Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:115

Fredagen den 30 april

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes av fru tredje vice talmannen.

§ 1 Fyllnadsval till utskott

Fru TREDJE VICE TALMANNEN:

Det på föredragningslistan upptagna valet är föranlett av att ersättaren för fru Ryding skall beredas plats i trafikutskottet.

Vänsterpartiet kommunisternas partigrupp har anmält herr Wernerdal som suppleant i utskottet.

Jag förklarar härmed herr Wernerdal vald till suppleant i trafikutskottet.

§ 2 Justerades protokollet för den 22 innevarande månad.

Nr 115

Fredagen den 30 april 1976

Fyllnadsval till utskott

Om intensifiering av tullens narkotika-bekämpande verksamhet

§ 3 Om intensiflering av tullens narkotikabekämpande verksamhet

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Westbergs i Ljusdal (fp) den 2 april anmälda interpellation, 1975/76:162, och anförde:

Fru talman! Herr Westberg i Ljusdal har frågat mig vilka åtgärder som jag vill föreslå för att ytterligare intensifiera tullens narkotikabekämpande verksamhet.

Under 1960- och 1970-talen har samhället intensifierat sina ansträngningar för att komma till rätta med narkotikamissbruket. Socialministern besvarade i början av denna månad interpellationer om vad som gjorts och görs mot narkotikamissbruket och mot narkotikasmugglingen.

Jag vill understryka att tullverkets gränsbevakande uppgifter endast är en del av samhällets totala ansträngningar för att bekämpa narkotikamissbruket. Polismyndigheterna och de sociala organen har viktiga uppgifter i sammanhanget. När det så gäller tullverkets åtgärder för att motverka den illegala införseln av narkotika vill jag peka på att tullverket har fått ökade resurser för övervakning av person- och godstrafiken över landets gränser. Vidare har det genom omläggning av godsvärden blivit möjligt att under en följd av år överföra inte mindre än sammanlagt ca 400 tjänstemän till verksamhet som är mer direkt inriktad på smuggelbekämpning och övervakning av trafiken från utlandet. All bevakningspersonal utbildas numera för bekämpning av narkotikasmuggling

Nr 115

Fredagen den 30 april 1976

Om intensifiering av tullens narkotikabekämpande verksamhet

och ett stort antal tjänstemän får därutöver specialutbildning i narkotikafrågor. Tullverket har dessutom fått ökade och förbättrade tekniska resurser i sin verksamhet. Samarbetet i narkotikafrågor mellan myndigheter inom landet och med myndigheter i andra länder har effektiviserats. I internationella sammanhang har vi från svensk sida i åtskilliga frågor tagit initiativ till en samverkan. Med Västtyskland föreligger sedan ett par år tillbaka ett särskilt avtal när det gäller narkotikasmuggling. Inom ramen för det vidgade internationella samarbetet kommer vidare en konferens att hållas i Stockholm i vår med representanter för tullkriminalverksamheten i ett tiotal länder.

Bekämpningen av narkotikasmugglingen är således redan nu en högt prioriterad verksamhet inom tullverket, och resurser finns för en effektiv tullbevakning. Eftersom narkotika i motsats till sprit och tobak är lätt att dölja är svårigheterna stora att via tullkontrollen definitivt stoppa narkotikasmugglingen. Bekämpningen av den illegala införseln av narkotika, främst den som bedrivs i organiserade former, bör därför enligt min mening ske främst på grundval av upplysningar som kan fås genom en intensiv spaningsverksamhet, inte minst i samarbete med utländska myndigheter.

Den traditionella tullbevakningen och tullkontrollen är givetvis alltjämt ett viktigt inslag när det gäller narkotikasmugglingen. Det ankommer på generaltullstyrelsen att även i fortsättningen följa utvecklingen noga och mot bakgrund av gjorda erfarenheter begära eventuella resursförstärkningar. Sådana förslag får därefter prövas av statsmakterna i sedvanlig ordning.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Fru talman! Först ett tack till finansministern för svaret på min interpellation.

Även om jag inte är nöjd med de åtgärder som redovisas i svaret och de uppgifter som där lämnas finner jag det värdefullt att vi får tillfälle att diskutera den fråga det här gäller, nämligen möjligheterna att förstärka tullens narkotikabekämpande verksamhet. Den delen av tullens verksamhet är enligt min mening utomordentligt betydelsefull.

Av svaret att döma är finansministern tämligen nöjd med den situation som nu är. Han säger t. o. m. att resurser finns för en effektiv tullbevakning. Låt oss några ögonblick fundera över om den uppgiften är med verkligheten överensstämmande. Vi får veta alt det "genom omläggning av godsvården blivit möjligt att under en följd av år överföra inte mindre än sammanlagt ca 400 tjänstemän till verksamhet som är mer direkt inriktad på smuggelbekämpning och övervakning av trafiken från utlandet".

Inför det beskedet kan det vara lämpligt att ta del av de uppgifter som tullverkets distriktsutredning lämnade i oktober 1972. Där sägs bl. a.: "Ett inslag i den föreslagna nya tullproceduren, som både innebär förenklingar för trafiken och ger tullverket besparingsmöjligheter är systemet

med privat godsvård." Jag förstår att det är närmast den nyordningen som finansministern tänker på. Men utredningen konstaterar i det sammanhanget att därav följande besparingsmöjligheter i huvudsak har tagits till vara tidigare, eftersom den väntade tullagstiftningen såvitt gäller godsvård endast stadfäster ett system som på många håll tillämpats på försök i fiera år.

Utredningen talar också om att de stora problemen uppstår i de många fall där transporten från utlandet sker med långtradare och denna fortsätter från gränsorten direkt till hemtagarens ort. Problemet ligger i att smug-gellasten kan vara gömd bland den i vederbörlig ordning anmälda lasten och att detta inte kan upptäckas utan fullständig lossning av fordonet. För att en sådan smuggling skall kunna mötas från tullverkets sida krävs bl. a. att bevakningen får stor rörlighet, så att stickprovsvis gjorda kontrollaktioner kan ske var som helst i landet där det finns hemtagningsföretag som importerar gods med långtradare.

Vi vet också att antalet transporter av det här slaget ökat kraftigt under senare år och att kontrollverksamheten i sammanhanget är personalkrävande. Det kommer in i landet ca 1 000 långtradare per dag. Att jag här nämner långtradare beror på att de är upptagna i utredningen. Men självfallet kommer narkotika in på alla möjliga transportvägar, inte minst via personbilar, tåg, flyg, båt etc.

Man säger också i sitt utredningsbetänkande - och det är det jag tycker är anmärkningsvärt när jag lyssnar till finansministern - att någon nämnvärd minskning av den personal som är sysselsatt med godskontroll inte torde kunna ske. Och då frågar man sig onekligen varifrån de 400 tjänstemännen till smuggelbekämpningen kommer. Samtidigt har det som vi alla vet skett en kraftig arbetstidsförkortning. Inom tullverket har sedan 1959 skett en arbetstidsförkortning med sammanlagt 12 veckotimmar, i vissa fall 14 veckotimmar. Om vi räknar med att inom verket en minskning med 1 veckotimme motsvarar ett bortfall av 60 årstjänster - och det är ändå mycket lågt räknat - så motsvarar den samlade arbetstidsförkortningen en minskning med betydligt över 700 tjänster. Och vad har man fått? Jo, personalstyrkan 1964 var 2 517, och den hade 1974 sjunkit till 2 482. I stället för att få kompensation för arbetstidsförkortningen har man fött vidkännas en minskning. Det skall dock i sammanhanget erkännas att i budgeten för 1975/76 har medel beräknats för en utökning av personalen med 54 man. Men den förstärkningen väger ju mycket lätt mot det stora bortfall som den samlade arbetstidsförkortningen inneburit.

Man bör också ta med i beräkningen den starka ökningen av trafiken över våra gränser och de nya arbetsuppgifter som lagts på tullen under den här tiden, t. ex. oljebekämpningen, som har blivit en betydelsefull uppgift för tullen. Likaså kan man tänka på utvidgningen av den svenska fiskezonen i Östersjön från 4 till 12 nautiska mil fr. o. m. 1976, vilket innebär ökade arbetsuppgifter och behov av mer personal.

Hur finansministern mot bakgrund av dessa förhållanden kan påstå

Nr 115

Fredagen den 30 april 1976

Om intensifiering av tullens narkotikabekämpande verksamhet

Nr 115

Fredagen den 30 april 1976

Om intensifiering av tullens narkotikabekämpande verksamhet

att resurser finns för en effektiv tullbevakning är det för mig väldigt svårt att förstå. Vi får också komma ihåg att inkommande godsmängd ökar med ca 10 per år. Jag vågar påstå att uppgiften som finansministern lämnade inte är med verkligheten överensstämmande.

Finansministern hänvisar också i svaret till det internationella samarbetet. Jag delar uppfattningen att det samarbetet är angeläget, men jag har svårt att tro att den konferens som skall hållas i Stockholm i vår med representanter för tullkriminalverksamheten i ett tiotal länder kommer att tillföra den svenska tullen nya resurser. Möjligen kan vi lära av andras erfarenheter, men för att ta vara på och omsätta dessa erfarenheter i praktiken måste man ha tillgång till personal.

Jag noterar givetvis med tillfredsställelse att finansministern i svaret säger att bekämpningen av narkotikasmugglingen redan nu är en högt prioriterad verksamhet inom tullverket och kanske ännu mer att finansministern säger att det ankommer på generaltullstyrelsen att följa utvecklingen noga och mot bakgrund av gjorda erfarenheter begära eventuella resursförstärkningar. - Jag förmodar att generaltullstyrelsen noga studerar den passusen i svaret.

För egen del är jag synnerligen angelägen om att tullen får ökade resurser för narkotikabekämpningen. Självfallet kommer även tekniska resurser och utbildningsfrågor in i bilden. Det är mycket angelägna ting. En god tillgång till narkotikahundar är också viktig, men personalfrågan är den viktigaste. Det gäller att ha folk som kan svara för en så långt möjligt effektiv bevakning och kontroll.

Visst är tullens narkotikabekämpande verksamhet en del av samhällets totala ansträngningar för att bekämpa narkotikamissbruket, som finansministern säger i svaret, men det är en mycket viktig del. Förra året gjorde tullen 471 beslag och fram till den 17 mars i år hade 86 beslag gjorts. Redan med nuvarande resurser svarar tullen för hälften av alla narkotikabeslag i Sverige. Förra året tog tullen 132 kg cannabis, nära 4 kg amfetamin och mindre mängder opium, fenmetralin och LSD. Men mycket mer skulle kunna fångas upp med tillgång till bättre resurser. Läget i dag är att vi får in tonvis med cannabis i landet. På gator och torg säljs minst ett ton om året, kunde vi läsa i pressen för en tid sedan. Det räcker till miljontals doser. Bara en liga hade enligt pressuppgiften smugglat in 800 kg cannabis till Sverige.

Jag är givetvis medveten om att det är omöjligt att helt stoppa narkotikasmugglingen. Men det är också ett faktum att de bristande personalresurserna gör tullens nät alltför grovmaskigt. Det kommer man inte ifrån. Bara 100 man skall svara för bevakningen av hela gränsen mot Norge. Vad har vi för resurser att sätta in på Graddisvägen, för att ta ett exempel? Genom kraftiga förstärkningar inom den trafikbundna bevakningen, kontrollstyrkan, det s. k. svarta gänget, och tullkriminalen skulle gränsskyddet mot narkotikasmugglingen kunna avsevärt förbättras.

Och tullens beslag är av ett särskilt stort värde, det vill jag mycket

starkt understryka. De beslagen sker i regel vid gränserna eller innan narkotikan kommit in på den svenska marknaden. Härigenom förhindras brottslighet i form av narkotikalangning och försäljning av narkotika och människor undgår att brytas ned och få sitt liv förstört. Genom att satsa resurser på att förhindra insmuggling av narkotika kan vi också få lägre kostnader på annat håll, t. ex. inom socialvården. I kampen mot narkotikan måste åtgärder som förhindrar att den över huvud taget kommer in i landet vara de mest angelägna. Många och starka skäl talar för att man skall försöka stoppa närkotikatillflödet så tidigt som möjligt, dvs. redan vid gränsen.

Här vill jag ställa en fråga: Delar finansministern uppfattningen att åtgärder i syfte att förhindra att narkotika kommer in i landet är de mest angelägna när det gäller narkotikabekämpningen? Om finansministern delar den uppfattningen, måste vi väl också kunna vara överens om att verka för att tullen får ökade resurser för bekämpning av narkotikasmugglingen. Tullen behöver resurser för en effektiv tullbevakning. Det har den inte i dag.

Nr 115

Fredagen den 30 april 1976

Om intensifiering av tullens narkotikabekämpande verksamhet

Herr finansministern STRÄNG:

Fru talman! Själva sakfrågan behöver man ju inte tvista om. Men jag är litet överraskad om man ogenerat vill hävda att det verkligen skulle finnas möjligheter alt genom några specifika, mycket kraftiga personalförstärkningar komma åt det onda som narkotikamissbruket innebär. Med tanke på den väldiga godstrafik som vi har över gränserna föreställer jag mig att det, om vi skulle etablera en kontroll som innebar alt godset i varenda lastbild skulle lastas av och detaljgranskas och sedan lastas på igen, förmodligen skulle bildas en mycket bestämd uppfattning att man inte kan hantera trafikanterna på det sättet. Man får göra det bästa möjliga av situationen.

Jag erinrar mig mycket väl att det under 1960-talet drogs in ca 800 man i tullverket och att det föranledde riksdagen att officiellt honorera tullverket för denna ambitiösa rationaliserings- och personalpolitik. Mot bakgrunden av att vi ständigt har en mycket stark kritik mot ansvällningen av den statliga förvaltningen - byråkratin som det brukar heta - och att svenska folket inte gillar detta väckte det sådan uppmärksamhet när generaltullsiyrelsen i sin personalpolitik verkligen lade sig vinn om att effektivt organisera verket och dra in en del personal, att det föranledde öppna erkännanden i kammaren från bevillningsutskottets ordförande.

Av de 800 personer som drogs in utgick 400 ur tullverket, vars styrka alltså reducerades med 400 man. De andra 400 fördes över på smuggelbekämpningen.

Jag är alldeles övertygad om att man kan diskutera personalökningar på praktiskt tagel vilket område som helst. Vi vet att skolans lärarpersonal i områdena kring storstäderna slits ner av bråkiga klasser och besvärliga elever, Det vore naturligtvis önskvärt med vissa förstärkningar där för att klara utbildningen. Vi får ideligen höra talas om - och det är väl

Nr 115

Fredagen den 30 april 1976

Om intensifiering av tullens narkotikabekämpande verksamhet

sant i långa stycken - att man på våra långvårdsanstalter och ålderdomshem inte hinner med den personliga omvårdnad om dem som är placerade där som skulle vara önskvärd från samma mänskliga utgångspunkter. Men även i det sammanhanget gäller begränsningar.

Den enkla förutsättning som jag tyckte låg i herr Westbergs i Ljusdal resonemang var något slags fullständighetstanke, innebärande att man bara genom att öka personalen kan klara bekymren. Det är bara att konstatera att samhället inte orkar med detta.

Det är likadant när det gäller polisen. Hur många människor går inte omkring och säger att vi är osäkra på gatorna därför att vi har för fä poliser? Men man tvingas överallt inom den offentliga sektorn att göra avvägningar och vissa kompromisser i fråga om perfektionen i hanteringen av de olika verksamheterna.

Jag hade för ett par veckor sedan ett samtal med generaldirektören för tullverket och fick det beskedet, att han ändå ansåg att hans personaluppsättning nu var så pass tillfredsställande att han tog ansvaret för att den kontroll som man rimligtvis kan begära även på det här området kan skötas på ett effektivt sätt. Jag skulle tro att det också i fortsättningen kommer att bli successiva förstärkningar i den mån som vi anser sådana nödvändiga. Jag vill dock säga att det inte finns någon möjlighet att tillmötesgå herr Westbergs funderingar.

Var det är mest angeläget att bekämpa narkotika m, m. - vid gränsen eller då den redan har kommit in i landet och försäljs vid skolor på bakgator och på torg om nätterna - kan vara en smaksak. Min uppfattning är att det är lika angeläget att bekämpa narkotikan, var missbruket än uppstår.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Fru talman! Jag undgår inte intrycket att finansministern tar tämligen lätt på dessa oerhört allvariiga problem, och det smärtar mig faktiskt.

"Röker ditt barn hasch? Läget i dag är att det på gator och torg säljs minst ett ton hasch om året. Det räcker till miljontals doser. Det betyder att småungarna lägger 20-30 milj. kr. om året hos försäljarna. För att fä ihop till sitt hasch måste barnen stjäla för det femdubbla - värden för 100-150 milj. kr."

Den chockrapporten lämnas i samband med att Huddingepolisen avslöjar en liga, som bara den smugglat in 800 kg cannabis i Sverige,

Kan man ta del av sådana rapporter utan att beröras i sitt innersta? Vill man då inte fråga: Vilka åtgärder kan man vidta för att förhindra att barn och ungdomar och människor över huvud tagel bryts ned, kommer in i förhållanden som omöjliggör för dem att få en vettig framtid, att kunna leva ett rikt och lyckligt liv? Vad kan man göra för detta?

Jaha, säger finansministern, det är ingalunda så enkelt som Westberg tror - att det bara är att tillsätta mera personal. Jag har aldrig påstått det heller. Och jag har sagt klart och tydligt ifrån att jag inte tror att vi kan förhindra all smuggling. Men jag har samtidigt lika klart sagt

ifrån att vi kan komma mycket längre om vi sätter in mera krafl på att bekämpa smugglingen. Den som känner till litet grand om hur det går till ute på fältet när det gäller att bekämpa smugglingen, vilken brist på personal man har, hur litet man förmår göra i de små grupper som finns, behöver inte fråga någon generaltulldireklör, utan han vet att tullen har för små resurser för att klara den här uppgiften och att man skulle kunna göra väsentligt mycket mer om man hade litet mera personal.

Jag har understrukit atl utbildning och resurser av annat slag, tillgång till narkotikahundar m. m., också hör till och är viktiga ting, men framför allt behöver man personal som nyttiggör resurserna och möjliggör en kraftfullare bekämpning.

Sedan har finansministern panna atl säga all del är en smaksak om man beslagtar narkotikan i tullen eller om man gör det i kvartarna här i Stockholm. Hur i all världen kan man som ansvarig finansminister uttrycka sig på det sättet? Är det likgiltigt om man kan hindra narkotikan atl komma in i landet eller om den får gå den långa vägen via langare och distributörer ut till människorna och sättas i omlopp i vårt land? Är det en smaksak det? Jag har inte ord för atl uttrycka vad jag känner inför det yttrandet.

Del finns väldigt mycket att göra, många olika åtgärder att vidta för atl effektivisera delta arbete, t. ex. genom all upprätta ett gemensamt underrättelseorgan för tull och polis i syfte att möjliggöra effektivare bekämpning och atl låta t. ex, kustbevakningen överta mera polisiära uppgifter och på del sättet lösgöra polispersonal. Det finns många olika sätt all angripa det här problemet på, men vi kommer alltid tillbaka till delta faktum att med nuvarande personalresurser kan man inte klara en effektiv tullbevakning.

Nr 115

Fredagen den 30 april 1976

Om intensifiering av tullens narkotikabekämpande verksamhet

Herr finansministern STRÄNG:

Fru talman! Jag började mitt tidigare inlägg med all säga all i den här frågan är det ingen som har någon annan uppfattning än den all man bör göra vad som är praktiskt möjligt för alt komma åt narkotikamissbruket varhelst det än uppträder.

Jag skulle naturligtvis kunna hålla ett indignationsanförande så all t. o. m. herr Westberg i Ljusdal skulle erkänna att han ligger i lä. Men jag har inget som helst behov av att göra det. Det här är en allvarlig sak som man får behandla efter de realistiska förutsättningar som föreligger.

Jag menar, som herr Westberg också säger, atl när man inte kan hindra en viss del av narkotikan alt komma in i landet, är det lika viktigt atl överallt där problemet uppslår sälta in kraftålgärder för all hindra en utbredning av narkotikamissbruket.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Fru talman! Jag delar uppfattningen all det är angelägel all i alla sammanhang sälta in kraftåtgärder för alt bekämpa narkotikan. Jag har mänga

Nr 115

Fredagen den 30 april 1976

Om utbetalningen av statsbidrag till kommunerna

gånger talat för all man skall se till atl det på alla områden sker en bekämpning med all den kraft som är möjlig gentemot narkotikan. Vi kommer i nästa vecka t, ex, alt tala om narkotikabekämpning inom fångvårdsanstalterna.

Del här problemet möter vi i många sammanhang och del gäller atl sätta in krafiöverallt där vi kan göra del. Narkotikan är ett utomordentligt fariigt gift och den åstadkommer så kolossalt mycket ont att vi skall bekämpa den med alla medel vi kan. Då måste vi framför alll försöka se till all vi förhindrar att den kommer in i landet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om utbetalningen av statsbidrag till kommunerna

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Granstedis (c) den 6 april anmälda interpellation, 1975/76:169, och anförde:

Fru talman! Herr Granstedt har i en interpellation frågat mig om jag är beredd alt la initiativ till förändring av reglerna för utbetalande av statsbidrag till kommunerna så att dels reglerna blir mer likartade för olika typer av verksamhet, dels kommunernas fordringar på staten kan minska.

När det gäller frågan om att få mer likartade staisbidragsregler för olika typer av verksamhet konstaterar jag att den kommunalekonomiska utredningen har i uppdrag att se över det nuvarande statsbidragssystemet med inriktning mot en förenkling av reglerna och ett mera enhetligt bidragssystem.

Herr Granstedt önskar vidare att reglerna för utbetalande av statsbidrag ändras så alt kommunernas fordringar på staten kan minska. Han tar därvid som exempel upp bidragsreglerna för ett antal statsbidrag på skolområdet och del sociala området. På båda dessa områden pågår utredningar som behandlar bl, a. slaisbidragsfrågorna. Jag tänker då på utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK) samt socialutredningen.

Med hänsyn till all de av inlerpellanlen väckta frågorna således redan är föremål för utredningar anser jag all pågående utredningsarbete bör avvaktas innan några ställningstaganden sker.

Herr GRANSTEDT (c):

Fru talman! Jag vill lacka finansministern för svaret på min interpellation.

Jag vågar påstå atl det är etl ganska betydande problem som jag tagit upp i den här interpellationen. Jag har exemplifierat detta med all t. ex. Sollentuna kommun redovisar staisbidragsfordringar med 20 miljoner, Huddinge med 35 miljoner. 1 min egen hemkommun, Södertälje, räknar man med all stalsbidragsfordringarna 1976 kommer att uppgå till 60 mil-

joner. Detta är bara några exempel från kommuner i del län vi har närmast inpå oss.

Det här innebär att av den kommunala skall som uldebileras av dessa kommuner går del åt ungefär 50 öre per skattekrona för att finansiera räntorna på den kredit som kommunerna ofrivilligt ger staten. För kommuner som redan har en ansträngd ekonomi lägger naturligtvis detta all fungera som något slags räniefri bank ål staten ytterligare sten på bördan.

Jag tror också man kan säga att delta system innebär att de statsbidrag vi har beslutat all anslå för olika former av kommunal verksamhet i praktiken urholkas i inte så liten utsträckning. Det måste strida mot statsmakternas avsikt att de statsbidrag vi har beslutat om skall leda till den typen av bikostnader,

1 dag sitter kommunalpolitiker runt om i våra kommuner och grubblar över hur de skall få budgeten all gå ihop och hur de i bästa fall skall kunna hålla sig inom de ramar för kommunalskatten som dragits upp på finansministerns initiativ. Det hade naturligtvis varit värdefullt om de kommunalpolitikerna hade kunnat få ett besked från finansministern om vad som kommer all hända på del här området - om man i framlida skattesatser fortsättningsvis måste räkna in en extra 50-öring för att finansiera statsbidragsfordringar. Därför är det beklagligt att det svar som finansministern lämnat är så pass intetsägande.

Det är naturiiglvis bekvämt - och det utnyttjas ofta - att hänvisa till sittande utredningar. Alllid finns del någon utredning som sysslar med de problem som aktualiserats. Men i min interpellation begärde jag inte att få förslag till ett nytt statsbidragssystem eller något sådant, ulan vad jag efterlyste var finansministerns principiella syn på de här frågorna. Den har jag inte fåll besked om i svaret, och därför finner jag anledning att upprepa framför allt den senare frågan i min interpellation, nämligen om finansministern är beredd all arbeta för att problemet med kommunernas fordringar på staten undanröjs. Är det finansministerns principiella uppfattning att det är en bra ordning att kommunerna ligger ute med statsbidragsfordringar uppgående till mångmiljonbelopp, eller är det finansministerns uppfattning att man bör undvika den här typen av fordringar som dessutom har en tendens att öka år från år?

I och för sig borde man kunna göra betydande förbättringar redan innan vi får något av de utredningsbelänkanden som finansministern hänvisat till i sitt svar. Det borde vara en ganska enkel åtgärd t. ex. på skolans område all se till atl statsbidragen till grundskoleverksamheten fick ungefär samma utformning som statsbidragen till gymnasieskolan. Därmed skulle en väldigt stor del av dessa problem vara undanröjda. Och det finns i och för sig inget behov av att invänta SSK-utredningens betänkande med åtföljande remissomgång för en sådan åtgärd.

Min huvudfråga i interpellationen kvarstår alltså: Är finansministern beredd att arbeta för sådana förändringar av reglerna för utbetalande av

Nr 115

Fredagen den 30 april 1976

Om utbetalningen av statsbidrag till kommunerna

Nr 115

Fredagen den 30 april 1976

Om utbetalningen av statsbidrag till kommunerna

statsbidrag till kommunerna all kommunernas fordringar på staten kan minska?

Herr finansministern STRÄNG:

Fru talman! Del här är ingen ny fråga. Med rätt jämna mellanrum, framför allt i de ekonomiska debatterna, brukar vi föra den här diskussionen. Jag har vid ett fiertal tillfällen deklarerat min ståndpunkt och även försökt nyansera frågan som sådan. Men inlerpellanlen tillhör ju våra unga riksdagsmän som har två år bakom sig i kammaren, och det kan därför vara möjligt atl han inte haft tillfälle att avlyssna de debatter vi haft i frågan.

Det är inte så enkelt atl man bara kan säga att staten här lar en löpande kredit ulan alt behöva betala ränta. Vill man se problemet i hela dess vidd är del betydligt mer nyanserat. Som ett faktum kvarstår emellertid att i den mån det i riksdagen har motionerats i dessa ärenden har motionerna hänvisats till den kommunalekonomiska utredningen, och inlerpellanlen får väl respektera dessa beslut av riksdagen.

Men vill man diskutera detta litet mer nyanserat, så får man också ta hänsyn till atl staten ju tar hela kostnaden för den kommunala skal-teuppbörden, för den centrala skalleadministrationen. Staten lar hela kostnaden för taxeringsarbeiet, även för komrnunernas räkning. Staten tar kostnaderna för de lokala skattemyndigheterna, för exekutionsväsendet, för nämnderna. Slutligen tar staten alla kostnaderna för restan-tierna. Räknar man ihop detta, så är man på ett år uppe i ungefär 1 miljard i kostnader. Eftersom den kommunala skatteintäkten är större än den statliga - jag talar om den direkta skatten, så är det inte småsummor som man här avlyfter kommunerna genom att man över statsförvaltningen lar på sig alll detta.

Därutöver skulle jag bara vilja säga att jag och min kollega kommunministern för rätt regelbundna diskussioner med representativa företrädare förde båda kommunförbunden. Där förekommer allt vad som kan tänkas i fråga om de ekonomiska transaktionerna mellan stal och kommun. Jag har emellertid inte - del måste jag bekänna - observerat att denna specifika fråga förts fram som särskilt aktuell. Man har accepterat all i den mån man skall ge sig på detta och försöka göra någon uppdelning - och då får del ju bli en uppdelning efter mer nyanserade grunder än vad interpellanten tänker sig - så är det en så pass stor och viktig fråga all del tarvas en ordentlig utredning om detta.

Min principiella uppfattning, som här gång på gång efteriyses, är följaktligen att man icke kan se den här frågan så ensidigt och enögt som interpellanten presenterar den.

Herr GRANSTEDT (c):

Fru talman! Jag tror säkert atl del är rikligt som finansministern säger, att detta är en gammal fråga som har diskuterats tidigare. Desto anmärkningsvärdare är del då all man ännu inte har lyckats göra någonting

ål den.

När finansministern skall försöka sig på att nyansera den här frågan och visa dess större bredd, vidgar han debatten därhän all han kommer in på ett helt annat problem, som naturligtvis också är intressant och som också har debatterats i många omgångar, nämligen eftersläpningen när det gäller utbetalning av kommunalskatten till kommunerna. Denna eftersläpning innebär ju att kommunerna skall betala årets kostnader med ett år gamla inkomster. Jag har vall att inte ta upp den frågan i del här sammanhanget, även om den skulle vara väl värd ytterligare debatter i denna kammare,

Alla dessa saker som finansministern räknat upp som exempel på statliga kostnader har inte ett dugg med statsbidragen all göra, utan de gäller ju skatteuppbörden. Finansministerns senaste inlägg skulle alltså passa mycket väl i en debatt om eftersläpningen av statens utbetalning av skall till kommunerna och de ränlevinster och infiationsvinster som staten gör den vägen. Men det är nu inte det vi diskuterar, ulan vi diskuterar utbetalning av statsbidrag. Som jag påpekade i interpellationen betalar man i väldigt stor utsträckning ut statsbidragen med en så pass stor eftersläpning i liden alt i många fall en enskild kommun måste ligga ute med tiotals miljoner kronor för att finansiera detta glapp. Att det skulle vara en så oerhört komplicerad fråga med så många aspekter atl man i stort sett ingenting kan göra åt den på många år än, det har jag litet svårare att förstå.

Fortfarande har finansministern undvikit alt redovisa om han tycker all del är rikligt all kommunerna skall ligga med dessa stora fordringar på staten, fordringar som alltså gäller statsbidragen - observera det -i den här debatten, och om han tycker att det innebär en bra och lämplig kostnadsfördelning att ungefär 50 öre av kommunalskatten skall gå åt för alt ge staten dessa räntefria krediter.

Jag vet inte om jag kan hoppas på alt få något besked från finansministern i denna fråga här i dag, men jag tror att det skulle vara av väldigt stort intresse för våra kommunalpolitiker att höra hur finansministern ser på saken.

Nr 115

Fredagen den 30 april 1976

Om utbetalningen av statsbidrag till kommunerna

Herr finansministern STRÄNG:

Fru talman! Bara ett par ord.

Om kommunerna riktar ett krav som har ekonomisk karaktär mot Staten, så är del ju inte alls, överraskande om staten vill se det i etl större sammanhang, eftersom staten har reciproka krav mot kommunerna. Del är inte så lätt att träffa precis rätt med specialbidragen. Många av de här specialbidragen och framför allt de största bidragen är ju direkt relaterade till lönerna inom vederbörande område, och många gånger passar inte det in med utbetalningsliderna och vetskapen om vad som är de definitiva lönerna. Därför har systemet byggts på all man ger ett visst preliminärt bidrag, och sedan gör man efterjusieringar när man vet bättre vad som är de verkliga kostnaderna.

Nr 115

Fredagen den 30 april 1976

Om utbetalningen av statsbidrag till kommunerna

Del där är ett problem som behöver länkas över. Men för min del menar jag, i den mån man diskuterar ekonomiska transaktioner och förhållandel mellan stat och kommun, all del hela får ses i ett större sammanhang.

Herr GRANSTEDT (c):

Fru talman! Visst kan det finnas komplikationer. Men del intressanta är ju att en av de allra största posterna som del gäller här är utbetalningen av statsbidrag till grundskolan. Vi kan se att när del gäller gymnasieskolan har man lyckats finna ett syslem som i stort sett inte leder till några statsbidragsfordringar. Där fungerar utbetalningarna myckel väl. Men när det gäller grundskolan har man inte funnit ett sådant system, utan där tillämpar man ett system som leder till betydande fordringar på staten.

Då blir frågan: Vilken är den stora skillnad mellan gymnasieskolan och grundskolan som gör atl man inte kan tillämpa ungefär samma system på grundskolan som på gymnasieskolan? Som jag sade i mitt tidigare inlägg är del så, att om man bara vidtog en sådan justering - vilket borde kunna göras snabbi, eftersom systemet redan finns och tillämpas på en väsentlig del av vårt skolväsende - skulle problemet i betydande utsträckning vara undanröjt. Men det väljer man alltså att inte göra.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1975/76:150

punkterna 4-7 till jordbruksulskollel

punkterna 10-12 till skatteutskottet

avsnitten 2 och 3 under Särskilda frågor till näringsutskottet

i övrigt till finansutskottet

§ 6 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1975/76:2529 till justilieutskoltet

1975/76:2530-2532 till konslitulionsulskottet

§ 7 Föredrogs och bifölls interpellationsframslällningen 1975/76:176.

§ 8 Anmäldes och bordlades

Finansutskottets betänkanden

1975/76:33 med anledning av riksdagens revisorers förslag angående revisionen av riksdagsförvaltningen

1975/76:34 med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser finansdepartementets verksamhetsområde

1975/76:35 med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslag om Nr 115

tilläggsbudget 111 till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser Fredagen den
statens allmänna faslighetsfond 30aDrill976

Skatteutskottets betänkande

1975/76:59 med anledning av propositionen 1975/76:195 om ändring i lagen (1960:258) om utjämningsskatt på vissa varor, m. m.

Justitieuiskoiiets betänkanden

1975/76:35 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller allmänna förvaltningsdomstolarna jämte motioner

1975/76:36 med anledning av propositionen 1975/76:138 om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Lagutskottets betänkanden

1975/76:17 med anledning av motioner om vidgad rätt till ersättning för behandlingsskador inom sjukvården

1975/76:23 med anledning av motion om ändring av reglerna rörande upphovsrätt till visor och sånger

1975/76:24 med anledning av motion om skaderegleringen i försäkringsfall

1975/76:26 med anledning av motionerom vissa frågor rörande den summariska betalningsprocessen

1975/76:28 med anledning av motion om makars gemensamma ansvar för barnen och hemmets skötsel

Försvarsutskottets betänkanden

1975/76:33 med anledning av propositionen 1975/76:143 om vissa, anslags- och organisationsfrågor rörande försvaret jämte motion

1975/76:34 med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser försvarsdepartementets verksamhetsområde

1975/76:35 med anledning av propositionen 1975/76:152 med förslag till åtgärder för försörjningsberedskapen jämte motion

1975/76:36 med anledning av propositionen 1975/76:199 såvitt avser förslag till lag med provisoriska bestämmelser om statsbidrag till kommuner för vissa civilförsvarskostnader

Socialutskottets betänkanden

1975/76:39 med anledning av propositionen 1975/76:142 om upplysning i alkohol- och tobaksfrågorna och om anslag till hälsovårdsupplysning, m. m., såvitt propositionen hänvisats till socialutskottet, jämte motioner

1975/76:41 med anledning av motioner om vissa abortfrågor

1975/76:42 med anledning av motioner om vissa medicinska specialiteter m. m.

Nr 115 1975/76:46 med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslag om

Fredagen den tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser

30 aoril 1976 socialdepartementets verksamhetsområde

Trafikutskottets betänkanden

1975/76:22 med anledning av propositionen 1975/76:127 om avgifterna i postverkets tidningsrörelse m. m. jämte motioner

1975/76:23 med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser anslag inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Jordbruksutskottets betänkanden

1975/76:35 med förslag om uppskov med behandlingen av vissa till utskottet hänvisade ärenden

1975/76:36 med anledning av motioner om jordförvärvslagstiftningen m. m.

1975/76:37 med anledning av motioner om jordbrukspolitiken m. m.

1975/76:38 med anledning av propositionen 1975/76:123 om statens strål-skyddsinstiluts uppgifter och organisation, m. m. jämte motion

1975/76:43 med anledning av propositionen 1975/76:157 om berberislag, m. m.

Näringsutskottets betänkanden

1975/76:57 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden 1975/76:58 med anledning av propositionen 1975/76:186 om godkännande av 1976 års internationella kaffeavtal

Inrikesutskoltets betänkanden

1975/76:38 med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt gäller arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde jämte motion

1975/76:39 med anledning av propositionen 1975/76:126 angående vissa av internationella arbetskonferensen år 1975 vid dess sextionde sammanträde fattade beslut

§ 9 Anmäldes och bordlades

Motioner

1975/76:2533 av hen Pettersson i Lund med anledning av propositionen

1975/76:204 om ändringar i grundlagsregleringen av tryckfriheten 1975/76:2534 av herr Nilsson i Agnas w.,/7. med anledning av riksdagens

förvaltningsstyrelses förslag (1975/76:20) om riksdagens lokalfrågor

på längre sikt m. m.

§ 10 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 30 april

Nr 115

Fredagen den 30 april 1976

Anmälan av interpellation

1975/76:177 av herr Wikström (fp) till fru statsrådet Hjelm-Wallén om ökade möjligheter för skolelever att få praktisk yrkeserfarenhet:

Kritiken mot skolan har under del senaste året fått en annan inriktning än vad som gällt tidigare. Från att huvudsakligen ha koncentrerats kring problemet för elever med särskilda skolsvårigheter har den alltmer kommit att ifrågasätta den totala utformning som skolan f n. har.

Sålunda ifrågasätts det rikliga i att avskärma elever från ett aktivt och ansvarstagande arbete i samhället under hela den tid de tillbringar i skolan.

De inslag av praktisk och teoretisk yrkesorientering som förekommer i skolan är sedda i det totala perspektivet endast punktvisa insatser som inte på något sätt förmår lösa de grundläggande problemen.

Samtidigt är det etl välkänt faktum att ungdomar numera mognar, såväl fysiskt som socialt, avsevärt tidigare än förr - ett förhållande som bl. a. lett till en sänkning av myndighetsåldern.

De problem som nu aktualiseras i skoldebatten är inte av den karaktären att de förslag som aviseras i SIA-proposilionen heller kan tänkas lösa dem. Enligt min mening fordras avsevärt mer genomgripande förändringar för att komma till rätta med dem.

Folkpartiet har under många år och i skilda sammanhang arbetat för en skola där teori och praktik skulle varvas som naturiiga inslag i skolarbetet. Enligt vår uppfattning ligger således inte lösningen på problemen i en avkoriad skolplikt. Däremot bör i skolplikten ligga obligatoriska inslag av praktik. Dessa kan utformas på olika sätt. En rad olika alternativ har framkommit i den allmänna debatten. Det vore värdefullt att få erfarenhet av hur de fungerar i praktiken, som grund för kommande ställningstaganden.

Mot denna bakgrund ber jag därför att till statsrådet Lena Hjelm-Wallén få ställa följande fråga:

Är statsrådet villig all initiera en omfattande försöksverksamhet med sikte på atl öka elevernas möjligheter atl under sin utbildning på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan få praktisk yrkeserfarenhet?

2 Riksdagens protokoll 1975176:115-116

Nr 115

Fredagen den 30 april 1976

Meddelande om fråga

§ 11 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 30 april

1975/76:342 av herr Wachtmeister i Staffanstorp (m) till herr socialministern om integritetsskyddet i sjukvården:

Enligt pressuppgifter tvingas nu läkare att lämna ut patientkort till skattemyndigheterna. Detta sker med stöd av den nya bevissäkringslagen. Dessa kort innehåller detaljerade sjukdomsbeskrivningar, och läkarna har sträng tystnadsplikt.

Anser statsrådet atl utlämnande av patientkort eller sjukjournaler till myndigheter överensstämmer med kraven på den enskildes integritets-skydd i sjukvården?

§ 12 Kammaren åtskildes kl. 12.44.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemeri

Riksdagens protokoll 1975/76:115 Fredagen den 30 april

Riksdagens protokoll 1975/76:115