Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:130

Onsdagen den 19 maj

Kl. 10.00

§ 1 Justerades prolokollel för den 11 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs men bordlades äler konsiiiutionsuiskotiels betänkanden 1975/76:51 och 53 finansulskotieis belänkande 1975/76:39 ulrikesulskoliels belänkande 1975/76:16 kullurulskoliels beiänkanden 1975/76:35, 38 och 40-42 irafikulskotteis beiänkanden 1975/76:26 och 27 näringsuiskoiteis belänkande 1975/76:64 inrikesuiskollds belänkande 1975/76:43

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

§ 3 Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Föredrogs ulrikesulskoliels belänkande 1975/76:14 med anledning av proposilionen 1975/76:100, i vad avser iniernalionelll utvecklingssamarbete m. m.. jämle motioner.

(Redovisning av ulskollsbetänkandet inläs efter anförandena i ärendei.)

Hert TALMANNEN:

I fråga om delta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen fär yrkanden framställas belräffande samlliga punkter i betänkandet.

Herr ARNE GEIJER i Stockholm (s):

Herr talman! Utrikesutskottet har i dag presenterat etl belänkande som till sitt innehåll är myckel omfattande. Jag har inte för avsikt att nu redogöra för hela betänkandet. Del får andra talare göra under debattens gång. Jag kommer i huvudsak alt koncentrera mig till vissa frågor som är av kontroversiell natur.

Låt mig till alt böria med säga att vi nu under många år har haft en intensiv debatt i Sveriges riksdag om den svenska u-hjälpen. Vi har så småningom uppnått enprocentsmålet, vilket innebärati 1 96 av bruttonationalprodukten anvisas för hjälpen till andra länder. Samtidigt som detla har skett kan vi emellertid konstalera atl klyftan mellan rika och fattiga länder förstorats i förhållande till vad som var förhållandet för några år sedan. All den svenska insatsen överskridit 1 96 av bruttonationalprodukten hoppas jag emellertid i Sveriges riksdag framstår som

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

mycket tillfredsställande. Det är glädjande alt vi har nätt dithän, och jag hoppas att vi också skall kunna vidmakthålla denna enprocenliga andel av vår bruttonationalprodukt.

Jag tror att vi får betrakta den svenska insatsen i det här avseendet som ett uttryck för den lojalitet som det svenska folkel känner för de fattiga länderna. Men det är också fråga om en solidaritet mol Förenta nationerna på detta område. Hittills är del förulom Sverige endast två länder som har lyckats uppnå enprocentsmålet för internationellt bistånd, nämligen Norge och Holland.

I den svenska u-hjälpsdebalten har det ibland funnils delade meningar om taklen i anslagsökningen. Men jag vill konstatera att vi i vårt land har sluppit uppslitande poliliska strider. Visst har vi i riksdagen vid behandlingen haft delade meningar om olika ting, men någon uppslitande politisk strid som allvarligt skulle ha splittrat riksdagen och den svenska nationen i denna mycket betydelsefulla fråga har det ändock inte varit. Den svenska nationen har välvilligt ställt upp i kampen för de fattiga folken.

Jag vill säga detta som en inledning och en kommentar till den punkl där vi nu befinner oss beträffande u-länderna. Jag vill samtidigt tillägga alt detta uppnående av enprocentsmålet naturiiglvis inte heller för vårt land kunnat ske utan beiydande uppoffringar, ly samtidigt som detta har skett har vi av andra anledningar kommit i en ekonomisk situation som för dagen är ganska besvärande och som kommer alt förbli en myckel svår fråga under de närmast följande åren i svensk ekonomi.

I budgetpropositionen liksom i utskottets betänkande behandlas frågan om, som del heter, en ny ekonomisk världsordning. Della krav från u-ländernas sida är ell nytt steg för atl söka förmå industriländerna att mera allvariigt än hitintills medverka lill alt de falliga länderna ges ökade förutsättningar all förbättra sina ekonomier. Bl. a. kräver man stabilisering av råvarupriserna, vidare atl u-länderna Hr tillgång till exportmarknader i i-länderna och fär möjligheter alt dit sälja industriprodukter som u-länderna själva tillverkar.

När u-länderna kräver vad man kallaren ny ekonomisk väridsordning är det alllsä inle fråga om enbart att öka den hittillsvarande u-hjälpen med en eller annan tiondels procent, utan det är fråga om någonling långl därutöver. Del gäller en långtgående omdaning av ekonomin i hela världen, och man kan ställa sig frågan: Vad menas då med begreppet en ny ekonomisk världsordning?

Ännu har man inte närmare definierat innebörden av della krav, och del kommer säkerl alt ta lång lid innan man har kommil sä långl i debatten om begreppet en ny ekonomisk världsordning all vi närmare kan informera oss själva om vad delta betyder.

Man kan redan nu räkna med atl slora motsättningar konimer all uppstå om begreppet en ny ekonomisk världsordning. Jag ser del mot bakgrunden av vetskapen om all redan nu de slora industriländerna har sä svärl. eller kanske t. o. m. ovilligt finner sig i, all lämna en u-hjälp

som knappast närmar sig enprocentsmålet av bruttonationalprodukten när endast tre länder hittills har uppnåtl detla mål, och ingenting tyder på att framtiden skulle bli lättare då det gäller för u-länderna atl övertyga industriländerna om en ny ekonomisk världsordning.

För vårt vidkommande kommer naturligtvis en ny ekonomisk världsordning - även om vi ännu inle vet räckvidden och innebörden av en sådan - att innebära ytterligare betydande insatser lill förmån för u-länderna och självfallet ytterligare stora ansträngningar för alt även värt land skall kunna följa med i den ulvecklingen. De uttalanden som har gjorts hittills av värt land, från regeringens sida, har gått i positiv riktning. Och alll lyder på alt den svenska regeringen och den svenska riksdagen, när vi så småningom kommer fram till en mer konkretiserad debatt kring frågan om en ny ekonomisk väridsordning, kommer alt inla en positiv attityd. Detta menar jag är förhoppningsfullt.

Men trots della vill jag avstyrka bifall till den reservation och den motion rörande en ny ekonomisk världsordning som centerpartiet har fört fram och som har behandlats av utskottet. Del beror i huvudsak pä alt ingen ännu vel närmare vad man skall lägga in i begreppet en ekonomisk väridsordning, och motionärerna vet naturiiglvis lika litet som övriga.

Men jag vill redan nu säga atl den här frågan säkerl kommer att leva vidare under många u-hjälpsdebatler i fortsättningen, och så småningom kommer en ny ekonomisk världsordning att framstå i klarare dager än vad den gör just för tillfället.

Den andra frågan jag skulle vilja beröra i det här sammanhangei är en fråga som har varit kontroversiell i riksdagen lidigare, senast under föregående års debatt om u-hjälpen. Det gäller Vietnam och den svenska insatsen lill Vietnam i form av ell induslriprojekl som håller på att ulvecklas och som går under namnet Bai Bång.

Fä länder har väl fått lida så myckel som Vietnam under del långa krig som nu är förbi. När Vietnam för nästan jämnt etl är sedan kunde upphöra med krigshandlingarna sä befann sig landei i en situation som innebar atl del var totalt ulblottat ekonomiskt och även pä annal sätl.

Redan innan krigshandlingarna upphörde uppiogs frågan om vilken hjälp som Sverige skulle kunna ge della krigshäriade land, och sä småningom utkristalliserades della pappersinduslriprojekl. Det var vietnameserna själva som begärde att Sverige skulle gå in och hjälpa till med detta, vilket också har skett.

När man nu går in med ett induslriprojekl i ett så krigshärial land som Vietnam kan man självklarl inle begära alt alll skall gä efter ett mönster och en modell som man har utarbetat vid etl skrivbord och tro all alll konimer att klaffa. Del är svärl atl programenligl genomföra nya induslriprojekl i värl land, och vilka svårigheter möter man inte dä i krigshäriade länder, och inte minsl i Vietnam! Därför har del i Vietnam också varit många svårigheter; jag skall inle undanskymma det. Jag gissar atl vi också i framliden kommer atl möta mänga svårigheter

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

och bekymmer som kommer all vålla ganska mycket besvär och slora insatser på olika sätt.

Emellertid kan man säga att della pappersinduslriprojekl nu är i full utveckling. Byggnadsarbetet pågår och har kommil ganska långl under det senasle halvåret. Alll lyder på all arbelel nu fortlöper friklionsfrilt. Maskiner av svensk lillverkning är beställda. De tillverkas i Karlstads Mekaniska Werkstad, och när de är färdiga kommer de au levereras lill Vietnam för atl installeras av montörer som kommer all sändas ul.

Jag vill säga detla därför atl vad som händer i vårt land nu har slor betydelse för Bai Bang-projektet i ett avseende. Vi har nämligen här hemma en fortlöpande kraftig prisstegring på industrivaror, även vid Karlstads Mekaniska Werkstad, och jag tror alt vi får räkna med atl notera ökade kosinader för den tekniska utrustning som levereras i Sverige, men även för den som köps internationellt. Priserna kommer all fä justeras upp. Ännu har detta inte behövt ske. Det finns sä pass slora reservationer att man klarar sig gott med del, tills vidare i varje fall. Vad som kommer att hända i slutänden lämnar jag som en öppen fråga. Men jag ville nämna de risker i detla avseende som man alltid ställs inför om man i ell krigshärjat land - och därtill ell u-land - gör slora insalser och framför alll insalser av industriell nalur.

Förhoppningen som vi hyser är nalurligtvis att Bai Bang-projektet skall stå klart så snart som möjligt och då kunna ta upp tillverkningen av de 50 000-55 000 lon papper som programmet för denna industri innebär.

Bai Bang-projektet kan icke från svensk synpunkl betraktas som någon slor industriell enhet. Del kommer att bli dt så pass litet företag att del knappast i Sverige skulle anses vara värl alt genomföras byggnads-mässigt i dag. Om vi i Sverige bygger en massafabrik med tillhörande pappersbruk och begränsar produklionen lill 50 000-55 000 lon är den att betrakta som ell lilel projekt. Våra pappersbruk som nu byggs har visserligen en kapacitet som kan variera starkt, men jag känner inte till alt det byggs någon pappersindustri som har en kapacitet under 100 000-150 000 ton. Del är väl i slällel så all man mer och mer går upp i fråga om kapacitet lill 150 000-200 000 lon.

Vår förhoppning är emellertid att Bai Bang-projektet skall bli för Vietnam vad man har hoppats när man från Vietnams sida själv har uttryckt en önskan om all Sverige skulle genomföra delta projekt. Ty det är papper som vietnameserna behöver, och papper av den lyp som skall tillverkas vid denna nya industri. Om projektet kan lyckosamt genomföras kommer det naluriiglvis att belraklas som en framgång för Vietnam självt, men det blir också en framgång för Sverige som har stått- för genomförandet och för bestridandet av kostnaderna.

Så villjag ta upp den tredje frågan som har betraktats som kontroversiell och som särskilt kontroversiell i dagens deball. Jag hoppas emellertid alt debatten inle enbart skall bli en deball om Cuba. Del finns sä mycket i utskottets belänkande som är värt all diskutera och kommentera alt det vore synd om debatten skulle bli en enda lång Cubadebatl. Vissa

tecken lyder emellertid, anser jag, på alt vi löper den risken. Jag har deltagit i mänga u-landsdebatter i Sveriges riksdag - i denna riksdag liksom i den gamla riksdagen - men vi har inle någon gång haft en talariisia som varit så omfattande som den vi har framför oss i dag. Det tyder på att debatten kommer att ta hela dagen i anspråk.

Jag skall alltså med ett par ord kommentera frågan om Cuba. Jag vill något redogöra för den behandling som Cubafrågan har givits i utskottet och för den hjälp som Sverige hittills har lämnat Cuba. U-hjälp till Cuba har givils under några år, och när jag ser på resullalel av de svenska insatserna vill jag påstå att de har varit framgångsrika.

Lål mig gå lillbaka några år och slälla frågan: Hurdant var läget i landet Cuba då amerikanerna gav sig i väg därifrån?

Ja, självfallet var Cuba då i en väldigl bekymmersam situation. Sä småningom kom Sverige atl gä in och ge u-hjälp, och den svenska hjälpen har i huvudsak satts in på tvä olika områden, som i Cuba var lolall utarmade genom brist på resurser.

Den svenska u-hjälpen har i huvudsak använls till att förbättra undervisningsväsendet och även skapa nya skolanläggningar. Utskottet har självi för ell par år sedan haft tillfälle all studera detla i Cuba, och jag tror alt fiera av utskottets ledamöter imponerades av del som skett med insats av den svenska u-hjälpen.

Del andra området som kommil alt ägnas mycken hjälp från Sverige är hälso- och sjukvården. När amerikanerna gav sig i väg från Cuba och omvälvningen skedde gav sig även många av de läkare som fanns - Cuba har varit etl läkarfalligt land - i väg. De blev flyktingar - de bosatte sig .i Florida och pä andra håll i Amerika. Dessa människors önskan var naturligtvis all skapa ytteriigare problem för Cuba; landet kan ju inte klara sig ulan läkare när man vill bedriva den lilla sjukvård som kan komma i fråga.

Den svenska u-hjälpen lill Cuba har framför allt använts för inköp av teknisk apparatur till sjukhusen men också för all bygga nya sjukhus och för all förbättra de sjukhus man tidigare haft. Pä Cuba har man också lyckats fä i gång en ulbildning av läkare som måste belraklas som tämligen omfattande i ell land som Cuba. Jag säger "i ell land som Cuba" därför all jag inte vill ge del inlryckd all Cubas hälsovård och skolsystem kan jämföras med vårt egel lands. Del kan man inte göra. Sverige är givetvis myckel mera utvecklat än Cuba.

Regeringen har nu anselt all hjälpen lill Cuba bör fortsätta och förbällras. Därför har man föreslagil en ökning av del svenska bidraget från nuvarande 60 miljoner till 70 miljoner för budgetåret 1976/77. Jag vill erinra om all vid sidan om dessa två huvudområden, alllså skola och undervisning saml hälso- och sjukvård, har med svenskl bistånd beiydande industriella projekt ingångsalts pä Cuba. Inte minsl är della fallet pä jordbrukets område. Där pågår en stark utveckling, bl. a. med byggande av mejerier, som är i högsta grad anmärkningsvärd. Och det är där som mänga industriföretag här hemma kommer in i bilden, ty

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

den utbyggnaden har lett till att vi har Hit en beiydande export av svenska industriprodukter till Cuba. Om därför hjälpen till Cuba upphör - som föreslås i en moderat reservation - så innebär det att denna export från Sverige klipps av. Svenska företag kommer inte alt kunna exportera sina produkter avseende byggnadsprojekt pä Cuba, om vi inte bidrar lill atl de projekten kan genomföras.

Moderaterna i utskottet har som sagt föreslagit atl hjälpen lill Cuba skall upphöra. Del är samma yrkande som fördes fram vid förra årets u-hjälpsdebatl. Men dessuiom har vi ett annat yrkande från mittenpartierna, nämligen att den nuvarande hjälpen till Cuba pä 60 miljoner skall minskas till 40 miljoner. I moderaternas reservation har man uttryckt del på del sällel - jag kommer inte ihåg den exakta ordalydelsen i utskottets betänkande - atl vad som har skapat den situation som nu råder vid behandlingen av della ärende är Cubas deltagande i befrielsekriget i Angola. Moderaterna anser atl Sverige inte skall ge bidrag lill Cuba eftersom dess regering har låtit kubaner delta i befrielsekriget.

I mittens reservation anser man all 40 miljoner räcker för del som skall göras i fortsättningen och för all avsluta en del pågående projekt. Hur mycket mitlenparliernas resonemang påverkas av Cubas dellagande i Angolakrigel är jag inte riktigt pä del klara med, men det kommer väl att klarna under debatten.

De socialdemokratiska ledamöterna av utskoltet har icke kunnat acceptera någondera av dessa båda reservationer. Vi tillstyrker regeringens förslag i budgetpropositionen.

Cuba har här blivil en slor politisk angelägenhet. Vi har under årens lopp försökt diskutera u-hjälpsproblemen ulan alt göra dessa.lill en politisk fråga, som de blivil i och med dagens behandling av biståndet till Cuba. Vi har tidigare försökt undvika en sådan situation. Om vi vill hjälpa falliga folk kan vi inle göra det efter den riktlinjen, som ibland har diskuterals. att vi lämnar u-hjälp lill de länder där man har en regim som vi lycker om, men till länder som har regimer som vi inle kan accepiera, exempelvis - som fallet är pä Cuba - en kommunistisk regim, lämnar vi inle någon u-hjälp.

I föregående års deball sade jag: Skall vi följa rikllinjerna all gynna regimer som vi själva accepterar, kommer vi snart all inle ha någon användning för våra u-hjälpspengar. De flesta länder som vi ger u-hjälp har en regim som avsevärt avviker från vad vi kan accepiera. Vi skulle dä inte kunna ge bidrag fritt som vi har kunnai göra hittills, irols all vi dä och dä haft all lösa kontroversiella frågor.

I dag säger moderaterna all vi skall slopa u-hjälpen lill Cuba därför atl Cuba sänt trupper som deltagit i befrielsekriget i Angola. Del finns många människor här i landet som anser att vi bör dra in u-hjälpen också lill Indien efter sprängningen av atombomben för etl anlal månader sedan. Men man kommer inie ifrån all Indien är lika faliigl även om landei har lyckats spränga en atombomb. Dessa människor kan inte sympatisera med alt del falliga Indien irols alll har råd all skaffa sig al-

ombomber och kanske sä småningom även atomvapen. Men frågan vi har att la ställning lill är om del skall vara dt avgörande kriterium för om vi skall ge ell land u-hjälp eller inte. Jag tror inle att vi kan fortsätta resonemangen efter de riktlinjerna. Därför hoppas jag all vi inle skall komma i den situationen alt riksdagen en vacker dag diskuterar frågan om vi skall dra in u-hjälpen lill Indien därför all Indien har skaffat sig en atombomb.

Herr talman! Jag har redan använt mer tid än jag har antecknat mig för. Med del sagda och det som kommer all framföras av övriga socialdemokrater i ulskoltet vill jag redan nu yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter samtidigt som jag yrkar avslag pä de 19 reservationerna.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c):

Herr talman! Del råder stor enighet i värt land om svensk utrikespolitik. Ell undanlag är dock u-landspolitiken, där en sådan enighet knappasl föreligger. Meningsskiljaktigheterna är dock inle så framträdande vid årets riksdagsbehandling, eflersom situationen närmast måsle belraklas som avvaktande. Det är biståndspolitiska utredningens slällningstagande som avvaktas. På åtskilliga punkter har man nöjt sig med att konstatera atl i avvaktan på biståndspolitiska utredningens betänkande företas ingen ändring.

Regeringen får emellertid inte tro att detta är en bestående enighet och alt de av regeringen föreslagna åtgärderna är accepterade. Jag tror att utskottets ärade ordförande, herr Arne Geijer i Stockholm, är för optimistisk då han räknar med att biståndspolitiken skall fortsätta som hitlills. När bislåndspolitiska utredningen har framlagl sitt betänkande måste en omprövning ske av hela den svenska biståndspolitiken, och det är alls inle säkerl all de nuvarande principerna i sä fall kommer alt gälla. Biståndspolitikens allmänna inriklning bör övervägas, och i synnerhet sådana frågor som ländervald bör bli föremål för en noggrann prövning. Del är, som herr Geijer nämnde, redan diskussion om etl av länderna - Cuba. Del är inle alls säkerl alt del nuvarande ländervald kommer au gälla i framliden.

Vid val av länder som skall fä svenskl bistånd bör i första hand beaklas del s. k. falligdomskrileriel men också sådana faklorer som vad landei får i lolall bistånd, hur hög per capita-inkomsten är, vilken slrävan som finns för att uppnå demokrati och jämlikhet m, m,

Ländervald har redan böriat spela en vikiig roll i u-landsdebatten. Centerns uppfattning är all Sverige i första hand bör hjälpa de fattigaste länderna. Därav följer all länder som kommil upp lill en något högre inkomst per capita bör räkna med all del svenska biståndet så småningom avvecklas. Del är emellertid synnerligen lämpligl, del vill jag framhålla, all Sverige som kanske under många år haft samarbele med landei i form av bistånd forlsäiier della samarbete men dä i andra former, l. ex. genom ökat handelsulbyle, kulluruibyie och andra former för ömsesidiga

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt Ulvecklingssamarbele m. m.

förbindelser.

Del är givelvis mycket glädjande om ell u-land kommer upp lill en sådan standard all biståndet kan avvecklas. I proposilionen finns i är angivet ett fall, och det är Tunisien. Regeringen säger följande:

"Under första delen av 1970-ialel upplevde den tunisiska ekonomin en rad gynnsamma år. Jordbruket gav i allmänhet goda skördar. Industrin och handeln präglades av kraftig expansion i kustområdena, medan den ekonomiska tillväxten endast i mindre ulsiräckning medfört förbällringar för redan eftersatta regioner och befolkningsgrupper. Utländskt kapital attraherades av fördelaktiga investeringsvillkor och landels behov av finansiella överföringar kom i allt slörre ulsiräckning alt tillfredsställas genom kommersiella krediier.

Sverige har mol denna bakgrund inletl diskussioner med den tunisiska regeringen om en gradvis minskning av bisiåndsinslagel i del svensk-tunisiska samarbetet. Det svenska biståndsprogrammet beräknas kunna avslutas omkring är 1980."

Cenlern har ingen invändning mol detla resonemang. Den väg som regeringen lalal om belräffande Tunisien anser vi vara riklig. Del måsle vara vår innerliga förhoppning alt varie u-land sä småningom skall komma upp till en nivå där samarbetet sker i andra former än bisiändspolilik. Men del är synnerligen förvånande och ologiskl när regeringen föreslår alt biståndet lill Tunisien, som enligt Världsbankens senasle uppgifter har en per capita-inkomst på 460 dollar per år, skall upphöra samtidigt som regeringen föreslår etl ökat slöd lill Cuba, som har en per capi-lainkomst på 540 dollar per är. Hur kan man, herr Geijer, fä någon logik i detta?

Cenlern anser alt svenskl bistånd icke skall ulgå lill Cuba. Vår motivering för att upphöra med del svenska u-landsbislåndet lill Cuba är all landei nu kommil upp till en sådan inkomstnivå per capita atl det bör kunna klara sig självi. Med några få ord är detla moiiveringen lill centerns ställningslagande. Det finns länder som är så oändligt myckel fattigare och som bättre behöver biståndet, och då bör vän land i första hand hjälpa sädana länder. Herr Geijer nämnde t. ex. Indien, och del är möjligt alt del kan bli en diskussion om Indiens u-hjälp också. Vilken per capilainkomsi har Indien? Jo, Indien har 120 dollar per invånare, jämfört med 540 dollar för Cubas del. Ta 1. ex. Bangladesh som har 80 dollar per invånare. Är det inte sädana länder man bör tänka pä i första hand?

Centern har, liksom regeringen, protesterat mot an ulländska trupper, bland dem kubanska, har ingripit i inbördeskriget i Angola, men vi har inte ansett ali man som etl slags vedergällning skall dra in slödel till Cuba. Det kubanska allackkrigel i Angola är emellertid ell av bevisen för all Cuba måsle ha sådan ekonomi, all man anser sig kunna med vapen och trupper ingripa i ell annal lands inre angelägenheter, vilkel direki slrider mol FN-siadgan. Cuba är som bekanl medlem i FN, men trots det har man kunnai lillåta sig delta grova broll mol stadgan. Ob-

servera atl det inle var, som herr Geijer sade, ell befrielsekrig ulan ell inbördeskrig mellan olika befrielserörelser, varav den ena som Cuba bekrigade stöddes av folkrepubliken Kina - en upplysning som kan vara av dl vissl iniresse.

Ytteriigare kan anföras alt Cubas ekonomiska resurser i dag är sädana all del blir möjligi all landei självt kan anslå medel till aklivl biståndsarbete i andra länder. Är det inte en egendomlig siiuaiion om del lill etl land skall anslås bisiåndsmedel och della land i sin lur skall ge bisländ ål andra? Varför kan man då inle lämna bisländ direki lill del andi-a landei i fråga?

Del finns således ålskilliga skäl för alt del svenska u-landsbislåndet lill Cuba skall upphöra. Del är förvånande all socialdemokraterna nu kan föreslå inte bara atl biståndet lill Cuba skall ulgå med samma belopp som förra året utan atl det skall l. o. m. öka från nuvarande 60 miljoner lill 70 miljoner. När del gäller t. ex. Bangladesh, som endasl har, som jag nämnde tidigare, en per capita-inkomst på 80 dollar per är mol Cubas 540, har regeringen föreslagil oförändrat belopp jämfört med förra året. Var finns logiken i det här? Man måsle fråga sig: Är del av poliliska skäl som socialdemokraterna så gärna vill ge stöd åt Cuba? Gillar socialdemokraterna den kommunistiska diktaturen pä Cuba och Casiro-junlans ålgärder så mycket atl man för den skull skall ge svenskl u-landsbislånd? Del kanske kan komma ell svar på den frågan i dag.

När cenlern och folkparliel nu föreslår avveckling av u-landsbislåndet lill Cuba, sä är del inle meningen all vi skall svika vad som ullovals, ulan vi vill hålla våra löften. Därför föreslår vi all del belopp som SIDA anser all vi gjort utfästelser om, dvs. 40 miljoner, skall ulgä. För näsla år är beloppet enligt SIDA 29 milj. kr. och för påföljande år endast 1 milj. kr. Därmed skulle biståndet kunna gå över i andra former - ell samarbete med Cuba som vi gärna ser kommer till slånd. Vi har föreslagil alt en avvecklingsplan skall uppgöras för slutförandel av biståndet lill Cuba. Del innebär en mild avtrappning. Några absoluta utfästelser till Cuba finns inte, ulan ville man gå hårt fram kunde man avbryia bislåndd omedelbart.

Herr Arne Geijers kommentarer belräffande Cuba var inle sä upplysande. Han hoppades pä all del inte här skulle bli en deball enbart om Cuba, och del hoppas jag också. Men vi kan inte förslå skälet lill all socialdemokraterna handlar pä della säll. Del vill vi gärna vela i denna debatt.

Del är sam all Cuba hade svårigheter under den första liden, och, herr Arne Geijer. centern accepterade och stödde slödel lill Cuba. Men den nya silualionen - observera all den liknar Tunisiens - gör all vi vill all biståndet skall avvecklas. Det uppstod givelvis en svär siiuaiion, när USA lämnade Cuba och upprällade handelsblockaden. Del har varit ell skäl som vi beaklat när del gälll denna hjälp, även om man bör uppmärksamma att Cuba behöll de slora lillgängar, l. ex. i Havanna, som blev kvar och har använt dem sedan dess.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt ulvecklingssamarbele m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Herr Arne Geijer talade varmt om utvecklingen på Cuba. Det är glädjande all ulvecklingen har gäll bra, men det vittnar också om atl centerns och folkpartiets ståndpunkt är den rikliga. Med en tillfredsslällande utveckling på Cuba är vi framme vid den situationen att det svenska biståndet bör avvecklas.

Herr Arne Geijer framhöll all om biståndet till Cuba skulle upphöra, skulle svenska företag inte fä någon möjlighet atl arbeta där. Jag kan inte förstå varför inte Cuba liksom andra länder skulle kunna ha ell handelsulbyle med Sverige, i synnerhet efter detta samarbete på biståndsområdet under en längre tid.

Centerns inställningar inle den som herr Arne Geijer antydde. Cenlern anser hell enkell atl Cuba har kommil i den situationen alt det finns andra länder som är myckel fattigare och mycket bätlre behöver bistånd. Därför skall vi ge pengarna till sådana länder i slällel.

På grund av den avvaktande hållning som utskotld intagit har Cubafrågan blivil den slörsta stridsfrågan under denna riksdag. Men det finns givetvis delade meningar också på andra punkier, vilket bestyrks av alt ulskotlsbetänkandel innehåller 19 reservationer. Ändå har pä åtskilliga punkter sammanjämkningar skett. Sådana är ju betydligt lättare all åsladkomma nu, när de doktrinära partierna, socialdemokraterna och kommunisterna, inte har majoriiei i riksdagen.

Ell av de betydelsefulla problem som behandlades vid årets riksdag är, som herr Arne Geijer nämnde, frågan om en ny ekonomisk världsordning. Men som han sade råder del säkerl delade meningar om vad man skall göra. I-länderna kommer kanske all slälla sig inle så litet kallsinniga i vissa sammanhang. Det gör även Sverige, Statsministern Palme sade i ell interpellationssvar i riksdagen den 4 december 1975 att vi inle kan göra del generella åtagandet atl verka för ulflyllning av vår indusiri lill u-länderna. Del var alllsä en reservalion som omedelbart måste göras. Slalsminisler Palme har också gjort vissa kommentarer senare som visar alt man kanske inle kan lillmöiesgä alll som begärs frän u-länderna. Del är räll naturligt all del blir diskussion om sädana problem.

När värl land nu har givit sin principiella anslutning till denna tanke, anser vi från cenlern all man också måste förbereda denna fråga i god tid.

Därför har vi föreslagil all en parlamentarisk uiredning lillsalts som fär lill uppgifi att utreda konsekvenserna för Sveriges del av en anpassning till beslulen vid FN:s sjätte exlra generalförsamling med kravei på en ny ekonomisk världsordning. Även om det svenska biståndet nu kommil upp lill en sådan nivå att vi frän centerpartiet inle har föreslagil några höjningar i år, är del självfallet all en ny ekonomisk världsordning måste innebära all Sverige kommer alt. få avstå yllerligare. Värl land lillhör dock de högsl utvecklade industriländerna, och skall man ha en ny ekonomisk världsordning så kan vi knappasl länka oss alt behälla vårt förspräng, ulan vi kommer all få göra yllerligare eftergifter.

Nu har förslagel om en parlamentarisk uiredning avslyrkls av ulskol-

tets majoritet med hänvisning till diverse delfrågor som behandlas inom olika organ. Vi anser inte att delta är till fyllest. Det gäller ju en övergripande behandling av frågan i dess helhet, och då kan man inte bara plocka ihop diverse detaljer och förklara sig nöjd med den fragmentariska behandling som det innebär.

Det är emellertid av slörsta betydelse, anser vi inom cenlern, att den stora tanken om en ny ekonomisk väridsordning fär en bred förankring hos svenska folkel. Av det skälel bör alla partier vara med i en sådan uiredning som vi föreslagit, och därför yrkar jag, herr lalman, bifall till reservation nr I.

Som jag nämnde tidigare, har cenlern inte begärt någon ändring av det totalbelopp som regeringen i är föreslagit, men genom all vi vill minska bidraget till Cuba fSr vi 30 miljoner disponibla, och dem vill vi använda till atl bistå u-länder som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen. Om igen framstår den socialdemokratiska politiken i en egendomlig dager, när man vill ge pengar till Cuba - som har en, skall vi säga, ganska hygglig ekonomisk slällning - men föreslår renl av en minskning av anslaget lill de fattigaste länderna. Vi har i reservalionen 5 föreslagit en höjning med 30 milj. kr., och della anslag kan också i viss mån användas lill ändamål som flnns uppiagna i en del av de andra reservalionerna.

Del multilaterala biståndet vill jag säga någol ord om. För nästa budgetår föresläs det multilaterala biståndet få 33,6 % av de lolala anslagen. Men under budgetåret 1975/76 värdet 36,7 96. Den ulvecklingen beklagar vi frän centerns sida. Visserligen har man konstaterat all det flnns ell reservalionsanslag på 150 miljoner, och del skulle vara orsaken. Vi menar dock all della är någonting som borde beaktas mera. Man bör ge mera lill den formen av bisländ.

Jag skall yllerligare, innan jag slutar, säga någol om biståndet lill de fattigaste länderna, som vi anser vara så betydelsefullt. Man bör naturligtvis beakta behoven på de platser där situationen är som svårast. Del beräknas alt 80 96 av del belopp som anslås för innevarande budgetår går till de mycket mycket falliga u-länderna, dvs. länder med en bruttonationalprodukt per capita under 200 dollar per år. Den andelen kommer enligt årets budgetproposition alt stiga lill 85 96, och del hälsar vi med slörsia lillfredsslällelse. Del är just i den anda som cenlern har lalal för vid andra tillfällen, att vi skall öka vårt bistånd lill de fattigaste länderna. På den punkten - del är kanske den enda - kan jag insiämma i vad ulskotlels värderade ordförande har sagt, nämligen all de fattigaste länderna bör vi hjälpa, och vi kan kanske sällan ta hänsyn lill vilken regim som råder där. Del är folken i de falliga länderna vi skall hjälpa.

Herr lalman! Jag har liksom herr Arne Geijer vall ul vissa av punkterna i Ulskoltels betänkande. Det jag har anfört föranleder mig alt yrka bifall lill reservationerna 1, 5 och 8.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utveckhngssamar-bete ni. m.

Nr 130 Hert HERNELIUS (m):

Onsfl-ieen flen lalman! Mörka fäll finns i vår värld. De rent av dominerar. Hun-

19 mai 1976 dratals miljoner människor svälter, hundratals miljoner lider av konstant

_____________ undernäring med svåra följder för kommande generationer. Friskt vatten

Internatlonent är för oräkneliga skaror en lyx, om del över huvud taget finns. Arbeis-

utveckllngssamar- löshelens eller undersysselsällningens gissel slår hårt jorden över. Och
bete m. m. förslörelsemedlens skugga ligger över vårt klot. Svenska biståndsinsatser,

hur angelägna de än är, kan i dejta läge endast få marginell betydelse. Uppgiften all söka lindra nöden och eländet gäller oss alla, men del är nalurligl all tankarna i första hand går till supermakterna, de som använder så stora delar av sina tillgångar lill leknisk tävlan i rymden och till försiörelsevapen ulan lidigare motstycke i historien. Det är beklagligt atl intresset för bistånd lycks vara i avtagande hos en av de Slora som dock under årens lopp gjort sä gigantiska insalser för internationellt bistånd. Än mer beklagligt är atl den andra supermakten och dess satelliter hela tiden varit sä ointresserade av reell biståndsverksamhet. Av olika skäl har kritik mol della föga hörts frän tredje världens sida, men nu i Nairobi tycks bladet ha lagits från munnen även genlemol östblocket.

Åter lill Sverige. Knappasl har vi anledning all blygas över våra insatser totalt selt. Först av alla nådde vi, som påpekats, det av FN uppställda målet. Vi marscherar nu vidare och når en procent av 1976 års bruttonationalprodukt. Och del skall inte sianna härvid; därom är ulrikes-utskoltet enigt. Nalurliglvis kan och skall vi göra mera. Stark åstundan härtill finns i alla partier. Å andra sidan finns också en annan opinion, vars molslånd del gäller all övervinna. Informalion och upplysning kan bidra härtill. Men del är också angelägel all biständsmedlen av regering och riksdag förvallas sä all del inle ger näring ål olust och negativism. Den svenska adminislralionen av u-hjälpen torde i stort sell förriäna ell myckel högl betyg. Korruption är av iradilion ytterligt sällsynt inom svensk förvaltning, och synes ej heller ha drabbat detta område, där tillfällena eljest är sä rika. En bestående svaghet i systemet är dock det tidigare i riksdagen ofta påtalade dubbelkommandol, spänningarna mellan ämbetsverket SIDA och utrikesdepartemenlets ytterligt ambitiösa biståndsavdelning. Egentligen är del ganska förbluffande att regeringen här inte ingripit och lagl till rätta. Hur försvarar egentligen biståndsministern sin passivitet pä den punkten?

Nu lill ulskoltsbelänkandel. Vid föregående års riksdag föreslog mo
derala samlingspartiet all regeringens fullmakter i fråga om bistånds-
utfästelser skulle inskränkas, och partiet begärde förslag härom. Full
makterna möjliggjorde då utfästelser för upp lill 7 miljarder kronor, en
gigantisk summa. Dessa fullmakter är hell stridande mol grundlag. Ul-
skotisniajorileien tillstyrkte moiionen, som emellertid föll efter lottdrag
ning. Ulskoltsbelänkandel hade dessförinnan blivil föremål för en rad
ledare i den socialdemokratiska pressen, i vilka de borgerliga partierna
14 beskylldes för atl försöka slå u-hjälpen sönder och samman genom denna

begäran. En ledamot av utrikesulskoliei gick så långt all han i TV förklarade all de borgerliga ville spoliera u-hjälpen. När stormen nu gått över är del med lillfredsslällelse vi kan notera atl regeringen trots lottdragningens resultat i stort sell handlat i enlighet med m-moiionen och utskollsbelänkandd.

Som utskottet nu konstalerar har regeringen genom olika ullalanden och ålgärder företagit betydande inskränkningar i sin förut gällande rätt all göra bilaterala bisländsulfästelser. Regeringen har även ulfäsl - i och för sig självklart --att riksdagen skall få lillfälle att ta uttrycklig ställning till eventuella förslag om stigande eller avtagande landramar. Vi observerar detla med lillfredsslällelse, samtidigt som vi inte kan underiåla alt konstalera att yppade farhågor lill trots u-hjälpen därmed ingalunda har spolierats. Della konstaterande borde förhoppningsvis leda till atl sinnena näsla gäng blir mindre hela.

Till några länder nu - Vietnam först.

De båda vietnamesiska staterna har nu praktiskt återförenats, dvs. Sydvietnam har kommit under Nordvietnam. Om detla skett genom fria val, som Parisavtald förordat, eller pä annal sätt - därom må var och en ha sin egen mening. Dispulationer härom gör ingen nylla i denna deball. Räknar man samman del svenska biståndsanslaget till de båda staterna, finner man atl Vietnam blivit del slörsia huvudmoltagarlandel för svenskl bisländ. 350 miljoner del ena året och 325 miljoner del andra, alt jämföra med 230 miljoner lill Indien och 250 miljoner lill Tanzania. Och icke nog härmed. All döma av projekteringen av den svenska ambassadbyggnaden i Vietnam -en av de slörsta i vår ulrikesrepreseniaiion - avser man tydligen atl fortsätta med denna koncentration av bistånd lill Vietnam.

Vi moderater kan för vår del på sikt icke accepiera en sådan prioritering. Beloppen till Vietnam bör i fortsättningen prövas och jämföras med behoven i andra länder, och även bestämmas under hänsynslagande lill vilken hjälp som kommer frän annal håll. 1 fråga om de nu föreslagna summorna till Vietnam har vi ingen erinran. Jag säger detta särskilt med tanke på förra årets deball, där åtskillig lid spilldes pä all förklara delta för talare som inte hade salt sig in i ämnet riktigt ulan trodde all vi yrkade avslag på alla medel lill Vietnam. Del var inte fråga om det dä och del är inte fråga om det nu.

Däremol upprepar vi kravei från lidigare år all regeringen upptar nya förhandlingar med DRV om ansvaret för del slora skogsprojeklel - jag skall inte trötta kammaren med någon rekapitulation. När detla projekt först omnämndes för riksdagen var kostnaderna fördelsamma beräknade till 500 milj. kr. Sedan tecknade regeringen ulan riksdagens hörande avtal med DRV. Nu beräknas i propositionen det svenska bidraget uppgå lill 770 miljoner, varav 150 ulgör reserv för prisökningar.

Senare har framkommii alt projektet blivil ell halvt är försenat. 1 börian av della år var lägel lydligen sådanl att man från svensk sida gjorde allvarliga föreställningar hos vietnamesiska myndigheter om kraftlag för

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

att projektet skulle löpa vidare i avsedd takt, och enligt vad utskoltet informerats om inträffade härefter en markant förbättring, noga räknat -från den 1 mars. Disciplinen på arbetsplatsen blev bättre, en annan anda sägs ha kommit in i arbetet. Hur del slår till i dag, om aktiviteten efter den 1 mars har fortsalt eller inte, vet utskottet ingenting om. Kanske vi i dag Hr besked av biståndsministern om vad som egentligen har hänt efter denna kraftansträngning.

I varie fall står det klart att redan inträdda förseningar är allvariiga nog. Avtalet är därtill sä huvudlöst konstruerat - jag måste använda ordet huvudlöst - att Sverige bär kostnaderna även för förseningar eller annat som den svenska projektledningen icke rimligen kan bära ansvaret för. Det är mot denna bakgrund reservanterna önskar nya förhandlingar i syfte att få nordvietnameserna att överta en större del av ansvaret för projektets genomförande, ekonomi och finansiering. Redan har Sverige ulfäsl sig atl bidra till skogsprojeklel under en femårsperiod med inemot 800 milj. kr. - alltså 100 kr. per svensk. Det bör vara nog härmed och inga nya belopp av kanske imponerande storieksordning komma lill. Nog bör DRV ha förståelse för en begäran om revision av avtalet på denna punkt.

Så till Cambodja. Del var inle många månader sedan del svenska folkel skakades av rapporterna om hur det gick till när de röda khmererna grep maklen i Cambodja. Erfarna observatörers närvaro - icke minsl från svensk TV och press - gjorde all den fruktansvärda verkligheten den gängen inte kunde döljas. Huvudstaden tömdes på folk. Alla drevs ut på risfälien eller i djungeln, oberoende av ålder och hälsa. Sjukhusen tömdes och bosläderna övergavs; icke ens familjeporträtten var del tillätet au ta med. Identiteten och konlaklen med det förfiuina skulle hell utplånas. Hur mänga som i della sammanhang salle livet lill är okänt. Siffran 600 000 har nämnts. Del är en grymhet ulan motsvarighet.

I vad som skett därefter ges knappasl någon insyn. Endasl uppfångade radiomeddelanden och fiyktingrapporter, med den olillförlitlighd som alllid kännelecknar dessa, står lill buds. Men vad som framkommii är illa nog. Enligt vad som publicerats i eu anlal renommerade tidningar skulle en ny väg av utrotning i en andra omgång ha dragit fram över landet. Människor, tidigare eller befarade molslåndare lill regimen, skulle ha slagils ihjäl familjevis. För att spara på kulor och krut har nya av-rältningsmeloder kommit lill användning: plastpåsar, prygel lill döds med käppar, yxor osv. Offrens anlal i denna nya väg är okänt.

Den svenska regeringen säger i proposilionen trots dessa ohyggliga händelser all den är beredd all inleda förhandlingar om humanitärt bistånd lill landei. Den tillägger au några konkreta diskussioner dock ännu icke kommil lill slånd. Fallas bara! Detta regeringsullalande är ytterligt märkligl. Del verkar som om det helt hade förbigått den svenska regeringen vad som veterligen skett i Cambodja, när den ulan vidare säger sig vara beredd lill nya förhandlingar.

Här har också utskottet ingripii korrigerande och sagt: "Utskoltet är

medvetet om att exceptionella förhållanden f n. råder i Cambodja och all landet i hög grad avskärmat sig från omvärlden, någol sonrförsvårar eller omöjliggör en humanitär biståndsinsats där. Om sädana kanaler öppnas som gör det möjligt att effektivt bispringa nödlidande människor i Cambodja, bör Sverige dock slå fasl vid sin uttalade beredvillighet all lämna humanitärt bistånd." Utskottet har alllså givit regeringen en befogad knäpp på näsan.

1 en moderat reservalion anser vi emellertid atl riksdagen bör ge regeringen lill känna atl bistånd lill Cambodja lills vidare ej bör förekomma. Frågan kan slällas om icke della är ell väl kraftigl uttalande, men del är faktiskt så formulerat för all bli en markering av del ogillande vi måste känna inför händelserna i Cambodja. Det finns i dag ingen utsikt alt regimen skulle avlägsnas eller avgå. Del finns inte någon verklig-heisgrundad tro på detla. All då ge humanitärt bisländ lill en regering som farit fram på detta säll är minsl sagt ytteriigt motbjudande. Om någol under skulle inträffa, finns alltid möjligheten all ge katastroföisländ eller all gripa in pä annal sätt, och del är därför som de moderata reservanterna har valt formuleringen "tills vidare ej bör förekomma".

Jag vill också ta upp ett tredje land - del kanske mesl omdiskuterade i dag - nämligen Cuba. Låt mig först bara göra etl lilel tillrällaläggande av herr Arne Geijers i Slockholm historieskrivning om amerikanarna. Cuba var en spansk koloni - inle en amerikansk - i 400 är fram lill 1898, då Cuba kom under USA, eflersom USA ingrep och besegrade Spanien. Landei styrdes därefter av en amerikansk mililärguvernör fram lill 1902, då Cuba uppnådde sill formella oberoende. Jag säger "formella" eflersom etl reellt beroende av Förenta staterna osiridigt har förekommit ända fram lill revolutionen.

På säll och vis kan man också säga alt USA ännu icke helt har lämnal Cuba, eftersom USA har kvar en militärbas på ön - med ell indianskt namn, som jag inte vågar försöka ullala.

Moderalerna hemställde i fjol om atl Cubahjälpen skulle upphöra. Skälen var då:

1. Cuba är ell av naluren rikt ulruslal land. Herr förste vice lalmannen Bengtson har ju nyligen belyst inkomslbildningen där i förhällande till andra länder i tredje världen.

2. Cuba ger självi bistånd lill u-länder.

3. Cuba har under årens lopp från Sovjet mottagit enorma summor, inför vilka den svenska hjälpen helt förbleknar.

4. Cuba har dt ingående ekonomiskt samarbele med östblockets ekonomiska organisation. Comecon, och redan därmed bör landet kunna slå på egna ben. Alt Cuba har rika möjligheter till inköp kunde utrikesuiskollets ledamöler förvissa sig om vid besöket på Cuba för några är sedan - del som herr Arne Geijer i Stockholm lalade om - då också några av oss såg hur dyrbart material låg spritt i hamnen utsatt för storm och vind - etl slöseri ulan motstycke.

5. Cuba har därtill gynnats av sockerpriserna. Den svensk-kubanska

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

2 Riksdagens proiokoll 1975/76:130-131

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Iniernalionelll utvecklingssamarbete m. m.

föreningen -som infördagens deball harbedrivil en omfattande akliviiel, på Sergels torg i går och i olika inlägg i Aftonbladet och nu senast i dag i Dagens Nyheter - har lämnal uppgifter om sockerpriset som är hell missvisande. Om någon är intresserad av della går det all la del av en tabell som jag har över del verkliga förhållandel och de verkliga noteringarna. Tabellen ger hell andra siffror -jag skall inle trötta kammaren med dem.

Politiskt sett kan vi väl icke heller undgå när del är fråga om bistånd lill Cuba all influeras av något som står i bjärt motsättning till vad som en gång - är 1970 - anlogs gälla för svensk u-hjälp, nämligen villkoret om utveckling i demokratisk ordning. Jag syfiar pä förekomsten av tiotusentals politiska fångar på Cuba. Det är etl känsligt ämne för besökande svenskar, och beröres del alls, sker del lydligen undflyende och i förbigående, men del förbigående, men del är dock ell faktum all dessa poliliska fångar finns där.

Utskotld antyder nu alt man kan tänka sig all Cubahjälpen sä småningom skall nedlrappas, men del görs väldigl många förbehåll. Jag kan inle undgå all cilera: "Del finns därför goda förulsällningar för alt den dag" - del är det första förbehållet - "en nedtrappning av biståndet blir aktuell" - det är det andra förbehållet - "någol som bör ske först sedan en varaktig förbättring i landels ulvecklingssituaiion har kunnai konstateras" - det är del tredje förbehållet "låla detla successivi avlösas" - del är del fjärde förbehållet - "av ell vidgal samarbele i andra former." Detta är förbehåll till ett anlal och av en omfattning som för länkarna lill del gamla romarullryckd "pä den grekiska kalenderns lid", dvs. en yllerligl obestämd framlid. Jag kan nämna atl lill skillnad häremol det norska stortinget har uttalat att all norsk hjälp lill Cuba skall upphöra 1978 - ulan förbehåll!

Della var lägel i stort sett redan i fjol, frånsett ulskotlsbelänkandel. Men det har, såsom några här har varit inne på, lillkommil en myckel vikiig omständighet, nämligen den kubanska militära inblandningen i inbördeskriget - icke befrielsekriget - i Angola.

Årets förslag om höjning av del svenska biståndet upp lill 70 milj. kr. har inträffat i dt läge då kubanska trupper ingripit i en krigsskådeplats lusen mil bortom den egna ön. Det bör slås fast atl Cuba har Latinamerikas starkaste försvarsmakt. 117 000 man. Därtill kommer en folkmilis på 100 000 man och 10 000 i säkerhdsirupper. Infanleriel har 600 stridspansarvagnar, och flygvapnet har långt över 200 stridsflygplan. En sjättedel av den kubanska armén lär nu vara insatt som soldater eller som militära rådgivare utomlands. 1 folkrepubliken Kongo, i Somalia, i Guinea, i Sydjemen, i Guinea-Bissau, i Sierra Leone och i Ekvato-rialguinea har del funnils eller finns kubanska rådgivare, liksom lidigare i Syrien och Algeriet. Ihärdiga rykten uppger an sådana rådgivare också börial dyka upp i Laos och Vietnam. Den kubanska insatsen i Angola med 17 000 man - uppgifterna är osäkra, men 17 000 är den senasle siffran - anses ha varit hell avgörande för inbördeskrigets förlopp. Men

dessa trupper har ännu inle lämnal Afrika. Vad blir deras näsla uppgift? Ett slag irodde man all kubanerna skulle bli eller ålagts att bli en revolutionens utspels i Latinamerika. Om sådana intentioner funnits har de uppenbariigen inle kunnai förverkligas. Nu är intentionerna lydligen mer vidsträckta. Afrika och Asien hör lill bilden.

Den sydafrikanska aggressionen i Angola fördömdes med rälla av en hel värld. Den kubanska aggressionen har fördömts av ett stort anlal stater uianför östblocket. Även Sverige har framfört kritik, ehuru i modesta ordalag. Men är del rimligl all Sverige i detla läge icke blott fortsätter med sill bistånd utan också höjer detta? Min fråga går till utrikesutskottets ordförande. Om kubanerna själva betalar denna militära aggressiva aktion långl ifrån hemlandet - har de då behov av bistånds-medel från Sverige? Om e'n annan stat - svårt är del inle alt gissa vad del kan vara fråga om för en - belalar de summor som transporter och underhäll drar med sig, har då Sverige anledning att finansiera andra i och för sig nyttiga ling i det kubanska samhället?

Del har sagts av den kubanska föreningen men även av andra atl om Sverige åberopar Angolaslriderna som ett av skälen för att minska eller hindra biståndet lill Cuba skulle della vara en inblandning i den kubanska utrikespolitiken. Nej, herr talman, det är det inle. Man brukar skilja mellan utrikespolitik och krig. Krig är aniingen utrikespolitikens fortsättning eller dess fiasko. Men del kan inle vara en inblandning i landets utrikespolitik om man uttalar sin förkastelse över en väpnad aggression långl från hemlandet.

Det har också sagts all vi är bundna lill biståndet genom avtalet med Cuba. På den punkten ber jag alt få hänvisa lill vad utskottet har uttalat:

"Även om det sålunda inte rör sig om folkrällsligl bindande utfästelser, när del är fråga om de båda senare budgetåren i den treårsperiod som planeringsramarna normalt omfattar, är det å andra sidan uppenbart all sådana preliminära åtaganden möjliggör en ömsesidig planering som inle bör frångås ulan alt utomordentligt starka skäl föreligger."

Del aren riklig bild, såviii jag förslär. Del föreligger inga folkrällsligl bindande utfästelser, men dd finns slarka åtaganden.

Herr lalman! En av våra vikligasle uppgifter i den här kammaren -för all anknyta till det föregående - är all söka väcka förståelse för u-hjälpen där den inle finns och all öka förståelsen där den finns. Det kan ske pä många sätl, genom informalion och upplysning. Men här kommer den viktigaste invändningen mol regeringens u-landspolilik. Del är ell grovt hån mot u-hjälpens idé alt ens fundera på bistånd lill Cambodja i nuvarande läge. Del är likaledes ett hän mol samma idé all ge och höja anslag lill en slal, vars militära aggressivitet på en annan kontinent med rätta fördömes. Regeringens politik är i denna del ett skolexempel pä hur man inle bör gä lill väga om man vill förankra u-hjälpen hos svensk allmänhet och i svensk opinion. Regeringen förvandlar lyvärr delar av u-hjälpen lill u-hjälpens värsta fiende.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservalionerna 9 och 10.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Herr ULLSTEN (fp):

Herr lalman! Just i dessa dagar diskuterar riksdagens finansutskott den svenska långtidsutredningen. Alla funderar vi med allvar över hur den svenska ekonomin skall ulvecklas fem år framåt. Oljelån skall betalas lillbaka. Den privala konsumtionen här hemma kan inle öka lika snabbi som 1974 och 1975, om vi skall klara del och samiidigl kunna bygga ul värden och barnomsorgen. Fackliga lalesman, politiker, ekonomer och ledarskribenter - alla uttrycker vi från våra olika utgångspunkter be-kyrnmer över hur en tillväxt på 3 96 om året i den svenska ekonomin skall räcka lill. Och del är nalurliglvis vikligl att vi gör del. Del handlar om all klara sysselsällningen, alt få nya resurser för reformer och kunna infria de löften vi redan gett till de äldre om bättre pensioner och större trygghet.

Men del finns också, herr lalman,andra långtidsutredningar, som handlar om andra länders folk. Hur går del de närmaste åren för de u-länder som inle av naluren begåvats med väldiga oljelager? Den frågan ställde och besvarade Världsbankens ekonomer i hösias.

Deras slutsals blev: De fattigaste u-länderna - med 1 000 miljoner människor - kan, om man ser lill dt genomsnill för hela gruppen, inle räkna med några förbällringar alls. Den beräknade lillväxlen under FN:s s. k. andra ulvecklingsärlionde är per person och är för den här gruppen länder 3 dollar, att jämföras med 900 dollar per person och år i de redan rika OECD-länderna, där Sverige är mesl gynnat bland de gynnade.

Mönstret kommer alllså all stå sig. Klyftan mellan oss som redan har mer än vi behöver och dem som saknar del mesla minskar inte, den ökar år frän år. 1 dag är inkomsten per person i de minsl ulvecklade länderna ca 1 000 kr., hos oss är den ca 40 gånger slörre.

De minsl ulvecklade u-länderna säg en lilen ljusning för några år sedan när råvarupriserna steg. De eventuella förhoppningar man hann knyta lill delta kom emellertid mycket snart av sig. Del gjorde däremol inte verkningarna av den dyra oljeimporten. Också vi har fäll känna av den. givelvis, men vi kan kompensera oss med atl la mera beiall för del vi exporterar. De u-länder som bara har en ensidig och mycket priskänslig råvaruexporl all förlila sig på har inle kunnai kompensera sig alls. De har blivil den världsekonomiska krisens hårdasl drabbade offer.

Medan vi här hemma i Sverige oroar oss för ell underskoll i vår bytesbalans på några procent av exporten, dras dessa länder med en skuldbörda som innebär atl en fjärdedel, eller kanske mera, går ål lill all betala räntor och amorteringar på ulländska lån. Del samlade underskolld i bytesbalansen för u-länder ulan oljeinkomsler har vuxit från 12 miljarder dollar 1973 till 45 miljarder dollar två år senare.

Ändå görs, herr lalman, slora ansträngningar i de här länderna för att komma till rätta med underutvecklingens problem. En ganska lilen del av de resurser som sätts in i det arbelel kommer i form av bisländ utifrån. Och som de siffror jag nyss nämnde visar, går huvuddelen av de nya krediter man får - och del är mesl krediier del handlar om -

åt lill all betala igen den "hjälp" man fått lidigare.

Dess värre är del inle heller bara det inlernalionella biståndet som går ul och in ulan atl ge någol nämnvärt netto. De resullat man huvudsakligen genom egna ansträngningar ändå når, när del gäller all bryta underutvecklingen, räcker på grund av den snabba befolkningsökningen nätt och jämnt lill för all bibehålla en oförändrad levnadsstandard.

Därav kommer det sig all trots all livsmedelsproduktionen i världen ökar mer än lidigare, så är det nu flera som är undernärda eller felnärda än lidigare. Trots all slörre insalser än någonsin görs för att bekämpa analfabetismen har del aldrig funnils så mänga analfabeter som just nu; hälften av världens befolkning har aldrig gått i någon skola. Och trots ell intensivare miljövårdsarbete än lidigare saknar fler och fler människor i världen tillgäng lill renl dricksvatten.

En enda värld - så löd appellen från miljövärdskonferensen. Som maning lill gemensam kamp mol miljöskövling och massfalligdom var den appellen viktig. Som beskrivning av dagens verklighet är den däremot alltigenom felaklig.

Ell barn som föds i Sverige i är kan räkna med alt leva fram lill andra halvan av 2000-lalet. Ell barn som föds i någol av de fattigaste afrikanska länderna lever troligen inle mer än några är in på näsla sekel. De har inle själva vall var de skall födas. Den ena föds lill trygg uppväxt, bra ulbildning, välbetalt jobb, långl liv. Den andra föds lill sjukdomar och brist pä viktiga näringsämnen, dålig skola, om någon alls, arbetslöshet och tidig död. Var finns rättvisan i della? Kan vi verkligen fortsätta atl låta hundratals miljoner människor växa upp lill sä olika livsvillkor? Kan vi verkligen tro att en värld där de flesta människor lever i förtryck och misär, medan ell litet fåtal som redan har det bra ständigt får del ännu bättre, kan bli en värld i fred?

Del är sanl all mänga av de grundläggande problemen i u-länderna bara kan lösas av u-länderna själva. Människorna i dessa länder måsle själva skapa fungerande poliliska och sociala syslem, avskaffa korruptionen, göra de stora försakelserna i den väldiga ulvecklingsansträngning som är nödvändig, mobilisera människor all la lill vara de egna naturresurserna.

Men självfallet kan vi bidra i dessa ansträngningar, bidra till atl hindra en utveckling där fattigdomen i sig blir ell hinder mol sådana sociala och poliliska förhållanden som medger effekliva framsteg. Vi kan hjälpa till med kapital och andra resurser som behövs för ulbildning och investeringar. Vi kan öppna våra marknader för u-ländernas varor, i stället för all kortsiktigt egoistiskt slå till med importrestriktioner så fort det böriar visa sig atl u-länderna har framgång i sina exportansträngningar.

En framlid i solidarid kräver en omställning i Sveriges ekonomi -sä löd dl annal upprop, del som de krisina samfunden riktade till Sveriges riksdag och regering under den s. k. ekumeniska u-veckan i höstas.

I ord har vi redan åtagit oss atl göra en sådan omställning. Del dokument om en ny ekonomisk världsordning som vi medverkat till och

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internaiionelll utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130 skrivii under betyder bl. a. just della. Det är därför som vi från min

On-d'ieen den P**"'' ' krävt atl regeringen nu område för område skall redovisa hur

19 Tiai 1976 den anser all Sveriges polilik bör påverkas av della löfte. 1 vår parlimotion

_____________ och mera kortfattat i en av våra reservationer lill ulrikesulskoliels be-

Internallonellt länkande har vi redovisat vilka krav del enligt vår mening här kan bli

utveckllngssamar- fråga om.

bete m. m. En sådan karlläggning kan inle göras en gäng för alla. Därför har vi

avvisal tanken på en långsamt arbetande parlamentarisk uiredning. Och vi har gjort del därför alt de mer principiella och långsiktiga överväganden som en sådan uiredning skulle kunna göra flnns del redan organ för. Vi har den bislåndspolitiska utredningen, del pågår arbele om del inom SIDA och del görs vissa studier av Sekretariatet för framtidsstudier. Vad vi begär av regeringen är atl den redan i näsia års budgetproposition gör en översiktlig redovisning av innebörden av en u-landsinriktad anpassning av vår handelspolitik, industripolitik, jordbrukspolitik, arbetsmarknadspolitik etc. och atl man ocksä på respektive områden anger vilka nya steg mot en harmonisering av Sveriges och u-ländernas polilik som planeras.

Vad en sådan karlläggning kommer alt visa fram emot är - del vill jag säga trots att utskottets ordförande menade all vi inle vel så myckel om del - alt viss industriproduktion med fördel kan bedrivas i u-länderna i stället för hos oss. Del belyder i sin lur självklarl all vår indusiri ulsälls för hårdare konkurrens. Slrypning av importen fär då inle bli del sponlana svaret. 1 ställd måsle vi på sikl gå in för åtgärder för all skapa annan sysselsäiining för människorna inom de regioner och branscher som drabbas.

Förmodligen kommer en dylik kartläggning också atl visa, all vi inte kan fortsätta att mala våra grisar med fiskprolein frän Sydamerika, all del inle går ihop med vårt lal om en rättvisare fördelning av världens livsmedelsresurser atl vi ger lika myckel i malsubvenlioner lill välnärda svenskar som i bisländ till världens alla falliga. Anlagligen kommer den också alt visa atl diskussionen om antalet kärnkraftverk i Sverige är ganska oviktig vid sidan om den slora och avgörande frågan hur vi över huvud laget skall kunna hejda ökningen av vår konsumtion av energi. En uppriktig redovisning av innehållet i del löfte vi givit u-länderna kommer över huvud laget atl visa, all vi successivi måsle anpassa oss till en annan livsstil, spara på knappa råvaror och vara beredda alt avstå mera av vår egen ekonomiska tillväxt.

Vad som krävs är handfasta förändringar i de industrialiserade län
dernas ekonomier snarare än symbolhandlingar vilkas huvudsakliga ef
fekl ändå bara blir all döva våra egna samveten. Av atl vi blir fattigare
blir inga andra länder automatiskt rikare. Utvecklingsländerna hjälps inle
av all vi skrotar våra maskiner, isolerar oss i lokalsamhällen och odlar
våra samveten. Del är först när inlernaiionell medvetenhet och med
känsla omvandlas lill prakiiska ålgärder som den får sin betydelse för
22 u-länderna.

Ord som inle följs av sådan handfast handling, låt vara alt del måsle bli fråga om en steg-för-sleg-politik, kan tvärtom yllerligare fördjupa molsältningarna mellan rika och faltiga. På del riskerar den pågående UNCTAD-konferensen all ge ell allvariigi exempel.

När begreppet en ny internationell ekonomisk ordning lanserades av u-länderna och accepterades av FN våren 1974, så skedde del mot en bakgrund av allvarlig kris i jordens fånigaste länder. Men den politiska kraft med vilken u-länderna drev igenom deklarationen skapade samtidigt väldiga förhoppningar om atl är av passivitet och svek nu skulle följas av år, dä u-länderna inte bara ställde krav ulan också mölle gensvar i form av prakiiska åtgärder från i-ländernas sida.

Har dessa förhoppningar i någon lilen ulsiräckning infrials? Ja, del kanske man kan säga. Vi har upplevt två år fyllda med konferenser kring den nya ekonomiska världsordningen, konferenser som det nalurliglvis alllid går för sig all gyckla med, men som trots alll lell fram lill ganska många prakiiska förslag lill lösningar. Alll har pekal fram mot 1976 års väridshandelskonferens som det forum där man inle bara skulle kartlägga problemen som man gjort vid de andra konferenserna utan la konkreta beslut för atl angripa problemen praktiskt.

Ingen vel väl ännu vad överiäggningarna nere i Nairobi kommer att leda till. Risken är naluriiglvis stor atl de rika länderna är sä uppiagna av sina egna ekonomiska problem att u-ländernas krav pä ökat lilllräde till våra marknader, handfasta ålgärder för all minska svängningarna i råvarupriserna, kompensalion för plötsliga bortfall i exportintäkter, hjälp med marknadsföring, avskrivning av de väldiga skuldbördorna ni. m. kommer all mötas med förslag om nya utredningar snarare än med ordenlliga utfästelser.

I så fall tror jag inle alt del hjälper myckel alt industriländernas regeringar fortsätter atl tala om en ny ekonomisk världsordning. Dä vet u-länderna au del talet är lika litet värt som fagra löften i del förflutna om ökat bistånd.

Det är sanl alt Sverige i många avseenden för en bätlre u-landspolitik än andra industriländer. Vi ger mer i bisländ och vi ger värl bistånd på förmånligare villkor. Vi för iradilionelll en ganska liberal handelspolitik. Men vi bör samtidigt komma ihåg atl vi också har bättre förut-sällningarän andra rika länder alt bedriva denna polilik. Vi haren slarkare ekonomi och mindre av arbelslöshei, myckel tack vare den handlingskraft riksdagen visat de senasle åren.

Det anmärkningsvärda är egentligen atl del fordrades så lilel av svårigheter i vår ekonomi för all också den svenska regeringen skulle avvika frän principer som Sverige iniernalionelll slagils för och upplevts stå för. När arbetslösheten växte 1971-1972 gick också den svenska regeringen in för alt binda en slor del av vårt bistånd lill köp i Sverige. När lågkonjunkluren 1975 nådde Sverige slog också den svenska regeringen till mot delar av importen från bl. a. u-länder. Och del behövdes bara en avsaklning i ökningen av vår produktion för all regeringen och

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Iniernalionelll Ulvecklingssamarbele m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

en majoritet i riksdagen skulle hoppa av frän löftet alt nä enprocentsniålet för värt bistånd redan budgetåret 1974/75.

Och hur är del i år? I siffror har biståndet ökat - vissl. Men genom

av brultonalional

ett annat sätt att beräkna hur myckel som är

produkten har regeringen klarat sig undan med 150 miljoner mindre än om man hållit fasl vid den gamla beräkningsmetoden. Och ser man saken från u-ländernas synpunkl är del visserligen fortfarande totalt selt högre belopp som kommer dem lill del. Men köpkraften i årets anslag från Sverige är lägre än förra årets pä grund av den ogynnsamma utvecklingen när del gäller u-ländernas imporlpriser.

Det var mol den här bakgrunden SIDA, biståndsorganet, ansåg att biståndsanslagen för näsla budgetär med del nya sättet atl beräkna borde vara 1,1 96 av bruttonationalprodukten för all i praktiken inte bli lägre än förra året. I genomsnill borde man, enligt SIDA, höja länderramarna med 12 96.

Det anser däremol inle regeringen att man skall göra. Varför fär vi inle vela, efiersom propositionen pä den här punklen liksom pä så många andra punkier är ytterst lapidarisk, inte minsl när del gäller - och det är synd - att kommentera biståndsorganels ganska utförliga motiveringar till sina anslagsframställningar.

Ell av resultaten av regeringens förslag är all del av FN upprepade gånger påpekade behovet av all göra särskilda salsningar på de minst ulvecklade u-länderna blivil myckel lilel lillgodoselt. För länder ur den gruppen, som Indien, Tanzania och Bangladesh, föresläs l. ex. inga höjningar alls. Del belyder all våra insatser för dessa länder kommer atl utgöra en sjunkande andel både av del svenska bislåndd som sådani och av de samlade svenska resurserna. Det belyder dessuiom, och i än högre grad, all insalserna sedda från u-ländernas synpunkl, frän deras synpunkl som lar emol bislåndd, reellt blir väsenlligl lägre än lidigare år.

Att vi har näll FN:s s. k. 0,7-procenlsmäl är bra. Alt vi genom en omläggning av värt eget säll alt beräkna enprocentsmålet har kommit all hamna på en lägre nivå än om vi hade hållil fasl vid den gamla metoden är mindre bra. Och minst av allt är del bra alt bara folkpartiet i dag vill ullala sig för all våra biståndsanslag i framtiden bör utgöra en växande andel av de totala svenska resurserna.

Nu finns del de som säger all kraven i den nya ekonomiska världsordningen skulle göra frågan om biståndsanslagets storlek mindre intressant.

Men u-länderna själva begär i deklarationen om den nya ekonomiska världsordningen att industriländerna skall nå och överträffa 0.7-procenis-målel för u-landsbisländ. De begär en rättvisare fördelning av jordens resurser. Skall resursfördelningen bli rättvisare än i dag måste resurser pä del ena eller andra sällel föras över frän rika till fattiga länder. Dessa resursöverföringar måsle i hög grad - nalurliglvis inle enbart - la sig uttryck i just ökat bistånd. Den nya ekonomiska världsordningen in-

skärper kravei på ell växande bisländ.

Särskilt viktigt är detta alllså för de fånigaste u-länderna.

Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att regeringen föreslagil en ganska kraftig höjning av anslaget till Cuba, ell land som fortfarande tillhör världens fattiga men där de ekonomiska framstegen ändå har varit beiydande. Del fanns skäl atl inleda ell biståndssamarbete med Cuba när detla skedde. Cuba var och är ell u-land och var vid den lidpunkien dessuiom utsatt för en handelsblockad från de amerikanska staterna. Den politiken bidrog till att föra in landet i ett ensidigt beroende av Sovjetunionen och andra öststater.

1 dag är silualionen delvis en annan. De flesta av de latinamerikanska staterna ~ i varie fall ganska många - har dragit sig ur handelsblockaden. USA skulle sannolikl ocksä ha gjort det om inle del kubanska enga-gemangei i Angola hade kommil emellan. Jämför man landels utvecklingsnivå med Tunisien, där de ekonomiska och sociala framstegen enligt den svenska regeringens egen bedömning har varit tillräckligt slora för atl motivera en avveckling inom några år av del svenska biståndssamarbetet. Slår sig Cuba myckel bra. Barnadödlighden är bara en Ijärdedel av den i Tunisien, andelen läskunniga är dubbell så hög, nelloinkomslen per invånare är i stort selt densamma.

I en gemensam reservation har folkpartiet och centern därför föreslagil all samarbetet med Cuba enligt samma mönster som regeringen själv föreslagit för Tunisien nu bör ges en annan inriklning än de rent bislåndspolitiska och atl länderramen för näsla är sänks med 30 milj. kr. i förhällande lill regeringens förslag. Den anslagssumma som millenpartierna har föreslagit innebär inle atl några pågående biståndsprojekt behöver avbrytas och inle heller atl några bindande avtal ensidigt sägs upp. Däremot belyder den alt nya biståndsprojekt inle kan påbörias.

Effekten av regeringens Cubapolilik har inte uteblivit. Vi som ofta är ute och talar för ökat svenskt ansvarstagande för världens fattiga har inle kunnai undgå all märka alt förståelsen för svenska u-landsinsalser över huvud laget fått sig en knäck. Människor inser hell enkell inle varför Sverige skall ge u-hjälp lill ell land som anser sig ha råd alt salsa mångdubbelt större belopp på all skicka trupper över Allanlen lill en krigskädeplals där landels egna säkerhdspoliliska inlressen inle alls är berörda.

Det är lält atl förstå den reaktionen.

Del har dess värre också varit läll all konstatera vilkel användbart vapen som del svenska Cubabislåndd blivil för dem som aldrig har haft särskili myckel till övers för svenska biständsinsalser över huvud lagd. Röster som tidigare sällan hörts när del gälll all lala för mera u-hjälp har plötsligt fyllts av liv och engagemang. Men man talar för mindre bistånd, för man lalar nästan bara om Cuba.

Visst skall vi diskutera Cuba. Men den här debatten måsle ändå vä-senlligen handla om andra saker.

Den måsle handla om hur vi skall kunna hjälpa u-länderna all ulveckla

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internaiionelll utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt ulvecklingssamarbele m. m.

sin eget jordbruk. Vi kan göra det bl. a. genom all ge mer pengar lill FN:s jordbruksulvecklingsfond.

Den måsle handla om hur och i vilken lakl vi skall avveckla handelshindren mol u-länderna och vara beredda all la emot en växande import av färdigvaror från dessa länder.

Den måste handla om hur vi skall bygga upp en effektiv beredskap mol den sortens fruktansvärda hungerkatastrofer som nyligen skördade miljontals offer i de fattiga länderna och som kan komma atl göra dd snart igen.

Den måste handla om hur vi skall hitta nya former för all lillsammans med den sakkunskap som finns inom svenskl näringsliv överföra in-duslrielll och leknologiskl kunnande till u-länderna.

Den måste handla om hur myckel vi skall salsa på all slödja missionens och andra enskilda organisationers biståndsarbete.

Den måsle gå in på frågan om del är rimligt att vi nästa år skall öka de svenska biståndsanslagen eller om dessa skall minska räknai i fasl penningvärde.

Den måsle handla om huruvida del är rimligl med hänsyn lill våra resurser och u-ländernas behov att låla biståndet forisalla all vara 1 96 av vår brullonalionalprodukl eller om vi skall gå vidare och göra en slörre insals för en rättvisare och därmed tryggare värld.

Den måste handla om vilka konsekvenser för alla områden av svenskl samhällsliv som vårt löfte i FN all bidra lill en ny ekonomisk världsordning innebär.

Del är delta, herr lalman, som är de viktiga frågorna i årets bistånds-debatt. De berörs samlliga i folkpartiels reservalioner, vilka jag härmed ber all fä yrka bifall lill.

Herr ARNE GEIJER i Slockholm (s) kort genmäle:

Herr lalman! Då de tre oppositionsledarna nu har haft ordel vill jag ta lillfället i akl alt kommentera vad som sagts. Men man hinner inle sä myckel på tre minuter som är den repliklid som slår lill förfogande.

Herr Torsten Bengtson, centerpartiet, ägnade en del av sin tid till all mycket starkt betona vikten av all slödja de fånigaste länderna. Del är klart atl del är vikligl. Men del hade varii mer fullständigt om herr Benglson samtidigt hade sagt au av hela den svenska u-hjälpen lill enskilda länder går 80 ä 85 96 lill de fånigaste länderna i enlighet med den definition av begreppet faltiga länder som upprälials inom FN.

Del är klart all länder som har en större brullonalionalprodukl per capita också får vissa anslag. Men del är inle möjligi all enbart gä på de fattigaste länderna, utan avvägningen måste ibland ha en annan grund. Det gör att resterande procent upp till 100 används lill länder som kanske ligger något högre. Folkparliel har f ö. i en av årets reservationer särskilt yrkat på ett ökat anslag just lill ell sådant land, nämligen Zambia.

Jag skall inte uppehålla mig mer vid det som herr Benglson sade ulan gä över lill de problem som herr Hernelius log upp, bl. a. Cubaproblemel.

Herr Hernelius yrkar pä an hjälpen lill Cuba skall avlösas. Del är klart all om bisländsländerna fär en annan siiuaiion genom all deras brullonalionalprodukl växer och de kan klara sig bättre, så skall hjälpen avlösas. Det ligger i sakens nalur. Frågan är bara när den lidpunkien inträffar. Del som nu har skett med Tunisien innebär all del stegel är lagd. Vi är medvelna om all Cuba också kommer i den silualionen när del hjälpprogram genomförts som Sverige har stött under ett antal

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Inlernatlonelll Ulvecklingssamarbele m. m.

Zambia hör lill samma kategori av länder. Det är inte så stor skillnad belräffande bruttonationalprodukten. Zambia ligger på nära nog samma per capita-inkomst som Tunisien; del skiljer bara 30 dollar per år.

Nu knackar talmannen med sin klubba, och jag hinner inte kommentera herr Ullstens anförande.

Hert MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Bland de borgerliga partierna har främsi folkpartiet försökt framställa sig såsom del parti som slagit vakl om u-länderna. Del har varit folkpartisternas ständiga och ensidiga riaiande om enprocentsmålet. deras trumpeiande om velebiståndet för några år sedan samt deras krav på bistånd till de allra fattigaste u-länderna. Nu trumpelar folkpartiet liksom övriga två borgerliga partier om u-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning-delta ulan att konkrei diskutera hurden i praktiken skall kunna genomföras. De borgerliga partierna - och för resten även socialdemokraterna - lävlar om atl vara värst i frasmakerid om den nya ekonomiska världsordningen.

Beiänkandei frän ulrikesulskotlet, där de här nämnda partierna är representerade, behandlar den nya ekonomiska världsordningen på etl sätt, som säkerl kommer atl gå till historien som något av del mesl makabra som presterats i svensk bislåndsdebali.

Vad som konkrei måste diskuteras när del gäller den nya ekonomiska världsordningen är följande punkter, som har fastslagits av de icke-al-lierade staternas konferens i Alger:

1. Ömsesidig respekt mellan olika länder fördel nationella oberoendet och jämlikheten.

2. Folkens fulla självbestämmanderätt över sina länders nationella tillgångar.

3. Respekt för varie lands väg till ekonomisk och social utveckling.

4. Den tredje världens länders räll, för sina folks bästa, all nationalisera ulländska monopols egendom, som direki eller indireki hindrar den ekonomiska ulvecklingen i landei.

5. Inlernalionella organisationers ansvar och plikt all garanlera utvecklingsländernas inlressen vad gäller planeringen och förverkligandet av inlernalionella konlakler för ekonomiska och monetära förbindelser saml handelsförbindelser.

-Algerkonferensen utpekade huvudfienden lill underutvecklingen på följande sätl: "Imperialismen är del slörsia hindret på vägen till själv-

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Inlernatlonelll utvecklingssamarbete m. m.

siändighd och framsteg för de underutvecklade länderna, som kämpar föratl uppnå en levnadsstandard med åtminstone ell minimum av välfärd och mänsklig värdighet. Imperialismen inte bara hindrar en ekonomisk och social utveckling av de underutvecklade länderna utan intar också en aggressiv inställning lill dem som motsätter sig dessa planer och försöker påtvinga dem sädana poliliska, sociala och ekonomiska sirukiurer som uppmunlrar lill utländsk dominans, beroende och nykolonialism."

Della är kärnfrågorna i en ny ekonomisk världsordning. Dessa frågor måsle diskuteras. Problemel kan alllså inle reduceras lill hur slor proceni biståndet i fortsällningen skall uppgå lill, som en rad u-landsprofeter i den här kammaren försöker framställa del. Det avgörande niäste vara biståndets innehåll och inriklning - ett obundet bistånd lill progressiva regimer och rörelser.

Sverige är medansvarigl för ulsugningen av iredje världen, men del är också rikligl all del finns progressiva delar i Sveriges biståndspolitik - som nu öppet angrips av de borgerliga partierna. Jag återkommer till detla senare.

Del finns alllsä en icke progressiv del av Sveriges ansikte mot iredje världen. Del är de svenska iransnalionella företagens verksanihei i bl. a. Lalinamerika. Dd är Sveriges medlemskap i de rika kapiialisiiska staternas internationella sammanslutningar som Världsbanken, Inlernalionella valutafonden, OECD, GATT och oljeklubben. Det är dessa organisationer som beslämmer reglerna för valuta, handel, finansiering m. m. på de rika kapiialisiiska staternas villkor. Del handlar vidare om en ökad bindning av bislåndel, med andra ord etl tvång för u-länderna all köpa varor i Sverige. Della är en åigärd som har vidtagits för all lillgodose kapitalägarna i Sverige, och del är samtidigt ell svek mol u-länderna.

När de borgerliga och socialdemokraterna någon gång förmår sig till all diskutera svenskt privatkapitals investeringar i tredje världen, försöker de försvara della med all del är lill fördel dels för Sverige, dels också för Iredje världen. U-länderna själva har en annan uppfallning, och svenska kapiialisier har dessuiom gjort så många uttalanden som vederlägger dessa ytliga påståenden. Vad man måsle diskutera är för del första till vilka u-länder investeringarna går och avsiklen med investeringarna, för del andra vilka regimer dessa u-länder har. Det visar sig då au Lalinamerika lar emot storparten av svenska kapitalinvesteringar. Brasilien är del största av dessa länder. Del handlar dessuiom enbart om länder med ytterst reaktionära regimer. De borgeriiga partierna vill nu skydda denna svensk kapitalisms utsugningspolilik genom atl utvidga invesi-eringsgaranlisystemel lill all gälla inie enbart svenska bisiåndsländer utan ocksä länder utanför den länderkrdsen. Så myckel är deras lal om en ny ekonomisk världsordning värl.

Men, herr lalman, svensk biståndspolitik handlar ju ocksä om länder-val. Som bekanl påslår samlliga partier i riksdagen all man är överens om mål och medel för Sveriges uivecklingsbislånd. Av de olika bisiånds-

motionerna verkar det som om man stödjer ungefär samma ideal på läng sikl. Bislåndd skall medverka lill utveckling och utjämning i mottagarländerna, det skall komma de falliga och förtryckta till godo.

Problemet är bara all enigheten gäller just detla någol diffusa ideal. Hur del i praktiken uppnås, vilka länder som skall få bistånd, är man mindre överens om. Della visar sig myckel klart i dag i den här bi-slåndsdebalten. De borgerliga partierna deklarerar nu hell öppet atl de inte är överens med regeringen om de mål och medel som anlogs av riksdagen för snart femlon år sedan, då del i proposilionen 1962:100 undersiröks alt man måste beakta de sociala och poliliska aspekterna av den utvecklingsprocess som bislåndel avses främja. Även om del inle var givel, all del sociala och poliliska syslem och de principer till vilka vi ansluter oss är för alla u-länder ändamålsenliga eller uppnåeliga, kunde det vara rimligt att inrikta biståndsgivningen så all den medverkar i poliliskl, demokraliskl och sociall utjämnande riktning. Enligt proposilionen står del inle i överensstämmelse med del svenska biståndets motiv eller mål alt del bidrar lill alt konstruera en framslegsfienllig samhällsstruktur.

Dessa principer gäller så länge som biståndsutredningen ännu inle kommil med sina förslag. Frågan är hur principerna tillämpas i praktiken. Jag vill påstå all den överväldigande majoriteten i den här kammaren år efter år obekymrat trampat de grundläggande principerna under fötterna. Har ell land väl börjat få svenskt bistånd kan del åsidosätta alla uriämningsprinciper, föra en ulvecklingsfienllig politik och ändå fortsälta med all få bisländ. Landets befolkning är ju så fattig, säger man från de borgerliga partiernas sida. Vi fortsätter all ge bistånd lill Indien, Kenya och Zambia - för alt nämna några länder - trots atl dessa länders regeringar gjort och gör väldigt lilel för alt åstadkomma en uriämning och trots all biståndet sannolikl bidrar lill atl konservera framslegsfienl-liga strukturer i länderna. I stället för att diskutera dessa frågor försöker nu de borgerliga, med moderaterna i spetsen, alt blanda borl korten genom alt slå ned på Cubabislåndd.

Ell självklarl krav för riksdagen atl slälla vore alt den finge lillgäng lill ell så omfattande material all en förulsällningslös diskussion om biståndets effekter i mottagarländerna kunde föras. Hur uppfylls biståndspolitikens avsikter genom de olika länderprogram som finns? Ulan all förhäva sig och utan atl lägga petiga i-landsvärderingar på förhållanden som är svåra all bemästra i länder som först nyligen vunnit självständighet, skulle även ett väl tilltaget nålsöga vara svårt för en del kameler all passera. Vart har del svenska vete som skeppades lill Bangladesh efter en kampanj med biskopar, bönder och borgeriiga ledarskribenter lagil vägen?

Jag frågar de borgerliga lalesmännen här om de vill redogöra för detla, inle i första hand för kammarens ledamöler ulan för publiken pä läktaren. Jag kan fråga herr förste vice lalmannen Benglson, som är närvarande i kammaren, om han kan redogöra för hur del förhåller sig med della

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Inlernatlonelll utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internaiionelll utvecklingssamarbete m. in.

vete. Herr Bengtson var ju i Bangladesh i september förra årei, och såviii jag förslär fick han där en utförlig redogörelse för var del svenska vetel hamnade. Kom del de svältande lill del eller var del så all en korrumperad regim log hand om delar av della vete? När vi fån herr försie vice lalmannens redogörelse för della kan vi också diskutera vilka slutsatser vi skall dra härav för de framlida förbindelserna med Bangladesh.

Vilka är villkoren för den radikala oppositionen i Kenya och Zambia? Hur har regeringarna där det med sill oberoende av Storbritannien och Sydafrika? Vilken omfördelning av inkomster och förmögenheter har skett i de här länderna?

Del finns fler frågor alt slälla, men partierna i ulrikesulskotlet föredrar rejäla skygglappar. På sin höjd undrar medlemmarna där någon gång om inle del ena eller andra landei blivil för rikt för all längre fä bisländ. Sämre grund för all fullfölja de klart uilalade målsättningarna är del svärl all länka sig. Del skall myckel lill för all etl land skall bli rikt, om det inle saisar på en uiveckling för hela folkel. De regimer som fortsäiter all underordna sin polilik den imperialistiska världsordningen kommer svårligen ur sitt beroende. Resultatet blir atl den svenska biståndspolitiken slår knut på sig själv. Genom all man låler spekulaiioner om eventuella rikedomar bli viktigare än faktisk uriämning är del de regimer som för en reaktionär, utvecklingshämmande polilik som med slörsia tillförsikt kan se fram emol diskussionerna i denna kammare i dag och kommande diskussioner.

All de borgerliga partierna hell struntar i de principer som ligger lill grund för svenskl bistånd och för länderval visar ju inte minsl den debatt som förs här i dag. För länder som har lyckats vända underutvecklingens nedåtgående kurva kräver man all bislåndel skall upphöra. Länder som har gjort sig kvin ulländskt förtryck skall vi inle ge bisländ.

Cuba ärjusi nu utsatt för hela den samlade borgerlighetens attacker. USA har sedan Cuba genomförde sin revolution utsall landei för ekonomisk blockad. USA har kunnai göra detta genom sin självuinäinnda världspolisroll. USA har ständigt skickat över CIA-agenter och exilkubaner för att ulföra sabotagehandlingar mol Cuba. Dessa USA-ulbildade agenter har mördat och invalidiserat många kubanska medborgare. De borgerliga partierna har inte lyft dt finger i protest mol dessa barbariska handlingar.

Jag vill påslå all Cuba är dt av de få biståndsländer som i delalj redovisar på vilkel säll svenskl bistånd används. Cuba är också ell av de få bisiåndsländer som helt uppfyller de svenska principerna för bistånd.

Cuba har nära nog ulrolai analfabelismen, Cuba ger alla medborgare ell arbele, Cuba har uriämnal skillnaderna mellan stad och landsbygd. Att Cuba trots stora svårigheter lyckats uppnå en väsenilig inkomsl-uriämning och börial uppnå en basjämlikhei för sin befolkning, där inga svälter och alla har samma tillgång till sjukvård, utbildning och andra sociala förmåner, är i sig ingei argumenl för alt avbryta biståndet. Behoven av utländskt bisländ för all förverkliga landets slrävan mol eko-

nomisk utveckling, sociall likaberättigande och poliliskl oberoende är fortfarande omfailande.

Skulle de borgerliga vinna vid den loltning, som troligen skall ske i den här frågan, innebär della alt de planerade projekt för vilka man tänkl sig svenskl stöd - ett skolboksprojekl, ell livsmedelsindustriprojekl och etl projekt för framställning av antibiotika - kommer all försväras i betydlig grad.

Man kan hell enkell påstå all de borgerliga motsätter sig eller försöker förhindra atl barnen på Cuba skall få bättre undervisningsmateriel, försöker förhindra atl människor som drabbas av infektionssjukdomar snabbi skall kunna botas.

Förra året signalerade president Ford att han kunde länka sig att öppna förbindelser med Cuba om Cuba slutade upp an på MPLA:s begäran hjälpa Angola mol del fascistiska Sydafrikas försök all omintdgöra Angolas nyvunna självständighet. Självfallet avvisade Cuba denna fräcka inblandning. Nu ställer borgarna upp på USA:s och Sydafrikas sida. Borgarna har påtagit sig samma roll som USA - atl bestämma olika länders utrikespolitik. Vad är della om inle bisiåndsimperialism?

Herr Hernelius påstod för en stund sedan an de sockerpriser som hade redovisais av Svensk-kubanska föreningen och i Aflonbladei inle var rikliga. Han sade sig ha andra sifferuppgifter. Dä är det väl på sin plats alt herr Hernelius redovisar de siffrorna och varifrån han har fått dem. Jag har siffror här som kommer från internationella sockerorganisaiionens statistik i London. De säger att rävarusockerpriset per skälpund i januari

1974 var 60 cent, i januari 1975 38 cent, i februari 1975 34 cent, i mars

1975 29 cenl och i april 1975 24 cenl. I januari 1976 var del 14 cenl, i februari 1976 15 cenl, i mars 15 cenl och i april 14 cenl. Del här är, som jag sade, siffror från den inlernalionella sockerorganisalionen i London.

Kan det möjligen vara sä all herr Hernelius har sina siffror frän någon amerikansk underrällelseorganisalion? I så fall skall herr Hernelius vara försiktig med dem, därför alt vi vel all den amerikanska underrättelseorganisationen många gånger lidigare har missbedöml läget på Cuba, Jag länker på den amerikanska invasionen i Grisbuklen - jag tror atl det heter så. Jag länker också på C1A:s fantasterier, där man påstod all Caslros enorma folkliga stöd pä Cuba berodde på hans skägg. Dä uppfann CIA en sorls skokräm, som man skulle smörja in Caslros skor med när han befann sig i ullandel. När han sedan knöl skorna skulle medlet i skokrämen resultera i alt Caslro blev av med skägget. På sä vis skulle han lappa del folkliga stödet pä Cuba. - Om nu herr Hernelius har siffrorna därifrån tycker jag alllså atl han skall vara litet försiktig med dem.

Herr talman! Huvudsyftet med de borgerliga partiernas krav på all skära ner eller hell slopa biståndet lill Cuba tycks vara att likrikta hela den svenska bisiåndspoliiiken efter imperialislisk mall. Samma moderaier som kräver slopande av bislåndel lill Cuba kräver också en nedskärning

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Iniernallonellt ulvecklingssamarbele m. m.

av bislåndel lill Vietnam. Näsla sleg är kravei all även bislåndel lill Vielnani hell slopas.

Till sisl. herr lalman, vill jag nämna yllerligare ell exempel på inkonsekvensen i de borgerligas agerande. Sydyemen är ett land som inle bara på papperet ulan också i prakiisk handling bedriver en polilik som innebär att de knappa resurser detla land har fördelas på ell för medborgarna räitvisi säll. Sydyemen drabbades förra årei - tror jag - av en naturkatastrof som ytterligare förvärrade landels redan lidigare svåra ekonomiska läge. Vi har i molion 1137 begärl all Sverige skulle ge ka-lasirofbistånd lill Sydyemen. Della har ulskollel avvisal och hänvisar lill all Röda korset erhållit 3 milj. kr. för insalser i Sydyemen. Denna summa är otillräcklig. 1 Sydyemen lider man brist pä bl. a. mediciner, mat och kläder.

I molion 1138 begär vi stöd lill befrielserörelsen i Eriirea. Vi vidhåller även della krav. Vi har lidigare gett utförlig argumentation i den här kammaren för bistånd till Eriirea.

Jag yrkar bifall lill moiionerna 350, utom punkten B, 1137 och 1138.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert ULLSTEN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! En påminnelse om några punkier i riksdagens målsättning belräffande vilka länder vi skall ge bistånd.

Av den framgår au vi skall kunna ge bisländ lill olika slags länder. I den mån herr Måbrink påslår all vi inte gör det har han fel. Och han har lika fel om han påstår an folkparliel skulle ha någon annan mening än den som ullrycks i den mälsällningen.

I en annan punkl sägs all ekonomisk och social uiveckling är möjlig inom olika poliliska system. Där tycks vpk ha en annan uppfallning. Med vpk:s säll all se är progressiv polilik, social och ekonomisk utveckling bara möjlig i rent kommunistiska länder.

När del gäller kalasirofhjälpen finns ingen utialad målsättning, men del får anses vara underförslåll all kaiaslrofhjälp skall ges lill områden där katastrofer inträffar. Det lycks inle vpk mena. Om man skall ta herr Måbrink på orden lycks ni mena all svällande människor i ickekommunistiska u-länder gon kan få dö.

Del finns dessuiom en målsätlning i svensk biståndspolitik-som också är FN:s målsättning, som Sverige anslulil sig lill - som säger atl vi skall koncentrera vårt bistånd lill de minst ulvecklade länderna. Den målsättningen är omöjlig atl uppfylla med vpk:s säll att se på vilka länder vi skall ge bistånd. Här har vpk inte bara en annan uppfallning än övriga partier i denna kammare ulan också en hell annan uppfattning än den u-länderna har.

Därför, herr lalman, är del bra för svensk biståndspolitik att det inte belyder särskili myckel vad herr Måbrink säger.

Herr försie vice lalmannen BENGTSON (c) korl genmäle: Herr talman! Det kan synas onödigt atl man skall upplysa riksdagsledamöter om vad som förekommer i riksdagen, men antagligen får man göra del i herr Måbrinks fall. Herr Måbrink kan observera att statsrådet Sigurdsen torsdagen den 27 november 1975 besvarade en interpellation om det svenska vetet lill Bangladesh. Om herr Måbrink bekvämar sig alt läsa riksdagens egel tryck kan han där finna en redogörelse för detla. Jag lycker knappast att jag skall behöva läsa upp detla svar, utan det kan väl herr Måbrink läsa själv. Sedan kanske han kan använda litet mildare tonart en annan gång när han frågar om sådana saker. Ta reda på fakla i första hand!

Jag skall bara tillägga att det inte var någon från vpk som frågade utan del var herr Böriesson i Falköping. Jag hänvisar alltså lill riksdagens protokoll den 27 november 1975.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle;

Herr talman! Del är väl ingen slörre anledning alt la upp en diskussion med anledning av de gamla skivbekanla som herr Måbrink spelade upp. Men om jag hörde rätt frågade han mig efter priset på, inte skokräm, ulan socker. Jag har här en förteckning över sockernoteringarna i London månad för månad sedan 1964. Jag skall inte läsa upp alla de siffrorna. Jag kan bara konstatera all sockerpriset när del var som lägst, i börian av 1967, var ungefär 19 öre per kilo. 1968 pendlade det mellan 20 och 30. 1974 nådde det loppar på upp till 400-500. Noteringen i mars i år var 152 - alltså ingalunda något lågpris, utan etl betydligt högre pris än någonsin lidigare med undanlag för 1974 och den första månaden 1975.

Herr MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är ganska intressant att höra de tre borgerliga representanterna som trädda pä ett snöre säga all del inle är slor idé atl ödsla något krut eller någon argumentation på herr Måbrink. Om ni lycker del skall ni inle gå upp och argumentera. Del är tydligt att jag trampat på en del ömma lår.

Herr Ullslen! Med de principer som fasllagts av Sveriges riksdag för bislåndel går del inle all säga all man skall ge bislånd lill de allra fånigaste länderna. Man måsle ocksä slälla kravet all del kommer de fattigaste människorna lill del i dessa fatliga länder.

Om del i de faltiga länderna finns reaktionära regimer, som inle har någon som helsl ambition alt i prakiisk handling åstadkomma social och ekonomisk utjämning, och vi trots detta forlsäiier atl ge bislånd, så hamnar det ju i fickorna pä en lilen korrumperad klick i det akluella landei. Del kan väl inle vara meningen att vi skall använda de svenska skaiiebdalarnas pengar pä del sällel. Här måste vi konkrei diskutera de olika länderna och lilla pä vilka som i prakiisk handling arbetar för

3 Riksdagens piotokoll 1975/76:130-131

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

fnlernatlonellt utvecklingssamarbete m. m.

den sociala och ekonomiska utjämningen.

Vid en sådan diskussion kommer vi fram till att inkomstklyftorna i Zambia de senaste åren ökat markant, trots atl vi under en massa år pumpat in bistånd där. Skall vi verkligen fortsätta med del? Skall vi bara svepa förbi problemel ulan all la upp och analysera del? Vad beror del på att inkomstklyftorna ökar i delta land?

Vi är inle emot katastrofbistånd, herr Bengtson och herr Ullslen, men vi anser all om vi skall ge katastroföisländ skall vi ocksä ha garanlier för all detta katastrofbistånd kommer fram lill de områden i resp. land där de svältande befinner sig. Del fär inle gå till pä samma sätt som i Bangladesh, där 50 96 av velebiståndet såldes pä den svarta marknaden, och de andra 50 96 fördelades i administrationen. Herr Bengtson och de övriga visste att del fanns en sådan regim i Bangladesh när man drog i gång velekampanjen. Det är del jag anklagar er för.

Hert'ULLSTEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Måbrink insisterar på atl del inle går all samtidigt koncentrera biståndet till de fattigaste länderna och bidra lill den sociala och ekonomiska utvecklingen. Då tror sig uppenbariigen herr Måbrink veta mycket mer om delta än den samlade u-landsgruppen i FN, för vad den begärl är all vi skall koncentrera våra insatser lill de fattigaste länderna.

Det är klart all biståndet kan bli mer eller mindre framgångsrikt beroende på den politiska regimen i landet. Det finns också politiska regimer med vilka vi avstår frän att samarbeta därför alt vi bedömer alt ell samarbele inle alls skulle vara möjligt. Men till den kategorin hör icke något av de länder som Sverige f. n. samarbetar med. Dit hör inte Indien, dit hör inte Zambia och dit hör inte heller någol av de andra länder herr Måbrink talade om.

Några ord om Bangladesh och i vilken utsträckning det svenska ka-taslroföisiändel - beslående av vete m. m. - kom fram. Visst har man i Bangladesh som i de fiesta u-länder en dåligt utvecklad administration. Visst finns del i Bangladesh liksom i väldigl många andra u-länder korruption. Och alldeles säkerl är del rikligl all en hel del av del svenska biståndet inte kom dem till del som vi i Sverige hade tänkl oss. Men om vi skall vara så kritiska i vår bislåndsgivning när del gäller katastroföisländ alt vi helt avstår från all ge bislånd lill länder som inle har den perfekta administration som herr Måbrink efteriyste, då skulle vi faktiskt inle kunna ge något bislånd alls. Del är den bistra sanningen.

Herr försie vice lalmannen BENGTSON (c) kort genmäle: Herr lalman! Eftersom jag är en vänlig människa skall jag väl läsa litet högl för herr Måbrink, fasl jag inle irodde del skulle behövas för en riksdagsledamot. Men jag kan alltid göra det så atl någon felaktig uppgift blir rättad. Herr Måbrink kastar utan vidare ut att 50 % av biståndet gick till tjänstemän. I svaret den 27 november slår: "Vid sidan

härav går ca 30 96 lill kategorier för vilka staten har försöriningsansvar och som inte på annal säll Hr ransoneringskort, bl. a. polis, militär och övriga statsanställda. Ransoneringskorten lill dessa grupper har närmasl karaktären av löneförmån in nalura."

Jag kanske inte behöver läsa mer utan kan be herr Måbrink att titta pä svaret själv för all få besked och kanske komma med litet rikligare uppgifter näsla gång han ger sig in i de här debatterna.

Hert MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Del är inte FN:s bisiändsprinciper som vi i första hand diskuterar, herr Ullslen, det är de svenska. Om vi skall tillämpa dem i praktiken kan man inle ha det länderval vi har i dag. Under alla omständigheter måsle vi ha en grundläggande diskussion och en analys av de olika länder som nu under en rad av är fäll ell bisländ, som vi utgäll från skulle bidra lill en utjämning av de ekonomiska och sociala skillnaderna i dessa olika länder. Man kan påvisa att så inte har skett i Indien, i Bangladesh, i Kenya och i Zambia. Det är ändå ett faktum, herr Ullslen. Skall vi då fortsätta att pumpa över hundratals miljoner av skattebetalarnas pengar lill dessa länder? Då bryter ni ju - vilkel ni gjort under en rad av år - mol de principer ni en gång varit med om atl fastslälla.

Det är möjligt, herr Bengtson, att jag sade alt nästan 50 96 av vetet fördelades lill riänslemän i administrationen. Var det dem, herr Benglson, som ni i december 1974 lalade så varmt om? Vad jag kan förstå var del inte del. Bangladesh har över 70 miljoner invånare. Två miljoner bor i Dacca. Och det var bland de två miljonerna i Dacca som de 30 96 fördelades.

Vi är inte emot katastrofbistånd, herr Ullslen, men vi har etl ansvar inför svenska folket att se lill all det katastrofbistånd vi skickar ocksä kommer lill de svällande människorna i de här områdena. Detla gjorde alllsä inte de som drev kampanjen när det gällde Bangladesh. Trots all de var medvelna om den utbredda korruptionen i Bangladesh tog de inte hänsyn lill del utan drev bara en kampanj om alt nu måsle vete sändas lill Bangladesh.

Herr andre vice lalmannen anmälde all herr Ullslen anhållit all lill prolokollel fä anlecknai au han inle ägde räll lill yiteriigare replik.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internatlonent utvecklingssamarbete m. m.

Fru LEWEN-ELIASSON (s):

Herr talman! En ny ekonomisk världsordning framstår understundom som ell slags nytt anrop i debatten om förhållandet mellan de rika och de falliga länderna. Del finns all anledning alt tänka efter och bestämma vad man vill ge orden för innebörd. De är i varie fall inle någon trollformel som gör alla svåra problem enkla.

Om man med en ny ekonomisk världordning menar en rättvisare fördelning av världens välstånd och också vill åstadkomma en sådan, så

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internatlonent utvecklingssamarbete m. m.

belyder del all man måsle angripa de underliggande orsakerna lill den orättfärdiga fördelning som nu gäller. Del belyder i sin lur djupgående förändringar på sikt i de rika länderna - även i vårt land. Vår livsstil, vår konsumtion kan inle bli opåverkad. I en sådan process blir inle bislånd del enda eller del viktigaste uttrycket för internationell solidaritet. Det blir handelspolitik, industripolitik, finanspolitik, arbetsmarknadspolitik som blir de mer avgörande inslagen.

En del av oss har den uppfattningen alt etl ekonomiskt system som är uppbyggt på ekonomisk tillväxt och konkurrens visst inte aren borgen för ell gott framlidssamhälle. Planering och samverkan framstår som säkrare allernaliv och i varie fall som nödvändiga komplemenl för alt nå bättre villkor för fierlald. Del må gälla länder eller individer. Målet för allt utvecklingsarbete måsle ju vara att alla människor skall ha rätt lill drägliga levnadsvillkor. Med ett sådanl betraktelsesätt blir del avgörande atl varie land lar sin del av ansvaret inför framliden. Finns inle insikten om della blir del inle mycket av en ny ordning.

Sverige har uttalat slöd för de allmänna målsättningarna för en ny ekonomisk världsordning som lagts fasl i olika dokument inom FN och söker nu medverka i förverkligandet genom all utlova åtaganden av olika slag. Della sker f n. vid det pågående UNCTAD-mölel och förbereds inför väridssysselsättningskonferensen som snart följer i ILO-regi.

Sverige måsle i sitt agerande vid de internationella konferenserna i allmänhet förutsätta en uppslutning frän andra länder för att åtgärderna skall fä någon framgång, detta i synnerhet sell uiifrån de staters sida för vars skull man vidlar åtgärderna. Men del borde vara möjligt för Sverige all i sin egen strategi för medverkan också försöka pröva olika egna initiativ och åtgärder och söka lösningar som kan riäna som exempel eller modeller mera allmänt sell. Så har ju skett tidigare. Jag länker t. ex. på upprällandd av och del slarka stödel till verksamheten vid ITC. Jag tänker också pä upprällandd av IMPOD-konlord här hemma, för all nu nämna etl par exempel. Lål mig för all del ocksä nämna värl i förhållande lill de flesta länder framgångsrika genomförandel av enprocentsmålet.

Della och annal kan del emellertid finnas anledning au återkomma lill sedan bislåndspolitiska ulredningarna avlämnat sitt belänkande. Ulredningen hade av nalurligla skäl i sina direkiiv - som gavs i december 1972 - inie all la upp frågor som härleddes ur en ny ekonomisk världsordning. Däremol har del slån klart från börian för ulredningen all den skulle pröva innebörden av en sammanhållen u-landspolilik, dvs. vad dl hänsynstagande till u-ländernas iniresse belyder för Sverige, för värt samhällsliv, och vad della krav på svensk polilik i andra delar än del rena u-landsbiståndd betyder. För att därifrån gå vidare lill en diskussion om svenska åtaganden i en ny ekonomisk världsordning är steget inle särskili långl. Avsiklen med ulredningens arbele i dessa siycken är inle all göra en fullsländig genomgång av allling och inte all åsladkomma en kalalog pä alla länkbara områden ulan mera all visa på exempel

från några sådana för atl få lill stånd analys och en principiell diskussion.

Eftersom man ocksä i regeringen synes vara i färd med all metodiskt studera olika områden som berör förhällandet till u-länderna menar ulskoltet, atl riksdagen bör avvakla den bislåndspolitiska ulredningen och den redovisning frän regeringen som signalerats komma i näsla budgetproposition innan man begär ytteriigare en pariamenlarisk uiredning. Den bislåndspolitiska ulredningen består ju av riksdagsledamöter från alla de fem partierna i riksdagen.

Jag kan inte finna atl del är särskilt stor skillnad på det tillvägagängssätt socialdemokraterna i ulskoltet vill tillämpa och det som herr Ola Ullslen i dag gjort sig till tolk for. Jag kan heller inte förslå anledningen lill atl folkpartiet lagt en reservalion i denna fråga.

Viktigast är nalurliglvis all de anpasshingsälgärder som behövs kan ske smidigt och så all minsta möjliga avbräck åstadkoms i del svenska samhällel och i den svenska ekonomin. U-landspoliiiken i den meningen fär ses som en anpassad näringspolitik. Det är ju i själva verkel samma omställning som svenskl näringsliv ständigt fäll underkasta sig i en stark internationell konkurrens.

Om man med uppmärksamhet vill läsa årels budgetproposition kan man finna mänga exempel från de flesta departements huvudtitlar där del redovisas ålgärder, uiredningar och förslag med hänsyftning på sambandet med u-landsfrägorna. Del gäller naturligtvis handelsdepartementet men det gäller ocksä, som sagt, en lång rad andra departement. Del är en samlad bild av detla som jag tror kan vara ell utomordentligt underlag för konkreta förslag och en riksdagsdiskussion om någol år.

Del flnns emellertid en annan fråga som jag gärna vill rikta uppmärksamheten på i del här sammanhangei. Del är de tendenser som finns i många falliga länder - ulvecklingsländer - all skillnader i levnadsvillkor och annal förslärks mellan olika grupper. Jag vill gärna utlala all möjlig respekt för den avvisande hållning som u-länderna numera visar när man utifrån vill påverka sådana här förhållanden. Man måste se upp med delta, och benägenheten all slödja dt land som låler ojämlikheten breda ul sig kan inle annat än minska, som jag ser del. Denna brisiande jämlikhel som jag syfiar pä kan gälla förhållandena mellan människor på landei och människor i staden, den kan gälla mellan män och kvinnor och den kan gälla små elitgrupper i jämförelse med den slora massan. Man möter de här problemen bl. a. i våra sainarbelsländer, och jag finner anledning au pålala della här.

Dessa förhållanden kan vara ell exempel som ger mig anledning alt påpeka all del ofta uttalade kravet på en ny världsordning verkligen inle utesluter behovet av all vi i fortsällningen diskuierar biståndsverksamheten i allmänhet. De ouppfyllda löftena frän de fiesta andra rika länderna försvagar utvecklingsanslrängningarna allvarligt. Men Sverige har ocksä anledning atl i fortsällningen pröva omfallningen av sitt u-landsbislånd i förhållande lill de resurser som komnier alt tas i anspråk vid en anpassning lill en ny ekonomisk ordning.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internatlonent utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internatlonent utvecklingssamarbete m. m.

Egentligen kan vi i nuläget inle släppa uppmärksamheten pä ell enda problem för att vi insett behovei av en ny ekonomisk ordning. Följaktligen behöver vi också en fortsall informalion och intensifierad opinionsbildning. För informationen har vi dock tämligen goda former och kanaler, och låt oss för all del använda dem. En tillfällig kampanj i sä här svåra frågor tror jag mycket litet pä.

Jag skulle sedan helt kort pä den lid som står mig till buds vilja kommentera någol av del som har sagts av ett par ledamöter av ulskoltet. Jag måsle säga all jag är inle så litet förvånad över herr försie vice lalmannen Bengtsons anförande. Han hade bestämt sig för all blåsa i strids-trumpeten rikligl ordentligt och syntes vilja ifrågasätta del mesta. Jag fann inte särskilt mycket av konstruktiva förslag. Han lämnade oss alllså ganska ovetande om vad han ville sätta i stället för det som han så hårt kritiserade.

Herr Bengtson signalerade emellertid atl del skulle bli hell andra lag när den bislåndspolitiska ulredningen lagl fram sitt förslag, och det var egentligen det som gjorde all jag uppmärksammade hans anförande särskilt. Jag har nämligen inle alls hört all dessa tongångar framförts av de båda centerpartirepresentanierna i utredningen. Man har där ägnal sig ät en melodisk genomgång av u-landspolitiken, och såvitt jag förslår har man haft en slrävan atl fullfölja biståndspolitiken ungefär i de banor som den hittills följl. Men herr Bengtson synes nu vilja något hell annat.

När del gäller de frågor som herr Bengtson särskilt log upp föreföll det mig som om han skulle tro att del i väriden finns några för samarbele med oss ideala länder, som är myckel fattiga, som har en myckel väl utvecklad demokrati och som också i andra avseenden är sä bra atl vi skulle kunna bestämma oss för all arbela där. Mänga av de lidigare lalarna har redan sagt all en slor del av värt bislånd går lill de falliga länderna. När del gäller möjligheterna att hitta länder som förenar denna fattigdom med andra utomordentliga egenskaper kan jag dock inle rikligt förslå hans resonemang. Sädana villkor är omöjliga.

Beträffande Cubabislåndd, som upprört herr Benglson liksom också en del andra talare, vill jag säga att jag för min del har många skäl föratl vilja fullfölja ett samarbele med Cuba. Jag kan inle finna anledning all i den situation som nu råder, pä grundval av något slags repres-salieianke, avbryia ell samarbele med Cuba. Jag kan instämma i - och jag tror atl det kom lill ullryck redan förra året - all del med den ekonomiska utveckling som Cuba genomgår snart nog kan finnas anledning all utbyta dt vanligt bislånd mol andra typer av samarbele, men det skall då ske i ordnade former. Alt i dagens läge besiämma oss för all avslå från all fullfölja etl längsikligl, väl utbyggt samarbete med ell land som Cuba bryter mot mycket vikliga principer i vårt sätl an bedriva denna verksamhei. Möjlighelen atl verkligen för längre lid än del akluella året diskutera vad man skall förda sig är för mig ganska avgörande när jag vill hälla fasl vid anslaget pä 70 milj. kr. för näsla år och även övriga indikativa utfästelser. Endasl sä bibehålles trovärdigheten i vårt sam-

arbele. Detla är betydelsefullt för Sverige och nalurliglvis ocksä för det land vi samarbetar med.

Jag skulle också lill herr Hernelius vilja säga etl par ord, och först någol om Cambodja. Jag kan förstå alt man kan bli oerhört upprörd över grymheter. Det kan faktiskt ocksä jag bli. Men jag tycker all man skall la hänsyn lill att det bakom dessa grymheter, som ju alltid sätts i gäng av en mindre grupp av människor - de må vara beskaffade på del ena eller det andra sättet - ofta finns slora massor av människor som lider under dessa företeelser och under dessa dåliga ledare. Herr Hernelius ullalar hell brutalt alt han inte kan tänka sig att bispringa nödlidande människor i Cambodja även om del, som ulskollel uttrycker del, öppnas kanaler som möjliggör detla. Lägg märke lill all vi länker oss atl avsälla de här pengarna för 13 månader framåt, och ingen vel vilka chanser som kan finnas för alt komma människorna i Cambodja till hjälp. Det måste vara någonling annat som vägleder herr Hernelius och andra moderaier när de så starkt lar avstånd från detta.

Om Nordvietnam har mänga lalal, och det finns kanske inle så mycket mer atl säga, men jag skulle ändå - eflersom moderalerna ensamma har en reservation här - vilja påstå att del inte finns någon anledning att förhandla om ett nytt avtal med vietnameserna om hur man skall fortsätta och avsluta skogsprojektet, om del skall ha till syfte att öva press på dem atl utnyttja de svenska bislåndspengarna bättre. Inom de ramar som är givna kommer projektet under alla omständigheter all fullföljas. Del finns alllså marginaler för kostnadshöjningar, och de marginalerna är vietnameserna väl medvetna om att de kan ulnyuja till andra vikliga ling, om man kan genomföra del projektet för lägre kostnader. De ökade kosinader som uppstått hitlills beror inte på vietnameserna själva utan pä infiaiion och ekonomisk utveckling i de länder som levererar varor lill projektet. T. ex. beror en del på ökade kosinader - priser för svensktillverkade produkter. Det är därför orimligt atl pricka vietnameserna genom att säga alt vi måste ha ett nytt avtal för alt därmed lala om för dem all dd nu finns mindre ulrymme för andra insalser därför au del slora projektet har blivil dyrare. Jag ser ingen rim och reson i ell sådant förslag.

Allra sisl, herr talman, vill jag yrka bifall lill utrikesuiskollets betänkande i alla delar och avslag pä reservalionerna. Dessutom, i händelse av behov, vill jag framställa följande yrkande:

atl - vid bifall lill del i reservalionen nr 8 framställda yrkandet om minskning av landramen för bislånd lill Cuba med 30 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag - ifrågavarande medel tillförs kaiaslrof-bislåndsreserven inom anslaget för Bilateralt ulvecklingssamarbele (konto C 2).

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle: Herr lalman! Tror fru Lewén-Eliasson atl äta är detsamma som svälta, bara tvärtom? Det var del frågan gällde när fru Lewén-Eliasson påstod

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

att vi som någol slags repressalieälgärd skulle vilja dra in biståndet lill Cuba, men det var just del jag inte sade i debatten. Jag sade tvärtom au Cubas ekonomiska situation nu är sådan all vi liksom i Tunisienfallet bör dra ner biståndet. Det är alllsä raka motsatsen lill fru Lewén-Eliassons tolkning av mill tidigare anförande. Det är icke en repressalieälgärd.

Sedan lycker jag del är märkligl att fru Lewén-Eliasson, när hon nu hade gott om lid, inte tog upp vad jag frågade efter så bestämt, nämligen en jämförelse mellan Cuba och Tunisien. Hur kan man i del ena fallet säga all Tunisien befinner sig i en sådan utvecklingsgrad all man kan irappa ned bislåndel dil, medan man i fallet Cuba, som har högre per capita-inkomst, inle säger någonling sådant, ulan tvärtom vilt öka bislåndel dil? Del är på liden alt vi nu, när debatten har pågått några timmar, kan få något svar från socialdemokraterna på frågan, var logiken ligger med hänsyn till skillnaderna mellan dessa båda länder!

Fru Lewén-Eliasson sade alt jag var kritisk och all jag inte hade några konstruktiva förslag. Nej, sä var del inle, men jag kan säga all jag var någol reserverad därför atl vi ju har en bisiändspolilisk uiredning som arbelar. Au det inle är särskilt enkelt all fä fram förslag från den kan man väl förslå, eftersom dd har dröjl ganska länge sedan den lillsaties men vi ändå inle vel när vi kommer att få betänkandet. Sä alldeles enkell är del väl inle all planera den svenska bisiåndsverksamheien i framliden, och inle kan man väl heller begära all jag skulle slå här och hilla på konstruktiva förslag, när den bisiändspoliliska utredningen inle har kunnat fä fram någonling efter så lång tids arbete.

Vi säger därför alt vi inte är övertygade om all bislåndel kommer atl utformas enligt samma linje som nu men alt vi avvaklar ulredningens resultat. Vi får vänta och se vad den kommer till, och sedan får vi la slällning till vad som bör göras i fråga om svensk biståndspolitik i fortsällningen. Vi kan nu bara säga all vi är absolul villiga att lämna bislånd även i fortsällningen och all vi har samma inriklning kvar, nämligen atl ge bidrag till de fånigaste länderna i första* hand.

Hert HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Fru Lewén-Eliasson använde ordel brutal som beteckning för vår inställning lill Cambodja. Del är. fru Lewén-Eliasson, inle vi som är brutala. Del är regimen i Cambodja som är brutal ulan motstycke i historien under senare tid. Del är den regimen som vi inle vill anförtro bisiåndsmedel ål. Det är nämligen otänkbart som läget nu är all bisiåndsmedel skulle komma in i landei ulan regimens godkännande eller förvaltande. Det är anledningen lill all vi i. v. inle vill ge någol bistånd ål Cambodja.

Belräffande pappersbruket i Vietnam sade fru Lewén-Eliasson all del inte är vietnamesernas fel att det blir prisstegringar. Nej, del är klart all del inle bara är vielnamesernas fel. Det är en allmän infiaiion som pågår, och våra svenska varor, som vi levererar dil, koslar också pengar. Och vår svenska arbetskraft koslar väl ocksä mer pengar.

Men för den som fick ta del av redogörelsen i utskottet för hurdant lägel var under månaderna januari och februari innan omvändelsen kom den I mars slår det ganska klart att en betydande del av ansvaret för förseningarna och därmed för koslnadsstegringarna ligger i dålig planering i Vietnam eller dåligt uppfyllande av våra ambitioner pä den vietnamesiska sidan. Det kommer vi inle ifrån - del gjorde i varie fall inle de som redogjorde för ärendei i utrikesutskoUet vid flera olika tillfällen.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Hert ULLSTEN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Lewén-Eliasson undrade varför folkpartiet har en reservalion när del gäller konsekvenserna av Sveriges åtagande i FN all stödja kravei på en ny ekonomisk världsordning.

Anledningen är helt enkell den alt vi till kravet pä en sådan redovisning som vi begär från regeringen har velat knyla en viss viljeyttring om vad detla åtagande från Sveriges sida skall innebära pä del handelspolitiska områdei, pä livsmedelsområdet, pä del induslripoliliska områdei, belräffande svensk arbdskraftspolilik och mycket annal.

Den socialdemokratiska skrivningen utmynnar i princip i samma krav pä redovisning, men den koncentrerar sig i slällel för pä vad som skall ske på vad som redan skell. Men vi tycker inte atl del är det allra viktigaste. När en sådan här redovisning begärs bör det finnas en viljeyttring från riksdagens sida.

När del sedan gäller vad herr Hernelius och fru Lewén-Eliasson har diskuierat beträffande Cambodja så måste jag säga all jag har samma inslällning som fru Lewén-Eliasson. Vad ulskollel säger och vad cenlern och folkparliel skrivit under på är atl om det skapas förulsällningar för atl humanitärt bistå människorna i Cambodja så skall vi ta vara pä de förutsättningarna. Del innebär pä inlet säll alt vi i mindre hårda ordalag fördömer del som händer i Cambodja, del poliliska förtryck som pågår, att människorna körs ut frän städerna - allt det grymma som sker i Cambodja. Om del har vi precis samma mening som herr Hernelius. Men vi drar inie den slutsatsen att del därför inte finns någon anledning för Sverige all hjälpa. Del finns kanske just därför slor anledning för Sverige atl hjälpa - om vi skulle få de möjligheterna.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Först vill jag säga till herr Ullsten: De båda frågor som vi diskuterat här just nu syns vi ha mycket lika uppfallning om.

Till herr Hernelius vill jag verkligen säga all för dem som lever i dl land med en brutal regim förefaller mig silualionen ännu värre om man uiifrån säger: Om vi kan hjälpa er så gör vi inle del i alla fall, därför all ni har en så brutal regim. Della som kommentar till frågan om hjälp till folkel i Cambodja. Del gläder mig emellertid all herr Hernelius nu vill hålla med om all de fördyringar som har uppslån och som eveniuelll kan bli akluella i Nordvieinam ligger uianför vielnamesernas kontroll och har andra orsaker.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Belräffande det här med omvändelsen i januari och den lidigare dåliga planeringen vill jag fråga: Har del aldrig föresvävat herr Hernelius atl man kan ha de bästa ambilioner för all planera och genomföra en verksamhet men all del kan föreligga svårigheter om landei, dvs. Nordvietnam, dl halvt är lidigare hade stått milt uppe i ell krig och kom-munikaiionsleder, broar, hamnar och alll slagils sönder genom en brutal krigföring? Del var alllsä del som vietnameserna nu skulle övervinna när de äntligen fick komma i gång med del här projektet.

I fråga om jämförelsen mellan Tunisien och Cuba vill jag framhålla att Tunisien är etl land som, såvitt jag vel, har haft många biståndsgivare, också sådana som har funnit atl ulvecklingen i Tunisien, ekonomiskt och i övrigl, är tillräckligt god för alt man skall kunna böria diskutera atl inte ge bislånd i vanlig mening lill Tunisien i fortsättningen. Och det har Sverige också gjort - del var ju del vi diskuterade förra året. Vi har alltså inle plötsligt brutit biståndet till Tunisien, ulan vi har i stället diskuterat fram en avtrappning av delta bislånd och dess ersättande i andra former.

Förhållandel mellan Cuba och den övriga väriden är ju hell annorlunda än förhållandet mellan Tunisien och den övriga världen. Cubas isolering i förhällande till västvärlden är ju ett av skälen lill alt Sverige har varit biståndsgivare lill Cuba. Vi kan i och för sig böria diskutera en avtrappning. Men vad man nu har föreslagil frän borgerligt häll är ju att biståndet skall upphöra tämligen omgående. Det är alltså en helt annan ordning än vad vi lillämpal i fråga om Tunisien.

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! För all böria med Vietnam är del alldeles uppenbart alt ansvaret för prissiegringarna måsle delas med hänsyn lill vad som inträffade pä den vietnamesiska sidan och på den svenska sidan. Värt syfte är atl Sverige inle skall betala för förseningar som har uppkommit till följd av slarv eller felaktigheter pä den vietnamesiska sidan. Del är i den rikiningen vi vill ha en avlalsrevision, och del står angivet i reservalionen.

All landei har varit i krig är vi alla medvetna om; del behöver vi inte upplysas om. Men del kunde i alla fall ske en ändring den 1 mars från den ena dagen lill den andra, del omvittnades ju all plötsligt flöt transporterna, plötsligt anordnades de vägar som behövdes, osv. Vi vill få uppgifi om den ändringen håller, och jag hoppas all fru Sigurdsen svarar på del senare. Del är mol den bakgrunden vi har begärl en revision av avtalet. Vi har icke yrkal avslag pä anslagssumman i och för sig -jag upprepar det ännu en gång. Härvidlag råder enighet.

Beträffande Cambodja noterar jag med lillfredsslällelse all herr Ullslen fördömer regimen på det sätt som vi har gjort på vårt håll, och jag hade inte väntal mig någol annal. Jag har sell mindre fördömanden från andra sidor i den här debatten, och det kanske kan komma så småningom t. o. m. från vpk. Läl oss hoppas det.

Men den väsentliga frågan här är ju all om pengar skall slussas in för de nödlidande människorna i Cambodja - och det finns sådana i slort antal - sä skall del gä via samma regim som slår ihjäl människor. Det är därför som det är så motbjudande att länka sig förhandlingar med den regimen om humanitärt bislånd - pengar all läggas i den regeringens händer. Det är det vi vill markera vår olust inför. Om del undret skulle hända att regimen - jag sade det nyss - skulle avlösas av en ny, då är vi självfallet beredda all ge hjälp, och del markerar vi genom lillsvidarereservalionen. Vårt hjärta klappar lika myckel för nödlidande människor i Cambodja som för nödlidande annorstädes i världen. Men vi kanske ser litet mera realistiskt på möjligheterna alt slussa hjälp via den regim som där härskar just nu.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Fru LEWEN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Bara några ord om Vietnam. Eftersom jag har haft lillfälle att på platsen studera detta biståndsprojekt och eftersom jag har haft mänga konlakler med olika vietnameser som är ansvariga för projektet, har jag anledning att här säga att jag har uppfattat att de inte skjuter över sill ansvar för projektet och fullföljandet av delsamma på Sverige utan alt de är beredda att ta del. Jag menar atl de inle behöver några påpekanden om della. Inle heller finns det anledning all frän svensk sida öppna en diskussion och skriva etl nytt avtal.

Fru statsrådet SIGURDSEN:

Herr lalman! När man tar del av utrikesutskottets betänkande kan man enligt min mening konstalera atl del råder bred enighet kring biståndspolitiken i slort sell.

Jag blev därför förvånad när jag hörde herr förste vice talmannen Bengtsons signaler. Han sade ungefär sä, att regeringen skall inle tro au den här enigheten kommer all bli bestående när bislåndspolitiska utredningen har korrimii med sina förslag. Och min förvåning ökade nalurligtvis när jag sedan fick höra att fru Lewén-Eliasson var lika förvånad som jag. Jag är ju den som sä småningom skall få ulredningens förslag. Men fru Lewén-Eliasson, som silter med i utredningen, var alltså lika förvånad. - I sin replik lill fru Lewén-Eliasson verkade emellertid herr Benglson litet mer beskedlig.

Jag hoppas alllså all den breda enighet som vi i stort sett har kring biståndspolitiken skall kunna beslå. Vissl finns det meningsskiljakligheter. Del visar ju de 19 reservalionerna lill dagens betänkande. Men av dessa är del ändå endasl några fä som tar upp principiella, ideologiska skillnader. Del gäller exempelvis ländervald i etl par fall. Moderaterna är här konsekventa i sin konservativa syn. centern likaså. Ny för i är är däremol folkpartiets rättning höger. Jag skall be atl få återkomma lill del.

Låt mig först ta upp den nya ekonomiska världsordningen som så många av talarna har varit inne pä. Sverige har i princip i FN ställt

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

sig bakom de flesta av u-ländernas krav här.

Vad innebär då en ny ekonomisk världsordning? Den frågan har rests av flera. Vi kan genast slå fast all ingen kan ge ett fullständigt svar pä frågan. U-länderna har ställt samman en rad problem som de vill ha lösta för all få rättvisare villkor. Del gäller råvarupriser, handelsvillkor, skuldavskrivningar, tillgäng till teknologi, ökat bislånd, ökat inflytande. Precis som ulrikesulskottds majoritet framhåller är dessa krav mycket allmänt hållna. Åtskilligt förhandlingsarbete återstår innan man kan få en klar bild av innebörden i dem. De olika problemen behandlas nu och kommer i framliden atl behandlas i olika FN-sammanhang. FN:s konferens för handel och utveckling, UNCTAD IV i Nairobi, sysslar just nu med en del av frägeslällningarna, framför alll dem som gäller priser pä råvaror och avskrivning av skulder. 1 Paris pågår den s. k. nord-syddialogen.

Egentligen skulle jag vilja jämföra u-ländernas krav nu med de krav som arbetarrörelsen här i vårt land ställde när seklet var ungt. Man krävde bättre levnadsvillkor, jämnare fördelning av tillgångarna, högre löner, ökai inflytande - helt enkelt ell mer jämlikt Sverige. U-ländernas krav gäller en mer jämlik värid.

Del är förståeligt alt många människor här i Sverige ställer sig frågan: Hur komnier jag att påverkas av allt della nya?

Självklarl är all del på sikl kommer all innebära förändringar i vår egen vardag. Men en ny ekonomisk världsordning är inte någonting som kan förverkligas plötsligt. Den kommer all genomföras stegvis, och del kommer all la tid, ungefär som det har tagit lid all förändra Sverige frän etl faliigl u-land lill en rik indusirination.

Atl överföra resurser frän rika lill falliga länder är nödvändigl om man vill åsladkomma en uriämning mellan jordens folk. Men alllmer inser man all della inle är tillräckligt. Hittills har vi i regel mätt olika nationers fattigdom eller rikedom genom atl ange deras brullonalionalprodukl per invånare - del har ocksä varit fallet i dagens deball. Men den definitionen visar bara en del av problemet, och dessuiom en mindre del. För alt bilden skall bli fullsländig måsle man också se lill hur tillgångarna fördelas inom landet.

Del innebär, all om del skall bli någon höjning av de falliga människornas levnadsnivå, så krävs reformer i utjämnande syfte inle bara i i-länderna ulan också i u-länderna. Della böriar man mer och mer alt inse och nu också diskutera i internationella sammanhang.

Nyligen har vi fåll handlingarna lill Internationella arbetsorganisationens, ILO:s, sysselsättningskonferens som skall häjlas i sommar i Geneve. Där ulvecklas dessa tankegångar. Man förklarar all en plan måste utarbetas, som går ul på all alla människor i världen skall få sina basbehov läckta. Med del menas tillgång på i. ex. kläder, mal, bostad, skola och hälsovård.

De länder som har den politiska viljan att genomföra en sådan omfördelning ställs inför en utomordentligt svår uppgifi. För atl klara den

krävs dessuiom inte bara politisk vilja. Det fordras ocksä resurser. Här, herr lalman, har verkligen de rika länderna och de internationella biståndsorganisationerna en utomordentligt stor uppgifi genom atl bl. a. ge bisländ. Bislånd och inrikes reformer i u-länderna måsle i framtiden kopplas samman. Biståndet skall ingå som ett naturligt slöd lill mol-tagariandels egen planering av sin utveckling.

De tankegångar som förs fram i ILO-handlingarnas basbehovsplan överensstämmer väl med den svenska biståndspolitiken. Vi har lagl fast att vårt bistånd skall bidra lill ekonomisk och social utveckling för det stora folkflertalet i u-länderna. Av egen erfarenhet vet vi atl ekonomisk tillväxt inte är nog. Fördelningen är avgörande. Förslagel i ILO-hand-lingarna visar att vi var framsynta när vi formade rikllinjerna för den svenska biståndspolitiken.

Sverige är det industriland som i procent räknat av sin brullonalionalprodukl ger mest bistånd. Jag kan nu bekräfta all vi för 1975 nådde upp till 0,8 % i utbetalningar. FN-mälel var som bekanl 0,7 96. 1 96 av BNP i anslag nåddes redan della budgetår, och den anslagsnivån bibehålls i den nu framlagda budgeten.

Nalurliglvis måste vi i Sverige pä ett tidigt stadium vara lyhörda för vad som sker och förbereda oss och anpassa oss lill de förändringar som kan komma i och med en ny ekonomisk världsordning. Vi måsle ocksä ulveckla biståndspolitiken till en u-landspolilik, dvs. vi måste skaffa oss en samlad syn pä våra relationer lill u-länderna-och hur vi skall slälla oss lill deras krav. Vi måste vidare länka oss in i hur den svenska politiken skall stämma med dessa krav. En svensk u-landspolilik måste dessuiom anpassas lill våregen inrikes irygghdspolitik. Genom värt slarka samhälle och genom vår redan utbyggda arbetsmarknads- och näringspolitik har vi anlagligen större möjligheter än de flesta andra industriländer alt klara della. Regeringen kommer därför, som anges i budgetpropositionen, all i samband med atl bislåndspolitiska ulredningen behandlas la upp frågan om hur en svensk u-landspolitik skall utformas.

Många organisaiioner går nu ut med studie- och informationskampanjer omkring den nya ekonomiska världsordningen. Della är myckel värdefulli. Våra folkrörelsers möjlighel all ge kunskap och informalion med tillfälle atl diskutera, slälla frågor och anlägga synpunkier är en styrka i vårt demokratiska samhälle. Vi formar inga förslag utan en bred opinion. Till folkrörelserna ulgår via SIDA slalliga informationsmedel för sådana kampanjer.

Den tidigare nämnda ILO-rapporlen slår fasl "alt ell lands naiionella utvecklingspolitik måste spela den avgörande rollen, när del gäller au komma tillrätta med världsfattigdomen". Internationella ålgärder av bi-slåndskaraktär måste kopplas samman med målmedvetna insalser.

Della är som jag anförde lidigare också filosofin i den svenska bisiåndspoliiiken. I enlighet med riksdagens beslul 1970 har del skett en omfördelning av det direkta svenska biståndet till förmån för länder vilkas regeringar i sin ekonomiska och sociala politik strävar efter atl genomföra

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internaiionelll utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Inlernatlonelll utvecklingssamarbete m. m.

sådana strukturförändringar som skapar förulsällningar för en utveckling präglad av ekonomisk och social uriämning.

Metoden att planera del svenska biståndet innebär alt mottagarländerna räknar in våra treärsutfästelser i sin ulvecklingsbudgel. För all de skall kunna planera effektivt måste alllsä Sverige stå för sina löften. Sä har del fungerat hittills, trots all treårsutfäslelserna inle är avialsfästa. Problemel har lösls genom all regeringen på riksdagens uppmaning redovisat treärsramarna för utrikesutskoUet.

Grunden för hela biståndssamarbetet är alltså all man står för givna löften. Vill man minska biståndet till ell vissl land får della ske genom att minskade belopp ullovas för tiden efter den pågående treårsperioden.

Denna för del svenska biståndet grundläggande princip accepterar nu inle längre de borgerliga partierna. Biståndet till Cuba skall enligt deras mening minskas eller brytas hell lill kommande budgetär.

Jag sade inledningsvis att moderalerna är konsekventa i sin konservativa polilik. Attackerna går i är liksom förra året mot i första hand biståndet lill Vietnam och Cuba, trots atl dessa båda länder för en politik som stämmer väl överens med de av riksdagen antagna riktlinjerna för val av mottagarländer.

Jag kan i detta sammanhang svara herr Hernelius, som undrade hur Bai Bang-projektet i Vietnam utvecklats efter den 1 mars. Herr Hernelius och övriga ledamöter av utrikesutskottet hade fält en rapport om att förhållandena hade förbättrats. Jag kan försäkra herr Hernelius och kammaren i övrigt att denna förbättring fortskrider. Jag har fält rapporter om del från vår ambassad och frän generaldirektör Michanek, med vilken jag har etl utmärkt gott samarbete, herr Hernelius. Michanek har nyligen med en delegalion varit på besök i Bai Bång. Enligt rapporterna fortskrider förändringen lill del bättre.

Jag kan ocksä i della sammanhang nämna all detta projekt har en mycket hög prioritet i Vietnams planering. Om jag minns rätt är del bara tvä projekt som har högre prioritet, och det är dels järnvägen mellan Hanoi och Saigon, dels en ny bro i ställd för den provisoriska över Röda fioden i Hanoi - den gamla är helt förstörd. Som nummer tre kommer alllså delta skogsinduslriprojekl. Man kan säga alt del bland industriprojekten har givils högsta prioritet av Vietnams regering.

Vietnam och Cuba stämmer som sagt väl med de riktlinjer för länderva-lel som riksdagen antagit. Men moderalerna har aldrig accepterat dessa riktlinjer, vilkel de övriga riksdagspartierna har gjort. Centern ville förra året sänka bislåndel lill Cuba med 10 milj. kr. och i är vill man sänka del med 30 milj. kr. Motiven var då liksom nu den gynnsamma ekonomiska utvecklingen i Cuba.

Folkparliel däremol stödde förra året utskottsmajoriteten, som förklarade att Cubas ekonomiska situation visserligen hade förbättrats men att "det är för tidigt all säga huruvida denna gynnsamma ekonomiska utveckling kommer att fortsätta".

Man frågar sig naturiiglvis då: Vad har hänt sedan föregående är, efter-

som folkpartiet omedelbart vill sänka biståndet till Cuba? Hur har del gått med landels ekonomiska utveckling? Ja, vi kan konstatera atl sedan första kvartalet förra året har råsockerpriserna på världsmarknaden mer än halverats! Herr Måbrink och herr Hernelius har här lämnal olika uppgifter. Jag stöder mig emellertid på den statistik som den internationella sockerorganisalionen i London ger ul, och den visar all priserna pä världsmarknaden mer än halverats.

I etl sådant läge sällar sig alltså folkpartiet lill högerkrafterna. Folkpartiet slår inle längre vid sitt ord från förra året, nämligen all bislåndel till Cuba skulle minskas bara om den gynnsamma ekonomiska utvecklingen fortsatte.

Herr Ullsten beskyllde regeringen för löftesbrott när han diskuterade anslagsramarna och enprocentsmålet. Vi redovisade i budgeiproposiiionen i januari 1974 att det var svårl att ange hur slor brullonalional-produklen var, beroende på den situation som rådde i världen dä. I koni-pletteringsproposilionen i maj samma är sade vi all vi inte kunde anslå mer än 35 % om vi inte fick en inkomstförstärkning. Vi pekade också på valutareserven. Vi har alltså klart redovisat motiven för all del här målet inte kunde nås förrän ell är senare.

Jag kan inte finna all detta innebär något löftesbrott. Jämför del med vad folkparliel i årets bisiåndssammanhang gör sig skyldigl lill! Folkpartiels nya ställningstagande är inte någol bevis på trovärdighet i poliliken. Men all vara liberal är som bekant au vara kluven.

Jag vill underslryka att hela frågan gäller vår trovärdighet gentemot u-länderna. Del gäller alllsä inle bara siorieken pä årets bislånd lill Cuba, utan framför alll en av grundprinciperna för värl bisländ - alt del skall vara längsikligl och all mottagarländerna skall kunna lila på våra ul-fäslelser.

I debatten har Cuba jämförts med Tunisien. Fru Lewén-Eliasson har tidigare bemött della, och jag vill tillägga all del går inte atl jämföra avvecklingen av biståndsanslaget till Tunisien med den minskning av anslaget lill Cuba som föreslås i millenparlireservationen. Med Tunisien har vi på ett tidigt stadium tagit upp en diskussion om en plan för avtrappning. Folkpartiets och centerns förslag belräffande biståndet till Cuba innebär all de slår till direkt och vill ta bort 30 milj. kr., och sedan skall vi diskutera i samförstånd med kubanerna.

Herr talman! I södra Afrika fortsätter kampen för befrielse. Mozambique och Angola vann sin nationella självständighet förra året. I Rhodesia och Namibia trappas befrielsekampen upp. Från svensk sida har vi sedan länge stött denna befrielsekamp i södra Afrika.

När afrikanerna nu själva skall överta styret i Mogambique och Angola slår de inför myckel slora problem. Adminislralionen är sönderslagen; portugisiska tekniker, lärare och läkare har flytt ur de båda länderna. Endast en handfull afrikaner har fåll ulbildning. För all befästa läget behövs nu omedelbara och omfattande biståndsinsatser i både Mozambique och Angola.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Mozambique stängde den 3 mars i är sin gräns mol Rhodesia. Landei deliar därmed i FN:s beslul om ekonomiska sanktioner mol Rhodesia. För del redan falliga Mozambique innebär della kännbara inkomstbortfall. FN har haft en delegalion i Mozambique som uppskattat landets omedelbara hjälpbehov för i år lill ca 800 milj. kr. FN:s generalsekreterare har med anledning härav särskilt vädjat om exlra bistånd lill Mozambique. Den svenska regeringen kommer som svar på denna FN:s vädjan alt i morgon beslula om 15 milj. kr. och 15 000 ton vete i extra bislånd till Mozambique under innevarande budgetär.

I Angola pågår nu återuppbyggnadsarbetet efter kriget. Vägar, broar och andra kommunikationsleder måste rustas upp. Den svenska regeringen har under april månad haft en delegalion i Angola. Enligt den rapport som denna delegation lämnat är Angola i trängande behov av omedelbar hjälp. Landet måsle böria fungera igen pä alla områden. Regeringen kommer därför att anslå ytterligare 15 milj. kr. i bisländ lill Angola.

Det är med stor lillfredsställelse som vi nu kan slödja de nya, självständiga staterna när de är i färd med atl forma sin egen framlid. Vi har under mänga är slöil befrielserörelserna i deras kamp för nationellt oberoende. De tidigare portugisiska kolonierna liksom flertalet andra falliga u-länder har ett oerhört hårt arbele framför sig. De har rätt att kräva slöd från den rika väriden. Deras krav på en ny ekonomisk väridsordning föranleder ibland axelryckningar frän de rika ländernas företrädare. Kraven är orealistiska, säger man. Som kommentar skulle jag vilja citera president Nyerere, som i ell tal för en tid sedan yttrade bl. a.: "De rika länderna finns pä samma planel som länderna i den iredje och fjärde världen. Det bor människor i båda dessa världar. Om de rika länderna forlsäiier alt bli rikare och rikare pä bekostnad av de falliga. måsle de falliga länderna kräva en förändring pä samma säll som proldarialel i de rika länderna lidigare krävde förändring. Och vi kräver förändring. För vår del är den enda frågan huruvida denna skall komma lill slånd genom dialog eller konfronialion."

Sä långt president Nyerere. Lål oss hoppas alt del blir mer dialog och mindre konfronialion.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Som statsrådet Sigurdsen sade kan vi givelvis glädja oss ål alt vi nått enprocenismålei och all vårt bistånd sligil lill 0.8 96 enligi de beräkningar som FN använder. Men samtidigt bör man observera hur della har gått till. Del var Indien som i Förenta nationerna lade fram förslag om 1 96. Centerpartiet tog upp förslagel i en motion i riksdagen. Folkpartid anslöt sig lill förslagel året efter. För socialdemokraterna log del många år innan man accepterade förslagel om enprocenismålei. Sedan har del varii dt oavbrutet tillbakahällande från socialdemokraterna, och vi har måst motionera varie år.

Det har alltså varit en mödosam väg till della mål.

Cuba och Tunisien är myckel jämförbara. Men varken i proposilionen, i föredragningarna i utrikesulskoliel eller vid någol annal lillfälle har det gjorts någon jämförelse mellan de lolala bidrag Cuba fär och de bidrag Tunisien får. Delta har inle använls som motivering. Del är hell ny-uppfunnel av fru Lewén-Eliasson i dag och har inle anförts någon gäng tidigare. Kvar står all det som nu har föreslagils är ologiskl.

Jag vill rätta statsrådet Sigurdsen, när hon påstår all centern förra året ville sänka bidraget till Cuba. Nej, vi föreslog en höjning från 45 lill 50 milj. kr. Men regeringen föreslog 60 milj. kr., vilkel fru Sigurdsen lar som något slags axiom. Vi ville alllså höja bidraget med 5 milj. kr. Det var med tanke på prishöjningarna. Vi ville inte höja del egentliga bidraget till Cuba,

Nu är silualionen annorlunda. Har del skell en förändring? Den frågan svarar nalurligtvis folkparliel självi pä. Visst har del blivil en ekonomisk förbättring. Brullonalionalprodukten var 480 dollar per capita förra året mol 540 i år. Om Cuba inle deltagit i aggressionskrigel i Angola, hade sannolikl handelsblockaden varii upphävd. Dä hade siffrorna för Cuba blivit ännu bätlre.

Fortfarande vill socialdemokraterna favorisera Cuba. Varför vet jag inle. Men det råder inle jämställdhet. Del finns ingen förklaring till all ni handlar som ni gör belräffande Tunisien och Cuba.

Del har talats om utfästelser. I propositionen sägs all dessa utfästelser skall redovisas till riksdagen i varie särskilt fall. Del har också utskottet myckel starkt understrukit i sin skrivning. Del finns alltså inga möjligheter atl påstå all man har gjort utfästelser om 70 milj, kr, lill Cuba. Utfästelsen är pä 40 milj. kr., vilkel vi från centern vill ge.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Herr ULLSTEN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Cuba är ett samhälle som har lyckats ganska väl i sin ekonomiska och sociala utveckling - lål vara alt della förmodligen i Stor utsträckning har skett med hjälp av ell massivt ekonomiskt stöd frän Sovjet. Analfabelismen har bekämpals framgångsrikt. Barnadödlighden är myckel låg jämförd med mänga andra länders. Produktionsvärdet per person är jämförelsevis högt, som jag nämnde redan i mitt lidigare inlägg.

Cuba är'emellertid en diktatur, ell samhälle med politiskt förtryck där människor sätts i fängelse för sina poliliska åsikters skull. Del finns tusentals politiska fångar på Cuba. Del finns poliliska fångar i andra u-länder också. Ingel u-land är demokraliskl, om vi håller oss till vad vi i Sverige menar med demokrati. När Sverige befann sig på samma ekonomiska och sociala utvecklingsnivå som dagens u-länder, var inle heller Sverige någon demokrati. Syftet med vårt biståndsarbete skall bl. a. vara all skapa just bättre förutsättningar för politisk demokrati i u-länderna.

Andra u-länder är fattigare än Cuba. Det har Cuba självt visat genom alt anse sig ha råd all sända över 10 000 soldater lill Angola och hålla

4 Riksdagens protokoll 1975/76:130-131

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

dem kvar där månad efter månad.

Delta är del nya, fru Sigurdsen. Del är inle någon rättning höger atl notera della. Socialdemokraterna lalar själva i årets bislåndsbetänkande om den dag då en avtrappning av biståndet till Cuba blir aktuell. Del gjorde man inle förr.

U-landsgruppen har, som vi har varit inne på flera gånger, i FN drivit fram resolutioner vari sägs all de rika länderna skall koncentrera sina biståndsinsatser pä de minsl ulvecklade länderna. Del har regeringen tolkat så atl vi bör nerlrappa biståndet lill Tunisien, som har nätt ungefär samma utvecklingsnivå som Cuba, eller något lägre, Samma skäl bör kunna anföras för den förändring av samarbetets innehåll vad gäller Sverige och Cuba som vi har föreslagil.

Cubas utrikespolitik är en hell annan sak. Vi har fördömt den kubanska inblandningen i del inbördeskrig som för några månader sedan pågick i Angola. Vi har lika hårt fördömt den sydafrikanska inblandningen, som blev den officiella moiiveringen för MPLA all kalla på hjälp från Cuba.

Folkpartiet anser atl de pengar som skulle ha gått lill Cuba i stället skall saisas på alt ekonomiskt slödja de fria afrikanska staterna i södra Afrika och på humanitär hjälp ät de befrielserörelser i området som kämpar mol den sydafrikanska och rhodesiska rasålskillnadspolitiken. Del är ett bättre sätl för omvärlden all hjälpa Afrika än alt skicka trupper till den ena eller andra sidan i ett pågående inbördeskrig.

Hert HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Sigurdsen slutade sill anförande med all utlala en förhoppning om dialog i stället för konfrontation. Del är en förhoppning som vi alla delar och en förhoppning som har gillighel långl uiöver u-hjälpsdebatten och som gäller både utrikespolitik och inrikespolitik i mänga sammanhang.

I övrigt vill jag konstalera alt fru Sigurdsen som slalsråd ju alllid har den möjlighelen atl blanda nyheter från sill inlressania verksamhdsfäll med redogörelser av sä att säga neutral karaktär och sedan i denna blandning insmyga ett och annal ord av älskvärdhet lill oppositionspartierna. För året vill jag notera all vi icke märkte samma rundpallar som i Ool, Vi märkte en betydligt mer återhållsam ton i debatten, vilket vi välkomnar.

I sak skall jag göra några kommentarer. Fru Sigurdsen sade all moderalerna inle var med om 1970 års uttalande. Jag har inle exakl minne av det, men jag tror verkligen all vi var med om del. Jag iror all meningarna möjligen delade sig i detaljer men inle i huvudsak.

Fru Sigurdsen åberopar 1970 års uttalande men hoppar som sä ofta eljest noga över vad som slår om all vi borde medverka till en samhällsutveckling i demokratisk riktning -så står del faktiskt också. Della kan ju inte gärna vara tillämpligt på Cuba. Del har inle åberopats så myckel i debatten under senare tid, därför all det är få länder som del

är tillämpligt på, men läl oss inle glömma den delen av 1970 års ullalande. Del är väl sådanl som vi inte bara kan stoppa undan när del passar oss och åberopa när så är lämpligl.

Beträffande bundenheten i fråga om Cuba måsle jag liksom herr försie vice lalmannen Benglson slarki reagera mol fru Sigurdsens framställning. Nu heter del plötsligt all riksdagen är bunden av de s. k. indikativa planeringsramarna, därför all siffrorna skulle ha presenterats i ulrikesulskotlet. Det är riktigt - vi lalade om del i fjol, och vi lalade om del året dessförinnan - att del kom en stencilerad papperslapp till utrikesutskottet där del antyddes några siffror för de tre kommande åren. Men detta är ju inte all binda riksdagen pä minsta säll. Det aren presentation och inle någol annal. Jag har framför mig etl stenografiskt protokoll av en föredragning i ulrikesulskotlet, där del uttryckligen har angivits alt del föreligger ingen sådan bundenhet i del förhandlingsprotokoll som upprättats mellan parterna. För Cuba har del gjorts klart atl della är indikativa planeringsfigurer och informaiionen skall vara konfideniiell. Jag ber däriämte atl fä hänvisa till utskottets koncentrat, som förefaller mig ge hela sanningen pä den punklen.

Jag vill tillägga att fru Sigurdsen icke sade ett ord om Cambodja och regeringens inslällning därvidlag. Det var nog klokt.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Fru statsrådet SIGURDSEN:

Herr lalman! Till herr försie vice lalmannen Benglson och andra som tagit upp jämförelsen med Tunisien vill jag säga atl den är riklig så till vida all båda länderna är på väg atl uppnå en bättre ekonomisk standard. Vad jag vänder mig emot är skillnaden i tillvägagångssätt när vi som givarland närmar oss ell mottagarland för atl få lill stånd en förändring.

När det gäller Tunisien har vi startat på ett mjukt sätl, börjat diskutera en förändring av samarbetet lill att avse andra former, det må gälla handelspolitiken eller andra ling, och vi har dä kommil fram lill en plan för nedtrappning. Men när del gäller Cuba vill ju mittenpartierna här i dag atl vi skall ta bort 30 milj. kr. - och sedan skall vi i gott samförstånd med kubanerna sälta oss ner och förhandla om en nedtrappning. Det går inle all komma ifrån all det är en skillnad i sättet att hanlera dessa båda länder.

Regeringens förslag pä 70 milj. kr. är meddelat i de planeringsramar som utrikesutskottet får del av. De är inle avialsfästa - del har jag sagt. Men det finns en moralisk förpliktelse bakom detta; det ligger ju en trygghet för dessa länder i all de får en planeringsram.

Jag tror del var herr Hernelius som lalade om dubbelkommando mellan SIDA och UD:s u-avdelning. När det gäller Cuba har vi dock precis samma siffror för kommande budgetår. SIDA föreslår 70 milj. kr., och i dess styrelse sitter represenlanler för bäde centern och folkpartiet. De har mig veleriigt inle reserverat sig ulan slår bakom detla förslag.

Herr Ullstens inlägg var mycket intressant. Han gav i viss män svar

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

på de frågor som herr Hernelius sedan log upp. Herr Ullslen talar just om all del i stort sell inle finns något u-land som är demokraliskl enligt den svenska modellen. Det är ju riktigt. Många av dessa länder är en-parlistaler, Tanzania, Zambia och andra. Jag tror vi skall se del som fullt nalurligl all när dessa länder kommit bort från sill koloniala beroende och kämpat en kamp för nalionelll oberoende och skall börja bygga upp sin samhälle, så är inte deras första tanke all bilda olika poliliska partier för all få en pariamenlarisk slal enligi iradilionelll västerländskt demokraliskl mönster.

Sedan lalar herr Ullslen mer klart ur skägget om vad den slora förändringen var. Del kan man ju inle läsa ut ur reservalionen. Han lalar om de kubanska truppernas närvaro i Angola.

Det har lidigare i kammaren förekommil diskussion om dessa frågor. Såväl Sven Andersson som jag har i de sammanhangen redogjort för regeringens kritiska inslällning lill både Sydafrikas och de kubanska truppernas ingrepp i Angola. Men det finns en enorm skillnad som man glömmer borl i den vulgära debatten. De sydafrikanska trupperna kom in myckel tidigt på sommaren, innan landet var självständigt. Det var däremot den självständiga MPLA-regeringen som begärde hjälp av kubanska trupper. Man säg ingen annan ulväg.

Presidenl Nyerere, som nyligen var pä besök här, sade i samband med denna kriliska deball som han hörde i Sverige, atl del är ju inte Cuba man i första hand bestraffar genom all la borl 30 milj. kr., ulan man riktar sig mot hela den iredje världen, för det var en nödvändighel all MPLA-regeringen i Angola fick hjälp.

Herr Hernelius betonade all det fortfarande finns kvar i riktlinjerna detla om en samhällsutveckling i demokratisk riklning. Herr Hernelius lyssnade förmodligen ocksä lill herr Ullslens redovisning av hur världen ser ul och all del finns så få u-länder som har del iradilionella västerländska demokratiska mönslrd.

Jag lycker alllsä alt både regeringoch riksdag har en moralisk förpliktelse för de planeringsramar som har meddelats till Cuba och som utrikesulskoliel har fått del av.

Herr försie vice talmannen BENGTSON (c) korl genmäle:

Herr lalman! Först ell ord om planeringsramarna. Del finns skäl för slalsrådel Sigurdsen all läsa ulrikesulskoliels enhälliga belänkande där del slår;

"Ulskollel konsiaierar all regeringen genom de gjorda ullalandena och åigärderna sålunda förelagii en beiydande inskränkning i sin förul gällande räll alt göra bilaterala bisländsulfästelser och atl riksdagen i fortsättningen bereds lillfälle atl ta uttrycklig slällning lill eventuella förslag om successivt stigande eller successivt avtagande landramar."

Regeringen har inte stor frihet atl bestämma något i della fall. utan det är allt att gå till riksdagen och höra hur man skall göra.

Del är tillvägagångssällel som är olika i fråga om Cuba och Tunisien,

säger fru Sigurdsen. Detla är rätt märkligt, för nu har det retirerats från alla andra ståndpunkter. Men vad gjorde regeringen belräffande Tunisien? Jo, man kvarhöll bislåndel vid oförändrat belopp. Varför har man inle gjort del i fråga om Cuba? Här har regeringen i ställd föreslagit ökning av bislåndel frän 60 lill 70 miljoner. Dä finns del sannerligen anledning all fråga: Vad vill regeringen i fråga om Cuba? Vad är era avsikter i fortsällningen, eflersom ni successivi har höjl bidraget? Ni kommer inte ifrån jämförelsen med Tunisien, man har ändå en percapila-inkomsl som är mycket högre pä Cuba, för atl nu inle jämföra med andra länder, som jag nämnt - Bangladesh som har 75 miljoner invånare mot Cuba med 9 miljoner invånare. Ändå ger ni mer lill Cuba, som är så myckel mer välbeslällt.

Vi från centerns sida böriade här förra året, för vi sade redan då ifrån all vi icke ville höja bidraget ulan bara för prishöjningarnas skull gick med på en ökning med 5 miljoner. Vi sade all bidraget bör trappas ned. Vi har alltså fullkomligt klart sagt ifrån vår inställning till bidraget till Cuba.

Jag skulle alllså vilja fråga: Vad är regeringens avsikt i fortsättningen då det gäller Cuba?

Vidare gjorde fru Sigurdsen ell anmärkningsvärt uttalande, som också i förhällande lill riksdagens beslut är ganska konstigt. Del var nödvändigl atl MPLA-regeringen fick hjälp i Angola, sade statsrådet Sigurdsen. Del var en MPLA-regering som MPLA själv hade utnämnt, men del var inle landets regering vid den lidpunkten. Och observera att riksdagen lidigare sagt all man inte skulle ge bara MPLA slöd ulan man skulle ge även FNLA stöd, därför all del var också en befrielserörelse. Därför framstår slalsrådel Sigurdsens ullalande som sä myckel märkligare. Del var under inbördeskrig som slällningsiagandd gjordes och del var inle för all befria Angola från Portugal, för den saken var redan klar.

Här råder samma förhållande: Någon redovisning för hur det förhåller sig med Tunisien och med Cuba har inle lämnats i denna deball, ulan del har bara gjorts undanflykter. Faktum kvarstår emellertid atl del är inkonsekvent all behandla ivå länder på del sällel.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internatlonent utvecklingssamarbete m. m.

Herr ULLSTEN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Sigurdsen hänvisade till president Nyerere, som skulle ha sagt all del var nödvändigl all kubanerna ingrep i Angola, eflersom sydafrikanerna fanns där. Jag skall inle gå in på en analys av del sambandet. Men huruvida Sverige skall kritisera kubanerna för alt de gick in i Angola är ingen debatt som fru Sigurdsen skall föra med mig. Regeringen har ju själv - i ganska modesta, för all del, men ändå tydliga ordalag - sagt att man ogillade del kubanska engagemanget i del an-golanska inbördeskriget.

Sedan vill jag ställa en fråga lill fru Sigurdsen: Är del inle på dd viset, om vi bortser från all administrativ praxis när del gäller samarbele med u-länder och en del andra principer om länderval och vad del nu

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete ni. m.

kan vara, all det svenska biståndet till Cuba, som del nu har kommil atl ulvecklas och med den höjning som regeringen har föreslagit - det är ju inle fråga om någon mjuk nedtrappning ulan om en höjning -har skapat en väldigt dålig situation i den svenska u-landsopinionen? Del är myckel svårare i dag alt gå ul och lala för svenskl bislånd Över huvud tagel, därför all man, ibland kanske med väl enkla argumenl, hävdar all pengarna bara går lill stridsvagnar och kanoner i Afrika. Del är irist all del skall ha blivil så. Men hade del inte varit möjligt för regeringen all förulse den reaktionen? Hade del inle varit möjligt för regeringen an undvika den? Jag är alldeles säker pä all om viljan funnils sä hade della varit möjligt.

Vad vi frän folkparliel föreslår, herr lalman, är inte atl Sverige skall avbryia de diplomatiska förbindelserna med Cuba. Vi föreslär, eflersom landet nu har nån sä pass långt i ekonomisk och social utveckling all del pä sikl kan vara av med del svenska bislåndel, all del samarbele som skall följa fär bli ett handelspolitiskt samarbete i vanliga former som vi har med mänga andra länder.

Nog måste del ändå vara sä, fru Sigurdsen, all riksdagen, om inle regeringen gör del själv, skall kunna ta initiativet till en sådan omorien-lering av samarbetet mellan Sverige och ell motlagariand. Del förul-skickades ganska klart i förra årets bislåndsbetänkande atl om utvecklingen i ell vissl u-land var sådan all en avveckling av biståndet på sikl kunde förutsättas, skulle riksdagen ges ell ord med i laget när del gäller alt besiämma lidpunkien för della. Del är precis del som riksdagen nu försöker göra när del gäller Cuba.

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Del är myckel svårt alt analysera ell muntligt ullalande av en gästande presidenl som här återges. Jag skall avslå från alt göra ell försök till en sådan analys och frän all sälla det uttalandet i relation lill den aktuella diskussionen här i dag. Jag har vidare framför mig 1970 års utlåtande nr 84 frän ulrikesulskottet, och jag kan där inle finna någon moderat reservalion beträffande principerna för ländervald. Kanske fru Sigurdsen har funnit andra sidor i utlåtandet än jag har funnit.

Men vad jag bestämt måsle reagera mot är fru Sigurdsens påstående att riksdagen skulle vara moraliskt förpliktad att följa de indikativa planeringsramarna. Jag upprepar än en gång all delta inte har kommil lill riksdagens kännedom. Det har angivils i en stencilerad papperslapp försedd med benämningen "Konfidentiellt", som uppvisats i utrikesutskottet. Skulle del binda riksdagen? Jag vet inle hur det står lill med statsrätten på biståndsavdelningen inom uirikesdepartemeniei, men della kan i varie fall inle vara förenligl med svensk statsrätt. Kan vi inle stryka den diskussionen på en gång? Det är inte så att riksdagen är bunden i della avseende.

Sedan vill jag säga: Med vilken raskhet handlade inle regeringen när del gällde all avveckla biståndet lill Pakistan - för atl la ell exempel

- med anledning av vad som inträffade på den kontinenten! Men dét är lydligen sä all för fru Sigurdsen och för regeringen är etl dellagande i militär aggression långl från hemlandels gränser till enorma kosinader inle något diskvalificerande för svenskl bisländ.

Jag erinrar mig en teckning frän Dagens Nyheter för några månader sedan föreställande två fartyg, som möter varandra pä Atlanten. Del ena fartyget bar benämningen "Bislånd lill Cuba". Del andra bar benämningen "Trupper och vapen frän Cuba". Är det ett läge som fru Sigurdsen lycker är trevligt när del gäller vårt bislånd?

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Fru statsrådet SIGURDSEN:

Herr lalman! Jag vidhåller atl del finns skillnader mellan behandlingen av Tunisien och hur man vill behandla Cuba. Men i del fallet är del ju rikligl som herr försie vice lalmannen Benglson säger - och det har jag ocksä framhällil i mill första anförande - all centern är konsekvent och även i är föreslår en minskning. Dessa 10 milj. kr. innebär en minskning av del som regeringen föreslog i fjolårels budgetproposition. För folkparliel är del däremot fråga om etl hell nyll ställningstagande i år när man ansluter sig till miltenreservaiionen. Del var alllsä en laglig regering, herr Benglson, som begärde hjälp frän Cuba i en för den besvärlig situation, när man hade de sydafrikanska trupperna alldeles söder om Luanda.

Herr Bengtson frågar mig vad regeringen vill. Vi har ju i vårt budgetförslag presenterat vad vi vill. Regeringen får sedan nalurliglvis anpassa sig lill den slällning som riksdagen i dag kommer all inta när del gäller biståndet till Cuba. Del lycker jag inte att herr Bengtson behöver fråga mig om.

Herr Ullsten återkommer nu lill della med Cuba och Angola och säger alt han finner diskussionerna om del svenska bislåndel lill dessa länder besvärande. Herr Ullsten framhåller sedan alt det som jag lar upp i min argumentation inle behöver riktas lill honom. Nej, men del ärjusi del som behöver komma fram i den allmänna debatten litet mer än den enkelspåriga diskussionen om del kubanska engagemanget i Angola, och jag framhåller del vid varie lillfälle då jag är ute och informerar om bisiändspolilik. Jag möter kanske oftare än herr Ullslen olika komnien-larer och frågor som dessa: Vel vi all pengarna konimer dil de skall? Hamnar de inle pä grund av korruption i fickorna pä rika människor? Jag skulle från min sfär vilja redovisa alt det är dessa frågor som jag kanske allra oflasl möter.

Vissl skall vi kunna diskutera en förändring i form av en avtrappning av biståndet, och della är också vad vi har böriat med när del gäller Tunisien. Jag ifrågasätter inle atl ocksä Cuba kommer i en sådan situation all vi kan börja diskutera en nedtrappning av bidraget dil, men då skall del vara en varaktig förändring. Ulrikesutskotld anförde ungefär detsamma i sill majoriietsbdänkande förra året, och även folkpartiet slod dä bakom det. Nu har del skell en nedgång i den ekonomiska ulveck-

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

lingen pä Cuba, men folkpartiet följer irols del cenlern, som vill minska biståndet.

Till herr Hernelius vill jag säga all vi kan nalurliglvis fortsätta all diskutera den moraliska förpliktelsen. Jag tycker au del är en moralisk förpliktelse när man har givii en ulfäsielse lill dt land om en planeringsram, men herr Hernelius har lydligen en annan uppfallning.

Herr Hernelius säger också att vi har avvecklat bislåndel till Pakistan. Vi har inte avvecklat bislåndel till Pakistan. Efter kriget, när landei Bangladesh tillkom - men Pakistan är ju fortfarande kvar - gick huvuddelen av vårt tidigare bisländ lill Pakistan lill Ösipakisian, som alltså numera är Bangladesh. Bangladesh är ett av huvudmoliagarländerna för svenskt bisländ, och dessuiom får också landei Pakislan svenskt bislånd.

Herr KORPÅS (c):

Herr lalman! Jag hade egentligen inle avsett atl lala om Cuba, men i del föregående har del sagts sådanl om Cuba, och även om Tunisien, som ger mig anledning all kommentera också debaiien hiuills.

Det har påsiålts all vi skulle svika våra löften lill Cuba. Ja, regeringen har gell löften, men riksdagen har inle gjort del. Herr Hernelius har påpekat all den informalion som lämnas lill utrikesutskottet för åren framåt är en konfidentiell handlings och del har åtminstone en gäng framhållits all del icke är regeringens papper utan en riänslemannapro-dukl. Del förekommer ingen diskussion kring det papperet i utrikesutskottet och ännu mindre i riksdagen.

Fru Sigurdsen åberopade också SIDA:s pelila på den här punklen. SIDA hade föreslagil 70 milj. kr. Ja, fru Sigurdsen, men SlDA:s styrelse har ju under de här åren förstått att det inte yänar någonting till att den kommer med mot ländernas behov avvägda förslag lill regeringen, eftersom regeringen inle intresserar sig för dem. Fru Sigurdsen vel alt SIDA:s förslag i del här årets pelila är en ren räkneprodukl, där man pä de olika länderna har fördelat de pengar som står lill förfogande. Dessuiom föreslog SIDA högre totalt belopp än vad regeringen sedan stannade för och gjorde en proceniulräkning där Cuba hamnade på della högre belopp, men, fru Sigurdsen, det gjorde ocksä en serie andra länder. Sedan går emellertid regeringen och ger detta högre belopp lill Cuba men inle till de andra länderna. SlDA:s ställningstagande kan man i del här fallet inle åberopa. SIDA har inte möjlighel - det har vi förstått - att göra värderingar olika länder emellan, ulan vi har kommit fram till att det må vara först regeringens och sedan riksdagens sak att göra de bedömningarna, som lill övervägande del är poliliska.

Centern föreslog redan i fjol en nedtrappning - del är vi ändå överens om - av bislåndel lill Cuba, och fru Sigurdsen har sagt alt vi är konsekventa när vi gör del i år också. Då måsle jag säga all del är märkligl om regeringen inle har informerat Cubas regering om atl det i Sverige i Ool fanns och rimligen i är finns kvar en bred uppslutning kring en nedtrappning av bislåndel lill Cuba. Regeringen måste ha kunnai in-

formera Cubas regering om att det i Sverige är riksdagen som fattar beslul i anslagsfrågor och an regeringen inte har riksdagens majoritet i sin hand. Vad vi nu föreslär är all a vlalade och pågående insatser fullföljs - inget avbrott i vad som avtalats.

För en månad sedan fick jag samtala med en riksdagsdelegalion från ell utvecklat biständsgivande land i vår närhet. Delegalionen kom just från några dagars besök i Cuba och berättade all en framstående företrädare för den kubanska regeringen med, som jag ser del, berättigad stolthet framhöll atl Cuba gav förhållandevis mer bislånd lill andra u-länder än vad det annars föredömliga Sverige gjorde. Cuba anser alltså självi alt resurser kan användas bättre i andra länder än på Cuba, och då måste man ha förståelse för all vi delar den uppfallningen.

Del har gjorts jämförelser mellan Cuba och Tunisien. Jag vill underslryka all riksdagens beslul i dag inte innebär ell beslul om avveckling av bislåndel till Tunisien. Den diskussionen hör framtiden till. Tunisien har en stor underutvecklad sektor pä ett annat säll än Cuba, och jag är inle beredd all ulan vidare jämföra de ivå länderna.

Det finns en formulering i utrikesutskottets beiänkande när del gäller Tunisien sorn jag nu böriar bli tveksam lill. Vi har sagt att utskoltet har "inhämtat alt frågan" - avvecklingen av del reguljära svenska bislåndel till Tunisien - "varii föremål för ingående överläggningar mellan bisländsmyndigheterna i Tunisien och Sverige, vilka lell lill samförstånd både om sättet för biståndets avveckling och om dess avlösning av samarbete i andra former". Jag har inte från tunisisk sida kunnai fä fram uppgifter om all del skulle råda ett samförstånd. Vi har fått den uppgiften i utskottet, och därför har formuleringen blivil denna. Men jag skulle gärna vilja få bekräftat från regeringen an del verkligen är ell samförstånd på den här punklen.

I reservalionen 1 yrkar cenlern pä en parlamentarisk uiredning om konsekvenserna för Sveriges del av givna och framtida löften om slöd för en ny ekonomisk världsordning i linje med de program som gjordes upp vid FN:s sjätte och sjunde exlra generalförsamlingar. Vi yrkar också på en ökad insals för informalion lill svenska folket om dessa konsekvenser.

När man en gång i FN formulerade an 1960-ialei skulle bli dl ulvecklingsärlionde trodde man all del räckte för atl lösa världens utvecklingsproblem all föra över leknik och resurser till de fattiga länderna och göra dem lika de rika. Vi inser nu att den vägen inte leder till målet, och del har mänga omvittnat i dag. Världen har fier fatliga i dag än då, och den har fler analfabeter. Om vi skall komma någon vari i kampen mol nöd och fattigdom och i kampen för global räiivisa och jämlikhel fordras någol mer. De fattiga folken måste hjälpas all mobilisera sina egna mänskliga och materiella resurser. Samiidigl måsle emellertid vi i de rika länderna lägga vår egen livsföring så att den underlättar och inte försvårar de falligas möjligheter lill en mänsklig tillvaro.

De rika folken kan inle i längden forisalla med all förslila jordens

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

lillgängar och belasta dess mänskliga miljö. Vi kan inte för vår inbillade trygghet göra livet otryggt för de mänga människorna i den falliga världen, lika lilel som vi för en falsk trygghet för vår generation får göra livet otryggt för kommande generationer. Arbetet på en ny ekonomisk världsordning måsle alllså också innebära en successiv anpassning av del svenska samhällel. För all vår anslutning inle skall stanna vid lomma ord är del därför nödvändigt att vi ser över vilka förändringar som kan bli nödvändiga i vårt eget land. Det är ocksä en förutsättning för att förändringarna skall kunna förenas med en fortsalt harmonisk utveckling av vårt eget samhälle. Då behöver vi inte gå lillbaka i utveckling ulan bara förändra ulvecklingen i en mänskligare och medmänskligare riktning, i en mindre materialistisk riktning.

Då denna anpassning påverkar hela folket, måsle de utfästelser som görs och de beslul som fattas vara förankrade hos hela vårt folk. Därför måsle älli ske med så slor öppenhet som möjligt och under medverkan av skilda partier och organisaiioner.

Herr Arne Geijer sade lidigare i dag all vi inle kan uireda konsekvenserna för Sverige av en ny ekonomisk världsordning, eflersom ingen närmare vel vad man skall lägga in i begreppet. Ja, men något har vi väl ändå menat med att ge programmen vår anslutning. Just nu medverkar ju den svenska regeringen i nord-syddialogen i Paris och i den Oärde UNCTAD-konferensen i Nairobi. Inom korl börjar HABITAT-konferensen i Vancouver, och i sommar har vi ILO:s sysselsättnings-konferens. Alla dessa konferenser skall ge infallsvinklar för försök lill lösning av problemet med väridsnöden. Vare sig vi vill det eller inte, ges därmed också signaler för en alternativ utveckling i värt eget land. När en svensk regering i fortsällningen medverkar i arbetet på en ny ekonomisk världsordning, måste den därför kunna åberopa en upplyst och ansvarsberedd svensk folkopinion.

Del är mot denna bakgrund som vi föreslår att en parlamentarisk utredning tillsattes med uppgift all se över vilka förändringar som måste lill i värl land, när ell framväxande internaiionelll program för en ny ekonomisk världsordning förverkligas. Mol samma bakgrund föreslår vi ocksä ökade salsningar pä information om de krav som en successiv anpassning lill en ny ekonomisk världsordning kan komma alt slälla på folk och samhälle.

Därmed, herr lalman, yrkar jag bifall lill reservalionerna 1 och 8. Under förulsällning all riksdagen fattar beslul i enlighet med reservalionen 8, yrkar jag också bifall lill reservalionen 5.

Fru THORSSON (s):

Herr talman! Anslag av den storleksordning som riksdagen skall ta Slällning till i dag kräver naturligtvis genomgång, analys och deball. Det är emellertid inle min avsikt atl i detla anförande la upp omfallningen och inriktningen av den svenska biståndsverksamheten i annan mån än all, som varie gång då jag här i kammaren begärl ordet i denna fråga.

ullala min belänksamhel och oro överalt tyngdpunkten alltmera förskjuts från multilateral till bilateral verksamhei.

Riksdagen har i sill principbeslut på biståndsområdet för 14 år sedan, följande på den historiska propositionen 1962:100, gett dl klart förord för del multilaterala ulvecklingssamarbdd. Ingeniing som jag känner lill har förändrat de skäl som dä anfördes lill förmån för den formen. Tvärtom behöver utvecklingssamarbetet genom FN värt slöd i dag mer än någonsin. Men andelen multilateralt bistånd har gradvis minskat från omkring hälften av de totala anslagen lill en tredjedel. Jag flnner detla, som lidigare, illavarslande.

Men, herr talman, jag tror all del är väsenlligl alt vi nu ser bortom den tid då bislåndsanslagen är de vikligasle inslagen i de rika ländernas relalion till de falliga. Del är nalurligtvis rikligl när den falliga väridens ledare kallar bislåndel för välgörenhd, när Tanzanias presidenl säger - i ell lal i London i november 1975 - all bislåndsidén är felaklig därför att den slora majoriteten av världens folk ivingas upplräda som ovärdiga tiggare, när u-landsdelegater vid UNCTAD 4 säger sig inle vilja ha u-hjälp av de rika länderna ulan i slällel sin rättvisa andel av världsekonomin. Och om jag säger all förkaslelsedomen särskili drabbar del bilaterala biståndet, därför all del bygger på en ensidig beslutsprocess i det rika givarlandei och delta är något som är principielll ovärdigt etl världssamfund som grundas på jämlikhet och de fattigas värdighet och tro på sig själva, så skyndar jag mig ändå, herr lalman, all tillägga au den svenska bilaterala biståndsgivningen i ålskilliga avseenden är mer föredömlig än de flesia.

Herr talman! Del råder i dag en kris i relationerna mellan världens fatliga och rika. Jag säger della trots allt lal om en ny samförsländsanda och kompromissvilja som uppges ha ådagalagts vid den sjunde exlra generalförsamlingen i september 1975. Della lal, som enligi min mening bör betraktas som ullryck för diplomaliskt-taktiskt manövrerande, kan inle leda oss alt glömma verklighetens bistra realileler. Del råder en kris i fråga om den ekonomiska och sociala ulvecklingen i både u-länder och i-länder. Del råder en kris i de ekonomiska relationerna mellan etl fätal dominerande länder och de många dominerade länderna. Del råder en kris i fråga om de strukturer och institutioner som reglerar samspelet och samarbetet mellan länder i en snabbi föränderlig värld.

Det är mol denna bakgrund som man skall bedöma u-ländernas krav på en rättvis andel av världens ekonomiska resurser och världssamfundets framlida ekonomiska utvecklingsmöjligheter, dvs. kravet på en ny ekonomisk världsordning, som sä mänga talare redan har berörl här i dag.

Ålskilliga har i de två senasle årens debatt om den nya ekonomiska världsordningen tyckt all den har alltför myckel inriklals på makropland, de inlernalionella relationerna, och alltför lilel fört fram den grundläggande frågan, som återfinns på mikroplanei. dvs. den ekonomiska och sociala utvecklingens mål och syfte, enskilda människors välfärd. Jag tror än del är av vikt all klarlägga all del ena inte utesluter dd andra.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internatlonent utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

alt dessa tvä grundläggande frågor för mänsklighetens framtid är tvä aspekter av samma problem. Det är därför av stor vikt alt klarlägga vad som är den nya ekonomiska världsordningens syfte och förutsättningar.

All utveckling måste syfta lill alt de grundläggande mänskliga behoven av mal, rent vatten, boslad, elementär ulbildning och hälsovård lillfreds-slälls och all människan frigörs på grundvalen av själviillit och självrespekt. Eller som den s. k. Riorapporten -jag återkommer lill den senare - formulerar världssamfundels grundläggande uppgift: atl uppnå ell liv i värdighet och rimligl välstånd för all världens människor.

I den falliga världen måsle detla ske genom tvä jämnlöpande strategier. För del första: Resurser frigörs för syftet atl lillfredsslälla de grundläggande behoven. För del andra: De produktiva krafterna stärks för ekonomisk och social utveckling. All skapa förulsällningar för dessa ivä strategier måsle vara syftet med den nya ekonomiska världsordningen, icke atl flylla över makl från den rika makteliten i industriländerna till en fålalselit i etl anlal u-länder. Avskaffandet av de orättvisa ekonomiska relationerna i världen blir därmed grunden för en process i riklning mot tredje världens förmåga till utveckling i själviillit.

Del är påfallande, herr lalman, hur tillfredsställande av enskilda människors grundläggande materiella och immateriella behov, som en integrerad del av den nya ekonomiska väridsordningen, alllmer skjuls i förgrunden i den internationella utvecklingsdebalten. Della var fallet förra sommaren i Hammarskjöldsiiftelsens rapport Whal Now. Det sker, som statsrådet Sigurdsen redan har påpekat, i Internationella arbetsbyråns rapport lill världssysselsällningskonferensen om några veckor: Sysselsättning, tillväxt och grundläggande behov. Det är ledtemal i den rapport, An omskapa den rådande världsordningen, som om en tid kommer au avges av den s. k. Riogruppen under ledning av den holländske ekonomen och nobelpristagaren Jan Tinbergen.

Eftersom jag är medlem av denna grupp skall jag la mig friheten all i all korthet återge några huvudpunkter av vad jag vid en internationell konferans i Philadelphia för en månad sedan hade atl säga om den snart kommande rapporten.

Påpekandet om alla problems och krisers ömsesidiga samband är nalurliglvis inget nyll och originellt. Men rapporten pekar ut tre slora problemområden framför andra, alla nära sammanhängande med varandra, nämligen:

1. kapprustningarna,

2. det hotande sammanbrottet i världens strukturer i fråga om livs-medelsdislribulionen, ulvecklingen och användningen av energi, valutafrågorna och miljöbalansen.

3. den tillvaro i djupaste och mesl förnedrande fattigdom som är verkligheten för I 000 miljoner människor i världen i dag.

Och della är nyll för rapporter av della slag, all man binder samman världssirukiurerna på makronivå med de växande sociala och politiska spänningar, ledande till allvarlig risk för en betydande militär konfron-

lation - och här fär inle förbises iredje världens pågående upprustning och risken för kärnvapenspridning-som blir följden om massfatligdomen inle utrotas.

Denna uppgifi blir därmed för RIO-gruppen den vikligasle liksom för sä mänga andra som arbelar med världens dominerande problem. Gruppen föreslär en överenskommelse mellan världens rikaste Oärdedel och dess fattigaste Oärdedel, där varje grupp pålar sig sill särskilda ansvar. De rika skulle kraftigl öka resursflödet till de faltiga, som i sin lur skulle förbinda sig all inrikta utvecklingsprogrammen på all tillgodose de grundläggande mänskliga behoven för sina medborgare.

Några siffror belyser vad det kan vara fråga om. Regeringarna i de fattigaste länderna skulle kunna avsätta 65-80 miljarder kronor årligen, molsvarande 65 kr. per capita mol f n. 14-18 kr., för insalser för all läcka medborgarnas mest grundläggande behov av varor och riänsler. Omkring 20-25 miljarder kronor lorde, med förbällral skalleunderlag och förbälirade beskaliningssyslem, de faltiga länderna själva orka med. Återstoden, 45-55 miljarder, skulle de rika länderna garanlera genom fleråriga överenskommelser. Della molsvarar myckel nära kravei alt den industrialiserade världen äntligen uppnår del av FN salta 0,7 procents-målet för offentligt utvecklingsbistånd.

Rio-gruppen har ocksä försökt bedöma effekten av ett sådant program, mätt i enskilda människors välfärd. Inom lio år efter programmets start skulle medellivslängden i de fattigaste länderna stiga med mer än lio är, barnadödlighden sjunka med mer än hälfien, läskunnigheten fördubblas och födelsetalen drastiskt minska. Och programmet skulle ge sysselsättningstillfällen och en årlig 10-procentig köpkraflsökning för den falliga majoriteten i de falliga länderna.

Del är vikligl all stryka under all della är en möjlig utveckling under vissa förutsättningar men däremol tyvärr inle den mesl sannolika ulvecklingen, så som världen ser ul i dag. Men detta, herr talman, är det yllersla syftet med den nya ekonomiska världsordning som vi nu försöker definiera och vara med om atl förverkliga: uriämnandel av den ekonomiska makten och rättvisare ekonomiska relationer i världen. Självklarl men beklagligivis blir delta en gradvis och långsam process, framför allt pä grund av de slora industriländernas fortsatta envetna motstånd. Vi vel inle i dag i vilken takt, i vilken ordning och på vilka områden u-ländernas krav kan komma atl leda lill resuliai.

Därför går det inte heller atl en gäng för alla, 1. ex. genom en uiredning, klarlägga de prakiiska konsekvenserna för Sveriges del av del slöd ät u-landskraven som vi upprepade gånger har uttalat. Atl det kommer atl påverka och förändra svensk ekonomi, svenska konsumtionsvanor och livsstilar är emellertid säkert. Del blir nödvändigl all etablera en kontinuerlig bevakning av della, jämnsides med ett gradvis genomförande av en ny världsordnings konkreta innehåll. Många sektorer av svenskl näringsliv och svensk ekonomi är berörda, och de olika fack-deparlemenlen - handels-, indusiri- och jordbruksdepartementen, för an

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internaiionelll utveckllngssaniar-bete m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Inlernatlonelll utvecklingssamarbete m. m.

bara la några exempel - måsle se del som en nödvändig och självklar uppgift all gemensami organisera en sådan bevakning och atl i lämpliga former redovisa resullalel av dessa för riksdagen.

En första börian är, som också påpekats i ulrikesulskottels belänkande, gjord genom en snabbundersökning om effekterna av vissa av u-ländernas krav på induslriområdel, verksiälld på regeringens uppdrag under årets första månader av industriverket. 1 april lade industriverket fram en första översiktlig studie, som i grova drag illustrerar hur vissa produktionssamband och sysselsättningsförhållanden i den svenska industrin kunde komma atl påverkas vid en anlagen fördubbling av den svenska importen från u-länderna under perioden 1972-1977, jämfört med närmasl föregående femårsperiod. Verkel undersiryker att man bara kunnai ge en illustration, eflersom de nödvändiga förutsättningarna ännu saknas för atl man skall kunna presentera en mer fullständig bild.

Industriverket påvisar både negativa och positiva effekier på produktion, sysselsättning och inkomster efter en anpassning av svensk industri lill kraven pä eliminering av handelshinder, överföring av produktion och exporifrämjande åtgärder för u-ländernas del. Till de posiiiva effekterna hör prissänkningar med åtföljande inkomstökningar för ifrågavarande konsumenter, produktionsökningar inom de sektorer till vilka konsumenterna dä styr sina ökade realinkomsler och produklionsök-ningar inom de branscher som på grund av ullandets ökade inkomster fär exportera mer. Negativa effekter kan förutses t. ex. på sysselsättningen inom branscher som berörs av produktionsminskningar, liksom i fråga om underleverantörer.

Sammanfattningsvis konstaterar industriverket att de totala effekterna av dl ökat lilllräde för u-länderna till den svenska marknaden kan väntas bli jämförelsevis små. Under förulsällning att omställningstaklen är måttlig räknar verket med atl de totala produktions- och sysselsätiningsminsk-ningarna blir marginella. Men självfallet kan verkningarna av en ökning av importen frän u-länderna bli påtagliga inom vissa branscher. Det gäller naturligtvis i första hand leko-, sko- och läderindustrin. Effekterna är emellertid beroende av en rad förhållanden - produktions- och marknadsförhållanden, liksom tekniska och kommersiella möjligheter all er-sälla akluella i-landsprodukter med u-landsproducerade varor. Del är all märka all verkel inle här haft att väga in beredskapssynpunkter i sin studie. Den grundläggande frågan gäller över hur läng lidsperiod en omstrukturering av de här berörda branscherna skulle genomföras. Det framstår som om importens ökningshaslighel blir avgörande för omfallningen av verkningarna på priser och sysselsättning, medan själva del förhållandet att en ökad import från u-länderna kommer till stånd i och för sig, enligt verkets bedömning, inle behöver innebära några avgörande problem pä sikl.

Längre har det inte varit möjligt för industriverket all komma i denna första översikt. Den kommer emellertid enligt vad jag har erfarit att följas upp av en fördjupad analys inom industridepartementet och fort-

satta studier.

Herr talman! Sverige sägs ofta vara en pådrivare internationellt för rimliga och rättvisa u-landskrav. Och Sverige har förklarat sig berett an efter förmåga bidra lill deras förverkligande genom något av en bro-byggarroll. Självfallet lillhör det bilden av vår internationella trovärdighet all vi är beredda att vid varie framsteg internaiionelll snabbt ta konsekvenserna nalionelll. Som politiker har vi eU slort ansvar för all hålla en debatt härom levande och medverka till att bygga en akliv och levande folkvilja till förmån för en konstruktiv roll för Sverige i väriden.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Hert TURESSON (m):

Herr lalman! Det svenska utvecklingsbiståndets främsta mål är nalurliglvis all hjälpa människorna i några få av jordens länder alt fä det bättre. Vi har därför anledning all så gott del går kontrollera effekten av vårt ulvecklingssamarbele med mottagarländerna.

Den kontrollen är mycket svår. Den får inle innebära kontroll och värdering av mottagarländernas inrikespolitiska syslem, och den fär inte heller ulvecklas lill någon form av förmynderi. Men i u-länderna är den offenlliga förvaltningen ofta svagt utvecklad, och korruptionen är tyvärr omfattande i flertalet av dessa länder. Berörda svenska myndigheter -främst SIDA och vederbörande beskickningar-hardärfördt slort ansvar. En viktig men myckel grannlaga uppgifi för dem är all se lill atl bislåndel kommer rätt och inte hamnar i fel fickor. Risken för det senare ökar givelvis i den mån biståndsverksamheten blir alll mindre projeklinriklad.

Möjligen kan FN-organen ha slörre möjligheter all hindra mindre nogräknade härskare och adminislralörer all la för sig för egen del av pen-ningflödd frän i-länderna. Om så är fallet är det ett skäl för oss alt styra över en slörre andel av vår biständsvolym frän bilaterala lill multilaterala biståndsformer.

Det talas numera mycket - och det har gjorts i debatten här i dag ocksä - om den nya ekonomiska världsordning som FN:s sjätte exlra generalförsamling debatterade. Vad denna nya ordning innebär och vilka följder den kan få för Sverige lorde för de flesia svenska medborgare var myckel oklart, och inte myckel, om ens någol, är för de flesia konkrei gripbart. Så myckel kan man väl säga är klart som all följderna kan bli långt allvarligare för oss än t. ex. den händelseutveckling som ledde till regeringens beslul om en genomgripande reglering av importen av skor. Alllmer djupgående ingrepp har vi ocksä all vänta ju mer u-länderna blir industrialiserade.

Del är därför angeläget alt konsekvenserna - i första hand för svenskt näringsliv, svensk sysselsättning, råvaruförsörining och ekonomi - analyseras utifrån olika alternativa ulgångspunkter. Endast genom en sådan genomlysning av denna komplicerade problemalik kan underlag skapas för de beslul som regering och riksdag kommer atl ställas inför. Ulan ett sådant beslutsunderlag kan man befara all statsmakterna framdeles tvingas handla i blindo.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Utredningen av konsekvenserna för Sveriges del av en anpassning lill beslulel om en ny ekonomisk världsordning bör nalurliglvis anförtros ål en pariamenlarisk uiredning med lillgäng till framstående expertis. Det blir lält så alt utredningar som företas i ämbetsverk och departement leder till en ensidig låsning för där valda alternativ, och sedan kan man av prestigeskäl inte rubba och accepiera andra och eventuellt bätlre allernaliv.

Herr lalman! Herr Hernelius har motiverat moderala samlingspartiets inslällning lill del svenska biståndet till Cuba. Jag instämmer i hans argumentering och slulsals. Läl mig emellertid säga yllerligare några ord om Cubafrågan.

Ell grundläggande drag i den svenska utrikespolitiken är atl vi skall läla andra länder sköta sina egna angelägenheter. Ingen nalion skall vara förmyndare för någon annan. Avsteg från den principen skadar de goda relalionerna mellan länderna och kan också skada strävandena efter fred i världen. Denna svenska siändpunki är allmänl respekterad. Della är inte minst fallet i de länder med vilka vi bedriver utvecklingssamarbete. Del ligger självfallet i alla staters intresse - även Sveriges - all andra stater ocksä iakiiar denna icke-inblandningsregel. Om ell land inle gör del, bör Sverige därför inle uppmuntra och stödja del landei.

Ur denna synpunkl är del fel och djupl olyckligt atl fortsälta del svenska utvecklingssamarbetet med Cuba. Sedan länge har Cuba haft tekniker, militära insirukiörer och rådgivare i en rad slaler i Afrika, Mellanöstern och Sydamerika. Avsiklen med denna verksamhei kan vara alt främja tillkomsten av kommunistiska diktaturer, vare sig detla sker med eller mol folkens vilja. Enligt tillförlitliga uppgifter fanns kubaner i Guinea-Bissau redan före revolutionen 1 Portugal, och de var i Angola innan sydafrikanska trupper kom dil.

Den 15 april i år förekom i tysk press en uppgifi om all kubansk personal tränas i ell läger i Östeuropa för verksamhei i befrielserörelser i Sydafrika och i Europa. Del finns också många viiinesbörd om kubansk akliviiel i dt stort anlal länder. Krigsinsalsen i Angola är nalurliglvis den slörsia och dyrbaraste.

Lål oss dock hell bortse från om det kan belraktas som försvarligt alt dl land, som anser sig vara i behov av utvecklingsbistånd, använder sina resurser pä della säll. Enbart del förhållandel atl man så demonstrativt som i Cubafalld avviker från den icke-inblandningsregel, som Sverige anser så vikiig, bör vara skäl nog för all avbryia värl biståndssamarbete med Cuba. Jag är övertygad om atl en slor majoriiei av svenska folkel skulle hälsa en sådan äigärd med lillfredsslällelse. En fortsättning av biståndet lill Cuba skadar hela den svenska u-landshjälpens anseende och kan minska människornas vilja atl ge sitt slöd ål fortsall biståndsverksamhet i stor volym.

Statsrådet Sigurdsen sade i sill anförande bl. a. all grundprinciperna för del svenska uivecklingsbisiåndd är all del skall vara längsikligl och alt vi skall stå för givna löften. Jag har samma uppfattning. Men del

finns situationer då del är anledning alt bryta även ingångna avtal. Eller menar fru Sigurdsen all vi i alla lägen skall slå vid givna bislåndslöften, även om motlagariandd kastar in slora resurser i dt dyrbart krig tusentals mil från hemmaplan? Jag tror inle atl svenska folkel anser del.

Med anledning av tvä moderala motioner har ulskollel även i årets betänkande diskuterat frågan om informationen i Sverige om u-lands-frågor. Motionärernas yrkande gäller översyn av kriterierna för infor-malionsbidrag resp. möjlighel för missionen och de humanitära organisationerna att fä bidrag frän S1DA:s informalionsanslag. Liksom vid behandlingen i Ool av likartade moiioner förutsätter utskottet i år alt den bislåndspolitiska ulredningen kommer att behandla informationsfrågorna och la initiativ lill eventuella förslag. Därmed vore del kanske inle anledning atl orda mer om dessa frågor. Några reflexioner kanske dock kan vara motiverade.

Huvuddelen av de 9 milj. kr. som informationsanslaget föreslås bli nästa budgetär går till generella bidrag lill studieförbunden och löntagarorganisationerna. Återstoden fördelas mellan en mängd föreningar och grupper av de mest skilda lyper.

Jag har litlal på några fördelningar av det senare slaget. Enligt del material jag då gick igenom fick 74 organisaiioner tillhopa 759 000 kr., dvs. i genomsnill drygt 10 000 kr. vardera till olika informationsprojekt. Beloppen varierade mellan 2 000 och 30 000 kr.

Inom SIDA har man, på grundval av dessa organisationers egna uppgifter om totalkostnaderna för del projekt som de sökt och fåll bidrag till, försökt beräkna organisationernas egna insatsers värde i förhållande lill SIDA-bidragens. Man har därvid funnil atl organisationernas egna insalser i genomsnill uppgår lill 63 % och SIDA:s bidrag till 37 96 av totalkostnaden för de undersökta informationsprojekten.

Några molsvarande beräkningar rörande de generella bidragen finns inle, vilkel kan förefalla betänkligt. Det rör sig ju här om så myckel Slörre belopp. Man har räll all i della sammanhang tala om alt sila mygg och svälja kameler. Delta sä mycket mer som det frän myckel erfaret och vederhäftigt håll vid ett par lillfällen har sagts atl de generella bidragen inle har någon annan karaktär än alt riäna såsom tillskoll lill de mottagande organisationernas allmänna administrationskostnader. Ell sådant förhållande vore allvarligt och värl all pålala. Om så är fallei, finns det verkligen stor anledning för den bislåndspolitiska utredningen all ägna frågan om informaiionsanslagels disponering ingående uppmärksamhet.

Herr talman! Om i de kommande voteringarna i della ärende den moderala reservalionen 9 faller, kommer moderala samlingspartiets riksdagsgrupp atl i andra hand rösta på miltenreservaiionen 8. Med anledning härav vill jag med ändring av vad som angivits i utskottsbetänkandei förklara all den till beiänkandei fogade reservationen 14 av herr Hernelius och mig inle enbart skall vara beroende av bifall till reservalionen 9 utan bör komma i fråga om väl reservalionen 9 har fallit men kammaren där-

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

5 Riksdagens protokoll 1975/76:130-131

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internatlonent utvecklingssamarbete m. m.

efter bifaller reservalionen 8. Om reservalionen 14 i kontrapropositionsvoteringen belräffande dispositionen av inbesparade medel på grund av minskad landram lill Cuba faller, komnier den moderala gruppen all i andra hand rösla på reservalionen 5.

Jag skall inte la kammarens lid i anspråk för att argumentera för reservalionerna 16 och 17 vilka ålersiår. De är båda i sak gamla bekanta men inle desto mindre av slor betydelse. Jag inskränker mig till atl yrka bifall till dem liksom lill övriga reservalioner där herr Hernelius och min namn förekommer. Beträffande alla övriga punkier yrkar jag bifall lill ulskotlels hemställan.

Hert ENLUND (fp):

Herr lalman! Den nya ekonomiska världsordningen kommer alt låla vänta pä sig alllför länge. Med knapp nöd lyckades man vid FN:s sjunde exlra generalförsamling förmå i-länderna alt slå fasl vid målsättningen 0,7 % av bruttonationalprodukten i offentlig u-hjälp. Man fiyltar fram lidpunkien då målsättningen skulle uppnäs frän mitlen av 1970-talel lill slulel av decenniel. Ell av jordens rikaste och största länder - USA -reserverar sig även mol delta åtagande. Bl. a. England och Italien lämnar inga garanlier för all deskulle nä upptill 0,7 % i u-hjälp under 1970-lalel.

De östeuropeiska staterna ställer sig passiva. Eftersom de inte har något kolonialt förfiutd, anser de sig inte ha några förpliktelser all bislå u-länderna. Vid världslivsmedelskonferensen i Rom förklarade Sovjetunionens vice utrikesminister Rodinov all problemel med världssvällen kan lösas genom höjning av produktionen av livsmedel. Världen kan försöria 40 miljarder människor, förklarade han. Samtidigt upprättar Sovjet långsiktiga handelsavtal om spannmålsimport frän överskonsländer. I likhet med den övriga rika världen minskar Sovjet därigenom beroendet av den egna produklionen och ökar i molsvarande grad imporlbehovel av livsmedel.

De rika länderna har skaffat sig en energikrävande iransporlapparal, som gör del möjligt all från jordens alla hörn frakia nödvändighetsvaror och lyxartiklar till den rika väriden sä mycket man behöver och mera till. Fyra femtedelar av den fisk som fångas i väridshaven landas i de rika länderna. Hälften av den fisken går till kreatursfoder, varigenom fem sjättedelar av kalorivärdd går förlorat. Av den fisk som går direki lill människoföda matas en slor del in i kylkedjor, som kräver sä slora investeringar atl de faltiga länderna inte kan vara med.

Jämsides med denna utveckling går befolkningsökningen alll snabbare. Människosläktet, som från tidernas begynnelse och fram lill nu förökats lill fyra miljarder, kommer all fördubbla sitt anlal pä 300 år. Svälten anmäler sig - inte punktvis på grund av missväxt eller naturkatastrof pä något enstaka håll i världen ulan som ett permanent tillstånd för stora människomassor. Med nuvarande bistånds- och handelspolitik kommer enligt världslivsmedelskonferensen antalet svällande människor atl öka lill del dubbla under de närmaste lio åren, dvs. frän ca en halv

miljard människor nu lill bortåt en miljard.

Såvitt jag kunnai uppfatta råder knappasl några delade meningar om den situation jag nu försökt beskriva. Men vilka slulsalser har man kommil fram lill vid de senasle årens.väridskonferenser och vid överläggningarna i FN:s generalförsamling?

Romkonferensens vikligasle resolution går ut pä att en långsiktig lösning av u-ländernas svältproblem endasl kan uppnås genom en stabil ökning av deras egen livsmedelsproduktion. Del är nalurligtvis ell rikligt påstående. Men när den resolutionen används som motivering för passivitet och snålhei frän de rika ländernas sida genlemol u-länderna, då tycker jag det är nödvändigl att påminna om bakgrunden lill de rika ländernas välstånd. Sedan västeuropéerna löst sina överbefolknings- och svältproblem genom all tillgodogöra sig andra kontinenters resurser i form av matjord och övriga naturtillgångar, säger vi till den falliga världen: I huvudsak måste era problem lösas genom all ni själva ökar er produktion.

Det är en ganska ofarlig resolution. Den behöver knappasl märkas i de rika ländernas budget.

Det är enligt min uppfallning nödvändigl att lyfta fram de rekommendationer och åtaganden som gäller ålgärder på kortare sikt, ålgärder som även Sverige lovat att stödja.

Dil hör ett annat stycke i samma resolution som uppmanar de berörda i-länderna all genomföra en jordbrukspolitik som främjar en snar expansion av livsmedelsproduktionen. Dä blir del genast litet mer komplicerat, för då kan del hända atl vi tidvis drabbas av föriusier på export lill en världsmarknad med lägre priser än våra produktionskostnader, priser som skulle underlätta köp för de fatliga länderna. I samma resolution sägs del också all i-länderna skall la hänsyn till inkomstnivån för producenterna, hålla rimliga priser lill konsumenterna och se lill att den egna jordbrukspolitiken inte motverkar ökningen av livsmedelsproduktionen i u-länderna.

Vi märker genast atl del ena önskemålet på säll och vis slrider mol del andra. Det måste alltså bli fråga om avvägningar. Men huvudtanken i resolutionen måsle nalurligtvis vara alt dessa avvägningar skall göras med hänsyn lill u-ländernas bästa och inte med hänsyn till kortsiktiga eller långsiktiga fördelar för i-länderna. Varje annan tolkning av resolutionens innehåll gör hela resolutionen meningslös. Under den närmaste tioårsperioden - den som vi nu kan överblicka - kommer u-ländernas produktionsökning inte all räcka till för att hindra svälten. Därför slår uppmaningen lill i-länderna fasl: Öka er livsmedelsproduktion så länge världen svälter!

U-ländernas egen produktion av livsmedel ökar f n. med omkring 2,7 96 om året. Den bör öka med minsl 4 96. Skall della bli möjligt, måsle i-ländernas salsning på jordbruksutveckling i u-länderna tredubblas under de närmaste fem åren. 1974 gavs för della ändamål 1,5 miljarder dollar. 1980 bör det beloppet ha ökat lill minsl 5 miljarder dollar.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Iniernallonellt Ulvecklingssamarbele m. m.

Del är mol den bakgrund jag nu beskrivit som folkparliel i reservation nr 4 föreslär all FN:s jordbruksulvecklingsfond tilldelas 45 milj. kr. mer än vad regeringen föreslagit. Till FN:s befolkningsfond föreslås 10 milj. kr. mer och lill livsmedels- och katastroföisländ 25 milj. kr. mer än enligi regeringens förslag. Dessa yrkanden följs upp i reservalionerna 18 och 19. Jag yrkar bifall lill de reservalioner jag nu har nämnl.

I molion 1129 har jag yrkat pä all riksdagen uttalar sig för en förslärkning av den svenska fredskären. Ulskoltet föreslär atl motionen skall anses besvarad med den redogörelse ulskollel lämnar i betänkandet. Jag är nalurliglvis lacksam för den välvilliga behandlingen av moiionen, och jag ämnar inte slälla någol yrkande. Samtidigt vill jag dock uttrycka en viss besvikelse över atl uiskottd inte uttalat någon mening om moiionsyrkandd.

Enligt ulskoltels redogörelse föreligger inom SIDA ingen önskan om avveckling eller förändring av rekryteringen lill fredskären. Jag vill gärna la fasta på delta. Jag hoppas den översyn av del framlida personalbiståndet som nu pågår inom SIDA för fredskärens del skall leda lill all yrkandel i rnin molion tillgodoses.

Den idealitet och del iniresse för en personlig insals i de fattiga länderna som finns hos mänga unga människor bör även i fortsällningen las lill vara. En förslärkning av fredskåren ger möjlighel lill detta.

I SIDA:s anslagsframställning finns i avsnillel om personalbisländd en analys av svenskarnas benägenhet för u-landsOänst. Den beskrivningen har etl direkt samband med folkparlireservalionen 15 i betänkandet, om bidrag lill enskilda organisationer. SIDA skriver: "Svenskarnas benägenhet all göra u-landsljänsl hämmas i högkonjunktur av all marknaden är så fördelaktig här hemma - och i lågkonjunktur av all man inle är benägen all la risken av alt lämna sin plats. Idealitet och en viss äventyrslyslnad - eller atl man har karriären bakom sig - är vikliga och ofta goda inslag i motiven för att ta u-landsuppdrag. Men de egenskaper som i första hand behövs för arbetet är stabilitet, samarbets- och ullärningsförmåga, dvs. del som vanligen ger högst poäng pä arbelsmarknaden här hemma."

Denna beskrivning av motiven för personliga insatser i de fatliga länderna förriänar minsl två kommentarer.

För del första lyder den på an den egna karriären, hemmakonjunk-lurerna och i några fall äventyrslyslnad ulgör vikliga faklorer för de människor som går lill u-landsOänst. De kan nalurligtvis inle klandras för della. Vi har ingen som helst rätt atl kräva mer av u-landsarbetaren än av oss själva. För min del vill jag ändå i det längsta tro all del levande intresset för att hjälpa svällande och fattiga människor skall vara ell minsl lika beiydelsefulll motiv.

För del andra bör SIDA:s beskrivning av motiven för u-landsOänsi jämföras med motiven som för de ideella organisationerna - främst de krisina samfundens missionärer - ul lill iredje världen. Vi skall naturligtvis inle tro alt motiven för människans handlande någonsin kan ren-

odlas eller blottläggas. Men så mycket torde slå klart atl del inte är den egna karriären som driver missionärerna ul på missionsfällei. Ulan tankar på löneklassplaceringar och karriär går de ul med det krisina budskapet. De vill dessutom hjälpa de falliga folken pä annal säll, bl. a. genom undervisning och sjukvård.

1 folkpartiels parlimotion föreslås all bidraget lill enskilda organisationer höjs med 25 milj. kr. i förhällande lill regeringens förslag. Vi är övertygade om all de pengar som ställs till dessa organisationers förfogande verkligen kommer u-ländernas folk lill godo.

Genom missionens, fackföreningsrörelsens och kooperationens insalser kan folkrörelser byggas upp i u-länderna. Delta kan främja den kulturella ulvecklingen och uppbyggnaden av ell demokratiskt samhällssystem i en utsträckning som knappast kan övervärderas.

Folkpartiets represenlanler i utrikesulskoliel, fru iredje vice lalmannen Nettelbrandt och herr Ullslen, har i reservalionen 15 yrkal bifall lill förslaget om ytterligare 25 milj. kr. lill de enskilda organisationernas verksamhet i u-länderna.

I förhållande till del lolala biståndsanslaget är det inte fråga om slörre belopp än all alla välmotiverade ansökningar om slöd till de enskilda organisationerna bör kunna bifallas. Anslaget bör höjas sä all den principen kan följas.

Jag ber, herr lalman, an få yrka bifall lill reservationen 15 och i övrigl lill samtliga de reservalioner som stöds av folkpartiets företrädare i ulskollel.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

1 delta anförande instämde herr Hylländer (fp).

Hert HELLSTRÖM (s):

Herr lalman! Vad handlar Cubafrågan om? Den handlar framför allt om två saker.

För del första gäller den atl de borgerliga partierna vill skära ned eller hell klippa av etl bistånd som verkligen när ul till falliga människor. Cuba har en mödravård och hälsovård och en skola som lill skillnad frän mänga andra u-länders när ut lill de fånigaste folkgrupperna, när ut lill de regioner i landei som har de minsta inkomsterna och de största svårigheterna, när ul ocksä lill bergstrakterna och glesbygderna.

Cuba för otvetydigt en politik som inle innebär alt man ger mesl resurser lill de bäst ställda områdena, 1. ex. Havannaregionen, ulan all man i slällel prioriterar de områden, städer och byar, som finns i de fånigaste delarna av landet. Del är otvetydigt en polilik för jämställdhet som förs av den kubanska regeringen genom dess ekonomiska program.

Jag skulle vilja uppmana de borgerliga utskoltsrepresentanlerna: Fråga den SlDA-personal som arbelar pä fälld i Cuba, om del inle förhåller sig pä della säll; om det inle är så all bislåndel lill Cuba, kanske i myckel större ulsiräckning än andra länder som Sverige ger bislånd lill, verkligen när Ul lill falliga människor.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt ulvecklingssamarbele m. m.

Nedskärningen med 30 miljoner eller moderaternas lolala borlklippning av biståndet belyder konkrei minskad mödra- och barnavård. Det är för-lossningsuiruslning som man lar borl. Del är spädbarnsvård som minskar. Del är en anlibiolikafabrik som inle blir av eller som i varie fall får slällas på framliden. Del är nya regionsjukhus över hela landei, men med koncentration lill de fattigaste provinserna i Cuba, särskilt till bergstrakterna i Orienieprovinsen. Del är rönlgenutruslning och diagnosui-rustning lill de sjukhusen som inle kan anskaffas på grund av au man från miltenparliernas sida vill rösta borl 30 milj. kr. Del blir nedskärning av skolulruslning för skolbarnen, mikroskop lill medicinarulbildning försvinner. Del är della som är den konkrda innebörden i oppositionens krav pä nedskärningar.

Nu sprider ju de borgeriiga partierna en myt om att Cuba är ell riki samhälle och därför inle behöver bislånd.

Cuba är ell samhälle där resurser och inkomster är relativt jämnt fördelade, men del betyder inte atl Cuba är ell rikt samhälle. All man pä Cuba lill slor del utrotat barnadödlighelen och analfabetismen är ell slort socialt framsteg, men del belyder inte atl Cuba är etl rikt samhälle.

Bara för tvä år sedan stod särskilt folkpartiet men också cenlern beredda all slödja bislånd till Cuba. Då ansåg man atl den kubanska ekonomiska situationen var sådan atl bistånd var motiverat, och etl bisländ pä högre nivå än vad dessa partier vill ge i dag. Men för tvä år sedan låg sockerpriserna, som del har talats så myckel om lidigare här i debatten, 170 96 högre än vad råsockerpriserna enligt Londonnotering är i dag. Cuba exporterar socker i så slor ulsiräckning alt 80 % av landets hela export är socker. Liksom de fiesta andra u-länder är Cuba beroende av en enda råvara - i Cubas fall socker. Priserna pä socker var som sagt 170 96 högre för tvä år sedan. Då var man beredd all ge bislånd lill Cuba. Nu hävdar man att Cuba skulle ha nån en sådan ekonomisk situation all bislånd inle längre är nödvändigl.

För det andra vill de borgerliga partierna, vilkel ocksä framgår av de borgerliga reservalionerna, bestraffa Cuba för atl landei har svaral på en vädjan från Angola om militärt bisländ.

Enligt socialdemokratins mening skall Sverige inle använda sill bisländ vare sig lill politiska påtryckningar på en regering eller lill bestraffningar i efterhand. Vi brukar kritisera supermakterna för den lypen av biståndspolitik. Vi skall inle slå in på samma väg själva.

Dessuiom finns del en fråga som i varie fall de unga centerpartisterna i CUF och de unga liberalerna, liksom de folkpartister i alla åldrar som har engagerat sig hårt i de kyrkliga organisaiioner som gjort en slor insals i kampen mol aparlheidpolitiken i södra Afrika, borde belänka före omröstningen i kväll: Vad var bakgrunden när Cuba svarade på vädjan från MPLA? Sydafrika hade dä, under förhösien 1975 - långt innan del fanns kubansk reguljär trupp i Angola - med trupper invaderat södra Angola i massiv skala. I oktober avancerade de sydafrikanska trupperna - stödda med pansar, stödda med logisliski fiyg, med Aloudte-helikoptrar och

Panhardvagnar - snabbi norrut genom Angola. Det var i del lägel; under en pågående sydafrikansk invasion, som MPLA begärde direki militärt bistånd i form av trupper från Cuba, och del var då Cuba lämnade biståndet.

Jag tror alt ingen här i kammaren kan påslå all Cuba har lämnal militärt bistånd för atl utvidga sitt egel territorium. Del är inle sä all Cuba har fört krig för atl utvidga sill lands gränser eller liknande. Skall vi dä moralisera över att ell land, utan atl göra det för egen vinnings skull, effekiivi bidrar för all hejda den sydafrikanska aparlheidregeringens invasion? Vilken inslällning var och en än må ha lill silualionen i Angola, hur man än må poliliskl värdera den, måste del slå klart all Cubas insats var avsedd som en solidariielshandling utan syfte all nå egen vinning. Del är som en sådan solidariielshandling som den kubanska insatsen också betraktas i myckel slora delar av den iredje världen. Tanzanias presidenl Julius Nyerere underströk della särskilt när han var i Sverige i börian av den här månaden - första maj. Sydafrikas trupper kunde hejdas endasl med hjälp av del kubanska biståndet.

Jag vill fråga dem som moraliserar i dag och dem som vill kasta den första stenen: Har dd aldrig bekymrat er hur alternativet hade selt ul - alt rasförtryckarregeringen i Sydafrika hade lyckats med sin militära invasion och fåll utsträcka sill välde lill ytteriigare ell land i Afrika? Del var del konkreta alternalivd! Hur ser de unga centerpartisterna, som hävdar atl de engagerar sig för MPLA, på den frågan? Jag ser pä talarlistan atl inle någon av de unga centerpartisterna i CUF har funnit denna deball vikiig nog att ta del i. Hur ser man på Sydafrikas roll? Hur ser de folkpartister som på 1960-talei engagerade sig mol apari-heidregeringen på Sydafrikas roll i Angola?

Särskilt anmärkningsvärd är här folkparlids omsvängning. Folkparliel har nyligen gett ut en broschyr om sin polilik som heter Sociala reformer ulan socialism, där man kortfattat presenterar sin polilik. I den broschyren ägnar man en sida ät internationellt bislånd. Ett enda land omnämns i folkparlids presentation av sin polilik - man säger alt man inte gillar bistånd lill Cuba. Del är den enda precisering som folkparliel anser värd all göra när del gäller länderna i iredje världen. Del närmar sig enligt min mening det väl magstarka när folkpartiet i sill yrkande här vill avslå begäran om pengar lill Cuba, 30 milj. kr., för all i stället använda dessa pengar lill länder i södra Afrika och för "de rörelser i della område som verkar mol rasförtryck och för kolonial frigörelse". Hur var och en än må värdera den kubanska insatsen sä borde del i vart fall vara uppenbart för folkpartid all del är delta Cuba har gjort, och gjort just när mänga av de afrikanska folkens vänner i den svåraste tiden under Angolas befrielse frän kolonialismen ställde sig helt vid sidan.

Och del är delta som historiskt är Västerlandets tragik. Demokratierna i industriländerna har inte givit ell slöd lill de nationella rörelserna i de gamla kolonierna som underlättat självständigheten. Man har lill slor del lämnal de nya nationerna i sticket i del ögonblick de bäsl behövt

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Inlernatlonelll utvecklingssamarbete in. m.

Slöd för att kunna påböria en fredlig omvandling efter självständigheten. Herr lalman! Västerlandet skall akta sig noga för alt moralisera. Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

Herr försie vice lalmannen BENGTSON (c) korl genmäle:

Herr lalman! Diskussionen gäller egentligen slödel lill Cuba, men herr Hellström har gått in pä ell varmt försvar av den kommunistiska kubanska invasionen i Angola i slällel. Jag skall dock hålla mig lill del vi diskuterar här, nämligen stödel lill Cuba.

Herr Hellström tog upp en del fluktuationer på sockerpriserna. Vi har utgått från Världsbankens uppgifter om per capita-inkomsten på Cuba, och den är 540 dollar. Då finns det ingen anledning att inte beakta vad vi sagt i del fallet, nämligen atl nu bör biståndet lill Cuba nappas ner.

Herr Hellström säger atl man inle skall använda biståndet för bestraffning av Cubas utrikespolitiska aggressioner i Angola. Vi har icke - det får jag om igen upprepa - använt delta som bestraffning. Vi tog slällning långt före händelserna i Angola. Del var förra året vi sade alt Cubabislåndd skall trappas ner. Den konsekventa linjen har vi fortsatt i år. Det står ingenslans i någon handling från cenlerparlid all vi skulle använda della som ell utrikespolitiskt påtryckningsmedel på Cuba, utan del är endasl så alt vi kommil lill den silualionen, vilkel ocksä beslyrkis i dag, all nian kan anse all bislåndel lill Cuba så småningom kan avvecklas.

Del är inte heller riktigt atl fästa hela viklen vid sockret. Det ulgör visseriigen den största delen av tillgångarna, men det finns även mineralier och andra tillgångar. Skall man göra bilden fullständig får man säga att del finns flera tillgångar på denna ö med dess subtropiska klimat.

Sedan säger man alt MPLA begärde slöd frän Cuba. Del är väl lättförklarligt - man lar väl gärna emol ell sådant stöd. Slalsrådel Sigurdsen lalade tidigare om den lagliga regeringen, men del fanns ju tvä regeringar. Det var först sedan Cuba hade ingripii som MPLA gick segrande ur striden, och då fick man konstatera atl del bara fanns den regeringen. Tidigare fanns del tvä.

Jag vel inle hur del var med herr Hellströms medverkan i det fallet, men när riksdagen begärde all man skulle ge slöd ål den andra befrielserörelsen ocksä - FNLA - fick vi myckel rikligl av slalsrådel Sigurdsen året efter en förklaring att della icke hade varit möjligt på grund av vissa prakiiska svårigheter; del fanns ingen invändning i och för sig mol att FNLA skulle få stöd. Nu får vi aldrig vela rikligl vad UNlTA:s och FNLA;s åsikier var, för de är besegrade och borta.

Cuba ville inte utvidga sitt territorium. Nej, säkert inte, men man ville utvidga den kommunistiska världen. Del var ulan ivivel Cubas avsikt med ingripandel.

Hert ULLSTEN (fp) kort genmäle: Nr 130

Herr lalman! Först biståndsministern och nu herr Hellström driver Onsdaeen den såvitt jag förstår en polilik som inte alls stämmer med regeringens. Den i q • ,g-jc

har faktiskt ganska bestämt tagit avstånd frän det kubanska engagemang-_

el i Angola. Del är del den här delen av debatten handlar om. Herr Internationellt Hellström säger all anledningen lill atl Cuba engagerade sig i Angola iilvecklingssaniar-var all Väsieriandel här, som i så många andra liknande krisområden, bete m. m. svek de fria afrikanska staterna och de afrikanska befrielserörelserna. Del senare kan jag hälla med om. Del var säkert en utlösande faktor. Med en annan politik från västmakternas sida kanske Angolatragedin inte hade behövt inträffa.

Men om nu herr Hellström lycker all Västerlandet gör för litet för länderna i södra Afrika och de befrielserörelser som kämpar mot rasålskillnadspolitiken i Rhodesia och i Sydafrika, varför kommer då socialdemokraterna, ulskollsmajorilelen och förmodligen ocksä riksdagen alt motsälla sig de förslag som folkpartiet för fram, förslag som just innebär alt man skall öka slödel lill de fria staterna i södra Afrika och lill befrielserörelserna? Del går faktiskt inle riktigt ihop.

Zambia har nämnts. Vi har tidigare ofta slötl Zambia med förslag lill ökningar uiöver regeringens förslag. Vi har gjort det just därför all Zambia, trots all landei i och för sig är ganska rikt, mätt med u-landsmäll, befinner sig i en poliliskl utsatt situation, inklämt som det lidigare var mellan två portugisiska kolonier, Namibia och Rhodesia. Dessa svårigheter för Zambia har delvis lättat efter Mozambiques och Angolas frigörelse, men inle hell. Det finns fortfarande skäl atl slödja Zambia och just av de poliliska skäl som herr Hellström åberopar.

Hert HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Först några ord lill herr Benglson belräffande ullryckei BNP percapila som används på ell missledande säll när man vill diskutera vilka u-länder som är de fattigaste.

Del är fakliski så all ungefär 40 "> av befolkningen i andra u-länder lever fattigare än BNP per capita visar för de allra fånigaste länderna. BNP per capita är inget bra mätt på vilka länder som skall få bistånd. Det har heller aldrig i FN:s resolutioner avseils att vara ell sådant mått.

Herr Benglson säger sedan all del nämns ingeniing om del militära engagemanget, att del inte ligger någon besiraffningsakiion i centerns uttalanden i reservalionerna. Men del militära engagemanget nämns i reservalionerna. Och hela debatten här i dag har i hög grad handlat om del kubanska engagemanget i Afrika. Då menar jag atl del är etl moraliserande, ell moraliserande som vi inle skall ägna oss åt. när man vill skära ned biståndet lill Cuba därför atl landet hejdade den sydafrikanska invasionen.

Vidare refererar herr Benglson felakligl riksdagens beslul. Riksdagen
uppdrog ål flyklingberedningen atl se om FNLA kunde kanalisera bislånd
för humanilära insalser lill människorna i de områden som man be- 73

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Inlernatlonelll utvecklingssamarbete m. m.

härskade. Flyklingberedningen fann atl sä inte var fallet - inte av praktiska skäl ulan i första hand därför atl FNLA är en organisation som inle sysslar med sådana saker.

Jag tycker det ligger en cynism i dd som ni föreslär, herr Ullsten, alt vilja öka biståndet till befrielserörelserna i södra Afrika och lill de utsatta länderna där genom att ta pengarna just frän del enda land som faktiskt har hejdat Sydafrikas utbredande i södra Afrika. Min siändpunki slår inle alls i sirid med regeringens uppfallning. Regeringen liksom jag iror alla här i kammaren och alla vetliga människor mäsie beklaga och vara djupl upprörda och förtvivlade över alla krig som inträffar. Men man måste också se på bakgrunden lill ett krigsuibroil. Bakgrunden är, som Sven Andersson uilalade i sin Gävleial, all del slod klart au MPLA:s beslul all kalla på kubansk hjälp främsi'var dikleral av behövd atl möta den sydafrikanska aggressionen. Pä iniei säll kunde man jämsiälla de båda insalserna - alllså Cubas och Sydafrikas.

Eftersom min tid är ute vill jag sluta med all säga, all ulan den sydafrikanska reguljära invasionen i Angola hade del inle blivil någon kubansk miliiär hjälp.

Herr försie vice lalmannen BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Den föreslagna minskningen omnämns inle i reservalionen som en slraffålgärd därför atl Cuba invaderade Angola. Det är inte heller sä mill yllrande skall lolkas.

Vad herr Hellslröm sade om flyktingberedningen är rikligl, men faktum kvarsiår all del var riksdagen som beslöt all man skulle ge slöd lill FNLA. Del förändrar alllså inle silualionen. Sedan är del nalurliglvis rikligt all en per capila-inkomsl inle är hell lillföriillig. Men vad skall man annars jämföra med? Det är svårl all hilla någon annan jämfö-relsegrund, och då får man försöka använda denna. Det har också redan anförts i debatten av både herr Arne Geijer i Stockholm och mig an den svenska u-hjälpen nu till 85 96 går lill den kategori som FN betecknar som fattiga länder.

Jag iror vidare all herr Hellslröm är den försie socialdemokral jag hört som försvarar invasionen - mot Förenta nationernas stadga - i Angola av Cuba som är medlemsstat i FN.

Hert HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Om det nu skall refereras till Förenta nationerna vill jag säga au det faktiskt är så all säkerhetsrådet har aniagil ett afrikanskt resolutionsförslag, där man som enda nation fördömer Sydafrika.

Är det vidare, herr Bengtson, verkligen en rimlig u-landspolitik atl säga all vi skall ge bisländ lill dess au en land får näsan över vaiinei när del gäller möjligheterna alt klara medborgarnas mest elementära behov i fråga om läs- och skrivkunskap, hygien och mal för barnen, så alt inle majoriteten av dessa dör före tre års ålder, ofta i samband med födseln? Del är ungefär del lägel som Cuba har uppnått. Är del dä dags

all säga alt det landei har blivil sä rikt, mall i BNP per capita, atl vi skall minska pä bislåndel? Jag menar all del inle bör ske. Det är ocksä lill insalser pä sådana områden som jag nämnt som del svenska bislåndel lill Cuba går. Tydligen är del så - del lycker jag all herr Bengtsons inlägg bekräftar

- atl referensen i er reservation vad gäller Cubas militära engagemang
i Angola är etl försök lill bestraffning. Ni har i debatten först med herr
.Arne Geijer i Slockholm, sedan med fru Lewén-Eliasson och därefter
med sladsrädd Sigurdsen sagi, all ni anser all del förhållandel all
Cuba ingrep och hejdade den sydafrikanska invasionen skall medföra
au Cuba inle längre skall uppbära del bistånd som nian nu har. Något
sådant resonemang fördes aldrig om Indien när det gällde atombomben
och del fördes ingen sådan diskussion om Etiopien, som om jag inle
är fel underrällad dellog med trupper på främmande lands lerriiorium
under Koreakriget. Men en sådan deball förs just och enbart när del
gäller Cuba. Del är således en besiraffningsakiion.

Jag menar all man moraliserar över en insals som ändå fakliski -del kan man studera i all väsieriändsk press, 1. ex. i Financial Times

- föranleddes av atl en massiv sydafrikansk truppstyrka fanns i södra
Angola på förhösien. Sydafrika förelog en invasion i Angola under ok
tober månad, trängde långl upp och kom nära huvudstaden i samband
med självständigheten. Del var dä Angola begärde hjälp, och del är del
som ni nu moraliserar över.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt . utvecklingssaniar-beie m. in.

Herr andre vice talmannen lillkännagav atl anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Fru NILSSON i Kristianstad (c);

Herr lalman! Jag skall inle förlänga debatten angående anslaget lill Cuba. Jag vill helt ställa mig bakom det som framhållits av cenlerparliels ledamöter i utrikesulskoliel.

Fru Thorsson nämnde i sill anförande atl ulvecklingssamarbdd genom FN behöver vårt slöd. Jag vill gärna instämma i del päståendel. och jagaren smula orolig över den tendens som gör sig gällande i fördelningen mellan multilateralt och bilateralt utvecklingssamarbete. Jag vill också påpeka atl del i cenlerparliels parlimoiion föreslås all anslagsposten Övriga mullilalerala bidrag skall höjas med 30 milj. kr. Under den anslags-poslen beräknas medel för bl. a. Förenia nalionernas jordbruksulvecklingsfond och vissa andra mullilalerala bisländsformer. Där ingår också en särskild fond för all bislå de u-länder som har drabbals hårdast av den ekonomiska krisen.

Enligi cenlerparliels mening finns del goda skäl all lillföra denna anslagspost yllerligare medel. Delta framgår av reservalionen 5, som jag yrkar bifall lill, under förutsällning av bifall till reservationen 8.

I centerpartiets parlimotion 1975/76:727 angående en ny ekonomisk världsordning m. m. har vi även funnit anledning att ge vår syn på den

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

inlernalionella konferens om boende- och bebyggelsemiljö som skall hållas i Vancouver under liden 31 maj-11 juni i år, den s. k. HABlTAT-konferensen. Den utgör en länk i Förenta nalionernas miljöprogram men skall i huvudsak begränsas lill boende- och bebyggelsemiljöfrågor.

Från cenlerparliels sida har vi i moiioner i riksdagen även lidigare understrukit vikten av all decentraliseringslanken får utgöra grunden för nationella och internationella ålgärder, syftande lill global jämlikhel. Enligt vår mening är en i praktisk handling omsatt decentraliseringspolitik förutsältningen för all åsladkomma global jämlikhet.

Ett välkommet tillfälle atl försöka fä internationell uppslutning för della syfte erbjuder HABlTAT-konferensen. U-länderna framhöll vid miljökonferensen i Slockholm 1972, när beslutet om HABlTAT-konferensen fattades, all de för dem akuta miljöproblemen är sådana som hänger samman med den mänskliga bebyggelsen. Den förberedande kommittén för konferensen har också som ett av fiera huvudteman satt upp mänsklig bebyggelse och den naturliga miljön. Vi har i vår parlimotion försökt beskriva den nuvarande ulvecklingen, och jag nöjer mig därför med all här framhålla följande.

Mer än hälften av befolkningen i den rika världen bor i samhällen med mer än 20 000 invånare. Samtidigt går en ström från mindre tätorter lill större städer. De slörsia befolkningskonceniraiionerna, med 7-8 miljoner invånare, växer dubbelt sä fort som mindre tätorter. År 2000 kan, om ulvecklingen får fortsälta i samma riktning, sammanhängande storstadsområden med upp till 30 miljoner invånare uppstå. En annan företeelse är atl folkmängden minskar i stadskärnorna, medan ytterområdena växer myckel starkt. Urbaniseringen i de rika länderna är till skillnad från silualionen i de faltiga länderna en följd av industrialiseringen och liksom i värl land i många fall en följd av medvetet politiskt handlande.

I de falliga länderna går en massiv och okonlrollerad siröm av människor från landsbygd lill slorstad. Många av de största städerna växer med 8 % per år, och en ständigt växande slum bildas.

Människoströmmen till storstäderna är i dag av sådan omfattning all storstadsbefolkningen år 2000, om denna strömning fär forisalla, kommer alt vara lika sior som landsbygdsbefolkningen. Del blir här fråga om en genomgripande förändring av de fattiga ländernas hela sociala struktur. Slumområden av hitlills okänd omfattning kommer alt skapas, klasskillnaderna i världen och inom de olika länderna kommer all öka, slora markområden kommer alt las i anspråk för utbyggnaden av tätorterna. och vikliga områden med livsmedelsproduktion går därmed förlorade.

Om man därtill lägger miljöproblem, sociala och ekonomiska problem av den art som vi kan möta i exempelvis världens storstäder bör kon-cenlrationspolitikens följder framstå klara även för dem som ännu lever kvar i ett ensidigt slordrifislänkande.

För mig, som företräder ell poliliskl parti som ärefteräri flera decennier varnat för den koncenlralionsulveckling som ägt rum i vårt egel land.

framstår det faktum an del nu skall hållas en internationell konferens för alt diskutera hur man skall komma lill rätta med de miljömässiga problem som en sådan koncenlrationspolilik fört med sig som etl klart bevis för atl centerpartiet hävdat en riklig linje i della avseende.

Det säger sig självi alt vi ifrån centerns sida betraktar konferensen i Vancouver som synnerligen betydelsefull. De frågor vi drivit pä del nationella planet här hemma lyfts nu upp på dt internationellt plan.

Ulskotlsbelänkandel redogör för förberedelsearbetet inför den föreslående konferensen och slår ocksä fasl alt konferensen är avsedd all vara ell forum för ulbyle av erfarenheter.

Konferensen har tillkommit främst på begäran av u-länderna. Dessa skall genom konferensen kunna skaffa sig ell bättre faktaunderiag inför uppgiften att välja utvecklingsstrategier på del cenlrala samhällsområde som boende- och bebyggelsemiljön ulgör.

Ulskoltet säger: "I-ländernas framgångar och misslag på della område kan bli en värdefull del av detta faktaunderlag, även om dessa erfarenheter ofta inle går atl direkt lillämpa på de förhållanden som råder i u-länderna." Jag vill starkt underslryka della ullalande.

HABlTAT-konferensen erbjuder ell enastående lillfälle all försöka vända den cenlraliseringspoliiik som vägleder alllför många länders nationella handlande. Kan dessa länder övertygas om all denna centralisering inte i längden kan tillåtas fortsätta har vi lagil ell sleg framål på vägen mol etl decentraliserat väridssamhälle - dt samhälle som är bäsl ägnal all ge människorna arbele saml social och ekonomisk trygghet.

Herr lalman! Jag har vid dagens deball framfört dessa synpunkter inför Förenta nalionernas HABITAT-konferens med den förhoppningen all regeringen skall la fasta på dem vid konferensen, som snart tar sin början, och jag yrkar bifall lill ulskotlels hemställan på denna punkl.

Vad gäller övriga punkier ber jag all få yrka bifall lill samlliga reservalioner som centerpartiledamöterna i ulskoltet står bakom och i övrigt lill ulrikesulskoltels hemställan.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Inlernatlonelll utvecklingssamarbete m. m.

Hert TAKMAN (vpk):

Herr talman! Minsl en iredjedel av världens befolkning sväller och minsl en miljard är analfabeter. I många länder är del fler som sväller och fler som är analfabeter nu än för tio år sedan. Misären och okunnigheten ökar i absoluta lal pä samma gång som befolkningen ökar.

I denna situation, som så ofta lidigare, framiräder kyrkoherde Mallhus, lika fräck och obekymrad om fakla som 1798, då han hävdade alt befolkningen tillväxer i geometrisk progression samtidigt som jordens resurser bara ökar arilmdiskl. Sedan dess har som bekanl mänga av jordens folk, bl. a. Sveriges, gäll frän massfalligdom och sväll lill dt relativt välstånd för majoriteten av befolkningen samtidigt som de mer än fördubblat sin medellivslängd och mångdubblat sitt befolkningstal.

Kyrkoherde Malthus moderna läriungar formulerar inte sällan sina katastrofteorier pä ell skenbart radikall språk. Men om Mallhus nu ibland

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Iniernallonellt utvecklingssamarbete m. 111.

uppträder i en falsk röd kappa, gör han knappasl slörre inlryck pä arbetarklassen i någol land än han gjorde de närmaste decennierna efter sin bombasliska debul 1798. Kroppsarbetarna, de som kämpar för en bätlre framtid för sig och sina barn, har lyckligtvis en stark tilltro lill den vetenskapliga och tekniska ulvecklingen och en sund skepsis lill populistiska kolknackare.

När eländet existerar mitt i alll överflöd, är det verkligen inle lätt att övertyga arbelarklassen och de förtryckta folken om all jordens resurser häller pä alt ta slul. Del finns skäl atl äter och åter erinra om all nöden inle är begränsad lill u-länderna. Den finns i massformal i de flesia kapitalistiska industriländer. I England beräknas minsl 20 000 personer ha dött av kyla och undernäring den gångna vintern. I USA finns officiellt 10 miljoner arbetslösa - del är en kronisk arbetslöshet som sedan mänga år varit av samma storleksordning. Minst hälfien av alla färgade ungdomar i USA under 25 år går arbetslösa. Pensionärer letar efter mal i bättre lottade medborgares soptunnor. Konventionellt räknar man sedan etl liolal är med alt 30 miljoner av USA:s befolkning lever under existensminimum, men siffran kan vara myckel slörre.

I diskussionen om u-ländernas fattigdom har utrikeshandeln med all räll haft en framskjuten plats. Men orällvisa handelsbdingelser är inle den vikligasle enskilda faktorn i underutvecklingen. Bäilre priser pä u-ländernas råvaror kommer inle aulomaiiskl all leda lill uiveckling. Bäure priser kommer i mänga fall och i många länder alt göra det möjligt för utländska företag, främsi de mullinalionella bolagen, som äger huvud-parlen av gruvorna och planlagerna, all pumpa ul ännu slörre profiler från de u-länder där de är de verkliga makthavarna.

Underutvecklingens och massfalligdomens huvudorsak är all ulländska bolag äger de vikligasle naturtillgångarna och de viktigaste produktionsmedlen och vanligen också behärskar handeln och valutaflödet. Ell lilel korrumperal loppskikl av poliliker och byråkrater i många u-länder ser lill alt de mullinalionella förelagen har idealiska arbetsbetingelser. Del senasle årei har en mängd fakla kommil i dagen om hur Northrop, Lockheed, Gulf, Exxon, United Brands och många andra USA-baserade bolag betalat ut miljarder i mulor och handtryckningar lill sådana personer i ledande funklion som hjälpt dem all göra profilgivande affärer och driva den neokolonialisliska folkförlryckande politik de behöver för all göra dessa affärer.

Ell särskilt kapitel vore värl atl skriva om de multinationella jättarna i livsmedels- och läkemedelsbranscherna. Vid 1975 års World Health Assembly angreps läkemedelskoncernerna i skarpa ordalag av Världshälsoorganisationens generaldirektör dr Halfdan Mahler. "Läkemedel som inle godkänns för försäljning i ursprungslandet - e|ler som dragits borl från handeln av säkerhetsskäl eller för atl de är overksamma - exporteras och marknadsförs ibland i u-länder", sade han. "Produkter som inle håller kvaliielskraven i det exporterande landet, däribland produkter som överskridit datumstämpeln, exporteras inie sällan lill u-länder, som

saknar möjlighel alt göra kvalildskonlroll."

Sedan oktoberrevolulionen 1917 har världen krympt för dessa hänsynslösa förtryckare och profitörer. Under de senasle 20 åren har ell stort antal lidigare kolonier lillkämpal sig iniernalionelll oberoende, och mänga av dem har slagil in på en socialistisk eller icke-kapilalislisk väg. De nationella befrielserörelserna har, bäde under sin kamp för all bli kvitt kolonialisler och imperialister och - senare - under sin kamp för ekonomisk och kulturell utveckling, fäll ell enormt bistånd frän de socialistiska staterna. Gunnar Myrdal skrev ironiskt för många år sedan -jag måste cilera ur minnet eftersom jag inle har haft boken lill hands i dag - all de kapitalistiska staternas iniresse för bislånd lill u-länderna skulle ha varit obefintligt eller ha kommil myckel senare om inle dessa försi fåll bislånd frän Sovjdunionen och andra socialisliska slaler.

I den akluella biständsproposilionen upprepar regeringen de principer som sedan länge formulerats i budgetpropositioner och biståndspropo-silioner. nämligen all bislåndel bör gå lill de fattigaste länderna men all falligdomen inle ensam bör vara utslagsgivande vid vald av mottagarländer för uivecklingsbislånd. Sverige bör i förslå hand söka samarbeta med länder, vilkas regeringar i sin ekonomiska och sociala polilik strävar efter all genomföra strukturförändringar för ekonomisk och social uriämning. Del är en princip som jag accepterar.

Denna princip har sedan några år ifrågasatts av de borgerliga partierna. De folk som kämpat sig fria från exploatering och korruption och snabbi ulvecklar ekonomi, undervisningsväsen, hälsovård elc. skall lydligen bestraffas genom all berövas svenskl bislånd. Mals Hellslröm var inne på delta lidigare när han lalade om att dessa länder fortfarande är faltiga, även om befolkningen i sin helhel har nätt en nivå som den aldrig hade nätt tidigare. Cenlern och folkpartiet har i reservalionen 8 gäll in för en minskning av bislåndel lill Cuba, och moderalerna kräver i reservalionen 9 att Cuba inte skall fä något bistånd alls. Moderaternas reservalion 10 är diffus men bör väl lolkas som en opinionsyllring mol bislåndel lill Vietnam.

Både i reservalionen 9 och i herr Hernelius anförande i den här debaiien lidigare i dag har lalals om "den kubanska inierveniionen" i "inbör-deskrigei i Angola" i fördömande ordalag. Cubas bislånd lill Folkrepubliken Angola används av moderaterna och lydligen ocksä av övriga borgerliga partier som argumenl mol svenskl bislånd till Cuba. Argumentet saknar varje slöd i folkrätten. Den s. k. "andraregering" som försie vice lalmannen Benglson lalade om för en stund sedan var tillsall av och san i knäet på den sydafrikanska apartheidregimen och försvann om möjligi snabbare än Sydafrikas irupper försvann från Angola. När Cuba i börian av november 1975 på vädjan av del angolanska folkels legitima ledning sände irupper lill hjälp hade Angola sedan månader invaderats av slora reguljära iruppsiyrkor från Zaire och framför alll från Sydafrika. Jag har lidigare här i kammaren redogjort för deiia, och Mals Hellslröm har just gett en korreki och engagerad skildring av dessa hän-

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Inlernatlonelll utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internatlonent utvecklingssamarbete m. m.

delser i Angola. Kriget i Angola under det gångna året var inle mer ell inbördeskrig än kriget mot quislingregimen och den tyska ockupationsmakten i Norge 1940-1945. Kriget i Angola under del gångna året var del angolanska folkels andra befrielsekrig sedan del vunnii del första i och med alt den portugisiska kolonialregimen, stödd av samtliga NATO-staler, hade bringats till kollaps den 25 april 1974.

1 denna deball finns del ingen lidsmarginal för en historisk återblick.-Men jag hoppas livligt all någon ung historiker går igenom riksdagstrycket för ett par decennier och ägnar särskild uppmärksamhet ål de olika partiernas iniresse för främmande trupper i Angola under 1950- och 1960-lalen. År 1959, då Sverige lillsammans med sex andra stater, däribland dd fascistiska Portugal, undertecknade del s. k. Slockholmsaviald och upprättade EFTA, är etl specielll intressant år. Del krävdes myckel moderat och liberal eau-de-cologne för all göra den portugisiska kolonialmaktens slank av blod och napalm så lilel märkbar som möjligt i de fina demokratiska västeuropeiska salongerna.

Cubas representant i FN:s säkerhetsråd Ricardo Alarcön gav i säkerhetsrådets debatt om Angola den 30 mars i är en utföriig historik, där han erinrade om de 500 år som Angola var under de portugisiska slavhandlarnas välde och de 500 är av kamp som förenade det kubanska folket med del angolanska. Angolas kuster bevittnade, sade han, hur människor jagades, hur invånarna brutalt slets bort från sill land och fördes över Atlanten för alt bli slavar. "Miljoner angolaner släpades pä della säll lill karibiska plantager och bidrog med sill arbele och sina

lidanden lill atl bygga nya nationer- . Under fem sekler gjorde de

etl intensivt motstånd . Deras rebelliska anda, alltid närvarande i

slavupproren pä del koloniserade Cubas planlager, var en av de cenlrala rötterna i den kubanska nationens utveckling."

Jag har cileral della ur Alarcöns lal i säkerhdsrådet.

Alarcön redogjorde också för befrielsekampens tvä militära sidor. Bäde de angolanska frihetskämparna och de portugisiska förtryckarna hade sina allierade i den befrielsekamp som böriade i och med MPLA:s grundande 1956. Alarcön sade:

"De socialisliska länderna, de afrikanska folken och alla progressiva krafter hjälpte MPLA i denna kamp, där alla odds var emol den. Imperialisterna, rasislerna och alla reaktionärer och förrädare hade en akliv roll vid Portugals sida i dess försök alt förinta MPLA."

De som kom lill del angolanska folkels hjälp när imperialisterna och deras rasisliska legoknektar var på marsch och näll näslan fram lill Luanda förriänar atl hyllas, inle alt smädas.

Belräffande Laos och Vietnam måste jag falla mig kort med hänsyn till den slarki begränsade lalarliden. Vi har från vänslerparliel kommunisternas sida motionerat om ett kraftigl bisländ lill dessa tvä länder sedan många är. och vi har med slor lillfredsslällelse noterat atl bislåndel kvaniiiaiivi sell kommil alll närmare de krav vi ställt. Vi vel - ålskilliga av oss frän besök i dessa länder - hur välkommen hjälpen har varit

och hur väl den har använts. Samtidigt är vi intensivt medvetna om de enorma behov som dessa länder har, efter krig som varat under en generation och efter historiens mest långvariga och massiva bombningar. Del är mot denna bakgrund som vi i moiionen 1133 hemsläller om att biståndet till Demokratiska republiken Vietnam uppräknas lill 300 milj. kr. och lill Republiken Sydvielnam till 150 miljoner, med andra ord sammanlagt 450 milj. kr. till del återförenade Vietnam. I motionen 1136 hemsläller vi om alt biståndsbeloppet lill Laos höjs lill 50 milj. kr. Jag yrkar bifall till dessa båda motioner.

I moiionen 1152 har jag och mina medmolionärer föreslagil en lag om rätt för universitetsinstitution och annan institution inom den slalliga sektorn all lämna internationellt bistånd, alllsä en motsvarighet till 1975 års lag om rätt för kommun och landstingskommun all lämna internationell katastrofhjälp. Den gällande lagen, liksom den vi föreslagit, avser sådan sjukvårdsutrustning, laboratorieutruslning, vetenskaplig litteratur osv. som kan avvaras. Del finns ju mängder med material och litteratur som utrangeras varje år och ersälls genom nyanskaffning. Jag förstår inte de argumenl som ulrikesulskotlet har mobiliserat för all avstyrka motionen. Som det nu är kommer den utrangerade malerielen ofta inle lill någon vettig användning alls, även när den är i sådant skick att den mycket väl skulle kunna användas i etl u-land.

Jag yrkar bifall lill moiionen.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Under della anförande överlog fru iredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert LANGE (s);

Fru lalman! Jag har antecknat mig på lalariislan för all säga någol om ell av de allra vikligasle instrumenten för stöd ät utvecklingsländerna i deras kamp för tryggare levnadsvillkor för den majoritet av människor som lever i dessa länder. För dem är Världsbanken och övriga insliluiioner som brukar sammanföras under beteckningen Världsbanksgruppen av slor betydelse. De är ytterst vikliga organ för förmedling av finansiella resurser. Detta tror jag alla måsle erkänna -även de som ställer sig kritiska lill många yttringar av den polilik som Väridsbanken varit ansvarig för.

Vad vi än tycker om den verksamhei Världsbanksgruppen driver vet vi ändå atl den med en ärlig utlåning på 26 miljarder kr. utgör den vikligasle finansieringskällan för u-ländernas ulvecklingsanslrängningar. De flesia u-länder, ja, praktiskt laget alla, har insett della och har av della förhällande dragit slulsalsen alt de bör anslula sig lill Världsbanken och bibehålla sill medlemskap, trots att ålskilliga av dem varit starkt och öppet kriliska mol myckel av vad Väridsbanksgruppen företagit sig. De har samtidigt för egen del krävl ell slörre inflytande över Värids-bankens verksamhet. Hittills har dessa ansträngningar varit förgäves, även om u-länderna inle saknat slöd i sina försök all få etl vidgal in-

6 Riksdagens protokoll 1975/76: 130-131

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

flytande.

Också i är möter vi en gammal bekanl i vpk-molionen pä delta område. I den yrkas del på nytt att Sverige skall lämna banken och upphöra med anslagen lill Inlernalionella utvecklingsfonden, IDA. Den här frågan har, fru lalman, diskuterats flerfaldiga gånger här i kammaren. Under mindre än eu år har det svenska samarbetet med Väridsbanksgruppen varit föremål för debatt inie mindre än tre gånger, bl. a. med anledning av ell par inlerpellalioner. Därför iror jag knappasl man kan lillföra den här debatten något nytt i dag. Jag skulle då i och för sig kunna nöja mig med all instämma i ulskoltels avslagsyrkande när del gäller den här moiionen av herr Hermansson m. fi. Men när jag nu lagit lill orda vill jag ändå säga ytterligare ell par ord.

Jag har verkligen lagl ned möda på alt försöka förstå vpk:s ståndpunkt. Men ju mer jag funderar, desto obegripligare har jag funnit den. Vpk är inle ensamt om all vara missnöjd med en del av bankens polilik. Bankens vägran all bistå Allende, lånen lill juntans Chile och satsningen pä andra reaktionära föriryckarregimer som har terrorn som vapen har såviii jag vel alla utrikesuiskollets ledamöter tagit avstånd från. Del har ocksä den svenska regeringen länge gjort utan atl del mön några gensagor frän förelrädare för oppositionen. Våra ansträngningar har bl. a. tagit sig uttryck i atl våra förelrädare i bankens styrelse och andra organ i Världsbanksgruppen strävat efter en demokratisk ordning och försökt begränsa del infiytande som Förenia slalerna har pä bankens polilik. Del har mött en växande förståelse. Bakom våra senaste framstötar slöt faktiskt alla de nordiska länderna upp och andra visade, som jag sade, en växande förståelse för denna ståndpunkt.

Menar verkligen kommunisterna att vi kan ändra bankens politik genom all uiiräda ur den? Har ni inie observerat atl u-länderna slår kvar i Världsbanksgruppen och därtill har gjort klart för oss atl vi bör behälla värt medlemskap och påverka verksamheien i dessa institutioner i progressiv riktning? Anser ni verkligen i vpk all ni bätlre förstår och tillvaralar u-ländernas intressen än de själva gör? Herr Måbrink gick, om jag hörde rätt, så långt all han uttalade sig för alt Sverige inte bara skulle lämna Världsbanken och de till den knutna institutionerna ulan därjämte också överge OECD och l. o. m. GATT. Den sländpunkien beträffande Världsbanken går emellertid siick i slav med vad u-länderna själva har velat. Jag kan inle se vpk:s siändpunki som annat än en utväxt av den leninistiska elilleorin, som rällfärdigar minoritetens dikiaiur.

Förståelsen för den ståndpunkt som den svenska regeringen har intagii och de riktlinjer efter vilka våra företrädare i Världsbanksgruppen arbelar har vuxit också bland andra än utvecklingsländerna. Också indusirilän-derna får mer och mer upp ögonen för nödvändigheten av en förändring i bankens polilik. Men det kanske dröjer innan vi har näll dil. innan den dag kommer då Världsbanksgruppen ändrar sin polilik. Del kan la tid. Del fordrar lälamod. Men tålamod behöver inte vara en fiende rili framsteg. Atl följa vpk vore alt ge upp. Vi bör i stället enligt min meninj;-

hålla ul. Då kommer vi också, det är jag övertygad om, all få uppleva segern.

Ännu ell påpekande kan vara på sin plats. Man bör skilja på Världsbanken och IDA. Del är inte samma sak, även om USA i båda har en mycket beiydande rösiandel. Bankens uppgift är ju all slälla finansieringsresurser lill u-ländernas förfogande. Dessa resurser får banken genom upplåning på den inlernalionella kredilmarknaden. IDA är dt mellanfolkligt organ för bislånd genom omfattande långivning på synnerligen gynnsamma villkor till de fattigaste u-länderna, de med mindre bruttonationalprodukt än 375 dollar per invånare och är. Några svenska bisländspengar går inle lill banken, endasl lill IDA.

Jag yrkar bifall lill ulskotlels hemställan iinder avsnittet 4 och avslag på yrkandet i moiionen 730. Om bifallsyrkandel till den moiionen ännu inle framförts i dag, kommer det säkert all slällas i den fortsatta debaiien.

Till sist några ord om reservationen 17, i vilken begärs atl systemet med invesleringsgaranlier utsträcks omedelbart och alt etl utvecklingsbolag i samarbete mellan stal och enskilda inrättas.

Båda dessa frågor är föremål för överväganden i den bislåndspolitiska ulredningen. Dessa krav har framförts förul, och då har man hänvisat till biståndsulredningen. Jag tror att del var 1974 som del fanns en hö-gerreservaiion på denna punkl. Uiskottsmajoriteten avstyrkte emellertid yrkandet med hänsyn till biståndsulredningen. Det gjorde även folkpartiet, men i år finner jag till min förvåning atl folkparliel ställt sig bakom högerreservalionen på den här punklen och yrkar på atl systemet med invesleringsgaranlier - oavseii den bislåndspolitiska utredningen - utvidgas redan nu. Vidare vill man atl den någol kontroversiella frågan om ell utvecklingsbolag snabbi skall lösas. Del är sålunda en ändring som jag har litet svårt all finna någon förklaring lill.

Fru lalman! Jag yrkar alllså bifall till ulskoltels hemställan i avsnillel 10 och sålunda avslag på höger- och folkparlireservalionen. Jag yrkar sålunda även avslag pä vpk-förslagei atl invesleringsgarantisystemd skall slopas.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Hert TURESSON (m) kort genmäle:

Fru lalman! Jag vill bara påpeka all herr Lange i sill anförande gjort sig skyldig lill en felsägning eller felläsning, vilkel det nu var. Han har systematiskt lalal om en "högerreservalion". Del finns ingen högerre-servalion, ulan del är fråga om moderala reservalioner, herr Lange.

Herr LANGE (s) kort genmäle:

Fru lalman! Jag är ledsen. Jag hade inle någol färdigt manuskript, men väl vissa anteckningar. Jag ber herr Turesson om ursäkt för all jag använde det gamla namnet. Det berodde på all jag ibland har svårl all se den verkliga, den sakliga skillnaden mellan det gamla högerpartiet och del nya moderala partiet.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internaiionelll utvecklingssamarbete m. m.

Herr ÅNGSTRÖM (fp):

Fru lalman! Jag hade inle tänkt beröra Cuba i mitt anförande. Men eftersom flera talare i etl rätt högl röstläge har debatterat det ämnet, har jag ell behov av all lägga till några synpunkier.

Jag vill inle förneka atl biståndsanslaget lill Cuba har varit ell bekymmer för oss i folkparliel.. Vi i folkparliel har betraktat hjälpverksamheten till Cuba som någol av en mönster. Dei bislånd som Sverige lämnar - i pengar, i varor och i rådgivning - har kommil landei lill godo pä ell ulomordenlligl säll. Bislåndel har ocksä varii självgenererande; del har skapal mångdubblade resurser inom de områden där del satts in.

Nu har Cuba lolall haft en god social och ekonomisk utveckling. Landei ligger klart över den gräns där den svenska biståndsverksamheten bör övergå till andra verksamhetsformer på del ekonomiska och sociala området. Vi har här etl analogi förhållande lill Tunisien.

Nu anser vi atl regeringen skall ta del iniiialiv som behövs för all avveckla biståndsverksamheten och i ställd inrikta ansträngningarna exempelvis på det handelspolitiska samarbetet.

1 fallet Cuba finns det emellertid en svär komplikation i våra bislåndspolitiska förbindelser. Cuba har gäll in med irupper och materiel i inbördeskriget i Angola. Del finns en mycket stark opinion i detla land, som anser alt Sverige inte skall bidra lill krigspolenlialen i ell krigförande land.

Fru talman! Jag tror alt del är viktigt all vi hanterar den svenska opinionen då det gäller biståndsverksamheten med den största varsamhet. Jag tror alt den opinionen irols alll är rätt bräcklig. Jag vel all slora grupper, som lidigare helhjärtat har slölt våra insalser i u-länderna -också med personliga uppoffringar - bdraklar del som en svår utmaning alt Cuba anser sig ha ekonomiska och tekniska resurser och vill salsa sin ungdom i ell krig långt borta i en annan del av väriden. Cubas ungdom har redan tidigare döii pä slagfäliei i kamp för sin egen frihei. Del är nödvändigl atl markera även denna inslällning, när vi debatterar biståndet lill Cuba.

Fru lalman! Jag vill också ge etl par glimtar från del fält som dagens deball handlar om, nämligen våra insatser för all hjälpa de fattiga länderna. För någol år sedan besökte jag en missionsslation i Tanzania. För all komma dit hade jag och mill sällskap gjort en bilresa på fem limmar med jeep. Vi färdades genom ell landskap, som var märkl av den slora brislen på vatten. Växtligheten var brun och förtorkad, och vid sidan av vägen låg rester av djur, som dukat under för torkan. Vi passerade också några byar som låg siralegiski placerade vid någol vallenhål eller hade ell mer sankt område i grannskapet, där man hämtade vallen och där djuren kunde hitta något bete och släcka sin törst. Det utmärkande för dessa byar var all man inle hade lagil till vara möjligheterna all använda det vallen som fanns. Man hade inle byggt rikliga brunnar eller anordningar för bevattning av del förtorkade landskapet.

Så kom vi fram lill den by där missionsstalionen låg. På stationen Nr 130 riänsigjorde fem svenskar. Där fanns en lärare, hans hustru som var Onsdagen den sjuksköterska och tre andra medhjälpare. De och deras föregångare hade i q • tg-jf

åsladkommil underverk på platsen. Byn var en grönskande oas. Bo- __

städerna var av bätlre standard än vi sett på andra håll under färden. Internationellt Del fanns ordnad skolgång saml tillgäng till sjukvård, och man fick ett utveckllngssamar klart inlryck av vad denna missionsslation åsladkommil genom all sprida bete m. m. kunskap och handfast hjälp lill människorna i omgivningen.

Etl annal besök gällde Kenyalla National Hospital i Nairobi. Sedan 1967 har Karolinska institutet i Slockholm haft översynen över dt projekt, där man kort uttryckt arbetat på all förbättra möjligheterna lill behandling av olika former av cancer i denna del av Östafrika. Till att böria med skedde finansieringen av projektet genom insamlade medel, bl. a. från vissa fonder. Men fr. o. m. 1971 har SIDA övertagit avlöningen av personalen, medan Karolinska institutet fortfarande sköler rekryteringen.

Den svenska personalen har haft till uppgifi all bedriva och lära ul praktisk sjukvård på della specialområde, atl utbilda den inhemska personalen för olika uppgifter och all vara rådgivare då det gäller utbyggnaden av detla sjukhus till ell fungerande sjukvårdscentrum för cancersjukdomar i östra Afrika. Man kan säga att della sjukhus i dag fungerar som ell fullgott sådanl cenlrum. Tidigare har del inte funnils någon möjlighel för t. ex. kvinnor med underlivscancer atl få någon hjälp. Har sjukdomen konstaterats, har del bara varit all vänta på del oundvikliga slulel, om inle den sjuke tillhört den lilla grupp som kunnai resa till Europa för alt lägga in sig på någon av klinikerna där.

Kapaciteten är naturiiglvis med våra måtlslockar förfärande lilen i förhållande lill befolkningsunderiagel, men några siffror kan i alla fall ge en belysning av vad som ulrällas här. 1974 hade man nära 10 000 pa-lienlbesök, och man gav 12 000 strålbehandlingar. Man hade patienter frän hela Östafrika, sammanlagt från lio länder. Av patientunderlaget var 90 96 afrikaner, 6 96 asiater och 2 96 européer.

Della arbele fick sin börian genom all en grupp läkare från Sverige gjorde etl besök i Nairobi. De var där i etl siriki vetenskapligt syfte. De fångades av det behov av sjukvård som fanns inom deras egel specialområde, och de fortsatte efter hemkomsten lill Sverige all verka för möjlighelen all hjälpa människorna i den här delen av världen. Med den vettiga kombinationen av medmänsklighet i känsla och gärning, insatser frän enskilda och organisationer och stöd frän SIDA har de resultat som jag nu skildrat kunnai åstadkommas - resultaten på missionsstalionen och resultaten på del här sjukhusel.

Fru talman! Biståndsverksamheten är inte en exklusiv angelägenhet för dt fåtal experter i utrikesOänst, inle enbart för poliliker i anslags-beslutande position, del är något som angår alla människor i vårt land - vi som haft fördelen all ha en läng och iryggl framåtskridande utveckling bakom oss och en välsiånd där vi, sett med de människors ögon som bor i u-länderna, vadar omkring i ell materiellt överflöd.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internatlonent utvecklingssamarbete m. m.

Vad man önskar i det här sammanhanget är ell helt annal och massivare engagemang från hela svenska folket i den viktiga frågan om hur vi skall kunna hjälpa våra bröder och systrar som lever i sväll och misär, i analfabetism och i djup okunnighet i de länder som går under beteckningen u-länder.

Jag ålerkommer lill vad jag sade inledningsvis beträffande Cuba. Del är viktigt all vi hanterar den här opinionen med den största varsamhet. Au det finns känsla och mollaglighet för del nödvändiga alt hjälpa våra falliga medmänniskor pä andra ställen i världen framgår bl. a. av del slora engagemang som visade sig i den massiva uppslulningen kring den insamling som gjordes för lilel mer än en år sedan genom bl. a. kyrkan, då en myckel svår sväll drabbade länderna i främsi Östafrika.

Med de exempel som jag beskrev inledningsvis ville jag också visa hur myckel som kan åstadkommas genom initiativ frän ideella organisationer av olika slag och från enskilda människor och vilken effektivilel den hjälpen kan uppnå, om man låter dessa strävanden få stöd från den officiella delen av den svenska biståndsverksamheten. Jag vill betona au vi i folkpartiet inte tror all denna lyp av hjälpverksamhet på någol sätt kan sköta huvuddelen av del svenska bislåndel, men den är ell värdefullt komplement och den förlänar ell helhjärtat slöd. Den har också en engagerande spridningseffekt här i Sverige där den skapar förståelse och engagemang för den biståndsverksamhet som Sverige i stort bedriver.

I reservalionen 15 yrkar folkparlids represenlanler i ulskotiel på all bidragd lill enskilda organisationers biståndsverksamhet uppräknas med yllerligare 25 milj. kr. Motiveringen i reservationen är att man med det här anslaget när slora resultat till en relativt liten kostnad. Det är alllså väl använda pengar, och sett i förhållande lill del totala biståndsanslaget rör det sig om små belopp. Man bör upprätthålla principen atl inga välmotiverade ansökningar om slöd skall behöva avslås pä grund av brist på medel.

Fru lalman! Jag vill avslutningsvis beröra reservationen 17 med fru Nettelbrandt som första namn. Det gäller u-landsinvesteringar och u-ländernas industrialisering. Utskottet anför i det här sammanhanget all bislåndspolitiska ulredningen redan behandlar invesleringsgarantisyste-met, men vi anser all del inle kan vara något hinder för atl utvidga syslemet så att det omfattar alla u-länder.

Min motivering är alt den differentierade mindre industrin kan göra stora insalser här och är mesl betydelsefull för ulvecklingen i u-länderna. Om svenska förelag uppmuntras all investera i u-länderna överförs inte enbart kapital ulan även kunnande pä de tekniska, industriella och kommersiella områdena. Dessuiom skapas nya sysselsäilningslillfällen och försöriningsmöjlighder för slora grupper av mottagarlandets befolkning. Del är således enligt vår uppfallning ell bäde bra, billigl och lältadmi-nisireral komplemenl lill andra biståndsinsatser. Man skall också pröva ulvecklingseffeklen i varje särskilt fall. Del är vikligl atl man håller

kontroll och ser lill atl pengarna blir använda pä räll säll.

Del är mol denna bakgrund som jag vill lillslyrka moiionen 2055 i den del som gäller investeringsgaranlisysiemei. I samma molion föreslås också upprällandd av ell ulvecklingsbolag med syfte atl bidra lill investeringar i u-länderna. Vi tror atl ell sådanl bolag kan få slor betydelse för u-ländernas industriella utveckling. Del skulle kunna slälla medel och vid behov expertis lill förfogande redan på planeringssladiel, och det skulle kunna förmedla krediter för investeringar. Del skulle genom tillskott av riskkapital kunna medverka i direkta investeringar i u-länder tillsammans med svenska förelag och u-landsfördag i samarbete. I vissa fall skulle del kunna träda in med ell övergripande ansvar, inle minst för all medverka lill alt inriklning och finansiella villkor i projekten utformas pä för u-landel lämpligl säll. Man kunde också fä värdefulla synpunkier på bildandel av etl sådanl samverkande bolag. Atl della kan ha ell vissl värde har bl. a. induslribislåndsulredningen redovisat i sill delbelänkande. Där har man lagit upp denna fråga och ställt sig synnerligen positiv. Man är lydligen inne pä liknande tankegångar.

I moiionen 2055 föreslär vi alltså atl regeringen efter vederbörlig beredning skall lägga fram förslag om dl utvecklingsbolag. Jag vill därför tillstyrka reservalionen 17.

Fru lalman! I övrigt vill jag lillslyrka de reservalioner som är underskrivna av folkpartiets representanter i utrikesulskotld.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Iniernalionelll utvecklingssamarbete m. m.

1 della anförande inslämde herr Sellgren (fp).

Hert PALM (s):

Fru lalman! Jag har begärl ordel för alt närmare kommentera de tre reservalioner som handlar om inlernalionella bislåndsprogram, reservalionen 6, livsmedelsbiståndet, reservalionen 18, saml reservalionen om katastrofbisiändet som har nr 19 i ulskoilsbelänkandel. Kanhända blir mill inlägg någol mera sifferbemängl än herr Ångslröms.

1 samlliga dessa fall är del fråga om reservalioner som avlämnals av ulskotlels folkpartister och som innebär atl man vill sträcka sig längre än utskottets majoritet.

Del har lidigare i debaiien här i dag erinrals om all folkpartisternas yrkanden innebär ell päslag med yllerligare 150 milj. kr. för ulvecklings-hjälpen utöver de 3 122 milj. kr. som regeringen och ulskollsmajorilelen föreslär.

Belräffande reservalionen 6 yrkar reservanierna fru Nettelbrandt och herr Ullsten all anslaget till FN:s jordbruksulvecklingsfond bör höjas med 45 milj. kr. utöver budgetpropositionens förslag för detla ändamål. När utskottet diskuterade vår medverkan i denna jordbruksutvecklingsfond som är under uppbyggnad, kunde alhjämt mänga frågor slällas. Diskussionerna om hur fondens statuter skall utformas har varit omständliga. Detta lar sig ullryck i ulskotlels skrivning, där del framhälles all vi alUjämi vänlar på alt få se denna fond förverkligad enligt de beslul

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internatlonent utvecklingssamarbete m. m.

som fattats.

Den gällande målsättningen innebär för fonden i dess helhet atl bi-dragsulfäslelserna skall uppgå lill 1 miljard dollar. När förslag lill skrivning behandlades i utskoltet var utfästelserna från de deltagande länderna uppe j 360 miljoner dollar. Den nu aktuella siffran är, enligt de uppgifter som jag fått i dagarna, ca 900 miljoner dollar.

Sverige, som har utvecklal slor aktivitet på della område, befinner sig som bekanl myckel högt på listan över de bidragsgivande nationerna. Sveriges bidrag föresläs bli 100 milj. kr., eller ca 22 miljoner dollar, som framgår av propositionen.

Ulskollel undersiryker i sin skrivning atl det "svenska bidraget får slutligt fastställas när klarhet nåtts om storleken av bidragsutfäslelserna från de slora givarländerna". Ulskoltet gör della ullalande bl. a. mol bakgrunden av värl behov av ökad klarhel om fonden och med hänsyn lill den tröghet som många ekonomiskt välställda länder ger ullryck för när det gäller atl i prakiisk handling visa all man verkligen menar allvar med de beslul som fallas vid slora högtidliga internationella konferenser. All i dt sådanl läge f n. bevilja anslag utöver regeringens förslag skulle ingalunda öka iryckel ocksä på andra - enligt vår mening självklara -givarländer. Om riksdagen följer ulskollsmajoriielens förslag håller vi dörren öppen för all längre fram öka de svenska biståndsinsatserna om fonden visar sig bli ett effektivt instrument för u-ländernas utveckling.

Jag yrkar därför bifall till vad utskottet har atl anföra på denna punkt.

Vidare yrkar samma reservanler under denna punkt att anslaget lill FN:s befolkningsfond ökas med ytterligare 10 milj. kr.

Regeringsförslagei - som utskottels majoritet ansluter sig lill - innebär en ökning för näsla budgetär med 5 milj. kr. lill 30 milj. kr. I Ool svarade Sverige för 8 96 av de sammanlagda bidragen.

Även pä delta område spelar Sverige en mycket akliv roll, som bl. a. framgår av atl värt land har en plats i befolkningsfondens styrelse. 1 alll är det svenska biståndet på befolkningsomrädd beiydande - utskottet erinrar om all det nu uppgår till 142 milj. kr.

Del är meningen att befolkningsfondens arbele skall diskuteras och analyseras inom de närmaste veckorna - enligt uppgift i juni månad. Avsiklen är all få ökad klarhel om pä vilkel säll hillillsvarande projekl ulförs och vilka riktlinjer som skall gälla för framtiden. I avvaktan på atl dessa frågor behandlas vill ulskollel inte gå längre än lill den anslagsökning som upptas i budgetpropositionen.

Jag yrkar därför bifall lill ulskotlels förslag även pä denna punkl.

I reservationen 18 behandlas livsmedelsbiståndet. Där yrkas atl Sveriges bidrag med vete för internationell beredskapslagring höjs från de 40 000 ton som regeringen föreslår till 50 000 lon under en ireårsperiod.

Utskottet erinrar om all den "kvantitet vete som Sverige sålunda åtagit sig alt hälla i beredskap molsvarar 8 96 av den kalasirofreserv pä 500 000 lon som efter väridslivsmedelskonferensens principbeslut uppställts som internationellt mål av FN:s sjunde extra generalförsamling hösien 1975".

Folkpartiyrkandet är alltså ett renl överbud, och detta yrkande kan dessuiom ses mot bakgrunden av all del hittills endasl är Sverige med sina 40 000 lon och Norge med 10 000 ton vete, som i handling är beredda att tillmötesgå denna myckel angelägna målsättning. Ulskollel flnner ingen anledning alt i del akluella lägel sträcka sig längre. Vill vi gä längre har vi möjlighet atl uinyuja de flexibla biståndsformer som ligger inom katastrofbiståndet, vilket dessutom inle är bundet till olika livs-medelstyper.

När del gäller yrkandel alt minsl 50 000 lon svenskl vete skall slällas till Världslivsmedelsprogrammds, WFP, förfogande vill jag hänvisa till utskottets yllrande. 1 detta framhälles atl ingeniing hindrar WFP all förmedla betydligt mer än 50 000 lon svenskl vete årligen om del bedöms som angelägel. Men - och del är ett myckel vikligl påpekande - erfarenhelerna har visai all WFP ofta föredrar all av det svenska bidraget inköpa andra livsmedel än vete. Till detla kan också läggas all WFP:s livsmedelsbistånd har fått en myckel spannmålsinriklad sammansättning och alt det skall vara möjligt all ulnyltja del svenska bislåndel för alt kunna uppköpa även andra livsmedelsprodukter. Jag yrkar dessutom avslag på centerpartisten herr Gustafssons i Säffle molion 729 om atl vissa lyper av konserverade livsmedel skall ingå i del svenska biståndet.

Med hänvisning lill den motivering som jag anfört yrkar jag bifall lill utskoliels hemställan även på denna punkt.

1 folkparliledamöternas reservalion nr 19 belräffande bl. a. katastrofbiståndet förekommer etl direkt felaktigt påslående.

I folkpartiets parlimotion 2055 med herr Per Ahlmark som första

namn fälls följande yttrande: "Vi kan inle acceptera regeringens

förslag om en kraftig minskning av anslaget lill kalaslroföiständ." Mol den bakgrunden yrkas ell förhöji anslag med 25 milj. kr. i förhällande lill regeringens förslag. Samma påslående med exakl samma formulering förekommer i fru Netielbrandis och herr Ullsiens reservation på denna punkt.

Jag vill erinra om atl redan vid föredragningen inför utskottet - och detla emoisades inte vid behandlingen av moiionen 2055 - fick vi upplysningen all denna minskning är skenbar då slora biståndsinsatser, som lidigare redovisais som katastrofhjälp, i är brutits loss och redovisas under särskilda rubriker i budgetpropositionen. Det gäller bislåndel lill Sydvielnam. Del gäller biståndet till Laos. Del gäller biståndet lill Portugal och det gäller biståndet till flyktingarna i Lalinamerika. Tar man hänsyn lill dessa fakla, blir påslåendet i såväl folkpartimoiionen som reservalionen missvisande. Del har alllsä inle skell en minskning av kalaslrof-bislåndet, som den folkpariisiiska reservalionen söker göra gällande.

Nu kan man ju göra sammanställningar på olika sätt. Jag vill endasl i förbigående erinra om att riksdagens revisorer just nu håller pä alt bearbeta en promemoria om de svenska veiesändningarna lill Bangladesh för något är sedan. De siffersammanställningar som görs i anslutning till denna PM visar, all del skell en mycket kraftig expansion av det

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

svenska kataslroföislåndd under senare är.

Jag kan nalurliglvis inle fördjupa mig i delta närbesläktade ämne, trots det fräna replikskiftet för några limmar sedan här i kammaren om Bangladesh mellan ledamöterna Måbrink, Ullslen och förste vice lalman Benglson. Jag kan bara försäkra att materialet, som omfattar ell femtiotal sten-cilsidor, säkerligen konimer atl vara av stort iniresse för kammarens ledamöler när del offentliggörs de forsla dagarna i juni. Det ger fakla och lärdomar om hur en kampanj kan växa fram och krav kan slällas och hur mångfasdierade problemen kan vara - och ingalunda så enkla - när man prakliskl skall hanlera frågor av della slag.

Jag har hell parentetiskt velal erinra om della, dä kalasirofinsalser inle endast handlar om volym ulan också har andra aspekter - någol som vi verkligen fick erfara som besökte Bangladesh för några månader sedan.

Del sisla jag vill säga bl. a. med hänvisning till moderalmolionen nr 1979, som behandlas av ulskollel under denna punkl och som innehåller myckel överraskande och tvärsäkra omdömen om alt de kyrkliga organen skulle vara klart överlägsna som distributörer av katastrofhjälp. Nu kommer emellertid promemorian alt sändas på remiss till i första hand SIDA men också lill Röda korset. Frikyrkan hjälper och Lulherhjälpen. Det är bara atl hoppas all vissa ledarskribenter i Dagens Nyheter och representanter för andra massmedier saml Sveriges biskopar nu komnier all visa lika siorl iniresse för dessa frågor som vid den liden då det begav sig.

Under samma rubrik behandlas ocksä molion 1137 av herr Hermansson m. fl., där man begär 15 milj. kr. i form av kaiaslrofhjälp lill Sydyemen. Jag vill här hänvisa lill de akliviieler som inlells av Rädda barnen för den drabbade befolkningen i dessa områden. Regeringen har i börian av delta år på framställning av Rädda barnen beviljat 3 milj. kr. för insalser i Sydyemen. Med hänvisning till dessa insatser avstyrks alltså molion 1137.

Med åberopande av det anförda ber jag alt fä yrka bifall lill utskottets hemställan även på denna punkt.

1 del särskilda yttrandet nr 3 - som behandlar varubislåndd - av fru Nettelbrandt och herr Ullsten framhålls slutligen att folkpartiets ledamöter i den nu sillande bisiändspoliliska ulredningen arbelar för principen obundet bislånd. Den upplysningen är inle särdeles sensationell. Denna princip ingår som bekanl i ulredningens direkiiv, där dei slår: '■Det svenska bislåndd bör även i fortsällningen i princip vara obundet." Della måste belyda atl ulredningens fiertal arbelar efter precis samma riktlinjer i en utredningsarbete som nu går in i siu slutskede. När hu-vudbelänkandd läggs fram någon gång före årels slul får vi alla lillfälle all bättre bedöma denna fråga, där det i princip råder så slor enighet.

Fru lalman! Med hänvisning lill del anförda vill jag yrka bifall lill ulskoltels hemställan på alla de punkter i beiänkandei som jag behandlal. i mill anförande.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Fru talman! Ulrikesulskottds ordförande herr Arne Geijer beklagade i sill anförande i dag på morgonen all hjälpen lill Cuba blivil föremål för delade meningar i ulrikesutskotld och i den allmänna debatten. Jag lycker personligen alt del är bra alt just hjälpen lill Cuba, som har pågäll under ell anlal år, nu blir föremål för en genomirängande såväl offentlig deball som deball här i riksdagen.

Frågor med ulrikespolilisk anknylning är ofta känsliga, men della får inle leda lill all vi blir oförmögna all öppet föra en sakdeball och diskutera bislåndel, inte bara lill Cuba utan också lill andra länder. Jag lycker, fru talman, all vi tvärtom i hillillsvarande svenska biståndsdebatter saknat resonemang kring principerna för länderurvalel. Sett ur denna synpunkl har regeringens starka salsning på biståndet till Cuba haft den posiiiva effekten all vi har fått till slånd en omfattande diskussion under vilka förutsättningar vi i framtiden skall ge hjälp och till vilka länder.

Mänga argument har anförts mot en fortsatt svensk hjälp till Cuba. Jag har här ingen anledning atl i detalj gä in på dessa och upprepa dem, men jag kan med anknytning till delta inle underiåla all göra några refiexioner kring regeringens unikes- och bisiändspolilik.

Förbindelserna, såväl de poliliska som de mera ulpräglal bisiändspoliliska, har under senare är undan för undan fåll en slagsida lill förmån för länder som befinner sig långl lill vänster på den poliliska värdeskalan. Jag har självfallet ingenting emot atl vi upprälihåller vänskapliga förbindelser med länder vilkas poliliska system vi i och för sig inte gillar. Vi måste respektera andra staters politiska och ekonomiska system, även om vi själva föredrar andra lösningar för vår del. Men della är en sak, och den bör gälla likformigt visavi olika främmande poliliska och ekonomiska syslem.

En hell annan sak är all den svenska regeringen såväl politiskt som ekonomiskt börial stödja bara en viss lyp av länder. Härvidlag har man - medvetet eller omedvetet - blundat för företeelser som man i andra sammanhang varit snabb alt fördöma. Vem minns 1. ex. inle slalsminisler Palmes uitalanden efter del kommunistiska makiöverlagandd i Vieinam? Han sade dä all han ulgick frän all den s. k. iredje kraften i den vieinamesiska poliliken nu skulle fä ell slarki inflylande i landei. Della måsle ha varit medveid struntprat. I vilket kommunisiiskl land har någonsin någon s. k. tredje kraft fält något inflylande? Sä har del inle varit i Vieinam, i Cambodja eller pä Cuba. Det handlar här om medvetna försök all blanda borl korlen. Jag skall inte la upp kammarens lid med de många cilal som finns från socialdemokrater, där de innan ell maktövertagande sken har ullryckl förhoppningar om en demokralisk uiveckling vilken de själva rimliglvis inle kan ha iroil pä. Slalsminisler Palme är lika lilel som kollegerna i regeringen sä naiv all han har några illusioner om vad som händer poliliskl och ekononiiskl i konimunisliska länder.

Men icke förly trappar man nu kraftigt upp bislåndel lill dessa länder.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Detta är stötande. Regeringen har inle medverkat till all svenska folkel fält en sannfärdig bild av förhållandena i vissa av våra mottagarländer. Detla är en allvarlig underlålenhdssynd. Genom all demonsiralivi irappa upp hjälpen till vissa vänsierdiklalurer har man ävenlyral den svenska u-hjälpens folkliga förankring.

Jag skall i ansluining lill della citera vad en känd socialdemokratisk publicist, Gösla Söderiund, skrev sä senl som i går i sin spalt i Vesl-manlands Läns Tidning med anledning av hjälpen lill Cuba:

"Moderalerna yrkar avslag och i den här frågan lalar Gösla Bohman folkets språk och uttrycker deras önskemål. U-hjälpen är inte populär på arbetsplatserna och där folk samlas för atl lala politik, minst av alll anslaget lill Kuba."

Jag Iror all Gösla Söderlund i den här frågan har alldeles räll. Del Iråkiga är bara all vi genom del upptrappade bislåndel lill Cuba riskerar all uppslutningen kring den svenska u-hjälpen fär en allvarlig knäck.

Fär jag, fru lalman, i della sammanhang bara anföra ytterligare en sak. Det har i såväl tidningar som ullalanden frän socialdemokrater hävdals alt vi moderater inte skall vara så ledsna över hjälpen till Cuba därför all del svenska näringslivel borde ha all anledning all känna glädje över atl vi lack vare de livliga officiella svenska kontakterna med Cuba skapar exporlmöjlighder till Cuba. Hur myckel belyder detla i reella lal? Inle myckel. Den svenska exporten lill Cuba uppgick förra årei lill blott 2,5 */.. av den lolala svenska exporten, och det skulle förvåna mig synnerligen om ens en krafligl ökad svensk export lill Cuba skulle sälla några slörre spår i den svenska sysselsällningen och exporten.

Jag har velat säga della därför atl del i denna fråga förekommer sä myckel överord. Vår export till Cuba kan jämföras med en 45-dubbell slörre export till Norge t. ex.

Fru lalman! Del är angelägel all den svenska u-hjälpen ges en annan inriklning än den som nu gäller. Ell riktigt sleg i den rikiningen kan och måsle vara all vi i dag beslular atl hjälpen lill Cuba aniingen upphör eller också krafligl minskas.

Hert SVENSSON i Malmö (vpk):

Fru lalman! Del är ju bislåndsdebali i dag, och någon måste dä rimligen slälla frågan: Vad är bisländ?

Detla är en i sammanhangei högsl rimlig fråga. Det har nämligen blivil stil atl kalla nästan-allting för bislånd. Inom en bred folkopinion i Sverige finns en upprikiig insikt om del orimliga i världens rådande ekonomiska förhållanden. Finansiärer och poliliker ulnyujar givetvis dessa människors känslor genom atl klistra etiketten bislånd på allsköns manövrer.

Bislånd får nalurliglvis bedömas bl. a. uiifrån vem jag vill bistå. Sverige bislod på sin lid den kejserliga regimen i Eliopien med atl bygga upp polis och flygvapen, och säkerligen var kejsaren lacksam för del. Oivi-velakiigl var del ell bislånd lill honom och hans hov av korrupia gods-

ägare. För befolkningen i Eriirea, som av flygplanen jagades från sina hem, eller för upprorsledaren general Mengislu Neway, som kejsaren läl hänga på lorgel i sin huvudslad, var kanske bislåndel en aning mer tvivelaktigt.

Bisländ måste emellertid bedömas inle bara efter bislåndsaklen som sådan. Man måste också fråga: I vilkel slörre ekonomiskt och politiskt sammanhang ingår det? Vilka grundläggande moliv har del?

Anlag all jag lever på en annan människas arbele. Anlag alt denna människa i sin lur lever under vidriga omständigheter. Om jag då lånar denna människa pengar för atl jag skall fä ut mer av hans arbete - är del bislånd? Del är som synes en dubbelboltnad frågeställning. Om jag dä lånar honom sä myckel all han inle orkar betala lillbaka del - är del bislånd? Och om jag sedan lånar honom ännu mer, för alt han skall kunna betala lillbaka sina län när räntor och amorteringar förfaller -är del bistånd? Om jag hela liden tar 8 96 ränla och alllså tilllvingar mig ungefär lika myckel i ränta på lio år som jag lånade ul - är del bistånd? Om jag säger all han för pengarna, som jag lånar honom, måsle köpa de varor som jag bjuder ul - är del bislånd?

Anlag vidare all han råkar i belalningskris. Räntor och amorteringar är honom övermäktiga. Hans betalningsförmåga och mina pengar är i fara. Om jag dä lånar honom ännu mer för all han skall kunna betala mig, och om jag lånar honom dessa pengar lill särskilt låg ränla - har jag då bisiålt honom? Har jag dä visat solidaritet och god moral? Del är ju tveksamt, eftersom jag gjort det för alt kunna tvinga av honom de ursprungliga skuldbetalningarna. Detla med lägräntan som jag nämnde har ju bara varit lill för all ge ell andrum som skulle garantera mig själv all få lillbaka mina pengar - med ränta.

Och om jag lånar honom en viss summa på tio år lill 8 96 och sedan yllerligare en lika stor summa på 40 år till bara 2 96 -är dådet sislnämnda mer humanl och mer berömvärt än dd förstnämnda? Som man finner om man räknar pä del, kan jag ju la ul precis samma ränlevinst i båda fallen. Någol ljushuvud i kammaren invänder möjligen all del sistnämnda lånei fick äinjulas under myckel längre lid och därför var generösare. Del är teoretiskt rikligl, men om värdet av den skuldsattes arbele i förhållande lill del penningslag han skall göra älerbdalningen i stadigt försämras - då blir del ju sämre snarare än bäilre för honom om länd löper länge.

Om vi nu gör del moraliskt litet mer komplicerat för oss och antar atl jag inle lånar pengarna direki lill den som arbetar ulan lill én lokal boss, en skalleindrivare, en penningutlånare eller någon annan skurk - har jag dä bedrivit bislånd?

Del kan vara skäl, fru talman, att slälla sädana frågor ibland. Del förekommer ju myckel särpräglade stödformer som går under beteckningen bislånd. LO lillhör Fria fackföreningsinlernalionalen, FFl, som har en regional organisalion i Lalinamerika, vilken kallas ORIT. Från LO har slussals pengar lill ORIT: ORIT bekämpade aklivl folkfronis-

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 130 regimen i Chile under Salvador Allende. Bedrev svenska LO bisländ

Onsdagen den genom deiia? Ja, möjligen, men inte lill del chilenska folkel ulan lill

19 ma' 1976 fascislerna, Folkparliel har vid lidigare lillfällen här i kammaren i bi-

-------------- ständssammanhang gjort affär av sina krav på slöd ål vissa poliliska

Internaiionelll rörelser i Angola, Var del biståndspolitik? Ja, möjligen, men inle lill

utveckllngssamar- Angola ulan lill Sydafrikas agenter.

beie m. m. Lål oss anla följande - ell exempel vars överensstämmelse med verk-

ligheten är en ren lillfällighei. Vi har en grupp nalioner, vilkas ekonomi behärskas av ell fälal slora koncerner och finansgrupper. De bygger sin verksamhei pä vinsl, profil. Profil ulvinnes ju genom all man tillägnar sig mer från en människas produkiionsresuliai än man behöver betala vederbörande i lön. När man ökar insatsen av produktionsmedel per arbetande - dä minskar alllsä den del av det totala insatta kapitalel, ur vilken profil kan utvinnas. Den del av produklionen som kan realiseras i hemlandd, genom all arbetarna konsumerar där, blir mindre. Inle heller kapiialisiernas privala konsumtion förslår i längden. Man har då två vägar all gå för au hålla krisen i systemet på avslånd. Aniingen kan man öka de slalliga utgifterna i form av subventioner till bolagen, militärutgifter å la Viggen och annal, eller också kan man genom omfattande kreditgivning lilllvinga sig marknader i nya länder. Det sislnämnda går under benämningen bislånd.

1 hela detta spel är dd givelvis inte den som kallas bisiåndsmollagare som verkligen fär bislåndel, ulan del är den iredje världen som bistår del väslliga induslrikapilald.

Nu utesluter givelvis inle detla alt enskilda bilar i relalionerna mellan länder i dessa tvä världar mycket väl kan utgöra ell slöd för den ulnyujade all komma ifrån uinyujandd. Ingen bestrider heller all svensk bisiändspolilik även har sådana inslag. Cubabislåndd är uppenbart ell sådanl. Typiskt nog är del denna del av bislåndel som de borgerliga angriper. Men detla förhållande rubbar ä andra sidan inte den samlade effekten av etl totalt system, som i längden är fördärvligt för den som blir föremål för denna s. k. biståndsverksamhet.

1 verksamheien all ivinga de fatliga och sociall underlryckla folken
all bistå västvärldens kapitalägare spelar den s. k. Världsbanken en viktig
roll. Världsbanken är en skapare av nya marknader för en väslkapilalism
som hotas av kris. Världsbanken är, kan man säga, iredje världens pro-
cenlare. När proceniaren läilar på pungen, sä slår de falliga nalionerna
i kö för all få pengar all betala sina skulder och räntor med. När pro
centaren ogillar ell lands polilik eller finner all USA:s ulrikespoliliska
inlressen sä kräver knyter man igen pungen. Vanligen har då den olydiga
nationen kommit i etl sådanl läge, all del får omedelbara slrypnings-
symiom som följd. Om man kan uppnå en samordning i del fallet mellan
Världsbanken och den hemliga underrältelseriänslen, så kan man med
den ekonomiska slrypningen som bakgrund o.rdna ell lämpligl regerings
skifte.
94 Världsbanken är ju en grupp av instjlutioner. Förulom banken beslår

den av filialorgan som IDA, inlernalionella valutafonden och inlernalionella finanskorporalionen. När en fallig nalion har fått så myckel bislånd all den inte orkar betala längre, då rycker IDA in med lågränlelån sä alt de rika kan få igen sina pengar och den fallige fä ännu slörre skulder. Della belraktas bland de rika som höjden av humanitet. Man berömmer sig vida av della. Man säger i, o. m. all del är jusi sådant bislånd som de faltiga vill ha. Ja, det är väl i och för sig rikligl uiifrån den situation som råder. Fråga nämligen den som hotas av kvävning om han har lusi all andas skämd luft. Svarei blir ju som regel ja.

Världsbanken häller sig ocksä med myckel beslämda poliliska åsikier. Världsbanken besmulsade sig sålunda aldrig genom några affärer med Chile under Allenderegimen. Del var först sedan anständigheten och moralen hade äiersiällls av generalerna som bislåndsnåden återigen började lysa över del chilenska affärslivet.

Världsbanken känner sig förpliktad att berömma den chilenska fascismens strävan all minska stalsulgiflerna. Här skall del inle vara något dalt med sociala utgifter lill arbelarklassen i Chile - del är Världsbankens och mililäriunlans modell. Se exempelvis pä bankens kärnfulla ullalande i denna fråga i pressreleasen frän den 19 mars 1975. Inlernalionella va-lulafonden uilalade dl lika posiiivi omdöme om Sydafrikas ekonomiska politik, när man den 22 februari i år gav denna den fria världens stöttepelare möjlighel all utnytOa speciella dragningsrätter.

Fru lalman! Vore del inle hälsosamt om man någon gäng försökte komma ifrån della fraseologiska bisländshyckleri? Vore del inle hälsosamt om man någon gång kallade en procentare för proceniare och en skurk för en skurk, och att man kallade en utsugen för en utsugen -eller älminsione läl bli all kalla den som plundrar de utsugna ländernas resurser för biståndsgivare? Del är vpk:s uppfattning att denna sannare verklighetsbild krafligl skulle befrämjas, om Sverige slutade med sin dubbelmoral när del gäller Världsbanken - all man sade klart ul vad denna filial lill USA;s uirikesdepartemenl sysslar med, an man slutade prata om au man skall sianna kvar för all påverka, när ändå ingen läs-kunnig människa kan uppläcka några som helsl spår av denna påverkan i bankens kommunikéer.

Fru lalman! Jag yrkar all riksdagen med anledning av yrkande 2 i moiionen 730 beslutar ullala, atl Sverige bör utträda ur Världsbanksgruppen.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Herr GÖRANSSON (s):

Fru lalman! Först några kommentarer till herr Svensson i Malmö och hans angrepp på Världsbanken, som nu böriar bli en välkänd historia. Vi får ju är efter är höra all herr Svensson anser alt vi bör utträda ur gemenskapen i den gruppen. Men i den bild som herr Svensson här målade upp sade han ingeniing om an Väridsbanken fortfarande är -och säkerl under läng lid framöver komnier atl vara - den största finansiella källan för u-länderna. Det skall man inie glömma bon i sammanhanget. Vi kan kritisera den gruppen hur myckel som helst i enskilda

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Inlernatlonelll utvecklingssamarbete m. m.

fall. men vi kan aldrig komma ifrån atl den är den vikligasle finanskällan för u-länderna. Och i brist pä andra finansieringskällor anser vi all Sverige bör medverka i världsbanksgruppen. Som medlem i denna mellanfolkliga organisalion får vi då vara beredda all godta de beslul som styrelsen fattar, men naturiiglvis skall vi också lillvarala den möjlighel som finns all reagera mol beslul som vi anser vara felaktiga.

Vad sedan gäller herr Björcks i Nässjö citat av vad redaktör Gösta Söderlund skrivit i Vestmanlands Läns Tidning om Cubafrågan tycker jag man skall ha klart för sig all Gösla Söderlund inle representerar dd socialdemokraliska pariiei. när han skriver i folkpariiorganet i länd. Gösla Söderlund har verkat inom arbetarrörelsens olika organ, men jag vill inle säga alt han numera är talesman för vår polilik. Vad han nu skriver passar nog bättre i den politik som herr Björck i Nässjö är företrädare för.

Fru talman! Under rubriken Särskilda program m. m., avsnitt 7, har ulskollel hl. a. behandlal regeringens förslag om bilaterala anslag, finansierad verksamhei som avser annal bislånd än kaiaslrofhjälp och bislånd till enskilda länder. Vi har där konstaterat alt man varit tvungen atl pruta ned de förslag som SIDA har lagl med ungefär 15 milj. kr. Den sänkningen kommer främsi all minska utrymmet för s. k. mullibiverk-samhel inkl. kurser som genomförs i samarbele med olika FN-organ. Nedskärningen, som nödvändiggjorts därför all ulskollel har arbetat med en knappare total medelsram än SIDA, behöver emellertid inle, menar vi i ulskollel, leda lill all man ävenlyrar någon verksamhei som är långl kommen i planering. Vi får ocksä i andra avsnitt i della utskottsbetänkande la slällning lill en del nedskärningar.

Men moderata samlingspartiet och folkpartiet föreslär att vi skall forisalla all bygga ul den verksamheten. Dessa förslag framförs i såväl motioner som reservalioner.

Ulskollsmajorilelen anser all del finns all anledning all sälla nedskärningen i samband med budgetpropositionens anmälan om all en översyn av hela multibiverksamhderi bör komma lill slånd. Denna översyn skall hell nalurligl göras av uirikesdepartemeniei och SIDA i samarbele. Den kommer all ge ell bättre underlag för den framtida verksamheien pä della område.

Översynen skall ha sin ulgängspunki i den iradilionella svenska u-hjälpspoliliken, att Sveriges slöd lill FN:s biståndsverksamhet normall bör lämnas genom allmänna bidrag lill olika FN-organ. Finansiering av särskilda projekl bör därför förekomma endasl då mycket slarka skäl lalar härför. Delta är särskilt vikligl i ell läge då del samlade anslaget kan förväntas öka långsammare än lidigare. En forlsali expansion av olika muliibiverksamheler skulle annars ovillkorligen inkräkta på utrymmet för programländernas önskemål, befrielserörelsernas krav och önskemål, kaiasirofbisiåndel osv. Med hänvisning lill detla yrkar jag avslag pä reservalion nr 13.

Flera talare har lidigare i dag berörl avsnitt 8 i belänkandet, Bidrag lill enskilda organisationers biståndsverksamhet. Jag vill här först konsla-

lera atl del är fä områden där det direkla slalliga biståndet ökat så kraftigt som just under denna anslagspost. Från alt ha varit några hundra lusen kronor i börian av 1960-talel är anslaget nu uppe i 50 milj. kr. I förhällande till innevarande verksamhetsår innebär della en ökning av anslaget med 40 96 nästa budgetär. Men moderata samlingspartiet och folkpartiet föreslår i sina reservalioner yiteriigare ökningar.

Utskottsmajoriteten noterar att det är bra all bidragen lill svenska enskilda organisationer har ökat krafligl under de gångna åren. I budgetpropositionen utlrycks också en förhoppning om etl slörre deltagande i denna biståndsverksamhet. Del avser då inte de organisaiioner som redan har en bislåndsverksamhd, ulan del gäller framför alll de organisationer som inle har några projekl i u-länderna. Jag iror alllså alt del är viktigare atl vi får många folkrörelser med än all etl fälal folkrörelser i slörre eller mindre ulsiräckning ägnar sig ål denna verksamhet.

Det kan med viss oro noteras att de enskilda organisationernas egna bidrag lill bisiåndsverksamheien under de senasle åren har minskal samtidigt som de slalliga bidragen har ökat. Delta inger en känsla av oro. Folkpartiet anför i sin molion en princip. Man säger atl inga välgrundade projektansökningar skall behöva avslås på grund av medelsbrisl. I del sammanhanget finns det anledning all framhålla alt alll bistånd som lämnas av Sverige i likhet med all annan statlig verksamhet som regering och riksdag bedriver bör prioriteras inom givna finansiella ramar. Della bör naturligtvis även gälla bidrag lill enskilda organisationers verksamhei. SIDA tvingas varie år all avslå många välgrundade projektansökningar från programländerna därför all resp. landram inle räcker lill.

Folkparliel begär vidare ell med 5 miljoner förhöji bidrag lill Kyrkornas världsråd för samverkan inom olika områden, som man vill alt SIDA skall ges i uppdrag atl närmare undersöka. Jag vill bara konstatera all Sverige under mänga är lämnal slöd lill Världsrådels verksamhei. Det har avsett inie bara befolkningsområden utan också många andra områden. Lål mig bara nämna Indokina, där främsi rådets kalaslrofprograni för Vietnam har getts bidrag. Vidare har rådet förmedlat stöd lill Chile och lill fredskommiitéerna i Argentina för an bisiä fiyklingar och andra ulsalta grupper i dessa länder. Rådei har även kunnai förmedla värdefulla bidrag lill offren för rasförtryck och kolonialism i södra Afrika.

Hillillsvarande erfarenheter av samarbetet med Kyrkornas världsråd är goda. Siödet lill befolkningsprogrammet komnier all fortsätta, enligt vad ulskollel har fåll vela, och slöd lill andra program kan myckel väl komma i fråga. Men jag tror all del är vikligl att vidmakthålla vissa principer, och della slår ulskoltet också fasl. Sålunda bör en prövning ske från fall till fall av program för bidrag till inlernalionella enskilda organisaiioner. Jag hoppas all vi är överens om att allmänna bidrag lill sädana internationella organisaiioner fär belalas av de svenska medlemsorganisationerna - dd kan inle vara en statlig angelägenhet. Uiskottsmajoriteten vill därför yrka avslag på reservationerna 14 och 15.

I avsnillel 16 angående fredskärerna kan noteras all anlald rekryter

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

7 Riksdagens protokoll 1975/76:130-131

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

för fredskärsdellagande har minskal. Della förhållande har i dag påtalats, bl. a. av herr Enlund, Del finns säkerl många orsaker till den nedgången. Med den expansion av utbildningsväsendet som har ägt rum i mottagarländerna har dessa själva personal atl sätta in i utvecklingsprojekt. Mänga u-länder begär vidare hjälp av andra u-länder som har experter. Samtidigt har efterfrågan ökat pä korttidsanställda fältarbetare och på personal med mångårig yrkeserfarenhet. Jag tror atl del harblivit en förändring i de behov som finns ule i världen, och därför är del vikligl att fredskårsföreningarna tillsammans med representanter för SIDA försöker hitta nya områden där fredskärerna kan göra en värdefull insats. Ingen anser all fredskärernas arbele har varit förgäves, men de liksom andra måsle anpassa sig lill de realileler som finns i programländerna.

I avsnittet 17, som gäller bistånd lill slalliga institutioner, behandlas en molion av herr Takman, som i är liksom i Ool har föreslagil införandel av en speciell lag om räll för universitetsinstitution och annan institution inom den statliga seklorn atl lämna iniernalionelll bislånd.

Uiskottd avstyrker delta förslag med moiiveringen all för den slalliga biståndsverksamheten har sedan 1962 en omfattande administration byggts upp. För denna biståndsverksamhets innehåll och ulformning har under samma lid riktlinjer för stödet lill u-länderna kontinuerligt dragils upp i samverkan mellan regering och riksdag. Del är hell naturiigt att myckel av del bislånd vi lämnar avser undervisnings- och forskningsområdet. Mol den bakgrunden anser vi inom ulskollsmajoriteten det knappast lämpligl all på säll som föreslagils i moiionen ge universitetsinstitution och annan statlig institution räll alt bedriva frislående bislåndsverksamhd parallelll med den som pä verkspland handhas av SIDA.

I avsnittet 19 behandlas frågan om information i Sverige om u-lands-frågor.

I ell par moderaimolioner krävs bl. a. alt man gör en översyn av kriterierna för informalionsbidrag ål enskilda organisaiioner samt atl vissa organisaiioner bereds möjlighel att fä generella bidrag från SIDA. Likartade moiionsyrkanden förekom vid 1975 års riksdag.

I den bislåndspolitiska ulredningens uppdrag ingår all precisera de allmänna målen för den slalligl finansierade u-landsinformalionen och all i del sammanhangei bl. a. överväga informationsverksamhetens organisatoriska struktur. Utskottsmajoriteten har ansell alt denna utredning bör avvaktas och avstyrker därför dessa motioner.

Fru lalman! Med della ber jag all fä yrka bifall lill utskoltets hemställan.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Fru lalman! Del är rikligl som herr Göransson sägeratt vi har diskuterat Världsbanken många gånger. Del beror nu inle bara pä atl vpk har protesterat mot della engagemang, ulan del beror också på den utomordentligt torftiga argumentering för det engagemanget som år efter år presterats ulan några som helst nyheter och som i år var torftigare än

vanligl, vilkel inte på någol sätt förvånar.

Herr Göransson kallar Världsbanken - detta imperialistiska redskap - för en mellanfolklig organisation. Del var någonting nytt. Jag vill fråga herr Göransson direkt om han står för detla ord, atl Världsbanken -detta redskap för den amerikanska utrikespolitiken, som även ni som vill all vi fortfarande skall vara med där ändå mänga gånger skarpt har kritiserat - är en mellanfolklig organisalion och att den företräder mellanfolkliga relationer av ell slag som vi har anledning alt understödja. Jag vill slälla den frågan direki.

Represenlanler för värl parti har besökt Väridsbankens ledning. Det var med en lätt förvåning som de konstaterade all man där är fullständigt oförskämd och alt man fullständigt öppet erkänner alt man bedriver en imperialistisk polilik. Man har de syften som log sig ullryck i regeringsskiftet i Chile och i slödel ål PinocheOuntan. Del är en del av del politiska tänkande som Världsbankens ledning har, och det säger man öppet.

Jag har i min hand etl ekonomiskt memorandum rörande Chile, som Världsbanken givit ul. Del är en ekonomisk rapport som ulgör en ar-gumenlalion för bislånd lill Chile, lill den nuvarande Pinochdregimen. Denna rapport innehåller en lögnaktig och rosenmålande beskrivning av de, som vi mycket väl vet, ytterst svåra och allvarliga sociala förhållandena i Chile. Del är en uppenbart lögnaktig rapport. Jag tycker alt man skulle vara besvärad av den dubbla bokföring som del innebär alt man, samtidigt som sädana här dokument dimper ned inom ramen för denna verksamhei, silter och säger alt man hoppas atl del skall bli bättre.

Jag tror inte alls atl del, som herr Björck i Nässjö säger, är Cuba-biståndei som på något säll väcker anstöt bland svenska arbetare. Men en dubbelbokföring av den här lypen - ell indirekt och passivt slöd ät den amerikanska imperialismen - kan göra del besvärligt alt försvara andra delar - exempelvis Cubabiståndel - inför de svenska arbetarna, som ju ofta har anledning all fråga sig vart dessa pengar går.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Hert GÖRANSSON (s) kort genmäle:

Fru lalman! Del var inle min huvuduppgift all vara utskottets talesman när del gäller Väridsbanksgruppen. Om herr Svensson i Malmö hade varit inne i kammaren när herr Lange höll sill anförande, hade herr Svensson kanske fän litet mera kött pä benen och fått vela varför vi anser atl vi kan göra en viss insats i Världsbanksgruppen.

Men eftersom jag ändå blivil indragen i denna del av diskussionen vill jag bara säga all några svenska bisiåndsmedel inte går till Väridsbanken. Världsbankens utlåning sker, precis som herr Svensson säger, på kommersiella villkor. Man finansierar de lån man ger ut genom all ta upp lån på den inlernalionella kapitalmarknaden. Det är fullt rikligl.

Däremol har Sverige under en följd av år lämnal bidrag till IDA, Inlernalionella utvecklingsfonden, och dess bislåndsprogram. IDA:s långivning sker på myckel fördelaktiga villkor och går inle alls all jämföra med Världsbankens ullåningsprinciper. Del är i den delen av Världs-

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt Ulvecklingssamarbele m. m.

banksgruppen som vi arbetar och där vi kan göra en stor Oänst.

Herr Svensson i Malmö kom in pä Cuba. Jag gjorde själv ett besök där härom året. Jag kan intyga myckel av vad han säger. Många av de projekl som där slartals har tillkommit därför all man vill riäna pengar på sitt engagemang. Men, herr Svensson, säg inle all bara västvärlden är engagerad i Cuba. De stalskapilalisliska staterna har ungefär samma syn som många av västfördagen. Del gör inle saken bätlre men ger oss en viss bild av verkligheten.

100

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) korl genmäle:

Fru lalman! Jag måsle korrigera herr Göransson. Jag har inte i något avseende likställt biståndet till Cuba med bislånd av den lyp som jag här principielll kritiserar, nämligen della fördärvliga skuldsällningssys-tem. Jag sade tvärtom atl just den sociala och ekonomiska ordningen på Cuba gör alt även ell bislånd av den lyp som nu ges lill Cuba från delar av den kapitalistiska världen och däribland Sverige kan komma lill vettig användning. Mollagaren är så organiserad all biståndet inle kan fä samma enbart negaiiva och fördärvliga följder som biståndspolitiken frän västvärlden i allmänhet fär genom atl den befrämjar en stor internationell skuldsättning.

Sedan kom herr Göransson tillbaka med del klassiska argument som jag har hört lill leda, nämligen att det inle finns någon beröring mellan Världsbanken och IDA. Jag trodde all vi skulle slippa komma ned pä den nivån. De är ju båda så att säga grenar av samma träd. De gynnsamma lånen ges påfallande ofta just för alt förslärka ålerbelalningsförmågan, som har blivil knäckt eller försvagad genom de dyra lånen. Många av de projekl som Världsbanksgruppen har är vad man kallar "Joint ventures", dvs. gemensamma projekl, där bäde IDA och Världsbanken verkar samiidigl inom ramen för exakl samma projekl. Herr Göransson driver denna lyp av argumentering därför all han har dåligt samvete. Han vill låla påskina all man inle blandar sig i Världsbankens angelägenheter, när man bara saisar på IDA. Men del är ungefär lika klyftigt som all påslå att man kan rösta på herr Göransson ulan all samiidigl rösla på herr Palme.

Hert GÖRANSSON (s) kort genmäle:

Fru lalman! Inle ens herr Svensson i Malmö har irots sin pedagogiska skicklighel några nya argument all komma med i denna deball. Därför avslår jag frän vidare inlägg.

Fru FREDGARDH (c):

Fru lalman! Det finns en passus i ulrikesulskottels belänkande nr 14 som väcker förvåning. Under avsnillet Kvinnans situation erinras om del beslul SIDA:s styrelse fattade 1973 om riktlinjer för hur verkel skall agera föran lillvarala kvinnornas inlressen i ulvecklingssamarbdd. Sly-relsens riktlinjer tog främst sikte på atl man vid planering och genom-

förande av biståndsinsatser pä alla områden även borde beakta deras inverkan pä kvinnornas situation.

Detta skulle alllsä i fortsättningen genomsyra SIDA:s hela arbete och även beaklas vid slöd lill svenska och mellanstatliga organisationers u-landsprojekl med inriktning på "kvinnor och andra eftersatta grupper". Med beklagande läser man i ulskoltsbelänkandel följande: "En under hösten förelagen översyn av riktlinjernas lillämpning i praktiken har gett vid handen all intentionerna inle i önskvärd grad blivit fullföljda."

Fru talman! Detla är så myckel mera beklagligt som lydligen arbetet har fortgått på etl slentrianmässigt sätt långt efter del alt beslutet om en omläggning fattades. SIDA:s styrelse prövar nu de ålgärder som kan behövas för all en ändring skall komma lill stånd. Jag hoppas atl denna omprövning inte bara skall bli genomgripande utan också leda lill snabba och effekliva åtgärder.

Jag nämnde "kvinnor och andra eftersatta grupper". Detla är ell direki cilat ur utskottets betänkande, och del visar alt kvinnor som grupp i dag som någol hell nalurligl hänföres till eftersatta grupper. Tyvärr stämmer delta också överens med verkligheten. Majoriteten av världens kvinnor lever i u-länder och är i bokstavlig mening en eftersatt grupp. Del är på dem och på alt förbättra deras förhållanden som våra ulvecklingsanslrängningar i första hand måste inriklas.

Vi har pekat på della när vi i centermoiionen 727 sökt föra de mesl eftersatta, nämligen landsbygdens och jordbrukels kvinnor, in i blick-punkten. Mänga av dessa kvinnor, bl. a. i en rad av Afrikas länder, har av Iradilion haft en stark slällning i produklionen. Med införandel av nya jordbruksmetoder och undanträngandet av iradilionella kulturmönster har kvinnorna förlorat sin lidigare slällning i produklionen och därmed också förlorat sin betydelse för familjens ekonomi och försörining. Här måsle kvinnorna hjälpas, så all de följer med i ulvecklingen och inte hamnar uianför denna. Samtidigt måste de ocksä ges direkla kunskaper. Alfabdiseringskampanjerär nödvändiga och måsle pågå samiidigl som kvinnorna sättes in i den nya tekniken. Viktigt är också atl dessa kampanjer, såväl på det prakiiska och yrkesmässiga området som när del gäller skriv- och läskunnighet, riktas till både kvinnor och män, delta för all förhindra all en utbildningsklyfta uppstår i familjen och kvinnorna yllerligare sackar efter.

Väridsaklionsplanen för jämställdhet mellan kvinnor och män har som sitt vikligasle syfte all i grund förändra kvinnornas ställning. Kvinnorna måste föras in i nalionelll och internationellt utvecklingsarbete. De måste omfallas av alll utvecklingsarbete, och de måste själva ges möjlighet all påverka ulvecklingen. Intensiva ansträngningar måste göras för all utbilda kvinnor. Delta är också grundförutsättningen för en höjd levnadsstandard i familjerna, för en bättre framlid för kommande generationer, för barn som i dag födes lill sväll, umbäranden, sjukdomar och lidande. Främst gäller här en enkel ulbildning om vardagsnära förhållanden, om mat, hälsa, hygien, familjeplanering. Ocksä detla är hell i

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

101

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

102

enlighet med de prioriteringar som görs i världsaktionsplanen. Ge mödrarna kunskaper på dessa områden, och vi skapar dä också garantier för barnens framtid.

Antalet barn i världen ökade under 1975 med ell netto på 75 miljoner. Majoriteten av dessa barn kommer all leva under obeskrivlig nöd och obeskrivligt lidande, om de över huvud laget får leva. Ändå skulle många av dessa barn kunna räddas till en bättre tillvaro, om deras mödrar hade endast elementära kunskaper om hur de kan använda även knappa och bristfälliga resurser som står dem lill buds. I mänga fall finns viss möjlighet till en höjd standard bokstavligen talat uianför deras egen dörr.

Au lära mödrar atl la lill vara och rätt använda lokal föda, t. ex. grönsaker som de själva kan odla för ringa kostnad, kan ge barn det kosl-tillskott som behövs för all skydda dem för bristsjukdomar och de följder som dessa kan orsaka, t. ex. blindhet. Projekl som startats i delstater i Sydindien av den inlernalionella kvinnoorganisationen Associated Country Women of ihe Worid i samarbele med lokala delslailiga sjukvårdsmyndigheter har gett förvånande posiiiva resultat.

En kopp hemmaodlade färska grönsaker om dagen, så tidigt som möjligt insatt i barnens kost, har de senasle fyra åren räddat hundratals barn ärligen från blindhel och även visat sig ha en positiv verkan för barn som genom felnäring eller undernäring drabbats av försämrad syn. Läkarbehandling har salts in i de senare fallen, och samtidigt har mödrarna fått undervisning i att odla och anrätta de nödvändiga grönsakerna. Genom kampanjer ule i byarna har andra mödrar nätts av samma information.

Liknande metoder användes av svenska Rädda Barnen i Bangladesh, där en svensk ledarlrio - administratör, sjuksköterska och nulrilionisl - lett dt hjälpprogram i Mirpur. 350 mödrar log del i undervisningen, och man räknar med all därmed berördes ca 1 600 familjemedlemmar.

Våra bisiåndsmedel är begränsade, men med enkla metoder som de här nämnda kan man också med små ekonomiska insatser nä betydande resultat. Jag hoppas atl SIDA vid övervägandet av de nya riktlinjer som lidigare nämnts också beaktar enkla utvecklingsmetoder av detla slag.

Kvinnor måste ges kunskaper - på alla nivåer. Kunskaper är ocksä vägen lill atl ge dem medinfiylande och möjlighel all förändra och förbättra sina egna förhållanden. Väridsaklionsplanen stryker kraftigl under delta. Men u-ländernas kvinnor är ännu långl ifrån delta infiytande. Också här kan Sverige driva pä ulvecklingen genom all t. ex. begära atl också kvinnor får delta i de överiäggningar som regelbundet föregår en nyll projekt för utvecklingssamarbete. När hände det för övrigl senast atl kvinnor från börian dellog i sådana överläggningar?

I många u-länder finns i dag medvelna kvinnor som vill föra utvecklingen vidare, som är beredda alt gå i spetsen. Men de är ännu långt ifrån infiytande. De har alt kämpa mol fördomar, traditioner och sedvänjor, på många håll även mot lagar som erbjuder svårigheter långl uiöver de frågor som vår svenska jämsiälldhelsdebail rör sig om. Del

gäller alt övertyga regeringarna om del rikliga i förändringar som i grund ger kvinnorna en annan ställning i samhället och i familjen. Del gäller också alt påverka männen så all de verkligen förslär silualionen. En u-landskvinna har sagi; "Männen måsle motiveras av en liknande önskan som vi hyser lill förändringar. I annal fall misslyckas vi."

Här måsle Sverige gå fram på mänga vägar och med mänga medel för all nå de rälla resultaten.

Till slut ell citat ur världsaklionsplanen:

"Tre Oärdedelar av mänskligheten slår f n. inför svära sociala och ekonomiska problem.

Det är kvinnan som drabbas värst. När det gäller all förbäiira hennes slällning i världen måsle hon tilldelas en central roll i planerna pä en ny ekonomisk världsordning."

Jag vill tillägga: De 50 % av mänskligheten som kvinnorna ulgör måste aklivl kopplas in i arbetet för en bättre värld. Världen har inte råd alt längre undvara deras medverkan.

Ett par myckel korta ord om centerns inställning lill Sydafrika, som lidigare ifrågasalls här. Om hjälpen lill sydafrikanska befrielserörelsen ANC och övriga befrielserörelser i södra Afrika råder inga delade meningar inom cenlern. Vi vill här bidra lill alt Sydafrikas folk i fortsättningen skall kunna själva besiämma över sina egna angelägenheter. Vi har också anslulil oss lill vad som i utskottsbelänkandel anföres under punklen 6, Humanitärt bislånd och studiestöd lill afrikanska fiyklingar och befrielserörelser m. m.

Fru lalman! Jag vill med del sagda yrka bifall lill reservalionerna 1, 5 och 8 och i övrigl lill ulskotlels hemställan.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Hert ADAMSSON (s):

Fru talman! Jag har begärl ordel för all å ulskollsmajoritelens vägnar säga något i anledning av den vid beiänkandei fogade reservalionen 16 angående anslaget till u-landsforskningen. Moderata samlingspartiets ledamöler i ulskollel föreslår i denna reservalion atl anslaget för kommande budgetär skall höjas från proposilionens 85 milj. kr. lill 100 milj. kr. Reservanierna hänvisar i sin motivering bl. a. lill de bedömningar som u-landsforskningsulredningen på sin lid har redovisal i sill belänkande.

Till della är alt säga all i avvaktan pä förslag lill forskningsstödets framlida organisalion inrättades den 1 juni i Ool en beredning för u-landsforskning. Bislåndspolitiska ulredningen har som bekanl fåll i uppdrag all uireda frågan om den framlida organisaiionen.

Den lillsalta beredningen - SAREC - kom i gång med sin verksamhei först i september i Ool- Under en konsolideringsperiod, som kommer all sträcka sig åtminstone över innevarande kalenderår, arbetar beredningen och dess sekretariat dels med all skaffa sig överblick över pågående forskningsprogram som erhåller svenskl stöd, dels med atl omsätta de allmänna principer, som fastställts som vägledande för arbelel, i konkreta riktlinjer för inriktningen av det svenska stödel till u-landsforskning samt

103

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

104

dels med atl bereda nya insalser.

En huvudprincip för verksamheien är all del svenska slödel skall ges en sådan inriklning all del sä myckel som möjligt bidrar lill all självsländig forskningskapacitet ulvecklas i mottagarländerna. Del är givelvis väsentligl all fä fram ell bredare faktaunderlag och nya problemlösningar, men än viktigare är all moiverka och helsl bryta del inlellekluella beroendeförhållande i vilkel u-länderna över lag befinner sig i förhällande lill den industrialiserade världen.

Med hänsyn lill alt konsolideringsarbeid även under näsla budgdär kommer all slälla slora krav pä beredningen och dess sekretariat har 85 milj. kr. ansetts ge tillräckligt vid ram för de aktiviteter som man under näsla budgetär kan räkna med. Enligt vad som framgått delar beredningen denna bedömning.

Utrymmet för nya insalser inom denna ram är omkring 25 milj. kr. En mindre del av medlen för u-landsforskning kommer all användas för slöd till svensk forskning. Sådanl slöd skall kunna ulgå där del finns ett direki u-landsinlresse för samarbele med svensk forskning och för atl hålla en långsiktig beredskap i Sverige för forskningssamarbete med u-länder. Men beredningens främsta uppgifter är all bidra lill all skapa och förslärka forskningskapacitet i u-länderna.

Från u-ländernas sida har man hitlills mest engagerat sig i frågorna om teknologiöverföring. Men under senare lid har man alllmer belonal behovei av forskning inom ett vidare fäll.

Jag skall inle närmare ta upp denna problematik ulan slular med all konsiatera atl utskotld mol bakgrund av det anförda anser atl 85 milj. kr. näsla budgetår ulgör en rimlig nivå för slödel lill u-landsforskning.

Jag yrkar därför avslag på del i reservalionen 16 ställda yrkandet.

Så några ord i anledning av en molion av herr Johansson i Skärstad m. fi., som framhåller viklen av alt en förbällring av dokumenlalionen rörande biståndsverksamheten även innefattar den verksamhet som bedrivs av läkare och sjuksköterskor vid missionssjukhusen. Den frågan har lidigare diskuterats i kammaren i samband med tidigare deballer i della ärende.

Utskottet delar motionärernas uppfallning all della är en angelägen uppgift, som hell nalurligl även bör gälla den verksamhei som bedrivs av läkare och sjuksköterskor vid missionssjukhusen.

Frågan ulreds f n. av SIDA inom ramen för en av verkel i september förra året lillsait uiredning om en handlingsplan för personalbisländd. Utredningen har bl. a. lill uppgifi all ularbda riktlinjer för en förbättrad dokumentation i syfte all underlälla rekrytering av bislåndspersonal. Helt naturligt kommer även riänslgöringsförhållandena vid missionssjukhusen all beaklas i dessa sammanhang. Någon särskild äigärd från riksdagens eller regeringens sida synes därför inle erforderlig.

Ulskollel hemsläller därför all moiionen fär anses besvarad med vad ulskollel anfört.

Hert JOHANSSON i Skärstad (c) kort genmäle:

Fru talman! Jag vill uttala min tacksamhet för den välvilliga behandling som min motion har rönt i ulrikesulskottet. Jag skulle vilja säga all mänga sjuksköterskor och läkare genom åren har utfört en utomordentligt god gärning i bisländsländerna. Men en svårighet för dessa har varit att de när de kommil tillbaka lill Sverige inte fär tillgodoräkna sig liden på dt missionssjukhus vid riänsleärsberäkningen. Det har också medverkat lill all det varit besvärligt all rekrytera till missionssjukhusen.

Jag har några är motionsvägen aklualiseral della spörsmål. Socialutskottet har uttalat sig ganska positivt med anledning av min molion, och nu är det min och vår förhoppning alt, som utskottet säger, även tjänstgöringsförhållanden vid missionssjukhusen hell naturligt kommer atl beaktas i detla sammanhang. Jag hoppas all man inle glömmer borl denna personal när den grupp som arbetat med dokumenlationsfrågorna blivil färdig med sitt arbele.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Hert MAGNUSSON i Krislinehamn (vpk):

Fru lalman! I vår motion nr 302 påpekades del märkliga i att regeringen uttalat atl "MPLA är den folkligt förankrade poliliska rörelsen som förenat kampen för självständighet med strävanden efter social och ekonomisk rättvisa i Angola", men trots della inte föreslagil fortsalt bistånd lill Folkrörelsen för Angolas befrielse, alltså MPLA. Förra året vägrade riksdagen anslå'medel till MPLA, bl. a. med hänvisning till atl Angola skulle bli självsländigl under budgetåret. När sedan MPLA utropade den självständiga Folkrepubliken Angola den 11 november 1975 vägrade regeringen ge diplomatiskt erkännande ål denna stat. Varken för det året eller budgetåret 1976/77 föreslogs någol bisländ lill MPLA. Moiiveringen tycktes vara atl man niäste "avvakta händelseutvecklingen".

Vi frågade oss: Varför måste man avvakla? Då, liksom under Portugals kolonialism, kämpade MPLA mot utländsk aggression och för nationell självständighet samt social frigörelse. Då liksom lidigare var MPLA den enda nationella befrielserörelsen i Angola med folklig förankring. Den var bäde nationell och revolutionär, den hade en anliimperialislisk inriklning och den hade befriat slora delar av Angola. 1 likhet med vad progressiva befrielserörelser gjort i andra länder hade man i de befriade områdena startat reform- och skolningsverksamhel och aktiverat massorna. Dä liksom tidigare hade MPLA slort behov av maierielll bislånd för uppbyggnadsarbetet i slora delar av landei.

Del som hände var ju alt Angola invaderades av fiender till Angolas självständighet, av sydafrikaner och styrkor från USA:s egna marionetter. USA sände i december 1975 en expeditionsslyrka ur marinen lill de angolanska farvalinen, beslående av hangarfarlyg, roboibestyckad kryssare och tre jagare. På hangarfartyget fanns del flygplan i stor mängd, napalm, robotar och spliiierbomber. Holländska, brittiska och andra legoknektar dellog i striderna mol MPLA. En direki militär intervention igångsattes alltså mol den unga republiken, en invasion i vilken Sydafrika och le-

105

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

106

gokneklarna spelade den mesl aktiva rollen. De opererade under sken av atl tillhöra de s. k. nationella befrielseorganisalionerna FNLA och UN1TA. Men inle bara med militära medel försökte man krossa Angolas självständighet. Imperialisterna försökte ocksä krossa landei ekonomiskt. Oljebolaget Gulf upphörde med sin oljeproduktion. Bolaget svarade för slörre delen av oljeulvinningen i del Angola som har oljereserver som räknas till de slörsta söder om Sahara. Amerikanska banker har hållit inne angolesiska lillgängar, och USA-regeringen har stoppat leverans av flygplan som redan betalats. Man har försökt inringa landet och strypa det genom alt förorsaka brist pä materiel och förnödenheter.

Regeringen hade vid den lidpunkt dä moiionen skrevs erkänt all Sydafrika och Zaire invaderat Angola och alt FNLA och UNITA är beroende av dessa slaler. Ulvecklingen i Angola visade ju all FNLA och UNITA fungerat som rena terrororganisationer med syfte all krossa den folkliga mobiliseringen och upprälla en nykolonialt beroende stal i Sydafrikas och USA:s iniresse. Jag vill underslryka all vi lyckle det var märkligt all regeringen inle drog konsekvensen av sin uppfattning och föreslog bistånd lill MPLA. I vår molion föreslog vi all riksdagen skulle beslula om ell bistånd pä 25 milj. kr. lill MPLA för del här budgetåret.

Ulskollel konstaterar all bl. a. värl motionsyrkande tillkom vid en lidpunkt dä inbördes- och intervenlionskrig ännu pågick i Angola och någon centralregering i landei ännu inle hade erkänts av mer än ell fätal slaler. Förhållandena i Angola hade under mellantiden förändrats, säger utskottet. En tillslånd av fred lorde i huvudsak numera råda. MPLA-regeringen i Luanda synes väsentligen ha kontroll över hela Angolas territorium, och den har erkänts av flertalet länder, däribland Sverige. Del svenska erkännandet gjordes den 18 februari i är.

Regeringen beslutade redan i mars all anvisa dt belopp av 11 milj. kr. för humaniiärl bislånd lill Angola, 10 milj. kr. lill livsmedel, transportmedel, utrustning lill primärskolor, mediciner och medicinsk ulrusining, som ställs till den angolanska regeringens direkla förfogande. 1 milj. kr. har getts lill organisationen Frikyrkan hjälper. Ulskoltet framhåller atl biståndsinsatsen främsi görs för all lindra en del av den akuta nöd som uppslån lill följd av kriget och atl förutsättningar för planering av långsiktigt ulvecklingssamarbele med Angola inle tidigare har förelegal. Sedan de akuta hjälpbehoven tillgodosetts kan del bli aktuellt all inleda diskussioner om ett fastare samarbete i syfte all bidra lill en ekonomisk och social utveckling i landet.

Nalurliglvis måste det hälsas med lillfredsslällelse all regeringen nu bestämt sig för bislånd lill Angola och därmed också för MPLA, eftersom MPLA är den dominerande kraften i Angola. Del är denna rörelse som svarar för all en progressiv uiveckling i landei kan komma lill stånd. De insalserna har man, som jag förul påpekade, päböriat lidigare, under kampen mol kolonialismen och ulländska inlerventionsslyrkor. För MPLA har del hela liden varit fråga om en kamp för nationell självständighet och för social och ekonomisk rättvisa. Vi menar atl Sverige

redan nu borde bidra lill dessa MPLA:s ansträngningar. Sell mol den bakgrunden är utskottets förslag om slöd lill Angola olillräckligl. Vpk-motionens begäran om 25 milj. kr. lill MPLA och Angolas folk svarar bättre mot det behov av hjälp lill vidareulveckling som finns hos Angolas folk. Eftersom statsrådet Sigurdsen i sitt anförande här i dag i kammaren meddelat att regeringen kommer atl bevilja yllerligare 15 milj. kr. i bisländ lill Angola, kommer jag emellertid inie all yrka bifall lill vår molion. Jag vill understryka all jag finner del glädjande atl regeringen fallat det beslulel och kan bara konstatera all vårt moiionskrav därigenom bifallils.

I motionen 1134 föreslås ell anslag av 10 milj. kr. lill den sydafrikanska befrielserörelsen ANC, all disponeras fritt av rörelsen. I motionen krävs också lagförslag innebärande förbud mot svenska investeringar i Sydafrika så länge rasförtrycket beslår och alt riksdagen skarpt fördömer svenska förelags investeringar och förbindelser med Sydafrika och kräver att de skyndsami avvecklar dessa. Den delen av moiionen behandlas dock inle i della belänkande. Vid Oslokonferensen 1973 om kolonialism och apartheid anlogs följande rekommendation:

"Ålgärder skall vidtas av FN och dess organisaiioner, av slaler såväl som av nationella och inlernalionella institutioner, statliga och icke-stai-liga, lill fullt slöd för kampanjer utförda av anii-aparlheidrörelser och andra soljdarildsorganisalioner för all befrämja avvecklandet av inlernalionella förbindelser med och slul på alla samarbdslänkar med Sydafrika."

Vi har sagt och säger atl en fråga som verkligen bör slällas i anslutning lill denna rekommendation är: När länker Sverige förverkliga innehållet i densamma?

Det är ell faktum alt förtrycket i Sydafrika snarare har förvärrats än förbättrats. Ingeniing har hänt med apariheidsyslemel; del är fortfarande lika ruttet. Varie individ som väljer all verka mol aparlheidregimen är medvelen om alt han eller hon riskerar svära siraff Molslånd finns dock i alla fall. Människor organiserar sig i olagliga och halvlegala grupper, och den underiordiska verksamheien fortsäiter. Detla återspeglar sig i den uppsjö av poliliska rättegångar som de senasle åren ägi rum i Sydafrika. Efter atl i slutet av 1960-talei ha förklarat all motståndsrörelsen ANC (African National Congress) var krossad hittar regimen nu "infiltrerade ANC-agenter" överalll i samhällel. Regimen har också utrustat sig med en hel arsenal av speciallagar, vilka gör del möjligt för polisen att arrestera personer och hålla dem inspärrade långa lider ulan att precisera några som helsl anklagelser.

Del enda som kan avskaffa apariheidsyslemel och leda lill de förlryckta folkgruppernas befrielse är organiserad kamp mol förtryckarna. Sedan lång lid lillbaka är de sydafrikanska massorna organiserade i den s. k. kongressalliansen. Den består av African National Congress, som är den ledande politiska organisationen, av South African Indian Congress, som organiserar folk av asiatiskt ursprung, av Coloured Peoples Congress,

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Inlernatlonelll utvecklingssamarbete m. m.

107

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

som organiserar mulallerna, av Congress of Democrats, som är de progressiva vilas organisation, samt av South African Congress of Trade Unions, som är de icke vila arbetarnas i praktiken förbjudna fackförbund.

Kongressalliansen, med ANC som ledande krafl, mobiliserade på 1940-och 1950-talen de förtryckta och utsugna afrikanerna till massiva strejker, demonstrationer m. m. Under senare år har rörelsen trots del oerhörda polisförlryckei lyckas sprida sin propaganda inom landei och utvidga sin organisalion. Om man vill moiverka del sydafrikanska apartheid-systemet måsle ell kraftigl stöd mobiliseras till förmån för afrikanernas egen motståndsrörelse. Vi menar alllsä alt del är fullt befogat med ett anslag lill denna motståndsrörelse, och vi har i vår motion yrkal att riksdagen skall besluta alt anslå 10 milj. kr. lill ANC i Sydafrika, atl disponeras fritt av rörelsen, och jag yrkar bifall till den moiionen.

Herr Måbrink har redan yrkal bifall lill motionen 1138, som handlar om stöd till befrielserörelsen i Eriirea. Jag skulle emellertid vilja understryka della bifallsyrkande genom all hänvisa lill en notis i Dagens Nyheter för i dag. Där sägs dd all laslbilar och bussar fullpackade med lusenials bönder rullade på väg mol Eriirea på tisdagen och atl upp emol 20 000 bönder redan samlats vid gränsen. Man har fått höra all de skall della i en marsch in i Eriirea, där de skall lägga under sig alll de kommer över. I slulel av nolisen sägs del:

"Om meningen är all dessa bönder med föråldrade vapen och helt ulan miliiär ulbildning skall la upp kampen mol den erilreanska gerillan kan de inte ges slora chanser all överleva. Gerillan" - alllsä befrielserörelsen - "har bundit ca 20 000 välutrustade etiopiska soldater i provinsen i fiera år."

Jag vill nämna della som dt exempel pä cynism från de etiopiska myndigheternas sida. ell exempel som är talande nog och som jag anser måste brännmärkas här i dag.

108

Hert ANDERSSON i Lycksele (s):

Fru lalman! Jag länkle ägna några minuter äi frågan om slöd lill Vieinam och även ät reservalionen 7, som handlar om Cambodja.

Del var drygl ell är sedan del blev fred i Vietnam. Fredens dag föregicks av ell långt - mycket långl - och förödande krig. Del falliga u-landel Vieinam har under decennier fåll kämpa för sin oberoende och sin självständighet. Kampen har fäll föras mol lill synes helt övermäktiga stormakter. Den förstörelse som genom US.A;s enorma krigsmaskin har åstadkommits i Vielnani är oerhört stor. Jag nor inie all någon av oss här kan föreställa sig vilka skador som deiia krig har åsladkommil för land och folk. Människor har dödats och lemlästats. Kommunikationer, skolor och sjukvårdsinrättningar har slagils sönder, ja, själva marken har på stora arealer förstörts av bomber och kemiska slridsmedel. Miljoner människor har ivingais all bli flyktingar i egel land, och det har beräknats all bortåt fyra miljoner arbetslösa nu finns i Sydvielnam.

Nu står detta krigshäriade folk med den enorma uppgiften all äter-

uppbygga ell sargat land. Vår beundran för vietnamesernas tappra kamp i kriget är slor. Vi tror att denna lapperhd och ulhållighet skall bära della folk genom de mödor och svårigheter som äieruppbyggnadsarbelei innebär. "Krigets hjältemod skall vändas lill dt fredens hjältemod", försäkrade Pham van Dong när biståndsulredningen besökte Nordvieinam i hösias.

I det fredliga återuppbyggnadsarbetet behöver Vieinam ett starkt och aktivt slöd. Sverige måsle med all krafl medverka.

Biståndet till Vietnam har tyvärr utsatts för ständiga angrepp, främsi från företrädare för moderata samlingspartiet. Dessa angrepp fullföljs också i del utskottsbetänkande som vi nu behandlar.

Moderaternas kritik lar sig två mycket beklämmande ullryck i reservalionen 10. Moderala samlingspartiet menar atl biståndet lill Vietnam är för stort. Första stycket i dess reservalion kan inle fallas på annal sätt. An ta återföreningen av Syd- och Nordvieinam lill inläkt för att del samlade biståndet nu är för siorl till etl enskilt land är atl ses som-den obotfärdiges förhinder.

Herr Hernelius har visserligen här i dag försäkrat all han inle förordar ell lägre belopp i år, men hans anförande och reservalionen 10 utgör belägg för all moderala samlingspartiet inte acceplerar dt biståndsanslag lill Vieinam på denna höga nivå i fortsällningen.

Lyckligtvis står moderalerna ensamma bakom denna reservation. Men moderaternas inflylande över biståndspolitiken tycks växa. Fallet Cuba är ell exempel på della. Moderalerna inledde kritiken mol biståndet till Cuba. I år får de slöd av de båda andra borgeriiga partierna.

Herr Björck i Nässjö har här i dag i svepande ordalag kritiserat an regeringen trappar upp biståndet lill "den här lypen av länder". Det är slötande, sade han. Jag lycker att della ullalande är oroväckande, inle minsl med hänsyn lill del växande inflylande som moderaterna tycks ha när del gäller borgerlig biståndspolitik.

Den andra delen av reservalionen 10 är närmast cynisk. Moderaterna vill åstadkomma nya förhandlingar om skogsindustriprojekld Bai Bång. Varför? Jo, därför att projektet har blivil dyrare än beräknat. Moderaterna vill all ell nyll avtal skall ingås med syfte all del falliga, krigshäriade Vietnam skall svara för fördyringarna så atl del rika Sverige inle drabbas av koslnadsstegringarna. Ja, det står faktiskt "så au Sverige inle drabbas" i den moderata reservationen. I moderaternas parlimotion står det "så all i varie fall inle Sverige drabbas". Jag lycker del är cyniskt.

Men lyvärr är moderaternas önskan redan uppfylld. Vår ekonomiska världsordning fungerar nämligen så att kostnadsökningarna i della fall inte drabbar Sverige - de drabbar Nordvietnam. Projektet Bai Bång ryms nämligen inom Sveriges biståndsram för Nordvietnam. Om inle kosi-nadsslegringar iniräffade i Bai Bång, skulle vårt bisländ räcka också lill andra angelägna insalser i Vieinam, exempelvis ökat imporlstöd. Kostnadsökningarna i Bai Bång lär därför på det utrymme Vietnam så väl skulle behöva för andra insatser.

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

109

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Inlernatlonelll utvecklingssamarbete m. m.

Även den här delen av reservalionen 10 kan därför bara ses som ett uttryck för moderaternas vilja all framdeles minska den samlade biståndsramen för Vieinam.

Så några ord om Cambodja.

Herr Hernelius var myckel härd i sin kritik mol varie lanke pä humanitärt bisländ lill Cambodja. Han ansåg all del är ell hån mot bisiåndspoliiiken all överväga bislåndsinsalser i dd landei.

Lål mig då först framhålla alt vad del handlar om i fallet Cambodja är humanitärt bistånd inom ramen för kaiaslrofanslagd. Utskotld anser au om sådana kanaler öppnas som gör del möjligt all effekiivi bispringa nödlidande människor i Cambodja bör Sverige stå fasl vid sin beredvillighet atl lämna humanitärt bistånd.

Den nödsituation bland enskilda människor i Cambodja som herr Hernelius skildrade var ju ytterst dramatisk. Jag skall inle diskutera riktigheten av den bild som herr Hernelius gav. Vi vel lyvärr alldeles för lilel med säkerhet för att kunna föra en diskussion om del.

Men mol bakgrund av den nödsituation som herr Hernelius tecknade vore det väl rimligl all tillstyrka humanitärt bislånd om det, som utskoltet säger, kan komma nödlidande människor lill del. Del är ju bara detla det handlar om.

I moderaternas parlimotion betonas all hjälpbehovei och icke politiska bedömningar skall vara avgörande för våra biständsinsalser. "Fatliga människor som lyngs av en dålig regering skulle dessuiom straffas med uteblivet utvecklingsbistånd", om vi gör poliliska bedömningar - sä står del i moderaternas parlimotion.

Jag skall nu inle gä in i en diskussion kring frågan om länderval. Jag vill bara, med vad jag citerat ur den moderala partimotionen, peka på den inkonsekvens som moderala samlingspartiet uppvisar genom reservationen 7 om Cambodja. I Cambodja bör inte nödlidande människor få något humanitärt bistånd från Sverige, anser de moderata reservanterna, och orsaken är atl en omänsklig regim sitter vid maklen.

Jag konstaterar avslutningsvis all moderala samlingspartiet i sin iver all politisera biståndsdebaiten glömmer de nödlidande människorna även när del gäller fördelningen av humanitärt bistånd.

1 detla anförande inslämde herr Häll. fru Normark. herr Gösla Gusiafsson i Göleborg saml fru Johansson i Uddevalla (samtliga s).

På förslag av fru tredje vice talmannen beslöt kammaren alt uppskjuta den fortsatta överläggningen om detla belänkande samt behandlingen av på föredragningslistan älerslående ärenden lill kl. 19.30.

110

§ 4 Anmäldes och bordlades Ulbildningsulskoitels beiänkanden

1975/76:30 med anledning av proposilionen 1975/76:39 opi skolans inre arbete ni. m. jämte motioner

1975/76:32 med anledning av propositionen 1975/76:129 om forskningsrådsorganisationen inom uibildningsdepartemenleis verksamhdsom-råde jämle moiioner

1975/76:34 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

§ 5 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 19 maj

1975/76:368 av herr Träff (m) till herr flnansminislern om samordning av förelagens uppgifts- och uppbördsskyldighd:

1965 begärde riksdagen hos regeringen en uiredning angående samordning och förenkling av de uppgifts- och uppbördsskyldigheler som del allmänna ålägger företagen. I december 1969 tillsalies en sådan utredning. Efter sex år framlade utredningen i början av mars 1976 sitt huvudbetänkande. Förelagens uppgiflslämnande (SOU 1976:12). Delta har inle sänts ut på remiss, och inte heller synes några andra iniiialiv ha lagits för atl föra frågan närmare dess lösning.

Vilka åtgärder har vidtagits och vilka ålgärder kommer all vidlagas för all samordna den uppgifts- och uppbördsskyldighet som del allmänna ålägger förelagen?

1975/76:369 av herr Andersson- i Örebro (fp) lill herr kommunikationsministern om aviserad prishöjning på järnvägssträckan Hallsberg-Örebro:

Regeringen diskuierar nya prisreglerande åtgärder. Anser slalsrådel mot den bakgrunden atl del är rimligl atl, som SJ avser, höja priset för en resa mellan Hallsberg och Örebro med 56 96?

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Meddelande om frågor

1975/76:370 av fru Tilländer (c) lill herr kommunikationsministern om säkerheten på flygbätar:

Enligt uppgift pågår en genomgäng av brandsäkerhdsfrägor för båtar. Eftersom brandsäkerheten är beroende av många faklorer, såsom fartygstyp och användningsområde, så inriklas f n. iniressd på olika lyper av flygbätar. Representanter för sjöfartsverket deliar i denna verksamhei.

All uppmärksamheten riktas på säkerhetsfrågor när del gäller passa-gerartonnage är en självklarhet. All säkerhetsfrågorna för flygbålar ägnas ell specielll iniresse borde likaså vara en självklarhet. Del motiveras av de höga haslighderna, de relativt små fartygsutrymmena och det höga kapacilelsutnylijandel saml del förhållandel all inredningens och skrovets material är av betydelse för säkerhet i allmänhet och brandsäkerhet i synnerhet.

111

Nr 130

Onsdagen den 19 maj 1976

Meddelande om frågor

Med anledning av det anförda vill jag lill slalsrådel slälla följande fråga:

Är slalsrådel med hänsyn lill de risker som kan vara förknippade med flygbålslrafiken och de speciella förhållandena för denna beredd all medverka lill all den pågående genomgängen påskyndas?

1975/76:371 av herr Olsson i Järvsö (c) till herr finansministern om information till föreiagare belräffande ändrade regler om avdrag för egenavgifler:

1 proposilionen 1975/76:178 föresläs ändrade regler för avdrag vid inkomsttaxeringen för s. k. egenavgifler, som utgår på företagares och fria yrkesutövares egna inkomster. Man kan pä goda grunder anla all riksdagen bifaller proposilionen. Del kommer all innebära lägre skatte- och avgiftsuttag för inkomståret 1976 än vad som debiteras som preliminär B-skall för delta är.

Avser statsrådet atl informera berörda egenföreiagare och fria yrkesutövare om den överdebilering av preliminär skall som kommer all föreligga och alt underlälla möjligheterna till ändring av debileringen för dem som så önskar?

1975/76:372 av herr Gustavsson i Alvesia (c) lill herr arbetsmarknadsministern om förutsättningarna för erhållande av bidrag lill beredskapsarbeten för ungdom:

Den s. k. lO-kronan, bidraget lill beredskapsarbeten för ungdomar, inrättades för all skapa sysselsättning och .praktik ål ungdomar. Erfarenheterna visar all formaliteter i vissa fall håller pä atl syälpa idén. Dd finns exempel då lantbrukare fäll avslag på grund av all Lantarbeia-reförbundel avstyrkt, därför au lantbrukaren - arbetsgivaren icke varit medlem i Arbetsgivareföreningen och därigenom inle varit bunden av kollektivavtal. Enligt beslämmelserna för alt få bidrag krävs att avtals-enlig lön utbetalas, och della anser jag vara ell hell riktigt krav. Kravet på anslutning lill arbetsgivarorganisation finns del däremot anledning att diskutera.

Med anledning av del anförda vill jag slälla följande fråga till herr arbetsmarknadsministern:

Anser statsrådet att kravei att arbetsgivare måste teckna avialsförbin-delse med facklig organisalion eller anslula sig som medlem lill arbeis-givarorganisalion slår i överenssiämmelse med regeringens beslul belräffande förutsättningarna och principerna för erhållande av den s. k. 10-kronan när anställning sker av ungdoni för beredskapsarbete?

112

§ 6 Kammaren åtskildes kl. 17.39. Nr 130

Onsdagen den

'" f" 19 maj 1976
TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen