Riksdagens protokoll 1975/76:114 Torsdagen den 29 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:114

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:114

Torsdagen den 29 april

Kl.  19.30

Förhandlingarna leddes till en början av herr andre vice talmannen.      m. m.

Fråga om viss
§ 1 Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m. (forts.) säpoverksamhet

Fortsattes överiäggningen om konstitutionsutskottets belänkande 1975/76:50.

Herr JONNERGÅRD (c):

Herr talman! Det ingår naturiigtvis inte i vår nuvarande granskningsuppgift att bedöma säpoverksamheten. De förhållanden som herr Berndtson redogjorde för före middagspausen innehöll stor dramatik, men det var fel föreställning. Såsom vi framhåller i reservationen nr 12 gäller nu vär granskning justitieministerns och regeringens befattning med det akluella ärendet i Göteborg.

En närmare undersökning av vad som förevarit vid sjukvårdsförvaltningen i Göleborg har redovisats i en promemoria, upprättad av chefen för säkerhetspolisen och justitiedepartementets pressekreterare. Promemorian har sekretessbelagts. Det anmärkningsvärda har inträffat att denna promemoria inte stått till förfogande vid vår granskning. Frän statsrådsberedningen har sagts att det här inte var frågan om ett regeringsärende och att utskottet därför inte skulle ha rält att få ut handlingen på sält som föreskrivits i regeringsformens 12 kap. 1 §. I utskottet har socialdemokraterna med ordförandens utslagsröst avslagit yrkandet om att utskottet skulle begära att få ta del av handlingen. Det är sant som här har redovisats att den ena moderatstolen i det avgörande ögonblicket var tom. Vi förstår nu all den historiska och statsvetenskapliga forskningen får utreda varför del var sä.

Resultatet av detta är, såsom vi konstaterar i reservationen, att vi inte på sätl grundlagen förutsätter kunnat genornföra granskningen av regeringens befattning med ärendet. Naturiigtvis gäller delsamma om den socialdemokratiska majorileten, även om den inte själv säger det. Enligt min mening är det anledning att upprnärksamma det allvarliga i att riksdagens kontrollmakt på detla sätt har satts ur spel.

Det har alltså hävdats atl promemorian inte skulle behöva lämnas ut
till konstitutionsutskottet därför att den inte hänför sig till något re
geringsärende. Det är enligt min bedömriing en orirnlig tolkning, som
inte kan vara i god överensstämmelse rned det syfte som den konsti
tutionella granskningen enligt grundlagen skall tjäna. Det är ju för det       95

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om viss säpoverksamhet

första frågan om ell ärende som visserligen inle blev regeringsärende, men som kunde ha blivit det. För det andra skall utskottet granska inte bara regeringsärenden utan också statsrådens hela tjänsteutövning. Då måsle det vara självklart all alll det material som behövs för denna granskning skall stå till utskoilels förfogande.

Då utskottet inte haft lillgång till denna viktiga promemoria har det varit svårl au få en hell klar uppfattning om justitieministerns agerande i den aktuella frågan. Materialet har varit alltför knapphändigt. Men det finns indicier som pekar åt ett visst häll. Den utredning som justitiedepartementets pressekreterare och chefen för säkerhetspolisen gjort lillsammans och sammanställt i den hemliga promemorian synes ha utförts pä direkt uppdrag av justitieministern. Formuleringar från rikspolisstyrelsen och frän pressen ger denna bild, sedermera bekräftad genom JO:s utredning av frågan. Det har alldeles självfallet varil justitieministerns skyldighet att hälla sig informerad om vad som hänt i fråga om säpoverksamheten vid sjukvårdsförvaltningen i Göleborg. Jag kan gärna förena mig med vårl utskotts ordförande Hilding Johansson i elt beröm ål justitieministern för hans vilja att hålla sig underrättad. Men frågan är vilka metoder som har använts. Här finns det anledning atl uppfatta pressekreterarens medverkan i en ingående uiredning lillsammans med säkerhetspolisen som en inblandning från justitiedepartementets sida i förvaltningsmyndighets verksamhei, och detta är inle i god överensstämmelse med grundlagen. Om säkerhetspolisens chef flt ell direkt uppdrag av justitieministern all utföra ulredningen, ser det också ut som om justitieministern utövat befälsrätt över befattningshavare i ett individuellt ärende i en förvaltningsmyndighet. Det är i så fall inle konstitulionelll lillfredsställ8.nde. Då har man också viss anledning att tala om s. k. ministerstyre, som vi enligt regeringsformens 7 kap. 3 § inle skall ha.

Utskottets ordförande, herr Johansson i Trollhättan, sade sig i ett anförande tidigare här i dag vara förvånad över att vi inte hade förankrat denna vår krilik i någon särskild paragraf i regeringsformen. Jag tror jag kan säga att de förhållanden vi kritiserar över huvud taget inte alls stämmer bra överens med vad regeringsformens 7 kap. om regeringsarbetet åsyftar. Vidare tror jag atl herr Johansson i Trollhättan har ännu svårare att i regeringsformen leta fram paragrafer som handlar om t. ex. lämpligheten av att enskilt slatsråd eller regeringen i individuella ärenden ulövar befälsräti över tjänstemän i förvaltningsmyndigheter eller av att tjänsteman i departement direkt medverkar i förvaltningsmyndighets arbete.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservationen 12.

96

Herr BERGQVIST (s):

Herr talman! Konstitutionsutskottet har granskal justitieministern när det gäller sjukvårdsärendet och massmedia har varit välförsedda med felakliga uppgifter om vad som har hänt i utskottet. Regeringen vägrar konstitutionsutskoliel alt la del av handling, meddelas del. Men faktum

är au utskottet har fåll ta delav alla handlingar som det har begäri av regeringen.

Socialdemokraterna vägrar parlamentarisk insyn i regeringens förehavanden, fär vi också veta. Men faktum är att justitieministern har varit i utskottet Han har redogjort för sin befattning med ärendet. Han har svaral pä de frågor som ulskoiisledamöterna velat ställa lill honom.

KU;s socialdemokrater mörklägger hemlig promemoria, sägs det. Men faktum är att statssekreteraren i justitiedepartementet har varit i utskottet och redogjort för innehållet i promemorian. Han har svarat på alla de frågor som utskotlsledamöterna ställt om promemorian.

Endasl socialdemokrater har kunnat ta del av promemorian, har vi fält höra. Men faktum är att riksdagsledamöter från olika partier har kunnat läsa promemorian hos rikspolisstyrelsen. Faktum är att justitieombudsmannen gått igenom promemorian i samband med sin utredning.

Alt man sedan bortser från att KU;s handläggning av frågan enligt grundlagen bara flr gälla statsråd, att man i en TV-intervju helt klipper bort uppgiften om atl ulskollei skulle få en munilig föredragning av promemorian, alt detta sedan också utelämnas i många tidningsartiklar, att rubriker och påannonser ofta stämmer dåligt med uppgifter som lämnas i artiklar och nyhetsrapporter kan jag inte närmare'gå in pä här, utan jag nöjer mig med alt allmänt beklaga det.

Vad sedan gäller reservationerna är det en frontalkrock mellan vpk:s reservation och de borgerligas reservation. Vpk reserverar sig därför att säkerhetspolisens chef fått vara med och ta fram promemorian. De borgerliga reserverar sig därför att säkerhetspolisens chef inte ensam fött ta fram promemorian. Enligl vpk hade det varit bra om pressekreteraren hade gjort jobbet till hundra procent. Enligt de borgeriiga hade det varit bra om pressekreteraren inle alls hade varit med.

Nu säger vpk: "Säpo bör inte utreda sig självt." Det kan jag hälla med om. Skall man noggrant utreda om en myndighet hållit sig inom gällande föreskrifter, bör denna utredning göras av någon ulanför myndigheten. Del är också vad som har sketl i del här fallel. JO har prövat frågan om åsiktsregistrering, och han har kommit lill ett enlydigt resultat Men i det fall som vi haft uppe i utskottet gällde det ju inte att man genom promemorian skulle utreda säpo, utan det gällde alt snabbt få informalion om vad som hade hänl. Vad är del då i och för sig för fel atl man vänder sig lill den berörda myndigheten? Vad är det för fel att den myndighet som har ansvar för området får tala om vad den har att meddela? Så länge man redovisar varifrån uppgifterna kommer kan det väl inte vara fel att göra på det sättet? Normall tillgår det ju så atl om ett statsråd vill förbereda ett interpellationssvar så vänder han sig till socialslyrelsen, när det gäller en fråga som socialstyrelsen handlägger. Han vänder sig lill naturvårdsverket när del gäller någonting som ligger under den myndigheten osv. Det är en helt annan sak om det är fråga om en mer genomgripande utredning som gäller gränsdragning mellan myndigheter eller kritisk granskning av myndigheler - det skall

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga otn viss säpoverksamhei

97

7 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 113-114

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om viss säpoverksamhet

98

naturiigtvis ligga utanför myndigheten.

Vad kan man då säga om de borgerligas uppfattning all pressekretararen inte alls hade med det här atl göra? Ja, utskottets ordförande har redan framhållit aU man i och för sig kan samla in uppgifter lill interpellationssvar på många sält. I detta fall var det en fråga av stort allmänt intresse och det gällde all snabbt fä in upplysningar. En pressekreterare har ett speciellt ansvar för atl informera press och allmänhet. Man bedömde det hell enkelt som praktiskt att han var med på platsen och fick upplysningar.

När man lalar om ministerstyre är det ofrånkomligt all man gör en grundläggande distinktion. Här var det inte fråga om all pressekreteraren skulle lägga sig i säkerhetspolisens operativa verksamhet. Det gällde att samla in fakta och göra det snabbt.

Sedan till frågan om utskottet och promemorian. Del har varit ganska påfrestande alt möta dessa anklagelser om mörkläggning, atl socialdemokraterna vägrar parlamentarisk insyn, dessa misstänkliggöranden för att dölja skumraskaffärer och alll vad det är fråga om. Hör ni inte själva pä borgeriigt häll hur falskt det skorrar, när ni med darr på rösten frågar vilka skumma saker som socialdemokraterna i konstitutionsutskottet vill dölja? De borgerliga partierna har ju haft representanter som läst promemorian, i rikspolisstyrelsen har de borgerliga partiernas riksdagsmän på ett myckel lidigt stadium kunnat läsa promemorian i dess helhet. Jag förmodar att de också har gjort det. I sä fall är det utmärkt. De bör göra det med hänsyn till de speciella uppgifter och den särskilda kontrollfunktion som vilar på parlamentarikerna i rikspolisstyrelsen.

Men vilken är konstitutionsutskotlels kontrollfunktion? Inte är del atl granska sjukvårdsstyrelsen i Göleborg. Det gör kommunfullmäktige och justitieombudsmannen. Inte är det att granska säkerhetspolisen. Det gör justitieombudsmannen och parlamentarikerna i rikspolisstyrelsen. Än mindre är konstitutionsutskottets uppgift att granska det eventuella spaningsmaterial som säkerhetspolisen kan samla in i olika sammanhang.

Herr Jonnergård förebrådde vpk för att partiet gick in på sådant som inte har med den konstitutionella granskningen atl göra. Jag kan på den punkten hålla med herr Jonnergård. Men det hade varit i sin ordning om herr Jonnergård hade riktal siu förebrående finger även mot herr Molin i folkpartiet. Herr Molin ville nämligen göra stort nummer av att det i sjukvårdsaffären skulle finnas frågetecken som inte är uträtade. Men inle ell enda av de frågetecken som herr Molin förde fram gällde någon konstilutionell fråga. Del gällde sjukvårdsstyrelsen och hur sä-kerheispolisen var inblandad. Där fanns inga konsliluiionella frägesiäll-ningar.

Konsiilulionsutskottets uppgift är att granska statsrådens tjänsteutövning. Konstilutionsulskoltets granskning har beträffande justitieministern visat all han förvisso inte varit verksam på sjukvårdsstyrelsen, inle varil inblandad i säkerhetspolisens kontakter med sjukvårdsstyrelsen och över huvud taget inte varit informerad om denna affär, förrän den kom i lidningarna i oktober.

Inom parentes kan jag säga lill herr Berndlson att här har vi också bakgrunden till den uppgift som justitieministern i första omgången lämnade till tidningarna. Den uppgiften var i sin tur grundad på en tidningsuppgift som gällde säkerhetspolisens chef, och justitieministern har själv inför utskottet redogjort för omständigheterna när han senl på kvällen blev uppringd av en journalist som ställde frågor. Han har beklagat silt svar vid det tillfället, och han har givit klart besked varför del blev som det blev här.

En promemoria som handlar om tiden innan statsrådet kom in i bilden, en promemoria som är upprättad av en tjänsteman i justitiedepartementet och säkerhetspolisens chef, på vilket sätt belyser den statsrådet Geijers konslilutionella roll? Finns det någonting i den promemorian av konsli-tutionell betydelse som inte kommer fram i det öppna materialet? Bertil Fiskesjö kommenterade det här förut, och han ville inte påstå att promemorian har någon konstilutionell belydelse. Han sade bara; Jag vet inle.

Nu har regeringsrätten - som ju inte har något direkt med regering att göra - förklarat att promemorian innehåller hemliga uppgifter av mycket känslig nalur. Ingen i konstitutionsutskottet har heller velat göra gällande att promemorian bör offentliggöras. Men man bör allmänt vara försiktig med hemligt material. Vetskap om ae konkreta spaningsuppgifterna kan inte ha betydelse för utskottets konstitutionella granskning. Därför sade socialdemokraterna i utskottet: Allright, låt oss få en fyllig redogörelse för den här promemorian. Vi kan gå igenom den och se om någonting är av konstitutionellt inlresse. Det kan vi göra ulan att vi behöver komma in på de saker som regeringsrätten bedömer vara av mycket känslig natur för rikets säkerhet.

Därför har vi haft en munilig föredragning. Därför har vissa delar av promemorian på begäran av ledamöter lästs upp ordagrant. Utskottets ledamöter har kunnat informera sig om innehållet i promemorian. Är del några oklarheter, är materialet knapphändigt, man saknar besked om innehållet i promemorian, då får man kanske också ställa sig själv frågan varför man inte begärde fler upplysningar när vi hade promemorian uppe i utskottet. Varför informerade jag mig inte ytterligare, om jag i dag upplever att jag skulle behövt veta mer om innehållet i promemorian?

Det är en fråga som jag tycker ni borde ställa er, innan ni med indignation i rösten talar om hemlighållande och mörkläggning.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om viss säpoverksamhet

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Herr Bergqvist bekräftar en ur konstitutionell synpunkt nog så anmärkningsvärd uppgift - att justitieministern inte var informerad förrän uppgifterna om säpoverksamheten kom ut i pressen. Detta styrker vår konstitutionella kritik och farhågorna för alt säpo här har agerat otillböriigi.

Vidare säger herr Bergqvist all tidningsrubrikerna har stämt dåligl över-

99

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om viss säpoverksamhet

ens. Ja, men det gör ju också det som de inblandade i den här affären har att berätta! Det tycker jag att JO-rapporten tydligt visar. Jag anser del också någol felaktigt alt försöka framställa del som om utredningen hade kommit till därför att justitieministern skulle besvara en fråga här i riksdagen. Om det då framkom sådana märkliga omständigheter att man fann skäl atl hemligstämpla materialet kan man inte göra den begränsningen att rapporten bara skulle vara underlag för ett interpellationssvar.

Förklaringen till att vpk och de borgeriiga har kritiserat juslitieministern från olika utgångspunkter, vilket såväl utskottets ordförande som herr Bergqvist noterar som anmärkningsvärt, är inte märkvärdigare än denna: De borgeriiga är inte beredda att gä lill angrepp mot den borgeriiga statsapparatens yttringar när dessa riktar sig mot vänster. Det har vi än en gång fått belägg på.

Sedan säger herr Bergqvist all vpk egentligen har begärt att justitiedepartementets pressekreterare ensam skulle företa utredningen. Har inte herr Bergqvist upptäckt att vpk krävt en fempartikommission för en verklig utredning av vad som skett i Göteborg? Det är något mer än om en eller två personer gör en utredning! Vad vi har kritiserat är det förhållandet att säpochefen har fått utreda säpos egen verksamhet.

Låt mig också, herr talman, säga till herr Jonnergård: Om det finns dramatik i den här affären söker man från borgerligl håll vända på fakta. För vad innehåller den borgerliga reservaiionen? Jo, kritik för ministerstyre, när del i själva verket handlar om släpphänthet hos justitieministern i fråga om säpos verksamhet!

100

Herr JONNERGÅRD (c):

Herr talman! Herr Bergqvist och jag är överens om att den konstitutionella granskningen gäller regeringens handhavande av frågan. Sedan kan det också vara riktigt att herr Bergqvist mer än regeringen, formellt sett, har hindrat alt vi fick la del av den hemliga promemorian - del har utretts här förut, och det är alltså utskollets beslut. Del beklagar vi.

Det jag vände mig mol var emellerlid den uppfattning som fanns i statsrådsberedningen - enligl vårl maierial - nämligen atl vi inte skulle ha räll all ta del av promemorian. Nu säger herr Bergqvist att det inte spelar någon roll, därför all vi har fåll intervjua statssekreteraren. Men det är inte samma sak.

Herr Bergqvist intygar att promemorian inte är konstitulionelll intressant Det måsle betyda atl herr Bergqvist bygger sin uppfallning på annal än de intervjuer som vi andra fått vara med om.

Sedan försvarar herr Bergqvist sina positioner med att de borgerliga och kommunisterna inte har kommit till samma ståndpunkt Det är verkligen inget försvar; det är inte något sensationellt

Del finns t. ex. i ett yttrande från rikspolisstyrelsen uppgift om atl avdelningschefen Hans Holmér, rikspolisstyrelsen, fått göra ulredningen

på uppdrag av justitieministern. Del är en formulering som är ett direkl slöd för den kritik jag tidigare har framfört

Herr MOLIN (fp);

Herr talman! Herr Bergqvist fortsätter att med alla till buds stående medel slå ifrån sig i den här frågan. Han försvararatt socialdemokraterna i konstitutionsutskottet skall bestämma hur den parlamentariska insynen och den parlamentariska granskningen av den socialdemokraliska regeringen skall gå till - även i etl ärende där socialdemokraler har varit huvudagerande. Det har förhindral konstilulionsulskottet atl uppfylla sin grundlagsenliga granskningsskyldighet i elt ärende där regeringen har agerat. Jag tycker, som jag sade i mitt första anförande, all det är betänkligt att socialdemokraterna använder sin maktställning pä det här sättet

Etl av de många argument som herr Bergqvist använde var ovanligt avslöjande. Han sade atl riksdagsmännen i rikspolisstyrelsen ju fär läsa promemorian. Herr Bergqvist tycker alltså att riksdagsmännen i rikspolisstyrelsen skall få läsa promemorian medan riksdagsmännen i konstitulionsutskotlet inte skall få göra det. Det var avslöjande.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om viss säpoverksamhet

Herr BERGQVIST (s):

Herr lalman! Herr Berndtson ger ullryck för farhågor att säkerhetspolisen agerat otillböriigi och säger, att del är del som ligger till grund , för vpk:s angrepp pä justitieministern. Man säger i vpk:s reservation: "Av de uppgifter som lämnals tyder dock mycket på atl det kan ha förekommil åsiktsregistrering vid sjukhusförvaltningen i Göteborg." Det heler vidare: "Enligl utskottet" - alltså enligt vpk;s uppfattning - "är det även av slort intresse atl avvakta resultatet av den pågående JO-uiredningen angående säkerhetspolisens agerande i Göteborg."

Nu har den ulredningen framlagts. Justitieombudsmannen säger atl han har gått igenom det cenlrala och det lokala material som har registrerats och övriga handlingar som kan vara av betydelse för bedömningen. Han kommer fram lill att han är förvissad om atl del icke skett åsiktsregistrering i samband med Lindqvists verksamhei.

Det är alltså etl klart och entydigt resultat av den granskningen. Jag kan förstå herr Berndtson om han inte är nöjd med JO;s utredning därför att den stämmer sä dåligt överens med vad ni säger i den kommunistiska reservationen, men så kan det ibland bli.

Till herr Jonnergård vill jag säga att min uppfattning om den här promemorian och dess konstitutionella belydelse har blivit mycket klar efter genomgången i utskottet. Den innehåller enligt min mening ingenting som påverkar den konstitutionella bedömningen. Herr Jonnergärds argumentering går ut på att vi inle så säkert vet hur det förhäller sig -det kanske inte var så illa; men vi borde ha haft denna promemoria, då skulle vi vela hur det var.

Jag vill ändå komma lillbaka till att del hade varit möjligt alt slälla

101

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om viss säpoverksamhet

fler frågor. Det hade gåll att få mera uppläst, om ni hade velat. Jag tillhörde dem som lyssnade och deltog vid detta lillfälle, men min bestämda uppfattning var atl det egentligen inte framkom något behov av att ställa ytterligare frågor. Om ni nu känner ett sådant behov fråga man sig bara: Varför kändes det inte när del begav sig?

Jag har lilel illa berörts av herr Molins säll alt argumentera i denna fråga. Jag känner honom frän andra sammanhang som en människa som kämpar i poliliken med rätt blanka vapen. Jag har mänga års erfarenhet av Molins debatterande i olika sammanhang, och han har satl sakligheten främsl i de allra flesla fall. Men nu upplever jag ett misstänkliggörande som är ganska beklämmande.

Hur skulle herr Molins konspiralionsteori kunna gå ihop? Vi socialdemokraler i konstitutionsuiskottet skulle vara rädda för att promemorian innehåller någonting som skadar oss och skulle därför lägga locket på. Men samtidigt vet ju alla att herr Molins partivän i rikspolisstyrelsen har läst promemorian. Vad är del då för mening för oss alt försöka med hemlighetsmakeri?

Det skulle på sält och vis varit skönt atl gå fram direkl. Men jag vill påpeka all vi inte har kunnal undgå att ta intryck av vad regeringsrätten sagl om promemorian:

"Promemorian och de handlingar som ligger lill grund för promemorian har ansetts uigöra sådana handlingar rörande polismyndighets verksamhet till förekommande eller beivrande av brott som omnämns i 10 § sekretesslagen. Ett utlämnande av handlingarna skulle kunna skada pågående brotlmålsutredning och vara menligt för enskilda personer.

Etl avsnitt av utredningen innehåller därjämte vissa uppgifter av synnerlig betydelse för rikels säkerhet."

Detta har gjort alt vi hell enkell sagl oss att vi skall vara varsamma med hemliga uppgifter som inte har med den konstitutionella granskningen att göra. Det är den bedömningen som ligger bakom.

Hur kan del då komma sig att jag hälsar med tillfredsställelse att folkpartiets representant i rikspolisstyrelsen har fått läsa promemorian i dess helhet? Del har helt enkell atl göra med alt rikspolisstyrelsens parlamentariker just har lill uppgifi atl kontrollera sådana här saker och hålla tummen på ögal när det gäller säkerhetspolisens verksamhei, så all det inle sker nägot otillbörligt. Därför är det där denna promemoria och dessa fakta skall studeras med utgångspunkt i de uppgifter som del kontrollorganet har. Vi har studerat promemorian med ulgångspunkl i de kon-irolluppgifter som konstitulionsutskotlet har.

102

Herr BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Bergqvist har själv bekräftat att justitieministern inte visste nägot om säpos verksamhet förrän uppgifterna kom ut i pressen. Hur, herr Bergqvist, stämmer del med att en departementschef har särskild skyldighet all hälla sig informerad om vad som förekommer inom departementets verksamhetsområde? Detla förhållande är tillräcklig

grund för vpk:s ställningslagande i frågan.

Herr Bergqvist säger att vi har fått JO-rapporten. Vi får naturligtvis återkomma lill den i vanlig ordning. Men jag måsle säga att inte lugnar den dem som är oroliga för atl nägot otillböriigi har förekommit.

Herr Bergqvist kan själv läsa i rapporten. Jag har den här, och det är frestande att till protokollet läsa in alla motsägelser som finns. Men jag tycker atl det skulle föra väl långt.

Rapporten visar att det är en nära nog omöjlig uppgift att få någon klarhet i frågan. Någon vill minnas, någon kommer i vart fall ihåg, någon annan säger att han inte kan gå i god för hur han uttryckte sig, någons uppgifter gäller såvitt han kan erinra sig, någon har blivit mycket osäker på hur han utlryckle sig i fråga om säkerhetspolisen, osv.

Det finns mycket som är oklart i denna affär alltjämt.

Herr JONNERGÅRD (c) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Bergqvist återupprepar atl han har en myckel klar uppfattning om att promemorian saknar konstitutionell betydelse. Jag måste erkänna att så lätt är det inte för mig. Men skillnaden oss emellan kan ju bero på att herr Bergqvist alltid har lätt alt komma fram till slutsatsen att en promemoria om regeringens verksamhet inte har någon större konstitutionell belydelse.

Vi kunde ha ställt fiera frågor vid intervjuerna, säger herr Bergqvist Jag ställde frågor, herr Bergqvist, och svaren ligger till stor del till grund för min bedömning. Men frågelecken kvarstår, och nalurliglvis hade bedömningen blivit säkrare om vi fått ta del av promemorian i utskottet Då hade herr Bergqvist och jag kanske inte behövt diskutera sä mycket här.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Jag vill ännu en gång påminna om att i detta ärende har JO sagt all man inle kan utesluta att andra motiv än säkerhetsskäl har varit vägledande för agerandet frän socialdemokratisk sida. I det läget harvi,idet utskott som härtill uppgift alt granska regeringens handlingar, begärt att fä se en hemlig promemoria under tystnadsplikt.

Då säger herr Bergqvist att min partikollega i rikspolisstyrelsen fär se denna handling. Men, säger herr Bergqvist vidare, eftersom handlingen innehåller för rikels säkerhet känsliga punkter fär jag inte se den. Efter det inlägget är debatten med herr Bergqvist för min del avslutad i detta ärende.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning rn. m.

Fråga om viss säpoverksamhet

Herr BERGQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Berndtson sade atl jag skulle ha sagt atl justitieministern inle vissle någonling om säpos verksamhei. Herr Berndtson formulerade sig så i varje fall.

Självfallet följer justitieministern säkerhetspolisens verksamhet. Han gör stickprovskontroller och engagerar sig över huvud taget en hel del.

103

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om viss säpoverksamhet

Men man kan inte begära att en justitieminister dagligen skall följa säkerhetspolisens verksamhei i alla dess delar och att han till varje pris skall känna lill del som har pågått i detla sammanhang. Jag lycker inte att man utan vidare kan säga att justitieministern har misskött sig bara för att han inte regelbundet följer verksamheten i olika delar av landet.

Sedan är det uppenbarligen så, herr Berndtson, att justitieombudsmannen har kommit till en annan slutsals än vad vpk har gjorl i sin reservation. Det borde ju vara lilel besvärande, och jag lycker atl det vore naluriigt om herr Berndtson försökte reda upp den motsättningen och inte bara låtsas som om den inte existerade.

Till herr Jonnergård vill jag säga att mycket av hans resonemang har bestätt i all framhålla att hade han vetat litet mer sä hade han kanske sagt att det här var ingenting. Möjligheten fanns ändå. Vi hade kunnat fortsätta -en timme, två timmar osv. - och i detalj gå igenom innehållet i promemorian. Men de frågor som nu föranleder herr Jonnergårds frågelecken ställdes inte vid det tillfället

Jag förstår inte riktigt herr Molin. Han vill göra ett indignationsnummer av detta hela tiden. Jag lalade ju mycket klart om att parlamentarikerna i rikspolisstyrelsen har till speciell uppgift att granska säkerhetspolisen. I denna promemoria fanns det vissa uppgifter som hade betydelse för den granskningen. Alltså skall de la del av dem som underlag för sin verksamhet. Men konstitutionsutskottet har inte alt granska säkerhetspolisen och de speciella uppgifter som gäller säkerhetspolisen är därför inte av samma intresse för elt utskott som skall granska justitieministerns tjänsteutövning. Jag vill vädja till herr Molin alt han som statsvetare äntligen gör den distinktionen.

104

Herr BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Atl jag. inle har diskuterat JO-rapporten i detalj beror på att vi i dag diskuterar regeringens handläggning av frågan och att vi återkommer lill JO-rapporien. Men när herr Bergqvist påstår att jag låtsas som om den inte funnes, då måtte han inte ha hört på mitt första inlägg. Jag var ju en av dem som verkligen log upp frågan om vad den här rapporten pekar pä.

Sedan har jag naturiigtvis inle sagl atl juslitieministern inte vet någol om säpos verksamhet över huvud taget. Vi diskulerar ju i dag ett konkret fall - Säpos verksamhet vid sjukvårdsförvaltningen i Göteborg - och det trodde jag att herr Bergqvist kunde uppfatta av mitl resonemang.

Men jag vill peka på att en departementschef har särskild skyldighet all hålla sig informerad om vad som förekommer inom departementets verksamhetsområde, och att detta naturligtvis ocksä förutsätter att departementschefen erhåller erforderlig informalion frän olika organ som är honom underställda. Där har det uppenbarligen varil så att säpo agerat på ett sätt som icke justitieministern har vetat om. Annars kunde han ju inle ha gett detta svar den 27 oktober, att säpo icke hade med frågan att göra.

Jag lycker inle man kan föra ned denna fråga lill något så obetydligt som ungefär dagliga rutinärenden hos säkerhetspolisen. Det är en synnerligen anmärkningsvärd verksamhet som har förekommil inom sjukvårdsförvaltningen i Göleborg - del borde herr Bergqvist ha klart för sig - och därför måsle frågan också granskas specielll som ett myckel viktigt och allvarligt problem.

Herr JONNERGÅRD (c) kort genmäle:

Herr talman! Det ställdes, herr Bergqvist, vid intervjuerna frågor som drev fram svar, vilka ligger till grund för den bedömning som vi har gjort. Men jag vidhåller all utskottet hade haft större möjligheler lill en säkrare bedömning om ulskotiei hade fän ta del av promemorian.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om viss säpoverksamhet

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr lalman! Jan Bergqvist har här klart och utförligt redovisat den socialdemokratiska ståndpunkten. Au jag ändå tar till orda beror på atl jag har dragils in i debatten efter del anförande som jag höll pä middagen i dag.

Man har gjort en stor affär av att ärendet om promemorian avgjordes med ordförandens ulslagsrösl. Nu har jag lilet svårt atl se att det kan läggas ordföranden till last all det uppstod en sådan situation. Riksdagsordningen ger ju klart besked om att i ett sådant här fall skall ordföranden avgöra saken genom sin utslagsröst. Då har jag alltid betraktat det som hell naturligt all man följer den mening som man rösiat för tidigare.

Trots olika inlägg här har ingen kunnat visa atl det beslut som konstitutionsutskottet fattade slår i strid med gällande konstitution. Ingen har kunnal visa all det här gäller ett regeringsärende. Man har sagt alt det kunde ha blivit det. I detta måste det läggas in alt man är ense med mig om all det icke är ett regeringsärende.

Regeringsformen ger klart besked om atl del är i regeringsärenden som det finns en skyldighet att lämna ut material. I detla fall är det alltså fråga om en bedömning. Jag har tidigare i dag redovisat de skäl jag hade för mitt ställningslagande. Det skall jag inle upprepa.

Nu har det förts in i debatten ali del är anmärkningsvärt att socialdemokrater motsatte sig att utskottet skulle få la del av promemorian, därför att socialdemokraler var huvudagerande. Del är sanl alt del finns en socialdemokratisk huvudagerande som konstitutionsutskottet haft anledning att syssla med, nämligen justitieministern. Men precis samma sak - att det finns en socialdemokratisk huvudagerande - kan påstås i varje regeringsärende som granskas, när vi har en socialdemokratisk regering.

Herr Molin lät förstå all det inte kan uteslutas andra motiv än säkerhetspolitiska. Det är en sådan där insinuation som jag irodde all vi inte skulle behöva uppleva här i kammaren. Pä det sättet kan man ju misstänkliggöra allt och tro alt det ligger motiv som inte redovisas bakom de slåndpunktstaganden som gjorts.

105

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om viss säpoverksamhet

106

Man talar nu med stor försiktighet om au det finns indicier på ministerstyre. Dä hänvisar man till 7 kap. regeringsformen. Jag har ocksä fäst mig vid detta kapitel, och jag har läst 3 § där flera gånger. Av den framgår att regeringsärenden skall avgöras av regeringen. Men här rör det sig inle om ett regeringsärende. Ingen har kunnat påvisa för mig alt svar på interpellationer skall föredras i regeringen innan de lämnas i riksdagen. Och här var det svar pä en interpellation. Dessutom ville justitieministern ytterligare informera sig i ärendet.

Sedan talas det också om alt justitieministern har utövat befälsräti. Ja, han har belt en av sina medarbetare i departementet att resa ned till Göteborg och upprätta en rapport. Och enligl den ordning som gäller har juslitieministern rält alt göra del.

Likaså har del talats om att justitieministern har medverkat i arbetsuppgifter inom förvaltningen. Nej, det har han inte gjort. Han har skaffat sig kunskaper. Jag har tidigare antytt att det kunde ha skell på andra vägar, men såviii jag förslär var del här en samverkan mellan rikspolisstyrelsen och justitiedepartementet. Som framgår av det öppna materialet hölls det en sammankomst, där bl. a. justitieministern och rikspolischefen deltog, och därefter reste säkerhetspolischefen och pressekreteraren i departementet ner till Göteborg. Jag är medveten om att de kunde ha rest var för sig och avlämnat var sin rapport. Men är del ministerstyre att en deparlementsljänsteman skaffar sig kunskaper i en fråga om vilken man snabbt vill bli informerad för att kunna besvara en interpellation och för atl få reda på hur det verkligen ligger lill i ell ärende som massmedierna hade uppmärksammal? För min del har jag svarat nej på den frågan, och av de inlägg som gjorts här har jag inte blivit övertygad om all det är en felaktig tolkning av regeringsformens bestämmelser.

Mot della står herr Berndtsons anklagelser alt justitieministern har varil för passiv. Jag minns den diskussion vi tidigare förde om säkerhetspolisens verksamhei, och jag fick av den del inlrycket att man från vpk-håll menade alt justitieministern närmast skall leda säkerhetspolisens operativa verksamhet. Sä är emellertid inte fallet här i Sverige. Justitieministern är inte den som leder säkerhetspolisens verksamhei. Det finns polisministrar i andra länder som gör det, men man måste hålla isär den ordning som råder i olika stater

När det sedan gäller frågan om åsiktsregistrering vill jag gärna i kammarens protokoll läsa in vad JO Gunnar Thyresson skriver i en beslulsakt daterad den 27 april i år, dvs. det sista beslut som han fatlal i detta ärende. Han säger där alt han har "i erforderliga delar granskat såväl säkerhetspolisens centrala register som del lokala registret vid säkerhetspolisens sektion i Göteborg och även i övrigt genomgått material hos polisen av belydelse för utredningen. Jag har därvid, såsom även anges i nämnda beslut," - dvs. del beslut som han tagit lidigare - "inte funnit belägg för all någon form av åsiktsregistrering förekommit beträffande anställda vid sjukvårdsförvaltningen."

Efter den debatt som här har förts har jag ansell det värdefullt att detla kom in i kammarens protokoll.

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr talman! När del gäller frågan om ordförandens utslagsröst hai" jag endast noterat den i samband med en moderatledamots märkliga agerande. Därför har jag ingen anledning atl ta upp någon polemik med herr Johansson i Trollhättan på den punkten. Däremot är det, lycker jag, inte så litel advokatyr atl ifrågasätta om den hemliga promemorian hör till granskningsmalerialel, bara därför all det inle är fråga om etl regeringsärende. Ni kan ändå inle förneka att promemorian ligger till grund för justitieministerns ställningstagande i denna affär. Då är den också av betydelse för utskottets granskning av justitieministerns verksamhet i detta ärende.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om viss säpoverksamhet

Herr MOLIN (fp);

Herr talman! Konsiilutionsulskottets ordförande sade att vad som hände i konstitutionsuiskottet inle stär i strid med grundlagen. Det är möjligt. Grundlagen har inte förutsett den här siluaiionen. Ingen har förutsett alt socialdemokraterna i konstitutionsutskottet skulle stoppa en handling som opposilionen anser sig behöva för sin grundlagsenliga granskning. Ingen har förutsett det, och det har aldrig hänt förut. Man har inte räknat med alt det är socialdemokraterna som skall bestämma vad som är en regeringshandling och följaktligen vilka handlingar som skall granskas. Nu har vi av herr Johansson i Trollhättan och herr Bergqvist fått besked om att de är beredda atl försvara detla.

Ni kallar det för misstänkliggörande när jag riktar frågor till socialdemokraterna i delta ärende. Lål mig då påminna om följande grundläggande fakta. Säpos kontaktman vid sjukvårdsförvaltningen i Göleborg är socialdemokrat Den person som lämnat uppgifter till kontaktmannen, vice ordföranden i sjukvårdsstyrelsen, är socialdemokrat Författarna till den hemliga promemorian är socialdemokrater. Det ansvariga statsrådet är socialdemokrat. Den hemligstämplande majoriteten i ulskollet är socialdemokrater. Är del då inte naluriigt att kravei på ett klart besked riktas lill socialdemokraterna?

Herr JONNERGÅRD (c):

Herr talman! Vi har, herr Johansson i Trollhällan, inte beskyllt socialdemokraterna i konstitutionsutskottet för grundlagsbrott Vi har bara beklagal beslutet.

Konstitulionsutskotlet skall enligt regeringsformen 12 kap. 1 S granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Statsrådens tjänsteutövning är mera än regeringsärenden. Då är det väl rimligt atl säga att det material som behövs för denna granskning skall ulskollet också ha. Jag kan inle i regeringsformen finna någon paragraf som säger att utskottet inte skall ha del.

107

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Jag har använt begreppet befälsrätt och applicerat den formuleringen på det faklum atl säpochefen gjorde en utredning på uppdrag av jusii-liedepartementet Det är alltså inte konstitutionellt bra. Jag tycker fortfarande atl 7 kap. regeringsformen ger god täckning för vad jag här har anfört. Men därutöver kan vi väl, herr Johansson, säga all det finns en konstitutionell praxis, en oskriven grundlag, som säger att regeringen inte skall styra i förvaltningsmyndigheterna i individuella ärenden. Det är alltså sådant vi har tagit upp lill diskussion.

Fråga om viss säpoverksamhet

108

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s);

Herr talman! Det framgår klart av de föregående inläggen att man nu delar min uppfattning att socialdemokraterna inom konstilulionsut-skottet inte begått något grundlagsbrott.

Nu säger herr Molin att man inte kunnal förutse siluationen och alt del inte finns någonling i grundlagen som slöder uppfatlningen atl man kan vägra all begära in handlingar. Låt mig dä erinra om själva ordalydelsen av 1 S i 12 kap. Där stär först: "Konstilutionsutskoltel skall granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning." Därefler följer en ny mening som lyder: "Utskottet har rätt atl för detta ändamål utfå protokollen över beslut i regeringsärenden och de handlingar som hör till dessa ärenden."

Det framgår av detta att rätten knyter an till besluten i regeringsärenden och de handlingar som indras i dessa.

Nu säger herr Molin; Varför skall socialdemokraterna avgöra vad som är regeringsärenden eller inte? Del är inle socialdemokrater som avgör detta, utan det framgår av de protokoll som finns förda. Det är möjligl att herr Molin med den misstänksamhet han har tror att de som för protokollen är socialdemokrater. Det har jag verkligen inte undersökt och tänker inle heller göra det. Men gä igenom hela räckan av protokoll - och detla ärende finns inte infört! Regeringsärenden är sädana som finns i de protokoll som förs vid regeringens sammanträden.

Herr Molin säger att del har varit så många socialdemokrater inblandade i detta. Del vill inte jag förneka. Jag måste dock säga all jag blev något överraskad när herr Molin bland dessa socialdemokraler nämner chefen för säkerhetspolisen. Hans politiska hemvist känner jag inte till. Men jag vill inte bestrida atl herr Molin kanske har rätt i sina uppgifter. Uppenbarligen har vederbörande inte kallals till utredningsuppdraget i egenskap av socialdemokrat utan i sin egenskap av chef för säkerhetspolisen. Och det vore ju bra konstigt om man vill informeras i en säkerhetsfråga och inte hör chefen för säkerhetspolisen. Han bör ändå höra till de initierade i det här ärendel.

Av detta skulle man närmasi dra den slutsatsen alt om ett ärende berör socialdemokraler får inle socialdemokrater utöva den grundlagsenliga rätt som de fick till följd av att en stol stod ledig inom konslilutionsutskollet. Det finns inte här inskrivel någon minoritetsregel, utan här är del majoriteten som avgör. Del slår ingenstans atl denna majorilel

inte flr utgöras av socialdemokrater.

Beträffande den fråga som herr Berndtson tog upp vill jag bara säga: Vilka beslut har justitieministern fattat här? Och vad är det som säger alt denna promemoria ligger till grund för dessa?

Själv har jag gjort en mycket enkel refiexion, så enkel att del kanske undgår de fiesta, nämligen den refiexionen att jag har sä svårt all länka mig all jusiitieminisierns roll beskrivs i en rapport som sänds till honom själv. Det är väl inte nödvändigt att beskriva den rollen för honom själv. Han bör väl vara medveten om den ulan en sådan beskrivning.

Herr JONNERGÅRD (c):

Herr talman! Jag tror att jag kan intyga, herr lalman, att herr Johansson i Trollhättan inte har begått nägot konstitulionelll fel, men det är inle heller honom vi granskar, ulan regeringen.

Del herr Johansson sade senasi betyder bl. a. att utskottet skall granska en tjänsteutövning utan all ha rätt att få det nödvändiga materialet härför. Om herr Johansson anser alt det är sä bör herr Johansson snarast ta initiativ i utskottet till en ändring av grundlagsbestämmelserna.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om viss säpoverksamhet

Herr HERNELIUS (m):

Herr lalman! Del är väl egendomligt herr Johansson i Trollhällan, au om diskussion uppstår om åtgärder inom säkerhetspolisen så är den som fär uppdraget av justitieministern - alltså en regeringshandling -säkerhetspolisens chef, en avdelningschef i rikspolisstyrelsen, jämte justitieministerns egen PR-man.

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Låt mig bara ännu en gäng slå fast att den socialdemokratiska majoriteten i konstitutionsutskoliel gör anspråk på alt själv få avgöra vilka handlingar som behöver las fram vid granskningen av den socialdemokraliska regeringen. Del blir ju innebörden. Om det sattes i syslem att man genom omröstning bestämde vilka handlingar som skulle tas fram vid dechargegranskningen, är det självklart att denna granskning snabbi skulle bli en parodi.

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr talman! En sak är väl atl höra en chef för ett verk, en annan all läia honom verkslälla en uiredning om verkels agerande i en känslig affär.

Sedan är del ändå så alt justitieministern grundar sina offentliga ullalanden och sin bedömning av vad som hänt just pä denna utredning, som bl. a. säpochefen verkställt.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Två myckel korta repliker!

Den ena gäller rätten alt få del av handlingar. Jag har icke ett ögonblick

109

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976 .

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Frågor om riksdagens skrivelser m. m.

bestridit rätten atl få fram sådana handlingar när det gäller ärenden som är att betrakta som regeringsärenden,och tidigare har jag beskrivit vad jag avser med regeringsärende. Del skulle inle elt ögonblick falla mig in atl ifrågasätta rätlen på den punkten. Men när det gäller övriga handlingar, som jag närmast betraktar som bakgrundshandlingar, kan jag inte finna annat än att det är en bedömningsfråga. I sådana bedömningar diskvalificeras icke den som är socialdemokrat, i varje fall inte i regeringsformen.

Den andra repliken gäller herr Berndlsons senaste inlägg. När det gäller de bedömningar som justitieministern gjorl och som klart kommil till uttryck vid olika lillfällen, har både herr Berndtson och jag kunnat konstatera vilket material de bygger på, eftersom vi båda haft lillfälle all ställa frågor till justitieministern och i långa stycken fått den promemoria som nu diskuterats så myckel föredragen för oss.

Herr HERNELIUS (m);

Herr talman! Man kan väl inle, herr Johansson i Trollhättan, göra skillnad på handlingar och bakgrundshandlingar?

Herr ANDRE VICE TALMANNEN:

Sedan alla under avsnittet Fråga om viss säpoverksamhet anmälda talare nu haft ordel övergår kammaren lill all debattera Frågor om riksdagens skrivelser m. m.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Det första ärende som jag vill aktualisera i det här sammanhanget är frågan om kollektivanslutningen till politiskt parti. Det är en gammal bekant, och vi skall naturligtvis nu inle diskutera kollektivanslutningen utan den konstitutionella sidan av ärendet, sådant det ler sig nu.

Vid tvä tillfällen har riksdagen gjort uttalanden mot kollektivanslutning till politiskt parti, dels 1973 med 167 röster mot 143, dels 1974 med 141 rösier mot 128. Efter det har såväl ordföranden i socialdemokratiska partiet som partiets sekreterare uttalat alt man inte tänker ändra inställning i sakfrågan.

Justitieministern tolkade i en frågedebatt riksdagens beslut som om riksdagen helt överlämnat till partierna själva atl bestämma om de vill fortsätta med kollektivanslutning eller ej.

Så var naturligtvis rakt inte förhållandet. Riksdagen uttalade med reservationen 1974 alt man av principiella skäl inte kunde acceptera kollektivanslutning till politiskt parti. Ett klart och tydligt fördömande, alli-

110

Vidare förutsatte riksdagen att en opinionsbildning mot kollektivanslutningen skulle komma i gång. Från partiledningens sida har i van fall intet sådanl skett utan snarare tvärtom. Vi menar att elt parlamentariskt styrelseskick måste medföra alt regeringen i vart fall inte släller

sig avvisande till eller motarbetar elt parlamentets uttalande eller viljeyttring, detta så mycket mer som riksdagens utlalande har visst stöd i regeringsformens 2 kap, 2 S. Den reservationsrätt som socialdemokratiska partiet alllid åberopar som alibi för friheten innebär just atl man får "ge sina åsikter till känna", och detta är icke korreki.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen 2.

Del andra ärendet gäller kapitalbeskattningen. Vid behandlingen av proposilionen 1975:92 om sänkning av den statliga inkomstskallen beslöt riksdagen all begränsa verkningarna av de höjda taxeringsvärdena pä fast egendom genom att lätta på förmögenhetsbeskattningen. Detla skedde genom att en reservation i skatteutskottet vann riksdagens bifall. I denna reservation begärdes atl regeringen skulle lägga fram förslag under hösten 1975 om ändringar i kapitalbeskattningslagen för atl därmed begränsa skärpningen av förmögenhels-, arvs- och gävobeskattningen. Någol sådant förslag har emellertid inte lagts av regeringen. Det rimliga i atl en höjning av taxeringsvärdena, som i mänga fall varit synnerligen drastisk, i görligaste mån måste samordnas med en justering av förmögenhetsbeskattningen är självfallet en sak för sig. Den konstitutionella sidan som vi har alt ta fasta på i det här ärendet gäller det faktum att regeringen inte följt riksdagens beslut ulan självrådigt hänskjutit frågan till 1972 års skatteutredning.

För den skull yrkas bifall till reservationen 21.

Det sista ärendel jag har att föra fram är ett kyrkoärende. Det finns nämligen också ett sådant anhängiggjorl i dechargegranskningen. Del gäller ett förslag om att lagen om gravrätt av 1963 måtte förses med ett tillägg som ger skydd åt kyrkligt invigd begravningsplats. Kyrkomötet yrkade ett sådant tillägg redan när lagen tillkom 1963 och sedan har kyrkomöte efter kyrkomöte beslutat atl anhålla om detta lillägg. Sä skedde också vid fjolårets kyrkomöte.

Motivet för dröjsmålet kan förmodas vara de arbetsgrupper som inrättas och som nu fungerar mellan kyrka och regering i kyrkofrågan. Men motivet är knappast lillräckligt, eftersom man måste ha en lag som ger skydd åt kyrkogård vare sig kyrkan framgent har förbindelse med staten eller ej. Med litel god vilja kunde regeringen mycket väl ha tillgodosett detla kyrkans behov och yrkande.

Jag har här inget yrkande, delta är enbart elt särskill yttrande.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Frågor om riksdagens skrivelser m. m.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Förra året förekom etl par ärenden där vi - åtminstone från oppositionens sida - vid granskning fann alt regeringen inte visat någon större iver att fullgöra riksdagens beslut. 1 är har vi ett par ärenden där detla förhållande upprepas. Jag finner det ytterst betänkligt att regeringen inte följer vad riksdagen beslutar utan hellre följer en reservation eller en linje som riksdagen inle har godkänt, såvida det inte rör sig om en socialdemokratisk sådan.

Typexemplet i år är frågan om tillståndsprövning enligt miljöskydds-

111

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Frågor om riksdagens skrivelser m. m.

lagen när det gäller vägar och fiygplalser. I december 1974 beställde riksdagen en ändring i miljöskyddslagen sä alt lillståndsplikt skulle införas beträffande fiygplalser och vägar som kan medföra miljöstörningar av väsenllig betydelse. Man ville alltså all en sådan regel skulle införas i naturvärdslagen - detta var riksdagens beslut. Vad har då hänt sedan december 1974? Det är ganska lätt att svara på det; Ingenting.

Den 27 november 1975 sade statsrådet Lundkvist i ett frågesvar här i kammaren atl han hade tänkt tillsätta en utredning gällande frågan om ändringar i miljöskyddslagen, eftersom det under de senaste åren i flera sammanhang framförts önskemål om detta. Jag vet inle om någon sådan uiredning ännu har tillsatts, och del spelar heller ingen större roll i det sammanhanget. Riksdagen hade beslutat om en specifik ändring i miljöskyddslagen och beställt ett förslag, och det ansvariga statsrådet buntar ihop det tillsammans med andra allmänna önskemål och hänskjuter frågan till en utredning. Elt sådant förfaringssätt utgör sannerligen inte något gott exempel när det gäller att efterkomma riksdagens beslut

112

Herr JONlSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! Den senaste socialdemokratiska partikongressen beslöt att förstatliga läromedel och läkemedel, men regeringen vill tydligen inte uppfylla dessa krav. När det gäller läkemedlen har man tillsalt en delegation, och enligt direkliven för denna är den övergripande målsättningen för delegationens arbete att "i samhällels regi sammanföra läkemedelsindustrins verksamhet". I syfte att lillgodose samhällets krav på inflytande skall delegationen la initiativ lill samordning av läkemedelsindustrin i vad avser produktion, forskning och sådan marknadsföring som inte åvilar Apoteksbolaget

Folkpartiets principiella hållning i sakfrågan är att man vill motverka såväl enskild som statlig maktkoncentration. Det cenlrala problemet är hur vi skall kunna bryta utvecklingen mot maktkoncentration och svällande byråkrati och förena slatens växande ansvar med insyn och närdemokrati. Det problemet löser man inle med förstatliganden. Kontrollen inom läkemedelsindustrin är dessutom redan nu noggrann, och den kan göras ännu mer ingående. Vad gäller den konstitutionella delen i detta sammanhang - och det är ju där vi framfört invändningar och anmärkningar i beiänkandel - är del allvarliga all socialdemokraterna inte vill föra en öppen debatt om förstatligandet Med sä långtgående uppgifter som läkerriedelsdelegationens hade del ju varit nalurligl att i stället först tillsätta en kommitté för att sedan pä sedvanligt säll utreda frågan och remissbehandla beiänkandel, varvid en allmän debatt hade möjliggjorts.

Enligt uiskottsreservanlernas uppfallning skulle alltså sä långtgående uppgifter sorn de som läkemedelsindustridelegalionen erhållit ha krävt riksdagens godkännande. Därför vill jag yrka bifall lill reservationen 19.

Att regeringen inte bryr sig om atl följa riksdagens beslut har tyvärr blivit alll vanligare. Även under innevarande period har della, trots det parlamentariska läget, förekommit flera gånger. 1975 ärs riksdag beslutade

under hösten förra året alt begära förslag till riksdagen om ändringar i kapitalbeskattningen i syfte att begränsa skärpningen av förmögenhels-, arvs- och gävobeskattningen lill följd av höjningarna av taxeringsvärdena pä fast egendom. Regeringen har emellerlid inle gjorl någonting med anledning av detta beslut. Finansministern har i stället uttalat all han länkt ta upp dessa frågor när regeringen lar ställning lill förslag som 1972 års skatieuiredning kommer att framlägga våren 1976. Trols atl snövädret dyker upp i dessa yttersta dagar kan man påstå att våren 1976 snart lider mot sitt slut, men något förslag från regeringen i dessa frågor har riksdagen ännu inte sett lill. Företagsskalleberedningen har i uppdrag all utreda de problem som uppkommer för små och medelstora företag, bl. a. i samband med generationsväxlingar i företagen. Till följd av höjningarna av taxeringsvärdena och regeringens förhalning av riksdagens begäran om begränsning av verkningarna av kapitalbeskattningen försvåras inte minst familjeföretagens situation ytterligare. Även om regeringen inte beklagar att små och medelstora företag fär svårigheter, borde man ju ändå kunna kräva att regeringen följer riksdagens beslut. Herr lalman! Jag vill med anledning av det sagda yrka bifall till reservationen 21.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Frågor om riksdagens skrivelser m. m.

Herr KINDBOM (c):

Herr lalman! Under punkten 7 behandlas riksdagens skrivelser till regeringen, och jag skall uppehålla mig vid riksdagens beslut rörande tillståndsplikt enligt miljöskyddslagen i fråga om vägar och flygplatser.

Enligl en reservation till jordbruksutskottets betänkande 1974:52, som blev riksdagens beslut i denna fråga, gavs regeringen till känna vad utskottet anfört rörande tillståndsplikt enligl miljöskyddslagen. Vad utskottet anfört ålerfinns i två betänkanden frän jordbruksutskottet den hösten. Enligt reservanternas uppfaltning utgör det en direkt uppmaning till regeringen att lägga fram förslag i ämnet Trots della har alliså nästan ett och ett halvt år förflutit mellan riksdagsbeslut och åtgärd från regeringens sida. Är orsaken lill del länga dröjsmålet all söka i alt del våren reservaiion som vann riksdagens bifall? Vissa tidigare uttalanden frän regeringsledamöter ger anledning atl ställa den frågan. I sä fall borde inle utskottets ordförande, som han sade tidigare i dag, vara förvånad över alt granskningsbetänkandet också innehåller politiska frågor. Självfallet måsle rätten att rikta riksdagens uppmärksamhet pä adminislrativ fördröjning av riksdagsbeslut ocksä tillkomma oppositionen.

Frågan skall behandlas i samband med en översyn av miljöskydds-lagstiftningen. Från konsiilutionell synpunkt finner vi det inte godtagbart med den långa tidsutdräkten. Del bör också framgå av granskningsbetänkandet, varför jag, herr lalman, yrkar bifall till reservationen 3.

Eftersom herr Werner i Malmö tog upp kollektivanslutningen, skall jag också myckel kort beröra den vid del här tillfället Belräffande cenierns syn på frågan om kollektivanslutning vill jag hänvisa lill del särskilda yllrandet 2 som är fogat lill belänkandet. Delta överensstämmer

113

Riksdagens protokoll 1975/76.  Nr 113-114

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Frågor om riksdagens skrivelser m. m.

med riksdagens tidigare uttalande. Frän konstitutionell synpunkt delar vi inte moderaternas uppfattning i denna fråga. Vi fär anledning att återkomma lill sakfrågan senare i vär i samband med behandlingen av propositionen om de medborgerliga fri- och rältigheterna och lidigare väckta motioner i ämnet.

Fru JACOBSSON (m);

Herr talman! De direktiv som regeringen gav till läkemedelsindustridelegationen den 25 september 1975 skiljer sig avsevärt från de direktiv regeringen har gett i liknande frågor. Man säger i direktiven att delegationen skall utreda möjlighelerna lill en samordning av resurserna inom svensk läkemedelsindustri och ta initiativ i dessa frågor. Dessutom heter det att man rekommenderar att i samhällets regi sammanföra läkemedelsindustrins verksamhet.

En jämförelse med hur liknande direktiv ser ut ger följande resultat

Jag vill peka på de direktiv som har getts i samband med inrättandet av etl branschråd för skogsindustrin. Där heter det att branschrådet bör vara ett organ för samråd och rådgivning - alltså endast "samråd och rådgivning". Rådet bör således inle ha några beslutande eller verkställande funktioner, heter det vidare. Man kan också jämföra med de direktiv som gavs den 11 maj 1975 till ett cenlrall branschråd för byggverksamhet. Där heter det att branschrådet främst skall vara ett organ för samråd och rådgivning. Det är alltså exakt samma formulering. Dessutom tillägger man även där för säkerhets skull atl rådet däremot inte skall ha beslutande eller verkställande funktioner.

Direktiven till läkemedelsindustridelegationen går alltså betydligt längre. Det är klart att man här inte enbart kan se till det formella. Det är en kontroversiell fråga som man är inne pä när det gäller direktiven till läkemedelsindustridelegationen. Det råder inte någon enhällig mening om atl en samordning inom läkemedelsindustrin är lill nytta. Man kan ifrågasätta den betydelse ett samgående skulle fä för den enskilde. De anställda incim läkemedelsbranschen har t ex. slarkl motsall sig ett samgående. När det gäller forskning, utveckling och arbetet för framliden kan man mycket väl tänka sig att ett samgående verkar hämmande, och del kan i del långa loppet bli lill kundens nackdel.

När del talas om att "i samhällels regi sammanföra" undrar jag: Kan man över huvud taget uttrycka en avsikt att förstatliga tydligare? Och när det gäller all förstatliga en hel industrigren är det väl fullständigt självklart alt riksdagen borde ha fått vara med och ge sina direktiv.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservaiion nr 19.

114

Herr MOSSBERG (s):

Herr talman! Herrar Mårten Werner och Jonsson i Alingsås tar upp kapilalbeskatlningsfrågan. Mårten Werner tar också upp frågan om grav-rätt, och herr Jonsson i Alingsås och Ulla Jacobsson tar upp frågan om läkemedelsindustridelegalionen. Jag skall beröra dessa frågor någol lilet

Först kapitalbeskattningsfrågan. Här framförs alltså kritik mot att regeringen inte har verkställt det beslut som riksdagen efter lottning fattade under hösten 1975. Det är klart att man kan gä in på detaljer och prata om de skallefrågor som ligger bakom, men del skall jag inle göra. Ungefär så sade även herr Werner i Malmö. Jag skall fatta mig sä kort jag kan för att medverka till atl debatlen inle blir onödigt lång.

Det var riktigt att vänta med lottningsbeslutets verkställighet, eftersom det fanns myckel att vinna genom atl lösa problemet mer generelll, måhända litel senare i liden, i stället för alt någol snabbare skaffa fram en provisorisk lösning för en grupp. Med hänsyn till frågans läge var det lämpligl att avvakta den omtalade då pågående utredningen. Vinsten med atl avvakia denna uiredning väger, lycker jag, så pass tungt att man borde bemöda sig om all se mindre strängt pä del rent konstitutionella i frågan. I etl sådanl läge borde man hellre fria än försöka fälla.

Vi bör också bemöda oss om att se denna fråga ur en praktisk synvinkel. Då är en provisorisk dellösning bara för en liten grupp inte så angelägen, tycker majoriteten i utskottet. När utredningen är klar kan vi göra en helhetsbedömning och därefter besluta i frågan. Ett samlat grepp torde gagna frågan bäst.

Reservanterna framhåller all regeringen har underlåtit ati följa riksdagens beslut Men man kan ocksä säga att regeringen har skjutit på effektueringen av riksdagens beslut tills utredningen är klar. Vi tycker alltså att sakskäl talar för att den bedömning som regeringen och utskottsmajoriteten har gjort är den rikliga.

Sä några ord om läkemedelsfrågan. Man har varit kritisk och antytt i diskussionen - det var visst herr Jonsson i Alingsås - att det inle har förekommit någon öppen debatt I pressen - om jag skall anknyta till det - har gjorts gällande att smygsocialisering förekommer Jag skall inle stanna vid dessa påståenden nu.

Som vi alla känner lill är delegationen inte någol beslutande organ. Den bara förordar vad den finner lämpligl. Den har inga maktbefogenheter. Dess huvuduppgift är atl ta initiativ. Den arbetar ungefär som ett branschråd. Delegationen skall successivt redovisa silt arbete till regeringen.

Det finns de som reagerar mot att delegationen inte är parlamentariskt sammansatt. Jag vet egentligen inle vad som ligger bakom, men det kan vi lämna därhän nu. Jag frågar; Vilka personer kan bättre företräda den privata läkemedelsindustrins intressen än dess egna verkställande direktörer och Läkemedelsindustriföreningens verkställande ledning?

Arne Wegerfelt, direktör i Astra och ledamot av delegationen, är ocksä styrelseordförande i Industriförbundet och borde rimligen ha förutsättningar att hävda industrins intressen härvidlag. Det kan tilläggas att industrins företrädare i förväg har tillfrågats om sitt intresse av atl della i delegationen. De har haft möjligheter att lämna synpunkter på direktiven.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Frågor om riksdagens skrivelser m. m.

115

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Frågor om riksdagens skrivelser m. m.

116

Del talas om all delegationen har "exklusiva befogenheter". Men sä tycker inte jag är fallet. De förslag som delegationen utarbetar föreläggs industrins företrädare för prövning. Företagen fär därefter själva ta ställning till om framlagda förslag skall godtas och till formerna för de ekonomiska eller andra villkor som skall gälla i olika samarbetsprojekt Delegationen är sammansatt av representanter för branschen, dvs. fackliga organisationer och förelagsledningar, samt för Apoteksbolaget sjukvårdshuvudmännen och berörda departement I fråga om såväl uppgifter som sammansättning är likheterna med branschråden påfallande, kan man säga.

Varken direkliven eller delegationens sammansättning talar för att regeringen skulle ha gått utöver sina befogenheter. Någon erinran från konstitutionella synpunkler kan därför inte ske, och det har ju reservanterna inle heller avsett

Sedan några få ord om gravrält, ett ämne som Mårten Werner tagit upp. I den frågan är utskottet enigt, så del kan väl inte finnas anledning till någon replikväxling mellan herr Werner och mig eller någon annan. Läl mig bara helt kort säga att ärendet faktiskt en gång var på väg mot en lösning. 1968 upprättades en departementspromemoria som remiss-behandlades och även avancerade så långt att det fanns korrektur på en lagrådsremiss den 28 maj 1968. Men sedan stoppades ärendet med hänvisning till utredningen rörande sambandet mellan kyrka och stat, och nu ligger frågan i det arbetsutskott som behandlar kyrkans medverkan i begravningsväsendet. Jag fattade Mårten Werner så att han är om inte hundraprocentigt så i alla fall relativt nöjd med detta och att han förväntar sig en lösning ganska snart, vilket också jag gör. Därmed kan det vara nog sagl om denna fråga.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Mossberg lovade au hälla sig till den konstitutionella sidan vad gäller kapitalbeskattningen, men han föll för frestelsen att böria argumentera och tala om vad han tyckte var lämpligt. Han tyckte all finansministern hade handlat synnerligen lämpligl, men här är det inle fråga om vad som är lämpligt - vi kunde ju fråga skattebetalarna vad de lycker. Eiel gällde här alt hindra ytterligare skärpning av kapitalbeskattningen under den lid som företagsbeskailningsulredningen arbetade. I den frågan kan man ha många synpunkter på lämpligheten. Riksdags-majoriteten ansåg alltså att det var lämpligl alt lägga fram förslag hösten 1975, och det skulle regeringen ha efterkommit, men det gjorde den inle.

Vad gäller gravrätten känner jag till lagrädsremissen 1968, och jag fattar inte varför den inle gick vidare. För mig är det fullständigt klart att vi för framtiden måste ha skydd för en kyrkligt invigd kyrkogård. Del måste vi ha, hur än framliden kommer all le sig för svenska kyrkan.

Herr JONSSON i Alingsås (fp) kort genmäle;

Herr talman! Del är mycket som socialdemokraterna skall klara av här i dag. Ibland vill de hålla sig mycket strängt till det konstitutionella, ibland får det mera bli de politiska sakfrågorna som avgör ställningstagandena, och ibland kan det, som herr Mossberg var inne på, bli fråga om taklik.

Herr Mossberg sade pä tal om kapitalbeskattningen att det finns mycket att vinna på att vänta. Det går väl annars att säga som vi har sagt i reservationen, nämligen atl det rätta ordet är att del har varit fråga om alt förhala. Riksdagen har ju sagt nej till herr Mossberg i sak, och regeringen bör rimligtvis verkställa riksdagens beslut.

När det gäller den delegation som sysslar med läkemedelsfrågorna säger herr Mossberg att delegationen är ingel beslutande organ, men i samma andetag medger han atl den ocksä skall la initiativ. Vi anser att när del gäller sä grundläggande strukturförändringar som det är fråga om i en sådan här bransch så borde riksdagen få pröva ärendet.

Herr Mossberg undrade om vi verkligen anser att det är fråga om smygsocialisering. Jag vill säga: Ja visst, här smyger verkligen socialdemokratin i buskarna. I parallellfallel med läromedlen avslog riksdagen socialiseringsförslagel med slor majoritet. Riksdagen uttalade dessulom att den ser med oro på SAP-kongressens beslut i just den frågan.

Vi har alltså här å ena sidan den siluaiionen alt regeringen handlar efter eget skön ulan riksdagens stöd, vilket påtalas i reservationen 19. Vi har å andra sidan den situationen att regeringen underiåtit alt verkställa riksdagens beslut, vilkel framhållits i reservationen 21.

Konstitutionellt är båda sakerna myckel klandervärda. För herr Mossbergs del har den poliliska sakfrågan åstadkommit en konstilutionell grumsighet

Fru JACOBSSON (m) kort genmäle;

Herr lalman! Direktiven till läkemedelsdelegalionen debatteras under den rubrik som rör skrivelser från riksdagen, men frågan gäller ju jusl att det inte har kommit någon skrivelse frän riksdagen. Det är det som är det anmärkningsvärda.

Alt dra en parallell med direktiven lill andra branschorganisationer går inle, herr Mossberg. De direkliven är formulerade helt annoriunda. De går ut på all ge en delegation befogenheter all lämna råd och anvisningar. Läkemedelsdelegationen har fått direktiv alt ta initiativ och, faktiskt, all förstatliga läkemedelsbranschen.

Nu säger herr Mossberg alt det här bara är en utredning, som skall ge rekommendationer. Sedan kommer nästa steg, det beslutande, och där kommer vi naturligvis alt koppla in riksdagen, säger han. Ja, men det är så dags dä, herr Mossberg. Då har vi redan bundit upp läkemedelsbranschen.

Jag är inte ense med herr Jonsson i Alingsås om att della är smygsocialisering. Jag tycker att det ar helt klar och tydlig och öppen socialisering.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteulövning m. m.

Frågor om riksdagens skrivelser m. m.

117

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Frågor om riksdagens skrivelser m. m.

Herr MOSSBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Bara några få ord. Det är ingen idé alt diskutera, därför all vi är i en lottsituation och vi kan inle med lång diskussion påverka loilningsresullatet.

Låt mig bara säga vad gäller skattefrågan: Det är riktigt att det är en rent konstilutionell fråga. Ingen har försökt säga annat. Men man skall inte rida på paragrafer utan man måste vara praktisk ocksä. I det här lägel måste ni väl i rättvisans namn erkänna alt del är lämpligl att avvakta en tid.

Beträffande läkemedelsfrågan säger någon att del är smygsocialisering, någon annan all det är öppen socialisering. Jag tycker alt ni på den borgerliga sidan skall enas om huruvida det är öppen socialisering eller smygsocialisering. Om det skall kallas för socialisering är det ändå inget som sker i smyg. Sedan får ni kalla det vad ni vill. Vidare är det på det sältel alt regeringen har full rätt att tillsatla en uiredning ulan alt del kommit en skrivelse från riksdagen med elt sådant uppdrag.

Om del vore så angelägel som del verkar av resonemangel här all komma ål regeringen, framför då en anmärkning! Del har ni inte gjorl på någon av punkterna. Följaktligen kan ni inie se så allvarligt på dessa frågor som ni säger nu i kväll.

Fru JACOBSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag måste opponera mig mot herr Mossbergs uppfattning om konstilulionsutskottels uppgifi. Konstitutionsutskottet har inte till uppgifi atl laga efter läglighel, att göra skälighetsbedömning. Konslilutionsutskottet har uppgiften alt se till all lagarna följs; Vår granskning syftar till detla.

Herr Mossberg talar om att vi borde ha gjort en anmärkning, herr talman. Den formella beteckningen på våra ullalanden saknar, efter de nya grundlagarnas införande, all betydelse. Den har inle anknytning till någon juridisk följd enligt de nya grundlagarna.

118

Herr JONIsSON i Alingsås (fp) kort genmäle;

Herr talman! Herr Mossberg började med att tala om att riksdagens beslut i en del fall har byggt på lottsituationer. Just när del gäller ka-pitalskatteärendel vill jag fråga herr Mossberg, vilket han inte svaral ■pä: Skall regeringen verkställa riksdagens beslut eller inte? 1 den delen har vi inle fåll nägol besked om var herr Mossberg slår. Vi reservanler har en klar uppfaltning på den punkten: Riksdagens beslut skall verkställas av regeringen, och man skall inle göra den taktiskt-poliiiska finlen alt man lalar om lämpligheten av att vänta.

När det gäller läkemedelsproduktionen säger herr Mossberg au vi måsle enas om vad vi skall ha för slags beieckning - om vi skall kalla det för öppen socialisering eller smygsocialisering. Herr Mossberg vidgår tydligen alt det är fråga om socialisering. I den delen har del ändå blivit en viss klarhet

Jag vill upprepa del jag har framfört i mitt tidigare inlägg: Konstitulionelll har regeringen handlat fel när det gäller de här båda punklerna. Jag upprepar mitt yrkande om bifall lill reservalionerna 19 och 21.

Herr MOSSBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Givetvis skall regeringen verkställa riksdagens beslut, men i denna effektuering bör man också ge stort utrymme ål praktiska bedömningar.

Herr JOHANSSON i Malmö (s):

Herr lalman! När det gäller kolleklivanslulningen har ulskottet konstaterat att man från konstitutionell synpunki inle kunnat finna all regeringen åsidosatt ifrågavarande riksdagsbeslut Del är bara de moderala ledamöterna som har kommit fram lill en annan slutsats. Det utlalande som riksdagen gjort beträffande kollektivanslutning till politiska partier innebär i korthet all man har överlämnat till partierna själva all bestämma om tillämpning av kollektivanslutning eller inte. Riksdagens utlalande kan inle utgöra underlag för några åtgärder från riksdagens sida rörande formerna för partiernas medlemsanslutning.

Reservanlernas bristande förmåga atl se frågan ur slatsrättslig synpunkt har gjort att de i sin reservation har kommit helt snett De övriga oppositionspartierna har inte gått i den fällan. De har därför inle heller ställt sig bakom den moderata reservaiionen ulan i särskilda yttranden redovisat sin principiella siåndpunki i kollektivanslutningsfrågan.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteulövning m. m.

Frågor om riksdagens skrivelser m. m.

Herr WERNER i Malmö (m) korl genmäle:

Herr talman! Ja, det är bara moderaterna som reserverat sig i detta avseende. Men jag vill opponera mig mot herr Johanssons i Malmö utlalande atl de övriga båda oppositionspartierna bara överlämnat frågan lill det socialdemokraliska partiets gotlfinnande. Man uttalar ju besläml alt man av principiella skäl inle kan acceplera en kollektivanslutning till etl politiskt parti.

Jag sade i mitl inlägg att vi menar att kollektivanslutningen i viss män också kommer i konfiikt med regeringsformens 2 kap. 2 §, Man talar om atl frihelen finns kvar på grund av reservationsrätten. Men när man reserverar sig ger man sin åsikt till känna. Del gäller i synnerhet i del här landet, där det är tvä block som kämpar om den politiska maklen.

Herr JOHANSSON i Malmö (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Werner i Malmö delar inte den av mig framförda uppfatlningen all de andra borgerliga partierna inte ställt sig bakom moderaternas reservation, och han hade sin speciella förklaring till det förhållandet Men om Mårten Werner hade lyssnat noga på herr Kindbom, hade han hört all denne sade precis delsamma i den här frågan som del jag gav ullryck för.

119

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteulövning m. m.

Frågor om riksdagens skrivelser m. m.

Det kanske ocksä kan finnas anledning atl erinra om den frägedebatt som fördes i kammaren den II februari 1975. Herr Enlund, folkpartiet och herr Gustavsson i Alvesta, centerpartiet, förde dä en diskussion om just de här frågorna med juslitieministern. Då sade herr Enlund, folkpartiet, följande:

"I sitt interpellationssvar säger justitieministern att riksdagens utlalande innebär att del helt överlämnas till partierna själva att bestämma om de vill tillämpa kollektivanslutning och att det inle kan vara en angelägenhet för regeringen all övervaka partiernas handlande. Detta är" - det säger alltså herr Enlund - "naluriiglvis riktigt, som herr Gustavsson i Alvesta ocksä har medgivit."

Del är precis som jag har sagl lidigare i den här frågan, att moderaterna när del gäller att betrakta kollektivanslutning från konstitutionell synpunkt har hamnat snett De moderata representanterna i konstitutionsutskottet har blandat ihop begreppen.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr talman! Nu citerar herr Johansson i Malmö vad juslitieministern har sagt. Men del är inte fråga om vad han har sagl utan vad riksdagen har uttalat. Och riksdagen har av principiella skäl uttalat sig mot kollektivanslutning.

Jag förslär alt del är svårl för slalsminislern att följa riksdagens beslut. Å ena sidan måste statsministern lyssna till riksdagen. Å andra sidan måste han som ordförande i socialdemokraliska partiet lyssna till rörelsen. Men jag tycker nog all regeringschefsuppdraget skulle väga tyngst i den konfiiklen.

120

Herr OLSSON i Edane (s):

Herr lalman! Herr Lindahl i Hamburgsund och herr Kindbom tog i sina anföranden nyss upp det som berörs i reservaiionen 3 av de borgerliga ledamöterna i utskottet, nämligen lillståndsplikt enligl miljöskyddslagen i fråga om vägar och flygplatser. Jag har begärt ordel för all myckel kort kommentera hur majorileten i utskottet har sett på den frågan.

Den miljöskyddslag som nu gäller infördes 1969. När denna lag trädde i kraft den 1 juli 1969 saknades del erfarenheier av en samlad lagsiiftning lill skydd för vår yttre miljö mot föroreningar och störningar av olika slag.

Under de år lagen varit i kraft har samhällets syn pä miljöskyddet skärpts. I anledning härav har vissa förslag till ändringar i miljöskyddslagstiftningen förts fram. Krav pä ändringar i lagstiftningen har vid flera tillfällen framförts från skilda håll, bl. a. i riksdagen.

Hösten 1974 ullalade sålunda jordbruksulskottet med anledning av en molion all starka skäl förelåg för att lillslåndsplikl enligt miljöskyddslagen införs beträffande flygplatser och vägar, som kunde medföra miljöstörningar av väsentlig belydelse. Riksdagens majoritet beslöt i enlighet med ulskollet Detta skedde under den sista dagen för höstriksdagen

1974. Det beslutel har herrarna Lindahl och Kindbom nyss refererat till.

Med beaktande av vad riksdagen den gången uttalade har jordbruksdepartementet tillkallat en utredning med uppgift atl göra en översyn av miljöskyddslagstiftningen. Ulredningen skall syssla med de frågor som omfattas av här åberopade riksdagsbeslut I direktiven har jordbruksminislern klart angivit att de sakkunniga bl. a. bör utreda de problem som har aktualiserats genom nyss nämnda riksdagsbeslut angående tillståndsgivningen för flygplatser och vägar.

I en frågedebatt - som också hänvisats lill här - den 27 november förra året diskuterades just denna fråga. Statsrådet Lundkvist slog då fasl atl det måste ses som angeläget atl göra en samlad översyn och att i den borde inbegripas omfattningen och utformningen av förpröv-ningsskyldighelen för vägar och flygplatser.

På grund av kraven pä skärpt miljöskydd har jordbruksministern funnit det värdefullt med en samlad bedömning av de förändringar som bör ske i miljöskyddslagen. Det finns nämligen en hel katalog på sådana förändringar som är önskvärda.

Det hade, som jag ser del, då varit oklokt att bryta ut just den här biten om lillståndsplikt för vägar och fiygplalser. Det måsle avgjort vara en fördel att den ändring som vi här talar om genomförs i samband med alla de övriga förändringarna.

I utredningsdirektiven framhåller jordbruksministern atl det för tillståndsprövning i miljöskyddsärenden är nödvändigt för prövningsmyndigheterna atl ha lillgång lill ell lillfredsslällande beslutsunderlag, bl. a. mot bakgrund av utländska erfarenheter.

Herr talman! Riksdagsbeslutet kommer till alla delar att beaktas i den nu aviserade översynen, och av den anledningen har konstitutionsutskottet inte funnit någon som helsl anledning alt göra nägot ytterligare uttalande angående ärendets handläggning.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp) kort genmäle: Herr talman! Herr Olsson i Edane sade atl riksdagens beslut i alla delar skall beaktas vid den kommande översynen. Ja, tacka för del -atl riksdagens beslut skall beaktas i alla delar. Del är ju helt självklart. Vad vi här diskulerar är varför man inte har beaklal del tidigare utan försi 1976 började komma i gäng med del. Del är ju del som är problemet Hade del varit den socialdemokratiska viljan att della skulle genomföras, så är jag säker på alt lagen redan varit ändrad.

Herr OLSSON i Edane (s) kort genmäle;

Herr lalman! Som jag nyss sade i min anförande har jordbruksminislern ansett del värdefullt och angeläget att få till stånd en samlad översyn. Nu vill jag säga lill herr Lindahl i Hamburgsund all om del skulle visa sig under uiredningsarbeiels gäng all detla med lillsiändsplikien är en fråga som bör påskyndas, så har utredningen möjlighet atl bryla ul denna fråga och specialbehandla den med förlur. Men del fär bli ulredningens

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Frågor om riksdagens skrivelser m. IV.

121

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa tillämpnings-Jfågor beträffande lagstiftning m. m.

122

sak all göra den bedömningen. Möjligheterna finns om utredningen anser alt delta är nödvändigt.

Herr talman! Lål mig bara till sist kort uttrycka min förvåning över atl de borgerliga ledamöterna fäster så enormt stort avseende vid lidsfaktorn. Slalsrådel Lundkvist har i utredningsdirektiven lojalt följt riksdagens beslut, en omständighet som jag lycker att kammarens ledamöter skall fästa eu visst avseende vid när vi senare i kväll skall rösta i della ärende.

Herr JONNERGÅRD (c):

Herr lalman! Vid den här punkten har bl. a. kapitalbeskattningen diskuterats.

Del hör ju lill det självklara all regeringen måste följa de beslut som riksdagen fallal. Del är innebörden av vår parlamenlariska demokrali, såsom den skrivils in i regeringsformen.

Men i fråga om det utlalande som riksdagen gjorde våren 1975 rörande kapitalbeskattningen och de höjda taxeringsvärdena pä fastigheterna har regeringen underlåtit all följa riksdagens beslut Riksdagen begärde all regeringen under hösten 1975 skulle lägga fram förslag lill sådana ändringar all de höjda taxeringsvärdena inte skulle fä medföra ylierligare skalleskärpning för i första hand familjeföretagen. Det var fråga om ell provisorium i avvaklan på förelagsskalleberedningens förslag. Finans-minislern lade alliså inle fram proposiiion i ärendet hösten 1975. Han har i ell svar i riksdagen meddelat atl ell förslag skulle övervägas under våren 1975. Men nu ser del ut att dröja ännu längre.

Att riksdagens beslut i denna fråga inte har följts är, trots alll vad som har sagls här i dag., konstitutionellt sen inie tillfredsställande.

Vidare har kollektivanslutningen diskuterats under punklen. Kolleklivanslulningen är inle i överensslämmelse med en god demokrati. Riksdagen har vid mer än elt lillfälle ullalal sig mol kolleklivanslulningen. Regeringen har knappasl gjorl något för alt förverkliga riksdagens beslui och ullalanden. Del är ju regeringens uppgift att göra det Dä säger man all delta är någonling som mera ankommer på partiordföranden Palme än pä regeringschefen Palme. Men del är ju, herr lalman, regeringen som skall förverkliga riksdagens beslut Med de kommunikationer som finns mellan regeringschefen Palme och partiordföranden Palme bör det finnas goda möjligheler för regeringschefen au förverkliga riksdagens beslut och ullalanden i ärendel.

Herr TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Frågor om riksdagens skrivelser m. m. anmälda talarna nu haft ordel övergår kammaren lill all deballera Vissa lillämpningsfrägor belräffande lagsiiftning m. m.

Herr HERNELIUS (m);

Herr talman! Min avsiki är all här lala om lerrängkörningslagen. Del är elt ämne som skulle kunna ge upphov lill ett myckel långl anförande.

men klockan går och jag skall i huvudfrågorna begränsa mig lill alt hänvisa till riksdagsdebatten den 13 december förra årel, vilken även i de konstitutionella frågorna ger en ganska klar bild av problemaliken. Jag vill emellertid tillägga några saker.

Först och främst är jag ganska tacksam för utskottets behandling av dessa frågor. En av de punkler som låg bakom diskussionen i detta ärende var det rent oformliga systemet att en lag och en förordning, som innehöll nya och bindande normer för människorna, utfärdades efter del att den hade trätt i kraft. Den utkom av trycket den 29 december. Den expedierades den 2 eller 3 januari, och den nådde icke mottagarna på domsagokanslierna eller myndigheterna och än mindre allmänheten - annal än i form av en annons som hade stått införd i lidningarna - förrän en bit in i januari.

Och än värre: Lagen förutsatte alt tillämpningsföreskrifter skulle utfärdas av länsstyrelserna. Hur skulle dessa kunna utfärda tillämpningsföreskrifter för en lag som de inte hade kännedom om?

Så får inle en lagsiiftning gå till. Om riksdagen är lagstiftare måste riksdagen ålägga sig den åierhållsamhelen atl den inte utfärdar en lag som kan lillämpas förrän del finns fysisk möjlighet för medborgarna att följa lagen.

Felet i delta fall är ju inte riksdagens, utan det är regeringen som har gjort fel genom alt lägga fram en proposition sä sent all del blev som del blev och därtill en proposition som måste bifallas av riksdagen i en eller annan form, eftersom den gamla lagen utlöpte vid ärsskiflei 1975-1976.

Den andra punklen där jag är nöjd gäller konstitutionsutskollets ullalande på s. 40 i betänkandet - det rör ocksä en viktig fråga - all om del skall göras en avvägning mellan normerna i lag och normerna i förordning, sä skall det vara klart hur denna avvägning kommer all utformas. Därför skall den tilltänkta förordningen bifogas det lagförslag som läggs fram för riksdagen. Det är utmärkt - så skall det vara. Men det var det som inte skedde i december. Dä fick riksdagen eu lagförslag, som behandlades av utskoilel, men förordningen fanns i jordbruksministerns ficka - den blev inle bekanl. Han läsle upp vissa delar av den mol sluiel av debatten, men utskoilel hade den inte tillgänglig. Det var ju helt orimligt i ell fall som detta, där man alltså utfärdade generella normer för lagstiftningen och sedan gjorde undantagen i förordningen. De undantagen var ganska vittgående. Man förbjöd prakliskl lagel all körsel i terräng, men man gjorde undantag för jordbruk och skogsbruk. Man gjorde undantag för statstjänstemän som var ute och for. Man gjorde undantag för barnmorskor, för att ta etl viktigt kapitel, och man gjorde undanlag för en rad andra grupper. Men detla vissle ulskollei och riksdagen inle om när lagen antogs. Så får del naturligtvis inte gä lill.

Sedan glömde man många undantag i brådskan och yran och hastigheten. Man glömde fiskarna, och man glömde försvaret. Och eftersom lagen innebar den nyheten i svensk rättsskipning att man inte fick åka

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa tillämpnings-frågor beträffande lagstiftning m. m.

123

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa tillämpnings-frågor beträffande lagstiftning m. m.

124

omkring pä egen mark - ulom på gårdsplanen och pä garageplalsen, där man fick slälla bilen - så inträffade detta att räll lolkat skulle försvaret icke få öva. Vi hade för några år sedan en grotesk situation, när försvaret hotades av lockout, en händelse som gick genom världspressen. Men del hade vä) blivit ännu underligare om försvarel inte hade kunnat fullgöra sina övningar på grund av den lerrängkörningslag som riksdagen hade antagii, och som inte gjorde undantag för försvarets övningar. Värnpliktiga och andra kan inte gärna räknas som statstjänstemän i den mening som undanlaget i förordningen talar om.

Nå, jag skall inte fördjupa mig i detta, utan jag skall trösta mig med tvä saker - eller i varje fall en. Och den trösten är att jag inte tror att detta kommer alt upprepas. Den läxa som jordbruksdepartementet nu har fått vid behandlingen av detta ärende tror jag är nog för alt avskräcka andra deparlemenl från att gå till väga på samma sätt. Man kommer säkerligen alt fullfölja grundlagberedningens och lagstiftarnas intentioner på ell annat och lyckligare säll. Den andra saken - som alliså inle är trösterik i och för sig, eftersom del är fel - är all denna lag säkerligen inte har lilliimpals. Den trädde i kraft den 1 januari och stadgar straff även för oaktsamhel, men det skall bli intressant att sä småningom få ta del av hur mänga åtal som har väckts under den gångna liden. Antalet förseelser - om vi nu skall räkna dem - är helt säkert tusenfaldigl, men om vi ser till anlalet ålal tror jag de kan räknas på ena handens fingrar. Det är ingen trevlig lagsiiftning.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen  10.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr lalman! Vad gäller terrängkörningslagen, som herr Hernelius lalade om. häller jag med om att mycken kritik kan riktas mol den och mot det sätt på vilket den genomfördes. Men det intressanta för konstitutionsulskotlets del är ju all riksdagen antog lagen - och gjorde det med ganska slor majorilel t o. m. Därmed har riksdagen såvitt jag förslår övertagit an.;varel från slalsrådet Men del finns också anledning komma ihåg för framtiden all en sådan Ivångssiluation som riksdagen här har hamnal i vill vi inle vara med om en gång lill. Och regeringen vissle ju här ire år i förväg när lagen skulle löpa ut. Hade man då planerat litet, sä hade vi haft del nya förslaget i god lid.

Del som jag egenlligen nu skall tala om är emellertid vad som behandlas i reservaiionen 11, alltså frågan om vissa regeringsbeslut angående bidrag från ciearingfonden för olja. Del är en fond som tillkom i samband med de bränsleransoneringar vi hade under den s. k. oljekrisen. Den gick ul på all man lade en viss clearingavgift på en del petroleumprodukter, och det var meningen alt man med den på del sällel uppkomna fonden skulle jämna ul skillnaden mellan priset pä den svenska marknaden -del rådde som bekanl prisslopp då - och del pris som importörerna fick betala för all föra in likartade produkler lill landel. Importörernas pris kunde nämligen i vissa fall vara högre än del pris de fick la ul här i Sverige.

Principen för denna fond var alt man skulle kunna få bidrag för samma slags produkter som var avgiftspliktiga lill fonden. Den principen följdes också helt och hållet med undantag för en enda punkt, nämligen den atl regeringen fann del sä lämpligt att utbetala pengar till AB Nynäs-Petroleum för import av råolja. Det var nämligen en produkt som inle var upplagen i denna förordning. Den fanns inle nämnd där över huvud taget. Man hade diskuterat det i energiberedskapsutredningen och sagt atl det inte gärna gick för sig alt föra upp råolja på listan. Del fanns ingel råoljepris inom Sverige som man kunde ulgå ifrån. Del fanns så få i branschen som opererade med råolja atl man inle kunde få fram någon vettig marknadsbild.

Ciearingfonden visade efter ransoneringens upphörande ett överskott pä 33-34 miljoner. Vid behandlingen av 1975 ärs budgetproposition fick riksdagen ta ställning till hur detta överskott skulle hanteras. Beslutet innebar att avgifter kunde komma att resiitueras, alltså betalas tillbaka till dem som redan hade betalat in avgifier för vissa slags produkter. Regeringen föreslog - och riksdagen godkände det - all medel ur fonden skulle kunna utnyttjas för ändamål som var av betydelse för all siärka försörjningsberedskapen inom energiområdet, t. ex. för inköp och lagring av fasta och flytande bränslen.

Så hände sig det märkliga atl Nynäs-Petroleum ansökte om bidrag ur fonden för import av råolja under perioden 1 januari-30 april 1974, alltså under en period som bidraget enligt fondens bestämmelser inle kunde avse. Denna ansökan bifölls av regeringen, som hänvisade lill 4 § i allmänna ransoneringslagen, som absolut inte lämnar någol ulrymme för bidrag när det gäller råolja. När regeringen biföll ansökan hade dessulom riksdagen i silt beslut ultalat att bidrag, om det inte var fråga om restitution av avgifter, skulle avse sådana ändamål som kunde stärka försörjningsberedskapen. Här gällde det alltså olja som var inköpt etl drygl är tidigare. Den var redan förbrukad. Jag har svårl att se på vad säll den skulle kunna stärka försöriningsberedskapen.

Herr lalman! Detta kan såvitt jag förslår endasl leda till ett bifall till reservationen  11.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa tillämpnings-frågor beträffande lagstiftning m. m.

Fru JACOBSSON (m):

Herr talman! Är man formalist för alt man håller på formella regler? Nej, naturligtvis inte. Formella regler är oftast inle lill för sin egen skull. De är lill för alt vara en garanti för lika behandling av enskilda och för lika behandling av företag, lika behandling av människor.

Jag har i konstitutionsutskottet tagit upp tvä frågor av formell karakiär som haft vittgående betydelse. Det är ivä fall i vilka regeringen gjon sig skyldig till, jag vågar faktiskt säga, maktmissbruk.

Del ena fallet gäller ciearingfonden, som herr Lindahl i Hamburgsund ulföriigl redogjort för. Jag är honom myckel lacksam för det, med tanke på min heshet i dag. Jag vill bara tillägga att det beslut som regeringen faltal i detta ärende - vi har tagit upp det i reservaiion 11 - hell saknar

125

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa tillämpningsfrågor beträffande lagstiftning m. m.

126

laga grund. Regeringen beslöl alltså atl ur ciearingfonden tilldela AB Nynäs-Petroleum en ersättning pä 40 rhilj. kr. för import av råolja, trots alt råolja inte var upptaget på listan över varor som var berättigade till utdelning ur fonden. Klarare kan inget missbruk av beslutsbefogenheten vara.

Det andra fallet skall jag gå in på litel noggrannare. Del är innehållet i reservationen 16. Det handlar om trafiktillstånd för linjetrafik vad gäller värnpliklsresor under veckosluten.

Dylik trafik har bedrivits av försvarels civilförvaltning under många år, faktiskt från 1969. För alt bedriva linjelrafik av den typen krävs tillstånd lill yrkestrafik, och försvarets civilförvaltning hade inle sådant lillslånd.

I själva verket hade försvarets civilförvaltning bedrivit trafik tills det kom en anmälan mot generaldirektören i verket lill åklagaren. Åklagaren gjorde en uiredning. Sedan kom en begäran från försvarels civilförvaltning om tillstånd all bedriva linjelrafik, och regeringen beviljade detla tillstånd den 15 maj 1975.

Skildrat på detta säll ser del ul som elt mycket rakt och fint ärende, men haken i det är alt man kan ju aldrig ge ett beslut med retroaktiv verkan, inte ens regeringen kan detta. Har regeringen gett ett beslut den 15 maj 1975 gäller det beslutet efter denna tidpunkt, men för tiden dessförinnan - den tid försvarets civilförvaltning har bedrivit linjetrafik - ges ju inget tillstånd.

Nu tolkar riksåklagaren regeringens beslut så att åtal icke väckies i frågan. Formuleringen i riksåklagarens beslut är intressant

Nu är det att beklaga att i konstitutionsutskottets betänkande har smugit sig in ell tryckfel. I själva verket har den allra viktigaste meningen i reservationen 16 fallit borl, och den meningen angår riksåklagarens beslut Meningen finns pä s. 62, och del korrekta skrivsäliel finns utdelat på bänkarna.

Den riktiga skrivningen skall lyda; "Riksåklagaren har nämligen funnit det vara i regeringsbeslutet klarlagt, all civilförsvarets medverkan i trafiken, sådan den bedrivits enligt det fr. o. m. den 1 mars 1974 gällande avtalet inte var av den beskaffenhet alt försvarets civilförvaltning kunde anses som i.rafikutövare i yrkestrafikförordningens mening."

Sedan kommer den viktiga meningen som skall skjutas in: "Vidare har han anfört att civilförvaltningens handlande för liden dessförinnan inle bör bedömas på annal sätt."

Tydligare än så kan man inte tänka sig en tolkning i retroaktiv riktning av etl beslut Del här är en allvarlig sak, och jag menar att det är regeringen som är ansvarig för all riksåklagaren har kunnat göra en retroaktiv tolkning av denna typ.

Det är alldeles uppenbart vilka vådor det skulle föra med sig om regeringen skulle öppna möjlighet till underlydande myndigheler atl lolka dess beslut retroaktivt Del skulle föra med sig att man i nuläget aldrig med säkerhet vissle vad som gällde. Man skulle hela liden löpa risken

alt del man trodde gällde i dag, kanske i morgon, befanns inte ha gällt i dag. Man skulle aldrig vela vilka beslut man hade all rälla sig efter. En retroaktiv verkan är ett grundskott mot rättssäkerheten vare sig den kommer i form av lagtolkning eller i form av beslut som låter sig tolkas retroaktivt

Man kommer alltså här tillbaka lill frågan om de formella reglernas uppgifi. Formella regler om att beslut med retroaktiv verkan inle skall kunna fallas syftar givetvis lill atl garantera allas likhet inför lag och överhet. Jag menar givelvis att de två fall som behandlas i reservationerna 11 och 16 skall vara oberoende av person; Aktiebolaget Shell skall ha lika stor räll lill likhel inför lagen i Sverige som Aktiebolaget Nynäs-Petroleum och försvarets civilförvaltning skall givetvis vara underställd samma lagar och samma beslut som enskilda bussbolag. Det vore upprörande om man kom till en annan ordning i detta land där vi med rätta varit sä stolta över att vi har en hög rällskultur.

Jag yrkar bifall till reservalionerna 11 och 16.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa tillämpnings-frågor beträffande lagstiftning m. m.

Fru THUNVALL (s):

Herr lalman! Del har blivit en ganska läng debalt om konstitutionsutskotlels granskningsbelänkande, och jag skall försöka att inte göra mig skyldig till etl alltför långl anförande. Men jag vill ändå säga några ord med anledning av vad fru Jacobsson anfört belräffande regeringens beslut av den 15 maj 1975 att bestämmelserna i yrkestrafikförordningen inte utgjorde hinder för civilförvaltningen att ta sådan del i av SJ eller annat företag bedriven militär veckoslutstrafik som förutsatts i avtalet mellan civilförvaltningen och SJ. Frågan har varil huruvida beslutet hade karaktären av tillstånd lill linjelrafik enligl yrkestrafikförordningen eller om del var atl beirakla som en från förordningens regler meddelad dispens.

I reservaiionen 16 har ifrägasaiis all besluiel var all beirakla som ell
dispensmeddelande. I reservationen sägs atl frågan om vem som skulle
söka tillstånd har varit föremål för bedömning i liknande fall. Man åsyftar
här del fall som riksåklagaren handlagl och där det också blev ett åtal.
såsom fru Jacobsson här har framhållit Reservanierna, två centerparlisier
och två moderater, har åberopat det som slöd för sill utlalande. Men
riksåklagaren anför att "omständigheterna i förevarande fall inte kan
anses jämförliga med dem som varil under Högsla domsiolens bedö
mande i andra fall.- Nägol sirafföari förfarande med avseende på

eventuell tillständsplikt för FCF har alltså inte förekommil och följaktligen inte heller belräffande SJ;s medverkan." Åtal skulle därför enligl riksåklagaren icke väckas.

Fru Jacobsson säger all regeringen gjorl sig skyldig till maktmissbruk - jag tror hon använde det uttrycket

Civilförvaltningen hade redan 1973 hemslälli om all yrkesirafikför-ordningens regler skulle få lillämpas. 1 beslut den 23 juni 1973 lämnade Kungl. Maj:l den framslällningen ulan bifall. I reservaiionen heler det

127

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa tillämpnings-frågor beträffande lagstiftning m. m.

"Riksåklagaren har således tillmätt regeringens beslut den 15 maj 1975 retroaktiv verkan." Utskotlsmajoriteten kan inte sä tvärsäkert som reservanterna uttala sig om riksåklagarens tolkning av regeringens beslut. Vi vet inte ens om vi har rättighet att tolka vad riksåklagaren säger i det här fallet. Men utskottsmajoriteien har för sin del ingen anledning att betvivla uppgifterna alt det här gällde en dispens. Expeditionschefen i kommunikationsdepartementet har sagl all formuleringen i beslutel är den som brukar komma till användning när dispens ges frän gällande regler. Utskotlsmajoriteten anser därför alt den formulering som används i beslutet innebär alt försvarets civilförvaltning har fått dispens frän reglerna i yrkestrafikförordningen. Den förordningen är beslutad av Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande och innefattas således i regeringens generella dispensbefogenhet. Vad som förekommit i ärendet ger alltså inte ulskotiei anledning anla att regeringen haft för avsikt all ge beslutet retroaktiv verkan. Det föranleder alltså inte någol särskilt uttalande från utskottets sida.

128

Fru JACOBSSON (m) kort genmäle;

Herr talman! Med anledning av den senasle repliken vill jag säga att det egentligen är rätt likgiltigt vilket namn man skall ge detta beslut, om man skall kalla det för dispens eller inte. Vi är väl alldeles överens om atl del inte är etl beslut i en besvärsfräga. Man gjorde sig alltså inte omaket alt söka lillslånd hos länsstyrelsen, som är den normala vägen. Hade man gjort det och fäll avslag från länsstyrelsen hade man kunnal besvära sig hos Kungl. Maj:t. Nej, man gick direkt lill regeringen och bad om tillstånd, och regeringen gav tillstånd.

Min uppfaltning är också den all det inte finns någon annan möjlighet för regeringen atl i det lägel behandla denna fråga på annat sätt än som ell dispensärende. Men. fru Thunvall, dispensbeslut fär inte vara retroaktiva. Man är i själva verket här i en prekär situation. Häller man benhårt fast vid att detta är ell dispensbeslul, och att regeringen aldrig har velat göra det retroaktivt, dä sätter man faktiskt riksåklagaren i en väldigt besvärlig situation. Det belyder all riksåklagaren alldeles på egen hand har tolkat regeringsbeslutet retroaklivl och alldeles på egen hand beslulal atl inle åtala de Ivå generaldireklörerna.

Fru Thunvall langerade en fråga som också är mycket intressant ur konstitutionell synpunki. Jag skall hell hastigt beröra den. Del ligger nämligen en kollision bakom när det gäller praxis, en kollision mellan regeringens uppfattning och högsta domstolens. Högsta domstolen har haft till handläggning ett antal fall av den här lypen, och man har kon-sekvenl sedan 1949 följt den principen att det är den som är längst bak i ansyarsked.jan när del gäller linjetrafik som skall begära trafiktillstånd. Försvarets civilförvaltning har uppdragit ål SJ och åt privala bussbolag all verkslälla busslrafiken. men verkel har hela tiden varit ansvarigt för den. Enligt HD:s praxis är del klart all del är verkel som skulle söka och få lillslånd. Regeringen har emellertid lagil väldigi legärt på den

frågan, och det är väl den egentliga orsaken lill alt man försatt sig i den här situationen att verket i så många år drivit trafik utan tillstånd. Men nu är det som del är. Jag tycker att det är bra märkvärdigt att man inle kunnat klara upp den här saken på ett snyggare sätt. För denna väg, alt fatta beslut med retroaktiv verkan, är verkligen inte tilltalande.

Fru THUNVALL (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte ta upp någon ytterligare debati med fru Jacobsson. Vi kan inle övertyga varandra i de här frågorna. Men jag vill påpeka atl det bara är fyra av utskottets alla ledamöter som slår för reservaiionen.

Herr KARLSSON i Malung (s):

Herr lalman! Jag vill beträffande terrängkörningslagen helt kort säga atl jag tolkar reservaiionen 10 och herr Hernelius anförande framför allt som ett angrepp på jordbruksutskottet rnen också som ett angrepp på riksdagen, som godtagit all regeringen får bemyndigandet atl i lag meddela föreskrifter. Bemyndigandet i lerrängkörningslagen uppfyller emellertid grundlagens formella krav. KU kan inte - så som man i reservationen närmasi lycks avse - granska riksdagen eller ett av riksdagens utskott, och jag vill på denna punkt endast yrka bifall till utskottets skrivning.

Jag vill också framföra några synpunkler i anledning av reservaiionen 11 som behandlar bidrag frän ciearingfonden för olja. I samband med oljekrisen beslöts att allmänna ransoneringslagen (1954:280) skulle sättas i kraft. Beslutet avsåg tiden 14 december 1973 - 30 november 1974. 1 denna lags 4 § ges möjlighet att i syfte alt tillgodose behov av förnödenhet uljämna prisskillnader mellan importvaror av samma eller likartat slag eller mellan importvaror och inom riket tillverkade varor av samma eller likartat slag. Regeringen kan föreskriva atl clearingavgift skall erläggas och att clearingbidrag skall utgå för förnödenhet som importeras hit eller som frambringas eller tillverkas hät

Clearingförfarandet tillkom för atl utjämna importpriserna och därigenom trygga landets försörjning av vissa oljeprodukter Genom all allmänna ransoneringslagen sattes i kraft erhöll regeringen riksdagens fullmakt att inom ramen för denna lagstiftning vidta erforderliga åtgärder. En av dessa åtgärder utgjordes av prisclearingsystemet belräffande oljeprodukter.

Visserligen omfattade den av regeringen utfärdade kungörelsen i ämnet inte råolja, men när frågan i maj 1974 aktualiserades genom framställning frän AB Nynäs-Petroleum hade regeringen haft möjligheter att komplettera kungörelsen i detta avseende. AB Nynäs-Petroleum hade i hemställan till regeringen begärt kompensation förde höga priser som bolaget haft att erlägga för råoljeimporlen under perioden 1 januari - 30 april 1974. Sedan clearingnämnden uttalat sig positivt för tillstyrkan av ansökningen beslöt regeringen den 31 maj 1974 att med stöd av 4 § allmänna

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteulövning m. m.

Vissa tillämpnings-frågor beträffande lagstiftning m. m.

129

9 Riksdagens protokoll 1975/76.  Nr 113-114

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga frågor

ransoneringslagen bevilja bolaget clearingbidrag med 40 milj. kr. att utbetalas från ciearingfonden för olja.

Den 8 november 1974 gjordes en motsvarande framställning lill regeringen frän AB Svenska Shell. Clearingnämnden liksom styrelsen för ekonomiskt försvar avstyrkte denna ansökning. 1 beslutet den 27 februari 1975 lämnade regeringen ansökningen utan bifall.

Redan vid tidpunkten för AB Nynäs-Petroleums framställning var clearingsystemet under avveckling. Regeringen valde i det läget att med slöd av allmänna ransoneringslagen lämna bolaget kompensation för prisfördyringarna i samband med bolagets råvaruimport

Med detta vill jag, herr talman, yrka bifall till utskottets skrivning.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Vad gäller den sakliga beskrivningen över vad som har hänt i ärendet är herr Karlsson i Malung och jag eniga, och det är inte så konstigt eftersom vi har samma källmaterial. Jag har emellertid svårt all förstå att herr Karlsson i Malung kan tycka att detta friar regeringen. Regeringens beslut att betala ut dessa medel var ju helt i slrid mol den åberopade paragrafen. Dessutom avvecklades ju clearingsystemet, och man sade då att regeringen skulle föreslå riksdagen hur man skulle förfoga över de överskjutande medlen. Detta gjorde man också sedermera, och i mitl förra anförande läsle jag upp lydelsen av riksdagens beslut. Inte heller den senare utformningen av riksdagens beslut stämmer överens med vad regeringen gjorde. Det är i detta fall helt klart att regeringen inle har följt gällande bestämmelser.

Herr KARLSSON i Malung (s):

Herr talman! I samband med oljekrisen var del ju den allmänna ransoneringslagen som sattes i kraft, och som jag redan framhållit erhöll regeringen därigenom riksdagens fullmakt alt inom ramen för den lagstiftningen vidta erforderiiga åtgärder. Prisclearingsystemet beträffande oljeprodukter var en av de åtgärderna. Man satte en fullmaklslag i kraft, och av den anledningen kan regeringen knappasl ha överskridit sina befogenheter.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp);

Herr talman! Herr Karisson i Malung sade atl regeringen knappast har överskridit sina befogenheter och hänvisar till fullmaktslagat Ja, men de här fullmaklslagarna täcker inle vad regeringen gjorde.

130

Herr TALMANNEN:

Sedan samtliga under avsnittet Vissa lillämpningsfrägor belräffande lagstiftning m. m. anmälda lalare nu haft ordet övergår kammaren till att debattera Övriga frågor.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag beklagar att jag måste börja med att säga att regeringen i det längsta har visat etl klent intresse för utlandssvenskarnas rösträtt, inte bara under de gångna årtiondena dä frågan har varit under debatt utan också när den skulle komma på riksdagens boi;d. Det tog sin tid. Valtekniska utredningens belänkande med förslag om att den dåvarande femårsgränsen för utlandssvenskarnas rösträtt skulle slopas framlades i februari 1975, och sedan fick del ligga i sju månader, dvs. ända lill den 28 augusti, innan det sändes ut på remiss; Vad kunde det finnas för vettiga skäl för sådant förhalande av en fråga, som skulle vara löst i god tid före riksdagsvalet 1976? Del togs visserligen proposition i ärendet i mars, men därmed har ärendet försenats etl drygt hajvär, en tid som synnerligen väl hade behövts för att nå ut med information om det nya röstförfarandet till våra landsmän runt om i världen. Man är böjd att kalla denna förhalning en händelse som ser ut som en tanke. Regeringens dröjsmål är i varje fall anmärkningsvärt, och därför ber jag all fä yrka bifall till reservaiionen 18.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteulövning m. m.

Övriga frågor

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Under denna punkt skulle enligt utskottets planering kollektivanslutning till politiskt parti behandlas. Några tala/e har dock haft lilet bråttom och redan talat i frågan. Jag vill i korthel anföra några synpunkler.

Vänsterpartiet kommunisternas inställning lill kollektivanslutning till politiskt parti har redovisals vid flera tillfällen. Vi har hävdat, och hävdar alltjämt, att fackföreningsrörelsens uppgift är alt företräda sina medlemmars inlressen och att denna uppgift bäst fylls av en facklig rörelse som behåller en organisatorisk självständighet gentemot politiska partier Vi har också betonat att del är både nödvändigt och riktigt att fackföreningsrörelsen i skilda lägen stöder politiska partier men understrukit all detla bör ske på basis av organisatorisk självständighet och på fackföreningsfolkets egna villkor; Vi vidhåller den ståndpunkt vi tidigare intagit, nämligen att kollektivanslutning till politiskt parti i princip inte är försvarbar.

Regelbundet går de borgerliga partierna i riksdagen till angrepp mot kolleklivanslulningen. Del bör dock slå klart atl della inte sker av omtanke om fackföreningsmedlemmarna. De borgerliga har ingel emol kollektivanslutning när den tjänar deras inlressen. Del har vi fått otaliga bevis pä här i riksdagen i den borgeriiga uppslutningen bakom den religiösa kollektivanslutning som påtvingas hela folkel via statskyrkan.

Det socialdemokratiska partiets hållning i denna fråga är minst sagt märklig. Så länge man inte vidtar någon åtgärd för att avskaffa detta syslem för medlemsanslutning ger man näring åt de borgeriigas aktivitet Socialdemokraterna struntar i att kollektivanslutningen upplevs som stötande av många människor ute pä arbetsplatserna. Man tar ingen notis om atl beslut som rör tusentals fackföreningsmedlemmar numera genom

131

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteulövning m. m.

Övriga frågor

storavdelningar och representantskap träffas av etl litet fåtal personer. Man har ocksä hittills struntat i riksdagens uttalande om att "nuvarande missförhållanden bör inte i första hand ändras genom lagstiftning ulan genom åtgärder från partiernas egen sida". Socialdemokraterna själva medverkar genom sitt envisa fasthållande vid kollektivanslutningen till atl vi gång på gång får deballer här i riksdagen om denna fråga; Vad värre är; Man ger de borgerliga partierna tillfälle att demagogiskt utnyttja missförhållandena för sina syften.

I år har kollektivanslutningen också tagits upp i samband med konstitutionsutskottels granskning av regeringsärendenas handläggning. Moderalerna - som är föreirädare för lagsiiftning mol kolleklivanslulningen - menar att regeringen och främst statsministern bort verka för att riksdagens viljeyttring skulle beakias av det socialdemokraliska partiet.

Från vän.sterpartiet kommunisterna hävdar vi alt det är beklagligt atl del socialdemokratiska partiet inle vidiagii några ålgärder för att avskaffa kollektivanslutningen. Delta måste dock angripas i annan ordning än vid konsiilutionsulskotteis granskning av regeringens verksamhet. Därför har vi avvisat den reservaiion som fogals lill granskningsbetänkandet i denna fråga.

Jag vill erinra om atl riksdagen i silt ullalande förutsatt "all det genom opinionsbildning mot kollektivanslutningen skall visa sig vara möjligt att förmå del parti som tillämpar denna ordning att medverka till att kollektivanslutningen avskaffas, så att som partimedlem endast registreras personer, som individuellt begär inträde i partiet".

Den opinionsbildningen bedrivs på arbetsplatserna och i de fackliga organisationerna. Där deltar kommunisterna aktivt Denna verksamhet är naturligtvis viktigare för att bringa kollektivanslutning ur världen än att diskutera det konstitutionella ansvaret hos statsministern och regeringen för atl det socialdemokratiska partiet inte efterföljt riksdagens utlalande.

I opinionsbildningen på arbetsplatserna och i fackföreningarna kan av nalurliga skäl de borgerliga partierna, främst moderalerna, inle spela någon slörre roll. Kommunisterna däremot har där alltid drivit opinionen mot kollektivanslutningen. Det kommer vi att göra även i fortsäuningen.

Kollektivanslutningen är en orimlig form för medlemsanslutning lill poliliska partier och del är angeläget att denna form avskaffas. Det är hög tid att socialdemokraterna själva inser detta och vidtar åtgärder i den riktningen. Det skulle gagna hela arbetarrörelsen.

132

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Den nu aktuella punkten rör bl. a. det välbekanta fallel Helmers. Det gäller i sak en serie tillsättningsärenden inom högskoleväsendet. En rad fel har här begåtts av utbildningsdepartementet.

Det första ärendet har diarienummer 466/74. Till underlagel i ärendet hör en skrivelse från en prefekt. Där lämnas grovt nedsättande uppgifter om det socialdemokraiiskl-liberali styrda universitetet i den tyska del-

staten Bremen, frän vilket Helmers har redovisat meriter. Remissyttrandet är uppenbart politiskt betingat Avsikten är att framställa Bremens universitet som en "vänsterradikal kaderskola", som uttrycket i skrivelsen lyder. Skrivelsen har ej diarieförts i departementet Den finns inte heller kvar i original i akten.

Det märkliga är nu att utskottet anmärker mot diarieföringen, däremoi inle mot alt skrivelsen har beaktats vid ärendets sakbehandling. Ulskottet finner del lydligen hell i sin ordning all delta slags poliliska förtal har kommit till användning.

DeUa är i och för sig märkligt Men ännu märkligare blir det, när man vet att den prefekt som avgivit skrivelsen blivit dömd vid Lunds tingsrätt för ämbetsbrott just på grund av den skrivelsen. Ändå finner ulskottet saken helt i sin ordning.

I samma ärende åberopar departementschefen ett inkompetensvotum, som i samband med ett annal ärende har avgivits av tekniska högskolan i Stockholm. Detla förfarande är felaktigt, vilket utskottet rimligen borde ha förstått Inkompelensförklaringen hade nämligen vid detta tillfälle överklagats och saknade alltså laga kraft. Departementet begick ytteriigare ell fel i sammanhangei; man använde som argument mot Helmers ell votum från en underordnad instans, vilket man i särskild ordning sedan hade atl själv ta ställning till. Man föregrep därmed sill eget senare beslut i kompetensfrågan.

I ärendet 4028/74 finns uppseväckande fel. Här tillåter departementschefen att en av Helmers medsökande får tillgodoräkna sig vetenskapliga arbeten, som i ett annat ärende har tillgodoräknats en annan författare. Departementet godkänner alltså att samma arbelen får framställas som i ett fall huvudsakligen författade av en forskare, i ett annat fall huvudsakligen författade av en annan. Man överkompenserar genom detta förfarande Helmers motståndare, som annars inte skulle ha blivit kom-peiensförklarad, och man slår därmed ut Helmers.

I ärendet 2894/75 har departementet anslutit sig lill tjänstetillsättnings-nämndens yttrande, som var negativt för Helmers. Nämndens ordförande har vid detta tillfälle anmälts för ämbetsbrott Detta brotl var begånget mot Helmers i ett annat ärende. Ordföranden fälldes till ansvar för brottet. Här föreligger alltså uppenbart jäv mot ordföranden. Ändå godkänner departementet som beslulsgrund utlåtande från en nämnd med en jävig ordförande.

I ärendet 3552/75 godkänner departementet en inkompelensförklaring, som hade sin grund i ett oriktigt förfarande. Inkompetensförklaringen föregicks av att man uppställde kompetensvillkor, som stred mot § 137 i universitetsstadgan, därför alt de ställdes högre än som föreskrivs för nämnda typ av tjänst. Justitieombudsmannen förklarade atl förfarandet var felaktigt Men departementet godkände del.

Här föreligger alltså inte mindre än åtta klara formella fel. Alla har begåtts mot samme sökande. Det har naturligtvis inte skell av en tillfällighet. Det har en bestämd förklaring. Denna förklaring står att finna

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga frågor

133

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga frågor

i den skrivelse som prefekten vid Helmers institution har avgivit och enligl vilken folk, som misstänks för radikala anknytningar, i prefektens ögon inle bör ifrågakomma till tjänster

Konstitutionsutskottet gör ett ödesdigert ställningstagande i dessa ärenden. Man godkänner brotl mot jävsbestämmelser. Man tolererar politiskt förtal. Man överser med felaktigt avgivna inkompetensförklaringar. Men den något tillspetsade frågan kan ställas; Är det utskottets mening att vi i Sverige bakvägen skall införa yrkesförbud av västtysk modell? Eller är del bara ointresse och brist pä civilkurage, som förklarar utskottsledamöternas passivitet?

Det kanske grövsta fel som utskottet godkänner utgör just dubbelräkningen av meriter. Gång efter annan låter departementet Helmers slås ut frän tjänster därför att hans medsökande fått tillgodoräkna sig meritvärdet av vetenskapliga verk som samma departement i annat ärende har tillåtit en helt annan forskare att tillgodoräkna sig. Jag har med mig här i kammaren en sammanställning av sakkunnigutlåtanden som avgivits i fallel Helmers och i andra fall. Den omfattar tio vetenskapliga arbeten. I inte mindre än lolv sakkunnigutlåtanden har meritvärdet av dessa arbeten helt eller huvudsakligen tillgodoräknats en bestämd sökande. Den som senare blev Helmers medsökande finns över huvud lagel inle omnämnd i dessa utlåtanden. Men när del gällde att slå ut Helmers, då var man färdig att helt eller i huvudsak låta hans tidigare icke omnämnda medsökande få tillgodoräkna sig samma arbeten som förut använts som merit av andra.

I december 1973 ställde jag en enkel fråga lill statsrådet Zachrisson om hur han principielll såg på sådan dubbelräkning. Han svarade då bl. a.: "Det kan inte i något fall vara riktigt att tillgodoräkna var och en av dem arbetet, som om han varil ensam författare." Men i de aktuella tillsättningsärendena är det ju jusl vad departementschefen godkänt.

I samma svar i riksdagen sade statsrådet: "Det finns numera inte någon bestämmelse som medger, att man för viss tjänst som universitetslektor ställer högre kompetenskrav." Men i ärendet 3552/75 godkänner departementet en inkompetensförklaring, avgiven pä basis av sädana felaktiga kompetenskrav.

Hur skall man kunna påstå all det som här passerat varil räll? Konstitutionsutskotlels lysta majoritet kan tydligen del. Men värt parti kan det inle. Vi anser att felaktigheterna skall undanröjas och den förfördelade fä sin rätt. Om man godkänner förfaranden av det nu nämnda slaget, då öppnar rnan slussarna för den totala rättslösheten vid högskolorna. Man ger i praktiken klarsignal för yrkesförbud. Det godkänner vi aldrig.

Vi anser det motivera en anmärkning, och jag yrkar bifall lill reservation 20.

134

Herr JOHANSSON i Malmö (s):

Herr talman! I reservation nr 20 av herr Måbrink riktas kritik mot statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet för handläggningen

av visst tillsättningsärende. När man läser reservationen får man närmast den uppfattningen att reservanlen menar alt utbildningsministern skulle ha ägnat sig ät politisk personförföljelse. Det är i sanning en grotesk beskyllning. Det hade varit hederiigt av Jörn Svensson, om han i sill relativt långa anförande hade undanröjt den beskyllning mot utbildningsministern som finns antydd i reservationen.

Frågan om diarieföring av viss. handling har i sammanhanget varit föremål för utskottets granskning. Jag vill då erinra om att utskottet tidigare i samband med granskningsarbetet behandlal frågor rörande diarieföringen i stalsdeparlementen. Det har bl. a. redovisats i konstitutionsutskottets betänkande 1974:22 s. 29 och 1975:12 s. 17. Utskottet har därvid anslutit sig lill en inom statsrådsberedningen utarbetad promemoria; Vad som bl. a. ingår i denna PM framgår av vad utskottet säger på s. 49 i årels granskningsbetänkande.

När del gäller diarieföringen av den handling som nämnts i föreliggande ärende har utskottet kommil fram lill att denna borl diarieföras. I övrigl har granskningen inte föranlett något särskilt utlalande från utskottets sida. Bakom detta står ett fullständigt enigt utskott med undantag för vpk;s representant

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga frågor

Herr SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Vi diskuterar alltså en rättsfråga, om departementet har haft räll mot en människa. Jag kan inte förstå vad det har att göra med ulskottets majoritetsförhållande, huruvida departementet har gjorl rält - om man nu skall diskutera det i sak - i de konkreta ärenden som är upptagna för granskning. Vad vi har att diskutera är huruvida det är rätt i sak. Det är den frågan jag släller till herr Johansson i Malmö: Anser han att departementet handlat rätt i sak?

Jag har inte bett att fä veta hur många som röstat för att det är rätt, utan jag vill veta: På vilka grunder har ni ansell att det är rätt att aktstycken av det här slaget, med politiskt förtal, godtas som underiag för beslut? Pä vilka grunder har ni anseti att det är rikligt att dubbelräkna meriter, sä alt man i elt fall kan tillgodoräkna en forskare det fulla meritvärdet av ett vetenskapligt arbete och i ett annat ärende tillgodoräkna en helt annan forskare del fulla meritvärdet av samma arbete? Och på vilka grunder anser ni i denna utskottsmajorilel del vara räll att statsrådet Zachrisson själv som etl svar på en fråga här i riksdagen hävdar att sådan dubbelräkning inte kan tillåtas - det är innebörden av vad han har sagt - men ändå har tillåtit det i fall efter fall när det gällt tillsättningsärenden där Helmers har varit sökande? Hur kan en sådan rättspraxis försvaras och vilka blir de rällsliga konsekvenserna av alt statsrådet släpper, igenom sådant? Del är dessa räilsfrågor - frågor om rällssäkerhelen i ärenden rörande lillsäitning vid universiteten - som vi skall diskutera, herr Johansson. Vem som har majorilel i utskottet behöver ni inle upplysa mig om. Det vet jag redan.

Min fråga är alltså: Är dubbelräkningen riktig? Är det riktigt att de-

135

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga frågor

parlemeniet har godkänt dubbelräkning? Ärdet rikiigi all depariemeniei har godlagit och ställt sig bakom de oriktiga inkompetensförklaringarna, som strider mot 136'§ i universitetsstadgan? Ärdet riktigt, och i sä fall, hur kan del vara det, herr Johansson? Ge mig ett argument för varför sådant är riktigt. Del är det argumentet herr Johansson behöver och som han saknade i det anförande han höll.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN: Propositioner ställs först belräffande envar av de frågor som berörs i de reservalioner, lill vilka bifall yrkats. Därefter slälls proposiiion i ell sammanhang på övriga i belänkandet upptagna frågor.

Vissa frågor rörande departementens informationssekreterare Proposilioner gavs på dels att ulskottels anmälan i förevarande del lades till handlingarna utan särskilt uttalande, dels att utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 1 av herr Boo m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren utan särskilt uttalande lägger till handlingarna konstitutionsutskottets i beiänkandel nr 50 gjorda anmälan beträffande vissa frågor rörande departementens informationssekreterare röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges ulskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 1 av herr Boo m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför volering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resullal;

Ja - 149 Nej - 148

136

Frågan om kollektivanslutning till politiska partier

Proposilioner gavs på dels atl utskouets anmälan i förevarande del lades till handlingarna utan särskilt uttalande, dels att utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 2 av herrar Werner i Malmö och Björck i Nässjö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren utan särskill utlalande lägger lill handlingarna

konsiilulionsutskottets i betänkandet nr 50 gjorda anmälan belräffande

frågan om kollektivanslutning till politiska partier röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna

med gillande av vad som anförts i reservaiionen nr 2 av herrar Werner

i Malmö och Björck i Nässjö.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Werner i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 249

Nej -   47

Avstår -      1

Tillståndsplikt enligt miljöskyddslagen i fråga om vägar och flygplatser Proposilioner gavs pä dels atl utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna ulan särskilt utlalande, dels att utskottels anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 3 av herr Boo m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lindahl i Hamburgsund begäri votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren utan särskilt uttalande lägger till handlingarna

konstiiutionsutskoliets i betänkandet nr 50 gjorda anmälan belräffande

tillständsplikt enligt miljöskyddslagen i fråga om vägar och flygplatser

röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del lill handlingarna

med gillande av vad som anföris i reservationen nr 3 av herr Boo m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröslningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 149 Nej - 149

Dä sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Fågelsbo (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll beslutat lägga utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservaiionen nr 3 av herr Boo m.fl.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteulövning m. m.

137

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Skrijiväxling mellan statsminisiern och Cubas premiärminister Propositioner gavs på dels all utskollets anmälan i förevarande del lades till handlingarna ulan särskill utlalande, dels att utskoltels anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anföris i reservationen nr 4 av herr Björck i Nässjö och fru Jacobsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hernelius begäri volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill au kammaren utan särskilt uttalande lägger till handlingarna konslilulionsuiskollets i beiänkandel nr 50 gjorda anmälan beträffande skriftväxling mellan statsministern och Cubas premiärminister röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anföris i reservationen nr 4 av herr Björck i Nässjö och fru Jacobsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hernelius begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 250

Nej -   45

Avslår -     2

Vissa restriktioner för import av skovaror

Proposilioner gavs på dels all utskottels anmälan i förevarande del lades till handlingarna ulan särskilt utlalande, dels att utskollets anmälan lades lill handlingarna med gillande av vad som anförts i reservaiionen nr 5 av herrar Björck i Nässjö och Hernelius, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hernelius begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion;

Den som villan kammaren ulan särskilt utlalande lägger till handlingarna ' konslilulionsuiskollets i betänkande nr 50 gjorda anmälan beträffande vissa reslriklioner för import av skovaror röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del lill handlingarna med gillande av vad som anföris i reservationen nr 5 av herrar Björck i Nässjö och Hernelius.

138

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hernelius begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja -■254 Nej -   44

Bisiånd till Angola såviii avsåg frågan om bistånd under rådande konfliktsituation

Proposilioner gavs på dels att utskollets anmälan i förevarande del lades till handlingarna utan särskill uttalande, dels atl utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 6 av herr Björck i Nässjö m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hernelius begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Den som vill atl kammaren ulan särskill uttalande lägger till handlingarna konstitutionsutskottets i betänkandet nr 50 gjorda anmälan beträffande bisiånd lill Angola såviii avser frågan om bisiånd under rådande konfliktsituation rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del lill handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 6 av herr Björck i Nässjö m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hernelius begärde rösträkning verksiälldes votering med omröslningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 223

Nej -   74

Avslår -      1

Bistånd till Angola såvitt avsåg begreppet humanitärt bistånd Propositioner gavs pä dels atl utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna ulan särskill ullalande, dels all utskoilels anmälan lades lill handlingarna med gillande av vad som anföris i reservaiionen nr 7 av herr Björck i Nässjö och Hernelius, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hernelius begäri votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill att kammaren utan särskilt uttalande lägger till handlingarna konstitutionsulskollels i betänkandet gjorda anmälan belräffande bistånd lill Angola såviii avser begreppei humaniiäri bisiånd röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 7 av herrar Björck i Nässjö och Hernelius.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerialel av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Hernelius begärde rösi-

139

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. tn.

räkning verksiälldes volering med omröslningsapparat Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 252 Nej -   44

Fru Dahl (s) anmälde att hon avsett au rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

Fråga om datalagens tillämpning i visst fall

Proposilioner gavs på att utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna l:o) utan särskilt uttalande, 2:o) med gillande av vad som anförts i reservationen nr 8 av herr Werner i Malmö m. fl. samt 3:o) med gillande av vad som anförts i reservationen nr 9 av herr Måbrink, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Nordin begärde volering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan herr Svensson i Malmö begäri volering belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående konstiiutionsutskoliets i betänkandet nr 50 gjorda anmälan beträffande fråga om datalagens tillämpning i visst fall antar reservationen nr 8 av herr Werner i Malmö m. fl, röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservaiionen nr 9 av herr Måbrink.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösiat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal;

Ja - 150

Nej - 18

Avslår - 129

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

140

Den som vill att kammaren ulan särskilt uttalande lägger till handlingarna

konstitutionsutskollets i belänkandet nr 50 gjorda anmälan beträffande

fråga om datalagens tillämpning i visst fall rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej lägges utskoltels anmälan i förevarande del lill handlingarna

med gillande av vad som anförts i reservationen nr 8 av herr Werner

i Malmö m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför volering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 134

Nej - 162

Avstår -      2

Bemyndigande till legeringen enligt terrängkörningslagen Propositioner gavs på dels alt utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna utan särskilt uttalande, dels alt ulskottels anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 10 av herrar Björck i Nässjö och Hernelius, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hernelius begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Den som vill atl kammaren utan särskilt uttalande lägger till handlingarna konstitutionsutskottets i betänkandet nr 50 gjorda anmälan beträffande bemyndigande till regeringen enligt lerrängkörningslagen rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskollets anmälan i förevarande del lill handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 10 av herrar Björck i Nässjö och Hernelius.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hernelius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 246

Nej -   47

Avstår -      4

Bidrag från ciearingfonden för olja

Propositioner gavs pä dels alt utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna utan särskilt uttalande, dels all utskottets anmälan lades lill handlingarna med gillande av vad som anföris i reservationen nr II av herr Werner i Malmö m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Jacobsson begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposiion;

Den som vill att kammaren utan särskill uttalande lägger till handlingarna

konstitutionsutskottets i betänkandet nr 50 gjorda anmälan belräffande

bidrag frän ciearingfonden för olja röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna

med gillande av vad som anföris i reservationen nr 11 av herr Werner

i Malmö m. fl.

141

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Jacobsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 225 Nej -    73

Fråga om viss säpoverksamhet

Propositioner gavs pä all ulskoiieis anmälan i förevarande del lades till handlingarna l:o) utan särskilt utlalande, 2:o) med gillande av vad som anförts i reservaiionen nr 12 av herr Boo m. fl. samt 3:o)med gillande av vad som anföris i reservaiionen nr 13 av herr Berndtson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Molin begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Berndtson begärt volering belräffande konlraproposilionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

142

Den som vill atl kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående konslituiionsulskottets i betänkandet nr 50 gjorda anmälan be-, träffande fråga om viss säpoverksamhei antar reservaiionen nr 12 av herr Boo m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagii reservaiionen nr 13 av herr Berndtson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Berndtson begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150

Nej -    16

Avslår - 131

1 enlighel härmed blev följande voleringsproposilion uppläsi och godkänd;

Den som vill alt kammaren utan särskill uttalande läggertill handlingarna

konstitutionsutskotlels i betänkandet nr 50 gjorda anmälan belräffande

fråga om viss säpoverksamhei rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskouets anmälan i förevarande del lill handlingarna

med gillande av vad som anföris i reservationen nr 12 av herr Boo m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet varför votering med omröslningsapparatverkställdes. Denna omröslning gav följande resultat

Ja - 134

Nej - 149

Avstår -    15

Regeringens lillämpning av terroristlagen rörande två japanska medborgare Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna utan särskilt uttalande, dels alt utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservaiionen nr 14 av herr Måbrink, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren utan särskilt uttalande lägger till handlingarna konstitutionsutskottets i betänkandet nr 50 gjorda anmälan beträffande regeringens tillämpning av terrorisllagen rörande tvä japanska medborgare rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som. anförts i reservationen nr 14 av herr Måbrink.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281 Nej -    16

Expon av kngsmaieriel lill Pakistan

Propositioner gavs pä dels att utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna utan särskill uttalande, dels all ulskoiiets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 15 av herr Måbrink, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren utan särskilt uttalande lägger till handlingarna

konstitutionsutskottets i betänkandet nr 50 gjorda anmälan belräffande

export av krigsmateriel till Pakistan röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna

med gillande av vad som anföris i reservationen nr 15 av herr Måbrink.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösiat för ja-proposilionen. Då herr Svensson i Malmö be-

143

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteulövning m. m.

gärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 282

Nej -    15

Avstår -      1

Vissa frågor beträffande trafiktillstånd

Proposilioner gavs på dels alt utskollets anmälan i förevarande del lades lill handlingarna utan särskilt ullalande, dels att utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 16 av herr Boo m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Jacobsson begäri volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren utan särskilt uttalande lägger lill handlingarna

konstitutionsutskottets i betänkandet nr 50 gjorda anmälan rörande vissa

frågor belräffande trafiktillstånd röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej lägges ulskottets anmälan i förevarande del till handlingarna

med gillande av vad som anföris i reservationen nr 16 av herr Boo m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Jacobsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 176

Nej - 112

Avslår -     7

Vetebiståndet

Propositioner gavs på dels att utskottels anmälan i förevarande del lades till handlingarna utan särskilt uttalande, dels atl utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 17 av herrar Werner i Malmö och Björck i Nässjö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill att kammaren utan särskilt uttalande lägger lill handlingarna

konstitutionsutskottets i betänkandet nr 50 gjorda anmälan belräffande

velebisiåndet rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del lill handlingarna

med gillande av vad som anförts i reservationen nr 17 av herrar Werner

i Malmö och Björck i Nässjö.

144

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Werner i Malmö begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 250

Nej -   44

Avstår -     1

Utlandssvenskarnas rösträtt

Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna utan särskilt uttalande, dels alt utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anföris i reservaiionen nr 18 av herr Werner i Malmö m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Den som vill att kammaren utan särskilt uttalande lägger till handlingarna

konstitutionsutskottets i betänkandet nr 50 gjorda anmälan beträffande

utlandssvenskarnas rösträtt rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges ulskottets anmälan i förevarande del till handlingarna

med gillande av vad som anförts i reservationen nr 18 av herr Werner

i Malmö m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 147

Nej - 147

Avstår -      1

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr lalmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan fru Mogård (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighel med ja-propositionens innehåll beslulal lägga ulskottels anmälan i förevarande del lill handlingarna ulan särskilt uttalande.

Direktiv till läkemedelsindustridelegationen

Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna utan särskilt uttalande, dels att ulskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 19 av herr Boo m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Jacobsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

145

10 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 113-114

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Den som vill att kammaren utan särskilt uttalande lägger lill handlingarna

konstitutionsutskottets i betänkandet nr 50 gjorda anmälan beträffande

direktiv till läkemedelsindustridelegationen röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna

med gillande av vad som anföris i reservaiionen nr 19 av herr Boo m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148

Nej - 146

Avstår -      1

Handläggningen av visst tillsättningsärende

Propositioner gavs på dels alt utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna utan särskilt utlalande, dels att utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 20 av herr Måbrink, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren utan särskill uttalande lägger till handlingarna

konstitutionsutskottets i belänkandet nr 50 gjorda anmälan beträffande

handläggningen av vissl tillsättningsärende röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej Lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna

med gillande av vad som anförts i reservaiionen nr 20 av herr Måbrink.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 277

Nej -   16

Avstår -     2

146

Vissa frågor belräffande kapitalbeskattningen

Propositioner gavs på dels att utskottels anmälan i förevarande del lades lill handlingarna utan särskilt uttalande, dels att utskottets anmälan lades lill handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 21 av herr Werner i Malmö m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Malmö begäri votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion;

Den som vill att kammaren utan särskill uttalande lägger till handlingarna

konstitutionsutskottets i betänkandet nr 50 gjorda anmälan rörande vissa

frågor beträffande kapitalbeskattningen röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna

med gillande av vad som anförts i reservationen nr 21 av herr Werner

i Malmö m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 147

Nej- 147

Avstår -      1

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Ullsten (fp) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll beslutat lägga utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna utan särskilt uttalande.

Övriga i belänkandet upptagna .frågor Utskottets anmälan lades till handlingarna.

§ 2 Föredrogs

Utbildningsutskottets betänkande

1975/76:29 med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslag om

tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt gäller

högre utbildning och forskning m. m.

Jordbruksutskottets betänkande

1975/76:42 med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslagom tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser anslag inom jordbruksdepartementels verksamhetsområde

Näringsutskottets betänkande

1975/76:50 med anledning av propositionen 1975/76:192 om teckning av aktier i AB Industrikredit och AB Företagskredit, m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

§ 3 Försvarspolitiken, m. m.

Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1975/76:32 med anledning av propositionerna 1975/76:100 och 1975/76:143 såvitt avser anslag m. m.

147

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

148

för budgetåret 1976/77 inom försvarsdepartementets verksamhetsområde jämle motioner.

Herr TALMANNEN;

I fråga om detta belänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 1 (Säkerhets- och försvarspolitiken)

Regeringen hade i propositionen 1975/76:100 bilaga 6 (s. 9-13) berett riksdagen tillfälle alt avge yllrande över vad föredragande statsrådet (försvarsministern) anfört om säkerhels- och försvarspolitiken.

I detla sammanhang hade behandlats motionerna beträffande försvarspolitikens inriktning och genomförande 1975/76:1164 av herr Hermansson m. fl. (vpk) såvitt avsåg yrkandena 1 och 2, niimligen

1.   atl riksdagen skulle uttala sig för en ny försvarsordning, byggd på folkförsvarels principer,

2.   att riksdagen hos regeringen skulle anhålla atl den tillsatta försvarsutredningen skyndsamt utredde frågan om övergång till en sådan försvarsordning, och

1975/76:2001 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt avsåg yrkandet 1 au riksdagen beslutade att ge regeringen lill känna vad som i motionen 1975/76:1979 anförts om säkerhets- och försvarspolitiken.

Utskottet hemställde

1.    atl riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1164, yrkandena 1 och 2, oni en ny försvarsordning,

2.    alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2001, yrkandet 1, om att riksdagen skulle ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om säkerhets- och försvarspolitiken,

3.    atl riksdagen lämnade utan erinran vad föredragande statsrådet anfört om säkerhets- och försvarspolitiken.

Reservaiion hade avgivits

1. av herr Peiersson i Gäddvik (m) och herr andre vice talmannen Virgin (m) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen med anledning av propositionen och molionen 1975/76:2001, yrkandet 1, beslutade att som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört om säkerhets- och försvarspolitiken.

Punklen 2 (Det militära försvarets fortsatta inriktning)

Regeringen hade i budgetpropositionen (s. 35-46) föreslagit riksdagen

alt godkänna de riktlinjer för det militära försvarets fortsatta inriktning

som föredragande statsrådet angett

1 detta sammanhang hade behandlats motionerna

beträffande planeringsinriktningen och planeringsramen för del militära försvaret

1975/76:1164 av herr Hermansson m. fl. (vpk) såviii avsåg yrkandel 3 att riksdagen för budgetåret 1976/77 uttalade sig för en sänkning av militärkostnaderna med minst 2 miljarder kronor i avvaklan på försvars-utredningens förslag,

1975/76:2001 av herr Bohman m. fl. (m) såviii avsåg yrkandel 3 att riksdagen beslutade atl för perioden 1976-1981 godkänna en planeringsram för det militära försvaret om 46 730 milj. kr. i prisläge februari 1975, vilket innebar en höjning med 1 500 milj. kr..

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

beträffande inriktningen av huvudprogrammen m. m. 1975/76:263 av herr Henmark m. fl. (fp, c, m), i vilken hemställts att riksdagen beslutade

1.    att som sin mening uttala att den framlida utbildningen vid pan-sartruppskolan (PS) borde lokaliseras till Skåne,

2.    att i övrigt ge regeringen till känna vad i motionen anförts rörande sammanläggning av pansartruppernas kadett- och aspiranlskola (PKAS) med PS samt val av lokaliseringsort i Skåne,

1975/76:1159 av herr Björck i Nässjö (m), i vilken hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla att studierna av s. k. flottiljledare bedrevs i sådan takt och omfattning att ersättning kunde ske av de nuvarande jagarna när dessa utgick,

1975/76:1164 av herr Hermansson m.fl. (vpk) såvitt avsåg yrkandet

4 atl riksdagen besluiade att produktionen av flygplan Viggen avbröts
och atl detta ocksä gällde planerade studier för utveckling av nytt at-
tackflygplansystem efter AJ 37 Viggen,

1975/76:1167 av herrar Oskarson (m) och Strindberg (m) samt 1975/76:2001 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt avsåg yrkandena 2,

5 och 6, nämligen alt riksdagen beslutade

2. att godkänna de rikllinjer för det militära försvarets fortsatta inriktning som i molionen 1979 angetts,

5.    att ultala alt de militära myndigheterna borde fylla befintliga vakanser i den utsträckning som kunde anses erforderlig,

6.    att infordra förslag från regeringen till ökade beställningsbemyn-diganden pä sätl som i motionen 1979 angetts.

Utskottet hemställde

1.   atl riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:1164, yrkandel 3, och 1975/76:2001, yrkandena 2, 3 och 6, godkände vad föredragande slalsrådet anfört om planeringsinriktningen och planeringsramen för det militära försvarel,

2.   all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1167 om utredning av hemvärnels framtida ställning.

149

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

3.    att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1159 om studier angående flolliljledarfartyg,

4.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1164, yrkandet 4 i denna del, om atl avbryta produktionen av flygplan 37 Viggen,

5.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2001, yrkandet 5, om personalvakanser,

6.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:263 om lokaliseringen av pansartruppskolan,

7.    att riksdagen godkände de riktlinjer i övrigt för del militära försvarets fortsatta inriklning som föredragande statsrådet angett

Reservation hade avgivits

2.                        av herr Petersson i Gäddvik (m) och herr andre vice talmannen
Virgin (m) som anseti att utskottet under 1, 3 och 5 bort hemställa

1. att riksdagen med anledning av proposilionen, med bifall till motionen 1975/76:2001, yrkandena 2, 3 och 6, samt med avslag på molionen 1975/76:1164, yrkandet 3, för perioden 1976/77-1980/81 godkände en planeringsram för det militära försvaret om 46 730 milj. kr. i prisläge februari 1975 och den inriktning av planeringen för det militära försvarel som förordals i molionen 1975/76:1979 samt i samband därmed begärde förslag frän regeringen till ökade beställningsbemyndiganden,

3.                        att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad re
servanterna med anledning av motionen 1975/76:1159 anfört om vissa
studier för ytattackförbandens ulveckling,

5. att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2001, yrkandet 5, anfört om personalvakanser.

Vid denna punkt hade avgivits etl särskill yitrande av fru Ekelund

(c).

150

Punkten 4 (Ramberäkningar för budgetåret 1976/77 m. m.) Regeringen hade i budgetpropositionen (s. 73-81) såvitt nu var i fråga (momenten 1-3 och 5) föreslagit riksdagen att

1.    för budgetåret 1976/77 fastställa utgiftsramar för del mililära försvaret till 8 992 689 000 kr. i prisläge februari  1975,

2.    bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1976/77 med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

3.    bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det mililära försvarel för budgetåret 1976/77 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för budgelårel 1975/76,

5. bemyndiga regeringen atl under budgetåret 1976/77 medge överskridande av utgiftsramen för del mililära försvaret om det behövdes av konjunktur- eller beredskapsskäl.

I della sammanhang hade behandlats motionerna 1975/76:1168 av herrar Oskarson (m) och Strindberg (m) samt 1975/76:2001 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställts i yrkandet 4 att riksdagen beslutade att för budgetåret 1976/77 fastställa utgiftsramen för det militära försvaret till 9 195 689 000 kr. i prisläge februari 1975, vilket innebar en ökning av basbeloppet med 203 milj. kr., fördelat på sätt som i molionen 1979 angetts.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

Ulskotiei hemslällde

1.    atl riksdagen med bifall till proposilionen och med avslag på motionen 1975/76:2001, yrkandet 4, för budgetåret 1976/77 fastställde utgiftsramen fördel militära försvaret till 8 992 689 000kr. i prisläge februari 1975,

2.    atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1168 om utredning rörande flnansieringen av värnpliklsförmåner,

3.    att riksdagen bemyndigade regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvarel för budgetåret 1976/77 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1975/76,

4.    att riksdagen bemyndigade regeringen att justera utgiftsramen för det mililära försvaret för budgetåret 1976/77 på grun av över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1975/76,

5.    att riksdagen bemyndigade regeringen alt under budgetåret 1976/77 medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret om det behövdes av konjunktur- eller beredskapsskäl,

6.    atl riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om en redogörelse angående erfarenheterna av försvarets planerings- och ekonomisystem.

Reservation hade avgivits

3. av herr Petersson i Gäddvik (m) och herr andre vice talmannen Virgin (m) som ansett att utskottet under 1 borl hemställa

all riksdagen med anledning av proposilionen och med bifall till motionen 1975/76:2001, yrkandet 4, för budgetåret 1976/77 fastställde utgiftsramen fördel mililära försvaret till 9 195 689 000 kr. i prisläge februari 1975.

Punkten 21 (Flygvapenförband; Forskning och utveckling) Regeringen hade i  propositionen  1975/76:143 under punkten D4 (s. 2-6) föreslagit riksdagen alt

1.   bemyndiga regeringen atl medge att utvecklingsarbete för flygvapenförband fick beställas inom en kostnadsram av 525 000 000 kr.,

2.   till Flygvapenförband: Forskning och utveckling för budgetåret 1976/77 anvisa etl förslagsanslag av 473 305 000 kr.

1 delta sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:1164 av herr Hermansson m. fi. (vpk) såviu avsåg ett förslag

151

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

i yrkandet 4 att riksdagen skulle besluta att planerade studier för ulveckling av nytt attackflygplansystem efter AJ 37 Viggen skulle avbrytas, 1975/76:2281 av herr Glimnér m. fl. (c, fp), i vilken hemställts att riksdagen beslutade att ultala

1.    att den reella handlingsfriheten när del gällde att inom landet utveckla nya flygplanstyper för det militära försvarel skulle bibehållas i avvaktan på definitivt riksdagsbeslut härom våren  1977,

2.    att nyulveckling av fiygplan inom landet skulle betraktas som ett av flera realistiska alternativ inför den slutliga bedömningen på våren 1977,

3.    atl den av försvarets materielverk föreslagna omfattningen av studieverksamheten i vad avsåg olika flygplanalternativ för budgetåret 1976/77 skulle bibehållas, vilket innebar en anslagshöjning utöver det föreslagna totalanslaget med 47 milj. kt,

1975/76:2282 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vilken föreslagits att riksdagen beslutade avslå hemställan, punkterna 1 och 2, under D4 i propositionen  1975/76:143, och

1975/76:2283 av herr Strindberg m. fl. (m), i vilken hemställts att riksdagen beslutade all bemyndiga regeringen alt medge all utvecklingsarbete för flygvapenförband fick beställas inom en kostnadsram uppgående lill ett belopp som med 47 milj. kr. översteg regeringens förslag, eller 572 milj. kr.

Utskottet hemslällde

1.    alt riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1164 såviu avsåg yrkandet 4 i denna del,

2.    atl riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2281, yrkandena 1 och 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskottet anfört om studier under budgetåret 1976/77 som underlag för nästa försvarsbeslut,

3.    att riksdagen med anledning av propositionen, med avslag på motionen 1975/76:2282 i denna del samt med bifall till motionen 1975/76:2281, yrkandet 3, och molionen 1975/76:2283 bemyndigade regeringen att medge alt utvecklingsarbete för flygvapenförband fick beställas inom en kostnadsram av 572 000 000 kr.,

4.    att riksdagen med bifall till proposilionen och med avslag på motionen 1975/76:2282 i denna del till Flygvapenförband; Forskning och utveckling for budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 473 305 000 kr.

152

Reservaiion hade avgivits

4. av herrar Gustavsson i Eskilstuna, Gustavsson i Ängelholm, Brännström, Gustavsson i Nässjö, Olsson i Asarurh, Hedberg och Konradsson (samtliga s) som ansett att utskottet under 2 och 3 bort hemställa

2. all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2281, yrkandena 1 och

2, om att riksdagen skulle göra vissa uttalanden om handlingsfrihet      Nr 114

" '•'                                                                             Torsdagen den

3. all riksdagen med bifall lill propositionen och med avslag pä mo-         79 aoril 1976

tionerna   1975/76:2281,   yrkandet   3,   1975/76:2282   i   denna  del   och            

1975/76:2283 bemyndigade regeringen att medge alt utvecklingsarbete Försvarspolitiken,

för flygvapenförband fick beställas inom en kostnadsram av 525 000 000 m. m.

kr

Punkten 37 (Insalsberedskap m. m.)

Regeringen hade i budgetpropositionen under punkten F20 (s. 291-293) föreslagit riksdagen all lill Insatsberedskap m. m. för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 42 090 000 kr.

I detla sammanhang hade behandlats motionen 1975/76:550 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle avslå yrkandet om förslagsanslag av 42 090 000 kr.

Utskottet hemställde

atl riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1975/76:550 lill Insatsberedskap m. m. för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 42 090 000 kr

Herr PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr talman! Etl land har alllid en armé - sin egen eller någon annans. Detta kan vi lära av historien men också se i vår omvärld. Ingen uppgift är för oss moderater större än att säkra en framtid i frihel för Sverige, för värt folk och för värt lands alla inbyggare, en frihet mot yttre tvång och inre förmynderi. Della återspeglas i moderaternas envetna arbeie för att med ett starkt försvar skydda vårt lands framtida frihet och fred.

Visst hoppas vi alla att vårt lands långa fredsperiod skall bli evigt bestående, men ingen vägar tro alt del kommer att bli sä. I 1974 ärs försvarsutredning har vi ingående studerat världsläget och dess risker för krig i vårt näromräde under de kommande årtiondena. Trots allt tal om nedrustning har vi nödgats konstatera alt krigsriskerna i Europa beslår, att riskerna för vårt lands frihel under siuderad framlid snarare ökal än minskat. Ulredningen skriver bl. a.: "Försvarsulredningen anser alt vi inte kan utesluta en utveckling mol ökade internationella spänningar och krig i Europa. En sådan ulveckling kan komma långt snabbare än den tid del tar att bygga upp ett svenskt försvar; Vi måsle därför även under lugna och fredliga förhållanden vidmakthålla ett starkt och allsidigt sammansatt svenskt totalförsvar som stöd för svensk utrikespolitik."

Murmansk strax intill gränsen till Finland och Norge är nu väridens
största koncentrerade militära bas. Där finns stora delar av Sovjets för
den strategiska kärnvapenbalansen sä vikliga robotbärande alomubålar,
men också stora mark-, sjö-och luftstridskrafter.                                  153

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

154

Sovjets starka och moderna ishavsfiotta baserad pä Kolahalvön opererar nu långt ned i Atlanten. Detta medför atl delar av Skandinavien i ett krig mellan supermakterna skulle hamna bakom Sovjets främsta strategiska försvarslinje. Även NATO:s intresse för norra Europa har blivit slörre. Man känner elt ökat behov alt övervaka Sovjetfioltan i norr, och man har bekymmer med hur Nordkalotten effektivt skall kunna försvaras. Oljan i Nordsjön och förväntningar om slora oljefynd utanför Nordnorge och Spelsbergen ger dessa områden en allt slörre ekonomisk betydelse.

Skandinaviens militärstrategiska läge är förändrat och försämrat En supermakt kan frestas lill att genom en snabb militär attack utöka sitt område, innan den andra supermakten hinner reagera fullt ul. Sådana snabba operalioner kan främst länkas ske på "järnridåns" fianker, dvs. i Skandinavien och i Medelhavsområdet. Omfattande militära operationer kan med modern materiel ske snabbt. Del måste vi beakta i vår försvarsplanering.

Kan vi inte möta en angripares mililära hot mot oss är övrigt totalförsvar meningslöst. Även om vi vill blunda för det, finns det ett samspel mellan mililära styrkor och utrikespolitik i allmänhet. Skulle Sverige försvaga sitt försvar genom fortsalt nedrustning - alt en sådan pågår bestrids nu av mycket få - skulle del fä återverkningar vid en eventuell framtida skärpning av läget mellan öst och väst

Genom all nedrusta skapar vi en oroligare situation i vår omvärld och en osäkrare framtid för vårt lands fred och frihel. Vi moderater vill inte medverka till det, och därför tar vi på oss del besvär det innebär att hävda behovet av mera resurser lill försvaret; Vi vill inle tillåta alt försvarets styrkor reduceras till en nivå där ett angrepp mot Sverige kan framstå som ett attraktivt alternativ för en stormakt som snabbt vill nä vissa framgångar.

Herr talman! Tanken på en hel värld i fred är tyvärr långt borta. Här hemma använder regeringspartiet mycken energi till att hoppfullt tala om avspänning och nedrustning i världen, men vad säger dä regeringspartiets talesmän i FN-sammanhang t ex.? Socialdemokraternas främste nedrustningsexpert, statssekreterare Inga Thorsson, har enligt UD:s referat i ell lal i höstas i Förenta nationernas förslå ulskoll sagl följande:

"Sveriges ulrikesminister uttalade för etl par veckor sedan i generalförsamlingen som sin mening att nedrustningen utgör del område där FN har gjort minst framsteg under de tre decennier det existerat." Och vidare ur fru Thorssons tal: "Vad har vi lärt av de 30 senaste åren? Först och främst all trots all vi besparats etl nyll världskrig så har under denna period krig pågått varenda dag någonstans i världen. Man har uppskattat atl den totala liden för dessa konfiikter under åren 1945-1969 uppgår till mer än 250 år, vilka inneburil lidanden, förstörelse och mänskliga och materiella förluster.

Nedrustningsförhandlingarna under eflerkrigsperioden har dessutom inte varit framgångsrikare än på 30-talel, en avgörande skillnad är dock

alt siluationen på vapenområdet är så väsentligt mycket mer komplicerad och farlig i dag."

Jag instämmer också gärna i fru Thorssons yttrande: "Det är tragiskt att många tillfällen missals under efterkrigstiden atl lägga grunden till ålgärder för verklig nedrustning och en ny internationell ordning."

Åter till försvarsutredningen som skriver bl. a.: "FN kan inte väntas bli en effektivt fungerande organisalion för kollektiv säkerhet inom överskådlig tid; Varje land måste därför svara för sin egen säkerhet"

Vi försvarskunniga vet alt det beslut som vi nu fattar påverkar försvarets styrka på tio års sikl och mer. Vi vet alt inte någon kan garantera oss en fredlig värld utan hot mot oss under 1980- och 1990-talen.

Vi vet också atl när orosmolnen tätnar kräver alla svenskar ett starkt skydd för vår frihet och fred och atl vi för all kunna motsvara detta krav måste - även under fredliga förhållanden i vår nära omvärld - uthålligt satsa resurser på etl förtroendeingivande försvar.

Herr talman! Min mycket bestämda mening är alt alla försvarskunniga - totalförsvarels folk, frivilligorganisationernas medlemmar och de politiskt verksamma - har ett gemensamt ansvar för att upplysa om det ovillkoriiga sambandet mellan en långsiktig satsning på ett starkt totalförsvar och Sveriges framtida möjligheter alt få förbli en fri, demokratiskt styrd nation.

I motionen 1979 till årets riksdag och i till betänkandet fogade reservalioner har vi moderater angett vår syn pä planeringen av försvarets utveckling och pä medelsanvisningen lill försvaret; Vi moderater begär elt med 203 milj. kr. förhöjt anslag lill försvaret för kommande budgetår. Vi moderater har pä andra områden, t ex. i fråga om anslaget till Cuba och anslaget till lånefonden för kommunala markförvärv, föreslagit anslagsminskningar som är större än de anslagshöjningar vi föreslår till försvaret.

Våra förslag innebär att vårt land får ökad tillgång på fullvärdiga mark-, sjö- och luftstridskrafter och bättre övad personal för alt kunna möta snabbt uppkommande hot. Den samhällsekonomiska påfrestningen genom våra förslag blir måttlig. Det mesta går till löner i Sverige och stimulerar sysselsättningen. Mycket återvänder också till samhället i form av skatter och avgifter.

Ett starkt totalförsvar är beroende av tidsenlig materiel också därför att det stärker försvarsviljan. En stark försvarsvilja, en bra befälsrekrytering, som ger god tillgång pä kunnigt befäl, och goda utbildningsanordningar ökar motivationen hos de värnpliktiga, vilket i sin tur ger slagkraftigare förband.

Tyvärr är informationen i skolorna om totalförsvarets viktiga uppgifter för att säkra värt lands framtid i frihet alltför liten. Undervisningen i skolorna om försvarels uppgifter och om försvarets olika grenar upptar en myckel blygsam del av skolans tid och ger en myckel ofullständig bild av försvaret. Undervisningen stär inte i rimlig proportion till försvarets betydelse eller ens lill försvarels andel av budgeien. Förtroen-

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

155

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

156

devalda, riksdagsmän och andra politiker, bör också biträda i det angelägna upplysningsarbetet till ungdom om svensk säkerhetspolitik, om svenskt försvar och om värnpliktens stora betydelse för försvaret. Det behövs som ett komplement till de goda insatser inom delta område som görs av försvarets folk och aktiva inom försvarets frivilligorganisalioner.

Herr talman! Av betänkandet framgår all försvarsutskottet efter ingående prövning står fast vid lidigare fattade beslut rörande förläggning av pansartruppernas kadett- och aspiranlskola till Skövde och utvidgning av Remmene skjutfält

I fråga om anslaget till forskning och utveckling inom fiygvapnet kom regeringens slutliga förslag i propositionen nr 143. Proposilionen gav pressekon med vin skilda tolkningar om vad skrivningarna i propositionen innebar. Jag interpellerade försvarsministern den 10 mars och frågade om han vill bekräfta all skrivningen inle innebar ell ändral slällningslagande i fråga om alt bibehålla handlingsfriheten att utveckla svenska militära flygplan. Försvarsministern svarade den 23 mars bl. a: "Frågan om i vilken utsträckning vi i vårt land skall bibehålla en utvecklingskapacitet av nuvarande omfattning för framställning av krigsflygplan kan avgöras först i samband med nästa ärs försvarsbeslut."

Med anledning av detla klara besked anförde jag att försvarsutskottet skulle pröva om förslagen i propositionen 143 medförde den reella handlingsfrihet inför 1977 ärs försvarsbeslut som även försvarsministern önskade.

Försvarsutskottets majoritet har efter hörande av överbefälhavaren, chefen för flygvapnet och materielverket funnit att en reducering av forskningsanslaget från 77 milj. kr. lill 30 milj. kr. är allvarlig och medför atl beslutsunderlaget i flygplansfrågan vid försvarsbeslutet 1977 blir avsevärt sämre. Med de 30 milj. kr. som försvarsministern föreslagit blir det inte möjligt att vidmakthålla en reell handlingsfrihet beträffande ulveckling av militära flygplan inom landet. Av detta skäl och med beaktande även av de förseningar, fördyringar och andra nackdelar som kan bli följden förordar utskottet att studiearbetet fär ske inom en ram av 77 milj. kr. för att bibehålla reell handlingsfrihet i fråga om framlida flygplansutveckling. Det är av stor vikl att flygplansstudierna bedrivs så att försvarsutredningen och senare regering och riksdag före det viktiga försvarsbeslut som skall fattas 1977 får ett allsidigt underiag rörande utveckling av svenska flygplan.

Av reservationen 4 framgår att även socialdemokraterna tvivlar på alt de föreslagna 30 milj. kr. lill studier räcker för all bibehålla den avsedda handlingsfriheten; Varför annars meningen; "Om det blir nödvändigt bör regeringen för ifrågavarande studier slälla ytterligare resurser inom utgiftsramen för del militära försvaret lill materielverkets förfogande"? Vad är det som har drivii socialdemokraterna i utskottet till ett ställningstagande, som förutsätter kommunisternas röststöd och tur i lottningen för atl socialdemokraternas reservation skall bli riksdagens beslut?

Herr lalman! Med delta yrkar jag bifall till de reservalioner som andre      Nr 114
vice talmannen Virgin och jag har fogat lill försvarsutskottets betänkande     Torsdagen den
nr 32 och i övrigt till betänkandets hemställan.                    29 anril 1976

Herr GUSTAVSSON i Eskilstuna (s): Försvarspolhlken,

Herr lalman! Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig är den m. m. bäst täckande formuleringen för vad vi i dagligt tal benämner vår neutralitetspolitik. Om den råder bred enighet. Alliansfrihet betyder inle bara att vi håller oss ulanför mililära allianser. Vissa krav måste uppfyllas för att omvärlden skall fä förtroende för vär vilja och förmåga att hålla fasl vid den utrikespolitiska linje som vi har valt.

Ell av de krav som säkerhetspolitiken ställer är all vi skall kunna bedömas ha förmåga att avvisa och motstå påtryckningar och militära angrepp mot vårl land. Det är under konflikt i vär närmaste omvärld mellan stormakter som vi ser risker även för oss.

Flera fakiorer har en särskild inverkan på omväridens syn på vår självständighet och vår förmåga all uppehålla den. Sverige haren stark ekonomi. På de områden där vi är särskill sårbara för eventuella påtryckningar ulifrån söker vi skapa förutsättningar för atl stå emot sädana påtryckningar. Sverige lägger ned åtskilligt med möda och kostnader för att farhågor eller förhoppningar om vår sårbarhet på della område inle skall få någon näring.

En annan faktor är den inhemska uppslutningen och enigheten kring vår utrikespolitiska och säkerhetspolitiska linje. Utrikespolitikens belydelse ökar självklart i en värld med mera internationellt samarbeie. Ned-ruslningsarbetel och internationella överenskommelser om att lösa konflikter med fredliga medel fär en mer framträdande plats i vårt arbete. Handelspolitik och biståndspolitik kan ocksä ses som delar av vår säkerhetspolitik.

Men för dagens supermakter och maktblock är fortfarande de militära styrkorna det grundläggande säkerhetspolitiska medlet. Hur illa vi än lycker om det, är delta den verklighet vi har atl inrätta oss efter; Vi hoppas på resultat av de kontakter för rustningsbegränsningar som tas i olika organ, och vi ser fram emot en ökad kollektiv säkerhet genom FN, men vi måsle parallellt med vårt deltagande i en verksamhet som syftar till posiliv fred upprätthålla beredskap också för att hålla landel ulanför krig.

Vi kan hell enkell inle fä garantier för vår yttre säkerhet och måste därför i sisla hand själva la ansvar för denna. Därför håller vi oss med etl siarkt och allsidigl sammansatt tolalförsvat Vär förhoppning är nalurliglvis alt vi aldrig skall behöva använda del. En konfrontation med etl annat land, där värt försvar är inblandat, är egentligen etl misslyckande för vår säkerhels- och försvarspolitik.

Är då våra försvarspolitiska resurser tillräckliga för att ge oss trygghet?
Vi bedömer det så; Vissl har vi problem att få försvarsresurserna atl
räcka till, men det har man också i länder som är större än vårt. Det        157

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Föisvarspolitlken, m. m.

158

framgår med all tydlighet av internationell statistik. Antalet kvalificerade förband och enheter med den modernaste materielen minskar. Antalet stridsflygplan minskar, likaså antalet konventionella u-bålar, jagare och eskortenheter, framför allt i USA. Del råder nu inga ivivel om att strukturförändringar på grund av ökade personalkostnader och kostnadshöjningar för nj' modern materiel äger rum i framför allt den utvecklade delen av världen.

Även om våra - liksom övriga länders - kvalificerade förband kommer att minska i .antal i framtiden, bör inle della undanskymma det faktum att vi i dag har ett relativt starkt försvar. En debatt om försvarets svagheter i framtiden måsle verka gåtfull och förvillande, inte minst för utländska iakttagare. För dem framstår inle Sverige - med vår möjlighet alt snabbt mobilisera 600 000 å 700 000 utbildade män i krigsförband med modern utrustning, med hundratusentals kvinnor och män i frivilligt försvarsarbete, med ett fiygvapen av högsta klass, kvantitativt och kvalitativt, med ett civilförsvar som stått som förebild för andra länder - som etl svagt försvarat land. Det är också väl känt alt vi upprätthåller en betydande produktionskapacitet för egen tillverkning av krigsmateriel och en forskning som möjliggör denna tillverkning.

Som en följd av det planeringssystem vi har går nu riksdagen lill beslut dels om planeringsram pä längre sikt, dels om budgetårets utgiftsram. Moderaternas föreirädare i ulskottet riktar i sina reservationer hård kritik mol vad de kallar "den socialdemokratiska nedrustningspolitiken" och föreslår alt ytterligare medel, 203 milj. kr. för budgetår, skall tilldelas det militära försvaret.

Det är inle bara med militära ramar man är generös på den kanten, utan man är det också med beteckningen "socialdemokratisk". Jag vill bara i all stillsamhet erinra om att i fråga om förslagen till aktuella för-svarsuigifier är det moderaterna som slår ensamma på överkanten. Bakom regeringens förslag slår inte bara socialdemokrater ulan också center-och folkpartister.

Pä nederkanien har vi de förslag som motionsledes lagts fram av vpk. Helt riktigt förespråkar man folkförsvarstanken; Vi hävdar alt Sverige i värnpliklsförsvarel har elt folkförsvar, som nalurliglvis kan göras folkligare och bättre, men det kan knappast ske genom au pä ett bräde ta bort 2 miljarder kronor, som är vpk:s orealistiska demonstrationsförslag.

Som bekant har 1974 års toialförsvarsulredning lagl fram elt princip-belänkande och kommer vid årsskiftet atl lägga fram förslag till försvarsplanering för nästa programplaneperiod. En av ulredningens viktigaste uppgifter är all ta ställning lill förslag i fiygplansfrägan. Riksdagen har atl besluta om etl är. Det är frågan om vilka flygplan som skall ersätta attackflygplanet AJ 37 Viggen och skolflygplanet SK 60 som skall avgöras. SK 60 skall också i krig kunna tjänstgöra som lätt attackflygplan. För att man skall upprätthålla handlingsfrihet på området har hittills satsats 45 milj. kr. och för nästa budgetår föreslås 30 milj. kr. De militära

myndighelerna och flygindustrin har önskat ytterligare 47 milj. kr. Att moderalerna har anslutit sig till detta krav förvånar inte. Däremot hade vi inte räknal med atl mittenpartiernas företrädare ocksä skulle ansluta sig lill detta militärindustriella anspråk. Så har emellertid skett, varför vi socialdemokrater har reserverat oss; Vi förutsätter atl regeringen ser till att erforderlig handlingsfrihet upprätthålls. Vi tror alt föreslagna 30 milj. kr. räcker till, men för att gardera oss till hundra procent säger vi alt om del blir nödvändigl bör regeringen för ifrågavarande studier ställa ytteriigare resurser inom utgiftsramen för del mililära försvaret lill materielverkets förfogande. Skillnaden mellan oss och de borgerliga ledamöterna är i klartext alt medan vi socialdemokrater vill ställa de medel som behövs till förfogande, vill de borgerliga satsa 47 miljoner ytteriigare på flygplansutveckling - oavsett om del behövs eller inle. Uppriktigt sagt vet jag inte om del är evenluella sakskäl eller ett allmännt behov av borgeriig enighet på någon punkt även inom försvarspolitiken som ligger bakom det faktum att centerns och folkpartiets företrädare slagit följe med moderaterna i denna fråga.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall lill reservationen 4. På övriga punkter ber jag alt få yrka bifall till utskottels hemställan.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

Herr BJÖRK i Gävle (c):

Herr lalman! Vi kan konstatera atl del även i är råder mycket stor enighet i utskottet om hur vår svenska säkerhetspolitik skall vara utformad. Vi säger alla att den skall syfta till alliansfrihet i fred och lill neutralitet i krig. Det är också viktigt att betona all vårt försvar skall vara utformat så alt det är fredsbevarande. Totalförsvaret skall vara så utformat att det kan klara en angripare - och den angriparen skall möta det samlade folkets motstånd. Vidare skall försvaret vara uppbyggt som ett folkförsvar pä värnpliktens grund. Till det skall läggas de mycket siarka frivilligorganisalioner som vi har förmånen all ha i del här landel och som det är viktigt atl vi slår vakl om.

I internationella organ skall vi arbeta vidare för ökad avspänning ute i världen - främst mellan de olika stormakterna. Det krävs också atl vi, för att vara trovärdiga, så långt som möjligl är oberoende av pakter. Pä en punkt tror jag ändå all vår irovärdighel något kan ifrågasättas - och del är självfallet när del gäller den synnerligen hårda salsningen på kärnkraft, som ur tolalförsvarssynpunkt måste anses ytterst tveksam. Jag efteriyser en helhetssyn från försvarsdepartementet på hur man från tolalförsvarssynpunkt ser på de problem som sammanhänger med den mycket ensidiga satsning på kärnkraft som riksdagen beslulal om.

F. ö. står vi här från cenierns sida bakom uiskoitels skrivning, varför jag inie behöver uppehålla mig vid den.

Deiia belänkande om försvarspoliliken är lill stor del beroende av 1972 ärs försvarsbeslut Men myckel av del som nu sker på försvarels område präglas av den ovisshet som råder om vilkel resullal den pågående för-

159

Nr 114               svarsutredningen skall komma fram till och vilkel beslut riksdagen skall

Torsdagen den    '"alta nästa år.

29 anril 1976         '' svenska försvaret är i dag ett område där man minskar antalel

_____________    anslällda - i stället för alt öka, som man gör på den offentliga sektorn

Försvarspolitiken,      i övrigt.

m. m.                   Under de senaste åren har lönekostnaderna tagit allt större del av den

ärliga utgiftsramen för försvarsmakten samtidigt som materielkosinader-na har stigit snabbt. Med tanke pä detta pågår också ett flertal utredningar som i samråd med försvarsulredningen skall lägga fram sina förslag lill hur man skall kunna rationalisera ytteriigare.

Del finns, lycker jag, anledning alt erinra om alt en lågt inriktad handlingslinje i fijrsvarsulredningen kan medföra mycket siarka krav på ytterligare personalminskningar utöver de rationaliseringar som pågar Jag vill också peka pä de problem som detta kommer att kunna medföra för de orter som berörs av eventuella förbandsindragningar, speciellt orter i kommuner som har en mycket slor försvarsverksamhet. Jag vill därför varna för att det, om man följer en alltför lågt inriktad handlingslinje i försvarsulredningen, som socialdemokraterna har föreslagit, kommer att bli nödvändigt att minska personalen inom försvaret med mellan 2 500 och 3 500 tjänster under åren 1977-1982. Dessutom kan en rad fakiorer medföra atl denna siffra stiger ytterligare.

Vi har i dag på vissa förband ett myckel besvärande vakansläge, och det är självklart att delta i första hand går ul över värnpliktsulbildningen. Del är med tanke på de värnpliktigas krav på en god utbildning inte acceptabelt. ÖB har nu av regeringen fått i uppdrag att utreda och överse personalbehovet inför det kommande försvarsbeslutet Ulredningen skall överlämnas till regeringen före den  1 oktober i år.

Ifrågavarande brister varierar starkt Störst är bristen i ålderslägena 23-26, 35-46 och 55-60 åt I åldersgrupperna 30 resp. 50 år är tillgången pä befäl god. Eftersom man nu endast fär rekrytera i takt med avgångarna, kommer denna ogynnsamma och mycket allvarliga snedfördelning att permanentas. Delta tycker jag är dålig personalplanering. Rekryteringen kommer under en följd av år att siarkt understiga den jämna nivå som är nödvändig för att på sikt ge en jämnare fördelning.

Vi har nu i utskottet tolkat försvarsministern så att inte varje vakans skall accepteras. Därför har vi inom cenlern inte funnit det nödvändigl alt Slödja kraven i moderaternas motion nr 2001. Jag anser alt försvars-deparlemeniel snarast bör redovisa i vilken mån man nu kan fylla en viss del av \'akanserna. Detta bör kunna ske utan att man avvaktar alla de utredningar som arbetar på det här området.

Det finns också ur personalsynpunkl starka skäl att följa upp och utvärdera hur de omorganisationer som förekommit under de senaste åren har påverkal personalsituationen. En ordentlig uppföljning av t ex. 0LL1 och andra omorganisationer bör därför göras så snart som det kan anses lämpligt. Man måste också vara lyhörd för hur personalen reagerar inför de ökade

160

krav som ställs på dem som blir kvar i en organisation, där vakanserna efter den personal som avgår på grund av pension inte fylls. Personalens arbetssituation är ocksä besvärlig pä trupp i de fall där man har mänga vakanser.

Bengl Gustavsson log upp frågan om utveckling av fiygplan och flygvapenförband. Herr Glimnér kommer senare alt i detalj beröra den problematiken. Låt mig bara säga all vi i centern och i utskotlsmajoriteten har ansett alt de pengar som vi nu föreslär aren förutsättning för bevarad handlingsfrihet. Och en sådan är nödvändig för att vi inte senare skall få kostnader som blir avsevärl högre.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

Herr KARL BENGTSSON i Varberg (fp):

Herr lalman! Försvarsministern framhålleri propositionen 1975/76:100 bilaga 6:

"Den dominerande tendensen i de senare årens internationella utveckling har varit den avspänningspolitik som har förts mellan de båda maktblocken. Också under är 1975 har denna politik fortsatt. De antaganden som på svensk sida har gjorts om atl den vilar på grundläggande såväl strategiska som ekonomiska motiv har hittills bekräftats. Det bör dock på nytt understrykas att den förda avspänningspolitiken inte innebär alt alla krishärdar undanröjs eller atl grundläggande ideologiska motsättningar upphävs."

Jag har tolkat honom sä att han anser att först när en nedrustning är märkbar kan en politisk avspänning mellan maktblocken fördjupas och bestå.

Ulskottet skriver; "Utvecklingen i omvärlden och värt säkerhetspolitiska läge har inte under det senasle året förändrats pä sådant sätt all del är motiverat med någon ändring av inriktningen av säkerhets- och

försvarspolitiken.- Planeringen avser i första hand åtgärder för att

avhålla från angrepp med konventionella stridsmedel. Totalförsvaret skall vara sä organiserat alt det stär klart för en angripare atl han kommer att möta folkels samlade motstånd. Försvaret skall kunna tvinga en angripare till sådana uppoffringar av tid och resurser samt lill sädana förluster att han avhålls från att företa angreppet."

Liksom tidigare skall vår säkerhetspolitik bygga pä alliansfrihet i fred och syfta lill neutralitet i krig. Utskottet skriver: "För atl denna neutralitetspolitik skall vara trovärdig och realislisk måsle den genomföras med stabil politisk inriktning och med stöd av ett totalförsvar som är avpassat och uppbyggt för att värna vårl oberoende."

Det framstår som myckel angeläget all vårl försvar inle riskerar alt bli utlandsberoende. En fråga som aktualiseras i anledning av denna proposition och som anknyter lill oberoendet finns under punkten 21. Flygvapenförband: Forskning och utveckling. Verksamheten under detta anslag omfattar utvecklingsarbete beträffande materiel till flygvapnet Verksamhelen inriklas med beslällningsbemyndigande medan taklen i beställningsverksamhelen bestäms av medelstilldelningen.

161

11  Riksdagens protokoll 1975/76.  Nr 113-114

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

162

Flygvapenchefen har redovisat en studie rörande framtida altackflyg-planssystem. Studien utmynnar i förord för att inom landet utveckla ett lätt attack- och skolflygplan, kallat B3LA, och vidareutveckla JA 37 Viggen lill flygplan A 20. Inom delprogrammet Allackförband planeras under budgetåret fortsatta studier för ersättning av flygplan JA 37 och SK 60 (77 milj. kr.). Studierna avses ge underiag för att kunna beställa utvecklingsarbete under våren 1977. Om beslut då fattas om att ett nytt lätt attackflygplan skall utvecklas planeras vissa beställningar av lidskritisk materiel under senare delen av budgetåret

Försvarets materielverk har påpekat alt det studiearbete som skall ge underlag för beslut våren 1977 om ersättning av flygplan AJ 37 och SK 60 kommer att ha sin tyngdpunkt under budgetåret 1976/77. Verksamhelen kräver därför mer pengar än under budgetåret 1975/76, för vilket 30 milj. kr. får användas. Del arbete som nu skall bedrivas redovisas som systemdefinitionsarbete. Detta arbeie medför lägre kostnader på projekteringsstadiet genom den större säkerhet som beslutsunderlaget fär.

Materielverket har också framhållit atl kostnadsberäkningar och utredning av induslriella konsekvenser i de olika alternativen för utveckling och anskaffning utförs med förutsättningen att beslut av statsmakterna fallas senast den 1 juli 1977. En senareläggning av beslutet medför enligt samma verk stora kostnadsökningar om handlingsvägen skall behållas. Materielverket påpekar att beslut att inle starta lyparbete på ell nytt projekt medför alt fiygindustrins utvecklingskapacitet avvecklas.

För studier av ett eventuellt nytt attackflygplan efter AJ 37 har regeringen hittills ställt sammanlagt ca 45 milj. kr. lill försvarels materielverks förfogande. För nästa budgetår har de militära myndigheterna räknat med att studier skall bedrivas i sådan omfattning att de kan utgöra grund för eventuellt beslut om fortsatt utveckling av stridsflygplan inom landel. Sådan utveckling är ett av alternativen för framtida förnyelse inom flygvapnet Det försvarsbeslut som skall tagas av riksdagen våren 1977 avses ge utgångsläge för hur sådan förnyelse skall ske. Liksom föregående år lillslyrker utskottet att man t o. m. juni 1977 behåller en handlingsfrihet att även i fortsättningen utveckla militära flygplan inom landet. När det gäller vilka medel som behövs för all behålla den här omtalade handlingsfriheten har överbefälhavaren framhållit för utskottet atl en minskning från 77 till 30 milj. kr. är allvarlig och medför all beslutsunderlaget i flygplansfrägan vid försvarsbeslutet våren 1977 blivit avsevärl sämre.

Med de pengar för ifrågavarande studier som försvarsministern räknar med blir del enligl utskottets mening inte möjligt alt vidmakthålla en reell handlingsfrihet beträffande ulveckling av militära flygplan inom landel. Uiöver att avse modifiering av flygplan JA 37 kan sludierna -enligl vad utskottet har inhämtat - inte ge tillräckligt underiag för statsmakternas beslut nästa år.

Av delta skäl och med beaktande av de förseningar, fördyringar och andra nackdelar som kan bli följden förordar utskottet att studiearbetet

får bedrivas inom en ram av 77 milj. kr. Utskottet har med delta inte tagit ställning till frågan om framlida flygplansutveckling. Utskottet föreslår all beställningsbemyndigandet under anslaget för detta ändamål ökas med 47 milj. kr. i förhällande till regeringens förslag. Medelsförbrukningen för ifrågavarande studier kan beräknas öka med samma belopp under budgetåret Denna ökning skall bestridas genom omfördelning inom utgiftsramen för del mililära anslaget.

Herr talman! Detta är den enda punkt där utskottet funnit anledning att ändra på innehållet i proposilionen 1975/76:100, bilaga 6. Ser man till den ekonomiska omfallningen av bilaga 6 lill budgelpropositionen, ter sig den korrigering som ulskottels majorilel föreslår riksmötet tämligen blygsam.

Jag ber, herr talman, atl få yrka bifall lill ulskottets hemställan pä alla punkler.

Under detta anförande övertog herr andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Föisvarspolitlken, m. m.

Herr LÖVENBORG (vpk);

Herr lalman! Det råder ju inget tvivel om alt det finns krafter som till varje pris vill motverka avspänning och som också vill motverka en svensk nedrustning från skilda utgångspunkter. Då försöker man mana fram det traditionella rysshotet, som är gammall som gatan. På del temat spinner också herr Petersson i Gäddvik. Det har ju traditioner från Karl XII;s dagar. Det är ocksä därför som vissa svenska tidningar levererar serier av artiklar om sovjetiskt hol. TV engagerar sig i den verksamheten, och Synnergren kom för ett par är sedan in i den bilden genom att försöka skrämma allmänheten med del förhållandet atl spårvidden påjärnvägarna i Finland och Sovjelunionen är lika och alt Finlands landsvägsnät håller på atl utvecklas.

Det är inte alltför svårt att spåra syftet med allt detta. För vissa kretsar gäller det att försöka preparera den svenska opinionen så att man godtar generalernas krav 1977, när det är dags för ett nytt försvarsbeslut. Närmare detta datum kommer det med all säkerhet att siktas mystiska ubåtar och andra saker, allt för atl hålla den traditionella hotbilden levande och bearbeta opinionen i vissa syften. Mönstret känns igen, ocksä Per Peterssons.

Vi befinner oss nu, som det har sagts, i slutet av en försvarsperiod. Ett nytt, slörre fierårsbeslul är under utarbetande, och det kommer att presenteras under våren 1977.

Utskottet påpekar myckel riktigt att huvuddelen av den period som riksdagen genom budgetpropositionen 1976 har atl ta ställning till kommer att omfattas av ett nytl försvarsbeslut, grundat på delvis nytt planeringsunderlag. Dagens försvarsdebati och beslut är alltså av principiellt intresse. Det handlar inte bara om slulet på en tidigare period, det handlar framför alll om inriktningen av en ny.

163

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Föisvarspolitlken, m. m.

164

De borgeriiga och socialdemokraterna är överens om att inte göra militärfrågan till någon slörre sak i årets valrörelse. Det är ganska nalurligl sett ur deras synpunkler. De har inte sä förfärligt mycket atl diskutera. Principiell enighei råder om försvarels framtida inriktning. De borgerliga och socialdemokraterna är i slort sett överens om storleken av militäranslagen. Högern vill förslås, trogen sin militaristiska tradition, lägga på ytteriigare etl antal miljoner, och regeringen vill ha lilet mindre.

Vi skall väl inle här diskutera del länkbara utfallet av höstens val, men jag är övertygad om att den hårt klämda socialdemokratin skulle vinna åtskillig sympati om man verkligen försökte krypa ur den tvångströja som generalerna och de borgerliga har sytt in regeringen i.

Del svenska folkets slora majoritet vill ha ett starkt försvar. Därom råder ingel som helsl ivivel. Också vi vill ha ell bra försvar. Men frågan nu liksom tidigare är ju om vi måste ha en försvarsinriklning som är modellerad av militärer och politiska krafter utan vilja och förmåga till nytänkande. Måste vi ha ett försvar som lägger beslag på närmare 11 miljarder av vår totalbudget?

Måste Sverige som enda neutrala stat ha mililärkoslnader som per capita ligger i världslopp?

Måste inte den faktiska avspänning som även den svenska regeringen med tillfredsställelse nolerar få konsekvenser på del prakliska mililär-politiska planet? Borde man inte falla i grubbel över frågan om hur mycket militärkostnaderna kan skäras ned i stället föratt nu planera för ett beslut som kommer att föra mililärkostnaderna upp till nya och svindlande höjder?

Vore det inte starkt av regeringen att gå ut i valrörelsen och säga till väljarna: Sverige är ell litel och neutralt land. Den förändrade situationen i världen, i Europa, har skapat möjligheler till nytänkande. Vi har f ö. inte längre råd alt satsa sädana enorma summor av våra resurser på improduktiva militära ändamål. Vi vill inte avskaffa försvarel, men vi vill göra det billigare.

Men så diir resonerar ju inte regeringen. Den är alltför hårt knuten lill det etablissemang som i seklets gryning av arbetarrörelsens gamla pionjärer illustrerades med svärdet, altaret, tronen och penningpåsen.

1972 lade den dä sittande försvarsutredningen fram sin flerårsplan. Därvid fick man läsa märkliga ling i svensk press. En rad borgeriiga tidningar med Svenska Dagbladet i spetsen manade fram bilden av elt ned- och avrustat Sverige. "Skönmålad nedrustning" kallade moderaternas huvudorgan Svenska Dagbladet del förslag som lades fram. Och Aftonbladet presenterade förslaget under rubriken "Sverige nedruslar".

Då måste man ju fråga sig: Vadan denna teater? Ja, framför allt de moderata såg det som ett tillfälle att väcka opinion för ännu större militäranslag. För socialdemokraterna måste det ha förelegal ell inlresse av att ge intrycket alt man åtminstone i någon mån lyssnade lill de kristiska rösterna inom den egna rörelsen och inom väljarkåren.

Men inte blev del någon nedrustning. 1972 omfattade militärbudgeten

ca 6 miljarder. Nu är vi uppe i nästan del dubbla. "När skola vi se ändan?" måsle man ju fråga sig, liksom den yngling som med oro betraktade hur flickornas kjolar blev kortare och kortare.

Sanningen är naturligtvis den atl vi ser ingen ände på delta, om man inte går in för en radikalt ny, förändrad och förbättrad försvarspolitik. Vänsterpartiet kommunisterna har ju under en rad år framhållit vikten av att man pä allvar utreder det som skulle förtjäna namnet ny mi-litärpolilik; Vår nuvarande försvarspolitik är uppbyggd efter stormakternas modell. Den är orimligt kostnadskrävande. Militärbudgeten har nått en sådan slorlek atl den måsle belraktas som ett allvariigt hinder för vikliga sociala reformer. Den är en av inflationens mest pådrivande krafter. Den göder profitörerna inom det militärindustriella komplexet.

Vi har föreslagit att försvarsutredningen skall gå in för atl utreda vad vi kallar elt folkförsvar, byggt på helt nya principer som bl. a. borde ha inspirerats av det som har skett i världen under det senaste decenniet: det vietnamesiska folkets tappra kamp, frihetsrörelsernas slagkraft trots avsaknad av Viggenplan m. m., robotförsvarets betydelse i Mellanöstern-kriget osv. Även svenska militärer har som bekant ansett att där finns lärdomar att hämta, erfarenheter som måste vara till nytta om man vill bryla med den nuvarande konventionella och orimligt kostnadskrävande försvarsordningen.

Det har nu suttit en försvarsutredning och arbetat under en längre tid. Den har självfallet haft resurser till sitt förfogande, och de resurserna borde ha använts bl. a. för alt utreda en alternativ försvarsordning. Nu fär riksdagen så småningom ingenling annat all ta ställning till än ett försvarsalternaliv som i alla sina grunddrag bygger på samma principer som tidigare. Vi anser all delta är fel. Mot bakgrund av den alll starkare opinionen mot den nuvarande militärordningen borde det ha känts angeläget för regeringen och den sittande utredningen atl arbeta fram åtminstone ett försök till en alternativ försvarsordning.

Vi i vänsterpartiet kommunisterna har självfallet inle haft tillgång till all den expertis som hade varit nödvändig för att i detalj utarbeta ett klart utmejslat alternativ; Vi har tvingats inskränka oss till att i stort setl skissera vårt grundläggande synsätt Det är naluriigt. Och vi anser del vara både onödigt och omöjligt att gä vidare på den väg där man nu befinner sig; Vi tänker då inte bara på kostnadsaspekten utan ocksä pä det konventionella försvarets begränsningar Vi kräver ett annat försvar med en annan struktur, lällare vapen, välutvecklad robotulrusining och byggt pä lokala enheter och mobila förband; Vi är som bekant inte ensamma om de tankegångarna, och vi är övertygade om all det försvaret skulle kunna spela en slörre roll än det nuvarande i kampen mot en eventuell angripare. Tidigare nämnda erfarenheter ger oss stöd för den tankegången.

För alll fler börjar det nu slå klart atl vi inle längre bör fortsätta all leka stormaktsleken. Vi satsar enorma summor på en teknologi, där trots allt våra tänkta motståndare alllid kommer att vara överlägsna kvan-

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspoliliken, m. m.

165

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

titativt Bara satsningen på Viggen är ju en enorm belastning för det lilla Sverige. Men man tänker uppenbariigen fortsätta på den inslagna vägen.

Ett Viggenplan kostar ungefär 25 milj. kr; Vi har i vårt land stora brister på många områden. Della gäller på såväl den sociala sidan som på andra områden. Alla är väl exempelvis medvelna om brislen på daghem, för all här bara ta ell exempel. För ett Viggenplan kan man bygga mellan 40 och 50 daghem. Nog knyter väl det an till en gammal valparoll som löd: Barnen behöver generalernas klöver!

I varje fall är vi i vpk hell övertygade om att en betydande del av de pengar som nu används för mililära ändamål kan lösgöras för konstruktivare användning. Vi kräver därför all riksdagen uttalar sig för en ny försvarsordning, att försvarsutredningen utreder elt sådant alternativ, atl riksdagen i avvaktan på della prutar ner mililärkostnaderna med 2 miljarder, alt produktionen av Viggenplan avbryts och att så också sker med planerade studier för utveckling av nytt attackflygplanssysiem efter 37 Viggen.

Jag ber att få yrka bifall till motionen 1164.

Herr lalman! Vi har funnit att det under den något kryptiska rubriken Insatsberedskap m. m. har föreslagits ett anslag pä 42 090 000 kr Anslaget har funnils tidigare, men del är väl bara de initierade som varit pä del klara med vad det egentligen inneburit. Det är alltså IB;s verksamhet det handlar om, den verksamhet som avslöjades som en av efterkrigstidens stora skandaler med spioneri, infiltration, åsiktsregistrering, inbrott och snokande bland vänsterfolk på programmet. Jag skall inte gå igenom allt detta, det har gjorts tidigare i dag, och det kommer nya tillfällen. Jag skall inskränka mig lill alt yrka avslag pä ulskottets hemställan och bifall till motionen 550.

Vi tycker inte alt man under nuvarande förhållanden kan anslå pengar lill den verksamhet som döljer sig bakom rubriken. Frågetecknen är ännu alltför många. Skumraskaffärerna är långl ifrån utredda. Garanti för en förändrad inriklning saknas fortfarande: Vi yrkar nu avslag och återkommer till ärendet, eftersom del snart igen kommer inom skotthåll.

166

Herr GLIMNÉR (c):

Herr talman! I budgetpropositionen rörande försvaret föreslås ändrad organisation m. m. för fortifikations- och byggnadsförvallningen pä regional och lokal nivå. Till grund för detta ligger en rapport framlagd av försvarets rationaliseringsinstitut

I propositionen anförs atl fastigheisdriftens effeklivisering är och i framtiden förblir mycket betydelsefull, inle minsl mot bakgrund av dess ekonomiska omfattning. Genom förslaget biträder regeringen rationaliseringsinstitutets tankegång att fortifikationsförvaltningen skall vara fackansvarig för fastighetsdriften i dess helhet.

Departementschefen har i detta sammanhang biträtt förslaget att fackansvaret för lokalvården skall föras över lill fortifikations- och bygg-

nadsförvaltningens verksamhetsområde och ingå i fastighetsförvaltningen. Ansvaret för lokalvård däremoi bör, som del uttrycks i propositionen, i varje fall lills vidare behållas av försvarels materielverk.

I molion nr 1161 har jag yrkat atl lokalvården inom försvarel skall utgöra en del av fortifikations- och byggnadsförvaltningens verksamhetsområde och att fackansvaret för lokalvärden skall överföras från försvarels materielverk lill forlifikationsförvaltningen.

Utskottet har inte tillstyrkt motionsyrkandet utan ansett att fackansvaret i varje fall lills vidare bör ligga kvar hos försvarets materielverk.

Jag har nöjt mig med detta och lill utskollets betänkande fogat etl särskilt yttrande, där jag säger att jag förväntar att denna fråga blir föremål för ytteriigare överväganden.

Jag har sålunda, herr talman, inget annat yrkande än bifall till utskottets förslag på denna punkt.

Som flera tidigare talare i debatten sagt behandlas i försvarsutskottets betänkande nr 32 även proposition nr 143 angående flygvapenförband, forskning och utveckling.

I denna fråga har meningarna inom utskottet gått isär. Chefen för flygvapnet har under år 1975 redovisat en studie rörande framlida at-lackfiygplanssyslem. Denna studie utmynnar i förord för alt inom landet utveckla och tillverka etl lätt attack- och skolfiygplan, kallat B3LA, och vidareutveckla JA 37 Viggen till flygplan 20. Frän försvarets materielverk har påpekats all del studiearbete som skall ge underlag för beslut under 1977 kommer att ha sin tyngdpunkt under budgetåret 1976/77.

Som här har sagts lidigare har försvarsministern i propositionen velal medge ett belopp pä högsl 30 milj. kr. jämfört med av försvarsledningen äskade 77 milj. kr. När propositionen lades på riksdagens bord väckte denna prutning från försvarsministern berättigad uppmärksamhet i pressen.

Den väckte fullt naturligt också undran i de industrier som sedan 1970-talet har sysslat med ulveckling och byggande av flygplan, och den skapade oro inom de orter där dessa industrier är belägna. Vid de föredragningar som vi fått i försvarsutskottet har frän försvarsledningens sida angells all man där bedömer dessa studier som myckel betydelsefulla. Man är beredd att omfördela försvarsanslagen så att den ökade kostnaden för dessa studier bestrids inom ramen för försvarsanslaget.

I center- och folkpartimotionen 2281 har vi framhållit det angelägna i alt man får ett så brett och allsidigt underlag som möjligt när försvarskommitté, regering och riksdag nästa år skall fatla beslut om hur vi skall lösa vär framtida flygplansfråga.

Här gäller del sålunda enligt vårt förmenande - del framgår bl. a. av vår motion och av utskottets skrivning - atl inle binda någon för ett kommande beslut. Här gäller det i stället att få ett så allsidigt och genomarbetat underlag som möjligt inför kommande beslut och atl del vid detta tillfälle skall flnnas full handlingsfrihet

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspoliliken, m. m.

167

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

168

Jag ber, herr talman, alt på denna punkt.

yrka bifall till ulskottels betänkande även

Herr STRINDBERG (m):

Herr talman! Diskussionerna om vad reell handlingsfrihet i försvarsfrågan egentligen innebär har förts intensivt och i olika sammanhang under det senaste året Jag skall därför inte vid denna sena timme försöka ge mig in på någon analys av detla. Bakgrunden lill att jag lillsammans med några medmotionärer väckt motionen 2283 är att regeringen föreslagit endast 30 milj. kr. lill fortsatta studier för ersättning av flygplan AJ 37 och SK 60 mot av materielverket begärda 77 milj. kr. Vi motionärer anser atl de av materielverket föreslagna 77 miljonerna erfordras om vi verkligen skall behålla full handlingsfrihet och därutöver ha erforderiigt beslulsunderiag i samband med nästa års långsiktiga försvarsbeslut.

Jag behöver inte närmare argumentera för utskottsmajoritetens förslag om de 77 miljonerna för fortsatta studier och ulveckling vid SAAB-Scanias flygdivision. Del har andra lalare redan gjorl. Jag finner det däremot, herr talman, märkligt alt vi i Sverige har fått en diskussion om den inhemska fiygindustrins vara eller icke vara på del sält som nu är fallel. Det är märkligt mot bakgrund av de dyrköpta erfarenheier vi i vårt land har när det gäller möjligheten atl verkligen få köpa vad vi vill ha och behöver ha i en krissituation. Jag tänker på siluaiionen under de första krigsåren - under det andra väridskriget. De erfarenheterna bör ha lärt oss betydelsen av en väl utvecklad inhemsk försvarsindustri.

Jag tror att det vore av värde om de som i dag lalar för andra lösningar närmare studerade hur dyrt det kan bli att exempelvis bygga på licens, för att inte tala om vad som kan inträffa i en krissituation; Vid en avspärrning uppstår stora kostnader när man i ett sådanl läge tvingas tillverka alla delar själv. Ett lämpligt studiematerial borde vara kostnadsökningarna för del Northropplan som byggdes pä licens i Sverige i slutet av 1930-talet och början av 1940-talel.

Konstilulionsutskottels ordförande, herr Johansson i Trollhättan, inledde dagens dechargedeball med alt erinra om händelser vid 1936 års riksdag. Låt mig fä göra detsamma! Jag tänker dä på 1936 års försvarsbeslut.

Del är inte bara av historiskt intresse all studera betänkandena från 1930 års stora försvarskommission liksom arbetet inom 1933 års flygkommission. De låg till grund för proposition nr 225 vid 1936 års riksdag - den digra proposition som resulterade i riksdagsbeslutet om 1936 års försvarsordning. Dåvarande försvarsministern Ivar Vennerström framhöll bl. a. när det gällde flygvapnets uppbyggande: "Endast i den mån för-svarsordnin.gens genomförande skulle fördröjas och krigsberedskapen äventyras genom atl grunda malerielanskaffningen uteslutande på inhemsk lillverkning anser jag alt anskaffning av materiel genom inköp från utlandet bör ske." I särskilda utskottets utlåtande nr 1 från samma

år konstaterar utskottet: "Anskaffningen av materiel bör ordnas på sådant
sätt, att därigenom möjliggöres och underiättas utvecklingen av en för
vår försvarsberedskap nödvändig inhemsk flygindustri.     Den inhem
ska flygmaterielindustrins självständiga konstruktionsverksamhet bör en
ligt utskollets mening röna statsmakternas uppmuntran i den mån denna
verksamhei kan anses vara till gagn för flygvapnets materielanskaffning
och för krigsberedskapen." Det var ett framsynt resonemang.

1933 års flygkommission, som hade att utreda dels vissa haverier med flygplan av typ Sk 10, dels frågan om hur den framlida flygplansanskaffningen skulle ordnas avvisar bl. a. i silt betänkande anskaffningen av flygplan genom inköp från utlandet. Det är intressant atl konstatera motiven, nämligen att "man genom detsamma lält kommer i beroende (politiskt, militärt, ekonomiskt) av annal land". Kommissionen framhöll ocksä att det inte fanns anledning att ifrågasätta möjlighelerna alt inom landel lösa de med flygplansanskaffningen förbundna konstruktiva problemen. Ulvecklingen har visal att kommissionen hade rält i denna bedömning. Det är också intressant atl man vid denna tidpunkt även var på det klara med att de speciella fordringar som vi utifrån mililära och klimatologiska förhållanden måsle slälla på flygplanen bättre kan beaktas vid inhemska konslruktionet

Jag har velat erinra om della, dä det är dessa uttalanden som till slor del ligger bakom atl ASJA - del dåvarande AB Svenska Järnverksverkstädernas Aeroplanavdelning - utvecklades till att bli SAAB. Slaten påtog sig den gången ett stort ansvar, och i detta ansvar låg också vissa garantier för personalen. Dessa garantier har av någon anledning numera upphört, och del innebär naturligtvis slor otrygghet för dem som berörs. Elt beslut i dag om att bevilja de 77 miljonerna är av ulomordenlligl slor betydelse ur såväl försvars- som personalsynpunkt. Det löser däremot inte problemen på lång sikt, för situationen är ju den att på flygdivisionens utvecklingssida finns ell mycket slort antal personer med lång tjänst, varav många är över 55 år. Del innebär alt - mot bakgrund av uteblivna slatliga garantier och med hänsyn lill numera gällande trygghetslagar och avtal

- företagsledningen redan nu skulle behöva förbereda en reduktion av
utvecklingssidan, därest försvarsbeslutet 1977 skulle innebära att vi upp
hörde med utvecklingen av svenska flygplan. Det rör sig om flera hundra
personer. Detta är varken ur de anställdas eller förelagets synpunkt en
rimlig situation.

Jag är helt medveten om - och del är jag angelägen atl undersiryka

- atl uppehållandet av en inhemsk, kvalificerad försvarsindustri i första
hand är en försvarsfråga. Den är av stor betydelse för trovärdigheten
i svensk neutralitetspolitik. Del hindrar inle att jag även här velat betona
det ansvar som föreligger gentemot den utomordentligt kvalificerade per
sonal som det här gäller.

Jag ber, herr talman, att få instämma i de yrkanden som här tidigare framställts av utskoltels ordförande, herr Petersson i Gäddvik.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolhlken, m. m.

12 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 113-114

169

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolhlken, m. m.

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag skall inte i denna sena afton hålla något längre anförande. Efter det senaste inlägget kan del ändå finnas behov av atl säga ett par ord.

Herr Strindberg menar all del är nödvändigl atl anslå yiteriigare 47 miljoner för atl staten skall fullfölja del ansvar man en gång tagit när del gäller lillverkning av fiygplan i vårl land. Herr Strindberg har kommil väldigt långt med elt sådant konstaterande. Del finns inga skäl för atl vi här i riksdagen skall känna del som elt tvång atl från de synpunkterna fatta beslut i den riktningen. Förhållandena mellan SAAB och slaten har reglerats i lioårsavial och del finns inga sädana förpliktelser som herr Strindberg har åberopat

Det är alldeles självklart atl när del gäller en satsning av 47 milj. kr. är det i alla andra sammanhang här i riksdagen elt väldigi vikligt beslut som fallas om hur man skall disponera ett så stort belopp. Jag vill varna föir att man när del gäller försvarsfrågorna skall handla så lättsinnigt - för atl försvarel totalt rör sig om ett tiotal miljarder kronor - alt man inle noga skulle överväga om man bör göra en sådan satsning. Det enda jag egentligen har atl säga i den här debatlen är all om riksdagen skulle falla beslut om 47 milj. kr. för utveckling måste man rimligen ocksä mena alt planet skall tillverkas. Vi måste vara på det klara med att försvarskostnaderna måste ökas med etl ganska betydande belopp; ungefär 300 miljoner om året om detta flygplan skall föras ut i verklighelen, utvecklas och bli föremål för beställningar; Vi får vara medvetna om att det belyder etl väldigt kliv framåt.

Del är ur de synpunkterna som vi i försvarsdepartementet har sagt oss att vi fär vänta. Studierna kan drivas vidare men vi är icke beredda all göra en sådan belydande satsning förrän man i försvarsulredningen tagit ställning till vilka ramar vi skall arbela med i framtiden. Ur den synpunkten lycker jag det är viktigt att de socialdemokraliska ledamöterna har följt det förslag jag lagt fram. Jag beklagar om riksdagen skulle besluta i en annan riktning, vilkel jag tror vore till skada för försvarets inlresse. Del kan lätt skapa den uppfattningen att riksdagen handskas ganska vårdslöst med pengar när man använder argument av det slag som herr Strindberg nyligen har presenterat från lalarslolen.

Herr talman! I övrigl skall jag avslå från att kommentera tidigare inlägg.

170

Herr PETERSSON i Gäddvik (m) kort genmäle;

Herr lalm.in! Även jag har respekt för den sena limmen, men försvarsministerns inlägg gjorde atl jag vill fråga försvarsministern på vilkel ben han avser atl stå; om han avser all slå för del han sade den 23 mars, nämligen all frågan i vilken utsträckning vi och värt land skall bibehålla en utvecklingskapacitet av nuvarande omfattning för framställning av krigsflygplan kan avgöras först i samband med nästa försvarsbeslut, eller om man skall ta honom på orden när del gäller det han senast sade, atl när vi inle har resurser skall vi inte heller ha möjlighet

till denna utvecklingskapacitet 1977.

Jag har den mycket bestämda uppfattningen att det är av mycket stor vikt att vi får bedriva flygplansstudier så atl försvarsutredningen och senare regering och riksdag får etl allsidigl underlag rörande ulvecklingen av svenska flygplan för det viktiga försvarsbeslut som skall fattas 1977. För att vi skall få ha den handlingsfriheten behöver vi mer än 30 milj. kr; Vi för vår del har funnit att man behöver 77 miljoner.

Herr STRINDBERG (m) kort genmäle:

Herr lalman! Efter herr Peterssons i Gäddvik anförande vill jag bara hell kort understryka att vad jag betonade i mitl anförande nyss var framför allt att bevarandet av en inhemsk försvarsindustri var av avgörande betydelse för trovärdigheten i svensk neutralitet. Att jag sedan tog upp frågan om det historiska sambandet mellan de försvarsbeslut som tidigare har faltals och utvecklingen i SAAB berodde på atl jag ville betona atl här ändå föreligger ell myckel intimt samband mellan de två berörda parterna, där staten utan tvivel har ett vissl ansvar.

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr talman! Det är självfallet inte på det sättet alt ett ställningstagande i denna fråga avgör om vi skall behålla en svensk flygplansindustri i detta land - det har ingenting med saken m göra. Frågan kan naturiigtvis röra sig om hur noga vi skall gardera oss så att vi kan upprätthålla en utvecklingskapacitet, men det är en helt annan sak. På den punkten är jag övertygad om att vi mycket väl skall kunna klara av alt hålla utvecklingsarbetet i gång fram till den tidpunkt då försvarsutredningen har att ta ställning till denna fråga och bedöma vilka kostnader som vi är beredda alt offra. I della finns ingenling som motsäger de synpunkter jag tidigare framfört i kammaren och det förslag som är formulerat i propositionen, vilket f. ö. förelåg vid den tidpunkt då jag gjorde detta uttalande.

Jag tror nog, herr Peiersson i Gäddvik och andra, att vi skall akta oss noga för alt tro att det är sista ordet som sägs när ÖB gör en bedömning eller när man från industrins eller materielverkets sida avger ett yttrande. Jag har gjort den iakttagelsen att man bör vara mycket kritisk härvidlag och att det ofta finns andra handlingsvägar än de som på ett specialområde anvisas av de människor som är mest engsgerade. Jag tror att riksdagen myckel lugnt kan anta reservationen rped det tillägg som de socialdemokratiska ledamöterna gjort om att ge regeringen en fullmakt att, om så skulle behövas, anvisa yiteriigare medel. Om vi verkligen skulle eftersträva att förbruka dessa 47 mijjpner är jag rädd för att del blir tal om att anställa ännu mer folk, och då blir problemet vid en neddragning förmodligen betydligt större än i dag.

Herr PETERSSON i Gäddvik (m) kort genmäle: Herr talman! Vi har i utskottet mycket noggrant prövat denna fråga. Ingen av de experter som vi hört har sagt atl det räcker med 30 miljonet

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

171

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

Därför har vi kommit fram lill alt man behöver de 77 miljoner som har föreslagits från försvarets håll. Eftersom man förordat en omfördelning inom ramen är jag helt övertygad om att man tror på vad man säger.

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr talman! Ingen människa kan föreställa sig att man skall förbruka dessa 47 milj. kr fram till den tidpunkt då försvarsutredningen måste ta ställning lill inom vilken kostnadsram det svenska försvarel skall röra sig i framliden. Della måste herr Petersson i Gäddvik och de övriga ledamöterna vara beredda all ta ställning lill redan under hösten, någon gång i oktober eller november månad. Det finns inga planer alt man från den 1 juli i år och fram lill den tidpunkten skulle ha anledning alt disponera 47 miljoner för detla ändamål; Vi får möjlighet all åierkomma när försvarsutredningen har tagit ställning.

Jag tycker att det är rimligare att vi först gör klart för oss om vi verkligen skall tillföra det svenska försvaret ett nytt flygplan, lägga ned 2 miljarder pä att utveckla della och vara beredda på atl ta siyckekostnader som ligger någonstans vid 35 ä 40 miljoner. Sä här pass allvariiga saker rör det sig om. När vi är osäkra om huruvida vi kan få med della i vårt försvarsprogram, skall vi inte heller lägga ned nära 50 milj. kr. på all studera detta flygplan ytteriigare. Detta ger oss en mycket lilen vägledning för del avgörande beslutet om hur rnyckei pengar vi skall offra på del svenska försvaret.

172

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk);

Herr talman! I molionen 1164 utvecklar vänsterpartiet kommunisterna sin kritik av den nuvarande försvarsordningen. Vi säger där att vårt nuvarande försvar i alltför hög grad är en kopia av ett slormaklsförsvar. Vi förespråkar en ny försvarsordning, mera byggd på principer som kan hänföras lill ett folkförsvar. Del här har tidigare sagls av Alf Lövenborg, men jag vill gäi-na undersiryka del.

Hur ett sådant folkförsvar skall se ut mera i detalj, vilka vapenslag som skall prioriteras för att passa in i målsättningen för ett folkförsvar, vore enligt min mening i varje fall värt en mera omfattande debatt än den som hiuills förts i vårl land. Vissa debattinlägg har gjorts, även av ledande militärer, där man skisserar ett försvar av en annan struktur än det nuvarande, elt försvar som i högre grad än det nuvarande bygger på folkets egen värnkraft

Eftersom v\ anknyter till sådana tankegångar i de moiioner vi framlagt här i riksdagen, kommer som en naturlig följd att vi vänder oss emot satsandet på vapenslag som måste belraklas som i hög grad offensiva, som så atl säga är karakteristiska för den försvarsmodell vi har. Och här kommer i första hand flyget in i bilden, speciellt den typ av flyg som Viggen representerar. Man kan kritisera delta från flera utgångspunkter. Jag har redan nämnt en, att det är ett offensivt vapenslag. En

annan är alt elt försvar som byggs upp kring teknologiskt avancerade produkter kan komma alt visa sig väldigt sårbart; vi har pekat på det i motionen 1164; Vi tror i likhet med generalmajor Nils Sköld i hans bok "Värnplikt och folkförsvar" atl det inle är realistiskt att förlita sig på au en snabb och bländande leknik löser alla problem. Alla de problem som varit förknippade med Viggenprojektet utgör ju f ö. åskådliga exempel pä detta.

En tredje aspekt på Viggenfrågan som vi anser vara högst väsenllig är kostnadsaspekten. Det är oerhörda summor som man här salsar på etl enda projekt Enligl vad försvarsministern anförde i en interpella-lionsdebatl den 12 mars har Viggen hittills kostal 8,4 miljarder kronor, och när projektet blivit slutfört beräknar man ha kommil upp i en kostnad på ungefär 17 miljarder kronor. Viggen har verkligen blivit en symbol för det mililära slöseriet. Trots rekordsatsningarna har det bl. a. givit till resultat etl plan som man knappt vågar flyga.

I propositionen 1975/76:143 föreslogs atl regeringen skulle bemyndigas all medge beställning för utvecklingsarbete inom flygvapenförband för 525 milj. kr. och atl ell förslagsanslag om drygt 473 milj. kr. skulle anvisas för samma ändamål - båda beloppen avseende budgelårel 1976/77.

Delta är ju oerhörda belopp, särskilt om man jämför med de blygsamma summor som ges åt annan forskning, t ex. inom medicin, arbelsmedicin och miljöforskning. Beloppens storiek kan lyckas förvånande - inte bara mot bakgrund av det föga samhällsnyitiga resultatet av arbetel med utveckling av krigsflygplan utan också med tanke på vart Viggenprojektets produktionsprogram man befinner sig. Atlack-Viggen skall vara under slutleverans och jakl-Viggen skall när som helst levereras och borde således vara färdigprojeklerad. Någol Flygplan 80 påslås inle vara aktuellt längre. Men nu talades det i propositionen om forskning för ersättning av flygplan AJ 37 och SK 60. JA 37 Viggen skall utvecklas lill flygplan A 20. I utskottsbetänkandet redovisas nu att flygvapenchefen begärt 77 milj. kr för det här s. k. utvecklingsarbetet. Försvarsministern har bjudit 30 miljoner. Och därom står striden mellan utskottets majorilel och de socialdemokraliska ledamöterna bakom reservationen 4. Man är dock på båda sidor överens om all forskningsarbetet skall fortsätta med sikte på nästa år för all man skall ha handlingsfrihet och underiag för ett beslut om anskaffande av etl nytt attackflygplan.

Frågan är, menar vi, om det inle är detta man redan håller på med. Betraktar man de skilda posterna ser man atl de har genomgått en utveckling som väcker misstanken att vederbörande håller på att projektera fram en flygplanstyp, som sedan för riksdagen kommer att bli ett fullbordat faklum. Detta kan exemplifieras med uppgifter om Viggens attackversion.

Viggens attackversion började flyga år 1971. Trols delta har man anslagit inle mindre än 371,5 milj. kr. för forskning och utveckling av "allackförband", i huvudsak lill den s. k. altack-Viggen. Så mycket peng-

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

173

13 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 113-114

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolhlken, m. m.

ar för atl utveckla ell plan som redan är färdigprojeklerat, som serie-tillverkas och som borde flyga för fullt, det är faktiskt anmärkningsvärt.

I proposilionen begärde chefen för flygvapnet etl bemyndigande om 161,8 milj. kr. för forskning och utveckling av allackförband. Delta innebär att över en halv miljard kronor satsas pä forskning och utveckling av det plan som redan borde vara färdigt. I propositionen antyddes vad dessa pengar skulle användas lill. Del talades om vissa kompletteringar eller typförbällringsarbete av grundflygplan, motor, elektronik, under-hållsulrustning, teleutrustning och beväpning. Namnet Viggen finns kvar liksom vingkonstellationen. Men när nästan alll annal på etl plan förändrats, "förbättrats" eller "kompletterats" är del gamla ursprungliga planel snart ell nytl.

Ulskotiei säger i beiänkandel i anslutning till atl man behandlar vår molion 2282 alt man anser alt fiygvapenförbanden och kvaliteten på malerielen hos dessa förband har slor belydelse för den fredsbevarande effekten av vårt försvar och för försvarels verkan om vi skulle bli anfallna. En stillsam refiexion i det sammanhangei: Den fredsbevarande effekten måste väl vara något beroende av om planen kan hålla sig i luften eller

ej.

Vi har i den cilerade motionen framhållit att vpk hela liden har varil motståndare till Viggenprojektet Jag kan här hänvisa till vad jag lidigare anfört Vi är också motståndare lill en fortsatt utveckling av projeklel och lill dess sannolika övergång i elt nyll. Del är ju ulan tvivel också sä alt del finns planer på att ersätta hela Viggensystemel med elt hell nytl jaktattackflygplan. Trols all huvuddelen av resurserna för forskning och utveckling inom det militära försvarel nu använts för Viggenprojektet leker man med tanken all ersätta detla med ett hell nytt plan. Här leker man emellerlid inte bara med tanken på fiygplan utan ocksä med skattebetalarnas pengar. Vi har tidigare från vpk;s sida varnat för alt de här tankarna finns, och vi vänder oss bestämt mol sädana planer.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill motion nr 2282, vari yrkats avslag på förslaget alt utvecklingsarbete för flygförband får beställas inom en kostnadsram av 525 milj. kr. samt på förslaget att anvisa ett förslagsanslag av 473 305 000 kr för forskning och utveckling inom flygförband.

174

Fru EKELUND (c);

Herr lalman! Jag ber alt med några ord få kommentera mill särskilda yllrande sorn är fogat lill försvarsutskottels belänkande 1975/76:32 och den motion som föranlett yttrandet, nämligen molionen 1975/76:263.

Motionen, som är väckt av herr Henmark och underskriven av mig och ell flertal andra skånska riksdagsledamöter, tar upp frågan om pan-sarlruppskolans och pansartruppernas kadett- och aspirantskolas lokalisering.

Molionärerna pekar bl. a. på all huvuddelen av pansarlruppernas fredsutbildning av krigsanvändningsskäl är lokaliserad till Skåne. F. n. finns där tre pansarregemenlen - de två övriga är föriagda lill Skövde resp.

Gotland. Skåne har fyra övningsfält och lika många skjutfält att ställa till pansartruppskolans och pansartruppernas kadett- och aspirantskolas förfogande. Tillgången på och närheten till övnings- och skjutfält måsle anses mycket betydelsefull för realismen i de militära övningarna. Men även tillgång på lärare och elever spelar en stor roll. Skåne har tre femtedelar av pansarregementena och därmed merparten av pansarskolans personal inom ett ganska begränsat område. Vid en lokalisering exempelvis till Hässleholm eller Kristianstad skulle den ort dit lokaliseringen inle skedde ändå kunna hänföras lill "närfall" med de fördelar delta innebär.

Vi motionärer är medvetna om atl frågan om pansartruppskolans och pansartruppernas kadett- och aspirantskolas lokalisering tidigare behandlats i riksdagen, nämligen 1973. Jag tycker emellerlid alt del beslut som då fattades var något klent underbyggt. Det gick nämligen emol såväl departementschefens som utredarens, överbefälhavarens och arméchefens förslag om en lokalisering till Skåne och biföll i stället en motion väckt av ledamöter från Skaraborgs län och innebärande en lokalisering till Skövde.

En ny remissomgång har föranletts av årets molion. Arméchefen vidhåller siu lidigare ställningstagande. Men övriga remissvar inkl. svaret från fredsforskningsutredningen ger vid handen alt planeringen för Skövdelokaliseringen har fortskridit sä långl att ett förändrat beslut inle är möjligl.

Herr talman! Jag har med hänsyn till de nu tillgängliga informationerna inte anseit mig böra skriva en reservaiion, men däremot har jag känt etl behov av all fä belysa såväl molionen som det särskilda yttrandet, inte minsl därför alt pansarvapnet har stor belydelse för Skåne såväl i fredslid som i krigslid.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

Herr RANESKOG (c):

Herr lalman! Med anledning av min molion 1975/76:1171 och den behandling som motionen har ftl i försvarsutskottet finner jag mig föranledd atl ta upp frågan om fornminnena på Remmene skjutfält

Eftersom frågan har legat snett hela tiden frän behandlings- och in-venteringssynpunkl, har resultatet också blivit därefter. Enligt vad jag lidigare anfört här i riksdagen har försvarsutskottet tagit så lätt på frågan atl man ej anseti det mödan värt alt på ort och ställe göra sig underkunnig om förhållandet.

När skjutfället första gången behandlades i riksdagen, fanns inte ens problemet med den rika förekomsten av fornminnen med i bilden. Varken landsantikvarien eller riksantikvarien har ännu hunnit med den ofta påtalade inventeringen. En stor del av den inventering som under det senaste året blivit gjord har ännu inle offentligt redovisats.

På nytt måste jag konslalera att utskoltels ställningstagande och riksdagens beslut är en djup kränkning av den befolkning som har drivits från sina gårdar. Lika besvärande har de människor upplevt det som

175

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolhlken, m. m.

176

kämpat för bevarandet av den gamla kulturen och de talrika fornminnena.

Medan riksantikvarieärnbetet haft all sköta bevakningen av detta skjutfält från fornminnessynpunkl har en del allvarlig förödelse sketl. En kommentar lill delta är oundgänglig på grund av atl ämbetet tvått sina händer inför ulskottet och hävdat alt fornminnena inte utgör något hinder för militärens intrång. Jag vill ge följande exempel.

Under den s. k. bevakningstiden har militären bortforslat en hel do-marring invid Samuelstorp och där gjort en parkeringsplats. En rest sten är avslagen pä mitten och har sedan kulsprutebeskjutils. Jordtäkl har förekommit på av ämbetet markerad plals, och massor av jord har för-fiytlats. Fastän markerad blev platsen aldrig föremål för utforskning. Vägar har anlagts, vilket har krävt boriforsling av rosen, som aldrig blivit värderade såsom forngravar eller odlingsrösen.

Listan skulle bli lång, om man följde upp all vandalisering på detta skjulfält. Jällby kyrka är hotad. Kyrkan, vars äldre del är från 1100-talel, kommer att ligga nära det utvidgade fällel. Av denna anledning framhöll ortsbor på ett tidigt stadium för militära myndigheter kyrkans värde. I etl svar från Milochefen framhålls att området mellan det nuvarande fältet och Jällby kyrka endast skall vara säkerhetsområde, där övningar sällan skall äga rum, varför någon som helst risk ej skulle föreligga för kyrkan.

Nyligen har chefen för I 15 i Borås underrättat närboende om att en pjäsplats för skarpskjutning skall anläggas 300 meter från kyrkan. Detta måste innebära en allvarlig risk för den gamla träkyrkan frän 1100-talel. Hur skall alla de människor som värnar om fornminnena kunna uppleva någon trygghet inför risken av framtida vandalisering?

För alt ytterligare låta riksdagen få insyn i fornminnesfrågan vill jag anföra en sammanslällning av fornminneslämningar och deras markering.

Av riksantikvarieämbetets fornlämningsregister, upprättat efter 1961 års inventering, lycks bl. a. framgå att rest sten, hällkisia, älvkvarnsförekomst, stensältning, röse, hög och gravfält alltid R-markeras. Vid R-mai-kering anges alltid antal fornlämnmgar som ingår i fornlämnings-numret Ett fornlämningsnummer med t ex. en samling stensäitningar räknas till så många enskilda fornlämningarsom del finns stensäitningar. Likaså räknas etl gravfäll inte som en enda fornlämning ulan lill så många fornlämningar som hör dit. Exempel: Nr 2 i Jällby ger 2 forn-lämningar, nr 8 i Kvinnestad ger 10 fornlämningar, nr 29 i Landa ger 5 fornlämningar, nr 40 i Remmene ger 10 fornlämningar.

I den rapport som avgivits den 12 december 1974 beskrivs emellerlid många lokaler såsom"högliknande lämning" i stället för hög, "sten-säliningsliknande lämning" i slällel för stensältning, "område med röj-ningsrösen/siensätlningsliknande lämningar" i stället för gravfält/sten-sättningar. Man har vid den ytliga besiktningen inte kunnal avgöra om del i dessa fall rör sig om lämningar som förtjänar att R-markeras. Men härigenom har ej heller en rättvisande bild av det R-markerade forn-lämningsbeståndet i området kunnat lämnas i rapporten.

Vilken roll detta kan spela för det totala antalel R-markerade fornlämningar inom området ser man genom atl försöka räkna fram hur många R-markerade fornlämningar som skulle komma till, om det klarläggs all lämningarna i fråga inte bara är "siensätlningsliknande lämningar" utan stensäitningar, inte bara "område med röjningsrösen och siensätlningsliknande lämningar" ulan gravfält Jag vill anföra några exempel: Nr 40 i Kvinnestad skulle ge 4 R-markerade fornlämningar, nr 44 i Kvinnestad skulle ge 20 R-markerade fornlämningar, nr 59 i Kvinnestad skulle ge 20 R-markerade fornlämningar, nr 30 i Remmene skulle ge ca 90 R-markerade fornlämningar . Det finns flera exempel.

R-markerade fornlämningar inom området skulle då kunna redovisas till flera hundra stycken mot i rapporten redovisade 75. Då inventerings-området är ca 20 km innebär detta en oerhört stor fornlämningstäthet per km.

Flera älvkvarnsförekomster, som ju brukar finnas i anslutning till gravfält, liksom ett mycket slorl antal lösa slenåldersfynd i Hjälmeryd, talar för alt fornlämningarna där är förmer än "högliknande lämningar" eller "område för röjningsrösen". Synnerligen egendomligt är det därvid all nr 9 som är en ovanligt stor hög omnämnd i SGU 1866, i den nu lämnade rapporten omdöpts från hög lill "högliknande lämning" och inte ens anses vara aktuell för kontrollundersökning före eventuellt borttagande.

En hel bygds befolkning står frågande inför vad som skett. Att i en demokrati behöva uppleva nägot dylikt är ofattbart för mänga. Både riksdag och försvarsmakt har ju att i alla lägen skydda och hjälpa befolkningen. Men folkel har fört en fåfäng kamp mol försvarsmakten och lidit nederlag. Varken gärdar eller en mångfald fornminnen stod atl rädda. De har upplevt det som all kämpa mot en oformlig opåverkbar massa, som i hela sin tyngd vältrat sig över dem.

Hur kan lagen i en demokrati lillämpas så olika? Hade del varil enskilda personer som haft dessa fornminnen på sina ägor, t. ex. en grustäkt, och i den hittat ett fornminne, hade ämbetet omedelbart salt stopp för vidare exploatering lills all uiredning varit fullständig. Om någon stöter på fornminne vid uppförande av ett hus, så är det omedelbart byggstopp. Förbud kan utfärdas för vidare markexploatering. Den enskildes synpunkter väger dä Qäderlält och har föga möjlighet atl vinna framgång.

Herr talman! I fråga om Remmene skjulfält återstår nu bara att riksdagens ombudsmän rättsligt prövar handläggning och beslut vad gäller såväl fornminnen som skjutfältsdelegalionens sätt atl till staten överföra denna mark.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolhlken, m. m.

I detta anförande instämde herr Korpås (c).

Herr PETERSSON i Gäddvik (m) kort genmäle: Herr talman! Remmene skjutfält har återkommit som följetong här riksdagen sedan 1971, när vi första gången tog beslutet om utvidgning

177

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

av detsamma. Jag ber intresserade riksdagskamrater all slå upp utskottets betänkande nr 32 s. 54 och 55, där del redogörs för hur vi i ulskotiei har noggrant prövat jusl den kritik som framförts när del gäller fornlämningar. Där säger vi;

"Represenlanier för riksantikvarieämbetet, som utövar tillsyn över landels fornlämningar, har inför utskottet redogjort för beståndet av fornlämningar, odlingsrösen m. m. i Remmene och för de åtgärder som vidtagits eller planeras från ämbetets sida. Del har därvid inle framkommit alt fornlämniingarna skulle utgöra hinder för fortsatl militär verksamhei i Remmene. Riksantikvarieämbetet har inte heller ifrågasatt att Rem-mene-fältel av hänsyn till förekomsten av fornlämningar skulle behöva undanlas från sådan verksamhet."

Jag vill påpeka att herr Raneskogs anförande här var en våldsam krilik av riksantikvarieämbetet

Herr RANESKOG (c) kort genmäle;

Herr talman! Det är inte mycket mer att tillägga, men det förvånar mig atl herr Peiersson i Gäddvik, som är en stor fosterlandsvän och vill ha ett omfattande försvar, inte ens åker och ser pä ett skjutfält Tack så myckel.

Herr HÄGELMARK (fp):

Herr talman! Jag kommer att uppehålla mig vid molionen av herr Henmark m. fl. angående pansartruppskolan PS och panstartruppernas kadett- och aspiranlskola PKAS, som enligl molionen bör lokaliseras till Skåne.

Det finns myckel som talar för all en lokalisering av nämnda förband lill Skåne skulle medföra betydande fördelar, som t. ex. bättre övnings-och skjulfält, lägre driftkostnader, fördelar ur mobiliseringssynpunkl m. m.

Utskottet har avstyrkt motionen, främst av den anledningen atl man inte vill riva upp etl riksdagsbeslut av år 1973 - ett beslut som sedan har legal till grund för planeringen av arméns fredsorganisalion i Skövde. Del kan dock konstaleras alt några bindningar ej föreligger som kan leda till ekonomiska föriuster om riksdagen skulle fatta ett beslut i enlighet med motionen. Jag anser del viktigt all försvaret får möjlighet all planera sin verksamhet så alt man kan få ut mesta möjliga effekt för minsta möjliga kostnad - detta även om det skulle innebära atl riksdagen skulle behöva la elt tidigare beslut under omprövning.

I sitt yttrande över motionen säger chefen för armén att en samlokalisering av PS och PKAS i Skåne är den bästa lösningen. Detla yttrande talar för atl riksdagen bör noga överväga frågan om lokaliseringen av ifrågavarande pansarförband.

Jag ber atl få yrka bifall lill molionen 1975/76:263.

178

Överläggniingen var härmed slutad.

Punkten 1

Mom.   1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1164 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolhlken, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 32 punkten 1 mom. 1 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1164 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Dä herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat Denna omröslning gav följande resultat;

Ja - 275 Nej -   14

Mom.   2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Petersson i Gäddvik och herr andre vice talmannen Virgin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Petersson i Gäddvik begäri votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 32 punkten 1 mom. 2 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av herr Petersson i Gäddvik och herr andre vice talmannen Virgin.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Då herr Petersson i Gäddvik begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 246

Nej -   42

Avstår -      1

Mom.   3

Utskottets hemställan bifölls.

179

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

Punkten 2

Mom.   1,3och5

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 2 av herr Petersson i Gäddvik och herr andre vice talmannen Virgin samt 3;o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1164 av herr Hermansson m.fl. i moisvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Lövenborg begärde volering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående proposiiionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Lövenborg begärt votering även belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion;

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 32 punklen 2 mom. 1, 3 och 5 anlar reservaiionen nr 2 av herr Petersson i Gäddvik och herr andre vice talmannen Virgin röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda volering antagit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 1164 i moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -   43

Nej -    16

Avslår - 228

I enlighet härmed blev följande voteringsproposiiion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottels hemställan i betänkandet nr 32 punkten 2 mom. 1, 3 och 5, rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av herr Peiersson i Gäddvik och herr andre vice talmannen Virgin.

180

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Peiersson i Gäddvik begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 246

Nej -   42

Avstår -      1

M o m. 2

Utskottets hemställan bifölls.

M o m. 4

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottels hemställan, dels motionen nr 1164 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

M o m. 6

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets- hemställan, dels molionen nr 263 av herr Henmark m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

M o m. 7

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 4

M o m. 1

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Petersson i Gäddvik och herr andre vice talmannen Virgin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Petersson i Gäddvik begäri volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill alt kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 32 punkten 4 mom. 1 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Petersson i Gäddvik och herr andre vice talmannen Virgin.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Petersson i Gäddvik begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 246

Nej -   42

Avstår -     I

Mom.   2-6

Kammaren biföll vad ulskottet i dessa moment hemställt.

Punkterna 5-20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

181

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

Punklen 21

M o m.   1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1164 av herr Hermansson m.fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 32 punkten 21 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1164 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 275 Nej -   14

182

Mom.   2och3

Propositioner gavs pä bifall till l:o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 4 av herr Gustavsson i Eskilstuna m. fl. samt 3;o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 2282 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Gustavsson i Eskilstuna begärde votering upptogs för bestämmande av konlraproposilionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Magnusson i Kristinehamn begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 32 punkten 21 mom. 2 och 3 anlar reservationen nr 4 av herr Gustavsson i Eskilstuna m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 2282 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Kristinehamn begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 134

Nej -   14

Avstår - 139

I enlighel härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 32 punklen 21 mom. 2 och 3 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 4 av herr Gustavsson i Eskilstuna m. fl.

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Försvarspolitiken, m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför volering med omröslningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 143

Nej - 145

Avslår -      1

Mom.   4

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2282 av herr Hermansson m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Kristinehamn begäri volering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill atl kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 32 punkten 21 mom. 4 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2282 i moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Kristinehamn begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullal;

Ja - 273 Nej -    14

Punklerna 22-36

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 37

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 550 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 38-51

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

183

Nr 114

Torsdagen den 29 april 1976

Meddelande om frågor

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden lill ett senare sammanträde.

§ 4 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 29 april

1975/76:339 av herr Siegbahn (m) till fru statsrådet Sigurdsen om kontroll av planerade biståndsåtgärder:

Enligt en arlikel i Svenska Dagbladet den 27 april detta år av Christina Jutterström har Sverige finansierat en skogsskola i Tanzania, varvid emellertid stora delar av de nedsända medlen icke nått adressaten.

Vill biståndsministern dels redogöra fördel verkliga lägel i denna fråga, dels informera om i vilken utsträckning man från svensk sida utvärderar och konlrollerar att planerade biståndsåtgärder kommer till stånd och får den avsedda effekten?

1975/76:340 av herr Werner i Malmö (m) lill fru statsrådet Leijon om asyl för fiyktingar undan inbördeskrig i hemlandet:

Söndagen den 11 april avvisades på Arianda fiygplats en assyrisk familj om åtta personer. Sannolikt var delta en familj, vars äldste son redan var i Sverige sedan december 1975 och som nu sökte sina anhöriga. Samtliga i familjen var inskrivna i flykiinglägret i Beirut och hade sedan sex är en inneliggande anhållan att få utvandra till Sverige.

Vill statsrådet medverka till atl familjer och enskilda som flyr undan inbördeskrig flr en fristad - om inle i Sverige så i varie fall i något annat land?

1975/76:341 av herr Siegbahn (m) till herr statsministern om utländska statschefers deltagande i svenska partipolitiska manifestationer:

Anser statsministern det lämpligl alt främmande statschefer under officiellt besök i Sverige tar aktiv del i enskilda partiers poliliska manifestationer?

§ 5 Kammaren åtskildes kl. 01.17.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

184

/Solveig Gemen