Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:125

Torsdagen den 13 maj

Kl. 12.00

§ 1 Justerades protokollen för den 5 innevarande månad.

§ 2 Herr lalmannen meddelade att lill kammaren inkommit läkarintyg för herr Henmark, som var sjukskriven ytterligare under liden den 17-27 maj. Erforderlig ledighet beviljades.

Herr talmannen anmälde all herr Hägelmark även under denna lid skulle tjänstgöra som ersättare för herr Henmark.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Om villkoren fÖr avvisning av libanesiska flyktingar

§ 3 Om villkoren för avvisning av libanesiska flyktingar

Fru slalsrådel LEIJON erhöll ordel för all besvara fröken Höiiéns (fp) den 29 april anmälda fråga, 1975/76:336, och anförde:

Herr lalman! Fröken Hörién har frågal mig om jag anser atl regeringsbeslutet den 9 april 1976 kan åberopas för avvisning generelll av flyktingar frän Libanon, som lagil sin tillflykt lill Sverige.

Fröken Hörién hänvisar lill regeringens beslut atl avvisa en syrisk medborgare, som ell par dagar tidigare hade kommit till Sverige från Libanon, där han hade varit bosalt i många år.

Vid sin bedömning ansåg regeringen, alt de skäl utlänningen åberopade mol all återvända lill Libanon - nämligen den akluella situationen där - inle var så lungl vägande alt han borde fä sianna här i landet.

Beslutet är vägledande för de myndigheter som har att besluta i ärenden om uppehålls- och arbetstillstånd för sådana personer från Libanon som åberopar silualionen där som skäl mol all återvända dit. 1 det enskilda ärendet skall dock givelvis alla omständigheter som utlänningen anför las med i bedömningen.

Fröken HÖRLÉN (fp):

Herr lalman! Jag ber all få lacka slalsrådel för svaret.

Bland världens många olyckliga människor finns också den grupp som kallas assyrier. På den korta lid jag har lill min förfogande hinner jag inle ge en utförlig beskrivning av denna folkgrupps öden. Det må vara nog alt säga all den under sin långa historia blivit spridd på ett område som i dag är uppdelat på flera nationer, där assyrierna ulgör en minoritet. Sådana nationer är Turkiel, Libanon och Syrien, t. ex. Till följd av etniska och religiösa motsättningar har de kristna assyrierna kommit i konflikt med den muslimska befolkningen, varvid på sina håll enligt uppgifi vålds-

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Om villkoren för avvisning av libanesiska flyktingar

dåd utspelats, som också lett lill alt människoliv spillts. Mänga assyrier har flytt frän land lill land undan oroligheter och krigstillstånd i ell ständigt sökande efter tryggare levnadsförhållanden och möjlighel alt försöria sig med de enkla hantverk de oftast vill ägna sig ål.

Sverige har sedan en lid lillbaka lagit emol assyrier lilel undan för undan. De senaste orolighelerna i Mellanöstern har emellertid ökat flyk-lingslrömmen och vi har i Sverige fåll svårigheter alt la emot alla som velat komma. Därför upplevdes regeringsbeslutet frän den 26 februari i är av assyrierna som en lättnad. Beslulel den 9 april all avvisa Samaan Samaan blev emellertid ell hårt slag, i all synnerhet som del sedan åtföljts av en rad utvisningar. Bland dessa vill jag särskilt nämna etl fall. Söndagen den 11 april avvisades en assyrisk familj med minderåriga barn. som från Beirut kom med flyg lill Arianda lördagen den 10 april kl. 21.35. Kl. 8.00 följande morgon måste familjen via Köpenhamn resa lillbaka lill Beirut efter att ha avvisats därför au familjemedlemmarna saknade erforderliga pass och visa för alt fä sianna. Beklagligivis fick de inle heller möjlighet atl la konlakl med familjens äldste son. som sedan den 21 december i fjol vistals i Sverige. Denne son har sedan förgäves sökt fä upplysningar om vad som hänt familjen sedan den lämnal Arlanda.

Del är nalurligl om de assyrier som funnil en tillflykt här - och de är ju många - är oroliga för sina anförvanter och lar konlakl för all hjälpa dem hit. Det är också naturligt, all man nu är oroad av de begränsade möjligheterna all lyckas i det avseendel.

Jag uppfattar dock statsrådets svar så alt regeringsbeslutet den 9 april inte innebär möjlighel att generelll avvisa flyktingar från Libanon. Jag skulle därför vilja slälla några frågor lill statsrådet.

Om nu regeringsbeslutet av den 9 april inle kan åberopas fören generell avvisning av flyktingar från Libanon, vilka skäl kan dä åberopas av en sådan flykting för all få stanna i landei?

Kan särskild hänsyn las t. ex. lill mödrar med små barn eller lill gravida kvinnor?

Vill statsrådet medverka lill all inga assyrier avvisas från Sverige förrän vederbörande fäll la konlakl med anhöriga i Sverige eller med representanter för assyriska församlingen i Sverige?

Fru statsrådet LEIJON:

Herr talman! Den familj som nämndes kan jag åierkomma lill i samband med herr Werners i Malmö fråga, eflersom han lar upp den i inledningen lill frågan.

Vad jag sagt är all beslulel av den 9 april är vägledande för polis och andra myndigheter, som har atl falla beslut om arbels- och uppehållstillstånd. Men liksom i andra fall måste nalurliglvis de enskilda förhållandena i varje ärende prövas, och del görs för denna grupp liksom för alla andra.

Assyriernas olyckliga situation har berörts. Det finns en historisk bak-

grund till den, som i många stycken är myckel tragisk och som jag har haft anledning all sälla mig in i med anledning av de turkiska assyriernas önskemål all få sianna i vårt land. Nu är assyriernas anlal relativt stort, 3-4 miljoner människor i olika länder. Självfallet är deras förhållanden myckel varierande, och man kan inle dra alla assyrier över en kam. Omständigheterna måste prövas från fall lill fall, och man kan inle generelll bedöma assyrierna enbart med hänsyn lill atl de tillhör den speciella Irosriklning som det här gäller och som f ö. sinsemellan också är uppdelad i många olika grupper.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Om asyl för flyktingar undan inbördeskrig i hemlandet

Fröken HÖRLÉN (fp);

Herr talman! Också jag förstår alt del måste bli en bedömning från fall till fall när del gäller frågan om avvisning av dessa assyrier, och jag är tacksam för all del svarei gavs här. Jag skulle emellertid vilja upprepa den fråga som jag ställde, nämligen om del inle i alla sådana här fall vore önskvärt atl de som kommer till värt land på detta sätt inle blir avvisade ulan atl få möjlighel alt la konlakl med de oroliga anhöriga som de har i Sverige.

Likaså kan man undra om det inte funnes någon möjlighel att för kort tid ta emol dem i vårt land under en period då det är praktiskt lagd omöjligt eller i varie fall är förenat med mycket slora risker för dem alt återvända på grund av krigstillstånd eller liknande lillslånd.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 4 Om asyl för flyktingar undan inbördeskrig i hemlandet

Fru slalsrådel LEIJON erhöll ordel för all besvara herr Werners i Malmö (111) den 29 april anmälda fråga. 1975/76:340, och anförde:

Herr talman! Herr Werner i Malmö har frågat mig om jag vill medverka lill all familjer och enskilda, som flyr undan inbördeskrig, får fristad - om inle i Sverige så i vart fall i något annal land.

Sverige har sedan läng lid haft en generös inslällning när del har gälll all ge människor pä flyki undan allvariig förföljelse en frislad. Vi har sålunda lagil emol lusentals flyktingar från bl. a. Ungern, Tjeckoslovakien, Polen, Uganda och Chile. Vidare har vi under åren låtit tusentals människor frän flyktingläger i främsi Italien och Österrike komma hit samtidigt som vi har gell en fristad ät ell slort anlal enskill inresta som har behövt skydd mol förföljelse.

Dd antal människor som enskilt har lagil sin lillflyki lill vän land har under 1975 och hittills i år varit betydligt slörre än vad som kunde förutses. Sålunda har bl. a. 1 500 assyrier kommil hit från Turkiet. Dessa har genom beslut av regeringen och statens invandrarverk fåll sianna här. Vidare har under ett par månader i år ca 800 personer kommil till Sverige frän Libanon. Enligt tillgängliga uppgifter önskar ytterligare ell

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Om asyl för flyktingar undan inbördeskrig 1 hemlandet

mycket slort antal människor i dessa länder få tillfälle atl komma hit.

Resurserna för all la hand om hjälpbehövande har på grund av den kraftigt ökade spontaninvandringen blivil hårt ansträngda, vilkel minskar våra möjligheter all styra flyklinghjälpen till dem som bäst behöver den. Regeringen har bl. a. därför ansett det nödvändigt att vidta åtgärder för all begränsa den enskilda invandringen från Turkiel och Libanon. Sålunda har krav på visum införts för turkiska medborgare som vill resa lill Sverige. Vidare har regeringen - som lidigare i dag framgåll av mill svar till fröken Hörién - i ell enskill ärende ansell atl den aktuella silualionen i Libanon inle är etl tillräckligt skäl för atl någon skall få sianna här i landei.

Ett mycket stort antal människor har hittills lämnal Libanon för att undgå inbördeskriget och dess följder. Enligt FN:s flyktingkommissariat - som nära följer utvecklingen - flnns del för kommissariatets del f n, inte skäl all vidta några särskilda ålgärder.

Hert WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet Leijon! Där redovisas hur många insalser vi har gjort för andra folk. Detla har ju också gell oss dt gott renommé i humanitärt hänseende. Därför är del viktigt att vi handlägger de här frågorna pä ell myckel grannlaga sätt.

Jag konstalerar med tillfredsställelse atl fru Leijon är väl förtrogen med den assyriska folkgruppens tragiska situation och de många prövningar som dessa människor har varit utsatta för. Inle minsl nu under inbördeskriget i Libanon har påfrestningarna blivil särskilt besvärande för dem. Del är sanl atl vi har lagit emol många av dessa flyktingar på skiftande indikationer. Vi har f n, 730 libanesiska assyriska flyktingar här - på läger i Flen, Uppsala, Mölle och Älvkarleby - och man är nu myckel bekymrad där över hur del kommer all bli för denna folkgrupp, sedan del meddelats all viseringarna ogiliigförklarals, I den pressrelease som arbetsmarknadsdepartementet utsänt står del: "En undantagsregel i utlänningslagen ger möjlighet all vägra uppehållstillstånd även för sädana personer som kan åberopa så tungt vägande skäl mol all återvända lill hemlandet atl de normalt skulle ha fått sianna här." Nu undrar jag: Kan dessa 730 fä etl besked att de kan känna sig trygga?

I denna pressrelease, som jag lycker är ganska underiig, anförs också:

"Regeringen anser----------------- an den oreglerade lillsirömningen av människor

från Libanon inle är förenlig med principerna för vare sig den reglerade invandringen eller flyklinghjälpen." Del är jusi della som jag lycker är sä märkligl. Skulle inie våra ambitioner att verka humaniiärl kunna ge fiykiinghjälp ål en familj med sju barn som komnier hii, så an familjen inle behövde tillbakavisas direki? Del vore väl rimligl all en sådan familj fick asyl!

Nu svarar inle fru Leijon del minsta pä den senare delen av min fråga, som ju går ul pä all UD här i Sverige skulle kunna göra en humanitär insats genom an finna ell annal land som vore villigt atl mottaga en

sådan familj. Det lycker jag borde göras: Vad fiyktingkommissarien än säger om alt skälen för att la hand om dessa människor inte är tillräckliga är det väl självfallet all fiyktingkommissarien inte skulle ha något emot att Sverige gör en extrainsats genom att söka kontakt med andra humanitärt sinnade länder.

Fru statsrådet LEIJON:

Herr lalman! Först vill jag svara pä frågan belräffande den enskilda familjen -som logs upp i den lidigare frågan också och belräffande vilken det sägs här all den har en anhörig i Sverige. Men familjens medlemmar har vid det förhör sorn hållils - och som normall hålls med en sådan person eller grupp av personer som kommer in i landei - inte själva lalat orn all de hade någon anhörig i Sverige. De har således inie själva åberopat del som ett skäl för all få stanna. Det var alltså inle känl.

Vidare har vi kollat uppgifter som lämnats om att de skulle ha haft en inneliggande anhållan om alt få utvandra lill Sverige, men del har visat sig alt de inte finns med på den lista över personer som lidigare har anmält sitt intresse för att komma lill Sverige. Det är alltså kontrollerat au de inle finns med där.

Sedan vill jag säga något om situationen i Libanon, specielll när del gäller assyrierna. Man kunde få del intrycket atl krisen i Libanon är en motsättning mellan assyrier och andra grupper, framför allt muslimer. Det förhåller sig inle alls på del sättet. Libanon har varit en slal där vissa av de assyriska grupperna haft dt myckel stort poliliskl inflylande. och vem som är assyrier kan man tvista om. Även gruppen maroniter, dit den lidigare presidenten hörde, är en avläggare av assyrierna. Här föreligger alltså inle den motsättning som herr Werner i Malmö gav intryck av.

Ärendena för de ungefär 800 personer som har kommil hit från Libanon prövas i varie enskill fall. Jag kan här inte ge utfästelse om något generellt beslul för dem.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Om asyl för flyktingar undan inbördeskrig i hemlandet

Hert WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag tycker inte alt frågan huruvida en flykting har en anhörig i Sverige eller inte skall vara avgörande, ulan det skall vara om de behöver asyl eller humanitärt bistånd från oss, Detla är som att gå förbi förolyckade människor på landsvägen och bara avvisa dem.

Jag har fortfarande inte fält svar pä frågan huruvida fru Leijon skulle vilja animera UD au i sädana lägen återförsäkra en familj i etl annal land. Rent humanitärt kunde vi arbela så.

När del gäller spänningarna i Libanon får jag kanske undervisa fru Leijon litet om de kyrkliga förhållandena. Den maroniliska kyrkan står i opposition mot den syrisk-ortodoxa kyrkan. Inom den sistnämnda finns del grupper som i dag är synnerligen diskriminerade.

Jag skulle vilja vela om fru Leijon inle anser dd vara rimligt all, när del komnier hit familjer eller enskilda människor som vi inie med

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Om asyl för flyktingar undan inbördeskrig 1 hemlandet

gon samvete kan visa lillbaka lill ell krigssamhälle, agera så all vi försökte finna en fristad för dem i ett annal land.

Fru statsrådet LEIJON:

Herr talman! Jag häller med om all ha en anhörig här i landei inle automatiskt är ett skäl för all få sianna. Att jag tog upp den frågan beror pä all herr Werner själv har använt den som argumenl i sin inledande fråga.

Medlemmarna i den här familjen hade, enligt vad de själva uppger, inle några särskilda skäl som kunde ligga lill grund för att man skulle kunna betrakta dem som politiska flyktingar och på det sättet ge dem asyl. Del som de hänvisade lill var enbart den allmänna situationen i Libanon, inle lill några personliga förhållanden däröver.

Jag tror all den väg som herr Werner lalar om, all i varie enskill fall la upp överläggningar med andra länder, är orealistisk. Vi måsle komma ihåg all del rör sig om så mänga människor.

De här frågorna bör vi nalurliglvis la upp med FN:s flyktingkommissariat, som vi ständigt har överläggningar med. Så sker också i den här frågan. Jag tror all flyktingkommissariatet är en av de instanser som bäst har möjlighel alt bedöma i vilken utsträckning man i della fall kan lala om politiskt flyklingskap. Som jag lidigare nämnde uppger kommissariatet atl del f. n. inte finns skäl för att vidla några särskilda ålgärder. Inle heller har framförts några önskemål lill Sverige om all vi skulle vidla några särskilda aktioner.

Hert WERNER i Malmö (m):

Herr talman! När det gäller den här flyktingfamiljen förslår jag alt del kan vara svårt all i fall efter fall ta konlakl med andra länder. Men när del är fråga om en slörre familj kunde man ju ge den asyl mer än några timmar och undersöka möjligheterna alt placera den på annal håll. Del tycker jag ändå är rimligl. Man behöver inle avvisa en sådan lanke.

Vad sedan gäller flyktingkommissarien är del klart all han har atl länka pä en mängd olika problem i världen. Relaterar man den libanesiska frågan lill andra krigssilualioner, där sväll och andra umbäranden är med i bilden, så förslår jag hans klassning. Men vi har ju jusi beröring med denna grupp, och därför menar jag att del skulle vara en kallelse för oss all göra någol speciellt för den.

Fru Slalsrådel LEIJON:

Herr talman! Får jag bara lill del senasle säga atl vi har många önskemål från andra flyktinggrupper som är i en väldigl besväriig situation. Jag kan nämna Chileflyktingarna - flyktingarnas siiuaiion i Lalinamerika. Vi fick ju lov all klart deklarera, när vi beslöt all läla assyrierna från Turkiel sianna, an delta oundvikligen under dd närmaste året påverkar våra möjligheter att ta emol flyktingar från andra delar av väriden. Vi

kan inte hell slänga dörren, men della kommer all påverka omfattningen. Så del är inle bara fiyktingkommissarien utan även vi som måsle la de mera övergripande hänsyn som herr Werner i Malmö senast lalade om.

Överläggningen var härmed slulad.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Om förbud mot användningen av sprayflaskor, m. m.

§ 5 Om förbud mot användningen av sprayflaskor, m. m.

Herr jordbruksministern LUNDKVLST erhöll ordel för all besvara fru Jonängs (c) den 23 april anmälda fråga, 1975/76:322. och anförde:

Herr lalman! Fru Jonäng har frågal mig om jag är beredd medverka lill dels alt frågan om bevarande av ozonlagrel blir utredd i vårt land, dels alt frågan yllerligare utvecklas i inlernalionella sammanhang, dels slulligen all användningen av sprayflaskor förbjuds.

Frågan om miljöeffekterna av gaser från sprayförpackningar har rönt slort iniresse under de senasle åren. Diskussionerna har bl. a. gälll frågan om del s. k. ozonlagret kan påverkas av användningen av sprayförpackningar. Del velenskapliga underiagel för dessa diskussioner måste emellertid ännu betecknas som ofullsländigl och uigörs i huvudsak av teoretiska beräkningar. Stora forskningsinsatser görs f n. främst i USA för atl ytterligare klarlägga problemen. Belräffande möjligheterna för Sverige all bidra till forskningen om hithörande frågor vill jag framhålla all del fordras myckel omfailande insalser för all klarlägga frågor av den globala omfaiining del här gäller, sä omfailande alt de knappasl kan utföras av något enskill land, i varie fall inle av Sveriges storlek. Från svensk sida har vi därför i flera sammanhang starkt belonal viklen av all sädana undersökningar kommer lill slånd genom internationellt samarbele. Siu-dier rörande dessa problem har också päbörials inom bl. a. OECD och FN:s miljöprogram.

Genom lagen om hälso- och miljöfarliga varor finns möjligheter atl reglera eller förbjuda användningen av de freongaser som ingår som drivmedel i sprayförpackningarna. Ansvaret för tillämpningen av denna lagstiftning vilar i första hand på produklkonirollnämnden. Nämnden följer enligt vad jag erfarit uppmärksamt utvecklingen på del aktuella området.

Fru JONÄNG (c):

Herr lalman! Jag ber all fä tacka jordbruksministern för svarei pä min fråga.

Möjligheterna atl genom mänsklig påverkan skada det tunna ozonskiktet i stratosfären har, som statsrådet framhåller, varit föremål för forskning och deball under de senasle åren. Jag blev intresserad av frågan när jag nu under våren dellog i nedruslningsförhandlingarna i Geneve. Där diskuterades möjlighelen all använda ozonskiktet som miljöslrids-niedel. Experter ansåg dd teoretiskt möjligt au under en lidsperiod hålla

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Om förbud mot användningen av sprayflaskor, m. m.

öppd ell hål i ozonlagrel över ett givel fienlligt territorium och därmed åstadkomma skador pä liv och växtlighet.

Ozonskiktet uppfångar del mesta av solens skadliga ultravioletta strålar, och ulan detta skikt skulle liv vara prakliskl lagd omöjligt på jorden. Upplösning av ozonskiktet kan öka cancerriskerna, orsaka svårberäkne-liga genetiska effekier och fä beiydande skadeverkningar på växternas fotosyntes och pä djurlivet. Det är en bäde underlig och fascinerande lanke, lycker jag, med della skyddande band runl oss och vår jord. Onekligen försiärker del samhörigheten på jorden, men del lalar också om nödvändigheten för oss all nalionelll och iniernalionelll arbela för all bevara della skydd och därmed livels existens.

Ozongasen nybildas ständigt under påverkan av solens strålar men kan alllså även upplösas genom påverkan av olika gaser, varav de viktigaste är kväveoxider och klorföreningar. Det är huvudsakligen tre aktiviteter som kan utgöra risk för skada pä ozonskikld enligt FN:s miljösiyrelse, nämligen drivgasen i sprayfiaskor, som går under namnet freon, överljudsflyg och kvävegödsel. I synnerhet freongaserna är kraftigt verksamma. De stiger långsamt - kanske under 20 år - och upplöses först dä de när stratosfären, varvid de angriper ozonet. En forskare anser atl en fördubbling av den nuvarande freongasmängden skulle leda lill en 12-procenlig minskning av ozonskiktet, och del skulle kunna inträffa redan 1983.

Vi måste inse all genom freongasernas långsamma uppstigning rör det sig här om en process som del lar lid alt stoppa, och vi måsle därför gripa in snabbi med förbud mot sprayflaskor. Det är också nödvändigl alt vi får en internationell konvention om bevarande av ozonskiktet

Underiagel för en bedömning uigörs av teoretiska beräkningar, säger slalsrådel, och del är självklarl. De här sakerna går del inte all bevisa. Slalsrådel har väl ändå inle tänkt sig att del skulle krävas bevis. Jag anser all vi måste genomföra ell förbud mol sprayflaskor pä det ofullständiga kunskapsunderlag som vi har.

Enligt Dagens eko i dag har den väntade amerikanska rapporten frän National Academy of Science lagts fram nu. Den innebär tydligen en modifiering av uppfallningen om skadorna, men även om del är så förändrar del inle själva problematiken.

Jag anser atl snabba åtgärder är nödvändiga, och jag vill än en gäng fråga om jordbruksministern är beredd all vidla sådana.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Vi är ulomordenlligl överens om den skildring som fru Jonäng här har gett av den diskussion som förs på området och om den uppmärksamhet som man hela liden måsle rikta pä dessa frågor.

Lål mig få siiga all det är dt femtiotal slörre lorskningsrapponcr över eventuella miljöeffekter av freoner som har presenterats under de senaste åren. Om man samtidigt betänker alt vi känner till ca 300 olika kemiska reaktioner som kan påverka ozonlagrel, så inser vi alt osäkerheten fort-

farande kan vara myckel slor när del gäller freonernas roll i detta sammanhang. Det är därför som man bedriver denna intensiva forsknings-och undersökningsverksamhet.

Som jag sade i mill svar kan vi inie fatla beslul på grundval av forsk-ningsresullal som ännu inle är framtagna.

Vidare har vi genom beslul här i riksdagen skapat etl insirumeni för all hanlera denna typ av frågor. Vi har sagt all ansvaret för atl följa hela ulvecklingen och fortlöpande diskutera de iniiialiv som bör las, när man upptäcker atl del finns möjligheter all agera, skall ligga på produklkonirollnämnden. Jag har också redovisat atl den hela liden följer ulvecklingen med stor uppmärksamhet. Produklkonirollnämnden är, som alla vel, ell organ sammansall av expertis från samlliga miljövårdande myndigheter här i landei plus löntagarorganisationerna och näringslivel.

Mol denna bakgrund skulle del väl vara lilel felakligl om regeringen plötsligt ingrep och "lyckle lill" i frågan genom all säga all här skall ell förbud införas. Vi måsle hela liden acceptera den ordning som vi själva har lagl fast i riksdagen, alt hanteringen av dessa frågor skall ske på sä säll, all de först behandlas och bedöms av produklkonirollnämnden.

Där har vi den sakkunskap som vi kan uppbringa i det här landet för ändamålet. Del går inle för oss alt bara sitta och lycka lill i sädana här frågor.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Om förbud mot användningen av sprayfiaskor, m. m.

Fru JONÄNG (c):

Herr lalman! Vi kan väl aldrig få klara bevis på hur skadliga freongaserna är. ulan som jag ser del måste vi bygga våra åtgärder på dt otillräckligt kunskapsunderlag. 1 staten Oregon har man sålunda fattat beslut om förbud mot sprayflaskor. Del träder i krafl näsla vår. Och i USA:s vetenskapsakademi diskuierar man nu också alt införa etl allmänt förbud mot dessa sprayflaskor.

Den lolala försäljningen av aerosolförpackningar i Sverige beräknas uppgå lill 30 miljoner förpackningar per år, men någon lillverkning sker inle här i landei f n. Jag kan därför inle se all del från sysselsällnings-synpunkl skulle innebära några ölägenheter all införa ell förbud.

FN;s miljösiyrelse har behandlal denna fråga under den nyligen avslutade sessionen i Nairobi och bcgäri sammankallande av en konferens för all belysa ozonfrågan. Vid universitetet i Toronto har man inilieral forskning rörande effekten av freongaserna. Forskningen där kommer all avse de ullravioldia strålarnas inverkan på skörd och skogsproduktion samt växternas folosy nles liksom även vissa lyper av hudcancer på platser med lillfällig. hög uliravioleil strålning. Även OECD:s miljökonimitic arbetar med de här frågorna och har beslutat atl begära in och sammanställa dala om produktion och användning av fluorocarboner i medlemsländerna.

Jag anser det vara mycket angeläget all vi i inlernalionella sanimanhang nietlverkar i detta arbete och au vi lar en konvention om skydd för

Nr 125 ozonskikld. Vidare anser jag det nödvändigt all vi med del snaraste

Torsdagen den '" "" '' förbud moi sprayflaskor, eflersom vi vel alt freongaserna

13 mai 1976 ' " fördröjd effekl på ozonlagrel.

Om förbud mot Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

användningen av Herr talman! Resonemangei om vad vi bör göra i inlernalionella och

sprayflaskor, m. m. andra sammanhang är alldeles riktigt, och där är vi fullt överens. Vad jag här har velal säga är, all när del gäller handläggningen av dessa frågor kan vi inte, som fru Jonäng begär, frångå den ordning som fru Jonäng och övriga riksdagsledamöter har varit överens om alt tillämpa. Del är del som jag hela liden diskuierar. Det kan myckel väl hända att vi kommer i den situationen atl vi får ett sådant här förbud, men när det gäller frågornas handläggning kan vi inle gå ifrån den ordning som riksdagen har beslutat om.

Fru JONÄNG (c):

Herr talman! Della är en myckel vikiig sakfråga, och därför lycker jag del är angeläget atl vi får en deball om den både här i kammaren, i produklkonirollnämnden och pä andra håll. Och vi kommer aldrig ifrån värl ansvar. Jag vidhåller därför min uppfattning. Även om den senasle amerikanska rapporten modifierar farorna anser jag del vara hell nödvändigl all vi lar värt ansvar och går in med ell förbud.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Vi håller nu pä all bygga upp ell produktregister, där vi i första omgången skall registrera 50 000 kemiska ämnen. Då kan vi nalurliglvis inle tillämpa den ordningen att regeringen eller riksdagen bara går in och plötsligt "tycker till" om ett ämne och konsekvenserna av dess användning. Om vi verkligen skall kunna angripa dessa problem pä del sätt som bäde fru Jonäng och jag önskar, måsle vi ha någon ordning så all beslulen blir sakligt underbyggda och sätts in vid rätt lidpunkl.

Här har vi nu diskuterat i regering, utskott och riksdag om hur vi skall ha del ordnai och beslutat att produklkonirollnämnden lar ta som sin uppgifi alt hanlera dessa frågor.

Del är ulomordenlligl angelägel all vi får en fortlöpande diskussion om de här problemen, inte bara i samband med sprayflaskor ulan även i andra sammahang. Det är många risker som hotar ozonlagrel. det är mänga risker som genom luftföroreningar hotar både vår hälsa och vår miljö.

Men lål oss ändå vara ense om all vi inie skall skapa ell så förvirrat lillslånd som skulle uppstå om regering och riksdag fållar beslul i dessa svåra frågor genom alt bara lycka lill.

Fru JONÄNG (c):

Herr lalman! Del är nalurliglvis rikligl all frågorna skall behandlas

i den ordning som vi har fastställt. Men jag vill upprepa atl varken stats- Nr 125

rådd Lundkvist eller jag själv som riksdagsman kommer ifrån del ansvar Torsdagen den

som vi har i denna livsviktiga fråga. 13 mai 1976

Överläggningen var härmed slulad.

Om villkoren för Igångsättning av miljöfarlig Industri

§ 6 Om villkoren för igångsättning av miljöfarlig industri

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordel för atl besvara herr Gustavssons i Alvesia (c) den 28 april anmälda fråga, 1975/76:331. och anförde:

Herr lalman! Herr Guslavsson i Alvesia har frågal mig om jag är beredd att la initiativ för att förhindra all industrier med så negaiiva miljöeffekter som Pilkinglons glasverk i Halmstad får starta sin verksamhei.

Pilkingionfabriken är en sådan anläggning som skall prövas enligt miljöskyddslagen. Prövningen kan ske hos länsstyrelsen. Efter ansökan av bolaget beviljade länsstyrelsen i augusti 1974 dispens för den planerade verksamheten. Som villkor föreskrevs därvid bl. a. all svavelhallen i eldningsoljan fick uppgå lill högst 1 viktprocent, vilkel kan beräknas motsvara ell utsläpp av ca 650 lon renl svavel om året.

Under senare tid har emellertid framkommit alt även rökgaserna frän själva processen kommer all innehålla relativt slora mängder svavel. Länsstyrelsen har därför lagil konlakl med bolaget och begärt all bolaget skall redovisa de åtgärder som krävs för alt hälla svavelutsläppel nere vid den nivå som förutsattes i dispensbesluld. Eflersom länsstyrelsen således har utsläppen vid del akluella glasbruket under prövning är jag förhindrad atl här göra några uttalanden om hur della enskilda ärende skall behandlas.

Svavelutsläppen är såsom jag haft anledning att framhålla i flera olika sanimanhang ell myckel allvarligi miljöproblem. Del gäller särskilt i de södra och västra delarna av Sverige. Det är självfallet nödvändigt all ulsläppen så långl möjligt begränsas. Regeringen har därför beslulai om begränsningar av svavelhallen i eldningsolja inom bl. a. dessa delar av landet. Med slöd av miljöskyddslagen kan vidare naturvårdsverket och länsstyrelserna som tillsynsmyndigheter ingripa mol enskilda anläggningar som kan förorsaka miljöstörningar. För atl moiverka skador på miljön kan myndigheterna meddela föreskrifter av olika slag och i sisla hand förbud.

Naturiiglvis bör inle förelag med miljöstörande utsläpp få anläggas ulan all garanlier skapats för atl verksamheien kan komma atl bedrivas på etl från miljösynpunkt godtagbart säll. Med hänsyn till all svavelulsläpp påverkar vidsiräckia områden måsle anläggningar med sådana ulsläpp bli föremål för en mera övergripande prövning. Jag har därför lagil iniiialiv lill sådana ändringar i miljöskyddskungörelsen all anläggningar som den nu aktuella fortsättningsvis skall prövas av central myn-dighet innan verksamheien sätts i gång.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Om villkoren för igångsättning av miljöfarlig Industri

Hert GUSTAVSSON i Alvesia (c):

Herr lalman! Jag ber alt fä lacka slalsrådel för svarei.

Jag har ställt frågan med anledning av all det har slagils larm om all slora mängder svavel kommer att släppas ul när Pilkinglons glasverk inom kort sätter i gång sin verksamhei. Larm har kommil från läkare som påtalat del klara sambandei mellan ökningen av kronisk bronkil, aslma och allergibesvär å ena sidan och luftföroreningar å den andra. Alt utspädd svavelsyra regnar frän himlen kan inle rimligen bekomma vare sig människor, djur eller natur särskilt väl, har det framhållits från läkarhäll.

Del är självklarl all alla de människor som har aslma och allergibesvär är oroade för vad som konimer all hända när de nya svavelmängderna börjar släppas ul. De ökade mängderna av dessa ulsläpp påverkar också försurningen av sjöarna, och larm har kommil frän nalurvårdsenhelen i Kronobergs län.

Slalsrådel säger i svarei: "Under senare lid har emellertid framkommit atl även rökgaserna frän själva processen kommer atl innehålla relativt slora mängder svavel." Det är märkligl alt detta har uppläckts först nu. De ansökningar om dispens som inlämnades har prövats av naturvårdsverket och länsstyrelsen i Halland, som alllså tydligen inle har upptäckt all nalriumsulfai ingår som en myckel vikiig del i processen.

Slalsrådel säger vidare: "Nalurligtvis bör inle förelag med miljöstörande utsläpp få anläggas ulan all garantier skapats för all verksamheten kan komma all bedrivas på ett från miljösynpunkt godtagbart sätt." Men vem är del dä, herr statsråd, som skall pröva all vi har dessa garanlier? Del måsle ju vara de myndigheter som är salta all göra den prövningen.

Man blir lilel förvånad när man får.höra all naturvårdsverket inle har lämnal några skriftliga meddelanden utan endast per telefon lämnal uppgifter lill länsstyrelsen i Halland - del beskedel har jag fåll via upp-lysningsriänslen.

Eflersom vi har detla akluella fall skulle del vara intressant all få höra om slalsrådel renl principielll anser all de nya uppgifter som har framkommit borde föranleda en omprövning av dispensärendet.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag delar herr Gustavssons i Alvesta uppfallning atl del är otillfredsslällande all man inle uppläckle vilkel svavelnedfall själva processen utlöser, när man prövade ärendet i första omgången.

Handläggningen av sådana här ärenden går till på följande säll. För-prövningsplikl gäller för ängkraflanläggning eller annan anläggning för eldning med fossilt bränsle med en tillförd effekt översligande 50 me-gawatt. Om storleken av anläggningen inte överstiger 300 megawatl skall frågan om dispens prövas av länsstyrelsen. Den här fabriken har dis-pensprövais av länsstyrelsen i Hallands län. enär anläggningen omfattar en värmeanläggning med en tillförd effekt på omkring 80 megawatl. Den ligger alllså väl inom ramen för den dispensprövning som skall

kunna göras av länsstyrelse.

Varie slörre fjärrvärmeverk som vi har i landei ligger mellan 50 och 300 megawatl, alllså inom ramen för denna typ av dispensmöjlighet. Verken alstrar nalurligtvis motsvarande mängd utsläpp. Det understryker angelägenheten av att vi verkligen kan komma fram till en annan typ av energiförsörining än genom förbränning av olja. Regeringen är starkt medveten om all andra ålgärder behövs. Vi vidlar också kraftfulla ålgärder för all försöka begränsa svavelutsläppen.

När den aktuella dispensen beviljades föreskrevs alt bolaget i samråd med kommunen skulle upprätta en matematisk spridningsmodell över luftföroreningarna frän anläggningen och atl anläggningen skulle drivas så all ölägenheter inte uppkommer. Om ölägenheter konstaterades skulle bolaget genast vidla erforderliga åtgärder.

Jag har i della sammanhang sagi mig alt del måsle vara fel atl anläggningar av det här slaget bara prövas av länsstyrelse. Den adderade effekten av anläggningar av del här-slaget i flera närbelägna län skulle - om man lät prövningen stanna på länssiyrelsenivå - kunna bli för slor i en region. Därför har jag ändrat kungörelsen på sä säll all vi lyfter upp prövningen till central nivå. En förutsättning är naturiiglvis atl man i fortsättningen skall kunna upptäcka vad processen i sig emilterar för svavelhall, så all man kan angripa hela problemet.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Om villkoren fÖr igångsättning av miljöfarlig Industri

Hert GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr lalman! Vi är alllså överens om all prövningen i della fall inle varii vad den borde vara. Det jag vänt mig mol är alt naturvårdsverket, som ändå hade ärendet för yttrande, inle har reagerat.

Om del skulle vara sä all länsstyrelsen i Halland inte omprövar denna dispens trots de omständigheter som nu kommit lill, ulan företaget får släppa ut dubbelt så myckel svavel som man frän börian räknat med, har dä statsrådet möjligheter att ingripa och se till att del hela rättas lill? Skall jag fatta slalsrådel så?

Hert jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Atl ärendei nu prövas beror på alt länsstyrelsen begärt all man skall pressa ned utsläppet till den nivå som man ursprungligen hade tillstånd till. Jag kan sedan inle avgöra vad som kan komma all hända i del sammanhanget.

Men detla är alllså en dispens som har meddelats. Självfallet kan en dispens omprövas av tillsynsmyndigheterna om dessa finner all ölägenheter uppslår på grund av en meddelad dispens. Hälsovårdsnämnden kan exempelvis fä en omprövning till stånd.

Självfallet skall lillsynsmyndighderna hela liden följa den tekniska ulvecklingen, och i den mån prakiiska möjligheter skapas an åstadkomma en effektivare rening iin den vi i dag känner, har lillsynsmyndighderna möjligheter att på nytt få tillståndet prövat. Vi arbetar med dessa metoder i olika led för alt hela liden kunna göra nödvändiga skärpningar i syfte all begränsa svavelutsläppen.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Om fiskeiinäiing-ens problem

Hert GUSTAVSSON i Alvesia (c):

Herr lalman! Jag tackar för detta tillägg. Jag tar del som etl ullryck för all jordbruksministern är medvelen om au här måsle någonting göras och att han är beredd alt medverka lill all så sker.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 7 Om fiskerinäringens problem

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordel för all i eu sammanhang besvara dels herr Lindströms (s). dels herr Johanssons i Simrishamn (s) den 29 april anmälda frågor. 1975/76:333 resp. 337, och anförde:

Herr talman! Herr Lindslröm har frågal mig om jag avser all initiera yllerligare ålgärder för atl trygga framtiden för yrkesfisket. Herr Johansson i Simrishamn har frågal om jag är beredd alt redogöra för vilka ålgärder regeringen ämnar vidla för att lösa fiskerinäringens problem.

I november förra årei lillsaite regeringen en särskild uiredning, fiskerikommiiién, med represenlanler för staten och Sveriges fiskares riksförbund för atl utreda fiskets problem pä kort och lång sikl.

Efter förslag frän fiskerikommiiién har riksdag och regering i februari i år beslutat om särskilda stödåtgärder lill fisket på sammanlagt 15 milj. kr. utöver det vanliga siödet. Åtgärderna avser i huvudsak första halvåret 1976 och möjliggör enligt fiskerikommitiéns enhälliga uppfallning en tillfredsställande lösning av de akuta problemen inom fisket. I slödpakeiel ingår 7 milj. kr. i ökat prisstöd för fisk, 5 milj. kr. lill sysselsättnings-skapande ålgärder för fiskare som drabbas av inlernalionella fängslbe-gränsningar saml 3 milj. kr. till höjda siilleslåndsersällningar och arbetslöshetsersättningar ål fiskare vid fångsibegränsningar.

Riksdagen har för kort tid sedan bifallil regeringens proposilion med förslag alt sammanlagi 27 milj. kr. skall tillföras prisregleringen på fisk under budgetåret 1976/77. Detta innebär all enbart det slalliga prisstödet för fisk tredubblas på tvä år. Därulöver utgår betydande belopp i andra former av slöd till fisket, t. ex. fiskerilän, slalliga lånegarantier, slöd lill fiskehamnar m. m. Ell väsentligt ökat slöd lill säkerhetsutrustning på fiskefartyg kommer att lämnas från den 1 juli 1976.

Fiskerikommiiién forlsäiier nu sitt arbele och gör en grundlig genomgång av förutsällningarna för det svenska fiskets framtida utveckling. Det svenska fiskets framlid är i hög grad beroende av inlernalionella överenskommelser om fiskegränser och fångsibegränsningar. När dessa föreligger har fiskerikommiiién det yllerligare material som erfordras för en bedömning av fiskets framtida omfattning och vilken fångstkapaciiel man bör inrikta sig på. Sveriges fiskares riksförbund genomför samtidigt med stöd av slalliga medel en uiredning om en ändamålsenlig marknadsföring och distribuiion av fisk. Utgångspunkten för kommitténs

överväganden skall vara att de fiskresurser som kommer all stå till vårt lands förfogande skall utnyttjas så all fisket blir ell värdefullt bidrag lill vår livsmedelsförsörining och an fiskels utövare får tillfredsslällande levnadsvillkor. Fiskerikommilténs arbete kommer att bedrivas med största skyndsamhel.

Hert LINDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Lundkvist för svarei pä min fråga. Jag vill också tacka för den positiva syn pä yrkesfiskarnas situation som svaret visar.

Som jag påpekade i min fråga är yrkesfiskarna trots de många positiva åtgärder som statsmakterna vidlagil under senare lid fortfarande oroliga för näringens framtid och för den egna yrkesutövningen. Det är därför angeläget atl fiskerikommitiéns arbele ganska snart utmynnar i en proposition - en proposition som, om del är möjligt, garanterar en jämnare och säkrare utkomst för fiskels utövare.

De uppgifter och löften som statsrådet givit i svaret och vid första-majmöten anser jag så löftesrika och förpliktande att jag inte nu anser mig behöva föriänga den här debatten. Jag förutsätter att det ganska snart yppar sig lillfälle alt återkomma. Än en gäng tack för svarei.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Om fiskerinäringens problem

Hert JOHANSSON i Simrishamn (s):

Herr talman! Jag ber alt fä lacka jordbruksministern för svarei på min fråga om vilka åtgärder regeringen ämnar vidla för att lösa fiskerinäringens problem.

Bakgrunden lill min fråga är dels den akuta situation fisket befinner sig i, dels den omfattande utveckling fiskerinäringen står inför med ökat krav på ekonomiska investeringar för ökad effektivitet och säkerhet inom näringen. Men del rör sig också om förändringar i kostnadsutveckling, marknadsföring, fiskegränser samt import- och exportsituationen. Av statsrådets svar framgår all åtgärder är vidtagna och all ett planerat arbete i samverkan med fiskets organisationer pågår för all lösa de problem som del svenska yrkesfisket i dag brottas med. Problemen är väl kända och har varit föremål för behandling här i riksdagen i olika sammanhang. Jag behöver därför inle upprepa dem.

Statsrådets svar anser jag vara tillfredsslällande därför atl del ger en redovisning av de ålgärder regeringen vidtagit och del arbete som är på gäng med beaklande av alla de komplicerade faktorer som inryms i utvecklingen för fiskerinäringen. Den i svaret uttalade målsättningen för fiskerikommitiéns arbete bedömer jag som klariäggande, nämligen "Ulgängspunkien för kommiiiéns överväganden skall vara au de fiskeresurser som kommer all slå lill värt lands förfogande skall utnyttjas sä att fisket blir ett värdefulli bidrag lill vår livsmedelsförsörjning och atl fiskets utövare får tillfredsställande levnadsvillkor, Fiskerikommitiéns arbete kommer alt bedrivas med slörsia skyndsamhet,"

Jag är övertygad om, herr lalman, att della bör skingra den oro och

2 Riksdagens protokoll 1975/76:125-126

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Om regleringen av sjön Asnen

osäkerhet som yrkeskåren känt inför den akuta situationen och inför framtiden, och jag ber än en gäng atl fä tacka för svarei,

Hert jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Jag vill bara i anledning av dessa inlägg tillägga atl vad som påverkar vår tidsplan i delta sammanhang är den takt i vilken havsrättskonferensen bedrivs och när de internationella överläggningarna i anledning av den kan komma lill slånd, Havsrätlskonferensens näsla sammanträde kommer alt påbörjas den 2 augusti, och vi hoppas atl vi efter konferensens näsla sejour kommer atl få en klarare bild när det gäller de fiskeresurser som kan komma all stå till Sveriges förfogande.

Detla är den bakgrund mot vilken fiskerikommiiién måsle bedriva sitt arbete. Lål mig bara lill slul säga all vi har ambitionen all genomföra della arbete sä skyndsami som möjligt.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 8 Om regleringen av sjön Åsnen

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordel för all besvara herr Svenssons i Malmö (vpk) den 5 maj anmälda fråga, 1975/76:348, och anförde:

Herr lalman! Herr Svensson i Malmö har med hänvisning till den rättegång som pågår i fråga om den i Kronobergs län belägna sjön Åsnens reglering frågal mig om jag är beredd alt föreslå atl regeringen med stöd av 4 kap. 17 !; vattenlagen skall förbehålla sig den slutliga prövningen av frågan om Åsnens reglering.

För all komma lill rälla med de ölägenheter som den nuvarande regleringen av Åsnen har medfört tillsatte regeringen år 1974 en särskild arbetsgrupp. Arbetsgruppen, som har ansett del nödvändigl att vattenståndet i sjön höjs, har som ett första sleg för all förbättra situationen lagt fram förslag om lillfällig jämkning av tappningsbestämmelserna enligt gällande vatlendom. På grundval av della förslag har kammarkollegiet pä det allmännas vägnar vid vattendomstolen väckt lalan om en jämkning av lappningsbeslämmelserna under en iväärsperiod. Huvudförhandling i målet har hållits i dagarna, och domstolen avser atl meddela dom i börian av juni. Eflersom de mesl betydelsefulla intressenterna i målet är överens om den yrkade jämkningen i lappningsplanen lorde det finnas goda utsikter all kammarkollegiets talan skall bifallas. Detla innebär atl de nya lappningsbestämmelserna kommer att kunna träda i kraft redan samma dag som dorhen meddelas. Med hänsyn lill dessa förhållanden och då ett överlagande av målet frän regeringens sida skulle kunna fördröja målels avgörande finns enligt min mening inte skäl för regeringen all i förevarande läge förbehålla sig prövningen av målet.

Arbdsgruppen för Åsnen har nyligen redovisat en vetenskaplig rapport

över en biologisk undersökning av förhållandena i och omkring sjön. På grundval av de i rapporten redovisade förhållandena skall arbetsgruppen genomföra ytteriigare beräkningar för att komma fram till en ny lappningsplan enligt vilken skador på sjöns ekosystem undviks.

Mol bakgrund av de besväriiga förhållanden som nu råder vid sjön kommer jag atl föreslå regeringen atl ge kammarkollegiet i uppdrag alt vid vattendomstolen föra talan om genomgripande omprövning av gällande lappningsplan. Ansvaret för den avvägning som dä måste ske mellan naturvärdsintressena och motstående inlressen som kan skadas bör enligt min mening ligga hos regeringen. Jag är således beredd all dä förorda all regeringen skall förbehålla sig prövningen av Åsnens reglering.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

öm regleringen av sjön Asnen

Herr SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Jag tackar för svaret. Del är bra att regeringen nu meddelar atl den förbehåller sig den slutliga prövningen av Åsnenfallel. Del är också en princip som man bör ta fasta på i alla sådana fall, även om den dom del i dag gäller är av jämkningskaraktär.

Oron för sjön Åsnen är emellertid långt ifrån stillad med detta. Staten har ju redan gjort vissa bindningar vid ståndpunkter som ur skyddshänseende är otillfredsslällande. Den slalliga arbetsgruppen och kammarkollegiet har hittills bundit sig vid ett dåligt kompromissförslag. Deras ståndpunkter har i sak inneburil alt man höjer vatlenslåndet i otillräcklig grad. De har också betytt att man endast höjer de lägre vattennivåerna, och de har slulligen betytt atl man fullgör höjningen pä ett klart otillfredsslällande sätt ur vallenhushällningssynpunkt. Man åstadkommer nämligen höjningen genom all utnyttja och tappa av uppströms vattenmagasin. Den lolala vatlenhushållningssilualionen i området bliralliså inte bättre. Skyddsintressena - som ju här verkligen är oerhört starka eflersom Åsnen är klassad som ell objekt av riksintresse ur naturvärds-synpunkt -får alltså godta en utjämning av de ogynnsamma verkningarna lill atl avse ell slörre vattenhushällningsomräde och inte endasl sjön Åsnen. Industrin däremol, som ju är roten och upphovet till del här eländet, kan genom del sättet atl lösa frågan närmasl sitta i orubbat bo.

Den föreslagna lösningen slår i skarp motsättning lill den i sammanhanget akluella ulredningen av professor Malmer, som från biologisk utgångspunkt hävdar en höjning som på alla nivåer ligger 15 cm över arbetsgruppens av kammarkollegium godtagna kompromissförslag. Ändå anser professor Malmer sitt förslag utgöra ett minimum mol bakgrund av behovei.

Två frågor anmäler sig dä:

1. Hur bunden anser sig regeringen vid den kommande behandlingen vara av de positioner som redan inlagils av vissa statliga organ?

2. Vilken är egentligen principen vid en avvägning mellan olika intressen? Skall förstörarna av naluren fä delvis räll även i de fall skydds-iniressena är myckel slarka? Skall aldrig ell konsekvenl ekologiskl sy nsäil

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Om regleringen av sjön Asnen

kunna få slå igenom fulli ul? Ar avvägning alllid dt kompromissande med naturens förslörare?

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Del här ärendei måste handläggas i tvä etapper. Det har varit angeläget all så snart som möjligt komma fram till det resultat som kan uppnäs på den första etappen. Då har jämkningen varit en möjlighel som förelegal, men vi har klart slagit fasl - och det redovisar jag i svaret - all della löser inle problemen, ulan vi måste få en omprövning lill slånd.

Men för alt kunna fä omprövningen lill stånd är det nödvändigl all vi har ell bättre underiag. Vi har då fåll den Malmerska ulredningen. Vad har Malmer gjort? Jo, han har lalat om vilken vattennivå som behövs i Åsnen för atl de skador som vi i dag är oroliga för inle skall förorsakas sjön. Nu är del arbetsgruppens uppgift atl försöka utvärdera vad en sådan vattennivå i Åsnen som Malmer har kommil fram lill kan ha för inverkan på sjösystemet i övrigt.

I slutomgången, när den definitiva omprövningen skall ske, får man sedan väga de olika intressen som här kommer in i bilden mot varandra. Där finns så vikliga ling som laxfisket vid kusten, alltså reproduktions-möjligheterna i Mörrumsån för del havsfiske som bedrivs efter lax. Del är bara ell exempel. Allt del materialet måsle föreligga inför den slutliga omprövningen, och jag vill försäkra all del är inie fråga om frän regeringens sida all försöka ensidigt gynna någon part i det här målet. Avsiklen är all försöka göra en sådan bedömning som jag anser all vi i fortsällningen måste få i den här lypen av ärenden. Inställningen lill den samhällsplanering som vi nu böriar ha insirumeni för att bedriva skall färga av sig också på den här lypen av frågor.

Hert SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag har full förståelse för jordbruksministerns skildring av hur proceduren slår. De kritiska anmärkningar jag fällde avsåg inle heller proceduren, ulan de gällde tvä andra ting.

Om räddningen av etl betydelsefulli objekt fordrar alt vissa minimikrav tillgodoses, innebär dä den avvägningsprincip som del är regeringens sak all tillämpa atl man kompromissar även med minimikraven? Låt oss säga atl den Malmerska ulredningen skulle represenlera dessa minimikrav.

Det är det ena. Del andra är en läll oro. som jag inle vel om jordbruksministern för dagen kan stilla och som beror därpå alt det blir kammarkollegiet som kommer all få föra lalan i fortsällningen. Kammarkollegiet har tidigare visat benägenhet atl binda sig vid lösningar som man väl allmänt får beteckna som klart olillräckliga och otillfredsställande. Skulle del inle för kammarkollegiet innebära en beiydande prestigeförlust alt nu få i uppdrag all arbela för en betydligt bätlre lösning än den kammarkollegiet lidigare varit benäget all kompromissa sig lill?

Upplevs det inte som en desavouering och blir del inie räll svärl alt Nr 125

föra lalan om någonling som går utöver vad man lidigare vid samma Torsdaeen den

domstol har godtagit? J3 j jy

Hert jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Till det sisla vill jag säga att regeringen förbehåller sig rätlen lill den slutgiltiga prövningen och kan också ge uttryck för sin inslällning till kammarkollegiet innan den vidare hanteringen sker.

Herr Svensson uttryckte farhågor för alt minimikraven i Malmers uiredning för vattennivån i Åsnen skulle kompromissas bort vid en slutlig prövning. En viss ambitionsnivå när del gäller vattennivån i Åsnen kan naturiiglvis komma i kollision med minimikraven för vallenföringen i Mörrumsån med hänsyn tagen lill havsfisket, som jag också lägger stor vikt vid. Sydkuslfiskarna har för sill vidkommande utlalal slor oro för all man genom för dålig vallenföring i Mörrumsån skulle gå niisie om reproduktionen av lax. Det skulle oerhört hårt drabba sydkuslfiskarna.

Här hamnar vi i den svåra avvägningsfrågan, som vi får bedöma i den slutgiltiga prövningen. Del är omöjligt atl idag inla annan ståndpunkt än all säga alt vi skall ha ambitionen all i mesla möjliga män skydda de allmänna värden som här slår pä spel. Men själva slulprövningen måsle vi ju vänta med lills vi har alll materialet pä bordel.

A rbetsmiljöfrågor

Överläggningen var härmed slutad.

På förslag av herr lalmannen beslöt kammaren all på föredragningslisian återstående frågor skulle besvaras efter behandlingen av ulskotts-belänkandena.

§ 9 Föredrogs men bordlades äler lagulskollets beiänkanden 1975/76:29-31.

8 10 Föredrogs och bifölls inierpellalionsframslällningen 1975/76:180.

§ 11 Arbetsmiljöfrågor (foris.)

Forisalles överläggningen om socialuiskoneis beiänkande 1975/76:40 med anledning av moiioner om vissa arbelsmiljöfrågor.

Hert ÅKERLIND (m):

Herr talman! Jag vill säga några ord i denna fråga med anledning av del särskilda yllrande som jag lillsammans med herr Carlshamre fogal lill socialulskotlels belänkande 40. Det gäller formerna för utseende av skyddsombud och skyddskommitté.

Före 1973 års arbelsmiljöreform föreskrevs i arbetarskyddslagen atl skyddsombud och medlem av skyddskommitté skulle utses genom val

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

av de berörda arbetstagarna eller, efter framställning från dessa, av lokal facklig organisation.

Sedan ändrades bestämmelsen, och nuvarande lydelse är all skyddsombud skall utses av lokal facklig organisation som är bundenav kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finns ej sådan organisation, utses ombud av arbetstagarna. Man har alltså vänt på valsystemet.

Vi moderaier motsatte oss ändringen när den genomfördes. Den. innebär etl sämre inflytande för de berörda arbetstagarna.

Nu föreslås i en molion all skyddsombud skall utses dels av lokal facklig organisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivare, dels av lokal facklig organisation som företräder minst en femtedel av arbetslagarna på arbelsslälld.

Vi har inle givit den moiionen värt slöd. Vi moderaier har vid olika lillfällen både molioneral om och röstat i kammaren för en återgång till den lidigare gällande ordningen, all skyddsombud och medlem i skyddskommitté i förslå hand skulle utses av de berörda arbetslagarna själva. Vi anser alt de berörda arbetslagarna skall ges slörsia möjliga direklinflylande även i den här frågan.

Underligt nog har inle de övriga partierna givit sill slöd ät den åsikt vi fört fram.

Vi menar all om ändring i formerna för utseende av skyddsombud och skyddskommittéer skall göras, bör en återgång ske lill lidigare regler. Vi vill alllsä ge arbetstagarna, de som är direki berörda av frågan, ell slörre inflylande i dessa fall. Vi ville framföra den meningen, och del är anledningen lill alt vi har skrivii ell särskilt yttrande.

Hert JONSSON i Alingsås (fp):

Herr lalman! Del är glädjande all arbelsmiljöfrågorna röner alll slörre iniresse frän alll fler grupper och enskilda. Arbelsmiljöfrågorna har också brutits ul från del begränsade område som de från börian omfallade, dvs. dä man enbart såg till de fysiska faktorerna som buller, kyla, svag belysning, gifter, obekväm arbetsställning osv. Nu försöker man också se lill de sociala och psykologiska faktorerna. En bättre arbetsmiljö gör all människorna kan trivas såväl i jobbet som uianför arbetsplatsen, och det är förutsättningen för en bättre arbetsinsats.

Jag har i denna kammare lidigare sagt all alll arbele måsle ha en vidare syftning än atl enbart ge ett gott produktionsresultat. Den enskilda människan måsle ges en meningsfylld roll i arbelel och i tillvaron i övrigt. Arbelel måste syfta till lillfredsställelse och självförverkligande för varje individ.

Del belänkande som socialutskottet nu avlämnat innehåller inle några pälagligi slora saker. Vi väntar alla på den proposition som arbeismiljöulredningens betänkande kommer atl leda lill och som vi har slora förväntningar på. Del är efter alla dessa år av utredande hög lid för ell samlat grepp. Det skall då sägas all under utredningstiden har man inom arbetsmiljöns område lagl en rad delförslag av betydelse, som har

antagits. Parallellt med arbelsmiljöfrågorna har andra lagar beslutats och/eller föreslagits i riksdagen. Jag länker bl. a. pä förslagel lill en ny arbetsrättsreform. I förra årets debatt redovisade jag folkpartiets hållning belräffande de anställdas inflytande över sin arbetsmiljö och pekade bl. a. på all 1973 års miljöreform på arbetslivets område innebar etl steg åt della håll. Vi hade då från folkpartiels sida en reservalion, där vi yrkade på all reformarbetet skulle bedrivas i syfte all ge varie enskild arbetstagare större möjlighet att påverka beslut som rör den egna arbetssituationen. Tiden tycks bli alllmer mogen för alt förverkliga de reformkrav som bl. a, vi från folkpartiet vid flera lillfällen har väckt i riksdagen. Socialdemokraterna var under 1970-talels börian sä ointresserade och rent av negaiiva att de konsekvenl avstyrde praktiskt taget alla iniiialiv från andra partier. Men utvecklingen i arbetslivet de senasle åren har visat alt våra förslag ändå var framsynta. En del av dem är nu på väg alt förverkligas - inte bara genom regeringens försorg utan genom överenskommelser mellan partierna ävensom mellan parter pä arbetsmarknaden.

I börian av 1970-ialel väckte således folkpartiet moiioner om all ansvaret för bl. a. företagshälsovården borde läggas hos en instans, där man från arbdsiagarhäll skulle ha ett avgörande inflylande, dvs. hos skyddskommittéerna eller företagsnämnderna. Del var krav som riksdagen under flera år ställde sig,kallsinnig lill. Vi kan nu konstatera del inlressania faktum all del parisavtal, som har slutits mellan SAF, LO och PTK och som avser allmänna regler för arbetsmiljöverksamheten och riktlinjer för företagshälsovården, baseras pä den principen. Den här uppgörelsen ligger i linje med lidigare liberala framstötar i riksdagen, och vi hälsar med stor lillfredsställelse att dessa nu har förverkligats. För au åstadkomma en meningsfull företagshälsovård, där del förebyggande skyddsarbetet har stor lyngd, är del angeläget att utforma den sä an de anslällda upplever slon förtroende för verksamheten. Detla är nu alllså pä väg. Herr Hagberg i Borlänge sade i debatten i nan och även under fjolårets överläggningar all arbelsmiljöfrågorna i första hand är en kampfråga, där formerna och metoderna är det väsentliga men tydligen inte resullalel. Vi upplever all del är iväriom - all myckel av della kan vinnas i sam-försiånd och all resullaien ändå måsle vara avgörande.

Vi har fäll en del förslag presenterade för riksdagen, som ligger i linje med vår uppfattning om fortsatt reformarbete på arbetsmiljöns område. Jag nämnde lidigare arbetsrätlskommitténs förslag som nu har utmynnat i en proposilion, som riksdagen står färdig all ta ställning lill. De beslul som riksdagen kan vänlas la innebär all alla frågor om arbdsmiljön blir förhandlingsbara. Till della kommer alt en uiredning har lillsalts belräffande företagshälsovården. Enligt direkiiven skall ulredningen föreslå åtgärder så all alla löntagare får tillgång lill förelagshälsovärd. Och då gäller del au flnna former sä all också de som arbelar pä de allra minsta arbetsplatserna får en fullgod företagshälsovård. Vi har därför från folkpartiels sida i är nöjt oss med etl särskilt yttrande och inle som tidigare

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Arbetsmiljöfrågor

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

yrkal bifall till våra förslag via reservationer, eflersom förslag äran vänta.

Jag vill ändå påstå alt socialdemokraternas ovilja mot förslag från andra än regeringen har onödigt sinkat viktiga reformer. Vi har markerat i yttrandet atl denna uiredning om förelagshälsovården nu måste arbeta sä snabbi atl principerna för företagshälsovården kan las in i arbetsmiljölagstiflningen.

Del särskilda yiirandei markerar också den molion som herr Sellgren och jag väckte under allmänna motionstiden, dä vi föreslog att åtgärder skulle vidtas för all klargöra sambandei mellan asbeslskador och tobaksrökning. Pä del här områdd har också en del hänt. Bl. a. har arbetarskyddsstyrelsen skärpt sin hållning till asbesl och rnedverkat lill en kraftigt utvidgad informalion om sambandei mellan rökning och hälsorisker. Till detta är del bara att säga all del finns anledning att följa frågan med slor uppmärksamhet. Visar det sig nödvändigt, är vi beredda frän folkpariihåll all åierkomma med förslag här i riksdagen.

Herr lalman! Del finns alla skäl för all man skall ha en god arbetsmiljö. De renl mänskliga är sjiilvfallel de IVämsla, men del finns även ekonomiska skäl. En bättre arbetsmiljö är inle någonting som konkurrerar med ell gott produktionsresultat. Företag som har god arbetsmiljö har i slällel fäll ett bra konkurrensmedel när del gäller all rekrytera arbetskraft, och de har också lättare all behålla sin personal. Vi vel atl en hög personalomsättning koslar myckel pengar. Olycksfallen i jobben är också för dyra för alla. Bra arbetsmiljö ger på sikt sänkta omkostnader och ökade intäkter för företaget, och del kan renl av ganska snabbi bli företagsekonomiskt lönsamt att salsa helhjärtat på en bättre arbetsmiljö. Rena självbevarelsedriften borde - skulle man kunna säga - få arbetsgivarna att medverka lill att ytterligare förbällringar snabbt vidtas. Samtidigt skapas då mänskligare arbetsplatser och större trygghet för de anslällda.

Herr lalman! Jag har med det sagda bara velal markera några synpunkter som vi finner angelägel alt föra fram i anledning av socialutskollets belänkande nr 40 och del särskilda yllrande som fogats lill betänkandet.

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Del är klart atl folkpartiet är känt för sin resullalpolitik, men man kan fråga sig om resultatet på arbetsmiljöns område är så vackert. Folkpartiet har väl i den polilik som förts inte opponerat sig mol de grundläggande linjerna. Men vi kan bara lilla på vad som händer pä arbetsplatserna i dag: Sjukskrivningarna ökar - och del är konstaterat att det alltmer beror på stress -. alll fler blir ulslagna, alll fier sorleras ul. De fysiska hälsoriskerna minskar inle, utan de blir allt större. - För alt möta dessa problem vill alllså folkpartiet driva resullalpolitik i samverkan! Jag vill fråga: Tror folkparliel verkligen all samverkan leder lill resullat? När kommer i så fall det resullalel i form av bäure arbdsmiljö? När får vi bort de kemiska ämnena, som förorsakar cancer och andra

sjukdomar? När minskar ulslagningarna - med samarbdspoliliken? Vilka förslag har arbetsmiljöuiredningen lagl fram för all minska ulslagning och utsortering, osv.?

Jag kan la asbeslfrågan som exempel för all belysa hur folkpartiet handlat. I höstas, när vpk vägrades all väcka moiionen i anledning av de då upptäckta asbeslfallen, uilalade folkparliel visserligen sympati för atl man borde bekämpa asbesten på ell mer effektivt säll. Men när vi kom fram lill uiskollsbehandlingen svek folkpartiet som vanligl i dessa frågor och intog den ställningen all asbeslfrågan skall lösas i samverkan. Samtidigt vet vi atl asbesianvisningarna utformats efter ell långt arbele i samverkan mellan arbetsmarknadens parter och sedan kunde godtas av arbetsköparna.

Man kan naturiiglvis betrakta det som ell lilel framsteg all arbelarskyddsstyrelsen har gäll lill allack i vissa delar på del här området, men i grunden bygger läget i asbeslfrågan i dag på samverkan, och i det sammanhängd har folkpartiet ställt upp.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

Herr NILSSON i Växjö (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Jonsson i Alingsås säger att folkpartiets krav på huvudmannaskapet för företagshälsovården nu har vunnii gehör genom del avtal som parterna tecknat. Så är ju inle förhållandel. Folkpartiet har är efter år krävl att förelagsnämnderna skall ha huvudmannaskapet för företagshälsovården, men detla har inte alls blivit fallei i den överenskommelse som träffats. Vi har från utskotld sagt atl skyddskommittéerna bör ha del styrande inflytandet över förelagshälsovården och se lill all rikllinjerna för denna står i överensstämmelse med de anställdas inlressen. Så har också blivit förhållandet i den träffade överenskommelsen. Denna överensstämmer således inle alls med det som folkparliel har föreslagil under lidigare är.

Herr JONSSON i Alingsås (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Del är naturligtvis rikligl, som herr Hagberg i Borlänge säger, alt vi ser dessa frågor i grunden olika. För kommunisterna är detla en kampfråga, och jag tycker atl detla alllför myckel lar över i er syn på sakfrågorna. Det är rikligl alt vi ser till resullatpoliliken, och vi har medverkat till att skynda pä del som åstadkommits. Det hindrar inle all vi lycker all lakien kunde ha varit högre.

Vi vill alllså all reformarbetet skall fortsätta dels genom lagstiftning, dels genom de överenskommelser man kan träffa på arbetslivets område. Om folkpartiets förslag, som vi upprepat frän 1970-lalels bönan och fram till nu, snabbare hade förverkligats, skulle vi i dag ha haft en bättre arbetsmiljö. Del har såviii jag förstår inle heller herr Hagberg i Borlänge förnekat.

Till herr Nilsson i Växjö vill jag bara säga all del som vi föreslog i den principiella, lunga bilen när det gäller arbelsmiljöfrågorna var alt de anslällda skulle ha del avgörande inflytandet. För genomförandet av

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

della kan man slälla upp olika modeller. Jag menar all den modell man nu iräffal ett parisavtal om ligger helt i linje med den idé vi haft om hur denna verksamhei skall utformas. Jag tycker atl del är del som är väsentligast atl slå fasl.

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk) kort genmäle:

Herr talman! När vi diskuterar med folkpartiet erkänner man att våra partier i grunden har olika inslällning. Sedan gör man del falska päståendel all värl krav pä atl arbetsmiljön skall vara en kampfräga skulle ta över och an vi inte skulle vilja ha några resultat. Är del några som här i riksdagen i år ställt konkreta krav pä resullat i arbelsmiljöfrågorna, är del vänsterpartiet kommunisterna. Man har i del belänkande som vi nu diskuierar buntat ihop en mängd motioner från oss, som verkligen kan leda till resullat om man tar fasta på dem.

Ta l. ex. gränsvärdesfrågan och spörsmålet om den psykiska arbetsmiljön! Folkpartiet ställer inte upp för något av dessa krav. När del gäller gränsvärdena acceplerar man den linje som arbelarskyddsstyrelsen i dag driver och som arbetsmiljöuiredningen gör sig lill lalesman för, nämligen all dessa i stort sell skall vara förhandlingsbara. Ni går inte med på atl ett gränsvärde dokumenteras.

Mot den bakgrunden tycker jag att del är förmätet av folkpartiets representanter all slälla sig upp och säga all dess polilik skulle vara bättre än någol annal partis. Vi anser att man för att nå resultat måste gå emot arbetsköparna, ty del är de som hindrar en bättre arbetsmiljö.

Herr NILSSON i Växjö (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Jonsson i Alingsås säger att folkpartiets krav och huvudsyften i arbelsmiljöfrågorna nu har vunnii gehör. Herr Jonsson i Alingsås borde veta all arbetarrörelsen under alla är har drivit arbe-larskyddsfrågorna. För många år sedan fick vi ensamma kämpa för dem. Jag vill gärna medge all folkpartiet har siälli upp liiei grand under senare lid i delta sammanhang, men del är etl myckel nymornal iniresse jämfört med fackföreningsrörelsens och socialdemokratiska partiets insalser för dessa frågor. Det är därigenom som de grundläggande förändringarna har danats och som vi nu fått de resultat som vi kan säga internaiionelll sell är bra. Vi är inle nöjda, men vi har nu eu förslag frän arbetsmiljöuiredningen som konimer att på ett markant säll förbättra situationen pä våra arbetsplatser.

Herr JONSSON i Alingsås (fp) korl genmäle:

Herr lalman! Vi är nalurliglvis lill stora delar överens om nödvändigheten av att få en bättre arbetsmiljö. Det är helt rikligt alt arbetarrörelsen via sina fackliga organisaiioner har drivit del kravei mycket länge. Vad vi har varii kritiska mot är all regeringen och det socialdemokratiska partiels represenlanler här i riksdagen inte med samma frenesi har hakat på fackföreningsrörelsens krav. Där menar vi att man borde

kunna raska pä betydligt, men vi kanske inle behöver strida längre om Nr 125

• Torsdagen den

Herr Hagberg i Borlänge och jag träffas ofta och lalar om konkreta jt • in-v/-

åtgärder. Vad jag i grunden är kritisk lill är hans säll all se denna fråga --

som en kampfråga, där man inte skulle kunna nä resultat genom sam- Arbelsmiljöfrågor

förslåndslösningar, avtal och reformering på lagstiftningens område. Den

senare vägen tror vi på. Vi avvisar alllsä den metod som herr Hagberg

pekar på, nämligen all del skulle krävas klasskamp för all nä detla mål.

Hert HALLGREN (vpk):

Herr lalman! I moiionen 564 har frågan om bemanning på normal-och expressgodslåg aktualiserats av vänslerparliel kommunisierna. Vårt parti har redan tidigare yrkal all enmansbeijäning skulle förbjudas. Det bästa sättet atl komma lill rälla med de problem och de risker som della syslem för med sig är enligt vår mening atl i arbelarskyddslagen föra in bestämmelser om ell direkt sådant förbud. Delta krav har lidigare framförts av oss i tvä moiioner, åren 1973 och 1975, men då avslyrkls av riksdagens majoritet, beslående av de borgerliga partierna och socialdemokraterna.

Del står utom alll ivivel atl övergängen till enmansbeijäning, dvs. borttagandet av del lokbilräde som lokföraren lidigare hade med sig, är ell allvarligt problem för lokpersonalen vilkel medfört en avsevärd försämring av arbetsmiljön. En slor del av lokpersonalen upplever en-mansbetjäningen som ytterst pressande och som en beiydande försämring av arbetsförhållandena i deras helhel.

För all belysa lokförarnas situation vill jag återge ell exempel - som också finns upplagd i vår molion - som visar de risker en ensam lokförare kan utsättas för. I radioprogrammet Öppen kanal berättade en lokförare om vilka problem som kan upistä. Han hade som ensamförare en gäng kolliderat med en älg. Hans uppgift var all först undersöka, om det hade uppställ något fel på loket. Han måste därvid försöka få bort det sargade djuret från spåret och från banvallen. Atl lokföraren under sädana omständigheter utsattes för stora olycksfallsrisker lorde stå klart för var och en, eflersom olyckan iniräffade nattetid och han måste utföra detta arbele i mörkret pä en isig banvall. Då förstår var och en att det var ell ytterst riskfyllt arbele - ett arbete som de fiesta arbetare skulle ha vägrat all ulföra under normala förhållanden. Om han skulle skada sig och bli liggande var del ju omöjligt all få snabb undsättning. Skulle ambulans eller hjälp tillkallas, skulle den bli avsevärt försenad jämfört med möjlighelen lill undsättning vid tidigare ordning, dä det fanns etl lokbilräde med pä lokel som snabbi kunde dels la reda på vad som hade inlräffal, dels bistå med omedelbar hjälp, om så skulle behövas.

De nya bemanningsbestämmelserna som infördes 1972 är betingade
av ell renl ekonomiskt länkande. Del är fråga om en ren rationalisering
genom minskning av manantald som innebär en ordentlig försämring
med ell monotonare arbete för förarna, slörre psykisk press och ökade 27

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

olycksfallsrisker. Opinionen bland lokförarna mol dessa bestämmelser växer sig allt slarkare. Del kan läsas i fiera tidningsiniervjuer. SJ borde nalurliglivis med det snaraste återgå lill de tidigare bemanningsbestämmelserna, som innebar atl man också skulle ha dt lokbilräde med.

SJ kan dock inie förväntas vidla sådana ålgärder självmant. Verksamheten bedrivs ju efter samma principer som i de privatkapitalisliska företagen. Lönsamhdslänkandei är fortfarande ledstjärnan hos SJ. Därför är del nödvändigl med den ändring i arbelarskyddslagen som vänslerparliel kommunisterna föreslår och som innebär förbud mot enmans-beriäning av normal- och expressgodslåg.

Uiskottsmajoriteten i socialulskoltel har i år hänvisal till atl arbetsmiljöutredningen tagit upp dessa problem med ensamarbete och atl skärpla bestämmelser är atl vänta i en kommande proposition. Enligt denna uiredning blir del således möjligt för skyddsombud all ingripa mot exempelvis enmansbeijäning pä godståg. Men del blir yrkesinspektionen som skall avgöra om skyddsombudets uppfattning är riklig och om den skall föranleda någon ändring i arbetsförhållandena. Och såvitt jag kan förslå är del i sisla hand arbetsdomstolen som avgör förhållandena om tvist uppslår. Del vore belydligi bäilre och starkare frän de anställdas synpunkt om riksdagen redan nu uttalade all en sådan bestämmelse om förbud mol enbemanning av godslägen kunde föras in i den nya s. k. arbeismiljölagen eller i arbelarskyddslagen om den kommer alt hela sä.

Herr lalman! Jag vill yrka bifall lill reservalionen 14.

Jag skall därmed gå in pä molion nr 1243 som berör lillsällandd av skyddsombud och represenlanler lill skyddskommilléer liksom även huvudskyddsombud. Denna molion har lidigare berörts frän moderat häll.

De ändringar som vidlogs 1973 i arbetarskyddslagen var ägnade alt stärka skyddsombudels slällning på arbetsplatserna. 1 stort sett har en viss förskjutning skett. Det kan dock konstaleras atl lagändringen på en del områden fåll motsatt verkan. Enligt 40 och 41 ;:;>? är dd endast den fackliga organisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal till arbetsköparna som har räll all utse skyddsombud resp. represenlanler lill skyddskommilléer. Del innebär all slora arbetsplatser i värt land hell blir ulan skyddsombud och inle heller blir representerade i skyddskommittéer. Della är naluriiglvis etl förhållande som på intel säll är försvarbart. Jag har tidigare givit exempel från de svenska hamnarna. Jag anser det nödvändigt atl på nyll belysa detla problem.

Om man tinar på Stockholms hamn som i vissa lägen sysselsätter mellan 400 och 500 arbetare, så skulle del enligi nu gällande lag inte förekomma någon skyddsverksamhet eller några skyddsombud. Den fackliga organisationen som här är hell dominerande och organiserar alla arbeiare med undanlag av ell par siycken skulle enligt 40 i; i gällande lag inle vara berättigad all ulse skyddsombud.

Organisaiionen är heller inle enligt 41 j beräiligad all represenlera arbetarna i skyddskommittén. Skulle lagens bestämmelser följas, skulle skyddsarbetet ligga hell nere på en arbetsplats som enligt tillgänglig sta-

ristik har den högsta skade- och olycksfallsfrekvensen i hela landei.

Socialutskottets majoritet har ansett att ell sådant förhållande är acceptabelt. Man hänvisar lill alt all arbelsrällslagsiiflning syfiar till atl den kolleklivavialsslulande arbetstagarorganisationen skall la pä sig ansvaret också pä skyddsområdet.

Men jag frågar nu utskoitsmajoritelens talesmän: Hur skall delta ske i praktiken, när den avialsslulande organisaiionen inte är i slånd all ta det ansvaret av den enkla anledningen atl den inle har några medlemmar? Skall del då inle förekomma någol skyddsarbete? Skall dä bestämmelserna om tillsättande av skyddskommittéer - dvs. represenlanler frän arbels-köparsidan och arbdarsidan - helt åsidosättas? Skall andemeningen i arbetarskyddslagen hell åsidosättas? Ulskollsmajoriteten har inle med ell ord motiverat sill avslagsyrkande uiifrån de synpunkterna.

Vi har i vår motion yrkat all fackliga organisaiioner som inte är bundna av kollektivavtal men som företräder minsl en femtedel av de anslällda också skall kunna ulse skyddsombud. Del är ett rimligl krav. Vi har också ansell del skäligt all en sådan organisation - om den företräder minst en tredjedel av de anslällda - skall ha räll lill representation i skyddskommilléer. Vidare har vi rest krav pä atl dessa organisaiioner, om de företräder tvä tredjedelar eller mer av de anslällda, skall ha rätt all ulse huvudskyddsombud. Det skulle göra del möjligt all bedriva ell effektivt skyddsarbete också i de svenska hamnarna. Tyvärr gör gällande lag del ganska' svärl på den punklen.

Herr lalman! Jag vill med del anförda yrka bifall lill reservalionen 10.

Sisl och slulligen vill jag säga några ord om moiionen 1276, där vi lar upp problemen med användandet av dieseldrivna arbetsmaskiner i gruvor och på andra arbetsställen.

Användningen av dieseldrivna arbetsmaskiner blir alll vanligare från ekonomisk synpunkl och effektivitetssynpunkt. Pä senare är har hälsoriskerna i samband med dieseldrift uppmärksammals frän fackligt håll. Gruvarbdareförbundds avdelning 4 i Malmberget har sedan lång lid drivit kampanj mot dieseldrift underjord. Sådana kampanjer har också startats av andra fackföreningar inom gruvindustrin.

Användandet av dieseldrivna truckar och andra arbetsmaskiner ombord i fartyg och i slutna godsmagasin - i container - har slarki angripits, bl. a. av Svenska transportarbetareförbundei. Redan 1967 krävde hamn-arbdarfackföreningen i Göteborg en redovisning av eventuella skadeverkningar frän avgaserna vid dieseldrift. Yrkesinspektionen kunde vid del lillfället inte upplysa om hur pass allvarliga - eller vilka - skadeverkningar avgaserna vid dieseldrift förorsakar eller hur pass allvarliga verkningarna blir på sikt. Dieselavgaserna innehåller bortåt 150-200 olika ämnen. De flesta är gasformiga. Många'av dessa har ganska okända effekter på människan, medan andra är bäilre undersökta och utforskade.

Några av dessa ämnen är direkt skadliga och framkallar akuta - men också kroniska - besvär. De ämnen som är bäsl kända och som finns

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbetsmiljöfrågor

i dieselavgaser är de s. k. nitrösa gaserna, dvs. kväveoxid, kvävedioxid, koloxid, svaveldioxid, benspyren och yllerligare några som har direki skadliga verkningar. Men hur läng lid del är fråga om i sammanhanget kan man inle fastslälla - om del lar lio eller femlon är innan verkningarna ger sig till känna är svårt alt få fastslaget. För all effektivt bekämpa skadeverkningarna av dessa ämnen måsle man helt sloppa dieseldrifien där så är möjligt och ersätta den med eldrift. I gruvor och vid annal underiordsarbele måste användandet av arbetsmaskiner med dieseldrift hell förbjudas. Här saknas förutsättningar för atl skydda människorna på dl lillfredssiällande sätt. Pä andra ställen bör det i sä stor ulsiräckning som möjligt ske en snabb övergång lill eldrift, som f ö. har den fördelen all också bullerproblemen krafligl minskar, eflersom eldriften inle alls har samma bullerfrekvens som dieseldrifien.

Det räcker inle med all jusiera gränsvärdena, vilkel nalurliglvis i och för sig måsle belraklas som posiiivi och är ell krav som vänslerparliel kommunisierna vid flerfaldiga lillfällen rest. Vad som är svårt all komma ät belräffande dieselavgaserna är atl de lillsammans med andra föroreningar kan vara allvarligt skadande långl innan de s. k. gränsvärdena är nådda. Skyddsombud och yrkesinspekiörer har då ingen möjlighel all effekiivi ingripa. Ingen kan i dag ge besked om hur farligt del är att arbela i en gruva eller ulföra annal underiordsarbele, där exempelvis nitrösa gaser och radongas blandas, även om de s. k. gränsvärdena för någondera gasen inle har överskridils. Ingen kan heller klart uttala sig om hur farligl del är alt arbela i ell lastrum i etl fartyg där dieselavgaser och olika lyper av damm och andra föroreningar förekommer samtidigt, oavseii om gränsvärdena för de olika ämnena inte har överskridits.

Ulskollsmajoriteten har i sin motivering för avslag på motionsyrkandena hänvisal lill skärpningar av vissa besiämmelser och lill atl forskningen på området kommer all öka i omfattning. Del är ålgärder som vi hell nalurligl hälsar med tillfredsställelse - delta är också krav som vi har resl lidigare. Men under liden som del utreds och forskas och omarbdning av skyddsbestämmelser pågår ulsälls ju tusentals gruvarbetare, hamnarbdare, anläggningsarbetare och många andra för påtagliga hälsorisker som inle kan accepteras.

Vi kan inle förslå varför alllid arbetarna skall avvakla och fä vänta på rimliga åtgärder. Varför kan del inte lika gärna vara arbetsköparna som skall vänia och förhindras all bedriva verksamhet som uppenbarligen medför hälsorisker för arbetarna?

Vi har i vår motion krävt atl all dieseldrift underjord skall förbjudas i lag. Vi har också krävl all riksdagen hos regeringen begär atl åtgärder vidtas för all i övrigt begränsa användningen av dieseldrift på arbetsplatserna. Det är krav som stöds av den överväldigande majoriteten av berörda arbetarkategorier, och vi anser atl dessa krav verkligen är rimliga.

Herr lalman! Jag vill med del sagda och med vad som f ö. anförls i moiionen 1276 också yrka bifall till reservalionen 9.

Hert NORDBERG (s):

Herr talman! I inledningen av sitt belänkande gör ulskollel en redovisning av del omfattande reformarbete som har bedriviis på arbetsmiljöns område under de första fem åren av 1970-lalet. Ulskollel slår också fast all väsentliga förbättringar uppnåtts genom del reformarbete som har bedrivits. Huruvida de älerslående fem åren av delta årtionde kommer alt präglas av ell forlsali reformarbete i syfte all ytterligare stärka de anställdas ställning ule på arbetsplatserna återstår all se.

Alt krav på och behov av nya reformer finns vittnar inle minsl den aktivitet om som löntagarna och deras organisaiioner bedriver. Och för socialdemokratins och fackföreningsrörelsens del är det en självklarhet all reformarbetet skall forisalla på arbelslivels område. Riksdagen kommer ju också redan i vår atl få la slällning lill regeringens förslag om en ny lag om rätt till medbestämmande i arbetslivet, en lag som rensar bort resterna av S 32 och i slällel ger de anslällda ett ökat inflytande.

Arbeismiljöulredningens slutbetänkande, som innehåller förslag lill en ny arbeismiljölag, är just nu ule på remiss. Enligt de av regeringen presenterade planerna skall en proposition kunna läggas fram för riksdagen under nästa riksmöte. Även del blir en lag som kommer all ge de anställda' ökat inflylande.

Delta är lagar som inte bara understryker ulan också lillgodoser de anställdas berättigade krav på inflylande, trygghet och en god miljö, oavsett om man arbetar i ell liid, medelstort eller stort förelag. Oavseii var i landei jag bor, i vilken bransch jag arbelar eller i vilken lyp av förelag jag är anställd måsle jag ha samma rällighder. Del är etl myckel vikligl krav som de anslällda reser, all rältighelerna skall vara desamma oavseii om jag arbetar i ett lilel eller i dt slörre förelag.

Den som följl Svenska fabriksarbdareförbundets kongress denna vecka har sannolikl lagil intryck av del som där har förevarit. Man- har där redovisat en enkät om hur medlemmarna upplever sin arbetsmiljö i dagslägel. Av den enkäten framgår all 70 % av de medlemmar som deltagit i undersökningen klagar över buller, 61 % har besvär av damm, 54 96 . klagar över drag, 51 % klagar över olika andra klimalproblem, och 73 96 - som jobbade inom den kemiska industrin - säger sig känna oro över de kemiska riskerna. Endast 24 96 av de i undersökningarna deltagande medlemmarna var nöjda med de hittills gjorda arbelsmiljöinsalserna.

Dessa uppgifter ger besked om hur oerhört myckel som återstår atl göra på arbetsmiljöns område. När man samtidigt får ta del av uppgiften att av ca 2 500 företag inom Fabriksarbdareförbundets verksamhetsområde har 2 300 förelag, alllså mer än 90 "n av samlliga. färre än 50 anslällda bör det vara läll all förslå de anställdas krav på samma rättigheter oavsett företagets sioriek.

Även om bristerna är slora har det, som ulskoltet säger i sitt belänkande, hänt många positiva saker. Vi har salsal myckel i syfte all förbättra förhållandena på arbdsplalserna. Insalserna under de första åren av 1970-lalel böriar onekligen ge viss uldelning.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbelsmiljöfrågor

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

I en undersökning som gjorts vid socialforskningsinslituld kommer det fram en del räll inlressania ting. Undersökningen är unik sä till vida atl man har intervjuat samma människor 1974 som man intervjuade i levnadsniväundersökningen 1968.

Enligt denna undersökning var del färre människor som upplevde sill arbele som fysiskt betungande 1974 än fallet var 1968. Samtidigt framgår emellertid all de psykiska påfrestningarna har ökat. Andelen som har lungl och krävande arbele har emellertid minskat med en femtedel. Här kan nalurliglvis en förändrad yrkesstruktur ha spelat in, men lill slörsia delen beror minskningen på all nya maskiner och nya hjälpmedel lillkommil för all utföra de tunga och slitsamma jobben.

Undersökningen visar vidare atl man upplever all rörelsefriheten på arbetsplatsen ökat, och del är någol som man uppskattar. Möjligheterna lill koniakt med yttervärlden under arbelslid upplevs som värdefulla. Jag ulgår ifrån alt alla vi som träffar människor som står ute pä arbetsplatserna, vid möten eller i andra sammanhang, har ett klart intryck av all reformer som de fackliga förtroendemännens förbättrade ställning, rätlen lill ledighet vid studier och anställningstryggheten med trygghetslagarna av många människor upplevs som myckel bdydelsefulla, kanske inle minsl med tanke på förhållandena i vår omvärld med 18 miljoner arbetslösa i västvärlden.

Det är också naturligt att arbdarskyddsslyrelsens och yrkesinspektionens ökade resurser med bl. a. 500 nya tjänster sedan 1971 har satt sina spår ute pä arbetsplatserna. Man kan avläsa det bl. a. genom ell kraftigt ökat antal förelägganden och förbud. Under 1960-lalel förekom årligen mellan 10 och 20 förbud och förelägganden. 1974 var molsvarande siffra 100. 1975 var antalet uppe i 253, och ökningen lycks fortsätta under innevarande år.

Della speglar del förhållandel all del fortfarande råder stora brister i arbetsmiljön ute på våra arbetsplatser men samtidigt också den ökade aktiviteten när del gäller alt förbättra arbetsmiljön för de anställda. De anvisningar som ges ut av arbelarskyddsstyrelsen har blivil fler och strängare. Skyddsombudens slarkare slällning har på de flesta arbetsplatser resulterat i en bätlre arbetsmiljö. Ulbildningen för dem som jobbar med arbelsmiljöfrågorna har förbättrats och utvidgats. Tillkomsten av arbelarskyddsfonden och dess verksamhet har haft och kommer all ha slor betydelse i miljöarbetet. F. n. pågår inle mindre än över 300 forskningsprojekt som alla syftar lill all komma lill rälla med någol problem ule på arbdsplalserna. Andra exempel på vad som har hänt och vad som är pä gäng skulle kunna anföras, men del här får räcka.

Flera av de frågor som las upp i de reservalioner som är fogade vid ulskoltels belänkande har varii föremål för behandling tidigare, och inom alla de områden som reservationerna behandlar pågår arbele på olika säll. Flertalet av frågorna har dessutom behandlats av arbetsmiljöuiredningen, vars förslag nu är ule på remiss, och vi har all vänia en proposition från regeringen under nästkommande riksmöte.

Jag ber, herr talman, atl i övrigl få hänvisa till ulskoltels skrivning och yrkar bifall lill utskottets hemställan på alla. punkter.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nordberg vill inte diskutera enskildheterna i varie reservation utan hänvisar i stort sett till att arbete pågår. Del är emellertid ganska beklämmande att höra en socialdemokrat säga att § 32 kommer all avskaffas. Herr Nordberg måste ha läst förslagel om medbesläm-manderäll och vel dä all i det för-esläs inle all 5 32 i SAF:s stadgar skall avskaffas ulan den paragrafen finns kvar. Dessutom är tj 32 ett uttryck för äganderätten till företagen, och den avskaffas inte heller.

Herr Nordberg hänvisade till Fabriksarbelareförbundets enkät men glömde en viktig sak som har att göra med en av reservationerna. Två tredjedelar av skyddsombuden tyckte att de inte hade fått något större infiytande sedan lagen 1974 trädde i kraft. Det finner jag anmärkningsvärt. Det har direkt att göra med kravet i vår reservation alt skyddsombud skall fä ökade möjligheter att avbryta arbete.

Beträffande den psykiska arbetsmiljön behövs inte så myckel mer forskning utan konkreta åtgärder. Utskottet godkänner nu all väsentliga regler för alt förhindra en ökning av arbetsintensiteten skjuts pä framtiden och accepterar arbetsmarknadsministerns förslag i vilket han går ifrån allt som gäller vetorätt och makt för fackföreningarna - alll skall ske i samarbetets anda. Vad medbeslämmanderätlslagens avtal kommer att innebära illustreras av det avtal som nu har träffats mellan SAF, LO och PTK om företagshälsovården. Arbetsgivarna säger där klart att det blir ingen klavbindning av arbetsgivarna när det gäller företagshälsovården ulan del skall vara ett samarbetsavial om arbetsmiljön. Där har faktiskt tidningen Arbetsmiljö alldeles rätt - del är en sådan form av avial som man kan vänia sig när del gäller medbestämmanderällsavialei.

Och varför, herr Nordberg, går man hell förbi atl yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen, som nu har utarbetat anvisningar, vill överlåta ål arbetsmarknadens parter att komma överens? De myndigheterna har hållil pä med sitt arbete i 4-5 är, och nu vänlar de sig ett snabbt resullat när de vet all vi har så myckel anvisningar alt ulfärda pä så många olika områden. Vad kan dd bli för resultat av en arbetsmiljöpolilik där man skall få förhandla om arbetsmiljön över medlemmarnas huvuden?

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbelsmiljöfrågor

Hert HALLGREN (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! När herr Nordberg skulle försvara utskottets skrivning undvek han den direkta fråga som jag hade ställt lill ulskottsmajoritetens talesmän om hur de ser på förhållandena i de svenska hamnarna. Om lagen strikt följs skall det där inte finnas ett enda skyddsombud på en arbetsplats med 500 arbetande. Del får inte heller finnas några representanter frän arbdarsidan i skyddskommittéerna därför atl dess organisation inte är en kolleklivavialsslulande part.

3 Riksdagens protokoll 1975/76:125-126

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbetsmiljöfrågor

Nu har man varit tvingad att gä vid sidan av lagen och låta den organisation som inte är avtalsslutande part utse skyddsombud och skyddskommitté. Skulle man siriki följa lagen, någol som man gör i vissa fall, blir del inga skyddsombud i en del hamnar, och skyddsarbeiei skall då enligi ulskollsmajorileiens mening ligga hell nere.

Jag frågade arbeismiljöulredningens ordförande om han ansåg alt del var ell tillfredsslällande förhållande. Han hänvisade bara lill den praxis som gäller för arbetsrältslagstiftning, nämligen atl del är de kollekliv-avtalsbundna organisalionerna som skall ha ansvaret för arbetarskyddet.

Det är naturiiglvis beklagligt att det blir sä. Statistiken visar att slu-veriarbetarnas olycksfallsfrekvens är den högsta i landet, den är flera gånger högre än de flesta andra gruppers. Därför borde man, inle minsl från socialutskottets sida, vara mån om all få ell effektivt skyddsarbete i hamnarna.

Hert NORDBERG (s) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Hagberg i Boriänge sade atl § 32 även i fortsättningen kommer atl finnas kvar i Arbetsgivareföreningens stadgar. Det må den gärna fä göra. Det väsentliga med lagen om medbestämmanderätt är att man tar bort arbetsgivarnas möjligheter alt utnyttja den paragrafen. Nu skall vi inte diskutera utformningen av medbestämmanderättslagen i den här debatten, men onekligen kommer den lagen att betyda en hel del även för arbetsmiljöverksamhelen. Som bekanl kommer medbestämmanderättslagen att bli föremål för en särskild behandling i riksdagen senare under våren.

Jag blev rätt förvånad över den filosofi som präglar herr Hagbergs inställning till strävandena atl åstadkomma en bätlre arbetsmiljö. Innebörden av vad han sade i sin replik nu är ungefär densamma som innebörden i vad han sade i sitt huvudanförande i går kväll. En förulsällning för alt förbättringar i arbetsmiljön skall bli bra för arbetarna är att förbättringarna genomförs i strid med arbetsgivarna. Del är en myckel märklig inställning. Jag är övertygad om atl de anslällda upplever förbättringar i arbetsmiljön lika positivt vare sig dessa genomförs i samförstånd eller i strid med arbetsgivarna. Skulle det vara någon skillnad är del sannolikl sä att genomförandet av de förbällringar som man måste kämpa sig lill i strid med arbetsgivarna försenas. Delta innebär inle all vi i fortsättningen har anledning atl avstå från alt driva en akliv facklig kamp. Tvärtom. Men jag tycker, herr Hagberg, att vi i stället bör uppskatta de företagare som är beredda all förbättra arbetsmiljön för sina anslällda ulan strid.

I motsats till herr Hagberg och vpk har vi frän socialdemokraternas sida ett mycket stort förtroende för den fackliga rörelsen och dess medlemmar bl. a. när det gäller del arbelsmiljöpoliliska fältarbetet.

Samtidigt vill jag deklarera att vi är beredda alt utforma en lagstiftning, som ger de anställda och deras organisaiioner det lagliga stöd som behövs för atl bedriva en aktiv arbetsmiljöpolilik. Dessutom är vi beredda att

steg för steg skapa de resurser som behövs för ett effektivare skyddsarbete. När del gäller herr Hallgren lycker jag alt vi borde kunna vara överens om att den fackliga organisation som har ansvaret för alll annal som förekommer på arbetsplatserna, nämligen den kollektivavialsbundna fackliga organisationen, rimligen också bör ha ansvaret när det gäller arbelsmiljöfrågorna.

Nr 125

Torsdagen den . 13 maj 1976

A rbelsmiljöfrågor

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) korl genmäle:

Herr talman! Herr Nordberg redovisade en undersökning gjord mellan 1968 och 1974 av vilken del framgick all de psykiska obehagen var större än de fysiska. Uppfattningen av arbetsmiljön har förändrats. Frågan är om inte herr Nordberg har den illusion som reformisterna - alltså socialdemokraterna - haft i alla år. Man tror att man hand i hand med arbetsköparna kan nå förbättringar.

När det gäller den psykiska arbetsmiljön är det i väldigt hög grad fråga om arbetstakten, arbetsintensiteten och vad man gör på sitt jobb. Man kommer gång efter gång direkt i strid med arbetsköparna om arbetstakten, om rationaliseringarna osv. Inte har väl herr Nordberg varit borta från arbetsplatserna så länge att han inte vet om detla förhållande? Det pågår ständigt förhandlingar, dag för dag, om att minska antalet anställda och alt de som är kvar skall göra mer. I det läget måste man ge de lokala fackliga organisalionerna maktmedel att kunna sätta emot sådana beslut. Mot detta vill herr Nordberg faktiskt bara sälta medbestämmanderätt. Den ger inte någon makt mot ägandet annat än atl man har räll alt i samverkan ta upp en diskussion. Att ställa hela sin fackliga organisation bakom kraven vill inte herr Nordberg vara med om. I del nya lagförslaget i ij 32-frägan är förhandlingsrätten inle så självklar. I sådana lägen där etl ärende brådskar -eller vad lagtexten säger- har faktiskt arbetsköparna i krafl av sill ägande ingen primär förhandlingsskyldighet.

Något som direkt gäller i dag och inte kan hänskjutas till några utredningar är arbelarskyddsstyrelsens anvisningar för gränsvärden. Vi har i en molion begärt en dokumentation över varför arbetarskyddsstyrelsen fastställer ell värde till en viss nivå. Men ett sådant förslag vägrar utskottet alt gä med på. Jag kan inle fatla varför. Man måste fråga sig - när man i det nya förslagel hänvisar till sädana källor som står i strid mot varandra, nämligen den amerikanska gränsvärdeslistan och den tjeckiska - vilken lista arbetarskyddsstyrelsen använt för de olika ämnena och vilken bedömning man gjort frän fall till fall. Nog är det ett rimligt krav från dem som finns på arbetsplatserna atl få veta vilken bedömning arbelarskyddsstyrelsen tillämpat för visst ämne i en viss situation och vad de har att rätta sig efter då uppgifterna från ursprungsmaterialet är motstridiga.

Hert HALLGREN (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Jag vill bara för herr Nordberg upprepa frågan: Hur skall det gå lill för en kolleklivavialsslulande organisation att la ansvar för

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbetsmiljöfrågor

arbetarskyddet på en arbetsplats där man inte har några medlemmar? Skall man skicka dit främmande människor som skyddsombud eller skall de som är på arbetsplatsen utses till skyddsombud? Det är de frågorna jag ställer mig.

Vi i vänsterpartiet kommunisterna har aldrig påstått atl vi inte har något förtroende för den fackliga rörelsen. Vi arbetar inom den fackliga rörelsen och vi har förtroende för dess styrka. Det är litet tvetydigt när herr Nordberg säger: Vi iror inle på all förbättringarna inom arbetarskyddet blir bättre om man vinner dem i strid, men vi är naturiiglvis beredda att fortsätta en aktiv kamp. Det är en aktiv kamp vårt parti krävt i dessa frågor och även i medbestämmandefrågorna. Vi skall inte diskutera de frågorna i dag utan det blir tillfälle om någon vecka all ingående diskutera dem, och då kan man lägga fram många synpunkter på herr Nordbergs inlägg om atl § 32 skall försvinna. Den uppfattningen har inle vi.

Hert NORDBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tror att det fortfarande finns anledning att för herr Hallgren understryka nödvändigheten av att den fackliga organisation som är kollektivavialsbunden åtar sig ett stort ansvar för all verksamhet ute pä arbetsplatserna. Varför skulle man då frånta denna fackliga organisation ansvaret när det gäller arbetsmiljöverksamheten? Vad beträffar hamnarna råder exceptionella förhållanden, men man har såväl i hamnen i Göteborg som i Stockholm och på andra ställen i landet trots detta klarat atl bedriva skyddsarbetet just genom ansvarsförhållandet lill den fackliga organisation som också har kollektivavtalsansvaret på dessa plat-

Jag vill sedan vända mig till herr Hagberg beträffande frågan om de hygieniska gränsvärdena. Hans påståenden att utskottet nonchalerar denna fråga och således inte är intresserat av all utöka listan för gränsvärden är felaktiga och osakliga. Sakförhållandet är att gränsvärdeslistan f n. är under revidering, och den kommer att innehålla skärpta bestämmelser för de ämnen som redan är upptagna på listan och troligen också bestämmelser om fler ämnen än som i dag finns där. Jag vill också hänvisa till vad arbetsmiljöuiredningen säger i dessa avseenden, vilkel vi f ö. har i-edovisai i ulskotlsbelänkandel. där del slår: "Ulredningen anser all dt system med gränsvärden är ell oumbärligi hjälpmedel för all komma till rätta med bl. a. de kemiska riskerna i arbetet. Gränsväidessysteniei bör efter hand utsträckas lill yllerligare kemiska och fysikaliska faklorer i arbdsmiljön. För all i framtiden öka effekten av gränsvärden är del lämpligt, anför utredningen, all de förankras i den nya lagsliftningen om arbetsmiljön. Utredningen undersiryker au gränsvärdena är minimikrav."

Detta vittnar om att dessa frågor har varit föremål för en mycket ingående uppmärksamhet också från arbeismiljöulredningens sida, och vi har anledning all följa del arbcie som bedrivs av arbeiarskyddssiyrelsen.

Hert OLSSON i Slockholm (vpk):

Herr lalman! Jag har inle för avsikt att fortsälta den sakdebatt med utskottels talesman som mina partikamrater har fört, utan jag vill bara redovisa några allmänna synpunkter i sammanhanget. Herr Nordberg som ju för utskottets talan tycker att allt är bra när det gäller arbetsmiljön, och del som inle är bra är under utredning. Om det vore sä väl skulle alla vara nöjda, men problemet är att herr Nordberg och hans parti alllid kommer atl tycka atl allting är bra eller under uiredning, oavseU vilken katastrof som än skulle uppstå.

Herr Nordberg gick inle närmare in pä de enskilda reservationerna utan redovisade endast vad som gjorts eller vad som häller på all utredas, och han anförde alt alla problem så småningom skulle försvinna. Jag vill därför anknyta till dessa reservationer.

Den centrala lagsliftningen omfattar endasl en del av del slrafföelagda området. Vid sidan av brottsbalken finns ett otal ansvarsbestämmelser i andra lagar och författningar. Ett exempel är arbetarskyddslagens tillsyns- och ansvarsbestämmelse. Från den 1 januari 1974 skärptes maximistraffet för bron mol föreläggande, förbud eller föreskrift från fängelse i sex månader till ett är. I realiteten har dock arbetslivet varit praktiskt taget helt undantaget från rättsverkningar. Vårdslöshet eller försummelse som i andra sammanhang skulle bedömas som oaktsamhel som orsakar annans död eller i trafikbrottslagen som grov vårdslöshet i irafik föranleder vanligen ingen åtgärd alls när del gäller arbetslivet. Avsaknaden av straffrällsligt efterspel är regel, inle undanlag, även när del är fråga om flagranta försummelser som lell till dödsolycksfall i industrin och arbetslivet i övrigt.

Grova broll mol arbetarskyddslagen borde behandlas som kriminalitet. Syftet med det är inte att fängelserna skulle fyllas av verkställande direktörer och företag-sledare, men man måsle äntligen göra klart au den arbetsköpare som vållar annans död, kroppsskada eller sjukdom genom all slrunla i arbeiarskyddslagens och andra författningars bestämmelser har atl räkna med slraffrällslig påföljd.

Del skulle vara intressant alt höra företrädare för moderata samlingspartiet ullala sig om delta. Från det hållet brukar ju alllid hävdas att lag och ordning kan upprätthållas endasl med fler poliser och hårdare siraff 1 rättsliga sammanhang säger man alllid att det måsle finnas på-följdsbeslämmelser. Jag är själv någol tveksam lill om hårda fängelseslraff är den bäsia draghjälpen för allrnänprevenlionen, men när del gäller all upprätlhålla arbelarskyddslagen genlemol arbdsköparna så är jag hell övertygad om all straffsankiioner mol lagöverträdare skulle verksami bidra till bäilre arbetarskydd.

För all arbelarskyddslagen verkligen skall bli en realitet på svenska arbetsplatser måste yrkesinspektionens resurser och ingripanden bli slagkraftiga. Mycket tyder på atl polis och åklagare varken behärskar arbetarskyddslagen eller ser brott mol denna lag på samma sätt som andra kriminella handlingar. Uppenbart är också all den siraffrällsliga behand-

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Arbetsmiljöfrågor

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbetsmiljöfrågor

lingen av vållande till annans död, skada eller sjukdom inom industrin hälls lillbaka av räilsvärdande myndigheter.

Utskottet skriver atl riksåklagaren skall inleda en serie kurser för åklagare i ämnet brolt pä arbetslivets område och att i samband med den nya arbdsmiljölagsliftningens lillkomsl frågan om fortbildning av poliser och domare blir aktuell. Därmed avstyrker uiskottd vpk-molionen 1247. Remissförfarandet och utarbetandet av proposilionen tar emellertid flera år i anspråk, och det lar ytterligare tid innan siraffrältskipningen. som det här är fråga om, kan bli verklighet.

Enligt vår mening bör ingen lid gä lill spillo innan en informalions-verksamhd pä bred basis kommer lill stånd som kan göra polis- och åklagarväsendet skickat all handlägga en slrikiare lagslifining i ansvarsfrågor på arbetsmiljö- och arbelarskyddsområdei. För all avdela särskilda polismän, åklagare och domare all handlägga arbelsolycksfallen och yrkessjukdomsfallen krävs atl regeringen ulan dröjsmål vidlar de åtgärder som är erforderliga.

Jag yrkar med della bifall lill reservalionen 4.

Del finns flera problem på arbetsplatserna. Till dessa hör språksvårigheterna. Ovana vid svenska arbetsförhållanden, otillräcklig informa- , lion och brisiande lolkservice är ofta orsak lill all invandrare löper slörre risk för olycksfall än svenska arbetskamrater. Information om arbetsförhållanden och arbetarskydd till invandrare, specielll vid nyansiällning, måsle tillmätas slor betydelse. F. n. är den informationen bristfällig vid de flesta företag i landet. Del finns heller inte några lagstadgade regler som förplikligar arbetsgivaren alt förmedla denna för invandrarna så vikliga informalion. Invandraren får självklarl informalion om vad han eller hon skall göra för att produktionen skall bli så effektiv som möjligt, men däremot ges i regel inga upplysningar alls om olycks- och hälsorisker i arbelel. Därför måsle arbdsköparna åläggas skyldighd all ge invandrarna informalion om de risker för olycksfall och hälsofaror som finns på arbelsplaisen. Della måsle ske på invandrarnas egel språk. Skyddsombuden måsle antingen ha utbildning i flera språk eller också måste del de kommer fram till ullardas på språk som alla på arbelsplaisen kan förslå.

Ulskollel hänvisar - jag höll på all säga som vanligl - lill vad som redan är gjort och vad arbdsmiljöutredningen möjligen kan komma fram till. Vi anser della hell olillräckligl. Ulskollel borde ha bifallil moiionen 1292, och jag yrkar med detla bifall lill reservalionen 5.

Herr lalman! Vi är dä framme vid frågan om asbesl. Vpk krävde redan 1972 förbud mol asbesl. Riksdagsmajorileten avslog dä detla med myckel slor majoritet. Jag tycker au den majoriteten i dag borde tänka efter lilel om del var dt rikligl beslul.

Jag kan i och för sig medge all de fall av asbeslos och andra asbestsjukdomar som uppställ före 1972 möjligen kan undandras riksdagsledamöternas ansvar. Men efter 1972 och fram lill den kaiaslrof som redovisades 1975 finns enligi min mening ingen ursäkt.

De informationer som fanns även före 1972 borde ha varit helt tillräckliga för riksdagen all beslula om dt förbud mot asbesl. Det saknades nämligen inte teknisk och medicinsk informalion utan del stod hell klart alt asbest är en farlig produkt som framkallar cancer. Det var bara fråga om man ville spara arbetarnas liv eller ansåg all andra, ekonomiska, skäl hade föi-ciräde.

I den reservation som nu finns fogad till utskottsbelänkandel kräver vpk förbud mol import. Tidigare krävde vi förbud mot användning, men del är ju ingen mening med atl kräva förbud mol en produkt som redan finns i landei i en mängd inslallaiioner. Däremol skulle man kunna reglera importen och förhindra och förbjuda densamma. Om del skulle vara fråga om dispens skall beslut om sådan ske vid varie särskilt lillfälle.

Riksdagsmajorileten kryper nu, liksom förra hösten när man vägrade behandla vpk-molionen i ämnet, bakom de nya asbesibestämmelser som finns. Jag skall gärna erkänna atl dessa bestämmelser i långa siycken är bra, men de är inle hell lill fyllest. De bestämmelser som fanns även före 1972 var också bra, om de hade efterlevls. Men där fanns heller ingen kontroll och inga sanklionsbeslämmelser mot dem som ändå använde asbest. Jag har själv arbetat med asbesl utan att ha kännedom om hur farlig den är och jag har slätt i en asbestdimma som var så läl, all jag från lalarslolen här inle skulle ha sett lill första bänkraden.

Jag menar alllså att riksdagen nu borde inse sitt ansvar och en gång för alla förbjuda eller ta avstånd från asbesl genom att förbjuda import. Med della, herr talman, yrkar jag bifall lill reservalionen 8.

Det finns yllerligare en vpk-reservaiion när del gäller fariiga ämnen i arbetslivet. Den handlar om epoxi. Enligt arbelarskyddsstyrelsens för-.slag lill nya anvisningar får epoxiprodukter inle användas om tillfredsställande resuliai kan uppnås med mindre hälsofarlig produkt.

Vidare föreskriver arbelarskyddsstyrelsen all samråd skall äga rum med arbeisiagarparien redan på planeringssladiel i de fall epoxiprodukter eveniuelll skall användas. När del gäller rörliga arbdsplalser, t. ex. bygg-arbeisplalser, är emellertid förhållandd ofta del all vid planeringen de som skall utföra arbelel ännu inle är anställda.

Det nuvarande upphandlingssyslemei inom byggbranschen fungerar på etl sådanl säll alt det omöjliggör del samrådsförfarande som del lalas orn i bestämmelserna.

Avsikterna med de nya anvisningarna lorde vara all söka begränsa användningsomrädd för epoxiprodukter. Men trots del har del nämnts alt man kan länka sig all lillåla användning av epoximalerial för hårt belastade golv. t. ex. i slakterier, slorkök och liknande. Enligt vår mening återspeglar delta resonemang en alltför inbjudande attityd till användning av epoxiprodukter.

Beträffande de områden som jag nu har nämnl finns del redan lillfredssiällande ersätiningsprodukier. Del kanske koslar något mer all använda dem, men del skulle å andra sidan innebära minskal lidande i form av yrkessjukdomar, exempelvis epoxiallergier.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj.1976

A rbetsmiljöfrågor

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

Vid ett förbud mot användning av epoxiprodukter på rörliga arbetsplatser kan naturligtvis etl vissl behov av dispens uppstå. Del skall inte förnekas. En sådan bestämmelse måste dock tillämpas med största re-slrikiivitd. Tvä förutsättningar måste ovillkorligen vara uppfyllda. För del första alt arbelel kan genomföras ulan risk för arbetarna och för del andra all epoximaterialei inte går all ersätta med ennan produkt. Som exempel på ytterligare områden, där man kan länka sig lillåla epoxi, kan nämnas strälningsutsatta delar i kärnkraftverk. Däremot bör vanliga golv i kök och slakterier inte kunna komma i fråga för dispens.

Med della, herr lalman, yrkar jag bifall lill reservationen 15.

Hert NORDBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Olsson i Slockholm påstod alt min uppfattning var atl allt var bra pä arbetsmiljöns område. I fråga om alll som inle var bra kunde jag hänvisa lill pågående utredningar osv. Hade herr Olsson lyssnai pä milt inledningsanförande, skulle han ha fåll klart för sig all det innehöll bl. a. uttalande från min sida om att vi fortfarande har slora brister på arbetslivels område och ute på arbetsplatserna när del gäller arbetsmiljön och all det är nödvändigt med nya lagar - sådana är på gång - saml atl det är nödvändigl alt successivi bygga ul resurserna för att kunna effektivisera skyddsarbetet.

Jag Iror atl herr Olsson glömmer bort all del pågår etl myckel värdefulli arbele ule pä arbetsplatserna varie dag i värt land - av dem som är sysselsatta ute på arbetsplatserna, de som slår ule i produktionen. Det betyg som herr Olsson ger de människor som jobbar med arbelsmiljöfrågorna är dt grovt underbetyg. Det finns verkligen anledning för herr Olsson all i slällel känna sympati och lacksamhd för de arbetsinsatser som våra kamrater gör ute pä byggarbetsplatser, pä verkstadsgolv och på andra häll.

När del gäller frågan om asbesl- resp. epoxiprodukter vill jag belräffande de förstnämnda säga att målet är att asbesl och asbeslhalliga pro-duklerskall försvinna från arbetslivet i dess helhel. Det är väl inte obekant för herr Olsson atl det beslut som arbelarskyddsstyrelsen nyligen tagit verkligen innebär en väsenlligl sleg pä vägen för all rensa bort en rad av de asbesiprodukter som i dag förekommer ule på våra arbetsplatser. Samtidigt har - det underströk herr Olsson själv - asbestanvisningarna yllerligare skärpts i de situationer där asbesl fortfarande får användas ule på arbetsplatsen.

När det gäller epoxiprodukter är nya anvisningar under utarbetande. Remissbehandlingen är klar - frågan har alltså varit ute hos de fackliga organisaiioner som är direki berörda av de här produkterna ute på arbetsplatserna. Förslaget - med de synpunkter som därvid har kommil fram - håller nu på att överarbetas. Vi har från utskottets sida understrukit vikten av alt dessa anvisningar kommer fram så snari som möjligt.

Herr OLSSON i Slockholm (vpk) korl genmäle;

Herr lalman! Herr Nordberg säger all jag skulle ha lyssnat på hans anförande. Del gjorde jag nalurliglvis. Det var bara det atl jag valde alt kommentera vissa delar av del. Min sammanfattning av anförandet står jag för.

Sedan säger herr Nordberg all jag borde känna respekt för arbetarna på verkstadsgolv och byggarbetsplatser. Del gör jag förvisso. Del är inle så länge sedan jag själv slod på en arbetsplats av del slagel.

Däremol känner jag ingen större respekt för den inställning utskottet och herr Nordberg visar lill förbud mot vissa produkter. Jag länker då pä asbesl. Herr Nordberg lar upp de nya anvisningarna och del som skett efter avslöjandet vid NOHAB 1975. Men vad tyckte herr Nordberg 1972, när del fanns en vpk-molion om förbud mot asbesl? Saken är väl den att han då inle tyckte atl del fanns anledning all ha förbud mol asbesl. Han röstade mol ell förbud. Jag tror att arbetarna pä arbetsplatserna, specielll de som blivil drabbade av asbeslos, skulle ha upp-skallal om herr Nordberg dä hade röstat för etl förbud mot användning av asbest - och möjligen också deltagit i debatten och framfört synpunkter i den riktningen.

Herr lalman! Jag förnekar inte all det bedrivs värdefullt arbele i form av uiredningar och undersökningar. Men del finns en klar skillnad mellan utskottsbelänkandel och vpk-reservalionerna. Vi anför all enda sättet all skydda arbetarna mol yrkessjukdomar och mot arbelsolycksfall är en hård kamp mot arbetarnas molslåndare. Del samarbetslänkande som hela liden präglar ulskoltels belänkande har skördal åtskilliga offer.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbetsmiljöfrågor

Hert LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag hade egentligen inle länki begära ordel i den här debaiien men jag länker ändå göra del. Jag reagerar mol utskottets och dess talesmans undanglidande och torftiga formuleringar och argumentation när det gäller dieseldriftens användning under jord.

Herr Hallgren har i sitt anförande återspeglat den oro som alll fler arbeiare känner när del gäller användningen av dieseldrifien. Den oron har ökai i samma lakl som riskerna har blivil kända. Rimligen borde della för länge sedan ha inneburil all man hade vidlagil ålgärder för all begränsa användningen av dieseldrifien. Men del har inle skett. Tvärtom har man på senare år kunnat bevittna en ökad användning av diesel, inte minst under jord. Det är ju den klart olämpligaste miljön för användning av dieseldrift.

På del här områdei har man fäll beviilna hur gruvor, som lidigare använt eldrifl, har övergäll lill diesel. Del har ansetts vara lönsammare, men ingen vill väl bestrida alt del är klart hälsofarligare. Jag är inie själv gruvarbdare, och del kan självfallei sägas alt jag saknar insikt i och erfarenhet av ämnet. Men jag umgås myckel ofta med gruvarbdare. både från Kiruna och från Malmberget, och jag har slor respekt för deras kunnande och deras erfarenheter. De förbannar dieseldrifien och riktar

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Arbelsmiljöfrågor

skarpa anklagelser mol den förelagsledning sorn av siriki ekonomiska skäl gick in för dieseldrifien och som nu fortsätter med den. irois att det är farligl för gruvarbetarna, trots att det förkortar deras liv och sriäl deras hälsa. Lika skarp är kritiken mol myndigheter som inte lar krafttag för att radikalt begränsa användningen av dieseln. i första hand för all få bort den från underiordsarbele.

För den som varit ned i en gruva - och del anlar jag all slörre delen av ulskoltels ledamöter har varii - lycker jag all del är lätt all förslå gruvarbetarnas oro. Luften är tjock och tung all andas, och all avgaserna från dieseldrifien är en av de stora föroreningskällorna bestrider ingen i dagens läge.

I utskoliels belänkande framhåller man alt del finns risker också med eldrifl. Ja, vi vel alla all del är omöjligt att fä en hundraprocentig garanti för all inga risker skall uppslå på en arbetsplats. Men den hälsorisk som är förknippad med dieselgasen kan inte vägas upp av de eventuella riskerna med eldrifl. Del är ren demagogi alt ens försöka antyda en jämförelse. Dessutom är eldriften prövad sedan läng tid lillbaka, och man vill ha lillbaks den under jord.

Ulskoltet pekar i sitt betänkande också på problem med eldriften. Ja. sådana finns alldeles säkert men de kan begränsas. Jag sade lidigare alt jag känner respekt för gruvarbetarnas egna experiullåtanden, och i dessa ställs krav pä återinförande av eldriften. Man anser del inle omöjligt all genomföra delta. Jag tror på deras sakkunskap i sammanhanget. För mig väger den betydligt tyngre än förelagarsidans expertis, som anser att eldriften är dt orealistiskt allernaliv.

Riksdagen har ell uppenbart ansvar i della spel, som ytterst gäller liv och hälsa för mänga arbetare. Innebörden i ulskoilsbelänkandel är all man skall avvakla resullalel av pågående utredningar och försök. Men jag lycker alt man har vänlat alldeles för länge i detla sammanhang. Ju längre man vänlar, desio fier dömer man till döden.

Del finns en förskräckande stalislik från gruvområdena i norr. En undersökning som förelogs 1973 av LKAB:s förelagsläkare i Malmbergd visar, alt en gruvarbetare löper 14 gånger så slor risk som den övriga befolkningen all dö i lungcancer. Man vel alt dieselgasen är en av de dödsbringande komponenterna i det sammanhängd. Della borde egeniligen vara skäl nog för della riksmöie all klippa lill med ell formelll förbud för dieseldrift under jord och all beslula om ålgärder för all i övrigl begränsa användningen av diesel på arbdsplalserna.

Herr Nordberg sade i etl lidigare anförande alt man måsle ha förtroende för de fackliga organisationerna. Jag lycker med tanke på della atl del skulle ha varit nyttigt, om han och utskottet i övrigt också hade lyssnat på de fackliga organisalionerna då de ullalar sin oro och sina beslämda krav när del gäller dieseldriften under jord.

Herr NORDBERG (s):

Herr lalniaii! Det är också i meclvetandd om de problem som die-

seldriften medför som ulskottds betänkande präglas av den klara in- Nr 125 ställningen all man här på olika sätt måsle komma lill rälla med dessa Torsdagen den problern. Herr Lövenborg vel myckel väl all de bergsanvisningar som j j gj

nu råder när del gäller lillämpning av bestämmelserna för dieseldrift ------------

inrymmer bestämda riktvärden för de ämnen som får finnas i diesel- Arbelsmiljöfrågor avgaserna och även regler för fortlöpande avgaskoniroiler saml regler lorluftkoniroll i gruvorna av rikivärdena för skadliga avgaser och mätning av luftens syrehall.

Jag har lidigare pekat på atl en översyn pågår av gränsvärdesbestämmelserna, och det är väl inle hell uteslutet all den översynen kommer alt leda till atl i nuläget skärpla bestämmelser införs för de riktvärden som jag lidigare har angivit. Ulskonei hänvisar lill den försöksverksamhet som pågår pä della område och som syfiar lill all ersätta diesel med mindre fariiga energikällor, och jag vill där bara åberopa utskoliels skrivning.

Jag tycker all herr Lövenborg och vänslerparliel kommunisierna gör del väldigl lält för sig. Vad de begär är all riksdagen skall falla beslul om atl omedelbart sälta stopp för dieseldrift i gruvorna. Men vilken grad av facklig oro skulle inle då sprida sig, herr Lövenborg? Konsekvensen av ell sådanl beslul kan inte bli annat än en, nämligen total arbetslöshet för de gruvarbetare som arbelar i de gruvor där dieseldrift förekommer. Dessuiom skulle beslulel medföra följdverkningar på andra områden. Vad vi stryker under från utskottets sida är att vi måste försöka komma lill rälla med problemen och finna andra energikällor i stället för diesel för driften vid våra gruvor.

Hert LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag måsle säga. herr Nordberg, all sedan jag kom lill riksdagen 1972 har jag hela liden hört ungefär samma argumentering som nu i den här frågan. Jag kom hit bl. a. med denna vädjan i bagaget från gruvarbetare i Kiruna och Malmbergen Hjälp oss all få slul på die-.seldriften under jord! Hela liden har vi mön samma argument: man utreder och undersöker och håller på med forskningsverksamhet.

1 går blev jag uppringd av etl skyddsombud i Malmbergsgruvan som sade atl det är ännu värre nu än 1973. Fem av kamraterna dog i lungcancer i Ijol, och två ligger nu på sjukhus i Umeå och får behandling mol cancer. Gruvarbetarna hävdar all det är fullt möjligt atl genomföra annan drift underjord än dieseldrift. Sedan dessa frågor bökade aklualiseras på allvar har del gäll en lång lid, då man hade kunnai vidla ålgärder för en gradvis övergång från dieseldrift till annan drift. Jag kan därför inte på något sätt inse all vi är orimliga när vi kräver all riksdagen skall sälta in kraftålgärder.

Det pågår intressanta försök, svaras det då. Ja, del är visseriigen bra,
men om riksdagen kunde ullala sig för ell förbud mot dieseldrift under
jord. är jag övertygad om au slörre energi och mera resurser skulle komma
att läggas ned på all fä fram allernaliva lösningar på problemel. Sanningen 43

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

är egeniligen den, all arbelel för att finna alternativa lösningar lill dieseldriften under jord inle har bedriviis med vare sig den skyndsamhel eller de resurser som silualionen kräver. Den slora gruvägaren i sammanhanget, slalen, har inte visat den entusiasm och den målinriktning som hade behövts utan har använt dieseldriften som ett bra - lönsammare osv. - alternativ. Alt gruvarbetarnas dödsslalislik är skrämmande och all den ene gruvarbetaren efter den andre avlider strax före eller strax efter pensioneringen har inle lillmälls samma bdydelse sorn den heliga kon, vinslen.

Gruvarbetarna har för länge sedan själva aktualiserat denna problemalik och ställt krav i sina fackföreningar. Vi har också drivit frågan i riksdagen, men vad som har skett under senare år är, som jag lidigare har sagt, all dieseldriften har ökat i slällel för all minska. Ansvaret för delta är nalurliglvis inle utskottets, och inte heller riksdagens, men både ulskollel och riksdagen lar på sig ett stort ansvar, om man inle vidtar kraftålgärder och gör det nu!

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr I av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill au kammaren bifaller socialuiskoneis hemställan i belänkandd nr 40 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifiillil reservalionen nr I av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalei av kammarens ledamöler ha rösial för ja-proposilionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösiräkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 304 Nej - 17

Avslår

Mom. 2

Utskottets hemsiällan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskoliels hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Andreasson i Östra Ljungby m. fi., och för-

klarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Se- Nr 125

dan herr Kariehagen begärt volering upplästes och godkändes följande Torsdagen den

voleringsproposilion: 13 maj 1976

Den som vill all kammaren bifaller socialuiskoneis hemställan i betänkandet nr 40 mom. 3 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 2 av herr Andreasson i Östra Ljungby m. fl.

A rbetsmiljöfrågor

Vid omrösining genom uppresning förklarades flerlald av kammarens ledamöler ha rösial för ja-proposilionen. Då herr Karlehagen begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resullat:

Ja - 237

Nej - 85

Avslår - 2

Mom. 4

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemsiällan, dels reservalionen nr 3 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialuiskoneis hemsiällan i beiänkandei nr 40 mom. 4 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifiillil reservalionen nr 3 av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösial för ja-proposilionen. Dä herr Hagberg i Borlänge begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 305

Nej - 17

Avstår - 1

Mom. 5

Utskoliels hemställan bifölls.

Mom. 6

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemsiällan. dels reservationen nr 4 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i

Nr 125 Stockholm begärt volering upplästes och godkändes följande voterings-

Torsdagen den Proposition:

13 maj 1976

.____________ Den sorn vill att kammaren bifaller socialuiskoneis hemställan i betän-

Arbetsmiljöfrågor kandet nr 40 morn. 6 röstar ja.

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 4 av herr Hagberg

i Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlald av kammarens ledamöler ha rösial för ja-proposilionen. Då herr Olsson i Slockholm begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - .306

Nej - 16

Avslår - I

Mom. 7

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemsiällan. dels reservalionen nr 5 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 8

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservalionen nr 6 av herr Andreasson i Öslra Ljungby m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Karlehagen begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialulskotlels hemställan i belänkandd nr 40 mom. 8 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 6 av herr Andreasson i Öslra Ljungby m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalei av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Karlehagen begärde rösiräkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 235

Nej - 86

Avslår - 2

Mom. 9

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskoliels hemställan, dels re-
46 servaiionen nr 7 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt volering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialulskotlels hemställan i betänkandet nr 40 mom. 9 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 7 av herr Hagberg i Borlänge.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbetsmiljöfrågor

Vid omrösining genom uppresning förklarades flerlald av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösiräkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 305

Nej - 17

Avslår - 1

Mom. 10

Propositioner gavs pä bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservalionen nr 8 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Slockholm begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialuiskoneis hemsiällan i belänkandd nr 40 mom. 10 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 8 av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flerlald av kammarens ledamöter ha rösial för ja-proposilionen. Då herr Olsson i Slockholm begärde rösiräkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resuliai:

Ja - 305

Nej - 16

Avslår - 1

Mom. Il

Utskoueis hemställan bifölls.

Mom. 12

Propositioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbetsmiljöfrågor

Den som vill all kammaren bifaller socialulskotlels hemställan i betänkandet nr 40 mom. 12 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 9 av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flerlald av kammarens ledamöler ha röstal för ja-proposilionen. Då herr Hallgren begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299

Nej - 18

Avslår - 6

Mom. 13

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskollcis hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialuiskoneis hemställan i betänkandet nr 40 mom. 13 röstar ja, den dd ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 10 av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalei av kammarens ledamöler ha rösial för ja-proposilionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkslälldes votering med ornrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 300

Nej - 16

Avslår - 5

lUotn. 14

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 11 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialuiskoneis hemsiällan i belänkandd nr 40 mom. 14 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 11 av herr Hagberg i Borlänee.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslai för ja-proposilionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 302

Nej - 16

Avstår - 3

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

Mom. 15 och 16

Kammaren biföll vad ulskollel

dessa moment hemställt.

Mom. 17

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill au kammaren bifaller socialulskotlels hemställan i betänkandet nr 40 mom. 17 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 12 av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösial för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resullat:

Ja - 302

Nej - 18

Avslår - 3

Mom. 18

Ulskoltels hemställan bifölls.

Mom. 19

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 13 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Boriänge begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskoitds hemställan i belänkandet nr 40 mom. 19 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 13 av herr Hagberg i Borlänge. 4 Riksdagens piotokoll 1975/76:125-126

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

A rbetsmiljöfrågor

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Hagberg i Boriänge begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 304

Nej - 17

Avslår - I

Mom. 20

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 14 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskoitds hemställan i betänkandet nr 40 mom. 20 röslar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 14 av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299

Nej - 20

Avstår - 2

Mom. 21

Propositioner gavs på bifall till dels utskoliels hemställan, dels reservationen nr 15 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Slockholm begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialuiskoneis hemställan i belänkandd nr 40 mom. 21 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 15 av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlald av kammarens ledamöler ha röslai för ja-proposilionen. Då herr Olsson i Slockholm begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Den-

na omröstning gav följande resultat:

Ja - 299

Nej - 20

Avslår - 3

Mom. 22

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 16 av herr Andreasson i Öslra Ljungby m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Karlehagen begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

Den som vill alt kammaren bifaller socialulskotlels hemställan i betänkandet nr 40 mom. 22 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 16 av herr Andreasson i Öslra Ljungby m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Karlehagen begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 237

Nej - 84

Avstår - 2

§ 12 Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

Föredrogs näringsutskoitels belänkande 1975/76:52 med anledning av proposilionen 1975/76:151 om överlåtelse av aklier i Svenska Ulvecklingsakiiebolagel, m. m. jämle moiioner.

I proposilionen 1975/76:151 (induslridepartemenlel) hade regeringen föreslagil riksdagen atl

1. medge au aktierna i Svenska Ulvecklingsakiiebolagel överiäls till Slalsförelag AB för 100 kr.,

2. godkänna vad chefen för induslridepartemenlel anfört om Svenska Uivecklingsakiiebolagds framlida verksamhei,

3. till Medelslillskolt till Svenska Ulvecklingsakiiebolagel för budgetåret 1976/77 under trettonde huvudtiteln anvisa ett reservalionsanslag av 27 000 000 kr.,

4. lill Bidrag lill Sveriges Invesleringsbank AB för budgelärel 1976/77 under irdlonde huvudlileln anvisa ett reservalionsanslag av 26 700 000 kr.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

Belräffande proposilionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen framläggs slutligt förslag beträffande rekonstruktion och framlida finansiering av Svenska Ulvecklingsakiiebolagel. Delta bolag, som helt ägs av staten, fick hösien 1975, sedan dess resultat kraftigt försärnrais, ell aklieägariillskoll som skulle göra del möjligi för bolagei att driva sin verksanihei fram till halvårsskifid 1976. Nu föresläs au aktierna i bolagei den 1 juli 1976 överiäls lill Slalsförelag AB. Vidare anges vissa rikilinjer för bolagels framtida verksamhei. Bolagei skall även i fortsällningen ha lill uppgifi all ulveckla produkler, metoder och syslem som är angelägna för samhällel och alt utgöra en kanal för utveckling av innovationer från mindre företag och enskilda uppfinnare. Under de närmaste åren behöver eu bidrag tillföras Utvecklingsbolaget för denna uppgift. För budgelärel 1976/77 beräknas ell bidrag av 3 milj. kr. under styrelsens för leknisk uiveckling forsknings- och utvecklingsanslag.

För atl rekonstruktionen skall kunna genomföras föreslås ell aklieägariillskoll av 27 milj. kr., varav huvudparten beräknas bli erforderlig för direkla insalser i samband med försäljning av kvarvarande dotterbolag. Del föreslagna bidragd till Sveriges Invesleringsbank AB skall utgöra ersättning för ett lidigare avskrivet lån till Utvecklingsbolaget."

I della sammanhang hade behandlats de med anledning av proposilionen väckta motionerna

1975/76:2345 av herr Burenslam Linder m. fl. (rn), vari hemslällls all riksdagen skulle

1. avslå proposilionen 1975/76:151,

2. hos regeringen hemställa om ny proposilion med förslag lill re-konslruklion av Ulvecklingsbolagei när ell fullsländigi bokslut förelåg ulan vidare löpande slalliga subventioner och ulan ersällning lill In-vesieringsbanken, sami

1975/76:2365 av herrar Wirlén (fp) och Andersson i Örebro (fp), vari hemslällls all riksdagen skulle

1. beslula all aklierna i Svenska Ulvecklingsakiiebolagel skulle överläs
av Slalsförelag i enlighd med vad som anförls i motionen.

2. i övrigl avslå proposilionen 1975/76:151,

3. ullala all en särskild förciagsgrupp inle borde byggas upp inom Sveriges Invesleringsbank AB.

Ulskollel hemställde

I. belräffande rekonslruklion av Svenska Ulvecklingsakiiebolagel. m. m. all riksdagen skulle

A. med bifall lill proposilionen 1975/76:151 punkterna 1-3 och med avslag på motionen '1975/76:2345 yrkandel 1 i ifrågavarande del och yrkandel 2 samt moiionen 1975/76:2365 yrkandel 2 i ifrågavarande del

a) medge an aklierna i Svenska Ulvecklingsakiiebolagel överiäls lill Slalsförelag AB för 100 kr..

b) godkänna vad chefen för induslridepartemenlel i proposilionen hade anfört om Svenska Utvecklingsaktiebolagets framtida verksamhet,

c) lill Medelstillskotl till Svenska Ulvecklingsakiiebolagel för budgetåret 1976/77 under trettonde huvudtiteln anvisa ell reservalionsanslag av 27 000 000 kr.,

B. avslå moiionen 1975/76:2365 yrkandel I i den mån moiionen inte i denna del hade tillgodosetts enligt ulskoltels hemställan under 1,

2. belräffande Sveriges Investeringsbank AB;s företagsförvärv att riksdagen fann motionen 1975/76:2365 i ifrågavarande del (yrkandel 3) besvarad genom vad ulskonei anfört,

3. belräffande bidrag lill Sveriges Invesleringsbank AB all riksdagen med bifall lill proposilionen 1975/76:151 punklen 4 sann med avslag på moiionen 1975/76:2345 yrkandel 1 i ifrågavarande del och moiionen 1975/76:2365 yrkandel 2 i ifrågavarande del lill Bidrag lill Sveriges Invesleringsbank AB för budgelärel 1976/77 under ireiionde huvudlileln anvisade dt reservationsanslag av 26 700 000 kr.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

Reservalioner hade avgivits

belräffande rekonslruklion av Svenska Ulvecklingsakiiebolagel, m. m. 1. av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp) och Peiersson i Ronneby (c) som anselt all ulskollel under 1 bort hemslälla att riksdagen skulle

A. med anledning av proposiuonen 1975/76:151 punkterna 1 och 2
och moiionen 1975/76:2365 yrkandel 1 saml med avslag pä moiionen
1975/76:2345, säviii den inte behandlats under 3 eller tillgodosetts enligt
reservanlernas hemställan,

a) medge all aklierna i Svenska Ulvecklingsakiiebolagel överiäls lill Slalsförelag AB i enlighd med vad reservanierna anfört.

b) som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanierna anfört om rekonslruklion av Svenska Ulvecklingsakiiebolagel och om bolagets framlida verksamhet,

B. med bifall lill motionen 1975/76:2345 yrkandel I i ifrågavarande
del och moiionen 1975/76:2365 yrkandel 2 i ifrågavarande del avslå pro
posilionen 1975/76:151 punklen 3,

2. av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m) som ansell all utskotld under I bort hemslälla all riksdagen skulle

a) med bifall till motionen 1975/76:2345 yrkandel I i ifrågavarande del och motionen 1975/76:2365 yrkandel 2 i ifrågavarande del avslå proposilionen 1975/76:151 punkterna 1-3.

b) avslå moiionen 1975/76:2365 yrkandel I i den mån motionen inte i denna del hade avslagils enligt reservanternas hemställan under a.

c) lill Kosinader för avveckling av Svenska Ulvecklingsakiiebolagel för budgelärel 1976/77 under Irdlonde huvudlileln anvisa en förslagsanslag av 3 000 000 kr..

d) avslå motionen 1975/76:2345 yrkandel 2.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utveck-llngsakliebolaget, m. m.

3. belräffande bidrag lill Sveriges Invesleringsbank AB av herrar Regnéll (m), Böriesson i Glömminge (c) och Andersson i Örebro (fp), fru Hambraeus (c) saml herrar Peiersson i Ronneby (c) och Siegbahn (m) som ansell all ulskollel under 3 bort hemslälla

atl riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2345 yrkandel 1 i ifrågavarande del och moiionen 1975/76:2365 yrkandel 2 i ifrågavarande del skulle avslå proposilionen 1975/76:151 punklen 4.

Hert BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! Näringsutskoitels betänkande nr 52 behandlar regeringens proposition 151 om överiåtelse av aktierna i Svenska Ulvecklingsakiiebolagel till Statsföretag. Bakom den transaktionen ligger ideliga besvikelser över en koncern som man har försökt driva men som ekonomiskt har givit ell mycket svagt resultat.

Utvecklingsaktiebolagel bildades i juli 1968 efter beslut av riksdagen. Från socialdemokratiskt håll hördes då idel lovord: staten skulle medverka i tillverkningsindustrin, skapa nya produkter och öka sysselsättningen. Utvecklingsaktiebolaget, som under slutet av 1975 erhöll ett bidrag av riksdagen på 40 milj. kr., är nu tillsammans med sina dotterbolag till slörre delen moget för likvidation. Två dotterbolag har sålts. Fyra kvarsiår - AB Samefa, AB Carbox, Edvin Gardmo AB och AB Tellusond. Några delägda företag finns också kvar i koncernen.

Revisorerna har inte beviljat Utvecklingsaktiebolagets verkställande direktör eller dess styrelse ansvarsfrihet för 1975 års förvaltning. Frågan om ansvarsfriheten har skjutits fram till efter riksdagsbehandlingen och kommer all tas upp på bolagsstämman utan något förberedande förslag. Del blir då ägaren-staten som i sä fall får se till atl della sker, i annat fall måsle frågan om likvidation på allvar tas upp till behandling. Man har konstaterat att ekonomin är så dålig att företaget enligt bolagslagen borde ha begärt sig i likvidation redan lidigare.

För all rekonstruera Ulvecklingsakiiebolaget med dotterföretag begär industriministern i dag av riksdagen 27 milj. kr. saml 26,7 milj. kr. lill Sveriges Invesleringsbank som bidrag till kompensation för lån till koncernen som måste avskrivas.

Vi reservanler menar alt Statsföretag bör överta Utvecklingsaktiebolaget utan särskilda bidrag, då det ändå bara skulle utgöra en bråkdel av Statsföretags övriga engagemang och då Statsföretag för inte så länge sedan genom riksdagsbeslut fick 1,5 miljarder kronor. Utöver det bidrag som regeringen begär skulle åriigen vissa summor anslås från styrelsen för teknisk utveckling.

Jag kan inte finna annat än att det bästa sättet alt få rätsida på den här affären är alt inlemma Svenska Utvecklingsaktiebolaget i Statsförelag, som på de vägar man kan finna bör försöka få ekonomisk balans i koncernens olika företag.

Den Slörsta föriusien har åsamkats genom det till koncernen hörande AB Samefa, som har verksamhet i Slockholm och Kungsör. De fiesta

av oss minns att man vid starten av denna verksamhet hade stora förhoppningar på Svenska Ulvecklingsakiiebolaget. Det är väl nästan frågan om inte själva valkampanjen var en orsak till atl detta företag startades.

Del måsle lyvärr konstateras all myckel av del som hänt är resultatet av bristande planering och kontroll av verksamheten.

När det gäller vissa av företagen har personalen uttalat att företagsledningen varit inkompetent. Det är svårt atl få något grepp om hur företagsledarna har rekryterats, rnen att det i det här avseendet inte varit tillfredsslällande har vi inom utskottet fått uttryckliga vittnesbörd om från personer som haft fullständig möjlighet att bedöma saken.

Jag anser för min del att man gott kan godta att det inom Statsföretag finns etl utvecklingsbolag, även om detla inte har full inkomsliäckning. De privata företagsgrupperna har ofta sådana bolag.

I reservationen 1 föreslär vi alt Svenska Utvecklingsaktiebolaget skall införlivas med Statsföretag, som det ju en gäng lidigare har tillhört. Nu menar utskottsmajoriteten atl delta inte är så enkelt, eftersom man inom Statsföretag kanske inte är så glad åt att få detta bolag. Det skulle, anser man, försämra Statsföretags ekonomi. Ett övertagande måste ha en formell gäng. Ärendet måste passera över Statsföretags bolagsstämma, och det krävs väl ett initiativ av ägaren-regeringen.

Eftersom alltsammans egentligen är samhällets egendom skulle det väl i stort selt inte betyda så mycket vilka kanaler föriusterna rinner igenom; de drabbar ju ändå samhället. Jag har alltså en känsla av att det til syvende og sidst inte betyder så förfärligt mycket vilken väg man går. För mig framslår det ändå som klart att Statsföretag bör ha större möjligheter att .skaffa fram lämpliga förelagsledare till koncernen än vad koncernen själv har. Statsföretag har nog bättre tillgång till tekniskt kunnande och ekonomisk förmåga för all kunna klara ul denna affär.

Vi har ijnder de senasle dagarna fåll skrivelser frän personalen i de drabbade förelagen. Del ligger ju i liden all del skall vara medbesläm-manderäll och insyn, och nian fär ulgä från all de anslällda har lillräckliga kunskaper för att kunna bedöma förhållandena inom koncernen. Personalen är ingalunda belåten med del tillstånd som rått.

När utskottet understryker att Statsföretag har speciella krav på lönsamhet, varför ett övertagande av den diskuterade koncernen enligt utskottets mening skulle vara olämpligt, vill jag återigen påpeka all samtliga dessa företag ju ändå är samhällsägda.

I reservalion nr 3 menar vi att Investeringsbanken själv bör svara för de föriusier som uppkommer genom utlåning, och därför skulle dessa 26,7 milj. kr. inte utgå som bidrag till banken för de föriusier som uppkommit genom lidigare avskrivningar.

Om det inom etl sådant här avsnitt av näringslivet där Svenska Ulvecklingsakiiebolaget hör hemma blir regel att vederbörande kredilin-rälining handlar under förutsättning att man får föriusterna på läneärenden täckta genom riksdagsbeslut, om företagen som lånar i sin tur har den uppfattningen alt del inte gör så mycket om det blir föriusl

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utveck-tingsaktlebolaget, m. m.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

för nian förväntar sig också bidrag från del allmänna genom riksdagsbeslut då blir del svårl all uppfylla del alla här ulialai all man ämnar göra, nämligen bringa denna koncern pä fötter igen.

Man tänker ibland på vilka oerhörda belopp som utbetalas av del allmänna i sädana här fall; lill varven, till Stålverk 80 osv. Då erfar man hur svårt detär för den enskilda lilla människan atl fä de ekonomiska resurser hon skulle behöva - ofta mycket små - för väl motiverade behov.

Med hänsyn lill den informalion som lämnats till ulskoltels ledamöter under år 1975 angående Svenska Utvecklingsaktiebolagel irodde jag faktiskt under hösien i fjol alt förhållandena var bättre än de visat sig vara. Det här året fär jag själv slå för bedömningen av den här frågan. Man kommer inte ifrån att informationen har varit bristfällig dels till riksdagen, dels till de anställda. Om man plockar fram äldre förvaltningsberättelser t. ex. över Invesieringsbankens verksamhet finner man att de innehåller förfärligt mycket suggestiva bakgrundsbilder och suggestiva texter, som man menar är olämpliga i all annan reklam. Vad som är viktigt är ju att informationen blir riklig. Det måsle eftersträvas, och skönmälningar får man övertala lill mycket betydelselösa ämnen i samhällel.

Ur ekonomisk synpunkt, ur de anställdas synpunkl och ur allmän synpunkl är del nödvändigl att sädana förhållanden som denna affär inte återupprepas i statens regi och för allt i världen inte i någon annans regi heller.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall lill reservalionerna 1 och 3 under näringsulskottets betänkande nr 52.

Under della anförande överlog herr försie vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert REGNÉLL (m):

Herr lalman! För fem månader sedan, under höstsessionens slutspurt, debatterade kammaren industriministerns hemställan om ell anslag på 40 milj. kr. lill Svenska Utvecklingsaktiebolagel. Från moderat håll yrkade vi avslag pä regeringens hemställan. Att bevilja dessa 40 milj. kr. skulle enligt vår uppfallning innebära alt man kaslade goda pengar efter dåliga. Vi efterlyste ett ordentligt beslutsunderlag och dt förslag om en lösning som bäde var ekonomiskt försvarbar och kunde garantera de anställdas långsiktiga arbetslrygghet. Vi blev den gången ensamma om våra bedömningar och yrkanden. Tyvärr -ja, jag säger tyvärr - vet alla nu atl våra bedömningar var riktiga. De 40 miljonerna har runnit bort i en oskickligt skött verksamhei. De anslällda i moderbolaget och i vissa av dotterföretagen är på goda grunder besvikna och oroliga.

Debatten den 11 december i fjol fördes från vår sida av herr Burenstam Linder, som för resten redan på moderaternas stämma i oktober hade slagit larm om vad som var på väg atl hända inom Svenska Utvecklingsaktiebolaget. För regeringsförslagei talade i december dels närings-utskottets ordförande herr Svanberg, dels industriministern.

Herr Burenslam Linder påminde kammaren om de stolta föresatser

- skönmälningar kallades de nyss - med vilka Statsföretag sjösattes 1968.
Det var obarmhärtigt gjort. Kontrasten mellan de vackra föresatserna
och resultaten blev skärande. Fem fina föresatser fanns, men i dag måsle
det erkännas att ingen av dem förverkligats. Vad har det blivil av löftet
om alt Svenska Utvecklingsaktiebolagel skulle ge tekniskt och kommer
siellt tillfredsställande utformning av - som del hette - för samhället
angelägna produkler, rneloder och syslem? Vad har del blivii av ef-
fekliviseringen av de företagsekonomiska föruisäiiningarna för slalliga
förelag? Ja, del vänligaste man kan svara är kanske all Svenska Ut
vecklingsaktiebolagel blivit etl varnande exempel på hur statlig verk
samhet inle skall bedrivas. Det sades också all Svenska Utvecklings
aktiebolaget skulle vara bra att ha för alt exploatera de statsanställdas
innovationer. Kan några lyckade exempel redovisas på detta? Samma
fråga gäller för uppgiften om all man skulle exploatera småföretags och
enskildas uppfinningar. Vad har det blivil av del?

Vad slulligen den sisla punkten i den högtravande målformuleringen beträffar är del väl här som dd fakiiska uifallei ler sig allra mesl sorg-lusligl. Svenska Ulvecklingsakiiebolagel skulle, sades del, lillföra samhällel en förmögenhetstillväxt genom sin verksamhet inom forskning och industri. Vad har del blivil? Svaret finner man i en tablå i den motion som moderala samlingspartiet väckte i anslutning lill årets proposilion om Svenska Utvecklingsaktiebolaget. Där summeras - och jag vill påstå alt del är snällt beräknat - samhällets hittillsvarande föriusl på bolagels verksamhei till 167 milj. kr. Så blev del med den förmögenhetsökningen.

Dagdrömmarnas lid är nu förbi. Också industriministern är i den nya propositionen slarki kritisk mol Svenska Ulvecklingsakliebolagets skötsel. Formuleringarna har befriat näringsutskottet frän atl utforma den kritik som alla i ulskotiel - också regeringspartiets medlemmar - nu måste erkänna vara berättigad.

Frän decemberdebatten i fjol kan också nämnas all herr Burenstam Linder reste frågan om inte Svenska Utvecklingsaktiebolagel. för den händelse vanliga regler skulle gälla också för deila, vore skyldigt att upprälla likvidationsbalans. Frågan uppfattades lydligen som en förolämpning. För den frågande måsle det vara tillfredsslällande all nu i efterhand få veta att Svenska Ulvecklingsbolagds revisorer delade hans uppfallning. 1 del sammanhangei blir data av iniresse. 1 revisionsberättelsen, daterad den 9 april i år, slår det: "När icrlialbokslulci per 31 augusii 1975 förelåg slod del klart all bolagets förluster lett lill an nicr än 2/3 av aklickapilalci gått förlorat och vi" - alllså revisorerna

- "fäste ånyo styrelsens uppmärksamhet på plikten atl uppiäiia likvida-
lionsbalaiisräkning."

Ordet "ånyo" visar att revisorerna redan tidigare sökt väcka styrelsen till insikt om vad lagen kräver men inte fåll gehör. Alt larm slagits av revisorerna - lydligen redan på våren 1975 - sade varken herr Svanberg

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolagel, m. m.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolagel , m. m.

eller industriministern etl knyst om i december.

Risken all en likvidalionsbalansräkning eventuellt skulle visa på skyldighet till ivängslikvidation användes av industriministern som en påtryckning för alt få tillgång lill de 40 miljonerna i friska pengar.

Friska pengar, ja. Hur ser det ut med dem i dag? Jag låter pä nytt

revisorerna komma till tals: "När bolaget genom riksdagens beslut

i december 1975 erhöll ett tillskott på 40 milj. kr., ansåg styrelsen atl bolaget därmed tillförts resurser av sådan sioriek atl något tvång alt upprätta likvidalionsbalansräkning inte förelåg -". Efter del tankstreck som här finns i revisionsberättelsen läser man: "som framgår av bolagels bokslut per 31 december 1975 var aktiekapitalet då förbrukat till mer än 2/3." Detla alllså trots att de 40 miljonerna tillkommit på tillgångssidan!

En bistrare krilik av förhållandena inom ett företag kan väl knappasl tänkas. Trots uppblåsta värden pä lillgängssidan räckte de 40 miljonerna inle till för atl återställa balansen, och sedan årsskiftet har de helt konsumerats. Inle underligt att revisorerna i sin berättelse, som herr Börjesson i Glömminge redan varit inne på, villkorar sin tillstyrkan av fast-siällelse av balansräkningen och all de ulan eget ställningstagande till stämman hänskjuter frågan om ansvarsfrihet för styrelse och verkställande direktör. Bakgrunden till denna ovanliga revisionsålgärd var, säger revisorerna, all ägaren - alltså slalen - "varit väl informerad och i vissa fall bäde påverkal och deltagit i beslut som väsentligen påverkat resultat och slällning".

En sätt, pä vilket staten/ägaren påverkat Utvecklingsaktiebolagets slällning var Invesieringsbankens villkorliga avskrivning av de 26,7 milj. kr. som banken lånat ut till SUAB. I sin årsredogörelse noterar banken belåtet, all regeringen i propositionen 151 föreslår ell, som del heter, "bidrag" lill banken med det belopp som man annars skulle ha förlorat på Utvecklingsaktiebolagel. Det ligger nära lill hands att tro atl etl löfte om atl fä kastanjerna krafsade ur elden varit en förutsättning för Invesieringsbankens genlila uppträdande mol Utvecklingsaktiebolagel.

Från moderat håll kan vi inte acceptera en sådan uppläggning. Investeringsbanken bör liksom andra banker få la konsekvenserna av sina ullåningsbeslut. Atl skattebetalarna skulle ställa upp med 26,7 miljoner för atl hälla Invesleringsbanken skadeslös finner vi orimligt. Vi förslär väl, atl arrangemanget kan bidra till all dölja en del av Utvecklings-aktiebolagets fiasko, men vi anser all en sådan leknik går stick i stäv mot kravei på lättillgängliga besked om den statliga verksamheten. Glädjande nog har företrädare för mittpartierna i ulskoltet anslutit sig lill förslagel all avvisa tanken pä all lämna Investeringsbanken bidrag för de förlorade miljonerna. Herr Böriesson i Glömminge formulerade nyss myckel övertygande skälen till atl avslå regeringens förslag pä denna punkl.

Etl annal förslag eller rättare sagt en annan order all slälla upp lill nödställda bröders hjälp läggs fram i proposilionen i form av all styrelsen för teknisk utveckling framöver skulle destinera 3 miljoner av sina ganska

knappa medel till Utvecklingsaktiebolaget. Man kan lätt föreställa sig hur pass förtjusta de som handhar forsknings- och ulvecklingsanslagen blir över sådana ingripanden.

Någon förtjusning visar inte heller Statsförelag över departementets förslag att lasta över Utvecklingsaktiebolaget på Statsföretag. Realistiskt vet vi moderater att så kommer all bli riksdagens beslul i dag. En bättre uppläggning än regeringens är då den som folkpartiet förordar i sin motion. Denna följs upp i reservationen 1, och vi kommer därför i andra hand att stödja denna reservation.

Herr lalman! I fjolårets decemberdeball riktade både herr Svanberg och industriministern attacker mot herr Burenstam Linder, för alt han, som de menade, otillräckligt beaktade personalens intressen. Han för-dyslrade deras julfirande, klagade industriministern. Bidrog då statsrådet och hans medarbetare till en gladare julstämning hos de anställda? Det ser inte sä ut.

I går - lyvärr först i går - fick som herr Börjesson i Glömminge nyss nämnde en del riksdagsmän, bland dem de ordinarie medlemmarna i näringsulskoltet, en samling handlingar frän de fackliga organisalionerna i Utvecklingsaktiebolagets dotterföretag Samefa. Del är ingen uppbygglig läsning för dem som anser det angeläget, alt staten iakttar spelreglerna på arbetsmarknaden.

Det rör sig om en diger samling handlingar med, som det förefaller, väldokumenterade redogörelser för sammankomster med bolagsledningen och uppvaktningar i depariemenld. Under rubriken Sammanfallning säger man: "Med statens uttalade ambitioner som förebild vad beträffar anställningstrygghet och företagsdemokrati anser vi all dessa ambilioner pä långt när inte har infriats. Inle ens har grundläggande avtal följts som företagsnämndsavtalet och trygghetsavtalet.

Facket har ställts inför mycket svåra ställningstagande där eventuellt
'felaktigt' ställningstagande skulle lastas facket och maskera förelags
ledningens grundläggande misslag.

Facket riktar kritik mot industridepartementet som ej pä ett mer aklivl sätt har medverkat till anställningstryggheten för SU och dess dotterbolags personal."

Vi på moderat håll har haft pä känn all de anställda i Utvecklingsbolaget - Avvecklingsbolaget är nu en riktigare benämning - skulle kunna hamna i svära situationer. Vi yrkar därför pä alt förslagsvis 3 miljoner skall slällas till förfogande för att göra avvecklingen mindre kännbar för personalen. En sådan åtgärd är långt mera meningsfylld än att acceptera de miljonbelopp i nya satsningar som regeringen föreslår, som styrelsen tydligen anser vara till fyllest, men som revisorerna betecknar som olillräckliga, liksom i fjol. Erfarenheten ger all anledning all tro an sådana nya satsningar skall visa sig lika bortkastade som de redan gjorda.

Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationerna 2 och 3.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolagel, m. m.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

Herr WlRTEN (fp):

Herr talman! Genom herrar Böriessons i Glömminge och Regnélls pläderingar för de reservationer som de slår för har en hel del av de ting som också jag tänkl la upp blivil redovisade, jag skall därför, herr lalman, försöka fatta mig ganska kort.

Svenska Utvecklingsaktiebolagel har nu funnils i åtta år. Det är inte någon särskilt lång tid i företagssammanhang. Men åtskilligt har hunnit hända under dessa år. Dock inle del man hade hoppats från bolagets lillskyndare. Del har redan framgått av herr Regnélls genomgäng av de premisser efter vilka Utvecklingsaktiebolagel skulle arbeta och vilka uppgifter det skulle ha. Del blev inte riktigt som man tänkl. Man har inte fält fram de angelägna produkler, de metoder och de system som det var avsikten alt Utvecklingsakriebolaget skulle utveckla. En och annan produkt kan man naturligtvis peka på, t. ex. bilskyllar, men i stort sett har del inle gäll bra.

De resurser som under dessa år har tilldelats Utvecklingsaktiebolaget är inga små belopp. Vid starten 1968 fick bolaget 25 milj, kr, 1971 beviljade riksdagen 6,5 miljoner, 1972 beviljades 12 miljoner, 1974 30 miljoner och så sent som i december förra året beviljades, som vi hörde nyss, ytterligare 40 milj, kr. Del gör lillsammans 113,5 milj. kr.

Men lägel var ändå inle ljust när man summerade anslagsgivningen i december 1975. Tvärtom var det ulomordenlligl dystert. Industriministern själv formulerade i den proposilion som lades fram för riksdagen en skarp kritik mot bolagets skötsel. Det står i proposilionen: "Av det material jag har lagil del av framgår emellertid alt utfallet i SU-gruppen i inle ringa grad även är en följd av brisiande planering och kontroll av verksamheien." Del var beska ord från del ansvariga statsrådet. För några dagar sedan fick vi SU:s årsredovisning. Studiet av dotterbolagens ställning är en ganska dyster läsning. Det är inte så många förelag kvar. Av de dotterbolag som nu finns hade Analom AB en omsättning på 15 milj. kr. och en förlust på drygt 5 milj. kr. AB Carbox hade en omsättning på 2,7 milj. kr. men ell minus pä hela 14 milj. kr. Grubbens-Fraclionator AB hade 12,2 milj. kr. i omsättning och ett minus på 4,3 miljoner. Edvin Gardmo AB hade 11.8 miljoner i omsättning och en lilen vinst på 0,7 milj. kr. Slutligen har vi del företag som har vållat mest bekymmer, nämligen AB Samefa med en omsättning pä 42 miljoner och en föriusl på nära 33 milj. kr.

Med den resultatredovisningen för dotterbolagen kan resultatet för SU-gruppen i sin helhet inle bli annat än en kalastrof Industriministern konstaterade också redan i sin redovisning rörande Svenska Utvecklings-aktiebolaget lill riksdagen i höstas: "Aklierna i Utvecklingsbolaget torde i dag sakna värde." I den proposition som vi behandlar föreslås också atl dessa aktier överiäls lill AB Statsföretag för 100 kr. Pä älta är har således riksdagen beviljat nära 115 milj. kr., men när bolaget nu föresläs bli inlemmat i Statsföretag skall det ske lill ett aklievärde av 100 kr. Men del är värre än så. För all kunna rekonstruera bolaget vill regeringen

att riksdagen skall bevilja ytteriigare 27 milj. kr. i medelslillskolt och 26,7 milj. kr. för att betala igen ett lån frän Investeringsbanken som Utvecklingsaktiebolaget inle klarat av att reglera. Det är en förfärande miljonrullning som saknar motstycke.

I slulel pä Utvecklingsaktiebolagds årsredovisning, som jag nyss citerade ur, finns en revisionsberättelse, som mina kamrater i utskottet förul har uppehållit sig vid. Jag vill även för min del peka på del anmärkningsvärda i au revisorerna inte beviljat ledningen ansvarsfrihet. Frågan har uppskjuiits till bolagsstämman med hänsyn till att "ägaren varit väl informerad och i vissa fall bäde påverkal och deltagit i beslut som väsentligen påverkat resullat och ställning."

Ansvaret lyfts således tillbaka på regeringen och det ansvariga statsrådet.

Ja, men riksdagen då, kanske någon undrar. Den har ju varit med om att bevilja pengar gäng på gång. Det är riktigt. Vi måste också ta värt ansvar. För folkpartiets del gick vi med på atl bevilja 40 milj. kr. i höstas. Men vi gjorde det under del mycket klart uttalade villkoret alt nu måste del vara slut. Vi föreslog all man skulle sälja dotterbolagen. Vidare menade vi att den tanke som fanns redovisad i ell gemensamt uttalande från Statsförelag och Utvecklingsaktiebolagel om atl inlemma Utvecklingsaktiebolagel i Statsföretag var riktig. Bolaget har en viktig resurs i personal och kunnande. Denna bör bevaras och ges möjlighet all fungera i en miljö som kan ta till vara dess insalser.

Som ett utvecklingsorgan inom Slatsförelagsgruppen skulle bolaget få tillgång lill det kapital och det kompletterande kunnande på t. ex. marknadssidan som krävs för en framgångsrik verksamhei. En viktig faktor i sammanhangei var också atl Statsföretag förklarat sig villigt alt tillskjuta kapital.

De synpunkter vi förde fram i höstas häller vi fast vid även i dag. Vi ansåg all del med hänsyn till personalen i Svenska Utvecklingsak-tiebolagskoncernen var nödvändigl att tillstyrka de då begärda 40 miljonerna. Bolaget slod inför en omedelbar likvidation, och det behövdes tid för en planmässig rekonstruktion av företagel.

Rådrum har nu getts, och enligt vår uppfattning får man finansiera rekonstruktionen med hjälp av försäljningar och tillskott från Statsföretag. Vad försäljningarna kan inbringa är alltjämt rätt oklart. Oss förefaller det som om tillgångarna skulle kunna realiseras med bätlre ulfall än vad som hittills redovisais.

Häromdagen kom ell omfattande uttalande, som herrar Böriesson i Glömminge och Regnéll också har varit inne pä, från fackklubbarna vid Samefa. Om rrian, som jag gjort tidigare i dag, deltagit i Statsföretags bolagsslänima och läsl i koncernöversikien: "Vidare skulle förelagen ha som mål att nåalli siörre arbeisiillfredssiällelse förde anslällda och vikten av en fördjupad förelagsdemokraii framhölls", och sedan läser della ullalande frän personalen vid Samefa, ja, då blir man minst sagt häpen.

Jag är fullt medveten om, herr talman, att Statsföretag och Svenska

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

Utvecklingsaktiebolaget i sin nuvarande form inte har med varandra att
göra. Man borde dock kunna kräva att de riktiga synpunkier som finns
anförda i Statsföretags årsredovisning också skall vara tillämpliga inom
en annan gren av den statliga förelagssektorn. Men så tycks tyvärr inte
vara fallet, all döma av de uttalanden som vi har fått citerade. Jag skall
också bidra med ett litet citat. Det heter så här - en ganska kraftig salva
f ö.: "Med SAMEFA som bakgrund ler sig debatten om ökat inflytande
pä arbetsplatserna endasl som en teoretisk debatt i landets folkvalda be
slutande organ. Detta uttalande är ett verklighetsförankrat exempel

pä all den vanlige löntagaren alllid får dra del tyngsta lasset då makthavarna ensidigt beslutar utan förankring bland de anställda."

Herr talman! Man tvingas att konstatera att Samefa är inte bara ett ekonomiskt elände - de ansvariga har uppenbarligen också brustit allvariigt i fråga om information och inte tillgodosett minimala krav på företagsdemokrati.

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall lill reservationerna 1 och 3.

Herr förste vice lalmannen lillkännagav all anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Hert WÅÅG (s):

Herr talman! Anspråken på statens företag är ofta inte särskilt rimliga. Dels skall de vara mönsterförelag för de anställda, dels skall de fullgöra sysselsätlningspolitiska uppgifter och tillgodose högt ställda miljökrav, dels slutligen skall de vara samhällsekonomiskt nyttiga i största allmänhet. Dessutom begär vi här i riksdagen att de också skall vara lönsamma.

Industriell utveckling är alltid ett äventyr. Förluster på en utvecklingsverksamhet som den som vi nu behandlar bör inle ses enskilt utan i förhållande till den samlade verksamheten.

Ulvecklingsakliebolagets knaggliga väg har målande skildrats av de tre tidigare talarna från näringsutskottet. Även om det inte är så, som herr Böriesson i Glömminge antydde, all bolaget kom lill som en val-argument, är skildringarna i allmänhet grundade på fakta som närings-utskottet fåll ta del av.

Bolaget har behandlats flera gånger tidigare här i riksdagen, senast i hösias. Riksdagsmajorileten uilalade då all Ulvecklingsakiiebolagel borde bevaras för fortsatt verksamhet och alt bolaget borde övertas av Statsförelag, som lorde ha behov av ett organ för utvecklingsverksamhet inom koncernen. Det är således riksdagen som har beslutat alt Statsförelag skall överta bolaget.

Det uttalades vidare att verksamheten inom Utvecklingsaktiebolaget inte fick knytas enbart till Statsföretag ulan utrymme borde beredas för viss utvecklingsverksamhet även inom andra sektorer av samhällslivet. I väntan pä en slutlig rekonstruktion av Utvecklingsaktiebolagel anvisade riksdagen etl anslag på 40 miljoner för all göra det möjligt för bolaget all driva verksamheten till halvårsskiftet 1976.

I regeringens proposilion framläggs nu förslag till rekonslruklion och framtida finansiering av Svenska Utvecklingsaktiebolagel. Det föresläs alt Utvecklingsaktiebolagel övertas av Statsförelag fr. o. m. den 1 juli 1976 med en inriklning som svarar mot tidigare verksamhet och mot riksdagens uttalande i fjol. För rekonstruktionen föreslås ell aklieägar-tillskott på 27 miljoner, främst för att möjliggöra insatser i samband med försäljning av kvarvarande dotterbolag. För fullgörande av vissa forsknings- och utvecklingsuppdrag, som ej gäller Slalsförelag, föreslås alt Utvecklingsaktiebolagel för i första hand år 1976/77 får ell anslag från STU pä 3 miljoner, och för vissa utvecklingsarbeten vid Carbox anvisas 5 miljoner ur del anslag pä 20 milj. kr. som i annat sammanhang ställdes lill utvecklingsfondens förfogande. I ersättning lill Investeringsbanken yrkas 26,7 milj. kr.

Utskottet uttalar beträffande Utvecklingsaktiebolagel "alt vad som har förekommit bör resultera i ingående överväganden av de problem rörande styrning och ledning av statliga företag som har aktualiserats". I del sagda ligger, säger utskottet, en bestämd krilik mol atl de ekonomiska frågorna har fått stå tillbaka för de tekniska och "en uppfordran till åtgärder för atl förebygga atl liknande situationer i framliden kan uppkomma inom den statliga företagssektorn".

Utskottet instämmer också i industriministerns uttalande av uppskattning av många positiva resultat av Ulvecklingsakliebolagets verksamhet. Särskilt vill ulskollel uttala tillfredsställelse över det målmedvetna rekonstruktionsarbete som bedriviis den senasle tiden. Utskottet instämmer därmed i industriministerns helhetsomdöme och tillstyrker propositionens förslag.

I anledning av propositionen har avgivits tvä moiioner, som föranlell tre reservationer. 1 motion 2345 liksom i reservalion 2 yrkas avslag på propositionen och begärs en ny proposition sedan fullständigt bokslut framlagts. Därvid skall inget bidrag till Investeringsbanken och inga löpande subventioner utgå. Förslaget innebär att såväl Ulvecklingsakiiebolaget som dotterbolagen ivingas lill likvidation. Därigenom drabbas ett slort antal anställda av varsel om uppsägning och riskerar sina anställningar. Med andra ord avvisas i reservationen del rekonstruktions-förslag som riksdagen beställt, eflersom förutsällningarna för en rekonstruktion lorde saknas vid den tidpunkt dä riksdagsbeslut eventuellt kan fattas i anledning av en ny proposilion någon gång till hösien.

1 motionen 2365 liksom i reservationen 1 föresläs atl Svenska Utvecklingsaktiebolagel skall överlåtas pä Statsföretag utan vederlag för förluster och alt inga medel skall anvisas för gotlgörelse lill Invesleringsbanken. Resullalel för Utvecklingsaktiebolagel och de anslällda torde därmed bli ungefär detsamma som enligt reservationen 2. Riksdagen kan inle tvinga Statsföretag atl ulan vederiag överta ett föriustförelag, och vägen lill en överlåtelse blir lång och krånglig och kan föranleda konstitutionell erinran, om den reservalionen skall följas. Det är för enkelt atl resonera som herr Böriesson gjorde - siatcn som staten - eftersom

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

man ju är skyldig atl redovisa vae avsnitt för sig.

Det förslag som framförs om alt Statsföretag utan vederlag skall överta förlustföretagen och i stället få rätt alt ej leverera viss del av sin vinst svär hell mol den antagna målsättningen för Statsföretag. Flera av de andra förslagen i moiionen förutsätter också en, omläggning av Statsföretags instruktioner. Båda dessa motioner och reservationer avstyrks därför av ulskollsmajoriteten.

Vad gäller motståndet mol atl Invesleringsbanken skall få ersättning för sitt avskrivna lån i Stansaab Elektronik AB kan konstateras att Invesleringsbanken ingalunda saknat säkerheter för della, utan atl avskrivningen skett för att ge bolaget möjligheter lill en rekonstruktion. Vad del gäller är närmasl alt staten skulle frångå sitt betalningsansvar i en affär som uppgjorts - ett förfaringssätt som knappast skulle kunna kallas hedrande och som inle skulle tillämpas, om det vore en annan bank än Investeringsbanken.

Uiskottsmajoriteten avvisar också dessa propåer och tillstyrker propositionens förslag även här.

De föreslagna anslagen från STU och Utvecklingsfonden tillstyrker utskottet, inle minsl mot bakgrund av riksdagens uttalande hösten 1975, såsom jag tidigare har nämnt.

Herr lalman! Med detla yrkar jag bifall lill utskottets förslag på alla punkter.

Herr REGNÉLL (m) korl genmäle:

Herr talman! Det var en formulering av herr Wååg som fick mig att begära ordel. Herr Wååg menade atl moderala samlingspartiets förslag att säga nej till nya bidrag till Utvecklingsaktiebolaget skulle innebära all både moderbolaget och dotterbolagen skulle tvingas till likvidation. Delta kan inte vara rikligl. Finner man en köpare som är beredd att överta etl dotterbolag, är ju meningen med denna överiåtelse alt dotterbolaget skall leva vidare i en eller annan form - kanske inte i den juridiska form del har nu, men i alla fall med sin verksamhet och med delar av sin personal.

I sammanhangei är del kanske skäl all sälla etl frågetecken för den språkliga egendomlighet som man träffar på i resonemangei om avveckling av Svenska Utvecklingsaktiebolagel. Del lalas om atl "sälja" det och del, men när man närmare undersöker villkoren, finner man atl moderbolaget skall betala ett anlal miljoner för alt bli av med dessa dotterbolag! Del visar ju alt moderbolaget inte är villigt - och kanske inte heller kompetent - all sköta dotterbolagen. Då måste del vara åtskilligt bättre för dem att hamna i etl nytt sammanhang, där de passar bättre och kommer under bättre ledning. Att säga all detta skulle innebära likvidation, och alllså en kalastrof för bolaget som sådant och för de anställda, kan inte vara riktigt.

Herr WÅÅG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del var ju en konjunkliv i det herr Regnéll sade: "Om man kan förutsätta all man finner köpare, då behöver man inte träda i likvidation." Del är en förulsällning som vi inle ulan vidare kan hoppas på. Vi måsle se sanningen i vitögat: likvidalionshotel är överhängande.

Herr REGNÉLL (m) kort genmäle:

Herr talman! Del är vissl sant att jag använde en konjunkliv, alltså en betingad formulering. Finner man inle någon säljare i dag, innebär det alt de som kan branscherna - del är skilda branscher - bedömer utvecklingen av dessa företag som omöjlig. De bedömer företagens ekonomiska situation på det sättet atl förelagen inte står att rädda. Det skulle betyda alt förelagen stannar kvar som dotterbolag hos moderbolaget. Man förstår innerligt väl den tveksamhet som Statsföretag visar inför utsikten atl få in sådana medlemmar i familjegruppen.

Hert BURENSTAM LINDER (m):

Herr lalman! Sedan vi diskuterade det statliga utvecklingsbolagets svindlande affärer i december förra året har vi fått en ny proposition, en ny revisionsberättelse och en omgång inlagor frän personalen i etl av de hårdast drabbade dotterbolagen. Alla dessa handlingar försiärker hållbarheten i den krilik del fanns anledning all framföra redan tidigare.

Hur har det varit med medbestämmandet i samband med de rekon-struklionsförsök som har gjorts? Den frågan har rests redan här i debatten och den kan tas upp på nytt mol bakgrund av att industriministern i den proposilion vi fick förra hösien förklarade alt nu skulle del till en aktiv medverkan av företagels anställda. Den 7 november sammanträffade personalrepresentanter med Rune Johansson och efter det samtalet skickades del ul ell meddelande till alla anställda inom Svenska Utvecklingsaktiebolaget och dess dotterbolag, där del stod följande:

"Industriministern sade att han pä grund av de särskilda förhållanden som gäller i värl fall inser alt man måste ta speciella hänsyn utöver trygghetsavtalet till den personal som eventuellt kan komma att bli övertalig vid rekonstruktion av gruppen.

Han förklarade på direki fråga att ingen anställd med anledning av den uppkomna situationen skall behöva känna oro för all bli utan arbele."

Men bitterheten är nu stor, sä stor som den blir när förväntningar byggs upp endasl för att svikas. 1 en sammanfattning i inlagorna från personalen hur de ser pä sina erfarenheter av de olika turerna säger man:

"Med statens uttalade ambilioner som förebild vad beträffar anställningstrygghet och företagsdemokrati anser vi att dessa ambitioner pä långl när inte har infriats.

Inte ens har grundläggande avtal följts som företagsnämndavtalet och trygghetsavtalet."

När jag läsle de raderna fick jag en känsla av atl ha hört dem förr. Och del har jag också. Därför atl det har på senare lid blivil alll vanligare

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1975/76:125-126

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolagel, m. m.

och alll lättare all finna uttalanden om distansen mellan prat och verklighet med den byråkratiska slalen som arbetsgivare.

Om industriministern vill ha ett färskt ullalande går del bra all läsa del senasle numret av ABF:s tidning Fönstret.

I den debatt som vi för i dag är del inte så myckel fråga om alt hitta syndabockar som all granska erfarenheter för all finna ledning inför framtiden. Erfarenhelerna från del slalliga Utvecklingsaktiebolagel är på alla plan sådana alt svenska folkel måsle säga sig alt socialdemokraternas strävanden atl socialisera allt större delar av svenskt näringsliv är synneriigen farliga för utveckling, för sysselsättning och för medbestämmande.

Man bör fråga sig hur det skulle vara som löntagare i ett socialistiskt samhälle där det i själva verket finns bara en enda arbetsgivare, det offentliga. Hur skulle del gä med verkligt medbestämmande och oberoende för individen i en sådan situation?

Den frågan har var och en anledning all ställa sig. Men en fråga som vi måste slälla till industriministern är följande: Vad är hans kommentarer lill de anställdas synpunkier? Vad har han alt säga på den här punklen? Har han - för alt i varje ögonblick göra del läll för sig i sädana här konlakler - lämnat utfästelser som inte infriats? Har trygghetslagar och förelagsnämndsavtal respekterats i alla olika skeenden? Har medbestämmandet fått vara sä stort som det enligt regeringens nya arbetsrättsliga lagförslag bör vara? Delta är frågor som kräver svar.

En annan principiell fråga gäller möjligheterna för riksdagen och allmänheten atl vinna insyn i den slalliga verksamheien. I den proposition som vi diskuierar säger industriministern på s. 5 atl "i början av sommaren 1975 blev det känl att föriusien för år 1975 skulle bli avsevärt slörre", dvs. slörre än budgeterade 17 milj. kr.

Herr lalman! I början av juni förra året "blev det känl". Man frågar: För vem blev det känl? Ja, del kan knappast ha varit för de anslällda som del blev känl, för då skulle de ha varit än mer förvånade över alt del långl in på dd året, ända fram i oktober, nyanställdes folk åtminstone i det hårdast krisdrabbade av dotterbolagen. Där kan det inte ha blivil känl i juni.

Nåväl, var det för allmänheten som del i juni blev känl att del var illa ställt för företaget? Nej, industridepartementets sammanställning över statliga förelag, som kom ut på hösten förra året, sade rakt inget om någon kris i Utvecklingsaktiebolaget, tvärtom.

Var del för riksdagen eller för dess näringsutskolt som del i juni blev känl att lägel var krisartat i Utvecklingsaktiebolagel? Del skulle man ju kunna länka sig, eflersom t. ex. näringsutskoitels ordförande ofta hörs tala om öppenhet, även om han sällan själv hörts vara öppen. Nej, riksdagen och näringsulskollel fick inte reda pä något i juni.

Men vem var del då som det blev känl för i juni, som del sägs här i proposilionen? Var del för styrelsen i Utvecklingsaktiebolagel? Nej. knappasl. Den måsle ha varit väl medvelen om krislägel lidigare och

fick möjligen i juni bara en bekräftelse pä hur allvariigt läget var, när tertialbokslutd lades fram - bokslutet för den första tredjedelen av året. Atl styrelsen inte kan ha fått något meddelande som plötsligt skulle ha gjort någol känl för den i juni framgår alldeles klart av den revisionsberättelse som vi f n. kan studera. Det framgår också av den revisionsberättelse som man lade fram förra året. Lät mig citera ur den revisionsberättelsen som flera talare här tidigare har berört. Där säger revisorerna:

"Vid de diskussioner som fördes i februari-mars 1975 inför fastställandet av bokslut och årsredovisning för 1974, pekade vi bl a på övervärden i aktier i dotterbolag, pågående projekt och immateriella lillgängar. Vi bedömde riskerna i dessa poster till ca 30 mkr. Mot bakgrund av den förlust som SU hade 1974 och den budgeterade föriusien för 1975 saml risken i förenämnda poster framhöll vi att relationen mellan eget kapital och risklagande engagemang var otillfredsställande. Vi befarade också att gjorda bedömningar av resultat och kapitalbehov för 1975 var optimistiska. Vi hemställde därfiir att styrelsen och verkställande direktören skulle ombesöria att 1975 års budgetar reviderades och vi förordade vidare en ominvenlering av varulagret i Samefa."

Detta - jag påpekar det på nytt - var vad som sades i diskussioner i februari-mars lill styrelsen. Och del var inte bara till styrelsen del sades. Av revisionsberättelsen framgår atl revisorerna också hade överiäggningar med "ägarna", dvs. staten, industridepartementet, överläggningar som berörde krislägel i Svenska Utvecklingsaktiebolagel, som det tedde sig redan i början av 1975.

Vem är del som detta krisläge 1975 plötsligt blev känl för? Det kan inle ha varit för allmänheten, näringsulskoltet eller de anställda - de fick reda pä det senare. Del kan inte ha varit för styrelsen, för den var klart medveten om att här rådde krisläge långt före juni. Det kan heller inte ha varii för sialen-ägaren. för den var informerad av revisorerna i mars-februari. Del enda jag kan länka mig är all del var för industriministern personligen som del blev känt, som det står i propositionen, i juni att det var ett krisläge. Låt oss anta alt det är pä del viset.

Men då uppstår den slörre frågan lill industriministern: Varför fördes inte dessa uppgifter vidare? Varför salt eller stod industriministern där och teg? Den frågan är ju alldeles speciellt berättigad som en fri och öppen debatt och insyn är särskilt ofta angivna som motiv till att näringslivel skall socialiseras.

Vi fick inte höra någonting från maktens företrädare. Inte ens i den riksdagsdeball vi hade i december klargjordes lägets allvar av industriministern. Han gav i själva verkel en hell missvisande bild. Hör här vad Rune Johansson sade i sitt anförande i december: "Det fanns ingen anledning för oss all under våren 1975 ha någon annan uppfattning än den som uliryckies av Ulvecklingsbolagei. Visserligen redovisade man en föriusl för 1975," - det skall antagligen vara 1974; det är väl en felsägning av industriministern - "men den var inle mer omfattande

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget , m. m.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolagel, m. m.

än all den rymdes inom en balanserad budget. Vi hade därför enligt vår uppfattning tid och möjlighet att göra en utvärdering och pröva hur vi skulle lägga upp verksamheten för framtiden."

Detla var den bild som industriministern valde att ge riksdagen i debatten i december. Men hur rimmar det med vad revisorerna sade och hade sagt redan i början av året?

Åtminstone tycker man ju att när det läggs fram propositioner - som del nu har gjorts tvä gånger här - och så att säga sanningen ändå måste fram, borde dessa proposilioner innehålla vinst- och föriusträkningar och balansräkningar. Det kritiserade vi i höstas och det har vi kritiserat i vår motion även nu att propositionerna inte innehåller sådanl material.

Nåväl, då har vi fäll höra all bokslutet för 1975 förelåg inle, så därför kunde det inte tas med. Men som jag faktiskt påpekade i debatten i höstas finns det väl delårsbokslut i det här bolaget. Det fick jag visseriigen inget svar på, men det är dä intressant alt se i revisionsberättelsen alt visst finns det tertialbokslut som görs upp tre gånger under året. Varför har de inte redovisais?

Och om det finns rimliga anspråk på att insyn skall ges från industriministerns sida, varför redovisades då inte i debatten 1975 revisorernas allvarliga synpunkter, framförda upprepade gånger under föregående år? Varför log man i. ex. inte upp revisorernas upprepade påpekanden att likvidationsbalansräkning borde upprättas? 1 slällel avhånade man ju faktiskt min synpunkt att aktiekapitalet hade förbrukats till mer än två tredjedelar och att en likvidationsbalansräkning borde upprättas.

Helt fantastiskt är det ju också att nu erfara atl läget är så krisartat att trots att bolaget fått 40 milj. kr. i statsbidrag och Investeringsbanken eftergivit ett lån om 27 milj. kr. är bolagets slällning sä svag atl styrelsen till slut har begripit att likvidalionsbalansräkningen måste upprättas. Som påpekades i debatten i höstas är innebörden av alt icke upprätta en sådan handling den, atl styrelsen blir personligt ekonomiskt ansvarig för företagets affärer.

Vad skall man då säga om den rekonstruktion som görs? Ja, närings-utskottets socialdemokratiska majoriiei är förtjust. Den uttalar sin lillfredsslällelse med "del målmedvetna och konstruktiva sätt på vilket den senasle lidens rekonstruktionsarbete bedrivits".

Jag vill understryka att jag inte har någon kritik mot dem som varit engagerade aktivt i rekonstruktionen inom själva Svenska Utvecklingsaktiebolagel. Vad jag vill notera är att ell bolag måsle vara förödande nerkört för atl socialdemokraterna skall finna någon glädje i vad som nu händer och som beröms såsom ett mycket fint rekonstruktionsarbete. Anställda avskedas och rekonstruktionen sker i former .som dessa protesterar mot. Verksamheter avlövas. Dotterbolag försäljs åt olika håll på villkor som innebär atl köparen inle betalar utan får betalt. Moderbolaget, Svenska Utvecklingsaktiebolaget, prackas på Statsföretag under trumpetstötar om hur värdefullt det är för Statsföretag all få lillbaka det utvecklingsaktiebolag som Statsföretag självt gjorde sig av med för

några är sedan och som Statsföretag nu inle vill ha annat än om Statsföretag får betalt för all ta tillbaka det. Löpande subventioner skall ur olika tekniska fonder på ett stötande säll specialdestineras lill dem som nu offrar sig och övertar spillrorna. Skattebetalarna avkrävs ytterligare 70 milj. kr. utöver de 120 milj. kr. som de redan fått punga ut med för att betala detta socialistiska experiment.

En annan fråga som jag vill slälla till industriministern är denna: Kommer det ytterligare räkningar? Om man nämligen läser revisionsberättelsen skall man finna atl där står klart antytt att det finns risk för att förlusterna och kraven på skattebetalarna kommer alt bli än större än vad som nu redovisas.

Vad gäller rekonstruktionen säger näringsutskottet "alt det inte synes förenligl med statens ansvar som förelagsägare och arbetsgivare all låta den beklagliga utvecklingen inom den berörda företagsgruppen uimynna i en likvidation som skulle innebära att värden som har skapats genom verksamheten går lill spillo; all anslällda försälls i svårigheter och all förtroendet för staten som företagare skadas på etl hell annat sätt än som har kunnai ske genom de missförhållanden som nu håller på att botas".

Vi är överens om all de anslällda inte bör försättas i svårigheter. Men detla socialistiska experiment och denna rekonstruktion har inneburit sådana påfrestningar. Jag vill också påpeka vad som sägs i det avtal som har träffats för Statsföretags överlagande av Svenska Utvecklingsaktiebolagel. Där står del följande:

"Vidare förutsattes alt Siatsföiretag ges full möjlighel atl vidtaga de saneringsåtgärder som anses nödvändiga i bolaget, även om detta innebär nedbaniningar eller eventuell avyttring av hela eller delar av bolaget."

Var har ni de garanlier som ni talar om här? Nej, i verkligheten är del pä dt annal ställe än omsorgen om de anställda som skon verkligen klämmer f n. I näringsutskoitels betänkande står del alt man är orolig för alt förtroendet för staten som företagare skulle skadas om man inte döljer misslyckandena i denna flod av skattepengar.

På den moderala sidan har vi haft en annan uppfattning om hur man borde ha gäll till väga. Herr Regnéll har redogjort för den. Jag vill bara än en gång underslryka all vår uppläggning inle innebär alt de anställda skulle få silla emellan. Vi har särskilda förslag för alt skapa extra garantier på den punkten. Och vad som händer - det bör ju understrykas - om man inle tillskjuter alla de här skattepengarna i bidrag och del inleds någon form av likvidationsförfarande är inte att de anställda kommer pä bar backe, utan det är alt längivaren förlorar pengar på sina lån lill del här bolaget. Det är ju det som t. ex. händer vid ett ackordsförfarande. En ny ägare skulle sedan ha möjligheter atl träda lill med helt andra förulsällningar all få verksamheten på fötter. Ett likvidationsförfarande skulle också i det här fallet innebära atl styrelsen får stå ett personligt ansvar, eflersom styrelsen inle trots revisorernas uppmaningar i tid har upprättat likvidalionsbalansräkning.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget , m. m.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

Regeringens uppläggning innebär att det mera är längivarna än de anslällda som hålls skadeslösa. Hur långt man är beredd all gä för all hjälpa längivarna visas av att man lill Investeringsbanken vill ge 27 milj. kr. i ersällning för ett lån som banken har fäll efterskänka lill Svenska Ulvecklingsakiiebolaget. Motivet för etl sådant bidrag till Invesleringsbanken är helt obefintligt. Vad näringsulskottet har atl säga är all Investeringsbanken har haft betryggande säkerhet för sitt lån men återställde den säkerheten lill låntagaren för att ge bolaget "rådrum". Utskottet säger sedan atl förlusten alllså inte var resultatet av etl misstag i kreditbedömningen. Men jag kan inle länka mig något slörre misslag i en kreditbedömning än alt man helt plötsligt lämnar ifrån sig säkerheterna! Jag undrar f ö. om del ens är förenligl med Invesieringsbankens reglemente att under etl läns löplid lämna ifrån sig säkerhet på det sätt som här har skett.

Herr lalman! Man kan förslå att en socialistisk regering inte vill all etl statsägt företag som dessutom ligger direki under departementets förvaltning - för det anmärkningsvärda med detla förelag är alt inle Statsföretag ulan Rune Johansson har haft del personliga, direkla ansvaret, eflersom förelaget har legat under industridepartementet - skall gå i kvav, så all inte ens lånen kan betalas igen. Det vore ju inte särskilt bra i lider då socialdemokraterna gör en huvudpoäng av atl man vill socialisera alltmera. Och den allmänna erfarenhet som vi har atl peka på är att om industridepartementet och den socialdemokratiska näringspolitiken inle är förmögna alt hanlera etl så pass lilel företag som del här gäller, hur skulle då planhushållning i praktiken se ut, herr lalman?

Herr WÅÅG (s) kort genmäle:

Herr talman! I den del av herr Burenslam Linders anförande som handlade om näringsulskottets belänkande förelåg uppenbarligen ett misslag när del gällde citatet: "I detta sammanhang vill ulskoltet ullala sin tillfredsställelse över det målmedvetna och konstruktiva sätt på vilkel den senasle lidens rekonstruktionsarbete har bedrivits." Della uttalande görs i den allmänna delen av utskottels betänkande. Mol del anförs inga invändningar vare sig i reservalion 1, 2 eller 3. Del är alllsä ell gemensami ullalande av ledamöterna och icke etl socialdemokratiskt.

Hert BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle: Herr lalman! Om herr Wååg inte har någon tyngre invändning mol mitt anförande är del illa.

Herr industriministern JOHANSSON;

Herr lalman! Lål mig först ägna ett par minuter åt vad som sagts i de tidigare anförandena beträffande värt samråd med personalen. Jag har då självfallet att svara för departementet.

Jag har inle sell den skrivelse som kommil frän personalen. Om den är skickad till mig i departementet känner jag inle lill. Jag är dock med-

veten om atl den har kommit, eflersom någon riksdagskollega har talat om den. Jag vet således inle vilken eller vilka som står bakom den.

Jag vill redogöra för de överiäggningar vi hade med personalrepresentanter från Samefa i Kungsör. De begärde vid denna överläggning atl Statsföretag skulle ta över Samefa: Vi hade vid del lillfället fält sä myckel informalion från rekonstruklionsgruppen och dess ordförande, direktör Söderström, atl vi visste atl Slalsförelag myckel bestämt avböjde etl övertagande av Samefa.

Skulle vi dä - det är en fråga som jag nu vill slälla lill herr Regnéll, herr Wirlén, herr Börjesson och herr Burenslam Linder, som har beklagat sig å personalens vägnar - tvinga Statsföretag att mot sin vilja överta Samefa? Den frågan skall ni svara på.

Rekonslruktionsgruppens förhandlingar gick vidare. Man fick kontakt med Telub, del halvslatliga bolaget med huvudproduklionen förlagd till Växjö. Telub gjorde myckel ingående studier av Samefas verksamhei och kunde konstatera alt Samefäs produktion i länga siycken sammanfaller med den verksamhei som bedrivs av Telub och alllsä kan samordnas med denna. Telub hade alllså ett klart iniresse av all la över Samefa. Förhandlingarna har också lett lill del resultatet.

Telub garanterar sysselsättningen för minsl 150 av de omkring 200 personerna i Samefas personalstyrka. Vi har för vårt vidkommande inte kunnai finna annat än all rekonstruklionsgruppen har gjort alldeles rätt. Den har fullföljt förhandlingarna med Telub och iräffal ell avtal. Men vad gör vi dä med den del av personalen som Telub inte kan garantera sysselsättning?

Vi kom vid överläggningen överens om alt skapa en samrådsgrupp med representanter för företaget, Utvecklingsaktiebolagel och de anställda. Dess uppgift blir atl söka underlätta övergängen till annan verksamhei för dem som blir friställda men också alt undersöka förutsättningarna för att under en längre övergångslid sysselsätta dem som är sysselsatta men varslade. Del är etl arbele som bedrivs. Överläggningar pågår med Telub om huruvida man skulle kunna hitta en konstruktion som motsvarar den som vi gjorde vid Sonab i Lövånger för all klara 100 jobb där uppe - där är man på väg all lösa den uppgiften.

Om det skulle vara så all man här inte ens har följl trygghetsavtalels bestämmelser är det en fråga mellan facket och huvudmannen, och jag förmodar att de fackliga organisationerna inte kommer att underiåla atl la upp de förhandlingar som i del lägel blir nödvändiga. Jag kommer självfallet alt för departementels räkning underrätta mig om vad som har inträffat, på vilka grunder klagomål har anförts.

Jag skall bara rätta lill en punkl. De anslällda uppger i sin skrivelse all jag vid överiäggningar skulle ha sagt all ingen anställd skall känna oro, och detla tolkar man så atl jag lämnade garanti för sysselsättningen hur lång lid som helst. Jag har sagt att vi skall gå så långl del över huvud taget är möjligt för att trygga sysselsättningen. Det menar jag all vi har gjort med del arbele som ulförs inom samrådsgruppen. Jag

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolagel, m. m.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

säger: Kan vi för Samefas vidkommande finna en konslruklion molsvarande den vi gjort för de anslällda i Lövånger - vi har i extraordinär ordning beviljat medel för att slalliga verk skall kunna göra beställningar som kan läggas ut i form av legoarbeten i Lövånger - är vi beredda att diskutera det. Jag hoppas alt man vid de fortsalla överiäggningarna skall kunna klara den uppgiften.

Jag står fast vid alt vi så långt del är möjligt måsle försöka lindra de svårigheter som måsle uppstå för människorna också i dt sådant rekonstruktionsarbete som del vi nu bedriver. Men vi kan å andra sidan inle ålägga del förelag som nu tar över antingen Utvecklingsaktiebolagel eller dotterbolagen att, om det inte finns marknadsmässiga förutsättningar för avsättning av produkterna, ändå garanlera sysselsättningen. Om Statsföretag inte finner möjlighel lill etl utvecklingsarbete som kan ge sysselsättning ål alla dem som i dag är anslällda i Utvecklingsaktiebolagel kan vi inte ålägga företagel all ändå hålla kvar personalstyrkan. Det måste också vara meningsfullhet i arbetet. Men vi kan underlälla omställningen.

Varför har vi då begärt atl frän STU några år framåt fä medel för etl arbete i Utvecklingsaktiebolagel under Statsföretags huvudmannaskap? Jo, därför att vi förmenar att uiöver det arbele som Utvecklings-aktiebolaget kan bedriva och kommer atl bedriva för Statsföretag och dess bolags verksamhei bör Utvecklingsaktiebolagel kunna ha en sektor som ägnar sig ät uppgifter av extern karaktär. För all denna verksamhet skall kunna påbörjas och byggas upp menar vi att del är rimligt att Statsföretag fär medel till det utvecklingsarbetet från externt håll, dvs. frän den slalliga utvecklingsfonden. Är della orimligt? De tankegångar som framförs när man yrkar avslag på dl sådant förfarande är för mig alldeles främmande. Huvudparten av de medel, omkring 300 milj. kr., som vi har i styrelsen för leknisk utveckling går ju lill den privata industrin. Men skulle inte någon del därav kunna gå lill statlig industri eller statligi utvecklings- och forskningsarbete?

Jag lycker all man borde kunna föra även en sådan här debatt konstruktivt och diskutera vad det är som hänt i Svenska Utvecklingsaktiebolagel, vad det är vi behöver rätta lill och vad vi kan göra för all hindra all en sådan utveckling som vi nu har bakom oss uppkommer igen.

Får jag även i denna del börja med atl uttrycka en viss förvåning över att man här inle vill medge alt del är ell utvecklingsföretag vi diskuterar. Då dd gäller ell utvecklingsarbete riiåsie man från börian vara på del klara med atl del inte är möjligt alt garantera när och i vilken omfattning ett helt godtagbart resultat kan uppnås.

Nu sägs del att del är alldeles orimligt all man säljer företaget lill andra institutioner eller till moderföretaget och all man inle lar någol betalt utan kanske t. o. m. skickar med litet pengar. I vår redovisning över AB Carbox gör vi klart all ulvecklingsarbetd inte är dt avslutat kapitel. Man är helt på del klara med att del under de närmaste tvä

eller kanske tre åren kommer alt krävas ännu mer pengar - även om man har kunnai påbörja produktionen av en viss del av de utvecklade produkterna - från den som skall ha ansvard för AB Carbox. Del är väl då ganska rimligl all del förelag, dvs. Slalsförelag AB. som lar över också får möjligheter att finansiera åtminstone en del av dessa kosinader i annan ordning än att företaget bara lar pä sig uppgiften i klar insikt om all man under de närmaste två åren skall bära den risk som alllid ligger i ett utvecklingsarbete.

Vad jag saknat i den här diskussionen är den principiella debatten om ett utvecklingsarbetes förutsättningar och möjligheter, även när ett statligt företag bedriver ett sådant arbete.

Jag vågar inte ha någon bestämd uppfattning om i vilken omfattning och i vilken takt det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs i del här landei ger något resultat. Vad vi vel är atl vi i vårt land via förelag och institutioner lägger ul nära 3 miljarder om året för forskning och för utveckling av produkter, för all pröva nya produkler och vidareutveckla dem och sä småningom påbörja produktionen. Del har sagts mig all man när det gäller nya idéer och innovationer är ganska nöjd om ungefär 10 % av det som prövas så småningom kan utvecklas lill atl bli produkter som ger avkastning och återbäring. Av dessa 3 miljarder går förmodligen åtskilligt till arbeten som ligger ganska nära den lidpunkl då man kan uppnå ett resultat. Men varie utvecklingsarbete som man startar innebär ett risktagande, och man måste räkna med all det kan uppkomma förluster under de första åren. Sä småningom kan arbelel ge återbäring, men det kan ta åtskilliga år innan man kommit dithän.

Mol denna bakgrund kan jag inte finna alt de kostnader vi haft för Svenska Utvecklingsaktiebolagel är sensationella, orn man rnäier i de mån sorn jag här talat om. Vi är kritiska mot det arbete som uiföris i Svenska Utvecklingsaktiebolagel av del skälel all man behållii en del av utvecklingsprojeklen och därmed också en del av dotlerförelagen alllför länge. Dciia påtalade jag redan 1974. Erik Hovhammar återgav från riksdagsdebatten om Svenska Ulvecklingsakiiebolagel den 25 april 1974 cit ullalande sorn jag gjori: "Läser man noggrani vad induslriminisiern har sagi. skall man finna all han de facio riktar en ganska hård krilik mot Utvecklingsaktiebolagel. och han ger också rätt bestämda direktiv för framliden."

Vad var de direkiiven? Jo, de var en uppmaning lill Svenska Utvecklingsaktiebolagel att snabbare söka avveckla - dvs. försälja eller fiylta över - en del av produktionsföretagen. Svenska Utvecklingsaktiebolagel skall inle - del har aldrig varit avsikten - ulvecklas lill alt bli ett produktionsföretag. Del är del som ofta är risken med företag av den här typen. Man startar utvecklingsbolag i den goda avsikten att ta vara på idéer, ulveckla produkterna fram lill dess man har en produktion som ger återbetalning av en del av de kostnader man haft. Risken är all man i ell sådant utvecklingsbolag blir så intresserad av produktionen all man behäller dotterföretagen alltför länge. Vi har upplevt del i andra

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolagel, m. m.

Nr 125 sammanhang. LKAB startade en gäng i liden ell utvecklingsbolag där

Torsdaeen den utvecklingen gick nästan exakl i denna riklning.

I-, , • igy Nu har Svenska Ulvecklingsakiiebolaget råkat ut för detta fenomen.

_____________ Del är möjligt alt vi skulle ha gripit in med en hårdare styrning från

Svenska Ulveck- depariemenlds sida, del är del som efteriyses. Här är ell avvägnings-
lingsaktiebolaget, problem: Hur mycket av egen handlingsfrihet skall vi lämna över till
in. m. företagen, och hur hårt skall vi styra, i detta fall från departementets

sida? Jag tog upp den frågan i december men fick inget svar vid det tillfället. Del var dä som, om jag kommer ihåg räll, herr Burenstam Linder kritiserade mig och Per Sköld därför att direktör Sköld i Stats-förelag i en lidningsinicrvju hade sagt all han hade eu bra samarbele med industriministern, och alt vi träffas då och då i depariemenld och diskuierar våra gemensamma problem. Mol det var herr Burcnslam Linder yllei-si kritisk och sade: Här ser man vilkel hemlighetsmakeri det är; bakom stängda dörrar förs diskussionerna mellan industriininis-lern och Slalsförelag. Del är inle lätt au alllid följa de råd som ges, särskilt inte i deiia avseende där de gick i hcli molsiridiga riktningar. Jag har den principiella uppfattningen att riksdagens och regeringens uppgift är alt lägga fast ramar, föreskriva den allmänna inriktningen för verksamheterna, följa och kontrollera dem, men alt vi så långt del är möjligt skall undvika atl gripa in i de olika företagens aktiviteter. Här har vi försökt följa den regeln och har inte gripit in i onödan. Självfallet skall vi lyssna lill personalen eller företagsledarna om de ber om det, och se vad vi i sädana sammanhang kan göra.

Här har talats mycket om det uttalande som revisorerna gjort och
önskemålet om likvidationsbalansräkning. Det är rikligl all det gjorts
påpekanden. Jag underrättade om alt styrelsen diskuterat detla med re
visorerna och all man var överens i princip om all om vi i hösias via
riksdagen skulle få läckning med de 40 milj. kr. nian då beräknade som
lillriickliga för all undvika upprällande av likvidalionsbalansriikning, så
krävdes del inle någol sådanl av revisorerna. Nu har revisorerna kommil
lillbaka och begärt att man skall upprätta likvidalionsbalansriikning, vil
ket också styrelsen har gjort. Del intressanta är att styrelsen i del av-
.seeiuiet inte varit enig. Jag vel alt de fackliga representanterna i stvrelsen
liksom ordföranden reserverat sig riioi beslutel all uppriiiia en likvida
lionsbalansräkning. De övriga har dock beslulai alt en sådan skall göras.
Man har också förhört sig med två av våra främsta experter på aktie
bolagslagen. Den ene förordade upprättande av likvidalionsbalansräk
ning, den andre ansåg all man kunde avvakla riksdagens beslul - om
riksdagen ställde dessa medel lill förfogande var uppriiuandet av en lik
vidalionsbalansräkning i och för sig inte nödvändig. Meningarna delar
sig alltså här. Frågan lycks inle vara så självklar som några av debauörcrna
här har gjort gällande. Jag är inle sakkunnig på områdei ulan har all
lyssna lill experter, och i deiia sammanhang har meningarna visat sig
vara delade. 1 vilket fall som helst föreligger ju nu en sådan likvida-
74 tionsbalansräkninu som man här har efterfrågat.

Herr Burenslam Linder har frågat vilka del var som i juni månad fick kännedom om det krisartade läge som förelåg i Svenska Utvecklingsaktiebolagel. Lål mig uttrycka del så, atl del var industriministern som fick beskedet. De tidigare besked som lämnais i frågan hade givit vid handen all några krisproblem i och för sig inle förelåg, men att del var angelägel all vi försökte åsladkomma en annan ordning. Vi fick den 5 maj i fjol en gemensam framställning frän Statsföretag och Svenska Utvecklingsaktiebolagel med en hemställan om all förhandlingar om överföring av Svenska Utvecklingsaktiebolagel lill Statsföretag skulle las upp mellan staten och Statsföretag. Vi hade i princip accepterat della men parallelll gjorde vi i indusiridepartementd en ulväi-deringom Svenska Uivecklingsakiiebolagds verksamhei. Två ulornsiående konsulter ansvarade därvid för denna ulvärdering. Dd är anledningen lill alt vi inte vidtog andra ålgärder. Med den kunskap som vi hade om Svenska Utvecklingsaktiebolagel hade vi ftaiii lill juni månad 1975 inic anledning all vidla andra ålgärder. Om Samefa hade gåli med en förlust på kanske ytterligare åtskilliga liolal miljoner- uiöver de 17 miljonerna - då kunde det ha varit aktuellt att diskutera ell samordningsförfarande, dvs. en överföring av Utvecklingsaktiebolagel och en del av dess dotterbolag lill Statsföretag.

Nu ställdes vi inför dessa krisartade problem, och vi måsle självfallet vidla åtgärder för all söka lösa dem. Jag hänvisar i del sammanhangei lill de förslag vi lade fram i fjol. Vi påbörjade - vilkel vi också anmälde lill riksdagen - ell rekonstruktionsarbete, och på della grundade sig det nu föreliggande förslagel. Jag vill lill della göra bara den refiexionen atl man måsle ha klart för sig alt utvecklingsarbetet för en del av de dotterbolag som nu överförs ännu inte är avslutat. Kostnaderna för delta utvecklingsarbete är inle heller hell borta. Tvärtom måste det företag som nu tar över verksamheien framöver delvis binda sig för ytterligare utvecklingskostnader innan en produktverksamhel som ger en någorlunda rimlig avkastning kan garanteras.

Jag kommer därvid lillbaka till min principfråga. Skall staten svara för etl utvecklingsarbete och la de kosinader detta medför? Jag upprepar all dessa kosinader innebär ell risktagande sä lill vida alt man inte nu kan säga när verksamheten kommer atl ge avkastning. Avkasiningen ligger kanske är framåt i liden - hur många är svårl all säga. Men man måsle ta på sig ansvaret för atl utvecklingsarbetet fortsätter. Skulle det sedan visa sig all del varit en felsalsning, då fär man lägga ner verksamheten. Del intressanta är emellertid alt man i rekonslrukiionsled-ningen och del företag som är berett all la över har varit överens om atl verksamheien i de dotterbolag vi nu diskuierar bör kunna ge avkastning så småningom - jag upprepar så småningom. Någol ger det redan nu. Som jag sade, ställs det också krav pä de mottagande företagen all fortsätta verksamheterna och så långl det är möjligt ge garanlier för sysselsättning ål dem som nu flyttas över. Del ansvaret har vi tagit vid de förhandlingar som bedriviis.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget , m. m.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolagel, m. in.

Jag kan inie se annat än alt rekonstruktionsgruppen har ulfört ell bra arbele. Skulle det ha brustit något i fråga om samrädsförfarande -jag skall undersöka vad som ligger i den skrivelse som uppenbariigen har kommit men som jag ännu inte har lagit del av - sä skall vi naturligtvis diskutera del. Jag upprepar att för den personal som är anställd i Samefa gäller all vi har tillsatt en arbelsgrupp och all vi skall undersöka alla de möjligheter som kan stå lill buds för att bistå dem som i dag inle kan garanteras en kontinuerlig sysselsättning.

Herr lalman! Jag har i huvudsak självfallet velat uppehålla mig vid Utvecklingsaktiebolagets verksamhet. Det skulle naturligtvis vara intressant alt la upp också etl renl principielll resonemang om slallig företagsamhet. Jag är beredd atl göra del, men vi fär väl lillfälle dä del gäller varven, dä det gäller stålverket och i andra sammanhang. Principielll har regeringen och regeringspartiet den uppfattningen all samhällel inle kan dra sig undan atl också la pä sig del ekonomiska ansvaret för företag och att driva företag där det visar sig att vi av sysselsättningskäl måste göra det - Norrbotten -, där vi med hänsyn till krisproblemen i en del av de privala förelagen har anledning att gå in för atl skydda ulkomslmöjlighderna för ålskilliga lusental människor och stora ekonomiska värden - varven - och där vi av annan anledning bör bedriva slallig verksamhei. All driva slalliga förelag är därför inle någol självändamål, ulan del är uppgifter med myckel bestämd inriklning som svarar mol medborgarnas önskemål.

Parallelll med del ligger också all vi bör göra etl åtagande i fråga om utvecklingsarbetet. Vi kan inte eller har inle räll att hell överiämna lill privala förelag atl bedriva sådant arbele. Jag är den försie alt erkänna all här har det i långa siycken gått snett, men jag bestrider att en del av de produkler som man är i arbete med inte är av värde och utomordentlig betydelse. Alla de som har sysslat med de här uppgifterna -i Utvecklingsaktiebolagel, i de produktionsföretag som i dag arbetar med produkterna - har inle utfört ett meningslöst arbele, vilkel det kan uppfattas som när man lyssnar lill den krilik som har framförts mol alt staten över huvud tagel har ägnat sig ät den här verksamheien. Stansaab, som tillhör väridens främsta förelag inom sitt område, arbetar med produkter som ursprungligen kommil fram inom Utvecklingsaktiebolagel. Carbox tillmäts också utomordentlig betydelse -jag skulle kunna räkna upp en rad förelag och de produkler som de är sysselsatta med.

Vi har å andra sidan alt uppmärksamma och ta hänsyn till atl i produktionsföretagen har del gått snett. Det har vi kritiserat, men vi har då anledning all också söka dra lärdom av den utveckling som vi har bakom oss och i konstruktiv krilik diskutera hur vi skall lägga upp verksamheten för framtiden för all om möjligt undvika atl komma i etl sådant läge som vi nu har befunnit oss i. Jag lycker all också oppositionen skulle ha ett intresse av att medverka i en sådan debatt och ta del ansvar som är ägarens.

Man frågar: Varför skall Investeringsbanken och Statsförelag ha peng-

ar'' Del är ju en gemensam kassa. Läl Slalsförelag och Invesleringsbanken betala.

Men skall vi då ställa dessa förelag i en sådan situation alt vi försämrar deras möjligheter i det ordinära arbetet?

Del är rikligl alt vi under sommaren diskuterade med Invesleringsbanken om dess medverkan för att lösa ett krisproblem som vi då befann oss i. Vi kan aldrig lämna sådana garantier som all säga atl ni får tillbaka pengarna. Men vi kan säga att vi är beredda att gå till riksdagen och begära medel som ger oss möjlighet att soulagera Invesleringsbanken för dess medverkan under sommaren.

Jag lycker det är rimligt atl ägaren också för Svenska Utvecklingsaktiebolaget lar pä sig det ansvaret. Om man nu genom all låla bli att beslula om medel lill Slalsförelag och Investeringsbanken uppnår syftel atl kritisera industriministern eller regeringen, sä tycker jag det är dåligt caniouflage. Man undviker den reella diskussionen om vad ägaren i sammanhanget bör ta pä sig, den ägare som ändock startat Svenska Utvecklingsaktiebolagel och dess verksamhet. Ägaren skall ju också nogsamt pröva hur man skall rekonstruera verksamheien och ge förutsättningar för framtiden. Såsom planen ligger i proposilionen och i näringsulskottets belänkande tror jag att Utvecklingsaktiebolaget och de företag som ingått i gruppen och nu flyttas över till andra huvudmän kommer att ha en rejäl chans att ulvecklas för framtiden och så småningom också ge återbäring på det kapital som vi har satsat.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolagel, m. m.

Under detta anförande överlog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert REGNÉLL (m):

Herr lalman! Industriministern började sitt anförande med atl kommentera villkoren för de anställda. Det var glädjande, för det uppfattar vi väl alla här i kammaren som ell ytterst väsentligl inslag i den problematik vi nu brottas med.

Vi fick höra alt industriministern inle haft lillfälle all ta del av de handlingar som de anställdas organisationer sänt över. I det läget är del kanske inte korrekt all här hämta sin argumentering ur dessa handlingar. För min del inskränker jag mig lill förhoppningen - som hos mig är en förvissning - alt industriministern med intresse kommer alt la del av de synpunkier som framförts från de anställdas sida.

Jag knyter i stället an till en annan sak som togs upp av industriministern, nämligen atl man borde fä till stånd etl principiellt resonemang om vilken skyldighet staten har atl bedriva forskning och utvecklingsarbete genom något av sina organ och hur detta organisatoriskt skall klaras.

Dd är nalurliglvis en mycket viktig sak. Jag vill säga delsamma som jag tillät mig säga nyss om personalen, att vi väl alla är medvetna om all vi här hanterar vikliga problem. Vissa gemensamma inlressen för

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolagel, m. m.

Iblkhushållet måsle tillgodoses genom forskning och utvecklingsarbete, och det kan vara rimligt i vissa situationer all sådanl bedrivs i slallig regi.

Alt säga atl den hittillsvarande uppläggningen inte har varit lyckad är väl närmasl ell underslatemenl. Del har varit en symbios av forskning, driven i vissa fall av erkänt skickliga forskare, och kommersiella inlressen, drivna i vissa sammanhang av numera erkänt inkompetenta företagsledare. Del är risk atl man når samma resullat om man går vidare på denna linje. Jag kommer själv frän en universitetsstad, och där hör man ibland all forskare ullalar sig med stor skepsis mol vad de kallar "del forskande ämbetsverket". Med della menar man en symbios, ett samliv, mer eller mindre påtvingat, mellan forskare med deras arbdsstil och deras målsättning och ämbetsmän med deras arbetssätt och deras målsättning, som ibland i negaiiva termer kan kallas för byråkrati.

Jag vel inle om slalsrådel Johansson och regeringen i övrigl har haft lillfälle atl la del av del anförande som Lunds universitets rektor höll vid sludentuppvaklningen den 1 maj. Del låler ju som om del vore ell glatt lillfälle, men jag vill försäkra all de synpunkter som där framfördes pä den "hämmande hand" som lagts över den fria forskningen genom en alllför långt gängen byråkratisering inle var några glädjande besked.

Nog har man väl lärt sig under livets gång all det är bra atl vela var man slår, vad en sak kostar och vad en sak avkastar. Del är del man lydligen inle har velat i industridepartementet. Det ger anledning till det påstående som jag framförde nyss, atl man för statligt forsknings-och utvecklingsarbete bör söka nya former. Den nuvarande formen är strängt taget en gammal bekant inom svensk förvallning - man avsätter vissa kommersiellt vägbara nyllighder som ersättning för dt arbete. Vi hade del i form av förläningar när de höga militärerna och de höga ämbetsmännen i viss utsträckning fick la över kronans gods och egendomar, antingen som sin egen egendom för mer eller mindre evärdlig lid -del har som bekanl avskaffats för fierlald av dessa fideikommissarier och andra - eller för den lid som förrnänslagarna fullgjorde en viss pres-lation som krävdes av dem. Systemet gick ju sedan ned lill soldattorp m. m. Det har man också funnit skäl au avveckla. Jag tror inte man skulle finna del lyckligt all gå vidare på denna väg - all avsälla vissa kommersiella värden för att finansiera de icke-kommersiella inlressen som man vill främja.

Nå, della har nu skett, och man går faktiskt vidare på den vägen genom uppläggningen all Statsföretag skulle ta över Utvecklingsaktiebolagel med en del av dess dotterföretag. Man har protesterat från Statsföretags sida - del vel vi - genom all man säger all här kommer nu in en rad fördag med mer eller mindre underiig målsättning och en målsätlning som i slort sell inle alls passar inom Statsföretags ram.

Nej, lål oss få det dithän alt den forskning, som lämpligen bedrivs genom staten, redovisas i fråga om sina kostnader och, om dessa kost-

nåder ter sig rimliga, får läckning direki genom anslag. Dä skulle man fä en helt annan uppfallning om vad della kostar och vilken nytta del gör än vad man f n. får. Låt då också de rörelsedrivande företag, som nu finns i slallig regi och som eventuellt kan komma all vidareutvecklas i statlig regi, vara vanliga företag som känner ansvar för sina anslällda - som lyckligtvis i stort sell den privala seklorns förelag gör -, som söker uppnå bästa möjliga drifisresultal, som sparar på knappa resurser och som försöker förvalla dem på bästa möjliga sätt. Då skulle man slippa della skjulande fram och lillbaka från företag med goda resultat till förelag med sämre resullat eller renl av dåliga resullat, som i allra högsta grad försvårar insynen från deras sida som har del yllersla ansvaret. Jag har tillåtit mig förul all klaga på - och den meningsriklning jag tillhör har i andra sammanhang gjort delsamma - dessa koncernbidrag som skjuls fram och lillbaka. Om ell antal svaga förelag införlivas med Slatsförelagsgruppen kanske dessa i fortsällningen kommer all existera på koncernbidrag från Tobaksbolaget, eller vad det nu kan vara fråga om. Dels är detla lill bekymmer och en viss förargelse för dem som lämnar ifrån sig av sina genererade resullat, som de skulle vilja själva förfoga över i mer närliggande verksamhei, dels - jag upprepar del -försvårar del insynen för deras del som har det slutgiltiga ansvaret.

För all summera: Det skulle vara en nåd all stilla bedja om att man lugnt och klart redovisade vad statliga forskningskosinader uppgår till för belopp och försökte tala om vilka nylligheter som på sikl kommer fram av dessa insatser, Jag vill framhålla atl sådant i många fall kommer fram först på sikl!

Lål oss la etl exempel pä hur olika bedömningarna kan vara. Industriministern lalade om Carbox och vilka framlidsförhoppningar som ligger i del företaget. Eftersom affären väl i stort sell är uppgjord föreställer jag mig alt industriministern vet vilka poster det är fråga om - å ena sidan vilket betalningsansvar för redan konstaterade förluster som köparen skulle la pä sig, å andra sidan vad köparen presterar i form av betalning till den nuvarande ägaren. Dä vet också industriminstern all del blir en synnerligen smal marginal som kommer fram däremellan. Och den marginalen måste rimligen vara vad man värderar de gjorda forskningsresultaten till i dag - en diskontering av del framlida värdet av dem.

Jag gissar all herr talmannen - talmannen har hunnit växla medan jag slån här i lalarslolen ganska länge - är angelägen om atl vi inle skall blir för mångordiga. Bara en lilen sak lill. Herr Wååg menade all del förelåg ett molsalsförhällande mellan å ena sidan ell yllrande av herr Burenslam Linder, som närmast var etl citat ur proposilionen och tidigare uttalanden från industriministern om hur valhänt SUAB skötts, och ä andra sidan del goda betyg som det samlade utskottet avger belräffande vad som nu sker i Svenska Utvecklingsaktiebolagel. Någon sådan motsats föreligger faktiskt inte. De negativa beskeden hänför sig lill en lid som nu är, hoppas vi, historisk. De positiva omdömena hänför

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska ■ Utvecklingsaktiebolagel , m. m.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolagel, m. m.

sig till den verksamhei som bedrivs nu av en erfaren och omdömesgill man. som lidigare har visat prov pä dessa egenskaper när han varit ledare för Tobaksbolaget och där fått fram effektiv organisation, god hushållning och goda resullat.

Direktör Olof Söderström var i utskottet den 20 april - jag tror alt jag säger rätt - och lämnade oss besked om den avvecklingsplan som föreligger. Del gjorde i varie fall på mig ell slarki inlryck och ledde lill all jag oförbehällsaml kunde anslula mig lill de posiiiva omdömena orn vad som under hans ledning sker och sorn vi skall hoppas ger goda resultat. Jag menar personligen atl den målsättningen ligger myckel nära den målsätlning som vi moderater pläderar för i år och som vi pläderade för också i fjol. Hade vi i fjol fått gehör för våra synpunkter skulle avvecklingen ha kunnat gå väsentligt mindre smärtsamt än den nu gör.

Herr WIRTÉN (fp):

Herr lalman! Jag vill i likhet med herr Regnéll ta upp personalens syn pä hur rekonstruklionsgruppen.har arbetat. Jag tror alt industriministern känner lill de här uttalandena rätt väl, eftersom materialet är baserat på den uppvaktning som ägde rum för statsrådet. Men vi kanske kan fä återkomma till en del av de synpunkier som framförts sedan herr Johansson har fått la del av materialet i dess helhel.

Vad som är väsentligt atl säga redan nu är alt det uppenbarligen föreligger en viss oenighet om vad som kan vara det bästa för Samefa. Man skall komma ihåg alt personalen tar till orda mot bakgrund av atl förelaget har haft rätt storvulna planer både i fråga om investeringar och i fråga om anställande av ny personal. Under 1975 nyanställdes vid Samefa faktiskt inte mindre än 82 personer. Den sista kom enligt uppgift så sent som i september 1975. Man har också i ett tidigare, f ö. ganska närbeläget skede utlovat en fördubbling av personalen år 1976. Det är alllsä mol den bakgrunden som personalen nu reagerar, och det lycker jag är värl alt påpeka.

Jag vill vidare något dokumentera anledningen till min lilel kritiska inställning, sä att inte påståendena kommer all hänga i luften. Jag skall lill prolokollel be atl få läsa in etl par citat av vad de fackliga organisalionerna skrivit. Det första har följande lydelse:

"Vid fiera tillfällen har facket under försäljningsförhandlingarna krävt all fä ta del av Telubs planer för SAMEFA via SU, men blivil nekade."

På dt annal ställe skriver man;

"Facket ställde vissa fackligt rättmätiga krav på SU belräffande insyn i personal- och ekonomiplaneringen vid SAMEFA innan slutlig ställning kunde tas i försäljningsfrågan. Någol uppfyllande av kraven eller svar från SU erhöll icke facket."

Jag skulle kunna peka pä ytterligare några sådana cilat, som tyder på all det finns brister av del slag som jag anförde i mitt första inlägg.

Får jag sedan, herr lalman, la upp en par andra frågor som industriministern nämnde i sitt anförande. Den första är huruvida ell statligt

företag skall ha rätt att utnyttja pengar som riksdagen anslår till STU och utvecklingsfonden för utvecklingsarbete. Ja, jag lycker alt det är helt självklart att de skall ha samma möjligheter som andra företag att ansöka om sådana medel. Men det väsentliga måste vara att man vid prövningen av dessa ansökningar går lill väga på samma sätt som man gör när det gäller ansökningar från privata företag. Det finns ju styrelser såväl för STU som för utvecklingsfonden, och de har en praxis för fördelningen av de pengar som vi anslår för utvecklingsverksamhet. Då måste naturiiglvis den statliga företagssektorn lyda under samma dom som andra företagsenheter. Det är ett rimligl krav, och på den punkten har vi tyckt atl det föreliggande förslagel är felaktigt. Vi har dock inte för vår del avvisat tanken att behov av dessa pengar skulle föreligga i Svenska Utvecklingsaktiebolaget utan sagt, att de 3 miljoner som del gäller skall tillföras detta bolag direkt från Statsföretag. Vi skiljer oss alltså inle vad gäller resurstilldelningen utan endasl vad gäller principen om hur det skall gå till.

Skall statliga företag ha något utvecklingsarbete? frågade Rune Johansson oss. Jag var litet överraskad över all den frågan ställdes. I varje fall vad gäller folkpartiet framgår del med stor tydlighet av både motion och reservalion att vi anser delta arbete vara viktigt. Man kan väl säga att en av de svagheter i det svenska näringslivet som är mesl uppenbara är all vi inte har den utveckling av produkler som vi skulle önska. Jag har många gånger i riksdagens talarstol pekal på de mindre företagens svårigheter i del avseendet, men detla gäller nalurligtvis varje företag, oavsett företagels storlek och oavseii vilkel huvudmannaskap man har för verksamheien. Så vissl måste del finnas utvecklingsarbete inom den slalliga förelagsgruppen. Del är en självklarhet!

Men när man har sagt del måste del också vara rimligt atl väga risken för etl sådant arbete, dvs. bedöma hur stora kostnaderna kan vara, vilka miljöproblem en ny produkt som lanseras på marknaden kan medföra, vilka råvaror som går ät och vad vi har för resurser på området. Det finns en rad sädana problem som måste vägas emol del man får ul i form av en ny produkt som konsumenterna kan nylliggöra sig. Rune Johansson säger dä alt det inle har varit några speciellt sensationella kostnader i Svenska Utvecklingsaktiebolagel, om man ser pä vad del kostat atl la fram produkterna. Jag vel inte om man inte ändå måsle bestrida riktigheten i del päståendel; del är nog en sangvinisk bedömning av Rune Johansson alt säga så. En del av oss hörde herr Söderströms redovisning i näringsulskottet. Jag tyckte all det av den med all tydlighet framgick alt del i Svenska Utvecklingsaktiebolagel förvisso finns duktiga innovatörer och skickliga uppfinnare med god erfarenhet. Men vad han också mycket klart .sade var att det icke fanns någon verkligt erfaren och handfast företagsekonom där och atl del i exempelvis Samefa hade rullat i väg en del pengar på etl sätt som jag tror att varken Rune Johansson eller jag skulle vilja påstå är bra.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

6 Riksdagens protokoll 1975/76:125-126

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utveck-hngsaktiebolaget, m. m.

Hert OLOF JOHANSSON i Slockholm (c):

Herr lalman! Del finns i den här debatten naturiiglvis många inslag som är intressanta. Jag skall för min del inte la upp behovei av utvecklingsbolag eller inte, och inte heller uiifrån den här debatten komma med några generaliseringar om slallig resp. privat företagsamhet. Jag vill i stället ägna mig åt riksdagens och regeringens ansvar som ägar-representanler och vad de aktuella misslyckandena har lett lill för den berörda personalen. Jag tycker det finns anledning all ta delta pä myckel djupt allvar. Det har naturiiglvis också konsekvenser för hur statlig företagsamhet belraktas i olika avseenden när det gäller alt hävda principer om anställningstrygghet och företagsdemokrati, som vi sä ofta lalar om,

Mol den bakgrunden skulle jag önska litet mer preciserade uttalanden av industriministern, inte minst som svar på de krav som har framställts från personalens sida i samband med uppvaktningar. Jag hänvisar till den senast framkomna skrivelsen, som jag lycker att personalen gjort rätt i alt skicka lill riksdagen. Vi bör känna lill också personalens synpunkter pä den här frågan, och skrivelsen är i högsta grad moliverad mol bakgrund av den besvikelse som man känner. Ulan alt gå in i skrivelsens detaljer - eftersom statsrådet inte har läst den - nöjer jag mig i stället med att hänvisa till den tidigare gjorda uppvaktningen i mars månad.

Jag vill alltså i första hand ägna mig åt situationen för de anslällda i Samefa. Jag kan göra det mol bakgrund av att vi 18 som haft lillfälle alt delta i Statsförelags stämma där kunde konstalera - förutom i de handlingar som vi har framför oss i dag - att Statsföretag ju inte har något ansvar för personalen före överiålelsen den 1 juli när det gäller Svenska Utvecklingsaktiebolagel. Man övertar helt enkelt inga förpliktelser gentemot personalen, ulan man övertar del sanerade Utvecklingsaktiebolaget. Det är den första punklen.

Den andra punkten gäller del köpeavtal som nu finns med Telub för Samefas del. Där heter del atl man om möjligt skall vidmakthålla sysselsättningen för 150 personer i Kungsör under tvä är. Det är alllså en klar reducering av den nu befintliga personalen, och del är en i tiden begränsad förpliktelse.

Den tredje punklen återfinns i proposilionens text, när man konstaterar vad som hittills har hänt, nämligen all personalstyrkan i Samefa sedan senhösten 1975 reducerats med ca 45 personer genom, som det brukar hela, naturlig avgång. Det är klart atl den siffran innehåller väldigt mycket besvikelse på del personliga planet. Människor känner hell enkelt oirygg-hel, och därför slular de.

Jag skulle kunna anknyta till ett annat fall i Stockholmsregionen som har varit aktuellt för inte så länge sedan. Del gäller den avdelning av Sonab som har funnits i Vällingby. Det finns personal som har varit anställd både där och i Samefa, och del är begripligi om denna upplever all den blir orimligt hårt drabbad av misslyckande inom den slalliga seklorn.

Som nämnts här tidigare har 82 personer anställts under 1975, och en del av dem på myckel sent stadium.

Det är mot bakgrund av dessa fyra punkier som jag vill ta upp några frågor i anledning av vad de fackliga organisalionerna krävde redan vid uppvaktningen i mars. Om jag har förstått sammanfattningen av den konlaklen med slalsrådel Johansson, sä var slalsrådel då positiv lill de krav som facket har ställt. Men den därefter senast ankomna skrivelsen visar att facket inte upplever att dessa krav har tillgodosetts i tillräcklig omfattning. De har tillgodosetts i mycket ringa omfattning.

För del förslå gäller del omplaceringsfrägan för dem som blir arbdslösa i den här regionen. Från Stockholms sida brukar vi inte klaga så mycket över att vi föriorar arbetsplatser eftersom vi har en stor och differentierad arbetsmarknad. Men delta är alltså, som jag har varit inne på tidigare, oerhört hårt drabbade anställda som nyligen har blivit rekryterade. Då är det rimligt att ställa slörre krav pä arbetsgivaren i det här fallet när det gäller omplacering på orten än man kanske annars kan göra.

För det andra är det fråga om hur länge de är garanterade anställning. I varie fall för mig är det i de handlingar som vi har all behandla i dag oklart vilken förpliktelse som här egentligen gäller från Samefa eller från någon annan som är beredd atl överta Samefas skyldigheter.

För del tredje gäller det i vilken utsträckning man har använt av-gångsvederiag för att stimulera fram en naturlig avgång - människor som är beredda alt sluta om de bara fär ekonomiskt bistånd i sammanhanget.

För det fjärde gäller det statsrådets kommentar till varför de fackliga organisalionerna inle har haft rimliga möjligheter att påverka det köpeavtal som har slutils med Telub - för det har man uppenbariigen inte haft. Del är fråga om ell krav som statsrådet Johansson tidigare har bejakat.

Jag skulle gärna - och inte bara för min egen del utan i högsta grad för de berörda - vilja ha en kommentar på dessa fyra punkter från industriministern.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

Hert BURENSTAM LINDER (m);

Herr lalman! Frågan om likvidalionsbalansräkning är kanske inle så stor, men jag tror det är ostridigt att föregående är var läget sådant att likvidationsbalansräkning borde upprättas. Man är ju inle tvungen enligt aktiebolagslagen all göra en likvidationsbalansräkning om man inte vill. Gör man det inte innebär del bara all styrelsen slår personligt ekonomiskt ansvarig och den risken kan ju styrelsen la, om man länker sig att nog kommer skattebetalarna alllid alt anslå pengar till det här.

Huruvida några experter, efter del all riksdagen förra året hade gett 40 miljoner lill bolagei, lyckle all del kanske inle var någon anledning au upprälla likvidalionsbalansräkning vet jag inte. Jag har yttrat mig om 1975, och då anser jag det osiridigt all en sådan borde ha upprättats eller åtminstone alt styrelsen, eflersom likvidationsbalansräkning inle

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

upprättades, stod personligt ekonomiskt ansvarig.

Industriministern sade all de reservalioner som innebar all man inle ville anslå pengar ål olika håll för all läcka förlusterna i Svenska Ulvecklingsakiiebolaget var någon sorls camouflage för all man ville komma ät regeringens näringspolitik. Ja, del behövs ingei camouflage pä den punkten, herr industriminister. Jag är beredd all ofta och med väldigl hög rösl i valrörelsen upprepa atl de erfarenheter som vi haft av denna näringspolitik är inle sädana alt väljarna med bevarat sinneslugn skulle kunna länka sig all se fram mol ell näringsliv socialiseral på det sätl som den socialdemokratiska poliliken innebär.

Vi har också hela tiden öppet sagt att detta utvecklingsbolag tror vi inle på - del har vi genom åren sagt, ända sedan del skulle startas 1968. Del beror inte pä all vi skulle vara motståndare till tanken att det behövs utveckling i statliga förelag. Jag skulle vara den förste atl kritisera lål mig säga Kabi, om man inte bedrev forskning där. Men jag har varit skeptisk lill tanken på etl sådant här utvecklingsbolag. Det har all göra med atl ell konglomerat som delta är oerhört svårl att sköta - det visar all erfarenhet. Utveckling och forskning är också någonting som är väldigt svårl att klara. Försöker man slå ihop dessa två saker kan man vara nästan bergsäker pä atl del blir stora svårigheter. Om man dessuiom nalkas den svåra uppgiften från en utgångspunkt som innebär sä mycken retorik och sä myckel yvigt prat om all eftersom del här är samhälleligt har man speciella förutsättningar all klara uppgiften, så kommer det bergsäkert att gå åt skogen - och del har del ju också gjort.

Herr lalman! Denna regering, som ofta vill göra sig till tolk för planhushållningen och dess finess, har ju under det här riksdagsårei inte ens lyckats planera sina egna propositioner så att de kunnat föreläggas riksdagen i tid, ulan riksdagen står under de närmaste veckorna inför en orimlig arbetssituation, som också måste inskränka möjligheterna till debatt. Därför är del faktiskt en hel del frågor som herr industriministern tagit upp som jag nu inle länker gä in på. Men jag vill i alla fall påpeka all den omständigheten all induslriminisiern i debaiien i december inle gav någol riktigt svar och inle fäste uppmärksamheten på problemens verkliga innebörd, såsom del i revisionsberättelsen mycket klart framstår atl de har tett sig under förra årei, är ulomordenlligl allvarlig. Del är all vilseleda riksdagen. Del äratt förneka rimliga krav på insyn. Eftersom industriministern ofta lalar för insyn - och del är för all del bra tala för del - skulle del vara bra om han också levde så och inle, så fort det blir lilel politiskt känsligt, avstod från all meddela vad som bör meddelas.

Det är också mot den bakgrunden som jag är djupl oroad, om socialdemokraterna skulle ha möjligheter au genomföra viiisyftande planer på ell alll längre drivet socialisliski näringsliv, i vad gäller både sysselsäiining och uiveckling - del är den mera ekonomiska sidan av saken - och när del gäller hur själva maklen inom den maktkoncentrationen skulle komma all utövas eller inle utövas.

Hert BÖRJESSON i Glömminge (c);

Herr talman! Industriministern ställde en fråga som lydligen riktades till samlliga debattörer, nämligen om vi ville ha ett utvecklingsföretag eller inle. Jag vill då hänvisa till vad jag sade i mitt anförande, att vi bör ha ell utvecklingsföretag men atl det kan vara knutet lill Statsföretag.

Vad sedan gäller den redovisning som industriministern gjorde, sä har vi ledamöter i näringsulskottet hört den lidigare lill punkl och pricka. Men i den redovisningen som lämnades där fanns det mera självkritik. Man sade ideligen: Vi har räknai fel och gjort felbedömningar, men vi skall försöka att rätta lill dem.

Nu gav väl industriministern i sill anförande ullryck ål ungefär samma inslällning som vi har allesammans, atl det gäller all hjälpas ål och se lill all del blir bättre förhållanden än vi haft hittilldags. Det lyder på alt den debatt som här förts om dessa frågor ändå har varit lill nytta.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

Herr induslriminisiern JOHANSSON:

Herr lalman! Del är lydligen ett önskemål att vi inte förlänger denna deball alltför myckel, och därför skall jag nu inle Ja upp någon diskussion om huruvida vi skall ha någon slallig företagsamhet eller inte. Del fär vi senare lillfälle alt lala om - Stålverk 80, Göleborgsvarven osv. Och om herr Burenslam Linder håller siu löfte all han i valrörelsen skall ul och agitera emol slallig företagsam hel, sä hoppas jag all han också besöker Göleborg och Norrbollen och där lalar lill de induslrisysselsalla, som lill 70 'o arbelar i slalliga verksamheter.

Del är alltid en avvägningsfråga hur myckel man skall satsa och hur långl man skall gå. Här är vi nu inne på ulvecklingsarbetd och på Svenska Lhvecklingsakliebolaget, där jag lidigare har förklaral min ideella ståndpunkt. Jag hälsar med lillfredsställelse del ullalande som här har gjorts, all vi självfallet skall bedriva etl utvecklingsarbete och atl det också skall göras gemensamma ansträngningar för atl komma lill rälla med de svårigheter som vi ulan ivekan har upplevt under några år. När jag lalade om de slora kostnaderna, så gjorde jag jämförelser med de totala belopp som vi lägger ul varie år för utveckling och forskning. Och bortsett från AB Samefa, sade jag, kan jag inte finna all det ligger någol sensationellt i de kosinader pä 182 milj. kr. vi haft under åtla år för ulvecklingsarbetd och för driften vid vissa förelag.

Del som har väckt uppmärksamhet är personalens skrivelse. Jag har ännu inle hunnit läsa den, men jag har redovisat för den uppvaktning som gjorts och mina ullalanden vid del tillfället, ullalanden som jag självfallet slår för och kommer att stå för. Och när jag var i Växjö i måndags och besökte Telub AB, sä hade" jag också ett samtal med företrädare för SIF, SALF och Metalls avdelning vid förelaget. Man väntade då på eftermiddagen representanter för molsvarande organisaiioner i Kungsör och sade alt man hade dt ulomordenlligl gon samarbele med dem. Jag vill också nämna all den arbetsgrupp som har till uppgift atl uireda hur man skall klara problemen för dem som varslals om alt inte

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

få behälla sin sysselsättning hade sammaniräde så sent som i går. Del är en bekräftelse på att denna arbelsgrupp är i arbele för an söka lösa en del av de problem som personalen onekligen ställs inför och som vi nalurliglvis måste känna ett ansvar för all lösa.

Jag lycker att del är en fin ambition som kommer lill ullryck när man här säger alt slalen så långl del är möjligt skall vara föregångare på del här områdei. Men om vi inte har möjlighel att bedriva en produktion som vi kan finna avsalu för, kan vi inle bara fortsätta verksamheten. Det begär man inle av andra förelag. Man kan begära all företaget undersöker möjligheten att lägga in annan verksamhei, men det är också i nuläget etl problem.

Det åtagande som Telub har gjort är atl sysselsälia 150 personer -del är alldeles rikligl. Vi kan inte begära atl det skall gälla mer än för de närmaste tvä åren. I det ögonblick som man trän in och lagil över förelagd har man nalurliglvis för avsikt att fortsälta verksamheten. Man tror ju också pä den produkt som är den huvudsakliga i Samefas verksamhet.

Vad vi här har all notera och självfallet också kan beklaga är all Samefa hösien 1974 bestämde sig för en investering. Frän förelagsledningens sida föreslogs en omfattande investering som styrelsen godtog, även om den i efterhand har sagt atl den gjorde det med tvekan. Jag redovisade della i december, och Svenska Ulvecklingsakiiebolagel också. Induslridepartemenlel var aldrig inkopplat på deiia.

Denna investering innefattade nya lokaler, ulrusining och nyanställning av ell 80-lal människor för vilka man inte hade någon produktion som man kunde salsa på. Della var utomordentligt beklagligt. Del är ungefär dessa 80 personer som man nu måste varsla om uppsägning.

Vad vi kan göra är atl se till alt alla ansträngningar som kan göras görs för all lösa också deras problem. Jag har redan lidigare sagt all jag är beredd all närmare granska den skrivelse -jag förmodar atl också jag kan få ta del av den - som personalen har lämnat och all med rekonstruklionsgruppen diskutera hur man har förfarit.

Men jag vill gärna rälla lill åtminstone etl missförstånd, som jag uppfattat del. Personalen frän Samefa har varit uppe i departementet och sagt alt man är medveten om alt förhandlingar pågår med Telub men atl man önskar alt Samefa skall övertas av Slalsförelag. Vid den lidpunkten hade vi haft överiäggningar med Statsföretag och fält alldeles klart för oss all Slalsförelag inle var berett atl la över Samefa. Då är del rimligl atl man fiyltar över akiiviieierna till Telub. Den uppgift jag har, åtminstone från Kungsör, är att personalen ställer sig positiv till delta arrangemang.

Hert OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr lalman! Jag noterar naturligtvis med lillfredsslällelse all slalsrådel säger all alla ansträngningar skall göras för atl skydda just de 80 som på felaktiga grunder anslälldes av Samefa så sent som 1975 och som

nu är varslade om uppsägning.

Del är klart att man skulle önska lilel mera preciserade garantier och försäkringar. Mot bakgrund av alt statsrådet inle har läst den sist inkomna skrivelsen från personalen skall jag inle pä den punklen pressa på. Men en sak framslår efter den här debatten som ganska klar, och det är att de uttalanden som industriministern gjorde till personalen vid uppvaktningen i mars enligt deras uppfattning inle har fullföljts. Dä är det bara alt önska att industriministern fullföljer dem mera energiskt framöver.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

Hert BURENSTAM LINDER (m):

Herr lalman! Del verkade som om industriministern trodde all jag inle skulle våga åka lill Luleå eller Göleborg och förkunna mina idéer. Vi har ju för tillfället inte möjlighel alt fördjupa oss i den här debatten, men jag kan lova industriministern all jag är beredd all åka lill båda ställena. Jag har varit där, och jag skulle inte ha något emol all under valrörelsen ha en debatt med industriministern på bägge ställena. Del går bra atl lacka ja lill del.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1 '

Propositioner gavs på bifall lill l;o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av herr Böriesson i Glömminge m. fl. samt 3:o).reservalionen nr 2 av herrar Regnéll och Siegbahn, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Börjesson i Glömminge begärde volering uppiogs för beslämmande av koniraproposilionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha fiertaleis mening för sig. Sedan herr Regnéll begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren lill koniraproposiiion i huvudvoteringen angående näringsutskoitels hemsiällan i beiänkandei nr 52 mom. 1 aniar reservalionen nr 1 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. röslar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering aniagil reservalionen nr 2 av herrar Regnéll och Siegbahn.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalei av kammarens ledamöler ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 112

Nej - 50

Avslår - 154

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Svenska Utvecklingsaktiebolaget, m. m.

I enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläsi och godkänd:

Den som vill au karnmaren bifaller näringsuiskoiteis hemsiällan i betänkandet nr 52 mom. 1 röslar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr I av herr Böriesson i Glömminge m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Böriesson i Glömminge begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 163

Nej - 154

Avslår - 1

Mom. 2

Ulskotlels hemställan bifölls.

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemsiällan, dels reservalionen nr 3 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Böriesson i Glömminge begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsuiskoiteis hemsiällan i belänkandd nr 52 riiorn. 3 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 3 av herr Regnéll m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flerlald av kammarens ledamöter ha rösial för ja-proposilionen. Då herr Böriesson i Glömminge begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - 157

Avstår - 1

§ 13 Föredrogs

Näringsuiskoiteis betänkande 1975/76:55 med anledning av propositionen 1975/76:100 i vad avser vissa anslag inom industridepartementets verksamheisotnrådc jämie moiioner.

Punkterna 1-13

Karnmaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 14

Sveriges geologiska undersökning

Regeringen hade i propositionen 1975/76:100 bilaga 15 (industride-partemeniet) under punkterna C 1-4 (s. 98-116) föreslagil riksdagen all för budgelärel 1976/77

1. till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kariering saml informalion och dokumenialion anvisa ell reservalionsanslag av 20 691 000 kr.,

2. lill Sveriges geologiska undersökning: Uppdragsverksamhd anvisa ell förslagsanslag av I 000 kr.,

3. lill Sveriges geologiska undersökning: Prospeklering m. rn. anvisa dl reservalionsanslag av 17 828 000 kr.,

4. lill Sveriges geologiska undersökning: Ulrusining anvisa ell reservalionsanslag av 6 611 000 kr.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Sveriges geologiska undersökning

1 della sammanhang hade behandlais moiionerna 1975/76:247 av herr Nilsson i Östersund m. fl. (s), 1975/76:640 av hen Gillslrörn ni. fl. (s), 1975/76:1748 av herr Andersson i Lycksele m.fi. (s), 1975/76:1802 av herrar Måbrink (vpk) och Svensson i Malmö (vpk), vari såviii gällde yrkandel 2 hemslällls all riksdagen hos regeringen skulle anhålla atl Sveriges geologiska undersökning gavs i uppdrag alt genomföra en grundlig undersökning av malmförekomslcrna inom berörda områden i Ljusdals kornmun i syfte all utröna möjligheterna fören industriell malrnbryining, saml

1975/76:1809 av hen Petersson i Gäddvik m.fl. (rn).

Ulskollel hemsiällde

1. all riksdagen med bifall lill regeringens förslag skulle

a) lill Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kariering saml informalion och dokumenialion för budgelärel 1976/77 anvisa dl rescr-vaiion.sanslag av 20 691 000 kr.,

b) lill Sveriges geologiska undersökning: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1976/77 anvisa ell förslagsanslag av 1 000 kr.,

c) lill Sveriges geologiska undersökning: Prospeklering m. m. för budgelärel 1976/77 anvisa en reservalionsanslag av 17 828 000 kr..

d) lill Sveriges geologiska undersökning: Ulrusining för budgelärel
1976/77 anvisa dt reservalionsanslag av 6 611000 kr..

2. all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:247 om geologiska undersökningar i Järnilands län.

3. all riksdagen skulle avslå

a) moiionen 1975/76:640 om gruvdrift i norra Hälsingland.

b) moiionen 1975/76:1802 om rnalrnbryining i Ljusdals kommun.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Sveriges geologiska undersökning

4. alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1748 om inventering av industriella mineral, m. rn.,

5. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1809 om intensifierad mineralprospektering i norra Sverige.

Hert GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Motion 640 om undersökning av möjligheterna lill gruvdrift i norra Hälsingland saml i delar av Väslernorrlands och Jämtlands län har tillkommit av tvä olika skäl. Det viktigaste är naturiiglvis all man i just del här området har en undersysselsällning, som är synnerligen besvärande. Därför försöker man hitta nya möjligheter till arbele för befolkningen i form av gruvdrift. Men del finns också ell annal skäl, och del är all vi har ett behov av alt verkligen undersöka hur myckel malmförekomster vi egentligen har i det här landet. Vi får alllsä inle se på den här frågan i för kort perspektiv.

Före jul ställde jag av samma skäl en fråga till industriministern gällande statligt iniiialiv för eventuell gruvdrift i Basläsområdd. Senare kontakter med gruvexperler har gjort att motionen upptar ett avsevärt större område för prospeklering, eftersom dessa experter menar all malm-förekomsten finns i ell bretl bälte frän havet rakt in över landei, vilkel styrks av de fyndigheter Boliden gjort i bl. a. Ljusdal och delar av Jämtland.

Ulskoltet har utförligt skildrat industriministerns svar på min fråga, där han bl. a. uttalade atl en mera allmän inventering av mineraltillgångarna i landet är aktuell och alt dä dessa fyndigheter kan bli uppmärksammade. Utskottet påpekar all nämnden för statens gruvegendom har ansvard för all gruvegendomen tas till vara på bästa säll och där sä är lämpligl utökas. Del är ju statens geologiska undersökning, SGU, som svarar för prospekleringen, och del är nämnden som skall bedöma var i landet de slalliga resurserna för prospeklering efter metaller bör sättas in. Det är nalurligl all del då kommer atl bli en begränsad prospeklering, eflersom vi lydligen anslår alllför litet pengar för all göra en genomgående prospeklering av hela landei.

Jag har alllså full förslåelse för utskottets mening atl det i. v. bör vara så all SGU koncentrerar sina ansträngningar lill mer löftesrika fyn-digheler än de som kan finnas i del här bältet, men å andra sidan har jag litet svårt att förstå hur man med besliiindhei skall kunna säga vad som är löftesrikl eller inie när man inte har gjort en loialprospektering av landet.

En mineralpolilisk uiredning är tillsatt för all utforma förslag lill hur samhälleis behov av mineralresurser skall tillgodoses på sikl.

Om vi ser pä del nuvarande läget inom mineralförsöriningen kan vi konstatera all del för etl par år sedan fanns sammanlagi 173 gruvor och mineralbroii i Sverige som sysselsatte omkring 82 000 personer. Exportintäkterna från järn och stål svarade för 8 96 av den lolala exporten eller, uttryckt i kronor, 4,2 miljarder. Icke-järnmeialler inbringade drygt

1 miljard kronor.

Del finns mänga som menar all vi inom Sveriges gränser har slörre möjligheter atl påträffa ekonomiskt brylvärda förekomster av åtråvärda mineralkoncentrationer - t. ex. krom och nickel - om bara tillräckligt myckel saisas på geologisk inventering och prospeklering samt ny teknologi.

F. n. finns ca 360 geologer i landet varav endast omkring 60 siycken är sysselsatta med prospeklering och av dessa endasl en handfull med inventering av industriella mineral. Våra möjligheter all undersöka naturtillgångarna i berggrunden är därmed begränsade. I dag importerar vi eu stort antal mineral som med stor sannolikhet finns inom landels gränser i ekonomiska konceniraiioner. Malm- och niineralleining har hii-iniills inriktats på ell relaiivi fåial mineral. Ell mer helhcisbdonai syn-säll pä utvinning av mineral och metaller börjar nu göra sig gällande och kan troligen ge som resultat all nya fyndigheler påvisas där gruvbrytning i dag inle är påtänkt, t. ex. i norra Hälsingland. Likaså råder en beiydande brist pä moderna geologiska kartblad inom slora delar av landei - dessa kartblad ligger lill grund för den ekonomiska värderingen av berggrunden. En inventering av landets råvaror i berggrunden och en väl utbyggd och planerad geologisk verksamhei leder lill ökad kunskap om naturtillgångarna i berg och jord och bidrar lill en välbalanserad samhällsekonomi.

Geologseklionen inom Sveriges naturvelarförbund har fört fram de här synpunkterna i samband med dt seminarium som man anordnade för ell par månader sedan i Stockholm. Under de allra senasle veckorna har geologernas synpunkier krafligl undersirukiis av en expert på del här områdei, nämligen avgående LKAB-chefen. Enligt en intervju i Dagens Nyheter menar herr Lundberg atl del fordras en ordentlig upprustning av del geologiska arbelel i landet i sökandel efter nya fyndigheler. Han är synnerligen kritisk på den här punklen; i dag arbelar vi här i landei delvis med kartor från 1880-talel, säger han, vilkel visar all geologin är en hopplöst omodern organisation. Han håller med om atl det blir dyrt all kartlägga vår berggrund och jord och samla in alla grundfakla, men han menar också all del betalar sig i längden.

Herr lalman! Även om del jusi nu inie anses lönsamt all närmare undersöka fyndighderna i norra Hälsingland så har jag ändå förhoppningen all den delen såväl som andra delar av landei snarasl blir föremål för mera långsikliga undersökningar med hänsyn lill både behovet av sysselsättningsskapande ålgärder och landels behov av malm under lång tid framåt.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Sveriges geologiska undersökning

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren alt uppskjuta den forisalla överläggningen vid denna punkt, föredragningen av övriga punkier i detta betänkande samt behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till kl. 19.30.

Nr 125

Torsdagen den 13 maj 1976

Meddelande om fråga

§ 14 Anmäldes och bordlades

Proposition

1975/76:210 om ändring i konkurslagen (1921:225) m. m.

§ 15 Meddelande om fråga

Meddelades atl följande fråga framställts

den 13 maj

1975/76:364 av herr Hermansson (vpk) lill herr justitieministern om fotografering av demonstrationståg:

Enligt pressuppgifter fotograferade polisen demonstrationen Arbetarpolitik och socialism 1 maj i Stockholm. De fotograferande polismännen uppgav atl syftet var atl ha bilder om det skulle uppstå oroligheier i samband med demonstrationen. Det är inle klarlagt vilken avdelning inom polisen som stod för fotograferingen.

I efterhand har represenlanler för polisledningen i Slockholm förnekat alt fotografering förekom. Därmed upprepas mönstret från tidigare historier där det gälll åsiktsregistrering, telefonavlyssning, underrättelseverksamhet på arbetsplatser osv. Polismyndigheterna förnekar sin verksamhet lills bevisningen blivil överväldigande, därefter följer lystnad.

Mot bakgrund av den inträffade händelsen vill jag fråga herr justitieministern:

Anser justitieministern del förenligt med mötesfriheten och förbudet mot åsiktsregistrering all polisen, på del sätt som skedde 1 maj i Stockholm, fotograferar demonstrationståg?

§ 16 Kammaren åtskildes kl. 17.49.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen