Riksdagens protokoll 1975/76:120 Torsdagen den 6 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:120

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:120

Torsdagen den 6 maj

Kl. 19.30

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Transportstöd för Norrland, m. m.

Förhandlingarna leddes till en början av herr andre vice talmannen.

§ 1 Transportstöd för Norrland, m. m.

Föredrogs trafikutskottets betänkande 1975/76:17 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt avser anslaget till Transportstöd för Norriand m. m. jämte motioner.

I propositionen 1975/76:100 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet) hade regeringen under punkten E 14 (s. 179-180) föreslagit riksdagen att till Transportstöd för Norriand m. m. för budgetaret 1976/77 anvisa etl förslagsanslag av 115 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1975/76:233 av herr Börjesson i Falköping (c) och herr förste vice talmannen Bengtson (c),

1975/76:447 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk),

1975/76:449 av hert Westberg i Ljusdal (fp),

1975/76:499 av herr Nilsson i Agnas (m),

1975/76:502 av herr Sellgren m. fl. (fp), vari hemställts

1.   att riksdagen gav regeringen till känna att den nuvarande viktgränsen för enskild stödberättigad sändning skulle avskaffas,

2.   att riksdagen hos regeringen begärde utredning och förslag till utvidgning av transportstödet i enlighet med vad som föreslagits i motionen innebärande

a.   att selektiv varuslagsavgränsning infördes,

b.   att inomregionalt transportstöd infördes,

c. att transportstöd skulle utgå för sjötransport och kombinerad land-
och sjötransport,

d. all riksdagen hos regeringen begärde ökade insatser för upplysning
rörande möjligheterna att erhålla transportstöd,

1975/76:813 av herr Winberg m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna

101

Nr 120     ■           1. att transportstöd borde kunna ulgå även vid landsvägstransporter

Torsdagen den        °" skedde med s. k. firmabilar,

6 mai 1976            '  transportstöd borde kunna ulgå med en rabattsats av 10 % där

--------------- transportsträckan översteg 200 km men inte 250 km.

Transportstöd för   3. att fraklsändningar med en vikt över 200 kg laxerad vikt borde

Norrland, m. m.       vara slödberälligade,

4. alt transportstödet även borde omfatta frakter som skedde med fartyg,

1975/76:1553 av herr Håkansson i Rönneberga (c) och fru Oskarsson (c),

1975/76:1593 av hert Nordgren m. fi. (m),

1975/76:1597 av hert Olsson i Järvsö m.fl. (c),

1975/76:1599 av hert,Olsson i Sundsvall (c) och

1975/76:2022 av herr Bohman m.fl. (m), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 9) hemställts att riksdagen uttalade att transportstödet för det allmänna stödområdet även skulle omfatta sjötransporter.

Utskottet hemställde

1.    atl riksdagen till Transportstöd för Norriand m. m. för budgetåret 1976/77 anvisade etl förslagsanslag av 115 000 000 kr.,

2.    alt riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:447, 1975/76:449 och 1975/76:502, yrkandet 2 b,

3.    atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:502, yrkandet 2 a,

4.    att riksdagen skulle

a. avslå motionen 1975/76:813, yrkandet 3,

b.                        avslå moiionerna 1975/76:502, yrkandet 1, och 1975/76:1597, yr
kandet 1,

5.                           all riksdagen skulle

a. avslå moiionen 1975/76:813, yrkandet 2,

b.                           avslå motionen 1975/76:1597, yrkandena 2 och 3,

6.    att riksdagen skulle avslå moiionerna 1975/76:502, yrkandet 2 c, 1975/76:813, yrkandet 4, och 1975/76:2022, yrkandd 9,

7.    atl riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:813, yrkandet 1,

8.    all moiionen 1975/76:502, yrkandet 2 d,ej föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

9.    au moiionerna 1975/76:233, 1975/76:499 och 1975/76:1599 ej föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

10.                        att moiionerna 1975/76:1553 och 1975/76:1593 ej föranledde någon
särskild åtgärd från riksdagens sida.

102

Reservationer hade avgivits

beträffande transportstöd för sjötransporter

1. av herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Persson i Heden (c), Håkansson i Rönneberga (c), Stjernström (c), Sellgren (fp) och Johansson i Hållsta (c) som anselt atl ulskoltet under 6 bort hemslälla

att riksdagen med anledning av moiionerna 1975/76:502, yrkandet 2 c, 1975/76:813, yrkandet 4, och 1975/76:2022, yrkandet 9, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört beträffande transportstöd för sjötransporter m. m,,

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Transportstöd för Norrtand, m. m.

2. av herrar Lolhigius (m) och Clarkson (m) som ansett att utskottet
under 6 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1975/76:502, yrkandet 2 c, och med bifall till motionerna 1975/76:813, yrkandet 4, samt 1975/76:2022, yrkandet 9, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört belräffande transportstöd för sjötransporter, m. m.,

3. belräffande stöd för transporter med firmabilar av herrar Lolhigius
(m) och Clarkson (m) som ansett alt ulskoltet under 7 bort hemslälla

alt riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:813, yrkandet 1, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört rörande stöd för transporter med firmabilar.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk).

Herr CLARKSON (m):

Herr lalman! I trafikutskotlels betänkande nr 17 som avser regeringens proposition om anslag för transportstöd till Norrland har moderata samlingspartiet två reservalioner.

Den ena reservalionen, nr 2 i belänkandet, avser del faktum all transportstöd icke ulgår för sjötransporter, och vi hävdar bestämt atl delta utgör en diskriminering av sjölransportnäringen. En sådan diskriminering kan inle få fortsätta. Del är ingen ivekan om alt avsevärda fördelar skulle vinnas om även sjötransporter kom i åtnjutande av iransportstödd. Del är uppenbart atl en rationell iransporlavvägning inle kan fullgöras med mindre än atl även transporter till sjöss omfattas av detta transportstöd, och jag hänvisar också till det faktum alt man skulle vinna avsevärda miljölekniska effekter om transporterna i slörre ulsiräckning än som f n. sker kunde förläggas lill sjöss. Vi har under de senasle dagarna kunnai konsiatera all samma förhållande i fråga om iransportstödd gäller för Väneromrädet, och även där borde negativa effekter kunna undanröjas.

Den andra reservalionen av moderala samlingspartiet, nr 3, avser stöd för transporter med firmabilar. F. n. kan inle transporter som utföres med företagens egna bilar komma i åtnjutande av della transportstöd. Denna Iransportform diskrimineras pä ell säll som vi inle finner lill-

103

Nr 120               talande, och vi begär således an man skall låla transporter med förelagens

Torsd'iBen den     "" ''"'' komma i åtnjutande av transportstödet. Del finns bara en

6 mai 1976          möjlig förklaring lill all transporter av della slag inle får slöd, nämligen

---------------    att man misstror de förhållanden under vilka företagen skulle använda

Transportstöd för      dem, och vi finner denna inslällning felaklig.

Norrland, m. m.      Jag yrkar således, herr lalman. bifall lill reservalionerna nr 2 och 3

lill trafikutskotlels belänkande nr 17. Beträffande reservalionen nr 2 vill jag ha sagt all oni dennalill äventyrs inle skulle vinna kammarens bifall, kommer vi i moderala samlingspartiet all i andra hand slödja reservationen  I, avgiven av center- och folkpartiet.

Hert SELLGREN (fp):

Herr lalman! En av de grundläggande principerna för iransportsiödel är all del inle på något väsentligl säll får rubba konkurrensförhållandena på iransporlmarknaden mellan de olika transporlgrenarna och iransporl-fördagen inom dessa. Den principen slog deparlementschefen fasl redan i den första proposilionen om iransportstödd.

Transporlslödd lillkom för all minska skillnaderna i fraktkostnads-hänseende mellan landels olika delar. Den nuvarande konstruktionen med fraktstöd till transporter såväl frän som lill stödområdet har också verksamt bidragit lill en utjämning. Men del finns ännu åtskilligt atl göra innan transportstödet rikligl fyller den regionalpoliliska uppgifi del är avsett att fylla. Transportstödet har visserligen givit positiva effekter för transporterna pä landsidan, men en snedvridning har i stället ägt rum - eller håller pä atl äga rum - för sjöfarten. Vi är alla medvetna om sjöfartens betydelse för ett land som vårt med långt kustland och fiera inre vallenvägar. Dessuiom är sjöfarten eu energisnålt och mil-jövänligt iransporlmedel. Därför får stimulanser lill landlransport inle leda till atl man slår sönder den infrastruktur vi har inom transportsektorn som helhet.

Hittills har riksdagen sagi nej till en undersökning huruvida nuvarande bestämmelser förändrat konkurrensförhållandena mellan land- och sjötransport. Situationen för Vänersjöfarten kommer all utredas. Där inverkar även andra faktorer. Förra året skulle en reservalion i frågan ha vunnit bifall, om inie en rad olyckliga omständigheter vid voleringen leil till avslag.

Under liden har yiteriigare beslyrkis au frågan måsle las under all-varligl övervägande. Del anses numera all inle obetydliga kvantiteter slödberälligade produkter, som traditionellt gäll sjövägen, växlal över lill landlransport. I vissa fall innebär de pågående förändringarna i trans-portmönstret all gods landlransporieras för utskeppning över annan svensk hamn än den hitlills gängse hamnen. Härigenom äventyras verk-samhden i flera vikliga hamnar ulmed ostkusten, i Väneromrädet och Mälaromrädd.

Dessa förhållanden bestyrks numera av såväl rederinäring och hamn-
104                    intressenter som varuägare. Även hamnarbeiarna har noterat minskning-

en. Så sent som för någon månad sedan skrev Svenska hamnarbetarförbundet till kommunikationsministern och uttryckte sin oro över utvecklingen.

Från varuägarnas sida säger man all det är otvetydigt att kombinationen fraklraballer inom- och utomlands pä järnväg och transportstöd klart försämrat konkurrenslägel för sjöfarten. En iransporlchef för etl stort skogsföretag i nordligaste delen av landei har för mig berättat att del endast är en lidsfråga när han tvingas föra över 100 000 årston till järnväg. Det är gods som nu befordras på fartyg.

I det här fallet spelar just kombinationen fraktrabatter och transportstöd in. Vi har haft en kraftig kostnadsutveckling de senasle åren. Sedan transportstödet infördes 1971 har SJ:s frakter sligil med 38 96 fram lill 1974. Efter yllerligare höjningar fram lill i är är den sammanlagda frakt-uppräkningen i dag 68 96. Eflersom transportstöd självfallet utgår pä den inflatoriska delen av den gamla basfrakien, är det uppenbart all sjöfarten lill sist hamnar i ell hopplösi konkurrensläge.

Vi har ell annat område som berör kombinationen av land- och sjötransport. Lål mig la ell konkret exempel. Rönnskärsverkens svavelsyreproduktion distribueras till en beiydande omfattning via terminaler i Härnösand och Norrköping. Transporten Rönnskärsverken-terminal sker sjöledes. Den resterande sträckan lill kund sker med landlransport. Hade hela transporlservicen skett pä land, skulle transportstöd ha utgått. Företaget har hos fraktbidragsnämnden anhållit alt transportstöd skulle utgå för landtransportkostnaderna terminal-kund men har fått avslag. Ett sådant undanlag faller heller inle inom nämndens befogenheter.

Del måste vara en angelägen fråga för riksdagen att sä långt möjligt stimulera den inrikes sjöfarten. Inle minsl i fråga om transport av farligt gods. I min motion, nr 502. har jag också föreslagil att regeringen får i uppdrag all pröva transportstöd lill kombinerade land- och sjötransporter.

1 reservalion nr 1 föreslås all de här frågorna blir föremål för en undersökning, som - om den bekräftar all iransportstödd förorsakat överströmning från sjöfart - bör leda till atl del utvidgas lill all omfatta även sjötransporter och kombinerade land- och sjötransporter.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till reservalionen  1.

Ulskollel har i övrigl behandlal min motion nr 502 ganska knapphändigt i vissa avseenden. Där finns en rad förslag som är berättigade och som sannerligen hör nuet och framtiden lill.

I första hand måste den nuvarande nedre viktgränsen avskaffas. Skälen till en sådan viktgräns har numera bortfallit. Rutinerna kan säkerligen förenklas ytterligare, så atl den befarade anhopningen av ansökningsärenden inle behöver utgöra något hinder. Däremol är vikigränsen ell verkligt hinder för mindre och medelstora förelag alt komma i åtnjutande av transportstödet. Och vilka är i behov av stimulanser om inte just de mindre och medelstora förelagen?

Län som Jämiland har visai en kraftig ökning av transporlslödd i förhållande lill år 1971. Med hänsyn lill företagsstrukturen i länd är

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Transportstöd för Norrland, m. m.

105

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Transportstöd for Norrland, m. m.

det myckel sannolikl all minskningen av lägsia sändningsvikt från 500 kg lill 250 kg är dt av incitamenten lill den ulvecklingen.

Förelag som levererar skrymmande gods diskrimineras av nuvarande bestämmelser. En sändning som på grund av sin volym taxeras efter 250 kg får inget bidrag, medan en sändning med 250 kg verklig bruttovikt är bidragsberätligad. Så får del inte vara.

Varuslagsavgränsningen - för all la ell annal område - är f n. alldeles för stel. Jag har i min molion gen några exempel, bl. a. användningen av cement i viss produktion. Jag vill ge ytterligare dt sådant exempel. Det finns ett företag i Norrland som specialiserat sig på alt tolalrenovera arbetsmaskiner av olika slag, från vägmaskiner till gruvmaskiner. Verksamheten kan nära nog betecknas som nyproduktion eller sammansäll-ningsiillverkning. Den är myckel fraklkoslnadskrävande. De nerslitna maskinerna, reservdelar och de leveransfärdiga maskinerna anskaffas respektive levereras lill områden utanför stödområdet. Förelaget har en omfailande export av maskiner, och en slor del importeras. Med nuvarande bestämmelser ulgår inle frakisiöd. 1 sak är del här företagel lika berättigat lill frakisiöd som varie annan förädlingsindustri inom stödområdet. Delta visar all del är bestämmelserna som skall anpassas lill behovei och inte tvärtom.

Jag skall inle orda myckel om inomregionalt transportstöd, som föreslås i moiionen. Till del blir del anledning alt återkomma när arbdsgruppen kring Stålverk 80 lämnat sina förslag. Men en sak är klar: Etl sådanl slöd behövs inte bara i anslutning till verksamheten kring Stålverk 80, som för övrigl ligger ännu ell stycke in i framtiden. Innan del tillämpas där, kan det på försök införas inom andra delar av Norrland.

Slutligen, herr lalman, vill jag stryka under vad ulskollel anfört angående mill förslag om ökade insatser för upplysning rörande möjligheterna att erhålla transportstöd. När jag varit ule i landei och fått konlakl med i synnerhet mindre och medelstora förelag, har jag frapperats av alt sä mänga ännu inle känner lill möjligheierna lill fraklreduktion genom iransportsiödel. Åkeriförelag bekräftar iakttagelsen. Del är inle osannolikt alt nedre vikigränsen för enskild sändning har gett en allmän uppfallning atl iransportsiödel endasl är lill för de slörre iransporlköparna. Är det på del visei, är del än angelägnare all skärpa informationen och ta bort kravei pä nedre viktgräns för enskild sändning.

106

Herr STJERNSTRÖM (c):

Herr lalman! Från centerpartiets sida har vi ställt oss bakom reservalionen 1. Skald lill del äran vi anser del myckel angeläget all samhällel skapar goda förutsättningar för ell fungerande transportnät i norra Sverige för all på del sällel ge bäilre möjligheier lill en regional balans.

Transporlslödd ulgår ju inle lill sjöiransporler. och del påslås - i motioner här men även från människor som har direkt beröring med sjöfarten - all transporlslödd nu snedvrider konkurrensförhållandena på del sällel all man överför transporter från sjö lill land. Del missgynnar i förslå

hand Norrlandshamnarna och leder då också lill all man försvagar de goda förutsällningarna fören utveckling av norra Sverige i del avseendel.

Om della är rikligt bör man se över iransportsiödel. Men för att man skall få reda på om del är rikligt är det angeläget all man utreder frågan, och del är det vi föreslår i reservalionen 1, lill vilken jag yrkar bifall.

Sedan har herr Sellgren anfört en del andra synpunkier pä behovei av att förändra transportstödet, och i vissa delar finns del anledning för mig all slälla mig bakom dessa synpunkier. Men efterson-i ulskoltet är enigt finns del ingen anledning lill polemik härvidlag.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Transportstöd för Norrland,  m. m.

Hert ÖSTRAND (s):

Herr lalman! Varie år när vi diskuierat transporlslödd här i kammaren har jag upplevt herr Sellgrens inlägg så, all han varit väldigl missnöjd med utskottets betänkande, och samma upplevelse hade jag i dag. Nu är ulskoltsbelänkandel ändå enhälligt utom när del gäller sjölransporlerna och firmabilarna.

Jag skall inle vid delta lillfälle gå in på någon närmare redogörelse för iransporlslödds konstruktion, ulan jag vill bara slå fasl atl del irans-porlslöd vi har i dag fungerar bra, och inom näringslivel tycks man i stort sett vara nöjd. Med denna utgångspunkt menar jag atl vi skall vara försikliga när del gäller all ändra systemet. Alllför stora ingrepp kan nämligen leda till atl hela systemet bryls ned. Och med hänsyn lill de begränsade resurser samhällel har all tillgå och de betydande belopp som satsas på iransportsiödel - för kommande år föreslås 115 miljoner - måste vi naturiiglvis noggrant väga insatta resurser mol den erhållna nyttan.

Herr lalman! Del här var några mer allmänna reflexioner. Därefter skall jag övergå lill atl kommentera de reservalioner som är fogade lill belänkandet.

Årligen framställs det krav på atl transportstödet skall utgå lill sjöfarten, och för att ge ytteriigare tyngd åt sina krav i del avseendet hävdar man att del pä olika håll anses all inle obetydliga kvaniiieier växlats över från sjötransport till landlransport lill följd av iransportslödets konstruktion.

Lål mig då först konstalera att vi pä vår sida är väl medvetna om att den svenska kustsjöfarien har vissa problem, dt förhällande som emellertid kunde påvisas långl innan iransportstödd infördes. Orsakerna till alt kustsjöfarien har svårigheter måste sökas i andra förhållanden, bl. a. en i många fall myckel härd konkurrens frän utländska fartyg. Jag vill i del sammanhängd också erinra om au transporipoliiiska ulredningen konkrei utreder sjöfartens speciella problem. Det är i den ulredningen denna fråga hör hemma.

Vad transportstödets eventuellt konkurrensförskjuiande effeki angår vill jag erinra om atl de varor som transporteras sjöledes i niyckel hög grad faller uianför del varuområde som del av regionalpoliliska skäl är angelägel atl stödja. Detla gäller l. ex. pappersmassa, malm och mine-

107

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Transportstöd fÖr Norrland, m. m.

108

ralvaror av olika slag saml pljeprodukteroch andra bränslen. Enbart genom varuslagsavgränsningen har vi således skapat vissa garantier för en oförändrad konkiirrenssitualion. Etl transportstöd som gäller även sjöfarten skulle följaktligen innebära all endasl en mindre del av sjöfartens godsvolym påverkades. Jag vill också erinra om atl syftel med transportstödet inte är atl subventionera vare sig järnvägarna eller lastbilarna, ulan del är näringslivel som skall dra nylla av stödet, lill gagn för sysselsättningen.

Man lorde också renl allmänt kunna konstalera att sjöfarten trots transporlslödd genom sina låga undervägskostnader har god konkurrenskraft när del gäller transporter frän norra delarna av Sverige till desiinalioner pä kontinenten. Givetvis påverkas konkurrenskraften av exempelvis vilka fariygsslorlekar som används, avsändares resp. mottagares läge i förhållande lill hamn och järnväg saml vilka sändningsstorlekar det rör sig om. Och kostnadsreduktionen vid landlransport genom fraklslödd är också av så pass blygsam omfattning i förhållande lill landtranspor-lernas totala undervägskostnader all sjöfartens undervägskostnader fortfarande är jämförelsevis myckel låga.

När del gäller alt hälla sjöfrakterna nere får givetvis del faktum att staten står för samtliga isbrylningskostnader slor bdydelse. Här gäller all för budgetåret 1976/77 drygt 80 milj. kr. skall anslås för isbrytning. Isbrylarkapacilden kommer också att förslärkas väsentligt genom anskaffande av yllerligare isbryiare.

I de fall gods flyttar över från sjötransport lill landlransport torde delta ha hell andra orsaker än transportstödet. Sä kan t. ex. en förändrad produktionsinriktning och induslrilokalisering ha påverkal transportmedels-valet. En ökad förädlingsgrad inom industriproduktionen ställer krav på snabba transporter, begränsade sändningsstorlekar och minskad lagerhållning, krav som renl allmänt talar emol sjötransporter. Inom varie irunsporlgren förekommer en ständig produktutveckling för all möta kundernas föränderliga krav, vilket hell nalurligl leder till all marknadsandelarna för olika transportmedel ständigt påverkas. Priset pä själva transporten har i sammanhanget en underordnad betydelse närdet gäller val av transportmedel. Del är också självklarl atl viss överflyttning av gods alltid sker. Så har vi t. ex. under senare är kunnai konsiaiera atl lastbilarna i allt högre grad ombesörier långväga transporter, på bekostnad av bl. a. järnvägen. Och det kan vi ju knappast skylla transportstödet för.

Jag konstalerar sålunda alt del inle finns några sakliga motiv för all låla sjöiransporler omfallas av iransportstödd. Ulskollel avstyrker med denna motivering yrkandena all iransportsiödel också skall omfatta transporter med fartyg saml även yrkandena om uiredning rörande eventuell Ulvidgning av transportstödet alt även omfatta sjöfarten.

Trots all ulskollel lidigare med slor majoriiei avvisal förslagel om stöd även för transport med firmabilar framhärdar moderaterna i sina krav på delta. Några nya argument har herr Clarkson inle framfört. Därför skall jag hell kort upprepa de invändningar som ulskollsmajoriteten ii-

digare framfört.

Enligi vårt sätt atl se blir del närmast omöjligt atl klara kontrollen för att siävja missbruk. Del här problemel har av företagen i stor utsträckning lösts genom alt de etablerat åkerier och därigenom kommit i åtnjutande av transportstöd. I vissa speciella fall har det också gjorts undanlag frän regeln atl transporter med firmabilar inte är slödberälligade.

Herr lalman! Att iransportsiödel varit ell verksamt medel i de regionalpoliliska strävandena är vi nog alla överens om. Stödd har också successivi utvidgats och som vi hoppas funnit en form som väl motsvarar dess syfte och de krav vi har rätt atl ställa från såväl regionalpolitiska som transporipoliiiska utgångspunkter. En successiv anpassning måste givelvis ske, men dä mol bakgrund av väl motiverade krav. Krav pä ständiga förändringar som inte är förenliga med stödets grundläggande syfte måste däremol avvisas.

Borgerliga moiioner har lyvärr inle kännetecknats av respekt för grundläggande principer och ekonomiska realiteter. En stark önskan au förändra stödet och därigenom kanske vinna publikfriande poäng har väglett motionärerna i deras iver. Frän värt håll känner vi etl särskilt ansvar för att la vara på transporlslödd så all det fyller sin avsedda regionalpoliliska funklion. Genom alt ständigt söka bryta det förhållandevis enkla och automatiskt verkande mönster som transporlslödd arbelar med, genom au använda della för att försöka lösa specifika bransch-, sysselsättnings- och orisproblem. för vilka del finns andra och naturligare regionalpolitiska instrument, kan man så småningom gå miste om del stora värde som transporlslödd i realiteten har.

Med della. herr lalman. yrkar jag bifall till ulskoltels hemställan pä samtliga punkier.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Transportstöd för Norrland, m. m.

Hert CLARKSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Vi är alla överens om all transporlslödd i Norrland måsle finnas. Men det är också en självklar förulsällning all del är konkur-rensneutrall. Det är detla som vi med kraft hävdar att siödet i själva verket inle är. Det är faktiskt i dag sä att en mängd transporter på grund av transportstödet tvingas au på olika sätt gå till lands när de lika väl med avsevärda fördelar skulle ha kunnai gä lill sjöss.

Även om kuslsjöfariens problem inle är direki dominerade av frågan om hur transporlslödd för Norrland skall ulgå. är detla likväl en så utsatt bransch atl varie nackdel sådan som den transporlslödd ulgör är en svär belastning för kustsjöfarien.

Herr Östrand säger all vi hjälper till med isbrytartjänst för sjöfarten. Del är inle någon slörre Ijänsl vi där gör sjöfarten än den vi gör väg-väsendet när vi röjer vägarna vintertid.

Jag vidhåller all ell konkurrensneulrall transportstöd är en självklar förulsällning. och del har vi inie i dag. Jag hoppas all kamntaren i kväll skall falla en beslul om au vi älminsione får frågan utredd.

109

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Transportstöd för Norrland, m. m.

När del gäller firmabilarna beskyller herr Östrand oss för atl inte komma med några nya argument. Del gör han inle själv heller. Men i och med att villkoret för atl bilda aktiebolag blivil 50 000 kr. akliekapilal har man i sä avsevärd omfaiining försämrat förelagens möjligheter all lösa dessa problem alt man inte längre kan säga all della är den enklaste vägen. Jag hävdar därför all del misstroende som man från socialdemokratisk sida hyser mol förelagens vilja och förmåga atl här uppträda korreki inle är väl underbyggt.

Jag slutar med all ännu en gång hävda nödvändighden av atl vi när det gäller transportstöd i alla former måsle se till atl del är konkurrensneulrall och inle får vara konkurrenssnedvridande. vilket vi anser atl transporlslödd för Norrland är.

110

Herr SELLGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Östrand beskyller borgerliga motionärer för atl inle ha respekt för ekonomiska principer och säger att vi motionerar bara för all skaffa oss publikfriande poäng. Hade Iransportstödd varit utformat som det är i dag om inle borgerliga moiioner hade krävl en annan ulformning än den som var frän börian? Förklarade inte herr Östrand i den molsvarande debatten i fjol atl transportstödets ulformning nu har blivil bra? De borgerligas innovalionsvilja på denna punkt har varit framgångsrik och nyttig för del svenska näringslivel och därmed för landei i dess helhet.

Herr Östrand avvisar kraven på transportstöd för sjöfarten och säger all del är hell andra kriterier som ligger till grund för överflyttningen frän sjötransport lill landlransport. Förklara då, herr Öslrand, orsakerna lill dessa överflyllningar! Förklara exempelvis den ovanligt stora exportökningen med järnväg de senaste åren! Större delen av SJ:s godstrans-porlökning ligger just pä exporten. Har inle transporlslödd där varit en stimulerande faktor?

Herr Östrand har tydligen inle läst reservationen 1 riktigt. Jag skall därför korrigera honom i etl avseende. Herr Östrand avvisar kravei pä undersökning av ell slöd lill sjöfarten. Därmed missar herr Öslrand en viktig punkt. Reservalionen kräver en undersökning av om transportstödet har medfört en sådan snedvridning av konkurrensförhällandena att delta varit avgörande för överflytlning från sjötransport lill landlransport. Del är del primära. Vi har sell tecken pä all del flnns en konkurrenssnedvridning, och därför är vi angelägna om all få detta ordentligt kartlagt. Vi har uppgifter frän alla berörda parter pä fälld, och vad är dä naturligare än atl samhällel och departementet är lyhörda för sädana förändringar och gör en undersökning? Finner man därvid atl del föreligger en konkurrenssnedvridning bör även sjöfarten omfattas av transporlslödd. Del vore hell i linje med vad departementschefen själv har sagi i den första proposilionen belräffande transportstöd.

Hert STJERNSTRÖM (c) kort genmäle:                                Nr 120

Herr talman! Herr Öslrand säger all socialdemokraterna kräver ell bi-     Torsdaeen den behällande av de grundläggande principerna för transportstödet. Samiidigl       y,-. i g-j

passar han pä all komma med ett lilel hot: Om de grundläggande prin-     __

ciperna inle bibehålls kan vi mista del slora värde som transporlslödd      Transportstöd för
innebär. Norrland,  m. m.

Ell sådanl resonemang är ganska anmärkningsvärt, i synnerhet om man tänker tillbaka några år och erinrar sig de debatter som förts i riksdagen just om transportstödet. Då sades ungefär samma sak frän socialdemokratiska talesmän: Man får inle rubba på de grundläggande principerna, man får inle ändra någonting i transportstödet; rör man vid de grundläggande principerna är det stor risk för att man mister de slora värden som transporlslödd har. Della har man sagt varie gång. Sä har det gått något år, och sedan har man måst ändra iransportstödd för atl göra det bättre. Då har det blivit de nya grundläggande principerna.

På det sättet tänker vi fortsätta att driva pä för att förbäUra och utveckla transportstödet.

Jag tycker att man har anledning att följa ulvecklingen av transportstödet. Del sker, som också herr Öslrand har påpekat, förändringar inom näringslivel. En del av dessa förändringar kan bero på transportstödets konstruktion. Vi anser att det finns anledning att se över della slöd så att det inte snedvrider transportförhållandena. Om en sådan snedvridning skulle medföra en försvagning av en del Norriandshamnar. har man ju inte gjort någon regionalpolitisk insats.

Vi anser alllså alt man bör utreda vilka konsekvenser iransportsiödel haft och om det som hävdats i motioner och frän sjötransporlhåll är rikligl.

Hert ÖSTRAND (s) kort genmäle: Herr lalman! Herr Clarkson blandar in miljöaspekterna när vi i dag diskuterar transportstödet. Men dessa frågor bör vi väl ändå diskutera i dt annal sammanhang. Transportstödet har kommil lill för all uljämna verkningarna av de länga avstånden och inte därför atl sjötransporterna är miljövänliga.

Sedan kan man naturligtvis inle göra en jämförelse med snöröjningen. Kostnaden för denna bestrids ju av fordons- och automobilskattemedlen. För övrigl är del inte bara kostnaderna för isbrytningen som samhällel står för, utan även sjöfarlsavgifierna är ju kraftigt utjämnade till fördel för Norrland.

Till herr Sellgren vill jag säga atl del skulle vara iniressanl all vela hur Iransportstödd i dag skulle ha sett ul om alla herr Sellgrens moiioner hade bifallits. Om herr Sellgrens uppfinningsrikedom när del gäller irans-ijortstödd kan man utan överdrift säga atl den inte är av denna världen.

Jag har lagt märke till en lustig sak när man diskuierar iransportsiödel
och sjöfarten. 1 vanliga fall ömmar de borgerliga partierna mycket för
järnvägarna, men när vi diskuierar iransportstödd och sjöfarten har järn-   111

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Transportstöd for Norrland, m. m.

vägarna helt plötsligt blivit en stor bov i dramat. Skall yi utreda frågan om en konkurrenssnedvridning måsle vi vara överens om all del föreligger en sådan, och del är vi inle.

I miltenreservaiionen heter del:

"Vidare har de nuvarande bestämmelserna för transportstödet medverkat lill att varor utskeppats från annan hamn än som eljest skulle ha valts, eflersom vederbörande får en förmän genom biandtransportstödet. Detla missgynnar särskilt vissa Norrlandshamnar."

Detla är ett myckel allvarligt påstående. Menar reservanierna all man på detta säll spekulativt utnyttjar transporlslödd? Om del förekommer skall det nalurliglvis ske en översyn av iransportstödd i detla avseende.

Hert CLARKSON (m) kort genmäle;

Herr talman! Inle kan väl herr Öslrand ha räll i all vi, när vi diskuierar iransportsiödel lill Norrland, inle får diskutera del ur alla aspekter. Och miljöaspekten är en viktig del av hela frägekomplexei. Del är faktiskt så all man ur både trafiksäkerhdssynpunkl och allmän miljösynpunkt skulle vinna mycket med ett konkurrensneutralt transportstöd för Norrland, och då är det vår skyldighet all diskutera della frågekomplex ur alla synvinklar. Jag hävdar alt herr Östrand har fel när han intar den ståndpunkt som han gav uttryck för i talarstolen.

112

Hert SELLGREN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag börjar ana orsaken lill atl herr Öslrand är istadig som en häst när det gäller frågan om en undersökning av konkurrensförhållandena. Man bör veta att del föreligger en konkurrenssnedvridning innan man undersöker frågan, menar herr Östrand. Behöver man undersöka del man vet? Kan herr Öslrand svara mig på den frågan? Visst behövde man undersöka frågan om transporlslödd över huvud laget innan man visste au del behövdes? Var del inle så all del kom ell opinionstryck från olika länsstyrelser och från olika grupper i samhällel till kommunikationsdepartementet, så atl man där var tvingad atl göra en undersökning? Först därefter kom väl transportstödet. Förklara del här närmare, herr Öslrand!

Hur skulle iransportstödd ha sell ut. om alla mina moiioner hade bifallits och hela min uppfinningsrikedom när det gäller utformningen av transportstödet hade utnyttjats, undrade herr Östrand. Ja. del skulle ha varit en betydligt större utjämning i fraktkoslnadshänseende mellan landets nordliga delar och de sydliga delarna. 1970 var iransporlkosi-nadernas förhällande till omsättningen - om man lar det som mållslock - för Norrbottens och Västerbottens län 7.4 % i genomsnitt, för Västernorrlands och Jämtlands län 6,4 96 medan det för Smålandslänen var 5,3 96. Norrbollens län hade alllsä 40 96 högre iransporlkoslnader, räknai på den totala omsättningen, än Smålandslänen. Nu har vi för dessa nordliga delar av landei 35 % fraklbidrag för vissa ullagna produklslag. Del är långt kvar till en total utjämning enligt det här schemat. Även om

detla inte är en exakl måttstock så är del dock en riklgivare. Nr 120

Sedan ömmar vi i miltenparlierna väldigl mycket för sjöfarten, medan     Torsdaeen den vi vid andra lillfällen visar slor ömhet för järnvägen och vill stödja den,           : in-ig

sade herr Öslrand. Ja, var sak skall ha sin plats i samhällel. De tyngsta     __

fraklslrömmarna bör ske via sjöfarten. Sjöfarten är värt baslransporlmedel      Transportstöd för som inle får slås sönder av konkurrenssnedvridande transportstöd eller     Norrland, m. m. andra faktorer. Därnäst kommer järnvägen. För mindre och snabba transporter, även långväga, behövs lastbilen, och för ytterligare snabba transporter och sändningar behövs fiygel. Det finns en gradering i behovsskalan, där sjöfarten inle far spelas ul.

Herr ÖSTRAND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Först någol om herr Sellgrens uppfinningsrikedom. Han sade all transportstödet hade varit mycket bättre, om hans moiioner hade blivil bifallna. Men herr Sellgren är relativt ensam om den uppfattningen i utskoiid.

Sedan lillbaka lill konkurrenssnedvridningen, som del talades om beträffande sjötransporter. Jag har tidigare sagt att det är själva transportavståndet som skall stödjas. Kostnaderna per tonkilometer är för bil ungefär 16 öre, för järnväg 8 öre och för båt ca 3 öre. Del är alllså en väsenilig skillnad mellan kostnaderna per tonkilometer.

Om man tar reda på hur myckel av del transportstödsberättigade godset som transporteras på sjön, skall man finna atl högsl 5 96 av intransporten sker på sjön och 20 96 av uttransporten. Problemet för sjöfarten är inte undervägskosinaderna utan andra kostnader. 70 96 av sjöfartens loiala transportkostnader är hanteringskostnader i hamnarna. Farlygskosinaden är 15 96 och hamnavgifien 15 96. Underiagel för linjdrafiken har också urholkats genom övergången lill systemtransporter. Därigenom har betydande transportvolymer överförts till landtransporter-detta oberoende av iransportstödd. Samma problem upplever företagen både i södra och mellersta delarna av Sverige. Förelagens krav pä en myckel lilen lagerhållning är många gånger av avgörande betydelse för valet av trans-porlsäll.

Med detta, herr talman, vill jag än en gäng slå fasl att sjöfartens problem inle har att göra med transporlslödd, ulan sjöfartens problem hänger intimt samman med del arbele som pågår inoiri trafikpolitiska ulredningen.

Herr andre vice talmannen anmälde att herr Sellgren anhållit atl till protokollet få antecknat att han inle ägde rätt lill ytteriigare replik.

Hert MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr lalman! Jag vill med några ord ge min syn pä de frågor som aktualiserats i motionerna 502, 813 och 2022. Det gäller alllså förslag om transportstöd även lill sjöfarten.

I utskottets betänkande hänvisas till alt departementschefen redan i       113

8 Riksdagens inotokoll 1975/76:119-120

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Transportstöd för Norrland, ni. m.

114

sin proposilion år 1970 framhöll all sjölransporlerna av olika skäl var av den karaktären alt de borde falla utanför iransportsiödel. Del gällde då främsi atl de omfattade mäss- och bulktransporter men även all varugrupperna inle var av den karaktären atl de kom in i delta sammanhang. Del har herr Öslrand redan framhållit. I propositionen framhölls emellertid också att Iransportsiödel inte på någol väsenlligl sätt skulle få rubba konkurrensförhållandena på transportmarknaden mellan de olika trafikgrenarna och iransporiföreiagen inom dessa.

Del är främst pä denna punkt som olika företrädare för sjöfarten riktar in sig, när de går till storms mot att transportstödet är begränsat till landsväg och järnväg. Inte minst har della gälll och gäller fortfarande Vänersjöfarten. Rederierna vid Vänern men också hamnförvaliningarna, t. ex. i Karislad, har gjort upprepade uttalanden om att transportstödets nuvarande utformning verkar konkurrensförändrande pä Vänersjöfarten. Mot bakgrund av de satsningar som staten gjort genom utbyggandet av Trollhälle kanal är del angeläget all det här snedvridna förhållandet rättas till, har man framhållit. I annat fall kommer inle utbyggnaden av kanalen att få den effekt som avsågs. Det bör väl i del här sammanhanget påpekas all kommunerna runt Vänern också gjort omfattande investeringar för att dra nylla av kanalulbyggnaden.

En av anledningarna lill alt transporter till sjöss undantogs från iransportsiödel var all kostnaden för sjötransporter inte är lika avståndsberoende som kostnaden för landtransporter. I de motioner som under två föregående år har tagit upp Vänersjöfartens problem har det betonats all detta endasl gäller i liten utsträckning för transporter pä Vänern och Trollhätte kanal. Kostnaderna för transporterna består där till betydande del - 40-50 96 - av seglaiions- och kanalavgifler samt passagekoslnader i Göteborgs hamn. Genomfarten i Trollhätte kanal är också tidskrävande.

Det är väl ingen tvekan om -jag vill säga del mol bakgrund av den diskussion som har förts här tidigare - all sjöfarten renl allmänt är en miljövänligt och samhällsekonomiskt fördelaktigt iransporisäti. Detla var väl den yttersta bevekelsegrunden lill att riksdagen år 1973 beslutade atl trafikpolitiska ulredningen borde behandla även sjöfartens roll i trafikpolitiken. Vi har också i vpk-molionen 1544 för i år föreslagil salsning på vidareulveckling av kuslsjöfarlen. kanaler och andra inre vattenvägar. Vi ser då sjöfarten som ell medel all i första hand avlasta landsvägarna.

Riksdagen beslutade ju sedan under våren 1975 alt frågan om transportstöd till Vänersjöfarten skulle hänskjuias lill trafikpolitiska utredningen. Regeringens skrivelse i ärendet överlämnades lill ulredningen hösten 1975. Trafikpolitiska ulredningen har därefter tillsall en särskild arbetsgrupp med uppgifi alt bereda de sjö fa ris frågor som ulredningen anser sig ha anledning all la upp inom ramen för sill uppdrag. Däri ingår då som särskili angeläget all la upp inrikessjöfarlens framlida betingelser och frågorna angående sjöfarten på Vänern. Expertgruppen är nu i verksamhd, och del harsaglsatl man skall göra en förslå redovisning av sill arbele lill hösien.

Enligt min uppfallning ger de direktiv som arbetsgruppen fåll utrymme för en så all säga bred behandling av sjöfartens villkor. Inte minst de påpekanden och förväntningar som vid olika tillfällen uttryckts frän trafikutskottets och riksdagens sida har givit underiag för en sådan behandling. När utredningen t. ex. skall behandla sjöfartens framtida villkor, får det väl anses vara självklarl all man inte kommer förbi frågan om ett eventuellt transportstöd lill denna verksamhet. All frågan om transportstöd lill Vänersjöfarten skall behandlas av ulredningen talar ju för det. I expertgruppen ingår också företrädare för sjöfartsnäringen.

Jag vill med della ha sagt alt den undersökning man talar om i reservalion nr 1 kan komma till slånd under utredningens arbele. Om del är på del viset all iransportsiödel lill landlransporter har medfört en sådan snedvridning av konkurrensförhällandena att detla varit avgörande orsak lill överfiyttning från sjötransport till landlransport -jag säger del hell förutsättningslöst - måsle del ju komma in i della sammanhang.

Herr lalman! Med hänvisning lill del sagda yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Transportstöd för Norrland,  m. m.

Herr SELLGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! En stor del av det herr Magnusson i Kristinehamn sade håller jag med honom om, men del hade egentligen all göra med trafikpolitiska frågor och sjöfartens betingelser i allmänhet och inte så förfärligt myckel med transportstödet. Men herr Magnusson kom ändå fram lill att det skulle kunna tänkas atl utredningsarbetet kommer alt visa all sjöfarten behöver transportstöd. Han sade tidigare all för Vänerns del har transportstödet för landlransporter haft en konkurrenssnedvridande effekl.

Då vill jag bara helt stillsamt fråga herr Magnusson: Varför kunde inle herr Magnusson stödja att även övrig sjöfart som berörs skall kunna komma med i undersökningen om eventuell konkurrenssnedvridning? Jag är så myckel mera förvånad över det resonemang herr Magnusson för. eftersom han vanligtvis är mycket logisk, klar och konsekvenl, i sill tänkesätt utifrån sina ulgångspunkter. Här borde hans direkta slutledning bli all stödja reservation nr 1.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk) kort genmäle;

Herr lalman! Vad jag försökte anknyta lill i mill inlägg var all det har förekommit en omfattande deball om att transportstödet borde utsträckas lill sjöfarten. Inte minst har della diskuterals i Väneromrädet av företrädare både för rederinäring och hamnförvallningar.

När vi diskuterat saken i trafikuiskoilel har jag påpekat all del finns en hel rad andra utgifter för Vänersjöfarten som man i första hand borde lilla på, t. ex. passeringskostnaderna för Trollhätte kanal och även Göteborgs hamn. Men eflersom kravei har framförts väldigl slarki har della resulterat i atl frågan om transportstödet för Vänersjöfarten hän-

115

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Transportstöd för Norrland, m. m.

skjutits till trafikpolitiska utredningen.

Jag sade förut atl om del nu skulle vara så att det förekommil konkurrenssnedvridning, då måsle denna fråga komma upp pä någoi säll i den trafikpolitiska ulredningen. Därför menar jag all reservalion 1. som herr Sellgren gjort sig till förespråkare för här, i och för sig inte är nödvändig. Hur skall man kunna diskutera frågan om sjöfartens villkor och om transportstödet för Vänersjöfarten ulan atl i någon män också dra in den övriga sjöfarten?

Hert SELLGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Brislen på konsekvens i resonemangei hos herr Magnusson i Kristinehamn kvarstår. Annars skulle herr Magnusson redan i fjol ha varit med om att rösta på vår reservation, där vi tog med både Vänern och oslkuslhamnarna. Jag vill inte gå längre i resonemangei, men jag skulle vilja veta vad herr Magnusson säger om Svenska hamnarbetarförbundets reaktion i den här frågan. Där har man klart upplevt att hanteringen i hamnarna minskal efter transportstödets införande.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk) kort genmäle:

Herr talman! För tvä år sedan väcktes den första motionen från riksdagsmän som bodde längs Vänern om alt undersöka Vänersjöfartens roll. Även transportstödet var med i den bilden.

Vid behandlingen i trafikutskottet lyckades jag fä igenom en formulering som gick ul på att man skulle följa denna fråga med uppmärksamhet. Något annat gehör fick jag inle den gången.

Vis av skadan tänkte jag i fiol så här: Det finns ändå så många andra faktorer som spelar in när det gäller Vänersjöfarten, och därför borde man angripa dem i första hand.

Men nu vart riksdagens beslul sådant all transportstödet även skall las med i den trafikpolitiska undersökningen. Eftersom delta är ett faktum, kommer man inle ifrån denna behandling i trafikpolitiska utredningen. Herr Sellgren, som själv är med i den utredningen, har ju alla möjligheter atl bevaka att man får en sådan inriktning på arbetet. Jag vill avvakta den behandlingen innan jag är beredd lill annal slällningstagande.

Som jag sade förul kan jag inte vela huruvida denna konkurrenssnedvridning är vad som påslås från sjöfartshåll. Jag tror. som herr Öslrand sade. alt det finns andra faktorer som också spelar in och gör att sjöfarten kommil i en sämre belägenhet.

116

Hert BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Föreliggande utskottsbetänkande behandlar jämväl motionen 233. där jag lillsammans med förste vice talmannen Bengtson hemställt atl riksdagen hos regeringen anhåller om sädana direktiv till leletaxeulredningen all dess arbele skall syfta lill en för hela landei enhetlig telefontaxa.

De här tankegångarna om en enhetlig telefontaxa är ingen direkt nyhet. Jag vill erinra om all samma motionsyrkande av oss har framställts vid lidigare riksmöten. Vi har bl. a. åberopat rättvise- och jämlikheissyn-punkter som grund för yrkanden om en enhetlig taxa. Samma skäl borde föreligga för en enhetlig telefonavgift som för befordran av brevförsändelser oavseii avståndet orter emellan. Genom att vi har fått ett utbyggt ledningsnät med aulomalisk koppling bör det, såvitt jag förslår, inte föreligga några tekniska hinder.

Ulskollel erinrar om alt televerket den 1 april 1974 sänkte avgifterna för samlal med avstånd över 450 km under kvällstid och under veckoslul med 20 96. Vidare nämner ulskoltet atl molsvarande sänkning ett kvartal senare gjordes av daglaxan mellan 08-området, dvs. Slockholm, och Norrland och all en liknande sänkning kommer alt ske den 1 juli 1976 för övriga delar av landei. Vidare kommer beslutade taxesänkningar lill och från regioncentra saml inom kommuner all vara hell genomförda under år 1976. Dessa ålgärder är glädjande och innebär en viss kostnadsutjämning, dock icke pä långa vägar i lillräcklig utsträckning.

Målsättningen bör vara en för hela landei enhetlig telefontaxa, och jag noterar vad ulskollel i sin skrivning anfört om vikten av att det utredningsarbete som bedrivs av leletaxeulredningen snarast fullföljs och alt resullalel överensstämmer med vad riksdagen tidigare uttalat om långtgående utjämning av telefontaxorna.   ■

Det är min förhoppning, herr talman, all utredningsarbetet skall leda till atl vi får en enhetlig telefontaxa för hela landei. Jag tolkar utskottets skrivning positivt, och även om utskottet inte i klartext anger målsättningen för hur långl utjämningen skall ske är dock utskottets skrivning sä positiv att jag finner det föga meningsfullt all yrka bifall lill moiionen 233.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Transportstöd för Norrland, m. m.

Hert ÖSTRAND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall inle ge mig in i någon polemik med herr Börjesson i Falköping. Jag vill bara säga att utskottet i sin behandling av moiioner i den här frågan, inle bara i år ulan även tidigare, har varit för en myckel långtgående utjämning av telefontaxorna.

Men jag vill inle med delta ha sagt att utskottets lanke i princip har varit alt utjämningen skall vara total. Det får naturligtvis konsekvenser i vissa avseenden. Skall man ha en total utjämning måste det ske på bekostnad av en viss höjning av vissa samlal. Man kan skilja pä tre lyper av samtal: lokalsamtal, närsamial och rikssamtal. Ser man på den procentuella fördelningen finner man när del gäller bostadsabonnemang all hela 69 96 av samtalen utgörs av lokalsamtal, 12 % av närsamtal och 19 96 av rikssamtal. Skall man göra en total utjämning måste det nalurliglvis gå ul över lokalsamtalen, som är helt dominerande. Jag vill bara ha del sagt som en lilen upplysning i sammanhanget.

117

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Transportstöd for Norrland,  m. m.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c) kort genmäle:

Herr lalman! Om herr Öslrand hade lyssnai pä vad jag sade, hade han vetat atl jag inte framhöll alt utskottet har den uppfattningen atl man skall syfta till en total utjämning. Del var en önskan från mig alt målsättningen skall vara denna. Sedan'kan jag naturligtvis villigt erkänna alt en total utjämning medför vissa konsekvenser. Man får väl då pä någol sätt kompensera de merulgifler som uppslår genom en sänkning av avgiften på de långväga samtalen. Detla måsle nalurligtvis gä ut över närsamlalen. Man kunde tänka sig en ny form av samlalsavgifter, t. ex. sä atl del för samlal på mer än tvä perioder ulgår högre avgift.

Kvar står ändå det förhållandet alt man för postbefordran har enhetliga avgifter, som är lika stora oavsett om ell brev går 1 km eller om det skickas 100 mil. Det är väl ingen som ifrågasätter del rikliga i delta. Enligt mint resonemang skulle del kunna vara lika nalurligl att ha en enhetlig telefontaxa för hela landet. Det kan länkas all det lar sin tid, men jag tror i alla fall all vi på sikt kommer dit i jämlikhetens och solidaritetens namn.

Hert ÖSTRAND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker inte alt del är rikligl att i delta sammanhang göra en jämförelse mellan avgiften för postbefordran och taxan för telefonsamtal. Vid postbefordran transporterar man ändå posi från en region lill en annan. Ser man pä den procentuella fördelningen av telefonsamtalen finner man all den övervägande delen är lokalsamtal.

Självfallet kan man åstadkomma en total utjämning, men om det inle skall ske på bekostnad av en höjning av taxan för lokalsamtalen, måste väl samhället gå in med stöd i del här avseendet. Jag tror inle alt del finns någon majoritet för den principen när del gäller teletaxorna.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag kan försäkra herr Öslrand all del är en mycket stark opinion lill förmån för en enhetlig telefontaxa. Man har under den sista liden både i brev lill mig och i tidningsinsändare ställt frågan om del kan vara riktigt alt de som bor t. ex. 40 mil från Slockholm skall behöva betala högre telefonavgift för samtal dit än de som bor l. ex. någon mil utanför Stockholm. Jag tycker all min jämförelse med posllaxan är fullt tillämplig. Del är ingen som drömmer om atl man skall införa skilda avgifter för postbefordran mellan olika orter.

Hert LÖVENBORG (vpk):

Herr lalman! För all i all korthet anknyta lill den lidigare debaiien vill också jag säga all herr Sellgren i långa stycken hade en stark och logisk argumentation för reservalionen 1 och för sina tankegångar i övrigl. Jag lycker atl man allvarligt måste pröva frågan om etl lämpligt frakisiöd också för den typ av transporter som han talade om. Del är nalurliglvis lämpligl all gods som bättre kan transporteras sjövägen inle tvingas över

pä landsväg. Sjötrafik är ju i mänga fall en hell överlägsen Iransportform.

Här handlar del inte bara om Vänersjöfarten, utan vi måste se frågan i ell betydligt större sammanhang. Vi är, som herr Magnusson i Kris-linehamn sade, inle beredda att stödja reservationen, men nog finns del anledning all rätt noga fundera över frågan i hela dess vidd.

Vi har i moiionen 446 och i följdmolionen 447 krävl uiredning om och förslag lill ell särskili frakisiöd för alt främja industriell spridning inle minsl med utgångspunkt i det nya som trots allt kommer atl ske vid Norrbollens Järnverk.

Vi framhåller i vår motion all en planmässigt utbyggd induslrispridning utgående från NJA kan bli etl slarki bidrag i ansträngningarna all skapa sysselsättning i andra kon-imuner. Stora delar av Norrbollens väldiga län befinner sig ju nämligen i bakvallen, och satsningen i Luleäomrädd förbättrar inte situationen i Tornedalskommunerna och andra indalskommuner, utan den förvärrar problemen.

Det är mol den bakgrunden del måste anses nödvändigl atl försöka finna olika vägar för att motverka arbetslöshet och avfolkning i dessa kommuner. Man kan när det gäller så här slora avslånd inte gå förbi frakternas betydelse i sammanhanget.

Del statliga regionala fraklslödd infördes 1971 och kompletterades i januari 1974. Jag håller med dem som har påpekat dess positiva betydelse, men det slår också klart all del var olillräckligl för all klara de inomregionala problemen. Fraktkostnaderna är fortfarande etl av de slora hindren för industriell spridning.

1 Länsprogram 1974 för vårt län ulvecklas den problematiken i de här ordalagen, vi]ka knyter an till framför alll det stora slalliga företaget:

"NJA har som lidigare redovisats lagt ul tillverkning av fartygsinredningar till arbetsmarknadsverkets anläggningar i Överkalix och undersöker möjligheterna all förlägga annan lyp av lillverkning lill Kalix. Skälen härför är dels praktiska - verksamheter som renl lekniski kan ligga uianför NJA:s hårt ansträngda indusiriområde i Luleå lar ej dyrbart utrymme i anspråk - och dels regionalpoliliska - arbete uianför Luleå minskar pressen på Luleå och ökar anlalet arbelslillfällen i andra kommuner. Men arrangemanget innebär förelagsekonomiska nackdelar, framför alll på transporlsidan. De produkter varom här är fråga - dels råvaran från NJA och dels den färdiga produkten från filialföretagei har alllid etl relativt lågt förädlingsvärde. Som exempel kan nämnas en aktuell produkt med ell förädlingsvärde på 200 kr./ton varav det kalkylmässiga överskottet före frakter uppgår lill ca 20 kr. Fraktkostnaden frän NJA till Haparanda av råvaran lill denna produkt uppgår till 57 kr. Av de färdiga produkterna levereras 80 % lill kunder i- Mellansverige medan 20 96 går tillbaka till NJA. Transportstöd erhålles emellertid endasl för den del av alla transporter som går från Haparanda lill Mellansverige. Transporten av råvara frän NJA lill Haparanda och iränsporlen av färdiga produkler från Haparanda till NJA omfattas ej av iransportsiödel. Vid en produktion på 10 000 ton per år (ca 100 sysselsatta) uppgår merkost-

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Transportstöd fÖr Noirland, m. m.

119

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Transportstöd för Norrland, m. m.

naderna för transporter i Haparanda-alternativet jämfört med förläggning i direkt anslutning till NJA lill ca 800 000 kr. per år. Av della belopp utgör frakterna inom länet ca 90 %. Överskottet före frakter uppgår till ca 200 000 kr. per år. Projektet kan följaktligen ej realiseras."

Utskottet tar här inte ställning lill vän motionskrav ulan hänvisar lill den arbetsgrupp som främst har att behandla sysselsättningsfrågorna i Tornedalen. Nu vill jag säga all del här inte är någol problem som enbart handlar om Tornedalen även oni den kommunen befinner sig i ett sällsynt utsatt läge. Det handlar om atl fä ell syslem som också gynnar Arieplog, Arvidsjaur, Jokkmokk och vissa andra regioner.

Men man kan la Pajala kommun som ell exempel på hur illa ställt och hur angelägel del är atl problemen tacklas frän skilda utgångspunkter. År 1950 hade kommunen 15 198 invånare. 1969 hade befolkningstalet rasat till 14 165 för atl 1970 vara nere i 10 784. Senasle årsskifte hade man nått botienlägd 9 433.

Men länsstyrelsens fiiliga utredare har också blickat in i framliden. Enligt den prognosen kommer samma kommun all 1980 ha 7 749 invånare. Man har också gjort en prognos som går fram till 1990, och då skulle samma kommun vara nere 16 811 invånare. Kommunen skulle alltså mista halva sill befolkningstal på drygt 20 år. De siffror som man räknai fram lill 1980 och 1990 kommer atl gälla om ingenting radikalt sker.

Jag vill inle åstadkomma en lokaliseringspoliiisk eller regionalpolitisk debatt här i dag. Jag har redovisat dessa siffror enbart för atl belysa hur alarmerande lägel är för en enstaka kommun som Pajala. Det finns flera inlandskommuner i delta jällelän som jag kunde redogöra för på samma sätt, men jag skall avstå frän della i denna omgång.

Jag tror självfallet inte att dl förbättrat fraktslöd kommer all lösa problemen. De kan bara lösas genom all slalen verkligen går in för ett statligt industriporgram som omfattar också uppbyggandet av nya siats-industrier i olika delar av Norrbotten. Men en sådan positiv utveckling kan givelvis befrämjas genom tillkomsten av ett förbällral fraklstöd som också beaktar dessa problem.

Jag skall inte yrka bifall lill motionen. Vi har aklualiseral frågan, och man arbelar med den i den grupp som här har nämnts. Sker del emellertid ingenting på området skall vi självfallet återkomma i en eller annan form.

120

Hert SELLGREN (fp):

Herr lalman! Jag vill lacka herr Lövenborg för all han så erkännsaml delar min uppfallning när del gäller behovet av all undersöka frågan om en eventuell konkurrenssnedvridning mellan sjö- och landtransporter. Vad jag kan förstå är herr Lövenborg heller inte okänslig för den oro som hamnarbeiarna inom Svenska hamnarbelarförbundd har gett uttryck för belräffande denna överströmning. Herr Lövenborgs erkännande ändrar emellertid inle det faktum atl godset övergår från sjö- till land-transporter. Herr Lövenbörg kan inie hålla kvar dl enda ton på sjö-

iransportsidan om han inte säller handling bakom orden. Han förhindrar heller inle att arbetstillfällena minskar för hamnarbeiarna. Herr Lövenborgs uppfattning kan endasl få effekt om han är med om beslutel här i dag.

Jag kommer atl slå pä herr Lövenborgs sida och stödja honom när det gäller kravei på ett inomregionalt transportstöd så snart möjligheterna alt genomfora ell sådanl har utretts. Jag kommer att kämpa för detla.

I iransporlslödfrågan bör man inle la hänsyn lill om del är del statliga SJ eller den privatkapitalisliska sjöfartsnäringen som fraktar gödsel, ulan man bör eftersträva en riklig arbetsfördelning mellan de olika transportnäringarna och ell konkurrensneutralt transportstöd.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Tiaiisporlslöd för Norrland, iii. m.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag uppskattar herr Sellgrens uttalade stöd i denna fråga, och jag har tidigare framfört atl jag har en viss förståelse för herr Sellgrens synpunkter. Frågan är emellertid av så stor vidd atl del finns all anledning alt inle rusa i väg ulan att fundera en smula över konsekvenserna av ell frakisiöd av den typ som föreslagits. Del kan nämligen medföra problem av del slagel all slödpengar på etl mindre tilltalande sätt tillfaller redarkapiiald, och sådana konsekvenser bör man som sagt fundera över en smula. En utredning arbetar ju med dessa frågor, och vi bör avvakta de resultat som denna uiredning inom en icke alllför avlägsen framlid borde komma fram till.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1-5

Karnmaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottels hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av herr Sven Gustafson i Göteborg m. fl. saml 3:o) reservationen nr 2 av herrar Lolhigius och Clarkson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Clarkson begärde volering uppiogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Clarkson begärt volering även beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 17 mom. 6 antar reservalionen nr 1 av herr Sven Gustafson i Göteborg m. fl. röslar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontrapropositionen i nämnda votering aniagil reservalionen nr 2 av herrar Lolhigius och Clarkson.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Transportstöd för Norrland,  m. m.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-propositionen. Då herr Clarkson begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 115

Nej -   48

Avstår - 142

1 enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller trafikulskottds hemställan i belänkandet nr 17 mom. 6 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 1 av herr Sven Gustafson i Göteborg m. fi.

Vid omrösining genom uppresning förklarades Ivekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröslningsapparal verkslälldes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 153

Nej - 153

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på all ärendei skulle dels återförvisas lill utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr andre vice talmannen nedlade i rösiurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr andre vice talmannens anmodan herr Mellqvisl (s) ur urnan uppiog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallil utskottets hemställan.

122

Mom. 7

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 3 av herrar Lolhigius och Clarkson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Clarkson begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller trafikutskoueis hemställan i betänkandet nr 17 mom. 7 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 3 av herrar Lolhigius och Clarkson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fierlald av kammarens ledamöler ha röstal för ja-proposilionen. Då herr Clarkson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 258

Nej -   47

Avstår -      1

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Stöd till icke lönsam busstrafik

Mom. 8-10

Kammaren biföll vad utskotld i dessa moment hemställt.

§ 2 Stöd till icke lönsam busstrafik

Föredrogs trafikulskoltets betänkande 1975/76:20 med anledning av propositionen 1975/76:100 såviii avser anslaget lill Statligt slöd till icke lönsam busstrafik jämte motioner.

Hert SELLGREN (fp):

Herr lalman! Ell enigt utskott har med anledning av de motioner som väckis om slöd lill olönsam busstrafik, motionerna 1542 och 1611, hemställt att riksdagen ger regeringen till känna vad utskotld anfört belräffande det Slalliga siödet lill icke lönsam busstrafik.

I moiionerna har vi bl. a. påtalat bristerna i nuvarande avgränsning mellan lokal och regional busstrafik saml alt stödd är begränsat lill endast två dagliga dubbellurer.

Siödet lill lokal busstrafik kan inte begränsas lill endasl trafik mellan kommuncenlra. Särskilt inom ytslora kommuner medfördetta ekonomiska åtaganden som inle har motsvarighet i yimässigt mindre och ofta ekonomiskt starkare kommuner. Vi anser atl stödd bör ulgå även då en av orterna inle är kommuncenlrum. Det hjälper inle atl förordningen om det statliga stödet till regional landsbygdstrafik klart lalar för alt hänsyn skall las lill ytslora kommuner. Bussbidragsnämnden har ändå benhårt hållit sig till en stram tolkning av förfaliningsiexien, och det är inte bra.

Begränsningen lill endasl tvä dagliga dubbelturer för slalligl slöd utgör också ell hinder för en rationell lösning av kollektivtrafiken i många delar av landei, inle minst på Gotland och i Norrland. Delta framkom med all önskvärd tydlighet när berörda länsstyrelser avlämnade sina yttranden belräffande departementschefens förslag lill nedläggningspröv-ning av persontrafiken på åtla järnvägsavsniii. De fiesta länsstyrelserna angav som villkor fören evenluell nedläggning atl lillfredssiällande irans-porlförsörining med landsvägsbussar kom lill stånd. Därvid krävdes också stöd lill fier än tvä dagliga dubbellurer.

Bakgrunden lill länsstyrelsernas oro var klar. Sedan SJ lagl ner persontrafiken på en järnväg och ersatt denna med en bussförbindelse, visar

123

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Säkerhetsbestämmelserna vid transport av farligt gods med passagerarflygplan

det sig ganska snart alt även busstrafiken går med förlust. Då kommer man lill kommunerna och begär ekonomisk ersättning. Om inte kommunerna går nied på detta hotas även denna linje med nedläggning. Etl sådanl förfaringssätt skapar osäkerhet i trafikförsöriningen och onormal ekonomisk belastning för kommunerna i den mån de går med på all betala underskolld. Har staten för avsikt all genom bidrag ge stadga åt kollektivtrafiken på landsbygden bör också erforderiigt stöd utgå därefter. Därför är länsstyrelsernas och kommunernas krav all antalet bidragsgrundande dubbelturer i den lokala och regionala busstrafiken utökas myckel välgrundat.

Ulskollel har alltså i år instämt i motionärernas synpunkier och finner dem vara av betydelse. Utskotld pekar också på del utredningsarbete som nu går in i sill slutskede. Även. della har vi motionärer förslåelse för. Vi kan därför endasl underslryka utskottets mening atl regeringen bör fästa uppmärksamhet vid frågorna då ny bidragskonstruklion ular-. betas.

Herr lalman! Med detla vill jag förklara mig tillfredsställd med den behandling som moiionerna har fått i ulskollel, och jag yrkar bifall lill ulskoilds hemställan.

Överläggningen var härmed slutad-Utskottets hemställan bifölls.

§ 3 Säkerhetsbestämmelserna vid transport av farligt gods med passagerarflygplan

Föredrogs trafikutskotlels belänkande 1975/76:21 med anledning av motion angående säkerhetsbestämmelserna vid transport av farligt gods med passagerarflygplan.

124

Herr LUNDGREN (s):

Herr lalman! Den 24 november 1974 inträffade etl otäckt olyckslillbud på Arianda flygplats. Olyckstillbudd upprörde många, såväl allmänhet som ansvariga tjänstemän. En 25-litersdunk fenol ombord på eu passagerarflygplan läckte - fenol är ell myckel farligt gift.

Olyckstillbudd föranledde mig all några dagar senare här i riksdagen ställa en enkel fråga till kommunikalionsminislern. om han ansåg del vara olämpligt all bl. a. miljöfarliga gifter får mediagas som flygfraki i passagerarplan och vilka åtgärder som i så fall bör vidlagas för all ändra de nuvarande bestämmelserna. Statsrådet hänvisade bl. a. till en det året. alltså 1974. tillsatt särskild skandinavisk arbelsgrupp med uppgifi all se över hanteringen av farligt gods och, om del visar sig nödvändigt, utarbeta förslag lill ändrade föi;eskrifter. Liknande svar har irafikulskollei lämnal på de ivå moiioner som Sture Palm och jag har lämnal in, dels i januari

1975, dels i januari i år.

Svaren är nalurligtvis formellt riktiga. Men likafullt är de inle tillfredsställande. Under liden som utredning pågår föreligger risk för alt man kan fortsätta atl nonchalera säkerheten. Jag antar all utskotld delar dessa mina farhågor. Utskotld skriver nämligen:

"Med hänsyn lill frågans vikt finner utskottet det vara angeläget att ifrågavarande utredningsarbeten påskyndas."

Jag antar vidare atl vi är överens om all säkerheten sätts främsi endasl om ett förbud atl frakta livsfarliga gifter i passagerarflygplan införs. Om del i yttersta undantagsfall trots alll kan vara nödvändigl all frakta fariigt gods i passagerarflygplan. så måste möjligheterna atl kontrollera att säkerhetsbestämmelserna verkligen följs vara betryggande. Straffåtgärderna mol den part som ändock måhända bryter mol bestämmelserna måste dessuiom vara myckel kraftiga.

Det kan också vara motiverat att påpeka, alt giftigt gods kan medföra allvarligare olycksrisker vid flygtransporter än vid landtransporter, troligen även allvarligare än vid sjötransporter. Spridningsområdet är nämligen slörre vid ett flyghaveri och dessuiom nästan omöjligt all fastställa gränserna för.

Jag antar som sagt atl ulskollel och jag egentligen är överens. Jag skulle uppskatta att få det bekräftat av utskottets ordförande. Samtidigt vill jag fråga om han kan säga när utredningsarbetet beräknas vara färdigt.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Säkerhetsbestämmelserna vid transport av farligt gods med passagerarflygplan

Hert SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr lalman! När del gäller transport av farligt gods med passagerarplan är två saker viktiga: för det första att man har bestämmelser som är tillfredsställande och för det andra atl det finns en ordentlig kontroll av all bestämmelserna efterlevs. Det var väl i båda dessa syften som den skandinaviska arbetsgrupp tillsattes, som herr Lundgren här talade om.

Nu är del så all dt iniernalionelll arbele pågår i lATA och ICAO, och vi vet av erfarenhet atl del lar myckel lång lid. Därför riänsigör den skandinaviska arbetsgruppen delvis som en påtryckningsgrupp. Och enligt de upplysningar som vi har fäll i utskottet kommer den atl i vår lägga fram förslag lill vissa bestämmelser för civil luftfart, där del görs yllerligare preciseringar pä detla område också när del gäller farlig last. Men vi har väl ändå en känsla av all arbetet i den arbetsgruppen skulle kunna intensifieras, och det är inle utan orsak som utskottet skriver sä som herr Lundgren citerade, alltså all utskottet med hänsyn lill frågans vikt finnerdet vara angeläget att ifrågavarande utredningsarbete påskyndas. Och eflersom det nu finns en representant för kommunikationsdepartementet i kammaren vill även jag säga atl jag är myckel tacksam om n-ian från departementets sida uppmärksammade denna fråga och såg till atl arbetsgruppen verkligen arbetar så snabbt som någonsin är möjligt.

När det gäller syftel är herr Lundgren och ulskollel helt överens.

125

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Säkerhetsbestämmelserna vid transport av farligt gods med passagerarflygplan

Hert LUNDGREN (s):

Herr lalman! Jag lackar för beskedet alt vi är överens. Del betyder väl atl om denna uiredning lägger fram ell förslag - förhoppningsvis i vår - så kan utskottet falla beslul som innebär en skärpning av bestämmelserna, nämligen om arbetsgruppen lägger fram förslag som vi lillsammans bedömer vara inle hell tillfredsställande.

Herr talman! Jag hade tänkt alt i milt första inlägg också säga någonling om ett par andra saker, men jag glömde det. Därför vill jag nu någol komplettera vad jag sade där.

Jag förklarade alt del kanske trots allt i yttersta undantagsfall kan vara nödvändigl all frakta farligt gods i passagerarflygplan. Jag vill som komplement lill detla säga atl del förefaller mig naturligt atl ha föreskrifter om all vissa transporter aldrig får fördas med passagerarflygplan utan endast med frakiplan. Del lorde inte finnas några väsentliga skäl för all frakta exempelvis explosiva ämnen i passagerarflygplan. Del kan väl inte heller finnas några skäl för att frakta för den mänskliga organismen livsfarliga ämnen i passagerarflygplan. Atl frakta radioakliva ämnen lillsammans med passagerare förefaller minsl lika omotiverat.

Jag vill också tillägga att eventuella ekonomiska vinster för avsändare och/eller för mottagare inle enligt mill sätt atl se får styra säkerhetsbestämmelsernas ulformning.

Del är bara, herr lalman, genom skärpta bestämmelser som jag tror alt vi kan komma till rätta med det här. De skärpta bestämmelserna kan gälla förpackningssidan eller sanktionssidan, men atl vi på något sätt måsle skärpa bestämmelserna är jag övertygad om. Jag är tacksam att ett enhälligt utskott tydligen delar denna min uppfattning.

Jag har för dagen, herr lalman. inle något särskilt yrkande, men jag avvaktar med stort iniresse utredningens resultat. Jag hoppas verkligen alt ulredningen i vår skall framlägga ell förslag.

Överläggningen var härmed slulad,

Ulskoltels hemställan bifölls,

§ 4 Föredrogs

Näringsutskottets belänkande

1975/76:33 med anledning av moiioner om förbud mot reklam frän flygplan

126

Skatieutskottets betänkanden

1975/76:57 med anledning av propositionen 1975/76:163 om en förbättrad

ulrikeshandelsslalislik. m, m, 1975/76:58 med anledning av molion om information lill skaitskyldig

om det totala skalle- och avgiftsuliagel, m. m.

Kammaren biföll vad ulskoltet i dessa betänkanden hemställl.

§ 5 Bouppteckningsplikten

Föredrogs lagutskottets betänkande 1975/76:16 med anledning av propositionen 1975/76:50 om ändring i ärvdabalken, m. m. jämte motioner.

Hert BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Jag ber om överseende för att jag nu lar lill orda. Eu enhälligt utskott står bakom betänkandet.

Jag har begärt ordel närmast därför atl jag har ell behov av atl ge ullryck för min glädje och tacksamhet över all en fråga som jag kämpat för i så många år nu äntligen blivit löst. Del gäller införandel av ett förenklat bouppleckningsförfarande i de fall då den avlidne är etl spädbarn som efterlämnar inga eller ringa tillgångar eller är en medellös person.

Jag motionerade i denna fråga första gängen 1961. Jag återkom med motionen 1963, 1964, 1966, 1967, 1971, 1972 och 1974, och nu äntligen är vi redo all om några sekunder fatta ett enhälligt beslul om ett sådant förenklat bouppteckningsförfarande. Det må tillåtas mig atl uttrycka min glädje och tacksamhet över att vi efter så många år nu nätt det resultat som jag åstundade då jag första gången väckte min motion.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Boupptecknings-plikten

Statens vaitenfallsverks redovisningsprinciper

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 Föredrogs

Lagutskottets belänkande

1975/76:27 med anledning av proposilionen 1975/76:104 om godkännande av konventionerna den 29 mars 1972 om iniernalionelll ansvar för skada som orsakas av rymdföremål och den 14 januari 1975 om registrering av föremål som har sänts ul i rymden.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Statens vattenfallsverks redovisningsprinciper

Föredrogs näringsutskoitels belänkande 1975/76:47 med anledning av molion om statens vaitenfallsverks redovisningsprinciper.

1 detla betänkande' behandlades motionen 1975/76:842 av herr Petersson i Gäddvik m.fl. (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde att förslag till ändrade bestämmelser rörande statens vattenfallsverks redovisningsprinciper, med beaktande av vad i motionen anförts, framlades senast hösten 1976.

Ulskoltet hemställde atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:842.

127

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Statens vattenfalls-verks redovisningsprinciper

128

Reservation hade avgivits av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som ansett atl utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:842 hos regeringen begärde atl förslag till ändrade redovisningsprinciper för statens vattenfallsverk, med beaktande av vad reservanterna anfört, förelades riksdagen hösien 1976.

Hert PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr talman! Särskilda utskottet i riksdagen framhöll i samband med tillkomsten av kommunalskatlelagen är 1928 angelägenheten av atl staten, dä den uppträdde som konkurrent till enskilda företag, fick vidkännas i huvudsak samma kommunalskatt som de enskilda förelagen. Utskottet erinrade särskilt om den undantagsställning som staten intog i fråga om förelag vilka föll under valienfallsverkds förvaltning.

Konkreta förslag till begränsning av statens gäldränteavdrag för att uppnå likvärdig beskattning har framlagts av särskilda sakkunniga år 1929, av 1944 års skallesakkunniga och av en särskild sektion inom 1950 års skattelagssakkunniga. Frågan har emellertid inte föranlett andra åtgärder från regeringen än att man hänskjutit den till förnyade överväganden inom affärsverksulredningen, affärsverkskommittén och budgetutredningen.

År 1973 framhöll skatleulskottel all affärsverkskommitténs betänkande hade remissbehandlats men att det slutliga ställningstagandet lill förslagen hade uppskjuiits i avvaktan pä budgeiutredningens betänkande.

Såväl tvåkammarriksdagens bevillningsulskoll som enkammarriksdagens skalieutskoii har under årens lopp vid upprepade lillfällen underslrukii angelägenheten av atl statens vaiienfallsverk och enskilda kraftproducenter i möjligaste mån jämställs i konkurrenshänseende och atl verket bidrar lill kommunernas skatteintäkter i samma utsträckning som de enskilda kraftföreiagen.

Skaiieulskoiieis socialdemokratiska majoritet framhöll att den inle funnit anledning fränträda denna uppfattning. Den förutsatte dä, dvs. år 1973, all förslag lill lösning av frågan om valtenfallsverkels redovisningsprinciper skulle föreläggas riksdagen så snart della var möjligt - alllså samma formulering som riksdagens särskilda utskott hade använt redan är 1928.

Alla borgerliga enades vid samma lillfälle om att hemställa alt riksdagen i skrivelse lill Kungl. Maj:i begärde atl förslag till ändrade bestämmelser rörande statens vattenfallsverks redovisningsprinciper med beaktande av anförda synpunkter skulle föreläggas 1974 års vårriksdag.

Fru lalman! Ännu har vi inte fått någoi förslag från regeringen. Jag är helt övertygad om att om slallig verksamhet hade arbetat med sämre beskattningsregler än enskilda hade riksdagen inle behövt vänta 48 är och mer pä 3ii fä la del av ell förslag som riksdagen redan år 1928 sagt sig vilja ha snarast möjligt. Hur myckel förhalning tål riksdagen av en i denna, fråga tydligen helt självtillräcklig regering? För ingen i

denna kammare tror väl på allvar att det behövs mer än 48 år för att även ingående utreda denna detaljfråga och ge riksdagen förslag till en rättvis lösning? Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Under detta anförande övertog fru tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Statens vattenfallsverks redovisningsprinciper

Hert HAGLUND (s):

Fru talman! Jag kan trösta riksdagens ledamöter med att jag skall fatta mig synneriigen kort, eftersom herr Petersson i Gäddvik - såsom jag hade räknat med - har givit denna historiska redogörelse för behandlingen av ärendet.

Utskottet delar naturligtvis motionärernas uppfattning att det är hög tid att ett förslag läggs fram. Jag vill påstå all detta är den verkliga långköraren i riksdagen, eftersom frågan togs upp redan 1928. Det begärdes då en utredning. Sedan dess har en lång rad utredningar framlagts och motioner väckts.

Frågan om begränsning av statens gäldränteavdrag har, såsom herr Petersson också sade, behandlats av riksdagen 1963, 1967 och årligen sedan 1969. Nu yrkas i motionen 1975/76:842 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. att riksdagen hos regeringen begär att förslag till ändrade bestämmelser rörande statens vattenfallsverks redovisningsprinciper skall framläggas senast hösten 1976.

Utskottet redogör i korthet för frågans lidigare behandling och för de förslag som lagts fram av affärsverksutredningen och budgetutredningen. Utredningsförslagen innebär omfattande förändringar i nuvarande budgetsystem. Utskottet hänvisar i sitt betänkande till att finansministern i årets budgetproposition erinrar om dessa utredningsförslag och därvid nämner att det vid remissbehandlingen har framkommit ytterligare synpunkter som måste bearbetas före ett slutgiltigt ställningstagande. Beredning pågår f n. inom regeringskansliet och finansministern meddelar att han har för avsikt att återkomma till riksdagen när detta arbete är avslutat.

Utskottet tar fasta på detta finansministerns uttalande och hemställer med hänsyn härtill alt riksdagen avslår motionen.

Hert PETERSSON i Gäddvik (m):

Fru lalman! Jag är verkligen rörd över det förtroende som utskotls-majoriteten visar den sittande finansministern. Jag är nästan hell övertygad om alt vi måste byta finansminister för att få denna fråga löst.

Överiäggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades den förra

129

9 Riksdagens protokoll 1975/76:119-120

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Revisionen av

riksdagsföiyaltning-

en

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i belänkandet nr 47 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Regnéll och Hovhammar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 257 Nej -   49

§ 8 Föredrogs

Näringsutskottets betänkanden

1975/76:48 med anledning av propositionen 1975/76:158 om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges sladshypolekskassa och om stadshypoleksföreningar, m. m.

1975/76:49 med anledning av propositionen 1975/76:171 om statlig kursgaranti vid export

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 9 Revisionen av riksdagsförvaltningen

Föredrogs finansutskottels betänkande 1975/76:33 med anledning av riksdagens revisorers förslag angående revisionen av riksdagsförvaltningen.

130

Hert BÖRJESSON i Glömminge (c).

Fru talman! Finansutskottets betänkande nr 33 behandlar riksdagens revisorers förslag angående revision av riksdagsförvaltningen. Jag har begärt ordet i min egenskap av ordförande för riksdagens revisorer.

Det föreligger ell enhälligt belänkande, men berörda instanser är däremol inte eniga när det gäller de frågor som ligger bakom revisorernas skrivelse med förslag lill riksdagen. Jag skall inle beröra den praktiska innebörden i revisorernas förslag ulan den principiella sidan.

I det föreliggande betänkandet har finansutskottet - såviii avser de punkier i revisorernas förslag som behandlar sedelförslöringskoniorels plats i riksbankens organisation och periodiseringen i riksbankens och

rikgsgäldskontorets bokföring, om vilka skilda meningar råder mellan revisorerna å ena sidan och fullmäktige i riksbanken resp. riksgäldsfullmäktige å andra sidan - uttalat bl. a. följande: "Med hänsyn lill det grundlagsenliga ansvar som fullmäktige i riksbanken och riksgäldskon-lorel har för respektive verks förvaltning anser utskottet del inte lämpligt att riksdagen genom ell särskilt uttalande begränsar fullmäktiges handlingsfrihet i dessa fall."

Jag vill dä fråga utskottets talesman om detla är att lolka så, all om riksdagen följer sina egna revisorers förslag, skulle della utgöra en begränsning av fullmäktiges handlingsfrihet, som man inte vill acceptera. Jag vill vidare göra riksdagen uppmärksam på all det inle råder någon grundlagsenlig skillnad mellan revisorerna och fullmäktige i riksbanken resp. riksgäldskonloret.

Den formella ställningen för riksdagens revisorer är följande:

1. Revisorerna har riksdagens uppdrag all granska riksbanken och riks
gäldskontoret.

2.   Som revisorernas - ävensom riksbankens och riksgäldskontorels -huvudman är det bara riksdagen som kan och skall la ställning när del gäller ansvarsfrihet för riksbanken och riksgäldskonloret ävensom i andra frågor rörande revisionen av nämnda organ.

3.   Tas del nu föreliggande utskottsbeiänkandet ulan kommentarer, kan osäkerhet uppslå om revisorernas kompetens.

Riksdagen har som huvudman för dessa tre nämnda organ i den yttre riksdagsförvaltningen atl la slällning till frågor, som berör eller aktualiseras av den. Det ankommer vidare - som i det nu akluella fallet -på finansutskottet atl ge riksdagen underlag för sädana ställningstaganden. Delta kan inte ske, om vi följer finansutskottets betänkande.

Vad är det som gör alt jag kan säga delta om utskotlsförslagel? Jo, om riksdagen följer utskottets belänkande så långl det nu föreligger, har riksdagen inte lagit någon ställning, eftersom riksdagen är huvudman för riksdagens revisorer och övriga här tidigare nämnda verk. Men enligt finansutskottets förslag viker riksdagen undan - ulan att ge klart besked på denna punkt - vad gäller revisorernas förslag, som skiljer sig från bankofullmäkliges, all sedelförsöriningskonloret bör överföras lill annan avdelning i banken och krav pä en fullständigare periodisering av riksbankens och riksgäldskontorels inkomster och utgifter.

1 princip skulle jag egentligen vilja föreslå återremiss av föreliggande belänkande för att förhindra atl det beslul som riksdagen nu fattar kan anses såsom etl prejudikat, vilkel i fortsättningen kan bedömas hindra revisorerna i deras revisionella arbele. Men dä jag hoppas alt utskottets uttalande kan betraktas såsom en engångsföreteelse, nöjer jag mig med all göra detla ullalande lill kammarens protokoll.

Jag vill slutligen, fru talman, uttala min tillfredsställelse över atl delade meningar i övrigl inle synes föreligga om de riktlinjer som revisorerna dragit upp för revisionen av riksdagsförvaltningen och atl dessa riktlinjer sålunda kan läggas lill grund för revisionens fortsatta arbele.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Revisionen av

riksdagsföiyalining-

en

131

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Revisionen av

liksdagsfÖrvaltnliig-

en

Med hänvisning till vad jag här anfört har jag inget yrkande.

I detta anförande instämde herrar Gustafsson i Byske (c), Bengtsson i Landskrona (s), Palm (s) och Nilsson i Trobro (m).

Hert ÅSLING (c):

Fru lalman! Jag ber lill alt börja med alt få ta fasta på vad herr Börjesson i Glömminge anförde avslutningsvis, nämligen att _det i stort inte föreligger några delade meningar om de riktlinjer som skall ligga lill grund för revisionens fortsatta arbete. Vi har i finansuiskollets belänkande också betonat del beiydande mätt av enighet som numera råder belräffande de allmänna riktlinjerna för riksdagsrevisionen.

Den fråga som herr Börjesson aktualiserar i sitt inlägg är enligt vår uppfattning inle av den karaktär alt den motiverar de slutsatser herr Böriesson tycks vilja dra i frågan. Utskottet förordar alt revisorernas skrivelse delges fullmäktige, och det bör vad gäller den här akluella frågan vara tillräckligt all fullmäktige pä detla säll informeras om revisorernas synpunkier.

Jag ber, fru talman, atl få yrka bifall lill hemställan i finansutskottets betänkande nr 33.

132

Hert BÖRJESSON i Glömminge (c):

Fru talman! Jag tackar för det svaret frän finansutskottets ordförande och får väl lolka det så att riksdagens beslul i dag inle skulle ha någon prejudicerande betydelse för revisionen i fortsättningen.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10 Föredrogs

Finansutskottets betänkanden

1975/76:34 med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslag om

tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser

finansdepartementets verksamhetsområde 1975/76:35 med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslag om

tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såviii avser

statens allmänna faslighetsfond

Skatteutskottets betänkande

1975/76:59 med anledning av propositionen 1975/76:195 om ändring i lagen (1960:258) om utjämningsskalt pä vissa varor, m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 11 Ersättning för behandlingsskador inom sjukvården

Föredrogs lagulskollets betänkande 1975/76:17 med anledning av motioner om vidgad rätt lill ersättning för behandlingsskador inom sjukvärden.

I detta betänkande behandlades motionerna

1975/76:300 av hert Ahlmark m. fl. (fp),

1975/76:544 av hert Gillström (s),

1975/76:1100 av herr Carishamre m. fl. (m, s och c), vari yrkats att riksdagen hos regeringen begärde att medicinalansvarskommillén fick i uppgift all utreda och föreslå åtgärder syftande till obligatoriskt försäkringsskydd mol behandlingsskador i sjukvården,

1975/76:1112 av fru Marklund m.fl. (vpk), vari yrkats

1.   att riksdagen hos regeringen hemställde om utarbetande av en lag om allmän obligatorisk patientförsäkring, i enlighet med de principer som angetts i moiionen, att föreläggas riksdagen,

2.   atl riksdagen uttalade

a)   all även tandläkarhögskolorna borde ingå i en allmän patientförsäkring,

b)  atl äldre skadefall borde regleras enligt nu gällande försäkringsrättsliga regler och alt förslag härom av regeringen borde föreläggas riksdagen, och

1975/76:1115 av herr Nyhage m. fl. (m), vari yrkats alt riksdagen begärde atl regeringen på lämpligt sätt beaktade vad i motionen anförts om en inventering av patienter och personal samt ersättning rörande den s. k. sjukhussjukan.

Utskottet hemställde

1.    beträffande obligalorisk patientförsäkring att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1100 och motionen 1975/76:1112 yrkandena 1 och 2 a,

2.    beträffande ersättning för äldre behandlingsskador att riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:300 och 1975/76:1115 samt motionen 1975/76:1112 yrkandet 2 b,

3.    beträffande utbyggnad av ansvarsåtagandet att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:544.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Ersättning för behandlingsskador inom sjukvården

Reservation hade avgivits beträffande obligatorisk patientförsäkring av herrar Börjesson i Falköping (c), Sjöholm (fp) och Israelsson (vpk) som ansell att utskottet under 1 bort hemställa

atl riksdagen skulle dels med anledning av motionen 1975/76:1100 och moiionen 1975/76:1112 yrkande 1 ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört om utredning angående objektivt skadeståndsansvar inom sjuk- och hälsovården, dels avslå motionen 1975/76:1112 yrkande 2 a.

133

Nr 120

Torsdagen den ■ 6 maj 1976

Ersättning för beliandllngsskador inom sjukvården

134

Till belänkandet hade fogals ett särskilt yttrande belräffande ersättning för äldre behandlingsskador av herr Böriesson i Falköping (c).

Hert ISRAELSSON (vpk):

Fru lalman! Inom den sjukvård som bedrivs av del allmänna finns sedan ingången av år 1975 en allmän patientförsäkring som pä objekiiv skadesiändsräitslig grund ersätter behandlingsskador. Ett önskemål är all denna försäkring kan byggas ut och ge bättre förmåner och framför allt en bäilre täckning sä alt all sjukvård kommer all omfattas. 1 vpk-moiionen 1975/76:1112 tar vi upp frågan om en heltäckande försäkring som på objektiv skadeståndsrätlslig grund skall ge ersättning vid behandlingsskador. Vi kräver att envar som utövar sjukvärdande verksamhet skall vara skyldig att ansluta sig lill en sådan obligatorisk sjukförsäkring. Vi har också påyrkat alt läkemedels- och produklskador skall läckas genom en obligalorisk försäkring som betalas av tillverkare eller importörer. Vidare har vi tagit upp ersättning till äldre skadefall efter samma grunder som gäller för försäkringsfallen.

Del område inom sjukvärden som nu inte täcks av patientförsäkring är sjukvård som utövas av vissa privatpraktiserande. I vissa fall bedrivs dessuiom verksamheten som aktiebolag, varför det också kan slälla sig svärl atl få ul ersättning ens efter rent skadeständsrätisliga grunder. Många privatpraktiserande inom sjukvården är emellertid anslutna lill försäkring, rnen all få en heltäckning torde ställa sig svårt med mindre man inför etl obligatorium med garantier mot oförsäkrade utövare på samma sätt som nu sker inom trafikförsäkringssyslemei genom all bolagen svarar för sådana som är oförsäkrade.

Ulskollel har i sin skrivning ställt sig mycket posiiivi lill kravei om en heltäckande försäkring, men det har inte velal sträcka sig den sisla biten för atl säkra kravei och tillstyrka uiredning om etl obligatorium. Del gör vi emellertid i reservationen.

Vad sedan gäller läkemedels- och produklskador så hänvisar utskotld lill pågående uiredning och vill avvakta vad som kan komma ut därifrån. Nu har också nyligen produktansvarskommitlén avlämnat etl belänkande. Produktansvar (SOU 1976:23), i vilket en försäkring mol läkemedelsskador föreslås. Försäkringen föreslås få karaktären av en obligalorisk olycksfallsförsäkring för skador som orsakas av läkemedel. Ersättning skall utgå efter särskild riskvärdering och försäkringen är främst avsedd atl lämna ersällning för allvarliga och oväntade skador av läkemedel. Försäkringen skall finansieras av tillverkare och importörer av läkemedel. I anledning av delta förslag sä har vi inte reserverat oss för bifall lill motionsyrkandet i denna punkt men uttalar all del är önskvärt, all regeringen skyndsamt lägger fram förslag i denna fråga.

Vad gäller tandläkarhögskolorna så har del vid utskottsbehandlingen framkommit an patientförsäkring redan är gällande för detla område varför yrkandet inle vidhålls pä denna punkt.

Vad gäller kravei pä ersättning för äldre behandlingsskador efter samma

grunder som gäller i fråga om försäkrade så har del visat sig bli besväriigt med gränsdragningen. Vid en hearing i ulskollel har det emellertid framkommit alt ersättningar betalats ut i vissa fall ulan all försäkring förelegal, och del har ställts i utsikt atl så kan komma alt ske för yiteriigare sådana fall som blir uppdagade. Med della har vi tills vidare låtit oss nöja.

Men i fråga om kravet på ett heltäckande palientskydd står vi fasl. Del är orimligt att inte alla som söker sjukvård får samma skydd, oberoende av var denna sjukvård söks.

Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservationen av herr Börjesson i Falköping m. fl.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Ersällning fÖr beliandllngsskador inom sjukvården

Herr SJÖHOLM (fp):

Fru talman! Jag skall fatta mig kort. Herr Israelsson har redan redogjort för vad det rör sig om.

En del av reservationen bygger på en molion av herr Carlshamre. Del är en utmärkt motion - sä utmärkt att hans partikamrater i utskottet inle har röslat för den. Den innebär hell enkelt alt alla som utövar lä-karyrket i delta land skall vara försäkrade. Det är ett rimligl krav. Även läkare gör ju misstag - del är ofrånkomligt, ehuru beklagligt. Dessa misstag är särskilt menliga både för patienten och läkaren själv.

Innebörden i reservalionen är alllså hell enkelt att för behörighet att utöva läkaryrket skall krävas bl. a. en försäkring med etl objektivt skadeståndsansvar. Detta borde vara ganska självklarl. Det är förvånansvärt att inte hela utskottet kunnat ställa sig bakom della förslag. Utskottet säger all detta är bra, men atl man skall lila på frivilligheten lill all böria med. Om det visar sig atl man inle får med de privatpraktiserande, får man la till lagstiftning.

Jag tycker dock det inte är för myckel begärt av den som utövar läkaryrket att han skall ha en försäkring. Detta är den enkla innebörden i reservationen och jag ber att få yrka bifall till den.

Hert NYHAGE (m):

Fru lalman! I molion nr 1115 har vi motionärer lagil upp frågan om någon form av ersättning lill de människor som drabbats av den s. k. sjukhussjukan före den 1 januari 1975 och som därmed alllsä inle omfattas av patientförsäkringen. Eftersom motionen utföriigl har refererats i lagutskottets belänkande nr 17 nöjer jag mig här med alt göra några kommentarer med anledning av utskottets skrivning och ställningstagande.

Det är alldeles uppenbart att de av sjukhussjukan drabbade människorna, för vilka patientförsäkringen ej gäller, känner sig åsidosatta och illa behandlade. Det måsle ju för dem vara svårl att inse, all det inte skulle kunna finnas någon möjlighel atl också ge ersättning ål redan lidigare inträffade skadefall - skador som de åsamkats ulan egen för-skyllan! Samhällets ansvar måste rimligen vara lika stort för liden före den 1 januari 1975 som efter detta datum!

135

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Ersättning för behandlingsskador inom sjukvården

136

Vi motionärer har begärt att man skall göra en inventering för att kunna få ell begrepp om hur många människor det här är fråga om och därmed erhålla underiag för vidare diskussioner i ersättningsfrågan. Del är ju först när vi vet antalet fall - och i synnerhet antalet svårare fall - som vi kan ha en uppfattning om möjligheterna att ge någon ersättning och omfattningen av denna. Utskottet har dock inle visat någon förståelse för denna vår begäran och vill tydligen inte medverka till all man åtminstone gör ett försök alt finna former för att tillgodose ett högst berättigat rätlvisekrav!

Utskottets inställning har säkert sin förklaring i att man har en klart förutfattad mening när det gäller kostnaderna för en ersättning till här ifrågavarande människor, I utskottsbetänkandei uttalas bl. a.: "Att vid sidan av patientförsäkringen införa en ersättningsskyldighet för äldre behandlingsskador skulle enligt utskottets mening medföra mycket stora kostnader för sjukvårdshuvudmännen och därigenom negativt påverka resurserna för sjuk- och hälsovård."

"Mycket stora kostnader" hävdar alltså utskottet utan alt ha någon reell vetskap om hur många människor det gäller och omfattningen av deras skador! Men inte nog härmed - dessa enligt utskottet stora kostnader försvinner ju inte, därför att samhället inte vill ta sitt ansvar för dem. De drabbar i stället i så myckel högre grad dem som oförskyllt åsamkats skada vid just sjukvårdshuvudmännens inrättningar! Som om det inte skulle vara en tillräckligt stor tragedi att vara drabbad av obotlig skada för resten av sitt liv, utan att dessutom behöva dras med ekonomiska bekymmer påtvingade av just denna skada! Utskottets resonemang i kostnadsfrågan förefaller mig vara något cyniskt!

Utskottet menar alt ersättningsskyldigheten för äldre behandlingsskador negativt skulle påverka resurserna för hälso-och sjukvård. Utskottet resonerar som om de av sjukhussjukan drabbade människorna inte skulle vara i behov av vård! Sjukvärdens resurser kan ju rimligen inle påverkas negativt genom att användas till sjukvård! Om utskottet verkligen menar vad utskottet anför, måste synsättet även här betraktas som cyniskt!

Utskottet har inte - fortfarande utan atl känna till underlaget - kunnat ansluta sig till uppfattningen atl systemet med patientförsäkringen skall kunna tillämpas retroaktivt. Det är säkert förenat med svårigheter alt finna former för en retroaktiv ersättning, vilket vi också anfört i vår motion, men hur kan man vara så säker på att detla inle går att lösa, innan man ens gjort ell försök? Vet verkligen utskottet, ulan all känna till antalet fall, alt det är ogenomförbart atl ansluta åtminstone de svårare fallen till försäkringen med giltighet från t. ex. den 1 januari 1975 eller något senare datum? Alldeles omöjligt att lösa kan ju delta ändå inte vara, där det alltså inte är fråga om en retroaktiv ersättning från försäkringen men väl ell hänsynstagande till en tidigare inträffad sjukdom. Men är man inte ens villig medverka lill atl försök göres att klara detla, sä löser man ju inga problem och dä rör man sig uteslutande med förutfattade meningar!

Därtill kommer atl del ju rimligen måste kunna gå all pröva andra vägar au lösa detta problem än via patientförsäkringen, vilkel vi också anfört i vår motion men som ulskollel inte alls beaktat. Men förutsättningen är förstås fortfarande att man bemödar sig att söka ta reda på de aktuella sjukdomsfallen.

Avslutningsvis uttalar dock ulskoltet atl det är angelägel all patienter som behandlingsskadats före patientförsäkringen kan få någon kompensation för sina skador. Utskottet har inhämtat och erfarit all såväl regeringen som flertalet landsting intagit en välvillig och positiv inslällning lill dt flertal skadeståndsanspråk. Utskottet anser det vara vikligl att della sker även i fortsättningen. Della låter ju mycket bra, men om man nu har den inställningen, varför är man då inle beredd och villig alt medverka till atl frågan löses på etl ändamålsenligt och rättvist sätt?

Ulskoltet anför vidare, att frän allmänhetens synpunkt lorde särskilt behandlingsskador i form av sjukhussmitta te sig som speciellt ömmande fall, där det kan anses naturligt atl samhällel ålar sig att svara för alla former av vårdkostnader. Detta uttalande ligger hell i linje med vad vi har eftersträvat i motionen. Men varför väljer då ulskollel att inle ta hänsyn till allmänhetens synpunkt? Sä illa kan det väl ändå inte vara att denna daterar sig från den 1 januari 1975?

Fru talman! Mot bakgrund av vad jag anfört yrkar jag bifall till motionen 1115 såväl vad gäller den föreslagna inventeringen som vad gäller ersättningen rörande den s. k. sjukhussjukan.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Ersällning för behandlingsskador inom sjukvården

Hert TORWALD (c):

Fru talman! Inledningsvis vill jag nämna atl denna typ av skador regleras genom bestämmelserna i 3 kap. 1 S skadeståndslagen. Men för atl få skadestånd den vägen måste man kunna bevisa au någon har gjort ett fel. Bevisbördan ligger pä den som hävdar atl någon har gjort etl fel som lett till att patienten har blivit skadad. Skadeståndslagen är i sig själv också tillämplig på vissa industriella produkter, om dessa har sädana egenskaper atl de kan vålla skador på en patient.

Svårigheten att bevisa att någon har blivit felaktigt behandlad har varit ett av skälen till all man har sökt sig fram andra vägar. Detla ledde lill alt man så småningom införde den försäkringsform som kallas patientförsäkring vid behandlingsskada. Denna trädde i kraft den 1 januari 1975. Syftet med försäkringen är just all ersällning skall kunna beviljas ulan att det behöver bevisas atl en behandling av en viss läkare eller av annan sjukvårdspersonal har varit felaklig. Kan man bara konsiatera atl en skada har uppkommit lill följd av behandlingen, är vederbörande berättigad till ersättning.

Del bör kanske också nämnas alt sådan försäkring tecknas i ett för-säkringskonsorlium och sedan i stort handläggs av försäkringskonsoriiei resp. personalen inom landslingen, som är huvudmän för sjukvården. Man har därför skapat etl särskilt samarbetsorgan, paiieniförsäkringens samrädsgrupp, som skall verka för att dels följa utvecklingen så au man

137

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Ersättning för beliandllngsskador Inom sjukvården

138

får en så likformig lillämpning som möjligi, dels konlinuerligl föreslå eventuella justeringar som man finner erforderliga.

Dessuiom finns en skadenämnd på sex personer som skall la hand om specielll svårbedömda fall och försöka komma fram till en lösning där. I sisla hand - .om patienten inte godtar denna skadenämnds bedömningar - finns det möjlighel all hänskjula frågan till skiljemän.

Försäkringen har alllså varit i krafl endasl drygt ell är, och erfarenhelerna är inte så omfattande. Men säviii ulskollel kunnai inhämta synes försäkringen fungera ytterst tillfredsslällande. Några befogade klagomål har i vart fall inte kommil lill ulskotlels kännedom.

Sedan skulle jag vilja gå över till den reservation som finns och som har berörts av herrar Israelsson och Sjöholm.

I denna reservalion yrkas i slora drag all en obligatorisk patientförsäkring skall införas. Ulskoltet har behandlal liknande yrkanden redan under åren 1972-1975. Jag länker inte i delalj redovisa del ulan bara hänvisa lill all denna lyp av obligalorisk försäkring som yrkas stöter på vissa prakiiska svårighder.

På s. 11 har vi angell all ulskollel nalurliglvis delar motionärernas uppfattning all del finns slarka skäl för atl patienterna även inom den privata vårdsektorn skall beredas det skydd som nu gäller inom den offentliga sektorn med hjälp av patientförsäkringen. Men vilken lösning som skall väljas anser vi däremot vara oklart. 1 vart fall är ulskollel f n. inte berett atl medverka till all särreglera denna typ av skydd för patienterna. Som jag redan lidigare har sagt finns del möjligheter atl falla lillbaka på skadeståndslagen.

Utskottet har kommit fram lill att om man skulle länka sig en lagstiftning om obligatorisk försäkring så skulle det oavsett formerna för denna bli nödvändigt alt verkställa en ganska omfattande utredning, och den skulle bli tidsödande. Då skulle frågan under denna relativt länga tid vara helt olöst. Därför anser utskottet alt man i första hand bör eftersträva all på frivillighetens väg fä lill stånd en tillfredsslällande lösning av ersäilningsproblemen vid behandlingsskador inom den privata vården. Del bör då noteras atl Tandläkarförbundd redan kollektivt har anslutit sina medlemmar lill en sådan försäkring frän den 1 januari 1976. Av de privatpraktiserande läkarna är f. n. 1 500 anslutna lill en lyp av försäkring som i princip ger samma skydd som den allmänna patientförsäkringen.

Enligt vad ulskollel har inhämtat arbelar nu såväl försäkringsgivaren som de medlemsorganisationer som finns med kraft på atl i princip få alla som bedriver sjukvård i en eller annan form - inle bara läkare och landläkare ulan också sjuksköterskor och sjukgymnaster - med på en överenskommelse. Ulskollel hoppas all della skall leda lill au i praktiken alla som utövar privat sjukvård i en eller annan form går med i försäkringen. Därmed blir de patienter som utnyttjar deras tjänster skyddade pä samma säll som när de är föremål för vård vid offentliga vårdinstitutioner.

När del gäller frågan om ersättning för produklskador har herr Israelsson redan nämnt atl en utredning är tillsatt - produktansvarskommitlén - och jag nöjer mig med atl säga all denna utredning bl. a. har fän direktiv om alt försöka utarbeta etl ersättningssystem som antingen bygger på ell skaderällsligt syslem som ålägger tillverkare och importörer ell objekiivi ansvar, eventuellt i förening med en obligalorisk ansvarighetsförsäkring, eller ett fristående försäkringssystem. Vilkel av dessa båda syslem man till sist kommer all förorda blir kommitténs sak all svara på.

Till sist vill jag säga några ord beträffande herr Nyhages molion och hans relativt hårda uttalanden om utskottets enligt hans mening negativa inslällning lill problemen i samband med att patientförsäkringen böriade gälla från en viss dag, dvs. den 1 januari 1975. Della innebär atl man f n. inte kan fä ut några ersättningar i de fall då eventuella behandlingsskador uppkommit eller då man från patientens sida inle kunnai leda i bevis alt felbehandling förekommil före denna tidpunkt. Det främsta skälet härför redovisas av ulskollel pä s. 9 i betänkandet, där del slår: "Ell försäkringsavtal måste således avse en oviss händelse och det teoretiska underiagel för beräkningen av ersättningsbelopp, försäkringspremie, försäkringstagarens självrisk m. m. utgörs av sannolikhetskalkylen. En händelse, som redan inträffat, kan ej läckas genom försäkring." Av della framgår alt man med ell försäkringssystem som träder i kraft en viss lidpunkl inle kan ersätta redan iniräffade skador. Sådana måsle ersättas på annat sätt. Såsom herr Nyhage i och för sig redan har återgivit säger också utskottet på s. 14: "Ställningstagandet innebär självfallet inte all ulskoltet saknar förslåelse för syftet med moiionerna. Tvärtom anser utskotld det angelägel alt patienter som behandlingsskadats före patientförsäkringen kan få någon kompensalion för sina skador."

Ulskollel säger också att det redan har inträffat all ersällning i ömmande fall har utgått för skador som inlräffal före den 1 januari 1975. Sådana skador kan emellertid inle regleras genom försäkringarna, och riksdagen kan heller inle ålägga landslingen att handla på något visst säll, ulan man kan bara utlala förhoppningen alt landstingen eller regeringen försöker att så långt del är möjligt tillgodose rimliga krav på ersättningar från sådana människor som drabbats hårt, och då länker vi i första hand på sjukhussjukans offer. Del är alllsä inle någon likgiltighet genlemol dessa patienter som har förestaval ulskotlels slällningstagande, utan det är hell enkelt sä au vi inle har funnit praktiska vägar all lösa della på del säll moiionärerna har tänkt sig.

Med detla. fru talman, ber jag att fä yrka bifall till utskottets förslag på alla punkier.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Ersättning for behandlingsskador inom sjukvården

Hert SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Fru lalman! Vad jag fick ut av herr Torwalds inlägg var i huvudsak all han sade emol sig själv. Först sade han nämligen all det skulle stöta på stora prakiiska svårigheter all få de privatpraktiserande läkarna all

139

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Ersättning för behandlingsskador inom sjukvården

anslula sig lill patientförsäkringen, men sedan sade han atl 1 500 privatpraktiserande läkare redan var anslutna till den. Frågan är faktiskt ganska enkel. Man kunde ju hell enkelt fordra att alla privatpraktiserande läkare anslöt sig lill patientförsäkringen. Nu har vi reservanter varit så försikliga all vi endasl föreslagil en uiredning av frågan, eftersom del kan finnas vissa problem som behöver utredas. Men jag tror att man ganska enkelt kan lösa dem, och del fick jag ju belägg för genom herr Torwalds yttrande här i talarstolen.

140

Hert NYHAGE (m) kort genmäle:

Fru lalman! Vad jag fick ut av herr Torwalds inlägg var atl del inie nämns ell ord om den av oss i motionen begärda inventeringen i ulskotlsbetänkandel, och del sades ingenting om den nu heller.

Vad vi eftersträvar är att man åtminstone bemödar sig all försöka ta reda på antalet fall del här kan vara fråga om. I all synnerhet är de svårare fallen intressanta. Man kan inte vara så tvärsäker pä all del inle går all inordna de svårare fallen i patientförsäkringen. Med litet god vilja måste della kunna gä.

Del är alllså fråga om att de skall få tillhöra försäkringen förslagsvis tidigast från den 1 januari 1975 eller någol senare datum. Del är inle fråga om en retroaktiv ersällning från försäkringen, ulan del är fråga om ell retroaktivt hänsynslagande till ett inträffat skadefall. Det är intresset för att medverka till detla som vi finner så negativt från utskottets sida.

Herr ISRAELSSON (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Jag skall inte tillägga sä myckel, eftersom jag ju inle blev speciellt angripen av herr Torwald. Dessutom har herr Sjöholm haft ordel.

Vid den hearing vi hade i ulskollel där bl. a. Läkarförbundet var representerat ställde jag frågan: Hur ser Läkarförbundet exempelvis på om vi med rådande system skulle införa samma ordning som man har på trafikområdet? Försäkringen skulle dä fä läcka in hela området, och de som slår för försäkringen nu - bl. a. Läkarförbundet - får betala premien. Det är en mindre grupp del rör sig om för att fl en heltäckande försäkring. Representanten från Läkarförbundet ställde sig faktiskt inle hell avvisande lill den tanken.

Jag tror inte man skall göra den här frågan så slor, för del är inle en stor fråga. Det är fråga om all täcka in ell förhållandevis lilel område i proportion lill dd som redan är täckt. Jag lycker det är orimligt an de som besöker vissa privatpraktiserande läkare inte skall veta all de har samma trygghet där som de har om de går lill den allmänna sjukvärden eller lill en läkare som är med i försäkringen. Del lilla utrymme som inte är täckt bör man se till all få täckt. Del behöver inle vara sä krångligt och besvärligt all utreda som herr Torwald vill göra gällande. Jag tror del är förhållandvis lätt all ordna den här saken.

Hert TORWALD   (c) kort genmäle:

Fru talman! Herr Sjöholm säger all jag motsäger mig själv när jag pläderar för utskottels ställningslagande. Del är knappast så.

Vad herr Sjöholm och de övriga resei-vanterna kräver är en obligalorisk försäkring, och då måste den, såvitt utskottet kan finna, regleras i lag. Det är den lagliga regleringen av vad försäkringen måste innehålla, av hur ersättningssystem och annal skall vara utformat, som vi bedömer skulle la ganska lång tid i anspråk och som alltså skulle leda lill all en längre tid för-fiöi ulan all vi fick frågan ordentligt löst. Ulskoltet har i stället funnit atl om man går vidare påden frivilliga väg som redan valls och som, enligt ulskoltels uppfattning, sannolikl kommeratt leda till att samtliga privata utövare av sjukvård i olika former redan före detta års utgång är med i försäkringen, så är frågan löst ulan atl man behövt tillgripa lagstiftning.

Herr Nyhage kritiserar ulskoltet för atl vi inle ställt oss bakom motionärernas krav på en inventering av hur många sjukdomsfall det finns. Det beror dels på svårigheter att göra en sådan inventering, dels pä all vi funnil del omöjligt all inom ramen för den paiienlförsäkring man i första hand tydligen tänkt sig skulle stå för ersättningarna lösa detla problem. Då har vi funnit alt inventeringen som sådan knappast är meningsfull.

Vad herr Israelsson sade kräver inget ytterligare bemötande frän min sida. Man kan alllid strida om hur enkelt eller svårl del är all stifta viss lag. Men åtminstone ledamöterna i lagutskottet torde ha räll god kännedom om alt det faktiskt är ganska svårt att utforma en lag så atl den täcker alla de eventuella problem som måste vara observerade i samband med lagens utformning.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Ersättning for behandlingsskador inom sjiik\'ården

Hert NYHAGE (m) kort genmäle:

Fru lalman! Jag är ledsen att behöva påpeka all man återigen gömmer sig bakom talet om all det skulle vara svårigheter innan man ens gjort något försök. Man har ju inte undersökt möjligheterna atl la fram de fall - och framför alll de svåra fallen - då människor har skadats pä detta sätt före ikraftträdandet av försäkringen  1975.

Men vi har alldelse otvetydigt sagt i motionen - och jag sade del också i mitt anförande lidigare - all det rimligen måsle finnas andra former än via försäkringen som man borde kunna pröva för alt ge dessa människor en skälig ersättning för skador som de har åsamkats utan egen förskyllan. Det är den positiva inställningen till detta som jag efterlyser hos utskottets talesman.

Hert SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Fru talman! Nu säger herr Torwald au det är svårt atl stifta lagar, och vissl är det del. Åtminstone alt stifta goda lagar är svårt. Men nu har vi ju bara begärt atl man skall tillsätta en utredning, och att del skulle vara svårl alt lillsälla en uiredning lär inle gå i någon i den här kammaren.

141

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Ersättning fÖr behandlingsskador inom sjukvården

Hert TORWALD (c) kort genmäle:

Fru lalman! Det finns ju å andra sidan, herr Sjöholm, etl ordstäv som säger all medan gräset växer dör kon. Medan vi utreder kanske vi får en mängd fall som faller igenom det sociala skyddsnät vi vill skapa. Vi tror atl del går snabbare all komma fram på frivillighdens väg och pä det sättet skydda patienterna.

Vad herr Nyhage säger beträffande inventeringen av dessa fall låler som om del vore myckel lätt. Men man måsle då också hela liden fråga sig hur man skall skaffa fram en bevisning, hur långl man skall gå lillbaka. osv. Vi tror all det är ytterligt svårl att klara della. Från utskottets sida har vi ju klart utlalal alt den enda framkomliga vägen lorde vara alt sjukvårdshuvudmännen, och kanske också regeringen, ulger ersällning i vissa fall som kommer lill deras kännedom. Jag kan inte länka mig annal än all en människa som upplever sig själv ha blivit felbehandlad, och som har fått allvariiga skador på grund av denna felbehandling, också ger sig lill känna hos sjukvårdshuvudmännen.

Fru tredje vice talmannen anmälde att herr Nyhage anhållit alt till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

142

Hert BÖRJESSON i Falköping (c):

Fru talman! All jag är reservant och alt jag till utskottsbetänkandei har fogal ell särskilt yttrande föranleder mig att begära ordet och anföra några synpunkter.

Vad gäller reservalionen vill jag för atl spara lid bara hänvisa lill vad herrar Israelsson och Sjöholm har anfört, instämma i deras synpunkter och därmed också yrka bifall lill reservalionen.

Men, fru talman, jag har närmast begärt ordel för all molivera mill särskilda yllrande. Della yttrande har tillkommit i anledning av herr Nyhages m. fi. motion som herr Nyhage här närmare har redogjort för. Motionären ömmar specielll för personer som har drabbats av behandlingsskador, vilka inlräffal före den 1 januari 1975 och skulle ha varii ersätlningsgrundande om skadorna uppkommit efter nämnda datum. Dessa personer har myckel svårt all inse varför de inle kan fä någon ersällning ur den s. k. patientförsäkringen. Och jag förslår mer än väl deras situation - hur de upplever denna orättvisa. Jag skulle från talarstolen kunna ge fiera exempel på just personer som har drabbats av behandlingsskador före den 1 januari 1975 och som nu inte erhåller någon som helst ersättning.

Tyvärr går det inle all försäkringsvägen lösa ersättningsfrågan jusi för sädana härskadefall. Del finns inget försäkringssystem som gördel möjligt all betala ut retroaktiv ersällning för skador som uppkommit innan försäkringen trädde i kraft. Jag har, herr Nyhage, varit i kontakt med försäkringsexperler och med dem diskuterat huruvida man skulle kunna fä en försäkringsform som även täckte in de skador som har inträffat före den 1 januari 1975. Samlliga har betygat all del är alldeles omöjligt

ur försäkringsteknisk synpunkt alt reglera dylika skador.

Vad herr Nyhage säger när han hävdar alt den goda viljan saknas är inle alldeles rikligl. Dei finns en god vilja - i varie fall har jag funnil en sådan. Jag är övertygad om all mina utskotlskamraler också har besjälats av denna vilja all försöka lösa de här stackars människornas problem, men vi har inte kommil fram lill all man via palientförsäkringen skulle kunna lösa ersättningsfrågan för dem.

Jag har sagt i mill särskilda yttrande atl det är angeläget atl samhällel medverkar till alt ersättning jämväl utgår lill dem som drabbats av behandlingsskador även om skadan uppkommit före den 1 januari 1975 - alllså lill alla dem som har drabbats exempelvis av sjukhussmilla och som skulle ha varit berättigade all erhålla skadeersättning, om skadan inträffat efter den 1 januari 1975. Jag tycker alt dessa människor skulle kunna ha rätt till att få ersättning, och när del nu inle går på försäkringsvägen får vi försöka se om del finns andra möjligheter för samhällel all hjälpa de här människorna.

Del lillkommer regeringen och landslingen atl i möjligaste män bidra till ersättning för de behandlingsskador som inträffat före del datum jag nämnt. Vi kan inle ålägga dem att göra del, men vi kan ge uttryck för vår önskan, och den önskan vill jag vidarebefordra lill dem det vederbör.

Jag har i det särskilda yttrandet framhållit all del är önskvärt att ersällning utgår till dessa personer för atl därmed förhindra tröskeleffekterna i del nuvarande försäkringssystemet. Man kommer aldrigifrän särskilda tröskeleffekter - det skall vi i detla sammanhang inle glömma bort.

Jag har med del sagda, fru lalman, velal markera min viljeinriktning, som går ut på att ersällning skall ulgå även lill de personer som har drabbats av behandlingsskador före den 1 januari 1975 men atl denna skadeersättning då bör utgå vid sidan av patientförsäkringen, när det är motiverat av atl del föreligger ell skadeförhållande. Del är inte fråga om något missnöje frän min sida med ulskoltels belänkande i denna del. Snarare vill jag i det särskilda yllrandet understryka utskottets skrivning, som jag lycker är positiv och uttrycker förståelse och en god viljeinriktning, även om mina utskotlskamraler inle har skrivii pä del särskilda yttrandet.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Ersättning for behandlingsskador inom sjukyården

Överiäggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen av herr Börjesson i Falköping m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan heir Sjöholm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

143

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Ersättning för beliandllngsskador inom sjukvården

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 17 mom. I röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Börjesson i Falköping m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Sjöholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 233

Nej -   66

Avstår -     6

144

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall ,till dels utskottets hemställan, dels utskottels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen nr 1115 av herr Nyhage m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 3

Ulskoltels hemställan bifölls.

§ 12 Föredrogs

Lagulskoltds betänkanden

1975/76:23 med anledning av motion om ändring av reglerna rörande upphovsrätt lill visor och sånger

1975/76:24 med anledning av motion om skaderegleringen i försäkringsfall

1975/76:26 med anledning av motioner om vissa frågor rörande den summariska betalningsprocessen

1975/76:28 med anledning av motion om makars gemensamma ansvar för barnen och hemmets sköisel

Försvarsutskottets betänkanden

1975/76:33 med anledning av proposilionen 1975/76:143 om vissa anslags- och organisationsfrågor rörande försvaret jämte molion

1975/76:34 med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslag om tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser försvarsdepartementets verksamhetsområde

1975/76:35 med anledning av proposilionen 1975/76:152 med förslag till ålgärder för försörjningsberedskapen jämte molion

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 13 Hälsovårdsupplysning, m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande 1975/76:39 med anledning av propositionen 1975/76:142 om upplysning i alkohol- och tobaksfrågorna och om anslag till hälsovårdsupplysning, m. m., såvitt propositionen hänvisats lill socialulskoltel, jämte motioner.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Hälsovårdsupplysning, m. m.

Sedan regeringen i propositionen 1975/76:100 (bilaga 7, punkten F 5) beräknat medel till hälsovärdsupplysning hade regeringen (socialdepartementet) genom proposilionen 1975/76:142, såvitt proposilionen hänvisats lill socialutskottet, föreslagil riksdagen au

1.    lill Upplysning om tobak för budgetåret 1976/77 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2000000 kr.,

2.    till Hälsovårdsupplysning för budgetåret 1916111 under femte huvudtiteln anvisa ett reservalionsanslag av 9 000 000 kr.

1 della sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionerna

1975/76:183 av hert Sjöholm (fp),

1975/76:217 av herr Böriesson i Falköping (c),

1975/76:270 av herr Hermansson m. fl. (vpk) såvitt nu var i fråga (yrkandet 2),

1975/76:477 av herr Nilsson i Agnas (m),

1975/76:753 av fru Hambraeus m. fl. (c, m, fp),

1975/76:1222 av herr Andersson i Edsbro m. fl. (c),

1975/76:1235 av hert Gernandt (c),

1975/76:1287 av fru Normark m.fl. (s),

1975/76:1294 av herr Romanus m.fl. (fp, s, c, m, vpk),

1975/76:2052 av fru Nilsson i Kristianstad m. fi. (c, m, fp),

1975/76:2076 av herrar Romanus (fp) och Sellgren (fp),

1975/76:2103 av hert Gernandt (c),

dels de med anledning av proposilionen 1975/76:142 väckta motionerna 1975/76:2270 av hert Enlund m. fl. (fp, c, m, vpk), 1975/76:2271 av herrar Lundgren (s) och Andersson i Lycksele (s) saml 1975/76::2280 av herr Romanus (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade all till Hälsovårdsupplysning för budgetåret 1976/77 anvisa ell reservalionsanslag av 9 500 000 kr. i syfte all möjliggöra en ökning av upplysningen om kost och molion.

Utskottet hemställde

1. belräffande vissa lobaksfrågor all riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:183, 1975/76:477, 1975/76:1222, 1975/76:1287, 1975/76:1294,

10 Riksdagens protokoll 1975/76:119-120

145

Nr 120                1975/76:2052, 1975/76:2076 och 1975/76:2270,

Torsdagen den       - '' riksdagen lill Upplysning om tobak för budgetåret 1976/77 under

6 maj 1976         femte huvudtiteln anvisade ett reservalionsanslag av 2 000 000 kr.,

---------------       3. belräffande inriktningen m. m. av hälsoupplysningen atl riksdagen

Hälsovårdsupplys-     skulle avslå motionerna 1975/76:217, 1975/76:753, 1975/76:1235 och
ning, m. m. \915/16:2103,

4.    atl riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag pä moiionen 1975/76:270 (yrkandet 2) och motionen 1975/76:2280 lill Hälsovårdsupplysning för budgetåret 1976/77 under femte huvudlileln anvisade ett reservalionsanslag av 9 000 000 kr.,

5.    belräffande informationsverksamhet genom vissa organisationer atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2271.

Reservalion hade avgivils belräffande medelsanvisningen under anslagei Hälsovärdsupplysning av herr Romanus (fp) som ansell all ulskollel under 4 bort hemslälla

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2280 och med anledning av regeringens förslag saml med avslag på motionen 1975/76:270 (yrkandet 2) lill Hälsovärdsupplysning för budgetåret 1976/77 under femte huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 9 500 000 kr.

Hert ROMANUS (fp):

Fru talman! När del gäller ålgärder mol lobaksskadorna, som är vår största hälsofara, har riksdagen ständigt varit pådrivande och regeringen återhållande. Ända sedan riksdagen år 1968 begärde ell brell åtgärds-program mot lobaksskadorna har della varit fallet.

Del är nu snart tre år sedan tobaksutredningen lade fram sitt förslag, och fortfarande har det inle redovisais för riksdagen. Den proposilion vi nu behandlar har en fördel, och det är all man anslår ett ganska rejält belopp till upplysning om tobakens skadeverkningar. Det är bra. Men när det gäller all redovisa ett allsidigt ålgärdsprogram är det en myckel tunn produkt som herr Aspling har lämnal till riksdagen. Socialulskoltel forlsäiier därför sin goda tradition all vara pådrivande och gör en mängd vikliga uttalanden, som jag här helt kort skall be all få visa på.

Ulskoltet påminner om sill ullalande i höstas all det är "oundgängligen
nödvändigl alt etl mera utföriigl program avseende ålgärder mol tobakens
skadeverkningar snarast presenteras för riksdagen". Del är slarka ord,
men ändå finner ulskoltet del nödvändigl all nu, när man besvarar mo
tioner i frågan, än en gång uttala följande: "Med hänsyn till den vikt
utskottet tillmäter lobaksfrågan är det emellertid i överensstämmelse med
vad riksdagen tidigare uttalat påkallat atl riksdagen får ta ställning lill
etl mera fullständigt program pä området" - mera fullständigt än den
proposilion som regeringen nu har lagt fram. Man undrar: Vad är del
egentligen ytterligare som krävs för att regeringen skall handla, utöver
de uttalanden som uiskottd här gör?
146                      I moiionen begärs del också alt riksdagen skall ställa sig bakom prin-

cipen om rökfria offentliga miljöer. Det gör ulskollel genom all ullala "all ulskoltet hell kan ställa sig bakom motionärernas önskemål all vi i en hell annan ulsiräckning än f n. är fälld skall skapa rökfria miljöer. Della gäller naturligtvis i särskilt hög grad väntrum, utrymmen i allmänna iransporlmedel och andra liknande platser som åsyftas i motionerna."

Jag får säga atl vi snabbt har blivil bönhörda på en viktig punkt. Vi har kunnai la del av det glädjande meddelandet att statens järnvägar kommer att gå in för principen friskare luft i serveringsvagnarna. Om någon anser att del är ett glädjeämne så kan man konstatera alt vi i fortsällningen bättre kommeratt känna hur den mat smakar som serveras där.

Pä etl annal iransportmedelsområde kunde man också vidla ålgärder. Jag har fält ålskilliga brev från laxiförare som vill alt man skall införa principen alt de som kör taxi skall ha räll all hävda alt del skall vara rökfritt i den bil som är deras arbetsplats. Del är ganska häpnadsväckande all den rätten inle redan är garanterad dem. De flesta människor åker kanske taxi några minuter eller högst en halvtimme. Skall de dä inte kunna avstå frän att röka om den som har taxin som arbetsplats begär det? Jag tycker del borde vara en självklarhet.

Principen om rökfri arbetsmiljö, som också har tagils upp i moiioner, ställer sig utskottet bakom. Utskottet säger att man inte har någon från moiionärerna avvikande uppfallning om den principen. Utskotld pekar också på all "de regler som finns för hygieniska gränsvärden på en arbetsplats gäller oavseii föroreningskällan och all del således åligger yrkesinspektionen och de kommunala tillsynsmännen all ingripa även i de fall dä lill följd av tobaksrökning ett överskridande, av gränsvärdena kan befaras på en arbetsplats". Och det kan det t. ex. på mänga restauranger, där de som arbetar riskerar att fä i sig en alllför hög hall av bl. a. koloxid.

Också här har vi de senasle dagarna kunnai se en glädjande nyhet i lidningarna. En kommitté i Storstockholm med Gunnar Hjerne som ordförande har lanserat principen rätt lill rökfri arbetsmiljö. Den får naturligtvis införas med de anställdas medverkan, men den borde vara en självklarhet när man länker pä hur viktig vi anser all bekämpningen av andra föroreningar pä arbetsplatsen är.

Vidare vill jag peka pä det uttalande som utskottet gör med anledning av en fempartimoiion som jag har varit med om atl väcka. 1 moiionen framhåller vi all del är dags för Sverige alt ställa sig som värd för näsla världskonferens om rökning och hälsa. Ulskollel anser att det kan vara motiverat alt Sverige står som värd för en sådan konferens, men initiativet bör las av den organisation som vi har länki oss skall slå som värd, nämligen Naiionalföreningen för upplysning om lobakens skadeverk ningar. Jag hoppas all organisationen snart kommer au la en sådani iniiialiv. Del bör självfallei behandlas posiiivi av regeringen mol bakgrund av vad ulskoltet har sagt.

Fru lalman! Jag länkle också be atl få säga några ord om den fråga

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Hälsovårds! ipplys -ning, m. m.

147

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Hälsovårdsupplysning, m. m.

där det finns en reservation vid betänkandet, nämligen upplysningsverksamheten om kost och motion.

En del kanske minns atl regeringen förra året försökte skära ned anslaget till hälsovårdsupplysning. Vad man då framförallt riktade sig mol var just anslaget lill upplysning om kost och motion. Del lyckades ulskollel i slort sett förhindra, men med det förslag som regeringen nu lägger fram blir del en rejäl minskning av anslaget lill upplysning om kost och molion, om man jämför med förra budgetåret och lar hänsyn till de prisstegringar som har inträffat.

Det är nalurliglvis inte bara fråga om ekonomiska resurser, det är också fråga om vad man gör i sin informationsverksamhet. Vi har väl alla upplevt alt del har bedrivits en kampanj på kost- och molionsområdd ■ som onekligen har fått en viss uppmärksamhet och som har viss anknytning lill socialstyrelsens verksamhet på detla område. Man kan dra olika slutsatser av den kampanj som har bedrivits, och det har också gjorts i den allmänna diskussionen. För min del har jag dragit den slutsatsen all del är vikligl all socialstyrelsen har tillräckliga resurser för sin informationsverksamhet, så alt den inle blir beroende av producent-intressen.

Jag lycker all del är märkligt all regeringen framhärdar i sina attacker mot den här verksamheten, trots alt man i andra sammanhang ofta talar om vikten av upplysning om kost och molion, både för atl folkhälsan skall förbällras och för all Sverige skall kunna lämna etl bidrag lill en begränsning av slöseriet med världens livsmedelstillgångar. I ell radioprogram som jag lyssnade lill fick t. ex. statssekreteraren Lönnqvisl i jordbruksdepartementet frågan vad Sverige gör för att vi mindre än hittills skall förslösa jordens livsmedelsresurser genom att använda dyra proteiner. Lönnqvisl pekade i sitt svar just på viklen av socialstyrelsens upplysningsverksamhet om kost och molion. Men när del kommer lill kritan, när det gäller att skaffa pengar är det tydligen framför alll pä del här området som regeringen vill hålla igen och t. o. m. skära ned verksamheten.

Fru talman! Jag ber med detla all fä yrka bifall lill den reservalion som fogats till socialutskottets belänkande nr 39. Ell bifall lill reservalionen, som alltså innebär en halv miljon kronor yllerligare på della anslag, skulle göra det möjligt all motverka effekterna och prisstegringarna och att därutöver fä en myckel obetydlig ökning av insatserna på della område i förhållande lill förra året.

della anförande instämde herr Börjesson i Falköping (c).

148

Hert SVENSSON i Kungälv (s):

Fru lalman! Herr Romanus har gjort del lätt för mig, eftersom han här nästan uppträdde som ulskotlels lalesman, utom i den sisla delen av sill anförande. Jag skall emellertid ändå ta tillfället i akt och säga någonling i den fråga som rör tobaken - det övriga lämnar jag i stort

sett ät sidan.                                                                 Nr 120

Tobaksfrågan har under senare år kommit alt tilldra sig ell alll slörre      Torsdappn H intresse - det har vi märkt i socialutskottet. Del slora problemel har      a mai 1976

varit hur vi skall kunna begränsa konsumtionen och därmed förbättra      ___

hälsotillståndel i värt land. Hälsovårdsupplys-

I samband med behandlingen av proposilionen 142 har vi också haft ning, m. m. att ta slällning till åtskilliga motioner. Den uppmärksamme läsaren av belänkandet finner au dessa moiioner blivil välvilligt behandlade. Ulskoltet har varken behövt avstyrka eller tillstyrka dem, eftersom de flesta ligger hell i linje med propositionens allmänna synsätt. Moiionerna kan tas som etl bevis för atl del i riksdagen finns ell starkt iniresse för den fråga som socialminislern tagit upp i denna proposition. Socialminislern har alllsä ett slarki stöd i riksdagen.

Jag skall beröra några av de frågor som lagils upp i proposilionen och moiionerna och även hänvisa till lidigare ålgärder.

Vi har beslutat införa varningstexter och innehållsdeklarationer pä paketen till lobaksvaror. Dessa bestämmelser kommer all träda i kraft vid årsskiftet. Reklamutredningen arbetar med lobaksfrågan, och vi väntar atl utredningen skall bli färdig under della är; vi får alllsä snart etl förslag på den punklen, och det är viktigt.

Socialministern säger i propositionen att vi behöver ett målinriktat ål-gärdsprogram, och utskottet understryker delta ytterligare, såsom också herr Romanus påpekade i sitt anförande. Utskottet säger att det är påkallat atl riksdagen får la slällning lill ett mer utförligt program pä området.

I en del motioner yrkas ell mer eller mindre direki förbud mol rökning i olika sammanhang.

Utskotld understryker viklen av att del finns frihet frän rökning i vissa offentliga sammanhang men ivivlar självklarl på möjligheten atl lagstifta om della. Lagstiftning kräver ju sanktioner, och för atl man skall kunna tillgripa sanktioner måste man kunna bevisa någonling. Del kan nog vara rätt svårl att i delta sammanhang ställa lill rättegångar. Vi tror alllså mer på upplysning och propaganda och anser all del bör vara möjligi atl komma fram på den vägen.

Som bekant har ulskollel för sin del gäll före med gott exempel. Vi släpper ul de röksugna varie limma för alt de skall få ägna sig ål sina lasler dt tag, och vi andra kan fä dricka en kopp kaffe kanske.

Sedan myckel lång tid lillbaka finns del skilda kupéer för rökare och
icke-rökare på lägen. Nu har SJ kommit med en propå om an del skall
vara rökfritt i restaurangvagnarna. Hela 75 96 hade önskat det. Det är
alllsä en majoritet som nu får sin vilja igenom. På flygel reserverar man
olika platser för rökare och icke-rökare sedan en tid lillbaka. Del är också
en resullat av propagandan mol rökningen. Det finns, säger ulskollel,
vissa restauranger som har särskilda avdelningar för icke-rökare. Men
var och en förstår ju au det kan vara räll besvärligt alt dela upp människor
sä, därför all i en sällskap som äler lillsammans kan del ju finnas både
rökare och icke-rökare. Det händer alllsä en del saker i kölvattnet pä       149

11  Riksdagens protokoll 1975/76:119-120

Nr 120               den propaganda och den upplysning som sker.

Torsdaeen den       ' nollöner om rökfria arbetsplatser påpekas sambandei mellan rökning

6 mai 1976         °'-' asbest. Vi har haft den frågan uppe i socialutskottet vid fiera mycket

--------------- utförliga föredragningar. Del slod alldeles klart för oss som var med

Hälsovårdsupplys-     atl del föreligger dl samband mellan rökning och asbesl som är svårl
ning,  m. m.        alt komma lill rälla med. Risken för cancer blir mångdubbeli slörre för

den som röker än för den som inle gör del. Med anledning härav och naturiiglvis också på grund av lidigare upptäckter har arbetarskydds-styrelsen utfärdat bestämmelser, där man betonar della samband med myckel slor kraft.

När del gäller rökning på arbetsplatserna finns del hygieniska gränsvärden, och där får man lila lill kamratandan och hänsynen lill varandra och - del är självklarl - lill arbetsgivarparten.

Det förbereds också särskilda insatser när del gäller mödra- och barnahälsovården.

Tobaksrökning är ell viktigt folkhälsoproblem, och rökning är sannolikl en av våra vanligaste sjukdomsorsaker, säger ulskollel sammanfallnings-vis och påpekar all del f n. lorde råda enighet om della och all man även internationellt, i Världshälsoorganisationen, har uppmärksammat de risker som finns.

Propositionen innebär atl man anslår 2 milj. kr. till upplysning om tobak, och vi har lidigare på tilläggsbudgd anslagit 700 000 kr. för della ändamål. Del är en icke föraktlig summa pengar. Dessa pengar skall gå till socialstyrelsens nämdn för hälsovårdsupplysning, som inom sig har tillgäng lill sakkunskap och represenlanler för våra folkrörelser. En referensgrupp skall också lillsältas med represenlanler frän olika håll, bl. a. frän statens ungdomsråd.

Herr Romanus m. fi. har begärt all riksdagen skall la iniiialiv lill en fjärde världskongress om rökning och hälsa 1979. Han berörde del i sill anförande. Men del är ju så all del är enskilda organisaiioner som skall ta iniiialiv, och riksdagen kan knappast gå in och säga: Nu inbjuder vi. Jag vill påpeka att ulskoltels skrivning indirekt är ell tillstyrkande av den moiionen.

Jag skall, fru lalman, inte uppehålla mig länge vid andra halvan av
ulskotlels skrivning, alltså den som berör hälsovårdsupplysning i övrigl,
kost och molion. beroendeframkallande medel, som ju skatieulskoiiei
behandlar, samt sexual- och samlevnadsfrågor. Jag vill bara säga lill herr
Romanus an del, även om man har fält hålla tjllbaka när del gäller
kosi och molion. ändå har sken en viss ökning av anslaget därvidlag.
Anslagei lill sexual- och samlevnadsfrågor är eii relativt nytt anslag.
Dd lillkom i samband med abortlagstiftningen och har nyss böriat funge
ra. Här finns en molion av herrar Lundgren och Andersson i Lycksele,
vari begärs alt även andra organisaiioner än kvinno- och ungdomsor
ganisationer skall tillkomma. Socialutskottet har följt principen alt man,
så länge anslaget inie är slörre, inle skall strila ul pengarna lill alllför
150                   mänga organisaiioner. Men del finns givelvis ändå möjligheier alt fä

medel ur della anslag. Del säger också ulskotiel i sin skrivning.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla all proposilionen föreslär en ökning av anslagei frän 8,3 lill 15 milj. kr., vilkel inle är sä dåligt marscherat. Jag yrkar, fru lalman, bifall lill ulskoilds hemsiällan saml avslag på den reservation som herr Romanus slår för.

Hert LUNDGREN (s):

Fru lalman! Herr Andersson i Lycksele och jag har i moiionen 2271 aktualiserat anslaget för informalion om olika aborlförebyggande ålgärder.

Ulskoltet skriver ganska välvilligt. Au skrivningen inle är helt välvillig beror kanske pä motionens ulformning. Den viktigaste udden i motionen är nämligen riktad mot de ungdoms- och kvinnoorganisationer som inle sökt anslag för information inom området sexual- och samlevnadsfrågor. De organisaiioner del gäller - del framgår av den bilaga som är fogad till motionen - är tyvärr kristna, nykterhets- och idroltsorganisationer. Delta finner vi motionärer verkligen beklagligt. Med vår motion har vi därför velat ägna delta särskild uppmärksamhet. Vi frågar oss vilka orsakerna är. Och vi önskar all dessa iradilionelll myckel betydelsefulla folkrörelser skall kunna stimuleras lill informationsinsatser inom området sexual-samlevnadsfrågor, vari informationen om abort förebyggande åtgärder ingår som en viktig del.

Vi motionärer är på del klara med och delar utskottets uppfallning alt anslagen - i varie fall f. n. - främsi bör förbehållas ungdoms- och kvinnoorganisationer. Vad vi alllså nu i första hand länker pä är ungdomsorganisationer inom de kristna, nyktra och idrottsliga folkrörelserna. Del finns exempelvis en hel rad av kristna ungdomsförbund. Del är myckel anmärkningsvärt atl endasl eit sådanl ungdomsförbund. Svenska missionsförbundels ungdom, söki - och fält - anslag för information i aborlförebyggande syfte. Här har ju kristna en ulomordenlig möjlighel att med slalliga medel uiifrån sina egna ideologiska och verksamheis-mässiga synpunkier framställa informalionsmaierial i aborlförebyggande syfte. Varför uinyUjar man inte della? Sexual- och samlevnadsfrågor inkl. aborlförebyggande ålgärder är ju slora och centrala frågor. Har inte informationen nätt ul lill de kristna ungdomsförbunden om denna möjlighel? Eller blundar de krisina ungdomsledarna för del måhända obehagliga faktum all abortproblemaliken är aktuell också för ungdomar i kristna ungdomsgrupper?

Alltnog, informationen till de ungdomsorganisationer som ännu inle sökt bidrag borde intensifieras eller göras annorlunda. Hitlills har in-formaiionen ju inle alls gen lillräckligi resultat.

Fru talman! En kommentar också till utskoueis skrivning om an även icke ungdoms- eller kvinnoorganisationer kan fä sådant här bidrag. Visserligen är ulskollel restriktivt när det använder ullrycket "synnerliga skäl", men delta är säkert, somEveri Svensson i Kungälv f ö. framhöll, motiverat i dag av ekonomiska priöriteringsorsaker och knappast av prin-

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Hälsovårdsupplysning, m. m.

151

Nr 120               cipiella. Även vuxna kartar - för det är ju dem som del i så fall gäller

Torsdaeen den     ~ " verkligen behöva information om abortförebyggande ålgärder!

6 mai 1976            '" '''  talman, konstaterar jag med tillfredsställelse atl det lolala

_____________     bidragsbeloppet höjs frän 2 milj. kr. lill 2,2 milj. kr. Dessa 200 000 kr.

Vissa abortfrågor bör vara ell inte oväsentligt lillskoli att förmedla lill främsi de ungdomsorganisationer som hittills inte sökt bidrag. Bl. a. krisina ungdomsförbund borde i della sammanhang, liksom exempelvis de politiska ungdomsförbunden, utnyttja de statliga medel som finns. Atl informera om abortförebyggande åtgärder borde vara en högsl självklar uppgift för alla våra folkrörelser som bedriver ungdomsverksamhet. Ur min synpunkt borde dock de kristnas uppgift här vara särskilt uppenbar. Fru lalman! Jag har inget särskilt yrkande.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskottds hemställan, dels reservalionen av herr Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

§ 14 Vissa abortfrågor

Föredrogs socialulskotlels belänkande 1975/76:41 med anledning av moiioner om vissa abortfrågor.

1 della betänkande behandlades motionerna

1975/76:271 av herr Karlehagen m. fi. (c), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde sådan författningsändring atl sjukvårdspersonal, som av diska skäl hade svårl all medverka vid abortingrepp, skulle tillförsäkras rätt atl erhålla befrielse frän atl della i verksamheien härmed,

1975/76:473 av herr Fridolfsson m. fi. (m), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde ett sådanl förtydligande av förfallningen all del av denna klart framgick all läkare och annan sjukvårdspersonal som av eliska eller religiösa skäl begärde befrielse från all della i abortingrepp skulle medges sådan i alla fall där det icke - vid strikt medicinsk indikation - förelåg fara för moderns liv eller hälsa,

1975/76:758 av herr Johansson i Skärstad m. fi. (c), vari hen-iställls
all riksdagen hos regeringen begärde
152                      1. all ell klarläggande ullalande gjordes om all abort endasl vore en

yllersla nödlösning.                                                         Nr 120

2. all en lilläggskungörelse utarbetades med innebörden atl ingen inom      Tnrsri;iupn H
sjukvården anställd, som av etiska eller religiösa skäl fann del oaccep-     f; ma" lQ7fi
tabell atl medverka vid abortingrepp, skulle kunna tvingas härtill,__________

1975/76:1257 av fröken Hörién m. fl. (fp), vari hemslällls att riksdagen      Vissa abortfrågor hos regeringen begärde sådan författningsändring att sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa skäl så begärde, i enlighet med socialul-skottels inlenlioner skulle erhålla befrielse från uppgiften alt medverka vid abortingrepp,

1975/76:1258 av fröken Hörién m.fl. (fp) och

1975/76:1282 av herr Nilsson i Agnas (m).

Ulskollel hemställde

1. belräffande begäran om förslag till ny abortlagstiftning att riksdagen
skulle avslå motionen 1975/76:1282,

2.    belräffande vissl riksdagsuitalande om abort att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:758 (yrkandet 1),

3.    belräffande intensifierade ålgärder för all nedbringa antalet aborter all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1258,

4.    beträffande rätt för sjukvårdspersonal till befrielse frän dellagande i abortingrepp alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:271, motionen 1975/76:473, motionen 1975/76:758 (yrkandet 2) och moiionen 1975/76:1257.

Reservalion hade avgivits

belräffande rätt för sjukvårdspersonal lill befrielse från dellagande i abortingrepp

av herrar Carlshamre (m) och Åkeriind (m) som ansell alt ulskoltet under 4 bort hemslälla

all riksdagen med anledning av moiionen 1975/76:271, moiionen 1975/76:473, moiionen 1975/76:758 (yrkande 2) och moiionen 1975/76:1257 gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Hert ÅKERLIND (m):

Fru lalman! "Till det här utskollsbelänkandd har herr Carlshamre och jag fogal en reservalion som gäller rätt för sjukvårdspersonal alt få befrielse från dellagande i aborlverksamhet. Den frågan har varit aktuell vid fiera lillfällen. När abortlagstiftningen behandlades 1974 förelåg fiera motioner som innehöll yrkanden om all förhållandena skulle regleras i lag eller författning. Även förra året väcktes moiioner i ämnet. Del har inte alllid varit möjligt för sjukvårdspersonal all få sådan här befrielse. Detta är också verifierat.

Förra året var ulskollel myckel kritiskt över lag mol rådande förhål
landen och mol socialstyrelsens inslällning i dessa frågor. Även då hade
vi en reservalion lill ulskollsbetänkandet i ärendet i vilken vi begärde
au sjukvårdspersonalen skulle garanteras all slippa medverka vid abort.     153

Nr 120                Den reservationen bifölls inte, och i år har del kommil nya moiioner,

Torsdaeen den     ' stycken, som kräver att den här rätten skall finnas.

6 mai 1976            '" " socialstyrelsen efter den kritik som har kommil utfärdat en

_____________    nytt cirkulär i ämnet. Del är intressant atl läsa all socialsiyrelsen anser

Vissa abortfrågor det angeläget all aboriverksamhelen primärt organiseras sä au i densamma inle las i anspråk personal som finner del oförenligt med sin etiska eller religiösa uppfallning all medverka vid aborter. Socialstyrelsen förutsätter sålunda all den som under åberopande av sådana betänkligheter förklarar sig önska erhålla befrielse från sådan verksamhet skall slippa della däri.

Del nya cirkuläret från socialstyrelsen ger slörre möjligheter, såvitt jag kan se, för sjukvårdspersonal all bli befriad, men del ger ingen definitiv, ovillkorlig räll. Man "förutsätter" atl del skall kunna ges möjligheter, man menar all verksamheien skall "primärt" organiseras så all del här kan ordnas.

Vi reservanler tycker inte della är tillräckligt. 1 reservationen går vi motionskraven lill mötes. Vi tycker inle alt denna allvarliga fråga om räll för personalen alt slippa della i aboriverksamhelen skall kunna avfärdas pä del här sättet. Del skall finnas en ovillkorlig rätt, inskriven i förfallningen, en rätt som inte är beroende av tillfälliga stämningar som del lätt kan bli när det bara hänger på de cirkulär socialstyrelsen utfärdar med olika tidsmellanrum. Det är ingeniing som hindrar all näsia cirkulär säger någonling annal igen. Mot denna bakgrund vill jag yrka bifall lill reservalionen.

Under della anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Socialstyrelsen har följt det förslag som utskotld hade förra året. Riksdagen har fält som den har velal. Någon anledning all skapa en författning och i lag reglera detla förhållande finns inle.

Vad herr Åkerlind säger om tillfälliga stämningar är ell egendomligl säll att argumentera. Socialstyrelsens råd, anvisningar och direkiiv grundas inle på tillfälliga stämningar, herr Åkerlind.

Jag yrkar bifall lill ulskoltels förslag.

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Det är förmätet all ta kammarens lid i anspråk när man vel att man inle kommer någon vart med det man säger, men jag lovar alt vara fåmäld i fortsättningen av riksdagen.

Jag väckte i januari igen en molion om livets helgd. där jag begärde

förslag till en ny abortlagstiftning. Enligt utskottets skrivning, när det

avstyrkte moiionen 1282, har den nya abortlagstiftningen stannat inför

principen om kvinnans egen beslämmanderäii. Jag läsle samma ord i

154                   belänkande nr 20 i höstas. Frågorna tränger sig på. Vad bestämmer dä

Torsdagen den 6 maj 1976

kvinnan? Alt hon inte vill ha barn? Att hon skall döda del väntade     Nr 120 barnel? Bestämmer hon del utan andras inrådan eller tryck? Vill hon verkligen del? Vill kvinnan så?

Frågan värker inom mig. Kan en moder förgäta sill barn? Har då en kvinna räll över sin egen kropp? Ja. Har hon rätt också över en annans Vissa abortfrågor liv? Nej. Foslrel hon bär är en individ, en annan människa än hon, dt eget liv, en person med rätt lill integritet och skydd. Det är kristen syn. Därför tror jag icke att kvinnan verkligen vill abort. Jag skrev i motionen  1274 lill  1975 års riksdag:

"Del är inle sanl alt foslrel är en del av moderns kropp. Foslrel är en individ. Foslrel har från konceptionen människovärde. Därför har det västerländska rättsmedvetandet alltid betraktat foslerfördrivning som broll mol del femte budet.

Del är inle sanl att en mor vill ha abort. Hon vill all barnet skall få födas. Hennes innersta instinkt, hennes moderliga övertygelse är alt det liv som begynt och lill vars vårdare hon utsetts skall få fullbordas och nå mognad. Aborterna är frukten av ell tänkande som förgriper sig pä heliga normer, omistliga värderingar och i djupaste mening sant mänskligt väsen."

Ingen har motbevisat mina påståenden.

En sjuksköterska talade. Jag satt som åhörare och noterade när hon talade om del spirande liv som en mor bär. Fyra veckor: foslerhjärta. Tolv veckor: fingrar, tår, ögonlock, näsa, öron, inre organ bildade, lio centimeter långl. T. o. m. 20 veckors foster har överlevt en födelse.

Herr lalman! Vad är det som pågår i värt land? Det händer att jag vaknar i skräck och tänker på det. Vi är pä väg mot 40 000 aborter om året. Har vi råd med del? Har vi resurser? Är det en riktig användning av våra skattemedel, våra vårdplatser, vårdpersonalens arbetsförmåga? Har vi plats för alla cancersjuka? Kan vi satsa nog på de handikappades hjälpmedel och för att göra vårt samhälle vänligt och öppet för dem? Jag skrev i moiionen vidare:

"Del är inle sanl att Sverige har råd med aborterna: Vi har inte råd all lägga våra begränsade resurser för sjuk- och hälsovård på denna verksamhet i dödens tjänst: Våra. läkare, vår sjukvårdspersonal behövs för positiva insatser i kampen mot lidande och förgängelse. Vi har inle råd alt låta födelsetalet yllerligare sjunka. Proportionen mellan barn och åldringar är redan skrämmande."

Ja, hur är del med födelsetalet, antalet levande födda 1975? Jag tycker alt det är ohyggligt lågt. Vad skall del bli av våra skolor, våra barnhem, daghem och förskolor? Vem skall la hand om de gamla? Vem skall svara för produktionen, för u-hjälpen? Vilka genier opererar vi bort -omistliga hjärnor och hjärtan som skulle lösa energiproblem, övervinna miljöskadorna, finna läkemedel och bekämpa skräcken, smittorna och hungern?

Jag satt och skrev del här anförandel för en timme sedan, eftersom
jag först då observerade att jag skulle tala i kväll. Sä kom Ture Nermans   155

Nr 120               visa till mig:

Torsdagen den    Den vackraste visan om kärleken

6 maj 1976         kom aldrig på pränt.

Vissa abortfrågor

Den blev kvar i en dröm i Montmarlre

hos en fattig parisstudenl.

Den skulle ha lyst över länderna och tvingat en vår på knä, och en värld skulle tryckt till sill hjärta en ny, en ny Musset.

Han skulle ha vandrat vid kajerna med en blek lilen blåögd Lucile och diktat violer och kyssar nu en natt i april.

Den vackraste visan om kärleken kom aldrig pä pränt. Den begrovs i en massgrav i Flandern med en fattig parisstudenl.

Tänk all Ture Nerman fick födas, och hur grymt med kriget som tog studenten och dödade den vackraste visan - onödiga krig och icke nödvändiga aborter.

Jag har velal vara en krislen och lill mig kommer frågan: Hur skall vi svara Gud? Vi är förvaltare, vi är hushållare med en räkenskapsdag för ögonen och del heter alltfort: Du skall icke dräpa. Den dag della bud icke längre är självklarl okränkbart och fundamentalt för värt samhälle - då är demokratin död. Då vill inle jag vara med i väriden.

Ulskotlels skrivning är lågmäld och förklarande lugn, som en hand som stryker etl skrämt barn, en sköterska som lugnar den misstänksamme.

Ingen fara - var bara förståndig! Del skall bli bättre med rådgivning och prevenlivieknik. Det skall bli bättre bostadspolitik och utbyggd barnomsorg.

Och det storslaget avslutande partiet i skrivningen, påminnande om ~en portal över en antik kyrkogärd: "Ulskollel anser del vara självklart atl regeringen med uppmärksamhet skall följa vad som sker pä abort-problematikens område och vidta erforderliga ålgärder då del visar sig påkallat."

Regeringen? Vilken regering skall man vänta pä?

Det är troligen inle sant atl folkmajoriteten i värt land slöder den

lagstiftning som genomfördes den 1 januari 1975, trots det fiertal som

nåddes för denna lag i riksdagen. Men vart kommer en ensam motionär?

156                      Jag har gått och vänlal på kyrkornas rop, biskoparnas, frikyrkoledarnas.

mödrarnas. Jag uppfattar inlet.                                        Nr 120

Måhända har min hörsel avtrubbats. Eller har det tystnat i vårt land,     Torsdaeen den

i kristenheten, inför förtrampandet av det heliga, av livet? Såsom när    6 rnai 1976

del i Uppenbarelsebokens domsiexier heter alt en lystnad uppstod i him-----

melen vid del sjunde inseglets brytande.                            Vissa abortfrågor
Vad kan man vänta av en regering, en riksdag, om kyrkan tiger?

Fröken HÖRLÉN (fp):

Herr talman! I motion 1258 begär några folkpartister intensifierade åtgärder för att nedbringa antalet aborter. Del är en ansenlig rad åtgärder utskottet pekar på, som vidtagits i detla syfte. Men jag tycker att det på sitt sätt understryker viklen av att man, som utskottet säger, med uppmärksamhet följer vad som sker på abortproblemalikens område och vidtar erforderliga åtgärder där så påfordras. Vi är många som kommer alt följa denna utveckling med stor uppmärksamhet.

1 motion nr 1257 har samma motionärer begärt all sådan författningsändring skulle vidtas, alt sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa skäl så begär, i enlighet med socialutskottets inlenlioner erhåller befrielse från uppgiften all medverka vid abortingrepp. De egendomliga turer som detla ärende vandrat i har utföriigl redovisais i ulskotlels belänkande.

Utskottets viljeinriktning i denna fråga uppfattar jag ligga i linje med yrkandet i vår molion. 1 motsats till utskottets majoritet anser jag dock atl en författningsändring bör vidlagas för alt på längre sikt trygga sjukhuspersonalens räll att slippa medverka vid abortingrepp, när inte moderns liv eller hälsa är i fara.

Jag vill därför, herr lalman, yrka bifall lill reservalionen.

1 delta anförande instämde herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp) och Weslberg i Ljusdal (fp).

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! Jag hade inte tänkt begära ordet i denna fråga i år, men när jag hör herr Nilsson i Agnas kan jag inle låla bli all uppröras. Vad herr Nilsson sade hade ungefär följande innebörd: Hur länge skall vi vänta pä en regering som lar hänsyn lill sädana här frågor?

Hur länge skall vi vänta på au herr Nilsson visar någon medkänsla med de kvinnor som är olyckliga och som inte ser sig någon annan utväg än all låla utföra abort? Jorden är inte ell sådanl himmelrike som herr Nilsson i Agnas nyss utmålade genom den vackra dikten av Ture Nerman. Förhållandena är inle sådana för kvinnorna överalll - inle ens i värt land fastän vi försöker göra det allra bästa för dem.

Del finns kvinnor som ulan au dei är fråga om medicinska skäl inie ser sig någon annan utväg än abort, men de kvinnorna har inte herr Nilsson i Agnas någon medkänsla med.

Dd finns inle en majoritet som stöder abortlagens tankegångar, säger
herr Nilsson. Jo, del tror jag. Nog har vi ett manssamhälle, men del          157

12 Riksdagens protokoll 1975/76:119-120

Nr 120               finns medmänskligare män än de vi hört lala här i dag.

Torsdagen den

6 maj 1976

Överläggningen var härmed slulad.

Ökad utbildning av reumalologer, m. m.

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerlind begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i beiänkandei nr 41 mom. 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av herrar Carlshamre och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Åkerlind begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 229

Nej -   65

Avstår -      5

158

§ 15 Ökad utbildning av reumatologer, m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande 1975/76:42 med anledning av moiioner om vissa medicinska specialiteter m. m.

I della belänkande behandlades moiionerna

1975/76:218 av herr Börjesson i Falköping m. fl. (c),

1975/76:269 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 2 c) hemställts all riksdagen hos regeringen begärde förslag lill ökad utbildning av läkare i reumalologi,

1975/76:312 av herr Kariehagen m. fi. (c, m, fp) såvitt nu var i fråga (yrkandet 1),

1975/76:479 av herr Turesson (m),

1975/76:1252 av hert Hjorth m. fl. (s) och

1975/76:2096 av fröken Pehrsson m. fl. (c), vari hemslällls all riksdagen beslutade att reumatologi prioriterades vid fördelningen av s. k. FV-block.

Ulskollel hemställde

1.    beträffande ögonsjukvården att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:218,

2.    beträffande ökad utbildning av reumalologer m, m. att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:269 (yrkandet 2 c) och moiionen 1975/76:2096,

3.    belräffande ulbyggnad av den yrkesmedicinska verksamheten atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:312 (yrkandet 1) saml motionerna 1975/76:479 och 1975/76:1252.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Ökad utbildning av reumatologer, m. m.

Reservalion hade avgivits

beträffande ökad utbildning av reumalologer m. m.

av herr Romanus (fp) som ansell att utskottet under 2 bort hemslälla

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:269 (yrkandet 2 c) och med anledning av moiionen 1975/76:2096 hos regeringen begärde förslag lill ökad utbildning av läkare i reumatologi.

Hert ROMANUS (fp):

Herr talman! Jag får be kammarens ledamöter om ursäkt för alt jag faktiskt inte tänker hälla del anförande om reumatikervården som frågans vikt är värd. Detla beror sannerligen inte på någon ringaktning av detta problem utan enbart på alt timmen är sen och att jag redan tagit en stor del av kammarens tid i anspråk i dag.

Jag ber bara all fä erinra om att reumatism faktiskt är den största folksjukdomen i Sverige. Enligt tillgänglig statistik utgör enbart ledgångs-reumatikerna ungefär 225 000 personer. Ungefär 50 000 reumatiker är invalidiserade i olika grader, och över 30 000 behöver sjukhusvård. 400-500 barn skulle behöva specialistvård, och 125 nya fall av reumatism hos barn registreras varje år.

Av de medel som är tillgängliga för medicinsk forskning satsas inte mer än 2 96 på reumalologi, medan sjukhuskostnaderna för enbart reumatisk artrit för 1968 uppskattades lill 300 milj. kr. Man bedömer minimibehovet av specialistkompelenta reumatologer lill ungefär 150, och det finns i dag 30.

Dessa fakta, herr talman, torde visa behovet av en ökad utbildning av reumalologer. Jag kan i sammanhanget nämna att jag har talat med många reumatiskt sjuka, och de betonar just all det föreligger ett behov av specialistvård. De som arbetar inom den allmänna sjukvården har nämligen inle den kunskap som behövs för att la hand om reumatiskt sjuka, ulan dessa blir ofta utsatta för en behandling som faktiskt är smärtsam, och detta är naturiiglvis inte lillfredssiällande.

Med detta ber jag all få yrka bifall till reservalionen till socialutskottets betänkande.

Hert KARLSSON i Huskvarna (s);

Herr talman! Jag delar herr Romanus uppfallning atl reumatismen

159

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Avgifterna 1 postverkets tidningsrörelse m. m.

år en folksjukdom av allvarligt slag. Med hänvisning till vad utskottet har skrivit om hur vi har bedömt läget vill också jag understryka atl det behövs en ökad utbildning av läkare på delta område. Med detla yrkar jag bifall lill utskottels förslag.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservalionen av herr Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialulskotlels hemställan i betänkandet nr 42 mom. 2 röslar ja, den det ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av herr Romanus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalei av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Romanus begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 245

Nej -   47

Avslår -     7

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16 Föredrogs

Socialutskottets belänkande

1975/76:46 med anledning av proposilionen 1975/76:125 med förslag om

tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetaret 1975/76 såviu avser

socialdeparlemenlels verksamhetsområde

■'    Kammaren biföll vad ulskollel i delta belänkande hemställt.

§ 17 Avgifterna i postverkets tidningsrörelse m. m.

160

Föredrogs trafikutskottets belänkande 1975/76:22 med anledning av proposilionen 1975/76:127 om avgifterna i postverkets lidningsrörelse m. m. jämle moiioner.

I propositionen 1975/76:127 hade regeringen (kommunikalionsdepar-lemenlel) föreslagil riksdagen all

1.    godkänna de grunder lill taxa i postverkels lidningsrörelse som i propositionen förordats,

2.    besluta om en femtonårig avvecklingsperiod av den bristande sär-kostnadstäckningen i postverkets tidningsrörelse på del sätt som i proposilionen förordats,

3.    till Ersättning till postverket för tidningsdisiribulion för budgetåret 1976/77 under sjätte huvudlileln anvisa ell anslag av 90 000 000 kr.

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Avgifterna 1 postverkets lidningsrörelse m. m.

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föresläs atl avgiftssystemet i postverkels tidningsrörelse utformas i enlighet med den överenskommelse som träffats mellan postverket och tidningsutgivarna inom ramen för 1974 års tidningstaxe-utredning. Överenskommelsen förutsätter även att underskottet i tidningsrörelsen skall avvecklas. Detta avses ske genom en successiv höjning av lidningsavgifterna. Efter 15 år skall avgifterna läcka tidningsrörelsens särkostnader.

Avgifterna i tidningsrörelsen skall liksom hitlills fastställas av regeringen efter förhandlingar mellan postverket och företrädare för tidningsutgivarna.

Slutligen föresläs atl postverket erhåller ell anslag över statsbudgeten för läckande av särkostnader i lidningsrörelsen. För budgelärel 1976/77 föreslås anslaget ulgä med 90 milj. kr."

I detta sammanhang hade behandlats moiionerna

1975/76:2295 av herrar Sivert Andersson i Stockholm (s) och Ulander (s),

1975/76:2296 av herrar Åsling (c) och Wikström (fp), vari hemslällls all riksdagen vid behandlingen av proposilionen 1975/76:127 beslutade all åter pröva frågan om nivån på posiverkds lidningsiaxa innan sär-koslnadsläckningen inom poslens lidningsrörelse tilläts översliga 75 96, samt

1975/76:2357 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslagits all riksdagen beslutade atl avslå regeringens proposition 1975/76:127 om avgifterna i postverkets tidningsrörelse.

Utskotld hemställde

1. all riksdagen med anledning av proposilionen 1975/76:127 och motionen 1975/76:2296 samt med avslag pä moiionen 1975/76:2357, sistnämnda molion såviii nu var i fråga, som sin mening gav regeringen till känna vad ulskonei anfört beträffande

a)   de grunder till laxd i posiverkets lidningsrörelse som i proposilionen förordals,

b)  den avvecklingsperiod i fråga om brisiande särkosinadsläckning i postverkets lidningsrörelse, som i proposilionen förordals.

161

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Avgifterna 1 postverkets tidningsrörelse m. m.

2.   att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på moiionen 1975/76:2357, såvitt nu var i fråga, lill Ersättning lill postverket för tidningsdisiribulion för budgetåret 1976/77 under sjätte huvudtiteln anvisade ell anslag av 90 000 000 kr.,

3.   alt moiionen 1975/76:2295 ej föranledde någon särskild åtgärd frän riksdagens sida.

Reservation hade avgivits av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som ansett alt utskottet under 1 och 2 bort hemställa

1.   all riksdagen skulle

a. med bifall lill moiionen 1975/76:2357, såviii nu var i fråga, avslå
propositionen 1975/76:127 beträffande grunderna till taxa i postverkets
tidningsrörelse saml en 15-årig avvecklingsperiod i fråga om brisiande
särkosinadsläckning i postverkets tidningsrörelse,

b.   avslå motionen 1975/76:2296,

2. all riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2357, såviii nu var
i fråga, skulle avslå proposilionen 1975/76:127 i vad avsäg förslag till
medelsanvisning.

162

Hert LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Postverkels tidningshantering är ingen lilen rörelse. Om man bläddrar i beiänkandei från 1974 års tidningstaxeulredning finner man att posten distribuerar 600 tidningar med en sammanlagd upplaga på 563 828 000 exemplar. Varie svensk får en eller fiera tidningar lill sin boslad genom poslens försorg. Del är alllsä en synnerligen viktig aktivitet vi nu behandlar.

Av proposilionen framgår också alt den postdistribuerade tidnings-volymen under de senaste åren har undergått vissa förändringar. En påtaglig minskning har skett när det gäller dagspressen. Medan anlalet postdistribuerade tidningar 1969 var 265 miljoner hade antalet är-1972 gått ner lill 213 miljoner. Del är en minskning med nära 20 % på tre år.

Del är självklarl atl den här minskningen har fiera orsaker. Dels har ålskilliga tidningsföretag själva lagit hand om distributionen, dels har tidningsföretagen i växande ulsiräckning övergått lill sådana distributionsförelag som i enlighet med riksdagens beslul ombesörjer s. k. samdistribution och förmedlar s. k. samdislributionsrabatl. Så är ju exempelvis fallet i mill eget län.

Man kan självfallet inte bortse ifrån all postverkets ideliga höjningar av lidningslaxan också måsle ha påverkat del bortfall i tidningsrörelsen som man pekar på i den här proposilionen. Man har alllså funnil andra och billigare former.

Del konstaterar också proposilionsskrivarna, som säger:

"En annan anledning lill alt tidningsföretagen delvis övergäll lill andra distributionsformer var de olägenheter som var en följd av konstruktionen av taxan i postverkets tidningsrörelse. Taxan var avsiåndsdiffereniierad

i fråga om transporterna mellan olika orter. Den del av avgiften som hänförde sig lill själva utdelningen var dock enhetlig för hela landet. Den härav betingade prisnivån i tätorterna samt avsaknaden av möjligheter atl i särskilda fall la av marknadsförhållandena betingade hänsyn i prissättningen hade lett lill bortfall av främst dagspressdistribution i tätorterna. Distributionen pä landsbygden hade postverket i stort kunnai behålla. Tidningsföretagen hade för denna distribution inte kunnai finna billigare distributionsallernativ."

Det är just del. Många tidningar har alltså inget val när det gäller distributionen. Det är. som vi framhåller, sä all nuvarande distribulions-företag är inriktade på tätortsbebyggelse. I övrigt måste alltså tidningarna hålla sig lill posten, hur myckel lidningslaxan än höjs.

I ulredningen såväl som i proposilionen talas del om målsättningen all ge postverket täckning förde totala särkostnaderna i tidningsrörelsen. I SOU-bdänkandet 1975:80 heter det också atl utredningen har satt som sill mål att "åstadkomma denna särkosinadsläckning genom avgiftshöjningar". Det är också regeringen överens om liksom utskotld. Tidnings-distributionen skall alllså gä ihop, den skall bära sig.

Postverket har formulerat sin ekonomiska målsättning på följande sätt som framgår av betänkandet Postens roll i lidningsdislribulionen:

"Del ekonomiska målet att verket med sina intäkter skall läcka sina kostnader och dessuiom lämna en tillfredsställande avkastning på del satsade statskapitalet har länge varit vägledande för såväl postverket som andra affärsverk och torde helt kunna överensstämma med statsmakternas intentioner.

Bland annat föran kunna uppfylla della avkastningskrav har postverket i sill förslag till mål och politik för verket ställt upp följande riktlinjer för prispoliliken."

En riktlinje för prispolitiken skall vara all varie rörelsegren åtminstone på sikt läcker sina särkostnader och lämnar dt skäligt bidrag till täckandel av de gemensamma kostnaderna.

Men postverket förefaller ändå alt vara någol osäkert på sitt eget resonemang, som refereras i betänkandet på s. 47 och 48. Del heter där försiktigtvis:

"Det lorde inte finnas någol ullalande från statsmakternas sida som direki anger alt kostnadstäckning skall eftersträvas för varje rörelsegren i postverket. Prispoliliken kan dock sägas ha slöd i praxis."

Detla med au vissa delar av den slalliga samhällsservicen skall "bära sina egna kostnader" är ju ell resonemang som har mötts av en förintande kritik. Så är inle minsl fälld med en annan iransporiseklor, nämligen järnvägstrafiken, där del ju inle alls framstår som någon självklarhet atl den skall "bära sina egna kostnader". Varför skall då en viss, sam-hällsnödvändig gren av postverkets akliviiel bära sig? Visserligen skall detta inte ske på en gång. Det är meningen alt statsmakterna under en övergångslid på 15 är skall anslå medel för under-skoiieis läckande, men också alt delta underskott under samma lid skall

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Avgifterna i postverkets tidningsrörelse m. m.

163

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Avgifterna 1 -postverkets tidningsrörelse m. m.

tas in genom upprepade höjningar genom lidningslaxan.

Vi accepterar inle det resonemangei. lika litet som vi gör del när det handlar om SJ:s underskott. Vi framhåller i vår motion alt även om höjningarna genomförs successivi under 15 år, så är principen lika käpp-räll åt skogen. Vinslbegrepp och kostnadstäckning skall inte vara del vägledande resonemanget när det gäller verksamheter som är nyttiga och nödvändiga för människorna.

För det blir ju alltid så all sist och slutligen drabbar avgiftshöjningarna konsumenterna. De tas igen genom att tidningarna tvingas höja sina prenumeralionsavgifter. Dyrare tidningar innebär i sin lur att människor måsle avstå frän att hälla sig med tidningar därför all de inte anser sig ha råd. Del kan ju inte vara tillfredsslällande. Alla bör ha räll lill nyheter, samhällsinformation, politisk deball, kultur osv.

Slutligen: Minskar tidningarnas upplagor därför all folk inle har råd atl prenumerera, sä innebär del i sin tur all många lidningar kommer atl fä del ännu svårare.

Kontentan av resonemanget är alllså alt förslagel, som pä sikl innebär ytterligare prishöjningar på dagstidningar och tidskrifter, står i strid mol den övergripande statliga presspolitiken. Man ger med en hand och lar tillbaka med den andra.

En rad remissinstanser tycker precis som vi. De refereras i all korthet i propositionen pä s. 12. Där ser vi atl Svenska Journalistförbundet "menar att det statliga presstödet syfiar lill all förbäiira villkoren för de mesl utsatta lidningarna sä all yllerligare nedläggningar kan undvikas. Mot bakgrund härav och med beaktande av atl man från slalligl håll i uttalanden och utredningar framhållit betydelsen för samhällsdebatten av en vital och varierande press, finner förbundet del föga konsekvenl alt 1974 års tidningstaxeulredning framlägger förslag som försämrar villkoren för tidningsutgivningen." Och detta är ju samma förslag.

Tidningsulgivareföreningen framhåller alt lidningarna kommer atl tvingas vidla besparingsåtgärder såsom minskad ulgivningsfrekvens, minskal format eller minskat sidanlal som en följd av höjningen. Den föreslagna höjningen av taxan kommer - även om den sker successivi under en 15-årsperiod -all leda lill all många publikalioner måsle upphöra med sin ulgivning, säger Tidningsulgivareföreningen.

Vi har yrkat avslag på proposilionen därför alt vi finner dess principiella resonemang vara felaktigt och därför atl systemet kommer au få negaiiva konsekvenser för såväl tidningsföretag som enskilda. Självfallet förutsätter vi all om vår reservalion förhoppningsvis vinner gehör hos kammaren skall ell nyll förslag läggas fram, med en annan principiell grundlinje.

Jag yrkar bifall lill reservalionen av herr Magnusson i Krislinehamn.

164

Hert SVEN GUSTAFSON i Göleborg (fp):

Herr lalman! Herr Lövenborg måsle ha skrivii sill anförande samiidigl som moiionen från vpk avlämnades och innan ulskotiel hade behandlal

ärendei. Del är förbluffande atl herr Lövenborg verkar hell okunnig om vad utskottet säger i sill betänkande, och därför finns del kanske anledning alt någol upplysa herr Lövenborg om delta.

Utskottsbetänkandei bygger ju liksom proposilionen på ell avtal mellan Tidningsulgivareföreningen och postverket, och i della avtal sägs atl del f n. är ett underskoll för postverket på tidningsrörelsen med ungefär 30 96 när det gäller täckning av de lolala särkostnaderna. Postverket och tidningsutgivarna har kommit överens om att under en 15-årsperiod inhämta det genom atl öka avgifterna med 2 % per år av della underskoll. Efter 15 år skall tidningarna alllså betala hela den totala särkoslnaden.

Utskottet har för sin del inte ansett sig kunna underkänna del avtal som har träffals mellan tidningsutgivarna och postverket. Sä långl är alllså herr Lövenborgs redogörelse riklig. Men del har ju också lämnais moiioner där man säger, alt del blir nog mycket svårl för tidningsutgivarna alt kunna bära den kraftiga ökning av taxorna som kommer atl ske. Del är inte bara fråga om att inhämta det underskott som f n. finns med 2 96 av underskottet per år under 15 år, ulan här finns också slora kostnadsökningar för lidningsdislribulionen som förelagen betalar.

Mot denna bakgrund framhålls i en motion all när man kommer upp lill 75 96 läckning av särkostnaderna skall man inte behöva betala mera. Bakom detta ligger ell resonemang av ungefär följande slag: Atl räkna särkostnader ger inte något säkert mått på vad lidningsrörelsen verkligen koslar postverket. Om vi gör del tankeexperimentet atl postverket skulle sluta atl distribuera tidningar över huvud tagel, skulle man då spara in hela särkostnadsbeloppd? Säkerligen inle. Man har i slällel uppskattat bortfallskoslnaden - det är den besparing som posiverkei skulle göra om postverket slutade atl över huvud laget distribuera tidningar - lill ungefär 75 96 av de totala särkostnaderna.

Ulskoltet har inle anselt sig kunna biträda den motionen utan vidare. Men ulskollel säger - och här kommer del vikliga och del som herr Lövenborg lolall förbisåg - all regeringen efter en ireårsperiod bör åler-komma lill riksdagen och redovisa "erfarenheterna av laxesyslemeis verkningar med avseende främsi på lidningarnas dislribulionskosinader". Efter denna ireårsperiod, då man har nätt en ungefär 75-procenlig läckning av särkoslnaderna. bör motionernas synpunkier las upp lill prövning. Alllsä: i Slällel för de 15 år som avtalet förutser föreslår utskotld alt riksdagen säger, alt redan efter tre år skall riksdagen fä en redovisning av hur detta system verkar. Visar det sig då alt kostnaderna blir för höga för tidningarna och all della kan äventyra vissa tidningars existens, så bör riksdagen la hela frågan under omrpövning. Del kan alllså hända att riksdagen om tre år får ett förslag som innebär atl den utveckling som förulsells i avtalet avbryts. 1 så fall kommer det att bli till glädje för pressen.

Jag kan i sammanhanget säga. atl om inie n-iiii minne sviker mig fanns del 1970. det forsla årei som irafikulskollei fungerade, dt förslag om alt inhämta hela detla underskott på fem år. Den gången sade emel-

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Avglflerna i postverkets tidningsrörelse m. m.

165

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Avgifterna 1 postverkets lidningsrörelse m. m.

lertid ulskoltet, och riksdagen instämde, atl det måsle la avsevärt längre lid. Nu är man inne på all inhämla underskolld på 15 år. Men inom ulskollel har vi sagt atl det kan finnas skäl att tro atl man inle lyckas med detla. Därför begär vi alt regeringen skall komma tillbaka om tre år och redovisa erfarenhelerna av systemet, och då bör frågan huruvida man skall gå längre än till en 75-procenlig täckning av de totala särkostnaderna tas upp till prövning.

Det var också en annan sak i herr Lövenborgs anförande som förbryllade mig. När herr Lövenborg yrkade avslag på propositionen yrkade han och vpk också avslag pä del anslag av 90 milj. kr. som postverket skall fä för all läcka kostnaderna i dagens läge. Då frågar man sig: Om postverket inte får dessa 90 milj. kr. av staten för alt läcka det underskott man f. n. har, skall posiverkei då kunna ge lidningarna bättre villkor än nu? Del är väl i slällel så all posiverkei dä saknar 90 milj. kr., som de övriga partierna och regeringen vill ge postverket, men som vänsterpartiet kommunisterna säger nej lill.

Vi gör i della fall precis som när del gäller SJ, sade herr Lövenborg. Del inlressania är ju all vänsterpartiet kommunisterna yrkar pä ökade anslag lill SJ för alt företaget skall kunna driva verksamheien pä de olönsamma järnvägarna, men belräffande lidningarna ber man atl riksdagen skall la bort ell anslag på 90 milj. kr. I vilkel syfte?

Jag lycker alt vänsterpartiet kommunisternas inslällning i denna fråga är helt oförklariig, och jag ber all få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Syftet med vårt yrkande är att vi skall få ett helt nytt förslag, herr Sven Gustafson i Göteborg.

Sedan måsle jag också säga all vår molion skrevs inle samtidigt med alt propositionen lades fram. Och jag är inte heller totalt okunnig om lidningar och tidningslaxor.

Skälet till all vi yrkar avslag pä proposilionen och förslagen är all vi är djupt oense med propositionens principiella innehåll och grundtanke, alltså att verksamheien måste bära sig. Del är inle utan all man erinrar sig Martin Ljungs funderingar, då han frågade sin officer om försvaret verkligen bär sig, med alla "byssor, kulsprutor och givakt". Del gör del självfallet inle. Ingen gör heller anspråk på all del skall bära sina egna kostnader.

Men linjen i detla förslag är ju ändå all lidningarna skall bära dessa kostnader, även om det sker på sikl. Della är också orsaken lill all vi har yrkal avslag på proposilionen.

166

Herr SVEN GUSTAFSON i Göleborg (fp):

Herr talman! Jag sade inle all vpk:s molion skrevs samtidigt med propositionen. Jag sade all herr Lövenborgs anförande måsle vara skrivel samiidigl som moiionen avlämnades och innan frågan hade behandlats i ulskollel. Ulskollel har nämligen med anledning av andra n-iolioner

föreslagil en hemställan lill regeringen atl systemet skall omprövas om    Nr 120

tre år för au man skall se om lidningarna verkligen kan bära den ökade   Torsdaeen den

kostnad som avtalet förutsätter.                                      5 p-,; jgy

Sedan återstår del fortfarande för herr Lövenborg att förklara följande:----- --

Om vänsterpartiet kommunisterna vill ge ökade anslag för atl SJ skall Avgifterna 1

kunna driva de olönsamma järnvägarna, varför vill vpk dä ta bon del postverkels

anslag som de övriga partierna vill ge posiverkei för att verket under lidningsrörelse

denna lid skall kunna forisalla all dislribuera lidningarna lill allmänhden      '"• m.
utan att behöva höja postportot?

Hert LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Här i kammaren är väl inle självkritik så vanlig. Jag kan erkänna atl vi i moiionen inte borde ha yrkat på avslag på anslaget - del rimmar inte med vår principiella linje.

Men man kommer inte ifrån all moiionen ändå mynnar ul i atl vi vill ha ett hell nytt förslag. Ingen kan förneka atl den proposilion vi -nu diskuierar - det är den som är huvudsaken i resonemangei och inle de 90 miljonerna - innebär ökade kostnader för tidningarna, även om höjningarna dras ut pä 15 år. Målsättningen full koslnadsläckning inom den liden kommer all innebära prishöjningar - del är kalla fakta. Del kommer au fördas prishöjningar som är betingade av övriga prisstegringar, men därutöver måste det komma ell extra päslag, om man så småningom skall uppnå den tvivelaktiga målsättningen alt lidningsrörelsen skall bära sina egna kostnader. Mot den bakgrunden är del helt korreki all säga alt de ålgärder som nu föreslås motverkar effekten av det statliga tidningsslödd. Den slulsalsen har också vissa remissinsianser dragit.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr lalman! Herr Lövenborg har fortfarande inte upptäckt all ulskollel har förkortat 15-ärsperspektivel till tre år. Riksdagen får lillfälle all pä nytt la upp denna fråga och ompröva den om tre år.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1 och 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hernslällan, dels reservalionen av herr Magnusson i Krislinehamn, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller irafikutskotlels hemställan i belänkandd nr 22 mom.  1 och 2 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av herr Magnusson i
Krislinehamn.                                                                                 167

Nr 120

Torsdagen den 6 maj 1976

Avglflerna 1 postverkets tidningsrörelse m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalei av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 286 Nej -    14

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

168

§ 18 Föredrogs

Trafikutskoltds betänkande

1975/76:23 med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslag om tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såviu avser anslag inom kommunikaiionsdepartemenlels verksamhetsområde

Jordbruksutskotieis betänkande

1975/76:35 med förslag om uppskov med behandlingen av vissa till utskottet hänvisade ärenden

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställl.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren all uppskjula behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till morgondagens sammanträde.

§ 19 Herr talmannen meddelade atl på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle soicalulskollels betänkanden nr 33, 34 och 37, kullurulskotlds betänkande nr 39, justilieulskotieis betänkanden nr 35 och 36 samt civiluiskotteis betänkande nr 25 i nu angiven ordning uppföras främsi bland ivå gånger bordlagda ärenden saml kullurutskolleis belänkande nr 37 och ulbildningsulskotlds belänkande nr 27 sällas sist.

§ 20 Kammaren åtskildes kl. 23.48.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen