Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:127

Fredagen den 14 maj

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollen för den 6 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Proposilion

1975/76:210 till lagutskottet

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

§ 3 Vårdyrkesutbildning (forts.)

Fortsattes överläggningen om utbildningsulskollels betänkande 1975/76:27.

Fröken ROGESTAM (c):

Herr talman! Inom sjukvården pågår en snabb strukturomvandling. Större vikt läggs vid den förebyggande vården. Samtidigt tillmäts miljöfaktorerna allt störte betydelse vid en analys av varför sjukdomstillstånd uppstår. Dessa förändringar liksom en lång rad andra aktualiserar krav på förändringar i vårdutbildningen. Denna har släpat efter i förhållande till utvecklingen inom själva vården och inte smidigt anpassats till de nya förhållandena.

Det är nödvändigt att la ett rejält grepp för att komma till rätta med vårdutbildningarnas problem. I ett flertal motioner till årets riksdag tar centerpartister upp olika förslag till förändringar och förbättringar. Exempel på problem som tas upp är sjukgymnastutbildningen - kapacitet och utbildningslängd, vårdpersonalens fortbildning, behovet av forskning om barns situation på sjukhus och reumaiologins ställning i läkarutbildningen. I moiionen 1446 kräver cenlern en total översyn av utbildningarna pä vårdområdet. Specielll har vi pekat pä behovet av att få en bättre samordning av utbildningsresurserna, en lösning på praktik-platsproblemet och av all få fram de nya läroplanerna. Alllför länge har frågan om nya läroplaner för sjuksköterskeuibildningen legat stilla.

I en studieorganisatorisk översyn är det viktigt att fö till stånd gemensamma grundkurser eller basutbildningar för breda verksamhetsfält. Man måste också överväga om det finns möjlighet att inordna ungdomsutbildningen och vuxenutbildningen som delar i ett gemensamt utbildningssystem, präglat av återkommande utbildning.

Från samarbetssynpunkt, inte minst, är det värdefullt om personalen har en likartad grundutbildning oberoende av vilken funktion man har inom sjukvärdsorganisarionen.

Efter den allmänna motionstidens utgång tillsattes en grupp inom de-

Nr 127 partementet, Vård-76, som skall förbereda inordnandet av de kortare

FreHappn den vårdutbildningarna i den nya högskolan. Samtidigt skall man arbela i

14 m' 1Q76 '' längre perspektiv med förändringar och förbättringar av ulbildnings-

_____________ innehållet.

Vårdyrkesutblld- Vård-76 kommer alltså att behandla de frågor som vi har begärt skall

ning utredas. Om det skall bli någon ordning på vårdutbildningarna är det

viktigt att Vård-76 snabbt fullgör sina uppgifter och lägger fram förslag. Det här understryks också starkt av utskottet som helhet.

Utskottet stöder också centerkravet om breda basutbildningar och inriktningen mot ett sammanhållet vårdutbildningssyslem, präglat av återkommande ulbildning. Det ser vi som ett viktigt steg på vägen mot en bättre fungerande vårdutbildning.

Den breda uppslutningen i utskottet, de kraftfulla skrivningarna och tillkännagivandet om översynen av vårdutbildningarna och Vård-76:s arbete bör ge inle minst Värd-76 ett slarki stöd när gruppen griper sig an de här svära men oerhört väsentliga uppgifterna.

Det utbildningsområde där problemen är störst är sjuksköterskeuibildningen. Många ungdomar har velat skaffa sig utbildning till sjuksköterska men blivit avvisade. Samtidigt har alla utbildningsplatser inte kunnat utnyttjas, huvudsakligen beroende på de hårda praktikplatsbestämmel-serna. Och i dag liksom lidigare ropar huvudmännen efter utbildad personal på vårdområdet. Nu hänger självfallet inte tillgången på personal enbart på antalet utbildningsplatser ulan i lika hög grad på den fortsatta förvärvsfrekvensen. Här finns det mycket att göra för att stimulera fier att återgå i tjänst. Det gäller inle minst arbetsmiljön, arbetstider, tillgång på barntillsyn m. m.

Skolöverstyrelsen har i börian av april äntligen gjort ett efteriängtat drag för att öka den faktiska volymen av sjuksköterskeutbildningen. Man har nu gett möjlighet för vårdskolorna att utnytOa praktikplatser även inom långtidsvården liksom att ta bort kravet på obligatorisk praktik inom barnsjukvården.

Utskottet noterar detla med tillfredsställelse och uppmanar samtidigt

SÖ att göra allt för att de 970 terminskurserna skall kunna genomföras.

Om inte ändringen av praklikplatsbestämmelserna räcker sä måste

ytterligare åtgärder vidtas. Det här ger utskottet till känna med anledning

av centermotionen 1410.

Bland de problem som återstår - när den fiaskhals som praklikplatsbestämmelserna utgjorde är borta - är lärar- och lokalbrist och svårigheter att fl fram handledare. På vissa vårdskolor kan alllså dessa faklorer försvåra ett genomförande av hela det planerade utbildningsutbudet. Det är därför viktigt att SÖ tillsammans med huvudmännen gör en rejäl satsning för att övervinna de svårigheter som finns kvar.

Att hävda att det är möjligt att redan inför det kommande budgelärel

utöka grundutbildningen ytterligare är helt orealistiskt. Däremot finns

det självfallet inför budgetåret 1977/78 helt andra möjligheter atl göra

6 en sådan utökning. Det förutsätter jag alt SÖ lillsammans med huvud-

männen kommer att göra och begära medel till av riksdagen. Men det gäller inte bara att öka kapaciteten. Kvaliteten pä utbildningen måste också garanteras. Vi måste kunna lita på att människor får en sakkunnig och god omvårdnad pä sjukhus och värdhem. Vårdpersonalen har ockå rätt att kräva en utbildning som gör del möjligt att fungera i det ansvarsfulla arbete som de står i.

Utskottet har ägnat mycket tid lill all diskutera vårdutbildningen i vår. Jag är övertygad om att del varit en riktig prioritering. Omsorgen om de äldre, deras och alla andras rätt till en mänsklig vård gör del nödvändigl att ta ett krafttag för att lösa vårdutbildningarnas problem. Utskottet har gjort det. Det är angeläget alt översynen av vårdutbildningen följs upp. Vård-76:s arbete måste resultera i att vi får vårdutbildningar som till innehåll och omfattning är avpassade till människors behov av värd i olika situationer.

I motionen nr 2095 av fröken Pehrsson m. fl. krävs att reumatologin skall förstärkas i grundulbildningen av läkare. Utskotld är inte berett alt förorda någon omprioritering bland de ämnen som ingår i läkares grundutbildning. Men den av riksdagen lidigare i är beställda nya tjänsten som professor i reumalologi kommer att innebära en förslärkning av både forskning och undervisning på delta viktiga ämnesområde.

Herr lalman! Jag ber att fä yrka bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

Hert BERNDTSON (vpk);

Herr talman! Sjuksköterskeeleverna har genomfört riksomfattande aktioner mol de graderade betygen inom utbildningen. De har krävt att betygsättningen endast skall omfatta vitsorden godkänd och icke godkänd. Vi tycker att det är ett rimligt krav som sjuksköterskeeleverna framfört.

Det pågår en debatt om betygens avskaffande, och då borde man åtminstone kunna tillmötesgå kravet på atl betygen bara skall ange om elev är godkänd eller ej. Som bekant hade man till hell nyligen en sju-gradig betygsskala inom sjuksköterskeutbildningen, där man skulle mäta samarbelsegenskaper, kontaktförmåga och myckel annat som är svårt att betygsätta. Elevernas egen aktivitet hade stor betydelse för att ändra på dessa orimliga förhållanden.

För sjukvården skulle det såvitt jag förstår enbart vara positivt om den nu gällande tregradiga skalan utbyttes mot en tvägradig. Betygen i nuvarande form är en stressfaktor som motverkar att eleverna satsar på områden som kan vara mera väsentliga inom sjukvården. Betygen ulgör ett hinder när det gäller vidareutbildning. Något vettigt skäl för att behälla den tregradiga betygsällningen kan jag inte se. Att hela betygsfrågan är föremål för debatt och att graderade betyg förekommer på andra utbildningslinjer kan inte vara ett godtagbart argument mot en reform av sjuksköterskeuibildningen.

Den attityd som myndigheterna intagit mol sjuksköterskeelevernas

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

aktivitet för att avskaffa de graderade betygen är olycklig. Sjuksköterskeelevernas förslag hade förtjänat ett mycket mera positivt bemötande. Att tillmötesgå deras krav skulle gagna sjuksköterskeutbildningen, sjukvården och allmänhetens intressen. Till detta skall kanske också fogas att på senare tid även andra elevgrupper, exempelvis fritidspedagogerna, ställer samma krav.

I reservation nr 3 vid utbildningsutskottets betänkande förordas att riksdagen ger regeringen lill känna som sin mening att de graderade betygen inom sjuksköterskeutbildningen bör avskaffas. Delta överensstämmer med ställningstaganden vi från vänsterpartiet kommunisterna tidigare gjort i denna fråga, och jag ber att fi yrka bifall till reservationen 3.

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Vi hade i går en diskussion om reservationen 3, och jag skall därför inte i onödan föriänga debatten pä den här punkten. Jag vill bara erinra om vad som då sades och som även framgår av utskottets betänkande.

Enligt vad riksdagen uttalade när högskolereformen antogs förra året kommer betygsfrågan inom högskolan att ses över. Den översynen måste vi dock vänta på lill dess atl betygsutredningen avlämnar sitt betänkande, vilket kommer att ske i år. Då kommer alltså, enligt departementschefens uttalande förra året och riksdagens beslut, betygsfrågan vid högskolan att ses över.

Det finns heller inle några uttalanden, vare sig från regeringens eller riksdagens sida, som innebär att man inom alla högskoleutbildningar måste ha en tregradig betygsskala i framtiden. Utskottet har med hänsyn till delta avståll från att ta ställning till betygsfrågan vid det här tillfället. Vi anser det vara välbetänkt med tanke på atl vi sä snart får tillfälle att ta upp frågan till diskussion med ett sakligt underiag.

Fru SKANTZ (s):

Herr talman! I moiionen 1975/76:592 har jag tillsammans med några partikamrater tagit upp fiera frågor som gäller sjuksköterskeuibildningen. Lät mig på en gång säga alt både i motionen och när jag här lalar om sjuksköterskor så avses också sjukskötare.

Vi är alla medvetna om att tillgången på sjuksköterskor sedan lång tid lillbaka varit klart otillfredsslällande. Det är en generell företeelse, men situationen är mesl prekär i storstadsregionerna.

Socialstyrelsen har konlinueriigl inhämtat uppgifter om bemanningssituationen och har sammanställt och presenterat dessa uppgifter i årliga rapporter. Av socialstyrelsens material framgår att anlalet sjukskötersketjänster vid kroppssjukhusen under perioden 1968-1974 ökat från 14 963 till 19 243. Anlalet uppehållna tjänster har ökat från 13 660 till 18 123. Den 1 oktober var 619 tjänster av totalt 19 243 riänsler vakanta.

I vår motion har vi lämnat en rad sifferuppgifter om vakanssiluationen

i vissa landsting. Jag skall inte trötta kammaren med att återge dem; jag vill i stället hänvisa till motionen. Men bara en siffra till frän motionen! Enligt vissa beräkningar erfordras ett nytillskott på ca 4 500 sjuksköterskor för att täcka den brist på sjuksköterskor som råder.

Kapaciteten för ulbildning av sjuksköterskor har blivit större i samband med övergången lill nuvarande utbildningssystem, men trots detta råder inte ett bättre vakansläge. Detta har sin förklaring i alt den offentliga hälso- och sjukvården samtidigt expanderar starkt och all bl. a. företagshälsovården byggs ul kraftigl. Den utbyggnaden kommeratt fortsälta. Del finns också anledning räkna med all anlalet heltidsarbetande kommer all visa en yllerligare sjunkande tendens, vilket medför ökat behov av personal.

Med oförändrad utbildningstakt föreligger uppenbar risk för att redan beslutade satsningar pä utbyggnaden av olika vårdområden, bl. a. långtidsvården, kommer att bli svåra att förverkliga pä grund av sjuksköterskebristen. För intagning till långtidssjukvård väntar ett stort antal patienter, och många är s. k. förtursfall. Mänga patienter ligger pä akutkliniker trots all de borde vårdas inom långtidssjukvården. Svårigheterna all överföra patienter från akutvärden till långlidsvården ökar köerna lill akutvården.

Bristen på sjuksköterskor aktualiserar, menar vi motionärer, frågor om för det första ändringar i den praktiska utbildningen inom sjuksköterskeuibildningen i syfte alt underiätta elevgenomslrömningen, för del andra utökning av kapaciteten inom sjuksköterskeutbildningen genom ökad utbildning av lärare för detta område saml för det tredje ändringar av fördelningen av arbetsuppgifter mellan olika personalkategorier inom sjukvården och av innehållet i ulbildningen för de olika personalkategorierna.

I det belänkande vi nu behandlar finns etl avsnitt Översyn av vissa värdutbildningar. Jag vill gärna göra några kommentarer till della avsnitt. På s. 7 och 8 erinrar utskottet om utbildningsdepartementets beredning Vård-76 rörande de kortare vårdutbildningarna och skriver: "Utskottet anser del förklarligt om inte några större förändringar av dessa vårdutbildningars innehåll och ulformning hinner genomföras lill den 1 juli 1977." Mol detta anlagande kan män inle ha några erinringar.

Utskottet skriver vidare: "Del är emellertid angelägel att del mera långsikliga arbelel påbörjas redan nu och bedrivs med slörsta möjliga skyndsamhel."

Jag delar hell utskottets bedömning på denna punkt, och jag vill starkt understryka nödvändigheten av att arbelel drivs med slörsta möjliga skyndsamhet.

De frågor som enligt ulskotlels mening bör aktualiseras är fiera, bl. a. praktikproblemen.

Även här delar jag utskottets uppfattning. Jag vill endast framföra några synpunkter på praklikplalsfrågan, dä den enligt min mening är ett stort problem som fordrar speciell uppmärksamhet. En svårighet be-

Nr 127

Fredagen den • 14 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

Nr 127 träffande grundulbildningen till sjuksköterska är just bristen pä prak-

Fredaeen den tikplatser, kanske främsi inom barnsjukvården.

14 mai 1976 Detta menar jag aktualiserar frågan huruvida alla som utbildas till

_____________ sjuksköterska måste inhämta teoretiska och praktiska kunskaper i barn-

Vårdyrkesutbild- sjukvård. Om inle sakligt hållbara argumenl kan anföras för detta, bör
ning undersköterskornas och skötarnas vidareutbildning till sjuksköterska

snabbi kunna förändras så all ulbildningskapaciteten för dessa grupper blir större.

Som så ofta i sådana här sammanhang är meningarna delade. Många menar att del finns myckel som lalar för att alla som utbildas till sjuksköterska bör ha praktik inom barnsjukvården.

När det gäller barnsjukvården finns del anledning erinra om att del under senare år skett en förskjutning från sluten till öppen vård. Med andra ord: Allt färre barn vårdas i sluten vård. Med hänsyn lill denna utveckling bör man undersöka möjligheterna att föriägga en större del av praktiken i barnsjukvård lill den öppna vården.

När man diskuierar olika möjligheter att lösa praklikplalsfrågan fär man självfallet inte bortse ifrån att praktiken skall ha etl sådant innehåll och värde att utbildningens kvalitet inte eftersatts. Man bör också komma ihåg att sjukvården inte bara tillhandahåller praktikplalser för utbildning av den egna personalen, utan också slår till förfogande med praktikplatser för personal inom barnomsorg, åldringsvård, företagshälsovård osv. Vid undervisningssjukhusen lillkommer dessuiom att man utbildar ytterligare en rad personalkategorier, exempelvis läkare, sjukgymnaster och psykologer.

Mängden av praktikanter och mängden av olika utbildningar innebär sålunda betydande problem, bl. a. därför alt praktikperioderna mänga gånger skall ha en sådan ulformning all de svarar mol varie ulbildning. Med ell mindre antal utbildningar - dvs. om man slog ihop vissa utbildningar - skulle man få betydligt slörre möjlighel atl rationellt utnyttja praktikplatserna.

Man borde också i större utsträckning än vad som nu sker söka samordna förläggningen av de olika utbildningarnas praklikperioder och undersöka möjligheterna alt genom en tidsmässig utspridning av praktikperioderna undvika att mänga olika utbildningar drabbar sjukyården samtidigt med sina praktikperioder.

En ökning av antalet praktikplatser inom de olika specialiteterna skulle kunna erhållas genom alt nuvarande terminssyslem ändrades till teori-resp. praktikperioder, som kunde läggas ut över hela året på det sätt som huvudmannen anser ge slörsta möjliga utnyttjande av tillgängliga praktikplatser.

Ett bätlre utnyttjande av veckans alla dagar samt i viss utsträckning
även dygnels alla timmar skulle också medföra etl minskal tryck på
praktikplatser och dessutom ha etl ulbildningsvärde, eflersom praktik
perioden så långl del är möjligt skall svara mot det verkliga arbetslivet.
10 Man bör också undersöka om inte trycket på praktikplalserna skulle

kunna minska om inövandet av vissa grundläggande moment i den praktiska verksamheten kunde föriäggas lill metodövningsrummet, dvs. till utbildning i klassrum. Det har i olika sammanhang framhållits att detta bör vara möjligt utan att kvaliteten i ulbildningen försämras.

Jag tror att det här finns rum för ett pedagogiskt utvecklingsarbete i vilket pedagoger, medicinska experter m. fi. bör della.

Jag är medvelen om all de förslag jag här fört fram kanske inle kommer alt mottas så posiiivi av dem del berör och atl jag också kommit in pä personal- och siudiepoliliska frågor. Men min avsikt är endast atl med hänsyn till vad utskottet skriver pä s. 8 föra fram förslag som bör övervägas och vilkas för- och nackdelar bör belysas.

Hitlills har jag bara talat om elever, praktikplalser osv., men jag har inte för den skull glömt bort patienten. Man flr inte bortse från patienternas situation. Redan i dag framförs klagomål som man måste ha förslåelse för. Mänga patienter upplever den slora mängden människor, personal, praktikanter och elever, på avdelningarna som besvärande. Jag tror alt vi har anledning all ställa oss frågan: Hur myckel ulbildning läl varie patient?

På s. 7 i betänkandet skriver ulskoltet: "1 flera av motionerna föreslås att praktik i slörre utsträckning skall kunna medges i långvärden och i den öppna värden samtidigt som praktiken i vissa mindre specialiteter skulle begränsas."

Jag vet inte vilka motioner som avses, men jag har funnit en motion, nr 1507 av fru af Ugglas, som lar upp denna fråga. När man läser moiionen fär man intrycket atl motionären vill lösa långtidsvårdens personalproblem genom etl slörre anlal praktikanter. Långtidsvårdens problem Tår inte lösas på detta säll.

Enligt min mening bör arbetet inom långtidssjukvärden så långt del är möjligt organiseras så att den enskilde patienten fär ett personligt omhändertagande och ell begränsat anlal personer utför så slor del som möjligt av de direkta hjälpinsatserna.

Brislen pä sjuksköterskor inom långvården är ell stort problem. Vi vel också att av dem som utbildar sig är det ell fåtal som söker sig lill långtidsvärden. Inför vårterminen 1976 avlämnades 5 280 ansökningar till de 1 346 utbildningsplatserna i vidareutbildningskurser enligt den nya studieordningen för sjuksköterskor. Till 546 utbildningsplatser i vidareutbildningskurserna för medicinsk och kirurgisk sjukvård inkom 1 674 ansökningar. Till 15 utbildningsplatser för åldringsvård inkom 6 ansökningar.

Varför är del sä få som vill arbeta inom långtidsvården? Vi kan inle stanna vid all konstalera att lägel är sådant. Vi bör snarast möjligt ta reda på orsakerna och därefter vidta de ålgärder som är nödvändiga för all intresset skall öka också för denna del av sjukvården. Vad kan vi ändra på utan att utbildningens kvalitet försämras?

I dag är det många elever som redan under första terminen i sin utbildning flr konlakl med långlidsvården. Den värden upplevs av många

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

som tung och deprimerande, föga stimulerande. Eleverna får endast syssla med de allra tyngsta och jobbigaste arbetsuppgifterna: tvättning, på- och avklädning, lyftning, vändning av patienterna osv. Vad sjuksköterskor inom långvården sysslar med får de inget begrepp om. Den för många nästan chockartade första kontakten med långtidsvården gör att de senare inte söker sig dit. Kanske den första praktiken inte skulle förläggas till långvården.

Till detta kommer - och det tycker jag är allvariigt - att arbetet inom långvården inte har status. Del gäller alla personalkategorier, inte bara sjuksköterskor. Vi bör göra allt vad vi kan för att medverka till en attitydförändring när det gäller långtidsvården.

Visst skall det finnas praktikplatser inom långtidsvården. Här kan eleverna fl erfarenhet av primärvård. Men det måste finnas handledare och tillräckligt antal lärare i klinisk praktik.

Långtidsvårdens personalproblem flr inte lösas genom atl antalet praktikplatser utökas. Det krävs andra åtgärder och snabba åtgärder.

Utskottet har inte ansett sig kunna biträda någon av de tiotalet motioner som behandlas under avsnillet Översyn av vissa vårdutbildningar, utan utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om arbetet inom Vård-76. Men vad har utskottet egentligen anfört? Jo, utskottet förutsätter att en stor del av motionernas önskemål om övergripande utredningar och om prövning av delproblem blir lillgodosedda genom det nu påböriade arbetet inom Vård-76.

Jag förslår att utskottets avsikt har varit all göra en välvillig skrivning. Jag vill också vara välvillig när jag tolkar texten, och säger därför bara att'jag tycker all skrivningen är alltför opreciserad. Del är förklaringen till att jag funnit anledning all här föra fram vissa synpunkier i förhoppning om att det inle skall råda något ivivel om vilka frågor vi som står bakom motionen 592 vill att Vård-76 skall behandla snarast möjligt.

I detta anförande instämde fru Sundström (s).

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! De som arbetar inom hälso- och sjukvården har fullt klart för sig vilken slor betydelse sjukgymnasterna böriar få inom allt flera områden, och alla är medvetna om den stora brist på sjukgymnaster som råder f n.

Därför har under senare år stora ansträngningar gjorts för att öka sjukgymnastutbildningen. Många sjukvårdshuvudmän är värda stor heder för de ansträngningar som där har gjorts. Men vi som har sysslat med dessa frågor vet vilka stora praktiska problem som förelegal när del gällt att igångsätta en ny sjukgymnastutbildning. För en del år sedan hade vi sålunda problem när sjukgymnastutbildningen i Göteborg måste läggas ner. Den kunde dock återupptas efter någon tid. Och i Örebro startades för något år sedan sjukgymnastutbildning, men den kunde bara pågå ett halvt år; sedan måste den läggas ner.

Gabriel Romanus och jag har i motionen 784 begärt att det skulle
göras en genomgång och sammanställning av orsakerna till dessa miss
lyckanden. Det måste nämligen vara angeläget att komma till klarhet
i vad de misslyckandena beror på och att försöka undanröja dem och
bana väg för en utökning av kapaciteten i sjukgymnastutbildningen. Ut
skottet skriver nu på s. 13: "Utskottet förutsätter att motionärernas ön
skemål tillgodoses genom beredningen inom Vård-76 av sjukgymnastut
bildningen, -- ." Det tycker jag är ett myckel positivt uttalande.

Men vid en direktkontakt som jag haft med Vård-76 har jag fått den uppgiften att man där tyvärr inte anser sig ha fltt del uppdraget och därför inte kommer att göra denna undersökning. Därför hade jag tänkt slälla en fråga till statsrådet Hjelm-Wallén, som emellertid inle har lillfälle att vara här i dag, om hur man då tänker sig att lösa denna fråga. Men jag karfske får rikta den frågan till någon representant för utskottet i stället. Har man i utskottet någon förklaring till eller några synpunkter på detta?

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

Fru DAHL (s):

Herr talman! Den uppgift som fru Krislensson har fält vid sin kontakt med Vård-76 är klart felaktig, och jag beklagar att den har lämnats. I det avsnitt där vi tillkännager våra synpunkter på arbetet inom Vård-76 skriver ulskoltet att enligt direktiven lill Värd-76 skall del arbetet bedrivas med bl. a. utgångspunkt i U 68:s betänkande om hälso- och sjukvårdslinje, social servicelinje, medicinsk assisienllinje och arbdslerapeui-och sjukgymnastlinje saml de remissyttranden som avgivils över betänkandet. Dessutom skall man la upp vissa andra utbildningslinjer.

Det är alltså helt klart att Vård-76 skall behandla dessa frågor. Riksdagen ger dessutom lill känna alt delta arbele bör bedrivas med skyndsamhet även när det gäller det mera långsikliga planeringsarbetet. Då har vi nalurligtvis haft mycket goda skäl att uttala oss på det sätl som vi gjort om den nämnda moiionen, nämligen atl vi förutsätter alt motionärernas önskemål skall tillgodoses inom Värd-76.

Dessutom är det väl självklarl efter detla riksdagens tillkännagivande alt om Vård-76 ännu inte har böriat arbela med dessa frågor, så måste det nu ofördröjligen ske.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Jag vill tacka fru Dahl för della klariäggande, som jag tror kommer all bli av stort värde.

Överiäggningen var härmed slulad.

Mom. 1-5

Kammaren biföll vad ulskollei i dessa monieni hemsiälli.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

Mom. 6

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemsiällan, dels reservalionen nr 1 av herr Jonsson i Alingsås, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Frasnkel begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsulskollels hemsiällan i

beiänkandei nr 27 mom. 6 röslar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 1 av herr Jonsson

i Alingsås.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flerlald av kammarens ledamöler ha röslai för ja-proposilionen. Då fru Fraenkel begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resuliai:

Ja - 268

Nej - 32

Avslår - 2

Mom. 7 och II

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservalionen nr 2 av herr Jonsson i Alingsås, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Fraenkel begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill au kammaren bifaller ulbildningsulskoitels hemställan i

betänkandet nr 27 mom. 7 och 11 röslar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 2 av herr Jonsson

i Alingsås.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Fraenkel begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resullat:

Ja - 268

Nej - 32

Avslår - 2

Mom. 8-10 saml 12 och 13

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa momenl hemställt.

Mom. 14

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Johansson i Skärstad m. fi., och förklarades den

förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Frienkel begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 27 mom. 14 röslar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 3 av herr Johansson

i Skärstad m. fi.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

Vid omrösining genom uppresning förklarades fierlald av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Fraenkel begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 239

Nej - 56

Avslår - 8

Mom. 15-29

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa niomenl hemställt.

Mom. 30

Propositioner gavs pä bifall till dels ulskoltels hemställan, dels reservalionen nr 5 av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsulskollels hemställan i

beiänkandei nr 27 mom. 30 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 5 av fru Laniz.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flerlald av kammarens ledamöter ha röslai för ja-proposilionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resuliai:

Ja - 280

Nej - 17

Avslår - 5

Mom. 31 och 32

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa momeni hemställt.

Nr 127 § 4 Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Fredagen den

14 mai 1976 Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1975/76:40 med anledning

_____________ av proposilionen 1975/76:154 om reglering av priserna på jordbrukspro-

Reglering av dukter, m. m. jämte motioner.

priserna på

jordbruksproduk- Sedan regeringen i propositionen 1975/76:100 bilaga 11 under punk-

ter, m. m. terna C 1 och C 3 (s. 38 och 39) beräknat medel för nedannämnda ändamål

hade regeringen i propositionen 1975/76:154 (jordbruksdepartementet)

föreslagit riksdagen atl

1. medge att regeringen eller, efter regeringens beslämmande, statens jordbruksnämnd fick vidta de ålgärder som behövdes för att genomföra regleringen av priser m. m. på vissa jordbruksprodukter under reglerings-ård 1976/77,

2. godkänna vad som i propositionen förordals i fråga om användningen av införselavgiflsmedel, som inflöt eller hade influlii under reg-leringsäret 1976/77 eller tidigare regleringsår, och av andra i samband med jordbruksregleringen under samma regleringsår infiutna eller inflytande avgiftsmedel,

3. medge aU den röriiga kredit på högst 120 milj. kr. som år 1973 ställdes lill statens jordbruksnämnds förfogande i riksgäldskontoret för ändamål utanför fördelningsplanen för införselavgiflsmedel flck under regleringsärei 1976/77 användas av regeringen eller, efter regeringens beslämmande, statens jordbruksnämnd, för ändamål inom jordbruksregleringen,

4. godkänna de av regeringen förordade grunderna för reglering av sockernäringen för tiden den 1 juli 1976-den 30 juni 1977,

5. godkänna de riktlinjer för statens jordbruksnämnds organisation som i proposilionen förordals i del föregående,

6. bemyndiga regeringen alt vidta de övergängsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövdes för all omorganisationen av statens jordbruksnämnd skulle kunna genomföras.

Vidare hade regeringen föreslagil riksdagen all för budgetåret 1976/77 under nionde huvudtiteln anvisa

1. lill Statens jordbruksnämnd ett förslagsanslag av 14 936 000 kr.,

2. till Prisreglerande åtgärder pä jordbrukets område ett förslagsanslag av 2 866 000 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av proposilionen 1975/76:154 väckta motionerna

1975/76:2349 av herr Krönmark m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen beslutade

1. atl lämna regeringen bemyndigande att vidta de åtgärder som er
fordrades för all genomföra prisreglering pä jordbruksprodukter under
16 regleringsårei 1976/77,

2. all sammansättningen i statens jordbruksnämnds styrelse skulle vara oförändrad,

1975/76:2350 av herr Larsson i Borrby m. fl. (c, m, fp), vari hemställts alt riksdagen som sin mening uttalade alt någon förändring av jordbruksnämndens nuvarande sammansällning inle borde ske,

1975/76:2368 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgelärel 1976/77 under nionde huvudtiteln anvisade etl förslagsanslag av 3 366 000 000 kr. och att av detta belopp 3 020 000 000 kr. fick disponeras för ersättning lill följd av prisslopp m. m..

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöie väckta moiionerna

1975/76:1630 av herrar Andersson i Ljung (m) och Nisser (m), vari hemställts alt riksdagen beslutade ge regeringen lill känna vad som anförts i motionen angående utarbetandet av förslag rörande ett semes-lersyslem för jordbrukare och avbytarhjälp lill djurvårdande jordbrukare vid sjukdom,

1975/76:1679 av herr Johansson i Holmgärden m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen uttalade som sin mening att lantbrukets avbytarnämnd borde få i uppdrag all i samband med det fortsatta utvecklingsarbetet i fråga om avbylarverksamhelen utarbeta och framlägga förslag med sikle pä all förbilliga jordbrukares kosinader för avbylarljänsler vid semester, sjukdom och militärtjänstgöring,

1975/76:1706 av hert Nilsson i Trobro (m),

1975/76:1738 av fru Wiklund m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade atl vid krislägen som sjukdom och inkallelse lill repetitions-övningar mellanskillnaden mellan sjukpenning och verklig kostnad bekostades av statsmedel,

1975/76:1741 av herr Ångsiröm m. fl. (fp), vari säviii nu var i fråga (yrkandel 3) hemslällls all riksdagen beslutade att kommande budgetär 5 milj. kr. av prisreglerade medel på jordbruksprodukter avsalies för en sociall anpassad försöksverksamhei med avbylare inom lantbruket i Norrland.

Ulskollel hemställde all riksdagen skulle

1. medge att regeringen eller, efter regeringens beslämmande, statens jordbruksnämnd fick vidla de ålgärder som behövdes för all genomföra regleringen av priser m. m. pä vissa jordbruksprodukter under reglerings-ård 1976/77,

2. godkänna vad i proposilionen förordats i fråga om användningen av införselavgiftsmedel, som inflöt eller hade influtit under regleringsårei 1976/77 eller lidigare regleringsår, och av andra i samband med jordbruksregleringen under samma regleringsär influtna eller inflylande avgiftsmedel,

2 Riksdagens protokoll 1975/76:127-129

Nr 127 3. medge att den rörliga kredit på högst 120 milj. kr. som år 1973

Fredaeen den ställdes lill statens jordbruksnämnds förfogande i riksgäldskonloret för

14 mai 1976 ändamål utanför fördelningsplanen för införselavgiftsmedel fick under

_____________ regleringsåret 1976/77 användas av regeringen eller, efter regeringens

Reglering av bestämmande, slaiens jordbruksnämnd, för ändamål inom jordbruks-

piiserna på reg I e ri n ge n,

Jordbruksproduk- 4. godkänna de i proposilionen förordade grunderna för reglering av

ter, m. m. sockernäringen för liden den 1 juli 1976-den 30 juni 1977,

5. lämna utan åtgärd moiionerna

a. 1975/76:1706 och

b. 1975/76:2349, yrkandet 1,

6. lämna ulan åtgärd moiionerna

a. 1975/76:2349, yrkandet 2, och

b. 1975/76:2350,

7. godkänna de riktlinjer för statens jordbruksnämnds organisation som i propositionen förordals,

8. bemyndiga regeringen atl vidla de övergängsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövdes för atl omorganisationen av statens jordbruksnämnd skulle kunna genomföras,

9. till Statens jordbruksnämnd för budgetåret 1976/77 under nionde huvudlileln anvisa ell förslagsanslag av 14 936 000 kr.,

10. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:2368 till Prisreglerande ålgärder på jordbrukets område för budgetåret 1976/77 under nionde huvudlileln anvisa ell förslagsanslag av 2 866 000 000 kr.,

11. som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört med anledning av moiionerna

a. 1975/76:1630,

b. 1975/76:1679 och

c. 1975/76:1738,

12. anse moiionen 1975/76:1741, yrkandel 3, besvarad med vad ul
skoltet anfört.

Reservationer hade avgivils

1. angående sialensjordbruksnämnds styrelse av herrar Larsson i Borr
by (c). Krönmark (m) och Jonasson (c), fru Olsson i Helsingborg (c),
herr Wachtmeister i Johannishus (m), fru Fredrikson (c) saml herr Enlund
(fp) som ansett alt utskottet under 6 bort hemslälla

att riksdagen skulle som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört med anledning av motionerna 1975/76:2349, yrkandel 2, och 1975/76:2350,

2. angående anslaget lill prisreglerande åtgärder på jordbrukels område
av herr Takman (vpk) som anselt all ulskollel under 10 bort hemslälla

att riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och med
18 bifall till moiionen 1975/76:2368 lill Prisreglerande ålgärder pä jordbru-

kels område för budgetåret 1976/77 under nionde huvudtiteln anvisa Nr 127

ett förslagsanslag av 3 366 000 000 kr. Fredagen den

14 maj 1976
Herr LARSSON i Borrby (c);

Herr talman! Årets prisregleringsproposilion på jordbrukets område ut- Reglering av mynnar i en hemställan om anslag på 2 866 000 000 kr. Del är avsett priserna på att utgöra ersättning till jordbruket för uteblivna pris- och avgiftshöj- jordbruksproduk-ningar till följd av prisstoppet, subventionering av viss livsmedelsimport, ter, m. m. täckning av kostnaderna för läginkomstsalsning och avbylarverksamhet inom jordbruket samt ersättning för införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen. Också själva sockerregleringsavialel innefattas här.

Dessa förslag grundar sig på en myckel omfattande uiredning och överläggningar mellan regeringens representanter och jordbrukels förhandlingsorgan. Det finns här inte någon anledning all gä in i ytterligare diskussion på dessa punkter; proposilionens förslag har över hela linjen tillstyrkts av utskottet.

Däremot har en speciell fråga i prisregleringsproposilionen föranlett delade meningar inom ulskoltet. Del gäller propositionens förslag om statens jordbruksnämnds organisation.

I jordbruksnämndens styrelse ingår som ledamöler - förulom generaldirektören, som är ordförande, och tvä personalföreträdare - tvä representanter för jordbruket och en representant för vardera konsumenterna, det enskilda näringslivel och konsumentkooperationen. Härtill kommer vid handläggning av fiskeärenden en representant för fisket. Nämnden har därigenom, såsom ulredningen och .remissinstanserna framhållit, fäll en allsidig sammansällning med personer i central position och med sakkunskap i frågor som rör jordbruksnämndens huvuduppgifter. Nämndens sammansättning innebär att såväl det allmänna samhällsintresset som olika intressegrupper är företrädda, och därigenom har . förutsättningar skapats för en bred förankring av beslulen.

Vid den löpande tillämpningen av jordbruksavlald har jordbruksnämnden att arbela inom de ramar som fastlagts. Vidare är balansen mellan olika partsintressen sådan atl generaldirektören har ulslagsröst. Vi är några motionärer som anseratt denna balans bör bibehållas, då den ger del allmänna etl avgörande inflylande. Jordbruksnämnden kan också underställa jordbruksdepartementet viktiga frågor som berör avialel.

I della sammanhang bör också framhållas att jordbruksnämndens sty
relse i sitt yttrande över förslaget anfört, alt del måste beaktas alt om
man med företrädare för dd allmänna samhällsintresset avser - något
som del finns anledning alt förmoda - atl ernå en pariamenlarisk för
ankring, förutsätter den föreslagna utökningen av antalet ledamöter i
nämnden en så allsidig och avvägd politisk representation atl nämndens
prakiiska arbetsmöjligheter i hög grad skulle försvåras. En sådan ordning
skulle bli desto mer olycklig i samband med nämndens uilokalisering.
Enligt nämndens mening bör samhällets intresse inom jordbruksnämn
dens arbetsområde i vanlig ordning komma lill uttryck i riksdagens och 19
regeringens beslut och direktiv..

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Det är på grundval av dessa fakta som vi också har reserverat oss mot utskottsmajoritetens förslag och yrkat avslag pä del förslag som utredningsmannen framlagt och som departementschefen instämt i. Vi anser all det inte finns tillräckligt grundad anledning all nu förändra sammansättningen av jordbruksnämndens styrelse. Del har vi framhållit i reservationen I, som jag ber att få yrka bifall till.

I övrigt, herr talman, ber jag att få yrka bifall till vad utskottet hemställt.

Hert WACHTMEISTER i Johannishus (m);

Herr lalman! Eftersom herr Larsson i Borrby nästan ord för ord har sagt vad jag hade tänkt alt säga kan jag inskränka mig till atl för moderala samlingspartiets räkning yrka bifall till reservationen 1. Jag hoppas alt kammaren föriäter mig att jag är så kortfattad.

Hert ENLUND (fp):

Herr lalman! Jag kommer i mitt anförande endasl att beröra frågan om sammansättningen av jordbruksnämndens styrelse.

Den nuvarande ordningen atl regeringen bestämmer anlalet och utser ledamöterna i styrelsen kommer alt beslå. Mol den ordningen har ingen i utskottet haft någonting att invända. Nu har emellertid departementschefen för riksdagens information redovisat sina avsikter atl utöka jordbruksnämndens styrelse med representanter för del s. k. allmänintresset. Vi reservanter anser däremot att styrelsens nuvarande sammansättning bör bibehållas. Jag vill som motivering för mill siåndpunkisiagande i korthet anföra följande.

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag, som ligger lill grund för propositionen, har tanken att utöka styrelsen inte fått slöd. Pris- och kariellnämnden anser att den nuvarande intressesammansällningen kan bibehållas, och jordbruksnämnden själv säger delsamma som herr Larsson i Borrby just har framhällil. LO, LRF och Sveriges grossislförbund anför liknande synpunkter. Förhandlingsresultaten i fråga om priset på jordbruksprodukter underställs ju regering och riksdag, och i sitt arbete som verkställande myndighet är jordbruksnämnden bunden vid de riktlinjer som fastläggs av riksdag och regering. Till jordbruksnämnden finns knuten en konsumentdelegation, även den utsedd av regeringen, med uppgift att framföra synpunkier och önskemål från konsumenternas sida.

Om del s. k. allmänintresset inte skulle tillvaratas inom jordbruksnämndens verksamhetsområde, kan det, säviii jag förslår, inle bero på styrelsens sammansättning. Enligt vad jag har kunnat finna har varken utredningen, departementschefen eller utskottsmajoriteten lämnal bärande moriveringar för förslaget att utvidga jordbruksnämndens styrelse med representanter för allmänintresset, och inga exempel har heller lämnais på brisiande bevakning av allmänintresset.

Detta är, herr talman, bakgrunden lill att jag i ulskollel följl upp yrkandena i moiionerna om en oförändrad sammansättning av jordbruksnämndens styrelse.

Herr lalman! Jag ber alt få yrka bifall lill reservalionen 1.

Herr ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 40 behandlas vpk;s partimotion 2368. I motionen, som följs upp med reservationen 2 till utskottsbetänkandei, yrkas pä en sådan uppräkning av medelstilldelningen i fråga om prisi-egleringen på jordbrukets produkter m. m. att den subventionering av baslivsmedel som sedan en tid pågätt kan fortsätta på den ursprungliga grunden. Det innebär att prisstoppet bibehålls på de ifrågavarande baslivsmedlen och att hela prisstegringen subventioneras bort på det sätl som skedde i börian.

Utskottet hänvisar till att frågan om prissystem för jordbrukets produkter är föremål för utredning inom 1972 års jordbruksutredning och att utredningen beräknas bli färdig hösten 1976. Detta är självfallet ett rikligt konstaterande, men det är inkonsekvent att åberopa del för att avstyrka motionen. Skulle man ha handlat konsekvent i vad gäller att avvakta utredningens resultat, skulle man inte ha infört livsmedelssubventioner, därför all del kunde anses vara atl föregripa utredningens kommande val av prislinje. 1 och med att man införde livsmedelssubventioner "körde man över utredningen" på den här punkten, om jag får uttrycka mig så. Därmed har jag inte sagt att det var oriktigt att införa livsmedelssubventionerna. Från vpk:s sida anser vi i stället atl det var en riklig åtgärd, och vi stöder den. Vi har krävt införande av prisstopp pä alla dagligvaror, och i konsekvens med detla krav kräver vi nu att prisstoppet åtminstone skall upprätthållas på de baslivsmedel som hitlills varit prisstoppade.

De fördelningspoliliska effekterna av livsmedelssubvenlioner har studerats inom 1972 års jordbruksutredning. Man har därvid funnil alt livsmedelssubvenlioner gynnar låg- och medelinkomsttagare och kan missgynna dem som har höga inkomster. Subventionerna har således en för-delningspolitisk effekl som är gynnsam för i första hand låginkomsttagarna. Det har för vår del avgjort ställningstagandet till livsmedelssubventionerna.

En fråga som kan diskuteras är vilka livsmedel som skall subventioneras i del fall endast vissa livsmedel är prisstoppade. Subveniione-ringen kan ju leda lill en snedvridning av konsumtionen och konkurrensen mellan olika livsmedel, exempelvis kött kontra fisk. Men i det fall som aktualiserats i moiionen rör del sig om atl upprätthålla prissioppel pä livsmedel i den ulsiräckning som skett frän början. Hur myckel ytterligare medel som behöver anvisas för att prisstoppet skall kunna upp-rällhållas har del inle ställ all fä säkra uppgifter om. Vi har därför i moiionen mer eller mindre skönsmässigl yrkal atl de medel som skall användas för upprätthållande av prisstopp skall räknas upp med 500 milj. kr.

Utskottet har som sagt bara hänvisat till all uiredning pågår då del gällt all molivera avslag på motionen. Som jag redan påvisat så är delta inte konsekvent. Vi anser det mera konsekvent att söka upprätthålla prissloppet på de baslivsmedel som frän börian har varit prisstoppade.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Del betyder en transferering lill läginkomsltagarnas förmån. Jag yrkar därför, herr lalman, bifall lill reservalionen nr 2 av herr Takman.

Fru LUNDBLAD (s):

Herr lalman! Propositionen om reglering av priserna på jordbruksprodukter för regleringsåret 1976/77 innehåller också, som tidigare sagts, vissa förslag kring frågan om jordbruksnämndens organisation efter del att nämnden utlokaliserats lill Jönköping. Den reservation som de borgerliga representanterna i utskottet har enat sig om är ett myckel intressant aktstycke, speciellt i belysning av de borgeriiga partiernas många deklarationer om vidgad demokrati och kamp mol maktkoncentration och när man ser till ordalydelsen i de motioner det hänvisas lill i reservationen.

Men först skulle jag vilja säga några ord om vpk;s reservation om ytteriigare statsmedel för atl stramt bibehålla prisstoppet på livsmedel. I och för sig kan jag förslå de strävanden som kommil lill uttryck i reservationen, men det skedde ju inte någon stor höjning av t. ex. mjölkpriserna och andra viktiga baslivsmedel. Höjningen av priserna lades främst på grädde, vispgrädde och finare köttvaror. Därför blev resultatet av prispålägget inle så svårl för t. ex. barnfamiljerna. Man har alllså inte med årets beslul om reglering av priset på jordbruksprodukterna minskal de Slalliga subventionerna i kronor räknat, men man har koncentrerat dem till ett smalare sortiment av viktiga baslivsmedel. Del tycker jag ur fördelningspolilisk synpunkl bör vara det viktigaste. Därför, herr talman, yrkar jag avslag på reservation nr 2.

I centerpartimotionen, som ligger lill grund för reservationen, uppges att jordbruksnämndens huvuduppgifter är två. För det första skall nämnden vara ett slutligt förhandlingsorgan när man skall göra upp om jordbruksavtalet. Del är just ell sådant avtal för 1976/77 som behandlas i den proposilion som ligger till grund för jordbruksutskottets betänkande nr 40. För del andra skall nämnden vara en verkställande myndighet när avtalet skall tolkas och de olika bestämmelserna tillämpas. Del sislnämnda måsle ofta på grund av det skiftande pris- och produktionslaget - bl. a. utomlands - ske pä ett självsländigl sätt, även om statsmakterna dragit upp rikllinjerna lidigare. Del är ofta de slalliga myndigheternas uppgift all lillämpa olika riktlinjer, och ändå anses de fiesta av dessa myndigheters styrelser behöva ca ell liolal ledamöler. Del är inle alllid bara fråga om en snäv avlalsiillämpning utan det berör för jordbruksnämndens del jordbrukspolitik, handelspolitik, det gäller förvallning av slora slalliga subventioner lill näringsprodukler som ett led i hela prispoliliken. Man borde kanske också lägga litet mer hälsomässiga synpunkter på Slödel lill jordbruksproduktionen. Koslens betydelse för vår hälsa är ständigt omviiinad. och här skulle dl siörre allmäninlresse verkligen vara befogat.

När man läser cenlerparlimotionen frågar man sig också hur del inom de borgeriiga partierna egentligen förhåller sig med inställningen lill ökad

jämställdhet mellan kvinnor och män. Jordbruksnämnden har enbart manliga ledamöler, likaså jordbrukets förhandlingsdelegation, konsumentdelegationen har ett par kvinnor. Och ändå är del främst kvinnor som intresserar sig för livsmedelspriser och kvaliteten på varorna.

En utökning av antalet ledamöter i jordbruksnämnden vore ju en chans atl bryta den manliga dominansen. Har den tanken verkligen inte någon gång föresvävat motionärerna och reservanterna från centern, folkpartiet och moderaterna?

I centerpartiets motion anges också ett annal skäl för alt undvika ulökning av jordbruksnämndens styrelse med s. k. representanter för allmänintresset. Man hänvisar bl. a. lill jordbruksnämndens yttrande och säger att en allsidig och avvägd politisk representation skulle försvåra nämndens arbele, speciellt vid en uilokalisering. Vad menar man nu med detta? Skulle de borgeriiga partierna verkligen inte kunna tänka sig atl andra än stockholmare kunde komma i fråga? För all del - LRF:s cenlrum ligger ju i Slockholm, men hur är det med decentraliseringen? Ledamöter bosatta utanför Stockholm har ju länge fått söka sig till sammanträden i Slockholm, och redan i dag deltar ju riksdagsledamöter som allmänhetens representanter i sammanträden i styrelserna för utlokaliserade verk. Del nu anförda skälet är sanneriigen anmärkningsvärt mol bakgrund av centerns ofta uttalade önskan om decentralisering.

Jag skulle också vilja hänvisa lill alt folkpartiledaren i finansdebatten sade följande: "Vi har etl program för hur man i slällel kan vidga medbestämmande och ansvar i det svenska samhället och i värt näringsliv till fler människor, fler förelag, fler regioner. Vi inbillar oss inte all all visdom är samlad i Slockholm." Kan -verkligen folkpartiets represenlanler rösta för ett förslag som bygger på de tankar som kommer till uttryck i den cenlerpartistiska motionen?

Nej, motståndet mol en utökning av jordbruksnämndens styrelse med representanter för allmänintresset, dvs. representanter för andra än de direkt inblandade parterna, jordbruket, livsmedelsindustrin, konsumenterna, måsle bero på atl man inte vill ha för stor insyn i och breddning av verksamheten. Del är allmänt känt alt prisregleringssystemel och mängden av avgifter och bidrag kring jordbrukels produktion och förädling av våra viktiga livsmedel är en labyrint som man svåriigen hittar in i och kanske knappasl kommer ul ifrån. Lanlbruksekonomiska sam-arbeisnämnden har bl. a. nyligen utgivit en hel skrift pä 60 sidor för atl förklara beräkningsmetoderna, och även den skriften är svåriäsl. Jag anser det nödvändigl att en så slor och vikiig sektor som produktion och prissättning av våra baslivsmedel inte blir för svår att begripa för en slörre krets av medborgare. Det fär inte enbart bli ett experternas göromäl, såsom texten i moiionerna och reservationen har kunnai antyda.

Sammanfattningsvis, herr lalman, vill jag slå fasl all jordbruksnämnden i dag har en mycket liten styrelse, 6 personer, där jordbruket och livsmedelsindustrin är väl representerade. Vi vill bredda insynen frän samhällel med represenlanler ulan direkt intresse i de behandlade frå-

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, rn. m.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

gorna, som ett led i en allmän politik för ökat medbestämmande och ökat engagemang i det som ofta på borgerligt häll kallas den statliga maktapparaten.

De borgerliga partierna hade här en chans alt följa upp sina ofta framförda tankar på fördjupad demokrati och mindre byråkrati, men den chansen har de inle tagit när del kommer lill ett verkligt prov på den poliliska viljan. De borgeriiga vill inte vara med om etl positivt yttrande på detta område.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Hert ENLUND (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker alt det är ganska märkligt att fru Lundblad finner att den beslutsordning som tillämpas inom jordbruksnämndens verksamhetsområde skulle vara bristfällig när del gäller bevakningen av allmänhetens inlressen och möjligheterna till insyn. Ingen har sagt annat, såvitt jag vet, än att partsintressena är väl avvägda genom den nuvarande sammansättningen. Jordbruksnämnden tillsätts av regeringen, och de anmärkningar fru Lundblad framställt beträffande avvägningar inom jordbruksnämnden bör därför kunna rättas till genom regeringens medverkan.

Jordbruksnämnden har vid sin sida en konsumentdelegation för bevakning av allmänintresset, även den utsedd av regeringen. De förhandlingsresultat som kommer fram i jordbruksnämnden utgör underiag för regeringens proposition, som föreläggs riksdagen. Här finns möjligheter att motionera i de frågor det gäller. När sedan riksdagen har fattat beslul har jordbruksnämnden att som verkställande myndighet se lill all vad riksdagen beslutat och de direktiv som regeringen ger blir följda,

Med den här beslutsordningen är del ganska märkligt att man kan säga-alt del skulle brista i möjligheterna att bevaka allmänintresset och i insynsmöjligheterna. Har man den uppfattningen måste man också ha den meningen all del finns många och stora områden i värt samhälle som inle skulle kunna bevakas. Här är det tvärtom sä att på varie punkt där fru Lundblad har haft invändningar har fru Lundblad haft möjligheter all, inför behandlingen av del här ärendei, väcka moiioner och framföra sin uppfattning. Möjligheterna finns att bevaka allmänintresset och alt fl insyn i de här frågorna!

Hert WACHTMEISTER i Johannishus (m) kort genmäle: Herr lalman! Jag vill upprepa just vad herr Enlund sade, nämligen att jordbruksnämnden utnämns av regeringen. Jordbrukspolitiken fastställs av riksdagen, där i allra högsta grad det allmänna intresset har inflylande. Avtalet skall godkännas av riksdagen - där kommer det allmänna intresset in igen.

Jag skulle kunna förstå fru Lundblads inslällning om hon menar all riksdagen är en komplett okunnig församling. Om fru Lundblads anförande här är dt utslag av något slags självrannsakan må del vara hänt! Vi har verkligen så mänga möjligheter att påverka beslulen alt jag upp-

lever det som om den kritik som här framställts riktas mot hela riksdagen och mot regeringen.

Fru LUNDBLAD (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror att såväl herr Enlund som herr Wachtmeister i Johannishus överdriver den möjlighel som finns för riksdagen att lägga sig i tillämpningen i det enskilda fallet av de bestämmelser vi har antagit här i kammaren. Del är rikligt att riksdagen antar bestämmelserna kring prisregleringen, men del finns slora ulrymmen för olika tolkningar av avtalet.

När jordbruksnämnden exempelvis ger ul meddelanden om sina beslut i olika avgiftsfrågor är beslulen aldrig motiverade. Del är alllså mycket vikligl alt de som sitter i beslutsposiiion bildar en församling med bred förankring, som kan se till att hela befolkningens inlressen las lill vara i de beslut som fattas. Vad jag främsi vänt mig emol är just del i motionerna visade ointresset för att bredda inflytandet i en sådan styrelse. Jag vet alt t. ex. moderaterna i sin partimotion i är på flera ställen har skrivit om att bredda demokratin. Man har sagt på ett ställe i parlimotionen;

"Del demokratiska samhälle med vilkel vår välfärd byggts upp är etl öppet samhälle, kännetecknat av mångsidighet i inlressen och värderingar, balans i makt och inflylande."

Man kan verkligen inte säga all en liten styrelse på sex personer, varav över hälften har engagemang inom just det område del är fråga om alt reglera, kan vara i balans när del gäller makl och inflylande. Jag tycker atl del är myckel viktiga synpunkter som har kommil fram i utredningen om jordbruksnämndens organisation. Jag kan inle förstå all de borgerliga partierna har kunnai gå emol de vägande synpunkter som har förts fram i utredningen.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Hert ENLUND (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Lundblad försöker konstruera en motsällning mellan folkparlids önskemål om vidgad medbestämmanderätt för medborgarna och del slällningsiagande vi har gjori i del här ärendei. Men del förhåller sig inle så. Vi menar all, med den beslutsordning vi f n. har när del gäller jordbruksnämndens verksamhetsområde, finns del möjligheter all bevaka allmänintresset.

Fru LUNDBLAD (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag sade lidigare alt jag fann del myckel märkligl att folkpartisterna kunde ansluta sig till en reservation som ger ullryck för uppfauningen att del skulle vara myckel svårare för en stor styrelse au sammanträda uianför Stockholm än i Slockholm. Del gjorde jag bl. a. mol bakgrund av ell citat frän det som folkpartiets ledare uttalade i finansdebaiien. Jag har fortfarande inle av herr Enlund fått någol svar på frågan varför del skulle bli svårare att sammanträda just i Jönköping.

Nr 127 Hert KRISTIANSSON (c):

Fredaeen rien lalman! Fru Lundblad lalade ju vackert om inflytande och med-

14 mai 1076 bestämmanderätt i jordbruksnämnden. Jag skulle ha förställ det om jag

_____________ inle visste vilken erfarenhet hon har pä området, men knappasl med

Reglering av de kontakter som hon har. Sanningen är väl dock i det här sammanhangei

priserna på i än högre grad än i andra alt resullalel, om man följer hennes förslag,

jordbruksproduk- i realiteten kanske blir rakt moisaii del avsedda, nämligen att dessa siän-

ler, m. m. digi återkommande beslul kommer alt delegeras lill en mindre delegalion

eller generaldirektören. Del är ju ändå kalla fakta all en församling som

denna, om den görs alllför slor, av renl prakiiska skäl mäsie i viss mån

delegera besluisfaiiandd. Denna delegalion kan och kommer säkerligen

i sädana här sammanhang all gå myckel långt beroende pä arten av de

ärenden som skall behandlas.

Jag vill i denna diskussion också peka på all jordbruksnämnden, som lidigare framhållits, har tvä huvuduppgifter, nämligen dels jordbruksförhandlingarna, dels handläggningen och tolkningen av jordbruksavtalet. Jag lycker dock atl man i motivsammanhanget kan koppla bort jordbruksförhandlingarna av tvä skäl. För del första är del inle alldeles givel all jordbruksnämnden i alla lägen kommer all få la hand om dem - del har inte alllid varit så och del är inie ovillkorligt förutsatt all så skall vara fallet. För del andra är lill jordbruksförhandlingarna knuten en konsumentdelegation, som är betydligt bredare sammansatt och som representerar belydligi mera av samhällsiniressen än vad som någonsin skulle kunna kopplas in i jordbruksnämndens styrelse. Det är också för-uisaii all denna delegalion skall kunna få en bättre kansli- och sekreterarhjälp forlsällningsvis och därmed slörre förutsättningar för insyn och inflytande, vilkel jag lycker är rikligt.

Efter denna avskalning kvarstår den renl prakiiska handläggningen
och tolkningen av avtalet. Lål mig i della sammanhang parentetiskt säga
följande, ulan atl i sammanhanget hävda att del numera är inne all
lala om tolkningsföreträde för den part som är närmast berörd för sin
utkomst av avtalels innebörd. Del kan dock flnnas skäl att lägga del
på minnet. Del lalar i varie fall för all jordbruksnämndens styrelse borde
ha en sådan sammansällning all avgörandet i varje fall med general
direktörens uislagsrösl skall kunna fällas i såväl den ena som den andra
riktningen. Om man har denna utgångspunkt, vilket jag föreställer mig
all denna församling, riksdagen, inle kan ha någol emol, måste jord
bruksnämndens styrelse självfallet bli så slor all en sådan delegering
som jag lidigare lalal om måste göras. Då kan också resullalel bli rakt
motsatt del som ulskollsmajorilelen har länki sig. Del är kanske också
anledning att definiera vad samhällsintresset är. I del här sammanhanget
tänker väl de flesta pä konsumeniiniressd. All säga att del enbart är
en konsumeniiniresse läcker nalurliglvis inte helt begreppet, men jag
kan gå så långl i della fall all jag säger all vi definierar del sä. Dä hävdar
jag pä myckel goda grunder atl della samhällsinlresse är lillräckligi väl
26 bevakat i jordbruksnämnden med den sammansättning den har i dag.

Det finns också anledning atl ställa sig frågan hur denna nämnd prak- Nr 127 tiskt skall fungera. Jag vill cilera ur majoritetens skrivning: "Självfallet Fredaeen den torde del fä förutsättas alt regeringen därvidlag beslutar på ett sätl som ,a ■ ,g-jr

bl. a. innebär alt nämndens praktiska arbetsmöjligheter inle försvåras." __

Det är den meningen jag har hakat upp min ståndpunkt på. Jag kan Reglering av inle underlåta all säga att om man skall följa upp det här förslagel kommer priserna på arbeismöjlighelerna all försvåras. Sammanträdena är läla, och beslul mås- jordbruksproduk-le snabbi fallas. Del senare gör också att de människor som skall vara ter, m. m. representerade i nämnden måsle ha möjlighel all garanlera beslulen också inför sina resp. partier. Della är ofrånkomligt, om nämnden skall kunna fungera, och frän den ulgängspunkien finner jag yllerligare betänkligheter mot alt följa upp majoritetens yrkanden här.

Vad sedan gäller del som fru Lundblad sade om en mer hälsobeionad inriklning av jordbruksproduktionen är det alldeles klart all della är någonting som man i så fall får la upp vid förhandlingstillfälld. Del kan inle rimligen beaktas i fråga om de ändå räll snäva ändringar som görs frän vecka lill vecka när del gäller handläggningen av jordbruksavtalet. Vid de stora förhandlingslillfällena finns del ju alla möjligheter, inle minsl för konsumentdelegationen, alt fä detta beaktat.

Jag vill med dessa ord, herr lalman, yrka bifall lill reservationen 1.

Fru LUNDBLAD (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag kan hålla med herr Kristiansson om atl demokrati ibland kan vara någoling svårl, men jag vill också säga alt den är nödvändig. Del tror jag alla partier här i riksdagen är ense om. Centerpartiet har ju i sill partiprogram frän 1970 bl. a. sagt att del i del moderna samhällel är särskilt angelägel all se till all maktkoncentration, byråkrati och leknokraii motverkas så all medborgarakiivitei och lekmannainfiy-lande kommer till sin räll. Här har vi bl. a. ell fall där man verkligen kan lycka all d'el vore bäilre om det blev mera medborgarakiivitei och större lekmannainflytande just i dessa frågor, som åtminstone hittills främsi har avgjorts av experter och parisintressenter.

Herr Kristiansson nämnde tolkningsföreträde. Jag skulle vilja säga all
jordbruksnämnden ju inleär någon vanlig ledning forell förelag. Tvärtom
är prisavtalet en överenskommelse mellan en statlig myndighet och
många små företagare som är samlade i en organisation. Jag tycker absolul
all jordbrukarna skall vara representerade i jordbruksnämnden med flera
personer, men jag lycker också all allmänintresset i jordbruksnämnden
borde fä en bredare representation. Tidigare har nämnts möjlighelen för
riksdagen au ingripa i dessa frågor genom all fatta beslul. Men är del
någonling som hindrar atl riksdagsledamöter skulle kunna vara ledamöler
i jordbruksnämnden och där se lill all riksdagens beslul följdes upp pä
räll sätt? Del är ju en lyp av organisation som finns i många andra
statliga myndigheters styrelser atl riksdagsledamöter är representerade
där just för all se lill all besluten följs upp. Jag vill faslhälla vid vår
uppfallning alt del måsle vara rikligl all allmänintresset breddas i jord- 27

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

bruksnämndens styrelse. Det är viktigt att dessa frågor om många slalliga miljoners användning för subventionering av våra livsmedel verkligen beslutas i myndigheter där del finns en bred representation för Sveriges skattebetalare. Del är ändock en förvallning av nära 3 miljarder kronor del rör sig om.

Hert KRISTIANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle vilja fråga: Menar fru Lundblad all inte dessa miljarder som läggs i subventioner används enligt riksdagens inlenlioner? Därvidlag finns inga som helsl möjligheter att fiylta över någonting. Vad jordbruksnämnden beslutar är möjligt att underställa regeringen, och slulligen riksdagen, i varje fall när del gäller ramarna. Riksdagen har också möjlighel all följa upp de varje halvår återkommande regleringarna. Jag tycker det är myckel insinuant all påstå att det skulle kunna misstänkas att della inte har skötts riktigt.

Jag vill slulligen i anledning av vad jag sade om tolkningsföreträdet säga atl del förändrar självfallet ingeniing all avtalet är sanktionerat av Slalen. Tolkningen är lika aktuell ändå. Ja, den är naturiiglvis mer aktuell när det gäller ell avtal där del sker ständiga ulanföriiggande förändringar som kan ändra avtalets innebörd.

Fru LUNDBLAD (s) kort genmäle:

Herr lalman! Mot bakgrund av att alla de borgeriiga partierna i sina program och partimolioner har ullryckl sig väldigl slarki för en breddning av medborgarinfiytandel även inom den s. k. slalliga maktapparaten skulle jag vilja slälla en fråga lill herr Kristiansson: Vad är del som gör all herr Kristiansson är så rädd för att bredda insynen och medinflytandel?

Jag har inte hyst någon misstänksamhet mol jordbruksnämnden. Men detla stora molslånd mot atl bredda inflytandet och se till atl inlressen även uiifrån samhällel i stort kommer lill ullryck i nämnden gör kanske att man lill slut blir misstänksam.

Hert KRISTIANSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag kan, men gör del inle, svara med alt än en gäng citera vad som slår i majoritetens skrivning om all detla organ även prakliskl skall kunna fungera.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Eflersom jag har lagl fram det här förslagel, lycker jag det finns skäl för mig all göra några kommentarer till de motiv regeringen har haft. Jag måste säga att jag är utomordentligt överraskad över den hetta med vilken man motsäller sig tanken atl vi på della säll skulle bereda riksdagen insyn i den här verksamheien liksom vi har eftersträvat alt göra del i andra statliga organ.

1 en molion år 1972 yrkades från folkpartiels sida atl regeringen skulle la iniiialiv lill en utökning av lekmannastyrelserna för de viktigaste äm-

betsverken så all de slora riksdagspartierna blev representerade i dessa. Nr 127 Centerpartiet motionerade för sill vidkommande om stärkt lekmanna- Fredaeen den inflytande inom förvaltningen för alt garantera medborgerlig insyn och 14 mai 1976

åstadkomma ell mera allmänt demokratiskt inslag i verkställigheten av ___

olika poliliska beslul. Reglering av

Förra veckan beslöt vi om en organisationsförändring när del gäller priserna på fiskeristyrelsen. Där föreslog vi all representanter för allmänintresset jordbruksproduk-skulle beredas ulrymme i styrelsen. Folkparliel och cenlern.var med ter, m. m. på all vi skulle ha en sådan representation. Den uiredning som har utrett jordbruksnämndens organisation och tillät på styrelsesammansättningen har föreslagil att allmänintresset borde företrädas på ett bredare sätt. Man har motiverat del på samma sätl som fru Lundblad här har gjort med den betydelse som denna verksamhei har, inte minsl samhällsekonomiskt, de slora summor del här rör sig om och i övrigt del beroende samhällel har av den verksamhei som bedrivs inom jordbruksnämndens ram.

Jag tycker all del är konstigt all mol den bakgrunden finna all man säger alt här skulle insynen, med representanter exempelvis för riksdagen, skapa så oerhörda problem och så slora prakiiska svårigheter. Man har i olika ordalag redovisat vilka problem som riksdagsmän eventuellt skulle kunna stöka lill om de fick komma in i jordbruksnämnden.

Vettigare argument mot förslagel måsle ni prestera. Det här uppfattar jag mer som svepskäl. Del har tidigare talats så väldigl myckel, inle minst från folkpartiets sida, om risk för korporaliva tendenser i samhällel när vi släpper in facklig representation i slalliga myndigheter. Här vill man utestänga parlamentarisk insyn och överlåta ål facklig representation att hantera del hela. Jag kan inle se logiken i delta handlande.

Herr WACHTMEISTER i Johannishus (m) kort genmäle:

Herr talman! Del är ganska märkligt all jämföra jordbruksministerns anförande med de anföranden som alllid brukar komma frän en av hans kolleger i ell annal departement när det är fråga om insyn från riksdagens sida i Slalliga förelag av olika slag. Då slår man minsann ifrån sig med händer och fötter, då får vi inte ens komma med på bolagsstämman. Därför tycker jag all ni bör samordna era åsikier i det avseendel. Det kunde låla lilel bättre då.

Vad vi vill ha är insyn i dessa styrelser och nämnder. Men vi kan inle förslå vad det skall tjäna lill all ändra organisaiionen när vi har en nämnd som fungerar alldeles utmärkt. Det är en ändring för ändrandets egen skull.

Finns del något fall där jordbruksnämnden misskött sig så all man
genom alt ändra på en sammansällning som fungerat väl skall äveniyra
funklionen även i framliden? Vi har aldrig fåll klart för oss vilka all
mänintressen det är som man menar och som här skall tillgodoses. Kon
sumenterna godkänner man inle som representanter för allmäniniressei,
det är inle nog. Generaldirektören, lillsati av regeringen, är inte nog. 29

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Personalrepresentanterna är inte nog. Vad är det som man vill ha egentligen? Riksdagen är inte heller nog.

Dessutom hör del lill saken all den som sitter med i jordbruksnämndens styrelse genom sin blotta egenskap av styrelseledamot är skyldig all tillvarata samhällsintresset. Och samhällsintresset och det allmänna intresset måsle väl ändå vara precis samma sak.

Vi har faktiskt inte fåll någol argumenl som lalar för atl man skall utöka della allmäninlresse yllerligare. Lål oss veta vilka inlressen del är! Skall del vara varenda länkbar gren av samhällslivet? Ja, då får vi verkligen en hell oanvändbar och inle arbelsförmögen jordbruksnämnd.

Herr ENLUND (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Atl den här debatten från min sida skulle präglas av någon särskilt slor hetta lycker jag inle är rikligl.

Slalsrädeis påstående alt värt ställningstagande här skulle innebära all vi vill utestänga pariamenlarisk insyn är ganska märkligl när del gäller områden som regering och riksdag nästan i detalj har möjligheter all påverka. Här ligger ingen motsättning mol folkpartiets allmänna önskemål alt vidga medborgarnas möjligheter all bevaka allmänintresset och få insyn.

Mill ställningstagande har i långa stycken också byggt på de remissyttranden som finns redovisade i proposilionen. Där har ju anvisats andra möjligheter. Statens pris- och kariellnämnd har sagt atl mot bakgrunden av ulredningens förslag en särskild delegalion i större utsträckning skall företräda staten vid prisöverläggningarna och all den nuvarande intressesammansällningen i styrelsen kan bibehållas. Jordbruksnämnden har sagt all enligt nämndens mening bör samhällets iniresse inom nämndens arbetsområde i vanlig ordning komma lill ullryck i riksdagens och regeringens beslul och direkiiv.

Hur man då kan mena atl värt ställningstagande skulle innebära en ordning där man uteslänger politisk insyn och möjligheter lill påverkan är för mig helt obegripligt.

Hert KRISTIANSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill försäkra jordbruksministern all jag inte heller är upphettad av detla. Jag brukar ta räll kallt på förändringar och förslag, men jag måste säga all jag reagerar mot del här förslagel.

Och jag reagerar fakliski också när jordbruksministern efteriyser vettiga argumenl mol systemet. Jag måste säga atl jag efterlyser - om jag nu fär använda samma utlryckssäll - faktiskt vettiga argumenl /ö/- den här förändringen. Några sådana har vi inle fåll höra.

Del är i varie fall inget argumenl för en förändring, att här hanterar man sä och så många miljarder, som jordbruksministern sade. Jordbruksministern måste ju ändå vela mer än någon alt när det gäller de här miljarderna beslämmer jordbruksministern lill sisla kronan och öret hur de skall användas - del beslutar inle jordbruksnämnden om. Förhand-

lingsresullaiei lämnas över och jordbruksministern beslämmer i avsaknad av "insyn" hur myckel som skall betalas av dessa subveniionspengar, vilkel nämnden accepterar.

Vad nämnden hanterar i detta sammanhang är ju i första hand de mycket marginella förskjutningar som är föranledda av bl. a. världsmarknadsprisernas förändringar. Där är funklionen inle på någoi sätt annorlunda, oavsett hur myckel subventioner som går in. De argumenten håller således inle alls.

' Sedan undrar jag om inle också jordbruksministern borde se skillnaden mellan en vanlig lekmannastyrelse och denna nämnd. Jag tror del är en ganska väsenilig skillnad, framför alll därför alt - som flera talare redan framhållit - verksamheien lil syvende og sidst är så starkt underordnad den parlamentariska församlingen här.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Till herr Kristiansson villjag säga all jag har argumenterat med de synpunkter som förts fram i de moiioner som folkpartiet och centerpartiet har redovisat när del gälll all förstärka lekmannainflylandei i de slalliga verkens styrelser. Del har jag betraktat som vettiga argumenl i della sammanhang.

Mot den här argumenteringen för nu herr Kristiansson sin talan. Men jag har fortfarande inle fåll, som jag ser del, höra annal än undanflykter varför vi inle skulle ha pariamenlarisk insyn också i jordbruksnämndens arbele.

Herr Wachtmeister i Johannishus säger atl del låler på etl annal sätt när man diskuierar vissa andra myndigheter. Jag vel inte vilka myndigheter han avser. Men om herr Wachtmeister lycker au del låler bra när moderalerna lalar lill förmän för lekmannarepreseniation i andra sammanhang, låler del då inle lika bra när jag talar lill förmån för lekmannarepreseniation i det här sammanhanget?

Herr Enlunds argument och för resten också herr Wachtmeisters, all del här har gått så bra förul all vi behöver inte ändra - vad är det för slags argumenl? Vi kan väl säga om hela den slalliga verksamheien i detla avseende, all del är många verk som har skött sina angelägenheter pä ell bra säll innan vi förde in lekmannarepreseniation i styrelserna. Men vi har ju den generella uppfauningen att del är viktigt och angelägel all vi vidgar lekmannainsynen och an det är nalurligl all verksamheter med stor tyngd och betydelse inte minst för samhällsekonomin blir föremål för direkt insyn från riksdagsledamöternas sida genom exempelvis representation i styrelserna.

Del är ju ändå inle delsamma atl man så småningom på riksdagens bord får sig vissa förslag serverade. Och del är väl inle delsamma, hoppas jag riksdagen anser, all jordbruksministern kan få insyn. Del ersätter väl inle den parlamentariska koniaki som man här är angelägen om all få?

De invändningar som gjorts ser jag fortfarande bara som svepskäl.

Nr 127 Herr Kristiansson sade atl han inle är så upphetsad av della; del är inte

Fredaeen flen fariigi som del låter. Men varför är han då i sin argumentering så

14 mai 1Q76 angelägen om atl till varie pris motsälla sig den föreslagna ordningen?

Reglering av Herr WACHTMEISTER i Johannishus (m) kort genmäle:

priserna på Herr lalman! Del är en väldig skillnad, herr jordbruksminister, när

jordbruksproduk- en enskild riksdagsman som representant för skaltebdalarna försöker
ter, m. m. att åtminstone få höra på vad det är som försiggår i en statlig bolags-

styrelse och det som vi här diskuierar. I fälld med bolagsstyrelsen har riksdagen ju ingen insyn alls, men här har vi redan den insynen, här är det allmännas inlressen representerade. Jordbruksministern vill lydligen ha helt och hållet pariamenlarisk representation, men då blir det ju en slor styrelse som får svärl au arbeta.

I dd senasle anförandet läl del på jordbruksministern som om han menade all vi med den organisation som vi nu har och som vi tycker är bra inte har någon insyn. Men som här har påpekats gång på gäng har ju riksdagen möjligheter all bereda sig den insynen i jordbrukspolitiken och jordbruksavtalet och i den med jämna mellanrum återkommande översynen av indexregleringen.

Hert KRISTIANSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag kan här inte bemöla jordbruksministerns argumenl, eflersom han ju sagt all han inte har några egna sådana. Men del skulle vara myckel tacknämligt om jordbruksministern ville avslöja hur stor han har tänkt sig alt jordbruksnämnden skall vara för all fä dt hyggligt inflylande frän samhällel, hur han har tänkt sig handläggningen och, lil syvende og sidst, delegeringen av ärenden, alllså den renl prakiiska utformningen.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag märker att del inte lönar mödan atl forisalla denna deball så myckel längre. Och självfallet kan jag inie slå här och dra upp riktlinjer i delalj för hur jordbruksnämndens arbele skall bedrivas. Jag har lalat om möjligheterna au bereda riksdagen insyn.

Vad beträffar den nuvarande sammansättningen av jordbruksnämnden kan jag väl ändå avslöja att de olika s. k. partsintressena ingalunda har känt sig lillfredsslällda med den representation som de f n. har. Man har tyckt alt del har varit övervikt pä ena eller andra sidan. Jag menar all del inle minsl från utgångspunkten atl man skall kunna se hur en sådan här verksamhet påverkar ell viktigt samhällsområde i stort är angeläget med denna insyn från parlameniarikersidan. Del är vad jag hela liden är ule efter.

Men jag förstår, som sagt, all vi inle kommer varandra närmare genom atl fortsätta all argumentera, och därför skall jag nu inle föriänga denna deball. 32

Hert ISRAELSSON (vpk):

Herr lalman! Efter delta meningsutbyte om styrelserepresentalion vill jag ell ögonblick gä lillbaka till frågan om livsmedelssubventionerna. Jordbruksministern log inte upp den frågan, och därför skall'jag bara helt kort något kommentera vad fru Lundblad anförde.

Till alt börja med konstaterar jag dä att fru Lundblad och jag har principielll samma uppfattning i den frågan. Vad vi skiljer oss i är i vilken utsträckning som vi forlsällningsvis skall ha livsmedelssubvenlioner. Där hävdar jag all de bör ligga kvar i den omfattning som de ursprungligen hade, inle trappas ner. De bör bibehållas lill dess vi fär ell beslul om vilken prislinje vi skall ha när det gäller jordbrukets produkter.

Fru Lundblad sade alt man gick ifrån all subventionera hela prisstegringen på de baslivsmedel där subventionering ifrägakommer. Sä har man gjort en omställning av subvenlioneringen, så att de prisslegringar som görs sker på sädana produkler som är mindre märkbara för främst barnfamiljerna. Del menade hon var bra, och där är vi också överens. Skall man dra ner, sä skall man nog göra en sådan omställning som fru Lundblad talade om. Men jag vill också påminna om atl livsmedelssiibven-lionerna från börian infördes inie därför all man ville införa någol slags nyll prissysiem för jordbrukets produkler - det var, som jag sade, under uiredning - utan av rent poliliska grunder. Man ansåg del vara poliliskl nyttigt atl inle släppa upp livsmedelspriserna i en situation dä del förestod myckel slora prisslegringar på livsmedel. Den poliliska grund som fanns för atl införa subventionerna flnns fortfarande kvar. Del lalar för atl bibehålla dem i den ulsiräckning de hade frän börian.

Sedan är del en annan sak att subventionerna, om de får utgå under många år pä samma grund, kommer att leda lill betydande snedvridningar som måste rättas lill. Men innan dess kommer del säkerl ell förslag lill ny jordbrukspolitik och ny prislinje.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Fru LUNDBLAD (s):

Herr lalman! Jag skall hell kort säga till herr Israelsson att del inte flnns skäl ätt i år, när vi snart kommer all få jordbruksulredningens förslag om en annan prispolilik, la upp de grundläggande synpunkterna på hela livsmedelssubvenlionssystemet.

Vad som har skett i år är endast all man i samband med den överenskommelse som senast iräffades har fördelat subventionerna mellan de olika livsmedlen så, all de livsmedel som inte är oundgängligen nödvändiga för barnfamiljerna fäll de relativt största prisökningarna medan vissa baslivsmedel, t. ex. konsumlionsmjölken, såvitt möjligt hållits utanför prishöjningarna. Jag lycker det är riktigt att gå fram på det sättet. Kostnaderna för livsmedelssubventionerna har ökat år för år. Del därför skäl att vara litet försiktig, så alt man inte subventionerar sädana varor som del inle finns sociala skäl all subventionera. Detta är anledningen

3 Riksdagens protokoll 1975/76:127-129

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

till alt man i år inle gått sä generelll fram när det gälll all subventionera livsmedel som man gjort tidigare år.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemställl.

Mom. 6

Propositioner gavs pä bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservalionen nr 1 av herr Larsson i Borrby m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 40 mom. 6 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 1 av herr Larsson i Borrby m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröslningsapparal verkställdes. Denna omrösining gav följande resullat;

Ja - 150

Nej - 147 Avstår - 1

Mom. 7-9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemsiälli.

Mom. 10

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskoltels hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Takman, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller jordbruksuiskoiiets hemställan i betänkandet nr 40 mom. 10 röslar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 2 av herr Takman.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal.- Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281

Nej - 15

Avstår - 1

Mom. II och 12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemställt.

§ 5 Föredrogs

Jordbruksuiskoiiets betänkande

1975/76:41 med anledning av propositionen 1975/76:132 om skogsstyrelsens organisation, m. m. jämte motioner

Inrikesutskoltets belänkande

1975/76:40 med anledning av propositionen 1975/76:172 om vissa pensionsfrågor jämle motion

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Rätt nd ledighet och lön vid deltagande i svenskundeiyisnlng för invandrare

§ 6 Rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare

Föredrogs inrikesutskoltets belänkande 1975/76:41 med anledning av proposilionen 1975/76:177 om ändring i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare jämte moiioner.

I proposilionen 1975/76:177 (arbelsmarknadsdepartemeniel) hade regeringen efter föredragning av fru statsrådet Leijon föreslagit riksdagen all anla ell vid proposilionen fogal förslag till lag om ändring i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "Enligt lagen (1972:650) om räll lill ledighel och lön vid dellagande i svenskundervisning för invandrare är arbetsgivaren skyldig atl före den 1 juli 1978 bereda utländsk arbetstagare som har böriat sin första anställning här i landet före den 1 januari 1973 möjlighet till ledighet och lön under viss tid för all della i svenskundervisning. I proposilionen föresläs en lagändring som innebär alt arbetsgivarens skyldighet i princip föriängs till den 1 juli 1979 om han har försummat att ge ledighet och lön inom den föreskrivna liden. Vid sådan försummelse skall berörd arbdslagarorganisalion efter arbetstagarens godkännande få besluta om när ledigheten skall börja. Godtar arbetsgivaren inte organisationens beslul skall han kunna väcka talan vid domstol. Intill dess tvisten har prövats skall dock organisationens beslul gälla. Organisationen får sålunda s. k. tolkningsföreträde.

Vidare föreslås att lagen skall gälla även för sådan arbetstagare som

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Rätt lin ledighet och lön vid deltagande 1 svenskundervisning för Invandrare

har blivil svensk medborgare sedan han har päböriat den undervisning som avses i lagen."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöie väckta moiionerna

1975/76:2130 av herr Ahlmark m. fl. (fp) säviii nu var i fråga (yrkandel 1),

1975/76:2139 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkals alt riksdagen beslutade

1. all ell kollektivt avgiftssystem genomfördes för förelagens utgifter för svenskundervisning,

2. alt invandrarna vid anställning tillförsäkrades rätten att från första dagen bli informerade om'sina rättigheter,

3. all företag, som anställde invandrare som enligt lagen ägde räll lill undervisning, senast inom 30 dagar skulle ha päböriat densamma,

4. att begränsningen lill 160 limmars undervisning för invandrare med vissa förkunskaper avskaffades.

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975/76:2413 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkals

1. att riksdagen - med godkännande av proposilionen 1975/76:177
i övrigl - med ändring av regeringens förslag skulle anla av moiionärerna
framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1972:650) om rätt lill ledighet
och lön vid dellagande i svenskundervisning för invandrare, innebärande

dels all lagen skulle utvidgas lill all omfatta invandrare oavsett om de hade svenskt medborgarskap eller ej,

dels all beslutanderätten för facklig organisation om ledighet för deltagande i svenskundervisning och dess förläggning skulle inträda redan från den 1 juli 1976,

dels all arbetsmarknadsstyrelsen flck i uppdrag all vara konlrollinslans och

dels atl arbetsgivare som vägrade all verkställa arbetsmarknadsstyrelsens ålägganden skulle dömas lill böter med 500 kr. för var och en av de anslällda som åläggandet gällde, varvid bötesbeloppet i fortsällningen skulle höjas med 500 kr. för varje anmaning som inle ledde lill efterrättelse,

2. all riksdagen besluiade alt 7 och 8 §§ skulle upphöra atl gälla liksom
punkterna 3 d) och e) i övergångsbestämmelserna, samt

1975/76:2414 av hert Siegbahn m. fl. (m).

Utskottet hemställde

1. beträffande rätt för svensk medborgare alt della i svenskundervisning atl riksdagen med avslag på moiionen 1975/76:2413, yrkandel 1 i denna del, skulle anla 1 § i det genom propositionen 1975/76:177 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1972:650) om rätt till ledighel

och lön vid dellagande i svenskundervisning för invandrare,

2. beträffande arbelsgivares upplysningsskyldighet m. m. atl riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2139, yrkandena 2 och 3,

3. belräffande svenskundervisning för utländska sjömän all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2414,

4. beträffande begränsning av undervisningen för invandrare med vissa förkunskaper i svenska alt riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2139, yrkandel 4,

5. belräffande föriängning av arbelsgivares skyldigheter enligt lagen, m. m. atl riksdagen med avslag pä moiionen 1975/76:2413, yrkandel 1 i denna del och yrkandel 2, skulle anla propositionens lagförslag såviii gällde införande av de nya punkterna 6-9 i övergångsbestämmelserna,

6. belräffande lagförslaget i övrigt atl riksdagen skulle anta del genom propositionen framlagda förslagel såviu gällde lagens rubrik och ingress dock med den ändringen alt ingressen skulle erhålla av ulskoltet föreslagen lydelse,

7. beträffande ålgärder för atl effektivisera lagen att moiionen 1975/76:2130, yrkandel 1, inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

8. belräffande kollektivt avgiftssystem för svenskundervisningen all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2139, yrkandel 1.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Rätt tin ledighet och lön vid deltagande i svenskundeiyisnlng för Invandrare

Reservationer hade avgivits

1. beträffande rätt för svensk medborgare att delta i svenskundervis
ning av herr Lorenlzon (vpk) som ansell alt ulskollel under 1 bort hem
slälla

atl riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2413, yrkandet 1 i denna del, saml med anledning av proposilionen 1975/76:177 skulle anta 1 § förslagel till lag om ändring i lagen (1972:650) om räll lill ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare med av reservanten föreslagen lydelse,

2. belräffande arbelsgivares upplysningsskyldighd m. m. av herr Lo
renlzon (vpk) som ansett all ulskollel under 2 bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2139, yrkandena 2 och 3, skulle anla 4 § lagen (1972:650) om rätt lill ledighel och lön vid dellagande i svenskundervisning för invandrare med av reservanten föreslagen lydelse,

3. belräffande begränsning av undervisningen för invandrare med vissa
förkunskaper i svenska av herr Lorentzon (vpk) som ansell atl utskottet
under 4 bort hemslälla

alt riksdagen skulle bifalla moiionen 1975/76:2139, yrkandel 4,

4. belräffande förlängning av arbelsgivares skyldigheter enligt lagen, m. m. av herr Lorenlzon (vpk) som anselt all ulskoltet under 5 bort hemställa

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Rätt tid ledighet och lön vid deltagande 1 svenskundeiyisnlng för Invandrare

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2413, yrkandel 1 i denna del och yrkandel 2, saml med förklaring all proposilionens lagförslag inte kunnat antas i oförändrat skick skulle anla förslaget med den av reservanten föreslagna lydelsen,

5. beträffande lagförslaget i övrigt

vid bifall till reservalionerna nr 2-4

av herr Lorentzon (vpk) som ansett att utskottet under 6 bort hemslälla

att riksdagen skulle anta det genom propositionen framlagda förslagel såviii gällde lagens rubrik och ingress med den ändringen att ingressen skulle erhålla av reservanten föreslagen lydelse.

6. beträffande kollektivt avgiftssystem för svenskundervisningen av herr Lorentzon (vpk) som ansell alt uiskottd under 8 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2139, yrkandel 1, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

Hert OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! Under hela efterkrigstiden har invandrarna utgjort en väsentlig del av den arbetskraftsreserv som lillgodoselt kapitalels ökade behov av arbetskraft under konjunkturuppgångarna. Invandringen av arbetare har varit en förulsällning för det svenska kapitalets konkurrenskraft och expansion. Samtidigt står del emellertid klart an invandrarna har varit och alltjämt är diskriminerade vad del gäller villkoren i arbetslivet och även socialt och kulturellt. Arbetsköparnas intresse har inskränkt sig till att utnyttja deras arbele, och det sträcker sig inte till all medverka för alt lillgodose invandrarnas krav på sociall och kulturellt likaberättigande. Tillämpningen av 1972 års lag om rätt lill ledighel och lön vid dellagande i svenskundervisning bekräftar della. Många arbetsköpare har illustrerat sin lolala avsaknad av sociall ansvar genom all pä olika sätt undvika all uppfylla sina skyldigheter enligt lagen. De struntar i den, de låler bli alt informera invandrarna, de försöker förlägga svenskundervisningen lill omöjliga lider, de försöker köpa sig fria och de söker förvägra invandrarna deras rällighder.

I lagen från 1972 föreskrevs atl arbetsköparna var skyldiga atl före den 1 juli 1978 möjliggöra för de invandrare som varit anställda före 1973 atl fl ledighet och lön för svenskundervisning. Del slår redan i dag klart atl arbetsköparna inte kommer att ha fullgjort denna skyldighet lill utsatt datum, varför regeringen föreslår en förlängning fram till utgången av juni 1979. Man måsle säga att del är en mild behandling av lagbrytare. Förslagel i proposilionen om en förlängning av tiden för fullgörandet av arbetsköparnas skyldighet måste ses som en eftergift åt den försumlighet de har visat. Det är uppenbart att denna försumlighet i slällel borde molivera en skärpning av lagsliftningen för all riksdagens inlenlioner skall uppfyllas.

I reservalionen 1 föreslår vpk en ulvidgning av den grupp som skall

ha rätt lill denna undervisning. Vi anser att lagen bör omfatta alla invandrare, oavsett om de har svenskt medborgarskap eller inle. Denna fråga har ganska stor betydelse när del gäller nordiska invandrare, naturiiglvis framför alll de finländska. Del kommer också alt bli en kortare kvalifikationstid för svenskt medborgarskap än vad som gälll hittills, och därför är det angelägel att även dessa invandrare flr möjlighet lill svenskundervisning.

Kriteriet för om det skall föreligga rätt lill språkundervisning bör vara de språkkunskaper invandrarna har och inle vilkel medborgarskap de råkar ha.

I reservationen 2 tar vi upp bestämmelsen att undervisningen skall påbörias senast 60 dagar efter anställningen. Vi anser alt denna bestämmelse ger förelagen en möjlighel alt smita ifrån sina skyldigheter; de kan anställa invandrare för kortare tid än 60 dagar, och de slipper därmed ifrån sin skyldighet.

Vi föreslär atl denna tid förkortas till 30 dagar. Dessutom anser vi atl invandrarna omedelbart skall informeras om sina rättigheter. Med omedelbart avser vi direkt i samband med anställningen.

I reservationen 3 tar vi upp frågan om begränsning av undervisningen för invandrare med vissa förkunskaper i svenska. Undervisningstiden är maximalt 240 timmar. Invandrare som har vissa förkunskaper får emellertid bara 160 timmars undervisning. Det är svärl att avgöra vilka som äger rätt till 240 limmars undervisning och vilka som eventuellt skall ha en förkortad undervisning. Det kan endasl invandraren själv avgöra. Vi tycker dessutom alt limantalet är så pass lilel att någon begränsning inte bör komma i fråga.

I reservalionen 4 tar vi upp påföljdssyslemd för den händelse lagen inle efterievs. Lagen om invandrarnas rätt lill ledighel och lön för svenskundervisning är avsedd som en tvingande lag. Därför bör i lagen också införas ett päföljdssysiem, som gör del omöjligl för arbdsköparna all undandra sig sina skyldigheter. Påföljden bör vara böter som utgår med ett kontinuerligt stigande belopp. Vi har föreslagil atl böterna vid första anmodan skall uppgå lill 500 kr. Vid näsla anmodan 30 dagar senare skall beloppet ökas med 500 kr. Enligt vår mening skall invandraren ha kvar sin räll lill undervisning, och lagen skall således inle sluta gälla vid ell vissl dalum. När kammaren debatterar lagar hör man ofta alt del måsle bli en påföljd, om någon bryter mol en lag, för annars fungerar den ju inle. Man kan länka sig vilken bdydelse del har om man förbjuder t. ex. parkering ulan all ha några parkeringsböler. Men syslemet med påföljd gäller lydligen inle den här lagen, ulan här förlänger man i slällel lagen för alt de som har varit försumliga skall få yllerligare en chans. När delta dalum i sin lur överskrids är vederbörande strängt tagel befriad från skyldigheterna.

Invandrarna är i stor ulsiräckning hänvisade lill lunga, smutsiga och däligl betalda arbeten. Det är också invandrarna som först kommer i farozonen när del är ont om arbele. Del är bra all del finns en lag som

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Rätt tdl ledighet och lön vid deltagande 1 svenskundeiyisnlng för Invandrare

Nr 127 ger 240 limmars undervisning pä betald arbetstid, men när del blir ont

Fredaeen den °" arbete kan det här ha en dålig effekl för invandrarna. Arbdsköparna

14 mai 1976 detla bara som en utgift bland andra, och för atl komma ifrån den

_____________ utgift som del innebär för dem att betala 240 timmars svenskundervisning

Rätt till ledighet och anställer de inle invandrare. En egentligen mycket bra lag har alllså fåll lön vid deltagande 1 en delvis motsatt effekl.

svenskundeiyisnlng Ett sätt att lösa problemet är att man inför ell kollektivt avgiftssystem
för Invandrare för atl betala svenskundervisningen. Det skulle hindra att företagen av

ekonomiska skäl avstår från alt anställa invandrare som inle talar svenska. Med della, herr talman, yrkar jag bifall till alla de sex reservalioner

som är fogade till betänkandet.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr lalman! År 1972 antog riksdagen lagen om räll till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1973, och den omfattade dä invandrare som fick sin första anställning i Sverige efter 1972 års utgång. Vid två lillfällen senare har riksdagen med slor majoritet beslutat atl vidga lagen.

I börian av innevarande år väckte folkpartiet en molion med krav på åtgärder för att effektivisera lagen. Och när man nu i en proposition väckt förslag om förbättringar och kompletteringar av gällande bestämmelser, har detta hälsats med tillfredsställelse från mänga håll. Det har också tagit sig uttryck i alt med anledning av propositionen avlämnats endast tvä moiioner och att det vid utskottsbehandlingen uppställ en mycket stor enighet om att anta de föreslagna ändringarna.

Det är bara vpk som med stöd av sina partimotioner har anmält avvikande meningar. Jag skall inte kommentera herr Olssons i Slockholm anförande på alla punkter där vpk har reservationer ulan bara la upp ett par detaljer som han avslutade sitt anförande med.

Först en kommentar till del krav som framförts i en av vpk;s reservationer på att AMS skulle vara kontrollmyndighet. Där har majoriteten i ulskollel sagt att vi finner del orimligt all arbetsmarknadsstyrelsen skall belastas med ytterligare arbetsuppgifter. De informationer vi vid olika tillfällen fltt frän arbetsmarknadsverkels ledning har gjort alldeles klart atl del stora bekymret är all man har för litet personal för att klara de arbetsuppgifter som arbetsmarknadsverket redan har sig pålagda. Då finner vi del som sagt orimligt att lägga på ytterligare arbetsuppgifter.

Herr Olsson i Stockholm lalade om värdet av kollektiva avgifter, som
vpk har föreslagil. Han menade all det skulle innebära all invandrarna
inle blir diskriminerade. Jag har med intresse läsl molion 2139 på nyll
inför dagens deball, och jag har konstaterat att i motionen säger man
klart precis detsamma som herr Olsson framfört i sill anförande, nämligen
all ett sätt att se till atl invandrare inte blir diskriminerade är alt införa
kollektiva avgifter från förelagen till svenskundervisning. Jag har tolkat
40 det så all man vid nyanställning av personer, oavsett om det gäller in-

vandrare som inte kan svenska eller om det gäller den andra gruppen, till en central pott skulle samla in pengar. Det skulle liksom inle diskriminera de invandrare som inte kan svenska.

Men i reservalionen 6 säger man: "Arbdsgivare, som har eller lidigare haft anslällda invandrare, bör debileras en särskild avgift för alt läcka undervisningskostnaderna." Där har man alllsä markerat en avgränsning som inte framgår av motionen och inle heller av herr Olssons anförande.

Jag skall inte ta upp fler detaljer, men jag tror det vore värdefullt med ett klariäggande pä den här punkten.

I övrigl, herr talman, vill jag med dessa kommentarer yrka bifall lill utskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Rätt tdl ledighet och lön vid deltagande 1 svenskundeiyisnlng för invandrare

Hert OLSSON i Slockholm (vpk):

Herr talman! Förslagel om kollekliva avgifter är tänkl sä all en avgift skall las ul av samlliga företag, och all man sedan skall kunna bestrida utgifterna för undervisningen. Delta står klart i reservationen. Sä är det tänkl även i motionen, och om den är otydlig fär jag väl ta pä mig det eftersom jag författat den.

Den andra punklen, om särskilda avgifter, rör dem som tidigare haft invandrare anställda. Del kan vara svårt atl få systemet att fungera retroaktivt. "Del har nu fungerat en tid pä del sättet att varje föreiagare helt och hållet svarar för kostnaderna via lönen. Vi menar all om man i stället hade en kollekliv avgift sä skulle inte invandrarna bli diskriminerade vid anslällningslillfälld.

I ulskotlsbetänkandel anförs att del kan förekomma svårigheter med påbörjad utbildning; några har redan bestridit kostnaderna för utbildningen. Det finns sädana övergängsproblem, och vi har en delvis annan skrivning i reservationen för atl klara denna avgränsning.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservalionen nr 1 av herr Lorenlzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Slockholm begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 41 mom. 1 röslar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 1 av herr Lorenlzon.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-proposilionen. Dä herr Olsson i Slockholm

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Rätt tin ledighet och lön vid deltagande 1 svenskundeiyisnlng för Invandrare

begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 285 Nej - 15

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoilds hemställan, dels reservalionen nr 2 av herr Lorenlzon, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Slockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringspropo-silion:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskottels hemställan i betänkandet nr 41 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Lorenlzon.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Slockholm begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 283 Nej - 15

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Lorenlzon, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 5

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservalionen nr 4 av herr Lorenlzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Slockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill au kammaren bifaller inrikesulskottets hemställan i betänkandet nr 41 mom. 5 röslar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 4 av herr Lorenlzon.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Olsson i Slockholm

begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 284

Nej - 15

Mom. 6 och 7

Kammaren biföll vad uiskottd i dessa momenl hemställt.

Mom. 8

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Lorentzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 7 Föredrogs

Civilulskottels belänkande

1975/76:27 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Ulskottds hemställan bifölls.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Ändringar i ersättningssladgan för riksdagens ledamöter

§ 8 Ändringar i ersättningsstadgan för riksdagens ledamöter

Föredrogs konslituiionsutskoltets belänkande 1975/76:52 med anledning av riksdagens förvallningsstyrelses förslag (1975/76:22) lill vissa ändringar i ersällningssladgan för riksdagens ledamöler jämte motion.

Riksdagens förvaltningsstyrelse beslöt den 27 maj 1975 alt lillsälla en kommitté för översyn av riksdagsledamöternas pensioner. Kommittén fick i uppdrag att bl. a. lägga fram förslag om anpassning av pensionsförmånerna till den beslutade sänkningen av pensionsåldern inom den allmänna försäkringen. Kommittén hade i en den 26 mars 1976 dag-tecknad framställning föreslagit vissa ändringar i reglerna om egenpen-sion och avgångsersättning enligt ersällningssladgan (1971:1197) för riksdagens ledamöler.

1 della belänkande behandlades förvallningsstyrelsens förslag 1975/76:22, vari hemslällts all riksdagen skulle

1. anla det i bilaga lill kommitténs framställning framlagda förslagel lill lag om ändring i ersällningssladgan (1971:1197) för riksdagens ledamöler,

2. beslula all uppdraga åt förvaltningsslyrelsen an fastslälla procentsatsen för riksdagspensionen efter 65 års ålder samt

3. i övrigl godla de riktlinjer för tillämpningen av ersällningssladgan som kommittén i sin framställning rekommenderat.

1 della sammanhang hade behandlats moiionen 1975/76:2537 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemslällls all riksdagen med godkännande

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Ändringar 1 ersättningsstadgan för riksdagens ledamöter

i övrigl av förvallningsstyrelsens förslag beslutade avslå de i 24 § ersällningssladgan föreslagna förändringarna av reglerna för avgångsersättning.

Utskottet hemställde

all riksdagen med anledning av förvallningsstyrelsens förslag 1975/76:22 skulle

1. med avslag pä moiionen 1975/76:2537 anla del framlagda förslaget lill lag om ändring i ersällningssladgan (1971:1197) för riksdagens ledamöter,

2. i övrigl godta de riktlinjer för tillämpningen av ersällningssladgan som kommittén rekommenderat i sin framställning.

Reservalion hade avgivits av herr Måbrink (vpk) som ansett atl utskotld under 1 bort hemställa

all riksdagen med anledning av förvallningsstyrelsens förslag 1975/76:22 skulle med bifall till moiionen 1975/76:2537 anla del framlagda förslagel lill lag om ändring i ersällningssladgan (1971:1197) för riksdagens ledamöler utom vad avsäg ändring av 24 §.

Hert BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Del förhållandel att riksdagens ledamöler själva beslutar om sina egna villkor skiljer sig från praxis på arbetsmarknaden i övrigl. Där föregås som bekanl varie förbättring av hårda förhandlingar och hård kamp. Det är med hänsyn härtill viktigt all riksdagens ledamöter inle tillförsäkrar sig förmåner som andra anslällda inle kan påräkna.

De förslag vi nu har att ta ställning lill är enligt vänslerparliel kommunisterna av sådan art att de för vanliga löntagare måste le sig omotiverat förmånliga.

En fördubbling av avgångsersättningens storlek föreslås och därtill atl åldersgränsen 40 år för erhållande av hell avgångsvederiag slopas. Detla gör det fullt möjligt att en ledamot kan ha fullgjort sex riksdagsär innan vederbörande har uppnått 30 års ålder. Ledamoten kan återgå lill sitt tidigare yrke med en hel årslön pä flckan när mandattiden är slut. Della bör jämföras med de nog sä rigorösa bestämmelser som gäller för avgångsbidrag lill arbeiare som mister sin anställning, exempelvis vid förelagsnedläggningar.

Förvaltningsslyrelsen åberopar den förkortade "varseltiden", som följer av att valresultatet blir avgörande för riksdagens sammansättning redan samma höst. Men delta kan inte utgöra skäl för atl fördubbla avgångsersättningen från sex till lolv mänadsarvoden. Det kan ännu mindre ul-' göra skäl för alt slopa bestämmelsen all ledamot skall ha uppnått 40 års ålder för atl erhålla hel avgångsersättning.

Det kan inte allmänt hävdas atl en riksdagsledamot har slörre svårigheter all fä anställning efter mandattidens slul än vad som gäller vid en förelagsnedläggning. Tvärtom är del säkerl så atl många ledamöler

under mandattiden behäller anknylningen lill lidigare verksamhei.

Särskilda svårigheter kan föreligga för äldre ledamöler med läng riksdagsverksamhet. Men del är att märka all avgångsersättningen inle är till för dessa. För dem gäller pensionsvillkoren, medan avgängsersällning utgår lill ledamöler som inte är berättigade till pension.

Från vänslerparliel kommunisierna har vi vid lidigare lillfällen anfört alt ersättning och förmåner för riksdagens ledamöter bör stå i relalion lill vad som gäller för andra anslällda. Del är med hänsyn till denna uppfallning vi yrkal avslag på förvallningsstyrelsens förslag lill kraftig förbättring av avgångsersättningen.

Konslilulionsulskollel avstår från all argumentera i frågan. Man bara tillstyrker förvallningsstyrelsens förslag och avstyrker moiionen. Detla är nog sä betecknande. Det är en het potatis som man inle gärna rör vid. Särskilt hel bör den vara för socialdemokratiska riksdagsledamöter invalda på arbdarröster.

1 en reservalion till utskoliels belänkande fullföljer herr Måbrink nio-lionsyrkandd om avslag på de föreslagna förändringarna rörande reglerna för avgängsersällning. Jag ber all få yrka bifall lill reservationen.

Lät mig slutligen framhålla all del är angelägel all förbättra villkoren för dem som måste byta jobb. Men den mesl angelägna uppgiften kan inle vara att riksdagsledamöter tillförsäkrar sig en årslön i avgångsersättning. Problemen för andra grupper pä arbelsmarknaden är betydligt angelägnare.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Ändringar 1 ersällningssladgan för riksdagens ledamöter

Hert JOHANSSON i Trollhäuan (s):

Herr lalman! Till grund för konslilulionsutskollels belänkande i detla ärende ligger ell förslag från en kommitté som förvaltningsslyrelsen har lillsati. Delta förslag är enhälligt. Del lillstyrkes av en lika enhällig förvaltningsstyrelse. Konslilulionsulskollel följer i sak kommitténs förslag. Del finns vissa frågor som denna kommitté ännu inle har hunnii behandla. Av den anledningen önskar vi skjula upp behandlingen av vissa moiioner till 1976/77 års riksmöie för all avvakla kommitténs förslag i dessa frågor.

När det gäller det spörsmål som herr Berndlson log upp i sill anförande vill jag erinra om all riksdagsårei har lagts om. Del böriar som bekanl 15 dagar efter nyvalet medan del lidigare kom först några månader efter valet. Den som blev utslagen i valet kunde då sitta kvar här i riksdagen under höstmånaderna. Med de regler som nu finns fick han, om han erhöll ersällning för tre månader, ett vederiag t. o. m. mars månads utgång.

Skulle del förslag som finns i reservalionen bifallas av riksdagen, innebär det under förutsättning all del gamla mandatet slocknar ut först i oktober månad, att vederbörande kommer all få ersällning fram t. o. m. januari månads utgång. Reellt sett innebär della en försämring i avgångsersättningen med tvä månadsersäiiningar.

Del förslag som förvallningssiyrelsen har lagl fram och som konsti-

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Ändringar 1 ersättningsstadgan för riksdagens ledamöter

luiionsutskoiiei tillstyrker innebär reellt sell en ökning av avgångser-säiiningen med en månadsersäilning. För dem som fär den maximala ersällningen, alllsä lolv mänadsarvoden, innebär reellt sell förvallnings-siyrelsens förslag en ökning av niånadsersältningen med tre månader.

Man kan alltid diskutera om della är riktigt eller inle, men del finns i detta den tanken atl man vid nomineringar och val inle skall behöva räkna med att man nödvändigtvis måsle åiernominera eller återvälja någon därför all vederbörande annars råkar i en besvärlig ekonomisk situation:

Vad slulligen gäller den omständigheten all konstitutionsutskottet inte har skrivii någonling på den här punklen sammanfaller det med den praxis som råder inom utskottet, nämligen atl om vi ansluter oss till ell förslag sä upprepar vi inte det argument som har funnils för della förslag.

Herr lalman! Med detla yrkar jag bifall lill utskottets hemställan. <

Hert BERNDTSON (vpk);

Herr lalman! Herr Johansson i Trollhällan påpekar det som också jag anfört, nämligen att förvaltningsstyrelsen hade åberopat att varselliden blir kortare genom att riksdagsåret är omlagt. Nu är del framför allt inte av hänsyn till det som en justering görs. Det blir enligt förslaget en fördubbling av avgångsersättningen och del är betydligt mer än ersällning för den förändring som inträder. Även med den situation som skulle uppslå genom etl bifall till vpk:s förslag måsle man säga atl riksdagsledamoten fortfarande skulle vara gynnad i förhållande till andra kategorier pä arbetsmarknaden.

Jag vill erinra om bestämmelserna för avgångsvederlag på arbelsmarknaden i övrigl. Den arbetstagare som mister sin anställning på grund av all förelaget läggs ner eller minskar driften kan få avgängsbidrag. Vederbörande måste då ha fyllt 40 år och måsle ha varii anställd i företaget under minst fem år samt ha uppnått en sådan ålder alt anställningsår och levnadsår lillsammans uppgår lill 50 år, som del slår i bestämmelserna, i. ex. 40 levnadsår och 10 anslällningsär. Sedan finns del regler för storleken på avgängsbidraget.

Jag har försökt atl göra en generös tolkning av silualionen för en arbetare som blir utan arbele genom förelagsnedläggning. Om jag förutsätter all han har fylll 40 år och varit anställd i 10 är och alltså tillsammans har 50 är, får han 10 x 100 i s. k. A-belopp, alllså 1 000 kr. Han kan också få B-belopp, och jag har räknai med det högsta beloppet, dvs. 6 000 kr., men delta kan vara osäkert, eflersom det är beroende av ålder. Jag kan vidare anta all han får del högsta B-beloppei för långvarig arbetslöshet, som kan vara 3 000 kr. Jag kornmer då fram till totalt 10 000 kr. Jämför då det beloppet med en riksdagsledamots 87 000 kr. efter sex riksdagsär och vid betydligt lägre ålder.

Jag menar alllsä, herr Johansson, alt denna omläggning av riksdagsårei inle motiverar en fördubbling av avgångsvederlaget för riksdagsledamö-

ler, och den motiverar framför alll inle att slopa regeln om uppnådda 40 är.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr lalman! Läl mig med hänsyn lill framlida diskussioner i dessa frågor endasl slå fasl all ingen riksdagsledamot är anställd här.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Sjukfrånvaron 1 arbetslivet

Överiäggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Måbrink, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndlson begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller konslitutionsutskoitets hemställan

i betänkandet nr 52 mom. 1 röslar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Måbrink.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha rösial för ja-proposilionen. Då herr Berndtson begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 273

Nej - 15

Avslår - 4

Mom. 2

Ulskoltels hemsiällan bifölls.

§ 9 Sjukfrånvaron i arbetslivet

Föredrogs socialförsäkringsulskollels belänkande 1975/76:41 med anledning av moiioner om en uiredning av sjukfrånvaron i arbelslivel.

1 detla belänkande behandlades moiionerna

1975/76:557 av herr Wachtmeister i Slaffansiorp (m), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen skulle anhålla alt ulredningen om sjukfrånvaron flck vidgade direkiiv i enlighet med vad som i moiionen anförls, och

1975/76:2004 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemslällts atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla all en parlamentariskt sammansall kommitté tillsalies med uppgifi all kartlägga de bakomliggande orsakerna lill den höga sjukfrånvaron saml avge förslag till åtgärder för all nedbringa denna.

Nr 127 Ulskollel hemställde all riksdagen skulle avslå motionerna

Fredagen den 1975/76:557 och 1975/76:2004.

14 maj 1976

_____________ Reservation hade avgivits av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m)

Sjukfrånvaron 1 vilka ansell alt utskottet bort hemslälla

arbetslivet all riksdagen med anledning av moiionerna 1975/76:557 och

1975/76:2004 gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört.

Hert FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! Myckel kort skall jag molivera den reservation som fogats till det aktuella utskottsbelänkandel. Jag skall också, herr talman, försöka undvika all formulera mig så spetsigt atl jag drar i gång någon debatt här - del kanske inte vore så populärt med lanke på den arbetsbörda som riksdagen f n. har.

I socialförsäkringsulskottets belänkande nr 41 behandlas moiioner som gäller frågan om sjukfrånvaron i arbetslivet, och reservalionen bär herr Ringabys och mill namn. Vi yrkar atl riksdagen, mot bakgrund av den oroande ökningen av sjukfrånvaron i arbelslivel och de konstateranden som gjorts av LO:s och SAF:s medicinska experter, tillsätter en parlamentariskt sammansall kommitté som skall kartlägga orsakerna till sjukfrånvaron.

När man tar upp den här frågan om den snabbt ökande sjukfrånvaron så menar en del atl man därmed misstänkliggör de sjukskrivna. Man skulle alltså vara inne på temat atl det här rör sig om etl okynnessjuk-skrivande. Så är naturiiglvis inte fallet. Däremot anser vi det vara ytterst angelägel all fä den här frågan ordentligt utredd. Den är viktig för alla parter - för de sjukskrivna, för arbetarna, för tjänstemännen, för förelagarna och för samhällel i stort. Sjukfrånvaron drabbar alla kategorier.

Sjukfrånvaron, som enligt statistiska beräkningar omfattar ca 400 000 arbetstagare per dag, slår inle endasl hårt mot produktionen ulan drabbar naturiiglvis i myckel hög grad de arbetskamrater som måsle klara de arbetsuppgifter som den sjukfrånvarande har att sköta.

Inte minsl inom sjukvården har man slora problem pä grund av sjukfrånvaron. Vad beror den på? Kanske är anledningen den att det är etl tungt arbele. Kanske är anledningen att del finns för fä deltidstjänster. Kanske är stressfaktorerna för påfrestande. Del vore ell samhällsinlresse all få svar på dessa och liknande frågor.

Uiskottd hänvisar i sin avslagsskrivning lill yrkesskadeslalislikutred-ningen, som fått linäggsdirektiv alt kartlägga dessa orsaker. 1 och för sig är del väl dt lovvärt initiativ, men del är absolul inle tillräckligt. En ijänslemannautredning tar ju ingei politiskt ansvar. Herr Ringaby och jag yrkar därför all en parlamentariskt tillsatt kommitté skall fä denna uppgifi, vilkel är i enlighet med den moderata parlimotionen.

Jag beklagar att inle utskottet velat följa vår linje, även om i varje
fall ett partis represenlanler i utskottet flaggade med intresse för våra
48 synpunkter.

Med dessa ord, herr talman, yrkar jag bifall till den reservation som är fogad lill betänkandet.

I detla anförande instämde herrar Ringaby (m) och Wachtmeister i Staffanstorp (m).

Hert MARCUSSON (s):

Herr talman! Herr Fridolfsson var ju föredömligt kortfattad, och jag skall försöka falla mig ungefär lika korl.

Socialförsäkringsutskollets belänkande nr 41 behandlar två motionsyrkanden som i stort sett går ut på samma sak, nämligen att man begär tillsättande av en pariamenlariskt sammansatt kommitté som skall kartlägga orsakerna lill sjukfrånvaron och framlägga förslag lill ålgärder för atl minska frånvaron. Båda moiionerna är väckta av moderata samlingspartiet. Det är dels en partimotion och dels en motion av herr Wachtmeister i Slaffansiorp. En liknande molion av herr Bohman m. fl. behandlades i fjol av socialutskottet, varefter riksdagen avslog motionen med 260 röster mot 43.

Sjukfrånvaron i arbetslivet har sedan länge blivit uppmärksammad av arbetsmarknadens parter. År 1971 tillsattes en kommitté, som 1973 slutförde en utredning i ämnet. Kommittén konstaterade att det inte finns någon enhetlig fränvaroregistrering i landet och att det i första hand krävs forskning om man vill engagera sig i frånvaroproblemet.

I april 1974 överlämnades utredningen lill arbelarskyddsfonden med begäran att fonden skall uppmärksamma frånvaron i arbetslivet som ett högprioriterat område för forskning.

En styrgrupp för denna forskning har lillsalts bestående av ledamöter från Arbetarskyddsfonden, SAF, LO och TCO. Den kallar sig för styrgruppen för sjukfrånvarofrågor.

Forskningen har nu varit i gång sedan mer än ett år, men pä grund av problemens omfattning kommer det givetvis att la tid innan gruppen kan få fram klarläggande uppgifter beträffande sjukfrånvaron och föreslå åtgärder.

Forskarna pekar bl. a. pä all arbelsmiljöförhällanden av generell natur är viktiga i samband med studium av frånvaron. Bland de företag som lill all böria med ingår i undersökningen kan jag nämna tre: Bofors, SAAB-SCANIA och Sandvikens jernverk.

Utskottet säger i sitt betänkande all arbetsmarknadsministern lillsammans med arbetarskyddsfonden och arbetarskyddsstyrelsen inbjudit olika myndigheter och institutioner jämte arbetsmarknadens parter lill en konferens i syfte all få en överblick av det arbele som pågår pä olika håll och få synpunkter pä vilka nya initiativ som kan behövas. Konferensen har redan hållits, del var så sent som i förrgår, så jag kan inte ullala mig om vad man har fäll ul av den.

Styrgruppen för sjukfränvarofrågor kommer i höst att anordna en stor konferens, preliminärt den 13 eller 14 oktober. Där kommer förulom

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Sjukfrånvaron 1 arbetslivet

4 Riksdagens protokoll 1975/76:127-129

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Sjukfrånvaron 1 arbetslivet

styrgruppen bl. a. arbetsmarknadsorganisationerna, olika institutioner, forskare och riksförsäkringsverket all della.

Herr talman! Som framgår av det jag här relaterat är del så myckel forskning och uiredning på gång inom sjukfrånvaroområdet atl motionerna med reservalionen inle bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Inte heller det som herr Fridolfsson här anförde har gett belägg för att det bör vidtagas några ytterligare åtgärder.

Jag ber atl få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Hert HALLGREN (vpk):

Herr lalman! Moderata samlingspartiets lalesman herr Fridolfsson började sitt anförande med att säga att han skulle' försöka avstå från all spetsa lill del här, avstå från att föra en sakdebatt i frågan. Jag kan inte ge samma löfte.

Del är ju inle utan all manblir litet förvånad när arbetsköparnas främsta represenlanler i riksdagen ställer krav pä all ökad sjukfrånvaro i arbelslivel skall undersökas och utredas av en parlamentariskt sammansall kommitté som efter utfört arbele också skall lägga fram förslag till ålgärder för all nedbringa sjukfrånvaron.

Vad är det egentligen som moderala samlingspartiet vill ha utrett och vad är del för förslag man förväntar sig att denna kommitté sä småningom skall lägga fram för alt minska sjukfrånvaron?

Är det monotonin i arbetslivet? Är del ackordshetsen och stressen? Vill man utreda det ständigt ökade arbetstempot? Är del skiftarbete och arbete på obekväm arbetstid som skall utredas? Eller är det förekomsten av mer eller mindre systematiskt iscensatt övertidsarbete på både nätter och helger, med ständiga krav från arbetsköparhåll pä dispens frän bestämmelserna i arbetstidslagen?

Vill moderalerna se pä del ständigt ökade kravet på effektivitet hos de anställda? Kan dd vara en av de faklorer som ökar sjukfrånvaron, alt människorna hell enkelt upplever nuvarande produktionsprocess som omänsklig och ivingas lill sjukskrivningar?

Är del arbetsmiljön som kan vara orsak lill ökad sjukfrånvaro, alllså all de anställda upplever sin arbetsplats som outhärdlig och känner det som ett nödvändigt ont att gä till arbelel?

Är det möjligen arbelslidsfrägorna som skall utredas, om del föreligger etl behov av kortare arbetsdag och om arbetarna är i behov av längre semester?

Är del löneformerna, preslaiionslöner kontra månadslöner, som kan vara en av orsakerna? Det lär väl vara känt även för moderala samlingspartiet att dessa frågor är av stor vikt. Del har de senasle årens omfattande strejker visat - bl. a. gruvstrejken och skogsarbdarstrejken, hamnarbetarstrejken m. fl. - som alla har gälll alt få slut på jäktet, alt slopa ackordsystemet och alt gå över till fasta löner.

Eller är det möjligen så atl arbetarna fär alldeles för lilen del av produktionsresultatet, alt de har för låga löner och därför tvingas till dub-

belarbeie för att klara sin ekonomi? Är del det som skapar stora problem för familjerna och därmed också drar med sig ökad sjukskrivning? Är det det som man från moderat häll vill utreda?

Är det oron och otryggheten, rädslan för att bli arbetslös eller omplacerad till sämre betalt jobb, att bli utslagen och klassad som icke önskvärd - en känsla som allt fler arbetai-e grips av i dagens samhälle

- som moderaterna vill ha utredda? Om del vore sä, skulle motions
yrkandena om uiredning och lillsätlande av en kommitté med uppgift
all framlägga förslag lill ålgärder för att råda bot på sjukfrånvaron i ar
belslivel bifallas. Men då måsle direktiven för en sådan uiredning siriki
ta sikle pä alla de problem som den kapiialisiiska produklionsordningen
är förknippad med.

Men del har naturiiglvis aldrig varit moderaternas mening alt sä skall ske. Del framgår klart av den utredning som tidningen Arbetsgivaren har gjort för SAF:s räkning - en tidning som torde stå moderata samlingspartiet mycket nära. SAF är f ö. representerad här i riksdagen just av moderala samlingspartiet. Och vilket annat parti skulle det kunna vara?

SIFO har ål SAF gjort ell besiällningsarbete som är en uppföljning av de moderaimolioner som nu behandlas. Därvid har SIFO kommil fram lill all den höjda sjukpenningen är en av grundorsakerna lill den Ökade sjukfrånvaron. Utredarna har också funnit atl dåliga oi:h riskfyllda arbdsplalser inie spelar någon större roll. Smutsiga, dragiga och bullriga arbetsmiljöer saknar enligt SIFO betydelse i sammanhangei. Utredarna har också kommit fram lill atl det, särskilt bland de yngre arbetarna, är brisiande arbdsmoral som orsakar ökad sjukfrånvaro.

I ell diagram har SIFO i procent redovisat orsakerna lill sjukfrånvaron, och det diagrammet är värt all återge i sin helhel. Del något över 1 000 tillfrågade har svarat så här:

1. Stress i jobbet, jäkt - 48 96

2. Sjukpenningsyslemel, kostar så litet all vara borta - 40 96

3. Bristande iniresse för jobbet, ingen ansvarskänsla - 17 96

4: Läll alt vara borta, behövs inte läkarintyg förrän efter sju dagar

- 17 96

5. Arbetsmoralen, folk saknar pliktkänsla - 12 96

6. Arbetsmiljön, smutsiga, dragiga, bullriga arbetsplatser - 10 96

7. Sjukdomar, epidemier - 7 96

8. Trötta människor, länga arbetsdagar, länga resor - 5 96

9. Tveksam, vet ej - 5 96

10. Ingen hemhjälp, sjuka barn - 4 96

11. Ekonomiska möjligheter alt vara hemma, skattepolitiken - 3 96

12. Annat - 3 96

Jag skall inie närmare gä in på någon värdering av della SIFOS mästerverk. Klart är atl SAF måsle känna sig myckel nöjd med dd resullat som redovisais. Del var ell besiällningsarbete - uppdragsgivaren har fån del önskade resullatei. Del borde följdriktigt lillgodose också moderala

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Sjukfrånvaron i arbetslivet

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Sjukfrånvaron i arbetslivet

samlingspartiets önskemål.

Lägger man samman punkterna 2 och 4, som rör sjukkassan, kommer man fram till all 57 96 av de tillfrågade ansåg all sjukreformen var orsak till den ökade sjukfrånvaron. Lägger man därtill de 17 96 som hänvisar till bristande intresse för jobbet och de 12 96 som anser atl frånvaron beror pä bristande arbetsmoral, kommer man fram till att 86 96 anser atl bortovaron beror på arbetarna själva; del är endasl 7 96 som anser alt sjukfrånvaron beror på sjukdom - i sanning etl verkligt mästerverk.

Utredarna har också lämnal anvisningar till ålgärder mol sjukfrånvaron. I första hand bör kontrollen frän sjukkassan av de sjukskrivna skärpas, säger man. Man säger också att man kanske börsänka arbetstakten, även om del är mera tveksamt.

Är del möjligen ett sådani resultat som moderaterna vänlar sig av den tilltänkta kommittén? Är det sjukpenningens storlek som man från moderat håll vill komma åt? Misstanken är inte obefogad. SAF-direktören Faxén har i etl anförande inför Skattebetalarnas förening-f ö. en samling av de människor som procentuellt sett betalar minst skatt här i landet - gjort häftiga utfall mol handikappade, pensionärer och sjuka. Lål mig cilera LO-tidningen nr 14. där man återger vad han sagt:

"De som försöris via de offentliga socialförsäkringarna, dvs. pensio
närer, sjuka, arbetslösa och andra liknande grupper skall hållas på

en markant lägre levnadsnivå än andra. Den ekonomiska skillnaden mellan dessa grupper och de som är 'aktiva' skall vara klar, påtaglig och synlig för alla. Denna skillnad måste finnas, oberoende av orsaken lill alt den enskilde inte arbetar."

Svenska arbetsgivareföreningen har tillfrågats om föreningen slår bakom della uttalande. Curl-Sleffan Giesecke har svaral att SAF inte vill åsladkomma någon sänkning av standarden för de handikappade. Men han stöder Faxén när del gäller sjuka och andra understödslagare. Enligt LO-tidningen nr 14 säger SAF-chefen följande: "Ingen kan bestrida all det finns sjukdomstillstånd som självklart hindrar patienten frän att arbeta. Men vid sidan av dessa fall finns del etl ganska brell skikt, där den medicinska bedömningen måste bli fiytande eller osäker, där med andra ord valet mellan arbele och sjukskrivning i realiteten ligger hos individen själv. Del är angelägel all den som då väljer ell arbele också får en högre inkomsl än om han vall all avstå från arbele."

Jag är övertygad om all denna mening delas av den överväldigande delen av moderata samlingspartiets ledamöler här i riksdagen, även om de strax före etl val naturligtvis inle deklarerar del. Man kan då pä goda grunder dra den slulsalsen atl det är sjukpenningen som moderala samlingspartiet är ute efter. Man vill vrida klockan lillbaka och återinföra del förhållande som tidigare rådde, dvs. dä arbetarna av ekonomiska skäl tvingades gå lill arbelel även om de var sjuka. Den gamla högerns reaktionära syn pä arbetarnas problem har inle pä något säll förändrats.

Jag instämmer i avslagsyrkandet på reservalionen.

Under delta anförande övertog herr försie vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! Jag ber lalmannen och kammarens ledamöler om ursäkt, men jag kan inte underiåla att replikera herr Hallgren även om 12-låget hinner gå.

Herr Hallgren presenterade en rad tänkbara anledningar lill sjukfrän-varoökningen på arbelsmarknaden. Han ställde etl dussintal frågor lill oss reservanter och frågade om moderata samlingspartiet ville utreda bl. a. följande skäl till sjukfrånvaro: monotoni, stress, övertidsarbete, arbetsmiljö, oro, otrygghet etc. Allt detta skall givelvis vara med i utredningen. Allt del som herr Hallgren nämnde, hela den långa katalog han presenterade som tänkbara skäl lill sjukfrånvaro pä arbetsmarknaden, skall vara med i ulredningen. Och utredningen skall inte bara gälla de enskilda företagen; den skall gälla de statliga företagen, gruvorna uppe i norr, den offentliga sektorn - den skall gälla över hela fältet.

Den här frågan intresserar inle bara företagsamheten och dem som har huvudansvaret för produktionen här i landei - arbetsköparna, som kommunisterna vill rubricera företagarna. Denna uiredning är intressant och bra för alla parter: för arbetarna, för tjänstemännen, för företagsamheten och för landet i stort.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Sjukfrånvaron 1 arbetslivet

Hert HALLGREN (vpk):

Herr talman! Det är klart atl herr Fridolfsson inte berör SAF:s utredning, och moderaterna vill väl inte bli sammankopplade med SAF allra minsl strax före ett val.

Del var roligt att herr Fridolfsson deklarerade att alla de frågor som jag redovisade skulle bli föremål för en uiredning och alt det kan tänkas atl de är orsak lill en ökad frånvaro på grund av sjukskrivning. Jag hoppas bara att moderala samlingspartiet slår för denna deklaration även efter valet. Del finns motionsyrkanden som talaren annat språk. Vi får tillfälle atl återkomma lill dessa saker.

Del är svårl för moderalerna att undgå att bli sammankopplade med Arbetsgivareföreningens agerande. I tidningen Arbetsgivaren upprepas ständigt de borgerligas krav och speciellt då moderaternas krav. Vad den tidningen skriver i frågor som rör arbetslagsliftningen och skattepolitiken är ett genljud av moderaternas krav i riksdagen. Moderalerna kan därför inte bli fria från den sammankopplingen, och dessutom är Arbetsgivareföreningen representerad här i riksdagen genom moderata samlingspartiet.

Hert FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Moderata samlingspartiet har begärt en allsidigl sammansall kommitté, som skall kartlägga orsakerna till den höga sjukfrånvaron och framlägga förslag till åtgärder för atl minska frånvaron. Del är det vi har begärl - ingeniing annal.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Sjukfrånvaron i arbetslivet

Hert MARCUSSON (s):

Herr talman! Varför skall man behöva tillsätta ytteriigare en utredning, herr Fridolfsson, när det redan är så mänga utredningar och så mycken forskning pä gång? Del lycker jag blir tårta på tårta.

Vi skall dessutom komma ihåg en sak som hiuills inte har berörts i debatten, nämligen att de flesta människor före den senaste sjukförsäkringsreformen helt enkelt inte hade råd att stanna hemma när de blev sjuka.

Man kan ha sina funderingar om vad moderaterna egentligen är ule efter. Vill man ha en ökning av antalet karensdagar? I fjol fanns en moderatmotion med ett sådanl yrkande. Eller har man samma cyniska krav som SAF:s utredningsavdelning har kommil fram till, nämligen att ersättningen till sjuka skall sänkas med 20 96? På en fråga varför man framställt detta krav svarar en framträdande SAF-direklör: "Del bör rimligen löna sig alt arbeta." Den formen av bristande solidaritet med de sjuka kanske herr Fridolfsson accepterar. Men jag vill inle vara med om något sådant.

Hert FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Herr Marcusson frågade vad vi reservanter är ute efter. Jag gav herr Hallgren nyss besked om att vi vill au del skall tillsättas en parlamentarisk uiredning för alt se över de här frågorna. En ijänslemannautredning lar inget poliliskl ansvar, men det gör en parlamentarisk utredning.

Sedan lill herr Marcussons citat om all del skall löna sig atl arbela. Del ärjusi del vi vill. Éll av skälen lill att mänga i sitt arbele upplever siressymtom kan vara att man drabbas av orimliga skatter och avgifter. Man belalar näslan lika mycket i skatter och avgifter som man ijänar. Då får man verkligen siressymtom.

Hert MARCUSSON (s):

Herr talman! Det är arbetsmarknadens parter som utreder den här frågan, och del tycker jag att herr Fridolfsson skulle kunna vara nöjd med, Om herr Fridolfsson inte litar pä LO och TCO, irodde jag ändå att han litade på SAF.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fridolfsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 41 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av herrar Ringaby och

Fridolfsson.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Fridolfsson begärde rösiräkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 244

Nej - 47

Avstår - 2

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande

§ 10 Föredrogs

Utbildningsutskottets betänkande

1975/76:31 angående verkställd granskning av förvaltningen av Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond under år 1975

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Planering och byggande

Föredrogs civilutskoilds belänkande 1975/76:28 med anledning av moiioner rörande planering och byggande.

1 della belänkande behandlades moiionerna

1975/76:872 av herrar Johansson i Växjö (c) och Olsson i Sundsvall (c), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen begärde all frågan om juridisk rådgivning lill enskilda i syfte all förbäiira allmänhetens möjlighel all följa och påverka planfrågor m. ni. blev föremål för prövning och förslag i enlighd med vad i moiionen anförls,

1975/76:1912 av fröken Andersson m.fl. (c),

1975/76:1916 av herr Böriesson i Falköping (c),

1975/76:1921 av ftu Fredgardh (c) och hert Gransledl (c),

1975/76:1927 av herr Hallenius m. fl. (c), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen begärde alt myndighet ålades alt i brev underrälla markägare om inskränkningar i markägarens räll alt disponera marken,

1975/76:1928 av fru Hambraeus (c) och herr Granstedi (c),

1975/76:1934 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemslällts all riksdagen beslutade uliala an endasi samhällsägd mark fick sladsplaneläggas saml hos regeringen hemsiällde om förslag lill sådan lagslifining,

1975/76:1939 av herrar Jonasson (c) och Norrby (c),

1975/76:1940 av herr Jonnergård m.fl. (c),

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande

1975/76:1941 av fru Lewén-Eliasson m.fl. (s).

1975/76:1945 av herrar Mallsson i Skee (c) och Mallsson i Lane-Herresiad (c), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen begärde förslag lill ålgärder som främjade och påskyndade en övergång lill ceniralan-lenner för radio och television,

1975/76:1946 av herrar Mallsson i Lane-Herrestad (c) och Mallsson i Skee (c),

1975/76:1957 av hert Olsson i Järvsö m.fl. (c),

1975/76:2037 av herr Bohman m. fi. (m), vari såviii nu var i fråga (yrkandel 8) hemslällls all riksdagen beslutade att som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen 1975/76:1979 anförls belräffande viklen av all planlagsliflning gavs en sådan ulformning all enskilda iniiialiv lill planläggning och ulformning av planförslag stimulerades, och

1975/76:2039 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemslällls atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla att regeringen innevarande år framlade förslag om all återställa den före den 1 januari 1971 gällande glesbebyg-gelserälten. och rätten all disponera faslighetsanvändning i övrigl genom all i byggnadslagen och naturvårdslagen återinföra de bestämmelser om räll till bebyggelse, faslighetsanvändning och ersällning m. m. som gällde i byggnadslagen och naturvårdslagen före 1971 sami upphäva de åren 1971 och 1972 nyinförda beslämmelserna i dessa hänseenden.

Ulskollel hemställde

1. belräffande återinförande av en glesbebyggelseräll m. ni. all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2039,

2. belräffande enskilda initiativ till planläggning m. m. all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2037, yrkandel 8,

3. belräffande sladsplaneläggning endast av samhällsägd mark atl riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1934,

4. belräffande kraven pä formell planläggning atl riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1939,

5. beträffande vidgade'möjligheier alt styra bebyggelsens användning atl riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1912,

6. belräffande lokal samordning av boende, arbele, service och fritidsaktiviteter all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1940,

7. belräffande hälso- och miljömässiga ulgångspunkter för planeringen all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1946.

8. belräffande juridisk rådgivning i planfrågor m. m. all riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:872 som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskollel anfört,

9. belräffande underrättelser till markägare all riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:1927 som sin mening gav regeringen till känna vad ulskoltet anfört,

10. beträffande liden för besvär över fasislällelse av lomiindelning all
riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1916,

11. belräffande en slallig fond för vägmarksersäiiningar all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1941.

12. belräffande slallig siimulans för sanering av landsbygdens läiorier all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1957,

13. belräffande plasl som byggmaterial m. ni. all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1921.

14. beträffande krav pä hygienutrymmen m. m. all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1928.

15. belräffande centralantenner atl riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1945 som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskollel anfört.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande

Reservalioner hade avgivits

1. belräffande återinförande av en glesbebyggelseräll m. ni. av herrar
Wennerfors (m) och Danell (m) som ansell all ulskollel under I bort
hemställa

all riksdagen skulle bifalla motionen 1975/76:2039,

2. belräffande enskilda initiativ till planläggning m. m. av herrar Wen
nerfors (m) och Danell (m) som anselt all uiskouei under 2 bort hemslälla

all riksdagen skulle bifalla motionen 1975/76:2037, yrkandet 8,

3. belräffande sladsplaneläggning endasl av samhällsägd mark av herr
Claeson (vpk) som ansell all ulskollel under 3 bort hemslälla

all riksdagen skulle bifalla moiionen 1975/76:1934.

Till beiänkandei hade fogals ell särskili yllrande belräffande behandlingen av moiionerna 1975/76:2037 (m), yrkandel 8, och 2039 (m) av herrar Wennerfors (m) och Danell (m).

Hert DANELL (m):

Herr talman! I civilutskottets betänkande nr 28 behandlas frågor som berör planering och byggande. I anslutning därtill har vi moderaier två motioner, varav den ena är en uppföljning av vår markpolitik från tidigare år.

Motionen 2039 med motiveringen i vår slora partimotion nr 1979 berör den s. k. glesbebyggelserätten. Med de förändringar som gjordes i början av 1970-talet i marklagstiftningen togs denna rätt bort genom att lät-bebyggelsebegreppd utvidgades till att gälla i alla sammanhang där det kan förväntas behov av gemensamma anordningar. Vidare innebar detta att byggnadslovsplikten utvidgades till att omfatta hela landet. Möjligheterna att bygga i glesbygd minimerades, även om allmänna ullalanden gjordes om att detla ingalunda skulle behöva innebära etl stopp för allt byggande utom plan. I själva verket har det blivil en väldig rältsotrygghel genom att befolkningen i glesbygd kan behandlas helt olika i olika delar av landet.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande

Den tilltagande oron ule i landet över de nya lagarna kan också märkas i andra motioner lill årets riksdag än bara de moderala. Således har cenlern i några motioner från olika utgångspunkter och med olika slutledningar behandlat samma problem. Vi moderaier är av den uppfattningen all efterfrågan pä fritidshus i gles bebyggelse dominerar och all del också i många fall är en fördel för bygderna all genomföra en sådan rimlig bebyggelse. Kraven på detaljplanering av hela landet har dock ändrat villkoren för en sådan verksamhei. Den kommunala planeringen och planläggningen måsle ta slor hänsyn till fritidsbebyggelsen, men en förutsättning för alt det hela inte skall stupa pä byråkratins tröskel är all en principiell räll lill gles bebyggelse kommer lillbaka. Nalurliglvis kommer andra regelkomplex i samband med den fysiska riksplaneringen all beskära möjligheterna all bygga var som helsl och hur som helst, men del har ju heller aldrig varit vår avsikt all öppna portarna för en hell vildvuxen glesbebyggelse.

Moiionen 2037. också med motiven i motion nr 1979, är ell försök från oss moderater alt få fier aktiva i kommunernas planeringsprocess. Således föreslår vi att enskilda initiativ till planläggning och utarbetande av alternativa planförslag skall stimuleras. Förulom att man kan förankra planarbetel bätlre än nu är fördelarna med värl förslag alt kostnaderna för planläggningen mer direkt kan drabba själva markulnyltjandd saml alt en ökad konkurrens kan skapa en bättre och mer varierad bostadsmiljö. Naturiiglvis är del inle fråga om att ge en "obligatorisk" rätt lill enskilda, som utskottsmajoriteten skriver, utan om en möjlighet. Kommunen skall orri man avslår kraven på planläggning eller avvisar etl planförslag vara tvungen att redovisa klara skäl för della.

Herr talman! Att utskottsmajoriteten avvisar våra förslag i dessa bägge motioner är inte uppseendeväckande på något säll. Sättet man avstyrker dem på är desto mer uppseendeväckande. Vi har därför i ulskoltet gjort etl särskilt yttrande där vi mer formellt lar upp behandlingen av våra moiioner i utskoltet. Dess värre har man gjort sakliga fel i resonemangei eller grova vantolkningar. Del må väljas vilket uttryck man tycker är bäst. Jag tänker därför ge fem korta exempel pä just sådana här helt uppenbara misstag som uiskottsmajoriteten gjort när man förvanskat de moderata förslagen.

Längst ner på s. 3 i utskottsbelänkandel kan man utläsa alt:

"Utskottet kan - nu som lidigare - inte anslula sig till tanken på all den kommunala markanvändningsplaneringen i dessa delar skulle helt underordna sig markägarnas dispositioner." Man kan fråga sig vad det finns för förankring för all utskottet går emol en sådan uppfattning. Uppfattningen finns inte någonslans redovisad, allra minst i våra motioner. Vi säger naluriiglvis inle i något sammanhang alt den kommunala markanvändningsplanen helt skulle underordna sig markägarnas dispositioner. Det är etl fullständigt vanvettigt slällningstagande och finns inle någonslans bland principerna för vår markpolitik.'

Det vi däremot hävdar är all vi i marklagstiftningen måsle använda

oss av en princip som säger all enskilda markägare - slora eller små - pä någol sä när lika villkor skall kunna förhandla och avtala med kommunerna för all få sin rätt understruken. I dag har kommunerna helt överläget i alla sammanhang gentemot markägarna, och på del viset har man genom de senasle årens förändringar i marklagstiftningen år efter år gröpt ur den enskilda äganderätten.

På s. 4 säger utskoltsmajorilelen:

"Motionärernas nu anförda ståndpunkt är sålunda all 1971 och 1972 års lagstiftning bör upphävas för att möjliggöra en omfattande frilids-bosättning - dvs. för att möjliggöra etl byggande av fritidshus även på mark som inle anses lämpad för detta vid en prövning från allmän synpunkl."

För det första kan man konsiatera att ulskollsmajoriteten har vägrat att någon gång använda de uttryck som vi motionärer använder när vi talar om all vi vill ha en möjlighet att få en spridd bebyggelse. Det enda uttryck som utskottsmajoriteten använder är att vi är ute efter att skapa en omfattande frilidsbosällning. Del låter naluriiglvis bättre när man skall molivera sitt avslagsyrkande, men speciellt sakligt och förankrat i verkligheten och i motionerna är del inte.

För det andra innehåller den mening som jag nyss citerade också del påståendet att vi uppenbariigen skulle sträva efter ett byggande av fritidshus på mark som inte är lämpad för detta vid en prövning frän allmän synpunkl. Det är naturligtvis också hell gripet ur luften och har ingen förankring i moiionerna, Även om man säger att "era förslag kan leda till denna punkt", är påståendet enligt min mening hell osakligt och har inte någon grund.

Även det tredje exemplet som jag vill nämna återfinns på s. 4, där utskottet skriver: "Ulskollel kan emellertid inte frigöra sig från uppfattningen att motionsförslaget fortfarande även bärs upp av den lidigare kritiken mol ersättningsreglerna, baserad pä uppfattningen atl samhällets hjälpmedel för en hushållning med mark och vatten innebär etl oacceptabelt intrång i en etablerad.privat äganderätl."

Här för utskottet inte bara resonemang om motionen och vart den kan bära hän med sina förslag, ulan ulskollsmajoriteten böriar argumentera med uttryck som: "Ulskollel kan emellertid inte frigöra sig från

uppfattningen all moiionsförslaget fortfarande även bärs upp ." Della

är etl filosofiskt eller hypotetiskt resonemang - vilkeldera man nu vill kalla det - som naturiiglvis kan vara intressant i en längre arlikel med möjlighet att få en gensaga men som inle på någol säll kan vara intressant vid behandling av vår molion. Utskottet argumenterar här emol ell spöke som inte finns.

Ulskoltet säger i samma mening all värt förslag skulle vara baserat pä "uppfattningen atl samhällets hjälpmedel fören hushållning med mark och vatten innebär ell oacceptabelt intrång i en etablerad privat äganderätt". Varifrån har ulskollel fåll della? frågar jag mig. Någon grund för del finns nalurligtvis inle i vår motion.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande

Jag tycker all uiskottsmajoriteten, när den avstyrker moiioner, rimligtvis borde ulgå från den uppfallning som finns redovisad'i moiionerna och inte ifrån den uppfallning som utskottsmajoriteten under ell valår kan lycka vore bra all vi hade framfört.

Det fjärde och näst sisla exemplet återfinns högst upp på s. 5, där utskoltet lalar om all förslagel i motionen 2037 om möjlighel till enskilda initiativ till planläggning "syfiar uppenbarligen lill att luckra upp pla-neringsbeslulens innehåll och även lill att ge de enskilda intressena ett bevisbördemässigl försteg vid konflikt mellan kommunens planbedömning och ell enskilt iniresse".

Återigen ser vi att utskoltsmajorilelen leker med pennan, helt utan

grund; "syfiar uppenbariigen " - vad är del för iniresse att se hur

man i ett betänkande börjar kliva, inle ul i marginalerna, ulan långt utanför marginalerna, i avsikt att bemöta en molion? Nalurligtvis finns det inle, ens med de allra starkaste förstoringsglas, möjlighel all i våra motioner finna atl vi är ute efter alt "ge de enskilda intressena ett bevisbördemässigl försteg". Del är ju fråga om alt se lill att de enskilda intressena på något sä när lika villkor kan hävda sin räll när kommunen med sina hjälpmedel - rättfärdiga hjälpmedel - skall försöka planera etl samhälle; ibland i en situation där markägaren måste stryka pä foten, del har vi också framfört i olika sammanhang. Men att markägarna skall kunna hävda sin rätt är väl inte någonting atl förneka.

Till sisl, herr lalman, skriver utskoltet mitt på s. 5 atl värt förslag

om enskilda initiativ lill planläggning gäller " en ovillkoriig rätt

vare sig att påkalla viss planläggning eller alt utforma viss plan". Uttrycket "ovillkoriig räll" har heller ingen grund. Här är fråga om att skapa möjligheter att på olika sätt stimulera andra än bara de som sitter i kommunalhusen atl komma fram med förslag som kan öka variationen i byggandet och kanske förbättra vår bostadsmiljö, ge etl förbällral och breddat underlag ät arbetet ute i kommunerna.

Talet om en "ovillkorlig räll" är hell felakligl. eflersom vi i vår motion skriver atl det är kommunen som bestämmer hur man skall handskas med de här förslagen. Men man skall väl kunna kräva all kommunen kan motivera sitt avslag pä ell planförslag.

Sedan står det i samma stycke pä s. 5: "Moiionsförslaget avstyrks sålunda med hänsyn lill atl det utformats så alt del inskränker medborgarinfiytandel och den kommunala demokratin pä detta område."

Herr lalman! Den formuleringen talar egentligen för sig själv. Jag har t. o. m. ägnat mig ål all läsa socialdemokraternas valhandbok lill år 1976 och konstaterat all inte ens de har kunnat hitta på en så fantastisk formulering, nämligen all én motion som strävar efter atl bredda underiagel för kommunala beslul och att göra fler delaktiga i dessa av en utskotts-majoritet, som även omfattar centerpartister och folkpartister, beskylls för att undergräva den kommunala.demokralin. Del är renl av häpnadsväckande att finna någonting sådant.

Del är visseriigen valår i år, men att ell utskottsbetänkande lill den

grad skall behöva domineras av sådana här formuleringar är beklagligt. Herr talman! Med detta som bakgrund ber jag atl få yrka bifall till reservationerna 1 och 2.

Hert CLAESON (vpk):

Herr talman! Redan år 1945 framfördes i en kommunistisk riksdagsmotion kravet på en övergripande fysisk riksplanering som skulle innebära en styrning av markanvändningen utifrån folkfiertalels intressen. Även från andra håll, såsom i arbetarrörelsens efterkrigsprogram, framfördes då krav pä etl samhälleligt markägande som en förutsättning bl. a. för en socialt inriktad bostadspolitik. Tyvärr infriades inle dessa krav och förväntningar i 1947 års byggnadslagstiftning. Genom olika förändringar har samhället emellertid under senare år skaffat sig betydligt ökat ansvar och vidgade befogenheter när del gäller alt påverka tätorternas bebyggelseutveckling.

De förbällringar som under senare är skett dä det gäller kommunernas möjligheter att tillgodose sitt markbehov, bl. a. införandel av markvillkoret,, har inle löst frågan om kommunernas möjligheter all driva en akliv markpolilik och tränga lillbaka privalbyggmästare, byggnadsmate-rialproducenler och de stora affärsbankerna. Privata fastighetsägare engagerar sig också i betydande ulsiräckning i både exploaterings- och planeringsområden, ofta med hjälp av statliga lån.

De medel som kommunerna har till sill förfogande är olillräckliga, bl. a. beroende pä den långa respiiiid som markägare erhållit innan markvillkoren träder i full lillämpning. Från vpk:s sida anser vi, som framhålls i molion nr 1934 och i reservation nr 3 lill civilulskolieis belänkande nr 28, atl del kommunala markmonopold skall ulökas sä all samhälleligl-kommunall ägande av marken är en förulsällning för all sladsplaneläggning skall kunna ske. Den enda effekliva meioden all sloppa mark-prisstegringar och kapitaliniressen och förhindra den del av hyresutplund-ringen som har sill upphov i niarkspekulalion är atl samhälld-kommu-nerna blir ägare lill all mark avsedd för samhälls- och bostadsbyggande.

De privala markspekulanlerna brukar försvara sig med all det inle är fråga om spekulation utan om marknadsanpassade priser som man tar ul, och vidare all priset pä mark trots allt bara utgör en mindre del av boendekostnaderna eller hyran. Del är en propagandabild som inle avslöjar sanningen. Genom sina markinnehav har privala byggintressen i alltför slor ulsiräckning kunnat styra hela byggprocessen. Det har under senare är givits en rad exempel pä markköp, markförsäljning, spekulation och mångmiljonförriänsier som bosladskonsumenlerna har fält betala. Exempel från Nacka, Bolkyrka, Slockholm, Jönköping, Karislad, Norrköping, Väslerås, Borås och Göteborg bestyrker vad jag här har sagt. Delta säger jag för all bara nämna några orter där den fria konkurrensen och de s. k. fria marknadskrafterna har fäll råda.

Vi har frän vpk under många år kritiserat markspekulationen och föreslagit ålgärder som skulle underlätta för kommunerna all äga marken

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande

och upplåta den mot tomträtt. Vi har påvisat bristerna i expropriationslagstiftningen och krävl förbällringar för dt enklare och snabbare förfarande. Vi har föreslagit ökad beskattning av vinsterna vid försäljning av mark och fast egendom, förändringar i förköpslagen som skulle ge vissa prisprövningsmöjligheter, mera pengar lill och bätlre villkor för kommunernas markköp genom markförvärvslånefonden osv. Vi har också nyligen debatterat en del av dessa förslag har i riksdagen, men jag har ändå velal påminna om della då dessa förslag intimt sammanhänger bl. a. med vad vi i dag diskuterar och speciellt med den vpk-motion som i det här sammanhanget också är föremål för behandling.

Ell reellt samhälleligt planmonopol som inle begränsas av enskilda ekonomiska vinstintressen måsle tillskapas saml ett planmonopol som även kan lösa grundläggande problem inom markprisulvecklingen. Vi hävdar den uppfallningen att bostadsmarknaden inle kan fä fungera som en fri konkurrensmarknad. Dd går inle atl förena med en bostadspolitik med ett riktigt sociall innehåll. Det gäller all i alla led på bostadsmarknaden, frän mark och kapital till del färdiga huset, angripa och göra slul på ett syslem som bygger på vinst- och spekulationsiniressen.

Herr talman! Till sisl några kommentarer med anledning av moderaternas reservalioner och särskilda yttrande och lill vad herr Danell sade i sill inlägg.

Moderala samlingspartiet hävdar all samhällel har för slort infiytande över planläggning och byggande. Man pläderar i olika sammanhang för att de s. k. fria marknadskrafterna skall ges större spelrum, dvs. alt tjockleken på plånboken bl. a. skall kunna avgöra vilken boslad folk skall fä tillgång lill och atl enskilda inlressen skall få större inflylande gentemot folkflerialds och samhällets gemensamma intressen. En sådan reaktionär och asocial syn som präglar moderaternas markpolilik försöker man drapera i vackert lal om fri konkurrens och valfrihet.

Ell tillmötesgående av moderaternas olika förslag i bostadspolitiken skulle innebära hyreshöjningar med minst 30 96. Det handlar i själva verket om valfrihet för markspekulanter, tomtjobbare och monopolföretag, spekulanter inom byggande och förvallning och forlsali möjlighel alt tjäna slora pengar på all folk måste ha någonstans att bo. Jag förstår moderaternas irrilalion över all civilulskottels majoritet talar klartext då man försöker lolka syftena med olika moderalförslag och att herr Danell och andra moderaier vill ligga lågt i dessa frågor med lanke pä föreslående val. Detla får dock inle hindra övriga partier all fästa uppmärksamheten på vilka intressen man närmasl vill slå vakl om.

Jag yrkar bifall lill reservalion nr 3 och i övrigl lill ulskotlels betänkande.

Fru OLSSON i Hölö (c):

Herr lalman! I beiänkandei nr 28 har civilulskottet behandlal ell anlal motioner om planering och byggande. I tre fall har behandlingen gell lill resullat atl utskotld föreslår ullalanden från riksdagens sida.

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande .

Del första ullalandet gäller juridisk rådgivning i planfrågor. Ulskollel Nr 127 har följl upp en molion av herrar Johansson i Växjö och Olsson i Sundsvall. Där föreslår ulskollel enhälligt all man förutsäiiningslösi undersöker möjlighelen och lämpligheten av atl öppna nya vägar för rådgivning m. m. i planfrågor. Den rådgivning del gäller skulle rikta sig till både allmänhei och sakägare, men vi har belonal anknylningen lill etl medborgarinflytande. När del gäller planeringens verkställighet och då det blir fråga om ersäiiningar vid expropriaiioner etc. är frågan mer specifik. Jag betonar all ullalandd inie innebären beslällning av en viss lösning, men eftersom den allmänna rällshjälpen också lidigare har varit aktuell, lycker vi all del nu - när rällhjälpssysleniel ulreds - är lämpligl all, i samband med bygglagsarbdd. konkrei redovisa de synpunkier som finns.

En annan punkl där ulskollel föreslår ell ullalande är frågan om hur markägare skall underrättas om beslul som inskränker hans räll all disponera marken. Del är inie fråga om generella inskränkningar genom lagslifining utan om sådana beslul som riktar sig mot viss eller vissa fastigheter. Frågan har tagils upp i en molion av herr Hallenius m. fi. Del ligger i sakens nalur atl del är samhälleis uppgift alt nå fram med sina beslul lill dem de rör - för både markägarens och samhälleis skull. Del hela är inle så enkell all man i samlliga fall kan begära delgivning

- del finns många olika lyper av beslul och många olika kretsar av berörda
personer. Det är därför vi föreslär atl också de här frågorna skall övervägas
i del pågående arbetet inom departementet.

Den tredje punkl där utskottet föreslår riksdagen en positiv åtgärd rör centralantenner för radio och TV. Frågan las upp i en molion av herrar Mattsson i Skee och Mattsson i Lane-Herrestad. Motionärerna har påpekat någonling som vi säkert alla har tänkt på men inte gjort någonling åt. nämligen den skog av TV-anienner som vi ibland kan se och som stör miljöbilden kanske mer påtagligt än en del andra saker som vi redan har reglerat. T. o. m. i kulturhistoriskt känsliga miljöer som har ruslals upp också med lanke pä ddaljer kan man se en förvirrad -laksilhueit. Del är här inle bara fråga om esldiska synpunkier utan del finns också en hel del prakiiska och tekniska synpunkier. 1 nybyggda flerfamiljshus har man i regel redan klarai problemel. men utskotld anser all man när del gäller småhus och sanering av befinlliga hus bör få en genomgäng av dessa frågor, så atl man sedan har en klar utgångspunkt. Kan vi få ut någol prakliskl av den här motionen tror jag all moiionärerna har hjälpt lill all ge samhällel en vackrare fasad.

Flera av moiionerna har inte lell lill direkta ullalanden, men man kan ändå anse all moiionärerna har blivil hell lillgodosedda. Jag skulle vilja kommentera en motion. Jag länker då pä fru Fredgardhs och herr Granstedis molion från den allmänna motionstiden om en utredning beträffande plast som byggmaterial. Här har ju regeringen i våras lämnat ell utredningsuppdrag som kommil all läcka moiionsyrkandd. Jag vill gärna stryka under - på samma säll som ulskollel gjort i betänkandet

- all del här är en myckel angelägen uppgifi. Det har vi ju på senare

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande

tid fått påminnelser om i drastiska och tragiska former. Det uppdrag som lämnais skall emellertid snarast redovisas lill regeringen, och jag utgår från all den därefter direki gör allt som inte måste gå över riksdagen.

Sä skall jag, herr lalman, sluta med all något kommentera reservalionerna och del särskilda yttrandet. Jag vill i detta sammanhang bara konstatera all belänkandet följer del vanliga mönstret i de här frågorna - dvs. atl de avvikande meningarna kommer från moderala samlingspartiet och vänsterpartiet kommunisterna.

Om jag börjar med herr Claeson vill jag säga, all ingen givetvis förmenar honom all utifrån sin kant driva en doktrinär tes om samhälls-ägandds generella fördelar. Men del är en åsikt som vpk har förblivit ensamt om. Vi möter samma fråga i olika skepnader men alltid, som jag ser del, med samma onyanserade kärna. Det vore kanske rikligare alt slå ihop alla de olika yrkandena till en behandling och avvisa tanken en gång per riksmöte. Nu har vi i alla fall följl vanlig praxis och lagil de olika yrkandena där de formelll hör hemma - och nu är del alltså byggnadslagens lur. Här säger man nu alt bara samhällsägd mark skall stadsplaneläggas. Var ligger finessen i det, också om man ser del ur herr Claesons synvinkel? Aniingen får vi en planläggning av fel mark eller också får vi ett behov av alt förvärva en massa mark. Är inle det väsentliga au byggnadslagen ser lill all marken-används pä etl för bäde oss och följande generationer förnuftigt säll?

Den moderata synvinkeln har naturiiglvis motsatt utgångspunkt. Här har utskottet haft alt behandla i första hand ett yrkande atl vi skall radera ul de ändringar som gjorts i byggnadslagen och naturvårdslagen efter är 1970. De ändringar det är fråga om, sägs det i hemställan i motionen 2039, gäller "räll lill bebyggelse, faslighetsanvändning och ersättning m. m.".

Jag konstaterar atl herr Danell böriade sitt anförande med alt säga alt motionen var en uppföljning av gammal politik. Jag tror all jag här är tvungen atl göra en liten historieskrivning.

Jag måste ställa frågan: Vad är det nu renl konkrei för ändringar som riksdagen har gjort och som moderaterna tycker är så felaktiga? Om vi lill en början håller oss till byggnadslagen sä är del vad man i motionen kallar för all "återställa glesbebyggelserätten". Det är med andra ord den ändring som 1972 års riksdag gjorde i 5 § andra stycket byggnadslagen som man vill ha bort. Före ändringen - som trädde i krafl den 1 januari 1973 - gällde ell planläggningskrav för tätbebyggelse. Efter ändringen gäller för all bebyggelse - bäde läl och gles i lagens mening - att den, som del heter, skall ha "prövats frän allmän synpunkl lämpad för ändamålet". Den sakliga skillnaden är att del i fråga om glesbebyggelse lillkommil ell krav pä planmässig bedömning av lämpligheten - en prövning som nödvändigtvis inle måsle vara en formell planläggning utan också kan ske i samband med byggnadslovet och då mot en allmän översiktlig bedömning.

Yrkandel i den här delen måsle tolkas så all vi inle skall kräva en

planmässig bedömning av glesbebyggelse - då med lagens terminologi. Och varför inte det? Jo - sägs det i huvudmotionen nr 1979 på s. 164-165 och s. 170 - moderaterna vill möjliggöra en omfattande fritidsbosättning. Vem vill nu inte möjliggöra att man bygger fritidshus så långt vi kan avstå resurser till delta? Såvitt jag vet är det inget parti som är emot fritidshus. Det som lagändringen innebär är inte att hindra fritidshusbyggandet i riket, utan den innebär bara att husen skall placeras på sådan mark som - för alt citera lagtexten - "prövats från allmän synpunkt lämpad för ändamålet". Vad motionärerna yrkar på är alllså alt det inte skall behövas någon lämplighetsprövning vid byggandet av fritidshus som utgör glesbebyggelse i byggnadslagstiftningens mening. Det kan rimligtvis inte betyda annat än atl man, som utskottet säger i belänkandet, vill bygga fritidshus också pä mark som är olämplig för ändamålet. Är marken lämplig ur allmän synpunkt får man ju redan bygga.

Men man har inte stannat där. Reservanierna tar också upp ändringen är 1971 i byggnadslagens 6 § som gäller definitionen av tätbebyggelsebegreppet. I den äldre texten definierades tätbebyggelse som sådan "samlad bebyggelse som nödvändiggör särskilda anordningar för tillgodoseende av gemensamma behov". Efter ändringen gäller att en bebyggelse är tätbebyggelse också om den i en framlid eller tillsammans med annan väntad bebyggelse kommer att påkalla gemensamma anordningar. Att detta, hur man än ser det, är en faktisk utvidgning av det gamla tätbebyggelsebegreppet är det väl numera ingen som tvivlar på.

I detta sammanhang skall jag bara ta med det följande för att precisera vad det är vi nu skall votera om. Vi har - såsom jag nyss redovisat - kommit fram lill att moderaterna motsätter sig en lämplighetsprövning av viss bebyggelse. Eflersom yrkandet omfattar också 1971 års ändring i byggnadslagen, skulle det innebära alt samhället inte skulle kunna lämp-lighetspröva annat än vad som förul kallades tätbebyggelse. Prövningen kan resultera i ett nej i vissa fall, nämligen om man vill använda marken för annal ändamål eller om man vill spara den med den användning den redan har. Reservanternas mening är alltså att man borde kunna bygga fritt även i de fallen. Del är ju de fall där planeringen leder fram lill etl nej som är de intressanta.

Vem är det då som säger nej, och varför? Jo, det är kommunen som säger nej efter en prövning som skall vara demokratiskt förankrad i beslutsorganen och uppbyggd på ett medborgarinflytande som vi velal få så starkt som möjligt. Och varför säger man då nej? Det är kommunens egen bedömning av hur den vill disponera sina markresurser, men det är också ofta en bedömning som man har kommil fram till utifrån riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Är det kanske den typen av riktlinjer som reservanterna inte vill genomföra? Ta t. ex. del som gäller beträffande skyddet av jordbruksmark. Skall vi säga: Bygg var ni vill, bara ni inte kommer upp till del gamla detaljplanekravets täthet? Skall vi se bort ifrån naturvårdsintressena och från kulturminnesvården, eller vad är det som vi skall bortse ifrån?

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande

5 Riksdagens protokoll 1975/76:127-129

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande

Jag vill faktiskt in i det sista tro att reservanierna inte är ute efter att slå ihjäl den fysiska riksplaneringen - detta också om de kommer med yrkanden som faktiskt innebär det. Kan det möjligen vara så alt _ reservanterna bara är offer för ett tekniskt-poliliskt missförstånd - ett missförstånd som utvecklats till atl bli moderaternas profilpolitik? När jag läste reservationstexten - som ju avviker från motionens framtoning i den här delen - slog det mig att hela tvisten kanske bottnar i att man på moderat håll inte skiljer mellan det lagstiftningsmässiga begreppet glesbebyggelse och den mer allmänna ordsammansättningen "gles-" i meningen spridd bebyggelse. Skulle det vara så, önskar jag er bara välkomna in i den allmänna samhörigheten.

Jag kan inte tänka mig att man i något parti ställer sig upp och säger att vi måste bygga alla fritidshus tätt, dvs. nära varandra. Att det sedan ändå blir, en del koncentrationer beror ju på att det på vissa håll är ett särskilt starkt tryck och att koncentrationen dä uppfattas som ett mindre ont än att inte fl komma fram alls med något byggande i del området. Visst finns del gott om mark sammanlagt, men har man koncentrationer av permanentboende, återverkar detta också på anspråken på den näraliggande fritidsmiljön.

Ser vi frågan som om det gällde att få fram fritidshus på flera ställen, t. ex. genom att lägga dem i anslutning till befintlig jordbruksbebyggelse, har vi däremot inga skilda meningar. Också på den punkten lalar jag naturiiglvis för hela det övriga utskottet. Della är någonting som civilutskottet har uttalat vid flera tillfällen, och därför tycker jag faktiskt, herr Danell, att det var ganska onödigt att skriva om just detta i reservationen. Om reservanterna hade läst ulskottsmajoritetens skrivning lika noggrant i alla delar, så hade de säkert hittat en uttrycklig erinran om att vi måste skilja mellan lagstiftningens principer och vissa övergångssvårigheter som vi har - svårigheter som beror på att kommunerna ägnar all sin kraft åt den nödvändiga och välkomna översiktliga planeringen. Den har ju på många häll lett till alt man saknar resurser för att samtidigt planera för fritidsbebyggelse. Senast i sitt belänkande 1975/76:1 noterade civilulskottet också alt kommunernas mål i den här delen var skiftande och i allmänhet ganska vagt formulerade. Nu får vi i alla fall snart preciseringar när planeringsskedet slutförts. Det kan också vara så, all när regering och riksdag säger att vi skall vara restriktiva i de områden där det gäller geografiska riktlinjer enligt riksplaneringen, läser man här och var restriktivitel som ett krav på totalstopp. Del är självfallet - och det vel herr Danell också - inle meningen. Både regeringen och utskottet har varnat för risken att vi inte skall se skogen ~\för bara träd. Det är ju de stora linjerna det är fråga om. Jag är övertygad om att det också i känsliga områden -1, o. m. i skärgärden och kustzonen - finns möjligheter all släppa igenom inle sä fä detaljplaner, planer som bara innebär komplettering av ett mönster som vi inte kan backa ur. Lika övertygad är jag om alt kravet pä restriktivitel i stort måste stå kvar tills vi har fltt stadga i den översiktliga kommunala planeringen

i de här områdena - en nödvändig paus för eftertanke och för all kunna förankra planeringen hos medborgarna. Jag vill samtidigt stryka under att det hela tiden gäller att bedöma lämplighet. Det fär inte förekomma att man tummar på riksplaneprinciperna för att fullfölja några underhandslöften som getts innan regering och riksdag gick ut med den fysiska riksplaneringen. Detta om lämpligt och olämpligt belägna fritidshus.

När jag kommer in på resten av det moderata yrkandet i fråga om byggnads- och naturvärdslagarna ser jag inga möjligheter till missförstånd. I hemställan i motionen 2039 - som reservanierna föreslår skall bifallas - står det bl. a. att vi också skall återinföra de äldre ersättningsreglerna. Då är det, herr Danell, kanske inte sä underiigt all utskottet inte kunnat - som det sägs - frigöra sig från uppfattningen alt ersättningsreglerna och moderaternas tidigare kritik mot dem ligger bakom ställningstagandet. Moiionsyrkandd innebär formellt att vi skall överge t. ex. den nya lydelsen av 137-146 §§ byggnadslagen med deras hänvisning till expropriationslagen. För alt få någon vettig mening måste det också innebära att vi skall överge den nya expropriationslagens ersättningsbestämmelser. Vi skall alltså avstå från presumtionsregeln och betala ersättning också för del som är förvänlningsvärden. Jag skall inte gå igenom hela den debatten en gång till - den har ju vi ofta fört.

En sak vill jag i alla fall la om igen. Ersättningsreglerna gäller inte bara för att mäta ut ersättning för etl vissl intrång i pågående markanvändning. De bidrar också indirekt till att bilda en allmän prisnivå. Ta t. ex. en jordbrukare som använder sin mark för produktion. Han flr lika mycket betalt för sin produkt vare sig den växer på mark med förväntningsvärde eller inte. Skall han köpa mark och betala ett förväntningsvärde så skall han också förränta och amortera det. För honom blir, som vi alla kan förstå, den utgiften bara en belastning.

I den mån del gäller ändringen i 22 § m. m. och begreppet pågående markanvändning så utgår jag från all motionärerna, liksom vi, kommit fram till att gamla motsättningar suddats ut genom en numera generös motivskrivning.

Jag skall inte ta upp tid med att gå igenom andra ändringar i byggnadslagen eller ändringarna i naturvårdslagen steg för steg. Det jag allmänt vill komma fram till är att om vi skall vara överens om att vi också i fortsättningen skall ha en hushållning med mark och vatten och en naturvård som är värd namnet, måste vi också ha redskap alt genomföra det hela med. Tar man bort dessa redskap - och det är ju del den moderata moiionen går ul pä - måste vi gå tillbaka och resonera om själva grundsyftet.

Reservalionen 2 innebär - som jag läser den - i sak att kommunen skall planera mindre och låta fastighetsägarna planera mer. Det låter sig ju alltid sägas. Men om vi fortfarande är överens om - och jag hoppas att vi är det - att vi skall ha en kommunal planering och att vi skall ha riksplanerikllinjer, vad är det då vi skall överlåta ull det enskilda initiativet? Ingen hindrar någon - vare sig fastighetsägare eller allmänhet

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande

- att komma med förslag om hur vi skall använda marken. Det syslemet kan också inom flexibla planer vara bra i vissa sammanhang. Men det är väl inte det som reservanterna syftar till.

Vad utskottet vänder sig mot är att del enskilda förslaget - från en byggare eller markägare - skulle ha något slags försteg. Motionärerna kräver att kommunen "bör vara skyldig att redovisa klara skäl" om den inte följer ett sådant förslag. En plikt att motbevisa förslaget - vad är det annat än att lägga bevisbördan på kommunen? Jag undrar: Vad är det för demokrati? Skulle det bli någon ny sorts 40-gradig skala beroende på del enskilda intressets styrka?

Jag skall sluta med att något beröra det särskilda yttrandet. När jag läser detta yttrande kan jag inte undgå att bli något förvånad. Där ställer sig utskottsmajoriteten bakom en åsikt, reservanterna hävdar en annan. Men dessutom kommer reservanterna i en särskild kritikerroll och tycker att majoriteten inte bort uttrycka sig som den har gjort. Egentligen borde jag naturiiglvis inte spilla tid på yttrandet, men eftersom reservanterna anser att majoriteten tolkat motionärernas syften på ett helt grundlöst sätt får jag ta upp också den delen. Ingeniing skulle vara mer glädjande i det här sammanhanget än om vi tolkat moderalerna fel och del alllså inte finns några principiella motsättningar om planering och byggande. Jag lar citaten i det särskilda yttrandet i den ordning de förekommer i texten.

1. Utskottet säger nederst på s. 3 att det inte kan "ansluta sig lill tanken på att den kommunala markanvändningsplaneringen i dessa delar skulle helt underordna sig markägarnas dispositioner". De delar det gäller framgår av sammanhangei - det är fråga om kravet i motionen att vi inte skall ha någon lämplighetsprövning för alt man skall få använda mark för glesbebyggelse i begreppets tidigare mening. Vi skall alllså avstå från en i första hand kommunal planeringsprövning. Vem avgör då var man skall bygga, om inte markägaren ensam? Har då inle den kommunala planeringen i dessa delar underordnat sig markägarnas dispositioner? Frågan är retorisk.

2. Utskottet citeras vidare från s. 4 överst, när det anser att motionärernas motiv för att avstå från lämplighetsprövning förts fram "för att möjliggöra ett byggande av fritidshus även på mark som inte anses lämpad för detta vid en prövning från allmän synpunkl." Jag har berört detta tidigare. Lämplighetsprövningen ger antingen ett ja eller etl nej till markägarens propå. Ger den ett ja, är ju allt väl. Ger den ett nej, så har man sagt att marken inle anses lämpad för byggandet. Tar vi bort prövningen, blir ju följden alt man fär bygga på mark som man nu inte får bygga på därför att det anses olämpligt ur allmän synpunkt. Också det här är ju alldeles glasklart.

3. Utskottet säger på s. 4, i mittel, att det inte kan "frigöra sig frän uppfattningen att motionsförslaget fortfarande även bärs upp av den tidigare kritiken mot ersättningsreglerna, baserad pä uppfattningen atl samhällets hjälpmedel för en hushållning med mark och vatten innebär ett

oacceptabelt intrång i en etablerad privat äganderätt". Det första ledet, att kritiken i motionen inle bärs upp endasl av en önskan att fl flera fritidshus utan också av de återkommande invändningarna mot ersättningsreglerna, är ju inte svårt att förstå. Jag har tidigare påpekat att yrkandet i motionen 2039 går ut pä - bl. a. - alt återinföra de äldre ersättningsreglerna. I det andra ledet säger vi att denna kritik har varit baserad pä en viss uppfattning hos moderaterna. Fär jag erinra herr Danell om vad som sades då vi behandlade just de här aktuella ersättningsgrunderna. Moderaterna uttryckte sig i reservationen 21-till betänkandet 1972:35 så här: "Förslagens yttersta syfte är utan tvivel att med ytteriigare ett sleg närma sig en total socialisering av all mark i vårt

land. Genom successiva lagändringar har innehållet i den enskildes

äganderätt undergrävts." Man slutade med framtidsperspektivet "att äganderätten slutgiltigt degraderas till något slag av förfoganderätt och fastighetsägaren lill en förvaltare av socialiserad egendom". Så har det faktiskt låtit år efter år. Utskottets som jag tycker försynta beskrivning i den citerade meningen av denna moderata uppfattning trodde vi faktiskt inte skulle stöta reservanterna för pannan.

4. Utskoltet säger överst på s. 5 i betänkandet beträffande de enskilda
planläggningsalternativen att motionsförslaget "syftar uppenbarligen till
att luckra upp planeringsbeslutens innehåll och även till att ge de enskilda
intressena ett bevisbördemässigl försteg vid konflikt mellan kommunens
planbedömning och ett enskilt intresse". Ja, det tycker vi fortfarande.
Om man skall ge mer spelrum ål markägar- och byggarförslagen, så måste
ju detta luckra upp det kommunala beslutsområdet.

Vidare säger moderaterna att kommunen skall redovisa "klara skäl" för att avvisa ett enskill förslag. Vad är "klara skäl", om det skall ha någon vettig mening, annat än att man skall motbevisa ett påstående från förslagsställaren? Det är ju ett typiskt "bevisbördemässigl försteg".

5. Utskottet säger - det blir det sista av citaten - att motionsyrkandet
om enskilda planinilialiv "utformats sä atl det inskränker medborgar-
inflylandel och den kommunala demokralin på detta område". Ja, vissl
har det utformats så -just genom att del ligger en särskild bevisskyldighet
på kommunen blir ju kommunens handlingsfrihet inskränkt i motsva
rande grad och därmed också den kommunala demokralin. Det tycker
jag är både logiskt och klart.

Om jag för min personliga del skulle våga mig på en tolkning av det särskilda yttrandet utan att få snubbor för det, så är den att reservanterna känner sig illa berörda av att höra sill budskap uttryckt i så klara termer som utskottet använt. Men det är inte min affär. Det sakligt mest betydelsefulla i det här sammanhanget är ju faktiskt om reservationerna och del särskilda yttrandet är ett steg mot mitten och om moderaterna länker återvända från sin långa ökenvandring utanför markhushållningens översiktskartor.

Herr talman! Jag yrkar bifall till civilulskottels hemställan i betänkandet nr 28.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande

Hert DANELL (m):

Herr talman! Vad herr Claesons inlägg beträffar, så kan man la del av mina svar och kommentarer till det i den bostadspolitiska debatten, för att nu inte göra detta resonemang alltför vidlyftigt.

Det enda som var av intresse i vad herr Claeson sade var onekligen att han vidimerade att utskottet har försökt tolka syftena med olika motioner i stället för att kommentera de förslag som finns i motionerna. Man har alllså använt sig av en klartext, som bäde herr Claeson och fru Olsson i Hölö uttryckte saken.

Fru Olsson i Hölö ägnade ett ganska långt resonemang åt glesbebyggelserätten som vi vill återinföra. Där är det alltså fråga om vad man menar, och uppenbariigen har utskottsmajoriteten inle velal sätta sig in i våra ställningstaganden, eftersom det fortfarande tycks vara så mänga problem förenade med att kommentera våra förslag.

Den nya situationen är ju den att vi har i princip ett planläggningskrav för all bebyggelse, även gles bebyggelse. Del är detta som enligt vår mening skapar en ohållbar situation, vilket kräver en byråkrati som i mänga fall verkligen skadar ulvecklingen i glesbygderna. Dessutom vet vi att den i mänga fall utnyttjas på ett sådant sätt alt det är en klar rättsotrygghet, en klar skillnad mellan hur man behandlar folk som bor i den ena och i den andra delen av landet.

Vår utgångspunkt är att man skall ha en rätt alt bygga i glesbygd, men naturiiglvis skall det vara undantag. Vi har en omfattande regelkatalog i och med den fysiska riksplaneringen. Men skall det vara på det viset att en förutsättning för detta är att man tar bort allt vad glesbebyggelseräll heter, så har man gått för långt. Det är där skiljelinjen löper.

Def är alltså inte fråga om att man i alla lägen skall vara helt utan en lämplighetsprövning. Delta framgick också med all önskvärd tydlighet i mitt inledningsanförande. Den kommunala översiktsplaneringen, om inte annat, är ett gott instrument när del gäller atl hålla i kommunens byggande.

Jag vill, herr talman, också påminna fru Olsson i Hölö om att hon i en reservation till civilutskoitets betänkande nr 16 i år, vilken vi då sympatiserade med, var med om all hävda all "grunderna för planeringssystemet måste uppfattas som svåröverskådliga i praktisk tillämpning". Del avser alllsä det som vi nu diskuierar; Vi var överens om att det är något fel med grunderna för planeringssystemet. Del blev loltning om förslaget alt ändra lagmotiven, och vi vann lollningen, så man kan ju hoppas att rättsolrygghelen skall försvinna framöver. Men av fru Olssons argumentation i dag verkar det som om hon helt hade glömt bort den deball som förts tidigare och de cenlerpartistiska moiioner som jag berört i debatten, vilka ju också lar upp den slarka oro som finns ute i landet över att glesbebyggelserätten har försvunnit eller i vissa fall krånglats lill.

Vad gäller möjligheterna att ta enskilda initiativ i den kommunala

planeringsprocessen har vi aldrig ifrågasatt det kommunala planmonopolet, utan våra yrkanden går ut på att stimulera enskilda initiativ för att få etl bredare underiag. Kommunerna har ju sedan alltid rätt att ta ställning till sädana förslag, att avvisa dem helt eller att behandla dem på annat sätt. Men vår uppfattning, att det borde föreligga skyldighet för kommunerna att motivera sitt ställningstagande när de avvisar ett planförslag, jämför fru Olsson med atl "återgå lill den 40-gradiga skalan". Det visar hennes utgångspunkt i denna utomordentligt inflammerade debatt.

Jag vet att fru Olsson och jag inte står så långt ifrån varandra, och då är det beklagligt att behöva läsa ett sådant här betänkande, där det bl. a. sägs att vi moderater uppenbarligen syftar till "att ge de enskilda intressena ett bevisbördemässigl försteg". Det påståendet har inte någon som helst grund i de ställningstaganden som vi har gjort. Utskottet påstår också att när vi vill bredda underiagel för den kommunala planeringen, så betyder det att vi "inskränker medborgarinflylandet och den kommunala demokratin" på delta område. Vi har funnit att det har förelegat anledning alt kommentera dessa utskottsmajoritetens skrivningar, och det har vi gjort i det särskilda yttrande som vi har avgivit.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande

Hert CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag begärde ordet med anledning av fru Elvy Olssons yttrande i anslutning till hennes kommentarer till min reservation. Fru Olsson ansåg att vänsterpartiet kommunisternas agerande och förslag i dessa frågor var onyanserade. Ja, jag kan väl hålla med om att de är onyanserade i den meningen att de går rakt på sak och talar om vad del är fråga om. Vi envisas också med att återkomma med som vi tycker riktiga förslag i de här frågorna, och vi menar alt de förslagen ger uttryck för en ganska allmän uppfattning, nämligen den att samhället skall äga all mark för samhälls- och bostadsbyggande. Krångligare är det inte. Och mera nyanserat bör man heller inte skriva.

Sedan frågade fru Olsson vad det kan vara för vits med att bara samhällsägd mark skall få stadsplaneläggas. Ja, lill det behöver man väl inle göra någon annan kommentar än alt det måste vara självklart atl det i så fall skulle bli ganska ointressant för privata byggintressen och markspekulanter att fortsätta att köpa upp och handla med mark. Vi tycker det är naivt att tro, att man kan fortsätta att låta markaffärer, bostadsbyggande och förvaltande vara beroende av de s. k. marknadskrafterna, om man verkligen vill komma till rätta med de stora problem som sammanhänger med markinnehav och boende. Vi menar att det bara är stora samhälleliga engagemang som kan garantera och trygga mark- och bosiadsförsörining lill rimliga kostnader. Och de privala förelagen har fortfarande - trots att en alll slörre del allmännyttiga och kpoperäliva förelag står som ägare och förvaltare av flerfamiljshus - etl alltför stort inflytande genom sin markägande. Vi anser därför att det kommunala markmo-nopolel skall utökas, sä att samhälleligt, kommunalt ägande av mark

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande

är en förutsättning för all stadsplaneläggning skall kunna ske. Det är klart alt de kraven är oförenliga med den kapitalistiska konkurrensen på bosladsmarknaden och de marknadskrafter som framför allt de borgerliga partierna tyvärr inte vill ta itu med. Men om hyresgästernas intressen skall kunna tillgodoses på etl riktigt sätt måsle också samhället genom kommunerna och bosladskooperalionen la initiativ på detta område. Del måsle också utsträckas till ägande och förvaltning av alla flerfamiljshus, som vänsterpartiet kommunisierna föreslagil i annat sammanhang.

Låt mig sedan bara säga några ord till herr Danell. Moderata samlingspartiets representanter talar så vackert om fri konkurrens och demokratisk värdegemenskap. Man säger att man vill ge större möjligheter för flera atl della i planering och annal och bygger upp dessa resonemang kring det enskilda ägandel. Detta ägande skall ge en viss grupp människor i samhällel rätt att profitera på den nuvarande situationen pä bostads-och hyresmarknaden. Det är avslöjande för moderata samlingspartiet. Det visar vems intressen som moderata samlingspartiet egentligen slår vakt om. Inte slår man vakt om människorna i de 400 000 hushåll som fortfarande är trångbodda eller om människorna i de 250 000 lägenheler som fortfarande är hell omoderna eller om de hundratusentals barnfamiljer som fortfarande bor trångt och dåligt. Nej, man slår vakt om principen att bostaden skall betraktas som en marknadsvara vilken som helst och att hyresgästerna skall betala priset för den på samma sätt som man betalar priset för bilar, TV-apparater och andra varor. Längre bort kan man inte komma från uppfattningen att en god bostad är en social rättighet som skall tillkomma alla och att ingen skall ha rätt att spekulera i och profitera på bostäder.

Fru OLSSON i Hölö (c):

Herr lalman! Först några ord till herr Claeson. Vi har så olika utgångspunkter när vi diskuterar markägande och bostadsbyggande atl vi naturligtvis har svårl att nä varandra. Men en sak tycker jag ändå atl herr Claeson och jag skulle kunna vara överens om trots våra olika utgångspunkter, och det är att försöka åstadkomma ett bra slutresultat, en bra produkt.

Jag tycker att herr Danell för ett suddigt tal och försöker att släta över vad som står i motionen och framför allt vad som yrkas i moiionen, nämligen att vi inte längre skall ha de lagar på detta område som tillkommit under 1970-talet. Då måste vi lolka det så att ni vill ha det som det var förut och att ni har de åsikter som ni framförde den gången. Vi kan inle göra annat. Ni för ett annat tal nu, men ni har samma krav. Det skulle vara roligt om herr Danell kunde tala om vad som är det nya, vad ni vill stå för nu. Då skulle vi kunna ta upp en sakdiskussion. Det är alldeles omöjligt med det suddiga tal som ni för och som sedan utmynnar i dessa omöjliga yrkanden.

Det är väl inte den översiktliga planeringen som herr Danell kritiserar?

Vi har varit överens om riksplaneringens riktlinjer. Ärdet fel att vi skall ha kommunöversikterna eller markhushållsplanerna, som del ännu inte varit möjligt att få fastlagda? Under planeringsskedet är det naturiiglvis, som jag sade tidigare, många kommuner som tolkar uppmaningen att vara restriktiva litet för hårt och därför lägger en död hand över detta område. Men i så fall kan man inte binda upp de besluten till riksdagsbeslutet. Vi har sagt att enskilda intressen skall prövas mot de allmänna synpunkterna. När det gäller fritidsbebyggelsen skall man inte behöva göra några stora planer - man skall bara behöva tala om hur man vill ha det, och så skall kommunen kunna pröva det.

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Planering och byggande

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoilds hemställan, dels reservalionen nr 1 av herrar Wennerfors och Danell. och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemsiällan, dels reservalionen nr 2 av herrar Wennerfors och Danell. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Danell begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill ali kammaren bifaller civilulskolieis hemsiällan i belänkandd nr 28 mom. 2 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 2 av herrar Wennerfors och Danell.

Vid omrösining genom uppresning förklarades fierlald av kammarens ledamöler ha rösial för ja-proposilionen. Då herr Danell begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 236

Nej - 47

Avslår - 2

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskottds hemställan, dels reservalionen nr 3 av herr Claeson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 127

Fredagen den 14 maj 1976

Meddelande om .frågor

Den som vill all kammaren bifaller civilulskottels hemställan i betänkandet nr 28 mom. 3 röslar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 3 av herr Claeson.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalei av kammarens ledamöter ha röstal för ja-proposilionen. Dä herr Claeson begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 270

Nej - 14

Avslår - 1

Mom. 4-15

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt.

§ 12 Föredrogs

Lagulskolteis beiänkanden

1975/76:29 med anledning av moiioner om vissa vigselfrågor

1975/76:30 med anledning av motion om ställföreträdare för vissa dödsbon

1975/76:31 med anledning av propositionen 1975/76:196 med förslag till lag om moiortävlingsförsäkring, m. m.

Kammaren biföll vad utskotld i dessa betänkanden hemställt.

§ 13 Anmäldes och bordlades

Motion

1975/76:2556 av herrar Ahlmark och Fälldin

med anledning av propositionen 1975/76:150 med förslag lill slutlig

reglering av statsbudgeten för budgetåret 1976/77, m. m. (kompleile-

kompletleringsproposilion)

§ 14 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 14 maj

1975/76:365 av herr förste vice talmannen Bengtson (c) till herr kommunikationsministern om utformningen av formulär vid körkortsprov:

Anser statsrådet alt det överensstämmer med den objektivitet som bör iakttagas vid prov för erhållande av körkort atl det i av statens trafiksäkerhetsverk ulfärdade "Förarprolokoll" endast markeras en viss form av utbildning?

1975/76:366 av herr Jonsson i Alingsås (fp) till herr arbelsmarknadsmi- Nr 127
nistern om tidsplaneringen för fullgörande av vapenfri tjänst: Fredagen den

Meddelande om frågor

Antalet vapenfria värnpliktiga som genom arbetsmarknadsstyrelsens I"* "J 1976 (AMS) förmedling fullgör vapenfri tjänst har ökat kraftigl under de senaste åren. AMS har dock alltför begränsade resurser för att de vapenfria skall kunna inkallas till tjänstgöring inom beräknad lid. Redan nu finns en lång kö, som växer kraftigt för varje månad. Därmed senareläggs deras tjänstgöring, till men för både samhällel och de vapenfria värnpliktiga.

Den knappa tilldelningen av medel medför också att utbudet av olika uppgifter, som kan ges de vapenfria, har blivit starkt begränsat.

Med anledning härav vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

Vilka åtgärder avser statsrådet vidla för all möjliggöra för de vapenfria värnplikliga all få fullgöra sin riänsi inom beräknad tid?

Pä hemställan av herr förste vice lalmannen beslöt kammaren kl. 13.12 att ajournera sina förhandlingar till kl. 15.00, dä de lill dagens bordläggning anmälda utskollsbetänkandena väntades föreligga.

§ 15 Då förhandlingarna kl. 15.00 återupptogs anmäldes och bordlades

Finansutskoltds beiänkanden

1975/76:37 med anledning av i proposilionen 1975/76:100 framlagt förslag lill slal för riksgäldsfonden för budgelärel 1976/77

1975/76:38 med anledning av i proposilionen 1975/76:100 gjord framsiällning angående siat för statens allmänna faslighdsfond för budgelärel 1976/77

Skatteutskotlets betänkande

1975/76:61 med anledning av propositionen 1975/76:181 om ändring i väglrafikbeskaitningen, m. m. jämle moiioner

Socialförsäkringsutskottets betänkanden

1975/76:37 med anledning av motion om reglerna för kompletterande sjukförmäner i vissa fall

1975/76:39 med anledning av motioner om vissa pensionsfrågor för invandrare m. m.

Socialutskottets betänkanden

1975/76:43 med anledning av motioner om underrättelse till anhöriga om olycksfall samt om dödsbevis

1975/76:44 med anledning av motioner om legitimation för psykologer

1975/76:47 med anledning av motioner om samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen m. m.

1975/76:48 med anledning av motioner om införande av sommartid

m.m. 75

Nr 127 Trafikutskoueis betänkande

Fredaeen den 1975/76:25 med anledning av motioner om föriäggning av service- och

14 mai 1976 underhållsarbeten på statens isbrytare och sjömälningsfartyg till Gus-

-____________ tafsviks varv samt om lokalisering till Härnösand av ledningen för

den slalliga isbrytningen

Jordbruksutskottets belänkande

1975/76:44 med anledning av moiioner om den kommunala avfallshanteringen m. m.

Näringsulskottets betänkande

1975/76:61 om lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam

Inrikesutskottels betänkande

1975/76:42 med anledning av proposilionen 1975/76:173 om kvinnor i statlig tjänst jämte motioner i jämslälldhetsfrågor

Civilutskottets betänkanden

1975/76:29 med anledning av propositionen 1975/76:164 med förslag till

lag om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. jämte

motioner 1975/76:30 med anledning av propositionen 1975/76:198 om ändring i

byggnadsstadgan (1959:612) jämte i ämnet väckta motioner

§ 16 Anmäldes och bordlades

Moiioner

1975/76:2557 av herr Bohman m.jl.

1975/76:2558 av herr Hermansson m.jl.

1975/76:2559 av herr Larsson i Slaffansiorp m.jl.

med anledning av propositionen 1975/76:150 med förslag till slutlig

reglering av statsbudgeten för budgetåret 1976/77, m. m. (kompletle-

ringsproposition)

§ 17 Kammaren åtskildes kl. 15.01.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1975/76:127 Fredagen den 14 maj

Riksdagens protokoll 1975/76:127