Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:123

Onsdagen den 12 maj

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 4 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Redogörelse

1975/76:24 lill utrikesutskottet

§ 3 Föredrogs men bordlades åter konstitutionsulskolteis belänkande 1975/76:52 socialförsäkringsutskollets belänkande 1975/76:41 utbildningsulskollels betänkande 1975/76:31 näringsutskollds beiänkanden 1975/76:51. 52 och 55 civilulskolids belänkande 1975/76:28

§ 4 Föredrogs och bifölls inierpellalionsframslällningen 1975/76:179.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

§ 5 Trafikpolitiken

Föredrogs irafikuiskotids belänkande 1975/76:18 med anledning av moiioner angående den slalliga irafikpoliiiken, m. m.

I della betänkande behandlades moiionerna

1975/76:235 av herr Henmark (fp) och fru Nilsson i Kristianstad (c), vari hemslällts atl riksdagen beslutade anhålla hos regeringen all ulfärda föreskrift om skyldighd för SJ alt, innan förändring skedde i irafikulbudei belräffande järnvägs- och bussförbindelser, samråda med berörda kommuner, så atl en samhällsekonomiskt godtagbar lösning kunde förebringas,

1975/76:236 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c),

1975/76:273 av fru Andersson i Hjärium (c) och fru Gölhberg (c),

1975/76:275 av herr Magnusson i Krislinehamn m. fl? (vpk), vari föreslagils

I. all riksdagen uilalade sig för ell priorilerings- och genomförandeprogram avseende såväl ålgärder på myckel kort sikl som ålgärder vilkas genomförande krävde en längre tidsperiod saml hos regeringen hemsiällde all sådana genomförandeprogram och normer för desamma blev skyndsami uiarbelade, varvid ell kori-sikl-program exempelvis borde innefatta

Nr 123 a) etl påböriande av utbildning av irafikpersonal redan före utgången

Onsdagen den '' ' '976,

12mail976 omedelbar översyn av rådande brister i desiinationsskyliningen resp.

--------------------- ett åtgärdande av sådana brister, varvid motsvarande åtgärder även skulle

Trafikpolitiken gälla högialaruirop,

c) atl lokala och regionala ledningar för de kollekliva trafikföretagen och representanter för handikapporganisationer borde bilda samrådsgrupper med uppgifi atl verka för åtgärdsprogrammens snara förverkligande, 2. atl riksdagen beslutade alt slalen borde träda in med ell ekonomiskt ansvar för ålgärdsprogrammds förverkligande, varvid för detla syfte på lilläggssial skulle uppföras dl förslagsanslag för beviljande av lokala och regionala anslagsansökningar enligt av regeringen närmare ulfärdade normer,

1975/76:327 av fru Tilländer m. fl. (c),

1975/76:368 av fru Hambraeus (c) och fru Fredrikson (c),

1975/76:386 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari hemslällts all riksdagen hos regeringen begärde förslag som syftade lill all göra allmänna färdmedel tillgängliga för handikappade.

1975/76:422 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såviu nu var i fråga (yrkandena 1-2, 3 delvis och 4) föreslagils all riksdagen beslutade

1. att för sin del utlala atl ell slällningsiagande från riksdagens sida lill förslag om nedläggningar av s. k. irafiksvaga bandelar avvisades i avvaktan pä uppdragandd av allsidigl grundade riktlinjer för samhällsekonomiska bedömningar av SJ:s irafikverksanihei.

2. atl hos regeringen hemslälla om alt nya initiativ togs till taxened-sältningar inom SJ:s trafikområde, i syfte all därigenom öka SJ-andelen inom landels irafik- och transportområde.

3. att jämväl, såvitt nu var i fråga, hos regeringen hemställa om förslag till vidgade statsbidrag lill kommunernas kolleklivirafik, innefaliande även driftbidrag.

4. alt motionens synpunkier i övrigl gavs regeringen lill känna.

1975/76:496 av fru Jonäng m. fi. (c).

1975/76:498 av fru Marklund (vpk) och herr Lövenborg (vpk), vari såviii nu var i fråga (yrkandet 2) föreslagits au riksdagen beslutade alt hemställa hos regeringen au avial iräffades med SJ om an under en försöksperiod på ell år sänka gällande läxor för person- och godsbefordran på bandelarna Överiorneå-Karungi och Gällivare-Arvidsjaur saml på godsbil- och bussliiijen Pajala-Överiorneå med 50 "« och all i övrigl kraf-ligi förbäiira servicen.

1975/76:601 av fru André m.fl. (c).

Nr 123

Onsdagen den 1975/76:613 av fru Oskarsson m. fl. (c), vari hemslällls all riksdagen p pgj joyA

hos regeringen skulle anhålla all slaiens järnvägar fick i uppdrag alt ut-

rusta tågen med handikappvänliga vagnar. Traflkpolltiken

1975/76:618 av herrar Torwald (c) och Jons.son i Aling.sås (fp),

1975/76:619 av hert Wååg m.fl. (s),

1975/76:798 av heu Danell (m),

1975/76:801 av herr Gustafsson i Säffle (c),

1975/76:802 av herrar Jonsson i Alingsås (fp) och Karl Bengtsson i Varberg (fp), vari såvitt nu var i fråga (yrkandel I) föreslagils all riksdagen skulle beslula au hos regeringen anhålla om all den påskyndade de pågående irafikutredningarna så all riksdagen snarast kunde presenteras dt samlat irafikpoliliskt program där samhällsekonomi, miljön och ira-fiksäkerheien var de dominerande inslagen,

1975/76:809 av ftu Wigenfeldl (c) och herr Raneskog (c).

1975/76:810 av ftu Wiklund m. fl. (c, m, fp), vari föreslagils all riksdagen vid sin behandling av proposilionen 1975/76:100. bilaga 8, hemställde atl regeringen medgav all statsbidrag lill lokal kommunal flyg-irafikservice fick ulgå lill kommuner i (jällområdd efter i princip samma grunder som gällde för statsbidrag lill olönsam lokal busslinjdrafik på landsbygden.

1975/76:1518 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari säviii nu var i fråga (yrkandena I a-e. I g, I h såviii avsåg siimulans lill inrikes sjöfart, I i, 2 och 3) hemslällls

I. i vad avsåg irafikpolilikens utformning all riksdagen gav regeringen till känna vad som i motionen anförts belräffande riktlinjerna för trafikpolitiken, varvid särskilt borde beaktas kraven på

1. en trafikpolitisk ramhushållning utan snärjande detaljregleringar av irafiken,

2. större hänsyn till energi- och miljökrav och lill en regionalpolitisk målsätlning,

3. en trafik i samverkan mellan olika trafikslag. där väg-, järnvägs-och sjötransport kompletterade varandra och inte spelades ul mol varandra, varvid särskild uppmärksamhet borde ägnas åt sysiemtransport, enhctslastteknik och terminalverksamhet,

d) en rättvis avvägning av kostnadsansvaret mellan olika irafikslag.

e) en ny inriklning av SJ:s polilik och en omsiruklurering av dess

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Traflkpolltiken

taxesysiem i syfte all möjliggöra en gynnsammare utveckling av verksamheten, g) väl utbyggd kollektivtrafik.

h) såviu nu var i fråga stimulans till inrikes sjöfart, i) prövning av luftfartens roll i en samordnad Irafik,

2. i vad avsåg snabba ålgärder i fråga om järnvägstrafiken alt riksdagen
hos regeringen begärde all omedelbara ålgärder vidlogs för an öka järn
vägarnas konkurrenskraft innebiirande bl. a.

1. försök med prissänkningar på vissa sträckor,

1. införande av ett särskili rabaiisysiem med nedsatta priser på tåg-förbindelser sorn nu hade stor ledig kapacitet,

2. chartervagnar i tåg.

d) förbättrad service för passagerarna,

3. atl riksdagen gav regeringen till känna att förberedelsearbetet för
införande av snabbtåg borde påskyndas,

1975/76:1522 av herrar Andersson i Nybro (c) och Fransson (c), 1975/76:1523 av herrar Andersson i Nybro (c) och Svanströni (c). 1975/76:1527 av hen Boo m.fi. (c),

1975/76:1530 av herr Clarkson m. fi. (m). vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde sädana tilläggsdirektiv till trafikpolitiska ulredningen all denna även omfallade luftfartens inkl. allmänflygeis förhållanden,

1975/76:1533 av herr Danell (m).

1975/76:1537 av herr Fransson m.fl. (c).

1975/76:1538 av herr Fransson m.fl. (c. s, m, fp).

1975/76:1540 av herr Fälldin m. fl. (c), vari såviu nu var i fråga (yrkandel 1) hemslällls au riksdagen godkände de rikilinjer som i moiionen angells för trafikpolitiken,

1975/76:1543 av herr Guslavsson i Alvesia m. fl. (c), vari hemslällls all riksdagen skulle beslula all en vid primärt centrum belägen flygplats med reguljär linjeirafik och uirusiad för jeiirafik saml med minsl 14 000 passagerare per år skulle fr. o. m. budgelärel 1976/77 på framsiällning av kommunen vara slallig primärflygplats.

1975/76:1544 av hen Hallgren m.fl. (vpk).

1975/76:1548 av herr Hovhammar (m).

1975/76:1549 av herr Hovhammar (m), vari hemslällls all riksdagen Nr 123 hos regeringen skulle anhålla om all länsflygplalsen i Växjö klassades Onsdaepn ri

12 maj 1976

som s. k. primärflygplats.

1975/76:1559 av herr Johansson i Stockholm (c) och fru Söder (c). Trafikpolitiken

1975/76:1567 av fru Jonäng m.fl. (c),

1975/76:1570 av herrar Karlsson i Mariefred (c) och Sundkvist (c),

1975/76:1573 av herr Larsson i Slaffansiorp m. fl. (c, m, fp) såviu nu var i fråga (yrkandena 2 och 3),

1975/76:1576 av herrar Lindahl i Hamburgsund (fp) och Jonsson i Alingsås (fp) såviii nu var i fråga (yrkandena I och 2),

1975/76:1585 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl. (c), vari hemslällls

4. all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i motionen uttalals angående fortsall persontrafik pä järnvägslinjen Vagge-ryd-Jönköping,

5. all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag angående utökade skyldigheter för SJ all lämna informalion lill andra samhällsorgan.

6. alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag angående samordning av den regionala trafikplaneringen och SJ:s verksamhet.

1975/76:1586 av herr Magnusson i Tanuni m. fi. (s),

1975/76:1587 av herr Mattsson i Skee m.fl. (c),

1975/76:1588 av herr Nilsson i Agnas (m),

1975/76:1589 av ftu Nilsson i Sunne m.fl. (s),

1975/76:1592 av herr Nilsson i Växjö m.fl. (s), vari hemslällls all riksdagen besluiade alt en vid primärt centrum belägen flygplats med reguljär linjetrafik och utrustad för jeiirafik samt med minst 14 000 passagerare per år skulle fr. o. m. budgetåret 1976/77 på framställning av kommunen vara statlig primärflygplats,

1975/76:1594 av herr Nygren m.fi. (s),

1975/76:1595 av herrar Nyhage (m) och Magnusson i Borås (m),

1975/76:1598 av herr Olsson i Järvsö m.fi. (c), vari hemslällls all

Nr 123 riksdagen hos regeringen skulle anhålla all den i samråd med irafik-

Onsdaeen den förelagen skyndsammast genomförde ell ålgärdsprogram för ökai resande

12 mai 1976 ' kollekliva Irafikmedel enligt vad som i moiionen angivils.

Trafikpolitiken 1975/76:1601 av fröken Pehrsson m. fi.(c), vari hemslällls alt riksdagen

hos regeringen begärde förslag på grundval av utredningens rörande del allmänna kommunikalionsväsendds anpassning lill de handikappades behov - HAKO-utredningen - förslag Handikappanpassad kollektivtrafik (SOU 1975:68),

1975/76:1602 av hert Persson i Heden (c),

1975/76:1606 av herr Peiersson i Röslånga m.fl. (fp, c),

1975/76:1607 av herrar Peilersson i Örebro (c) och Karlehagen (c),

1975/76:1618 av fru Sundström m. fl. (s), vari hemslällls all riksdagen besluiade ge regeringen lill känna vad i moiionen anförts om behovei av regler vid nybeslällningar av allmänna kommunikationsmedel i syfte alt få dem bätlre anpassade lill de handikappade,

1975/76:1619 av hen Svansiröm (c),

1975/76:1623 av herr Weslberg i Ljusdal (fp), vari föreslagils att riksdagen gav regeringen lill känna vad som i moiionen anförts

1. om sammanslällning och lillgodogörande av erfarenheterna av den ökning av järnvägstrafiken som ägde rum under är 1974.

2. om behovet av bättre service pä järnvägsområdet.

3. om en mer aktiv marknadsföring i fråga om järnvägsresandet,

1975/76:2022 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 1, 6 och 7) föreslagits atl riksdagen skulle

1. uttala att trafikpolitiken i slörsia möjliga ulsiräckning borde siyras av fri konkurrens och prisbildning under beaklande av regionalpolitiska förulsällningar saml miljö- och trafiksäkerhelskrav,

2. ge regeringen lill känna atl SJ skulle la direktiv all överlämna ira-fiklillsländ, därest lillsländd inie uinylljades, lill förelag som ålog sig all uppräilhälla sådan irafik i enlighd med yrkesirafikförordningens besiämmelser,

3. hemslälla all regeringen genom klara och entydiga rättsregler fastställde ansvarsområden för olika irafikmedel i enlighet med vad i motionen 1975/76:1979 anförts,

1975/76:2134 av herr Ekinge (fp) såvitt nu var i fråga (yrkandel 2) och

1975/76:2143 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts atl riks- Nr 123

dagen hos regeringen begärde en plan för långsiktig ulbyggnad av järn- Onsdagen den

vägs- och kolleklivlrafiknäld lill dess fulla tekniska och ekonomiska ]'} mat 1976

kapacitet. _____________

Trafikpolitiken

Utskoiid hemsiällde

4. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:235, 1975/76:422. yrkandel I. 1975/76:802. yrkandel I, 1975/76:810, 1975/76:1518, yrkandena I a-e, I g och 1 i, 1975/76:1530, 1975/76:1540, yrkandd 1 såviii nu var i fråga, 1975/76:1543, 1975/76:1549-, 1975/76:1585, yrkandena 2 och 3, 1975/76:1592. 1975/76:1623. 1975/76:2022, yrkandel 1, och 1975/76:2143 saml med avslag på moiionen 1975/76:422, yrkandel 4, som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskollel anfört rörande rikilinjer för den framlida irafikpoliiiken och luftfartens roll häri saml rörande nedläggning av olönsamma bandelar och järnvägsslalioner, m. m.,

5. all moiionen 1975/76:618 inte föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

6. all moiionerna 1975/76:601, 1975/76:1548, 1975/76:1573, yrkandena 2 och 3. 1975/76:1585, yrkandd I, 1975/76:1595, i vad avsäg bandelarna Ulricehamn-Gånghesler och Borås-Varberg, 1975/76:1602. 1975/76:1607 och 1975/76:1619 inte föranledde någon särskild äigärd frän riksdagens sida,

7. att moiionen 1975/76:1576. yrkandena I och 2. inte föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

8. atl moiionerna 1975/76:1518. yrkandel Ih i vad avsäg siimulans lill inrikes sjöfart, och 1975/76:1544 inle föranledde någon särskild äigärd från riksdagens sida,

9. all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:801.

10. an motionerna 1975/76:1588, 1975/76:1589 och 1975/76:1594 inte föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

11. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:422, yrkandd 2, 1975/76:1518, yrkandena 2 och 3, 1975/76:1540. yrkandel I såvitt nu var i fråga, och 1975/76:1598 som sin mening gav regeringen till känna vad ulskollel anfört rörande de i moiionerna uppiagna frågorna om SJ:s verksamhd. invesierings- och laxepoliiik m. m..

12. att riksdagen skulle

a. avslå motionen 1975/76:1523.

b. avslå moiionen 1975/76:368.

c. avslå motionen 1975/76:498. yrkandd 2.

d. avslå motionen 1975/76:273.

e. avslå motionen 1975/76:809,
10. att riksdagen skulle

a. avslå motionen 1975/76:1533,

b. avslå motionen 1975/76:1606,

Nr 123 c. avslå motionen 1975/76:798.

Onsdagen den 12 maj 1976

d. avslå motionen 1975/76:619,

11. att riksdagen skulle
a. avslå motionerna 1975/76:1570 och 1975/76:2134, yrkandel 2,

Trafikpolitiken b. avslå motionerna 1975/76:1538 och 1975/76:1586,

1. an moiionerna 1975/76:236, 1975/76:496. 1975/76:1522 och 1975/76:1537 inte föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

2. au riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1527.

3. att motionerna 1975/76:1567 och 1975/76:2022, yrkandena 6 och 7. inte föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

4. all motionen 1975/76:1587 inle föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

5. att motionerna 1975/76:327, 1975/76:422, yrkandel 3 i vad avsäg driftbidrag till kommunernas kollektivtrafik, och 1975/76:1559 inte föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

6. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:275. 1975/76:386, 1975/76:613, 1975/76:1601 och 1975/76:1618 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om de i moiionerna upptagna frågorna rörande handikappanpassad kollektivtrafik.

Reservalioner hade avgivits

belräffande nya riktlinjer för den framlida trafikpolitiken

1. av herrar Mellqvisl, Lindahl i Lidingö, Hjorth, Hugosson, Rosqvist
och Östrand (samtliga s) som ansell all ulskollel under I bort hemslälla

all riksdagen, med anledning av moiionerna 1975/76:235, 1975/76:422, yrkandena I och 4, 1975/76:802, yrkandd I, 1975/76:810, 1975/76:1518. yrkandena 1 a-e. Ig och Ii, 1975/76:1530, 1975/76:1540, yrkandet 1 såvitt nu var i fråga, 1975/76:1543, 1975/76:1549, 1975/76:1585, yrkandena 2 och 3, 1975/76:1592, 1975/76:1623, 1975/76:2022. yrkandet 1, och 1975/76:2143, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört rörande rikilinjer för den framtida irafikpoliiiken,

2. av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som ansell all ulskoltet
under I bort hemställa

all riksdagen med bifall lill moiionerna 1975/76:422. yrkandena 1 och 4, saml 1975/76:2143 och med avslag på moiionerna 1975/76:235, 1975/76:802, yrkandel 1. 1975/76:810. 1975/76:1518, yrkandena 1 a-e, 1 g, och I i, 1975/76:1530, 1975/76:1540, yrkandel I såvitt nu var i fråga, 1975/76:1543, 1975/76:1549, 1975/76:1585, yrkandena 2 och 3, 1975/76:1592, 1975/76:1623. och 1975/76:2022. yrkandel 1. som sin mening gav regeringen till känna vad reservamen anfört rörande riktlinjer för den framtida trafikpolitiken.

3. belräffande järnviigsfrågor i övrigt saml laxefrågor m. m. av herrar
Mellqvisl. Lindahl i Lidingö, Hjorth, Hugosson, Rosqvist och Öslrand

10 (samtliua s) som an.seii all ulskotiel under 8 bort hemställa

all   riksdagen   skulle   avslå   motionerna   1975/76:422,   yrkandel   2.      Nr 123
1975/76:1518, yrkandena 2 och 3. 1975/76:1540. yrkandel I såviii nu      Onsdagen den
var i fråga, och 1975/76:1598,                                        12 maj 1976

4. belräffande sänkning av gällande läxor för person- och godsbeford- Trafikpolitiken
ran på bandelarna Överiorneå-Karungi och Gällivare-Arvidsjaur, m. m.

av herr Magnusson i Krislinehamn (vpk) som ansell all uiskouei under 9 c bort hemställa

all riksdagen skulle med bifall lill moiionen 1975/76:498. yrkandet 2, som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanien anfört rörande de i moiionen föreslagna försöken med laxesänkningar på bandelarna Överiorneå-Karungi och Gällivare-Arvidsjaur, m. m.,

5. belräffande handikappanpassad kolleklivirafik av herr Magnusson
i Kristinehamn (vpk) som anselt all utskottet under 17 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:275. 1975/76:386, 1975/76:613, 1975/76:1601 och 1975/76:1618 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanien anfört om de i moiionerna upptagna frågorna rörande handikappanpassad kolleklivirafik saml om medelsanvisning härför på tilläggsbudget.

Herr HJORTH (s);

Herr talman! De trafikpolitiska frågorna väcker alllid slort intresse i riksdagen, där utskottet även i år haft ett mycket stort antal moiioner atl behandla. Della intresse möter vi också som riksdags-, landslings-och kommunalmän, var helst vi träffar människor på möten och konferenser eller mera privat. Trafikpolitiken ägnas även stor uppmärksamhet i dagstidningarna och i facktidskrifter av olika slag. Det är naturligt, eftersom trafiken, och närmasl då tillgängen lill goda kommunikationer, är något som berör människans vardag och som påverkar hennes miljö. Särskilt slarki accentueras delta för dem som bor i glesbygd och med långa avstånd lill arbele och service. Bilismen är även beroende av goda och bra underhållna vägar, en bra irafikrytm osv.

Många har klagat på 1963 års trafikpolitiska beslut och angell det såsom orsak till dagens besvärliga situation. Beslutel innebar dock flera fördelar i form av borttagande av krångliga bestämmelser och en liberalisering pä flera områden. Man förutsåg dä inle den kraftiga urbaniseringen med på många håll vikande befolkningsunderlag och den starkt framväxande privatbilismen. Kostnadsansvarets utformning har också lell lill icke önskade effekier på fördelningen av irafikmedel. Undan för undan har behovet av dl mera samhällsekonomiskt synsätt på trafiksektorn vuxit fram, och mer och mer har det stått klart all en omprövning måste ske av 1963 års irafikbeslui.

En samordning och styrning av ulvecklingen på trafikområdet har ock
så känts angelägen. För den skull har flera olika utredningar tillsatts
och arbetat under förutsättningen atl åsladkomma bäilre planering för 11

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

ett väl fungerande transportsystem. Flera av dessa utredningar har framlagt sina förslag som nu är föremål för översyn inom kommunikationsdepartementet. Grunden kan man säga är lagd i och med den regionala trafikplaneringen, där länsstyrelserna inventerat och kartlagt trafikbehovet samt framlagl sina förslag lill planering av trafiken.

Vid sidan av denna övergripande planering har pågått en omfattande sektorsplanering med synpunkier på utbyggnader och förbättringar av skilda slag.

Sålunda har kommittén för den långsikliga vägplaneringen framlagt sitt betänkande, som även hunnit remissbehandlas. I två departementspromemorior har redovisats förslag till särskild planeringsordning för hamnväsendet och flygplatsväsendet. Den trafikpolitiska utredningen avlämnade sitt delbetänkande hösten 1975, innehållande bl. a. förslag rörande SJ:s marknads- och taxeförhållanden, SJ:s irafiksvaga bannäl samt godslrafiken på landsväg. Kollektivirafikutredningen föreslår ålgärder för alt förbättra den kollektiva trafikens framkomlighet i de större tätorterna och den s. k. HAKO-utredningen har lagt fram förslag lill åtgärder för en väsenilig förbällring av de handikappades trafiksituation. Bl. a. föreslår den ett ramprogram för anpassningsätgärder avseende färdmedel, terminaler och närmiljö samt för forskning och utveckling och försöksvis införande av riksfärdtjänst. Vidare föreslär ulredningen atl det samordnade ansvaret för de kollektiva trafikmedlens handikappanpassning skall åvila den av trafikpolitiska utredningen föreslagna trafikplaneringsnämnden. Periodkorlsutredningen har haft till uppgift att pröva frågan om regionala rabattkort.

En Ulvärdering pågår nu i kommunikationsdepartementet på grundval av dessa utredningars arbele, och meningen är all en trafikpolitisk proposition skall framläggas i år. Med hänsyn lill delta ansåg de socialdemokratiska ledamöterna i trafikutskottet att det inle denna gång fanns anledning att mera i detalj gå in på en behandling av förslag och yrkanden i de olika motionerna. Vårt förslag vann ej gehör vid utskottets behandling, och del är anledningen till atl vi nu har två socialdemokratiska reservationer. Jag vill understryka all det inte är fråga om nonchalans eller undervärdering av de förslag och synpunkier som kommit fram i motionerna, utan alt vi anser all dessa delaljdiskussioner kan sparas lills proposilionen ligger på bordet. Vi har därför nöjt oss med all i reservationen nr 1 göra några uttalanden av mera allmän och principiell innebörd.

I reservalion nr 3 utvecklar vi vår principiella syn på järnvägsfrägorna i övrigl, och herr Rosqvist kommer senare under debatten alt bl. a. beröra järnvägens roll i irafikförsörjningen. I reservalionen nr 1 understryker vi atl riktlinjerna för det trafikpolitiska handlandet måsle ulgä från ell samhällsekonomiskt synsätt. Inle minsl behovei av en mera markerad energihushållning ställer slora krav på samordning och styrning av de olika trafikmedlen för rationellare kommunikationer.

Vi betonar också att transportresurserna skall medverka till en uriäm-

ning av de sociala och ekonomiska skillnaderna mellan olika delar av Nr 123 landet och mellan olika grupper av människor. Oftast kommer de boende Onsdagen den i glesbygden i kläm då det sviktande trafikunderlaget tvingat fram en j mai 1976

utglesning av trafikmedlen samtidigt som människornas närservice för- ---

svunnit. Del är särskilt de äldre och ensamboende som drabbats av della. Traflkpolltiken

Del föreligger nu ett allsidigt underlag för en kommande trafikpolitisk proposilion. Vi understryker härvid angelägenheten av en samlad redovisning för de regionala trafikplanerna och de transportmönsler som växt fram i anslutning till detla planeringsarbete. Vi anser alt riktlinjer bör framläggas för hur den regionala trafikplaneringen skall bedrivas. Del är av särskild vikt alt dubbelinvesteringar undviks och att konkurrensaspekten tonas ned lill förmän för lösningar som ger rationell arbetsfördelning och ell tillfredsslällande kapacitelsulnyttjande. Vi önskar befrämja ulvecklingen av den kollekliva irafiken, göra den mera attraktiv och därigenom uljämna ekonomiska och sociala skillnader mellan olika grupper av människor. Därvid bör de handikappades situation specielll uppmärksammas.

Flera av de krav som framställts i motionerna kommer att övervägas i den trafikpolitiska propositionen, och vi förutsätter alt de i görligaste mån blir lillgodosedda. Till övriga förslag och yrkanden blir del anledning all återkomma när propositionen har framlagts.

Men eftersom luftfartens roll i trafikpolitiken inte närmare berörs i vår reservation, vill jag ändå säga atl fiygel självklart har en betydelsefull uppgifi atl fylla i den inlerregionala trafiken. Som jag lidigare erinrat om föreligger förslag till särskild planeringsordning för fiygplatserna, där behovei av nylokaliseringar och utbyggnader föresläs bli tillgodosett med beaktande av den regionala uivecklingsplaneringen och den fysiska riksplaneringen. I fråga om de i moiionerna framlagda önskemålen om all vissa flygplatser skall få slällning som statliga primärflygplatser har ju luftfartsverket hos regeringen begärt all lönsamhetsbedömningarna skall ses över. Verkel anser atl dessa frågor måsle bedömas även från regionalpolitiska och samhällsekonomiska synpunkier och all del ankommer pä andra statliga organ och pä kommunala myndigheter att göra detta. Glädjande är all konstatera all charlertrafiken pä Sturup har ökat genom de stimulansåtgärder som satts in.

Jag vill med del anförda, herr lalman, yrka bifall lill reservalionerna 1 och 3 och i övrigl bifall lill trafikutskollels hemställan.

Herr MAGNUSSON i Krislinehamn (vpk):

Herr lalman! I utskottets betänkande pekas särskilt på del livliga ut
redningsarbete som kännetecknat det trafikpolitiska området under de
senaste åren. Vi har gjort samma påpekande i vår molion nr 422 lill
riksmöid 1975/76. Men vi har också sagi all när en del av dessa ut
redningar nu har lagl fram sina förslag och dessa har varii eller är föremål
för remissbehandling finns del all anledning all partierna i riksdagen
inle bara ger sin syn pä trafikpolitiken i stort i likhet med tidigare är 13

Nr 123 utan också kommenterar de utredningsförslag som är lagda och som

Onsdaeen den " synpunkter på. Enligt vår uppfattning borde det vara till fördel

12 mai 1976 '°' regeringen i dess proposilionsskrivande.

--------------- I del här sammanhanget kan man väl bara beklaga alt den utredning

Trafikpolitiken som spelar en räll väsenilig roll för trafikpolitiken, den s. k. periodkorls-

utredningen, ännu inte.har redovisat sitt slutgiltiga förslag. Del är nu med en viss otålighet som man avvaktar detla förslag, och givetvis också den trafikpolitiska propositionen, som det nu under en lid har talats om. Vi från vpk har i våra tidigare moiioner ofta framhållit alt vi hela tiden varit motståndare till det som kallas 1963 års trafikpolitik och den konkurrensmenlalitet som låg i del beslutet. Nu talas emellertid alltmer om planering och styrning i trafikpolitiken. Alla partier är väl inle beredda all accepiera del; i varje fall understryker moderaterna i sin motion all trafikpolitiken även fortsättningsvis i slörsia möjliga utsträckning bör siyras av fri konkurrens och prisbildning.

Vpk har i sin kritik av den nuvarande trafikpolitiken framhållit alt del är tveksamt om den verkligen gör skäl för sitt namn. Vad vi därmed menal är all den övergripande målsättningen varit vagt och oklart formulerad, att några styrningsmekanismer inle har funnils utan att del i slort sell varit fråga om en anpassning till den framstormande bilismen.

Riksrevisionsverkel gör sig i sill remissvar över de olika utredningarna till tolk för samma tanke. Verkel säger atl "förekomsten av en trafikpolitik har hittills haft en liten inverkan på transportsektorns faktiska utveckling. I stället har den tekniska utvecklingen - framför allt fordonsutvecklingen - varit avgörande för transportsystemets utseende. Planeringen inom transportsektorn har byggt på hittillsvarande trender och därmed inneburit en anpassning till denna utveckling."

Riksrevisionsverket framhåller också att behovei av en akliv trafikpolitik med faktiska möjligheter alt påverka transportsystemets framtida ulformning har förstärkts. Det molsvarar väl ungefär vad vi menar när vi kräver brytning med den marknadsfilosofi som-präglar 1963 års trafikpolitik och en ökad planering och styrning av de trafikpolitiska åtgärderna.

Det av trafikpolitiska ulredningen föreslagna inrättandet av en central
trafikplaneringsnämnd har i del här sammanhanget ett särskilt intresse.
Det är etl förslag som fäll ett övervägande positivt mottagande. Ul
redningen har för sin del sagt att nämnden i första hand skall ha an
visnings- och utredningsuppgifter i anslutning lill den fortsatta regionala
trafikplaneringen. Den avses vidare bereda frågor som hänger samman
med trafiksvaga bandelar liksom med tillståndsfrågor för den yrkesmäs
siga landsvägstrafiken. Frågan är väl ändå om inte den här nämnden
borde få en starkare slällning än vad utredningen förutsatt. Den borde
få en central uppgifi i den övergripande trafikplaneringen och bli det
organ som övervakar trafikpolitiken med utgångspunkt i samhällets in
lressen.
14 Det område där det verkligen finns ulrymme för planerings- och styr-

ningsåtgärder är ju när det gäller relationerna mellan irafik på landsväg och järnväg. Vi har för vår del sagt atl ett viktigt inslag i den trafikpolitik som är grundad pä samhällsekonomiska överväganden måste vara all föra över trafik från landsväg till järnväg. Vi har krävt ett program med delta syfte. Ett sådant program skulle, menar vi, kunna innehålla åtgärder för t. ex. inskränkning av långtradartrafiken, där goda möjligheter finns till utnyttjande av järnväg och en sänkning av fordonslängden lill 18 meter. Enligt prognoserna skall de långväga lastbilstransporterna öka dubbelt så snabbi som det totala transportarbetel. Järnvägens andel skall minska från 62 % är 1970 till 40 % år 1990. Lastbilarna skall öka bäde vad gäller andel och volym. Detla är en utveckling som skulle få negaiiva följder inte bara från miljö- och trafiksäkerhelssynpunkter ulan även då del gäller energihushållning och samhällsekonomi i dess helhet. Del är mol denna bakgrund som man har atl ta ställning.

Trafikpolitiska ulredningen har inle uttryckt sig sä kategoriskt som vi har gjort i våra motioner, men däremol har utredningen angell ett perspekiiv som innefattar ell från samhälleliga synpunkier ökai utnyttjande av järnvägen. Del är väl ingen hemlighet atl direkla regleringsåtgärder därvid har diskuterats i utredningen. Vad man stannat för är emellertid all jämsides med dt förslag om införande av en speciell tariff för siandardlasier i linjeirafik - fram och äter - föreslå en sänkning av högsta tillåtna längden för fordon och fordonsläg från 24 lill 18 meter. Ulredningen menar alt åtgärderna på taxesidan vid SJ och i fråga om fordonslängden skall komplettera varandra och ge en förstärkt effekl.

Från detta förslag gäller vissa undanlag. De rör lastbilstransporter av rundvirke liksom lastbilstransporter över huvud inom stödområdet. Dessutom förutsätts atl dispens skall erhållas för långt och odelbart gods. Man kan alllså säga alt förslagel som sådant är ganska moderat. Trots della har del inle särskilt tilltalat moderaterna. De har bättre förståelse för åkerinäringen och stora delar av näringslivel som fört en våldsam kampanj mol förslagel. Våldsamma prishöjningar skulle bli följden av detta, har man sagt. Kostnadsökningar pä 30 % har nämnts. Men också andra röster har gjort sig hörda inom näringslivel. De menar all längdbegränsningen inle alls kommer alt få dessa konsekvenser.

I det här resonemangei är det väl inte möjligt all hell gä förbi kosl-nadsansvarsproblemaliken, som f n. utreds. Enligt SJ betalar t. ex. en 24 meters lastbil med hänsyn lill den allmänna prisutvecklingen reellt sell i dag inle mer än drygt 50 % av vad som betalades 1955. Om man betraktar förslagel om 18 meter som en pålaga för landsvägstrafiken, lycker jag man bör ha delta med i bilden. Del här förslagel har varii del mesl uppmärksammade av ulredningens förslag, och jag lycker för min del all del skulle vara intressant all vela vilken ståndpunkt partierna har i denna fråga. På vilkel ben slår de borgeriiga egentligen?

Det är klart att om man får lill stånd en trafikutveckling som för över viss trafik ifrån landsväg lill järnväg, sä ställer detta ökade krav på SJ:s resurser. Skall järnvägen spela en grundläggande roll i trafik-

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Nr 123 systemet och öka sin andel av den i sin tur ökande totala volymen tunga

Onsd-men den långväga transporter, så är en successiv men dock relativt snar upprusl-

12 mai 1976 "'" ' tekniska och personella resurser nödvändig. Detta gäller

--------------- såväl linjekapacitel som rullande materiel och personal.,Trafikpolitiska

Trafikpolitiken ulredningen pekar på att inemot hälfien av SJ:s personal uppnår pen-

sionsåldern under nu löpande tioårsperiod fram lill är 1984. Nyrekrytering och utbildning måsle nu ske kontinuerligt och i ökande omfattning, om SJ skall motsvara de krav som framtiden ställer på förelaget.

Ell i verklig mening omfattande forsknings-, utvecklings- och tillverkningsarbete inom den kollektiva transportsektorn i stort kan enligt vår uppfattning vara en positiv faktor i många avseenden. Vi har bl. a. pekat på della i våra sysselsätlningspolitiska moiioner. Vi har sagt att man här skulle kunna initiera en ekonomisk aktivitet som kan medföra mänga nya arbeten samtidigt som man skapar ell modernt transportväsende. I det sammanhanget kommer naturiiglvis SJ i hög grad in.

Trafikpolitiska ulredningen har haft i uppdrag att närmare undersöka i vad mån konstruktionen av SJ:s taxor i olika hänseenden är den rätta för all SJ pä ett samhällsekonomiskt riktigt sätt skall kunna fullgöra sin andel i trafikarbetet. De förslag som utredningen presenterat innebär i stort all man, som jag förutsade, inför en speciell tariff för siandardlasier i linjetrafik, föreslår en sänkning av godstaxan pä långa och medellånga avstånd samt ändrar persontaxan så att medellånga och långa resor blir proportionsvis billigare. Dessutom föreslås ett nytt rabattkort, som skulle berättiga lill 50 % rabatt för tre tur- och returresor i andra klass och förslagsvis kosta 100 kr.

När del gäller de förslag som i delta avseende lämnats i delbelänkandet har Ulredningen utgått ifrån oförändrat kostnadsansvar. De framlagda förslagen ligger väl i linje med vad som angells i utredningsdirektiven. Med hänvisning till vad som sagts om kostnadsansvaret har emellertid ingen ställning i och för sig tagils till taxenivån. Förslag om radikal sänkning av SJ:s taxor för alt därigenom föra över irafik lill SJ saknas följaktligen.

Naturligtvis skulle det ha varit önskvärt all ulredningen kunnai föreslå en ordentlig sänkning av taxorna vid SJ. Vi betraktar nämligen prissättningen på resor och transporter som etl viktigt medel för all påverka trafikutvecklingen. Förhållandel är ju också del atl den breda allmänheten uppfattar del som dyrt att resa med SJ. Den förda taxepolitiken har i alllför lilen utsträckning medverkat lill alt föra över irafik från landsväg lill järnväg. Ulrymme finns. Som generaldirektör Lars Peterson framhållit i ell anförande 1974 ligger fortfarande kapacileisulnyitjandel för järnvägstrafiken som helhet så lågt som vid 32-33 %. Del innebär att den som tar tåget får betala sin egen plats och ytteriigare tvä platser.

Jag vill än en gång understryka att vi avvaktar vad periodkorlsut
redningen kan komma med, men del hindrar inle all SJ kan bedriva
försöksverksamhet med sänkta biljettpriser. Inte minsl när del gäller in-
16 landsbanan vore det intressant med en satsning på lägre biljettpriser.

Såväl i samhällsplaneringen i stort som när det gäller trafikplaneringen har man i hög grad utgått frän bilismens behov i vårt land. Investeringarna har satsats pä en utveckling av bilismen, pä kollektivtrafikens bekostnad. Trafiken är faktiskt ell område där slora investeringar i alldeles ovanligt hög grad styr efterfrågan. Därför är det nu synnerligen viktigt att investeringsverksamheten bedrivs på ett sådant sätt att den gynnar kollektivtrafiken. Det totala persontransporlarbetet ökade mellan år 1960 och 1973 med närmare 80 96. Resandet har, för atl tala med kommunikationsminister Noriing, blivit den snabbast växande sektorn inom den privata konsumtionen. Den här utvecklingen fortsätter utan ivivel. Under denna lid har också privatbilismen ökat sin andel av personlransport-arbetel. Inle minst mot den bakgrunden är del nödvändigl att stimulera till investeringar i kollektivtrafikmedel. Vidare måsle kollektivtrafiken göras mera attraktiv genom införande av billiga månadskort, bätlre turtäthet osv.

Kollektivtrafikutredningen har kommit med olika förslag till förbättrade slalsbidragsbestämmelser när det gäller byggnationer av olika anläggningar för kollektivtrafik. Detta är givetvis alt hälsa med tillfredsställelse. Statsbidrag till underhåll och drift av sådana anläggningar föreslås dock inle, då det tydligen legat utanför utredningens direktiv. Om väsentliga förbättringar skall kunna näs jcrävs någon form av bidrag till driftkostnaderna för kollekliv tätortstrafik, säger dock utredningen. Dessa frågor har bl. a. tagits upp i vår motion 422. Till detta säger utskottet att man anser frågorna vara angelägna och att de bör ingående prövas i den beredning som f n. pågår inom regeringens kansli.

Enligt vårt sätt att se måste samhället ta ett ökat ansvar för kollektivtrafiken. Stat och kommun måste betrakta den kollekliva trafiken som en nyttighet och nödvändighet av samma slag som daghem, skolor och sjukhus. Över huvud tagel måste delta synsätt prägla de trafikpolitiska åtgärderna, jämsides med en samhällsekonomisk målsättning. Därför ser vi det som positivt och löftesrikt att den trafikpolitiska utredningen slår fast att den samhällsekonomiska målsättningen måsle vara den grundläggande för det fortsatta trafikpolitiska utvecklingsarbetet. I ett sådant perspektiv borde då också ligga atl de negativa effekter som sammanhänger med bilismens sprängartade utveckling måste bekämpas. Bilismens positiva betydelse för många människor behöver därför inte undanskymmas. Enkelt uttryckt måsle vi dock fä en bätlre kontroll över bilismens utveckling.

Herr lalman! Med hänvisning till del anförda yrkar jag bifall till reservationen 2.

1 vpk-molionen 1544 har frågor som rör sjöfartsproblemen tagits upp. I motionen sägs atl kostnadsmässigl är sjötransporter vida-överiägsna de transporter som sker inom andra trafikgrenar. En jämförelse med lastbilstransporter ulfaller lill fördel för sjötransporterna vad gäller både kostnadssynpunkter och t. ex. miljösynpunkter. Vi motionärer vill också se en ökad salsning på godstransporter på de inre vallenvägarna. Vi föreslär all riksdagen

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

2 Riksdagens protokoll 1975/76:123-124

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

beslutar hemställa om utredning av möjligheterna till en ökad salsning och vidareulveckling av kustsjöfarten, kanaler och övriga inre vallenvägar saml förutsättningarna all utveckla prämtransporler på kanaler, insjöar och vissa för sådan trafik lämpliga kuslslräckor.

Med anledning av bl. a. denna motion erinrar utskottet om all trafikpolitiska ulredningen också flit uppdraget alt utreda frågan om sjöfartens roll i trafikpolitiken. Motivet för uppdraget var den snabba tekniska ulvecklingen på sjöfartsområdet och den betydelse sjöfarten har för vår tra-fikförsörining. Ulskoltet menar vidare all de i motionerna uppiagna frågorna måste bli aktualiserade i ulredningen. Dä jag själv har en viss möjlighet all bevaka de här frågorna i del nämnda sammanhanget har jag böjt mig för utskottets mening i detta fall, åtminstone t. v.

I motionen 275 av mig själv m. fl. lar vi upp frågor som rör kollektivtrafik för handikappade och HAKO-utredningens förslag till lösningar av dessa problem. I likhet med utskottet vill jag gärna framhålla angelägenheten av atl man flr lill stånd en bättre anpassning av kollektivtrafiken till de handikappades behov. Vägen lill att nå acceptabla lösningar på de problemen är säkert lång. Desto viktigare är del då all man målmedvetet går in för att genomföra olika program som syftar lill anpassning lill olika grupper av handikappade. Sädana förslag har ju också framförts av HAKO-utredningen. I vår molion har vi ändå understrukit nödvändigheten av ell priorilerings- och genomförandeprogram där man beslämmer sig för snabbaste möjliga genomförande av åtgärder som renl tekniskt redan nu går atl vidla. En sak som man omedelbart borde ta itu med är atl utbilda trafikpersonalen i såväl statliga som kommunala och privala irafikföreiag i frågor som gäller t. ex. all handskas med rullstolar. Andra handikappfrågor borde också las upp i delta sammanhang.

Trafikförelagen har lill vissa av utredningens förslag visat en positiv inställning, lill andra en mera negativ. HAKO-utredningen anser att man genom den av trafikpolitiska utredningen föreslagna trafikplaneringsnämnden skall kunna styra handikappanpassningen. Ansvaret för del direkla genomförandel av denna - del gäller även kostnaderna - skall dock ligga pä trafikförelagen.

Frågan är om inte della förhällande kommer all fördröja genomförandel av mänga vikliga anpassningsätgärder, som inte anses gå ihop med del förelagsekonomiska intresset. Enligt min mening bör staten här la ett ekonomiskt ansvar. Slalliga bidrag bör kunna erhållas för genomförande av han-dikappanpassade ålgärder. Därigenom borde också en bättre planering av sädana kunna åstadkommas.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservation nr 5.

Herr SVEN-GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr lalman! Trafikutskottets betänkande nr 18 behandlar den statliga trafikpolitiken. Men del är inle alla trafikpolitiska problem som tas upp i beiänkandei - viktiga frågor har uppskjuiits till behandling av näsla riksmöte, under hösien. Del gäller frågan om trafiksäkerhet, som är utom-

ordentligt angelägen. Det gäller frågan om Bromma flygplats, och del gäller Nr 123

också - eftersom vi inle kunde fl majoritet för förslagel om behandling Onsdaeen den

i vår - frågan om ulbyggnad av Göta kanal. 12 ..•. 107

Andra frågor har redan behandlats, i första hand vägfrägorna. Där hänvisar

utskottet lill sill betänkande nr 11, som på de två mest väsentliga punkterna Traflkpolltiken antogs av riksdagen efter sju timmars debatt och loltning.

Sverige har en föredömlig vägplanering men har saknat en rationell väg-poliiik. Genom riksdagsbeslutet lades grunden för en sådan politik. Vi skäll nu äntligen fä ett program för den långsikliga vägpolitiken, så all vägverket slipper la lill de oekonomiska improvisationer som tidigare tvingats fram på grund av brisiande överensstämmelse mellan vägplaner och anslagspolitik.

Riksdagens vägbeslut innebar också atl regeringen fick i uppdrag atl utnyttja AMS-medel i sådan utsträckning all ingen som vill och kan syssla med vägarbete skall behöva gå arbetslös. Del är regeringen som har ansvaret för alt det också blir på det sättet.

Herr talman! Nästa riksmöie skall fl förslag till en ny trafikpolitik, och del är sanneriigen på tiden. Den nuvarande trafikpolitiken är alltför bristfällig. Den har inle kunnai uppfylla det centrala kravet alt landets olika delar skall fl en tillfredsställande trafikförsörjning. I glesbygderna är det, som redan nämnts här, stor brist; det är där svårt alt fl behovet av kollektivtrafik tillgodosett. I de större städerna har kollektivtrafiken inle fltl tillräckligt utrymme för atl kunna bli eU slagkraftigt alternativ till privatbilen. Jag vill underslryka vikten av att man flr en sä tillfredsställande kollektivtrafik atl behovei all använda privatbil i tätorternas kärnor minskas.

1960-lalel var ett mycket dystert årtionde för järnvägarna. En ökande andel av godslrafiken fördes över till landsvägarna. SJ medverkade självt lill all föra över persontrafik frän låg lill landsväg.

Som vi ser del måsle den nya trafikpolitiken utgå från sociala, regionalpolitiska och samhällsekonomiska bedömningar. Lika litet som man på del ekonomiska området kan tillåta marknadskrafterna att verka helt oinskränkt, lika lilel kan man göra del på del trafikpolitiska området. Liksom del behövs en ramhushållning pä den ekonomiska politikens område, behövs del också en trafikpolitisk ramhushällning. Samhället måste ställa upp ramar och garantera en tillfredsställande transportförsörining.

Men - och det är det vikliga - inom dessa ramar skall trafikulövarna
inom de olika trafikgrenarna ha möjlighet all i marknadsmässiga former
göra sig gällande efter sina fömtsältningar. Detla innebär inte all samhället
skall ge sig in och delaljreglera trafiken. Vi vill inte ha någon återgång
lill dd regleringssystem som fanns före 1963 och som förde med sig dålig
effektivilel och omfattande byråkrati. De värdefulla inslagen i 1963 års tra
fikpolitik - konkurrensen, trafik till lägsta möjliga kostnad, frånvaro av
detaljreglering beträffande godstransporternas fördelning på olika trafikme
del - måsle föras vidare in i den nya trafikpolitiken. Den styrning som
frän samhällets sida är nödvändig skall ske med generella medel och inte
genom dyr och effekiiviteissänkande detaljreglering. 19

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Här kommer den moderna tekniska ulvecklingen till hjälp. Genom den nya enhetslastlekniken med container, lastpallar och lastfiak blir det lätt alt flytta gods mellan lastbil och järnvägsvagn. Det är därför alldeles föriegat atl spela ut landsväg och järnväg mot varandra och säga att antingen skall godset gå på landsväg eller också på järnväg och all vi måste ha etl invecklat regleringssystem för att det skall bli rätt fördelning. Målsättningen måste i stället vara irafik i samverkan, där konkurrensen inle finns mellan lastbil och järnväg utan mellan olika transportförelag som vart och ett använder sjö-, landsvägs- och järnvägstransporter i de kombinationer som är mest effektiva från samhällsekonomiska synpunkter. Det är den nya synen på trafikpolitiken, och del är angeläget alt vi växer ifrån de gamla föriegade ståndpunkterna atl spela ut landsväg mol järnväg. Herr Sellgren kommer senare under debatten atl vidare behandla just den frågan.

Kommunikationsministern gick lidigare ul med propåer om s. k. räjong-begränsning, dvs. förbud för lastbilar all frakta gods längre än vissa sträckor. Han talade också om möjligheterna all förbjuda transport av vissa varuslag på lastbil. Del var därför nästan sensationellt när de fyra slora riksdagspartierna inklusive socialdemokraterna förra året kunde enas om alt säga nej lill den tanken. Vpk malde sig ut och rekommendeiadeen detaljreglering, och del gör man också i år, som vi hörde av herr Magnusson i Kristinehamn. Utskottet uttalade då, och riksdagen godkände del uttalandet - bakom detla stod alllsä de fyra slora partierna - all del inle bör komma i fråga all genom detaljerade regleringsbeslämmelser styra över trafiken frän landsväg till järnväg ulan att samarbetet mellan järnväg och lastbil så långt dd över huvud taget är möjligt bör bygga pä avtal och inte på regleringar. Vidare var man överens om atl snärjande detaljregleringar bör undvikas och atl effektiviteten i transportarbetet och kvaliteten på transporltjänsterna bäst främjas genom en i möjligaste mån lika konkurrens mellan trafikmedel och irafikföreiag.

I år upprepar ulskollsmajoriteten dessa synpunkier, men nu är socialdemokraterna inte med längre. De har skrivii en reservalion med egna riktlinjer som de vill alt riksdagen skall ställa sig bakom i en hemställan till regeringen.

Från börian hade socialdemokraterna den inställningen alt eflersom en proposilion är aviserad till näsla riksmöte bör alla motioner avslås i avvaktan på den. Den inställningen gick de emellertid ifrån. De vill nu atl vissa riktlinjer skall meddelas regeringen, men i dem finns alltså inle förra årets uttalande kvar. Det enda som har någon likhet med förra årets uttalande är atl de säger alt del finns naturiiga förulsällningar för arbetsfördelning och samverkan mellan landsvägs- och järnvägstransport.

Den fråga som jag vill slälla lill de socialdemokratiska reservanierna är denna: Står ni kvar vid förra årets nej till detaljregleringar på detla område? Frågan är så myckel mer moliverad som SJ i sill remissvar pä transport-politiska ulredningens förslag lill en sådan samverkan var ganska negativt. Därför lycker man alt i är skulle etl uttalande här vara t. o. m. mer nödvändigl än förra året för all klart säga ifrån var riksdagen står i det sammanhanget. Jag är lacksam för atl fl svar på min fråga, för delta konimer

atl klariägga del socialdemokratiska partiels inslällning till trafikpolitiken i stort.

Herr talman! Innan jag går in pä frågan om järnvägarna, som är det verkliga problembarnel i vår trafikpolitik, skall jag något beröra andra problem som las upp i betänkandet. Del blir kanske anledning atl ytteriigare återkomma lill frågor som las upp i de över 50 moiioner som behandlas i betänkandet, sedan de motionärer vilkas namn finns på lalariislan har framfört sina synpunkter.

Jag vill emellertid redan nu ta upp luftfartens problem. I fråga om förhållandet mellan SAS och Linjefiyg hänvisar utskottet till det avtal som nyligen träffats och vill avvakta utvecklingen. Inle heller i fråga om charterflyg har utskottet funnit någon särskild hemställan lill regeringen vara moliverad just nu.

I fråga om luftfartens problem över huvud tagel anser utskottet all dessa bör prövas av trafikpolitiska utredningen eller i annat lämpligl sammanhang. Frågan har yiteriigare aktualiserats genom förslag alt flygplatserna i Boriänge, Kristianstad och Växjö skall fl slällning som slalliga primärflygplatser. F. n. uppfyller dessa flygplatser inle de lönsamhetskrav som ställs, men del gör inle heller de fiesta av de nuvarande primära flygplatserna. Del kan te sig egendomligt alt del finns en mängd flygplatser som inte har bättre lönsamhet än de här nämnda men ändå flr räknas som statliga primärflygplatser, under det atl flygplatserna i Boriänge, Kristianstad och Växjö inte flr göra det. Luftfartsverket har framhållit att en översyn bör göras av nuvarande riktlinjer för lönsamhetsbedömningar, och utskottsmajoriteten vill att riksdagen skall framhålla för regeringen att förslag härom snarast bör föreläggas riksdagen. Del är mycket angeläget.

Tyvärr har reservanterna inle någol motsvarande yrkande, men jag hörde av reservanternas lalesman, herr Hjorth, all man har förståelse för denna fråga. Även om det inte står i reservationen, hoppas jag att ni är överens med oss om att det är utomordentligt angeläget atl del kommer förslag till riksdagen ulan dröjsmål; denna fråga flr inte förhalas ytteriigare.

Jag vill uttrycka min glädje över att ulskoltet har enats om alt begära all arbetet på atl fl en handikappanpassad kollektivtrafik skall påskyndas och all förslag skall föreläggas riksdagen ulan dröjsmål. Ulskollel är hell. enigt om viklen av all göra allmänna färdmedel allmänna också för dem som är handikappade.

Så kommer vi då lill frågan om järnvägarna. Det finns alllför många tecken pä alt någol gått snett inom SJ. SJ:s personal utför etl myckel bra arbele, men förelagsledningen är fingen i ett doktrinärt länkande som inte har någol med modern förelagsekonomi atl göra. När t. ex. SJ-chefen ena dagen hotar med att minska sin verksamhet på järnvägsnätet, så alt 1 800 anställda inle skulle kunna beredas sysselsättning där. under det all han några dagar senare lalar om nyanställningar, sä måste det vara något fel. När det kommer klagomål på tågförseningar, som f ö. verkar all öka, möts de med ett hot frän SJ all hälla tidtabellerna hemliga. Det visar alt del måste komma lill stånd en ändring inom SJ.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Jag kan la ytteriigare etl exempel. När regeringen lagl fram sitt förslag om nedläggning av åtla bandelar, underkände SJ hell depariemenlds beräkningar och gick ul med en lista på 27 yllerligare järnvägslinjer som skulle kunna vara aktuella för nedläggning. Della åstadkom både oro och ilska över hela landei, och det resulterade i ett slort antal moiioner som behandlas i detla betänkande. SJ-chefen visste att han inte skulle kunna få en enda av dessa 27 linjer nedlagd - det var fullständigt klart genom riksdagens och regeringens uttalanden. Men han gjorde ändå denna framställning som en demonstration. Det är inte sä en företagsledning skall handla, och det har också kritiserats inte bara här i riksdagen och i dagstidningarna ulan även i den fackliga pressen på SJ-området.

Jag vill säga lill de ledamöler som motionerat belräffande dessa 27 linjer - herr Nyhage och andra - all utskottet i del fallet haft en myckel lätt uppgifi. Vi har sagt att det inle finns någol förslag om nedläggning av dessa linjer. Någon nedläggning är inle aktuell. Därför behöver inle de motionerna föranleda någon särskild åtgärd.

Herr talman! Det är självklart att till dess vi fått en ny trafikpolitik kvarstår kravet på alt SJ skall bära sina kostnader pä affärsbanenäld. Men del llr inle innebära alt varie liten del av verksamheien, varie kilometer räls eller varje enstaka låg måste ge överskott, som inle bara omfattar kapitalkostnader inkl. avskrivning på äleranskaffningsvärdd utan också vinst. En sådan "alomisering" - om jag får använda del uttrycket - av kostnadsansvaret leder till orimliga resultat.

När SJ nu säger atl man bara följer regeringens och riksdagens direktiv, så är detta ett klart felaktigt påstående. Gång pä gäng har såväl regering som riksdag underkänt SJ:s sätt alt räkna, men SJ återkommer, nu senast i en skrivelse av den 30 april, där man begär statsbidrag på 53 milj. kr. för i stort sett ting som regering och riksdag redan har underkänt.

Hur hade det då gått om SJ fltt sin vilja igenom? Jo, enligt SJ:s egna uppgifter skulle man för förra verksamhetsåret ha gjort en vinst pä ca 400 milj. kr. Del molsvarar ca 20 % på statskapitalet. Del är sådanl som man frän visst håll brukar kalla för övervinster när del förekommer i den privala verksamheten. Varför skulle dä denna stora vinst ha uppkommit? Jo, därför att trafiken ökade så mycket mer än vad SJ hade beräknat.

SJ-ledningen är fingen i en föriegad syn, enligt vilken järnvägarna undan för undan skall föriora andel av transportmarknaden. Della måste ändras.

Del är en skenlösning när SJ tror atl man med ell smågneligl slats-bidragslänkande och en kalkylmetodik som förutsätter ett lågt ulnylljande av kapaciteten kan driva en verksamhet på etl företagsekonomiskt rikligl säll.

Om SJ skall kunna hävda sin slällning krävs atl SJ flr investeringsmedel, och där har riksdagen visat all den inle bara kritiserar ulan också vill ge SJ möjligheter alt investera sig ur svårigheterna. I år har riksdagen i. ex. beviljat 30 milj. kr. mer lill SJ:s investeringar än vad regeringen föreslog.

För någon vecka sedan diskuterade vi här i riksdagen med kommunikalionsminislern tvä andra järnvägsfrägor, där SJ-ledningens felaktiga in-

slällning fick en bjärt belysning. Nr 123

Den ena frågan gällde de trakasserier som från SJ:s sida förekommer Onsdaeen den gentemot passagerarna på linjen Borås-Göteborg och därmed pä alla linjer ,y • .g-,/-

där SJ sätter in landsvägsbuss pä relurresor i stället för låg. Där var kom-

munikationsministern och jag överens om atl SJ handlade fel. Trafikpolitiken

Den andra frågan gällde SJ:s försök alt tvinga ut passagerartrafiken på sträckan Göleborg-Alingsås på landsvägen.

Socialdemokraterna i trafikutskottet har haft en svårförklariig inslällning till frågan om vad som pä kort sikt kan göras för atl rätta lill felen och fä tågresandet all bli populärt. För två är sedan sade de att det ankommer på SJ:s ledning att vidta de successiva anpassnings- och utvecklingsåtgärderna och alt SJ skulle lämnas i fred ulan pekpinnar från riksdagens sida.

Förra året var dock socialdemokraterna eniga med oss om all riksdagen klart skulle säga ifrån vad som pä kort sikt måsle göras inom SJ.

Men i år vill man inle vara med längre. Nu rör del sig, säger man i sin reservation, om frågor som naluriigen ankommer på SJ:s ledning. Man sägeratt det givetvis ankommer på SJ självt atl närmare överväga åtgärderna.

När nu SJ av doktrinära skäl vägrar della, vad gör man då? SJ har inte vidlagil de åtgärder för bättre service, chartervagnar i tåg, prissänkningar på vissa sträckor, som riksdagen enhälligt begärde.

Borde dä inte socialdemokraterna vara dubbelt angelägna om atl säga ifrån? Vad är det som hindrar dem? Tycker de verkligen alt förhållandena t. ex. på sträckan Borås-Göteborg skall fl fortsätta?

Jag har tidigare sagt till kommunikationsministern alt det nu är på tiden att han slår näven i bordet och ser lill all SJ följer riksdagens beslul. Eftersom kommunikalionsminislern på grund av utlandsresa är förhindrad atl vara här i dag, skall jag inle närmare gå in pä den frågan. Kommunikalionsminislern vel emellertid vad jag menar.

Med della, herr talman, ber jag all fl yrka bifall lill utskottets hemställan pä alla punkier.

Hert HJORTH (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Magnusson i Krislinehamn sade all han otåligt vänlar på periodkorlsutredningen, och även vi frän vår grupp vänlar oss myckel av den. Vi tror nämligen atl det rabattkort för varie län som har nämnts här skulle belyda myckel för au stimulera kollektivtrafiken, vilkel är nödvändigl.

Herr Magnusson var också orolig för lastbilstrafikens utveckling. Jag lycker liksom han alt SJ bör fl en slörre del av den ökning som man vänlar pä godstrafikens område. Det rör sig ju om väldiga siffror, och SJ borde alllså fl mer av den ökning som bl. a. herr Magnusson talade om. Liksom herr Magnusson anser även jag all exempelvis förslagel om 18 meters fordonslängd allvariigt bör övervägas i sammanhanget. Jag häller gärna med herr Magnusson om atl SJ har en slor uppgift all fylla.

Herr Sven Gustafson i Göleborg log upp vägfrägorna och sade sig vara
glad över all AMS-medel skulle föras över lill vägverket. I ulskbiiel hade 23

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

vi som bekanl en annan uppfallning om dessa 200 milj. kr., men jag skall inle här la upp en ny vägdebatl.

Herr Gustafson sade anden nuvarande trafikpolitiken är bristfällig, och jag kan hålla med om atl det finns skäl alt ändra pä den. Men han glömde att nämna alt del under dessa år har hänt en hel del på väg mol en ny trafikpolitik. Vi har exempelvis slödel lill de icke lönsamma järnvägarna, del förstärkta statliga stödet lill olönsam busstrafik, utjämning av flyg- och teletaxor, transportstöd för Norriand och Gotland, överiastavgifter och kilo-melerbeskailning av vissa fordon, osv. Sådana saker är också sleg på vägen nioi en bättre trafikpolitik.

Jag tror inte heller atl man kan spela ul landsväg och järnväg mol varandra, ulan som vi har sagt behövs del en samverkan. SJ har också i sin trafikpolitik gått in för en sådan mellan rälsbunden och landsvägsbunden irafik.

Del är rikligl, herr Sven Gustafson i Göleborg, atl vi förra året i stort sell var ense om ulskoltels skrivning. Om jag inle minns fel var del bara etl litet stycke som vi socialdemokrater ville ta bort, vilkel innehöll en anmärkning mol kommunikationsministern. Men med lanke pä den trafikpolitiska proposilion som kommer får väl herr Gustafson inle vara förvånad om även vi från vårt håll vill lägga vår syn på den kommande trafikpolitiken. När det gäller den fråga om detaljregleringar, som han speciellt ställde lill mig, var vi i utskottet av den uppfattningen all skrivningen skulle utformas så alt snäriande detaljregleringar undveks. Och del häller vi fortfarande fast vid.

Herr MAGNUSSON i Krislinehamn (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Sven Guslafson i Göleborg anmärkte all vpk i fjol slod ensamt i ulskoltet som anhängare av snäriande detaljregleringar.

I 1963 års trafikpolitiska beslut var den fria konkurrensen en hörnslen. Vad har det fört med sig? Jo, en ohämmad utveckling av privatbilismen. Del är bl. a. della som ligger till grund för den intensiva trafikpolitiska deball som vi har fltl. 1 del lägel har vi myckel svärl att förstå varför man fortfarande trycker pä frågor som fri konkurrens osv. i sina skrivningar här i riksdagen. Som den vikligasle målsättningen ser vi en trafikpolitik som lillgodoser regionalpoliliska, sysselsätlningspolitiska, sociala och miljöpolitiska krav. För all nå dithän tror vi all man behöver tillgripa styr-ningsåtgärder. Vi är inle i och för sig motståndare till all man också åstadkommer samverkan mellan landsvägstrafik och järnväg. Men utvecklingen är ändå denna - vilkel herr Hjorth var inne på - atl lastbilsiraflken har ökat sin andel av iraflken i värl land. Vi vill alltså i första hand ha till stånd siyrningsåigärder.

Vad som direkt menas med detaljreglerande åtgärder kan naturiiglvis diskuteras. Jag är medvelen om atl del före 1963 års irafikbeslui kanske fanns saker som vi nu inte vill införa. Men om man med detaljregleringar menar sådana saker som t. ex. en minskning av fordonslängden lill 18 m, är vi obetingat anhängare av en sådan polilik.

Hert SVEN GUSTAFSON i Göleborg (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Det var inte bara formuleringen "snärjande detaljregleringar" som vi var överens om, utan vi var också överens om atl säga alt det inle bör komma i fråga alt genom delaljregleringsålgärder styra över irafiken från landsväg lill järnväg och atl samarbetet mellan järnväg och lastbil så långt över huvud tagel är möjligt bör bygga på avtal och inle på regleringar.

Den socialdemokratiska talesmannen i irafikdebatlen förra året sade så här: "Samhällel måste alllså med andra ord i sin planering beräkna tillräckliga resurser eller ramar för all en tillfredsställande iransporiförsörjning skall kunna uppnås. Inom dessa ramar bör de olika trafikulövarna ges möjligheter atl i marknadsmässiga former göra sig gällande efter sina olika förutsättningar."

Vidare anförde han: "Fjärrtransport av tungt gods bör gå på järnväg -det säger utskottet ifrån - i de fall då de prakiiska möjligheterna finns. Det bör också ske i nära samarbele med andra irafikmedel. Men del bör enligt ulskoltels uppfattning icke komma i fråga atl man genom detaljerade regleringsåtgärder styr över Irafiken frän landsväg lill järnväg."

Det var vi alllså överens om. Min fråga är: Står ni socialdemokrater fortfarande för detta? Är del förhållandet alt ni inte har lagit upp denna vikliga sak i er principiella reservation bara ett förbiseende? Det är utomordentligt angeläget all fl ett besked härom, för del är själva kärnan i hela trafikpolitiken. Anser man del möjligt atl fl en trafik i samverkan mellan olika transportmedel eller ser man detaljregleringar såsom den enda utvägen?

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Hert HJORTH (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sven Gustafson i Göteborg tycks lill varie pris vilja skapa ett motsatsförhållande mellan vår inställning i år och vår inslällning i fjol. Men något sådant motsatsförhållande finns inle. Även om vi kanske inte lill alla delar gillade formuleringarna i ulskotlels skrivning, slod vi i alla fall för ulskotlels hemställan förra året, eflersom vi ansåg del onödigt med reservationer. I år har vi emellertid velal ha vår principiella syn framlagd i en reservation. Därför har vi inle nämnl om några detaljregleringar. Jag häller med om atl man bör lösa dessa problem i samverkan mellan olika trafikmedel för alt fl en välfungerande trafikpolitik i detla land.

Sedan flr man överväga vissa åtgärder för att stimulera Irafiken. Tra-fiksäkerhelsmässiga och även andra skäl talar för all de längre godsirans-porlerna till större delen bör överföras frän landsväg lill järnväg. Även energiskäl lalar just nu för att delta bör åstadkommas. Det går nog all lösa problemen genom samordning och samverkan.

I min förra replik hann jag inte säga någonting lill herr Sven Guslafson om luftfarten, men också vi anser det angelägel att se över kriterierna för primärflygplatserna.

Herr DAHLGREN (c):

Herr talman! Jag kan instämma i stort i vad utskottets ordförande sagt, och jag vill liksom han beklaga att vi inte har uppnått enighet

Nr 123 i trafikutskottet i år i den här viktiga frågan. I fjol var det möjligt, men

Onsdieen den ' ' socialdemokratiska delen och vpk särat sig ur den sam-

12 mail 976 slämmighet som då rådde. Jag beklagar del därför all kommunikationerna

------------ __ spelar en stor roll i ett lands utveckling. Trafikpolitiken är därför en

Trajlkpolliiken myckel betydelsefull del av regional- och lokaliseringspolitiken.

Alla är väl överens om alt 1963 års trafikpolitik inle har fyllt mättet eller i varje fall inle använts i regional- och lokaliseringspoliliskt syfte. Det krävs en annan grundsyn för alt irafiken skall bli dt regionalpolitiski instrument. Trafiken skall ses i samhällsekonomisk belysning. Miljösynpunkterna måsle få en mera framträdande plats. Sociala hänsyn måsle las. Medborgarnas rätt att ha tillgång till Irafikservice måsle få en mera central plats. 1 värt land, som har stor yta per invånare, ställs då naluriiglvis särskilda krav på samhällssolidaritelen.

Transporlekonomiska analyser är i sig själva inte ell tillräckligt kriterium. Man måste se mera på helheten i det som man vill åstadkomma och den nylla trafiken åstadkommer. Nyttan glöms kanske alltför ofta bort, och i stället är del trafikens avigsidor som man diskuierar mera. Den gamla sjövettsregeln som säger att den som seglar för nöje skall väja undan för den som seglar för bröd kan i och för sig vara etl uttryck för hur centern ser på nyttotrafiken, men del innebär nalurligtvis inle all del skall finnas flera laslbilar pä vägarna än vad som är nödvändigl för atl ulföra en rationell transport. I del längre perspeklivd med ökade transportmängder är det därför en fråga om hur den ökade fraklmängden skall transporteras. Vi tror atl en bättre utvecklad trafikteknik kommer att möjliggöra att hela lastbilen, dess släpvagn, lastfiaket med last eller container kommer all kunna rullas över pä en järnvägsvagn för vidare befordran på långa och lämpliga sträckor.

En sådan utveckling är naturlig, och den bör stimuleras. Det är en fråga om att hitta lämpliga laxesältningar för en sådan samordnad irafik mellan transportföretagen, och det är frågan om ett utvecklat samarbele mellan de olika transportföretagen.

Statens järnvägar har ofta kritiserats för sin slelbenthet och sin uttalade vilja att minska antalet järnvägskilomeler. SJ hårdrar riksdagens beslul med en envishet som många gånger leder lill konflikter med samhällsorgan som betraktas som transporlköpare. Ibland får man intrycket att det är SJ som utför samhällsplaneringen och förändrar samhällsbilden på grund av tillgängligheten till kommunikationer i form av tåg- och busslinjer. Det får naturiiglvis inte vara på det sättet. Vi kräver alt SJ ökar ansträngningarna alt popularisera tågresandet genom ökad service och låganpassning. Vi tror nämligen att järnvägen har en framlid och all busslinjer måsle upprätthållas.

Vi har därför energiskt motsatt oss varie nedläggning lill dess all vi
fått del material som trafikpolitiska ulredningen skulle avlämna. Denna
uiredning har nu lämnat betänkandet Trafikpolitik - behov och möj
ligheter. Det är bara atl konstatera att utredningen inte ger det underlag
2" som skulle krävas för ell slutligt slällningstagande. Utredningen har ex-

empelvis inle gjort analyser av kommunikalionsväsendd frän energi-synpunkt, Däremol har trafikpolitiska ulredningen lagil upp ell annal område som inle låg inom ramen för ulredningens direkiiv, nämligen längden pä lastbilarna, och där kommit fram lill ell enhälligt ställningslagande. 1 den remissbehandling som skett av utredningens belänkande har Ulredningens ställningstagande på den punkten blivil illa ålgångel. Många har avstyrkt förslagel och vill avvakta den vidare utvecklingen. Jag tror också alt del finns slarka motiv för atl här skynda långsamt. Ulredningens motiv är dels en önskan all genom denna åtgärd överföra mer gods frän landsväg lill järnväg, dels en önskan all slå vakt om Ira-fiksäkerhten. Jag tror alt della måsle ytteriigare analyseras, innan ett klart ställningslagande kan göras. Del kan vara en felsyn all tro, atl en förkortning av laslbilslängderna skulle innebära ell mindre anial bilar på vägarna. Del kan i slällel bli tvärtom.

Man skall också i denna diskussion komma ihåg atl vi trots allt har ell begränsat järnvägsnät här i landei, 12 000 km, och det innebär i sig självt en klar begränsning av transportkapaciteten. Däremol har vi 100 000 km allmänna och 300 000 km enskilda vägar. Som jag förul sagt kan ett ökat överförande av gods frän landsväg lill järnvägstransporter ske genom en utökad service från SJ;s sida, lämplig transportteknik osv., men del är viktigt att detta sker i samarbete mellan förelagen, där rationaliteten måste vägas in i sitt rätta sammanhang i valet mellan olika transportsätl, och all man inle stannar för en lösning som försvårar in-duslriutbyggnad i de landsdelar och områden där man inle har några industrier. Uiifrån ett sådant synsätt är 24-melerslängden för mig en fråga om trafiksäkerhet, och där menar jag atl vi i dag inle har ell lillräckligi bra underlag för atl ta ställning. Trafiksäkerhetsutredningen arbetar med dessa frågor, och jag poängterar alt det är lämpligt atl invänia den ulredningens förslag innan definitiva ställningstaganden görs.

En annan viktig fråga som har diskuterats i trafikpolitiska utredningen är inrättandet av en Irafiknämnd, som skulle ha vissa samordnande uppgifter. I den departementspromemoria som nu är ute på remiss föresläs i stället inrättandet av en trafikpolitisk myndighet. Tanken äran behovei av en kontinuerlig trafikplanering fordrar ell myndighelsorgan som ger råd och anvisningar saml sammanställer och utvärderar planeringen.

Jag tror att regional trafikplanering kan bli ett ändamålsenligt instrument för atl mol bakgrund av en fastställd trafikpolitik samordna och genomföra åtgärder inom transportområdet på såväl kommun- som länsnivå. En av grundtankarna bakom regional trafikplanering är all få en sådan samordning mellan irafikgrenarna all en från trafikpolitisk och samhällsekonomisk synpunkt väl samlad lösning på samhällets irans-porlproblem skall kunna uppnås. Ansvaret för en sådan samordning och därtill hörande beredning måsle enligt min uppfallning falla pä kommunikationsdepartementet och bör således ej överlåtas på vare sig en nämnd - som har föreslagits av trafikpolitiska utredningen - eller på en myndighet som nu föresläs i departementspromemorian. Nuvarande

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

trafikverk har nämligen det primära ansvaret för planering och genomförande inom sina sektorer, och det ansvaret kan rimligen inte upprätthållas om en trafikplaneringsmyndighet med angivna uppgifter placeras mellan ämbetsverken och kommunikationsdepartementet.

Jag anser således att den regionala trafikplaneringen - där överväganden om trafiksvaga järnvägsavsniii osv. skall ingå - även i fortsättningen skall ledas direkt från kommunikationsdepartementet, dvs. pä principiellt samma säll som den regionala utvecklingsplaneringen. Med delta har jag också svarat herr Magnusson i Kristinehamn pä de frågor han ställt. Vi tror inte pä detaljreglering, herr Magnusson. Vi tror på rationella transporter genom samarbete.

En annan fråga som har ett trafikpolitiskt intresse är lokaliseringen till Arlanda av inrikesflyget. Genom massmedia har vi den 7 maj 1976 fått besked om hur inrikestrafiken med reguljärt flyg på Arlanda kommer atl bedrivas efter det att regeringen har tvingat dit den delen av den trafik som Linjeflyg bedriver på Bromma. Fr. o. m. den 1 juli 1977 skall Linjeflygs trafik vara placerad i den nuvarande utrikeshallen och SAS inrikestrafik skall placeras i den nuvarande inrikeshallen, med en oönskad uppdelning som följd -ett från passagerarnas synpunkl naluriiglvis oacceptabelt förhållande.

Det framgår inte av pressmeddelandet vilken vånda som ligger bakom den här slutliga lösningen. Men vi får väl anse att det är en bristande planering som har åstadkommit den; genom regeringens lät-gä-mentalilet har intrycket förstärkts av att flyget på Ärianda kommer atl bli ett fortsatt provisorium. Enligt de informationer jag har fått har de olika personalkategorierna och de i inrikestrafiken inblandade flygbolagen accepterat det här provisoriet under två förutsättningar. För det första måste kraven på en tillfredsställande arbetsmiljö även i provisoriet tillgodoses. För det andra måste såväl företag som personal fä bekräftat atl det här provisoriet inte skall sträcka sig längre än de fem-sju är som del har talals om i underhandskonlrakten.

Det har sagts att personalrepresentanterna vid uppvaktning hos kommunikationsdepartementet har fått löfte om alt det första kravei skall tillgodoses. Jag hoppas att det löftet kommer att bekräftas i sin helhet innan riksmötet är slut. För oss är det viktigt alt slå fasl såväl företagens som personalens rätt att få besked i den här frågan. Men del är dessutom helt nödvändigt att vi, som även representerar resenärerna, kräver det besked resenärerna har räll att fä om när det skall bli slul på dessa provisorier för flygtrafiken och dess lokalfrågor i vår huvudkommun.

Med det anförda, herr talman, yrkar jag bifall till trafikutskottets hemställan i betänkandet.

Herr HJORTH (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Dahlgren beklagar atl vi inle har fått enighet i utskottet i är. Kanske var det också underförstått alt del skulle vara socialdemokraternas fel. Jag har sagt tidigare atl vi - med tanke pä all

vi vänlar att den trafikpolitiska propositionen snart skall läggas fram - ville ha en mer överskådlig skrivning. Den borgeriiga majoriteten ville inte nöja sig med det utan ville i skrivningen mer utföriigl behandla sina partimolioner. Det är inte mycket att säga om det, men då måsle herr Dahlgren förstå all även vi har behov av alt, från våra utgångspunkter och värderingar, ge lill känna en uppfattning beträffande trafikpolitiken. Vi kan instämma i en hel del av det som slår i majoritetens skrivning, men vi ansåg att det skulle bli ganska tungrott och svårförståeligt om vi hade ändrat på en mening här och en mening där. I stället har vi i vår reservation gjort uttalanden av mera allmän och principiell innebörd, som vi tycker skall vara grundläggande för den trafikpolitiska propositionen. De syftar lill ett vaktslående om och en utveckling av den kollekliva trafiken. Genom den skall man också utjämna ekonomiska och sociala skillnader mellan olika grupper av människor. Vi vill också ha en samordning mellan trafikmedlen och ett mera samhällsekonomiskt synsätt pä trafiksektorn.

Herr Dahlgren kom också in på SJ:s roll, som han bedömde som stor i den kommande trafikpolitiken. Jag vill gärna hålla med om det. SJ redovisar ju en gynnsam utveckling. Antalet resande med SJ:s express-och snälltåg har ökat under åren 1973-1975 med ca 20 96, och den ökningen väntas fortsätta. Man har även vidlagil mätt och steg med anledning härav, bl. a. genom ulökning av pendellägen.

Vidare kom herr Dahlgren in på inrikesflygets utflyttning till Arianda och den oönskade uppdelningen mellan SAS och LIN. Ja, det är, som herr Dahlgren sade, fråga om ett provisorium, och man har efter förhandlingar mellan de båda flygföretagen kommit fram till att det inte var möjligt att skapa en gemensam terminalanläggning, vilkel naturligtvis hade varit bäst. Man får ta de lokaler som finns tillgängliga, nämligen nuvarande inrikesterminal och utrikesterminal, och del sker alltså i samförstånd mellan de båda företagen.

Jag kan dock tala om för herr Dahlgren att luftfartsverket har sagt atl man skall försöka påskynda byggandet av den permanenta inrikes-terminalen, så att den i debatten nämnda tiden fram till dess alt man definitivt kan flytta in i en gemensam inrikesterminal på Arianda kan förkortas.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk) kort genmäle: Herr talman! Herr Dahlgren beklagar att vi inte kom överens i trafikutskottet. Ja, de skrivningar som presenterats både i fjol och i år har ju varit baserade på de borgeriigas motioner. Jag tror att inte ens herr Dahlgren menar att jag i alll skall dela de synpunkter som där kommit fram. Jag har bäde i fjol och i år haft anledning att reservera mig.

Beträffande frågan om fordonslängdens sänkning till 18 meter säger herr Dahlgren atl del finns starka motiv för atl man skall skynda långsamt - det kan vara en felsyn alt det blir ett mindre anlal bilar pä vägarna. Det kan kanske bli tvärtom. Men del här förslaget är ju kombinerat

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

med den i mitt lidigare inlägg nämnda tanken pä en speciell linjetrafik vid SJ. Det är klart all del i och för sig kan vara en felsyn från trafikpolitiska utredningens sida att vi härigenom skall kunna överföra trafik från landsväg till järnväg, men det är ändå dt förslag som allvariigt har övervägts och som vunnit en betryggande majoritet i ulredningen. Jag har i mill lidigare inlägg nämnl trenden atl laslbilslrafiken ökar sin andel av del totala transportarbetet. Vi har också haft att ta ställning lill den i trafikpolitiska ulredningen. Min fråga blir mot denna bakgrund: Vad har centern atl föreslå för all komma lill rätta med detta? Anser man inte all della har någon betydelse? Ser man inte med oro på denna trend? Vad vill man föreslå, om man inte accepterar de åtgärder som trafikpolitiska ulredningen kommit fram lill? Centern har i varie fall inte framfört några sådana förslag i trafikpolitiska ulredningen. Men del kan ju tänkas atl centerpartiet har förslag att komma med ändå, och del kunde vara intressant alt nu få reda på vilka de är.

Hert DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag förmenar inte socialdemokraterna alt känna etl behov av att tycka lill i de trafikpolitiska frågorna. Men vad som är intressant här är ju att del som socialdemokraterna i fjol tyckte var rätt och riktigt i fråga om den framtida trafikpolitikens utformning lycker man i år är fel. På någol annat sätt kan ju ert ställningstagande inte uppfattas. Det betyder att ni tror mera på en lagstiftning och en detaljreglering som det enda verkningsfulla styrinstrumentet än på ett samarbele mellan trafikförelagen, som vi har förordat när det gäller överförande av gods från landsväg lill järnväg.

Jag vill gärna lacka herr Hjorth för beskedel om luftfartsverkets planer när det gäller provisorierna på Arianda. Jag uppfattar det som etl löfte atl man skall göra provisorietiden så kort som möjligt, och jag tror att detla är en nödvändighet för all vi skall få en väl fungerande flygplats.

Herr Magnusson i Krislinehamn vill jag bara svara att det inte finns någonting som säger att om man inför en speciell tariff för frakltaxor för att överföra mera gods från landsväg till järnväg sä kommer den atl ha samma effekl oavseii om bilarna är 18 meter eller 24 meter långa. Jag har diskuierat frågan bäde utifrån det ställningstagande som har gjorts av de olika remissinstanserna och, framför allt, uiifrån irafiksäkerhds-mässiga bedömningar. Och där är del så, herr Magnusson i Krislinehamn, att den trafikpolitiska ulredningen enligt sina direktiv inte fick la upp den här frågan därför att den delen låg hos Irafiksäkerhetsulredningen. Trafiksäkerheisutredningen har dock ännu inte tagit ställning lill den, eflersom man inte lyckats göra ulvärderingen från just trafiksäkerhets-synpunkt. Därför finns det anledning all vänta.

Hert HJORTH (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Dahlgren menar atl vad vi ansåg vara rätt och riktigt i fjol skulle vi anse vara alldeles fel i är. Men uppriktigt sagt tycker

vi atl utskottets skrivning i år är motsägelsefull liksom de borgeriiga motionerna. Man är välvillig ål alla håll på en gång och vill ha fri konkurrens och stöd ål alla Irafikgrenar. Detta är orsaken till att vi ansåg att det var rejälare att vi hade en egen skrivning. Man skall väl inle slå ner på det - olika partier har nalurligtvis olika uppfattningar. Vi ville underslryka just betydelsen av kollektivtrafiken och av att utjämna de sociala och ekonomiska skillnaderna, sä all vi kan få bra kommunikationer i hela värl land. Detta är vår målsättning.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Herr MAGNUSSON i Krislinehamn (vpk) kort genmäle: Herr talman! Det är väl så, herr Dahlgren atl trafikpolitiska utredningen hade haft kontakter med trafiksäkerhetsutredningen i den här frågan. Sedan hade väl trafikpolitiska utredningen ändå del utredningsuppdraget alt ta slällning lill hur SJ:s verksamhet på ett bättre sätt än nu skulle kunna inpassas i ett samhällsekonomiskt riktigt perspekiiv. Den utredningen kom då fram till alt det inte räckte med linjetariffen utan alt del fordrades kompletterande åtgärder.

Som jag förut sade känner vi alla lill den trend som visar att lastbilstransporterna tar en allt slörre andel av transportarbetet, och vi vet att detta för med sig vissa negativa konsekvenser. Det är därför nödvändigt att göra någonting för att försöka komma till rätta med dessa missförhållanden, men såviii jag vet har man i centerpartiet inte föreslagit några sädana ålgärder utan bara sagt att man helst vill vänta och se liden an.

Hert DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Ingen ifrågasätter väl socialdemokraternas rätt atl ha en egen uppfattning om trafikpolitiken. Det underiiga är bara all utskottels belänkande, såsom del nu föreligger, knappast alls skiljer sig från det utskottsbetänkande som vi behandlade i fiol och som socialdemokraterna då stod bakom. Därför frågade jag herr Hjorth varför ni i fjol kunde anslula er lill den uppfallning som vi då förfäktade men inle till samma uppfattning i är.

Till herr Magnusson i Kristinehamn vill jag säga atl det nalurligtvis inle är lätt all diskutera detla med honom. Herr Magnusson är ju sä övertygad om all det är enbart lagstiftning och regleringar som kan klara en överföring av den ökade iransporlmängden i framliden till järnvägar, medan vi däremot har en uttalad tro på ansvar, samråd och samarbele. Vi tror att den nya, kommande iransporllekniken innebär all man aulomaiiskl kommer alt la mer gods på järnvägarna.

Herr talmannen anmälde all herr Hjorth anhållil atl till prolokollel få antecknat atl han inle ägde räll till ytterligare replik.

Hert LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Jag kan förstå att den socialdemokratiska minoriteten

Nr 123 egentligen ville skjuta på en trafikpolitisk debatt lill hösten och därvid

Onsdaeen den besvara det stora antalet motioner - jag tror det är 55 - från alla partier.

12 mai 1976 finns två skäl - för det första att man just nu kanske inte har så

_____________ mycket atl komma med, vilket jag också tycker reservationen visar, och

Trajlkpolliiken för det andra att man vill avvakta den proposition som kommunika-

tionsdepartementet har utlovat lill hösten. Det är betänkligt mot bakgrunden av att socialdemokraterna och kommunikationsministern i alla fall bör lämna ett besked om vår trafikpolitik till det svenska folket -och säkerl kommer att göra det - före valet.

Med tanke på de trafikpolitiska utflykter och utspel som ibland har gjorts, och som kommunikationsministern är en mästare i all åstadkomma, vore del intressant att få veta om regeringen kommer att välsigna svenska folket med några nya trafikpolitiska förslag eller ställa upp några nya hårda krav på åkerinäringen eller annan privatbilism. Kanske någon av partiets representanter här kan besvara den frågan. I så fall kan de i en trafikpolitisk debatt nu vara i tillfälle att testa sådapa utspel eller förslag för svenska folket, och det lycker jag är värdefullt. Jag vågar säga detta med anledning av vad som ganska nyligen sades när vi hade en diskussion om vägarna. Då uttalade man bl. a. från regeringens sida att oppositionen minsann inte vill ha några nya vägar på vissa ställen - helt klart felaktigt mot bakgrund av våra synpunkter.

Själv är jag beredd att andraga huvudlinjerna i moderata samlingspartiets trafikpolitik, såsom jag ser dem i dag, utan att för den skull här kunna vara fullständig.

Näst efter alt producera är att transportera en av de viktigaste samhällsuppgifterna i en modern industristat. Transportväsendet ligger mitt emellan produktion och konsumtion och sysselsätter direkt och indirekt mer än en miljon människor i detta land. Det är därför viktigt att veta hur transporterna sker - att de sker på ett för alla parter så ekonomiskt sätt som möjligt, med hänsynslagande givetvis till miljö och säkerhet. När man diskuterar Sveriges produktion och vår export, som helt sammanhänger med vår ekonomi, glömmer man oftast att redovisa transporterna och deras betydelse. Finansplan efter finansplan utelämnar nästan hell en behandling av denna för vår ekonomi sä viktiga fråga. Om det beror på ointresse från regeringens sida eller om transporterna fungerar så väl atl hälsan tiger still, eller om frågan är så komplicerad atl man mot den bakgrunden inte tar upp transporterna ur allmän ekonomisk synpunkt, del vet jag inte.

I andra sammanhang diskuterar man transporter ivrigt - kollektivtrafik,
miljö, planering, säkerhet, vägar, SJ, sjöfart, flyg och AMS-arbete på
kommunikationsdelen. Men i ekonomiska analyser av vår ekonomi hörs
sällan något om vårt transporlekonomiska läge och den betydelse trans
portväsendet har för landets allmänna ekonomi. Det gör att man inte
rent allmänt har klart för sig denna viktiga sektors inverkan på sam
hällslivet.
32 När etl företag planerar sin ekonomi - i synnerhet ett större företag

- ingår transporterna som en myckel viktig del av ekonomin. När Sverige diskuterar sin ekonomi borde transporterna lika självklarl vara föremål för behandling. Jag är orolig, herr talman, att transporterna här i landet ägnas mer intresse ur reglerings- och planeringssynpunkl än med lanke på den vitala ekonomiska betydelse de har. Då man talar om olika åtgärder inom transportväsendet måste man i alla fall se det från denna utgångspunkt.

Om man detaljreglerar, om man ökar kostnaderna för godsflödet, innebär delta all man försvårar bl. a. vår strävan all sprida olika företags-aktiviteter i detla land. Del betyder oändligt mycket ur regionalpolitisk synpunkl. Del finns ingen som har råd alt utlokalisera sig, om man samtidigt är medveten om atl kostnaderna för transporten av varorna kommer atl stiga: Vissa landsdelar kommer atl få särskild känning av delta. Regering och riksdag blir Ivungna att ständigt öka slödel till sådan företagsamhet i takt med de ökade transportkostnaderna. Vi medverkar på detta sätt lill koncentration i stället för till ökad spridning - det blir resultatet av ökade transportkostnader.

Härmed har jag i viss mån, herr talman, svarat på John Magnussons fråga och delvis även på Anders Dahlgrens fråga när del gäller diskussionen om 18- och 24-meterslängderna för lastbilar, för det råder inget ivivel om att kostnaderna kommer atl öka i och med en förändring därvidlag.

I del sammanhanget kan jag också understryka vad Anders Dahlgren sagt när det gäller planeringsnämnderna, som har diskuterats i den trafikpolitiska ulredningen. Jag delar Anders Dahlgrens uppfattning atl ansvaret för många av dessa frågor, som gäller nedläggning av bandelar osv., bör ligga på kommunikationsdepartementet direkt. Om planeringsnämnder inrättas bör de enligt min mening ersätta vissa organ som nu har uppgifter som kan sammanföras.

Tran.sporfer är personalintensiva. Lönekostnaderna per tonkilometer är höga. När LO och SAF har bestämt lönepåslagei blir den procentuella ökningen för företagen slörre på transporterna än när del gäller andra avsnitt.

I delta sammanhang höjer man rösten och säger: Bilismen betalar inte de kostnader den förorsakar samhället. Del gäller privatbilismen och det gäller den s. k. nyttotrafiken. SJ:s ledning deltar i någon män i detta fältrop. Är del någon i denna kammare som kan förklara för mig varför inle bilismen pä samma sätt som all annan verksamhet i landei skall få använda sig av åtminstone de enklaste bokföringsbegreppen en debet-och en kreditpost? Person- och godstrafiken, bilismen i allmänhet, gör del nödvändigt att vi drar fram vägar i delta land - det är rikligl. Del skapar miljöproblem och ger upphov till sociala utgifter, utgifter för sjukvård etc. En del av detla kan alltså debiteras bilismens konto. Varför dä inle också kreditera bilismen den samhällsnytta som bilismen gör? Varför inle krediiera bilismen den miljöiillgång det är för varie människa eller familj all fä tillgäng lill bil och kunna utnyttja den på sin fritid?

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Traflkpolltiken

3 Riksdagens protokoll 1975/76:123-124

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Traflkpolltiken

Eller varför inte se saken mot bakgrund av de ekonomiska aspekter som jag nyss har försökt meddela kammaren? Hur länge skall man likt jättarna i den grekiska hjältesagan, cykloperna, enögt få betrakta denna del av samhällsverksamheten? Tyvärr är denna enögdhei lika stor i departementet som i direktiven till av departementet tillsatta utredningar.

Moderata samlingspartiet kommer icke att medverka till att öka transportkostnaderna för person- eller godstransporter genom olika skatter och avgifter, vare sig det gäller transporter med bil, järnväg, fiyg eller bål - icke sä länge vi använder oss av en ensidig bokföring, som jag vill kalla falsk bokföring, för transportväsendet i vårt land.

De icke-socialistiska partierna i denna riksdag är ense om en gemensam grundläggande trafikpolitik. Vi har i många år visat upp detta i utskolts-belänkanden. Herr Sven Guslafson och herr Dahlgren har redogjort för huvudprinciperna i denna trafikpolitik.

Vi är eniga om atl SJ bör rustas upp, att den rälsbundna irafiken skall stimuleras, att investeringsmedel skall ställas till förfogande så att den tekniska iransportutvecklingen på SJ:s område kan möta utvecklingen pä vägtransporternas område och bli etl i verklig mening användbart komplement lill dessa. Del väsentliga är atl godsflödet och personflödel sker på ett snabbt, effektivt och samhällsekonomiskt riktigt sätt.

Ordel "samhällsekonomiskt" måste man ta för vad del är. Jag vill därför genast tillägga atl detta begrepp inte får dölja eller bli grunden för samhälleliga styrningsförsök eller användas för att lägga ut socialistiska dimridåer. Samhällsekonomiska aspekter pä transporterna har hittills ofta grundats mer på okunnighet än på realiteter.

För moderata samlingspartiet är det en samhällsekonomisk realitet när man exempelvis får till stånd etl godsflöde från tillverkare till tillverkare eller från tillverkare till konsument, där godshanteringen blir ringa, där emballage och hantering inkluderas i transporten och där undervägs-iransporien bara är en del, och i princip den elementäraste, av systemet. I ett sådant system kan godslerminaler vara ett nödvändigt ont och en belastning. För moderata samlingspartiet är godsflödet en produktionskedja som böriar långt in i tillverkningen och slutar i kökel eller vardagsrummet hos konsumenten eller på verkstadsgolvet, om godset skall vidareförädlas.

Del finns en grundläggande skillnad mellan utskottels belänkande och reservationerna, Medan utskottsmajoriteten talar om alt utnyttja och stimulera exempelvis transport på järnväg och om olika tillvägagängssätt och medel för atl förbättra dessa, framförs i reservalionerna tankegångar om styrmedel. 1 vpk-molionen går man ännu längre. Där kör man in den spårbundna trafiken i en tunnel, där dagsljuset går föriorat. För alt uppmuntra SJ behöver man inte styra över gods från väg till järnväg - del räcker med olika slimulansmetoder. Utskottet önskar, som också utskottets ordförande sagt, inte delaljreglera. Man kan, säger vi, träffa avtal i samarbete och konkurrens och slippa regleringar.

Jag skall med glädje erkänna all jag lycker alt SJ har försökt utveckla

en större röriighet i sin person- och godsbefordran. Jag hoppas alt man kommer att än mer utveckla denna röriighet och införa fiexiblare taxesysiem och väsenlligl ulökad service. Del är fiera år sedan moderala samlingspartiet först tog upp frågan om ofta gående tåg morgnar och kvällar mellan de stora befolkningscentra i vårt land, exempelvis Malmö, Stockholm, Göleborg. Vi hälsar med lillfredsställelse alt dessa tankegångar nu är pä väg att slå igenom inom SJ. Men sådan trafik får inte utvecklas på bekostnad av de mänga lokalstationerna utmed linjen. I vissa sammanhang har SJ försökt styra en orts placering av ungdomar i skolan. Man har föreslagit en nedläggning av vissa stationer utmed våra affärsbanenät och uttalat att de ungdomar som lidigare åkt med järnvägen kan placeras i en annan skola. SJ har inte med dessa saker atl göra. Men sådana blir följderna om SJ inte pä ett vettigt säll försöker fånga upp den trafik som finns också utmed affärsbanenätet.

När man talar om atl styra över godset från landsväg lill järnväg eller söker öka resandeströmmen till den spårbundna trafiken måste man göra klart för sig att möjligheten att göra detta är av marginell betydelse. Del vet vi ansvariga, men det låter så bra att tala om denna ökning. Där en ökning i verkligheten kan ske är givetvis på fjärrtrafikens område men i övrigt är det relativt små marginaler. Del beror på att vi saknar järnvägslinjer i huvuddelen av landet, det beror på att om man skall frakta gods eller personer från en punkt till en annan förutsätter det att man bor vid järnvägen. Annars måste man samtidigt använda sig av fiera transportmedel. Blir del stora tidsförluster och ökade kostnader väljer man då i första hand bilen.

Detta hindrar inte alt allmänheten måste stimuleras att åka tåg där del går atl åka tåg. Det måste göras genom riktig laxesäiining, röriigare rabatlsystem så all även familjer med barn har råd all åka låg, ökad service, upprustning av bandelar - exempelvis inlandsbanan som är en viktig del i den framlida iransporlkedjan, så att denna verkligen blir en fullgod del av vår transportapparat och också i större utsträckning kan utnyttjas lill bl. a. turism, ferieresor och gods, dä banan ligger väl lill för all vi skall kunna nå våra stora rekreationsområden. Det fordras också en modernisering av vagnarna så all dessa verkligen kan konkurrera med bilen.

Jag instämmer i vad trafikutskottets ordförande säger om att vår målsättning är trafik i samverkan, atl järnväg inte får spelas ut mot landsväg - en tendens härtill finns, vilket bl. a. framgår av SJ:s remissvar till trafikpolitiska utredningen.

Vad är del dä vi vill? Jo, vi vill utveckla enhetslastlekniken och ge transportföretagen chansen att på lika villkor utnyttja landets olika iransportgrenar. Alt effektivt klara detta tror jag inte är möjligt om man inte, som riksrevisionsverkel föreslår, jämställer järnväg och landsväg och kanske låter vägverket ta hand om bandelar, där SJ specialiserar sig som transportföretag i näringslivels och samhällets tjänst.

Luftfartens roll pä detta område kommer herr Clarkson all ta upp.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Vi har i utskottet valt att skjuta Brommafrägan till hösten. När den senast behandlades väckte den oerhörd uppmärksamhet i hela värt land och särskilt inom alla expertgrupper. Utan något tillfredsställande underiag förklarade herr Norling då att miljöskydd inle kunde åstadkommas om inle ett väsentligt belopp, 1,5 miljarder kronor, anslogs för ändamålet. Personer inom del socialdemokratiska partiet som var kritiska mol herr Noriing tog mot den bakgrunden ställning för att flytta Bromma. Framtiden kommer att utvisa hur vansinnigt regeringens förslag i verkligheten är med anledning av fiygets utveckling. Vi hoppas att valet i höst kommer atl medföra atl den största missen i svensk flyghistoria kan rättas lill. Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan på alla punkter.

1 detta anförande instämde herrar Komstedt. Clarkson. Johansson i Vrångebäck och Nisser (samlliga m).

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lolhigius sade all vpk genom sin motion vill föra in den spårbundna irafiken i en tunnel där dagsljuset går föriorat. Jag vel inte hur man skall tolka della yttrande. Han kanske menar att vi för en polilik som inle överensstämmer med dagens verklighet. Den saken vill jag nog diskutera.

Herr Lolhigius säger att de effekier vi kan åstadkomma genom ansträngningarna att föra över trafik från landsväg till järnväg endast är av marginell betydelse. Det är väl till viss del sanl, om man ser till landet som helhet. Men vi vet alla att vi - och det var också ett viktigt argumenl i trafikpolitiska ulredningen - jämsides med stambanornas sträckning har en mycket kraftig långlradartrafik. Del skulle nalurligtvis vara av myckel slor betydelse om man just pä de sträckorna kunde avlasta vägarna och i stället ge järnvägen mer trafik.

Det gäller all se SJ:s verksamhet i ett samhällsekonomiskt sammanhang och göra den sä effektiv som möjligt. Här måste jag vända mig mot herr Lolhigius definition på begreppet "samhällsekonomi". Han sade atl när godsflödet fungerar normalt i en produktionskedja, så är del god samhällsekonomi. Men även många andra sektorer måste väl komma in i bedömningen av samhällsekonomin. Det gäller ju t. ex. de olika trafikgrenarnas inverkan pä miljö, regionalpolitik osv. Dessa faktorer kan man inle komma förbi genom alt hänvisa till att godsflödet fungerar väloljat i en produktionskedja.

Jag tycker för min del atl moderaterna i mänga avseenden verkar dubbelbottnade när del gäller inställningen lill SJ. Man är myckel noga med atl poänglera all de olika trafikförelagen måste fungera företagsekonomiskt inom vissa ramar, samtidigt som man är flitig kriliker av SJ:s nedläggningar av stationer och inskränkningar i trafiken som deila förslag gör med hänvisningar lill förelagsekonomin. Del går inte riktigt ihop.

Jag tror alt vi kan vara överens om alt åkerinäringen har en framtid i Sverige, även om man för över irafik från landsväg till järnväg. Del

är själva utvecklingstrenden vi talar om. Del är ökningen av lastbilstransporterna vi måste försöka eliminera. Det finns dä ingen anledning att begråta åkerinäringens framlid i det perspektiv som trafikpolitiska utredningen angett i sina förslag.

Hert LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Det jag sade om tunneln var kanske mer en bildlig beskrivning av situationen och av skillnaden mellan herr Magnusson i Kristinehamn och mig när det gäller styrning och icke-slyrning. Vi vill gärna atl trafiken skall ske på ett naturiigt sätt med de förutsättningar som föreligger på olika håll och atl man inte skall tvinga in trafiken i andra banor. Del var det jag avsåg.

All effekterna av ansträngningarna atl föra över irafik frän landsväg till järnväg blir marginella är en prakiisk verklighet. Vi skall inle slå blå dunsler i svenska folkets ögon genom all säga all del finns slora möjligheter alt överföra gods- och persontrafik till SJ. För att det skall bli möjligt måste vi bygga ul linjenätel i alla delar av värt land.

Men moderala samlingspartiet är med på atl göra vissa försök i det avseendet. Vi vill bl. a. göra en upprustning av inlandsbanan. I verkligheten är det så alt godsflödet ökar, och då ökar också laslbilslrafiken vare sig vi vill det eller inte: Vi skall i hela värt land ha etl tillfredsställande linjesystem. Vi har också sagt all vi målmedvetet vill medverka till all man när det gäller fjärrtrafiken skall utnyttja SJ i all den utsträckning som SJ kan ta emol irafik.

Diskussionen på denna punkt mellan herr Magnusson i Krislinehamn och mig gäller hur vi ser på den föreliggande verkligheten. Jag tror att vi på vårt håll står fastare på verklighetens grund.

Hert MAGNUSSON i Krislinehamn (vpk) kort genmäle: Herr lalman! Herr Lolhigius säger att skillnaden mellan honom och mig är att herr Lolhigius står för verkligheten och jag för utopierna. Del är väldigt underligt att de borgerliga alltid gör anspråk på all slå för verkligheten, medan de socialistiskt tänkande inte skulle göra det. Nu tycker jag emellertid att inslagen av socialism i de förslag som har lagts när del gäller trafikpolitiken inle är så slarka. Del knepiga är att ibland är moderaterna med på förslagen och ibland inle. Det finns ingenting fasl all ta på. Det var det jag anmärkte mot förut.

Jag tycker för min del inte alt herr Lolhigius här slår för verklig-helssynen, för verkligheten - som vi har talat om - är den alt laslbilslrafiken ökar sin andel, och det är det vi måsle försöka motverka. Varken centerpartiet eller moderaterna har här angett någon väg för alt försöka eliminera de negativa effekterna av denna ökning.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Hert LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Lastbilstrafiken kommer att öka sin andel, oberoende av vad herr Magnusson i Krislinehamn gör för att söka fä över trafik lill SJ, därför atl

Nr 123 SJ icke kan klara de starkt ökade godsmängder som framtiden kommer

Onsdaeen den " uppvisa. Det är sanningen - såvida inte herr Magnusson vill bygga

12 mai 1976 " järnvägar där det nu inga järnvägar finns.

Trafikpolitiken Herr ROSQVIST (s):

Herr talman! Som herr Hjorth redan har framhållit i debatten om den nya trafikpolitiken, har vi frän socialdemokratiskt håll i utskottet haft den uppfattningen atl det i avvaktan på den under året aviserade trafikpolitiska propositionen nu inte finns skäl alt göra mångordiga och detaljerade uttalanden om den trafikpolitik som skall avlösa den modell som gälll sedan 1963.

Det är etl omfattande utredningsarbete som har pågått under några är. Med något undanlag är samtliga de utredningar färdiga, vilka som pusselbitar skall utgöra material för proposilionen. Remissvar har avlämnats, och beredning av dessa pågår i kommunikationsdepartementet. Del kanske också bör tilläggas att såväl trafikpolitiska utredningen som andra kompletterande utredningar har varit pariamenlariskt sammansatta. Olika politiska åsikter om hur vi skall utforma trafikpolitiken har haft möjlighel att komma till uttryck. Ändå har utskottsmajoriteten funnit det vara angeläget atl återupprepa vissa frågor och synpunkier före propositionsskrivningen.

Herr lalman! Jag skall uppehålla mig vid den fråga som främsi berör järnvägar och taxor. Del är reservationen 3 och delar av reservalionen 1, som jag dä kommer in på.

Vi reservanter framhåller alt de nya riktlinjerna för trafikpolitiken måste utgå från etl samhällsekonomiskt synsätt. Vi anser all del välfärdspolitiska synsätt som kännetecknar socialdemokratisk polilik helt naturligt också bör omfatta trafikpolitiken. Utveckling och anpassning av transportresurserna skall också inpassas i strävan till uriämning av sociala och ekonomiska skillnader mellan landsändar och mellan olika grupper av människor.

Vi förespråkar en övergripande planering av trafiken som också har anknytning lill samhällsplaneringen i stort.

Samtliga länsstyrelser har nu på uppdrag av regeringen gjort regionala trafikplaneringar som skall ge underiag för trafikpolitiska beslut. Planeringen berör persontrafik, godstrafik och olika slag av trafikanläggningar. Del har redovisats vad som kan anses vara tillfredsslällande transportförsörining. Förslag till framtida irafiklösningar har utarbetats och prioriteringar mellan olika investeringsbehov har diskuterats.

Om detla säger vi i värt förslag lill yttrande, alt riksdagen bör få en samlad redovisning i den kommande trafikpolitiska propositionen: Vi vill då också ha förslag om de ålgärder som behövs för all få till stånd den samordnande och styrande effekt på utvecklingen som varit syftel med planeringen.

En på samordning och planering grundad trafikpolitik ger möjlighel
38 och bas för prioriteringar av de ekonomiska insatserna pä trafikområdet.

Vi kommer även i framtiden att ha stora anspråk pä samhället, anspråk Nr 123

som kräver pengar och resurser. Del är därför nödvändigl vad gäller Onsdaeen den

trafikförsörining såväl som andra samhällsuppgifter att undvika dubbel- n „ - lo-i.

1 z maj 17 /o

investeringar i kommunikationssektorn, vilka skulle tjäna samma ira- ____

fikunderlag och samma ändamål. Trafikpolitiken

Vi vill från socialdemokratiskt häll understryka atl järnvägen är det transportmedel som i stor utsträckning bör utnyttjas inom såväl person-som godstrafiken. Järnvägen erbjuder klara samhällsekonomiska fördelar. I den inierregionala trafiken har järnvägen en vikiig uppgift. På mänga håll i landei är järnvägen också del bästa alternativet i den regionala trafiken. För godstransporterna pä något längre sträckor är vidare järnvägen av största trafikpolitiska betydelse.

Herr Sven Gustafson i Göleborg efteriyste samverkan på iransportsidan. Han menade all det var SJ som behöver anpassas. Men, herr Gustafson, mänga av de transportuppdrag som SJ har fåll pä senare är är del bästa beviset pä att SJ inte bara är ett järnvägsföretag utan ell transportföretag som kan ulnyltja olika transportmedel för att bygga upp rationella transporter. SJ har ett brett standardsortiment av transporttjänsler - vagnslaster, tågbilgods, enhelslasl - som läcker de fiesta kunders behov. SJ har också slora möjligheter alt hjälpa kunderna med helt individuella transportlösningar med "skräddarsydda" vagnar, speciella tidtabeller osv. när standardsortimentet inte räcker till.

Containertekniken har gett SJ:s kunder hell nya möjligheter att ulnyllja järnvägens fördelar utan att behöva ha tillgång till industrispår. På ett 30-tal platser runt om i Sverige har SJ utrustning för att hantera container, fiak och andra typer av enhetslaster och köra ut dessa till kunderna inom en vid räjong. Ule i Europa finns ca 400 terminaler som järnvägarna disponerar för enhetslasier. Man för en offensiv politik på SJ-sidan.

En nyhet är den nya 7-metersconlainern, som SJ nu har under leverans. Den är speciellt anpassad för de inrikes transporterna av dagligvaror, som har en relativt låg volymvikt och inte passar så bra i den vanliga 6-metersconlainern. De nyacontainerna, som i första omgången omfattar 400 stycken, kompletteras med en ny modell av järnvägsvagnar med längslagiga stötdämpare och nya forslingsbilar, som får en luftfjädring för en helt ny avslällningsteknik. Den nya 7-meterscontainern kommer att dämpa stegringstaklen i transportkostnaderna genom att den rymmer mera och ändå inle kräver mer personal för alt hanleras och transporteras.

SJ satsar också på att förnya de vanliga godsvagnarna. Fler och fier slutna vagnar utrustas med öppningsbara sidor för snabbare lastning och lossning. Vad gäller öppna vagnar bygger SJ nya, 12,6 m långa, med en största tillålen hastighet av 100 km/tim.

Lastbilarna, som vi anser har sin främsta uppgifi i närtrafiken, har emellertid på senare är alltmera kommil in på de långväga transporterna. Lastbilarna har också fåll över till sig sådant gods som annars ansetts som järnvägsgods, trots SJ:s offensiva trafikpolitik.

Det här är ingen utveckling som vi vill skall fortsätta, Del är myckel 39

Nr 123 som talar för järnvägstransport i stället. Vi anser del vara bättre med

Onsd-igpn den " sådan arbetsfördelning att järnvägen får ta över de lunga och stora

12 maj 1976 transportmängderna.

_____________ En enig trafikpolitisk utredning har föreslagit en begränsning av lasl-

Trafikpoliliken bilarnas längd till 18 meter. Vi reser inga invändningar mol del förslaget.

Trafiksäkerheten, miljön, luftföroreningar och buller, energiresurserna - alll talar för etl slörre utnyttjande av järnväg i stället för lastbil-landsvägståg.

Den nya trafikpolitiken anser vi bör utformas så alt järnvägen får spela den roll i trafikförsöriningen som är den från samhällsekonomisk synpunkt mest naturiiga. Det innebär också all SJ anpassas lill de förändringar av transportbehoven som uppstår. Rullande materiel och bannäl måste successivi förnyas och förbättras, så alt en anpassning sker lill nya transportbehov. Det kommer atl krävas resurser. Ja, samhället får vara berett alt slälla beiydande resurser lill järnvägens förfogande.

Men vi vill inte atl riksdagen, som utskottsmajoriteten föreslår, går in och i detalj beskriver hur rabatter, servicen i sovvagnarna, serveringen i restaurangvagnarna osv. skall ordnas. Det anser vi alt SJ-ledningen själv bör få klara ul.

SJ:s taxor bör få en utformning som leder lill bäilre utnyttjande av det utmärkta transportmedel som järnvägen är. Även här krävs ett samhällsekonomiskt synsätt, där kostnadsansvaret inle strikt knyts till varie trafikgren. Den grundsynen har kommunikalionsminislern också givit uttryck ål i direktiven till trafikpolitiska utredningen dä del gäller all se över kostnadsansvaret.

Herr Lolhigius efteriyste den socialdemokratiska synen på trafikpolitiken. Han frågade vad vi vill genomföra under kommande är och hur vi vill genomföra della: Vad jag har sagt nu, herr Lolhigius, är i stort svarei på dessa frågor.

Herr talman! Från socialdemokratiskt håll lägger vi alltså stor vikt vid atl trafikpolitiken skall utformas från ett samhällsekonomiskt synsätt. Den som tar del av den borgerliga ulskottsmajoritetens skrivning skall finna atl man där ganska fiitigt använder ordel samhällsekonomiska. Man lalar om samhällsekonomiska synpunkier, samhällsekonomiska avvägningar och samhällsekonomiska utgångspunkter i trafikarbetet. Man säger på ell ställe:

"En grundlig omprövning av trafikpolitiken måste enligt utskottets uppfattning snarast komma till stånd sä alt en från samhällsekonomiska synpunkier så fördelaktig fördelning som möjligi av irafikarbeld mellan olika Irafikslag kan uppnås."

Det låler ju bra. Men lilel längre fram kommer - fortfarande under
rubriken Nya riktlinjer för den framtida trafikpolitiken - följande: "Så
sker om varje transportmedels tjänster prissätls med hänsyn till de sam
hällsekonomiska kostnaderna. Effektiviteten i transportapparaten och
kvaliteten på transporltjänsterna torde sålunda främjas bäst genom en
40 med tillbörligt beaktande av dessa aspekter i möjligaste män fri och lika

konkurrens mellan Irafikmedel och trafikförelag."

Del är det moderata inslaget i yttrandet, och det förslagel ändrar i sak ingenting pä del förhållande i Irafiken som vi har levt med sedan 1963.

I sin partimotion säger moderalerna: "Den trafikpolitik regeringen nu slagit in på är oroande. Den kommer i högre grad än tidigare att begränsa konkurrensen." Men den polilik som regeringen har slagit in pä, som moderaterna säger, är ju den som grundas på dt samhällsekonomiskt synsätt.

I det borgerliga utskottsbelänkandel säger man alltså både ja och nej lill mångomtalade samhällsekonomiska synpunkier. Vårlåt del lutar kanske man ändå kan ana, när det också går alt läsa atl det är rikligt atl åkerinäringen ges goda arbetsförutsättningar. Där går man inte in med pekpinnar som man gör till SJ och säger: Gör si och gör så. Lastbilarna lämnar man i fred, samtidigt som man kräver åtgärder "för all inte järnvägarna skall tappa mer trafik och situationen på vägarna därigenom bli ännu värre än den är i dag", som del står i ulskotlsbetänkandel.

Del lyser igenom atl olika uppfattningar har förenats i etl yttrande, där utgångspunkten tycks ha varit atl alla vill ha fram sitt. Folkpartiet pläderar för samhällsekonomiska synpunkter men offrar ål moderaterna sitt krav pä fri konkurrens. Centerpartiet följer med och skall prioritera både storstad och landsbygd, både kollektivtrafik och privatbilism.

Det kom ingen replik från folkpartiet och cenlern på herr Lolhigius inlägg, där han sade: Vi, de icke socialistiska partierna, har dessa åsikter. Det varklara högermoderata värderingar som herr Lolhigius gav uttryck för.

Herr talman! Det vore desto värre om det här betänkandet skulle behöva ligga till grund för etl konkret trafikpolitiskt handlingsprogram. Jag vill säga atl vi kommer atl göra vad vi kan för att inte den situationen skall behöva uppstå.

Herr lalman! Med detta ber jag att fä yrka bifall till reservationerna 1 och 3.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Traflkpolltiken

Hert SVEN GUSTAFSON i Göleborg (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Rosqvist placerade sig själv i ett ganska besväriigt läge. Han kritiserade nämligen en del formuleringar i ulskoltsmajoriletens belänkande i år. De formuleringarna fanns med också förra året, när socialdemokraternaanslöt sig till belänkandet. Sadel arens, k, självkritik som det här tydligen är fråga om.

Jag trodde alt jag hade fått besked från herr Hjorth om all socialdemokraterna i princip står kvar vid den ståndpunkt de hade förra året. Skall jag tolka herr Rosqvist så alt man nu är på väg in i reglerings-länkandel igen?

Vi menar att fjärrlransporler med tyngre gods skall gå på järnväg, när de prakiiska möjligheterna finns, och vi vill ha en irafik i samverkan. Herr Rosqvist nämnde dä vad SJ gör, och jag vill gärna ge ett erkännande

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trajlkpolliiken

åt SJ:s insats när det gäller kombinerade transporter. Men de löser ju inte hela problemel. Här gäller det också alt fä kombination mellan åke-riföreiagen och SJ. Det gäller, som trafikpolitiska utredningen har föreslagil, all upplåta järnvägslinjer för transportföretag så alt de kan hyra in sig där och erbjuda transport från dörr lill dörr. Delta har SJ ställt sig negativ till i sitt remissyttrande, och del är därför angeläget alt riksdagen klart säger ifrån att här måste vi ha en samverkan över huvud lagd där konkurrensen drivs mellan transportförelag som kan erbjuda kombinerade transporter.

Herr Rosqvist sade atl man måste slälla betydande medel till SJ:s förfogande. Ja, just det. Majoriteten gav SJ 30 miljoner mer än vad herr Rosqvist ville vara med om, därför atl vi menar att SJ verkligen behöver dessa medel, och då gäller det för herr Rosqvist att gå från ord till handling.

Sedan kom han in på frågorna om samhällsekonomiska utgångspunkter, och dä talades del om järnvägstrafik. Jag skulle vilja slälla några frågor lill herr Rosqvist i det sammanhanget: Tycker herr Rosqvist alt det är samhällsekonomiskt motiverat alt köra ul irafiken mellan Göteborg och Alingsås - en typisk pendellågstrafik - frän järnväg lill landsväg genom atl begära alltför höga subventioner från de kommuner det är fråga om? Anser herr Rosqvist all det är möjligt alt bedriva en regional tågtrafik från de utgångspunkter som SJ har haft? Menar herr Rosqvist atl förhållandena på linjen Göteborg-Borås är tillfredsställande?

Hert LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill påpeka för herr Rosqvist vad jag redan har talat om här i kammaren ganska många gånger, nämligen alt vi i moderata samlingspartiet är iniresserade av och har medverkat till ökade investeringar för SJ. Jag har sagt lidigare, när 1963 års trafikpolitiska beslut diskuterals, atl vi tycker att det var en felaktig linje atl riksdagen, när det beslutet logs, icke gav SJ möjlighel atl göra de betydande investeringar som verkel behövt för alt rusta upp sin transportapparat och bli jämbördigt i konkurrensen med andra transportsystem som av olika skäl kunnai göra erforderliga investeringar. Del betyder att vi också är beredda alt medverka lill investeringar i SJ, så all man där kan erbjuda de mesl ekonomiska transporterna i detla land.

Herr Rosqvist sade också atl del är högersynpunkter som delvis har varit vägledande vid utskottets skrivning. Nej, del har inte alls varit några högersynpunkter. Det har varit de tre borgeriiga partiernas synpunkter. Moderala samlingspartiet har fört fram sina synpunkter, som innebär all vi i stort delar grundsynen pä hur trafikpolitiken skall utformas i framtiden. Där är det alltså inga högersynpunkter som varit vägledande - och f ö. anklagar jag inle herr Rosqvist för några vänstersynpunkter när del gäller Irafiken i värt land.

Vad sedan beträffar de regionalpoliliska frågorna kan ju herr Rosqvist la den egna hembygden, Oskarshamn, som exempel: Vad är regional-

politik? Vad skulle del innebära om Scania-Vabis skulle överföra sina Nr 123 transporter, som i dag sker per bil, till järnvägen? Jo, man säger på fö- Onsdaeen den retaget att om man skulle övergå lill järnvägstransporter, så blev man |2 ,.|-|gi \g-j(

tvungen all lägga ner verksamheien i Oskarshamn. Vad är under sådana -

förhållanden den bästa samhällsekonomiska ulvärderingen? Ja, den är Traflkpollilken givetvis alt förelaget skall använda sig av lastbilstransporter, inte av transporter på järnväg, eflersom SJ inte kan konkurrera på de villkor som uppställs och när marginalerna är så små alt man på Scania-Vabis säger att man med ell sådant transportsätl måste lägga ner tillverkningen. Är herr Rosqvist då beredd att offra jobbet för 1 300 man - eller vad del kan röra sig om - som i del området arbelar vid Scania-Vabis?

Detsamma gäller förhållandena i Kalmarområdet i fråga om Volvos transporter lill Göleborg. Det är sädana realiteter som måste tas fram i dagsljuset, när vi talar om samhällsekonomi.

Hert ROSQVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Sven Guslafson i Göleborg sade all jag utövar självkritik, eftersom det utskottsbetänkande som ligger pä värt bord i dag är identiskt med ett betänkande som vi från socialdemokratiskt häll har varit med om all bifalla lidigare är. Så är inte alls fallet, herr Guslafson. Här lalar ni dels om samhällsekonomi, dels om fri konkurrens och menar alt de två värderingarna kan sammanföras, men del är då som vi inte följer med i beslulen. Den moderata uppfattningen om samhällsekonomi och den socialdemokratiska uppfattningen om vad samhällsekonomi är stämmer inle överens. Där är del två olika ideologier som möts. Moderala samlingspartiets fria konkurrens är förenlig med moderat samhällsekonomiskt länkande, men konkurrenssamhällel hör inie hemma i samhälls-ekonomiskl länkande, enligi socialdemokratiskt säll atl se, herr Guslafson.

Herr Lolhigius tog sedan lastbilstransporterna från Oskarshamn till Södertälje som exempel i frågan om fordonslängderna: Vad jag vet har transporterna lidigare gäll på järnväg. De har fiyllals över lill landsväg. Men jag är inte så oroad över påståendet om all en evenluell återgång till järnvägstransporter, om man minskade lastbilsfordonens längd frän 24 till 18 m, skulle innebära atl 1 350 man skulle mista jobbet. I så fall slår industrin sannerligen på en mycket lös grund, om dess vara eller inte vara hänger på om ell lastbilsfordon är 6 m längre eller kortare.

Vad sedan beträffar de ytteriigare 30 miljoner som millenpartierna
ville anslå till SJ i årets kapiialbudgel är det rikligl all vi fattade det
beslut som herr Guslafson angav. Men folkpartiet och centerpartiet hade
krav som låg på mellan 1 och 1 1/2 miljarder, och del prutades sedan
ner lill 30 miljoner. Vi har frän vår sida sagt atl vi vill avvakta den
planering och utvärdering som nu sker av hur SJ:s bannäl och trafiken
skall planeras här i landet. Del var ändå en myckel kraftig höjning som
kom SJ lill del i förslagel i budgetpropositionen till årets riksdag. Del
har vi bifallit och vi har också varit med om all arbeta fram förslag 43

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

beträffande användningen av dessa medel. Och vi kan nog säga alt vi är järnvägsvänliga i mycket hög grad.

Hert SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag fick inget svar pä frågan huruvida herr Rosqvist anser atl del finns förutsättningar för en regional passagerartrafik i det här landet när SJ säger atl inte ens Alingsås-Göteborg med 4 000 resenärer om året kan molivera en sådan.

Jag fick inget besked om förhållandena i Göteborg-Borås, som vi diskuterade här för någon vecka sedan, är riktiga. Jag tycker att del vore intressant all få klarhet om del.

Jag fick inle heller något svar pä frågan varför socialdemokraterna förra året ville tala om för SJ vad SJ skulle göra men nu inte har något som helsl yrkande om atl få en ändring lill stånd. Är det inte ganska orkeslöst, herr Rosqvist?

Sedan kommer vi lill frågan om konkurrens och samverkan. Jag skall be att få läsa upp ett stycke ur förra årets betänkande, som herr Rosqvist står bakom:

"Den integrerade trafikpoluik, som enligt del anförda bör eftersträvas, kan bli effektiv från samhällsekonomiska och regionalpoliliska utgångspunkter endast om den utformas så atl snäriande detaljregleringar undviks. Detla synes bäst ske om varie transportmedels tjänster prissätls med hänsyn lill de samhällsekonomiska kostnaderna. Effektiviteten i transportapparaten och kvaliteten på transporttjänsterna lorde också främjas bäst genom en med tillbörligt beaktande av dessa aspekter i möjligaste mån lika konkurrens mellan irafikmedel och Irafikföreiag."

Della uttalande ställde sig herr Rosqvist bakom förra året. För säkerhets skull skall jag också läsa upp något av vad den socialdemokratiske talesmannen i förra årets trafikpolitiska deball sade: "Samhällel måste alltså med andra ord i sin planering beräkna tillräckliga resurser eller ramar för att en tillfredsställande transportförsörining skall kunna uppnås. Inom dessa ramar bör de olika trafikulövarna ges möjligheter atl i marknadsmässiga former göra sig gällande efter sin olika förutsättningar."

Sedan finns det också i dd belänkande som herr Rosqvist godkände förra året några vänliga ord om åkerinäringen. Jag måste fråga mig: Vari är herr Rosqvist på väg? Ingen konkurrens vill ni ha. Alternativet är ju en verklig detaljreglering. Jag tror att herr Rosqvists ullalande pä den här punklen måsle vara förhastat och all man även frän det socialdemokratiska partiets utgångspunkt måsle föredra förra årets betänkande framför årets.

Skulle det vara så atl det avståndstagande som herr Rosqvist här har gjort frän förra årets betänkande är utmärkande för den socialdemokratiska poliliken, då är del synd om Sveriges kommunikationer.

Hert LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har velal konkretisera med ell exempel vad samhälls-

ekonomi är, och då har jag hänvisat lill herr Rosqvists eget område. Jag Nr 123

har själv talat med förelaget för all få reda pä varför man inle transporterar Onsdaeen den

pä järnväg utan med lastbil. 12 maj 1976

Förelaget säger: Vi är dt av världens slörsia laslbilsföretag. Vi exporterar

mer än 80 % av alla lastbilar lill andra länder, lill många olika länder i Trafikpolitiken

världen. Vi är medvetna om all vi har höga omkostnader i del här landei, .

och vi har också medverkat lill hyggliga löner ål de anställda. Men delta

all vi måste vara lilel mer konkurrenskraftiga, litet mer effektiva, måsle

las ul pä någol säll. Därför måste vi se till all del blir effektiva förhållanden

på alla områden där vi kan medverka lill sädana. Där spelar transporterna

en mycket slor roll även om det kan röra sig om marginella kostnader.

Del är alllså den sanna verklighet som finns som bakgrund till det samhällsekonomiska resonemangei. Och herr Rosqvist är inte beredd atl förslå en förflyttning av verksamheten från Oskarshamn lill Södertälje, vilket skulle bli ett av resultaten - såvida man inle är beredd att slödja förelagd med allmänna medel, men del är väl inle meningen med den formen av företagsamhet?

När det gäller den fria konkurrensen säger vi klart all konkurrens skall ske med ansvar och all siatsmakterna pä många olika områden givelvis måste gripa in för atl de samhällsekonomiska intressena skall bevaras. Frågan är bara: Var går gränsen och hur skapar vi den smidigaste och effektivaste möjlighelen all la vara på våra tillgångar? Del är del frågeställningen gäller - inte ell val mellan det ena eller del andra.

Hert ROSQVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Guslafson efteriyste mina synpunkter pä iraflken Alingsås-Göteborg och sade atl del åker 4 000 personer om året där. Del måsle vara en felsägning.

(Herr Sven Gustafson i Göleborg: Det gäller per dag.)

4 000 per dag var alltså siffran. Jag måste säga, herr Gustafson, att jag inte är insaii i del aktuella fallet om just denna irafikdel. Men är del så all nian kan ordna trafiken på ell mer smidigi sätt så förmodar jag att det är det som är anledningen lill alt man övergår från del ena transportmedlet till del andra. Men jag vill återigen betona all jag inle har lagit del av delaljerna i det här ärendei och därför inle kan yttra mig om dem.

Anledningen lill all debatten om den fria konkurrensen och samhällsekonomin kom upp är dd som står i moderala samlingspartiets parlimotion. där man konstaterar atl de nya värderingar som regeringen omfattar när del gäller trafikpolitiken är förkastliga. 1 de riktlinjer som vi socialdemokrater nu vill driva trafikpolitiken efter ligger de samhällsekonomiska aspekterna.

Är del någon som ändrat sig, herr Guslafson, är del inte vi. Del är moderalerna och sedan folkpartiet och cenlern som klart och tydligt lalar om fri konkurrens mellan olika irafikmedel. Detta är, herr Gustafson, inle förenligl med de samhällsekonomiska värderingarna på trafikpolitiken.

Nr 123 Hert SELLGREN (fp);

Onsdaeen den talman! Jag skall i mitt anförande lägga några synpunkier på tra-

12 mai 1976 fikpoliliken med utgängspunki i del tema som folkparlid har i sin molion

_____________ i är. nämligen irafik i samverkan. Jag skall också åierkomma till en del

Trafikpolitiken saker i herr Rosqvists anförande, men jag vill redan nu notera - eftersom

herr Sven Guslafson i Göleborg inte har några fler repliklillfällen just nu -all del är klart atl socialdemokraterna i är har hoppat av frän ståndpunkterna i fjolårets ulskotlsbelänkande. Del är klart belagt.

Sell ifrån en socialliberal samhällssyn har hittills de olika trafikslagen i alllför slor ulsiräckning levi sill eget liv. Inom ramen för en samhällsekonomiskt grundad irafikplanering bör de markanta gränsdragningarna mellan landsväg, järnväg, sjöled och flygväg utjämnas i slörsia möjliga utsträckning. Det väsentliga är inle med vilkel medel Iransportförsörjningen ordnas för landels olika delar. Vad som är väsenlligl är atl vi genom samverkan mellan olika iransporlmedel flr en tillfredsställande transportförsörining med hänsyn lill befolkningstäthet, åtkomlighet för olika transportmedel, näringslivsslruktur, avslånd osv. Och del gäller bäde persontrafiken och godstrafiken.

Den konkurrens som vi anser måste finnas skall inle bedrivas mellan ell företag som erbjuder järnvägstransport och etl annal som erbjuder landsvägstransport eller sjötransport. Del skall i stället vara konkurrens mellan olika transportföretag som vart och dt använder sjö-, landsvägs- och järnvägstransporter i de mest effektiva kombinationerna.

En trafikpolitik med denna grundsyn förutsätter på godslrahsporlområdel bl. a. en vidgad användning av utrustning som gör del möjligt atl lält flytta gods mellan tåg, lastbil och bål. För lunga iransporler pä längre avslånd måsle även i en logisiisk bedömning tonkilomelerkosinaderna spela en stor roll. Sjöfarten - bållransporterna - har den lägsia lonkilometerkoslnaden. Järnvägen har i sin lur väsenlligl lägre lonkilomeierkoslnad än lastbilen. Det innebär att järnvägen bör vara det rikliga alternativet för landtransport av tungt gods. Del bör gälla från både iransporiekonomisk och samhällsekonomisk synpunkl.

För aU kunna samverka krävs all öppenhet präglaräven transportsektorn. Del kännelecknar redan näringslivel i övrigl. Del är också del bästa alternalivd genlemol detaljregleringar. En Irafik i samverkan skapas genom vidgad användning av enhdslaslleknik och systemtransporter, den skapas genom anpassade taxor för systemtransporter baserade på enhetliga laslbärare (container, flak- och påhängsvagnar). Trafik i samverkan är också huvud-förslagd i irafikpoliliska ulredningens förslag. Del betyder atl alla irans-porlkunderskall ha samma lillgäng lill järn vägsspårei vare sig de är varuägare eller iransporlfördag. Mälsällningen bör alltså vara etl optimalt ulnylljande av samhälleis transportresurser. Därmed uppnås också en lägre belastning med tung trafik på landsväg.

Men ökad samverkan kan bli svär atl genomföra med den inställning

till frågan som SJ och även Åkeriförbundd redovisat i sina svar pä tra-

46 fikpoliliska ulredningens belänkande. När man läser SJ:s remissyttrande

över TPU så framgår del klart alt SJ i de här frågorna intar en, som jag skulle vilja kalla den, protektionistisk hållning i fråga om samarbetet mellan SJ och laslbilsförelagen. Det saknar motsvarighet i modern företagspolicy. SJ vill utveckla samverkan på sina egna villkor. Det är också märkligt atl SJ här har fån ell slarki stöd från Åkeriförbundds sida mot den föreslagna linjelariffen.

Jag vill bemöla herr Rosqvisl då han talar om alt SJ har etl väl utvecklat läg-bil-godssyslem och utnyttjar och tillhandahåller en conlainerirafik som ligger väl framme. Ja, herr Rosqvisl, men conlainertrafik i dagens mening har förekommil i omkring elva år och ändå böriar inte SJ tillämpa enhetslastlekniken pä ett ekonomiskt rikligl säll förrän man kan genomföra de planer som herr Rosqvisl nu redovisat. De fiesta containervagnar SJ nu har rymmer bara två containers och väger sammanlagt ca 18 ton medan den lolala brultovikten för en Ivåaxelvagn är 40 lon. Den genomsnittliga nyttolasten skulle med SJ:s nuvarande möjligheter knappast vara slörre än transportredskapels totala egenvikt. En bättre samordning mellan såväl järnvägs- som sjötransporter även när del gäller standard och liknande skulle verksamt bidra lill en teknisk utveckling som ger högre nyttolast och därmed lägre kostnader. Här vill nu SJ utveckla ell eget isolerat system. Della är inle bra i en lolalsyn på enhelslasiirafikens område.

En annan vikiig fråga i strävandena mol ökad samverkan mellan olika transportmedel är tillgängen lill godslerminaler. Det gäller kanske främsi storstäderna men även andra delar av landei såsom slörre orter och hamnanläggningar. Myckel slora besparingar, såväl för landei som för transport-kunderna, skulle göras om man lyckades bryta den som jag vill kalla myckel risiga ordning som f n. råder på lerminalområdel. De mesl avskräckande exemplen utgör förhållandel mellan statens järnvägar och ASG. Deras oförmåga att samverka i gemensamma godslerminaler koslar Iransportkunderna och samhällel slora pengar. En noggrannare samplanering av framlida gods-terminaler niäste komma lill slånd.

Innan jag säger någol om persontrafiken vill jag anknyta lill herr Magnussons i Krislinehamn anförande i vilkel han lade slor vikt vid fordonslängden. För min del finns i trafikpolitiska utredningen de mest vägande argumenten för irafiksamverkan när det gäller linjelariffen; samverkan mellan järnväg och lastbil. Där flnns också ell sakligt och utförligt underiag för de förslagen. Jag måste dock erkänna all underiagel för förslagel om ändring av fordonslängden för lastbil är tunnare, i varie fall när del gäller irafiksäkerhelsmässiga och samhällsekonomiska konsekvenser. Man kan vänia atl irafiksäkerhetsulredningen kommer med ytteriigare synpunkter på fordonslängden, och del kan därför vara skäl all invänia del slulliga ställningstagandet.

Kravei på samverkan gäller också personlrafiken. Ulskoltels ordförande har i sill anförande diskuierat den uppenbara bristen på samordning genom SJ;s egna persontransporter, vilkel också kommil lill ullryck i replikskiftet mellan honom och herr Rosqvisl ulan att herr Rosqvisl kunnai ge någon ledtråd.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trajlkpolliiken

Nr 123 F. ö. borde väl 4 000 resande per dag mellan Alingsås och Göteborg vara

Onsdagen ripn '' tillfredsställande underiag för atl skapa en god regional iransportför-

12 mai 1976 sörining med järnvägstrafik. Men jag vill anföra ell annal av de många

_____________ exempel som visar SJ:s direki fientliga hållning genlemol irafiksamverkan

Traflkpolltiken på persontrafikens område. För jämnt fem år sedan sade SJ:s chef nej till

samarbele mellan SJ och Norriandskuslens bussförelag. Därmed satte han stopp för en snabb och rationell personlinje ulmed ostkuslen. Genoiti atl samordna busslinjen Luleå-Sundsvall med järnvägssträckan Sundsvall -Slockholm skulle man i praktiken fltl en föriängd oslkuslbana för personlrafiken. Vad som behövdes var en lidlabellsmässig samordning, som i dag är prakliskl laget genomförd, och en laxemässig samordning. Men projektet sprack på del senare. Med en genomgående taxeberäkning skulle biljettpriset Luleå-Stockholm bli högst 70 % av priset för resa med andra klass. Liknande fördelar skulle gälla för övriga kuststäder söder om Luleå. Enligi 1971 års taxor skulle en lur och retur-resa Luleå-Stockholm i samlrafik kosta 160 kr. mol 256 kr. vid betalning för varie delslräcka buss-järnväg, s. k. sniltaxa. Den beräknade trafikökningen för järnvägen skulle på sträckan Sundsvall-Stockholm kunna klaras med befintliga resurser. SJ:s irafikekono-mi skulle alllsä ha förstärkts genom denna samverkan. Men att med lägre priser och bättre service locka resenärer lill SJ tilltalar tydligen inle SJ-chefen. Slutligen, herr talman, vill jag beröra en fråga som herr Rosqvisl tog upp i sitt anförande. Han åberopade direktiven till den irafikpoliliska ulredningen och sade atl kostnadsansvaret inte skall knytas lill varie irafikgren. Del är möjligen den upptäckten som har föranlett den socialdemokratiska gruppen i trafikutskotld au hoppa av från sill ställningstagande i fjol. Men, herr Rosqvisl, direktiven är inle så skrivna all de klart anvisar utredningen all man i fortsällningen skall knyla kostnadsansvaret lill transportområdet som helhel. När slalsrådel Noriing skrev direktiven angav han som en lanke i sammanhängd all man kunde se pä den saken, men han lämnade inte några klara direkiiv om all den framlida trafikpolitiken skulle läggas upp med dt totalt kostnadsansvar inom hela iransporlseklorn.

Nu skulle jag vilja fråga herr Rosqvisl: Har del skett en kantring på del här området, sä all vi i del fortsatta arbetet i irafikpoliliska ulredningen kommer all siyras i den riklning som i direktiven mera angavs som en möjlig väg atl undersöka i förbifarten? Är del en klar kantring, eller hur ligger del lill på den punklen? Jag upprepar alllså bara herr Sven Gusiafsons i Göleborg fråga lill herr Rosqvisl: Vart är herr Rosqvisl på väg?

Herr MAGNUSSON i Krislinehamn (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag fattade herr Sellgrens inlägg så au också han uttalade

tveksamhet när del gäller längden 18 m och att han ville se vad som kommer

litet längre fram. I en tidning som heter Moderna Transporter fanns del i mars en artikel,

där man intervjuat företrädare för de olika partierna om deras inslällning

till förslaget. I artikeln säger man atl socialdemokrater och kommunister
48 står hell bakom längden 18 m. medan däremol borgeriigheten är kluven.

Om denna sägs: "Att både ha samhällsekonomi som ledstjärna (där salsning pä SJ ingår som en vikiig del) och stötta upp lastbilstransporterna till 100 procent är sanneriigen inle del lättaste." Det lycker jag i viss mån har visat sig även i dag.

Vad jag vill dra fram är närmast all vid lidpunkien för tidningsartikeln hade bäde folkpartiet och moderaterna tydligen en räll positiv inställning till gränsen 18 m och länkte acceptera den, medan centerns attityd var svårare all fä grepp om. Då uppslår frågan: Vad är del som skett sedan tidningsartikeln skrevs och som gör atl man har en mer negaliv inslällning i dag?

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Hert ROSQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sellgren frågade vart jag var på väg. Jag flr relurnera den frågan lill herr Sellgren.

Herr Sellgren borde vela alt jag inle skrivii direktiven lill Irafikpoliliska ulredningen. Herr Sellgren däremol, som sitter i trafikpolitiska ulredningen och har lill uppgift au ta del av direktiven och falla beslut, borde vela vad de innehåller.

Herr Sellgren och herr Lolhigius, som lidigare deltagit i debatten har i trafikpolitiska utredningen varit med om all exempelvis fatta beslut om all längden pä lastbilar bör minska frän 24 lill 18 m. Jag betonade i miu huvudanförande aU fiera utredningar, bl. a. den trafikpolitiska utredningen, varit pariamenlariskt sammansatta. Där har ni haft möjlighet atl yttra er. I likhet med herr Magnusson i Kristinehamn vill jag fråga: Vad har hänt? Varför har ni svängt på det här sättet?

Trafikpolitiska utredningen anförde bl. a. trafiksäkerhetsaspekter som skäl lill alt man bör minska längden pä lastbilarna från 24 lill 18 m. Trafiksäkerhetsutredningen gör en ulvärdering av della och den är i del närmaste klar. Så mycket kan jag säga, herr Sellgren, alt även irafiksäkerhelsaspeklerna lalar myckel slarki för all längden på lastbilarna skall minskas frän 24 till 18 m. Men då kommer man också in på bedömningar om huruvida man skall ha kvar de långa bilarna för att de ger billiga transporter, trots att de kan orsaka trafikskador och död på vägarna. Den frågan, herr Sellgren, måste vi också la ställning lill när vi behandlar trafikpolitiken och nämner de samhällsekonomiska aspekterna. Här kommer även de mänskliga aspekterna in.

Sedan när del gäller järnvägen Alingsås-Göleborg är det väl sä, herr Sellgren, all det för oss inle är del vikligasle om människor åker si eller så, utan det vikligasle belräffande persontrafiken är all för människorna ule i landei nå den bäsia irafiklösningen. Då får inle frågan gälla om Irafiken skall gå på räls eller landsväg. Del som är bäst för människorna skall vara del dominerande. Vad som är bäst i fallet Alingsås-Göteborg undandrar sig min bedömning f n.

Hert SELLGREN (fp) kort genmäle;

Herr talman! När del gäller direktiven lill den trafikpolitiska ulredningen lycker jag all huvuddirekiiven, såsom de är skrivna, och den inställning

4 Riksdagens protokoll 1975/76:123-124

Nr 123 jag har svarar bäst mol vad som slår i ulskotlsbetänkandel om hur tra-

Onsdaeen den fikpoliliken från samhällsekonomiska och regionalpoliliska utgångspunkter

12 mai 1976 '" fnsera utan snäriande detaljregleringar: "Så sker om varie Iransport-

--------------- medels tjänster prissätls med hänsyn lill de samhällsekonomiska kosina-

Trafikpoliilken derna."

När det sedan gäller fordonens längd och trafiksäkerheten måste herr Rosqvisl ha sprungit före ulredningen, för del han talar om frän ira-fiksäkerhetssynpunkl behandlas inle i trafikpolitiska ulredningens betänkande. Den utredningen har inte tagit fram något underiag när det gäller trafiksäkerhelsfrågorna. De aspekterna skall komma fram i samband med trafiksäkerheisuiredningens betänkande. Och från den ulredningen har jag ännu inle hört någonting. Har herr Rosqvist gjort det?

Hert ROSQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Ell av argumenten för all förorda 18 m i stället för 24 m var trafiksäkerhetsaspeklen - del slår i trafikpolitiska ulredningens belänkande.

Hert SELLGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag har lidigare offentligt vid flera lillfällen framhållit all uttalandet om trafiksäkerhetsaspekten när det gäller fordonslängden har kommil med av misslag i irafikpoliliska ulredningens betänkande. Delta har också bekräftats från ulredningens sida. När jag läsle korrekturet lill betänkandet före tryckningen anmärkte jag pä alt denna passus om trafiksäkerhetsaspeklen var med. Jag fick sedan klarsignal om all den skulle tas bort men samtidigt ell besked om atl pä grund av ett olycksfall i arbetet just den bisatsen kommit med.

Detta med trafiksäkerheten har man sedan hakat upp sig på i alla debatter. Trafiksäkerheten finns emellertid inle med som underiag i irafikpoliliska utredningens ställningslagande i fråga om fordonslängden.

Nu har jag sagt det ännu en gång, herr Rosqvist.

Hert CLARKSON (m):

Herr lalman! Sverige ligger i utkanten av Europa och behöver inle minst av den anledningen goda luftfarlskommunikationer. Sveriges egen geografiska ulsiräckning är sådan atl vi även behöver ell ordenlligl fungerande inrikesflyg. I irafikutskotlels belänkande har man också insläml i de önskemål som olika motionärer framställt om all luftfartens problem skall utredas och infogas i etl samordnat trafiksystem. Jag hoppas atl ulskoltels önskan snabbi villfares, eftersom luftfartens problem i Sverige är mångskiftande och pockar på en snabb lösning,

Jag skall böria med atl lala om inrikesflyget. Just de svenska geografiska

förhållandena skulle motivera ell verkligt folkfiyg här i Sverige. Det har

vi inte fltt, och del har många orsaker. Att flyga med inrikesflyg i Sverige

är dyrt, krångligt och tidskrävande. Priserna pä flygiransporter i Europa

50 är relaiivi sell myckel höga genlemol den övriga väriden och i Sverige

är de ännu högre, relativt sett, än i Europa i övrigt. Del har all göra med den uppdelning av inrikestrafiken som har skett, även om inrikesflyget egentligen är monopoliserat.

Linjeflygs tekniska utveckling har inneburit all man har måst sälta priser pä inrikesflygel i Sverige som har blivil alldeles för höga. Del har gjort atl den del av inrikesflyget som t. ex. SAS har hand om är en mycket lönsam verksamhet - så lönsam atl man skulle kunna hävda, med någon tillspetsning av problemel, all svenskt inrikesflyg, utövat av SAS, ger så höga förtjänster all dessa läcker förlusterna av del danska inrikesflygel. Del är glädjande all SAS och Linjefiyg har nått en överenskommelse om atl en del av de flygningar som SAS nu utför skall ske för Linjeflygs räkning, sä alt därigenom Linjeflygs ekonomiska underiag förbättras. Hur slor vän man än är av det skandinaviska flygbolaget SAS måste målet pä lång sikl vara alt svenskarna flr dl eget inrikesflyg.

Del är också tidskrävande atl utnyttja svenskt inrikesflyg. Del beror pä alt nästan alll inrikesflyg i Sverige går över Stockholm. Del är hög lid all vi flr ell fungerande tvärgående nät, så att alla transporter inte nödvändigtvis måste ske med mellanlandning i Stockholm. Trots att Linjeflygs och SAS flygpriser är höga har vi dessutom på många linjer dålig kapacitet. Det är angeläget att vi får ett smidigare transportsystem för inrikesflyget i Sverige. Vi i moderata samlingspartiet tror också alt mer vidsyn och en mer fri konkurrens skulle vara till fördel för både priser och utvecklingen mol ett äkta folkflyg i Sverige.

När del gäller en annan flygverksamhet, nämligen charterflygel, är förhållandena i Sverige närmasl katastrofala. Någon större del av chartertransporterna utförs inle längre av svenska förelag, utan hundratusentals svenska ulrikesresenärer transporteras på utländska luftfartyg. Del hade ur sysselsättnings- och nationalekonomisk synpunkt varit synneriigen värdefullt om vi hade haft ett fungerande svenskl charterflyg. Utskottet har vid flera tillfallen behandlat motioner, avsedda att stimulera charterflygbranschen i Sverige, men inte kunnai finna någon lösning. Del är svårl att i dag ge uppslag lill hur man skall kunna stimulera charterflygbranschen i Sverige så aU den verkligen kommer alt fungera. Del är uppenbart alt bestämmelser och företagsekonomiska förhållanden här i landet är sädana atl charterflygbranschen åtminstone inle t. v. kan uppleva någon blomstring.

Vi har också etl hämmat allmänflyg som - om del blev beaktat i en framtida samordning av luflfarlspoliliken -skulle kunna ulvecklas myckel bäure än hittills. Del är många fördomar som hejdar allmänflygels utveckling. Man tror atl del är ett flyg för ett besuttet fllal, s. k. direklörsflyg. Man känner inle lill alt allmänflyget i själva verkel är en omfattande flygverksamhet med smärre luftfartyg. Det är s. k. bruksflyg, taxiflyg, kartflyg och reklamflyg. Vi har också privalflyg. Vi har affärsflyg, dvs. företagens egen flygverksamhet, och tjänsteflyg, bestående av polisflyget, ambulansflygel och frivilliga flygkåren, skogsbrandsbevakning, räddningsflyg, und-sältningsflyg osv. Vi har hela den vikliga skolflygverksamhden med både motorflygplan och segelflygplan; del är de kommersiella flygskolorna som

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

utövar den verksamheten. Till sisl har vi flygsporten i form av motorflyg och segelflyg, som i den mån den bedrivs vid flygklubbarna i grunden innebär en förbättring och stimulering av flygförarnas och navigatörernas skicklighet.

Allmänflyget i Sverige måste fl bättre förhållanden. En av de saker som jag strax skall återkomma lill och som är nödvändig för åtminstone allmänflyget i Stockholmsregionen är bevarandet av Bromma flygplats. Om del har emellertid herr Lolhigius redan talal. Men jag skulle vilja säga några saker lill om flygplatser i Sverige och komnier därvid också in på Bromma flygplats.

Motioner i dessa frågor är uppskjutna lill höstens riksmöte. Eftersom Brommabeslulel fattades med mycket knapp majoritet, övervägande socialdemokratisk, flr man kanske med lanke på den akluella politiska ulvecklingen allvariigt räkna med atl en ny riksdag inle kommer all la ell likadant beslul. Därför skulle chanserna för ell bevarande av Bromma kunna stiga med etl, som jag ser del, lyckligt ulfall av höstens riksdagsval. Jag hoppas därför att de ca 20 milj. kr. som luftfartsverket har fäll för ombyggnader ute pä Arianda för Linjeflygs räkning fram lill riksdagsvalet i september används i så lilen ulsiräckning som möjligt, sä all inle alllför myckel pengar blir bortkastade om nu riksdagen i höst skulle komma alt ändra beslutet om Brommas nedläggning.

Under alla förhållanden och med anknytning lill vad jag sade om all-mänflyget är det viktigt all man inle gör någonling förhastat med Bromma flygplats ulan bevarar den t. v. för allmänflygets bruk. För utan Bromma flnns ingen flygplats för det vikliga expanderande allmänflygel i Stockholmsregionen.

Med hänvisning lill vad jag nu har sagt om luftfarlsförhållandena yrkar jag i likhet med herr Lolhigius m. fl. bifall till trafikutskottets hemställan.

Hert LÖVENBORG (vpk):

Herr lalman! Jag vill i all korthet plädera för motionen 498 som följts upp av herr Magnusson i Krislinehamn i reservation nr 4.

Trafikutskollels ordförande och jag diskuterade i någon mån tidnings-politik i anledning av ett utskoltsärende förra veckan. Pä det området finns det ju något som heter upplagespiralen. Denna innebär atl lidningarnas upplagor minskar, vilkel medför bortfall av prenumeranter. Minskad upplaga betyder i sin lur ännu färre annonsörer, och dä minskar prenumeranterna ännu mer osv., tills tidningen läggs ner.

På järnvägstrafikens område finns det ju en liknande spiral. Priserna höjs. Det blir minskal anlal resande, och priserna höjs ännu mer för all kompensera borlfallei av resande och gods, och det leder till all ännu färre använder sig av järnvägstrafiken.

Eller det kan fungera så här. Antalet resande minskar därför all del är för dyrt eller för dålig service. SJ:s raiionaliseringsivrare vill läcka inkomstbortfallet genom all dra in turer, sä all del blir irängi och opraktiskt atl åka med statens järnvägar. Då är del ännu färre som reser, och SJ kan lägga fram en statistik som visar au här böriar del vara dags för indragning.

Del är de här kombinerade orsakssammanhangen som ligger bakom pla- Nr 123 nerna och antydningarna om indragning av persontrafiken på sträckorna Onsdaeen den Överiorneå-Karungi och Gällivare-Arvidsjaur. Vi anser SJ:s polilik bl. a. 12 mai 1976

när del gäller dessa bandelar vara felaklig. Man har genom ständiga laxe- -

höjningar och försämrad service undergrävt trafikunderiaget sä all man så Traflkpolltiken småningom kan hänvisa lill ell myckel lågt utnyttjande, och då böriar man planera för den avgörande stöten.

När del gäller de i motionen nämnda bandelarna är del alldeles uppenbart all de befinner sig i farozonen. I första hand är del personlrafiken som man vill strypa med hänvisning lill den minskade resandefrekvensen.

Jag vill notera all trafikutskottet i flera avseenden har positiva skrivningar när det gäller trafikpolitikens framlida målsättningar. På s. 13 i beiänkandei finner man bl. a. följande:

"Del slår enligt ulskoilds mening alldeles klart atl järnvägarna i framliden måste spela en beiydande roll för både gods- och persontransporter. Även miljöhänsyn och irafiksäkerhelsskäl liksom önskvärdheten av en mera energisnål trafik gördel nödvändigl all den rälsbundna irafiken stimuleras. Taxepolitiken måsle bedrivas med lanke härpå och vidare måsle SJ över huvud tagel försöka göra sin del av den kollekliva trafiken mera attraktiv och bättre anpassad till trafikanternas önskemål."

Del där är ju kloka formuleringar, som knyter väl an lill bl. a. vårt partis Irafikpoliliska linje. Dd är också positivt när man säger ifrån all någon nedläggning av järnvägar och järnvägsstationer i vart fall inte får ske under pågående uirednings- och planeringsarbete.

Men människor kommer inte all kunna kommenderas att använda sig av järnväg i slällel för all la bilen. Järnvägsäkandel måste kunna grundas på en påvisbar överlägsenhd. Del måste framför alll vara billigare, och del måste också vara mera rationellt.

Delta är emellertid precis vad som saknas när del gäller de bandelar som aktualiserats i vår motion. Man frågar sig vilken effekt del skulle fä om priserna pä dessa sträckor under en lidrymd av ell år sänks för gods- och personbefordran med 50 96 och SJ verkligen lägger sig vinn om all förbättra servicen gentemot resenärerna, inrättar flera turer, anpassar tiderna till resenärernas behov och önskemål pä ell annal sätt än nu? Vi motionärer lycker atl del vore värt alt göra ell sådant försök just på ett par linjer som haren myckel svag resandefrekvens. Då får man ju se om irafikminskningen på dessa sträckor beror pä ovilja all använda järnvägen eller om den beror på att folk lycker del är för dyrt och för orationellt.

Nu påpekas del i ulskoltels skrivning, liksom i herr Magnussons reser
valion, alt en prövning skall ske innan någol definitivt beslul om nedläggning
fallas, men nog vore del väl värdefullt alt lill denna definitiva prövning
ha etl material till förfogande från etl sådanl intressant försök. Då kunde
man ju med slörre säkerhet fatta definitiva beslul eftersom man i vart fall
hade prövat, om den svaga beläggningen beror på befolkningens lolala oin
tresse av järnvägstrafik eller om en nedåtgående trend kan brytas genom
kraftiga stimulansåtgärder. 53

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Traflkpolltiken

Järnvägstrafiken måste sättas in i sill totala samhällsekonomiska sammanhang. Dä blir det ingen vinst om man successivi vidlar åtgärder som överför irafik från järnväg till landsväg. Vi anser tvärtom all trenden nu måsle radikalt vändas och järnvägstrafiken stimuleras pä alla länkbara säll.

Vi anser också alt en försöksverksamhet av det slag vi föreslär kan ge en uppfattning om vilka möjligheter som finns pä della område. Självfallet tror vi också alt den skulle ge etl sådanl resultat all det nedläggningshot som svävar över de nämnda bandelarna definitivt sopas bort.

Jag yrkar bifall till herr Magnussons i Kristinehamn reservalion nr 4.

Fru TILLÄNDER (c):

Herr talman! Jag har med lillfredsställelse konstaterat den positiva grundtonen i ulskoltels behandling av moiionen 327. Det gör att jag dristar mig atl något utveckla de synpunkter som motionen kortfattat tog upp. Tonvikten i motionen ligger pä statligt slöd till kollektivtrafik. När man då överväger vilka trafiksystem som lekniski sett kan komma i fråga, bör alternativet med trådbussar uppmärksammas pä ett helt annat säll än vad som hittills skett.

Om vi skall kunna lösa tätorternas trafik- och miljöproblem, krävs det en ökad satsning på kollektivtrafiken. Men en ökad andel kollektivtrafik accentuerar också önskvärdheten av miljövänligare fordon än dagens. Dieselbussen har visserligen förbättrats under senare är, men det är troligt atl den inte kan utvecklas till att motsvara framlida krav på avgas- och bullerfrihet. Enligt trafikbullerutfedningens förslag skall bullernivån för stadsbussar fr. o. m. 1984 sänkas lill 75 decibel vid mätningar enligt ISO-normen.

Ingen av de busstyper som i dag finns på marknaden uppfyller dessa krav, och det är tveksamt om bussfabrikanterna kan hinna få fram så tystgående dieselbussar.

Då för kollektivtrafiken i ökad utsträckning kommer all reserveras särskilda körfäll och bussgator, är del speciellt vikligl all bussarna görs tystare, eftersom även enstaka fordon upplevs som störande. De omgivningshygieniska ölägenheterna av accelererande fordon med höga ljudnivåer kan troligen inte övervinnas med dieseldrivna bussar. 1 stället får man studera andra fordonslyper som kan motsvara dessa krav. Eldrivna fordon ulgör, enligt vad som kan överblickas i dag, etl av de bästa sätten atl lösa trafikens miljöproblem. Dels elimineras avgaserna, dels reduceras bullret kraftigt, i synnerhet vid start och acceleration.

Av eldrivna fordon anses ännu trädbussen vara del mest realistiska alternativet. Här i Sverige har trädbussdeballen fått ny fart under senare är. I fiera kommuner har man på grund av de ökade miljökraven aklualiseral frågan om elektriskt drivna bussar. Vi har också fäll en deball i fackpressen om trädbussens för- och nackdelar. Vid Svenska lokaltrafikföreningens årsmöte i Uppsala 1974 diskuterades också eldrivna bussar, bl. a. med företrädare för ASEA, som f ö. tillverkat elutrustningen lill de trådbussar som tidigare fanns i Stockholm och Göleborg. Samma för-

ening arrangerade i november förra året en resa lill Schweiz och Västtyskland, där man studerade olika slags eldrivna bussar. I resan deltog ca 100 personer, huvudsakligen tjänstemän och förtroendevalda från trafikföretagen.

Även utomlands har intresset för trädbussar ökat, särskilt efter oljekrisen. Här kan nämnas några länder där trådbussen upplever en renässans. I Frankrike, Italien, Schweiz och även i vårt grannland Finland ökar intresset för trädbussar. I Sovjetunionen, som f ö. är väridens slörsta irådbussnalion med över 90 trådbussanläggningar, tillkommer årligen 7-10 nya trådbussnät. Även i fiera andra öststater är intresset myckel slort.

Trots uppenbara fördelar med eldrivna fordon har dessa inle fått den spridning som är önskvärd ur miljösynpunkt. Anledningen härtill är säkerligen de höga initialkostnaderna. De beror på att trådbussen är dyrare i inköp än en dieselbuss och atl det dessuiom krävs en fast anläggning i form av kontaklledning, kabel och likriklarstationer. Investeringskostnaden för ett irådbussnät blir därför minsl dubbelt så hög som för fortsatt dieselbusstrafik. Det betyder inte att trådbussen blir dubbelt så dyr i drift som en dieselbuss. Trådbussen och den fasta anläggningen har nämligen väsenlligl längre livslängd än en dieselbuss.

Den av regeringen tillsatta utredningen om kollektivtrafik i tätort, KOLT, föreslår i sill betänkande all statsbidrag skall kunna utgå lill byggande av större busshållplatser, särskilda bussgator, vind- och regnskydd saml trafiksignaler som prioriterar kollektivtrafiken. Förslaget innebär också alt den s. k. tunnelbanekungörelsen ändras till all även omfatta spårtrafikanläggningar som inte uppfyller kraven på planskilda korsningar och egen banvall. Vidare föreslår KOLT atl statsbidrag även skall utgå till spärtrafikanläggningars överbyggnad och tillhörande fasta anläggningar för kraftförsörjningen. Anläggningar för elektrisk bussdrift nämns över huvud tagel inle i KOLTS:s förslag.

Den skrivning som utredningen föreslär förde nya slatsbidragsbestäm-melserna ger inte ulrymme för motsvarande bidrag lill fasta anläggningar för elektrisk bussdrift, i första hand irådbussdrifl. Eftersom irådbussdrift under de närmaste 10-15 åren anses vara den enda praktiskt realiserbara formen av tysta och avgasfria bussar är delta olyckligt. Statsmakterna kan här direkt bidra lill skapandet av en bättre miljö i städerna genom all underiätta lokala beslul. Alt undanta fasta anläggningar för elektrisk bussdrift vore att hämma utvecklingen.

Vi motionärer vill därför alt de fasta anläggningar som krävs för kraft-försöriningen av eldrivna bussar blir bidragsgilla på samma säll som föreslås gälla för motsvarande anläggning avsedd för spårtrafik.

Jämfört med spärtrafikanläggningar kräver trådbussen relaiivi små investeringar. Delta betyder att trädbussen kan bli ell mer realisiiskl allernaliv än spärtrafik i betydligt fler kommuner. Som exempel kan nämnas att anläggningskostnaderna för spårväg inkl. kontaklledning uppgår lill ca 1 500 kr. per meter, medan kostnaden för trådbussens konlakl-

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

ledning uppgår till bara ca 300 kr. per meter. Del är således minst fem gånger dyrare alt anlägga ett spårvägsnäl. För tunnelbana är kostnaden ännu högre än för spärvägstrafik. Om vi antar alt Slockholm, Göteborg och Norrköping under en viss tid erhåller statsbidrag för spärtrafikanläggningar pä sammanlagt 100 milj. kr., så kommer vi fram lill alt man för samma belopp kan ge statsbidrag lill kanske 15 kommuner med anläggningar för elektrisk bussdrift.

Om statsbidrag erhålles med 85 %, dvs. samma procentsats som föreslås gälla för kontaklledning avsedd för spärvägstrafik, blir trådbussens konkurrenssituation helt annorlunda. Statsmakterna kan här alllså genom subventioner direkt bidra lill skapandet av en bättre miljö i de slörre tätorterna. I USA och Frankrike får irafikföreiag statsbidrag lill trådbussar.

Enligt vår uppfattning bör KOLT:s förslag lill ändrade statsbidrags-bestämmelser ulan slörre svårigheter kunna utvidgas lill atl även omfatta fasta anläggningar för elektrisk bussdrift. I departementschefens direkiiv till utredningen, vilka återfinnes pä s. 19-25 i SOU 1975:47, står på s. 24 fjärde stycket följande:

"I fråga om de tekniska betingelserna för kollekiivlrafiken bör de sakkunniga närmast inrikta sig på de kollekliva färdmedel som f n. används och som under den närrnasle tioårsperioden bedöms komma lill användning, dvs. främsi bussar och i slörre städer olika spårbundna system. Även modifierade former av dessa Irafikmedel - exempelvis eflerfrå-gestyrda bussar - bör beaktas med hänsyn till deras sannolika användning under den ifrågavarande perioden."

Della bör rimligen kunna tolkas så, all även trådbuss bör ingå i ulredningens arbetsuppgifter. En trådbuss är ju faktiskt en modifierad form av buss, där man ersatt dieselmotorn med en elmotor och samtidigt försett den med slrömaviagare på taket. Många trafikförelag kommer inom de närmaste åren att påbörja en förnyelse av den myckel slora busspark som anskaffades lill högerlrafikomläggningen. Vi har sålunda ell unikt tillfälle atl under en relativt kort tidsperiod införa ett myckel stort anlal miljövänliga elbussar.

Vid Svenska lokallrafikföreningens sludiebesök i Schweiz och Västtyskland konstaterades all dagens trädbussar hunnit en generation längre än de trädbussar som tidigare fanns i Stockholm och Göteborg.

Det är angelägel atl del även inom landet bedrives ell utvecklingsarbete för all få fram miljövänliga bussar. Svensk leknik och svenska företag ligger relativt långt framme vad gäller lillverkning av trådbussar. ASEA har lidigare tillverkat trädbussar och har också utvecklat lyrislortekniken. Svenska Ulvecklingsakiiebolagel har framhällil atl trådbussen har goda ulvecklingsmöjlighder. Bl. a. bör del bli möjligt all öka reskomforten genom lägre instigningshöjd tack vare elmotorerna, någol som har slor betydelse inle minsl för äldre och handikappade. Den nya lyrislortekniken som medför en mjuk gång bidrar också lill all höja reskomforten.

Om vi skall få i gång dt utvecklingsarbete när del gäller eldrivna fordon

krävs det något slags stimulans. Jag kan här nämna all det i Västtyskland Nr 123

pågår utveckling av olika former av eldrivna bussar. Detla utvecklings- Onsdaeen den

arbete betalas till 75 % av Bundesminislerium fiir Forschung und Tech- j piaj |976

nologie. Även i Frankrike är staten direki engagerad i ulvecklingen av ----

eldrivna fordon. Trafikpolitiken

Vi motionärer vill därför framhålla vikten av all utvecklingen av nya och modifierade typer av eldrivna fordon stimuleras genom statligt stöd till berörda förelag. Av särskilt intresse är ulvecklingen av kombinerade tråd- och balleridrivna system.

Herr talman! Som framgått av del sagda ulgör dt kollektivt trafik-syslem med trådbussar etl allernaliv som är värt atl las upp lill allvarlig granskning i den beredning som inom regeringens kansli arbelar med trafikfrågor. Del har också ulskollel understrukit med anledning av motionen. Jag har därför inget särskilt yrkande.

Hert NYHAGE (m):

Herr talman! Med anledning av all SJ i skrivelse lill regeringen i början av del här året aktualiserade nedläggningen av bl. a. all trafik på bandelen Ulricehamn-Gånghesler och personlrafiken på linjen Borås-Varberg yrkade herr Magnusson i Borås och jag i motion nr 1595 all riksdagen skulle uttala all någon nedläggning av den ifrågavarande irafiken ej skulle kunna övervägas förrän frågan om ersällningslrafik lösls pä ett tillfredsställande säll.

Del finns här anledning alt äter erinra om de skäl som vi åberopade för värt yrkande och som självfallet alltjämt kvarstår. Pä båda linjerna är såväl person- som godslrafiken av slor betydelse för de berörda kommunerna. En nedläggning skulle bl. a. drabba dels mänga s. k. pendlare, dels ell antal elever vid gymnasieskolorna i Borås, Ulricehamn och Mark. Näringslivet skulle få klart försämrade transportmöjligheter för sill gods. Vägarna i bygden - framför alll väg nr 41 mellan Borås och Varberg - är inte i sådant skick att de utan en ordentlig upprustning kan accepteras för ersällningslrafik. Den trafikpolitiska utredningen, som just sysslar med hithörande frågor, bör rimligen fä fullgöra sitt arbele innan omfattande nedläggningar av bandelar får vidlagas. Slulligen måste också de berörda kommunerna informeras och deras uppfallning och synpunkter inhämtas.

Utskottet har i sill belänkande deklarerat alt järnvägstrafiken bör kunna ulvecklas i positiv riklning, och utskottet anser all statsmakterna bör tilldela järnvägarna en mer beiydande roll i den framlida iransporl-försöriningen. Ulskoltet uttalar atl någon nedläggning av järnvägar mol berörda kommuners vilja inte får ske under pågående uirednings- och planeringsarbete. Utskottet hänvisar slutligen lill kommunikationsministerns meddelande tidigare i år atl någon åtgärd frän regeringens sida med anledning av SJ:s skrivelse inte är aktuell och att någon nedläggningsprövning inte kan ske före utgången av budgetåret 1976/77.

Vad utskottet här har anfört måste tolkas så, all nedläggningshold 57

Nr 123 mot de i vår molion berörda bandelarna t. v. är avvärjt. Delta hälsas

Onsrinsen rien naluriiglvis med lillfredsställelse, liksom det uttalande som trafikutskol-

17 n-iai 1976 '' ordförande tidigare i dag gjorde med anledning av motionen. Av

_____________ erfarenhet vet vi emellertid hur snabbt förändringar kan ske pä det här

Trafikpolitiken området. Ulskoltet borde därför enligt min mening klart ha deklarerat

all upprustningen av de ifrågavarande vägarna skall vara genomförd innan

frågan om nedläggning av de berörda bandelarna äter aktualiseras, om

nu della över huvud laget måste ske. Herr lalman! Åberopande den positiva tolkning som jag alllså gör av

ulskotlels ställningstagande lill del ärende jag berört ställer jag vid del

här lillfälld inget särskilt yrkande.

Hert DANELL (m):

Herr talman! 1 motionerna 798 och 1533 har jag lagil upp ell par luftfartsfrågor, och jag länkle göra några korta kommentarer i anslutning lill dem med en avslutande fråga.

I moiionen 798 om charlernygel har jag följt upp en fråga från tidigare motioner om försöken all skapa fier resmål. Vi måsle nämligen öka antalet resmål för alt öka valfriheten på marknaden och erbjuda fler människor atl åka med charterflyg, som för de flesta är den enda möjligheten att få en mer exotisk semester än vad de annars kan få. Jag menar också alt vi måsle ändra charlerbesiämmelserna, eftersom de i vissa delar är alltför detaljerade och sätter onödiga krokben för verksamheien. Inte minsl en jämförelse med de reguljära flygföretagens s, k. IT-trafik visar att charterfiygd inte arbelar på lika villkor. Del borde föranleda en översyn av de nuvarande reglerna. Detta skulle också kunna medföra nybildning av förelag i branschen, vilkel herr Clarkson var inne på. Om man eftersträvar fier förelag i branschen tror jag alt enda möjlighelen är all man ändrar bestämmelserna och inle söker efter andra stimulanser. På det sättet får man en naturlig tillväxt.

Utskottet hänvisar till DAC-kommillén - del gemensamma skandinaviska arbelel i dessa frågor - och säger all ell belänkande som vänlas under våren 1976 kornmer alt handla just om liberalisering av charter-bestämmelserna. Det är bra. Dess värre har kommitténs delbetänkande, som skulle ha kommil under våren, av någon anledning frusit inne. Efter vad jag förslår skall vi emellertid under sommaren få etl belänkande från DAC-komniitlén belräffande dessa frågor, och min förhoppning liksom ulskoilds är all del komnier all gä ät rätt håll. Vi får anledning alt återkomma lill dessa frågor när vi ser vilka förslag kommittén lägger fram.

1 min andra molion, 1533 om inrikesfiygd, har jag berört tvä frågor. Den första gäller förhållandet mellan SAS och Linjefiyg i vad avser in-rikeslrafiken. Detta har herr Clarkson redan varit inne på, och jag delar hans uppfallning.

Den andra frågan är något svårare. Den gäller förhållandet mellan Lin-
58 jefiyg och den enskilda fiygföretagsamhd som finns pä området, taxiflyg

med eller utan reguljär trafik. Här finns inget existerande regelsystem. Tillvaron är därför ganska osäker för dem som arbetar i branschen. Vissa flyger något som kan belraklas som reguljär trafik, stundom efter muntligt tillstånd. Andra flyger reguljär trafik efter inofficiella regler och praxis.

För ett par år sedan kom man i etl skandinaviskt luftfarlssamarbete överens om att försöka utveckla något som kallades linjetaxi. Del skulle skapa en möjlighet atl på vissa premisser under en viss lid ge tillstånd att flyga reguljär Irafik. Luftfartsverket i Sverige har behandlat frågan och bett regeringen fatta beslut om reguljär trafik under benämningen linjelaxi för atl skilja den från annan reguljär trafik och fä ell enkelt och lättfattligt regelsystem, som klart skulle visa vilka regler som var avgörande för marknaden. Regeringen har inle velat använda de nya reglerna utan fortsätter att lala om reguljära tillstånd i olika former. Det har inle förenklat tillvaron - tvärtom finns osäkerheten kvar.

Utskottet har inte alls behandlat den delen av min molion i sill belänkande. Det är bra alt utskottet föreslär att luftfartens roll skall komma in i den samordnade trafikpolitiken, men eftersom min motion behandlas i etl annat avsnitt av betänkandet är min fråga hell enkelt: Skall jag uppfatta ulskottsmajoritetens ställningstagande sä alt även frågor som har med inrikesflyget att göra - alltså företagsamhet i Linjeflygs och annan regi - kan bli föremål för översyn för att vi skall få en enhetlig inrikesflygverksamhd lill förmän för både konsumenter och företagare?

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Fru ANDERSSON i Hjärtum (c):

Herr lalman! Med anledning av trafikutskottets yttrande i betänkandet 1975/76:18 över vår motion 273 om klassindelningen på tågen vill jag säga att vi motionärer naturligtvis inte tänkt oss alt andra klass skulle kunna slopas omedelbart. Vår förhoppning var atl man när man bygger nya järnvägsvagnar skulle ge samlliga vagnar den standard som första klass i dag har, så atl alla - även handikappade och äldre som har svårt alt sitta i de trånga andraklassvagnarna - skulle få samma möjlighel, även om de inte har råd att betala den meravgifi som del kostar all åka första klass.

Om man bara har en klass bör del också vara lättare att få en jämn belastning pä tågen med ell mindre antal vagnar.

Utskottet motiverar sitt yrkande om avslag på moiionen med atl ell slopande av klassindelningen på tågen skulle medföra ell inlktsborlfall för SJ på 40 ä 50 milj. kr. Jag vill inle bestrida att sä skulle bli fallet, men jag undrar varifrån större delen av dessa pengar kommer.- Har man någon gäng åkt första klass vet man all huvudparten av dem som reser där får sina biljdler beialda av riksdag, länssiyrelser, departement, landsling och kommuner. Del är alltså skaltebdalarna som betalar biljetterna. Man kan då säga alt staten tar pengar ur den ena fickan och lägger dem i den andra, och det hela påverkar alltså inle statens ekonomi.

Dessuiom är det fackföreningar som låter sina delegater och ombudsmän åka första klass på medlemmarnas bekostnad. Även näringslivets

Nr 123 högre tjänstemän har denna förmän. De fiesta skulle åka andra klass

Onsdagen den °" -i'*' '""' ''' ° '" ''■'J"-

12 mai 1976 ° '''' moiiveringen att vi måste ha lyst och lugnt omkring

_____________ oss när vi reser, så att vi kan arbeta. Del måste väl gå all ordna pä

Trafikpolitiken annat sätt. Lika väl som del finns kupéer för rökare och icke rökare

kunde man ha några arbetsvagnar där lysinad var påbjuden men som hade samma standard som övriga vagnar.

I sovvagnarna måste man nog ha kvar en-, tvä- och trebäddskupéer, eflersom här många andra synpunkier kommer in i bilden, främsi olika former av handikapp.

Herr lalman! Jag yrkar inle nu bifall till vår motion. Men jag vel att svenska folket och troligen även trafikutskottets ledamöler om några år kommer all anse del vara hell självklarl all man inle skall ha klassindelning pä våra järnvägar. Vi återkommer därför med moiionen ell annat är och hoppas då pä större förslåelse.

Hert BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Lål mig i debaitens slutskede fl rikta en fråga till utskottels lalesman. Denna fråga rör i allra högsta grad den deball som vi nu för om ökad lönsamhet för SJ. Frågan gäller SJ:s godsbefordran.

Jag läsle i Arbetarbladet av den 18 mars i är en artikel med rubriken: "Paket skickas 30 mil för alt komma fram 4." Jag skall be alt få cilera följande ur nämnda arlikel:

"Kortaste sträckan mellan ivå punkier är en rak linje. Så slår del i skolornas malemalikböcker och del belraklas allmänt som en .självklar sanning. Men ändå är del inle alltid som den regeln tillämpas. Åtminstone inte inom Stålens järnvägar och i synnerhet inle när del gäller slyckegodslrafik i Norduppland.

Skutskär och Tierp ligger båda efter Ostkuslbanan. 37 kilomeier från varandra. Men etl paket som skickas med järnväg mellan de båda grannorierna flr färdas nära ireitio mil innan det kommer fram. Och då har del passeral Skulskär ire gånger och Tierp ivå! Transporten tar mellan tre och sex dygn!"

Herr talman! Jag har visseriigen inte kollat om uppgifterna i artikeln överensstämmer med verkliga förhållandet, men jag håller del för sannolikl, inte minsl med hänsyn lill alt jag erfarit frän andra håll i landei all man skickat gods länga omvägar innan del kommil vederbörande mottagare lill banda.

Och nu kommer jag lill min fråga. Vad vinner man frän SJ:s sida på atl tillämpa ett dylikt transportförfarande, ekonomiskt men framför allt med avseende på god kundservice?

Ja, herr talman, som lekman pä området är jag i behov av en upplysning i denna fråga. Jag hoppas atl svaret och en godtagbar förklaring inle uteblir.

Jag skulle egentligen sälla punkl nu, herr lalman, men jag kan inle un
deriåla alt ullala min förvåning över hur SJ i sin korisikiiga planering lydligen
underiäler atl sälla in exlra vagnar vid stora irafiktoppar. Jag grundar min
60 krilik på all SJ i går kväll inle satte in tillräckligt med personvagnar frän

Göteborg exempelvis till Falköping-Skövde. Jag länker på tåget som avgår Nr 123

frän Skövde kl, 22,35. Tydligen hade man pä SJ inle beaklat fotbollslands- Onsdagen den

kampen i Göleborg, med den påföljden att vagnarna var mer än överfyllda. j2 mai 1976

Det fanns passagerare som t. o. m. log sovvagnarnas gångar i anspråk. Om .

orsaken till della, herr lalman, ligger i brist pä planering eller i brist på Traflkpolltiken vagnar är svårl för en utomstående att veta. men det skedda bör inte upprepas. Det är etl krav som den resande allmänheten har rätt all slälla på hela svenska folkels järnväg.

Hert MAGNUSSON i Tanum (s):

Herr lalman! Trafikuiskoilel har bland många andra moiioner behandlat moiionen 1975/76:1586, vari hemslälles all riksdagen hos regeringen begär utredning om möjligheterna atl Lysekilsbanan upprustas så all lyngre godståg och snabbare persontåg kan framföras på banan, att induslrispår anläggs till Sveriges största oljehamn och industriområdet vid BroOorden samt att investeringar i bätlre vagnmaleriel i personlrafiken görs.

Bakgrunden lill denna molion är närmast all vid Scanraffs utbyggnad av oljeraffinaderiet framställdes önskemål om atl raffinaderiet skulle förses med järnväg. För atl åsladkomma en järnväg ut lill Brofjorden krävdes all bandelen från Munkedal till Lysekil fick en upprusining. Banvallen måste förslärkas och rälsen antagligen utbytas. Det är en hel del arbele som måsle göras, men det anses från Lysekils kommuns sida vara nödvändigt för att man skall klara en järnvägstrafik pä sträckan från Lysekil till Bohusbanan.

Med hänsyn till den industrisaisning som gjorts vid Brofjorden med byggande av oljehamn och raffinaderi för oljeprodukter och med lanke på all ytteriigare utbyggnader av oljeindustrin förmodligen kommer att ske är en förlängning av järnvägen till Brofjorden nödvändig för alt transport av oljeprodukter skall kunna ske även med järnväg.

Trafikutskottels talesmän har i dag framhållit atl transporterna ur såväl ekonomisk synpunkt som trafiksäkerhetssynpunkt bör ske med järnväg. Frän Lysekils kommun har med skärpa framhållits all trafikulvecklingen kräver kompleliering med järnväg för all man skall kunna lillgodose de irafikbehov som finns inom onirådel.

Jag är en smula förvånad över alt ulskollel med en myckel svag motivering har avslyrkl moiionen 1586. Molionens hemsiällan sammanfaller med vår slrävan all överföra transporterna lill järnväg. Enligi min uppfallning borde ulskollel ha lillstyrki moiionen och överiäninai ärendei lill regeringen för vidare utredning. Nu kvarsiår min förhoppning au regeringen ändå i del planeringsarbete som pågår inom kommunikalionsdepariemeniet följer Lysekils kommuns hemställan om förslärkning och förlängning av Lysekilsbanan.

Herr lalman! Jag har inget yrkande.

Hen TURESSON (m):

Herr lalman! För au försöka formulera eu omdöme om dagens långa
trafikpolitiska debatt skulle man vilja säga au mycket har förblivit vid det 61

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Traflkpolltiken

gamla, åtminstone i så måtto atl flera inlägg som vanligt har gjort SJ till den strykpojke som flu både smäll och skäll. Enligt min mening är det där inle bara ensidigt och orättvist, det är dessuiom felakligl.

1 Slällel för all gå in på några av de detaljfrågor som berörts i debatten och riskera all dra upp en ny deball skall jag med några ord försöka visa varför del är så felakligl all ensidigt inrikta kritiken på SJ-föreiagei.

1 del här husei skall vi ju bedriva polilik. Att med en massa misstänk-liggöranden, beskyllningar och invektiv gräla på SJ, som ju inte representerar vare sig regeringen eller oppositionen, tycker jag liksom saknar politisk udd. Dessutom har inte SJ möjlighel atl på ett representativt säll delta i debatten.

Visst har vi inom oppositionen anledning alt rikta kritik mot mycket av utfallet av 1963 års irafikpoliliska beslut, och vissl har vi anledning all rikta kritik niolen hel del av den verksamhet som SJ bedriver-del skall ingen förneka. Men i första hand skall åtminstone vi frän oppositionen rikta den kritiken mol regeringen - mot konimunikaiionsminislern. Och det skall vi göradärförall regeringen inle har fullföljt 1963 års traflkpoliliska beslul. Därför kan del beslutets verkningar inte bli dem man länkle sig när beslutet fattades.

I della beslul finns precis alla de ingredienser i form av olika bedömningsgrunder som nu anses nödvändiga när del gäller nedläggning av järnvägstrafik. I dag framställs de såsom nyheter, men ända sedan 1963 har ordningen varit att när regeringen prövar en nedläggningsframslällning skall det ske från samhällsekonomiska, näringspolitiska, regionalpolitiska och lokaliseringspoliliska synpunkier vid sidan om de företagsekonomiska synpunkter som SJ har presterat. De företagsekonomiska bedömningar och beräkningar som SJ bör vara kompetent alt göra skall vägas mol de övriga bedömningar som skall ske i kanslihuset. Såvitt jag vel har regeringen inle i någol ärende rörande nedläggning av järnvägstrafik bedömt au dessa senare synpunkier - samhällsekonomiska, näringspoliliska, regionalpoliliska och lokaliseringspoliliska - väger tyngre än de företagsekonomiska. Det kan man kritisera regeringen för, men inle skall man kritisera SJ.

Regeringen har alltså inte tillämpat 1963 års trafikpolitiska beslut såsom var tänkl. Därför har sä myckel gäll snett i trafikpolitiken. Där skall oppositionen sälla in sin krilik. Vi skall nalurliglvis kritisera regeringen också därför au den inle har gått i bräschen för aU ge SJ tillräckliga investeringsmedel för atl rusta upp SJ och förse SJ med sådana resurser som koslar myckel pengar men som innebär snabbare, bekvämare, säkrare och flera tåg. Sådanl kostar pengar, men regeringen har år efter år vägrai att hos riksdagen begära tillräckligt med investeringsmedel för all SJ skall kunna klara detla. Riksdagen har visseriigen någon gäng ökai pä med några liolal miljoner kronor, vilkel inle är någonling i jämförelse med de myckel slora investeringsmedel som behövs för atl SJ skall kunna drivas så som denna riksdag vill att SJ skall drivas. Vill riksdagen förverkliga sina inlenlioner. får den även se lill att SJ erhåller ekonomiska medel.

Till sisl vill jag erinra om alt SJ:s ledning måste känna ell ansvar bäde genlemol sina anslällda och genlemol slaismaklerna och skaltebdalarna. SJ:s ledning måsle se lill atl intäkterna över en flerårsperiod med goda

och dåliga år läcker kostnaderna, så all personalens löner kan belalas och så all man slipper komma lill riksdagen och begära skattemedel för atl läcka underskoll. Detla är krassa realileler och inte något "smågneligl statsbidragslänkande", som del har sagts i debatten.

Låt oss också, herr lalman, komma ihåg atl vi inom alla personalkategorier hos SJ har en väldig resurs i form av kunnande, erfarenhet och plikttrohet. SJ:s personal är verkligen mer värd erkännande än det misstänkliggörande klander som sä ofta uttalas frän denna talarstol. Della ensidiga klandrande av dd företag som personalen gör sill bästa för atl sköta måste på sikl verka deprimerande.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Hert SVEN GUSTAFSON i Göleborg (fp):

Herr talman» Jagskall med etl par ord beröra de inlägg som gjorts av några av dem som slår för de 55 moiioner som väckis i det här sammanhanget.

Lät mig säga med anledning av fru Tilländers anförande alt de eldrivna bussarna är en sak som intresserar trafikutskottet mycket. Vi har haft lillfälle att på olika ställen se sådana bussar i funktion, och vi har med iniresse följt del utvecklingsarbete som pågår. Del finns f ö. ytteriigare ell utvecklingsarbete, som fru Tilländer inle nämnde, nämligen kombinationen av trådbuss och svänghjulsleknik som skulle göra del möjligt för trådbussen alt lämna sin tråd för en kortare sträcka och på det sällel bli mer flexibel. Systemet har inte utvecklats så långl ännu, men del pågår experiment i Förenta staterna. När vi i utskotld har skrivii som vi har gjort är del därför att vi har ell verkligt intresse för denna sak.

När det gäller herr Danells fråga vill jag säga all ulskollel funnil del vara motiverat atl någol avvakla den pågående ulvecklingen. Vi lycker atl linjdaxiflygel spelaren myckel betydelsefull roll men har flit uppfattningen att de kanske något lösa former i vilka den trafiken nu äger rum inte är lill linjelaxins nackdel under den lid som den häller på all ulvecklas. Del är motiveringen lill att vi inte har föreslagit att linjetaxin skulle vara med i den slora luftfartspolitiska utredningen.

Fru Andersson i Hjärium lalade om all avskaffa förslå klass på slaiens järnvägar. Del sägs i moiionen all del är den ekonomiska och sociala släll-ningen som är avgörande för om en person reser förslå eller andra klass. Jag iror inte all del är hela sanningen. Det kan ju vara en fråga om konsumenternas valfrihet. Vissa människor tycker all de vill ha lilel mera ulrymme på resan och är villiga all betala för det. Det finns andra som hellre vill skaffa sig saker och ling och därför gör del.

Del är inle bara de ekonomiska skälen som ligger bakom vår tveksamhet till moiionen, ulan del är också angelägenheten all slå vakl om konsumenternas valfrihet. I fråga om sjukvård och undervisning är förhållandena hell annoriunda. Där finns behovei av likformighet i långl slörre utsträckning.

Herr Börjesson i Falköping tog upp frågan om ell slyckegods underliga väg mellan två orter och de krokvägar som godset går. Del där beror på del knuipunktssyslem som SJ har. För all fl en rationell irafik har man

Nr 123 vissa knutpunkter där det sker omlastningar. Del syslemei lämpar sig för

Onsdagen den vagnslaster av slyckegods men är inle särskilt lyckat för .styckegods, och

12 maj 1976 JS kan hänvisalill au utskoiid pås. 19 i betänkandet harskrivii följande: "En

--------------- förbättrad regional och lokal trafik är också nödvändig liksom åtgärder mot ira-

Tiaflkpolltlken fikhämmande ojämnheter i taxorna m. m."Jag hoppas alt SJ har sin uppmärk-

samhet riktad på den här saken och kan fä till slånd en slyckegodslrafik som uppfattas som rimlig.

Till herr Magnusson i Tanum vill jag säga att anledningen lill atl utskottet nu inle har velal ta ställning är atl del pågår en regional irafikplanering över hela landet i de olika länsstyrelserna, och i den planeringen ingår också järnvägstrafiken. Denna regionala irafikplanering skall nu sammanställas, och avsiklen är atl del skall göras en gemensam värdering. Del är anledningen till atl vi inte nu har velat ta upp frågan.

Till sist- herr Turesson, som inte är motionär. Han beklagade atl SJ inle har någon möjlighet all på dt representativt sätt delta i debatten. Jag måste säga alt det inlägg som herr Turesson i sin egenskap av styrelseledamot i statens järnvägar gjorde här var myckel representativt och mycket intressant att lyssna till. Jag välkomnar den här möjlighelen till en dialog.

Herr Turesson sade atl här i riksdagen skall vi se politiskt på lingen och all del inle har någon politisk udd om man riktar sig mol SJ. Men vi som fört fram kritiken har varit iniresserade av alt se frågan frän sakliga utgångspunkter. Då tycker vi alt vi på allt sätt skall medverka lill all SJ far sä goda förutsättningar som möjligt atl driva sin verksamhet. Och jag lycker au det är litet beklagligt när herr Turesson säger att de extramedel som riksdagen beviljat utöver vad regeringen föreslagit - 30 miljoner för tvä är sedan och 30 miljoner i år, som gör del möjligt all för första gången anskaffa t. ex. nya motorvägnar eller rälsbussar och som gör att man kan företa en upprusining - är ingeniing, i jämförelse med del behov som finns. Vissl är det litet i jämförelse med föreliggande behov, men jag hoppades att herr Turesson ändå skulle ha sagt all en anslagsökning pä 60 milj. kr. ju är bättre än ingeniing.

Här har sedan talats om etl smågneligl slatsbidragslänkande, när det har gällt begäran om statsbidrag som har avvisats av både regering och riksdag. När SJ avskaffade sniitaxan, som var lill nackdel för bäde resenärerna och SJ, skickade man etl krav lill riksdagen pä statsbidrag för all moiverka del inkomstbortfall som man därigenom skulle fa vidkännas. Men kommunikationsministern förklarade atl del inle blev någol verkligt inkomstbortfall, eftersom man faren mera rationell biljetluppbörd och en siimulans i trafiken. Della var jusi ell exempel på det slatsbidragslänkande som jag lalai om. Jag vill också hänvisa lill vad som skrivits i Svensk Trafikiidning. organ för fackligt anslutna vid SJ. atl del vore pä liden alt man gick ifrån detla ensidiga staisbidragstänkande och drog upp lilel mera vidsyfiande riktlinjer för framliden.

Vidare sade herr Turesson alt klandret mot personalen, som man så ofta

hör frän denna talarstol, vill han tillbakavisa. Men del kan omöjligen gälla

64 mig, herr Turesson. Tvärtom gav jag i milt första anförande en eloge ät

personalen vid SJ för det värdefulla arbele som den utför. Jag kan också säga all förelagsledningen utför etl effektivt arbete frän de utgångspunkter som man där själv har ställt. Men felet är all man enligt vår uppfattning har felaktiga utgångspunkter, all man sitter fasl i ett föråldrat länkande när del gäller företagsekonomi. Den saken har vi här illustrerat med flera exempel, som jag nu inle skall ingå på.

Slutligen vill jag ta upp frågan om Irafiken Alingsås-Göleborg, inte därför att del skulle vara någon för mig särskilt intressant lokalpolitisk fråga utan därför att reservanterna har sagt atl del bör finnas förutsättningar för en regional passagerartrafik med järnväg pä den sträckan. Del är f ö. inte bara reservanterna som har sagt del. Kommunminisier Gusiafsson var sålunda i Blekinge i mars månad och riktade dä, enligt vad lidningarna skrev, en svidande krilik mol SJ och gav företaget en överhalning för alt man inle skötte den regionala irafiken. Jag måsle också fråga: Om SJ anser atl del inle finns förutsättningar för en passagerartrafik pä en sträcka på 45 km mellan Alingsås och Göleborg, där man har 4 000 resenärer per dag, var skall man då kunna ha en regional passagerartrafik med järnväg? Var någon annanslans i landet, i Blekinge eller på andra ställen, kan man på en sträcka av 45 km uppvisa 4 000 resenärer per dag?

Dä säger man på SJ: Del är ointressant, eflersom vi kan köra bussarna myckel billigare. Och del lycker jag är mycket allvariigt. I en deball med kommunikationsministern tidigare har jag sagt atl om SJ har rätt i sin bedömning på denna punkt, så är del en dödsdom över all regional passagerartrafik med järnväg. Och en sådan dödsdom vill vi inle vara med om atl skriva under.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Hert BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Låt mig tacka herr Gustafson i Göleborg för svaret på min fråga - även om jag inte kan fatta och förslå vilka förelagsekonomiska vinster knutpunktlrafiken innebär. Men del beror kanske på, som jag lidigare sade, mina lekmannamässiga kunskaper på del här området. För mig förefaller del självklarl all del inle kan vara någon vinst - vare sig företagsekonomiskt eller samhällsekonomiskt - all frakia ell kolli, oavseii siorieken på detsamma, exempelvis 30 mil när del verkliga avståndet är 4 mil.

Man kan, herr talman, göra en jämförelse med persontrafiken, även om del låler lilel cyniskt och man kanske blir misstänkt för atl vilja uttala klander mot personalen - en misstanke som vore ganska orättvis, eftersom jag, liksom herr Gustafson i Göteborg, vill utlala min lillfredsställelse över atl SJ har verkligt bra personal. Jag är lacksam över all knuipunkiirafik-systemel inte gäller persontransporter, sä all exempelvis den som skall resa med tåg från Falköping lill Skövde först måste åka lill Hallsberg för atl sedan föras vidare till Göleborg för befordran därifrån lill Skövde. Jag medger gärna atl den här jämförelsen är myckel hallande och överdriven, men oavsett della finns del ändå en viss - om än liten - realism bakom den.

5 Riksdagens protokoll 1975/76:123-124

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Traflkpollilken

Hert TURESSON (m):

Herr lalman! Hell kort med anledning av herr Gusiafsons i Göleborg replik. Såviii jag minns förklarade jag atl summan var obetydlig i jämförelse med behoven. Använde jag ordet "ingenting" beklagar jag del. Del är naluriiglvis felakligl.

Sedan sade jag - del hade jag faktiskt antecknat och kan således belägga - all klandret riktade sig mol del förelag som personalen gör sitt bästa för all sköta.

Motn. I

Propositioner gavs på bifall till l:o) ulskottds hemställan, 2:o) reservationen nr I av herr Mellqvisl m. fi. saml 3:o) reservalionen nr 2 av herr Magnusson i Krislinehamn, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Rosqvisl begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha fiertalets mening för sig. Sedan herr Magnusson i Krislinehamn begärt votering belräffande koniraproposilionen uppläsies och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående trafikutskottets hemsiällan i beiänkandei nr 18 mom. I anlar reservalionen nr I av herr Mellqvisl m. fi. röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren lill koniraproposiiion i nämnda volering aniagil reservalionen nr 2 av herr Magnusson i Kristinehamn.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Magnusson i Kristinehamn begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 144

Nej - 18

Avslår - 163

1 enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller trafikulskottds hemställan i betänkandet nr 18 mom. 1 röslar ja. den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Mellqvisl m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröslningsapparal verkställdes.

Denna omrösining .gav följande resultat:

Ja - 162 Nej - 162

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på alt ärendei skulle dels ålerförvisas lill utskotld, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr lalmannen nedlade i rösiurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr lalmannens anmodan herr Guslavsson i Alvesia (c) ur urnan uppiog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alllsä i enlighet med ja-proposilionens innehåll bifallil ulskotlels hemställan.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Mom. 2-7

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt.

Mom. 8

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Mellqvisl m, fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Rosqvisl begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i belänkandet nr 18 mom. 8 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 3 av herr Mellqvisl m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-proposilionen. Dä fru Skantz begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 178 Nej - 146

Mnm. 9 a och b

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställl.

Mom. 9 c

Propositioner gavs pä bifall till dels ulskotlels hemställan, dels reservalionen nr 4 av herr Magnusson i Kristinehamn, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt volering uppläsies och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Trafikpolitiken

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 9 c röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 4 av herr Magnusson i Krislinehamn.

Vid omrösining genom uppresning förklarades fiertalei av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Lövenborg begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 303

Nej - 19

Avstår - 2

Mom. 9 d och e saml 10-16

Kammaren biföll vad ulskoltet i dessa moment hemställl.

Mom. 17

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservalionen nr 5 av herr Magnusson i Krislinehamn, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Kristinehamn begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller trafikulskoltets hemställan i belänkandet nr 18 mom. 17 röslar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Magnusson i Kristinehamn.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Magnusson i Kristinehamn begärde rösiräkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 306 Nej - 19

§ 6 Föredrogs Trankutskollels belänkande

1975/76:24 med anledning av proposilionen 1975/76:201 om överlåtelse av staten tillhörig fast egendom, m. m.

Ulskotlels hemställan bifölls.

§ 7 Anslag till ungdomsorganisationerna, m. m.

Föredrogs kuliurutskolieis belänkande 1975/76:37 med anledning av proposilionen 1975/76:100 säviii gäller anslag lill ungdomsorganisalionerna och statens ungdomsråd jämle moiioner.

Hert TALMANNEN:

I fråga om delta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkier. Under den gemensamma överiäggningen flr yrkanden framställas beträffande samlliga punkier i belänkandet.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till ung-domsorganlsatlo -nerna, m. m.

I del följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punklen 1 (Bidrag lill ungdomsorganisationernas cenlrala verksamhet m. m.)

Regeringen hade i proposilionen 1975/76:100 bilaga 10 (ulbildnings-deparlemenld) under punklen B 37 (s. 104-107) föreslagil riksdagen all lill Bidrag lill ungdomsorganisationernas cenlrala verksamhd m. m. för budgelärel 1976/77 anvisa ell förslagsanslag av 25 789 000 kr.

I della sammanhang hade behandlais moiionerna 1975/76:575 av hen Henmark (fp),

1975/76:1340 av herr Jonsson i Alingsås m. fi. (fp, c, m, vpk),

1975/76:1349 av herr Mallsson i Lane-Herresiad m. fl. (c) såviu gällde hemsiällan atl riksdagen beslutade

1. atl del rörliga bidraget till ungdomsorganisalionernas cenlrala verksamhet skulle utgå med 23 kr. per medlem mellan 3 000 och 15 000 medlemmar, med 18 kr. per medlem mellan 15 000 och 40 000 medlemmar och med 13 kr. per medlem över 40 000 medlemmar (yrkande 1),

2. alt lill Bidrag lill ungdomsorganisalionernas cenlrala verksamhet anvisa ell förslagsanslag om 26 300 000 kr. (yrkande 2),

3. all lill ett nyll anslag. Bidrag lill poliliskl informationsarbete bland ungdoni, anvisa 2 000 000 kr., all fördelas pä säll som angivils i moiionen (yrkande 5),

4. all ge regeringen lill känna vad som i moiionen anförts angående tillsynsmyndighet (yrkande 6),

1975/76:1352 av fru Mogård m. fl. (m), vari hemslällls all riksdagen uttalade all fördelningen av bidragen lill ungdomsorganisalionernas verksamhet även forlsällningsvis borde göras av skolöverstyrelsen.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till uiig-domsorganlsaiio -nerna, m. m.

1975/76:2016 av herr Bohman m. fl. (ni), vari hemställts all riksdagen uttalade att det statliga stödd lill idrotten borde sammanföras lill en huvudtitel.

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen med bifall till proposilionen 1975/76:100 och med avslag på moiionen 1975/76:1349 yrkande 1 och 2 till Bidrag till ungdomsorganisationernas cenlrala verksamhet m. m. för budgetåret 1976/77 anvisade etl förslagsanslag av 25 789 000 kr.,

2. all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:575,

3. all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1340,

4. all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1349 yrkande 5,

5. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:1349 yrkande 6 och 1975/76:1352, förstnämnda motion såvitt nu var i fråga, som sin mening gav till känna för regeringen vad ulskollel anfört angående slaiens ungdomsråds uppgifter och sammansättning,

6: atl riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1349 yrkande 6, såvitt nu var i fråga, som sin mening gav till känna för regeringen vad ulskollel anfört angående en översyn av samhällets lolala slöd lill den inom olika organisaiioner bedrivna ungdomsverksamheten,

7. all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2016.

Reservalioner hade avgivils

I. belräffande siorieken av del rörliga bidraget till ungdomsorganisationernas cenlrala verksamhei saml anslagsbeloppei av herrar Mallsson i Lane-Herrestad, Sundman och Norrby sami fröken Eliasson och fru Gölhberg (samlliga c) som ansell all ulskollel under 1 bon hemslälla

all riksdagen med anledning av proposilionen 1975/76:100 och med bifall lill moiionen 1975/76:1349 yrkande I och 2 lill Bidrag lill ungdomsorganisalionernas cenlrala verksamhei m. m. för budgetåret 1976/77 anvisade ell förslagsanslag av 26 300 000 kr..

2. belräffande bidrag lill poliliskl informationsarbete bland ungdoni
av herrar Mallsson i Lane-Herrestad, Sundman och Norrby saml fröken
Eliasson och fru Gölhberg (samlliga c) som ansell au ulskollel under
4 bon hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:1349 yrkande 5 lill Bidrag lill poliliskl informationsarbete bland ungdom för budgetåret 1976/77 anvLsade ell anslag av 2 000 000 kr.,

3. belräffande en översyn av samhälleis lolala slöd lill den inom olika
organisationer bedrivna ungdomsverksamheten av herrar Andersson i
Lycksele (s) och Green (s). fru Johansson i Uddevalla (s), herrar Sörenson
(s) och AIsén (s) samt fru Rönnung (s) och fru Nordlander (vpk) som
ansett all ulskollel under 6 bort hemslälla

atl riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1349 yrkande 6, såviii

gällde en översyn av samhälleis lolala slöd lill den inom olika organisaiioner bedrivna ungdomsverksamheten.

4. bdriiffande sammanförande av alla frågor om anslag lill idrotten till en huvudtitel av herr Nilsson i Agnas (m) och fru Diesen (m) som ansett all utskotld under 7 bon hemslälla

alt riksdagen skulle bifalla motionen 1975/76:2016.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till iiiig-donisorganlsallo-nerna. m. m.

Vid belänkandd hade avgivits särskilda yttranden

1. beträffande anvisande av medel lill poliliskl infoniiaiionsarbeie bland ungdom av fru Frienkel (fp),

2. belräffande överförande lill statens ungdomsråd av vissa uppgifter av herr Nilsson i Agnas (m) och fru Diesen (m).

Punkten 2 (Bidrag till ungdomsorganisalionernas lokala verksamhet) Regeringen hade under punklen B 38 (s. 108) föreslagil riksdagen att

till Bidrag till uiidomsorganisaiioncrnas lokala verksamhet för budgetåret

1976/77 anvisa etl förslagsanslag av 38 000 000 kr.

1 detta sammanhang hade behandlats motionerna 1975/76:582 av herr Ångström (fp) och fru Frasnkel (fp),

1975/76:1349 av herr Maltsson i Lane-Herrestad m. fl. (c) såviii gällde hemsiällan all riksdagen beslutade

1. all bidrag lill ungdomsorganisationernas lokala verksamhet skulle ulgå med 10 kr. per aktivitet (yrkande 3),

2. all till Bidrag lill ungdomsorganisalionernas lokala verksamhd anvisa ell förslagsanslag om 42 250 000 kr. (yrkande 4),

1975/76:1365 av fru Ryding m. fl. (vpk), vari hemslällls atl riksdagen beslutade

1. fastslå alt bidrag till ungdomsorganisalionernas lokala verksamhet från och med budgetåret 1976/77 skulle bestämmas till 10 kr. per bidragsberätligad sammankomst,

2. atl för denna verksamhei anslå yllerligare 2 000 000 kr.-, så all anslagei sammanlagi skulle ulgå som ell förslagsanslag på 40 000 000 kr., saml

1975/76:1366 av herrar Rämgård (c) och Andersson i Edsbro (c).

Ulskollel hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:582 och 1975/76:1366.

2. all riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:100 sann med avslag på motionerna 1975/76:1349 yrkande 3 och 4 samt 1975/76:1365 yrkande I och 2 lill Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verk-

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till ungdomsorganisationerna, m. m.

samhet för budgelärel 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 38 000 000 kr.

Reservalion hade avgivils

5. belräffande siorieken av bidraget per sammankomst i ungdomsorganisationernas lokala verksamhei samt anslagsbeloppet av herrar Mallsson i Lane-Herrestad (c) och Sundman (c), fru Frienkel (fp), herr Norrby (c) samt fröken Eliasson (c), fru Gölhberg (c) och fru Nordlander (vpk) som ansett an utskotld under 2 bort hemställa

all riksdagen med anledning av proposilionen 1975/76:100 och moiionen 1975/76:1365 yrkande 2 saml med bifall lill moiionen 1975/76:1349 yrkande 3 och 4 ävensom lill moiionen 1975/76:1365 yrkande 1 lill Bidrag lill ungdomsorganisalionernas lokala verksamhei för budgetåret 1976/77 anvisade ell förslagsanslag av 42 250 000 kr.

Fröken ELIASSON (c):

Herr lalman! Under senare lid har man på alll fler håll starkt betonat föreningslivets roll i samhällsarbetet och det värde som ligger i självständiga folkrörelser med profli och egenart. Del är glädjande att notera denna föreningslivets renässans i breda kretsar. Men det är också nödvändigl att de många uttalandena om föreningslivets värde följs av en växande medvetenhet om betydelsen av all samhällel aklivl medverkar lill alt skapa förulsällningar för ett självständigt, mångskiftande föreningsliv.

Del är viktigt alt barn och ungdomar flr möjligheter att bekanta sig med föreningsverksamhet i olika former. Atl del finns klara behov av della visar bl. a. de resultat barnstugeutredningen och ulredningen om skolans inre arbete kommit fram lill. Framför allt upplever organisalionerna själva det som angeläget atl nå ut lill ungdomarna med attraktiva allernaliv till ett kommersialiserat fritidsliv och passiviserande ungdomskulturer. Det behövs i dag en positiv opinionsbildning om aklivl föreningsliv, en ökad samverkan mellan skola, social- och fritidssektorer och en helhetssyn och samordning när det gäller samhällets insatser till stöd för föreningslivet. Skolans roll i della sammanhang kommer riksdagen snart alt behandla i samband med SIA-proposilionen.

Kultumlskollels belänkande nr 37 ägnas i stort sell ivå väseniliga frågor. Den första är möjligheterna alt åstadkomma en helhetssyn och samordning av samhällets totala stöd till ungdomsorganisalionerna. Den andra är förbättringar i bidragssystemet för atl underlätta organisationernas möjligheter all arbeta.

Vad först gäller behovei av en bättre samordning av samhällets slöd framhöll en enig riksdag 1973 all det var uppenbart all del brast både i fråga om samordningen av samhällets lolala slöd lill ungdomsorganisalionerna och i fråga om utformningen av det statliga slödel. Riksdagen begärde därför en skyndsam översyn. I översynsarbetet borde, menade riksdagen, delta företrädare för bidragsgivarna - staten, landstingen och kommunerna - och de bidragsmollagande organisalionerna. Bakgrunden lill riksdagens beslul

var flera moiioner, främsi tvä moiioner om en översyn av samhällets totala slöd, den ena en centermolion, den andra en socialdemokratisk molion med det nu ansvariga statsrådet Hjelm-Wallén som första namn. Kultur-ulskottel läl frågan gä ut på remiss. Av de sju organisaiioner och myndigheter som hördes var del ingen som avstyrkte - alla var positiva. Bl. a. Kommunförbundet och Landstingsförbundet begärde uttryckligen en pariamenlarisk uiredning med företrädare för bidragsgivare och bidragsmollagare.

Så här beskrev Sveriges ungdomsorganisationers landsråd, SUL, i sill yttrande de problem som följde med de olika bidragssystemen:

"Det statliga slödel lill ungdomsorganisalionerna är för närvarande uppdelat på flera olika typer av bidrag, bl. a. stöd till central verksamhei, ledarutbildning och lokal verksamhei. Även landsling och kommuner lämnar bidrag lill de tvä sislnämnda verksamhetsformerna.

Denna uppdelning mellan olika bidragslyper och givare skapar med nuvarande regler ofta problem för ungdomsorganisalionerna. Man har t. ex. ibland möjlighet all erhålla bidrag från flera olika källor församma aktivitet. Della komplicerar såväl ansöknings- som redovisningsförfarandel, eftersom man nödgas bryta ned den totala budgeten respektive kostnaden för aktiviteten i fråga pä flera olika sätt, molsvarande de olika bidragsbeslämmelserna. Denna process är tidsödande, samt kräver omfattande kunskaper om olika bidragsnormer. Sannolikl har även bidragsfördelande inslanser motsvarande svårigheter vid bedömningen av ansökningar och redovisningar."

Svenska kommunförbundet sade i sill yttrande:

"Nuvarande system av bidrag lill ungdomsorganisationerna från stal, landsling och kommuner är uppbyggt utan någon övergripande helhetssyn. Från bäde kommunernas och organisationernas synpunkt är detla förhållande otillfredsställande."

Och Landstingsförbundet uttalade:

"En samlad bedömning har hittills ej skett av samhällets slöd lill ungdomsorganisationer, men bör, enligt styrelsens mening, komma lill slånd för att klariägga ansvarsförhållanden och kostnadsnivåer. För atl möjliggöra sådana bedömningar bör här aktualiserade frågor utredas."

Skälen för en samlad översyn sammanfattades så här i den molion som Lena Hjelm-Wallén undertecknat som första namn:

"Del flnns i dag hos ungdomsorganisalionerna en olillfredssiällelse med den samhälleliga bidragsgivningen till deras verksamhei. Även kommuner och landsling har ullalat alt samordningen i bidragsgivningen måste fungera bätlre. Vi vill i delta sammanhang hänvisa till tvä skrivelser lill statsministern. Den ena frän ordföranden i Kommunförbundets idrotts- och fri-lidsdelegalion, borgarrådet Thorsten Sundström, den andra en skrivelse från 13 ungdomsorganisationer. Båda skrivelserna ullalar sig för 'en allmän översyn av hela bidragssystemet genom en särskild utredning' respektive 'en genomgripande översyn av samtliga statliga bidragsformer genomföres och samhällets erkända behov av idéburei ungdomsarbete därvid särskilt beaktas'."

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till ungdomsorganisationerna, m. m.

Nr 123 1975 återkom riksdagen lill den här frågan. Riksdagen biföll ett enigt

Onsdaeen den utskottsbetänkande, där kuliurutskonei underströk viklen av etl forlsali

12 m'ii 1976 skyndsamt översynsarbete i den ordning som riksdagen lidigare utlalal sig

_____________ för. Della gavs också regeringen lill känna. Eftersom någol översynsarbele

Anslag lill ung- av det slag riksdagen begärt ännu i dag inle kommil lill siänd återkommer

domsoiganisatio- nu kulturutskollel än en gång i frågan. Uiskouei anser del synnerligen
nerna. m. m. angelägel med en översyn som helt svarar mol de önskemål som riksdagen

ultalal.

Skälen för en samlad översyn är inle mindre i dag än de var 1973 och 1975 - de har snarare ökat i styrka. Som även framgår av redovisningen i budgetpropositionen varierar bidragsslandarden starkt, och organisationernas ekonomiska förutsättningar skiftar i hög grad från kommun till kommun. Eu särskilt problem är avvägningen mellan det reguljära statliga slödel lill ungdomsorganisalionerna och de öronmärkta pengarna för kampanjer av olika slag. Alla dessa frågor fordrar en samlad översyn. Syftel måste vara all underlälla förenklingar i bidragssystemen, undvika dubbelarbete och åstadkomma en samordning så atl man på olika håll kan koncentrera sina insatser lill någoriunda avgränsade områden. Del är anmärkningsvärt alt riksdagens upprepade uttryckliga begäran om en samlad översyn med företrädare för organisalionsliv och bidragsgivare inle efterlevls. Av en reservalion till utskoliels belänkande framgår all socialdemokraier och kom-munisier t. o. m. nu tycks ha gell lappt inför regeringens molsträvighei och frångäll sina lidigare slällningstaganden.

Även i den samordningsfråga som rör den centrala tillsynsmyndigheten för ungdomsstödel har regeringen varii pälagligi molslrävig och förhalat en lösning. 1972, bl. a. med anledning av en cenlermolion, begärde riksdagen en skyndsami förutsäiiningslösi ulredningsarbete i tillsynsfrågan.

1 årets budgetproposition anmäls hell korlfallal, ulan all någol underiag presenierals eller ens något ulredningsarbde lycks ha förekommil. atl statens ungdomsråd skall bli central tillsynsmyndighet efter skolöverstyrelsen fr. o. m. den 1 juli 1976. I delta läge har utskotld fatt ägna åtskillig lid och möda ät att på egen hand bedriva ett utredningsarbete för att fa ett tillfredsställande beslulsunderiag, sä all frågan inle skulle ytteriigare förhalas. Ulskollel har som ell resullat av delta kunnai enas om au en överflyttning skall ske och all en förulsällning därvid är att rådets nya arbetsuppgifter preciseras och atl rådd även fortsäliningsvis far en allsidig sammansällning med fördrädare för olika ungdomsorganisalioner, represenierande skilda in-iresseområden och poliliska åsiklsriktningar. Med de vikliga uppgifter statens ungdomsråd får är del nödvändigl alt kraven på allsidighd och bredd tillmäts stor vikt och all rådet kan leva upp till det ansvar som faller på en myndighet som har ett samlal ansvar för all främja ulredningen av dl självsländigl och mångskiftande föreningsliv.

Slaiens ungdomsråd har hiliills genom sin ulredningsverksamhel belyll

myckel när del gäller bidragssyslemens konstruklion och framför allt när

det gäller att kasta ljus över vilken roll organisationsarbetet spelar och kan

74 spela bland olika ungdomsgrupper. Som framgår av ulskollsbetänkandet

har kulturutskollel behandlal en molion av herr Boo om ungdomsrädds Nr 123 arbele med all kartlägga ungdomsforskningen. Jag vill här bara underslryka Onsdagen den det som sägs i beiänkandei pä denna punkl, nämligen au ulskoltet finner |2 p-,; 197g

del angelägel att arbelel med all kartlägga den akluella situationen inom-----

ungdomsforskningen fullföljs och förutsätter atl ungdomsrådet lar nödvän- Anslag till iiiig-
diga iniiialiv för aU sä skall kunna ske. domsorganlsallo-

I reservalion nr 1 frän centerns ledamöler i ulskollel framhåller vi all nerna, m. m. del är väsentligl all del cenlrala bidraget flr en så enkel och generell utformning som möjligt. År 1975 beslöt riksdagen om en ny utformning av det slalliga slödel lill ungdomsorganisalionernas cenlrala verksanihei. Med del nya stödet skulle bidragssyslemel bli både enklare och bäilre. Frän centerns sida hade vi emellertid anledning all vända oss mol all man i proposilionen gjorde gällande all ungdomsorganisalionernas cenlrala verksamhd relativt sell blir billigare ju fler medlemmar man har i en organisation. Vi föreslog ett enhetligt belopp per medlem i röriigt bidrag i stället för del differentierade bidrag som förordades i proposilionen. I årets proposition föresläs en yiteriigare differenliering. Frän centerns sida vill vi i slällel ha en generell höjning i alla slorieksgrupper med 3 kr. per medlem. Vi menar alt del är rättvisare. Vi understryker vidare alt effekterna av del nuvarande differentierade bidraget noga bör följas och atl riksdagen i näsla års budgetproposition bör fl en redovisning av hur bidraget har verkat.

I reservation nr 2, också den frän centerns ledamöler, ålerkommer vi med förslag om ell särskili slöd lill de poliliska ungdomsförbunden för informationsarbete och uppsökande verksamhei. 1 det aktiva arbetet bland ungdomar i skola och arbetsliv och bland unga väljargrupper har ungdomsförbunden en angelägen uppgift atl fylla för all stimulera till engagemang i samhällsarbetet. Del är av slor betydelse både för all stärka demokratin och öka ungdomens inflytande i poliliken. Alt genomföra della kräver emellertid en hel del resurser bäde personelll och ekonomiskt för förbunden. Det måste här bli fråga om en återkommande verksamhei och inte bara punktinsatser under valår.

Det är ett steg i räll riktning all regeringen nu gått med på all anvisa 100 000 kr. lill de poliliska ungdomsförbunden för särskilda akliviieler i skolorna i samband med valet i år. Del är angelägel all det mycket snart blir klart hurdessa pengarskall fördelas och användas sä alt organisationernas planeringsarbete inte försenas yiteriigare. Men del är ell klart otillräckligt slöd. Som statens ungdomsråd har visat i en ekonomiundersökning har de poliliska ungdomsförbunden del särskilt svårl alt självfinansiera sin verksamhet i jämförelse med andra organisaiioner. Statens ungdomsråd har tidigare föreslagil all förbunden skall 11 etl slöd om sammanlagi 2 milj. kr., och vi delar från centerns sida den uppfallningen. De hittillsvarande erfarenheterna - del kan jag bekräfta från Stockholms skolor - visar alt del behövs förstärkta insalser i form av bl. a. utbildning och maierialproduklion för all verksamheien överiag skall bli ell posiiivi och stimulerande inslag i skolan.

I reservationen 5, som aren gemensam reservalion från cenlern, folkparliel 75

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till ungdomsorganisationerna, m. m.

och vänsterpartiet kommunisterna, kräver vi all det av riksdagen uppsatta målet om 10 kr, per sammankomst i lokalt aktivitelsstöd infrias. I en läng rad motioner och reservationer under de gångna åren har vi krävl alt bidraget skall utgå med 10 kr. Resultatet har blivil uppräkningar av bidraget och senast 1975 en övergäng lill förslagsanslag. Med tanke pä de ökade kostnaderna för ungdomsorganisalionerna anser vi del ofrånkomligt atl anslaget nu ökas med drygt 4 milj. kr. för atl organisationerna skall fl sina 10 kr. per sammankomst.

I utskottet har socialdemokrater och moderaier än en gång gemensami bromsat ansträngningarna atl se lill alt organisalionerna flr det aktivitelsstöd de skall ha. I stället vältrar man över kostnaderna pä organisationerna och kommunerna. Detta rimmar illa med talet om den vikt man säger sig tillmäta föreningslivet och del slora värde man ser i ungdomsorganisationernas arbete. Från centerns, folkpartiels och vänsterpartiet kommunisternas sida anser vi det väsenlligl alt del lokala aktiviielsstödel nu kommer upp i åtminstone det belopp som riksdagen länkle sig vid beslutet för fem år sedan.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservalionerna 1, 2 och 5 och i övrigt lill utskottets hemställan.

Under della anförande överlog herr försie vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Innanjaggärin på milt direkla uppdrag i dag vill jag framföra några högsl privala funderingar, som inte är förankrade i partiprogram e. d. men som jag känner ett behov av all fl uttrycka. Herr Nisser, som skulle ha talal om den del av frågan som rör anslaget till idrotten, var förhindrad atl närvara vid ärendets behandling, och därför har jag fltt i uppdrag all göra del.

Stundom har jag betänkligheter mot att ordet "slöd" används i den utsträckning som nu sker. Verkligheten i begreppet stöd är något värdefullt, ja, hell underbart i vissa fall. Det ärdjupl förankrat i vår demokratis principer. Det hänger samman med solidaritet och samverkan - den som orkar, den som är stark, den som har tillgångar hjälper den som är i ell sämre läge. Den nödställde skall stödjas. Vi är överens om det. Men i de moiioner som behandlas här och även i andra betänkanden använder man ordel stöd i en sådan omfattning och i en betydelse som gör atl jag blir betänksam.

Vi är hell överens om atl den verksamhet som bedrivs av de organisationer som vi i dag skall beslula om anslag till behövs. Men jag måste för min del fråga om samhällets goda syfte verkligen resulterar i vad vi vill uppnå; om vi har lagl upp arbetet räll.

Idrotten flr pengar av det allmänna. I slort sell alll vad man begär anslås, även om del är sant all vi från moderat sida den här gängen inte har kunnai vara med om en direki höjning lill 10 kr. per sammankomst. Men del är en ekonomisk bedömning av årets budget som vi har gjort. Del är ansenliga belopp som går till idroltsorganisationer och sammanslutningar. Och del

är rikligl. Det gäller ett stort och viktigt område, det är sant. Vi som har dt ganska långt perspekiiv bakåt i tiden undgår emellertid inte frågan om verkligen det sker som borde ske med en sä stor salsning.

Idrotten har betytt myckel för att fostra och dana de unga. Den har betytt hälsa och sundhet för många, den har givit ett rikare innehåll åt friiiden och livet. Den har räddat etl otal unga människor frän den olycka som del innebär att flfang gå, som det heter i ordstä vet. Men långt innan anslagen kom idrotten lill del växte rörelsen starkt och omfattades av stora skaror. Jag lycker att den pä något sätt var friskare och färgstarkare dä, atl den var någol av en samhällsförnyare. Det är den inte i dag trots att den omfattas av så mänga, vilket vi naturiiglvis ser med glädje. Den utgjorde förr enligt min mening i myckel högre utsträckning de aktivas rörelse. Del var skapandet, framåtandan och glädjen som präglade den. Jag minns min egen barndom och ungdom med frisksportarrörelsen och annat. Jag minns 1930-talet - det var då verkligen fart bland idrottsungdomen och ungdomen i allmänhet.

Nu har förhållandena i samhällel ändrats - det skall medges. Samhället är svårare för de unga och för alla andra. Det är längre lill skog och mark - många av oss hade på den tiden nära lill underbara rekreationsområden. Del är nu en längre frilid som skall fyllas. Del är mindre arbete för tonåringarna, och de får mindre av kroppsrörelse och träning på det sättet. Del är numera också slörre frestelser. Del finns, som jag upplever det, nu mer än tidigare en organiserad ond makt som försöker sprida gifter och droger. Vi anser alla atl vi skall försöka hjälpa de organisationer som lar hand om ungdomen. Men ändå har jag börjat undra om det inle blivit alllför myckel av passivt idrollsintresse. De unga ser nu mer på idrott än de utövar den. Det finns inle längre så mycket av den där friskheten som fanns förr. Idrotten ger för lilen utdelning i verklig fysisk träning, rikt fri-tidsliv, hälsa och framför alll glädje.

Jag måsle fråga mig om de fina anläggningarna, som jag inte alls vill riva, de brett upplagda programmen och del myckna pappershanlerandet verkligen ger vår ungdom vad den behöver och vad vi velal ge den. Jag frågar mig själv - detla är inle en förebråelse som jag riktar mot någon: Kan vi inte finna en väg som ger den enskilde mer atl syssla med, mer att ägna sig åt som verkligen är berikande? Sedan skall jag gärna gå med på ännu störte anslag även på del här området. Jag skulle vilja ha en fläkt som livar upp, en puls som slår igenom samhällel - en annan anda.

Det här var mycket privata funderingar. Jag tror alt del är många som går och tänker så här. När jag sprungit eller åkt skidor i skog och mark har jag träffat människor som sagt detsamma. De som verkligen idrottar och är ute och rör på sig är mänga gånger människor som inle på något säll behöver ekonomiska anslag.

Della var en lång inledning lill ell myckel kort anförande i övrigl. Jag skall nämligen be alt fl yrka bifall till reservationen 4 av fru Diesen och mig. Vi har i denna reservation följt upp partiets förslag i motionen 1975/76:2016. Vi föreslår atl alla frågor som rör anslagen till idrotten skall

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till ungdomsorganisationerna, m. m.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till iing-domsorganlsatio-iierna, m. m.

behandlas av ett och samma departement. Mig förefaller det vara veUigt och prakliskl, och därför yrkar jag bifall lill reservalionen 4.

Vi har även avgivit ell särskilt yttrande, nr 2, beträffande överförande till statens ungdomsråd av vissa uppgifter. Fru Mogård m. fl. har i en molion framfört tanken all dessa uppgifter borde ligga kvar hos skolöverstyrelsen. 1 propositionen ges ingen närmare motivering lill ell överförande. Därför har vi i moiionen framfört denna tanke. Men på grund av utredningar som gjorts inom utskottet och med hänsyn till upplysningar som inhämtats under hand har vi avstått från all reservera oss lill förmån för moiionen.

1 övrigl yrkar jag bifall till vad utskottet hemställt.

Fru FR/ENKEL (fp):

Herr lalman! Till del utskottsbetänkande som vi nu behandlar har jag fogal ell särskili yllrande om anvisande av medel lill poliliskl informa-lionsarbeie bland ungdomar: Jag instämmer i vad kulturutskollel anförde i sin betänkande 1975:9, nämligen all det i och för sig finns skäl au ge de politiska ungdomsförbunden ett ekonomiskt stöd för sådan verksamhet. Intresset för information frän de politiska ungdomsförbunden till olika delar av samhället ökar. Inle minsl framlidens skola kommer alt slälla slora krav pä medverkan i undervisningen. På några platser i landei har försöksverksamhet redan kommil i gång.

Någol särskilt statsbidrag för denna informationsverksamhet finns inle. Kostnaderna kommer atl delvis kunna läckas av medel ur statsbidrag till Timmar lill förfogande, till Fritt valt arbete och lill Resurslimmar. Men som vi vel komnier dessa statsbidrag alt vara hårt intecknade.

Informationsverksamheten kommer atl innebära en mycket stor uppgift för de politiska ungdomsförbunden. För atl informationen skall bli meningsfull krävs del all ungdomsförbunden ges resurser bäde alt förbereda sin medverkan noggrant och atl la fram material som komplement lill vad man framför och för alt lämna lill ungdomarna. För all informationen dessutom skall bli objektiv måste samlliga poliliska ungdomsförbund ges ekonomiska möjligheter all lämna likvärdig informalion.

Hur resurserna skall fördelas och slällas till de poliliska ungdomsförbundens förfogande är en angelägen fråga, som enligt min mening måsle klarläggas innan man beslämmer sig för ett belopp. Därför kan jag inle yrka bifall lill reservalionen 2 om ell anslag pä 2 milj. kr., ulan jag yrkar på den punklen bifall lill ulskoilds förslag.

När del gäller siorieken av del lokala bidraget per sammankomst har målsättningen alllsedan 1971 varit 10 kr. Jag instämmer i den synpunkt som framförts i reservalionen 5 och som också fröken Eliasson har framfört från denna lalarslol, nämligen alt beloppet redan budgetåret 1976/77 skall uppgå till 10 kr. per sammankomst och att den frågan alllså inte längre skall skjutas på framliden.

Jag yrkar bifall lill reservationen 5.

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Det finns i dag inga delade meningar om vikten av all fånga upp ungdomens iniresse för olika organisatoriska verksamheter och att del måste ske redan vid ganska tidig ålder. Men dä måste samhällel på ell bäilre säli än hiliills la etl slörre ansvar genom ekonomiska bidrag lill de ungdomsorganisalioner som med olika akliviieler lockar ungdomen till dellagande i sin verksamhet.

Även om regeringen gått vänsterpartiet kommunisterna ett sleg till mötes genom att förändra anslaget lill ungdomsorganisationernas lokala verksamhet lill ett förslagsanslag, har den målsättning som beslutades 1971 på grundval av ungdomsrådels förslag inie fullföljts. Ungdomsrådets arbetsgrupp framhöll dä all bidraget per sammankomst inte borde sällas lägre än del dåvarande genomsnillliga bidraget per frilidsgruppssammankomsl och föreslog all bidraget skulle ulgå med 10 kr. per sammankomst

Moliveringarna för bidragsgivningen, som vpk siälli sig bakom, är minsl lika akluella i dag som 1971. Jag skall inle göra någon uppräkning av moliveringarna men vill underslryka en vikiig synpunkl som då framfördes, nämligen att samhällsslödel inle skulle uppfällas som etl stöd till ungdomen och dess fritidssysselsättningar, ulan som ell klart och entydigt slöd lill organisalionerna. Arbetsgruppen hävdade all del är en väsenilig samhällsuppgift all stimulera organisationerna och därmed den verksamhei som bedrivs bland ungdoni. Samhällsslödel skall inle heller vara etl slöd till en viss form av verksamhet. All verksamhei skall i princip berättiga lill bidrag. Jag tror det är en vikiig princip all ulbudel av organisatoriska aktiviteter blir så brell all man kan fånga upp flertalet av ungdomarna i alla åldrar.

Bidraget måsle också vara sä slort all del stimulerar lill skapandel av nya akliviieler, samiidigl som det ger organisalionerna en viss garanti för oberoende i förhållande lill andra åsiktsriktningar och inle minsl olika kommersiella intressen. Detta oberoende är nödvändigt om ungdomspolitiken skall syfta lill all medvdandegöra ungdomen lill engagemang för vikliga samhällsfrågor, ulvecklandd av demokralin, förbällring av samhällsmiljön, jämlikhelsfrågor elc.

Vänslerparliel kommunisierna vidhåller i moiionen 1365 kravei på ell bidrag av 10 kr. per sammankomst och anser all del beloppet bör ulgå redan under budgelärel 1976/77, som framgår av den gemensamma reservalionen i denna fråga. Man kan enligi vår mening inle skjula beslulel på framliden. Kosinadsökningen under de senasle fem åren innebär ändå en avsevärd sänkning i förhällande lill den målsättning man var överens om 1971. I fortsällningen måsle inriktningen vara alt säkra realvärdet av bidraget till ungdomsorganisationernas lokala verksamhei.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall lill reservalionen 5 i föreliggande belänkande.

1 likhet med fru Fraenkel är vi inte klara över och inte överens om den fördelning som man här föreslår när del gäller de poliliska ungdomsorganisalionerna. Vi är överens om all de borde få ell bäilre ekonomiskt

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till ungdomsorganisalionerna, m. m.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till ungdomsorganisationerna, m. m.

slöd än del som ges i dag, men fördelningen måsle man titta vidare på. Därför röslar vi med utskottet i den frågan.

Fru JOHANSSON i Uddevalla (s):

Herr talman! Principerna för det statliga stödet till ungdomsorganisationernas centrala och lokala verksamhei har länge varit föremål för översyn och bearbetning för alt slödel skall bli så effektivt och dessutom så rättvist som möjligt. Dessa principer har varie är diskuterals länge och ingående i kulturutskottet, och utskottet har också samrätt med statens ungdomsråd. Del är alllså en fråga som varit föremål för intensiv behandling i utskottet, och detta visar också den vikt man där fäster vid ungdomsorganisalionernas verksamhei.

I propositionen för i år har anslagen föreslagits höjda med drygt 3 milj. kr. lill del cenlrala och 4,5 milj. kr. lill del lokala slödel, så all ungdomsorganisalionerna skall kunna vidmakthålla och vidareutveckla sin verksamhet. Trots den föreslagna höjningen har centerpartiet en motion, där man önskar yiteriigare höjningar. I molionens första alt-sals begär man en generell höjning av del centrala stödets röriiga del med 3 kr. i varje intervall och föreslår till följd härav en ökning av anslagsposten med 500 000 kr. Del är emellertid 1 milj. kr. för litet. En sådan generell höjning av intervall-beloppet skulle kosta 1,5 milj. kr.

Utskottsmajoriteten är inte beredd all föreslå en sådan höjning, och jag yrkar alltså avslag pä motionen 1349 i denna del och följaktligen avslag på reservalionen 1.

I samma molion föreslår centerpartiet etl särskilt bidrag lill politiskt informationsarbete bland ungdom. Liknande motioner har behandlats i riksdagen tidigare och då avslagits med hänvisning till de höjningar som gjorts av stödet till ungdomsorganisationerna. Kulturutskottet måsle. liksom övriga utskott, göra prioriteringar, och majoriteten i ulskoltet har anselt alt delta yrkande bör avslås även i år. Jag yrkar alltså avslag pä reservalionen 2.

Centermoiionen 1349 innehåller också etl förslag om atl etl utredningsarbete skall läggas fram skyndsami belräffande stödet till ungdomsorganisationernas verksamhei. Utskottsmajoriteten har här uttalat sig för vad som anförs i moiionen och föreslår riksdagen att ge. regeringen till känna vad ulskollel anfört i frågan. Vi från den socialdemokratiska gruppen i utskottet samt representanten för vpk haravgivii reservalion mol delta. Del gäller reservalionen 3,

I proposilionen och även i ulskotlsbelänkandel redogörs tämligen ingående för lurerna i denna fråga, sä jag har ingen anledning alt göra någon längre utläggning här. Lål mig bara peka pä några enkla fakta:

En översyn pågår inom utbildningsdepartementet. Den pågick under hela fjolåret. Kontakter har i detla sammanhang lagils med ungdomsorganisalioner och med Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Inom dessa båda organisaiioner pågår också utredningsarbete rörande bidragsgivningen till ungdomsorganisalionerna frän kommunerna resp, landstingen, I mo-

tionen åberopas ett riksdagsbeslut från är 1972, Vid del tillfället fanns alltså inle Kommunförbundels promemoria, och då hade heller inte nya bidragsregler utformats för den cenlrala verksamheien. Vidare var dä del lokala akliviieisslödet uppdelat i två potter, en för idrott och en för övriga organisationer. Lägel var alllså etl hell annal vid tiden för riksdagsbeslutet än del är i dag.

Kravei pä "översyn" drevs också här i riksdagen förra hösien. Då gällde det idrottsanslagen. Men det kravei hade inte förankring i idrottsrörelsen, och någol krav pä allmän översyn har nu heller inle framförts från ungdomsorganisationerna. Däremol finns del naluriiglvis alltid krav på anpassningar av bidragen lill vissa förhållanden, t. ex. atl deltagare i öppen verksamhet skall godtas som "statsbidragsberältigade" medlemmar och att nya organisaiioner skall godkännas för statsbidrag. Sådana frågor bör väl prövas av allsidigl sammansatta grupper, och del är då lämpligl atl statens ungdomsråd blir myndighet för anslagen. Där finns ju olika parter företrädda. Anslagen lill handikapporganisationer och till Pingströrelsens ungdomsverksamhet har utformats i nära kontakt med de berörda organisationerna. Detla är ytteriigare ett par exempel på del fortgående översynsarbelet.

I proposilionen 1975/76:39 anmäls att en översyn skall ske av bidragen till ungdomsverksamhet. Bl. a. anförs där alt verksamheten bland äldre föreningsungdomar bedrivs på helt andra villkor än vad som gäller för de yngres aktiviteter. Den skulle troligen främjas av atl samhällsstödet vore utformat pä ett annat sätt. I del sammanhanget kan påpekas - i anslutning lill vad som förul sagts om särskilt bidrag till poliliskl informationsarbete bland ungdom - att de politiska ungdomsorganisationerna självfallet kommer atl beröras av just denna översyn. Jag yrkar alllså avslag på utskottets skrivning i denna del och bifall till reservationen 3.

I moiionen 2016 frän moderalerna hemställs atl alla frågor som rör anslag lill idrotten skall sammanföras till en huvudtitel. En molion med samma förslag fanns 1974 och behandlades i utskottets betänkande nr 3 det året. Jag vill alltså påpeka, herr lalman, atl del blivit etl tryckfel i belänkande nr 37, som vi nu behandlar, där det slår att denna molion behandlades i kullurutskolleis belänkande nr 3 år 1975. Det skall alllså vara nr 3 år 1974. Riksdagen avslog dä förslagel, i enlighet med utskottets hemställan, och utskottets majoriiei har inle funnil anledning att inla någon annan ståndpunkt i år. Jag yrkar därför bifall lill utskottets förslag och avslag på reservationen 4.

Vad gäller siorieken av bidraget per sammankomst i ungdomsorganisationernas lokala verksamhei saml anslagsbeloppet i anslutning till della har cenlern, folkpartiet och vpk gäll samman i en reservalion, där de begär en ökning med 4 1/4 milj. kr. Anledningen är att man vill att beloppet per sammankomst skall garanteras lill 10 kr, I propositionen förutsätts atl delta belopp skall höjas nästkommande budgetär, och det har redan i del nuvarande förslaget höjts från något över 8 kr, till 9 kr, Utskottsmajoriteten har uttalat sin lillfredsslällelse över denna målsättning i proposilionen och godlagil förslagel om lolall 38 milj, kr, f n. Vi är i ulskollel mycket sam-

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag tin ungdomsorganisationerna, m. m.

6 Riksdagens protokoll 1975/76:123-124

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till ungdomsorganisationerna, m. m.

siämmiga närdet gäller vikten och nödvändigheten av atl vi har fungerande ungdomsorganisationer. Inom parentes vill jag säga att del också är viktigt att de dr arbeta på sina egna villkor och under slor frihet. Men i utskottet borde vi väl då vara mer samstämmiga också när det gäller det gemensamma ansvaret för samhällsekonomin och för de prioriteringar som ständigt måsle göras. Vi har en statsbudget alt hälla oss inom. Man tycker kanske alt även de övriga partierna borde ha ansvarskänsla och insikt om den nödvändiga stramhet som vi har alt iaktta i rådande ekonomiska läge. Jag yrkar bifall till vad utskottet hemställt och avslag på reservationen 5.

Herr lalman! Jag yrkar alllså avslag pä reservalionerna 1, 2, 4 och 5 och bifall lill utskottets förslag i alla delar utom när del gäller en översyn av samhällets totala stöd till den inom olika organisationer bedrivna ungdomsverksamheten, där jag yrkar bifall till reservationen nr 3.

Fröken ELIASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Fm Johansson i Uddevalla lalade om ansvarskänsla. Från centerns sida menar vi att när nu riksdagen för fem är sedan slog fast vissa principer för det lokala aktiviielsstödel skall inte statsmakterna försöka smita från sitt ansvar och vältra över kostnaderna på organisalionerna och kommunerna. I praktiken har ju många kommuner tvingats gå in med etl betydligt ökat slöd för alt fylla igen de luckor som har uppstått.

Mälsällningen var klart uttalad 1971: 10 kr., och i den mån pengarna inte räckte til! skulle det ske en viss nedtrappning. Det kan väl konstateras alt lyvärr har del brustit betydligt i ambition hos socialdemokrater och moderater, och därför har vi inle lyckats fl majoriiei i utskott och kammare för all siödet skulle fl den omfattning som riksdagen beslöt 1971.

Fru Johansson lämnade den uppgiften om det centrala stödet att det i själva verket skulle bli fråga om större kostnader än vad vi har räknat med. Jag känner inte till de uppgifterna. Vi har i vår motion och i vår skrivning i reservationen byggt på då tillgängligt siffermaterial. Del är möjligt att det har framkommit nya uppgifter, men då påverkas väl anslaget i stort, sä jag tror inte att det är någonting som berör enbart reservationen i sä fall.

Sedan till den viktigaste frågan, nämligen samordningen. Jag vill först understryka all del intensiva arbetet i utskottet under årens lopp visar atl det brister på del området. När fru Johansson pekar på alt en lång rad turer finns redovisade i proposilionen, så kan jag väl hålla med om det. Regeringen har inle lill fullo följt upp de riksdagsbeslut som fattades 1973 och 1975. I själva verkel är ju den skrivning som finns i årets budgetproposition en polemik mot det riksdagsbeslut vi i all enighet kom fram lill 1975. Del är inle i enlighet med riksdagens beslul all man bedriver ett översynsarbete som hittills inom utbildningsdepartementet.

Sedan vill jag peka pä atl den beskrivning som man här försöker ge av en omfattande koniakl med organisaiioner. med Kommunförbundel och med Landstingsförbundet, inte ses som en räiivisande beskrivning av de parter som här är berörda. Jag har lagit kontakt med organisaiioner och

myndigheter och fltt klart för mig atl man finner propositionens beskrivning      Nr 123
ganska missvisande. Det är alltså angeläget all riksdagen än en gång uttalar      Onsdaeen den
atl här bör det ske en översyn pä det sätt som riksdagen har begärt.   p       ■ n-jf.

Fru JOHANSSON i Uddevalla (s) kort genmäle:

Herr talman! Man smiter inte ifrån ansvaret. Anslaget är höjl i är, och det är aviserat en höjning till nästkommande år. Man tar alllså ansvaret för de pengar som man har utlovat. Och då är det inle heller spikat lill 10 kr. nästa är, men del kommer atl bli minsl det beloppet.

Centern har föreslagil en halv miljon, men i realiteten skulle det krävas en och en halv miljon enligt de uppgifter jag har från departementet, och vi kan väl räkna med atl del är akluella siffror. Det måste alltså ha varit en felräkning från börian.

Anslag till ungdomsorganisationerna, m. m.

Fröken ELIASSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Som kommentar lill den sisla frågan vill jag bara säga att när vi debatterade den i utskottet framfördes del inga invändningar frän vare sig fru Johansson i Uddevalla eller någon annan i utskottet.

Nu sade fm Johansson att man smiter inte ifrån sitt ansvar om man ökar på anslaget till det lokala aktivitelsstödet. Jo, del gör man, fm Johansson, Riksdagen beslöt 1971 alt införa ett lokall aktivitelsstöd, där bidraget skulle utgå med 10 kr. per sammankomst. Det skulle alltså vara aktivitetsstimulerande. Och det är väl klart atl om aktiviteterna ökar, sä intensifieras också ungdomsarbetet ute i kommunerna, och då ankommer det på riksdag och regering, som har fastlagt riktlinjerna för detta slöd, atl ta sin del av ansvaret, inte lasta över det pä organisationer och kommuner. Det är del vi vill understryka. Vi finner det väsentligl alt vi åtminstone uppfyller den bidragsnivä som vi i full enighet slog fasl 1971.

Herr ERIKSSON i Ulfsbyn (c):

Herr talman! Dagens tekniskt utvecklade och framför alll föränderiiga samhälle ställer allt större krav på människorna. Inte minsl ställs krav på enskilda individers anpassning till varandra och till de snabba förändringarna i social och fysisk miljö. Alla dessa tekniska resurser som skapats måsle anpassas till människorna, så att de på bästa sätt påverkar levnadsmiljöerna. Här måste det ständigt ställas krav på samarbete mellan forskare, tekniker, sociologer, samhällsplanerare och samhällets beslutsfattare på olika nivåer.

Ungdomen är en grupp som är alldeles särskilt utsatt för del föränderiiga samhället och de missgrepp i planeringen som skett och sker. De unga saknar föräldragenerationens erfarenheter. De hamnar i en miljö som är planerad av andra människor med kanske hell annoriunda och ibland motstridiga värderingar. Så uppstår det konfliktsituationer mellan de unga å ena sidan och samhällel och föräldragenerationen ä den andra, och så flr vi vad vi kallar ungdomsproblem.

I värt land satsas del kanske mer på ungdomen än i något annat land. Mänga områden kunde här nämnas, där samhället gör stora insalser och

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till ungdomsorganisationerna, m. m.

där vi är ett föredöme för många andra länder. Men ett område som har halkat efter även vid viss internationell jämförelse är arbetet med ungdomsforskningen. Frän riksdagens talarstol har del också sagts alltför lilel i ungdomsforskningsfrågor. Därför vill jag i några minuter kort beröra dessa och bl. a. lalapjn del arbele som statens ungdomsråd utfört på delta viktiga område.

Herr Larsson i Borrby och herr Boo motionerade 1971 om åtgärder för en samordning av forskningen om ungdomens situation i samhället. Kul-luruiskottel framhöll då i sitt betänkande nr 29 att en kartläggning av den akluella forskningen på ungdomsomrädel var angelägen. Kartläggningen borde enligt utskottet syfta till atl ge en överblick över de forsknings- och undersökningsresultat som uppnåtts och därigenom ge etl bättre underiag för bedömning av olika ifrågasatta åtgärder som kan beröra ungdomens situation i samhället. Ulskoltet nämnde statens ungdomsråd som lämplig instans alt utföra undersökningen, och riksdagen anslöt sig till utskottets hemställan.

Statens ungdomsråd föreslog i ett yttrande 1974 över riksdagsskrivelsen 1971:285 all rådet skulle fl regeringens uppdrag att företa den begärda kartläggningen. För all då fl kompletterande synpunkier på kartläggningens utformning och organisation samt ungdomsrådets förslag begärde utbildningsdepartementet in yttranden från bl. a. socialstyrelsen, statskontoret, skolöverstyrelsen och universiletskanslersämbetet, och dessa tillstyrkte också ungdomsrådels förslag.

I proposilionen 14 år 1975 log regeringen upp motionärernas och ungdomsrådets aktualiserade krav. Föredragande statsråd anförde alt del borde tillhöra ungdomsrådets allmänna uppgifter all dokumentera forskning på ungdomsområdet som underlag för informalion lill bl. a. ungdomsorganisationer och kommuner. Vidare anfördes atl arbetet borde bedrivas i nära konlakl med andra myndigheter och organ där liknande dokumentation förekommer. Vad gällde en vidareulveckling av rådets verksamhet på della område ansåg föredragande statsråd all erfarenhelerna av dokumentationsarbetet och informationsverksamheten skulle avvaktas innan några närmare preciseringar skulle göras.

Statens ungdomsråd böriade efter riksdagsbeslutet 1971 att företa vissa undersökningar för atl få en uppfattning om kartläggningsarbdels omfattning och konsekvenser. Genom överiäggningar med represenlanler från ungdomsorganisationer och myndigheter kunde preliminära riktlinjer dras upp för ett dylikt kartläggningsarbele. Genom framställda diskussionsunderiag och promemorior redovisades olika synpunkier pä kartläggningens utformning, inriktning och planering. Genom kontakter med bl. a. bibliotekshögskolan i Borås, bibliografiska. institutet och Kungl. biblioteket kunde inledande diskussioner föras med särskild sakkunskap på området. För all sammanfatta, utveckla och konkretisera sina erfarenheter i ell förslag uppdrog statens ungdomsråd ät en referensgrupp under ledning av docent Rune Persson all under första halvåret 1974 arbeta fram en modell och en plan för kartläggningen. I beiänkandei Karlläggning över svenska ungdomsun-

dersökningar framlade referensgruppen sina förslag efter endast ell halvt års arbete. Referensgmppen presenterade också en plan för kartläggnings-arbetets bedrivande. Den planen innebar all man var inriktad på atl kunna presentera en första edition av kartläggningen under 1975.

Statens ungdomsråd beslöt samma sommar, 1974, alt vänta med sill slulliga ställningstagande angående karlläggningsarbelel dels till dess frågan om finansieringen var löst, dels i avvaktan pä den aviserade propositionen nr 14 år 1975.

Detla fick lill följd att den av referensgruppen föreslagna lidsplanen avseende kariläggningsarbelets genomförande inle kunde hållas. Arbetet fortskred dock i begränsad omfattning under hela året. Bl. a. gjordes fortsatta materialinsamlingar och bearbetningar. Rådet har härigenom insamlat material omfattande ca 1 000 titlar på böcker, utredningar, rapporter och tidningsartiklar, omspännande åren 1969-1974, Materialet belyser på olika säll ungdomens situation i samhället med speciell tonvikt lagd på upplevelser av fritidsmiljön. Tack vare omdisponering av resurser har rådet dels kunnat fortsätta insamlingen av material framför alll från universitet och högskolor, dels färdigställt en första version av kartläggningen. Denna publikation kom i början av maj i år. Den heter Forskning i ungdomsfrågor och har fltt ett myckel positivt mottagande ute på fältet. Beställningar har strömmat in, så att första upplagan om 1 500 exemplar efter mindre än tvä veckor är i det närmaste fulltecknad. Detla säger också något om hur stort behovet är på detla område.

En angelägen fråga just nu är hur del genomförda kartläggningsarbetet skall marknadsföras och vilka användningsområden som dokumentationen kan lillgodose. Ungdomsrådet har för sin del redovisat detta uiifrån kartläggningens olika primära målgrupper såsom ungdomsorganisationer, idrottsrörelsens ungdomsverksamhet, kommunala förvaltningar,

myndigheter och verk med anknylning lill fritids- och ungdomspolitiken, velenskapliga institutioner, främst de som arbelar inom de samhällsvetenskapliga områdena, folkhögskolor, ungdomsledarinstitul, massmedia och bibliotek.

Kartläggningen bör kunna användas i organisationernas metodutvecklingsarbete, för den interna ledarutbildningen och för den egna utredningsverksamheten. Genom all pä della säll samla andras uppfattning och erfarenheter av ungdomens situation i samhällel har man fåll ell brell material för utbildnings- och konferensverksamhet samt eventuellt förslag pä arbetsmetoder och tillvägagångssätt för atl lösa problem och bedriva verksamhet pä central, regional och lokal nivå. Kartläggningen bör också komma lill slor användning i den primärkommunala verksamheten, då prakliskl laget alla delar av kommunernas verksamhet berör ungdomen och dess uppväxtvillkor. Komrnunerna framställer egna utredningar, som påfallande ofta belyser allmänna problem och behov hos ungdomen, bl. a. beträffande frilidsulnyltjande. En kunskap om andra landstings- och primärkommuners försök, utredningar och resultat lorde sannolikt innebära alt den egna ut-

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till iing-domsorganlsatio-nerna, m. m.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

A nslag till ungdomsorganisalionerna, m. m.

redande verksamheien skulle kunna förbättras samtidigt som direkta dubbelarbeten kan undvikas.

Avsiklen med molion 813 år 1971 varatl ungdomsrådels nu påbörjande insalser inom ungdomsförskningssekiorn skulle syfta lill atl ge bätlre underiag för beslul som rör ungdomens allmänna uppväxt- och frilidssilualion. Karlläggningen kommer därför också alt tillgodose de särskilda behov av informalion som de centrala poliliskl beslutande och förvaltande myndigheterna har.

Inom universitet, högskolor och andra forskningsinstitutioner pågår ett ständigt forskningsarbete rörande ungdomens situation i samhället. För dessa kan kartläggningen fungera som en värdefull referensförteckning över ell omfattande sludieområde.

En viktig målgrupp för kartläggningen är massmedia. Massmedias roll som åsiklsförmedlare och altilydbildare till och om ungdomen är allmänt känd. Den bild av ungdomens situation i samhällel som ges av det genom kartläggningen insamlade materialet bör ha ett självklart intresse för människor som i olika media behandlar ungdomsgrupperna.

Slutligen kommer biblioteken alt fl slor nytta av den sammanslällning som ungdomsrådet utarbetat. Särskilt värdefull lorde systematiseringen av den lidigare "dolda" informationen vara för biblioteken som därmed flr ökade möjligheter alt erbjuda allmänheten service. Kartläggningen utgör etl viktigt komplement till de övriga bibliografiska översikter som finns i etl bibliotek.

En minst lika angelägen fråga som all marknadsföra den nu aktuella dokumentationen är all diskutera hur man skall åstadkomma uppföljning och kontinuitet i arbelel. Det arbete ungdomsrådet hittills bedrivit har skett med myckel begränsade medel och har på intel säll kunnat prioriteras genlemol andra uppgifter rädd har. För att kartläggningen skall bli meningsfull måste med andra ord en uppföljning ske. En resursförstärkning är härigenom ofrånkomlig, och del lämpliga vore all rådet fick speciella resurser för alt fortsätta detla arbete.

I anslutning till det sistnämnda vill jag avslutningsvis rikta en vädjan lill statsrådet Hjelm-Wallén att inle glömma bort ungdomsforskningsfrä-gorna. Jag vet alt del är många vikliga frågor som skall ha lid, intresse, personella och ekonomiska resurser m. m. När statens ungdomsråd i sitt viktiga arbele äskar medel för ungdomsforskningsfrågorna så vädjar jag om förslåelse och generös behandling av denna begäran.

Jag vill yrka bifall till reservalionerna 1, 2 och 5 och i övrigt lill kul-turulskollets hemställan i belänkandet nr 37,

1 della anförande instämde herr Boo (c).

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr lalman! Jag är glad över atl riksdagen i dag kan ena sig om en syn pä ungdomsorganisalionerna som i långa stycken ulgår från deras egen värid och bdraklar deras arbele som en viktig komponent i ett demokratiskt

samhälle. Jag är naturiiglvis också lacksam för de vackra ord som har sagts om statens ungdomsråds verksamhet.

Jag vill lill herr Eriksson i Ulfsbyn belräffande karlläggningsarbelel bara säga att man inom ungdomsrådet har ambitionen att fortsätta och fullfölja det arbete som pågår. Det kommer också lill uttryck i ulskotlels skrivning, där det heter atl utskottet "ulgår frän alt ungdomsrådet tar erforderiiga initiativ för atl fl klariagt hur delta fullföljande lämpligast skall ske och anser det därför inte erforderiigt atl riksdagen hos regeringen hemställer om riktlinjer för det fortsatta arbelel med ungdomsforskningen".

Men det är ett av de tidigare anförandena som har gjort mig litet grand förvånad och kanske också en smula besviken, nämligen inledningen av herr Nilssons i Agnas anförande. Han uttryckte där såvitt jag förstår för del första allmänt betänkligheter mot att man ger slöd till organisalionerna. Han sade all ordel "slöd" används i alllför slor ulsiräckning. Han sade för del andra atl del var mer fart på idrottsungdomen och ungdomen i allmänhet förr i liden. Vi rikligl hör ekot från det förgångna i kammaren när han uttalar de orden. Sedan tillägger han all vi skulle behöva en annan anda.

Jag tror inte att någon i kammaren med fog kan påslå alt ungdom i dag skulle vara sämre än ungdomen förr i liden eller att det skulle ha varit mera fart på ungdomen då än vad del är i dag. Men däremol - och del är en helt annan sak - förändras villkoren för föreningslivet ständigt, både när det gäller idrotten och när det gäller ungdomsorganisationerna i allmänhet. En av de vikligasle komponenterna i de förändrade villkoren är de utbredda kommersiella krafterna i samhällel, dvs. de privala vinsl-inlressena, som herr Nilsson i Agnas och moderata samlingspartiet i andra sammanhang försöker värna om. Jag tror att jag kan göra mig lill tolk för vad mänga olika ungdomsorganisationer anser om dessa och säga atl de ser kommersialismen som ett av de slörsia hoten mol ungdomen. Därför är del sett ur både allmän kuliurpolitisk synpunkt och ur allmän ungdoms-politisk synpunkl oerhört viktigt all fl en mera exakl kartläggning av den inverkan på de unga människorna som kommersialismens utbredning kan ha. Del är också ungdomsrådets ambition all ta upp den frågan till diskussion.

Eftersom jag år 1973 lillsammans med statsrådet Hjelm-Wallén, som dä var riksdagsledamot, i en molion begärde en översyn av ungdomspoliliken och eflersom fröken Eliasson har apostroferat den moiionen, kan det finnas anledning för mig atl göra några kommentarer.

Del har pä en rad områden genomförts en översyn som ligger hell i linje med de krav som vi förde fram i motionen, och det har också pä avgörande punkter skett förändringar i ungdomspoliliken sedan riksdagen gjorde sitt ullalande. Jag kan peka på några exempel: Åldersgränsen för del centrala och det lokala stödet har sänkts. Inom Svenska kommunförbundel har gjorts en kartläggning av anslagen lill ungdomsorganisalionerna. Från ungdomsvärdens sida har iniiialiv tagils - vilkel också har accepterats i proposilionen och även förutsätts bli accepterat av riksdagen - lill en karlläggning av ungdomspoliliken lokall i kommunerna. Del är självklart

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till ung-domsorganlsallo -nerna, m. m.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till ungdomsorganisationerna, m. m.

att denna undersökning genomförs i samråd med Kommunförbundel. Det kommer också - i anledning av SIA-proposilionen - alt företas en översyn av åldersgränserna över huvud taget. Jag vill här tillägga alt vi när vi väckte moiionen hade anledning att fundera över det lokala stödet och om det över huvud tagel kunde anses motiverat atl ha kvar ell statligt stöd direki lill de lokala organisalionerna. Efter riksdagens beställning hos regeringen tog regeringen erforderliga kontakter med ungdomsorganisalionerna och var beredd all genomföra en ändring på den punklen. Ungdomsorganisalionerna tyckte emellertid samfällt alt del lokala slödel fungerade bra och alt principen för det lokala stödet därför borde fl vara kvar. Därmed föll alllsä en slor del av den diskussionen.

En annan sak som gäller samordningen av ungdomspoliliken är all flera olika slalliga organ handlägger frågor som berör samma områden. Genom årets budgetproposition har vi fltt lill slånd en förändring pä den punklen

1. fortfarande dock under förulsällning all riksdagen bifaller utskottets förslag

2. nämligen atl huvudmannaskapet för stödet skall föras över till statens ungdomsråd. Detla tror jag är positivt och någonling som kan verka förbättrande för poliliken genlemol ungdomsorganisalionerna.

Lål mig med della säga atl jag är beredd all yrka bifall till reservationen 3.

Jag vill bara kort kommentera reservationen 2 från cenlerparlid, eflersom fröken Eliasson log upp den i sill anförande. Hon sade alt statens ungdomsråd har krävl all man skall genomföra ell sådanl här slöd lill de poliliska organisalionerna. Del är rikligt så lill vida all i samband med uiredning om del cenlrala slödel förde man från ulredningens sida fram krav på ett slöd på 2 milj. kr. till de politiska ungdomsorganisationerna, vilket också har rönt en ganska god behandling i remissinstanserna. Om jag inte minns fel var del bara Fria moderala sludenlförbundel och Moderala ungdoms-förbundel som direki yrkat avslag på detla förslag.

Men det är en väsenilig och avgörande skillnad mellan del förslag som ungdomsrådet förde fram och del som framförs i cenierreservalionen. I denna reservalion föreslås nämligen all man vid fördelning av stödd skall utgå från medlemsantalet i resp. politiska ungdomsorganisationer. Skälet till' att vi från ungdomsrådet vid den lidpunkien inle ansåg all man borde ulgå från medlemsanlald ulan all stödet skulle fördelasefter parlisiödsprincipen ärjusi all del är viktigare än någonsin all de politiska ungdom.sorganisalionerna kan jobba akti vt och effektivt i, som vi uttrycker del. ell demokratiskt samhälle. De har lill uppgift all i slor utsträckning kanalisera poliliska opinioner. Vi har sänkt rösiräilsåldern, organisalionerna skall in i skolorna, osv. Just denna rent poliliska motivering gör del också naturligt all man kopplar bidraget till samma princip som partistödet.

Atl man skall kunna ge ell specielll anslag lill de poliliska ungdomsförbunden blev dessuiom klart ultalal från riksdagens sida, när man accepterade ungdomsproposilionen förra året. Där har man i allmänna ordalag principielll ställt sig bakom etl sådant här slöd. Men som vi känner till hade man av ekonomiska skäl vid den tidpunkten inle möjlighel atl bifalla

ell konkret anslag på den punkten. Nr 123

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservationen 3 och i övrigl lill utskottets Onsdaeen den
hemställan. 12 maj 1976

Hert NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Jag har stor sympati för herr Gustavsson i Nässjö som riksdagsman, och jag tycker det är ledsamt alt han tog ät sig på ett nästan stingsligt säll. Det är några fl saker jag vill säga.

Jag menar inle - och sade inle heller - atl del var sämre ungdom i dag, utan jag sade tvärtom all vi har en svårare situation i dag. Det är vi alla överens om. Om jag nu skall vara rikligl positiv mot herr Guslavsson och hans parti skulle jag vilja ullrycka del så atl del har blivil vissa negativa verkningar av det myckna goda som herr Gustavssons parti har utfört i vårt land. Vi har fltt det mycket bekvämare och bättre. Herr Gustavsson kan ju la ät sig och säga alt del är hans parti som har åstadkommit del. Men sä har alll della kommil som har gjort alt människor är mera passiva, alt del är slörre svårigheter för dem all uppleva det som vi upplevde när vi var unga. Del är inle så all jag slår och mörkmälar, ulan det är hell enkelt sä ställt, inle bara i Sverige ulan också i andra länder. Vi har slora problem här. Så kommer della anslag, som vi alllså inte ville pruta eller ta bort. Men jag har frågat mig om vi har misslyckats på ell väsenlligl område, nämligen när del gäller all få uldelning av della i aktivitet, rörelse, hälsa. Del var privala funderingar - jag sade det myckel tydligt - och jag är glad om jag blir motsagd, särskilt om man kan bevisa all jag har fel. Jag skulle gärna vilja se all del vore myckel bra ställt.

Jag ville bara fråga om herr Gustavsson har något bevis för atl jag och mill parti värnar om kommersialiseringen, eller hur han uttryckte del. Jag har svårt all tro atl han kan bevisa detta. Det är alllsä någol som han kastade ur sig litet obetänksamt, och jag hoppas atl han lar tillbaka del.

Nu har jag just i min hand Naturvårdsverkets årsbok 1975, som jag har fåll i dag. Där finner jag på s. 43 en iniressanl redovisning av svenska folkels friluftsvanor:

"Fritidssektorns andel av de totala kommunala kostnaderna har ökat frän en procent 1960 lill drygt tre procent 1975. Den kommunala satsningen på idrott och friluftsliv uppgår till omkring 700 miljoner kronor per år. Staten bidrar åriigen med totalt ca 170 miljoner kronor, varav 75 går till anläggningar av olika slag."

Detla är mycket bra. Men jag länker: Med alla dessa pengar, genom hela denna satsning - skulle vi inle kunna hitta någon möjlighel all fl människorna bort från TV-ruian och frän all silla som åhörare och heja? Skulle vi inte kunna fl ut dem. kunna fl dem att jobba och verkligen uppleva någonling av den glädje som jag menar all man mölle bland människor i myckel siörre ulsiräckning när jag var ung? Skulle vi inle kunna fl dem atl vara litet mera i gång, utan lanke på alt det skall vara så märkvärdigt ordnai och så märkvärdiga anläggningar, även om jag vet au dessa anläggningar behövs? Jag skulle alltså önska all herr Guslavsson i Nässjö och andra i ungdomsrådet lyckades fl i gäng en utveckling i den här rikl-

A nslag till ungdomsorganisationerna, m. m.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till uiig-domsoiganlsailo-nerna, m. m.

ningen. Och all jag använde ordel "anda" berodde på atl jag inle fann något uttryck som var bätlre.

Jag hoppas alt herr Guslavsson i Nässjö förslår mig när jag säger all del är någonling i tiden som här arbetar emot oss, hur vi än satsar.

Fröken ELIASSON (c):

Herr lalman! Jag noterar med lillfredsslällelse hur varmt herr Gustavsson i Nässjö lalade om behovei av stöd lill de poliliska ungdomsorganisalionerna för deras informationsarbete. Jag uppfattar väl hans inlägg närmast som en förtäckt krilik mol atl man från socialdemokratiskt häll och från regeringshåll ännu inte lagl fram något förslag på den här punkten. Men jag vågar kanske räkna med alt Åke Guslavsson kommer all hjälpa oss i arbetet all fl fram ett slöd lill ungdomsförbunden. Del är ju väldigt vikligl , atl man kan fl en öppnare skola också i della avseende och alt organisationerna får hjälp all komma ut med sin information.

Herr Gustavssons inlägg inrymde en läng rad påpekanden om hur man på olika håll har tagit initiativ för all kartlägga och komma lill rälla med de brister som i dag finns när det gäller del lolala siödet lill ungdomsorganisalionerna. Han hänvisade lill Kommunförbundel och statens ungdomsråd m. fl. Jag noterar all han inte hänvisade till departementet, och det är påfallande alt man pekar på andra när man från regeringshåll har svikit och inle fullföljt de beslut vi fattade 1973 och 1975.

Del är klart all en del av problemen har lösls. Del har bl. a. blivit bättre med del lokala aktiviielsstödel, inle minst tack vare de stora ansträngningar vi inom centern gjort pä det området. Vi har verkligen fltt arbeta för att fl igenom etl förslagsanslag exempelvis.

Men del finns andra problem. Jag pekade på dem i milt första inlägg, t. ex. de öronmärkta-pengarna. Och man anser fortfarande på många häll all det behövs ålgärder för alt förenkla bidragsgivningen och för atl fl lill stånd en bättre samordning mellan alla de parter som är inblandade.

Det finns också, som jag sade i mill första inlägg, redovisat i propositionen all bidragsslandarden kan variera myckel starkt. Är inle det då ett problem och ell problem som man bör försöka tackla på en mer samlad front? Jag ser även stålens ungdomsråds aktivitet här som ell tecken pä atl det är ell väl dokumenterat behov av en bättre samordning.

Avslutningsvis vill jag bara säga, herr lalman, all det var intressant alt höra polemiken mellan herr Nilsson i Agnas och herr Gustavsson i Nässjö. Jag lilläier mig konstatera atl trots de meningsskiljakligheter som tycks finnas mellan dessa herrar står man ändå på samma plattform när del gäller ambitionsnivån för del lokala aktiviielsstödel och hur man vill bära det ansvar som riksdagen påtog sig 1971, när riksdagen slog fast de nya riktlinjerna för det lokala akliviieisslödet.

Hert GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr lalman! Det är en ganska enkel debalieknik all plocka ut en del av della slora komplex och därmed försöka ge åhörarna intrycket alt del

råder enighet om ungdomspolilikens ulformning på anslagssidan och i andra avseenden. Det som vi nu diskuierar är en särskild fråga. Däremot vill jag påslå all inle minsl genom aktiviteter frän såväl statens ungdomsråd - alltså etl statligt organ - som den socialdemokratiska regeringen har vi fltt kraftiga uppräkningar av bidragen över huvud laget.

Och lål mig, herr lalman, böria med all i della sammanhang säga några ord till fröken Eliasson om bidragsulformningen. Vad jag sade här var inle nägon.förläcki krilik mol regeringen för all den inte skulle ha gjort någonting. Jag hänvisade tvärtom till att man haft överiäggningar och diskussioner med ungdomsorganisationerna om hur bidragen skulle vara utformade, inte minsl del lokala slödel.

Fröken Eliasson säger alt hon lycker att det är bra atl del sker någonling inom Kommunförbundel och Landstingsförbundet. Jag bedömer all de kan jobba lika aktivt med dessa frågor som regeringen när del gäller kommunernas ansvarsområde och när del gäller landslingens ansvarsområde. Älminsione så länge del finns en socialdemokratisk majoritet i såväl Kommunförbundet som Landstingsförbundet kommer de säkerl alt intensivt bevaka denna fråga.

Jag blir alltmer förbryllad över inläggen frän herr Nilsson i Agnas. Han frågar sig: Får vi verkligen fler akliviieler, blir det verkligen bäilre, med ett statligt slöd? Om man har uppfattningen all så inle är fallei, skall man naturiiglvis inte ge ett öre lill organisalionerna. Då skall man i ställd skära bort hela anslaget.

Sedan frågade herr Nilsson i Agnas: Hur kan Åke Guslavsson påslå all vi värnar om kommersialismen? Försök leda i bevis all vi skulle göra del! Ja, del är inle särskilt svårl atl bevisa det. Moderata samlingspartiet är del parti som har de tätaste förbindelserna med de privata storföretagen här i landet. Vad som är oroande, inle minsl när del gäller föreningslivet, är de kommersiella, privala vinstintressen som i ökad ulsiräckning gör sig gällande för all exploatera unga människor, därför all de uppfällas som en köpstark grupp av marknadsförarna inom den privata fördagsamhelen. Ingen skulle vara mer tacksam än jag om herr Nilsson i Agnas i sitt näsla anförande sade all moderala samlingspartiei är berett all moiverka kommersialismen, de privata vinstintressena. Kan man fl en sådan deklaration från herr Nilsson i Agnas kan vi säkerl vara överens i länga stycken.

Till sisl sade herr Nilsson i Agnas all del är någonting i liden som arbetar emot vad vi satsar på. Del i liden som arbelar emol detta är utbredningen av de kommersiella vinstintressena. Del som arbelar för del är, tror jag, idealiteten hos t. ex. ungdomsledare som ulan ell öre i ersällning dag ul och in, vecka, månad och år ul och in hängivet jobbar enbart för att de vill förverkliga idéer som de tror pä.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till ungdomsorganisationerna, m. m.

Fru Slalsrådel HJELM-WALLEN:

Herr lalman! Bara några ord om kravei pä översyn av samhällets lolala slöd lill den inom olika ungdomsorganisationer bedrivna ungdomsverksamheten.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till ungdomsorganisalionerna, m. m.

Det här är etl krav som restes redan 1973. Som har framgått av debatten är det en gammal bekant fråga för mig. Av sättet alt föra den här debatten verkar det som om fröken Eliasson ser på saken som om tiden hade stått stilla sedan 1973. Det går inle all i dag använda synpunkter som remissinstanserna avgav 1973. Självfallet måste man i så fall tillfråga dem: Vad skulle ni ha sagt i dag?

Det borde ha framgått alt mycket har förändrats sedan 1973. Det är väl ändå dagens situation när det gäller bidragsgivningen till ungdomsorganisalionerna som kravet om översyn avser och inle 1973 års situation? Jag skall inte räkna upp vad som har förändrats sedan dess - det har mina partivänner här redan gjort. Både lokalt och centralt har del hänt en hel del. Och visst är regeringen och departementet inblandade i det. Vi har haft en sakkunnig tillkallad för atl hjälpa till med översynsarbetet. Så sent som i fjol ändrade vi det centrala slödel, och nu föreslås förändringar i det lokala stödd, helt i linje med vad ungdomsorganisationerna önskar.

Regeringen och departementet styr emellertid inte Svenska kommunförbundet eller Svenska landstingsförbundet, fröken Eliasson, Det är inte ens så all kommunförbunden, vare sig del primärkommunala eller det sekundärkommunala,styr enskilda kommunereller landsling. Det aren mycket underiig uppfallning om ansvarsfördelningen mellan statliga och kommunala organ. Fröken Eliasson framställer del som om departementet inte hade handlat därvidlag. Hon menar alltså att allt delta måste cenlralslyras. Del är ell intressant ullalande av en representant för del parti som i andra sammanhang brukar lala om sig som etl decenlraliseringsparti.

Det flnns flera skäl lill alt jag inle förslår kravei pä översyn av bidragsformerna just nu, även om lidigare många skäl talade för det kravet. För del första är det cenlrala bidragssystemet myckel färskt, och vi måsle invänta erfarenheter av hur del har utfallit innan vi på nyll kan utreda det. För del andra förklarar sig organisalionerna i dag vilja ha kvar och utveckla den bidragsordning som finns fördel lokala aktiviielsstödel. Fördel tredje är utredningar på gång beträffande såväl del primärkommunala som det landstingskommunala slödel.

Jag skulle vilja ha dimmorna skingrade här: Vilka frågor är del egentligen som ligger lill grund för ulredningskravel? Vilka resultat skulle man kunna komma lill i en uiredning? Det är ganska meningslöst att slälla allmänna krav på utredningar om man inte talar om vad som skall lösas med dem.

Från socialdemokratiskt håll menar vi att liden snarare är kommen för handling än för fortsatt utredande. Här behövs lokalt i varie kommun ett handfast planeringsarbete inför allt del nya som vänlar, inte minst SIA-reformen. Det gäller de kommunala förvaltningarna, skolan och fritidshemmen. Och del gäller bäde de förtroendevalda och tjänstemännen. De måsle skaffa sig beredskap för ett konkrei samarbete med organisalionerna. Jag

vel alt del förekommer myckel förberedelsearbete inom organisationerna, men nu måsle också vi som är poliliskl verksamma se lill att vi på alla

nivåer svarar upp mot del förberedelsearbetet. Det måste alllsä vara etl

handfast, verklighetsnära planeringsarbete. Det är det vi skall syssla med

i slällel för med utredningar som de borgeriiga talar om i sina luddiga krav.

Hert NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Del är för kort tid för sä stora frågor som plötsligt kommer upp.

Hert Gustavsson i Nässjö frågar om man inte helt skall ta bort anslagen om man tycker att de inte har givit den utdelning som man hade hoppats. När jag har ställt frågan om vi har lyckats har jag inte lagl ett anklagande finger på någon särskild ulan på oss alla, vi som står bakom förbättringarna av anslaget - det som man kallar för stöd. Jag lycker att ordet "stöd" mest har atl göra med sådana som är mycket skadade, men vi kan använda ordel här - det är väl riktigt på etl sätt.

Vi vill vid all statlig verksamhet ha sä stor uldelning som möjligt, sä också på del här området. Det är därför som jag och många som jag har pratat med har funderat över om vi har utvecklat de rätta metoderna. Jag önskar verkligen statens ungdomsråd och andra som jobbar med delta lycka till med att aktivisera människorna så alt de flr glädje och utdelning av pengarna.

Herr Guslavsson lalade om idealitet. Jag menar alt den nog var större förr, åtminstone i den bemärkelsen atl alla jobbade inom idrotten ulan betalning. Jag har själv varit med i ungdomsverksamhet bäde som deltagare och som ledare inom kristna organisationer. Jag har en övertygelse av alt man jobbade i stort sett hell utan tanke på pengarna. Jag tror inle att det har blivit någon förbättring där, även om jag är medveten om au ett slort antal människor jobbar otroligt myckel för idrotten också nu. Men del är inte de som lägger beslag på våra anslag.

När herr Gustasson i Nässjö sedan lalar om sambandet mellan moderaterna och de kommersiella krafterna i sammanhanget och när han därvid säger att det är de privata vinstintressena som är anledningen till det onda, då tycker jag att han lalar smalspårigt och enkelt. Herr Gustavsson har alltså lösningen på problemel klar för sig: Om vi kan få bort delta, dä blir det bättre. Men han menar väl då inte att moderalerna slöder t. ex. nöjesindustrin eller andra som arbetar med ulbudel för ungdomen när det gäller deras fritid? Och vad vi skall stoppa när del gäller marknadsföringen har jag väldigt svårt att förstå. Jag vet inte vad herr Guslavsson egentligen syftar lill, men tillät mig leka med tanken atl vi skulle vilja sloppa marknadsföringen av bilar - man ju blir lilel försoffad när man sitter i bilen jämfört med när man trampar cykel eller gör något annal. Vi kan ju inie länka för andra och besiämma vad de skall köpa eller göra.

Enligt min mening gäller del atl hjälpa ungdomsorganisalionerna och de som är ansvariga för hur anslagen skall användas au finna allrakliva saker all erbjuda ungdomen, saker som verkligen ger ulbyle ål bäde dem som deltar i verksamheien och samhällel i stort.

Herr Guslavsson i Nässjö föreslog alltså en lösning av problemen genom ell avskaffande av kommersialiseringen, och han sade alt om jag anslöt mig lill detta skulle han hälsa del med lillfredsslällelse. Jag tror emellertid att man lar alltför lätt på problemen om man tänker som herr Gustavsson, och jag tror också atl han innerst inne vet atl vi alla är emol de krafter

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till ung-domsorganlsatio -nerna, m. m.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till ungdomsorganisationerna, m. m.

som här är nedbrytande i verklig mening. Men det går inte bara alt stå här i riksdagen och säga all vi skall införa en lagstiftning som hindrar atl unga människor erbjuds saker som är nedbrytande eller försoffande och som motverkar våra ansträngningar på andra områden.

Fröken ELIASSON (c):

Herr talman! Del som slalsrådel Hjelm-Wallén nyss sade var ganska märkligt atl lyssna till. Del är i själva verkel en argumentation mol den ståndpunkt som statsrådet intog för bara två tre år sedan. Del är klart att ganska mycket har hänt pä skilda punkier, men del grundläggande behovet av en samordning kvarsiår. Jag har i mina inlägg i dag pekat på den skiftande bidragsslandarden, relationer mellan öronmärkta pengar och centralt slöd osv.

Våra ullalanden i frågan och alt vi vidhåller utredningskravet innebär förvisso inte atl alll skall centralslyras, och all departement och regering skall siyras av Kommunförbundel, Vi har aldrig följt sådana tankegångar. Vi har inte heller pä någol säll givit uttryck ål del i moiioner 1973. Låt mig bara få peka på alt Kommunförbundets frilidsdelegalion alldeles nyligen klart har sagt all del i dag behövs en samordning. Man säger att statens bidrag lill ungdomsorganisalionernas verksamhei måste fl en sidan utformning all en samordning underlättas mellan dessa bidrag och landstingens och kommunernas bidrag.

Det är alllså helt klart att man i dag på olika håll fortfarande anser att del behövs en samlad översyn, men del är också uppenbart all man tvingas lill egna iniiialiv när nu regeringen inle vill viljfara vad riksdagen flera gångar har begärt.

Statsrådet Hjelm-Wallén säger all del nu är dags för handling, och vi delar den uppfattningen. Vi menar atl del är dags för handling från regeringens sida, sä all de gamla kraven verkligen kan tillgodoses.

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Jag vill vända mig emot två uttalanden som fröken Eliasson gjorde i sitt anförande. Det ena var alt hon anförde argumenl frän remissinstanser år 1973 som om de gällde i dag. Det har ju hänt så mycket när del gäller dessa ärenden, och det borde fröken Eliasson känna lill eflersom hon suttit med och behandlat dem i kulturutskottet.

Del andra var alt hon säger att departementet inte har gjort någonting, och alt hon i del sammanhanget hänvisar till atl ingeniing har hänt hos Kommunförbundel och Landstingsförbundet. Det är alldeles självklart atl dessa förbund sköler sin polilik själva, men vi har haft kontakter och överläggningar med dem för all fl en samordning och för all fl vela vilken ståndpunkt de olika organ som sysslar med della har. Departementet har haft sådana kontakter med såväl Kommunförbundet som andra myndigheter och organisaiioner som har hand om dessa frågor.

Del finns en hel del samordningsproblem, men jag menar alt vi har ett gott grepp över dem nu, och del har vi tillsammans med dem som jobbar på detta område. Det här akluella kravet på utredning framförs inte ens inom organisaiionslivel självt.

Fröken ELIASSON (c):

Herr talman! Del har hävdals här i debatten och även i proposilionen, att man har tagit iniiialiv till kontakter och överläggningar från departementets sida. Jag har för min del lagil kontakt pä olika håll och försökt kartlägga vilken omfattning dessa kontakter har haft. Den information som jag hitlills har fält visar alt del är fråga om högst sporadiska konlakler på kansliplanei. Del var inle vad riksdagen begärde 1973. Riksdagen sade all den ville ha en skyndsam översyn och all i översynsarbeld skulle della företrädare för bidragsmollagande organisaiioner och för bidragsgivare såsom kommuner, landsling och slal.

Denna begäran från riksdagens sida har inte villfarils, när man gått lill väga pä delta sätt.

Statsrådet frågar: Vilka resultat skulle man komma fram lill, om man nu gjorde en sådan här mer samlad översyn? Den frågan kan jag inle svara på. Men det är hell klart alt man från olika organisationers och myndigheters sida fortfarande vill ha en sådan samlad översyn. Jag menar därför atl del är mer berättigat atl statsrådet riktar den frågan inte till mig utan till de organisalionerna och de myndigheterna, för där är man intresserad av överläggningar. Man anser att regeringen har hanterat denna fråga alllför slapp-hänt.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till uiig-domsorganisatlo -nerna, m. m.

Fru statsrådet HJELM-WALLEN:

Herr lalman! Vi har haft en mängd kontakter med organisationer och myndigheter. Del här kravei har inle framkommit vid dessa kontakter.

Del är alldeles självklarl all om situationen vore densamma i dag som den var 1973, skulle jag ha samma åsikt i dag som jag hade 1973, nämligen dä jag framförde kravet motionsvägen. Men situationen är i dag en annan, och dä måste jag också ändra min bedömning av den. Det är därför som jag säger alt i dag behövs inle denna översyn. Anslagen har förbättrats successivt, och jag tror atl organisationerna och anslagsgivningen lill dem mår allra bäst om man fortsätter atl förbättra anslaget pä del säll som har skett under senare år.

Fröken ELIASSON (c):

Herr lalman! Statsrådets bedömning kan tydligen växla frän etl år till ett annat. Organisationer och myndigheter vill ha en samlad översyn, och en enig riksdag har begärt en sådan 1973 och 1975. Jag menar del är hell pä sin plats all regeringen gör ansträngningar för all uppfylla de här riksdagsbesluten.

Efter detta inlägg, herr lalman, skall jag inle yiteriigare förlänga debatten.

Hert GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Jag vill bara rikta dt mycket kort inlägg lill herr Nilsson i Agnas. Han lalar fortfarande på temat: Det var bättre förr. Då jobbade alla ulan betalning.

Del berodde på alt organisalionerna inle hade de resurser som de behövde

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till ungdomsorganisationerna, m. m.

för all utveckla sin verksamhei. Men man fick också slita oerhört ont, i onödan många gånger. I dag hårde flesta organisationer möjlighet all anställa vissa funktionärer. Men del rör sig ju om en försvinnande lilen minoritet i förhällande lill de ungdomsledare som jobbar ideellt och aklivl. Därför frågar man sig åierigen om herr Nilsson vill ha den liden lillbaka.

Hert NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Om jag trodde all liden ginge all vrida lillbaka, herr Guslavsson i Nässjö, skulle jag nog ändå tveka alt göra del. Både herr Guslavsson och jag vel att så enkel är inte historien och tillvaron. Men om man ser lillbaka i ell perspekiiv på 30-40 år, så blir man medveten om atl del fanns både svagheter och fördelar. Organisalionerna hade inle möjlighet all anställa folk, men man lyckades nå myckel långt med de knappa resurserna. Jag tror inte all någon av dem som då jobbade i organisationerna upplevde det som att de jobbade i onödan, utan del var en glädje just i all kunna göra någonting. Idealiteten var stark.

Jag tror alt den idealiteten finns också i dag. Men när vi nu sätter in dessa slora medel skall vi hoppas alt de också ger utdelning, så atl vi flr fler människor ul i skidspåren, i markerna, fler friska människor osv. Ulan atl vara sur och kverulera vill jag säga atl jag verkligen hoppas atl det skall lyckas. Då skall jag gärna rösta för förhöjda anslag t. ex. till anläggningar där sädana behövs.

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! För att undvika ytteriigare polemik skall jag nöja mig med etl konstaterande. Herr Nilsson i Agnas säger: Om jag trodde atl liden ginge alt vrida tillbaka skulle jag nog ändå tveka. Själv skulle jag inle tveka en sekund. Man kan aldrig länka sig all vrida liden tillbaka, lill sämre förhållanden från alla synpunkier, också för organisationernas del.

Hert NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Det kategoriska päståendel all del var sämre förhållanden på alla områden förr i liden flr stå för herr Gustavssons i Nässjö egen räkning. Jag vill inle göra någon belygsällning här, men del är väldigl djärvt all påslå något sådanl.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemsiällan, dels reservationen nr I av herr Mattsson i Lane-Herresiad m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Norrby begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottels hemställan i betänkandet nr 37 punklen 1 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 1 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-propositionen. Då fröken Eliasson begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 236 Nej - 85

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till ung-domsorganisatio -nerna, m. m.

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt.

Mom . 4

Propositioner gavs pä bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservalionen nr 2 av herr Mallsson i Lane-Herrestad m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Eliasson begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 37 punklen 1 mom. 4 röslar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 2 av hen Maltsson i Lane-Herresiad m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-propositionen. Dä fröken Eliasson begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 238

Nej - 84

Avslår - 1

M o m . 5

Ulskoilds hemsiällan bifölls.

Mom. 6

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservalionen nr 3 av herr Andersson i Lycksele m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fm Johansson i Uddevalla begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion;

7 Riksdagens protokoll 1975/76:123-124

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anslag till ungdomsorganisalionerna, m. m.

Den som vill all kammaren bifaller kullurulskoliels hemställan i belänkandet nr 37 punkten I mom. 6 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 3 av herr Andersson i Lycksele m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades ivekan kunna råda angående resultatet, varför volering med omröslningsapparal verkslälldes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - 161

Avstår - 2

Mom. 7

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Nilsson i Agnas och fru Diesen, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Agnas begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 37 punklen 1 mom. 7 röslar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 4 av herr Nilsson i Agnas och fru Diesen.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha rösial för ja-proposilionen. Då herr Nilsson i Agnas begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 276 Nej - 47

Punkten 2

M o m . 1

Ulskoltels hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 5 av herr Mallsson i Lane-Herresiad m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Eliasson begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller kullurutskolleis hemställan i betänkandet nr 37 punkten 2 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 5 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha rösial för ja-proposilionen. Då fröken Eliasson begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 189

Nej - 132

Avstår - 2

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

Punkten 3

Utskottets hemställan bifölls.

Herr försie vice talmannen tillkännagav av anslag utfärdals om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

§ 8 Datapolitiken

Föredrogs

konstitutionsutskottets betänkande 1975/76:47 med anledning av proposilionen 1975/76:100 om anslag under justitiedepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1976/77 till datainspektionen jämle moiioner och

näringsuiskoiteis betänkande 1975/76:59 med anledning av molion om , förstatligande av elektronikindustrin.

Hert FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Konsiiluiionsulskotlets belänkande nr 47 och näringsutskoitels betänkande nr 59 debatteras i ell sammanhang och yrkanden belräffande båda dessa beiänkanden flr framställas under den gemensamma överiäggningen.

Konstitutionsutskottets betänkande nr 47

I budgetpropositionen 1975/76:100, bilaga 4 punkten A 9. Dalainspek-lionen, hade hemställts all riksdagen till Datainspektionen för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 4 085 000 kr.

1 della sammanhang hade behandlais moiionerna

1975/76:168 av herr Ahlmark m.fl. (fp), vari hemslällts

1. atl riksdagen skulle anslula sig lill de riktlinjer som i moiionen lades fram för dalaulredningens arbete.

2. atl riksdagen beslutade anla av moiionärerna framlagl förslag lill ändrad lydelse av 25 S dalalagen, innebärande ulvidgning av rätten lill besvär över datainspektionens beslut lill all gälla även organisation som kunde anses företräda de registrerade,

1, alt riksdagen uttalade sig för principen

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

1. atl myndighets personregister endasl borde få omfatta personer som myndigheten enligt lag eller annan bestämmelse var skyldig atl registrera för all kunna ulföra sina uppgifter,

2. atl personregister hos företag eller organisation endast borde fl omfatta personer som var kunder, anslällda eller medlemmar eller som själva medgivit registering.

1975/76:192 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemslällls all riksdagen beslutade

1. all hos regeringen begära uiredning och förslag lill en decentraliserad
organisationsform för dalaverksamhelen i landei i enlighet med vad i
motionen anförts,

1. all, i samband med övergång lill en decentraliserad organisationsform för dalaverksamhelen, hos regeringen begära uiredning och förslag lill inräiiandel av regionala ansvarsnämnder med uppgifter och ansvar i enlighd med vad i motionen anförts,

2. alt hos regeringen begära atl inom Europarådet, OECD m. fl. inlernalionella organisaiioner, i vilka Sverige ingick som medlem, logs initiativ i syfte alt få lill stånd internationella konventioner om ökat skydd för den personliga integriteten vid registrering på dala i enlighd med vad i motionen anförts,

3. all som sin mening ge regeringen lill känna vad i motionen anförts om viklen av alt snarast efterkomma riksdagens beslut våren 1975 all lillsälla en utredning med uppdrag all göra en översyn av dalalagen, varvid specielll borde beaktas a) användningen av mjukdala, b) förbud mot försäljning av dataregister för kommersiellt bruk, c) anmälningsplikt för innehavare av maskinella personregister som nytljades såsom da-taregisler. d) översyn av gällande inslruklion för datainspektionen saml e) riksdagens roll vid prövning av persondataregisier, upprällade av regeringen,

4. all som sin mening ge regeringen lill känna all i direkiiven till den av riksdagen på våren 1975 beslutade dalalagsulredningen skulle beaklas vad i moiionen anförts belräffande a) lagfäst rätt för löntagare atl fä insyn och kontroll Över personaldataregisler upprällade av arbetsgivare, b) avpersonifiering av folk- och bosladsräkningar m. fl. liknande undersökningar.

5. atl som sin mening ge regeringen till känna vad i moiionen anförls beträffande datainspektionens framlida resurser.

100

1975/76:198 av herr Wijkman (m), vari hemslällls

1. all riksdagen uilalade all ell samordnal person- och adressregisler (SPAR) snarasl skulle inrällas i enlighet med de syften som dalainspek-lionen föreslagil,

2. all riksdagen besluiade all - ulan dröjsmål - lill 4 !; datalagen låta foga ell nytt stycke av den lydelse motionären föreslagit, innebärande att lillslånd alt inrätta och föra personregister skulle endast om synnerliga

skäl förelåg få meddelas annan än myndighet, som förfallningsmässigl hade all föra förteckning över sädana uppgifter, saml

3. all riksdagen beslutade alt i anslutning härtill foga en övergångsbestämmelse av innebörd att redan existerande befolkningsregister skulle omprövas före utgången av 1976 och all - i den mån de inle beviljades lillslånd - de snarasl skulle avvecklas.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

1975/76:520 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemslällts

1. att riksdagen hos regeringen begärde förslag lill långsiktiga linjer för svensk dalapolitik, siktande lill att bryta storfinansens dominans över leknik och målsättning,

2. all riksdagen hos regeringen begärde dt program för den slalliga sektorns datapolitik, som salle för folkflertalet angelägna sociala mål i centrum för dalainformationens användning,

3. atl riksdagen hos regeringen begärde förslag lill sådan ändring i datalagstiftningen att privala köp och försäljning av persondala förbjöds,

4. all riksdagen besluiade om omedelbart förbud mol försäljning och spridning av persondala lill utländska affärsförelag, och

1975/76:1981 av herr Bohman m.fl. (m), vari hemställts atl riksdagen skulle

4. hos regeringen anhålla all regeringen vid utarbetande av direkiiven för den av riksdagen begärda ulredningen om en översyn av dalalag-siiftningen beaktade de synpunkier som anförls i motionen 1979,

5. hos regeringen anhålla om särskild uiredning om del totala inle-grilelsskyddel enligi vad som i moiionen 1979 anförts.

Ulskollel hemsiällde alt riksdagen skulle

1. med bifall lill proposilionen 1975/76:100 i denna del lill Datainspektionen för budgetåret 1976/77 under andra huvudlileln anvisa etl förslagsanslag av 4 085 000 kr. saml avslå motionen 1976/76:192. yrkandel 6,

2. såvitt avsåg uiredning om översyn av lagstiftningen om person-orienterad ADB-information m. m. förklara moiionerna

1. 1975/76:168. yrkandel 1,

2. 1975/76:192, yrkandena 4 och 5,

3. 1975/76:1981, yrkandel 1, besvarade med vad uiskottd anfört,

3. såviii avsåg en samlad översyn av inlegrilelsskyddel pä olika områden avslå motionen 1975/76:1981, yrkandel 2,

4. såviii avsåg en begränsning av anlalet personregister m. ni. avslå moiionerna

8. 1975/76:168, yrkandel 3,

9. 1975/76:198, yrkandena 1, 2 och 3,

10. 1975/76:520, yrkandd 3,

101

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

10. såviii avsåg dt omedelbart förbud mot försäljning och spridning av persondala lill utländska företag avslå motionen 1975/76:520, yrkandel 4,

11. säviii avsåg en decentraliserad organisationsform för dataverksamheten avslå moiionen 1975/76:192, yrkandena 1 och 2,

12. såviii avsåg besvärsräli över beslul av dalainspeklioiien avslå moiionen 1975/76:168, yrkandel 2,

13. såvitt avsäg iniernalionelll samarbele på daiaområdd med anledning av moiionen 1975/76:192, yrkandel 3, som sin mening ge regeringen lill känna vad ulskollel anfört belräffande nordiskt och internationellt samarbete,

14. såvitt avsåg långsiktiga riktlinjer för datapolitiken m. m. avslå motionen 1975/76:520, yrkandena 1 och 2.

Reservalioner hade avgivils

1. av herr Werner i Malmö (m) och fru Jacobsson (m) vilka ansell
all ulskollel under 3 bon hemslälla

atl riksdagen skulle såviii avsåg en samlad översyn av inlegrilelsskyddel på olika områden med bifall lill motionen 1975/76:1981, yrkandel 2, hos regeringen anhålla om en särskild utredning om del lolala inlegrilelsskyddel,

2. av herr Lindahl i Hamburgsund (fp) som ansell all ulskoltet under
4 bort hemslälla

all riksdagen skulle säviii avsåg en begränsning av antalet personregister förklara moiionerna

10. 1975/76:168, yrkandel 3,

11. 1975/76:198, yrkandena I, 2 och 3,

12. 1975/76:520, yrkandd 3, besvarade med vad reservanien anfört,

3. av herr Berndlson (vpk) som anselt all ulskollel under 5 bort hem
slälla

alt riksdagen skulle såviii avsåg ell omedelbart förbud mol försäljning och spridning av persondala lill utländska förelag med bifall lill motionen 1975/76:520, yrkandel 4, anla del av reservanten framlagda förslaget till lag om ändring i dalalagen (1973:289),

102

4. av herrar Boo. Jonnergård. Nordin och Kindbom (samtliga c) vilka ansell all ulskollel under 6 bort hemställa

atl riksdagen skulle såviu avsåg en decentraliserad organisationsform för dalaverksamheten med bifall till motionen 1975/76:192, yrkandena 1 och 2, som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört belräffande en decenlraliserad organisalionsform för dalaverksamhelen och om regionala ansvarsnämnder.

5. av herr Lindahl i Hamburgsund (fp) som anselt all ulskoltet under Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

7 bort hemslälla

alt riksdagen skulle såvitt avsåg besvärsrätten över beslul av datainspektionen med bifall till motionen 1975/76:168, yrkandet 2, anta del av reservanten framlagda förslaget till lag om ändring i datalagen Datapolitiken (1973:289).

Till beiänkandei hade fogals särskilda yttranden

av herr Berndtson (vpk),

av herr Werner i Malmö (m) och fru Jacobsson (m),

av herr Lindahl i Hamburgsund (fp),

av herrar Boo,, Jonnergård, Nordin och Kindbom (samtliga c).

Näringsutskottets betänkande nr 59

1 delta betänkande behandlades moiionen 1975/76:521 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde proposilion om förstatligande av elekironikindusirin.

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:521.

Herr BOO (c):

Herr lalman! Den tekniska ulvecklingen inom dataområdet har varit lavinartat snabb och synes oavbrutet accelerera. Detla kommer till klart ullryck när dalaiekniker och forskare spekulerar inför framliden. Del är i dag för en lekman oanade perspekiiv som tecknas, och skulle de mesl avancerade idéerna komma lill utförande så kommer varie människa i framtiden alt leva ell liv lillsammans med en dator. Ulan all överdriva sä finns del anledning icke minst för dem som direki sysslar med poliliskl arbele alt "skärpa beredskapen" inför framtiden, så atl dataverksamheten blir människornas tjänare och icke deras gissel. Man skulle kunna formulera denna målsältning så här: Datautvecklingen måsle bli människovänlig och hjälpsam.

Vad jag nu har sagt skall självklart icke fördunkla den slora betydelse som datatekniken haft och har på många områden i värl samhälle. Dalatekniken har belyll myckel för planerings- och utvecklingsarbetet inom både näringslivet och den offenlliga sektorn. Tekniken har inneburil förbättrade och förenklade mtiner inom adminislralionen, och även inom forskningen har dalaverksamhelen kommil lill ökad användning.

Hell nalurligl skall vi räkna med fortsatt utveckling beträffande datateknikens användning på skilda områden också framöver. Parallellt med denna utveckling måste man emellertid ägna slor och ökad uppmärksamhet ål de problem som datatekniken medför. Särskilt gäller del den enskilde medborgarens integritet och kontroll över upprättandet av och innehållet i s. k. persondataregisier. Del är ingen överdrift all påstå all ulvecklingen på dataområdet i della avseende väckt slor och ökande oro ule bland de mänga människorna.

Della sammanhänger också med några uppmärksammade fall av per-

103

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

104

sondaiaan vänd ning som tagits upp i den allmänna debatten, och särskilt då regeringens tolkning av datalagen genom atl ge etl känt multinationellt företag tillslånd all upprätta ett omfattande persondataregisier.

I det uppkomna läget är det synneriigen angeläget att vi flr en snabb förändring och skärpning av lagen när det gäller rällen alt upprätta persondataregisier. Del är klart alt denna oro någol har lugnals efter decharge-deballen på den punklen här i kammaren som utmynnade i atl riksdagen gjorde ett uttalande, all det borde vara en restriktiv tillämpning av datalagen i det här avseendet. Men lika självklart är alt oron något tilltog när justitieministern efter detta riksdagens ullalande i dechargen kommenterade det hela med all han inle ansåg att regeringens tolkning av dalalagen var fel och atl han över huvud taget ställde sig ganska kallsinnig lill alt efterfölja riksdagens intentioner i uttalandet.

När det gäller försäljningen av dala lill utländska företag bör man i framliden enligt vår uppfattning överväga en förbudslagstiflning.

Den datalag som vi har sedan 1973 har varit av slor betydelse när del gälll alt forma dalaverksamhelen. Tillstånds- och tillsynsmyndigheten, datainspektionen, har också utfört ell förtjänstfullt och uppskattat arbete enligt sina befogenheter - det vill jag gärna även i denna debatt understryka. Men ulvecklingen går snabbt, och del var klart redan när lagen anlogs av riksdagen alt del snabbt skulle bli behov av översyn allteftersom erfarenheter skulle vinnas av lagen och dess tillämpning.

Som framgår av ulskollsbetänkandet förelåg vid förra årets riksdag en rad moiioner som yrkade pä en översyn av och förändringar i datalagen. Icke minst frän centern fann vi det angeläget atl de frågor som berör persondataregisier logs upp lill uiredning.

Trycket för all fl till stånd en uiredning och förstärkning av dalalagen var så starkt alt utskottet enhälligt föreslog en utredning, vilkel förslag senare också riksdagen enhälligt antog. Ell är har gäll sedan dess. Först i mars i är har regeringen låtit fastställa utredningsdirektiven för den beställda ulredningen, och först i dessa dagar har enligt meddelande i pressen ulredningen tillsatts.

Enligt direkiiven skall utredningen arbeta med stor öppenhet och i del inledande stadiet vara obunden och pröva de uppslag lill lösningar som har kommil lill uttryck i motioner och i den aktuella debatten.

Utredningen skall i en första etapp kartlägga, systematisera och sovra i det omfattande deball- och utredningsmaterialet och särskilt ta upp frågorna om integrilelsskydd i samband med personregister. Ulredningen bör också i del inledande skedet koncentreras lill frågor som rör inlegrilelsskyddel. Därvid bör övervägas bl. a. frågor rörande sekretessbestämmelser för datalagrade personregister av olika slag, bestämmelser rörande långlidsförva-ring av personregister hos SCB och andra registerförare, informalion lill intervjuare vid intervjuundersökningar, användning av s. k. mjukdala, rätlen för registrerade all erhålla utdrag frän förda register, osv.

Alll delta är frågor som - icke minsl från centerns sida har del starkt undersirukiis -bör komma lill prövning i etl utredningsarbete som resulterar

i förslag lill bättre skydd när det gäller den personliga integriteten.

Utskottet har för sin del understrukit det värdefulla i alt utredningsarbetet ges en bred uppläggning och alt alla dessa frågor prövas. Utskottet fastslär därtill alt utredningsarbetet bör bedrivas med sådan skyndsamhet atl ett första betänkande kan presenteras redan under 1977.

En omständighet som understryker del angelägna i att dessa frågor snabbt utreds är det slora antal personregister som redan finns. Datainspektionen har registrerat ca 15 000 ansökningar eller anmälningar. Den offenlliga sek-lorn är i del närmaste fullständigt datoriserad. Av de redovisade registren är ca 180 personregister inrättade efter beslut av regeringen eller riksdagen och ca 1 500 efter myndighels beslul.

Författarna till skriften Datorerna och samhällets sårbarhet sammanfattar personregistren pä den offenlliga sektorn sålunda: "Varje händelse som berör en myndighets verksamhei under en människas liv frän vaggan lill graven registreras i ell dataregister. Mot bakgrund av de register som förekommer i dag lorde en människa från födse-.ln lill pensionsåldern registreras i omkring 100 personregister." Dd kan vara värt atl ha delta i minnet, när vi diskuierar dessa frågor i olika sammanhang.

Ett annat område där snara insalser bör komma till slånd är på del internationella daiasamarbelel. 1 centerns parlimotion tas denna fråga upp med krav på alt Sverige tar initiativ till internationella konventioner om ökat skydd för den personliga inlegrilden. Den lunga moiiveringen i motionen är atl en enskild slal knappast har möjlighel atl skapa ett fullgott integritetsskydd, om inle liknande åtgärder vidtas också i andra länder. Dessa frågor är - del skall vi erkänna - föremål för behandling inom OECD och Europarådet, vilkel är bra. Men nu är tekniken inom dataområdet så långt kommen all internationella kon\eniioner måsle åstadkommas ulan dröjsmål. Även inom ramen för del nordiska samarbetet bör man eftersträva en samordning av datalagstiftningen.

Ulskollel ställer sig också posiiivi i här berörl avseende och anser det väsenlligl alt del tas iniiialiv lill samarbele i dessa frågor. Ulskollel anför: "Enligt utskottets mening är del av slörsta vikt alt regeringen med uppmärksamhet följer utvecklingen av det inlernalionella samarbetet inom dataområdet och därvid ulan dröjsmål lar de initiativ som visar sig vara nödvändiga. Detla gäller också del nordiska samarbetet. En snar samordning av datalagstiftningen inom Norden är betydelsefull. Vad utskottet anfört om nordiskt och iniernalionelll :>amarbele bör ges regeringen till känna."

Cenlern har lidigare föreslagil atl riksdagen skall falla beslut om en decenlraliserad organisation för dalaverksamhelen inom riket. I år ålerkommer vi med delta krav i en parlimoiion. Vi anser atl del finns anledning all åsladkomma en organisationsform, som oberoende av den tekniska ulvecklingen på daiaområdd skapar slörsia möjliga garanti för ell rigoröst och hållfasl inlegrilelsskydd. Vi menar all del är osiridigt atl en decentraliserad organisation, uppbyggd på regionall avgränsade syslem, där del krävs särskild nyckel för atl fa fram databehandlat material frän en annan region, är ägnad att möta kravet på rigoröst inlegrilelsskydd i verksamheten.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

105

Nr 123 I sammanhanget bör även de ekonomiska perspektiven understrykas. I

Onsdaeen den debatten har lidigare alltid anförls atl en decenlraliserad uppläggning skulle

I 7 mai 1976 ''' betydligt slörre kosinader både när del gäller investeringar och när del

_____________ gäller drift. Nu komnier uppgifter från många håll om all de lidigare uttalade

Datapolitiken meningarna inte längre äger tillämpning. Del finns redovisningar från Ame-

rika som pekar ål annal håll.

Jag vill för min del gärna poänglera all inlegrildssynpunklen väger lungl men atl del också finns andra fördelar med all gå in för ett deceniraliserai syslem för dalaverksamhelen i Sverige. Man måsle också beakta de risker från iniegrilelssynpunkl som en samköming av register alllid innebär. Här måste del i framliden skapas betryggande garantier för atl samköming inle kan ske ulan att ärendei noga har prövats. Också i del avseendel ser vi i den regionala organisationen bätlre förulsällningar all klara problemen. En annan fråga'som jag finner anledning au någol beröra är arbetstagarnas möjligheter all påverka beslul om införande av persondata i företagen. Utöver vad som har framkommit i olika sanimanhang, icke minst i centerns molion, vill jag underslryka viklen av atl de här frågorna tas upp lill bedömning när riksdagen så småningom kommer att behandla proposition nr 105 om medbestämmanderätt i arbetslivet.

Fru lalman! Med det anförda ber jag att fl yrka bifall lill reservation 4 och i övrigl lill ulskoltels hemställan.

Under della anförande övertog fru tredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru JACOBSSON (m):

Fru lalman! Jag skall tala för reservalion nr 1, som avgivits av herr Werner i Malmö och mig själv.

I moderala samlingspartiets parlimoiion finns ell yrkande om lillsätlande av uiredning fören samlad översyn av inlegrilelsskyddel på olika områden. Frågan om den enskildes inlegrilelsskydd i dag är brännande på etl annal säll än tidigare. Tillväxten av den offenlliga sektorn, en samordning av välfärdssamhällets resursgivande, har fört med sig prövning av den enskildes förhållanden, vilkel i sin tur har nödvändiggjort registrering och konlroller. Den mesl påtagliga följden är datorlagringen av uppgifter om oss alla på vår väg frän vaggan till graven.

Men integritetsfrågorna är inle bara knutna till datalagringen. Del säger sig självi alt inlegritelsfrågor aklualiseras även på annal säll, vid insamling av uppgifter om enskilda, vid utförande av kontroller av uppgifter elc.

I internationella konventioner och i etl fiertal andra länder har man lagil
hänsyn lill ulvecklingen av del moderna samhället och de risker för den
enskilde som della medför genom all söka finna ell enhelligi grepp på
iniegrileisfrågorna. Del är inle bara en fråga om att storebror ser dig genom
datorerna, del finns andra sätt för storebror all övervaka. Därför har vi
frän moderata samlingspartiet yrkal på samlad översyn av inlegrilelsskyddel.
106 Del gäller här en principfråga. Från en helhetssyn kan man undvika mot-

sägelser av principiell art. Frågan om inlegrilelsskydd har sådan lyngd att Nr 123

den verkligen borde vara värd en uiredning. Jag yrkar därför bifall lill re- Onsdaeen den

servaiionen 1. 12 maj 1976

Sedan går jag över lill del särskilda yttrandet nr 2, som herr Werner ____

i Malmö och jag själv har undertecknat. Det gäller frågan om personregister, Datapolitiken som herr Boo redan har behandlct, och datainspektionens praxis vid beviljande av tillstånd. I dessa frågor har det funnils en klar linje häri riksdagen. År 1973 antog riksdagen dalalagen, och avsiklen var dä all dalainspeklionen, som hade all meddela tillstånd, <;kulle tillämpa en restriktiv praxis. Och den 29 april i är uilalade majoriteten i denna kammare atl datainspektionen .i fortsällningen skulle tillämpa en restriktiv praxis - della, märk väl, ulan atl ta hänsyn till regeringens beslut all ge Readers Digesl lillslånd.

Varför har då riksdagen här gäll pä en restriktiv linje? Ja, riksdagsma-jorilelen har fångat upp allmänhetens inslällning och förslålt allmänhetens rädsla för insyn, registrering och kontroll av den enskilda människan. Majoriteten har insett faran i personregister på dala som en revolution på informationshanteringens område o:h insett den fara som uppstått genom atl man på några sekunder ur en dator kan plocka fram väsentliga uppgifter om en människas privatliv, liksom den risk som ligger i samköming.

Fru talman! 1 utskottet var herr Werner i Malmö ochjag i beräd huruvida vi skulle vara nöjda med riksdagens uttalande den 29 april om en restrikiiv praxis, eller om vi skulle avge en reservalion byggd pä herr Wijkmans molion med yrkande om inlagande i dalalagen av della med restriktiv praxis. Som vi har sett av den stencil som delals ul pä bänkarna hänvisar nu herr Wijkman lill sin molion och hemsläller all riksdagen omedelbart skall anta en lagtext som uttryckligen befäster denna leslrikliva praxis. Här föreligger i själva verkel ingen saklig skillnad mellan den molion som herr Wijkman bygger sitt yrkande pä i dag och vårt slällningsiagande i ulskollel.

När vi hade denna fråga uppe i dechargedebalien diskuterade vi det beryktade lillslåndei lill Readers Digest all lägga upp sitt slora befolkningsregister. Vad debatten dä gick ut på var all genom ell riksdagens ullalande slänga dammluckorna för datafloden. Frågan i dag gäller, om riksdagens uttalande av den 29 april verkligen stänger de luckorna hell. eller om del bara slänger dem delvis. Och vad som kan göra atl man blir bdänksam i del fallet är herr Geijers uttalande efter den 29 april, som lyder på all han inle har lagil riksdagens ullalande rikligl pä allvar.

Herr Werner i Malmö och jag var betänksamma i ulskotiel och vi var redan då öppna för båda möjligheterna - all arbela för ell uttalande från riksdagen och all söka fl lill slånd en lagändring fortast möjligt. Någon saklig skillnad föreligger inte mellan vår siändpunki och herr Wijkmans. Skillnaden är leknisk.

Hert LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Fru lalman! Datatekniken har utvecklats explosionsartat, som tidigare
talare anfört. Jag kan bara bekräfta atl jag anser alt de har rätt i del.
Därmed följer också en mängd svårlösta inlegritelsfrågor. Sverige har fak- 107

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

108

tiskt ell ganska bra förflutet i detla fall. Vi är det första land i väriden som har antagit en dalalag för att försöka komma till rätta med de här frågorna. Den lagen är, trots atl den inte är särskilt gammal, redan mogen för översyn. Den som betvivlar all del kan vara etl problem med alla dessa personregister bör t. ex. läsa slatskonlorels tidskrift Tema, som nyss utkommit - åtminstone fick jag den med poslen i morse. Där beskriver byråchef Freese från dalainspeklionen pä etl lättfattligt sätt vilka register en rätt vanlig människa hamnar i. En ganska skrämmande läsning!

Folkparliel har såsom första och enda parti antagit ell särskilt dalapolitiskl program. Del redovisas i motionen 1975/76:168 av herr Ahlmark m. fl. Programmet fullföljer folkpartiets mångåriga arbele för all skydda den enskilde i dalasamhället. Det bygger pä atl datateknikens positiva möjligheter bör las lill vara men atl tekniken måsle användas i människans ijänsl och styras av de berörda. Den flr inle bidra lill atl förvandla den enskilde lill ell opersonligt redskap för myndigheter, förelagsledningar och tekniker. Som medborgare har Du rätt atl veta alll om myndigheterna. De skall inte vela allt om Dig.

Det är utifrån denna liberala grundsyn som del i programmet ställs långtgående krav på bl. a. förändringar av datalagen. Men de uttalanden som görs av ulskollel innebär all förslagen i folkpartiets dalaprogram kommer all kunna prövas av den nytillsatla dalaulredningen. Folkpartiets representant i ulredningen kommer självfallet atl arbela vidare för del här programmet. Del är orsaken lill alt jag har kunnai anslula mig lill ulskotlels skrivning på denna punkt.

I vad gäller personregister i övrigl har jag inle kunnai dela majoritetens ståndpunkt. Riksdagen har genom sitt ställningstagande, med anledning av dechargedebalien, klart underkänt regeringens tolkning av dalalagen i Det Bästa-fallet. Vi har konstaterat från utskottets sida atl tolkningen borde ha varit en annan. Nu har tyvärr riksdagens siåndpunkisiagande i den här frågan ingen rättsverkan när del gäller dalainspeklionens tolkning av lagen. Saken blir inle specielll mycket bättre av atl jusliiieminisiern uttalar atl han fortfarande anser atl han har lolkai lagen rikligl och all det är den tolkningen som bör gälla tills lagen blir ändrad.

Regeringen har genom sill handlande öppnat dörrarna för ell stort anlal personregister - och omfattande sådana. Redan existerande register har kunnat utvidgas efter regeringens beslul. Man kan inle längre säga all förelagen hänger pä låsel. Juslitieminisler Geijer har öppnal dörren pä vid gavel för dem och verkligen släppl in dem.

Vad del nu gäller är all riksdagen skall försöka reparera regeringens misslag. Dalainspeklionen har ingen specielll läll sits i detla fall. Den slils mellan Ivå slarka statsmakter, mellan regering och riksdag, som har tolkat lagen på var sill säll. Med lanke på riksdagsmajorildens inslällning i Del Bäsia-fallel hade jag fakliski vänlat mig alt det skulle vara möjligt all fl en majoriiei för snabba provisoriska åtgärder i väntan på den nödvändiga översynen av dalalagen. Så är lyvärr inle fallei. Folkpartiet har blivil ensamt i ulskollel om all kräva omedelbara ålgärder för all undanröja de olyckliga följder

som regeringens beslut har lett till och leder till.

Det finns, fm talman, två sätt alt försöka täppa igen en lucka i fördämningarna som justitieministern har öppnal. Man kan göra ungefär som Anders Wijkman föreslår i sin motion, inskränka rätten till överklagande och hoppas att datainspektionen skall kunna sätta upp den spärr som behövs. Jag har utan tvekan stort förtroende för datainspektionen i dessa frågor, men riksdagens uttalande i samband med dechargebetänkandet har, som jag sagt, tyvärt ingen rättsverkan. Därför är det kanske inle fullt tillräckligt alt göra det tillägg som yrkas i änders Wijkmans molion.

Jag vill i stället förorda den linje som folkpartiet föreslår, nämligen all riksdagen gör etl starkt uttalande för en myckel restriktiv tolkning av datalagen. Det var ju ändå riksdag;:majoritetens klara uppfattning bara för några veckor sedan att dalalagen \'ar tillräcklig i dagens läge för atl kunna hindra sädana här företeelser. Vi kräver alllsä etl mycket starkt riksdags-uttalande plus ett förslag till förändringar i dalalagen i samband med alt etl förslag om ett statligt person- och adressregister läggs fram hösten 1976.

Jag tror atl della är den lämpligaste vägen atl gä fram, och del är därför som jag har ställt mig bakom och yrkar bifall lill reservalionen 2. Däremot menar jag inle alt Anders Wijkmans målsättning, lanke eller molion i och för sig är dåliga. Jag lycker bara .ätt de tankar som finns i reservalion nr 2 är något bätlre.

Del finns en annan fråga där jag också funnil anledning att reservera mig i samband med utskottets behandling av dalaärenden. Del är frågan om besvärsrällen. I dagens läge är del i princip endasl den som för dalaregister som har räll alt besvära sig, gå vidare till högre instans och fl rättelse om han anser sig felakligl behandlad. De som registreras har egentligen ingen som helsl chans atl besvära sig. Del är inte bara, som ulskollel lycks tro, en fråga som gäller fackföreningarna och som skall kunna lösas i samband med lagen om medinflylande pä arbetsplatsen. Del finns ju andra partsintressen som kan vilja besvära sig i dalaärenden.

Låt oss t. ex. ta en studentkår, som vill protestera därför all den tycker atl någonting i ell dataregister är felakligl fört. I det fallet föreligger inle samma sorts partsförhållande som mellan en fackförening och en arbetsgivare. Eller la en patientförening, som lycker atl dt register pä etl sjukhus eller någol landsting är felaktigt. Del är inle heller där fråga om någon arbelsgivar-lönlagarsituation, och del är inle fråga om alt de skall kunna fl hjälp av lagen om medinflylande pä arbetsplatsen. Det är alllsä en fråga om all organisationer som representerar många människor, som är direki berörda i ell fall. skall kunna ha chansen alt överklaga och fl en bedömning av om vissa dalaärenden är rikligl behandlade.

Del är därför, fru lalman, som jag också vill yrka bifall lill reservalionen 5.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

Herr ISRAELSSON (vpk);

Fru lalman! 1 konsiitulionsulskoitels betänkande nr 47 om datapolitiken behandlas vpk:s partimotion nr 520. Vi har i den fyra yrkanden: I. att förslag begärs hos regeringen om långsiktiga riktlinjer för den

109

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

110

svenska datapolitiken, syftande lill alt bryta storfinansens dominans över della vikliga område;

alt förslag begärs hos regeringen om ell program för den statliga sektorns datapolitik, innebärande att sociala mål säils i cenlrum för datateknikens användning;

atl förslag begärs hos regeringen om förbud mol försäljning av persondata; och

alt riksdagen redan nu fattar beslul om all omedelbart förbjuda försäljning av persondala lill utländska affärsföretag.

1 samband med pläderingen för motionen 520 och den med den sammanhängande reservalionen nr 3 lill nu förevarande betänkande från konsti-lulionsulskollel lar jag också upp moiionen nr 521, som behandlas på näsla punkt på kammarens dagordning. På så vis kan jag vid behandlingen här av näringsutskoitels belänkande nr 59 inskränka mig till alt yrka bifall -då del nu blivil gemensam deball kan jag göra det redan i del här anförandet.

I det svenska språket har vi ell gammall uttryck som säger atl kunskap är makl. Försöker vi analysera innebörden i detla begrepp, torde vi finna atl påståendet fortfarande är giltigt och alt del i dag kanske äger slörre giltighet än någonsin i vad gäller både relationerna inom Sverige och relationerna mellan olika länder i väriden. Makl och kontroll har ell nära samband med tillgäng lill lagrad kunskap och informalion. Mesl tillspetsat kommer detla reella sakförhållande lill ullryck på del militära området. Tillgäng till informalion om fiendens beväpning och planer kan vara hell avgörande för hur fienden skall mötas. Är vi pä del klara med all vi i Sverige fortfarande lever i ett klassamhälle - och del är vi inom vänsterpartiet kommunisierna - dä står del också klart all det finns antagonistiska motsättningar mellan klasserna, mellan storfinans och lönarbetare. Har man detla sakförhållande klart för sig, står del samtidigt också klart atl maklen över kunskap och dala är en klassfråga, en fråga om vem som kontrollerar vad i vems iniresse.

Del länge enda och ännu så länge vikligasle sällel alt lagra kunskap och informalion är del skrivna ordel, skriftspråket. Tillgängligheten beträffande detla är en utbildningsfråga.

Under senare årtionden har andra säll atl dislribuera kunskap kommit alltmer till användning. Dessa nya former för distribution har nära samband med ulvecklingen inom ell speciellt område av elektrotekniken, del område som vi med dagens terminologi brukar kalla för elektronik. Den äldsta formen för distribuiion av kunskap och informalion via elektronik är genom ljudradion, en typ av verbal informalion som varie enskild lyssnare numera också lält kan lagra på band för framlida bruk. Med televisionen lillkom möjlighelen atl överföra också den visuella delen av den informalion man vill dislrubuera. Här finns också numera möjlighet för den enskilde alt lagra informationen för senare bruk, även om det ännu så länge är förhållandevis kostsamt.

1 fråga om radio och TV har Sverige vall all inle kommersialisera dessa media. Därmed är inle sagt all del inte skulle kunna ske en bättre folklig kontroll av hur dessa media nu används.

Ell pä elektronik grundat medium, av annan karaktär, har vuxit fram i myckel snabb laki under senare år, nämligen dalatekniken. Denna teknik har vuxit fram på ett hell annal säll än radio och TV. Datatekniken har från börian "skräddarsylls" för etl fåtals behov av alt kontrollera en stor mängd faktauppgifter på ett snabbi och effektivt säll. Från börian har man också försökt göra gällande atl denna användning av dala är den enda möjliga och rälla. Det har lett lill all datatekniken kommil all tjäna dem som kunnai betala för dessa dyra anläggningar, främst stora industriförelag och samhälleliga institutioner. Ulvecklingen av en efter hand alltmera sofistikerad datateknik,sorn kan användas av ett fllal för kontroll av de många, medförde krav på en samhällelig kontroll över området. Vi har ju också nu fltt en dalalag som trädde i krafl den 1 juli 1974,och vi haren slallig datainspektion. Både lagen och inspektionen kom sent och var vid sin tillkomst delvis redan överspelade av ulvecklingen. Därför är del av synnerlig vikt all lagstiftning och kontrollorgan snaras;l byggs ut för atl lillgodose folkfiertalels intresse av integritet och säkerhet..

Om jag etl ögonblick faller tillbaka på vpk:s bakomliggande ideologi, sä vill jag säga atl vi omfattar den dialektiska och historiska materialismen, en filosofi som bl. a. hävdar alt den historiska samhällsutvecklingens drivkraft är produktivkrafiernas utveckling. Om vi nu anser detla, kan vi då vara motståndare lill en utveckling av dalateknik som väl måste anses ingå i de samhälleliga produktivkraflerna? Svarei på den frågan blir atl vi inte heller är motståndare lill datatekniken; vi är i stället för en utveckling av dalatekniken. Vad det handlar om är, som jag också inledningsvis antydde, hur tekniken används, vem som använder den och i vilket syfte. Vad som gäller för all teknik, således också för datateknik, är alt tekniken som sådan inle är vare sig ond eller god - den är etl hjälpmedel i människans tjänst. Vad det handlar om är hur människorna använder tekniken, och detla är en slor och övergripande fråga för mänskligheten, som går vida uiöver del område vi i dag diskuierar. Teknikanvändningen är en fråga som berör hela samhällsutvecklingen och är därmed en av våra viktigaste politiska frågor. Av detta kon.sialerande följer all också ell delområde av teknikanvändningen, som dataområdet, måste regleras genom politiska beslul i form av lagstiftning och kontroll.

1 såväl motionen nr 520 som i det särskilda yllrande lill ulskoltels betänkande som herr Berndtson står för hävdar vi atl del är nödvändigl all riksdagen beslämmer sig för en n\' dalapolilik. Den lagstiftning och de kontrollorgan som hitlills finns har visat sig olillräckliga och måste omdanas i avgörande hänseenden.

En sådan omdaning måsle med iiödvändighei föregås av vissl ulredningsarbete som skall skapa underiag för beslul. Men pä en punkl vill vi för vår del inle avvakla uiredning. Det gäller spridning av persondala lill utländska företag. Här kräver vi all riksdagen beslutar om ell omedelbart förbud. Ell sådanl förbud kräver en ändring redan nu i gällande dalalag. och ell lagförslag finns i bilaga nr 1 till utskottsbelänkandel.

I moiionen har vi .särskilt lagii upp frågan om långsikliga rikilinjer för

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

111

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

112

den svenska datapolitiken. Vår mening är att dessa långsiktiga riktlinjer skall innebära alt storfinansens och de multinationella bolagens dominans skall brytas pä delta allt viktigare teknikområde. Ett högindustrialiserat land som Sverige bör trots sin litenhet ha goda möjligheter alt utveckla en egen datateknik och politiskt styra denna tekniks användning i banor som gynnar folkflertalels intresse. Datatekniken tillhör i industriellt hänseende eleklro-nikområdet. Detla område är sysselsältningsinlensivt och sparsamt i fråga om användningen av råvaror och energi. Sysselsättning på området bör gå bra alt decentralisera till områden av landei som behöver tillföras sysselsättning.

Transportkostnader kan i detta fall knappast utgöra problern, då det här rör sig om högförädlade produkler av ringa vikt och omflng. Finns över huvud taget skillnader mellan kvinnor och män inom arbetslivet, så är industri för lillverkning av datautrustning ell område där kvinnornas ska-parförmåga särskilt kan komma lill sin rätt.

Skall Sverige lyckas med en satsning pä dalaområdet måsle det ske en långsiktig och medveten satsning med användande av den mest avancerade teknik. Vi hävdar för vår del atl en sådan salsning lämpligast sker genom en statlig insats på området. I en särskild molion, nr 521, med hänvisning till motiveringen i datamolionen 520, kräver vpk förslag från regeringen om ett överförande i statens ägo av hela elektronikindustrin. Om hela elek-ironikområdel samordnas i samhällelig regi kan fördelar säkeriigen uppnås och tillverkningen av datautrustning inordnas på ett naturiigt sätt i helheten. Den flexibilitet i fråga om möjlighet lill regional fördelning som gäller för datautrustningsindustrin gäller också för elektronikindustrin i dess helhel. Dä samhället av allt atl döma kommer atl fl la det avgörande ansvaret för sysselsättningen i framliden, så framslår del som lämpligl alt samhället också har tillgäng till denna flexibla industrigren när del gäller all skapa sysselsättning inom de olika regionerna mnl om i landei.

Vi har också lagil upp frågan om den slalliga seklorns dalapolilik i motionen. Vi har sagt att för folkflertalet angelägna sociala mål skall sältas i centrum för datainformationens användning. Det behöver inle vara sä som det hittills i huvudsak varit, nämligen alt etl fätal kontrollerar de mänga i samhällel, ulan del kan även vara tvärtom. De mänga måste också ges konirollmakl, via datateknik, över de fl och makthavande i samhällel. Della måsle gälla inte bara statlig och kommunal verksamhei ulan också det privatägda näringslivet,

1 programmet för en statlig datapolitik bör ingå utnyttjande av datateknik för genomförande av en bäde fysisk och ekonomisk planering i en helt annan omfattning än vad som hittills skett. En sådan dalabaserad planering kan sedan avstämmas mot de kort- och långsiktiga sociala mål som samhället uppställt. Enligt vpk:s mening måste utvecklingen gå mol ell samhälle där planeringen spelar alll större roll och där slalen blir ansvarig för och driver utvecklingen i stigande grad. Denna utveckling måste leda bort från den kapitalistiska marknadshushållningen fram mol en planerad hushållning av socialistisk lyp, Ell värdefullt hjälpmedel i en sådan utveckling kan en da-

laleknik ställd i folkets tjänst bli.

Regeringen har i mars i är skrit'il direktiv till en uiredning som skall se över dalalagen. Direktiven är sk vida all del med god vilja bör gå atl uiredningsmässigt lillgodose de ki-av som ställts i motionen 520, Pä en punkt vill vi emellertid inte avvakta; vi vill ha en omedelbar ändring i datalagen när det gäller möjlighelen all lämna ut personuppgifter lill utländska företag. Jag yrkar därför, fru talman, bifall lill reservalion nr 3 av herr Berndlson, Jag yrkar också bifall lill motionen 521, som behandlas i näringsutskoitels betänkande nr ;J9, där del inte finns någon reservation.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

Hert WIJKMAN (m):

Fru lalman! Jag kan insiämma i myckel av vad som har sagts hiuills i den här debatten av fru Jacobsson, herr Lindahl i Hamburgsund och herr Boo.

Jag lycker alt centern i många stycken har rätt i alt del finns behov av en decentralisering a v systemstrukturen på detta område. Jag vill påminna kammaren om del beslul som dess värte, fattades förta året. Riksdagen uttalade sig för ett centralt riksskaueregisler. Centern drev då tillsammans med moderalerna myckel hårt decenlraliseringslinjen. Vi visste mycket litet om systemet då - vi vet belydli);t mer i dag. Jag tror atl mänga fler i dag skulle vara beredda atl instämma med mig när jag säger att vi nog den gången fattade ett ganska olyckligt beslut.

Dessutom kan vi konstatera atl beslutsunderiaget inle alls var vad del borde vara. Del är, lycker jag, någonling som kan sägas gång på gång om datoriseringen i samhällel. Vi beslutsfattare och samtidigt verkliga lekmän på della komplicerade område hhar gäng på gång sä alt säga kommit på efterkälken. Vi har fltt acceptera fcirslag med myckel omfattande innebörd, utan atl ha ell beslulsunderiag som varit till fyllest och som vi i detalj kunnai tränga in i sä atl vi kunnat begripa vad vi i verkligheten beslutat.

Jag menar alllsä all herr Boo har alldeles räll när han säger att vi måste gå ifrån detla storskaletänkande och söka oss fram lill användarvänliga syslem, lokall organiserade.

Herr Boo lalade i inledningen av sitt anförande också om reaktionen i vida kretsar mot regeringens handläggning av Readers Digesl eller Det Bästa, bäde i julas, dä regeringen biföll besvär över dalainspeklionens beslul och herr Polstam lämnade dalainspektionens styrelse i protest mot beslutel, och nu häromdagen då justitieministern med samma typ av argumentering, om inte negligerade så i varje fall skickade dechargeullalandel vidare som om det egentligen inle hade någon betydelse. En majoritet av riksdagen konstaterade alllsä alt tolkningen av datalagen inle var rimlig, men flr man tro justitieministern krävs det fortfarande en lagändring för att han i fortsällningen skall göra som riksdagsmajorileten vill.

Jag skulle, fm lalman, inledningsvis också vilja konstatera alt den utredning för alt se över dalalagen som riksdagen begärde för över ell år sedan i dag eller i går blivil verklighet. Det går ibland väldigt långsamt i departementen, specielll i justitiedepartementet. Jag kan bara konsiatera

113

8 Riksdagens protokoll 1975/76:123-124

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

114

att vi redan för ett år sedan var överens i väsentliga problemkomplex: när det gällde mjukdata, när det gällde problemet med samkörningar och sammankopplingar, när del gällde gallringsreglerna, osv. Under liden har ytterligare ett år förflutit, och del lär la minst ett år innan den nya utredningen över huvud taget har lagt fram ett diskussionsunderiag, som sedan skall ut på remiss.

Jag är medveten om alt vi här i kammaren sade att man skulle fl anstånd med direkiiven en viss tid för atl avvakta bl. a. datainspektionens uiredning av de första två årens verksamhei. Men den ulvärderingen var klar i börian av oktober, och sedan har det alllså gått yiteriigare ett halvår. Jag kan bara beklaga detla.

Fru lalman! Etl av de slora problem som datainspektionen har försökt komma till rätta med har varit förekomsten av befolkningsregister pä olika nivåer, alltifrån kommunala och privata register över väsentligl slörre grupper än l. ex. en kommuns invånare eller ell förelags kunder lill centrala register över totalbefolkningen. Det är fråga om svära avgränsningsproblem. Alla medborgare kan i och för sig belraklas som presumtiva klienter hos sjukvårdande, socialvårdande eller åldringsvårdande myndigheter eller som presumtiva forskningsobjekt. Alla medborgare kan lika väl i och för sig belraktas som presumtiva köpare av tidskrifter, av hushållsredskap, TV-apparater eller preventivmedel eller som presumtiva medlemmar i konkurrerande privata, kooperativa eller fackliga organisaiioner. Om del stod varje myndighet, organisation eller företagare fritt atl registrera även dem som inte direkt är deras klienter eller kunder skulle antalet existerande register komma alt mångdubblas. En sådan situation skulle uppenbart leda till risk för olillböriigt intrång i den personliga integriteten.

1 proposilionen 33 år 1973, alltså den som föregick riksdagens beslut om datalagstiftningen, konstaterades alt den enskilde i allmänhet torde acceptera all myndighet eller institution som han har särskilda kontakter med registrerar uppgifter om honom men all situationen kan vara en annan om informationen sprids till andra. I propositionen skrevs: "För atl förhindra olillböriigt inlegrildsinlrång gäller del framför alll att se lill alt inle uppgifterna sprids i vidare kretsar."

En situation med ett obegränsat anlal befolkningsregister medför emellertid inte bara direkta iniegrildshot. Även säkerhetsriskerna måste uppmärksammas. ADB medför atl lokala små och avgränsade personregister kan centraliseras lill en stor databank över myckel slora befolkningsgrupper eller andra kategorier. Detla ökar riskerna för den enskilde i silualioner av yttre eller inre kriser. Ju fler befolkningsregister som finns, desto svårare blir del naluriiglvis all vid behov snabbi undanföra eller förstöra dem. All även denna fråga i sin föriängning har betydelse för den personliga integriteten är åtminstone för mig hell solklari. Därom vittnar f ö. erfarenheter från krigshärjade länder redan när det gällde manuellt förda register.

För all vrida den vildvuxna systemstruktur som hunnit utvecklas till rälla har dalainspeklionen pä ett tidigt stadium intagit en restriktiv hållning till befolkningsregister. Dalainspektionen har sagt att ett företag, en orga-

nisation osv. inte bör ha fler personer registrerade än det finns anledning till med hänsyn till verksamheien. I en myndighets register bör således inte fl förekomma fier personer än som svarar mot myndighetens omedelbara behov för alt fullgöra sina åligganden. Där bör inte ingå andra än leverantörer, kunder m. fl. Inspektionens erfarenheter visar att de registrerade kan uppleva del som en risk i sig självt att finna sig registrerade i olika personregister, och detta alldeles oavsett antalet och arten av de personuppgifter som ingår i registren.

Direklreklamföretagen är naturiiglvis ett speciellt problem i sammanhanget. Det kan tyckas vara rationellt att bara småbarnsfamiljerna flr nsklam från barnmatstillverkare. Det kan också vara rationellt att pensionärerna som grupp är de enda som nås av r;klamerbjudanden som riktar sig enbart till den gruppen. Men det kan inre godtas att företag efter företag bara för att uppnå en rationell hantering, flr bygga upp befolkningsregister. Resultatet skulle bli en skog av dataregister.

Fallet Det Bästa anknyter naturiiglvis till den problematiken. Regeringens beslul var egendomligl. Regeringen har tydligen uppfattat beslutel som en bagatell, som att Det Bästa-registret i sig inte var särskilt känsligt. Men del gäller inle Det Bästa-registret 3om enskilt register. Vad det gäller är en viktig princip om hur samhällel skall fl vara datoriserat och hur medborgarna skall kunna fl överblick över på vad sätt informationen om dem används. Ytterst gäller del också deras personliga säkerhet, vilket också är en integriietsfråga.

Olika uppfattningar har förelegat och föreligger om i vad män datalagen reglerar personkretsens omfattning i personregistret och denna krets betydelse för iniegritetsriskerna. Vilkfsn uppfattning som bäst svarar mot allmänhetens känsla framgår klart och tydligt av den kraftiga reaktionen hos allmänheten, i massmedia och även här i kammaren mot regeringsbeslutet i frågan.

Och sä flck vi då dechargedebalien för några veckor sedan, där en majoritet av kammaren ansåg att lagen inte hade tolkats på ett riktigt sätt. Hert Geijer har därefter sagt att han fortfarande tycker att han handlade rätt. Till detta vill jag anföra - och det tror jag är nytt för kammarens ledamöter - atl datainspektionen som konsekvens av regeringens beslut angående Det Bästa i form av kansliavgöranden har lämnat klartecken för mellan 10 och 15 direklreklamregister av olika slag, vilket innebär att företag i likhet med vad som hände i Del Bästa-fallet f]ir tillstånd att lagra uppgifter om andra än sina egna kunder, medlemmar osv.

Delta innebär givelvis, fm talman, ett ganska stort problem. Redan 10-15 register av denna karaktär är enligt min mening 10-15 för många. Uttalandet i dechargedebalien ger naturiiglvis ökad tyngd åt uppfattningen att datainspektionen i fortsättningen inte skulle behöva ge tillstånd av detla slag. Men vad skall dalainspektionen göra? Den är regeringens myndighet och måste följa regeringens praxis, och ett riksdagsuttalande har inle - som herr Lindahl i Hamburgsund sade - samma rättsliga tyngd som t, ex. en lagändring. Vad skall vi göra med de 10-15 register som, utöver Del Bästas

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

115

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

register, nu byggs upp? Om vi avvaktar med en kompletterande lagstiftning på detla område blir del dyrare för de aktuella företagen alt eventuellt slå ihop sin verksamhei. Del måste vara såväl etl allmänt som ell företagarintresse att här skapas klarhel sä snart som möjligt.

Jag lycker alt herr Geijers tolkning av datalagen liksom hans uttalande i anledning av dechargedebalien visar alt det, även om majoriteten här i dag lycker att den datalag vi har är tillräcklig, krävs preciseringar för att det skall bli klart för var och en vad som gäller. Utskottsmajoriteten hänvisar lill det s. k. SPAR-systemet, dvs. ett statligt uppdateringsregister. Redan för två år sedan begärde dalainspektionen ett sådant system för atl hyfsa den här situationen. Vi har alltså väntat på detla i två år, och jag är inte särskilt optimistisk - det går långsamt i justitiedepartementet.

Det finns således, fru talman, goda skäl att i dag förbättra den gällande datalagen genom alt helt enkelt se till all dechargeullalandel får största möjliga tyngd. Vi vet väldigt litet om vilken regering vi har efter valet. Om vi flr en socialdemokratisk majoritet och herr Geijer blir kvar som juslitieminisler kan jag, lika litet som någon annan, med hundraprocentig säkerhet garantera att dessa allmänna uttalanden verkligen kommer att följas.

I etl särskilt yrkande föreslår jag alt riksdagen med anledning av motionerna nr 168 yrkande 3, nr 198 och nr 520 yrkande 3 antar följande

Förslag till

Lag om ändring i datalagen (1973:289)

Härigenom föreskrives au 4 datalagen (1973:289) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

116

Tillstånd all inrätta och föra personregister som innehåller uppgifi om att någon misstankes eller dömts för brott eller avtjänat straff eller undergått annan påföljd för brott eller varit föremål för tvångsingripande enligt barnavårdslagen (1960:97), lagen (1954:579) om nykterhets värd, lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, lagen (1964:450) om åtgärder vid samhällsfariig asocialitet eller ul-

Tillstånd att inrätta och föra personregister som innehåller uppgift om atl någon misstankes eller dömts för brott eller avtjänat straff eller undergått annan påföljd för brott eller varit föremål för tvångsingripande enligt barnavårdslagen (1960:97), lagen (1954:579) om nykterhetsvård, lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, lagen (1964:450) om åtgärder vid samhällsfariig asocialitet eller ul-

Nr 123

Nuvarande lydelse

länningslagen (1954:193) flr endasl om synneriiga skäl föreligger meddelas annan än myndighet som enligt lag eller annan författning har att föra förteckning över sådana uppgifter.

Tillslånd alt inrätta och föra personregister som i övrigt innehåller uppgift om någons sjukdom eller hälsotillstånd eller uppgifi atl någon erhållit socialhjälp, nyklerhetsvärd eller liknande eller varit föremål föi åtgärd enligt barnavärdslagen ellei utlänningslagen flr endast om särskilda skäl föreligger meddelas annan än myndighet som enligt lag eller annan författning har alt föra förteckning över sådana uppgifter.

Tillslånd alt inrätta och föra personregister som innehåller uppgift om någons poliliska eller religiösa uppfallning flr meddelas endasl om särskilda skäl föreligger. Vad som sagts nu gäller dock ej personregister som sammanslutning avser all föra belräffande sina egna medlemmar

Föreslagen lydelse

länningslagen (1954:193) flr endast om synneriiga skäl föreligger meddelas annan än myndighet som enligt lag eller annan förfaUning har att föra förteckning över sådana uppgifter.

Tillstånd atl inrätta och föra personregister som i övrigt innehåller uppgift om någons sjukdom eller hälsotillstånd eller uppgift atl någon erhållit socialhjälp, nyklerhetsvärd eller liknande eller varit föremål för åtgärd enligt barnavärdslagen eller utlänningslagen flr endast om särskilda skäl föreligger meddelas annan än myndighet som enligt lag eller annan författning har att föra förteckning över sådana uppgifter.

Tillstånd all inrätta och föra personregister som innehåller uppgift om någons politiska eller religiösa uppfattning flr meddelas endast om särskilda skäl föreligger. Vad sorn sagts nu gäller dock ej personregister som sammanslutning avser alt föra beträffande sina egna medlemmar.

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

Tillstånd att inrätta och föra personregister över hela eller större delen av befolkningen i riket eller i län, kommun eller församling eller annat admi-nislralivi avgränsat område får endast om synnerliga skäl föreligger meddelas annan än myndighet som enligi lag har att föra förteckning över sådana uppgifter

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

Vid ikraftträdandet meddelade lidstånd att inrätta och föra personregister över hela eller större delen av befolkningen i riket eller i län, kommun eller församling eller annal adminisiralivt avgränsat område upphör att gälla den 31 december 1976. Register för vilket nytt tillstånd ej beviljas skall snarast avvecklas.

117

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

I korthet innebär detta, fm talman, alt vi skulle komplettera datalagen så att ingen, som i framtiden skall tolka den, kommer att sväva i tvivelsmål om vad riksdagsmajoriteten verkligen vill. Övergångsbestämmelsen innebär ju dessutom att tillstånd för de eventuella register som efter Del Bästa-beslutet har inrättats icke gäller längre än 1. o. m. utgången av 1976. Därefter måste ny tillståndsansökan göras hos datainspektionen.

Den av mig föreslagna kompletteringen innebär inte någon som helst avvikelse frän den uppfattning som folkpartiets, centerpartiets och moderaternas representanter i konstitutionsutskottet tidigare redovisat, och inle heller frän hert Israelssons och vpk:s uppfattning. Del är därför min förhoppning att riksdagen skall acceptera detta särskilda yrkande, som i sak har samma inriktning som herr Lindahls i Hamburgsund reservalion. Fördelen med mitt förslag är att lagändringen definitivt slänger dammluckan och gör del möjligt atl ompröva bl. a. Del Bästa-beslutet.

118

Hert SVENSSON i Eskilstuna (s):

Fru lalman! Frågorna om datalagen och datalagstiftningen har ju diskuterats i riksdagen varje år sedan vi 1973 fick vår dalalag.

Datalagen var då en primör, ett lagstiftningsarbete på ell hell nyll område. Sverige var det första land i väriden som fick en datalag som täcker bäde den privala och den offentliga sektorn.

Det har mänga gånger, både här i riksdagen och i andra sammanhang, poängterats alt datalagen måste ses som ett provisorium. Det betyder alt tillägg och ändringar måste göras allteftersom erfarenheterna av lagens lill-lämpning växer fram.

Vid förra årets riksdag uppnådde vi en bred enighet inom konsiiiulions-utskoltel om att tiden började bli mogen för en mer övergripande översyn av dalalagen. Då uttryckte herr Wijkman i debatten en viss förvåning, och den förvåningen gällde atl det gick så snabbt med en uiredning strax efter det att lagen kommit i lillämpning. Ett år senare är herr Wijkman också förvånad, men nu är han förvånad över alt det dröjt så länge med ulredningen. Det var en någol motsägande inslällning som herr Wijkman alltså har kommit fram till.

Men ändå vill jäg säga alt i stort var man frän alla partier överens om atl lagen borde ses över. Och nu har regeringen tillsatt dalalagsulredningen. I utredningen finns representanter för alla i riksdagen företrädda partier. I direktiven till ulredningen framhåller depariemenischefen alt erfarenhelerna av dalalagen i del väsentliga är goda. Del framhöll också herr Boo, och jag vill gärna instämma i detta. Lagens regler har fylll sin funktion atl skydda den personliga integriteten vid personregistrering med hjälp av ADB utan alt därför pä del hela taget bli betungande för regisleranvändarna. Till det goda resultatet har enligt departementschefen bidragit datainspektionens obyråkraliska säll all handlägga lillståndsärendena.

Jag tror alt detta är viktigt atl notera. De fl fall där dalainspeklionens beslut har överklagats och som gett anledning till debatt undanskymmer inte del intryck man har filt av atl inspektionens beslul i de allra flesta

fall accepteras av de berörda och uppfattas som rikliga. Det ser jag som ett tecken på all man salomoniski; har förmän åstadkomma den inlres-seavvägning som del alltid i en sidan här fråga ytterst rör sig om.

Nu kommer den nya utredningen, som här har påpekats, att arbela enligt den modell som föreslogs i statssekreterarnas rapport om utredningsväsendet förra året. Del innebärati ulredningen i en första omgång skall arbela obundet och under stor öppenhet. Man skall inventera problemområdet, kartlägga, systematisera och sovra föreliggande material och synpunkier i fråga om integrilelsskyddel.

Som underiag för detta arbele har ulredningen enligt direkiiven i första hand de förslag som har förts fram i riksdagsmotioner men också i den allmänna debatten. De förslag som framförs i olika sanimanhang och som verkar vara möjliga all utveckla bör enligt direkiiven slällas samman lill alternativa lösningar och presenleras i en offentlig diskussionspromemoria under 1977. Efter remissbehandling av promemorian kan utredningen sedan fl tilläggsdirektiv för del fortsatta arbetet.

Vi har i ulskoltet ansett det värdefullt med en sådan uppläggning av utredningsarbetet som föresläs i d-.rektiven. Det innebar bl. a. atl en hel mängd olika frågor, som lagils upp här i riksdagen och i andra sammanhang under senare är, blir föremål för överväganden i ett sammanhang. Del innebär också enligt vår mening att del inle nu finns anledning atl parallellt med detla arbele, vilkel begärts i reservationen 1 av herr Werner i Malmö och fru Jacobsson, utreda integritelsfrågorna även i andra sammanhang.

Eflersom de flesta frågor som la? upp i de moiioner vi har haft till behandling kommeratt beröras av ulredningens arbele, finns det inle anledning atl här mera i detalj gå in på de olika frågorna. Jag skall bara ytteriigare kommentera några av de reservationer som fogats till utskottets betänkande och det förslag som herr Wijkman framlagl under överiäggningen och yrkal bifall lill.

Vad först gäller frågan om en decenlraliserad organisalionsform för dalaverksamhelen, som herr Boo var mne på i sitt inlägg, kan jag nöja mig med att påminna om atl dalasamoroningskommillén kommeratt presentera resultatet av sitt arbete med dessa frågor i sommar. Del kan inte vara rimligt att föregripa detla arbele genom all Ivä månader tidigare föranstalta om en ny utredning av dessa frågor.

Belräffande frågan om arbelslive;is datorisering, som åtminstone delvis berörs i reservalionen 5 av herr Lindahl i Hamburgsund, vill jag framhålla atl förhållandena kommer i etl hell nytt läge när den nya arbdsrälislag-stiftningen träder i kraft. Genom den utvidgade förhandlingsrätten kommer arbetstagarorganisationerna atl få väsenlligl ökade möjligheter atl påverka ADB-leknikens konsekvenser pä så-dana grundläggande områden som inom företagsdemokrati och arbetsmiljö. Genom all dessa frågor i framliden blir förhandlingsbara har det skapats hell nya former för medinflylande på della avsnitt. Dessa frågor är inle heller förenade med sädana prakiiska lillämp-ningssvärigheler som den ulvidgade besvärsräli som man yrkar på i reservalionen. Såväl datainspektionen som JK har ju i sina remissyttranden

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

119

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

120

avstyrkt att man utan vidare genomför den lagändring som föresläs i herr Lindahls reservation.

Så har herr Lindahl i Hamburgsund i en reservalion och fru Jacobsson och herr Werner i Malmö i etl särskilt yttrande återkommit lill regeringens beslul all ge tillslånd lill Del Bästas dataregister. Samma fråga återkom också i herr Wijkmans anförande. Jag kan bara upprepa vad jag sade i granskningsdebatlen häromveckan. Regeringen kommer att pröva en provisorisk ändring av dalalagen på denna punkl så snart prakiiska möjligheter föreligger. Riksdagen konimer redan i höst all fl la slällning lill del förslag lill slalligl person- och adressregisler som utretts av datainspektionen och statskontoret. Låt oss vänta lill dess och då la ställning lill hur dalalagen skall se ul och tolkas på della område..

Vi har ju inle som tradition här i landet all falla oförberedda beslul. Vi brukar inte handla sä våldsamt oförsiktigt som herr Wijkman länker sig, när han föreslår all riksdagen skall göra en lagändring ulan atl frågan dessförinnan har behandlats i utskottet. Del finns alltså ingen anledning alt göra del i den här frågan heller. Jag måste säga alt det gläder mig alt konstilutionsulskollets moderaier, vilkas talan här fördes av fru Jacobsson, har samma inställning som konslitulionsulskotlets majoritet.

Nu säger fm Jacobsson att det bara rör sig om en leknisk skillnad mellan hennes inslällning i del särskilda yttrandet och herr Wijkmans uppfattning såsom den kommit lill ullryck i det förslag som lagts inför kammaren. Riktigare är väl alt säga att del rör sig om en tidsmässig skillnad. Även moderaterna förordar i sitt särskilda yttrande atl en ändring molsvarande den i herr Wijkmans motion föreslagna kommer alt genomföras -jag citerar från s. 23 i konslitulionsutskotlels belänkande - "i samband med atl riksdagen under hösten får ta ställning lill ell förslag lill SPAR". Där delar jag helt fru Jacobssons och herr Werners i Malmö uppfattning. Jag vänder mig med dessa argumenl mot herr Wijkmans argumentering hell nyss.

Medan vi väntar på ulredningens förslag, gäller de restriktioner som redan i dag finns i dalalagen för databehandling i ullandel. Detta vill jag påpeka med anledning av herr Israelssons anförande. Såsom framgår av redovisningen av gällande lag i bilaga 1 pä s. 25 i konstitutionsutskottets belänkande flr personuppgift från personregister inle lämnas ul utan särskilt medgivande av dalainspektionen, om del finns risk för alt uppgiften skall användas för databehandling i utlandet. Datainspektionen flr ge tillstånd lill utlämning av uppgifi bara om del är klart all uppgiften inle kommer all medföra olillböriigt intrång i personlig integritet. Herr Israelsson borde kunna hälla med om atl del med en så kompetent datainspektion som vi har inte kan innebära någon risk atl avvakta utredningens arbele även pä denna punkl.

Avslutningsvis vill jag framhålla au datatekniken har kommil för alt stanna. Genom den snabba ulvecklingen av ADB-användingen inom administration, tillverkningsindustri, forskning och samhällsplanering har vi fltl väsentligt förbättrade möjligheter alt rationalisera bort dyrbara och tråkiga rulinuppgifter pä arbetsplatserna. Del var också herr Israelsson inne på. Vi har fltl möjligheter all mekanisera smutsiga och ohälsosamma ar-

belsprocesser. Genom de inflyiandeavial som i framliden kommeratt träffas pä arbelsmarknaden är jag övertygad om all de anställda kommer atl se till alt datatekniken kommer alt användas på etl sätt som gagnar och inte hotar deras intressen. Vad den nya datalagsutredningen måste se lill är atl vi får etl slarki skydd för den personliga integriteten ulan all vi därmed omöjliggör ett fortsall utnyttjande av datorer i samhällets tjänst.

Fru talman! Vi har fltt den datalagsuiredning som riksdagen begärde förra året. Utredningen skall undersöka inle bara hur integrilelsskyddel skall bevaras vid en ökad ADB-användning utan också om inle den nya tekniken kan utnyttjas för atl ytteriigare fö:cslärka offentlighetsprincipen. Enligt min mening har ulredningen fltt sädana direkiiv och en sådan sammansällning all dessa frågor bör bli grundligt belysta från olika ulgångspunkter.

Med del sagda, fru lalman, yrkar jag bifall lill ulskotlels hemställan i dess helhet.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

Hert WIJKMAN (m) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Svensson i Eskilstuna uttryckte förvåning över all jag för ganska precis ett år sedan ha.de gjort vissa kommentarer beträffande behovet av alt redan då tillsätta en utredning för översyn av datalagen. Jag gjorde det därför atl jag befarade all man skulle sopa under mattan och skjuta på framtiden angelägrra förändringar av datalagen som kunde ha beslutats redan då.

Jag var rädd för all datainspektionens arbete skulle delvis lamslås under hänvisning lill en sittande utredning, och jag lycker inte alt jag har fltl så helt fel på den punkten.

Jag välkomnar i dag en datalagsuiredning, men det har lagil ett är all fl den lillsati, och jag flr faktiskt intrycket, när jag nu länker lillbaka, all mänga inom socialdemokratin och framför alll regeringen använde sig av just den här utredningen för alt sopa under mattan eller skjuta pä framliden avgöranden som var speciellt besväriiga.

Jag hoppas all jag har fel, men den länga lidsuldräkten ger mig trots alll anledning atl säga della. Kan herr Svensson f ö. ge mig en förklaring till att del har tagit så lång tid all tillsätta utredningen?

Herr Svensson sade med anledning av det förslag som jag har väckt under överiäggningen: Låt oss vänta. D£;l skulle bli ell oförberett beslul. Det vore t. o. m. oförsiktigt. I näsla andetag sade herr Svensson: Det är ju trots alll bara en fråga om förskjutning i tiden.

Dä kan det ju inte vara oförsiktigt. Jag vill peka på alt dalainspeklionen redan den 6 oktober 1975 i samband med sin ulvärdering av datalagen klart uttalade sig för behovei a\ en lagskärpning.

Den lagtext som jag har skrivii är enkel - och kristallklar. Jag har kollat upp den både med konstituiionsulskotlei och med datainspektionens jurister, så herr Svensson skall inte behöva vara orolig över all det på någoi sätt skulle bli ett haslverk. Del är bara fråga om en så enkel sak som en uppstramning av den nuvarande lagtexten, så att det skall stå klart även för herr justitieministern vad riksdagsmajorileten vill, nämligen begränsa

121

Nr 123 möjligheterna atl upprätta befolkningsregister med hjälp av aulomalisk da-

Onsdagen den tabehandling.

12 mai 1976 " Svensson säger: Lål oss vänta, ni kan ju slödja er pä dechargeul-

--------------- talandel, osv. Ja, men del har ju hänt en del. Herr Geijers kommentarer

Datapolitiken gör inie majoriteten bakom dechargeullalandel särskilt glad. Den typen av

ullalanden innebär bara politiska ställningstaganden, och dem behöver man inte ta så noga på, säger justitieministern.

Vad gör vi, herr Svensson, med de 10 å 15 register -jag kan inte del exakta antalet - som datainspektionen har givit tillstånd till mot bakgrund av regeringens behandling av Del Bästa? Vi har vänlal tvä år på au fl det som kallas för SPAR, och vi vänlar fortfarande. Vad har vi för garantier alt regeringen verkligen lägger fram förslag om etl sådant register, om socialdemokratin mol förmodan silter kvar i regeringsställning efter valet? Jag förstår naluriiglvis oviljan atl ändra lagstiftningen. Regeringen har tvingats backa pä punkl efter punkl: herr Polslams avhopp, dechargeullalandel och nu förslag om lagändring. Jag håller fasl vid atl sakligt är en lagändring del bästa som kan göras.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp) kort genmäle:

Fru lalman! Jag vill göra ett par kommentarer lill vad herr Svensson i Eskilstuna sade. Av de frågor som jag berört i mina tvä reservalioner log herr Svensson först upp besvärsrällen för iniressenler i samband med dataregister. Där drogs samma visa som i ulskollel. Jag är ledsen över alt herr Svensson inte orkat läsa igenom vad det handlar om. Del handlar inte uteslutande om fackföreningarna. Jag häller med om atl många av de problem som rör anslällda kan lösas med hjälp av lagen om medbestämmande. Men hävdar herr Svensson i Eskilstuna alt den lagen skulle kunna lösa problemen för studentkårerna, patientföreningarna och liknande intresseföreningar? Del tror jag verkligen inle alt herr Svensson gör.

Sä lill frågan om begränsningen av antalet personregister. Här har alllså regeringen med ett myckel oöverlänkl beslul öppnal dammluckorna. Vad betyder då riksdagens ullalande med anledning av dechargegranskningen? Jo, all vi har hindrat regeringen från atl öppna flera dammluckor. I dag har en riksdagsmajoriiei som för ett par veckor sedan tyckte atl regeringen gjort fel chansen au slänga den dammlucka som regeringen öppnade. Vi måsle göra klart för datainspektionen vilken husbondes röst den verkligen skall lyssna på. Del är vad del rör sig om i del här fallet. Det är inle acceptabelt som del nu är.

Jag har arbetat ordentligt med den här frågan i utskottet, och jag.förslär Anders Wijkmans inslällning. Min inställning är egentligen mycket lik hans; det finns bara skiljande smånyanser. Om vi hade kunnat samarbeta på ett lidigare stadium är jag säker pä alt vi hade kunnat komma överens. Men nu är del som del är, och jag lycker fortfarande atl del finns en del argument som lalar för atl reservalionen 2 innebär en någol bättre lösning.

122

Fru JACOBSSON (m) kort genmäle:

Fru lalman! Inom processrätten, där jag har min civila gärning, lalar vi om någonling som vi kallar för läcla supervenienta. Del är fakta som har tillkommit under handläggningens gäng, och som man har att ta slällning lill när man skall falla definitivt beslul. Jag vel all del är en aning uppseendeväckande att en ledamot i etl utskott överger del ställningstagande som han eller hon gjort i ulskoltet och går etl sleg längre på grund av ett yrkande som framställs under ijehandlingen i kammaren. Men jag länker göra det nu, och jag länker molivera del med den processräilsliga leknik vi använder vid handläggningen i våra domstolar, när vi anser au domstolen är skyldig atl i vissa situationer ta slällning lill s. k. facta supervenienta. Med del menar man som sagt fakta som har tillkommit under förhandlingens gång.

De fakta som jag här avser ät för det första vad herr Geijer sagt med anledning av kammarens ullalande all dalainspektionen borde följa en restriktiv praxis. Del yttrandet av jaslilieminisiern där han log myckel läll på riksdagens uttalande kände jag inle lill vid ulskoltsbehandlingen. Och det har för mig betytt att frågan har kommit i ett annal läge.

För del andra var vi i det läget inte upplysta om -jag vel inle om det över huvud tagel var möjligt - all dalainspeklionen efter regeringens beslut i besvärsärendei om Det Bästa hade meddelat lillslånd för ytterligare 10-15 privata företag atl lägga ut personregister. Della visar vilken betydelse föi" den praktiska ulvecklingen som legeringens slällningstagande har, och del sammankopplat med juslitieminiäterns ullalande rörande tyngden av riksdagens ställningslagande är illavarslande. Det är facta supervenienta som man inle kan gä förbi.

Jag vill därför nu yrka bifall till herr Wijkmans här i kammaren framställda yrkande.

Sedan sade herr Svensson i Eskilstuna alt en lagtext inle kan antas sä här "på stubben". Den bör först övervägas, genomarbetas och utskotts-behandlas osv. För min del lycker jag aU lagtexten är alldeles utmärkt.' Den är mycket precis, och del finns över huvud tagel ingeniing i den som hindrar alt den antas i dag.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

Herr BOO (c) kort genmäle:

Fru lalman! Först en lilen kommentar till herr Lindahl i Hamburgsund, som sade alt folkparliel var del första parti som antog ell dalaprogram. För all inte där skall föreligga någon felaklig information i framtiden vill jag meddela alt cenlern log ell dataprogram 1973, och det har sedan legal till grund för olika moiioner som vi väckt i riksdagen.

Sedan var det frågan om tillstånd lill dataregister av den omfattning som här har varit föremål för diskussion. Del är beklagligt om inle ulskollel vid sin behandling hade lillgäng lill "all" informalion i ärendei. Del är till viss del ny informalion som herr Wijkman ger kammaren i dag. dä han meddelar all datainspektionen med anledning av regeringens beslul i Del Bäsla-ärendd har beviljat lilhlånd lill 10-15 register av samma karaktär

123

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

sedan det beslutel fattades. Jag är synnerligen förvånad över om datainspektionen, i det läge som den här frågan nu befinner sig i, har handlat så raskt i den rikiningen. Vi har ändå haft en dechargedebaii. och med anledning av det förslag som då förelåg gjorde riksdagen etl ullalande om en restriktiv prövning. Visseriigen har justitieministern senare kommenterat detta på säll som har redovisats lidigare, men i proposilionen anför departementchefen att datafrågorna skall komma upp till behandling senast i höst. Han säger att det finns anledning alt överväga en provisorisk lagstiftning.

Jag vill mycket bestämt deklarera all vi från cenlern anser att regeringens beslut, i det läge frågan nu befinner sig, självfallet inte får föranleda att "slussarna öppnas". Jag vill också klart deklarera; Får vi i cenlern inflylande i en regering i höst skall det läggas fram en proposition om ny lagstiftning. Om den socialdemokratiska regeringen sitter kvar och denna inte lägger fram en proposition har vi möjlighel - med anledning av del som i övrigt hänvisats lill under debatten - väcka motioner i del här ärendei.

124

Hert ISRAELSSON (vpk) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Svensson i Eskilstuna sade atl det inle skall ges tillstånd att lämna ut datauppgifter som kan komma lill användning utomlands. Del är i och för sig bra, men vi hävdar i vår motion och i reservationen 3 att man redan nu - trots att det blir uiredning - bör kunna förbjuda att data över huvud taget ställs till förfogande för utländska bolag.

Herr Svensson i Eskilstuna sade också all vi har en kompenieni dalainspektion. Med en sådan kan vi, menade han, på alla punkier avvakla vad ulredningen kommer fram lill. Jag betvivlar inte all vi har en kompetent datainspektion - flera talare här har till och med uttalat förtroende för den - men vi borde också ha garantier för all regeringen följer vad dalainspektionen kommer fram till. 1 den akluella affär som det har talats om så myckel har det inte varit fallet.

Om det skulle bli sä i fortsättningen atl man i praktiken inte lämnar ut uppgifter lill utländska förelag har vi uppnätt syftet. Men om man anser att uppgifter inte skall lämnas till utländska förelag skulle del, menar vi, inle lända till skada om man redan i dag genom en direkt lagändring fastlade den saken.

Till slut vill jag bara med några ord bygga pä del jag sade lidigare om vikten av atl data inte bara används av de få för att kontrollera de många. Vi har på ett område börjat fl en dataanvändning som kan gå ål andra hållet; jag avser miljövårdens informationssystem. Om det sköts riktigt kan del bli en stor tillgäng för de arbetande. Skyddsombud och företrädare för arbetarna ute pä arbetsplatserna skulle via etl sådanl informationssystem kunna fl värdefulla sakliga uppgifter om exempelvis hälso- och miljöfarliga varor. Jag tror alt vi måsle gå vidare pä del området och ge de många möjlighel att kontrollera de fl. Det finns liknande initiativ utomlands; exempelvis har man i det norska metallarbetarförbundet gjort försök atl använda dala i arbetarklassens tjänst. Det bör vi följa upp.

Hert SVENSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Fru lalman! Både herr Wijkman och fm Jacobsson har gjort stor affär av olika uttalanden av justitieminister Geijer. Vad uttalade sig då statsrådet Geijer om? Jo, självfallet om del som konstilulionsulskoltel behandlade, nämligen frågan huruvida regeringen hade följt gällande lag. Det är ganska självklart att hert Geijer står fasl vid den uppfattningen att han har följt gällande lag när han har tolkat datalagstiftningen.

Men i de andra frågorna föreligger ju ingen förändring. Jag sade redan i dechargedebalien att jag har stor förståelse för att Del Bästa-beslutet har väckt farhågor hos allmänheten för atl dörren nu skulle vara öppnad för en slor mängd kommersiella personregister. Jag sade därför alt det var med slor lillfredsslällelse som jag såg all dörren skulle komma att slängas inom en snar framtid. Delta står fast.

Fru Jacobsson och herr Werner i Malmö uttalar sig i det särskilda yttrandet nr 2 för ett förslag om en provisorisk ändring i datalagen. Det står i majoriteisskrivningen atl ett förslag om ett statligt person- och adressregister, SPAR, väntas bli förelagt riksdagen under hösten 1976, och det står fast. Del har inte skett några förändringar i de fakta som utskottet utgått ifrån i sill beslut. Därmed har man ju också möjlighet att fl - och det var det jag uttalade mig om, herr Wijkman - en ordentlig procedur vid behandlingen av förslagen. För nog är det väl ganska ovanligt alt man lägger fram ett lagförslag direki inför kammaren. Det är nödvändigl atl detla behandlas i sedvanlig ordning.

När det cenlrala statliga person- och adressregistret har genomförts kan de företag och intresseorganisationer som behöver adresser för direktreklam eller för andra ändamål köpa dessa därifrån, och de behöver därför inte längre tillstånd för atl föra egna register annat än för medlemmar och kunder. Del har också moderaterna i konstilutionsulskotlet blivil på det klara med.

Nu är herr Wijkman inte nöjd ulan vill alt riksdagen i dag skall besluta om en omedelbar lagändring. Han tar då i onödan vissa risker genom att frikoppla lagändringen frän införandet av SPAR. Förutsätt all riksdagen i höst avslår förslagel om ett centralt statligt person- och adressregisleri Del har ju inträffat en gång förut med borgeriig rösiövervikl. Vad händer då med hela postorderbranschen och alla dess anställda i Borås och pä andra häll, med dess viktiga roll för varuförsörining i glesbygderna? Vi kan ju inte förbjuda postorderföretagen alt föra register innan det skapas etl fullt antagbart alternativ. Har herr Wijkman tänkt på de konsekvenserna?

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

Herr WIJKMAN (m) kort genmäle:

Fru lalman! Jodå, herr Svensson i Eskilstuna, jag har tänkl på de konsekvenserna. Dessa förelag fick fram lill dess alt regeringen biföll besväret i fråga om Det Bästa inte föra några egna s. k. befolkningsregister. De var hänvisade till Atema, som har fltl ett speciellt, tidsbegränsat tillslånd alt föra befolkningsregister för att kunna förse olika företag, som vill ha di-rekireklamadresser, med sådana. Men nu är det uppenbart all dammluckan i viss män har öppnats.

125

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

Herr Boo pekar på datainspektionens handläggning. Ja, man kan nalurliglvis inle ligga på ansökningar hur länge som helst. Jag har inle tillgäng till delaljerna i detla ärende, eftersom det inte varit uppe i styrelsen, men jag har flu min uppgift från tjänstemän på kansliet. Alldeles oavsett detla står dd hell klart här i dag all det inle finns några skäl som lalar för all vänta med en lagstiftning. Och det är ingen provisorisk lagändring; det skall ju inte vara något provisorium! Det är bara fråga om det enkla förfarandet all man i klartext uttalar vad majoriteten här sedan länge vill, nämligen atl synneriiga skäl skall råda för atl en organisation, ett företag, en myndighet eller en kommun skall fl föra register som omfattar andra än medlemmar, kunder osv.

Herr Svensson sade all jag var oförsiktig som lade fram den här lagtexten. Men på vilkel sätt är del en oförsiklighet, herr Svensson? Kan ni stå för det uttalandet? Jag menar all lagtexten är mycket enkel, och jag har som sagt kollat upp den med både datainspektionens jurister och folk här i huset som är lagkunniga. Dessutom finns det en mycket utföriig motivering till hela frågan i min motion, som också behandlats i utskottets betänkande. För herr Svensson, som sitter med i utskottet, kan väl delta inte vara någon nyhet!

Jag ålerkommer lill min fråga: Vilket organ skall datainspektionen lyssna lill? Vems åsikier skall man ta fasta på? Del är inle hell enkelt att klara ut, bl. a. mot bakgrund av justitieministerns uttalanden i olika sammanhang, där han uppenbariigen fortfarande inte anser att lagen räcker till. Då bör ju konsekvensen vara atl man helt enkelt bygger ut lagen.

Herr Svensson hade också några syriiga kommentarer om utskottets behandling, ulskotisledamöler osv. Men om man följer den linje som hert Svensson lydligen gör. nämligen all aldrig kunna ändra sig därför all nya fakta inte kan påverka en, vad har då kammardebatlerna för värde? Varför beslutar vi då inte omedelbart rakt upp och ner som majoriteten, dvs. i det här fallet socialdemokraterna, har anselt? Vad har deballer för värde? Jag måsle slälla den frågan, eflersom jag tycker att del uttalandel av herr Svensson var myckel oförsiktigt.

126

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Svensson i Eskilstuna tycktes vara nöjd med alt dörren antagligen skall slängas inom en snar framtid, men del är ungefär som alt vara glad över all få slänga stalldörren när hästen väl har sprungit ut. Vad det nu gäller är alt försöka fl hästen tillbaka in i stallet igen. Det är därför beklagligt all man inle gärna vill sluta upp bakom den linjen.

Regeringen har ju här ort misstag - det har riksdagsmajoriteten sagt - och nu gäller del alt reparera dessa misstag i mesta möjliga mån och se till att det inte händer någonting olyckligt. Jag kan inte konstatera annat än alt ingen har kommil med invändningar mot det sätt som rekommenderas i reservationen 2, alltså ell myckel kraftigt principuttalande, eller mot en definitiv beställning av lagtext lill hösten. I sak är herr Wijkman och jag i del här fallet eniga om atl vi måste se lill all regeringens dumheter repareras.

Herr Boo ansåg att jag hade fel när det gäller dalaprogram. Det är visseriigen en lilen bisak, som vi väl egentligen inte borde störa debaiien med att la upp, men jag bara beklagar atl man inle ens pä informerat håll, t. ex. inom modern dalateknik, känner lill centerns dalaprogram. Del är synd atl ni håller del hemligt.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

Fru JACOBSSON (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag vill bara atl del skall vara alldeles klart, herr Svensson i Eskilstuna, all vad som slår i vårt särskilda yttrande om datalag lill hösien, hur den skall behandlas och vad den kan leda lill är en sak, men del är inle den saken diskussionen här gäller. Vad vi diskuierar här och nu är del vakuum fram lill den dagen i höst som datainspektionen befinner sig i och som gör atl man är osäker på vilken praxis man skall följa.

I del läget bedömde herr Werner i Malmö och jag det sä, när vi satt i utskottet, atl det räckte med riksdagens bestämda ullalande under dechargedebalien. Senare har det emellertid lillkommil ell yllrande av justitieministern och upplysningar om dalainspeklionens senare praxis som för mig har gjort del lämpligl alt gä ell sleg längre och yrka bifall lill herr Wijkmans yrkande.

Herr BOO (c) kort genmäle:

Fru talman! Med anledning av herr Wijkmans inlägg vill jag bara konstatera att vi från cenlern inle längre har någon representant i datainspektionen. Vår representant drog sig lillbaka efter regeringens beslut i del aktuella dataärendel. Vi har därför inle haft tillgång till herr Wijkmans informalion. Jag vill ändå säga all vad som nu är redovisat bör ge anledning för dalainspeklionen alt verkligen inle hasta i tillslåndsgivningen.

Sedan vill jag gärna kommentera herr Lindahls i Hamburgsund resonemang omkring ett nytt uttalande från riksdagen. Herr Lindahl säger alt del uttalande som riksdagen gjorde i anslutning till dechargedebalien inte är förpliktande för regeringen. Men samtidigt föreslår herr Lindahl all riksdagen ånyo gör etl uttalande som han menar skall bli mera förpliktande. Del resonemangei är något inkonsekvent, även om jag gärna vill understryka atl jag i grunden håller med herr Lindahl om alt del bör vara så all regeringen skall la hänsyn lill de ullalanden som riksdagen gör.

Del finns anledning för mig atl ånyo underslryka etl resonemang som jag inle hann slutföra i min förra replik. Om cenlern har inflylande i en regering i höst, sä skall vi garanlera all del kommer förslag lill en lagstiftning i della avseende. Skulle del bli fortsatt socialdemokratisk regering, sä finns del möjligheter all med åberopande av under riksdagen limade händelser väcka motioner. Del har ju getts besked om del under denna riksdag.

Vi har nu en intensiv debatt om hur lagstiftningen skall ske framöver. Debaiien gäller visseriigen fri- och rättigheter, men den bör även, som jag ser det, vara vägledande för lagstiftning över huvud laget. Vi är frän centern inie beredda att ändra en lagstiftning över en natt, och vi är ännu mindre beredda all genomföra en lagstiftning som är redovisad -om jag far använda uttrycket - över en kafferast.

127

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Fru lalman! Jag vill underslryka vad jag har sagt hela tiden, nämligen att justitieministern står fast vid sitt yttrande här i kammaren, atl det blir en provisorisk ändring av dalalagen. Det blir alltså en ändring, helt oberoende av valutgången.

Likaså har den socialdemokratiska regeringen den uppfattningen att man inle bör göra denna ändring utan all samtidigt införa ett centralt register, som kan förse de firmor som sysslar med dessa saker och som betyder mycket, exempelvis i Boräsbygden, med material. Herr Wijkmans förslag

att lagändringen genomförs, innan vi har fltt ett centralt statligt register

innebär ju att de tidigare möjligheterna att fl en sådan service från Datema och olika privala register inle längre slår öppna. Därför innebär det ell obetänksamt försök alt bryta loss en förändring av dalalagstiftningen frän frågan om inrättande av det centrala registret. Herr Wijkman har genom sitt eget slällningstagande visat all vad han föreslår riksdagen att gä med på är ett hafsverk.

Vi anser atl ingen tid går föriorad om man väntar till hösten, eftersom herr Wijkman också säger atl de nuvarande reglerna skall gälla lill årets slut. Vi flr alltså möjlighet till en grundlig behandling av dessa frågor, och ändå kan vi stänga igen dammluckorna i rätt tid.

128

Hert HUGOSSON (s):

Fru talman! Herr Wijkman känner jag som en omdömesgill, saklig och kunnig person pä dataområdet frän värt arbete i dalainspektionen. Vi har - det skall sägas - i dalainspektionen faltal nästan alla viktiga beslut i enighetens.tecken. Därför förvånar det mig alt herr Wijkman och även övriga borgeriiga ledamöler på något sätt försöker politisera den här frågan, precis som om socialdemokrater inte skulle vara intresserade av en lagstiftning på området.

Men det som framför allt föranledde mig all begära ordel, fru talman, var alt herr Wijkman sade atl sedan Det Bästa-beslutet fattades har genom ijänstemannabeslul i datainspektionen 10-15 register släppts fram. Jag studsade när jag hörde detla, för pä första sammanträdet efter del all regeringen bifallit överklagandet i detla fall begärde jag i styrelsen atl varie sådan här fråga i fortsättningen skall behandlas i styrelsen, och vi har icke haft något dylikt ärende uppe.

Jag har frågal, sedan herr Wijkman fällde detta yttrande, om det har fattats några sådana beslul. Sä har inle skett. Det är alllsä en direki felaklig information som herr Wijkman ger kammaren här i dag, alt datainspektionen skulle ha släppt fram 10-15 register efter Det Bästa-beslutet.

Jag tyckte del var angeläget atl fl klara ut delta till kammarens protokoll.

Det finns en handfull företag som har ansökningar av samma karaktär inne. Samlliga dessa företag utom ett ligger väldigt lågt, för man har nu Ull klart för sig aU del är allvar med aU del skall bli en lagändring. När del gäller det företag, som vill ha upp frågan relativt snabbt, så kommer ärendei alt behandlas på värt junisammanlräde. Nu vel alltså även hert

Wijkman del.

Herr Wijkman klagar sin nöd och säger all det tagit lång tid innan regeringen kunnat tillsätta utredningen. Del tycker jag inte herr Wijkman skall vara ledsen för, därför alt herr Wijkman har genom utvärderingen av datalagen i dalainspektionen kunnat presentera ell dokument, vilket har legat som underiag för de direkiiv ulredningen skall arbela efter.

Till detla kommer den utredning som datainspektionen, riksarkivet och statistiska centralbyrån har gjort om avidenlifiering och kryptering - också ett väldigt viktigt dokument när det gäller utredningsdirektiven. Sedan direktiven presenterades har regeringen vidare avvaktat med alt tillsälta ledamöter i ulredningen, därför att konstitutionsutskottet skulle fl möjlighet au vid sin behandling av datamotionerna även beakta de synpunkter som föreligger i förslaget till direktiv.

Jag tycker mol denna bakgrund alt del är mycket egendomligt att hert Wijkman klagar sin nöd.

Herr Wijkman säger; Vad har vi för garantier för att vi flr etl svar? Ja, redan i december föna året ställde jag en fråga till finansministern, och han svarade atl det kommer etl förslag. I januari verifierade justitieministern, vid besvarandet av en enkel fråga som jag hade ställt i anledning av Det Bästa-beslutet, för det första att det skulle föreslås en lagändring i enlighet med samtliga partiers och även regeringens önskemål och för del andra att ändringsförslaget måste kopplas till ell centralt uppdateringsregister.

Jag skulle ha kunnat rösta för herr Wijkmans förslag i dag, om icke herr Wijkman och övriga borgeriiga ledamöter 1972 i riksdagen hade fällt den proposition i vilken föreslogs inrättande av ett statligt personregister. Herr Wijkman vet lika väl som jag - och, tror jag, kammarens övriga ledamöler - att man måste ha tillgång till adressuppgifter för alt bedriva bl. a. reklam. Och så länge samhället har accepterat reklamen måste vi också se till alt reklamen kan fungera under vettiga former.

Det är intressant atl bevittna striden mellan millenpartierna om vem som var först med atl ha etl program på datapolitikens område. 1969 var det ett antal socialdemokrater som för första gången motionerade om atl man skulle införa en datalagstiftning i det här landet. Resultatet blev atl regeringen lillsaite offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén, som fick i uppdrag all framlägga förslag. Det var då icke en enda borgeriig representant som i vare sig första eller andra kammaren över huvud laget diskuterade datalagstiftningen. Datalagstiftningen har alllså lillkommil som en följd av socialdemokratiska initiativ i riksdagen. Först hösten 1970 i samband med folk- och bostadsräkningen blev del en allmän datadebatt. Man kan naturiiglvis diskutera vem som var först med att aktualisera dessa frågor, men del är som sagt intressant atl höra pä trätan mellan mittenbröderna.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

Herr WIJKMAN (m) kort genmäle:

Fru talman! Herr Hugosson har alldeles rätt i alt han och jag mänga gånger varit ense - jag vill gärna ge honom ett erkännande för del - när

9 Riksdagens protokoll 1975/76:123-124

129

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

del gällt atl arbeta för stärkt inlegrilelsskydd. Men han har i varje fall inte haft en justitieminister som delat hans uppfattningar, och det kan vi säkert också vara överens om.

Jag lycker att det är egendomligt atl säga alt vi vill politisera frågan, därför att vi i dag har en annan bedömning i sakfrågan huruvida man skall ändra lagstiftningen eller inte. Herr Hugosson och jag vill tydligen ändå komma till exakt samma punkt, nämligen en begränsning av den flod av befolkningsregister som vi riskerar i det här samhället.

Herr Hugosson säger alt jag har lämnat hell felaktiga uppgifter; det har inte fattats några beslut med anledning av vad som hände när det gällde Del Bästa. Jag har precis motsatt uppfallning. Precis när herr Hugosson böriade sitt anförande fick jag en lapp från generaldirektören i datainspektionen om att något missförstånd måsle föreligga. Jag har fltt mina uppgifter från dalainspeklionens byråchef i dag på morgonen. De var då nya även för mig, och jag hade ingen anledning alt betvivla dem. Men jag hade helt kunnat undvika dem i argumentationen, herr Hugosson. Jag tyckte bara att det var en intressant nyhet. Hela grundargumenlalionen finns i min motion. Det avgörande är att vi i dag har etl oklart rättsläge.

Jag vill inle påstå att herr Hugosson har fel när det gäller registren. Någonstans finns ett missförstånd. Del har naturiiglvis inte varit min mening alt lura vare sig herr Hugosson eller någon annan, och del är ju också myckel lätt all klara ul den här saken efteråt. Men oavsett detta föreligger alltså oklarhet i rättsläget. Därför menar jag alt det är angeläget alt precisera lagstiftningen,

I min molion - liksom i datainspektionens ulvärdering, där det föreslås atl man nalkas problemet genom en lagskärpning - sägs atl synneriiga skäl skall föreligga för atl man skall fl upprätta sådana här register. Dessa synneriiga skäl bör, skriver jag i min molion, begränsas till

"- utomordentligt tungt vägande samhällsintressen då alternativa lösningar saknas" - del avser alltså del fall dä SPAR inle finns; del har vi nu löst genom atl Datema flr ge ut adresser -

"- engångsbearbetningar av statistisk eller vetenskaplig natur"

"- frivillig medverkan från dem som skall registreras".

Jag lycker atl det är solklart vad det gäller. Del kommer all bli en lagstiftning, om vi nu vänlar till hösten, som ser exakt likadan ul som den jag här föreslår. Argumenten om hafsverk tar jag lätt pä, herr Svensson i Eskilstuna!

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Hugosson verkade en aning bekymrad över att det "politiserades" i denna fråga. Såviii jag förslår beror det på en mycket förståelig besvikelse hos herr Hugosson över alt hans partikamrater inte intar riktigt samma stringenta hållning som han själv gör.

130

Hert HUGOSSON (s) kort genmäle:

Fm talman! Ja, jag är förvånad över atl man försöker alt politisera frågan.

Och jag lycker att de borgeriiga partierna politiserar den när deras representanter i kammardebatlen säger; Kan vi lita på en socialdemokratisk regering i denna fråga? Det är faktiskt socialdemokrater i datainspektionen som varit med om att formulera den princip som vi diskulerari

Jag beklagar - del har jag sagt offentligt tidigare - att datalagen i sin nuvarande utformning inte kunnat tolkas på det sätt som jag har önskat. Men regeringen och hela socialdemokratin är fullständigt införstådd med att vi skall företa en ändring pä denna punkt. Denna lagändring måste då kopplas lill möjligheterna att fl den informalion som man behöver i form av tillgång till registeruppgifter.

Jag tycker att det är allvariigt när en ledamot av dalainspektionen och moderala samlingspartiets talesman i datafrågor inte tar reda på hur del förhåller sig utan säger i kammaren atl dammluckor nu har öppnats - det uttrycket användes här - trots att vi i dalainspektionen på mitt förslag kommit överens om atl varje sådan här fråga i fortsällningen skall behandlas av styrelsen. Även hert Wijkman, som flitigt är med på styrelsens sammanträden, måste väl då ha förstått att de uppgifter som han har fltt inle kan vara riktiga. Därför är det angeläget atl del som herr Wijkman kallar ett missförstånd blir uppklarat. Det är inga dammluckor öppnade, och den princip som vi är överens om kommer att tillämpas i fortsättningen.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

Herr WIJKMAN (m) kort genmäle:

Fru talman! Det faktum att herr Hugosson har en viss uppfattning gör inte alt jag kan lita på alt hela socialdemokratiska partiet har samma uppfattning. Jag konstalerar att herr Hugosson har blivil läl oss kalla del överkörd av sin justitieminister. Jag har också kunnat notera alt herr Hugosson var ganska upprörd vid del tillfallet.

Herr Hugosson säger att här finns det inga problem, dammluckorna har inte öppnats osv. Vilka av kammarens ledamöter som förra året var med om att rösta igenom det centrala riksskattesystemet kunde vänta sig att det skulle användas för en totalkontroll av i slort sett varie skaitskyldig av den lyp som pressen nu ger information om vecka efter vecka? Och del växer fram, herr Hugosson, i stort selt av sig självt - del är någon slags självgenererande process.

Nej, jag vill nog säga alt här finns det all anledning att strama upp poliliken väsentligl. Jag vidhåller vad jag sade i mitt första inlägg; Här har man försenat, medvetet eller omedvetet, tillsättandet av dalaulredningen. Utvärderingen från datainspektionen var klar i oktober förra året. Del kan inle ta ett halvår för en skicklig justitieminister att (1 fram de direktiven.

Missförstånd eller inte, herr Hugosson, om jag flr en uppgift på morgonen från en av de högsta tjänstemännen på datainspektionens kansli, nämligen byråchefen, som i stort sell är den sammanhållande länken för de här tillståndsfrågorna, och han hävdar atl drygt ett liolal register av den karaktär som Det Bästa öppnade vägen för har gäll igenom, flr jag naturiiglvis tro honom pä hans ord. Har vi missförstått varandra beklagar jag del.

Och märk väl, herr Hugosson, att detta är inte del avgörande i denna

131

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

fråga; det avgörande är all rättsläget är oklart och atl riksdagen i dag myckel väl bör kunna anla en lag i enlighet med mitt förslag. Då blir rättsläget i fortsättningen inle oklart. Då kommer justitieministern atl vara bunden vid vad majoriteten har sagt. Jag är inte sä säker pä alt han ärdet annars.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp) kort genmäle:

Fru talman! Herr Hugosson lyckeratt vi skall lila pä socialdemokraterna. Det hade vi gärna gjort, men en justitieminister som också är socialdemokral fattade ell vissl beslut, och sedan dess är jag inle riktigt säker, i varie fall inle pä del slalsrådel. Och dd är dock han som har med dessa frågor atl göra. Herr Hugosson litar jag faktiskt på i detla fall.

Herr Hugosson talade om politisering av frågan. Ja, om en part vill skyla över etl misstag av regeringen, är det då politisering? Eller politiserar vi som tycker atl vi skall försöka reparera de misslag som regeringen har gjort?

Hert HUGOSSON (s) kort genmäle:

Fru lalman! Om hert Lindahl i Hamburgsund och herr Wijkman på något säll lycker synd om mig för atl jag har blivit överkörd genom regeringens beslul skall jag snabbt förklara all del behöver de inte göra. Den princip som jag hela tiden har drivit, nämligen alt man skall begränsa antalet personregister, all man bara flr registrera sina egna kunder eller medlemmar - över huvud lagd den grupp som man skall arbela med - är vi ju alla överens om. Det man har trätt om är: Ger nuvarande lagstiftning rätt till denna tolkning eller inte? Där kan vi ha olika uppfattningar. Men sakfrågan är för mig det väsentliga, och den är all oklarheten i datalagen skall tas bort och all vi inie behöver avvakla den totala översynen på datalagstiftningens område. Del kan naluriiglvis ta en viss lid, varför vi redan till hösien bör göra en ändring i datalagen.

Jag vill sedan säga all jag lycker all man skall sluta med att säga att man inte kan lila på uttalandena när del gäller översynen av denna lagstiftning. Del är inte bara jag som ultalal mig i frågan här i riksdagen. Även jusliiieminisiern och finansministern hargjort det, och dessuiom framgår dd av beslutet i Del Bästa-ärendet atl regeringen anser atl en översyn är moliverad. Om man läser i handlingarna finner man atl uppfattningen i sakfrågan hela liden har varit entydig och klar: Lagstiftningen bör ändras så all vi kan leva upp lill våra principer i della sammanhang.

132

Hen HAGLUND (s):

Fm talman! Jag skall säga några ord om näringsutskoitels betänkande nr 59 som gäller vpk-molionen nr 521 om förstatligande av elektronikindustrin.

Moiiveringen för yrkandel finns i moiionen nr 520 om datapolitiken som behandlats av konstiiulionsutskotlet. Näringsulskottets del i ärendet har varit - för all använda datalerminologi - biten om förstatligande av elektronikindustrin. Argumenteringen om förstatligande är den gamla vanliga, dvs. för vpk:s del argumenteringen om folklig makt, slora kapitalistiska

kapitaliniressen som har anknylning lill USA osv. Utskottet har på sedvanligt säll redogjort något för elektronikindustrins omfattning och omsättning.

Svårigheterna med denna komplicerade och tekniskt avancerade industri är alt veta vad som räknas lill densamma. Helt naturligt har motionärerna ej heller kunnai precisera detta. Gränsen är, som vi också säger i utskotts-betänkandet, svår all dra.

Jag vill här lämna endasl etl exempel. En stor del av dala- och elektronikindustrin omfattas av maskinvaror. L M Ericsson fakturerade 1973 sådana för 5 212 milj. kr., alltså över 5 miljarder. För SAAB-Scanias del var siffran nära 5,5 miljarder. Man gör därvid reservalioner för vad som skall räknas som maskinvara. Även detla är etl komplicerat problem. Övriga tillverkare i Sverige är AGA AB och tvä förelag som lill hälfien ägs av slalen, nämligen Ellemiel Utvecklings AB och Stansaab Elektronik AB. Vidare kommer naluriiglvis fiera utländska förelag med omfattande elektronisk verksamhei alt omfattas av förslaget om förstatligande av elektronikindustrin.

Detta visar någol om problemen med förslagel om förstatligandet. Men moiionärerna kanske i del sammanhanget bara avser den speciella del av elektroniken inom dataindustrin som omfattar lillverkning av maskinvaror, komponenter, programvaror, tjänsler och tillbehör. Utskottet har utgått ifrån att så är fallet, och branschen har ju kartlagts av dalaindustriulredningen i ell belänkande SOU 1974:10 med rubriken Dala och näringspolitik, där många förslag lämnades och där myckel redan har förverkligats. Utredningen lade bl. a. fram förslag om utvecklingslinjer för svensk datapolitik.när del gäller forskning och utveckling. Frågan om förstatligande av dataindustrin eller delar av densamma logs icke upp av ulredningen.

Ulskoltet finner inle med de medel som nu finns på lagstiftningens område och de engagemang som slalen har i dalabranschen all anledning föreligger för etl förstatligande av denna. Än mindre synes anledning finnas för eu förslatligande av elektronikindustrin. Jag yrkar därför bifall lill näringsulskottets hemställan i beiänkandei nr 59 och avslag på moiionen 521.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

Hen ISRAELSSON (vpk):

Fru talman! Jag yrkade ju lidigare bifall, till motionen och jag skall inle göra några yllerligare utläggningar, utan jag vill bara förklara all när vi lalar om elektronikindustrin så menar vi pä sikl hela elektronikindustrin. Del vi nu diskuierar skulle alltså ingå som en del i denna, och det sade jag också i milt första anförande.

F. ö. kvarsiår mill första bifallsyrkande.

Överläggningen var härmed slulad.

Konstitutionsutskottets betänkande nr 47

Mom. I och 2

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa monieni henislälll.

133

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Werner i Malmö och fru Jacobsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad; Sedan fru Jacobsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion;

Den som vill alt kammaren.bifaller konstitutionsutskottets hemställan

i belänkandet nr 47 mom. 3 röslar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 1 av herr Werner

i Malmö och fru Jacobsson.

Vid omrösining genom uppresning förklarades fiertalei av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Jacobsson begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 272

Nej - 45

Avstår - 1

134

Mom. 4

Proposilioner gavs på bifall lill l:o) ulskoltels hemställan, 2:o) reservationen nr 2 av herr Lindahl i Hamburgsund saml 3:o) det av herr Wijkman under överläggningen framställda yrkandel. och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Lindahl i Hamburgsund begärde volering uppiogs för beslämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Wijkman begärt volering belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren lill koniraproposiiion i huvudvoteringen angående konsiiluiionsulskotlets hemställan i beiänkandei nr 47 mom. 4 anlar reservalionen nr 2 av herr Lindahl i Hamburgsund röslar ja. den dd ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren lill koniraproposiiion i nämnda volering aniagil det av herr Wijkman linder överläggningen framställda yrkandet.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstal för ja-proposilionen. Då herr Wijkman begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 36

Nej - 60

Avstår - 221

1 enlighd härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller konsiiluiionsulskotlets hemställan i betänkandet nr 47 mom. 4 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil del av herr Wijkman under överiäggningen framställda yrkandel.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Wijkman begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 213

Nej - 99

Avstår - 5

Mom. 5

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskottds hemsiällan, dels reservalionen nr 3 av herr Berndlson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller konslilulionsuiskolleis hemställan

i beiänkandei nr 47 mom. 5 röslar ja,

del del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 3 av herr Berndlson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Israelsson begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 298

Nej - 17

Avslår - 2

Mom. 6

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 4 av herr Boo m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Boo begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan

i beiänkandei nr 47 mom. 6 röslar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 4 av herr Boo m. fl.

135

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Datapolitiken

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalei av kammarens ledamöler ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Boo begärde rösiräkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 231

Nej - 84

Avstår - 3

136

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 5 av herr Lindahl i Hamburgsund, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lindahl i Hamburgsund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller konstilutionsulskollets hemställan

i belänkandet nr 47 mom. 7 röstar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 5 av herr Lindahl

i Hamburgsund.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lindahl i Hamburgsund begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 286

Nej - 30

Avstår - 2

Mom. 8 och 9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Näringsutskottets betänkande nr 59

Propositioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemställan, dels motionen nr 521 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskollds hemställan i betänkandet nr 59 röslar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har karnmaren bifallil motionen nr 521.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-propositionen. Då herr Israelsson begärde röst-

räkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298

Nej - 17

Avslår - 1

Pä förslag av fru tredje vice lalmannen beslöt kammaren all uppskjula behandlingen av pä föredragningslisian älerslående ärenden lill kl. 1930.

§ 9 Anmäldes och bordlades

Lagutskottets beiänkanden

1975/76:29 med anledning av moiioner om vissa vigselfrågor

1975/76:30 med anledning av motion om ställföreuädare för vissa dödsbon

1975/76:31 med anledning av proposilionen 1975/76:196 med förslag till lag om moiortävlingsförsäkring, ni. m.

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anmälan av interpellation

§ 10 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kam-markanslid

den 12 maj

1975/76:180 av herr Anlonsson (c) lill herr kommunminisiern om en redogörelse för överiäggningarna i slal-kyrka-frågan:

Sedan mer än ell är har överläggningar förts mellan representanter för regeringen och för svenska kyrkan om den framtida utformningen av förhållandet mellan stat och kyrka i vårt land. Någon redovisning har inte lämnats i någon form för dessa överläggningar.

Frågan om förhållandet mellan slalen och kyrkan angår alla människor i värt land. Jag erinrar om all mer än 97 96 av våra svenska medborgare vall all sianna kvar som medlemmar i svenska kyrkan faslän det under långtid varit en enkel sak all utträda. Detärdärförsjälvklart alt vi i riksdagen - oberoende av livsåskådning och partitillhörighet - har etl stort ansvar för svenska kyrkans framtid.

Hur kyrkans ställning i samhället skall närmare utformas kan man naturiiglvis ha olika meningar om. Klart är också all vissa reformer är motiverade i nuläget, även om del enligi min mening knappasl finns anledning all önska någon djupgående förändring. All slal-kyrka-frågan lagils upp lill prövning är sålunda nalurligl. Jag erinrar om all riksdagen beslöi om en utredning för jämni 20 är sedan, 1956, och all ivä uiredningar verksiällis sedan dess, försi experlulredningen 1958-1968 och sedan siat-kyrka-be-redningen 1968-1972.

137

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Anmälan av Interpellation

138

Den mycket omfattande remissbehandlingen av de båda sial-kyrka-ul-redningarnas beiänkanden och den livliga debatten kring dessa gav klart besked om var både svenska kyrkan och del alldeles övervägande folkflertalet i värt land slår i denna fråga. Jag erinrar om all t. ex. en nästan enig opinion bland kyrkans lekmän genom Pasloralsförbundd bäde 1968 och 1972 uttalade sig för ell bibehållande av en öppen folkkyrka på den nuvarande församlingsslyrelselagens grund. Del genomgripande reformförslaget i 1972 års belänkande avvisades bestämt.

Centerpartiets representant reserverade sig ensam i 1972 års utredning för ell bibehållet samband mellan kyrkan och staten på den grundval som församlingsslyrelselagen ulgör. Cenierreservalionen hade avgörande betydelse för atl utredningsförslaget föll.

Då regeringen våren 1973 meddelade atl 1972 års förslag inle skulle läggas fram för riksdagen signalerades att frågan skulle få "ligga på is". Ell nytt iniiialiv togs emellertid hösten 1974, vilket ledde till all officiella överläggningar uppiogs mellan regeringen och kyrkan i april 1975. Etl gemensami arbete bedrivs inom fyra gemensamma arbetsutskott med represenlanler för regeringen och kyrkan: ell för begravningsväsendet, ell för kyrkans ekonomi, ell för kyrkans egendom och ell för kyrklig lagstiftning och vad som lär kallas "övergångsanordningar".

Del har sagts all målet för dessa överiäggningar är all nå enighet kring en lösning av slal-kyrka-frågan. Mot ell sådanl mål kan naturiiglvis ingen invändning göras. Del har emellertid också sagts all målet i sak skulle vara atl finna former för all genomföra del väsentliga i 1972 års avvisade kom-miltéförslag. Ell sådant mål kan inle godtas. Den breda folkopinion som kom till uttryck vid remissbehandlingen av 1972 års förslag måsle respekteras.

Även om det är i hög grad angeläget alt svenska kyrkan själv flr komma till tals i denna fråga, flr detla inle utesluta all riksdagen och partierna - som måsle bära del avgörande ansvaret för en lösning - blir underrättade om frågans handläggning. Givetvis kan del inie begäras all vad kyrkans represenlanler framfört skall redovisas av regeringen för riksdagen, men de ståndpunkter regeringen själv intar måsle redovisas öppet i sina huvudlinjer för en allmän debatt. Sedan överiäggningarna nu pågått mer än ell år synes liden vara inne all lämna en sådan redovisning.

Frågan om svenska kyrkans slällning är så väsentlig för de enskilda människorna i vårt land, all det är hell uteslutet all lägga fram ett förslag lill lösning under nästa valperiod om inle underiag ges för en allmän debatt i årets valrörelse. Frågan flr inte avgöras ulan alt folkel haft möjlighet all la ställning. Några "övergångsanordningar" bör över huvud tagel inle utformas utan att partierna får delta i arbelel.

Enligt vad som meddelats har en plenarsammankomsi hållits i måndags, den 10 maj, mellan statsrådet och de represenlanler för regeringen och kyrkan som deliar i överiäggningarna. Mol denna bakgrund är lidpunkien lämplig för atl lämna riksdagen en redovisning. Denna bör givelvis ge klarhel om regeringens inslällning inom eilvart av de fyra arbdsuiskoliens områden.

Av särskilt intresse är alt få vela regeringens inställning i dag till frågan om församlingsslyrelselagens bibehållande, som var en kärnpunkt i 1972 års förslag och debatten kring della.

Det är i och för sig beklagligt alt behöva framställa en interpellation vid denna tid av riksmötet. Det har emellertid varit närmast ofrånkomligt all vänta på sammanträdet den 10 maj för att fl en meningsfylld deball.

Jag ber sålunda atl fl fråga:

Vill statsrådet lämna riksdagen en redogörelse för överläggningarna i slal-kyrka-frågan mellan regeringen och svenska kyrkan och för de ståndpunkter regeringen därvid intar i de väsentliga delfrågorna, särskilt den om församlingsslyrelselagens bibehållande?

Nr 123

Onsdagen den 12 maj 1976

Meddelande om frågor

§ 11 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 12 maj

1975/76:362 av herr Nyhage (m) lill herr utbildningsministern om nybyggnad av värdskola i Borås:

Den 22 mars 1973 inlämnade utbildningsnämnden vid Älvsborgs läns landsling en framställan lill skolöverstyrelsen angående lokalbehovsprövning fören vårdskola i Borås, Vid upprepade tillfällen har utbildningsnämnden därefter på skilda sätt aktualiserat frågan, som är av högsta angelägenhetsgrad för landstingets utbildningsverksamhet. Ännu i böan av maj 1976 har ärendet icke föranlett någon åtgärd frän skolöverstyrelsens sida.

Är statsrådet beredd medverka till att frågan om nybyggnad av värdskola i Borås bringas lill en snabb lösning?

1975/76:363 av herr Ångström (fp) lill herr försvarsministern om val av plats för bombfällningsövningar inom flygvapnet:

Flygvapnet avser all öva bombfällning mot etl område, Lycksmyren i Västerbottens inland, som är riksbekant försitt rika flgelliv och där häckning just pågår.

Sker inle denna bombfällning över naturkänsligl område i strid med de allmänna bestämmelser som är utfärdade för övningar inom krigsmakten och enligt vilka slörsia möjliga aktsamhel skall iakttagas beträffande åverkan bl. a. pä känsliga naturområden?

§ 12 Kammaren åtskildes kl. 18.07.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Genien