Riksdagens protokoll 1975/76:129 Tisdagen den 18 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:129

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:129

Tisdagen den 18 maj

Kl.   13.00

§ 1 Meddelande om besvarande av interpellation

1975/76:171 om samarbete för utveckling av ny teknik för energiproduktion m. m.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr lalman! På grund av tidsbrist har jag haft svårt att besvara herr Gransledts interpellation i föreskriven tid. Jag har för avsikt att besvara interpellationen vid lidpunkt som jag kan diskutera med herr talmannen om.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1975/76:212 lill skalteutskollel

§ 3 Föredrogs men bordlades åter juslilieulskoilds betänkanden  1975/76:37, 38 och 45 ulrikesulskoliels beiänkanden  1975/76:14,  17 och  18. socialförsäkringsulskollels belänkande 1975/76:43

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Meddelande om besvarande av Inteipellation

Kvinnor i statlig tjänst, m. m.

§ 4 Kvinnor i statlig tjänst, m. m.

Föredrogs inrikesutskottels belänkande 1975/76:42 med anledning av proposilionen 1975/76:173 om kvinnor i slallig tjänst jämie moiioner i jämslälldhelsfrägor.

I proposilionen 1975/76:173 (finansdepartemeniei) hade regeringen lämnal riksdagen lillfälle all avge yllrande över vad som anförls i del utdrag av regeringsprolokoll som bifogals propositionen.

Belräffande proposilionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "1 proposilionen redovisas vissa ålgärder för au förbättra kvinnornas situation och skapa ökad jämställdhet mellan kvinnor och män i slallig riänsi. Redovisningen bygger pä del belänkande som förra året lades fram av ulredningen om kvinnornas situation inom den statligt löne-reglerade offentliga förvaltningen.

En särskild jämsiälldheisförordning komnier an ulfärdas. 1 förordningen kommer an föreskrivas bl. a. all slalliga myndigheter inom sill verksamhetsområde aklivl skall verka för en ökad jämslälldhel mellan kvin-

85

Nr 129                nor och män. Myndigheternas arbele skall därvid främsi inriklas på all

Tisriflppn den       moiverka den iradilionella uppdelningen i manliga och kvinnliga be-

18 mai 1976        fattningar och underiätta för såväl kvinnor som män alt kombinera för-

_____________    värvsarbele med god omvårdnad om barnen. Myndigheterna skall en

Kvinnor 1 statlig gång per år i anslutning lill anslagsframställningarna redovisa de ålgärder
tjänst, m. m.       som vidtagits och effekterna härav. Redovisningen skall vidare omfatta

handlingsplaner fördel fortsatta jämsiälldhetsarbetei. Dessutom bör redovisning årligen ske lill företagsnämnderna.

Olika metoder för individuell personalutveckling, såsom planeringssamtal, arbetsrotation, arbetsutvidgning, delegering av handläggarupp-gifler lill befattningar i assistent- och koniorskarriären m. ni. bör prövas hos myndigheterna.

Myndigheternas jämslälldhelsarbeie bör ske i nära konlakl med de anställdas organisaiioner. Förelagsnämnd eller annal parissammansaii organ bör vara det forum där åtgärderna planeras, vidareutvecklas och anpassas lill förhållandena inom de enskilda myndigheterna.

Särskilda ålgärder för alt underiätta för statsanställda med ansvar för tillsynen av barn alt delta i statlig personalutbildning på, annan ort än hemorten redovisas. Särskild ersällning bör försöksvis ulgä fr. o. m. den 1 juli 1976 för de merkostnader för barnlillsyn som kursdellagare visar sig ha haft för att kunna della i ulbildningen. Vidare konimer stålens personalulbildningsnämnd (PUN) atl ges i uppdrag au lämna förslag lill plan för en försöksverksamhei med statlig barnlillsyn med anknylning lill kursgården Sjudarhöjden.

PUN kommer vidare all fä i uppdrag all i samråd med de berörda myndigheterna i kvarteret Garnisonen och med statens personalnämnd (SPN) planera och genomföra försöksverksamhei med vidareulbildning av anslällda i de lägre lönegraderna.

SPN kommer att få i uppdrag att i samråd med arbetsmarknadsverket snarasl lämna förslag om uppläggning och omfattning av särskilda rekryterings- och informationskampanjer i syfte au stimulera kvinnor att söka Iradilionelll manliga riänsler och män kvinnligt dominerade riänsler. En försöksverksamhet bör startas på televerket för atl med koncentrerade insalser försöka öka andelen kvinnor inom manligt dominerade yrken.

Vidare ulökas möjligheterna lill ledighel vid tillsyn eller vård av barn."

I della sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöie väckta motionerna

1975/76:252 av herr Hermansson m.fl. (vpk), vari yrkats

1.                        att riksdagen uttalade sig för faslslällande av en minimiarbdstid
om 20 limmar i veckan, utom i de fall då annan överenskommelse nåddes
med den lokala fackliga organisaiionen,

2. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en översyn av lagen
86                                om anställningstrygghet i syfte all garanlera alla arbdande trygghet i

sin anställning.

1975/76:857 av ftu Kristensson (m),

1975/76:1830 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari yrkals all riksdagen hos regeringen begärde uiredning om och förslag lill lagstiftning mot könsdiskriminering enligt de riktlinjer som gavs i moiionen,

1975/76:1833 av herr försie vice lalmannen Benglson (c), vari yrkals all riksdagen besluiade all vid riänsleärsberäkningen i slallig riänsi alla yänsieär skulle tillgodoräknas oavseii när de intjänats,

1975/76:1847 av fru Fredgardh m.fl. (c),

1975/76:1903 av fru af Ugglas (m), vari yrkals alt riksdagen hemställde hos regeringen all den av riksdagen begärda parlamentariska kommittén för jämställdhet fick i uppdrag all uireda frågan om införandel av en lag mol könsdiskriminering,

1975/76:2067 av hert Ahlmark m. fl. (fp),

1975/76:2135 av herr Fälldin m. fl. (c) såviii nu var i fråga (yrkandel 2, punkl 4),

1975/76:2149 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkals all riksdagen beslutade atl hos regeringen hemslälla om förslag lill åtgärder för att förverkliga del yugopunklsprogram för kamp mot kvinnodiskriminering som redovisats i moiionen. innebärande, såviu här var i fråga,

3.    all arbdsköpare ålades all anla av AMS eller länsarbetsnämnd (ar-bdsförmedling) anvisad arbetskraft,

4.    all könsriklad platsannonsering förbjöds i lag,

5.    all kvinnodiskriminering vid riänsldillsälining förbjöds och skulle belraklas som grovt uänslefel,

6.    all slaiens avialsverk och riksdagens lönedelegaiion borde verka för höjda löner i "kvinnoyrken" som låg under deras kompelens,

7.    all alla regler som förhindrade kvinnorna från eller stimulerade dem all inle la förvärvsarbete avskaffades,

dels de med anledning av proposilionen vackla moiionerna 1975/76:2394 av fru Sundberg (m) och fru Mogård (m), vari yrkals atl riksdagen begärde atl frågan om meritvärdering av vissl arbele i hemmei för anslällning i slallig riänsi och för lönegradsuppflyltning utreddes i syfte all en hemarbetande skulle kunna fä tillgodoräkna sig meriter av sådanl arbele.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor 1 statlig tjänst, m. m.

1975/76:2411 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkals all riksdagen beslutade atl i anledning av proposilion 1975/76:173 som sin mening ge regeringen lill känna vad som anförls i moiionen, och

87

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor i statlig tjänst, m. m.

1975/76:2412 av fru af Ugglas (m).

Ulskollel hemställde

1.    belräffande jämslälldheisförordningens ulformning med avseende på arbetsförmedlingens uppgifter alt riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2412, i denna del,

2.    belräffande ålgärder vid de statliga företagen alt motionen 1975/76:2412, i denna del, inle föranledde någon riksdagens äigärd,

3.    belräffande informaiionen lill riksdagen om jämsiälldheisarbeiei au riksdagen skulle avslå moiionen  1975/76:2411, i denna del.

4.    belräffande frågor om personalutveckling m. m. alt moiionen 1975/76:857, i denna del, inle föranledde någon riksdagens åigärd,

5.    belräffande barnlillsyn vid personalulbildning all riksdagen skulle avslå moiionen  1975/76:2411, i denna del,

6.    belräffande chefsutbildning att moiionen 1975/76:857. i denna del. inle föranledde någon riksdagens åigärd.

7.    belräffande höjda löner i s. k. kvinnoyrken an riksdagen skulle avslå moiionen  1975/76:2149, yrkandel 6,

8: belräffande meritvärdering av arbete i hemmei m. m. au riksdagen med anledning av moiionerna 1975/76:1833 och 1975/76:2394 som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskollel anfört,

9. belräffande informationskampanj om föräldraförsäkringen all mo
tionen 1975/76:1847, i denna del. inle föranledde någon riksdagens åt
gärd,

10.   beträffande flexibel arbetstid an moiionerna 1975/76:857, i denna del, 1975/76:2067 saml 1975/76:2135, yrkandd 2, punkl 4 i denna del, inle föranledde någon riksdagens åigärd,

11.   belräffande dellidsriänsler all moiionerna 1975/76:2135, yrkandel 2, punkl 4 i denna del, och 1975/76:2412, i denna del, inte föranledde någon riksdagens åigärd,

12.   belräffande minimiarbetstid m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen  1975/76:252,

13.   belräffande uiredning av regional sysselsällningspoliiik för kvinnor all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1847, i denna del,

14.   belräffande lagstiftning mol könsdiskriminering all riksdagen skulle avslå moiionerna  1975/76:1830 och  1975/76:1903,

15.   belräffande andra ålgärder av lagsliftningskaraklär all riksdagen skulle avslå moiionerna 1975/76:2149, yrkandena 3, 4, 5 och 7, och 1975/76:2411, i denna del,

16.   all riksdagen lämnade ulan erinran vad som anförls i proposilionen 1975/76:173, i den mån frågorna inte berörts ovan.

Reservationer hade avgivils

1. belräffande informationen lill riksdagen om jämslälldheisarbdd av

herr Lorenlzon (vpk) som ansett atl ulskoltet under 3 bort hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2411, i denna del, som

sin mening gav regeringen lill känna vad reservanien anfört. Nr 129

Tisdagen den 2. belräffande barnlillsyn vid personalulbildning av herr Lorenlzon      10 m  ' 1Q7fi

(vpk) som ansell au ulskollel under 5 bort hemslälla               __________

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2411, i denna del, som      Kvinnor i statlig
sin mening gav regeringen lill känna vad reservanien anfört, tjänst, m. m.

3. belräffande höjda löner i s. k. kvinnoyrken av herr Lorenlzon (vpk)
som ansell an uiskottd under 7 bon hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2149, yrkandel 6, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanien anfört.

4. belräffande minimiarbetstid m. m. av herr Lorenlzon (vpk) som an
selt all utskoltet under 12 bort hemslälla

att riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:252 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört,

5. belräffande lagstiftning mol könsdiskriminering av herrar Eriksson
i Arvika (fp) och Jonsson i Mora (fp) som ansett all ulskollel under
14 borl hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:1830 och med anledning av moiionen 1975/76:1903 begärde all regeringen uppdrog ål en parlamentarisk uiredning att ularbda och lägga fram förslag lill lag om ålgärder mot könsdiskriminering i enlighet med vad reservanterna anfört,

6. belräffande lagslifining nioi könsdiskriminering av fru Jonäng (c),
herrar Oskarson (m), Gusiafsson i Säffle (c) och Gransledl (c), fru af
Ugglas (m) saml herr Rämgård (c) som ansell all ulskollel under 14
borl hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:1903 och med anledning av moiionen 1975/76:1830 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört,

7. belräffande andra ålgärder av lagsliftningskaraklär av herr Lorenl
zon (vpk) som ansell all ulskollel under 15 borl hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionerna 1975/76:2149, yrkandena 3, 4, 5 och 7, och 1975/76:2411, i denna del, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanien anfört.

Till beiänkandei hade fogals särskilda yiiranden

1.    belräffande arbetsförmedlingens roll i jämsiälldhetsarbetei av herr Oskarson (ni) och fru af Ugglas (m),

2.    belräffande mcrilvärdcring av arbele i hemmei m. m. av fru Hörnlund (s) och herr Lorenlzon (vpk),

3.    belräffande regional sysselsällningspoliiik lill slöd för kvinnor av

fru Jonäng (c) saml herrar Gusiafsson i Säffie (c), Gransledl (c) och Riini-   °9

gård (c).

Nr 129                  Hert TALMANNEN:

-r.   ,     .            Överläggningen rörande inrikesutskottels betänkande nr 42 får omfatta

Tisdagen den                    

.Q      . ,n-jf.      även näringsutskoitels belänkande nr 61, men yrkanden belräffande sisi-

_____________    nämnda betänkande framsiälles först sedan detsamma föredragils.

Kvinnor 1 statlig

tjänst, m. m.         Fru JONÄNG (c):

Herr lalman! Jämställdhet mellan män och kvinnor är en av de tunga samhällsfrågorna och en del av samhällets allmänna utjämningspoliiik mellan olika grupper. Den är också ett led i den strävan efter jämlikhet som är en av hörnstenarna i cenlerparliels politik och värderingar.

Det internationella kvinnoåret 1975 innebar en vidgad debatt om jäm-slälldhelsfrågorna - men del verkar fortfarande som om många människor vägrar alt ta debatten pä allvar. Man tror all vi i värt land kommil.mycket längre än vi i själva verkel gjort när del gäller jämslälldhetsfrägorna. Det sker naturligtvis ständiga förbättringar. Man ser t. ex. all kvinnorepresentationen ökar i riksdagen, atl vi har en kvinna som talman, all det finns kvinnor i en del av de politiska partiernas presidium osv. Och sä drar man dä slutsatsen all vi kommit långt på jämställdhetens väg.

Della är ytliga bedömningar och del förhäller sig inle så som man tror. Vi har sannerligen inte .kommit långl pä väg - och ulvecklingen går alldeles för långsamt,

I Centerns kvinnoförbund - del största poliliska kvinnoförbundet här i landei - har vi under en treårsperiod arbetat med jämslälldhetsfrägorna och genomfört debatter framför allt på lokalplanet om jämslälldhel i arbetslivet, i hem- och familjearbetet och i samhällslivet under mottot Delat ansvar - lika villkor. Jag tillstår gärna all jag blev näslan chockad när vi plockade fram bakgrundsmaterialet av att se hur hårt vi sitter fast i våra traditionella könsroller och, vad värre är, alt förskole- och skolbarn också synes ha fastnat i de gamla positionerna. Olika undersökningar visade att barnen hade mycket klart för sig vem som skulle stå vid spisen och laga mal och vem som skulle ul och arbeta och tjäna pengar.

Kvinnor och män sitter fortfarande fast i iradilionella yrkesval. Kvinnorna arbelar som hemvårdare, telefonister, sjuksköterskor, barnsköler-skor, butiks- och restaurangkassörskor. I de här yrkena är 98-99 96 kvinnor. 75 96 av de förvärvsarbetande kvinnorna finns i bara 25 av 300 yrken. Del förhållandet all kvinnorna är bundna lill en så smal sektor av arbetsmarknaden betyder mindre möjligheter atl konkurrera om de välbetalda jobben. Och det framgår också genast av årslönerna för helärs-och heltidsanställda män och kvinnor 1972. Männens medellön var dä 40 500 kr. medan kvinnornas var 28 880 kr. Kvinnorna har lägre löner än männen.

Atl ojämlikheten är slor mellan män och kvinnor är nalurliglvis kam
marens ledamöler väl medvetna om. Jag skall därför inskränka mig lill
att påpeka att denna brisiande jämslälldhel finner vi på prakliskl taget
90                     alla områden av samhällslivet, inom ulbildningen, pä arbelsmarknaden

osv.

Samhällel har vidtagit en hel del åtgärder. Jämslälldhelsdelegationens iniiialiv är positiva, men jag anser ändå alt de åtgärder som vidtagits av regeringen för atl åstadkomma bättre jämslälldhel är klart olillräckliga. Man har länge vägrat att ge jämslälldhetsdelegationen en pariamenlarisk bredd. Trots all riksdagen i november i fjol beslöt all så skulle ske har man ännu i dag - den 18 maj 1976 - inle orkat med alt få fram denna ulökade delegalion. Man har hållil på med all skriva direkiiv, och del är lydligen svårare än all klara de mänga lagförslag som kommer på riksdagens bord.

Regeringen har infiytande över hela vårt utredningsväsende. Del infiytandet använder man sannerligen inle lill att åsladkomma ökad jäm-stälidhet. Utredningsapparaten har ju en myckel klar mansdominans. Vi kan la som exempel sysselsällningsuiredningen med sina 17 män och 1 kvinna. Den sammansättningen avspeglar sig också i resullalel.

Utredningarna styr ofta myckel av den framtida ulvecklingen och de framtida beslulen. Det är av den anledningen oförsvarligt all stänga kvinnorna ute i så stor utsträckning som sker. Kvinnorna har sin erfarenhet - och den behöver finnas med i utredningsarbetet.

Kungl. vetenskapsakademien hade i januari i åren ivådagarskonferens med rubriken Landskapet, människan, framliden. Den konferensen borde ha hetat Landskapet, mannen, framtiden. För Vetenskapsakademien räknar lydligen inle alls med kvinnor. Man hade 26 medverkande vid konferensen och det var 26 män. Det fanns diverse statsråd och generaldirektörer med - de borde som jag ser del ha vägrai all della, om de hade haft något sinne för .jämställdhet. Nu tror jag emellertid all det trots allt fanns kvinnor med. Del var nämligen kaffepaus och lunch -och del slod säkerl kvinnorna för, även om den insatsen tydligen inte var sä betydelsefull eftersom deras namn inle fanns med i programmet.

1 Gävle kommun ställde en centerkvinna en interpellation denna vår, där hon redogjorde för kvinnokonferensen i Mexico och dess världsaktionsplan för all åstadkomma jämslälldhel mellan man och kvinna och frågade vad man i Gävle kommun gjorde för atl förverkliga aktionsplanens intentioner. Ett socialdemokratiskt kommunalråd påpekade dä alt "den berörda världsaklionsplanen och dess uppföljning knappasl är en kommunal angelägenhet". Endasl i den mån densamma kunde anses beröra kommunen i dess egenskap av arbetsgivare skulle della möjligen vara fallet. Han pekade därefter på delegationens rätt "all trycka på myndigheter, organisationer, kommuner och näringsliv" och han ansåg det väl beställt med bevakningen av världsaklionsplanens inlenlioner i värt land.

Del är intressant atl konstatera oförståelsen för all delegationens rätt atl "trycka pä" skulle kunna gälla även Gävle kommun. Har den socialdemokratiska jämslälldheispolitiken inle ens nån ner lill kommu-nalrädsnivä, är det kanske inte atl undra på atl del är så däligl ställt som del är.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor 1 statlig tjänst, m. m.

91

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor i statlig tjänst, m. m.

92

Men del är inle bara regeringen som är reaktionär när det gäller jämställdheten. Sveriges Radio ligger som god tvåa, eller jag skulle kanske överlåta ät herrarna - för del är väl mesl herrar - all strida om den inbördes ordningen.

Del har gjorts en undersökning en vecka i februari om antalet män och kvinnor i TV-program, nyhetsprogram, diskussioner osv. Programledarna i Rapport och Aktuellt var bara män. 88 96 av diskussionsledarna var män, 88 % av alla speaker och uppläsare var män och 82 96 av alla intervjuade experter var män.

Jag ställer frågan: Hur skall vi kunna få ell samhälle där det finns jämställdhet mellan män och kvinnor när vi jämt och ständigt i TV skall malas på del här sättet? Del är männen som kan och vet och begriper och det är männen som har svaren på alla frågor - det är vad vartenda barn och varenda vuxen i värl land dagligen får se i TV. Och hur skall vi då kunna komma någon vart? TV försöker ju annars alllid all vara progressiv - hur skulle del vara med litet progressiviiei i jämställdhets-frågorna?

Ulvecklingen går alltså alldeles för långsamt när det gäller jämställdheten och dä är frågan: Vad kan vi göra yllerligare? Inrikesutskoltets belänkande 1975/76:42, som nu behandlas, lar förutom moiionerna i jämslälldhetsfrågor även upp proposilionen om kvinnor i slallig tjänst, som bygger pä betänkandet Kvinnor i statlig ijänsl. Den ulredningen lalade sitt lydliga språk om kvinnornas underordnade och relativt lågavlönade befallningar och om skillnaderna i befordringsmöjligheier, som enligt ulredningen inle kan förklaras av olikheter i utbildningsnivån mellan män och kvinnor. Det finns verkligen anledning all känna glädje och lillfredsslällelse över den här proposilionen; del vill jag understryka. Mänga av förslagen skall regleras genom kollektivavtal. Jag vill bara liksom departementschefen utgå frän all kvinnornas situation och ulredningens förslag särskilt uppmärksammas och behandlas i samband med kommande förhandlingar och överiäggningar.

Näringsutskoitels betänkande nr 61 om lagstiftning mol könsdiskriminerande reklam finns del också anledning all känna glädje över. Frän centerpartiet har fru André i april della år i en fråga tagit upp spörsmålet om en ändring av marknadsföringslagen sä atl könsdiskriminerande reklam skulle kunna fällas i marknadsdomstolen. Nu säger näringsulskottet i sin belänkande med anledning av moiioner i frågan atl riksdagen hos regeringen skall begära förslag lill lagstiftning mol könsdiskriminerande reklam. Jag hoppas alt vi kan påräkna en lagstiftning på del områdei redan lill hösien.

Den mest inlressania frågan i ulskotlels belänkande är nalurligtvis lagstiftning mot könsdiskriminering och huruvida man den vägen kan åsladkomma en snabbare utveckling i riktning mol jämslälldhel.

1 Ool framhöll vi frän cenlern i inrikesutskoltets belänkande nr 9 tillsammans med ulskollsmajorilelen all myckel lalade för all man kunde nå bätlre resultat med insalser av annat slag än lagstiftning. Under alla

omständigheter borde man avvakla behandlingen av 1973 års fri- och räilighetsutrednings förslag innan ytterligare lagstiftningsåtgärder initierades.

I propositionen om fri- och rältighelerna i grundlag anser deparlementschefen all del ligger ell väsenlligl värde i all könsdiskriminerande norm-givning hindras, och han föreslår en förbudsregel. Dessuiom finns ell målsäliningsstadgande, atl det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika rällighder. Viss lagstiftning har således genomförts, och en jämsiälldheisförordning har även aviserats för den statliga seklorn. Della är posiiivi. Förbudsregeln är emellertid, som jag ser det, mer av programmatisk natur, och en lagstiftning mol könsdiskriminering har ell vidare syfte.

FN:s kvinnokonferens i fjol i Mexico uppmanar i världsaklionsplanen medlemsländerna lill lagstiftning mol könsdiskriminering, och Inlernalionella arbeiskonferensen har också 1975 aniagil en aktionsplan som behandlar framför allt jämställdhelsfrågorna pä arbetsmarknaden. En antal länder har infört lagstiftning mol könsdiskriminering. I Norge har dock regeringsförslaget förkastats av det förstärkta socialutskottet. Förslaget kommer därför ej upp i stortinget ulan går lillbaka lill regeringen. Partiernas slällningstagande i detla sammanhang kan vara intressant. Arbeiderpartid och höyre är posiiiva lill lagförslaget, senterparliet och krislelig fojkeparti är negaiiva och vill ha erforderliga lagparagrafer inom nuvarande lagstiftning. Sosialistisk valgforbund önskar mer långtgående förändringar.

Mol bakgrund av detla internationella tryck och den långsamma ulvecklingen i värt land har vi i centerpartiet anselt atl ingen möda får sparas när del gäller all åsladkomma jämställdhet. Vi har därför reserverat oss för en uiredning i frågan. En uiredning bör kunna underlälla dt ställningslagande för eller emol en lagstiftning. Vi är medvetna om all lagstiftning kan vara svär all åsladkomma och alt del i praktiken också kan vara besvärligt atl uppräilhälla en sådan lagstiftning. Men under alla förhållanden bör en uiredning kunna bli till nytta i det forisalla reform- och upplysningsarbetet. Och utredningen bör göras av den parlamentariska jämslälldhetsdelegationen.

Herr lalman! Fräganom jämslälldhel mellan män och kvinnor är yllersl en fråga om och en kamp för kvinnors och mäns möjligheter all frill forma sina liv - efter anlag och begåvning och efter önskemål ulan all tyngas av förlegade fördomar och konventioner. Jämslälldhel innebär au varie individ skall vara ekonomiskt självsländig. Jämställdhet innebär en omställning för kvinnan och för mannen - del är en utvecklingsprocess som vi måsle igenom. Den är nödvändig för all vi skall kunna fä möjlighet atl frill forma våra liv. Jag vill underslryka det stora ansvar som vi alla har i denna utvecklingsprocess, såväl i hemmei och familjen som i skolan och i samhällel för övrigl.

Jag ber med detta, herr lalman, all få yrka bifall lill reservalionen 6 vid utskottets beiänkande och i övrigl lill ulskoltels hemställan.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor i statlig tjänst, m. m.

93

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor 1 statlig tjänst, m. m.

94

Fru AF UGGLAS (m):

Herr lalman! Del belänkande från inrikesulskottet som vi har alt behandla här i dag innehåller myckel av värde för både män och kvinnor. Det baserar sig dels pä propositionen om kvinnor i slallig riänsi, dels pä ett antal moiioner väckta under den allmänna motionstiden, som t. ex. fru Krisienssons, och i anslutning till propositionen.

Silualionen för de ca 135 000 kvinnliga slatsriänslemännen beskrivs pä ell ingående och förljänstfulll sätt i ulredningsbelänkandel Kvinnor i slallig Ijänsl, vilkel presenterades i juni 1975. Utredningen konstaterar all fiertalei kvinnor i statlig ijänsl har underordnade och relativt lågavlönade befallningar, all del fortfarande finns en strikt uppdelning mellan traditionellt manliga och traditionellt kvinnliga befallningar, alt kvinnorna oftare än männen känner olillfredssiällelse med arbetsorganisation och personalpolitik, all kvinnorna fått della i statlig personalutbildning i mindre ulsiräckning än männen och alt kvinnor har mindre möjligheter till befordran än män.

Utredningens slutsatser är inle överraskande. Vi vel alla atl del är på del här sättet det förhåller sig och alt del stämmer med kvinnornas situation pä arbetsmarknaden i stort.

Ulredningen nöjde sig inte med en lägesbeskrivning ulan presenterade också en rad konkreta ålgärdsförslag, varav de flesta följts upp i proposilionen och tillstyrkts av ulskoltet. Jag tror all de åtgärder som riksdagen skall falla beslut om i dag och som återfinns under rubriker som Personalutveckling m. m.. Personalutbildning och Rekryterings- och informationsinsatser kan få stor betydelse för all förbättra silualionen för de statsanställda kvinnorna.

Pä en punkl brydde sig departementschefen inle om all följa utredningens förslag. Ja. han kommenterar inte ens detla avsnitt i proposilionen. Jag syfiar pä meritvärderingen av vårdarbete i hemmet. Del är ändå en fråga som återfinns i mänga av personalorganisationernas yttranden. Lål mig fä citera.

Slalsriänslemannaförbundels avdelning vid riksrevisionsverkel anför t. ex. följande:

"Ett av de vikligasle instrumenten för en ändring av hittillsvarande könsfördelning är all se över hela meritvärderingen i statsförvaltningen. Erfarenheter av olika slag som f n. skjuts i bakgrunden bör snarasl ges dt högre värde vid merilberäkningen. Hemarbele, vård av barn och andra liknande arbetsuppgifter bör räknas som värdefulla erfarenheter, ägnade atl på ett bättre sätt än hitintills ge en rättvisare chans ål kvinnor."

ST:s avdelning vid riksförsäkringsverkei anför liknande synpunkier. ST:s avdelning vid statens invandrarverk framhåller: "Vård av barn bör jämställas med yrkesverksamhet vid tjänstetillsättningar på molsvarande sätt som t. ex. kompeiensulredningen föreslår för studier. Vid ijänste-tillsällningar bör man inle premiera om en tjänsteman arbetat mycket övertid, då della drabbar den hemmavarande maken."

Ulredningen framhåller för sin del under rubriken Särskilda ålgärder

för au underlälla befordran alt myndigheter bör tillmäta tillsyn av minderåriga barn under vissa perioder värde vid bedömning av vederbörandes förriänsi och skicklighet.

Frågan har tagits upp i en motion av mina partikolleger Ingrid Sundberg och Britt Mogård, och det är nu med glädje som vi på moderat häll kan konsiatera att utskottet är enigt om att frågan om meritvärdering av värdarbete i hemmei bör utredas.

Utskottet framhåller att del enligt ulskotlels uppfallning finns skäl som lalar för all den som några är vårdal barn eller annan anhörig i meriihänseende skall fä tillgodoräkna sig della vid ny- eller ålerinträde på arbelsmarknaden. En sådan ordning skulle utgöra en stimulans för hemarbetande kvinnor all gä ul på arbelsmarknaden, samtidigt som syslemet skulle innebära ell incitament för män all i ökad omfattning la på sig värdnadsuppgifter.

Arbetstiderna är också av stor betydelse när del gäller föräldrars och anhörigas möjligheter atl förena vårdinsatser med förvärvsarbete. Dd är att beklaga all det i så hög grad enbart är kvinnor som reducerar sina arbetstider för all kunna klara hemsysslorna. Delta bidrar till kvinnornas svagare slällning på arbetsmarknaden, i all synnerhet som be-fordringsmöjlighderna för dellidsriänslgörande är närmasl obefintliga. Formellt finns det inga hinder för myndigheterna alt inrälla deltidstjänster även för högre tjänster, men som ulredningen Kvinnor i slallig riänst visar, sker della näslan aldrig. Myndigheterna anser det för komplicerat.

Jag menar att vi inle fär slå oss till ro med denna attityd, som lill en del kan vara grundad i gammalt slentriantänkande. Inrättandet av kvalificerade dellidsriänsler är dt område som utmärkt väl borde lämpa sig för en försöksverksamhei. Jag har inget yrkande i denna fråga denna gäng, dä utskottet fär möjlighet atl behandla dellidsfrågorna i samband med den sysselsättningsproposition som skall komma inom den närmaste tiden.

Lagstiftning mot könsdiskriminering har riksdagen behandlal varie år sedan 1970. Del är hög lid all frågan blir ordenlligl utredd, så all riksdagen kan få etl uttömmande underlag för sitt släljningstagande. Vi föreslår i reservation 6 att frågan skall anförtros den parlamentariska jämslälld-hdsulredning som riksdagen beslöt om i hösias. Som fru Jonäng redan i dag varit inne på har statsrådet Peterson, trots uttryckligt löfte här i kammaren, ännu inle haft lid atl tillsätta denna utredning eller åstadkomma direktiv ät den. Kanske kan jag rikta mig lill herr Romanus och uttrycka en förhoppning atl folkpartiet i en andra omgång skulle vara beredd atl slödja reservalion 6 och på sä sätl föra frågan framåt.

Herr talman! Vi kan i lidningarna läsa rubriker som säger alt det är kvinnorna som gör jobbet och männen som lar ål sig äran. Del anser hälfien av de anställda vid KF:s huvudkontor i Slockholm. Enligt en undersökning som SIFO utfört på uppdrag av SAF anser sig en av ire kvinnor könsdiskriminerad på arbelsmarknaden.

Lät mig också fä cilera ST:s avdelning vid vägverket, som framhåller

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor i statlig tjänst, m. m.

95

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor i statlig tjänst, m. m.

följande:

I teorin förekommer befordran efter kön över huvud tagel inle - i praktiken däremot ofta. Det är mestadels män som utväljs till påläggs-kalvar och får lillfälle all gradvis sätta sig in i mera krävande uppgifter. De kallas lill sammanträden och får närvara vid diskussioner även i vidare sammanhang än deras nuvarande arbetsuppgifter motiverar. De får oftare än kvinnorna vikariera på högre tjänst. Resullalel är att de när en be-fordringsljänst ledigförklaras har ett betydligt bredare register än sina kvinnliga kolleger och läll kan slå ul dem.

Jämställdheten är i betydande utsträckning en fråga om attityder, men även attityder går alt påverka. Förbättringen av kvinnans slällning i arbetslivet kan här spela en nyckelroll.

Jag ber all få yrka bifall lill reservationen 6 vid inrikesutskottels belänkande nr 42 och i övrigl bifall lill utskottets hemställan.

96

Hert ROMANUS (fp):

Herr lalman! Ulredningen om kvinnor i statlig tjänst är en värdefull kartläggning. Den visar att staten långt ifrån har varit något föredöme när del gäller kvinnornas ställning. Formelll får man visserligen inte diskriminera kvinnor i statlig ijänsl, men i praktiken har den statliga arbetsmarknaden varit uppdelad pä en manlig del och en kvinnlig minsl lika mycket som den privata.

Jag kan bara nämna en uppgift som finns i materialet och som visar hur det förhäller sig. Mer än två tredjedelar av de statligt heltidsanställda har haft befallningar där minsl 90 % av innehavarna tillhört del ena könet. Del har också redan sagts all de kvinnor som varit anslällda hos slalen har haft lägre lön än männen, och de har i betydligt mindre utsträckning hamnat i arbetsledande befallningar.

Del är bra all man nu vill sälta i gång på allvar och göra någonting ål del här. Många tror ju atl Sverige ligger långl före andra länder i alll som har med jämlikhel mellan kvinnor och män all göra. Men del mesla av del som nu föreslås - och som är bra i och för sig - är sådant som man hållil på med i närmare lio år i USA t. ex. Även i Canada har man i flera är arbetat med sädana här metoder, och del finns säkerligen flera andra länder all nämna i sammanhangei, även om inle jag känner lill dem.

Möjligen skulle man kunna säga alt på en punkl görs här en pionjärinsats, och del gäller möjligheterna atl fä hjälp med barnlillsyn för dem som skall della i personalulbildning. Men all göra upp jämslälld-hdsplaner, all analysera situationen och fördelningen mellan män och kvinnor i olika befallningar, all göra upp mål och tidtabeller för hur man skall ändra relationerna, an,starta aktiva rekryteringskampanjer för atl upphäva en sned könsfördelning, del är sådanl som vi i folkparliel har lalal för i många år, delvis just inspirerade av vad som görs i USA.

Mol denna bakgrund hälsar vi naturiiglvis de här förslagen med lillfredsslällelse. Men vår inslällning skiljer sig pä en punkl frän de andra

partiernas. Vi vill atl de här åtgärderna inte bara skall begränsas lill statliga myndigheter, ulan att man skall ställa samma krav pä hela arbelsmarknaden. Därför vill vi ha en allmän lagstiftning mot könsdiskriminering.

Vi är besvikna över all socialdemokraterna sä länge har varit negaiiva lill det förslaget. I andra länder har det varit möjligt för liberaler och socialdemokrater att enas om en sådan här lagstiftning, t. ex. i England, där man från årsskiftet har två lagar av detta slag: en lag mol könsdiskriminering och en lag om likalön. I Norge har socialdemokrater och liberaler tillsammans arbetat för en lag, lyvärr ulan atl få majoriiei för den i stortinget, som fru Jonäng nämnde.

Jag vel inte av vilken orsak de svenska socialdemokraterna har varit så negativa. Jag hoppas att det inte beror på att initiativet anses ha kommit från fel håll. Det är möjligt atl man har velat överlåta ål arbetsmarknadens organisationer all lösa frågan om könsdiskriminering, men del bör nu vara eftertryckligt bevisat att det inle har lyckats.

Vi kan jämföra med hur del gick med frågan om lagfäst anställningstrygghet. Också i det fallet logs initiativet först av liberaler i riksdagen. De fick arbeta i många år utan atl möta något slarki gensvar, men så småningom fick man i alla fall gehör, och nu har vi en sådan lagstiftning. Jag har många gånger hävdat att det kommer alt gå på samma sätt med frågan om lag mot könsdiskriminering. Jag tror att jag nu börjar bli sann-spädd. Man tar steg för steg - alltför försiktiga sleg kanske, men dock steg - i rätt riktning.

De nya bestämmelserna i grundlagen, som vi snart kommer alt beslula om, ser vi som ett stort framsteg för folkpartiets krav. Men de är inle någol skäl mot en lagstiftning för den enskilda arbelsmarknaden, utan de är etl slöd för all nu också lagstifta för den. Grundlagsbestämmelserna gäller ju bara den offenlliga seklorn.

Vi har selt hur man har använt lokaliseringsstödet som ell instrument. Vid sådana arbetsplatser som inrättats med hjälp av lokaliseringsstöd skall ansträngningar göras för alt fä en bättre könsfördelning mellan män och kvinnor. Det har också gjorts insalser inom arbetsförmedlingens område. Allt detta, som enligt vår uppfattning borde vara delar av en lagstiftning, är värdefulla ting, men de är inget skäl mot all gå vidare.

Hur skall man då gå vidare, om man inle är beredd alt accepiera vårt förslag om en allmän lag mot könsdiskriminering? Ja, inom den kommunala seklorn borde ju gälla samma principer som inom den statliga. Kommunaltjänstemannaförbundet har begärt en uiredning om silualionen för de kvinnliga anslällda hos kommunerna, och jag vill nu fråga statsrådet Feldt; Kommer denna begäran att bifallas kommer man att göra en sådan utredning?

Vidare skulle man kunna utvidga del som i dag beslutas lill atl gälla också dem som arbetar i företag som utför uppdrag åt staten. Man skulle kunna ställa del kravet på företag som fär uppdrag av staten all de inte könsdiskriminerar utan visar upp en jämställdhetsplan på samma säll som de statliga myndigheterna nu skall göra. Det är en vikiig del

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor 1 statlig tjänst, m. m.

97

7 Riksdagens protokoll 1975/76:127-129

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor i statlig tjänst, m. m.

98

i den amerikanska lagstiftningen. Varför skulle inle vi kunna använda den meioden här i Sverige?

Om näringsutskollds förslag bifalles, fär vi kanske så småningom en lagstiftning mol könsdiskriminering i reklamen. Vad man då frågar sig är nalurliglvis: Hur blir det med platsannonserna, som är en vikiig del av reklamen? Med vårt förslag lill lagstiftning skulle sådana annonser som den jag nu visar pä TV-skärmen - där Arbetarrörelsens Inköpsriänsl söker en kvinnlig medarbetare som skall syssla med den typiskt kvinnliga sysslan maskinskrivning; man får förmoda lill en typisk kvinnlig lön också - förbjudas. Jag vill tillägga all del minsann inle bara är arbetarrörelsens förelag som gör sig skyldiga lill sådan här annonsering. Del förekommer nog lyvärr inom alla sektorer.

Även de slalliga bolagen borde åläggas samma förpliktelse som myndigheterna. Det är inte så länge sedan finansminister Sträng här i riksdagen förklarade att det var hell i sin ordning all ett slalligl bolag annonserade efter en representativ dam i 35-ärsåldern, som skulle tjänstgöra som sekreterare ål chefen. Hur kommer det all gå med de slalliga bolagen? Kan man lita på atl de slular könsdiskriminera, eller är del bara de slalliga myndigheterna som skall göra det t. v.?

Självfallet är det värdefullt att regeringen här har närmat sig vår .ståndpunkt steg för steg, men borde del inle vara dags nu all våga sig på all utforma en lagstiftning som både skyddar mol diskriminering och ger utrymme för aktiva ålgärder för all främja jämställdheten?

Nu säger man kanske all en uiredning redan har gjorts. Nej, vad som har gjorts är bara en karlläggning av vissa utländska erfarenheter, i framför allt USA. Man har också analyserat vissa internationella konventioner. Del är bara beklagligt au man inte också belräffande USA har redogjort för lagstiftningens effekl ulan bara ägnat sig åt teoretiska betraktelser, delvis ganska orealistiska. Denna s. k. uiredning är redan föråldrad, bäde när del gäller vilka länder som har en sådan här lagstiftning och vad gäller de inlernalionella organisationerna. Jag skall här nöja mig med att cilera vad FN:s kvinnokonferens i Mexico uttalade förra sommaren. En av punkterna i dess världsaklionsplan lyder:

"Regeringarna bör formulera planer och handlingsprogram som uttryckligen syftar lill jämställdhet för kvinnliga arbetstagare och ger garantier för deras rätt till lika lön för lika arbete. Denna politik och dess program bör vara i överenslämmelse med de normer som utarbetats av Förenta nationerna och den inlernalionella arbetsorganisationen (ILO). De bör omfatta lagstiftning som fastställer principen om icke-diskrimi-nering pä grund av kön eller civilstånd, riktlinjer för förverkligandet, procedurer för överklagande och effektiva målsättningar och maskineri för genomförandet."

Detta är alllså en plan som regeringen har ställt sig bakom. Jag kan inle förstå hur del går ihop med all regeringen fortfarande säger nej till att utforma en sådan lagstiftning som folkpartiet har krävl.

Jag skulle kunna nämna också de planer som antagits av ILO och

vad man gör i de europeiska gemenskaperna, men jag hänvisar på dessa punkter lill en utföriig redogörelse i vår parlimotion. Vår politiska vilja är klar - den uttrycks i reservalionen 5. Vi begär där en utredning och dt förslag om en lagstiftning. Om denna reservation skulle falla i den förberedande omröstningen kommer vi, som fru af Ugglas förmodade, all rösta för reservalionen 6, som ändå begär en utredning.

Jag beklagar atl cenlern och moderaterna uttryckt så mycken tveksamhet, men dd förvånar mig inte. Jag blev möjligen litet förvånad över att det enda fru Jonäng efter sill anförande, som gav en ganska bitter bild av verkligheten, hade all föreslå utöver vad regeringen gått med på var en utredning. Det är inte mycket mot bakgrund av en så skarp och riklig bild av verkligheten.

1 omröstningen om reservationen 7 kommer vi från folkpartiet av avslå. Där las upp en del förslag, som skulle tillgodoses genom en sådan lagstiftning som vi föreslår, t. ex. förbud mot könsdiskriminering i platsannonser och vid tjänstetillsättningar.

Fru Jonäng sade alt andra åtgärder än lagstiftning kanske ger bättre resultat. Ja, men de åtgärderna kan man också vidla - de två önskemålen strider inte mol varandra, om man ulformar lagsliftningen på etl vettigt sätt. ■

Del är viktigt att vi nu får en offentlig redovisning av och en deball om vad som händer på den statliga sektorn av arbetsmarknaden. Då kan staten tjäna som den föregångare som den borde vara. Jag har uppfattat del sä, att statliga myndigheter varje år skall redovisa sina planer och resultat. Jag skulle vilja slälla två kompletterande frågor till statsrådet Feldt:

1.    Skall också de statliga bolagen varje är redovisa sina planer och resullat?

2.    Kommer en sammanställning av lägel inom den offenlliga seklorn att offentliggöras varie år?

Jag kan som ett exempel nämna alt en sådan här sammanslällning ges ul varie år i Canada. Den är visserligen dubbelt så tjock som en svensk motsvarighet skulle behöva vara, eftersom den är på tvä språk, men något ål del hållet skulle vi behöva som underiag för den svenska debatten om lägel pä arbelsmarknaden och om förhållandet mellan män och kvinnor.

Jag skall be att också få notera några saker, vilka från vår synpunkt är framsteg som nu sker.

För del första begär utskottet en uiredning av frågan om meritvärdering för hemarbele och om rällen att räkna tjänsteår, även om de har fullgjorts innan man var hemma med barnen. Nuvarande förhållanden är en spärr för många kvinnor som vill återvända till sitt yrke. Fru Frasnkel kommer all ulveckla dessa synpunkter ytterligare.

För det andra utvidgas rätten för statligt anställd all vara ledig för alt ta vård om små barn utan att bli av med sitt jobb. Detsamma gäller rällen att vara partiellt ledig, dvs. att få kortare arbetstid. Men del är

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor i statlig tjänst, m. m.

99

Nr 129

Tisdagen den 1.8 maj 1976

Kvinnor 1 statlig tjänst, m. m.

svårt alt förstå varför den rällen bara skall gälla statligt anställda föräldrar. Även barn, vilkas föräldrar jobbar i enskilda förelag eller är anslällda i kommunal riänst, behöver träffa sina föräldrar varje dag. Därför hävdar vi rätlen till kortare arbetstid för småbarnsföräldrar över huvud taget.

Glädjande är också atl regeringen har iräffal en överenskommelse med de anställdas organisationer om att flexibel arbetstid skall tillämpas där det är möjligt, och där personalen vill ha del. Det sägs vara ell led i slrävan att anpassa arbetet lill människornas krav. Del är onekligen etl framsteg sedan den tid då regeringen ansåg att flexliden stred mol jämlikheten, därför all inte alla kunde fä den. Nu lycks det i slällel vara rätten till kortare arbetsdag som slrider mol jämlikheten om inte alla kan få den. I varie fall läggs debatten upp på del sällel i Aftonbladet och LO-tidningen. Kanske man kan hoppas pä samma utveckling i den frågan som när del gäller flexliden, alt det betraktas som positivt att kunna anpassa arbelel efter människornas krav - alt ge så många som möjligt räll till kortare arbetsdag, sä all de kan vara med sina barn. Att de slalligl anslällda har den chansen ser jag inle som något negalivi, som någon orättvisa, ulan som ett första steg mot atl alla föräldrar får samma räll - och nalurligtvis i framtiden när vi har råd en allmän förkortning av arbetstiden.

Herr talman! Med della ber jag all få yrka bifall lill reservationen 5.

100

Hert LORENTZON (vpk):

Herr lalman! Kvinnofrågans grund är all söka i kvinnans slällning i del ekonomiska livet. Vänsterpartiet kommunisternas syn på och uppfallning om den frågan utvecklades ingående för korl lid sedan i denna kammare av herr Jörn Svensson. Del var den 2 april i år, då inrikes-utskottets belänkande nr 33 var föremål för behandling här. Jag skall därför inle närmare uppehålla mig vid den frågeställningen, bara framföra några synpunkier inledningsvis innan jag övergår lill atl lala om mina reservalioner.

Jag yrkar redan nu, herr lalman, bifall lill reservalionerna 1, 2, 3 och 7 vid inrikesulskottets betänkande nr 42. Beträffande reservationen 4 om minimiarbetstid kommer fru Karin Nordlander all redogöra för vänsterpartiet kommunisternas synpunkier.

Kvinnodiskrimineringen i samhällel påtalas alllmer. Den förekommer inom alla samhällslivels områden. Ideologin matar oss med bilder av den passiva, undergivna kvinnan som etl ideal. Fortfarande binds kvinnor vid hemmen. De har svårt alt fä arbele. De har svårt att få barnomsorg - denna har på grund av de gamla könsrollerna blivit en kvinnofråga även om den inte borde vara del. Och när kvinnor får arbele är de sämre avlönade än männen. De återfinns i huvudsak i ell fätal yrken, främsi sådana där del gäller atl passa upp, vårda eller städa. De har sämre befordringsmöjligheier, och del råder bland dem högre arbetslöshet.

I del privata näringslivet utnyttjas kvinnofördomarna för atl man skall kunna använda kvinnor som reservarbetskraft och ge dem lägre löner.

Kvinnornas inkomster målas ofta upp som biinkomster, trots alt anlalet självförsöriande kvinnor undan för undan ökar. Kvinnornas ställning i arbetslivet befäster de fördomar som redan finns. Kvinnor ijänar ju mindre, de har ju sämre yrkesvana och de är ju inte sä händiga som män

- så säger många fördomar som förstärks av kvinnans roll i arbetslivet.
Kvinnorna belalas dåligt i de s. k. kvinnoyrkena, inte därför att det

de gör är oviktigt ulan därför att del är kvinnor som utför arbetet. Se pä de typiskt kvinnliga yrkesområdena! Del är inte oviktigt vare sig att städa, all värda sjuka, att vara kontorsbiträde eller atl ha ansvaret för barn på daghem. Men lågavlönade är de som arbetar med dessa saker därför att de är kvinnor.

Tanken i propositionen all man genom en informationskampanj skulle få män att ta kvinnoyrken är god men lilel tragikomisk om man tänker på verkligheten. Höj först lönerna för de anställda i dessa yrken! Sedan

- eller samtidigt med del - kan en informationskampanj ha någon effekl.
Nu anför man atl lönerna för dessa grupper är en förhand 1 ingsfräga. Men
här gäller del de statligt anställda. Staten är en förhandlingspart. Statens
avtalsverk är underställt regeringen. Riksdagen har att ge regeringen i
uppdrag all genomföra vissa förändringar. Varför kan inte regeringen
av riksdagen åläggas att ge statens avtalsverk i uppdrag att i löneför
handlingar gå in för särskilt stora lönelyft för dem som arbetar i de s. k.
kvinnoyrkena och därför är lågavlönade? Detta skulle vara avtalsverkets
förhandlingserbjudande. Det skulle vara statens av riksdag och regering
påbjudna linje. Jag är medvelen om att det skulle vara en ovanlig ar-
bdsköparlinje. Men statens lönepolitik kan ju - lika gärna som alt vara
samordnad med och kanske t. o. m. vara snålare än SAF:s - gå de ar
betande lill mötes, vara akliv och verka för en uriämning mellan könen.
Del vore ett föredöme som skulle stärka hela arbetarklassens ställning
och särskilt kvinnornas i övriga avtalsförhandlingar.

Med den ökade statsapparat som krävs under nuvarande förhållanden har staten som kvinnoarbetsköpare fälten viktig roll. Därför ärdet viktigt all slalen föregår med gott exempel och inle efteriiknar del privala näringslivet och framför allt atl slalen i vissa fall inte är ännu mer konservativ, utan att riksdagen och regeringen försöker förmå verken till en progressiv hållning inle minst i de här berörda kvinnofrågorna.

Utredningen om kvinnor i slallig riänst visade att kvinnornas befordringsmöjligheier är sämre än männens. Ett sätl alt komma till rätta härmed är att kvinnorna stimuleras till utbildning. För all underiätta deras dellagande i kurser måsle barnomsorg ordnas. Regeringen går kring delta problem som katten kring het gröt. De förslag som utskoltsmajorilelen har anslutit sig till är försiktiga och egentligen inga verkliga förbättringar. Vi anser all det är ett klart rättvisekrav att barntillsyn skall finnas att tillgå vid personalutbildning som anordnas på annan ort än deltagarnas bostadsort. Kvinnor - och för den delen även män - skall inle ivingas avstå från personalutbildning bara därför att det inte ordnats med barnpassning. Försöksverksamhet i begränsad skala av den lyp som föreslås

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor i statlig tjänst, m. m.

101

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor 1 statlig tjänst, m. m.

102

leder inte med säkerhet till att delta, som del kan lyckas, självklara krav tillgodoses. Man kan också ifrågasätta om del är någon lösning alt det ges ekonomiska bidrag när det hela inte kan ordnas praktiskt. Barnpassningen kan vara en svårighet som får mänga all avslå från ulbildningen. Därför framhåller vi i vår molion all det måste vara arbetsköparens-statens uppgift all se lill att del ordnas med barnlillsyn.

I fråga om befordringar gäller det inte bara atl se lill alt möjligheterna till ulbildning för kvinnorna förbättras. Själva befordringsbesluten och överklagningsförfarandet måste ses över. Den tillgängliga statistiken över befordringar, som visar vilket ynka litet fätal kvinnor som har högre ämbeten, ger det bestämda intrycket all mänga befallningshavare är till-salta därför atl de är män. Det är nog en vanligare, om än aldrig uttalad, anledning lill befordringar än vad parliböckerär. Besvärsinslanserna måste noga granska tjänstetillsättningsärenden ur kvinnofrågans synvinkel.

Information om hur jämsiälldhetsarbetei fortskrider på grundval av de beslut som nu fattas av riksdagen bör föreläggas riksdagen med jämna mellanrum, så att åtgärdernas effektivitet kan komma till offentlig granskning och politisk prövning. Del är således lika angelägel för riksdagen som regeringen all konlinueriigl följa ulvecklingen på det här området.

I utskottsbehandlingen har också några andra vpk-förslag lagils upp, förslag som inle direkt berör kvinnor i statlig tjänst ulan kvinnofrågan i stort. Del gäller kravei på minimiarbetstid, som fru Karin Nordlander senare kommer alt beröra. Del gäller också några yttranden i vår motion 2149 där vi behandlar kvinnofrågan som helhel. Där kräver vänsterpartiet kommunisterna att arbetsköparna skall åläggas att anställa anvisad arbetskraft; det skall stärka såväl kvinnors som andra särskilt diskriminerade gruppers ställning pä arbelsmarknaden.

Vi kräver vidare all könsriklad plalsannonsering förbjuds i lag. Etl sådant förbud finns inom den statliga seklorn; varför skall del inte gälla allmänt? Är den princip som gäller för den slalliga seklorn inle riktig? Vi tycker att den är det och vi vidhåller därför värl krav. 1 näringsulskottets belänkande nr 61 är man överens med oss i denna fråga. Till detta betänkande har jag inget yrkande, eflersom motionen där har behandlats välvilligt.

Vi kräver också atl kvinnodiskriminering vid tjänsieiillsällningar skall förbjudas. Detta är, menar vi, ingen vanlig förhandlingsfråga, ulan del handlar om en grundläggande demokratisk jämslälldhdsprincip.

Vi har slutligen ställt ett något allmänt formulerat krav all alla regler som hindrar kvinnor all la förvärvsarbete eller stimulerar kvinnor all inle la förvärvsarbete skall avskaffas. Detta krav är ett genomgripande målsätlningskrav för inriktningen pä arbelel för kvinnans jämslälldhel. Hennes räll lill arbele skall säkras och hennes plats i arbetslivet vid mannens sida skall vara självklar.

Herr lalman! Innan jag slular vill jag säga några ord om motion 2412 av moderatledamoten fru Margaretha af Ugglas. Hennes yrkande är i

stort sett i linje med punkl 2 i motion 2149 av vänsterpartiet kommu-      Nr 129 nislerna, som med moderaternas hjälp avslogs av riksdagen för bara några      Tisdaeen den veckor sedan. I fru Margaretha af Ugglas motion 2412 heter det bl. a.:      jo      • in-i/-

"Arbetsförmedlingen intar en nyckelroll när det gäller all påverka ar-      ____

beisgivarnas inslällning lill kvinnlig arbetskraft och när del gäller att      Kvinnor i statlig bryta arbetstagarnas fasllåsning lill kontroversiella könsmönster vid val      tjänst, m. m. av arbetare. Därför måste i den jämställdhetsförordning som proposilionen aviserar ingå särskilda riktlinjer för arbetsmarknadsstyrelsen att i sin verksamhei även främja en jämnare fördelning mellan kvinnor och män pä olika befallningar."

Denna motion, ärade kammariedamöter, är dagtecknad den 9 april 1976 och undertecknad av fru Margaretha av Ugglas. Den 18 mars 1976, tre veckor innan fru Margaretha af Ugglas inlämnade sin molion, behandlade inrikesulskottet just denna fråga. Det var en motion från vänsterpartiet kommunisierna. Moderalerna i inrikesutskottd var med om atl avstyrka motionsyrkandet i inrikesulskottet och senare även avslå del i riksdagen. Vänsterpartiet kommunisternas motion 2149 yrkade i punkl 2 på ålgärder mot diskriminering av kvinnor på arbelsmarknaden eller, som det står i skrivningen, på "att instruktioner som syftar till att bryta könssegregeringen pä arbelsmarknaden utarbetas för arbetsförmedlingarna". I stort sett samma krav som fru Margaretha af Ugglas ställde i sin motion några veckor senare hade hon alltså tidigare varit med om att avslå. Delta yrkande vann inget gehör hos majoriteten i inrikesulskottet, ty även moderalerna var med om alt yrka avslag. Riksdagsmajorileten gick på samma linje och följde utskottsmajoriteten. Till den majoritet som avslog det kommunistiska yrkandet hörde även fru Margaretha af Ugglas.

Här inställer sig frågan om del så snabbi går atl ändra uppfallning i en väsenilig politisk fråga, och vad som i så fall kan vara orsaken. Hur kan det gamla högerpartiels avläggare moderata samlingspartiet sä snabbi göra etl kommunistiskt krav till sitt egel? Vad är orsaken till etl dylikt handlande: att den ena veckan vara med om all avslå dt yrkande från dt annat riksdagsparti - i della fall vänslerparliel kommunisierna - för all sedan någon vecka efter i en egen molion ställa samma krav som man varit med om all avslå? Ja, förklara del den som kan.

Jag kom alt länka på den gamle prästens ord till sin församling när han skulle söka förklara de många besynnerligheterna i vår värld: "Kära bröder och systrar, underliga äro Herrens vägar." Ja, underliga är även moderaternas vägar; om nu jämförelsen får göras med lanke på della partis många olika turer i svensk politik i dag och inför valet i höst.

Då fru Margaretha af Ugglas molion behandlades i inrikesulskotlel
förklarade fru Margaretha af Ugglas vid justeringen att hon skulle avge
reservation lill förmån för sin motion och dess yrkande; alllså samma
yrkande som moderaterna varit med om all avslå i riksdagen några veckor
tidigare då del framförts av vänsterpartiet kommunisierna. Döm om min
häpnad då jag får det färdiga ulskotlsbetänkandel - som vi nu behandlar   103

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor 1 statlig tjänst, m. m.

- i min hand och ser att där saknas den av fru Margaretha af Ugglas aviserade reservationen. Moderalerna i inrikesulskottet - fru Margaretha af Ugglas och herr Oskarson - har till det betänkande vi nu behandlar avgivit inle en reservation men en brasklapp i form av ett särskilt yttrande. Sä långt slräckle sig deras mod - lill etl litet till intet förpliktande särskilt yttrande.

Vad är då orsaken lill delta handlande? Fick fru Margaretha af Ugglas inte sanktion av gruppledningen alt göra reservationen? Vilkel ljus skulle då ha tvingat den moderala riksdagsgruppen atl rösta för ell för några veckor sedan av dem själva nedröstat kommunistiskt yrkande som nu tagils upp i en molion av fru Margaretha af Ugglas? Härom vet man inget, man kan bara förmoda.

Jag märkte inte alt fru Margaretha af Ugglas yrkade bifall lill sin motion. Jag kunde naturiiglvis göra det från denna talarstol och se hur moderatgruppen uppträder den här gången. Men då jag misstänker alt fru Margaretha af Ugglas i det fallet skulle slå ensam vill jag inle göra det. Inle heller kan man ta del gamla högerpartiets avläggare moderala samlingspartiels riksdagsgrupp på allvar, därför avslår jag frän atl yrka bifall till denna motion.

Fru AF UGGLAS (m) korl genmäle:

Herr talman! Då herr Gustav Lorentzon har låtit mitt namn klinga så mänga gånger i denna kammare måste jag få säga att jag var djupt besviken över att herr Gustav Lorenlzon inte stödde mig i utskottsbehandlingen, och jag är lika besviken över alt inte återfinna herr Gustav Lorenlzons namn på det särskilda yttrandet som finns fogal lill detta betänkande.

Etl litet tekniskt påpekande. Yrkandet i min molion gällde alt man i den jämsiälldheisförordning som finns aviserad i propositionen om kvinnor i statlig riänst borde uppmärksamma arbetsförmedlingens nyckelroll i arbelel för jämställdhet mellan man och kvinna. Nu framgick del vid utskottsbehandlingen all del kanske inte var lämpligl atl framhålla della i jämställdheisförordningen, eftersom den skulle handla om de interna verksinstruktionerna, dvs. hur verken skall handlägga den här propositionen. Men jag vill inte gå ifrån den ursprungliga tanken atl vi bör uppmärksamma AMS nyckelroll.

Här finns alltså ett särskilt yttrande som mera överensstämmer med vänsterpartiet kommunisternas ursprungliga motion än med mitt yrkande i den molion som behandlades i utskottet. Därför är det synd att herr Lorenlzons namn inte finns på det särskilda yttrandet.

104

Hert LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle vilja travestera ell gammall uttryck: Inga förklaringar, min kära fru, del gör bara saken värre! Ja, del gör det faktiskt, fru Margaretha af Ugglas!

Jag har inte fäll något erbjudande atl sälla milt namn på moderaternas

särskilda yttrande. Inte heller förhöll del sig sä som det redogjordes för här.

Dä det av fru Margaretha af Ugglas begärdes en reservalion lill den här frågan sade jag ifrån att vårt parti bara för några veckor sedan deklarerat sin ställning, dä värt förslag avslogs i riksdagen. Jag sade också att jag kommer alt göra ell särskilt yttrande till den reservalion som fru Margaretha af Ugglas kommeratt avlämna och förklara den moderata gruppens uppträdande i del här fallet. Della kan tydligen vara en orsak lill att reservationen aldrig kom. Den saken känner fru Margaretha af Ugglas myckel väl till. Förklaringar i del här avseendel gör bara saken värre.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor 1 statlig tjänst, m. m.

Fru AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr talman! Del senaste som herr Lorenlzon sade tyckte jag inte var riktigt trevligt. Den saken har inte på någol sätt kommil lill min kännedom.

Hert LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Margaretha af Ugglas är myckel medveten om atl det som jag lidigare sagt och vad jag nu säger stämmer. Hon var med på inrikesutskottets sammanträde och satt själv vid bordet när jag fällde de yttranden som jag nyss refererade till.

Hert NILSSON i Kalmar (s):

Herr lalman! Till grund för del betänkande vi nu behandlar ligger utredningen om kvinnor i statlig tjänst. Den ulredningen hade i uppdrag alt för det första kartlägga situationen för kvinnorna i statlig tjänst, att för det andra bedöma vilka förhållanden som motverkar jämställdheten och att för det tredje föreslå åtgärder för att förbättra kvinnornas situation i del här avseendet. Jag lycker all ulredningen i varie fall har gjort tvä viktiga konstateranden.

Det första är atl huvudproblemet inte är att vi har en formell särbehandling av kvinnor och män, utan att det föreligger fakiiska skillnader i kvinnors och mäns villkor. Det andra är all del inte med några enkla beslul går att pä central nivå genomföra jämställdhet inom statsförvaltningen. Jag lycker all detta är vikliga konstateranden som man skall vara pä del klara med och ta mycket stor hänsyn till.

Med detta som bakgrund har vi nu fått en proposilion och förslag till åtgärder. Departementschefen delar ulredningens synpunkter i fiera fall och förordar ändringar på mycket vitala avsnitt. Bl. a. föresläs alt en jämställdhelsförordning skall utfärdas för slaisförvaltningen. Handlingsplaner skall las fram av de olika myndigheterna. Resullalel av de handlingsplanerna skall sedan redovisas, utbildnings-, rekryterings- och informationsinsatser skall genomföras. Delegering och decentralisering av olika arbetsuppgifter skall vidtas, barnlillsyn skall ordnas på olika sätt osv. Jag skall inte tynga debatten mer med detta.

105

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor 1 statlig tjänst, m. m.

106

Departementschefen pekar också på att många av de frågor som del här gäller kommer alt kunna regleras genom kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter sedan lagen om medbestämmande i arbelslivel trätt i kraft. Jag tror också all del är ell vikligl konstaterande. Vi bör hålla i minnet all vi här är inne på ett område där just arbetsmarknadens parter självklarl är starkt engagerade. Därför bör vi kanske sä långl möjligt överlåta ål dem alt lösa dessa olika frågor. Jag skall efter detta övergå till reservalionerna.

I reservalionen 1 kräver vänsterpartiet kommunisierna all regeringen skall informera riksdagen om det resultat som jämslälldhetsätgärderna på den statliga arbelsmarknaden givit. Proposilionen anger all myndigheterna i samband med de årliga anslagsäskandena skall redovisa hur långl dessa frågor har avancerat och hur långt man har kunnai främja jämställdheten mellan män och kvinnor. 1980 kommer del lill en samlad bedömning över hela fältet, som också kommer all redovisas.

Utskottet anser därför alt del är lill fyllest med den redovisningen. Av denna anledning yrkar jag avslag på reservalionen 1.

I reservalionen 2 framför kommunisterna uppfattningen au propositionsförslaget om barnlillsyn är otillräckligt. Proposilionen föreslär som bekant atl fr. o. m. den 1 juli 1976, under en försöksperiod av tvä är, barntillsynsersällning skall ulgå till förälder som deliar i inlernalkurs. Vidare kommer, också under en iväärsperiod, försök med barntillsyn i Slallig regi alt anordnas vid statens kursgärd Sjudarhöjden i Sigtuna.

Utskottet anser att erfarenhelerna av sådan försöksverksamhei är av slor betydelse och att riksdagen bör avvakla innan den går vidare. Sedan den pågående försöksverksamheten blivit utvärderad blir del säkeriigen anledning att åierkomma lill denna fråga. Del är också möjligt att man delvis får ändra reglerna någol.

Denna reform har säkert kommit för att sianna. Den är ulan ivivel vikiig för jämsiälldhetsfrågans lösning. Del kan vi nog alla vara överens om.

Därmed yrkar jag avslag pä reservalionen 2.

I reservalionen 3 hävdar vänsterpartiet kommunisierna all olikheten mellan könen i slallig riänst beror pä skillnader i lönesättningen för män och kvinnor och att-kvinnorna finns i speciella läglöneyrken. Reservanterna vill nu all riksdagen skall uttala sig för en löneutjämning mellan män och kvinnor. Herr Lorentzon sade i sill anförande alt kvinnorna fick lägre lön bara därför all de var kvinnor. Del är väl all skjula över målet. Del finns i varje fall inle pä LO-sidan något i avtalen som säger all kvinnor skall ha lägre lön. Över huvud laget togs beteckningen kvinna borl i avtalen redan i början på 1960-talei.

Utskotld anser att della är avialsfrågor som riksdagen skall överlåta ät arbetsmarknadens parter all komma överens om. Del finns flera slarka skäl för del.

Därmed yrkar jag avslag pä reservalionen 3.

Också reservalionen 4 är framställd av vänsterpartiet kommunisierna.

Enligi den reservalionen vill vpk ha en minimiarbetstid införd - 20 limmar per vecka - för alt man skall hejda arbetsgivarnas missbruk all systematiskt påtvinga de anslällda sä korl arbetstid att de inte fär sociala förmåner m. m. Hitlills förda förhandlingar har inte gett godtagbart resullat, enligt reservanterna. Riksdagen har avslagit samma yrkande flera gånger lidigare, och ulskollel är inle heller i år berett all biträda den här begäran. Vi anser all del bör slutas avtal om denna fråga av berörda arbetsmarknadsparler. Självfallet kommer löntagarorganisationerna härvid alt beakta de sociala förmånerna och reglerna för deras utbetalande. F. ö. ulreds dessa frågor i skilda sammanhang.

Med della yrkar jag avslag på reservationen 4.

Reservationen 5 av folkparliel och reservalionen 6 av centerpartiet och moderaterna tar upp frågan om lagstiftning mol könsdiskriminering. Det här är en gammal fråga, som folkparliel har motionerat om sedan 1970. Man yrkar på en parlamentarisk utredning, som skulle lägga fram förslag lill lagstiftning. Också centerpartiet och moderalerna vill ha en uiredning. Det är-svårt all se vad som skiljer de här tvä reservalionerna ät och om jag förstod herr Romanus rätt var folkpartiet berett alt godta den reservalion som centerpartiet och moderalerna har fogal lill ulskoltels belänkande. Folkpartiet har alllså i flera är lagil upp frågan och lika regelbundet har riksdagen avslagit det här yrkandel om lagstiftning mol könsdiskriminering. Så sent som i hösias var den uppe lill behandling, och dä blev det avslag i riksdagen. Inle heller nu är ulskollel berett att biträda reservationen. Motiveringen är bl. a. all jämslälldhetsdelegationen har behandlal den här frågan och bestämt avrått frän lagstiftning.

Erfarenhelerna från andra länder pekar heller inte pä all lagstiftning skulle kunna lösa de här problemen och manar inte lill efterföljd. Del var synd alt inte fru Jonäng var med i Los Angeles; vi hade ju en föredragning inför utskottet om hur lagstiftningen i de här frågorna fungerade i USA. Om hon hade varit del är jag inle säker på all hon hade varit så övertygad om att lagstiftning är den rätta vägen.

Ulskoltet hävdar i likhet med deparlementschefen alt man kan nå bättre resultat andra vägar än man kan genom lagstiftning mol könsdiskriminering. Bl. a. bör den jämsiälldheisförordning som nämnts lidigare kunna medverka lill en förbällring. Vi tror att de ålgärder som i övrigt föresläs i propositionen är av betydligt siörre vikt.

Vidare kommer del förslag vad gäller fri- och rättigheterna i grundlagen som skall behandlas av riksdagen senare i vår all ytterligare förbättra situationen. Avsiklen är, som bekant, all man där skulle införa en förbudsregel, så utformad all lag eller annan föreskrift inte får innebära atl någon medborgare missgynnas på grund av sill kön. Vi tror atl det är lättare atl kontrollera efterievnaden av en sådan regel än en lagstiftning mot könsdiskriminering, vilkel erfarenhelerna i andra länder lyder på. Ulskollel menar också an de ålgärder som nu föreslås bör avvaktas.

Med della yrkar jag bifall till utskottets hemställan i denna del, vilket innebär avslag på reservalionerna 5 och 6.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor i statlig tjänst, m. m.

107

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor i statlig tjänst, m. m.

108

I reservalionen 7 begär vänsterpartiet kommunisierna ell godkännande av del riugopunkisprogram som återfinns i moiionen 2149. Vidare yrkas bifall till motionen 2411, där man kräver att besvärsinstanserna skall noga pröva överklagningsärenden ur kvinnofrågans synvinkel.

Vad först gäller yrkandel i moiionen 2149 lorde en del av del redan vara tillgodosett. I övrigt pågår ell ständigt arbele med all minska de faktiska skillnaderna i betingelserna för män och kvinnor, som jag nämnde inledningsvis, varför det inte finns skäl till bifall i detta avseende. Utskoltet yrkar därför avslag på denna molion.

Vad vidare gäller moiionen 2411 angående överklagningsärenden ur kvinnofrågans synvinkel finns det enligt ulskoltels mening ingeniing som tyder på att besvärsinstanserna vid avgörande i tjänsietillsätlnings-ärenden skulle särbehandla eller diskriminera någon på grund av kön. Jämställdhet på della område tror vi måsle nås på hell andra vägar än den som kommunisterna här har föreslagil. Jag yrkar därför avslag på reservalionen 7.

I övrigt yrkar jag bifall till inrikesutskottels hemställan i samlliga punkter. Jag vill dock säga att jag är tveksam när det gäller punkten 8, där man tar upp frågan om meritvärdering vid arbele i hemmet. Jag tror i likhet med herr Lorenlzon och fru Hörnlund atl de åtgärder som man eventuellt skulle kunna få lill slånd kanske t. o. m. kan verka i motsatt riklning. Jag har liksom utskottet i övrigt ingenting emol atl en uiredning görs, men jag skulle vilja instämma i det särskilda yttrandet nr 2, som jag tidigare nämnt. Anledningen härtill är att jag tror att utredningen kommer alt finna all den meritvärderingen måhända inle skulle slå på del sätt som motionärerna tänkt sig.

Till sist etl par ord om tidigare inlägg i debatten. Jag vill först i likhet med herr Romanus konstalera att fru Jonäng var litet onödigt om inte sur så dock negativ i sitt anförande. Tio minuter av inlägget gick ul på all tala om hur däligl del var ställt i landet i del här avseendet, hur reaktionär vår regering var osv. Det fanns på det hela taget ingenting som var bra. Jag satt och funderade pä vad fru Jonäng länker föreslå alt vi skall göra för någonting.

I en tredjedel av anförandet lalade hon om alt det var utmärkt all den här reaktionära regeringen nu hade lagl fram den proposilion som vi har fått. Sedan konstaterade jag i likhet med herr Romanus all del enda positiva som kom gällde lagstiftning mol könsdiskriminering, en lagstiftning som för övrigl fru Jonäng trodde skulle vara svår bäde all åsladkomma och all följa. Nu tror jag inle all lagsliftningen är svår all åstadkomma, men däremol all den är oerhört svår all efterieva och kontrollera. Av den anledningen menar jag, som jag förul sagt, att vi inte skall ha någon lagstiftning på delta område. Vi löser inle frågorna genom atl vara kritiska eller negativa ulan genom all mera posiiivi försöka angripa dem, på del sätt som har gjorts i propositionen. Jag lycker också att vi skall avvakta erfarenheterna av de förslag som framlagts i propositionen.

Till sist skulle jag också i likhet med herr Lorentzon vilja säga några ord om moiionen 2412 av fru af Ugglas. Jag skall inte gå in på de frågor som herr Lorenlzon tog upp, eftersom han själv vältaligt utvecklade dessa. Men i samma molion yrkas att del i jämställdheisförordningen bör ingå särskilda riktlinjer för arbetsmarknadsstyrelsen all i sin verksamhei även främja en jämnare fördelning mellan män och kvinnor på olika befallningar osv.

År 1974 hade vi i inrikesulskottet atl behandla frågan om att lillsälla 100 arbetsförmedlare, som speciellt skulle ägna sig ät all hjälpa den kvinnliga arbetskraften. Av någon anledning motsatte man sig från moderat häll della förslag. Visserligen var inle fru af Ugglas med pä den reservalionen, ulan den hade avgivits av herrar Nordgren och Oskarson, men i den avstyrktes bestämt att särskilda åtgärder skulle vidtas inom arbetsförmedlingen för att hjälpa kvinnor till sysselsättning och även på annal sätt främja deras situation. Jag lycker i likhet med herr Lorenlzon all moderata samlingspartiets handlande i de här frågorna verkar litet underligt - i den ena stunden säger man ett, i den andra stunden ell annal. All ni vill ha lagstiftning har vi ju hört, men frågan är vad ni egentligen vill i övrigt.

Med detla, herr talman, yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor i statlig tjänst, m. m.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Utskottets talesman hade svårt att se skillnaden mellan reservalionerna nr 5 och 6. Men del är inle svårl. Folkpartiet föreslär att riksdagen skall begära en lagstiftning mot könsdiskriminering och att etl sådanl förslag läggs fram och antas av riksdagen, medan reservanterna från centerpartiet och moderala samlingspartiet bara vill ha en utredning om saken, men inle är beredda atl förorda en lagstiftning. Del är en väldig skillnad! Det är dock givet all vi, om värt förslag faller, tycker atl en utredning om saken ändå är ell framsteg i jämförelse med all säga nej hell och hållet som majoriteten vill.

Del är en betydelsefull skillnad, och jag beklagar därför atl centerpartisterna och moderalerna är sä tveksamma. Men eftersom vi anser atl ytteriigare utredning kommer all stärka vår sak, välkomnar vi en sådan.

Herr Nilsson i Kalmar sade att han vill gä andra vägar i stället för all genomföra en lagstiftning. Han nämnde därvid del som föreslås i propositionen, nämligen en jämsiälldheisförordning, alt myndigheterna skall göra upp planer osv. Men, herr Nilsson, del är inle några andra vägar, ulan del är just sädana vägar som man skulle kunna gå med en lagstiftning. Skillnaden är bara den atl kraven endasl tillämpas för de statliga arbetsgivarna, medan vi vill sträcka ut samma krav till au gälla också de enskilda arbetsgivarna. Eftersom vi vill slå vakt om ett fritt näringsliv, anser vi atl man skall slälla krav på arbetsgivarna, exempelvis kravet all de inle får könsdiskriminera någon, utan atl de i slällel skall vidla posiiiva ålgärder för alt få lill stånd bättre balans. Med

109

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor i statlig tjänst, m. m.

de instrument som vi i dag diskuierar kan man tvinga de slalliga myndigheterna all vidla sådana ålgärder. Vi vill all man skall skaffa sig samma insirumeni för all lillvarala rättigheterna för dem som arbelar pä den enskilda marknaden. Del är där skillnaden mellan oss ligger. Del är inle fråga om all använda andra instrument, utan vi vill slälla samma krav pä enskilda och kommunala arbetsgivare som på statliga.

Även förslaget lill fri- och rätlighelsregler i grundlagen gäller bara det allmännas myndighetsutövning, men inle de enskilda arbetsgivarna.

Om inrikesulskotlel på en eftermiddag - eller hur lång tid ni nu tillbringade i Los Angeles - kunde bilda er en uppfattning om den amerikanska lagstiftningens effekt, då är ni verkligt framstående! Jag tror ändå att ni kom fram lill en förhastad slutsats. Som jag har sagt lidigare, tror jag inle del går alt leta upp någon enda i de här frågorna engagerad människa i USA som skulle vilja vara av med den lagstiftningen. Visserligen är de inte nöjda med resultaten, men dessa har ändå varit betydande. Jag har lidigare redogjort för hur många miljoner företagen har ålagts att betala ul i retroaktiva löner, och alt de har ålagts all utarbeta just sådana utvecklingsplaner som man nu vill göra t. ex. för televerket i Sverige.

Fru JONÄNG (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Kalmar sade alt jag var negativ i mill anförande. Jag tycker själv all jag var realistisk. Jag log upp en hel del av de ålgärder som jag anser posiiiva i jämslälldhelsdelegationens iniiialiv pä olika områden - som jag har lalal om här i kammaren vid tidigare tillfällen - och även andra positiva ålgärder, bl. a. den proposilion som vi behandlar i dag. Men jag berörde naturiiglvis också det som är mindre bra, eflersom jag inle lycker all åtgärderna är tillräckligt omfattande på della område. Jag försökte med mina exempel visa på verkligheten sådan den är därför all jag finner det angelägel med självkrilik i de här frågorna.

Jag vill också underslryka vad jag sade allra sisl i mill anförande, all vi alla har ell ansvar när del gäller all åstadkomma jämslälldhel mellan män och kvinnor i värl land.

Herr LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Nilsson i Kalmar argumenterade mol reservalionerna vid beiänkandei på del sätl utskottsmajoriteten gör, och det är klart atl det är hans uppgift. Jag har ingeniing emot det.

Han säger bl. a. belräffande reservalionen 1 atl den redovisning som är gjord och som kommer all göras är lill fyllest. Men i propositionen är det faktiskt inle klart utsagt att informaiionen kommer all föras vidare till riksdagen. Möjligen kan del förutsättas alt den samlade bedömningen av olika åtgärder som skall göras senast åi- 1980 kommer alt redovisas. Del är om della vi inle är hell överens. Informationen skall ske konlinueriigl, och del är del reservalionen gäller.

När det gäller reservalionen 2 om barnlillsyn menar vi alt del inte

behöver göras någon försöksverksamhet med den barnpassning för folk som skall skaffa sig utbildning som det här är fråga om. Alla som känner till hur verkligheten är vet all det inle behövs någon försöksverksamhei. Här är del fråga om all vidla ålgärder.

Vad beträffar reservationen 3 är del möjligt au herr Nilsson i Kalmar har missuppfallal mig. Han säger att jag hävdade au de låga lönerna för kvinnorna var någonting som var fastställt. Men vad vi menar är atl del finns särskilda kvinnoyrken, där lönerna är låga. Del är här ålgärder bör kunna vidtas och statsmakterna skulle kunna gå före med gott exempel genom atl riksdagen uttalar sig i frågan och ger regeringen order om hur den skall handla. Jag vet myckel väl alt LO-avialen inte säger all del skall vara lägre löner för kvinnor, men här är del speciella kvinnoyrken del är frågan om. Exempelvis inom byggnadsindustrin, där arbetarna själva bestämmer, har lönerna för de städerskor som arbetar på byggen höjts väsenlligl i förhållande lill vad som är rådande i andra liknande sammanhang.

Jag är myckel väl medvelen om all del inle är några speciella kvinnolöner del är frågan om, men del finns speciella kvinnoyrken framför alll inom den privala industrin. Här skulle siatsmakterna kunna vidta ålgärder om riksdagen beslutar i enlighet med del förslag som vi har fört fram.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor 1 statlig Ijänsi, m. m.

Hert NILSSON i Kalmar (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är väl riktigt som herr Romanus säger alt skillnaden mellan den reservation som folkpartiet resp. centerpartiet slår bakom är all folkpartiet begär en utredning och vill ha en lagstiftning - det är klart utsagt i reservationen. Del är däremol inle uttalat i den andra reservalionen, där man lycks avse bara en uiredning. I sä fall är frågan: Vad vill centerpartiet och moderalerna uireda för någonling? Är del bara en uiredning för utredningens egen skull? Skall den inte ha nägoi syfte? Del måsle väl ändå finnas någonling bakom som gör alt man vill ha en utredning.

Herr Romanus säger all vi just genom en lagstiftning skulle nä de mål som nu förs fram i proposilionen. Del tror jag inle all vi skulle göra. I varie fall skulle flertalet av de åtgärder som här föreslås inte kunna åstadkommas den vägen. Alt man sedan vill ha med den privala seklorn lycker jag är bra. Självklart bör förhållandena vara lika över hela arbelsmarknaden, och del bör vara en slrävan som vi har gemensamt.

Sedan några ord lill fru Jonäng. Hon ansåg alt hon var realistisk i sill första anförande då hon under tvä tredjedelar av tiden var kritisk mol förhållandena över huvud tagel och påtalade atl regeringen var reaktionär och gjorde för lilel osv., för all sedan tycka att regeringens åtgärder var bra. Nu säger fru Jonäng all åtgärderna var olillräckliga. Men vad är del då för ålgärder fru Jonäng vill förorda? Under dt 15 minuters anförande ägnade fru Jonäng fem minuter ål all beskriva vad som behöver göras, och det var då bra att regeringen hade gjort någonling.

111

Nr 129               Fru Jonäng ville ha lagstiftning, del var det enda hon kom in på. Och

Tisdagen den      " ' ' något om att vi gemensamt skulle hjälpas åt i hem och

18 mai 1976        '°' '' skapa en bättre situation. Men i övrigt var del inte ett enda

_____________    förslag från fru Jonängs sida för atl komma lill rätta med de otillräckliga

Kvinnor i statlig        åtgärderna. Sådana förslag efteriyser jag.

tjänst, m. m.         Till herr Lorenlzon skall jag bara säga något om reservationen be-

träffande lönerna. Herr Lorenlzon vill där att vi skall ullala oss i lönefrågan. Får jag fråga herr Lorentzon: Skulle herr Lorentzon lycka del vore lämpligl, om vi finge en borgerlig regering, all den också uttalade sig i lönefrågorna och bestämde hur det skulle se ul pä arbetsmarknaden?

Hert ROMANUS (fp) kort genmäle;

Herr talman! Jag är tacksam för det uttalande som utskottets talesman gjorde, att del vore bra att fä med den privata seklorn. Men jag förstår dä inle all man avvisar vårt förslag om lagstiftning, för del är ju den enda chansen att få med den privata seklorn - all tvinga de privata arbetsgivarna att uppfylla de mål som man nu vill ålägga offentliga arbetsgivare. Det är just del som är värt syfte.

En lagstiftning kan utformas på olika sätl. Den lagstiftning som vi har talal för skulle ge samma instrument genlemol de enskilda arbetsgivarna som vi nu får gentemot de slalliga arbetsgivarna - alt vi fär en jämsiälldheisförordning, att de skall göra uppjämställdhelsplaner och anla målsätlning och tidtabell. Det är just de elementen som finns i den amerikanska lagstiftningen.

Jag tolkar den här propositionen från regeringen sä att man i själva verket tycker atl erfarenheterna från Amerika inle är sä dumma, eftersom man har lagit fasta på dem, även om man t. v. bara gör del för den offentliga sektorn. Det är nästan en händelse som ser ut som en tanke, när man nu föreslår all televerket skall ha en särskild försöksverksamhet. Det mest uppmärksammade målet i USA enligt denna lagstiftning gäller just televerket. Det är bara det att televerket i USA råkar vara ett privat företag. Man har tvingat delta jätteföretag att göra upp jämställdhetsplaner - femårsplaner - för hur arbetsstyrkan skall vara fördelad på män och kvinnor i olika arbetsiagarkategorier osv.

Den som inte tillhör inrikesutskottet fär här överraskande upplysningar. Först hänvisar jag till meningsutbytet mellan herr Gustav Lorenlzon och fru Margaretha af Ugglas. Sedan får vi höra hur en representant för utskottsmajoriteten instämmer i ett särskilt yttrande, som två andra ledamöler har undertecknat. Om nu herr Nilsson i Kalmar instämmer i vad som står i det särskilda yttrandet, varför finns då inte hans namn där?

Hert LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Kalmar frågade mig hur jag anser del

skulle vara om del blev en borgeriig regering och hur denna skulle upp-

112                   träda visavi lönefrågorna. Ja, i den reservation som vi har avgivit står

det bl.,a.: "En förstahandsåtgärd måsle vara alt fl till stånd en jämnare lönespridning, framför allt genom väsentligt förbättrade lönevillkor för de grupper av slalliga tjänster lill vilka kvinnor i regel är hänvisade. Den slalliga lönepolitiken bör inriktas härefter."

Ell sådanl krav kan givelvis slällas till vilken regering som helsl. Även om del skulle bli en borgeriig regering, sä anser jag all den svenska arbetarklassen och de folkliga organisalionerna är så starka all del skulle vara möjligt all genomdriva detta krav.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor 1 statlig tjänst, m. m.

Fru JONÄNG (c) kort genmäle;

Herr lalman! När det gäller frågan om lagstiftning mol könsdiskriminering är del ju rikligl, som sägs här, alt del finns en skillnad mellan reservalionerna 5 och 6. I reservationen 6 anser vi ju all en uiredning bör kunna underlälla etl ställningstagande framöver för eller mot en lagstiftning, och vi menar all under alla förhållanden skulle etl sådant utredningsarbete bli etl bra underlag för det forisalla arbelel med jämslälldhetsfrägorna.

Jag framhöll också i milt anförande nödvändigheten av all del blir dt omfattande reform- och upplysningsarbete över huvud taget, för det är ju sä som har framhållits av fiera talare här i dag, all många av jäm-slälldhdsproblemen beror just pä gamla värderingar och attityder som vi har svärl all komma ifrån. Därför är inle minsl upplysningsarbetet väldigt angeläget.

Jag berättade också om att i Centerns kvinnoförbund har vi försökt la vårt ansvar på detta område med den treåriga kampanj som vi riar bedrivit för all åsladkomma jämställdhet mellan män och kvinnor i samhällslivet, arbelslivel och hem- och familjelivet.

Herr slalsrådel FELDT:

Herr lalman! Den här debatten och del kommande riksdagsbeslutet är inledningen lill ett brell arbele som skall förändra traditionella förhållanden pä de statliga arbetsplatserna.

I en del fall beror kvinnans sämre situation i arbetslivet pä institutionella förhållanden, 1. ex. bristen pä ulbildning, svårigheten att fä barntillsyn och kanske framför alll själva arbetets uppläggning. I andra fall är orsaken inrotade vanor och attityder, ibland fördomar.

Del är en slor uppgifi som föreslär. Den kräver aklivl slöd från arbetsgivaren-staten, den kräver ett djupgående engagemang och insalser frän verksledningar och andra beslutsfattare. Den kräver inle minsl aktiva insatser och posiiiva allityder från de anslällda och deras fackliga organisationer.

Mol den här bakgrunden är jag glad över det slöd som propositionen lycks få i riksdagen.

Med den insikt om del nödvändiga i ell brett upplagt arbele, som jag har redovisat i propositionen och som även riksdagens inrikesulskoll lycks dela, måste jag utlala min skepsis inför folkpartiets krav på en

113

Riksdagens protokoll 1975/76:127-129

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor 1 statlig tjänst, m. m.

114

lagstiftning mot könsdiskriminering. Frågan har debatterats här tidigare. Uiöver de invändningar som herr Nilsson i Kalmar anförde skulle jag vilja peka pä två saker.

Herr Romanus ville - om jag uppfattade honom rätt - åberopa ILO såsom förspänd hans vagn när del gällde lagstiftning. Då kan jag upplysa herr Romanus om att vid en konferens som ILO hade i somras enades parterna - regeringar, arbetsgivare och personalorganisationer - om all avtal var en lämpligare form än lagstiftning när man skulle komma ät könsdiskriminering i arbelslivel.

Del andra som jag vill påpeka är atl om vi hade etl undantagslöst förbud mol atl särbehandla en individ på grund av kön, sä skulle vi inle ha kunnai göra en rad saker till förmån för kvinnorna i arbelslivel. Det skulle t. ex. ha varit svärl all bedriva försöksverksamheien i Kristianstads län och fem övriga län för atl ge kvinnor arbele i traditionellt manlig industri. Vidare skulle en sådan här regel direki ha hindrat förstärkningen av arbetsförmedlingen med 100 tjänstemän som särskilt ägnar sig ål kvinnliga arbetssökandes problem. Och hade vi haft en regel som hindrar företagen alt la särskild hänsyn lill en arbetssökandes kön vid rekrytering skulle vi inte ha kunnai tillåta kvoleringsregeln vid lokaliseringsstöd.

Del visar sig alllså att om man har en lagstiftning mol könsdiskriminering, sä leder del ofta lill all en könsdiskriminerande praxis måste fortsätta.

I denna proposilion behandlas vikliga principfrågor för de statsanställda, bäde män och kvinnor. Ulskollel lar upp yllerligare en vikiig fråga, nämligen grunderna för anslällning och befordran av stalsanslällda. Ulgängspunkien är utredningens förslag all möjligheterna bör prövas atl tillmäta tillsyn av minderåriga barn under vissa perioder värde vid bedömningen av vederbörande riänstemans förriänsi och skicklighet. Ulskollel anser all denna fråga bör utredas, och jag har ingenting emol att så sker. Samtidigt vill jag emellertid underslryka all del är en komplicerad fråga, någol som också ulskoltet redovisar och som ännu klarare framgår av det särskilda yllrandet.

Ell specielll problem är all grundlagen uppställer beslämda gränser för meritvärderingen. Den måste avse förtjänst och skicklighet och andra sakliga grunder. I detta sammanhang är det av värde all konstalera all varken ulredningen eller inrikesulskottet ifrågasätter all den slalliga ui-nämningspoliliken sker på annal än sakliga grunder. Del gör däremol herr Burenslam Linder. I etl lal i lördags, samma dag som Gösta Bohman kräver slörre ärlighet i den politiska debatten, begår hans vice partiledare etl sällsynt ohederligl utfall mol socialdemokratin genom all påslå all det är partiboken och inle meriterna som avgör vilka som får jobb i departement och myndigheter. Särskilt mol bakgrund av den diskussion vi för här i dag finner jag del angelägel, herr lalman, alt jag som ansvarig för regeringens polilik på della område tillbakavisar herr Burenstam Linders beskyllningar. Vårt lillsäiiningsförfarande utgår från den grundlags-

fästa regeln om förriänsi och skicklighet. I den män undanlag görs gäller del enbart några tiotal riänsler, där befallningarna är intimt förknippade med den poliliska maktutövningen. Della är hell förenligt med grundlagen. Jag måste beklaga alt herr Burenslam Linder ulan all ge några som helst belägg för sina påståenden på detta sätl misstänkliggör kompetensen och meriterna hos tiotusentals statstjänstemän.

Och ännu allvarligare är enligt min uppfallning del uttalande som herr Burenslam Linder i samma tal gjorde om all regeringens ansläll-ningspolilik skulle ha lell till all medborgarna här i landei inle behandlas lika av statliga verk och myndigheter. Om delta ullalande tas pä allvar, sä innebär del all rättssäkerheten och ovälden i statens behandling av medborgarna systematiskt och medvetet skulle åsidosättas av partipolitiska skäl. Det är en oerhört grov anklagelse, inte bara mot regeringen ulan också mot alla riänslemän som har all sköta samhällets service genlemol allmänheten.

Om kravei pä ärlighet i vår politiska debatt skall ha någon mening bör herr Burenstam Linder omedelbart redovisa del material som styrker hans påståenden - eller också ta lillbaka dem och be de statsanställda om ursäkt!

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor 1 statlig tjänst, m. m.

Hert ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Innan Kjell-Olof Feldt och Staffan Burenslam Linder förlorar sig i den nya uppvisning i ärlighet och saklighet, som vi nu har atl se fram emot, vill jag påminna herr statsrådet om all jag ställde tre frågor - kanske av någol mer begränsad räckvidd - som jag är tacksam all få svar på. Den första var huruvida Kommunaltjänstemannaförbundets önskan om en uiredning av de kommunalt anställdas villkor kommer all tillgodoses. Den andra frågan var huruvida även de slalliga bolagen kommer alt göra en redovisning av framstegen när det gäller anslällda kvinnor och män, eller om del bara är de slalliga myndigheterna som skall redovisa det. Min tredje fråga slutligen var om vi kan räkna med all regeringen varie är offentliggör en sammanslällning av framstegen.

Sedan skall jag som en replik lill slalsrådel Feldt la upp de tvä invändningar han hade mot en lagstiftning. Statsrådet sade att i ILO hade parterna enats om all man i första hand skulle arbela med avial i slällel för med lagstiftning. Parterna på arbetsmarknaden vill väl näslan alltid försöka lösa frågorna själva med hjälp av avtal, i slällel för att få en lagstiftning över sig. Men på del här området har de inte lyckats. Nu borde del vara dags all inskrida med bestämmelser och inle ge dem längre lid. I del ullalande som gjordes av ILO i aktionsplanen den 25 juni 1975 finns det slöd för en lagstiftning. I artikel 5 säger man t. ex. alt ålgärder skall vidtas för alt förbjuda uppställande av villkor angående de sökandes kön vid offentliga tillkännagivanden om anslällning, dvs. platsannonser, för all la ell exempel. Del finns flera.

Slalsrådel Feldt sade också atl en lagstiftning kan försvåra de positiva ålgärder man vill vidla. Ja, det kan den, om den är utformad på ett

115

Nr 129               olämpligt säll. Men vi har inte föreslagil alt man skall ulforrna lagsiift-

T' c■    n den      ningen på ett olämpligt sätl ulan all lagsliftningen skall möjliggöra po-

■ o       - iQ-7     sitiva åtgärder. En sådan lagstiftning har man t. ex. utformat i Amerika,

_____________ så var den norska arbejderparliregeringens förslag ulformal, och så är

Kvinnor 1 statlig   del förslag lill fri- och räiiighelsförklaring utformat som den svenska

tjänst, m. m.       regeringen lagt fram. Där stadgas det just förbud mot särbehandling,

med undanlag för en särbehandling som syfiar lill all skapa jämslälldhel. Herr Feldis egen regering har alltså visat all man kan utforma lagstiftningen på ell område så. Då skulle man också kunna göra del när del gäller enskilda arbetsgivare. Vi vill atl man skall utsträcka de krav som herr Feldt nu ställer på de offenlliga myndigheterna lill all också gälla de enskilda arbetsgivarna.

Hert BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har bara repliklid lill mitt förfogande för all diskutera den myckel viktiga och specielll betydelsefulla fråga som jag log upp i ett inlägg i lördags.

Slalsrådel Feldt hänvisar till grundlagens krav. Lål oss dä påminna oss hur socialdemokraterna trots t. ex. moderata protester ändrade del stadgande som fanns i den gamla grundlagen om all utnämningar skulle ske pä grundval av förriänsi och skicklighet. Det ville man inte ha kvar. Man ändrade delta och lalar nu i slällel om sakliga skäl såsom förriänsi och skicklighet.

Jag tror all del skett en betydelsefull förändring i socialdemokraternas inslällning lill hur dessa frågor skall handläggas. 1 dt av de senasle numren av Tiden kan man läsa en argumentering för mer av en socialistisk förvallning. I Näringspolitisk rapport, som den socialdemokratiska kongressen antog i höstas, beklagade man sig över att förelagsledare hade för myckel av borgerliga värderingar.Man sade all det skulle lill en alldeles speciell ulbildning av företagsledare i den socialistiska läran.

Man kan också finna en hel del praktiska exempel på detta fenomen. Ta t. ex. hur offenlliga utredningars kanslier tillsätts. Här borde verkligen skicklighet och förriänsi vara avgörande. I stället finner man i dessa kanslier en ganska så kraftig socialdemokratisk inslällning.

Ett annal exempel är de lokalradiochefer som styrelsen för Sveriges Radio utnämnt. De står enligt pressrapporter regeringen nära.

Ytterligare dt exempel är när Alva Myrdal säger all de gamla lärarna måsle dö ul innan den socialdemokratiska skolan kan införas.

Herr Feldt kan vara förvissad om alt jag som riksdagsman ofta mottar telefonsamtal och brev frän personer som säger atl de med tanke på den arbetsmiljö som råder i departementen inte längre vågar erkänna sig tillhöra något annal parti än del socialdemokratiska.

Jag vill också fästa statsrådets uppmärksamhet pä all SACO/SR under

senare år i hög grad kommit alt intressera sig för denna fråga från mera

fackliga synpunkter. Man har, med utgångspunkt i sina egna intima kun-

116                   skaper om förhållandena, lillsati en arbelsgrupp för all uireda vad som

kan göras. Om SACO/SR med utgångspunkt i sina erfarenheter kommer     Nr 129

fram till att allt här inte är som del borde, skulle statsrådet då erkänna     TicHaeen den

att del är ett missförhållande?                                          18 mai 1976

Herr slalsrådel FELDT: Kvinnor 1 statlig

Herr lalman! Del är möjligt att herr Burenslam Linder hade korl lid tjänst, m. m. på sig, men del borde ändå ha varit möjligt för honom atl på dessa minuter på en enda punkt tala om del som han verkligen sade i lördags, del angrepp han gjorde på regeringen, pä de stalsanslällda och på deras sätt all sköta sill arbele. Han talade nu i stället om artiklar i lidskriflen Tiden och om rapporter lill socialdemokratiska partikongressen. Han talade om utredningskanslier, om beslul i styrelsen för Sveriges Radio, om ullalanden av Alva Myrdal och om telefonsamtal från departements-tjänstemän. Men på vilket sätt bestyrker detta de anklagelser som herr Burenstam Linder gjorde i lördags atl man i regeringens beslul har frångått grundlagens krav när del gäller anslällning av slalliga riänslemän? På vilken punkl visar del all man inle längre behandlar svenska medborgare lika?

Däremol frågar herr Burenslam Linder: Om SACO skulle ha funnit all regeringen har brutit mol vår grundlag, skulle jag då inte vara beredd all ändra mening? Ja, herr Burenslam Linder, TV:s rapport uppmärksammade-och jag förslär det-de uttalanden som herr Burenslam Linder gjorde i lördags. Efter en intervju med herr Burenstam Linder frågade man en SACO-anställd - direktör Styrbjörn von Feililzen i Jurist- och samhällsvelareförbundel - om hans mening. Han sade enligt en utskrift som jag har här att det "i dag inte finns någon grund för påslåendet atl ijänsleiillsällningar inom de statliga ämbetsverken skulle ske på politisk grund. Skulle våra medlemmar ha gjort den iakttagelsen skulle vi ha fått kännedom om saken och reagerat." Jag får ta del som ell uttryck för SACO:s uppfattning om hur regeringen sköter den här frågan.

Herr talman! Jag lycker det var en beklämmande uppvisning av en politiker som springer ifrån del ganska slora ansvar han har.

Hert BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle: Herr lalman! Jag har inte misstänkliggjort tiotusentals tjänstemän; jag har i ställd tagit upp lill diskussion huruvida dessa tiotusentals människor upplever det som om befordringsärenden i lika hög grad som lidigare. regleras ulan partipolitiska hänsyn. Jag har inte heller sagt all myndigheterna inle behandlar människor lika. Jag har sagt all om man verkligen utnämner personer utan hänsyn till partipolitiska meriter - annat än i en ulomordenlligl begränsat anlal fall - och mera efter saklighet, kunnighet, förtjänst och skicklighet kommer den byråkrati som i dag i så hög grad diskuteras all mera kunna vara till medborgarnas service.

Om det är någon som springer ifrån sill ansvar är det verkligen herr
Feldt, som inte vill klart deklarera alt om företrädare för SACO/SR gjorde
gällande att här är det inle som del bör vara, kommer han atl erkänna      117

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor 1 statlig tjänst, m. m.

att de ord han just har fällt inte är korrekta. Statsrådet har lill skillnad från mig möjlighel all komma tillbaka i en replik, och då har han chansen att verkligen säga ifrån på den här punkten.

Hur herr von Feililzen har yttrat sig i radio och TV är en fråga. Men jag läste vad han yttrade i Aftonbladet dagen efter, och jag konstaterar där en intressant förändring i det tonfall han anslog. Jag tror att jag ulan atl göra mig skyldig till några indiskretioner kan tala om för herr Feldt all SACO/SR på senare tid i så hög grad har observerat detla missförhållande i samhället alt man t. o. m. har lillsati en arbelsgrupp för atl fundera pä vilka ställningstaganden som frän facklig synpunkl är rimliga när man möter dessa för medborgarna oroande fenomen. Jag tror inte heller alt jag gör mig skyldig till någon indiskretion om jag säger att en av de pådrivande i det sammanhangei tycks ha varit en av de personer som yttrat sig här de senasle dagarna.

Jag anser alt SACO/SR:s syn på della kan bli föremål för yllerligare belysning. Men jag vill verkligen all statsrådet Feldt skall begagna sin möjlighel lill replik och säga, an om företrädare för denna fackliga organisation hade den uppfattning jag här försökt redogöra för sä är del någonting allvariigt i samhällel. Vill statsrådet hålla med om del? Är det t. ex. på det sättet - räll eller fel, men det har sagts mig sä - atl man i försvarsdepartementet icke längre utlyser tjänster i den omfattning som lidigare ulan har där inlett ett annat anställningsförfarande?

118

Hert statsrådet FELDT:

Herr lalman! Herr Burenslam Linder säger all han har inte anklagat Slatsriänslemännen för någonting. Han säger sä här, enligt Rapports utskrift: "En viktig uppgifi för en borgerlig regering del är atl värna respekten för saklighet och sakliga meriter och på det viset bidra lill att göra myndigheterna till organ i alla medborgares riänst."

I dag har man således inte respekt för saklighet och sakliga meriter. Detla har lell lill atl myndigheterna inle längre är organ i alla medborgares riänst. Så uttrycker man sig när man vill ullrycka sig försåtligt, men man skapar ändå ell inlryck, och ett inlryck som ulan tvivel lämnats i denna intervju.

Nu har herr Burenslam Linder inga ytterligare repliker, och jag tror atl del är tur för honom, herr talman. Del var ju sin egen bedömning han gjorde i della lal. Det var herr Burenstam Linder som anklagade regeringen för all använda partiboken och inle de sakliga meriterna. Något underlag för denna sin bedömning har han inte lämnat. I slällel säger han atl han har gjort sig skyldig lill vissa indiskretioner genom an nämna en arbetsgrupp som skulle ha tillsatts inom SACO/SR.

Herr Burenslam Linder säger alt del kommit till hans kännedom atl man inte utlyser riänsler i samma ulsiräckning som lidigare i försvarsdepartementet. Del är den enda konkreta uppgift som herr Burenslam Linder kunnai lämna under de minuter han ändå slösar bort i talarstolen när del gällde atl visa all någonling kunde riäna som underlag för del

här angreppet.

Om det är sä all SACO/SR med regeringen vill diskutera de grunder som enligt vår författning skall gälla vid tillsättning av riänsler och befordran så är man välkommen till mig med den diskussionen. Men, jag får upprepa det, herr lalman, som en uppvisning i ärlighet och saklighei i vår poliliska deball är del en beklaglig utveckling som moderala samlingspartiet uppvisar, samtidigt som partiledaren vädjar lill de andra partierna om ärlighet och saklighet. Del blir ju inte resultatet av den här sorlens ulfall, herr Burenstam Linder, särskilt som ni dessuiom söker fly undan en sakdebatt som jag inbjöd lill här i dag.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor i statlig tjänst, m. m.

Herr lalmannen anmälde all herr Burenslam Linder anhållil alt lill prolokollel få antecknat atl han inle ägde räll lill ytterligare replik.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr lalman! Med viss förvåning har jag lyssnai till den debatt som nu senast förts. Jag har lilel svårt all förstå hur egentligen den fråga som herr Feldt diskuterat med herr Burenstam Linder om kunde inrymmas i rubriken "Kvinnor i statlig Ijänsl". Men eflersom frågan kommil upp om hur ijänsleiillsällningar sker vill jag bara erinra kammarens ledamöter om an del finns en motion frän moderat häll som yrkar all man skall deklarera vilka tjänsler som är poliliska.

Del är ju klart all en regering har behov av all ha vissa tjänsler som är renodlat partipolitiska. Det skall klargöras vilka tjänster del är fråga om och man skall i övrigl ha ell ansökningsförfarande där del blir lillfälle till offentlig insyn i vilka som har sökt och där man uiifrån kan kontrollera hur riänslelillsällningarna äger rum.

Den moiionen har ännu inle behandlats, och jag hoppas an vederbörande utskott finner anledning atl pröva detla förslag positivt; jag tror att alla parter skulle yäna på en sådan anordning.

I den nu akluella frågan, herr talman, skulle jag vilja säga att det är bra för varie arbetstagare att känna sig uppskattad och atl bli befordrad, del är stimulerande och kan betyda mycket för personlighdsulvecklingen. Jag har i molion nr 857 påslåll atl del framför allt är män som blir delaktiga av denna stimulans oavsett om utbildningsnivån är densamma för män och kvinnor. Jag slöder delta påslående på mänga fakla, bl. a. pä en uiredning som SACO/SR nyligen har gjort och som visar all av heltidsarbetande akademiker finns tre år efter examen 17% av männen och 37% av kvinnorna i de lägsta löneskiklen, medan 25%av männen resp, 8% av kvinnorna finns i de högsta löneskikten. Dessa siffror gäller för hela arbetsmarknaden, men de stämmer också lyvärr för den separat redovisade slalliga seklorn. Del visar hur dåligt jämställdheten mellan män och kvinnor på arbelsmarknaden fungerar i praktiken. Del är min förhoppning all den proposilion som nu har behandlats och som riksdagen skall la skall få några praktiska konsekvenser ute i arbelslivel. Jag lycker all många ullalanden som har gjorts i ulskotlsbelänkandel är väldigl

119

Nr 129               vaga, och jag hyser därför tveksamhet om vad del konkreta resultatet

Tisdagen den

skall bli.
18 mai 1976          " viktig fråga är atl man får ett ökat hänsynslagande från arbels-

--------------    givarens sida till den anställdes familjesituation, och slalen har väl här

Kvinnor i statlig        en särskild skyldighet atl föregå med gott exempel. Jag har därför i mo-
tjänst, m. m.       tionen föreslagit en större'rörlighet i fråga om arbetstider och en vida-

reulveckling av flexlidssyslemel så alt del skulle sträcka sig inte bara över arbetstiden per dag ulan även över dagar, veckor och månader. Jag tycker all utskottet har skjutit frågan ifrån sig på ett enkell säll genom all hänvisa till den förordning som är utgiven om flexibel arbelslid hos slalliga myndigheter. När man tar del av den korta, kärnfulla författningstexten finner man all avsiklen inte alls är att la hänsyn lill en enskild arbetstagares speciella familjesituation, ulan här gäller del en generell lösning för de olika arbetsplatserna. Del var faktiskt inte alls vad jag syftade lill i min motion.

Jag länker inle framställa någol yrkande i delta sammanhang, herr lalman, men jag är helt övertygad om all tanken med ökad fiexibel arbelslid är någonling som måste utvecklas och del kommer säkerl så småningom. Det är bara synd atl man inle uppmärksammat frågorna på ell tillräckligt preciserat säll.

Del är också vikligl alt chefsutbildningen anpassas till organisaiionen av arbelslivel så all cheferna får en känsla för den underställda personalens krav påarbetsslimulans och så alt man fåren personalrekrytering ulan könsrollsfördomar. Jag lycker att utskottet har lagil fasta pä dessa synpunkter, och del finns väl vissa förhoppningar om an någol skall hända.

När del sedan gäller frågan om en omprövning av chefsrollen som sådan kan jag i utskottsbeiänkandet eller proposilionen inle hitta så mycket konkrei. Jag har i moiionen gjort gällande all del är svårt för kvinnor all åla sig en chefsroll, beroende på att man av iradilion räknar med att den som åtar sig ell chefsarbete skall acceptera atl arbela prakliskl tagel hur mycket som helst. Det kan vara svärl all i en chefsposition ägna sä mycken tid ät sill arbele om man därtill har en familj, som det ju anses att kvinnan skall ha ell visst ansvar för. Det behövs en omprövning av vad som skall krävas i ell chefsarbde. På den punklen kan jag inle hitta någonling konkrei i proposilionen eller i ulskotlsbelänkandel, och det lycker jag är synd. Men jag hoppas all också den frågan kommer alt beaklas så småningom.

Vi riksdagsmän har slor benägenhet all slå i talarstolen och yttra alla
möjliga saker om hur det bör vara i arbelslivel, om arbdarskyddssyn-
punkler, arbdsiidsregleringar osv. Men när del gäller hur vi ordnar del
för oss själva, kanske inte för oss som riksdagsmän men för vår personal,
tycker jag verkligheten lämnar en del övrigt atl önska. Jag vel all del
nu sitter en utredning som skall se över personalorganisationen. Det
som sipprat ul hittills frän den utredningen lycker jag inle lyder på alt
120                   man är särskilt posiiivi inställd lill den kvinnliga personalen här i riks-

dagen, dess befordringsmöjligheier och dess chanser att vidareutvecklas. Nu hoppas jag atl det beslut riksdagen fattar också kommer att ha en positiv effekt på det arbetet.

Jag skulle vilja ta etl litet praktiskt exempel ur verkligheten i ell riksdagsutskott. En av konlorsassistenlerna där är utomordentligt väl kvalificerad. Hon är god stenograf och kan flera språk. Del hände sig all vaktmästaren i utskottet blev sjuk och vi skulle fä en ersättare. Då fick dottern till den nämnda kontorsassistenien det jobbet som ett vikariat. Det var inget fel pä henne. Hon åtog sig jobbet och klarade det utmärkt, men hon hade självklarl inte någon ulbildning. Nu visade del sig atl de hade ungefär samma månadslön - den utomordentligt högt kvalificerade mamman och dottern, som prakliskl tagel kom in direki frän gatan utan någon utbildning. Man frågar sig: Är del verkligen rikligl au vi har en sådan lönepolitik att del inle skall löna sig att kvalificera sig och förkovra sig?

Jag skulle vilja sluta med all säga, herr talman, all det jag i moiionen föreslagit om en objektiv arbetsvärdering lycker jag är en fråga som man borde ha ägnat litet intresse ål i ulskoltet. Men jag har icke kunnat finna att man över huvud tagel har nämnl del. Man har ägnat stort intresse åt meritvärdering av hemarbele, och del må vara hänt. Men en objekiiv arbetsvärdering av olika sektorer av arbelsmarknaden - främsi den statliga - är ett gammalt önskemål som jag verkligen lycker all det är hög tid all förverkliga. Fick man en sådan tror jag all man skulle ompröva lönesättningen för mänga kvinnliga befattningshavare.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor 1 statlig tjänst, m. m.

Fru FR/CNKEL (fp):

Herr lalman! I inrikesulskottets betänkande - som vi nu behandlar - finns en passus som del, enligt min mening, är myckel glädjande au dt enhälligt utskott ställt sig bakom, och det är den som gäller meritvärdering av arbele i hemmet. Del är en fråga som diskuterats gång efter annan här i riksdagen. Folkparliel har mänga gånger motionerat i ärendei. I inrikesulskottet behandlades en molion i den här frågan av mig och Billy Olsson, folkpartiet, den 19 november 1975. 1 den motionen framhöll vi atl många svenska kvinnor föriorar merileringsär under en mycket aktiv del av sitt liv just pä grund av barnsbörd och hemarbele med uppfostran av barn. Dä dessa kvinnor, efter del all barnen vuxit upp, söker tjänst i konkurrens med sina jämnåriga kolleger, som inte vårdat sina barn på hellid, finner de sig distanserade och blir ofta hell utslagna.

Socialdemokraterna har alltid tidigare ställt sig oförslående lill en sådan utredning. Jag kan dela statsrådet Feldts åsikier alt det kan bli en komplicerad uiredning, för det är många frågor som bör las upp. Nu räknas 1. ex. vård av andras barn i somliga fall som merit vid intagning lill vissa utbildningar, och vård av både egna och andras bam räknas som merit vid intagning till andra utbildningar. Men om nu utredningen kommer till det resullalel att den som värdar barn eller anhörig i merii-

121

Nr 129               hänseende skall fä tillgodoräkna sig detta vid ny- eller ålerinträde på

Tisdaeen den      arbelsmarknaden, så kommer del helt säkerl all innebära all männen

18 mai 1976        ' ökad omfattning kommer alt åla sig vårdande uppgifter. Därmed tar

.____________ vi ell sleg i räll riklning mol en önskad omvärdering av könsrollerna.

Kvinnor 1 statlig     Jag delar inle alls de farhågor som framförts i del särskilda yttrandet

tjänst, m. m.      nr 2 att kvinnor skulle kunna lockas alt sianna hemma under längre

perioder. Kvinnor är i dag självständiga varelser som lar ansvar för sill

liv och vill ha valfrihet att antingen gå ut i arbetslivet eller, om det

finns en ekonomisk möjlighet, stanna hemma och vårda sina barn.

Men vad som oroar mig är atl utredningen skall ske inom ramen för pågående eller aviserat utredningsarbete på jämslälldhelsområdet.

Precis som fru Jonäng och fru af Ugglas lidigare påpekat beslöt riksdagen den 19 november 1975 efter lottdragning pä förslag av inrikesulskottet att en pariamenlarisk uiredning i jämslälldhetsfrågor skulle till-sällas. Men ingeniing har hörts vare sig om en tillsättning eller om några direkiiv för en sådan uiredning. Jag måste fråga om socialdemokraterna blev sä chockade att t. o. m. arbetet i den lilla delegalionen lamslogs. Vårens aviserade sammanträde med den slora delegationen har inställts och inget nytt sammaniräde har utlysts. Utredningen om de dellids-anställdas villkor är på remiss. Vad jag kan se är det allt nyll som skett under året som följer efter kvinnoårel.

Jag hoppas verkligen att delegalionen inle tycker all sexualbroilsui-redningens förslag om sexuella övergrepp är något förslag lill framsteg i jämslälldhetsfrågor. Den bygger i sanning på gamla principer i rättspraxis. Den ger inle kvinnan någon rätt lill självbestämmande i sexuellt avseende ulan motverkar hennes strävan lill ett nalurligl mänskligt umgänge med män. I de regler som föresläs respekteras inte kvinnans räll att säga nej lill samlag. Del framställs väl ell förslag i denna fråga som vi senare kommer all fä diskutera i den här kammaren.

I Mexico City skrev Sveriges delegalion under världsaklionsplanen. Där står följande:

"§ 27. Rekommendationerna för nationella ålgärder i denna plan riktas i första hand lill regeringarna och'till alla offenlliga och privala insliluiioner, kvinno- och ungdomsorganisalioner, arbetsgivare, fackföreningar, massmedia, folkrörelser och andra organisaiioner, poliliska partier och andra grupper."

Väridsaklionsplanen har varit ute på remiss till alla de här uppräknade grupperna och vi har för länge sedan lämnat förslag till åtgärder. "§ 28, Eflersom kvinnornas behov och problem varierar i olika samhällen, kulturer och regioner, bör varie land fastställa sill egel nationella handlingsprogram och ange sina egna mål och prioriteringar i anslutning till väridsaklionsplanen."

Del hade väl varit lämpligl alt den beslutade utredningen hade tillsalts

och all den som sin första uppgifi fåll all på grundval av övriga paragrafer

i världsaklionsplanen fastställa Sveriges nationella handlingsprogram. Del

122                   är snart ell år sedan världsaktionsplanen skrevs under och ell halvår

sedan beslulel om ulredningen logs. Jag vädjar nu lill regeringen all inte lägga allt på is och inle skjuta merilvärderingsfrägan på en oviss framtid.

När det gäller könsrollsfrågor sä måsle grytan hållas kokande sä all man inte faller lillbaka i slentrianmässigt länkande.

Med detta, herr lalman, ber jag all få yrka bifall till reservalionen 5 och i övrigl till utskottels hemställan.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor 1 statlig tjänst, m. m.

Herr statsrådet FELDT:

Herr lalman! Jag har begärl ordel för all få lillfälle all gottgöra en försummelse mol herr Romanus. Han ställde några frågor till mig som jag skulle vilja besvara. Den första var vad man kan länka sig skall ske pä del kommunala områdei - huruvida kommunerna och landstingen som arbetsgivare kommer att starta något arbele som liknar del som vi nu komnier all beslula om på del slalliga områdei.

Jag kan inte ge något svar på den frågan. Men jag antar atl riksdagens beslut kommer all få slor betydelse för hela vårt samhälle när det gäller frågan om hur de här syftena och de krav som statsmakterna nu ställer skall förverkligas på andra områden.

Den andra frågan gäller statliga företag - huruvida man kan förvänta sig att det skall lämnas någon liknande offentlig redovisning av planer och resultat när det gäller ett arbete för ökad jämställdhet mellan män och kvinnor anställda i de statliga företagen.

Här pågår just nu, som framgår också av ulskotlels belänkande, etl arbele inom det s. k. utvecklingsrådet för statsägda bolag. Rådet har i februari i år presenterat ell arbetsprogram och kommer under året att gä ul med yllerligare informalion på della område. Vidare skall utvecklingsrådet under 1977 följa upp vidtagna åtgärder.

Jag ulgår ifrån all della arbele kommer all bedrivas under den öppenhet och offentlighet som kännelecknar poliliken i övrigl inom de slalliga företagen.

Den sisla frågan, om formerna för regeringens redovisning, är kanske någol för tidigt väckt. Den lanke som jag har är all till riksdagen skall lämnas en redovisning av del arbele som pågår i anslutning lill budgetpropositionen. Det ter sig ganska nalurligl att där göra vissa summeringar. Del kan också vara fråga om åtgärder som kräver riksdagens beslul. Huruvida man sedan skall trycka särskilda böcker i frågan lämnar jag öppet just nu.

När jag lyssnade lill herr Romanus beskrivning av lagen mot könsdiskriminering, som herr Romanus vill ha, fick jag del intrycket atl del snarare är en lag om könsdiskriminering, dvs. diskriminering av män för att öka jämställdheten för kvinnorna. Men varför då i all sin dar kalla den lagen för någol hell annat än vad den i själva verkel är avsedd att vara?

Herr lalman! Jag vill också lillfredsslälla fru Krisienssons nyfikenhet pä en punkl. Fru Krislensson frågade varför jag log upp herr Burenslam

123

Nr 129               Linders påslående om ulnämningspolitiken och de statsanställdas sätl

Tisdaeen den      '' sköta sill arbele. Svaret är all 42% av de statsanställda är kvinnor.

18 mai 1976        tycker del är utmärkt väl på sin plats i en diskussion i Sveriges

_____________    riksdag om de statsanställdas arbete att sädana här svepande anklagelser

Kvinnor 1 stadig        blir granskade och bemötta.

tjänst, m. m.

Hert ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber atl fä lacka för de här svaren av slalsrådel Feldl, som jag i slor utsträckning tycker är posiiiva.

Jag är medveten om all man fär ta upp dessa frågor i varje kommun, och det kommer vi från folkpartiets sida all göra i den mån del inle har skett. Pä mänga häll har vi redan gjort del.

Utgångspunkten för min fråga var emellertid atl Kommunahjänsie-mannaförbundel hos regeringen har begärl atl del skall göras en mera övergripande uiredning. Vi har en lagstiftning som reglerar den kommunala verksamheten och kommunahjänsiemännens arbelsförhållanden. Den lagstiftningen innehåller inte samma krav på jämslälldhel som finns pä den statliga sidan. Därför länkle jag all om nu regeringen har fält en påstötning, skulle regeringen kanske också kunna göra någol. Jag hoppas fortfarande pä del. även om jag inle fick någol besked på den punklen.

När del gäller slalliga bolag - sädana finns ju även utanför Statsföretag - var min fråga mera preciserad lill om de skall ha samma skyldigheter som de statliga myndigheterna, som varje år skall lämna en redogörelse. 1 och för sig är det lovvärt atl redovisningen förutsätts ske under öppenhet, men regeringen kunde också begära detla. Varför skall man slälla mindre krav på statliga bolag än pä slalliga myndigheter när del gäller personalpolitiken? På den tredje punkten, som gällde regeringens redovisning, är jag lacksam för svarei. Del förhållandel all redovisningen skall ske i ansluining lill budgeten betyder atl den skall ske varie år. Del är bra. Del kan vara onödigt, del tycker jag också, all här precisera om man dessuiom skall ge ut någon särskild bok.

Slulligen frågar statsrådet Feldl varför vi inle kallar del som vi begär en lag om könsdiskriminering i stället för en lag mol könsdiskriminering. Det är väl ändå en något yrvaken frågeställning - och dessuiom inle särskilt central. Den lagstiftning som finns på del här området och som funnils i lio år, nämligen i Amerika, innefattar bestämmelser mol könsdiskriminering och ger dessuiom utrymme för posiiiva ålgärder för atl • upphäva effekten av lidigare diskriminering. Del är när man anför som argumenl moi en lagslifining alt den skulle försvåra sådana posiiiva åtgärder som jag säger: Del beror på hur lagstiftningen utformas. Men enligt vår uppfattning skall den innehålla både bestämmelser som man kan använda för all hävda sin rätt när man anser sig diskriminerad och sådana bestämmelser som gör del möjligt för myndigheterna atl kräva posiiiva åtgärder av förelagen - sådana posiiiva åtgärder som vi nu kräver

124                   av de statliga myndigheterna. Vårt enkla krav är alltså all de enskilda

och kommunala arbetsgivarna skall åläggas samma sociala ansvar som

vi nu ålägger de statliga myndigheterna. Vad vi sedan kallar lagen gör      Nr 129
detsamma. Men frågan är varför inle regeringen vill vara med om alt      Tisdaeen den
utsträcka del här ansvaret också till de enskilda arbetsgivarna. jo       ■ \g-i(

Fru NORDLANDER (vpk): Kvinnor 1 statlig

Herr talman! Särbehandlingen av kvinnorna inom den slalliga seklorn tjänst, m. m. har behandlats av mänga talare. Jag vill la upp den grupp av kvinnor som har den sämsta ställningen i arbetslivet, inom såväl den privata som den offenlliga seklorn, nämligen de deltidsanställda kvinnorna. De deltidsarbetande har under de senasle åren varit föremål för många utredningar. Av samtliga utredningar framgår alt ingen annan grupp inom arbelslivel ulnylrias på dt så olillböriigt sätt ur alla synpunkter som de deltidsarbetande.

Delegalionen för jämslälldhel mellan män och kvinnor, som slår för den mesl omfattande ulredningen hitlills, slår i sin rapport fasl att deltidsarbete kan innebära alll från en lill 34 limmar i veckan och alll frän enstaka dagar i veckan eller månaden lill halvlid eller mer varie dag eller enstaka fulla arbetsdagar. Oregelbundna arbetstider är mycket vanliga. Mänga vel exempelvis inie minsl en vecka i förväg när och hur de kommer all arbela. I rapporten slås vidare fasl all en slor andel deltidsanställda arbelar mindre än 20 limmar i veckan, all närmare hälfien av de deltidsarbetande har helt eller delvis obekväm arbelslid, att slora grupper deltidsanställda har brister i sina anställningsförhållanden -många saknar arbetsschema och arbetar så litet och/eller med sådana arbelslidsföriäggningar att de hell eller delvis går miste om någon eller flera sociala förmåner. Värdet av många förmåner blir också litet pä grund av de låga inkomsterna. Enligt rapporten har ca 100 000 kvinnor så små inkomster all de inle kan tillgodoräkna sig några ATP-poäng. De har heller inle rätt lill föräldrapenning över garanlinivån. Ca 30 000 deltidsanställda kvinnor riänar så litet all de inle ens har räll lill sjukpenning, grundad på förvärvsinkomsten. Stora grupper deltidsarbetande fär sin Semester enbart i form av semesterersäitning och inle som semester, och en inte obetydlig grupp fär varken semester eller semesterersäitning. De deltidsanställdas inkomster är myckel små, bäde därför all de arbelar mindre än full lid och därför au de i allmänhet arbelar i lågt avlönade yrken såsom städare, hemsamariler, textilarbetare, köksbiträden, barnskötare, skolmållidspersonal, affärsbiträden, snabbköpskassörer och sjukvårdsbiträden. Bara en lilen andel, lillsammans ca 50 000-60 000 av de deltidsanställda, finns i yrken med genomgående bäilre löneläge.

Högst en fjärdedel av de deltidsarbetande kvinnorna har sådana inkomster all de har någon möjlighel an försöria sig själva. Den fackliga organisationstillhörigheten är låg. Ca 50% av de deltidsarbetande är fackligt anslutna. De oorganiserade har på alla de områden som nämnts ännu sämre villkor.

Delegationen anser - och det vill vi gärna understryka - alt deltids
arbete som det ser ut i dag har mänga negaiiva sidor. Del ger bara undan-       125

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor 1 statlig tjänst, m. m.

126

lagsvis möjlighel lill egen försörining, minskar den sociala och fackliga gemenskapen och bidrar till atl skillnaden i lön och infiytande mellan män och kvinnor består på arbelsmarknaden.

Kvinnornas deltidsarbete möjliggör för männen all arbela hellid på de villkor som i dag råder på arbelsmarknaden. Det konserverar den Iradilionella fördelningen av hemmets sköisel och barnens fostran. Del förhindrar jämställdhet mellan män och kvinnor - överutnylriar männen medan kvinnornas resurser las dåligt lill vara.

Formen och ulvecklingen av deltidsarbetet är ell ullryck för brister i samhället pä olika områden: brisiande barnlillsyn och boendeservice, brist på ulbildning och inte minst brist pä arbetstillfällen, särskilt för kvinnor, mer eller mindre markerad i olika delar av landei. Deltidsarbetet borde inle siyras av samhällets brister utan av enskilda människors önskningar och behov.

Del framgår av en familjepolitisk rapport lill LO-kongressen i juni all antalet deltidsarbetande fortsätter atl öka. Siffrorna presenterades av LO-ordföranden Gunnar Nilsson vid Handelsanställdas kongress. Bara 60% av Sveriges 1,7 miljoner arbetande kvinnor har heltidsarbete. Del skulle innebära atl ca 1 miljon kvinnor deltidsarbetar i dag. Däremol är av de 2,3 miljoner sysselsatta männen 98 % heltidsarbetande. Där har ingen ökning av deltidsarbetet skett. Också enligt Gunnar Nilsson innebär deltidsarbete många gånger en otrygg anställningsform, vilket vpk också konstaterat i etl fiertal moiioner.

Han hävdar också, liksom vänslerparliel kommunisierna gör i motionen 252, att de deltidsarbetande skall ha rätt till minst 20 limmars schemalagd minimiarbetstid och anställningstrygghet. Men vi kan ju bara konstatera atl de avialsslulande parterna hitlills har misslyckats i sina förhandlingar. Därför har vi nu i vår molion krävl lagstiftning för ell bätlre skydd.

1 proposilionen om kvinnor i statlig riänst säger deparlementschefen all han delar ulredningens uppfattning all i dagens läge deltidsarbete många gånger är den enda prakliskl möjliga lösningen för den som vill förvärvsarbeia. Jag tolkar della sä all del är vad kvinnorna i dag erbjuds på arbetsmarknaden. Han fortsätter med alt säga all del är angeläget alt de deltidsarbetande fär goda arbetsvillkor och en rättvis behandling.

Men jag kan inle se del som etl fullföljande av del uttalandet när han sedan korl konstaterar, all gällande ordning inte lägger hinder i vägen för del som kan sammanfaltas i orden en rättvis behandling. Ulskollel har här följl deparlementschefen och avstyrkt värt motionsyrkande. Det mäsie väl ändå vara de förhållanden som råder i dag som räknas, och jag har i milt anförande lagil fasta på jämslälldhelsdelegationens ulred-ningsresullai all deltidsarbetande på alla områden inom arbelslivel otillbörligt ulnylrias.

Vänslerparliel kommunisierna anser att de deltidsarbetande borde ha samma rätt lill lagligt skydd för sin anställning och samma sociala rällighder i arbelslivel som heltidsarbetande. Med della, herr lalman, yrkar

jag bifall lill den vid inrikesutskottels belänkande nr 42 fogade reservationen 4 av herr Lorenlzon.

Slulligen vill jag bara posiiivi notera all vänslerparliel kommunisternas motion gällande lagstiftning mot kvinnodiskriminering i reklam, vilken behandlas i näringsutskoitels betänkande nr 61, tillstyrkts. Jag hoppas därför alt vi i fortsättningen skall slippa se den i många fall förnedrande reklam som ingeniing har alt göra med den objektiva sakliga upplysning som är reklamens syfte.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor i statlig tjänst, m. m.

Under detta anförande övertog herr försie vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru HÖRNLUND (s):

Herr talman! Jag vill bara korlfallal beröra del särskilda yttrandet som jag har avgivit tillsammans med herr Lorentzon.

Ulredningen som avgivit betänkandet Kvinnor i slallig riänst anser del angeläget all tillämpningen av begreppen förriänsi och skicklighet ses över och atl vi i detla sammanhang också bör pröva frågan om alt tillmäla tillsynen av minderåriga barn under vissa perioder värde vid bedömningen av vederbörandes förriänsi och skicklighet.

1 proposilionen har denna fråga inle tagits upp, men däremot föreligger tvä borgerliga moiioner, som i huvudsak ansluter sig till de synpunkter som framlagts av ulredningen. Jag har inle motsatt mig en uiredning, men jag anser all del ligger en fara i att beträda den vägen, att man skall räkna tillsyn av barn och - såsom har nämnts i en av motionerna - vård av sjuka anhöriga som merit vid tjänstetillsättning eller ålerinträde i tjänst. Fru af Ugglas nämnde t. o. m. hushållsarbete. Hon lycks anse all detla bör beaktas vid värderingen i enlighet med den uppfattning som vissa remissorgan har kommit fram till. Detla skulle emellertid enligt min mening kunna bidra till alt kvinnor stannar hemma i större ulsiräckning än nu och för längre perioder, vilkel ovillkorligen skulle innebära en belastning pä deras möjlighet all nå högre riänsler i slällel för all utgöra den stimulans som utskoltsmajorilelen tror det skulle komma alt innebära.

På borgerligt håll lalar man fortfarande i lyriska ordalag om hushåll och hemarbele, och hela debatten om all vage vuxen person själv bör kunna klara sin markriänsl lycks ha gäll de borgerliga kvinnorna hell förbi. Det är därför från min synpunkl sett tragiskt atl majoriteten av ulskollel har fastnat för den skrivning som finns pä s. 11 i utskottets belänkande, där del bl. a. uttalas au del skulle vara en stimulans för hemarbetande kvinnor atl gå ul pä arbelsmarknaden, om de får tillgodoräkna sig meriter för vård av barn eller annan anhörig vid ny- eller ålerinträde på arbelsmarknaden.

Detla är nalurligtvis bara tomt prat utan täckning i verkligheten. Kvinnorna har ju under de senaste åren strömmat ul på arbelsmarknaden ulan atl ha fäll tillgodoräkna sig några sådana meriter, och de flesta

127

Nr 129               kommer inle heller all fä göra det i fortsättningen heller. En uiredning

Tisdaeen den      '  '  diskuterats i utskottet gäller f ö. enbart kvinnor i statlig

18 maj 1976        J"''

_____________        Av ulredningen om kvinnor i statlig riänst framgår också all del inte

Kvinnor 1 statlig   föreligger så slora skillnader i anslällningslid mellan kvinnor och män

tjänst, m. m.       att de skulle vara hell utslagsgivande vid riänstelillsätlning. Ulredningen

visar även all kvinnorna genomsnililigl inle har sämre utbildning än

männen.

Del kan knappasl heller slås fasl all det skulle vara ledighel i samband med vården av barn som medverkat lill au kvinnorna har en sämre slällning i riänslehänseende. Trots alll är del så att de flesta som föder barn i det här landei endasl fär etl enda barn, och del kan då icke vara avgörande för karriären, om kvinnorna varit borta från arbelslivel en kort lid.

Tyvärr är det säkerl mera av s. k. traditionellt länkande som ligger bakom den sämre avancemangsmöjligheten, men vi tror att den trenden nu i och med antagandet av det föreliggande förslaget skall kunna brytas när det gäller den slalliga sidan.

Jag anser således att en förändring av meritvärderingen i den riktning som motionärer och utskoltsmajorilelen tänkl sig knappast skulle innebära några väsentliga fördelar ur jämslälldhdssynpunkt. Det gör i slällel de övriga förslagen som har framlagts i proposilionen. En ulbyggnad av barntillsynen och annan service är också av mycket större vikt när del gäller möjligheterna på arbetsmarknaden för både män och kvinnor än en förändring av meritvärderingen. Om vi inte skall binda yllerligare ris ät kvinnors ryggar bör vi gå mycket försiktigt fram när det gäller meritvärderingen och inle huvudstupa dra in ovidkommande faktorer i sammanhanget.

Jag har t. ex. i utskottet frågal vad en dalaoperalör har för nytta av atl räkna meriter för några års barnavård när samtidigt hela dataanläggningen har bytts ul när hon eller han kommer tillbaka till jobbet. Den anställde har kanske gjort en vinst när det gäller antalet ijänstår, men vad är det som kan åberopas belräffande skicklighet i det här sammanhanget?

Jag anser således all den utredning som föreslås bör ske förutsättningslöst, såsom vi påpekat i det särskilda yttrandet. Med lanke på vad statsrådet yttrat i frågan är det också min förhoppning all direktiven kommer att gä i den rikiningen.

Fru FR/ENKEL (fp) kort genmäle;

Herr talman! Jag kan insiämma i fru Hörnlunds uppfattning om atl
det är viktigt alt bygga ul barntillsynen. Jag hoppas likaså alt utredningen
skall vara förulsällningslös. Men sedan är vi inle överens, och där kom
mer skillnaden fram mellan en liberal och en socialistisk syn på famil
jepolilik och familjelivet.
128                      Vi menar au varie person, man eller kvinna, skall ha rätt alt ordna

sitt liv annorlunda under vissa lider och vara hemma och ta hand om      Nr 129

sitt barn om han eller hon tror atl delta ger den slörsta tryggheten för     Tjsdaeen den

barnet. Vi vill alltså i slörsia möjliga utsträckning försöka skapa valfrihet      10  ■ \gif.

för föräldrarna.                                                             

---

Vi är övertygade om att en förändring av meritvärderingen då skulle     Kvinnor i statlig skapa ell bättre utgångsläge för såväl kvinnor som män vid ny- eller     tjänst, m. m. ålerinträde i arbelslivel.

Nog är det väl ganska skevt, fru Hörnlund, att om man lar hand om andras barn kan man ibland få räkna det som en merit, men detta får man inle göra om man lar hand om sill eget barn. Det är ett exempel pä hur felaktig den nuvarande meritvärderingen är.

Fru AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Hörnlund sade alt kvinnorna har strömmat ul på arbetsmarknaden utan någon meritvärdering. Ja, fru Hörnlund, men vilken är deras ställning pä arbetsmarknaden? Det är ju den vi diskuterar här i dag, och del är den vi föreslår konkreta åtgärder för en förbällring av.

Jag får också göra fru Hörnlund uppmärksam pä alt frågan om meritvärdering framförts i de lokala fackliga organisationernas yttranden i den nämnda ulredningen. Del finns således etl fackligt önskemål att göra någol åt saken och åsladkomma en meritvärdering som även lar hänsyn lill vårdarbete i hemmet.

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Till fru Frasnkel, som lalar om vård av andras barn, skulle jag vilja säga all om man har vårdat egna barn och skall arbeta inom barnavården är del ganska självklarl atl man får räkna del som en merit. Men om man i. ex. skall sköta en dalaanläggning kan jag inle in.se vad barnavård har för betydelse som merit i del sammanhangei.

Fru Fraenkels och min uppfallning om dessa frågor skiljer sig. Jag tror inle all män i någon slörre ulsiräckning skulle använda sig av möjlighelen all sianna hemma och värda barn och räkna meriter. Kvinnorna skulle däremot i alll högre grad komma all göra della.

Vi har sell hur det gick med frivillighelen vid föräldraförsäkringen. Det var faktiskt nödvändigl alt la litet styrmedel till hjälp för all hjälpa kvinnorna lill en bättre slällning, och della är vi tydligen inte överens om.

Jag är verkligen intresserad av jämställdheten, med jag är inte lika säker pä atl de borgerliga kvinnorna - vare sig fru Fraenkel eller fru af Ugglas - är detta i själ och hjärta. Dä skulle de nog handla annorlunda i de här frågorna.

Fru FR/ENKEL (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Hörnlund säger atl männen skulle säkerl inle sianna
hemma i slörre mängd. Nej, kanske inle lill all böria med, men några          129

9 Riksdagens ptoiokoll 1975/76:127-129

Nr 129               nriän skulle nog stanna hemma. Mänga bäckar små gör en slor å, och

T-   ,     ■         man kanske kan bryta en tradition pä del sällel.

Tisdagen den

10 _ - in-7/:         Så tar fru Hörnlund det absolul yttersta exemplet dala. Ja, del kan

1 ö maj 1 y /o

_____________    vara svärl, men vi har ju kommil överens om alt det är många problem

Kvinnor 1 statlig        som skall lösas och att en uiredning förutsättningslöst skall försöka se

tjänst, m. m.      på alla dessa frågor och framlägga förslag till någon lösning av dem.

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag hör atl fru Fraenkel nöjer sig med det lilla, men jag kanske vill ha en snabbare utveckling på della område.

Sedan log jag en ytterlighet som exempel, säger fru Fraenkel, nämligen arbete inom dalaverksamhelen. Ja, jag kan lika gärna la hela kontorssidan, där ju den stora mängden av kvinnor finns. Silualionen blir precis densamma. Ingen kan ulföra ett ordentligt jobb i en modern kontorsorganisation bara därför all man några år har idkat barntillsyn. Det är ju del frågan gäller.

Hert ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr lalman! Jag kan trösta bäde herr talmannen och riksdagskamraterna med all jag inte har begärt ordet för att dra i gäng en ny replikväxling i den här intressanta debatten. Jag har begärt ordel enbart för att göra en komplettering.

Fru Astrid Krislensson sade i dt anförande här för en stund sedan all det är problem för personalen på de områden där riksdagen själv är arbetsgivare. Jag tror all det skulle vara fel att den här debatten avslutades utan att detta kompletterades med atl också utskottet för sin del har diskuterat och uppmärksammat del problemet. Utskottet känner väl till del, och det tror jag atl alla riksdagens ledamöler gör.

Jag skulle vilja be riksdagskamraterna all slå upp s. 16 i del belänkande som vi nu behandlar. I del sisla stycket före hemställan säger etl enigt riksdagsutskott som resultat av all vi har diskuierat delta problem:

"Slutligen vill utskottet utlala alt vad som anförs i beiänkandei i till-lämpliga delar bör gälla även för den del av den slalliga arbelsmarknaden som tillhör riksdagens förvaltningsområde."

Del var den kompletteringen jag ville göra - all peka pä delta enhälliga utskottsutlalande.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa monieni hemställl.

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels re
servalionen nr I av herr Lorenlzon, och förklarades den förra propo-
130                   silionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorenlzon begärl

volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskottels hemställan i belänkandd nr 42 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 1 av herr Lorenlzon.

Vid omrösining genom uppresning förklarades fierlald av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lorenlzon begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 305 Nej -    15

Mom. 4

Utskoliels hemställan bifölls.

Mom. 5

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Lorenlzon, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 42 mom. 5 röslar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av herr Lorenlzon.

Vid omrösining genom uppresning förklarades fiertalei av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Lorenlzon begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 305

Nej -    15

Avslår -      I

Mom. 6

Ulskoltels hemställan bifölls.

Mom. 7

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 3 av herr Lorenlzon, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorenlzon begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor i statlig tjänst, m. m.

Den som vill alt kammaren bifaller inrikesutskottels hemställan i betänkandet nr 42 mom. 7 röslar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 3 av herr Lorenlzon.

131

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor 1 statlig tjänst, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-propositionen. Då herr Lorentzon begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resuliai:

Ja - 305

Nej -    15

Avslår -      1

Mom. 8-11

Kammaren biföll vad utskotld i dessa momenl hemsiälli.

Mom. 12

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Lorenlzon, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorenlzon begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskottels hemställan i betänkandet nr 42 mom.  12 röslar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 4 av herr Lorenlzon.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lorenlzon begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 305 Nej-    15'

Avslår

1

132

Mom. 13

Ulskotlels hemställan bifölls.

Mom. 14

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan. 2;o) reservalionen nr 6 av fru Jonäng m. fl. sami 3:o) reservalionen nr 5 av herrar Eriksson i Arvika och Jonsson i Mora, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då fru Jonäng begärde volering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda älerslående proposilionerna. av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Romanus begärt votering belräffande kontrapropositionen uppläsies och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående inrikesutskoltets hemställan i beiänkandei nr 42 mom. 14 anlar reservalionen nr 6 av fru Jonäng m. fl. röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren lill koniraproposiiion i nämnda volering aniagil reservalionen nr 5 av herrar Eriksson i Arvika och Jonsson i Mora.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Kvinnor i stadig tjänst, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 129

Nej -   30

Avslår - 162

I enlighd härmed blev följande voleringsproposilion uppläsi och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i belänkandd nr 42 mom.  14 röslar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 6 av fru Jonäng m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades ivekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkslälldes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 146

Nej - 158

Avslår -    16

Mom. 15

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservalionen nr 7 av herr Lorenlzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesulskottets hemställan i betänkandet nr 42 mom.  15 röslar ja, den dd ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 7 av herr Lorenlzon.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lorentzon begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 289

Nej -    15

Avslår -,   15

133

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Vägtrafikbeskattningen, m. m.

Mom. 16

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Föredrogs näringsutskottets belänkande 1975/76:61 med anledning av motioner om lagstiftning mol könsdiskriminerande reklam.

(Della belänkande hade debatterats i samband med behandlingen av inrikesutskottels belänkande nr 42.)

Ulskotlels hemställan bifölls.

§ 6 Föredrogs

Finansutskottets betänkanden

1975/76:37 med anledning av i proposilionen 1975/76:100 framlagl förslag lill stat för riksgäldsfonden för budgetåret  1976/77

1975/76:38 med anledning av i proposilionen 1975/76:100 gjord framställning angående slal för statens allmänna faslighetsfond för budgetåret 1976/77

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 7 Vägtrafikbeskattningen, m. m.

Föredrogs skalleulskoiiets betänkande 1975/76:61 med anledning av propositionen 1975/76:181 om ändring i väglrafikbeskatiningen, ni. m. jämle moiioner.

I proposilionen 1975/76:181 hade regeringen (finansdepartemeniei) föreslagil all riksdagen skulle anla vid proposilionen fogade förslag lill

1.    lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601),

2.    lag om vägtrafikskall pä vissa fordon, som icke är registrerade i riket,

3.    lag om saluvagnsskalt,

4.    lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410).

134

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I proposilionen föreslås alt fjärde etappen av den fordonsskaliereform som inleddes den 1 januari 1971 genomförs den I januari 1977. Reformen berör endasl laslbilar, bussar och släpvagnar med en lolalvikl över 3 lon och innebär, inom ramen för ell oförändrat lolall skalieullag. en omfördelning av skattebelastningen i enlighet med den s. k. kosinads-ansvarighetsprincipen.

Vidare föresläs i propositionen atl nuvarande avvägning mellan fordonsskatt och kilomeierskatt t. v. skall beslå.

Den generella rätten lill återbetalning av fordonsskall vid användning

av vissa slag av fordon ulomlands föreslås slopad. Återbetalning föreslås dock fortfarande fä ske när fordon belagts med utländsk fordonsskall eller när del har använls i Norge.

1 samband med all vissa mindre ändringar bör göras i beslämmelserna om beskattning av utländska fordon föreslås all vissa av bestämmelserna i den nuvarande kungörelsen i ämnet görs om lill lag. Molsvarande föreslås när del gäller beslämmelserna om saluvagnsskalt.

I proposilionen föreslås även utvidgad skattefrihet för räddningsriäns-tens fordon och slopande av skyldigheten atl medföra kvitto på fordonsskatt vid färd med fordonet."

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Vägtrafikbeskattningen, m. m.

1 della sanimanhang hade behandlais moiionerna

1975/76:343 av herr Böriesson i Falköping (c),

1975/76:344 av herr Böriesson i Falköping (c), vari hemslällls all riksdagen beslutade all rällen lill befrielse frän bilskall för handikappad skulle omfalla alla gravi rörelsehindrade och inle vara begränsad lill dem som förvärvsarbdade eller sluderade,

1975/76:534 av herr Nilsson i Tvärålund (c),

1975/76:945 av hert Adolfsson (m).

1975/76:958 av herrar Böriesson i Falköping (c) och Jonasson (c) saml

1975/76:1011  av hert Nilsson i Trobro (m).

Ulskollel hemsiällde

1. belräffande proposilionen atl riksdagen med avslag pä motionen 1975/76:945 i den mån moiionen inle var lillgodosedd genom förslagen i proposilionen 1975/76:181 och med bifall lill proposilionen skulle anla förslag lill

1.    lag om ändring i väglrafikskalielagen (1973:601),

2.    lag om väglrafikskall på vissa fordon, som icke var regislrerade i riket,

3.    lag om saluvagnsskalt,

4.    lag om ändring i irafikskadelagen (1975:1410),

2.    belräffande skaiienedsälining för kolleklivirafik all riksdagen skulle avslå moiionen  1975/76:343,

3.    belräffande handikappades skallebefrielse all riksdagen skulle avslå moiionen  1975/76:344,

4.    belräffande resiilulion av bensinskall all riksdagen skulle avslå

1.    moiionen  1975/76:534,

2.    moiionen 1975/76:958,

3.    moiionen  1975/76:1011.

Reservalion hade avgivils av herr Nilsson i Trobro (m) och fru Troedsson (m) som ansell all ulskollel under 3 borl hemslälla

all riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:344 hos regeringen begärde förslag lill hösien 1976 om vidgad räll lill skattebefrielse i 6S väglrafikskalielagen (1973:601) för fordon, som ägdes av höggradigi invalidiserad.

135

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Vägtrafikbeskattningen, m. m.

Till beiänkandei hade fogats särskilda yttranden

1.    belräffande momenl 3 i hemställan av herrar Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c),

2.    belräffande momenl 4.1 i hemställan av herrar Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (ni). Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c) saml fru Troedsson (m).

3.    belräffande momenl 4.3 i hemställan av herr Nilsson i Trobro (m) och fru Troedsson (m).

136

Fru TROEDSSON (m):

Herr lalman! Det föreligger ell i slort sett enigt betänkande frän skatleulskottel. Men på en punkt, nämligen i fråga om handikappades skattebefrielse för invalidbil, har herr Nilsson i Trobro och jag reserverat oss.

Vi är hell överens med utskottet atl etl syslem med färdljänsi under alla förhållanden måsle finnas för den slora grupp av handikappade som inle har möjlighel atl köra egen bil. Men slrävan efter normalisering - att den handikappade skall få leva etl så normall liv som möjligt -har medfört all förvärvsarbetande eller studerande rörelsehindrade som behöver bil får anskaffningsbidrag genom arbetsmarknadsstyrelsen. De fär då också befrielse från såväl accis som den äriiga fordonsskatten. Dessuiom erhåller de ell åriigl bidrag som molsvarar resiilutionen av bensinskatten på 700 liter bensin.

Dessa förmåner tillkommer emellertid inle de rörelsehindrade som har sin dagliga gärning föriagd till det egna hemmei. Deras möjligheter till stöd begränsas lill del s. k. mopedbidragel på 4 800 kr., som de kan använda för inköp av en invalidbil. Också här kan tillgången lill en invalidbil vara en absolul förutsättning för att den rörelsehindrade så normall som möjligt skall kunna utföra dagliga sysslor, göra inköp, osv. Många av dessa rörelsehindrade kan vara relativt unga. Del kan t. ex. vara husmödrar som invalidiserats genom trafikolycka eller pä annat säll.

Socialförsäkringsulskoltel har i sill belänkande 1975/76:36 förutsatt atl frågan, om invalidbil skall belraklas som lekniski hjälpmedel, skall prövas i positiv anda i samband med ulvärderingen av försöksverksamheten med färdtjänst, Skalteutskollel uttalar nu all om denna prövning skulle leda lill en bidragsgivning som molsvarar vad studerande eller yrkesverksamma handikappade kan erhålla, bör i överensstämmelse med gällande principer också skattebefrielsen på motsvarande sätl utvidgas, Ulskoltet förutsätter också atl möjligheterna all ersätta skallebefrielsen med bidrag las upp lill förnyad prövning i sådanl sammanhang.

Men, herr lalman, försöken med kommunal färdtjänst - som alllsä skulle avvaktas - skall pågå t. o. m. 1977, och först därefter kan alltså en utvärdering ske. Det betyder atl ingeniing kommer alt hända förrän allra tidigast i slulel av 1978 för all underlälla del för den rörelsehindrade som behöver invalidbil för annal ändamål än förvärvsarbete eller studier. Vi menar därför att del vore angelägel atl regeringen kom med förslag

lill hösten om vidgad rätt till skallebefrielse för fordon som ägs av höggradigt invalidiserad.

Jag ber alt få yrka bifall lill den vid ulskoltels belänkande fogade reservationen.

Herr JOSEFSON (c):

Herr talman! 1 skatteutskottets betänkande 1975/76:61 behandlas bl. a. en motion angående vidgade möjligheter för handikappade all befrias från alt eriägga bilskatt.

-Ulskoltet har uttalat sig mycket positivt om en förnyad prövning av gällande regler men då i första hand genom vidgade möjligheleralt erhålla bidrag. I ett särskilt yllrande frän centerns ledamöter har vi ytterligare understrukit detta. Samtidigt har vi poängterat betydelsen av en fortsatt ulbyggnad av den kommunala färdriänslen. Avsiklen är ju all denna skall stå alla rörelsehindrade till buds och delta till en relativt låg avgift - i många fall kanske helt utan avgift.

I mänga kommuner, jag tror i de allra fiesta, fungerar färdriänslen ganska bra i dag och den kommer säkeriigen all ytteriigare byggas ul under de närmaste åren. Men som framhålls såväl i ulskotlsbelänkandel som i det särskilda yttrandet kan det finnas anledning all ompröva beslämmelserna om bidragsgivningen. Möjligheterna bör prövas all utvidga denna lyp av bidrag så atl även andra än förvärvsarbetande och studerande skall kunna få bidrag för anskaffande av bil. Enligt min uppfattning bör man hålla fast vid nuvarande bidragsformer, eventuellt utvidga dessa, men inle införa nya regler som ytterligare skulle komplicera ställningstagandet både för den enskilde och för den beslutande myndigheten. Vi är positiva till ell utvidgat slöd för handikappade och rörelsehindrade, men läl oss ge dem della genom alt vidga bestämmelserna så all flera kan fä del av del nuvarande slödel.

I etl annal särskilt yllrande berörs frågan om restitution av bensinskallen på fordon som används i produktionen och inle som transportmedel i vanlig mening. I en molion har begärts atl restitution också skall medges för bensin som har använls för snöskotrar i skogsbruket. Utskottet har avstyrkt detla krav, men i ell särskilt yllrande har framhållits vikten av all riksskatteverkel har uppmärksamheten riktad pä denna fråga och karllägger de prakiiska förutsällningarna för alt eventuellt utvidga rätten till restitution för bensinskatten i de fall där snöskotrar används som nyiiofordon.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Vägtrafikbeskattningen, m. m.

Hert WIKNER (s):

Herr lalman! I propositionen 1975/76:181, som behandlas i della utskottsbetänkande, föresläs all fjärde etappen av den fordonsskaliereform som inleddes den 1 januari 1971 genomförs den 1 januari 1977. Reformen omfattar endasl lastbilar, bussar och släpvagnar med en lolalvikl över 3 ton och innebär, inom ramen för etl oförändrat totalt skatteuttag, en

137

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Väglrafikbeskatiningen, m. m.

138

omfördelning av skattebelastningen i enlighet med den s. k. koslnads-ansvarighelsprincipen.

1 proposilionen föreslås även all nuvarande avvägning mellan fordonsskatt och kilomeierskatt t. v. skall bestå i avvaktan pä resultatet av trafikpolitiska utredningen.

Rällen lill återbetalning av fordonsskatt vid användning av vissa slag av fordon utomlands föreslås slopad. Men när fordon belagts med utländsk fordonsskall eller när fordon har använls i Norge skall återbetalning ske.

Del föreslås i proposilionen utvidgad skattefrihet för räddningsriän-slens fordon och slopad skyldighet all medföra kvitto på fordonsskatt vid färd med fordonet.

Jag kan nämna all här endast en molion har väckis. Där lar man upp den fråga som behandlas vid propositionen. Motionären begär alt riksdagen hos regeringen hemsläller om förslag innebärande all fordon inrättade för brandväsende och räddningsriänsl befrias från skatteplikt. Enligt detta vill motionären ha klarare bestämmelser för skattebefrielse av brandväsendels fordon och en utvidgad räll lill skallebefrielse för räddningsriänslens fordon i övrigt.

I propositionen sägs följande: "Brandfordon som är försedda med fast specialutrustning är f n. undantagna från skalleplikt." Vi vel också all genom brandlagen har kommunerna ålagts all svara för annan räddningsriänsl än brandbekämpning, t. ex. skada som uppstår vid oljeutflöde eller översvämning.

Frågan om skattebefrielse för brandfordon avgörs i regel vid regislre-ringsbesiklningen. Då fordonet klassificerats som brandfordon blir del undantaget från skatleplikl. Del sägs också i proposilionen all del kan vara befogat all även andra räddningsfordon än brandfordon kan undanlas från skatteplikt. Delta bör i första hand gälla alla specialutrustade räddningsfordon. Enligt proposilionen innebär delta all alla sädana fordon med en skallevikl över 3 000 kg som uteslutande eller så gott som uteslutande används vid räddningsriänsl kan befrias från skalteplikt. Jag vill ha nämnl della eftersom molionens önskemål - enligt skrivningen i proposilionen - blivit lillgodosedda. Vi är också eniga i skalieulskoitel alt tillstyrka proposilionens förslag. Jag yrkar bifall lill detta förslag i dess helhel.

Herr Börjesson i Falköping har i moiionen 1975/76:344 hemsiälli alt riksdagen beslutar all rätten lill befrielse från bilskall för handikappad skall omfalla alla gravl rörelsehindrade och inle vara begränsad lill dem som förvärvsarbeiar eller studerar. Utskoltet anser att moiionen har behandlais myckel välvilligt. Jag kan också nämna all liknande motioner lidigare har behandlats i riksdagen.

Nu har herr Nilsson i Trobro och fru Troedsson i sin reservalion lagit upp herr Börjessons molion. De begär förslag lill hösien 1976 om vidgad räll lill skattebefrielse i 6§ väglrafikskalielagen (1973:601) för fordon, som ägs av höggradigi invalidiserad. Della har också - som nämnts här

lidigare - lagils upp i etl särskilt yttrande av herr Josefson m. fi. Där säger man: "Enligt vår uppfallning bör möjligheterna prövas atl utvidga denna typ av bidrag till all omfatta även handikappade som ej förvärvsarbetar eller studerar men ändå anser sig vara i behov av bil."

Nu gäller skattebefrielse för handikappade som behöver använda bilen för förvärvsarbete eller studier. Detta nämndes också här av fru Troedsson.

Ulskollel anser all del är angeläget att på bästa säll underiälia de handikappades transportbehov, men utskottets majoriiei är tveksam om skallebefrielse är den bästa meioden för alt tillgodose delta önskemål. Vi menar, i likhet med reservanierna, all det är mycket angelägel alt den här frågan löses, men pä ett annal sätt. När den här frågan lidigare behandlats så har skatleulskotlel anslulil sig till handikapputredningens förslag att skallebefrielse borde ersättas med direkla bidrag i de fall bil är erforderlig för transportbehov. Den kommunalekonomiska utredningen har bearbetat della förslag och funnit atl de handikappades transportbehov bäsl kan tillgodoses genom en utbyggd kommunal färdriänsl. Staten skall således bidra med 35 % av kommunernas kostnader härför men de arbetande eller studerande rörelsehindrade som behöver bil i likhet med lidigare skall få anskaffningsbidrag genom arbetsmarknadsstyrelsen och åtnjuta skattebefrielse. Riksdagen har i huvudsak godkänt della förslag, vilkel bl. a. innebär all försök med kommunal färdriänsl skall pågå t. o. m.  1977.

Vi har i utskottets betänkande sagt all frågan är komplicerad på grund av all det förekommer många olika former av handikapp. Man måsle pä någol säll ordna färdriänsl för de grupper av handikappade som inle själva kan köra bil. Motionärens yrkande kommer därför främsi att avse de rörelsehindrade med körkort som inle arbelar eller studerar utanför hemmei eller som åtnjuter pension och som anser atl en egen bil skulle tillgodose deras transportbehov bättre än färdriänslen. I dessa fall anser ulskollel inte atl den primära frågan är om skallebefrielse skall medges, ulan om samhället skall ge dessa handikappade särskilt anskaffningsbidrag för bilen. Del syslem vi har i dag bygger på en samordning mellan bidrag och skallebefrielse.

När del gäller bidrag är del inte skatleulskotlels sak all la slällning. Socialförsäkringsutskotlet har under innevarande riksmöie behandlal motioner om möjlighelen atl få personbil betraktad som ett sådanl tekniskt hjälpmedel för handikappade som landslingen med slöd av statsbidrag bekostar. Utskottet har därvid förutsatt att dessa förslag bör prövas i positiv anda i samband med ulvärderingen av försöksverksamheien med färdriänsl. Skatteutskottet säger atl om denna prövning leder lill en bidragsgivning som molsvarar vad studerande och yrkesverksamma handikappade nu kan erhålla bör i överensstämmelse med gällande principer också skallebefrielsen på molsvarande sätt utvidgas. Utskottet förutsätter atl möjligheterna att ersäiia skattebefrielsen med bidrag således las upp lill förnyad prövning. Jag kan meddela all DHR arbetat myckel hän

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Väglrafikbeskaitningen, m. m.

139

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Vägtrafikbeskattningen, m. m.

140

med denna fråga.

Då nu försök med kommunal färdriänsl skall pågå t. o. m. 1977 och frågan varit aktuell under 1975 och 1976 fär motionären och reservanierna ge sig till låls och invänia förslagen. Jag yrkar därför bifall lill ulskoltels förslag.

Ni kanske såg i tidningen att Stockholms län nyligen tagit upp frågan om färdriänsl för handikappade. Man föreslär 72 resor per år för varje person som är berättigad lill färdtjänst. Färdtjänsten för handikappade ordnas nu pä olika sätl i olika kommuner. Del finns kommuner där handikappade får åka obegränsat för 20 % av biljdtkostnaden. Denna fråga är naturiiglvis också en kostnadsfråga. Jag kan också nämna atl enligt en tidningsartikel planeras en särskild riksfärdljänsl där landets alla kommuner skall samarbeta när del gäller de länga resorna med färdriänsl.

Jag vet inte om vi skall la upp någon slörre diskussion när del gäller skotrarna. Jag kan bara säga några ord - herr Josefson var inne även på den frågan - och del finns faktiskt ell särskilt yttrande. I motionen 1975/76:534 yrkar herr Nilsson i Tvärålund all individuell restitution av skatt på bensin må medgivas för skoter som används i skogsbruk. Del är på det sällel att bensinskatten faktiskt är specialdestinerad lill underhåll och utbyggnad av vägarna. Del uppkommer särskilda problem i fråga om skatten på den bensin som används för andra ändamål. Dä denna bensinförbrukning har stor ekonomisk betydelse har vissa former av individuell eller kollekliv skallereslitution medgivils. Jag kan meddela all fisket, trädgårds- och rennäringen får kollektiv återbäring, och individuell återbäring ges för bensindrivna traktorer och skördelröskor och även för motorsågar.

Då det gäller yrkandel angående snöskoter framhåller motionären all snöskoterns användning inom jord- och skogsbruket i Norrlands inland och fjällbygder har ökat. Och den har visat sig vara myckel effektiv. Men om man skall få restitution fordras även atl man någorlunda tillförlitligt skall kunna beräkna förbrukningens storlek, all förbrukningen sker i samband med yrkesverksamhet och all den erlagda skallen är av ekonomisk betydelse för yrkesutövaren.

Skatleutskoilel menar atl reslilutionssyslemei är en konsekvens av väglrafikbeskatiningen och atl del kan leda lill administrativa svårigheter och även orättvisor. Utskoltet är därför inte berett atl ulan myckel slarka skäl föreslå ulvidgning av antalet reslilulionsberälligade.

Man har också i utskottet nämnl alt snöskotern i regel används för fritidsverksamhet, men även för andra transporter. Del är i ganska lilen omfattning som den används inom skogsbruket för virkeslransporler. Vi har frågat skogsbolagen, och de säger alt de använder den vid planering av slörre avverkningar. De enskilda skogsägarna anlilar i regel Skogsägareföreningen eller Lastbilscenlralen för virkeskörning. Och har man jordbruk brukar man i regel använda jordbrukslraklorn. Ell virkeslrans-porlfordon bör, om man skall ha någon användning för del, vara utrustat

med lyftkran. Det har väl heller inle varit meningen att skotern skulle användas för de här tunga transporterna. Det skulle beträffande snöskotern uppstå svårigheter alt få en lillföriillig beräkning av bensinförbrukningen dä den även används som iransporlmedel inom många andra områden.

Eflersom del inle har ställts något egentligt yrkande på denna punkl är del lätt för mig all i alla delar yrka bifall lill ulskoltels hemställan.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Vägtraflkbeskatt-ningen, m. m.

Fru TROEDSSON (m):

Herr talman! Herr Wikner säger att vi skall avvakta försöksverksamheten med den kommunala färdriänslen. Eflersom jag själv sysslar en hel del med just den kommunala färdtjänsten är jag väl medveten om de myckel stora fördelar som den kommunala färdtjänsten kan erbjuda. Men jag är också medveten om begränsningarna. Dä länker jag inte bara på den begränsning som ligger i atl de handikappade i de allra flesta kommuner får möjlighet till högsl en ä tvä resor per vecka uiöver de s. k. arbetsresorna. Jag tänker kanske framför allt pä vad det skulle belyda i självkänsla och ökad rörelsefrihet för inle minst de handikappade husmödrarna om de för egen hand kunde ta sig lill butikerna, till barnens skola, till läkarbesök osv. utan all behöva anlita färdtjänsten för varje förflyttning.

Nu är del en ganska dyrbar historia att ha etl invalidfordon. Och som jag sade fär dessa hemarbetande husmödrar bara det s. k. mopedbidraget vid inköp av en sådan här bil, alllså ell bidrag på 4 800 kr. Jag Iror all det i väldigl mänga sådana här fall kunde belyda ganska mycket om de också kunde befrias från skyldigheten all eriägga accis vid inköpet, om de årligen kunde slippa betala fordonsskall och få del bidrag som utgår i form av restitution för dt visst antal liter bensin. Vi menar all del skulle vara värdefullt all i samband med ulvärderingen av färdriänslen - som alllså skall ske 1978 - också kunna utvärdera en vidgad räll till skattebefrielse för de rörelsehindrade som arbetar i del egna hemmei. Vår grundinställning är f ö. all även hemarbetet skall räknas som en arbele.

Hert WIKNER (s):

Herr talman! Jag tycker att del är onödigt all vi diskuierar den här frågan längre. I sak är vi i alla fall överens. Det gäller bara au invänia tidpunkten då del här färdijänstförslagei kan genomföras.

Nu säger fru Troedsson atl del skulle dra ul på liden ända till 1978. Della är en så pass vikiig sak, så jag tror inie all del i slort skulle inverka på den här färdriänslen.

Sedan vill jag också hänvisa till den deball vi hade i onsdags om socialförsäkringsulskottets betänkande nr 36, där även de handikappades färdriänsl behandlades. Samma uppfallning råder då del gäller skaiteuiskottets förslag. Därför finns del ingen anledning all vi nu fattar etl annat beslut än vi gjorde i onsdags.

Jag yrkar bifall lill skatteulskotlels hemställan.

141

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Väglrafikbeskaitningen, m. m.

Fru TROEDSSON (m):

Herr talman! Herr Wikner säger all del inle betyder någol alt vänta i två år på utvärderingen av försöksverksamheien med kommunal, färdtjänst för den här gruppen, framför alll hemarbetande handikappade husmödrar, som jag har lalal om. Men jag vill bestämt påstå atl det kan bli två myckel länga år för den här ganska isolerade och bundna gruppen.

Sedan vill jag om igen säga lill herr Wikner alt del skulle vara ganska värdefullt atl i samband med ulvärderingen av den kommunala färdriänslen också fä utvärdera en verksamhei med vidgad rätt lill skallebefrielse för den här gruppen handikappade.

Hert WIKNER (s):

Herr lalman! Att vänta med beslul i della fall betyder kanske inle så mycket. Det bör vara rikligt all invänia ell bäilre underiag för all kunna fatta beslut i frågan. Del är så vi brukar gå lill väga här i riksdagen när utredningar pågår som undersöker möjligheterna alt ordna saker och ling så bra som möjligt.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. I och 2

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa monieni hemställl.

Mom. 3

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservalionen av herr Nilsson i Trobro och fru Troedsson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Troedsson begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller skaiieulskoiieis hemsiällan i belänkandd  nr 61   mom. 3 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av herr Nilsson i Trobro och fru Troedsson.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flerlald av kammarens ledamöler ha rösial för ja-proposilionen. Då fru Troedsson begärde rösiräkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 264

Nej -    52

Avslår -     3

142

Mom. 4

Ulskotlels hemställan bifölls.

Nr 129

Tisdagen den maj

§ 8 Föredrogs

Sociallorsäkringsuiskotlds beiänkanden

1975/76:37 med anledning av motion om reglerna för kompletterande      iCrnai 1976 sjukförmåner i vissa fall

1975/76:39 med anledning av moiioner om vissa pensionsfrågor för in-     Samarbete mellan

sjukvårdshuvudmännen, m. m.

vandrare m. m.

Socialutskollets beiänkanden

1975/76:43 med anledning av motioner om underrättelse lill anhöriga

om olycksfall saml om dödsbevis 1975/76:44 med anledning av motioner om legilimalion för psykologer

Kammaren biföll vad utskoiien i dessa beiänkanden hemsiälli.

§ 9 Samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen, m. m.

Föredrogs socialulskotlels belänkande 1975/76:47 med anledning av moiioner om samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen m. m.

I della belänkande behandlades moiionerna

1975/76:311 av herr Jansson m. fi. (s). vari hemslällls all riksdagen hos regeringen skulle anhålla all ulredningen om en hell ny lagstiftning för hälso- och sjukvården fick i uppdrag all uireda frågan om samarbete mellan sjukvårdshuvudmän i enlighet med vad i motionen anförls,

1975/76:1224 av herr Karl Benglsson i Varberg (fp), vari hemslällls all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som anförls i moiionen om ökade möjligheter all fä förlossningsvärd uianför del egna sjukvårdsområdd, och

1975/76:1312 av herr Ångström  m.fl. (fp. c), vari hemslällts

a)   att riksdagen med ändring av de år 1960 godkända rikllinjerna för regionsjukvårdens utbyggande ni. m. beslutade all Unieåregionen även skulle omfalla Västernorrlands län i dess helhet samt Jämtlands län,

b)   all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill de ändringar av indelningen i rikei i sjukvårdsregioner som kunde föranledas av etl genomförande av den i del föregående begärda ändringen belräffande Umeäregioneh.

Ulskollel hemställde

1.    beträffande samarbete i fråga om sjukvård i vissa fall all riksdagen skulle avslå moiionen  1975/76:311,

2.    belräffande samarbete i fråga om förlossningsvärd i vissa fall alt riksdagen skulle avslå moiionen  1975/76:1224.

3.    belräffande vissa ändringar i regionindelningen all riksdagen skulle avslå moiionen  1975/76:1312.

143

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Samarbele mellan sjukvårdshuvudmännen, m. m.

Reservalioner hade avgivils

1. belräffande samarbele i fråga om förlossningsvård i vissa fall av
herrar Carlshamre (m), Romanus (fp) och Åkerlind (m) som ansell all
Ulskollel under 2 borl hemslälla

all riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:1224 gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

2. belräffande vissa ändringar i regionindelningen av herr Romanus
(fp) som anselt att uiskouei under 3 borl hemslälla

alt riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1312 hos regeringen skulle anhålla om förslag till ändringar av indelningen av riket i sjukvårdsregioner i enlighet med vad reservanien anfört,

Hert ÅKERLIND (m):

Herr lalman! I detla betänkande behandlas några moiioner om utom länssju k värd. Den enskilde har möjlighel att få sådan vård genom del uiomlänsavtal som har träffats mellan Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundels sjukvårdsdelegalion. Men della avtal innehåller vissa undanlag. Gravida kvinnor t. ex. omfallas inle av avtalet under de tre sista veckorna före beräknad förlossning. Della förhållande anser en motionär vara oriktigt, men utskottels majoritet har förvånansvärt nog inle delat denna uppfallning utan gäll emot moiionsförslaget. Utskoltsmajorileten säger i sin skrivelse atl "förlossningsvärden tillhör en värdsektor, där bl. a. omfattande organisatorisk planering erfordras. Det är därför förståeligt alt huvudmännen ansett en viss restriktivitel vara nödvändig vid avgränsningen av de föriossningsfall, som skall omfallas av ulomlänsavialet."

Del där låler mycket bestickande. Men om även de här föriossnings-fallen skulle omfallas av ulomlänsavialet kan del inle bli några mängder av fall - endasl några enstaka. Problemen är aktuella framför alll för de människor som bor i närheten av en länsgräns och kanske har sina anhöriga på andra sidan den länsgränsen. De gravida kvinnorna uppfattar i många fall de här bestämmelserna som reseförbud under de sista veckorna före förlossningen. De törs inte ens åka över länsgränsen och hälsa pä sina anhöriga, eflersom de dä riskerar att få betala en hel del av de här kostnaderna själva.

Vi reservanler har tyckt att man bör titta på dessa bestämmelser. Reservalionen går ul på all riksdagen skall begära alt regeringen hos sjukvårdshuvudmännen väcker frågan om slopande av 21-dagarsvillkoret i ulomlänsavialet belräffande förtidsbörd uianför egel sjukvårdsområde.

Jag lycker all del är en rimlig begäran. Vi har inie något krav på att regeln omedelbart skall slopas ulan reservalionen innebär en uppmaning all man skall ta upp förhandlingar om den här frågan. Det är rimligt all man gör det. Jag yrkar därför bifall lill reservalionen 1.

144

Herr ÅNGSTRÖM (fp):

Herr lalman! Jag skall i detta anförande kommentera socialutskottets betänkande nr 47 uiifrån de synpunkier som framförts i motionen 1224 av herr Karl Benglsson i Varberg - samma fråga som herr Åkerlind lalade om - och min egen molion nr 1312.

Skyldigheten all bereda sjukvård finns reglerad i sjukvårdslagen. 1 sina huvuddrag innebär lagen all sjukvårdshuvudmannen är skyldig alt svara för sjukvården för dem som är bosalla inom landstingsområdet eller den kommuns område som inle tillhör något landstingsområde. Denna skyldighet för sjukvårdshuvudmannen gäller även de personer som tillfälligt vistas inom området om behov av omedelbar vård föreligger. Beslutet huruvida så är fallet fallas av den läkare som föreskriver värden eller behandlingen. Det finns dä ett clearingsyslem mellan sjukvårdshuvudmännen, det s. k. ulomlänsavialet, som innebär alt om en vårdsökande skriven i ett främmande län behöver vård måste denne endast betala samma avgift som pä något av hemortens sjukhus, dvs. 20 kr. per dag. Skillnaden mellan självkostnaden för en vårdplats och de 20 kr. palienlen betalar ersälls sedan av sjukvårdshuvudmannen i del område där patienten är skriven. Avtalet har tillkommit för all hastigt insjuknande pä främmande orl inle skall bli orimligt dyrt för den sjuke. Självkostnaden för sjukvårdsplalser går på vissa avdelningar upp lill över 1 000 kr. per dag.

Granskar man tillämpningen av de här beslämmelserna kan man konstalera alt del ligger en viss generositet i dem - och de tolkas i de flesta fall lill den sjukes förmän. Del finns dock ell undanlag - del som herr Åkerlind berörde. Då del gäller förlossningsvärden är man myckel mer restriktiv. Eflersom liden för en nedkomsl kan beräknas med viss säkerhet vid normala förlossningar anses del all kvinnan skall hälla sig hemma när del slora ögonblicket nalkas. Man godtar inte skälel atl kvinnan t. ex. är ute och reser eller är på besök hos släktingar eller vänner. En förlossning vid annal sjukhus än hemortens godkänns endast om förlossningen sker minsl 21 dagar före beräknad tidpunkt eller om starka sociala eller humanitära skäl föreligger för kvinnan all vislas utanför hemorten.

Bedömningen av de sociala och humanitära skälen är myckel restriktiv. Om en ung fiicka, förstföderska, kanske ensamslående, vill tillbringa sisla liden av havandeskapet hos föräldrarna i sill ursprungliga hem, så godkänns delta inte som skäl för förlossningsvård i annal sjukvårdsområde än där hon är skriven. Behovei av de råd och den trygghet som den äldre generationen kan ge belraktas inle som lillräckligi slarka skäl.

Del finns också en annan Irygghelsaspekl all lägga pä denna fråga. En kvinna har kanske en läkare pä sin lidigare hemort, som har skön henne för någon åkomma som kan medföra komplikationer vid den väntade föriossningen, och då känner hon del tryggt att få anlita den läkaren vid den kommande förlossningen. Eller hon har haft en svår förlossning i en lidigare barnsbörd och vill därför kontrolleras och förlösas av den

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen, m. m.

145

10 Riksdagens protokoll 1975/76:127-129

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Samarbele mellan sjukvårdshuvudmännen, m. m.

146

sjukvårdspersonal som känner hennes medicinska tillstånd och situation i övrigl.

Herr lalman! Jag lycker att detla ärende väl ansluter lill den deball som vi haft tidigare i dag och som handlat om jämställdhet mellan kvinnor och män. Jag dristar mig all påslå, alt om vi karlar kunde drabbas av ell havandeskap, hade inle dessa reslriklioner för förlossningsvärd utom del egna sjukvårdsområdet funnits. Men beslämmelserna gällande kvinnans situation i en ödesbestämd roll är som vanligt skrivna av män med tydlig brist pä känsla och fantasi.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservationen 1 vid ulskoltels betänkande. Jag vill också påpeka alt det är en mycket mjuk skrivning i denna.

Det andra ärendei i della belänkande gäller sjukvårdens regionindelning i Sverige. Specialiseringen inom kroppssjukvården har gjort all man försöker atl koncentrera de mera avancerade och kostnadskrävande specialiteterna till vissa sjukhus och låter dessa betjäna flera sjukvårdsområden. Riktlinjerna för denna regionsjukvård har varit föremål för beslut i riksdagen 1960 och 1969. Dessa riktlinjer innebär all riket indelas i sju sjukvårdsregioner, varav den nordligaste är Umeäregionen.

Umeåregionens område, som omfattar Norrbollen, Västerbotten och landskapet Ångermanland, blev alldeles för lilel för alt man skall fä tillräckligt underiag för de resurser som behövs och för all man skall kunna bedriva sjukvärden med en vettig ekonomi. 1 delta sammanhang skall också påpekas all Umeå regionsjukhus är universitetssjukhus och all ett slörre underiag behövs för den forskning och undervisning som bedrivs där.

Påslåendet atl Umeåregionen har dt för litet underlag är inte någol som jag eller någon annan Umeäsupporier hittat pä. Det slår inskrivet i riktlinjerna för regionsjukvården att varie sjukvårdsregion bör ha ett befolkningsunderlag på minsl 1 miljon människor, och med den nuvarande indelningen har Umeåregionen endasl 680 000 människor. De områden som ligger närmasl till för atl överföras lill Umeå är Medelpad i Väslernorrlands län och Jämtland. Från Väslernorrlands läns landsling finns ell önskemål alt få överföra Medelpad till Umeåregionen, varigenom man uppnår enhetlighet med landstingsområdet, medan Jämtland står öppet för underhandlingar. Del som i så fall närmasl behöver förbällras för jämtlänningarna är kommunikationerna lill Umeå.

Herr lalman! Jag vill underslryka del ansvar som riksdagen har för alt Umeå universitet kan fungera likvärdigt med andra universitet i landet, och della är en fråga som bör ihop med delta ansvar. Själv har jag varit med i underhandlingar i detta ärende sedan 1967, men vi står fortfarande på samma punkt som vi gjorde då. Bl. a. har del pekats på atl lidigare riksdagsbeslut lägger hinder i vägen fören överenskommelse mellan sjukvårdshuvudmännen.

Herr talman! Jag anser atl riksdagen nu skall göra ell uttalande i enlighet med vad som föresläs i reservalionen 2 och yrkar därför bifall lill denna.

Hert JANSSON (s):

Herr talman! Eftersom jag inle är förhandsanmäld till lalariislan skall jag fatta mig myckel kort.

1 moiionen 311 lill årets riksmöie har vi yrkat all den av socialminislern tillsatta ulredningen om en helt ny lagstiftning för hälso- och sjukvärden skall ges i uppdrag alt pröva de frågor som vi aklualiseral i motionen angående samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen.

Tyvärr har socialutskottet inte haft någon större förståelse för de problem som vi här pekat på i motionen, problem som kan bli betydande för svensk befolkning i gränsområdena mellan två landstingsområden dä man av olika anledningar inte kan komma överens om dt vårdavial pä frivillig basis. Som regel förekommer del alt sädana avtal träffas om eu frivilligt samarbete vid sidan av det s. k. ulomlänsavialet. Sådant samarbele mellan olika landstingskommuner ger oftast befolkningen i gränsområdena rätt lill såväl sluten som öppen värd i grannlandslingd då della kan anses praktiskt, bl. a. på grund av långa avstånd till inrättningar inom den egna landstingskommunen.

Detta samarbete bygger alltså pä frivillighdens grund, och det fungerar i de flesta fall utmärkt. Enligt vår mening är det från irygghdssynpunkl av utomordentligt slor betydelse för medborgarna all vara tillförsäkrade värd på närmaste sjukhus oavsett om det råkar ligga en landstingsgräns emellan. Man kan vidare anföra att det inte minst samhällsekonomiskt kan anses starkt motiverat med ell sådant samarbete, särskilt med hänsyn lill förkortade reseavstånd och därmed intjänad lid, osv.

Tyvärr har del ibland förekommil alt man inle har lyckats träffa avtal om sådant samarbele mellan huvudmännen trots all delta är både motiverat och nödvändigt. Av den anledningen har vi velal få en prövning av frågan om del inle borde vara möjligt för tillsynsmyndigheten eller regeringen att förordna om all samarbele skall äga rum i sådana fall.

Ulskotiel säger i sin motivering lill avslag på vår molion följande: "Enligt ulskoltels mening är del av slor vikt all del finns en omfailande kommunal självstyrelse på områdei. Samarbetet mellan huvudmännen bör därför bygga pä frivilliga överenskommelser mellan dessa. Med hänsyn härtill och då, såviu utskottet kan bedöma, den nuvarande avgränsningen av huvudmännens värdskyldighet inle lett lill nackdelar som påkallar något riksdagens initiativ, bör moiionen  1975/76:311  avslås."

Nu är del tyvärr så, herr lalman, all del faktiskt har lett lill nackdelar alt del inle finns några fasta bestämmelser då del gäller samarbele mellan sjukvårdshuvudmän i dessa avseenden. Då det gäller den kommunala självstyrelsen säger vi i moiionen även alt en sådan ordning visseriigen skulle kunna ses som ett intrång i den kommunala självbeslämman-derälien, men att vi för vår del anser all medborgarnas iniresse och säkerhet måsle gå före hänsynen lill den kommunala självbeslämnian-derälien och la över renl formella synpunkier som kan ligga lill grund för en huvudmans vägran all påta sig ökai vårdansvar i de här sammanhangen. Enligt vår beslämda mening bör en geografisk gräns icke

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Samarbele mellan sjukvårdshuvudmännen, m. m.

147

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen, m. m.

få utgöra hinder för den enskilda människans trygghet och säkerhet i avseende pä en god sjukvård. Del enda vi har begärt i motionen är ju att den lillsalta ulredningen skall få i uppdrag alt belysa de här problemen. Vi tycker del är ell rimligl krav och att socialutskottet borde ha kunnat tillmölesgä värt krav i del avseendet. Jag yrkar, herr talman, följaktligen bifall lill moiionen 1975/76:311.

1 della anförande instämde fru Åsbrink samt herrar Blomkvist och Signell (samtliga s).

148

Hert KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! I ell par moiioner har frågan lagils upp om samarbetet mellan sjukvårdshuvudmännen, dvs. landslingen, och de tre största kommunerna i landei. Utskottet har inte funnil anledning all föreslå någonling annal än avslag på dessa motioner. Del uiomlänsavtal som finns mellan landstingen och de stora kommunerna fungerar enligt vår uppfattning bra. Vi anser att del samarbele som bedrivs mellan sjukvårdshuvudmännen skötts på ett sådant sätl att det inle ger anledning för riksdagen att göra någol specielll ullalande i den här frågan.

Vårdansvaret för de sjuka åvilar landstinget i det län där vederbörande är mantalsskriven. Insjuknar patient i ell annat län gäller det s. k. ulomlänsavialet, dvs. hemlandstinget betalar merkostnader för vården och patienten behöver inle betala något extra om han vårdas på etl annal landstings inrättning.

När det gäller patienter som bor i ett visst län men har närmare lill ell sjukhus i ell annal län och det skulle visa sig ytterst farofyllt att förflytta en patient en längre väg med hänsyn lill vederbörandes situation är del klart alt en läkare enligt sin instruktion inte får avvisa en palienl från ett annal landsling.

I fråga om den allmänna vården av en befolkning som bor i ell gränsområde mellan två eller flera landsting kan avtal träffas mellan landstingen. Om ell sådant avtal skall komma till slånd beror självklarl pä sjukvårdssilualionen i det län som skulle vara mottagare av patienter från grannlänen. Det är del som måsle vara avgörande för om etl avtal med annal läns landsting skall träffas.

Uiskottd finner för sin del all den nuvarande ordningen fungerat tillfredsställande. Någon anledning för staten all lägga sig i förhållandena mellan landslingen kan utskottet inte finna är för handen. Den kommunala självstyrelsen måste självfallet gälla ett sådant här område. Därför avstyrker vi motionen från Skaraborgs läns riksdagsmän.

När del gäller moiionen om förlossningsvärd och den reservalion som den har föranlett vill jag bara säga au uiskottd anser all föriossnings-vården är en värdsektor som behöver en omfattande organisatorisk planering. Det är självklarl att sjukvårdshuvudmännen inle gärna vill ändra den nuvarande principen om all en kvinna skall föda barn inom sitt egel landstingsområde. Här är en viss restriktivitel vid användandet av

ulomlänsavialet nödvändig.

Reservalionen lalar om en generös tillämpning av sjukvårdsavtalel och om att kvinnans skäl för att inte vilja ha förlossning inom del egna områdei bör godtas om skälen är rimliga. Det är en vag skrivning utan några som helsl förpliktelser.

Herr Åkeriind hade en egendomlig fundering. Han sade att en kvinna som väntar barn kanske har svårt att hälsa på sina anhöriga i ett annat län. Men då får väl de anhöriga resa och hälsa på kvinnan. Del ger ju samma möjligheter till koniakt, om nu del är det väsentliga i sammanhanget.

Herr Ångström var också inne på den här reservationen och sade all del kan kännas tryggt om en kvinna får åka lill anhöriga som bor i ett annat län än där hon skall föda sitt barn. Jag bestrider inte all det kan vara på det sättet. Men vi har all avgöra om de normala reglerna för sjukvärden skall följas eller om andra regler, som omedelbart fär konsekvenser i sjukvårdsplaneringen, skall tillämpas.

Herr Ångströms funderingar om hur det blivil om kvinnorna skrivit sjukvårdslagen eller någonling liknande fär stå för herr Ångströms vidkommande. Jag länker inte lägga mig i de funderingarna.

Reservationen om ändrad sjukvårdsregionindelning har utskottet också avvisat. Herr Ångsiröm säger all Umeå universitets framtid - om jag fattade honom räll - skulle hänga på en ändrad sjukvårdsregionindelning. Det är nog au ta i, herr Ångström. Visst inser jag all underiagel för Umeå sjukvårdsregion är svagt. Men del finns en utredning som bl. a. har till uppgifi att se över regionindelningen, och dä fär herr Ångström och andra vänta tills den utredningen är klar. Då blir del lillfälle all återkomma. Jag föreställer mig all det kan bli en del ändringar i det här fallet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen, m. m.

Hert ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Herr Karlsson i Huskvarna hade ell genomgående tema i sill inlägg här som utskottsordförande och försvarare av utskottsbelänkandel, nämligen alt allting fungerar bra som det är. Del är ju ell argument som ofta går igen i en deball av den här karaktären, där man saknar vilja atl åstadkomma en ändring lill del bättre.

Herr Åkeriind och jag har då del gäller förlossningsvården pekal på all del finns sociala, medicinska och mänskliga skäl för att fä en ändring lill slånd, så all en barnaföderska skall ha större räll än lidigare alt föda barn på etl sjukhus och i en miljö där hon känner slörre trygghet. Jag lycker all det är etl starkt skäl och alt del skulle ha varit vägledande för utskottets behandling av frågan.

Herr Jansson har pekat pä atl geografiska skillnader kan ligga hindrande i vägen sä all den enskilda människan kommer i kläm dä del gäller atl fä värd pä nära håll och under för samhället bättre ekonomiska betingelser än .som nu är fallet. I milt arbete i en försäkringskassa har

149

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Samarbete medan sjukvårdshuvudmännen, m. m.

jag själv haft tillfälle att konstatera all della ofta inträffar.

Sedan spetsade utskottets ordförande till mill inlägg belräffande utökningen av Umeå sjukvårdsregion. Jag sade aldrig atl Umeå universitets framtid hängde på den här frågan. Jag pekade på all del var för litet underlag för att en forskning, jämställd med vad som förekommer vid andra universitet, skall kunna bedrivas här. Del var för litet material för all forskningen och undervisningen skulle bli lill alla delar jämställd. Det är vissa nyansskillnader mellan detta påpekande och påståendet all Umeå universitets framlid hänger pä denna fråga.

Jag har själv varit med i förhandlingar, som jag sade i milt tidigare inlägg, ända sedan 1967. Del ena skälel efter del andra har anförls för all man inle har vidtagit den här ändringen. Ell av skälen har varit en hänvisning till riksdagens lidigare beslul - både 1960 och 1969. Del var det skälet som reservanten och jag själv ansåg borde undanröjas.

Hert JANSSON (s):

Herr talman! Nu känner jag mycket väl till de bestämmelser som herr Karisson i Huskvarna här redovisade beträffande sjukvårdslagen. All varje sjukvårdshuvudman har ett sjukvårdsansvar inom del egna landstingsområdet är helt klart.

Men samtidigt bör man vara sä flexibel när det gäller gränsområdena till andra landsting att man kan ta på sig ett vårdansvar för de människor som bor intill en länsgräns och som på sä sätt kan få sin sjukvård på närmare håll än om de skulle söka sig till det egna landstingsområdets närmaste sjukhus. Det är detta samarbele som i regel fungerar väldigl bra i landet.

Sedan säger herr Göran Karisson i Huskvarna atl om det skall bli ett avtal mellan tvä landstingsområden så måsle del nalurliglvis bedömas efter vårdsituationen i det landstingsområde som skall ta emot vederbörande patienter. Ja, naturiiglvis. Men del beror också på vilken god vilja man har att fullfölja sädana här tankegångar. Finns del en god vilja alt hjälpas ål över landstingsgränserna, sä är jag övertygad om all del också går att skaka fram de vårdresurser som behövs för att klara sådana uppgifter.

Nu återkommer herr Göran Karisson i Huskvarna till della med den kommunala självbestämmanderätten, som han anser vara så vikiig all man inle skall tumma på den i detla sammanhang. Fär jag ställa en fråga till herr Göran Karisson som ordförande i socialulskoltel: Vilkel är viktigast - att till varie pris hälla fast vid den kommunala självstyrelsen eller atl länka på vårdsituationen för de människor som bor nära gränsen mellan två landstingsområden?

150

Hert ÅKERLIND (m):

Herr talman! Herr Karisson i Huskvarna sade atl utomlänsavtalen fungerar bra. Ja, det gör de alldeles säkert. Men vad vi har påpekat här beträffande föriossningsvården är au där gäller inle utomlänsavtalen för

de tre sisla veckorna före beräknad förlossning.

Göran Karisson ansåg att jag hade egendomliga funderingar om att kvinnor som väntar barn skulle vilja åka och hälsa på anhöriga i annat län, och sedan sade han någonling som gör att man undrar om man hörde räll. Socialulskotlels ordförande säger att de anhöriga kan väl åka och hälsa på de gravida kvinnorna i stället. Men det kan ju vara så all de anhöriga - åldriga föräldrar kanske i en del fall - inte orkar åka själva, utan vill och behöver ha besök av sina barn.

Sådana situationer kan också föreligga. Just därför lycker jag atl det är ett utomordentligt svagt argument för att inte gä med på vårt förslag som herr Karlsson kom med. Det var verkligen ett negativt ställningstagande.

Det är ju sä all man kan få åka uianför det egna länet för att få abort. Då skall vi inle heller ha den här restriktionen på förlossningsvärdens område när det gäller de tre veckorna närmast före beräknad nedkomsl.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen, m. m.

Hert KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Nej, herr Åkeriind, det var inte huvudargumentet mot reservationen all någon anhörig skulle kunna hälsa på den gravida kvinnan. Jag bara vände pä herr Åkeriinds resonemang om atl kvinnan inle skulle kunna åka och hälsa på de anhöriga därför att hon väntade barn. Del är väl inte egendomligare, herr Åkeriind, atl någon anhörig kan åka lill kvinnan. Det var bara det jag ville använda som argumenl.

Huvudargumentet är självfallet alt sjukvårdsplaneringen måste vara avgörande, och det är slällningstaganden som mer hör hemma inom landslingen än i riksdagen. Det gäller både herr Åkeriind och herr Ångström, att här talar ni för reservationer i riksdagen, medan del rimligaste vore alt era egna landsting motionerade om de här ändringsförslagen till Landstingsförbundels kongress. Det är bättre all de behandlas där än all riksdagen skall sätta sig lill doms över landslingen och lala om hur de skall göra. Dä har man inte satt den kommunala självstyrelsen ät sidan, ulan då är det landstingens eget organ som skall falla besluten. Vänd er dit - del vill jag rekommendera som den rikliga vägen.

Och så var del Paul Jansson. Man skall vara flexibel, man skall ta värdansvar, man skall ha god vilja om ett landsting skall överta patienter från ett annat läns landsting. Men det är ju, herr Jansson, ändå det egna landstinget som har vårdansvaret. Man kan väl inle kasta det över på ett landsting som ligger vid sidan om och som har nog med vårdansvaret för sina egna patienter. Eller skall man exempelvis låla mellan 8 000 och 10 000 sjukvårdsplalser ell är las upp av patienter frän etl annal landsling? Då blir det ju så att de som bor i det egna länet kommer i andra hand och man får favorisera dem som kommer från annal häll.

Så kan man inte handla. Det är inte fråga om god vilja, utan det är helt enkelt landstingets sjukvårdsresurser som är avgörande för om man kan ta emol fler patienter eller inte och för om man skall träffa avtal eller inle. Delta   har ingenting med god vilja att göra. Det har

151

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen, m. m.

med den saken all göra all landstinget i första hand har skyldighet all sköta sina egna patienter. Har man sedan kapacitet över, sä kan man nalurligtvis la emot patienter frän annat håll.

Hert ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag vill erinra herr Karlsson i Huskvarna om, all när den allmänna sjukförsäkringen trädde i kraft i mitten på 1950-talei fanns i tillämpningsföreskrifterna just det skäl som herr Karisson här säger är till hinders när del gäller all lätta på beslämmelserna för att kvinnorna skall få slörre beslämmanderäii över sin förlossningsvård. Man sade den gången att man inle kunde bemästra detta problem av organisatoriska skäl. Men nu, 20 år efteråt, vet vi hur många kvinnor som della skulle komma all omfatta. Del är någol hundratal per år.

Menar herr Karlsson då all utvecklingen har stått så stilla, all vi 20 år efteråt inle skulle kunna bemästra detta relativt obetydliga problem? Är del inle lid, herr Karlsson, alt vi nu lättar på denna bestämmelse, så alt den kommer i samklang med liden och med kvinnans räll alt bestämma över väsentliga ting?

152

Hert JANSSON (s):

Herr talman! Först och främst noterar jag alt herr Karisson i Huskvarna inte svarade på min fråga om vilket som är viktigast, all följa den kommunala självstyrelsens principer eller se till all människorna i områdena kring landstingsgränserna får god vård. Jag hoppas att herr Karlsson nu är beredd all svara entydigt på den frågan, som jag tycker är ganska viktig i sammanhanget. Herr Karlsson är ju ändå ordförande i riksdagens socialutskott.

Sedan återkom herr Karlsson till della med vårdresurser. Ja, vissl måste landstingen ha vårdresurser för alt kunna ta emot patienter frän ett annal län. Men del märkliga är - och del känner också herr Karlsson till -all man lidigare har haft ell sjukvårdsavial mellan ell par landstingsområden, och dä har del funnits resurser all ta emol dessa patienter. Men så har man kommil i diskussion om var länsgränsen skall gä, och dä har de lidigare resurserna hell plötsligt försvunnit i det ena landstingsområdet! Del tycker jag är häpnadsväckande. Och därför anser jag all tillsynsmyndigheten eller regeringen bör ha möjlighet all gripa in och se till alt människorna i områdena kring två landstingsgränser får en god sjukvård, oberoende av om huvudmännen har kommit ihop sig om någonling annal.

Det är detla som är det väsentliga i sammanhangei, herr Karlsson!

Jag hoppas att jag nu får svar på min fråga om vilkel som är viktigast, att följa principen om den kommunala självstyrelsen eller se till all människorna i gränsområdena får god värd.

I della anförande instämde herr Böriesson i Falköping (c)

Hert KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Jag trodde all del av mill lidigare anförande framgick vad jag menade med mitt svar. Jag har här försökt föra en principdiskussion, men herr Jansson vill lydligen inte ha någon sådan, ulan han vill föra en diskussion mellan del län där han är bosall och del län där jag bor. Herr Jansson ställde frågan lill mig: Vilkel är viktigast all tänka på, vården om människorna eller länslillhörigheten? Det viktigaste är, herr Jansson, all hemlandstinget svarar för vården av de människor som bor inom länds gränser. Där ligger ansvaret i första hand. Det skall inte skjutas över på ett annat landsting.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen, m. m.

Hert JANSSON (s):

Herr lalman! Det där sisla har jag inle heller ifrågasatt. Jag ifrågasätter icke huvudmannens skyldighet alt svara för värden inom sitt eget landstingsområde. Men vi vel alt del pä många häll i landei har träffats avtal mellan huvudmännen när det gäller gränsfall och atl della har varit till fördel för människorna i gränsområdena. Och då lycker jag också att man med god vilja skulle kunna sälta sig ned och diskutera igenom problemen och se på vilkel säll man kan hjälpas ät alt övervinna svårigheterna för de människor som kanske har lång väg till sjukhus inom del egna landstingsområdet. Jag har aldrig försökt skjuta över vårdansvaret från etl landsling lill ell annal - den saken är helt klar. Men jag tror all den goda viljan och del goda samarbetet kan ha betydelse om vi fortsättningsvis skall kunna erbjuda en god vård här i samhällel. Jag tror det hade varit en fördel om man låtit den utredning som nu arbelar se över dessa frågor. Del behövs inga komplicerade slalliga direktiv eller ingripanden för det; man kan försöka få till stånd en mer flexibel och lämplig politik atl tillämpas vid gränsområdena.

'Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Jag konstalerar all herr Paul Jansson har givit mig räll i alll vad jag har sagt om vårdansvaret, och del är del väsentliga. Herr Janssons resonemang om den goda viljan lycker jag påminner om del som moderata samlingspartiet för i skallefrågan. Moderalerna säger alt man kan sänka skallen bara man vill. Omsatt i landsiingssammanhang innebär del att man kan ta emol patienter frän ell annat landstingsområde för vård om man bara vill. Så enkell är det i själva verkel inte. Del sammanhänger med hur vårdsituationen för del egna länets invånare ser ul. De måsle komma i första hand.

Herr Jansson har i dessa sammanhang lagil upp de problem som råder mellan Skaraborgs läns landsting och Jönköpings läns landsting. Låt mig då säga: Jönköpings läns landsting har inle möjlighet alt ta emol mellan 8 000 och 10 000 patienter åriigen frän Skaraborgs län. Del är det faktum som gör alt vi i dag inle längre kan ha ett sjukvårdsavtal mellan våra båda län.

Jag försökte diskutera problemel principielll, men eftersom herr Jans-

153

11  Riksdagens protokoll 1975/76:127-129

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen, m. m.

son nu kommit in pä del egna länds problem kontra mill hemlän har jag velat göra denna deklaration.

Hert JANSSON (s):

Herr talman! Nu drar herr Karlsson i Huskvarna till med en jämförelse mellan mina och moderaternas resonemang. Jag hoppas all han är beredd att rucka på den åsikten.

När del gäller samarbeisavlalen är del nu ändå så, herr Karlsson i Huskvarna, atl kostnaderna för värden lill sisla örd belalas av del landsting som skickar över värdlagare lill det andra landstinget. Jag kan inte tänka mig all del är någon som har anledning alt klaga på de ersäll-ningsbeslämmelser som gäller. Man gör upp ell avtal och man ser till att del län som har fördel av avtalet, dvs. skickar över patienter, får betala för de riänslerna. Del är också vad som sker.

Jag är ledsen, herr Karlsson i Huskvarna, om jag för att illustrera problemel var tvingad all nämna del problem som råder mellan våra båda landstingsområden i dd här fallet. Jag är hell införstådd med att vi skall föra en principiell deball, men vi måste också se till all vi kan lösa problemen för gränsområdena.

Herr Karlsson i Huskvarna säger; Vi har ingen möjlighet atl ta emot vårdtagare från Skaraborg. O. K. då fär man accepiera del konstaterandet. Men tydligen skulle del ha funnits möjlighet att la hand om värdfallen från Habo och Mullsjö bara området hade tillhört det egna länet. Då var del ingen brist på resurser. Del är en inkonsekvens i resonemangei. Man svarar alllsä: Vi vill ha Habo och Mullsjö överflyttade lill Jönköping. Och i sä fall skulle ni ju i alla fall ha varit tvingade all skaffa fram vårdresurser för människorna i del här området. - Så ligger saken till.

154

Hert KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Om Habo och Mullsjö hade tillförts Jönköpings län, hade vi självklarl lagit på oss vårdansvaret för invånarna där. Men del skulle i så fall aldrig ha fallit oss in att kritisera skaraborgarna för all de inte tog emol patienterna från detla område för vård. Del är del som skaraborgarna nu kritiserar oss för.

Herr Jansson säger alt man belalar värden för de patienter man skickar över lill del andra länet. Ja, någonling annat var väl ändå aldrig meningen. Sä långl Irodde jag inle man skulle gå i samarbetet mellan landstingen.

Men lål mig underslryka vad jag sade förut; Vill ni ha en ändring till Slånd så gä lill Landstingsförbundets kongress! Där hör både frågan om förlossningsvården och frågan om samarbetet mellan landstingen hemma. Del är kommunala frågor som skall klaras upp på del planel och inte via riksdagen.

Sedan är jag angelägen all säga all jag inle gör någon jämförelse mellan herr Jansson och moderalerna i vanliga fall, men när herr Jansson sade atl dd beror på viljan om sjukvårdshuvudmännen gör någonling eller inte läl del som laget ur en moderat valbroschyr.

Hert JANSSON (s):

Herr talman! Jag hälsar med tillfredsställelse att herr Karisson i Huskvarna i varie fall vacklar på den punkten och inte jämställer mig med moderaterna - det hade smärtat mig djupt.

Della är inle bara ell problem för exempelvis Habo och Mullsjö. Var som helst i landet kan man få svärl all klara vårdfrågorna i gränsområdena. Därför lyckle vi i vår molion all det vore lämpligl atl läla den utredning som skall se över sjukvårdslagen granska även dessa problem. Hade ulskoltet varit så tillmötesgående att det hade skickat över motionen lill ulredningen, hade vi kanske sluppil debatten i kammaren i dag. Nu tvingas vi ta den.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen, m. m.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Jag har ingeniing emol att la den här debatten.

Vad herr Jansson sade om viljan var jag tvungen all reda ul för att del inle skulle uppstå några missförstånd. Jag vill inte jämföra herr Jansson med moderalerna i andra sammanhang än just när del gäller det uttrycket.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskoltels hemsiällan, dels motionen nr 311 av herr Jansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Jansson begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialuiskoneis hemsiällan i belänkandd nr 47 mom.  1  röslar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 311.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Jansson begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 276

Nej -    24

Avslår -    21

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservalionen nr 1 av herr Carlshamre m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerlind begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

155

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Införande av sommartid m. m.

Den som vill all kammaren bifaller socialuiskoneis hemställan i beiänkandei nr 47 mom. 2 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr I av herr Carlshamre m.fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Åkerlind begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 240

Nej -    79

Avslår -     3

Mom. 3

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskoltels hemsiällan. dels reservalionen nr 2 av herr Romanus, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ångsiröm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialulskotlels hemställan i betänkandet nr 47 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 2 av herr Romanus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Ångström begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 289 Nej -    31

Avslår

2

§ 10 Införande av sommartid m. m.

Föredrogs socialuiskoneis belänkande 1975/76:48 med anledning av moiioner om införande av sommarlid m. m.

156

1 della belänkande behandlades moiionerna

1975/76:878 av herr Svensson i Kungälv m. fl. (s), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen begärde prövning av möjligheterna all införa sommarlid eller östeuropeisk lid i Sverige, och

1975/76:1229 av herr Ekinge (fp), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen begärde förslag om införande av sommartid eller allernaiivi östeuropeisk tid alt träda i krafl snarasl. varvid i förslå hand skulle efter-

motionerna

snävas etl genomförande av reformen samtidigt i de berörda nordiska länderna.

Ulskoltet    hemställde    atl    riksdagen    skulle    avslå 1975/76:878 och  1975/76:1229.

Reservation hade avgivits belräffande prövning av frågan om införande av sommartid eller ny normallid av herrar Svensson i Kungälv (s). Dahlberg (s) och Romanus (fp) som anselt all utskottet borl hemslälla

all riksdagen med anledning av moiionerna 1975/76:878 och 1975/76:1229 gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört.

Hert EKINGE (fp):

Herr talman! När jag lar till orda i frågan om införande av sommartid eller alternativt ny normaltid kan jag inle undgå alt konstatera atl vi i är kan fira jubileum. Del var nämligen 1916 som sommartid infördes såväl i Sverige som i Norge och Danmark. Del är således jämnt 60 år sedan. Mot den bakgrunden kan man också konsiatera alt utvecklingen på vissa områden går myckel långsamt. Trots de påtagliga fördelar som sommarlid eller ny normallid för med sig har vi ännu inte lyckats lösa frågan tillfredsslällande.

När socialutskottet har behandlat de två motioner som väckts till årets riksdag om införande av ny normaltid eller sommartid, varav herr Svensson i Kungälv m. fl. står för en motion och jag själv för den andra, så redovisar utskottet de positiva effekterna av en ändrad tidsberäkning, bäde beträffande energibesparing, minskade trafikrisker och vidgade möjligheter att utnyttja fritiden och i fråga om hälsa och trivsel. Trots dessa positiva effekter kommer utskottets majoritet egendomligt nog fram till den slutsatsen att detla icke kan utgöra någon grund för att frågan ånyo skall aktualiseras, vare sig pä det nordiska planet eller för vårt eget land.

Herr talman! Tar man del av den utredning om sommartid eller ny normaltid i Norden, som ingår i Nordisk utredningsserie som nr 12 1974, är del inle svårt alt gendriva socialutskottets slutsatser.

De negativa faklorer som andragits gäller i första hand jordbruket och kommunikationerna. För jordbrukets del hänger problemen samman bl. a. med daggförekomslen och förläggningen av arbetstiden. Den nämnda ulredningen framhåller emellertid att skillnaden i sollid mellan exempelvis östra Svealand i Sverige och öslra Jylland i Danmark är med nuvarande lidsberäkning inemot 50 minuter. Öslra Mellansverige skulle alltså vid sommartid eller vid ändrad normaltid få föga större skillnad mellan normaltid och soltid än vad som redan i dag finns på västra Jylland eller på Åland. Med andra ord betyder det här att eventuella problem med daggförekomslen i öslra Sverige skulle bli desamma som man i dag har pä västra Jylland. Utredningens uppfattning är alt problemen som hänger samman med daggförekomslen inte är större än att de kan bemästras.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Införande av sommartid m. m.

157

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Införande av sommartid m. m.

158

När det gäller kommunikationerna hör de problemen i första hand samman med anpassningen till den internationella irafiken. Om man går över till ny normaltid blir de problemen egentligen bara en engångsföreteelse vid övergången. Även om man således inte kan bortse från de tillfälliga problem som kan uppstå vid själva övergången finns det dock anledning att, som utskottet gör, ägna uppmärksamhet ål de positiva effekter som en övergång till sommarlid eller ny normaltid kan föra med sig. Låt mig först nämna effekterna ur hälsosynpunkt. Den citerade utredningen framhåller dessa effekter.

En ändrad normaltid eller övergång lill sommartid gör del möjligt atl bättre utnyttja dagsljuset. Detta innebär fördelar på tvä sätt. Dels har den ultravioletta strålningen i solljus och dagsljus en direki positiv inverkan pä den mänskliga organismen, dels stimulerar mera dagsljus lill mera utevistelse. Solljusets ultravioletta strålning har en fysiologisk betydelse. Genom bestrålning alstras i huden bl. a. D-vitaminet, som är nödvändigt för kroppen och bensyslemels tillväxt och för normal ämnesomsättning. Det är alltså uppenbart att dagsljus i motsats till mörker har en allmänt positiv och stimulerande effekt. Från de här utgångspunkterna inser de hälsovårdande myndigheterna i de nordiska länderna de uppenbara fördelarna med ny normaltid eller med sommarlid. I Finland, Norge och Sverige har man därvid prioriterat ny normallid, dvs. övergäng lill, som vi brukar säga, finsk lid året om i stället för införande av sommarlid.

I fråga om trafiksäkerheten framhåller utredningen all införande av ny normaltid bör fä till följd ett minskal antal trafikolyckor. Från svensk sida har därvid framhållits all om sommarlid införs i Sverige under exempelvis fem sommarmånader, maj-september, skulle transportarbetet i dagsljus i Sverige öka med 0,6 miljarder fordonskilometer. Della skulle troligen medföra en minskning av antalet svärl skadade och omkomna i trafiken med drygt 100 personer. Inför vi i stället ny normallid året om ökar transportarbetet under dagsljus med icke mindre än 1,3 miljarder fordonskilometer, och då har man räknat med atl antalet skadade eller omkomna skulle minska med ca 240. De här siffrorna menar jag borde stämma oss lill eftertanke.

Skolöverstyrelsen i vårt land framhåller alt införandel av sommarrid otvivelaktigt skulle medföra att elevernas möjlighel all utnyttja sin fritid efter skolans slut skulle öka. Självfallet skulle därvid också antalet barnolycksfall i trafiken minska.

Vidare har det med rälla påpekats alt de ljusa nätterna i Norden har ell atlrakiionsvärde ur turistsynpunkl och att delta skulle öka om sommartid införs. En limmes tidsförskjutning under sommaren betyder att mörkrets inbrott i stora delar av Norden skulle komma att ske vid samma tidpunkt i september månad som med nuvarande tidsberäkning är vanlig i augusti. Sommartid tillämpas också i ett flertal länder. Enligt ulredningen förekommer sommarlid i Australien, Canada, Egypten och Italien. Och givelvis har sommarlid diskuterals i de flesta europeiska länder.

I Norden är det Norge som har den bästa och mest omfattande erfarenheten av sommartid. Därför finns det också anledning att uppmärksamma de opinionsmätningar som helt nyligen gjorts i Norge. De visar all flertalet norrmän - 55 96 - är positivt inställda lill ändrad normallid. Bara 21 96 är emot en sådan reform. Vid valet mellan sommartid och ny normallid året om visar det sig i Norge all 57 96 föredrog ändrad normallid, medan endasl 17 % föredrog sommartid, dvs. ändring under bara halva året. Del är beklagligt all del inle f n. går all få enighet i Norden kring den här frågan. Med de posiiiva effekier som en omläggning skulle fä måsle del ändå vara angeläget all frågan förs vidare. Som del framhålls i den reservation som herrar Svensson i Kungälv, Dahlberg och Romanus har fogal lill socialutskottets betänkande bör frågan om omläggning av tidsberäkningen i enlighet med vad vi motionärer förordat prövas och förslag bör läggas fram om antingen ny normaltid, dvs. införande av samma lid man f n. har i Finland, eller införande av sommarlid. Det är också viktigt, som del framhålls i reservationen, atl man i första hand bör eftersträva en samordning med Norge. Och för det finns del så mycket större anledning som man kan påräkna en positiv inslällning från norrmännens sida till en sådan reform.

Jag ber, herr talman, alt fä yrka bifall lill reservalionen som är fogad till socialutskottets belänkande nr 48.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Införande av sommartid m. m.

Hert DAHLBERG (s):

Herr lalman! Eflersom jag varit med om att underteckna den reservalion som är fogad lill detta betänkande ber jag alt få säga några ord.

Det kan vid första påseendet tyckas som om denna fråga inle har sä slor aktualitet. Vi är i del här landei inte vana vid all göra ändringar i normalliden. Men om man ser, lilel praktiskt på frågan kommer man till en annan uppfattning. Jag representerar del östligaste länet i del här landei. Varie gång vi där skall lilla på midnattssolen finner vi att del sker bäst klockan halv tolv och inte klockan tolv.

Om vi skulle vrida klockan en timme lillbaka, skulle arbetsdagen böria klockan sex i slällel för som nu ofta är fallet klockan sju. Del innebär alt också friiiden kommer en timme tidigare. Del medför alt fritiden till större del infaller under dygnets ljusaste timmar. Del är naluriiglvis en fördel.

Del är vanligl i våra trakter, framför alll i Tornedalen, att man tillämpar den finska tiden, åtminstone ule på lantgårdarna, eflersom denna lid bäilre än Greenwichliden överensstämmer med dygnets växlingar.

Som herr Ekinge framhöll har man i Norge prövat att ha sommarlid. Som herr Ekinge också påpekade har man där funnil all det är praktiskt och angelägel. Norge sträcker sig långt österut - jag tänker närmast pä området kring Kirkenes. Man har där, inte minsl med lanke på turismen, glädje av all få så många ljusa eflermiddagstimmar som möjligt. Det får man om man inför den finska liden. Om vi i Sverige införde den finskalidenskullevi allisäfåenenhetliglidsberäkningialladessa nordiska

159

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Införande av sommartid m. m.

länder. Det skulle medföra praktiska fördelar, i synnerhet om Danmark skulle införa samma tid; inom EG diskuteras frågan om alt införa ny normaltid, i varie fall under sommaren.

Till alll detta kommer alt man sparar energi, och det måste också vara aktuellt.

Jag hoppas all denna fråga kan lösas på samma sätt som var fallet när vi införde högertrafik. Dä fann vi lill slut att vi inle borde vara ensamma om den ordning som vi hade i Sverige. Det är pä liden all även vi inför den finska normalliden.

Herr lalman! Jag ber all få yrka bifall lill reservalionen.

160

Hert KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Som herr Ekinge sade var det för mer än 60 är sedan som Sverige vid ett lillfälle hade sommarlid. Men erfarenhelerna av experimentet var delade. Vi har sedan dess inte gjort om försöket och del kanske säger någonting.

Riksdagen har tid efter annan behandlat moiioner i frågan men varje gäng avslagit dessa. Nordiska rådet har diskuterat om del vore möjligt alt införa sommartid samtidigt i de nordiska länderna men funnil atl förutsättningar saknats härför. Senast 1974 gjordes på initiativ av Nordiska ministerrådet en uiredning av en internordisk arbetsgrupp om effekterna av införandet av sommartid eller - vilket var nytt i sammanhanget - ny normaltid för Norden, dvs. tidsberäkningen skulle ändras för hela året och vi skulle lillämpa den normallid som finns i Finland, dvs. östeuropeisk tid. Även den gången fann man atl det finns skäl som- talar för en ändrad tidsberäkning men också skäl som talar emot.

Det är möjligt att vår hälsa påverkas positivt av en ändrad tidsberäkning därför att mer av vår fritid infaller medan del är ljust. Men ingen vel nalurligtvis om människor bara av den anledningen kommer atl ägna sig mer ät friluftsliv än vad som sker f n. Ulredningen pekar också på att en nedgång i antalet trafikolycksfall kan förutses men påpekar samtidigt att beräkningarna som utgör underiag härför är myckel osäkra. En marginell nedgång - högst 0,5 96 - i energiförbrukningen kan förutses vid införande av normaltid. Samtidigt skulle dock en ändrad lidsberäkning med säkerhet medföra avsevärda kosinader när det gäller kommunikationerna och när det gäller t. ex. jordbruket, där man måste räkna med stora utgifter för ell ökat behov av övertidsarbete under sommaren.

Nordiska ministerrådet fann all del inle var möjligt att införa ändrad gemensam tidsberäkning i Danmark, Norge och Sverige. Utskottet har inte funnil någol som ger utskoltet anledning till ell annal ställningstagande, varken när det gäller en reform gemensami i Norden eller bara i värt land.

Herr talman! Den nordiska arbetsgruppen läl genom särskilda experter grundligt utreda effekterna på kommunikationerna av ändrad tidsberäkning. Experterna visar övertygande de svårigheter som kommer atl uppstå för såväl järnvägstrafiken som luftfarten. Som exempel härpå skall jag

läsa upp några tider i en tidtabell för alt klargöra ungefär hur en ändrad tidsberäkning kommer alt verka.

Tåg 462 Skandiapilen (från Köpenhamn 12,19, till Göteborg 16.50, till Oslo 21.40) har f n. anslutning frän Köpenhamnsexpressen (till Köpenhamn 11.54). Med ankomst kl. 12.54brylsförbindelsen, vilket vore ytterst olämpligt, då den är en av de få resemöjligheterna i denna relation och enda dagförbindelsen Hamburg-Oslo. (Det är ju nordiskt samarbete det rör sig om i utredningen. Därför har Oslo kommit med på ett hörn.) I annat fall måste tåget senareläggas en timme, med försämrade eller rent av brutna anslutningar i Göteborg och Oslo som följd. Det finns en rad andra tidtabellsexempel, som jag inte skall gå in på. Det nu anförda får tjäna till belysning av alt det skulle bli väldiga besväriigheter för kommunikationerna. Men det finns en sak som experterna i alla fall medger och det är att pendeltrafiken i Stockholmsområdet inte skulle beröras märkbart av en ny tidsberäkning, och det kan möjligen vara en tröst i detta fall.

Utskottet har vid sitt ställningstagande inte funnil anledning ifrågasätta den bedömning som experterna gjort, nämligen att man knappast kan genomföra en reform av detta slag.

En av remissinstanserna framhöll att lika orimligt som det vore att definiera om temperaturskalan för att få folk att acceptera svalare bostäder, lika orimligt är det ur kronologisk-meteorologisk synpunkt att ändra tidsskalan för att åvägabringa en förskjutning av människors dygnsrytm. Exakt samma effekt skulle ju uppnås om man bestämde att alla aktiviteter skulle tidigareläggas en timme.

En remissinstans sätter in frågan i dess större sammanhang och anför att flera av effekterna av dagsljus är av psykologisk natur och svära att mäta, men menar att frånvaron av dagsljus torde ha en slämnings-sänkande effekt. Man konstalerar alltså att problemet har två sidor.

Det finns förvisso mycket mer att anföra i denna fråga, men med hänvisning lill vad utskottet så utföriigl har redovisat inskränker jag mig till att yrka bifall till utskottets förslag.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Införande av sommartid m. m.

Hert EKINGE (fp):

Herr talman! Jag skall inte la upp någon ingående polemik med herr Karlsson i Huskvarna om de olika synpunkterna pä denna fråga. Det är bara på ett par punkter som jag vill bemöta herr Karisson.

Herr Karisson erinrade om att man i vårt land genomförde ett försök med sommartid för 60 år sedan. Sedan dess har inget nyll försök gjorts, och herr Karisson menar att det kanske säger någonting.

Det säger bara - precis som jag påpekade i milt anförande - atl det i vissa frågor är väldigt svårt att få igenom några reformer. Det säger ingenting om frågan i och för sig.

Det var med anledning av herr Karissons resonemang om tågtidtabeller som jag begärde ordet. Det är klart att om man skall genomföra en omläggning två gånger om året, uppslår svårigheterna varje gång man skall

161

Nr 129               göra den omläggningen. Men om man övergår till en ny normallid blir,

T'sdappn rien      -l framhöll i mitt huvudanförande, svårigheterna en engångsfö-

18 maj 1976       reieelse.

_____________        Nu säger herr Karisson atl tanken på införande av ny normallid -

Införande   av     dvs. finsk lid - i viss män är en nyhet. 1 så fall hade del funnits så

sommartid m. m. mycket slörre anledning för utskottet att pröva frågan ingående. Nu har inle herr Karlsson på någon punkl motsagt de redovisningar av ulredningen som jag gjorde belräffande de posiiiva effekterna: Del tolkar jag sä att herr Karlsson till fullo inser de posiiiva effekterna av en ändring av sommartiden. Jag kan i och för sig förstå airtröghetslagen verkar också på det här området, men även om frågan skulle falla i dag har jag den beslämda uppfattningen att den - som man brukar säga - faller framåt.

Hert KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Den lidlabellsordning som gällt för sommartiden i Sverige borde kunna tillfredsställa herr Ekinge, i varje fall när del gäfler konservatism. Det har inle gäll sä fort härvidlag, och herr Ekinge tillhör väl inte dem som har så förfärligt bråttom med samhällsutvecklingen i stort.

När del gäller kommunikationer och annal lorde inte problemen för Sveriges eller Nordens del lösas om vi inför en normallid, men inle del övriga Europa har något liknande. Del måste ändå samordnas. Problemet är inte avgränsat till enbart de nordiska länderna ulan det måsle ses i etl större sammanhang. Jag vägar säga tWI herr Ekinge all etl bifall till reservalionen inte skulle innebära att frågan - om man ser det hela i ett större perspekiiv - faller framåt. Del är nog risk alt det skulle la 50 är eller ännu mer innan man kommil fram till en ändring.

Hert EKINGE (fp):

Herr lalman! Jag kan bara hell korl konstatera all det - med den utomordentligt konservativa uppfattning som herr Karlsson i Huskvarna gav ullryck för i sill senasle anförande - kan finnas risk för all del lar lång lid all få en ändring lill stånd. Då kan vi, herr Karisson, bara hysa den förhoppningen all del kommer en ny generation, som inle ser sä konservativt på de här frågorna ulan möjligen kan se litet mer rationellt på dem. Man kan alltså trots alll ha den förhoppningen all vi så småningom fär en ändring. Problemel är egentligen inte slörre än alt vi övergår lill en tidsberäkning som i dag gäller i Finland. Att säga att problem därmed skulle föras över lill Sverige är en felaklig slutledning.

Hert KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Herr Ekinge vill inle se problemel i stort - men del

är klart all del inle löser problemen om vi i Sverige skulle införa finsk

tid. Vi måste också ta hänsyn till del övriga Europa när det gäller kom-

162                   munikalioner och annal. Del går inle alt komma förbi della så enkell

som herr Ekinge påstår.

Hert EKINGE (fp):

Herr lalman! Herr Karisson i Huskvarna vill egentligen inte inse del enkla faktum atl om vi övergår lill finsk tid blir svårigheterna en engångsföreteelse. Det måste slås fasl. Det är ell faktum.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 129

Tisdagen den 18 maj 1976

Införande av sommartid m. m.

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservationen av herr Svensson i Kungälv m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ekinge begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialulskotlels hemställan i belänkandd nr 48 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen av herr Svensson i Kungälv m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Ekinge begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 247

Nej -   61

Avstår -     9

§ 11 Herr försie vice lalmannen meddelade alt pä föredragningslistan för morgondagens sammaniräde skulle ulrikesulskoliels beiänkanden nr 14, 17 och 18 saml juslilieulskoilds beiänkanden nr 37, 38 och 45 i nu nämnd ordning uppföras främsi bland ivä gånger bordlagda ärenden.

§ 12 Anmäldes och bordlades

Konslilulionsuiskolleis beiänkanden

1975/76:51 med anledning av proposilionen 1975/76:112 om kungörande av lagar och andra förfaliningar jämle moiioner

1975/76:53 med anledning av riksdagens förvallningssiyrelses förslag (1975/76:20) angående riksdagens lokalfrågor pä längre sikl m. m. jämle moiioner

Finansulskollels betänkande

1975/76:39 med anledning av molion om en provisorisk inomregional skalieuriämningsreform

Ulrikesulskoliels beiänkande

1975/76:16 med anledning av moiioner rörande svenska iniiialiv pä de mänskliga rällighdernas område

163

Nr 129                Kullurutskolleis betänkanden

Tisdaeen den       1975/76:35 med anledning av proposilionen 1975/76:135 om den siatliga

18 mai 1976           kulturpolitiken 3 jämie moiioner

---------------    1975/76:38 med anledning av proposilionen 1975/76:80 om vissa anslag

ur kyrkofonden jämie moiioner 1975/76:40 med anledning av proposilionen 1975/76:161 om bidrag lill Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning sann lill vissa nykterhelsorganisalioner m. fl. jämte molion om höjt anslag lill Riksförbundet mol alkoholmissbruk 1975/76:41  med anledning av proposilionen 1975/76:146 om  1977 års

verksamhetsbudget för del nordiska kultursamarbetet m. m. 1975/76:42 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Trafikulskoltets beiänkanden

1975/76:26 med anledning av proposilionen 1975/76:167 om ny organisation för postverket jämle moiioner 1975/76:27 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Näringsulskottets belänkande

1975/76:64 med anledning av proposilionen 1975/76:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 i vad avser handelsdepartementets verksamhetsområde jämle motion

Inrikesulskottets belänkande

1975/76:43 med anledning av propositionen 1975/76:185 om ytterligare

induslricenleranläggningar samt vissa andra regionapoliliska frågor

jämle moiioner

§ 13 Kammaren åtskildes kl.  17.48.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemeri