Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:121

Fredagen den 7 maj

Kl. 09.00

§ 1 Val av fyra riksdagens ombudsmän

Företogs val av fyra riksdagens ombudsmän.

Hert JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr lalman! Förslaget till ombudsmän är enhälligt. I överensstämmelse med gällande bestämmelser har samråd ägt rum med de av partigrupperna utsedda ledamöterna av talmanskonferensen. Även de har enhälligt anslutit sig till förslaget.

När JO-reformen nu skall genomföras har JO-delegationen ansett det viktigt alt verksamheten kan bygga på erfarenhet av JO:s tidigare arbete. Därför har delegationen varit angelägen om att justitieombudsmannen Lundvik skulle bli administrativ chef och få vissa speciella uppgifter i överensstämmelse med riksdagens beslut. Även i övrigt har delegationen strävat efter att kunna få utnyttja den erfarenhet som finns inom JO-ämbetet och bevara kontinuiteten. Två av de i övrigt föreslagna har varit knutna lill JO-ämbetet som ställföreträdande JO resp. kanslichef Delegationen har också funnit det väsentligt att de föreslagna justitieombudsmännen har erfarenhet från skilda områden. Det har varit möjligt att finna kandidater som svarar mot detta krav.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till delegationens förslag på samtliga fyra punkter.

Hert TALMANNEN:

Valet av fyra riksdagens ombudsmän avser tiden från valet till dess nytt val förrättas under fjärde året härefter. JO-delegationen har föreslagil omval av justitieombudsmannen Ulf Lundvik och till nya justitieombudsmän ställföreträdande justitieombudsmannen Anders Wigelius, kanslichefen Kari-Erik Uhlin och kammarrättslagmannen Leif Ekberg.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Val av fyra riksdagens ombudsmän

Kammaren utsåg för tiden från valet till dess nytt val förrättades under Ijärde året härefter till

justitieombudsman, tillika administrativ chef med särskilda befogenheter: justitieombudsmannen Ulf Lundvik,

justitieombudsmän:

ställföreträdande justitieombudsmannen hovrättslagmannen Anders Wigelius, kanslichefen Kari-Erik Uhlin och kammarrättslagmannen Leif Ekberg.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

§ 2 Justerades protokollen för den 28 april.

§ 3 Upplästes följande till kammaren inkomna skrivelse:

Insyn, integrdet och Till riksdagens kammare

rättssäkerhet inom Härmed anhåller jag om att från och med den 1 juli 1976 bli entledigad

sjukvården frän uppdraget all vara fullmäktig i Sveriges riksbank.

Stockholm den 6 maj 1976 Cecilia Nettelbrandt

Denna anhållan bifölls av kammaren.

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1975/76:2551-2555 till konstitutionsutskottet

§ 5 Insyn, integritet och rättssäkerhet inom sjukvården

Föredrogs socialutskottets betänkande 1975/76:33 med anledning av motioner om insyn, integritet och rättssäkerhet inom sjukvården m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1975/76:1227 av herr Carishamre m. fl. (m, c, vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde att vad i motionen anförts om patientjournaler syftande till ett bättre skydd av patienternas personliga integritet skulle delges medicinalansvarskommillén för beaktande i dess fortsatta utredningsarbete,

1975/76:1263 av fru Johansson i Uddevalla m. fl. (s),

1975/76:1281 av herr Molin m. fl. (fp), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde att medicinalansvarskommittén fick i uppdrag att utarbeta förslag till patienträltighetslag i enlighet med vad i moiionen anförts, och

1975/76:1284 av herr Nilsson i Kristianstad m.fl. (s).

Utskottet hemställde

1. beträffande informationsfrågor m. m. alt riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:1263 och 1975/76:1284,

2. belräffande sekretess m. m. i fråga om patientjournaleratt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1227,

3. belräffande patienträltighetslag att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1281.

Reservationer hade avgivits Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

1. belräffande sekretess m. m. i fråga om patientjournaler av herrar

Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som ansett atl utskottet under 2 bort

hemslälla all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1227 hos regeringen Insyn, integritet och

skulle anhålla att moiionen för beaktande överlämnades till medicinal- rättssäkerhet inom

sjukvården

ansvarskommiltén.

2. belräffande patienträltighetslag av herrar Carishamre (m), Romanus (fp) och Åkerlind (m) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1281 hos regeringen skulle anhålla atl motionen för beaktande överlämnades till medicinalansvarskommillén.

Hert CARLSHAMRE (m):

Herr lalman! De senasle åren har riksdagen haft att la slällning lill en lång rad förslag som har gällt patienternas intressen inom sjukvårdsorganisationen. Del har varit frågor om integritet och rättsskydd. Det har varit frågor om informalionsräll och myckel annal. Denna aktivitet inom riksdagen motsvaras av en molsvarande aktivitet uianför riksdagen, där under ell anlal är en deball har varit i gång - mycket livligare än lidigare - i dessa frågor. Del bildas intresseorganisationer och patient-rälisföreningar och del genomförs uppvaktningar och aktioner av olika slag, alll för alt tillvarata vad man uppfattar som patienternas inlressen.

Del är väl inte märkvärdigt atl del har blivit en ökad livaktighet pä del här området. Vår sjukvårdsorganisation och allt vad därtill hör har blivit mer och mer komplicerad. Behandlingsmetoder och läkemedel har blivil alllmer sofistikerade och människorna har blivit ängsliga för vad de egentligen utsätts för. Vi har väl också allmänt blivit mera medvetna och vill vela mer om vad' som sker med oss.

1 dag har vi, herr lalman, några nya sådana ärenden på riksdagens bord i socialulskotlels betänkande nr 33. Denna gång handlar det om patientjournalerna och om behovet av en samlad patientlagstiftning. Jag skall bara uppehålla mig vid den första av dessa frågor. Den andra tas om hand av herr Molin i ett efterföljande anförande.

Del är inte någon stor skillnad i uppfattning mellan ulskoitsmajoritet och reservanter när del gäller reservationen nr 1, frågan om patientjournalerna. Del är såvitt jag förslär ingen skillnad alls i sakfrågan, hur viktigt del är au bereda patientjournaler ell lillfredssiällande sekreless-skydd. Den punkt där vi skiljer oss ål är i bedömningen av om det just nu finns någon som har uppdraget atl utreda denna fråga.

Utskottsmajoriteten menar alt frågorna om tillfredsställande sekretess för patientjournaler hör naturligt hemma inom medicinalansvarskom-mitténs ulredningsområde. Vi reservanter, herr Åkeriind och jag, har inle kunnai läsa oss till all del faktiskt är så och har därför ansett atl man uttryckligen kan överlämna denna fråga till medicinalansvarskom-

Nr 121 minen för atl få den utredd och bedömd. Della är en procedurfråga men

Fredagen den ''"" ''" "'' som sådan.

7 m'ii 1976 Patientjournalerna har varit uppe till diskussion även här i riksdagen

_____________ flera gånger på senare år. Del har då ibland gällt patientens rätt atl själv

Insyn, Integritet och få ta del av sin journal. Det har också gälll att skapa bestämmelser för
rättssäkerhet inom atl journalerna skall bli korrekta och kunna användas till de ändamål
sjukyården som de är avsedda för. Journalen har ju kommil och kommer atl - mer

än man säkerligen för några år eller årtionden sedan drömde om - användas som bevismedel i processer. Dä är del angelägel att de hålls korrekta. Vi har tidigare t. ex. diskuterat en sådan fråga som all tillämpa bokföringslagen på journaler, så all det inle skall vara tillåtet all ändra dem i efterhand på vilket sätt som helst.

I dag gäller del det egentliga sekretesskyddet. Del har nalurliglvis blivil känsligare med åren, framför alll sedan vi har gått in i dataåldern och lever i etl daiorsamhälle, där uppgifter om människor samlas upp och lätt kan göras tillgängliga på ell sätt som vi aldrig anade för ganska få är sedan.

Del är oerhört viktigt atl förhållandel mellan läkare och patient kan bli sä förtroendefullt som möjligt. Varenda läkare kan vittna om hur en patient som lämnar mottagningsrummet efter ett samlal inte sällan vänder sig om och allra sist säger: Säg, doktorn, jag kan väl lita pä atl allt vad vi har sagt här stannar oss emellan? Del är en självklarhet att man vill ha det förtroendet till sekretessen. Jag tror också atl just sjukvården hör till de områden i samhället som har haft den högsta statusen när del gäller tillförlitlighet i fråga om sekretess, förtrolighel och sådanl. Del står väl oftast inte särskilt märkvärdiga saker i en patientjournal, annat än del som direki gäller sjukdomen, och man kan lycka att del väl inle är mycket att hymla med och vara så hemlighetsfull om. Men det kan faktiskt förekomma andra anteckningar, som inte står i direkt samband med den åkomma man behandlas för. Det kan väl också vara nalurligl alt så sker, eftersom bakgrunden, hela patientens liv, har betydelse för behandlingen. Även upplysningar om själva sjukdomen är sådanl som många människor, när de väl kommil igenom sitt onda, gärna vill hålla för sig själva - ingen annan har något alt göra med vad jag har genomgått för sjukdomar. Man tycker sä och känner så, och det bör man ha rätt lill. Man har väl inle heller varit särskilt orolig för att sädana här uppgifter skall slippa ut.

Men nu är vi inle riktigt lika säkra längre. Över huvud tagel håller
sekretessen på det här området pä att, inte genombrytas men på något
säll mjukas upp och bli svårare atl hantera. Vi har ju de senasle dagarna
fått belägg för hur enligt en liten ny bevissäkringslag läkares patientkort
kan tas fram till granskning av taxeringsmyndigheterna. Ell patientkort
kan verkligen innehålla förtroliga uppgifter, som ingen annan än doktorn
och patienten bör ha tillgång till.
Dä säger man: Del gör väl ingenting, för de som får tillgäng lill kor-
tet eller, i del fall vi talar om, journalen har ju också tystnadsplikt. Det

är ju myndigheter med tystnadsplikt det handlar om. Del är rikligt, men vi skall ändå vara medvetna om att när vi försöker skydda sekretessen i sådana fall gör vi det med en lag som reglerar hur man skall handskas med hemliga uppgifter och sådant, men vi gör det också, och det är enligt min mening del vikligasle, genom alt alltid, så mycket som del någonsin är möjligt, begränsa anlalet av de människor som har tillgäng till en hemlig uppgift. Det brukar sägas all en hemlighet som delas av tvä inte är någon hemlighet längre, men vi har väl ansett all det som delas' av läkare och patient har varit hemligt och stannat där. Men så fort kretsen vidgas och sådana här uppgifter sprids till andra - det kan vara hur perfekt samvetsgranna människor som helst som är underkastade egen tystnadsplikt och alls icke har för avsikt att bryta den - är det i och för sig en sekretessrisk.

Vi vel av erfarenhet atl antalet läckor och risken för läckor växer så fort fler människor invigs. Därför är del vikligl alt patientjournaler stannar där de skall vara, så långl möjligt, och att de inte innehåller uppgifter som kan vara obehagliga för patienten. Del är vikligl därför atl vi annars riskerar all förtroendet mellan läkare och patient rubbas. Vi riskerar en dubbel journalföring. Vägar doktorn inle lila på all del han har antecknat stannar där del skall vara, slutar han väl till sist med att anteckna och gör egna fickalmanacksanteckningar eller vad del nu kan bli för någonting, som varken palienlen eller någon annan har tillgäng lill. Del är alllså viktigt atl vi får klara regler på del här området.

Del särskilt besvärliga kommer nu i datasamhället. Vi har föreslagil i motion, och även i reservalion, all personliga uppgifter, som bör skyddas när man för över journalerna på databand, inte bara skall spärras ulan över huvud laget inle få följa med in på bandet. De skall inte finnas där. Man har bara ett sätt all effektivt skydda sekretessen när del gäller data, och del är all man inle sätter en spärr för vad som får las ul ifrån bandet, ulan alt man sätter en spärr för vad som får läsas in pä bandet. Som vi ser del får del inte finnas något onödigt pä bandet. ■

Vi har också begärt alt patient som har tillgång lill sin egen journal och har räll all få se den skall kunna begära, och också få denna begäran respekterad, all uppgifter som han lycker inte bör slå där skall las bort.

Slutligen har vi tyckt all del är onödigt alt patientjournaler lagras och arkiveras i nästan del oändliga och är tillgängliga viss lid efter patientens död. Vi menar all del normala bör vara all patientens journaler försvinner samtidigt som patienten själv avlider.

I denna fråga har vi inle gjort någonting annal än all vi har ben all den skall överiämnas för granskning och uiredning lill medicinalansvarskommittén med det yrkande som framförs i reservalionen 1.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den reservalionen.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Insyn, integritet och rättssäkerhet inom sjukyården

Hert MOLIN (fp):

Herr lalman! En sjuk människa har svårare alt slälla krav pä sin omgivning än en frisk människa. Del är därför särskilt vikligl att slå vakt

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Insyn, Inlegritet och rättssäkerhet inom sjukyården

om en sjuk människas integritet och rättigheter. Del gäller i särskilt hög grad människor som läggs in på sjukhus, där del drastiska miljöbytel ofta innebär en svär påfrestning för den enskilde. Det är vanligen äldre människor, som pä sjukhusen hastigt får vänja sig vid t. ex. nya matvanor och nya sovtider. De tvingas Ullbringa hela dagen med främmande människor. Naturbehoven måste ibland skötas i sjuksalen i andra människors åsyn. Allt della bidrar lill atl hos en del patienter skapa ångestkänslor och kan föranleda en rädsla all framställa krav på sjukhuspersonalen

- krav som i och för sig vore berättigade.

Patienten skall vara den centrala personen i vårdarbetet. Palienlen skall stödjas, och patientens önskemål och synpunkter måsle vara utgångspunkt för behandlingen. Patienterna har i princip själva räll all bestämma vilka undersökningar och behandlingar som skall ulföras på dem. Del är då inie minsl vikligl all patienterna får ordentlig information både om vilka behandlingsmetoder och läkemedelsallernaiiv som finns tillgängliga och om vilka rättigheter patienterna har.

Den här problematiken har jag behandlal i motionen 1281 om en särskild paiienirällighelslag - en lanke som har fåll en del slöd i tidnings-deballen på senare tid. Motionsönskemåld har fåll ett kort svar i socialuiskoneis belänkande nr 33. Ulskollel anser hell enkelt all pågående ulredningsarbde lillgodoser syftel med motionen. Jag skall här la upp ivå punkier av de många som finns i moiionen och som visar del akluella behovei av en lag av dd slag som begärs i moiionen.

Den första punkt jag helt kort vill beröra gäller patienlernas räll all påverka behandlingen av sig själva. I princip skall patienten ge tillstånd till varie medicinsk behandling utom i de fall, t. ex. vid akut medvetslöshet, då patientens medgivande inte kan inhämtas. För atl palienlen skall kunna påverka behandlingen av sig själv krävs emellertid adekvat informalion både om det egna hälsoläget och om vilka medicinska behandlingsmetoder som slår till förfogande. Det är därför viktigt all all informalion frän sjukvårdens olika delar kommer palienlen till godo.

Lika viktigt är alt all den information palienlen själv har all ge om sitt hälsotillstånd kommer värdpersonalen till del. Del är i del sammanhanget väsenlligl all man så långt möjligt uppehåller en vårdkonlinuitei

- vilkel krävs av folkpartiet i en annan molion - som gör au infor
mationen om patienlernas hälsotillstånd inle blir uppdelad i stycken och
bara delvis kommer behandlingspersonalen lill godo. Del är över huvud
lagd vikligl, inle minsl vid långvarig sjukdom, all avsälla lillräckligi
med lid för all inhämla patientens egna synpunkter på sin behandlings
situation.

Den andra punkten jag skulle vilja beröra och som också berördes av herr Carlshamre gäller sekretessen beträffande enskilda patienters pa-lienlkorl. Palienljournalerna bör nalurliglvis inte lämnas ul annat än i mycket speciella fall. Palientjournalen skall vara någonting mellan läkare och paiieni. Men del finns f n. mer än 20 olika fall dä läkare har an-niälningsplikl lill annan myndighet och då alllså vissa uppgifter ur pa-

tienljournalen automatiskt blir lillgängliga för andra offenlliga myndig-heler. I en del fall är del t. o. m. så alt dessa uppgifter av annan myndighet förs in på data. Delta aktualiserar då behovet av en väsenlligl bättre sekretess mellan myndigheterna vad gäller användning av datamaterial än vad som råder f n.

I samband med den akluella diskussionen om skaiiemyndigheiernas arbele har det också framgått all skaiiemyndighderna under vissa föruisätiningar har rätt alt la del av patientjournaler. Läkarna är skyldiga all pä begäran lämna ul sina patientkort till skattemyndigheterna. Del innebär ju att skaiiemyndighderna kan få mängder av personliga uppgifter om vederbörande läkares patienter. Detta visar hur viktigt det är all integriteten för den enskilde patienten stärks genom lagstiftning. Patientjournalerna bör betraktas som patientens egendom och bör inle i princip utlämnas frän läkaren lill någon annan utan patientens eget godkännande.

Herr talman! Del här var två av de punkier som jag menar bör innefattas i en paiienirällighelslag, där man i lagens form ger en stöd ål sjuka människors rättigheter. Del är viktigt atl alla sådana regler för all säkerställa integritet och människovärde för patienterna samlas i en lag. Jag tycker att del då är ett minimikrav all frågan om en paiienirällighelslag får övervägas av medicinalansvarskommillén. Dd är vad som yrkas i reservationen 2, som jag yrkar bifall lill.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Insyn, integritet och rättssäkerhet inom sjuk\'ården

Hert KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Jag har ingen anledning alt la upp någon längre diskussion med vare sig herr Carlshamre eller herr Molin. Vad de har sagi är myckel vikliga ling. Del som skiljer mellan de båda föregående lalarna och ulskollel är emellertid all ulskoltet i sill belänkande pekar på att del pågår ell ulredningsarbde på delta område som täcker vad herrar Carlshamre och Molin har varit inne på. Under sädana förhållanden finns det ingen anledning att genomföra några ytterligare utredningar pä området.

Medicinalansvarskommillén, som har arbetat ell parar, har böriat komma in i etl skede där en rad frågor som ulredningen har all handlägga häller pä att lösas. Medicinalansvarskommillén har all göra bl. a. en allsidig översyn av reglerna för samhällets tillsyn över personalen inom hälso- och sjukvården. Som uiskottd framhållit har ulredningen ett allmänt bemyndigande all la upp frågor om rällssäkerhei och inlegriiei som kan bli akluella under arbelds gäng. Kommilién skall också la upp informationsfrågorna, och jag avslöjar säkert ingen hemlighet från kommitténs arbele om jag säger an just de frågorna ingår som ell vikligl led i arbeiei. Utredningen har vidare atl syssla med palienlskyddei, och någon anledning au lill ulredningen översända moiionen av herr Carlshamre m. fl. finns det enligi ulskoilds mening inie.

Eftersom frågan om patienlernas rättigheter ingår i direktiven lill ulredningen och arbetet är på god väg finner jag ingen anledning att närmare la upp en diskussion om patient- eller värdombudsmän i delta sam-

Nr 121 manhang.

Fredagen den frågor som kommittén har all handlägga är alltså under arbele,

7 mai 1976 ° " hänvisning lill detta yrkar jag bifall lill ulskotlels förslag.

Insyn, integritet och Herr MOLIN (fp):

rättssäkerhet inom Herr talman! Får jag då tolka socialutskottets ordförande sä atl han
sjukvården menar all medicinalansvarskommillén redan har uppdraget att överväga

en särskild patienträltighetslag?

Hert KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Del står herr Molin fritt all lolka mill ullalande precis som han vill.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 1 av herrar Carishamre och Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlshamre begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Carlshamre och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carlshamre begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 235

Nej - 43

Avstår - 11

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Carlshamre m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Molin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betan- Nr 121

kandel nr 33 mom. 3 röstar ja. Fredagen den

den det ej vill röslar nej. 7 maj 1976

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 2 av herr Carishamre--------

m.fl. Hälso- och sjukvård

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Molin begärde rösträkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 205

Nej - 73

Avstår - 10

§ 6 Hälso- och sjukvård

Föredrogs socialutskottets betänkande 1975/76:34 med anledning av motioner om utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna 1975/76:215 av hert Börjesson i Falköping (c),

1975/76:269 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari såviii nu var i fråga (yrkandena la, 2a, 2b, 3b och 4) hemställts

a) att riksdagen hos regeringen skulle anhålla atl utredningen om hälso-
och sjukvårdslagstiftningen fick i uppdrag att lägga fram förslag till
genomförande av ett husläkarsyslem enligt de riktlinjer som angetts i
motionen,

b) att riksdagen hos regeringen begärde förslag till en utbyggnadsplan för långtidsvården omfattande minst 20 000 platser under den närmaste tioårsperioden,

c) alt riksdagen hos regeringen begärde förslag till statsbidrag till hemsjukvården,

d) att riksdagen hos regeringen begärde all ett program för den fortsatta
utbyggnaden av hälsovården och sjukvården förelades riksdagen i en
lighet med de riktlinjer som angetts i motionen,

e)all riksdagen gav regeringen lill känna vad som i moiionen anförts om angelägenheten av att tillvarata ideella insatser.

1975/76:1251 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen beslutade alt hos regeringen anhålla om tillsättandet av en fem-partiutredning om en offensiv hälsovård enligt i moiionen anförda riktlinjer,

Nr 121 1975/76:1297 av herrar Sellgren (fp) och Westberg i Ljusdal (fp), vari

Fredaeen den hemslällls atl riksdagen gav regeringen lill känna vad som anförts i mo-

7 m-ii 1976 tionen om angelägenheten av att ge frivilligorganisationer ökade möj-

_____________ ligheter att bistå sjukvårdspatienter,

Hälso- och sjuk\'ård

1975/76:1306 av herr Werner i Malmö (m), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen begärde en parlamentarisk uiredning med uppgift att undersöka verkningarna av enhetsiaxereformen inom sjukvärden,

1975/76:2009 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen skulle

a) ge regeringen till känna vad som i motionen 1975/76:1979 anförts om en kraftig utbyggnad av hemsjukvården under den närmaste 10-årsperioden,

b) som sin mening uttala vad i motionen 1975/76:1979 anförts om införande av ell husläkarsyslem som bl. a. garanterade att patienterna alltid kunde vända sig lill samma läkare,

1975/76:2061 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade all hos regeringen begära en uiredning angående nya regler för statsbidrag till primär- och landstingskommunernas service och omvårdnad för äldre, vid vilkas utformning man borde eftersträva all genom enhetliga staisbidragsregler underlätta en effektiv samordning av nämnda verksamhet,

1975/76:2074 av fru Hjalmarsson m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde en utredning om den psykiatriska vårdens innehåll och organisation, och

1975/76:2078 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk), vari hemslällls atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om snabb och grundlig om-formulering av menlalvårdens mål och inriktning enligt främst följande linjer, nämligen (a) avskaffande av det individ- och symplomorienlerade sjukdomsbegreppet, (b) avskaffande av passiviserande och föråldrade behandlingsmetoder, (c) aktiv, demokratisk medverkan från patienterna.

Ulskollel hemställde

1. belräffande införande av ell husläkarsyslem alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:269 (yrkandet I a) och moiionen 1975/76:2009 (yrkandet 2),

2. belräffande utbyggnad av hemsjukvården all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2009 (yrkandel 1),

3. belräffande stöd lill hemsjukvården att riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:269 (yrkandel 2 b) och motionen 1975/76:2061 hos regeringen skulle anhålla alt moiionerna överlämnades lill kommunal-

1 ekonomiska ulredningen.

4. belräffande ökade resurser för långtidssjukvården att riksdagen Nr 121 skulle avslå motionen 1975/76:215, Fredagen den

5. belräffande en utbyggnadsplan för långtidssjukvärden all riksdagen__ ,, -laj iqta skulle avslå moiionen 1975/76:269 (yrkandel 2 a),

6. belräffande en pariamenlarisk utredning om verkningarna av en- Hälso-och sjukvård helslaxereformen all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1306,

7. belräffande den psykiatriska värdens inriktning m. m. atl riksdagen skulle avslå moiionerna 1975/76:2074 och 1975/76:2078,

8. belräffande en offensiv hälso- och sjukvård atl riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1251,

9. belräffande dt program för den fortsalla utbyggnaden av hälso-och sjukvården atl riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:269 (yrkandd 3 b),

10. beträffande tillvaratagande inom sjukvården av frivilliga insalser att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:269 (yrkandel 4) och motionen 1975/76:1297.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande införande av etl husläkarsyslem av herrar Carlshamre
(m), Romanus (fp) och Åkerlind (m) som ansett alt utskottet under 1
bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:269 (yrkandel 1 a) och med anledning av moiionen 1975/76:2009 (yrkandel 2) hos regeringen begärde atl ulredningen om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården fick i uppdrag att lägga fram förslag till genomförande av ell husläkarsyslem,

2. belräffande ulbyggnad av hemsjukvården av herrar Carishamre (m)
och Åkerlind (m) som ansett atl ulskoltet under 2 bort hemslälla

all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2009 (yrkandel 1) gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande en utbyggnadsplan för långtidssjukvården av herr Ro
manus (fp) som ansell all ulskollel under 5 bort hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:269 (yrkandel 2 a) hos regeringen begärde förslag lill en utbyggnadsplan för långtidssjukvården omfailande minsl 20 000 värdplatser under den närmaste tioårsperioden,

4. beträffande en parlamentarisk utredning om verkningarna av en
hetsiaxereformen av herrar Carlshamre (m), Romanus (fp) och Åkerlind
(m) som anselt all utskottet under 6 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till moiionen 1975/76:1306 hos regeringen skulle anhålla om skyndsamt tillsättande av en sådan uiredning,

5. belräffande den psykiatriska vårdens inriktning m. m. av herr Hag
berg i Borlänge (vpk) som ansett all ulskoltet under 7 bort hemställa 1

Nr 121 att riksdagen med anledning av moiionerna 1975/76:2074 och

Fred en de 1975/76:2078 gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

7 maj 1976

_____________ 6. beträffande en offensiv hälso- och sjukvård av herr Hagberg i Bor-

Hälso- och sjuk\'ård länge (vpk) som ansett atl utskottet under 8 bort hemslälla

att riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:1251 gav regeringen

lill känna vad reservanien anfört,

7. belräffande ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälso-
och sjukvården av herr Romanus (fp) som ansett att utskottet under
9 bort hemslälla

alt riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:269 (yrkandel 3 b) hos regeringen begärde att ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälso-och sjukvården förelades riksdagen i enlighet med de riktlinjer som angells i motionen,

8. belräffande tillvaratagande inom sjukvården av frivilliga insatser
av herrar Carlshamre (m), Romanus (fp) och Åkerlind (m) som ansell
all utskottet under 10 bort hemslälla

atl riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:269 (yrkandet 4) och moiionen 1975/76:1297 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Hert ÅKERLIND (m):

Herr talman! I socialutskollets förevarande betänkande nr 34 behandlas en rad moiioner om utbyggnad och ulformning av hälso- och sjukvärden. De fiesta frågorna är sådana som har tagits upp vid lidigare riksdagar och som nu ålerkommer. Flera av de molionsförslag som avstyrkts av ulskollsmajoriteten har vi från moderat sida ansell vara så angelägna alt vi avgivit reservalioner lill förmän för dem.

Den första reservalionen handlar om införande av ett husläkarsyslem. Den frågan har tagits upp i två motioner, dels i en partimotion från folkpartiet, dels i en parlimotion från moderala- samlingspartiet.

Den slora fördelen med etl sådanl syslem är - som också sägs i motionerna - all den som blir sjuk skall kunna komma till samma läkare som han brukar gä lill och inle behöva byta läkare sä ofta. Meningen är all man efter friii val skall fä uise sin läkare och anmäla sig som "stamkund" hos honom, oavsett om läkaren är verksam i offentlig ijänsl eller är privatpraktiserande. Personkretsen måste naturligtvis då avgränsas lill några lusen personer hos varie läkare.

Det anförs fiera skäl i moiionerna för etl sådant syslem. Etl skäl som särskilt bör framhållas är den förbättrade trygghet för både barn och äldre personer som ligger i att man kan återkomma till en läkare som man känner och har fått förtroende för.

I reservalionen 1 sägs att sjukvårdslagstiftningen i fråga om den öppna
16 vården bör vara baserad pä husläkarsystemel. Vi begär där all ulredningen

om en ny lagstiftning för hälso- och sjukvärden får i uppdrag all lägga fram förslag lill genomförande av ell husläkarsyslem.

I reservalionen 2 lar vi upp frågan om hemsjukvården. Det är inle svårl att finna skäl fören ulbyggnad av hemsjukvården. Del känns tryggare för den som är sjuk all få vara kvar i sin invanda miljö och bland sina närmaste. Del är ofta olrivsammare pä institution. Många lycker inle om atl dela rum med andra människor, särskilt inle när man är sjuk. 1 allmänhet ställer sig också vård i hemmet betydligt billigare än vård pä institution, och del måste vara varje människas rätt alt, om hon sä önskar, få tillbringa sin konvalescenstid eller sina sisla dagar i del egna hemmet. Man kan här anföra en hel rad argument, av vilka de som jag här har nämnl bara är en del. Samhällel måsle kunna tillfredsställa sädana önskemål under så betryggande omständigheter som möjligt.

Del har under senare tid och från olika häll visats ett ökat, positivt iniresse för dessa frågor, och del är ju glädjande. Men vi reservanler anser att man måste visa ett ännu större intresse och ställa målen ännu högre när del gäller så pass angelägna behov. Vi anser att målsättningen för utbyggnaden av hemsjukvården skall vara alt år 1985 minst 100 000 patienter kan vårdas i hemmet.

I reservalion nr 4 tar vi upp den vid lidigare riksdagar behandlade, frågan om en ulvärdering av enhetsiaxereformen. Del har från skilda häll hävdals all enhetsiaxereformen medverkat lill all bl. a. göra väntetiderna länga och försämra värdkontinuileien. Vi anser det motiverat att genom en pariamenlarisk uiredning utvärdera vilka verkningar enhetsiaxereformen har fåll och vad som kan göras för alt motverka eventuella negaiiva effekter i olika avseenden. Del är självklart att man fortlöpande skall följa verksamheten inom olika myndigheter. Men del är inle tillräckligt. Det behövs en övergripande pariamenlarisk uiredning. All en sådan kommer lill slånd är väl inget all vara rädd för?

1 reservalion nr 8 lar vi upp frågor om tillvaratagande inom sjukvården av frivilliga insatser. Vi menar all enskilda frivilliga insatser pä vårdområdet innebär etl värdefullt och nödvändigl komplement till samhällets insatser. Enskilda frivilliga insatser har betytt myckel för vårdens ulformning och volym, och vi anser atl de enskilda vårdhemmen fyller en viktig funklion i vårdorganisationen. Med tanke pä arbetsbelastningen för personalen i sjukvärden är det också angeläget att viljan till frivilliga insalser frän olika ideella organisationers och enskildas sida las lill vara. Det är vikligl alt sjukvårdshuvudmännen i samråd med de anställdas organisaiioner finner lämpliga former för dessa insatser. Särskilt för långvarigt sjuka kan det ha stor betydelse alt t. ex. fä konlakl med frivilliga palientbesökare.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2, 4 och 8 vid socialutskottets betänkande nr 34.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Hälso- och sjukvård

2 Riksdagens protokoll 1975/76:121-122

Nr 121 Hert ROMANUS (fp):

Fredaeen den '' talman! Sverige har antagligen världens bästa sjukvård när det

7 mai 1976 gäller svårl sjuka. Om jag fick välja vilkel land som helsl an bli sjuk

_____________ i, så skulle jag ulan Ivekan välja Sverige. Och del skulle mänga andra

Hälso- och sjukvård också göra, även icke-svenskar. Våra sjukhus slår tekniskt och medicinskt på toppen, personalen är kvalificerad, forskningen ligger väl framme.

Men om nu allting är så bra, varför lägger man då fram ell värdprogram, som folkpartiets landsmöle gjorde i höstas? Ja, allting är inle bra med den svenska sjukvården. Det är myckel som inte fungerar som del skall. Trots den .höga standarden är del mänga som känner otrygghet. Först och främsi, otrygghet för all inle fä vård i lid. Vänlelisiorna är långa i vissa specialiteter.

Otrygga känner sig också många när de kommer lill sjukhus. Miljön är främmande, stålblank, full av härda ljud. Alla tycks ha bråttom, ilar fram och tillbaka medan man sitter i etl väntrum eller ligger på en bär i korridoren. Personalen pressar sig till det yttersta, men känner sig ofta ändå otillräcklig.

All få ell hembesök av en läkare är praktiskt tagel omöjligt. Många som inte kan komma i konlakl med läkare på vanligl sätt ser ingen annan utväg än att åka in lill akutmottagningen på sjukhuset, även om de inle är särskilt akut sjuka.

Många frågar: Varför möter jag varje gång en ny doktor, som inle känner lill mig och min sjukdom, så alt jag måsle berätta min sjukhisioria igen för hundrade gången?

Det mesla av de här problemen kan sammanfaltas under rubriken Brister i den personliga omvårdnaden. Kan vi avhjälpa dem. då skapar vi en mänskligare värd. Genom att bygga upp eu husläkarsyslem tror vi all man kan komma en bra bil pä väg. Jag skall försöka beskriva hur etl sådant syslem skulle fungera.

Var och en skulle vara knuten till en läkare - varie människa skulle alllsä ha sin egen läkare: Till honom eller henne skulle man först vända sig när man blev sjuk. Om del behövdes specialistvård skulle läkaren då ge remiss lill en specialist. Husläkarna skulle kunna vara vanliga allmänläkare, alltså distriktsläkare, men också privatpraktiserande. Man skulle ha räll all välja sin läkare. Var man inle nöjd skulle man kunna byta till en annan läkare. Men man skulle hålla sig lill en läkare. Del skulle de flesta uppskatta.

Vi menar inte all man absolul skall införa ell remisstvång. Om den som har remiss frän sin husläkare får förtur hos specialisten, kommer systemet i praktiken all fungera sä att behandlingen ändå hålls ihop av en läkare.

Vi har naturligt vis inte hel ler tänkt oss atl husläkaren skulle vara livegen,

all han som de gamla provinsialläkarna förr skulle fungera dygnel

runl, året om. Det moderna sällel för allmänläkare att arbela är ju i

vårdcentral, med kanske fem eller sju läkare. Dä är del möjligi för dessa

18 läkare all lillsammans svara för den öppna jourtjänslen, att alllså ta en

natt i veckan var och svara för varandras patienter. Det fina med det     Nr 121
systemet är att man dagen därpå kan rapportera lillbaka lill patientens     predaeen den
ordinarie läkare, som då kan ta över behandlingen.               7 mai 1976

Någon frågar sig kanske om delta syslem kan fungera i verkligheten. _____

På del kan jag svara: Det fungerar redan i verkligheten, inte i Sverige Hälso- och sjukyård men i England. Många förutsättningar är olika i England och i Sverige, del finns en hel del i del engelska systemet som vi inte skall ta efter. Men del är uppmuntrande alt se att just den personliga orrivårdnaden kan fungera. Och detta trots atl man inle satsar några oerhörda resurser på sjukvården; del är tvärtom ett både mänskligt och effektivt säll all bedriva sjukvård. Det kan fungera också i etl land där den överväldigande delen av läkarna är i allmän tjänst. Det är alllså inle fråga om atl återuppliva eller utvidga den privata sektorn utan det är fråga om alt ge en mänsklig, personlig omvårdnad i den allmänna sjukvården.

Atl resa runt i landet och diskutera folkpartiets förslag lill husläkarsyslem, som jag har ägnaimig åt en del under våren, har varit mycket uppmuntrande. Både patienter och de som arbetar inom sjukvärden har tagit emot programmet positivt. Så gott som alla jag har träffat - distriktsläkare, distriktssköterskor, sjukhusläkare, övrig sjukvårdspersonal och patienter - har hållit med om att de bärande tankarna är riktiga, all man bör få en fastare anknytning mellan patient och läkare. Nalurliglvis har det kommil många frågor och invändningar, och del är klart atl var och en betonar all man önskar större resurser lill sin egen sektor. Men alla håller med om behovei av en fastare personlig konlakl.

Jag kan ta som exempel ett improviserat besök som jag gjorde pä Örnsköldsviks hälsovårdscentral, där man faktiskt har kommit en ganska bra bil på väg mol husläkaren. I hela Örnsköldsviks kommun, som har 60 000 invånare, har man 14 distriktsläkare. Hälften av dem arbetar på läkarcentralen och hälften i de mindre orterna runt om i kommunen. Men alla är samordnade i dl joursystem. Varie läkare är alllså jour var fjortonde natt och vart sjunde veckoslul, lördag eller söndag. Det är inte en alllför betungande jourbörda. Man behöver alllså inte lasta över jouren på ett slort anonymt sjukhus utan del är fortfarande den öppna läkarvården som har hand om den.

Där söker man så gott det går alt låla patienten välja läkare och komma lillbaka till samma läkare. Problemet är naturiiglvis väntetiderna. Den som behöver komma snabbi till läkare får kanske acceptera att träffa en annan läkare än förra gången. Som riktpunkt har vi sagt all varje läkare skulle svara för 3 000 människors primära sjukvård. Del betyder au man i Örnsköldsvik skulle behöva yllerligare sex läkare utöver de 14 man har. Del låter mycket, men del är ingen utopi. Sedan jag var i Örnsköldsvik har jag sett att man i landstinget nu planerar för att uppnå den mälsällningen inom några fä är.

Vi räknar med att Sverige i mitten av 1980-talet har 18 900 vidareut
bildade yrkesverksamma läkare, medan vi hade ca 10 000 under år 1974. 19

Nr 12! Det är alltså nästan en fördubbling. 3 000 patienter per läkare är na-

Fredaeen den turiigtvis inte någol heligt tal - det är direkt hämtat från England, där

7 mai 1976 många läkare dock föredrar att komma ned mot 2 500 patienter. Di-

_____________ striktsöverläkaren i Örnsköldsvik ansåg att man borde sikta mot ett ännu

Hälso- och sjukvård lägre antal, för alt läkaren verkligen skall få tid att ge personlig omvårdnad, kunna lyssna på palienlen och kunna bli den vän lill familjen som en sådan här läkare i en idealsilualion skall vara.

Nog borde det vara möjligt att välja ut ett antal försöksdisirikt, där personalen är positiv till husläkartanken, och försöka få syslemet all fungera där. Örnsköldsvik, som jag besökte, tror jag skulle kunna vara lämpligt. Man borde där få sina sex nya läkartjänster. Man borde få resurser atl knyta ihop varje människa i kommunen eller - rättare sagt - varje familj med en av dessa 20 läkare. Sedan skulle man studera hur slor del av sjukvårdsbehovet denna primära sjukvårdsorganisation kunde klara. För det beskedel har vi fäll från fiera håll: Många av de fall som nu kommer in direkt till sjukhusens akutmottagningar eller specialister skulle kunna klaras bra - kanske bättre - av de vanliga familjeläkarna. Men man åker in på "akuten" för att slippa väntetiderna.

Många läkare har vittnat om att man mycket bättre kan bedöma patienterna om man känner lill familjen och dess sociala situation sedan tidigare. Jag har också mött ett starkt slöd för uppfattningen att hembesök borde bli vanligare. Men ofta tvekar läkarna atl börja med hembesök när de har flera veckors väntetid.

Ett problem som vi har funderat mycket över är, om man kan göra husläkarjobbet tillräckligt lockande, eller om det ger så mycket högre status att vara specialist att alltför få kommer all vilja sianna som allmänläkare. Det är en tendens som man lyvärr har kunnai se under några år i svensk sjukvård. Men även på den punkten var besöket i Örnsköldsvik uppmuntrande. Där har man redan i dag lyckats besätta de flesta distriktsläkartjänsterna. Det verkar som om unga medicinare stimuleras av uppgiften alt ge en bra primär sjukvård. Och ännu mer attraktivt skulle jobbet bli, trodde de läkare jag talade med i Örnsköldsvik, om varie läkare verkligen fick ansvaret för en bestämd grupp människor, blev "deras doktor". Just för rekryteringen lill allmänläkarbanan tror jag atl en salsning nu genast på några försöksdisirikt skulle få slor betydelse. Där skulle man kunna visa upp husläkarens arbetsuppgifter när systemet fungerar.

Man kan fråga sig, om det behövs någon riksdagsmotion om detla,
om inte det här kommer av sig självt. Nej, det tror jag inte tyvärr. Den
ökade läkartillgången under de närmaste lio åren innebär stora möjlig
heter au ge en bättre personlig omvårdnad. Men nu gäller det om den
chansen också skall tas lill vara. Del räcker inte med fier tjänster till
allmänsjukvården. Del behövs också en medvelen satsning på en or
ganisation, som knyter ihop palienl och läkare. Del är därför som vi
för fram del här förslagel och vill all den nyligen tillsatta ulredningen
20 om hälso- och sjukvården skall arbela ut sådana modeller. Vi föreslär

också i många landsting att man skall sälla i gång med försöksverksamhet. Det betyder inte att man slaviskt måste följa samma modell överallt. De lokala förutsättningarna är nalurliglvis olika.

Med denna motivering ber jag att fä yrka bifall lill reservalionen 1, som bygger på folkpartiets molion om husläkarsyslem, och på vårt vårdprogram som lades fram i höstas.

Del andra stora problemet inom sjukvården är långtidsvården. Man har talat om åldringsexplosionen. Det låter kanske litet makabert. Men sanningen är att den äldre delen av vår befolkning ökar mycket snabbt, särskilt den allra äldsta delen. Det är många tusen människor som inte kan få den vård som är nödvändig och som de borde ha en självklar rätt till. Därför ber jag alt fä yrka bifall till reservationen 3, som lägger fasl ett minimiprogram för utbyggnad av långtidsvården.

Hemsjukvärden är det också viktigt att få utbyggd. Det är många som föredrar all bo kvar i sitt hem så länge som möjligt, och den rätten bör de få. Men jag vill varna för tanken att man skulle kunna spara en massa pengar genom att salsa på hemsjukvård. För svårt sjuka människor är hemsjukvården inle någon särskilt billig vårdform. Om man vill alt också de som utför hemsjukvård skall ha en anständig betalning, om man inte bara vill dra nytta av deras idealitet, blir det inte mycket billigare med hemsjukvård. Det är emellertid i många fall en humanare vårdform att människan får bo kvar i sin gamla miljö. Därför skall vi salsa på hemsjukvården. Vi måste ändra på det orimliga förhållandet, all del i dag utgår statsbidrag till den sociala hemvård som kommunerna bedriver, men däremot inte lill den hemsjukvård som sköts av landstingen. Vi har föreslagit att statsbidrag skall utgå även till denna vård, och vi hoppas att de utredningar som pågår skall leda till det resultatet.

Även på sjukhusen behövs en bättre vårdkontinuitet. Det är många som tror alt enhetstaxereformen är en av orsakerna till att man ständigt träffar nya läkare. Det är möjligt att del blev en sådan följd av enhetsiaxereformen. Jag tror inte alt det hade blivit sä, om man från börian varit medveten om den här risken. Men det var man inte, och därför är del nog nödvändigt med en utvärdering av enhetstaxereformen. Framför allt måste man utarbeta organisationsmodeller för hur kontinuiteten pä sjukhusen skall fungera så alt patienterna får träffa samma läkare när de kommer tillbaka på återbesök. Det är glädjande all Läkarförbundet nu har satt i gång en viss försöksverksamhet i detla syfte.

Jag ber all få yrka bifall till reservationen 4, som handlar om detta.

Det är angeläget aU ta till vara frivilliga krafter inom sjukvården. Det skall ske på ett sådanl sätt, alt inte personalen uppfattar det som ett inträng i deras arbete. Här är del någonting som har gått snett i Sverige. Socialutskottet har varit ute och rest i andra länder och selt hur man där lar till vara frivilliga krafter som palientbesökare och i kontaktverksamhet. Det uppfattar personalen som ett stöd, för de hinner inte syssla med sådanl - all lala med patienterna och ge intryck utifrån. Det är en tragedi om vi inte i Sverige kan ta lill vara den idealitet och den

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Hälso- och sjukvård

Nr 121 vilja alt hjälpa medmänniskor som finns utan att man därigenom kom-

Fredaeen den ""' lonfiikt med sjukhuspersonalen. Verksamheten måsle organiseras

7 mai 1976 sådanl sätt att personalen acceplerar den. Jag tror, om jag får

_____________ framföra en fundering, att man skall lägga upp denna verksamhet som

Hälso- och sjukvård besöksföreningar eller koniakiföreningar och inte ha frivillig uniformerad personal som ger intryck av alt ingå i personalstyrkan på sjukhusen. Jag yrkar bifall till reservationen 8, som handlar om frivilliga insatser inom sjukvården.

Slutligen, herr talman, en demokratisk fråga när det gäller sjukvårdens organisation: Vem skall lägga fast riktlinjerna? Det är självklart alt landstingen, som är huvudmän för sjukvården, skall fatta besluten, men del behövs också vissa centrala riktlinjer - del är vi alla överens om. Landstingen bör få större frihet - del har folkpartiet föreslagil -men skall de centrala riktlinjer som behövs läggas fast av tjänstemän och en verksstyrelse, eller skall de läggas fast av riksdagen? Det är en demokratisk fråga, och vi har under fiera år begärt atl de utredningar som socialstyrelsen har gjort och att de värdprogram som socialstyrelsen lägger fram skall redovisas för riksdagen och godkännas av riksdagen. Därför ber jag all fä yrka bifall också lill reservationen 7.

Hert SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Mig veleriigt är det första gången riksdagen diskuterar den psykiatriska värdens målsättning.

Psykiska störningar vållar en tredjedel av alla vårddagar inom sjukvården. De vållar 11 96 av alla sjukdagar. Bakom en tredjedel av samlliga sjukdagar ligger någon psykisk komponent. Därutöver finns en myckel hög frekvens obehandlade psykiska fall. 20 96 av genomsnittsbefolkningen har svårigheter all klara sin dagliga tillvaro pä grund av nervösa besvär. Var fjärde person har etl hjälpbehov på grund av psykiskt insufficienstillstånd.

Politikerna kommer inle ifrån atl häri ligger politiska frågor som de måste ta etl ansvar för, som inte bara är en sak för experter. Vilken social filosofi ligger bakom värden och dess inriktning? Så måste frågan ställas.

20 96 av läkartjänsterna i psykiatri är vakania, mol bara 12 96 inom hela sjukvårdssektorn. Yiteriigare 27 96 upprätthålls av folk utan formell behörighet. Delta är en social fördelningsfråga, inte bara en expertfråga.

Flertalet psykiater är kroppsläkare som fått en summarisk påbyggnad
i psykiatri. Utbildningen vilar alltså på biologisk grund, inte på samhälls-
eller beteendevetenskaplig. Detta trots att psykiska störningar ändå i vä
sentlig mån är icke-fysiska, icke-biologiska. De biologiskt orienterade
psykialerna överflyglar antalsmässigt och maktpolitiskt vida de
beteendevetenskapligt orienterade psykologerna. Trots brytningarna
mellan olika linjer härvidlag, trots den allt påtagligare vetenskapliga
nyorienteringen i annan riklning godtar vi alltjämt dominansen från en
22 traditionell syn.

De nya riktningarna har lagt stark tonvikt på de sociala relationernas betydelse för sjukdomsanalysen. Även för en lekman slår det klart att här måste huvudmaterialet finnas för den själsliga processen. Ändå är del i ringa och osystemalisk grad som familje- och samhällsanalys förs in i behandlingen. Individens störning betraktas alltjämt som kärnpunkten, ehuru den verkliga kärnpunkten myckel väl kan ligga pä hell annal håll.

Robert Laing, vars fallstudier gett upphov lill bl. a. den gripande filmen Family Life, har visat hur en uiåt sen normal familj driver en i grunden hell sunt reagerande ung flicka in i den djupaste psykos.

Är trögheten all dra in familjemedlemmarna i analysen ett uttryck för den idealisering av cellfamiljen, som de flesta politiker i etablissemanget underslöder? Själva skillnaden mellan myt och verklighet kan i själva verkel vara en störningsframkallande faktor av högsta rang, såsom Antonio Ferreira bl. a. påpekat. Jag fruktar atl del är så.

Varför spelar människans samhälleliga relation alltjämt en så undanskymd roll i analys och behandling? Varför är individen sjuk och samhället friskt? Är del för alt etablissemangels inlressen kräver alt det skall vara sä? Jag menar atl del i hög grad förhäller sig på del sättet. Har vi då som politiker inga skyldigheter all undanröja rädslan för samhällskritiska följder, om den är ett hinder för atl klarlägga den psykiska problemaliken? Jag anser att vi har en sådan skyldighet.

Psykisk störning kan bl. a. uppslå på grund av s. k. dubbelbindning, dvs. när en människa ulsälls för ett komplex av hell motsägande attityder från omgivningen. En förälder i. ex. som döljer sin olust inför barnel bakom en mask av kärleksfullhei kan ge upphov härtill. Men är då inle hela samhällel fulli av dubbelbindningar? Fostrar inte skolan officiellt till 'jämlikhet och solidaritet - men i verkligheten till konkurrens och ulslagning? Slår inle talet om demokrati i skarp motsättning lill människors faktiska makllöshel inför små gruppers maktpolitiska dominans i samhället? Fostras inte barnen till att vara "snälla", samtidigt som de utsätts för ett godtycke och ell våld som oftast är helt ulan appell? Varför är inte dessa förhållanden etl regelmässigt inslag i vårdfilosofin? Finns det en rädsla för att avslöja samhälleligt hyckleri? Och vad drar vi för slulsalser av detla?

Varför lillåls psykofarmaka all spela en sådan roll i vården? Del säljs psykofarmaka i det här landet för närmare 200 milj. kr. om året. Vid Långbro nyttjas psykofarmaka för nära en halv miljon. Men i den psykiatriska verksamheien i Luleå används de nästan inte alls, ulan all någon därför påslår all vården blir sämre. Varför frågar vi oss inle vad medi-cineringsfilosofin betyder för patientens egen förmåga all della i bearbetningen av sin situation? Varför godtar vi passiviseringen? Della är en social maktfråga.

100 000 inlagningar sker åriigen på psykiatriska kliniker. Inräknat äter-intagningar efier försöksulskrivningar sker 20 000 av dem tvångsvis. Varför finns del länder som tycks klara sig med 2-3 96 av denna frekvens

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Hälso- och sjukvård

Nr 121 ivångsomhändertaganden?

T- . . Varför godtar vi denna massiva rättslöshd, denna underordning under

Fredagen den

1 ■ 107/; anstaltsdisciplinen? Hur kan vi tillåta ett primitivt slraff-och belönings-

/ maj ly 10

_____________ system vid institutionerna? Hur kan man ge patienter tempoarbete som

Hälso- och sjukvård terapi och belöna dem med poäng, som kan omvandlas i kaffe eller cigarretter? Vi känner alla sexualitetens stora betydelse för den psykiska hälsan. Varför förvarar vi så många människor under villkor som allvarligt försvårar möjligheterna till ett normalt sexualliv?

Jag har ställt dessa problem till diskussion, på ell hell lekmannamässigl säll, därför att de sedan länge diskuterats av den nya generationen inom vårdpersonalen och inom forskningen.

Ulskollel har hänvisat till att expertredovisningar är all motse i saken. Vi har redan sett en del av dessa. De finns bl. a. i socialstyrelsens rapport från 1973 om den psykiatriska vårdens målsättning och organisation. 1 denna skrift på 280 sidor ställs inga egentliga problem lill debatt. Man försvarar utbildningens biologiska profil, samtidigt som man nödgas erkänna dess otillräcklighet.

Man diskuierar inte brytningarna inom vetenskapen, man omnämner dem i förbigående. Det ges i denna redovisning inget stoff för beslutsfattarna att diskutera den sociala ideologin inoni vårdfilosofin.

Del ankommer pä politikerna att framtvinga sådan informalion. Pä grundval av den måste vi försöka socialt och politiskt värdera den. Vi kan inle överiämna detta åt expertisen. Vi måste dra upp grundlinjerna. Det är ell ansvar som vi inte kommer ifrån. Avslår vi ifrån den diskussionen, bär vi ju ansvar för de förhållanden som nu råder.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen 5.

Hert KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Jag lycker det var bra sagt av herr Romanus när han poängterade atl den svenska sjukvården slår på en myckel hög nivå internationellt sett. Det var ett värdefullt konstaterande i denna debatt, för ibland när man lyssnar till en del diskussioner om sjukvärden, förefaller det som om vi skulle befinna oss på någoi u-landsstadium. Det gör vi inle. Svensk sjukvård ligger i en myckel hög klass internationellt sett. Också jag vill konstatera detla.

Detta betänkande från socialutskottet berör en mängd hälso- och sjukvårdsfrågor, alltifrån frågan om husläkare till den psykiatriska vården och långlids- och hemsjukvården.

Om jag i mitt anförande håller mig till den ordning som reservationerna numrerats i, har jag först herrar Romanus. Carlshamres och Åkerlinds reservation om husläkarsystemel. Jag vill gärna säga all del är säkerl ulomordenlligl bra med husläkare. Det är etl alldeles förträffligt system. Det är bara del atl det är svårt atl inplacera ell sådant system i vårt nuvarande sjukvårdssystem.

Jämförelserna med England hallar nalurligtvis ganska myckel, efier-
24 som England och Sverige i grunden har hell olika strukturer när det

gäller sjuk värden. Men jag undrar ändå om man inle, när vi får tillräckligt med läkare i värt land, vid de centraler som vi nu håller på att bygga upp runl om i landet kan organisatoriskt ordna det så alt patienterna kan få komma till samma läkare varie gång. Det är fråga om organisation i mycket hög grad, och det är fråga om att vi skall ha tillgång på läkare. Del är det som styr denna utveckling.

Det är klart att vi kän stå här och hålla vackra tal om husläkarsystemel, men den frågan kan inle lösas under nuvarande förhållanden. Jag tror som sagt att det system med vårdcentraler som vi bygger upp och de resurser som vi skapar genom dem är vad som lämpar sig för del svenska samhället. Kan man sedan, när man har fått det systemet färdigt, utveckla del ytteriigare, har jag ingenting emot detta.

Men f n. - i dagens situation - är den tanke som herr Romanus gav uttryck åt närmast mer romantisk än verklig. Begäran om uiredning av detta system har ulskollel avvisal, och jag vill poänglera alt vi ställer oss helt bakom del.

Reservalionen om hemsjukvården ger mig bara anledning till följande kommentar. Det är inget tvivel om atl hemsjukvården betyder oerhört myckel. Den gör del möjligt för många äldre människor au få vara kvar i hemmet längre tid än som eljest skulle ha varit fallet. Den kommer att fä ökad betydelse allleftersom åldersstrukturen ändras i del svenska samhällel - som går mot ell allt större anlal åldringar. Jag vill myckel klart underslryka hemsjukvårdens stora betydelse. Den är också lill fördel för kortiidssjuka paiienier, som behandlas vid sjukhus och sedan får återvända hem. Men eftersom det pågår utredningsarbete om hemsjukvärden har utskottet inle funnit anledning atl tillstyrka bifall till motionen om yllerligare uiredning. Spri och Landstingsförbundet utreder f n. den frågan. Del mål reservanierna säller upp - all 100 000 patienter skall kunna vårdas i hemmen 1985 - är kanske inle i och för sig orealistiskt, men antalet låler onekligen högt. Men de pågående utredningarna får ge besked om våra möjligheter på den punklen.

Den tredje reservationen, som handlar om en utbyggnadsplan för läng-lidsvården, är enligt ulskoUsmajoriietens mening tämligen överflödig, eflersom ulskollel gör samma bedömning som reservanien. Man räknar med all under en tioårsperiod kunna utöka anlalet platser vid långtidssjukvärden med 20 000. Del är vad reservanten själv också vill ha. Önskemålet om denna utbyggnad har skisserats i socialstyrelsens program för hälso- och sjukvården under 1980-talel. som bör kunna anses ha gillighel. Vi kommer inle längre om vi kallar della program för plan och förelägger riksdagen delsamma.

För några dagar sedan hölls en konferens pä Harpsund. där representanter för Landstingsförbundet och pensionärsorganisationerna fick säga sin uppfattning om långtidsvärden lillsammans med regeringen. Del var en konferens som regeringen hade inbjudit till. Där logs frågan om en utbyggnad av långtidsvården upp mycket seriöst. Det är inget tvivel om atl man frän samhällets sida konimer all salsa myckel på den verk-

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Hälso- och sjukvård

Nr 121. samhelen under de kommande åren. Del är en nödvändighel alt så sker.

FrpHaeen den ' ''" ""ysgl ulgå frän alt detta komnier atl bli.något sorn samhällel

■7™.- Tm<; kommer atl prioritera.

/ maj 19/0

_____________ Den fjärde reservalionen aren gammal bekant som återkommer. Den

Hälso-.och sjukyård gäller frågan, om en parlamentarisk uiredning skall överse verkningarna av enhelstaxereformen. Riksdagen har lidigare varie år avvisal liknande propåer. Jag har ingen anledning all utveckla del som lidigare sagts i det ärendet, ulan jag kan kort och gott säga atl ulskotlels förslag all denna begäran skall avvisas har haft slöd i riksdagen lidigare. Del finns ingen anledning att ta någon annan ställning nu heller, eftersom den här frågan ständigt följs, bl. a. av riksförsäkringsverkei.

Reservalionen 5 som lämnais av herr Hagberg i Borlänge rör den psykiatriska värdens inriktning. Del är givelvis en ulomordenlligl vikiig fråga för värl samhälle. Jag skall inle ge mig in pä Jörn Svenssons mer filosofiska utläggningar om de här problemen. Jag vill bara hell insiämma i det han framhöll i slulel av sitt anförande, all vi socialt och politiskt måste la ställning till och diskutera de här frågorna. Del är en myckel viktig uppgift för del svenska samhällel atl klara av.

Vi vet all den psykialriska vården har slora brister f n., men eflersom frågan har ulretts sedan lång lid lillbaka och den ulredningen kommer att redovisas under hösien finner ulskoltet ingen anledning alt just vid del här tillfälld la upp frågan om en ny uiredning. Den utredning som har arbetat myckel länge måsle redovisa sitt arbete innan ställning kan las. Jag är övertygad om att man, när den redovisningen kommer, måste fullfölja den på ell eller annal sätt.

Med anledning av kravet alt fä till stånd en utredning om en offensiv hälso- och sjukvård, som las upp i reservalionen 6. säger utskottet:

"Pä hälso- och sjukvårdsområdet pågår eller har nyligen avslutats en
v omfailande utredningsverksamhet som är av central betydelse för ul-

vecklingen av hälso- och sjukvården i framtiden."

Man pekar alltså på de utredningar som socialstyrelsen gjort om vård-strukturfrågor, på den utredning som pågår om hälsoundersökningar och annan förebyggande hälsovård, på kommunalekonomiska utredningens verksamhet, på sjukvårdskostnadsuiredningen och på den utredning som tiilsattes i höstas och som gäller landels sjukvårdslagar. Under dessa förhållanden avvisar utskottet kravei på en uiredning.

Om reservalionen 7, som på nytt lar upp ell gammall folkparlikrav, kan jag bara säga all ingeniing har sken som föranleder oss all nu inla en ny slällning.

Med anledning av reservationen 8, som behandlar den frivilliga vården,
vill jag slulligen säga alt det är uppenbart atl frivilliga krafter även här
kan göra mycket men alt del kan vara farligt all, som herr Romanus
gjorde, jämföra med vad som sker i andra länder. Del är skillnad mellan
Sverige och en rad andra länder i del här avseendel. Jag menar inle
;-U man inle skall la till vara frivilliga krafter men vill mycket slarki
26 underslryka. att det måsle ske med personalens medverkan. Något annat

kan inte komma i fråga. Del ligger också en del faromoment i atl släppa in vissa krafter på sjukvårdsområdd som man kan befara inle komnier all ge sä goda resultat. Vi avvisar följaktligen inte tanken på frivilliga insalser. men jag vill åierigen betona all personalen måsle godla dessa. Herr lalman! Jag har försökt koncentrera min framställning. Jag yrkar med della bifall lill utskottets förslag.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Hälso- och sjukyård

Hert ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Ulskoilds ordförande anser all del är svårt all placera in ett husläkarsyslem i vår svenska sjukvård. Ja, del är kanske svårl, därför all vi har haft en utveckling där vi salsal förhållandevis för lilel påden primära sjukvärden och en alllför slor del påden lunga och dyrbara slulna sjukvärden. Men i sä fall är del sä myckel viktigare all vi nu vänder den ulvecklingen. Göran Karlsson kan vara säker pä all människor vill ha ell husläkarsyslem. De vill ha en läkare som är en vän till familjen och som de vel alt de alltid kan vända sig lill - en läkare som känner lill dem och kan ge dem en personlig omvårdnad, inle bara en medicinskl kroppslig vård. Ju svårare det är all placera in della i den svenska sjukvården, desto viktigare är det alt vi säller i gång med delsamma, i varje fall i några försöksområden, sä alt vi ser hur del fungerar.

Del är alldeles rikligt, och del sade jag också, all vi med ökad lä-karlillgäng får bäilre möjligheier all förverkliga deiia mål. Men del kommer inle av sig självt. Del är inie så all vi bara därför all vi får vårdcentraler får också denna personliga omvårdnad, ulan del fordras atl vi satsar på en ny organisation och gör det medvetet. Det är därför som vi väckt våra moiioner.

Det exempel från Örnsköldsvik som jag anförde avsåg all visa att dd inle är fråga om någon romanlik utan någol som går all förverkliga. om man vill. Om de som arbelar inom sjukvården är inställda på all få till slånd en sådan organisation, behöver del inte vara sä avlägset. Därför beklagar jag all. som ulskoilds ordförande sade. uiskottd avvisar en vidare utredning av denna modell. Jag anser atl man bör ändra den inställningen, eftersom den motsvarar människornas önskemål om sjukvården i framtiden.

Del är glädjande atl Göran Karlsson håller med om målsättningen för utbyggnaden av långtidssjukvården. Men då borde man också ha tillstyrkt motionen. Del hade varit det naturliga om man verkligen vill ha denna ulbyggnad. Det är också vikligl - och del borde jag kanske ha nämnl i mill förra inlägg, eflersom vi också fört fram del - all man får en bättre ordning på vem soiii skall vara huvudman för åldringsvård och långtidssjukvård, så alt inte äldre sjuka personer bollas fram och lillbaka mellan kommun och landsling. Det får inle vara som här i Stockholm t. ex., där kommunen sviker dä del gäller all bygga ul åldringsvården. Då ivingas en mängd människor ligga på sjukhus, fasl de i själva verkel skulle kunna vislas i en mindre vårdbdonad miljö. Del vore bäilre för dem själva och också bäilre för samhällel. Här måsle vi få en ordning

Nr 121 på huvudmannaskapet, och jag hoppas att problemel kommer all lösas

Fredaeen den "" motionen kommer upp lill behandling.

7 maj 1976

_____________ Hert ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Hälso- och sjukvård Herr talman! Jag tycker all del i herr Karlssons i Huskvarna första anförande trots alll verkar finnas en positiv grundton belräffande husläkare, men han anser att del behövs fier läkare om systemet skall kunna fungera och alt det därför inte går att genomföra. Men del utbildas dock f n. allt fier läkare, och vi begär i reservalionen 1 att utredningen om ny lagstiftning om hälso- och sjukvärden får i uppdrag atl lägga fram förslag lill genomförande av ett husläkarsyslem. En sådant syslem kan inte genomföras omedelbart, men när dt eventuellt förslag från ulredningen föreligger är läkartillgången säkerl betydligt bättre än nu.

Jag instämmer i herr Romanus beklagande av au ulskotiel avvisar ulredningskravel.

Hert SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Karlsson i Huskvarna är allmänt välvillig, och det kan han ju vara - det kostar ju ingenting. Men anledningen till att vi ställt det skärpta ulredningskravel är just alt de utredningar som hittills har kommit, och lill vilka herr Karlsson delvis refererar, vid en läsning ger vid handen - jag förmodar att herr Karlsson har läst den här skriften från socialstyrelsen - att det finns en klar tendens att gå vid sidan av den problematik som jag i mitt inledningsanförande försökte lyfta fram. Då måste man se till att dessa saker på något sätt tas upp, ty annars får vi inte det stoff för en politisk och social målsättningsdiskussion som vi som politiker behöver.

Jag kan t. ex. peka på detta att socialstyrelsen direkt försvarar en traditionell ulbildningsform genom all utnämna psykiater med en biologisk profil lill den kategori som har god kompetens all la hand om de lunga värdfallen, psykoserna. Del sägs nämligen uilryckligen på s. 232. Jag är inte den som har någon klockariro på bdeendeveienskapens möjligheter atl bota psykoser, men nog är det väl ändå sä alt den allmänna vetenskapliga tendensen myckel slarki går i riklning mol en inbrytning för uppfallningen atl del även i dessa tunga fall, och kanske i synnerhet i dessa, föreligger ell myckel slarki behov av en beteendevetenskapligt orienterad behandling. Det är därför lilel beklämmande att se vad man måsle uppfatta som etl försvar för traditionella tankegångar.

Vidare är det oss inte obekant att del pågår en ganska påtaglig makt
strid mellan olika riktningar inom den psykiska vården. Häromdagen
uttalade sig en vårdchef vid ett stort sjukhus mycket hårt om de be
teendevetenskapligt orienterade riktningarna. Återigen, utan att ha nå
gon klockariro på deras allmakt, måste jag säga att det är oroväckande
när den traditionella psykiatrin på detta mycket grova sätt söker för
svara sina maktpositioner. Därför menar vi att del är motiverat med
28 en skärpt beställning sä att säga av material och diskussion på denna

punkt.

Sedan menar jag, ulan alt blanda mig i den debatten över huvud laget, all man inle skall ägna sig ät alllför myckel idealisering av tillståndet inom svensk sjukvård. Del kan i alla fall ta tre år för en allergiker all bli behandlad vid Huddinge sjukhus. All läkartätheten inte är vad den skall vara saml att det inom stora delar av sjukvården i hög grad råder en desorganisation trots den tekniska fulländningen skall man inte heller blunda för.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Hälso- och sjukvård

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har inle idealiserat den svenska sjukvården ulan bara konstaterat de fakta som föreligger. Dd betyder inte all svensk sjukvård inte skulle ha vissa brister, brister som vi försöker all eliminera.

När det gäller frågan om den psykialriska vården vill jag säga lill herr Jörn Svensson i Malmö all jag inle försvarar traditionella tankegångar ulan bara konstaterar alt del finns en uiredning som kommeratt redovisas i höst och att vi får ge oss till tåls tills den kommer. Sedan får vi ta upp frågan om den är tillräcklig eller om del behövs nya. lag, och då är ulskoltet säkerligen berett all pröva del på etl sakligt och allvarligt sätt.

Herr Romanus återkommer till frågan om husläkare och säger all det är väldigt bra med en personlig omvårdnad. Jag skulle vilja ställa en molfräga till honom: Menar herr Romanus verkligen att läkarna på vårdcentraler och sjukhus inle ger patienterna personlig omvårdnad? Eller hur skall jag tolka hans ullalande? Enligt mitt förmenande gör den svenska sjukvårdspersonalen - läkare, sköterskor, biträden och alla övriga grupper - en ulomordenlligl fin vårdinsats. Del går följaktligen inle all spela ul dem gentemot husläkarsystemel. Jag är helt övertygad om alt om man böriar analysera situationen så fungerar vården bra på sjukhusen.

Del är någol av romanlik över husläkarsystemel. Vi har inte i dag resurser all genomföra de tankegångar som ligger bakom herr Romanus önskemål. Det är säkerligen ell bra syslem för de människor som kan komma under behandling av en husläkare, men eflersom vi har brist pä läkare har vi ingen chans att tillämpa husläkarsystemel nu och knappast heller under överskådlig tid. Jag vidhåller vad jag sade förul, att när vårdcentralerna är utbyggda tillräckligt i landei kommer vi att fä bäilre möjligheter alt la emol patienterna än vad som nu är fallet.

Belräffande långtidsvården vill jag bara underslryka vad jag sade tidigare. Vid Harpsundskonferensen i tisdags var man klart medveten om från regeringens. Landstingsförbundets och pensionärsorganisationernas sida att detla område borde ägnas mer aktivitet och all det borde sällas in mer pengar för det ändamålet. Detta kommer följaktligen att ske, och jag vill bara underslryka all just den här konferensen betydde myckel för en ökad salsning inom della område.

Hert ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Ulskottds ordförande frågar mig: Ger inle de läkare som

Nr 121 nu arbelar inom sjukvården en personlig omvårdnad och gör de inte

Fredaeen'den '"' insatser? Jo, jag tror all jag nämnde del också i mill förslå inlägg.

7 mai 1976 ° snålande insalser av många inom den svenska sjukvården. Men

_____________ många läkare, och annan personal också som jag har träffat, säger själva

Hälso- och sjukyård att de inte klarar av an ge den personliga omvårdnad som de skulle vilja ge, bl. a. därför att de har för stor arbetsbörda, men också därför att organisationen inte är sådan all en patient får träffa samma läkare. Det är klart alt om en person, som kommer lill sjukhus sex gånger, får träffa sex olika läkare blir del en sämre omvårdnad därför atl läkaren då inle har samma bakgrund som annars för att bedöma fallet. Om en familj som bor på ett ställe kan ha samma läkare i tio år blir det givetvis en bättre personlig omvårdnad. Del är den enkla länken. Jag har blivil övertygad om delta under den här våren när jag rest en hel del och diskuterat sjukvård. Det här är ett resonemang som läkare och sjukvårdspersonal instämmer i. De vill ge bättre personlig omvårdnad än vad de anser sig kunna i dag. med den organisation som finns.

Dä invänder herr Karlsson i Huskvarna alt vi inte har resurser. Men om vi inle har resurser, vem har del då? Vi är ändå världens rikaste land räknat per invånare. Vi har slörre läkarlälhel än någol annat land jag känner lill. Har inle vi resurser alt ordna sjukvärden så all del blir en bra personlig omvårdnad? Del är en fråga om hur resurserna används. När vi nu fördubblar läkarantalet på mindre än lio år, borde vi samtidigt kunna ge människor en garanti för att de får en personlig läkare, naturligtvis inle en läkare som de kan träffa dygnet runt men som de under normal daglid kan vara säkra pä all få komma lill och som kan göra hembesök hos dem och pä detta sätt fä bättre kunskap on-i deras situation.

Herr Karlsson i Huskvarna sade i ell tidigare inlägg att ingenting hade skett, när det gäller folkpartiets förslag om atl riksdagen och inle bara socialsiyrelsen skulle fasllägga de allmänna riktlinjerna för hälso- och sjukvården. Ja. socialstyrelsen är kanske fortfarande bäilre än riksdagen från socialdemokraiisk synpunkl. Men inle har väl dess slällning slärkls i del allmänna medveiandei så till den grad all det skulle vara hell ur vägen om riksdagen fick föra en diskussion och också fatta beslut om rikllinjerna.

Vissl kan det vara en skillnad mellan Sverige och andra länder när del gäller utnyttjande av frivilliga krafter. Den beklagliga skillnaden är ju just alt vi inle tar till vara frivilliga krafter pä samma sätt som andra länder gör. Vi borde göra det, eftersom del finns ett behov av atl människor som ligger på sjukhus får den koniakt som de frivilliga krafterna kan erbjuda.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:
Herr talman! Kort till herr Karlsson i Huskvarna.
Jag har ju försökt läsa del utredningsmaterial som hittills kommit ut
30 rörande den psykialriska vårdens målsättning, inriktning och organisa-

lion. På basis av den genomläsningen har jag fåll grundade farhågor för au man har en stark tendens all undvika den väsentliga sociala och politiska problemalik som ligger häri - och det är orsaken till all vi har siälli skärpla krav.

Nu har herr Karlsson loval all om del utredningsmaterial som beräknas föreligga senare i höst inte ger ell rimligt och bra underlag för sådana politiska och sociala ställningstaganden, skall han verka för att ett sådant material komnier fram. Om jag, som jag hoppas, komnier atl vara kvar i denna kammare i höst, skall jag dä påminna herr Karlsson om hans löfte.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Hälso- och sjukvård

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Jörn Svensson behöver inte påminna mig om den saken, jag har en gott minne själv.

Till herr Romanus vill jag säga alt jag åierigen är glad över atl fä citera vad herr Romanus sagt. Del är värdefullt all en av landels ledande oppositionspolitiker konstaterar all Sverige är världens rikaste land. När man lyssnar till andra oppositionstalare får man ibland det intrycket alt Sverige skulle ligga långt ned på skalan. Jag lackar herr Romanus för det erkännandet vid sidan om diskussionen om sjukvärden.

Sä till del här med husläkarna igen. Som jag bedömer det är del i mängt och myckel en organisationsfråga. Jag är övertygad om atl de vårdcentraler där man har lillräckligi med läkare och personal i övrigl kan åsladkomma någonling av vad herr Romanus söker efter med sill tal om husläkare, nämligen att patienterna så långt del över huvud lagd går skall ha chans all fä komma lill samma läkare. Jag är hell medveten om all det är ett stort värde att man, varje gång man söker en läkare, får träffa samma läkare. Pä den punklen har herr Romanus och jag inga som helsl delade meningar. När alll kommer omkring är kanske della ungefär vad herr Romanus är ule efter när han lalar lilel romaniiski om husläkarsystemel.

Herr Romanus och jag är nog överens i sak, även om jag inle iror pä den där "goda länken" som han framför - all ell husläkarsyslem skulle kunna lösa alla dessa problem när det gäller människorna och deras konlakl med sjukvärden.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Herr Karlsson i Huskvarna har redan i sill anförande kommenterat reservalionen 6 och hänvisal lill ulskollsmajorileiens avstyrkande av vpk-motionens förslag om en fempaniulredning om sjukvårdens inriktning och samhällsfunktion. Jag böriar därför med att säga atl jag inte delar den uppfattning som konimer lill ullryck i utskoliels skrivning. Del vore ulan ivivel värdefulli om del gjordes en uiredning som hade det lolvpunklsprogram som vi också redovisar i vår molion lill utgångspunkt för sill arbete.

Vårdkrisens omfaiining jusi nu pekar pä ell uppenbart glapp mellan

Nr 121 å ena sidan de målsättningar och abstrakta planer som ulredningarna

Fredaeen den presenterar och å andra sidan det prakiiska genomförandet av dessa pla-

7 mai 1976 "'- " ' skillnaden mellan ideal och realilei uppstår i stor utsiräck-

_____________ ning i beslulsledd, där det ofta visar sig alt de politiska instanserna

Hälso- och sjukyård inte är beredda alt la de politiska konsekvenserna av olika förslag lill utvecklingsarbete. Jörn Svensson har nyligen gett exempel på detla från dt område inom sjuk- och hälsovården.

Man gör prutningar på resurstilldelning, och av del följer organisatoriska lika väl som kvantitativa och kvalitativa justeringar. Genom de här förändringarna uppkommer sidoeffekter som man inle har någon kontroll över, och man befinner sig plötsligt i en situation som aldrig har varit avsedd eller önskad.

En annan vikiig orsak lill all dessa situationer uppstår är all mänga för värdorganisationen väsentliga förhållanden aldrig berörs i uiredningsarbetel. Det gäller t. ex. sådana frågor som dem vi lar upp i lolvpunkts-programmel för en offensiv hälsovård.

Hälso- och sjukvården är en landstingsuppgift. Därför måste de ekonomiska förutsättningarna skapas för att landstingen skall kunna klara denna viktiga angelägenhet. Landslingen har i dag inle de nödvändiga ekonomiska resurserna, trots all hälso- och sjukvården ännu bara lar en relativt lilen del av samhällets samlade utgifter. Andelen måste tillåtas öka i framliden om del skall vara möjligt all åstadkomma en tillfredsslällande standard och göra sjuk- och hälsovården tillgänglig för alla människor. Del går förmodligen all åsladkomma förbällringar genom administrativa och organisatoriska ålgärder, men mol bakgrund av de problem som vi i dag har inom vårdsektorn och de uppenbara brister som också finns är det inte möjligt atl åstadkomma några genomgripande förbällringar den vägen.

Del slår alllsä klart all landstingen måste tillföras resurser eller avlastas utgifter. Della kan exempelvis ske genom statsbidrag eller genom all landslingen befrias från moms och arbetsgivaravgifter för sina vårdkostnader.

Enligt vpk:s mening är del också vikligl all vidga det politiska infiytandet över vårdens innehåll. Del gäller vilka behov vården skall fylla och på vilkel säll den skall göra det. Della är inle bara expertfrägor ulan i högsta grad just frågor av politisk karaktär. Med del här sammanhänger också den auktoritära maktstrukturen inom sjukvården. Den måsle brytas ner och alla personalgrupper ges möjlighet an självständigt komma i kontakt med patienter och delta i beslutsfattandet.

Ulvecklingen mot en total åtskillnad mellan administrativt och vår
dande ansvar har varit myckel olycklig. Den har lett till atl de admi
nistrativa enheterna fungerar som de anslagsgivande instansernas för
längda arm. De har som främsta uppgift all pressa kostnadsramarna,
ulan atl ha de nödvändiga kunskaper och erfarenheter som bara del dag
liga deltagandet i del direkla vårdarbetei kan ge. Detla är en källa lill
32 ständiga konflikter mellan adniinistraliv och värdande personal; vi har

färska exempel på det från mitt eget hemlän. Sådana konflikter kan undvikas genom att vårdpersonalen får inflylande över de administrativa funktionerna och den administrativa personalen får della i vårdarbetet.

När del gäller den öppna vården framstår Sverige i jämförelse med mänga andra länder, främst då socialistiska länder, mer eller mindre som ell u-land. Del pågår dt utvecklingsarbete - det är sanl - men det sker alldeles för långsamt och under sådana ekonomiska restriktioner att framstegen förefaller ytterst tveksamma. Enligt vpk:s uppfallning måste del ske en snabb ulbyggnad av en kvalitativt bra och lättillgänglig öppen vård.

Långa väntetider och i slora delar av landet långa avslånd och dåliga kommunikationer gör att människor drar sig för att söka vård. Gjorda undersökningar visar all della gäller inte bara vid banala åkommor ulan också vid tämligen allvarliga sjukdomstillstånd, där den sjuke borde ha sökt läkare. Det bör därför uppföras vårdcentraler i anslutning till människornas bosättning. I glesbygder måste man tänka sig att till vårdcentralerna knyta rörliga vårdgrupper för att ge avlägset boende samma möjligheter till sjukvård som människorna i tätorter har. Till sådana vårdcentraler bör också knytas socialt utbildad personal.

Långtidsvården har tagits upp i flera motioner till årets riksdag. Av och till har man i massmedia redovisat upprörande förhållanden på kliniker och sjukhus för långtidsvård. Det har framför allt gällt de passiviserande och deprimerande förhållanden som patienterna levt under, i slor ulsiräckning isolerade från allt som kan kallas ell normalt socialt liv. Sysslolöshet, kontaktlöshet och undermålig vård har varit återkommande teman. Men del har också handlat om vårdpersonalens arbetsförhållanden. Och jag menar att detta är en lika viktig fråga. Långvårdspersonalen har ell tungt och dåligt betalt jobb, och detta är en av de grundläggande orsakerna till svårigheterna att rekrytera personal. För mig framstår det som självklart, att om man med någon grad av framgång skall lyckas angripa problemen inom långtidsvården, så måste del bli mer och bättre utbildad personal. Och för atl åstadkomma det måsle lönerna och arbetsmiljön förbättras på ett radikalt sätt.

F. ö. bör anstalisanknytningen av långtidsvården så långt möjligt brytas. Och för att uppnå della är del nödvändigl att åstadkomma en samordning av olika samhällsinsatser: bostadspolitiska, socialvärdande och öppenvärdsinsatser. I det sammanhanget är det viktigt alt peka på en principiell fråga, nämligen att hemsjukvården måste skötas av välutbildad, välavlönad och fast anställd personal, inte som nu i slor utsträckning av underbeialda anhöriga, som knappast ens har fått någon vägledning för sitt svåra jobb.

Olika undersökningar har myckel klart visat att sjukdom och ohälsa i avgörande ulsiräckning är betingade av den sociala miljön. Delta gäller såväl lindrigare sjukdomstillstånd som allvariiga sjukdomar och skador. Del finns alltså sociala förhållanden och miljöer som är sjukdomsfram-kallande. Dessa måsle angripas, om begreppet förebyggande hälsovård

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Hälso- och sjukvård

i Riksdagens protokoll 1975/76:121-122

Nr 121 skall få någon mening. Först och främst handlar det här om åtgärder

Fredaeen den "" " gäller arbetsmiljön och utbyggnaden av arbetshälsovården. Vpk

7 mai 1976 ' ' "'1'''' partimotioner tagit upp de frågorna. Men det handlar också

--------------- om atl ge människor som lever under svåra förhållanden i andra av-

Hälso-och sjukvård seenden möjlighet till bättre vård. Här fordras det en akliv uppsökande verksamhet, och för att stimulera lill sådana åtgärder bör statsbidrag lill verksamheien utgå.

För all kunna angripa sjukdomsframkallande förhållanden i samhällel på ell framgångsrikt säll måsle de sjukvårdsanslällda få möjlighel - och även rättighet - att gå in och undersöka sådana förhållanden. På det området fordras en lagstiftning som upphäver möjlighelen alt under hänvisning till privat äganderäll stoppa undersökningar, som det är ell samhällsintresse all få genomförda.

En sådan uiredning som den vpk har föreslagil i sin molion bör också ta upp frågan om alt göra sjukvärden avgiftsfri. Även om värdavgifterna står för en ganska blygsam del av sjukvärdens intäkter har del visat sig alt avgifterna drabbar skilda patientgrupper myckel olika. Avgifter anses inle förenliga med andra delar av primär social service och bör enligt vår uppfattning också slopas inom sjukvården. De är orättvisa, och dessutom är de dyra att administrera. Administrationskostnaden skulle hell försvinna om också avgiftsdelen överlogs av försäkringskassan.

En annan fråga som del är viktigt att ta ställning lill är sjukskrivning på eget ansvar, dvs. sjukvården skulle avlastas uppgiften att bedöma om människor är kapabla atl arbela eller inte, en bedömning som myckel ofta är omöjlig att göra vid en enda kort konsultation men som med nuvarande bestämmelser ändå måste göras.

Till sist, herr lalman, vill jag la upp frågan om produktionen av läkemedel och sjukvårdsmaleriel.

Gång efter annan har del inlräffal all läkemedel och sjukvårdsmaleriel visat sig vara farliga för de människor som de har varit avsedda alt hjälpa. Jag skulle kunna göra en lång uppräkning av sådana produkler, men jag skall avslå från del, eflersom jag ulgår ifrån all della är ting som är väl kända av riksdagens ledamöler. Del har rört sig om mediciner som saluförts som mer eller mindre undergörande. Del har rört sig om felaktiga och hafsiga konstruktioner. Man har inle gett sig lid all pröva, och man har lagit chanser med ibland katastrofala följder. Detta är ulslag av kapilalägarnas jakt efter profiler. Produktion av sjukvårdsmaleriel och läkemedel får enligt vpk:s uppfattning inle vara underkastad privat vinstintresse utan bör ske i samhällets regi och underordnas samhällsnyttan.

Med della, herr talman, vill jag yrka bifall lill reservalionen 6 i socialutskottets betänkande.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:
34 Herr talman! När nu fru Marklund svängt sitt trollspö och förklarat

hur lätt del är alt lösa den svenska sjukvårdens problem har vi som Nr 121

dagligdags sysslar med dessa problem bara alt erkänna atl vi inte pä Fredagen den

någol sätt kan höja oss lill samma nivå som vpk:s representant. Hon 7 mai 1976

har visat oss hur man skall klara sjukvården i vårt land.

Hälso- och sjukvård

Fru MARKLUND (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Om jag svänger trollspön så svänger herr Karisson i Huskvarna väldigl onyanserade uttalanden omkring sig. Hade jag trott atl vpk:s molion gav den slutgiltiga lösningen på sjukvårdsproblemen här i landet skulle jag givelvis inle ha yrkal på någon uiredning. Men jag menar alliså alt det behövs en utredning för att klara ul hur man på bästa säll skall lösa de problem som jag i mitt inlägg försökt visa pä. Dessa problem tas inte upp av nu sittande utredningar. De är verksutredningar som inte har den politiska förankring som en femparliutred-ning av del slag vi föreslår skulle få.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle;

Herr talman! I de svenska landstingen arbetar man varie dag med all förbättra vår sjukvård. Staten har efter hand givit slörre anslag till den verksamheien och mer kommer säkerligen. Vi kan inte nä bättre resultat, fru Marklund, än man praktiskt kan genomföra vid varie tillfälle. Vi är lika iniresserade av all lösa sjukvärdens problem som någonsin fru Marklund. Del är bara det att vi har alt hålla oss lill realiteter.

Fru HJALMARSSON (s):

Herr lalman! Man har i dag på flera håll talat om den svenska sjukvårdens höga standard, och det är inget tvivel om all den har en hög standard. Men det flnns en sektor inom den svenska sjukvärden som inte ens vid en internationell jämförelse kan sägas ha en hög standard, och del är psykiatrin.

Vi är några socialdemokratiska riksdagsledamöter som i moiionen 2074 begärt en utredning av den psykiatriska vårdens innehåll och organisation. Samma krav ställdes redan förra året.

Del är med besvikelse man konstaterar all moiionen även i år har avstyrkts. Ulskotiel är dock i är något försiktigare i sin skrivning. Man påstår inte, som föregående är, alt den grupp som socialstyrelsen lillsaite 1970 skall ha gen en allsidig belysning av problemställningarna. Ulskollel verkar l. o. m. självt litet tveksamt om socialstyrelsens förmåga alt komma med någol konkrei förslag, som skulle vinna gehör hos alla personalkategorier och hos den stora allmänheten. Socialstyrelsen har i snart 25 är med jämna mellanrum utrett del psykialriska vårdområdet.

1958 utkom ett betänkande, som helte Planering och organisation, 1965
kom yllerligare ell belänkande. Målsättning och ulformning, och 1973
kom en remisshandling. Den framtida psykiatrins innehåll och organi
sation. Jag vill liksom förra året lala om hur den senasle utrednings
gruppen var sammansatt, för jag lycker alt del är oerhört anmärknings- 35

Nr 121 värt.

Fredaeen den '" bestod av 14 personer - elva var läkare, en planeringschef och

7 mai 1976 " socialchef Den fjortonde deltagaren var en politiker, och han var

_____________ inte ens med i utredningsarbetet trots atl han stod upptagen i grupp-

Hälso- och sjukvård sammansättningen. Det var meningen att han skulle deltaga i det avsnitt som berörde de ekonomiska frågorna, och det avsnillel behandlades aldrig. Den expertgrupp som utredde den psykialriska vårdens målsättning och arbetsuppgifter bestod av tre docenter, en överiäkare, en planeringschef och en socialchef

Man kan sannerligen fråga sig öm någon tror all en planeringschef och en socialchef kan ha en så gedigen kunskap om psykiatrisk vård uiöver sitt eget arbetsfält atl de kan driva en psykiatrisk målsättnings-diskussion mot tre docenter och en överläkare. Ingen skall få mig an tro att det har förekommil någon slörre diskussion i denna grupp annat än mellan de läkarulbildade dellagarna. Alliså har vi här ett förslag om den psykialriska vårdens målsättning grundat enbart på läkares uppfattning.

Den grupp som kallas rollgruppen har bättre sammansällning. Men del är rätt ointressant all innan man har fasisiälll den psykiatriska vårdens innehåll och målsättning diskutera de olika rollerna i teamet. Man kan dock konsiatera all här har läkare, psykologer och kuratorer tilldelat sig specialisirollerna men all den övriga menlalvårdspersonalen, som egeniligen har den mest frekvenia konlaklen med palienlen, har fått en mer allmän roll. Della har lett till irritation i denna personalgrupp, dä de som ingår i den anser all de i lika hög grad är specialister och därför borde tilldelas andra arbetsuppgifter i teamet.

Expertrapporten har utsänts för yttrande. Utsändningslisian omfallade 47 inslanser, bl. a. alla landsting i landet. 30 remissorgan har svarat men endasl 11 av de 28 sjukvårdshuvudmännen. Uiöver remissorganen har flera läkarföreningar svaral. Den utmätta remisstiden var mellan tre och tre och en halv månader, och del är helt omöjligt för sjukvårdshuvudmännen all under denna korta remisslid hinna låta de olika personalgrupperna lägga synpunkier på expertrapporten. Här har klinikchefer inom den psykialriska värden svaral för remissullalandena. Del betyder att del övervägande flertalet remissvar har kommil frän läkargrupper i samhällel.

Expertrapporten var konturiös, tydligen i förhoppning om att alla skulle
bli nöjda och all man inom psykiatrin skulle komma fram lill någon
gemensam målsättning. Denna förhoppning har helt grusals. Uppfali-
ningarna om den psykialriska vården är om möjligt ännu mer splittrade
än tidigare. Läkarna inom den psykialriska vården har alllid varit oense
och alltid haft svärl all samarbeta. I dag verkar det som om det vore
svårare än någonsin pä grund av de olika uppfattningarna om behand
lingsinriktningarna. Della återverkar nalurliglvis på personalen som blir
villrådig. Patienterna kommer också i kläm i denna vårdapparat, där in-
36 tresset för dem är mindre än för den egna prestigen.

Tillströmningen till den psykialriska läkarutbildningen har markant avtagit. Detla är helt förståeligt, då AT-läkarna under sin praktikljänsl-göring vid de psykiatriska sjukhusen upplever motsättningarna som så slora all man inle inom överskådlig framlid kan se en ny målsättning eller organisalionsomläggning. De anser då att de bör satsa sitt arbels-verksamma liv på ett annat vårdområde.

Dock är all märka atl det bland AT-läkarna finns etl myckel stort intresse för den psykiatriska vården och alt de vid sina första kontakter med de psykiatriska sjukhusen upplever det som om de här verkligen skulle kunna göra en insats. Men vid den närmare och djupare konlaklen finner man all de nya strömningar som finns i samhället i dag är hell omöjliga att lillgodose inom den psykiatriska vården.

Del här är f n. mycket oroande. Vi har redan en brist på psykiatrer, och denna brist kommer att bli ytterst besvärande om några år. Det är svårl all tro all den genomsnittliga allmänläkaren skulle kunna uppnå så hög kompelens inom det psykiatriska vårdområdet som expertgruppen föruisäiier. Del lorde då fortsättningsvis bli sä alt allmänläkarna och läkarna på de somatiska sjukhusklinikerna, precis som i dag, kommer all använda psykofarmaka i en omfattning som är absolut förkastlig. • Utskottet säger i sitt betänkande att socialstyrelsen har för avsikt all redovisa sina synpunkter i ett betänkande, där man skall ta upp innehåll, avgränsning samt vissa organisatoriska frågor och samordningsproblem. Della är hell rikligl. Del sitter någon läkare på socialstyrelsen som i dagarna har böriat skriva pä betänkandet. Men eflersom remissvaren har varit så negaiiva och motsägelsefulla har jag svårt atl förslå hur man skall få ihop något som skall kunna vinna gehör ute pä fältet. Dessutom innehöll remisshandlingen ingeniing om barn- och ungdomspsykiatrin. Om man inte angriper dessa problem, har man heller ingen utsikt all nå framgång inom vuxenproblematiken.

Del mesl förvånansvärda är emellertid all socialstyrelsen anser all läkare är kompetenta all dra upp rikllinjerna i avgränsningsproblemaliken. En avgränsning berör i stort sell alla samhällsområden: del sociala fältet, arbetslivet, miljön, osv. Del är hell självklarl alt dessa frågor skall dis-kuleras och beslul fattas gemensamt inom hela fälld. Delta är även en politisk fråga. Hur vill vi ha samhällel och hur vill vi ha en god, fungerande mentalhälsovård? Hur kan man låla en så snäv grupp av experter få utreda och fatta beslul om vårdproblem och framlida omstrukturering?

Vi vet att i dag varje klinikchef har oinskränkt makt atl planera och organisera och tillämpa de behandlingsmetoder som han anser vara rikliga och atl patienterna är hell utlämnade ät de behandlingsmetoder som läkaren har accepterat.

Psykoterapi utförs i dag vid många av våra psykialriska sjukhus, och fiera av psykoierapeulerna har inte fullständig psykoierapiulbildning. En sådan psykoterapi kan vara lill mer skada än nytta, och jag anser att socialstyrelsen därför bör utfärda direkiiv alt psykoterapi icke får ulföras

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Hälso- och sjukvård

Nr 121 utan atl vederbörande har behörig examen. I dag finns del endasl privala

P ,, ■ ulbildningsanslaller för psykoterapi. Jag hoppas emellertid atl psykote-

-, . .q., rapin får etl sådanl gehör att man snarast inrättar offenlliga uibildnings-

_____________ linjer. Psykologi är en relativt ny vetenskap, och del finns inga statistiska

Hälso- och sjukvård underlag för all psykoterapi och beieendderapi skulle ha den undergörande effekl som psykologerna själva anser. Därför är del oerhört viktigt all politikerna böriar diskutera psykiatrin, som har varit ett styvmoderligt behandlat fäll inom vårdsektorn, och att politikerna tar ansvar för den stora grupp av människor som det här gäller, som själva inle orkar föra sin talan och som inle har några påtryckningsgrupper.

Ulskollel uppger alt socialstyrelsen skall framlägga sin redovisning hösten 1976. Jag vill dock påpeka atl jag har haft kontakt med socialstyrelsen och att man där uppger att man tidigast om ett år kommer att lägga fram sin redovisning. Den skall sedan gå ul på remiss, och det är troligt all del lar något decennium atl genomföra de inlenlioner som möjligen kan finnas i redovisningen. Och under denna tid har kanske nya forskningsresultat framkommit, nya målsättningar uppställts och nya motsättningar mellan läkare och psykologer framkommit.

Herr talman! Jag kan i stort sett instämma i allt som framförs i vpk-molionen och i det som herr Svensson i Malmö här anförde. Däremot. kan jag inte anslula mig till alt-satserna. Jag kan inle anse alt del är rikligt alt riksdagen ger en utredning klart utsagda specialdirektiv. Dessutom anser jag all förslaget om avskaffande av det individ- och sym-tomorienterade sjukdomsbegreppet är orealistiskt.

Atl man bör tona ned dessa individ- och symtomorienterade begrepp är helt klart, men fortfarande finns det och kommer det att finnas organiska sjukdomar där man måste uppehålla just dessa begrepp inom psykiatrin.

Eftersom jag kommer att yrka bifall lill den socialdemokratiska motionen föreslär jag herr Svensson alt han röslar på min motion. I så fall kommer vi kanske alt faen uiredning med en allsidig sammansättning och utan specialdirekliv.

Jag förslär all utskottet har anselt del svårl att tillstyrka en molion när ett ämbelsverk arbelar pä någon form av skrivning. Men eftersom socialstyrelsen i 25 års lid hållil på all utreda den psykiatriska vården och ännu ej kommit fram lill något konkret förslag och eftersom alla de psykiatrer som jag haft kontakt med är hell övertygade om atl även denna skrivning kommer all möta samma öde, lysinad, ber jag kammarens ledamöler frångå en princip om alt inte begära uiredning under pågående skrivning i ämbelsverk. Vi skall ha klart för oss atl vi måste tillvarata en slor grupp människors inlressen, en grupp som ej orkar föra sin talan själv och som är utsatt för myckel aukloritelstänkande, och alt vi politiker måste ta ansvaret och förändra situationen för dem.

Herr talman! Jag yrkar bifall till moiionen 2074.

I della anförande instämde fru Hansson och fru Sundström, herr Eriksson i Ulfsbyn. fru Landberg saml herrar Karlsson i Malung, Mellqvisl och Green (samtliga s).

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Jag skall inle la upp någon diskussion med fru Hjalmarsson om hennes motiv för att inte rösta pä vår reservation, som även har upptagit och nämnt hennes motion. Jag förstår atl hon djupare sett nog har en annan motivering än den som hon här uppger. Del är uppenbart au även när del gäller somatiska åkommor är ell vidare perspektiv än del renl individcentrerade sjukdomsbegreppet nödvändigl, så del var väl litet grand av den obotfärdiges förhinder. Vi skall emellertid inte tvista om det, för vi representerar i så oerhört hög grad en gemensam grundsyn på detta problem - det vill jag gärna vitsorda.

Men fru Hjalmarsson sade någonting som delvis kastade ett nytt ljus över utskottets hantering av den här saken. Det framgår av fru Hjalmarssons anförande att den motivering för att avstyrka hennes molion och vpk:s reservation som utskottet anfört är oriklig. Det är inte så som utskottet säger au det kommer en redovisning i höst. Utskottet har alllså en oriktig motivering och har inte hos socialstyrelsen tagit reda på hur del verkligen förhåller sig. Vad har de som är ansvariga för utskottets skrivning att säga om detta som fru Hjalmarsson nämnde?

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Hälso- och sjukvård

Hert BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Lål mig allra först instämma i uttalandena här om alt den svenska sjukvården hävdar sig mycket bra i jämförelse med sjukvården i andra länder, alltså i internationellt hänseende. Men därmed inte sagt au den svenska sjukvården inle har några brister - det är de bristerna vi skall vara medvetna om och samtidigt försöka alt rälla lill.

Socialulskoltel har haft alt behandla även en motion, nr 215, där jag begärt atl vid fördelningen av samhällets ekonomiska resurser långtidsvården skall ges en myckel hög prioritet. Del krävs ökade personalresurser framför alll för atl patienterna skall kunna få en mer personlig omvårdnad. Vi kan som exempel la långvårdspatienterna. Bristen på vårdpersonal och del relativt vårdkrävande klientelet medverkar lill alt dessa patienter inle alllid får den vårdomsorg som de har rätt att kräva. Det förekommer exempelvis att patienter under lördagar och söndagar får ligga kvar i sina bäddar av brist på värdpersonal. Detla kan inle vara acceptabelt och överensstämmer inle med vår grundidé om en mänsklig och human sjukvård.

Vidare har jag i min molion framhållit behovei av all patienter i slörre Ulsiräckning får tillgäng lill eget rum vid långtidssjukhusen. Jag vill här med kraft understryka detta krav - samtidigt som jag beklagar atl utskotld funnil att alll i stort sett är så bra atl min motion kan avstyrkas.

Jag tror också atl en hel del förbällringar kan bli möjliga, men det hade varit utomordentligt värdefullt om utskotld med bifall lill min

Nr 121 molion velal markera hur viktigt det är att bristerna i långtidssjukvården

Fredagen den 7 maj 1976

elimineras lill enskilda människors fromma. Utskottets lalesman har i denna debatt betygat all man i fortsällningen kommer all prioritera långtidsvården. Detta noterar jag med lillfredsställelse.

Hälso- och sjukvård Herr lalman! Jag har inget särskilt yrkande, men givetvis återkommer jag i ell annal sammanhang till de krav jag framlagl i min motion.

Hert CARLSSON i Vikmanshytlan (c):

Herr talman! Den här diskussionen har handlat om sjukvård och sjukvårdens inriktning. Det är ett område som de svenska landstingen har ansvar för, och det finns anledning atl säga något om den delen också.

Får jag bara först poängtera ett par saker. Målsättningen för sjukvården måste vara att alla skall ha rätt lill den sjukvård som hälsotillståndel motiverar. Man skall ha rätt vård, pä rätt plats, vid rätt tidpunkt. Med andra ord: Vi måste söka finna en sjukvårdsorganisation som ger utrymme för denna målsättning.

Målsättningen för sjukvården är även den alt patienten skall befinna sig i cenlrum. I.sjukvårdsverksamheten - det skall jag återkomma till - får vi aldrig glömma att del är den lilla, ensamma människan del gäller. En människa som blir sjuk är ju utlämnad lill den vård hon över huvud taget kan få. Det är utomordentligt angeläget att man kommer ihåg det.

Del är som sagt landstingen som har ansvar för sjukvården. Det har omvittnats här i dag atl vi har hög standard på sjukvården i vårt land. Det är inget tvivel om den saken. Men man kanske ändå skall föra den diskussionen litet mer nyanserat än som skett. Fru Marklund hänvisade till hur bra del är i öst, andra har talat om hur bra det är på andra håll i väriden. Jag tror vi har att lära av varandra. Del är få områden där man har så nära kontakter internationellt med varandra - inle minsl på den medicinska forskningens område - som man har inom sjukvärden. Jag tror all delta är väsentligt med hänsyn till den medicinska ulvecklingen.

Landstingen har fått ökade uppgifter på sjukvårdsområdet. Jag vill erinra om att landstingen i början av 1960-talet fick ansvaret för den öppna sjukvården, dvs. provinsialläkarväsendet. Man fick, efter omfattande utredningar av dåvarande medicinalstyrelsen, ansvaret för den utbyggda regionsjukvården. Vidare har mentalsjukvården flyttats över lill landstingen.

Det finns två skäl för de organisatoriska förändringar som gav landstingen nya huvudmannauppgifter. Landstingen har fullgjort sina uppgifter pä ett utomordentligt bra sätt. Man har en hög standard på sin sjukvårdsverksamhet.

För det andra - och det är väsentligl alt hålla i minnet - behövs det
en samordning av sjukvården lill en huvudman, en samordning på ell
säll som skulle gagna värden av patienterna.
40 Det har diskuterats prioriteringar här, och del har sagts att vi måsle

salsa på den öppna sjukvården och pä långtidssjukvården. Del satsas i dag på all bygga ut den öppna värden. Man har kommil fram lill all 92-95 % av sjukvården kan lämnas inom den öppna verksamheien. 5-8 96 av de vårdsökande behöver remitteras från den öppna lill den slulna sjukvården. Då är det också angeläget att vi får en öppen sjukvård som fungerar på etl lillfredssiällande sätt.

Jag sade nyss all alla skall ha räll till sjukvård, och delta är bakgrunden till den laxereform som Landstingsförbundet för några år sedan träffade överenskommelse med statsmakterna om, den s. k. 7-kronorsreformen. På grund av kostnadsutvecklingen och landslingens situation i övrigt blev 7-kronan 12 kronor, och avgiften är i dag uppe i 15 kronor. Syftet med reformen var atl stimulera den öppna sjukvården och öka möjligheterna för patienter alt söka sig till den. Jag tror all man har lyckats med det. Därför har jag svårt atl förslå vad man skulle vinna med den ulvärdering om enhetstaxan som man här är ute efter. Menar man all del nuvarande systemet med denna låga taxa för sjukvård inle har stimulerat och främjat den öppna vården?

Men när man ser vilka möjligheter som finns, frågar man sig ändå: Varför fungerar inle sjukvården tillfredsställande i dag? Varför har vi köer? Var har vi brister? Fru Marklund och fru Hjalmarsson har lagil upp en rad av problem som ligger i dessa frågor. Jag blev nästan skrämd av den svartmålning som fru Marklund gjorde av sjukvården. Jag vel inte om det var erfarenheterna från Norrbollen som låg bakom. 1 så fall är fru Marklunds svartmålning en allvarlig kritik mot den sjukvårdsverksamhet som bedrivs i Norrbotten. Jag har emellertid sett en del av sjukvården i detta län och har svårt all förstå atl fru Marklund kan ha underlag för sin allvarliga kritik. Så illa ställt är det ändå inie med svensk sjukvård som fru Marklund målar ut det. Det måste jag säga till de svenska landslingens försvar, och jag påslår, fru Marklund, atl jag inte är alldeles okunnig på det här området.

När det gäller mentalsjukvården, som fru Hjalmarsson talade om, skall det erinras om all landstingen blev huvudman för den vården den 1 januari 1967. Sedan dess har del skett en mycket slor upprustning inom mentalsjukvården, med stöd från statsmakterna och på grundval av del avtal som på del området träffades mellan landstingen och statsmakterna. Del skall man i sanningens namn också erkänna. Landstingens organisatoriska insalser i samråd med statsmakterna har bidragit lill en väsentlig upprusining pä detta område.

Fru Marklund och fru Hjalmarsson har också gjort medicinska utvärderingar. Sådana skall jag avslå från au göra. Vi politiker kan fundera pä hur samhällel fungerar och vad man kan göra i del avseendet. Men i fråga om den medicinska vården tror jag aii man, liksom på andra områden, skall överlämna ål dem som kan verksamheien au göra bedömningarna.

I den situation som vi har i dag, med vårdköer osv. måsle man emellertid fråga sig: Var är del brister? Vi vel all man på sina håll har ny-

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Hälso- och sjukvård

Nr 121 öppnade sjukvårdsavdelningar som inte kan las i anspråk. Ell grannlän

Fredaeen den ''" lopPrbergs län har allvarliga bekymmer i det avseendel. Del är

7 mai 1976 iäkarbrist. Man har svårl all fä sjuksköterskor, och man kan ha brist

_____________ på vårdpersonal i övrigt.

Hälso- och s,juk\'ård Det pågår ändå inom landslingen en verksamhet för alt komma lill rälla med dessa problem. Landslingen ligger långl framme i sin utbyggnadsverksamhet för att tillgodose sjukvårdsbehovet och för atl leva upp lill vad socialstyrelsen har uttalat i sin skrift Sjukvården inför 1980-talet, nämligen alt man skall sträva lill offensiv sjukvård. Del är på den sidan landslingen har gjort insatser. Man har ibland byggt fortare än personalresurserna har medgell. Då är del självfallet all man frågar sig vad dei är för sorls planering.

Men läkartillgången ökar. 1970 hade vi en läkare på 1 000 invånare i det här landei. 1975 hade vi en läkare på 500 invånare. År 1980 räknar man med atl vi skall ha en läkare på 400 invånare. Del måste innebära ökade resurser och ökade möjligheter atl tillgodose efterfrågan på sjukvård.

Då kommer jag över lill vad som diskuterats i debatten i dag, inle
minsl del som framförts av herr Romanus som representant för folk
partiet, nämligen frågan om husläkarsystemel. Vi har moll den också
i landslingen. Del låler mycket bra. Tänk all ha en egen läkare, en egen
husläkare! Del är ingeniing nyll. Del hade man också på den tiden dä
dei gamla privinsialläkarväsendd fanns - dvs. de människor som hade
sådana kontakter atl de hade tillgäng lill den läkaren. Men alla de män
niskor som inte hade tillgäng lill läkare, som inle hade de kontakterna,
de hade inget husläkarsyslem på den liden ulan de var utlämnade. Hann
läkaren med kunde de'komma under läkarvård. Men vi skall inle tro
all möjligheterna var slörre om man hade en läkare på 2 000, 3 000 eller
4 000 invånare mol del som man har i dag, en läkare på 500 invånare.
Man kom hell enkelt inte under läkarvård på den tiden. Den gamla
goda liden, som en del lalar om här, var min själ ur de många män
niskornas synpunkl ingen god tid på dd här området. Del fanns ytterst
svaga värdmöjligheler. Vi skall inie lappa bort del i sammanhanget.
Jag sade all vi har Iäkarbrist på många håll, vilkel vi upplever inom
den öppna sjukvården, inom disirikissjukvården i dag. Del är ett av
landstingsvärldens mycket slora bekymmer, hur man skall fylla ut de
luckorna. Men så länge vi inle kan göra del är diskussionen om hus-
läkarsysiemei egeniligen ell slag i luften. Och när man har läkare pä
liikarcentraler är del en fråga om organisation, hur man skall kunna or
ganisera verksamheten där, så au patienterna i största möjliga omfaiining
får komma lill samma läkare. Del behövs inga centrala utredningar i
den delen. Del behövs inga riksdagsbeslui om delta, ulan det är fråga
om hur man kan organisera verksamheien pä resp. dislriklsläkarsialion
eller läkarcentral. Läkarförbundet har redovisat ire-fyra olika skisser över
hur del här problemet lösls på olika håll i landei. Jag skulle vilja re-
kommendera den som vill fundera på husläkarsystemel att ta del av

de skisserna och försöka finna lösningar. Vi kan inle klara den delen här.

Får jag slälla .frågan på följande säll. Del låter myckel bra, och man kan få myckel beröm för förslaget till husläkarsyslem om man åker omkring i landei. Men hur skall del klaras ul inom de områden där man inte har läkare? Vad blir del där? Det är klart an de människorna säger: Nog skulle del vara sköni om vi hade husläkare.

Men lål oss se på realiteterna, såsom vi upplever dem i dag. Då tror jag all den här diskussionen kan föras ned på jorden. Vi skall inle försöka föra fram förslag om någonting som det inle finns reellt underlag för all kunna genomföra i dag. För oss som upplever verkligheten ule på fältet är del inle sä enkelt som all man genom centrala beslul skall lösa problemen för den öppna sjukvården i landei. Som jag har sagt tidigare; Där del finns tillräckligt med läkare på läkarcentralerna kanske husläkarsystemel är möjligt, I övrigt skall vi försöka se lill atl vi får tillräckligt antal läkare för all kunna fylla luckorna och klara den öppna sjukvården.

Del vore myckel mer att säga på denna punkt, herr lalman. Vi lär om någon dag få en diskussion om den ökade sjukfrekvensen i det här landet. Vi hade under förra året 106,8 miljoner sjukdagar, ersatta från riksförsäkringsverket. Det är 22,4 dagar per försäkrad. Då frågar man sig vad orsaken kan vara. Det finns anledning alt börja fundera över varför antalet sjukdagar ökar i vårt land. Har vi en för dålig förebyggande vård? Är vi vårdslösa med vår hälsa över huvud laget? Jag hade för några år sedan tillfälle att se på sjukvården i Amerika. Vi reste i tre veckor genom Staterna och studerade sjukvården. Bl. a. var jag pä Mayokliniken i Rochesler. Där fanns en utställning, där man visade hur olika sjukdomar påverkar människokroppen. Jag måste säga atl del var en skrämmande utställning, där man fick belägg för hur vårdslösa vi är med vår egen hälsa. Så länge hälsan står oss bi och tiger still länker vi inte pä vilka risker vi utsätter oss för. Den utställningen blev en allvarlig påminnelse om att vi också själva har ett ansvar för vår egen hälsa. Det behöver också sägas när vi diskuterar frågan om den förebyggande vården.

Den utveckling vi har i dag, där sjukvårdsefterfrågan bara tenderar all öka, innebär all vi kommer atl slällas inför ulomordenlligl svåra problem också framöver. Del är därför som den förebyggande vården är så vikiig, och del är också anledningen till all landstingen alllmer engagerar sig på del området.

Den förebyggande värden kan minska efterfrågan på sjukvård. Del medför också ett ökat utrymme för det som landslingen har gjort lill sin uppgifi, nämligen all organisera och sköta sjukvården pä etl sådanl säti all vi kan leva upp lill den gamla läkarelikens bud 'aii läka, lindra och vårda". Del är de svenska landslingens ambilioner. De har också visat att de kan leva upp till dem, och från de utgångspunkterna, herr lalman, ber jag all fä yrka bifall lill ulskoltels förslag.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Hälso- och sjukyård

Nr 121 Hert ROMANUS (fp) kort genmäle:

r- ■ ■ Herr talman! Del var onekligen ett klart besked som vi fick från cen-

Fredagen den "

7 m- ' 1Q76 terpartid genom herr Carlsson i Vikmanshytlan. Det var ett ledsamt

_____________ besked all centerpartiet är så negalivi lill all skapa ett husläkarsyslem

Hälso- och sjukvård och menar att det skulle vara ett slag i luften och ingenting att komma med. Jag tror att människorna kräver av landstingspolitikerna atl de ser till att kravet pä kontinuitet, på atl man kan få komma tillbaka lill samma läkare, tillgodoses bättre än hittills. Om nu herr Carlsson har etl stort inflylande i landsiingssammanhang, vilkel jag har en känsla av, är del ledsamt all han är så negaliv.

Vi är inle ule efter några centrala direktiv, men när man utreder riktlinjerna för sjukvården, vilket man gör i den nya kommitté som, såviii jag förslår, även centerpartiet är representerat i, och när socialstyrelsen utformar planer tycker vi att de skall bygga på vettiga principer. En sådan princip är just alt det skall vara en nära anknytning mellan patient och läkare.

Sedan är del självklarl all planerna skall förverkligas genom initiativ i landstingen. Folkpartiets företrädare i landstingen står bakom vårt program, och del är inte så konstigt, eftersom det är utformat i samarbete med dem. Många har också fört fram iniiialiv i sina landsling för all få del förverkligat. Jag skulle tro atl de har lika god kontakt med verkligheten som herr Carlsson i Vikmanshytlan, även om de inte är fullt sä konservativa och negaiiva i sin inslällning lill nya tankar och lill vad som händer i andra länder. Jag kan också försäkra att de kontakter jag haft med människor som arbetar i sjukvården visat atl de är mycket positiva lill en sådan fastare anknytning patient-läkare som vi lalar om. Det är i stor utsträckning en organisationsfråga, inte bara en fråga om ökade resurser.

Jag nämnde exemplet Örnsköldsvik, och jag skulle kunna räkna upp också andra exempel, där det inte fallas mycket till det önskade lägel i fråga om resurser i den öppna vården. Vad jag har velat hävda är att en sådan organisation av arbetet att läkaren känner ett ansvar för en grupp av patienter också gör arbetet i den öppna vården mer attraktivt. Ell av problemen har varit all den öppna vården har haft svårt att dra till sig läkare. Del har varit finare atl vara specialist. Om den öppna värden på detla sätt blir mer attraktiv, ökar också förutsättningarna all ge en bra sådan värd.

Jag förslår inte varför herr Carisson i Vikmanshytlan drar upp del
som han kallar för den gamla goda liden, när man hade en läkare på
2 000 människor. Jag har inte talat om den liden ulan om dagens si
tuation, där vi har en läkare på 500 invånare. Skall vi inte då kunna
ge människorna den goda primärvård som de begär och organisera vården
så all de vet vilken läkare de hör lill? Människorna anser inle all de
har den sjukvården i dag. Gä ut och fråga dem hur de uppfattar sjuk
vården! De uppfattar den tyvärr alllför ofta som anonym - de vet inte
44 hos vem de hamnar och måsle ständigt på nyll lägga fram sina problem.

Del är ledsamt all se företrädare för landstingen inta en sådan försvarsställning som herr Carlsson i Vikmanshytlan, i stället för att erkänna problemets allvar.

Fru MARKLUND (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har sagt all hälso- och sjukvärden är en landstings-uppgift och att det därför måsle skapas ekonomiska förutsättningar för landstingen att klara denna viktiga uppgift. Jag förslår inte att herr Carisson i Vikmanshytlan kan uppfatta mitt resonemang som kritik av landstingen och deras ambition att vilja göra det bästa möjliga i den situation de befinner sig i. Men även de har brist på resurser. Inle ens i Norrbotten, som herr Carisson i Vikmanshytlan av någon anledning irodde all jag hade tagit som exempel, har man möjlighel alt ge all den sjukvård som människorna behöver i detta slora glesbygdslän. Jag vill verkligen belräffande Norrbottens landsling och dess ambilioner inom hälso- och sjukvården läsa in i prolokollel alt jag tror alt länet ligger väl så bra till som övriga delar av landet. Men del finns, som sagt, begränsningar även där. Myckel av del man skulle vilja göra kan man inle göra, därför alt medlen inte räcker till. Av den anledningen har jag hänvisal lill de möjligheter som staten måsle skapa för att klara problemen.

Herr Carlsson i Vikmanshytlan beskyllde mig sedan för atl svartmåla situationen inom hälso- och sjukvården. Nej, det gör jag verkligen inle. Jag har redovisat situationen sådan som den är och som den framstår enligt de undersökningar som har gjorts, undersökningar som visar atl människor trots uppenbara vårdbehov inle har sökt läkare, vilket har haft all göra med kommunikationsproblem men också med de långa väntetiderna och övriga problem. Belräffande kommunikaiionsproblerhen har jag alltså hänvisal till den här lösningen med rörliga värdgrupper.

Herr Carlsson i Vikmanshytlan var också upprörd över alt jag har synpunkier på medicinska frågor, som han menar all i stället folk med kunskap på området skall syssla med. Jag~ har naturiiglvis inle talat om vad för slags behandling eller vilken sorls medicin som skall komma i fråga, utan jag har talat om på vilket säll man genom att organisera vårdpersonalens samarbete skulle kunna skapa bättre möjligheter för vården pä våra inrättningar.

Vidare har jag påtalat atl samhällel måste stå för produktionen av sjukvårdsmaleriel och läkemedel och all della inle får vara etl vinstintresse. Här har det nämligen ock.så visat sig att människor har kommil lill skada av sådant som har skrivits ul, därför an del skrivits ut inte av den anledningen all det är lill nytta för folk utan därför au del ger en vinsi.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Hälso- och sjuk\'ård

Herr CARLSSON i Vikmanshyltan (c) kort genmäle;

Herr lalman! Jag skall böria med att citera författaren Sloan Wilson, som en gång har sagt att "i de bästa av motiv lägger man in de sämsta av avsikter". Det är ungefär vad jag skulle kunna säga om herr Romanus.

Nr 121 när han tolkade vad jag sade.

Fredaeen den ' ° " diskussion, inte från några partipolitiska utgångspunkter

7 mai 1976 "'" ' utgångspunkt i den verklighet som de svenska landstingen

--------------- lever i i dag. Del var det jag redovisade. Och, herr Romanus, vad sade

Hälso- och sjukvård jag då? Jo, jag sade att vi måsle arbeta för ett samhälle med tillgång lill fullgod sjukvård, på rätt tid och på rätt plats och på sädana villkor alt alla också kan komma i åtnjutande av denna sjukvård. Då måsle jag säga lill herr Romanus, och det kan jag också säga till fru Marklund: Vad ligger del för negalivi i della över huvud lägel eflersom man säger all jag var så negativ mot sjukvärden i della land? Vad ligger det för negativt i detta atl alla människor skall få fullgod sjukvård?

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Del är inle negalivi au säga att alla skall ha tillgäng lill god sjukvård. Någon har sagt om herr Carlssons i Vikmanshyltan parti att man är för del som är positivt och mol det som är negalivi, och del övriga har man inte lagit slällning till. Della var väl också del ungefärliga innehållet i herr Carissons senaste inlägg. Det negaiiva är är all herr Carlsson sade atl husläkarsystemel inle var någonling som han ville slödja, utan alt del var ett slag i luften. Jag tror inle att människor uppfattar det så. Jag tror att folk vill ha just etl sådanl system, där de vel vilken läkare de hör till och får komma lillbaka lill i förslå hand.

Herr Carlsson i Vikmanshyltan är talesman för centerpartiet i sjukvårdsfrågor. Jag beklagar att jag fått negativt besked om förslaget om husläkare. All herr Carlsson tycker att människor skall fä sjukvård betvivlar jag inte. Men det gäller att ordna den på ett sådant sätt att önskemålet om den personliga omvårdnaden och kontinuiteten kan tillgodoses. Och där säger herr Carlsson lyvärr nej.

Herr CARLSSON i Vikmanshytlan (c) kort genmäle: Herr lalman! Jag har inte sagt nej lill husläkarsysiemd. Men jag har sagi all där det finns tillräckliga resurser pä dislriklsläkarstalionerna kan dessa frågor lösas ulan cenlrala beslul. Jag har också sagi an när vi har brist på läkare kan vi inte lösa dessa problem, oavsett vilka beslul vi fållar här. Jag har visat pä den verklighet som vi lever i.

Hert KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Med anledning av del inlägg som gjordes senast av herr Jörn Svensson i Malmö, där han tycktes tro mer på uppgifter som lämnades av fru Hjalmarsson än på vad utskottet skriver i sitt belänkande, vill jag säga att fru Hjalmarsson inle är något orakel som ulskollel kan tillfråga.

Ulskollel har tillfrågat socialstyrelsens planeringsavdelning, och den 15 mars meddelade avdelningen all det utredningsarbete som pågår inom socialstyrelsen på della område beräknades vara färdigl hösien 1976.

46 Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1 Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Carlshamre m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion: Hälso-och sjukvård

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet nr 34 mom, 1 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 1 av herr Carlshamre m,fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalei av kammarens ledamöler ha röslat för ja-propositionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 219

Nej - 78

Avslår - 3

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Carishamre och Åkeriind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerlind begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet nr 34 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 2 av herrar Carlshamre och Åkerlind.

Vid omrösining genom uppresning förklarades fierlald av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Åkeriind begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 251

Nej - 46

Avslår - 3

Mom. 3 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 5

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskoliels hemställan, dels re-

Nr 121 servaiionen nr 3 av herr Romanus, och förklarades den förra propositionen

Fredagen den ''' "' övervägande ja besvarad.

7 maj 1976 ow. 6

Hälso- och sjukyård

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 4 av herr Carlshamre m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkeriind begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 34 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 4 av herr Carlshamre m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Åkeriind begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 224

Nej - 73

Avslår - 2

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 5 av herr Hagberg i Borlänge saml 3:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 2074 av fru Hjalmarsson m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då fru Marklund begärde volering uppiogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan fru Hjalmarsson begärt votering belräffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående socialutskollets hemställan i betänkandet nr 34 mom. 7 antar reservationen nr 5 av herr Hagberg i Boriänge röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren lill koniraproposiiion i nämnda volering aniagil utskoliels hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall lill motionen nr 2074.

Vid omrösining genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resullalel, varför volering med omröslningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 20

Nej - 91

48 Avslår - 189

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 34 mom. 7 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 2074.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Hälso- och sjukvård

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Hjalmarsson begärde rösiräkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 217

Nej - 76

Avstår - 7

Mom. 8

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 34 mom. 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 6 av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 278

Nej - 19

Avslår - 2

Mom. 9

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 10

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 8 av herr Carlshamre m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerlind

4 Riksdagens protokoll 1975/76:121-122

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bidragsförskott

begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialulskotlels hemställan i belänkandet nr 34 mom. 10 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Carlshamre m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstal för ja-proposilionen. Då herr Åkeriind begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 216

Nej - 78

Avstår - 5

§ 7 Bidragsförskott

Föredrogs socialutskottets betänkande 1975/76:37 med anledning av propositionen 1975/76:116 med förslag om ändrad administration av bidragsförskott, m. m. jämte moiioner.

I proposilionen 1975/76:116 hade regeringen (socialdepartementet) föreslagil riksdagen all anla vid proposilionen fogade förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "På grundval av resullalel av överläggningar mellan företrädare för socialdepartementet och Svenska kommunförbundet föresläs i propositionen all adminislralionen av bidragsförskoiien fr. o. m. den 1 oktober 1977 förs över från kommunerna lill de allmänna försäkringskassorna och riksförsäkringsverket. Förslagen i proposilionen innebär att försäkringskassorna skall beslula i ärenden om bidragsförskotl och all riksförsäkringsverket skall ha hand om utbetalningen.

Kostnaderna för administrationen beräknas minska genom den föreslagna ordningen. Genom den nya adminisiralionsformen kan man också få lill stånd en samordnad uibeialning av bidragsförskott och barnbidrag och bättre kontrollmöjligheter. I propositionen föresläs samiidigl vissa andra ändringar i bidragsförskollslagen."

1 della sammanhang hade behandlais de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta moiionerna

1975/76:568 av herr Svensson i Malmö (vpk), vari föreslagits all riksdagen skulle beslula upphäva 2 S d) lagen om bidragsförskott och därmed

omöjliggöra atl hot om förlust av räll lill bidragsförskott kunde användas Nr 121

som påtryckning i samband med faderskapsärenden, samt Fredaeen den

1975/76:757 av fru Hörnlund (s) och fru Håvik (s), vari hemställts 7 mai 1976

all riksdagen skulle beslula all 2 § d) lagen om bidragsförskott upphävdes_

och att 4 § fjärde stycket utgick. Bidragsförskott

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med anledning av motionerna 1975/76:568 och 1975/76:757 skulle anla del vid proposilionen 1975/76:116 fogade förslagel lill lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsfÖrskolt,

2. all riksdagen skulle anla del vid proposilionen fogade förslagel till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Reservalion hade avgivits beträffande vårdnadshavarens medverkan lill fastställande av faderskapet, m. m. av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansell att ulskollel under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag saml moiionerna 1975/76:568 och 1975/76:757 skulle anla det vid proposilionen 1975/76:116 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskotl med den ändringen atl 2 och 4 §§ skulle erhålla av reservanten föreslagen lydelse, innebärande att kravei på vårdnadshavarens medverkan vid fastställande av underhållsbidrag eller faderskap som gällde som villkor för underhållsbidrag eller höjning av underhällsbidrag hell skulle slopas.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Socialmyndighet har alltjämt rätt all använda hot om indraget bidragsförskott som påtryckning mot en mor som inte vill medverka i faderskapsulredning. Vänslerparliel kommunisterna plus några enskilda socialdemokrater vill ha bort denna olämpliga och ovärdiga bestämmelse.

Utskottet försvarar bestämmelsen med en misstänksam byråkratisk-klassisk motivering, nämligen att missbruk kan uppstå om bestämmelsen tas bort. Det påståendet kan svårligen tas på allvar. Antingen är fadern inle i slånd alt betala underhållsbidrag, och dä får man i vilkel fall som helsl utge bidragsförskott, eller också är han en genomsnittlig inkomsttagare, och då finns det vanligen inget ekonomiskt motiv för att missbruka bidragsförskott. Det underhållsbidrag som dä kan utgå är som regel högre än bidragsförskottet.

Det är alltså tydligt att en mor som vägrar medverka i faderskapsulredning har rimliga personliga skäl. vilka inle har med någon önskan om missbruk all göra. Jag lycker all vi skall respektera dessa skäl.

Herr talman! Jag yrkar bifall till vpk-reservationen.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Kammarrättsorganisationen

Hert KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Denna fråga behandlades också av 1975 års riksdag. Den gången fick utskottet gehör för sina synpunkier. och en mera begränsad spärregel har därför salts in. Utskotld har den uppfattningen atl del är angeläget att faderskapet till ett barn fastställs, och då måste del finnas någon form av spärregel.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskoltels hemställan, dels reservationen av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialulskotlels hemställan i betänkandet nr 37 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-proposilionen. Dä fru Marklund begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 276

Nej - 19

Avstår - 1

Mom. 2

Ulskottds hemställan bifölls.

§ 8 Föredrogs

Kuliurulskotlets betänkande

1975/76:39 med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslag om

tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såviu gäller

kulturändamål m. m.

Kammaren biföll vad ulskoltet i detta betänkande hemställl.

§ 9 Kammarrättsorganisationen

Föredrogs juslitieuiskoiieis betänkanden

1975/76:35 med anledning av proposilionen 1975/76:100 såviii gäller

allmänna förvaltningsdomstolarna jämle moiioner och

1975/76:36 med anledning av proposilionen 1975/76:138 om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Herr TALMANNEN: Kammarrättsorga-

Jusiitieulskolleis betänkanden nr 35 och 36 debatteras i ett samman- nlsationen

häng och yrkanden belräffande båda dessa betänkanden får framställas

under den gemensamma överläggningen.

Justitieuiskoiiets betänkande nr 35

Regeringen hade i proposilionen 1975/76:100 bilaga 4 (justitiedepartementet) under punkten D 3 (s. 52-57) föreslagit riksdagen att dels beslula all en kammarrätt i Jönköping inrättades den 1 januari 1977, dels bemyndiga regeringen all inrätta en ordinarie tjänst för president i kammarrätten i Jönköping med beteckningen o och atl flytta ordinarie do-marriänsler för en avdelning frän kammarrätten i Göteborg till kammarrätten i Jönköping, dels bemyndiga regeringen atl inrätta en ordinarie tjänst för kammarrättsråd, tillika vice ordförande på avdelning, i FO 25 i kammarrätten i Jönköping samt de ordinarie tjänster för kammarrättsråd i FO 23/24 sorn förordals i proposilionen, dels ock lill Allmänna förvaltningsdomstolarna för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 58 700 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats motionerna 1975/76:299 av fru Swartz (fp),

1975/76:536 av fru Frsenkel (fp) och herr Molin (fp), vari hemställts all riksdagen beslutade avslå regeringens förslag om flyttning av en avdelning från kammarrätten i Göteborg till kammarrätten i Jönköping, 1975/76:537 av herr Henmark m. fl. (fp, s, c, m, vpk), 1975/76:540 av herr Johansson i Malmö m. fl. (s), 1975/76:541 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen beslutade att den föreslagna nya kammarrätten lokaliserades till Kalmar,

1975/76:717 av fru Krislensson (m) såvitt nu var i fråga (yrkande 2), 1975/76:721 av herr Schötl m. fl. (m, c), vari hemställts atl riksdagen beslutade att den 1 januari 1977 inrätta en kammarrätt med två ordinarie avdelningar i Kalmar i stället för i Jönköping,

1975/76:1052 av herr Adamsson m. fl. (s, c, m, fp), 1975/76:1056 av herr Bengtsson i Göleborg (c) och fröken Rogeslam (c), vari hemslällls all riksdagen skulle avslå regeringens förslag om inrättande av en kammarrätt i Jönköping,

1975/76:1058 av herrar Dahlgren (c) och Mattsson i Skee (c), vari hemslällls au riksdagen skulle avslå regeringens förslag under punklen D 3:1-3 saml all riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad som anförts i moiionen om överväganden rörande kammarrällsor-ganisalionens framlida utveckling, saml

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Kammarrättsorga -nlsationen

1975/76:1072 av fru Lindquisi m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen beslutade atl den ulbyggnad av kammarräilsorganisalionen som före-slagits för Jönköping kom kammarräiierna i Göleborg och Stockholm till godo och all i vari fall utbyggnaden av kammarräilsorganisalionen genomfördes ulan all någon minskning av kammarrätten i Göleborg skedde.

Ulskollel hemställde

1. atl riksdagen beträffande inrättandet av en ny kammarrätt med bifall lill regeringens förslag och med avslag på moiionerna 1975/76:536, 1975/76:1056, 1975/76:1058 och 1975/76:1072 beslutade au en ny kam-marräii skulle inrättas den 1 januari 1977,

2. atl riksdagen beträffande lokaliseringen av en ny kammarräll med bifall lill regeringens förslag och med avslag på moiionerna 1975/76:299, 1975/76:537, 1975/76:540, 1975/76:541, 1975/76:721 och 1975/76:1052 beslutade att den nya kammarrätten skulle förläggas till Jönköping,

3. all riksdagen belräffande plan för fortsatt utbyggnad av kammarräilsorganisalionen gav regeringen till känna vad ulskotiel anfört i della hänseende,

4. att riksdagen belräffande bemyndigande all inrälla tjänster med anledning av regeringens förslag bemyndigade regeringen all i kammarrätten i Jönköping inrätta en ordinarie ijänsl för kammarrällspresidenl med bdeckningen o, en ordinarie ijänsl för kammarrälislagman i Fo 27 saml de ordinarie tjänster för kammarrättsråd, tillika vice ordförande på avdelning, i Fo 25, och kammarrättsråd i Fo 23/24 som ulskollel förordat i betänkandet,

5. atl riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på moiionen 1975/76:717 i denna del (yrkande 2) lill Allmänna förvaltningsdomstolarna för budgelärel 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 58 700 000 kr.

Reservalioner hade avgivits

1. av fru Krislensson (m) som belräffande inrättandet av en ny kammarrätt ansell att ulskollel under 1 bort hemslälla

alt riksdagen med bifall lill moiionerna 1975/76:536, 1975/76:1056, 1975/76:1058 och 1975/76:1072 skulle avslå regeringens förslag all en ny kammarräll skulle inrättas i Jönköping den 1 januari 1977,

2. av herr Schötl (m) som belräffande lokaliseringen av en ny kamp-marräll ansell all ulskollel under 2 bort hemslälla

att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:541 och 1975/76:721 samt med avslag på regeringens förslag och moiionerna 1975/76:299. 1975/76:537, 1975/76:540 och 1975/76:1052 beslutade all den nya kammarrätten skulle förläggas lill Kalmar.

Till beiänkandei hade fogals ett särskilt yllrande av herr Jönsson i Malmö (s).

Justilieulskotieis belänkande nr 36

1 proposilionen 1975/76:138 hade regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen alt anla ett i proposilionen framlagl förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

1 proposilionen hade föreslagils den lagändring som behövdes med anledning av förslaget i årets budgetproposition atl en kammarrätt skulle inrättas i Jönköping.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Kammarrättsorga -nlsationen

Utskotld hemställde all riksdagen skulle bifalla proposilionen 1975/76:138.

Reservationer hade avgivits

I. av fru Kristensson (m), som - under förutsättning av bifall till reservationen nr 1 i utskottets belänkande 1975/76:35 - ansell att utskottet bort hemställa

all riksdagen skulle avslå proposilionen 1975/76:138,

2. av herr Schöit (m), som - under förutsättning av bifall lill reservalionen nr 2 i ulskottds betänkande 1975/76:35 - ansett att utskottet bort hemslälla

alt riksdagen skulle anla del i proposilionen 1975/76:138 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar med den ändringen atl 1 § tredje stycket skulle erhålla av reservanien föreslagen lydelse, innebärande all den nya kammarrätten skulle förläggas till Kalmar.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr lalman! De av riksdagens ledamöter som brukar ägna intresse ål justiiieuiskotteis betänkanden har säkert kunnat iaktta atl utskottet under en följd av år har ägnat stort intresse ål problem som rör kammarrätterna. Vi har varit fullt medvetna om den svåra arbetsbalans som råder inom våra kammarrätter. Vi har särskilt förra året i enighet beslutat om en ytteriigare förslärkning av kammarrätternas personal i förhållande till propositionens förslag. Även i år är utskottet hell enigt om all ytterligare förstärkningar behövs, men vi är oense när del gäller hur en sådan förslärkning skall åstadkommas.

I propositionen tänker man sig att en ny kammarrätt skall inrättas. Den skulle placeras i Jönköping och få tvä avdelningar. Förslagel innebär emellertid ell neliolillskoti på endast en ordinarie avdelning, och del är därför verkligen inte något omfattande förslag.

1 en molion av fru Lindquisi m.fl. har föreslagits att man skall förstärka kammarrätterna i Stockholm och Göleborg och vänta med atl inrätta en ny kammarrätt lills man litet bättre kan överblicka situationen. Jag har tyckt all del legat mycket i den moiionen och har därför i en reservalion följt upp den.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Kammarräftsorga-nisatlonen

Mitt resonemang har därvid varit all del ändå tar några år innan en ny kammarrätt finner sin form och kan fungera tillfredsslällande. Jag vill erinra om all kammarrätten i Göleborg inrättades så sent som den 1 januari 1972 och hela liden har arbetat med beiydande balanser och svårigheter. Först nu, efter drygt fyra års arbete, har kammarrätten nå-goriunda kommit i kapp och fungerar relativt hyfsat. Därför har del väckt stor uppståndelse i kammarrätten i Göteborg att enligt propositionens förslag en ordinarie avdelning skulle flyttas därifrån. Ännu slörre upp-märksamhel har del väckt alt man inte har haft något som helsl samråd med personalen vid kammarrätten i Göleborg. När vi i justitieulskottd ändå befann oss i de trakterna besökte vi därför kammarrätten i Göteborg och blev informerade om situationen.

Jag tycker all skälen för all man i slällel gör den begränsade förslärkning som proposilionen innebär av de redan befintliga kammarrätterna i Stockholm och Göleborg överväger de skäl som lill äventyrs kan lala för att en ny kammarräll inrättas i Jönköping. Kammarrätten i Jönköping skulle enligt propositionen bara arbeta pä två avdelningar. Det är en alldeles för liten organisation för att kunna utgöra en självständig kammarräll. Jag vill erinra om att när vi fick kammarrätten i Sundsvall värden redan från början utrustad med tre avdelningar. Vidare blir det naturiiglvis merkostnader om man inrättar en ny kammarräll - del blir administrativa kostnader av olika slag.

Dessutom lorde det vara förenat med ganska stora rekryteringssvä-righeier all få den här typen av befattningshavare till Jönköping. Det är väl därför som justitiedepartementet endasl vågar föreslå en ordinarie avdelning i Jönköping; man irodde sig förstå all det skulle vara förenat med rekryieringsproblem atl inrätta fler avdelningar. Enligt min mening är det tveksamt om man kan rekrytera personal till två ordinarie avdelningar. Ännu större tveksamhet känner jag inför det förslag som utskottsmajoriteten har antytt, nämligen atl man skulle kunna länka sig tre avdelningar. Vi har fått en redovisning av rekryieringsmöjlighelerna. och den visar med all önskvärd tydlighet att om del skulle bli en ny kammarrätt borde den förläggas till sydligaste Sverige, eventuellt till Malmö. Då skulle man ulan slörre problem kunna få ett gott rekryierings-underiag.

Som jag ser del borde del alltså nu vara tillräckligt att få den begränsade förstärkningen i Stockholm och Göteborg. Därefter bör en plan utarbetas för hur den fortsalla utbyggnaden av kammarräilsorganisalionen skall ske - detta av hänsyn till personalen och till alt verksamheten måste fungera bättre om man har en utarbetad plan sä att alla berörda vet vad de har all vänia.

Skulle man nu besiämma sig för en ny kammarräll, tror jag au del vore bättre att förlägga den lill Malmö. Inie mindre än 30 96 av målen i Göteborg kommer från Skåne. Och man bör ju, som någon som var med på en hearing i ulskollel sade, lägga en domstol där människorna flnns. Men i avsaknad av en närmare uiredning om förutsättningarna

härför lycker jag som sagt personligen an det är rikligare all man för-siärker de befintliga kammarrätterna och att man dessuiom får en plan utarbetad för den fortsatta utbyggnaden av kammarräilsorganisalionen. Herr lalman! Jag yrkar därför bifall lill reservalionen 1 i justilieulskotieis belänkande nr 35. I anslutning härtill yrkar jag också bifall lill reservalionen 1 i juslitieuiskoiieis betänkande nr 36, vilken innehåller en konsekvensändring.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Kammarräilsorganisalionen

I detta anförande instämde fru Lindquisi (m).

Hert SCHÖTT (m);

Herr lalman! Jusliiieulskoiteis ärade ordförande, fru Krislensson, har sä pass utförligt redogjort för juslilieulskoilds betänkanden atl jag kan falla mig kort. I huvudsak vill jag kommentera en av mig lill betänkandet nr 35 avgiven reservalion, som gäller lokaliseringen av den nya kam-marrällen,

I motsats lill fru Kristensson har jag den uppfallningen alt en ny kammarräll nu bör komma till stånd. I likhet med departementschefen och utskottsmajoriteten anser jag alt man har den största möjlighelen att komma lill rälla med de besvärande balanserna inom kammarräilsorganisalionen genom inräiiandel av en ny kammarräll. Man bör således inie bygga ut de nuvarande kammarrätterna för att sedan efter något år minska ned dem och förda besvärlig omplacering av personalen.

I moiionerna 541 och 721 har föreslagits all den nya kammarrällen skall placeras i Kalmar i stället för i Jönköping, vilkel senare föreslås av departementschefen och nu av utskoltsmajorilelen. I motionerna uttalas förvåning över departementschefens förslagom Jönköping som kansliort och över motiveringen härför. Enligt motionärernas uppfattning kan del inte vara riktigt all tillmäta domstolsverkets placering någon betydelse när del gäller alt välja lämpligaste platsen fören ny kammarrätt. Vidare bör betydelsen av alt det finns en hovrätt pä orten inte överskallas. Departementschefen har på denna punkt varit relativt återhållsam. Han säger atl "av olika skäl" är del likaså en fördel om den nya kammarrällen förläggs lill en orl. där förulom domstolsverket finns även en hovrätt.

Del är all märka all utskottsmajoriteten däremot på s. 4 talar om vilken "uppenbar fördel" det är all kammarrätten förläggs lill en orl där del redan finns en hovrätt. Utskotld säger också atl del "i ett längre perspekiiv" kan vara bra, efiersom man möjligen skulle kunna få en närmare samgående mellan hovrätt och kammarräll. Della. herr lalman. är nya signaler som riksdagen lidigare inte alls har lagil någon slällning lill. Jag tycker all del är myckel anmärkningsvärt au man nu gör ell sådanl uttalande. Del binder den framtida utvecklingen pä ell olyckligt säll. Del är direkt olyckligt för orter som nu inte är begåvade med någon hovräll.

Slulligen är del anmärkningsvärt all departementschefen anför au rent lokaliseringspoliliska synpunkter skulle lala för en placering i Jönköping.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Kamniarräitsoiga-nlsationen

dit som bekant redan lanlbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens jordbruksnämnd och domstolsverket har lokaliserats.

Som framhållits i de av mig nämnda motionerna talar däremol många skäl för en lokalisering av den nya kammarrällen lill Kalmar. Jag vill här särskilt peka pä den ogynnsamma befolknings- och sysselsättningsutvecklingen i Kalmar län och på den omständigheten atl della län blivit i så hög grad missgynnat vid uilokalisering av slallig verksamhet. Befolkningsutvecklingen i länet kännetecknas av all invånarantalet är detsamma som för 100 år sedan, medan invånarantalet i landei sedan dess fördubblats.

När del gäller omlokalisering av slallig verksamhet vill jag erinra om riksdagens ullalanden 1971 och 1973 och hänvisar därvid lill inrikes-utskoltds betänkanden nr 15 resp. nr 22. Riksdagen framhöll 1971 att Kalmarområdet borde prioriteras och 1973 att del förelåg ett behov av ställiga satsningar i sydöstra Sverige utöver vad som innefattades i riksdagsbeslutet angående lokaliseringspolitiken.

Sedan dess har lägel i Kalmar län förvärrats. Efter 1973 har således enbart Kalmar kommun förlorat ca 600 arbelslillfällen genom beslutet all nedlägga Kalmar nygflottilj, genom flyttningen av Fo-slaben från Kalmar och genom rationaliseringar och omdisponeringar inom televerket. Sislnämnda åtgärd har inneburit alt Kalmar inte ens fält den blygsamma uilokalisering av del av televerket som riksdagsbeslutet avsäg.

1 samband med riksdagens olyckliga beslut om nedläggning av flygflottiljen - vilkel innebär det orimliga förhållandel all Kalmar län med sill utsatta läge blir det enda län i riket som saknar försvarsförband -uilalade riksdagen all de genom beslutet indragna arbelsiillfällena skulle kompenseras. Arbetsmarknadsministern har också tillsatt en särskild arbelsgrupp med uppgifi all lämna förslag i syfte alt återställa den regionala balansen. Del framslår såsom anmärkningsvärt atl nämnda arbelsgrupp icke synes ha förordat den nya kammarräiiens placering i Kalmar. Huruvida gruppen över huvud lagd agerat i ärendet framgår inte.

Ett beslul att välja Kalmar som kansliort för den nya kammarrätten skulle även psykologiskt betyda myckel för Kalmar län, som utan ivivel är missgynnat i fråga om fördelningen av statliga resurser på olika områden.

Herr lalman! Om riksdagen menar allvar med sina lidigare ullalanden om angelägenheten av att söka åstadkomma regional balans, har den i dag ell lillfälle all bevisa della genom atl slödja reservationen nr 2 vid belänkandet nr 35, lill vilken reservalion jag härmed yrkar bifall.

Samiidigl ber jag all fä yrka bifall lill reservationen nr 2 vid betänkandet nr 36.

1 detla anförande instämde herrar Böriesson i Glömminge (c) och Krön-mark (m).

Hen LARFORS (s):

Herr talman! Kammarräilsorganisalionen har under 1970-ialei kraftigt utbyggts. Den 1 januari 1972 hade vi tvä kammarrätter, en i Stockholm och en i Göleborg med lillsammans 15 avdelningar. Dä var tvä av kammarrättens i Stockholm avdelningar förlagda lill Sundsvall. Den I juli 1974 avskildes dessa avdelningar från Stockholms kammarräll och blev underlag för inräiiandel av en tredje kammarräll i Sundsvall. De tre nuvarande kammarrätterna har 18 avdelningar och därutöver extra förstärkningar som molsvarar en halv avdelning vardera i Stockholm och Sundsvall. En av avdelningarna i Göteborg är en extra avdelning.

Trots denna ulbyggnad har kammarrätternas arbetsbörda ökat, vilkel också klart framgår av att målbalansen vid 1974 års utgång uppgick till ca 25 000 mål. Även om man bortser från mål av engångskaraktär, såsom körkorisuibytesmälen, har antalet inkomna mål kraftigt ökat från 1974 lill 1975.

Ulskollel är därför helt ense med justitieministern om au en forlsali Ulbyggnad av kammarräilsorganisalionen är nödvändig.

Faslän enighet föreligger om behovei av en ytterligare ulbyggnad av kammarräilsorganisalionen, har i moiioner och under ulskotlels behandling av ärendei en del mot proposilionen avvikande ålsikler om hur utbyggnaden skall ske anmälts.

Vad gäller förslärkning av kammarrätten i Sundsvall, så atl den från den I juli 1976 kan arbela med tre ordinarie och en extra avdelning, har ingen erinran anförts. Ulskollel är ense med departementschefen om atl della är både lämpligl och nödvändigl.

I proposilionen föreslås också att en ny kammarräll inrättas. Den nya kammarrättens domkrets skulle bildas av Öslergöllands och Örebro län från kammarrällen i Stockholm och Jönköpings och Kalmar län frän kammarrällen i Göleborg. Den nya kammarrällen föreslås lokaliserad lill Jönköping och, enligt utskottets förslag, arbela på tvä ordinarie avdelningar, varav en skulle tas från kammarrällen i Göleborg.

Om inle en ny kammarrätt inrättas skulle alternalivd vara all nya avdelningar inrättas vid kammarrätterna i Slockholm och Göleborg. Jag vill i della sammanhang erinra om atl vid många lillfällen krav förts fram orh en regionalisering av statlig verksamhet. Om så sker kommer den verksamhd som handhas av den statliga förvaltningen atl knytas närmare lill de människor som den berör.

Vill man hålla fasl vid en regionalisering av den statliga förvaltningen måsle del vara olämpligt att, som tidigare sagts av herr Schöit. först bygga ul kammarräiierna i Stockholm och Göteborg för att sedan någon gång i framtiden krympa dessa kammarrätter och inrälla en ny kammarräll, lokaliserad lill annan orl. Utskoiid har därför anslulil sig lill all en ny kammarrätt inrättas med kansli i Jönköping.

Liksom departementschefen anser ulskollel alt den nya kammarrällen skall starta med tvä ordinarie avdelningar, men uiskouei föreslär att båda dessa avdelningar nyinräiias. Någon ordinarie avdelning skall så-

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Kammarrättsorga-nisationen

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Kammarrättsorga-nisationen

ledes, enligt utskottets förslag, inte las från kammarrällen i Göleborg.

Utskottet anser att kammarrätten i Göleborg bör fortsätta att arbeta med sju avdelningar pä grund av dels den slora målbalansen, dels att antalet inkomna mål synes fortsätta att öka.

Fru Kristensson sade i sitt anförande all förstärkningen skulle begränsa sig lill endasl en avdelning. Jag vill dä erinra om vad utskottet sagt mill pä s. 5 i sitt belänkande nr 35: "I vad mån denna extra avdelning" - dvs. den vid kammarrätten i Göteborg - "bör behållas får avgöras av regeringen med beaktande av måltillströmningen, personaliniressen och lillgängliga resurser. Delsamma bör enligt utskottets mening gälla de tillfälliga förstärkningar som f n. finns vid kammarrätten i Slockholm. En lösning som särskilt bör övervägas är att utnyttja förstärkningsresurserna så atl den nya kammarrätten kan arbeta på tre avdelningar."

Jag tror atl vi som i utskottet varit med om att bereda ärendet och lyssnat på den hearing vi haft med statssekreterare Andersson är medvetna om alt det finns vissa förstärkningsresurser i budgeten.

Flera moiioner har väckts om lokalisering av den nya kammarrätten till annan orl än Jönköping.

Ulskollel har på s. 4 och 5 redovisat de skäl som ligger till grund för utskottets tillstyrkan av au den nya kammarrällen lokaliseras till Jönköping.

Jag anser mig därför inte behöva upprepa vad där anförts. Dock vill jag framhålla att stora fördelar ur personalsynpunkl vinnes om kammarrätternas kanslier förläggs till orter där, hovrätterna redan har sina kanslier. Delta gäller både jurist- och biträdespersonalen. Jag vill också erinra om de diskussioner som förts om ett närmare samarbete, kanske också samgående, mellan hovrätt och kammarrätt. Om delta skall kunna ske någon gäng i framtiden, är det en fördel atl nu förlägga den nya kammarrättens kansli till en ort där hovrätt redan finns. Jag vet all domare vid både hovrätter och kammarrätter delar denna åsikt. Vi har också hört det från en hovrättsdomare under en uppvaktning inför justilieutskoltet i detta ärende.

Jag kanske också skall säga några ord om en alternativ placering av kammarrällen lill Malmö. Det är nog rikligt att detta alternativ ligger närmast alternativet Jönköping, som utskottet förordat. Men om riksdagen ville beslula lokalisering av en ny kammarrätt lill Malmö just nu, skulle detta medföra följande.

Kammarrätten i Göteborg skulle berövas en mycket stor del av sitt underlag, ungefär en tredjedel. Det skulle bli besväriigt att uppräilhälla kammarrättens i Göleborg verksamhet i följd av de ingrepp della skulle medföra. Del skulle också gä ut över personalen vid Göleborgs kammarrätt. Samtidigt skulle man vara tvungen alt förslärka Stockholms kammarrätt därför all man inte gärna kan länka sig atl lägga Öslergöllands län under en kammarrätt i-Malmö. Därmed skulle man snart faen snedbelastning - minska i Göleborg, bygga ul ytterligare i Slockholm. Därför måste i nuläget den lämpligaste orten för lokalisering av den nya kam-

marräiien vara Jönköping.

Vid ulskotlels betänkande har fogals endast två reservalioner. Fru Kristensson har, som hon har verifierat från denna talarstol, ingen erinran mot alt kammarräilsorganisalionen utbyggs men anser all utbyggnaden bör ske på så sätt alt kammarrätterna i Stockholm och Göleborg tillförs nya avdelningar. Fru Krislensson anser att det skulle vara lättare atl få personal lill kammarrätterna i Stockholm och Göteborg än lill en ny kammarrätt på annan ort. Både i propositionen och i utskottets betänkande har skälen för inrättandet av en ny kammarrätt redovisais. Jag har också talat om detla tidigare i mitt anförande. Låt mig bara tillägga atl fru Krisienssons motiv för en fortsalt ulbyggnad ligger långl från de tankar om uilokalisering av slallig verksamhet som så ofta framförts här i kammaren. Jag anser också att fru Kristenssons reservation präglas av ett kortsiktigt tänkande. Det långsiktiga perspektivet alt mer eller mindre samordna kammarrätter och hovrätter blir svårt att förverkliga om man följer vad fru Krislensson anfört i sin reservation.

Fru Krislensson säger vidare att indragningen av en ordinarie avdelning i Göleborg väckt stor oro bland personalen där. Jag vill påpeka att utskotld inte föreslär flyttning från Göteborg av någon ordinarie avdelning. Kammarrätten i Göteborg skall enligt utskottets förslag även i fortsättningen arbeta på sju ordinarie avdelningar.

Den andra reservationen har avgivits av herr Schötl. Han accepterar atl en ny kammarrätt inrättas men anser att dess kansli skall föriäggas till Kalmar.

Jag kan ha förslåelse för att herr Schöit vill slå vakt om sin hemort. Vid lokaliseringen av en ny kammarrätt måste dock hänsyn tas till vad som bäst gagnar den nya kammarrättens arbelsförhållanden. Jag vill även här hänvisa lill vad jag tidigare anfört om kriterierna för val av kansliort för kammarrätt.

Till delta vill jag lägga att om fru Kristenssons farhågor om möjligheterna all få personal till en kammarrätt i Jönköping vore rikliga, då skulle dessa farhågor sannolikl gälla i än högre grad vid en lokalisering lill Kalmar.

Herr talman! Jag yrkar bifall till vad utskottet hemställt i betänkandena 35 och 36.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Kammarrättsorga -nisaiionen

I della anförande instämde herr Johansson i Jönköping (s).

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skulle inle vilja skriva under det som herr Larfors säger om att min inställning är kortsiktig. Jag har den uppfattningen all regeringen redan borde ha utarbetat en plan innan man kom med ell förslag om en ny kammarrätt.

Av hänsyn till befintlig personal och till oss som skall beslula i de här frågorna hade det varit utomordentligt angeläget atl man presenterat någon form av plan för den fortsatta förstärkningen av kammarräiis-

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Kammarrättsorganisationen

organisationen, som vi alla är överens om och inser nödvändigheten av. Au utarbeta en sådan plan behövde inle la så läng lid i anspråk. Jag vill rikta kritik mol departementet på den här punklen. Del hade varit ändamålsenligt om en sådan plan funnils som underiag för siäll-ningsiagandei lill var en ny kammarrätt skulle ligga. Det är kanske främsi med hänsyn lill personalen och rekryieringsmöjlighelerna som denna plan hade varit nödvändig.

Precis som utskottsmajoriteten utgår jag sedan ifrån att regeringen åstadkommer de förstärkningar som är möjliga inom ramen för medelstilldelningen. På den punkten råder det inga delade meningar mellan regeringen och mig - det är alldeles givet.

Men jag kan inte dela herr Larfors inställning att vi inle behöver hysa några egentliga farhågor för rekryteringsfrågorna när del gäller kammarrällen i Jönköping. Som jag sade lidigare tror jag personligen atl del hade gått myckel lättare all starta en ny kammarrätt i Malmö. Där finns människorna, dvs. det stora befolkningsunderiagel, och möjligheterna all rekrytera den personal som behövs.

Den nya kammarrällsdomkrels som kommer att repliera pä Jönköping får en myckel egendomlig ulformning. Den betyder au människor från sydöstra Sverige, Blekinge och Kronobergs län, får passera en domkrets, nämligen Jönköping, för att komma till Göteborg, de skall ju fortfarande höra dii. Del är en arrondering som ser mycket egendomlig ut.

Hert SCHÖTT (m) kort genmäle;

Herr lalman! Jag lycker all del är anmärkningsvärt all ulskotlels lalesman vill trycka så hårt på all vi i framliden skall räkna med ell samgående av hovrätten och kammarrällen. Del är anmärkningsvärt all man är beredd all göra sådana ullalanden. Jag anser all en sådan allvarlig fråga fordrar en särskild uiredning innan man lar slällning lill den och gör sä här pass bindande ullalanden.

Sedan noterar jag att del inle finns någon förståelse för alt minska den regionala orättvisa som råder. Här lalas onrall del till varie pris gäller atl få en sä gagnrik lösning för kammarrättens arbete som möjligt. Del är klart all man skall ordna del väl för den kommande kammarrätten, men della måsle vägas in i ett slörre sammanhang. Del är ganska orimligt all låta sydöstra Sverige, specielll Kalmar län, vara utarmat på slalliga insliluiioner. Någon gång måsle man böria och här hade funnils ell lämpligl lillfälle all hjälpa denna landsända genom all placera kammarrällen där.

Jag ber än en gång, herr talman, alt få yrka bifall till reservalionen 2.

Hert LARFORS (s) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Krislensson återkom lill frågan om del är korlsikligi eller längsikligl handlande all placera den nya kammarrätten i Jönköping. Jag anser all om kammarrätterna i Stockholm och Göleborg byggs ul och görs ännu slörre är del en kortsiktig lösning. Man binder sig härdare

vid all ha kammarrätterna kvar där och sedan blir del än svårare alt Nr 121
flylla delar av dem. Fredagen den

Fru Krislensson tror alt de föreslagna förslärkningsätgärderna skulle 7 nia i 1976

fä bättre effekl om de koncentrerades lill de befintliga kammarrätterna _--

i Stockholm och Göteborg. Etl sådant påslående lycker jag också är knulel Kammarrätlsorga-
till del kortsiktiga perspektivet och åtminstone delvis grundat pä en fel- nlsationen
syn. Om vi i del här landei hade lillgäng lill en anlal färdiguibildade,
högeffekliva och rutinerade förvallningsdomare som bara satt och vän-
lade på atl del skulle inrättas dt antal nya tjänsler och nya kammar
rättsavdelningar på den ena eller andra orten skulle de rhed all sannolikhet
döma lika bra, lika säkert och lika fort, oavseii om de sitter i Stockholm,
Göteborg eller Jönköping. Men lyvärr är det så, och därom tror jag att
fru Kristensson och jag är överens, att tillgången på färdiguibildade och
rutinerade förvaltningsdomare ännu inle är hell lillräcklig. Om de icke ,

färdiga domarna sätts pä del ena eller andra slällel är ändå deras takt att avverka ärendena ungefär densamma.

Fru Kristensson nämnde också om svårigheterna atl få kvalificerade befattningshavare till nya riänsler i Jönköping. Jag har svårl all förslå all del finns fog för ell sådant antagande. Skulle det t. ex. vara svårare atl rekrytera personal tijl kammarrällen i Jönköping än lill hovrätten i Jönköping eller till domstolsverket? Jag vet atl varken hovrätten eller domstolsverket har några svårigheter att få jurislpersonal.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Larfors ifrågasälier mill påslående atl del kommer all bli svårt all rekrytera kvalificerad personal till kammarrällen i Jönköping. Han sägeratt det över huvud laget är ont om kvalificerade domare på del här området. Det kan jag hålla med om. Men jag påstår au del från rällssäkerhelssynpunkt är mer tillfredsställande all oerfaren personal får lillfälle an arbeta på ett ställe där det redan finns inkörd arbetskraft som är kunnig och erfaren än alt de placeras på en liten kammarrätt med kanske bara tvä avdelningar, där de inle får någon kontakt med erfarna kolleger.

Dessuiom vill jag åter erinra om atl man - någol som herr Larfors naturiiglvis inle är okunnig om - i kammarrällen i Slockholm och framför alll i kammarrällen i Göleborg har uttalat stor oro inför tanken all viss personal måste bryta upp och lämna kammarrätterna. I Göleborg har man försi nu börial komma i gång på ell rikligt säll; del lar några år av inkörning innan en kammarräll fungerar tillfredsställande. All man i ell läge när man böriar få grepp om situationen skall böria med en uilokalisering av folk som dessuiom lidigare varit föremål för uilokalisering känns tveksamt.

Hert LARFORS (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag hann i mill torra inlägg inte replikera herr Schötl.
Jag har, som jag lidigare sade, en myckel stor förståelse för herr Schöiis 63

Nr 121 kamp att lokalisera företagsamhet - även statlig förvaltning - lill Kalmar.

Fredaeen den " detta är inle enbart ell lokaliseringsärende. Det är också ett or-

7 mai 1976 ganisalionsärende inom kammarrättsorganisalionen, och därför måste

--------------- man väga olika saker mol varandra.

Kammarrättsorga- Herr Schötl vände sig mot atl förlägga kammarrätterna till städer där
nlsationen det finns hovrätter. Skulle det verkligen vara bättre all lägga en kam-

marrätt t. ex. i Kalmar eller en annan stad som inte har hovrätt för atl sedan om ett vissl anlal år ivingas flytta kammarrätten från Kalmar -eller någon annan stad - till en hovrättsstad? Jag lycker att det vore oklokt om vi handlade så.

Personal som tjänstgör i både hovrätten och kammarrätten tycker att det är en myckel slor fördel om båda dessa domstolar ligger på samma orl. Juristerna kan lättare klara sin karriär om dessa domstolar ligger pä samma plats. Man och hustru, som båda är jurister, har lättare atl få anställning på samma orl, om där finns fiera domstolar.

Fru Krislensson log upp frågan om atl personalen vid kammarrätterna i Göteborg och Stockholm hyser oro för vad som förestår. Jag vill än en gång erinra om att det beslul som riksdagen föreslås falla inte innebär någon som helst fiyttning från Stockholms och Göteborgs kammarrätter av några ordinarie avdelningar. Skulle juristpersonal vid dessa domstolar som har extra tjänster vilja söka de nyinrättade kammarräusrådstjäns-terna i Jönköping eller annan ordinarie domarbefattning där, önskar de en befordran och förfiytiningen sker då frivilligt. Någon tvängsför-flyttning av ordinarie personal från Göleborgs eller någon annan kammarrätt medför icke della beslul.

Hert SCHÖTT (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag är givelvis fullt på del klara med alt detta inte i första hand är en lokaliseringsfråga, men del är ju orimligt att vilja göra gällande att kammarrätten vid en placering i Kalmar inte skulle kunna verka på ett tillfredsställande sätt.

Här har sagts alt inget är vunnet med att placera en kammarrätt i Kalmar och sedan flylla den därifrån om ell par år. Jag tycker etl sådant ullalande är ytterligt anmärkningsvärt. För mig framstår del som alldeles klart au om nu statsmakterna äntligen pä någol sätt ville hjälpa Kalmar län och placera en institution där, borde det vara otänkbart att den sedan skulle flyttas därifrån.

Herr talman! Än en gång ber jag att få yrka bifall till reservationen 2.

Hert NYQUIST (fp):

Herr talman! Slarka skäl har redovisais för en utbyggnad av kam
marräilsorganisalionen. Inte minst de hearings justitieutskoiiet haft i
frågan har övertygat mig om behovet av en successiv utbyggnad. Till
strömningen av mål visar ingen tendens till avmattning. Tämligen säkra
64 prognoser pekar pä en årlig ökning av antalet fall med ca 5 %. För rea-

lismen i denna bedömning lalar de besvär i ökad utsträckning som med all sannolikhet blir resultatet.av de många reformerna pä förvaltningsrättens område, bl. a. då det gäller skatte- och taxeringsfrågorna med den skärpta skattekontrollen, dä det gäller de nya körkortsreglerna osv. Härtill konimer det ökade arbetskraftsbehovet med anledning av utvecklingen mol ell allt större antal fall med offentlig process och med besiktningar, saml måhända också de krav på ytterligare personal som tillkomsten av nämndemän i vissa mål kan skapa.

1 den mån vi i framtiden får självständiga länsdomsiolar, i ersättning för de nuvarande länsrätterna, i instansordningen länsdomstol-kammarrätt-regeringsrätt, vilkel inle kan uteslutas, kommer troligen även med anledning därav kammarrätternas arbetsuppgifter all öka.

Mol den här bakgrunden är utbyggnadsförslaget väl dimensionerat. Däremol har del varit ägnat att väcka den allra största förvåning alt regeringsförslaget inle innehåller någon redovisning för fortsättningen, dvs. en samlad bedömning av utbyggnadsbehovet framöver och en plan för den forisalla utbyggnaden. Anmärkningsvärt är också att regerings-förslaget inle synes på ett tillfredsställande säll ha föregåiis av koniakt med berörd personal.

Nu står ett enigt utskott bakom förslagel att riksdagen skall begära att regeringen låler utarbeta en plan för den fortsatta utbyggnaden.

Belräffande den bristande kontakten med berörd personal utgår jag ifrån att del iniräffade är etl olycksfall i arbetet som inle skall behöva upprepas.

Hur skall man då se på den erforderliga utbyggnaden? Skall man, som föreslås i den moderata reservalionen, förstärka befintliga kammarrätter, dvs. i första hand i Stockholm och Göteborg, eller skall man etablera en ny kammarrätt? De skäl som anförts för en förstärkning av kammarrätterna i Slockholm och Göteborg är förvisso starka. Likväl har jag inle hell kunnat övertygas om all detta alternativ är del pä sikl bästa. Förr eller senare blir ett ytteriigare utbyggnadsbehov akut, och kammarrätterna i Slockholm och Göleborg måsle troligen tappas på personal och tjänsler för en dirigering söderut och möjligen också norrut. Personalpolitiska hänsyn lalar slarki mot en sådan lösning.

De farhågor som reservanterna har beträffande majoritetsförslaget tror jag är någol. överdrivna. Det är dock uppenbart att initialsvårighelerna under uppbyggnaden av en ny kammarräll innebär alt en alldeles speciell uppmärksamhet måste ägnas effektivitets- och rättssä-kerheisfrägorna i vidare mening. Men, som sagi, en utbyggnad på annan eller andra platser än de nu befintliga kansliorterna kommer all så småningom tränga sig på, och de nämnda svårigheterna kommer inte all vara mindre då. Risken är snarare atl de ackumulerats på ett sätt som gör det ännu svårare att bygga upp en ny kammarräll.

1 sammanhanget bör uppmärksammas - och det har redan gjorts här lidigare - alt utskottsmajoriteten inle följt regeringsförslaget all en av de ivå ordinarie avdelningarna i Jönköping skall las från Göteborgs kam-

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Kammarrättsorga -nlsationen

5 Riksdagens protokoll 1975/76:121-122

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Kammarrättsorga -nlsationen

marräll. Båda avdelningarna i Jönköping skall nyinräiias. Inga tjänster skall med andra ord flyttas från Göleborg tih Jönköping. Därmed är, såvitt jag förstår, syftel med moiionen 536 av fru Frasnkel och herr Molin tillgodosett.

Lokaliseringsorlen för den nya kammarrällen kan rimligen inle få bli en regionalpolitisk fråga, hur angelägel del än kan te sig an sprida den offenlliga verksamheien ul över landet. Uiöver kravei pä närhet till en så stor befolkning som möjligt måsle det vara en klar fördel att kammarräll placeras på ort med hovrätt. Jag ser del inle bara som en möjlighet till etl givande utbyte i olika avseenden de två domstolarna emellan och som en garanti för bättre rekrytering. 1 utvecklingen synes också ligga ett alll starkare behov au knyta samman hovrätt och kammarrätt i varje fall till all börja med i handläggningen av vissa mål. t. ex. skallemål i vilka straffrättsliga ansvarsfrågor är involverade. Vi har en försiktig skrivning på den punkten i utskottsbeiänkandet, som innebär all kontakt och eventuellt samgående inle får försvåras av geografiska skäl.

Dä det sedan gäller frågan om ort för den nya kammarrätten måsle man väl ändå- trots den entydiga majoriteisskrivningen i betänkandet, som jag biträtt - få ge uttryck för en viss tveksamhet. Det hade i och för sig känts naturligt alt lägga utbyggnaden lill Malmö. Herr Jönsson i Malmö har i sitt särskilda yttrande uppenbarligen kämpat med tvä lojaliteter och lill sist slutit upp bakom regeringsförslaget. Hans plädering för Malmö är emellertid stark i sak, och talesmännen för en kammarräll i södra Sverige har i varje fall lagt en fasl grund för en fortsatt ulbyggnad i den rikiningen. För egen del har jag emellertid inte kunnai bortse frän att den föreslagna lokaliseringen till Jönköping är en ofrånkomlig länk i utbyggnadskedjan, oavsett om den kommer nu eller senare. En senareläggning kan komma att onödigt hårt pressa resurserna vid kammarrällen i Slockholm. Jag delar inie heller reservanlernas farhågor för rekryleringssvårighder i Jönköping. Förekomsten av bl. a. tingsrätt, hovräll, kammarräll, domstolsverk, länsstyrelse och många advokatbyråer gör Jönköping intressant för jurister. Och ortens många kvaliteter i övrigl synes borga för god rekrytering av kvalificerade jurister.

Med del anförda ber jag, herr lalman, all få tillstyrka bifall till justilieulskotieis hemställan i alla delar.

Under detla anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert LARFORS (s) kort genmäle:

Herr lalman! Pä två punkter vill jag anknyta till vad herr Nyquisl anförde.

Jag vill börja med herr Nyquisls uttryck all vald av Jönköping som kansliort för den nu planerade kammarrätten är en länk i en utvecklingskedja. Jag har sett del likadant själv, och jag tror del är fiera som sell del sä av dem som deltagit i handläggningen av ärendei i ulskollel.

Herr Nyquist är orolig för kammarrätterna i Stockholm och kanske också Göteborg. De skulle kanske få vidkännas en minskad arbetsvolym när man skapar yllerligare kammarrätter. Del kanske kan bli så. Å andra sidan har vi en mycket stark trend lill en ökning av förvaltningsmälen, och vi kan inte heller tolerera en balans som det tar kanske åtta till tio år atl arbeta av. Vi måsle få en snabbare avveckling av ärendena.

Jag tror att man får en sådan utveckling alt anlalet förvaltningsmål som går lill kammarrätt kommer att öka. Då kan man få en naturlig tillväxt vad gäller antalet kammarrätlsavdelningar och också kammarrätter.

Det är mot den bakgrunden som man också får se vad utskottet sagt belräffande den framtida planeringen. Jag vill erinra om all utskottet är enigt om vad som sägs pä s. 6 i betänkandet, där man hos regeringen beställer en plan för fortsatt utbyggnad av kammarräilsorganisalionen. Utskottet säger också alt planen bör redovisas för riksdagen utan dröjsmål.

Till slut etl par ord om det bristande samrådet med personalorganisationerna.

När statssekreterare Sven Andersson besökte utskottet för en hearing i detta ärende berörde han just dessa saker. Det framgick alt de anställdas huvudorganisationer informerades den 8 december om planerna på att lägga en kammarrätt i Jönköping. Samma dag informerades berörd kammarrättspersonal genom sina företagsnämnder. Det formella beslutel i ärendet fattades av regeringen först den 29 december.

Även om del har brustit i samråd, har del dock funnils ell visst samråd.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Kammarrättsorga -nlsationen

Hert JÖNSSON i Malmö (s):

Herr talman! Att kammarräilsorganisalionen yiteriigare behöver byggas ut är väl de flesta-för atl inte säga alla-överens om. Tillströmningen av mål har, som redan nämnts här, ständigt ökat under de senasle åren. Trots en kraftig ulbyggnad av kammarräilsorganisalionen under 1970-talet har antalet ej avgjorda mål - eller, som man uttrycker det, de s. k. balanserna - ökat från år till år. Det finns inte heller någon anledning all anta att tillströmningen av mål lill kammarrätterna kommer alt avla. Snarare är det mycket som lyder på an ökningen av antalet mål kommer all accelerera när fler och fler människor blir medvetna om möjligheten att använda sin besvärsräli. Det är således inte överraskande atl regeringen i jusliedepartemenlets bilaga lill budgetpropositionen föreslär en utbyggnad av kammarrättsorganisationen.

Del som är överraskande, i varie fall för oss som bor i den sydliga delen av landei, är valet av kansliort för denna ulbyggnad. Vi är rätt många som anser atl del hade varit naturligt att den fjärde kammarrätten skulle inrättats i Malmö. Det finns en mängd skäl för della, men jag skall bara anföra några.

Fru Krislensson har redan påpekat atl ca 30 96 av befolkningen inom kammarrättens i Göleborgs domkrets är bosalla i Skåne och Blekinge. Tyngdpunkten i kammarrättens verksamhet är utan tvivel förlagd dels

Nr 121

Fredagert den 7 maj 1976

Kammarrättsorga -nlsationen

till Göteborgsregionen, dels till Malmöregionen.

För min del tror jag att det är mycket viktigt vid valet av kansliort alt den rätlssökande allmänhetens intresse av närhet till domstolen tillmäts avgörande betydelse. Detta krav framslår som särskilt uttalat i fråga om förvaltningsrättsliga domstolar, som ju är satta alt tjäna den breda allmänheten.

I allt fler av de mål som handläggs vid dessa domstolar vill klaganden utnyttja sin rätt att personligen inställa sig inför domstolen och muntligen lägga fram sina synpunkter. Domstolens placering blir därför för allmänheten en rättssäkerhetsfråga.

Det finns också mål, t. ex. byggnadsmälen och fastighetstaxeringsmålen, där domstolen företar syn på platsen för att därigenom kunna göra en allsidig bedömning av sakfrågan.

Del är därför rimligt att klagande i de sydliga länen kan få så nära som möjligt till kammarrättens kansliort.

Även domstolsadministrativa skäl talar för en lokalisering av en kammarrätt till Malmö. Möjligheten att rekrytera personal från hovrätten över Skåne och Blekinge samt från länsstyrelsen och tingsrätten bör i det sammanhanget framhållas. Sedan flera år pågår också etl kontinuerligt utbyte av fiskaler och assessorer mellan kammarrätten i Göteborg och hovrätten i Malmö.

Med det senast anförda har jag velat understryka min uppfattning att kammarrätterna bör ligga i orter där det redan finns en hovrätt. Jag är i rätt hög grad tillfredsställd över att utskottsmajoriteten med mig delar den uppfattningen.

Herr talman! Min argumentering skulle egentligen ha lett till att jag yrkade att kammarrätten skulle föriäggas till Malmö. Mitt mål är också att vi så småningom får en kammarrätt i Malmö. Men jag är realistisk nog att begripa att jag just i dag skulle ha fått en sådan hemställan avslagen av kammaren. Jag har därför nöjt mig med att foga ett särskilt yttrande till utskottets betänkande. Jag vill gärna fästa kammarens ledamöters uppmärksamhet på den positiva grundton som finns i utskottsbetänkandet när det gäller behovet av en kammarrätt i södra Sverige.

Jag har inget annat yrkande än om bifall till ulskotlels hemställan.

Med della anförande, i vilket herrar Adamsson (s) och Johnsson i Blenlarp (s) instämde, var överiäggningen slutad.

Justitieulskotlets belänkande nr 35

M o m. 1

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskoltels hemställan, dels reservalionen nr 1 av fru Krislensson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Krislensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller justitieutskoltets hemställan i betänkandet nr 35 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av fru Kristensson.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då fru Kristensson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 243

Nej - 43

Avstår - 9

M o m. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Schötl, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Schött begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 35 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Schött.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Schött begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 260

Nej - 15

Avstår - 19

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

Mom. 3-5

Kammaren biföll vad utskottet

dessa moment hemställt.

Justitieutskottets betänkande nr 36 Ulskottds hemställan bifölls.

§ 10 Bostadsbidrag

Föredrogs civilutskottets betänkande 1975/76:25 med anledning av dels proposilionen 1975/76:100 säviii gäller anslag lill Bostadstillägg m. m., dels propositionen 1975/76:145 om ändrade regler för bostadstill-lägg, dels i dessa ämnen väckta motioner.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

Regeringen hade i proposilionen 1975/76:100 bilaga 14 (bostadsdepartementet) under punklen B 3 (s. 14) föreslagil riksdagen all i avvaktan på särskild proposition i ämnet under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1976/77 till Bostadstillägg m. m. beräkna ett förslagsanslag av 1 345 000 000 kr.

Regeringen hade sedermera i proposilionen 1975/76:145 om ändrade regler för bosiadsiillägg föreslagit riksdagen att

1. godkänna de ändringar i grunderna för statliga och slatskommunala bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll ulan barn som förordats i regeringsprotokollel,

2. under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1976/77 lill Bostadsbidrag m. m. anvisa ett förslagsanslag av 1570 000 000 kr.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i propositionen 1975/76:145 anfördes följande;

"I propositionen föreslås ändrade regler för bostadstilläggen lill barnfamiljer och hushåll ulan barn. Beteckningen bostadstillägg föreslås ändrad till bostadsbidrag.

Bostadsbidraget föreslås liksom f n. beslå av en slallig del på 900 kr. per barn och år och en slalskommunal, bosladsanknuien del på 80 % av bostadskostnaden i vissa intervall. Del bidragsberäitigade intervallel förelås ligga mellan en nedre hyresgräns på 350 kr. per månad och en övre gräns som liksom f n. är anpassad lill bostadsbehovet hos olika slora hushåll. De övre hyresgränserna höjs för samlliga hushållslyper.

Följande övre hyresgränser föresläs gälla: för 1- och 2-barnsfamiljer 825 kr., för 3- och 4-barnsfamiljer 975 kr. och för familjer med 5 eller flera barn 1 125 kr. För makar ulan barn föresläs den övre hyresgränsen bli 700 kr. och för ensamstående 600 kr.

Förslaget innebär atl maximibeloppet för familjer med 1-4 barn höjs med 1 200 kr. per är och för familjer med 5 eller flera barn med I 440 kr. per år. För makar utan barn ökar maximibeloppet med 960 kr. per är och för ensamstående blir del oförändrat.

Bostadsbidraget är inkomslpröval. Inkomslgränsen för fullt bidrag föresläs höjd för barnfamiljerna frän 28 000 kr. lill 32 000 kr. och för barnlösa hushåll frän 23 000 kr. lill 26 000 kr.

Hushåll utan barn föreslås kunna få bidrag redan vid 18 års ålder i stället för som f. n. vid 20 år.

Gynnsammare regler än lidigare föreslås gälla för handikappade och för familjer med barn på institution.

I proposilionen föreslås vidare atl en ändring görs av reglerna för inkomstprövning av de kommunala bostadstilläggen till folkpension för personer med partiell förtidspension och inkomstprövad änkepension. Del nämns all chefen för socialdepartementet senare kommer alt lägga fram ell förslag för riksdagen i syfte all uppnå jämställdhet i bosladsiill-läggsbelopp mellan dessa pensionärer och övriga pensionärer i molsvarande inkomstläge.

Vissa administrativa regler föresläs ändrade i syfte främst att förenkla Nr 121
handläggningen av bostadsbidragen. Fredagen den

Samtliga ändringar föreslås träda i krafl den 1 januari 1977, 7 mai 1Q76

Helårskoslnaden för de ändrade bostadsbidragen kan beräknas uppgå _

lill 2,1 miljarder kr. Av della belopp svarar slalen för 1,7 miljarder kr. Bostadsbidrag och kommunerna för resten.

Anslagsbehovet för statens del beräknas för budgetåret 1976/77 komma all uppgå lill 1 570 milj. kr., vilkel är en ökning i förhällande lill innevarande budgetär med 225 milj. kr."

I della sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöie väckta moiionerna

1975/76:875 av herrar Peiersson i Röstånga (fp) och Andersson i Örebro (fp), vari hemslällls all riksdagen beslutade all gällande regler för erhållande av bostadstillägg till barnfamiljer samt till ensamstående makar utan barn ändrades så att dessa tillägg kunde utgå fr. o. m. myndighetsålder,

1975/76:1930 av hert Hellström m.fl. (s),

dels de med anledning av proposilionen 1975/76:145 väckta moiionerna 1975/76:2256 av herr Henmark (fp), vari hemställts all riksdagen beslutade

1. att för pensionärer med låg inkomsl bosladsbidragssysiemd för pensionärer bibehölls i princip oförändrat,

2. all för pensionärer som på grund av inkomslprövningsreglerna var hell uteslutna frän della syslem bidragsrällen prövades enligt reglerna för bostadsbidrag lill hushåll ulan barn,

3. au i den mellangrupp som fick bostadsbidraget minskal på grund av inkomslprövningsreglerna pensionärerna hänfördes lill det förmånligaste bidragssystemet,

1975/76:2338 av fru Fraenkel (fp) och herr Lindahl i Hamburgsund (fp), vari hemställts atl riksdagen beslutade atl som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om viss justering av inkomstbegreppet vid inkomstprövning av bostadsbidragen,

1975/76:2339 av herr Jonsson i Mora (fp), vari hemslällls alt riksdagen vid behandlingen av proposition 1975/76:145 beslutade

1. all de pensionärer som skulle få en bättre stöd genom syslemet med Slatskommunala bostadsbidrag skulle ha räll lill delta i stället för kommunall bosiadsiillägg lill folkpension,

2. au hos regeringen begära förslag till ett statligt grundbelopp i de kommunala bostadstilläggen lill folkpensionärerna.

Nr 121 1975/76:2340 av fru Olsson i Hölö (c), vari hemslällls all riksdagen

Fredagpn rleti beslutade all hos regeringen begära förslag lill 1976/77 års riksdag be-

7 mai 1976 träffande bostadsbidrag lill föräldrar som inte hade sina barn stadigva-

_____________ rande boende hos sig i enlighet med vad som anförts i motionen.

Bostadsbidrag

1975/76:2341 av hert Romanus (fp),

1975/76:2342 av hert Torwald m. fi. (c),

1975/76:2343 av fru Troedsson m. fi. (m), vari hemslällls atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om skyndsam uiredning och förslag lill räll för pensionär att erhålla lika högt bosiadsbidrag som övriga hushåll ulan barn i de fall detla gav ell för pensionären förmånligare ulfall,

1975/76:2344 av herr Åkerfeldl m. fi. (c), vari hemställts alt riksdagen besluiade alt vid prövning av inkomslpröval bosiadsbidrag och studiehjälp 10 96 av den del av förmögenheten som översteg 75 000 kr. jämställdes med inkomst,

1975/76:2362 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemslällls att riksdagen skulle

1. ullala sig för en omläggning av bostadsstödet lill barnfamiljer och hushåll ulan barn till alt bli en helt slallig angelägenhet och hos regeringen hemslälla om skyndsamt utarbetande av förslag härom,

2. utlala sig för en sådan ändring av reglerna om bosiadsbidrag all kommunerna blev skyldiga all ompröva bidragen vid hyreshöjningar under bidragsärel,

3. utlala sig för all ell slalligl grundbidrag om 500 kr. lill pensionärernas bostadsbidrag infördes och hos regeringen hemställa om skyndsamt utarbetande av förslag härom,

4. beslula all åldersgränsen för räll lill siatskommunall bosiadsbidrag för hushåll ulan barn sänktes lill 17 är,

5. besluta atl den nedre hyresgränsen för ensamstående och makar lades pä en nivå av 300 kr. per månad,

1975/76:2363 av fru Sundberg (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag till höstsessionen med näsla riksmöie syftande lill atl underhållsbidrag, bidragsförskott och studiebidrag inräknades i familjeinkomsten vid prövning av rätlen lill bostadstillägg med ikraftträdande den 1 januari 1977.

1975/76:2364 av fru Troedsson (m)och herr Carlshamre (m), vari hem
ställts atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om nyll förslag senare
i år till bosiadsiillägg som bäilre tog hänsyn lill hushällens verkliga eko
nomiska siiuaiion och försöriningsbörda och som inle medförde risk för
72 nära nog hundraprocentiga marginaleffekter och däröver i de litet slörre

barnfamiljerna.

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta, frän socialförsäkringsulskotld överlämnade motionerna

1975/76:214 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari hemslällls all riksdagen beslutade alt hos regeringen begära förslag om slalligl grundbidrag lill pensionärernas bostadstillägg,

1975/76:266 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill ändring av reglerna för huslrulillägg och kommunala bostadstillägg innebärande att det av-dragsfria beloppet uppräknades för ensamstående till 4 000 kr. saml för ell pensionärspar lill 6 000 kr.,

1975/76:2058 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari säviii nu var i fråga (yrkandel 1 b) hemslällls atl riksdagen hos regeringen begärde förslag' lill höjning av de inkomslgränser vid vilka de kommunala bosladsiill-läggen m. m. började avirappas, och

1975/76:2060 av hen Fälldin m. fl. (c), vari såviii nu var i fråga (yrkandel 1) hemställts att riksdagen beslutade all hos regeringen begära förslag om införande av ell slalligl grundbidrag lill de kommunala bostadstilläggen för pensionärer och handikappade.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

Utskottet hemställde

1. beträffande grundbidrag all riksdagen med avslag på moiionerna 1975/76:214, 2060, yrkandel 1, 2339, yrkandel 2, saml 2362, yrkandet 3, godkände vad i regeringsprotokollel förordals,

2. belräffande finansiering av bostadsstödet att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2362, yrkandet 1,

3. beträffande nedre hyresgränsen att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2362, yrkandel 5, godkände vad i regeringsprotokollel förordals,

4. beträffande övre hyresgränsen atl riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2342 i molsvarande del godkände vad i regeringsprotokollel förordats,

5. belräffande hushåll med handikappad medlem att riksdagen godkände vad i regeringsprotokollel förordats,

6. belräffande föräldrar som inle stadigvarande hade sina barn boende hos sig all riksdagen med anledning av vad i regeringsprotokollet förordats och med bifall lill moiionen 1975/76:2340 som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskollel anfört,

7. belräffande inkomsiprövningsbegreppet atl riksdagen med avslag pä motionerna 1975/76:2338, 2363 saml 2364 godkände vad i regeringsprotokollel förordals,

8. belräffande gränsen för oreducerai bidrag alt riksdagen med avslag på moiionen 1975/76:2342 i molsvarande del godkände vad i regerings-prolokollei förordats,

9. belräffande reducering av bosladsbidragen alt riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2341 godkände vad i regeringsprotokollel förordats,

10. beträffande förmögenhets inverkan an riksdagen med avslag på

Nr 121 moiionen 1975/76:2344 godkände vad i regeringsprolokolld förordals,

r- . j II. beträffande inkomsiprövningen angående kommunall bosiadslill-

F redagen den f t.

-I ■ ,n-7/: lägg till pensionärer all riksdagen skulle avslå moiionerna 1975/76:266

7 maj 1976 ft- k b

_____________ saml 2058, yrkandel 1 b.

Bostadsbidrag . 12. belräffande samordning av bidragssystemen atl riksdagen med av-

slag på moiionerna 1975/76:2256, 2339, yrkandel I, samt 2343 godkände vad i regeringsprolokolld förordats,

13. belräffande åldersgränsen all riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:875 saml med avslag på moiionen 1975/76:2362, yrkandel 4, godkände vad i regeringsprotokollel förordals,

14. beträffande hyreshöjiiingar under året atl riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2362, yrkandel 2, godkände vad i regeringsprolokolld förordals,

15. belräffande informalion all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1930,

16. belräffande ansökningsförfarandei all riksdagen godkände vad i regeringsprolokolld förordals,

17. belräffande beräkning av bosladskosinaden all riksdagen godkände vad i regeringsprolokolld förordals,

18. beträffande ikraftträdandet atl riksdagen godkände vad i regeringsprotokollel förordats,

19. beträffande anslag all riksdagen, med bifall till förslaget i propositionen, lill Bosiadsbidrag m. m. för budgelärel 1976/77 under tolfte huvudlileln anvisade ell förslagsanslag av I 570 000 000 kr.,

20. belräffande förslag i övrigl i vad de inle behandlais under 1-19 all riksdagen godkände vad i regeringsprotokollel förordats.

Reservalioner hade avgivils

1. belräffande grundbidrag

a. av fru Olsson i Hölö (c), herrar Åkerfeldt (c) och Sirömberg i Bol
kyrka (fp) saml fru Ingvar-Svensson (c) och fru Andersson i Hjärium
(c) som ansell all ulskollel under I bort hemslälla

all riksdagen med bifall lill motionerna 1975/76:214, 1975/76:2060, yrkandel 1, och 1975/76:2339. yrkandet 2. med avslag på vad i regeringsprotokollel förordals samt med avslag på moiionen 1975/76:2362. yrkandet 3, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

b. av herr Claeson (vpk) som anseli au ulskollel under 1 bon hemställa
all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2362, yrkandel 3, saml

med anledning av moiionerna 1975/76:214, 2060, yrkandel I, saml 2339, yrkandel 2. och med avslag på vad som i regeringsprolokolld förordals som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanien anfört,

2. beträffande finansiering av bostadsstödet av herr Claeson (vpk) som
74 ansett atl utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2362, yrkandel 1, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanien anfört,

3. beträffande nedre hyresgräns av herr Claeson (vpk) som anselt all
ulskollel under 3 bon hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2362, yrkandel 5, saml med avslag på vad som i regeringsprotokollel förordals som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

4. belräffande inkomsiprövningsbegreppet av fru Olsson i Hölö (c),
herrar Wennerfors (m), Åkerfeldt (c) och Strömberg i Bolkyrka (fp), fru
Ingvar-Svensson (c), herr Danell (m) samt fru Andersson i Hjärium (c)
som anselt alt ulskoltet under 7 bort hemställa

all riksdagen med anledning av moiionerna 1975/76:2338, 2363 och 2364 samt med avslag på vad i regeringsprolokolld förordais som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört,

5. belräffande förmögenhels inverkan av fru Olsson i Hölö (c), herrar
Wennerfors (m) och Åkerfeldl (c), fru Ingvar-Svensson (c), herr Danell
(m) saml fru Andersson i Hjärium (c) som ansell all ulskollel under
10 bon hemslälla

au riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2344 saml med anledning av vad i regeringsprolokollel förordals som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört,

6. belräffande inkomsiprövningen angående kommunalt bosiadsiill-lägg lill pensionärer av herrar Strömberg i Bolkyrka (fp) och Claeson (vpk) som anselt alt ulskollel under 11 bort hemslälla

att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:266 och 2058, yrkandel I b, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört,

7. belräffande samordning av bidragssystemen av fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m), Åkerfeldl (c) och Sirömberg i Bolkyrka (fp), fru Ingvar-Svensson (c), herr Danell (m) saml fru Andersson i Hjärium (c) som ansell all ulskollel under 12 bort hemslälla

alt riksdagen med bifall lill moiionerna 1975/76:2256, 2339, yrkandel 1, sami 2343 samt med avslag pä vad i regeringsprolokollel förordals som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört,

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

8. belräffande åldersgränsen av herr Claeson (vpk) som ansett alt ulskollel under 13 bort hemslälla

atl riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2362, yrkandel 4, saml med anledning av vad i regeringsprotokollet förordats och motionen 1975/76:875 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanien anfört.

Nr 121 9. belräffande hyreshöjningar under året av herr Claeson (vpk) som

Fredaeen den anseii att utskottet under 14 bon hemställa

7 mai 1976 '"' riksdagen med bifall till moiionen 1975/76:2362, yrkandel 2. och

-------------- med avslag på vad i regeringsprolokollel förordats som sin mening gav

Bostadsbidrag regeringen lill känna vad reservanten anfört.

Till beiänkandei hade fogats särskilda yiiranden

1. belräffande reducering av bostadsbidragen av herr Strömberg i Bolkyrka (fp),

2. belräffande samordning av bidragssystemen av herr Claeson (vpk).

Fru OLSSON i Hölö (c):

Herr talman! Det utskottsbeiänkande vi nu har alt behandla upptar frågan om bostadsbidrag lill barnfamiljer och familjer utan barn. I den proposilion som ligger lill grund för belänkandet föreslås all namnet på detla bostadsstöd ändras från, som del nu heter, bostadstillägg till bostadsbidrag. Konstruktionen föresläs inte ändrad ulan det blir liksom nu en slallig del och en slalskommunal del som är bosladsanknuien. Vidare föreslås ändrade övre hyresgränser liksom också högre inkomstgränser. Om dessa frågor har det rätt enighet i utskottet, men trots delta finns det ett antal reservationer på enskilda punkter, och jag skall någol redogöra för dem där mitt namn förekommer.

Men läl mig, herr talman, först uttrycka min besvikelse över atl vi inle vid delta lillfälle fick ta ställning lill och besluta om ett samlat syslem för alla typer av hushåll som behöver samhällets slöd för sina boendekoslnader. Jag länker då närmast på bostadsstödet till pensionärer. Problemet är naturligtvis kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Det är ett stort avsnitt att angripa, men som jag - och som jag hoppas alla - ser del måsle det finnas en lösning pä den frågan. Del är helt otillfredsställande alt vissa pensionärer med nuvarande syslem får lägre bostadsstöd än med de nu föreslagna bostadsbidragen.

I reservalion nr 7 påtalar vi reservanter del orimliga i della förhållande och anser au del måste bli en samordning i väntan på en slörre samlad lösning. Vi ser delta som så angeläget att förslag måsle föreläggas riksdagen i sådan lid atl denna samordning kan träda i kraft den 1 januari 1977.

I reservation nr 1 a lar vi upp det problem som uppstår i de kommuner
som har en negativ åldersstruktur och därmed oftast låg skallekraft. Med
nuvarande konstruktion av bostadsstödet, enligt vilken del är kommu
nerna som betalar, orkar inte dessa skallesvaga kommuner med att betala
del bostadsstöd som deras pensionärer är i behov av. Och då uppstår
en slor orättvisa mellan pensionärer, beroende på i vilken kommun de
bor - skillnaden kan vara mycket slor. Medan vissa kommuner betalar
ut ett bostadsstöd som täcker hela bostadskostnaden finns det också ex
empel på kommuner, som bara ger någon hundralapp i månaden.
76 Vi reservanler kräver nu förslag från regeringen om ell generelll statligt

bidrag lill konimunerna, som skulle dels ge pensionärerna slörre rättvisa, dels uljämna skillnader mellan kommuner med olika åldersstruktur.

Förmögenhet påverkar möjlighelen att erhålla bostadsbidrag. Det är fullt i sin ordning, och jag har naturiiglvis ingen invändning mot detla. Mol bakgrund av de höjda fastighelslaxeringsvärden som blir en följd av 1975 års fastighetstaxering höjs nu förmögenhetsgränsen från 50 000 kr. lill 75 000 kr., och det är rimligt. I reservation nr 5 föreslår vi att 10 96 av förmögenhet över 75 000 kr. skall jämställas med inkomst. Nuvarande gräns, som enligt majoritetens förslag skall bibehållas, är 20 %.

Skälet lill att vi föreslår delta är att familjer som fåll kraftigt höjda fastighelslaxeringsvärden, t. ex. för den egna bostaden, för den skull inte har mera pengar att leva på. Har man däremot förmögenhet placerad på annat satt, så atl den ger avkastning, räknas ju della som inkomsl pä vanligl vis. Därför finner jag inte att det är risk atl någon på ett orikligt sätt skall skaffa sig ekonomiska fördelar.

Jag tycker atl utskottets majoritet skriver mycket svagt på denna punkt, nämligen all de uppjusteringar som nu föreslås, varvid man som sagt höjer gränsen från 50 000 kr. lill 75 000 kr., gör alt bidraget inle nämnvärt urholkas. Herr talman! Jag avstår faktiskt från yiteriigare kommentarer till den skrivningen.

Till sist, herr lalman, etl par ord om min motion 2340, där jag lar upp frågan om bosiadsbidrag till föräldrar som inte stadigvarande sammanbor med sitt barn. Det är angeläget all båda föräldrarna, när de av någon anledning inle själva sammanbor, har ekonomiska möjligheter atl skaffa sig så rymlig boslad alt konlaklen med barnet kan uppräithällas. Vi skall, hoppas jag, snart få beslul om delad vårdnad-av barn, och då är del hell nödvändigl med den här ändringen beträffande bostadsbidragen.

Nu har utskottet vid behandlingen varit mer förstående för det här problemel än bostadsminislern och tillstyrkt motionen, och naturiiglvis noterar jag delta med slor lillfredsställelse.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 1 a, 4, 5 och 7 och i övrigt lill utskottets hemställan.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

Herr CLAESON (vpk):

Herr lalman! En allmän enighet råder om all de skillnader i bostadsstandard som beror på olika inkomst- och betalningsförmåga måste undanröjas eller i varie fall väsentligt minskas, Däremol råder det inte lika slor enighet om hur della skall ske. Vänsterpartiet kommunisterna menar atl skillnaderna i huvudsak skall undanröjas genom en grundläggande förändring av hela bostadspolitiken, medan övriga partier i stort sett anser alt man skall lita till nya bostadsbidrag.

I boendeutredningarnas betänkanden. Solidarisk bostadspolitik och Bosiadsförsörining och bosiadsbidrag, forrhulerades i fiera avseenden goda mälsättningar. som vpk kan insiämma i. liksom i mycket av vad som sägs i de proposilioner som nu behandlas i civilutskoitets betänkande

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

nr 25. I beiänkandei Solidarisk bostadspolitik framhålls bl, a.: "Bostadspolitiken skall uteslutande riäna syftet atl tillgodose ett gmndläggande socialt behov", och vidare sägs del med anknylning lill bosladsbidragen: "Vi ulgår frän all del för en normal familj med normala inkomster skall vara möjligt atl efterfråga och betala priset för en modern och rymlig boslad ulan inkomslpröval bostadsstöd."

Såviii jag förslår mäsie delta bl. a. innebära all ulredningarna menar alt del bosladssociala slödel inte skall vara det dominerande inslaget i bostadspolitiken. An i takt med stigande bostadskostnader uteslutande eller i huvudsak utveckla del bosladssociala stödet kan visserligen i det enskilda fallet till synes ge lillfredssiällande effekier, men om man inle använder också andra medel innebär del risk för ohämmat snabb kosi-nadshöjning och därmed ideligen återkommande problem. Det ulesluier givetvis inte all del i varie läge ändå finns grupper av hyresgäster som måsle fä slöd i särskild ordning.

Mol bakgrund av den hyresutveckling med hyreshöjningar som ägi rum under senare är. av en storleksordning som troligen är slörre än under någon lidigare period under efterkrigstiden, är del klart att förbättrade bosiadsbidrag nu ärnödvändiga. De är nödvändiga också med hänsyn lill alUjämt rådande irångboddhei, de många omoderna och dåliga bosläderna saml den öppna och dolda bostadsbristen. Barnfamiljer, vuxna utan barn med låga inkomster, handikappade och pensionärer bor ofta i de sämsta bostäderna, och de måste ges möjligheter till en bättre bostadsstandard.

Man måste emellertid ha klart för sig de begränsade möjligheter som ligger i bosladsbidragen då del gäller an uppnå jämlikhet i boendet och komma lill rälla med problemen med de höga hyrorna och de ständiga hyreshöjningarna. Bosiadsbidrag i olika former löser inte dessa problem. Med nuvarande bostadspolitik kommer även en stor del av dessa bidrag all gä lill dem som spekulerar i människornas behov av bostad genom alt de kapitalistiska spekulations- och monopolinlressena har dt stort utrymme på bostadsmarknaden. Bostadsbidragen ulgör, trots de positiva effekterna i övrigt, en slags garanti för bygg-, mark- och bankkapitalets profiler och gör del möjligt au ta ut orimligt höga hyror.

Det är vikligl all uppmärksamma all bidraget! inte är någon gåva från himlen ulan bekostas av lönarbetarna/skattebetalarna själva. Även om familjen Andersson via skattsedeln hjälper familjen Johansson atl klara hyran så innebär dd bara alt båda även fortsättningsvis utplundras av byggmästare som blir miljonärer, byggmaleriallillverkare, markspekulanter, storbanker och andra vinst- och spekylationsintressen pä bosladsmarknaden. Det är bara genom kraftigare ingrepp mot dessa, genom atl göra slul pä profiiinlressena, som man kan sloppa den nuvarande hyresuivecklingen och sänka hyrorna. Bosiadspoliliken måsle - om den uteslutande skall tjäna syftet att lillgodose ett grundläggande socialt behov -ta sikle pä en radikal sänkning av hyrorna i de senare årens bosiads-produkiion, i nyprodukiionen och efter saneringar och ombyggnader -en sänkning av boendekostnaderna som möjliggör för en normal familj

med normala inkomster atl efterfråga och betala priset för en modern och rymlig boslad ulan inkomslpröval bostadsstöd.

Herr talman! Vänslerparliel kommunisterna har under fiera är framfört förslag om att staten skulle överta hela kostnaden för bosladslilläggen för barnfamiljer och hushåll ulan barn. F. n. uigörs omkring 80 96 av dessa tillägg av slalliga medel. Vpk menar att det ekonomiska ansvaret för della bosiadsslöd helt bör ligga hos slaien. Vi har vidare föreslagil en sådan ändring av reglerna för bosiadsiillägg all kommunerna blir skyldiga att ompröva lilläggen vid hyreshöjningar som sker under bidragsåret. Det borde vara självklarl alt bosladslilläggd skall baseras på faktiska hyreskostnader.

De kommunala bostadstilläggen till folkpensionärerna (KBT) är ännu kännbarare för kommunerna, såsom fru Elvy Olsson i Hölö har påpekat. Vpk har i olika sammanhang föreslagil alt ett särskilt grundbidrag om 500 kr. skall betalas av slalen för alt hälla nere de kraftigt stigande kostnaderna för kommunerna och förbättra bidragen för många pensionärer. Utgifter för bostadsbidrag ulgör en tung post i kommunernas budget även om slalen svarar för en beiydande del härav. Om slalen hell övertog kostnaderna för det statskommunala bostadstillägget och svarade för etl grundbidrag lill folkpensionärernas bostadstillägg skulle del medföra fiera fördelar. Bl. a. skulle man då kunna tillämpa enhetliga regler och få större rättvisa mellan invånarna/pensionärerna i olika kommuner. Man skulle vidare avlasta kommunerna beiydande kostnader för deras del av bostadstilläggen och för administrationen, och sammantaget lorde också beiydande rationaliseringsvinster kunna göras för både siai och kommun. Vi vidhåller därför våra lidigare förslag.

I proposilionen och i utskollsbelänkandd föreslås nu all åldersgränsen för rätt lill eget bosiadsbidrag sänks från 20 lill 18 år. Vpk har som bekanl lidigare i riksdagen föreslagil en sådan förändring all även ungdomar i åldern 17-20 år skulle erhålla sådan räll. Om proposilionens förslag nu genomförs kvarsiår fortfarande problemel med de ungdomar som skaffat egen boslad men ännu inle fylll 18 är. Motiven för all 17-åringar skall ha räll lill eget bosiadsbidrag är desamma som när del gäller 18- och 19-äringar. Åldersgränsen bör därför sällas lill 17 år.

Då del gäller bostadsbidragets konstruktion och dess effekter behövs säkerl en grundlig översyn för att rälla lill vissa orättvisor mellan olika hushållskategorier. Nuvarande syslem bör dock i huvudsak kunna behällas. Förslagel med en gemensam nedre hyresgräns innebär eniellertid en förändring som av rättviseskäl nu bör genomföras, men den bör läggas pä den nivå som nu gäller för ensamstående, dvs. 300 kr. per månad, eller 50 kr. lägre än enligt propositions- och ulskötlsförslagd. 1 annat fall riskerar ell ganska siorl anlal ensamstående i äldre bosladsbesiånd med små lägenheler, oflasl ungdomar, all gå niisie om ett visserligen litet men ändå värdefullt bostadsbidrag.

Herr talman! Vänslerparliel kommunisterna har lill åreis riksdag även föreslagil en ändring av reglerna för huslrulillägg och kommunala bostadstillägg, innebärande all del avdragsfria beloppet uppräknas för en-

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

samstående till 4 000 kr. samt för ett pensionärspar lill 6 000 kr. Min partikamrat Sune Olsson kommer all i dt inlägg kommentera delta förslag och reservationen nr6 vid betänkandet, gällande imkomstprövningsregler-na för KBT.

Med hänvisning till innehållet i de vpk-molioner som behandlas i betänkandet och i vpk-reservalionerna yrkar jag bifall lill reservationerna nr 1 b, 2, 3, 8 och 9 vid civiluiskotteis betänkande nr 25.

Fru TROEDSSON (m):

Herr lalman! 1 några väsentliga delar kan jag hell insiämma i fru Olssons i Hölö inlägg. Del är enligt vår mening hög lid all pensionärer likslälls med andra medborgare när del gäller rätten atl erhålla siatskommunall bostadstillägg. Del är orimligt all pensionärerna i ell slort anlal fall skall finna sig försaua i en betydligt sämre situation enbart på grund av sin ålder eller - för förtidspensionerade - enbart pä grund av sill handikapp.

Boende- och bosladsfinansieringsuiredningarna föreslog att takel för kommunall bostadsbidrag för pensionärer skulle sällas vid minsl 400 kr. i månaden. Ett bostadstillägg av den storleken skulle vara helt av-trappat vid en inkomst nästa år på ungefär 26 000 kr. för en ensamstående pensionär. Hans granne, som inle är pensionär men som har precis samma inkomst och precis samma hyra, skulle däremot få fullt siatskommunall bostadstillägg, dvs. 2 400 kr. om hyran är 600 kr. eller högre. Pensionerade makar som lillsammans har en inkomsl pä ca 30 000 kr. skulle på samma säll inle få ell enda öre i kommunall bostadstillägg. Men icke pensionerade makar med precis samma inkomst - ungefär 30 000 kr. - skulle kunna fä bortåt 3 000 kr. i siatskommunall bostadstillägg.

Boende- och bosladsfinansieringsulredningarna föreslog ju atl pensionärer skulle ges rätt lill bosiadsbidrag som för hushåll ulan barn i de fall detla ger ell förmånligare utfall. Detla förslag har också fält ett myckel Slarki gensvar bland remissinstanserna, även om man naturiiglvis är medvelen om all en del tekniska problem återstår all lösa.

Jag vill mol denna bakgrund varmt yrka bifall till den gemensamma borgerliga reservationen 7, som innebär all förslag i frågan bör föreläggas riksdagen i sä god tid all syslemet kan träda i krafl den 1 januari näsla år.

Vi har däremol inte kunnai gå med på all nu la slällning till principen om en generelll statligt bidrag lill kommunerna för pensionärernas kommunala bosiadsiillägg. Etl sådani generelll bidrag skulle i precis lika stor utsträckning gynna de kommuner som har en myckel god skaliekrafl. Vi har därför velal avvakta inle bara kommunalekonomiska utredningen Ulan också skaiieuljämningsulredningen. som har i uppdrag au skynd-sami komma med förslag lill skalteuljämningsbeslämmelser som lar hänsyn också lill åldersstrukturen i kommunerna.

1 det avseendet ber jag att fä yrka bifall till ulskottds hemställan.

Möjligheten atl få bostadstillägg påverkas ju av evenluell förmögenhet.

och både departementschefen och utskottsmajoriteten föreslår att 20 96 av förmögenheten över 75 000 kr. skall läggas till inkomsten vid bidragsprövningen. Däremot motsätter man sig förslaget i motionen 2344 av herr Åkerfeldt m. fi. att endast 10 96 av överskjutande förmögenhet skulle läggas till inkomsten.

Också här är det enligt vår mening önskvärt att vi får bättre överensstämmelse med de regler som gäller för pensionärerna. Förmögenhetsgränsen är där redan nu 75 000 kr. för ensamstående pensionär men betydligt högre - 125 000 kr. - för gifta pensionärer. I båda fallen sker emellertid skärpningen genom att 10 % av den överskjutande förmögenheten läggs lill inkomsten.

Fru Elvy Olsson citerade utskottets skrivning att de "föreslagna förbättringarna är tillräckliga för att reglernas reella innehåll - mol bakgrund bl. a. av höjda taxeringsvärden - inte skall nämnvärt urholkas". Fru Olsson avstod frän kommentar till den passusen, men jag skall ge ett litet exempel som visar alt det här med "nämnvärt urholkas" kan vara en sanning med modifikation.

Det är ju sä att taxeringsvärdena för jordbruk har höjts med i genomsnitt 49 96. Har taxeringsvärdet varit 200 000 blir det alltså nu 300 000, Är skulderna 150 000 för den här familjen innebär det en ökning av förmögenheten från 50 000 lill 150 000, Före höjningen av taxeringsvärdena drabbades familjen inte av någon som helst reduktion av bostadsbidraget pä grund av förmögenhetsinnehavet, men efter höjningen, om departementschefens och ulskoUsmajoriietens förslag bifalles, får familjen en minskning av bostadstillägget som kan uppgå lill nära 4 000 kr., trots all familjens ekonomiska situation ju inle i något avseende har förbättrats genom höjningen av fastighetstaxeringen.

Inle minst med hänsyn lill all många mindre förmögenheler är nedlagda i den rörelse som är en förutsättning för familjens utkomst anser vi det angelägel med rimligare bestämmelser om skärpning på grund av kapitalinnehav. Också vi vill därför yrka bifall till reservalionen 5,

De nya reglerna för statliga och statskommunala bostadstillägg som föreslås innebär ju främst en indexreglering av nuvarande regler om inkomstgränser för fullt bidrag och om hyreskostnadsintervaller. Genom att den nedre hyresgränsen har höjts från 300 till 350 kr. för ensamstående med eller utan barn och sänkts från 400 till 350 kr. för gifta åsladkommes naturiiglvis en slörre rättvisa mellan ensamslående och makar. Men någon justering av metoden för inkomstprövning sker inte i propositionen och inte heller i ulskottsmajoritetens förslag, trots alt inkomsiprövningen inle tar hänsyn lill hushållens betalningsförmåga, obeskattade inkomster såsom underhållsbidrag och bidragsförskott eller ej helt avdragsgilla men nödvändiga utgifter såsom underhällsbidrag lill barn. Vi är medvetna om att problemet att komma till rätta med bristerna i fråga om inkomstprövning, hänsyn till försöriningsförmågan osv. kräver en genomgripande översyn av hela skatte-, bidrags- och inkomstprövningssystemet, och det är något som kommer att ta ganska lång lid. Men vissa

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

6 Riksdagens protokoll 1975/76:121-122

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

brister är enligt vår uppfattning så påtagliga när del gäller inkomstbegreppet - främst avseende vissa obeskattade inkomster som underhållsbidrag och bidragsförskott - all vi menar all förslag om della bör föreläggas riksdagen redan vid 1976/77 års riksmöie. Med hänsyn lill vad som anförts i denna fråga i moiionerna 2363 och 2364 yrkar jag bifall lill den gemensamma borgerliga reservationen 4.

Sedan ber jag att fä ta kammarens tid i anspråk med yllerligare några synpunkier på bostadstilläggen, eftersom de allvariiga erinringar om av-Irappningsreglerna och marginaleffekterna som förs fram i den moderata motionen 2364 över huvud laget inle har berörts i utskottets belänkande. Den s. k. Pomperipossadeballen lorde ha visat att det inte råder någon översvallande glädje bland medborgarna över marginaleffekter pä 100 96 och däröver. Ser man på vilka marginaleffekter som kommer ut ur propositionen, sä finner man atl resultatet blir skrämmande. Hell bostadstillägg ål barnfamiljerna föreslås ulgå upp till en familjeinkomst pä 32 000 kr. Därefter sker en avtrappning med 15 96 upp lill 54 000 kr. och sedan med 24 96, Marginalskatterna i den tablå som jag visar på TV-skärmen bygger på regeringens s. k. Haga Ill-förslag lill skatteskalor och arbetsgivaravgifter för nästa år. Kommunalskatten har antagits vara 27 kr.

		1977
Inkomsl	märg.	effekt	do egenföreiagare
54- 70 000 kr	89 96		101 96
70- 75 000 kr	94 96		104 96
75- 85 000 kr	99 96		104,5 96
85-105 000 kr	100 %		105,5 96

Bostadsbidraget hell avirappat vid 62 000 kr ( 74 000 kr) vid ell barn 75 500 kr ( 90 000 kr) vid tre barn 89 000 kr (106 000 kr) vid fem barn

Denna tablå visar atl vanliga inkomsttagare i inkomstlaget 54 000-70 000 kr. - i den mån de har bostadstillägg - får en marginaleffekt pä 89 96. Den effekten stiger sedan och är vid inkomster över 75 000 kr. uppe i 99 96. Vid inkomster över 85 000 kr. blir marginaleffekten 100 %.

Vilka barnfamiljer är det då som drabbas? Ja, eftersom del fortfarande i allmänhet är inkomsten två år före bidragsåret som ligger till grund för inkomstprövningen drabbas långt fler barnfamiljer än man i förstone kanske föreställer sig, även om effekten blir fördröjd i tiden. Om inkomstökningen antas vara 20 96 mellan åren 1975 och 1977, så skulle enbarnsfamiljer med ända upp till ungefär 74 000 kr. kunna fä bostadstillägg, tvåbarnsfamiljer ända upp till 79 000 kr., irebarnsfamiljer med inkomster upp lill drygt 90 000 kr. och fembarnsfamiljer med inkomster upp lill nära 107 000 kr. Om båda makarna förvärvsarbeiar blir effekterna

i princip desamma sä länge bostadstillägg ulgår, eftersom då också barn-tillsynskostnader lillkommer. Nalurligtvis kan man göra avtrappningen av bosladslilläggen långsammare, men då blir marginaleffekterna samtidigt ännu mer utsträckta. För egenfördagarna - de återfinns i tredje kolumnen - blir marginaleffekterna helt orimliga.

Nu lär finansministern ha avlämnat den s. k. Pomperipossaproposi-lionen. Jag har inte hunnit alt la del av den ännu. men jag ulgår ifrån alt förslaget blir att egenavgifierna skall vara direki avdragsgilla irörelsen och alt den nuvarande dubbelbeskattningen, som innebär all avgifter också las ul pä avgifterna, försvinner.

Den tredje kolumnen i tablån utgår frän en sådan förbällring av egen-fördagarnas situation, men trots della blir effekten förödande i de fall egenfördagarna har barn och befinner sig i de inkomstlägen där bostadsbidragen trappas av. Redan vid en inkomst mellan 54 000 och 70 000 kr. är marginaleffekten uppe i 101 96. Sedan stiger den successivt till mer än 105 96 vid en inkomst pä 85 000 kr.

Ulskoltet har som jag nämnde över huvud inle tagit slällning lill de här påtalade marginaleffekterna och inle heller lill den andra delen av yrkandel i vår molion 2364. Vi hemställde där att riksdagen hos regeringen anhåller om nytt förslag senare i år till bostadstillägg som inte medför risk för nära nog hundraprocentiga marginaleffekter och därutöver för de litet större barnfamiljerna.

Jag förslär ulskollel. Med del skattesystem som vi i dag har är det mycket svårt att konstruera sådana bostadsbidrag. Det är i första hand skattesystemel som måste angripas, liksom de ständigt stigande arbels-givar- och egenavgifierna.

Med denna hälsning till de sittande skatteutredningarna och till den grupp som jag hoppas skall få i uppdrag atl i höst se över bosladsbidragen vill jag. herr talman, ännu en gång yrka bifall till reservalionerna 4, 5 och 7.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

Fru OLSSON i Hölö (c) kort genmäle:

Herr talman! Fru Troedsson vill inle biträda reservation 1 a som skulle ge konimunerna ett grundbidrag till KBT. Men fru Troedsson kan inte vara okunnig om de olika silualioner som råder i kommunerna när del gäller åldersstruktur och skattekraft. I somliga kommuner finns det inte ulrymme för höjningar. Har man vetskap om delta tycker jag det är litet cyniskt att gå emot det här förslagel med motiveringen atl även de rika kommunerna skulle få grundbidrag.

För mig är del här inte någon svår fråga, eftersom vi från centern i princip anser och länge har arbetat för att staten skall betala bostadsbidrag även tillpensionärer, i varje fall en större del av det. Det finns mänga andra kommunala aktiviteter som staten lämnar bidrag till. De har naturligtvis den konstruktionen att de är lika oavsett skattekraften i kommunen. Jag tycker att vi skall ha samma syslem när det gäller KBT, fru Troedsson, just för alt skapa rättvisa mellan pensionärer.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Eflersom jag sitter i. skatteutjämningsutredningen är jag utomordentligt väl medveten om skillnaderna i skattekraft och åldersstruktur mellan olika kommuner. Därför tycker jag att ett förslag som det som framläggs i reservalionen 1 a inte är tillräckligt - det behövs mer än så för att ge de kommuner som har en stor andel pensionärer och som har låg skattekraft erforderiig utjämning. Det är därför vi nu inte har velat ta ställning i denna fråga.

Hert HÄGELMARK (fp):

Herr talman! Det är många motioner som avgivits i denna fråga och som behandlas i detta betänkande. Men tyvärr är det inte många av dem som funnit nåd vare sig i civilutskottet eller i socialförsäkringsutskottets yttrande.

Om motionerna tillstyrkts, hade många av samhällets bäst behövande fått ett litet tillskott till sitt kanske ibland rätt magra levebröd. I första hand tänker jag då på de pensionärer som borde kunna få bostadsbidrag efter del för dem förmånligaste systemet.

I moiionen 1974:33 föreslogs att folkpensionärer skulle få åtnjuta det bostadstillägg som för vederbörande var förmånligast. Boendeutredningen har i huvudsak anslutit sig till denna lösning. Svenska kommunförbundet anser att en pensionär måste ha rätt att söka bidrag enligt båda systemen.

Trots orättvisorna, trots riksdagens uttalande om dessa 1975, trots boendeutredningens förslag i ärendei och trots remissinstansernas positiva yttranden över detta har utskottet inte varit berett att förorda en lösning.

Eftersom antalet folkpensionärer som med nuvarande bestämmelser kommer att få lägre bostadstillägg vid likartade inkomslförhållanden är relativt litet, ca 30 000 personer, kan den ekonomiska aspekten knappast spela någon avgörande roll. Att vissa tekniska svårigheter väntas uppstå kan inte motivera att en grupp pensionärer ställs i etl oförmånligare läge än människor i produktiv ålder. Orättvisorna i de nuvarande skillnaderna mellan systemen gör alt en ändring är angelägen.

För många pensionärer med små sidoinkomsler och ingen eller liten tilläggspension är möjligheterna att få KBT av stor betydelse. De inkomstgränser vid vilka tilläggen börjar avirappas - 2 000 kr. för ensamstående och 1 500 kr. för gift pensionär - infördes år 1969. Sedan dess har infiationen urholkat värdet av del avdragsfria beloppet. Det är därför angeläget att inkomstgränserna höjs sä att bostadstilläggens värde återställs. Pensionärernas riksorganisation gjorde en framställning till regeringen i frågan i december 1973. 1 framställningen föreslogs all de nuvarande beloppsnivåerna skulle fördubblas.

Reglerna för bostadstillägg varierar starkt mellan olika kommuner. Kommuner med svagt skatleunderiag och ett stort anlal pensionärer har svårt all ge sådana bostadstillägg som vore motiverade från rättvisesynpunkt. Del finns sålunda kommuner som ger bostadstillägg med ca 100

kr. i månaden, medan i andra kommuner tilläggen uppgår till betydande belopp och ofta täcker hela bostadskostnaden.

Om staten gav ett generellt bidrag lill kommunerna med ell visst belopp för varie bostadstilläggsberättigad, skulle det innebära en beiydande stimulans för kommunerna alt ge bostadstillägg som bättre knyter an till den verkliga kostnaden för en bostad av godtagbar standard på orten. Ett sådant bidrag skulle också medverka till att utjämna skillnaderna mellan kommunerna när det gäller utgående bostadstillägg.

Reservationerna vid detta betänkande går nästan alla ut på att ekonomiskt göra det bättre för våra pensionärer. Jag ber att få yrka bifall lill reservalionerna 1 a, 4, 6 och 7.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

Herr BERGMAN i Göteborg (s):

Herr talman! Herr Hägelmark skall inte blunda för att del vi nu är redo alt falla beslut om innebär en överföring av ungefär en halv miljard kronor från människor som har det hyggligare ställt än de som kornmer atl få dessa pengar - alltså en inkomstutjämning. Det är inle bara fråga om en uppjustering med hänsyn till penningvärdeförändringen. Den halva miljarden skall ses emol att anslaget nu är 1,3-1,4 miljarder. Det är alllså fråga om etl rejält tillskott till dem i samhället som har svaga resurser för att de skall kunna leva hyggligare.

Vi har varit helt eniga i utskottet och är det också i riksdagen om atl regeringens förslag till förbättringar är bra. Mot det finns inga reservationer. Reservationerna tar upp frågor som ligger i en litet oklar framlid. Framför allt är det oklart vad man vill och vad man menar med sina reservationer. Man har nu - detta speciella år - tagit ut det "goitasle", det som smakar bäst, och försökt ge intryck av alt det är konkreta förslag man lägger fram.

Man har tagit upp resonemang som förs i bostadsutredningarna, vilkas förslag utgör en del av grunden för propositionen. Det gäller frågan om samordning av de olika bidrag som nu utgår till betalningssvaga familjer eller ensamstående, till handikappade och till pensionärer. Tanken hos bostadsuiredningarna var att man skulle få ett enhetligt system. Jag vill alldeles klart deklarera atl jag personligen är mycket angelägen om att vi i det här huset skall verka för ett enhetligt system med bostadsbidrag, oberoende av vilken orsaken är till att bosiadsbidrag behöver utgå. Utredningarnas lanke att ta ett första steg genom att bjuda valfrihet för pensionärer och andra betalningssvaga var ett försök att påvisa bristerna i de nuvarande systemen och att anvisa en praktisk lösning.

Men vi var realister på den punkten, vilket reservanterna inte är. Eftersom dessa bidrag utgår från två olika håll - från staten och från kommunerna; kommunerna har den tyngsta bördan för de sammanlagda bidragen - ansåg vi att man först måste lösa frågan hur bördorna skall kunna omfördelas mellan kommunerna och staten. Det är en fråga som bostadsutredningarna inte kunde ta ställning lill, utan den behandlas av kommunalekonomiska utredningen och vid förhandlingar mellan sta-

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

ten och kommunerna.

Denna fråga hade bostadsutredningarna alltså inte att behandla, ulan den måste lösas på annal sätt. Men den saken har reservanierna glatt gäll förbi - jag höll på alt säga med den ansvarslöshet som reservanler kan tillåta sig; det ställs inte samma krav på ett reservationsförslag som pä ell förslag frän utskottsmajoriteten, vilkel riksdagen skall grunda sill beslul pä. Och den frågan måsle lösas innan man går vidare. Del är många problem som måsle klaras av när det gäller fördelningen av belastningen på slalen och kommunerna. Dessa problem måsle lösas i ett sammanhang, och det har gjort att man nu inte kunnat lägga fram något förslag på den punklen. Jag beklagar det i allra högsta grad, men den verkligheten måste man accepiera.

Får jag la upp ell ord som skapat oreda i diskussionen, nämligen "grundbidrag"? En rad reservanler yrkar att staten skall utbetala grundbidrag lill kommunerna för den kostnad dessa har för bosiadsbidrag till pensionärerna. 1 bostadsuiredningarna talade vi också om grundbidrag. Detla är dock ett hell annal grundbidrag. Pä den punkten föreligger del tydligen en del missuppfattningar. Del grundbidrag som reservanierna talar om, och som inte innehåller några klara restriktioner, innebär att man överför pengar frän staten lill kommunerna. Del kanske i och för sig är behövligt, men detta innebär inte någon som helsl garanti för atl del blir bättre villkor för pensionärerna i kommunerna. Det finns kommuner som i dag inte betalar upp till 400 kr. i månaden i bostadsbidrag till pensionärerna. I sådana kommuner skulle naturiiglvis pensionärerna få en förbättring. Men i alla de andra kommunerna händer inte någonling mer än alt kommunernas ekonomi förbättras - och det kan som sagt i och för sig vara bra - medan statens ekonomi belastas med motsvarande belopp.

Det anges inga siffror annat än i kommunisternas reservation, där man föreslår 500 kr. Det har talats om olika belopp, men om vi lar en summa som ligger någol under 500 kr., blir del ett sammanlagi belopp på 3 å 4 miljarder som slalen skulle utbetala lill kommunerna under sken av all man hjälper pensionärerna, utan att det finns någon garanti för alt pensionärerna får dessa miljarder.I vissa kommuner - del är ell begränsat antal - där man inte har så pass hyggliga bostadsbidrag, skulle man kunna få en förbättring, men den kan man köpa lill en myckel lägre pris än genom att överföra medel på det sättet. Frågan om fördelningen av kostnadsbelastningen mellan stat och kommun skall lösas i seriösare sammanhang än under täckmantel av all klara pensionärernas bosiadskosinadsfråga. Det vore bra om man klarade ut del begreppet

En annan sak som är genomgående i fiera reservalioner är samordningen av bidragen. Jag trodde först alt man medvetet dolde verkligheten, därför all del är bekvämt alt göra det och låtsas att man inle ser helheten. Men när fru Troedsson nu i sitt anförande beskrev bostadsutredningarnas förslag, förstod jag att det måste föreligga en missuppfattning av vad utredningarna föreslagit. Del var alltså felaktigt att, som fru Troedsson

sade, bostadsutredningarna föreslagit etl tak på 400 kr. för pensionärerna. Jag känner inte igen del, och jag har ju varit med i utredningarna. Vad utredningarna korrimii fram lill finns i tryck, så det kan kontrolleras - det är väl det enklaste.

Vad utredningarna föreslog var en praktiskt framkomlig väg lill valfrihet för pensionärer och andra mellan olika system. Då ansåg utredningarna alt kommunen skulle vara skyldig att betala ul minst 400 kr. i månaden för att de i kommunen boende pensionärerna skulle få valfrihet. Annars kunde effekten bli - om full valfrihet fanns - alt man på sikt log bort behovet av kommunala bostadsbidrag, eller KBT som termen lyder. Så fula tankar får man inte hysa, men effekten kunde bli den och del ville man skapa garantier mot. Även dessa 400 kr. kunde vara betungande för vissa kommuner med stor andel pensionärer och svag betalningsförmåga. Vi ansåg att innan man ålade kommunerna skyldigheten alt ge sina invånare den rättighet som vi föreslog borde förhandlingar äga rum mellan staten och kommunerna. Detta var alltså tanken i del här syslemet, och det är något helt annat än del grundbidrag som har samma term i sig och som reservanierna talar om. Jag tror att det är vikligl att det påpekas här. Vi tycker atl del är synd alt man inte kan lösa frågan praktiskt för pensionärernas skull. Sedan må stat och kommun slita tvisten sinsemellan om vem som skall bära bördan.

Herr Claeson sade några ord som gjorde mig väldigt glad när han böriade tala om generella eller behovsprövade bidrag. Jag tänkte att nu hyfsar han sitt inlägg frän förra bostadsdebatten. Det första han sade tyckte jag var en snygg hyfsning, för då erkände han att vi inte kan komma ner till så låga bostadskostnader atl alla kan klara dem oavsett om de har en låg betalningsförmåga, vilket många har i det här samhället samtidigt som de har behov av en stor bostad. Det sade alltså herr Claeson till en början, men sedan återföll han i sina gamla maner och talade om atl del är för profitörerna på byggmark och bankkapilalisterna som bosladsbidragen utgör en garanti. Det första herr Claeson sade tydde på ett tillfrisknande, men sedan fick han ett återfall i gamla åkommor.

Della med en nedre hyresgräns som nu genomföres innebär ingen försämring för någon. Herr Claeson har ju själv påpekat att vi fått hy-resförändringar. Inkomstförändringarna gör dessutom att gränsernas förflyttande blir en naturiig följd. Man förbättrar för den stora gruppen barnfamiljer som får en lägre hyresgräns och därmed ell större underiag för del slatskommunala bostadsbidraget. Det betyder ett annat innehåll i de framtida bidragsvillkoren jämfört med vad som har gällt hittills.

När det gäller åldersgränsen är det klart att man kunde ha gjort som kommunisterna och sänkt den till 17 år. Nu har man gått ner från 20 lill 18 år som den undre gräns då man blir bidragsberätligad. Men frågorna är föremål för belysning i det sludiesociala sammanhanget. Man bör ha ett vissl samband mellan olika villkor, och det gör att man kanske får vänta litet grand med ytterligare reformer på den punklen.

Beträffande inkomslgränserna, som fru Troedsson tog upp, vill jag

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag •

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

inte säga mer än att det här och i andra sammanhang har pekats på de väldiga bristerna. Vi har ingen bra mätare på människors betalningsförmåga. Utredningen har gjort en grundlig belysning av de kunskaper man har på del här området och försökt hitta någon väg ut ur dilemmat, som många andra försökte tidigare, men kom inte fram till någol riktigt bra. Frågorna är därmed inte avförda, det pågår en socialpolitisk samordningsutredning. Eflersom dessa mått bör vara giltiga inte bara i ett sammanhang får man väl vänta litet med en omprövning, så att resultatet kan gälla ett större område. Jag kan inte få i min hjärna varför man nu skall göra ändringar för dem som kan ha underhållsbidrag eller bidragsförskott. Det är oftast människor med myckel små ekonomiska resurser, och för dem skall man alltså lägga dessa bidrag till inkomsten för att på så sätt kunna minska bostadsbidraget.

I de motioner som utgjorde underiag för reservationen fanns någol som hette studiebidrag medtaget. Det är en tanke som jag tycker hade varit värd beaktande. Det var i moderaternas motion, om jag inte minns fel. Jag ber i så fall om ursäkt. Den tanken försvann i reservationen. Det hade varit något så när rättvist om man tagit med studiebidragen. Felaktigheterna i de nuvarande reglerna ligger inte främsi bland dem som har bidrag utan på andra områden. Och att då ge sig till att ändra förhållandena för dem som behöver pengarna bäst tycker jag är stötande.

Min laletid är därmed ute och jag vill sluta med att yrka bifall till utskottets hemställan.

Fru OLSSON i Hölö (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall bara upprepa att vi är eniga om höjningar och förbättringar i det föreliggande förslaget. Jag är naturligtvis glad att höra herr Bergman i Göteborg säga att vi måste arbeta för att få ett enhetligt system. Det problemet måste helt enkelt lösas.

Men jag kan inte komma ifrån att vi i avvaktan på det enhetliga systemet, som det naturligtvis tar viss tid att få fram ett beslut om, bör kunna göra dessa små ändringar och förbättringar för pensionärerna. Jag tänker då på samordningen av de olika bidragssystemen, som är utredd. Jag finner det stötande att vi inte kan besluta om della och att vi skall låta pensionärerna vara i en sämre situation än yngre personer i samma ekonomiska läge.

Jag lycker också att det s. k. grundbeloppet till kommunerna skulle kunna vara ett steg på vägen. Det är att misstro kommunerna när man säger att man inte vet vad de kommer att göra med de här pengarna. Det betyder bara, säger herr Bergman, att vi slussar ul pengar till kommunerna ulan att veta vad de kommer att använda dem lill. Har man så stor misstro mot kommunerna kan vi ju här i riksdagen besluta om sådana regler som garanterar alt pensionärerna får de här pengarna.

Hert CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill med anledning av det herr Bergman i Göteborg

sade påpeka att när vi i reservationen tagit upp olika frågor är del inte, som herr Bergman uttryckte det, bara för att ta någoi av det "goitasle" i sammanhanget. Jag vill erinra om att för vänsterpartiet kommunisternas vidkommande är detta inte några nya förslag. Del är förslag som vi lagt fram år efter år och som vi nu upprepar då regeringen lagl en särskild proposition beträffade ändrade regler för bostadstillägg. Vi menar allvar med våra förslag och reservationer, vilka skulle innebära lättnader för kommunerna men framför allt för pensionärer, ungdomar och låginkomsttagare.

Herr Bergman i Göteborg anmärkte också på att jag hade återfallit i, som han uttryckte det, gamla åkommor när det gällde profitintressen osv. på bostadsmarknaden. Hade jag nöjt mig med att uppehålla mig vid del som bara gäller själva bostadsbidragen och deras utformning hade det tydligen varit bra, men när jag i sammanhanget påvisar orsakerna till de höga hyrorna och de höga boendekostnaderna och försöker anvisa vad som skall göras för att komma till rätta med dem är det inte bra längre, och då är tydligen herr Bergman inte med.

När del gäller den nedre hyresgränsen kan del lyckas att det inte är någon stor fråga i och för sig om vi skall bibehålla 300 kr. som nedre gräns. Herr Bergman säger att det har ju skett hyreshöjningar sedan den här gränsen fastställdes. Det var f ö. 1974. Men över huvud tagel finns det ju ingen anledning att höja gränsen, när det trots alll finns många människor som, om den nedre gränsen låg kvar vid 300 kr., skulle få visst bosiadsbidrag men går miste om del med den 50 kr. högre gränsen.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

Herr BERGMAN i Göteborg (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara kort säga lill fru Olsson i Hölö att det innebär inga små justeringar om man erbjuder valfrihet för pensionärer all välja mellan olika bidragssystem. Del uppfattar jag som en stor sak, och del gjorde man också inom ulredningarna.

Jag väntade mig just invändningen om misstro mol kommuner. Jag försökte själv avhålla mig frän att breda ut mig pä den punklen. Men kommunalmän är ju inte annorlunda än vi här. Några av oss fungerar ibland som kommunalmän, och då utnyttjar vi de möjligheter som finns. Det behöver inte innebära atl vi försämrar för folk ulan bara all vi kanaliserar pengarna på olika sätt.

Del är 3 miljarder som staten skulle överföra till kommunerna. Menar man någol med grundbidragel skulle man kunna använda de pengarna myckel effektivare för folkpensionärerna.

När jag talade om det "gottaste" tänkte jag inte på herr Claeson, det skall jag villigt erkänna, utan jag länkle pä andra, och del iror jag också all herr Claeson kunde förslå.

De olika hyresgränser som har funnils för ensamstående och för andra hushåll var ju en oförklarlighet, som man måsle ändra på. Och den frågan löste man som jag tycker pä ell elegant säll, så att man inte försämrade för någon men kunde förbättra för den slora grupp som kanske har de största behoven.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Bergman i Göleborg menar all jag har missuppfallal boendeutredningen. Det kanske var herr Bergman som missuppfattade mig. Jag log fram exempel som utgick ifrån del lägsia belopp för taket för kommunalt bostadstillägg, som kommunerna själva förutsattes bestämma.

Herr Bergman anmärkte på alt vi inte har lagit med studiebidragen när det gäller översyn av inkomslreglerna. Men såviii jag förslår är del väl den grupp som skall titta över denna fråga obetaget såväl att se över studiebidragen som all föreslå yllerligare förbällringar när del gäller inkomstbegreppet. De förslag som läggs fram skall ju ändå underställas 1976/77 års riksdag.

Vidare sade herr Bergman alt man i såväl utredningen som betänkandet hade erkänt brister när del gällde inkomstprövning och andra regler. Men man har - det var del jag fann så anmärkningsvärt - i beiänkandei över huvud lagd inle tagit upp påpekandet i en av de moderala motionerna om de orimliga marginaleffekter som blir följden av del här förslaget. Jag ulgår från atl herr Bergman i Göleborg häller med mig om alt det måsle vara fullständigt orimligt all del för t. ex. egenföreiagare med flera barn - även med de regler som föreslås i den just framlagda propositionen - skall vara fullkomligt omöjligt all förbättra inkomsten över 50 000 kr.; marginaleffekterna blir över 100 96. Det är sådana effekter som jag tycker atl del är myckel viktigt all man lar hänsyn till och gör allt för atl försöka undvika.

Herr BERGMAN i Göleborg (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är myckel glad om fru Troedsson tror atl jag missuppfattat henne. Jag var inle ensam om del. Fru Dahl kom rusande till mig ögonblickligen och påpekade vad fru Troedsson sagt - och hon hade uppfattat det pä samma säll som jag. Eftersom fru Dahl varit med i utredningsarbetet och har slörre ansvar för del än jag har tror jag inte alt del var en missuppfattning.

Vi har inte föreslagil något tak för pensionärerna ulan vi har krävl all kommunerna skall betala minst 400 kr. - för atl pensionärerna skall fä räll lill valfrihet. Om fru Troedsson kallar det för tak skall hon nog inle lägga sig i frågor som har med bostadsbyggandet all göra.

Vidare vill jag bara påpeka all jag var ledsen all inle moderalkravel - om jag nu hade räll - belräffande studiebidragen var med i reservationen.

Fru DAHL (s):

Herr talman! Får jag till all börja med, med anledning av den senasle replikväxlingen, säga all jag uppfailade fru Troedsson pä precis samma säll som herr Bergman i Göleborg gjorde. Och fru Troedsson upprepade ju uitryckd "lak" i sill senasle inlägg.

Jag vill verkligen underslryka all vad ulredningen föreslog - av tvä

skäl - var en lagfäst miniminivå, som kommunerna inle skulle fä underskrida. Del ena skälet till atl vi föreslog del var omsorgen om pensionärerna - önskan au skapa en grundtrygghet över hela landei. Del andra skälet var all det här förslaget var en förulsällning för alt man också skulle kunna göra del möjligt för den grupp som - del är vi alla medvetna om - i dag kommer i kläm mellan systemen alt välja mellan de syslem som i varie enskill fall skulle slå ut bäst.

Del förslag som ulredningen lade fram är inte del som ålerkommer i reservalionerna. Del är delta - jämte det förhällandet all man inle har lyckats klara ul frågan om koslnadsfördelningen mellan slal och kommun och finansieringsfrågan - som gör all vi inte kan nå en lösning i della sammanhang. Del var också vad ulredningarna sade: En förulsällning är alt man lyckas klara finansieringsfrågan och frågan om kostnadsfördelningen mellan slal och kommun. Vi hoppas alla all det skall hända någonling som löser de här problemen så snari som möjligt. Men en seriös politiker måste ändå vela alt man i ärenden som med stora belopp berör frågan om kostnadsfördelning mellan stal och kommun inie kan förbigå del faktum atl den problemaliken måste fä en konkret lösning. Del finns inget förslag lill hur del skulle ske i hithörande reservalioner. Del lycker vi faktiskt är litet anmärkningsvärt.

Herr lalman! Jag vill i della sammanhang gärna la upp en aspekt som inte har kommil fram i dagens debatt men som jag ser som mycket vikiig. Bostadsbidraget är ell viktigt inslag i den sociala bostadspolitiken. Det har del syftet att göra det möjligt för alla all oberoende av inkomsl och försöriningsbörda ha den boslad de behöver. Men del är också en myckel viktigt inslag i familjepoliliken - åtminstone för oss socialdemokrater.

Vi har ju ell familjepolitiskt program som riktar in sig pä tre lyper av ålgärder: för det första en ulbyggnad av barnomsorgen i vid bemärkelse, för del andra förändringar i arbetslivet, som underlättar för föräldrar all kombinera rollen som förälder med ell yrkesarbete, och för del tredje en utbyggnad av det ekonomiska slödel lill barnfamiljerna. Vi vill koncentrera del ekonomiska stödet lill barnfamiljerna och ulnyltja resurserna dels till barnbidragen, dels till en utbyggnad av bosladsbidragen. dels också lill en ulbyggnad av föräldraförsäkringen.

Della var tre punkier i del åttapunklsprogram för familjepolitiken som den socialdemokratiska partikongressen antog i höstas. De andra fem punkterna berör i stor utsträckning barnomsorgen, boendemiljön, föräldrautbildningen, skolan och fritiden. Också pä de områdena har vi nu under våren i riksdagen fått behandla slora reformförslag.

Den proposilion om bosladsbidragen som vi behandlar i dag är alllså ell viktigt led i förverkligandet av värt familjepoliliska program. Vi ser den som särskilt betydelsefull därför all den har en sådan inriklning - lill skillnad nioi andra förslag som har förekommil i den familjepoliliska debaiien - an den dels skall garanlera barnfamiljerna den goda boslad de behöver, dels rikta stödet till dem som bäst behöver del. Ur för-

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

Nr 121 delningspolilisk synpunkl är alllsä bosladsbidragen överlägsna t. ex. vård-

Fred-ieen den nadsbidrag. De förslag om vårdnadsbidrag vi har fått ta slällning lill

7 m-ii 1976 ' ' offenlliga debatten har ju varit så utformade alt den som ijänar

____________ myckel pengar får behälla mer av det än den som ijänar litet pengar.

Bostadsbidrag När det gäller bosladsbidragen är effekten den motsatta.

Dessutom har de familjer som del ofta i debatten brukar framhållas vara angeläget att särskilt stödja - nämligen de som bor i glesbygder eller pä orter med ensidigt näringsliv, där kvinnorna inle kan få arbele - myckel bättre nytta av bostadsbidraget än av vårdnadsbidraget, eflersom vårdnadsbidragel enligt de förslag som har presenterats bara utgår under en mycket kort tid. Det är mycket få av dessa familjer som har barn under tre år. Bostadsbidragen utgår under barnens hela uppväxttid och dessuiom vid behov till låginkomsttagare ulan barn. Vi ser alllså detla som ell mycket viktigt inslag i del familjepolitiska stödet lill barnfamiljerna.

Jag kan erkänna alt del, som utföriigl har beskrivits i ulredningarna. är synd att vi inle har några goda inkomsiprövningsmetoder i dagens läge och att det också finns problem med marginaleffekterna. Samtidigt är det, som ulredningarna påvisat, inte möjligt all lösa dessa problem om man inte ser dem i det stora sammanhanget, dvs. mot bakgrund av andra bidragsformer och av skattesystemet. Därför finns det ingen annan vettig väg att lösa denna problematik än all låta dels skalleutredningen, dels den socialpolitiska samordningsuiredningen försöka knäcka dessa frågor om ett enhetligt inkomstbegrepp och om en samordning mellan skatiesystemet och bidragssystemen, så all hänsynen lill människors betalningsförmåga verkligen slår igenom bättre än vad som ibland är fallet i dag.

Får jag, herr talman, sedan ta upp en särskild fråga? Jag är mycket glad över alt ulskoltet har ställt sig bakom förslaget från ulskoltels ordförande i motionen 2340 om all också föräldrar som inle har sina barn stadigvarande boende hos sig skall kunna fä bosiadsbidrag. Delta var en fråga som vi och inte minst jag själv fäste stort avseende vid i uiredningsarbetel. Del är betydelsefullt att den löses om man skall kunna göra det möjligt för båda föräldrarna, när dessa inte lever samman, att ha en god kontakt med sina barn. Jag tror också atl den är betydelsefull därför atl den förälder, och ofta är det ju fortfarande mannen, som inte har vårdnaden om barnen inte sällan befinner sig i en social riskzon. Jag tror atl innehavet av en god bostad kan underlälla för den här kategorin att skapa ett eget hushåll och att bygga upp en ny tillvaro för sig. Därför tycker jag att det är bra att utskottet i detta fall har ställt sig bakom motionen.

Får jag till sist säga några ord om behovei av en samordning pä sikl

och om en förenkling av administrationen på det här området? Det är

i och för sig inte konstigt atl vi i dag har så skilda syslem med sä olika

regler på del här området, eftersom systemen frän börian har vuxit fram

92 successivt och med helt olika bakgrund. Bosiadsbidragssysiemen upp-

visar i dag stora olikheter, och del är också, som människorna upplever det, ganska mycket administrativt krångel förenat med bostadsbidrags-systemen och ansökningsförfarandei. Därför är det angelägel att vi arbetar systematiskt för en samordning på sikt av bostadsbidragssystemen och att vi steg för steg försöker få till stånd en sådan samordning. Den kan inte åstadkommas plötsligt just därför att systemen är olika sinsemellan och därför att KBT-systemet dessutom är så olika från kommun till kommun. Det gäller ju inte bara utgående bidragsbelopp utan också andra saker.

Sedan tror jag atl det är viktigt all vi - pä det säll som utredningarna, liksom också proposilionen, understrukit - strävar efter all förenkla administrationen, att gå så långt som möjligt för att eliminera de besvärligheter som människor upplever i samband med ansökningsförfarandei: att på olika sätt förenkla inkomstbedömning och bidragsberäkning, bostadskostnadsberäkning osv. varvid det dessutom bör ske en samordning mellan systemen på det här området. Jag tror personligen fortfarande att det inte skulle vara några särskilda problem förenade med all omedelbart slopa kravet på åriigl ansökningsförfarande, och jag noterar med slor tillfredsställelse vad utskottet har skrivit på denna punkt, nämligen: "Utskottet som anser en sådan översyn viktig finner del tillfredsställande atl olika ålgärder undersöks som kan leda lill att ell årligt ansökningsförfarande kan undvaras. Delta bör - enligt vad ulredningarna anfört - vara möjligt bl. a. mot bakgrund av befintliga registeruppgifter." Jag delar den uppfallningen, och jag hoppas att det inte skall dröja länge innan en annan ordning i det här avseendel kan förverkligas. Samstämmiga uppgifter från allmänheten och från dem som på kommunal nivå hanterar de här systemen ger vid handen alt ett årligt ansökningsförfarande i onödan krånglar till tillvaron för människor och atl del i del slora fiertalei fallinte behövs.

Med detla, herr lalman, ber jag all få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Bergman i Göleborg och fru Dahl har blåst upp en storm i ett vattenglas om begreppet lak. Med tak menar man ute i kommunerna del högsta belopp som en pensionär kan fä i bostadstillägg i den kommunen, innan avirappningsregler och sådant sätts in. Jag sade uttryckligen, vilket också kommer alt framgå av snabbprotokolld. alt de här ulredningarna har föreslagit atl takel för kommunall bosiadsbidrag för pensionärer skulle sättas lill minsl 400 kr. i månaden. Så var del med den saken.

Sedan sjöng fru Dahl en bostadsbidragens höga visa och sade att bostadsbidragen var ofantligt mycket bättre än vårdnadsersättning. Men för oss. herr lalman. är det inte fråga om allernaliv. Vi är hell med på alt man skall ha bostadsbidrag. Vi vill t. o. m. alt de skall utformas bättre än vad som föreslagils i proposilionen.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bosiadsbidrag

Men del räcker inle med delta. Bosladsbidragen trappas ju av - framför alll i lilel slörre barnfamiljer - redan innan barnfamiljerna uppnått ens existensminimum. För all pä alla säll ge även familjer med låga inkomster så rimlig valfrihet som möjligt vill vi dessuiom införa en värdnadser-sältning, i första hand för barn under tre är.

Fru OLSSON i Hölö (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är mycket förvånad över fru Dahl, som försöker blåsa lill strid när vi behandlar etl ulskotlsbelänkande där vi är hell eniga om utbyggnaden av bosladsslödel. Jag kan vara enig med fru Dahl också om ålgärder härutöver för barnfamiljerna, ökat ekonomiskt slöd och ulbyggnad av barntillsynen.

Men jag vill också som fru Troedsson säga atl det inte finns någol som helsl motsatsförhållande mellan bosiadsbidrag och vårdnadsbidrag. När vi från centerpartiet för fram kraven på vårdnadsbidrag ser vi del närmast som en ersällning för den kortare arbetstid som vi fordrar all småbarnsföräldrar skall få laglig räll till. Vi ser def som en ersättning för all värda barn, en ersättning för ell arbele. Och eftersom ersättningen också skall beskattas sä bortfaller della med alt ersättningen gynnar människor med den bästa ekonomiska situationen.

Av någon anledning som man bara kan gissa sig lill vill socialdemokraterna inte ens diskutera förslagel om sex limmars arbetsdag. Om man skall gissa varför, så är del väl därför all socialdemokraterna är så splittrade i denna fråga all de inle vill falla några beslut.

Men än en gång, jag är myckel förvånad över all fru Dahl försöker blåsa lill strid när vi har ell enigt ulskotlsbelänkande.

Hert HÄGELMARK (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag delar inle fru Dahls beskrivning av värdnadsbidragd. Jag vill dock inte uppta kammarens tid med all diskutera della bidrag, som jag lycker ligger uianför del ärende som vi nu behandlar. Jag hänvisar lill vad min partikamrat herr Romanus utförligt redovisade i kammaren i går.

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr lalman! Först vill jag konsiatera all del som fru Troedsson sade nu bekräftar all del på något sätt måste ha varit en begreppsförvirring, för del är del ju all kalla en miniminivå för ett tak. Sedan kanske vi kan lämna den frågan.

Jag vel inle varifrån man får intrycket all jag skulle vilja blåsa lill strid när jag anför del som för oss är väsenlligl all säga i sammanhanget, nämligen all bostadsbidraget för oss är etl vikligl inslag i det ekonomiska Slöd som vi vill ge lill barnfamiljerna och i vårt familjepolitiska program.

Det är faktiskt så all jag inte är ensam här i kammaren om all ha diskuierat hur den sammanlagda effekten blir av olika bidrag och skatteregler. 1 den här debatten har bl. a. fru Troedsson gjort del. Det förhåller

sig ju sä atl man nalurliglvis måste diskutera allernaliva användningar av de resurser som kan slällas lill förfogande. Vän förslag är sä ulformal all vi vill styra resurserna till de familjer som bäst behöver dem, inle minst med hjälp av bostadsbidragen.

Man kan aldrig komma ifrån all det vårdnadsbidrag som centern och moderalerna föreslår är sä ulformal att med skatte- och marginaleffekter när det gäller bostadstillägg en höginkomsttagare får behälla myckel mer av del bidraget än vad en låginkomsttagare får.

Del är möjligi all ni inle alls har tänkt på den här effekten. Men de faclo är det så att en 100 000-kronors-inkomsttagare får behälla 618 kr. i månaden, all en familj med hälften så stor inkomsl. 50 000 kr., får behålla 483 kr. i månaden och all en ensamförälder som ijänar 40 000 kr. om året får behälla 221 kr. i månaden. Delta är ju ändå fakta som man inte kan komma ifrån.

Då kan ni nalurliglvis säga att del är del här usla skatiesystemet med sina marginaleffekter - och marginaleffekterna i bosladslilläggen - som bär skulden lill detta. Men man kan väl inle sitta på två stolar pä en gång. Man måsle se lill vad familjen får netto i sin hand. Och med del förslag till vårdnadsbidrag som ni lagt fram får alllså den som ijänar litet och har slora behov mindre i sin hand än den som inle har så stort behov av del här stödet.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bosiadsbidrag

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror all fru Dahl försöker bevisa litet för myckel. Del exempel som fru Dahl drar i varenda deball som jag hört fru Dahl delta i pä sistone, om hur myckel som blir kvar av vårdnadsersällningen. är jusi en konsekvens av att bostadsbidragens ulformning lämnar ål-skilligl övrigl all önska. Jag hoppas all t. o. m. fru Dahl skall inse della lill sisl. så alt vi får bostadstillägg som utformas på ett sådant sätt alt de ger dem mesl som behöver bosladsbidragen bäst.

Fru DAHL (s) kort genmäle;

Herr talman! Men del är ju just en sådan utformning som vårt förslag lill bostadsbidrag har. till skillnad mot förslaget lill värdnadsersättning. För atl man skall få en samlad lösning måste vi avvakta arbetet i skalieulredningen och i den socialpolitiska samordningsutredningen. Innan dessa utredningar har lagt fram sina förslag och vi har fattat beslut på grundval av dem sä måste vi lägga förslag som utgår från dagens verklighet. Vi har dä lagl fram förslag som gynnar dem mesl som har de lägsta inkomsterna och den största försörjningsbördan. Men ert vårdnadsbidrag bortser ju hell frän detta, vare sig ni har glömt bort att tänka pä det eller har struntat i all del har blivit sådana här effekter.

Hert TORWALD (c):

Herr talman! I delta betänkande frän civilutskottet behandlas bl. a. motionen 1975/76:2342, som jag har väckt tillsammans med några cen-

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

lerkolleger. I denna molion redovisar vi bl. a. att Hyresgästernas riksförbund i sill remissyttrande över utredningsförslaget hävdade au relationen mellan inkomsl och hyra, dvs. hyresprocenlen efter bidrag, bör vara lägre ju fler barn som finns i hushållet, lägre för hushåll med tvä vuxna än för hushåll med en vuxen saml lägre ju lägre inkomsten är. Föreningen Familj och rätt har i sitt remissyttrande varit inne pä precis samma tankegångar.

Deparlementschefen har på flera punkter frångått utredningens förslag, och man kan därför undra om han har tillgodosett bl. a. HSB:s önskemål. Det skulle man kunna tro när man läser vad han själv skriver i propositionen. Han framhåller att syftet med en inkomstprövning av bostadsbidragen är alt anpassa bidragen lill hushållens ekonomiska bärkraft. Men lyvärr finner vi i likhet med exempelvis föreningen Familj och räll all proposilionens förslag inle lillgodoser detla syfte. Tvärtom lorde man kunna hävda alt förslaget direki gynnar familjer med bättre bärkraft, eflersom man inte gör någon åtskillnad mellan familjer med en eller två vuxna. Vi är väl medvetna om all en millimelerrätlvisa knappast kan åstadkommas utan enorma administrativa kostnader. Men nog måsle hyresbetalningsförmägan vara avhängig av hur många personer som skall leva pä den akluella laxerade inkomsten.

Vad utskottet skriver på s. 10 beträffande vår motion är litet förvånande:

"De tankegångar som ligger bakom förslagel i moiionen om olika behandling belräffande inkomsiprövningen av hushällen med barn med hänvisning lill om dessa beslår av en eller två vuxna överensstämmer inle med de av utskottet ovan accepterade principerna om bl. a. utrymmesnormens utformning."

Vi har över huvud tagel aldrig resonerat om ulrymmesnormen i vår molion. Vad vi har resonerat om är betalningsförmågan. All - som departementschefen och som nu också ulskollel gör - hell bortse frän om del är fyra eller tre personer, alltså en person mer eller mindre, som skall leva på en angiven laxerad inkomsl vid en och samma hyresnivå leder till direkla orättvisor.

Därtill kommer att det här förhållandet egentligen stimulerar till den form av skenbosällning som lyvärr fiorerar - antagligen mest i storstäderna - för all man skall få högre bostadstillägg än man egentligen är berättigad till. Tvä ogifta föräldrar bor i verkligheten tillsammans, men ofta anger mamman atl hon bor ensam med sill barn i den akluella lägenheien och får dä bosiadsiillägg med hänsyn lill sin egen inkomsl och lill den hyra del gäller. Fadern mantalskriver sig antingen hos sina föräldrar eller i ett rum någonstans ute på staden, trots atl han i verkligheten bor ihop med modern. Han får då rätt att göra avdrag för underhåll lill egei barn.

Jag är medvelen om all en ändring av bidragsbeslämmelserna i den riktning som vi föreslagil i moiionen ingalunda eliminerar dessa ojusta ålgärder. som nalurliglvis utskottet ingalunda ställer sig bakom. Men

jag menar alt enligt våra förslag blir del mindre lönsamt alt göra sädana här transaktioner, och därmed borde ell syslem av detta slag också verka i viss män återhållande. Nu skriver ulskollel: "Som ovan framgått utreds frågan om ett enhetligt begrepp vid inkomstprövning." Jag får väl ställa mina förhoppningar till att man i del sammanhanget ser över dessa bestämmelser och försöker skapa lilel slörre rättvisa olika grupper emellan. Jag har för dagen inget annat yrkande än utskottets.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

Hert HYLTANDER (fp):

Herr talman! Folkpartiels föregångare log på sin tid initiativ lill och medverkade aktivt lill genomförandet av folkpensioneringen. Folkpartiet har sedan dess fullföljt de goda traditionerna och konsekvent arbetat för förbättrade villkor för pensionärerna. Under senare är har konlinueriigl väckis ett.anlal moiioner frän vårt håll i della syfte, och glädjande nog kan man också konstatera att en del av dem så småningom vunnit allmän anslutning och kunnat leda till beslul i riksdagen.

Samma iniresse och arbele från värt håll gäller även barnfamiljerna och deras förbättrade villkor.

Men alt mycket återstår att förbättra visar sig ju på de här områdena genom det slora anlal moiioner som har väckts i föreliggande ärende och sedan följts upp genom anmälan av avvikande meningar och avgivande av reservationer. Inflationen har här såväl som på andra områden där det gäller pengar och ekonomi ställt till med bekymmer och problem, försämrat villkoren och urholkat gällande förmåner för de nämnda kategorierna. Med den snabbare utveckling inflationen haft under senare är har ju dessa bekymmer och problem ytterligare ökats. Della gäller sä gott som alla de frågor som föranlett avvikande meningar vid socialförsäkringsutskollets yttrande till civilulskottet och som tagits upp i reservalioner lill civilutskoitets belänkande.

Med della vill jag även deklarera, herr talman, all jag vidhåller den inslällning som jag givit ullryck ål i den med 6 betecknade avvikande meningen vid socialförsäkringsutskottets yttrande. Jag kommer atl rösta för reservationen 5 vid civilutskoitets belänkande, i vilken mina tankegångar följs upp, trots att del inte finns någol folkparlinamn pä den.

Sakfrågan har ju belysts i tidigare inlägg, varför jag avslår från att upprepa synpunkterna.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservationerna 1 a, 4, 5, 6 och 7.

Hert OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! Jag vill börja med atl något kommentera reservationen 1, även om den har varit livlig debatterad tidigare.

Reservationen handlar om ett gammalt vpk-krav som nu har vunnit terräng. Jag har själv sex år i följd varit med om atl motionera i den frågan, och jag har talat för den, men först under det senasle året har förslagel vunnii fler anhängare här i riksdagen. Tyvärr har del inte blivit

7 Riksdagens protokoll 1975/76:121-122

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

någon majoritet för förslagel, men behandlingen har ändå delvis nu blivil en framgång, och efter fru Troedssons inlägg förstår jag inle varför moderaterna inle har kunnai ställa sig bakom kravet. Fru Troedssons argumentation gick ju ut pä att statsbidrag till pensionstillägg också ger de rika kommunerna mer pengar, vilkel är överflödigt. Hon menade vidare alt det behövs kraftigare åtgärder. Men det bästa behöver ju inte vara del godas flende. Det är klart att konimuner med många pensionärer får mera bidrag, men det måste ju verka i rätt riktning.

Utskottets vice ordförande herr Bergman i Göleborg kommenterade reservationen, och jag kan delvis ge honom rätt. Han menade att statsbidraget bara kan bli ett allmänt kommunalekonomiskt slöd, och då är det inte så angeläget. Man kan använda pengarna pä bättre sätt, om man verkligen vill hjälpa folkpensionärerna. 1 våra reservalioner har vi kanske inte i vpk framhållit tillräckligt starkt att etl statsbidrag lill kommunerna för kommunalt bostadstillägg måste knytas an till ett krav om lägsta nivå på del kommunala bostadstillägget för pensionärerna. Vi har tidigare alltid kopplat samman de tvä kraven atl man dels skall stärka kommunernas möjligheter atl betala ut kommunalt bostadstillägg lill pensionärerna, dels alt del måste vara en god lägsta nivå på de bidrag som ulgår.

Slutligen också några ord om reservationen 6, som man lidigare här både har talat om och yrkal bifall lill. Den handlar om att förbättra för pensionärer med begränsade sidoinkomster. De begränsningar som där finns, 2 000 kr. för ensamstående och 1 500 kr. för gift pensionär, infördes 1969. De är nu helt otidsenliga. Därför handlar det nu om alt förbättra marginaleffekterna. Och efter allt tal och alla skriverier i olika tidningar om de effekterna förstår jag inte alt inte övriga partier kan slödja det kravei. Del är ju inga marginaleffekter som gäller höga inkomsttagare ulan del är fråga om helt vanliga biinkomster som pensionärer kan ha.

Herr lalman! Med del anförda yrkar jag bifall till reservalionen 6.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall lill l:o) ulskoltels hemställan, 2:o) reservalionen nr 1 a av fru Olsson i Hölö m. fl. saml 3:o) reservalionen nr 1 b av herr Claeson, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då fru Olsson i Hölö begärde votering uppiogs för beslämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan herr Claeson begärt volering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående civilulskottels hemställan i betänkandet nr 25 mom. 1 antar reservalionen nr 1 a av fru Olsson i Hölö m. fl. röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda volering antagit reservationen nr 1 b av herr Claeson.

Nr 121 .

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - .104

Nej - 17

Avstår - 168

I enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller civilutskoitets hemställan i betänkandet nr 25 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 a av fru Olsson i Hölö m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-propositionen. Då fru Olsson i Hölö begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 172 Nej - 117

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Claeson, och förklarades den förra-propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller civilulskottels hemställan i betänkandet nr 25 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 2 av herr Claeson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 273 Nej - 16

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Claeson och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 4-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av fru Olsson i Hölö m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Olsson i Hölö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskoitets hemställan i betänkandet nr 25 mom. 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av fru Olsson i Hölö m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 144

Nej - 145

Mom. 8 och 9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 10

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av fru Olsson i Hölö m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Olsson i Hölö begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller civilulskottels hemställan i betänkandet nr 25 mom. 10 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av fru Olsson i Hölö m. fl.

100

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Olsson i Hölö begärde

rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 162

Nej - 125

Avstår - I

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Bostadsbidrag

Mom. 11

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 6 av herrar Strömberg i Bolkyrka och Claeson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hägelmark begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 25 mom. 11 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herrar Strömberg i Bolkyrka och Claeson.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hägelmark begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 247 Nej - 42

Mom. 12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av fru Olsson i Hölö m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Olsson i Hölö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 25 mom. 12 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av fru Olsson i Höfö m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröslningsapparal verkslälldes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 144

Nej - 145

101

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordförvärvslagstiftningen

Mom. 13

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Claeson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskoilds hemställan i betänkandet nr 25 mom. 13 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Claeson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat för ja-prOpositionen. Dä herr Claeson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 273 Nej - 16

Mom. 14

Proposilioner gavs på bifall lill dels .utskottets hemställan, dels reservalionen nr 9 av herr Claeson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 15-20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§11 Jordförvärvslagstiftningen

Föredrogs jordbruksutskottets belänkande 1975/76:36 med anledning av moiioner om jordförvärvslagstiflningen m. m.

I della betänkande behandlades moiionerna

1975/76:623 av herr Fälldin m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga hemslällls

1. atl riksdagen beslutade a) all i avvaktan pä jordförvärvsutredningens förslag och därav föranledda beslut upphäva 4 § andra stycket punkt 1 i jordförvärvslagen, b) all ge sin anslutning till de allmänna synpunkier rörande bl. a. jordförvärvslagsliflningens syfte och ulformning som redovisades i moiionen,

3. alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla b) alt motionen överlämnades lill bl. a. jordförvärvsuiredningen.

102

1975/76:817 av fru Berglund m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde förslag lill sådan ändring i jordhävdslagen som syftade till all lidsbegränsningen slopades.

1975/76:828 av herrar Pettersson i Örebro (c) och Larsson i Öskevik (c), vari hemslällls alt riksdagen beslutade om sådan ändring av jordförvärvslagen all överlåtelser av jordbruksföretag i bolagsform blev föremål för lantbruksnämnds prövning,

1975/76:887 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari säviii nu var i fråga hemslällls au riksdagen beslutade

3. all ullala sig för alt jordförvärvslagen och/eller expropriationslagen ändrades så atl den möjliggjorde för specielll kommunerna i del inre stödområdet alt förvärva större skogsfaslighder lill rimliga priser,

4. alt ullala sig för atl ekonomiskt svaga kommuner i det inre stödområdet erhöll slalliga lån lill låg ränla för förvärv av sådana fasligheler.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordförvärvslagstiflningen

1975/76:1653 av herrar Enlund (fp) och Jonsson i Mora (fp), vari hemslällls

1. all riksdagen hos regeringen begärde förslag om obligatoriskt sam-rädsförfarande mellan kommun och lantbruksnämnd vid kommunala förvärv av jord- och skogsmark,

2. alt riksdagen beslutade atl i avvaktan på de förslag som kunde föranledas av jordförvärvsutredningens arbete upphäva 4 § andra stycket punkt 1 i jordförvärvslagen,

1975/76:1673 av herrar Håkansson i Rönneberga (c) och Gustavsson i Alvesta (c), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde all jordförvärvsuiredningen fick i uppdrag atl stärka arrendalors möjlighel att köpa den arrenderade gärden om denna skulle bli till salu,

1975/76:1741 av herr Ångström m. fl. (fp), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen beslutade all i avvaktan på jordförvärvsutredningens förslag och därav föranledda beslul upphäva 4 § andra stycket punkt 1 i jordförvärvslagen (yrkandet 8), och

1975/76:2023 av herr Bohman m. fl. (m), vari såviii nu var i fråga hemställts au riksdagen skulle

2. hos regeringen begära all jordförvärvsuiredningen fick i uppdrag all utreda frågan om dels försäljning av slal och kommun tillhörig jord-och skogsbruksmark, dels förvärvstillslåndsprövning av kommunala markförvärv, alll i enlighet med vad i motionen 1979 anförts,

4. begära all regeringen gav jordförvärvsutredningen tilläggsdirektiv för all förebygga all lagsliftningen utformades sä, alt enbart den omständigheten all viss köpare skulle kunna påslås ha större fdrulsäilningar för effektiv jordbruksdrift än andra skulle ge honom förenade lill förvärv framför akliv jordbrukare.

Uiskouei hemställde all riksdagen skulle

103

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordförvärvslagstiflningen

1. anse motionerna

a. 1975/76:623, yrkandet 1 a,

b. 1975/76:1653, yrkandel 2, och
1975/76:1741, yrkandel 8,
besvarade med vad ulskollel anfört,

2. som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört be
träffande överiämnande lill jordförvärvsuiredningen av moiionerna

a. 1975/76:623, yrkandena Ib och 3b såviii nu var i fråga,

b. 1975/76:817,

c. 1975/76:828,

d. 1975/76:887, yrkandena 3 och 4,

e. 1975/76:1653, yrkandet 1,
f 1975/76:1673 och

g. 1975/76:2023, yrkandena 2 och 4.

Reservalion hade avgivits av herr Larsson i Borrby (c), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Wachtmeister i Johannishus (m) och Johansson i Holmgården (c), fru Fredrikson (c) samt herrar Leuchovius (m) och Enlund (fp) som ansett att ulskoltet under I bort hemslälla

att riksdagen skulle som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört med anledning av motionerna 1975/76:623, yrkandet la, 1975/76:1653, yrkandd 2, och 1975/76:1741, yrkandd 8.

104

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr lalman! Den jordförvärvslag som genomfördes 1965 under myckel slort motstånd från centern blev aldrig någon riktig fullträff Tvärtom har vi alltmer smärtsamt erfarit att en hel del av de effekter som cenlern den gången varnade för också blev följden av lagens genomförande.

Jag lyssnade med ett visst intresse till en del kommentarer som jordbruksministern gjorde i Sveriges Radio i söndags morse belräffande de förväntningar med vilka man motser den nu sittande jordförvärvslags-utredningens betänkande. En del av uttalandena förvånade mig, men av tidsskäl skall jag inte ta upp dem nu.

1965 års jordförvärvslag fick en så ofördelaktig effekl på prisnivån för mark atl konsekvenserna för unga jordbrukares möjligheter alt skaffa mark blev rent av förödande. Detta var naturligtvis orsaken lill atl departementet för etl par år sedan tillsatte en uiredning som skall se över den här lagstiftningen. Utredningen har fått mycket vida direkiiv. Trots del har en läng rad motioner framfört synpunkier på vad som borde hända med jordförvärvslagen och vad som borde hända under den tid som .utredningsarbetet pågår. Jag skulle för lids vinnande bara vilja säga att motionerna omspänner ett mycket stort fäll, t. ex. införande av mark-ägande genom aktier, samråd mellan kommun och lantbmksnämnd i samband med markförvärv och arrendalorers optionsrätt.

De moiioner som lidigare behandlats i riksdagen och som på ulskoltels förslag överförts lill ulredningen har vi funnil vara besvarade med denna åtgärd. Nu finns det ytteriigare någol halvt dussin motioner som ulskoltet

tycker har kommit med nya vinklingar och bedömningar av problemet. Utskottet har därför föreslagit alt också de moiionerna skall överlämnas till den sittande jordförvärvsutredningen.

Om det som jag nu sagt har utskottet varit enigt, men på en punkt - om vad som skall hända med fjärde paragrafen andra stycket, punkten 1 i den nya jordförvärvslagen - råder det delade meningar. Det är den paragraf som, när jordförvärvslagen togs 1965, egentligen innebar den gamla bolagsförbudslagens upphävande. Med slöd av den paragrafen sker det nu markförvärv som har oroat en rad motionärer. De har då velat tänka sig den lösningen atl man under utredningsarbetets gång skulle skapa ett provisorium öch upphävde bestämmelsen i 4 ;? första stycket, punkt 1.

Det är i stort selt detta som reservationen till belänkandet nr 36 handlar om. Tre partier har enats om reservationen, som i sin väsentligaste del lyder: "Enligt utskottets mening är del absolut nödvändigl atl regeringen och vederbörande myndigheter härvidlag, i avvaktan på resullalel av jordförvärvsutredningens arbete, tar lill vara alla möjligheter alt hindra en prisutveckling på förevarande fastighetsmarknad som i olyckligasle fall skulle kunna bli förödande förde enskilda jordbrukarnas möjligheter atl etablera sig och vidareutveckla sina förelag."

Utskottets juridiske expert fann det inte möjligt att, som moiionärerna föreslagil, bara stryka ett avsnitt i lagparagrafen. Vi anser att reservationens förslag är en i förhållande till ulskottsmajoritetens skrivning väldigl kraftig förstärkning av möjligheterna för ansvariga myndigheter all skärpa tillämpningen av nu gällande lag på dessa punkter.

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall lill den till betänkandet nr 36 fogade reservalionen och i övrigt till utskottets hemställan.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

JordfÖr\'ärvslag-stiftnlngen

Under delta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert KRÖNMARK (m):

Herr lalman! För oss som representerar moderata samlingspartiet är det något av en huvudfråga i vår ideologiska strävan all garanlera den enskildes rätt alt äga och bruka mark. Del finns ju en jordförvärvslag-stiflning här i landei, och vi är också väl medvetna om alt förvärvet av jord måste regleras. Vi vet också, vilkel bl. a. framgått av utskotts-ordförandens inlägg, att det f n. råder vissa missförhållanden på det här området genom att konkurrensen blivit snedvriden. Del innebär i mänga fall utomordentliga svårigheter för aktiva jordbrukare alt konkurrera som köpare.

Grunden lill della kommer man i och för sig inle åt genom ändring av jordförvärvslagstiftningen, för bakom den ulvecklingen ligger den accelererande inflationen och därmed följande flykt lill realvärden. Vi har dessuiom en krånglig och komplicerad skattelagstiftning, som innebär atl en del köparkalegorier har vissa favörer i verkligheten. Men jag vill

105

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

JordfÖr\'ärvslag-stifiningen

betona all det inte bara är de kapitalstarka privata köparna, oavsett om det är fysiska eller juridiska personer, som här medverkat lill prishöjningarna. Även samhället genom domänverket och framför allt kommunerna har gjort del. Just kommunernas markköp har på ett avgörande sätt bidragit lill de stegrade markvärdena. Därför har vi från moderala samlingspartiet i molion krävt bl. a. atl man skall slopa den kommunala förköpsrällen och all även kommunernas förvärv skall prövas av lantbruksnämnderna i precis samma ordning som gäller andra köpare.

Vi hoppas att ulredningen kan komma med ell förslag redan näsla år. Ulredningen har alt ta hänsyn lill de synpunkter som framförts i motionerna. Min förhoppning är all man skall komma fram lill en sådan ordning all alla köparkalegorier, oavsett om de är privala eller samhälleliga, skall ha samma konkurrensvillkor.

Jag har också lagit del av en utskrift av de uttalanden jordbruksministern Lundkvist gjort i radion. Statsrådet är inte i kammaren i dag så har han inte tillfälle atl kommentera dem. Men om han gör den tolkningen av direktiven till jordförvärvsutredningen som framgår av den här utskriften kan jag redan - även om jag själv inte sitter i utredningen - avisera att vi från moderata samlingspartiet inle kan vara med om alt den kommande jordförvärvslagen skall användas som ett instrument för alt socialisera vissa delar av den svenska bondejorden. Del är nämligen del jag tolkar som det egentliga innehållet i jordbruksministerns ullalande.

Jag räknar med all del vid något annal lillfälle skall bli möjligt för statsrådet Lundkvist alt inför riksdagen klarare och mer konkrei deklarera vart han syftar.

Med della, herr talman, ber även jag att få yrka bifall lill den reservalion som är fogad lill jordbruksutskottets betänkande nr 36.

106

Hert ENLUND (fp):

Herr talman! Jordförvärvslagstiftningen bör lillgodose följande tre krav.

1. Lagen bör främja ett effektivt jord- och skogsbruk i vårt land.

2. Den bör ge företräde åt den som själv ämnar bruka marken och lar väl vara på dess produktionsförmåga.

3. Den bör motverka prisslegringar och spekulationsaffärer med jordbruks- och skogsmark.

Fyller den nuvarande jordförvärvslagstiflningen och tillhörande till-lämpningsföreskrifier dessa krav? Del är den frågan jordbruksulskollel haft att fundera över vid behandlingen av motionsyrkanden från samlliga opposilionsparlier angående slopandet av 4 andra stycket p. 1 i jordförvärvslagen.

Huvudregel är atl lantbruksnämnden kan vägra förvärvstillsländ om förvärvaren inle själv varaktigt ämnar driva jordbruk eller skogsbruk på egendomen. Men enligt den punkt som vi motionärer vill ta bort ur jordförvärvslagen får den huvudregeln inte åberopas om köparen är ett s. k. förädlingsförelag, t. ex. ett sågverksbolag eller en annan föräd-

lingsindusiri som i den egna rörelsen utnyttjar produkler frän egendomen.

Ulskollsmajoriteten tycker del är tillräckligt all motionerna anses besvarade, och all del redan enligt nu gällande ordning flnns möjligheter atl motverka spekulationsköp och även att vara restriktiv när del gäller förädlingsindustriernas förvärv. Utskottet litar på all regeringen och lanlbruksstyrelsen skall ta de yiteriigare initiativ som kan behövas medan vi väntar på resultatet av jordförvärvsulredningens arbele.

Vi reservanler är inte övertygade om all det räcker med detla. Vi vill ha en klar viljeyttring från riksdagens sida. Det har ulskotlels ordförande redan citerat. Vi anser del absolut nödvändigt att regeringen och ifrågavarande myndigheter lar till vara alla möjligheter all motverka fortsatta prisslegringar på jordbruks- och skogsfaslighder.

Den som skall ägna hela sill liv ät jordbruket kan inle bygga sina beräkningar på inflationen. Han måsle utgå från all driften på gården skall orka bära räntor och amorteringar och dessuiom räcka lill familjens uppehälle.

Priset på jordbruksfastigheter har stigit myckel snabbare än den allmänna prisnivån. Om vi utgår från index 100 år 1957 har priset på jordbruksfastigheter i riket i dess helhet fram till 1973 sligil lill 250, i Malmöhus län lill 300 och i Jönköpings län till 260. Konsumenlprisindex har under samma lid sligil från 100 lill 190. I Norrbollen har dock prisstegringen stannat vid 175.

Liksom ulskollsmajorilelen understryker vi i reservationen atl jordförvärvsuiredningen bör påskynda sill arbete. I förhoppning atl resultatet av ulredningen inte skall ligga alllför avlägset har vi avståll från all yrka pä ett direkt beslul om ändring i jordförvärvslagen. Men vi är övertygade om att del är nödvändigl med en skärpning av laglillämpningen under väntetiden. Del är detla som vi vill ge regeringen lill känna, och därför har vi reserverat oss.

Prisutvecklingen är oroande, och svårigheterna för aktiva brukare av jord och skog att förvärva mark har ständigt ökat. Ell bifall lill reservationen är därför välmotiverat.

Jag ber, herr lalman, all få yrka bifall till reservalionen vid jordbruksutskottets belänkande nr 36.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordförvärvslagstiflningen

Herr LINDBERG (s):

Herr lalman! De principiella värderingar som ligger bakom den nuvarande jordförvärvslagen och de som kan komma all ligga bakom en blivande lag skall jag inte la upp till diskussion i denna deball. Vi får lillfälle all diskutera dem när jordförvärvsuiredningen har lagt fram sitt belänkande.

Men när del gäller all bryta utvecklingen mot en allt högre prisnivå för jordbruks- och skogsfasiigheler är riksdagspartierna eniga. Del kan man utläsa i jordbruksutskoliels belänkande nr 36. såväl av majoritets-skrivningen som av reservalionen. Au regeringens inslällning är densamma i denna fråga framgår bl. a. av direktiven lill jordförvärvsulred-

107

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordförvärvslagstiftningen

108

ningen.

I samma syfte skärptes anvisningarna lill jordförvärvslagens tillämp
ning under år 1975 av lantbruksstyrelsen. \

Del är också de redovisade skälen som ligger bakom förslagen i centerns partimotion 1975/76:623 och folkpartimotionerna 1653 och 1741. I motionerna föreslås all riksdagen omedelbart skall upphäva 4 >? andra stycket punkten 1 i jordförvärvslagen utan särskild utredning.

Av flera skäl har utskottet inte kunnat tillstyrka motionerna. För del första skulle åtgärden leda till atl företag hindrades att förvärva mark och att man återigen införde bolagsförbudet. För del andra skulle del leda till icke önskvärda konsekvenser för industriell verksamhet i glesbygderna. För det tredje ingår en prövning av dessa frågor i jordförvärvsutredningens arbete, och dess belänkande väntas nästa år. Au redan nu tillgripa så drastiska åtgärder som föreslås i motionerna - ulan att invänta den allsidiga prövning av dessa frågor som skall göras i ulredningen - vore enligt vår mening förhastat.

Däremot anser utskottet atl del inom ramen för nuvarande jordförvärvslag bör finnas utrymme för en skärpt tillämpning dels för alt hindra spekulationsköp, dels för alt ge.den aktive jordbrukaren en starkare ställning genlemol företagen när det gäller förvärv av mark.

De skäl som utskottet har för sin mening, atl det bör finnas ulrymme för ytterligare en skärpning i tillämpningen av jordförvärvslagen i berörda delar, är hämtade ur lagens förarbeten. De finns redovisade i ulskollsbetänkandet. Jag skall därför inle upprepa dem.

Om riksdagen beslutar i enlighet med utskottsbetänkandet, får regeringen och lantbruksstyrelsen ökade möjligheter atl skärpa tillämpningen av jordförvärvslagen på förevarande områden. Utskottet utgår ifrån att såväl regeringen som lanlbruksstyrelsen vidtar de ålgärder som kan befinnas påkallade i avvaktan på jordförvärvsulredningens överväganden.

Något förslag av annan innebörd har de borgerliga reservanterna, såvitt jag kan förslå, inte lagt fram. De har inte funnit skäl att bifalla motionskraven. Herr Larsson i Borrby har förklarat att det skulle bero på juridiska komplikationer, och jag skall inte bestrida att det kan vara sä. Men jag konstaterar samtidigt atl kraven i moiionerna inte överensstämmer med de synpunkter som är framförda i moderata samlingspartiels partimotion, där man redovisar en helt annan principiell syn. Där sägs bl. a. följande:

"Konkurrensen om jordbruksmark bör för olika köparkalegorier i princip ske på lika villkor. Om någon köpargrupp skall ges större möjligheter än andra att köpa jordbruksfastigheter, framstår del för moderala samlingspartiet som naturligt, att de aktiva lantbrukarnas köp skall underlättas."

Detta stämmer överens med de värderingar som herr Krönmark från denna talarstol nyss har givit till känna.

Då är del hell klart att de praktiska konsekvenserna av motionärernas förslag skulle strida emot de principer som moderaterna redovisat i sin

parlimotion. Måhända är det ytteriigare ett skäl till atl de borgeriiga ledamöterna i ulskoltet enats om en reservalion som i sakfrågan inte kräver åtgärder som sträcker sig längre än vad utskottet i övrigt har förordat.

Jag har litet svårt att instämma med utskollsordföranden när han säger all vi på en punkt är oeniga inom utskottet. I sakfrågan innebär såväl utskottets som reservanternas uttalande i princip samma sak. Man har bara olika sätt att uttrycka sig på.

Men på en punkt skiljer sig utskottets majoritet och reservanterna räll väsentligl. Utskottet har understrukit alt de förändringar som kan komma alt ske när det gäller markförvärven inte får vara av den karaktären alt de kan leda lill icke önskvärda konsekvenser för industriell verksamhet i glesbygderna.

Jag beklagar atl de borgeriiga ledamöterna i utskottet inte har funnil del angeläget att göra samma uttalande.

Till sist, herr talman, vill jag bara göra en liten kommentar.

Om någon ur jordförvärvsutredningens direktiv kan utläsa en ambition hos socialdemokraterna att socialisera den svenska bondejorden, får vi kanske lov atl upprepa talet om att se spöken mitt på ljusa dagen.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall lill jordbruksutskottets belänkande 36.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordförvärvslagstiftningen

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäle:

Herr lalman! Del kunde vara nog så intressant att ta upp en debatt om principerna för morgondagens jordförvärvslagstiftning, men jag tycker - i likhet med någon talare tidigare - all vi inle skall göra det i dag, för tids vinnande. Vi får lillfälle lill det senare.

Jag ser emellertid ogärna alt någon av talarna här tolkar de principer jag vill företräda. Det skall jag be atl fä göra själv så småningom. Det gäller också den reservation som är fogad till betänkandet. Herr Lindberg får stå för sina tolkningar själv.

Jag vill än en gäng framhålla att vi har den uppfattningen att de formuleringar som finns i reservalionen och som tillkommit med rådgivning av vårt förnämliga kanslis juridiska expertis snabbare leder till resultat i den fråga vi avser.

Beträffande de spöken herr Lindberg lalar om vill jag inte uttrycka mig så. Jag talade om herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet och hans sätt alt tolka förväntningarna på en jordförvärvslagstiftning. Det handlade alltså inte om direktiven, herr Lindberg, men del var vissa tolkningar där som gjorde mig förvånad.

Till slut vill jag, herr talman, när jag nu uttrycker förhoppningen alt reservationen skall vinna kammarens bifall, passa pä alt säga att det då i hemställan bör stå motionen 1751, yrkandet 8, och inte 1471 som Tryckfels-Nilsson fått det till.

109

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordförväiyslag-stiftnlngen

Herr ENLUND (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Lindberg har sagt all vi är överens om att en skärpning är nödvändig. Detta står också klart uttalat i direktiven lill jordförvärvsuiredningen.

Men nu är frågan vad som bör hända fram till dess resultatet av jordförvärvsuiredningen föreligger. Där finns en skillnad mellan ulskottsmajoritetens skrivning och reservalionen. Majoriteten hoppas på all regeringen och lantbruksstyrelsen skall vidta de ytteriigare ålgärder som behövs. Vi reservanter däremol vill gärna ha en viljeyttring i detla hänseende från riksdagens sida, och det ullrycks i reservalionen. Om man nämligen vänlar sig en skärpning framöver, som direktiven syftar till, dä finns del en risk för all man under väntetiden får en utveckling mol starkt ökade priser på jordbruksfastigheter. Del vill vi gärna motverka.

Vi vet också att del finns variationer i tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna.

En uttalande frän riksdagens sida kan därför enligt vår mening vara väl motiverat.

Hert KRÖNMARK (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lindberg relaterade fullt korrekt moderala samlingspartiets principiella syn. Vi säger att olika köparkalegorier skall i princip ha samma villkor. Vad jag nämnde var bl. a. atl inflationen och den gällande skattelagstiftningen innebär att vissa kategorier är favoriserade. Dä finns inte lika villkor.

Herr Lindberg hade också vänligheten alt läsa upp fortsättningen av motionen. Vi är beredda alt prioritera familjejordbruken. Vi anser att de aktiva jordbrukarna genom jordförvärvslagen skall ha en prioriterad ställning. Det lika konkurrensvillkoret skall vara den allmänna förutsättningen.

Det väsentliga för oss är att skapa förutsättningar för all den som brukar marken också skall ha tillfälle att äga den i så stor utsträckning som möjligt. Det var bl. a. därför jag vände mig mot del som kunde intolkas i jordbruksministerns inlägg i radio, alt större delen av marken skall vara i samhällets ägo.

110

Herr LINDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inle kommentera del sagda nämnvärt. Herr Larsson i Borrby vill ha sin egen tolkning av vad som står i reservalionen. Del får han gärna ha. Jag har min tolkning av det hela. Jag påstår att utskottets majoritetsskrivning och reservationen innehåller samma krav. Man uttrycker sig med olika ord. Sedan är skillnaden all reservalionen föreslår riksdagen alt göra en framställning lill regeringen i en skrivelse, vilkel vi inte begär i majoritetens förslag. Vi litar på att regeringen kommer all handla ändå.

Jag har inte kunnat göra annat än atl för iniresserade kammarledamöter läsa ulskollsbetänkandet och reservationen. Dä får var och en själv bilda sig en uppfattning om huruvida kraven på åtgärder skiljer sig eller ej.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Jag vill - i likhet med herr Larsson i Borrby - helst själv tolka innebörden av vad jag säger öch i varie fall inle bli misstolkad, som jag upplevt atl jag blev när jag lyssnade till herr Krönmark. Herr Krönmark ville göra gällande att jag i etl radioprogram hade sagt all vi skulle använda den nya jordförvärvslag som vi kan komma fram till för att socialisera bondejord.

Det var ett problem som jag tog upp och som jag inle kan nonchalera. Möjligen tycker inte herr Krönmark att problemel är lika angelägel att lösa. Del gäller hur man skall skapa möjligheter för all ge den, som är mest lämpad därtill, möjligheter atl bruka jorden, oberoende av om han eller hon kan ärva eller förvärva marken. Jag påpekade atl vi förmodligen också i framtiden måsle räkna med alt ha arrendemark lill förfogande för del ändamålet. 1 del sammanhanget kan man fundera över i vilken mån del är fördelaktigt för den som skall arrendera mark att arrendera av en privat markägare som inte själv vill bruka marken, eller om det vore fördelaktigare all arrendera marken av samhället. Del är den frågeställningen vi kommer atl slå inför.

Om jag minns räll sade jag i detta radioprogram atl i vilken omfattning samhällel behöver bedriva en akliv markpolitik blir beroende av på vilkel sätt vi vill nå detla mål. Del framstod för mig som utomordentligt angeläget att trygga brukningsrätten även för dem som inte kan ärva eller förvärva mark. Jag tycker det är ell rikligl mål även pä jordbruksnäringens område alt försöka komma fram till att den som är mesl lämpad för alt driva jordbruk också skall få den möjlighelen.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

JordfÖr\'ärvslag-stiflnlngen

Hert LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! De principiella tolkningarna av dels utredningsdirektiven, dels den intervju som har åberopats här och som nu statsrådet kommenterat är i slora drag sådana all jag inte har anledning alt argumentera emot dem. Men jag måste ändå säga atl det var etl ganska skickligt urval ur intervjun.

Anledningen lill att jag log upp della i debatten var en formulering i intervjun. Statsrådet Lundkvist lillbakavisade under remissdebatlen på dt myckel kraftfullt sätt de förslag och funderingar som kommit från LO-håll. Mot bakgrunden av deila blev jag litet orolig när radioreportern ställer frågan i ungefär samma punkt och säger; "Men ett ökat samhällsägande är någonting annal än en total marksocialisering, och del är du inte främmande för?"

Då svarar Svante Lundkvist just som han i viss mån gjort i dag: "Del får bedömas mot bakgrunden av de behov som kan visa sig nödvändiga att uppfylla för all nå de allmänna mål för jordbrukspolitiken och samhällsbyggandel som vi naturiiglvis hela tiden skall rikta in oss på."

Del finns risk för all människor som lyssnai lill della tolkar del så att statsrådet här gör en betydligt mjukare och försiktigare formulering än i del bestämda svar där han lidigare avvisade - lål mig gärna kalla del - marksocialiseringsspökel.

Ill

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordförvärvslagstiftningen

Hert KRÖNMARK (m):

Herr talman! Det är bra alt vi får statsrådets tolkning av vad han verkligen har sagt. Jag har utskriften, och av den framgår att han har sagt; "Både statsministern och jag har slagit fast vid flera tillfällen att vi inte har en total marksocialisering på värt program." Lägg märke till ordet "total". Man har tydligen ändå marksocialisering på sitt program.

När jag läste utskriften kunde jag inle lolka den på annat säll än alt statsrådet anser alt del skulle vara till fördel om staten blev ägare till marken, eftersom staten då kunde arrendera ul den. Han har sagt att många arrendatorer känner sig tryggare om de får arrendera av samhället. Jag tror inle att det är pä det sättet. Visserligen vet vi att domänverks-arrendalorerna i dag har goda förhållanden, även om de inte direki har en gynnad ställning. Men också de som har privata arrenden har i många fall trygga förhållanden.

Jordbruksministern menar tydligen att man via riksplaneringen - markplaneringen - skall kunna påverka prisbildningen och på del viset fä rimliga priser på jordbruksfastigheter. Det är kanske etl nytt motiv för en genomgripande planering av den framtida markanvändningen.

Vi måste i första hand inrikta oss på alt dämpa inflationen, så all vi inte får flykten till realvärden. Det är det väsentliga. Om man använder planeringsinstrumenten för att i avgörande grad påverka prisbildningen på jordbruksfastigheter har del också en baksida. Vi måste ta hänsyn till de äldre jordbrukarna som för sin försörjning på ålderdomen är hänvisade till att sälja sin mark och som skall leva pä del kapitalet.

112

Hert jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag kan inle fatta vare sig herr Larsson i Borrby eller herr Krönmark på annal säit än att de uppenbarligen menar alt varie förvärv av mark som samhället gör är att betrakta som en marksocialisering som de vill motsätta sig. De har tydligen den uppfattningen atl del som i dag ägs på enskild hand skall fortsätta all ägas pä enskild hand - oberoende av de samhällsintressen som kan dyka upp och göra det nödvändigt att samhället förvärvar mark.

Jag föreställer mig all t. o. m. en hel del centerpartister och moderaier i egenskap av kommunalmän understundom tvingas förvärva en del mark för att klara samhällsbyggandet. Jag lycker del är sunt om samhällel när del gäller mark för samhällsbyggande befinner sig i en sådan situation atl samhällel inte kan bli föremål för utpressning av enskilda markägare - i den meningen atl samhället inte har tillgäng lill den mark som behövs för nödvändigl samhällsbyggande.

Som jag nyss antydde ser jag frågan om jordbruksmarken på följande säll; Om man vill nä målet atl kunna slälla arrendemark lill förfogande för den som är lämpad att vara jordbrukare men inte har möjlighet all ärva eller pä annat sätt förvärva mark. lycker jag att det är konstigt om man i centerpartiet och moderata samlingspartiet säger nej lill varie lanke pä au sådan arrendemark skulle kunna ägas av samhället. I slällel

säger man; Nej, den arrendemarken bör för all framtid ha privata ägare. Vi skall alltså ha en situation där människor skall äga mark som de inte själva vill bruka, och sedan skall de arrendera ut den till dem som skall bruka marken. Är det så jag skall fatta ert tal om socialisering i det här sammanhanget - att vi nu anser att vi har nått den punkt där ingen förändring får ske i förhällandet mellan enskilt och samhälleligt markägande?

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordförvärvslagstiftningen

Hert LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! Nej, herr statsråd, jag vill själv tolka vad som kan utläsas ur det som jag tidigare sagt. Det här har inte att göra vare sig med kommunernas förköpsrätt eller med expropriationslagstiftningen. Det som vi skall resonera om nu är unga människors möjligheter att köpa och bruka jordbruksmark.

För klarhets vinnande vill jag säga att det som jag talar för är att vi i framtiden måste få en sådan jordförvärvslagstiftning att unga människor som inte kan ärva - herr statsrådet talar gärna om detta och argumenterar för dem, trots att det är något annat som frågan gäller -ges möjlighet att köpa och äga mark på riktiga villkor. Det är del som en ny jordförvärvslag enligt centerns mening bör syfta till.

Herr statsrådets sista resonemang, om att staten skall göra förvärvet vid brukningsrätt, berör inte några marginella arealer. Statsrådet har alltså i dag gjort en ganska betydande glidning i sin principiella inslällning. Det kommer att handla om mycket betydande arealer och ett mycket omfattande överförande av - jag säger det än en gång - åkerbruk och skogsbruk i statens ägo. Det tror vi inte är lyckligt.

Jag vill gärna verifiera att den mark som domänverket ställer lill jordbrukares förfogande med brukningsrätt och mot arrende säkerligen är mycket välskött. Det finns ingen anledning att insinuera något annat. Men jag vill bestämt vända mig mot att vi nu skulle gå in i ett skede, där mycket betydande arealer enligt vad statsrådet har skisserat överförs lill staten. Det anser vi vara fel.

Vi tror på möjligheten av att få en förvärvslagsliftning där man inte, som någon sagt, skapar lika villkor för alla. Jag vågar efter provokation av flera talare ta upp den principiella debatten på denna punkt och säga, alt vi måste försvåra förvärvet för en rad köparkalegorier, om det skall bli möjligt för den grupp som vi talar om, dvs. för yrket lämpade personer - unga och äldre - att bruka, äga och bebo jorden. Vi måste acceptera en prioritering i detta sammanhang. Jag kunde räkna upp en rad kategorier för vilka förvärvet måste försvåras - domänverket, kommunen, kyrkan, juridiska personer och industrin, för att börja med några på listan.

Det behöver inte, herr statsråd, tolkas så att kommuner inte skulle kunna få köpa mark för bebyggelse - det gäller i dessa fall mycket marginella arealer - även om det är mycket viktigt för framtiden att ha ett ingående samrådsförfarande mellan kommun och lantbruksnämnd i de fall där sådana förvärv skall ske. Därvid bör enligt min mening

113

8 Riksdagens protokoll 1975176:121-122

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordförvärvslagstiflningen

lantbruksnämnden alltid starkt hävda kommunens skyldighet atl söka andra alternativ än fullgod åkerjord. Det tror jag att man kan klara i väldigt mänga fall.

Jag tycker att herr statsrådet skall sluta med sitt insinuanta resonemang - jag vill inte använda för hårda ord - om att vissa centerpartister med ansvar för vissa kommuner måste ha mark för sitt byggande. Det blir ingenting att ha i sommar. Jag tycker helt enkelt inle att det riktigt anstår herr statsrådet.

Dessa ambitiösa kommunalmän har gjort upp sin kommunala planering under en tid då det på grund av den svenska regeringspolitiken var full med jordbruk i vårt land. De hade inle atl ta hänsyn till åkerjordens värde. Däremot var de - tacka för det - tvingade att göra upp en planering, och därigenom kom betydande arealer åkerjord atl tas i bruk på ett felaktigt sätt. Den trenden kan man inle vända över en natt.

Jag tror att dessa kommunalmän alltmer får den ambitionen alt, om det över huvud taget är möjligt, lägga om avloppsrören eller galorna för att skona åkerjorden, men man vänder inte upp och ner på planeringen på en gång. Detta gäller alla kommunalmän, oavsett parti, och jag håller dem räkning för att de rimligtvis ekonomiskt och principiellt måste följa upp de planer som drogs upp på 1960-talet.

Man kan dock inte bortse från atl delta är marginella företeelser, som inte hör hemma i denna debatt. Den gäller principen vem som skall äga den åkerjord som skall ligga till grund för vår livsmedelsförsörjning.

114

Hert KRÖNMARK (m):

Herr talman! Jag konstaterar att herr statsrådet i jämförelse mellan hans första och senaste inlägg tydligen har glidit litet grand i fråga om motiveringen. I det första anförandet hävdade han atl vad han hade sagt i en intervju i Sveriges Radio icke var uttryck för att han ansåg att man skulle driva något slags socialisering, men i sitt senaste anförande sade han att samhället skulle öka sitt markinnehav. Han riktade frågan till bl. a. mig som representant för moderala samlingspartiet, om vi verkligen är motståndare till att samhället ökar sin andel av markinnehavet. Jag uppfattade statsrådets fråga på det sättet, I det här fallet skall jag säga ett klart och entydigt ja. Vi anser all punkten är nådd där staten icke skall öka sitt markinnehav, därför alt ett ökat utbud av mark från ägarkategorierna lill staten, som i dag har en väldigt stor del, och frän kommunerna, som också har en icke föraktlig del, skulle verka pressande på fastighetspriserna över lag. Vi har som sagt den principiella grundinställningen att vi inte skall ha ett socialistiskt samhälle, och därav följer också att vi vill atl även marken skall vara i privat ägo. Vi tror dessutom all det är samhällsekonomiskt lönsammare, om marken är i privat ägo. Vi tror att staten via skatteintäkter faktiskt får större inkomster i del fallet än om staten äger marken genom domänverket eller på annat sätt.

Sedan försökte statsrådet att vinkla saken och göra gällande att mo-

derata kommunalmän hade accepterat att man i kommunerna köper mark för samhällsbyggande, men det är en helt annan verksamhet. Det är helt naturiigt alt man i sådana fall måste ta mark i anspråk. Statsrådet menade att del kunde finnas privata markägare som idkade utpressning, men här har ju samhället instrument i form av expropriationslagsliftning m. m. Givelvis skall kommunerna ha de områden som behövs för byggnadsverksamhet. Men statsrådet vet myckel väl att det i dag finns kommuner som äger mark som det inte finns någol omedelbart behov av, ja, t. o. m. mark i andra kommuner. Vi anser alt det inle finns några rimliga skäl alt fortsätta att äga sådan mark, utan enligt vår mening kan del vara rimligt att se över frågan och för att bl. a. förbättra kommunernas svåra ekonomiska situation faktiskt sälja mark, så att det blir en ökning av andelen mark som ägs av privata ägare i det här landet.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordförvärvslagstiftningen

Hert jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Låt mig slå fasl att jag varken i den intervju som gavs eller här i dag talat om omfattningen av det samhälleliga markinnehav som kan vara av intresse. Skillnaden mellan oss tycks ligga i att moderata samlingspartiet och centerpartiet i framtiden vill hindra samhället att äga jordbruksmark, som samhällel kan arrendera ut till dem som icke kan ärva eller förvärva mark.

Jag har för min del när jag har funderat mycket över de här problemen sagt att vi aldrig når det här målet för vår jordbmkspolitik, att vid varje tillfälle, inte bara i dag utan även i framtiden, kunna tillhandahälla brukningsrätt för den mest lämpade, bara genom att sälja bort mark lill dagens jordbrukare. Den mark dagens jordbrukare utnyttjar kan i morgon ärvas av en generation som icke avser att bruka marken.

Vi måste alltså, såvitt jag förstår, ha tillgång till en viss areal arrendemark även i framtiden. Omfattningen är en sak som man får bedöma mot bakgrund av vad man kan behöva för att uppnå målet, om vi är överens om det, atl vi ständigt skall försöka skapa förutsättningar för den mest lämpade att bruka marken.

Skillnaden mellan oss ligger alltså i all ni säger i dag att samhället skall, trots att den här målsättningen kanske ändå kan vara acceptabel även för er, utestängas från möjligheten att i fortsättningen förvärva jordbruksmark med tanke på atl den skall kunna stå till ar-rendatorers förfogande. Jag har talat med inte så få jordbrukare - och inte så få unga jordbrukare - om de här frågorna, och jag kan utan vidare säga att den uppfattning som jag nu fört till torgs delas av väldigt många jordbmkare - inte minst av arrendatorer som säger att brukningsrätten i dag är utomordentligt angelägen och att vi måste ordna det på det sättet att de som arrenderar kan göra det under sådana former och på ett sådant tryggt sätt att de kan planera sina investeringar osv. för jordbruk i framtiden.

Jag har också bara velat ange vilka principiella och praktiska problem vi kan komma all stå inför om vi vill ha en välordnad jordbruksnäring.

115

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordförvärvslagstiftningen

och jag är besviken över att konstatera att man inom moderata samlingspartiet och centerpartiet är så låst i sin principiella föreställning om markägande att man helt vill bortse ifrån det behov som kan komma att uppstå i framtiden för bl. a. unga människor som är angelägna om brukningsrätten och tycker att även arrendeformen är en acceptabel form för dem.

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! Jag förstår mycket väl de jordbrukare som statsrådet syftar på, som på grund av de omständigheter som den nu gällande jordförvärvslagen har vållat har tvingats in i en situation som de i en sådan valsituation kan acceptera. Om statsrådet hade fortsall diskussionen och frågat om man hellre skulle äga denna mark, skulle jag våga förmoda att de allra flesta hade sagt att de skulle önska detta om del var möjligt till ett pris som möjliggör en förräntning i förhållande till produktionen på egendomen.

En mycket viktig detalj i skillnaderna i synsätt här handlar om vår bedömning av sambandet mellan jord och skog. Jag kan inte se att det enligt statsrådets förslag till lösningar finns någon vettig möjlighel all i framtiden låta unga jordbrukare arrendera skogsmark. Hur går del till atl avverka den skog man arrenderar av domänverket? Jag skulle gärna vilja höra vad domänverket säger om det.

Sedan är det en annan sak som kanske också bör tas med i sammanhanget. Statsrådet talar gång på gång om de människor som enligt den nya lagen skall ärva mark. Det vet vi ingenting om. Jordförvärvslagen har ännu inte kommit in i ett beslutsskede, än mindre talat om vilka arealer som kan bli föremål för släktköp och än mindre sagt någonling om vilka krav som kan ställas för släktköp i fråga om brukning av det som statsrådet nu senast resonerade om.

116

Hert ENLUND (fp):

Herr talman! Jag finner del nödvändigt att kommentera del resonemang som går ut pä all det skulle ligga i unga jordbrukares iniresse atl fä tillgång till arrendemark och om del bör vara enskild mark eller samhällsägd mark.

Jag vill utgå ifrån det resonemang som jordbruksministern förde vid den intervju som varit på tal, där han säger; "Hela prisbildningen på mark som jag ser den borde kunna bli en annan än den vi har i dag bl. a. med hjälp av den översiktliga planläggning av markresurserna som vi nu arbelar med att få fram som innebär all vi skall reservera mark för jordbrukets behov." Det tror jag nog är riktigt. Sedan fortsätter jordbruksministern: "I del sammanhanget sä menar jag all dä släcker man

ut förväntningsvärden ." Del är också riktigt. Om del blir bestämt

att marken skall bli jordbruksmark, måste hänsyn tas till driftvärdet vid ägarbyte.

Men om det då blir så - som faktiskt har hänt och som diskuterades

här i kammaren för några veckor sedan - atl staten själv går in och bjuder enorma summor för mark, fyra fem gånger taxeringsvärdet, då har man ju kommil i ett läge där staten bidrar till att trissa upp priserna på ell sådanl sätt att unga bönder inte har en chans all förvärva marken.

Hert KRÖNMARK (m):

Herr talman! Jag förstår att herr statsrådet och jag kanske har litet olika syn på vart vi vill nå. För mig är det en målsättning att vi skall ha sä många självägande bönder som möjligt i landet. Det har vi ju av ålder haft, och i vårt parti vill vi verka för att vi skall ha så många självägande bönder i fortsättningen också. Marken skall i slörsta möjliga Ulsiräckning brukas av sina ägare.

Detta innebär ju inte atl det inle också skall vara arrendatorer. Unga lantbrukare har svårl rried kapitalinsatsen, och därför är det faktiskt en naturiig utveckling att man börjar med ett arrende för att så småningom köpa en egen fastighet.

Del verkar som om det för herr Lundkvist ändå är något av ett slutmål att man skall ha en arrenderätt hos av staten ägd mark. Det framgår tydligare och tydligare alt herr Lundkvist förordar en sådan politik som innebär all staten skall gå ut som markköpare och atl en slörre och Slörre andel av den svenska jorden skall ägas av staten. Jag kan inte säga annat än att detta alltså är den principiella skiljelinjen mellan mig, som företräder en moderat åsikt, och herr Lundkvist som har en socialistisk grundåskådning. Då blir det på det här viset.

Belräffande itillgången lill arrenden sade statsrådet att vi nu skulle fördela och sälja marken till dagens bönder, eftersom det inte är säkert att de som kommer efter vill bruka jorden. Ja, men då blir det ju faktiskt ett arrendejordbruk, och då blir det alltså tillgäng till arrendemark.

I många fall är det, som herr Larsson i Borrby sade, etl samband mellan jord och skog. I fantastiskt mänga fall sköler ägaren skogen men har jordbruksmarken utarrenderad. Del är precis i den situationen herr Lundkvist tydligen vill komma som företrädare för statsmakterna. Domänverket sköter ju skogen själv men arrenderar ut jordbruksmark.

Vi kräver icke omedelbar avveckling av statens markinnehav. Men vi anser som sagt alt statens andel icke skall öka. Vi anser det hell enkelt önskvärt att domänverket avvecklar en del av sitt markinnehav just för att se till att det blir möjligt för jordbrukare att köpa egna fastigheter.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordförväiyslag-stlftningen

Hert jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! För det första vill jag lill herr Larsson i Borrby säga att del föreligger inga förslag frän min sida. Vi håller pä med en utredning, vi diskuterar vilka problem som möter oss på detta område, och jag menar au man, om man vill lösa dessa problem, inte kan binda sig på det säll som centerpartiet och moderaterna uppenbariigen vill göra

117

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordförvärvslagstiftningen

här i dag.

För del andra vill jag säga atl vi kommer, under den lid som vi kan överblicka, all ha den situationen i vårt land atl jordbruket domineras av familjejordbruket som brukningsform. Vi kommer alltså att ha privat jordägande i jordbruk och samhälleligt ägande vid sidan av varandra ungefär som vi har nu.

Herr Krönmark medger nu att del kanske ändå kan vara så all unga jordbrukare behöver börja som arrendatorer. Då har han alllsä plötsligt upptäckt att det kan finnas ett behov av arrendemark. Men då säger han all frågan om hur den arrendemarken skall slå lill förfogande löses ju om några som i dag äger och brukar mark slutar och överlåter marken pä sina barn och de inte i sin lur är intresserade av atl bruka den. Dä kan de arrendera ut marken till den unge jordbrukaren som verkligen vill bruka jorden. Där har vi frågeställningen; Är det rimligt och fördelaktigt för dessa jordbrukare som behöver mark att bmka att det finns samhällsägd jordbruksmark som kan stå till förfogande för den typ av arrenden som vi här talar om?

Sedan sade herr Enlund all här uppträder ju samhället med prishöjande köp. Om herr Enlund hade hört på hela intervjun med mig - och han har den ju utskriven, så han kan läsa sisla avsnittet av intervjun - skulle han ha funnil all jag tog upp också dessa problem. Jag sade att om vi nu skall gä in för en markpolitik som syfiar till att hålla markprisstegringarna under kontroll, så kan vi medverka till en sådan utveckling bl. a. genom den översiktliga planläggning, den reservation av mark för jordbrukets behov som också herr Enlund ansluter sig till. Effekten blir då att man släcker ul prishöjande förväntningsvärden pä jordbruksmark, som tidigare drabbat all mark som exempelvis legal runt tätort. Det är naturligt att samhället både i sitt handlande och i sitt markägande kommer alt ansluta sig lill dessa principer för hur vi skall hantera markfrågorna över huvud taget. Det är självklart.

Hert ENLUND (fp):

Herr lalman! Vi är överens om att del är nödvändigl all man eftersträvar alt markprisslegringarna hålls under kontroll. Men om staten då själv går in - del har ju skett i vissa fall, och det var etl speciellt sådanl som föranledde inlerpellaiionsdebalien för några veckor sedan - med etl så högt bud au del inle finns möjlighet för någon privat intressent alt följa med, så kan man inte säga all slalen bidrar lill all hålla markprisstegringarna under kontroll.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen av herr Larsson i Borrby m. fi., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson

i Borrby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 36 mom. 1 röslar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av herr Larsson i Borrby m. fi.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordbrukspolitiken

Vid omrösining genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resullalel, varför volering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 140 Nej - 141

Motn. 2

Ulskoltels hemställan bifölls.

§ 12 Jordbrukspolitiken

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1975/76:37 med anledning av motioner om jordbrukspolitiken m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1975/76:623 av herr Fälldin m. fl. (c) såvitt nu var i fråga (yrkandena

1 b, 3 a och 3 b), 1975/76:625 av herrar Johansson i Holmgården (c) och Stridsman (c), 1975/76:821 av herr Jonsson i Alingsås m. fl. (fp), 1975/76:824 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl. (c), 1975/76:826 av hert Petersson i Gäddvik m. fl. (m), 1975/76:887 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såviii nu var i fråga

hemställts atl riksdagen beslutade

1. att bevilja medel åt lantbruksstyrelsen för en bred informationskampanj om den nya lagen om sambruksföreningar för att stimulera till bildandet av sådana,

2. all uttala sig för alt en arbelsgrupp tillsattes för att skyndsamt föreslå åtgärder om särskilt stöd till småjordbruket i de delar av landet där förhållandena var väsentligl lika dem som rådde i skärgårdsområdena,

1975/76:1641 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl. (c),

1975/76:1667 av herrar Gustavsson i Alvesta (c)och Andersson i Nybro (c),

1975/76:1675 av herr Håkansson i Rönneberga m. fl. (c), vari hemställts atl riksdagen skulle anhålla hos regeringen om ålgärder för att stimulera lill ökad egen lagerhållning av drivmedel i gärdscisterner på jordbruken,

1975/76:1719 av hert Olsson i Järvsö m.fl. (c).

119

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordbrukspodtiken

1975/76:1720 av hert Olsson i Järvsö m. fl. (c), 1975/76:1741 av herr Ångström m. fl. (fp) såvitt nu var i fråga (yrkandena 1, 4 och 7),

1975/76:2023 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt nu var i fråga (yrkandet

1975/76:2024 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen gav regeringen till känna vad som anförts i motionen 1979 angående lantbrukels kreditbehov,

1975/76:2104 av herr Johansson i Holmgården m. fl. (c), vari hemställts atl 1972 års jordbruksutredning i syfte att främja dels en rationell planering, dels en aktiv jordbruksproduktion och rationaliseringsverksamheten inom lantbruket gavs i uppdrag att utreda formerna för en överföring av kommunernas och vissa andra markinnehav utanför akluella utbyggnadsomräden lill lantbruksnämnderna, och

1975/76:2108 av hert Stjernström m. fl. (c).

Ulskollel hemställde alt riksdagen skulle

1. lämna utan åtgärd motionerna

a. 1975/76:623, yrkandena I b och 3 b, båda såvitt nu var i fråga,

b. 1975/76:1641,

c. 1975/76:2023, yrkandet 1,

2. lämna ulan åtgärd moiionerna

a. 1975/76:623, yrkandd 3 a,

b. 1975/76:821,

c. 1975/76:824,

d. 1975/76:887, yrkandet 2,

e. 1975/76:1667,
f 1975/76:1719,
g. 1975/76:1720,

h. 1975/76:1741, yrkandet 4,

3. anse moiionen 1975/76:2104 besvarad med vad ulskollel anfört,

4. lämna utan åtgärd moiionerna

a. 1975/76:625,

b. 1975/76:826,

c. 1975/76:1741, yrkandena 1 och 7,

d. 1975/76:2108,

5. lämna utan åtgärd motionerna

a. 1975/76:887, yrkandd 1,

b. 1975/76:2024,

6. som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört med
anledning av motionen 1975/76:1675.

120

Reservalioner hade avgivits

1. angående stöd till småjordbruket av herr Takman (vpk) som ansell atl utskottet under 2 d bort hemställa

alt riksdagen skulle som sin mening ge regeringen till känna vad reservanten anfört med anledning av moiionen 1975/76:887, yrkandel 2,

2. angående lantbrukets kreditbehov av herrar Larsson i Borrby (c), Jonasson (c) och Johansson i Holmgården (c), fru Fredrikson (c) saml herrar Leuchovius (m), Enlund (fp) och Andersson i Ljung (m) som ansell alt utskottet under 5 b bort hemslälla

alt riksdagen skulle som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört med anledning av moiionen 1975/76:2024.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordbrukspolitiken

Till betänkandet hade fogals ett särskilt yllrande angående informalion om sambruksföreningar av herr Takman (vpk).

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! Jag tror inte alt det i detta ärende finns anledning au särskilja principiella bedömningar av den karaktär som kanske präglade det förra utskottsbetänkandet. En lång rad moiioner tar här upp frågan om jordbrukets framtida roll i vårt land, och i så måtto är det en viss likhet med det förra utskottsbetänkandet att de fiesta frågor som rör jordbrukets framtida roll handläggs av den sittande jordbruksulredning-en, som beräknas kunna presentera sitt belänkande under innevarande år. Trots detta har motionärer haft synpunkter på rationaliseringsfrågorna, jordbrukets sociala roll, jordbrukarnas sociala förhållanden, lantbruksnämndernas verksamhet, speciella Norrlandsförhållanden, kombinationen jord och skog samt självförsörjningsförmägan - för att här bara ta några exempel ur den länga raden av moiioner.

I utskottets betänkande har vi beskrivit i vilken män frågorna i motionerna hör hemma i den sillande jordbruksutredningen, och med del har vi nöjt oss denna gång. Beträffande motionen 1675, som handlar om ökad beredskapslagring av olja, har vi dock föreslagil, att den skall överlämnas lill en arbetande, speciell beredskapsutredning.

Utskottsbetänkandei är i stort sett enigt. Herr Takman har dock inte nöjt sig med all vi har anselt hans motion kunna tillgodoses av den sittande utredningen. I en fråga har meningarna skilt sig, nämligen när det gäller jordbrukets framtida kreditförsörjning. Där har vi reservanter funnit motionärernas formuleringar när det gäller behoven i framtiden vara berättigade. Del kan inte vara rimligt att i Allmänna Hy-poleksbanken ha de köer på tre fyra år som nu är vanliga. Inle heller kan det vara rimligt att finansiera jordbruket med de korta län som nu ofta ulgår. Vi har därför i reservationen 2 instämt i vad moiionärerna i moiionen 2024 anfört. Det innebär enkelt uttryckt atl vi kommenterar finansutskottets uttalande och riksdagens beslul i enlighet härmed rörande ökat utrymme på kapitalmarknaden för rnellanhandsinslilulen och Allmänna Hypoteksbanken. Vi säger att del är "ett värdefullt sleg i räll riktning för att lösa dessa betydelsefulla frågor". Men vi anser att nu rådande förhållanden rörande jordbrukels kapitalbehov kräver ytterligare

121

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

insalser. "Della innebär bl. a. alt ytterligare utrymme för en ökad årlig emissionsräll för Hypoteksbanken måsle skapas", säger vi. Della vill reservanierna all riksdagen som sin mening skall ge regeringen lill känna. Med della, herr lalman, ber jag atl få yrka bifall lill den reservation Jordbrukspolitiken där min namn slår först och i övrigt lill ulskottds hemställan.

Hert KRÖNMARK (m):

Herr lalman! För all inte la kammarens lid i anspråk i onödig omfattning skall jag bara kommentera reservation nr 2, som bygger pä moderala samlingspartiets parlimotion om jordbrukels långsikliga kapital-försörining.

Utskottet hänvisar lill all riksdagen redan lidigare skickat denna fråga lill jordbruksulredningen för handläggning och att riksdagen redan lidigare i år, på förslag av finansutskottet, ullalat att mellanhandsinstitulen skall få en ökad andel på kapitalmarknaden. Men eftersom lägel är så prekärt - det förekommer köer i hypoieksföreningarna på upp lill tre år - har värl parti ansett all vi inle kan vänta lills de andra beslulen av riksdagen når effekl. Vi anser därför all det är angelägel att riksdagen gör etl uttalande.

Del är glädjande all vi på den borgerliga kanten är eniga pä denna punkt. Om reservalionen vinner kammarens bifall hoppas jag della skall kunna medverka lill alt jordbruket får en slörre andel pä kapitalmarknaden.

Jag vill betona alt del här inle är ett slag i luften. Anspråken pä kapitalmarknaden är slora och kan inle tillfredsställas fullt ut för egentligen någon. Del är bosladsbyggnadsseklorn som tidigare tagit och fortfarande tar en stor del av den långa kapitalmarknaden i anspråk. Eftersom bostadsbyggandet har gått ned och kan förväntas gå ned även i fortsättningen blir det här ett ulrymme på den långa kapitalmarknaden. Med della uttalande har riksdagen då givit en fingervisning om att en försvarlig del av del lediga ulrymme som kan komma atl uppslå skall tillförsäkras jordbruket.

Med detta vill även jag yrka bifall till reservationen 2.

122

Hert TAKMAN (vpk):

Herr lalman! I vpk-molionen 887 lar vi upp en rad trängande problen inom jord- och skogsbruket: den hejdlösa spekulationen i jord- och skogs-bruksfasiigheler, de multinationella företagens erövring av den svenska livsmedelsindustrin osv.

Vi upprepar synpunkter som vi framfört gång pä gäng lidigare, bl. a. i moiionen 1975:2086, och kräver en nyorientering av jordbrukspolitiken på en rad punkier. Vi menar att man på alll sätt bör främja bildandet av sambruksföreningar i de delar av landei där del är möjligi all driva ell moderni sioriordbruk. Frågan om sambruksföreningar pä samhällsägd mark bör skyndsamt lösas.

För smäjordbrukarna skulle del bästa slödel vara en sådan regional-

och näringspolitik att det alltid fanns kompletterande sysselsättningar. Men vi är medvetna om all det finns delar av landet, där det inte är möjligt att skapa bärkraftiga jordbruk genom sammanslagning av flera småbruk och där del inte heller är lätt all ordna etl allsidigt kompletterande näringsliv som året runl skulle lillgodose befolkningens behov av alternativa sysselsättningar. Samtidigt är det etl vitalt samhällsintresse all det som återstår av jordbruket i dessa delar av glesbygden finns kvar och atl det blir attraktivt inle bara för den generation som nu brukar jorden där ulan också för jordbruks- och friluftsinlresserade ungdomar. Där menar vi atl den politik som riksdagen just har beslutat för skärgårdsområdena skulle kunna tjäna som modell.

Vad vi har haft i tankarna är specielll vissa områden av glesbygden i Norrland, Dalarna, Värmland och Dalsland, där det är nödvändigl med särskilt slöd lill småjordbruket utöver de begränsade eller obefintliga stöd-möjligheter som nu finns. Vi har föreslagit att en arbetsgrupp tillsätts för all avgränsa och analysera della problem och skyndsamt föreslå särskilda stödåtgärder lill småjordbruket i dessa delar av landei.

Jag yrkar bifall lill reservationen 1, som behandlar denna fråga.

I moiionen 887 förde vi också fram kravet på atl jordförvärvslagen och/eller expropriationslagen ändras så att den möjliggör för specielll kommunerna i del inre stödområdet att förvärva större skogsfastigheter lill rimliga priser. Vårt förslag, som behandlades i föregående belänkande, överlämnades lill jordförvärvsuiredningen för prövning.

Jag lyssnade nyss med intresse på jordbruksministerns redogörelse för sin uppfattning om samhällets förvärv av mark, och jag hälsar med lillfredsställelse atl regeringen nu är inne pä samma linje som vi har. Den borgerliga skräcken för samhällsägd mark har jag svårt atl förslå. Jag vill påpeka att lomträllsinslitulel i Stockholm infördes under en högerregim med K. A. Wallenberg som ledande krafl. Stockholm förvärvade 1904-1912 praktiskt tagel hela Bromma och en slor del av Enskede för en myckel billig penning, och K. A. Wallenberg sade vid något tillfälle i fullmäktige - jag vill minnas att det var 1912 - att varie gäng som staden hade haft möjlighel atl köpa mark och inle gjort del var en dumhet.

Jag vill här ytterligare betona hur viktigt del är alt kommunerna i glesbygden får möjlighet att förvärva jord- och skogsbruksfastigheter. Det gäller också att ge dessa kommuner - som i allmänhet inte har något överflöd på investeringsmedel - statlig hjälp, lämpligen i form av lån lill låg ränta, för sådana fastighetsköp.

Hittills har kommunernas förköpsräil och räll att över huvud lagd förvärva jord- och skogsbruksfastigheter varit begränsad till markförvärv för tätortsbebyggelse, inte för jordbruk och skogsbruk. Vårt krav är ingen abstraktion. Det är helt enkelt nödvändigt för kommunerna att kunna trygga råvaruförsörjningen till de statliga-kommunala indu-slrisalsningar som har gjorts och görs. Det är nödvändigl för kommunerna i glesbygden att ha en materiell bas för sina ansträngningar att trygga den lokala befolkningens sysselsättning.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordbrukspolitiken

123

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordbrukspolitiken

124

Eftersom det här är en allmän debatt om jordbrukspolitiken måste jag i korthet också behandla ett problem som höjer sig över alla. låi vara atl detta avsnitt i vår motion kommer alt handläggas i ett annal utskott: De multinationella företagen håller på all erövra svensk livsmedelsindustri.

Jag fick för etl par veckor sedan en uiredning som Mary Harvey vid Corporale Information Center hade gjort i börian av 1976 för National Council of Churches i USA. Liknande utredningar har lidigare gjorts av marxistiska ekonomer i USA, men det intressanta här är all denna nya utredning har gjorts för det nationella kyrkorådet. I sin sammanfattning skriver Mary Harvey:

"Att producera, behandla, marknadsföra och sälja jordbruksprodukter har blivil ell otroligt vinstgivande förelag (150 miljarder dollar om året)" - alllså i runl tal 600 miljarder svenska kronor - "som engagerar mänga av USA:s allra största bolag."

Livsmedelsindustrin, från åkerfältet till detaljhandeln, har blivit en mäktig ekonomisk kraft. Vissa ekonomer förutser att 80 storfinanskoncerner år 2000 kommer alt behärska 90 % av den kapitalistiska väridens livsmedelsindustri och livsmedelshandel.

Mary Harvey använder uttrycket "agribusiness" om de slora bolag som driver jordbruk i stor skala, finansierar jordbruksföretag, är engagerade i lillverkning, transport, grosshandel och detaljhandel av jordbruksmaskiner, konstgödsel, pesticider, utsäde, kreatursfoder, emballage och alla andra led i produktion, marknadsföring och handel med livsmedel och förnödenheter för lantbruket. "Multinationella förelag, vars enda lojalitet är en snävt definierad syn på vad som ligger i bolagets iniresse, utgör ett särskilt allvariigt hot mot allmänheten i USA", skriver hon. "Konsumenter, farmare, arbetare och skattebetalare, för att bara nämna några, drabbas av deras makt."

Sedan andra världskriget har bolagens ekonomiska makt, stödd av regeringsprogram, omvandlat jordbruket i USA frän stora familjejordbruk lill ell jordbruk som i slor utsträckning är industriägi och industribaserai. Mary Harvey nämner att mer än tre miljoner farmer har eliminerats sedan 1943 och att de privatägda farmerna fortsätter all avvecklas i en takt av 2 000 i veckan. De bolag som säljer maskiner, utsäde, konstgödsel och andra kemiska produkler samt motorbränsle behärskar allt som krävs av förnödenheter för att driva landets jordbruk och påverkar därmed priserna utefter hela livsmedelskedjan. År 1973 var 16 av de 20 USA-bolag, som redovisade de största vinsterna, engagerade i slörre eller mindre grad i olika delar av jordbruksproduktionen och livsmedelsindustrin.

När man studerar de j?/oöa/a jordbruks-och livsmedelsproblemen kommer denna de multinationella företagens maktställning i en ännu skarpare och allvariigare belysning. Alt diskutera orsakerna lill efterblivenheien och svälten i många u-länder ulan atl diskutera de multinationella bolagens roll är all sila mygg och svälja kameler.

Det fanns pä sin lid vissa skäl all tro atl Sverige skulle vara mera

skyddat än andra kapitalistiska länder mot de multinationella företagens ambitioner. Vi har en stark konsumentkooperativ rörelse med egen livsmedelsindustri. Här finns också jordbrukarnas föreningsrörelse, som sedan ell 40-ial år har omfattat prakliskl taget alla aktiva jordbrukare och som utvecklat en i mänga hänseenden föredömlig producentkooperativ verksamhet.

Men trots della kan de multinationella företagen komma in och erövra några av de största, viktigaste och mest expansiva delarna av svensk livsmedelsindustri. Multinationella Nestlé äger numera Findus. Den engelska jättekoncernen Cavenham köpte 1972 Felix. Holländsk-brittiska mammutbolagd Unilever äger lill 100 96 Liva och Novia. Namnen säger kanske inle så myckel. Man bör förtydliga genom att säga att Novia säljer sina produkter under de kända märkena Blå Band, Bong, Bjäre osv.

Denna snabba uppbyggnad av livsmedelsmonopol i den kapitalistiska väriden får dyrt betalas också av de svenska konsumenterna och - det hör till saken -av jordbrukarna, producenterna av råvarorna. Lantbrukets behov av maskiner, konstgödsel, motorbränsle, byggnadsmaterial och mycket annat kommer till mycket stor del, direkt eller indirekt, frän de stora bolagen, inte minsl de multinationella.

Vi har - och jag skall sluta med det, herr talman - i vår motion yrkat på en snabb uiredning i syfte all stoppa de multinationella företagens erövring av svensk livsmedelsindustri. Vi anser att det är nödvändigt alt förstatliga dessa industriers svenska dotterbolag för atl skydda de aktiva jordbrukarnas och konsumenternas intressen. Vi anser atl ulredningen också bör få i uppdrag att undersöka och föreslå åtgärder beträffande de monopol förelag som behärskar och skapar enorma profiler på maskiner, konstgödsel, byggnadsmaterial osv., som krävs för det svenska jordbruket och skogsbruket.

Jag har inget särskilt yrkande att slälla i det här sammanhanget om undersökningen av de multinationella företagen. Jag vill bara betona all man inte seriöst kan diskutera del svenska jordbruket och svensk jordbrukspolitik utan att behandla de här frågorna.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordbrukspolitiken

Hert WICTORSSON (s):

Herr talman! Som talare före mig har sagt ingår huvuddelen av de motioner som behandlas i jordbruksutskottets belänkande nr 37 i jordbruksutredningens arbele, och där räknar vi med en redovisning under det häraret. Del finns alllså ingen orsak för mig atl nu la upp en yllerligare diskussion i dessa frågor, eftersom vi får orsak alt inom relativt kon lid la upp den här diskussionen igen.

De frågor som herr Takman tar upp i reservalionen nr 1 faller också inom jordbruksulredningens arbetsområde. Jag vill deklarera att jag känner en viss sympati för de tankegångar som herr Takman redovisar i reservalionen. men det snabbaste sättet alt få dessa frågor prövade är onekligen alt jordbruksulredningen tar upp dem i sitt slutarbete. Vi får

125

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordbrukspolitiken

126

därmed tillfälle lill en samlad belysning av de förslag som blir resullalel av jordbruksutredningens arbete.

När del gäller herr Takmans synpunkier belräffande de multinationella företagen noterar jag att del ärendei faller uianför dagens föredragningslista. Hur angeläget del än vore alt diskutera dessa frågor så är den tidsbrist som vi arbetar under en hinder härför. Jag vill bara uttrycka min uppskattning av atl herr Takman lämnade denna redovisning vid den här tidpunkten pä sessionen. Jag upplevde del som herr Takmans synpunkter inför den framtida jordbrukspolitiken, som han tyvärr inte får möjligheter att vidare föra i den här kammaren.

När del gäller reservalionen nr 2 klampar de borgeriiga ledamöterna i utskottet uianför jordbruksutskottets verksamhetsområde närde kräver en ökad ärlig emissionsräll för Hypoteksbanken.

Enligt riksdagsordningen ankommer del på finansutskottet alt bereda ärenden om allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och ärenden som rör riksbankens verksamhet. Vi har här tidigare i vår med lottens hjälp bifallit dt förslag, formulerat av de borgerliga ledamöterna i fl-nansulskoltet, där del krävdes alt ökat utrymme skulle ges på kapitalmarknaden för bl. a. Allrhänna Hypoteksbanken. Nu accepterar de borgerliga ledamöterna i jordbruksulskollel inte vad deras kolleger i finansutskottet och här i kammaren har ställt sig bakom utan kräver ytteriigare utrymme för en ökad årlig emissionsrätt för Hypoteksbanken. Jag har svårl all länka mig en arbetsordning här i riksdagen som innebär att de olika utskotten från tid till annan skall kunna etablera sig som någol slags överulskott och som i del här fallet försöka dirigera kredilpoliliken, som ligger inom finansuiskollets verksamhetsområde. Vi har med den nya riksdagsordningen skapat ell utskott som har till uppgifi att hantera de här frågorna. Enligt min uppfallning är det mera angeläget atl se lill all del också fungerar på det sättet.

Nu är del ju så all kreditvolymen måsle anpassas till kredit- och finanspolitiken i stort och inle bara i förhällande lill anlalet lånesökande inom jordbruket. Inom ell givet ulrymme pä obligationsmarknaden har de olika krediiomrädena all konkurrera med varandra. Ökar man emissionerna för ett område är del naturiiglvis stor risk för att något annat område får maka pä sig. Avvägningen av del lolala kapitalulrymmd på kreditmarknaden och frågan om hur fördelningen mellan olika områden skall ske har vi uppdragit åt riksbanken atl hanlera. Är man inte nöjd med riksbankens verksamhet på detla område, är det nalurliglvis i bankofullmäklige som man skall föra fram sin kritik eller också göra det när man granskar riksbankens verksamhet - denna granskning sker i finansutskotlel. Jag tror alt det är nödvändigt att vi från riksdagens sida försöker hälla den här gränsdragningen klar för oss och inle går in i de arbetsuppgifter riksbanken har pä del här området. Annars hamnar vi i en omöjlig situation när del gäller riksbankens handlingsfrihet inom kredilpoliliken. Socialdemokraternas och vpk:s representanter i jordbruksutskottet finner inga skäl för att jordbruksutskolld skall ge sig

in på dessa områden, inte heller alt man skall begränsa handlingsfriheten för riksbanken.

Mot denna bakgrund, herr talman, vill jag yrka bifall lill jordbruksutskotieis hemställan och avslag på reservalionerna 1 och 2.

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wictorsson har i stort sett räll när han redovisar de principiella grunderna för bedömningen av fördelningen av vårt lands kapitalresurser.

Jordbrukets kredilpolilik har under senare år varit av så speciell karaktär all vi reservanler, trots medvetandet om de principiella grunder som herr Wictorsson har redovisat, ansell det angelägel markera all vi inte i längden kan acceptera den bedömning riksbanken gjort all man för jordbrukets kreditbehov, som tillgodoses via Allmänna Hypoteksbanken, skall finna sig i väntetider på tre fyra upp till fem år.

Del är förklaringen till all reservationen finns.

Hert WICTORSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara slälla en kompletterande fråga lill herr Larsson i Borrby. Menar herr Larsson i Borrby alt del finns förutsättningar atl bedriva en sammanhållen kreditpolitik och en sammanhållen kapi-lalmarknadspolitik om de utskott i riksdagen som har atl hanlera olika sakområden bestämmer sig för atl förmå riksdagen all i ell uttalande ge prioritet ål vederbörande utskotts område, utan all man har den totala överblicken av kredit- och kapitalmarknad, vilkel inget av de här speciella sakutskotten kan ha i sin verksamhet?

Jag kan inte finna skäl för det. Jag har en bestämd anledning atl tro atl riksbanken har alla möjligheter all i sin verksamhet ge ulrymme för de önskemål som riksdagen lidigare i vår framfört. Det finns inget skäl varför vi nu, med anledning av reservationen i jordbruksulskollel, skulle uivjdga den beställningen.

Hert LARSSON i Borrby (c) kort genmäle:

Herr talman! Det ankommer naturiiglvis på riksbanken all ha den överblick och den helhetssyn som herr Wictorsson påslår atl inte riksdagen kan ha. Men jag vill starkt underslryka alt om riksdagen nu gör della uttalande sä bör riksbanken i sin helhetssyn inrymma att jordbrukets representanter verkligen menar allvar med au man i fortsällningen inte kan accepiera den bedömning som riksbanken gjort i fråga om jordbrukets finansieringsproblem. Och jag anser fortfarande all det inle kan vara någol fel om jordbruksulskollel pekar på delta, och del är ännu mindre fel om riksdagen ansluter sig till denna jordbruksuiskoiiets bedömning.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordbrukspolitiken

Herr ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag måste ta ett par minuter i anspråk för en kort deklaration.

127

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Jordbrukspolitiken

Jag anser att småjordbruket är en mycket viktig näringsgren i landets glesbygder. Småjordbrukaren och hans familj behöver kompletterande inkomst från annan sysselsättning. Därför måste vi föra en regionalpolitik som riktar in sig på att förbättra inkomstmöjligheterna för smäjordbrukarna och ge dem kompletterande sysselsättningar. Detta ligger också i linje med folkpartiets program för jordbruket.

Herr talman! Jag kommer därför att stödja reservationen 1.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-2 c

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställl.

Mom. 2 d

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 1 av herr Takman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Takman begärt volering uppläsies och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 37 mom. 2d röslar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Takman.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Takman begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 256 Nej - 19

Mom. 2 e-5 a

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Motn. 5 b

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 2 av herr Larsson i Borrby m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

128

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottels hemställan i betänkandet nr 37 mom. 5 b röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av herr Larsson i Borrby m.fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför volering med omröslningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 138 Nej - 138

Dä sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på all ärendei skulle dels återförvisas lill ulskoltet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr andre vice talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr andre vice talmannens anmodan herr Haglund (s) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallil reservalionen nr2 av herr Larsson i Borrby m.fl.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Åtgärder för invandrare

Mom. 6

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkanden

1975/76:38 med anledning av proposilionen 1975/76:123 om statens slrål-

skyddsinsiituls uppgifter och organisation, m. m. jämte molion 1975/76:43 med anledning av propositionen 1975/76:157 om berberislag,

m. m.

Näringsutskoitels betänkanden

1975/76:57 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden 1975/76:58 med anledning av propositionen 1975/76:186 om godkännande av 1976 års internationella kaffeavtal

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 14 Åtgärder för invandrare

Föredrogs inrikesutskoltets betänkande 1975/76:38 med anledning av proposilionen 1975/76:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt gäller arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde jämle molion.

Hert ANDRE VICE TALMANNEN: I fråga om della belänkande hålles gemensam överiäggning för samlliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas belräffande samtliga punkier i betänkandet.

9 Riksdagens protokoll 1975/76:121-122

129

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Åtgärder för Invandrare

I det följande redovisas endasl den punkt, vid vilken under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punklen 4

I proposilionen 1975/76:125 bilaga 10 (arbelsmarknadsdepartemeniel) hade föreslagils under punklen D 3 (s. 40-41) alt riksdagen lill Ålgärder för invandrare pä tilläggsbudget III lill slalsbudgden för budgetåret 1975/76 anvisade etl reservalionsanslag av 1000 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats moiionen 1975/76:2405 av herr Nordgren m. fl. (m), vari i yrkandet 1 hemslällls om avslag på proposilionens förslag.

Ulskoltet hemställde

atl riksdagen med bifall lill proposilionens förslag saml med avslag på moiionen 1975/76:2405, yrkandel 1, lill Ålgärder för invandrare på tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisade ell reservalionsanslag av 1 000 000 kr.

Reservalion hade avgivits av herrar Nordgren (m) och fru af Ugglas (m) som ansett alt utskottet bort hemställa

all riksdagen med bifall till moiionen 1975/76:2405, yrkandel 1, skulle avslå proposilionens förslag om anslag till Åtgärder för invandrare på tilläggsbudget 111 lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76.

130

Hert NORDGREN (m):

Herr lalman! I del föreliggande beiänkandei föreslås i enlighet med proposilionen 1975/76:125 att 1 milj. kr. skall anslås till fackliga organisationer för informationsverksamhet bland anställda invandrare.

Enligt den mening som vi har inom moderala samlingspartiet är del självklarl en samhällelig uppgift atl ge alla i landei bosatta, oavsett bakgrund, goda möjligheter att fungera i dagens samhälle. För all kunna göra del krävs kunskaper och färdigheter i svenska språket. Vi ansluter oss också helt till den uppfattningen atl uppsökande verksamhet med syfte all intressera invandrare för undervisning i svenska är mycket angelägen.

Vi har heller ingenting atl invända mol att beiydande belopp ärligen avsätts för atl ge invandrarna nämnda undervisning. Däremol anser vi alt den verksamheten inle skall handhas av vissa renodlade intresseorganisationer som t. ex. lokala fackliga organisationer. Vi tycker inle heller alt "de centrala fackliga organisalionerna" skall ha "dt beslämmande inflylande över medlens användning". Vi anser all del åvilar myndigheterna att sköta informations- och undervisningsuppgifterna och all de erforderliga insatserna bör ske genom de reguljära samhällskon-taklerna med invandrarna och deras egna organisaiioner.

Med delta ber jag all få yrka bifall, fru lalman, lill den vid ulskollsbetänkandet fogade reservalionen.

Under della anförande övertog fru tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru EKHOLM-FRANK (s):

Fru lalman! 1 inrikesutskoltets betänkande nr 38 behandlas framställningar från regeringen om anslagsförslärkningar m. m. på del arbetsmark-nadspoliliska området och till arbetsmarknadsdepartementets egen verksamhet. 1 de fallen råder enighet inom ulskoltet, och jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan under punkterna 1, 2 och 3.

Under den sista punklen, nr 4, i betänkandet lar utskottet upp en framställning från regeringen om ett anslag på 1 milj. kr. till informationsåtgärder bland invandrare, som arbetar här i landet, om betydelsen av au de lär sig svenska men också om de rättigheter och förmåner som är förenade med undervisningen i svenska.

Sedan den 1 juli 1973 gäller att alla anställda invandrare med inga eller endasl bristfälliga kunskaper i svenska har lagfäst rätt all få ledighet från sin anställning under 240 timmar - i vissa fall under något mer begränsad tid - för atl gå på någon av de särskilda kurser i svenska som samhällel via studieförbunden kostnadsfritt erbjuder invandrarna. Kostnadsfri undervisning i svenska har varit en förmån som länge erbjudils invandrarna i form av studiecirklar på frilid. Man har dock anselt atl resultatet av undervisningen blir bättre, om den inte behöver förläggas efter en tröttande arbetsdag.

Som jag nyss antydde lägger samhället ned avsevärda belopp för den avgiftsfria undervisningen i svenska. Del har då ansetts skäligt atl även arbetsgivarna bidrar ekonomiskt till att de anställda får de kunskaper i svenska som är en förutsällning för alt de skall kunna klara sina arbeten. Därför skall arbetsgivarna inle bara ge sina anställda invandrare ledighet för undervisningen, ulan de skall också betala lön till invandrarna under den lid de deltar i undervisningen. Lön skall utgå även om undervisningen helt eller delvis av praktiska skäl måste föriäggas lill invandrarens fritid.

Den lagstiftning jag nu redogjort för kom till på hösien 1972 och våren 1973. Under de år som har gäll därefter har del visat sig all lagstiftningen inte har fått den genomslagskrafl som man hade hoppats. Olika undersökningar har gjorts, och de tyder samstämmigt på att förhållandevis få invandrare har kommil atl utnyttja sina rättigheter enligt lagen. Skälen härtill är flera, men en vikiig orsak är att informationen om betydelsen av kunskaper i svenska språket och de lagfästa rättigheterna att skaffa sig sådana kunskaper har varit otillräcklig. Invandrarna känner i många fall inte lill sina rättigheter, och omvänt vägar man också påslå alt kunskaperna om arbetsgivarnas skyldigheter enligt lagen varit bristfälliga bland flertalet företagare.

I proposilionen föreslår statsrådet Leijon att man skall starta en informationskampanj bland invandrarna om deras rättigheter enligt lagen om svenskundervisning. 1 milj. kr. skall, som nämnts, anslås för än-

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Åtgärder för Invandrare

131

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Åtgärder för ■ Invandrare

damålet. Det är tänkt att pengarna skall ställas till de fackliga organisationernas förfogande för att organisationerna skall kunna sprida information genom uppsökande verksamhet ute på arbetsplatserna.

Mot detta har ett par ledamöter från moderata samlingspartiet opponerat sig i en molion lill vilken partiets ledamöter i utskottet har anslutit sig genom en reservation till belänkandet. Man är med på atl det behövs en uppsökande verksamhet, men man vill inte, som man säger, att de renodlade intresseorganisationerna skall ha hand om informationsverksamheten. Sä avstyrker man propositionens förslag och tillägger alt informationsinsatserna bör kunna göras genom de reguljära samhällskon-takterna mellan invandrarna och deras organisationer. Hur detta skall gä till utvecklas inte, och tydligt är alt det inte heller skall anvisas några pengar för den kontaktverksamheten.

Jag vill fästa uppmärksamheten på att den målgrupp det här rör sig om är invandrare som finns ule på arbetsplatserna. Det gäller då all finna etl lämpligt organ som kan nå ut med den information som även reservanterna anser vara nödvändig. Få organisationer har en sådan lokal spridning som den fackliga rörelsen och, framför allt, de fackliga organisationerna finns ute pä arbetsplatserna. Därför anser utskottets majoritet atl det är naturligt att den uppsökande verksamheten anförtros de fackliga organisationerna, som dessutom har ett allmänt ansvar för lagens tillämpning.

I motionen, som reservanterna stöder sig på, vänder man sig särskilt mot att de fackliga organisationerna skall få bestämma över hur pengarna skall användas. De menar att det är en myndighets uppgift att förfoga över offentliga medel. Vad moiionärerna och reservanterna inte tänker på är att vad som här avses är alt ge de fackliga organisationerna ett engångsbelopp för en informationsinsats av engångskaraktär. Verksamheten behöver komma i gång snabbt, och självfallet måste man inom olika branscher lägga upp verksamheten på olika sätt. Det måste då finnas frihet för dem som skall göra arbetet att välja mellan olika vägar.

Utskottets majoritet har ansett att proposilionens förslag innebär rimliga lösningar. Den har inte kunnat övertygas om att reservanternas resonemang är riktigt.

Jag yrkar därför bifall till propositionens förslag och utskottets hemställan under punkten 4 och därmed också avslag på den vid punkten fogade reservationen av herr Nordgren och fru af Ugglas.

Överläggningen var härmed slulad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad ulskoltet i dessa punkter hemställt.

132

Punkten 4

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen av herr Nordgren och fru af Ugglas, och förklarades den

förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nord- Nr 121

sition:

gren begärt votering upplästes och godkändes följande voleringspropo- Fredaeen den

7 maj 1976

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i be- Fortsatt valutareg-

tänkandel nr 38 punkten 4 röstar ja, lerlng

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Nordgren och

fru af Ugglas.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 230

Nej - 43

Avstår - 1

§ 15 Föredrogs

Inrikesutskottets betänkande

1975/76:39 med anledning av propositionen 1975/76:126 angående vissa av internationella arbetskonferensen år 1975 vid dess sextionde sammanträde fattade beslut

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16 Fortsatt valutareglering

Föredrogs finansutskottets betänkande 1975/76:36 med anledning av propositionen 1975/76:184 om fortsatt valutareglering jämte motioner.

Regeringen hade i propositionen 1975/76:184 (finansdepartementet) dels föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagt förslag till

lag om lillämpning av valutalagen (1939:350), dels lämnat riksdagen tillfälle att yttra sig över i propositionen framlagt

förslag till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen

(1959:264).

I propositionen hade föreslagits att valutaregleringen förlängdes att gälla ytteriigare etl är, dvs. för tiden den 1 juli 1976-den 30 juni 1977. För riksdagens yttrande framlades samtidigt förslag till bestämmelser om fortsatt giltighet av valutaförordningen under samma tid.

I detla sammanhang hade behandlats de under allmänna motionstiden
vid 1975/76 års riksmöte väckta motionerna 133

Nr 121 1975/76:391 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari föreslagits all riks-

Fredagen den dagen beslutade alt anta av motionärerna framlagl förslag lill lag om

7 mai 1976 ändring i valulalagen (1939:350), innebärande bl. a.

--------------- dels förbud mot investeringar i länder som utövade koloniall förtryck

Fortsatt valutareg- eller i länder med reaktionära diklalurregimer.
Isring dels vetorätt för de i företaget företrädda fackliga organisalionerna i

fråga om ansökan om tillstånd för företag all göra direktinveslering utomlands,

1975/76:452 av herr Granstedt m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade hemställa hos regeringen att förslag till sådana ändringar i valutalagstiftningen snarast förelades riksdagen, som gjorde del möjligt att förbjuda investeringar i utlandet vilka kunde

a) bidra till all stärka en regim som utövade rasistiskl eller annal förtryck av folkgrupper,

b) innebära ett olillböriigt utnyttjande av etl lågt löneläge eller andra bristfälliga arbetsvillkor,

c) innebära långsiktigt skadliga effekier pä värdlandels ekonomi,

1975/76:932 av hert Granstedt m. fl. (c),

1975/76:938 av hert Pettersson i Lund m. fl. (s) och

1975/76:2127 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen begärde uppsägning av Sveriges anslutning lill OECD:s kapital-liberaliseringsstadga.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:391,

2. alt riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:938,

3. all riksdagen skulle anta det i proposilionen 1975/76:184 framlagda förslaget till lag om tillämpning av valutalagen (1939:350),

4. att riksdagen lämnade ulan erinran del i propositionen 1975/76:184 framlagda förslaget till förordning om fortsall giltighet av valutaförordningen (1959:264),

5. atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:452,

6. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:932,

7. alt riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2127.

134

Reservalion hade avgivils av herr Hermansson (vpk) som ansell

dels alt ulskollel under 1 bort hemslälla

atl riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:391 och med anledning av moiionen 1975/76:452 skulle anla av reservanten framlagl förslag lill lag om ändring i valutalagen (1939:350),

dels att utskottets hemställan under 5 bort utgå,

dels all ulskollel under 7 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2127 begärde alt re-      Nr 121
geringen sade upp Sveriges anslutning till OECD:s kapitalliberaliserings-      Fredagen den
stadga.                                                                        7 maj 1976

Herr CLAESON (vpk); Stödåtgärder på

Fru lalman! Med hänvisning lill innehållet i C.-H. Hermanssons re- fiskets område,

servation vid finansutskottets betänkande nr 36 ber jag all få yrka bifall m. m.

lill den reservationen.

Hert ÅSLING (c):

Fru lalman! Jag ber att få yrka bifall till ulskoilds hemställan i finansuiskotiels belänkande nr 36.

Överiäggningen var härmed slulad.

Mom. 1, 5 och 7

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservationen av herr Hermansson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 36 mom. 1, 5 och 7 röslar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av herr Hermansson.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 257

Nej - 15

Avstår - 3

Mom. 2-4 och 6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 17 Stödåtgärder på fiskets område, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets belänkande 1975/76:39 med anledning av proposilionen 1975/76:130 om stödåtgärder pä fiskets område, m. m. jämle motioner.

Sedan regeringen i propositionen 1975/76:100 bilaga 11 under punkterna E 1-E3 (s. 60) beräknat medel för nedannämnda ändamål hade

135

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Stödåtgärder på fiskets område, m. m.

regeringen i propositionen 1975/76:130 (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen alt

1. anta förslag till lag om rätt för erkänd arbetslöshetskassa atl pröva fråga om statsbidrag till fiskeföretag,

2. medge att för liden till utgången av juni 1977 reglering av priserna på fisk m. m. jämle vad därmed hängde samman saml användningen av medel i statens jordbruksnämnds prisregleringskassa för fisk skedde enligt de grunder som förordals i proposilionen,

3. medge att lån i samband med internationella överenskommelser om fängstbegränsning lämnades enligt de grunder som förordals i propositionen,

4. medge atl stöd till säkerhetsutrustning på fiskefartyg lämnades enligt de grunder som förordats i proposilionen,

5. medge att förluster på särskilda lån till fiskeföretag vilka hade lån med statlig lånegaranti fick läckas frän förslagsanslaget Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti lill fiske under nionde huvudlileln,

6. godkänna de riktlinjer för fiskerislyrelsens organisation som förordats i propositionen,

7. godkänna de riktlinjer för den lokala fiskeadministralionens organisation som förordats i propositionen,

8. bemyndiga regeringen att vidta de övergängsåtgärder och ålgärder i övrigl som behövdes för att genomföra förslaget lill organisation för fiskeristyrelsen och den lokala fiskeadministralionen.

Vidare hade regeringen föreslagit riksdagen alt för budgetåret 1976/77 under nionde huvudtiteln anvisa lill Fiskeristyrelsen ett förslagsanslag av 11 703 000 kr., till Fiskeriintendenter ett förslagsanslag av 1 798 000 kr., till Främjande i allmänhet av fiskerinäringen etl reservalionsanslag av 800 000 kr. samt lill Prisreglerande åtgärder på fiskets område ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.

1 della sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av proposilionen 1975/76:130 väckta motionerna

1975/76:2325 av herrar Elmstedt (c) och Peiersson i Ronneby (c), vari hemställts alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna angelägenheten av all ett starkare gränsskydd för svenskt fiske kom till stånd, enligt vad i motionen anförts.

136

1975/76:2326 av herrar Johansson i Holmgården (c) och Olsson i Sundsvall (c), vari hemställts all riksdagen vid sin behandling av proposilionen 1975/76:130 beslutade

1. att avslå propositionens förslag beträffande den lokala fiskeadministralionen,

2. att hos regeringen anhålla om förslag till åtgärder för det norrländska fisket, i enlighet med vad som anförts i moiionen.

1975/76:2327 av herr Jonasson (c) och fru Andersson i Hjärium (c), vari hemslällls atl riksdagen vid sin behandling av proposition 1975/76:130 uttalade att fiskerinämnderna för Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren borde bestå även i den nya organisationen,

1975/76:2328 av herr Larsson i Borrby m. fi, (c), vari hemslällls att riksdagen vid sin behandling av proposilionen 1975/76:130 beslutade all

1. UKW-, VHF-anläggningar samt gränsvägsanläggning som godkänts
av televerket inbegreps i den slödberälligade säkerhetsutrustningen,

2. till fiskeristyrelsen skulle utses fyra företrädare för fiskerinäringen samt även en företrädare för fiskevatlenägarna,

3. lill fiskenämnden även skulle utses en företrädare för fiskevatlenägarna.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Stödåtgärder på fiskets område, m. m.

1975/76:2329 av herr Nilsson i Trobro (m), vari hemslällls

1. att riksdagen beslutade alt avslå proposilionen 1975/76:130 såvitt gällde godkännande av riktlinjer för den lokala fiskeadministralionens organisation och bemyndigande för regeringen atl vidla de övergångs-åtgärder m. m. som behövdes för att genomföra förslagel lill organisation för den lokala fiskeadministrationen,

2. att riksdagen uttalade sig för bibehållandet av nuvarande representation för fiskevattenägarna samt för det yrkesmässiga fisket - trålfiske, kustfiske, näringsfiske, ålfiske m. m. - i såväl fiskerislyrelsens styrelse som i de lokala fiskeriorganen,

1975/76:2330 av hert Nilsson i Trobro (m),

1975/76:2331 av herr Nilsson i Trobro (m),

1975/76:2358 av herr Krönmark m. fl. (m), vari hemslällls all riksdagen beslutade

1. atl godkänna de i proposilionen föreslagna rikllinjerna för fiskerislyrelsens organisation med undanlag av förslagel om representation i styrelsen frän "allmänintressets" sida,

2. alt fiskevattenägarna skulle vara representerade i fiskerislyrelsens styrelse,

3. all fiskeriveienskaplig expertis skulle vara representerad i fiskerislyrelsens styrelse,

4. att godkänna de i propositionen föreslagna åtgärderna för lokal fiskeadministration med undanlag av förslaget om representation i fiskenämnden från "allmänintressets" sida,

5. atl fiskevatlenägarna skulle vara representerade i fiskenämnderna.

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöie väckta moiionerna 1975/76:1681 av herr Johansson i Vrångebäck m. fi. (m, c, fp).

137

Nr 121

1975/76:1687 av fru Jonäng m.fi. (c),

Fredagen den 7 maj 1976

Stödåtgärder på fiskets område, m. m.

138

1975/76:1696 av herr Lindahl i Hamburgsund m. fi. (fp, m, c),

1975/76:1697 av herr Lindahl i Hamburgsund m. fl. (fp, c),

1975/76:1739 av herr Åberg m. fl. (fp, c, m), vari hemslällls all riksdagen begärde hos regeringen all en uiredning verkslälldes, innebärande all den svenska fiskerinäringen skulle erhålla samma principiella behandling som jordbruket, och

1975/76:2106 av herr Krönmark m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga hemslällls 1. atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om

a. att förslag framlades om åtgärder som kunde medverka till en ökad
konsumtion av svenskfångad flsk lill förslahandspriser, vilka medförde
en rimlig inkomsl för yrkesfiskaren,

b. all ökade möjligheter skapades för ett lönsamt yrkesfiske i våra
insjöar,

c. all ålgärder i slörre omfattning än nu vidtogs för inplantering av
älyngel i insjöar och vid Östersjökusten,

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. anse moiionerna

a. 1975/76:1739,

b. 1975/76:2106, yrkandena 1 a och 1 b, och

c. 1975/76:2325

besvarade med vad ulskoltet anfört,

2. som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1975/76:2326, yrkandel 2,

3. anla förslaget lill lag om räll för erkänd arbetslöshetskassa all pröva fråga om statsbidrag lill fiskeförelag,

4. med bifall lill regeringens förslag och med avslag på moiionen 1975/76:2330 medge att för liden lill utgången av juni 1977 reglering av priserna på fisk m. m. jämle vad därmed hängde samman saml användningen av medel i statens jordbruksnämnds prisregleringskassa för fisk skedde enligt de grunder som i propositionen förordats,

5. medge atl lån i samband med inlernalionella överenskommelser om fängstbegränsning lämnades enligt de grunder som i proposilionen förordals,

6. medge alt slöd lill säkerhetsutrustning på fiskefartyg lämnades enligt de grunder som i proposilionen förordals,

7. anse moiionen 1975/76:2328. yrkandet 1, besvarad med vad ulskollel anfört,

8. medge all förluster på särskilda län till fiskeförelag vilka hade län med slallig lånegaranti fick läckas frän förslagsanslaget Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske under nionde huvudlileln,

9. lämna ulan åtgärd moiionerna

a. 1975/76:1687,

b. 1975/76:1696,

c. 1975/76:2106, yrkandel le, och

d. 1975/76:2331,

10. godkänna de riktlinjer för fiskerislyrelsens organisation som i proposilionen förordats,

11. lämna ulan äigärd motionerna

a. 1975/76:2328, yrkandel 2,

b. 1975/76:2329, såvitt fiskerislyrelsens styrelses sammansättning var
i fråga, och

c. 1975/76:2358, yrkandena 1-3,

12. med bifall lill regeringens förslag och med avslag pä moiionerna 1975/76:2326,yrkandel 1,1975/76:2328, yrkandet 3,1975/76:2329, såviu nu var i fråga, och 1975/76:2358, yrkandena 4 och 5, godkänna de riktlinjer för den lokala fiskeadministralionen som förordals i betänkandet,

13. anse moiionen 1975/76:2327 besvarad med vad ulskollel anfört,

14. bemyndiga regeringen all vidtaga de övergängsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövdes för att genomföra förslagel till organisation för fiskeristyrelsen och den lokala fiskeadministralionen,

15. lill Fiskeristyrelsen för budgetåret 1976/77 under nionde huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av 11 703 000 kr.,

16. lämna utan åtgärd moiionerna

a. 1975/76:1681 och

b. 1975/76:1697,

17. lill Fiskeriintendenter m. m. för budgetåret 1976/77 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 798 000 kr.,

18. lill Främjande i allmänhet av fiskerinäringen för budgelärel 1976/77 under nionde huvudlileln anvisa ett reservationsanslag av 800 000 kr.,

19. lill Prisreglerande ålgärder pä fiskets område för budgetåret 1976/77 under nionde huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av 10 000 000 kr.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Stödåtgärder på fiskets område, m. m.

Reservalioner hade avgivits

angående sammansättningen av fiskerislyrelsens styrelse

1. av herr Jonasson (c), fru Anér (fp) och fru Olsson i Helsingborg (c), herr Johansson i Holmgården (c) samt fru Fredrikson (c) som anselt atl utskottet under 11 bort hemslälla

alt riksdagen skulle med bifall lill moiionen 1975/76:2328, yrkandel 2, samt med anledning av moiionerna 1975/76:2329, yrkandet 2 såviu nu var i fråga, och 1975/76:2358, yrkandena 1-3, som sin mening ge regeringen till känna vad reservanierna anfört belräffande sammansättningen av fiskerislyrelsens styrelse.

2. av herrar Krönmark (m) och Wachtmeister i Johannishus (m) som

139

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Stödåtgärder på fiskets område, m. m.

ansett att utskottet under 11 bort hemställa

att riksdagen skulle med bifall till moiionen 1975/76:2358, yrkandena 1-3, samt med anledning av moiionerna 1975/76:2328, yrkandel 2, och 1975/76:2329, yrkandel 2 såviii nu var i fråga, som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört beträffande sammansättningen av fiskerislyrelsens styrelse,

angående den lokala fiskeadministralionen

3. av herr Jonasson (c), fru Anér (fp) och fru Olsson i Helsingborg
(c), herr Johansson i Holmgården (c) samt fru Fredrikson (c) som ansett
alt utskottet under 12 bort hemslälla

att riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och motionerna 1975/76:2328, yrkandet 3, 1975/76:2329, yrkandet 2 i förevarande del, och 1975/76:2358, yrkandel 5, saml med avslag pä motionerna 1975/76:2326, yrkandet 1, 1975/76:2329, yrkandd 1, och 1975/76:2358, yrkandet 4, godkänna de riktlinjer för den lokala fiskeadministralionen som förordats i reservationen,

4. av herrar Krönmark (m) och Wachtmeister i Johannishus (m) som
ansett alt utskottet under 12 bort hemslälla

att riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och motionerna 1975/76:2328, yrkandet 3, 1975/76:2329, yrkandet 2 i förevarande del och 1975/76:2358, yrkandena 4 och 5, saml med avslag på moiionerna 1975/76:2326, yrkandel 1, och 1975/76:2329, yrkandet 1, godkänna de riktlinjer för den lokala fiskeadministralionen som förordats i reservationen.

140

Hert JONASSON (c):

Fru lalman! Jordbruksutskottets belänkande nr 39 behandlar proposilionen 130 jämte moiioner som väckts i anledning av densamma.

I propositionen föresläs bl. a. alt Föreningen Svensk fisk skall fä 17 milj. kr. från prisregleringskassan för fisk lill sin löpande verksamhd. Till fiskargrupper med särskilt låga inkomster skall av della 7 milj. kr. gå lill särskilda stödåtgärder som har föreslagils av fiskerikommiiién. Del förslaget är välkommet för verksamheien - om detta råder ej delade meningar. Ulskollel tillstyrker alllså proposilionen.

Fiskarnas alllmer trängda situation från lönsamhdssynpunkt måsle beaklas. För de enskilda fiskarna måsle kraftigare åtgärder lill om de skall kunna överleva inom sin näring. En nödvändig åtgärd är atl priserna pä fisk förbällras genom etl slalligl konsumiionsslöd på fisken efter samma mönster som gäller för jordbrukets baslivsmedel. Delta har vi framhållit i centermoiionen 2328. Därigenom skulle en bättre och jämnare avsättning kunna erhållas.

Della är dock frågor som vi förutsätter skall kunna få sin lösning genom fiskerikommitiéns forisalla arbele och kommande beslut.

Propositionen föreslår vidare bidrag till säkerhetsutrustning pä fiske-

fartyg. Bidrag utgår f n. till radiotelefon och livräddningsfiolte. Nu utvidgas stödet till all gälla bl. a. UKW-anläggningar, VHF-anläggningar eller gränsvägsanläggningar. Dä propositionen var någol oklar på den punklen har vi från centern lagit upp denna fråga i moiionen 2328. I ulskotlels betänkande klarläggs nu all dessa säkerhdsanläggningar skall vara bidragsberäitigade, och vi är således överens om detta.

Vad vi däremot inle är överens om är fiskerislyrelsens organisation. Här föresläs i proposilionen en inskränkning i fiskerinäringens representation till tre ledamöler. F. n. finns fyra företrädare för yrkesfisket, en från varie förening. Vi har fyra sådana. Oslkustfiskarna, sydkuslfisk-arna och västkustfiskarna representerar saltsjöfisket, och Sveriges Insjöfiskares riksförbund representerar sölvallenfiskarna.

Enligt vår uppfattning är det högst nödvändigl all varje organisation är representerad. Man lalar ofta om samråd och möjligheter till inflytande, och del är behövligt att dessa fyra organisaiioner får sädana möjligheter genom all de kommer med i styrelsen. Vi har alltså yrkal på atl de fyra organisationerna var för sig skall bli representerade - det innebär en utökning med en representant i förhållande lill regeringsförslagei. Dessutom bör fiskevattenägarna representeras, har vi sagt i centermotionen.

Utskottsmajoriteten har inte velat vara med på våra förslag, men i reservalionen 1 har vi center- och folkparliledamöler följt upp yrkandel, och jag yrkar bifall lill denna reservation.

När del gäller den lokala fiskeadministralionen föreslär departementschefen en samordning av den nuvarande organisationen lill en fiskenämnd. Vi anser del vara värdefullt all man behäller anknytningen lill varie län och inle för ihop organisationer lill nio regionala enheter, som fiskeadministraiiva utredningen föreslagil.

Här föreslår vi i centerns molion 2328 att i fiskenämnden skall ingå en representant för fiskevatlenägarna uiöver representanterna för yrkesfiskarna, fritidsfiskarna och de allmänna intressena. Ulskollsmajorilelen har inle heller här följt värl yrkande.

I reservalionen 3 har vi ifrån centern och folkpartiet följt upp motionsyrkandet, och jag yrkar bifall till denna reservation.

Fru lalman! Jag yrkar således bifall till reservalionerna 1 och 3 och i övrigl bifall lill utskottets hemställan.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Stödåtgärder på fiskets område, m. m.

Hert WACHTMEISTER i Johannishus (m):

Fru lalman! Under den allmänna motionstiden i början av året avlämnade vi två moderatmotioner, där vi framlade våra synpunkier på fiskerinäringen och bl. a. pekade pä att fisket är en näring i kris och all därför särskilda ålgärder vore av nöden.

Vi lycker atl i vad avser stödåtgärder på fiskets område kan den proposilion. som vi nu behandlar, godtas som etl sleg på vägen mol bättre förhållanden. Men vi behöver gå vidare på den vägen, och eflersom del förefaller som om man nu i depariemenld också är fullt på det klara

141

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Stödåtgärder på fiskets område, m. m.

142

med lägels allvar har jag här inget annat yrkande än om bifall lill ulskotlels förslag i denna del.

Men del må vara tilläld all ullrycka den förhoppningen all man efter dagens beslul inle slår sig lill ro. Del är många vikliga frågor, t. ex. imporlskyddd, som pockar på en snar - och jag betonar snar - lösning.

Lål mig också påpeka atl lantbruksnämnderna visat sig myckel väl kunna sköta sina åligganden pä fiskels område. Den indirekta kritik som jag lycker man kan spåra i propositionen, där del mill på s. 23 lalas om nödvändigheten av all snarast möjligt effektivisera arbetet inom den lokala fiskeadministralionen, kan ju inle vara generell. Flaskhalsen vad avser långivningen t. ex. ligger i fiskeristyrelsen och inle pä lanlbruks-nämndsplanei. Men eflersom jag vel all arbelel inte överallt har gäll lika bra som i den nämnd som är mig närmasl får proposiiionsförslagel i del här avseendel i helhetens iniresse accepteras, och vi får hoppas all del kapaciielsöverskotl som uppstår genom alt fiskefrågorna las bort från lanlbruksnämnden kan utnyttjas på annal säll lill fromma för jordbruket.

Vi får väl också hoppas atl den fiskerikoniminé, som man tycks tro skall lösa alla olösta problem, verkligen skall kunna motsvara de förväntningar som man nu ställer på den.

Herr Krönmark och jag har avgivit två reservalioner som berör fiskeadministrationen. Den första av dem, reservationen 2, avser fiskerislyrelsens styrelse. Vi kan inte förstå meningen med att ta bort den velenskapliga representanten. 1 lider av överfiskning och valtenförslöring är del väl tvärtom viktigare än någonsin all inom styrelsen med full röslräll finns företrädare förde biologiska vetenskaperna. Den föreslagna rådgivande forskningsnämnden anser vi vara all hälsa med största tillfredsställelse, men vi menar som sagt atl forskningsnämnden borde vara företrädd i själva styrelsen.

Man skulle kunna lägga andra synpunkter på styrelsens sammansällning också. Propositionen är här myckel försiktigt skriven. Men vi vill från moderat håll all riksdagen skall ge regeringen direkiiv så lill vida all fiskevallenägarintressena blir företrädda.Med tanke på all del är därifrån som man i myckel slor utsträckning skall svara för tillhandahållandet av fiskevatten för fritidsfisket anser vi del vara betydligt viktigare att fiskevattenägarintressena blir företrädda i styrelsen än att del redan representerade allmänintresset förstärks ytterligare. Några bärande motiv för den förstärkningen har enligt vår mening varken föredragande departementschefen eller ulskoltet förebragl. Jag yrkar därför bifall lill reservalionen 2.

Herr Krönmarks och min andra reservalion. nr 4, gäller i huvudsak samma frågor som reservationen 2 men pä det lokala planet. Jag kan därför falla mig kort och under hänvisning till den i beiänkandei nr 39 intagna texten yrka bifall lill reservalionen 4. Men därmed kan jag inle hell lämna denna sak.

Propositionen begränsar de lokala fiskenämnderna lill fem personer.

men vad skall en sådan begränsning tjäna till? När det gäller fiskeri-styrelsens styrelse får ju regeringen bestämma storleken. Varför skall man inte kunna ge länsstyrelserna samma frihet? Här är del ju fråga om ell i huvudsak rådgivande och beredande organ, och då gäller del an få delta organ så allsidigt sammansall som möjligt med företrädare för såväl yrkesfisket - både det'kusinära yrkesfisket och ulsjöfiskei - som fritidsfisket, fiskevattenägare och allmänna intressen. Vad det sislnämnda beträffar räcker del enligt vår uppfallning med nämndens ordförande, som väl i fortsällningen som hittills kommer atl vara en länsstyrelseljänsteman. Men någon plats för insjöfisket blir del inte i en sådan fiskenämnd och inte heller för speciella lokala fiskarkategorier. Därför lycker jag verkligen inte all vi lagstiftningsvägen har någon anledning att lägga oss i hur många ledamöler nämnderna har. Men nu har ingen av reservanierna - inle vi heller - yrkat pä någon ändring i vad gäller antalet ledamöler, och för herr Krönmarks och min del har del varit under den förutsättningen atl inle allmänintresset breder ul sig på de mera renodlade fiskeinlressenas bekostnad. Dessutom är dd här fråga om ell provisorium - som jordbruksministern själv påpekade - och därför tycker vi inte att del finns någon anledning atl diskutera den frågan vidare. Jag har bara velat framföra dessa synpunkier och yrkar nu bifall lill reseryaiionen 4.

Slutligen är ju de lokala fiskenämnder som det här är fråga om en fortsättning på hushållningssällskapens fiskerinämnder, som har haft den beteckningen sedan mitten på 1800-talel. Vad är del som påkallar all man nu plötsligt skall döpa om dem till fiskenämnder i slällel för fiskerinämnder? Är del någon femte byråsekreterare i departementet som tror all han med denna klåfingrighet kan meritera sig lill alt bli befordrad lill fjärde byråsekreierare, så lycker jag verkligen al det är rätt onödigt.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Stödåtgärder på fiskets område, m. m.

Hert LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Fru talman! Fisket befinner sig i en krissituation. Del lorde inle vara okänt för dem som läser lidningarna. Framför alll är väl väslkusifiskel hårt Irängt. Nyhderna från havsrättskonferensen i New York, som avslutas i dagarna, är inle heller något som direkt bidrar till alt man ser ljusare på lägel.

Men det är inte bara väslkusifiskel som är holal. Man har svårigheter även i Östersjön. Och i insjöarna har man sina speciella problem att brottas med. Del gäller inle bara gränsproblem och ulfiskning. ulan del är också fråga om all vattnet förgiftas, all reproduktionen av fisk är så lilen. Det är allvarliga problem ule på fiskevallnen. Vad beträffar fiske-gränsfrågorna och möjligheterna att bibehålla vårt väslkusifiske föruisäiier jag alt regeringen verkligen gör vad den kan för att se till an del finns fångstvatlen kvar för de svenska fiskarna.

Vidare är del myckel viktigt all vi sköler om fiskevallnen, sä all vi verkligen får en reproduktion och inle dödar fisket den vägen. Men även om vi klarade de problemen skulle fisket kanske ändå fortfarande ha

143

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Stödåtgärder på fiskets område, m. m.

svårighder. Dd svenska fisket är nämligen pä utdöende av en hell annan orsak. Del är lyvärr bara få unga som vill la upp yrket. Fiskarkären böriar bli ålderstigen, och man ser inle några som vill ta vid. Del är ett problem. Atl fisket har betydelse för den svenska livsmedelsförsörjningen är ställt utom all diskussion.

Skälen lill atl de unga inle gärna vill ta vid kan också sägas vara många. All fiska är dt hårt arbele, som verkligen frestar på. Yrket är osäkert - tryggheten är inle del mesl framträdande draget. Skallefrågor och liknande hänger också intimt samman med detla.

Den proposilion som belänkandet bygger pä är atl betrakta delvis som etl provisorium i avvaktan på utredningar som jag hoppas verkligen snabbarbelar - jag antar atl de faktiskt gör det - för att lägga fram förslag till lösningar. Det är därför, fru talman, som jag delvis kan acceptera att utskottet inte gått längre. Jag förutsätter att redan nästkommande riksdag skall kunna ta itu med dessa frågor på ett mera grundligt sätt.

Läl mig härutöver bara kommentera fiskerilånen, som i dag kan ulgå med högst 200 000 kr. - i speciella fall 300 000. Det har föreslagils i en molion atl beloppet skall höjas. Del faktum alt man i dagens läge inle kan få högre lån är någol som hindrar nyanskaffning. En nybyggd fiskebåt av liten storlek kostar faktiskt långt mer än en miljon.

En annan sak som gjort del svårare för fisket är att man kläms mellan ökade kostnader och en försämrad konkurrenskraft. När det gäller sädana baslivsmedel som kött subventioneras priset, någol som inle sker när det gäller fisken. Fisken har alllså relativt sell blivil dyrare, och det har gjort atl fiskkonsumtionen här i landet har sjunkit. All fisken bör belraklas som ell baslivsmedel, som herr Åberg m. fl. anför i molion 1739, lycker jag är självklarl. Jag förutsätter atl den frågan kommer alt lösas i samband med de andra frågorna.

Fru lalman! Herrar Jonasson och Wachimeisler har berörl fiskeriad-minislralionen. Låt mig bara citera en rad ur majorildsbelänkandd: "Skäl kan därför anföras för atl inle ändra adminislralionen i avvaktan på ulredningarna". Det är vist sagt av majoriteten. Det kan i och för sig anföras skäl för all ändra den, och del gör majoriteten myckel rikligt. Låt mig bara underslryka alt jag lycker alt det är myckel viktigt all alla fiskets organisaiioner verkligen är representerade i fiskeristyrelsen. Jag tror det vore mycket olyckligt om anknylningen lill länen bröts.

Med della, fru lalman, vill jag yrka bifall lill reservationerna 1 och 3.

144

Herr STRÖMBERG i Vretstorp (s):

Fru lalman! I del föreliggande ulskoltsbelänkandel behandlas proposilionen om stödälgärder pä fiskets område samt förslag lill omorganisation av fiskeristyrelsen och den lokala fiskeadministrationen. Som framgår av belänkandet har utskotld också behandlal de i anslutning lill proposilionen och de hithörande under den allmänna motionstiden väckta

motionerna.

I fråga om stödet till fiskerinäringen och vissa ändringar i organisationen tillstyrker utskottet enigt de förslag som framläggs i propositionen. Som framgår av utskottets skrivning har utskottet också varit enigt vid behandlingen av de motioner som berör frågor om stöd till fisket och fiskerinäringen. För all spara tid skall jag inte motivera utskottets ställningstagande till moiionerna ulan hänvisar till utskottets skrivning.

Belräffande förslaget om ändringar av fiskerislyrelsens styrelse är utskottet inte lika enigt. Till utskottels förslag har fogats dels en cenier-och folkpartireservalion, dels en reservation från moderaterna. I reservalionerna har man tagit fasta pä de synpunkier som framförs i motionerna 1975/76:2328, 2329 och 2358.

I center- och folkpartireservationen föreslås att del även i fortsättningen skall ingå fyra represenlanler för fiskerinäringen samt att fiskevattenägarna blir representerade i styrelsen. I moderatreservationen föreslås att förutom fiskevattenägare även fiskevetenskapen i fortsättningen bör vara företrädd i styrelsen. Vidare ifrågasätts nödvändigheten av att företrädare för allmänna intressen finns med i styrelsen.

I propositionen föreslås att det bör ankomma på regeringen att besluta om fiskerislyrelsens styrelses storiek och sammansättning.

Utskottsmajoriteten anser att slarka skäl talar för att ett sådant förfarande kan vara riktigt. Utredningar pågår f n. på fiskets område, och i avvaktan på resultatet från bl. a. fiskerikommiiién och fiskevattens-utredningen, som kan komma att innebära ytteriigare förändringar av styrelsen och dess sammansättning, bör inte riksdagen nu läsa fast regeringen vid etl visst mönster. Regeringen bör ges handlingsfrihet alt efter samråd med olika intressegrupper utse en styrelse som kan länkas väl läcka upp de olika intressen som finns pä området.

I propositionen föresläs också att en rådgivande forskningsnämnd inrättas som kan biträda styrelsen i fiskerivelenskapliga ärenden. Den föreslagna forskningsnämnden kan tillgodose styrelsens och vetenskapens ömsesidiga behov av kontakter för information och samordning, och detta måste vara ell bättre sätt än del som föresläs i moderatreservaiionen - att fiskerivetenskapen även i fortsättningen bör vara företrädd i styrelsen för fiskeristyrelsen.

Vad gäller förslaget om att företrädare för allmänna intressen skall bli representerade i styrelsen säger utskottet i sin skrivning, att förslaget i propositionen synes ligga väl i linje med den senare tidens strävanden att på olika områden skapa ökade förutsättningar för lekmannainflytande och insyn.

1 del avsnitt som berör den lokala fiskeadministrationen har utskottet inte heller kunnai enas i frågan om representanter i fiskerinämnderna. Även här har cenlern och folkpartiet enats i en reservation. Också moderalerna har på denna punkl avgivit en reservation. Man ansluter sig till molionskravet att fiskevattenägarna skall vara representerade i nämnden. Moderaterna kommer i sin reservation lillbaka med kravei på all

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Stödåtgärder på fiskets område, m. m.

145

10 Riksdagens protokoll 1975/76:121-122

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Stödåtgärder på fiskets område, m. m.

allmänintressets representation i nämnderna bör ifrågasällas.

Lål mig lill detla säga, förulom vad jag tidigare sagt, atl enligt min bedömning kan varken fiskerinäringen eller fisket förlora någonting på att allmänintresset kommer med i de bedömningar och avvägningar som görs i olika intressefrågor.

Vad beträffar förslagel i reservationerna om all fiskevatlenägarna blir representerade i fiskerislyrelsens styrelse och fiskerinämnderna vill jag framhålla atl fiskevatlenägarna inte utgör någon enhetlig grupp. Därför måsle det anses svårt att skapa en enhetlig representation för dem i styrelsen och nämnderna. Vidare skyddas fiskevattenägarnas intressen i bl. a. fiskelagstiflningen. Denna lagstiftning reglerar ytterst ingående förhållandena i fråga om den enskilda fiskerätten och förekommande inskränkningar i denna. Dessutom ingår det i fiskevattenutredningens arbete att utreda de förhållanden som råder mellan fiskare och fiske-valtenägare och framlägga förslag om eventuella ändringar. Därför kan fiskevatlenägarnas representation i fiskerislyrelsens styrelse och de lokala fiskerinämnderna f n. knappast anses behövlig.

Fru lalman! Med delta ber jag atl få yrka bifall till utskottets hemställan pä samlliga punkier.

146

Hert PETERSSON i Ronneby (c);

Fru lalman! Får jag bara helt kort lägga några synpunkter pä det här ärendei. Jag har tillsammans med herr Elmstedt lagl en motion. 2325, som gäller stödåtgärderna pä fiskets område.

Vi har ju i Blekinge anledning att komma i nära koniakt med de problem som verkligen föreligger på fiskets område. Della gäller inle bara Blekinge utan även landskapen längs hela syd- och ostkusten. Den oro inför framtiden som man hyser inom fiskarkären har alldeles säkerl en reell grund.

Det finns många orsaker till detta, men en av de främsta är gällande skatteregler och regler för avgiftsuttag. Dessa problem delar ju fiskarna med andra småföretagare. De upplevs av fiskarna som högsl orättvisa då man gör jämförelser med andra inkomsttagare i motsvarande inkomstläge.

Propositionen innebär en förstärkning av fiskets situation genom ett ökat prisstöd, och del hälsar vi med allra slörsta lillfredsställelse. Men då vi i motionen framhållit att rekryteringen till fiskaryrkel är i fara om inte klara besked ges alt statsmakterna är beredda all ta del ekonomiska ansvar som krävs för näringens fortbestånd, så har utskottet ansell all de belopp som nu föreslås i propositionen nalurligtvis delvis kan ses som ell sådant besked. Vi har ansett del angeläget att riksdagen gör ett klart uttalande att mera permanenta och längre gående åtgärder måste komma. Detta är man alltså inle beredd alt tillmötesgå oss med.

Vi har i motionen också påpekat att fiskerinäringsulredningen i sill belänkande i fjol konstaterade all fiskerinäringen i Sverige har ett i förhällande till andra länders fiske begränsat gränsskydd. Vi hemställer där-

för all riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna angelägenheten av alt ell slarkare gränsskydd för svenskl fiske kommer lill slånd.

Utskottet har hänvisal till det värdefulla arbele som Svensk fisk uträttat för all stabilisera marknadsförhållandena för fisk och jag instämmer helt i della konstaterande.

Utskottet har också framhållit att fiskerikommiiién har arbetat snabbi och redan framlagl fiera förslag i syfte att lösa några av fiskels akuta problem, och det är ju gott och väl. Sedan heter del: "Ulskollel finner mol angivna bakgrund anledning anla all de frågor som aktualiserats i nu berörda moiioner kommer att ägnas uppmärksamhet vid fiskeri-kommitténs fortsatta arbete utan särskilt uttalande från riksdagens sida."

Del är väl bara alt hoppas all utskottets anlagande är riktigt, sä all fiskels problem löses även pä längre sikl. Men nog hade det varit värdefullt med ell uttalande om att ett starkare gränsskydd för svenskl fiske bör komma till slånd.

Då utskottet är enigt pä den här punklen har jag, fru lalman, inget yrkande.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Stödåtgärder på fiskets område, m. m.

Hert jordbruksministern LUNDKVIST:

Fru talman! Utskottets företrädare har diskuterat de här frågorna. Jag skall inle polemisera mol någon av de talare som här varit uppe, men eftersom fisket står så i fokus i debatten just nu vill jag bara med några ord kommentera dessa frågor och ange regeringens syn på fisket.

Jag noterar med lillfredsställelse den enighet som föreligger i ulskoltet om regeringens förslag när del gäller stödet lill fisket, men också beträffande de ålgärder i övrigt som regeringen vidtagit för all söka lösa näringens problem. Jag syftar dä på fiskerikommiiién och dess arbele.

Arbetet där lades ju upp i två steg. Dels inriktades det på de mesl akuta problemen där kommittén snabbi kom med ett enhälligt förslag som regering och riksdag godtagit, dels på de mera långsiktiga problemen. För att kunna ta slällning till en mer långsiktig fiskeripolitik måste vi veta mera om de framlida resurserna. Här måste vi sålunda få klarhet i vad som slutgiltigt kommer atl hända på havsrättskonferensen och vid de inlernalionella överiäggningar som kommer som ell resultat av den. Jag kan lugna herr Lindahl i Hamburgsund med alt regeringen söker att få alla kontakter som vi bedömer som nödvändiga för all ordentligt bevaka de svenska intressena.

Målsättningen skall vara all vi skall utnyttja de fiskeresurser som kan komma att stå till värt förfogande. Vi skall fånga, bereda, marknadsföra och distribuera fisken på sådant säll att vi skapar hyggliga levnadsvillkor och en tryggad försörining för dem som skall leva på näringen. Jag är överens med Sveriges fiskares riksförbund om uppläggningen av kommitténs arbele och alt fiskarna själva genom sina organisaiioner måste spela en akliv roll, inle minsl när del gäller alt organisera marknadsföring

147

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Stödåtgärder på fiskets område, m. m.

och distribution pä ell effektivt sätt. Arbetet i kommittén skall bedrivas så snabbt som möjligt.

Man kan sålunda säga all regeringen i fullt samförstånd med Sveriges fiskares riksförbund pä bred front är i gång med att söka lösa fiskerinäringens problem.

Bara några kommentarer när det gäller fiskerislyrelsens sammansättning. Många hänsyn skall tas. I styrelsen skall sitta personer med erfarenhet från fisket och anslutande verksamheter. Allmänintresset betraktar jag som väsentligt. Det skall garantera all fiskefrägorna i styrelsen diskuteras mol bakgrund av samhällsutvecklingen i stort, och omvänt atl fiskefrägorna får sin naturiiga plats i den allmänna samhällsdebatten och samhällsplaneringen. Del är milt motiv för allmänrepresentanlerna. Styrelsen skall vara arbetsduglig i den meningen att den naturiiglvis inle får bli för stor.

Fiskarna har för sin del insett nödvändigheten av atl bilda en centralorganisation för näringens gemensamma frågor. Det är dä nalurligl för regeringen att vända sig till den centrala organisationen när vi diskuterar för näringen gemensamma problem. Lika nalurligl blir del för regeringen att vända sig lill riksförbundet och diskutera representationen i fiskeristyrelsen med dem. Propositionen har inte låst någol förslag på den punkten.

Det vore enligt min mening fel om riksdagen skulle binda sig för atl representationen för fisket skall baseras på de regionala förbunden i ett läge där fiskarna själva insett att man måste hälla samman de intressen som gäller fiskerinäringen i stort. Jag tror att det skulle vara till fördel om regeringen hade möjlighet att få diskutera med fiskarnas organisationer om hur vi skall ha det pä den här punkten utan all vara bundna av ett riksdagsbeslut.

148

Hert WACHTMEISTER i Johannishus (m):

Fru talman! Vi inom moderata samlingspartiet anser att del är ganska självklart alt - åtminstone när det gäller skärgårdsfiskei och insjöfisket - ägarna till de vatten som skall utnyttjas också bör vara med i administrationen. Det var bara detta lilla jag hade att säga till jordbruksministern.

Jag vill därefter till herr Strömberg i Vretstorp säga att det är förfäriigl svårl alt i direktiven till fiskevattensulredningen inläsa någon uppgift för utredningen att undersöka förhållandena mellan fiskevallensägarna och fiskeadministrationen. Den kommittén har inte fåll till uppgift all la hand om den frågan.

Vad sedan gäller herr Strömbergs påstående all del inte skulle gå all samordna fiskevaitensägarnas olika kategorier och utse representanter i administrationen är det den obotfärdiges förhinder. Det finns massor av olika kategorier markägare pä andra områden som är företrädda t. ex. genom LRF och pä annat sätt i olika styrelser. Det går precis lika bra här. Vi har en riksomfattande organisation för fiskevattensägarna och

i den mån man inle anser alt den organisationen skall ta hand öm detta uppdrag kan det, som sagt, läggas in under LRF. Det behöver inle vara några svårigheter alls.

Vad slulligen beträffar del allmännas representant så är det allmänna redan representerat i fiskerislyrelsens styrelse av den ordförande som utses av regeringen och på det lokala planet av den länsstyrelsetjänsteman som i regel brukar sitta ordförande där. Så fort det rör sig om fiske-vattensdiskussion i litet större stil träder kammarkollegium in som representant för det allmänna. Vi kan inte finna att det finns någon anledning att utöka den representationen.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Stödåtgärder på fiskets område, m. m.

Hert STRÖMBERG i Vretstorp (s):

Fru lalman! Jag sade inle att det inle skulle gå. Jag sade all det förefaller svårt, eftersom de inte är en gemensam grupp. Även om de tillhör andra intresseorganisationer är de inte en enskild grupp som fiskevattensägare.

Hert WACHTMEISTER i Johannishus (m):

Fru talman! Det är alldeles riktigt. Vill man ingenting, är allting svårt.

Hert JONASSON (c):

Fru talman! Herr Strömberg i Vretstorp säger att man inte skall låsa fasl regeringen när det gäller fiskerislyrelsens storiek, men - som jag sade förut - vi har oslkustfiskarna, sydkustfiskarna och västkustfiskarna och även den betydelsefulla gruppen insjöfiskare. Vilken av dessa grupper skall i så fall uteslutas?

Del är en sådan lösning som vi motsätter oss. Jag tycket att det skulle vara till stor nackdel för fiskerinäringen som sådan, om man valde att gå den vägen.

Herr STRÖMBERG i Vretstorp (s):

Fru talman! Utskottets majoritet sägei;alt det ankommer på regeringen atl besluta om fiskerislyrelsens styrelses storlek och sammansättning, och att man skall ta hänsyn till de olika intresseområden som finns.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom, Il

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 1 av herr Jonasson m. fl. saml 3:o) reservationen nr 2 av herrar Krönmark och Wachtmeister i Johannishus, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Jonasson begärde votering uppiogs för beslämmande av kontrapropo-

149

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Stödåtgärder på fiskets område, m. m.

sitionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Wachtmeister i Johannishus begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 39 mom. 11 antar reservationen nr 1 av herr Jonasson m. fl. röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda volering antagit reservationen nr 2 av herrar Krönmark och Wachtmeister i Johannishus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Wachtmeister i Johannishus begärde rösiräkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 101

Nej - 43

Avstår - 122

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd;

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i belänkandet nr 39 mom. 11 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 1 av herr Jonasson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkslälldes. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 133

Nej - 132

Avstår - 2

150

Mom. 12

Proposilioner .gavs på bifall lill l:o) ulskotlels hemställan, 2:o) reservationen nr 3 av herr Jonasson m. fl. samt 3;o) reservationen nr 4 av herrar Krönmark och Wachtmeister i Johannishus, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Jonasson begärde votering, upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Wachtmeister i Johannishus begärt volering belräffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen an
gående jordbruksutskottets hemställan i beiänkandei nr 39 mom. 12 antar
reservalionen nr 3 av herr Jonasson m. fl. röstar ja,
den det ej vill röstar nej. "

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit reservalionen nr 4 av herrar Krönmark och Wachtmeister i Johannishus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wachtmeister i Johannishus begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 91

Nej - 43

Avstår - 131

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 39 mom. 12 röslar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Jonasson m.fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröslningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 132

Nej - 131

Avslår - 2

Mom. 13-19

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 18 Föredrogs

Justitieutskottets betänkande

1975/76:39 med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslag om

tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser

justitiedepartementets verksamhetsområde

Utrikesutskottets betänkande

1975/76:15 med anledning av proposilion 1975/76:125 med förslag om . tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgelärel 1975/76 såvitt avser utrikesdepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Stödåtgärder på flskejs område, m. m.

151

Nr 121 På förslag av fru tredje vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta

Fredagen den behandlingen av pä föredragningslistan återstående ärenden till ett senare

7 maj 1976 sammanträde.

§ 19 Anmäldes och bordlades

Proposition

1975/76:178 om ändrade avdragsregler för egenavgifler, m. m.

§ 20 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottels betänkanden

1975/76:47 med anledning av propositionen 1975/76:100 om anslag under justitiedepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1976/77 till datainspektionen jämte motioner

1975/76:48 med anledning av propositionen 1975/76:160 om nya grundlagsbestämmelser angående allmänna handlingars offentlighet jämle motioner

1975/76:49 med anledning av propositionen 1975/76:183 om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

Skalleutskottets betänkande

1975/76:60 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden till riksmötet 1976/77

Försvarsutskottets betänkande

1975/76:37 med anledning av propositionen 1975/76:134 med förslag om förmåner för värnpliktiga m. fl. samt ändringar i värnpliktslagen, civilförsvarslagen och familjebidragslagen jämte motioner

Socialförsäkringsulskottets betänkanden

1975/76:35 med anledning av moiioner om utvidgad ersältningsrätt enligt lagen om allmän försäkring

1975/76:36 med anledning av motioner om vissa handikappfrågor

1975/76:38 med anledning av motioner om pensionspoäng pä sidoinkomsler för person med partiell förtidspension

Socialutskottets betänkanden

1975/76:38 med anledning av propositionen 1975/76:137 om omdisponering av allmänna barnhusets tillgångar jämte moiioner 1975/76:40 med anledning av moiioner om vissa arbets miljö frågor

Trafikutskottets betänkanden

1975/76:18 med anledning av motioner angående den statliga trafikpolitiken, m. m.

1975/76:24 med anledning av propositionen 1975/76:201 om överiåtelse av staten tillhörig fast egendom, m. m. 152

Jordbruksutskottets betänkanden

1975/76:40 med anledning av propositionen 1975/76:154 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. jämte motioner

1975/76:41 med anledning av propositionen 1975/76:132 om skogsstyrelsens organisation, m. m. jämte motioner

Näringsulskottets betänkande

1975/76:59 med anledning av motion om förstatligande av elektronikindustrin

Inrikesutskoltets betänkanden

1975/76:40 med anledning av propositionen 1975/76:172 om vissa pensionsfrågor jämte motion

1975/76:41 med anledning av propositionen 1975/76:177 om ändring i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare jämle motioner

Civilutskoitets belänkande

1975/76:27 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Anmälan av interpellation

§ 21 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 6 maj

1975/76:178 av herr Rosqvist (s) till herr kommunikationsministern om övergång till civilbemanning på isbryiare och sjömälningsfartyg:

År 1968 uttalade UH (ulredningen om handräckningsvärnpliktiga) all del var principiellt oförenligt med värnpliklsianken all försvarets fredsorganisation med slöd av värnpliklslag m. m. tillförsäkrades viss tillgång lill arbetskraft för uppgifter av företrädesvis civil natur. I sialsverksproposilionen 1969 sade chefen för försvarsdepartementet all han hell delade denna uppfallning. Riksdagen anslöt sig lill detla ullalande. Del gav anledning till undersökningar angående användningen av värnplikliga på statens fartyg för isbrytning och sjömätning.

I proposition 1969 angående sjöfartsverkets organisation m. m. sade dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet att etl slällningstagande till bemanningsformen fick anstå till dess utredningen om handräckningsvärnpliktiga lagt fram resultatet av sina undersökningar.

Utredningen har sedermera konstaterat atl isbrytningen har en alltigenom civil inriklning och all bruket atl i värt land använda värnpliktiga pä isbrytare är mera historiskt än prakliskl betingat. Göromälen ombord på isbrytarna motsvarar i huvudsak dem som förekommer på civila fartyg.

153

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Meddelande om frågor

Ulredningen kom lill den uppfattningen all värnplikliga inle bör ultas lill tjänslgöring på isbrytarna ulan ersättas med civil personal ur han-delsflollan. Även befälet ombord på isbrytarna borde utgöras av civil personal; dock kunde militär personal i viss ulsiräckning komma i fråga för övning i navigering, maskinljänst m. m.

Även sjömälningsverksamheten, som lill slörsta delen har civil inriklning och som nu bedrivs med militär personal, borde kunna i varie fall till viss del bemannas civilt.

Så långt ulredningen om handräckningsvärnplikiiga.

Den svenska isbrylarflollan har under senare är byggts ul kraftigt, och yllerligare isbrylarfarlyg har beställts. Statsmakterna har siktal in sig på ärel-runl-sjöfart även i våra nordligaste farvatten. Även sjömä-larflollan slår inför en upprustning.

Del har tidigare antytts frän olika häll alt handelsflottan haft brist pä olika personalkategorier, varför tillgänglig personal hell skulle åtgå för bemanningen av denna. Sä har dock ej blivit fallet. Arbetslösheten bland svenskl sjöfolk är myckel hög. Några problem med atl få sjöfolk av alla behövliga kategorier till isbrytare och eventuella sjömälare lorde i dag ej finnas.

Med lanke på den ändrade situation som numera råder vad gäller ärel-runl-sjöfarl även på Bottenviken, den kraftigt utbyggda isbrylarflollan, nyanskaffning av sjömälningsfartyg, de värnpliktigas ändrade tjänstgöringsförhållanden och sisl men inte minsl angelägenheten av att ge utbildat och erfaret sjöfolk meningsfull och trygg sysselsättning anser jag del vara angelägel atl skyndsamt pröva frågan om hur civilbemanning av isbryiare och sjömälare skall organiseras. Ullalandet att det är principielll oförenligt med värnpliklsianken all nyttja värnplikliga för uppgifter av civil natur har ju inte ändrats.

Anledningen till alt interpellationen framställs nu är den nyligen aviserade försäljningen av 15 svenska fartyg, vilken kan innebära yllerligare försämrad sysselsättning för svenskl sjöfolk.

Med hänvisning lill del anförda vill jag till herr kommunikalionsminislern Slälla följande fråga:

Är kommunikalionsminislern beredd all nu pröva frågan om övergång lill civilbemanning på isbryiare. och sjömälningsfartyg?

§ 22 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

154

den 7 maj

1975/76:357 av herr Nilsson i Agnas (m) lill herr kommunikalionsminislern om verkningarna av vissa rationaliseringar inom vägverket:

Ell beslul av siatsmakterna i syfte all genom rationalisering nedbringa driftkostnader för verksamhet på etl område har ofta visat sig drabba

den bygd det angår mycket negativt och totalt betunga den samlade budgeten för kommun och stat så alt inga positiva verkningar i själva verkel kan påvisas. Rationaliseringen innebär en fördyring för det allmänna och därmed för skaltebdalarna.

Från centralt håll har i dagarna vägverket aviserat indragning av vissa arbetsområden, bl. a. i Fredrika, en kommun som därigenom mister en viktig del av sitt underiag.

Avser slalsrådel alt vid beslul i frågan om denna indragning väga in hela samhällskostnaden i kalkylen saml därtill la hänsyn lill den försämrade servicen?

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Meddelande om frågor

1975/76:358 av herr Nyhage (m) till herr arbetsmarknadsministern om tillämpningen av anvisningar till lagen om anslällningslrygghd belräffande lärares lilläggslimmar;

Av främsi schemalekniska skäl är det ganska vanligl all en lärare uiöver sin tjänstgöringsskyldighet också har s. k. lilläggslimmar, vilkas anlal kan variera såväl under etl läsår som frän ett läsår lill ett annal. Enligt anvisningarna till lagen om anställningstrygghet (LAS) omfattas också dessa timmar av kravei på varsel och uppsägning från kommunernas sida. Därest sådana åtgärder ej vidtages inom föreskriven tid kan skadeståndskrav resas mot ifrågavarande kommun. I extrema fall kan det vara fråga om att krav på skadestånd reses för 0,5 veckotimmars övertid. En konsekvens av dessa system blir ökad administration och byråkratisering och därmed också ökade kostnader för kommunerna.

Mol bakgrund av vad jag ovan anfört ber jag all lill herr arbetsmarknadsministern fä ställa följande fråga:

Anser statsrådet alt anvisningarna lill lagen om anslällningslrygghd vad gäller de s. k. tilläggstimmarna står i överensstämmelse med intentionerna i lagstiftningen?

1975/76:359 av herr Nygren (s) lill herr socialministern om landvårds-försäkringen för vissa handikappgrupper:

I regeringens proposilion 1973:45 om allmän tandvårdsförsäkring uttalade departementschefen att en uiredning skulle företas om särskilda ersättningsregler för vissa handikappgrupper.

På s. 77 i proposilionen utlovades all riksförsäkringsverkei skulle få i uppdrag all "i samråd med socialstyrelsen närmare utreda hur man kan avgränsa de olika patientgrupper vilka genom sitt handikapp eller sin allmänsjukdom åsamkas tandskador på ett direki eller indirekt säll och på grund därav lämna förslag lill de särskilda ersättningsregler som kan anses motiverade".

Med anledning av della uttalande vill jag lill herr soicalminislern ställa följande fråga:

Har den utlovade ulredningen om särskilda ersättningsregler för vissa

155

Nr 121

Fredagen den 7 maj 1976

Meddelande om frågor

handikappgrupper inom allmänna tandvårdsförsäkringen slutförts och när beräknas i så fall ersättningsregler kunna meddelas?

§ 23 Kammaren åtskildes kl. 17.21.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

156

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1975/76:121 Fredagen den 7 maj

Riksdagens protokoll 1975/76:121