Riksdagens protokoll 1975/76:124 Onsdagen den 12 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:124

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:124

Onsdagen den 12 maj

Kl.   19.30

Förhandlingarna leddes till en början av herr andre vice lalmannen.

§ 1 Allmänna handlingars offentlighet

Föredrogs konsliiuiionsuiskoltels betänkande 1975/76:48 med anledning av propositionen 1975/76:160 om nya grundlagsbestämmelser angående allmänna handlingars offentlighet jämle moiioner.

I proposilionen 1975/76:160 hade regeringen föreslagil riksdagen all anla förslag lill lag om ändring i tryckfrihetsförordningen (TF).

Belräffande proposilionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I proposilionen föreslås en omarbetning av 2 kap. tryckfrihetsförordningen om allmänna handlingars offentlighet. Förslagel är avsett att utgöra en första etapp i en översyn av sekretesslagstiftningen. Nya regler om handlingssekreiess föruiskickas sålunda föreläggas riksdagen vid 1976/77 års riksmöie.

Den föreslagna omarbetningen innebär inte några slörre sakliga förändringar i förhållande lill gällande regler. Den grundläggande principen skall alltså fortfarande vara, alt varie svensk medborgare skall ha räll all la del av allmänna handlingar och att begränsningar i denna räll får göras endast om vissa särskilt vikliga skäl påkallar det, t. ex. hänsynen till rikets säkerhet eller enskildas personliga intressen. Som regel skall sådana begränsningar endast få beslutas av riksdagen i en särskild lag.

Förslagel innefattar dels en förfaliningsleknisk omarbetning, dels sakliga ändringar i enskildheter. Syftel med omarbeiningen anges vara all genom modernisering och precisering av bestämmelserna ge slörre fasthet ål grundlagsregleringen. Bland de sakliga ändringarna kan särskilt nämnas reglerna om ADB-lagrad information. Förslaget uppges härvid syfta till att ge ökad insyn i myndigheternas informationsmaterial och samtidigt ett förbättrat skydd för den personliga integriteten.

De nya grundlagsreglerna är avsedda atl träda i kraft den 1 januari 1978."

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Allmänna handlingars offentlighet

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:2373 av herr Boo m. fl. (c), vari hemslällls att riksdagen beslutade 1. all 2 kap. 4 >? TF gavs en striktare utformning i enlighet med vad i motionen anförts, 2. atl ge regeringen lill känna vad i motionen anförls belräffande del personliga inlegrilelsskyddel när allmän handling, underkastad offentlighetsprincipen, upptagits pä dala.

141

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Allmänna handlingars offentlighet

1975/76:2377 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen skulle beslula

1.    all lill regeringens förslag lill 2 kap. 2 5 TF lägga ell stycke av den lydelse moiionärerna föreslagil, innebärande all handlingssekreiess inle fick uppehållas under längre lid än del omedelbara skälel för begränsningen beslod,

2.    all lill regeringens förslag till 2 kap. TF 15 S lägga en mening av den lydelse moiionärerna föreslagil. innebärande all beslul av regeringen eller slalsråd om avslag pä begäran au få la del av allmän handling skulle kunna överklagas och prövas i konsiilulionsulskollel.

3.    all ge regeringen lill känna vad i motionen anförls beträffande förbud mot sammankoppling av databanker och mot handel med persondala.

1975/76:2378 av hert Molin (fp), vari hemslällls

1.    all riksdagen uttalade all den nya parlamentariska dalaulredningen borde fä i uppdrag all överväga också sekretesslagstiftningen vad avsåg främst sekretessen mellan myndigheter,

2.    atl 15 S i förslagel lill nyll 2 kap. TF skulle ges ändrad lydelse i förhållande lill regeringens förslag pä säll motionären föreslagit, innebärande all beslul av enskill slalsråd inie skulle undantas från den medgivna lalerällen.

3.    all riksdagen uttalade som sin mening all också handlingar som utgjorde underlag för beslut i kommunala nämnder och i de slalliga verkens siyrelser borde belraktas som upprättade handlingar och därmed kunna bli offenlliga. och

1975/76:2379 av herr Winberg ni. fi. (m). vari hemställts alt 2 kap. 4 !; TF skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande alt brev eller annat personligt meddelande till befattningshavare vid myndighet skulle anses som allmän handling för sä vitt det uppenbarligen icke avsäg mål eller ärende som myndigheten hade att befatta sig med.

142

Ulskoltet hemställde all riksdagen skulle

1.    belräffande 2 kap. 4 S iryckfrihdsförordningen (TF) med avslag på moiionerna 1975/76:2373, yrkandel 1, och 1975/76:2379 som vilande anla proposilionens förslag.

2.    beträffande 2 kap. 15 i första stycket TF med avslag på proposilionen och med anledning av motionerna 1975/76:2377, yrkandel 2, och 1975/76:2378, yrkandet 2, som vilande anla av ulskotiel angiven lydelse av 2 kap. 15 § TF, innebärande bl. a. alt om annan än riksdagen eller regeringen skulle avslå begäran att få la del av handling eller lämna ut allmän handling med förbehåll som inskränkte sökandens rätt all yppa dess innehåll eller eljest förfoga över den, fick sökanden föra talan mol beslutet, varvid talan mol beslul av slalsråd skulle föras hos regeringen och lalan mol beslut av annan myndighet hos domstol.

3. angående den tidsmässiga begränsningen av sekreiesskyddei avslå     Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Allmänna handlingars offentlighet

moiionen  1975/76:2377, yrkandel  1,

4.    belräffande kriterierna för alt en allmän handling skulle anses upprättad avslå moiionen  1975/76:2378, yrkandel 3.

5.    belräffande dalafrågor med anledning av motionerna 1975/76:2373. yrkandd 2, 1975/76:2377, yrkandd 3, och 1975/76:2378. yrkandd I. ge regeringen lill känna vad ulskollel anfört.

6.    som vilande anla del i proposilionen 1975/76:160 framlagda förslaget till 2 kap. TF. i vad del inte behandlats i del föregående.

Reservationer hade avgivits

1. av herr Werner i Malmö (m) och fru Jacobsson (m) vilka beträffande
tillämpningen av begreppet allmän handling på brev och andra med
delanden, som ställts personligen lill befallningshavare vid myndigheter,
ansett all ulskollel under 1  bort hemslälla

alt riksdagen skulle belräffande 2 kap. 4 5 TF med bifall lill moiionerna 1975/76:2373, yrkandd 1, och 1975/76:2379 och med avslag på proposilionen i motsvarande del som vilande anla av reservanierna föreslagen lydelse av 2 kap. 4 S TF,

2. av herr Molin (fp) som belräffande frågan om besvärsräli över slais-
råds beslut atl vägra utge allmän handling eller att ge inskränkande för
behåll i sökandens rätt all förfoga över handlingen ansell all ulskollel
under 2 bort hemslälla

atl riksdagen skulle beträffande 2 kap. 15;; första siyckei TF med bifall till motionen 1975/76:2378. yrkandel 2, och med avslag på proposilionen och motionen 1975/76:2377, yrkandel 2. som vilande anla av reservanien föreslagen lydelse av 2 kap.  15; första siyckei TF,

3. av herr Måbrink (vpk) som beträffande frågan om besvärsrän över
slalsräds och regeringens beslul all vägra ulge allmän handling eller all
ge inskränkande förbehåll i sökandens räll all förfoga över handlingen
ansell all utskottet under 2 bon hemslälla

all riksdagen skulle belräffande 2 kap. 15 >j förslå siyckei TF med bifall lill moiionen 1975/76:2377, yrkandd 2, och med avslag dels på propositionen i motsvarande del, dels på motionen 1975/76:2378. yrkandel 2, som vilande anla av reservanien föreslagen lydelse av 2 kap. 15 § första siyckei TF,

4. av herr Måbrink (vpk) som belräffande frågan om den tidsmässiga
begränsningen av sekretesskyddet ansett all uiskouei under 3 bon hem
slälla

att riksdagen skulle med anledning av proposilionen och med bifall lill motionen 1975/76:2377, yrkandel 1, som vilande anla av reservanien föreslagen lydelse av 2 kap. 2 S TF.

143

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Allmänna handlingars offentlighet

144

Till betänkandet hade fogals etl särskilt yllrande av fru Jacobsson (m) belräffande ulskoltels skrivning angående laleräii mol slalsräds beslul all vägra utlämna allmän handling eller all ge inskränkande förbehåll i sökandens rätt alt förfoga över handlingen.

Hert WERNER i Malmö (m):

Herr lalman! Jag har på känn atl den här debatten kommer atl bli avsevärt lugnare än den tidigare. Dels inbjuder inle ärendei lill sä kontroversiella utspel, dels är det ganska rogivande i kammaren just nu.

Beiänkandei behandlar proposilionen 160 om allmänna handlingars offentlighet. Del är en första etapp av en mer omfattande översyn av vår sekretesslagstiftning. Redan lill nästa riksmöie haren fortsättning om handlingars sekretess annonserats.

Ulskollel är som sagt i stort överens om del föreliggande aktstycket, dvs. 2 kap. tryckfrihetsförordningen som nära ansluter sig lill offentlighets-och sekretesslagstiftningskommilténs (OSK) förslag. En av de punkter där meningarna gått något isär är den fjärde paragrafens utformning som gäller personliga meddelanden och brev som ställs lill befallningshavare vid myndighet.

Tryckfrihetsförordningen vill och skall självfallet slå vakt om offentlighetsprincipen. Denna flr endast inskränkas om alldeles bestämda skäl kan åberopas. Det är viktigt all paragrafen lillgodoser kravei på insyn i den offentliga verksamheten, samtidigt som den privala korrespondensen naturligtvis skall hållas uianför.

Nuvarande rättspraxis är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet och vikten av de intressen som talar för offentlighet och de som talar mot offentlighet. Det är därför utmärkt att vi nu flr frågan uttryckligen reglerad i tryckfrihetsförordningen. Del är tvivelsutan en bättre garanti för offentlighetsprincipen än nu rådande praxis. Måhända skall vi i fortsättningen kunna komma ifrån kontroverser av typ brev till regeringsledamot från Fidel Caslro och frän Astrid Lindgren - ulan några jämförelser i övrigl dessa personer emellan. Vi borde med hjälp av lagrummet fl veta om dessa brev skall behandlas som allmänna handlingar - alllsä diarieföras - eller belraktas som mer eller mindre kärleksfulla bidrag för familjealbumet.

Gränsdragningen mellan vad som är offentlig handling och privat meddelande är dock inle enkel all verbalisera i en kort lagtext. Ulskollel har haft atl välja mellan de båda förslag som presenterats: dels propositionens, dels reservationens - del senare anknyter till OSK:s förslag. Representanterna för moderata samlingspartiet har stannat för den senare lösningen. Vi menar nämligen all den på ett mer betryggande säll slår vakt om huvudprincipen, dvs. offentlighetsprincipen. Jag vill inle förneka atl ambitionen varit den-.samma hos ulskollsmajoriteten. Frågan är bara om den av propositionen föreslagna lagtexten ger tillräcklig stadga ål offentlighetsprincipen och driver den tillräckligt. Vi menar inte del.

I 4 vj regeringsförslagei anges att brev ställt personligen lill befattningshavare skall anses som allmän handling om det berör ärende eller annan

fråga som ankommer på myndigheten, dvs. sådant som myndigheten har alt befatta sig med. Men sä kommer något som uteslutande är en betänklig inskränkning; "och ej är avsedd för mottagaren endast som innehavare av annan ställning." Man uttalar alltså att även om brevet berör en fråga som myndigheten har all handlägga behöver inte brevet diarieföras, om adressaten menar sig mottaga brevet som innehavare av en annan slällning än den han har i myndigheten. Vi anser all del här är bäddat för godtycke, ett gränsöverstigande efter eget skön. Del lagtexten ger med ena handen tar den tillbaka med den andra. Problemel med Fidel Castro-Astrid Lindgren kommer atl kvarstå.

Vår skrivning driver offentlighetsprincipen längre och låter den gälla alla brev utom de som uppenbariigen inle avser mål och ärende som myndigheten har all befatta sig med. Är det ett myndighetsärende, må tonen vara hur kärieksfull och personlig som helsl - det rör sig ändå om offentlig handling. Detla är uppenbariigen mera betryggande, inte för myndighels-personerna men väl för offentlighetsprincipen och därmed för allmänheten.

Jag är medveten om att man kan dra fram ömmande fall med brev från partikamrater och representanter för den fackliga rörelsen som skriver lill sin vän statsrådet si och så och ber att han på ett visst sätt skall trycka på i en viss fråga, Sådani vill man ju inle ge offentlighet ål. Men, herr lalman, den bördan hör väl ihop med ämbetet, att innehavaren har ett mer begränsat privatliv också i detla avseende. Detta är inle oviktigt all ha i minnet. Sedan finns del flera sätt atl kommunicera på.

Gränsdragningen mellan vad som är allmän handling och privat meddelande vad gäller dessa handbrev är inle lält att åstadkomma, men i detla sammanhang är det bättre atl mera gä offentlighetsprincipen och därmed allmänheten än myndigheter och myndighetspersoner till mötes.

Jag vill med detla, herr talman, be atl fl yrka bifall till reservationen 1, som är knuten till konstitutionsulskotlets belänkande.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Allmänna handlingars offentlighet

Hert MOLIN (fp):

Herr lalman! Trots att det finns några reservationer tror jag man kan säga att det råder en bred enighet om de nya grundlagsregler för allmänna handlingars offentlighet som föresläs i delta betänkande frän konstilulionsulskoltel. Syftet med dessa iryckfrihetsförordningsbestämmelser är att säkerställa principerna om insyn och offentlighet i de statliga myndigheternas verksamhet. Jag skall uppehålla mig helt kort vid två punkter som berör dessa bestämmelser.

Den ena punklen gäller frågan när ett meddelande till en myndighetsperson skall betraktas som offentlig handling. Det är en fråga som är av speciellt intresse nu, inte minst i samband med diskussionerna om brev till och från finansminister Sträng, Del är klart atl man bör undvika att fä sådana bestämmelser som innebär all ell meddelande undandras offentligheten bara för all del är personligen ställt lill en myndighetsperson, t, ex, etl statsråd. Vi har ju haft exempel pä hur man genom personlig adressat kunnat undgå att handlingar har diarieförts och därmed blivil all-

145

10 Riksdagens protokoll 1975/76:123-124

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Allmänna handlingars offentlighet

146

mänt tillgängliga.

Härvidlag görs nu en ändring i tryckfrihetsförordningen som säkerställer en betydande insyn utan att det för den skull behöver ske någon ändring i den föreslagna grundlagstexten. Det vikliga är den motivskrivning som utskottet i det här avseendet har pä s, 12. Där säger utskottet att meddelanden och skrivelser rörande en myndighets verksamhei i visst konkret fall alltid skall behandlas som allmänna handlingar, däremot inle skrivelser som uppenbart avser partipolitiskt eller fackligt agerande.

Även om det naturiiglvis kommer att finnas gränsproblem också med den skrivningen, sä tror jag att det finns olika faktorer som kan vara vägledande för bedömningen av om ett brev eller etl meddelande i den här meningen skall belraktas som allmän handling. Utskottet säger alt ett personligt brev lill ett statsråd från en verkschef angående något som rör verkets ämnesområde alltid skall vara att anse som allmän handling. Det betyder t. ex. att om chefen för arbetsmarknadsstyrelsen skriver lill finansministern om någonting som rör AMS så är det en offentlig handling. Detla sagt med anledning av en dispyt för ett par år sedan.

Däremot tycker jag inte att det är rimligt att säga att alla brev eller meddelanden ställda till en myndighetsperson, t. ex. en politiker, skall vara offentliga helt oberoende av syftel. Detta skulle ju bli resultatet om man följde reservation 1, även om väl i och för sig den sakliga skillnaden mellan texten i regeringsförslaget, som ju sammanfaller med utskottets, och i reservanlernas förslag inle är särskilt stor.

Det viktiga när det gäller tillämpningen av den här principen blir alltså i fortsättningen inte vem som är adressat eller vem som är avsändare utan innehållet i meddelandet.

Herr talman! Den andra fråga som jag skall beröra litet grann gäller besvärsrätten vad avser enskilt statsråd. Utskottet har diskuterat om man inte skulle kunna ge en möjlighet att överklaga beslut av ett enskill statsråd om hemligslämpling av ett ärende med slöd av tryckfrihetsförordningen. Utskottet säger att någon form av besvärsräli mot enskill statsråds beslut i sådana här frågor är moliverad. Så långl håller jag med utskottet.

Sedan kommer däremot en myckel överraskande formulering: "I värt konstitutionella syslem är det enligt utskottets uppfattning mest följdriktigt att frågan i sista hand avgörs av regeringen." Jag har precis motsatt uppfattning, och jag skall kort motivera det.

En grundprincip när det gäller vilket organ som skall vara sisla instans vid besvärsprövning är ju att vid alla lämplighetsbesvär, där del blir fråga om skönsmässiga avgöranden, skall regeringen vara slutinstans. Alla lag-lighetsbesvär, där det gäller att pröva tillämpningen av en lag, skall däremot avgöras med den högsta administrativa domstolen, regeringsrätten, som slutinstans. Den principen, som ju är nedlagd i värt konstitutionella system, leder alllså till slutsatsen att man här skall ha regeringsrätten och inte regeringen som sista besvärsinstans. Om man ser litet grann på förhållandena i andra länder, kan man väl säga att det är det normala all den högsta administrativa domstolen är slutinstans i lagbesvär av det här slaget.

Det är vidare en gmndläggande rättsprincip för svenskt konstitutionellt system att den vars beslut överklagas inte själv skall della i prövningen av det överklagade beslutet. Jag tror att det är obestridligt atl detta är en grundprincip i värt statskick. Också den grundprincipen bryter man emot i utskottets förslag, där det sägs att om en regeringsledamot har flit sitt beslut överklagat skall hela regeringen sammanträda och pröva överklagandet. Jag vill därför fråga konstitutionsutskottets ordförande: Vad är det i vårt konstitutionella system som gör att det är följdriktigt att regeringen är sista besvärsinstans? Kan utskottels ordförande nämna några konstitutionella förebilder från Sverige eller någon annanstans i världen? Det skulle vara intressant atl höra.

Jag har haft litet svårt att ta detta förslag på allvar, och det förvånar mig att man har tagit fram det till kammaren. Nog är det väl litet parodiskt att tänka sig, att regeringen skall vara det organ som prövar besvär mot beslut av enskilda regeringsledamöter? Jag har i stället i reservationen 2 föreslagit att regeringsrätten skall vara prövoorgan, och det är vad alla de juridiska remissinstanserna har sagt. Likaså tror jag, att om man tänker efter litet kommer man till slutsatsen att det är det enda rimliga. Därför hoppas jag att det skall finnas möjligheter för konstitutionsutskottets ordförande aU rätta till det här lilla missgreppet. Jag tycker inte att det är någon stor fråga, och det vore synd om riksdagens konstitutionsutskott tog initiativ till ett sådant här konstitutionellt missfoster.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 2.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Allmänna handlingars offentlighet

Hert MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Myndigheter måste arbeta under största möjliga öppenhet. Medborgarna skall ha största möjliga insyn i myndigheternas arbete och rätt att kunna ta del av underiag för myndigheternas beslut. Allmänna handlingar, dvs. handlingar som upprättas inom olika statliga, landstingskommunala och kommunala organ, måste så långt möjligt vara offentliga. De grunder på vilka inskränkningar i offentligheten vilar måste vara fl och klart preciserade.

Offentlighetsprincipen är en viktig demokratisk fråga. Självfallet borde den inte bara gälla statsapparaten. Inte minst inom näringslivet fattas varie dag viktiga beslut, som i verklig mening har offentlig verkan, beslut som påverkar och drabbar många människor och hela samhällsutvecklingen. Dessa frågor behandlas inte i förevarande belänkande, men del är ändå på sin plats att nämna dem. Medborgarnas möjligheter till insyn i storbolagens handlingar är klart otillräckliga och allmänt sett avsevärt sämre garanierade än deras insyn i de s. k. offentliga myndigheternas handlingar. Detla är inget försvar för myndigheter, men det bör sägas ut var det värsta hemlighetsmakeriet, den minst demokratiska beslutsgången och de mest godtyckliga och under gällande förhållanden sämst kontrollerbara besluten fattas. Det är inom det privata näringslivet.

Det tycks vara en princip i regeringens förslag att det är den som vill sekretessbelägga handlingar som skall fl motivera sitt beslul. Delta är en

147

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Allmänna handlingars offentlighet

148

riklig utgångspunkt. I och för sig ger regeringens av utskottet godkända förslag lill skrivningar om begränsningsrätl utrymme för vissa tolkningar, men andan i lagen och i förslaget har vi tolkat som all man i grunden förordar en viss öppenhet.

Av de - i förhållande lill gällande rätt - nya begränsningsmoliven är motivet om hänsyn lill skydd av växt- och djurart oproblematiskt. Däremol kan man diskutera innebörden av den grund som kallas hänsyn till rikets cenlrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik. Den återfinns i någol annoriunda skepnad i gällande rätt. Det är naturiiglvis etl demokratiskt iniresse att beslul om den ekonomiska politiken - och handlingar som ligger lill grund för dessa beslul -blir fullt offentliga. Men så länge vi har kapitalism kan beslut - och beslulsunderiag - om de blir offentliga innan en åtgärd vidtas leda lill spekulation, hamstring eller annal, vilket kan förfela åtgärden eller ge vissa kapilalgrupper särskilda fördelar. Detla moliveraratl handlingar här kan sekrelessbeläggas i fall där sädana risker kan bedömas som helt uppenbara. Men sedan en äigärd är vidtagen, sedan etl beslul gäll i verkställighet är inle beslulel längre en hemlighet och det bör ej heller de handlingar vara som ligger till grund för det. Delta gäller allmänt.

Del är också huvudargumentet för vår ståndpunkt alt begränsning av rätten all la del av allmän handling skall hävas så snart de omedelbara skälen för begränsningen inte föreligger. Utskottets argumentering mot denna ståndpunkt är inte övertygande. Den undviker principen och gör del hela till en teknisk fråga. Sekretesslidernas längd måste anges i särskild lag, påpekar utskottet. Ja vissl. Men grundlagens uppgifi är att lägga fast de principer som skall gälla för övrig lagstiftning. Och säger grundlagen pä denna punkl inget, då ges ett ulrymme för alt sekretessen kan upprätthållas omotiverat länge och därmed förhindra demokratisk prövning av myndighetens åtgärd - i rimlig tid. Om grundlagen däremot slår fast att sekretessen skall upphöra så fort del omedelbara skälel för sekretessen inte längre föreligger, dä binds lagstiftning och praxis på ell sätt som ökar medborgarnas möjlighel lill insyn och kontroll av myndigheternas göranden.

När del gäller möjlighelen alt fl prövning av huruvida etl sekretessbeslut varit rikligl måsle principen vara alt den direkt folkvalda instansen - riksdagen -blir det exlra organet och överprövningsinstans. Regeringen föreslår atl beslul av regeringen eller enskill slalsråd ej skall kunna överklagas. Utskottet erkänner dock tveksamhet om del ändå inle bör finnas möjlighel lill överprövning av enskilt statsråds beslul i dessa frågor och föreslår som prövningsinstans regeringen som kollekliv. Den förändringen är bara formell. Regeringar har i normala fall en stark inbördes lojalitet. En regerings överprövning av ell enskill statsråd är i allmänhet detsamma som regeringens överprövning av sig själv.

Utskottet menar atl del skulle vara följdriktigt genlemol värl konstitutionella syslem alt del är på det viset. Jag delar inte den uppfattningen. Parlamentarism skall, som jag ser det, innebära atl regeringen, som det verkställande organet, är underordnad pariamenlet, som är det folkvalda organet. Regeringsbeslut om inskränkningen i en allmän handlings offent-

lighet bör därför kunna fä bli föremål för prövning av riksdagen, i första hand genom dess konstitutionsutskott. Därmed kan en fråga där avgörandet är oklart och meningsmotsättningar föreligger dras fram lill offentligheten på ett bättre sätt - ja, offentligheten av behandlingen tryggas.

Herr talman! Jag ber härmed atl fl yrka bifall till reservationerna 3 och. 4,

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Allmänna handlingars offentlighet

Hert JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Del råder, som etl par av de föregående lalarna framhållit, mycket stor enighet inom utskottet i detla ärende. Jag vill uttrycka min glädje över alt vi har kunnat uppnå denna enighet, så mycket mera som del gäller en grundlagsfråga. Helsl bör vi ju anla nya grundlagar och ändra äldre grundlagar med så bred anslutning som möjligt.

Vi hävdar alla offentlighetsprincipen. Den är grundförutsättningen för medborgarnas och massmediernas kontroll av den offenlliga verksamheten. Vi har ell. öppet samhälle. Denna öppenhet är unik i väriden. Den är en synneriigen väsenilig del av vår demokrati.

Trots denna bekännelse till offentlighetsprincipen har vi dock alla anselt all del måste finnas möjligheter all inskränka offentligheten, främsi med hänsyn lill den enskildes integritet, något som många gånger åberopades i den föregående debatten. Men därtill kommer andra omständigheter, t. ex. rikels säkerhet och de nya moment som har förts in och som herr Måbrink hänvisade lill nyss. nämligen intresset av atl bevara djur- och växtarter.

Inskränkningsgrunderna anges i en kalalog som finns inskriven i grundlagen. Del betraktar jag som etl stort värde. Vi är eniga om den avvägning som måste ske mellan offentlighet och möjligheten au inskränka offentligheten. Oenigheten framträder pä tre punkier, men det gäller här inle denna principiella grundläggande avvägning. Den första punkten gäller lill-lämpningen av begreppet allmän handling pä brev och andra meddelanden som ställs personligen till befallningshavare vid myndighet.

Här är vi alla överens om all offentligheten skall vara huvudprincipen. Men vi är också medvetna om atl del kan finnas personliga meddelanden lill en befallningshavare som inle skall behandlas som offenlliga handlingar. Del kan röra sig om renl privala brev, som inte avser förhållanden i tjänsten men som av någon anledning kommer all skickas lill del kontor där vederbörande tjänstgör.

Men del är svårt alt dra en klar gränslinje här, och i della avseende står tvä förslag emot varandra. Den sakliga skillnaden är lilen, men den formulering som används i reservalionen 1 lycker jag inle är särskilt lyckad. Del slår där all brev och annat meddelande skall anses som offentlig handling, "dock ej om handlingen uppenbariigen icke avser ärende eller annan fråga som myndigheten har all befalla sig med". Då uppslår genast frågan: Vad är del för ärenden som myndigheten inte har all befatta sig med? Lål mig la några exempel för att belysa svårigheterna.

I en alkoholpolilisk utredning silter en medlem av nykterhetsrörelsen. Under utredningsarbetets lopp flr han brev från medlemmar i den egna

149

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Allmänna handlingars offentlighet

150

organisationen, där dessa för fram allmänna synpunkter pä alkoholpolitiken. Skall han vara skyldig att lämna över dessa handlingar till utredningen?

Ell annal exempel är om läl mig säga socialministern i en regering sitter med i en programkommission inom del parti som han tillhör. Den arbetar ul ell nytt partiprogram. I del finns ett socialpolitiskt avsnitt. När programmet blir färdigl är säkerl varje parti intresserat av alt del blir känl av så många som möjligt, men under arbetets gång görs det en rad utkast. Skall han då vara skyldig alt på anfordran lämna över etl sådanl utkast som kommit i hans hand?

Eller, för alt la ett tredje exempel, om en av oss här i riksdagen flr etl brev från någon väljare, där vederbörande utvecklar sina synpunkter på politiken i allmänhet i riksdagen; skall det brevet dä betraktas som en allmän handling? De flesta av oss svarar säkert nej pä den frågan, men dessa gränsdragningar blir utomordentligt svära att göra med den formulering som lagtexten innehåller i reservanternas förslag.

När man vänt sig mot förslaget i propositionen, som godtagils av utskottsmajoriteten, har motivet närmast varit atl en sådan formulering skulle kunna leda till en urholkning av offentlighetsprincipen. Detla har utskottet ansell sig kunna möta genom det motivutlalande som utskottet har gjort. Detla motivutlalande innebär en klar markering av offentlighetsprincipen men med möjligheter till undantag i vissa fall. Det går inte för någon att strikt beskriva dessa gränser i en lagtext. Till en del beror del på vederbörande befallningshavare hur texten skall tolkas, men den svårigheten lär vi inle kunna komma ifrån.

När det sedan gäller den andra tvistepunkten, nämligen möjligheten att överklaga beslul av statsråd att vägra utge handling, är väl skillnaderna inte särskilt stora. Närmast är det en strid om det tekniska greppet. F. n. kan ett statsråds beslut inte överklagas. Det stod en strid om detta år 1947, och då blev det ganska slor enighet inom konstitutionsutskottet och riksdagen om atl man inte kunde finna någon lösning av dessa problem därför atl man var - liksom hert Molin och jag nu är - av den meningen att det var nödvändigt för del enskilda statsrådet att ha rätt att sekretessbelägga en handling. Av prakiiska skäl är det omöjligt att föra upp varie sådan handling i ett regeringssammanträde. Den ståndpunkten delas såvitt jag förstår av utskottets alla ledamöter.

Hur skall man då lösa problemet med överklagande? Det finns tre alternativ presenterade för kammaren. Del första alternativet svarar herr Måbrink för. Det innebär atl man i ett sådant ärende kan besvära sig hos konstitutionsutskottet. Mot delta vill jag göra den invändningen att det skulle innebära att konstitutionsutskottet flr en ny ställning, där utskottet inte bara i efterhand granskar vad regeringen och enskilda statsråd har gjort utan all det också dras in under själva beslutsprocessen. Utskottet skall alllsä fälla ett avgörande i ärenden som det senare har att granska som dechargeulskoli. För min del tycker jag att det blir en besväriig ordning. Sedan häller jag dock med Bertil Måbrink pä en punkt, nämligen om att del skall vara möjligt för riksdagen alt ta slällning på de här punkterna.

Det sker genom den anordning som har föreslagits frän utskottels sida. Enligt det förslagel kan man alltså överklaga beslutel, och då går det upp till regeringen, och regeringens handläggning kan prövas av riksdagen. Detta kan ske omedelbart genom en enkel fråga eller en interpellation och senare genom den granskning som företas av konstitutionsutskottet.

Den andra lösningen svarar Björn Molin för. För min del har jag vissa invändningar mot den. Den innebär en ny konstitutionell princip här i Sverige genom att ett statsråds handläggning av ett ärende överprövas av ett rättsligt organ. Det finns möjlighet att koppla in rättsliga organ enligt gällande konstitution. Men som Björn Molin säkert är medveten om är det då fråga om ett alldeles speciellt fall, och i det fallet är även riksdagen indragen. Låt mig fl erinra om 12 kap. 3 § regeringsformen, där del sägs att ett statsråd kan åtalas efter beslut av konstitutionsutskottet och alt detta åtal skall prövas av högsta domstolen.

Björn Molins förslag innebär alt om en person är missnöjd med ett beslut av ett statsråd, kan han klaga. Ärendet går, enligt den ordning som kommer att gälla i fortsättningen, till kammarrätten i Stockholm. Beslutet av kammarrätten kan i sin tur överklagas, och då blir del regeringsrätten, som högsta instans, som avgör ärendet. Enligt min mening är det en ny konstitutionell princip som knäsätts om vi inför en sådan ordning. Det sker utan någon mera omfattande utredning.

När sedan herr Molin frågar om det finns några förebilder i andra länder, så är jag inle nu beredd alt på rak arm ge en redogörelse för det. Men det finns ett område här i Sverige där man tillämpar en liknande princip. Statsråden har ju rätt alt besluta om vissa tjänstetillsättningar. Den som är missnöjd med en sådan tjänstetillsättning kan klaga, och då blir det regeringen som avgör, I sådana fall är del statsråd vars beslut överklagats jävig; han deltar inte i regeringsbeslutet.

Då återstår det förslag som en majoritet inom ulskoltet har samlats kring, nämligen atl man skall ha möjlighet att fl en överprövning av det enskilda statsrådets beslul genom all klaga hos regeringen. Regeringen är underkastad en politisk kontroll frän riksdagens sida, och dess slällningstagande kan tas upp till behandling pä del sättet.

För min del anser jag au det finns ytterligare ett skäl mot att koppla in kammartätlen och regeringsrätten, nämligen alt sådana här ärenden i vissa fall haren politisk touche. Det skulle kunna leda till att kammartätlen och regeringsrätten tvangs ta ställning i politiskt kontroversiella frågor. Jag tycker för min del att vi bör undvika en sådan ordning.

Den tredje punkten om vilken vi inte kunnat nå fullständig enighet gäller den tidsmässiga begränsningen av sekretesskyddet. Som Bertil Måbrink redan har påpekat skall riksdagen medverka vid tillkomsten av sekretesslagar. I varje särskilt fall anges sekretesslidens längd. Under sädana förhållanden anser jag det vara opäkallat med en gmndlagsbestämmelse på denna punkt. Riksdagen medverkar vid tillkomsten av varje särskild lag och kan alllsä ange den lid som man anser lämplig i varje enskilt fall.

Med delta, herr lalman, yrkar jag bifall lill utskottels hemställan.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Allmänna handlingars offentlighet

151

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Allmänna handlingars offentlighet

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag kan hålla med herr Johansson i Trollhättan om att vi i många stycken är överens. Men i fråga om den punkt som behandlas i den första reservationen flr jag ändå säga all vårt förslag slår mer vakt om offentlighetsprincipen än vad regeringsförslaget gör. Den sisla satsen i paragrafen enligt regeringsförslaget är betänklig. Del blir ju så alt även om ett brev innehåller frågor som myndigheten behandlar kan vederbörande befattningshavare undanhålla del från diariet, och del är inle tillfredsställande. Det kan gälla precis sådana frågor, men han säger alt del här brevet lar jag emol därför alt jag bestrider en annan befallning också och jag flr det i den egenskapen. Låt mig som exempel la ett ärende som nyligen har passeral kammaren, nämligen frågan om kollektivanslutningen. Ponera att - vilket jag tror är riktigt - statsministern tar emot åtskilliga brev med uppmaningar om all försöka fl kollektivanslutningen ur väriden. Då säger naturiiglvis statsministern all dessa brev lar jag emot som ordförande i socialdemokratiska partiet. Men å andra sidan har ju kollektivanslutningen varit ett riksdagsärende som också en statsminister måsle la sig an.

Jag menar; Här är det allvariigt att en befattningshavare kan dra undan brev som bevisligen gäller ärenden och mål som myndigheten har atl handlägga.

Herr Johansson i Trollhättan sade alt socialminislern och andra flr brev från partikamrater, och herr Johansson nämnde ett dylikt exempel. Del är klart all sådant kan ske. Men är dd sä fariigi all tala om partipolitiska program? Jag skulle kunna visa upp vartenda brev jag flr som riksdagsman. Vad är del för märkligl i del? Och när del gäller mera besvärande brev vill jag säga atl en befallningshavare flr la pä sig den bördan som offentlig person.

Sedan finns det ju andra sätt också, hert Johansson, all förmedla sin visdom även lill herr Aspling. Det går ju att framföra sina idéer till partikansliet, som icke är någon myndighet.

152

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Konstitutionsutskottets ordförande tyckte atl mitt förslag atl regeringsrätten skall avgöra besvär över enskill slalsräds beslul om hemligslämpling av allmänna handlingar var en ny konstitutionell princip. Jag tror att den linje som utskottsmajoriteten har valt, nämligen au regeringen skall avgöra besvär över enskilda regeringsledamöters beslul, är en ny konstitutionell princip.

Och jag frågade, med anledning av all utskottsmajoriteten påstår alt del är konstitutionellt följdriktigt all göra så här: Vad har ni för konstitutionella förebilder? Då tog Hilding Johansson ett bra exempel. Han nämnde tjänste-lillsätlningsärenden. Där kan beslul av en departementschef överklagas hos regeringen i dess helhet. Del är alldeles riktigt - del är bara del all della är en lämplighelsfråga. Del är ju vad man kallar för ett lämplighetsbesvär, där skönsmässiga prövningar kommer in. Alllsä slår det hell i överensstämmelse med vad jag sade i mitt huvudanförande och undanskymmer

pä inget säll all del förslag som utskottsmajoriteten framlagl slrider mol principen atl det är domstolar och inte poliliska inslanser som skall avgöra besvär i lagtillämpningsfrågor i sista instans.

Jag lycker således atl Hilding Johanssons exempel på den här punkten bevisade all jag i del avseendel hade rätt.

Den lösning som ulskollsmajorilelen har vall slår dessuiom i strid med principen atl man inte skall fl vara med och pröva besvär över egna beslul.

Jag tror atl jag vägar vidhålla all del förslag som utskoltsmajorileten har hittat på i detla avseende är unikt för det svenska rättssystemet, och del står i strid med vissa grundläggande principer som vi har i konstitutionen. Fortfarande hoppas jag att del skall finnas möjlighel för dem som har hittat på förslaget under en kort arbelspressad period här all avslå frän alt försöka genomföra del nu.

Hert MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Bara en liten kommentar.

Det är. som jag sade i mill förra anförande, grundlagens uppgift all lägga fast vissa principer som sedan skall gälla för övrig lagstiftning. Della är vi överens om. Och efter vad jag kan förstå är konsiiiutionsuiskotiels ordförande och jag också överens om att del inte skall finnas någon onödig sekretesslid.

Vad är del då som gör all man inle i grundlagen kan föra in en sådan här passus om atl när del inte längre finns skäl för sekretessen skall den omedelbart upphävas? Då skulle vi fä en bäure garanti, anser jag, för atl inle vissa handlingar blir föremål för onödigt lång sekretesslid.

Hert JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle:

Herr talman! Lät mig snabbt göra tre korta kommentarer.

Jag börjar med Bertil Måbrinks inlägg. Jag delar hell hans uppfattning att man inle skall ha någon onödig ulsiräckning av sekreiessiiden. Men del reglerar vi var gång vi tar ställning lill en sekretesslagstiftning. Del är enligt min mening bätlre all ha en reglering i varie särskild lag än atl ha ell allmänt ullalande.

När det sedan gäller frågan om överprövning av enskilt statsråds beslul menar jag all del unika ligger i atl etl enskill slalsräds beslul kan överprövas. Det är en nyhet som vi inför. Sedan får vi då pröva vilken instans som skall handlägga delta överklagande. Min principiella uppfattning är den atl domstolar inte på det sättet skall pröva regeringsbeslut, som del här blir fråga om i form av beslul av det enskilda statsrådet.

När del sedan gäller vilkel som ger mesl offenllighel, reservalionen av de moderata ledamöterna eller utskotlsförslagel, är jag inle lika säker som Mårten Werner är när han gör sin tolkning. Om man driver den linje han driver kan del lält leda lill del som han har anvisat myndighetspersoner atl utnyttja: telefonsamtal och annal. Det är bättre alt ha möjligheter atl förfara på del andra sällel. Det är nämligen inte alls säkerl an man sek-relesslägger materialet. Det slår varje riksdagsman som får ell brev hell frill all redovisa del för offeniligheien. Men del skall väl ändå inie vara

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Allmänna handlingars offentlighet

153

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Allmänna handlingars offentlighet

154

ett tvång för varie riksdagsman all, om någon frågar efter de brev han får från väljarna, begå ett lagbrott genom att säga all han inget har fått. Han bör väl då ändå ha möjlighet alt säga all han bedömer det sä att breven inte rör det enskilda ärendei ulan är av allmänpolitiska karaktär.

Fm JACOBSSON (m):

Herr lalman! Jag tänker la upp två punkter.

Jag har avgivit ett särskilt yllrande när det gäller besvärsrällen. Fråga har här varit om möjlighel all överklaga enskill statsråds beslul. I denna fråga föreligger en reservation från herr Molin.

Utskottet har intagit ståndpunkten all det bästa vore att skapa en be-svärsväg till regeringen. Jag har inle kunnat ansluta mig lill den uppfattningen. Jag håller i slort sett med herr Molin om hans påpekanden här i dag.

I princip instämmer jag också i herr Molins förslag att låta regeringsrätten vara besvärsinslans för överklagande av enskill statsråds beslut. Jag menar att del bör finnas en besvärsmöjlighet och all regeringsrätten är den bästa instans som slår till buds. Men situationen är någol märklig. Så till vida är del naturiiglvis en ny linje man väljer att man gör en politisk makthavares, ell statsråds, beslut överklagbart till en domstol. Där tar man utan tvivel ett steg över gränsen i maktfördelningen mellan domstol och politisk makt, Å andra sidan behöver man inte nödvändigtvis se enbart till beslutsfattarens slällning som statsråd. De ärenden det här gäller är en typ av förvaltningsärenden där statsråden har beslutanderäll, nämligen ställningstagandet till om en handling är allmän eller inte. Ser man mer till beslutets karaktär än till beslutsfattarens egenskap av statsråd är lösningen atl göra regerings-rätlen till besvärsinslans ytterst rimlig. Men frågan är inte hell okomplicerad, och därför har jag inte velat ansluta mig till hert Molins reservalion utan kommer atl avslå frän att rösta i denna fråga.

Den andra punkt som jag länkte ta upp gäller en specialfråga, nämligen frågan om atl stämpla sjukhusjournaler som allmän handling. Definitionen på allmän handling enligt förslaget är ju en hos myndighet förvarad framställning elc. sedan handlingen har inkommit till eller upprättats hos myndighet. I princip faller sjukhusjournaler myckel dåligt in under begreppet allmän handling. Sjukhusjournaler upprättas efter en undersökning av patienten för att ställa en diagnos, för alt beslula om en behandling. Det rör sig på ett ytterst privat plan. Här gäller del den enskildes hälsa och sjukhusbehandling. Alt jämställa en sjukhusjournal med en allmän handling är för mig näst intill chockerande. Det grundläggande resonemanget stämmer inte. Trots att Läkarförbundet i ell myckel klart remissvar har påpekat detla har den föredragande departementschefen menal att sjukhusjournalerna skall gå in under den föreslagna lydelsen när del gäller allmän handling.

Den här frågan kommer naturiiglvis upp igen vid den fortsatta översynen av reglerna. Eflersom del har förutskickals alt förslag kommer alt föreläggas riksdagen vid 1976/77 års riksmöie har jag nu bara velat göra en markering i frågan så atl den inte blir förbigången.

Jag vill ytteriigare poängtera vikten av den genom alt peka pä hurudan allmänhetens inställning lill sjukhusjournalerna måsle vara. Jag tror för min del att allmänheten inte känner till alt sekretesskyddet för sjukhusjournalerna är så dåligt som del är. Om allmänheten blir på det klara med att den enskildes integritet när del gäller sjukhusjournalerna inle bevaras ordentligt kan det leda till alt man blir misstänksam och därför litet försiktig med de uppgifter som man lämnar lill en läkare.

Herr lalman! Jag har inget yrkande.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Allmänna handlingars offentlighet

Hert FISKESJÖ (c):

Herr talman! En del av de problem som fm Jacobsson var inne på flr vi behandla i samband med förslaget till ny lag om sekretess och tystnadsplikt. Det hade i och för sig varit en fördel om vi hade kunnai diskutera grundlagsregleringen samtidigt som vi diskuierar lagregleringen av dessa viktiga frågor. Nu har det inte blivil på det sättet. Del är således enbart de övergripande principerna som vi i dag har all la ställning till.

Det är naturiiglvis, såsom många lidigare i debatten har påpekat, mycket värdefullt att kunna konstatera att vi i stort selt är ense om de grundläggande och övergripande principerna: offentlighet skall råda och sekretess skall vara utantag - om man blir vägrad alt ta del av handling, skall man ha rätt att anföra besvär.

Jag tillhör i detta ärende utskottsmajoriteten, och jag har bara begärt ordet för att beröra en detalj. Det gäller frågan om besvärsrätt över statsråds och regerings beslul att inle utlämna allmän handling och de två reservationer som har avgivits i den här frågan, den ena av herr Molin och den andra av herr Måbrink. Dessa reservalioner har redan diskuterats. Av den diskussion som förts i en del av pressen skulle man kunna dra den slutsatsen alt slalsråd och regering kan beslula lilel som de vill i de här frågorna. Så är del ju inte. Såväl slalsråd som regering har alt följa de regler som gäller för sekretess i grundlagen och annan lag. Den allmänna principen för allmänna handlingar i kanslihuset skall vara densamma som för allmänna handlingar hos myndigheter över huvud taget, dvs. handlingarna skall vara offentliga. Begränsningar i rätten alt fl ul allmän handling skall endast fl ske av de skäl som direkt anges i gmndlagen och i enlighet med de bestämmelser som - såsom grundlagen säger - noga skall anges i lag. Vad frågan gäller är således endast de fall då tveksamhet eller olika mening kan uppkomma huruvida en handling faller in under de noggrant angivna sekretessbestämmelserna eller ej.

Beslut i sådana här frågor fattas inom kanslihuset i betydande ulsiräckning av enskill statsråd. Björn Molin vill, som vi hört, i sin reservation atl beslut av statsråd skall kunna överprövas i regeringsrätten. Men han vill inle all beslut som fattas av regeringen som helhet skall kunna överprövas. Såvitt jag kan förstå blir därmed herr Molins förslag ganska poänglöst. Effekten av det förslaget skulle kunna vara all de tveksamma fallen förs över frän statsrådsbeslut till regeringsbeslut, och därmed skulle det inte bli några beslut atl besvära sig över. Dessutom skulle avgörandet i sådana här frågor dra

155

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Allmänna handlingars offentlighet

ut pä tiden. Den som krävt alt fl tillgång lill en handling skulle fl vänta på besked.

Herr Måbrink vill atl man skall kunna besvära sig över såväl statsräds-som regeringsbeslut i frågor som rör ullämnande av allmän handling. Men han vill att besvären skall gä till konstilutionsutskoliei. Konstitutionsut-skollet skulle således tjänstgöra som en domstol, som fäller bindande utslag i enskilda fall. Det skulle ge konstitutionsutskottet en hell ny uppgift, som är främmande för vår rättstradition. Del skulle vidare, såvitt jag kan förstå, kräva en särskild behandlingsordning för de här fallen.

Jag har anslutit mig lill ulskottsmajoritetens förslag, eflersom jag anser att detta har bestämda fördelar. Det förslagel innebär alt den som är missbelåten med ett slatsrädsbeslul i en fråga av del slag det här gäller flr föra lalan hos regeringen. Det innebär således all man kan behålla den nuvarande ordningen med slatsrädsbeslul men atl det kan bli en ny prövning om den sökande är missbelåten med beslulel. Man förenar på del sättet i normalfallet möjligheten lill snabba beslut i utlämningsärenden med möjligheten till omprövning. För konslitulionsulskoltet kvarstår under alla omständigheter rätten och möjlighelen atl - i samband med den allmänna granskningen av såväl de enskilda statsrådens som regeringens handläggning av sina åligganden - också la upp beslut som rör allmänna handlingars offentlighet. Såväl statsråden som regeringen fattar sina beslul under konstitutionellt ansvar. Det är konslitutionsutskoitets och slutligen riksdagens uppgifi alt se till alt de som tillhör regeringen lever upp till delta ansvar.

Herr lalman! Med delta vill jag yrka bifall till vad utskottet hemställt.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskoltels hemsiällan. dels reservalionen nr I av herr Werner i Malmö och fru Jacobsson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller konslilutionsutskottds hemsiällan

i beiänkandei nr 48 mom.  I  röslar ja.

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 1  av herr Werner

i Malmö och fru Jacobsson.

156

Vid omrösining genom uppresning förklarades fiertalei av kammarens ledamöler ha rösial för ja-proposilionen. Då herr Werner i Malmö begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 268 Nej -   43

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall lill l:o) ulskottds hemställan, 2:o) reservalionen nr 2 av herr Molin samt 3:o) reservationen nr 3 av herr Måbrink. och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Måbrink begärde volering uppiogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flerialeis mening för sig. Sedan herr Måbrink begärt votering även beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Allmänna handlingars offentlighet

Den som vill alt kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående konsiiiutionsuiskotiels hemställan i betänkandet nr 48 mom. 2 aniar reservalionen nr 2 av herr Molin röslar ja. del del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservalionen nr 3 av herr Måbrink.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Måbrink begärde rösiräkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   36

Nej -    16

Avstår - 257

I enlighd härmed blev följande voteringsproposition uppläsi och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller konslilulionsuiskolleis hemsiällan

i betänkandet nr 48 mom. 2 röslar ja.

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 2 av herr Molin.

Vid omrösining genom uppresning förklarades fiertalei av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Molin begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 274

Nej -   33

Avslår -     4

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoilds hemställan, dels reservalionen nr 4 av herr Måbrink, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt volering uppläsies och godkändes följande voleringsproposilion:

157

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Förmåner för värnpliktiga m.fl.

Den som vill atl kammaren bifaller konslilulionsulskottds hemställan

i belänkandet nr 48 mom. 3 röslar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 4 av herr Måbrink.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-proposilionen. Dä herr Måbrink begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 292 Nej -    16

Mom. 4-6

Kammaren biföll vad ulskoltet i dessa moment hemställt.

§ 2 Föredrogs

Konstilutionsulskollets belänkande

1975/76:49 med anledning av proposilionen 1975/76:183 om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

Skatieulskoiieis betänkande

1975/76:60 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden till riksmötet 1976/77

Kammaren biföll vad utskotten i dessa beiänkanden hemställl.

§ 3 Förmåner för värnpliktiga m. fl.

Föredrogs försvarsutskottets belänkande 1975/76:37 med anledning av proposilionen 1975/76:134 med förslag om förmåner för värnpliktiga m. fl. samt ändringar i värnpliklslagen, civilförsvarslagen och familjebidragslagen jämte moiioner.

1 proposilionen 1975/76:134 (försvarsdepartementet) hade regeringen - efter föredragning av herr försvarsministern Holmqvist - föreslagil riksdagen

dels all anla inom försvarsdepartementet upprällade förslag lill

1.    lag om ändring i värnpliklslagen (1941:967),

2.    lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

3.    lag om ändring i familjebidragslagen (1946:99),

dels all godkänna de av föredragande slalsrådel förordade grunderna för ersättningar lill värnplikliga m. fl.

158

Beträffande proposilionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "Riksdagen antog vid 1975 års riksmöie (prop. 1975:37, FöU 1975:18,

rskr 1975:195) rikilinjer för ett nyll förmånssystem för värnpliktiga m. fl. Med utgångspunkt i dessa riktlinjer föreslås i proposilionen 1975/76:134 vissa ändringar i nu gällande förmånssystem. Ändringarna avses att genomföras näsla budgetår.

För värnplikliga under grundutbildning, elever i bistånds- och katastrofutbildning, vapenfria riänstepliktiga saml för den som utbildas till regementsofficer, värnpliktig officer och reservofficer föreslås en ny form av konlanlersäiining fr. o. m. den 1 juli 1976. Den fasta delen av denna benämnes dagersättning och uppgår till 10 kr. per dag. Fr. o. m. den 231 :a tjänstgöringsdagen skall enligt förslagel utgå tillägg lill dagersättningen. Tillägget föreslås bli 15 kr. per dag t. o. m. 300:e tjänstgörings-dagen och 30 kr. per dag för tjänstgöringstid därefter. Dagersäimings-syslemet föreslås gälla också under repeiitionsuibildning som fullgörs i direkt anslutning lill grundulbildning.

Värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsutbildning och civilförsvarsplikliga föreslås få ersällning som kallas dagpenning. Denna skall motsvara hel sjukpenning enligt den allmänna sjukförsäkringen. Alla garanteras dock en lägsta dagpenning om 40 kr. Dagpenningsystemet föreslås träda i kraft den 1 januari 1977.

Höjning av premier för vissa grupper som genomgår frivillig utbildning föreslås i syfte all få likformighet mellan försvarsgrenarna.

När del gäller familjebidragssyslemd föreslås all familjepenningen för barn höjs med en krona lill 9 kr. den 1 juli 1976. Frågor om det familjesociala stödd vid grundulbildning och därvid även näringsbidraget är föremål för ytterligare överväganden inom försvarsdepartementet.

I proposilionen läggs vidare fram följande förslag lill lagändringar som föranleds av förslagen i proposilionen."

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Förmåner för värnpliktiga m. fl.

1 detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöie väckta motionerna

1975/76:303 av herrar Svanström (c) och Bengtsson i Göleborg (c), 1975/76:304 av hert Svansiröm m. fi. (c),

1975/76:1157 av herrar Andersson i Nybro (c) och Svansiröm (c),

1975/76:1169 av herr Oskarson m.fl. (m) såviu avsåg yrkandet 1,

1975/76:1170 av herr Petersson i Röstånga (fp), i vilken hemställts

all riksdagen som sin mening uttalade - i avvaktan på översynen av

reglerna på området - all försäljningen av vpl-biljdier borde ske liksom

lidigare och all tillkomna inskränkningar borde borttagas.

dels de med anledning av proposilionen väckta moiionerna

1975/76:2266 av hert Korpås m. fl. (c),

1975/76:2267 av herrar Oskarson (m) och Strindberg (m), i vilken hemställts alt riksdagen vid fastställande av förbättrade förmåner vid utbildning till värnpliktig officer och reservofficer beslutade all föreslagna

159

Nr 124

Onsdagen den i 2 maj 1976

Förmåner för värnpliktiga m. fl.

förbällringar ulan undanlag skulle iräda i kraft fr. o. m. den 1 juli 1976. saml

1975/76:2268 av herr Strindberg (m).

Ulskollel hemsiällde belräffande lagförslagen

I. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen
1975/76:2267 skulle anla regeringens förslag lill lag om ändring i värn
pliklslagen (1941:967) med den ändring av övergångsbestämmelserna som
följde av den lydelse som ulskollel föreslagil. innebärande all värnpliktig,
som hade fullgjort del av sin grundulbildning före uigången av maj 1976
och som enligt äldre bestämmelser skulle ha haft räll lill uibildnings-
preinie efter avslulad grundulbildning. skulle vara beräiligad lill sådan
premie, vilken borde ulgå med så sior del av premien enligi de äldre
bestämmelserna som svarade mol anlalet ijänslgöringsdagar som efter
230 dagars tjänstgöring hade fullgjorts före den  I juli  1976,

2.    all riksdagen skulle anta regeringens förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

3.    alt riksdagen skulle anta regeringens förslag till lag om ändring i familjebidragslagen (1946:99),

belräffande grunderna för ersättningar till värnplikliga m. fl.

4.    all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1157 om ersällningen vid repdiiionsuibildning,

5.    all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:303 om indexreglerade utryckningsbidrag åt värnplikliga,

6.    alt riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1169, yrkandel l.om höjda premier vid reservofficersulbildning. m. m..

7.    all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2266 om uiredning angående ett nytt förmånssystem för värnpliktiga under grundutbildning.

8.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2268 om skydd vid olycksfall eller dödsfall under tjänstgöring inom verkskyddei.    ■

9.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:304 om fria hemresor för värnpliktiga,

10. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1170 om försäljningen av biljetter enligt det s. k. vpl  10-sysieniei,

II.  au riksdagen godkände de av föredragande slalsrådel förordade
grunderna för ersäiiningar lill värnplikliga ni. fi.

Till belänkandd hade fogals särskilda yiiranden

1.    beträffande premierna vid frivillig utbildning av herrar Peiersson i Gäddvik (m) och Danell (m),

2.    belräffande beskaltad värnplikislön av herrar Glimnér, Peilersson i Örebro, Gernandt och Björk i Gävle samt fru Ekelund (samtliga c).

160

Hert DANELL (m):

Herr lalman! I försvarsutskottets belänkande nr 37 behandlas en nu ganska välkänd fråga, nämligen införande av etl nyll system med värnpliklsför-

maner. Redan för ett är sedan behandlade riksdagen en proposition om nya principer för ett förmånssystem, som gick ul på all man skulle koncentrera de olika ersätlningsslagen till en dagersättning, vars höjd skulle bero pä hur lång grundutbildning man genomförde. Utbildnings- och tjänsl-göringspremierna skulle tas bort och ersällningen vid repetilionsutbildningen utgöras av en dagpenning som motsvarade hel sjukpenning enligt den allmänna sjukförsäkringen. Enigheten var förra året bred kring förslagel med undantag av en moderat reservation, i vilken föreslogs att utbildningspremierna till grupp- och plutonbefälsuttagna skulle vara kvar.

Årets proposition är en direkt uppföljning av principbeslutet från förta året. Av den anledningen är enigheten i utskottet naturiiglvis bred. Jag avser således inte att gå in i detalj pä förslagel, utan nöjer mig med några fl kommentarer, framförallt de som har samband med det särskilda yttrande som vi moderaier har avgivit.

En betydelsefull ändring av proposilionens förslag som utskottet gjort gäller övergångsbestämmelserna. Regeringen föreslog att de nya reglerna skulle gälla frän den 1 juli 1976 utom vad avser ersättningen vid repetilionsutbildningen. Man gjorde dock ett undanlag så att värnpliktiga, som rycker in till gmndutbildning under juni månad 1976, skulle fl förmåner enligt de nya reglerna, men alt de som fullgjort del av sin gmndutbildning före den 1 juni 1976 skulle fl förmåner enligt nu gällande regler intill utgången av 1977. Dock skulle penningbidraget höjas för alla med en krona den 1 juli i år.

1 utskottets behandling av frågan har det framkommit en hel del räli-viseproblem med en sådan ordning, och därför har utskottet fastnat för en annan modell, som innebär atl alla, oavsett när de påbörjade sin utbildning, i princip skall komma in i det nya systemet vid kommande halvårsskifte. Utskottet har dock föreslagit en säkerhetsventil, som innebär att om någon kategori genom en sådan ordning - t, ex, på grund av uteblivna premier- flr del totalt sett sämre än vad han förväntades fl vid inryckningen, så skulle detta kunna rättas till. Fördelen med detla system framför det ursprungliga är uppenbar. Det löser en rad rättvisefrågor som vi stött på under utskottsbehandlingen.

I samband med behandlingen av de värnpliktigas förmåner har utskottet också behandlal en motion om snabba åtgärder mot det orimliga syslem som sedan årsskiftet gäller vid köp av biljetter i det s. k. vpl 10-systemel. På grund av problem hos SJ blev del över årsskiftet en ny praxis, så att biljetterna endasl flr säljas genom SJ-resebyräer och senast på torsdagen före resan. Naturiiglvis har de nya reglerna orsakat myckel trassel och onödiga bekymmer, i synnerhet för dem som har svårt all nä någon resebyrå. Vid de kontakter som jag har haft med olika förband i år har jag kunnat konstatera en samstämmig kritik mol de nya reglerna - både frän befäl och frän värnpliktiga. Det är hell klart atl dessa regler snarasl möjligt måsle ersättas med andra. Den uppfattningen kan tydas i utskottets belänkande.

Herr talman! I det särskilda yttrandet nr 1 har herr Petersson i Gäddvik och jag tagit upp frågan om ersättningen till dem som genomgår re-

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Förmåner för värnpliktiga m. fl.

161

11 Riksdagens protokoll 1975/76:123-124

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Förmåner för värnpliktiga m. fl.

162

servofficersulbildning. Vi gör det med utgångspunkt i dagens helt otillräckliga rekrytering av reservofficerare. Etl par lusen vakanser bland befäl i krigsorganisationen, den lägsia rekryteringen på 25 år och knappt hälfien av det äriiga rekryteringsbehovet täckt lill reservofficerskurserna under förra året talar sitt tydliga språk. Regeringen har under flera år gravt misskött rekryteringsfrågan.

Vad är dä anledningen lill att alll färre vill la på sig den extra ca åtta månaders utbildning del rör sig om för att bli reservofficer? Ja, inte kan det vara fråga om någon allmän försvarsnegativ trend, eftersom alla undersökningar visar att även yngre fortfarande har en positiv inställning till vårt försvar och värnplikten. Nej, den stora skillnaden mellan den höga rekryteringen i slutet av 1960-lalet och dagens stora problem ligger i ersättningsfrågorna. Faktum är att vi i dag betalar mindre till dem som genomgår denna utbildning än vad vi gjorde 1967. Jag frågar mig: Varför? Värdesätter vi inle längre frivillig befälsutbildning eller vad är det fråga om? Påståendet att ersättningen lill eleverna är sä hög atl den från allmän synpunkt inte bör höjas är konstigt. Även om den totala ersättningen utslagen per månad ger en hög månadslön, är det fel all göra en sådan jämförelse, eftersom de förpliktelser som man gör när man böriar utbildningen kommer alt betalas dåligt i framtiden och dessuiom kan skapa problem med arbetsgivare vid genomförande av övningarna.

Vi moderaier har under flera år i olika sammanhang fört fram krav på ålgärder för att förbättra rekryteringen av reservofficerare, vilkel vi har sett som en nödvändighet för alt bibehålla en stark krigsorganisation. Vi har bl. a. föreslagil ett system med bättre meritvärdering för att utbildningen skall kunna vara en fördel vid ansökan till annan utbildning, och vi har på olika sätt sökt efter åtgärder för alt höja värdet av utbildningen. Men framför alll har vi hävdat alt utbildningspremierna, som - förutom en liten höjning förra året - legat stilla sedan 1967, måsle höjas. Vi är fortfarande av den uppfallningen all en höjning av premierna flr en mycket god effekl på rekryteringen. Atl höja dagsersätlningen är naturiiglvis bra men ger inte samma effekl. eflersom premierna blir mer värdefulla då man får dem vid etl lillfälle och därmed skapar en specielll bra situation inför forlsali utbildning eller förvärvsarbete.

Trots atl utskottet förra året förväntade sig snabba åtgärder från regeringen för atl komma lill rätta med den dåliga rekryteringen, gjorde regeringen inget för att förbättra situationen för 1975 års rekrytering. En lilen höjning av premiema kom som sagt men fick ingen verkan under 1975. I en annan proposition i år, som behandlas i etl utskottsbetänkande vi snart får på kammarens bord, föreslås några åtgärder belräffande utbildningsgången, men i övrigt har del inle hänt någol.

Vi moderater hade helsl selt atl man med de nya värnpliklsförmånerna hade höjl premierna i takt med inflationen, vilkel i detla fall hade inneburit en ökning med hela 70 96. Nu har utskottet vall alt höja dagsersätlningen, så att den lolala ersättningen blir ungefär lika mycket värd som enligt vårt förslag. I del lägel har vi avståll frän atl yrka bifall till moiionen 1169,

men vi har i det särskilda yttrandet dels visat vår principiella uppfattning, dels anmält vår avsikt att näsla år föreslå höjda utbildningspremier.

Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall till försvarsutskottets betänkande nr 37.

Hert PETERSSON i Röslånga (fp):

Herr lalman! De s. k. vpl 10-resorna infördes den 1 mars för två år sedan. Resorna förbilligades vilket gjort det möjligt för värnplikliga - oberoende av resornas längd och oberoende av de faktiska kostnaderna - all för en relativt liten summa ta sig hem över veckosluten. Visseriigen koslar resorna fortfarande mer än vad de flesta värnplikliga flr ut kontant för en dag, men del är ställt utom allt tvivel att denna reseförmån rönt uppskattning från såväl de värnpliktigas som deras anförvanters sida.

Förra året uttalade försvarsutskottet i ett betänkande förväntningar på atl reseförmänerna ytteriigare skulle förbättras samtidigt som man menade att man dä borde titta på de administrativa nackdelama inom systemet. En enhällig riksdag godkände försvarsutskottets uttalande och förväntade givetvis en adminislraiionsförenkling. Men i stället för denna förenkling fick de värnplikliga fr, o, m, detla årsskifte uppleva krångel genom att det då infördes bestämmelser om att vpl 10-biljetter endast skulle fl säljas genom SJ-resebyråer och att biljetterna skulle vara beställda senast torsdagar. Det blev helt klart en beiydande försämring av de värnpliktigas reseförmåner och det vållade kraftig och, som jag lycker, onödig irtitaiion.

Försämringen beror enligt uppgift på att vpl 10-resorna fick en sådan omfattning atl SJ lär ha haft svårt i sin planering. En del värnpliktiga hävdar emellertid alltjämt atl försämringen beror på atl värnpliktiga gjort sig skyldiga till vandalisering under några resor - etl slags kollektivt straff. Denna uppfattning sprids t. ex. genom ett blad som några värnpliktiga lämnade mig så sent som i går. Detta har emellertid försvarsministern klart dementerat under en interpellalionsdebatt i denna kammare i börian av febmari.

I moiionen 1170 har jag redogjort för de förväntningar man haft inom detta område, visat atl det blivit krångel i stället för förenkling och hemställt att riksdagen uttalar att det nya krånglet skall tas bort under den tid översynen av reseförmänerna pågår, dvs. all man återgår till de bestämmelser som rådde före den 1 januari i år.

Försvarsutskottet föreslär att motionen avslås under hänvisning till att en arbelsgrupp nu påbörjat sitt arbete. Vidare förutsätter försvarsutskottet atl denna arbetsgmpp skall arbeta skyndsamt. Oberoende av vad ordet skyndsamt kan betyda i detta sammanhang kvarstår fakta som visar att försämringen av de värnpliktigas reseförmåner nu varat i fem månader och att den kommer alt kvarstå ännu en läng tid. Jag för min del menar atl dessa inskränkningar varit onödiga och att det är hög lid att de försvinner.

Därför yrkar jag, herr talman, bifall till motionen 1975/76:1170.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Förmåner för värnpliktiga m. fl.

Hert GERNANDT (c);

Herr talman! I propositionen 134 föreslås bl. a. förbättrade ekonomiska

163

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Förmåner för värnpliktiga m. fl.

164

värnpliktsförmäner. Vi har alla med stor tillfredsställelse lämnal vårt bifall till detla i försvarsutskottet.

Men vi har dämtöver från centerpartiet en motion rörande förbättrade värnpliktsförmåner som går något längre än propositionens förslag. Motionens nummer är 1975/76:2266. För alt inle fördröja de nu aktuella förbättringarna för de värnpliktiga har vi inte reserverat oss för denna vår motion. Vi har nöjt oss med ett särskilt yttrande till utskottsbetänkandet. Jag vill nu helt kort redogöra för vår syn på frågan.

De för dagen aktuella förändringarna och förbättringarna i övrigl för värnplikliga bygger i princip på det system för ersättningar lill värnplikliga som hittills har gälll under årtionden. Propositionens förslag innebär sålunda atl man bygger vidare på den rika flora av olika ekonomiska bidrag, förmåner etc. som ingår i del nuvarande förmånssystemet. Den splittrade bild av delta förmånssystem som i dag kan uppvisas gör det många gånger svårt alt åstadkomma en rättvis totalbedömning av de ekonomiska villkor under vilka de värnplikliga kommer atl leva under sin värnpliktslid.

Det rådande förmänssystemets uppdelning i en stor mängd ersättningar och bidrag förefaller - med ett modernt synsätt - administrativt dyrbart, otidsenligt och onödigt byråkratiskt. Tiden borde vara inne att skapa ett enklare och mera enhetligt förmånssystem, inom vars ram både ekonomisk rättvisa och jämlikhet bör kunna åstadkommas. Ett nytt förmånssystem, byggt på principen om någon form av värnpliktslön, bör enligt vår mening aklualiseras och göras till föremål för en ny utredning.

Etl förmänssystem, byggt pä principen om värnpliktslön, har - såvitt nu kan bedömas - många fördelar, bland vilka kan nämnas ökad social och ekonomisk trygghet för den värnpliktige och dennes familj samt förenklade och rimligtvis billigare administrativa rutiner.

Del faktum atl endast ca 70 96 av den manliga befolkningen fullgör militär grundutbildning gör del ännu mer befogat att finna sådana former för ersällning under värnpliktsljänslen som inle medför sä stora ekonomiska avbräck för de enskilda som fullföljer den uppoffring som värnpliktstjänstgöringen ändock utgör. För dessa måsle en jämförelse med de inkomst-möjligheter som nu erbjudes under molsvarande lid i det civila livet uppfattas som en djup orättvisa.

Från centerhåll har tidigare framförts förslag om uiredning av ett värn-pliklslönesystem. Det har skett i moiionen 1975:2056. Riksdagen avvisade dock detla molionsförslag under hänvisning till att den s. k. förmänsutredningen övervägt frågan och ansell sig böra överge tanken på vad man kallar "marknadsmässig lön". Utredningens uttalande i denna fråga bygger emellertid på tankegången att värnplikten skall uppfattas som en utbildningstid och därför inle jämställas med förvärvsarbete.

Men i en tid dä ett förhållandevis lågt anlal manliga medborgare genomgår militär grundulbildning torde det ändå finnas skäl att ånyo överväga detla synsätt. Man bör bl. a. se de värnpliktigas situation mot bakgrunden av att mänga medborgare som av olika skäl befriats från värnpliktstjänstgöring i stället har möjlighel atl erhålla arbetsinkomst i civil verksamhei.

Enligt vår mening skulle det dock vara alltför ambitiöst och i realiteten alltför kostnadskrävande atl jämställa det som vi här kallar värnpliktslön med utredningens tankegång om marknadsmässig lön. I ett första steg menar vi att vårt förslag om värnplikislön mera bör anpassas till det resonemang om minimilön som i andra sammanhang har framförts från centerpartiet.

Med della synsätt kan man lättare diskutera en koslnadsmässig realistisk grund för en slutlig bedömning av värnpliktslönens storiek. Beloppet bör vara beskattat i likhet med civila förmåner av lönekaraktär. Del lorde inle kunna göras gällande atl ett förmånssystem för de värnpliktiga, vilket bygger på principen om en beskattad värnpliktslön, skulle vara dyrare frän samhällsekonomisk synpunkl än del nuvarande administrativt dyrbara och komplicerade bidragssystem som undan för undan troligen kommer att byggas ut och kräva allt högre utgiftsposter.

Men om värnpliklslönen verkligen skall ge ekonomisk trygghet samt social rättvisa och jämlikhet, är det ofrånkomligt att systemet kommer att belasta försvarsbudgelen mera än vad nuvarande förmånssystem gör. Delta bör då kompenseras på lämpligt sätt. Den av oss förordade utredningen bör därför- fömtom att noggrant pröva reformförslaget från samhällsekonomisk synpunkt - också framlägga förslag lill vilka delar av ett sådant nytt förmånssystem som lämpligen kan överföras på andra ekonomiska huvudmän.

Herr talman! Jag har i dag inget yrkande i denna fråga.

En annan förmänsfråga gäller de värnpliktigas resor, särskilt resorna för besök i hemmei. Under en lång följd av är har centerpartister - med hert Ivan Svanström i spetsen - motionerat om hell fria hemresor för alla värnplikliga. Tidigare har dessa centerförslag avvisats. Men ihärdighet lycks löna sig. Nu har försvarsministern tillsatt en arbetsgmpp som skall se över hela frågan om värnpliktsresorna. Det är glädjande alt så kommer att ske, och del är också med slörsta lillfredsslällelse som motionärema kan läsa följande rader i försvarsutskottets belänkande:

"Utskottet konstaterar med tillfredsställelse atl man inom arbetsgruppen inte bara ser på tillämpningen av det s. k. vpl 10-systemei utan också överväger frågan om en övergång lill helt fria hemresor för de värnpliktiga. Utskottet vill understryka del angelägna i all arbetsgruppen arbetar skyndsamt,"

Ja, herr lalman, detta är saker som man gärna tackar för, och jag har givelvis inte något yrkande.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Förmåner för värnpliktiga m. fl.

Herr OLSSON i Asamm (s):

Herr lalman! Som det har sagts här nu flera gånger, är del ett enigt utskott som lägger fram betänkandet. Därför skulle del kanske inle behöva sägas mera om det, men eftersom lidigare talare har fört fram vissa synpunkier tarvas det väl en lilen kommentar från utskottels sida.

Herr Danell uppehöll sig framför allt vid problemet med rekryteringen lill den frivilliga utbildningen, och han menade att premierna här skulle vara den avgörande negativa faktorn. Utskottet har behandlal denna fråga myckel ingående och haft konlakl såväl med dem som har hand om ut-

165

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Förmåner för värnpliktiga m. fl.

166

bildningen som med dem som skall utbildas och har stannat för att lägga fram etl enigt förslag i överensstämmelse med proposilionen.

När del gäller premiernas storiek har utskottet erinrat om atl det nya systemet, om man ser till dagsersätlningen jämle tillägg och premierna lillsammans, även för de kategorier som del här är fråga om innebär en kraftigt förbättrad ersättning och en hög ersättningsnivå. Följande exempel visar hur slor ersällningen blir per månad, om man lägger samman de olika ersättningarna som utgår under utbildningstiden. Om man lägger samman kadetlskolepremien vid armén, fördelad per dag, med dagsersätlningen motsvarar dessa förmåner en månadslön på ca 5 100 kr. Ersättningen under reservofficerskurserna vid armén motsvarar en månadslön på ca 6 300 kr. Utöver dessa förmåner lillkommer sedan fri kost, logi m. m. och i förekommande fall även familjebidrag.

Mol denna bakgmnd och med hänsyn lill de åtgärder i rekryteringsfrämjande syfte som föreslås i propositionen 1975/76:199 har utskottet för sin del kommil fram till att premiernas relativa betydelse för rekryteringen lill den frivilliga utbildningen kommer atl minska. De sammanlagda förmånerna för berörda kategorier kommer enligt utskottets mening att ligga på en godtagbar nivå. Man kan ju fråga sig vilken höjd det skulle vara på premierna för atl man skall fl den effekl på rekryteringen som eftersträvas.

En annan fråga som har diskuterats här är resorna för de värnpliktiga, vpl 10. Herr Petersson i Röslånga har yrkal bifall till sin molion i frågan. Utskottet hade redan förra året att ta slällning till motionsyrkanden om helt fria resor, och utskottet konstaterade då att de generella förbättringar som har genomförts under senare är är högsl betydande. Ulskollel skrev också följande;

"Det kan emellertid enligt utskottets mening finnas anledning att se närmare på de skäl som åberopas för en ytteriigare liberalisering av reseförmånerna generellt sett. Detla gäller särskilt de administrativa nackdelar som kan finnas i del nuvarande systemet. Utskottet förordar därför att en översyn sker av gällande regler på området och att man i samband därmed också gör en ulvärdering av erfarenhelerna hitlills av förmänssystemet i denna del. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen lill känna."

Del gjorde man också.

Sedan kom det beslut som SJ och civilförvaltningen presenterade före årsskiftet med anledning av all SJ:s konduktörer och stationspersonal m. fi. inte klarade de problem som uppstod inför vae hemresehelg. Man införde då bl. a. tvånget atl biljetter skulle beställas via SJ:s resebyrå lidigare än förul. Härigenom skulle man lättare kunna planera för tillräckligt anlal plaiser och vagnar, och man skulle minska den irrilalion som ofta uppstod bland både värnplikliga och civila resande på tågen. Många klagade omedelbart, bl. a. vid uppvaktningar för regeringen, och i försvarsuiskottet hade vi också besök av de värnpliktigas arbelsgrupp, som framförde synpunkier pä della och ville ha en ändring. Vidare besvarade försvarsministern här i kammaren en interpellation om della problem och sade då all en arbels-

grupp omedelbart skulle undersöka vad som brister i fråga om värnpliktsresorna, speciellt dä vpl 10. Försvarsministerns avsikt var att arbetsgruppen skulle se över hela del fält som har med värnpliklsresorna all göra. Jag citerar vad ulskollel skrev med anledning härav:

"Utskottet konstaterar med lillfredsslällelse all man inom arbetsgruppen inte bara ser på tillämpningen av del s. k. vpl 10-syslemet utan också överväger frågan om en övergång till helt fria hemresor för de värnpliktiga. Utskotld vill underslryka det angelägna i alt arbetsgruppen arbelar skyndsamt."

Jag har mig bekanl att denna arbetsgrupp under maj månad kommer att lägga fram förslag lill ålgärder; eller i varie fall skall gruppen redovisa vad man kommit fram till under sill arbete.

Jag konstalerar också alt trots den krilik som många av oss har riktat mot den förändring som gjorts har resorna fungerat bra efter omändringen, och resandefrekvensen har speciellt under januari månad ökat jämfört med lidigare.

Lål mig också säga all oavseii om vi har vpl 10 eller någol annal syslem så måsle man under alla omständigheter ha någon kontrollmöjlighet för au resorna skall fungera. Del kan ju inle gä lill sä all fiera hundra värnplikliga kommer lill en station och löser fribiljeller. och all man dä tror atl det finns platser lill alla, ulan del måste alllid ske någon form av beslällning för all del hela skall fungera.

Slulligen uppehöll sig herr Gernandt vid cenlerparliels molion om värnpliktslön, och då vill jag bara helt kort konstalera att också här har ett enigt utskott ställt sig bakom etl yrkande om avslag på den motionen. Utskottet skriver i del sammanhanget:

"Del förmånssystem som riksdagen redan har uttalat sig för och som del nu gäller alt genomföra har lillkommil efter ett omfattande utredningsarbete. Yrkandet i moiionen 2266 går ut på att en ny utredning skall tillsättas, med uppdrag att lägga fram förslag om etl nytt förmånssystem för värnplikliga under grundutbildningen, grundat på principen om beskattad värnplikislön."

Utskottet konstaterar att denna fråga har övervägts under del lidigare utredningsarbetet och säger atl man enligt utskottets mening bör avvakla resultatet av den omläggning som nu pågår innan man beslutar om en utredning i enlighet med motionärernas förslag.

Herr talman! Denna skrivning slår hela utskottet bakom. Jag yrkar därför bifall lill utskottets hemställan.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Förmåner för värnpliktiga m. fl.

Herr DANELL (m):

Herr lalman! Jag skall fatta mig myckel kort belräffande frågan om rekryteringen av reservofficerare.

Av det som hert Olsson i Asamm sade kunde kanske någon fl den uppfallningen all man hade fltl de berörda organisationernas accept av syslemet alt höja dagersättningen men inle premierna. Så är emellertid inte fallet. Och i del lägel har vi moderaier i utskottet sett den enhetlighet som uppnåtts

167

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Förmåner för värnpliktiga m. fl.

i systemet som en fördel. I det läget har vi inle - med hänsyn till de stora justeringar som skett - yrkat bifall till förslagel om atl höja utbildnings-premierna, men vi tänker återkomma i den frågan nästa är.

Här har gjorts påståenden om alt det rör sig om en mycket hög månadslön under reservofficersulbildningen. Det är en hög ersällning - del sade jag också i mill anförande lidigare - men del är svårt atl jämföra den med löner i övrigt på arbetsmarknaden. När den blivande reservofficeren går igenom utbildning innebär det samtidigt all han förbinder sig alt genomföra en dåligt betald och i flera fall ganska betungande uppgift längre fram -nämligen de ständigt återkommande övningarna. Därför kan lönen inte ses som en ersättning för en kort periods arbete, som räknas fram på del sätt som hert Olsson i Asarum gjorde.

Till sisl, herr talman, kan man konstatera alt vakanserna i krigsorganisationen som nu uppgår lill ett par lusen när det gäller befälen har ökat och rekryteringen till reservofficersutbildningen har minskat i takt med infiationen i det här landei. Del beror hell enkelt på all de premier som beslutades så all de böriade belalas ut 1967 nu inte är värda ens hälfien sä myckel som de var då. Frågan kvarstår: Varför skall vi i dag betala mindre till den som genomgår reservofficersutbildning än vi gjorde för nio är sedan? Svarei på den frågan har jag ännu inle fltt vare sig i ulskoltet eller i kammaren.

168

Hert PETERSSON i Röstånga (fp):

Herr talman! Utskottet och riksdagen förväntade sig i fjol ytteriigare förbättring av reseförmånerna. Samtidigt uttalade man också atl man skulle se över de administrativa nackdelar som finns i syslemet. Men i stället för förbättring av reseförmånerna har det blivil etl extra krångel. Alla som någon gång har varit i koniakt med värnplikliga under denna tid har upplevt hur irriterade de är. Det är en hell onödig irtitaiion, enligt min mening, eflersom den inskränkning som gjorts i vpl 10-resorna från den 1 januari i år över huvud taget inle borde ha införts. Del är därför mycket viktigt att riksdagen ger till känna en meningsyttring, som anger alt vi har fltt ett system som riksdagen inle ville ha och ett onödigt krångel i slällel för den förenkling som vi alla förväntade oss.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1-9

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa niomenl hemsiälli.

Mom. 10

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemsiällan, dels motionen nr 1170 av herr Peiersson i Röslånga, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 11

Ulskoltels hemställan bifölls.

§ 4 Sjukpenning vid läkarkontroller, m. m.

Föredrogs socialförsäkringsulskollels belänkande 1975/76:35 med anledning av moiioner om utvidgad ersällningsräli enligt lagen om allmän försäkring.

I della belänkande behandlades moiionerna

1975/76:267 av hen Kariehagen m. fi. (c) och

1975/76:384 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari såviii avsäg yrkandel 1 hemslällls alt riksdagen hos regeringen begärde förslag lill sådan ändring av lagen om allmän försäkring all handikappade och långvarigt sjuka kunde få sjukpenning vid bortovaro frän arbelel för nödvändiga återbesök och konlroller inom sjukvården.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Sjukpenning vid läkarkontroller, m. m.

Ulskoltet hemställde all riksdagen skulle

1, belräffande ersättning till givare av transplantat avslå motionen
1975/76:267,

2. belräffande sjukpenning vid läkarkontroller avslå moiionen
1975/76:384, yrkandd  1.

Reservalion hade avgivils av herr Hylländer (fp) som belräffande sjukpenning vid läkarkontroller ansell all ulskonei under 2 bort hemslälla

alt riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:384, yrkandel I, hos regeringen begärde förslag lill sådan ändring av lagen om allmän försäkring all handikappade och långvarigt sjuka kunde få sjukpenning vid bortovaro från arbelel för nödvändiga återbesök och konlroller inom sjukvården.

Herr ÅNGSTRÖM (fp):

Herr lalman! I en molion underskriven av hert Ahlmark m. fl. begär folkpartiet sådan ändring i lagen om allmän försäkring atl handikappade och sjuka med mera långvariga sjukdomar kan fä sjukpenning vid bortavaro från arbetet för nödvändiga återbesök hos läkare, bl. a. för konlroller.

Utskottet föreslär avslag pä motionen i denna del med motiveringen all den s. k. 20-dagarsregeln innebär en garanti som kompenserar den som tvingas till mera regelbunden bortavaro från arbetet genom t. ex. täta läkarbesök.

Härvid är bara att konstatera all de som barett handikapp elleren långvarig sjukdom som kräver täta återbesök hos läkare går miste om ersättning från försäkringskassan på grund av den regel som säger all sjukpenning inte kan ulgå för insjuknandedagen. När läkarbesöken och kontrollerna i de flesta fall kan genomföras på en enda dag flr genom tillämpningen av denna regel den sjuke ingen ersällning.

Nu finns del ett sätt atl kringgå denna regel, nämligen all den långvarigt sjuke eller handikappade anmäler sig till försäkringskassan dagen före lä-

169

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Sjukpenning vid läkarkontroller, m. m.

karbesökel eller kontrollen, om läkarbesöken sker inom intervaller på 20 dagar. Då räknas som insjuknandedag den dag som anmälan göres, och man kan sedan fl ersällning för sin bortavaro dagen därefter i samband med läkarbesöket, Della är fiffigt och praktiseras väl i en del fall, men det står i direkt strid med sjukförsäkringslagen som säger, all man skall vara sjuk vid den lidpunkl dä man sjukanmäler sig. Bara del förhållandel alt det är mycket enkelt att kringgå försäkringslagens bestämmelser och uppnå ett helt legalt ändamål, ersättning vid upprepade inkomstbortfall vid sjukdom, motiverar all man löser problemet sä atl denna kategori sjuka eller handikappade flr ersällning, på ell hell riktigt sätt, från försäkringskassan när de tvingas vara borta från arbetet.

För all kammarens ärade ledamöler skall förstå vilka kategorier sjuka som drabbas av denna bestämmelse och som flr en onormal ekonomisk belastning genom sin sjukdom kan jag peka pä dem som lider av hjärt-och kärisjukdomar, av onormalt blodtryck, av urinvägsinfektioner eller av diabetes. Listan kan göras relativt läng i detla hänseende.

När man 1968 återinförde 20-dagarsregeln efter del atl den hade varit upphävd etl par är diskuterade man möjligheterna all hjälpa dem som på del sätt jag beskrivit hamnat utanför möjligheterna atl fl sjukpenning, och man länkle sig en lösning som innebar all socialstyrelsen pä en lista direki skulle ange de sjukdomar som skulle berättiga till sjukdom vid endags-frånvaro på grund av läkarbesök för kontroll. Man avstod emellertid härifrån, då de lösningar som presenterades ansågs administrativt krångliga. Detla argumenl återkommer också, herr talman, i dagens utskottsbetänkande där ulskoltet pä slutet med en belåten suck säger att den nuvarande regeln visseriigen är lill nackdel för vissa grupper sjuka men atl den är admi nislrati vt lättillämplig.

Herr talman! Detla är ett argumenl som jag personligen inle känner ett dugg för, eftersom del avskärmar en grupp människor från en välbehövlig ersättning som de i enlighet med lagens anda borde ha. Jag vel att denna min uppfallning också delas av dem som på detla vis felaktigt åsidosätts.

170

Hert KARLSSON i Ronneby (s):

Herr talman! Vid del belänkande frän socialförsäkringsutskotlet som vi nu behandlar är fogad en reservalion av herr Hylländer, och den har nyss kommenterats av herr Ångström, I reservalionen yrkas atl handikappade och långvarigt sjuka skall kompenseras för inkomstbortfall i samband med besök vid återkommande konlroller och i samband med besök vid specialkliniker,

Inkomsiborlfallei vid sjukdom ersätts inom sjukförsäkringen fr, o. m. dagen efter insjuknandedagen. Om en ny sjukdomsperiod infaller inom 20 dagar därefter, ersälls även inkomslbortfalld den dag man insjuknar på nyll. Della är den s. k. 20-dagarsregeln. Denna regel har tillkommit i syfte alt kompensera kroniskt sjuka, som förorsakas ett onormalt stort inkomstbortfall genom läla sjukhus- och läkarbesök.

I moiionen och i reservalionen talar man om att handikappade och lång-

varigi sjuka, som på grund av sin sjukdom måsle göra läkarkontroller vilka inte faller inom 20-dagarsiniervallen men ändå är sä ofta återkommande alt de förorsakar etl beiydande inkomstbortfall, skulle undanlas från denna regel.

Ulskoltet hyser för sin del givetvis förslåelse för all ett inkomstbortfall av denna karaktär inte är ulan betydelse för den sjuke men anser, all man endast för sådana fall knappasl kan skapa särregler inom sjukförsäkringen. Del lorde finnas mänga andra försäkrade som på grund av allmänt nedsatt hälsoiillsiånd, t. ex. dåligt immunförsvar mol förkylningar och andra infektionssjukdomar, drabbas betydligt oftare av inkomstbortfall ulan an de därför kan hänföras lill någon bestämd grupp av sjuka.

Enligt utskottets mening har genom 20-dagarsregeln de mesl angelägna grupperna av försäkrade med sådana sjukdomar som medför ofta återkommande sjukhus- eller läkarbesök erhållit ett tillfredsställande skydd mot inkomstbortfallet. Utskottet har den uppfallningen alt en rimlig avvägning gjorts mellan dessa gruppers berättigade inlressen och angelägenheten av alt inte ge övriga försäkrade överkompensation vid sjukdomsfall.

Jag vill också erinra om all riksdagen vid de tvä senasle beslulslillfällena

- 1974 och 1975 - enhälligt avslagit moiioner med samma yrkanden. Inle
vid något av dessa tillfällen har någon reservalion avgivils lill utskolls
betänkandena, ulan utskottet har enhälligt avstyrkt motionerna.

Jag yrkar med delta, herr talman, bifall lill utskottets hemställan.

Hert ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Hert Karisson i Ronneby och jag är ense i alla delar då det gäller tolkningen av den s. k. 20-dagarsregeln, där vi båda konstalerar att en del kategorier sjuka hamnar uianför ersättningsregeln. Vi är också överens om atl det även finns andra kategorier sjuka, som genom regeln atl inte fl ersättning för insjuknandedagen - den dag då sjukdomen anmäls

- hamnar utanför ersäliningsmöjligheterna. Vi är likaså ense om atl denna
brist i försäkringslagen gör atl slora kategorier sjuka människor går miste
om ersättningar som ackumulerade kan stiga lill avsevärda belopp. Vad
vi inte är ense om är atl dessa typer av sjuka skall ha ersättning.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Sjukpenning vid läkarkontroller, m. in.

Hert KARLSSON i Ronneby (s):

Herr lalman! Jag vill bara säga lill hert Ångström atl om man skall slopa regeln för den ena gruppen, måste man slopa den också för den andra gruppen, och det skulle prakliskl taget innebära all karensdagen togs bort. Nu gäller del ju atl ersällning utgår fr. o. m. dagen efter insjuknandedagen, men del kan ju inträffa andra fall, när vederbörande först kan arbela hela dagen och sedan anmäler sig sjuk på kvällen och därigenom flr dubbel ersättning. Det är detta man har velat komma ifrån. Däremol medför 20-dagarsregeln alt de mest väsentliga grupperna kommer att fl ersättning inom den ramen. Det finns visseriigen några som faller emellan, men det kan tyvärr inte hjälpas.

Överläggningen var härmed slulad.

171

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Vissa handikappfrågor

Mom. I

Ulskotlels hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoilds hemställan, dels reservationen av herr Hylländer, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ångström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskollets hemställan

i beiänkandei nr 35 mom. 2 röslar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av herr Hylländer.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fierlald av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ångström begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 283 Nej -   29

§ 5 Vissa handikappfrågor

172

Föredrogs socialförsäkringsulskollels beiänkande 1975/76:36 med anledning av moiioner om vissa handikappfrågor.

I della betänkande behandlades moiionerna

1975/76:212 av herr Fägelsbo (c), vari hemslällts all riksdagen hos regeringen begärde sådan ändring av gällande staisbidragsregler för del s. k.-mopedbidragd all kravei på all den handikappade själv skulle vara i stånd all köra bilen slopades,

1975/76:685 av herr Ångström (fp) och fru Frasnkel (fp), vari hemslällls all riksdagen skulle

1.    fastställa all bilen skulle erkännas som eu medicinskl betingat tekniskt hjälpmedel för rörelsehindrade, bl. a. innebärande rätt för hemarbetande handikappad till bidrag för inköp av bil,

2.    beslula all försöksverksamhet skulle bedrivas med leasing av bilar i kommunal regi, varvid den handikappade/brukaren hade att svara för bensin- och oljekostnader, och full kostnadstäckning av statsmedel borde Ulgå lill den eller de kommuner som utsetts som försöksområde,

1975/76:1201 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde

1. all handikappade, i enlighet med handikapputredningens förslag

SOU 1970:64, gavs möjlighel all som komplement lill den kommunala färdtjänsten - och vid sidan av del av arbetsmarknadsverket administrerade bilsiödei lill förvärvsarbetande och studerande handikappade -erhålla egen bil,

2. alt kostnaden för denna verksamhet lill en börian skulle finansieras enligt ulredningens förslag, och

1975/76:1204 av herr Olsson i Slockholm m. fi. (vpk), vari hemslällls att riksdagen skulle ullala sig för ett kompletterande bidrag lill synskadade utgörande åtta kronor per dag för bestridandet av med hållande av ledarhund förbundna kosinader saml hos regeringen anhålla om förslag i med reformen förknippade frågor.

Ulskollel hemställde all riksdagen skulle

1.    belräffande handikappades tillgång till egen bil avslå motionerna 1975/76:212,  1975/76:685 och   1975/76:1201,

2.    belräffande bidrag lill kosinader för ledarhund avslå moiionen 1975/76:1204.

Reservalioner hade avgivits

beträffande handikappades tillgång lill egen bil

1.   av herr Hylländer (fp) som ansell atl utskottet under I bort hemslälla
all riksdagen med anledning av moiionerna 1975/76:212, 1975/76:685

och 1975/76:1201 gav regeringen lill känna vad reservanien anfört,

belräffande bidrag lill kosinader för ledarhund

2. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som anselt all ulskollel under
2 bon hemställa

alt riksdagen med bifall till moiionen 1975/76:1204 hos regeringen skulle anhålla om förslag lill ell kompletterande bidrag lill blinda för kosinader för hållande av ledarhund.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Vissa handlkapp-.fi-ågor

Till belänkandet hade fogats ell särskilt yttrande av herr Hylländer (fp) och fröken Pehrsson (c) belräffande bidrag lill kosinader för ledarhund.

Hert ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag vill i detta inlägg belysa de problem för handikappade som har föranlett reservalionen nr 1 av herr Hylländer lill ulskotlsbelänkandel nr 36.

Del allmänna.färdväsendel är på de flesta håll så konstruerat att del är svårt eller omöjligt för den handikappade att färdas ensam. På läng sikt måste hela färdväsendet utformas så, att det kan betjäna även handikappade. Det är därför tillfredsställande att HAKO-utredningen, som har tillsatts efter påstötningar från bl. a. folkpartihåll, under den gångna hösien avlämnat

173

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Vissa handikappfrågor

174

sitt belänkande Handikappanpassad kollekliviraflk.

De allernaliv som nu erbjuds den handikappade som vill arbela, besöka släktingar och vänner, gå pä föreningsmöten osv. är den kommunala färdtjänsten eller den egna bilen. Båda dessa alternativ är dock kringgärdade av snäva restriktioner. Dessa drabbar i särskilt hög grad hemarbetande handikappade.

Vi har tidigare haft en debatt i riksdagen belräffande bidragsnivän då del gäller bilar som skall användas av handikappade vid färd till.och från arbetet. Den ekonomiska debatt som fördes i det sammanhanget ligger fortfarande i botlen på problemet med de handikappades möjligheter atl skaffa sig bil, och del finns ingen anledning all nu rekapitulera vad som sagts och beslutats på det området. Jag vill bara påminna om den debatten, då den är en vikiig del i sammanhanget. Bidraget måsle vara av en sioriek som gör del ekonomiskt möjligt för en handikappad all skaffa sig en egen bil.

I della inlägg i debatten vill jag närmasl belysa principerna för bidraget lill handikappade för bilinköp. Enligt nuvarande regler är bidraget begränsat alt gälla bara den handikappade som har förvärvsarbete utom hemmei och behöver bilen i della sammanhang. Vi i folkpartiet finner denna begränsning orättvis och felaktig, och jag skall i några punkier motivera detta.

För mänga handikappade är bilen en bra möjlighet atl bryta den isolering som ofta drabbar handikappade. Med installation av tekniska hjälpmedel i bilen kan även gravt handikappade klara både förandel av bilen och i-och urstigandet. För den handikappade är bilen ett tekniskt hjälpmedel att förflytta sig med, och de anser atl samhället skall acceptera den synen och jämställa bilen med andra handikapphjälpmedel. Bidraget skall då också ulgä oavseii sysselsättning eller inkomsl.

Om man godtar principen atl bilen skall klassas som ett lekniski hjälpmedel för den handikappade behövs egentligen ingen yiteriigare argumentation i ärendei. Men då meningarna lydligen är delade i riksdagen i del här avseendel vill jag med några exempel visa hur snävt de nuvarande bestämmelserna slår.

Bidraget lill bil utgår endasl om den handikappade har arbele utom bostaden, är beroende av sin bil för transporten till och från arbelel och kan föra bilen själv.

Om t. ex. en handikappad har en egen rörelse i hemmet, en bokföringsbyrå eller liknande, och är beroende av bilen för kundkontakter, så kan han inte fl bidraget. Ifall den ena av två makar är handikappad, vistas i hemmei och har ansvaret för barnomsorg och för skötseln av hemmet kan inte heller bidraget utgå. Bilen skulle då användas bl, a, för inköp till hemmet och transport av barn lill barndaghem och lekskola. Men hemarbetet anses inte likvärdigt med annat förvärvsarbete utom hemmet, även om det kan vara lika vikligl för familjens ekonomi som bortaarbelel.

Bidraget lill handikappade för all skaffa sig egen bil är alltså omgärdat av snäva begränsningar som s|år mycket olika och ibland blint. Det är dags atl röja undan fördomar och begrepp, se bilen för den handikappade, som

behöver den för atl hälla kontakteri samhällel, såsom etl medicinskl betingat tekniskt hjälpmedel, och dä bör vi också ulfärda bestämmelser som ligger i linje med denna uppfallning.

Det finns anledning alt pröva olika former när denna reform skall genomföras, och därför har vi motionärer föreslagil atl man också försöksvis skall pröva etl leasingsyslem med bilar för handikappade i kommunal regi med hjälp av statsbidrag och där brukaren själv svarar för bensin- och oljekosl-nader - detta som en försöksverksamhet och ett komplement.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservalionen 1 vid utskottsbeiänkandet, avgiven av herr Hylländer.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Vissa handikappfrågor

Hert OLSSON i Slockholm (vpk):

Herr lalman! När det gäller den fråga som hen Ångström lar upp är del ändå sä atl utskottet skriver tämligen posiiivi om att handikappade ulan förvärvsarbete skall kunna 11 bidrag lill en bil och alt bilen då skall vara ett tekniskt hjälpmedel. Jag vill insiämma i det och säga, att om del är någon som behöver bil såär del ju en handikappad. Men det resonemangei gäller i minst lika stor utsträckning för blinda som har behov av ledarhund.

Det är först och främst synskadade som har förvärvsarbete eller studerar som flr ledarhund. Men även de som inle har förvärvsarbete ulan har ålderspension eller förtidspension har behov av en ledarhund för att kunna komma ul i samhällel på egen hand.

Jag har lillsammans med några partikamrater väckt en molion om della. Vi kräver all blinda som har ledarhund skall fl bidrag för delta. Vi har föreslagit ell bidrag på 8 kr. per dag; del är samma belopp som ulgår lill personal vid statlig tjänst som har hundar, typ poliser.

Utskottet menar i sin skrivning atl handikappersättningen skall täcka alla merkostnader som den handikappade drabbas av pä grund av sitt handikapp. Men handikappersättningen räcker inte lill för merkostnaden för en ledarhund. Den som inle har förvärvsarbete flr vanligen 30 96 av basbeloppet i handikappersättning. Del är med nuvarande basbelopp 3 000 kr om året, och det är ungefär vad en ledarhund kostar.

Men en synskadad, blind, har också andra kosinader. Dit hör kosinader för hemsamaril och läshjälp, för laltidningar, mediciner och i viss mån fördyrat kosthåll; om man är synskadad kan man inte följa med i annonser och köpa lockvaror och prisnedsatla livsmedel på samma sätt som de som inle har delta handikapp. Detsamma gäller småreparationer i hemmei -det kan gälla en så trivial sak som all laga kläder. Del klarar inle en synskadad av själv utan flr i slor ulsiräckning köpa nytt.

Behovei är i och för sig individuellt, men det är ganska vanligl alt synskadade behöver hjälp med hemarbete och viss läshjälp av hemsamarit 8-10 limmar i veckan. Det kan kosta 10 kr. i timmen - del varierar från kommun till kommun. Den synskadade har i sä fall en utgift pä 80 kr. i veckan för detla. Handikappersättningen pä 30 % av basbeloppet räcker alltså inte till atl läcka ens den kostnaden.

I vissa fall kan handikappersättningen utgå med 45 96 av basbeloppet

175

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Vissa handikappfrågor

även för icke förvärvsarbetande, och då är läget naturiiglvis något bättre. Däremot är del vanligt atl de som förvärvsarbeiar och är blinda erhåller en högre ersättning, vanligen 60 % av basbeloppet. Därutöver lär det numera kunna beviljas skatteavdrag för en förvärvsarbetande synskadad som har ledarhund. Det avdraget är graderat i förhållande till inkomsten. Del är i och för sig riktigt och bra .att del är så. Då tar man bort den negativa effekten av skalleavdrag, sä att alla får samma nellobehällning oavseii inkomsl.

Men en ännu bätlre väg att-gä vore all ge samtliga som har ledarhund bidrag som motsvarar kostnaderna för alt hålla ledarhund. Det skulle innebära atl man betraktade ledarhunden som etl tekniskt hjälpmedel och de kostnader som går åt för atl hälla ledarhunden som en utgift för det tekniska hjälpmedlet. Vi föreslår alllsä en hel kostnadstäckning i form av ett bidrag från slalen, som kunde betalas ul i samband med att handikappersättningen belalas ul.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 2, som är fogad till utskottets betänkande.

176

Hert NILSSON i Kristianstad (s):

Herr talman! Den stora frågan i delta betänkande från socialförsäkringsulskoltel är kravet alt bilen skall betraktas som tekniskt hjälpmedel för personer med rörelsehinder.

Frågan diskuterades ingående för några år sedan. Samtidigt med att handikapputredningen föreslog statsbidrag lill den kommunala färdtjänsten var man också inne på tanken atl vidga möjligheterna för handikappade personer atl som komplement till färdtjänsten få tillgång till egen bil. Anskaffningskostnaden för bilen skulle därvid fördelas med 10 96 påden handikappade, 30 % på kommunen och 60 96 på staten. Handikapputredningens förslag överiämnades 1971 lill kommunalekonomiska utredningen för att prövas i samband med andra frågor om statsbidrag lill kommunerna. Kommunalekonomiska utredningen ansåg del vid del tillfället mesl angeläget atl prioritera en ulbyggnad av färdtjänsten.

Vid riksdagsbehandlingen 1974 berörde socialutskottet, bl. a. utifrån en molion som jag slod bakom, frågan om egen bil som komplement lill färdtjänsten. Utskottet erinrade om alt slatsbidragsbestämmelserna skulle prövas under en försöksperiod fram till slutet av år 1977, och utskottet biträdde förslaget all statsbidraget skulle användas till åtgärder som hade en generell inriklning. Man gick alltså på kommunalekonomiska utredningens linje. Socialutskottet framhöll emellertid samtidigt atl när effekterna av det ny-införda statsbidraget skulle utvärderas kunde det bli motiverat alt överväga om i bidragsdelen borde fl ingå även kostnaden för bilanskaffning eller om del kunde vara lämpligl alt på annal säll stimulera kommunerna alt tillhandahälla vissa handikappade egen bil. Riksdagen biträdde som bekant den skrivningen.

Det bör också nämnas atl när del gäller samtliga tekniska hjälpmedel har landstingen fr. o. m. den 1 januari 1976 övertagit kostnadsansvaret för

tillhandahållande och utprovning av hjälpmedel för handikappade. Den överenskommelse som ligger till grund härför gäller t. o. m. uigången av år 1977. Det har fömtsatts att frågan om ersättningar från statsverket för tiden därefter skall bli föremål för nya överiäggningar.

Socialförsäkringsutskottet, som har behandlat motionerna i år, instämmer helt i det uttalande som socialutskottet gjorde för ett par år sedan. Man säger: "Med hänsyn till att del f n. löper en avtalsperiod mellan staten och sjukvårdshuvudmännen rörande villkoren för de senares tillhandahållande av tekniska hjälpmedel till handikappade och en försöksperiod med statsbidrag till den kommunala färdtjänsten, vilka båda perioder upphör med utgången av är 1977, anser utskottet det lämpligt att i samband med omprövningen av avtalet och statsbidraget lill färdtjänsten överväga atl öka möjligheterna för handikappade atl fl tillgång till egen bil."

Detta är alltså det ställningstagande som utskottet kan göra i dag, och det är positivt. Ulskollel säger alt frågan skall behandlas när avtalet näsla år går ut. Dä skall också färdtjänsten utvärderas. Jag vill understryka all vi i själva sakfrågan är överens med moiionärerna och med reservanien.

Reservalionen av herr Hylländer följer emellertid ensidigt handikapputredningens gamla förslag om att bilfrågan skall lösas via primärkommunerna. Jag är inte övertygad om all del är den rätta vägen i dag au lösa frågan. Myckel talar för alt man i stället skall betrakta bilen som ett tekniskt hjälpmedel och att den skall föras upp på hjälpmedelsförteckningen. Frågan om egen bil lill handikappade är kostnadsmässigl av del slagel alt den måste ingå i förhandlingarna 1977.

En vikiig synpunkl är alt del för den enskilde säkeriigen är trevligare och tryggare atl landstingen svarar för tillhandahållandet av bilen än all socialförvaltningen i hemkommunen gör det. Det är en viktig invändning mot reservationen. Personligen har jag accepterat den uppläggning frågan har fäll, nämligen all den näsia år måste lösas i förhandlingar med sjukvårdshuvudmännen. Därför väckte jag själv inle någon molion vid årets riksmöte i denna fråga.

För fullsiändighelens skull vill jag liksom herr Ångström peka .på atl det redan nu utgår statliga bidrag till handikappade personer i arbele eller under utbildning för inköp av bil. Vad del nu gäller är helt andra gmpper, dvs. handikappade som ständigt vislas i hemmei.

I della belänkande behandlas också ell förslag av herr Olsson i Slockholm om ell särskilt bidrag lill blinda personer som har kosinader för ledarhund. Herr Olsson bortser från del faktum atl ersättning redan nu ulgår i det fall han avser. Den handikappersättning som infördes för några år sedan är nämligen så avvägd atl den skall täcka de memtgifter en blind person kan beräknas ha pä grund av sill handikapp. I merulgifterna inräknas även sådana extrakostnader som orsakas av svårigheter alt förflytta sig. Sålunda medräknas kosinader för ledarhund när man faslsiäller handikappersättningen för en blind person.

Handikappersättning utgår alltid med 30 % till en blind person utan någon som helst prövning. Om en blind person har ledarhund höjs ersättningen

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Vissa handikappfrågor

\11

12 Riksdagens protokoll 1975/76:123-124

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Vissa handikappfrågor

alltid till 60 96. Det är praxis inom försäkringskassornas pensionsdelegationer.

Utskottet anser det varken motiverat eller lämpligt all vid sidan av handikappersättningen införa en ny form av bidrag till blinda med ledarhund. Enligt Ulskoltels mening bör de blindas stödbehov tillgodoses inom ramen för handikappersättningen. Denna ersättningsform har tillämpats under en relativt kort tid; reformen trädde i krafl den 1 juli 1975. Om man skulle finna atl handikappersättningen är otillräcklig eller all del skulle föreligga behov av ytteriigare difTerenliering av ersättningen, bör en omprövning av ersättningen ske. Det uttalandet gör socialförsäkringsutskottet nederst på s. 7.

Herr talman! Jag ber alt fl yrka bifall till vad socialförsäkringsulskoltel hemställl i sitt belänkande nr 36.

Hert ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Hert Nilsson i Kristianstad sägeratt utskottet skriver positivt om klassningen av bilen som tekniskt hjälpmedel. Del är rikligl all det i detla avseende förekommer en del välmenande rader. Men jag måsle dä påpeka att denna välvilliga skrivning har förföljt della ärende i flera år. Tidigare har man vänlal på de olika uiredningar som herr Nilsson redogjort för. Däremot har inle situationen förändrats för den handikappade som behöver bilen för att kunna förflytta sig.

Jag måste också påminna herr Nilsson om de DHR-kongresser som vi lillsammans har övervaril och där frågan om klassningen av bilen som tekniskt hjälpmedel har varit föremål för långa och, vill jag säga, hetsiga debatter; del har varit en huvudfråga vid alla de kongresser som jag har deltagit i. Av de inlägg som de handikappade själva gjort har framgåll hur vikligl de själva anser atl frågan om klassningen av bilen som lekniski hjälpmedel är.

Jag kan möjligen förstå herr Nilssons dilemma som talesman för utskottet och för sill parti i denna fråga. Däremot har jag litet svårt att förstå herr Nilssons slällningstagande i hans egenskap av ordförande i De handikappades riksförbund.

178

Herr OLSSON i Slockholm (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Nilsson i Kristianstad sägeratt handikappersättningen är avvägd med hänsyn till merkostnaden för handikappet och inkluderar ledarhund. Jag frågar mig hur han räknar med lanke på de exlra kostnader som blinda har i form av hemsamariler m. m.

Han säger vidare atl en blind som har ledarhund alltid får handikappersättning, nämligen 60 % av basbeloppet. Jag undrar varifrån den uppgiften kommer. Den slår i varje fall inte i utskollsbelänkandd.

Jag har en mycket god kontakt med den förening av blinda som har ledarhundar. Antalet i den föreningen är bara 155. Där säger man all del alldeles klart inte är på del sättet. Många av dem har bara 30 % i handikappersättning, förutsatt atl de inte är förvärvsarbetande, och en del har

45 96. Del som herr Nilsson lalar om här äger inle sin motsvarighet i verkligheten.

Sedan frågar jag mig också om herr Nilsson menar att handikappersättningen är avvägd lill och molsvarar de verkliga kostnaderna. Varför kan man i så fall godkänna skatteavdrag för vissa? I delta måsle finnas en viss motsällning. Uppenbariigen är inte alla kostnader läckta, eftersom man kan tänka sig atl både utge handikappersättning och godta skatteavdrag.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Vissa handikappfrågor

Herr NILSSON i Kristianstad (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill förklara för hert Ångström att del absolut inte är någol som helsl problem för mig i min ställning som ordförande i DHR all godla den skrivning utskottet här har gjort.

Jag är medveten om atl detta är ett starkt krav frän de handikappades organisaiioner. Jag har också sedan länge argumenterat för en lösning i den här riktningen, dvs. alt möjligheterna för de handikappade atl fl egen bil måste vidgas. Möjligheten till bil innebär en hög grad en frihet för handikappade medborgare.

Jag ser också fram emot en lösning av den här frågan på det säll jag redogjort för, nämligen i samband med förhandlingarna med sjukvärds-huvudmännen under nästa år. Man kan inte bara la ett enkelt beslul i riksdagen. De handikappade vill betrakta bilen som ett tekniskt hjälpmedel och därför måste den uppföras på hjälpmedelsförleckningen. Herr Ångström vet myckel väl all om det skall ske, måsle förhandlingar föras med sjukvårdshuvudmännen och sådana skall hållas näsla år.

Jag ser fram emol en lösning av den här frågan på det sätt som skisserats i utskottsbelänkandel. Jag kan inle accepiera den lösning som signaleras i reservalionen, som går ul på atl socialförvaltningen skall dela ul bilarna. Jag Iror inte alt det är en lämplig metod och därför går jag emol reservalionen.

Till herr Olsson vill jag säga att det som jag redogjorde för är riktigt; en blind har alltid 60 % i handikappersättning om han har ledarhund. Del är den praxis som tillämpas. En blind person med ledarhund bör därmed ha full täckning för sina merkostnader,

Hert ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Kristianstad säger atl det av reservalionen framgår atl socialförvaltningarna skall sitta och dela ul dessa handikappbilar. Del tror jag är att dra slulsalser av reservationen som inle är helt i linje med andemeningen.

Det talas i reservalionen om en eventuell försöksverksamhet med leasing av bilar i kommunal regi. Jag vill poänglera atl det aren försöksverksamhet. Slulligen säger hert Nilsson i Kristianstad all hans ställningstagande i utskottet och riksdagen inte på något sätt står i motsatsförhållande lill hans post som ordförande i De handikappades riksförbund. Jag lycker atl herr Nilsson därmed har en alltför låg ambitionsnivå som ordförande i det förbundet. Del framgår av hans deklaration här.

179

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Vissa handikappfrågor

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Hert Nilsson i Kristianstad framhärdar alt blinda med ledarhund generellt har 60 96 av basbeloppet i handikappersättning. Jag skall på nytt kontakta mina talesmän i föreningen, som jag talade med så sent som i dag, och tala om för dem att de har en felaktig handikappersättning och därför kan vända sig till försäkringskassan. Skulle det slå slint så kan de vända sig till hert Nilsson i Kristianstad.

Hert NILSSON i Kristianstad (s) kort genmäle:

Hert talman! Till hert Ångström vill jag säga att min ställning som ordförande i De handikappades riksförbund klarar jag naturiiglvis ut själv. Inom förbundet kämpar vi hårt för dessa frågor. Vi ser också fram mot en lösning på det sätt som utskottet har föreslagit.

Reservationen hakar upp bilfrågan pä handikapputredningens förslag. Del innebär att de sociala myndigheterna skall ha hand om tilldelningen av bil och det tycker inte jag är lyckat.

180

Fm NILSSON i Kristianstad (c):

Herr talman! I motionen 1975/76:1201 har några centerpartister, däribland jag själv, följt upp del förslag som handikapputredningen i sitt belänkande, SOU 1970:64, lagt fram angående handikappades möjligheter atl erhålla egen bil.

Från handikapporganisationernas sida, vilket också här nyss har verifierats av "tskotvets talesman, har man sedan länge hävdal att bilen skall erkännas jOii- ;;: .iski hjälpmedel och att en generell möjlighet för handikappade att på ■■amhällets bekostnad fl egen bil skall införas.

Givehis fick man förhoppningar om atl så skulle ske när handikapp-utredn-ngen lade fram sitt enhälliga förslag redan är 1970. Utredningen fann nämligen, när man diskuterade hur den kommunala färdtjänsten skulle utformas, behov föreligga alt som etl komplement lill denna färdtjänst öppna en möjlighel för den enskilde handikappade atl fl egen bil.

Inkomslpröval bidrag fr. o. m. nästa budgetär, 20 000 kr., lämnas i dag endast till förflyttningshandikappadesom behöveregen bil för förvärvsarbete eller yrkesinriktad utbildning. Den som inle förvärvsarbetar eller studerar saknar den stimulans, gemenskap och inkomsl som arbetet kan ge.

Som förhållandena nu är flr den handikappade alltså inle heller något slöd frän samhällel atl med hjälp av egen bil söka bryta sin isolering.

Vi framhåller ofta alt goda möjligheter till förfiyttning är av avgörande betydelse för alt människor skall kunna leva ell aktivt liv i gemenskap med andra. Della måsle gälla alla, alllså även de förflytlningshandikappade.

Vi motionärer anser att den egna bilen kan ge dessa handikappade den frihet och det oberoende som är nödvändiga förutsättningar för att de skall kunna bryta en påtvingad isolering och delta i arbete, utbildning, kulluriiv, föreningsarbete m. m. För dem behövs bilen för såväl korta gångavstånd och resor inom en tätort som vid längre resor.

Det nuvarande systemet innehåller många avigsidor. Möjligheterna för

handikappade all erhålla arbete och utbildning är tyvärr inte jämnt fördelade över landet. Anlalet platser i skyddade verkstäder och i arkivarbele varierar mellan olika orter.

Eftersom bilbidraget är knutet till arbete eller studier, missgynnas handikappade i områden med förhållandevis högt antal arbetslösa och arbets-vårdssökande och lågt antal platser vid t. ex, skyddade verkstäder. Antalet bilbidrag bland arbetsvårdssökande i Stockholms län är mer än tio gånger högre än bland arbetsvårdssökande i Norrbottens län. Det beror säkeriigen inle på alt behovet av egen bil är större i Slockholm än i Norrbotten, Orsaken är i stället att de som bor i Stockholm har betydligt störte möjligheter att uppfylla de villkor som f n. gäller för bilbidrag.

Om någon behöver ett hjälpmedel, t. ex. en ersättning för sina föriamade ben, kan han såsom lekniski hjälpmedel ulan egen kostnad erhålla en eldriven rullstol för ulomhusbruk, en s. k. permobil. Om den handikappade hellre vill ha en egen bil, kan han inle erhålla bilbidragel, såvida han inte förvärvsarbeiar eller studerar.

Det nuvarande syslemet är således till nackdel frän såväl den enskildes synpunkl som från samhällsekonomisk synpunkt. Det finns också exempel på kommuner som betalar taxiresor för de handikappade. Dessa kosinader blir slörre för samhället än de skulle bli om den handikappade i stället kunde erhålla egen bil. På ett och ett halvt år skulle i många fall en bil tjänas in. Dessutom betyder bilen, som lidigare har sagts här i debatten, otroligt mycket för rehabiliteringen.

Bilbidragel kom till redan i slutet av 1940-talet. Motivet var då helt sys-selsäitningspolitiskt. Då tillkom också de bestämmelser som gäller än i dag, nämligen atl endast de som arbelar eller häller på med yrkesinriktad utbildning skall kunna komma i åtnjutande av bilbidraget. Många handikappade ställdes då uianför, bl. a. hemarbetande, studerande och de som inte kunde arbeta eller köra bil på grund av sitt handikapp.

För dessa människor ordnades dä färdtjänst i en del kommuner. Men den har tyvärr inle fungerat som den borde. Trots atl arbelel på all åstadkomma en bra färdtjänst har pågått i snart tvä decennier, har vi inle lyckats skapa en sådan. Vi flr hoppas att det problemet skall kunna lösas, sedan statsbidrag nu tilldelals kommunerna för delta ändamål.

Utskottet framhåller all den kommunalekonomiska ulredningen ställde sig avvisande till förslagel om bil såsom komplement till färdtjänsten. Man gjorde härvid den bedömningen all de enskilda behov av förflyttning som undanlagsvis inle kunde tillgodoses inom färdtjänstens ram ofta var knutna till arbets- och studiesituationer och fann mot den bakgmnden inte anledning atl föreslå statsbidrag lill kommuner för anskaffning av motorfordon för handikappade.

Kommunalekonomiska ulredningen hade uppenbariigen betydligt störte förhoppningar på det faktiska utfallet av den kommande färdtjänsten än del i verkligheten har blivil. Statsbidragsbestämmelserna för färdtjänsten prövas nu under en treårsperiod fram lill slutet av 1977. Vid samma lidpunkl utlöper också en avtalsperiod mellan staten och sjukvårdshuvudmännen

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Vissa handikappfrågor

181

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Vissa handikappfrågor

angående villkoren för tillhandahållande av tekniska hjälpmedel till handikappade - något som också har omnämnts här lidigare i debatten. Pä grund härav anser utskottsmajoriteten att etl nytt övervägande bör kunna göras i syfte alt öka möjligheterna för handikappade all fl tillgång till egen bil, när avtalet och statsbidraget till färdtjänsten skall omprövas i slutet av näsla år. Som en konsekvens härav avstyrker man motionen 1201.

Vi motionärer beklagar verkligen att denna fråga har förhalats så länge. Handikapputredningen framlade redan 1970 ell enhälligt förslag, och del hade varit av stor betydelse för mänga handikappade, om detla förslag hade genomförts omedelbart. Så har tyvärr inte blivil fallet. De handikappade har väntat år efter år ulan all resultatet har kommit och nu förhalas sannolikt ärendei yiteriigare genom ulskottsmajoritetens slällningstagande.

I reservalionen 1 har betonats angelägenheten av alt rätten till bidrag vid inköp av bil för handikappade vidgas så alt även andra handikappade än förvärvsarbetande och studerande kan fl tillgång till egen bil. Det uttalas vidare all handikapputredningens förslag i detla avseende bör genomföras med det snaraste.

Eftersom detta yrkande sammanfaller med yrkandet i vår motion, 1201, kommer jag vid förestående votering atl slödja reservalionen 1, som är fogad lill socialförsäkringsutskollets belänkande nr 36,

182

Hert BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Pä en punkt i del betänkande om vissa handikappfrågor som vi i dag har all behandla känner jag ett mycket slarki behov av atl lägga fram några synpunkier, även om dessa synpunkier berörts lidigare under denna debatt. Del gäller frågan om bidrag till inköp av bil för handikappade. Jag vill frän börian anmäla atl jag avser atl rösta för den reservalion i ärendei som fogats till utskotlsbetänkandet av herr Hylländer. Jag har vid upprepade tillfällen påtalat de restriktiva regler som gäller för handikappade vid bilanskaffning. Denna förmån tillfaller enligt gällande regler endast de personer som använder bil i samband med förvärvsarbete eller utbildning.

Det flnns, herr talman, mänga handikappade - jag länker specielll på de rullstolsbundna - som kanske just på grund av sitt handikapp inle kan förvärvsarbeta eller genomgå någon utbildning. För dessa människor blir isoleringen om möjligt ännu svårare än för andra handikappade. Det måste betecknas som synneriigen orättvist all dessa människor inte skall komma i åtnjutande av bidrag till bilinköp när de sä önskar. Bilen är i stora stycken etl medel även för friska människor alt slippa isolering då avstånden kan vara länga i bäde glesbygder och storstäder. Det är eu jämlikhetskrav att en grupp handikappade i bidragsfrägan inle skall behandlas annorlunda än de som förvärvsarbeiar och genomgår utbildning. Jag vill gärna ha sagt att utskottet är ganska positivt när det gäller denna myckel angelägna fråga, men man är fortfarande inle beredd alt la steget fullt ut och låta bidragen för inköp av bil omfatta alla gravt handikappade. Della skulle motsvara handikapputredningens förslag på området. Den handikappade skulle ha

all svara endast för bensin- och oljekostnader.

I reservalionen av herr Hylländer slår visseriigen atl bidragsgivandet skall drivas i kommunal regi, men om jag fattar reservalionen rätt kan del mycket väl länkas avse landstingskommunal regi. Landslingen betecknas ju som sekundärkommuner. Vad gäller möjligheten att pröva leasing av bilar i kommunal regi anser jag att del bör ligga på det primärkommunala planet.

Dä jag finner att denna reservation i stort selt molsvarar de önskemål som jag tidigare framfört i både frågor och moiioner ansluter jag mig helt lill herr Hylländers reservation och yrkar därmed bifall lill densamma.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Vissa handikappfrågor

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. I

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Hylländer, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ångsiröm begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsulskottets hemställan

i betänkandet nr 36 mom.  1  röslar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Hylländer.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-proposilionen. Då herr Ångsiröm begärde rösträkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 264

Nej -   45

Avstår -     4

Mom. 2

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskoltels hemsiällan, dels reservalionen nr 2 av herr Olsson i Slockholm, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Slockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsulskollels hemställan

i betänkandet nr 36 mom. 2 röslar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av herr Olsson i

Slockholm.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösial för ja-propositionen. Då herr Olsson i Slockholm

183

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Omdisponering av allmänna barnhusets tillgångar

begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 290

Nej -   20

Avstår -     4

§ 6 Föredrogs

Socialförsäkringsutskollets belänkande   .

1975/76:38 med anledning av motioner om pensionspoäng pä sidoinkomster för person med partiell förtidspension

Ulskoltels hemställan bifölls.

§ 7 Omdisponering av allmänna barnhusets tillgångar

Föredrogs socialutskottels betänkande 1975/76:38 med anledning av proposilionen 1975/76:137 om omdisponering av allmänna barnhusels tillgångar jämle moiioner.

1 proposilionen 1975/76:137 hade regeringen (socialdeparlemenid) föreslagil riksdagen all

1.    godkänna de i proposilionen förordade rikllinjerna för all föra över allmänna barnhusels tillgångar lill en särskild fond, benämnd Allmänna barnhusels fond, under förvaltning av kammarkollegiet,

2.    godkänna den i propositionen förordade användningen av fonden,

3.    godkänna de riktlinjer som i övrigt hade förordals i proposilionen för en omdisponering av allmänna barnhusels tillgångar,

4.    bemyndiga regeringen all vidla de ålgärder som behövdes för au omdisponeringen skulle kunna genomföras.

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "1 propositionen föreslås atl allmänna barnhuset skall upphöra som institution och all dess lillgängar skall överföras lill en särskild fond. benämnd Allmänna barnhusels fond, under förvallning av kammarkol-legiel. Avkasiningen av fonden föreslås bli använd lill forskning och försöksverksamhei rörande barn och ungdom, förelrädesvis inom del sociala områdd, efter beredning i socialdeparlemenlels delegation för social forskning. Allmänna barnhusels Siockholmsfond föreslås kvarstå som en särskild fond under förvallning av kammarkollegiei med ändamål all slödja forskning och försöksverksamhet beträffande barn och ungdom, företrädesvis inom det sociala området, i Stockholms kommun."

184

1 detla sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:2251 av fru Frtenkel (fp), vari hemslällls all riksdagen besluiade avslå de förslag som framlades i proposilionen 1975/76:137. saml

1975/76:2269 av fru Johansson i Hovmaniorp (s) och fru Lundblad (s), vari hemslällls au riksdagen besluiade

1.    att begära all regeringen för in konferensverksamheten i 2  i den stadga som skulle gälla för Allmänna barnhusets fond,

2.    atl begära all regeringen prövade all använda Sälra bruks huvudbyggnad till gagn för barn och ungdom med särskilda behov.

Ulskotiel hemställde

alt riksdagen med avslag pä moiionerna 1975/76:2251 och 1975/76:2269 skulle anla de i propositionen 1975/76:137 framlagda förslagen.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Omdisponering av allmänna barnhusets tillgångar

Reservation hade avgivils av herrar Guslavsson i Alvesia (c), Carlshamre (m), Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp). Andreasson i Öslra Ljungby (c) och Åkerlind (m) saml fröken Andersson (c) som anselt att utskottet bort henisiälla

all riksdagen med bifall till moiionen 1975/76:2251 och med anledning av moiionen 1975/76:2269 skulle avslå proposilionen 1975/76:137 om omdisponering av allmänna barnhusels tillgångar.

Hert ROMANUS (fp):

Herr talman! I det betänkande som vi nu skall behandla föreslås alt allmänna barnhuset skall avvecklas, att dess tillgångar skall förvallas av kammarkollegiet och att avkastningen skall disponeras av socialdepartementet. Förslaget är inte tillräckligt underbyggt, konstateras del i ett remissyttrande från Landstingsförbundet. Förslaget har också avstyrkts av länsstyrelsen i Stockholms län och av Riksförbundet Hem och skola.

Här föreslås all man skall ta bort en institution och en verksamhet som har funnits under lång lid, som har varit myckel uppskattad och som även under de allra senaste åren visat all man kan fl fram resullat som har varit viktiga för de syften som allmänna barnhuset inrättades för, nämligen för barn och ungdom i nödsituation. Jag länker då framför alll på del fina material som allmänna barnhuset har arbetat fram om barnmisshandel och den konferensverksamhet som man har ordnat för människor som kan tänkas komma i kontakt med barnmisshandel.

Allmänna barnhuset är etl komplement lill den verksamhei som utövas av olika statliga institutioner och innebär en smidig möjlighet atl snabbt och ulan byråkratisk omgång fl fram medel till angelägna projekt, när det har varit svårt all fl del genom andra kanaler. Därför är det nog många som med mig har blivit förvånade när vi har flu se förslaget att allmänna barnhuset skulle avskaffas.

Del är klart att del kan le sig både naturiigt och angelägel all ordna in all verksamhei under socialdepartementet och att alla pengar som skall delas ut lill forskning och upplysning skall gå genom socialdepartementet, om man tror atl all visdom i landei finns samlad inom dess väggar. Men jag hör inle lill dem som har den uppfattningen, även om del kan komma myckel gott från socialdeparlenienlet. En centralisering har ändå den nackdelen all man går miste om ytteriigare en möjlighet att skaffa fram pengar

185

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Omdisponering av allmänna barnhusets tillgångar

186

för viktiga projekt. När man har misslyckats all fl fram medel genom de statliga institutionerna har man hittills kunnai vända sig till allmänna barnhuset. Den möjlighelen kommer atl försvinna om utskottets förslag vinner kammarens bifall.

Det är klart alt en samordning av insalser är angelägen, men den samordningen kan ske utan att allmänna barnhuset avskaffas. Den kan ske, som vi säger i reservationen till betänkandet, i. ex. genom att styrelsen för allmänna barnhuset ges en mer allsidig sammansällning. Man kan la in företrädare för den avdelning inom socialstyrelsen som sysslar med barn-och ungdomsvårdsfrågor. Man skulle eventuellt också kunna ge styrelsen en något mer allsidig politisk sammansättning.

En sak som det har pekats pä är all allmänna barnhuset ägnar sig ät förvallning av vissa fonder och fastigheter. Jag vill inle bestrida all del möjligen kan bli mera effektivt om man samordnar del inom kammarkollegiet. Men det är ju inle det egentliga syftet med allmänna barnhuset alt man skall förvalta fastigheter och fonder, och del är väl heller inle huvudintresset hos den personal som man har där. Och jag vill peka pä att för kammarkollegiet skulle detla vara en delvis ny uppgift, vilkel kollegiet också framhåller i sitt yttrande. Del framgår även all man skulle använda i stort sett samma personal för att förvalta de fastigheter som det är fråga om, och då är del väl inle heller troligt all man skulle göra några slörre vinster genom ett överförande. Men vi reservanter har inle velal motsätta oss all man gör én sådan förändring. Om riksdagen där skulle följa reservalionen har ju regeringen alla möjligheter att återkomma med förslag i den delen.

Men som jag sade har allmänna barnhusets verksamhet varit och är uppskattad. Det är heller inle någon dyr verksamhei. De fl anslällda på kansliel har inle bara ägnat sig ål alt dela ul pengar till forskning och upplysning m. m., utan de har också bedrivit konferensverksamhet, medverkat i viktiga uiredningar och producerat en hel del materiel, l. ex. del fina malerielel om barnmisshandel som nu har kommil. Därför tror jag det är fullständigt orealistiskt atl föreställa sig, att man när del gäller den verksamhei som sysslar med barn och ungdom skulle kunna få ul mer av resurserna om man inordnar delta under departementet eller socialstyrelsen. Risken är snarast den motsatta.

Det kan också tilläggas all allmänna barnhusets direktion, som vid ifrågavarande tillfälle omfattade en ledamot av riksdagen, avstyrker förändringen. I sitt remissyttrande påpekar man alt den juridiska frågan om befogenheten all avskafla allmänna barnhuset är oklar och att del är en synpunkt som bör ingå i bedömningen. Därför finner man atl del måste vara särskilt starka argumenl för atl beslula om en nedläggning av allmänna barnhuset, och som jag nämnde har några sådana argument inle framförts. Del är bara allmänna samordningssynpunkter som har kommil till uttryck i del utredningsbetänkande som nu föreligger - och där f ö. frågan om allmänna barnhuset är en detalj som är löst påhängd och ganska summariskt behandlad på ett par sidor.

Allmänna barnhuset framhåller vidare i sill yttrande följande:

"Allmänna barnhuset har- gjort kompletterande insalser pä väsentliga

områden inom den sociala barnavården. Några erinringar mot barnhusets sätt att sköta uppgifterna eller mot dess förvaltning och disposition av de fondmedel, som ulgör grunden för barnhusels arbete, har inle anförls.

Behovet av ålgärder for stöd åt barn och ungdom har pä intet sätt minskals under senare tid. Problemen har delvis ändrat karaktär och skärpts främst genom ökat missbruk av alkohol och narkotika.

Vi befinner oss i ell läge, då del finns stort utrymme för nya och varierande insatser inom barna- och ungdomsvärden. Försöksverksamheter behövs i ökad omfattning för alt finna och pröva nya vägar att möta och bemästra problemen. Åtgärder krävs för en ökad samverkan mellan olika organ. Forskning och utvecklingsarbete - enskill och inom samhällsinstanser - behöver stödjas och stimuleras, föräldrautbildning i olika former prövas och utvecklas, stöd och utbildning ges fosterföräldrar - någol som barnhuset genom sitt långa engagemang i foslerbarnsfrägor känner slarki för.

1 denna situation har Allmänna barnhuset en plats att verka. Den relativa frihet barnhuset har i sitt arbele - inom ramen för av Kungl. Maj:i givna regler och direkiiv - måsle i sammanhanget bedömas som en lillgäng."

Jag lycker atl del är rimliga synpunkier som allmänna barnhuset här har utvecklat. Del är en bra verksamhet. Det finns inget behov av någon förändring. Man föriorar ingeniing genom alt avvakla och låla barnhuset fortsälta saml överväga om man eventuellt skall flytta över förvaltningen av fastigheterna och tomterna. Däremol skulle man kunna föriora någonting genom att i dag förhastat besluta om atl avskaffa allmänna barnhuset.

Herr lalman! Med denna motivering ber jag att fl yrka avslag pä propositionen och bifall till reservationen lill socialutskottets belänkande nr 38.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Omdisponering av allmänna barnhusets tillgångar

I detta anförande, under vilket herr talmannen överlog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde herr Guslavsson i Alvesia (c) och fru Frasnkel (fp).

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Jag vill omedelbart deklarera all jag inte delar de uppfattningar som herr Romanus har gjort sig till tolk för. Han har närmasl anfön skäl för alt man skall betrakta de här problemen på ett gammaldags sätt. Enligt mitt förmenande ligger frågan till på etl hell annal säll än herr Romanus har försökt ge sken av.

Det är inie ofta som ärenden frän socialutskottet går lill loltning i kammaren. Jag tror alt vi under jämvikisären bara har haft loltning i ett par ärenden från oss. Men del ser ul som om vi i kväll skulle hamna i en loiisiiuation.

Den proposilion som socialministern framlagl innehåller, såviii jag förslår, den enda rimliga lösningen av del här problemel. Allmänna barnhuset kan knappasl fortsätta fungera så som det gör i dag. Jag vill gärna säga. i likhet

187

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Omdisponering av allmänna barnhusets tillgångar

med herr Romanus, atl allmänna barnhuset genom åren har gjort ett utomordentligt gott arbele. Dess historia var skildrad i en stockholmstidning i söndags. I det historiska avsnittet om barnhusets verksamhet såsom den skildrades fick man klart för sig den betydelse som hemmei haft i ell tidigare skede. Pä den liden då del inte fanns några sociala välfärdsanordningar i samhället. På den tiden då kvinnorna inte vågade nämna vem fäderna till barnen var och dä de möjligen i ett förseglat konvolut kunde ange sitt eget namn och alt de hade fött barnel.

Jag vill alllså underslryka all allmänna barnhuset under länga tider betytt mycket och gjort slora insatser i mänsklighetens tjänst. Del är angelägel alt betona detla, så alt del inle sker något missförstånd på den punkten. Men i dag är allmänna barnhuset mer atl betrakta som etl kulturhistoriskt arv, som inle rikligt passar in i vårt moderna samhällsmönster. Det framgår också av att verksamheien under hand ändrat karaktär. Det betecknades i den tidningsartikel jag nämnl som ett institut för social barnavård med hela riket som verksamhetsfält. Kurser och konferenser ingår i dag som ell av leden i denna verksamhet. En utbildning av daghemsföreståndare är en annan av aktiviteterna.

Men just uppgifter av del här slagel har övertagils av samhällel. Det finns enligt min och utskoitsmajoritelens mening ingen anledning atl för dessa uppgifters skull upprätthålla en institution som har överievi sig själv.

Den proposilion som ligger lill grund för utskottsbetänkandei går ul på all allmänna barnhuset skall upphöra som institution och alt dess tillgångar skall överföras lill en fond, kallad Allmänna barnhusels fond och avsedd atl förvaltas av kammarkollegium. Avkasiningen av fonden skall användas lill forsknings- och försöksverksamhet rörande barn och ungdom, företrädesvis inom del sociala området. - Del är alllsä hell i linje med den verksamhet som barnhuset har bedrivit.

Utskottsmajoriteten har anslutit sig lill proposilionens förslag. Kammarkollegiet är ulan tvivel lämpligl som förvaliare och administratör av barnhusels lillgängar. Enligt ett upprättat stadgeförslag för den föreslagna fonden skall avkasiningen, sedan 10 96 lagts lill kapitalet, användas för forsknings-och försöksverksamhei bland barn och ungdom. Fördelningen av de medel som fonden disponerar skall ske efter förslag och beredning av delegationen för social forskning eller annal statligt organ som regeringen beslämmer. Härigenom flr man enligi vår uppfallning en bäilre samordning med övriga resurser som samhällel har på della område.

Del skall också sägas alt i den nämnda delegalionen sitter bl. a. företrädare för sociala organ, kommuner, landsting och riksdag - en allsidig sammansättning som borgar för atl man skulle fl en bätlre fördelning av de pengar som sammanlagi finns för delta viktiga område. Del skall också poängteras alt man ur fonden skall kunna disponera medel lill angelägna konferenser i frågor som rör barn och ungdoni, precis del som nu kan ske inom barnhusels ram.

Reservanterna, som vill bibehålla allmänna barnhuset i dess nuvarande form, påslår all del skulle vara lättare all snabbi fa fram medel frän allmänna

barnhuset än frän ett ämbetsverk, vars arbete skulle vara mera tungrott. Det päståendel håller inte. Delegationen för forskningsändamål kan lika snabbt som barnhusets direktion fatta beslut i ett sådanl ärende.

När det gäller förvaltningen är inte reservanierna rikligt så säkra pä att etl bibehållande av det nuvarande syslemet är bra. Det är det inte heller. Det är i själva verket en ineffektivt skött förvallning. Administrationskostnaderna är i dag orimligt höga. Avkastningen för de senaste bokslutsåret av Sätra Bmk, som är allmänna barnhusets ekonomiska tillgång, är så låg som omkring 2,6 96 av egendomens reella värde.

Bara en liten del av avkastningen går lill de ändamål som barnhusets tillgångar är avsedda för. Administrationskostnaderna är opropolioneriiga i förhällande till vad anslaget till barnavårdande verksai-nhet och forskning uppgår till.

Allmänna barnhuset har uppenbarligen haft svårigheter att finna verksamheter som man ansett värda att stödja. Pä något annat sätt kan man knappast förklara atl underdel senaste verksamhetsåret 400 000 kr. elleren tredjedel av avkastningen gått som överskott till dispositionsfonden. Till pensionsfonden har avsatts 115 000 kr. och 520 000 kr., alltså ungefär samma summa som till pensioner och lill överskottet, har gått till direkt verksamhei i barnhusels barnavårdande verksamhei.

Nu befinner man sig tydligen också i den situationen atl personalen måste ersättas. Del är således ett lämpligt tillfälle att lägga om verksamheien, överföra den till annal samhällsorgan, som proposilionen föreslår, och låta förvaltningen övertas av kammarkollegiet.

För förvaltningen räknar man med att i fortsättningen bara behöva en Ijänsl av kameral natur - en naturiig och nödvändig rationalisering.

Herr Romanus säger atl förslagel inte är så väl underbyggt. Det är utan tvivel väl underbyggt, herr Romanus.

Herr Romanus talar om atl allmänna barnhusels direktion har avslyrkl proposilionens förslag. Ja, del må vara sanl men ordföranden i allmänna barnhusels direktion står bakom en promemoria som herr Romanus i egenskap av ulskoltsledamol haft tillgäng lill och där del bl. a. framhålls:

"Del har med tiden framställ som alll klarare all barnhusd bidrar lill verksamheter som i dag hör lill samhällets uppgifter. Foslerhemsförmed-lingen genom barnavårdsombud har numera upphört och sköts helt genom primärkommuner och landsling. Utbildningen av socialpedagoger vid sociala barna- och ungdomsvårdsseminariet, för vilkel barnhuset är huvudman, men där staten betalar hela kostnaden - har föreslagits bli inordnad i den nya högskoleorganisationen.

Den upplysnings- och kursverksamhet som barnhuset bedriver kan skötas
och sköts av t. ex. Svenska kommunförbundel och socialstyrelsen på ra
tionellare sätt och under former som är mindre beroende av enstaka be
fattningshavares insatser. I proposilionen har dock framhållits alt del även
fortsättningsvis skall finnas möjlighet att t)evilja bidrag lill vissa angelägna
konferenser i frågor som rör barn och ungdom.     

Av del framförda framgår alt det enligt direktionens ordförande är nöd-

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Omdisponering av allmänna barnhusets tillgångar

189

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Omdisponering av allmänna barnhusets tillgångar

vändigt atl i enlighet med propositionens förslag finna nya former för användningen av allmänna barnhusets lillgängar. När del särskilt gäller forskningsverksamheten innebär förslaget i propositionen all en samordning kan ske med övriga resurser samtidigt som forskningsdelegalionens sammansättning borgar för all bidragen i fortsällningen fördelas efter en allsidigare och sakkunnigare prövning än som nu ar möjligt."

Della sades alltså i den promemoria som direktionens ordförande har sammanställt och som utskottets ledamöter haft möjlighet all ta del av.

Della flr räcka som en, tycker jag, myckel klar motivering till alt den proposition som utskottet har tillstyrkt också måste bifallas av kammaren. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

190

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Ulskotlels ordförande böriade med all säga all jag hade gett uttryck för gammaldags tankegångar. Del är klart att del från Göran Karissons i Huskvarna synpunkl seti mest moderna man kan göra kanske är all centralisera allting under socialdepartementet. Jag delar emellertid inle den värderingen. Är del alt vara gammaldags, om man vill ha kvar någonting som fungerar bra, är jag väl gammaldags i så fall, men jag lycker inle all det räcker som argument för en ändring.

Sedan säger Göran Karisson atl vi måste fl en lösning på det här problemel; vi kan inte ha del som del är i dag. Jag har just pekat pä alt allmänna barnhuset nu är inne i och under de senasle åren har bedrivit en mycket värdefull verksamhet, som inte har gjorts av någon annan institution, nämligen uirednings- och konferensverksamhet saml utarbetande av material om barnmisshandel. Man har där också stimulerat lill undersökningar exempelvis om hur barn som adopterats har del. Det finns ytteriigare exempel på atl allmänna barnhuset inte är något problem, ulan alt det i stället är en resurs som finns tillgänglig som etl komplement till de offenlliga organen och som bör fl finnas kvar som en sådan resurs.

Det är klart man kan säga att den här typen av verksamhet åvilar de allmänna organen. Det finns ju andra organ som bedriver konferensverksamhet och som producerar material, men det är väl ingen nackdel all ha ytteriigare en sådan lillgäng. Här är del ell antal människor som arbelar hängivet för viktiga syften och som gärna gör del i samarbete med socialstyrelsen och socialdepartementet, men vi vinner ingenting pä atl slopa allmänna barnhuset. Det medför inga vinster alt göra del. Det är tre människor med heltidstjänster som sysslar med denna verksamhei - konferensverksamhet, material osv. - och ingen kan fl mig all tro all del skulle bli billigare om den verksamheien utfördes i socialdepartementet eller i socialstyrelsen. Då säger Göran Karisson att del är innehavaren av en sådan riänsi som skall syssla med förvaltningen inom kammarkollegiet. Ja, men del är inte mer än en innehavare av en ijänsl som sköler förvaltningen i dag heller, och del är ju samma människor som man länker använda i fortsällningen. Vad blir del för vinst med del? Jag kan inle inse all man kan fl några vinster på det sättet.

Slulligen läsle herr Karisson upp del där långa citatet ur Bertil Göranssons länga promemoria. Det är riktigt all man nu haren ny ordförande i allmänna barnhuset, men man flr väl kalla honom för en avvecklingsordförande, eflersom han har lillkommil efter det att allmänna barnhuset avgivit sitt yttrande. Jag hoppas atl Bertil Göransson ursäktar om jag säger atl jag har minst lika stor respekt för Göta Rosén och dem som förul salt i den där styrelsen och som ville att allmänna barnhuset skulle få finnas kvar. Bertil Göransson har inle kommil med några nya argumenl uiöver dem som redan finns behandlade i propositionen.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Omdisponering av allmänna barnhusets tillgångar

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag instämmer med herr Romanus sä lill vida alt också jag hoppas all Bertil Göransson skall bli avvecklingsordförande för direktionen för allmänna barnhuset, därför aU argumenten för aU del i sin nuvarande form skall upphöra är så solklara, Atl inte herr Romanus vill erkänna det må vara hans ensak. Han säger i siu första anförande att all visdom i landei inle finns inom departementet. Jag måste väl kvittera det ullalandet med att säga all all visdom om allmänna barnhuset inle heller finns i en folkpartimotion, som dessutom är väldigt dåligt underbyggd och egentligen bara yrkar avslag pä del här förslagel.

Herr Romanus talar om all man behöver behälla resurserna, men resurserna försvinner väl inle därför alt man gör en bättre samordning av de samlade resurserna! Snarare är del på del sättet atl man dä bättre kan la dem till vara och använda dem i det här syftet. Hert Romanus erkänner ju att man inte kan fortsätta med verksamheten av det gamla slaget, och han vill även ha medel i sin forskning och liknande saker. Del kommer han också all fl; skillnaden är bara den atl forskningsdelegationen är mera allmänt sammansatt och därför väl borde tillfredsställa herr Romanus bättre än den direktion som finns i allmänna barnhuset och som tydligen mesl beslår av socialdemokrater. 1 den delegalion som föreslår fördelningen av forskningsmedel i socialdepartementet finns del ju också folkpartister och centerpartister med. Tror inte herr Romanus att de skulle kunna göra en veuig fördelning för del här ändamålet?

Nej, hert Romanus, jag vågar på nytt påstå alt del rör sig om någol slags gammaldags länkande: man vill inte inse alt liden har runnil allmänna barnhuset förbi. Därför spjärnar man emol, precis som man gör i en mängd andra reformförslag som läggs fram.

Hen ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr lalman! All visdom finns förvisso inte i den här folkpartimoiionen, men den är ju inte alldeles ensam. Det är samma tankegångar i allmänna barnhusets remissyttrande där Göta Rosén och åtminstone en ledamot av denna kammare är med. 1 Stockholms läns länsstyrelse finns också en ledamot av denna kammare från herr Göran Karissons egen riksdagsgrupp som har varit med och avslyrkl förslaget i propositionen. Landstingsförbundels styrelse säger atl förslagel är olillräckligl underbyggt. Även Riks-

191

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Omdisponering av allmänna barnhusets tillgångar

förbundet Hem och Skola och ytteriigare någon remissinstans avstyrker förslaget. Sedan kan jag hålla med om att det finns andra som har tillstyrkt förslaget. De flesta har lämnat det utan kommentar. Men så helt ensamma är vi inte.

Jag tycker också alt de sista ändringarna som har gjorts i allmänna barnhusets direktion har givit den en mera ensidig sammansättning politiskt sett, och del kanske sammanhänger med att man häller pä atl försöka avveckla den. Men flr den leva kvar, sä utgår jag ifrån att den kan ges en mera allsidig sammansättning igen.

Min utgångspunkt är ändå att här finns en grupp människor som arbetar på etl bra sätt - och ett billigt sätt. De har i dessa dagar publicerat etl material om barnmisshandel som är det finaste jag har sett på området - bättre än vad socialstyrelsen, socialdepartementet och andra har gjort. Del är inte fråga om någon mossbelupen institution ulan del är en levande institution. Och vad vinner vi på atl avveckla den? Vi vinner ingenting. Tvärtom är del väl risk för att vi föriorar en viss grad av smidighet och ett visst mått av ideella insatser.

Jag kan inte se något annat än att det är fråga om en helt opäkallad åtgärd och att vi med förtröstan kan skjuta upp den och låta departementet länka ytteriigare på om man möjligen vill göra en delreform när det gäller dessa fastigheter. Men själva allmänna barnhuset är en alldeles för bra sak för att man nu skulle avveckla det genom etl förhastat beslut.

192

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Romanus må ju ha sin uppfattning, jag har min.

Vad är det för ideella människor, herr Romanus, som här arbetar pä ett sådant sätt att del blir bra och billigt osv.? Det är väl människor som är anställda av allmänna barnhuset och som gör sin naturiiga plikt som tjänstemän föratl driva verksamheten framåt. Direktionen bestårav politiker och andra som sköter sitt jobb. Jag har väldigl svårt all förstå hur man från de utgångspunkterna skulle kunna bygga upp ett försvar för atl behålla allmänna barnhuset. Jag vidhåller all del som insiitulion har överievi sig självt.

Herr Romanus kommer tillbaka lill atl den gamla direktionen med Göta Rosén i spetsen har sagt i sitt remissyttrande all allmänna barnhuset bör fl vara kvar. Ja, herr Romanus del är väl inle så egendomligl. Människor som arbelar med en uppgifi under lång lid och som har suttit med som ordförande i en direktion tycker all del skulle vara ytterst tråkigt om den försvinner. Det skulle både herr Romanus och jag säkert tycka om styrelser eller direktioner som vi har suttit i skulle försvinna. Men så kan man väl ändå inte göra - atl man bara bygger beslulel pä människor som har arbetat där.

Jag vill gärna vitsorda all Göta Rosén har gjort en alldeles utomordentlig insats inom svensk barnavård. Men därför kan ju inte vad hon har sagt vid etl speciellt tillfälle i en speciell fråga vara vägledande så att riksdagen av den anledningen skulle avstå från atl la saklig slällning. Del är ungefär så som vi ser på delta problem.

Fru JOHANSSON i Hovmantorp (s):

Herr lalman! Proposilion nr 137, som vi nu diskuterar, upplever jag som en kompromiss mellan fosterbarnsutredningens förslag - atl avyttra allmänna barnhusels fastigheter och överföra kapital och fonder till allmänna arvsfonden - och de kritiska synpunkier på detta förslag som inkom bl. a. från allmänna barnhusets dåvarande styrelse.

Kompromissen garanterar på nästan samtliga punkter att arbetet skall fortsätta i samma anda som hittills men under andra former. Arbetet har under årens lopp förändrats av naturiiga skäl - socialvårdsförbunden har upplösts, fosterhemsfdrmedlingen har överförts lill landslingen, m. m.

Allmänna barnhusels verksamhet har under senare år mer inriktats på forskningsverksamhet och stöd ål försöksverksamhei, och denna inriktning skall ju fortsätta under forskningsdelegationens ansvar.

Barnhuset har dock under sin verksamhei kunnai följa upp pågående forsknings- och försöksverksamhet med s. k. kontaktkonferenser. Innan kursmaterialet om barnmisshandel var klart att skickas ut hade vi haft 16 konferenser på Sälra för att diskutera den allvariiga frågan. Vi tror att det blir nödvändigt med många konferenser för att detta problem skall las rikligl pä allvar av berörda parter.

Vi har haft konferenser och diskuterat Skäneprojektet med fosterföräldrar, en grupp som visat stort intresse för kunskaper på delta område. Nämnden för internationell adoption har vi kunnat hjälpa med konferenser, och vi har stött upplysningen kring barnomsorgsgruppens arbete när det gäller föräldrautbildningen.

Barnmisshandelsulredningen kommer säkert atl leda fram lill förslag om en försöksverksamhet med nya behandlingsformer för atl hjälpa krisdrab-bade familjer, och min förhoppning är att forskningsdelegationen skall prioritera denna verksamhet.

Kursverksamheten ute i kommunerna kanske också leder till behov av nya konlaktkonferenser, och både della och evenluell forskning och försöksverksamhet behöver föras ut till mänga grupper i vårt socialvårdsarbete. Det är därför jag tycker all fonden skall kunna ge anslag lill sådan verksamhet.

Barnhuset bidrar till utvärderingen av Skäneprojektet, och delta behöver också föras ut, liksom resultatet i form av nya arbetsmetoder på socialvårdens område.

Del är inte vår avsikt atl forskningsdelegationen skall bedriva denna verksamhet i egen regi, men den skall väl kunna bidraga med medel och komplettera den upplysningsverksamhet som bedrivs av andra på della område.

Regeringen skall ju utse det organ som skall handha utdelningen av medel, och finner regeringen det alltför betungande för forskningsdelegalionen, så kan den pröva andra former för detta.

Men det är väl ändå på det viset atl står del inle i ändamålsparagrafen, så är det svårare att fl medel, och det är svårare för dem som vill söka bidrag all upptäcka att denna möjlighet uppgetls av socialministern i skriv-

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Omdisponering av allmänna barnhusets tillgångar

193

13 Riksdagens protokoll 1975/76:123-124

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Omdisponering av allmänna barnhusets tillgångar

nrngen i propositionen.

Vi hävdar inte i motionen all konferenserna måsle föriäggas till Sätra men vill att man vidare prövar frågan om huvudbyggnadens framlida användning. Del kanske är möjligt att upplåta den exempelvis lill uinyklsmäl för de dagläger som barnstugeutredningen talar om i sitt betänkande Barns sommar. Men del finns även barn med särskilda behov inom del län där Sälra ligger och inom den kommunen, som här kan fl ett utflyktsmål i god natur och miljö. Del bör emellertid också vara möjligt att hit föriägga kontaktkonferenser, för även om kommunikationerna kan vara besväriiga, så erbjuder platsen en stimulerande miljö för dem som har ett tungt och ansvarsfullt vardagsarbete ute på det sociala fältet.

Sätra bruks anställda garanteras genom propositionen fortsatt arbele, och de har uttalat tillfredsställelse över propositionens förslag. Den ovisshet de kände efter fosterbarnsutredningens förslag har förbytts i tillförsikt.

De anslällda på barnhuset kommer delvis all fortsätta med uppgifter förknippade med fastighetsförvaltning bl. a., och några avgår med pension,

Proposilionen har gett våra föregångare betyget godkänd för de inköp direktionen genom åren gjort, och man har talat om de goda insatserna för våra barn. Därför är det min tro att man kommer att sträva efter att fortsätta i samma anda. Men vi vill att riksdagen ger regeringen i uppdrag atl lillgodose molionskravet om ändring av 2 § i den stadga som skall gälla för Allmänna barnhusels fond och den fortsatta användningen av Sälra bruks huvudbyggnad. Jag ber därför att härvidlag fl yrka bifall till motionen 2269 och i övrigl bifall lill socialutskottets hemställan i betänkandet nr 38.

194

Herr ROMANUS (fp):

Herr lalman! Ulla Johansson säger atl del här är en kompromiss mellan utredningens förslag och de kritiska synpunkter som har framförts och alt kompromissen skulle garanlera fortsalt verksamhet efter samma linjer. Ja, jag kan förstå alt om man har varit med om atl avstyrka utredningsförslaget och nu finner alt vi står i en konfrontationssilualion mellan två ungefär lika starka delar av riksdagen, så vill man gärna se delta som en kompromiss. Men jag tror lyvärr inle all del med bästa vilja i väriden kan sägas atl det är en kompromiss mellan vad allmänna barnhuset har sagt i sitt remissyttrande och ulredningens förslag.

I remissyttrandet kritiseras del atl man skall avveckla allmänna barnhuset - det görs inget specielll nummer av om del skall överföras till allmänna arvsfonden eller om det skall föras till någon annan institution. Remissyttrandet argumenterar för - och del lycker jag är rikligt - bevarandet av allmänna barnhuset. Det önskemålet tillgodoses inte med förslaget. Propositionen garanterar bara all avkastningen av tillgångarna kommer alt gå till någonting som är till nytta för barn. Men den garanterar inte alls atl just den verksamhei som allmänna barnhuset drivit på senare lid skall fortsätta, ulan alltihop skall inordnas under socialdepartementet.

Jag kan inle inse atl allmänna barnhusels synpunkier i remissyttrandet eller de andra kritiska synpunkterna därmed har tillgodosetts. Det enda

som har tillgodosetts är de renl juridiska synpunkter som framförts av kammarkollegiet om alt allmänna arvsfonden inle är lämplig all överflytta tillgångarna lill. Men när det gäller själva saken innebär förslagel ändå alt allmänna barnhuset försvinner.

Det har varit en period av osäkerhet, och jag kan också förstå atl del kan vara skönt för de anslällda vid t. ex. Sätra Bruk att slippa osäkerheten och fl sin sysselsättning säkrad. Men kvar slår att bifaller man propositionen försvinner allmänna barnhuset, och vi har inga garantier för vad dessa medel kommer att användas till, bara att de kommer att inordnas under socialdepartementet. Några vinster står inle alt göra med detla. Några sädana har inte heller kunnat påvisas här i diskussionen..

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

Omdisponering av allmänna barnhusets tillgångar

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Det ar inle så att medlen kommer atl försvinna, herr Romanus. De kommer att överföras lill annan verksamhei med samma syfte som allmänna barnhuset har haft.

Överläggningen var härmed slulad.

Propo.silioner gavs på bifall lill l:o) ulskoltels hemsiällan, 2:o) reservalionen av herr Gustavsson i Alvesia m. fi. saml 3:o) ulskoltels hemsiällan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill moiionen nr 2269 av fru Johansson i Hovmaniorp och fru Lundblad, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Romanus begärde volering uppiogs för beslämmande av koniraproposilionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

1 enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläsi och godkänd:

Den som vill an kammaren bifaller socialuiskoneis hemsiällan i betänkandet nr 38 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av herr Guslavsson i Alvesia m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkslälldes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 156 Avslår -      I Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på all ärendei skulle dels ålerförvisas lill uiskottd, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

195

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

Herr lalmannen nedlade i rösiurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter pä herr lalmannens anmodan herr Strömberg i Bolkyrka (fp) ur urnan uppiog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alllså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallil reservationen av herr Guslavsson i Alvesia m. fl.

§ 8 Arbetsmiljöfrågor

Föredrogs socialutskoitds belänkande 1975/76:40 med anledning av moiioner om vissa arbdsmiljöfrågor.

1 detla belänkande behandlades moiionerna

1975/76:312 av herr Kariehagen m. fi. (c, m. fp) såviu nu var i fråga (yrkandel 2),

196

1975/76:357 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde en samlad översyn av frågan om en utvidgad utbildningsverksamhet inom arbeismiljöområdd och att åtgärder vidtogs för all lillgodose aktuella forskningsbehov samt därvid uttalade

1.    atl initiativ logs i syfte all i arbdarskyddsslyrelsens regi såväl centralt som regionalt flerveckors- och flermånaderskurser för skydd.som-bud anordnades, varvid arbetsköparna svarade för utbildningskostnaderna,

2.    atl arbelarskyddsstyrelsen borde ges erforderliga resurser och ijäns-ler för all snabbast möjligt kunna tredubbla utbildningskapaciteten för förelagshälsovårdens personalkategorier,

3.    atl yrkesmedicinska kliniker med såväl medicinsk som leknisk del inrättades vid regionsjukhusen i Umeå, Linköping och Uppsala, såviii möjligt före 1976 års utgång.

4.    alt utbildningsmöjligheter tillskapades så atl yrkesmedicinska mottagningar med såväl medicinsk som teknisk del kunde upprättas på varie länssjukhus före 1985,

5.    alt en uiredning lillsaties för att samordna och klassificera den utbildning som bedrevs vid olika grenar av högskolan och arbetarskydds-styrelsen och all därvid förslag även upprättades om innehållet i en flerårig yrkeshygienikeruibildning med såväl biologisk som leknisk inriklning på högskolenivå,

6.    all arbdarskyddsslyrelsens lillsynsavdelning gavs ulökade resurser för anvisningsarbete, så all de erfarenheter och forskningsresultat som vanns snabbi kunde resultera i ålgärder på arbetsplatserna,

7.    all all information inom företag och myndigheter som behövdes för arbetsmiljösludier borde vara tillgänglig för de arbetande, fackföreningarna och offentliga organ samt utredare som de arbetande, fackföreningarna eller de offenlliga organen önskade använda sig av.

1975/76:474 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemslällls alt riksdagen skulle

1.    hos regeringen begära kompletterande utredningsdirektiv för företagshälsovårdens ulbyggnad enligt principen att den underställdes landstingens huvudmannaskap samt ställdes under de anställdas insyn och kontroll,

2.    utlala all i de föreslagna kompletterande utredningsdirektiven borde anges ell utbyggnads- och utbildningsprogram för full förelagshälsovård enligt i moiionen angivna siffernormer fram till år 1985,

3.    ullala alt de grundläggande kostnaderna för förelagshälsovården borde las ul via avgifter frän arbetsköparna.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

1975/76:564 av herr Hallgren m. fi. (vpk), vari hemslällts

1,   att riksdagen uttalade som sin mening atl det i arbetarskyddslagen infördes bestämmelser som förbjöd enmansbeijäning pä normalgodslåg och expressgodslåg,

2,   att riksdagen hos regeringen begärde att förslag om erforderiig ändring i arbdarskyddslagen skyndsamt utarbetades och förelades riksdagen,

1975/76:754 av herr Hermansson m, fi, (vpk), vari hemslällls alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill ändringar i arbdarskyddslagen och atl arbelarskyddsstyrelsen gavs i uppdrag att initiera kompletterande tillämpningsanvisningar, innebärande

1.    att bestämmelser infördes i syfte all minska arbetshets och ulslagning genom bl, a. stadgande om 10-minulerspauser jämte andra ålgärder som i motionen föreslagits beträffande löpandebandsarbden m. m.,

2.    alt lokal fackorganisation ägde rätt all förbjuda ackord och andra preslaiionslöner vilka utgjorde en fara för arbetsmiljön,

3.    all, belräffande personalstyrkornas storlek, den lokala fackorgani-salionen tillerkändes förhandlingsrätt samt vid behov vetorätt i fall där överenskommelse ej kunnai träffas,

4.    all lokal fackorganisalion skulle äga rätt all sloppa prestationsupp-drivande lidmäining eller motsvarande ralionaliseringsmeloder.

1975/76:755 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen beslutade

1.    atl uttala sig för all i lag förbjuda import av asbest och asbeslhaltigl material saml användning av sådant material och au sådan lag försågs med bestämmelserom ytteriigt restriktiva dispensmöjlighelerenligt vad i moiionen anförls,

2.    alt frågan om ersättningsskyldighet till dem som konstaterades ha drabbats av asbestbelingad cancer eller lungfunktionsnedsälining fastställdes i sådan lagstiftning,

3.    atl hos regeringen begära att framlagda förslag utarbetades och förelades riksmötet.

197

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

1975/76:1234 av hert Fälldin m. fl. (c), vari hemställts

1.   all riksdagen uttalade all de psykosociala arbeismiljöproblemen ägnades ökad uppmärksamhet bl. a. genom forskningsprojekt inom ramen för arbeiarskyddsfondens verksamhei,

2.   atl riksdagen beslutade att hos regeringen begära en uiredning om ändring av gällande staisbidragsregler för företagshälsovården i syfte all stimulera företagen lill en ökad salsning pä en fullständig företagshälsovård omfattande även den tekniska delen,

3.   atl riksdagen beslutade atl hos regeringen begära en uiredning om inrättande av en arbetsmiljöfond, finansierad av näringslivel och staten, för alt möjliggöra viktiga arbetsmiljöförbättringar i äldre förelag i enlighet med vad som anförts i motionen.

1975/76:1243 av herr Hallgren m. fi. (vpk), vari hemslällls atl riksdagen beslutade anla av motionärerna föreslagna ändringar i arbdarskyddslagen, innebärande

att skyddsombud skulle utses dels av kollektivavialsbunden facklig organisation, dels av annan facklig organisation som företrädde minst en femtedel av arbetstagarna på arbetsstället,

all de anställdas företrädare i skyddskommitté skulle utses dels av kollektivavialsbunden organisation som företrädde minsl en iredjedel av arbetstagarna på arbetsstället, dels av annan lokal facklig organisation som företrädde två tredjedelar av arbetstagarna, samt

all fördelningen av skyddsombud och arbelsiagarrepresenlanier i skyddskommitté - då mer än en arbetstagarorganisation var berättigad att utse skyddsombud resp. företrädare - skulle i princip ske i förhällande lill antalet arbetstagare som resp. organisation företrädde, dock atl den kolleklivavialsslulande organisationen erhöll minsl ell skyddsombud resp. en företrädare,

1975/76:1247 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla an polismän, åklagare och domare utbildades och fick som särskild uppgift att handlägga samtliga arbels-olycksfall och fall av yrkessjukdomar inom vart och etl av yrkesinspektionens 19 distrikt och att riktlinjer och planläggning för en härför erforderlig informationsverksamhet skyndsami planerades.

198

1975/76:1249 av herr Hermansson m. fl, (vpk), vari hemslällls alt riksdagen hos regeringen begärde

1.    att förslag snarasl framlades om rätt för lokal fackförening att -i avvaktan på sådana tekniska lösningar som avlägsnade riskmomeni - avbryta ell arbete när överskridande av ett hygieniskt gränsvärde skett,

2.    all initiativ togs lill all före 1976 års utgång framta dokumenialion för stipulerade hygieniska gränsvärden med motiveringar lill de satta nivåerna,

3.    att förteckningen över ämnen för vilka hygieniska gränsvärden

åsalts kompletterades, så att den kom att uppta 500 av de vanligaste sådana ämnena i svensk industri mol de f n. ca 120 registrerade ämnena,

4.    atl jämväl initiativ logs lill molsvarande gränsvärden avseende fysikaliska risker, lyp värme-kyla, buller, vibrationer, belysning etc,

5.    att initiativ togs i syfte all en ulvärdering skedde av uppgifter om sambandet mellan cancer och yttre kemiska orsaker, att en kostnadsberäkning skedde av de totala utgifterna för cancervård och forskning per år i Sverige och att det utreddes vilken fem- respektive 10-årsöverlevnad som därvid uppnåddes för respektive cancerformer,

6.    all alla ämnen som var eller slarki misstänktes vara cancerframkallande åsaltes del hygieniska gränsvärdet O (noll) före år 1980 och alt erforderliga tillämpningsanvisningar blev utarbetade.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

1975/76:1262 av herr Johansson i Malmö m.fl. (s),

1975/76:1276 av herrar Lövenborg (vpk) och Hallgren (vpk), vari hemslällts

1. atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill lag i syfte
att förbjuda dieseldrift under jord,

2, all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om att åtgärder vidtogs
för att i övrigl begränsa användningen av dieseldrift på arbetsplatser,

1975/76:1289 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen uttalade sig för att i arbetarskyddslagen infördes en bestämmelse om förbud mol användning av epoxiprodukter pä röriiga arbetsplatser samt hos regeringen begärde förslag härtill,

1975/76:1292 av herr Pettersson i Västerås m. fl. (vpk), vari hemslällts atl riksdagen hos regeringen begärde

1.    dels alt flerspråkiga, branschvis tillämpliga informationer om ar-betarskyddsbestämmelser utarbetades och tillställdes förelagen, dels alt riksdagen jämväl uttalade att förelagen ålades att utarbeta och tillhandahålla motsvarande lokall aktuella upplysningar om säkerhets- och ar-bdsm i Ijöbestäm melser,

2.    all frågan om språkutbildning av skyddsombuden skyndsamt upptogs lill prövning,

1975/76:1296 av herrar Sellgren (fp) och Jonsson i Alingsås (fp) saml

1975/76:2064 av hert Ahlmark m. fl. (fp).

Utskottet hemställde

1.    beträffande företagshälsovårdens utbyggnad m. m. att riksdagen skulle avslå moiionen  1975/76:474,

2.    belräffande obligatorisk förelagshälsovård alt riksdagen skulle avslå moiionen  1975/76:2064 yrkandel 2,

199

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

200

3.    beträffande en utredning om staisbidragsregler för företagshälsovård all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1234 yrkandet 2,

4.    beträffande en samlad översyn av utbildningsverksamheten inom arbdsmiljöomrädet m. m. att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:357,

5.    belräffande åtgärder för utbildning av yrkeshygieniker all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:312 yrkandel 2,

6.    beträffande utbildning av polismän, åklagare och domare i arbdsmiljöfrågor m. m. att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1247,

7. beträffande språkutbildning av skyddsombud samt flerspråkig information om bestämmelser pä arbetarskyddets område m. m. all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1292,

8.    beträffande psykosociala arbdsmiljöproblem att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1234 yrkandel 1,

9.    belräffande hygieniska gränsvärden m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1249 yrkandena 2, 3, 4 och 6,

10.    beträffande förbud mol import av asbesl all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:755 yrkandet 1 och yrkandel 3 delvis,

11.    belräffande skärpning av asbesianvisningarna all riksdagen skulle avslå motionen  1975/76:1296,

12.    belräffande förbud mol dieseldrift underjord m. m. all riksdagen skulle avslå moiionen  1975/76:1276,

13.    belräffande utseende av skyddsombud och skyddskommittéer m. m. att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1243,

14.    belräffande lokal facklig organisations rätt all avbryta arbele m. m, att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1249 yrkandel 1 och motionen 1975/76:754 yrkandena 2, 3 och 4,

15.    belräffande arbetstagarnas medinflylande i arbelsmiljöfrågor atl riksdagen skulle avslå motionen  1975/76:2064 yrkandet 1,

16.    beträffande arbetslagarnas representanter i yrkesinspeklionsnämn-derna m. m. all riksdagen skulle avslå moiionen  1975/76:1262,

17.    beträffande utvärdering av sambandet mellan cancer och yttre kemiska orsaker m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1249 yrkandel 5,

18.    belräffande ersättning i samband med asbestbelingad cancer alt riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:755 yrkandel 2 och yrkandel 3 delvis,

19.    belräffande ålgärder för all minska arbetsintensiteten all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:754 yrkandel 1,

20.    belräffande enmansbeOäning pä normal- och expressgodslåg all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:564,

21.    belräffande förbud mol användandet av epoxiprodukter på rörliga arbetsplatser au riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1289,

22.    belräffande utredning om en arbetsmiljöfond atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1234 yrkandel 3.

Reservalioner hade avgivits 1. belräffande företagshälsovårdens utbyggnad m. m. av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansell all utskottet under 1 bort hemslälla

all riksdagen med anledning av motionen 1975/76:474 gav regeringen till känna vad reservanien anfört.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

2. beträffande en uiredning om slaisbidragsregler för företagshälso
vård av herr Andreasson i Öslra Ljungby, fröken Andersson och fru
Wigenfeldl saml herr Karlehagen (samtliga c) som ansett all utskottet
under 3 bort hemslälla

au riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:1234 yrkandet 2 gav regeringen till känna vad reservanierna anfört,

3. belräffande en samlad översyn av utbildningsverksamheten inom
arbeismiljöområdd m. m. av herr Hagberg i Boriänge (vpk) som ansett
all ulskollel under 4 bon hemslälla

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:357 gav regeringen till känna vad reservanien anfört.

4. beträffande utbildning av polismän, åklagare och domare i arbets
miljöfrågor m. m. av herr Hagberg i Boriänge (vpk) som ansett all ut
skottet under 6 bort hemslälla

all riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:1247 gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

5. belräffande språkutbildning av skyddsombud samt flerspråkig in
formation om bestämmelser på arbetarskyddets område m. m. av herr
Hagberg i Borlänge (vpk) som ansett atl utskottet under 7 bort hemslälla

att riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:1292gav regeringen lill känna vad reservanien anfört,

6. belräffande psykosociala arbdsmiljöproblem av herr Andreasson
i Öslra Ljungby, fröken Andersson och fru Wigenfeldl samt herr Kar
lehagen (samtliga c) som ansett all utskottet under 8 bort hemslälla

att riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:1234 yrkandel 1 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

7. belräffande hygieniska gränsvärden m. m. av herr Hagberg i Bor
länge (vpk) som ansett atl ulskollel under 9 bort hemställa

all riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:1249 yrkandena 2, 3, 4 och 6 gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

8. beträffande förbud mot import av asbest och asbeslhaltigl material
m. m. av herr Hagberg i Boriänge (vpk) som ansell all ulskoltet under
10 bort hemslälla

atl riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:755 yrkandel 1 och yrkandel 3 delvis gav regeringen lill känna vad reservanien anfört,

14 Riksdagens protokoll 1975/76:123-124

201

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

9. belräffande förbud mot dieseldrift underjord m. m. av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansett all utskottet under 12 bort hemslälla att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1276 gav regeringen lill känna vad reservanien anfört,

10.   beträffande utseende av skyddsombud och skyddskommittéer
m. m. av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansell att utskottet under
13 bort hemslälla

alt riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:1243 gav regeringen till känna vad reservanien anfört,

11.   beträffande lokal facklig organisations räll att avbryta arbete m. m.
av herr Hagberg i Boriänge (vpk) som ansett atl ulskoltet under 14 bort
hemställa

atl riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:1249 yrkandel 1 och moiionen 1975/76:754 yrkandena 2, 3 och 4 gav regeringen lill känna vad reservanten anfört,

12.   beträffande utvärdering av sambandei mellan cancer och yttre ke
miska orsaker m. m. av herr Hagberg i Boriänge (vpk) som ansett all
Ulskollel under 17 bort hemslälla

atl riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1249 yrkandel 5 gav regeringen lill känna vad reservanten anfört,

13.   beträffande ålgärder för att minska arbetsintensiteten av herr Hag
berg i Boriänge (vpk) som ansett atl utskottet under 19 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1975/76:754 yrkandel 1 gav regeringen till känna vad reservanien anfört,

14.   beträffande enmansbeijäning på normal- och expressgodståg av
herr Hagberg i Boriänge (vpk) som ansell au utskottet under 20 bort hem
ställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:564 gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

15.   belräffande förbud mol användandet av epoxiprodukter pä rörliga
arbetsplatser av herr Hagberg i Boriänge (vpk) som ansett atl utskottet
under 21 bort hemslälla

all riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:1289 gav regeringen till känna vad reservanien anfört.

16.   belräffande utredning om en arbdsmiljöfond av herr Andreasson
i Öslra Ljungby, fröken Andersson och fru Wigenfeldl samt herr Kar
lehagen (samlliga c) som ansett all ulskollel under 22 bort hemslälla

atl riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1234 yrkandel 3 gav regeringen till känna vad reservanierna anfört.

202

Till beiänkandei hade fogats särskilda yttranden

1. beträffande utseende av skyddsombud och skyddskommittéer av

herrar Carishamre (m) och Åkeriind (m),

2. belräffande obligalorisk företagshälsovård, skärpning av asbesianvisningarna och de anställdas inflytande över arbetsmiljön av herr Romanus (fp).

Hert KARLEHAGEN (c);

Herr talman! I socialutskottels betänkande nr 40 slås inledningsvis fast att ett omfattande reformarbete på arbetsmiljöns område har pågått under de senaste åren. Därigenom har förhållandena på våra arbetsplatser förbättrats. Men det råder inget tvivel om att insatserna på en rad områden fortfarande behöver ökas. Ytteriigare förbättringar bör komma bl. a. som resullat av de förslag som arbetsmiljöutredningen presenterat. Vi hoppas även pä snabba resultat av utredningen av företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten. Det är särskilt viktigt att de frågor som rör rekrytering och utbildning av personal inom företagshälsovården och yrkesmedicin flr en snabb lösning. Annars är risken att samhällets strävanden att förbättra situationen pä arbetsplatserna försvåras av problemen att rekrytera lämplig personal.

Den tekniska utveckligen har medfört att de tyngsta arbetsuppgifterna i slor utsträckning har övertagits av maskiner. Detta har naturiiglvis i de flesta fall förbättrat människornas arbetssituation. Samtidigt har ulvecklingen lett till att vi fltt nya tillverkningsprocesser och nya ämnen som kan medföra påfrestningar och hälsorisker pä arbetsplatserna. De problem som sammanhänger med den fysiska miljöns omfattning och med effekterna av olika kemikalier har ägnats en ganska stor uppmärksamhet. Dessa miljöproblem är ofta av direkt och påtaglig natur.

På senare tid har även de psykosociala arbetsmiljöproblemen diskuterats mer än tidigare. På detta område möter vi problem och effekter som är svåra att mäta och registrera. Därför behöver den forskning som arbetar med att föra utvecklingen på detta område framåt stimuleras. Det gäller även att sä snabbt söm möjligt att komma dithän att nya rön kan tillämpas i den praktiska arbetssituationen. Detta är desto mer angelägel som olika undersökningar visar att många människor upplever sitt arbete som psykiskt påfrestande. Många arbetar under etl psykiskt tryck som medför alltför härda påfrestningar på den mänskliga organismen. Följden blir vantrivsel i arbetet, ökad sjukfrånvaro och kanske ulslagning från arbetslivet.

Dessa problem har under en följd av år aktualiserats i motioner i riksdagen från centerpartiet. Utskottet påpekar nu att en del är pä gång inom detta område. Det är givetvis tillfredsställande att så är fallet, men vi anser inte att detta är tillräckligt. Dessa problem är så betydelsefulla alt riksdagen bör uttala atl de ges större ulrymme inom det forsknings- och utvecklingsarbete som pågår på arbetsmiljöområdet. Jag yrkar därför bifall till reservationen 6.

När det gäller att förbättra arbetsmiljön har företagshälsovården en viktig uppgift. Men företagshälsovården är fortfarande ofullständigt utbyggd. En företagshälsovård som bara består av en medicinsk del kan inte fungera

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

203

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

A rbetsmiljöflågor

effektivt. Företagshälsovårdens huvuduppgift måste vara av förebyggande art. Del måste därför finnas tekniker i de arbetsteam som skall samarbeta för att förbättra förhållandena pä arbetsplatserna. Med hänsyn därtill måste slalsbidragsreglerna utformas sä att de stimulerar till en ökad satsning på en fullständig förelagshälsovård, som även omfattar den tekniska delen. F. n. utgår bidrag frän försäkringskassan till det sjukvårdsarbete som utförs inom företagshälsovården. Kostnaden för den tekniska funktionen kan däremot inte till någon del täckas av statsbidrag. Detta kan motverka en satsning på den förebyggande verksamheten.

I reservalion 2 föreslår vi all det statliga siödet till förelagshälsovården bör få en annan inriklning. Jag yrkar bifall till den reservationen.

Herr talman! Trots den reformverksamhet som ägt rum finns det fortfarande många arbetsplatser som är i stort behov av arbetsmiljöförbätlrande åtgärder. Detta gäller framför allt förelag vilkas lönsamhet varit så svag alt förelagen skulle ha tvingats lägga ned sin verksamhet om man vidtog omfattande arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Det flr inte vara sä atl de anslällda har all välja mellan alt arbeta i en hälsovådlig miljö och alt bli utan arbete. Därför är det nödvändigl alt skapa fömtsältningar för en bättre arbetsmiljö, även för dém som arbetar i äldre och dåligt lönsamma företag.

Under är 1974 fick vinstgivande företag göra avsättningar till arbelsmil-jöfonder på för företagen gynnsamma ekonomiska villkor. Dessa möjligheter kan inte utnyttjas av förelag med svag lönsamhet. Utskottet framhåller atl staten har åtagit sig atl lill ett belopp av 200 milj. kr. under åren 1975 och 1976 teckna garanti för län som skall användas till att finansiera förbättringar av arbetsmiljön, i första hand i mindre och medelstora förelag.

Delta är en klart otillräcklig salsning för alt förbättra arbetsmiljön i ekonomiskt svaga företag. För atl kunna lösa dessa problem måsle man enligt vår mening komma fram till en ordning som innebär atl kostnaderna för arbetsmiljöförbältringar lill viss del fördelas mellan olika förelag med hänsyn lill ekonomisk bärkraft. Det skulle kunna ske genom någon form av allmän arbetsmiljöfond som finansieras av näringslivel och slalen. Ur en sådan fond skulle medel kunna utgå till arbelsmiljöförbältringar i ekonomiskt svaga företag.

I reservalionen 16 tar vi upp della problem, och jag ber, herr talman, aU fl yrka bifall lill denna.

204

Hert HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! I januari kom arbetsmiljöutredningens slutbetänkande. Under en följd av är har riksdagen hänvisal lill denna utredning som motivering för att avslå angelägna arbelsmiljökrav.

Vi har i dag stora arbetsmiljöproblem som måste lösas. Utredningens förslag är därför en besvikelse när man ser till del konkreta innehållet. Utredningen har visseriigen i sina motiveringar sau uppbäure målsättningar än tidigare för en bättre arbetsmiljö, men vad som är kännetecknande för förslaget är brislen på förpliktande målsättningar och medel alt förverkliga dessa. Bätlre arbetsmiljö ses fortfarande som en samarbetsfråga mellan ar-

betsköparna och de fackliga organisationerna och inle som en kampfräga.

Denna fråga - huruvida arbetsmiljöns förbättring skall ske via samarbete med arbetsköparna eller skall vara en kampfräga - har inte diskuterats i den remiss som behandlats bland skyddsombuden på arbetsplatserna. Detta remissarbete har rönt mindre iniresse än det föregående om arbetsmiljön. De hårt styrda frågorna och den korta remisstiden har säkert bidragit härtill.

Arbetsmiljöuiredningen har anpassat sitt förslag lill del kapitalistiska samhället och dess ramar. Man har inte dragit några lärdomar av arbetsmiljöns utveckling.

Under 1950- och 1960-lalen genomgick arbetslivet en omfattande leknisk förändring. Detta var en tvingande nödvändighet i det kapitalistiska Sverige där profitjakten styr utvecklingen. I kapitalisternas ständiga jakt efter högsta möjliga profit krävs ökade kapitalinsatser i fasta anläggningar, byggnader, maskiner o. d. Men profiten kan då bara upprätthållas genom ökad utsugning av lönarbetarna.

En omfattande effektivisering av arbetsprocesserna är därför nödvändig för att upprätthålla och öka lönsamheten för kapitalet. Resullalel av denna utveckling är atl de stora arbetsplatserna ökar i antal. Skiftarbetet och andra former för obekväm arbetstid har ökat i omfattning. Effektivare presia-lionslönesystem med premie saml merit- och arbetsvärdering har införts.

Statliga industrier, statens affärsverk och hela den offentliga sektorn är en del av den kapitalistiska ekonomin. Privatföretagens effektivitets- och ralionaliseringsmeloder sprids också i allt snabbare takt på alla sektorer av arbelsmarknaden bland såväl arbetare som tjänstemän i låg- och mellanställning.

Flertalet lönarbetare får i dag bättre utbildning än tidigare, men samtidigt hänvisas alll fler lill monotona och tråkiga arbeten. Även denna utveckling gäller på samlliga sektorer av arbetsmarknaden. Den drabbar såväl arbetarna som lågavlönade tjänstemän och stora grupper tjänstemän i mellanställning.

De ökade fysiska hälsoriskerna - luftföroreningar, giftiga ämnen, buller, drag, belysning, dåliga arbetsställningar o. d. - har ställ i cenlrum för ar-betsmiljödeballen det senaste årtiondet. Dålig fysisk arbetsmiljö skadar, dödar och slår ut allt fler i förtid.

Försämring av den fysiska arbetsmiljön för stora gmpper har överskuggat det övergripande arbdsmiljöproblemel. Den ständigt ökade arbetstakten drabbar alla oavsett om de har en bra, en hygglig eller en dålig fysisk arbetsmiljö.

Man rnåste bestämt vända sig mot påståenden att den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, behovet av nya produkter och behovei av rationaliseringar automatiskt medför ökade hälsorisker i arbetet. Modern teknik skulle tvärtom kunna göra produktionen långt mer mänsklig. Det är i stället produktionens kapitalistiska form som skapar riskerna och ökar antalet olycksfall och sjukdomar. Profithänsynen flr väga lyngre än hänsynen lill arbetarnas hälsa. Därför brukas kemiska ämnen i produktionsprocessen trots all deras oskadlighet inle kan garanteras eller alt deras skadeverkningar t. o. m. är kända. Andra former av dålig fysisk arbetsmiljö behälls därför

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

205

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

206

alt förbättringar inkräktar pä kapitalisternas profiler.

På samma sätt är det med den ständiga ökningen av arbetstakten. Ökad arbelsinlensilet är en lag under kapitalismen, ett av de främsta medlen att öka mervärdet och profiten. Det är därför som inga avgörande förbättringar av arbetsmiljön skett under 1970-talet, trots ökade ekonomiska satsningar från statsmakterna.

Enligt den statistik som arbetsmiljöutredningen själv presenterade i sitt delbetänkande 1973 dog under 1960-talet 3 188 av sina jobb, 18 539 invalidiserades och 1 172 094 skadades. Därtill kom 17 401 registrerade med yrkessjukdomar.

Några avgörande förbättringar av arbetsmiljön har inte skett under 1970-lalet, I slällel har nya arbetsmiljöfaror tillkommit eller uppmärksammats. Flera arbetare har förgiftats och avlidit av vinylklorid, som framkallar levercancer. Nervskador har förorsakats av reabränsle och nerv- och hjärnskador av färger och lösningsmedel.

Sambandet mellan arsenik och cancer är klariagt liksom sambandet mellan asbest och cancer. Detta är bara några exempel pä arbetsmiljörisker som uppmärksammals under 1970-talet.

Utslagningen och utsorteringen ur arbetslivet harblivit alll vanligare under senare är. Långtgående effekliviseringar och rationaliseringar, som medfört ökat prestalionskrav och ökad arbetstakt, har genomförts.

Arbetslivet formas mer och mer för en elit av arbetare. Sjukskrivningarna ökar och är nu uppe i över 100 miljoner sjukskrivningsdagar per år.

Del motsvarar alt ungefär 450 000 är borta frän sina jobb varje dag. Undersökningar visar att ungefär 150 000 av dessa är borta pä gmnd av stress, trötthet, magont och andra nervösa besvär.

Färska undersökningar och enkäter som gjorts bekräftar att oron för arbetsmiljön är störte nu än tidigare. Jämför man Fabriksarbetareförbundets undersökning från 1968 och den nu 1975, så finner man atl oron för arbetsmiljön har ökat. Den av LO redovisade undersökningen av kemiska risker understryker också Fabriks undersökning.

Arbetsmiljöuiredningen föreslår en ramlagstiftning med endasl allmänna målsättningar. Dessa målsättningar är i och för sig framsteg jämfört med tidigare. Men de är helt olillräckliga och till intet förpliktigande om det inle i lagen skrivs in hur de skall förverkligas. De riktiga målsättningarna är ju bra: atl arbetsförhållandena skall anpassas efter människans fömt-. sättningar, atl arbetet skall upplevas som meningsfullt och berikande, att arbetarna skall kunna påverka sin arbetssituation, alt arbetet skall utföras i en sund och säker miljö, att arbetslivet skall utformas sä alt det ger betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall osv.

Ulredningen föreslär som i den nuvarande lagen, att hörnpelare skall vara samarbele mellan arbetare och arbetsköpare. Några maktbefogenheter för arbetarna utöver redan erövrade finns inte i förslaget.

Arbelarskyddsstyrelsen flr en central roll att mer detaljerat förverkliga lagen genom särskilda föreskrifter. Dessa skall utföras i samarbete mellan arbetsmarknadens partsinstanser centralt, SAF, LO och TCO. Under ar-

betarskyddsslyrelsens vingar skall de mer konkreta målsättningarna och anvisningarna utarbetas. Det finns redan exempel på hur del kommer att gå till. Asbestanvisningarna från hösten 1975 utgick från flera års överläggningar mellan parter på central nivå. När de sedan kom var de väl anpassade till vad arbetsköparna kunde gå med på. Lagen blir, som ar-betarskyddsslyrelsens chef Gunnar Danielson uttalat, effektiv först sedan arbetarskyddsstyrelsen någon gång på 1980-talet utfärdat alla anvisningar.

En stor fråga bland skyddsombuden är den lag som vi nu har. Man har alltid klagat över lagens mänga "bör". Nu kan man kort säga att dessa "bör" och andra obestämdheter i lagen skall ersättas med arbetarskyddsstyrelsens bedömningar. Arbetsmiljöutredningen har också tvingats ta upp frågan om den psykiska miljön, arbetshetsen och utslagningen, vilket är ett framsteg. Men dessa frågor finns i stort bara i en bilaga med uppsatser.

Till utskottet och arbetsmiljöutredningens försvar för den ramlagstiftning som föreslås hänvisar man till den s. k. medbestämmanderättslagen. Man sägeratt denna lag skall bidra till alt förbättra arbetsmiljön och därför behövs inga detaljerade bestämmelser i arbeismiljölagen vad gäller gränsvärden, arbetsintensitet, ulslagning och utsortering. Regeringens förslag öppnar vägen för nya samarbetsavtal. Del innebär inga nämnvärda förändringar och ingen maktförskjutning till lönarbetarnas och fackets förmån. Medbestämmanderätten kan möjligen leda till att det kapitalistiska produktionssättet ytligt sett humaniseras. Bristerna målas över, men de verkliga motsättningarna och konflikterna mellan kapital och arbete finns kvar. Drivkraften blir fortfarande produktion för profil, bara med den skillnaden att fackföreningarna lar huvudansvaret för rationaliseringar och personalpolitik. Produktion för profit kan leda till att fackföreningarna självmant uppger viktiga arbetsmiljökrav för att hålla företagens lönsamhet uppe.

Finns det någon fråga pä en arbetsplats som verkligen har sä mycket av lokal och daglig kamp som arbetsmiljön? Företagsledningarna genomför förändringar med jämna mellanmm, oavsett om det påverkar avtalet eller inte. I förslaget lill medbestämmanderätt är fredsplikten skärpt, och den lokala strejkrätten finns inte med. Samarbetsavtalen kommer inte att lösa de avgörande arbdsmiljöproblem där arbetsköparintresset står emol lönarbetarnas intressen.

Förändringarna i arbelarskyddslagen i januari 1974 utgick från målsätt
ningen i lagens 39 >;; "Arbetsgivare och arbetstagare skola samverka för
att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden." Denna utgångspunkt
måste avvisas som felaktig. Samarbetsideologin har inte lett lill några av
görande förbättringar av arbetsmiljön. Den kommer inle heller all göra det
i framtiden. Trots detta bygger förslaget till arbetsmiljölag på samma lag
paragraf; "Arbetsgivare och arbetstagare skola samverka ."

Samarbetsideologin bygger på illusionen alt arbetare och arbetsköpare har gemensamma intressen. Men kapitalisternas krav på ökad profil och lönarbetarnas krav pä en god lön, lugn och arbetstakt, trygga anställningsförhållanden och riskfri arbetsmiljö är oförenliga. Kampen för en bättre arbetsmiljö är därför en viktig del av den oförsonliga kampen mellan kapital

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

A rbetsmiljöfrågor

207

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

A rbetsmiljöfrågor

208

och arbele. Det gäller också pä de sektorer pä arbetsmarknaden där det inte skapas några vinster. En bättre arbetsmiljö kan nås när samarbets-poliliken kastas över bord. Då kan arbetarna tillkämpa sig verkliga arbetsmiljöförbältringar.

Arbetsköparnas ägande av produktionsmedlen innebär att de har makt att styra arbetslivets och arbetsmiljöns utveckling. Det som kan ge arbetarna någon makt mot den makt arbetsköparna har i kraft av sitt ägande är att fackföreningarna för en aktiv kamp. Arbetsmiljölagstiflningen måste inriktas på att slödja denna kamp. Facket måste alllid kräva att åtgärder frän samhällets sida skall ha lill syfte att underlätta lönarbetarnas kamp fören bättre arbetsmiljö.

Utifrån dessa ulgångspunkter anser vi inom vpk att arbetsmiljöutredningens förslag är otillräckligt. Vi har därför lill årets riksdag framställt förslag i dt flertal motioner, vilka nu har buntats ihop i etl enda betänkande. Det är förslag på avgörande områden för en snabb förbättring av arbetsmiljön.

De övergripande arbetsmiljöproblemen är, som jag lidigare nämnde, den höga arbetstakten och den alllmer ökande arbetsintensiteten såväl inom industrin som pä andra verksamhetsområden. Stressjukdomar och utslag-ningar ökar på grund av den högt uppdrivna taklen. Nya arbetsorganisationer, självstyrande grupper och produktionsgrupper utnyttjas av arbetsköparna för att driva upp arbetstakten. För att förbättra den psykiska arbetsmiljön och arbetsmiljön i övrigt krävs atl arbetarnas organisationer, dvs. fackföreningarna, grupperna, klubbarna och avdelningarna har avgörande maktbefogenheter: Dessa maktbefogenheter skall kunna användas för alt tvinga fram arbelsmiljöförbätlringar t. ex. lägre arbetstakt. Arbetarna och arbetsköparna har, som jag tidigare sagt, motstridiga intressen. En lagstiftning för all minska arbetsintensiteten måste därför i alla led utgå från att förhindra ulslagning och utsortering, och därför måsle lagen stödja arbetarnas kamp och intressen. Vi föreslär därför att lokal fackförening skall ha rätt att förbjuda ackordsarbete och andra prestationslöner, att den lokala fackföreningen skall kunna förhandla om personalstyrkornas storiek och även ha vetorätt om inte överenskommelse kan träffas, att den lokala fackliga organisationen skall ha rätt atl stoppa tidmätnings-, produktions- och ralionaliseringsmeloder.

Personalstyrkornas storiek är en myckel vikiig fråga. Del är därför ingen tillfällighet atl sjukhuspersonalen i Stockholm fören tid sedan och i Göleborg i söndags demonstrerade för bätlre arbetsvillkor. Det gällde en huvudfråga: Mer personal - anställ fleri Man kan också dra parallellen till de brevbärare i Luleå som f n. vägrar dela ul gmppkorsband på grund av den härda arbetsbördan. Lösningen är också där att anställa fler,

Alla de frågor som vpk tagit upp om fackliga rättigheter har arbetsmarknadsministern skjutit på framtiden i en utredning. Här passar verkligen talesättet in: Medan gräset gror så dör kon. Så allvariigt ställt är del med arbetsmiljön pä det här området där ulslagning och utsortering ökar alltmer dag för dag.

En annan fråga av stor vikt för alt mildra de värsta åkommorna av den

höga arbetstakten är de regelbundna pauserna. Arbetsmiljöuiredningen har ju föreslagil pauser men överiätit åt arbelarskyddsstyrelsen att avgöra när de skall tillämpas. Vi anser atl det måste ankomma på den lokala fackliga organisationen all avgöra när pauser skall införas i den ordinarie arbetstiden.

Gränsvärdena är i dag riktlinjer för hur den fysiska arbetsmiljön skall se ut. Utskottet avvisar vpk:s förslag med hänvisning till vad arbetsmiljöutredningen föreslagit och till det som i dag sker i arbelarskyddsstyrelsen. Dä flr vi som hittills en samverkan mellan arbetsmarknadens parter för att fastställa gränsvärden, vilket i realiteten innebär atl gränsvärdena blir förhandlingsbara. Vad som är märkligt här är väl alt ett arbetarparti ställer sig bakom tanken att arbetarnas hälsa är förhandlingsbar.

Vi har krävl att man skall la fram dokumentation för de gränsvärden vi har i dag, upplysa om vilka motiveringar som ligger bakom de olika nivåer man fastställt, alt man skall komplettera förteckningen över de hygieniska gränsvärdena sä atl de upptar 500 i stället för de 120 vi har i dag, ta initiativ för atl molsvarande gränsvärden införs när det gäller den fysikaliska risken av lyp värme, kyla, buller, vibration och belysning och att alla ämnen som är starkt misstänkta för att vara cancerframkallande åsätts hygieniska gränsvärdet O före 1980,

Vad gäller det första yrkandet om dokumentation blir man förskräckt över utskottets nonchalans. De nya anvisningar som är ule på remiss hänvisar till flera källor, bl. a. till den tjeckiska och den amerikanska gränsvärdeslistan. Men hur skall della gä ihop? De listorna är i många stycken motsägelsefulla. Vilka bedömningar och avvägningar har arbelarskyddsstyrelsen gjort belräffande de olika ämnena? Det är i del nya förslaget till gränsvärdeslista som är ute på remiss inga drastiska förändringar som skett. Ett exempel: Toulen sänks frän 100 till 80 ppm. 100 är det amerikanska värdet, del tjeckiska är 500 ppm, det polska 25 och i Sovjet och Ungern har man 13,

Utskottet menar atl visst kan man fl reda pä dokumentationen - del är bara all gå och leta i arbelarskyddsstyrelsens handlingar, Inle kan det väl vara så alt man pä allvar menar atl den som är intresserad av vilken värdering man har gjort av gränsvärdena skall gå och gräva i en myndighets handlingar? Det bör väl vara sä all myndigheten skall vara skyldig atl dokumentera varför etl visst gränsvärde har salts lill en viss nivå. Del vore väl inle heller för mycket begärt att den myndigheten pä svenska språket i arbetsmiljöpressen redogjorde för sin dokumentation och de avvägningar man har gjort. Inte heljer vill utskottet biträda alt listan utökas. Del må vara ett bevis på utskottets målsältning.

Vidare avvisas vpk:s krav pä atl alla cancerframkallande ämnen skall åsättas gränsvärde 0. Del återspeglar återigen den nonchalans mol arbetarnas hälsa som varit genomgående under en följd av år.

Vi inom vpk har också föreslagit år från år att skyddsombuden och den lokala fackföreningen skall fl större makt atl avbryta fariiga arbeten. I linje med detta ligger också alt de skall ha rätt atl avbryta arbeten som har överskridit ett visst gränsvärde. Vem kan ha någonting emol atl ett arbete

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

A rbetsmiljöfrågor

209

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

avbryts intill dess alt gränsvärdet underskridils? Ja, del finns bara en -arbetsköparen. Vi föreslår atl skyddsombudelsavbrytande av arbetet skall gälla tills gränsvärdet inle överskrids, 1 dag har skyddsombuden inle några sådana befogenheter, 40 b § arbetarskyddslagen räcker inle till.

När del gäller förelagshälsovården hänvisar utskottet lill arbetsmarknadsministerns tillsättande av en utredning och till LO/PTK-SAF-avialen, Kravet i motionen 474 på en konkret målsättning avvisas - att landstinget skall vara huvudman, att den lokala fackföreningen skall ha ett avgörande infiytande över företagshälsovårdens utformning och att ett program fram till 1985 för företagshälsovården skall ge 250 förelagsläkare och skyddsingenjörer saml 4 000 förelagssjuksköterskor. Den utredning som är tillsatt har ingen sådan konkret målsättning ulan direktiven är i stort sett allmänt hållna.

Man kan fråga sig hur det är ställt med viljan. Först förhalas den här frågan, sedan skall arbetsmiljöuiredningen som har arbetat i sex år la hand om den och därefter föreslär den ulredningen att frågan skall hänvisas lill en ny uiredning, som förmodligen kommer alt hälla på i bortåt tre år till.

Avtalet mellan LO, PTK och SAF är också ett typexempel på samarbetsavtal. Enligt det skall arbetarna ha majoritet i skyddskommittén och därmed ansvaret för utformningen av en verksamhet undergivna ekonomiska ramar som de inte har fastställt utan som i slort selt fastställts av företagsledningen. Vidare flr de inte fatta bindande beslul i ekonomiska frågor. Pä delta sätt har man effektivt halshuggit allt vad grundläggande infiytande innebär. F. ö. kan man bara säga atl de förhandlingar om de ekonomiska ramarna för företagshälsovården som kan komma lill stånd blir illusoriska när man inle flr begagna sig av den lokala strejkrätten.

För utbildningsverksamheten inom arbetsmiljöområdel gäller detsamma som beträffande företagshälsovården. Ulredningen syftar inte till någon preciserad målsättning. I utskottets belänkande talas i stället myckel om professorer. Men de professorerna löser ju inga problem för dagen. Man kan jämföra med långvården t. ex. Inte skulle hundra professorer där lösa några problem - del skall helt andra insalser till. Inte kan tio nya professorer pä arbetsmiljöområdel lösa den akuta arbetsmiljökrisen, ulan del är framför alll nya kliniker och resurser som behövs för att klara av arbetsmiljöproblemen.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall lill reservationerna 1, 3, 7, 11,12 och 13 saml de övriga vpk-reservalionerna vid belänkandet.

210

Hert NILSSON i Växjö (s):

Herr lalman! Det belänkande vi nu behandlar är föranlett av ett antal motioner om arbelsmiljöfrågor. Jag skall endast beröra de frågor i utskottets belänkande som resulterat i reservalionerna 1-6 samt 16. Herr Nordberg kommer senare alt behandla övriga frågor i betänkandet.

De frågor vi här har att behandla har vid ett flertal tillfällen diskuterats här i kammaren, en del av dem så sent som vid fjolårets riksdag. Det är alllså i slor utsträckning gamla bekanta det här gäller, och jag kan därför

fatta mig kort. Detta flr inte tas som intäkt för att vi är nonchalanta mol arbetsmiljöfrågorna. Näsla års riksmöte konimer emellertid att fl behandla en proposition baserad på arbetsmiljöutredningens betänkande som ger ett heltäckande program för lösning av arbetsmiljöfrägorna.

Nytt är att arbetsmiljöutredningen i början av innevarande år avgivit sitt slutbetänkande om en helt hy lagstiftning pä området. Detta förslag remissbehandlas f n., och en proposition är aviserad till riksmötet 1976/77. Vi kommer då att fl ta ställning till etl samlal förslag om reformering av arbetarskyddet.

Det andra nya som hänt är avtalet mellan Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen och Privattjänstemannakartellen om allmänna regler för arbetsmiljön samt företagshälsovården. Dettai nya avtal ger de anställda ett betydligt ökat inflytande över arbetsmiljöfrägorna och företagshälsovården. Här behandlas bl, a. frågan om företagshälsovårdens ulbyggnad samt riktlinjer för företagshälsovårdens arbete. Utbyggnaden skall enligt detla avtal ske i samråd mellan arbetsgivare och arbetstagare och i en takt som den allmänna tillväxten av resurserna pä hälsovårdens område tillåter. Skyddskommitténs slällning förstärks. Kommittén blir det beslutande och rådgivande organet i arbetsmiljöfrågor. Skyddskommittén kommer också alt fungera som huvudman för företagshälsovården.

Dessa frågor om ulbyggnad och huvudmannaskap tas upp i reservalion nr 1 av hert Hagberg i Boriänge. Jag hänvisar till avtalet mellan parterna på arbetsmarknaden och avstyrker denna reservalion,

I reservation 2 tar centerns representanter i utskottet upp frågan om statsbidrag till företagshälsovården. Reservanterna vill ändra på slatsbidragsbestämmelserna sä att företagshälsovårdens tekniska del kan ersättas av försäkringskassorna. Detta skulle enligt reservanterna stimulera företagen lill att också ordna den tekniska delen på eti: bättre sätt.

Det finns ett avtal mellan parterna på airbetsmarknaden som säger att företagshälsovården skall innehålla en medicinsk del och en teknisk del. När de nya bestämmelserna kommer och skyddskommittéerna flr huvudmannaskapet för företagshälsovårdens arbete fömisätier jag att de ser till att både den medicinska och den tekniska delen ordnas på etl tillfredsställande sätt. I direktiven till utredningen om förelagshälsovården sägs också att utredningen bör beakta den utredning om ersättning lill företagshälsovården som pågår i socialstyrelsens regi. Några åtgärder frän riksdagens sida utöver detta finner utskottet inte anledning atl föreslå, och med hänvisning till det sagda yrkar jag avslag också på reservationen 2,

Då del gäller frågan om en samlad översyn av utbildningsverksamheten inom arbetsmiljöområdet hänvisar utskottet mycket ingående till vad som pågår på detta område. Dessa åtgärder ligger i linje med huvudsyftet i den motion som föranlett reservationen 3, och av den anledningen yrkar jag avslag även på denna reservation.

I reservation nr 4 behandlas frågan om utbildning av polismän, åklagare och domare. Arbetsmiljöutredningen understryker vikten av alt man inom polis- och åklagarväsende har tillräckliga kunskaper om innehållet i lag-

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

211

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

A rbetsmiljöfrågor

stiftningen och dess tillämpningar. Jag vill peka på atl riksåklagaren denna månad inleder en serie kurser för åklagare i ämnet brott på arbetslivets område. Enligt utskottets mening kan vi räkna med atl liknande kurser kommer alt anordnas också för polis och domare. Polismyndighet bör också samarbeta med yrkesinspektionen vid utredningar pä arbetslivets område.

Jag yrkar avslag på reservationen 4.

Frågan om språkutbildning av skyddsombud samt flerspråkig information på arbetarskyddets område behandlas i arbeismiljöulredningens betänkande, och vi kan förvänta alt dessa frågor också las upp i den kommande proposilionen om arbetsmiljön. Någon anledning alt riksdagen i dag bifaller reservation nr 5 finns inte, och jag yrkar avslag också på den reservationen.

Frågan om de psykosociala arbeismiljöproblemen behandlades av fjolårets riksdag. Jag vill nu bara peka på atl arbelarskyddsfonden har givit anslag till forskning pä detla område. Arbetsmiljöutredningen har också behandlat frågan, och vi kan räkna med alt dessa frågor kommer alt ägnas ökad uppmärksamhet i arbelel för en allt bättre arbetsmiljö. Och med det yrkar jag avslag på reservationen 6,

I reservationen 16 yrkas atl en utredning tillsätts om en arbetsmiljöfond. En grundläggande princip är alt kostnaderna för arbetsmiljön skall bäras av produktionen. Man har varit enig om denna grundläggande princip i de uiredningar som gjorts. Uiöver detla finns det möjligheter till län, som skall användas för atl finansiera förbällringar av arbetsmiljön, i första hand i rnindre eller medelstora förelag. Dessa lån är ränte- och amorteringsfria i två år. Däri ligger en viss subvention, och utskottet är inte berett att gä längre i subventionshänseende för att företagarna skall tillse att de har en dräglig arbetsmiljö.

Herr lalman! Jag yrkar avslag pä reservationerna 1 t. o. m. 6 och bifall lill utskottets hemställan pä samlliga punkter.

212

Hert KARLEHAGEN (c) kort genmäle:

Herr talman! Beträffande den fråga som hert Nilsson i Växjö sisl berörde vill jag säga, all huvudregeln givetvis bör vara all varie företag står för sina kosinader för arbetsmiljöförbältringar. Men del finns företag som har etablerats under helt andra betingelser på miljöområdet än de som nu gäller, företag som därtill har svag ekonomisk bärkraft, och i sådana fall kan det vara motiverat all slalen träder emellan, eller all företag som haft en gynnsam vinstutveckling flr medverka till atl bekosta vissa insatser. Det flr inte vara pä det sättet att en god arbetsmiljö blir en förmån endasl för dem som arbetar i förelag som är ekonomiskt stabila.

Vad gäller företagshälsovården och slalsbidragsreglerna sade herr Nilsson i Växjö alt en utredning är på gång. Ja, utskoiismajoriletens talesmän sade precis samma sak för ett år sedan här i kammaren. Frågan utreds, och resultaten kommer atl redovisas redan under 1975, sades det. Nu upprepas della tal. Det är bara det atl årtalet är eU annal. Jag tycker att de som representerar utskottsmajoriteten i stället borde kunna ge uttryck för en åsikt i denna vikliga sakfråga., Dessa problem flr inte längre skjutas på

framtiden. Därför bör riksdagen nu utlala sig om inriktningen av den fortsatta utbyggnaden av företagshälsovården.

Så till sist något om de psykosociala arbetsmiljöproblemen. Del är riktigt atl förståelsen för den problematiken har blivil större med åren. Detla är dock knappast utskoitsmajoritelens förtjänst, som år efter år har avvisal våra krav på ökade insatser inom della område. Vi anser fortfarande alt insatserna inle ligger i nivå med problemens betydelse. Tvärtom vet vi att dessa problem är ännu myckel större än vi trodde för bara några fl är sedan. Vi vill från vårt håll markera att vi anser det nödvändigl atl stimulera snabba åtgärder på delta område,

Hert NILSSON i Växjö (s) kort genmäle:

Herr lalman! Ulredningen om stimulansåtgärder för förbättring av arbetsmiljön var enig om atl man inle skulle ge några bidrag Ull företag för att åstadkomma en dräglig arbetsmiljö. Den grundläggande principen i arbeismiljöulredningens betänkande är alt produktionen skall bära kostnaderna för arbetsmiljön, och det finns ingen anledning atl ändra på den principen.

Hert KARLEHAGEN (c) kort genmäle;

Herr talman! Det är en gmndprincip som vi också anser det vara viktigt aU slå vakl om. Men faktum är atl det finns företag som har byggts upp när kraven på arbetsmiljön inle var sådana som de är i dag. Och del är ofta företagsom inte har den ekonomiska bärkraft som man skulle önska. Därför menar vi atl del är nödvändigt att i de fallen vidla sådana åtgärder att arbetsmiljön för de anställda blir bätlre.

Hert NILSSON i Växjö (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det har vidtagits särskilda åtgärder. Man kan fl län pä upp till sju år med två.års ränte- och amorteringsfrihel. Det är en subvention till sådana företag, och utskottet kan inte tänka sig att gå längre när det gäller att subventionera företagen för att de skall ordna en någol så när dräglig arbetsmiljö.

På förslag av herr lalmannen beslöt kammaren all uppskjula den fortsatta överläggningen om detta betänkande samt behandlingen av på föredragningslistan älerslående ärenden lill morgondagens sammanträde.

§ 9 Herr lalmannen meddelade all på föredragningslistan för morgondagens sammaniräde skulle näringsuiskoiteis betänkanden nr 52, 55 och 51 samt ulbildningsulskoitels belänkande nr 27 i nu angiven ordning uppföras närmasl efter socialuiskoneis beiänkande nr 40.

§ 10 Kammaren äiskildes kl. 23.36.

Nr 124

Onsdagen den 12 maj 1976

A rbetsmlljöfrågor

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen