Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:117

Onsdagen den 5 tnaj

Kl, 10,00

§ 1 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1975/76:2535-2537 till konstilulionsulskouel

§ 2 Föredrogs men bordlades åter finansutskottets belänkande 1975/76:36 utbildningsulskollels belänkande 1975/76:27 jordbruksutskottets belänkande 1975/76:39

§ 3 Anslag till kriminalvården

Föredrogs justitieuiskoiiets betänkanden

1975/76:28 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till kriminalvården jämte motioner och

1975/76:33 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag lill vissa byggnadsarbeten för kriminalvården jämte motioner.

Herr TALMANNEN:

Justitieuiskottels betänkanden nr 28 och 33 debatteras i ett sammanhang och yrkanden belräffande båda dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överiäggningen,

I del följande redovisas i jusliiieutskotiets betänkande nr 28 endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden,

Justitieutskottets betänkande nr 28

Punkten I (Kriminalvårdsstyrelsen)

Regeringen hade i propositionen 1975/76:100 bilaga 4 (jusliliedepar-lemeniel) under punklen F 1 (s, 69-71) föreslagil riksdagen all lill Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1976/77 anvisa ell förslagsanslag av 40 160 000 kr.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

1 detta sammanhang hade behandlats motionen 1975/76:1998 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga hemställts (yrkande 10) atl riksdagen hos regeringen begärde en utvärdering av den nya kriminalvårdsreformen i enlighet med vad som anförts i motionen 1979.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Utskottet hemställde

1. att riksdagen lill Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1976/77
skulle anvisa ell förslagsanslag av 40 160 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande utvärdering av kriminalvårdsreformen
Anslag till kriminal- skulle avslå motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 10),
vården

Reservation hade avgivits

1. av fru Kristensson (m) och herr Schötl (m) som beträffande utvärdering av kriminalvårdsreformen ansett alt utskottet under 2 bon hemställa

atl riksdagen med bifall till moiionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 10) hos regeringen begärde en ulvärdering i enlighet med vad reservanterna anfört.

Punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)

Regeringen hade under punkten F 2 (s, 71-75) föreslagil riksdagen all bemyndiga regeringen all inrätta tvä tjänster som kriminalvårdsdirektör i Fe 23/24 samt alt lill Kriminalvårdsansialierna för budgetåret 1976/77 anvisa ell förslagsanslag av 519 225 000 kr.

1 delta sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:175 av herr Sjöholm (fp), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde all förslag lill införande av arbelsmarknadsmässig lön för arbete utfört av intagen i fångvårdsanstall skyndsamt framlades.

1975/76:1054 av fru André m. fi, (c), vari hemställts all riksdagen beslutade atl hos regeringen begära omprövning av beslutet atl reducera platsantalet med 40 vid kriminalvårdsanstalten i Tidaholm,

1975/76:1061 av herr Fransson m.fl. (c), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen beslutade atl hos regeringen begära dels att kriminalvårdsstyrelsen bemyndigades atl utvidga försöksverksamheten med marknadsanpassade arbetsersättningar till anstalterna i Tidaholm och Norrtälje (yrkande 3), dels atl frågan om införande av marknadsanpassade arbets- och studieersältningar för alla intagna i kriminalvårdens ansialier utreddes och att därvid även de problem som sammanhängde med beskattning, sjukförsäkringsförmåner m. m, beaktades (yrkande 4),

1975/76:1074 av herr Lövenborg m. fl, (vpk), vari hemställts alt riksdagen, i syfte atl möjliggöra senare inläsning enligt vad som anförts i moiionen, till F 2 Kriminalvårdsansialierna anvisade ell med 10 000 000 kr. i förhållande lill regeringens förslag förhöji belopp,

1975/76:1081 av herrar Lövenborg (vpk) och Petlersson i Väslerås(vpk), vari yrkats att riksdagen hos regeringen hemställde om införandet av marknadsmässiga löner vid samtliga fångvårdsanslaller.

1975/76:1083 av herr Polstam m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade att under F 2 Kriminalvårdsansialierna anvisa etl i förhållande lill regeringens förslag med 4 960 000 kr. förhöji förslagsanslag av 524 185 000 kr. för alt möjliggöra en senareläggning av inlåsningen vid

de slutna anstalterna, och

1975/76:1998 av herr Bohman m.fl. (m), vari såvitt nu var i fråga hemställts all riksdagen hos regeringen begärde all en arbetsgrupp tillsattes med uppgift att framlägga förslag till åtgärder mot narkotikamissbruket pä olika anstalter (yrkande 11).

Ulskollel hemställde

- all riksdagen belräffande reducering av plalsantalet vid kriminal-vårdsansUilien Tidaholm med anledning av moiionen 1975/76:1054 gav regeringen till känna vad ulskollel anfört om omprövning i denna del,

- atl riksdagen belräffande senare inlåsning av de intagna med anledning av motionerna 1975/76:1074 och 1975/76:1083, båda i denna del, gav regeringen lill känna vad utskottet anfört om skyndsam utredning i detla hänseende,

- au riksdagen belräffande marknadsanpassad arbetsersättning till intagna med anledning av moiionen 1975/76:175, moiionen 1975/76:1061 i denna del (yrkandena 3 och 4) och motionen 1975/76:1081 gav regeringen till känna vad utskottet anfört om utvärdering och utredning i denna del,

- all riksdagen bemyndigade regeringen all inrälla ivå tjänster som kriminalvårdsdireklör i Fe 23/24,

- all riksdagen belräffande medelsberäkningen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1975/76:1074 och 1975/76:1083, båda i denna del, till Kriminalvårdsansialierna för budgetåret 1976/77 anvisade etl förslagsanslag av 519 225 000 kr,,

- att riksdagen belräffande narkotikamissbruket på kriminalvårdsansialierna skulle avslå moiionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 11).

Reservationer hade avgivils

2, av fröken Maltson (s) och fru Bergander (s), herr Nilsson i Visby
(s). fru Andersson i Kumla (s) samt herrar Lundgren (s), Maihsson i
Fagersla (s) och Pettersson i Västerås (vpk) som beträffande reducering
av plalsantalet vid kriminalvårdsanstallen Tidaholm ansett all ulskollel
under 1 bort hemställa

atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1054.

3, av herr Petlersson i Västerås (vpk) som belräffande senare inlåsning
av de intagna ansell all ulskollel under 2 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:1074 i denna del och med anledning av moiionen 1975/76:1083 i denna del godkände vad reservanten anfört i deila hänseende.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

4. av herr Petlersson i Västerås (vpk) som beträffande marknadsanpassad arbelsersälining till intagna ansell all utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:1081 samt i anledning

Nr 117 av motionen 1975/76:175 och motionen 1975/76:1061 i denna del (yr-

Onsdaeen den kandena 3 och 4) hos regeringen skulle anhålla om införande av mark-

5 mai 1976 nadsmässiga löner vid samtliga kriminalvårdsansialier.

Anslag till kriminal- 5. av herr Petlersson i Västerås (vpk) som - under förutsättning av
vården bifall till reservationen nr 3 - beträffande medelsberäkningen ansett att

utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:1074 i denna del samt med anledning av regeringens förslag och motionen 1975/76:1083 i denna del till Kriminalvårdsantallerna för budgelärel 1976/77 anvisade ell förslagsanslag av 529 225 000 kr.,

6. av fru Krislensson (m) och herr Schötl (m) som beträffande narkotikamissbruket på kriminalvårdsansialierna ansett atl ulskollel under 6 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 11) hos regeringen begärde all en arbetsgrupp tillsattes med uppgift au framlägga förslag lill åtgärder i enlighet med vad reservanterna anfört.

Punkten 3 (Frivården)

Regeringen hade under punkten F 3 (s. 75-77) föreslagil riksdagen att till Frivärden för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 97 300 000 kr.

1 delta sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:204 av herr Böriesson i Falköping (c).

1975/76:400 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari såvitt nu var i fråga hemslällls atl riksdagen lill Frivården för behandlings- och stödåtgärder anvisade 557 000 kr. utöver regeringens förslag (yrkande I d) samt att riksdagen hos regeringen begärde förslag till väsentligt höjd ersällning till lekmannaövervakare enligt vad som anförts i moiionen (yrkande 2 b),

1975/76:716 av fru Krislensson (m), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill höjning av övervakararvodena all föreläggas innevarande riksmöte (yrkande I) samt alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om åtgärder för atl genomföra jourverksamhel inom kriminalvårdens frivård (yrkande 2),

1975/76:1061 av herr Fransson m.fl. (c), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen beslutade alt till Frivården för behandlings- och stödåtgärder samt för familjehem anvisa etl i förhållande till regeringens förslag med 800 000 kr. förhöji anslag av 98 100 000 kr. (yrkande 2), och

1975/76:1064 av herr Hermansson m.fl, (vpk), vari såvitt nu var i fråga hemställts alt riksdagen beslutade atl under Frivården anvisa ett med 18 000 000 kr. uppräknat belopp (yrkande 2),

Utskottet hemställde

26) atl riksdagen beträffande medelsberäkningen i anledning av regeringens förslag, moiionen 1975/76:400 i denna del (yrkande I d) och motionen 1975/76:1061 i denna del (yrkande 2) samt med avslag pä motionen 1975/76:1064 i denna del (yrkande 2) lill Frivärden för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 97 800 000 kr,,

27) att riksdagen beträffande ersättningen lill övervakarna inom kriminalvården skulle avslå motionen 1975/76:204, motionen 1975/76:400 i denna del (yrkande 2 b) och moiionen 1975/76:716 i denna del (yrkande

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

3, alt riksdagen beträffande jourtjänstgöring inom frivården skulle avslå motionen 1975/76:716 i denna del (yrkande 2).

Reservationer hade avgivits

7, av fröken Mattson (s) och fru Bergander (s), herr Nilsson i Visby
(s), fru Andersson i Kumla (s) samt herrar Lundgren (s) och Maihsson
i Fagersta (s) som belräffande medelsberäkningen ansett att ulskollel
under I bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på moiionen 1975/76:400 i denna del (yrkande 1 d), moiionen 1975/76:1061 i denna del (yrkande 2) och moiionen 1975/76:1064 i denna del (yrkande 2) lill Frivården för budgelärel 1976/77 anvisade ell förslagsanslag av 97 300 000 kr,,

8, av herr Petlersson i Väslerås (vpk) som belräffande medelsberäk
ningen ansell att utskottet under I bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1064 i denna del (yrkande 2) samt i anledning av regeringens förslag, moiionen 1975/76:400 i denna del (yrkande 1 d)och moiionen 1975/76:1061 i denna del (yrkande 2) lill Frivården för budgelärel 1976/77 anvisade ell förslagsanslag av 115 300 000 kr.,

9, av fru Krislensson (m) samt herrar Westberg i Ljusdal (fp) och Schötl
(m)som belräffande jourtjänstgöring inom frivården ansett atl ulskollel
under 3 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:716 i denna del (yrkande 2) hos regeringen skulle anhålla om åtgärder för att genomföra jourverksamhet inom kriminalvärdens frivärd.

Justitieutskottets betänkande nr 33

Regeringen hade i propositionen 1975/76:100 bilaga 4 (jusliliedepar-lemeniel) under punkten 11:3 (s, 91 och 92) föreslagil riksdagen atl dels bemyndiga regeringen all beslula om vissa byggnadsarbelen för kriminalvården inom de koslnadsramar som förordals i propositionen, dels till Vissa byggnadsarbelen för kriminalvården för budgetåret 1976/77 anvisa ett invesieringsanslag av I 000 kr.

Nr 117 I detta sammanhang hade behandlats motionerna

Onsdagen den 1975/76:722 av fru Wiklund (c) och herr Bengtsson i Göteborg (c),

5 mai 1976 " 'mställts atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla au krimi-

--------------- nalvårdsslyrelsen fick i uppdrag all utreda frågan om nya anstalter i Umeå

Anslag till kriminal- och Luleå,

vården 1975/76:1057 av herr Dahlberg (c) och fru Berglund (s). vari yrkats

alt riksdagen gav regeringen till känna vad som anförts i moiionen om

behovet av mera ändamålsenlig byggnad för kriminalvården i Luleå, samt 1975/76:1073 av herr Lövenborg (vpk), vari hemslällls all riksdagen

hos regeringen begärde åtgärder för snabb projektering och nybygge av

fångvårdsanstall i Luleå,

Utskottet hemställde

1. atl riksdagen bemyndigade regeringen all besluta om vissa byggnadsarbeten för kriminalvården inom de kostnadsramar som förordals i propositionen,

2. all riksdagen till Vissa byggnadsarbelen för kriminalvården för budgetåret 1976/77 anvisade ell invesieringsanslag av 1 000 kr.,

3. att riksdagen beträffande behovet av nya lokalanslaller i Umeå och Luleå i anledning av motionerna 1975/76:722, 1975/76:1057 och 1975/76:1073 gav regeringen lill känna vad ulskollel anfört i detta hänseende.

Reservation hade avgivits av herr Pettersson i Västerås (vpk) som ansell alt utskottet under 3 bort hemställa

all riksdagen beträffande behovet av nya lokalanslaller i Umeå och Luleå i anledning av motionerna 1975/76:722, 1975/76:1057 och 1975/76:1073 gav regeringen till känna vad reservanten anfört om nybyggnad av lokalanstalter i Umeå och Luleå,

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Jag skall börja med att kommentera några av de reservationer som är fogade till utskottsbetänkandet. Den första reservationen behandlar en motion från moderat håll, som yrkar på en utvärdering av hur kriminalvårdsreformen har fungerat. Del kan naturligtvis med viss fog sägas, som utskottsmajoriteten gör, atl det har gått ganska kort tid sedan reformen trädde i kraft - den 1 juli 1974 - och att del därför måhända är för tidigt alt göra en sådan här ulvärdering. Vi har emellertid den uppfattningen att det redan nu förefaller som om stora problem förelåg på olika anstalter, problem som delvis har samband med reformen, och atl det därför är lämpligt att redan nu göra en ulvärdering för alt åtminstone komma till rätta med vissa av de svårigheter som obestridligen föreligger.

Det föreligger svårigheter, som vi har förstått, när det gäller såväl ad
ministrationen som personalens arbetssituation. Personligen tycker jag
8 atl det skulle vara ändamålsenligt att man vid en sådan här ulvärdering

verkligen log kontakt med den personal som arbetar inom kriminalvården för att få klart för sig vilka erfarenheter den har av den här reformen. När det gäller de administrativa problemen har del också påtalats atl reformen medfört vissa komplikationer som kanske inte har varit förutsedda, exempelvis all riksanstalterna fungerar som isolerade öar i organisationen och all de inte - vilket egentligen borde vara naturligt -lyder under de olika regionkanslierna.

Riksdagen har tidigare ullalat att förutsältningen för en humanisering av kriminalvården skulle vara att man verkligen kunde särskilja det tyngre belastade klientelet från det övriga och behandla del med större stram-hel. Del har sagts atl reformen har medfört atl man misslyckats med den differentieringen av klientelet, inle på grund av - det vågar jag påstå - del som juslilieulskollet anförde utan fastmer på grund av de anvisningar och tillämpningsföreskrifter som departementet och kriminalvårdsstyrelsen har utfärdat. I det sammanhanget är del också angelägel alt titta på hur verksamheten fungerar på de olika lokalanstalierna -de lokalanslaller som nu finns. Där upplever man, har jag förstått genom de kontakter jag har haft med personalen, just den stora kategoriblandningen som någol myckel besvärligt. Man får alltså pä dessa lokalanslaller nu räkna med dels ett mindre belastat klientel, dels ett mycket gravt belastat klientel. Detla orsakar problem på anstalterna, också för de intagna som inte är så belastade.

Vad gäller lokalanstalierna tycker jag all det är värt all fästa uppmärksamheten på att vi ännu inle efter reformens genomförande har fåll klart för oss var den nya lokalanslalt i Stockholm som vi beslöt om förra året kommer alt placeras. Jag har noieral att man i förra årets budgetproposition som tidpunkt för byggstart för denna lokalanstalt i Stockholm angav augusti 1975. Men i årets budgetproposition sägs det att byggstart nu är planerad till maj 1977.

Jag skulle vilja rikta en fråga lill justitieminister Geijer, som jag förmodar så småningom kommer till kammaren, om anledningen lill dröjsmålet med denna lokalanslalt i Stockholm. Alla vi som sysslat med dessa frågor vet au Slockholm har alldeles speciella problem, bl. a, beroende pä brisien på platser på slutna lokalanstalter. Därför har utskottet i sin behandling av dessa frågor förut underslrukii hur angelägel del är att denna lokalanslalt i Slockholm snarast kommer till stånd. En fråga som jag alliså hoppas att få svar på är vad anledningen till detta ytterst beklagliga uppskov med den viktiga lokalansiallen i Stockholm kan vara.

Jag har, herr talman, haft tillfälle alt sammanträffa med personal som arbetar inom de olika kriminalvårdsanstalterna, och jag måste säga all jag blev ganska chockerad när jag erfor vilka problem som man i dag har på de olika fångvårdsanstalierna. Jag vill inte med delta säga alt dessa problem till 100 % sammanhänger med kriminalvårdsreformen -så är det inle - men en del av dem har säkerligen samband med den. och del är yiteriigare etl skäl lill att en utvärdering bör komma lill slånd.

Man säger att våldet på anstalterna mellan olika grupper av intagna

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

har ökat markant, och del beror bl. a. på den blandning av olika kategorier av intagna som jag påstår har blivit en följd av de något diffusa lill-lämpningsföreskrifter som man har utfärdat med anledning av reformen. Del har uppstått en form av organiserat våld, som nalurligtvis delvis hänger samman med narkotikaproblemet pä anstalterna. På order av vissa intagna utförs beställningsarbelen av andra när det gäller intagna som inle förhåller sig väl. Man har på vissa riksanslaller s, k, gorillor, som ser till atl spelskulder, narkolikaaffärer och andra sådana saker klaras upp. Man har också fåll ell slags elit bland fångarna, som anställer de stackars "grå" fångarna som sina kalfaktorer, städpatruller eller springpojkar för all göra del jobb som dessa kungar eller drottningar på anstalterna inte tycker alt del passar sig att de själva skall utföra. Vapen och sprängmedel förekommer i allt större ulsiräckning, och del tycks vara alll svårare alt komma till rätta med sådana missförhållanden.

Jag har bara helt kort velat framföra någol av det som framkom vid den konferens som jag deltog i. För mig slår del helt klart att man, inte kan skjuta ifrån sig kravet på en utvärdering av kriminalvårdsreformen. Del föreligger starka skäl för all man skall la reda på hur lägel verkligen är och även - i den män det behövs - lägga fram förslag för atl kommma till rätta med de problem som föreligger.

Jag yrkar bifall lill reservationen I till jusiiiieutskoiiets belänkande nr 28.

Därefter skulle jag vilja något kommentera reservationen 6, som handlar om analoga problem, nämligen narkotikamissbruket på kriminalvårdsansialierna. Jag får lill all böria med konstatera all del saknas tillförlitliga uppgifter om omfattningen av narkoiikamissbruket på våra fångvårds-anstalter. Jag tycker all den första åtgärd som kriminalvårdsstyrelsen borde vidla vore all genomföra en utredning, så atl man får veta hur omfailande problemel är. Om man skall åstadkomma förbättringar, bör man ju böria med au göra klart för sig hur verkligheten ser ut. Vissa undersökningar har gjorts, och av dem framgår att andelen narkotikamissbrukare på samtliga riksanslaller uppgår lill 30-40 %. Inom Slock-holmsregionen har man på senasle liden noterat en kraftig ökning av anlalet narkotikamissbrukare. Man beräknar all av alla häktade i regionen är inte mindre än 4(50 % narkotikamissbrukare, och av dem är det övervägande fiertalei heroinmissbrukare. Kriminalvårdsstyrelsen har också gjort en undersökning om hur många som blir narkomaner efter del all de har kommit in på anstalt. Den undersökningen har omfattat både ungdomsvårdsskolor och fångvårdsanslaller, och den visar all 1973 hade inle mindre än 14 % av de inlagna blivil narkomaner efter del att de tagits in på dessa anstalter. Enligt uppgifi från kriminalvårdsstyrelsen är situationen i dag ännu värre.

Man har nu varit tvungen att börja med visilationspalruller, som går in pä rummen och ser efter om de inlagna har kanyler, sprutor eller narkotika i sina rum. Del kan tyckas konstigt att inte personalen på anstalterna själv kan klara av sådana situationer, men förklaringen är

helt enkelt att om en vårdare skulle komma på en intagen med all ha narkotika i sitt rum - eller något annat som han inte har tillstånd atl ha - så skulle hans relation lill de inlagna i fortsättningen bli helt omöjlig. Därför har man böriat med dessa visilationspalruller. Man får acceptera all situationen är sådan. Men dä menar jag all en angelägen åtgärd borde vara all öka antalet visilationspalruller, så alt man på alla anstalter visste atl man när som helst kunde riskera att utsättas för kontroll.

På den konferens som jag deltog i sades del också alt när heroinet har lagil slut i Slockholm kan man med fördel åka ut lill fångvårds-ansialien Aspluna, ty där kan man alltid köpa heroin. Jag säger detta som exempel på hurdan situationen är. Detta har bl, a. lett lill att del har blivil ell orimligt tryck på de intagna som inte vill använda narkotika. De ulsälls för en ständig press för all de skall böria missbruka narkotika. Som alla vet förekommer det också tvångsinjicering i viss omfattning.

Delta med narkoiikamissbruket och de missförhållanden som jag tidigare har nämnt har lett lill atl del vackra tal om resocialisering, rehabilitering och kvalitetshöjning på kriminalvården, som vi ägnar oss ål här i riksdagen, bara blir tomma ord därför att verkligheten ser ut som den gör. Och ingen är mer ledsen över detla än den personal som dagligen måsle konsiatera vilken nivåsänkning av omhänderlagandemöj-ligheterna som här har skett. Därför tycker jag del är hög lid all tillsätta en utredning som dels skall klarlägga narkotikaproblemels omfattning, dels lägga fram förslag om hur vi skall möta problemen, som blir alll större och större. Jag tycker också del är ägnat alt förvåna atl det bara är vi moderater i utskottet som har ansell alt denna fråga är av sådan vikt atl förslaget om tillsättande av en arbetsgrupp som föreslår lämpliga åtgärder borde tillstyrkas.

Herr talman! Med del anförda vill jag yrka bifall lill reservationen 6 i justitieutskottets belänkande nr 28,

Vad beträffar reservationen 9 är det också där en mycket viktig fråga som tas upp. I den reservationen aktualiseras nämligen frågan huruvida inle någon form av jourtjänsi borde införas inom frivården. Del måsle anses klart olillfredsställande att när det gäller övervakning av frivårds-klienlelet - särskilt då människor med svår social missanpassning som alkohol- och narkotikamissbrukare - är tjänsiemannaövervakarna icke tillgängliga från fredag kväll lill måndag morgon, och de är f. ö, inte heller tillgängliga andra kvällar och näller. Erfarenhelerna visar all problemen inle är koncentrerade till vanlig kontorstid ulan kanske är ännu mer frekvenia över veckoslul och nätter. Därför har vi föreslagit en ganska logisk åtgärd, nämligen att överväga ett införande av ett slags joursystem inom kriminalvårdens frivård, precis som vi med anledning av brotts-kommissionens förslag beslöt atl införa en jourorganisalion inom socialvården. Nu sägs del att man har prövat detla på ett par håll men all resullalel inte har varit sä lyckat, Deila beror emellertid huvudsakligen på all den personal som skulle slälla upp i denna jourtjänsi var negaliv lill all arbela på obekväm arbelslid. Del är synpunkier som man kan

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

ha förståelse för, men trots allt är det vår uppgifi alt ge de här utsatta grupperna, de socialt svåranpassade, del stöd de har rätt alt begära. Därför ber jag med delia all få yrka bifall till reservationen 9, vari just föresläs att man skall vidla åtgärder för att genomföra en jourverksamhet inom kriminalvärdens frivård.

Låt mig därefter helt kort säga några ord beträffande ett par punkter där jag representerar ulskolismajoriielen. Får jag då böria med den viktiga frågan om samordning mellan kriminalvården och andra av samhällets värdgrenar, Etl samarbete mellan kriminalvården och dessa vårdgrenar var ju en förutsättning för alt kriminalvårdsreformen skulle fungera så som var avsett. Vi har i ulskollsbetänkandet - och i de delarna är ulskollel helt enigt - erinrat om vad utskottet sade 1973, nämligen att del förelåg ett klart behov av fastare former för ell samarbete mellan samhällets olika vårdgrenar. Utskottet underströk också vikten av att dessa sam arbetsfrågor ägnades särskild uppmärksamhet under det forisalla arbelel med kriminalvårdsreformens förberedande och genomförande. När vi är 1974 tog ställning till behandlingslagen sade vi alt del var nödvändigt att klarlägga frågorna om ansvars- och kostnadsfördelning och att dessa frågor var angelägna och brådskande. Ar 1975 erinrade vi om atl brottsförebyggande rådet hade tillsatt en arbetsgrupp för atl utreda frågan om anpassningsstöd ät straffade. Enligt de för gruppen gällande direktiven skulle gruppen framlägga förslag senast den 1 november 1975. Vi ansåg då att förslagen borde framläggas utan dröjsmål. Nu har vi vid årets behandling av detta ärende lill vår oförställda häpnad kunnat konstalera atl den lidslimit som angavs för den här arbetsgruppen har tagits bort. Vi måste nu i stället vänta i åtminstone ytterligare två år lill dess alt en försöksverksamhet som igångsatts har kunnat utvärderas, Ell enigt justilieulskott har kritiserat denna handläggning och yrkat atl brottsförebyggande rådets överväganden skall framläggas ulan dröjsmål.

Därutöver vill ulskollsmajoriteten, eftersom de här viktiga frågorna ännu inte fått någon lösning, anslå 500 000 kr. till kriminalvårdsstyrelsen atl disponeras just för sådana här stödåtgärder. Vi anser all del är en angelägen åtgärd, som får ses som en tillfällig lösning till dess vi fått garantier för au det avsedda samarbetet kan komma lill slånd.

Jag skulle sedan lill slut, herr talman, beträffande frågan om senare inlåsning av de intagna heli kort vilja säga alt utskottet i stor enighet ansett all deiia är en myckel viktig fråga och alt man bör sikta till alt snarast få en organisation och ekonomiska förutsättningar som möjliggör all senarelägga inlåsningen. Efter kontakter med både kriminalvårdsstyrelsen, personal och inlagna har vi kommit till uppfattningen atl detta är en fråga av högsta prioritet. Därför har ulskollel verkligen understrukit att det är nödvändigt atl vi nu snart får etl förslag i detla avseende och alt man intill dess inom de olika regionerna bör göra ansträngningar för atl i sä stor utsträckning som möjligt senarelägga kvällsläsningen. Efter de diskussioner vi haft på olika håll tror vi all detta skall vara

möjligt all genomföra.

Herr talman! Utöver mina tidigare yrkanden vill jag på övriga punkter yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr NILSSON i Visby (s):

Herr talman! När vi nu behandlar justitieuiskoiiets belänkande nr 28, som gäller anslag till kriminalvården, vill jag beröra några avsnitt i betänkandet och två reservationer som är fogade till detsamma.

Del är med tillfredsställelse vi kan konstatera etl ökat iniresse för kriminalvården och del innehåll man vill ge den nya kriminalvårdsreformen. Antalet motioner som behandlas i betänkandet vittnar om detta intresse.

Den nya kriminalvärdsreformen syftar bl, a, lill alt öka möjligheterna till återanpassning i samhället genom att låta dem som vistas på våra anstalter delta i såväl teoretisk som praktisk utbildning med ökad öppenhet, frigång och arbete utanför anstalterna.

Beläggningen på våra anstalter visaren fortsatt trend att minska. Vid utgången av år 1975 vistades 4 210 personer på anstalterna, vilket är 375 mindre än motsvarande lid 1974 och över 1 000 mindre än år 1973.

Vid halvårsskiftet 1975 förfogade kriminalvårdsstyrelsen över 4 886 platser. Delta innebär atl kriminalvårdsstyrelsen har ett visst överskott på platser och av den anledningen har beslutats om vissa reduceringar av platsantalet vid några anstalter. Jag skall inte fördjupa mig i denna fråga; den kommer alt behandlas senare av fru Andersson i Kumla.

Frivården är ett annat avsnitt som har blivit föremål för uppmärksamhet. Departementschefen har här föreslagit en utökning av antalet tjänster som skall ge de dömda ökade möjligheter atl erhålla frivårds-ijänsiemän som övervakare. Herr Maihsson i Fagersta kommer all i ell senare inlägg belysa våra synpunkter på frivården.

Jag går därför över till alt behandla reservationerna 1 och 6. I reservationen I hårde moderata ledamöterna ansett att ulskollel skall bifalla motion 1975/76:1998, yrkandet 10, som går ut på alt riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av den nya kriminalvårdsreformen.

Enligt utskoiismajoriletens uppfattning måsle man beakta alt den kriminalvårdsreform som nu är i krafl beslutades 1973 och gäller från den 1 juli 1974 ännu inte helt har genomförts. Utskottsmajoriteten anser därför atl det saknas förutsättningar all genomföra en ulvärdering av det slag som motionärerna och reservanterna begär.

Däremot kan man, som utskottsmajoriteten också skriver i betänkandet, utföra en begränsad undersökning av reformens verkningar. Medel härför finns också anvisade. Kriminalvårdsstyrelsen har erhållit 200 000 kr. alt användas lill ett projekt som syftar lill en karlläggning av reformens effekter. Beloppet har f ö. uppräknats till en kvarts miljon för nästa budgetår.

Det är utvecklingsenheten vid kriminalvårdsstyrelsen som i samarbete med brottsförebyggande rådets utvecklingsenhet och vetenskapliga grupp

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

handhar denna verksamhet. Del finns därför all anledning alt avvakta detta projekts färdigställande och all reformens verkningar har fält slå igenom fullt ul.

Reservanterna tar även upp frågan om personalens arbets- och säkerhetsförhållanden, någol som i och för sig är positivt. Men även i delta avseende är reservanterna för sent ute. Den frågan är ju redan aktualiserad av den år 1973 tillsatta utredningen rörande anstaltspersonalens arbetsuppgifter, som ulskoiismajorilelen erinrar om. Den utredningen beräknas slutföra sitt arbete innevarande år.

Herr talman! Med del sagda yrkar jag bifall till utskoliels hemsiällan under punklen I, mom. 1 och 2, innebärande avslag på reservalionen I,

Under avsnittet Kriminalvårdsansialierna har de moderala ledamöterna i utskottet reserverat sig till förmån för yrkandet 11 i motion 1975/76:1998, atl riksdagen hos regeringen begär atl en arbetsgrupp tillsätts med uppgift alt framlägga förslag till åtgärder belräffande narkotikamissbruket på kriminalvårdsansialierna. År 1974 var i stort samma spörsmål föremål för utskottets behandling.

Utskottsmajoriteten anför atl man kan dela reservanternas och motionärernas uppfattning att narkotikamissbruket på anstalterna utgör ett problem och alt narkotika förekommer på anstalterna i en utsträckning som ingen egentligen kan acceptera. Men del skulle krävas en total avskärmning från yttervärlden för alt helt kunna hindra förekomsten av narkotika inom anstalterna. En sådan avskärmning är enligt vår uppfattning inte förenlig med den ökade öppenhet som eftersträvas för de intagnas skull gentemot samhället utanför murarna. Den skulle även utgöra ell avsteg från en av de grundläggande principerna i den nya kriminalvärdsreformen. som jag nämnde inledningsvis, nämligen all ge iniernerna ulvidgade möjligheier lill permissioner, frigång och besök -med andra ord en begränsning i arbelel med återanpassning.

Reservanterna antyder atl man inte på tillförlitligt säll kan kontrollera missbruk av narkotika och anför vidare all man i USA med framgång använder kemisk urinkonlroll, en metod som reservanterna anser all man skall kunna tillämpa också på våra anstalter. Del är en uppfattning som utskottsmajoriteten inte delar. Som utskottsmajoriteten anför i betänkandet har man i dag kontrollåtgärder i form av visitation av de inlagna, deras bostadsrum och övriga allmänna utrymmen, I viss utsträckning tillgrips även kroppsvisilation.

Vid en del anstalter finns särskild personal avdelad för visitalions-verksamhelen. Man har nu för avsikt alt bedriva sådan verksamhet även vid övriga anstalter, I vissa fall har man också förfiytlat interner med narkotikaproblem lill annan anstalt,

F, ö, förutsätter ulskolismajoriielen alt kriminalvårdsslyrelsen noga följer de här frågorna och vidlar ålgärder för all både begränsa och försvåra införseln av narkotika på anstalterna.

Någon arbetsgrupp av det slag reservanterna förordar kan det enligt

ulskollsmajorileiens uppfattning inle vara nödvändigt all tillsätta, Läl oss avvakta och se resullalel av de ålgärder som nu prövas.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall lill utskottets hemställan under punkten 2 mom, 6 i betänkandet nr 28 och avslag på reservalionen 6,

Jag yrkar vidare bifall lill reservalionerna 2 och 7 saml i övrigt bifall lill utskottets hemställan i betänkandet nr 28.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Den begränsade undersökning som herr Nilsson i Visby nämnde att brottsförebyggande rådet överväger lar ju inle sikte pä de problem som vi har avsett i vår reservation. Den tar närmast sikte på all bedöma effekterna av äierfallsbrotisligheien. Och när del gäller den saken - i och för sig mycket viktig - är det väl bara all konstatera att eflersom man inle har någon objektiv undersökning om äierfallsbrotisligheien före reformen, kan man inle med en undersökning nu, efter reformen, komma fram lill några jämförande resultat.

Det som är viktigt, menar jag, vid en sådan ulvärdering är au man får klart för sig hur den kalegoriblandning som jag nämnde har verkat, får klart för sig om del inle just är den som harorsakal de slora problemen och om det inle är den som egentligen står i strid med vad riksdagen tidigare uttalat om vikten av en differentiering inom kriminalvården, som är en förutsällning för en human kriminalvård när det gäller del slora klientelet.

Vidare har vi den vikliga frågan huruvida de inlagna skall fä disponera penningmedel. Jag har hört alt del numera inte finns några begränsningar i de intagnas räil alt disponera penningmedel, vilket gör all det uppkommer slora spelskulder och slora narkolikaskulder. När vederbörande skrivs ul från anstalten är de därför kanske både mera belastade med kriminalitet och mera belastade med ekonomiska problem än de var när de togs in.

Jag tycker faktiskt all del känns som etl hån när man talar om all arbetet med återanpassningen måste forisätta ostört och vi samtidigt får lydliga belägg för att den i själva verket så destruktiva atmosfär som finns på våra anstalter verkligen inte främjar den återanpassning vi alla är så angelägna om.

Den undersökning vi har begärt rörande personalens arbetsförhållanden är något helt annat än den undersökning som herr Nilsson talar om rörande personalens arbetsuppgifter. Vi har talat om personalens arbetsförhållanden, och jag trodde all vi alla var ganska angelägna om all få klart för oss hur lägel är.

När det gäller narkotikaproblemet på anstalterna kan jag inle upphöra all förvåna mig över del brisiande iniresse som ulskolismajoriielen här har visat för denna svåra fråga. Man menar all vi får forisäila som hiliills och lila på kriminalvårdsslyrelsen all någonling händer. Jag kan inle säga au jag känner någon missiro mot kriminalvårdsslyrelsen, men jag

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

A nslag till kriminalvården

kan konsiatera atl allteftersom åren går blir situationen värre och värre. Därför är del nödvändigt all riksdagen uttalar sin mening om all effektivare åtgärder måsle vidtagas. Del kan till äventyrs ge kriminalvårdsslyrelsen litet mera råg i ryggen.

Herr Nilsson talar sedan om att det görs visilalioner. Ja, men del görs myckel sporadiskt. På de fiesta anstalter görs troligen inga visilalioner alls. Dessutom finns juslilieombudsmannens uttalande som har gjort all man verkligen drar sig för alt vidla någon visitation av besökande.

Herr NILSSON i Visby (s) kort genmäle:

Herr lalman! När det gäller kriminalvårdsstyrelsens projekt, som jag tidigare nämnde, ser jag ingen begränsning i arbetsuppgifterna. Man har nämligen sagt alt projektet syfiar lill en karlläggning av reformens effekter på återfall, Jan kan inle finna atl man i det här ordet lägger in en begränsning, ulan man får tvärtom en möjlighet att titta på det här ordentligt. Vad beträffar personalens arbetsförhållanden ser jag inte heller någon begränsning, ulan det gäller möjligheterna atl verkligen följa upp de här frågorna.

Sedan säger utskottets ordförande något om penningmedel och återanpassningen med ett visst tonfall all det här kanske är alldeles fel väg. Men detta måste väl vara den väg vi skall gå för all ge möjlighet åt dem som är intagna på våra anstalter atl återanpassa sig till ett normalt leverne. Vi skall väl inle skapa ell stationärt tillstånd för dem som i dag vistas på våra anstalter.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har tagit reda på vad som är skrivet rörande den utredning som man har fåll anslag lill. Det bakgrundsmaterial som finns ger över huvud taget ingen anledning tro att undersökningen skulle bli så omfailande alt den skulle gå in på de specifika problem som jag har nämnl. Därför anser jag att det fortfarande är angelägel alt riksdagen uttalar som sin mening alt en sådan undersökning måste göras.

Herr Nilsson i Visby sade i sitt tidigare inlägg att de inlagna som har narkotikaproblem kan fiyllas lill en annan anställ. Vilken anstalt, herr Nilsson? Praktiskt tagel varenda anstalt i del här landet har narkotikaproblem. På den konferens jag besökte uttalade personalen den meningen att om vi åtminstone kunde-få tvä narkoiikafria anstalter i landet skulle mycket vara vunnet. Jag får säga att det är en ganska begränsad målsättning som det där har givits uttryck för. Möjligen är den ivvärr realistisk.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Kriminalvården är sedan länge föremål för en så gott som kontinuerlig debatt. Särskilt intresse har riktats mot fängelsesystemet, och inte minst mot isoleringsslraffel. Då den senare frågan kommer upp i en debaii längre fram finns del ingen anledning all ta upp

den här i dag. Folkpartiets och min personliga inställning i den frågan är f. ö. väl känd.

Det slora intresset för kriminalvården är enligt min mening glädjande och löftesrikt. Det ger oss bl. a. skäl all förvänta en välvilligare inställning till tidigare straffade från allmänhetens och inle minst från arbetsgivarnas sida. Delta menar jag är någol mycket värdefullt.

1 varie demokrati är respekten för lagen en grundval för samvaron människor emellan. "Utan trygghet för liv och lem är inget samhälle etl gott samhälle. Att skydda människor mot brott och mot brottets verkningar är centrala uppgifter för vårt rättsväsen". Detta citat ur en tidigare folkparlimotion uttrycker enligt min mening vad saken gäller.

Men rättstryggheten handlar också om hur människor behandlas av domstolar och förvaltningsmyndigheter, vare sig man är åtalad eller kommer i kontakt med sådana institutioner av andra skäl. Just nu finns det kanske särskild anledning att uppmärksamma den rättstrygghets-frågan.

Vill vi slå vakt om vårt rättssamhälle - och det är en huvuduppgift för oss politiker - är det nödvändigt atl med kraft reagera mot lagöverträdelser men också mot alltför snäv tillämpning av gällande lagar och anvisningar. Vi får naturiiglvis inte förskjuta gränsen för samhällets reaktion så atl allvarliga lagöverträdelser belraktas som någol tämligen harmlöst och nära nog acceptabelt. Då uppluckrar vi grunden för vårt rättssamhälle.

Rättssamhället kräver också att frihetsberövande påföljd tillgrips i vissa lägen. Det behövs som samhällsskydd och för att hävda allmän laglydnad. Jag vill understryka alt fasthet och tydlig och klar reaktion är en förutsällning för ett rättssamhälle. Det har jag sagt tidigare, men jag vill upprepa del i dag när jag har mitt sista tillfälle att här i riksdagen delta i en debatt av detta slag.

Självfallet är jag medveten om att såväl lagstiftaren som de lagtill-lämpande myndigheterna här ställs inför svåra avvägningsproblem. Det måsle alllid i botten finnas en omtanke om den som är föremål för samhällets åtgärder. Vi måste klart och skarpt reagera mot brottsligheten men samtidigt söka att pä allt säll hjälpa den dömde tillbaka lill ett normalt liv och lill en fungerande samhällsgemenskap.

Jag läste om en rektor för en pojkskola - han är känd för sin förmåga att förvandla pojkar. Han uttryckte sig vid ett tillfälle så här till en elev: Johnny, vi tycker om dej, men vi tycker inle om det du gör. Det är ett uttryck för den inställning jag här pläderar för.

Vi hoppas och tror atl den senaste kriminalvårdsreformen är ett riktigt och vikligl steg i den riktning som jag här angivit. Tyvärr har inle de allmänt omfattade grundtankarna bakom kriminalvårdsreformen kunnat förverkligas ännu. Den är endast till en del - t. o, m, kanske en liten del - genomförd. Del måste därför vara alltför tidigt atl nu företa en utvärdering av del slag som föreslås i motionen 1998, ett motionsyrkande som fö. följs upp i reservation nr 1.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvärden

2 Riksdagens protokoll 1975/76:117-118

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Däremot är del möjligt atl göra mera begränsade undersökningar rörande reformens verkningar, och jag är angelägen om att så sker. Som visas i ulskollsbetänkandet finns också möjligheter all genomföra dylika undersökningar, och i det sammanhanget har brottsförebyggande rådet ett stort ansvar. Inle minst viktigt är det atl man lar hänsyn lill personalens arbetssituation och säkerhetsförhällanden. Del är viktigt atl personalen får komma lill tals när frågor som berör deras arbetssituation behandlas. Del är angeläget atl utredningen rörande personalens arbetsförhållanden m. m. får tillfälle all slutföra sill arbele så snart som möjligt.

Med del jag här sagt vill jag yrka bifall lill utskottets förslag och avslag på reservalionen I, Men jag vill i delta sammanhang understryka att jag delar fru Kristenssons uppfattning alt det är vikligl alt den differentiering av klientelet som vi varit eniga om inte äventyras, Särskili vikligl är del enligt min mening all unga straffade inte blandas med gravt belastade äldre fångar. Vi måsle myckel noga bevaka alt sä inte sker.

Den sjunkande beläggningen på kriminalvårdsansialierna bör enligt departementschefens uppfattning föranleda att plalsantalet reduceras på ell anlal riksanslaller. En sådan reducering är onekligen motiverad. Här berörs även anstalten Tidaholm. Då den enligt tidigare beslul skall vidkännas en minskning med 40 platser före den 1 juli i år kan lämpligheten av ell beslul om en ny reducering redan nu med 40 platser starkt ifrågasättas. Mot en sådan indragning talar omsorgen om den lokalt bundna personalen men också planerna på all förlägga en del av försöksverksamheten med marknadsanpassad lön till anstalten Tidaholm. Det bör prövas om inle en motsvarande indragning i slällel kan göras vid en eller flera av övriga 21 riksanslaller. Ulskollel förordar en sådan omprövning, och jag yrkar bifall lill utskottets hemställan och avslag på reservationen 2.

I ivå motioner föreslås höjda anslag under F 2 Kriminalvårdsansialierna för att möjliggöra en senareläggning av kvällslåsningen vid de slutna anstalterna. Enligt min mening är detta en angelägenhet av myckel slor vikt för de inlagna. Då motionsyrkandena är väl motiverade och dä utskottet i sill belänkande utförligt redovisar skälen för en sådan åtgärd och hänvisar lill all önskemål om senare låsning genomgående har förts fram och prioriterats av de intagna vid utskoliels sludiebesök hos olika kriminalvårdsansialier saml dä krav i denna riklning framförts av kriminalvårdsstyrelsen under en följd av år behöver jag inte gå in på motiven för en sådan äigärd. Men då den kräver vissa överväganden med hänsyn till de lokala förhållandena och personalens arbelsförhållanden har jag nöjt mig med alt följa utskottsmajoriteten när den förordar att frågan om en senareläggning av kvällslåsningen vid de slutna anstalterna blir föremål för en skyndsam översyn genom justitiedepartemeniels försorg. Jag vill dock kraftigt understryka att den verkligen skall ske snabbt så all förslag lill senareläggning om möjligt kan föreläggas riksmötet hösten 1976. Redan nu bör dock ansträngningar göras för att inom de olika

regionerna senarelägga kvällslåsningen i så stor utsträckning som det är möjligt med hänsyn till lokala förhållanden och inom ramen för tillgängliga resurser.

Mitt slällningstagande innebär bifall till utskotlsförslagel och avslag på reservalionen 3.

I olika motioner har begärts en större satsning på arbelsmarknadsmässig lön för arbele utfört av intagna i fångvårdsanslaller. Det har krävts dels all förslag framläggs om införande av sådan lön, dels all frågan om marknadsanpassade arbets- och studieersättningar för alla intagna i kriminalvårdsansialier utreds och att därvid även de problem som sammanhänger med beskattning, sjukförsäkringsförmåner m. m. beaktas.

Ulskollel delar motionärernas uppfattning att införande av en marknadsanpassad arbetsersättning för de inlagna på våra kriminalvårdsanstalter skulle vara av stort värde från fiera synpunkter. Men det är också klarlagt att en del av de intagna inte rimligen kan delta i en sådan verksamhet. Del finns dock goda möjligheter att kraftigt utvidga verksamheten med marknadsanpassade arbetsersättningar och pröva möjligheten lill studieersältningar i enlighet med förslaget i motionen 1061. Sådana lösningar bör därför prövas. Jag finner detta utomordentligt angeläget och förordar varmt atl en utredning äger rum.

Ålgärder av detta slag får emellertid inte försvåra arbetet med atl genom frigivningspermissioner och frigång möjliggöra alt de intagna kan arbeta eller delta i undervisning, utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet utanför anstalten. Enligt min mening är sådana åtgärder, där de är möjliga atl genomföra, bäst ägnade att hjälpa den intagne till en väl förberedd återanpassning lill livet utanför anstalten.

Utskottet begären ulvärdering av erfarenheterna av verksamheten på Tillberga, en utvärdering som också bör omfatta de företagsekonomiska och samhällsekonomiska aspekterna på verksamheten. Även situationen för inlagna som bedriver studier bör utredas. Utredningen bör också om-falla de problem som sammanhänger med beskattning, sjukförsäkring och andra ekonomiska frågor, som är aktuella i sammanhanget.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag, men vill också understryka vikten av alt uiredningsarbetel kommer i gäng ulan lidsuldräkl, så alt förslag till åtgärder kan lämnas redan nästa riksmöte. Samtidigt yrkar jag avslag på reservalionen 4.

1 motionen 1998 tar man upp missbruket av narkotika på kriminalvårdsansialierna. Motionärerna påvisar problemets allvarliga karaktär och föreslår alt riksdagen skall begära alt regeringen tillsätter en arbetsgrupp av specialister med uppgifi alt framlägga förslag till åtgärder mot narkotikamissbruket. Fru Kristensson har noga redo&jort för situationen, och jag kan därför hänvisa till vad hon anförde på den här punkten. Hon förvånar sig över all bara moderaterna har velat ansluta sig lill reservationen. Jag vill påminna om att jag under utskottsbehandlingen reserverade mig på den här punkten, men av någon anledning har det inte uppmärksammats. Jag delar nämligen uppfattningen att det här gäller

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

ett allvarligt problem, som äventyrar målsättningen för kriminalvården. Om den saken råder inget tvivel.

Jag medger alt detta är ett svårlöst problem, om vi samtidigt vill slå vakt kring den större öppenhet gentemot samhället i övrigt som utgjorde en av grundförutsättningarna för kriminalvårdsreformen. Och den öppenheten vill jag slå vakt om.

Del är en uppgift av mycket grannlaga natur, säger utskottet, all rätt avväga kontrollen och göra det pä ett sådant sätt alt den blir effektiv. Delta är alldeles rikligt. Men det är samtidigt angelägel att ingen möda sparas när del gäller all komma till rätta med insmugglingen och bruket av narkotika på våra anstalter. Det finns därför anledning atl pröva förslaget i den nämnda motionen om tillsättande av en arbetsgrupp av specialister med uppgifi atl utarbeta förslag till åtgärder mot narkotikamissbruket på kriminalvårdsansialierna. Även om jag inle kan ansluta mig lill alll som sägs i reservationens motivering, kommer jag atl rösta för yrkandet i reservationen 6 om tillsättandet av en arbetsgrupp.

Frivården behandlas i betänkandet under punklen 3. Regeringen har föreslagit riksdagen att till Frivården för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 97 300 000 kr.

Under denna punkt har utskottet även haft att behandla bl. a. folkpartiets motion om förhöjt anslag till behandlings- och stödåtgärder och begäran om förslag till höjning av ersättningen lill lekmannaövervakare samt lill frivården över huvud taget.

Folkpartiet har sedan länge hävdat atl påföljder som innebär frihets-berövande inle skall komma lill användning, när syftet med det kri-minalrätlsliga ingripandet kan nås med andra ålgärder, dvs. atl kriminalvård i frihet bör användas i största möjliga utsträckning. Men vi har då samtidigt framhållit hur viktigt det är all frivården får nödiga resurser, inle minst personella resurser. Vi är av den uppfattningen, all skall kriminalvården göra skäl för namnet bör det finnas möjligheter till personlig omsorg om de människor som hamnat snett i samhället. Den omsorgen kan ges inom frivården, men jag upprepar vad jag har sagt tidigare då vi behandlat dessa frågor, alt del också är möjligt all bättre ta till vara det engagemang som folkrörelserna företräder och de möjligheter som arbetsmarknadens organisationer kan erbjuda.

Del finns också anledning all på nytt framhålla värdet av ett bättre utbyggt samarbete mellan kriminalvård och socialvård. Vi från värt håll föreslog i fjol att socialutredningen skulle få i uppdrag atl även utreda en mer långtgående samordning mellan socialvärden och frivården. Utskottet insåg behovet av en sådan utredning men förutsatte att den utredningen skulle ske genom brottsförebyggande rådet. Riksdagen följde utskottet.

I en i december förra året avlämnad promemoria konstaterar brottsförebyggande rådets arbetsgrupp rörande anpassningsstöd åt straffade au formerna för ett utökat och systematiserat samarbete mellan kriminalvården och angränsande vårdområden är beroeride av vissa förutsätt-

ningar, som först måsle klarläggas och fastställas. Hit hör t. ex. kriminalvärdens kostnadsansvar för medicinska och sociala vårdinsatser, fördelningen av behandlings- och resursansvaret för olika vårdinsatser och kriminalvårdens anknytning till redan etablerade samarbelsformer. Det kanske inle hade varit så dumt, om socialulredningen fått det uppdrag som vi föreslog förra året.

Arbetsgruppen har nu påbörjat en försöksverksamhet i syfte atl beskriva frivärdens roll i ell lokall vårdsamarbete. Försöken skall vara avslutade vid årsskiftet 1977-1978. Sedan återstår atl se vad som kommer ul av den försöksverksamheien. Den kommer att ta tid. All vi inle kan vila stilla i väntan på de förslag som försöksverksamheten eventuellt leder till är säkerligen uppenbart för alla i denna kammare. Regeringen har föreslagil en viss förstärkning inom frivårdssektorn, vilket givetvis noteras med lillfredsställelse. Så tillkommer 35 tjänster som assistent och 11 tjänster som biträde avsedda att bereda ett ökat antal dömda med svår missanpassning möjlighet atl få frivårdstjänstemän som övervakare. Vidare beräknas medel för 7 tjänster som assistent för förstärkning av frivårdens kuraiiva verksamhet vid häkten och lokalanstalter som ell led i strävandena lill ökad integrering mellan anstaltsvård och frivård. Allt delta är av stort värde, inte minst den ökade integreringen mellan anstallsvård och frivård. Det är av oerhörd vikt att ingen möda sparas när det gäller atl förbereda och hjälpa den intagne vid övergången från anstallsvård till frivård och vid övergången från frivård till ett liv i full frihet. I de sammanhangen finns det i de flesta fall behov av behandlings-och stödåtgärder av betydande omfattning.

Del är nödvändigt att i väntan på alt berörda samarbets- och ansvarsfördelningsfrågor fåll sin lösning förstärka frivårdens resurser såvitt gäller behandlings- och stödåtgärder. Det är utomordentligt angelägel atl åtgärder i syfte att stödja de medmänniskor det här är fråga om vid övergången till ett liv i frihet inte hindras av brist på ekonomiska resurser. Enligt ulskollel bör därför anslaget under förevarande punkt räknas upp med 500 000 kr., och jag yrkar bifall lill utskottels förslag och avslag på reservalionen 7.

Belräffande förslaget lill höjning av ersättningen lill lekmannaövervakare, som också fanns med i folkpartiets partimotion, är del endast alt konstatera atl den åtgärden redan är under behandling i departementet och all vi snart får förslag på den punkten.

Sällan har en förbättring av ersättningen för utfört arbele varit mer moliverad än i delta fall. De frivilliga övervakarna utför etl synnerligen ansvarsfullt och krävande arbele. och del är av slor vikt alt det till fri-vårdsverksamhelen knyts ell tillräckligt antal lämpliga personer. Det vore myckel all säga på den punklen, men jag skall inle göra det nu. Även om den ifrågasatta höjningen endast är en anpassning till det allmänna löne- och kostnadsläget, är den ändå ell uttryck för atl samhället sätter värde på det arbele som dessa övervakare utför.

1 avvaktan på resullalel av regeringens överväganden med anledning

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

A nslag till kriminalvården

Nr 117 av promemorian och remissyttrandena över den nöjer sig ulskollel med

Onsdagen den ' P "'' betona angelägenheten av atl en uppräkning av övervakarnas

5 mai 1976 ersällning snabbi kommer lill slånd, och inle heller jag ställer något

.-------------- yrkande på den här punklen uiöver del som ulskollel anfört.

Anslag till kriminal- I motion 716 yrkas bl. a. all riksdagen hos regeringen anhåller om
vården åtgärder för all genomföra jourverksamhet inom kriminalvårdens frivård.

Vissa försök med jourverksamhel har gjorts, bl. a. i Göteborg och Västerås, men enligt vad utskottet inhämtat har erfarenhelerna av försöken inle varit positiva. Vid försök i Borås, där frivårdstjänstemännen medverkat i den sociala jourverksamheien, har däremot erfarenheterna varit enbart positiva, vilket utskottet hade möjlighet atl konstatera vid sill besök i Borås för någon månad sedan.

Frågan om all på lämpligt sätt åstadkomma vidgade möjligheter till kontakter mellan klienterna och frivårdstjänstemännen utanför den normala kontorstiden pockar på en lösning och är också enligt vad utskottet inhämtat under övervägande inom kriminalvårdsstyrelsen. Frivårdens storsladsutredning sysslar även med frågan och överväger bl. a. vissa former för medverkan av frivårdstjänstemännen i den sociala jourverksamheten.

Vid bedömningen av denna fråga måsle hänsyn tas lill all del klientel som anförtros åt tjänslemannaövervakare framför alll utgörs av personer med ofta svär social missanpassning. Deras behov av stöd och hjälp uppkommer inte minst under kvällstid och vid helger, då skyddskonsulent-expediiionen är stängd. Och dessa problem gäller inle bara storstäderna, som berörs av den omnämnda utredningen, ulan de finns runtom i landet. Det är därför angeläget alt en jourverksamhet i större skala kommer till slånd, så all vårdverksamheten inle stannar upp då expeditionstiden är slut ulan kan fullföljas även pä icke kontorslid.

Med hänvisning lill det senast anförda ber jag all få yrka bifall till reservation nr 9. 1 övrigt yrkar jag bifall till utskoliels förslag.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara vitsorda det som herr Westberg i Ljusdal tidigare sade belräffande ståndpunklstagandet lill reservalionen 6. Enligt ulskoilsproiokollei har ni röstat för den reservationen, men sedan har ni tydligen inte hafi någon kontakt med utskotlskansliel och lämnat in någon reservation eller diskuterat hur reservalionen skulle utformas, och del är väl förklaringen till att ert namn inte återfinns där. I varje fall är del glädjande all vi är fiera som står bakom synpunkterna i den reservalionen.

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle:
Herr talman! Del är riktigt att jag inle har lämnat in någol förslag
till reservation. Jag väntade all få se ett sådant förslag, för jag visste
all del skulle komma. Nu fick jag aldrig lillfälle lill det, vilket ledde
22 till atl mitt namn inle finns med i sammanhanget.

Herr PETTERSSON i Västerås (vpk):

Herr talman! Jag skall någol beröra de i jusliiieutskotiets belänkande nr 28 behandlade vpk-reservalionerna, och jag skall göra det i den ordning de förekommer i belänkandet.

1 motion 1074 har vi föreslagil en senare inlåsning av de inlagna på kriminalvårdsanstalterna. F. n. låses de in redan kl. 20 på kvällarna. Vi anser denna tidiga inlåsning föga mänsklig, och den slår i strid med vad vi anser vara en modern kriminalvård av år 1976. Del är en kränkande omyndighetsförklaring all vuxna människor skiljs så starkt från livet utanför murarna. Bland de inlagna väcker den tidiga inläsningen förbittring och stark opposition. Den rimmar illa med målsättningen för den moderna kriminalvårdspolilik som man säger sig sträva efter.

De intagna får ingen större möjlighet att utöva någonting på sin fritid. Deras möjligheter till meningsfulla sysselsättningar är starkt begränsade. Den intagne har ingen eller ringa möjlighet till samvaro med andra. Del är alltså ell liv som man inte med bästa vilja i världen kan säga vara humant och människovärdigt. Om inlåsningen i slällel skedde kl. 22 skulle den intagne få betydligt bättre möjligheter att påverka sin egen situation. En senare inlåsning skulle bäilre slå i överensstämmelse med ambitionen hos en modern kriminalvård.

Ulskollsmajoriteten avstyrker med hänvisning bl. a. till alt en senare inläsning kostar mycket pengar. Huvudargumentet är alliså all del kostar för myckel. Jag tycker det är litet skrämmande, ja, t. o. m. en smula cyniskt all man hänvisar lill atl del inle finns pengar för att tillmötesgå kravei på senare inlåsning. Ulskolismajoriielen säger vidare - och åberopar då vad kriminalvårdsberedningen anförde - atl en senare inlåsning fick slå lillbaka för andra reformbehov. Andra reformbehov var enligt beredningen, vilket utskottet stöder sig på, bl. a. atl utrusta de intagnas bostadsrum med TV-apparater o. d. Tillåt mig bara ställa en stillsam fråga i detla sammanhang: Har de inlagna fåll vara med och ge sina synpunkier till känna om valet av dessa angelägna reformbehov, och vad blev i så fall resultatet? Jag tycker del är rimligl alt slälla den frågan, eflersom en stark opinion bland de intagna önskar senare inlåsning.

Ulskolismajoriielen säger visserligen alt satsningar på TV-apparater och sådant inle är ägnat att lösa problemel med senare inlåsning och bättre möjligheter lill aktiv fritidsverksamhet. Man känner sig tydligen pressad av del mer och mer aktuella kravei från de intagnas sida. Man förordar en översyn genom departementets försorg och hoppas på all saken möjligen skall kunna bli föremål för förslag till nästa riksmöte. Det kan sägas vara etl framsteg frampressat under opinionens tryck.

Del är tyvärr alltför vanligt atl man skjuter frågorna framför sig, åberopar vägen om uiredning för alt förhala liden, men därmed är ju inle de inlagna hjälpta. Följaktligen borde man från ulskoltsmajoriletens sida ha efterlyst liiei mer aktiva insatser. Ser vi lill den ekonomiska sidan så är ju kostnaderna inle alltför avskräckande. Jag tror all del är väl använda pengar all salsa de ca 10 milj. kr. som del skulle kosta all

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

A nslag till kriminalvården

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

A nslag till kriminalvården

ge dessa människor en drägligare tillvaro. Del är i varje fall inte myckel pengar, om man ställer beloppet i relation lill vad exempelvis upprustningen av polisen har krävt under senare år.

1 motionen 1081 har herr Lövenborg och jag aktualiserat införandet av marknadsmässiga löner vid samtliga kriminalvårdsansialier. Delta förslag följer linjen om en humanare och människovärdigare kriminalvård. Del följer linjen alt så långt det är möjligt skapa normala förhållanden på anstalterna. Förhållanden som inte i alltför stor utsträckning skiljer sig från livet utanför murarna är naturiiglvis att eftersträva. Det handlar ju hela tiden om all de människor som av en eller annan anledning har hamnat bakom murarna en dag skall komma tillbaka ut i samhällslivet, och då spelar enligt vår mening alla åtgärder som kan vara bra för återanpassningen en myckel stor roll. Utgångsläget för den som under en lid suttit intagen är ofta myckel dåligt. Åtgärder som kan hjälpa den intagne att återanpassa sig lill livet utanför anstalterna bör därför vidtagas.

För återanpassning och för det allmänna välbefinnandet är det enligt vår mening viktigt att de intagna har arbele och sysselsättning. Det är ändå bättre om de intagna finner sitt arbete meningsfullt och all det ger ett ekonomiskt utbyte. Tyvärr måsle man säga att så inle är fallet f n. Den marknadsmässiga lönen för utfört arbete lyser med sin frånvaro - nu bortser jag från anstalterna i Tillberga och Skogome. Vi tror all det är nödvändigt att tänka om i detta avseende. Var och en kan gå till sig själv - om han eller hon inle får mer än en symbolisk betalning för sill arbele, förefaller det ganska meningslöst och föga uppmuntrande.

Många är de sanna berättelser ur det hårda livet som den intagne ställs inför vid frigivning: inget arbele för det mesta, ingen_ bostad och inga ordnade sociala förhållanden. Än mindre är den frigivne stadd vid någon större kassa för all klara de första veckorna efter frigivningen. Införandet av marknadsmässiga löner skulle utan tvivel vara en åtgärd som dels stimulerar till en större arbetsinsats, dels ger den intagne en möjlighet alt ordna upp sin ekonomiska situation före frigivningen. Del skulle också säkert bidra lill att nedbringa anlalet återfall.

Majoriteten hänvisar till all man inle har tillräcklig utvärdering av den verksamhet och praktik som äger rum i Tillberga och Skogome. Vad som i delta fall är anmärkningsvärt är följande i utskottets skrivning: "Utvärderingen bör i motsats lill de begränsade undersökningar som hittills gjort även omfatta de företagsekonomiska och samhällsekonomiska aspekterna på verksamheten."

Menar man verkligen att man skall lägga s. k. förelagsekonomiska aspekter på detta problem? Lät mig säga: Hör och häpna! På dessa utslagna människor, på delta klientel, skall man alltså lägga företagsekonomiska aspekter. Om inte införandet av marknadsmässig lön vid kriminalvårdsanstalterna ger krass ekonomisk vinst skall man följaktligen avstå. Låt mig fråga: Hur stor skall profitkvoten vara? Är utgångsläget att principen skall vara densamma som i samhället i övrigt, utanför murarna, dvs. högsta möjliga profit? Det skulle vara intressant atl höra vad man avser

skulle vara gällande. Här fordras en förklaring, värderade ulskoiisleda-möier.

Vidare säger man i utskottsbeiänkandet att det krävs alt den intagne, för alt bli antagen lill den försöksverksamhet som bedrivs i exempelvis Tillberga, skall vara frisk, arbetsför och intresserad av all, som del heter, under aktivt samarbete med personalen försöka ordna upp sin ekonomi inför frigivningen. Den intagne skall med andra ord ha särskilt goda egenskaper om han eller hon över huvud tagel skall få åtnjuta förmånen atl komma in på Tillbergaanstallen. Det skall följaktligen vara fråga om en viss elit bland de inlagna.

Då måste jag ställa frågan: Vad har detta med human kriminalvård all göra? På vilka premisser kan man ställa sådana krav? Vad finns del för velenskapliga värderingar och ulgångspunkter som gör atl man kan slälla sådana krav på utslagna människor? Vilka gränser har man uppsatt när del galler att avgöra om en inlagen är arbetsför eller inte? Jag bortser självfallet från sjukdom, som kan göra vederbörande oförmögen att arbela. De inlagna och vi här i kammaren är intresserade av en förklaring pä den punklen.

Del heter också i ulskollsbetänkandet atl införandel av marknadsmässiga löner för alla intagna i kriminalvårdens anstalter stämmer mindre väl överens med den pågående omstruktureringen av verksamheten vid våra anstalter. Även delta uttalande är myckel intressant, inte minst ur den synpunkten all enligt en regeringens skrivelse den 5 februari 1976 med redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under 1975 har regeringens representanter varit med om alt antaga en resolution i ministerkommittén angående arbetsdrift inom kriminalvården. I regeringens skrivelse heter det:

"Resolution (75) 25 innehåller rekommendationer lill medlemsstaternas regeringar med avseende på arbetsdriften inom kriminalvården. 1 resolutionen uttalas bl. a. att arbetsförhållanden, produktionsmål och arbetslön inom anstalt bör anpassas lill vad som är gängse utanför anstalt, sä långl del är praktiskt möjligt och med beaktande av arbetsdriftens särskilda natur."

Jag ber om ursäkt för all jag är litet frågvis, men jag måsle slälla ytterligare en fråga, både till justitieministern och lill utskottets majoritet: Hur stämmer ulskoltels slällningstagande överens med resolutionen? En förklaring på den punklen är del minsta man kan begära.

Låt mig sä gä över lill moiionen 1064. I den återkommer vi från vpk med begäran om uppräkning av anslaget lill frivården med 18 milj. kr. Vi har tidigare vid flera tillfällen här i kammaren utförligt motiverat vårt välgrundade krav på större satsning på frivårdsområdei. Jag skall inte upprepa redan kända argument, men tillåt mig atl fästa uppmärksamheten på några frågor. Till au böa med: De allra viktigaste frågorna handlar om de förebyggande och rehabiliterande åtgärderna. Vi har tidigare framfört all skärpta straff och fler poliser inle på något sätt löser problemen. Del är en grundregel. Därav följer alt vi efterlyser en genom-

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

A nslag till kriminalvården

tänkt analys av orsakerna lill brottsligheten, som måste vara utgångspunkten för brottsbekämpningen. Vi måste skapa ett samhälle som är mänskligare, där de sociala insatserna ökas så atl människorna får en chans att växa upp i känslan av värme och gemenskap i stället för kommersialisering och profitjakt. Det nuvarande samhället präglas i mycket hög grad av hets, stress, jäkt och ulslagning.

En ganska färsk undersökning, publicerad för några dagar sedan och genomförd av kriminologen Leif Persson, ger vid handen att en grupp utslagna ligger bakom de flesta inbrotten i Slockholm under 1975. Han redovisar all I 500 tjuvar svarar för 70 % av alla inbrott som klarades upp i Slockholm under 1975. Han konstalerar vidare alt det inom denna grupp finns en mycket hårt belastad grupp av 144 personer som svarar för hälften av alla inbrott som de 1 500 tillsammans begått.

Persson konstaterar atl de människor del handlar om lever ett liv som är fullständigt utarmat och atl del här är en fråga om en samhällspolitik. Han säger ordagrant: "Jag anser att vi har dom tjuvar vi förtjänar; de speglar värt samhälles ojämlikhet där livet är ell helvete för ell ständigt ökande anlal ungdomar." Hans slutsats blir all dessa människor måsle få en rimlig tillvaro. Samhället måste, som han säger, satsa massor av pengar på sin frivård. Så långl kriminologen Persson.

De grundläggande frågorna angående satsningen på ökad frivårdsverk-samhet är frågor om utbildning, arbele och bostad.

I Tidskrift för kriminalvård nr 1 1976 tar skyddskonsulenten i Väslerås Lars Sjöstrand upp dessa problem i en uppmärksammad arlikel, framför alll vad gäller frågorna om utbildning och arbele. Han konstaterar all var tredje frivårdsklieni är arbetslös, atl nära hälften av de undersökta frivårdsklienterna har grava läs- och skrivsvårigheter och au frivårds-klienierna i allmänhet saknar yrkesutbildning.

All denna bild inte särskilt skiljer sig från landet i övrigt framgår ju av andra undersökningar som har gjorts.

Här är del enligt vår mening nödvändigt all satsa pengar i syfte all skapa en bättre fri vård, en konstruktiv fri vård i syfte att anpassa de människor som kommit på sned. Om nära hälften av frivårdens klienter inie kan läsa och skriva, än mindre har en yrkesutbildning, så kan man självfallet inte förvänta sig alt situationen skall bli bättre ulan resoluta åtgärder.

Om vi lar utbildningen lill all böria med, så spelar den en ulom-ordentligt stor roll i dagens rehabiliteringsarbete. För anstalternas klienter finns en särskild avdelning inom kriminalvårdsslyrelsen. Den svarar för undervisningens uppläggning och utformning. Men något motsvarande för frivårdens klienter finns såvitt jag vet inte.

Jag har tidigare i en interpellation i annat sammanhang tagit upp frågan om frivårdsklieniernas läs- och skrivsvårigheter. Om jag inte minns fel utlovades vid någol lillfälle för etl par år sedan au något skulle hända på detla område. Det är ju närmast jusliiieminisiern som är svaret skyldig i denna fråga. Mig veierligt har ingenting hänt. Men, herr slalsråd, vore

del inle av behovet påkallat atl inom kriminalvårdsstyrelsen inrälla en särskild avdelning för utbildningsfrågorna inom frivärdens ram, liknande den som nu finns för anstalternas klienter? Kan man förvänta ett sådant initiativ? Jag tror atl det skulle vara myckel värdefullt.

En annan fråga som sammanhänger med denna är all frivärdens klienter som bekant inle klarar AMS-ulbildningen. Jag måsle slälla frågan om man vel varför de inle gör det. Om man inle satsar ytterligare i fråga om utbildning, hur kan man då räkna med att dessa utslagna människor skall kunna återanpassas i samhällslivet och kunna få arbete och utkomst? Del är frågor som är av avgörande betydelse. Det är enligt min mening på dessa områden som ökade satsningar på frivårdsområdei måste sällas in.

Jag har ställt en rad frågor. Dessa frågor är det angeläget au få svar pä. Del handlar om en stor grupp människor som är utslagna. Finns viljan och ambitionen all förbättra deras situation? Ja, del kommer, hoppas jag, alt framgå av svaren. Från vårt partis sida vill jag understryka nödvändigheten av kraftfulla, konkreta åtgärder i syfte alt ge de utslagna en chans, en reell möjlighet till mänsklig, normal tillvaro i en kollektiv gemenskap.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservalionerna 3, 4, 5 och 8 vid jusliiieutskotiets betänkande nr 28.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har behov av all på ett par punkter bemöta vad herr Pettersson i Västerås anförde.

Den första punkten gäller frågan om den senare inlåsningen. Där tycker jag att herr Petlersson i onödan underströk skillnaderna i synsätt mellan utskottsmajorilel och minoritet. Som jag sade i mitt anförande har hela ulskollel. bl. a. under sludiebesök och vid kontakter med kriminalvårdsstyrelsen, verkligen fält förståelse för alt frågan om en senare inlåsning är ulomordenlligl angelägen. Jag vill också klart säga ifrån all del inle är snöda ekonomiska hänsyn som har varit avgörande för ulskottsma-joriieten när det gäller etl beslul om en limmes senare inlåsning, ulan orsaken har varit alt vi begär ett förslag från departementet till nästa år. Jag tror atl herr Pettersson också inser all ell sådanl beslul måsle föregås av vissa överväganden rörande administrativa problem, bl. a. hur personalen pä anstalterna ser pä en sådan sak. Jag vill också understryka vad ulskollsmajoriteten skriver, nämligen au i avvaktan på ell förslag från regeringen i deila avseende bör man också med nuvarande anslag kunna genomföra en viss senareläggning av inlåsningen. Personligen tror jag all detta är möjligt på åtskilliga anstalter. Och jag tycker som sagt att herr Pettersson i onödan betonade åsiktsskillnader som inie finns.

Vad sedan gäller frågan om den marknadsanpassade lönen vågar jag påstå all vad herr Pettersson här citerade ur Europarådets resolution väl stämmer med vad utskollsmajoriten har anfört. F. ö. vill jag poänglera all vi här i vårt land kanske ligger litet längre framme i bedömningen

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

av dessa frågor än vad man i allmänhet gör inom Europarådsländerna, och del kan vara ell skäl lill all vi inle har velat gå så långl som herr Pettersson i Västerås anser alt vi borde göra. Jag vill understryka vad ulskollel skriver på s. 8 i sitt belänkande nr 28, nämligen atl om man skulle länka sig en marknadsanpassad lön på samtliga våra anstalter, så stämmer del faktiskt ganska dåligt med den kriminalvårdsreform som vi har aniagii. Den innebär nämligen i stället alt man skall i större utsträckning använda sig av permissioner och frigång för atl bereda de inlagna tillfälle atl delta i arbetslivet ute i samhället. Och jag undrar om inle också herr Pettersson egentligen anser alt det är den riktiga vägen all gå. Också på den punkten vill jag sålunda understryka all ulskollsmajoriteten måhända har mera lagit fasta på kriminalvärdsreformen och dess konsekvenser - som vi ju tidigare har varit överens om - än vad herr Pettersson har gjort i sin reservation.

Hen PETTERSSON i Västerås (vpk) kort genmäle: Herr lalman! Jag försökte verkligen atl göra utskottet räiivisa när del gäller utskoliels positiva skrivning i dessa frågor. Jag ansträngde mig faktiskt för alt göra del. Men det är väl så atl det är skillnad på ord och handling. Vad jag framför allt beklagar är atl utskottet inte har fullföljt sina ambitioner och sin goda tanke genom atl stödja min reservation. Det är vad det handlar om.

Sedan vill jag säga atl innan jag svarar på fru Krisienssons fråga om den marknadsmässiga lönen och alltså går vidare i debatten skall jag be att få svar på de frågor som jag tidigare har ställt.

Herr JOHANSSON i Växjö (c):

Herr lalman! Justitieulskotlets belänkande nr 28 är ganska begränsat i vad gäller antalet sidor, men antalet reservationer är nio. Oenigheten tycks med andra ord vara stor. Och vissl har vi varit oeniga på en del punkter, men vi har också lyckats komma fram lill gemensamma ståndpunkter på några viktiga avsnitt. Jag bortser då frän kommunisterna, vilkas reservationer viiinar om att de gör del myckel lält för sig. Del är bara all rasera polisorganisationen, så får vi medel tillgängliga för såväl frivård som åtgärder på andra områden inom kriminalvården. Så oan-svarigt kan inle övriga partier handla.

1 de andra partierna har man med anledning av väckta motioner enais om att särskild uppmärksamhet bör ägnas ål Ivå områden inom kriminalvården. Del gäller för det förslå all ålgärder snarast bör vidlagas för alt åstadkomma en senare inlåsning av de intagna på ansialierna. För det andra har centerpartiet, socialdemokraterna, folkpartiet och moderaterna enats om att en utvärdering bör göras beträffande den marknadsanpassade lön som tillämpas på ell par av våra anstalter. Viljeinriktningen är all man efter hand skall kunna betala sådan ersällning lill alll fler av de inlagna vid våra kriminalvårdsansialier.

1 en motion av herr Polstam m. fl. - del är en mittenmoiion - anförs

alt till de mest pressande och aggressionsullösande momenlen på dagens anstalter hör den tidiga inläsningen. Regelmässigt sker inläsning i cellerna redan kl. 20. Den tidiga inlåsningen begränsar de intagnas möjligheter all ulnyltja sin frilid lill meningsfulla aktiviteter och samvaro med andra. Kriminalvårdsstyrelsen har under en följd av är i sina anslagsframställningar framhållit att en senare inlåsning är en angelägen åtgärd för alt förbättra de intagnas situation. Av kostnadsskäl har styrelsen avstått från all begära medel för senare inläsning. Som kompensation för den tidiga inlåsningen föreslås i slällel all de intagnas enskilda bostadsrum förses med TV-apparaier. Jag kan vissl medge all denna åtgärd har ell vällovligt syfte, men TV-iiUandei lorde knappast ha någon mätbar rehabiliterings-effekt. För all bidra lill atl möjliggöra en sä meningsfull frilid atl den kan stärka den enskildes självkänsla föreslås i motionen av herr Polslam m. n, all riksdagen anvisar medel för en senareläggning av inläsningen lill kl, 21, Merkostnaden för en limmes förlängd gemenskap skulle enligt kriminalvårdsslyrelsen uppgå lill 3.5 milj. kr.

I utskottet har det förts en mycket positiv diskussion med anledning av denna mittenmoiion liksom med anledning av en molion av herr Lövenborg m. fl., som också syftar till en senare inlåsning. Vi i centern har lagil intryck av argumenten atl en senare kvällslåsning medför åtskilliga problem av ekonomisk, administrativ och personalpolitisk natur. Vi har böjt oss för detta och avstått från all följa upp moiionen med en reservation. Vi är tillfredsställda med att hela ulskollel - förulom vpk-ledamolen, som vill ha ett beslul redan nu - är enigt om att senareläggning av kvällslåsningen på de slutna ansialierna skall bli föremål för en skyndsam översyn genom jusliliedeparlemeniels försorg. Utskoliels mening är att förslag bör kunna föreläggas nästa riksmöte. Men därutöver har ulskollel underslrukii betydelsen av atl man inom resp. regioner, i avvaktan pä den förordade reformen, försöker åstadkomma en senareläggning av kvällslåsningen i så stor utsträckning som det är möjligt inom ramen för de resurser vi har.

1 motionen 1061 aktualiserar vi frågan om marknadsanpassade arbeis-och utbildningsersättningar för intagna vid våra kriminalvårdsansialier. Enligi vår uppfallning är del angelägel all de inlagna får möjlighel till meningsfull sysselsättning under arbetstiden och pä friiiden. Den försöksverksamhet med marknadsanpassad arbetsersättning som bedrivs vid kriminalvårdsanstallen i Tillberga sedan slutet av 1972 har enligt den ulvärdering som gjorts utfallit positivt. Del finns därför enligt vår uppfattning anledning au fortsälta på den inslagna vägen. 1 moiionen har vi föreslagil en utvidgning av försöksverksamheten lill all även omfatta kriminalvårdsansialierna i Tidaholm och Norrtälje. Kriminalvårdsslyrelsen har ansett dessa anstalter som lämpliga, eftersom det där förekommer terapeutisk inriktning på verksamhet och studier. Ulskollel har inle ställt sig bakom värt krav pä utökning av försöksverksamheten med hänsyn till all ulvärderingen av verksamheten inle lillräckligi har analyserals, varför man inle kan dra för slora slulsalser av försöksverksamheien.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Undersökningen på Tillberga ger kanske inte någol entydigt svar på frågan om del är lönen, det relativt hårda urvalet eller de täta permissionerna som har givii de hittillsvarande goda resultaten. Med största säkerhet lorde del vara en kombination. Problemaliken är. säger undersökningen, ofta så komplex atl någon "patentmedicin" inte går atl finna i deila sammanhang. Därför har vi från cenlerparliels sida i dagens läge accepterat utskottets slällningstagande.

Vi utgår emellertid från att utvärderingen skall ge lill resultat att försöksverksamheten kan utvidgas och så småningom permanentas. Vi är övertygade om alt det är en riklig äigärd för att skapa förutsättningar för de inlagna alt på ett bättre sätt kunna anpassa sig i samhället efter anslaltsvislelsen.

1 samma molion har vi också aktualiserat frågan om utredning angående marknadsanpassade arbets- och studieersältningar för alla inlagna i kriminalvärdens anstalter, varvid de problem som sammanhänger med beskattning, sjukförsäkringsförmåner m. m. beaktas. På den här punkten hälsar vid med lillfredsställelse utskottets slällningstagande i och med att man hos regeringen begär en uiredning för all se över de av oss aktualiserade spörsmålen. Vi delar också utskottets uppfallning om värdet i atl noggrannare undersöka de förelagsekonomiska och samhällsekonomiska aspekterna på marknadsanpassad lön. Vi ulgår ifrån all utredningen bedrivs med skyndsamhet. så all de här frågorna snabbt blir belysta, och all man från regeringens sida kan återkomma med förslag lill riksdagen i den riklning som vi har anvisat i moiionen.

Herr lalman! Jag är glad över all del i ulskollel har blivil majoritet med anledning av center- och folkparlimolioner om högre anslag till frivården. Den höjning av anslaget lill behandlings- och stödåtgärder som föreslås i propositionen räcker inle ens för atl läcka kostnadsökningarna, än mindre till att ge frivårdens personal ökade möjligheier all ge sina klienier stöd och hjälp, exempelvis med bostadsanskaffning.

Med hänsyn lill all frågan om ansvars- och kostnadsfördelning mellan kriminalvården och andra myndigheter ännu inle är tillfredsställande löst anser vi del nödvändigt alt öka frivårdens resurser. Jag beklagar all inle socialdemokraierna i utskottet har den uppfattningen.

Till sist. herr talman, skall jag kommentera etl par av reservationerna. Herr Nilsson i Visby har för all del redan ordat om några reservationer, och jag kan i viss mån instämma i vad han har sagi.

Reservalionen 1. som är en moderaireservaiion. innebär att man nu skall göra en ulvärdering av kriminalvårdsreformen. Reformen har ju bildligt talat nyligen satts i sjön - den beslutades 1973 - och vi tycker från majoritetens sida att alltför kort lid har gått för alt man skulle göra en ulvärdering. Det är inget fel att göra en utvärdering om utskott och riksdag finner atl det har gått alldeles snetl. men del gör vi inte.

Fru Krislensson räknade här upp en del saker som inle är bra - jag vill hålla med om det. Personalen klagar över att den ibland inte behärskar situationen vid våra anstalter, och det finns andra förhållanden som inte

är bra. Men all göra en ulvärdering av hela kriminalvärdsreformen med anledning av dessa alarmrapporter som vi ibland får anser jag inle är behövligt. Vi skall försöka rätta till problemen efter hand. Det har också sagts i ulskotlsbetänkandel alt det pågår viss utvärdering; del anslås pengar för detta. Det brottsförebyggande rådet har även denna fråga uppe till behandling och följer den.

I reservationen 6 tar men upp narkotikamissbruket och vill ha en arbetsgrupp som utreder narkolikaproblemei vid våra anstalter.

Narkotika är ell slort problem i värt samhälle, och kriminalvårdsansialierna är inle fritagna frän detta gift. Men som här har sagts vidtas det åtgärder vid våra anstalter även på delta område. Det förekommer visitation. och vid en del anstalter finns visiialionspalruller som enbart har till uppgift alt försöka råda bot på del här problemel.

Jag anser all narkoiikamissbruket på kriminalvårdsanstalterna är ell stort problem, och vi inom centerpartiet är villiga att, om det visar sig all narkotikamissbruket på anstalterna blir ännu mer uppenbart, ta upp saken lill förnyad prövning och överväga extra åtgärder. Men för tillfället anser vi att de åtgärder som samhället vidtagit bör räcka. Vi säger emellertid att frågan bör följas med uppmärksamhet av kriminalvårdsslyrelsen.

Till sist några ord om reservalionen 9, där folkpartister och moderater reserverat sig till förmån för bättre jourtjänslgöring när det gäller frivården.

Del är behjäriansväri alt bättre resurser ställs till förfogande för jourtjänst under den lid då den ordinarie personalen är ledig och ati del finns några som träder lill då. Men som framhållits i utskottsbeiänkandet förekommer här också en översyn, och när det gäller storstäderna är det en speciell uiredning på gång. Jag tror därför all vi kan avvakta undersökningarna.

Herr talman! När del gäller regeringens förslag om en reducering av plalsantalet vid Tidaholmsanstallen kommer fru André aii redogöra för hur vi inom cenlern ser på detla. Jag har därför inte mer att säga nu utan ber avslutningsvis all få yrka bifall till utskottets hemställan på alla punkter i betänkandet nr 28.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Herr PETTERSSON i Västerås (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Johansson i Växjö gör mig häpen. Han säger all vpk gör det lätt för sig - vpk vill rasera polisen och får pä det sättet pengar till frivården.

Herr Johansson! När har vi sagt all vi skall rasera polisen? Upp till bevis!

Vad vi har sagi är atl man borde ge frivården lilel mer pengar i stället för all fortsälta upprustningen av polisen både personelll och maierielll. Del är deila det handlar om.

Man måsle ju länka sig för lilel grand, herr Johansson, och inle göra så lältsinniga uttalanden.

Jag vet inte vem det är som egentligen svarar för ulskollsmajoriteten.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

men jag fick i alla fall inte några svar. Kanske ställde jag för många frågor, men de är intressanta. Jag skall nu nöja mig med alt fråga herr Johansson i Växjö, eflersom han slår bakom uiskoitsmajoriteiens skrivning när det gäller de marknadsmässiga lönerna: Delar herr Johansson Anslag till kriminal- också den meningen att man skall anlägga företagsekonomiska aspekter

på frågan om arbelsmarknadsmässiga löner på fångvårdsanstalierna, och vad innebär det i sä fall?

Vidare vill jag slälla några frågor med anledning av atl centerpartiet har motionerat om en timmes senare inläsning. Centerpartiet har också molioneral om ulökning av försöksverksamheten när del gäller arbetslönerna. Men sedan går man inte längre - man bara motionerar. Vad gör man del för? Är del bara för au komma med i en viss diskussion? Vill man inie slå för konsekvenserna och vill man inle fullfölja de goda idéer och tankar som finns? Vad skall fångarna säga? Vad skall människorna över huvud tagel säga och vilken tilltro skall man ha lill sådana initiativ?

vården

Herr JOHANSSON i Växjö (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jo. herr Pettersson i Väslerås. jag anser all kommunisterna för en mycket lättsinnig politik när del gäller kriminalvården. Del är inle fallet bara i dag, ulan så har del varit vid varje tillfälle. Man har alllid gott om pengar lill kriminalvärdens olika avsnitt. Och var lar man pengarna? Jo, man lar dem från anslagen lill polisen.

1 reservalionen 8 står del tydligt och klart atl del av anslaget till polisen blir pengar över som man vill lägga på frivärden. Här vill man la pengar frän polisen och ge lill frivården.

Sedan vill jag säga några ord med anledning av herr Petterssons i Västerås argumentering om all vi har molioneral men sedan inle följt upp detta med någon reservation. Som jag sade i milt anförande har vi inom ulskollel noga lyssnai lill argumenten all del finns saker och ting som ytterligare behöver ses över innan vi kan gå in för en senare inlåsning på våra fångvårdsanslaller. Dessa argumenl har vi ansett vara så starka atl vi har böji oss för dem. Ulskollel har emellertid i sin skrivning slarki belonal alt man med de resurser som finns ute i regionerna under liden bör kunna tillämpa en senare inlåsning.

Herr PETTERSSON i Västerås (vpk) kort genmäle: Herr lalman! Ju längre den här debatten pågår desto mer förvånad blir jag över herr Johansson i Växjö. Förut diskuterade vi ju anslaget lill frivärden och polisen. Nu lar han med hela kriminalvårdsbegreppel, men del får väl slå för hans räkning.

Del är en slor skillnad, herr Johansson, mellan att la från polisen och att komma med ell annat förslag när del gäller anslagen lill polisens forisalla upprusining. Var har vi föreslagil all vi skall la från polisen och ge till frivården? Vad vi har sagi är all vi skall anslå mer pengar lill frivården och kanske bromsa litet i upprustningen av polisens mate-

riella och personella resurser. Del är verkligen en helt annan sak än att ta pengar från polisen. Det gäller här en prioritering av olika anslagsfrågor. Det borde också herr Johansson förstå.

Herr Johansson undvek att svara på frågan vad det i hans mening innebär att lägga förelagsekonomiska aspekter på lönerna vid fångvårdsanstalierna.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Herr JOHANSSON i Växjö (c) kort genmäle:

Herr lalman! Om inte herr Pettersson tror på vad jag säger, skall jag
be all fä läsa upp vad som slår i reservalionen: "Yrkandet ulgår från
hemställan i samma molion om avslag på regeringens förslag i budget
propositionen till anvisning av medel för nya polismansljänsler. Dessa
medel bör enligt motionärerna i stället läggas ner på all förslärka fri
vårdens resurser på olika områden, ." Detla är väl etl tydligt besked

på herr Pellerssons spörsmål.

När del sedan gäller alt lägga förelagsekonomiska aspekter på marknadsanpassad lön får det naturligtvis inte vara avgörande för att kunna ge en god vård åt våra interner. Men i det paket som vi nämnde om i ulskollsbetänkandet bör även delta gä in, även om del nalurligtvis inle får vara avgörande.

Fru ANDERSSON i Kumla (s):

Herr lalman! Med anledning av reservalionen 2 som är fogad lill det betänkande vi nu behandlar ber jag all få göra några kommentarer.

"Den sjunkande beläggningen pä kriminalvårdsansialierna är all hälsa med tillfredsställelse, och det är därför naturiigt all vi har ställt oss bakom det förslag till en reducering av plalsantalet som departementschefen har föreslagil. Vi anser del vara en riklig utveckling, och del är också riktigt alt reduceringen sker på riksanslallerna." Så föll orden från borgerligt håll i den kriminalpolitiska debatten på våren 1975 här i kammaren.

Juslitieutskottet hade helt accepterat regeringens tankar alt minska antalet platser, och beslutet om en reducering med sammantaget 293 platser fattades i stor enighet.

Av statistiken kan man nu se all trenden håller i sig. Den högsta beläggningen på kriminalvårdsansialierna under 1975 var4 210 mot 4 585 under 1974 och 5 251 under 1973. Anlalet platser på anstalterna vid årsskiftet 1975-1976 var 4 738, och genomsniltsbeläggningen har under året varit så låg som 3 545.

Helt följdriktigt har regeringen beslutat om en fortsatt reducering av plalsantalet, och precis som år 1975 är utskottet så långl ense med regeringen. Ulskollsmajoriteten säger dessutom i del betänkande som vi just nu behandlar: "Någon erinran synes inte i och för sig kunna riktas mot beslutet om vilka anstalter som bör komma i fråga för den fortsatta nedskärningen. ---."

Trots detta har utskottsmajoriteten gått en centermolion till mötes, vari det krävs all regeringen skall ompröva beslutet all reducera plats-

3 Riksdagens protokoll 1975/76:117-118

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

antalet på Tidaholmsanstallen med 40 platser. Motiveringen är bl. a. all Tidaholmsanstallen är den enda anstalt i landet som omfallas av såväl 1974 som 1975 års beslut och att en så kraftig minskning - tillsammans gäller det 80 platser - inle kan ske utan svårigheter. Den får bl. a. sys-selsällningspoliliska konsekvenser, säger man.

Vi reservanter hävdar all den argumenialionen inle häller vid en närmare granskning. Visseriigen blir det fråga om indragningar två år i följd, men med den låga beläggning som anstalten obestridligen haft alltsedan sin tillkomst - de sammanlagt 80 platser som frågan gäller har nästan aldrig varii belagda - hade beslutel i siorl selt lika gärna kunnat fallas 1974, som man gjorde när del gällde l. ex. Kumlas 140 plaiser. Den Slora reduceringen skall vara genomförd den I juli i år. Tidaholmsan-sialien får, lack vare fördelningen på två är, liden fram lill den I juli 1977 på sig, och det måsle ju ändå vara en klar fördel.

När del sedan gäller sysselsättningen för den berörda personalen har, enligt de uppgifter vi inhämtat frän kriminalvårdsstyrelsen, inga slora problem uppstått, då personalindragningarna har kunnat genomföras via en naturlig avgång och övriga fått arbetsuppgifter som de ansell sig vara nöjda med.

Av det senaste beslutet berörs tre vårdarljänster. Inle heller den indragningen lär innebära några svårigheter då också dessa tjänsters innehavare - alll enligt kriminalvårdsstyrelsen - kommer all försvinna genom en naturlig avgång.

Slutligen: När det gäller hänvisningen från utskottels sida lill försöken med marknadsanpassad lön pä Tidaholmsanstallen kan jag inte förslå varför de skall behöva påverkas av platsreduceringen, speciellt som det befintliga antalet platser inle utnyttjas.

Det är väl helt klart atl plaisindragningarna på anstalterna inte kan genomföras helt friktionsfriii. Men vi kan inle rimliglvis springa ifrån ett ställningstagande som vi redan gjort och som vi också är överens om - jag länker pä den principiella målsättningen.

Herr lalman! Jag ber all få yrka bifall lill reservalionen 2 under punkten 2 mom. I,

Hert LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Del var en ganska intressant debatt som nyss fördes mellan herr Pettersson i Väslerås och herr Johansson i Växjö,

Vi har i vårt parti i tidigare sammanhang vänt oss mot de kortsiktiga begreppen när det gäller brottsbekämpningen. Det är inte möjligt, anser vi, all komma till rätta med brottslighet och kriminalitet av olika slag om man riktar huvudintresset på atl förslärka polisens resurser, bl, a. genom att varie år anslå medel för au rekrytera ännu fler poliser. Det borde snarast ske en omfördelning av resurserna lill förmån för sociala och ekonomiska samhällsålgärder i förebyggande syfte. Vi har också ul-vecklal den lankegången och klargjort hur vi vill prioritera.

Herr Johansson i Växjö tolkar detta som att kommunisterna vill rasera

polisorganisationen. Det är med förlov sagt rena rama nyset. Det handlar på sikt om ålgärder för all minska polisens arbetsbelastning. Vi raserar inte den svenska polisen genom förslaget alt överföra 18 milj. kr. lill frivården. Vi anser framför alll all grundorsakerna lill brottsligheten är all finna i en felaktig samhällsplanering, avsaknad av jämlikhet osv.

Förstärkningen av polisens resurser beror på den kampanj som bedrivs, framför alll av moderaterna som med jämna mellanrum ropar på lag och ordning. Vi måste ge polisen mer resurser, säger samma kretsar. Och från regeringshäll faller man undan och föreslår varie år ell ökat antal poliser. Så sker också i år. och det är det som vi har reagerat mot. Vi anser det vikligl med en annan typ av prioritering - en kraftig förstärkning av kriminalvårdens resurser för rehabiliterande ändamål. De människor som har hamnat snett i livet måsle få all tänkbar hjälp. Alternativet är en ständig rundvandring mellan olika anställer, och del är inte särskilt billigt för samhället.

Här har behandlats några konkreta frågor som avspeglar sig i våra reservationer. Jag skall inte utveckla dem så mycket, ty del har herr Pettersson i Västerås redan gjort. Det handlar bl. a. om den senare inlåsningen. Alla utskoliels ledamöter som har besökt olika anstalter vel alt den ofta är del problem som står i förgrunden. Vuxna människor vill inle bli behandlade som barnungar. Vi har ansett del angelägel att någonling snabbi görs på detla område.

Också diskussionen om marknadsanpassade löner har pågått ganska länge, och någonting bör nu kunna ske. Vi tror inte att marknadsanpassade löner skulle medföra några enorma kostnader för samhället. Man spar pengar genom all del blir mindre socialbidrag. De inlagna klarar sin egen situation bättre när de kommer ut i det normala livet och det stärker naturiiglvis självkänslan, vilket inle är helt oviktigt när man talar om rehabilitering.

Jag vill sedan övergå till en annan fråga.

Jag har liksom ett par andra ledamöter motionsvägen aktualiserat situationen på fångvårdsanslalten i Luleå. Eftersom det är lika eländigt ställt med fångvårdsanslalten i Umeå tycker jag au del var bra atl herr Pettersson i Västerås i sin reservation tog med den - den har f ö. också aktualiserats i motionen.

Jag erinrar mig utskoliels ordförandes, fru Astrid Kristensson, sammanfattning efter utskottets besök på Luleäanslallen: "Del var del värsta jag har sett." Jag förmodar atl hon har sett åtskilligt, och jag vet all samlliga ledamöler var överens med henne om den bedömningen.

Fängvärdsanslalien i Luleå är en skandal. Den byggdes i mitlen av 1800-talet, dvs. långl innan del förekom någon kriminalvårdsdebail i Sverige. Då gällde del bara alt göra straffet så hårt och omänskligt som möjligt, och fängelserna byggdes utifrån detla synsätt. Anstalten i Luleå är ett vedervärdigt museum över en reaktionär syn pä frågan om brott och straff då samhällets hämnd slod i förgrunden och då åleranpassning och förbättring inte fanns med i bilden.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

A nslag till kriminalvården

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Jag tror över huvud laget inte på alt någon blir bättre av atl låsas in och isoleras från världen i övrigt, och jag är definitivt övertygad om alt man inte blir bättre av atl tillbringa längre eller kortare lid på fångvårdsanstalten i Luleå. Del är ett råttbo som snarast bör rivas.

De flesta av utskoliels ledamöler har sett interiören och exteriören, men för kammaren i övrigt kan del vara av iniresse all få en skildring av hur det ser ut där. Del är tjocka dystra murar, fula. trånga och otrivsamma celler. I dem ryms en säng, ett bord, en siol och etl skåp. Ledamöterna kan ju lämpligen jämföra med något av era egna källarutrymmen, där ni förvarar det ni inle vel var ni annars skulle placera. Dessa utrymmen brukar inle vara slora. Cellerna i fängelset i Luleå är ungefär av ell ordinärt källarutrymmes storlek.

Fritidsutrymmena skulle man egentligen inte tala om. De finns i själva verket inle. Biblioteket är ell lilel kyffe. Del finns en lokal för fysisk träning nere i källaren, men del är i slort sett allt. 1 fiingelset och inle minsl i fritidslokalerna är luften tung av fukt och dålig lukt. Det präglar också atmosfären i större delen av fängelset. Ventilationen är dålig och del känns när man stiger in.

Vad jag här har sagt stämmer i stort sell på anstalten i Umeå, som utskottet också har besökt. Jag har en känsla av all vi alla trodde alt det i årets budget skulle framgå atl en nybyggnad av anstalten i Luleå planerades, men icke det. Likaledes saknas varie tanke pä nybyggnad i Umeå.

1 kriminalvårdsstyrelsens framställning redovisas heller inga planer på nybyggnad vare sig i Luleå eller i Umeå. Men man skall ju vara rättvis. De blir inte alldeles loltlösa. De skall, vilket man upptäcker i petita. få nya eller upprustade alarmanläggningar! Del koslar 30 000 kr. resp. 40 000 kr. Anstalten i Umeå skall dessutom få ell nyti plank för inle mindre än 175 000 kr, och ett brandlarm för 50 000 kr.

Nya plank och förbättrade alarmanläggningar är alltså vad man är beredd att investera på anstalter som egentligen skulle jämnas med marken, därför att de är skräckexempel på hur man inle skall behandla människor.

Nu konstaterar ulskollel precis delsamma som jag - och någol annat hade ju varit förvånansvärt. Man säger i skrivningen att de båda anstalterna är otidsenliga och olämpliga för modern kriminalvård med betydande olägenheter för både personalen och de intagna. I betänkandet skriver man bl. a.:

"Ulskollel, som utgår från atl behov av lokalanslalt i Umeå och Luleå kommer all föreligga även i framliden, anser mot den nyss angivna bakgrunden atl det är erforderligt all vid planering och projeklering av del fortsatta byggandet av lokalanstalter särskilt beakta behovet av nya anstalter i Umeå och Luleå."

Man kan då fråga sig om vi inle borde ha nöjt oss med denna skrivning, där utskottet ger ullryck för samma bedömning som moiionärerna när del gäller behovet av nya anstalter. Är del inte litet trubbigt atl reservera sig? Nej jag tycker inte det. Nästa stycke i utskottets belänkande lämnar

dörrarna öppna för ytterligare förskjutningar i liden. Där står nämligen:

"Det nämnda planeringsarbetet förutsätter givetvis bl. a. en tidsmässig prioritering mellan olika orter i landet där behov av nya lokalanslaller föreligger. Härvid måste också andra omständigheter än de nuvarande anstalternas tillstånd inverka vid planeringen, t. ex. variationer mellan skilda orter i fråga om antalet dömda som skall placeras på lokalanslalt."

Jag ser i del uttalandel ingen garanti för att nybyggen i Umeå och i Luleå kommer atl ske så snabbi som del är önskvärt. Man talar om en tidskrävande prioritering mellan skilda orter och framhåller alt också andra omständigheter än de nuvarande anstalternas lillslånd måsle få inverka vid planeringen. Del är formuleringar som jag anser lar udden av de tidigare kraftfulla orden om behovet av nya anstalter på de platser som nu är aktuella.

Vi anser atl riksdagen klart bör uttala sig för en prioritering av nybyggen i Luleå och Umeå och även ange när de nya byggnaderna skall vara färdiga. Riksdagen bör inle ta på sill ansvar alt under ytterligare lång tid permanenta anstalter, som är i så dåligt skick att de utgör en skamfläck för svensk kriminalvård.

Med det sagda, herr talman, yrkar jag bifall lill den vidjusliiieutskotlels belänkande nr 33 fogade reservalionen av herr Pettersson i Västerås.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Lövenborg har i sill inlägg tagit upp en mycket viktig fråga, nämligen när nya lokalanslaller äntligen skall kunna bli färdigställda. Jag vill gärna upprepa vad jag sade när utskottet besökte Luleå, atl Luleåanstalten är del värsta jag har selt. Därtill kommer alt också anstalten i Umeå lämnar en del övrigt att önska. Anledningen lill att ulskollel inle kan skriva en så preciserad beställning som reservanten vill är att ulskollel inte anser sig kunna göra den samlade bedömning av alla anstalter i landet som krävs för att avgöra vilken eller vilka som skall komma i första hand. Min personliga tro är emellertid att situationen för anstalterna i Luleå och Umeå är sådan atl dessa anstalter rimligen bör prioriteras.

Ulskollsmajoriteten har föreslagit ell tillkännagivande lill regeringen om vad utskottet i detta hänseende har anfört. Jag tycker att detta tillkännagivande är ell tillräckligt klarläggande för alt verkligen betona atl någonting snarast måste göras ät de otillständiga förhållandena på anstalterna i Luleå och Umeå.

Det finns anledning att känna en viss otålighet över hur långsamt reformen vad gäller lokalanslaller genomförs på olika håll i landet. Eflersom jag ser all jusliiieminisiern nu befinner sig i kammaren, skulle jag vilja be om etl svar på den fråga som jag förut ställde beträffande den lokalanslall med slulna platser som riksdagen beslöt om förra året för Stockholms del. Vilken är anledningen till all den byggstart som tidigare angivits lill augusti förra året i årets budgetproposition anges lill maj 1977? Del är ju en avsevärd fördröjning. Jag tror all justitieministern precis

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

som jag är medveten om de svära förhållandena i Stockholmsregionen. Vilken är anledningen lill denna betydande fördröjning?

Herr JOHANSSON i Växjö (c) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Lövenborg menar all del i år på polissidan finns en förstärkning, som han i stället vill ulnyllja för fri vården. Så har man betett sig år efter år, 1975, 1974, 1973 osv. Jag kom till riksdagen 1965. Jag vel inle all kommunisterna någol år har velat ge någon förstärkning till polisen. Alltid har det varit orikligt all ge någon förstärkning lill polisen.

Jag har precis som herr Lövenborg den uppfattningen atl polisen inle är del enda saliggörande ulan alt myckel annat måste till inom kriminalvården. Men polisen skall ha sin del av resurserna. All polisen har också en preventiv effekt på brottsligheten är min fasta övertygelse.

Herr LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är bra med syndare som bättrar sig. Nu avstår herr Johansson i Växjö från att säga alt vi kommunister vill rasera den polisiära apparaten. Vad det handlar om är vår bedömning av prioriteringen. Vi anser alt del är viktigare all satsa på förebyggande åtgärder och eftervård än alt förstärka polisen med än större resurser för varje år.

Fru Kristensson tror förhoppningsvis all skrivningen skall ge resultat, och del är klart all del är en stark skrivning som utskottet har i sitt belänkande. Jag tvivlar inte heller på atl utskottet i övrigt liksom jag finner det angeläget med nybyggen pä de nämnda platserna. Men skillnaden är ju all ulskoltels majoritet - av skäl som jag faktiskt har lilel svårt att förstå - avvisar tanken på atl göra en klar tidsmässig prioritering. Gör inte riksdagenen sådan, så blir det fortfarande fråga omen avvägning mellan olika behov. Vad finns det då för garanti för au Luleå och Umeå kommer i första hand och all planeringen kommer i gång myckel snabbi?

Jag har tidigare sagt all jag inle iror på all inläsning i fängelser gör människor bättre, Mol den bakgrunden tycker kanske någon alt jag inle borde plädera för några nya anstalter. En ny och humanare syn på brolt och siraff håller på all växa fram, men jagar klar över alt del här samhället under överskådlig lid kommer att ha fängelser kvar. och då skall dessa liksom behandlingen där göras så mänskliga som möjligt, Ansialter i det skick som framför allt de i Luleå och Umeå befinner sig i motverkar alla tankegångar som vi brukar diskutera om åleranpassning. frilidsak-tivilet och en mjukare tillvaro inom fängelsernas ram. Många av de goda tankarna och besluten är inte möjliga all genomföra i anstalter som exempelvis Luleås och Umeås,

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Jag hade från börian inte för avsikt all yttra mig i denna debatt, kanske framför alll därför att del utskottsbeiänkande som föreligger - irols reservalionerna och trots de skilda meningarna -ju ändå

andas en starkt positiv syn på den kriminalvårdspolilik som vi bedriver i dag. någol som jag nalurliglvis uppskattar. Här har emellertid kommit upp några frågor som föranleder mig all göra ell lilel inlägg.

Dagens debatt har. tycker jag. alllför mycket inriktats på åtgärder inom fängelsernas ram. Jag vill erinra om vad en ledamot av prästeståndet, prosten Slenhammar, sade för mer än hundra år sedan, när fängelse-syslemel skulle genomföras: Alll det usla pratet om förbättring som i fängelse verkas är etl skojeri. Förbällras kan en människa endasl i samverkan med andra människor ule i samhällel. Del är länkvärda ord. Förvisso är det så all vi inte kan avvara fängelser och all vi måsle för samhällets skydd ha en del människor förvarade i fängelser. Men de reformer som vi kan göra inom fängelsernas ram förmår ju ändå aldrig ta bort del grundläggande, alt en bur är alllid en bur, även om den är förgylld.

När del nu gäller reformer inom fängelsernas ram - jag kommer strax lill andra saker - har här diskuterals räll myckel om marknadsanpassade löner. Vi är positiva till del, men jag iror all man skall vara realistisk och komma ihåg atl en stor del av de inlagna är fysiskl och psykiskt så nergångna att de inle kan klara vanligl arbele under ordinarie tid och pä vanliga villkor. Del är t. o. m. svårt all få dem all klara enkelt lerapiarbeie.

För att understryka detla ytterligare vill jag ta upp något om terminologin. Del har talats myckel här i dag - och det görs även annars - om "åleranpassning". Jag reagerar alllid mol återanpassning, därför all här är del i myckel slor ulsiräckning fråga om människor som aldrig har varii anpassade till samhället. Del är väldigt viktigt all ha detta i minnet. Det är frågan om ungdomar som har kommit pä sned myckel lidigl och som sedan så småningom blir vad vi kallar klienier för oss inom kriminalvården. Men de har aldrig varii anpassade lill samhället, och del är lill stor del i delta förhållande som vi har svårigheterna när det gäller att göra någol för dem och sätta dem på fötter när de skall ul ur fängelset.

Belräffande marknadsanpassad lön skall vi givelvis undersöka i vilken utsträckning man kan vidga möjligheten alt få sådan lön.

Del har varii diskussion om när de inlagna skall låsas in. I del sammanhängd bör del kanske ändå erinras om alt inläsningen bara gäller de slutna anstalterna. Man skall också ha i minnet all del pågår en förskjutning inom klienielei frän slutna till öppna anstalter. För några år sedan vistades en tredjedel av klientelet på öppna anstalter och tvä tredjedelar på slutna anstalter. Nu häller delta på att förskjutas så all vi snart, hoppas jag, skall ha hälften på öppna och hälften på slutna anstalter. Därför löser sig denna fråga automatiskt i och med au vi får fler intagna på de öppna anstalterna, eflersom där inle förekominer någon inlåsningslid utan man själv får stänga om sig när man vill på kvällen. Jag skall inte gä vidare in på del. Riksdagen önskar ju au vi skall närmare undersöka denna problematik, som ju innefattar en del besvärliga frågor

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

A nslag till kriminalvården

som gäller personalen också. Men vi skall givetvis undersöka hur man skall kunna lösa frågan.

1 detta sammanhang kanske jag får ta upp frågan om ansialierna i Luleå och Umeå. Vi är ju i departementet i slor ulsiräckning beroende av den helhetsbedömning som kriminalvårdsslyrelsen gör. Jag vill här bara nämna all kriminalvårdsslyrelsen inle har prioriterat Luleå och Umeå. Det är rätt många andra av våra gamla anställer som inle heller är i särskilt gott skick. Jag vel inle om anledningen lill alt Luleå och Umeå har nämnts här kan vara att utskoliels ledamöler nyligen har besökt dessa anstalter och tagit så storf intryck av dem. Här måste emellertid göras en helhetsbedömning av i vilken ordning vi kan förbäiira ansial-lernas utseende och innehåll.

I fråga om lokalansiallen i Slockholm håller byggnadsstyrelsen och kriminalvårdsslyrelsen på alt undersöka vilken plats som kan vara lämplig för denna lokalanslall. Del har slött på vissa svårigheter all finna en lämplig plats, men jag vet all man är i full gång med detta. Lokalansiallen kommer, fru Krislensson.

Herr Pettersson i Västerås tog upp en fråga som jag tycker är väsentlig, och del är utbildningen inom frivärden. Jag vill erinra om den grundsats som ligger bakom kriminalvårdsreformen, nämligen all en person som är dömd, exempelvis lill skyddslillsyn, skall ha samma räii lill samhälleis olika sociala förmåner och resurser som alla andra människor i vårt land. Det innebär att de har räll all slälla anspråk på de möjligheter lill ul-bildning som finns. Vi räknar härvidlag med en förstärkning av den kommunala vuxenutbildningen, som jusi lar sikte på människor med skrivsvårigheter, människor som har dålig grundutbildning. Här skall naturligtvis klienterna inom frivården ha samma möjligheter som alla andra all få del av utbildningsresurserna.

Del har talats mest om förhållandena inom fängelserna. Men del måsle sägas varie gång man diskuierar dessa frågor all de grundläggande problemen för att minska brottsligheten och minska återfallen ligger utanför fängelserna. När del gäller eftervården har man här framhållit del utomordentligt viktiga i att ha arbele och bostad. Men glöm inte all detta ingalunda är tillräckligt. Del finns en faktor till som är lika betydelsefull, nämligen mänsklig kontakt och mänsklig värme. Den kan vi inle skaka fram genom att skriva lagar eller direktiv, utan där gäller del all fånga upp de människor ule i samhällel som har iniresse och vilja atl göra någol för andra människor. Lyckligtvis finns det många fler människor än vad man tror som är beredda all slälla upp. och dei är en väldigt betydelsefull uppgifi alt få dem au tjänstgöra som övervakare.

Allra sist vill jag säga att vi skall vara mycket glada över att vi på senare tid när det gäller kriminalvården har fått ett slarki stöd från den fackliga rörelsen. Jag tycker alt alla som är intresserade av all göra någoi på deila område skall la del av del nya kriminalvärdsprogram som skall behandlas på LO:s kongress i juni. 1 del programmet understryker man

från LO:s sida myckel starkt all vad som kan och skall göras ligger på de förebyggande åtgärderna och på åtgärderna atl förändra människornas attityder, all skapa förståelse för att det behövs inle bara arbele och bostad utan också mänsklig koniakt.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag kan instämma i vad herr Geijer säger om all en bur alllid är en bur även om den är förgylld, men låt mig bara parentetiskt notera all regeringen under de senare åren infört inte mindre än 130 nya lagar med fängelsestraff Lära och leverne skiljer sig litet från varandra här.

Ni sade atl man inle skulle använda ordet åleranpassning ulan anpassning eller rehabilitering. Del kan jag hålla med om. Del finns väldigl många ungdomar som från början har hamnat snett, och jag menar all orsaken lill detla är alt de får böria all begå broll och fortsälta med del ulan alt samhällel ingriper på någol säll som upplevs såsom meningsfullt i syfte all försöka få dem ur del asociala sällel all leva. Del är del som är orsaken lill alt vi får så mänga exempel på personer om vilka man kan säga all de under hela sin uppväxttid har fiyllals från den ena anstalten lill den andra. Här gör sig samhällel skyldigt lill un-derlålenhelssynder som sedan får de konsekvenser som jusliiieminisiern nämner, alt del inte så mycket blir fråga om en återanpassning utan om alt försöka åstadkomma en anpassning lill etl normall liv.

Sedan tycker jag atl herr Geijer var litet cynisk när han sade atl om man minskar antalet intagna på slulna anställer så löser sig frågan om senare inlåsning på ell automatiskt sätt. Det tycker jag inte. Den frågan är väl fortfarande lika aktuell för dem som sitter på de slulna anstalterna, även om de till antalet är färre. Eftersom hela utskottet - del vågar jag påstå - är överens om all detta är en angelägen fråga hade jag hoppats att herr Geijer skulle uttrycka sig lilel mer positivt på den här punkten och inle bara utlala all delta kommer alt lösa sig automatiskt.

Jag tycker slutligen, herr lalman, all del är uppseendeväckande alt man ännu inte har fått klarhel om var den nya lokalansiallen i Slockholm skall ligga, irols au riksdagen våren 1975 beslöt all en sådan skulle komma till stånd och att byggstarten dä angavs till augusti 1975. Nu är det våren 1976. och fortfarande har man ingen aning om var anstalten skall ligga. Är inte det alt förhala en myckel angelägen fråga?

Herr LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill passa på all deklarera all jag känner slor sympati för statsrådet Geijers kriminalpoliliska resonemang både här i kammaren och i andra sammanhang. Jag tycker atl del är sunt och riktigt.

Men jag noterar också att statsrådet Geijer inte gav några löften när det gäller byggandet av anstalter i Umeå och Luleå. Del visarali riksdagen måste gå på vår reservation, om man verkligen vill au någonling skall bli av. Jag hoppas alt ulskoltels majoritet har rätt i sina förhoppningar.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

A nslag till kriminalvården

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

men jag besjälas av myckel slarka tvivel, och de har stärkts här i kammaren. Jag är rädd för atl vi får ännu en budget där anslagen lill planering och nybyggen av anstalter i Luleå och Umeå lyser med sin frånvaro. Jag styrks i tron av att man anslår pengar lill nya och förbättrade larm-Anslag till kriminal- anordningar, till plank i Umeå osv. Det är ju investeringar som inle

vården

gör förhållandena drägligare för de inlagna. Dessutom visar del all man inle har någon slörre brådska när del gäller all planera för någol nyil, I annal fall skulle man väl ha försökt alt klara sig med de anordningar som redan finns.

Avslutningsvis: Sker del inle någonling lill nästa budgetförhandling i form av konkreta åtgärder skulle jag vilja föreslå all jusiilieulskotlel siäller sig lill förfogande för en veckas inlåsning på l, ex. anslallen i Luleå. Del kanske vore bra om statsrådet Geijer också gjorde del. När man kom ul efter den veckan är jag säker pä atl man skulle ställa konkreta krav och driva frågan om att den nuvarande anstalten jämnas med marken och atl del byggs en ny.

Herr PETTERSSON i Väslerås (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag tolkar också justitieministerns inlägg på del sällel atl han anser det nödvändigl atl salsa yiteriigare pä frivården, på omhändertagandet utanför murarna.

Jag ställde många frågor i mitt inledningsanförande och har egentligen inle fått svar pä någon, men jag skall nu återkomma till en enda och hoppas atl jag får svar på den.

Först vill jag emellertid säga all del naturiiglvis är helt riktigt atl frivårdens klientel, de kriminellt belastade, skall ha samma rättigheter till samhällets sociala service som övriga medborgare, men vi måste också se hur del är i praktiken. Jag skall inle hålla någon lång föreläsning om kommunernas dåliga ekonomi, men den sammanhänger i mycket hög grad med den attityd som de kommunala myndigheterna ur både ekonomisk och annan synpunkt har till detta problem.

Lål mig stanna litet vid frågan om utbildningen. Del finns en hel del frivårdsklienler som går på AMS-utbildning. men del är ett ytterst litet fätal som fullföljer denna utbildning. Del beror nalurliglvis på att dessa stackars människor har alltför dåliga grundkunskaper för alt kunna hänga med i AMS-ulbildningen. Det är där jag menar all man måste sätta in åtgärder. Därför ställde jag frågan inledningsvis, om regeringen avser all la någol initiativ till all inom kriminalvårdsstyrelsen inrälla en sådan avdelning som redan finns för ansialierna och där man sä all säga lägger upp undervisningens ulformning och sköler samarbeiel mellan samhälleis olika instanser.

Jag har inle fåll någol svar på den frågan. Men del är väldigl vikligl att få ett besked på den punkten, som är en av de avgörande när del gäller utbildningen.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr lalman! Justitieuiskoiiets ordförande behagade fortsälta sin mytbildning om en del lagar som enligt henne innehåller föreskrifter om böter och fängelse. Första gången jag hörde henne tala om del var del 75 lagar - del var i höstas tror jag. Vi hade en debatt nyligen i Karlskrona och dä var antalet uppe i 128, Nu har det tydligen blivit 130,

Jag har en gång förut frågal fru Krislensson om hon känner lill några personer som har blivit dömda till fängelse enligt dessa huvudsakligen näringsrätlsliga författningar som har kommit från andra departement än justitiedeparlemenlel. Del har jag inle fält någol svar på. Del finns inle. såviii jag vel. några sådana.

Då är frågan: Är del nödvändigl all i diverse näringsräiisliga författningar ha annan påföljd än böter, är del nödvändigl atl också sälla in fängelse i straffskalan? Ja, det kan vi diskutera. Vill fru Kristensson väcka en molion om detta skall jag för min del ställa mig positiv till all lala med mina kolleger om vi kan göra någonling ål deila. Men jag iror inle all del har någon som helst praktisk betydelse för frågan om hur mänga människor som döms lill fängelse eller ej.

Sedan, fru Kristensson, tycker jag atl del är litet märkvärdigt alt man i debatten här inte lagil hänsyn lill den pågående förskjutningen mellan slulna och öppna anstalter. Jag nämnde atl del givelvis lättar problemet med inlösningen för dem som kommer lill de öppna anstalterna. Om fru Krislensson hade hört på skulle hon ha noterat att jag sade all jag i princip är myckel positiv till senare inläsning på de slulna ansialierna. Del är en ekonomisk och administrativ fråga och vi får väl gä fram stegvis. Jag är positiv lill en senare inlåsning om man kan övertyga personalen om del - på del hållet är man inte särskilt entusiastisk. Men det får vi försöka oss på, liksom vi får försöka atl skaffa pengar. Men tala inle om någon cynisk inställning, fru Kristensson.

När del gäller lokalansiallen i Slockholm har byggnadsstyrelsen och kriminalvårdsslyrelsen i uppdrag all skaffa fram en lämplig lomt. Så säger fru Krislensson all del är uppseendeväckande all del ännu inte lyckats. Vad menar fru Kristensson? Skall jag gå ul och försöka köpa en lomt? Jag vill erinra om all man i denna församling inte är särskilt intresserad av alt statsråden lägger sig i. då blir det kritik i konstilulionsulskouel.

Jag är övertygad om atl kriminalvårdsslyrelsen och byggnadssiyrelsen gör vad som är möjligt. Därför hoppas och iror jag all de ganska snari skall lyckas lösa detta problem.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Anledningen till au mina siffror när det gäller antalet nya fängelsestraff ökar undan för undan beror på au nya lagar med fängelsestraff lillkommer successivi. När vi träffades i Karlskrona var anialei 129, Sedan dess har vi fått ytterligare en ny lag så nu är siffran uppe i 130, Jag har lämnat över den första listan lill herr statsrådet för kontroll.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

och jag skall se lill att ni får den kompletterade listan så att ni själv kan kontrollera all mina uppgifter är rikliga.

Herr Geijer säger all jag är välkommen med en molion som föreslår all man skall slopa dessa fängelsestraff Del tycker jag var etl fantastiskt fint löfte, men jag trodde faktiskt atl del statsråd som så varmt talar för att vi i princip inte skall ha några fängelsestraff längre själv hade sådanl infiytande i den egna regeringen all ni kunde påverka den att inte ständigt komma med nya lagar som ger fängelsestraff Men om det inflytandet är så begränsat skall jag med mitt ännu mindre inflytande gärna komma med en molion när nästa motionstid infaller i förhoppningen all vi då får gehör för våra synpunkier.

När del gäller frågan om den senare inlåsningen citerade jag herr Geijer korrekt, för ni sade att frågan kommer att lösa sig automatiskt genom förskjutningen från slulna lill öppna anstalter. Det var del uiialandei jag reagerade mol. Men nu är jag glad all höra all ni i princip är positiv lill en senare inlåsning. Vissl är dei en ekonomisk fråga, men jag hoppas alt ni också där skall använda ert infiytande i regeringen lill all få finansministern och andra beredda atl slälla upp de ekonomiska resurser som behövs.

Sedan vill jag erinra om au när utskottet diskuterat de här frågorna ute på olika kriminalvårdsansialier så har faktiskt personalen varit relaiivi positiv och man har noterat pä några håll atl del redan i dag skulle finnas möjligheter lill en senare inläsning om det formellt var möjligt.

Del är därför ulskollsmajoriteten skriver all man i avvaktan på eil beslul om senare inlåsning bör kunna åstadkomma fördelar i del här avseendet på de anstalter där det visar sig praktiskt möjligt.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr lalman! Jag vill bara lillrältalägga en annan av fru Kristenssons myter. Hon sade - jag antecknade del - att jag talar varmt för all vi inle skall ha fängelser längre. Har jag gjort del, fru Krislensson? Jag har alltid sagt alt jag är övertygad om att vi kan minska antalet inlagna i fängelserna. Men jag har också alllid sagt atl jag är övertygad om alt samhällets skyddsintresse kräver att vi för vissa kategorier allvarliga lagöverträdare tar till fängelse. Vi har inget annat val.

Jag vore tacksam om fru Kristensson lade det pä minnet.

Herr talmannen anmälde atl fru Kristensson anhållit all lill prolokollel få anlecknai att hon inte ägde rätt lill ytterligare replik.

Fru WIKLUND (c):

Herr talman! Herr Bengtsson i Göteborg och jag har i en motion -1975/76:722 - lagit upp behovet av nybyggnad av lokalanstalter i Umeå och Luleå.

Ulskollel. som på ort och ställe haft tillfälle alt studera båda dessa lokalanslaller. instämmer helt i vår uppfattning att såväl för de inlagna

som för personalen medför de här anstalterna stor olägenhet. Del är. precis som herr Lövenborg påpekade, ingen som inte besökt de här lokaliteterna och haft möjlighel alt själv informera sig om vad som döljer sig bak fasaderna som anar hur nedslitna, ruffiga och otrivsamma dessa byggnader egentligen är. I synnerhet Luleäanslallen måsle anses inrymma sådana sanitära olägenheter atl del är förvånande all arbeiarskyddsin-speklionen inle ingripii. Målarfärgen har fiagal bort, del är breda springor i golv- och väggpaneler som försvårar rengöring och gör arbetet onödigt slitsamt för personalen. Del är en ruffighel i bastulokalerna som inte kan beskrivas. Det gäller framför alll Luleäanslallen, men situationen i Umeå är sannerligen inte myckel bättre. Man saknar arbets- och fritidslokaler för de intagna och anläggningen fyller pä intet sätt de krav som måste ställas på en lokalanslall i enlighet med 1973 års kriminalvårdsreform.

Eflersom det kommer all finnas behov av såväl Umeå- som Luleåanstalten även i framliden är det angelägel all beslutet får en reell innebörd. Jag är glad all utskottet sä utan förbehåll ger regeringen lill känna sin uppfallning. Rune Pettersson, vpk, har lill betänkandet fogat en reservation för en tidsbestämd byggnadsplan. Den har herr Lövenborg nu yrkat bifall till. Personligen känner jag mig övertygad om - med denna klara deklaration från utskottets sida - all dessa båda anstalter kommer all prioriteras. Kriminalvårdsstyrelsen har ju ändå - där instämmer jag inte i statsrådets utsagor - klart påtalat situationen på båda anstalterna och de olägenheter som finns där, och del är kriminalvårdsstyrelsen som har alt svara för den samlade bedömningen.

Det är av denna anledning jag inte yrkat bifall lill Rune Pellerssons reservation.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Herr MATHSSON i Fagersta (s):

Herr lalman! Vi har i vår uiskousgrupp vall alt fördela ärendena i betänkandet 28 på de olika medlemmarna i gruppen. Det ankommer nu pä mig all framföra en del synpunkier på reservalionen 7 - frivårdssektorn.

Med stor tillfredsställelse kan vi i dag konstatera en till synes politisk enighet beträffande kriminalpolitikens framlida utveckling, som väsentligen innebär en kriminalvård i frihet.

I enlighet med 1973 års kriminalvårdsreform har också regeringen målmedvetet salsal på ökade resurser lill frivårdssektorn. Som framgår av utskottets betänkande omfattar regeringens förslag för kommande budgetår bl, a. en personalförslärkning på 61 tjänster och en höjning av anslaget för behandlings- och stödåtgärder med 360 000 kr.

En förutsättning för en resullalbringande frivårdsverksamhel är emellertid inle bara all resurser för lilisältande av nya tjänster inom frivården skapas. Nej. här krävs verkligen en atlilydförändring från hela samhälleis sida. En dömd människas möjligheier lill en god rehabiliiering avgörs

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

i hög grad av hur omgivningen acceplerar henne. Del var. som lidigare undersirukiis, en viktig princip som lades fast i samband med vår nya kriminalvårdsreform, nämligen att kriminalvårdens klienter har samma rätt till samhällets stöd och vårdinsatser som andra medborgare. Den principen måsle gälla inom alla områden, på arbetsmarknaden, inom ul-bildningsväsendei, på bosladsmarknaden osv.

Om en kriminalvårdsljänsteman. exempelvis, för en klient lyckas anskaffa ell arbete genom en förslående arbelsgivares medverkan, så hjälper del föga om inte hans arbetskamrater också är inställda på att behandla honom på lika villkor. Om en klient lyckas erhålla en boslad efter frigivningen, så krävs del också all omgivningen, övriga boende inom bostadsområdet accepterar den nya grannen; i annal fall är ell misslyckande nära föreslående. Med andra ord: Det krävs för all underslryka vad jag lidigare sagi all hela samhällel ställer upp bakom den nya kriminalvårdens ideologi. Och vi vel av erfarenhet att detta behöver sin lid.

Inom arbetslivets organisationer ser man i dag myckel positivt på dessa samhällsproblem och medverkar också aktivt all föra ut och omsätta de nya kriminalvårdsidéerna i del praktiska livet. Slora insatser på detta område görs också av en del ideella organisationer.

Föregående riksmötes beslul om möjligheter för kriminalvården all utge s. k. frigivningsbidrag har på sina håll medfört all en mera negaliv syn uppslån frän socialvårdens sida genlemol kriminalvärden. Sådana tendenser mäsie på alll säll arbelas bort för all inle våra målsäliningar skall äventyras.

Som del upplyses om i ulskollsbetänkandet har en arbetsgrupp inom brottsförebyggande rådet lill uppgifi all se över och finna lösningar lill vettiga former för samarbets- och ansvarsfördelningar mellan kriminalvård och övriga samhällsorgan. Denna arbetsgrupp har under Oolåret startat en försöksverksamhet inom ire områden i landei som sedan avses uimynna i en rapport och överväganden frän brollsförebyggande rådei. Reservanierna i utskottet anser del betydelsefullt att avvakta resultatet av denna pågående försöksverksamhet, innan medel utöver dem som föreslås i regeringens proposition eventuellt anvisas.

Med hänvisning lill vad jag lidigare anfört och vad som ulvecklas i vår reservation 7 ber jag all få yrka avslag på ulskoltsmajoriletens hemställan under punklen 3 mom. I och bifall till reservalionen 7.

1 reservalionen 9 understryker reservanierna del angelägna i au ålgärder vidtas för all genomföra jourtjänslgöring inom kriminalvårdens frivård. Som anförts av lidigare talare har utskottet i sin skrivning uttryckt sig myckel posiiivi lill de tankar som förts fram såväl i moiionen 716 som i reservationen 9. men på grund av att frågan f n. är under utredning finner utskottsmajoriteten i denna fråga siarka skäl för att avvakta utredningen och kriminalvårdsstyrelsens överväganden i frågan.

Herr talman! Jag yrkar alltså bifall lill utskottets hemställan under punkten 3 mom. 3 och avslag pä reservationen 9.

Herr PETTERSSON i Västerås (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Till det sist sagda vill jag bara göra den lilla erinran all jag vissl är på del klara med att frivården fäll ökade anslag. Men det är inte lillräckligi, del är ju det del handlar om.

Allting är ju relativt här i livet. Man kan göra en jämförelse med polisens upprustning. Enligt justitieministerns eget uttalande har man där fått anslag som är ulan motstycke på någol annat samhällsområde. Vad vi hela tiden krävt är atl man skall salsa mera på frivården. Deila har vi också moiiveral vid flera lillfällen. Frivården har inle fält vad den behöver.

Sedan är del inie alldeles säkerl alt det är just den insatsen att man anslår pengar för alt lillsälla 50 eller 60 tjänsler som är avgörande. Det är ell bretl fält av verksamheisomräden som man måsle gripa in i i del här sammanhängd.

Ulskollel skriver på dt ställe så här:

"Utskottet konstalerar att de frågor om samordningen mellan kriminalvården och andra samhällsorgan som riksdagen uppmärksammade redan i samband med kriminalvårdsreformen år 1973, ännu inte fäll en tillfredsställande lösning," Detla måsle väl ändå betyda att man är på del klara med all samarbetet mellan kriminalvård och socialvård icke är tillfredsställande. Sedan får man, herr Maihsson, hänvisa hur myckel man vill lill principer. Om inte dessa principer fungerar så måste väl samhällets organ - i detla fall riksdag och regering - gripa in och se lill all principerna kan fungera fullt ut.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Maihsson i Fagersla menar all del f n, inle finns anledning alt anslå yllerligare medel lill stöd och hjälpåtgärder åt de frigivna. Vi skall i slällel invänia resullalel av den försöksverksamhet som man avser att starta och som kanske redan har stanai.

Herr Maihsson säger också att ett ytterligare anslag här skulle innebära au man inte följer det ställningstagande som riksdagen lidigare gjort, nämligen att kriminalvärdsklienter har samma rätt till samhällets stöd och vårdinsatser som andra medborgare.

Jag har väldigl svårt all förslå den inställningen. Vi vet alt del kommer alt ta tid innan vi [år något resultat från denna försöksverksamhet och får förslag framlagda med anledning av den. Skulle vi i väntan på delta sitta stilla och inle bry oss om att göra någonling för att hjälpa dessa människor? Del är för mig fullständigt uteslutet! Vi måsle under nuvarande förhållanden se till att det finns ekonomiska resurser för au ge hjälp och siöd lill de här människorna. Därför är det nödvändigl atl ge det här ökade anslaget som vi föreslår och som utskottsmajoriieien stannat för.

Nr 117 Hen MATHSSON i Fagersta (s) kort genmäle:

Onsdagen den talman! Jag är glad över den positiva syn som de flesta talare

5 mai 1976 här framfört närdet gäller inriktningen av kriminalvården -med betoning

--------------- på frivården. Jag tror dock inte au del finns något "sesam, öppna dig"

Anslag till kriminal- om man med ökade anslag vill åstadkomma ett ordentligt resultat i fri-
vården vårdsverksamhden.

Justitieministern har tidigare poängterat viklen av atl den rätta andan genomsyrar alla samhällsorgan. Jag tror all del i första hand är här vi skal! lägga ner våra strävanden.

Vi har också, som jag sade i milt anförande, målmedvetet satsat på ökade resurser i fråga om såväl anslag som ett ökat anlal tjänster inom frivården. Vad vi talar om är all här finna former för all hjälpa en människa. Här finns del inga palenllösningar. Varie enskill fall måste naturligtvis bedömas för sig. Vi får i första hand sälla vår lil till frivårdstjänstemännen. som sedan naturligtvis skall slussa ul delta klientel i samhället. Dä måste samhällets olika organ träda in med samma resurser som slår lill förfogande för andra medborgare.

Herr PETTERSSON i Väslerås (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Visst finns det former för atl hjälpa dessa människor. Jag har pekat på tre områden och jag skall nu stanna vid två av dem.

Det väsentligaste här är väl utbildning och arbele. Pä dessa områden måste man satsa pengar. Vi måste försöka lära dessa människoratt läsa och skriva sill eget namn. så alt de åtminstone skriv- och språkmässigt kan delta i samhällslivet. Över huvud laget är delta en förutsällning för att kunna komma in i gemenskapen.

Sedan gäller det atl skaffa arbeten. Tyvärr finns del mycket hårda attityder i samhällel på delta område. Det är helt uppenbar! all de människor som exempelvis har grava läs- och skrivsvårigheter och inte i övrigt kan klara sig i samhällel är oerhört handikappade på arbelsmarknaden. Det är uppenbart i första hand på dessa områden som de rehabiliterande åtgärderna måsle sältas in.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle: Del finns inga patentlösningar, inget "sesam, öppna dig", säger herr Mathsson i Fagersta. Det är väl riktigt. Herr Maihsson gör del viktiga påpekandet atl det är fråga om en anda från omgivningens sida, från samhällets sida. På den punklen råder inga delade meningar. Men samtidigt bör också herr Maihsson förslå all om man skall vidla några speciella ålgärder för all hjälpa de här människorna behövs ekonomiska resurser. Del aren nödvändig förutsättning för all man skall kunna vidta ålgärder av det slag som behövs i de här fallen: hjälpa lill all skaffa boslad. jämna vägen för dem över huvud taget vid anpassningen till ett liv i frihet.

Jag har myckel svårt att förstå hur man kan gä emot yrkandet i fråga.
48 Vi vidhåller givelvis yrkandet om bifall till utskottets hemställan.

Herr MATHSSON i Fagersta (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är fullt klart all det primära för en klient inom frivårdssektorn måsle vara atl slussas ul i arbetslivet, all få en grundläggande yrkesutbildning, atl erhålla en bostad. Detta skall vi kunna klara med etl samspel mellan frivårdens resurser och samhällets organ pä de här områdena.

När del gäller utbildning, läs- och skrivsvårigheter osv. som herr Petlersson i Väslerås pekade på gav justitieministern besked om de möjligheter vi hoppas skall finnas och utvecklas inom den kommunala vuxenutbildningen. Jag pekade i milt huvudanförande också på den irritation och de konfiikter som de s. k. frigivningsbidragen skapar mellan socialvårdens myndigheter och kriminalvården. Del är sådana företeelser som vi måsle arbeta bort för all lyckas i våra strävanden och nå uppsatta mål.

Jag tror inte heller alt del skulle vara populärt bland medborgarna i övrigt om vi skulle ge sådana anslag till frivårdsklientelet att dessa människor finge bidrag som överskrider, vad andra människor erhåller från samhället.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

A nslag till kriminalvården

Herr talmannen anmälde atl herr Pettersson i Västerås anhållit att lill prolokollel få anlecknai alt han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Fru ANDRÉ (c):

Herr talman! Den sjunkande beläggningen vid våra kriminalvårdsansialier är givetvis en glädjande utveckling. Som en följd av delta kan plalsantalet vid riksanslallerna minskas. Enligt etl regeringsbeslut 1974 reducerades anlalet platser med omkring 300, och minskningen skall vara avslutad senast den 30 juni 1976. År 1975 fattades beslul om ytterligare minskning med 115 platser, som skall verkställas senast den 30 juni 1977. Mot detta finns inget all invända. Däremot måste man ifrågasätta del rikliga i alt en enda anstalt två år i rad skall få vidkännas plalsreducering. Delta har skett vid Tidaholmsanstallen. Både första och andra beslutet gällde 40 platser, alltså 80 platser på kort tid.

1 en molion har jag och några medmolionärer hemställl att riksdagen hos regeringen begär en omprövning av beslutel alt reducera plalsantald med 40 vid kriminalvårdsanslallen i Tidaholm. Detta har vunnit majoritetens stöd i utskottet.

Del finns ingei som från kriminalvårdssynpunki talar för atl denna anstalt skulle vara sämre än någon av våra andra 22 riksanstalter. Tvärtom kan man framhålla alt den är relativt nybyggd - ca 15 år. Del finns tillgång till arbete och tillfälle till studier i samarbete med närbelägen folkhögskola. Kriminalvårdsstyrelsen har ansett anslallen lämplig för en av styrelsen föreslagen utvidgad försöksverksamhet med marknadsanpassad lön.

En mycket kraftig minskning, som i detla fallet från 230 lill 150 platser, kan inte ske utan all del uppslår svårigheter. Inom Tidaholms kommun

4 Riksdagens protokoll 1975/76:117-118

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

var man redan efter första reduceringen oroad och företog en uppvaktning i november 1975, Man fick då beskedel från kriminalvärdsslyrelsens högste ansvarige atl någon ytterligare minskning inle skulle ske. Därför kom beslutet i december som en fullständig överraskning. Man kunde inle iro all det var sant. Förklaringen har senare visat sig vara den att det var regeringen som först avgjorde pä vilka anstalter minskningen skulle ske och därefter tillfrågades berörd ansvarig styrelse. Detta tillvägagångs-sätl praktiseras alliså av regeringen.

Kriminalvårdsstyrelsens lalesman vid uppvaktningen kan därför inle lastas för alt ha talat mol bättre vetande. Han kände inte lill planerna. Jag tycker att det är angelägel all detta klargörs.

Fru Andersson i Kumla påstod i sill lidigare inlägg här au vår ar-gumentation i denna fråga inle håller. Jag vill hävda motsatsen, allra helst sedan jag hört hennes argumentation. Fru Andersson tog upp den låga beläggningen vid anstalten. Med anledning härav vill jag säga att en sådan tidvis finns också vid andra riksanslaller. Del fick vi uppgifter om vid utskottsbehandlingen.

Vi skall vidare hälla i minnet att placeringen av de intagna vid våra riksanstalter sker inom kriminalvården. Såvitt jag kan förstå kan det mol bakgrund av vad jag lidigare har anfört om Tidaholmsanstallen inle finnas några skäl att inte placera interner på denna anstalt, om man så önskar.

Belräffande vårdpersonalen sade fru Andersson i Kumla att minskningen av antalet platser bara skulle beröra tre personer. Det är riktigt enligt de uppgifter vi fick vid utskottsbehandlingen. Men vi fick också uppgiften att den nu pågående reduceringen, som skall vara avslutad senast den 30 juni i är. berörde tio anställda. Det är al I iså det sammanlagda antalet som man måste la hänsyn lill. Som jag lidigare anfört är man på kommunalt håll oroad över det här förhållandet.

Slutligen påstod fru Andersson i Kumla all vi skulle springa ifrån tidigare beslut. Så är naturligtvis inte fallet. Såväl av motionen och av utskollsbelänkandd som av vad jag har sagt här framgår alt vi anser den sjunkande beläggningen vid våra kriminalvärdsanstalter vara en glädjande utveckling.

Med detla vill jag i alla delar yrka bifall till justiiieuiskotteis hemställan i betänkandena nr 28 och 33.

Fru ANDERSSON i Kumla (s) kort genmäle:

Herr talman! När det först gäller reduceringen av platsantalet pä Tidaholmsanstallen log departementet kontakt med representanter för kriminalvården och för de centrala personalorganisationerna. Det är alltså dessa parter som har kommit överens om atl man skall genomföra reduceringen just på Tidaholmsanstallen.

När det sedan gäller uppgiften om anialel ijänslemän är jag medvelen om all del rör sig om sammanlagt 13 vårdare på anstalten. Mina uppgifter har jag fåll frän en tjänsteman på kriminalvårdsslyrelsen som är tjänst-

ledig från sin huvudsakliga sysselsättning för all enbart arbela nied ned-      Nr 117
skärningsproblematiken på våra anstalter. Och jag kan inte finna någon      Onsdagen den
anledning atl betvivla hans kunnande i detta ärende.            - gj

Fru ANDRÉ (c) kort genmäle:

Herr talman! Fru Andersson i Kumla sade nu att det har förekommit lokala kontakter med berörda personalorganisationer på Tidaholmsanstallen. Del har inle framkommit lidigare. när vi har behandlat ärendet i utskottet, men jag har givetvis ingen anledning att betvivla påståendet. Jag hoppas därför atl den minskning av personalen som nu pågår kommer atl klaras upp.

Vad slutligen beträffar både fjolårets och kommande års personalinskränkningar är det så, som vi fick klarhet i vid utskottsbehandlingen, att del sammanlagda anlalet är 13.

Anslag till kriminalvården

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag skall bara säga några ord om en enda fråga, nämligen den marknadsanpassade lönen, och då skall jag försöka att inte upprepa vad tidigare talare redan anfört. Ja, jag har kanske t. o. m. något nytt all komma med, ty sedan jag väckte min molion i detta ärende har jag från en vänlig byrådirektör i riksrevisionsverkel, Peter Åsell. fåll en rapport i vilken verket har försökt göra en ulvärdering rörande följderna av marknadsanpassad lön. Man har t. o. m. försökt göra en förelagsekonomisk ulvärdering, och det anser jag inle vara fel. Det har ju lidigare i debatten sagts att en sådan ulvärdering inte borde komma in i bilden, men del tycker jag atl den kan göra. Och den utvärderingen visar all det givelvis blir dyrare med marknadsanpassad lön, men pro-duktionsresullatet blir dä också betydligt bättre. Vid Tillberga ökade sålunda effekten vid den mekaniska verkstaden med 25 %.

De fördelar som man kunnat komma fram lill har preciserats i några punkter, som jag ber atl fä föredra här. eftersom de överensstämmer med den uppfattning jag själv har haft och har. Man skriver så här:

"Även om hänsyn las till nu nämnda svårigheter vid utvärderingen
ger resultaten från försöken belägg för all arbetsdrift med marknads
mässig lön är positiv i etl fiertal hänseenden.

De intagna anpassas lill arbelsförhållanden som mera liknar dem ule i samhällel.

Den högre ersättningen gör det möjligt för klienterna att i viss mån sanera sin ekonomi. Budgetplaneringen lorde också medverka härtill.

De klienier som deltagit i försöken har klarat sig från återfall under en längre period efter frigivningen än normalklienlelei. Försöken synes sålunda ha gett positiva resultat ur behandlingssynpunkt.

Produktionen har stigit under försöksverksamheien. De ökade intäkterna med anledning härav bör åtminstone i viss mån kompensera ökade kostnader för högre arbetsersättningar.

De minskade återfallen och klienternas förbättrade ekonomi minskar

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

kostnaderna för stat och kommun. Kostnaderna för rättsväsendet kan förmodas minska lill följd av färre återfall. Genom den förbättrade ekonomiska situationen kan klienterna reglera skulder, bl, a, lill dem som drabbats av brott. Samhällets kostnader för indrivningsåtgärder minskar också. Slutligen torde den förbättrade frigivningssilualionen göra atl klienternas behov av socialhjälp minskar."

Jag tillhörde pä sin lid kriminalvårdsberedningen, och redan där framförde jag frågan om marknadsanpassad lön. Då sade man mot förslaget att om klienterna fick mer betalt skulle det inte hjälpa mycket, för då skulle kronofogden komma och dammsuga deras plånbok. Pengarna skulle dä gå till böter, skadestånd osv., och klienterna skulle inte få behålla mer för del. Meri i själva verket är det ju det bästa med en marknadsanpassad lön all kronofogden kan göra detta. Ju mindre skuldbelastade klienterna är när de kommer ut från anslallen, desto bättre är det, ty då böriar just den svåra lidsperioden. Man bör kunna förstå den klient som kommer ul från en anstalt och får ett jobb med relativt hygglig lön men som då möts av krav på skadestånd, böter och kanske även gamla skatter. Han eller hon får kanske inte behålla mer än existensminimum, och det är någonling som man inte kan existera pä. Då ligger risken för återfall frestande nära. Detta skulle undvikas om en hel del av skulderna kunde klaras av under den tid vederbörande vistas på anstalt.

Utskottet säger au det här är nog bra, men man vill inte ens utöka försöksverksamheien och än mindre genomföra detla förslag.

Jag befinner mig här i ett dilemma. Jag instämmer i klämmen lill reservalionen 4 av kommunisterna. Däremot kan jag inte till alla delar instämma i motiveringen, utan lar tvärtom avstånd frän en del av denna. Det måste löna sig atl arbela. sade både mitt parti och andra en gång i tiden. Detla gäller även för dem som är intagna på våra fångvårdsanstalter. Del skulle från alla synpunkter vara bra om man fick en rutin atl jobb ger pengar och all även del är etl sätt all försöka sig. Jag lycker all det är så värdefullt all jag trots alll lar risken all yrka bifall lill reservalionen 4.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Först vill jag instämma i vad fru André anfört och den oro hon känner inför hotet om reducering av plalsantalet på fångvårds-anstalten i Tidaholm. I och för sig är det glädjande all behovet av an-stallsplatser i landei minskar - det skall vi vara tacksamma och glada för. Icke förty kan man ifrågasätta huruvida del är rikligt att Tidaholmsanstallen kommer att få vidkännas reduceringar tvä år i följd.

Jag kan vitsorda all jag var med i den uppvaktning för kriminalvårdschefen som man på kommunalt håll hade ordnat. Vi fick ett lugnande besked av kriminalvårdschefen. Icke förty fick vi efter en kort lid ånyo ett meddelande all man inom departementet var i färd med all utarbeta etl förslag som gick ut på en reducering av plalsantalet vid Tidaholmsanstallen. Jag betvivlar inte att depariemenld har haft kontakt med per-

sonalorganisaiionerna. Man har emellertid både på kommunalt håll och frän enskilda tjänstemäns sida uttryckt oro för all reduceringen skall gå ut över personalen.

Tidaholmsfängelset är - ingen lär vilja motsäga mig på den punkten - en modern anstalt, kanske en av de bästa i landei. Del kan ifrågasättas huruvida man bör minska plalsantalet på just en sådan modern anstalt. De bilder vi sell från Luleå är skräckbilder. Några sådana bilder skulle jag inte kunna visa upp från Tidaholmsfängelset.

Herr talman! Med del sagda vill jag yrka avslag på reservationen 2 vid punklen 2.

Herr talman! Jag har egentligen begärt ordet för att närmare kommentera den molion som jag har väckt, nr 204, och som nu behandlas i betänkande nr 28. Det gäller ersättningen till övervakarna, och jag har begärt en sådan ändring av bestämmelserna om arvodena att dessa rubriceras som ersättning för kostnader i samband med övervakningsupp-dragei. Det lorde vara allmänt bekant att övervakarna - med hänsyn lill del utomordentligt värdefulla arbele de nedlägger - alltför länge haft sä låga arvoden atl dessa inte slår i rimlig proportion till det arbete de utfört.

Utskottet har varit positivt i sin bedömning av övervakararvodena och hänvisar bl. a. till justitiedepartementets promemoria om ersättningen. Den skall bestämmas till 100 kr. per månad och uppdrag. Höjningen bör enligt förslaget läggas på omkoslnadsdelen. Del föreslås således att ersättningen för omkostnader, liksom arvodet, höjs till 50 kr. Vid sidan härav skall kunna utgå arvode för särskilda stödåtgärder. Bestämmelserna föresläs träda i kraft den 1 juli nästa år.

Jag skulle tro all en hel del remissinstanser inte anser uppjusteringen vara tillräcklig. Personligen vill jag här, liksom i moiionen, underslryka vikten av all övervakarna får sådan ersättning att rekryteringen underlättas och att de - vilket ofta hittills varit fallet - också får kostnadsersättning för de utlägg som många gånger förekommer i samband med uppdraget. Med hänsyn till det stora behov av förstärkningar inom frivården är del synnerligen angeläget att alla led i denna verksamhet får tillräckligt stöd från samhällets sida. En hygglig ersättning till övervakarna bidrar inte bara till alt rekryteringen underiättas utan också lill atl den viktiga återanpassningen av klienter möjliggörs i större utsträckning genom övervakarens omsorger.

Med tanke på utskottels ganska positiva skrivning har jag inte nu något särskilt yrkande ulan vill avvakta i ersättningsfrågan tills remissinstanserna gäll igenom den aktuella promemorian.

Så, herr lalman, har jag en önskan lill, nämligen att vi skall kunna finna en bättre benämning än ordet övervakare. Jag vet att många, många upplever del som på något sätt förnedrande atl ordet Övervakare används. Jag skulle alltså önska alt vi kunde få fram ett bättre ord, som mera läcker vad de egeniligen skall göra - stödja och hjälpa de människor

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Nr 117 del här är fråga om. Delta är min personliga önskan, som jag tror delas

Onsdagen den "S-

5 maj 1976

--------------- Överläggningen var härmed slutad.

Anslag till kriminal
vården Justitieutskottets betänkande nr 28

Punklen I Mom. 1 Utskoliels hemställan bifölls.

M o m . 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av fru Kristensson och herr Schötl, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Kristensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller juslitieuiskoiieis hemsiällan i beiän-,

kandel nr 28 punkten 1 mom. 2 röstar ja.

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 1 av fru Krislensson

och herr Schötl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Krislensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 264 Nej - 46 Avstår - 2 Punklen 2 Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservationen nr 2 av fröken Mattson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Andersson i Kumla begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller juslilieulskoilds hemställan i betänkandet nr 28 punkten 2 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av fröken Mattson m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resullalel, varför votering med omröslningsapparal verkställdes.

Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156

Nej - 155

Avslår - 2

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall till dels ulskoltels hemställan, dels reservalionen nr 3 av herr Pettersson i Västerås, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Pettersson i Västerås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Den som vill atl kammaren bifaller justitieuiskoiiets hemställan i belänkandet nr 28 punkten 2 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 3 av herr Peilersson i Väslerås.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalei av kammarens ledamöler ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Peilersson i Väslerås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 293

Nej - 17

Avstår - 3

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels ulskoltels hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Petlersson i Västerås, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Pettersson i Västerås begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller juslitieuiskoiieis hemställan i betänkandet nr 28 punkten 2 mom. 3 röslar ja. den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Petlersson i Väslerås.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösial för ja-proposilionen. Då herr Peilersson i Väslerås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 292

Nej - 18

Avslår - 3

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till kriminalvården

Mom. 4 och 5

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt.

Mom. 6

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av fru Krislensson och herr Schötl. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Krislensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller juslilieulskoilds hemsiällan i belänkandet nr 28 punkten 2 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 6 av fru Krislensson och herr Schöit.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Krislensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 248

Nej - 60

Avstår - 5

Punkten 3

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till l:o) ulskoltels hemställan. 2:o) reservationen nr 7 av fröken Mattson m. fl. saml 3:o) reservalionen nr 8 av herr Pettersson i Västerås, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Maihsson i Fagersla begärde votering uppiogs för beslämmande av koniraproposilionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan herr Pettersson i Väslerås begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående juslitieuiskoiieis hemställan i betänkandet nr 28 punkten 3 mom. 1 aniar reservalionen nr 7 av fröken Mattson m. fl. röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering aniagil reservationen nr 8 av herr Pettersson i Västerås.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Pettersson i Västerås begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Den-

na.omröstning gav följande resuliai: Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Ja - 139

Nej - 17

Avstår - 157

Anslag till kriminal-I enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och god- vården känd:

Den som vill all kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 28 punklen 3 mom. I röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 7 av fröken Mattson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröslningsapparal verkslälldes. Denna omrösining gav följande resullat:

Ja - 171

Nej - 141

Avslår - 2

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels ulskoltels hemställan, dels reservationen nr 9 av fru Krislensson m.fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Krislensson begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller justilieutskoiieis hemsiällan i beiän-

kandet nr 28 punklen 3 mom. 3 röslar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 9 av fru Krislensson

m, n.

Vid omrösining genom uppresning förklarades fiertalei av kammarens ledamöler ha röslat för ja-proposilionen. Då fru Krislensson begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 237

Nej - 72

Avslår - 4

Punkterna 4-6

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa punkier hemsiälli.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Justitieutskottets betänkande nr 33

Punkten 1

Mom, 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom, 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen av herr Pettersson i Väslerås, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller juslitieuiskoiieis hemställan i betänkandet nr 33 punklen 1 mom. 3 röslar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av herr Pettersson i Västerås.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalei av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 291

Nej - 18

Avstår - 2

§ 4 Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Föredrogs civilutskoitets betänkanden

1975/76:22 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag lill bostadsbyggande m. m.. dels propositionen 1975/76:144 med förslag om beaktande av del s. k. ingångsvärdet i samband med statligt bostadslån för ombyggnad av flerfamiljshus, dels i dessa ämnen väckta motioner, och

1975/76:26 med anledning av motioner i hyresfrågor.

Herr TALMANNEN:

Civiluiskotteis betänkanden.nr 22 och 26 debaiieras i eii sammanhang och yrkanden belräffande båda dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

Civilutskottets betänkande nr 22

Regeringen hade i propositionen 1975/76:100 bilaga 14 (bostadsdepartementet) under lin. B (s. 11-35). såvitt nu var i fråga, samt IV:11-1V:I4 och V: 10 (s. 73-108) föreslagil riksdagen alt

1, godkänna vad i regeringsprotokollet anförts i fråga om besluian-

derätten i ärenden om eftergift av hyresförlusilån m, m,,

1. godkänna de ändringar i grunderna för förbältringslån, som förordats i regeringsprotokollel,

2. medge alt räntefria lorbäliringslån beviljades med högst 130 000 000 kr, under år 1976 och med 110000000 kr: under är 1977.

3. bemyndiga regeringen att besluta om ökning av den under 3 upptagna ramen för långivning under är 1976 om det behövdes av syssel-sällningsskäl,

4. medge alt beslut om anordnings- och inventariebidrag samt län för allmänna samlingslokaler under budgetåret 1976/77 meddelades inom en ram av 30 000000 kr., varav högst 18 000 000 kr. fick las i anspråk för bidrag.

5. medge all den under 5 angivna ramen fick överskridas om del behövdes av sysselsällningsskäl,

6. medge all beslul om upprusiningsbidrag och särskilda eftergifter av äldre lån meddelades inom en ram av 5 000 000 kr. under budgetåret 1976/77,

7. medge att den under 7 angivna ramen fick överskridas om det behövdes av sysselsättningsskäl.

8. uttala sig för en bosladsbyggnadsplan för år 1976 med den om-fallning och fördelning som förordals i regeringsprotokollel,

10. medge atl ramen för beslut om bostadslån till nybyggnad under

år 1976 fastställdes till 8 375 000 m våningsyta. motsvarande dl beräknat anlal lägenheter av 71 500 jämte lokaler som omfattades av låneunderlag och pantvärde för bostadslån.

1. medge att ramarna för bostadslån och byggnadstillstånd för nybyggnad under är 1976 fick las i anspråk för ombyggnads- och förbätt-ringsverksamhei i den mån de inte uinylljades hell för sill ändamål.

2. medge alt ramen för beslul om bostadslån för nybyggnad under vart och ell av åren 1977 och 1978 fick samma omfattning som den under 10 föreslagna ramen för år 1976,

3. medge alt regeringen meddelade bestämmelser om projeklreserv för år 1976 i enlighet med vad som förordats i regeringsprotokollet,

4. medge all beslul om bosladslån lill nybyggnad meddelades intill dt belopp av 3 370 000 000 kr. under år 1976,

5. medge att beslul om bostadslån till ombyggnad saml räniebärande förbäiiringslån under vari och ell av åren 1976 och 1977 meddelades iniill ett belopp av 325 000 000 kr,.

6. medge au beslul om höjt låneunderlag för kullurhisioriski värdefull bosladsbebyggelse under vari och dl av åren 1976 och 1977 meddelades iniill etl belopp av 15 000 000 kr,.

7. bemyndiga regeringen all under de förutsättningar som hade an-getts i regeringsprotokollel besluta om ändring av de under 14, 15 och 16 upptagna ramarna.

8. medge att långivningen avseende kostnader för ouihyrda lägenheter fick avse även hyresförluster som uppkom under år 1977,

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

2. godkänna alt bestämmelsen om obligatoriskt samråd mellan länsbostadsnämnd och lantbruksnämnd upphävdes.

3. godkänna vad i regeringsprotokollel förordals i fråga om förvärv av egnahem i vissa fall.

4. medge au beslul om lilläggslån meddelades iniill dt belopp av 20 000 000 kr. under vart och ett av åren 1976 och 1977,

5. medge att den under 21 angivna ramen fick överskridas om det behövdes av sysselsättningsskäl,

6. på driftbudgeten under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1976/77 anvisa

a. till Bostadsslyrelsen ell förslagsanslag av 18 472 000 kr.,

b. lill Länsbosiadsnämnderna ell förslagsanslag av 38 470 000 kr.,

c. lill Räntebidrag m. m. ett förslagsanslag av 2 460 000 000 kr.,

d. lill Eftergift av hyresförlusilån ell förslagsanslag av 75 000 000 kr..

e. lill Viss bosiadsförbällringsverksamhei ell förslagsanslag av
255 000 000 kr.,

f lill Bidrag till förbällring av boendemiljön ell reservalionsanslag av 30 000 000 kr.,

g. lill Byggnadsforskning ett anslag av 11000 000 kr.,

h. lill Anordningsbidrag m. m. lill allmänna samlingslokaler ell reservalionsanslag av 15 000000 kr.,

i. lill Upprusiningsbidrag m. m. till allmänna samlingslokaler ett reservalionsanslag av 9 000000 kr.,

24. på kapilalbudgden under Statens utlåningsfonder för budgetåret
1976/77 anvisa

a. till Lånefonden för bostadsbyggande ell investeringsanslag av
I 660 000 000 kr.,

b. lill Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder etl investe
ringsanslag av 1 000 kr.,

c. lill Lånefonden för kommunala markförvärv ell invesieringsanslag
av 175 000 000 kr.,

d. till Lånefonden för allmänna samlingslokaler ell investeringsanslag
av I 000 kr.,

25. pä kapilalbudgden under Fonden för låneundersiöd för budgelärel
1976/77 lill Tilläggslån för kullurhisioriski värdefull bosladsbebyggelse
anvisa dt invesieringsanslag av 20 000 000 kr.

Regeringen hade vidare i propositionen 1975/76:144 (bosiadsdeparie-menlei) föreslagil riksdagen all godkänna de ändringar av grunderna för beräkning av bostadslån och räntebidrag vid ombyggnad som förordats i regeringsprotokollel.

Beträffande del huvudsakliga innehållet i propositionen 1975/76:144 anfördes följande:

"På grundval av boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas förslag behandlas i propositionen frågan om ändrade ställiga finansierings-

villkor i fråga om del s. k. ingångsvärdet vid ombyggnad av fierfamiljshus. 1 proposilionen föreslås ell syslem som innebär all lån och rän-lebidrag för ingångsvärdet utgår vid ombyggnad av fierfamiljshus om husei har förvärvals efter den 31 oktober 1974 och ansökan om lån för ombyggnad ges in inom fem år efter förvärvet. 1 fråga om lån för ombyggnad av fierfamiljshus där dessa förutsättningar inle föreligger föresläs att räntebidrag får utgå för ingångsvärdet. Härigenom uppnås väseniliga förbällringar i fråga om främsi kapilalkoslnadsvillkoren vid statligi finansierade ombyggnader av fierfamiljshus ulan all samiidigl anspråken på lån från den prioriterade delen av kapitalmarknaden ökar i nämnvärd omfattning.

Möjligheterna all få län och räntebidrag för ingångsvärdet skall gälla i låneärenden där preliminärt beslut har meddelats efter den 30 juni 1975 och iniiialslöd inle ulgår.

Den garanierade räntan föreslås höjd till 5 96 för såväl ombyggnads-kostnad som ingångsvärde om länd avser ombyggnad av fierfamiljshus och lånlagaren har möjligheier all göra avdrag vid inkomsibeskaltning för del av ombyggnadskoslnaderna. I dessa fall skall det dock finnas möjlighel atl få län och räntebidrag enligt hittillsvarande bestämmelser.

Vissa begränsningar föreslås i möjligheten all beakta ingångsvärdet. Det ingångsvärde, som bör få beaktas vid beräkningarna av lån och räntebidrag, föreslås utgöra 40 % av godkänd ombyggnadskosinad. Del får dock inle översliga gällande låneunderlagsbelopp för tomt- och grund-beredningskostnader för en motsvarande nybyggnad. Ombyggnader som avser enbart gårdssaneringar eller energibesparande åtgärder undanlas helt. Genom dessa begränsningar förhindras all låneförhållanden och kapilalkoslnadsvillkoren ändras på eit omotiverat sätt vid mindre ombygg-nadsälgärder."

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

1 detla sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna moiionsiiden vid 1975/76 års riksmöie vackla motionerna

1975/76:382 av hen Ulander m.fl. (s).

1975/76:388 av herr Ahlmark m.fl. (fp), vari såvitt nu var i fråga hemslällls

I. alt riksdagen beslutade

1. atl höja den övre gränsen för förbältringslån till 20 000 kr. från den I juli 1976.

2. att höja inkomslgränserna för förbäiiringslån lill 20 000 kr. för ensamslående och lill 25 000 kr. för makar från den I juli 1976.

3. atl hos regeringen begära förslag till den justering av medelsramen för räntefria förbältringslån som föranleddes av besluten under a) och b).

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

d) atl höja grundbeloppet för bosiadsanpassningsbidrag till högst 20 000 kr. eller det högre belopp som föranleddes av särskilda skäl,

1975/76:669 av herr Josefson m. fl. (c. s, m, fp).

1975/76:870 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari föreslagils

1. alt riksdagen under B 7, Bidrag lill förbällring av boendemiljön, i bilaga 14 av budgetpropositionen anvisade etl med 30 milj. kr. förhöjt belopp till 60 milj. kr. för budgelärel 1976/77,

2. att bidragsvillkoren ändrades så alt hela kostnaden eller minst 75 % därav kunde utgå, med i övrigt oförändrade villkor,

1975/76:874 av fru Oskarsson m. fi. (c), vari föreslagits all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om ändring av reglerna i vad gällde bosiadsanpassningsbidrag så all de även omfattade boslad för dialysverksamhet,

1975/76:1910 av herrar Adolfsson (m) och Schötl (m), vari hemslällls all riksdagen beslutade all del privalfinansierade småhusbyggandet skulle släppas helt fritt och inle kvoleras.

1975/76:1911 av herr Adolfsson m. fl, (m), vari hemslällls alt riksdagen uttalade som sin mening aii markvillkorei ej skulle gälla för gruppbe-byggda småhus i omfaiining upp lill 30 hus.

1975/76:1913 av fru Andersson i Kumla m, fl, (s), vari hemställts all riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunens inflytande vid beslut om byggnadstillstånd för privat finansierat bostadsbyggande.

1975/76:1917 av herrClaeson m, fl, (vpk), vari föreslagits att riksdagen uttalade sig för införandet av obligatorisk kommunal bostadsförmedling samt hos regeringen hemställde om utarbetandet av förslag härom att snarast föreläggas riksdagen.

1975/76:1922 av herrar Fridolfsson (m) och Adolfsson (m), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen beslutade 1, alt markvillkorei ej skulle gälla vid sanering,

1. alt statliga län för ombyggnad skulle utgå då fastighetsägare och en majoritet av hyresgästerna var överens om ombyggnadens omfattning,

2. alt normall värde för den förvärvade fastigheten borde ingå i belåningsunderlaget för statliga |ån lill ombyggnad.

1975/76:1923 av herr Fälldin m, fi. (c), vari hemslällls all riksdagen beslutade

1. att ansluta sig till de riktlinjer för det bostadspolitiska reformarbeiel som ängens i motionen.

2. all maximibeloppet för räntefria förbäiiringslån höjdes lill 20 000 Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

kr,,

1. att inkomstgränserna för räntefria förbäiiringslån höjdes lill 20 000 kr, för ensamstående och 25 000 kr, för makar.

2. alt hos regeringen begära en översyn av förbäuringslåneverksam-helen i enlighd med vad som angells i moiionen.

3. atl medge de förändringar i bidragsreglerna för bidrag lill förbättring av boendemiljön som angells i moiionen,.

1975/76:1924 av herr Glimnér (c).

1975/76:1925 av herr Gusiafsson i Slenkyrka m.fl. (c. s. m).

1975/76:1935 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen hemställde om förslag rörande statlig loialfinansiering (enhetslän) genom bostads- eller samhällsbyggnadsbank som tillhandahöll kapital till bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar lill en låg och fasi ränla, vilka förslag skyndsammasi möjligt borde föreläggas riksdagen för ställningstagande.

1975/76:1936 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslagils alt riksdagen vid behandling av anslag under IV:13 Lånefonden för kommunala markförvärv beslutade

5. au till Lånefonden för kommunala markförvärv för budgetåret 1976/77 anvisa etl investeringsanslag av 250 milj. kr..

6. all amorteringstiden förlängdes lill 15 år, varav de första fem åren amorteringsfria.

7. att tillämpningsområdet för markförvärvslångivningen utvidgades till att gälla samma ändamålsbegränsning som för fastigheter i exploateringsområde.

1975/76:1942 av fru Lewén-Eliasson m. fl. (s). vari hemslällls au riksdagen beslutade alt hos regeringen begära initiativ som syftade till förslag beträffande de äldres bostäder i enlighet med vad i motionen anförts.

1975/76:1948 av herr Nilsson i Kristianstad m. fi. (s). vari föreslagits all riksdagen hos regeringen begärdeen översyn av kungörelsen angående bosiadsanpassningsbidraget i enlighet med vad som anförts i motionen.

1975/76:1966 av herrar Strömberg i Botkyrka (fp) och Ekinge(fp). vari hemställts an gränsen för siatliga lån till enskilt byggda flerfamiljshus höjdes till 92 % av panlvärdd.

1975/76:1970'av herr Wictorsson m.fl. (s).

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

1975/76:1972 av herr Åkerfeldt m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade att bidraget till de samlingslokalägande riksorganisationerna för budgetåret 1976/77 uppräknades lill 900 000 kr., innefaltande 100 000 kr. för lekniski/ekonomiskl uirednings-och projekieringsarbete som utfördes av organisationerna gemensamt,

1975/76:2036 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen skulle

2. beslula alt omformulera del s. k. konkurrensvillkoret så atl endast kommuner, vilka i egenskap av bosiadsproducenier vid produktionen av bostäder pä egen mark fulli ut tillämpade den fria konkurrensens regler, skulle som villkor för statslån kunna föreskriva all samma förhållanden skulle gälla för enskilda markägare och producenter vid bostadsbyggande på större områden,

3. uttala alt den framlida bostadsfinansieringen borde bygga på ett subvenlionsfrill lånesyslem med statlig kreditgaranti,

4. beslula all för år 1977 fastställa en garanterad räntenivå om 3,9 % för nyproducerade bostadsfastigheter med hyres- eller bostadsrätt och 6,0 % för bosladsfastigheter med äganderätt saml all räntenivån därefter höjdes för såväl befintliga som nyproducerade fastigheter med 0,15 procentenheter per år i fem år och därefter med 0.2 procentenheter per år tills marknadsränta uppnåtts.

5. besluta att gränsen för statlig belåning sattes lill 95 % för hela bostadsbeståndet,

1. hos regeringen anhålla alt sådana åtgärder vidlogs alt kreditinsti-lutens möjligheter att bevilja lån i äldre småhus och flerfamiljshus vidgades samt atl bankerna genom statlig kreditgaranti gavs möjlighet att bevilja lån till konlaniinsais i egen boslad.

2. beslula alt långivning avseende kostnader för outhyrda lägenheter ej skulle medges för förluster uppkomna efter den 30 juni 1976,

9. hos regeringen anhålla au sådana ålgärder vidlogs all produktion och innehav av lägenheter med bostadsrätt stimulerades på säll som angells i moiionen 1979,

1975/76:2037 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen beslutade

1. all upphäva det s. k. markvillkorei för bosladslån,

1. all avslå regeringens hemställan all lill Lånefonden för kommunala markförvärv för budgetåret 1976/77 anvisa etl invesieringsanslag av 175 000 000 kr.,

2. all som sin mening ge regeringen lill känna vad som i moiionen 1979 anförts belräffande rullande markplanering,

3. all som sin mening ge regeringen lill känna vad som i moiionen 1979 anförts angående vikten av valfrihet mellan ägande och tomträtt i vad gällde mark för småhus och industriell verksamhet.

9. att avskaffa lomirälislån enligt lomlrätlslånekungörelsen (1965:905, omtrvckt 1973:537, ändrad senast 1974:956).

dels de med anledning av propositionen 1975/76:144 väckta motionerna

1975/76:2273 av fru Ingvar-Svensson.m. fl. (c),

1975/76:2284 av herr Strömberg i Botkyrka (fp), vari hemställts atl riksdagen skulle beslula

att lika räntesatser skulle gälla för kommunala m. fi. och enskilda företag vid statlig långivning till sanering och ombyggnad, varvid det i proposilionen 1975/76:144 behandlade problemet med olika avdragsmöjligheter för olika kategorier byggherrar borde lösas inom ramen för skattelagstiftningen, i enlighet med vad som anförts i motionen, och att förslag härom förelades riksdagen,

att markvillkorsprövning för den statliga långivningen skulle, om köparen så begärde, ske i direkt anslutning till kommunens prövning av fastighetsförvärvel från förköps- och förvärvstillståndssynpunki,

1975/76:2285 av herr af Ugglas (m), vari hemställts

atl riksdagen skulle avslå propositionen 1975/76:144 såvitt avsåg förslaget om höjning av den garanterade räntan till 5 % vid ombyggnad av flerfamiljshus,

att riksdagen beslutade att de i propositionen föreslagna nya lånereglerna vid ombyggnad av flerfamiljshus även skulle gälla småhus, och

1975/76:2286 av herr Åkerfeldt (c), vari hemställts att riksdagen beslutade att samma garanterade ränta skulle gälla vid ombyggnad av flerfamiljshus, oberoende av ägarkategori, i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet hemställde

i. beträffande bostadsbyggandets allmänna inriktning att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1923, yrkandet 1,

beträffande byggande i förnyelseomräden m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1970,

beträffande de äldres bostäderatt riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:1942 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande bostadsrätt att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2036, yrkandet 9,

beträffande tomträtt att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2037, yrkandena 7 och 9,

beträffande bostadsbyggandet utan stöd av statliga lån alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1910,

beträffande bostadsbyggandets omfattning atl riksdagen skulle

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1975/76:117-118

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

a. utlala sig för en bosladsbyggnadsplan för år 1976 med den om
fattning och fördelning som förordals i regeringsprotokollel,

b. medge att ramen för beslut om bostadslån till nybyggnad under år
1976 faslsiälldes till 8 375 000 m våningsyla, motsvarande etl beräknat
anlal lägenheter av 71 500 jämie lokaler som omfattades av låneunderlag
och panlvärde för bosladslån,

c. medge att ramarna för bostadslän och byggnadstillstånd för nybygg
nad under år 1976 fick las i anspråk för ombyggnads- och förbättrings-
verksamhet i den män de inle uinylljades helt för sin ändamål,

d. medge all ramen för beslut om bosladslån för nybyggnad under
vart och ett' av åren 1977 och 1978 fick samma omfattning som den
under b föreslagna ramen för år 1976,

e. medge att regeringen meddelade bestämmelser om projektreserv
för år 1976 i enlighet med vad som förordats i regeringsprotokollet.

f. medge alt beslut om bosladslån lill nybyggnad meddelades intill
ett belopp av 3 370000 000 kr. under år 1976,

g. medge att beslut om bostadslån till ombyggnad samt räntebärande
förbältringslån under vart och ett av åren 1976 och 1977 meddelades
intill ett belopp av 325 000 000 kr.,

h. bemyndiga regeringen att under de förutsättningar som angetts i regeringsprotokollel beslula om ändring av de under f och g upptagna ramarna,

belräffande fördelning av ramar inom storstadsområdena alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:669,

belräffande kommunalt infiytande vid beslul om byggnadsiillslånd att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1913 som sin mening gav regeringen till känna vad ulskollel anfört,

belräffande statlig totalfinansiering alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1935 i motsvarande del.

beträffande grunderna för den statliga finansieringen atl riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:1935. i vad den inte behandlats ovan. saml 2036. yrkandena 2 och 3,

beträffande kreditinstitutens utlåningsmöjligheter m. m. atl riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2036. yrkandet 6.

belräffande upphävande eller inskränkning av markvillkoret all riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:1911 och 1922, yrkandet 1, saml 2037, yrkandet 4,

belräffande prövningen enligt markvillkorei alt riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2284, yrkandet 2.

beträffande begränsning av konkurrensvillkoret att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2036. yrkandet I.

beträffande standardkrav som förutsällning för bosladslån an riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1922. yrkandet 3.

belräffande bostadslånets storlek och säkerheisläge atl riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:1966 och 2036. vrkandet 4.

belräffande ett ingångsvärde i låneunderiaget för småhus all riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:2273 och 2285, yrkandet 2,

belräffande ulökning av bosladslån vid ombyggnad av småhus alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

belräffande regler för hur ingångsvärdet skulle beaktas i låneunderlaget för flerfamiljshus all riksdagen med avslag på moiionen 1975/76:1922, yrkandet 4, godkände de ändringar som i denna del föreslagits i propositionen 1975/76:144,

belräffande förutsättningarna för all räkna in ell ingångsvärde i låneunderlaget atl riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:144 i motsvarande del som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande räntebidrag vid ombyggnad i vissa fall atl riksdagen godkände de ändringar som i denna del föreslagils i propositionen 1975/76:144,

belräffande den garanierade räntesatsen att riksdagen med avslag på moiionerna 1975/76:2284, yrkandet 1, 2285, yrkandet 1, och 2286 skulle

a. godkänna de ändringar som i denna del föreslagits i proposilionen
1975/76:144,

b. som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om
utredningav vissa skattefrågor, om viss undantagsmöjlighet och om ga
ranterad ränta för lån till kommun m. m.

beträffande ell ingångsvärde i låneunderiaget i vad det inte ovan behandlats all riksdagen med bifall lill propositionen 1975/76:144 i motsvarande del godkände de ändringar av grunderna för beräkning av bosladslån och räntebidrag vid ombyggnad som förordats i regeringsprotokollel,

belräffande förvärv av egnahem i vissa fall atl riksdagen godkände vad i regeringsprotokollel förordals,

beträffande obligatoriskt samråd mellan länsbostadsnämnd och lantbruksnämnd att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkände atl bestämmelser därom upphävdes,

belräffande ouihyrda lägenheter att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:2036, yrkandet 7, medgav atl långivningen fick avse även hyresförluster som uppkom under år 1977,

beträffande beslutanderätten i ärenden om eftergift av hyresförlustlän m, m, att riksdagen godkände vad i regeringsprotokollel anförts,

beträffande vissa riktlinjer för eftergift av hyresförlusilån m. m. alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

belräffande bidrag till förbättring av boendemiljön att riksdagen skulle

a. avslå motionen 1975/76:870, yrkandet 2,

b. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

1975/76:870, yrkandet 1, på driftbudgeten under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1976/77 anvisa till Bidrag till förbättring av boendemiljön ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.,

beträffande reducering av låneunderlaget för bosladslån i vissa fall atl riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1923, yrkandet 5 i motsvarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

belräffande lån för miljöförbättring och för sammanslagning av lägenheter att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1923, yrkandet 5 i vad det inte behandlats ovan,

beträffande höjt låneunderiag för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse att riksdagen skulle

a. medge atl beslut om sådan höjning under vart och ett av åren 1976
och 1977 meddelades intill ett belopp av 15 000 000 kr.,

b. bemyndiga regeringen alt under de förutsättningar som hade angetts
i regeringsprotokollet besluta om ändring av de under a angivna ramarna.

34. beträffande ramar för tilläggslån all riksdagen skulle

a. medge att beslul om sådana lån meddelades intill etl belopp av
20 000 000 kr. under vart och ett av åren 1976 och 1977,

b. medge att den under a angivna ramen fick överskridas om del be
hövdes av sysselsällningsskäl,

beträffande en översyn av lånereglerna rörande kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1925,

beträffande förbättringslån att riksdagen skulle

a. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna
1975/76:388. yrkandet I a, 1923, yrkandet 2, och 1924, yrkandet 1, god
känna de ändringar i fråga om maximibelopp som förordats i regerings-
protokollet,

b. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna
1975/76:388. yrkandet 1 b, 1923, yrkandet 3, och 1924. yrkandet 2. god
känna de ändringar i fråga om inkomstgränser som förordats i regerings
protokollel,

c. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen
1975/76:388, yrkandet 1 c, medge att räntefria förbältringslån beviljades
med högst 130 000 000 kr. under år 1976 och med 110 000 000 kr. under
år 1977.

d. bemyndiga regeringen att besluta om ökning av den under c angivna
ramen för långivning under år 1976 om det behövdes av sysselsättnings
skäl,

e. med bifall till motionen 1975/76:1923, yrkandet 4, som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet anfört om en översyn av förbäli-
ringslångivningen,

37. beträffande bosiadsanpassningsbidrag att riksdagen med bifall till
motionerna 1975/76:874 och 1948 och med anledning av motionen
1975/76:388, yrkandet 1 d, som sin mening gav regeringen till känna

vad ulskollel anfört,

38. beträffande allmänna samlingslokaler alt riksdagen skulle

a. medge att beslut om anordnings- och inventariebidrag samt län
under budgelärel 1976/77 meddelades inom en ram av 30 000 000 kr.,
varav högst 18 000000 kr. fick tas i anspråk för bidrag,

b. medge att beslut om upprustningsbidrag och särskilda eftergifter
av äldre lån fick meddelas inom en ram av 5 000 000 kr. under budgetåret
1976/77,

c. medge att de under a och b angivna ramarna fick överskridas om
det behövdes av sysselsättningsskäl,

beträffande bidrag till riksorganisationerna för samlingslokaler att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1972 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

belräffande markförvärvslån att riksdagen skulle

a. avslå moiionen 1975/76:2037, yrkandena 5, delvis, och 6,

b. avslå moiionen 1975/76:1936, yrkandena 2 och 3,

c. med bifall lill regeringens förslag samt med avslag på motionerna
1975/76:1936, yrkandet 1, och 2037, yrkandet 5 i vad det inle behandlats
ovan, på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder för budgetåret
1975/76 anvisa till Lånefonden för kommunala markförvärv ett inves
teringsanslag av 175 000 000 kr.,

beträffande bostadsförmedling atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1917,

beträffande information för att motverka brister i byggandet att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:382,

belräffande bostadslånefonden att riksdagen på kapitalbudgeten under Statens uilåningsfonder för budgetåret 1976/77 anvisade till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av I 660 000 000 kr.,

beträffande anslag på driftbudgeten under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1976/77 i vad de inte behandlats ovan alt riksdagen anvisade

a. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 18 472 000 kr.,

b. lill Länsbosiadsnämnderna ett förslagsanslag av 38 470 000 kr.,

c. till Räntebidrag m. m. ett förslagsanslag av 2 460 000 000 kr.,

d. lill Eftergift av hyresföriustlån ett förslagsanslag av 75 000 000 kr.,

e. till Viss bostadsförbättringsverksamhet ett förslagsanslag av
255 000 000 kr.,

r lill Byggnadsforskning eit anslag av II 000 000 kr., g. lill Anordningsbidrag m. m. till allmänna samlingslokaler etl reservationsanslag av 15 000000 kr.,

h. lill Upprusiningsbidrag m. m. till allmänna samlingslokaler etl reservalionsanslag av 9 000 000 kr.,

45. belräffande anslag på kapiialbudgeten under Statens utlåningsfon
der för budgelärel 1976/77 i vad de inte behandlats ovan all riksdagen
anvisade

a. lill Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder ett investeringsanslag av 1 000 kr..

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

b. lill Lånefonden för allmänna samlingslokaler ett invesieringsanslag av 1 000 kr.,

46. belräffande anslag på kapilalbudgden under Fonden för låneunderstöd för budgetåret 1976/77 alt riksdagen anvisade lill Tilläggslän för kulturhistoriskt värdefull bosladsbebyggelse ell reservalionsanslag av 20 000 000 kr.

Reservationer hade avgivits

1. belräffande bostadsrätt av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som
ansett all utskottet under 4 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2036, yrkandet 9, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanierna anfört,

2. belräffande tomiräll av herrar Adolfsson (m) och Danell (n?) som
ansett atl ulskollel under 5 bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:2037, yrkandena 7 och 9, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanierna anfört,

3. beträffande bostadsbyggande utan stöd av statliga län av herrar
Adolfsson (m) och Danell (m) som ansett att ulskollel under 6 bort hem
ställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1910 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört,

4. belräffande statlig loialfinansiering av herr Claeson (vpk) som ansell
att utskottet under 10 bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:1935 i motsvarande del som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

5. belräffande grunderna för den statliga finansieringen

a. av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som ansell au ulskollel
under 11 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till moiionen 1975/76:2036, yrkandena 2 och 3, saml med avslag pä motionen 1975/76:1935 i motsvarande del som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört,

b. av herr Claeson (vpk) som ansett att ulskollel under 11 bon hem
ställa

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:1935, i vad den inte behandlats förut, samt med avslag på moiionen 1975/76:2036, yrkandena 2 och 3, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört,

6. beträffande kreditinstitutens ullåningsmöjlighder av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som ansett alt ulskollel under 12 bort hemställa all riksdagen skulle bifalla moiionen 1975/76:2036, yrkandet 6,

7. beträffande upphävande eller inskränkning av markvillkorei av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som ansell all ulskollel under 13 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill moiionerna 1975/76:1911, 1922, yrkandet 1, saml 2037, yrkandd 4, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag t dl bostadsbyggande, m. m.

beträffande prövning enligt markvillkorei.av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) - som under förutsättning av bifall till reservalionen nr 6 - ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

beträffande begränsning av konkurrensvillkoret av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som ansell an utskoiid under 15 bort hemställa

att riksdagen skulle bifalla motionen 1975/76:2036, yrkandet 1,

10. belräffande bosladsländs storlek och säkerheisläge

a. av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som ansett atl ulskollel
under 17 bort hemslälla

all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2036, yrkandet 4, och med anledning av moiionen 1975/76:1966 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanierna anfört,

b. av herr Strömberg i Botkyrka (fp) som ansett att utskottet under
17 bon hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:1966 samt med avslag på moiionen 1975/76:2036, yrkandet 4, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört,

11. beträffande den garanterade räntesatsen

a. av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som ansett atl ulskollel
under 23 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:2284, yrkandet 1,2285, yrkandet I, och 2286 skulle avslå proposilionen 1975/76:144 i motsvarande del,

b. av herr Strömberg i Botkyrka (fp) som ansett att ulskollel under
23 bort hemställa

all riksdagen skulle

a. med bifall lill motionerna 1975/76:2284. yrkandet I. 2285, yrkandet
1. och 2286 avslå proposilionen 1975/76:144 i motsvarande del,

b. som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanten anfört
om uiredning m. m. belräffande vissa skattefrågor.

12. beträffande ouihyrda lägenheter av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som ansell an ulskollel under 27 bort hemställa

att riksdagen med bifall till moiionen 1975/76:2036, yrkandet 7. och med avslag på förslaget i propositionen beslutade atl långivning för kosi-

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

nåder för outhyrda lägenheter inle skulle medges för förluster uppkomna efter den 30 juni 1976,

13. beträffande beslutanderätten i ärenden om eftergifter av hyresförlustlån m. m. av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som - under förutsättning av bifall till reservationen nr 12 - ansett att ulskollel under 28 bort hemslälla

att riksdagen inte godkände vad i regeringsprotokollet anförts.

14. belräffande vissa riktlinjer för eftergift av hyresföriustlån av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som - under förutsättning av bifall till reservationen nr 12 - ansett att utskottet under 29 bort hemställa

all riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

15. belräffande bidrag lill förbättring av boendemiljön av herr Claeson
(vpk) som ansett att utskottet under 30 bort hemställa

all riksdagen skulle

a. bifalla moiionen 1975/76:870, yrkandet 2,

b. med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen
1975/76:870, yrkandet I, på driftbudgeten under tolfte huvudtiteln för
budgetåret 1976/77 anvisa till Bidrag till förbättring av boendemiljön
ett reservationsanslag av 60 000 000 kr.,

16. belräffande lån för miljöförbättring och för sammanslagning av
lägenheter av fru Olsson i Hölö (c), herrar Åkerfeldt (c) och Strömberg
i Botkyrka (fp) samt fru Ingvar-Svensson (c) och fru Andersson i Hjärtum
(c) som ansett att utskottet under 32 bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:1923, yrkandet 5 i vad del inte behandlats tidigare, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört,

17. belräffande markförvärvslån

a. av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som ansett au utskottet under 40 bort hemställa att riksdagen skulle

a. bifalla motionen 1975/76:2037, yrkandena 5, delvis, och 6,

b. avslå motionen 1975/76:1936, yrkandena 2 och 3,

c. med bifall till motionen 1975/76:2037, yrkandet 5 i vad det inte
behandlats förut, avslå motionen 1975/76:1936, yrkandet 1, samt förslaget
i budgetpropositionen om investeringsanslag lill Lånefonden för kom
munala markförvärv,

b. av herr Claesson (vpk) som ansell atl utskottet under 40 bort hemställa alt riksdagen skulle

a. avslå moiionen 1975/76:2037, yrkandena 5, delvis, och 6,

b. bifalla moiionen 1975/76:1936, yrkandena 2 och 3,

c. med bifall lill motionen 1975/76:1936. yrkandet I, med anledning av förslaget i proposilionen saml med avslag pä moiionen 1975/76:2037, yrkandet 5. i vad del inie behandlats förul, på kapilalbudgden under statens utlåningsfonder för budgetåret 1976/77 anvisa lill Lånefonden för kommunala markförvärv ell invesieringsanslag av 250 000 000 kr.,

18. belräffande bosiadsförmedling av herr Claeson (vpk) som ansett
alt utskottet under 41 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1917 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanien anfört,

19. belräffande bostadslånefonden av herrar Adolfsson (m) och Danell
(m) som - under förutsällning av bifall lill reservalionen nr 12 - ansett
atl uiskottd under 43 bort hemställa

att riksdagen med anledning av förslaget i proposilionen på kapitalbudgeten under Statens uilåningsfonder för budgetåret 1976/77 anvisade lill Länefonden för bostadsbyggande ell invesieringsanslag av 1 410 000 000 kr.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

belräffande byggande i förnyelseområden av herrar Adolfsson (m) och Danell (m),

belräffande fördelningen av ramar för bostadslån m. m. i vissa fall av fru Ingvar-Svensson (c),

belräffande ett ingångsvärde i låneunderlaget för småhus av herrar Adolfsson (m) och Danell (m).

Civilutskottets betänkande nr 26

I delta betänkande behandlades motionerna

1975/76:667 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari hemslällls all riksdagen skulle uttala sig för ett omedelbart införande av hyresstopp och hos regeringen anhålla om förslag angående utvidgning av prisregleringslagen till alt omfatta även hyresområdet.

1975/76:871 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslagils au riksdagen besluiade anta av motionärerna föreslagen ändring i jordabalken belräffande hyreslagen, innebärande au hyresvärden inte skulle få fordra en hyra som översteg hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet var likvärdiga.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

1975/76:1915 av herrar Bengtsson i Göteborg (c) och Pettersson i Örebro

(c).

1975/76:1918 av herr Claeson m. fl. (vpk), vari föreslagits atl riksdagen hos regeringen begärde förslag lill sådan ändring av avvecklingslagen atl övergångshyra och irappningsregler blev tillämpliga även om lägenhet efter den 30 september 1975 upplåtits lill ny hyresgäsl.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

1975/76:1919 av herr Danell (m), vari hemslällls an riksdagen beslutade sådan ändring i 12 kap. jordabalken (hyreslagen) all medlemskap i organisation av hyresgäster inte skulle medföra särskilda förmåner vid hy-ressäiining,

1975/76:1931 av herr Hermansson m.fl. (vpk), vari föreslagils

att riksdagen uttalade sig för förbud mot tillämpningen av bränsleklausuler typ Stockholms fastighetsägareförenings,

alt riksdagen uttalade sig för atl i tolalhyra som kunde bli föremål för prövning enligt bruksvärdessystemel skulle inräknas bränsle- och va-kostnader,

all riksdagen hos regeringen skulle hemslälla om förslag lill sådana ändringar i hyreslagen.

74-

1975/76:1932 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslagils all riksdagen hos regeringen begärde en uiredning angående ändrade förvaltningsformer för boende i flerfamiljshus i syfte atl skapa etl ökat hy-resgäslinfiylande,

1975/76:1933 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari föreslagits att riksdagen skulle

uttala sig för ell successivi överförande av privata hyreshus i samhällets ägo,

hos regeringen hemslälla atl en plan snarast utarbetades för genomförande av denna målsättning,

1975/76:1938 av herr Olof Johansson i Slockholm m. fl. (c), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde förslag om sådan ändring av 19a>; hyreslagen, alt förbud infördes mol användning av s. k. in-klusive-klausul för bestämmande av bränslekosinader för hyreslägenheter.

1975/76:1965 av herr Strömberg i Botkyrka (fp), vari hemslällls all riksdagen gav regeringen lill känna atl en översyn borde göras av principer för bränsleklausuler i syfte all finna sådan ulformning av dem som innebar lägre hyreskostnader och bättre energihushållning, och

1975/76:2036 av herr Bohman m. fi. (m), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 8) hemslällls all riksdagen beslutade all begreppet organisation av hyresgäster i hyreslagsliftningen även skulle inkludera sammanslutning som visade sig företräda en majoritet av hyresgästerna i fastigheten.

Utskottet hemställde

I, belräffande bruksvärdesregeln m, m. au riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:871.

beträffande hyresstopp all riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:667,

belräffande besittningsskydd för lokalhyresgäster alt riksdagen skulle

a. avslå moiionen 1975/76:1915, och

b. som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört,

4. belräffande vissa särskilda förmåner vid hyressättning all riksdagen
skulle

a. avslå motionen 1975/76:1919, och

b. som sin mening ge regeringen lill känna vad uiskottd anfört,

belräffande begreppet organisation av hyresgäster i viss lagstiftning alt riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:2036, yrkandet 8,

belräffande uiredning om ändrade förvallningsformer, m. m., all riksdagen skulle avslå moiionerna 1975/76:1932 och 1933,

beträffande bränsleklausuler i hyresavtal m. m., atl riksdagen skulle avslå moiionerna 1975/76:1931, 1938 och 1965,

beträffande ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1918.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande bruksvärdesregeln m. m. av herr Claeson (vpk) som an
sett all ulskollel under 1 bort hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1975/76:871 skulle anta del förslag till lag om ändring i jordabalken som framlagts av reservanten,

2. belräffande hyresstopp av herr Claeson (vpk) som ansell att utskottet
under 2 bort hemslälla

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:667 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanien anfört,

3. belräffande särskilda förmåner vid hyressättning av herrar Adolfsson
(m) och Danell (m) som ansell alt ulskollel under 4 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:1919 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört,

4. beträffande begreppet organisation av hyresgäster i viss lagstiftning
av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som ansett atl utskotld under
5 bort hemslälla

all riksdagen med bifall till moiionen 1975/76:2036, yrkandet 8. som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

5. beträffande överförande av privata hyreshus i kommunal eller ko
operativ ägo samt utredning om ändrade förvallningsformer av herr Clae
son (vpk) som ansell att utskottet under 6 bort hemslälla

all riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:1932 och 1933 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanien anfört.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

6. belräffande bränsleklausuler i hyresavtal, m. m, av herrar Olof Jo
hansson i Stockholm (c) och Claeson (vpk) som ansett att utskottet under
7 bon hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionerna 1975/76:1931 och 1938 samt Anslag till bostads- med anledning av motionen 1975/76:1965 som sin mening gav regeringen byggande, m. m. till känna vad reservanterna anfört,

7. belräffande ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av hyres
regleringen av herr Claeson (vpk) som ansett att utskottet under 8 bort
hemslälla

all riksdagen med bifall till moiionen 1975/76:1918 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1. belräffande besittningsskydd för lokalhyresgäst

a. av herrar Adolfsson (m) och Danell (m),

b. av herr Henrikson (s),

2. belräffande hyresgäströrelsens medverkan vid hyresavtal m. m.

a. av herr Lindkvist (s),

b. av herr Claeson (vpk).

Fru OLSSON i Hölö (c):

Herr talman! Civilutskottets betänkande nr 22 om bostadsbyggandet utmynnar i en hemställan i 46 punkter. Till 19 av dessa finns 23 reservationer - vid en av reservationspunkterna, har också fogats ett särskilt yttrande. Slutligen finns det också ett särskilt yttrande till en reserva-lionsfri punkt. Sett ur den synvinkeln verkar det som om splittringen varit total vid behandlingen av dessa frågor i utskottet. Av de 23 reservalionerna har emellertid 15 avgivits av moderaterna, 5 av vpk, 2 av folkpartiet och 1 av centern. Ser man saken pä det sättet får man en mer nyanserad bild av betänkandets struktur.

Jag skall, herr talman, uppehålla mig vid centerns reservation nr 16 men också säga några ord om vår inställning i en del andra frågor som har behandlats i betänkandet.

Reservalionen 16 rör statens ekonomiska stöd till förbättring av bostadsmiljöerna - en aktivitet som vi från centerhåll anser vara mycket väsentlig i de bostadspolitiska sammanhangen. Numera tas ju i budgeten upp ett åriigl anslag till Bidrag lill förbättring av boendemiljön.

En särskild delegation inom bostadsslyrelsen, miljödelegationen, handlägger bidragsärenden. Bidrag kan utgå i första hand för fierfamiljshus-områden men också, om särskilda skäl finns, för småhusområden. Husen skall ha färdigställts före år 1975 och prioritet skall ges åt områden med uthyrningssvårigheter. Till delta kommer den verksamhet som sköts av den bostadssociala delegationen. Den har till uppgift att bereda frågor

om åtgärder i områden med uthyrningssvårigheter. Den delegationen har inga särskilda pengar och får göra reklam för miljöbidragen och bostadslånen eller konstruera andra lösningar. Slutligen har vi också på det här fältet ett förslag från boendeutredningen som regeringen ännu inle har tagit ställning till.

Det jag först skulle vilja ifrågasätta är om den här organisationen, som tycks ha tillkommit mer slumpmässigt, på sikt är den rätta för att nå de avsedda målen. Det förefaller mig som om det råder en onödig splittring mellan de båda delegationernas arbetsfält. När regeringen skall göra en bedömning av utredningsförslaget, bör man enligt min mening också la sig en funderare på organisationssidan. Av vad utskottet fåll höra från delegationerna själva, kan man misstänka all hanteringen inte alltid är helt rationell när det gäller att sälja den statliga stimulansen.

I det sammanhanget spelar ju också bidragsreglerna en avgörande roll. Utskottet har enhälligt gjort bidragen mer åtkomliga när de utgår tillsammans med bostadslån. När de skall lämnas separat, har utskottets majoritet - herr Claeson undantagen - stannat för att tills vidare bibehålla bidrag intill 50 96. Det har sagts, att om vi fick högre bidrag så skulle de ha högre stimulanseffekt - och det är ju naturiigt. Jag vill heller inte för alltid avvisa tanken på att höja bidragsprocenten.

I ett stort antal fall tycks det emellertid vara så, att det inte är utgiften i sig som skrämmer bostadsföretaget eller kommunen - det är likviditetsfrågorna. Därför föreslår vi också i reservationen 16 att man i första hand skall öppna en kreditmöjlighet för de kostnader som inte läcks av bidrag och på så vis få bort ett hinder. Vi föreslär lån på tio år med markförvärvslånen som förebild. Man bör inte heller ha särskilt stora invändningar från kreditmarknadssynpunkt, eftersom staten genom an-slagsgivningen också sätter sina egna ramar.

Vi vill vidare att regeringen tar med den här lösningen i bilden när det gäller lån och bidrag för att slå samman lägenheter. Det hör ihop med vad jag sade i början och innebär att bostadsmiljö är ett begrepp som inte bör tolkas alltför snävt. Det finns all anledning att fundera också på vidare låne- och bidragsförutsättningar när man bedömer de här sakerna.

Slutligen vill jag, fast det inte ingår i reservationen, peka på en sak till. På det här fältet har vi ju också tillgång till arbetsmarknadsmedel. Här, som på många ■andra områden, gäller det att se till att dessa medel verkligen hamnar på prioriterbara projekt. Alla möjligheter att lägga hanteringen på specialmyndigheten bör tas till vara. Arbetsmarknadssyn-punklerna kan tillföras ärendet ändå.

Som jag antydde lidigare vill jag i det här sammanhanget passa på alt ta upp några av de punkter där utskottet kommer med förslag till tillkännagivanden.

Utskottets enhälliga uppslutning bakom förslaget om en översyn av planeringssituationen för de äldres bostäder vill jag inledningsvis notera. Om man sätter den bedömningen i relation till utskottets begäran om

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

en översyn av förbättringslånen och även beträffande bosladsanpassnings-bidragen, så framträder också här en profil - en betoning av att vi inte får bli överrumplade av växande och nya anspråk.

Civilutskollel har också ställt sig bakom en begäran att de kommunala synpunkterna skall få ökad genomslagskraft då man prövar byggnadstillstånd. Här är ju fiera utskott inblandade, och del har i viss män begränsat handlingsutrymmet - vi måste hålla oss inom vårt ansvarsområde. Var än förslagen slutligen hamnar, förutsätter jag dock all även den här hanteringen anpassas till kommunens roll som ansvarig för boslads-försöriningen,

I anslutning lill behandlingen av frågan om ingångsvärdet i låneunderiaget har utskottet enhälligt föreslagil förbättrade kreditmöjligheter, då småhus köps för att rustas upp i vissa områden där del är svårt att fä kredit. Istället för ett ingångsvärde harsålunda föreslagits motsvarande länemöjligheter just i de kreditmässigt svåraste områdena - bl. a. i skärgården. Del här förslaget är närmast att uppfatta som en utveckling av tankegångarna i motionen 2273 av fru Ingvar-Svensson m. fi. - någol som också framgår av betänkandet. Det är-tycker jag -särskilt glädjande att utskottet på detta sätt kan bidra till au ta lill vara bosläder utanför expansiva tälomräden och därigenom ge litet mer optimism ät den kommunala planeringen utanför centralorterna. I vissa fall - t. ex. i skärgårdarna - är del här steget av grundläggande betydelse för atl över huvud taget kunna behälla en bofast befolkning ulan alt den trycks undan av fritidsboendel.

När del gäller riktlinjerna för all efterge hyresförlusilån har utskottet också tagit etl initiativ för atl underlätta situationen för de hårdast drabbade förelagen. Jag vill inte påstå alt vad ulskollel sagt inte skulle ha väril möjligi att tolka in i nu gällande regler. Av vad vi hört i ulskollel framgår väl i alla fall atl all tveksamhet nu är borta och att förelagen inte gång på gång måste uppfylla vissa minimiförutsätlningar.

I fråga om den kulturhistoriskt värdefulla bostadsbebyggelsen föreslår utskotld inte någol tillkännagivande. Vad utskoiid anför på s. 48 hoppas vi i alla fall att i första hand bostadsminislern läser. Trots all ulskollel vill avvakta en redovisning innan det lar ställning, framgår av skrivningen all ulskollel finner en del tecken på förlamning av den här verksamheten. Utskottet har också förutsatt att man lar upp dessa frågor till övervägande - något som man får extra anledning lill i samband med utredningen om riksantikvariens resurser.

Slutligen får jag notera alt utskottet enhälligt har tillstyrkt en motion av herr Åkerfeldt m. fl. om mer pengar till de samlingslokalägande riksorganisationerna. Jag hoppas all folketshusrörelsen och bygdegårdsrö-relsen uppskattar den omtanke om deras organisationer som kommer lill uttryck i utskottets slällningstagande.

Herr talman! Med det sagda har jag bara velat visa på all betänkandet inte bara är splittring - det är också positiv enighet i mycket. Utskottets vice ordförande kommer all ta upp och redovisa majoritetens syn på

reservationerna.

Vad gäller betänkandet 22 yrkar jag således nu bifall lill reservalionen 16 och i övrigt bifall tiJI utskottets hemställan. Belräffande betänkandet 26 yrkar jag bifall till ulskoltels hemställan.

Under detla anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Herr DANELL (m):

Herr talman! När man talar allmänt om en konsumenlslyrd marknad, där produktionen skall följa efterfrågan lill både kvantitet och kvalitet, har del i den konsumenlpoliliska debatten i kammaren varit en ganska bred enighet. Då riksdagen l. ex. beslöt om en marknadsföringslag i slutet av förra året, underströk de olika talesmännen vikten av att få till slånd frivilliga överenskommelser på marknaden och all undvika detaljregleringar av olika slag. Även om regeringen tycks ha ändrat kurs när det gäller den principen de senasle dagarna, har debatten trots allt präglats av en tilltro till spelet mellan tillgång och efterfrågan. Del är i detta sammanhang så mycket märkligare, all det i bostadspolitiken skall vara så omöjligt för politikerna all skapa etl klimat, som kan ge medborgarna den kanske allra rimligaste rättigheten i ell välfärdsland som vårt, nämligen den boslad som de vill ha och har råd med.

I stället för att satsa på stöd åt utveckling av nya idéer inom byggbranschen och åstadkomma en varierad bostadsproduktion, där efterfrågan skall styra inriktningen, har den socialdemokratiska regeringen genom åren skapat den mest socialistiska delen av svenskt näringsliv med ell gytler av regler och normer som i detalj skall styra byggandet. Exemplen på orimliga statliga regler är mänga och förundrar lika myckel varje gång. Kritiken mol del nuvarande stelbenta systemet kommer från alla håll. Senast i nr 4 i år skrev HSB:s och hyresgästförbundds tidning Vår Bostad på sin ledarsida:

"Bostadsslyrelsen älskar sina bestämmelser. Har den en chans sä hittar den på bestämmelser om hur många elektriska kontakter det ska finnas i ett kök. Ser den en möjlighet, ser den till atl del flnns lånebesiämmelser hur fasaderna skall se ut. Osv. osv. i all oändlighet. De som bygger hus förföljs nu av bestämmelser som ideligen ändras. Byggherrarna måste hålla sig med särskilda låneexperler för atl ha en chans all hänga med i svängarna. Detta innebär nalurliglvis att praktiskt tagel all utveckling av bostäderna stoppas upp."

Citatet visar med all tydlighet pä bristerna i det nuvarande systemet, som skapar krångel, fördyrar och förhindrar utvecklingen av goda bostäder. Det var länge sedan någon representant för regeringspartiet vågade sig på atl försvara dessa regleringsorimligheier. Del vore intressant om någon på s-bänken i dag skulle vilja ge något vettigt argument för den koloss på lerfötter som bostadsslyrelsen m. fl. försöker släpa fram.

Vad är då efterfrågan? Ja. pä få områden har vi väl så lydliga tecken

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

på hur folk vill ha det som när det gäller boendel. Fyra av fem oavsett ålder eller politisk hemvist, föredrar enligt samstämmiga undersökningar etl eget hem på marken. Mänga socialdemokrater förhånar denna efterfrågan och påstår atl folk bara är ule efter att göra pengar och atl det inte är fråga om ett seriöst bostads val. Man går så långt i sin småhusjakt att man utmålar både småhussamhällena och dem som bor där som något avvikande i samhället. I ett nummer av facktidningen Beklädnadsfolket finns en arlikel som heter "Klasskamp" och som beskriver hur det "egoistiska" småhusfolket reagerar när del finns planer på etl hem för utvecklingsstörda barn milt i småhusområdet. Smähusfolket beskrivs som "skyddade och okunniga" och "perverst välanpassade", medan husen sägs likna "mest välskötta gravmonument med lika välansade gravvårdar". Artikeln låter mena atl smähusfolket är "direktörer, disponenter, ingenjörer, köpmän, tjänstemän och en eller annan välbeställd arbetare som smäll in i omgivningen". Illustrationerna i artikeln framställer småhusfolket som svin i dubbel bemärkelse, vilket jag för riksdagsledamöternas kännedom vill visa på kammarens bildskärm. Detla är ingen engångsföreteelse. Samtliga bilder som illustrerar artikeln framställer småhusägarna som svin.

Den här artikeln är nu ingen tillfällighet inom den socialdemokratiska rörelsen. För inte så länge sedan gav det socialdemokratiska kvinnoförbundet ut ett nummer av sin tidning Morgonbris med ell tema som gick ul på alt beskriva allt elände med småhusområdena. Jag skall inte trötta kammaren med alla de möjligheter som finns atl ta citat som visar nedvärderingen av folk som vill ha och har småhus. Bara för att kammaren skall förstå temat i tidningen nöjer jag mig med alt visa en bild som föreställer ett varningstecken för småhus med en sprattlande förtvivlad kvinna, bunden vid hemmet.

Herr talman! Moderata samlingspartiet har genom åren förfäktat uppfattningen all det måsle vara politikernas uppgift all skapa valfrihet på bosladsmarknaden. Om nu fyra femtedelar av svenska folkel vill bo i småhus, marklägenhd eller liknande, skall vi också skapa utrymme för ell sådanl byggande. De senaste årens procentuellt sell höga småhusbyggande har gjort all många lycker all vi fSr ett alltför ensidigt samhälle med bara småhus i framliden. Verkligheten är ju den all antalet småhus i den på senare tid kraftigt nedbantade bostadsproduktionen har legat ganska stilla genom åren. Men köerna med hundratusentals människor finns där fortfarande. Och del är ju inle så konstigt, när del fortfarande är en minoritet i det här samhället som får bo i småhus. Ungefär 60 % av våra bostäder återfinns trots allt fortfarande i fierfamiljshus.

Det ensidiga byggande som vi fick uppleva under slutet av 1960-lalel och börian av 1970-talet. då man struntade i efterfrågan, har haft sina konsekvenser de senaste åren. Man har från det allmännas sida varit tvungen att på olika säll söka finna medel för all ta hand om alla de lomma lägenheterna och de konkursmässiga, mest kommunala, bostadsföretagen som har byggt alla dessa bosläder. Vi moderater har sedan

ett år tillbaka visat att vi nu finner det angeläget att upphöra med hy-resföriustlånen för att pressa de kommunala bostadsföretagen att verkligen anpassa sig efter marknaden, vilket de faktiskt har haft över fyra år på sig att göra. Så länge har del nämligen funnits allmänna redskap för att hjälpa dessa företag.

Nu går civilutskottets majoritet den rakt motsatta vägen. Inle ens departementschefen har i sin proposition kunnat komma på alla de åtgärder som civilutskottet använder sig av för att hjälpa de konkursmässiga företagen. Tidigare har det i alla fall varit så alt varje gång företagen har fött eftergift av sina hyresförlustlån har de varit tvingade att delta med vad vi kan kalla en viss självrisk. Fr. o. m. nu skall den försvinna. Del skall bara bli en engångsbetalning, och sedan skall det väl komma eftergift av hyresföriustlån som vilket bidrag som helst lill dessa företag.

Det befrämjar, herr talman, på intet sätt en marknadsanpassning av de här företagen.

Utskoiismajoriletens godkännande av propositionens förslag om att bostadsstyrelsen i fortsättningen skall handha dessa frågor och inte regeringen visar dessutom att man nu gör en institution av någonting som man för några år sedan påstod sig betrakta som en tillfällighet. Den största och värdefullaste bostadspolitiska reform som vi i dagens läge skulle kunna åstadkomma är au satsa på ett bostadsbyggande som styrs av efterfrågan. Det innebär att byggandet måste domineras av småhus. Men självklarl måste vi ha en produktion som möter all efterfrågan, inte minst i alla åldrar. Därför bör vi också försöka erbjuda moderna eftertraktade lägenheter i flerfamiljshus och större variation i byggandet och planeringen än vad som är fallet i dag. Det är en nödvändighet.

Men efterfrågan domineras inte bara av att folk vill bo i småhus utan den är också mycket entydig när det gäller hur ägandet skall vara fördelat. Således är efterfrågan inriktad på enskild äganderätt till både hus och tomt. Det är då så mycket mer oförståeligt hur socialdemokrater även i denna fråga envist hävdar en uppfattning som inle överensstämmer med folkviljan. Riksdagsmannen Åke Gustavsson i Nässjö (s) har exempelvis uttalat att följden av småhusbyggandet "blir en individuali-sering och privatisering som står i strid med grundläggande socialdemokratiska värderingar". Statsrådet Cari Lidbom har uttalat: "Demokratin i liberal mening förutsätter äganderätt. Jag vill vända pä det och säga att äganderätten i stor utsträckning är ett hinder för demokratin."

Detta uttalar alltså en representant för den socialdemokratiska regeringen. För oss moderater är det självklart att mark- och bostadspolitiken måsle följa efterfrågan även när det gäller upplåtelseformer. Den enskilda äganderätten flr man inte tumma på i det sammanhanget.

Argumenten mot vår bostadspolitik, och den på kommunalplanet av icke-socialister förda bostadspolitiken, är att vi påstås släppa allt fritt och därigenom överge konsumenterna. Det är naturiiglvis fel. För att få konkurrens i bostadssektorn föreslår vi moderater atl del nuvarande finansieringssystemet skall ersättas med ett som i kombination med skat-

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

6 Riksdagens protokoll 1975/76:117-118

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

tesänkningar under en lång tidsperiod minskar behovet i nyproduktionen av de våldsamma subventioner som i dag gör all många bara ser hälfien av sin verkliga boendekostnad.

Detta förslag som vi har fört fram under fiera är, har man i pressen under valårels inledning försökt framställa som ell förslag som medför ända upp lill fördubbling av hyran. Naturiiglvis är del ell orimligt resultat, och del finns inget parti som någonsin skulle komma med sådana förslag - om det nu är så all man bland socialdemokraterna verkligen tror all vän förslag skulle innebära så slora hyreshöjningar. I realiteten är del så att del redan i dag sker en avveckling av subventionerna, är efter år i hela del befintliga bosladsbeslåndel. Ingen får på någol säll genom ell moderat bostadsfinansieringssysiem högre hyra än vad man har i dag. Skillnaden är ju faktiskt lill sist att vi säger all del skall vara en avveckling av subventionerna även i kommande års nyproduktion samtidigt med den avveckling som nu redan är i gång i de befintliga bostäderna. Denna reform, som vi föreslår i syfte att just skapa ökad konkurrens, skall ses i samband med våra förslag om atl sänka skatten, och detla skall genomföras under en lång tidsperiod, så alt ndioverkan av vårt förslag kommer atl bli alll annat än negativ för konsumenterna.

Pressen på producenter och planerare kan aldrig bli tillräcklig om inte konsumenterna vel vad bostaden egentligen koslar, inkl. vad man betalar över skattsedeln. Självklart skall samhället garantera kredit till bostadsbyggandet och också med vissa minimiregler vad gäller ekonomi och standard påverka bostadsbyggandet, men vi måsle komma ifrån dagens orimliga virrvarr av regler och subventioner. I vår bostadspolitik återfinns nalurligtvis också bostadstilläggen som en grundtrygghet för de grupper som annars skulle tvingas lill en oacceplabel bostadssituation. Jag tänker pä pensionärer, låginkomsttagare och stora barnfamiljer.

En myckel viktig del i bostadspolitiken som dess värre aldrig fått sin lösning, är hur konsumenterna skall fä del bästa skyddet när de kanske gör sill livs största satsning och köper ell eget hem. Möjligheter lill snabb hjälp och rådgivning då fel uppstått är nödvändiga, men i vilka former delta skall realiseras tycks man inle ha funderat speciellt myckel på. 1 dag är konsumentintressena splittrade på flera myndigheter, och man måste för allas bästa nu fä en enhetlig och smidig väg mellan producent och konsument.

Herr lalman! I de reservationer som vi moderater har fogat vid utskottsbeiänkandet återfinns mänga av de principer som jag nu varit inne på.

Belräffande övriga reservationer avser jag dock atl säga några ord speciellt om dem som berör boendeinflytande och vissa frågor rörande sanering.

När vi moderater hävdar fördelarna med alt de boende skall äga, direkt eller indirekt, sina bostäder är del inle bara fråga om ell principiellt ställningslagande. Med hänsyn lill dagens slora driftkostnader för våra bostäder är det som vi lycker nödvändigl all låta fler bli delaktiga i skötseln

av bostäderna. Således bör samhället erbjuda möjligheter för människor att i ökad utsträckning äga, direkt eller indirekt med bostadsrätt, sina lägenheter. 1 dag går del inte att äga sin lägenhet trots att det i många länder är en självklarhet. Den efterfrågan som kan finnas pä den typen av boende måste mötas. Genom det senaste årets förändrade ställning för hyresrätterna har dess värre bostadsrätterna kommit i skymundan. Vi föreslår därför i reservationen 1 all man med kreditåtgärder skall underiätta bildandet av bostadsrättsföreningar i hyresrättsfastigheter och atl möjligheter lill län till kontantinsatser skall öka. Vi har väl trott lidigare år alt socialdemokraterna säg positivt på bostadsrättsföreningen som institution. Dess värre har vi r\u sett motsatsen efter den cirkus som socialdemokraterna bedriver i Stockholm. Med hjälp av kommunister och förköpslag gör de vad de kan för att stoppa hyresgästernas möjligheter att själva ta över en fastighet Kr att kunna sanera den. Råkar man på någol sätt ramla utanför socialdemokraternas regler och uppfattning om hur folk borde bo verkar det vara klippt.

I samband med detta också några ord om civilutskottets betänkande nr 26 där vissa hyresfrågor behandlas. Vi moderater har där följt upp tidigare förslag om alt det är nödvändigl att stoppa en monopolisering av hyresgästinflytandet till en enda organisation. I stället för att som nu i lag ge i praktiken endast Hyresgästernas riksförbund möjlighel alt företräda hyresgästerna i saneringsfrågor, hyresfrågor m. m. bör man, som vi föreslår, låta även en majoritet av hyresgäster i en berörd fastighet få bli motpart lill hyresvärden. Det måsle vara fel all som nu först göra en apparat för inflytande och sedan lala om för folk: Nu skall ni bli medlemmar där, annars blir det inget inflytande för er.

I en annan motion, nr 1919, har jag föreslagil att vi skall lagstifta mot all medlemskap i en organisation av hyresgäster skall kunna medföra särskilda förmåner vid hyressättning. Det senaste årets uppträdande av den s. k. hyresgäströrelsen med krav på rabatter och annat lill egna medlemmar kräver en åtgärd av lagstiftarna. Utskottet har inle följt min motion men väl gjort ungefär samma uttalande som statsrådet Lidbom gjorde i en debatt i kammaren förra året. Med det som torde bli dagens beslul, att riksdagen uttalar att den lar bestämt avstånd från särskilda rabatter, så att det blir särskilda hyresnivåer beroende på medlemskap eller ej, är det väl dags även för de stridbara i Hyresgästernas riksförbund atl ge upp.

Ända sedan markvillkoret kom till i riksdagsbeslut 1974 har vi verkat för dess avskaffande. Markvillkoret är bara ytterligare ell instrument för den s. k. funktionssocialismen, där samhällel till 100 % tar bort allt värde av äganderätten. Nästa steg är ett övertagande av all mark från de enskilda. Och det dröjde som bekant inle länge förrän socialdemokraterna i LO också kom med det förslaget. Förutom all socialdemokrater säger att det kravet inte är aktuellt, eftersom det inte står i partiets program, har vi ännu inte hört vare sig statsministern eller bostadsminislern ta avstånd från marksocialiseringsförslaget. Allt kontroversiellt skall ju skju-

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 117 las över valet enligt den underiiga taktik som regeringspartiet bedriver

Onsdagen den '' ''''-

5 mai 1976 uppfattning är atl man med etl byggande som möter efterfrågan

.-------------- blir av med de fantasipriser på mark som i dag finns runt storstäderna.

Anslag till bostads- Vi skall bygga ifatt efterfrågan och i övrigt med planmonopolels hjälp byggande, m. m. se till att vi får det byggande som är bäst. Markvillkorets och även konkurrensvillkorets för dess anhängare oväntade följder har nu också böriat komma i dagen. Tveksamheten är nu så stor bland byggare om de verkligen vågar satsa på sanering alt åtskilliga saneringsprogram, inte minsl i Stockholm, inte längre kan följas. Det är trist alt behöva se hur angelägna saneringar skall stoppas bara för att dogmatiken har lagit överhanden. Det är nu bara min förhoppning, efter utskottets uttalanden, alt sanering i förnyelse- och förtätningsområden inte skall stoppas på grund av de nya lagarna utan att man skall finna rimliga vägar för att kunna bygga ul i den takt som så väl behövs. 1 del sammanhanget kan också nämnas den moderata reservationen om att öka möjligheterna till lån vid köp av äldre småhus. I övrigt i vår markpolitik följer vi upp tidigare ställningstaganden, som naturiiglvis innebär all statlig stimulans av kommunala markköp inte bör förekomma. Den inställningen följs också upp i våra olika reservationer i betänkandet.

Till sist några ord om det beslul vi nu äntligen skall fatta om all ingångsvärdet på gamla fastigheter skall kunna komma in i låneunderiaget för att på det sättet saneringsverksamhelen skall stimuleras. Det är då . bara så mycket tråkigare all man inte i regeringen kunde låta bli alt göra idépolitik även i denna fråga. Således föreslär man nu atl räntesatserna skall vara olika mellan privata och andra byggherrar. Redan genom andra regler om lånegränser och räntegarantier i andra sammanhang har man lyckats skapa orättvisor mellan olika kategorier, vilket sannerligen inte befrämjar konkurrensen eller möjligheten för konsumenterna atl få billiga bosläder. All erfarenhet lyder på, inle minsl här i Stockholm, atl det inte finns någon grund för atl tro att de s. k. allmännyttiga bostadsföretagen skulle klara saneringarna bättre än privata byggherrar. Det blir inte billigare eller bättre kvalitet eller bättre kontakt med hyresgästerna för att en sanering sköts av kommunala förelag. Med regeringens och ulskottsmajoritetens förslag förhindras många saneringsprojekt ytterligare. Belräffande småhussanering är del välkommei au ulskollel uttalat slörre intresse för stimulans åt de åtgärderna än vad regeringen gjort. Del är vår förhoppning att man i berörda myndigheter följer upp den här frågan, inte minst efter Villaägareförbundets inledda kontakter med bl. a, riksbanksfullmäktige. Om inget händer bör riksdagen ta nya initiativ nästa år.

Herr lalman! Med det anförda, som faktiskt skulle kunna summeras i den enkla uppmaningen till politiker och planerare runt om i landei au bygga som folk vill bo, ber jag att få yrka bifall till reservalionerna

1-3, 5a, 6-10a. Ila, 12-14, 17a och 19 vid CU:s betänkande nr 22 samt till reservationerna 3 och 4 vid CU:s betänkande nr 26.

1 detta anförande instämde herr Wachtmeister i Staffanstorp (m).

Herr STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr talman! För cirka etl och ett halvt år sedan tog riksdagen de stora bostadspolitiska besluten. Mot den bakgrunden kan dagens bostadsdebatt inte bli särskilt upphetsande. Viktiga beslut måsle verka. Erfarenheter måste vinnas.

1 förra veckan fick vi den s. k. kompleileringspropositionen. Den meddelar all volymen av bostadsbyggandet beräknas minska 1976 i förhållande till förra året med 10 96. Orsaken är främst den låga igångsättningen 1975, bara 50 000 lägenheter. Litet bättre blir del i år, då vi beräknas närma oss 60 000.

Pä lång sikt är dessa siffror oroande. Troligen behöver vi ell slörre byggande för att nå våra bosladssociala mål. Ännu slörre anledning till oro har man då vi vet, atl planberedskapen på många håll är förfärande låg. Kommuner som haft och har tomma lägenheter är självklart mycket försikliga när del gäller alt starta nyproduktion. Ekonomiska svårigheter och hård kritik gör all kommunerna länker sig noga för.

Nyproduktionen inriktas nu till övervägande del mot småhus. Marknaden styrs av konsumenternas önskemål, inle av vad planerarna och politiker lycker är räll och riktigt. Del hårda trycket mol småhusen har säkerl också den förklaringen att de alltför länge hållits tillbaka till förmån för hyreshus. Bättre låneregler inverkar också.

Bostadsmarknaden skall styras av konsumenternas önskemål. Del lycker folkpartiet är riktigt. Men även i denna situation bör samhället la sitt ansvar och söka hjälpa till att få områden, som fungerar ur skilda aspekter.

De senasle åren har den bostadspolitiska debatten styrts mol vissa speciella företeelser. Hyresområden med dålig miljö och outhyrda lägenheter har kommit i skottgluggen. Ibland med fog. ibland hell orättvist.

Under våren har jag haft tillfälle atl ganska noggrant studera en del av de mest kritiserade bostadsområdena och deras problem. Sedan någon lid lillbaka har man pä fiera ställen satt in en rad konkreta åtgärder med förvånansvärt gott resultat. Ofta är åtgärderna ganska enkla, men väl planerade, noga förberedda och omsorgsfullt utförda. De initiativ som tagils genom olika organ har tydligen gett förvånansvärt gott resultat och i regel mötts med slor entusiasm i kommunerna.

Vissa speciella bostadsområden utsätts för en ofta förkrossande kritik. Ibland blir också bostadsförvaltarna helt inkompelenlförklarade. Vi är alla överens om all vi skall undvika segregation. Låt oss ta ett konkret exempel från Storstockholm. Myndigheterna har här gjort stora ansträngningar all placera ul zigenare i olika kommuner. Överallt har man mötts av förståelse. Vissl skall zigenarna ha saiTima räll lill lägenheter som

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

alla andra. Men, på grund av / Just denna kommun alldeles speciella förhållanden kan man just nu inte skaffa lägenhet. Så hamnar zigenarna i några få kommuner. Där bor de nästan uteslutande hos allmännyttiga företag.

Jag kan fortsätta. Var bor invandrarna? Vilka företag lämnar lägenheter till kommunens socialförvaltning? Jag behöver inte svara. Ibland kanske del är de s. k. välskötta bostadsområdena ulan tomma lägenheter och sociala problem som borde stå vid skampålen, inte Rosengård och Na-vestad. Visst är detla en kättersk tanke för många. Men om bostaden är en social rättighet och alla människor har lika värde, så borde vi inte ha vissa av de fenomen som vi i dag ser på bosladsmarknaden.

Dessa mera socialt inriktade tankegångar kan få många utlöpare. Ett enigt utskott har begärt en översyn av de äldres boendeförhållanden. Denna begäran ligger väl i linje med folkpartiets grundsyn. Statistiska uppgifter visarali vi har all anledning alt noga följa dessa frågeställningar.

I en motion som tidigare i år har behandlats och avslagits av riksdagen har jag begärt all de som bor i hyreshus och tillsammans vill köpa huset och bilda en bostadsrättsförening skulle få använda sig av förköpslagen. Motiveringarna är välkända. För flerfamiljshus är bostadsrätten en upplåtelseform som med gällande lagstiftning ger de boende den största möjligheten lill inflytande. Bostadsrätten möjliggör beslul i gemensamma angelägenheter och lägger kostnadsansvaret på de boende. Majoriteten har sagt att en lagändring är onödig. Om hyresgästerna vill förköpa fasligheten, så behöver man inle ändra lagen. Kommunen använder sin förköpsrätt och överför sedan fastigheten lill den nybildade bostadsrättsföreningen. Detta låter bra. Men hur är det? Fastigheten Tomtebogalan 50 här i Stockholm köptes i höstas av de 42 boende i huset. Man skulle bilda en bostadsrättsförening och rusta upp fastigheten. Men de boende hade gjort upp räkningen utan socialdemokrater och vpk:are. De partierna använde i stadshuset förköpslagen för att la huset ifrån de boende.

Detta är en underlig politik. I riksdagen talar man om medinflylande och demokrati i boendet. 1 stadshuset hindrar man 42 hyresgäster från atl köpa den fastighet de bor i. Här är del fråga om maktövergrepp och ingenting annat. Makten skall centraliseras till stadshuset. De boende skall inle själva få besiämma. Tomtebogalan 50 har i dag 48 lägenheter. Hyresgästerna villeändralill41. Kommunen vill ha 32. För nio lägenheter är alltså majoriteten beredd all ta ifrån de boende alll inflytande. Samtidigt gör man vackra uttalanden om boendedemokrati, eller man gör som vpk i reservationen 5 till civilutskoitets betänkande nr 26, där man begär uiredning om formerna för förvaltning av flerfamiljshus med syfte atl skapa ökat hyresgästinflytande.

Lål hyresgästerna köpa sina fastigheter, så får de ökat inflytande! Nu vet vi varför socialdemokrater och vpk går emot all hyresgäster skall kunna använda förköpslagen. Vill ni inte ha ökad demokrati i boendel? Skall boendeinflytande i hyreshus förbehållas dem som kan betala 100 000 kr. i insats för en lägenhet eller som är tillräckligt lagkloka för all kunna

bilda ell handelsbolag och på så sätt komma undan skallen? Kan jag fa ell svar på de frågorna här i dag?

En ständigt återkommande stridsfråga är bostadslånets storlek. Här har ganska slora orättvisor förekommit, och fortfarande finns en del av dem kvar. För småhus som bebos av låntagaren är problemet löst. Folkpartiet har där länge arbetat för en bättre belåning. De nya reglerna, som ger 25 96, är tillsammans med sammankopplingen av låneunderlag och pantvärde ett stort steg mol att kunna erbjuda en slörre grupp medborgare möjligheten att välja småhus.

Enskilt ägda flerfamiljshus har dock fortfarande ell bosladslån pä endast 15 96, dvs. den totala lånegränsen är 85 96. Om man som folkpartiet anser del önskvärt all få konkurrens i byggandet och förvaltandet mellan olika byggherrekategorier, så måste man få låna pengar på något så när lika villkor. Från våra principiella synpunkter är det omöjligt med etl lånesystem som slår ut en kategori företag, i del här fallet de privata. Resullalel blir bara all konkurrensen minskar. Det kommer de boende inte atl tjäna på.

Folkpartiet reser principiella invändningar mol de olika länereglerna när man bygger flerfamiljshus. Samma principiella invändningar har vi mol räntebidragen när del gäller ingångsvärdet vid ombyggnad av flerfamiljshus. Systemet slår orättvist. De seriöst arbetande enskilda företagen kommer i strykklass. Varför? Vi har ell stort behov av sanering. Del är en slor, en växande och en intressant marknad. Det är en marknad som kräver speciellt kunnande och där erfarenheten är viktig. Mänga enskilda förelag har skaffat sig både detla kunnande och denna erfarenhet. Varför skall inte de få vara med? Är del över huvud laget möjligt all inom rimlig lid sanera innerstaden i Slockholm, om inle de enskilda företag som är verksamma i branschen får fortsätta? Jag tror del inle.

Del är bra att vi fått ett förslag om att ingångsvärdet får medräknas vid statlig belåning lill ombyggnader. Resultatet blir alt man får räntebidrag också för kostnaderna för ingångsvärdet. Folkpartiet har lidigare krävl deila.

Om man försöker bena upp hur kostnaderna fördelar sig mellan olika typer av byggherrar vid ombyggnad av flerfamiljshus hamnar man i en komplicerad härva av regler. Del är fråga om räntebidragens storlek, bostadslånets storlek, olika skatteregler och fastighetsägarens inkomst, dvs. marginalskatten. Dessutom finns dt stort osäkerhetsmoment dä man inle vet hur stora reparationsavdrag skallemyndigheterna medger. Det är alltså skattereglerna som spökar. Ulan atl justera skatlelagsiiftningen kan vi inte få en rättvis och riktig lösning på problemel.

Tyvärr har statsrådet vall atl söka komma fram genom atl använda olika procenttal på den garanierade räntan. Den vägen är oframkomlig, om man vill skapa rättvisa mellan olika företagsformer. Utskotld visar delta i tabeller på s. 41. Visserligen blir del i regel billigare för alla byggherrar, men vinnare i hela den här karusellen är enskilda personer med höga inkomster, dvs. just den typ av ägare som i vissa fall spekulerat

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

i ombyggnad eller använt sina fastigheter uteslutande för att komma undan skall. Dä skall kammaren observera all utskottet i tabellen endast har räknat med en marginalskatt på 75 96. De fiesta av dessa privatpersoner har 80 % i marginalskatt, och då blir det ännu fördelaktigare än vad tabellen visar.

Del finns olika vägar man kan pröva via skattereglerna. Man kan medge även de konventionellt beskattade att göra avsättningar till reparationsfonder. Man kan försvåra korttidsspekulalion genom att som villkor för statliga ombyggnadslån föreskriva att reparationsavdragel måste slås ut på en längre lid för nyförvärvade fastigheter. Man kan också tänka sig all rätten till reparalionsavdrag begränsas till den del av ombyggnaden för vilken statliga lån ej utgår.

Denna sista tanke har jag räknat på en del, och den innebär tydligen en bättre kostnadsneutralitet än propositionens förslag.

De negativa verkningarna av proposilionen drabbar hårdast de försäkringsbolag som är fastighetsägare och i dag inte utnyttjar reparationsavdraget. Dessa företag får nu inle längre möjlighet att placera försäkringspengar i fasligheter. Del var väl ändå inle meningen!

Alla de här reglerna är krångliga och besväriiga. Tyvärr har de inte varit föremål för vare sig utredning eller remissbehandling. Det hade behövts. När man försöker tränga in i proposilionen och hela dess problematik kan man inte undgå en slutsats. Regeringen har sökt vara sträng och bestämd mol de privatpersoner som sanerar fastigheter för atl komma undan skatter eller för att kortiidsspekulera. Men regeringen har misslyckats. Fortfarande är del lönsamt för enskild person med 80 96 i marginalskatt att spekulera i sanering. Däremot slår regeringen ul alla seriöst arbetande enskilda företag. De behövs för alt ge de allmännyttiga konkurrens. Varför inte följa folkpartiets förslag och ändra skattereglerna? Vi är ändå helt överens om att vi måste se till alt gamla bostäder kan rustas upp. Sanering behövs. Jag anser alltså att lika räntesatser skall gälla för kommunala m. fi. och enskilda företag och att icke önskvärda effekter av olika avdragsmöjligheter bör justeras genom skattelagstiftningen.

Om folkpartiets förslag om lånegräns på 92 96 för enskilda byggherrar skulle genomföras, bör man ompröva dessa reparationsavdrag i vad avser fördelning över tiden.

Två verkliga slutsatser kan jag dra av bostadspolitiken just nu:

Socialdemokrater och kommunister hindrar ökat boendeinflytande för hyresgästerna genom att förköpa den fastighet de boende hade tänkt bilda bostadsrättsförening av.

Majoriteten i kammaren acceplerar regler för sanering vilka gynnar privatpersoner med 80 96 i marginalskatt men gör del omöjligt för seriöst verkande enskilda företag att sanera.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 10 b, 11 b och 16 samt i övrigt lill civiluiskotteis hemställan i dess betänkande nr 22.

Fru OLSSON i Hölö (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Strömberg i Botkyrka talar om det olyckliga i de olika räntesatserna, och jag håller med om all del är olyckligt atl det är så. Men utskottet har ju samma syn som herr Strömberg - atl vi bör lösa detta problem skattevägen. Vi har gått sä långt som vi från vår sida anser det möjligt att vårt utskott går. Vi skriver att vi tar del här som en temporär lösning, och vi förväntar oss atl man skall lösa problemel skattevägen. Jag vill också klart säga - och jag ulgår från att alla i utskottet ställer sig bakom detta - att det inte är så här man skall lösa problemet ulan att vi verkligen förväntar oss all det snabbt skall komma förslag från regeringen om ändrade skalleregler på detta område.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Herr STRÖMBERG i Botkyrka (fp) kort genmäle: Herr lalman! Jag lackar för deklarationen från utskoliels ordförande. Del är väsentligt all vi får ändrade regler mycket snabbt. Annars riskerar vi en situation där de enskilda företagen kommer att slås ut. Under mellanperioden har de ingen möjlighet att konkurrera, och de har inte möjlighel att varie år plocka in en massa egna pengar för all läcka förlusterna.

Herr CLAESON (vpk):

Herr talman! Låt mig allra först säga något till det som herr Strömberg i Botkyrka var inne på i sitt anförande, där han ställde en direkt fråga och krävde ett svar om vad som har förevarit beträffande en fastighet i Stockholm. För vpk:s vidkommande vill jag deklarera att vi ser frågan om hyresgästernas inflytande i kombination med lagstiftning och sådana bestämmelser som omöjliggör spekulation i samband med boendet. Sä länge vi inte har sådana bestämmelser som omöjliggör spekulation med bostadslägenheter och bostadsrättslägenheter och handeln med dem, sä länge menar vi alt den riktiga linjen måste vara all kommunen skall äga och i sin tur upplåta bostäder åt invånarna, med etl reellt inflytande för de boende.

De betänkanden vi nu behandlar tar upp en rad frågor som gäller den förda bostads- och hyrespolitiken och kan sägas vara ett första försök till avstämning av de ganska omfattande beslul som fattades av riksdagen under 1974. Vissa märkbara förändringar har inträtt, bl. a. en omläggning av finansieringssystemet frän paritets- och ränielån till direkta räntesubventioner. Kapitalkostnaderna i nya årgångar av hus kom därvid att sjunka, och del ledde till en viss uppbromsning av hyresutvecklingen.

Trots detta har hyrorna ökat mycket kraftigt under det gångna året, ja, fråga är om inte hyressiegringstakten sedan 1974 varit slörre än under någon annan period efter det andra världskriget. I regeringens budgetproposition, bilaga 14, anger bostadsstyrelsen att för samtliga lägenheter i nyproducerade statsbelånade flerfamiljshus ökade hyrorna i genomsnitt med 11,4 96 från år 1973 lill år 1974. Del anges vara ungefär dubbelt

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

så myckel som under vart och ett av de närmast föregående tvä åren.

Om denna utveckling inle sloppas, innebär del inte bara alt hyresgäster och bosladsrältshavare blir utsatta för ökad hyresulplundring ulan också all den bostadssegregation som finns kommer att förstärkas. De höga hyrorna är ell allvarligt socialt problem. Låginkomsttagarna drabbas hårdast, och all höjd hyra innebär detsamma som sänkt lön har många fått erfara. Om inle levnadsstandarden skall sjunka måste ökade hyror kompenseras med höjd lön. Mänga lönarbetare som fåll en hyreshöjning med 10 kr. per kvadratmeter måsle för alt klara den högre hyran kompensera sig med omkring 1 kr. i limmen i höjd lön. Man kan också uttrycka del så all en höjning av hyran med 10 kr. per kvadratmeter kan innebära en löneminskning med omkring 1 kr. per timme.

Ingenting talar för atl den nuvarande hyresutvecklingen kan sloppas ulan atl ingrepp från samhällets sida sker mol dem som spekulerar i människornas behov av boslad. Nya hyreshöjningskrav kommer ständigt frän fastighetsägarna, inle minsl efter hyresregleringens slopande. Kommunala taxor och avgifter höjs, och bränslekostnaderna har fortsatt att stiga. Den nuvarande situationen är långt ifrån resultatet av någon "socialistisk bostadspolitik" som ibland hävdas frän de borgerliga partierna, framför allt då moderaterna och dem närstående näringslivsorganisalio-ner.

Den är tvärtom resultatet av en eftergifispoiilik från regeringens sida under många år genlemol dem som hävdar atl de s. k. fria marknadskrafterna skall styra bostadsförsöriningen, dvs. alt bosladskonsumenterna skall betala priset för bosläder på ungefär samma säll som priserna för bilar, TV och andra varor. Regeringen tar inte ordentlig strid med de kapitalistiska spekulations- och monopolinlressena pä bostadsmarknaden som finns i hela produktionsprocessen. Man blundar tydligen för atl det bara är genom alt göra slut på profilintressena, genom samhällsingripanden då det gäller kapital, mark, byggnadsmaterial, privat byggande och privat ägande av flerfamiljshus, som man kan stoppa den nuvarande hyresutvecklingen och sänka hyrorna - på kapitalets bekostnad.

Vänsterpartiet kommunisterna har alllid hävdat att bostaden skall vara en social rättighet och att samhället måste ha del avgörande inflytandet över samtliga led i bostadens tillkomst och ägandet av hyreshusen. Del kan inle åstadkommas i samarbete eller i samverkan med vinst- och spekulalionsinlressena ulan bara i strid mol dessa inlressen. Hyrorna måste sänkas pä vinsternas bekostnad, och man måsle angripa orsakerna lill situationen på bosladsmarknaden i stället för atl försöka lappa på etl system som bygger på vinst- och profiliniressen.

Del finns många människor som bor däligl och irängl, och det är nödvändigl all snabbi förbättra deras boendeförhållanden. Ett högt bostadsbyggande måsle genomföras för all avskaffa alltjämt rådande trångboddhet, de omoderna och dåliga bostäderna, den öppna och den dolda bostadsbristen. Det är också vikligl alt uppnå ekonomisk likställighet mellan olika boendeformer. Den merkostnad för boendet som hyresgäster

och bosladsrältshavare alltjämt har i förhällande lill bosladskonsumenier i egenägda småhus måsle utjämnas. Bostadsbidrag i olika former behövs för all ge barnfamiljer, vuxna utan barn med låga inkomster, handikappade och pensionärer möjligheter till en god bostadsstandard.

De skillnader i bostadsstandard som beror av olika inkomst- och betalningsförmåga måste emellertid i huvudsak undanröjas genom en grundläggande förändring av bostadspolitiken och inte genom nya bostadsbidrag. Nya och högre bostadsbidrag löser inte problemen med de höga hyrorna och de ständiga hyreshöjningarna. Dessa bidrag utgör, trots de positiva effekterna i övrigt, ett slags garanti för bygg-, mark- och bankkapitalets profiter och gördel i själva verket möjligt all ta ul orimligt höga hyror. En av de främsta uppgifterna för bostadspolitiken måsle vara att ge varje vanligt hushåll möjlighet atl disponera en rymlig och välutrustad lägenhet lill rimliga kostnader utan anlitande av bostadsbidrag.

Under senare år har problemet med outhyrda lägenheter varit livligt diskuterat, och det har redan kommenterats i den här debatten. Jag vill säga att en ordentlig lägenhetsreserv naturiiglvis behövs, men också alt ett statligt stöd för atl klara dessa problem måste utgå så länge problemen kvarstår. Så länge vi har en bostadspolitik som inte stoppar hyreshöjningarna och sänker boendekostnaderna, sä .länge vi inte får en avgjort bättre planering av nya bostadsområden och en ordentlig förbättring av de gamla områdena, så länge vi inte får större ekonomisk rättvisa mellan olika upplåtelseformer, ja, så länge är del nödvändigt all staten lar huvudansvaret för atl betala de outhyrda lägenheterna.

Vänsterpartiet kommunisterna har under många är väckt motioner och ställt olika förslag lill ålgärder i syfte att stoppa hyreshöjningarna och pressa boendekostnaderna. Det har gällt krav på statlig bostadsbank för lån till bostäder och följdinvesteringar med fast och låg ränia. Det har gällt krav på att stoppa markspekulationen och alt endasl samhällsägd mark får stadsplaneläggas, att bestämmelserna för markvillkoret skärps, alt anslagen ökas till kommunernas markförvärv och alt lånevillkoren förbällras. Del har gällt krav på all staten skall överta den lunga byggmaterialindustrin och främjande av kommunernas och bostadskoopera-lionens byggande. Det har gällt krav på överförande av privata hyreshus (samhällets ägo, införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling och andra förslag som vi ansett vara nödvändiga att realisera för all kunna förverkliga målsättningen om bostaden som en social rättighet.

Rätten till bostad måste jämställas med rätten till undervisning och sjukvård, och en politisk målsättning för hur samhällel och del sociala livet skall fungera måste även innehålla en målsättning för hur bostaden skall fungera för - och påverkas av - människorna i samhället. Man måsle ge boendet ett socialt innehåll. Alla människor, barnfamiljer, pensionärer, ensamslående och handikappade måste ges möjlighel alt bo tillsammans och att tillsammans utnyttja gemensamma utrymmen och kollekliv service. Man måste bygga och förändra för gemenskap mellan människorna och inle för en privatisering av familjen.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Del är också därför som vpk sedan många är tillbaka krävt ökat hy-resgäslinfiylande. En av våra utgångspunkter är atl hyresgästerna skall ha bestämmanderätten över sina boendeförhållanden. Kollektiva boendeformer och kollekliv service i såväl saneringsområden som nyare områden måste genomföras, liksom ändrade förvaltningsformer där hyresgästerna får mer alt säga lill om i sitt boende. Det behövs också en ökad satsning på boendemiljö och boendeservice med social, samhällelig och privat service, frilids- och rekreationsmöjligheter i direkt anslutning lill bostaden.

Servicehus som på ett rationellt och ekonomiskt tillfredsställande sätt övertar familjens uppgifter i hushållet och som tjänstgör som ett slags föriängning av den enskilda bostaden aren sådan möjlighet som dessutom skulle ge slörre rättvisa åt kvinnorna. Hyresgästerna och.kommunerna måste visa vad kollektivt boende kan vara, visa vad som kan förverkligas, vilka fördelar del kan medföra, vilka livsformer det kan erbjuda osv. Flerfamiljshusens möjligheter lill social service och vård, uppluckrande av stela familjeroller och moiverkan av social stegring måste las till vara på ell bättre säll.

Herr lalman! Mina partikamrater Sune Olsson och Inga Lantz skall senare i debatten kommentera reservationerna 4, 5 b, 15 och l7b om statlig loialfinansiering, bostadsbank, låg och fast ränla, bidrag lill förbättring av boendemiljön och markförvärvslån. Jag övergår lill au kommentera övriga vpk-reservationer och ett särskilt yttrande till de båda betänkanden vi nu behandlar.

1 motion nr 1917 har jag tillsammans med några medmolionärer tagit upp en fråga som diskuterals mycket under hela efterkrigstiden, nämligen bostadsförmedlingarnas roll och uppgifter. Det krav vi ställer är alt riksdagen skall uttala sig för införandet av obligatorisk kommunal bostadsförmedling i storstadsområdena och i större kommuner med bostadsbrist.

Avsaknaden av obligatorisk kommunal bostadsförmedling har gynnat svarlabörshandel med bostäder, systemet med andelslägenheter och smygkontoriseringen i många av landets kommuner. Etl genomförande av förslaget skulle bl. a. kunna bidra lill alt bosläder av god kvalitet anvisas de människor som bäst behöver dem. Den segregering i boendel som nu tilltar år från år skulle kunna minskas och en rättvis fördelning av bosläder efter sociala skäl åstadkommas.

Jag påstår inle all man på en gång kan lösa problemen, t. ex. åstadkomma en allsidigare hushållssammansältning eller sälla stopp för all svarlabörshandel och smygkonioriseringar, genom införandet av obligatorisk bostadsförmedling på vissa orter. Jag hävdar emellertid att förslaget, förutom alt det uppfyller grundläggande rättvisekrav och har en bostadssocial målsättning, har så påtagliga fördelar atl riksdagen bör uttala sig härför. De förslag som boendeutredningarna framfört och som eventuellt kan bli föremål för regeringsförslag bör inte förhindra detla. Tvärtom. Ett genomförande av moiionsförslaget om uttalande från riksdagen kan väl förenas med utredningsförslagen. Jag yrkar därför bifall till re-

servation nr 18 i civiluiskotteis betänkande nr 22.

I civilutskoitets betänkande nr 26 behandlas en rad hyresfrågor av skiftande art. Bl. a. gäller det förslag lill förändringar av hyreslagen och lagen om avveckling av hyresregleringen. På hyresmarknaden finns en brisiande jämlikhet mellan fastighetsägare och hyresgäst som grundas på äganderätten och dess tillämpning i hyreslagsliftningen. Hyreslagsliftningen är dessutom så snårig och svårtillgänglig att bara ett fåtal, specialister behärskar den hell. Hyresgästernas ställning måsle stärkas väsentligt och lagstiftningen förenklas och förtydligas radikalt. Några exempel har tagils upp i de vpk-molioner som nu är föremål för behandling.

Bestämmelserna i avvecklingslagen gäller inte för hyresupplåtelser som sker efter den 1 oktober 1975 av lägenhet som dessförinnan var hy-resreglerad. Detta innebär att hyra kan bestämmas oberoende av tidigare förhandlingsöverenskommelse eller hyresnämndsbeslut. Förhållandet leder tveklöst till alt hyrorna för dessa lägenheter och därmed också hyresnivåerna pressas upp. Överenskommelser och beslut om högsta hyra borde givetvis gälla resp. lägenhet och inle hyresgäsl.

Del skydd som avvecklingslagen innebär mot oskäliga hyror gäller sålunda inte vid byte av hyresgäsl; då kan fastighetsägaren dra lill med vilken hyra som helst. Går det så går del. Hyresgästen måste ha "is i magen" och avsevärda kunskaper eller experthjälp för all vinna rättelse i hyresnämnd. Det vi kräver är alltså att avtal eller beslul om villkor skall knytas lill lägenheten och inte lill hyresgästen.

1 linje härmed har vpk även föreslagit en ändring av 48 S hyreslagen så att värden inte får begära en hyra som är högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Vi har även upprepat värt lidigare krav på ändring av hyreslagen så all vid prövning av hyra denna skall anses oskälig om den är högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Vi vill alltså la bort den inbyggda hyreshöjningsmekanism som ligger i all fordrad hyra skall anses oskälig bara om den är påtagligt högre än hyran för jämförelselägenhder.

Mot detta förslag har ofta invänts att del är önskvärt med en rörlighet, att del inle kan anses tjäna de allmänna bostadspolitiska intentionerna, att del inte är möjligt alt åstadkomma någon exakt mätning av bruksvärdet osv. Man bortser då tydligen hell från del enkla faktum att man

- om man vill begränsa och stoppa oskäliga hyreshöjningar - myckel
väl kan erhålla önskad röriighet och undvika en stel hyresbildning om
man har ordentliga spärrar uppåt och om rörligheten får finnas nedåt
mot lägre hyror.

Herr lalman! Vår avsikt med förslaget är atl göra del svårare alt höja hyror och hyresnivåer. Ett hyreslak bör läggas fast vid jämförelsenivän, dvs. hyrorna i allmännyttiga bostadsförelag, ulan möjlighel all överskrida denna. Något ingrepp mot avtalsfriheten, som det ibland har påslälls vara, kan detta inte anses innebära. Däremot skulle avtalsfriheien bli ett insirumeni för alt få en rörlighet mol lägre - och inie mol alll högre

- hyror. Del kan inle anses förenligl med den sociala bosiadspolitik som

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

regeringen säger sig vilja föra att behålla ell system som ger utrymme för en ständig prisskruv uppåt i den hyresnivå som bestäms vid jämförelseprövningar och vid tillämpningen av den s. k. spärregeln. Hyreshöjningar kan nu ske inte bara med hänvisning lill de högsta hyrorna i ett jämförelsematerial - dessa hyror kan också få översligas bara de inle är påtagligt högre.

Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 7 vid civilutskoitets belänkande nr 26.

Vpk har även i är kommit tillbaka med sill tidigare krav på införande av ell temporärt hyresstopp i avvaktan på beslut om ålgärder som kan stoppa hyreshöjningarna och sänka hyrorna. Argumenten härför- utöver vad som finns i motionen 1975/76:667 och reservationen 2 vid civilutskoitets belänkande nr 26 - har jag redan försökt framföra i detta inlägg. I avvaktan på del mycket omtalade andra steget i bostadspolitiken, en fortsatt genomgång av hela hyressättningssyslemd, finansieringsvillkoren osv., bör riksdagen uttala sig för ett temporärt hyresstopp. Det är en nödvändig och befogad åtgärd som ett led i att uppnå en social bostads- och hyrespolitik - en politik som skall ge ell billigare, bättre, tryggare och rättvisare boende.

Jag yrkar bifall till reservationen 2.

För över 30 är sedan lovade socialdemokratin i arbetarrörelsens efter-krigsprogram alt successivi överföra mark och privata hyreshus i samhällets ägo. Om detta löfte hade uppfyllts skulle bl. a. förutsättningarna för ell ökat boendeinflytande och saneringar i dag ha varit väsentligt bättre. Kommunerna hade då i hög grad kunnat styra utvecklingen av våra slörre tätorters centrala delar. Privalägandels dominans har i stället snedvridit utvecklingen. Innerstäderna har konloriserals, kommersialiserats och delvis förslummats. Överföringen av privata flerfamiljshus i kommunal och kooperativ ägo är etl grundläggande krav och mål. Detta mål måste åstadkommas ulan hänsyn till de "värden", dvs. priser som faslighelsspekulation och hyresulplundring resulterat i. Förköp till marknadspris är en otillfredsställande lösning. Likaså expropriation pä de villkor som f. n. gäller. Del finns i vari fall ingen anledning alt kommunerna vid inlösen skall betala mera än högst fastighetsägarens eget kapital. Lån i fastigheten kan överföras pä den nya ägaren - kommunen.

Hyresgästernas inlressen kan tillgodoses på ett helt annat säll än nu om fierfamiljshusen ägs av kom'muner och allmännyttiga bostadsföretag eller, efter en upplåtelse med kommunens medverkan, av bostadsrättsföreningar med kommunal insyn och ulan koniakt med byggintressen.

Ett successivi överförande av flerfamiljshusen i samhällets ägo kan möjliggöra ökat ansvar och inflytande för de boende och bli ell bidrag i kampen mol en ökad privatisering saml stimulera till ökat kollektivt boende.

Vi har frän vpk:s sida i motionen 1932 föreslagit en uiredning om ändrade förvallningsformer för boende i flerfamiljshus i syfte all skapa ett ökat hyresgäslinflylande. Även om viss försöksverksamhet pågår på

detta område, anser vi del väsentligt atl få ell samlat program för vidareutveckling av flerfamiljshusen som kollekliva boendeformer. De förslag, överväganden och erfarenheter som bl. a. servicekommittén, boendeutredningarna, planverket och den bosladssociala delegationen redovisat och arbetar med, bör tas lill vara och omsättas i praktisk handling. Detta är såvitt jag förslår inle möjligt utan ett samlal grepp och en samlad statlig utredning. Jag yrkar därför bifall lill reservationen 5.

Förekomsten av olika klausuler i hyreskontrakten vid beräkning av kostnaden för bränsle, vatten och avlopp har under senare lid varit föremål för stort iniresse bland allmänhet och massmedia. Orsaken är de mänga gånger ogynnsamma ekonomiska ulfall för hyresgästerna som dessa klausuler medför. Enligt hyreslagens bestämmelser är en hyra, som med hänsyn lill bruksvärdet påtagligt överstiger hyran för jämförliga lägenheter, att anse som oskälig. Vid sådan prövning sker nu i flesta fall jämförelser med utgångspunkt i lägenheternas totala hyror. Genom hyreslagens 19 a !; kan emellertid fastighetsägaren inte hindras från att ha en röriig debitering av kostnaderna för uppvärmning, vatten och avlopp och el, medan hyran i övrigt lill beloppet skall vara bestämd. Delta innebär all en hyra, som vid faslsiällelsen är skälig, under hyresperioden kan stiga till oskäligt belopp på grund av konstruktionen av vissa klausuler för röriiga belopp. Det är detta vi vill komma lill rätta med, då vi i vpk-molionen 1931 föreslår att riksdagen uttalar sig för förbud mot till-lämpningen av sådana klausuler, och en sådan ändring av hyreslagen all hyresfaslslällelse skall avse tolalhyra. Jag yrkar bifall lill reservalionen 6.

I civilutskoitets belänkande nr 26 finns pä s. 13, 14 och 15 ett särskilt yttrande belräffande hyresgäströrelsens medverkan vid hyresavtal m. m.. närmast föranlett av en moderat molion om ändring i hyreslagen, som skulle hindra alt medlemmar i hyresgäströrelsen tillförsäkras särskilda förmåner vid hyressättning. Utöver mitt instämmande i herr Lindkvists särskilda yttrande vill jag tillägga några ord. Hyresgästföreningarna har alltid haft uppgiften att verka för förmåner och fördelar åt sina medlemmar. Det kan gälla underhåll, utbyte och installation av olika utrustningsdetaljer, bättre värme, extra vinds- eller källarutrymmen, avslående frän eller framfiyttning av vissl hyreskrav, medverkan lill lä-genhdsbyte i fastigheten osv. Rättigheten och skyldigheten atl utverka förmåner för medlemmar - förmåner som inte går ut över andra hyresgäster - måsle vara hyresgäströrelsen obetagen.

En annan sak är de förslag som framställts och de diskussioner som förts om alt en medlemsavgift skall bakas in i hyran för alla hyresgäster och atl den del av hyran som molsvarar medlemsavgiften skall föras över till hyresgästföreningarna för alla som är medlemmar. För dem som inle är medlemmar skulle hyresvärden behälla hela hyran. Klart är alt ell sådant system genom sin konstruktion skulle medverka lill högre hyresnivåer och påverka bruksvärdet. Dessutom måste det komma all verka passiviserande på hyresgästerna. En aktiv hyresgäströrelse behöver

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

inte tvinga in hyresgäster. Ell större antal medlemmar rekryterade på detla sätt innebär en försvagning av hyresgäströrelsens styrka och slagkraft. Därför lar vi från vpk avstånd från sådana "medlemsrabalter". Jag har. herr lalman. velat göra de senasle kommentarerna med hänsyn till den diskussion som förs och förts i dessa frågor och instämmer i övrigt hell i de särskilda yttrandena 2 a och 2 b.

Hert STRÖMBERG i Botkyrka (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Claeson svarar på en fråga att vpk inte vill ha spekulation i samband med boendel. Samtidigt talar han vältaligt för ändrade förvaltningsformer, där hyresgästerna får mer all säga till om. Men den ändrade förvaltningsform med slörre infiytande för de boende som innebär att de som bor i en fastighet får köpa huset och bilda bostadsrättsförening vill herr Claeson inte vara med om. Enligt vpk är del alltså spekulation.

Det var ett klart besked. Tack!

Hert CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Till herr Strömberg i Botkyrka vill jag säga att jag inle har kallat delta spekulation. Men så länge det inte finns bestämmelser, som omöjliggör spekulation och handel med bostadslägenheter, föredrar vi alt kommunerna äger fierfamiljshusen och ställer dem till hyresgästernas disposition. Hyresgästerna måste få långt gående fullmakter när det gäller förvaltningsformerna, närmast jämförbara med bostadsrätts-innehav.

Hert BERGMAN i Göteborg (s):

Herr talman! Min roll i denna debatt har med åren blivit mer och mer överflödig. Vi har fåll en opposition, som inle är enad utan har samlat sig pä fel sida så att säga. Det har alldeles klart utkristalliserats en linje mellan moderaterna och oss andra och i vissa frågor mellan vänsterpartiet kommunisterna och oss andra. Jag skall därför inle, som man kanske tvingades göra förr i världen, ge en översikt av frågan, belysa alla aspekter på den och tala om allt vad vi tycker och tänker på de olika avsnitten. Det är helt överflödigt, därför att del har andra talare redan gjort.

Utskottets ärade ordförande noterade alt vi i utskottsmajoriteten har gjort en del uttalanden och lagil en del initiativ, och hon framhöll några. För min del är jag särskilt glad över atl ulskollel har posiiivi behandlat den fråga som aktualiserats i en motion av fru Lewén-Eliasson m. fl., nämligen de äldres bostäder. Del var ju ell bra tag sedan man senast försökte få en samlal grepp om bostäder och samhällsplanering för de äldre. Vi har nu inle föreslagil en utredning av den vanliga typen, utan vi vill ha en genomlysning av frågan för atl få utgångspunkter för alt bedöma vilka krav som kan ställas i sammanhanget. Sedan är del möjligt att detla kan få som följd en del speciella utredningar.

Utskottet har alltså välkomnat motionen, och vi har försökt föreslå ett sätt att tackla frågan som både samordnar fakta och ger nya uppslagsändar.

Utskottets ordförande talade för den enda reservation som centerpartiet står för. Jag vill inle säga all jag kan slälla mig bakom alll som sägs i den reservalionen, men jag saknar all lust atl polemisera emot den. Det är myckel i den som jag privat lycker är alldeles riktigt, men inom utskoltsmajorilelen har vi sagt oss att med det säll som man bör arbela med dessa frågor måste man ha litet mera erfarenhet på området och låta i vanlig ordning regeringen utnyttja sin normala rätt atl begrunda utredningsbelänkanden och remissbehandling av frågor. Det finns en aktivitet på området som gör all man kan förvänta all frågan nu är föremål för en samlad bedömning inom regeringen och att det blir effekter av del.

Del finns resurser som inle utnyttjas, exempelvis boendemiljödelegationens 30 miljoner, av vilka endasl 17 miljoner har sökts och bara någol över 3 miljoner beviljats - på ansökningar som ligger inne sedan förra sommaren. Det är siffror som pekar på bekymmer med handläggningen av dessa frågor, som jag tycker atl ulskoltels ordförande belyste på ett mycket intressant säll.

Bosladssociala delegationen, som också jobbar pä det här fältet, har tillfört debatten helt nya fakta. Den har försökt och lyckats - inte i det här huset naturiiglvis men i andra sammanhang, i kommunala församlingar osv. - fä bort de partibundna, förutfattade meningarna om orsakerna till och medlen atl undanröja de besväriigheter som kan finnas i vissa bosiadsområden, t. ex. de sociala besvär som förknippas ibland med tomma lägenheter och ibland med andra faktorer. I allmänhet älskar man atl knyta dem till den bostadspolitik som har förts.

Här har verkligheten förts in i diskussionen pä etl sätt som jag tror kommer alt avsevärt hyfsa denna. Personligen ser jag fram emot en omprövning i dess helhet av delegationernas erfarenheter och också av de betänkanden som föreligger frän bostadsuiredningarna. Jag har alltså inget behov av all polemisera mot ordföranden pä den här punklen.

Herr Danell höll sig självklarl lill de värderingar i bostadsfrågan som är moderata samlingspartiets. På den punkten hyser alla andra här i huset en i förhållande till moderaterna hell avvikande mening. Vi vill inle alt bostaden skall vara en handelsvara jämställd med allt annal som säljs på den kommersiella marknaden där man kan säga alt konkurrensen är ell bra medel alt hälla tillbaka priserna. Vi anser att god boslad är en social nyttighet och en social rättighet. Vi satsar stora ekonomiska resurser och använder samhällsapparat och lagstiftning för att se lill alt människor får bo efter sina behov och inte efter sina resurser.

Det är det som gör skillnaden mellan oss och moderaterna. Det är litet svårt alt förstå hur man skall kunna la bort subventionerna, som moderaterna föreslär, och införa marknadskrafternas fria spel, men inte höja hyran, som herr Danell sade. Ni anger själva att subventionerna

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

7 Riksdagens protokoll 1975/76:117-118

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

utgör 30 96 av kostnaderna, men talet ligger nog närmare 40 96 eller ännu högre. Vid beräkningen 30 å 40 96 utgår man ifrån all de räntor som bosladslåneiagarna i dag behöver betala till långivarna är marknadsräntor, men det är det inte. Låneräntorna är styrda av länemyndigheterna och bestämda av riksbanken och bostadsslyrelsen tillsammans. Högre räntor för bostadslån godtas inle, och längivarna är skyldiga all ge lån till bostäder. Del är alltså inte fråga om marknadsräntor. Sädana skulle säkerl vara avsevärt högre, och därför skulle alltså räntekostnaderna öka med betydligt mer än 30 eller 40 96.

Vad beträffar talet om mer konkurrens är del ju inte fråga om annat än att om de enskilda byggnadsförelagarna hade lust och intresse av atl konkurrera på marknaden med bra bostäder, kunde de göra det -bygga bättre bostäder lill lägre priser än vad samhällel ställer krav på vissa företag att göra. Det finns inget hinder för det. Den konkurrens som herr Danell önskar fä fram går ul pä all de som bygger och äger hus skall fl tjäna sä mycket pengar som möjligt i den bristsituation som alltjämt kan föreligga och med det behov som människorna har atl bo bättre. Konkurrensdebatien i denna fråga kännetecknas då inte av någon större klarhet. Jag tror all herr Danell skulle vara betjänt av atl fundera igenom hur del skulle se ul om man pä marknaden släppte loss del privalfinansierade byggandet så all den som ägde fastigheter och byggde hus kunde ta ul de priser han ville la ut. Del blev säkeriigen inte konsumenterna som tjänade på del.

Herr Danell säger all man på sikt skall ta bort kapitalkostnaden för subventioner, och därigenom skulle man kunna sänka skatten. Nu är det så atl sänkta skaller i regel är lill mer glädje för de välsituerade än för dem som har låga inkomster, medan subventioner av bostadskostnader oftast är till mer glädje för dem som har lägre inkomster; de som inle har låga inkomster har inle samma iniresse av subventioner. Det föreligger alltså inle den parallellild mellan de tvä åtgärderna som herr Danell vill ge sken av.

Moderaterna föreslär alllsä all man "på siki" skall la bort subven-tionsinslagel, men moderaterna talar inte om hur man skall utforma gäldränleavdragel för ägandet av den egna lägenheten. Del måsle innebära inle bara alt man återgår till den gamla orättvisan som vi med 1974 års riksdagsbeslut försökte eliminera, utan det betyder att man går till en ännu hårdare marknad, där de som bygger ell eget hem kommer atl bo billigare ju dyrare huset är, ju slörre lån de har. ju högre räntor de betalar och ju högre inkomster de har - bo billigare på samhällets bekostnad. De andra får finna sig i all betala vad fastighetsägarna vill ta ul av dem. Del är en underlig framtidsvision vi kommer att fä se förverkligad om herr Daneils yrkanden här vinner riksdagens bifall -vilket de naturligtvis inte kommer all göra.

Vidare berörde herr Danell - litet "svinakligt" skulle jag vilja säga - några bilder, bl. a. ur en artikel av Gunnel Farm i "Morgonbris", en arlikel som jag har läst med stort intresse och som herr Danell borde

läsa och inle bara ägna sig ät bilder. Artikeln illustrerar ju klart vilka bekymmer som finns i de smähusgdlon som mark- och byggspekulanter har låtit växa upp omkring storstäderna och där en normal familj inle kan leva ell gott liv, där framför allt den nya synen på familjens säll atl fungera - som innefattar rätten för alla att yrkesarbeta - oavsett kön, möjlighet all ha barn och tillgång till barnomsorg och över huvud lagd en social service som fungerar - inte tillgodoses, områden där det är långt till arbetsplatsen, dåliga kommunikationer, långt till skolor och social service.

Del är detla artikeln illustrerar och som alltså avses med råttfällan. Jag tror alt del hade varit värdefullare om herr Danell hade citerat artikelns innehåll och inle bara ägnat sig ål bildsludier.

Herr Danell talar om krångliga läneregler. Visst finns del sådana, men jag hade nästan troll alt vi inte skulle höra någonling om det i är, eftersom herr Danell var med om atl i den här kammaren fatta etl beslul som slår alla rekord i krånglighet och som innebär krångel inte bara för dem som bygger och förvallar husen ulan framför allt för dem som skall bo i husen. Jag avser bestämmelserna om mätning av varmvatlenför-brukning inom ett hus, som bara kan ske genom flödesmätning med hjälp av insirumeni som ännu inte är bra utformade. Man har heller ännu inle diskuterat hur man skall klara debiteringen på varie enskild hyresgäsl. Del är lätt att se framför sig vilka tvister det kommer att bli mellan hyresgäster och fastighetsägare om del belopp som skall belasta var och en när man skall dela på kostnaderna för varmvaltenförbruk-ningen - del heter sä, men i realiteten blir del hela vattenförbrukningen.

Ni, på borgerligt håll har här av någon speciell och egendomlig anledning enat er om detla, och jag räknade inle med att någon som var med om att falla det beslutel skulle lala om byggkrängel. Vill herr Danell ha en deklaration kan han få den: Personligen har jag den meningen - och jag vel att del är den meningen som styr det politiska handlandet i del parti jag tillhör - alt regler och bestämmelser är lill för ett speciellt ändamåls skull. Om man måsle styra vissa krafter i samhället i en viss riklning inför man regler och bestämmelser. När del inte behövs lar man bort dem. Om herr Danell har lyssnat till diskussionen i utskottet och i kammaren vel han all vi nu har sagt all vi tror alt man snart kan slopa de lånebestämmelser som går under beteckningen lånetaket, därför atl konkurrensen pä byggnadsmarknaden ger tillräcklig garanti för ell byggande lill lägsta möjliga pris; de bestämmelserna var ju en garanti för att inle samhällets pengar skulle utlånas lill dyra hus. Del lånesyslemet har naturligtvis irriterat många när det har varit i funktion. Men vi är beredda att la bort del. Del har överlevt sig självt, och del måste finnas smidigare vägar atl klara dilhörande problem.

Del skulle vara intressant att utveckla de markfrågor som herr Danell tar upp, men vi kanske får andra tillfällen lill diskussioner. Markfrågan dyker upp på mänga områden under riksdagsbehandlingen av olika ärenden.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

100

Jag vill notera en liten lustighet när det gäller moderaternas relation till kreditmarknaden. De har alltid varit arga för alt bosladslångivningen har varit prioriterad. Det ständiga temat har varit all den skall ut i konkurrens med annan långivning. Men plötsligt lägger man sig vinn om en ökad prioritering av bosladslångivningen. Vad gäller det då? Del gäller inle tillförseln av pengar till bostadsmarknaden för byggande av nya och bättre lägenheter, ulan avsikten är atl pengarna skall användas för all köpa och sälja gamla kåkar. Därvidlag vill man prioritera finansieringen av fastighetsköp - för att öka omsättningen på på fastighetsmarknaden. Jag tycker all del är rätt betecknande.

Bostadsrätt är ett nyvunnet intresse för moderaterna. När man talar om den döljer man den egentliga avsikten - som herr Strömberg i Botkyrka talade om och som man motionerat om - nämligen all främja del enskilda ägandet av lägenheter i fierfamiljshus. Man talar i slällel om bostadsrätt, som väl har större social status. Vi socialdemokrater, centerpartisterna, folkpartisterna och kommunisterna tillsammans är engagerade för att bostadsrättsföreningar skall kunna bildas så långt människor vill. Vi lycker atl lägenhet med bostadsrätt är en bra bostadsform. Jag är själv bostadskooperatör, och det är herr Danell också, såviii jag vet - även om han kanske är nödd och tvungen därtill medan jag är del av övertygelse. Lägenhet med bostadsrätt är en bostadsform som passar mig, men den passar inte alla.

Vi har i det här huset fallat beslul som på många områden gynnar bostadsrätten. 1 % av insatsen behöver bara betalas i dag. Det är alltså fritt fram för praktiskt laget alla att vara med i en bostadsrättsförening. Vi har skapat nya möjligheter när det gäller lån för att överta lidigare statligt belånade hus. Nu öppnas möjligheten, genom ingängsvärdebe-låning, till bosladsrältsbildningar i del äldre beståndet. Men moderaterna vill förändra insatsen från 1 96 till 5 96. Sedan skryter ni om atl del är ni som vill gynna bostadsrättshavarna, när ni vill försämra länevillkoren för dem. Jag tror att det vore bra om man tänkte lilel mer på sambandet mellan tidigare ståndpunkter, som alltjämt kvarstår i reservationerna,, och de nya påfunden och nya modeorden.

Herr Strömberg i Botkyrka är rejält kluven i tvä delar i den här frågan. Han talade om bekymren i kommuner med sociala problem i sina bostadsområden, med lomma lägenheter och andra bekymmer, och jag instämmer där helt i hans beskrivning, som var mycket förnämlig. Den var bra som polemik möt herr Danell, och jag behöver inle tillägga någonting till den. Ta t. ex. del förhållandel alt man i 20 96 av landets lägenheter placerar 100 96 av de sociala problemfallen, eftersom de privata fastighetsägarna inte tar emot dem. Herr Strömbergs bild av hur del ser ut i detta avseende var talande nog.

Herr Strömberg tog vidare upp tvisten om etl hyreshus i Slockholm och ville ha svar på en fråga. Sådana svar får väl lämnas i Stockholms stadshus. Visseriigen har man i Stockholms stadshus pretentioner på atl tala rikspolilik och lånar termer från denna, men inte skall vi väl föra

in Stockholms kommunalpolitik i diskussionen här? Jag tror att vi skall betacka oss för del. Det är kanske en göteborgsk synpunkt, men jag tror att den har värde rent allmänt.

När del gäller bostadsbyggandet, speciellt i vad avser flerfamiljshusen, kan inte det kortsiktiga intresset och den enskilda hyresgästens önskemål just i dag få styra produktionen. De kan inte heller styra omvandlingen av samhället. Det måsle vara mera översiktliga och långsiktiga bedömningar - kåkarna skall slå i 60-70 år - som avgör hur bostäderna skall fungera exempelvis i en saneringsplan, inte de kortsiktiga intressena. Det går inte att låta de enskilda individernas syn på bostaden styra vad som sker i samhället. Man ianspråktar ju inte bara egna resurser utan även alla andras för vägar, vatten, avlopp, kommunikationer, skolor och social service. De avvägningarna skall ske på samhällsnivå. Individen ställer anspråk på kollektivet, och det måste säga hur resurserna får användas.

Detta gör att jag inle vill lägga mig i den frågeställning som uppstått belräffande ell hus på en speciell gala i Stockholm - den må man lösa i Stockholms stadshus. Principiellt måste ombyggnaden av ett samhälle ske med längre perspektiv än den enskilde hyresgästens. Denne bor ofta kvar i bara fem, sex eller sju är, och sedan flyttar det in nya personer. Om samhället har iniresse av att ge medborgarna bättre kollektiv service, måste det också ha möjligheter att påverka hur denna ombyggnad skall ske.

Vad sedan gäller lånegränserna har herr Strömberg ensam -jag räknar nu inte med moderaterna - återfallit lill gamla värderingar av konkurrensen och byggnadsnäringsinlressena, medan centern varit konsekvent och hoppat av frän detta resonemang i är. Folkpartiet säger att de lånevillkor som i dag gäller inte är bra. Del kan ju sägas att det gamla parilelslånel i och för sig innebar besväriigheter för en privat fastighetsägare. Del kunde, som det heter på fackspråket, bli en negativ förräntning, vilket naturligtvis var besvärande. På sikt blev det ändå en mycket fin förräntning - att äga fastigheter exempelvis i innerstaden vel vi sedan gammalt är en säker placering.

De privata vill bygga mer pä nuvarande villkor. De är i Stockholm förargade över all de inte får bygga mera. De klagar över att de har fått för liten kvot, inte därför atl det är dåliga låneregler utan därför atl de lycker atl lånereglerna är bra. Jag tycker att herr Strömberg skulle vara litet försiktig med injektionerna från Byggnadsentreprenörföreningen.

Vad gäller ingångsvärdebelåningen är det samma sak. Där pekade herr Strömberg fortfarande på kapilalägar- och fastighetsägarintressen och sade atl de inle behandlas rättvist i denna låneform genom all de måste betala en annan ränta äh andra. Han anför i sammanhanget försäkringsbolagen som exempel. På den punkten är det en felaktighet i reservationen. Det är inget som hindrar atl försäkringsbolagen tillämpar precis samma metod som en enskild fastighetsägare kan göra. Nu väljer de andra vägar, efter-

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

101

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

102

som de bedömer sig vara mera betjänta av del. Det råder på denna punkt klar enighet mellan vpk, centern och oss om atl man skall acceptera denna skillnad, och vi har också gjort del i andra sammanhang, t. ex. när del gäller enskilt ägda småhus, hyresbostäder och bosiadsräilslägen-heter. Det vore intressant att höra om det nu har inträffat något slags sinnesförändring hos herr Strömberg i Botkyrka - eller kanske del är i folkpartiet; del får vi väl se så småningom - som gör all han nu vill vara med om att ändra på skattereglerna för dem som äger småhus. Vi är ju överens om atl de nuvarande reglerna gynnar småhusägarna. Det var vi överens om för två år sedan, och det är vi alltjämt överens om. Därför måste vi också ha olika räntesatser för olika typer av hus-ägande. Det borde vara konsekvensen. Och det är kanske del som herr Strömberg är ute efter - alltså atl se till alt vi får lilel bättre regler för gäldränleavdragen, så atl del den vägen skapas bättre likställighet mellan dem som bor i småhus och de människor som bor med bosladsrätt i hyreshus. Del vore som sagt intressant all få höra det, för del blir konsekvensen av herr Strömbergs resonemang. Jag vill då också försäkra -liksom utskottets ordförande gjorde-att vi inom civilulskoiiet är myckel angelägna om att de defekter som finns på bostadsområdet här i landei när det gäller beskattningsreglerna för dem som äger eller förvaltar bostadshus snabbt borde försvinna. Det är skönt att vela atl det på den punkten finns etl brett underlag för vår uppfattning här i huset.

Sedan sade herr Claeson att vi socialdemokrater inte vill stoppa de fula kapitalislinlressena på bostadsmarknaden och all vi inle håller de fria krafterna på marknaden i schack. Men det är ju omvittnat, bl. a. i dagens debatt, atl det är få områden där samhällel griper in så kraftigt som när del gäller produktion och förvaltning av bostäder. Där har samhället gjort stora insatser för alt hålla igen de fria marknadskrafterna, t. ex. med den statliga långivningen och med den kontroll av priserna vid upphandling av fastigheter som vi nu har men som inte fanns förr. Då var del hell andra ting som bestämde priset på en fastighet. I dag hålls det priset efter. På entreprenör- och kapilalsidan gnyr man och gnäller för den styrningen. Man har nämligen nu i de allmännyttiga och kooperativa förelagen myckel kritiska köpare till de hus som byggs. Hela markpolitiken är också full av regler för au hejda spekulation. Pressen på räntan har jag lidigare nämnt. De som lånar ul pengar, dvs. både enskilda och statliga banker, tvingas alt föra över pengar till av andra bestämda räntor på bostadsområdet. Jag tror därför man kan säga atl del är få områden där samhällel griper in så hårt som just här.

Vidare förde herr Claeson del sedvanliga resonemanget om de höga hyrorna, och del är nalurligtvis någonting som man kan lala om ulan att riskera att bli emolsagd. De flesta lycker ju alt höga hyror finns överallt. Liksom skatterna är hyrorna alllid för höga. Och herr Claeson vill införa hyresstopp, efiersom han lycker alt hyrorna nu är för höga. Jag skall villigt erkänna att han inte är ensam om det. Mänga människor i min allra närmaste omgivning för samma generella resonemang, all

hyrorna är sä höga. Men de är inle höga. Ell pris kan bara vara högt ställt i relation lill något annat. Hyresnivån i värt land i dag, sett historiskt eller selt mol andra priser eller sett mot vår omgivning, är inte hög - tack vare atl samhällel har gripit in pä hyresmarknaden. Om vi skall införa hyresstopp, så måsle vi böria med atl införa stopp på alla de tjänster som bostadsföretagens ägare i dag får betala. Priset på kapitalet hålls nere lack vare samhällets medverkan, men driftsidan beslår av tjänster som företagen köper, och där råder det inget prisslopp. Införs del prisstopp där, så blir det automatiskt prisslopp även på hyrorna. Jag tror del vore olyckligt all stoppa sä att säga bara i ena änden; det skulle få effekter som ingen av oss önskar.

Samhället sätter in 4 miljarder på bostadssidan, hälften till räntekostnaderna och hälften lill bidragskoslnaderna. Och jag blev mycket ledsen när jag hörde herr Claeson driva del djupt reaktionära resonemanget alt var och en skall kunna bo i en lägenhet efter sill behov och ulan alt vara hänvisad till bostadsbidrag. Del aren fullständigt omöjlig tanke all bygga hus här i landet till etl pris som medger all den lägste inkomsttagaren med den stora familjen skall kunna bo efter sitt behov och utan hyresbidrag. Vilken hyra skulle han få då, för atl den skulle vara skälig? Den enkla matematiken kanske ändå herr Claeson kan begripa. Det är en praktisk omöjlighet. Vi kan av olika skäl försöka hälla hyresnivån nere, men vi måste alltid ge bidrag lill de belalningssvaga människorna, som samtidigt har behov av en speciellt stor bostad. Det resonemanget är djupt reaktionärt, och jag hoppas att i fortsättningen slippa få höra det från herr Claesons sida.

Till sist bara några små kommentarer -jag har glömt all lilla pä klockan, men jag förmodar all jag redan överskridit den lid som jag antecknat mig för.

Bostadsförmedlingeli är också en sak som har passerats av utvecklingen. Om bostadsförmedlingen inle har anvisningsrätt, är den en myckel besvärlig apparat. Om man däremot kan få en anvisningsrätt som innebär all kommunen kan anvisa hyresgäster lill vilkel bosladsområde som helst - del har föreslagits i en uiredning, och jag hoppas au bostadsministern snart förverkligar del förslaget - får kommunen en möjlighet all böria komma lill rätta med de segregationsiendenser som i dag är sä belastande för samhällel, för värt eget samvete och för de människor som bor i de segregerade områdena. Om bostadsförmedlingarna får en sådan anvisningsräll kommer den all kunna placera de bo-stadssökande i vilkel bostadsområde som helst, oberoende av de bo-stadssökandes sociala belastning. Alla människor i Sverige skall ha rätt all bo hyggligt, oavsett vilka effekter del har i andras ögon.

Jag tror alltså atl bostadsförmedlingen med dess byråkratiska administration är etl passerat skede och alt den i fortsättningen inte kan vara lill någon slörre glädje. Med en anvisningsräll skulle man emellertid få möjlighet atl ge boendet ett annat innehåll än vad det har i dag.

När del gäller ell ökat hyresgäslinflylande är jag personligen starkt

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

103

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

engagerad. Jag tror på ett ökat hyresgäslinflylande, när del blir uppenbart för de boende vad det betyder och vad det kan ge för resultat ifall de får vara med och bestämma om sin närmaste omgivning. Men det skall inle komma som ett påbud uppifrån, ulan del måste komma från hyresgästerna själva. Ett ökat hyresgästinflytande skall växa fram genom diskussioner mellan hyresgästerna och deras organisationer å ena sidan och fastighetsägarna och deras organisationer å andra sidan. Del pågår nu en sådan diskussion och konkreta experiment, som jag tror på. På den här punklen tror jag inte på statlig styrning. Del gäller här de enskilda människornas vilja att vara med och ta på sig del ansvar som blir följden av att man tar över en del av beslutanderätten och förvaltningen.

Jag kan sedan instämma i vartenda ord som herr Claeson sade med anledning av sitt särskilda yttrande beträffande del som går under beteckningen särskilda hyresrabatter. Allt det herr Claeson sade var sådanl som jag själv skulle kunna säga. Del är alltså inte någon större skillnad mellan det särskilda yttrandet och utskottets ställningslagande. De särskilda yttrandena är naturiiglvis betingade av den deball som de som står för särskilda yttranden tidigare deltog i, och de är egentligen bara dt annal säll alt uttrycka utskottets ställningslagande. För egen del har jag alltså inte någonting att tillägga till del som herr Claeson sade på den punklen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till vad civilutskottet hemställt i sina betänkanden 22 och 26.

104

Fru OLSSON i Hölö (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag hoppas att utskottets vice ordförande med del stora inflytande som jag vel alt han har när det gäller bostadsfrågorna verkligen kommer all påskynda de åtgärder som behövs för att vi skall få en utveckling mot en bättre boendemiljö och en utveckling som gör det möjligt för bostadsföretagen och kommunerna all få råd att utnyttja dessa 50 96.

Del behövs erfarenheter, säger herr vice ordföranden. Vissl är del bra med erfarenheter, men vi får inte vänta på erfarenheterna så länge att miljöerna förslummas ännu mer. Behoven är alllför slora för alt vi skall ha råd att vänta.

De människor som bor i nedslitna och undermåliga miljöer känner ingen vi-anda, ulan de önskar ofta flytta därifrån. Jag tror därvidlag på dessa miljöpengar. Vi måste emellertid eftersträva atl de boende själva får en avgörande inflytande över hur dessa pengar används. Om det blir fallet, kommer vi också atl skapa den här vi-andan, som är så utomordentligt viktig i bostadsområdena.

Jag bör väl inte här göra reklam för områden där man har lyckats bra. Annars skulle jag gärna vilja göra del. Del finns ell par fastigheter i närheten av det hus där jag bor när jag vistas här i staden, där man verkligen har lyckats bra. Hyresgästerna fick själva förfoga över pengarna - del var pengar från det gamla socialstyrelseanslagd - och jag lycker

all de nästan har åstadkommit underverk.

Herr talman! Jag hoppas på en vidareutveckling, och jag hoppas all del skall bli lättare för kommuner och bostadsrättsförelag alt i framtiden förbättra boendemiljön.

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Bergman i Göteborg beskriver med förtjusning hur ensamma moderaterna är i bostadspolitiken. Del beror enligt hans uppfattning på att vi inte acceplerar tanken på alt bostaden är en social rättighet. Detta hör vi varje år, och del hade väl känts konstigt om man inle hade fått höra det nu.

Ja, vissl är vi ensamma här i fiera av de, som vi uppfattar det, principella frågorna i bostadspolitiken. Men när vi ser hur bostads- och markpolitik bedrivs ute i landet, finner, vi att man där har en klar uppdelning -och del tycker jag är det viktigaste - mellan en icke-socialistisk och en socialistisk politik. Del är ju där vi ser alt man i de borgerliga kommunerna gör mer än vad som görs i socialistiska kommuner - att man gör allt vad man kan för all följa efterfrågan, alt man försöker ha variation i byggandet och atl man på det sättet skapar bättre miljö, etc. Det lycker jag är värdefullt. Att man kräver just detta all del skall byggas som folk vill bo, alt man vill uppnå den miljö som folk eftersträvar, atl man vill få en konkurrens i byggandet, del kan vi kalla vad vi vill. Men all kalla det för en icke-social bostadspolitik och därmed påstå an man är ule efter att lillgodose intressena för en liten grupp, som inte skulle vara bosladskonsumenier, det är hell verklighetsfrämmande.

Herr lalrhan! Sedan har vi diskussionen om subventionerna. Vår politik i fråga om finansieringssystemet innebär inle i en enda lägenhet som i dag finns, all hyran kommer alt bli högre än enligt del system som vi har i dag. Vi vel att socialdemokraterna i sin valhandbok och i andra publikationer klart skriver atl moderaterna höjer hyrorna och att de t. o. m. i vissa fall vill fördubbla dem. Det är självfallet lögn. Vilkel parti skulle ens taktiskt sett kunna gå ut med ett sådant vanvettigt krav? Man säger i Vår Bostad alt vi är ute för atl höja hyrorna med 500 kr. per lägenhet. Efiersom vi faktiskt har ungefär 2 miljoner lägenheter i landet, skulle del innebära att subventionerna skulle uppgå lill ca 12 miljarder i dag, och det gör de som bekant inle. Hela den här debatten har kommil snett. Del är beklagligt all man inte skall kunna föra en principiell bostadspolitisk debatt utan atl behöva hamna så fel.

Vi driver alltså frågan om atl försöka uppnå bättre konkurrens genom alt man skall se vad bostäderna koslar. Men detta skall också ses i samband med den skattepolitik som vi bedriver - atl på lång sikt dra ned skatterna och kunna avveckla några av de subventioner som vi nu har.

Herr lalman! Det citat jag har anfört ur tidningen Morgonbris, socialdemokraternas kvinnoförbunds tidning, och de bilder jag har visat, ger en klar antydan om vad denna tidning innehåller. Där säger t. o. m.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

105

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

bostadsminislern all del hell enkelt är nödvändigl atl byggga tätare -färre småhus, fiera fierfamiljshus. Det har ingenting med att följa efterfrågan alt göra.

Hert STRÖMBERG i Bolkyrka (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Bergman i Göteborg väljer nu takliken all i repliker genlemol mig lala om någonting helt annal än del jag har talat om. Herr Bergman vill inle föra in Stockholms kommunalpolitik i debatten. Jo, Stockholms kommunalpolitik hör i fråga om Tomtebogalan hemma här, eflersom Slockholm är Sveriges slörsta kommun. Den är styrd av socialdemokrater och vpk. Här har man använt förköpslagen i stadshuset på etl sådanl sätt all man hindrat hyresgäster frän atl bilda bostadsrättsförening i den faslighet där de bor. Då hör detta hemma här, och då måste man fråga om även den socialdemokratiska riksdagsgruppen och vpk:s riksdagsgrupp är inne pä atl man på delta säll skall beskära hyresgästernas möjligheter all få inflytande över sin boslad.

Herr Bergman vill inte heller tala om orällvisan med räntebidragen. Även här talar herr Bergman om någonting annal. Jag förslår herr Bergman. Del måsle kännas litet genant för herr Bergman att försvara ett system som gynnar privatpersoner med 80 96 i marginalskatt. Men del är den situationen som vi har fåll eller hotas av all få.

Jag vill ha ell system där både allmännyttiga, kooperativa och enskilda förelag kan konkurrera på något sä när lika villkor, men jag är inle intresserad av atl hjälpa personer med höga inkomster alt få lägre skatter genom att de sanerar fastigheter här i Stockholm. Det är emellertid detta herr Bergman i sak pläderar för när han håller fast vid förslaget i utskottsbeiänkandet.

106

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Bergman sade belräffande den aktuella fasligheten vid Tomtebogalan alt den diskussionen hör hemma i Stockholms kommunfullmäktige. Jag delar väl herr Bergmans uppfattning om del, men jag vill ändå tillägga all när vpk stöder det ifrågavarande förköpet, så gör vi del utifrån principer som vi har redovisat tidigare när del gäller hyresgästernas inflytande på saneringars omfattning osv. Vi gör del också därför att vi principiellt är motståndare till privata bostadsrättsföreningar liksom till spekulation med bosläder över huvud lagd.

Vid den fortsatta handläggningen av ärendet i faslighetsnämnden och byggnadsnämnden kommer vi - och med vi menar jag vår fullmäktigegrupp i Slockholm - att verka för en manlig lägenheissammanslag-ning, för inslallering av hiss i varje trappuppgång och för att finna former för hyresgästförvallning av fastigheten som ger hyresgästerna ell inflytande som molsvarar bosladsrälisinnehav.

Vidare sade herr Bergman all del är få områden där samhället har gripit in sä kraftigt som på bosladsmarknaden. Då vill jag säga all lyvärr har samhällel och regeringen ingripii alllför litet mot de spekulations-

och vinstintressen som finns på olika områden inom vårt samhälle. De ingrepp eller försök lill ingrepp som gjorts i olika hänseenden då del gäller bostadsmarknaden betraktar jag som hell otillräckliga. Så länge man inle har gjort slut på vinst- och profilintressena - dvs. på förhållandel alt del skall tjänas grova pengar på atl folk måsle ha någonstans atl bo - kvarstår den kritik som jag riktar mol regeringen.

Herr Bergman säger också all hyrorna är inle höga - sedda historiskt och sedda mol sin omgivning, tror jag alt han uttryckte det. Jag skulle då vilja säga: Fråga hyresgästerna! Fråga vad de lycker om den hyreshöjning som de har fått under de senaste åren. Som jag sade i mitt anförande har del blivit väldigt kraftiga höjningar.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Herr BERGMAN i Göteborg (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del som fru Olsson i Hölö sade har jag ingen anledning att polemisera mot nu heller. Jag hoppas att vi tillsammans i civilutskollel kan verka för förändringar på de områden där vi har ell gemensamt intresse atl få förändringar lill slånd. Vi bör väl tillsammans kunna utgöra en kraft härvidlag.

Herr Danell känner sig ensam här - del har han klart dokumenterat - men han anser att han har folk bakom sig ule i samhällel. Han åberopar det gamla vanliga stödet från de av Skånska Cementgjuteriet styrda SIFO-undersökningarna. Dessa undersökningar syfiar ju till all understödja Skånska Cemenigjuierids iniresse av all exploatera småhus och sälja husen direkt lill dem som skall bo i husen.

Moderaterna vill inte atl man skall bygga som folk önskar bo, ulan de vill all del skall byggas enligt byggmästarnas önskemål och pä etl sätt som gör atl dessa tjänar de största pengarna. Del har alldeles tydligt klarlagts all när fierfamiljshusmarknaden inte var intressant längre, så gav nian sig på småhusmarknaden, framför allt där de kunde byggas på egen mark. Därav förklaringen till en rad av den senaste lidens ingripanden.

Sedan säger herr Danell alt ingen kommer all få högre hyra pä grund av moderaternas förslag. Hur skall ni kunna sänka skatten som ni skryter om i valpropagandan, om ni inle skall höja hyrorna genom alt la bort subventionerna? Formellt kan det gå sä till att ni inte höjer hyran i dag, men i morgon måste den höjas. När, frågar jag då, kommer hyreshöjningen som betingas av all subventionerna slopas och som gör all skatterna skall kunna sänkas? Cirkeln kan inte slutas, herr Danell. Det håller inle atl argumentera på del sällel. Ingel parti, hur taktiskt det än är, kan lyckas i försöken all ljuga ihop de här Ivä sakerna.

Till herr Strömberg vill jag bara säga följande.

Såviii jag förstår av del jag läst i tidningarna, finns det inle någol parti i Stockholms kommun som vill förhindra dem som bor på Tomtebogalan all bilda en bostadsrällsförening. Vad tvisten har gälll är huruvida ombyggnaden skall ske på del ena eller del andra sällel. Där måsle kommunen ha överhöghet.

107

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Jag ser nu all liden går ul, varför jag avstår från del fortsatta polemiserandet.

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag känner mig som sagt inte ensam, herr Bergman. Tror herr Bergman all del bara är Skånska Cementgjuteriet som vill bygga småhus och hittar på att folk vill bo så, begriper jag varför den här diskussionen ter sig sä overklig.

Det finns mängder av undersökningar all ösa ur, där folk talar om hur de vill bo. Ibland är det 86, 82 eller kanske 75 % som talar om att de vill bo på marken i etl eget hem. Del är fullständigt klart vad folk vill ha. Det kan inle råda något tvivel om vad folkviljan egentligen står för, när man tittar på alla dem som i dag köar efter ett eget hem.

Jag tror att det är oerhört allvariigt att driva en sådan politik som herr Bergman gör. Det gäller även del socialdemokratiska kvinnoförbundet i sitt material och den socialdmeokratiska fackliga rörelsen i många olika sammanhang. Det är ell hån mot alla de människor som sparar och driver på för att kunna få den bostad eller det hem de vill ha. Del är en social eller läl oss kalla det en mänsklig rättighet i värt samhälle att få bo som man vill och som man tror sig ha råd till. Det är det som är det viktiga.

Sedan säger herr Bergman att moderaterna slår och ljuger ihop sina alternativ. Del är klart att med en bred riksdagsmajoritet bakom sig kan man hoppas på att om man säger sådana saker tillräckligt många gånger så kanske folk böriar iro det.

Men vi har en princip. Vi driver en politik som går ut på etl låg-skattesamhälle. Herr Bergmans parti driver en politik om ett högskat-tesamhälle. Vi tror att vår skattepolitik går att förena med alt i nyproduktionen framöver kunna dra ner subventionerna till våra bostäder. Delta gäller inle alla de grupper jag tidigare talade om och inte heller de många åtgärder som krävs för att verkligen se lill alt alla får den boslad de är berättigade till. Detta är inga lögner, och vi menar att ekvationen går ihop.

Det vikliga är - lill skillnad mot vad som skrivs i socialdemokratisk valpropaganda - all inte höja några hyror i del nuvarande beståndet utan alt på sikt driva ner subventionerna för att folk skall se vad det koslar atl bo.

Betecknande för socialdemokraternas syn på bostadspolitiken är den debatt som fördes på deras partikongress och som vi sedan har kunnat läsa om. Där fördes hårda debatter huruvida bostadspolitiken skulle följa människornas "behov" eller "önskemål". Behov är vad myndigheter och politiker hittar på. önskemål är vad folk vill ha. Dess värre vann. efter vad jag har förstått, uppfattningen att bygga efter behov. Jag tycker alt det är förfärande för alla de människor som gör alll vad de kan för all få sin självklara rältighet, nämligen alt fa den bostad de vill ha.

108

Hert STRÖMBERG i Botkyrka (fp) kort genmäle:

Herr talman! Lål mig säga till herr Bergman: Fastigheten pä Tomtebogalan har i dag 48 lägenheter. Hyresgästerna vill sanera så alt det blir 41. Kommunen vill ha 32. För denna skillnad pä 9 lägenheter är ni beredda all ta ifrån hyresgästerna alla möjligheter alt själva ordna sina förhållanden och ha inflytande över sin boendemiljö.

Herr Bergman undvek nogsamt atl i sin replik - låt vara att del nu var av tidsskäl - svara på frågan, varför han vill konstruera ett system för sanering så all det gynnar privata fastighetsägare med höga inkomster och 80 96 i marginalskall, vilka kan utnyttja stora avdrag för att få lägre skaller. Man konstruerar samtidigt systemet så atl de enskilda företag med stort kunnande och stor erfarenhet som skulle kunna bidra lill den välbehövliga saneringen här i Stockholm slås ul och inle får vara med. Varför?

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Herr BERGMAN i Göteborg (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är en halsbrytande argumentering herr Strömberg för. Del är precis det som herr Strömbergs förslag utmynnar i. Han vill ge de slora kapitalägarna gynnsamma räntevillkor, faslän de på andra vägar kan skaffa sig goda förmåner dessutom. Herr Strömberg är hell på del klara med atl de här reformerna på skatteområdet, som vi alla vill få genomförda, inle kan genomföras i morgon. Hans förslag innebär alltså i realiteten att man dubblerar vinsterna för dem som har det gott ställt förut.

Herr Danell uttryckte sig nog galet när han sade att det inte i det nuvarande beståndet kommer all höjas några hyror. Han kanske ändrar det i protokollet, men så sade han. Jag måste då säga alt i sä fall har herr Danell inte läst på moderaternas yrkande. En av effekterna av det är att hyrorna i det bestånd som finns kommer att höjas i en annan takt än den som riksdagen beslutat om.

Jag flck inget besked om när den hyreshöjning träder in som blir en följd av att man lar bort de subventioner som ni vill ta bort. Vid vilken tidpunkt träder den in? Är del i morgon, i övermorgon, om en månad, om etl år? I dag sker del alltså inte. Det är klart att man har långa kontrakt och sä, men när kommer del atl ske?

Herr Danell talar om att bo som man vill. Det fungerar ju inte så. Vi har inte etl sådanl samhälle all var och en kan säga: Nu vill jag ha det så här, och därmed etablera sig och bygga sill hus så. Att bo är inte bara att ha fyra väggar omkring sig. Del är att ha många andra saker, gemenskap med en omgivning, med ett kollekliv. Det är där man måste ta i anspråk andras resurser, och andra vill då vara med och bestämma om hur det skall se ut i omgivningen där man skall bo.

Vi har hävdat alt människorna så långt möjligt skall få välja den bostadsform de vill: markbostad, flerfamiljshus, vad det nu kan vara. Men upplåielseformerna skall vara neutrala, så alt människorna inte söker sig till en speciell upplålelseform, som varit den vanligaste hittills när

109

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, rn. m.

det gäller småhusen, vilken då markspekulanier och byggspekulanter hänsynslöst utnyttjat och därmed skapat bostadsområden som är undermåliga. De blir en belastning för människorna och det samhälle där de finns. Del är del vi måste göra någonting åt, förr eller senare, trots all det egentligen är de som spekulerat och tjänat pengarna på del som skulle betala den sociala service som måsle till för all avhjälpa de brister som finns där.

Jag tycker atl människor skall fä bo som de vill så långl samhällel orkar med del. De skall också ta konsekvenserna av del samhälle de skapar med sitt bostadsbyggande, och de konsekven.ser som det innebär.

Herr förste vice talmannen anmälde att herrar Strömberg i Botkyrka och Danell anhållit atl till protokollet fä antecknat atl de inte ägde rätt till yllerligare repliker.

Härefter tillkännagav herr förste vice talmannen atl anslag uifärdais om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

110

Hert OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr lalman! Jag vill gör en kommentar till det lidigare replikskiftet.

Herr Danell försökte göra gällande all del finns etl motsatsförhållande mellan å ena sidan den sociala bostadspolitik som vi i bred enighet har beslutat här i riksdagen och å andra sidan den politik som partierna står för ute i kommunerna, där de icke-socialistiska partierna skulle sträva efter en varierad tillgång på bostäder, boendeformer och miljöer efter människors önskemål och behov. Jag tror det är viktigt att i det sammanhanget konstatera att den politik som vi står för på riksplanet inte är någol hinder för en sådan politik som förs på del kommunala planet.

Herr talman! Jag tänker något kommentera den tekniskt sell ganska komplicerade frågan om bränsleklausuler, som behandlas i civilutskoitets betänkande nr 26. Herr Claeson och jag har här reserverat oss mot ul-skoiismajoriteiens förslag.

Bortsett från de tekniska komplikationerna är frågeställningen ganska enkel: Är det rimligt att tiotusentals hyresgäster, främst i Storstockholmsområdel, i sina dryga hyreskostnader skall behöva inkludera också över-kostnader för bränslet? Det blir nämligen följden vid tillämpningen av Stockholms faslighetsägareförenings s. k. inklusiveklausul. Uppgifter tyder klart på all hyresgästerna ofta belastas med bränslekostnader som överstiger de faktiska uppvärmningskostnaderna. Del finns ingenting i lagstiftningen i dag som förhindrar en sådan konsekvens, läl vara all den inte inträffar i samtliga de fall där inklusiveklausulen används. T. o. m. när lotalhyran efter jämförelseprövningen enligt 48 S hyreslagen godtagits kan, som herr Claeson lidigare har nämnl, bränsleklausulen leda till all hyran höjs även över denna godtagna nivå. Detla nämner vi också i vår reservation.

Om det inle strider mot god sed i hyresförhållanden eller på annal

salt är obilligi kan andra hyresvillkor än hyrans storlek eller hyres- eller Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

uppsägningstidens längd föreskrivas i avtal. Enligt 19 a i; hyreslagen skall hyran för bostadslägenhet bestämmas lill belopp i hyresavtalet. Men undantag har här gjorts för kostnader som avser lägenhetens uppvärmning, varmvatten, elström eller avgifter för vatten och avlopp. Bränslekostnaden kan alltså antingen bakas in i hyran - s. k. inklusivehyra eller tolalhyra - eller las ut särskilt - kallhyra eller s. k. exklusivehyra - baserad på faktiska kostnader för bränslet.

Stockholms faslighetsägareförenings s. k. inklusiveklausul innebär i realiteten atl bränslekostnaden varierar med priset fördel använda bränslet men utan hänsyn till vad som faktiskt har förbrukats. Beräkningen grundas pä dt särskilt underlag som, om del är för högt upptaget, leder lill för höga bränslekosinader. Är det för lågt upptaget leder del naturiiglvis lill för låga bränslekostnader. Underiagel baseras på bränsleåtgången i del aktuella huset under åren 1937-1939. Dagens oljepris omräknas enligt en särskild faktor till priset per hektoliter koks. Kokspriset minskas med den del av värmekoslnaden som ingår i den s. k. grundhyran. Enligt överenskommelse mellan parterna på hyresmarknaden har den s. k. grundhyran satts till 32 kr. per kvadratmeter för hus med centralvärme och varmvatten. När oljepriserna stiger, stiger alltså del procentuella värmetillägget. Om underlaget är för högt upplagd från börian, ökar som sagt därmed överuttaget.

Förhandlingar mellan parterna i Stockholm om en ändring av dessa bestämmelser har brutit samman utan att uppgörelse nätts. Hyresgästerna i Storstockholm har därefter skrivit lill regeringen och begärt en ändring i hyreslagen som skulle hindra inklusiveklausuler. Regeringen har i sin lur slussat ärendet vidare lill hyresrällsutredningen, som arbetar med frågan om legal räll lill förhandlingar för hyresgäster. Utredningen påpekar att en sådan ordning skulle ge "andra möjligheter atl påverka utformningen av här aktuella klausuler".

Det konstaterandet kan naturiiglvis vara rikligt, men vi vet mycket litet om när de möjligheterna kommer att finnas. Nuläget med inklusiveklausuler i den här regionen innebär för det första i många fall överuttag av bränslekostnader, för det andra ingen stimulans eller press för lägre energiförbrukning, för det tredje ett för den enskilde hyresgästen utomordentligt svårbevakat system och för del fjärde orättvisor mellan hyresgäster som bor i jämförbara lägenheter. Därför begär vi centermotionärer i motionen 1938 atl inklusiveklausulerna förhindras och an regeringen lägger fram förslag härom. Motionsyrkandet har följts upp i reservalionen 6 av herr Claeson och mig, och jag yrkar bifall lill den reservalionen.

Hert OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! En statlig bostadsbank, som skulle kunna svara för loialfinansiering av bostadsbyggandet genom inräiiandel av enheislån, är en angelägen sak. Genom statliga enhetslån skulle byggnadskreditiven

111

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

112

med sina höga räntor bli obehövliga liksom systemet med olika lån i olika kreditinrättningar. Ryckigheten i kreditgivningen skulle kunna avskaffas.

Det nuvarande systemet för bostadsbyggandets kredilförsörining är en kvarleva från det renodlade spekulationsbyggandets tid, då den färdiga produkten i de fiesta fall överiäls till hugade spekulanter-fastighetsägare, som i samma ögonblick de förvärvade fastigheterna lyfte av de dyrare byggnadskreditiven och placerade dessa i nya långfristiga lån. Ansvaret för bostadsproduktionen låg helt i händerna på privata intressen, och uppsplittringen i små enskilda projekt hade sin motsvarighet i finansieringen, där mänga små banker och kreditinstitut svarade för del behövliga kapitalet.

Dagens situation är annorlunda. De s. k. risker som dåtidens speku-lalionsbyggare ansåg sig la med hänsyn lill osäkerheten all få sälja huset när det var färdigbyggt finns icke i dag.

I dag är samhället ansvarigt för bostadsförsöriningen främst genom den statliga långivningen och genom att kommunerna har all svara för den kommunala planeringen. Del förhållandet atl samhällel är ansvarigt för bostadsförsörjningen återspeglas dock icke i kreditförsörjningen.

Kritiken mot del nuvarande kreditsystemet gäller såväl erhållande av byggnadskrediiiv som de senare avlyften. Vidare måste man så småningom omplacera länen i form av botlen- och sekundärlån, vilka söks var för sig i skilda kreditinstitut - en ordning som i dag saknar en rimlig motivering och också medför onödiga ränteutgifter för lånlagarna, dvs. kostnader som i sista hand får betalas av hyresgästerna-bostadskonsumenterna.

Frågan om en statlig loialfinansiering av bostadsbyggandet är ingen ny fråga. Redan i början av 1940-lalei, då bostadsbyggandet låg på en bollennivå, diskuterades frågan i regeringen i syfte atl trygga en byggnation av den omfattning som statsmakterna ansåg möjlig. Vänsterpartiet kommunisterna har under många år väckt motioner med förslag om en statlig loialfinansiering av bostadsbyggandet, förslagsvis genom inrättandet av en statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank.

Dessa motioner har dock avvisats av riksdagens majoritet, även om vi under senare är kan konstalera atl man i ord sagt sig vara överens i de skrivningar som förekommit i utskollsbetänkandena.

Vi har i våra motioner hävdat: Om staten ginge över lill en utsträckt kreditgivning ända ned lill botten i form av etl enda bosladslån med en räntesats och en amorleringsplan, skulle detta självfallet varken öka eller minska de kreditresurser som tas i anspråk för bostadsbyggandet. Fördelarna skulle emellertid från bostadsbyggandets synpunkt vara väsentliga. Det nuvarande byggnadskreditivsystemei kunde helt avskaffas och ersättas med förskott på redan beviljat lån. Den kontroll som nu utövas avde kommunala och statliga organen för bostadsbyggandet, bl. a. med hänsyn lill de statliga lånen, borde självfallet vara till fyllest även om statslånet förvandlades lill ett tolallån. Allt krångel med avlyft och

placering i olika kreditinstitutioner vore med en sådan ordning ur väriden. Statsmakternas beslut om bostadsbyggandet kunde följas i praktiken.

Vänsterpartiet kommunisterna delar inte regeringens tilltro till möjligheterna att via överenskommelser med privatbankerna uppnå en tillfredsställande lösning på problemen om bostadsbyggandets finansiering. Vi är i stället för en övergång till statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar genom en statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank som tillhandahåller kapital till låg och fast ränta. Jag kan nu upprepa de krav som vi ställt under tidigare riksdagar i samband med att vi har behandlat propositioner från regeringen, då vi har krävt att man skall ha en ränta pä 3 96 för bostadslån till hyresfastigheter och 5,1 96 när det gäller villabyggnation och att man skall öka amorteringstiden till 60 år. Ett genomförande av detta förslag skulle på ett avgörande sätt bidra till att nedbringa byggnadskostnaderna och kapitalkostnaderna och därigenom åstadkomma lägre hyror i framför allt nyproduktionen.

Med detta yrkar jag bifall lill reservationerna 4 och 5 b vid civilutskottets betänkande nr 22.

De förbättringar som under senare år genomförts då det gäller kommunernas möjligheter att tillgodose sina markbehov har inte löst frågan om kommunernas möjligheter att bedriva en aktiv markpolitik och tränga tillbaka privatbyggmästare, byggmaterialproducenter och med dem lierade bankintressen. 1975 års vårriksdag fattade beträffande markförvärvslånen beslut som innebaren klar försämring av kommunernas möjligheter au fullfölja intentionerna med markvillkoret.

Beslutet om en förkortning av amorteringstiden för lånen från tio till sju år har avsevärt försvårat för många kommuner att satsa på en utbyggnad av markreserver, saneringsverksamhet, samhällsplanering och plangenomförande. Lånevillkoren bör därför nu förändras så att amorteringstiden ökas från sju till femton år, och den amorteringsfria liden bör föriängas från två till fem år. Införandet av markvillkoret bör kunna medföra att storleken av markreserven kan minskas något, och kommunen har genom markvillkoret större möjligheter att åstadkomma en önskad markfördelning. Markvillkoret ger emellertid inle kommunen ökade möjligheter att besluta om att en investering skall görais, om man inte förfogar över marken. Därför kommer det alltid att kvarstå ett behov av att kommunerna förvärvar mark.

Tillämpningsområdet för markförvärvslångivningen borde utvidgas beträffande ändamålsbestämningen för saneringsfastigheter så atl begränsningen till bostadsändamål endasl kommer alt avse sådan fast egendom som behöver rustas upp. Del skulle innebära att samma regler i detta avseende skulle komma att gälla som för fastigheter i exploateringsområden. Med en sådan ändring skulle kommunernas möjligheter att klara större saneringsobjekt öka, även om den framtida användningen inte omedelbart kan fastställas för ett markområde i dess helhet.

De lånemedel som står till förfogande föreslås i budgetpropositionen

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

113

8 Riksdagens protokoll 1975/76:117-118

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

ökas med 25 milj. kr. till 175 milj. kr. Vi ifrågasätter med hänsyn till den redovisning av lånebehovet som skett och mol bakgrund av förslaget om utvidgningen av lånemöjligheterna om dessa medel kommer all räcka, och vi har därför i en motion lill årets riksdag föreslagil atl fonden skall ökas till 250 milj. kr.

Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall till reservationen 17 b vid civilutskoitets betänkande nr 22.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

114

Hert JADESTIG (s):

Herr lalman! Knappast något annal land kan uppvisa en så snabb och bred utveckling av bostadsstandarden som vårt. Vi ligger i internationell topp när det gäller nybyggnad, bostadsutrymme, lägenheternas standard saml sanitär ulrusining osv. Våra hyror tål också mycket väl atl jämföras internationellt.

Vår bostadspolitik har under årtionden varit inriktad på att komma till rätta med bostadsbristen. I dag har en och annan kommun ell överskott på bostäder. Glädjande nog synes vi vara i en period där antalet lediga lägenheter har kunnat pressas ner - låt vara i en alltför långsam takt - men överskottet minskar i alla fall.

Andra problem har uppstått, bl. a. segregation, dvs. uppdelning av de boende efter sociala, ekonomiska och åldersmässiga linjer. I viss mån träder en dålig allmän boendemiljö fram i åtskilliga äldre bostadsområden, men inte enbart i områden med flerfamiljshus utan också i småhusområden.

Ett annal problem som tyvärr har förstärkts under senare år är de långa avstånden lill service och arbetsplats frän många bostadsområden - inte minst gäller det de under senare år byggda småhusen i förtätade bostadsmiljöer.

Trångboddheten har minskat. Detta kan vi med glädje konstatera.

Under de senaste åren har småhusbyggandet ställ i centrum. Det är för många en bra boendeform. För andra är hyreshusboende bättre. Herr Danell talade sig mycket varm för småhusbyggandet, som i sig självt kan vara rätt varierande vad gäller storlek-. Men han hade inte ell enda gott ord att säga om dem som bor och vill bo i flerfamiljshus. Personligen skulle jag inte kunna tänka mig alt bo i ell småhusområde. Jag tycker flerfamiljshuset har alla positiva fördelar och ytterst få nackdelar. Men vi har en utveckling f n. där nyproduktionen av hyreshus varit alltför begränsad. Detta hämmar naturiiglvis alla de människor som efterfrågar denna boendeform, och det hämmar framför alll utvecklingsarbetet.

En utveckling i miljö och standard av flerfamiljshusen är nödvändig för atl ge alternativ lill den samhällsbyggnad vi" i dag upplever med en omfattande småhusproduklion. I annat fall kan vi riskera all våra möjligheter lill ett samhällsbyggande till stöd för de slora samhällsgrupper

som har dessa önskemål och behov inte uppfylls. Jag har svårt att tänka mig en samhällsulbyggnad i framtiden utan flerfamiljshus, som ger möjlighel lill bra service, god bostad, goda kommunikationer, närhet till arbete och gemenskap och tillgång lill olika lägenhetstyper - stora som små. Det finns en stelbenthet som vidlåder vårt statliga lånesystem och som, åtminstone på sikt, kan verka hämmande på utvecklingen av fier-familjshusboendel. Framtidens hyreshus måste få del av småhusets kvaliteter, t. ex. småhusets uterum och dess friare planlösning. Därmed kombineras detta med flerfamiljshusets större bekvämlighet och chans till bättre service.

I dag är en sådan utveckling glädjande nog på gång - personligen har jag kunnat följa ett projekt från första idéskissen fram till i dag färdiga bygghandlingar. Jag vet att det flnns många människor som anmält sitt intresse för projekt av den typen. Det här huset har t. ex. en terrass för varie lägenhet med en yta av 26 m', dvs. större än ett ordinärt vardagsrum. I markvåningen finns i varje hus utrymmen för tvättstuga, förråd, hobbyrum, bastu och gillestuga. Ett stort utrymme lämnas oinrell för att de som fiyltar in själva skall kunna inreda det. Men ekonomiska medel för detta finns avsaUa och ingår sålunda i kostnaden för objektet.

De speciella kvaliteter som finns i de här husen innebär att produktionskostnaderna inte ryms under del lånetak som gäller för belåning av traditionellt utformade fierfamiljshus. Länsbostadsnämnd och bostadsstyrelse ansåg sig inte kunna godkänna att den här bostadsrättsföreningen fick statliga lån. Efter framställning har nu regeringen beslutat att statliga lån skall utgå. Projektet kan nu genomföras till - som jag hoppas - rimligare boendekostnader. I ett större bostadspolitiskt sammanhang kan alltså sådana här projekt på olika ställen i vårt land vara mycket betydelsefulla.

Den slelbenthet som nu vidlåder det statliga lånesystemet kan verka hämmande på en utveckling av flerfamiljshusboendet. Genom att inte i slörre ulsiräckning ge lån till de verkliga kostnaderna i bostadsbyggandet motverkas också den av riksdagen fastlagda bostadssociala inriktningen för det statliga stödet. Hyrorna blir högre om man i stället för ett statligt lån med 3,9 % ränta måsle ta ett vanligt lån till kanske 17 % ränta inkl. amortering. Men, som sagt, nu har utvecklingsprojektet kommit i gång. Insatt i ett större bostadspolitiskt perspektiv kan regeringens beslut visa sig innebära en vändpunkt i synen på flerfamiljshusboendel.

Herr lalman! Det har nästan blivil en tradition att i denna bostadspolitiska debatt argumentera och informera om problem i de kommuner som drabbats av ett stort överskott av lägenheter. Sin vana trogen kommer moderaterna med reservationer i de här frågorna. Argumenten är de gamla vanliga och anförs denna gång i'reservationerna 12 och 13 - de gäller dels hyresförlustlånen, dels beslutanderätten i ärenden om eftergift.

Man hävdar alltfort att de kommuner som drabbats av deras bostadsföretag inte vidtar kraftålgärder för att lösa frågorna, utan i vetskap om de statliga stödåtgärder som finns endast låter allt rulla utan egentligt

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

115

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

ansvar. Man hänvisar till sin partimotion, vars argumentering i själva sakfrågan inte berör orsakerna till atl vissa orter har fått dessa problem. Man bara konstaterar att problemen finns och att de inle är lösta. Man tror uppenbariigen att man kan lösa dessa frågor med någon form av engångsinsats. Tänk om det vore så enkelt, herr lalman!

I civilutskottets betänkande argumenterar majoriteten med faktaunderlag. Man visar - som jag tidigare sagt - att det totala antalet "outhyrda lägenheter" i landei glädjande nog har minskal under det senaste året, och detta ganska markant. Minskningen har nalurligtvis skett i kommuner där arbetsmarknadssituationen varit relativt god och sålunda en befolkningsökning har kunnat ske. I kommuner där man inte har någon befolkningsökning och där man alltså har kvar dessa "överskott" har naturligtvis utvecklingen inte varit lika positiv.

I fjolårels debatt - när en likartad reservation också fanns - ägnade jag mig rätt utföriigl åt att ge bakgrunden och orsakerna till atl en kommun hamnade i denna överskottssituation. Jag hänvisar lill den debatten och upprepar sålunda inte argumentationen, men den är alltfort likartad.

Jag tycker att man gör det enkelt för sig när man påstår att kommunernas lättsinne är orsaken till problemet. Skulle de moderata tankegångarna vinna riksdagens öra, vad skulle det då betyda för en ort som t. ex. Hallstahammar där jag bor? Ja, hyresförlustlånen skulle vara tidsbegränsade och hyreseftergiflsmöjlighelerna en saga blott. Del skulle innebära att kommunen ensam fick bära en mycket slor ekonomisk börda.

Hallstahammar har redan satsat ca 10 milj. kr. pä de outhyrda lägenheterna. De direkta bidragen var uppe i över 8 milj. kr., och vi är medvetna om att vi i den kommunala budgeten måsle ha dessa stora belastningar åtminstone t. o. m. 1980. Vårt kommunala bostadsbolag har en låneskuld till kommunen på något över 4 milj. kr.

För oss betyder hyresförlustlånen och möjligheten till eftergift och räntebefrielse oerhört myckel. Vi hoppas naturiiglvis att låne- och efler-giftsstödet skall ändras i framtiden så atl det statliga stödet helt får formen av bidrag. Vi tycker faktiskt att det kan vara en rimlig förhoppning. Vi vel att det bara finns en väg ur vårt dilemma, och den är att lösa bostadsproblemen genom ökad sysselsättning i kommunen eller i dess närhet. Det behövs en näringspolitik.

Bostadssociala delegationen har besökt många kommuner och glädjande nog även vår. Den delar vår uppfallning all näringspolitiska medel måsle lill för att pressa ner överskottet till rimlig nivå. Naturiiglvis är del också berättigat att satsa på bostadsmiljön.

Den argumentation som den moderata reservalionen anför ser vi såsom ett uttryck för cynism. Det går naturligtvis all argumentera med skadeglädje och säga: Problemen är era. Ni får själva lösa dem. De angår inte oss. Men så enkelt får man inte se på dessa samhällsfrågor.

Därför, herr talman, ber jag att få yrka bifall lill civilutskoitets betänkande nr 22 i alla dess punkter.

116

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr lalman! I slutet av sitt anförande uppehöll sig herr Jadestig vid hyresförlusiåtgärder. Sedan åtgärder vidtogs av statsmakterna för att hjälpa de förelag som uppenbariigen byggt fel och struntat i efterfrågan under senare år ökade - trots att man visste om den allvariiga situationen -andelen tomma lägenheter i nyproduktionen flera år i rad, dock inte det senaste. Detta framgår av den statistik som finns i materialet från förra årets debatt. Det visar att man inte behandlade problemet med tillräckligt allvar. Man borde i stället ha gjort om sina planer och byggt enligt efterfrågan.

Vi anser att det är dags att upphöra med hyresföriustlänen från halvårsskiftet. Eftergiftssystemet måste naturiiglvis vara kvar för att övergängen inte skall bli alltför abrupt. Men vi vill absolut inte vara med om den institutionalisering som nu har kommit till stånd i civilutskottets majoritetsförslag och som innebär att bidragen till konkursföretag kommer all öka än mer. Man har inle ens bemödat sig om att ta reda på vad det hela kostar. Man säger bara att bostadsföretaget skall göra en engångsinsats och sedan skall pengarna komma inrullande från statsmakterna allteftersom. Det är en orimlig lösning, om man verkligen vill komma till rätta med detta problem.

Till sist vill jag framhålla att det måste vara fel att lokalisera arbetsplatser dit där det finns tomma lägenheter i stället för att bygga bostäder där del finns arbetsplatser. Det är faktiskt en av kärnfrågorna. Bostadspolitiken har misskötts, och därför har vi fått alla tomma lägenheter under 1970-talet.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Hert JADESTIG (s) kort genmäle:

Herr talman! Uppstår etl lägenhetsöverskott med så ogynnsamma följder som i min hemort, har man naturiiglvis anledning att granska orsakerna litet mer ingående och sakligt än herr Danell vill göra.

För det första har länsstyrelsen felbedömt befolkningsutvecklingen.

För del andra felbedömdes näringslivets utveckling, delvis på grund av uppgifter från näringslivet självt.

För del tredje kom de fieråriga entreprenadavtal som uppgjordes i enlighet med bosiadsstyrelsens modell inte konsumenterna till godo ulan entreprenörerna.

För det fjärde medförde 1960-talets bostadspolitik med större lägen-hetsyior men inte ell ökat antal rum att hyrorna blev för höga.

Alla dessa felbedömningar är naturligtvis i dag en belastning. Där har både stat och kommun ett gemensamt ansvar. Min kritik riktar sig närmast mot moderaterna, som inte vill ta konsekvenserna av detta utan menar alt det får enskilda kommuner göra. Men det är skäligt alt statsmakterna tar sin del av ansvaret genom att stödja de drabbade kommunerna.

117

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

118

Fru LANTZ (vpk):

Herr lalman! Under de senaste decennierna har del svenska samhällel genomgått en betydande förändring. Vissa områden har urbaniserats starkt, medan andra utglesals i motsvarande grad. Den inhemska folk-omfiyttningen har åtföljts av en kraftig invandring. Hushållssplitlringen är påtaglig, och sysselsättningens innehåll har förändrats. Denna sam-hällsförvandling har påkallats av förändringar i produktionsstrukturen.

Boendemiljön får inle störa människors nuvarande eller kommande livsmönster. Boendemiljön måste tvärtom spegla de förändrade livsvillkoren och anpassas efter dem. För kvinnorna har övergängen från hemarbete till specialiserat yrkesarbete föranlett ökade krav pä nya former av service, såväl kommersiell som social och kulturell, men framför allt krav på en förändrad boendemiljö.

Den utveckling som nu pågår pä bostadsmarknaden är oroväckande. Antalet outhyrda lägenheter tenderar att öka, samtidigt som småhusproduktionen är slörre än någonsin. Huset med den egna lilla täppan, omgivet av likadana hus i långa rader, allt längre bort från stadskärnorna - vad innebär denna utveckling för kvinnorna? Småhusboendet lockar in kvinnorna i en ny fälla, som binder och hämmar dem i deras frigörelse. Kvinnorna får än svårare alt hävda sig på arbelsmarknaden. Service och kommunikationer är oftast sämre i småhusområden och del förutsätter ett iväfaldigt bilinnehav. Småhusägandet stämmer väl överens med den borgerliga ideologins förväntningar på kärnfamiljen. I småhuset är familjen just den lilla isolerade konsumerande enhet som herr Danell så ivrigt önskar.

Många familjer flyttar till småhus för barnens skull. Men den ensidiga befolkningsstrukturen med unga s. k. hela familjer, med familjer som har ungefär lika stora inkomster, och där sällan några äldre eller ensamstående finns, ger barnen en felaktig bild av hur ett samhälle fungerar. Det är inle bara kvinnorna som blir hämmade och isolerade i småhusområdena, det blir även barnen.

Varför faller människorna för småhusdrömmen? Det är egentligen inte så konstigt. För det första har marknadsföringen av småhusen varit bedövande effektiv. Man ser bara bilder av lyckliga och idylliska familjer mot bakgrund av ell vackert hus, en grön gräsmatta och en flaggstång med flaggan i topp. Fördel andra medför ägandet av småhus obestridligen lättnader i skattehänseende. För det tredje har flerfamiljshusboendet inte utvecklats på ett säll som vore önskvärt och inle följt med i samhällsutvecklingen så som det borde. Boende med en mer kollektiv gemenskap och service är förbehållet bara ett fåtal människor.

Småhusidén strider egentligen mol mänga av de målsättningar som vi i dag ställer upp. Del heter t. ex. alt vi måste spara energi, alt vi skall vara jämlika, all barn från olika befolkningsgrupper skall integreras och blandas. Det skulle vara intressant att få reda på hur stora kostnader för samhället del ökade småhusbyggandet förorsakar. Mot bakgrund av en sådan redovisning borde vi fråga oss om vi ur olika aspekter har

råd all låta småhusraseriet fortsätta så ohämmat som del gör nu. Det är viktigt alt man får en helhetssyn pä bostadspolitiken, där samhällsekonomiska hänsyn också måste bli vägledande.

I ell vidare perspektiv blir konsekvenserna än mer negativa. Med den nuvarande utvecklingen ökar segregationen både människor emellan och mellan olika typer av boende. Eflersom otillräckliga resurser satsas på flerfamiljshusområden tenderar dessa alt förslummas, både de gamla och de relativt nya områdena. Den ensidiga satsningen på enfamiljsboendet förstärker orättvisorna i skattehänseende mellan olika former av boende. Alllför lilel medel och forskning har salsals på all vidareutveckla kollektiva boendeformer. Detta förhållande är märkligt eftersom - som jag påpekade tidigare - människors livsmönster starkt har förändrats så all det normala nu är all både man och hustru förvärvsarbetar. Nuvarande boendeservice och boendemiljö återspeglar etl föriegat livsmönster och bidrar lill alt konservera rester av ell passerat stadium.

Det är angeläget att stora insatser görs för att förbättra redan befintliga flerfamiljshusområden och för all skapa exempel på alternativa boendeformer.

1 budgetpropositionen föreslås att 30 milj. kr. anvisas för förbällring av befintliga bostadsområden. Mot bakgrund av alt mycket slora resurser måste avsättas för korrigerings- och komplelteringsåtgärder i bostadsområdena måste 30 milj. kr. anses vara helt otillräckligt.

Samhällel har ansvaret för att det ser ut som det gör i den s. k. ny-slummen med dess dåliga planering, låga utomhusslandard och brister i övrigt. Del är därför samhällets plikt all nu se lill all del blir bättre. De 30 miljonerna förutsätts kunna räcka för en mängd behov. Bidragen skall användas lill: förbättring av trafikmiljön, åtgärder som avser konstnärlig utsmyckning, komplettering av boendeservice, förbättring av otillfredsställande utemiljöer i syfte atl lillgodose behov av lek, rekreation, motion, samvaro och andra fritidsaktiviteter. Dessutom skall stöd kunna utgå lill ålgärder för att begränsa buller och luftföroreningar. Mot bakgrund av vad anslaget skall användas till måste summan, 30 milj, kr, anses alltför snålt tilltagen.

Vpk-molionen 870 kräver att anslaget räknas upp lill 60 milj. kr. Uiskottd avstyrker del kravei med motiveringen all bidraget av kommunerna utnyttjats i alltför liten omfattning och under alltför kort tid. Orsaken till att bidraget har utnyttjats i alltför liten omfattning är givelvis all kommunerna för all över huvud taget få något bidrag själva måsle ställa upp med lika mycket pengar som bidraget utgår med.

Det är kommuner med många outhyrda lägenheter, därför att bl. a. boendemiljön och servicen är undermålig, som behöver detta bidrag för atl kunna ändra på en dålig bostadssituation. Men just dessa kommuner har ofta dålig ekonomi och anser sig inle ha möjligheter alt göra de egna satsningar som är förutsättningen för statligt bidrag. Därför måste bidragsreglerna ändras, sä atl bidraget kan utgå med hela kostnaden och i varie fall så all det täcker 75 96 av kostnaden i första hand. Vad jag

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

119

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

förstått var fru Olsson i Hölö inte främmande för denna tanke. Del noterar jag med lillfredsställelse. Men utskottet är inte berett att tillstyrka motionen - med motiveringen att verksamheten inte pågått tillräckligt länge och därför inte kunnat utvärderas. Det är i och för sig rikligt, herr lalman, men tendensen är ändå klar, nämligen atl de kommuner som allra bäst behöver detla bidrag inte har råd att söka det.

Jag yrkar således bifall till reservationen 15 i civilutskoitets betänkande nr 22.

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har begärt ordet igen beroende på atl ett par talare, nu senast fru Lantz, talat om småhusbyggandet. Det är tydligen inte någon tillfällighet - som jag tidigare var inne på - att man i material från socialdemokraterna och vpk på alla möjliga sätt traditionsenligt driver något slags opinion mot småhusbyggande. Jag kan inle förstå detta. Vad är det för fel med att bygga småhus när man enbart går in för alt just lillgodose efterfrågan?

Det är naturiiglvis inte bara fördelar med småhus, och det är inle bra om alla skall bo bara på ett sätt. Lika litet som del var bra på 1960-lalet att hävda att alla skulle bo i fierfamiljshus, och därmed också bygga på det sättet, lika litet är det rätt att nu ensidigt bygga småhus. Del har heller aldrig varit moderata samlingspartiets uppfattning att man skall göra det. Vi talar - till skillnad mot andra partier - mycket klart om valfrihet i boendet, en variation i byggandet för att man på del sättet skall få den bästa bomiljön.

Herr Jadestig nämnde tidigare hur man kunde bygga flerfamiljshus. Det var etl utmärkt exempel på vad som kan göras om man lar bort de onödiga regleringar som i dag finns; då kan man skapa en vettig bomiljö.

Sedan försöker man föra en debatt om småhusraseri. Del raseriet är i så fall en följd av det tidigare ensidiga byggandet. Andelen småhus i byggandet i dag är hög, men antalet är ungefär lika lågt som det varit tidigare. Vi måste tillgodose hundratusentals köande familjers önskemål att få bo som de vill, i den bästa miljön.

120

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Som jag sade tidigare stämmer de argument som herr Danell för fram helt överens med den borgerliga ideologins värderingar både när del gäller bostadspolitiken och när det gäller synen på kvinnan. De värderingarna har framgått här inte bara i dag utan också när vi debatterade t. ex. barnomsorgen.

Raseriet och tendensen alt öka småhusbyggandet på flerfamiljshusbyggandets bekostnad konserverar obestridligen kvinnans situation och minskar hennes möjligheter att gå ut på arbetsmarknaden. De praktiska förhållandena i småhusområdena är sådana att det försvåras för kvinnan atl gå ul pä arbelsmarknaden, t. ex.

Sedan måste man fråga sig om samhället har råd med den här satsningen. I andra sammanhang pratas det över lag om all man skall spara på energi. Har samhället råd all salsa på det raseri i småhusbyggandet som man märker tydliga tendenser till i framför allt borgerliga kommuner?

Jag har inle sagt att alll är gott och väl i de nuvarande flerfamiljshusområdena. Tvärtom har vpk i många olika sammanhang krävt att man skall öka resurserna för att skapa alternativa boendeformer, där människor får möjlighel till en mer kollektiv bomiljö.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Hert HENRIKSON (s): ' Herr talman! Jag tänker inte ägna särskilt mycket tid åt civiluiskotteis belänkande nr 22. Jag skulle bara till herr Danell vilja säga att han mera uppmärksamt borde ha lyssnat på vad herr Bergman i Göteborg anförde. Jag vill för egen del i allt väsentligt instämma i det som herr Bergman sade när del gäller vår bostadspolitik i stort. Det är en omöjlig uppgift såväl för herr Danell som för övriga vilka - såsom herr Bergman också pekade på - ägnar sig åt verksamheten alt försöka framställa socialdemokratisk bostadspolitik som ensidig i strävandena alt tillgodose bostadskonsumenternas önskemål i olika hänseenden. Hur det är på den punkten med moderaterna är mera ställt under tvivel.

Herr talman! Jag tänkte helt kort erinra om vissa synpunkier som framförs av civilulskottet i betänkandet nr 26, nämligen vad avser lokalhyresgästernas förhållanden. Jag interpellerade 1974 slalsrådel Lidbom, som dä hade hand om dessa frågor inom regeringen, angående lokalhyresgästernas ställning, en fråga som jag har fått beröring med i mänga olika sammanhang. Denna hyresgäslkategoris ställning upplevs tydligen f n. som mycket otillfredsställande. Vissa fastighetsägares oansvariga agerande i umgänget med sina hyresgäster på det här området lämnar mycket övrigt atl önska. I del läget har man från lokalhyresgästhäll på olika sätt vänt sig till samhället för att skapa ökad trygghet i lo-kalhyresgäslernas hyresförhållanden.

Civilulskottet har med anledning av en motion behandlat denna fråga och har också för sin del markerat en vilja till ändring på denna punkt. Det redovisas närmare i utskottets belänkande på s. 4. Jag behöver inle citera allt detta, som alla som är intresserade själva kan studera, ulan vill bara understryka vad som anförs i följande korta mening: "Etl förslag i denna del" - dvs. när det gäller frågan om lokalhyresgäsiers ökade trygghet - "bör sålunda läggas fram med förtur och inte anstå till de slutliga övervägandena." Vad som här åsyftas är hyresrättsuiredningens arbete, som ju f n. pågår.

Jag har velat understryka delta, då jag är alldeles övertygad om att det finns skäl att försöka råda bot på de missförhållanden som f n. råder. Inte heller när det gäller denna hyresgästkalegori skall det vara fråga om atl maximera vinsten för fastighetsägarna ulan deras verksamhet bör också i någon mån vara förenad med ett socialt ansvar.

121

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

122

Med dessa fä ord, herr lalman, ber jag all få yrka bifall lill civilutskoitets hemställan i dess betänkanden nr 22 och 26,

Fru DAHL (s):

Herr lalman! Jag vill böria med all säga all del är mycket stimulerande atl kunna notera att debatten här i dag, inte minst i vad den gällt insatserna för all lösa problemen med dåliga boendemiljöer, lomma lägenheter osv., har präglats av en stark verklighetsförankring hos de allra fiesta talarna. Det beror också på all de fiesta som yttrat sig i dag har konkret praktisk erfarenhet frän olika verksamhetsfält av denna typ av problem. Den ende som har skilt ul sig negativt i det avseendet är herr Danell, som ju representerar moderaterna.

Del kan kanske gå för sig all här i riksdagen säga sådanl som alt man vill pressa de kommunala bostadsföretagen alt anpassa sig efter marknaden och för den skull ta bort hyresföriustlänen. Men då avslöjar man inte bara okunnighet om hur verkligheten ler sig och hurudana de problem som människorna brottas med runt om i vårt land är, ulan också en i milt tycke ganska cynisk och obarmhärtig människosyn. Vi är åtskilliga i denna kammare som har mött dessa problem i våra egna hemkommuner. Vi har runt om i landet träffat kommunalmän med ansvar för sådana här frågor - kommunalmän som med i mitt tycke ganska stort mod och hårt arbete kämpar för atl lösa problemen. Vi har också träffat boende som på olika sätt är berörda och som tillsammans med hyresgäströrelsen och andra folkrörelser har försökt och försöker bidra till en lösning. Hur tror herr Danell att de människorna reagerar på sådana uttalanden och på del mekaniska upprepandel av alla fördomar i bostadspolitiken som herr Danell här gjorde? Del är naturligtvis dt slag i ansiktet både på de människor som bor i dessa bostadsområden och på dem som har ansvaret i kommuner och bostadsförelag.

Om man gör så som herr Danell och moderaterna föreslår, så innebär del att hyresgästerna får betala hyresförlusterna med högre hyror. Eller också blir del kommuninvånarna som får betala med högre skatt. Och det vill väl ändå inle moderaterna medverka till? Eller också får kostnaderna betalas genom all man drar ner på den kommunala servicen i kommunen. Del kanske smakar bättre för moderaterna, som ju alltid brukar motsätta sig all den kommunala servicen byggs ut. Men om så sker i de kommuner där behovet av social service och sociala insatser är särskilt stort för all lösa problemen på sikt, så bidrar man ju också till att förvärra den ekonomiska situationen för kommunen och bostads-förelagen.

Nej, de som drabbats av problem med lomma lägenhderär inte sådana kommuner och bostadsföretag som har skött sin bostadspolitiska uppgifi dåligt - inle ens i begränsad bemärkelse vad gäller bostadsmiljöerna och ännu mindre om man ser del i ell vidare perspektiv. De som drabbas är i stor utsträckning de kommuner och bostadsförelag som i bostads-brislens dagar log ell särskilt ansvar för all bygga bort bostadsbristen.

Likaså drabbas de bostadsföretag som har tagit etl särskilt ansvar för atl placera sådana hyresgäster som andra och herr Danell mera närstående fastighetsägare inte har velat acceptera.

Jag noterade med slor tillfredsställelse vad herr Strömberg i Botkyrka sade, att ibland är det de s. k. välskötta bostadsområdena utan ouihyrda lägenheter som borde stå vid skampålen, bostadssocialt sett. Jag ser det uttalandet som ett tecken på all när det, som jag hoppas, snart kommer ett förslag om kommunal anvisningsräll för hyresgäster, så skall folkpartiet ansluta sig till det förslaget. Jag tror nämligen att det är myckel angeläget atl vi får en sådan lag, om vi skall kunna klara just den delen av det bostadssociala problem som nu finns.

Som jag sade är det inle heller så att de bostadsföretag eller de kommuner som nu har outhyrda lägenheter har skött bostadsplaneringen och miljöfrågorna särskilt illa. Varken i boendeutredningens belänkande förra året eller i de sammanställningar som gjorts av bosladssociala delegationen eller i andra sammanhang finns del t. ex. någonting som tyder på att en särskild typ av hus är mer drabbad än andra. - Jag bortser då frän faktorn vilka det är som tar emot hyresgäster som inga andra vill ha. - I dag finns det fullt uthyrda områden som har en urusel miljö och som är starkt exploaterade med en höghusbebyggelse av den sorl som man från moderat håll brukar använda som en mycket enkel formel för vad man anser vara en dålig bostadsmiljö. Å andra sidan finns del utomordentligt fina områden som har tomma lägenheter.

Den som känner verkligheten vet att orsakssammanhangen är mycket komplexa. Det kan sammanhänga med den näringspolitiska utvecklingen. Det kan sammanhänga med en rad faktorer av social natur. Del kan sammanhänga med att ett område får dåligt rykte. Det kan sammanhänga med att man plötsligt böriar bygga ut småhusområden, som tidigare konkurrerade på för flerfamiljshusen orättvisa ekonomiska villkor. På sä sätt har man bidragit till all tömma de här lägenheterna.

Jag är alldeles övertygad om atl vi ganska snart kommer att få gripa oss an med samma problem i en del småhusområden som byggs i dag eller som redan har byggts. I verkligheten har många avdessa områden precis samma karakleristika vad gäller ensidig befolkningssammansäti-ning, stor samtidig inflyttning av människor som på förhand inte har något gemensamt, för hög andel unga familjer, för liten andel äldre människor, osv. Det flnns redan i dag många rapporter både från enskilda människor och från socialarbetare att de människor som flyttade dit kanske därför all de väntade sig en helt annan tillvaro inte klarar situationen där, just på grund av alt bostadsområdena är myckel dåligt planerade med en trist och steril miljö, ulan tillfredsställande service och med en befolkningssammansättning som inle är stabil.

Vi angriper alltså inte småhusbyggandet som sådanl - i vae fall gör inte jag och mitt parti det. Men vi är oroliga för och kritiska mot den utveckling som man ser på många håll framför allt i borgerligt styrda kommuner med en ensidig småhusutbyggnad -just det som herr Danell

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

123

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

124

alldeles nyss påstod att man inte står för. Verkligheten är ju sådan: en ensidig småhusutbyggnad i stora, sterila och dåligt planerade områden, en ensidig lägenhetssammansältning i både flerfamiljshusområden och småhusområden. Det bidrar till att man bygger in segregationen på ett säll som blir mycket svårt att reparera i efterhand, om man inle vidtar åtgärder i lid. Del bidrar också lill atl man tömmer lägenheter i fler-familjshusområden, bl, a, av det skälet att ett hushåll som behöver en slor lägenhet på mänga häll i dag inle kan få tag på en sådan annal än i dt småhusområde, eflersom man sedan länge bygger ytterst få stora lägenheter i flerfamiljshusen.

Vi har i dag en valfrihet på bostadsmarknaden som gäller för några få, inle för alla människor. Del tycker jag faktiskt all den som är bostadspolitiker ändå kunde erkänna -jag förutsätter att herr Danell vet att del är så.

Vad skall vi då göra för att i framtiden fl en bättre utveckling? Vi skall se lill att vi bygger de nya bostadsområdena varierade och integrerade, med service, arbetsplatser och goda kommunikationer och med en blandning av olika hustyper och olika upplåtelseformer. En erfarenhet som jag tror alt man kan dra av vad som hänt är all vi bör göra särskilda insatser på varie nytt bostadsområde under de första åren av dess existens för att bidra till att skapa social stabilitet och den struktur för gemenskap, aktivitet, omvårdnad och omsorg som behövs i alla bostadsområden. Vi måste nog också lägga ned mer arbete än hittills på all vårda oss om de områden som så att säga är i brukningsskedet. Vi har haft en myckel stor koncentration av intresset till planering och byggande, och vi måste nu lägga ned mer arbete på den sociala planeringen i förväg och på omvårdnaden av områden i brukningsskedet.

I många färdiga områden - det gäller både flerfamiljshusområden och småhusområden - måsle man nu snabbt bryta den utveckling som är på väg mol ökad segregation, mot en successivt försämrad miljö och mot social utarmning. Del gäller också småhusområden, där det råder en ekonomisk och social segregation genom alt småhusägarna är rriän-niskor med relativt sett höga inkomster. Även i sådana fall är det fråga om en social utarmning. Vi måste gå in i de områdena och förbättra miljön och servicen, kanske komplettera dessa områden med en annan bebyggelse än den som redan finns där och se lill all de blir sådana väl integrerade och väl utbyggda bostadsområden som alla borde vara.

Den verkliga situationen i dag i många kommuner - och inle minst i dem som har de största problemen - är inte alls den som herr Danell påstod, all de, just därför att kommunerna får hyresförlustlån, struntar i all anstränga sig att lösa problemen. Tvärtom finns del nu många och imponerande bevis på konstruktiva insatser som görs. Än har vi inte fått se sä mycket av resultatet, eftersom det här är slora och svåra saker och sådant som måste fä ta lid. Men jag är alldeles förvissad om att man kommer alt klara detla. Och dä skall de kommuner, de bostadsföretag och de hyresgäster det är fråga om ha hjälp från samhället.

Får jag säga en sak med anledning av den diskussion som har förts här om de 50-procentiga bidrag som boendemiljödelegalionen fördelar och om behovet av att höja dessa bidrag. Jag ifrågasätter inte alls all del i vissa fall kan finnas anledning att gå ifrån 50-procenlsregeln. Men i många fall, särskilt när det är fråga om orter och bostadsföretag med stora problem, är del andra ekonomiska insatser som kanske skulle vara viktigare. Däremot skall vi inle skrämma upp oss i onödan av det faktum all inte så stor del av just den gruppen ännu inte har kommit in med sina ansökningar. Det sammanhänger bl. a. med atl de måste planera för insatser av betydligt större omfattning än bostadsförelag och kommuner med små problem måste planera för, och det måste av naturliga skäl ta litet längre tid. Jag vet att del kommer att inlämnas ett mycket slort antal ansökningar från just dem som bäst skulle behöva detta stöd.

Till slut, herr talman, vill jag hoppas att de problem som uppslån på detta område ändå har det goda med sig att vi alla väckts till medvetande om det betydelsefulla i atl lägga ner mer omsorg på de bostadssociala frågorna, och människors vardagsmiljöer. Mycket lyder på att det också är en utveckling som nu är i full gång.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Hert LINDKVIST (s):

Herr talman! Jag har fogat ett särskilt yttrande till utskottets betänkande nr 26. Det var en moderat motion som faktiskt tvingade mig atl skriva av mig den upprördhet jag alltid känner när man från högerhåll attackerar folkrörelserna. Den här gången gäller del hyresgäströrelsen, en annan gång kan det gälla någon annan organisation inom Folkrörelsesverige.

Lål mig bara läsa upp en mening i motionen 1919, undertecknad av herr Danell, för att syftet med den motionen skall avslöjas. Sedan motionären gått lill storms mot hyresrabatterna, som han inte i ett enda fall konkretiserar, skriver han: "Trots detta har de fortsatta förhandlingarna inneburit slora orättvisor för tusentals hyresgäster genom den s. k. hyresgäströrelsens förfarande."

Lägg märke till uttrycket "den s. k. hyresgäströrelsen". Detta uttryck återkommer sedan i reservationen 3. Där har motionären, nu i sällskap med partikamraten herr Adolfsson, skrivit bl. a. om "den s. k. hyresgäströrelsens ihärdighet då det gäller alt diskriminera icke-medlemmar i organisationen till förmån för sina egna medlemmar".

Om någon efter genomläsning av herr Daneils motion skulle tro att han enbart hade varit oförsiktig i språkets användning, så är det ställt bortom varie tvivel att han i reservationen med dess smädande ordval ger uttryck för den ovilja han känner över folkrörelsernas självständighet i del svenska samhället. Det är en annan sak att man samtidigt för de privata fastighetsägarnas talan, men del är vi ju vana vid.

Jag har nyss läst boken Den socialdemokratiska maktapparaten, där författaren ryser av obehag när han beskriver den verksamhet som de demokratiska folkrörelserna bedriver i Sverige. Det är denna form av

125

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

smygande förtal som jag starkt reagerar mot.

Herr talman! Jag upprepar vad jag sagt i samma fråga en gång lidigare: Hyresgäströrelsen har gjort och gör alltjämt en betydande insats för all tillsammans med motparten på bostadsmarknaden lösa de uppgifter som riksdagen har anförtrott organisationen. Att medlemskapet i hyresgäströrelsen inle skall ge någon automatisk förmån belräffande hyresnivån slås fast i utskottets betänkande. Men därutöver kan givelvis inte riksdagen förbjuda hyresgäströrelsen alt hävda sina medlemmars'intressen i fria förhandlingar. Hyresgäströrelsens självständighet som fri medlemsorganisation bör del vara angelägel att slå vakt om - den är i likhet med andra folkrörelser en omistlig del av del fria svenska samhällel.

I övrigt hänvisar jag till mitt särskilda yttrande med beteckningen nr 2 vid civiluiskotteis belänkande nr 26 som är en principiell förklaring lill min aktivitet atl slälla upp pä folkrörelsernas sida mot de krafter som vill införa legala begränsningar för hyresgäströrelsen när det gäller organisationens möjligheter att arbeta för medlemmarnas intressen.

Som avslutning, herr talman, vill jag beröra en fråga som herr Strömberg i Bolkyrka lagit upp i diskussionent)ch upprepade gånger återkommit lill, nämligen om kommunens förköp av Tomtebogalan 50 i Stockholm eller, som fastigheten betecknas, Kadelten 25. Herr Strömberg påstår -och som jag sade har han gjort det upprepade gånger - att den kommunala förköpsrällen, så som den utövas i Stockholms stadshus, gör det hell omöjligt för de boende att- påverka sin egen boendesitualion.

Om det nu är sä atl detla exempel från Stockholm skall åberopas, så skall det återges korrekt. Jag har gått till protokollet för Stockholms kommunfullmäktiges sammanträde måndagen den 26 april, och jag citerar ur ett anförande som hölls inför fullmäktige av finansborgarrådet John-Olof Persson: "Ett samhällsägande av marken behöver alltså inle stå i motsättning lill ett kollektivt förvaltande av hyresgästerna.- Del gäller nalurliglvis också Kadetten 25. Vi är beredda atl med hyresgästerna resonera om förvaltningsformen sedan kommunen övertagit fastigheten. Del resonemanget har för övrigt redan inletts. Men vi kan inle finna alt del finns någol skäl att den framtida markvärdestegringen skulle tillfalla enskilda. Den skall tillfalla samhällel gemensamt."

Vi är alltså beredda, säger man från socialdemokratiskt håll, att med hyresgästerna resonera om förvaltningsformen sedan kommunen övertagit fasligheten. Till detta kan läggas atl de fasligheter som ägs av bostadsrättsföreningar i HSB och Riksbyggen i Slockholm också är uppförda pä tomlrälismark. Och jag har ännu inte hört någon som satt i gång en slor kampanj mol Stockholms kommun för att dessa bostadsrättsföreningar skall friköpa den mark på vilken de har sina fastigheter.

Herr Strömberg i Botkyrka är ju i vanliga fall en hygglig man. Han ljuger inle, men i del här fallet talar han inle sanning, och man kan möjligen undra om han böriar ifrågasätta den kommunala förköpsrällen.

126

Hert STRÖMBERG i Bolkyrka (fp) kort genmäle: Herr talman! Den korrekta situationen är alt socialdemokraterna och vpk med hjälp av förköpslagen har köpt Kadetten 25. De boende fick inte köpa fastigheten och bilda en bostadsrällsförening.

Varför skall del vara så att kommunen med hjälp av förköpslagen kan bestämma den exakta lägenhetsfördelningen i ett hus? Varför kan inte hyresgästerna få göra det själva? Varför skall man med förköpslagens rätt sparka ut nio hyresgäster ur huset? Det är vad som kommer att ske. Kan herr Lindkvist svar på detta.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Hert LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Strömberg i Botkyrka sade alt den korrekta uppgiften är att de boende förbjudils atl överta fasligheten, och han frågar varför de boende inte får besiämma i den fastighet de bor i.

Jag har citerat ell uttalande av den socialdemokratiska gruppledaren vid ett fullmäktigesammanträde där han angett vad som ligger bakom utnyttjandet av den kommunala förköpsrällen. Detta har herr Strömberg inte bestritt och del gör han räll i, därför all i det ullalandd sägs klart och tydligt ifrån alt man är beredd att med hyresgästerna diskutera förvaltningsformen efter det att kommunen har övertagit fastigheten.

Herr Strömberg påstår alt en del hyresgäster skall sparkas ut. Jag kan försäkra herr Strömberg att så inte kommer alt ske. I den mån del blir fråga om att skaffa ersättningslägenheter kan herr Strömberg vara helt övertygad om att Stockholms kommun sköler det på ett mycket seriöst sätt. Del finns ingen anledning för herr Strömberg all ifrågasätta detta.

Slutligen kan det, herr Strömberg, vara skäl i att svara på min sista fråga om inte attackerna ändå innebär atl folkpartiet nu har böriat ifrågasätta den kommunala förköpsrällen.

Hert STRÖMBERG i Bolkyrka (fp) kort genmäle: Herr talman! Jag har böriat ifrågasätta den kommunala förköpsrätten från den utgångspunkt som socialdemokraterna och vpk har för den i Stockholms kommun. Däremot anser jag atl förköpslagen är bra, men den kan användas på ell bättre sätt än vad ni har gjort nu. Del är en sak vad man säger och en annan sak vad man visar i handling.

De här människorna ville själva köpa sin fastighet och ville själva ordna lägenhetsfördelningen och själva bestämma över sitt boende. Socialdemokrater och vpk läl dem inte göra detta utan använde förköpslagen för att hindra dem. Vilken förvaltningsform man sedan kommer att välja för dessa människor som kanske inte kommer att få bo kvar är ganska ointressant.

Hert LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Vad diskussionen gäller, vilkel herr Strömberg så småningom kommer att inse när han får besinna sig litet, är vem som skall ha ägarskapet och inte förvaltningsformen. Om de boende i Kadetten

127

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

25 är intresserade av en förvaltningsform, exempelvis en bosladsrätt, finns den möjligheten uttalad. Vi menar att del är markvärdestegringen på fastigheten som kommunen och inte den enskilde skall ta vara på. Exakl på samma sätt fungerar bostadsrättsföreningarna i HSB och i Riksbyggen här i Stockholm. De ligger på stadens mark som uppläles med tomträtt. De har sin förvaltningsform som vi tycker är mycket demokratisk. På samma sätt kan de boende i Kadetten 25 diskutera denna upplåtelseform med Stockholms kommun.

128

Fru INGVAR-SVENSSON (c):

Herr lalman! Först ett par ord med anledning av fru Lantz uttalande om småhusområden. Det måsle väl vara politikernas mål att bygga sä all man tillförsäkrar människor möjlighel atl efterfråga den bostadstyp som de önskar och inle att ensidigt gå in för att tillfredsställa ett politiskt partis ideologi.

Vad beträffar kvinnors möjlighet lill förvärvsarbete utanför hemmet vill jag nämna all det enligt uppgift gjorts undersökningar som visar att det är högre procent av kvinnor i småhusområden än av kvinnor i höghusområden som förvärvsarbetar.

Det finns självfallet problem inom alla slags boendeformer och bo-endeområden, som vi alla gemensamt skall sträva efter att få lösta.

Så, herr talman, lill mitt egentliga ärende.

Riksdagen fattar årligen beslut om ram för beviljande av bostadslån för nybyggnad. Bostadsslyrelsen gör därefter en fördelning av byggandet mellan länen, vilket meddelas i skrivelse till länsbostadsnämnderna. De tre storstadsområdena Storstockholm, Storgöteborg och Stormalmö tilldelas en viss egen kvot. De län som berörs av dessa problem får tilldelning av särskild kvot för de kommuner som ligger utanför storstadsområdena.

I moiionen 1975/76:669 föreslås riksdagen hos regeringen framhålla alt länsstyrelserna också i län med storstadsområden skall ha möjlighet atl fördela bostadsbyggandet i hela länet.

Ulskollel har avstyrkt motionen. Ett likartat molionsförslag behandlades i civilutskoitets belänkande 1975:7. Utskottet uttalade då all det vid en knapp resurstilldelning kunde anses fördelaktigt om en outnyttjad kvot i ett storstadsområde kunde överföras till andra kommuner inom länd just genom beslul på regional nivå, men man fann inte att förslaget generellt kunde leda till några fördelar, framför allt inte när det gällde det i flera län ingående Göteborgsområdet.

Jag är hell införstådd med att förhållandena i Göteborg och kanske i viss mån även i Stockholmsområdet är unika och svårbemästrade, men problemel hade väl kunnat lösas med ell undanlag för just dess regioner.

I civiluiskotteis belänkande 1975/76:22, som vi nu behandlar, uttalas den meningen atl det i nuvarande läge inte lorde vara de statliga ramarna som sådana som lägger hinder i vägen för ett bostadsbyggande i storstadslänen utanför storstadsområdena. Det är ovedersägligen sanning i dag, men ingen önskar väl all nuvarande förhållanden på byggmarknaden

skall bli bestående. Del är orättvisan i systemet vi vänder oss emot. Om nu det aktuella storstadsområdet av någon anledning inte kan utnyttja sin kvot måsle resterande del återlämnas lill bostadsstyrelsen, som sedan efter eget goitflnnande kan sprida den ut över landet. Detta är enligt vår mening en otillfredsställande ordning.

Del är angelägel alt länsmyndigheterna också i län med storstadsområden får möjligheter att fördela den tilldelade bostadskvoten över hela länet.

Den starka position länsstyrelserna f n. har när det gäller översiktlig planering och regionalpolitik talar ju också för detta. Vårt krav innebär en decentralisering av beslut angående bostadsbyggandets omfattning och fördelning inom resp. län. Med de speciella problem vi har inom Malmöregionen när det gäller bevarandet av den goda åkeriorden anser vi också att del pä så sätt skulle vara lättare att undvika svåra konflikter, genom atl den tilldelade kvoten kunde spridas till områden inom länet där dessa problem inte är fullt så uttalade.

Med hänsyn till atl utskottet bl. a. grundat sill avstyrkande av motion 1975/76:669 på uppgiften att hela ramsystemets utformning övervägs inom bostadsdepartementet har jag inte funnit anledning till reservation i detta sanimanhang utan nöjt mig med ett särskilt yttrande.

Herr talman! Jag förväntar mig sålunda att förslag i denna fråga kommer att föreläggas riksdagen inom en snar framtid och har för dagen inget yrkande.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Civilutskottets betänkande nr 22

A/om. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 1 av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wen-nerfors begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller civilulskolids hemställan i betänkandet nr 22 mom. 4 röslar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 1 av herrar Adolfsson och Danell.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-propositionen. Då herr Danell begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining

9 Riksdagens protokoll 1975/76:117-118

129

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

gav följande resultat:

Ja - 263

Nej - 46

- Avslår - ■ 1

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill dels utskoliels hemställan, dels reservalionen nr 2 av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Danell begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller civilulskolids hemsiällan i belän-

kandel nr 22 mom. 5 röslar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av herrar Adolfsson

och Danell.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Danell begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resullat:

Ja - 262

Nej - 46

Avslår - I

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskoliels hemsiällan. dels reservalionen nr 3 av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 7-9

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemsiälli.

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Claeson. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller civilulskolids hemställan i betänkandet nr 22 mom. 10 röslar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 4 av herr Claeson.

130

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalei av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Slockholm

begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Den- Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

na omrösining gav följande resultat:

Ja - 291 • Nej - 17 Avstår - 1

Mom. II

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservalionen nr 5 a av herrar Adolfsson och Danell samt 3:o) reservalionen nr 5 b av herr Claeson, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Danell begärde volering upptogs för beslämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Olsson i Slockholm begärt votering belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående civilutskoitets hemställan i betänkandet nr 22 mom. 11 antar reservalionen nr 5 a av herrar Adolfsson och Danell röslar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 5 b av herr Claeson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Olsson i Slockholm begärde rösiräkning verslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 50

Nej - 17

Avstår - 242

1 enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 22 mom. 11 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 5 a av herrar Adolfsson och Danell.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Danell begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining

131

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

gav följande resultat:

Ja - 263

Nej - 46

Avstår - 1

Mom. 12

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

132

Mom. 13

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Danell begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskoitets hemställan i betänkandet nr 22 mom. 13 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 7 av herrar Adolfsson och Danell.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Danell begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 263

Nej - 46

Avstår - 1

Mom. 14

Ulskoltels hemställan bifölls.

Mom. 15

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Danell begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskoitets hemställan i betänkandet nr 22 mom. 15 röstar ja, den det ej vill röstar hej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herrar Adolfsson och Danell.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Danell begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 262

Nej - 46

Avstår - 1

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Mom. 16

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 17

Propositioner gavs på bifall till l:o) ulskoltels hemställan, 2:o) reservationen nr 10 a av herrar Adolfsson och Danell saml 3:o) reservalionen nr 10 b av herr Strömberg i Botkyrka, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Danell begärde volering uppiogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Strömberg i Botkyrka begärt votering belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående civilutskottets hemställan i betänkandet nr 22 mom. 17 antar reservationen nr 10 a av herrar Adolfsson och Danell röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda volering antagit reservalionen nr 10 b av herr Strömberg i Botkyrka.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Strömberg i Botkyrka begärde rösiräkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 51

Nej - 31

Avstår - 226

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 22 mom. 17 röstar ja, den det ej vill röstar nej. :

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 a av herrar Adolfsson och Danell.

133

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Danell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 233

Nej - 46

Avstår - 30

134

Mom. 18-22

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 23

Propositioner gavs på bifall lill l:o) ulskoltels hemställan. 2:o) reservationen nr 11 a av herrar Adolfsson och Danell samt 3:o) reservalionen nr 11 b av herr Strömberg i Botkyrka, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Danell begärde votering uppiogs för beslämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Strömberg i Bolkyrka begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående civiluiskotteis hemställan i betänkandet nr 22 mom. 23 antar reservalionen nr Ila av herrar Adolfsson och Danell röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda volering antagit reservationen nr 11 b av herr Strömberg i Bolkyrka.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Strömberg i Bolkyrka begäi-de rösiräkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 49 Nej - 31 Avslår - 228 1 enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 22 mom. 23 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 11 a av herrar Adolfsson och Danell.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Danell begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 234

Nej - 46

Avstår - 29

Mom. 24-26

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt.

Mom. 27

Propositioner gavs på bifall lill dels utskoliels hemställan, dels reservationen nr 12 av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Danell begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskoitets hemställan i betänkandet nr 22 mom. 27 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 12 av herrar Adolfsson och Danell.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Danell begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resuliai:

Ja - 263

Nej - 46

Avslår - 1

Mom. 28 och 29

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt.

Mom. 30

Propositioner gavs på bifall till dels ulskottds hemställan, dels reservationen nr 15 av herr Claeson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Laniz begärt volering upp-läsies och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller civilulskolids hemsiällan i belän-

kandel nr 22 mom. 30 röslar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 15 av herr Claeson.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flerlald av kammarens

135

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Lantz begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 293

Nej -Avstår -

136

Mom. 31

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 32

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskoliels hemställan, dels reservalionen nr 16 av fru Olsson i Hölö m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Olsson i Hölö begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskoitets hemställan i betänkandet nr 22 mom. 32 röslar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 16 av fru Olsson i Hölö m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Olsson i Hölö begärde rösiräkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 200

Nej - 108

Avslår - 2

Mom. 33-39

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hen-iställl.

Mom. 40

Propositioner gavs på bifall till l:o) ulskoltels hemställan, 2:o) reservationen nr 17 a av herrar Adolfsson och Danell samt 3:o) reservalionen nr 17 b av herr Claeson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Danell begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Olsson i Slockholm begärt volering belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen an- Nr 117

gående civiluiskotteis hemställan i betänkandet nr 22 mom. 40 antar Onsdagen Hp

reservalionen nr 17 a av herrar Adolfsson och Danell röslar ja, 5 mai 197fi

den del ej vill röstar nej._________________________________________

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda volering aniagil reservalionen nr 17 b av herr Claeson.

Vid omrösining genom uppresning förklarades fiertalei av kammarens ledamöler ha röslat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Slockholm begärde rösiräkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resullat:

Ja - 52

Nej - 17

Avslår - 241

I enlighd härmed blev följande voleringsproposilion uppläsi och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller civilulskolids hemställan i betänkandet nr 22 mom. 40 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 17 a av herrar Adolfsson och Danell.

Vid omrösining genom uppresning förklarades fiertalei av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Danell begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 264

Nej - 45

Avslår - 1

Mom. 41

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 18 av herr Claeson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller civilulskolieis hemställan i betänkandet nr 22 mom. 41 röslar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 18 av herr Claeson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omrösi-

137

Nr 117 ning gav följande resultat:

Ja -	290
Nej -	17
vslår -	3

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostads
byggande, m. m. Mom. 42-46

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Civilutskottets betänkande nr 26

Mom. I .

Propositioner gavs på bifall till dels utskoliels hemsiällan, dels reservationen nr I av herr Claeson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller civilulskolieis hemsiällan i belänkandet nr 26 mom. 1 röslar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 1 av herr Claeson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 293 . Nej - 17 Avstår - 1

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservalionen nr 2 av herr Claeson, och förklarades den förra propositionen vara' med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller civilulskolids hemställan i betänkandet nr 26 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Claeson.

138

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 293 . Nej - 17 Avstår - .. 1

Mom. 3

Utskoiieis hemställan' bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskoliels hemställan, dels reservationen nr 3 av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Danell begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Den som vill all kammaren bifaller civilutskoitets hemställan i betänkandet nr 26 mom. 4 röslar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 3 av herrar Adolfsson och Danell.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslat för ja-propositionen. Då herr Danell begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resullat:

Ja - 264

Nej - 46

Avslår - 1

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels ulskoltels hemställan, dels reservalionen nr 4 av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Danell begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all karnmaren bifaller civilulskolids hemställan i betänkandet nr 26 mom. 5 röslar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herrar Adfolfsson och Danell.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha rösial för ja-proposilionen. Dä herr Danell begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja -'262

Nej - 46

Avslår - 2

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoltels hemställan, dels reservalionen nr 5 av herr Claeson. och förklarades den förra proposilionen

139

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller civilulskottels hemställan i betänkandet nr 26 mom. 6 röslar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 5 av herr Claeson.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 292

Nej - 17

Avstår - I

Motn. 7

Propositioner gavs på bifall lill dels utskoliels hemställan, dels reservationen'nr 6 av herrar Olof Johansson i Stockholm och Claeson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olof Johansson i Stockholm begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller civiluiskoiieis hemställan i betänkandet nr 26 mom. 7 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herrar Olof Johansson i Slockholm och Claeson.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olof Johansson i Slockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 274

Nej - 30

Avstår - 6

Mom. 8

Propositioner gavs pä bifall till dels ulskoltels hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Claeson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

140

Den som vill atl kammaren bifaller civilutskoitets hemställan i betänkandet nr 26 mom. 8 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 7 av herr Claeson.

Vid omrösining genom uppresning förklarades fiertalei av kammarens ledamöter ha röslat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 291

Nej - 17

Avstår - 1

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Prövning vid utvidgning av skogsindustrien verksamhet

§ 5 Prövning vid utvidgning av skogsindustrien verksamhet

Föredrogs civiluiskotteis betänkande 1975/76:17 med anledning av motioner om ändring i byggnadslagen (1947:385), m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1975/76:663 av herr Björck i Nässjö m. fi. (m), vari hemställts atl riksdagen i skrivelse till i-egeringen gav till känna vad som i motionen anförts om tillämpningen av 136 v; byggnadslagen rörande gränsen mellan skatter och avgifter, samt

1975/76:1974 av herrar Östrand (s) och Lindberg (s), vari föreslagils alt riksdagen skulle anta lag om ändring i byggnadslagen (1947:385), varigenom stadgades all utvidgning av skogsindustrien verksamhet skulle prövas enligt 136aS byggnadslagen under i paragrafen generellt angivna förutsättningar.

Ulskollel hemställde

all riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:1974 skulle anta av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385),

alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:663.

Reservationer hade avgivils

1. belräffande prövning vid utvidgning av skogsindustrien verksamhet
av herrar Åkerfeldt (c), Strömberg i Botkyrka (fp), Mattsson i Skee (c),
Adolfsson(m), Olof Johansson i Slockholm (c) och Danell (m) som ansett
att ulskollel under 1 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå moiionen 1975/76:1974,

2. belräffande avgift som villkor för tillstånd av herrar Adolfsson (m)
och Danell (m) som ansell att ulskollel under 2 bort hemslälla

att riksdagen med bifall till moiionen 1975/76:663 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Till belänkandet hade fogats ett särskilt yttrande beträffande tillståndsprövning vid utvidgning av skogsindustri av herr Andersson i Gamleby (s).

141

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Prövnirig vid utvidgning av skogsindustrien verksamhet

142

Hert ÅKERFELDT (c):

Herr lalman! Så sent som den 12 december förra året beslutade riksdagen om de gällande bestämmelserna i den paragraf i byggnadslagen som detla betänkande handlar om. nämligen 136 a §. Riksdagen beslutade då i enighet att iräfiberråvaror skulle tas in som prövningsgrund vid tillkomst och lokalisering av berörd skogsindustri.

Vid detta tillfälle föreslog utskotismajorilden att även ökning av produktionen i befintlig anläggning, som skulle komma all slälla krav pä ökad råvaruförbrukning, skulle regleras i ett föreslaget tredje stycke i lagparagrafen. Men så långl slräckle sig inle enigheten i kammaren. Flera reservanter ville inte acceptera en så långl gående detaljreglering, och i sluivoteringen bifölls reservanlernas förslag med lottens hjälp.

Lagändringen trädde i kraft den 1 januari i år. Men redan under allmänna motionstiden väckte några socialdemokrater moiionen 1974 med yrkande om en generell prövningsplikl i uividgningsfallen, hell i enlighet med det av riksdagen i december förra året förkastade förslaget.

Mot bakgrund av den korta tid som förflutit sedan lagen trätt i kraft kan ingen erfarenhet av tillämpningen åberopas. Därför måste motionsförslaget bedömas på samma grunder som när man bedömde frågan i december förra året. Vi hade vid det tillfället en ganska ingående debatt, som jag här inte skall upprepa. Men jag kan i korthet anföra huvudargumentet för den linje som då blev riksdagens beslut. Från reservanternas sida sade vi då all del var ett nationellt iniresse all hushålla med skogen på sådant sätt all näringens och därmed landels långsiktiga inlressen tillvaratogs. Även om beräkningarna över den totala virkeslill-gången dä var preliminära, pekade de ändå på alt den kunde komma att bli den begränsande faktorn för skogsindustrins forisalla expansion. Mot den bakgrunden biträdde vi förslaget om utvidgning av prövningsgrunden till all omfatta även virkesråvara vid nyetablering.

I fråga om ökning av råvara vid befintlig anläggning förordade vi i slällel den samlade skogsindustrins erbjudande alt på frivillig bas begränsa råvaruförbrukningen lill någon av årsförbrukningsnivåerna 1973, 1974 eller 1975. Den frivilliga överenskommelsen har samma syfte som regeringens i höstas framlagda proposition och det som motionärerna nu har molioneral om. nämligen atl begränsa råvaruutlaget fram lill 1978, dä avsiklen har angivils vara all falla ett beslul om näringspolitiken pä skogsområdet. Vi ansåg då och anser alltjämt atl dt samverkansavtal som slutits inom den berörda skogsindustrin och som har resulterat i de virkesråd som nu har trätt i verksamhet har alla förutsättningar att uppfylla den målsättningen.

Denna frivilliga samverkan, som moiionärerna och ulskotlsmajoritden nu äler vill ersätta med en generell prövningsplikl. har byggts upp och redovisats för regeringen under 1975. Genom industriministern har regeringen vid flera lillfällen. senast den 6 oktober 1975. uttryckt sin positiva syn. Därför var det överraskande när proposilionen med detaljreglering i form av generella lillsiändskrav lades fram i höstas. Det gör

också alt vi nu har svårt alt förstå moiionärerna, när de efter sä kort lid och mol denna bakgrund ånyo aktualiserar ärendet, i all synnerhet som verksamheten i virkesräden nu har startat och man med ett bifall lill motionsyrkandena skulle rycka undan förutsättningarna för rådens fortsatta arbele.

Men inle heller den nu gällande utformningen av 136 a!! överlåter helt lill samverkansparterna alt besiämma råvaruförbrukningen vid sina anläggningar. Regeringen kan för visst fall föreskriva en prövningsskyl-dighel. Det avsnillel i paragrafen har funnits även före höstens beslul. och del yrkar alltså reservanierna inte någon ändring på. Motionärernas främsta syfte nu är atl i viss ulsiräckning ersätta denna prövningsmöj-lighel med en generell prövningsskyldighet för den råvaruförbrukning som går över en viss angiven nivå. Motionärernas huvudmotiv är all denna form av prövning är administrativt krånglig för regeringen och därför bör ersäiias med en generell prövningsplikl. Men detla motionärernas motiv kan med samma styrka hävdas av skogsnäringen, om man där skulle åläggas de administrativa bördor som en generell prövningsplikt skulle komma alt innebära. Till delta är bara alt säga all om regeringen, som lidigare har givit uttryck för sill förtroende, litade på skogsnäringen och dess slutna samarbetsavtal, så vore delta bekymmer ur världen.

Inför de beslut som blir följden av 1973 års skogsutrednings förslag och som beräknas kunna fallas 1977 vore det värdefullt om det förtroende mellan näringen och statsmakterna som hittills har byggts upp fick forisalla att ulvecklas. Något annat vore till skada inle bara för berörd näring och dess anställda, ulan för hela landet. Del bästa sättet an bevara de goda relationerna är all del inledda arbetet inom ramen för del frivilliga samverkansavlalet får fortsätta att ulvecklas. Därmed skapar vi del bästa utgångsläget inför kommande viktiga beslut om den framlida skogspolitiken.

Därför, herr lalman, ber jag lill slut all fä yrka bifall lill reservalionen 1 i deila betänkande.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Prövning vid utvidgning av skogsindustrien verksamhet

Hert DANELL (m):

Herr lalman! Som representant för vår lagstiftande församling har vår lalman i dag anledning alt vara bekymrad över den brisiande respekt för våra lagar som kan bli resultatet av all riksdagen envisas med att rycka i vissa paragrafer hit och dit ulan en tanke på all det faktiskt finns en stor grupp människor i det här landet, vars praktiska arbete är direkt avhängigt av vad vi beslutar. Just i dag tänker jag speciellt på alla dem som arbetar inom skogsindustrin. I samband med energi-beslutet förra våren ändrade riksdagen 136 a S i byggnadslagen, och när den paragrafen varit i funktion bara drygt ell kvartal kaslade regeringen fram ell förslag om ändring av samma paragraf 1 december lottade vi om detta ändringsförslag i vad avser detaljreglering av skogsindustrins

143

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Prövning vid utvidgning av skogsindustrien verksamhet

144

utbyggnad.

En månad senare, under den allmänna moiionsperioden, motionerade en besviken socialdemokrat om att det förslag som regeringen inle fick igenom i december skulle las upp lill prövning igen. För att få bred majoritet, som del heter, trots all det i detta fall endasl betyder all fä en centerpartist med sig, utarbetade departementet ett s. k. kompromissförslag, där man i varje fall inte gör en tillstymmelse lill kompromiss i själva principfrågan.

Herr lalman! Även i denna lolteririksdag är det ell ovanligt förfarande som vi nu åsell och som kan medföra att vi får en tredje lagtext på mindre än ell är.

I utskoiismajoriletens förslag har man nu gjort ett antal ändringar jämfört med decembervarianlen. Detaljregleringen har gjorts någol smidigare - del skall erkännas - men huvudfelet beslår, dä man vägrar att lita pä frivilliga åtaganden från skogsindustrin alt vara återhållsam när det gäller råvaruförbrukningen.

Del är märkligt all man haft så bråttom i den här frågan. Såsom framkom i decemberdebatten skrev industriministern så sent som den 6 oktober 1975 lill skogsindustriernas samarbetsutskoll och prisade de frivilliga åtaganden som industrin har gjort genom bildandet av de s. k. virkesomräden, där företrädare för industri, myndigheter och löntagare finns med för all i samverkan styra tillbyggnadsplanerna så atl våra råvarutillgångar inle hotas. Hell korrekt hänvisade också statsrådet till den pågående skogsutredningens arbete och de möjligheter som kommer atl finnas atl längre fram få en helhetssyn på problematiken. Statsrådet avslutade sin skrivelse på följande sätt:

"Jag vill avslutningsvis nämna all regeringen överväger all redan i år föreslå riksdagen vissa förändringar av 136 a S i byggnadslagen innebärande att prövningsordningen enligt lagrummet skall kunna tillämpas även på den grunden alt en verksamhet är av betydelse för hushållningen med fiberråvara."

Efter en månad kom så bostadsminislern med sitt lagförslag, som var något hell annat än vad industriministern hade informerat om strax innan. Anledningen till detta har aldrig blivil klarlagd, allra minst för de berörda i branschen.

Sedan i höstas har virkesrådens verksamhet kommit i gång, och de farhågor som fanns i höstas för den fortsatta utvecklingen har kommit på skam. Det finns således inget nytt som kan sägas vara anledningen till att socialdemokraterna och vpk, denna gång i förening med utskotts-ordföranden själv, har funnit anledning att la upp frågan pä nytt. Del verkar bara vara ett utslag av ovilja all acceptera etl av riksdagen fattal beslul.

Herr talman! Jag avser inte att i denna debatt gå in i detalj på frågan om detaljreglering eller inte av skogsindustrins utveckling, utan jag hänvisar lill del som sades i decemberdebaiten. I övrigt har herr Åkerfeldts anförande i sak givit en god belysning av frågan.

Jag vill dock göra en kommentar till de rykten som hörts i denna fråga och som går ut på att den möjlighel som finns enligt paragrafens fjärde stycke skulle, om inte utskoiismajoriletens linje vinner i voteringen, i praktiken utvidgas i sitt användningsområde, så alt regeringen skulle kunna göra vad den ville trots riksdagens beslut. Del märkliga är alltså att de som företräder uppfallningen att det skall vara en detaljreglering säger att om man inle går med på deras linje, så kan del bli mycket värre. Jag tror nu inte på del. Det fjärde stycket har stått där förut och har inte utnyttjats på någol anmärkningsvärt sätt. Del enda undantaget från det påståendet är regeringens märkliga beslul alt ge tillstånd alt fullfölja utbyggnaden av ett träsliperi i Bureå. Till del beslutet fogade man nämligen ell krav pä all råvaruförbrukningen skall begränsas lill 1974 års nivå. Det innebär i detta fall all man investerat 30 milj. kr. i en utbyggnad som skall öka kapaciteten från 65 000 till 85 000 årston slipmassa, men man får inte räll att ulnyllja kapacitetsökningen. Inle minst på fackligt häll har man reagerat hårt mol delta. Regeringen har än en gång visat all retroaktiva föreskrifter tydligen är en bra modell i ell socialistiskt samhälle. Vad man gör den ena dagen kan fä konsekvenser efter beslut den andra dagen.

Herr talman! Jag utgår frän att del här beslutet, som jag nu redogjort för, är ett misstag och inte skall betraktas som en ny praxis och därmed etl slags hot inför dagens beslut.

Jämte reservalionen om 136 a § har vi moderater också ell bifallsyrkande lill motionen 663, där del föreslås atl riksdagen skall uttala att samband mellan de belopp som sökandena eventuellt åläggs att betala samt den skada det allmänna åsamkas måsle finnas för att pålagan skall kunna betraktas som en avgift. I moiionen beskrivs ett fall där avgiften, som kan utgå samtidigt med ett tillstånd efter prövning i enlighet med den nämnda paragrafen, blev utformad som en skatt. Pålagan hade ingen som helst anknytning till den väntade skadan. Utskottsmajoriteten uttalar dock en viss tveksamhet inför att pålagan skall kallas för avgift, då den får en sådan här ulformning.

Med del anförda ber jag att få yrka bifall till reservationerna 1 och 2 i belänkandet nr 17.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Prövning vid utvidgning av skogsindustrien verksamhet

Hert STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr talman! Under den här valperioden i riksdagen har det många gånger hänt alt ell ärende kommil lillbaka lill kammaren kort efter det alt ett beslut fattats. Vi har många exempel. Självfallet har de ledamöter som är missnöjda med ett beslut rätt att söka ändra detta. Någon gång kan det också hända atl nya synpunkter kommil fram och motiverar ett annal ställningstagande.

Nu har vi delade meningar om hur regeringen skall pröva ökningen av råvaruförbrukningen i skogsindustrin. En gemensam åsikt har vi alla: Vi måsle hushålla med skogen. I ett särskilt yttrande av herr Andersson i Gamleby framförs tankegångarom all majoriteten har högre ambitioner

145

10 Riksdagens protokoll 1975/76:117-118

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Prövning vid utvidgning av skogsindustrien verksamhet

när del gäller all spara än reservanierna har. Del lycker jag är dt svagt försvar för majoritetens ställningstagande. Majoriteten ger regeringen mer makt och inför härdare styrning och mer reglering. Del är ju en gammal känd ståndpunkt - centralisering och mer byråkrati. Den ståndpunkten vägar man alltså inte föra fram utan döljer sig bakom en dimridå, som kallas hushållning.

Del har bara gått en kort tid sedan riksdagen tog sin beslul. Enligt min uppfattning finns ingen anledning alt ändra beslutet. Vi har helt enkelt inga erfarenheter. En del osäkerhet beträffande tillståndsprövningen motiverar inte mer maktkoncentration och mer byråkrati.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservationen 1.

146

Fru OLSSON i Hölö (c):

Herr talman! 1 del belänkande vi nu behandlar ingår två frågor, som har sagts här tidigare. Jag skall först ta upp utskottsmajoritetens syn pä prövningen vid utvidgning av skogsindustrien verksamhet.

Lål mig först något erinra om gällande ordning pä delta område. Från den 1 januari i år har regeringen efter ell riksdagsbeslut med stark majoritet all pröva tillkomsten och lokaliseringen av skogsindustri också med råvaruförbrukningen som prövningsgrund. Därmed har alltså en ny och tredje prövningsgrund lagts lill de två lidigare - hushållning med mark och vatten och hushållning med energi. Riksdagen beslöt med samma majoritet all den nya prövningsgrunden också skulle avse utvidgning

- dvs. ökad förbrukning av skogsråvara vid en befintlig industri.
Vad utskotld och riksdagen inle lyckades bli så eniga om i den då

pressade arbetssituationen var hur den prövningen i utvidgningsfallen

- ökningsfallen - skulle gå lill. På ena sidan stod meningen atl riksdagen
skulle sälla en viss gräns för förbrukningen och atl företaget skulle behöva
etl lillslånd för all gå över denna gräns. Företaget kunde dä självt söka
etl nödvändigl lillslånd. På den andra sidan slod meningen all riksdagen
inle skulle ange någon uttrycklig gräns för förbrukningen. Regeringen
skulle i stället frän fall till fall förbehålla sig rätten all kräva tillstånds
prövning. När del gällde atl få vetskap om dessa fall, där man ville
göra en tillståndsprövning, var man hänvisad lill uppgifter som myn
digheter förde vidare då de fick reda på att en utvidgning av verksamheten
och förbrukningen var på tal. Del var den senare meningsriklrjingen som
efter loltning fick göra sin uppfallning också lill riksdagens.

Sedan frågan tagits upp molionsledes slår vi i princip inför samma valsituation: Hur skall prövningen, som vi är hell överens om, gå till i ökningsfallen? Skall regeringen fortfarande via myndigheterna få reda på ökningsfallen hos förelagen eller skall man ha ell sysiem där företaget självt söker del tillstånd som behövs?

I december fördes diskussionen på den här punkten mer eller mindre i skuggan av en annan motsättning, nämligen de delade meningarna om huruvida man över huvud tagel behöver en slallig tillståndsprövning när det gäller industri som förbrukar skogsråvara. Som jag har uppfalial

saken är den typen av motsättning nu borta ur båda yrkandena. Del bör därför vara lättare i dag än i december att begränsa diskussionen lill vad den rör sig om i sak, dvs. hur man skall utforma ett prövningssystem sedan man väl kommil överens om att det skall vara en statlig prövning också i ökningsfallen.

Vad innebär dä den motsällning som utskottsbeiänkandet trots allt redovisar? Jo, vi har en ulskoitsmajoritet som fortfarande hävdar alt riksdagen själv skall sätta ell tak för den förbrukning som förelaget får ha utan lillslånd och att företaget självt skall söka tillstånd, om det vill gä över den gränsen.

En grundläggande fördel med etl sådant system är att det blir lika för alla och alt inte vissa förelag slipper prövning därför all regeringen inte har reda pä just del förelagets planer. Majoritetens lösning innebär inte endast att del blir rättvisa mellan företagen utan också atl del är riksdagen som sätter gränser. Det är med andra ord riksdagen själv som skall bestämma förbrukningstakei, inte regeringen.

Mol utskoiismajoriletens förslag ställs en reservation, där man inle tar upp sakresonemanget den här gången utan bara hänvisar till att lotten utföll på ell visst säll i december. Jag lycker för min del att det hade varit på sin plats att även nu ge uttryck för motiven till reservalionen - det är ändå fråga om ett nytt betänkande. Men så har alltså inte skett, och därför får jag själv försöka referera de tidigare i riksdagen under hand framförda invändningarna.

Läser vi motsvarande reservation lill decemberbetänkandei (på s. 10 och 11 i belänkandd CU 1975/76:8) finner vi all två konkreta invändningar framförts i den här delen. Den ena (nederst pä s. 10) innebär atl man kritiserar all förbrukningstakei i december föreslogs gälla för varie driftställe även inom ett koncernföretag och att detta var stelbent och byråkratiskt. I det betänkandet som vi nu diskuterar har majoriteten tagit hänsyn lill de här synpunkterna. Förslaget öppnar möjligheter för ett företag eller en företagsgrupp alt bedömas som en enhet. I och med detta skulle den första invändningen vara borta.

Den andra invändningen (överst på s. 11 i decemberbetänkandei) har en hänvisning lill atl skogsindustrins frivilliga begränsning av råvaruförbrukningen täcker tiden fram lill dess att etl nytt beslul kan fattas. Och visst läcker avtalet som sådant både detta och nästa år. Men del intressanta är väl vad den s. k. frivilliga överenskommelsen i sak läcker. Jag vill personligen säga atl jag hyser naturiiglvis slor respekt för överenskommelser av detla slag, och jag hälsar också med lillfredsställelse all man inom skogsindustrin träffar dem och därmed även ger uttryck för att man förslår del allvariiga lägel.

Jag måste kanske ändå redogöra för hur utskottsmajoriteten säg på den analys om avtalets faktiska effekter som gjordes i december. Det ledde fram lill atl avtalets formella giltighet trots allt inte var fullt klarlagd. Avtalet täckte inle hela industriområdet, och del hindrar inte parterna från alt nu planera och bygga anläggningar som blir färdiga först

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Prövning vid utvidgning av skogsindustrien verksamhet

147

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Prövning vid utvidgning av skogsindustrien verksamhet

148

efter år 1977. Avtalet täcker heller inte utbyggnader som satts i gång före den 1 mars 1975 och - vilket är att särskilt notera - inle ens projekt där regeringen sagt sig inte kunna kräva en tillståndsprövning enligt lagrummets tidigare lydelse.

Om regeringen sålunda lidigare ansell atl den inte kunde pröva en utbyggnad på prövningsgrunden hushållning med mark och vatten, sä skulle utbyggnaden enligt avtalets tolkning vara tillåten också enligt prövningsgrunden hushållning med skogsråvara. Det läcker inle heller projekt som omfattas av äldre vattendomar eller äldre lillslånd enligt miljöskyddslagen.

Jag vill gärna erinra om att t. o. m. reservanierna i decemberbetänkandei (s. 10 överst) ansåg att en frivillig överenskommelse av den här typen inte helt kunde ersätta en tillståndsprövning. Bl. a. därför accepterades också att den nya prövningsgrunden fördes in i byggnadslagen. Jag kan inte komma till annan slutsats än atl inle heller denna andra invändning kan motivera reservanternas slällningstagande. Därmed vill jag självfallet understryka att jag inle riktar någon kritik mot all skogsindustrin försöker åstadkomma frivilliga begränsningar. 1 den mån de har effekt - och det hoppas jag verkligen all de har - skall de statliga prövningsreglerna inle behöva användas så ofta.

Emellertid har det också påståtts att skogsindustrin själv ansett avtalet ha förfallit i sak redan i och med det beslul riksdagen tidigare fattade, alltså i december månad. Det har sagts mig all lagstiftningen måsle anses ha ersatt överenskommelsen som man skulle ha gjort just för alt undvika en statlig reglering. Om detta är riktigt behöver vi inte ens föra en diskussion om överenskommelsen som sådan som jag nyss tog upp. Då har bägge argumenten från december förfallit. Men jag kanske kan fä besked av någon på den här punkten i dag.

Jag vill i det här sammanhanget också notera att del nu inle förts fram något förslag om att sätta förbrukningstakei högre än vad majoriteten föreslagit. Taket är nu i princip den högsta förbrukningen under åren 1973-1975, således också under god skogskonjunklur, med vissa marginaler på delta. De små enheterna på sågverkssidan kommer knappast att praktiskt drabbas av regleringen.

Jag nämnde lidigare en ändring idet nu föreliggande majorilelsförslaget jämfört med decemberförslagel. Det var att hänsyn tagits till reservanternas kritik mot att förelag med flera driftställen tidigare inte kunde behandlas som en enhet. Jag vill också peka på andra ändringar som utskottsmajoriteten gjort för all försöka få så bred enighet som möjligt bakom sitt förslag.

En viktig sak är atl regeringens nu oinskränkta rätt att förbehålla sig prövningen av en utvidgning begränsats. I och med all vi får ell förbrukningstak så har del också blivit möjligt alt säga att intill det taket är det fritt fram ulan risk för någol förbehållsbeslut.

En annan sak är atl de föreslagna reglerna inte hindrar fullföljandet av en påböriad nyanläggning eller utredning om lillslånd inle krävts enligt

nu gällande regler. Någon oro behöver således inte finnas för ingripanden i efterhand. Och slutligen har reservanternas synpunkt tillgodosetts så lill vida atl anmälningsplikten vid projeklering av sågverk tagits bort.

Jag vill med det sagda stryka under att majoriteten nu inte lägger fram identiskt samma förslag som i december. Det har hyfsats på fiera punkter för alt gå reservanierna till mötes.

Om vi nu också lämnar decemberargumenien som de förts fram i reservalionen så står det ju kvar yllerligare en diskussionspunkt. I debatten i vintras resonerades det om vad regeringens •förbehållsräit egentligen innefattade. En företrädare för reservanterna antog då att regeringen även i förbehållsfalld skulle känna sig bunden av sin egen proposition och i sin praxis tillämpa just de förbrukningstak som lotten sedan förkastade. Om det nu vore så, har vi ju dagens problem klart renodlat. Skall regeringen få in en ansökan från företaget eller skall den tvingas sätta i gång någol slags underrättelseverksamhet bland myndigheterna för att få veta om någonting planeras?

Regeringen har nu i ett särskilt cirkulär erinrat statsmyndigheterna all de skall underrätta regeringen när de får vela atl någonting planeras som kan behöva prövas enligt 136 a. På skogssidan har skogsstyrelsen sedan erinrat skogsvärdsstyrelserna om vad som gäller vid förbrukningsökning inom skogsindustrin. Jag kan inle underiåla att ställa frågan: Vilket av dessa båda syslem är det som är krångligt och byråkratiskt? För mig ger svaret sig självt.

Delta om de framförda argumenten som sådana.

Det är klart att det bakom reservanternas mening också i vissa fall ligger en misstro mot att begränsa förbrukningen i befintliga anläggningar i en ny god skogskonjunktur. Det är det som är dilemmat, här som i mänga andra situationer - man kan inte både ha skogen kvar och exportera den. Ytterst blir det fråga om styrkan i en viljeinriktning att hushålla med våra skogstillgångar så atl det kan bli en långsiktig balans mellan råvarutillgång och produktion av förädlad skogsråvara.

Det har invänts alt vi ännu inte har en fungerande skoglig prognos-verksamhet och att vi därför inte säkert vet hur illa vi ligger lill. Det är rikligt. Men atl vi ligger illa till vel vi, i alla fall med så pass stor tydlighet all vi inte har råd alt spela bort den handlingsfrihet vi behöver vid kommande beslut. För min del är hushållningssynpunkterna också på det här området centrala - parallellerna med mark- och vattenhushållningen och med energihushållningen ger sig själva.

Jag vill sluta inlägget i den här delen med att erinra om all skogs-utredningens delbetänkande i fjol visar att behovet av skogsråvara om något decennium skulle översliga den inhemska tillgängen med mellan 15 och 20 miljoner skogskubikmeter varje år, förutsatt att råvaruförbrukningen fortsätter atl ligga pä 1975 års nivå och att särskilda åtgärder bi. a. i produktionshöjande syfte inte sätts in. Vi har tidigare i vår också voterat om näringsutskottets belänkande nr 41 om råvaruförsörining och resurspolitik - dt betänkande som lätt går atl koppla till den här frågan.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Prövning vid utvidgning av skogsindustrien verksamhet

149

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Prövning vid utvidgning av skogsindustrien verksamhet

Slutligen vill jag också ta upp uiskoitsmajoriteiens syn pä motioner angående avgift som villkor föi- tillslånd lill viss induslridablering. Som jag ser del skiljer det i sak inte så mycket mellan utskottsmajorilel och reservanter. Vi är väl egentligen ense om att regeringen kan föreskriva etl villkor som innebär all företaget skall betala ett visst belopp för alt kompensera allmänna intressen. Jag tror att vi också är ense om all storleken av dt sådanl belopp skall slå i något slags proportion till ela-bleringens skada på vissa allmänna intressen som inte kompenseras med särskilda ersättningar.

Om villkoret i ett visst fall - kanske olyckligt - kallas "avgift" och storleken kopplas lill produkten, kan man givelvis få associationer av den typ som moiionärerna pekat pä. Däremot kan jag inte inse alt dessa ordassocialioner och paralleller skall fördunkla själva sakfrågan. Jag är säker på all nästa gång ett liknande ärende kommer upp i bosladsde-partemenlel, kommer man att ägna slörre omsorg ål uttryckssätten. Det är under alla förhållanden ingenting att göra etl riksdagsuitalande om.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill civilutskoitets hemställan.

150

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr talman! Beträffande avgiften vill jag säga alt frågan inle bara gäller vad man kallar den - avgift eller skatt. En avgift som ell företag beroende på en viss verksamhet åläggs att betala skall naturligtvis slå i relation lill den skada som förväntas. Det framgår också av moiionen och av den moderala reservationen.

Om huvudfrågan i betänkandet - prövningen vid utvidgning av skogsindustrin - sade utskottets ordförande all vi när vi fick moiionen på utskottels bord slod i samma valsituation som i höstas. Del menar jag är fel. Det måsle vara fel av ett utskott alt uppfatta sitt arbete på det sättet. Det är här fråga om en loltning som gjordes i december och etl beslut som trädde i krafl den 1 januari i år. Då kan man inte hävda atl man hell skall bortse från de lidigare ställningstaganden som gjorts och som industrin i detta fall utgår ifrån i sin verksamhet. Uiskottd måste ta hänsyn till atl man inte kan hoppa hit och dit hur som helst i våra paragrafer.

Utskollsordföranden säger då alt det är märkligt alt vi i vår reservation inte har anfört några motiv för etl avstyrkande av motionen. Anledningen till del är att det i sak är samma sits som i höstas, och vi menar alt del är orimligt atl nu börja röra om i paragrafer som riksdagen log ställning till för bara några månader sedan.

Jag vill ställa en direkt fråga lill utskollsordföranden. Del är trots allt principer som det här gäller. Skall man acceptera en generell prövning i alla olika fall? Det kommer all skapa en väldig detaljreglering och byråkrati. Del var delta som den stora debatten i höstas rörde sig om. Utskollsordföranden dellog då inle i beslutet i kammaren men hade-uppenbarligen en "avstäuppfattning", om jag får kalla det så. 1 detta

läge väljer emellertid utskollsordföranden atl liera sig med dem som har den principiella uppfallningen all vi skall välja elableringskonlroll även när del gäller utvidgning.

Vad är det som har förändrat fru Olssons i Hölö uppfallning? Del kan inte röra sig om några avgörande förändringar i det förslag som vi nu behandlar, eflersom fru Olssons egna ord var atl förslaget har hyfsats en aning, all del i och för sig inte är identiskt lika med förslaget i höstas. Men det upplevs tydligen inte heller av fru Olsson som något principiellt annorlunda förslag. Då måste vi fä veta: Vad är det som föranlett fru Olssons ändrade uppfattning?

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Prövning vid utvidgning av skogsindustrien verksamhet

Fru OLSSON i Hölö (c) kort genmäle:

Herr lalman! En bred riksdagsmajoriiei var enig om all prövning skulle ske, men delade meningar fanns om hur regeringens prövning skulle göras. För mig, som lycker all riksdagen skall ha någol atl säga till om, har del varit viktigt all sätta en gräns där regeringen inle får göra prövningen. Med del nuvarande systemet har regeringen alla möjligheter att pröva varie enskilt fall men med ett krångligt och byråkratiskt syslem. Eftersom vi är överens om au vi skall hushålla med råvarorna och att tillståndsprövning behövs anser jag det viktigt atl riksdagen sätter ett tak, och sedan får företagen lämna in ansökan om de avser att överskrida den gräns som har satts. Det är för mig dt rakare, enklare syslem än det som reservanterna förordar.

Jag kan medge att om riksdagen har fatlat etl beslul skall del inte ändras så snabbi. Vad som emellertid fick mig atl i denna fråga ändra inställning var det cirkulär som har gått ul lill skogsvårdsstyrelserna där de uppmanades att handla på detta sätt. När det sedan kom en molion på utskoliels bord kunde jag inle underiåla all försöka medverka lill att vi får ett enklare system. Därför, herr lalman, har jag intagit den här ståndpunkten.

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill understryka atl fru Olssons i Hölö senaste inlägg visar att resonemanget uppenbarligen gäller själva principfrågan. Del är del resonemanget som vi för och som vi förde även i höstas. Vi reservanter har samma uppfallning i huvudfrågan som vi hade då, men fru Olsson har bytt uppfallning. Argumenten för och emot olika system för en prövning enligt 136 a i; byggnadslagen har inle förändrats någonting sedan årsskiftet. Därför är del beklämmande att civilutskoilds ordförande i denna myckel vikliga fråga har bytt uppfallning så lill den grad alt del kan bli direkt avgörande i den votering som nu närmar sig.

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den forisalla överläggningen om deila betänkande samt behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till kl. 19.30.

151

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Meddelande om frågor

§ 6 Anmäldes och bordlades Justitieuiskoiiets belänkande 1975/76:39 med anledning av proposilionen 1975/76:125 med förslag om

tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser

justitiedepartementets verksamhetsområde

Utrikesuiskollets betänkande

1975/76:15 hied anledning av proposition 1975/76:125 med förslag om

tilläggsbudget 111 lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser

utrikesdepartementets verksamhetsområde

Kullurutskolleis betänkande

1975/76:39 med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslag om

tilläggsbudget III lillslalsbudgelen för budgetåret 1975/76 såvitt gäller

kuliurändamål m. m.

Civilutskoitets betänkande

1975/76:25 med anledning dels av proposilionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag lill Bostadstillägg m. m., dels propositionen 1975/76:145 om ändrade regler för bostadstillägg, dels i dessa ämnen väckta motioner

§ 7 Anmäldes och bordlades Motioner

1975/76:2538 av herr Caiislein och fru Hörnlund 1975/76:2539 av herr Hermansson m.fl. 1975/76:2540 av herr Magnusson i Borås m.fl. 1975/76:2541 av herr Magnusson i Borås m. fl. 1975/76:2542 av herrar Nordgren och Nyhage 1975/76:2543 av herr Oskarson m.fl. 1975/76:2544 av hert Sjönell m.fl. 1975/76:2545 av herr Söderström m.fl

med anledning av propositionen 1975/76:206 om ålgärder för beklädnadsindustrin

1975/76:2546 av herr Ahlmark m.,fl.

1975/76:2547 av herr Bokman m./l.

1975/76:2548 av hert Fälldin m.fl.

1975/76:2549 av herr Hagberg i Boriänge m.fl.

1975/76:2550 av herr Hermansson m.Jl.

med anledning av proposilionen 1975/76:207 om finansiering av stålverk

i Luleå

152

§ 8 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 5 maj

1975/76:348 av herr Svensson i Malmö (vpk) till herr jordbruksministern om regleringen av sjön Åsnen:

Regleringen av sjön Åsnen i Kronobergs län har länge utgjort en lokal-och miljöpolitisk tvistefråga, som engagerat breda skikt av befolkningen i regionen. Regleringen har åstadkommit allvariiga skador på sjön och hotar hell förstöra dess framtid ur limnologisk och allmänbiologisk synvinkel. Detta bör ses mol bakgrund av att Åsnen i riksplaneringen klassats som ett objekt av riksintresse ur naturvärdssynpunkl. Åsnen är dessutom en del av en kulturhistoriskt ytterst intressant miljö.

En ny vattendom, som kommer alt avgöra den framlida regleringen, blir följden av de rättegångsförhandlingar i frågan som inleds nästkommande vecka. Med tanke på frågans vikt aktualiseras möjligheten att regeringen förbehåller sig den slutliga prövningen.

Är statsrådet beredd att utnyttja bestämmelsen i vallenlagen 4:17 lill att i fallet med sjön Åsnens reglering förbehålla regeringen den slutliga prövningen?

1975/76:349 av fröken Eliasson (c) lill herr kommunikalionsminislern om ökad utbildning av bussförare:

Ökade satsningar måste göras på kollektivtrafiken ur jämlikhets- och miljösynpunkt. En kraftig utbyggnad av trafikstandarden är också nödvändig om etl syslem med regionala månadskort skall införas i hela landet. Inom busstrafiken är emellertid redan i dag bristen på utbildade förare ett besvärande kapacitetshinder, inle minsl i en storstadsregion som Stockholm. Personalbrislen leder lill ansträngda arbelsförhållanden och hög personalomsättning. Trafikindragningar pressas fram i slällel för utbyggnader. Storstockholms Lokaltrafik och andra irafikföreiag har i dag i praktiken huvudansvaret för utbildningen. De kraftigt ökade utbildningsinsatserna förslår dock inte på långa vägar för atl möta de växande behoven av utbildad personal runt om i landei.

Vilka ålgärder är kommunikationsministern beredd vidla för all förbättra utbildningssituationen och öka tillgängen på utbildade bussförare?

§ 9 Kammaren åtskildes kl. 17.59.

Nr 117

Onsdagen den 5 maj 1976

Meddelande om frågor

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemeri

Riksdagens protokoll 1975/76:117 Onsdagen den 5 maj

Riksdagens protokoll 1975/76:117