Riksdagens protokoll 1975/76:126 Torsdagen den 13 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:126

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:126

Torsdagen den 13 maj

Kl.  19.30

Förhandlingarna leddes lill en börian av herr andre vice talmannen.

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Sveriges geologiska undersökning

§ 1 Sveriges geologiska undersökning (forts.)

Fortsattes överläggningen om näringsutskoitels belänkande 1975/76:55 punklen  14.

Hert MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Redan år 1962 diskuterade riksdagens andra kammare en vpk-motion i vilken kravet var att regeringen skulle ta iniiialiv för genomförandel av en grundlig undersökning och kartläggning av de na-turfyndigheler som bevisligen finns i västra Hälsingland, bl. a. dä malm. I min och Jörn Svenssons motion nr 1802 till riksmötet 1975/76 kräver vi all regeringen skall ge SGU i uppdrag att kartlägga nalurfyndigheterna i västra Hälsingland för att pä delta sätt få etl underlag för bedömning om det lönar sig all igångsätta brytning i berörda område.

Vår molion bygger på närings- och befolkningspolitiska motiv. Ulvecklingen i västra Hälsingland kan korl illustreras med följande siffror: 1929 var folkmängden där 38 000 personer. År 1975 var den knappt 22 000. En fjärdedel är pensionärer. I 632 personer är förtidspensionerade. Mellan 1960 och 1974 flyttade 3 000 ungdomar ut från Ljusdals kommun. Utan att gå till någon överdrift kan man konstatera all befolkningspyramiden i Ljusdal är ingen pyramid längre utan ell timglas.

En av de ledande socialdemokraterna i Ljusdal säger så här om situationen: "Vi har elljusspår, flygfält som skall byggas ul, skidbackar, stora samlingslokaler för kulturliv. Del är bara arbete som saknas. Och vad hjälper det all vi skickar in uppgifter lill regeringen är efter år om läget, när ingeniing händer. Snart blir det ingen kvar här. Den som går sisl fär väl släcka ljuset."

Jag är medvelen om alt Ljusdal naturligtvis inte ensamt är drabbat av brislen på sysselsättning. Situationen är likartad där och i mänga andra skogslän i vårt land.

Orsaken till denna utveckling är kapitalismen, de slora privata skogsbolagen. Bergvik och Ala, Korsnäs-Marma och Iggesunds bruk har styrt utvecklingen i Ljusdal. På 1950-lalei var Ljusdal en trämdropol där de stora skogsägarna hade sina förvaltningar. Nu har skogsbolagen flyttat sina kontor, televerket har flyttat, SJ rationaliserar. Skogsbolagens hänsynslösa centralisering fortsätter även i dag. Slora Kopparberg och Bergvik och Ala har nu gått samman, vilkel kommer atl innebära yllerligare

93

Nr 126                sysselsättningssvårigheier, inte bara i Ljusdal utan också i andra delar

Torsdagen den         Gävleborgs län.

13 mai 1976           " skogskapitalel har nalurligtvis denna utveckling varit gynnsam.

_____________    1973/74 var Korsnäs-Marmas bruUovinsl 270 miljoner, en fördubbling

Sveriges geologiska   från föregående år. 1974/75 blev dess vinst 27 % högre, dvs. 326 milj.

undersökning       kr. Bergvik och Ålas vinst uppgick 1974 lill 138 miljoner. Iggesunds

brullovinst 1974 var 357 milj. kr. Kommunalskatten var samma år i Ljusdals kommun 26:55.

Jag har velal lämna denna bakgrund för all förklara hur angelägel dd är all alla åtgärder nu vidtas för att vända den negativa befolkningsutvecklingen i Ljusdal.

Kommunala inslanser saml fackliga och poliliska organisaiioner har vid ell flertal olika lillfällen uppvaklai regeringen och andra myndigheter med krav om all slalen lar iniiialiv lill byggandet av en statlig basindustri i delta område finansierad av AP-medel. Skogen kunde då vara lämplig råvara för en sådan basindustri. Nu har man visserligen signalerat byggandet av ett statligt industricentrum i Ljusdal. Men detla räcker inte. Staten har också ansvaret för all garantera all det blir sysselsättningsmöjligheter i della industricentrum.

När del gäller den aktuella frågan i vår molion så anser vi motionärer atl en kartläggning av malmförekomslcrna i västra Hälsingland kunde vara yllerligare en möjlighel atl skapa sysselsättningslillfällen. Del är möjligt all resultatet skulle bli negativt efter denna kartläggning, alltså atl fyndighderna är för små för atl löna sig för en industriell brytning. Men detla kan man ju inle uttala sig om förrän undersökningen genomförts. Vad jag kan förstå har inga undersökningar av någon nämnvärd omfattning företagits i västra Hälsingland. Boliden AB har gjort vissa prospekteringsarbeten begränsade till Ramsjö-delen. Däremot har ingenting gjorts i övriga delar av kommunen, Färila, Los för all nämna några platser. Del är ett allmänt intresse inom Ljusdals kommun atl denna prospeklering skall genomföras. Bl. a. har Ljusdals kommun nyligen i sitt näringspoliliska program ställt della krav.

Jag är nalurligtvis medvelen om all SGU har begränsade ekonomiska resurser och alt anslagen bör höjas betydligt. Trots delta bör man la hänsyn lill närings- och befolkningsmässiga motiv vid val av områden som skall bli föremål för prospeklering.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till motionen 1802.

94

Hen ANDERSSON i Storfors (s):

Herr talman! Med hänvisning lill ell enhälligt utskott och lill den utförliga skrivning ulskollel ger, finns det ingen anledning för mig all ytteriigare motivera ställningstagandena.

Jag hemsläller därför om bifall lill ulskoltels förslag i momenlen 1 a, b, c och d saml avslag på yrkandena i moiionerna 247, 640, 1802. 1748 och  1809.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom.    1   -   3a

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa niomenl hemställl.

Mom.   3b

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels motionen nr 1802 av herrar Måbrink och Svensson i Malmö i molsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Anslag till föreiagareföreningarna, m. m.

Den som vill an kammaren bifaller näringsuiskoiteis hemsiällan i betänkandet nr 55 punkten  14 mom. 3 b röslar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 1802 i motsvarande del.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Måbrink begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 268

Nej -   20

Avslår -     4

Mom.   4   och   5

Kammaren biföll vad uiskouei i dessa niomenl hemsiälli.

Punkterna 15 - 24

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa punkier hemsiälli.

§ 2 Anslag till företagareföreningarna, m. m.

Föredrogs näringsulskottets betänkande 1975/76:51 med anledning av proposilionen 1975/76:100 i vad gäller anslag inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde avseende föreiagareföreningarna och av dem administrerad garanti- och långivning jämte moiioner.

Hert ANDRE VICE TALMANNEN:

I fråga om delta belänkande hålles gemensam överläggning för samlliga punkier. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas belräffande samlliga punkier i betänkandet.

I del följande redovisas endasl de punkier, vid vilka under överläggningen framslällis särskilda yrkanden.

Punkten 1 (Bidrag till företagareföreningar ni. fl.: Administrationskostnader)

95

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Anslag till företagareföreningarna, m. m.

Regeringen hade i proposilionen 1975/76:100 bilaga 13 under punkten E 3 (s. 172-174) föreslagil riksdagen all lill Bidrag lill företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader för budgetåret 1976/77 anvisa ett reservationsanslag av 20 700 000 kr.

1 della sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:1825 av herr Weslberg i Ljusdal (fp) säviii gällde hemställan all riksdagen anvisade dl i förhållande lill regeringsförslagei förhöji anslag av 22,5 milj. kr. till föreiagareföreningarnas administrationskostnader (yrkandel 3),

1975/76:2113 av herr Ahlmark m. fl. (fp) såvitt gällde hemställan att riksdagen lill Bidrag lill företagareföreningar m. fl.; Administrationskostnader anvisade ett i förhållande lill regeringens förslag med 1,8 milj. kr. höjt anslag av 22.5 milj. kr. (yrkandel 4 a) och

1975/76:2122 av herr Fälldin m. fi. (c) såvitt gällde hemställan all riksdagen lill Bidrag lill företagareföreningar m. fl.: Adminislraiionskosina-der anvisade en i förhällande lill budgeiproposiiionen med 2,8 milj. kr. förhöji anslag av 23,5 milj. kr. (yrkandel B 1).

Ulskotiel hemställde

all riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag pä

a)   moiionen 1975/76:1825 yrkandel 3 och moiionen 1975/76:2113 yrkandel 4 a,

b)   motionen 1975/76:2122 yrkandet B I skulle lill Bidrag lill företagareföreningar m. fl.: Adminisiraiionskosinader för budgetåret 1976/77 anvisa en reservalionsanslag av 20 700 000 kr.

Reservalion hade avgiviis

I. av herrar Böriesson i Glömminge (c). Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c) och Peiersson i Ronneby (c) saml fru Oskarsson (c) som ansell all ulskollel bon hemslälla

all riksdagen med anledning av regeringens förslag saml motionen 1975/76:1825 yrkandd 3. motionen 1975/76:2113 yrkandel 4 a och moiionen 1975/76:2122 yrkandel B I lill Bidrag lill fördagareföreningar m. fl.: Adminisiraiionskosinader för budgelärel 1976/77 anvisade dt reservalionsanslag av 23 000 000 kr.

96

Punkten 3 (Statens hantverks- och indusirilänefond) Regeringen hade under punklen IV: 10 (s. 177 f) föreslagil riksdagen all

1.    medge au för budgetåret 1976/77 statlig kreditgaranti för lån lill haniverks- och indusiriföreiag m. m. beviljades med sammanlagi högsl 100 000 000 kr..

2.    lill Statens haniverks- och industrilånefond för budgetåret 1976/77 under statens utlåningsfonder anvisa dt investeringsanslag av 35 000 000 kr.

I della sammanhang hade behandlais moiionerna 1975/76:510 av hert Rämgård m.fl. (c),

1975/76:651  av herr Ångsiröm (fp),

1975/76:834 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp), vari hemslällls atl den övre gränsen för företagareföreningarnas långivning ur statens hantverks- och indusirilänefond fastställdes lill 400 000 kr. per förelag,

1975/76:1794 av herr Larfors m. fl. (s), vari hemslällls all den övre beloppsgränsen för föreiagareföreningarnas direktlån ur statens hantverks- och industrilånefond faslsiälldes lill 300 000 kr. per förelag,

1975/76:1824 av hen Ulander m. fi. (s),

1975/76:2044 av herrar Fälldin (c) och Ahlmark (fp) såviu gällde hemsiällan all riksdagen skulle

4.    medge företagareföreningarna räll au lämna haniverks- och industrilån upp till ett belopp av 500 000 kr. i varje enskilt fall,

5.    lill Slaiens haniverks- och industrilånefond för budgetåret 1976/77 anvisa ell invesieringsanslag av  150 000 000 kr.,

1975/76:2113 av herr Ahlmark m. fl. (fp) såviii gällde hemställan atl riksdagen uilalade all lån ur haniverks- och induslrilänefonden borde ulgå även lill ijänsleproducerande förelag (yrkandel 3) och

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Anslag lin företagareföreningarna, m. m.

1975/76:2122 av herr Fälldin m. fl. (c) såviii gällde hemställan under B atl riksdagen skulle besluta

2.    all höja den övre lånegränsen för föreiagareföreningarnas lån från medel ur slaiens haniverks- och indusirilänefond frän 200 000 kr. till 400 000 kr.,

3.    all besluianderäilen angående indusirigaraniilän (län med slallig kreditgaranti) skulle decentraliseras lill länsslyrelsen för län uppgående lill ell belopp av högsl 400 000 kr.,

4.    all indusirigaraniilän även skulle kunna lämnas i syfte all främja utveckling och avsättning av produkter från enskilt företag,

5.    all medge all för budgetåret 1976/77 slallig kreditgaranti för lån lill hanlverks-och industriförelag m. m. beviljades med sammanlagi högsl 150 000 000 kr., innebärande 50 000 000 kr. uiöver budgeiproposiiionen.

Ulskollel hemställde

1.    belräffande krediisiöd för uiveckling och marknadsföring av produkler all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2122 yrkandel B 4,

2.    beträffande krediisiöd lill ijänsleproducerande förelag all riksdagen skulle avslå moiionen  1975/76:2113 yrkandel 3,

3.    belräffande län för finansiering av konsullinsaiserall riksdagen skul-

7 Riksdagens protokoll 1975/76:125-126

97

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Anslag till företagareföreningarna, m. m.

le avslå moiionen  1975/76:510,

4.    belräffande förbälirade villkor för län genom fördagareförening all riksdagen skulle avslå moiionen  1975/76:651,

5.    belräffande kollekiivavtal som förulsällning för krediisiöd från företagareförening all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1824.

6.    belräffande medelsram för slallig krediigaranii all riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på moiionen 1975/76:2122 yrkandel B 5 medgav atl för budgetåret 1976/77 slallig krediigaranii för lån lill haniverks- och indusiriföreiag m. m. beviljades med sammanlagi högsl 100 000 000 kr.,

7.    belräffande anslag lill sami beloppsgräns för län ur slaiens haniverks- och industrilånefond au riksdagen skulle

a)   med anledning av regeringens förslag och med avslag på moiionen 1975/76:2044 yrkandel 5 lill Slaiens haniverks- och indusirilänefond för budgelärel 1976/77 under slaiens uilåningsfonder anvisa ell invesieringsanslag av 50 000 000 kr.,

b)   med bifall lill moiionen 1975/76:1794 och med avslag på moiionen 1975/76:834, moiionen 1975/76:2044 yrkandel 4 och moiionen 1975/76:2122 yrkandet B 2 som sin mening ge regeringen till känna vad ulskoltet anfört om höjning av beloppsgränsen för län ur statens hantverks- och industrilånefond,

8. belräffande decentralisering av besluianderäii i fråga om lån med
slallig krediigaranii an riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2122
yrkandel B 3.

98

Reservalioner hade avgivils

2. belräffande krediisiöd för utveckling och marknadsföring av pro
dukler av herrar Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c), Andersson
i Örebro (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m) och Peiersson i Ronneby (c)
saml fru Oskarsson (c) som ansell an ulskonei under 1 bort hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2122 yrkandel B 4 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört,

3. beträffande krediisiöd lill ijänsleproducerande förelag av herrar
Regnéll (m), Böriesson i Glömminge (c). Andersson i Örebro (fp). Sjönell
(c), Hovhammar (m) och Peiersson i Ronneby (c) saml fru Oskarsson
(c) som ansell all ulskollel under 2 bort hemslälla

att riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2113 yrkandel 3 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

4. belräffande medelsram för slallig krediigaranii av herrar Regnéll
(m), Böriesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c),
Hovhammar (m) och Peiersson i Ronneby (c) samt fru Oskarsson (c)
som ansell au ulskollel under 6 bort hemslälla

all riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall lill moiionen 1975/76:2122 yrkandel B 5 medgav alt för budgetåret 1976/77

slallig kreditgaranti för lån lill haniverks- och industriföretag m. m. beviljades med sammanlagi högsl  150 000 000 kr.,

5. belräffande anslag lill saml beloppsgräns för län ur statens hantverks- och indusirilänefond av herrar Böriesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c) och Peiersson i Ronneby (c) saml fru Oskarsson (c) som ansell all ulskoltet under 7 bort hemställa

att riksdagen skulle

a)   med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975/76:2044 yrkandet 5 till Statens haniverks- och indusirilänefond för budgetåret 1976/77 under statens utlåningsfonder anvisa ell investeringsanslag av  150 000 000 kr.,

b)   med bifall till motionen 1975/76:2044 yrkandet 4 och med anledning av moiionen 1975/76:834, motionen 1975/76:1794 och moiionen 1975/76:2122 yrkandet B 2 som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanierna anfört om höjning av beloppsgränsen för lån ur slaiens haniverks- och indusirilänefond,   •

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Anslag tin företagareföreningarna, m. m.

6. belräffande decentralisering av beslutanderätt i fråga om lån med Slallig kreditgaranti av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c). Hovhammar (m) och Petersson i Ronneby (c) samt fru Oskarsson (c) som ansell all ulskollel under 8 bort hemslälla

alt riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2122 yrkandel B 3 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Herr PETERSSON i Ronneby (c):

Herr talman! I centerns molion om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling har vi behandlat de problem som främsi drabbar de mindre företagen som i huvudsak ägs av en eller ett fåtal enskilda personer, och där ägaren eller ägarna i regel aktivt arbetar inom företaget.

Dessa företag spelaren myckel betydande roll i det svenska näringslivet och i samhällsekonomin. Del är ca 40 % av de industrianställda som beräknas arbeta i förelag med högst 100 anslällda, och går vi upp till 200 anställda blir siffran inte mindre än 50 96.

Inom handel, service och byggnadsverksamhet finns del därutöver ett mycket stort anlal mindre förelag. Man har uppskattat atl del finns ca 150 000 mindre förelag utanför jordbruket, vilka sysselsätter en tredjedel av alla anställda här i landet.

Förutom sin stora betydelse för sysselsättningen har de mindre företagen många andra gynnsamma effekter, som gör dem nödvändiga jämsides med de slörre företagen i vårt samhälle. Vi har bl. a. nämnt de mindre förelagens fiexibilitd, som gör dem motståndskraftiga i konjunk-turfiuktuationer. När det gäller atl åstadkomma en önskvärd, regional balans är de mindre företagen oumbäriiga. För att man skall uppnå en

99

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Anslag lin företagareföreningarna, m. m.

100

önskad decentralisering av näringslivet måste en tillväxt av mindre företag ses som den främsta förutsättningen. Livskraftiga mindre företag är en god garanti för en sund konkurrens och ett allsidigt utbud av varor och tjänster till lägsia priser. Dessa mindre förelag har dessutom genom sin öppnare och mindre byråkratiska struktur blivit en god grogrund för nya idéer och uppfinningar. Det är ofta i de många småföretagen som uppfinningar görs och utveckling av nya produkter sker - produkler som sedan även storföretagen kan exploatera och dra fördel av. De mindre förelagen är också en lämplig inkörsporl för unga människor, som vill etablera sig som företagare.

Det finns många andra fördelar med mindre företag, men jag tror att jag har nämnt de viktigaste.

Vi anser att regeringen hittills tyvärr inle rätt värderat den slora betydelse de mindre och medelstora företagen har för samhällsekonomin och sysselsättningen. I ställd för att krafligl salsa på all förbättra de mindre förelagens arbetsbetingelser och utvecklingsmöjligheter har regeringen i sin politik ofta missgynnat denna grupp.

De stora förelagen har rönt större intresse och tillväxtutrymme, vilkel medfört att de mindre företagen ofta har kommit i kläm. Della har tyvärr också medfört att många mindre förelag köpts upp av storkoncerner, och i fiera fall har även nedläggningar förekommit i dessa sammanhang.

Vi anser det ytterst betänkligt med en sådan utveckling och menar alt samhällel måste göra kraftiga insalser för att hävda de mindre företagen.

En av de första och viktigaste förutsättningarna för atl företagsamhet och produktion skall kunna startas och bedrivas är givelvis lillgäng på kapital. Betydelsen härav ökar allteftersom tekniken utvecklas och produktionen blir mer och mer beroende av komplicerad och dyrbar utrustning. Del riskvilliga kapitalel är olillräckligl och kanaliseras i första hand till de större företagen. De mindre företagen kan ofta inle uppbringa tillräckliga säkerheter ulan all gå in med såväl personlig borgen som huslruborgen och även lämna bostad och personliga tillhörigheler i pant. Del är naturiiglvis högst otillfredsställande.

I delta avseende betyder företagareföreningarnas insalser myckel, och det har också gjorts många försök atl med slalliga åtgärder förbättra de mindre förelagens kapitalförsörjning. Enligt vår mening måste man nu ta etl ordentligt grepp för atl lösa dessa frågor. I reservalionerna 1-6 lill näringsutskoitels betänkande nr 51 följer vi upp de här tankegångarna från centerns sida.

Reservalionen 1 gäller adminislrationsanslagel, som vi föreslår höjl med 2,3 milj. kr. utöver regeringens förslag. Därmed anser vi alt ad-ministralionsapparaten i företagareföreningarna får en sådan utveckling all den bättre bör motsvara de krav förelagarna har räll att slälla på föreiagareföreningarna i allmänhet.

Reservationen 2 berör krediisiöd från statens haniverks- och indusirilänefond för utveckling och marknadsföring av produkter. Vi anser

all indusirigaraniilän skall kunna lämnas i syfte all främja utveckling och avsättning av produkter även från enskilda förelag - inte enbart förelagskollektiv.

I reservationen 4 hävdar vi all medelsramen för slallig kreditgaranti från statens haniverks- och indusirilänefond bör vidgas lill högst 150 milj. kr. Behovet av kreditgarantier motiverar väl den vidgning av medelsramen med 50 milj. kr. som vi föreslår.

Reservationen 5 gäller anslag till saml beloppsgränsen för lån ur statens hantverks- och industrilånefond. Del nuvarande maximibeloppet för lån ur denna fond fastställdes 1971 lill 200 000 kr. På grund av den snabba inflationen är del reella värdet nu väsenlligl lägre. Därför föreslår vi all beloppsgränsen sätts lill 500 000 kr., vilkel bättre lorde svara mol dagens penningvärde: Vi föreslär också all invesleringsanslaget under statens utlåningsfonder höjs lill 150 milj. kr., vilket är en tredubbling av regeringens förslag till anslag. Mol bakgrund av satsningarna pä de Slalliga företagen och genom fjärde AP-fondens inriklning på storföretagen anser vi del nödvändigt med denna salsning även på de mindre förelagen.

1 reservationen 6 slulligen begär vi atl beslutanderätten decentraliseras lill länsstyrelserna från industriverket för län med statlig kreditgaranti om högst 400 000 kr. Vi anser denna decentralisering så viktig och självklar, att särskild uiredning härom inle erfordras.

Således, herr lalman, ber jag atl fä yrka bifall lill reservalionerna 1, 2, 3, 4, 5 och 6, som är fogade vid näringsulskottets belänkande nr 51.

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Anslag tin företagareföreningarna, m. m.

Hert HOVHAMMAR (m):

Herr lalman! Jag tror atl alla är överens om atl de mindre och medelstora förelagen är av väsentlig betydelse för såväl sysselsättning som ekonomiskt framåtskridande i värt land. I de flesta fall är de mindre och medelstora företagen också familjeförelag. Inom industrin är ca 75 96 av totalt 26 000 företag familjeföretag, och totalt beräknas 25-30 % av den yrkesverksamma befolkningen arbeta i familjeförelag, förelrädesvis då i mindre och medelstora sädana.

Under de senasle åren har förelagarens börda blivil alll lyngre atl bära. Ett ständigt ökat skattetryck parat med stegrade sociala kosinader, ökad uppgiflsbörda och en aldrig lidigare skådad takt i lagstiftningsarbelel är några av de orsakerna. Jag vill erinra om all näringslivet under 1974 fick en ny lag var trettionde timme, och ingenting lyder på att lagstiftningsarbetet avtagit sedan dess.

Samtidigt som allt della ökat har fiera vikliga reformer för företagarna uteblivit. Jag tänker då främsi på ersällning för uppgiflslämnandel. Vi har haft moiioner och debatter i kammaren om detta fiera gånger men lyvärr ulan resultat. I delta sammanhang bör också nämnas behovei av nya arvs- och förmögenhelsskatleregler för familjeföretagarna.

Herr talman! Ökat slöd till föreiagareföreningarna, som vi nu diskuterar, får alllså inte vara något alibi för all läla bli vikliga och avgörande

101

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Anslag till företagareföreningarna, m. m.

102

reformer till stöd för småföretagarna i landet. Ökat stöd lill servicemöj-ligheler för föreiagareföreningarna får inie bli ell hinder för en dämpning av del byräkraiiska iryckel pä förelagen, vilkel mänga i dag upplever som ganska besvärande.

Jag vill nu kommentera de reservationer som är fogade vid näringsutskottets belänkande 1975/76:51, först reservalionen 1. Ulskoilds majoritet föreslår en höjning av statens bidrag lill föreningarnas administrationskostnader till 20,7 milj. kr. medan reservanterna föreslår 23 milj. kr. Vi ansluter oss lill utskoitsmajoritelens förslag.

Belräffande reservalionen 2 anser vi moderater all en ulvidgning av kreditstödel för utveckling och marknadsföring av produkter nu bör komma lill slånd. Enskilda förelag måste likställas med företagskollektiv när det gäller kreditgaranti för den alltmer krävande marknadsföringen av produkter.

Det är ju sä f n. i många egenföretag att själva tillverkningen går relaiivi bra - vi har skickligi folk som klarar della arbete - men när del gäller marknadsföringen och försäljningen är det sämre ställt, och där behövs del ordenlliga salsningar. Dessa satsningar kan ibland vara kollektiva och ibland individuella. De individuella har tyvärr hållits tillbaka genom en lagstiftning som inte har varit den bästa. Därför ställer vi på moderat håll krav pä att individuella satsningar bör uppmärksammas. De lyckas också i en del fall minsl lika bra som de kollektiva. Därför anser vi moderater att del är dags all jämställa dessa båda former, och jag är glad över alt man på olika håll har uppmärksammat della; det är myckel vikligl.

Så vill jag också något litet kommentera den reservation som har beteckningen 3.

Vi moderaier vill också att andra företag än lillverkningsföretag skall komma i åtnjutande av det statliga kreditsiödet. Tjänsteproducerande företag har väl också stor betydelse såväl ekonomiskt som sysselsäii-ningsmässigt. Vi föreslår därför atl reglerna för del statliga kreditstödel snarasl ändras sä, all även tjänsteproducerande företag kan komma i åtnjutande av krediisiöd.

Herr lalman! För atl de mindre och medelstora företagens tillgång till krediter skall kunna underlättas finner vi att medelsramen för slallig kreditgaranti för län lill hantverks- och industriförelag bör höjas med 50 milj. kr. till 150 milj. kr. enligt vad som uttalas i reservationen 4.

Beträffande reservationen 5, där vi stöder ulskottsmajoritetens förslag, vill jag gärna notera följande.

När del gäller maximibeloppet för lån ur haniverks- och industrilånefonden bör detla, anser vi från moderat håll, höjas, inte minsl mot bakgrund av den kraftiga prisutvecklingen och infiationen: Vi föreslär därför en höjning med 50 96, alllså frän 200 000 till 300 000 kr. Till detta bör läggas de möjligheter som sedan hösten 1974 finns till s. k. kombinationslån. Samarbetet innebär atl Investeringsbanken kompletterar föreiagareföreningarnas direkllän med egna lån pä upp till 300 000 kr. Det

finns alltså redan nu lånemöjlighder på upp till 500 000 kr.

En viktig och avgörande fråga när det gäller krediier är att det ofta krävs snabba besked för dem som söker lån och krediter. För atl i möjligaste mån avkorta handläggningstiderna vill vi atl länsstyrelserna, i slällel för som nu statens industriverk, skall få bevilja garanlilänen upp lill en viss summa. Jag anser personligen såsom egenföreiagare att vi inle skall avvakta någon utredning i detla ärende.

Herr lalman! Mol bakgrund av vad jag här har anfört vill jag yrka bifiill lill reservalionerna 2, 3, 4 och 6.

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Anslag till företagareföreningarna, m. m.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Jag kommer nu att göra mig skyldig lill all inte följa de rekommendationer som kammarkansliet har angivit, nämligen atl vi skall hålla den föranmälda liden, ulan jag kommer alt korta ner mitt anförande betydligt - och detta hoppas jag all kammaren håller mig räkning för - eftersom mina medreservanter redan på olika sätt har berörl de frågor som jag hade tänkt ta upp i mitt lilla anförande.

Trots atl del finns sex reservationer lill näringsulskottets belänkande kan jag slå fasl all vi är rörande ense om alt företagareföreningarna har en väldigt stor betydelse för de mindre företagen, för all de skall komma till sin rätt. Företagareföreningarna tillgodoser ju deras behov av service av olika slag.

Vi har frän folkpartiet lagl slor vikt vid företagareföreningarnas verksamhet, vid att de skall ha en offensiv och uppsökande prägel. Den utbyggnad av föreiagareföreningarna som har skett under de senaste åren, dä de har blivit verkliga regionala serviceorgan till hjälp för de mindre och medelstora företagen, har vi därför ansett vara angelägen. Det är väsenlligl all denna ulbyggnad forlsäiier enligi de rikilinjer som vi frän folkparliel har dragit upp. Vi är ju inte ensamma om dem; fiera av de andra partierna har i stort selt samma uppfattning.

Målet bör vara, har vi anselt, att för företagens del skapa en effektiv serviceorganisation, som den som i dag finns t. ex. på jordbrukets område. Men företagareföreningarnas möjligheter alt fullfölja dessa arbetsuppgifter, som de ålagts, varierar ju rätt krafligl, och del lycker vi är otillfredsställande. Vi anser all om företagareföreningarna skall kunna spela sin roll som regionala serviceorgan för de mindre och medelstora företagen så måste varje förening ha sådana resurser att den kan leva upp lill de krav och förväntningar som ställs på den. Det är därför nödvändigt alt del sker en yiteriigare utbyggnad av företagareföreningarna.

Nu pågår en utredning som sysslar med företagareföreningarnas organisation och arbetsuppgifter, men trots delta anser vi del angelägel atl föreningarna näsla år får en resursförstärkning.

Tidigare under den ekonomiska debatten här i kammaren, när vi bl. a. behandlade regeringens proposilion 99 med förslag om 1,5 miljarder kr. för teckning av aklier i Slalsförelag AB och 500 milj. kr. lill Ijärde AP-fonden. lillsiyrkie vi dd förslagel under en beslämd förulsällning. I den

103

Nr 126               motion som väcktes av herrar Ahlmark och Fälldin framfördes de be-

Torsdagen den 13 maj 1976

slämda kraven all kraftigl ökade kapilalresurser skulle slällas lill de mind
re och niedelslora företagens förfogande samiidigl med alt Slalsförelag
och Ijärde AP-fonden tillfördes yllerligare medel. I den molion av herrar
Anslag till företaga- Fälldin och Ahlmark som ulskoilsbelänkandel nu behandlar har delta
reförenlngarna,    krav följts upp. Där yrkas au föreiagareföreningarna skall ha räll alt

fjj, in.                lämna haniverks- och induslrilån upp lill ell belopp av 500 000 kr. i

varie enskill fall och all riksdagen lill statens hantverks- och industri-lånefond för budgetåret 1976/77 skall anslå etl invesieringsanslag av 150 milj. kr.

Det har tidigare här framhållits att det nuvarande låndakel år 1971 fastställdes lill 200 000 kr. från alt lidigare ha varit 150 000 kr. Utskottsmajoriteten har inte följt värt förslag vad gäller 500 000 kr. men har ändå plussat på ullåningslagd upp lill 300 000 kr. - alllså 100 000 kr. mer än vad som hiliills gälll. Samiidigl vill man lillföra fonden 15 milj. kr. utöver vad departementschefen har föreslagit.

Dessa synpunkier finns i reservalionen 5, som avser yrkandet vid punkten 3, och jag yrkar bifall lill denna reservation.

En annan fråga som det har varit angelägel atl komma till rätta med gäller Ijänsleproducerande företag. När man i näringspolitiken nu diskuterar ålgärder för atl främja företagsamheten i vårt land är det huvudsakligen den varuproducerande industrin som fångar intresset. Man förbiser ofta all ett betydelsefullt område inom svenskt näringsliv är den mångsidiga serviceverksamhet som företag inom hantverk och reparations- och servicebranscher tillhandahåller allmänheten.

Under fjolåret var den totala investeringsvolymen i landei ca 60 miljarder, varav 25-30 % - således ca 20 miljarder - torde utgöra underhåll och reparation. Företag inom reparations- och underhållssektorn svarar säkeriigen för en beiydande del av den här underhållsvolymen. Lägger man därtill den serviceverksamhet som inte ingår i ifrågavarande statistik, t. ex. för privatbruk, kommer man fram lill att företagen inom service, reparation och underhåll svarar för en betydande insats sysselsättnings-mässigt och ekonomiskt. Inte minsl är deras värdebevarande insalser av stor betydelse framför alll nu, när vi böriat inse att en stramare hushållning med våra knappa resurser är alll nödvändigare.

Mol denna bakgrund anser vi reservanler alt det förslag som framförts i folkpartimotionen 2113, att även ijänsleproducerande företag bör fä komma i åtnjutande av krediisiöd från statens haniverks- och indusirilänefond, är angeläget. Jag yrkar därför bifall lill reservalionen 3.

Både herr Petersson i Ronneby och herr Hovhammar har berörl ftågan
om administrationsbidrag. Det är klart all departementschefens förslag
innebär i slort sett oförändrade bidrag lill administrationen. Men vi skall
ha klart för oss all del är väseniliga uppgifter som åligger föreiagare
föreningarna, och de har en lång rad bevakningsuppgifter. De skall följa
upp den ekonomiska utvecklingen hos företag som fåu hantverks- och
104                   induslrilån, garantilån eller lokaliseringsstöd. Uppföljningen görs genom

bokslulsanalysering och vid besök hos aktuella förelag. Man har också rådgivningsverksamhet med företagsservice som innebär en myckel omfattande uppsökande verksamhet med företagsanalyser, marknadsföring, produktutveckling och utbildningsverksamhet. Den uppsökande verksamheten avser att förbättra kontakten mellan företagen i länen och informera dessa om de servicemöjligheter pä konsult- och rådgivningssidan som står till buds.

Vi reservanler anser att man bör räkna upp administralionsbidragd lill 23 milj. kr. - det är 2,3 milj. kr. mer än vad som föreslagits i proposilionen. Jag yrkar därför bifall lill reservalionen 1 vid punkten 1.

Vi vel alla alt under de senasle åren har del skett en beiydande utbyggnad av föreningarna. Alt della har varit lill fördel för de mindre och medelstora företagen är vi väl överens om. Men det följer också en hel del med den kraftiga utbyggnaden - bl. a. gäller det den utbildningsverksamhet som skall bedrivas för personalen vid föreningarna. Naturligtvis blir det en inkörningsperiod för de här volymmässigt slörre föreningarna, och jag är medvelen om - eftersom jag sitter i förelaga-reföreningsulredningen - all utbildningsbehovet är rätt slort i föreningarna. Industriverket har gått igenom olika fördagareföreningar och i stort sett kommit fram lill bedömningen all kvaliteten på medarbetarna är god. Men ändå finns del etl behov av utbildning. Föreningarna har tillförts en rad nya arbetsuppgifter, och del är viktigt atl man får väl inkörd personal för dessa.

Med detla korta anförande, herr talman, yrkar jag bifall lill de reservationer som är fogade till utskottets betänkande.

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Anslag till föreiagareföreningarna, m. m.

Hert RASK (s):

Herr lalman! De reservationer som är fogade lill det ulskotlsbelänkande vi nu diskuterar är ganska märkliga. Alla känner väl till - i varie fall gör utskottets ledamöter det - all en parlamentarisk utredning är i full gäng med atl pröva just de frågor som tas upp i reservationerna och som reservanierna föreslår alt riksdagen i dag skall fatla beslut om. Jag frågar mig vart de egentligen syfiar. Vill man medvetet desavouera ulredningen eller kan syftel möjligen vara an man på dd säiiei bara vill markera sill slora iniresse för de mycket omtalade mindre och medelstora företagen? 1 sä fall tycker jag alt det är ett dåligt sätt atl göra del pä. Men det är ju valår i år.

I reservalionen 1 föresläs alt riksdagen skall öka del av regeringen föreslagna beloppet på 20.7 miljoner lill föreiagareföreningarnas adminisiraiionskosinader med 2,3 miljoner, alllså tillsammans lill 23 miljoner. Della är i. o. m. 500 000 kr. mer än vad tillsynsmyndigheten för företagareföreningarna, statens induslriverk. har begärl. Till dessa 20,7 miljoner som regeringen föreslagil skall också liiggas dei anslag på 8,4 miljoner lill förelags- och branschfrämjande ålgärder för föreiagareföreningarnas verksamhei som går över induslridepartemenlel och som senare konimer all behandlas i näringsulskottets belänkande nr 53.

105

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Anslag till företagareföreningarna, m. m.

106

Ulskollsmajorilelen understryker i beiänkandei alt en uiredning arbelar med en översyn av företagareföreningarnas slällning och roll inom samhällets närings- och regionala organisaiioner, och i denna uiredning kommer storleken av föreningarnas administrationskostnader all prövas. Ulredningen skall vara färdig under innevarande är, och därför anser uiskottsmajoriteten på mycket goda grunder all vi bör sianna vid del belopp som regeringen har föreslagit.

Inte heller när del gäller krediisiöd för utveckling och marknadsföring av produkler vill reservanterna avvakla en prövning av den sittande utredningen, ulan de vill atl vi redan i dag skall besluta om ålgärder. Detsamma gäller för reservalionen 3 om kreditstödel lill tjänsteproducerande förelag.

Jag har en känsla av all del inle är så vanligl här i riksdagen alt man i reservalioner begär ändringar i frågor som en uiredning kommer all lägga fram förslag om inom några månader. Och ännu mera ovanligt tror jag del är alt en ledamot av berörda uiredning undertecknar en reservalion som uppenbart rör ulredningen. Men så har skett i detla belänkande. Fem av ulredningens sju ledamöter är riksdagsledamöter, och jag lycker all det skulle vara litet egendomligt om de tre borgerliga ledamöterna i ulredningen vid en kommande votering röslar för reservationerna.

I reservationen 4 yrkas att medelsramarna för de slalliga garantierna skall ökas med 50 miljoner utöver regeringens förslag om 100 milj. kr. Denna ram pä 100 miljoner har gällt sedan budgetåret 1973/74, och lämnade garantier har inle någol år efter 1974 överstigit 80 miljoner. Därför anser ulskollsmajorilelen att regeringens förslag på 100 miljoner är tillräckligt. Jag vill också tillägga all reservalionen 4 är en demonsiralions-reservaiion.

Beträffande beloppsgränser för lån ur statens haniverks- och industrilånefond, som företagareföreningarna förmedlar, har utskottsmajoriteten, som herr Andersson i Örebro tidigare sade, tillstyrkt en höjning med 100 000 kr. - della med anledning av molion nr 1794 av herr Larfors m. fl. Beloppsgränsen är f n., som lidigare sagts i debatten, 200 000 kr. och har gälll sedan 1971. Ulskollsmajoriteten anser, framför allt med hänsyn till prisutvecklingen, all det kan vara motiverat alt fr. o. m. näsla budgetär sälla gränsen vid 300 000 kr.

I samband med denna beloppsgränsökning föreslår ulskollel också all anslaget till statens haniverks- och industrilånefond ökas från 35 lill 50 milj. kr.

Centerpartisterna och folkpartisten i ulskollel reserverar sig i reservalion nr 5 för en beloppsgräns på 500 000 kr. och för alt investerings-anslaget lill fonden skall höjas lill  150 milj. kr.

Belräffande beloppsgränsen i motionsyrkandena, som ligger till grund för reservalionen, har del varit olika turer - de har varierat från dag till dag. Den 26 januari föreslog centerpartiet i en motion med Thorbjörn Fälldin som första namn all beloppsgränsen skulle sällas lill 400 000

kr. Den 27 januari - alltså dagen efter - återfanns Thorbjörn Fälldins namn tillsammans med Per Ahlmarks på en motion som föreslog en beloppsgräns på 500 000 kr. Reservanierna har tagit del sisla budet, men nog är gången litet märklig, herr lalman!

Den föreslagna höjningen av anslaget lill fonden med 100 miljoner mer än vad utskottet föreslagil är minst sagt kraftig. Jag har under de senasle veckorna talat med en del förelagareföreningsdireklörerom denna kraftiga ökning, och de säger samstämmigt alt det åtminstone f n. inte finns vare sig efterfrågan pä eller personella resurser för alt administrera sädana belopp under kommande budgetår. Dessuiom skall man lägga märke lill alt kapitalbehållningen i fonden den 30 juni 1975 var 396 miljoner. Reservanierna är här ule i ogjort väder.

När det gäller lånegränserna skall man sedan yllerligare lägga lill -del var herr Hovhammar lidigare inne på - all det sedan hösien 1974 ägt rum ett samarbete mellan föreiagareföreningarna och Sveriges Invesleringsbank. Detla samarbele innebär all Invesleringsbanken kompletterar företagareföreningarnas direkllån med 300 000 kr. Denna komplettering lar Invesleringsbanken direkt på de krediiulredningar som företagareföreningarna gör, så del innebär ingen som helsl försening i fråga om kredilbedömningen. Den enskilde låntagaren kan på della säll f n. få direkllån på upp till 500 000 kr. Del är en bra och smidig kombination, och den har uppskattats av bäde föreningar och låntagare.

Kombinationslåneverksamheien hade vid utgången av förra året uinyiijais av 22 av landels 24 föriagareföreningar och i 66 låneärenden.

I den sisla reservalionen till utskottsbetänkandet vill reservanterna decentralisera beslutanderätten i fråga om län med slallig garanti upp lill 400 000 kr. Denna beslutanderätt vill reservanierna lägga hos länsstyrelserna. F. n. ligger beslutanderätten när det gäller alla garanliläneärenden i industriverket.

Nu lycker jag alt detta förslag nästan är alt slå in öppna dörrar: Vi har ju redan genom de s. k. kombinalionslånen en decenlraliserad beslutanderätt på län upp till 500 000 kr. Och där ligger beslutanderätten hos länens företagareföreningar. Vad skall dä denna reservation riäna lill? Den är både illa genomtänkt och en överloppsgärning. Dessuiom kommer fördagareföreningsulredningen all pröva frågan om decentralisering av besluisförfarandet för garanlilänen. Jag föreställer mig dock att ulredningen inle kommer alt pröva frågan med de utgångspunkter som reservanierna föreslår.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall lill utskottets hemställan på samtliga punkier.

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Anslag lillfÖreiaga-rejÖreningarna, m. m.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Herr Rask undrade hur man kunde vara med om all ändra på departementschefens förslag när man ingår i den uiredning som arbelar med frågan. Såvitt jag förslår syftade herr Rask därvid på mig. Och sedan sade herr Rask: Är det bara för alt det är valår som man

107

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Anslag till företagareföreningarna, m. m.

plussar pä?

Dessa frågor har vi haft uppe tidigare; under en följd av år har vi velat höja lånegränserna. Det är alllsä i och för sig ingenting nytt. Jag sade också i mill inledningsanförande att vi tog en principiell slällning lill de mindre och medelstora förelagens lånemöjlighder när vi tillstyrkte anslag lill Statsföretag och fjärde AP-fonden,

Herr Rask ville allisågöra gällande alt den som silter med i en utredning inte bör vara med och ändra på någonting innan ulredningen är klar. Sedan framhöll herr Rask att uiskottsmajoriteten med anledning av en motion har tillstyrkt en höjning av beloppsgränsen för lån ur hanlverks-och induslrilänefonden frän del av departementschefen föreslagna beloppet 200 000 kr, till 300 000 kr. och en höjning av invesleringsanslaget till fonden med 15 milj. kr. utöver vad departementschefen föreslagit. Är del inle lika fel när uiskottsmajoriteten föreslår ändringar i departementschefens förslag som när reservanterna gör del? Herr Rask sitter ju själv med i ulredningen och har ändå ställt sig bakom en sådan ändring av departementschefens förslag. Vilken är då skillnaden mellan herr Rask och mig? Del är en principiell fråga som herr Rask får försöka klara ul ät mig.

När jag som reservant föreslär en ändring är del fel, men när herr Rask ställer sig bakom ulskottsmajoritetens ändringsförslag är det rätt. Man brukar ju säga all när pappa super är del rätt.

Hert PETERSSON i Ronneby (c):

Herr lalman! Jag skall inle lägga mig i herr Anderssons och herr Rasks träta om vem som är störst syndare - dess bättre sitter inle vi andra med i utredningen och kan kanske därför känna oss litet friare.

Skulle vi vänta på resultat från alla utredningar, herr Rask, skulle vi knappasl kunna reservera oss i någon fråga. Jag tror det är nyttigt all vi genom reservalioner i riksdagen driver pä de uiredningar som arbelar.

Herr Rask säger belräffande medelsramarna för de statliga garantierna, som i proposilionen föreslås lill 100 milj. kr., all del högsta belopp som lidigare varit utlånat är 80 milj. kr. Dä skall emellertid herr Rask ha klart för sig alt man i företagareföreningarna har saknat resurser all arbela sä effekiivi som man har velal göra. Vi har genom alt höja adminislrationsanslagel velal ge dem ökade resurser som skall göra det möjligi för dem atl bli effektivare lill småföretagarnas hjälp.

När herr Rask gör sig lilel lustig över all del varii många turer i del här ärendei från cenlerparliels sida vill jag bara säga all det kanske inte är så egendomligl, med den propositionsfiod frän regeringen som vi blivil begåvade med den sisla liden, au det kan bli en felskrivning i en molion.

108

Hert HOVHAMMAR (m):

Herr lalman! Jag vill gärna först deklarera alt jag har slor respekt för herr Rasks kunnande både i hans egenskap av egenföreiagare och när dd gäller hans olika engagemang, bl. a. i Jönköpings läns företagare-

förening, där frågor av den art som vi nu diskuierar behandlas. Men jag lycker alt han i dag skärpt tonen litet väl hän. Jag vet inle om del beror på atl vi snart har val och all vissa SIFO-silTror har redovisais. Någonling måsle del vara som inte riktigt stämmer. När han säger atl reservalionerna är märkliga och han i. o. m. använder ordel "dernon-siraiionsreservalion" kan jag inle hålla med honom.

Även om en utredning arbelar - så är fallet i de flesta frågor - är del ingeniing som hindrar atl man kan ha synpunkier och som i della fall avge reservalioner.

Även om jag i del här ärendei till viss del har samma uppfallning som herr Rask och där anslutit mig lill majoritetens förslag, har jag anselt att del i andra fall varit nödvändigl att föra fram vissa synpunkter. Det gäller bl. a. frågan om utveckling och marknadsföring. Tidigare har del endasl varit möjligt atl erhålla ett kollektivt stöd; det har knappasl förelegal möjligheter all få stöd lill individuella insalser när det gäller marknadsföring och sådana ling. Del har hindrat mänga att göra inbrytningar pä en hel del marknader. Del är frågor som behöver las upp och som bör bli föremål för debatt. Så ser nog de flesta egenföreiagare på den saken.

Atl vi vill flytta beslutanderätten när del gäller lån med statlig kreditgaranti från industriverket i Stockholm lill länsstyrelserna beror pä au en länsstyrelse har bättre lokal koniakt med företagen än vad man har i kungliga huvudstaden. Vi tror också alt handläggningen härigenom kan komma all bli effektivare. Det flnns alllså en rad prakiiska synpunkter som motiverar reservationsyrkanden i dessa frågor. Jag tycker inle atl vi skall fråntas den rätten. Del är inle fråga om några demonstrationer, ulan del är väl motiverade reservalioner.

Jag har, herr lalman. velal göra detla klarläggande.

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Anslag till företagareföreningarna, m. m.

Hert RASK (s):

Herr talman! Jag vill först vända mig lill herr Hovhammar och säga några ord om reservalionen 2. Alla som känner lill företagareföreningarnas låneverksamhd vet alt man kan låna lill omsättningstillgångar. Ingenting hindrar vederbörande låntagare att använda dessa lånemedel just för produktutveckling och marknadsföring. Del är därför jag anser att reservationen är rena spegelfäklerid och fullständigt onödig.

Till herr Petersson i Ronneby vill jag säga atl jag aldrig försökt göra mig lustig över motionsförfaliandet och motionsavlämnandd den 26 och 27 januari. Jag har bara konstaterat fakta. Thorbjörn Fälldins namn återfinns dels under en molion väckt den 26 januari, där det föreslås en lånegräns pä 400 000 kr., dels under en annan av den 27 januari, där det föresläs en gräns på 500 000 kr. Jag har båda motionerna här pä bänken, och delta är alliså fakta.

Jag vill vända mig lill herr Andersson i Örebro angående värt leda-molskap i fördagareföreningsulredningen och vårt agerande i ulskollel. Herr Andersson i Örebro vet med all säkerhet att lånegränsen från ui-

109

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Anslag till företagareföreningarna, m. m.

skottsmajorilelens sida föreslås höjd lill 300 000 kr. tack vare en kompromiss med de båda moderala ledamöterna i näringsulskollel, och del förklarar en hel del. Herr Andersson i Örebro och centerpartisterna i näringsulskollel hade möjligheter atl kompromissa bäde om lånegränserna och om kapitallillskottel lill fonden, men de sade blankt nej. Därav detta ställningslagande.

Herr Andersson i Örebro argumenterade myckel vältaligt kring ad-minisiraiionsbidraget lill föreningarnas kostnader. Vid etl tillfälle för två är sedan när del skedde en ganska kraftig ökning av bidraget lill ad-minislrationskostnaderna var del - som kanske herr Andersson i Örebro kan erinra sig - en ledamot som sade ungefär på detta sätt: Nu fär vi vänta ell par är, nu skall vi växa i den nya kostymen.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Jag berörde utbildningsproblemet i mill anförande och redogjorde lilel för industriverkets genomgäng av företagareföreningarna som visar atl del finns behov av utbildning. Del är jag fullt pä det klara med.

Men del var egentligen inte det jag var mest intresserad av. Herr Rask säger nu att vi gjorde en kompromiss i utskottet med moderaterna. Å la bonne heure, men då skulle naluriiglvis herr Rask ha varit konsekvenl - han sitter själv i ulredningen - och sagt atl del blir inga kompromisser för vi håller på med en utredning som kommer alt lägga fram etl förslag. Herr Rask anser del inle tillbörligt atl jag som ledamot av ulredningen slöder vissa reservalioner. Jag tycker nog att vi kan dela kritiken tämligen lika mellan oss. Herr Rask som är ledamot av utredningen går ju med utskottsmajoriteten och slöder en höjning uiöver departementschefens förslag - jag stöder en höjning tillsammans med reservanierna. Jag kan inle se all del är någon speciell skillnad på det.

Hert RASK (s):

Herr lalman! Jag tror nog alt skillnaden är ganska väsentlig. Vi har från ulskotlsmajoritelens sida försökt komma fram kompromissvägen för atl undvika lottning här i kammaren. Det skall bli intressant atl se hur många av reservalionerna som avgörs med loltning. Om vi fär lotlningar har bl. a. herr Andersson i Örebro som ledamot av företagareföreningsutredningen medverkat lill dessa.

Överläggningen var härmed slulad.

110

Punkten 1

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskoltels hemställan, dels reservalionen nr 1 av herr Böriesson i Glömminge m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Örebro begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsuiskoiteis hemsiällan i belänkandd nr 51  punklen  I  röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr I av herr Böriesson i Glömminge rn. fi.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flerlald av kammarens ledamöter ha rösial för ja-proposilionen. Då herr Andersson i Örebro begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 202

Nej - 110

Avstår -      1

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Anslag till företagareföreningarna, m. m.

Punkten 2

Ulskoltels hemställan bifölls.

Punklen 3

M o m .    1

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskoliels hemställan, dels reservalionen nr 2 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Peiersson i Ronneby begärt volering upplästes och godkändes följande voterings-' proposilion:

Den som vill all kammaren bifaller näringsuiskoiteis hemställan i belänkandd nr 51  punklen 3 mom.  1  röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 2 av herr Regnéll m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades ivekan kunna råda angående resullalel, varför volering med omröslningsapparal verkslälldes. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 155

Nej - 156

Avslår -     2

Mom.   2

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservalionen nr 3 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Petersson i Ronneby begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

111

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Anslag till företagareföreningarna, m. m.

Den som vill all kammaren bifaller näringsuiskoiteis hemställan i belänkandd nr 51  punklen 3 mom. 2 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 3 av herr Regnéll m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför volering med omröslningsapparal verkslälldes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155

Nej - 156

Avslår -     2

Mom.   3   -   5

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa niomenl hemsiälli.

Mom.   6

Propositioner gavs pä bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Regnéll m.fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Petersson i Ronneby begärl volering uppläsies och godkändes följande voleringsproposilion:

Den sorn vill all kammaren bifaller näringsuiskoiteis hemsiällan i belänkandd nr 51  punklen 3 mom. 6 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 4 av herr Regnéll m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades ivekan kunna råda angående resullalel. varför volering med omröslningsapparal verkslälldes. Denna omrösining gav följande resullat:

Ja -  155

Nej - 156

Avslår -      2

Mom.   7

Propositioner gavs pä bifall lill dels ulskoilds hemsiällan, dels reservalionen nr 5 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Peiersson i Ronneby begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

112

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskottets hemställan i betänkandet nr 51  punkten 3 mom. 7 röslar ja. den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 5 av herr Böriesson i Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Peiersson i Ronneby begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 197 Nej - 117 • Avslår -     1

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

Mom.   8

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Peiersson i Ronneby begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskottets hemställan i betänkandet nr 51 punklen 3 mom. 8 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 6 av herr Regnéll m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades ivekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröslningsapparal verkslälldes. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 157

Nej - 156

Avstår -     2

§ 3 Vårdyrkesutbildning

Föredrogs ulbildningsulskottets betänkande 1975/76:27 med anledning av proposilionen 1975/76:100 såviii gäller anslag lill bidrag lill viss värdyrkesutbildning jämte moiioner avseende sektorn för vårdyrkesutbildning.

1 propositionen 1975/76:100 bilaga 10 (utbildningsdepartementet) hade regeringen under punklen D 18 (s. 254-259) föreslagil riksdagen att

1.    bemyndiga regeringen atl beslula om ytterligare kurser inom vidareutbildningen av sjuksköterskor,

2.    bemyndiga regeringen atl beslula om omfördelning av kurser inom sjuksköterskeuibildningen,

3.    lill Bidrag lill viss vårdyrkesuibildning för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 44 746 000 kr.

8 Riksdagens protokoll 1975/76:125-126

113

Nr 126

I detta sammanhang hade behandlats

Torsdagen den 13 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

114

dels de under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöie väckta moiionerna

1975:159 av herr Henmark (fp) såviu nu var i fråga (yrkandet 2),

1975:1351  av herr Carishamre (m),

1975:1356 av fru Frasnkel (fp) och fröken Pehrsson (c) såvitt nu var i fråga (yrkandel 4),

1975:1413 av herr Romanus (fp),

1975:1417 av fru Ström m. fl. (s),

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöie väckta moiionerna

1975/76:226 av hen Fägelsbo (c),

1975/76:592 av fru Skantz m. fl. (s) såviii nu var i fråga (yrkandel

1),

1975/76:782 av fru Karisson (c),

1975/76:784 av fru Krislensson (m) och herr Romanus (fp),

1975/76:791 av hen Olsson i Edane m. fl. (s),

1975/76:885 av fru Berglund m. fl. (s),

1975/76:1410 av fru Fredrikson m. fl. (c), vari hemställts alt riksdagen beslutade

1.  alt hos regeringen begära en skyndsam översyn av läroplanerna för grund- och vidareutbildning av sjuksköterskor,

2.  alt i avvaktan på denna möjlighel lokala avvikelser från nu gällande läroplaner medgavs,

1975/76:1415 av hert Henmark (fp),

1975/76:1416 av hert Henmark (fp),

1975/76:1417 av hert Henmark (fp),

1975/76:1435 av fru Karisson m.fl. (c).

1975/76:1446 av herr Larsson i Slaffansiorp m. fl. (c),

1975/76:1464 av hert Nordslrandh m.fl. (m),

1975/76:1475 av fröken Pehrsson m.fl. (c),

1975/76:1480 av hert Romanus (fp).

1975/76:1491  av fru Sundberg m.fl. (m),

1975/76:1498 av hert Sörenson m. fl. (s),

1975/76:1507 av fru af Ugglas (m),

1975/76:2075 av fru Hjalmarsson m. fl. (s),

1975/76:2079 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om snabb och grundlig om-formulering av menlalvårdens mål och inriklning enligi bl. a. följande linjer:

a. väsenilig förslärkning av samhälls- och beleendeveienskapernas
ställning i forskning, specialistutbildning och behandling,

b. prioritering av nyorienterande riktningar inom forskning och me
todik.

1975/76:2084 av hert Ahlmark m.fl. (fp), vari hemställts .

1.   alt riksdagen hos regeringen begärde

a. förslag lill ålgärder för alt snabbi öka intagningen lill sjuksköler-
skeutbildning,

b. en översyn av värdutbildningens innehåll som syftade lill bl. a. slör
re möjligheter atl anpassa ulbildningen efter lokala önskemål, lill ökade
inslag av medicinsk psykologi och patientrelationer och lill föriäggning
hell eller delvis av praktiken lill betald arbelslid i enlighet med vad
som anförls i motionen,

c. redovisning av planerade åtgärder för all åsladkomma en mer sam
manhållen basutbildning för vårdyrken i enlighet med vad som anförts
i moiionen,

d. en översyn av läkaruibildningssyslemel för all åstadkomma bättre
vårdkonlinuitei,

2.    alt riksdagen anvisade till Bidrag lill viss vårdyrkesuibildning för budgetåret 1976/77 1 703 400 kr. utöver regeringens förslag för ytteriigare 51 terminskurser för vidareutbildning av sjuksköterskor,

3.    att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts om

a. avskaffande av de graderade betygen inom sjuksköterskeuibildning
en och ett nytt system för antagning till vidareutbildning,

b.   omvårdnadsforskning, och
1975/76:2095 av fröken Pehrsson m. fl. (c).

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

Utskottet hemställde såvitt avsäg resp. avsnitt i betänkandet översyn av vissa vårdutbildningar

1.    all riksdagen beträffande arbelel inom Värd-76 som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskoltet anfört,

2.    all riksdagen beträffande uiredning om rikllinjerna för utbildningspolitiken på socialvårdsområdel skulle avslå moiionen  1975:1417,

3.    all riksdagen belräffande översyn av ulbildningen på vårdområdet skulle avslå motionerna 1975:159 yrkandel 2, 1975/76:1410 yrkandel I, 1975/76:1446, 1975/76:1498 saml 1975/76:2084 yrkandena 1 b och 1 c,

4.    att riksdagen belräffande översyn av sjukskölerskeulbildningens läroplaner avseende praktiken skulle avslå moiionerna 1975:1356 yrkandel 4, 1975/76:592 yrkandd  1 och 1975/76:1507,

5.    all riksdagen beträffande långsammare studiegång skulle avslå motionen  1975:1413,

sjuksköterskeuibildningen m. m.

6.    att riksdagen beträffande grundutbildningen av sjuksköterskor med anledning av moiionen 1975/76:1410 yrkandel 2 och med avslag på motionen 1975/76:2084 yrkandet 1 a som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

7.    all riksdagen belräffande kurser för vidareutbildning av sjuksköterskor uiöver vad regeringen förordat i proposilionen 1975/76:100 skulle

115

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Vårdyrkesu tblld-ning

avslå moiionen  1975/76:2084 yrkandel 2,

8.    all riksdagen belräffande kurser i social barnavård skulle avslå motionen  1975/76:1417,

9.    atl riksdagen bemyndigade regeringen all beslula om ytterligare kurser inom vidareutbildningen av sjuksköterskor,

10.   alt riksdagen bemyndigade regeringen all beslula om omfördelning av kurser inom sjuksköterskeuibildningen,

11.   all riksdagen med bifall lill proposilionen 1975/76:100 och med avslag på moiionen 1975/76:2084 yrkandel 2 såviii gällde medelsanvisningen under della anslag lill Bidrag lill viss vårdyrkesuibildning för budgdård  1976/77 anvisade ell förslagsanslag av 44 746 000 kr.,

12.   all riksdagen belräffande sjuksköierskeutbildning inom alkoholist-vården skulle avslå moiionen 1975:1351,

13.   att riksdagen belräffande fortbildning avseende barnens situation under sjukhusvistelsen skulle avslå moiionen 1975/76:1435,

14.   all riksdagen belräffande avskaffande av de graderade betygen inom sjuksköterskeuibildningen skulle avslå moiionen 1975/76:2084 yrkandel 3 a,

15.   all riksdagen belräffande antagning till vidareutbildning av sjuksköterskor skulle avslå motionen  1975/76:2084 yrkandel 3 a,

16.   all riksdagen belräffande centraliserad intagning lill vidareutbildningen av sjuksköterskor skulle avslå moiionerna 1975/76:1415 och 1975/76:2084 yrkandd 3 a,

17.   alt riksdagen belräffande bristyrkesulbildning av sjuksköterskor skulle avslå motionen  1975/76:1491.

sjukgymnastutbildningen

18.    att riksdagen beträffande sjukgymnaslulbildningens längd skulle avslå moiionen  1975/76:1475 yrkandet a.

19.    all riksdagen belräffande ulbyggnad av sjukgymnastutbildningens kapacilei skulle avslå moiionerna 1975/76:226 och 1975/76:1475 yrkandel b,

20.    all riksdagen belräffande uiredning om förbäilrad utbildning av lärare i sjukgymnasliska specialiteter skulle avslå motionen 1975/76:1475 yrkandel c,

21.    alt riksdagen beträffande vidgad lärarutbildning inom sjukgym-nasiseklorn skulle avslå moiionen  1975/76:791,

22.    all riksdagen belräffande problemgenomgång avseende igångsättning av sjukgymnastutbildning skulle avslå moiionen  1975/76:784,

116

läkarutbildningen

23.    all riksdagen beträffande reumaiologins ulrymme i läkares grundulbildning skulle avslå motionen  1975/76:2095.

24.    alt   riksdagen  belräffande  översyn  av  läkaruibildningssyslemel skulle avslå motionen  1975/76:2084 yrkandel  1 d.

tandläkarutbildningens innehåll

25. all riksdagen belräffande tandläkarulbildning skulle avslå moiio
nen  1975/76:1416.

högre ulbildning och forskning om vård m. m.

26.    all riksdagen belräffande högre ulbildning inom vårdområdet skulle avslå moiionerna 1975/76:885 och  1975/76:1464,

27.    att riksdagen belräffande omvårdnadsforskning skulle avslå motionen  1975/76:2084 yrkandet 3 b,

28.    att riksdagen belräffande forskning om barn på sjukhus skulle avslå moiionen 1975/76:782,

29.    alt riksdagen belräffande översyn av ulbildningen inom del psykialriska områdei skulle avslå moiionen  1975/76:2075,

30.    alt riksdagen belräffande menlalvårdens mål och inriktning skulle avslå moiionen  1975/76:2079,

31.    alt riksdagen belräffande undervisning i sexologi skulle avslå motionen 1975/76:1480 yrkandel 1,

32.    au riksdagen beträffande forskningsinsiilul för sexologi skulle avslå motionen  1975/76:1480 yrkandel 2.

Reservationer hade avgivits

1. belräffande grundutbildningen av sjuksköterskor av herr Jonsson
i Alingsås (fp) som ansell alf ulskotiel under 6 bort hemställa

att riksdagen skulle med bifall lill moiionen 1975/76:2084 yrkandel 1 a och med anledning av moiionen 1975/76:1410 yrkandel 2 som sin mening ge regeringen till känna vad reservanien anfört,

2. belräffande kurser för vidareutbildning av sjuksköterskor av herr
Jonsson i Alingsås (fp) som ansell au uiskouei under 7 och II bon
hemställa

7. all riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2084 yrkandet 2 uttalade all 51 terminskurser borde anordnas uiöver vad som förordals i propositionen  1975/76:100,

11. atl riksdagen med anledning av proposilionen 1975/76:100 och med bifall lill moiionen 1975/76:2084 yrkandel 2 såvitt gällde medelsanvisningen under della anslag lill Bidrag lill viss värdyrkesutbildning för budgelärel  1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 46 449 400 kr..

3. belräffande avskaffande av de graderade betygen inom sjuksköter
skeuibildningen av herr Johansson i Skärstad (c), fru Laniz (vpk) sami
herr Jonsson i Alingsås (fp) som ansell all ulskollel under 14 bon hem
slälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2084 yrkandd 3 a som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört.

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

4. belräffande anlagning lill vidareulbildning av sjuksköterskor av herr Jonsson i Alingsås (fp) som - vid bifall lill reservalionen nr 3 - ansell

117

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

an ulskollel under 15 bort hemslälla

an riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2084 yrkandel 3 a som sin mening gav regeringen lill kärtna vad reservanien anfört,

5. beträffande mentalvårdens mål och inriktning av fru Lantz (vpk) som ansett all ulskollel under 30 bort hemslälla

alt riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2079 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanien anfört.

Till beiänkandei hade fogals eu särskilt yllrande beträffande läkarutbildningen av herr Jonsson i Alingsås (fp).

118

Fru FR/ENKEL (fp):

Herr lalman! Låt mig börja med ett citat: "Utbildningsutskottet ser allvariigt på den rådande situationen med en inom vissa områden svår brist på vårdpersonal." Detta konstaterar utbildningsutskottet på s. 8 och 9 och säger vidare att det är nödvändigt alt öka intagningen till grundutbildningen, så att medgiven utbildningskapacitet nu helt utnyttjas. Ja, del är verkligen pä liden att ett sådant uttalande görs. Men folkpar-timolionens krav på en ökning, av grundutbildningskapaciteten utöver budgetpropositionens förslag avstyrks i alla fall.

Utskottet konstaterar att det år 1975 fanns över 900 vakanta sjukskötersketjänster. Samtidigt vet vi att behovei av personal inom vården kommer att växa snabbt under de närmaste åren. Enbart för att vårda de allt fler äldre skulle t. ex. ca 35 000 fler behöva anställas inom långtidsvärden fram till år 1985. Skall vi dessutom förbättra vården, skapa bättre mänsklig kontakt och ta siörre hänsyn till den enskilde, ja, då behövs ytteriigare ca 10 000 nya tjänster. Och då gäller det ju bara att lillgodose så grundläggande mänskliga krav som att patienterna själva får bestämma när de vill gå och lägga sig och inte ivingas i säng klockan två eller tre på eftermiddagen, att de ges samma hygieniska standard som friska människor och att de får möjlighet lill aktiviteter, sä att de inte bara "förvaras" i värden.

I dag upplever man sådana situationer som t. ex. den i Umeå där man ställt i ordning en långvårdsklinik men inte kan öppna den av brist på sjuksköterskor eller sjukskötare. Samtidigt väntar där en lång kö av människor på att fä plats. Andra landsting har medel och skulle vilja bygga fler långvårdskliniker än vad som är möjligt i nuvarande personalsituation.

Allting lyder på alt bristen kommer alt förvärras om inte grundutbildningen snabbt ökas. Tiotusentals ungdomar går arbetslösa. En del av dem vill utbilda sig till etl vårdyrke. Vården ropar efter utbildad personal, och ändå avvisas tusentals ungdomar varje år från vårdutbildning!

Hösten 1975 sökte 5 674 personer som var behöriga lill grundutbildning. Bara 1 470 kom in.

4 464, som uppfyllde alla krav, sökte den längre utbildningen på fem

terminer. 804 av dem fick plats.

1 210 sökte den kortare utbildningen pä tre terminer. 666 togs in. Dessutom har mänga säkerl avstått från atl söka därför att de vel att det är svårt att komma in.

Är efter år har vi haft den här situationen. Mängder av ungdomar, som vill utbilda sig till sjuksköterska eller sjukskötare, förvägras den ulbildningen därför ätt inte regeringen sett till att det finns tillräckligt många utbildningsplatser. Detta är dålig planering och någonting i grunden snett i vårt samhälle.

Ulskollel framhåller all en av orsakerna lill all beviljat anlal terminskurser för grundutbildning av sjuksköterskor hilinlills inle kunnai utnyttjas varit bristen på praktikplatser. Det är korrekt. Men med de rekommendationer som SÖ lillsammans med socialstyrelsen nu utfärdat och med del tillkännagivande som utskottet med anledning av motion 1410, yrkande 2, föreslår bör praktikplatsernas antal betydligt kunna ökas. Utskottet förutsätter alt de 970 terminskurserna nu skall kunna tas i anspråk. Folkpartiet anseratt utbildningskapaciteten dessutom kan ökas. Jag vet att fler sjuksköterskeutbildningsanstalter delar vår mening på den punkten.

Jag yrkar alllsä bifall till reservationen L

Det finns en passus i utskottsbeiänkandet när det gäller SÖ:s rekommendationer som jag gärna skulle vilja läsa in i protokollet, därför att jag lycker atl den är så viktig.

"Genom SÖ:s åtgärd bör en snabb ökning av intagningen till sjuksköterskeuibildningen kunna förväntas ulan atl därför målet för utbildningen behöver eftersättas."

Enligt folkpartiets mening är ingen färdig sjuksköterska förrän hon eller han fält sin vidareulbildning. Därför borde riksdagen ändra den år 1968 fastlagda dimensioneringen av vidareutbildningen. Detla krav har jag flera gånger tidigare framfört här i kammaren. Ulskoltet finner ej heller i år någon anledning att ändra dimensioneringen. Förr var det så att alla som kommit in på grundutbildningen fick sin vidareutbildning automatiskt, och så är det fortfarande t. ex. inom läkarutbildningen. Del är ett rimligt krav att alla får välja en vidareutbildning och därmed får en fullvärdig ulbildning i sitt yrke. Då först kan patienterna fä den vård de är berättigade till. Sjuksköterskan bör, för atl kunna göra ett gott arbete, känna att hon behärskar det. Del är psykiskt påfrestande alt ständigt vikariera pä olika avdelningar utan alt vara utbildad för sin Ijänsl. Utan vidareutbildningen erhålles heller ingen behörighet, och därmed kan man inle få någon fast tjänst som behörig sjuksköterska.

Socialstyrelsen och SÖ har beräknat behovet av vidareutbildning lill 311 terminskurser. SÖ har enligt budgetpropositionen begärl 285. Regeringen har enligi proposilionen föreslagil 260 terminskurser och dessuiom möjlighel lill viss omfördelning av resurser frän grundutbildningen, dvs. 30 kurser.

I skrivelse den 9 februari i år begär SÖ atl få omfördela 45 terminskurser.

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

SÖ har alllså begärt 305 terminskurser. Folkpartiet begär nu 311.

Eftersom utskottet har gått med på att särskilda ansträngningar skall göras för att fylla ut de lidigare ej ianspräkiagna grundutbildningskurserna blir det rimligen inte några resurser kvar alt omfördela, som det lidigare blev. Detta har ulskoltet tidigare skrivit ned. Därför är det nu angeläget alt få mer pengar till vidareutbildningskurserna.

Med detta yrkar jag bifall till reservationen 2.

Ulskonei avstyrker en ökning av antalet kurser bl. a. med motivering att lidigare medgiven kapacitet inte kunnai utnyttjas. Men det är tämligen säkerl all så skett, om man vid intagningen infört ett kösystem, dvs. etl sådanl system som folkpartiet många gånger har begärl här i riksdagen. Därmed kunde man även ta steget fullt ul och byta ut den tregradiga betygsskala, som regeringen genom beslul i mars 1975 införde efter den sjugradiga, mot en tvägradig skala - dvs. godkänd eller inle godkänd.

Vid ell kösystem behövs inga betyg. Man behöver då inget instrument för intagning lill en vidareutbildning.

I förra veckan hade vi i kammaren en debatt om betyg och deras gradering inom vissa utbildningar. Jag behöver inle upprepa argumenten i dag. Vad sjuksköierskeeleverna m. fi. elever lycker fick vi se och höra i går vid den imponerande demonstration som hölls ute på Sergels torg.

Nu är del dessuiom en allmänt spridd uppfattning bland huvudmännen att betygen inle fyller någon större funktion i samband med anställningen av sjuksköterskor.

Därmed, herr lalman, yrkar jag förulom lill reservationerna 1 och 2 också bifall lill reservalionerna 3 och 4.

Under deiia anförande överlog herr lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Av hänsyn till läget belräffande kammarens lidsschema skall jag yttra mig myckel korl.

Redan i sjukvårdsdebatten i fredags hade jag tillfälle att ulveckla vpk:s synpunkter och krav beträffande psykiatrins sociala och poliliska grundval och inriklning. Jag behöver inle upprepa de synpunkterna här. Jag tycker väl all utskottet varit onödigt ointresserat och kortfattat när del gäller att kommentera detta viktiga ämne, men efter det konstaterandet skall jag inte gå in på någon sakdebatt utan nöjer mig med atl yrka bifall till vpk-reservationen 5.

120

Herr JOHANSSON i Skärstad (c):

Herr talman! Med lanke på mitt engagemang inom sjukvården i mitt hemlän och då jag avgivit en reservalion skall jag säga några ord i detta ärende.

Brislen på yrkesverksamma sjuksköterskor, som länge varit känd av huvudmännen för vårdutbildning, har skapat allvarliga problem pä sjuk-'

hus, vårdinräiuiingar inom den öppna hälso- och sjukvärden eic. Landslingen har under senare år i slort sell ulnyujal alla lillgängliga ulbild-ningsresurser för alt i någon mån undanröja bristen på sjuksköterskor. Emellertid har landslingen ej kunnai skapa del antal utbildningsplatser som erfordras för alt helt lillgodose rekryteringen. Orsaken härtill är främst läroplanernas utformning.

Läroplanernas anvisningar om praktikens inriklning, nivå och omfattning upplevs som det svåraste hindret för atl möta den uppkomna personalbrislen med vidgade utbildningsinsatser. Det är styrningen till vissa praktikomräden som utgör slörsia svårigheten. Som exempel kan nämnas de trånga sektorerna barnsjukvård och operalionssjukvård. Problem all erhålla läkar-lärare och i vissa fall brist pä sjukvårdslärare måsle också nämnas, likaså problem för den kvalificerade värdpersonalen atl hinna med alt handleda eleverna. En annan besvärande faktor är den låga sökandefrekvensen till vissa vidareutbildningar, framför alll då inom långtidsvård och psykiatrisk sjukvård. Vid del senasle inlagningslillfället, till kurser som börjar hösien 1976. har också ansökningarna till vidareutbildning i operalionssjukvård minskal avsevärt, vilkel medför att utbildningar fär inställas.

För alt på korl sikt höja utbildningskapaciteten krävs sådana förändringar i läroplanerna alt "fiaskhalsarna" i de olika praklikområdena elimineras. Vidare kan det vara lämpligt med ökad salsning pä ulbildning lill sjuksköterskor av undersköterskor och skötare.

Del är av allra slörsia vikt atl ulbildningen av värdyrkeslärare utökas kvantitivt och sprids till fiera orter i landei. I delta sammanhang erinras om ingiven framställning angående placering av sådan ulbildning i Jönköping. Där finns en väl utvecklad vårdskola, en sjukvård med flertalet specialiteter och en lärarhögskola. Med dessa tre basenheter som grund skulle utbildningen av vårdyrkeslärare i Jönköping kunna bli en bra ulbildning och ge ett nödvändigl lillskoli av vårdyrkeslärare. Vidare- och forlbildningsverksamhden för lärare bör intensifieras med möjligheter till full kostnadstäckning genom statliga medel, såväl för huvudman som för lärare under tjänstledighet för studier.

För alt trygga lärartillgängen - främsi beträffande läkare - kan man tänka sig följande konslruklion: Lärartjänster med kompetens motsvarande universitetslektors bör inrällas vid vårdyrkesskolorna. Vidare bör möjligheter skapas för inrättande av läkartjänster med kombinerad tjänstgöring - klinisk verksamhet-utbildningsverksamhet. Inrättande av lek-torstjänsier bör kunna genomföras efter relativt enkla ålgärder från regeringens sida och måsle anses vara vikligl också för undvikande av läkarborifall från sjukvärdsprodukiionen.

Statsbidrag lill lärartjänsterna inom vårdyrkesutbildningen bör ulgä enligt lika principer. Möjligheter lill undervisning i såväl teori som praktik skall finnas ulan nuvarande formella hinder.

Bristsituationen är svår i dag men kommer alt förvärras under de närmaste fem åren om inle radikala åtgärder vidtas i rekryleringsbefrämjande

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Vårdyrkesuibildning

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Vårdyrkesuibildning

syfte. En sådan är all öka ulbildningskapaciteten.

Jag vill något belysa det allvariiga lägel genom atl referera till en nyss genomförd undersökning där rekryteringsbehov är ställt mol utbildningskapacitet. Undersökningen har omfattat landstingsområdena inom sjukvårdsregionerna Lund-Malmö och Linköping samt Malmö kommun. Från sjukvårdshuvudmännen har redovisais etl rekryteringsbehov per är under tiden 1975-1980 av sjuksköterskor uppgående lill 1 863. Utbildningskapaciteten uppgår inom samma område under läsåret 1975/76 lill 844. Således komnier det under året 1975/76 all saknas 1 000 sjuksköterskor inom området.

Ulbildningskapaciteten kommer all höjas under den närmaste liden men når därför inle upp till talet för rekryteringsbehovet utan alt särskilda åtgärder vidtas frän centrala myndigheters sida i enlighet med vad jag tidigare anfört. Om jag ser på en enskill landstingsområde - det landstingsområde jag själv kommer från - kommer den årliga brislen under perioden 1975-1980 alt ligga på omkring 60 sjuksköterskor.

Investeringskostnader för nya sjukhus, vårdinrättningar, utrustning elc. kommer lill ingen nytta, om vi inle lyckas lösa personalfrågorna. Våra högt satta mål pä sjukvårdens område kan inle uppnås, om utbildningsresurser inle ställs till förfogande.

Och så några ord om betygen!

Det är hell uppenbart all det nuvarande betygssystemet generellt sett har överievi sig självi. Det gäller betyg inom hela utbildningssystemet. Belygsulredningen har ju lillkommil på grund av missnöjet med nuvarande beiygssysiem. 1 fråga om vissa utbildningar är del särskilt uppenbart alt en gradering av eleverna är direkt olämplig och motverkar utbildningens mål och syfte.

Särskilt uppenbart är delta då del gäller utbildningar till yrken som bygger på en laggemenskap i arbetet och en medmänsklighet i arbetsuppgifterna. När eleverna vid landets vårdutbildningar vill ha bort de graderade betygen, tolkar jag del som bevis pä en djup känsla och respekt för den framlida yrkesrollen. Det går inte all i ulbildningen prägla eleverna för konkurrens och strävan alt hävda sig på kamraternas bekostnad och sedan i arbelel kräva den motsatta attityden - samarbele och hjälpsamhet. De graderade betygen inom vårdutbildningen bör las bort och ersättas av det som har begärts, godkänd och icke godkänd.

En sådan reform har inget med kompetensen all göra. Den skulle däremot inle som nu bara premiera teoretiskt pluggande m. m. före gott handlag och allmänt iniresse för en positiv insats inom värden. Frågan vad som sedan skall ligga till grund för lämpligheten lill vidare ulbildning får vi hoppas att belygsulredningen kommer all lösa.

Jag ber att fä yrka bifall lill reservation nr 3.

122

Fru DAHL (s):

Herr lalman! Utbildningsutskottets beiänkande nr 27 behandlar en rad frågor beträffande vårdyrkesutbildningen, dels med anledning av bud-

getpropositionen, dels med anledning av en rad moiioner, väckta av representanter för samtliga partier här i riksdagen under både 1975 och 1975/76 års riksmöten.

Det gäller översyn av vissa vårdutbildningar, sjuksköterskeuibildningen, sjukgymnastutbildningen, läkarutbildningen, tandläkarutbildningens innehåll saml högre utbildning och forskning om värd. Det är frågor av myckel stor betydelse för de människor som är i behov av vård och för dem som utövar värden. Vi har behandlat dessa frågor i djupl medvetande om de stora problem som finns i dag när det gäller brislen på personal inom vårdsektorn, när det gäller behovet av en förnyelse av innehållet i och organisationen av dessa utbildningar och när det gäller den alltför stora uppsplittringen av utbildningarna på en rad olika utbildningsvägar samt bristen på samordning i många fall mellan dem.

Dessa problem är ju inte nya. Vi har säkerl alla länge bekymrat oss över dem, och de har diskuterats offentligt under de senasle åren. De har aktualiserats i olika former av motioner från representanter för de olika partierna även tidigare år, liksom av huvudmännen, och de har varit föremål för utredning i skilda sammanhang - i offentliga utredningar, inom ansvariga myndigheter och hos huvudmännen.

En beiydelsefulll steg på det här planel togs. såsom vi ser del. när man inom utbildningsdepartementet för en tid sedan tillsatte den beredning som kallas Vård-76 och som nu skall försöka ta ett mer samlat grepp pä dessa frågor än som förut har varit möjligt. I utskottets behandling har vi kommit fram till atl det också finns anledning att hoppas pä alt här skall ske en utveckling under de närmast följande åren.

Utskottet har alltså mot den här bakgrunden behandlal frågorna med myckel stor omsorg. Vi har kallat in - för all resonera med och höra - representanter för både Vård-76 och socialstyrelsen, och vi har haft överiäggningar med Svensk sjukskölerskeförening, för atl nämna några exempel.

Det är glädjande att det har gäll all uppnå en bred majoritet i utskottet för ell betänkande där förslag, som vi betraktar som mycket väsentliga när del gäller att komma vidare på området, vunnii anslutning från de fiesta partiernas representanter på nästan samtliga punkier. Framför alll har i cenlrum för belänkandet och våra överväganden slätt frågor om utbildningens innehåll och organisation och om utbildningens kapacitet.

Översynen av vissa värdutbildningar är nu inne i ell mycket viktigt skede dels därför att det finns ett behov av en sådan översyn, dels därför atl vi i samband med att U 68-reformen skall föras ul i praktiken måste hitta former för att infoga vårdutbildningarna i högskolesystemet, dels ock mol bakgrund av del särskilda belänkande som U 68 avgav om vissa kortare vårdutbildningar. De här frågorna behandlas, som jag sade, i.beredningen Vård-76, som arbelar i två etapper: dels för alt inför högskolereformens genomförande 1977 kunna infoga de kortare värdutbildningarna i högskolesystemet, dels för att göra den mera grundliga och långsikliga översyn av vårdutbildningarna som så många bäde i del här

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Vårdyrkesutblld-nlng

123

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

124

huset och utanför riksdagen har efterlyst.

Utskottet har kunnai samla sig kring ett utlalal förtroende för alt Vård-76 skall kunna bidra till atl utvecklingen förs vidare pä området. Jag vill underslryka några punkter i utskottets belänkande, där vi har ultalal all vi anser det betydelsefullt atl de frågor som har aktualiserats i en rad motioner, när det gäller både socialvärds- och sjukvårdsulbildningen, blir belysta och övervägda inom Vård-76, Det är angelägel att i del arbelel få en gemensam grundsyn för de olika utbildningsgångarna pä del gymnasiala planel och pä högskoleplanel och en samverkan i ulbildningen, syftande lill samverkan senare i yrkesutövningen.

Utskottet har särskilt framhållit atl det är "angeläget att del mera långsikliga arbelel påbörias redan nu och bedrivs med största möjliga skyndsamhet. Frågor som enligt utskottets mening bör aktualiseras är bl. a. en för flera linjer gemensam basutbildning, elappulbildning med flera ulgångsvägar, påbyggnadsulbildning. särskilda behov inom vissa vårdområden i. ex. den öppna vården och långlidsvården saml praktik-problemen."

När del sedan gäller sjuksköterskeutbildningen - bäde grundutbildningen och vidareutbildningen - har ulskoltet, med anledning av del iniiialiv som tagils av skolöverstyrelsen, ullalat alt ulskollel förutsätter att skolöverstyrelsens beslul kommer all få lill resultat all den i budgetpropositionen föreslagna utbildningskapaciteten kan las i anspråk och att skolöverstyrelsen, om sä inte blir fallet, också kommer alt överväga andra åtgärder för all målet skall kunna uppnås. Om målet uppnås innebär det även all vi fär en väsentlig utökning av antalet studerande och utbildade pä området, och bara detta är ju ell framsteg jämfört med den nuvarande silualionen.

Men jag vill i delta sammanhang också underslryka utskottets uttalande, all personalbrislproblemet icke bara är ett utbildningsproblem utan också etl yrkesbenägenhetsproblem. En myckel stor del av de utbildade sjuksköterskorna arbelar inte på heltid. En hel del är också borta frän yrkeslivet under en följd av år. Detla medför atl man för varie utbildad sjuksköterska så alt säga bara fär dt halvt årsverke i form av Ullört arbele. Vi har sagt all della nalurliglvis sammanhänger med problem som måsle åtgärdas med andra metoder än ulökning av grundutbildningen, t. ex. förbättring av arbetsförhållandena eller förbättring av barnomsorgen. Jag tror atl del är vikligl atl man är medveten om all problemet med personalbrislen på della område måste angripas med en rad olika ålgärder. Mol denna bakgrund - alllså all vi anser dels all olika ålgärder måste lill, dels all den nuvarande utbildningskapaciteten skall utnyttjas fullt ul - har vi inte ansett oss kunna tillstyrka kravei i moiionen 2084, vilkel krav också ålerkommer i reservalionen  1.

Inte heller har vi kunnat tillstyrka det andra yrkandel i samma motion, vilket återkommer i reservationen 2, där man vill utöka kapaciteten för vidareutbildning av sjuksköterskor med 51 terminskurser. Skälen härför är, som vi också har redovisat i betänkandet, att man hitlills inte har

lyckats utnyttja den kapacitet som funnils och all man från huvudmännens och skolöverstyrelsens sida anser del omöjligl all omedelbart åsladkomma en så snabb kapacilelsökning.

Utskottet har också i sitt betänkande behandlat frågor som gäller högre utbildning och forskning om vård. Det är en angelägen fråga som har tagits upp i flera motioner. Man har efterlyst möjligheter för dem som sysslar med de rent värdande uppgifterna atl kunna få en vidareulbildning och möjligheter alt utveckla forskningsarbetet på detla område. Det skulle vara betydelsefullt för dem som arbetar med de renl vårdande uppgifterna i sjukvärden, och det skulle vara oerhört betydelsefullt också för all göra vårdsektorn bätlre för dem som behöver värden. Vi har pekal på atl en av grundtankarna i U 68-reformen var alt alla ulbildningsvägarna i den nya högskolan skulle få forskaranknytning och därmed öppna möjligheter för alt ulveckla sådan forskning saml atl forskarulbildningsul-redningen nu sysslar med atl utveckla formerna härför. Del är vår förhoppning att det arbetet skall bli framgångsrikt. Vi delar nämligen motionärernas uppfattning all della är ett vikligl område.

Den forskningsrådsnämnd som vi hoppas att riksdagen skall falla beslul om pä grundval av regeringens proposition i vår öppnar också nya vägar, bl. a. för dem som sitter i nämnden som samhällets representanter, alt initiera sådan viktig forskning.

Herr talman! Får jag lill sisl sedan bara säga några ord om betygen, som berörs i reservalionen 3. Eftersom belygsulredningen ännu inle har lagl fram sitt betänkande, vilket enligt vad som ingick i förra årets beslul om den nya högskolan skall bli inledningen lill etl övervägande av betygssystem inom högskolan, har utskottet inle velal ta slällning i den frågan. Därför har vi inte heller kunnat tillstyrka motioner med yrkanden alt den tregradiga belygsskalan skall avskaffas inom vårdyrkesutbildningen. Men jag vill erinra om all när denna fråga diskuterades i samband med behandlingen av högskolereformen instämde riksdagen i propositionens uttalande, atl även om den tregradiga belygsskalan skall vara riktlinje för den nya högskolan kan det förekomma avvikelser från den. Situationen just nu är alltså dels att en översyn av del här syslemet i högskolan skall göras när belygsuiredningens förslag lämnats, dels atl H 75 provisoriskt skall ta slällning lill dessa frågor. Del finns alllså ingen anledning för oss alt nu gå in och la slällning.

Herr talman! Jag vill till sisl ännu en gång säga att del är myckel tillfredsställande att vi har kunnat uppnå en bred majoritet kring ell betänkande, vars huvudsyfte är att vi nu skall kunna gå vidare i arbetet för att ulveckla vårdyrkesulbildningen, så all behoven bäde av mer personal och av en bätlre utbildning skall kunna tillgodoses.

Med delta, herr lalman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan i alla delar i utbildningsutskottets betänkande nr 27.

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976    ,

Vårdyrkesuibildning

Fru FR/ENKEL (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag kan börja med all insiämma med fru Dahl i all del

125

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Vårdyrkesut bildning

finns myckel vettigt och klokt i detta utbildningsutskottets betänkande, och del sade jag också i mitt inledningsanförande. Det ar bara det att del är mesl långsiktig planering, Vård-76 kan t, ex. inte komma med något förslag förrän långl fram under år 1977. Folkpartiet lyckerall man hastigt måste sälla in ålgärder.

Fru Dahl talade om att många sjuksköterskor bara arbetar på halvtid. Är inte en av orsakerna lill detta hell enkelt bristen på utbildad personal? Ansvaret är så stort och arbetet blir så stressat för dem all de inte orkar med en heltidstjänst. Detta har blivit en ond cirkel. Hade man tillräckligt med utbildade sjuksköterskor skulle arbetet bli lättare - det är många sjuksköterskor som intygat det.

Så säger fru Dahl alt huvudmännen och SÖ sagt alt man inte klarar någon ökad kapacitet. Jag har tvärtom hört att del finns huvudmän som säger all man borde öka utbildningen. Samtliga partier i Stockholms läns landsling har begärt - och gjort en uppvaktning om - en ökad grundutbildning. Men man fick till svar att det inte fanns några pengar för delta. De menar att de skulle klara av att skaffa praktikplatser för en ökad grundutbildning.

Fru Dahl sade ingenting om vårt gamla krav om ett kösystem utan nämnde bara i förbigående betygen. Om man inför ell kösystem, som jag många gånger föreslagit här i kammaren, kan man automatiskt ta bort den graderade betygsskalan. Då behövs inte den. Det skulle också kunna lösa många andra problem, t. ex. problemet alt många kurser inte blir fyllda.

126

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Fraenkel säger att vi inte föreslår någonting som skulle kunna leda till snabba resultat. Det förvånar mig, I belänkandet redovisas del iniiialiv som nu har tagils av SÖ, Vi har också på fiera punkter gjort ställningstaganden där vi understryker vikten av att man arbetar med största skyndsamhet både när del gäller kapacitetsutbygg-näden och när del gäller det mera långsiktiga översynsarbelet. Däremot tycker jag del är befogat all fråga folkpartiet, som av andra kräver snabba resultat, varför ni inte har preciserat pä vilket sätt det skulle kunna ske. Varken i er motion eller i er reservalion talar ni om hur man skall göra. Inga metoder finns angivna. I reservationen 1 står del: "Härutöver bör enligt utskottets mening utbildningskapaciteten ökas utöver vad som föreslås i budgetpropositionen." Här anges inga metoder. Det står också i moiionen 2084 yrkandel 1 a att riksdagen hos regeringen skall begära "förslag till ålgärder för all snabbi öka intagningen lill sjuksköierskeutbildning". Del är naturiiglvis trevligt all folkparriel hyser så stort förtroende för regeringen, men folkpartiet har inle bidragit med några konkreta förslag.

Jag sade inte att det inte pä något ställe skulle kunna gå att åstadkomma en kapacitetsökning. Jag refererade vad SÖ har sagt och vad som också finns  i  proposilionen, all skolhuvudmännen  endasl  successivi  kan

genomföra den erforderiiga ökningen av utbildningskapaciteten' och därför inte räknar med en snabbare ökning än med 25 kurser. Folkpartiets krav rubriceras med andra ord av SÖ som klart orealistiskt.

Frågan om kösystem är inle enkel. I H 75:s information nr 3 är 1976 redogörs för de problem som är förknippade med åstadkommandet av ett kösystem och en central intagning, som också diskuterats i del sammanhanget. Många problem måste lösas för all klara della, och del arbetar man med inom H 75. Förslag kan väntas inom en relativt nära framtid om förenklade former för intagningen, men så långt har vi inte kommit ännu.

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Vårdyrkesuibildning

Fru FR;CNKEL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Dahl säger atl del finns sä många svårigheter med
att införa ell kösystem. På en del skolor har man emellertid själv tagit
initiativ. Jag har här en artikel som har skrivits av en elev vid en sjuk
sköterskeskola i Södermanland. Där står bl. a.: "Del går all lösa" - alltså
vidareutbildningsproblemel - "med etl kösystem, och man har löst del
med kösystem pä en skola i Södermanland! Del hela fungerar sä atl
man väljer den linje man vill läsa och sedan sä vänlar man tills man
kommer in. Jag lycker det verkar vara en sympatisk lösning, som dess
utom visat sig vara genomförbar. Tänk sä myckel mer meningsfulll all
arbela under liden man vänlar på all komma in, i slällel för all kanske
år efter år söka in, få beskedet au lyvärr, del finns inie plais, och sen
jobba ell år lill i ovisshei--- ."

Detta kösystem är ju begränsat eflersom det är inom en viss skola, och där går del inte all fä med alla utbildningslinjer. Om kösystemet hade varit infört för hela landei skulle man kunna sättas in i kön till den vidareutbildningskurs som man önskar.

Jag sade inle, fru Dahl, all del inle fanns något korlsikligi i ulskollsbetänkandet - det läste jag in i mill första anförande. Jag sade bara att H 76 inle kan ge resultat nu ulan att den är en långtidsplanering.

Fp har inte något förslag, säger fru Dahl. Vi förklarar ju alt man måsle försöka öppna fier ulbildningsklasser för all fier elever skall kunna komma in i grundulbildningen. och sedan måsle man undan för undan öka vidareutbildningen. Hur skall vi kunna klara långtidsvården, hur skall vi kunna klara bristsituationen, om vi inte försöker ta krafttag? Jag kan inte förslå hur della skall kunna gå. Man har ju katastrofsituation på flera ställen; man måste t. ex. under semestrarna slänga avdelningarna.

Fru DAHL (s) korl genmäle:

Herr lalman! Vi är alla överens om atl vi skall ta kraftlag. Representanterna för de övriga partierna i ulskollel beklagade an inle folkpartiet ville förena sig med majoriteten. Man skulle i så fall ha fält etl mer kraftfullt belänkande än man nu kunnai fä när ett parti ställt sig vid sidan om.

För del närmasl följande budgetåret har, som alla vel, skolöverstyrelsen

127

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Vårdyrkesutblld-nlng

tillsammans med huvudmännen ansvaret för planeringen pä den mycket korta siklen. Del är självklarl att de uttalanden som görs i della belänkande innebär all vi ställer mycket slora krav pä dem som har ansvaret.

Vidare är del så som jag lidigare sade och som även framhälles i belänkandet, all Vård-76 arbelar i tvä etapper: en på kort sikt - del gäller förslag som avser högskolereformens genomförande den 1 juli 1977 -och en på litet längre sikt. Det är alllså felakligl atl säga att man bara arbetar på läng sikl.

Vidare är del så, fru Freenkel, atl om det bara gällde att ansöka till en viss utbildningslinje vid en viss utbildningsanslali, skulle kanske ett kösystem vara enkelt. Men just del förhållandel atl många studerande söker lill flera utbildningslinjer eller flera ulbildningsanslaller på olika orter och ibland också lill helt olika utbildningar gör all del blir mycket svårt att åstadkomma etl kösystem eller ell centralt antagningssystem, som fungerar enbart för sjuksköterskeuibildningen. Del är precis del som Vård-76 rapporterar som en komplikation i sitt arbete. Del ärjusi detla alt man söker till flera utbildningar som gör del hela svärl och inle lättare, såsom fru Fraenkel påstod.

128

Fru statsrådd HJELM-WALLÉN:

Herr lalman! Jag vill opponera mig mot fru Fraenkels beskrivning av vad som hände vid Stockholms läns landstings uppvaktning hos mig. Det är rikligl atl representanter för alla partier kom lill mig och ville diskutera värduibildningsproblemen. Vi hade en diskussion, bl. a. om praktikplalserna, vilka är ett problem när det gäller vårdutbildningen. F. ö. är fru Fraenkels beskrivning hell felaklig.

Del är inle så all Stockholms läns landsling har krävt all få fler kurser. På min direkla fråga under uppvaktningen till representanterna för lands-linget om landstinget hade fått avslag på ansökningar hos skolöverstyrelsen all få flera kurser blev svarei nej. Man har aldrig fåll avslag på ansökningar om flera kurser. Toialt sell är del så atl regering och riksdag under flera är beslutat om flera kurser än vad huvudmännen kunnai Ulnyllja. Kurser har alllsä frusil inne. Del kan ha olika orsaker, men fru Frtenkels hisioriebeskrivning är alllså hell felaklig.

I betygsfrågan vill jag bara säga all vi nu har fåll en kartläggning av betygssystemet i högskoleutbildningarna. Del gäller såväl vård- och lärarutbildningarna som övriga utbildningar. Som jag ser del ärjusi vård-och lärarutbildningarna de som det är besvärligast att komma till rätta med. Vi tänker därför ta upp dessa båda utbildningar i konferenser med studerande och andra med anknytning lill dessa utbildningar för all resonera med dem om vilka framkomstvägar som kan finnas i denna situation. Del är inte så all vi slår vakl om etl gammall betygssystem. Vi måsle bara känna sä myckel ansvar all vi vel vad vi skall sätta i Slällel, om vi lar bort betygen.

Fru FR/ENKEL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Enligt vad jag hört frän Stockholms läns landsling hade man inte ansökt om fler platser för grundutbildning. Man hade ställt frågan om del fanns möjlighet att få fler platser, och svarei blev dä alt det inte fanns några pengar till detta. Någon officiell ansökan var inle inlämnad, det var ju ingen idé om det inle fanns några pengar.

Från folkpartiet har vi sagt att sjukvården och vården av de gamla måste prioriteras, och då fär man skaffa fram pengar lill detta.

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

Fru statsrådd HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Sakförhållandet är detta: Riksdagen bestämmer om ell visst antal kurser som skall få disponeras av huvudmännen. Jag konstaterar då att det antalet kurser icke har tagits i anspråk. Dä kan fru Frasnkel inte säga alt del inte finns pengar. Resurserna är ställda lill huvudmännens förfogande.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Behovei av vårdpersonal måste ses i relation till antalet vårdbehövande. Bara under de närmaste 15 åren kommer antalet personer över 80 år alt mer än fördubblas i värt land, och alt lösa personalproblemen inom åldrings- och sjukvården blir ell av värt deceniums viktigaste uppgifter.

Givetvis spelar här utbildningen av värdpersonal en stor roll. Utbildningsutskottet har med anledning av ett flertal motioner ingående behandlat frågor som hör ihop med värdyrkesutbildningens kvantitativa och kvalitativa ulbyggnad och gör i sitt belänkande tvä viktiga tillkännagivanden. Det ena berör arbetet inom Vård-76 och innebär i princip dl svar på alla de motioner som krävt en bättre planering och en ulbyggnad av vårdyrkesulbildningen. Det andra tillkännagivandel syfiar på nödvändigheten av atl den i budgetpropositionen föreslagna utbildningskapaciteten hell las i anspråk, och jag vill där hänvisa lill vad fru statsrådet Hjelm-Wallén nyss anförde om de nuvarande förhållandena. Fru Dahl har också redogjort för utskottels synpunkter och jag har inle anledning alt ytteriigare ta upp dessa utskottets ställningstaganden.

Men lål mig ändå säga några ord, herr talman. Givetvis upplevs brislen pä vårdpersonal på många håll som ytterst akut. Vi behöver bara läsa dagstidningarnas sidor om lediga platser för att få klart för oss all slora svårigheter råder på mänga håll. Utskottet har varit hell enigt i uppfattningen alt en ulbyggnad när det gäller vårdyrkesulbildningen är nödvändig. Därför ser jag också utskottets belänkande som ett sleg mot della mål.

Utskottet har emellertid också ansett atl det finns andra faktorer än utbildningskapaciteten som är av stor betydelse. Jag vill här erinra om tidigare års motioner som tagit upp frågor om utbildning av värdpersonal. De har avslagits av riksdagen bl, a, med hänvisning lill del s, k. RUL-projektet, dvs. Landstingsförbundets arbele med utarbetande av riktlinjer

129

9 Riksdagens protokoll 1975/76:125-126

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Vårdyrkesutbildning

130

för läroplansarbetet. Det arbelel har fördröjts åtskilliga år. När resultatet nu föreligger har ulvecklingen genom införandel av den nya högskolan i vissa fall gjort det inaktuellt. Jag vill gärna passa pä atl beklaga atl vi från moderala samlingspartiet inte lidigare fåll gehör för våra krav på en mer ändamålsenlig utbildning. De negativa konsekvenserna därav är nu klart urskiljbara. Men vi sätter också vår förhoppning till Värd-76.

I alla händelser tycks del inle gå atl utbilda bort brislen på vårdpersonal. Alltför många olika faklorer spelar in och enligt vår uppfallning måste dessa också beaklas vid planeringen av värdyrkesutbildningen. Det kanske vikligasle är den låga förvärvsfrekvensen hos sjuksköterskorna - den har berörts här lidigare i dag - bl. a. del faktum all vi endasl får ut ganska exakl hälfien av all lillgänglig utbildad personals förvärvska-pacilel. Del innebär alltså alt om vi utbildar lio sjuksköterskor får vi en kapacitet molsvarande fem sjuksköterskors fulla arbelslid.

I Dagens eko pä förmiddagen återgavs all Kommunalarbetareförbundet uppvaktat socialministern och pålalal all del var andra faklorer än den numerära brislen som åstadkom del svåra lägel när det gäller atl anskaffa vårdpersonal, bl. a. arbetsförhållandena.

Herr lalman! Arbetsförhållandena är ofta utomordentligt svära för värdpersonalen. Vi får ibland bevis på hur sjuksköterskor ensamma är ansvariga för arbetet på upp till fyra avdelningar. Vårdpersonal av alla kategorier har ibland omänskliga krav på arbetsprestationer, och självklart blir då värdens kvalitet lidande. Till sisl drabbar det också de sjuka. Del blir, som fru Frsenkel sade, en ond cirkel där vakanser skapar än slörre svårigheter för dem som är kvar, och dä uppstår ytterligare vakanser. En följd av detla är nalurligtvis att alll fler föredrar att arbeta antingen halvtid eller också, vilkel vi i utskottet har fäll erfara, endasl en del av året. Därav de svårigheter som alllid uppstår bl. a. under sommarmånaderna.

Della är antagligen den mest avgörande orsaken till den totala låga förvärvsfrekvensen. Men jag vill gärna anföra yllerligare ell skäl. Med nuvarande marginalskatter och progressiva barnlillsynskostnader blir skillnaden i nelloutfall på lönen mellan dt halvtidsarbete och ett heltidsarbete så lilen all många mol bakgrund av den hektiska arbetstakten pä sjukhusen föredrar halvtidsarbete. I de fall bosladsbidragen spelar roll kan marginaleffekterna bli så slora alt den ekonomiska skillnaden knappasl är märkbar.

Vi i moderata samlingspartiet har alltid hävdat att del måsle löna sig all arbela. Tyvärr finns del ingen undersökning utförd om de verkliga orsakerna lill sjuksköterskornas låga förvärvsintensitel, men en sådan lär komma till stånd. Herr Nordslrandh och jag har inle biträtt folk-parlireservalionen nr 1, just därför all vi anser all man måste vidta andra åtgärder för all lösa problemel med personalbristen - och där stöds vi lydligen i dag av Kommunalarbetareförbundet - men också därför all del givelvis är absolul nödvändigt all i första hand se till all de utbildningsmöjligheter som statsmakterna ställt lill förfogande blir ulnyil-

jade.

Jag vill gärna beröra en faktor lill. Utskotld har behandlat en molion med herr Nordslrandh som förslå namn som lar upp frågan om högre utbildning inom vårdområdet, och då menar vi därmed givetvis forskarutbildningen. Utskottet förutsätter att man inom den nya högskolan, vilkel också fru Dahl anförde, skall skapa möjligheter lill forskarutbildning eller annan högre utbildning också för legitimerade sjuksköterskor och därmed jämställda, och del finner vi vara glädjande. Detsamma gäller utskottets ställningstagande lill en molion i vilken jag själv lillsammans med andra moderala ledamöter begärl all man skall överväga om inle vidareulbildning av sjuksköterskor inom långvårds- och åld-ringsvärdsomrädel skulle kunna karakteriseras som bristyrkesulbildning inom arbetsmarknadsutbildningen. Man skulle då skapa slörre attraktivitet hos dessa mycket angelägna sektorer. Genom utskottets skrivning lycker jag alt den möjligheten står öppen, och jag hoppas alt om så blir fallet det skall kunna öka tillströmningen till denna typ av vidareutbildning.

Herr talman! Låt mig sluta med att uttrycka min tillfredsställelse med della utbildningsutskottets belänkande nr 27. All utbilda vårdpersonal är atl skapa biiilre förutsättningar för dem i värt samhälle som har det svårt, de gamla och sjuka. Min tillfredsställelse grundar sig pä upplevelsen av de gemensamma ansträngningar som utskottets ledamöler gjort för att verkligen åstadkomma något, vilket också har resulterat i de av mig förut nämnda uttalandena. En kvalitativt god ulbildning pä del här området är också nödvändig, och den kommer inte bara den utbildade lill del. Den berör kanske i första hand dem som blir föremål för värd.

Herr lalman! Jag ber atl få yrka bifall lill utskottets hemställan i dess helhet.

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Om integritetsskyddet i sjukvården

På förslag av herr lalmannen beslöt kammaren all uppskjula den forisalla överläggningen om della belänkande saml behandlingen av på föredragningslistan återstående ulskoilsbdänkanden lill morgondagens sammaniräde.

§ 4 Om integritetsskyddet i sjukvården

Herr socialminislern ASPLING erhöll ordel föratl besvara herr Wächi-meisiers i Slaffansiorp (ni) den 30 april anmälda fråga. 1975/76:342, och anförde:

Herr talman! Herr Wachtmeister i Slaffansiorp har frågal om jag anser atl utlämnande av patientkort eller sjukjournaler lill myndigheter överensstämmer med kraven på den enskildes inlegrilelsskydd i sjukvården.

131

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Om integritetsskyddet 1 sjukvården

Justitieministern har i ett interpellationssvar den 16 januari i år redogjort för sin syn på bl. a. läkarpaiienters inlegrilelsskydd vid taxeringsrevision. Jag hänvisar lill det svaret. I likhet med justitieministern vill jag framhålla följande.

Enligt taxeringslagen gäller all den som är deklaralionsskyldig genom anteckningar, räkenskaper eller på annat lämpligt sätt skall söria för att underlag finns för fullgörande av deklarationsskyldigheten och kontroll av detla. Där mera ingående kontroll anses påkallad sker den genom taxeringsrevision. Denna får omfatta alla handlingar som är av betydelse för kontrollen, utan hinder av att den hos vilken revision sker kan ha tystnadsplikt beträffande innehållet i handlingarna. Hemliga handlingar kan dock pä begäran av den skallskyldige undantas från taxeringsrevisionen om synnerliga skäl föreligger. Av förarbetena till lagen framgår au man med sislnämnda bestämmelse avsåg atl vid behov skydda bl. a. palienluppgifier. Eflersom taxeringsmyndigheterna har rätt att ta del även av handlingar som kan vara känsliga för den enskilde från integritetssynpunkt, har personalen tystnadsplikt som är förenad med straffansvar. Det råder självfallet också förbud mot att lämna ut handlingar som tagits om hand vid taxeringsrevision.

Den nya bevissäkringslagen har inte gett taxeringsmyndigheterna rätt att ta del av fler handlingar än tidigare. Lagen erbjuder vissa tvångsmedel för all säkra bevisningen när deklarationsskyldig försöker undandra sig en normal kontroll t. ex. genom atl vägra att överiämna material eller genom au förvanska det.

Även bevissäkringslagen innehåller bestämmelser som ger den skattskyldige möjlighet atl under vissa förutsättningar undanta handlingar från omhändertagande.

Som alltid när det gäller utlämnande av uppgifter som omfattas av tystnadsplikt är del här fråga om en avvägning mellan olika intressen, i detta fall å ena sidan det stora antalet lojala skattebetalares intresse av att inte vissa medborgare hell eller delvis kan undandra sig sin skattskyldighet och, ä andra sidan, patienternas intresse av minsta möjliga insyn i deras personliga förhållanden.

Med hänsyn lill taxeringspersonalens tystnadsplikt och till möjligheterna atl i vissa fall undanta handlingar från taxeringsrevision och bevissäkring anser jag det sörit för att patienternas integritet inte äventyras i samband med laxeringskontrollen.

132

Hert WACHTMEISTER i Staffanstorp (m);

Herr lalman! Jag skall be att få lacka socialministern för svaret på min fråga. Den nya bevissäkringslagen för skatte- och avgiftsprocessen har varit i kraft under några månader, och enligi min mening har man

snabbt upptäckt betänkliga olägenheter med densamma. Den nya lagstiftningen ställs nu på ett mera kontroversiellt sätt mot läkarnas tystnadsplikt som är både lagligt och fackligt reglerad. Enligt tidigare lagstiftning kunde läkarnas tystnadsplikt brytas under tvä förutsättningar: för det första om en patient själv medgav atl läkarsekretessen bröts, och för det andra om misstanke om brott som kunde medföra minst två års fängelse förelåg. Nu kan uppenbarligen en läkares tystnadsplikt brytas på ell alltför lättvindigt sätt av en länsskatterätt eller t. o. m. i vissa fall av en s. k. granskningsledare hos skattemyndigheten. Dessa bestämmelser kan i allmänhet tillämpas utan att misstanke om brott föreligger.

Vi kan väl alla vara ense om - där delar jag statsrådels uppfallning - atl kraftiga åtgärder är nödvändiga för alt hålla efter skattesmitare, men det fiskala nitet får inte gå så långt atl tredje man, i det här fallet alltså helt oskyldiga patienter, kan komma att orsakas avsevärda olägenheter och lidande.

En effektiv vård förutsätter ell fullständigt förtroende mellan patient och läkare. Patienten måste kunna känna alt vad som anförtros läkaren under inga som helst omständigheter får komma i obehöriga händer. Känner inle patienten denna trygghet kan han eller hon bli benägen atl undanhålla uppgifter för sin läkare, vilket naturiiglvis kan leda lill ett sämre vårdresultat.

Svaret jag fick var omfattande, och jag skall något ytteriigare kommentera del. Här skrivs bl. a.: "Hemliga handlingar kan dock på begäran av den skallskyldige undanlas frän laxeringsrevisionen om synnerliga skäl föreligger."

I del fall jag här lalar om, som slod att läsa i dagspressen för några veckor sedan, var det fråga om en läkare som tvingats lämna ut patientkort. Dä anses uppenbariigen inte synneriiga skäl föreligga, vilket jag lycker är djupt beklagligt.

Vidare heter det i statsrådets svar: "Den nya bevissäkringslagen har inte gett taxeringsmyndigheterna rätt all ta del av fier handlingar än lidigare." Det är möjligt au del påslåendet är rikligl. men del har i varie fall uppenbarligen pä etl ohyggligt sätl blivit enklare än lidigare atl komma över dessa handlingar.

Sedan säger statsrådet all han anser all det med hänsyn till laxerings-personalens tystnadsplikt är väl sörit för patienternas integritet. Jag delar inle rikligl den uppfattningen, för den krets som får del av handlingar med tystnadsplikt blir större, och det är olyckligt specielll när del gäller mindre orter där alla känner alla. Då kommer man in på det problem som jag nyss berörde, nämligen atl patienten inte känner den trygghet som det innebär atl bara läkaren får la del av hans eller hennes bekymmer.

I dagens lidningar kan lill yttermera visso läsas att tvä sekretessbelagda brev i den s. k. Bergrnanaffären aviryckis in exienso i en kvällsiidning. Där har alllsä inle tystnadsplikten fungerat tillfredsslällande.

I skaileulskotleis betänkande 1975/76:12, som behandlar just propo-

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Om Integritetsskyddet i sjukvården

133

10 Riksdagens protokoll 1975/76:125-126

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Om Integritetsskyddet i sjukyården

sitionen 11 om bevissäkringslagen, skriver ulskoltet: "Del ankommer givetvis pä riksskatteverkel alt noggrani följa tillämpningen av bevissäkringslagen och föreslå de ändringar som kan bli nödvändiga."

Även om statsrådet anser alt det är tillräckligt sörit för patientens integritet, skulle jag vilja fråga om del inte vore befogal för alt stärka denna integritet att socialministern uppmanar riksskalteverket att undersöka om del inle borde vidtas åtgärder, så att sådana fall som det jag tidigare relaterat inle upprepas.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! I de fätaliga fall där laxeringsmyndighelerna genom åren ansell del nödvändigl atl ta del av innehållet i palienlkori eller palieni-journaler har anledningen varii atl läkarens vanliga räkenskaper varit bristfälliga eller förstörda. Att taxeringsmyndigheterna i en sådan situation skulle vara helt förhindrade alt la del av uppgifter, t. ex. i patientkort, skulle omintetgöra laxeringskontrollen, och del kan jag inle anse vara rimligt. Självfallet skall patienternas iniresse på allt sätt beaklas i de här sammanhangen, och det har skett på det sätl jag redogjort för i mitt svar.

Vad taxeringsmyndigheterna är iniresserade av är antalet besök hos läkarna och givetvis också deras arvode, men självfallet inte patienternas personliga förhållanden. Jag vill, herr talman, starkt understryka detta.

Vad gäller herr Wachtmeisters i Staffanstorp sisla fråga vill jag gärna säga att del pågår en mycket omfattande utbildningsverksamhet som nalurligtvis har slor betydelse i detla sammanhang.

Hert WACHTMEISTER i Slaffansiorp (m):

Herr talman! Del förhållandel att del blott kan beröra ell fätal taxeringsrevisioner lycker jag inte är skäl atl man skall kunna äventyra patientens integritet. Bara vetskapen om atl ett missöde kan förekomma gör atl palienlen, som jag tidigare sade, kan vara benägen atl inle lämna ut allt om sig själv. Han eller hon vel ju inle om uppgifterna kan komma i orätta händer.

Sedan hjälper det inte med aldrig så god utbildning, för även om en välutbildad laxeringsrevisor fär dessa handlingar kan de komma i orätta händer. Jag beklagar att statsrådet uppenbariigen delar generaldirektör Gösta Ekmans i riksskatteverkel uppfattning alt det inle föreligger några som helsl risker, därför atl laxeringsmyndighelerna inle alls är intresserade av själva patientjournalen eller patientkorten utan blott av anlalet. Men dä skall man inle behöva lämna ul korten, ulan då räcker del väl med en uppgifi om hur många kort det rör sig om.

Jag beklagar atl socialministern inte anser alt han bör la lill vara patientens intresse före skattemyndighelernas. Del lycker jag borde vara socialministerns huvuduppgift.

134

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om tillämpningsföreskrifter till bestämmelserna om handikappersättning

Herr socialminislern ASPLING erhöll ordel för all besvara herr Wesi-bergs i Ljusdal (fp) den 4 maj anmälda fråga, 1975/76:344, och anförde:

Herr talman! Herr Westberg i Ljusdal har frågat mig om jag anser all föreskrifter bör utfärdas för försäkringskassornas tillämpning av bestämmelserna om handikappersättning i lagen' om allmän försäkring.

Gynnsammare regler för de särskilda folkpensionsförmåner som ulgår till handikappade trädde i kraft den 1 juli 1975. Invalidileisiilläggen och invaliditelsersättningarna sammanfördes då till den nya förmånen handikappersättning. De nya reglerna är utformade så all fler handikappade än lidigare nu har möjlighel all fä ersättning för värdinsatser och merkostnader på grund av handikappet.

Regeringens förslag om handikappersättning grundades pä riksförsäkringsverkets i februari 1974 publicerade utredning om förbättrade vårdbidrag och invaliditeisersältningar från folkpensioneringen. I propositionen 1974:129, som i allt väsentligt följde verkets förslag, har såväl verkels uiredning som remissyttrandena häröver utföriigl redovisais. De tillämpande myndigheterna kan vid bedömningen av rällen till handikappersättning hämta ledning i vad som uttalals i de nu nämnda förarbetena lill lagen.

Riksförsäkringsverkei anordnade redan före lagens ikraftträdande ulbildning för handläggarna i kassorna beträffande tillämpningen av de nya reglerna. Ulbildning har även förekommit vid av verkel anordnade kurser efter lagens ikraftträdande. Kassorna hälls vidare genom verkels försorg' fortlöpande underrättade om den praxis som utbildas vid be-döinningen av räll till handikappersättning genom riksförsäkringsverkets pleniavgöranden och försäkringsdomslolens domar. Genom de nu nämnda åtgärderna torde erforderlig vägledning för kassornas tillämpning av de nya bestämmelserna komma lill stånd.

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Om tillämpningsföreskrifter till bestämmelserna om handikappersättning

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr lalman! Först ell lack för svarei på min fråga - det är väl rikligt all uttrycka sig så även om svarei är negativt.

Handikappersättning ulgår generelll lill vissa grupper -jag länker närmasl på blinda, döva och gravt hörselskadade. I övrigl anges varken i lagstiftningen, förarbeten eller tillämpningsföreskrifter vilka kategorier som kan komma i fråga för erhållande av sådan ersättning. Det är möjligt all del är svårigheten all klart och entydigt avgränsa olika grupper av handikappade som är förklaringen lill della förhällande. Men självfallet medför bristen på klara beskedslor osäkerhet, vilkel leder lill olika till-lämpning av lagen om allmän försäkring från försäkringskassornas sida. Brislen på vägledande prejudikat är också uppenbar, även om socialministern menar att det finns sådana. Jag tycker det är helt förklarligt om del inte finns några prejudikat, med hänsyn lill den korta lid lagen

135

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Om tillämpningsföreskrifter till bestämmelserna om handikappersättning

varit i kraft - sedan den I juli 1975. Det är angelägel att vi så snart som möjligt flr tillämpningsföreskrifter, som skingrar åtminstone en del av osäkerheten. F. n. finns det plats för många frågetecken. Jag vill nämna ett exempel.

Har diabetiker rätt lill handikappersättning? Den frågan är jag lacksam om socialministern besvarar. Bland dem som lagen anger som berättigade till ersättning finns de som "eljest fSr vidkännas beiydande merulgifler". Dit hör onekligen diabetikerna, men osäkerheten om rätten till ersättning föreligger är i deras fall mycket stor. Det finns fall där man såväl i försäkringskassan som i riksförsäkringsverket tar hänsyn lill den omständigheten att t. ex. en blind också samtidigt varit diabetiker.

Den frågan jag ställde kräver faktiskt ett svar. Många ställer den. Diabetiker är regelmässigt hänvisade till speciell kost och ofta återkommande måltidstillfällen. De flr därför vidkännas icke obetydliga merkostnader till följd av sitt handikapp. Utredningar visar att det är fråga om en 40-proceniig merkostnad. Men även andra grupper, människor med psykiska sjukdomar, allergier, betydande rörelsehinder m. fl. kan vara i behov av handikappersättning.

En ytteriigare svårighet vid tillämpningen gäller vilken hänsyn som bör tas lill att handikappade erhåller subventionerad vård och service från kommun eller landsting. Också det gör atl behovet av tillämpningsföreskrifter är utomordentligt stort. Jag vill därför upprepa frågan: Anser ändå inle socialministern alt del finns anledning att ulfärda några förtydligande tillämpningsföreskrifter i det här hänseendel?

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! De nya reglerna avser dels sådana personer som tidigare var berättigade lill invalidiletsersättning och invalidiletslillägg, dels den kategori som genom de mildare reglerna nu får möjlighet lill ersättning.

Den fråga som herr Weslberg i Ljusdal ställde om diabetikerna kan inle besvaras generelll, efiersom del här gäller all la hänsyn lill hjälp-behovet. Déi säger sig också självi all en viss lid måsle förflyia innan man fåren mera stabil praxis i form av avgöranden från riksförsäkringsverket och försäkringsdomslolen. De nya reglerna har - läl mig betona del - varii i kraft endasl ell år, men den ulbildning och informalion som kontinuerligt bedrivs av riksförsäkringsverket bör utgöra en mycket god vägledning för försäkringskassornas bedömning.

Jag har velal säga della, herr Westberg i Ljusdal. Del har i varje fall inle kommil till min kännedom atl denna utomordentligt viktiga reform ute pä fältet skulle ha kommit atl bli mer eller mindre kritiserad. Jag har en känsla av atl den fungerar, och vi konimer nalurliglvis. liksom är fallet med andra reformer, att följa upp den och se hur den verkar.

136

Hert WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Del sista beskedet, all departementet följer upp reformen och ser till atl den fungerar, var ändå någol posiiivi atl la på.

Socialministern säger att han inte kan svara på frågan om diabetiker får ersättning. Det är en fråga om hjälpbehovet.

Ja, just precis, det är den situationen som råder. Det finns inga klara besked, inga riktlinjer alt följa, utan det är hjälpbehovet som skall avgöra, och det bedöms olika av olika försäkringskassor. Det måste finnas några riktlinjer att följa.

Visseriigen håller jag med om att bestämmelserna har gälll under kort tid, att man måste invänta ytterligare erfarenheter osv. föratl få en fastare praxis, som socialministern säger. Men i sitt första svar menade han ju alt det skulle kunna klara sig med vad som redan finns. Så är del dock inte, ulan här behövs det litet bättre föreskrifter, som gördel möjligt för försäkringskassorna att bedöma dessa ärenden med någol större säkerhet. Framför alll tycker jag atl del är myckel angeläget atl det klart framgår om diabetiker har räll till ersättning eller inle. De utgör dock en trängd grupp.

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Om ändrad preskriptionstid för anmälningar dll mediclnalväsendets ansvarsnämnd

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Om ändrad preskriptionstid för anmälningar till medicinal-väsendets ansvarsnämnd

Herr socialministern ASPLING erhöll ordel för all besvara herr Jonssons i Mora (fp) den 6 maj anmälda fråga, 1975/76:354, och anförde:

Herr lalman! Herr Jonsson i Mora har frågat mig om jag vill föreslå sådan ändring av gällande lagstiftning all preskriptionstiden för anmälningar lill medicinalväsendeis ansvarsnämnd bryts vid lidpunkten för anmälningens ingivande lill socialstyrelsen.

Före den 1 januari 1976 tillämpade medicinalväsendeis ansvarsnämnd en preskriptionstid av fem år för anmälningar mot medicinalpersonal i allmän yänst. Någon möjlighet au avbryia preskriplionen förelåg ej, ulan ärendena måste avgöras inom nämnda tid. Fr. o. m. den 1 januari 1976 gäller för medicinalpersonalen liksom för slalsriänsiemän atl möjligheten atl ålägga disciplinpåföljd preskriberas om inle vederbörande inom tvä år från förseelsen fått skriftlig anmaning all yttra sig. Handläggningen av disciplinärenden behöver således inle vara avslulad inom tvä år om anmaningen delgivits inom denna lid. De nya bestämmelserna tillämpas på ärenden som kommit in lill ansvarsnämnden efter uigången av år 1975.

Samhällets tillsyn över personalen inom hälso- och sjukvärden och därmed sammanhängande frågor utreds f n. inom medicinalansvarskommillén.

Herr JONSSON i Mora (fp):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka socialminislern för svaret pä min fråga.

137

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Om ändrad preskriptionstid for anmälningar tid mediclnalväsendets ansvarsnämnd

Del har ju vid anmälningar lill medicinalväsendeis ansvarsnämnd hänt all en utredning om etl inträffat fall tagit så lång lid all ärendet blivit preskriberat. Reglerna har vid en sådan anmälan enligt socialstyrelsens praxis tolkats så all möjlighelen till prövning preskriberas inom fem eller möjligen två år efter den aktuella händelsen, såvida ansvarsnämnden inte dessförinnan avgjort ärendet. Om det nu är så all ansvarsnämnden inte upptar ärendei lill prövning ulan föregående uiredning inom nämndens kansli, innebär denna praxis alt under perioden inkomna handlingar blivit preskriberade om man inte hunnit med att utreda ärendei i tid. Det har betytt all socialstyrelsens praxis i de fall där den är av betydelse, dvs. i gränsfallen, har utlämnat den enskilda människan ål myndighetens bedömning. Vidare har beslut om preskription inle heller kunnat överklagas dä anmälaren inle ansetts vara part enligt förvaliningslagsliflning-en.

Atl utreda skilda fall kan naluriiglvis la läng tid ibland, men man undrar om det kan vara riktigt att just genom alt preskriptionstiden överskridits möjligheten att föra saken vidare har blivit förhindrad. Jag har därför ställt frågan om del inte vore lämpligl med en ändring av gällande lagbestämmelser, sä att preskriptionstiden bryts vid lidpunkien för ingivande av anmälan till socialstyrelsen.

Nu säger statsrådet i svarei: "Fr. o. m. den 1 januari 1976 gäller för medicinalpersonalen liksom förslatstjänstemän att möjlighelen alt ålägga disciplinpåföljd preskriberas om inte vederbörande inom två år frän förseelsen fåll skriftlig anmaning all yttra sig." Men det sägs också att handläggningen inte behöver vara avslutad inom två är om anmaningen delgivits inom denna lid.

Jag ber alt få lacka för det svarei, men då vill jag gärna fråga socialministern om svarei innebär att den skarpa preskriptionsgränsen vid tvä år i och med dessa bestämmelser undanröjs, sä att ett ärende kan las upp lill avgörande även om det inle hinner utredas inom denna lid och handlingarna inte hinner avslutas. Är det så, kan del vara dt bra svar pä den fråga som jag har ställt, men jag kanske kunde fä ett lilel förtydligande på den punklen.

Sedan är del sä - vilkel jag också känner till - all frågor som hänger samman med samhällets tillsyn över personal inom hälso- och sjukvården f n. utreds inom medicinalansvarskommillén. Del är bra all dessa frågor bevakas och fär en lösning. Det har lidigare riktats en del krilik mol ansvarsnämndens handläggning av ärendena.

Jag vore alltså tacksam om socialminislern kunde säga all den skarpa preskriplionsgränsen vid två år i och med detla undanröjs, så atl ärendena kan gä vidare.

138

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! I korthet vill jag säga all det avgörande är om ärendet har kommit in inom den fastställda tidsramen av tvä år. Sedan kan man ju utan någon egentlig tidsgräns forisalla undersökningarna.

Herr JONSSON i Mora (fp):

Herr lalman! Jag ber alt fä tacka för den kompletterande upplysningen. Det skulle således innebära atl ell ärende inte behöver avslutas i och med att preskriplionsgränsen överskrids, ulan att del kan fortsätta att utredas och föras vidare på vanligl säll.

Överläggningen var härmed slulad.

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Om principerna för beviljande av lokaliseringsstöd

§ 7 Om principerna för beviljande av. lokaliseringsstöd

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordel för all besvara herr Nilssons i Tvärålund (c) den 6 maj anmälda fråga, 1975/76:353, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Tvärålund har frågat mig om jag anser all del finns grund för att, med hänsyn lill en god ekonomi inom ett förelag, avslå en ansökan om lokaliseringsslöd.

I samband med alt lokaliseringsstödet infördes år 1965 beslutade riksdagen om grunderna för storleken av stödet. Därvid fastställdes all stödet inle skall vara slörre än vad som behövs för atl en från samhällets sida önskvärd investering skall genomföras. En prövning skall ske frän fall lill fall. Bl. a. skall beaktas företagels egna finansiella resurser och övriga finansieringsmöjligheter.

Dessa regler gäller fortfarande. Lokaliseringsslöd bör således inle lämnas för etl projekt som kommer till stånd även utan statligt slöd. Däremot finns del inget som hindrar atl lokaliseringsstöd lämnas till etl företag med god ekonomi om stödel är nödvändigl för all en angelägen investering skall genomföras.

Hert NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Jag ber att få lacka slalsrådel för svaret. Jag vill tolka del positivt och sä atl någon ändring i tillämpningen inte har inträtt.

När statsrådet säger atl "slödel inte skall vara större än vad som behövs för all en från samhällets sida önskvärd investering skall genomföras", hoppas jag all statsrådet inte tolkar silualionen i värt land sä alt den regionala balansen är så tillfredsställande och alt strömningarna är sä gynnsamma all det finns skäl att från samhällets synpunkl försvaga det regionalpoliliska slödel. Jag har inte alls den meningen. Tvärtom ser jag del som myckel viktigt all stödel förstärks och differentieras.

Del är ett faktum atl i fiera fall ansökningar om regionalpolitiski slöd har avslagils på grund av förelagels goda ekonomi. Företaget har haft möjligheter, säger man, atl genomföra insatsen ändå, med egna medel.

Sysselsällningsuiredningen har ju bl. a. visat atl trots all fiyllnings-strömmarna avtagit någoi har ändå inle förvärvsgraden i sä slor utsträckning förändrats i relationerna mellan de bästa orterna och de sämre orterna. Det innebär all styrkan i regionalpolitiken helsl bör förbättras om

139

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Om principerna for beviljande av lokaliseringsstöd

man skall uppnå bättre regional balans. Det är därför viktigt att tillväxten av sysselsättningstillfällen är starkare i de sämsta orterna. Hittills har del inte varit så. Tillväxten av sysselsättningstillfällen är lika god i de lidigare expansiva orterna som i de sämre orterna.

Herr talman! Jag vill som sagt tolka statsrådets svar så att en förändring inte har skett, och jag hoppas att vi i framtiden inle behöver se så många avslag på stödansökningar av just den här nämnda orsaken. Det finns enligt min mening ingen anledning att försvaga del regionalpoliliska stödels styreffekter.

140

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Det enda jag vill protestera en smula mot är herr Nilssons i Tvärålund påstående att man i flera fall har avslagit ansökningar om lokaliseringsstöd på grund av för god ekonomi. Jag är väldigt tacksam för uppgift öm de fallen, för jag har under mina år som arbetsmarknadsminister inle avslagit en enda ansökan på grund av för god ekonomi hos företaget i fråga.

Herr NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Jag har i min hand en skrivelse som gäller ell sådant fall. Jag skall citera vad arbetsmarknadsstyrelsen har skrivit:

"Arbetsmarknadsstyrelsen avstyrker ansökan med hänvisning lill all företagel bedömes kunna klara finansieringen internt."

Della ärende har gäll lill arbetsmarknadsdepartementet, som avslutar sin skrivning på följande sätl: "Regeringen lämnar ansökningen utan bifall."

Del är inte del enda exemplet. I vissa fall har man hänvisat lill atl sysselsättningseffekten är ringa. I detta fall har man emellertid inle hänvisat lill det utan enbart till företagets goda ekonomi.

Som sagt: Jag hoppas atl statsrådets handläggning i fortsällningen inle förändras i negaliv riklning vad gäller styreffekterna av regionalpolitiken utan atl del blir samma inställning som riksdagen en gång avsåg i sill beslul.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr lalman! Jag tror jag vet vad del är för företag som herr Nilsson i Tvärålund åsyftar. Del företaget har fåll myckel lokaliseringsslöd som har betytt väldiga sysselsättningsökningar. Men i detta fall var del fråga om en tilläggsinvestering som inle ledde lill någon som helsl sysselsättningsökning och som var av begränsad omfattning. Den kunde företaget göra ulan alt slalen behövde gä in med skattebetalarnas medel, och den kom också till slånd.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 8 Om anvisningar rörande skyddsåtgärder för cirkusartister     Nr 126

Herr arbeismarknadsminislern BENGTSSON erhöll ordel för all besvara fru Ficenkels (fp) den 6 maj anmälda fråga, 1975/76:355, lill herr socialminislern, och anförde:

Herr talman! Fru Fraenkel har frågat chefen för socialdepartementet om denne anser att särskilda anvisningar bör utfärdas om skyddsåtgärder vid utförande av arlisinummer pä cirkus eller varieté. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer del på mig all besvara frågan.

Arbetsförhållandena och därmed risksituationerna i den typ av verksamhet fru Fraenkel avser är utomordentligt speciella och dessutom starkt varierande. Det torde vara ofrånkomligt atl cirkus- och varietékonsten innebär vissa risker för utövarna. Del ligger i sakens natur att den risken kan bäst bedömas av dem som utarbetat och utför artistnumren. Det måste förutsättas all artisterna själva ser tjll alt erforderliga säkerhels-anordningar finns och används. Jag vill emellertid erinra om att det behövs tillstånd av polismyndighet för atl anordna cirkusföreslällning eller liknande nöjestillslällning. Vid tillslåndsgivningen ankommer del pä polismyndigheten att pröva om det behövs särskilda säkerhetsföreskrifter för alt skydda åskådares och artisters hälsa.

Jag vill tillägga all arbelarskyddslagen självfallet är tillämplig när anställda används i arlistverksamhel eller när två eller fiera artister driver verksamhei lillsammans. Givetvis har man dä även möjlighel all vända sig lill arbdarskyddsmyndighelerna för all få råd och hjälp.

Torsdagen den 13 maj 1976

Om anvisningar rörande skyddsåtgärder för cirkusartister

Fru FR/ENKEL (fp): Herr lalman! Tack för svarei!

Som statsrådet förstår är bakgrunden till min fråga den olyckshändelse som iniräffade på etl utomhustivoli i Västerås för några veckor sedan. Det var en sjuilonäring som skulle gå uppför en 75 meter |äng lina, vilken var spänd snetl uppåt frän marken lill 20 meters höjd. När han kom lill halva linan ställde han sig pä huvudet - del var ett mycket farligl nummer - och folkel jublade och lyckle alt del var väldigt spännande. - Så fortsätter han upp och skall just göra om samma nummer högst uppe, och då faller han handlöst i marken och skadas dödligt.

Del fanns alllså inget skyddsnät. Någon timme senare går artistens fjortonäriga syster upp och gör om samma livsfarliga nummer. När man då frågar fadern om saken säger han: The show must go on.

Jag måsle säga all jag blev myckel upprörd, och del var väl egentligen därför jag ställde frågan lill socialminislern, för jag lycker del här är snudd på barnmisshandel.

Jag försökte la reda på vad det finns för bestämmelser, och jag har verkligen luskal i arbdarskyddslagarna - de är ju synnerligen svåra all penetrera. Svenska lealerförbundet hade faktiskt år 1974 lill arbelarskyddsstyrelsen skickat in en fråga med ungefär samma innehåll som min. om del inle fanns några särskilda anvisningar för skyddsåtgärder.

141

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Om anvisningar rörande skyddsåtgärder fÖr cirkusartister

Svaret från arbelarskyddsstyrelsen har jag fått la del av, och del är egentligen lika svårt alt tyda. Men efter vad jag förslär förhåller del sig så, alt om det är en cirkus med flera anställda träder lagsliftningen i krafl, och då kan artisterna fordra att det skall vidtas en skyddsåtgärd för dem, alltså all ell skyddsnät sätts upp. Men om del är en familj som ensam uppträder behövs del ingenting i skyddsväg, utan familjeöverhuvudet kan själv besiämma hur det skall vara. Det lycker jag är horribelt.

Vi har ett liknande förhållande när det gäller sjöarbelstidslagen. Där är del också på det sättet alt familjen är undantagen.

I statsrådets svar står det: "Vid tillslåndsgivningen ankommer del på
polismyndigheten att pröva om det behövs särskilda säkerhetsföreskrifter
--- ." Därför måste jag fråga: Borde det då inte finnas några bestäm
melser eller liknande, som polisen har att rälla sig efter? Sådana lycks
inle finnas nu, utan där ser det ut all vara godtyckligt.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr lalman! Delta är en myckel svår fråga, eftersom flertalei cirkusartister inie är anslällda ulan egna föreiagare. Enligi den undersökning som vi gjort ligger del i själva yrkets natur en viss våghalsighel, och jag ser framför mig vissa svårigheter all inruta artisterna i normal ar-beiarskyddsverksamhel. Det finns ju inte bara artister som arbelar högt över marken, utan vi har också sådana som går in till lejon och tigrar etc, och jag har litet svårt att tänka mig hur man skall kunna göra sådant helt ofarligt.

Cirkuslivet är i och för sig farligl, och våghalsigheten ingår som etl led i själva artisteriet. Jag kan inte tänka mig att man skulle ha tillstånd av arbeiarskyddsmyndigheien - alllså hur många voller man fick göra och liknande. Däremot är del helt klart att de som är anställda vid en cirkus har rätt att kräva skyddsnät, säkerhetslinor och liknande anordningar. Den föreskrift som polisen har att följa i sädana här fall är myckel gammal. Den lillkom redan på 1930-talel. Då fanns det många fler cirkusar och artister, vilket fru Fraenkel säkerl kommer ihåg.

Jag har som sagt myckel svårt all länka mig något annat och mer än atl anställda kräver all arbelarskyddsstyrelsen ger dem allt del slöd som de kan få, men att tvinga in sådana artister som är egna företagare går helt enkelt inle.

142

Fru FR/ENKEL (fp):

Herr talman! Statsrådet säger att väghalsigheten ingår i själva utförandet, och del är ju riktigt. Men jag lycker ändå att väghalsigheten inle fär vara så stor att man riskerar att offra människoliv.

Nu har jag faktiskt inie hunnit all la reda på hur del är ordnai i andra länder, men i en stat i Amerika kom jag i somras av en händelse lill etl ställe där artister gjorde våghalsiga akrobatiska övningar pä lina, och den linan var spänd över en bassäng. Jag frågade varför och fick lill svar au del är därför all här i siaien mäsie man aniingen använda skydds-

näl, eller också måsle man ha något annal som gör alt artisterna inte slår ihjäl sig, om och när de faller ner. Jag har inle kunnai kontrollera om delta stadgades i lag eller liknande, men en av dem som arbetade på denna lina föll faktiskt ner, och det var myckel spännande när han plaskade i vattnet och simmade i land.

Hur som helst lycker jag inle all man skall få leka med människors liv. Nu vel jag all mänga säger, att del skulle ju inle vara så spännande all gå på cirkus om man visste all artisterna inte löpte några risker om de föll ner, men jag tycker att man skall kunna se dem som artister även om det finns skyddsnät. Och skulle man inte kunna pröva metoden all polismyndigheten fick rätt all fordra skyddsnät, åtminstone för sådana här luftakrobaler? Nu för liden finns del ju inie så myckel menagerier, det är inle så många som går in lill lejon och tigrar längre - och det är väl skönt del!

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Om åtgärder mot vandalisering av skollokaler

Överläggningen var härmed slulad.

§9 Om åtgärder mot vandalisering av skollokaler

Fru slalsrådel HJELM-WALLÉN erhöll ordel för all besvara herr Olssons i Edane (s) den 28 april anmälda fråga, 1975/76:325, och anförde:

Herr lalman! Herr Olsson i Edane har frågal mig om jag vill medverka till att åtgärder sätts in för att begränsa vandaliseringen av skollokaler.

Frågan som ställs berör ytterst ansvaret för den gemensamma arbetsmiljön i skolan. Enligt min uppfallning måsle insalser göras pä flera olika plan för atl skapa förståelse för de gemensamma värden skolan omfattar.

Eleverna måsle i en helt annan utsträckning än f n. få aklivl medverka i utformandet av skolmiljön. En sådan medverkan ger eleverna etl slörre ansvar och större möjlighel lill en positiv inställning till arbete och arbetsplats. I propositionen 1975/76:39 om skolans inre arbete har jag framhållit all eleverna i enlighet med skolans mål måste få möjlighel alt träna sig i atl hjälpa varandra och ta ansvar för varandra liksom alt della i utformningen av skolans miljö och skötseln av skolans lokaler. Della sker i dag i många skolor. Genom lokala iniiialiv låter man eleverna della i den prakiiska skötseln av verksamheten i skolan. Della har givit goda resultat. Förutom en ökad trivsel och en ökad medvetenhet om betydelsen av en bra arbetsmiljö har del medfört all skadegörelsen i skolorna minskal.

Enligt min mening gäller det inte bara atl sälta in ålgärder i skolans fysiska miljö. Skolans konlakl med samhällel liksom skolans arbetssätt och arbetsmetoder är också av stor betydelse. I SIA-proposilionen föreslås flera förändringar för alt eleverna i skolan skall kunna uppleva delaktighet, medbestämmande och medansvar i skolarbetet. Det gäller att få en bätlre verkligheisanknylning och mera av prakiiska och laboraiiva

143

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Om ålgärder mot vandalisering av skollokaler

inslag i undervisningen och inte minst alt åstadkomma bättre kontakter mellan skolan och arbetslivet, både i själva undervisningen och genom direkt kontakt pä arbetsplatser där arbetsmiljö- och demokralifrågor kan behandlas mer konkret. Elevernas medverkan i undervisningens uppläggning och genomförande är nödvändig för att eleverna skall känna atl skolans arbete och miljö angår dem.

Även om jag i mitt svar har hänvisat till proposilionen om skolans inre arbele vill jag underslryka att ålgärder som medverkar lill ökat ansvar för skolans arbetsmiljö bland eleverrw kan och bör vidtas redan i dag. Del gäller inle minsl ökad elevaktivitet i skolans dagliga verksamhet. Vad som behövs är ytteriigare lokala initiativ där man är beredd atl låta eleverna ta eget ansvar i utformningen och vården av den egna skolmiljön.

144

Herr OLSSON i Edane (s);

Herr lalman! Först ett tack till statsrådet för svarei.

I någon mån har del som under det senasle halvåret hänt i milt egel hemlän, främst inom.Karlstads polisdistrikt, legat till grund för frågan. Enligt erfarenheterna från milt län har inte skadegörelsen minskal ulan snarare ökat.

Jag har samlat på tidningsartiklar som kan berätta att del inom en tid av fem månader har inträffat ett 60-tal inbrott i skolor i Karlstad. Skador för flera hundra tusen kronor har åstadkommits, en fullkomligt meningslös skadegörelse. Det är de slörre, moderna skolorna som varit värst utsatta.

Antalet skadegörelser och inbrott ökar oroväckande i vår del av landei. I fråga om Karlstad kan man med fog lala om en vandaliseringsvåg. Allt del här verkar så meningslöst. Och när massmedia dag efter dag presenterar förslasidesrubriker om skadegörelsen reagerar allmänheten.

Man frågar sig vad som kan vara orsaken lill all ungdomar går löst på en skolas inventarier. Den digra polisrapporten lalar om all handlingar och slora lager av blanketter har rivits sönder, tekniska hjälpmedel har lolalförsiörls, glasrutor och speglar har samvetsgrant krossats och väggarna har smetats ned. En skola dränktes i vatten, i en annan hade man hällt ut lim över hela golvet.

Herr talman! Jag skall inte ge fler exempel ulan bara korl konstatera alt är det någoi som folk i allmänhet reagerar hårt mot sä är del besked om all skolor, barndaghem och andra samlingslokaler ulsälls för skadegörelse. Därför står dessa frågor i dag i fokus för debatten. Vi måste finna former för atl bryta den här trenden.

Anledningen till att jag i min fråga blandat in SIA är all jag har ell lilel hopp om atl en framkomlig väg skall vara den som bl. a. statens ungdomsråd pekar på i sitt remissyttrande om SIA-proposilionen när ungdomsrådet undersiryker vikten av all möjlighelen till ökat lokalui-nytijande kan tillgodoses. Det är möjligt all den tanken är långsökt, men vi måsle verkligen gripa efter varie halmstrå för atl råda bot på

problemet med skadegörelse på våra skolor. I någon mån borde väl föreningarnas kvällsverksamhet kunna bli en tillgång.

Men om föreningslivet och framför allt ungdomsorganisationerna skall bli lill någon hjälp, kan del inträffa lidigasl läsårel 1978/79. Frågan är dä vad man kan göra under liden. Del hjälper ju föga med ökad elev-akliviiel i skolans dagliga verksamhei, eflersom vandaliseringen nästan undantagsvis sker pä kvällstid.

Nr 126

Torsdagen den 13 maj 1976

Om åtgärder mot vandalisering av skollokaler

Fru statsrådd HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Del finns, som jag nämnde, kommuner som har vidtagit en hel del åtgärder, alla i avsikt att skapa en större hemkänsla i skolan för eleverna. Det sker naturiiglvis i skolarbetet under skoldagen men det kan också åstadkommas genom att eleverna har en meningsfull fritidsaktivitet i skolan, som herr Olsson i Edane säger. Jag tror det vore välgörande om denna lyp av initiativ kunde spridas till fier kommuner, och jag tror all del också sker.

Hert OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Jag är medveten om att lokala initiativ kan betyda mycket i detta avseende. Som jag har uppfattat situationen, framför allt i Karislad, har skolmyndigheterna emellertid praktiskt taget stått maktlösa inför vägen av vandaliseringar.

Jag finner det inte särskilt meningsfullt med etl ytteriigare replikskifte inför denna nästan tomma kammare, utan jag ber att än en gång få tacka för svaret. Timmen är sen och jag skall sluta med atl önska lalmannen, statsrådet och involverade tjänstemän god natt.

Överläggningen var härmed slulad.

§  10 Kammaren åtskildes kl.  22.31.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert