Ekelorps borg och ytterligare några angelägna kul-lurminnesobjeki.

När del gäller titeln för den Oänstemän som på länsstyrelsen skall handlägga kullurminnesvårdsfrågorna har Föreningen för Sveriges landsantikvarier yttrat sig i denna fråga och varit rädd för titeln länsanlikvarie. Den konimer att inbjuda lill mänga förväxlingar och förvecklingar. Vi har ju nu landsantikvarien, och så skall del bli länsanlikvarien. Föreningen Sveriges landsanlikvarier hade hellre sell att titeln för Oänste-mannen på länsslyrelsen hade fåll vara 1. ex. kullurvärdsdireklör. Vi har ju redan nu pä länsslyrelserna vägdireklör, naturvårdsdireklör och planeringsdirektör och då hade kullurvärdsdireklör varii en lämplig titel. Jag vel inie vad grunden är lill all han skall kallas länsanlikvarie. De som är berörda har emellerlid förordal en annan benämning.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr talman! Jag hade ingen aning om all mina meddebattörer var sä lällskrämda all man bara går upp och försöker göra del hela lill en debatt om invektiv.

Fru Mogård säger att hon anser all man skall salsa på barnkultur, men de gamla människorna kan man så all säga inle lära all silla. Del kan ju bara tolkas på ell säll, nämligen så all fru Mogård vill göra den prioriteringen all medelålders och gamla skall stå åt sidan. Del lycker jag är en häpnadsväckande ståndpunkt. Och om fru Mogård känner del så besvärligt all hon bara kaslar invektiv lillbaka och inle vill ta upp en deball eller korrigera sig själv, om del nu var en förlöpning, sä kan jag inle hjälpa del. Men det är klart all del finns anledning all avvisa ell sådant försök.

Jag säger åierigen all vi i dag har fån en verkligt levande illustration lill folkpartiledarens beskrivning av moderata samlingspartiet. Folkpartiledaren har ju sagt all skall man förverkliga moderaternas ekonomi måsle del gå så lill atl man säller pensionärerna på galan. Del är på säll och vis vad fru Mogård gjorde i del här inlägget - del går inle all komma ifrån.

Herr Wiksiröm slår upp och verkar anmärkningsvärt paldisk. Men del råder ju inget tvivel om atl det säll pä vilket herr Wiksiröm uppträn i massmarknadsförlagsfrågan och folkpartiets molion innebär all man agerat springpojke åt bokbranschen, ät branschinlressen. Herr Wikström har gjort förtvivlade försök all tippa Lilleralurfrämjandd som den inslilulion som skulle handlägga saken. Han har inle lyckats med del, och nu försöker han förtvivlat bakom rökridåer göra etl nummer av några enstaka skrivningar i utskotlsbetänkandet, som i stort sett bara är en bekräftelse av vad som är alldeles självklarl, nämligen all de olika grupperna måste sälla sig samman och bli överens om hur det skall gä lill. Del behöver inle alls belyda att alla skall vara där, för det skulle vara hell omöjligt.

119

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpoldiken

120

Emellerlid har herr Wikström stått på en relaiivi snäv branschsländ-punkt och förflyttat sig in i propositionens hägn, och jag säger välkommen. Men diskutera del och försök inle göra delta lill en paldisk diskussion!

Herr Hermansson läl nästan som en präst när han talade här. Del är ändå på del sällel att fru Nordlander lalade om kuliurarbdarformen som någonting som bara blev vid det gamla. Jag erinrade henne då om att ifall hon har det intrycket har hon inte läsl på, för vad det handlar om är atl vi lillsammans med kulturarbetarnas organisaiioner blivil överens om en hell ny form av stöd för kullurarbelarna som följer den linje som Förfallarfonden gått pä sedan länge. Del är enligt min mening en ulomordenlligl bra form, men del är en ny form som innebär all man går borl från den gamla formen av nådevedermälen lill kullurarbelarna. Jag tycker del är en utomordentligt bra förändring. Det är någonting nytt - del är ju inle att bli vid del gamla, som fru Nordlander försökte göra gällande.

Sedan förslår jag all ni inle kommer lillbaka i upphovsrälisdiskus-sionen, för del är ju en märkvärdig uppvisning ni ägnar-er ål. Del är rätt fantastiskt när man tänker på atl del i lagutskollel sitter etl stort antal borgerliga ledamöler: herr Svanström, som är ordförande i ulskollel, herr Lidgard, herr Börjesson i Falköping, herr Torwald, herr Olsson i Sundsvall, fru Fredgardh, fru Lindquisi - hon är väl jurist - och herr Henmark. De har sagt att den tillsatta ulredningen är ulmärkl och all det inle alls behöver göras några kommentarer. Och herr Wikström och herr Hermansson har för 14 dagar sedan suttit här i riksdagen och fattat beslul om att man inle behöver göra några ullalanden när del gäller upphovsrätten, delta på rekommendation av ell enigt lagutskott. Men kulturuiskollel skall nu ha riksdagen all några veckor senare fatla ett annat beslut.

Del ger i och för sig en intressant inblick i riksdagens arbetsformer. Men jag tycker att det hör till god ton alt ni borde ha gjort er underrättade om lagutskottets uttalande.

Det går en klar gränslinje mellan borgerlig och socialdemokratisk kulturpolitik när del gäller preciseringar och all på punkl efter punkl försöka gå i närkamp med de intressen som kommersiellt försöker utnyttja medborgarna på detta område. Sä länge det gäller allmänna talesätt är ni med och helt överens. Men så fort det gäller preciseringar sviker ni. Det finns många intressanta exempel på del. Om vi hade lid skulle vi kunna bearbeta område för område. Låt mig här bara ta ell exempel. Del är lilel periferi, men det har just med kulturpolitik atl göra och speglar myckel flagrant vad som händer om man försöker precisera sig.

Arbetet pä konsumentpolitikens område är ulomordenlligl iniressanl också från kuliurpolitisk synpunkt. Vi har ju väridens mesl radikala kon-sumenllagsliftning - åtminstone om man skall tro intervjuerna med Ester Pearson, den amerikanska eldsjälen pä området som var här nyligen. Och den 1 juli träder den nya marknadsföringslagen i kraft. Den ulgår

från del enkla föfhållandd all konsumenten alltid är i underiäge och därför skall garanteras viss informalion om varor, eller del skall garanteras all varor som inle fungerar för sitt rätta ändamål försvinner. Men vi vel att möjligheterna lill påverkan i efterhand är mycket begränsade i producentledet och all det mänga gånger innebär ett slöseri för både samhället och förelagen all konsumentsynpunkter kommer in för sent. Därför vill regeringen gå vidare och har lillsait en uiredning om insyn i företagens marknads- och produktplanering m. m., som just skall uireda hur konsumenternas intressen skall kunna las lill vara pä ell lidigl stadium. Detla är etl konkrei säll alt angripa problemen när del gäller kommersialismens negaiiva verkningar.

Men då hoppar folkpartister och moderater - i della fall Gabriel Romanus och Anders Wijkman - upp och vill begränsa ulredningens uppgifter. Och på samma sätt rider ni på en principslällning mol selektiva insatser på kulturområdet. Del är exakl samma inställning. Under parollen valfrihet skall näringslivets frihet bevaras, och förra året var ni beredda atl under del tackordet möjliggöra ett litteraturstöd åt skräplil-leraturen. Det ärjusi när man övergår frän ord till handling som skillnaderna mellan den borgeriga och den socialdemokraliska kullurpoliliken visar sig. Dä märks del om man är beredd att ge ett verkligt slöd, inte bara med ord, när del gäller de insalser som behövs för atl tränga etl kommersiellt kultursamhälle lillbaka.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Under detta anförande övertog herr förste vice lalinannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert WIKSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag började undra om herr Zachrisson hade lagil fel replikpapper när han böriade dra in herr Romanus och herr Wikjkman - precis som om det rådde brist på debattörer mot honom. Herr Zachrisson hävdar nu all jag i utskottet skulle ha föreiräll snäva branschslåndpunk-ler. Den beskrivningen är så felaklig, för alt inte säga lögnaktig, all den inte kan tas på allvar. Jag kan inte heller länka mig att socialdemokraterna i ulskollel har spritt en sådan informalion; den måsle ha uppstått i herr Zachrissons fria fantasier.

Nu lycks herr Zachrisson vilja göra gällande att kuliurulskotlets uttalande om upphovsrätten skulle strida mol vad lagutskottet anfört med anledning av en motion av herr Jadeslig, men det skulle belyda att de båda betänkandena gäller samma fråga, vilkel de faktiskt inte gör. Tidigare gällde all en fråga som riksdagen behandlal inle fick las upp igen vid samma session, men den regeln gäller nu inle längre. Det finns alltså inget formellt hinder all nu fatta etl beslul enligt kullurutskotiels förslag. Men härtill kommer ju atl ett avslag på en molion av herr Jadestig, där han föreslagil en ändring av reglerna om upphovsrätt lill visor och sånger, aldrig kan strida mot utskottets uttalande all upphovsrätten inle får urholkas till förmån för någon form av kulturell allemansrätt.

121

Nr 132 Slutligen sade herr Zachrisson alt det är när man övergår frän ord

Torsdaeen den "" handling som man märker skillnaden mellan socialistisk och icke-

20 nTii 1976 socialistisk polilik. Ja, när man lyssnai lill herr Zachrisson fär man vara

_____________ glad över alt han inle alllid övergår från ord till handling.

Kuliurpolltiken

Herr HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Zachrisson sade i en replik lill mig all jag var rädd och läl som en präst. Det var ju dt dräpande argument i kulturdebatten, herr kulturminister. Nu lycks herr Zachrisson vara den ende här i kammaren närvarande som är prästvigd, så jag vill inte bestrida hans sakkunskap pä områdd.

Del är ivå frågor som herr Zachrisson debaiieral med oss från vpk. Eftersom vi vill begränsa antalet repliker skall jag forisalla den diskussion herr Zachrisson ville föra med fru Nordlander. Herr Zachrisson hävdade all vi skulle ha uldönil förslagel i proposilionen med ordel "gammalt". Jag kan inte hitta del omdömet i fru Nordlanders manuskript. Däremol sade hon all propositionens förslag i slorl selt går ul på en fortsatt utbyggnad av bidrags- och siipendiesystemet, ett stödsystem som aldrig kan lillfredsslälla kulturskaparna. I della sammanhang pekade hon på de krav som har ställts av Konstnärernas riksorganisation om ulslällningsersättning, om visningsersällning, om alt man måste fastslå principen om ersällning för ulförl arbele som del avgörande. Vi menar all proposilionen är ell framsteg, men den går inle tillräckligt långl. Därför har vi i våra reservalioner fört fram dessa krav, som lyvärr har avvisals av majoriteten och inte fäll del tillmötesgående som vi hade hoppals.

När del gäller massmarknadsuigivningen skall jag inle protestera mol herr Zachrissons bedömning av vissa borgerliga försök -jag känner inle lill om de har förekommil i ulskollel, men i varie fall har jag selt dem uianför utskoltet - au göra organisaiionen sådan atl den skulle gynna de stora kommersiella förlagens intressen. Ulan ivivel har del förekommit sådana ansträngningar. Och de lär inte vara avslutade, eftersom ulskollel lyvärr skrivii all man måsle komma överens ocksä med bokförläggarna, med Bokförläggareföreningen, för all del bemyndigande som riksdagen nu troligen kommer all ge regeringen skall gälla.

Vad blir resultatet av dessa överläggningar? Skall massmarknadsuigivningen i realiteten bli eu stöd ät Bonniers ulgivning och ell slag mol de små och progressiva förlagen? Eller skall den bli etl led i kampen mol kommersialiseringen och monopoliseringen på liiieraiurmarknaden? Del lycker vi är den avgörande frågan.

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr lalman! Försi vill jag säga all fru Mogårds lysinad är talande.

Herr Wikström är irriterad över alt få höra all han går branschens

ärenden. Han säger alt det är lögnaktigt att påstå det. Men läs moiionen,

herr Wiksiröm! Jag antar atl herr Wiksiröm i sitt arbete i ulskoltet har

122 försökt få sin molion tillstyrkt, och den är rakt jgenom en plädering

för de stora bokförlagens inlressen. Del har utskotld avvisat, och det är bra. Men del kan väl inte vara lögnaktigt att påstå all ni hävdar de inlressen som pä dt så framträdande sätl skildras i moiionen.

Herr Wiksiröm säger atl lagulskoltds och kullurulskoliels ullalanden inle gäller samma sak. Jo, del gör de. Del handlar i bägge fallen om upphovsrällen. Lagulskoliel har klart sagt ifrån all de direktiv som har utfärdals är fullt tillräckliga. Om herr Wikström ärligt läsle upp vad som står i de givna direkiiven faller del ulfall som herr Wiksiröm gör platt lill marken. Det finns inget utrymme för herr Wikströms förslag inom ramen för de direkiiv som är skrivna - del har lagutskollel lugnt och sansal insett. Men i den upphetsade stämning som herr Wikström lydligen varit med om att driva fram i kulturutskottet har man inie sett sig för i della hänseende.

Herr Jadesiigs motion är intressant därför att den tar upp en konkrei fräga som visar just de problem i upphovsrältsligl hänseende som jag hoppas alt utredningen skall lösa åt oss.

Det gäller all vara noga med textläsning och exegdik här, del har jag förslålt nu, herr Hermansson. Del står inle i ulskoltsbelänkandel alt Bokförläggareföreningen skall vara inblandad, ulan det utlrycks i en allrriän reform, och del är väl inle alldeles oväsentligt.

Efter den lilel egendomliga diskussion som har uppslån pä grund av all de borgerliga har velal dölja rdrällen frän sina motioner skall väl regeringen, när debatlröken har lagl sig, se lill att vi får lill stånd ell massmarknadsförlag. Jag tror inle alt del skall vara särskilt besvärligt.

Herr talman! Läl mig sedan i denna sisla replik få göra en total omkastning och säga några ord till herr Mallsson i Lane-Herresiad, som är kullurutskolleis värderade ordförande. Han har inle ansell sig vilja della i denna deball ulan som grand oid man har han dragit sig lillbaka till sin bänk. Han lar med denna deball avsked frän kullurarbelel i riksdagen. Jag vill ulnyuja della lillfälle lill all lacka honom för ett gediget arbete och ett vänskapligt samarbele.

Nr 132

Torsdagen den ,20 maj 1976

Kuliiirpotiiiken

Hert JONSSON i Alingsås (fp):

Herr lalman! Våren 1974 uppmärksammade riksdagen all resurserna för bevarandet av den äldre bebyggelsemiljön inie slod i proportion lill de senaste årens ambilioner på delta område. Större delen av insatserna inom byggnadsvärden slussades via arbetsmarknadsstyrelsen, medan det ordinarie anslaget lill värd och underhäll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader endast uppiog några hundratusen kronor.

Av denna anledning anhöll riksdagen om översyn av formerna för niedelslilldelningen lill värd och bevarande av byggnader och byggnadsmiljöer.

Under byggnadsvårdsård 1975 har uppmärksamheten ytterligare riklals på hur vikligl del är all la lill vara och levandegöra de kullurhistoriska värdena i den fysiska miljöplaneringen. Den hisioriska kontinuiteten har en bdydelse som ej går all mala samhällsekonomiskt. Kontinuitet i den

123

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpoliliken

124

fysiska miljön har en grundläggande betydelse för den enskilda människans känsla av trygghet och förankring i tillvaron. Detla gäller i lika hög grad i storstäder som på landsbygd. Mot denna bakgrund är del synneriigen angelägel all de ekonomiska resurserna för att värda och bevara äldre byggnader och byggnadsmiljöer förbättras.

Statens ekonomiska medverkan måste preciseras och medel ärligen anvisas härför. Utbildningsministern har därför lämnal direktiv lill en pariamenlarisk uiredning i frågan sä senl som den 18 mars i är.

Under mellantiden har frågan behandlats av en arbetsgrupp inom ulbildningsdepariemenld. Arbelsgruppen har sökl bilda sig en uppfallning om del lolala vårdbehovet i landet då det gäller kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. Man har framför alll studerat de vårdinsatser som skell i form av beredskapsarbeten och den radikala förändring i stalsbidragsgivningen som inträdde den 1 juli 1973.

AMS återgick då lill all endasl meddela normalbidrag - 33 96 - lill kommunala och enskilda beredskapsarbeten. Tidigare har räll en friare bidragsgivning som även kunde väga in kulturhistoriska angelägenhels-skäl. Genom återgången sjönk vårdarbetena markant. Det vårdanslag som disponeras av riksantikvarieämbetet molsvarar - trots uppräkningar -inle tillnärmelsevis behovei.

Del är allvarligt all frågan om statens ekonomiska slöd för vård och bevarande av kulturhistoriska byggnader ännu inte lösls. I arbetet med alt slutföra den fysiska riksplaneringen och den kommunala översiktsplaneringen avkrävs kuliurminnesvården besked om möjligheterna lill ekonomiska insalser frän slalligl håll. Deras trovärdighet sätts i fråga dä de påyrkar planering för all bevara byggnader och niiOöer ulan all kunna anvisa någon ekonomisk lösning pä frågan om vård och upprustning. Del finns därför risk för alt bevaringssynpunkierna kommer lill korta i den pågående planeringsprocessen.

Det förhållandet att sakkunniga först nu lillsalts för au göra den av 1974 års riksdag begärda översynen av frågan innebär en yllerligare risk för all de kullurminnesvärdande synpunkterna kommer borl i del fortsatta kommunala planeringsarbetet, eflersom den statliga ansvarsdelen i byggnadsvården inie kan preciseras.

Del framslår därför som hell nödvändigl atl riksaniikvarieämbdds vårdanslag, som i proposilionen givits en högsl ordinär uppräkning, höjs med ytteriigare 1,7 milj. kr. till 5 milj. kr. Vi yrkar detla i reservalionen 37.

Därulöver är det mycket angelägel all AMS kan få lidigarelägga kulturhistoriska byggnadsprojekt av sysselsällningsskäl. Den myckel kraftiga eftersläpning som råder i fräga om upprusining och bevaringsinsalser innebär all möjlighelen till beredskapsarbeten på byggnadsvårdens område måsle kunna ulnylOas under läng lid framöver.

Bidragsgivningen för beredskapsarbeten regleras i 96 § arbetsmarknads-kungörelsen. Däri sägs atl statsbidrag i fråga om arbele, lill vilkel statsbidrag får beviljas enligt särskild författning, får utgå efter de grunder

som anges i författningen.

För riksaniikvarieämbdds vård- och underhållsanslag meddelas särskilda bestämmelser i regeringens regleringsbrev. För all AMS skall kunna lillämpa särskild slalsbidragsgivning till kulturhistoriska objekl fordras att riksantikvarieämbetets vårdanslag omges med en särskild författning. 1 denna bör anges vilka lyper av objekl och vilka kulturhistoriskt betingade "överkoslnader" som kan erhålla bidrag. Exempelvis för konservering av byggnadsdeialjer, såsom portaler av sten, bör kunna erhållas full koslnadsläckning av statsbidrag.

Med en sådan författning knuten lill riksaniikvarieämbdds vårdanslag skulle del äler bli möjligt all bedriva beredskapsarbeten pä byggnader i kommunal eller enskild ägo i ökad omfattning dä sysselsättningsläget sä fordrar. De som här i kammaren vill slödja en sådan princip bör rösla för reservalionen 35.

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Fru JORDAN (s):

Herr lalman! De övergripande mål för kullurpoliliken som riksdagen fastlade för två år sedan måste nalurliglvis också gälla för barnen. De måste gälla i sin helhel, även om de kan behöva konkreiiseras på ett specielll säll i vissa fall.

Vi diskuierar i dag del iredje steget i det kullurpolitiska reformarbete som undan för undan skall förverkliga de uppsatta målen, således också för barnen. Man kan lycka all stegen är för små och för långsamma, man kan önska atl vi skulle vara i stånd all la jättekliv framål, eflersom behoven är så slora och sä angelägna. Självfallet är det ell värde alt del växer fram en bred otålighet, breda krav på samhällel då del gäller yllerligare insalser för barnens kullurella situation. Men lål oss heller inle glömma all kulturpoliliken är en del i den samlade samhällspolitiken - den kan inle ses isolerad. Vi måste pä alla områden och alla nivåer föra en barnpoliiik, som leder vidare i riklning mol ett rikare samhälle för barnen och därmed rikare möjligheter i deras framtida vuxenroll.

Det kommersiella trycket på barnen är hårt. De är ännu mer skyddslösa mol della än vad vi vuxna är. Del gäller inle minsl skräplilleraturen, serididningsfioran. Del är därför värdefullt atl departementschefen klart säger ul i den proposilion vi i dag behandlar, all han anser del synneriigen angelägel atl en kvalilelsuigivning av billiga barn- och ungdomsböcker kommer lill slånd.

Del hade nalurliglvis varit värdefullt om del planerade massmarknadsförlaget redan från starten kunnat la med barn- och ungdomsböcker i sin ulgivning. Av prakiiska skäl har del inle varit möjligt atl redan nu förelägga riksdagen ett sådanl förslag. Då del emellerlid inom departementet pågår etl arbele på ell förslag lill siatsstödd ulgivning av billiga kvalitetsböcker för barn och ungdom, kan jag i dag bara understryka viklen av all dessa planer snabbi realiseras. Atl nu fatta beslul om anslag lill en sådan utgivning, när formerna ännu inte kan fastställas, är däremol orealistiskt. Jag yrkar därför avslag pä reservationen 32.

125

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kiiltuipolillkeii

Vuxna som vill arbela tillsammans med barn och för barn med konsl-närlig verksamhei ulför en uppgift av stor betydelse. Alt man utgår från barns egna vardag och egna miljö är vikligl för all del skall kännas meningsfulll och engagerande för barn lika väl som för andra i kullurelll avseende eftersaiia grupper. Från denna synpunkl belyder de fria grupperna pä kulluromrädel, amalörverksamhden och verksamheien vid centrumbildningarna, mycket. Del är därför rikligl och värdefullt all stödet lill denna verksamhei successivt har ökat. Behoven är slora, och lill della belänkande har fogals två reservalioner, som vill höja anslagen yllerligare uiöver den ökning som föreslås i proposilionen.

Jag delar synen på betydelsen av dessa aktiviteter. Men i kulturpolitik som i all annan politisk verksamhet nödgas man prioritera. Denna proposilion har i samslämmighd med kullurarbdarnas organisaiioner prioriterat insatser för bildkonslnärerna. Därför slannar majoriteten vid all yrka bifall lill proposilionens förslag om höjning av anslaget under rubriken "Frill kollekiivi skapande" med lolall 1560 000 kr.

Jag yrkar alllså avslag på reservationerna 28 och 29.

Till sisl några ord om skolans ansvar i fråga om kulluren. Eflersom skolan när alla barn har den självklarl en oerhörd betydelse. Detla har ocksä riksdagen framhällil vid flera lillfällen, 1. ex. vid behandlingen av de båda lidigare kullurproposilionerna. I är pälalas i budgeiproposiiionen viklen av all skolöverstyrelsen utökar forsknings- och utvecklingsarbetet på del kullurella området. SIA-proposilionen betonar också behovet och ger ökade möjligheter atl förverkliga det kullurpolitiska ansvarei. Del råder alllså enligt ulskollsmajorilelens mening ingen tvekan om atl riksdagen har markerat skolans ansvar i delta avseende myckel tydligt, och något yllerligare ullalande av den karaktär som begärs i en moderalmotion finns inget skäl alt göra.

Jag yrkar alltså slulligen avslag pä reservalionen 1.

Under della anförande övertog herr laliiiamien ledningen av kammarens förhandlinuar.

126

Hert WIKLUND (s):

Herr lalman! Jag skall la upp en lilen bit av det stora avsnitt som vi har diskuterat i dag, nämligen anslagei lill Konstfrämjandet, och ge några synpunkter pä del.

1 sill yttrande över motionen 2278 av herr Hagberg i Örebro och mig säger kullurulskollel i punklen 4 au del är en uppgift främsi för landsling och konimuner all slödja regional och lokal verksamhei. Della kan vara en ungefärlig regel när del gäller fördelningen mellan olika bidragsgivande organ. Man bör emellertid undvika all hårdra en sådan princip. 1 så fall skulle man behöva ompröva den slalliga bidragsgivningen lill mänga regionala insliluiioner - lealrar, museer och konserlföreningar - och uiöver del lill bl. a. fria grupper och cenlrumbildningar.

Del är ell allmänl känl faktum alt mänga landsting och konimuner.

särskilt under senare tid, har ställl sig ganska kallsinniga till'bidrag för Nr 132

nya ändamål. När organ inom en riksverksamhet sökl bidrag har kom- Torsdaeen rien

muner och landsling krävl slalliga insalser som ell villkor för en egen j • ,q-,£

bidragsgivning. En viss möjlighel all fördela del statliga bidraget på de ___

regionala underavdelningarna är därför avgörande ocksä för framgången Kulturpolitiken i Konstfrämjandets försök all decentralisera sin organisalion.

Jag vill slälla frågan lill ulskotlels lalesman, om han inle delar denna min principiella inslällning. Ulskottds skrivning kan nämligen misstolkas pä den här punklen.

Jag vill anföra några synpunkier pä den verksamhei som bedrivs av Konstfrämjandet, som ju är en beiydande folkrörelseorganisalion. Konstfrämjandets arbetsinsatser har alllsedan starten varit fördelade över landet i dess helhel. Del är ett misslag, om man iror all verksamheien ägi rum pä någon enstaka orl, vilkel ju ofta är fallet när del gäller insliluiioner av den här karaktären. Den lidigare verksamheien har således lill betydande del bedrivits regionalt och lokalt. Förulsällningen är emellerlid att man genom användande av centrala medel har fåll möjligheter att skapa de enheter till vilka bidragen kan ulgä.

Jag har personligen ingeniing emol ell höjl bidrag lill Sveriges Konstföreningars riksförbund men delar självfallet kulturutskottets uppfattning, som jag kan tolka den, atl pengarna dä inle bör las från del anslag som avses för Konstfrämjandet. An bidragen till de båda organisalionerna skulle behöva ligga på samma nivå inser jag inte heller. Konsifrämjandel har bedrivit sin verksamhei i snart 30 år. Konstföreningarnas riksförbund har nyss startat. All enskilda konstföreningar förekommit under längre lid gör inte den cenlrala verksamheien mera etablerad. Samhällsbidrag brukar ju behöva arbelas upp under en lång lid.

1 en av de moiioner som behandlas i utskottets belänkande är jämförelsen mellan Konsifrämjandel och Sveriges Konsiföreningars riksförbund direki missvisande. Det påslås all Konsifrämjandel skulle ha 20 000 medlemmar, samiidigl som läsaren av moiionen bibringas uppfallningen all Konstföreningarnas riksförbund har 350 000 medlemmar. Både Konstfrämjandet och Sveriges Konsiföreningars riksförbund bygger pä anslutning av organisationer. Enligt vad jag kunnat inhämta rör del sig för riksförbundels del om ungefär 485 organisationer. Konsifrämjandel har en anslutning av I 376 lokala föreningar, av vilka f ö. 296 just är konstföreningar. Dessuiom har Konstfrämjandet bland sina medlemmar ell drygl 50-tal av de stora riksorganisationerna -jag kan nämna LO, TCO, KF, Arbetsgivareföreningen och flera studieförbund, l. ex. ABF och Vuxenskolan.

Vill man vara korreki, får man aniingen räkna antalet anslutna or
ganisationer el/er antalet enskilda medlemmar i resp. organisationer. I
båda fallen komnier Konstfrämjandet all kunna redovisa de ojämförligt
högsla siffrorna. Vad antalet direklanslutna medlemmar beträffar sä har
Konsifrämjandel noga räknai 27 589 och Konsiföreningarnas riksförbund
såviii jag vel inle en enda. 127

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kullurpoliliken

Uppgiften i den nämnda moiionen all endast 100 konsinärer skulle medverka i Konstfrämjandets verksamhet är ocksä felaktig. Man länker då bara pä de konsinärer som deltar i grafikuigivningen, inle pä alla dem som bl. a. i anslutna föreningar medverkar med utställningar och på annal säll. Del är möjligt all molionärern har lämnal uppgifterna om medlemsantalet och antalet engagerade konsinärer i god tro. Men del gäller knappasl den organisalion frän vilken uppgifterna stammar och som uppenbarligen söker utverka bidrag.

Herr lalman! Jag har inget yrkande, men jag har med del här inlägget velat undanröja framlida missförstånd när del gäller att lolka hur de statliga anslagen skall användas. Som jag sade inledningsvis, hoppas jag på ett instämmande från utskottets lalesman kring de principer som jag har skisserat i fräga om anslag lill det arbele som bedrivs av organisaiioner av typen Konstfrämjandet.

128

Hert ANDERSSON i Lycksele (s);

Herr lalman! Jag vill hell korl betyga, herr Wiklund, atl ulskotlels skrivning inte innebär någon låsning av anslaget till Konstfrämjandet för användning lill vissl verksamhetsområde pä del sätt som herr Wiklund befarade.

Överläggningen var härmed slulad.

Punkten I

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 1 av fru Mogård och fru Diesen, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Mogård begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller kullurulskoliels hemsiällan i belänkandd nr 35 punklen 1 mom. I röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 1 av fru Mogård och fru Diesen.

Vid omrösining genom uppresning förklarades fiertalei av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då fru Mogård begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 258 Nej - 42

Mom. 2 o c 11 3

Kammaren biföll vad ulskoltet i dessa moment hemsiälli.

Punkten 2

M o m . 1

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 2 av fru Mogård och fm Diesen, och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Mogård begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller kullurulskotlels hemställan i beiänkandei nr 35 punklen 2 mom. 1 rösiar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 2 av fru Mogård och fru Diesen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalei av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposilionen. Dä fru Mogård begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 258 Nej - 42

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskoltets hemställan, dels reservalionen nr 3 av fru Mogård och fru Diesen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Mogård begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punklen 2 mom. 2 röslar ja. den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av fru Mogård och fru Diesen.

Vid omrösining genom uppresning förklarades fiertalei av kammarens ledamöler ha röslai för ja-proposilionen. Då fru Mogård begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resullat:

Ja - 257 Nej - 42

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Mom . 3

Proposilioner gavs pä bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 4 av hert Andersson i Lycksele m. fl. samt 3:o) reservationen nr 5 av fru Nordlander, och föi-klarades den försinämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Andersson i Lycksele begärde volering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda

9 Riksdagens protokoll 1975-76:132-133

129

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kullurpoliliken

återstående proposilionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan herr Hermansson begärt volering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående kullurutskolleis hemställan i beiänkandei nr 35 punklen 2 mom. 3 antar reservalionen nr 4 av herr Andersson i Lycksele m. fl. röslar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservalionen nr 5 av fru Nordlander.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalei av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Hermansson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 138

Nej - 16

Avstår - 146

I enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd;

Den som vill all kammaren bifaller kullurutskotiels hemställan i betänkandet nr 35 punkten 2 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 4 av herr Andersson i Lycksele m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades ivekan kunna råda angående resullalel. varför volering med omröslningsapparal verkslälldes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150

Nej - 136

Avstår - 14

Mom.4och5

Kammaren biföll vad ulskoltet i dessa niomenl hemställt.

Punklen 3 ■ Mom. I och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställl.

130

M o m . 3

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservationen nr 6 av fru Mogård och fm Diesen, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Mogård begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill aU kammaren bifaller kulluruiskoltets hemsiällan i belänkandet nr 35 punklen 3 mom. 3 rösiar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av fru Mogård och fru Diesen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposilionen.

Mom. 4-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemställl.

Mom. 8

Proposilioner gavs på bifall lill l:o) utskoltets hemställan, 2:o) reservationen nr 7 av fru Mogård m. fl. samt 3;o) reservationen nr 8 av fru Nordlander, och förklarades den försinämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då fru Mogård begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda älerslående proposilionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller kullurulskolieis hemställan i betänkandet nr 35 punklen 3 mom. 8 röslar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 7 av fru Mogård m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Dä fru Mogård begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 227

Nej - 69

Avstår - 4

Mom . 9

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 9 av fru Nordlander, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemsiällan i betänkandet nr 35 punkten 3 mom. 9 rösiar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 9 av fru Nordlander.

Nr 132

■Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

131

Nr 132 Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalei av kammarens

Tnrsriflppn rien ledamöler ha röslal för ja-proposilionen. Dä fru Nordlander begärde rösl-

20 mai 1076 räkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining

_____________ gav följande resuliai:

Kulturpolillken Ja - 285

Nej - 15

Mom. 10

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservalionen nr 10 av fru Mogård och fru Diesen. och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Mogård begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller kullurulskoliels hemsiällan i belänkandd nr 35 punklen 3 mom. 10 röslar ja. den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 10 av fru Mogård och fru Diesen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposilionen. Dä fru Mogård begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 256 Nej - 42

Punkten 4 M o m . 1 Ulskoltels hemsiällan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemsiällan. dels reservalionen nr 11 av fru Nordlander, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nordlander begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller kullurulskotlels hemsiällan i belänkandd nr 35 punklen 4 mom. 2 röslar ja. den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 11 av fru Nordlander.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalei av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposilionen. Dä fru Nordlander begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 285
132 Nej - 16

Mom. 3

Utskoliels hemställan bifölls.

Mom. 4

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservalionen nr 12 av fru Mogård och fru Diesen, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Diesen begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller kullurulskoliels hemsiällan i belänkandd nr 35 punklen 4 mom. 4 rösiar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 12 av fru Mogård och fru Diesen.

Vid omrösining genom uppresning förklarades fierlald av kammaren.s ledamöter ha röslal för ja-proposilionen: Då fru Diesen begärde rösiräkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 257 Nej - 42

Mom. 5 och 6

Kammaren biföll vad utskoiid i dessa moment hemställl.

Punkten 5

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemsiällan, dels reservalionen nr 13 av fru Mogård och fru Diesen, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedn fru Diesen begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller kullurulskoliels hemsiällan i belänkandd nr 35 punklen 5 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 13 av fru Mogård och fru Diesen.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalei av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposilionen. Då fru Diesen begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 256 Nej - 42

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Punkten 6 Mom. 1 Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemställan med godkän-

133

Nr 132 nande av utskoltets motivering, dels utskottets hemställan med den ändring

Torsdaeen den ' motiveringen som föreslagits i reservalionen nr 14 av fru Mogård och

20 mai 1976 Diesen, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande

ja besvarad. Sedan fru Diesen begärt volering upplästes och godkändes föl-

Kulturpolltiken jande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller kullurulskoliels hemställan i betänkandet nr 35 punklen 6 mom. 1 med godkännande av ulskoltels molivering röslar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservalionen nr 14 av fru Mogård och fru Diesen,

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då fru Diesen begärde rösiräkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 257

Nej - 41

Avstår - 1

M o m . 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av fm Mogård och fm Diesen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Diesen begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller kullurutskotiels hemställan i betänkandet nr 35 punklen 6 mom. 2 röslar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 15 av fru Mogård och fru Diesen.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposilionen. Dä fru Diesen begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 255

Nej - 42

Avstår - I

Mom. 3

Utskoltets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskoltets hemställan, dels reserva-
134 lionen nr 16 av fru Mogård och fru Diesen, och förklarades den förra pro-

positionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Diesen begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller kuliurulskotlets hemsiällan i betänkandet nr 35 punkten 6 mom. 4 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 16 av fru Mogård och fru Diesen.

Vid omrösining genom uppresning Ibrklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Dä fru Diesen begärde rösiräkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resuliai:

Ja - 257 Nej - 41

Punklen 7

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 17 av fru Mogård och fru Diesen, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Diesen begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kultumtskotteis hemställan i betänkandet nr 35 punkten 7 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar, nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 17 av fm Mogård och fru Diesen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstal för ja-proposilionen. Då fru Diesen begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 254 Nej - 42

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservationen nr 18 av herr Mallsson i Lane-Herrestad m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mallsson i Lane-Herresiad begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Den som vill all kammaren bifaller kullurulskollds hemställan i betänkandet nr 35 punklen 7 mom. 2 rösiar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 18 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fi.

135

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Mallsson i Lane-Herrestad begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 198

Nej - 83

Avslår - 18

M om . 3-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punklerna 8 och 9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 10

Proposilioner gavs på bifall lill l:o) ulskotlels hemställan, 2:o) reservationen nr 20 av fru Mogård och fru Diesen saml 3:o) reservalionen nr 19 av fru Nordlander, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Wiksiröm begärde volering uppiogs för beslämmande av koniraproposilionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan herr Hermansson begärt volering belräffande koniraproposilionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren lill koniraproposiiion i huvudvoteringen angående kullurulskollds hemsiällan i beiänkandei nr 35 punklen 10 antar reservationen nr 20 av fru Mogård och fru Diesen röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen 19 av fm Nordlander.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalei av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 71

Nej - 16

Avslår - 211

I enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd;

136

Den som vill all kammaren bifaller kullurulskotlels hemställan i belänkandd nr 35 punkten 10 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 20 av fru Mogård och fru Diesen.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Wiksiröm begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resullat:

Ja - 230

Nej - 68

Avstär - 1

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpoliliken

Punkten 11

M o m . 1

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskoltels hemsiällan, dels reservalionen nr 21 av fru Mogård m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wiksiröm begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punklen 11 mom. 1 röslar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 21 av fru Mogård m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Wiksiröm begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 229

Nej - 69

Avslår - 1

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 22 av fru Nordlander, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begiirt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandd nr 35 punklen II mom. 2 röslar ja. den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 22 av fru Nordlander:

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposiiionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 283

Nej - 15

Avslår - 1

137

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Punkten 12

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskoltels hemsiällan, dels reservalionen nr 23 av fru Nordlander, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

138

Den som vill all kammaren bifallerkullurulskollelshenislällan i beiänkandei

nr 35 punklen 12 rösiar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 23 av fru Nordlander.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 284 Nej - 15

Punklen 13

Lades lill handlingarna.

Punklerna 14-19

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa punkter hemställt.

Punklen 20

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa momenl hemställt.

Mom. 3

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 26 av fm Nordlander, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller kullurulskotlels hemställan i betänkandet nr 35 punklen 20 mom. 3 röslar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 26 av fm Nordlander.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Nordlander begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 284 Nej - 15

Punkten 21

Mom. 1-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemställt.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill 1:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 28 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl. saml 3;o) reservalionen nr 29 av fru Nordlander, och förklarades den försinämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Mallsson i Lane-Herrestad begärde votering upptogs för beslämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående proposilionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan fru Nordlander begärl votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 132

Torsdagen defl 20 maj 1976

Kulturpoldiken

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 35 punklen 21 mom. 5 antar reservationen nr 28 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl. röslar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda volering antagit reservationen nr 29 av fm Nordlander.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-propositionen. Dä fm Nordlander begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat;

Ja - 90

Nej- 17

Avstår - 191

I enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd:

Den Som vill att kammaren bifaller kullurutskotlets hemställan i betänkandet nr 35 punklen 21 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen hr 28 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Mattsson i Lane-Herrestad begärde rösiräkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 203

Nej - 95

Avslår - 1

139

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Mom. 6

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels .reservationen nr 30 av fm Nordlander, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nordlander begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punklen 21 mom. 6 röstar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 30 av fm Nordlander.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat för ja-propositionen. Då fm Nordlander begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resullat:

Ja - 282

Nej - 15

Avstår - 2

Mom. 7-9

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt.

Punkten 22 Mom. 1 Ulskotlels hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservalionen nr 33 av fm Nordlander, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nordlander begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller kullurulskotlels hemställan i betänkandet nr 35 punkten 22 mom. 2 röslar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 33 av fm Nordlander.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-propositionen. Då fm Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 278

Nej - 18

Avstår - 2

140

Mom. 3-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkten 23

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskoltets hemställan, dels reservationen nr 35 av hert Wikström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hert Wiksiröm begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Kulturpolitiken

Den som vill atl kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 35 punklen 23 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 35 av hen Wikström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-proposilionen. Dä hert Wikström begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266

Nej - 30

Avstår - 2

Mom . 2

Utskoltets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till 1:o) utskottets hemställan, 2:o) reservalionen nr 36 av herr Maltsson i Lane-Herrestad m. fl. saml 3:o) reservalionen nr 37 av herr Wikström, och förklarades den försinämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Mattsson i Lane-Herrestad begärde votering uppiogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 23 mom. 3 röslar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 36 av herr Mattsson i Lane-Herteslad m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Eriksson i Ulfsbyn begärde

141

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Meddelande om frågor

rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 189

Nej - 109

Avstår - 1

Punklerna 24-26

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

På förslag av hert lalmannen beslöt kammaren atl uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till kl. 19.30.

§ 14 Anmäldes och bordlades

Proposition

1975/76:215 med förslag lill lag om vattenförbund, m. m.

§ 15 Anmäldes och bordlades"

Redogörelse

1975/76:23 Redogörelse från den svenska delegationen vid Europarådels pariamenlariska (rådgivande) församling rörande församlingsmötena under tiden april 1975-januari 1976 (27:e sessionen)

§ 16 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts den 20 maj

142

1975/76:376 av fru Sundberg (m) till herr kommunikalionsminislern om åtgärder för alt minska olycksfallsriskerna vid vissa vägkorsningar:

Tillgänglig traflkolycksfallsstatistik visar att vissa vägavsnitt och vägkorsningar har en myckel hög olycksfallsfrekvens. Vid ulfart på huvudled råder alllid slopplikt, och denna lorde i allmänhet respekteras. Den allmänna upprustningen av våra vägar har emellertid medfört att vissa vägar, som icke är huvudleder, genom breddning och ny vägbeläggning kommil alt för trafikanterna framstå som huvudleder. När sådan väg korsar huvudled ökar lydligen risken för kollisioner, eflersom den väg-farande pä grund av hög fart och vägens goda kondition icke observerar stopplecknd. 1 vissa fall har vid sådana korsningar inträffat upprepade olyckor med dödlig utgång.

Vilka ålgärder vill slalsrådel rekommendera för att minska olycksfallsriskerna vid sädana vägkorsningar som här åsyftas? Är statsrådet villig all förorda all sådana åtgärder prioriteras i vägverkets arbete för en säkrare trafikmiljö?

1975/76:377 av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) lill herr kommunikationsministern om informalion rörande ändrad Irafikområdesindelning vid SJ:

En ändrad irafikområdesindelning vid SJ i norra Skåne ger anledning till följande fråga:

Anser statsrådet att del är en ur demokratisk synpunkl riktig princip att Oänstemän i centralförvallningen i sådana sammanhang inte motiverar SJ:s beslul inför berörda kommuner eller andra inslanser?

Nr 132

Torsdagen den 20 maj 1976

Meddelande om frågor

1975/76:378 av fru Lantz (vpk) lill herr socialminislern om kortare arbetstid:

Statistiska centralbyrån har i en nyss publicerad undersökning om svenska levnadsförhållanden bl. a. visat att drygt en Iredjedel av alla anställda har en arbetstid på mer än älta timmar per dag. 10 96 av de anslällda har en arbetstid på mer än nio limmar. Härtill kommer atl i hela landet ungefär 1,2 miljoner anslällda har en restid på mer än en halvtimme om dagen. Värst är läget i Slorstockholmsomrädd, där nära en tredjedel av löntagarna har en restid på mera än en timme om dagen.

Med anledning av dessa uppgifter vill jag lill socialministern ställa följande fråga:

Kommer de genom nämnda SCB-undersökning bekräftade fakla att medföra atl regeringen påskyndar en arbelstidsförkorlningsreform syftande lill sex timmars arbetsdag för alla anställda?

1975/76:379 av herr Måbrink (vpk) lill fru statsrådet Sigurdsen om åtgärder för att lindra nöden i Eriirea:

Mot bakgrund av den etiopiska regeringens upptrappning av våldet mot den erilreanska civilbefolkningen och de oerhörda lidanden della medför vill jag fråga:

Kommer regeringen nu med anledning av den eliopiska regeringens upptrappning av väldet mol civilbefolkningen i Eriirea atl ta initiativ lill svenskt humanitärt bistånd lill Eritreas folk?

1975/76:380 av herr Lindahl i Hamburgsund (fp) lill herr industriministern om åtgärder för all genomdriva försäljning av viss av AB Atomenergi ägd mark;

Den s. k. Aka-utredningen har nu presenleral sill belänkande. Där föreslås bl. a. atl en upparbelningsanläggning för kärnbränsle bör föriäggas till Forsmark eller Simpevarp.

Sannäs är alltså inte aktuellt enligt ulredningen. Dessuiom står en eventuell anläggning i Sannäs i klar strid med den fysiska riksplanen.

143

Nr 132 Är statsrådet med hänsyn till dessa fakla beredd att verka för att den

Torsdagen den Atomenergi ägda marken i Sannäs säljs till Tanums kommun?

20 maj 1976

--------------- §17 Kammaren åtskildes kl. 17.55.

Meddelande om

.frågor In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert