Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:113

Torsdagen den 29 april

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes till en början av fru tredje vice lalmannen.

§ 1 Justerades protokollen för den 21 innevarande månad.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Om representation i indexnämnden för pensionärerna

§ 2 Om representation i indexnämnden för pensionärerna

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för atl besvara herr Henmarks (fp) den 30 mars anmälda fråga, 1975/76:296, och anförde;

Fru talman! Herr Henmark har frågat mig om jag är villig atl medverka lill att Sveriges folkpensionärers riksförbund. Pensionärernas riksorganisation och Statspensionärernas riksförbund bereds möjlighet all bli representerade i indexnämnden.

Indexnämnden är ett rådgivande organ åt statistiska centralbyrån i frågor rörande konsumentprisindex. Enligt gällande bestämmelser åligger det indexnämnden alt avgöra frågor av principiell natur rörande tillämpningen av gällande grunder för beräkning av konsumentprisindex. Själva beräkningarna av konsumentprisindex utförs däremoi av statistiska centralbyrån. Indexnämnden består av lolv ledamöter med lika mänga suppleanter.

Ledamöterna och suppleanterna i indexnämnden förordnas av statistiska centralbyrån. Antalet ledamöter bestäms dock av regeringen. Centralbyrån har ålagts atl inhämta förslag till ledamöter från konjunkturinstitutet, statens konsumentråd, Sveriges köpmannaförbund. Lantbrukarnas riksförbund. Kooperativa förbundet. Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen. Centralorganisationen SACO/SR, Tjänstemännens centralorganisation och - sedan år 1973 - statens pris-och kartellnämnd.

Indexnämnden har alt fullgöra uppgifter av rent teknisk natur. Med tanke härpå är sammansättningen av nämnden mycket bred och sakkunnig. Även om jag har förståelse för pensionärsorganisationernas intresse i denna fråga är jag därför inte beredd att föreslå att antalet ledamöter i indexnämnden utökas.

Jag vill i anslutning härtill även framhålla att gjorda undersökningar visar att konsumentprisindex är representativt i samma utsträckning för pensionärer som för övriga medborgare.

Herr HÄGELMARK (fp):

Fru talman! Eftersom herr Henmark på grund av sjukdom ej kan närvara här i kammaren har jag blivit ombedd att lacka statsrådet för svaret

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Om representation i indexnämnden för pensionärerna

på herr Henmarks fråga.

Genom anknytning till basbeloppet har man avsett alt värdesäkra folkpensionsförmånerna, men det har visat sig att den höjning av pensionen som f n. sker inte är tillräcklig i en period av kraftig infiation. Det drabbar hårt en grupp människor som befinner sig på låginkomstnivä.

Basbeloppet justeras beroende på förändringar i konsumentprisindex. Finansministern säger att "konsumentprisindex är representativt i samma utslräckning för pensionärer som för övriga medborgare". Jag vill inte riktigt hälla med om det. Det är sannolikl atl de komponenter som ingår i konsumentprisindex avviker från de flesla äldre människors konsumtionsmönster. Kostnader för bosläder, kläder och bilinnehav etc. är sannolikt mestadels lägre i äldre människors hushåll än för genomsnittet hushåll. Det är därför vikligt att pensionärerna blir representerade i indexnämnden och där får möjlighet alt påverka sin egen situation. Även pensionärer skall ha del av den standardhöjning som tillkommer andra grupper i samhället

Svaret på herr Henmarks fråga är alltså atl finansministern inte är villig att medverka till all pensionärsorganisationerna blir representerade i indexnämnden. Detta svar tror jag inle atl herr Henmark blir särskilt nöjd med.

Herr finansministern STRÄNG:

Fru talman! Jag delar den uppfatlningen atl pensionärerna skall ha samma räll alt bli kompenserade för prisstegringen som andra medborgargrupper, och på den punklen lorde det inte råda några meningsskilj-akligheler. Man följer vad gäller pensionärerna den utveckling som redovisas i form av index, och riksdagen har varit enig om att tillförsäkra pensionärerna en reell standardhöjning på 4 96 varie är, och jag vägar nog säga atl det är något som den akliva befolkningen inte torde kunna räkna med att få.

Ett avslutande yttrande i svaret, att del inte finns något som talar för alt man skall upprätta ell specielll index för pensionärer, baserar sig på utredningar som gjorts dels för perioden 1970-1975, dels för perioden 1972-1975. Dessa utredningar visar en påfallande exakt likhel med utvecklingen av konsumentprisindex. Man har när det gäller pensionärerna plockat ihop ell varusortiment som är typiskt för dessa och följl indexutvecklingen för delta jämfört med indexutvecklingen för det totala varusortimentet inkl. bilar och mycket annal.

Överraskande nog visar alltså båda dessa undersökningar på en exakt likartad indexmässig utveckling. Andra uppfattningar verifieras i varje fall inte av de ulredningar som gjorts.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 3 Om rätten till avdrag för kostnader för arbetskläder

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Forslunds (s) den 2 april anmälda fråga, 1975/76:307, dels herr Perssons i Karistad (s) den 6 april anmälda fråga, 1975/76:308, och anförde:

Fru talman! Herr Forslund har frågat mig om jag vill redovisa de erfarenheter som gjorts i fråga om taxeringsnämndernas bedömning av avdragsrätt för kostnader för arbetskläder samt om erfarenheterna föranleder åtgärder beträffande riksskatteverkets anvisningar. Herr Persson i Karistad har frågat mig om jag på grundval av hittills vunna erfarenheter är beredd att medverka till en översyn av gällande yrkeskalegorisering vad gäller reglerna för avdragsrätten och atl därvid även överväga en höjning av |nuvarande beloppsgränser.

Del har sedan länge diskuterats om vissa arbetstagare skall ha särskild kompensation för kostnader för arbetskläder. Enligt en allmän uppfattning konfiriTierad av riksdagen är detta en fråga som i första hand bör lösas genom överenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden och inle genom avdrag vid inkomsttaxeringen. I avvaklan på en tillfredsställande lösning avtalsvägen infördes emellertid år 1975 en begränsad rätt lill avdrag för kostnader för arbetskläder. Avdragsrätten begränsades till 1976-1978 ärs taxeringar och gavs även i övrigt en restriktiv utformning. Avdragsrätien avsägs för sädana arbetsiagargrupper som typiskt selt fär vidkännas relativt höga kostnader för arbetskläder. Avdraget bestämdes schablonmässigt till 300 kr. per år. Riksskatteverket har efter samråd med ett antal berörda fackförbund utfärdat anvisningar rörande de yrkeskategorier som är berättigade till avdrag.

Taxeringsnämnderna tillämpar vid innevarande taxering de nya reglerna för första gängen. Det är ännu för tidigt att redovisa erfarenheierna av denna tillämpning. Jag vet dock att etl myckel slort antal avdragsyrkanden har framställts. Dessa yrkanden får då prövas i vanlig ordning. Självfallel kan ojämnheter vid bedömningen förekomma. Enligt riksdagens beslut är det riksskatteverkei som har att fastställa förteckning över de yrkesgrupper som kan anses ha rätt lill avdrag. Meningen är alt riksskatteverkei med ledning av vunna erfarenheter skall utfärda ny förteckning inför 1977 ärs taxering. I fråga om årets taxering som redan lill slor del slutförts är det inte praktiskt möjligt atl nu ändra reglerna.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Om rätlen till avdrag för kostnader för arbetskläder

Herr FORSLUND (s):

Fru talman! Jag ber först att få tacka finansministern för svaret pä min fråga. Denna fråga har ställts mot bakgrund av de onekligen oklara direktiv somlutgiviisav riksskatteverkei när del gäller denna avdragsrätt.

Jag är medveten om att nuvarande bestämmelser skall ses som ett provisorium under en treårsperiod, men även om avdragsreglerna är tillfälliga är det angeläget all de är utformade så atl icke godtyckliga bedömningar skall avgöra taxeringsnämndsbeslut.

Nr 113 Jag är också medveten om att inte minst finansministern känner till

Torsdaeen den ' '" '' stora avdrag beviljats andra yrkesgrupper med helt andra in-

29 anril 1976 komstlägen än exempelvis byggnadsarbetare eller varvsarbetare. Det är

_____________ ju dessa fall som skapat en irriterad debatt bland de stora löniagargrup-

Om rätten till perna med lägre genomsnillsinkomsler.

avdrag för kostna- Riksskatteverkets anvisningar måste därför förtydligas så att irritation der för arbetskläder inte behöver uppstå hos många grupper som själva anser sig vara berättigade till etl avdrag men som av okända motiveringar fält avslag. Det kan ändå inte vara riktigt att berörda fackförbund skall behöva rekommendera sina medlemmar atl överklaga när de fått avslag.

Del finns en rad exempel atl anföra om lokala nämndbeslut som renderat vederbörande ett avslag på grund av okunnighet frän myndighets sida när det gäller bedömning av klädslitage för vissa yrkesgrupper. Men jag fär nöja mig med svaret och uttalar den förhoppningen all med vunna erfarenheter skall riksskatteverkei inför kommande inkomsttaxering revidera och förtydliga anvisningarna. Än en gång lack för svaret.

Herr PERSSON i Karistad (s):

Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret på min fråga i anledning av gällande bestämmelser för avdragsgilla merkostnader för arbetskläder

Anledningen lill att jag ställde frågan var den massiva kritik jag upplevde vid årsmötet med Byggnadsarbetareförbundets avdelning 29 i Karlstad den 27 mars i år. Den kritik som där framfördes anser jag lill stor del vara berättigad. Jag förstärktes i min tro vid vår socialdemokraliska distriktskon.gress i Värmland elt par veckor senare. Även där framfördes kraven, och kongressen uttalade sig för en ändring av nuvarande bestämmelser sami riktade en vädjan därom till riksdag, regering och riks-skatteverket.

De bestämmelser som reglerar della synes i mänga fall vara alltför rigorösa och slår så atl säga snett. Mänga byggjobbare upplever att de behandlas olika av taxeringsmyndigheterna. Av skilda anledningar tycker många att nuvarande regler och deras tillämpning inte är enhetliga och rättvisa. Tillämpningen sker snarare på ett byråkratiskt sätt. En byggjobbare har höga kostnader- ofta sliter han arbetskläder för belopp mellan 800 och 1 000 kr. per år. Men många byggjobbare blir förvägrade avdrag med det schablonmässiga beloppet pä 300 kr. Taxeringsmyndigheterna synes hellre fälla än fria, dvs. oftast underkänna yrkade avdrag.

En uppräkning av nämnda schablonbelopp är angelägen och förväntas av många berörda löntagare och löntagarorganisationer. Där gör man jämförelser med andra yrkesutövare, och avdragen ställs då i relation till byggjobbaren och metallarbetaren.

En översyn av gällande yrkeskalegorisering synes också motiverad.
Jag förulsätter all överiäggningar kommer till stånd på ett tidigt stadium
och atl riksskatteverkei utfärdar klara direktiv till landels taxeringsmyn
digheter inför 1977 års taxering.
6 I svaret säger finansministern alt samråd ägt rum mellan etl antal

berörda fackförbund och riksskatleverket Byggnadsarbetareförbundet och Målareförbundet är i varje fall inle överens med riksskatleverket om tillämpningen av de anvisningarsom riksskatleverket utfärdat. Många andra fackförbund i LO-kolleklivet är ocksä starkt kriliska mot nämnda anvisningar. Jag tolkar svaret så att riksskatleverket inför 1977 års taxering utfärdar nya regler för yrkeskalegorisering, varför jag förväntar atl ell fördjupat samråd med berörda fackförbund äger rum innan ny yrkeskalegorisering utfärdas frän riksskatleverket.

Helt nöjd med svaret är jag inle. Jag vill gärna ha en komplettering frän finansministern när del gäller den nuvarande begränsningen till ett maximibelopp. Min fråga är om statsrådet är beredd att överväga en höjning av nuvarande beloppsgränser inför 1977 års taxering. Jag förväntar mig elt svar på den frågan.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Om rälten till avdrag för kostnader för arbetskläder

Herr finansministern STRÄNG:

Fru talman! Jag är inte särskilt överraskad över den reaktion som det här avdragsbeslutet har föranlett

Enligl de ursprungliga reglerna skall man ha möjlighet alt dra av för arbetskläder under förutsättning all del tarvas speciella arbetskläder för det speciella arbete av ett eller annat slag som man har att utföra. Däremot har man inte haft möjlighet att dra av för arbetskläder om dessa är en normal typ av kläder - inle ens om del uppstår kraftigt slitage på dem.

Del tillsattes en utredning som fick fundera över den här frågan. Utredningen kom sedan med etl förslag. Vi var ganska fundersamma hur vi skulle göra. Jag var medveten om alt det är mycket ömtålig fråga all plocka ut de grupper som skulle fä detta avdrag och därmed lämna andra grupper utanför. Men vill man inte göra avdraget till ett generelll avdrag för alla får man försöka lösa frågan trots de svårigheter som föreligger.

När riksskatteverkei gick lill aktion i den här frågan sedan det fått riksdagens uppgift all göra denna förteckning sä log verket kontakt med en del typiska grupper av arbetare genom fackförbund som inom sig hade fräsare, plåtslagare, skogsarbetare, svetstekniker och andra arbetare. Så även en del varvsarbelare har kommil att beröras av den här avdragsmöjligheten.

Landsorganisationen vågade inte ha någon speciell uppfattning i denna fråga utan överlät åt de anslutna förbunden all ge svar. Jag tror inte atl det var någol förbund som inle ansåg alt dess medlemmar skulle vara berättigade till delta avdrag. Även TCO med typiska statstjänstemannagrupper ansåg att deras medlemmar skulle ha rätt till detla avdrag. Men del var inte meningen atl avdraget skulle vara generellt. Dessulom är nog den allmänna uppfattningen i skattefrågor att avdragen så långt det är möjligl skall begränsas. Riksdagen har ocksä uttalat alt det här egenlligen är en förhandlingsfråga.

Det är på dessa premisser riksskatleverket har handlat, och jag tycker

Nr 113 alt verket har gjort så gotl det kunnat. Men verket har ju förklarat sig

Torsdagen den berett att ompröva frågan vid nästa ärs taxering.

29 apnl 1976 PERSSON i Karlstad (s);

Om rätten till talman! Jag är medveten om att detta i första hand är en facklig

avdras for kostna- förhandlingsfräga för arbetsmarknadens parter, men samtidigt sker ju der for arbetskläder '' samspel mellan stalsmakterna och löntagarna när det gäller skattepolitiken, som i många andra fall är elt provisorium. Ändock tror jag mig veta atl lönlagarna och deras organisationer är betjänta av all en viss uppjustering av nuvarande schablonbelopp sker vid kommande inkomsttaxeringar. Den här frågan kom upp vid ett arbelsplatsmöle med byggjobbare så senl som i torsdags, och det var en förödande kritik som framfördes där.

Taxeringsmyndigheterna brottas med många problem och arbetsuppgifter, och jag efterhörde hur länsskatterätten i Värmlands län bedömde nuvarande situation. Länsskalierätien ansåg att en ny förteckning över yrkesgrupper snarast bör utformas samt atl det i lagtexten klart bör framgå vilkel belopp som bör vara maximibelopp. Jag förväntar mig atl del svar som finansministern har gett innebär att samtidigt som en ny yrkeskalegorisering införs också nämnda schablonbelopp pä 300 kr. kommer all uppjusleras.

Fru lalman! Jag är relativt nöjd med finansministerns uttalande, och jag förväntar mig all konkreta råd och anvisningar utfärdas av riksskatteverkei och att beloppsgränserna ocksä rimligen uppjusleras för 1977 ärs taxering samtidigt som en ny yrkeskategoriförteckning utfärdas i samråd med berörda fackförbund.

Herr finansministern STRÄNG;

Fru talman! Eftersom en absolut tystnad frän min sida möjligen skulle kunna missuppfattas vill jag komma med en kort erinran.

Om man inte vill att del skall vara etl generellt avdrag för alla är del klart att kontroverserna mellan de inkomsttagare som medges avdrag och de som inte medges avdrag blir så mycket mer markanta ju högre avdragsbeloppet är. Eftersom alla förbund, inom både LO och TCO, anser alt deras speciella medlemmar skall ha avdragsräli sä slälls man här . - om man vill följa den uppfattning som herr Persson i Karlstad har - inför kravet på ell praktiskt tagel generellt avdrag som skulle vara väsenlligl slörre än nu gällande avdrag.

Avdragsbeloppel på 300 kr. har konfirmerats av riksdagen och kan följaktligen inte ändras med mindre än att ett nytt riksdagsbeslut fattas. Jag behöver inte göra klart för gamla erfarna riksdagsmän att molionsrätt alllid föreligger Om det sedan på dessa premisser finns möjligheter att justera avdraget blir en sak för riksdagen alt avgöra.

Herr PERSSON i Karlstad (s):

Fru talman! Jag har inte mycket all tillägga. Det är helt riktigt som
8 finansministern säger atl molionsrätt föreligger. Jag skall överväga atl

återkomma vid näsla riksmöte. Men jag tror att den här diskussionen som vi har fått visar framför allt alt vissa andra yrkesutövare får sådana onormala bidrag om man jämför med varvsarbetare, metallarbetare och byggnadsarbetare. Därför är detta elt lapptäcke och ell provisorium, som vi kanske måste komma ifrån. De yrkesgrupper jag här har nämnt är de mest utsatta i dag, och rimligen bör för deras del en uppjustering ske av avdragen. Jag tackar ännu en gång för svaret.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976,

Om beskattningen av ideella organisationer

Överläggningen var härmed slulad.

§ 4 Om beskattningen av ideella organisationer

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för atl i ett sammanhang besvara dels herr Torwalds (c), dels herr Norrbys (c) den 21 april anmälda frågor, 1975/76:318 resp. 319, och anförde:

Fru lalman! Herr Torwald har frågat mig om jag anser det rimligt atl en idrottsförening - som genom oavlönat frivilligt arbete söker lösa lokalproblem för sina ungdomar - vid beskattning av bingospel likställs med professionella bingoarrangörer, som för egen vinning driver denna form av verksamhet. Till belysning av frågan har herr Torwald angivit att en mindre idrottsförening i Göteborgstrakten hotas av ulmälning på grund av skalleskulder. Vidare, fru lalman, har herr Norrby frågat mig om jag avser att för riksdagen framlägga proposition angående beskattning av ideella organisationer. Jag finner del lämpligt att svara på de båda frågorna i ett sammanhang.

När det gäller beskattning av bingospel måste man skilja mellan spelskatt och inkomstskatt.

Sedan april 1973 utgår spelskatt på bingospel med 15 % av spelinsatserna. 1 samband med all de nya reglerna antogs avvisade riksdagen motionsyrkande om undantag från skatteplikt för bingospel som anordnas av ideella föreningar helt i egen regi.

I fråga om inkomstskatt gäller all den som i större omfattning anordnar bingospel beskattas för överskottet som för inkomst av rörelse. Jag vill dock erinra om all föreningsskatteulredningen lagt fram förslag som innebär all vissa ideella organisationer, bl. a. idrottsföreningar, normall skall vara befriade frän inkomst- och förmögenhetsskatt Belänkandet remissbehandlas f n. Remisstiden går ut den 15 maj 1976. Som jag tidigare i år har meddelat med anledning av en fråga av herr Wikström och en interpellation av herr Henmark är avsikten att riksdagen skall föreläggas proposition i ämnel under hösten 1976.

Herr TORWALD (c);

Fru talman! Jag ber först atl fä tacka finansministern för svarei på min fråga. Anledningen lill den är ju att en liten idrottsförening i Göteborg

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Om beskattningen av ideella oiganisa-tioner

i egen regi haft en bingoverksamhet, som gell det netto som krävdes för alt lösa klubbens lokalproblem. Men då föreningsfunktionärerna inte varit lillräckligt insatta i vilka skattebestämmelser som gäller i dessa sammanhang har föreningen nu drabbats av slora restskatter och hot om ulmälning.

Man kan inte undgå att bli beklämd när man kommer i kontakt med sädana här fall, där frivilligt arbete i folkrörelseorganisationer leder till oväntade - och enligl mitl förmenande orimliga - skallepålagor. Jag är helt övertygad om att finansministern delar min uppfaltning all detla inte är syftet med skattelagstiftningen ulan all del bara "råkal bli så".

När jag kom i kontakt med den akluella Göleborgsklubbens kassör, sä sade han: "Från början blev jag aldrig orolig, när vi fick det oväntade skattekravet på halsen, för jag tänkte atl så dumma kan ju inte lagarna vara! När bara skaltemyndigheterna fär reda pä atl vi är några enkla jobbare, som offrat såväl semestrar som massor av övrig frilid för att lösa lokalfrågan för klubbens ungdomar, sä kommer man givetvis att stryka etl streck över hela kravet." Tyvärr var det inte sä lätt all uppnå denna ur föreningens synpunki rimliga lösning av skatteproblemet. Å andra sidan iJrdel lika uppenbart att föreningen hade undgått beskattning av inkomsterna från här ifrågavarande bingoverksamhet, om man bara vidtagit vissa åtgärder.

Vi skärper ju efterhand de formella kraven för all komma ät skrupelfria människor, som på olika sätl söker undgå att betala skatt på sina inkomster. Men tyvärr leder detta många gånger till alt småföretagare och ideella föreningar råkar illa ut därför att de går vilse i skattedjungeln.

Nyligen har vi förelagts ett förslag till en s. k. generalklausul mot skattefusk för all komma ål sådana som genom rena skentransaktioner söker reducera sin skatt, även om de åtgärder de vidiagii är formellt oantastliga. Åtgärden är ur rättssäkerhetssynpunkt litet tvivelaktig, men den är kanske trots detta nödvändig för att man skall komma åt dessa smarta skat-tesmitare.

Men omvänt borde vi väl då ocksä införa en annan generalklausul, som fungerade som ett skydd mot omotiverad beskattning av en förening eller företagare som av förbiseende icke iakttagit en formell ålgärd som i enlighet med lagens anda skulle ha lett till skattebefrielse eller skattelindring.

Fru talman! Jag är ju västgöte och har därför stor respekt för västgötalagens ullryck "bättre god domare än god lag". Låt mig därför avslutningsvis ställa en följdfråga till finansministern;

Anser inte statsrådet all skallemyndighelerna i sådana här fall mera borde döma efter lagens anda än efter dess bokstav, när del är uppenbart all ifrågasall skaltläggning uppkommit på grund av formella förbiseenden från den skallskyldiges sida?

Herr NORRBY (c):

Fru talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret pä min fråga.

Frågan om beskattningen av de ideella föreningarna måste vara mycket besvärlig att lösa att döma av den tid del har tagit sedan frågan aktualiserades här i riksdagen. Jag har studerat det här ärendet lilel grand och har kunnat konslalera att frågan togs upp i motioner lill 1965 ärs riksdag. Riksdagen beslöt därefter i april 1965 - alltså för elva är sedan - pä förslag från bevillningsutskottet att frågan skulle bli föremål för uiredning. Någon utredning tillsatles dock inte - orsaken till detta är för mig obekant - utan 1970 års riksdag fick upprepa kravet på utredning.

Sådant var alltså läget dä jag den 4 november 1971 riktade frågan till finansministern, när utredningen skulle tillsättas. Finansministern svarade då att utredningen skulle tillsättas den 12 november. Sä tillsatles äntligen den begärda utredningen, och efter drygt fyra års utredande lade den i december 1975 fram sitt betänkande.

I förteckningen över propositioner som avses lämnas under vårsessionen finns en proposition upptagen som behandlar den här saken, men del slår att den "eventuellt" kommer att lämnas, och det är det som har gjort mig bekymrad och som lett till att jag har ställt denna fråga till finansministern. Jag ber om ursäkt, herr finansminister, för alt jag tyvärr icke har uppmärksammat alt finansministern tidigare har svaral på liknande frågor.

För min del har jag nu fått ett lugnande svar, och jag är tillfredsställd med svaret. Denna fråga är så viktig för många föreningar och för de människor som oegennyttigt arbetar ideellt i våra folkrörelser all jag med tillfredsställelse nolerar att propositionen kommer under del här året

Att ändrade bestämmelser behövs framgår med all önskvärd tydlighet bl. a. av de förhållanden som herr Torwald har redogjort för. Jag har inte större anledning att gä in på det svar som finansministern lämnade till herr Torwald, men jag vill ställa en liten fråga i sammanhanget. Jag har ju för mig alt procenlsalsen när det gäller beskattningen av bingoinkomster ligger pä 5 96 och icke på 15 % som herr finansministern sade i sitt svar. Jag kanske har fel, men det vore värdefullt om finansministern i så fall ville göra en rällelse på den punklen.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Om beskattningen av ideella organisationer

Herr finansministern STRÄNG:

Fru talman! Då fär jag rätta mig själv. Skatten pä bingospel är 5 96. Det är möjligt atl jag sade 15 96, och i så fall ber jag all fä göra denna korrigering lill protokollet

Jag vill kommentera den framställda frågan med ytteriigare ell par ord.

Enligt riksdagens beslut får ju bingospel anordnas endast lill förmån för ideella föreningar, och lillslånd lill bingospel ges således bara lill föreningar eller organisaiioner med ideell inriklning. Däribland finns också idrottsföreningarna. En del idrottsföreningar sköter det här själva. En

Nr 113 del lämnar ut det pä entreprenad, och då kan naturligtvis ett vissl

Torsdagen den 29 april 1976

vinstintresse komma in i bilden.

Del av herr Torwald påtalade fallet gäller inte själva spelskatten. Del

. har, om jag inte är felunderrätlad, gällt en liten idrottsförening utanför

Om beskattningen Göteborg - jag vet vad det är för idrottsförening - som under olika

av ideella organisa- perioder 1973 ordnade bingospel med en omsättning pä i runl tal 718 000

tioner kr. Spelskatten härför har deklarerats i vederbörlig ordning, och skatten

uppgick till 36 000 kr. 1 den delen är det således inga oklarheter.

Nu torde det här bingospelet emellerlid ha gell föreningen ett vissl nettoöverskott - kanske ungefär lika mycket som bingoskatten representerade. Det är det nettoöverskottet som föreningen nu har bekymmer med.

Jag utgår från att frågan kommer att klaras upp, när del i höst blir lillfälle att lägga fram förslaget om beskattningen av ideella föreningar. Men jag är tveksam när det gäller atl tillämpa den gamla västgötalagen, som säger alt en god domare skall korrigera lagen, ty del innebär alllid att man för in åtskilligt av subjektivt tyckande, hur god domare man än är. Vi har både små och stora föreningar. En del av föreningarna inom idrottsrörelsen rör sig med belopp på åtskilliga miljoner.

Vi får se på dessa frågor litet närmare när förslaget kommer till riksdagen lill hösten.

Herr TORWALD (c):

Fru talman! Jag är tacksam för dessa preciseringar.

Som finansministern sade är det inte själva vinstbeskallningen på bingoarrangemangen som striden har ställ om i delta fall, utan problemet har uppkommit därigenom all föreningen har beskattats för den rörelsevinst som anses ha uppkommit Men där förhäller det sig sä, alt om föreningen i tid hade köpt in maierial och annat för den akluella byggnaden, så hade man för verksamhelsåret inte haft något netto att redovisa, och då hade man uppenbariigen inle heller fått skatta för beloppet. Den saken har man av ren okunnighet förbisett, och det är det som är det beklagliga.

Jag förslår att statsrådet nu inte gärna kan säga alt man skall strunta i de lagar som gäller. Men jag hoppas att man vid ärendets fortsatta behandling och vid del slutliga ställningstagandet kommer atl ta litet hänsyn också till lagens anda, inte bara till lagens exakta ordalydelse; det var just det jag avsåg med min fråga.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 5 Om innebörden av viss stadsplanebestämmelse

Nr 113

Herr bosladsminisiern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Ulanders (s) den 23 april anmälda fråga, 1975/76:321, och anförde:

Fru lalman! Herr Ulander har frågnt mig om innebörden av regeringens fasisiällelsebeslul rörande en stadsplanebesiämmelse till stadsplanen för kvarteret Inedal i Stockholm.

Bestämmelsen lyder pä följande sätl; "Inom fastighet får utan byggnadsnämndens prövning den genomsnittliga storleken för bostadslägenheter vid uppförande av helt ny byggnad ej understiga fyra rumsenheler Beträffande befintlig byggnad skall, om inle byggnadens förutsättningar lägger hinder i vägen, vad som i föregående punkt har föreskrivits äga tillämpning på sådan till nybyggnad hänförlig åtgärd som syftar till alt hell eller delvis rusta upp bostadsbeståndet i fastigheten och som ej behövs föratt bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard enligt bostadssaneringslagen."

Syftet med bestämmelsen är att ge kommunen möjlighet alt reglera lägenhetsfördelningen vid uppförande av ny byggnad och vid ombyggnad.

Den aktuella stadsplanebeslämmelsen är tillämplig utan inskränkningar när en ny byggnad uppförs. Vid ombyggnad gäller dock vissa restriktioner.

Tillämpning av stadsplanens bestämmelse om lägenhetsfördelning blir aktuell när byggnadslov begärs för åtgärder i en byggnad med fiera bostadslägenheter Kommunen kan dä med stöd av stadsplanens bestämmelser avslå ansökan om byggnadslov om inte lägenhetsfördelningen ändras i överensstämmelse med planen. Undantag härifrån görs när ansökan enbart avser ålgärder som behövs för alt en eller flera lägenheter skall uppnå lägsta godtagbara standard. När det gäller befintliga byggnader vilkas läge är oförenligt med plan och som därför bör rivas vid plangenomförandet måste givetvis ansökningar om upprusining lill lägsta godtagbara standard lämplighelsprövas mol bakgrunden av byggnadens återstående livslängd. Oftast torde sädana ansökningar vara att betrakta som ansökan om tillstånd lill nybyggnad i byggnadsstadgans mening. Skälet lill att regeringen ville ha ett undantag från stadsplanebestämmelsen för upprustning till lägsta godtagbara standard var främsl att bestämmelsen annars skulle kunna komma i konflikt med bostadssaneringslagens bestämmelser om hyresgästinflytandet.

Regeringen anför vidare i beslutet atl det heller inte finns skäl för att stadsplanebeslämmelsen skall tillämpas vid ansökan om byggnadslov för enstaka byggnadsåtgärder av mindre omfattning och betydelse ulanför lägenheterna. Sladsplanebeslämmelserna har därför getts en sådan utformning atl enstaka byggnadsåtgärder av begränsad omfattning och betydelse utanför lägenheterna i hus vars lägenhetsfördelning strider mot planen inte omfattas av bestämmelsen. När det gäller byggnader som, av andra skäl än lägenhelsfördelningen, strider mot plan skall givetvis planen tillämpas även vid prövning av ansökningar om byggnadslov för

Torsdagen den 29 april 1976

Om innebörden av viss stadsplanebestämmelse

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Om rätten att besluta om upplåtande av kyrka

sådana enstaka ålgärder av begränsad omfattning och betydelse.

Behovet au ändra lägenhelsfördelningen i bostadsbeståndet har även tagits upp av boende- och bostadsfinansieringsutredningarna i det gemensamma betänkandet (SOU 1975:51 och 52) Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. Utredningarnas förslag i denna fråga, som bl. a. innefattade särskilda bidrag för atl stimulera till sammanläggningen av smålägenheter, kommer all behandlas i annat sammanhang.

Den nuvarande byggnadslagstiftningen är i många avseenden föråldrad, och en genomgripande översyn pågår f n. inom bostadsdepartementet. Frågan om kommunernas möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt reglera kvalilel och lägenhetsfördelning i befintliga bostadsområden har hög prioritet i detta arbete.

Herr ULANDER (s):

Fru talman! Jag tackar bostadsministern för svaret. Det klariade en del punkter som visat sig vara svårtolkade. Jag skulle emellerlid vilja slälla ytteriigare en fråga; Vad menar bostadsministern med "enstaka byggnadsåtgärder av mindre omfattning och belydelse", som alltså inte skulle omfattas av den aktuella stadsplanebestämmelsen?

Herr bosladsminisiern CARLSSON;

Fru talman! Jag vill betona att det bör handla om enstaka åtgärder. När det gäller omfattningen och betydelsen av åtgärd som skall kunna genomföras ulan atl bestämmelsen om lägenhetsfördelning blir tillämplig har regeringen som exempel nämnt sopnedkast.

Inredande av ny lägenhet, t. ex. på vind, sammanslagning av tvä eller flera lägenheter, inredande av gemensamma lokaler och installation av hiss är exempel på enstaka åtgärd av sådan betydelse alt bestämmelsen däremot kan lillämpas. Jag föreställer mig självfallet att stadsplanebeslämmelsen när det gäller enstaka åtgärder inte kommer att tillämpas stelbent ochi schematiskt

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Om rätten att besluta om upplåtande av kyrka

Herr kommunministern GUSTAFSSON erhöll ordet för att besvara herr Fågelsbos (c) den 21 april anmälda fråga, 1975/76:320, och anförde:

Fru lalman! Herr Fågelsbo har frågat mig om min uppfattning angående vem som skall besluta om upplåtande av kyrka för gudstjänst eller därmed jämförlig förrättning.

Tidigare ansågs det ankomma på kyrkoherden att besluta om upplåtelse av kyrka, oavsett för vilket ändamål kyrkan skulle användas. Numera är del kyrkorådet som enligt lagen (1963:501) om upplåtande av kyrkorum i vissa fall har atl besluta om upplåtelse av kyrka för annat ändamål

än gudstjänst eller därmed jämförlig förrättning. Kyrkorådet kan dock uppdra ät kyrkoherden att besluta pä rådels vägnar. I propositionen 1963:149 med förslag lill nämnda lag framhöll föredragande statsrådet att det inte fanns anledning alt införa någon ny ordning i fråga om upplåtelse av kyrkorum för kyrkliga ändamål. Som motivering framhölls bl. a. att rent religiösa synpunkler måste vara avgörande i sådana fall. Vad föredraganden anfört godtogs av riksdagen. Det ankommer alltså fortfarande på vederbörande kyrkoherde att besluta om kyrkas upplåtande för gudstjänster och därmed jämförliga förrättningar.

Herr FÅGELSBO (c):

Fru lalman! Jag skall be att få tacka kommunministern för att jag har fält min fråga besvarad. Anledningen till att jag har ställt den är att det i ett par fall förekommit att vederbörande kyrkoherde inte upplåtit kyrkan dä kvinnlig präst skulle tjänstgöra. Många anser all det av hävd är kyrkoherden i församlingen som ensam har rätt att avgöra när och under vilka former kyrkorummet skall upplåtas.

Statsrådet Gustafsson sade i svaret; "Numera är del kyrkorådet som
enligt lagen-- om upplåtande av kyrkorum i vissa fall har att be
sluta om upplåtelse av kyrkan ." Jag skulle då vilja fråga; Måsle

det alltså flnnas ett formellt beslut av kyrkorådet om att man delegerat, överiålil, den saken till vederbörande kyrkoherde? Del här har alltså från rr';n sida ingenting alls med samvetsklausulen att göra. Men jag har hört två tolkningar i denna fråga. Enligt den ena tolkningen är det kyrkoherden som avgör, men det saknas direkta bestämmelser i lag. Ett beslut av kyrkoherden skulle också kunna överklagas lill domkapitlet. I den andra tolkningen hävdas alt det är kyrkorådet som skall avgöra det fall jag här åberopar, där alltså en kvinnlig präst inte fick tillåtelse att tjänstgöra. I ett av fallen var ocksä riksdagen inblandad.

Jag skulle alltså vilja ställa den ytterligare delfrågan till statsrådet Gustafsson för ett helt klarläggande: Måsle kyrkorådet delegera denna befogenhet till kyrkoherden eller vederbörande församlingspräst?

Herr kommunminislern GUSTAFSSON:

Fru talman! Sakförhållandet är det alt vid upplåtande av kyrkorum för andra än kyrkliga ändamål beslutar kyrkorådet enligt den lag som antogs 1963. Kyrkorådet har rätt att delegera beslutanderätten till kyrkoherden om det så vill, men del är kyrkorådet som beslutar.

När kyrkan skall användas för gudstjänster och liknande verksamhet är det pastorn eller kyrkoherden som beslutar. Det anses, i varje fall enligt ett uttalande av lagutskottet, att det föreligger besvärsrätl hos domkapitlet i ett sådant fall. Men helt säkert är inte rättsläget på den punklen, såviu jag förstår.

Herr FÅGELSBO (c):

Fru talman! Tydligen är det mycket svårt all fä en hell klarläggande uttolkning av den här frågan. Den berör ju försarnlingar och den berör

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Om rätten att besluta om upplåtande av kyrka

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

ju enskilda i många sammanhang! Det går lydligen inte att få fram klartext här.

Är det vederbörande kyrkoherde som avgör? Tydligen tolkar statsrådet det så, men har man då räll alt överklaga ett sådant beslut till domkapitlet? Dei anses, sade statsrådet, att rätten finns atl överklaga della. Måste då inle kyrkorådet ha delegerat ett sådanl beslut lill kyrkoherden eller vederbörande präst innan han har den rätten?

Herr kommunministern GUSTAFSSON;

Fru talman! Jag lycker saklägel är ganska klart. När kyrkorummet skall användas för annat än kyrkligt ändamål är det kyrkorådet som beslutar, och när det gäller verksamhei för kyrkliga ändamål är det kyrkoherden som beslutar

Den fråga som då är tveksam och som herr Fågelsbo tar upp är den om det föreligger besvärsrätl i det senare fallet över kyrkoherdens beslut. Enligt ett uttalande som lagutskottet gjorde 1950 och som riksdagen inte förklarade sig ha någon erinran mot föreligger besvärsrätt hos domkapitlet Och i etl fall, del som herr Fågelsbo nyligen nämnde och som inträffade strax intill riksdagshuset, skedde överklagande hos domkapitlet som också prövade ärendel.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Föredrogs och bifölls interpellalionsframställningen 1975/76:175.

§ 8 Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Föredrogs konstilutionsulskoltets betänkande 1975/76:50 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning.

I della belänkande hade utskottet beträffande omfallningen och inriktningen av arbetel med granskning av de protokoll som förts i regeringen under år 1975 anfört följande:

"1 förra årets granskningsbetänkande (KU 1975:12) anmäldes alt ulskollet beträffande vissa departement påbörjat en undersökning av praxis i fråga om beslutsmotivering m. m. i regeringsärenden av förvaltnings-rättslig karaktär. Det var utskottets avsikt att senare återkomma med ingående till frågorom handläggningen av förvaltningsärenden inom regeringskansliet. Ulskollet redovisar nu en inom utskottets kansli företagen större undersökning av handläggningen av besvärsärenden. I anslutning härtill har uppmärksamhet ägnats frågor om publicering av och information om regeringsbeslut. Vidare har utskottet följt det sedan fiera är pågående arbetel med frågor om decentralisering av olika ärendegrupper från regeringen till underiydande myndigheter.

Beträffande regeringsärendenas beredning har utskottet i likhet med tidigare är ägnat uppmärksamhet är utredningsväsendet, där vissa riktlinjer dragits upp av en särskild arbetsgrupp inom statsrådsberedningen. På sedvanligt säll har utskottet följl utvecklingen beträffande den numera fakultativa lagrådsgranskningen; Vidare har utskottet behandlat frågor om propositionsavlämnandet till riksdagen under senare år.

Utskottels granskning har även i år avsett författningarnas utgivning liksom behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen. Härvid har utskottet granskat bl. a. regeringens åtgärder med anledning av riksdagsskrivelse om lillståndsplikt enligt miljöskyddslagstiftningen belräffande flygplatser och vägar Vidare har uppmärksamhet ägnats uttalanden från riksdagens sida angående kollektivanslutning till politiska partier. Utskottet har särskill granskal regeringens åtgärder med anledning av riksdagsbeslut om prövning av behovet av särskilda regler för regeringens handlande i extraordinära situationer.

Vissa frågor rörande utrikesnämnden har lagils upp under granskningen. Det gäller om viss skriftväxling mellan statsministern och utländsk regeringschef borde ha delgetls utrikesnämndens ledamöter samt om överiäggningar med nämnden borde föregått regeringsbeslut om vissa restriktioner av skoimporten m. m.

Bland särskilda ämnen som utöver vad som framgått behandlats av utskottet skall nämnas svenska biståndsinsatser till Angola, regeringsbeslut om bidrag ur ciearingfonden för olja, viss SÄPO-verksamhet vid sjukvårdsförvaltningen i Göteborg, tillämpning av terrorisllagen rörande tvä japanska medborgare, fråga om krigsmaterielexport till Pakistan, datalagens tillämpning beträffande vissa personregister, bemyndigande lill regeringen enligt terrängkörningslagen samt vissa frågor beträffande trafiktillstånd för transport av värnpliktiga. Dessulom har utskottet granskal ytteriigare några frågor, vilka redovisas under rubriken 'Övriga frågor' sist i redovisningen över utskollets granskning."

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utskottet hade för riksdagen anmält den granskning som utförts samt resultatet därav.

Vid betänkandet hade avgivits följande reservationer;

1. av herrar Boo (c). Fiskesjö (c), Molin (fp), Jonnergård (c), Björck i Nässjö (m) och Nordin (c) sami fru Jacobsson (m) som ansett att utskottets yttrande såvitt avsåg vissa frågor rörande departementens informationssekreterare skulla ha av reservanierna angiven lydelse,

2. av herrar Werner i Malmö (m) och Björck i Nässjö (m) som anseti alt utskottets yttrande såvitt avsåg frågan om kollektivanslutning till politiska partier skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

3. av herrar Boo (c). Fiskesjö (c), Jonnergård (c), Björck i Nässjö (m), Nordin (c) och Lindahl i Hamburgsund (fp) samt fru Jacobsson (m) som ansett all utskottels yitrande såviu avsåg lillståndsplikt enligl miljö-

2 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 113-114

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

skyddslagen i fråga om vägaroch flygplatser skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

4. av herr Björck i Nässjö (m) och fru Jacobsson (m) som ansett att utskottets yitrande såvitt avsäg skriftväxling mellan statsministern och Cubas premiärminister skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

5. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) som ansell att ulskottets yttrande såvilt avsåg vissa reslriklioner för import av skovaror skulle ha av reservanterna angiven lydelse, varav framgick all anledning till anmärkning befunnits föreligga mot herr statsrådet Feldt,

6. av herrar Björck i Nässjö (m), Molin (fp) och Hernelius (m) som anseti att utskottets yttrande beträffande bistånd lill Angola såvitt avsåg frågan om bistånd under rådande konfiiktsituation skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

7. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) vilka anseit atl utskottets yllrande belräffande bistånd till Angola såvitt avsäg begreppet humanitärt bistånd skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

8. av herrar Werner i Malmö (m). Fiskesjö (c), Jonnergård (c), Nordin (c)och Lindahl i Hamburgsund(fp), fru Jacobsson (m)samt herr Kindbom (c) som ansett att utskottets yttrande beträffande fråga om datalagens tillämpning i visst fall skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

9. av herr Måbrink (vpk) som ansett att utskottets yitrande belräffande fråga om datalagens tillämpning i vissl fall skulle ha av reservanlen angiven lydelse,

10. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) som ansett alt utskottets yttrande beträffande bemyndigande lill regeringen enligt terrängkörningslagen skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

11. av herrar Werner i Malmö (m) och Lindahl i Hamburgsund (fp) samt fru Jacobsson (m) som ansett att utskottels yttrande beträffande bidrag från ciearingfonden för olja skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

12. av herrar Boo (c), Fiskesjö (c), Molin (fp), Jonnergård (c). Nordin (c) och Hernelius (m) samt fru Jacobsson (m) som anseti all utskottets yttrande beträffande fråga om viss säpoverksamhet skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

13. av herr Berndtson (vpk) som ansett att utskottets yttrande beträffande fråga om viss säpoverksamhet skulle ha av reservanten angiven

lydelse, varav framgick all anledning befunnits föreligga att rikta en erinran mot herr justitieministern Geijer,

14. av herr Måbrink (vpk) som ansell alt utskottels yllrande belräffande regeringens tillämpning av terroristlagen rörande två japanska medborgare skulle ha av reservanten angiven lydelse, varav framgick att anledning befunnits föreligga att rikta en erinran mot fru statsrådet Leijon,

15. av herr Måbrink (vpk) som ansell all ulskottels yttrande beträffande export av krigsmateriel till Pakistan skulle ha av reservanlen angiven lydelse, varav framgick att anledning befunnits föreligga att rikta en anmärkning mot förutvarande handelsministern herr statsrådet Feldt och nuvarande handelsministern herr statsrådet Lidbom,

16. av herrar Boo (c), Björck i Nässjö (m) och Jonnergård (c) samt fru Jacobsson (m) som ansett atl ulskottets yttrande rörande vissa frågor beträffande trafiktillstånd skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

17. av herrar Werner i Malmö (m) och Björck i Nässjö (m) som ansett att utskottets yttrande såvilt avsäg vetebislåndet skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

18. av herrar Werner i Malmö (m). Fiskesjö (c), Molin (fp), Jonnergård (c), Björck i Nässjö (m) och Kindbom (c) samt fru Hammarbacken (c) som ansell att utskottets yttrande såvitt avsåg utlandssvenskarnas rösträtt skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

19. av herrar Boo (c), Werner i Malmö (m). Fiskesjö (c), Jonnergård (c), Björck i Nässjö (m), Nordin (c) och Jonsson i Alingsås (fp) som anseit att utskottets yitrande såvitt avsäg direktiv till läkemedelsindustridele-gaiionen skulle ha av reservanierna angiven lydelse,

20. av herr Måbrink (vpk) som ansett att utskottets yttrande såvitt avsäg handläggningen av visst tillsättningsärende skulle ha av reservanten angiven lydelse, varav framgick all det ansvariga statsrådets handläggning befunnits motivera en anmärkning,

21. av herrar Werner i Malmö (m). Fiskesjö (c), Jonnergård (c) och Nordin (c), fru Jacobsson (m) samt herrar Kindbom (c) och Jonsson i Alingsås (fp) som ansett att utskottels yllrande såvitt avsåg vissa frågor beträffande kapitalbeskattningen skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Till betänkandet hade fogats följande särskilda yttranden:

1. av herrar Boo (c). Fiskesjö (c), Molin (fp), Björck i Nässjö (m) och

Nordin (c), fru Jacobsson (m) samt herr Kindbom (c) beträffande remisser

till lagrådet.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbe-lets omfalining och inriktning, m. m.

2. av herrar Boo (c), Fiskesjö (c), Molin (fp), Jonnergård (c) och Nordin (c), såvitt avsåg frågan om kollektivanslutning till politiska partier,

3. av hert Berndlson (vpk) såvitt avsåg frågan om kollektivanslutning till politiska partier,

4. av herrar Boo (c). Fiskesjö (c), Jonnergård (c), Nordin (c) och Lindahl i Hamburgsund (fp) såvitt avsåg statsministerns skriftväxling med utländsk regeringschef,

5. av herrar Fiskesjö (c), Molin (fp), Jonnergård (c), Nordin (c) och Kindbom (c) såvitt avsåg vissa restriktioner för import av skovaror.

6. av herrar Boo, Fiskesjö, Jonnergård och Nordin (samtliga c) beträffande bidrag frän ciearingfonden för olja,

7. av herrar Fiskesjö (c), Nordin (c) och Lindahl i Hamburgsund (fp) angående vissa frågor beträffande trafiktillstånd,

8. av herr Werner i Malmö (m) och fru Jacobsson (m) såvitt avsåg invigd begravningsplats.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN:

Dechargedebatten uppdelas liksom tidigare år i fiera avsnitt. Varje avsnitt behandlas som etl självständigt ärende och talarlistan för de olika avsnitten kan alltså utökas med ytteriigare lalare. Då alla under ett avsnitt anmälda talare haft ordel övergår kammaren omedelbart lill atl debattera nästa avsnill. Voteringarna äger alltså rum i etl sammanhang sedan samtliga avsnitt sluidebalterats.

Beträffande avsnittet Granskningsarbeiels omfattning och inriktning, m. m., har ordel begärts av herr Johansson i Trollhättan.

Herr JOHANSSON i Trollhällan (s):

Fru lalman! Låt mig inledningsvis få påminna om att den pariamentariska kontrollen i Sverige utövas i olika former och av olika organ. Konstilutionsutskotlei skall granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. För den allmänna politiska kontrollen svarar emellertid riksdagen i sin helhet. Del sker vid sakbehandling av ärenden i utskott och plena, genom frågeinstitutionen, genom de allmänpolitiska debatterna och genom misstroendeförklaringar. Riksdagens revisorer har sitt granskningsomräde. riksdagens ombudsmän utövar sin kontroll, riksdagens ledamöter sitter i olika organ, och kontrollen har även andra former.

För all kontrollen skall fungera på ett tillfredsställande säll är del viktigt att de olika uppgifterna hålls åtskilda. Konstitutionsutskottet har sålunda inte att övervaka eller överpröva beslut som kammaren har fattat pä

förslag av andra ulskott. Det får sin belysning i årets betänkande genom det uttalande moderatrepresentanterna i utskottet gör och som de inbjuder kammaren att ställa sig bakom.

Låt mig få erinra om atl vid sisla plenidagen före jul i fjol diskuterades ett förslag från regeringen angående terrängkörning. Dä diskuterade jag med Allan Hernelius om regeringens förslag stod i överensstämmelse med gällande grundlag. Såvilt jag minns var vi överens om att det inte stred mot bestämmelserna i regeringsformen. Däremot var vi oeniga på en annan punkt. Enligt herr Hernelius stod den föreslagna bemyndig-andelagstiftningen inte i överensstämmelse med de uttalanden som gjordes vid regeringsformens tillkomst, vilket jag för min del hävdade att den gjorde.

Den här frågan kommer nu igen i form av ett uttalande som moderaterna i utskottet föreslår. Prövningen av om elt förslag stämmer med grundlagen får emellertid göras av det utskott som bereder ärendel och i sista hand av kammaren när ärendet behandlas. Man kan inte i efierhand kritisera och uttala någon erinran mot regeringen för en handläggning som redan godtagils av riksdagen.

Det kan också finnas skäl att erinra om att granskningen avser regeringens angelägenheter. Det finns en moderat reservaiion som rör kollektivanslutningen. Den frågan får vi diskutera senare i vår. Denna reservation raserar emellertid hela den grund varpå granskningen av regeringsärenden bygger, nämligen alt denna skall avse regeringens och statsrådens handlande som regeringsmedlemmar. Nu säger reservanterna: "Enligt utskottet är det självklart all regeringen och främsl statsministern, som tillika är partiordförande, borde i sitt parti ha verkat för att riksdagens viljeyttring i denna från demokratisk synpunki viktiga fråga beaktades."

Som bekant har riksdagen vid flera lillfällen med stora majoriteter avvisat förslag om lagstiftning på detla område. Däremot har riksdagen gjort uttalanden. Reservationen förutsätter alt konstitutionsutskottet har granskningsrätt i fråga om de poliliska partierna. Det har nu inte utskottet Följaktligen har inte heller ulskottet och kammaren att granska vad Olof Palme gör eller inte gör i sin egenskap av ordförande i del socialdemokratiska partiet.

Den socialdemokraliska partikongressen har sitt eget dechargeutskolt Det granskar partistyrelsens verksamhet, och på grundval av delta fattar partikongressen sina beslut. Det skulle innebära en helt ny konstitutionell silualion om konstitutionsutskollet skulle granska de poliliska partiernas verksamhet. Regeringsformen gör inget undantag för parti som befinner sig i regeringsställning. Reservanterna är säkert medvetna om dessa förhållanden.

Frågan om olika kontrollorgans roll fär sin särskilda belysning i frågan om viss säpoverksamhet i Göleborg. Konstilutionsutskotlei har endast haft all granska justitieministerns befattning med ärendet. Säkerhels-polisens verksamhet följs av de parlamentariska representanterna i riks-

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfalining och inriklning, m. m.

polisstyrelsen. Ärenden i riksdagen om polisverksamhet bereds i annat utskott än konstitutionsuiskottet Justitieombudsmannen har ingående studerat ärendet ulom belräffande justitieministerns roll. Sjukvårdsförvaltningen i Göleborg ligger inle inom konsliiutionsulskotteis granskningsområde. Del skulle innebära elt svårt intrång i den kommunala självstyrelsen om konslitulionsutskotiet granskade ett kommunall organs verksamhet.

Det är mcit denna bakgrund vi får se det beslut som fattades inom utskottet beträffande en hemligstämplad granskningspromemoria. Den grundläggande frågan är om det finns rält för utskottet att i ett sådanl här fall få ut handlingarna. Svaret ges i 12 kap. 1 § regeringsformen. Där sägs att konslilutionsutskollet skall granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Sedan står det: "Utskottet har rätt att för detta ändamål utfå protokollen över beslut i regeringsärenden och de handlingar som hör till dessa ärenden."

Det rör sig här inte om elt regeringsärende. Promemorian upprättades för att justitieministern skulle bli ytterligare orienterad i ärendet och för att han skulle få underiag för elt interpellationssvar. Mot denna bakgrund är del minsl sagt överraskande att de borgerliga reservanterna i utskottet uttalar följande; "Enligt utskottet ligger det i sakens natur atl granskningen också måsle inriklas på ärenden där ännu inle något formellt regeringsbeslut fattats eller aldrig kommer all fattas."

Granskningen kan omfalla sädana ärenden. Däremoi kan man inie hävda att ulskollet har rätt att i sådana sammanhang få tillgång till handlingarna. Man måsle här följa vad som står i regeringsformen, nämligen att denna rätt gäller protokollen över beslut i regeringsärenden och de handlingar som hör till dessa ärenden. En annan sak är att ulskott kan begära att fä ut handlingar även i denna andra typ av ärenden. De borgeriiga reservanterna går förbi sakens kärna genom att använda ullryck som "ligger i sakens nalur" och "självfallel". Sådana ord utgör ingel led i en bevisföring, snarare döljer de luckor i bevisföringen.

När vi från socialdemokraliskt håll inom konstitutionsulskottel sagt nej lill kravei på att promemorian skulle lämnas över till utskottet har vårt huvudmotiv varit alt promemorian inle hade någon betydelse för bedömningen av statsrådet Geijers roll. På denna punkt vill jag erinra om vad jag förut anförde, att flera olika instanser granskar ärendet. Man kan inte vänta sig alt statsrådets agerande skall beskrivas i en promemoria upprättad a\' en av tjänstemännen i justitiedepartementet och säkerhetspolisens chef och riktad lill honom själv. Vad han gjort och inte gjorl framgår klart av det öppna material som finns i ärendet. Till detta kommer som elt ytterligare skäl till att vi avböjde all man bör vara försiklig med hemligt material, eftersom det inte kan användas i utskottets betänkande eller i riksdagens debatter. Ingen inom utskoilel har begärt atl promemorian skall offentliggöras. Härtill kommer all man med den arbetsbelaslning som utskottet har även får iaktta stor restriklivitet när del gäller au skaffa in bakgrundsmaterial. Promemorian kan ha sitt värde

som ett sådanl bakgrundsmaterial, och därför har den också till stora delar föredragils för utskottet av statssekreteraren i justitiedepartemenlet. Justitieminister Geijer och statssekreterare Sven Andersson har även lämnat redogörelse inför ulskottet, och del har varit möjligt för utskottets ledamöier att ställa frågor till dem.

Del har alltså varit helt möjligt för ulskollei att fä informationer för bedömning av statsrådet Geijers roll. Den tolkning som de borgerliga reservanterna vill göra strider uppenbart mot ordalydelsen i 12 kap. 1 § regeringsformen. Utskottet har kunnal ulföra den grundlagsenliga granskning som regeringsformen förutsätter i ärenden av denna typ.

Liksom tidigare har konstitutionsutskottet granskat den praxis som följes inom regeringsadministrationen. Den stora uppgiften har i år varit att granska regeringens handläggning av besvärsärenden. Besvärsinsti-tutel spelar en viktig roll inom vårt rättssystem. Granskningen visar all det i stort setl fungerar lillfredsslällande. De brister som utskottet tidigare påvisat när det gäller kommunikation med berörda parter och motivering av besluten har i slort sell avhjälpis. Däremot har det knappast skett någon förbättring i förhållande till 1973, del tidigare undersökningsåret, i fråga om handläggningen av för sent inkomna besvär. Regeringen har formell rätt att ta upp för sent inkomna besvär till prövning. Utskottet har lidigare framhållit atl detta bör ske endast om någol tredjemansin-iresse inte berörs och att avvisande av besvären leder till materiellt otillfredsställande resultat Nu understryker ulskottet vikten av att de anvisningarsom finns utfärdade av statsrådsberedningen följes. De stämmer helt med de rekommendationer ulskottet tidigare har gett. Det visade sig vid granskningen av handläggningen av besvärsärendena under år 1975 att ett mycket stort anlal ärenden, 141, gjorts lill föremål för remissbehandling trots att besvären kom in för senl. Vissa departement sänder endast undantagsvis sädana ärenden pä remiss medan andra gör det med i slort sett alla ärenden. Det är önskvärt atl man inom alla departement tillämpar de anvisningar statsrådsberedningen utfärdat

Det Slora problemet är dock den kraftiga tillväxten av anlalet besvärsärenden. Mellan åren 1966 och 1975 ökade de med ca 5 000, från omkring 2 000 till drygt 7 000. Det innebär all vart Qärde ärende som företogs lill avgörande i regeringen år 1975 var ett besvärsärende. Den främsta orsaken till den stora ökningen lorde vara den ökade viljan och förmågan bland medborgarna att besvära sig. Till detta har bidragit atl det i förvaltningslagen finns bestämmelser om en i princip obligatorisk besvärshänvisning. Ökningen får även ses mot bakgrunden av den omfattande decentralisering av ärenden som ägt rum. Det har rått slor enighet om denna decentralisering, och enligt min mening bör den i vissa avseenden kunna fortsätta. Men vi bör vara medvelna om att ärenden genom denna decentralisering kan komma lillbaka som besvärsärenden till regeringen. Det är angeläget att ägna mycket stor uppmärksamhet ål den situation som den pågående ökningen av besvärsärenden åstadkommer. Del har inom regeringskansliei övervägis all deceniralisera be-

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m.

slutsrätlen i speciella grupper av besvärsärenden. Denna möjlighet bör övervägas. Det kan också finnas anledning att undersöka om man behöver anställa flera handläggare för besvärsärenden. Det är nämligen väsenlligl all besvärsinstitutionen fungerar snabbi och med hög rättssäkerhet

Liksom de närmasi föregående åren har man tagit upp en rad enskilda ärenden. När man i samband med den partiella författningsreformen införde ordningen med genomgång av praxis i handläggningen av regeringsärenden var della ett försök att flytta borl konsiilutionsulskotteis granskning frän det politiska högspänningsfället och frän den pingpong-match som alllid pågår mellan regering och opposition. Det lyckades under några år. Sedan togs politiskt kontroversiella ärenden upp, och det kan inte hjälpas att konstitutionsutskollets granskning blev en del av den poliliska pingpongmatchen.

Det talas ibland om att vad som är rätt och orätt avgörs genom voteringar. Numera tillägger man; t. o. m. genom lotlningar. Vi socialdemokrater i konslitutionsuiskotlei anklagas dä och då för att vi inle riktar anmärkningar mol regeringen. Till detla skulle jag vilja säga alt mänga av de granskningsärenden som tas upp inte gäller om ett beslut strider mot grundlagen eller inte utan i hög grad avser lämpligheten av olika åtgärder. Därav följer att slällningslagandena blir färgade av den allmänna politiska hållningen. I stor utsträckning rör det sig också om politiskt kontroversiella frågor, lill vilka partierna har tagit ställning redan innan ärendena kommer till konstitutionsutskottet. Den som går igenom årets granskningsbetänkande känner igen en rad frågor. Det har tidigare ställ politisk strid om dem. Man gör ibland försök all flnna en konstitutionell infallsvinkel på dem. Realiter rör det sig dock om olika politiska ställningstaganden redan från början.

När den borgeriiga opposilionen anklagar oss för all inte acceptera de erinringar och anmärkningar som den framställer, är det frestande att hänvisa dil den tid dä dessa partier befann sig i regeringsställning. Som bekant växlade regeringarna ofta under 1920- och 1930-lalen. Man kan konslalera hur hållningarna inom konslilutionsutskottet skiftade. När det salt en högerminislär, använde inte högermännen i konsiilu-tionsulskottel granskningen till att rikta anmärkningar moi sina partikolleger i regeringen, På samma säll förhöll sig förelrädarna för del frisinnade partiet och del liberala partiet När bondeförbundei hade lämnal sin enda partiregering på hösten 1936, begagnade inle bondeförbundarna i 1937 års konstitulionsutskoll tillfället att framställa förslag om anmärkningar mot denna regerings ledamöter. Inte heller gjorde de det under den lid dä socialdemokrater och bondeförbundare befann sig i koalitionsministär.

Det kan också vara intressant all konstatera atl inle hela opposilionen stöder alla reservationer som har avgivits i år. Av vissa tidningar att döma skulle del rent av vara en plikt för socialdemokraterna att stödja varje erinran och anmärkning som framställs. Kommunisterna är ensamma om fem reservalioner. Deras reservalioner har sålunda inle vunnil stöd från någon enda borgerlig ledamot av utskoilel. Inie heller har vpk

inom utskottet ställt sig bakom de borgerliga reservationerna. Av de 21 reservalionerna är sju gemensamma för de borgerliga ledamöterna. Moderater och folkparlisier har enal sig om två. Moderalerna och två cenlerpartister slår bakom en reservaiion. För sex reservalioner svarar moderalerna ensamma.

När man lar del av dessa olika reservationer, finner man genasl atl de rör myckel skilda ärenden. Reservanterna sätter inle heller in dessa ärenden i något sammanhang ulan lar fram dem var för sig. Studerar man reservationerna närmare, upptäcker man att de ibland ulgår från en mycket sträng tolkning av bestämmelser och beslut för all vid andra lillfällen förutsätta all regeringen kan göra en lillämpning i överenssläm-melse med de ståndpunkter reservanterna har. Detta kommer alt belysas i den följande debatlen, men jag vill redan nu nämna ett par exempel på detta.

När man i en gemensam borgerlig reservaiion kritiserar all propositionen om utlandssvenskarnas rösträtt dröjde och att betänkandet frän utredningen inte omedelbart skickades ul på remiss, måsle denna reservation uppfällas som en polilisk markering. Det finns ju ingen beslämmelse i grundlagen som man kan åberopa såsom skäl för att en regering har skyldighet atl omedelbart sända ut ett betänkande pä remiss, när den mottar det från en utredning, eller all lägga fram förslag pä grundval av varje uiredning som den har moilagit Del har hänl att utredningar inle sänls ut pä remiss och i ännu fiera fall atl de inle har föranlett proposilioner. En regering har rätt all själv avgöra vilka proposilioner den förelägger riksdagen. På samma sält har den rält att välja formerna för utredningar som skall ligga ti|l grund för proposilioner och även bedöma när det föreligger tillräckligt material för en proposiiion.

I den gemensamma borgerliga reservaiionen om säpoverksamheten gör man en myckel hård tolkning av begreppei ministerstyre, elt begrepp som ofta diskuterats i dechargedebaiierna. Man uppfattar pressekreterarens medverkan som "en enligl grundlagen icke avsedd inblandning frän jusliliedepartementeis sida i förvaltningsmyndighels, i detta fall säkerhetspolisens, verksamhei". Vad som hände var ju all pressekreteraren lillsammans med säkerhetspolisens chef reste lill Göleborg och .de sedan tillsammans författade en promemoria. Del har sålunda aldrig rört sig om en inblandning i säkerhetspolisens operativa verksamhet.

Ministerstyre har hittills uppfattats som ett direkt ingripande eller agerande frän etl statsråds sida, i detta fall all juslitieministern själv skulle ha lett säkerheispolisens verksamhei i Göleborg. Del har han inle gjorl. Han har endast velat göra sig ytterligare underrättad om vad som hänl för all kunna svara på en interpellation här i kammaren och för atl själv vara informerad.

Han kunde ha valt en annan väg. Han kunde ha skrivii lill rikspolischefen. Denne kunde i sin lur ha lagil koniakl med chefen för sä-kerhelspolisen, som belt någon honom undersiälld alt resa lill Göteborg och sedan till säkerhetspolisens chef avge rapport 1 sin lur skulle denne

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbeiels omfattning och inriktning, m. m.

ha rapporterat till rikspolischefen, som i sin tur underrällal jusliliemi-nistern. Eftersom massmedierna var mycket intresserade hade justitieministern sedan fält vidarebefordra upplysningarna lill pressekreteraren.

Men förutsäller grundlagen en sådan handläggning av ärendet? Jag kan inte finna någon paragraf som föreskriver en sådan ordning. Reservanterna har inte heller hänvisat till någon paragraf i regeringsformen som stöd för sitt påstående. Från riksdagens sida har i olika sammanhang ullalals all juslilieminisiern bör hålla sig underrällad om säkerhelsverk-samhelen. Del har skell i delta fall. All pressekreteraren fick juslilie-ministerns uppdrag får sin förklaring av del slora inlresse massmedierna visade för denna fråga. Enligt allmän uppfattning har pressekreterarna inom departementen all hälla massmedierna underrättade och lämna upplysning som dessa begär så långt della är möjligt.

Den reservaiion herr Berndlson avgivit i samma ärende går ut på all justitieministern inte varil lillräckligl akliv. Del är samma linje som man tidigare har förfäklal från vpk-håll när del gäller säkerhelsärenden. Även enligl denna mening skulle juslitieministerns behandling av ärendet uppvisa allvarliga brister från konslilutionella utgångspunkter. Det verkar egendomligt all man i en reservaiion riktar kritik mot juslitieministern från konstitutionella utgångspunkter för att ha gjort sig skyldig lill för stor aktivitet, dvs. gjorl sig skyldig till ministerstyre, medan han i en annan reservation från konstitutionella synpunkler anklagas för all inle ha vidiagii kraftfulla åtgärder.

Del är betecknande all man i båda fallen åberopar konslilulionen men inle hänvisar lill någon paragraf Regeringsformen ger inte anledning till någon e:rinran mot juslitieministern, vare sig för atl ha blandat sig i säkerhetspolisens verksamhei eller för alt ha åsidosatt sina plikter.

Reservationerna om datalagens lillämpning i fråga om lidskfiften Del Bäsla avslöjar en från rättssäkerhetssynpunkt farlig tolkning av lagen från både de borgerliga partiernas och vpk:s sida. Den lag vi har får uppfattas som etl provisorium. Den är etl förstlingsverk. Från början var vi med\etna om att den snabbt behövde justeras. 1 fiol begärde ett enhälligl konslitulionsulskolt en ny uiredning, och della förslag bifölls av en enhällig riksdag. Nu har vi fått utredningsdirektiven, men fortfarande gäller den lag vi har antagii. Den skall tillämpas även i fallet Del Bäsla. Skall besvärsinslilutet fungera måste regeringen strikt tillämpa gällande lag. Den kan inle på grund av att en lag är bristfällig se borl ifrån lagens paragrafer när den har att pröva besvär över myndighels beslut. I båda reservationerna vill man nu all dalalagen skall lolkas i en reslrikliv anda. "En konsekvent tillämpning av den reslrikliva linjen är nödvändig som ell led i strävandena att skydda medborgarnas personliga iniegrilel i del moderna datasamhället", heter del i den borgerliga reservationen. Även herr Måbrink hänvisar i sin reservation till att man bör iaktta en restriktiv praxis. En sådan praxis kan emellertid aldrig upphäva lagen. Från rättssäkerhetssynpunkt är det väsentligt all besvärs-organet följer lagen oavsett om det är etl multinationellt företag som

slår för ansökan eller inte. När lagen inle innehåller några undantag för multinationella förelag kan regeringen i silt ställningslagande inte handla som om det fanns ett sådant undanlag inskrivel i lagen. Man kan anse det otillfredsställande all Del Bästa fåll sill lillslånd. Men vill man inle detta fär man ändra på lagen. Man kan inte rikta krilik mol regeringen för att den följer lagen. Ingen har nämligen hittills kunnal visa att regeringen överträtt lagen.

Det finns ocksä andra ärenden där man kritiserar regeringen för att den inte handlar som vederbörande kritiker önskar utan tillämpar de lagbestämmelser som riksdagen har antagit. Jag kan som ytteriigare exempel nämna regeringens tillämpning av terroristlagen rörande tvä japanska medborgare och exporten av krigsmateriel lill Pakistan.

Dessa och en del andra ärenden kommer att bli föremål för diskussion i den följande överläggningen. I många fall markerar man poliliska ställningstaganden som man tagit vid ärendenas tidigare behandling här i kammaren. I vissa fall gör man lagtillämpningar som stämmer överens med dessa politiska ställningstaganden. De innebär i en del fall myckel härdragna tolkningar och i andra myckel mjuka. I inget fall har man enligt min mening kunnat visa att regeringen överträtt grundlagar eller andra lagar. Det blir poliliska ställningstaganden.

Slulligen, fru talman, kanske jag kan fä ta upp en fråga av, som jag hoppas, mindre kontroversiell nalur. Som var och en kunnal konslalera finns det ingen fast terminologi när del gäller kritiken mol regeringen i de enskilda fall som tagits upp. Man riktar erinringar, man ger lill känna uppfattningar och man framställer anmärkningar. Jag hoppas all konstitutionsutskottet till hösten skall kunna arbeta sig fram lill en av alla godtagen terminologi som eventuellt graderar den kritik som man önskar föra fram. Det finns nu etl maierial som omfattar flera år och som man kan bygga på. Oavsett vilken siåndpunki man inlär i sakfrågorna bör det vara angeläget för oss alla all finna en terminologi som är fasl och som gör det möjligl även för dem som inle tillhör konstilulionsulskottet atl avläsa graden av kritik i uttalandena.

Fru lalman! Med det anförda yrkar jag bifall lill utskouets hemställan på alla punktet

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m.

Herr FISKESJÖ (c);

Fru lalman! Det tillhör det demokratiska systemets grunder all beslui i olika led skall vara öppna för granskning och kontroll och därmed också för kritik och omprövning. Det är inget tvivel om all allteftersom den allmänna verksamheten byggts ut har också behovet av satsningar på insyn och kontroll ökal. Det gäller såväl poliliska beslut som förvall-ningsbeslut

Del demokratiska systemet är i sig ingen garanti mot hemlighetsmakeri, misshälligheter och rättsövergrepp. Det krävs alltså vaksamhet mot brister även i en välansad demokrali.

Riksdagen här härvidlag många vikliga funktioner. Kontrollfunktionen

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Cranskningsarbe-tets omfattning och inriktning, m. m.

är en av dessa. Den utövas pä mångahanda sätt, som utskottets ordförande redan har berört Den utövas genom de ständiga debatterna, genom alla de olika utskottens granskning och beredning och genom de särskilda organ som lyder under riksdagen - revisorerna och JO. I del konlroll-och granskningsmaskineri som riksdagen som helhel utgör har konstitutionsutskottet tilldelats en speciellt viktig roll, nämligen att särskilt bevaka all regeringen sköter sina åligganden i enlighet med gällande författning och riksdagens beslut och i enlighet med vad man i övrigl kan anse att ett anständigt regeringsutövande kräver.

Jag har i tidigare debatter av det här slaget sagt atl jag anser att denna granskning iir viktig och värdefull, även om dramatiken i de betänkanden som ulskollet redovisar normalt inte är särskill upphetsande. Granskningen ger en viss insyn i regeringsarbelet, den ger ulskollei och därmed riksdagen möjlighei all lyfta fram i ljuset ärenden där handläggningen i regeringskretsen kan ha varit diskutabel. Och granskningen har säkeriigen en belydelse som preventiv effekt

Ärendena.i mängd medför självfallet att utskottets granskning aldrig kan vara heltäckande och uiiömmande, men den ger möjligheter till en ganska ingående behandling av de ärenden som väckts i utskottet och som utskottet beslutat sig för att särskilt syna. En förutsättning för au utskottet skall kunna fullgöra sin granskningsfunktion är naturligtvis att ulskollei får tillgång till det material som ledamöterna behöver för att kunna bedöma de frågor som tagits upp. Det brukar normalt inte vara några svårigheter härvidlag. Men som vi redan har hört genom utskottsordförandens anförande har det under granskningsarbetet i år inträffat en incident som jag för min del tycker är räll olustig.

När utskottet behandlade frågan om regeringens handläggning av säpos verksamhet vid sjukvårdsförvaltningen i Göteborg förvägrade utskouets socialdemokrater - jag kanske skall tillägga att det skedde med direkl eller indirekt biträde av halva den moderata representationen - ulskottet att ta del av en promemoria som upprättats under medverkan av presssekreteraren i justitiedepartemenlet Jag skall inte här gå in på sakärendet i övrigt - del kommer att ventileras utförligare senare i debaiien. Men jag vill beklaga au utskottets möjlighet all fullgöra sin granskningsuppgift på della sält begränsades.

Jag delar inle Hilding Johanssons bedömning vad gäller uiskoitels räll alt ta del av den berörda promemorian. Del förhållandel alt promemorian är sekretessbelagd är inget som helst skäl att förvägra utskottet tillgång till den. Utskottets ordförande vet lika väl som jag atl utskottets ledamöter i sådana här fall är bundna av tystnadsplikt. Och vi kan inte rikligt avgöra om promemorian är av betydelse för bedömningen av jus-tiiiedeparierneniels handlande i den här frågan eller ej, eftersom vi inte har fåll la del av den.

Över huvud lagel tycker jag att - och det beklagar jag - det som en röd tråd genom utskotlsordförandens anförande här gick ett slags krav på en hård reslrikliviiel vad gäller ulskoitsgranskningen. Man kan

nästan fråga sig om Hilding Johansson menaratt vi skall lägga ned verksamheten helt och hållet I varje fall tycks utskottets ordförande anse att vi skall undvika alla kontroversiella frågor och alla frågor som har en för den socialdemokratiska regeringen besvärande politisk touche. En sådan inslällning kan jag för min del inte acceptera. Det är självfallet att vi skall granska regeringens handlande även och - skulle jag mena - framförallt i de fall där regeringen kan finna granskningen besvärande.

Sedan blir jag litet förvånad över uppläggningen av herr utskotlsordförandens inlägg. Vi hade ju kommit överens om en ärendeuppdelning och en debattordning i dag som skulle leda till en bestämd strukturering av diskussionen. Utskollsordföranden gick trots delta in pä en sakvärdering av det ena ärendel efter det andra. Det kan ju, om övriga lalare i inledningsrundan skulle ta upp den kastade handsken, medföra en betydligt förlängd debalt och onödiga omtagningar i stället för den koncentration och förkortning vi avsåg atl uppnå genom den omläggning av debatten som vi kommit överens om. Men jag skall hålla mig till de ärenden som ligger under den rubrik kammaren nu har att behandla.

Utskottet har regelmässigt år efter år gjort en del mera systematiska och utförliga genomgångar av vissa ärendegrupper. Dessa genomgångar har bidragit till all klargöra handläggningen inom regeringen i dessa ärendegrupper och de har gelt värdefull information om den praxis som till-lämpas inom områden där sammanställningar och redovisningar tidigare saknats. Genomgångarna har också dä och dä gett anledning lill påpekanden frän ulskottels sida.

Även i årets granskningsbelänkande finns en sammanställning av det här slaget Det är en fyllig och enligt min mening utmärkt redovisning av handläggningen av besvärsärenden inom regeringen. Av redovisningen framgår bl. a., som utskottets ordförande redan varit inne pä, att antalet besvärsärenden ökat myckel kraftigt. 1966 var det 2 000 och 1975 över 7 000. Under senare år har ökningen varil bortåt 1 000 om året. Besvärsärendena utgör numera över en fjärdedel av samtliga regeringsärenden, och i något departement uppgår de till över hälften av alla ärenden.

Man kan ha anledning atl fråga sig om del här är en önskvärd utveckling och vad den kan bero pä. Helt allmänt innebär den att regeringen i realiteten kommer att avgöra ett allt större antal enskilda ärenden, dvs. atl elt alll större moment av förvaltningsfunkiioner läggs in under regeringen samtidigt som man i andra sammanhang sökt avlasta regeringen handläggningen av olika ärendegrupper av adminislrativ nalur.

De förklaringar som ges lill ökningen av besvärsärendena och som utskottets ordförande också återgav är i stort sett all de decentraliseringar av beslutanderätt till förvaltningsmyndigheter som företagits i sin tur avsatt en viss ökad besvärsfrekvens samt att förvaltningslagens beslämmelse om obligatorisk besvärshänvisning stimulerar allmänheten att anföra besvär över myndigheternas beslut. Det ligger väl en hel del i della. Man kan kanske också våga all lansera den hypotesen alt oklart och tvetydigt formulerade bestämmelser i lagar och förordningar är en av

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m.

anledningarna lill den siarka ökningen.

Besvärsrätten är i och för sig en viktig rällssäkerhetsgaranti, som självklart bör finnas, eftersom den ger möjlighet till rällelse av felaktiga beslut. Men del allra bäsla är naturiigtvis om de bestämmelser som skall gälla är utformade på ett sådanl sätt atl ingen tvekan kan råda om hur de skall tillämpias redan i första instans. Ett utdraget besvärsförfarande är ofta en belydande olägenhet för den enskilde och ocksä för berörda myndigheler. En stark ökning av besvärsfrekvensen inom etl ämnesområde bör således ge anledning till en begrundan av om de bestämmelser som gäller inom området i fråga har fått en så korrekt och klar utformning, att tveksamhet inie skall behöva råda om hur de skall tolkas.

Ytteriigare ell par refiexioner i anledning av den omfattande undersökningen av besvärsärendena. För den som anför besvär - oavsett om det är en enskild person eller t ex. en kommun - är det självklart ett mycket stort intresse atl ärendet avgörs inom rimlig lid. Utskottsundersökningen visar atl handläggningstiderna ofta är mycket länga. Det finns exempel pä att det tagit upp till sex år att avgöra besvärsärenden, och de fall där handläggningen tagit bortåi två är är många. Remissbehandlingen av besvärsärenden kan i en del fall ta betydande tid. Del är viktigt aU ocksä den liden kortas ner.

Men sammanställningen i KU:s betänkande visar att man ingalunda bara kan skylla pä alt remissbehandlingen drar ut på tiden. Det finns gott om exempel på all departementen legal på ärenden ett år eller mer efter del all remissbehandlingen avslulals. Särskill makabert blir det onekligen, när den länga handläggningsliden medför att det ärende som besvären gällt hunnit förlora all aklualilel när avgörandet äntligen kommer. Det finns flera sådana ärenden redovisade i ulskottets sammanställning.

Etl allmänt krav måsle således vara alt handläggningstiden kortas ner. 1 annat fall förlorar besvärsinstitutet i värde och kan i en del fall vara till mera skada än nylla. Del finns all anledning all stryka under vad utskottet skriver på den här punkten på s. 10. Men det finns också all anledning au foga lill vad som där står om del utdragna remissförfarandet, all departementen själva bör se till alt handläggningen inom departementen skyndas på när remissbehandlingen väl är klar.

När avgörandet slulligen kommer i ett besvärsärende är det självfallel vikiigl all den som anfört besvär får klart besked om motiven till beslutel oavseil om della innebär avslag eller bifall.

Utskoilels undersökning visar all praxis härvidlag är mycket skiftande mellan departementen och mellan olika ärendegrupper och all molive-ringarna när de förekommer ofta är myckel korifallade. Utskottet framhåller pä s. 13 i beiänkandel au det behövs en skärpning härvidlag även om en viss förbättring kan noteras under senare är. Motiveringarna bör vara sä utförliga och klargörande som möjligl. skriver utskottet Del är bra. Man borde kanske tillfoga att de ocksä skall vara utformade pä ett sådant sält au de är begripliga för den som besluiel rör. Del är en upp-

maning som det f ö. kan vara befogat att vidarebefordra till myndigheter av vad slag de vara må. Det är ett allmänt klagomål som man som riksdagsman ofta möter att den enskilde får lägga ner mycken möda på all lolka innebörden i olika myndighelers beslut.

Frij talman! 1 de inledande avsnitten f ö. i belänkandet behandlas en rad frågor som mer eller mindre konlinuerligl bevakas av ulskottet och som i en del fall har kommit eller kommer under riksdagens behandling även i andra sammanhang. Jag skall för den skull bara hell kortfattat beröra ett par av dem.

Av redovisningen av lagrådsgranskningen framgår att lagrådsremisser förekommit i något större utsträckning under 1975 än lidigare år. Men fortfarande är det endast en lilen del av proposiiionerna som behandlas i lagrådet och även i övrigl finns det alltfort goda skäl för den krilik mol regeringen i den här frågan som oppositionen framförl år efter är och som vi upprepar i ett särskilt yttrande i det nu aktuella betänkandet Det är uppenbart att det fortfarande är ganska godtyckligt vilka proposilioner som går till lagrådet för granskning. Del brukar anföras som försvar för den rådande ordningen alt utskotten numera har möjligheter all rälla till regeringens försummelser genom att själva besluta om lagrådsremiss. Del är riktigt, men denna möjlighet har, såvitt jag vet, ännu inte utnyttjals i någol fall.

Remisser från ulskott lill lagrådet är också en ganska opraktisk ordning. Den innebär atl lagrådets yttrande inte föreligger under motionstiden, och den innebär förseningar av utskottsbehandlingen av ärenden. I vad gäller proposilioner som kommer mot slutet av riksdagssessionen innebär en lagrådsremiss frän vederbörande utskott i realiteten att riksdagen tvingas skjuta sakbehandlingen till nästa session. Den bäsla ordningen är således otvivelaktigt att propositionerna behandlas i lagrådet innan de avlämnas lill riksdagen.

Ulskottels sammanslällning av propositionsavlämnandet visar vad som är väl känt och som påtalats av utskoilel och här i kammaren etl otal gånger. Regeringen har inte följt de anmaningar som ulskollei och riksdagen gell år efter år. Anhopningen av proposilioner mol slulskedet av våren fortsätter, och de i riksdagsordningen angivna propositionstiderna överskrids utan hänsyn lill alla de problem som detta medför för partierna, ulskollen och kammaren och för hela sakbehandlingen av propositionsförslagen. Konstitutionsutskottet protesterar återigen enhälligt mot denna orimliga ordning i ordalag som är betydligt skarpare än någonsin tidigare - till den verkan det hava kan.

Jag vill ytterligare understryka den protesten. Om del skall bli möjligt all få lill slånd en vellig arbetsordning i riksdagen och en ordentlig sakbehandling av alla regeringsförslag så är del nödvändigl med en uisprid-ning av proposiiionerna över riksdagsårel som helhel på ell hell annal säll än vad som skell hittills. Det minsta man kan begära härvidlag är att regeringen följer de bestämmelser som finns i riksdagsordningen och de ullalanden som riksdagen gör i enlighel med konslilulionsui-

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriktning, tn. m.

skottets betiinkanden.

Slutligen, fru talman, några ord om elt ärende av annan karaktär. Det behandlas pä s. 18 i utskottsbetänkandet och i reservaiionen 1. Det är en fråga sorn gäller tillämpningen av de principer som skall råda för den information lill massmedia och allmänhet som del åligger departementen att stå till tjänst med, bl: a. genom förmedling av särskilt anslällda informationssekreterare. Det framgår av utskottsbetähkandel att Ulskollet enhälligt hyllar den åsikten atl informalionen skall ges en så vid spridning som möjligl och att "ett urval av informalionsmottagare på politiska grunder inte får förekomma".

Men det är just detta som har skett i det fall som aktualiserats i utskoilel. Informationssekreteraren i socialdepartementet hade observerat att det förekommit artiklar och insändare i tidningarna om pensionärernas skatteförhållanden. Han fann det av den anledningen angelägel all sprida informalion som klargjorde sakläget i dessa frågor. Detta var självfallet i och för sig vällovligt. Men han valde att rikta denna information till A-pressens chefredaktörer. Den avgränsningen menar vi reservanter inte var lika vällovlig. Den var inte väl förenlig med principen att "urval av informationsmottagare på politiska grunder inte får förekomma". Pressekreterarna är anställda av slaten för atl förmedla informalion lill alla. De är inle anställda av A-pressen eller socialdemokratiska partiet för att ge dessa särskilda favörer.

Jag ber, fru talman, alt få yrka bifall lill reservaiionen 1.

Herr WERNER i Malmö (m);

Fru talman! Jag vill ocksä säga all jag är litet förvånad över det inledningsanförande som ordföranden i konstitutionsutskottet höll. Del skulle gälla Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m. Men det blev ett anförande mest om "m. m.", tyckte jag.

Vi skall kanske inte falla för frestelsen atl nu böria med repliker belräffande den sakbehandling som herr Johansson i Trollhällan gav en rad reservationer. Han var vänlig nog att gå i svaromål innan vi börjal våra anklagelser. Det är kanske en praktisk ordning, och det visar att herr Johansson känner vår inställning väl och kanske också känner svagheterna i regeringens agerande utan att vi har nämnt någol om dem.

Får jag, fru talman återgå till granskningen, till dechargens innebörd och allvar. Det finns en lakonisk lydelse i 1 kap. 3 § regeringsformen: "Riksdagen granskar rikets styrelse och förvaltning." Konslilutionsutskottet har verkställt sin del av denna granskning, och del är det arbetet som här presenteras. I en dechargedeball slälls ju frågan om man är nöjd med regeringens tjänsteutövning, om man är beredd att avlasta regeringen ansvaret för det gångna förvallningsåret Egentligen borde en dechargedeball vara en allvarlig och med spänning emotsedd debatt Sä är nu inte fallet mera. För lio lolv är sedan var regeringsledamöter intresserade och därför närvarande, men det var som sagl eu bra tag sidan. Därefter har del gått raskt utför. Nu är regeringen inte ens in-

tresserad av den kritik som etl samfällt utskott levererar Man lar nämligen inte rättelse - det visar ju beiänkandel pä en rad punkler i år

Vi har under de senaste åren upplevt en nonchalans från regeringens sida, som vittnar antingen om maktfullkomlighet, dvs. atl man struntar i riksdagen, eller om ålderdomssvaghet, dvs. atl man inte orkar ändra på gamla galna rutiner. Därför är den slora frågan i dag faktiskt inte på vilka punkter regeringen har brustit i handläggningen av sina ärenden. Den verkligt slora frågan synes mig ha blivit; Vad gör man åt en regering som inte vill ta rättelse av "folkets främsta företrädare", som regeringsformen kallar riksdagen?

Liksom tidigare kan man säga atl dechargebetänkandet beslår av två delar och det är väl närmasi den första delen som skall las upp till behandling i dag. Där har vi i ulskotiei kommit till en viss consensus. Vi undersöker huruvida departementens administrativa praxis är enhetlig och ändamålsenlig och anför synpunkter som vi vill bringa till regeringens kännedom. I är har ett omfattande arbete lagts ned särskilt på besvärsärendena, som herr Fiskesjö redan har nämnt - deras omfattning, departementens handläggning av dem osv. Vi har på nytt studerat kommittéväsendet och dess sätt atl arbela. Remisserna till lagrådet är också en gammal bekant, liksom utgivningen av Svensk författningssamling. En fråga som sedan länge har bekymrat oss - och där utvecklingen fortfarande tycks gä ät galet häll - är förslås regeringens propositionsavlämnande till riksdagen.

Den andra delen av belänkandet tar upp enskilda ärenden till kritisk granskning ur handläggningssynpunkt. Ärendena är alla väckta av ledamöter i oppositionspartierna. Här försvarade sig herr Johansson i Troll-hällan i förväg och sade atl detla väl är ganska naturligt och att det inte var bättre för 40 är sedan när det satt en borgerlig ministär. Det har alltså inle gått framåt på 40 år på dessa punkter heller. Men om inte mitt minne sviker mig behöver man inte söka sig längre tillbaka än till Carl Albert Andersons lid för all finna sådan omsorg om den egna regeringen att man manar till en smula självprövning i sädana här enskilda ärenden. Nu uppträder regeringspartiets representanter i dessa enskilda ärenden merendels som regeringens trogna advokater. Den socialdemokratiska regeringens ofelbarhet har blivit en dogm som även en påve kan avundas.

När det gäller besvärsärendena konstaleras atl dessa pä lio år har ökal från 2 000 till 7 000, vilket belyder alt vart fjärde regeringsärende 1975 var ett besvärsärende. Det är riktigt att della kan vittna orn en växande politisk medvetenhet hos folkel. Men orsaken är nalurliglvis främst att man har decentraliserat beslutsprocesserna i regeringsärendena. Därför får den klagande i många fall anledning all vända sig till regeringen.

Ell särskill bekymmer är de mänga besvärsärenden som kommer in för sent och därför inte kan handläggas, utom när regeringen av speciella skäl gärden som besvärar sig till möles. Utskottet har emellerlid uppdagat den underligheten att även sädana ärenden rent rutinmässigt sänts pä

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbe -tets omfattning och inriktning, m. m.

3 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 113-114

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m.

remiss och alt man först efter remissomgången beslutat alt inte ta upp ärenden till avgörande därför atl de inkommit för sent. Denna omständighet gäller, som herr ordföranden nämnde, inte mindre än 141 ärenden. Man kan svåriigen konstalera någon förbäliring sedan lidigare åt och detta förfarande strider mot utskottets förut gjorda uttalande liksom mot statsrådsberedningens anvisningar.

Vi har ocksä iakttagit att remissbehandlingen lar en avsevärd lid i anspråk. Alltför lång tid kan även förfiyia efter avslutad remissbehandling, innan regeringen lar upp besvären till avgörande, och det är naturiigtvis inle heller tillfredsställande.

Fär jag komma med en liten passus till herr ordföranden där. Han anförde ett fall, nämligen betänkandet om utlandssvenskarnas rösträtt, som låg i sju månader innan det skickades ut på remiss, och så sade han att det är regeringen obetaget atl göra så. Men del är väl ändå en angelägenhet för konstitutionsutskottet att iaktta när man förhalar ärenden på det här sättet till förfång för medborgarna. Nog måsie väl det vara vår uppgift. Skulle vi inte ha anledning alt t. ex. påtala detta med del sena propositionsavlämnandet som skapar så många besvär? Det är ocksä en förhalning av ärenden som vi naturligtvis måste ta itu med.

Nåväl - när besvären lämnas utan bifall förekommer det i vissa departement atl man hänvisar till tidigare motiveringar och beslut av myndigheter. Del lycker jag är en utmärkt form för beslutsmotivering. I andra departement, där man inte motiverar beslut, slöder man sig naturiigtvis också pä tidigare yttranden och avgöranden av myndigheter, men det framgår inle. Utskottet menar att del ur den klagandes synpunki alltid är mest upplysande atl regeringen i sådant fall hänvisar lill tidigare beslut.

Låt mig också, fru talman, göra några kommentarer till den femte punklen i betänkandet, utgivandet av Svensk författningssamling. Del ärendet är förvisso också en följetong. Fortfarande förekommer det att författningar sätts i kraft redan dagen efter den dä de kommit ut från trycket Det belyder ju inte att författningarna är allmänheten lill hända dagen efter den då de kommit ut frän trycket - det lar självfallet ibland avsevärd lid all förmedla dem till allmänheten.

Vid granskningen av 1975 års författningar har utskottet uppmärk-. sammat atl några författningar har blivit så försenade all de kommil ut frän trycket först efter det att de trätt i kraft. Det är naturligtvis en hell orimlig ordning, eftersom medborgaren är skyldig att känna till gällande lag. Här har han ju inte ens en leorelisk möjlighei au göra del. Instruktionen för statens invandrarverk t. ex. trädde i kraft den 1 juli 1975 men kom ut från trycket först den 8 juli. Jag vet att det hade sin orsak, men det bör som sagt inte fä ske.

En betydande del av de författningar som formellt har kommit ut från trycket före ikraftträdandet har sänts ut från tryckeriet efter denna lidpunkt och därför inte varil moltagarna till hända förrän efter ikraftträdandet. Detta är som sagl renl otillfredsställande.

Mot denna bakgrund erinrar utskottet om tidigare gjorda iakttagelser

och pekar pä nytt på rätissäkerhetskraven som inte blir lillgodosedda genom en sådan ordning. Utskottet förutsäller att statsrådsberedningen vidtar, som man säger, erforderliga ålgärder i delta syfte. Ja, man kan ju alllid hoppas.

Men frågan återkommer; Vad gör man med en regering som inte visar vilja till bättring? Vi har behandlat samma ärende gång på gång och konstaterat atl förändringen inte har blivit av sådan belydelse att den har fått någon praktisk effekt för medborgarna i slort. Detta gäller i all synnerhet del verkliga sorgebarnet, regeringens sena propositionsavlämnande. I fjol skrev konstitutionsutskoltel hårt härom till regeringen. Vad blev resultatet? Jo, det blev en minst lika stor och sen anhopning av propositioner i år. Vi har ju atl vänta regeringsförslag ännu, trots att tiden gick ut för en månad sedan. Och det är regeringsförslag som av skilda anledningar måste behandlas innan riksdagen tar semester.

Även detta ärende hade vi uppe till debatt häromdagen, när vi diskulerade riksdagens arbetsformer, och det utväxlades hårda ord dä ocksä. År 1975 var 43 % av det årets propositioner försenade. Om det i är mot förmodan skulle bli en liten förbättring när del gäller anlalet proposilioner, sä vet vi att tyngden av dem är sä besvärande att den uppväger minskningen i antal. Vad detta betyder för ärendenas behandling kan ett barn begripa. Det blir slarv på alla nivåer. Den stora arbelsrältsreformen om offenllig anställning hann sålunda aldrig lagrådsgranskas. Det var tidsfaktorn som avgjorde den saken. Och del kan få rätt svära konsekvenser.

Oppositionen ställs genom denna propositionsanhopning inför den hopplösa uppgiften att penetrera regeringsförslag på mycket kort tid. Jag måste då ställa frågan, fru talman, även om jag nu verkar tjatig: Vad gör man med en regering som struntar i riksdagens bestämda uttalanden? Vi kan ju inte hålla på sä här år efter år Dechargegranskningen går till en del ut på att ge till känna när regeringen i enskilda fall inte har följt riksdagens beslut. Här står vi alltså inför en sorts dubbel de-chargeanmärkning, nämligen alt ge till känna att regeringen inte heller rättar sig efter dechargememorialets erinringar. Och del är inte bagateller det gäller.

Det är inte så, som herr Johansson i Trollhättan försökte göra gällande, att våra anmärkningar är poliliska. Hela raden av ärenden där vi påpekar att regeringen inte har följt riksdagens beslut är väl i högsla grad sakliga, herr Johansson! Det kan man väl konstatera oavsett om man är moderat eller socialdemokrat. För det behöver man väl inte ha någon speciell politisk uppfattning. Alt del i andra frågor kan finnas en viss politisk avsiki är alldeles nödvändigt, när man märker att regeringen handlar ulifrån vissa poliliska synpunkter. Jag tänker här t ex. på utlandssvenskarnas vidgade möjligheter alt rösta.

Lät mig ocksä, fru talman, säga några ord om departementens informalion till allmänheten. Det är ju en fråga som också ligger i det här avsnittet Den informationen är självfallel väsenllig. Vi har ofta haft informationsfrågorna uppe till behandling. Och det finns bestämmelser

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m. '

Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m.

om hur den informationen skall skötas. Statsrådsberedningen har givit ut riktlinjer för informationsverksamheten i departementen. Där anges i klara verba att mottagare av informalion inte fär utväljas på politiska grunder. Det äralllså ingen selektiv informalion. I konstitutionsutskoUets belänkande finns dock exempel härpå. Socialdepartementets informationstjänst sände sålunda ut ell brev angående pensionärernas skattefråga till A-pressens chefredaktörer och även till bl. a. Svenska Dagbladet och Expressen. Vi ogillar naturligtvis elt sådant urval. Det är självklart att om någon enstaka tidning, förening eller enskild person önskar en uppgifi eller en synpunkt, så skall svaret lämnas endasl lill den som har frågal. I del nämnda fallet utgick elt brev som började: "Till A-pressens chefredaktörer."

Fru lalman! Den del av betänkandet där vi är överens är verkligen värd att läsas. Där riktas mycket bestämda ord till regeringen. Jag vill erinra om detta, eftersom jag tycker all utskottets ordförande gav en alltför glättad bild av del som där berörs.

Mycket skulle kunna tilläggas, och det kommer också att ske i den fortsatta debatlen. Att tveksamheten i år inför regeringens handläggning av sina ärenden är särskilt stor framgår inle minst därav att det är 21 reservationer fogade lill betänkandet. Av dem får åtminstone sex avgöras med lottens hjälp, om alla har vett att vara här. En får förmodligen majoritet även utan lottdragning.

Fru lalman! Jag ber med detta till att böria med att fä yrka bifall till reservaiionen 1.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Fru talman! Den pariamentariska granskningen av regeringens fögderi är en av de viktigaste sakerna i en demokrati. Den hör till de ling som jag tror atl pariamentarismen inle kan klara sig utan.

Vi kan, som Hilding Johansson i Trollhättan tidigare sade, granska regeringens handläggning av sina uppgifter på flera olika sätt, och del finns fiera olika instanser som från olika synpunkler gör det. Vi har i konslilutionsutskottet alt granska hur regeringen följl gällande lagar och förordningar. Vi har att granska den administrativa praxisen inom regeringen, t. ex. när det gäller besvärsrätten. Vi har ocksä atl kontrollera om regeringen brytt sig om att följa riksdagens beslut.

Tidigare har vi från folkparlihåll framhållit hur viktigt delta är. Vi har också uttryckt vär förvåning över atl vpk inte har velat delta i denna granskning utan bara tjänstgjort som ell IranspoVlkompani för socialdemokraternas åsikter. I år vill jag ge elt erkännande lill vpk. Man har självständigt deltagit i granskningsarbetet Man har drivii egna frågor. Jag säger inle detta för att jag delar vpk:s mening i de olika sakfrågorna, utan för alt man på del hållet äntligen har förstått vad granskningsarbetet består av.

Dét är myckel viktigt att vi gör denna granskning. Här och var finner man naturligtvis alt regeringen gör fel. Regeringens medlemmar är ju

också människor och inga stålman. Hilding Johansson tycks mena atl del bara finns en riktig linje, den som socialdemokraterna har, i granskningsarbetet; det är den rikliga, den lagliga, den sakliga linjen. Den linje däremoi som oppositionen i landet följer i motsättning lill majorileten skulle vara ett utslag av parlitaktiskl tänkande; av illvilja vill man komma ål regeringen. Så är del naturligtvis inle.

Jag vet hur noggrant utskottets ordförande har arbetat med detta material. Han torde vara myckel väl medveten om all det i elt stort antal frågor som vi har diskuterat frän olika håll sagts; Del här kanske är galet gjorl av regeringen, men del faller inte under vårl granskningsuppdrag. Däremoi är det märkligt att socialdemokraterna i utskottet på i princip samtliga punkter tycks anse att regeringen inte gjort något fel.

Ja, fru talman, nu gjorde jag mig skyldig till en liten överdrift Det finns nämligen en punkt där man inle ens från socialdemokratiskt håll har kunnal undgå atl upptäcka hur galet del fungerar, och man har i är varil med om alt skärpa en enhellig ulskottsskrivning. Del gäller propositionsavlämnandet lill riksdagen, där utskottet år efter år har skrivit att det inte blivit bälire, att propositionerna måste fördelas bättre över året, annars kan inte riksdagens arbete fungera som del är tänkt. Och vad har hänt? Jo, i år torde det vara värre än någonsin! En så uppenbar sak har även socialdemokraterna måst reagera för.

I är liksom förra året tar vi upp en del ärenden som gäller huruvida regeringen följer riksdagens beslut eller ej. Hilding Johansson och jag hade en debatt förra året om det önskvärda i all statsråden följer vad riksdagen beslutar. Och jag lycker fortfarande all det är en viktig sak atl statsråden tar hänsyn till riksdagens beslut Jag har svårt atl hitta några ursäkter för dem all inle göra så. Del kommer upp elt par sådana ärenden: reservationen 3 soiri angår tillståndsprövningen enligl miljöskyddslagen i vissa fall och reservationen 21, kapitalbeskattningen, är typiska exempel.

En myckel betydande del av utskottels granskning i år har gällt frågan om besvär. Utskottet konstaterar att del finns vissa brister där. Försi och främsl konsialeras all arbetsbelastningen pä deparlemenlen har ökat genom en ständigt ökande besvärsfrekvens. Della kan delvis ge etl posilivi inlryck, medborgarna vågar protestera - man vet vart man vänder sig när man skall överklaga i högre instans om man anser sig ha blivit felaktigt behandlad. Men det är nog delvis, som lidigare lalare också har varit inne pä, en följd av en allt suddigare lagstiftning, där lagar och förordningar är skrivna pä ett sådant sätl att de helt enkell kräver prejudikat för atl de skall kunna tolkas på ett riktigt sätl. Detla är inle tillfredsställande.

Dessulom kräver ulskotiei att man skall ha en enhetlig praxis vid handläggningen av besvärsärenden. Låt oss hoppas, fru lalman, att det blir lättare atl komma lill rälla med den saken än vad det har blivit när del gäller propositionsavlämnandel till riksdagen!

Utgivningen av Svensk författningssamling är också en gammal bekant

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriklning, m. m.

för utskottsledamölerna, och del är fortfarande precis lika otillfredsstäl
lande att författningar blir färdiga från trycket först efter det atl de har
trätt i kraft. i

Fru talman! Jag skall inte uppehålla mig längre vid dessa principiella frågor. Belräffande frågan i reservationen 1 angående vissa fall rörande informationssekreterare i departementen vill jag instämma i vad herr Fiskesjö och herr Werner i Malmö redan har sagt.

Jag vill passa på att vid detla tillfälle yrka bifall lill reservalionerna 1, 3, 6, 8, 12, 18, 19 och 21.

Herr MÅBRINK (vpk):

Fru lalman! Granskningsarbetet i konstitutionsutskottet kan måhända, om man tar del av massmedias och de borgerliga partiernas agerande, framstå som något belydelsefulll - betydelsefullt i den meningen alt de borgerliga partierna på något sätt skulle utgöra en garant för medborgarna mot regeringen och enskilda statsråd och bevakare av atl fattade beslut av riksdagen verkställs av regering och departement och av att riksdagens stiftade lagar efterievs.

År efter år har dessa borgeriiga politiker irumpetat och blåst upp vissa frågor, enligt min mening bagatellartade sådana. Moderaterna har uppehållit tiden i utskottet med att slåss för de feodala delarna av sin politik. Jag syftar på förra årets granskning, där moderaterna gnällde över atl "kungl." hade slopats i namnen på statliga verk och institutioner. 1 år återkommer moderaterna med att rota i statsminister Palmes privala brevväxling med Fidel Castro. Deras agerande i denna fråga kan nära nog jämställas med den sortens verksamhet som bedrivs av FiB-Aktuellt

Om man tittar på något mer seriösa frågor som lagits upp frän borgerligt häll, kan man konstatera atl moderater och folkpartister gör försåtliga angrepp på den progressiva delen av svensk biståndspolitik. Förra året attackerades skogsprojeklet i Nordvietnam. I år angriper man det humanitära bistånd till MPLA i Angola som betalades ut 1975. Del kan låta oskyldigt när man från moderata samlingspartiets och folkpartiets sida säger att det var fel av regeringen att ensidigt stödja MPLA under den s. k. övergångsregeringens verksamhetsperiod. Där ingick som bekant även tvä andra organisaiioner, nämligen FNLA och UNITA. Vad man däremot inte nämner är alt MPLA är den enda organisation som har folkets stöd i Angola, att de två andra s. k. organisationerna i den här övergångsregeringen ständigt saboterade Angolas kamp och arbete för självständighet och att detta sabotage utfördes med främmande makters slöd, bl. a. av fascistregimen i Sydafrika,

Om man tittar pä de frågor som berör den enskilde individens fri-och rälligheler, kan man konslalera alt de borgerliga visar sig tämligen ointresserade av att anmärka pä vissa statsråds handlande. Deras prat om att man måste slå vakt om den enskildes skydd mot överheten är till intet förpliktigande, vilket visar sig i det betänkande som vi nu behandlar.

De borgeriiga gör ett stort nummer av all man inte fält ta del av den hemliga promemorian angående säpoaffären i Göteborg. Men faklum är ju att de borgerliga själva omintetgjorde de möjligheterna genom att en av moderaterna medvetet höll sig borta från utskottet när denna fråga skulle avgöras. Visst skall skarp kritik riktas mol socialdemokraternas vägran att låta utskottet ta del av denna promemoria. Men de borgerligas agerande, främsl moderaternas, är politiskt hyckleri. Hilding Johansson sade i sitt inledningsanförande att socialdemokraterna i utskottet gjorde den bedömningen att innehållet i promemorian inte hade någon belydelse när det gällde att ta ställning till Geijers agerande i denna fråga. Vad är det för sorts förmyndarmenlalitet! Det var socialdemokraterna del, men del finns ju ytterligare älta ledamöter i utskottet. Hade det inle varit bra om hela ulskotiei hade fåll göra den bedömningen? Jag tycker det hade varit en tillfredsställande ordning.

Även i det s. k. Helmersfallet, som gäller ett tillsättningsärende i Lund, tiger de borgerliga still. Där är det heller inget lal om den enskildes skydd mot överheten, samtidigt som det är klart dokumenterat att utbildningsdepartementet i denna fråga handlat fel. Leklorstjänster passar tydligen inte personer med obekväma åsikter.

Båda dessa ärenden kommer mer ingående atl las upp av mina partikamrater Nils Berndtson och Jörn Svensson.

Del är i och för sig inle så märkligt alt de borgerliga partierna låter de nu nämnda övertrampen frän socialdemokratiska ministrars sida passera obemärkta. Däremot är det märkligt att inte en enda socialdemokratisk ledamot i utskottet reagerat. Registrering av radikala människor - del är ju inte precis en sak sorn de borgerliga protesterat mot. De är lill yttermera visso direkt medansvariga för den verksamhet som bedrivits och som fortfarande bedrivs av IB och säpo.

Det finns faktiskt elt ärende där de borgerligas kritik är betydelsefull. Det gäller regeringens beslut att mot datainspektionens mening ge Del Bästa tillstånd att pä data föra in vissa uppgifter om del svenska folkel. Regeringsbeslutet strider ocksä mot andan i dalalagens 3 S, som bl. a. säger all dalainspektionen vid tillstånd till inrättande och förande av personregister skall särskill beakla arten och mängden av de personuppgifter som skall ingå i registret samt den inställning till registret som föreligger eller kan antas föreligga hos den som kan komma att registreras.

Men hur kommer det sig alt de borgeriiga reagerat mot detta? Anledningen kan väl bara vara den atl här är det deras egen integrilel som slår pä spel. Vänsterpartiet kommunisterna har skarpt angipii regeringens beslut i den här frågan. Vi har ju även i andra sammanhang klart tillbakavisat spekulation och handel med personuppgifter. Än mer motbjudande ter sig denna handel när intresset kommer frän ett ökänt multinationellt företag. De borgerliga är alltså inle molständare lill kommersialisering av personuppgifter. Vad de vill ha är en viss begränsning.

Till frågan om propositionsavlämnandet Det är riktigt som sagts bl. a. av Mårten Werner att konstitutionsutskottet vid elt flertal tillfällen på-

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbeiels omfattning och inriklning, m. m.

pekat den otillfredsställande koncentreringen av propositionsavlämnandel vissa lider på året Även i är har utskottet en skrivning i den frågan. Men här hann knappast bläcket torka förrän det damp ner 36 propositioner vägande 5 kg och 4 hg. Motionstiden utgick samma dag för samtliga 36 propositionerna, nämligen första vardagen efter påsk. Vänsterpartiet kommunisterna reagerade i den här frågan och lyckades uppnå all man sköt lilel på motionstiderna så atl vi fick yiteriigare några dagar pä oss efter påsk. Men det är tydligt all vi måsle ta i ordentligt med hårdhandskarna för atl få en ändring till slånd och få regeringen att sluta med den här sortens nonchalans. Fru lalman! Med detta yrkar jag bifall till reservationen 9.

Herr HERNELIUS (m):

Fru talman! Den föregående talaren anmälde ett vissl missnöje med moderala iniiialiv i samband med dechargen och med del moderala agerandet i år liksom tidigare. Jag skall inskränka mig, fru talman, till den kommentaren alt detta missnöje frän herr Mäbrinks sida gör oss icke bed rövade.

I övrigt skall jag under denna punkt inskränka mig till att ta upp etl ärende där utskottet är enigl och där ulskottets uttalande återfinns på s. 36. Det gäller den konstitutionella nödrätlen, regeringens handlande i nödsituationer.

Behovet av regler härom konstaterade utskottet redan 1973 och sade då att händelser i samband med kapningen pä Bulltofta borde bli föremål för ytterligare överväganden i syfte atl åstadkomma en ordning som underlättade för regeringen att snabbt och effektivt agera i en nödsituation. Men eftersom grundlagsfrågorna skulle behandlas senare på årel gjorde utskottet inle något särskilt uttalande i övrigt. När grundlagsfrågorna behandlades i juni förelåg däremot ett enhälligt uttalande. Då uttalade ulskottet alltså att särskilda regler för regeringens handlande i extraordinära situationer och för beslutsprocessen i samband därmed borde bli föremål för prövning. Del var det första egentliga uttalandet.

Del andra ullalandet kom 1974. Där var anledningen en annan, Norr-malmslorgsdramat Då ullalade utskoilel också all en prövning av frågan om regler för extraordinära situationer borde komma till slånd.

Det iredje uttalandel gjordes i fjol, 1975. Del ultalandet var beslulal utan hänsyn till ambassaddramai, som inträffade senare, men frågan debatterades i kammaren efter ambassaddramat. Även då förulsalle utskottet att regeringen läl föranstalia om en översyn i syfie alt åstadkomma så klara handlingslinjer som möjligt. Riksdagen godkände enhälligt detta uttalande.

Vad har s;kelt som följd av dessa uttalanden? Det har skell, all regeringen har faslslällt vissa principer för samråd, att regeringen har gjorl upp en förteckning över var man kan träffa statsråden och vilka personer som finns tillstädes. Och det braverar regeringen och statsrådsberedningen över! Likaså braverar kanske en del ledamöter av utskoilel över detta.

Men det är rätt självklara ting, regler som iakttages i den minsta firma - atl man vet var de beslutsfattande personerna uppehåller sig praktiskt taget alla tider på dygnet. Att en regering måsle ha sädana regler är rätt självklart. Det är inte detta det gäller, utan frågan gäller beslutsprocessen och de konstitutionella möjlighelerna.

För några månader sedan upplyste statsrådet Leijon riksdagen om all regeringen inle tänker göra något mer ät saken. Det har föranlett ytterligare ett ullalande från utskottet, elt uttalande som är enhälligl.

Utskottet noterar att vad "riksdagen tidigare begärt i fråga om prövning av behovet av särskilda regler för extraordinära situationer vunnit visst beaktande" och fortsätter: "Med hänsyn emellerlid till vikten av så klara handlingslinjer som möjligl beträffande regeringens och berörda myndigheters möjligheter och ansvar i ett sådant läge förutsätter utskottet att regeringen i enlighet med riksdagens lidigare uttalanden fortlöpande ägnar dessa frågor störsla uppmärksamhet och i lämpliga former föranstaltar om översyn i angivet syfte."

Där kom alltså för fjärde gången en riksdagens hemställan till regeringen att föranstalta om regler i detla avseende.

Man kan säga att denna upprepning av riksdagens synpunkler har fält ytterligare tyngd genom vad som förevar i samband med ambassaddramat. Det visade sig nämligen då all regeringen inle hade lagliga befogenheter för en del av sill agerande i utvisningsärendet. Detta föranledde efter ambassaddramat en lagändring, som trädde i kraft den 1 januari 1976. Del är goll och väl atl den kom till, men den borde ha skett innan händelsen iniräffade. Detta hör till det som en regering med normal akisamhet borde ha kunnat undvika.

Jag skall inskränka mig till alt uttrycka den förhoppningen, sedan riksdagen fyra gånger har gjorl elt uttalande om behovet av dessa regler, att riksdagen inte skall behöva återkomma en femte gång lill denna fråga utan att kanslihuset skall följa och ta ad nolam vad riksdagen enigl har uttalat.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m.

Herr KINDBOM (c):

Fru talman! I denna inledande del har herr Fiskesjö pä centerpartiets vägnar behandlat en del frågor, dock inle utgivningen av Svensk författningsamling. Den frågan har däremot berörts av andra lalare, och även jag har anledning alt säga några ord på denna punkt.

Det har framhållits att man vid fiera lillfällen haft anledning att konstalera förseningar, och utskottet har understrukit vikten av att författningarna kommer ut i vederbörlig lid. Med hänvisning lill bl. a. delta har statsrådsberedningen vidtagit åtgärder och givit anvisningar för att komma till rätta med problemet Man har rekommenderat atl en författning inte skall träda i kraft tidigare än en vecka efter den dag då författningen kom ut från trycket

I granskningen av 1975 års verksamhet konstateras äter all förseningar har förekommil i ell anlal fall. I vissa av dessa fall har riksdagen med-

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriklning, m. m.

verkat, och den delen kan då självfallet inte belasta regeringen, men i övrigt har de lidigare givna anvisningarna inte iakttagits.

Del cenlrala i denna fråga är väl, som ulskottet konstaterar, atl det inle bör förekomma all förfallning träder i kraft utan att möjlighet har förelegal för den som berörs alt dessförinnan få del av författningens innehåll. På detla faklum vilar en belydande del av rättssäkerheten i värt samhälle. Var och en skall vela under vilka lagar han har att verka, så att han kan vidla åtgärder.

Utskottet säger all del med anledning av gjorda iakttagelser får erinra om sina lidigare ullalanden. Ylierligare anslrängningar måste göras för att hindra all i forlsätlningen förseningar inlräffar, som gör att en författning träder i kraft omedelbart efter det den kommit ut från trycket och man alltså inte har hunnit la del av den, eller som i sämsta fall gör att den träder i kraft innan den över huvud laget har kommil ul från trycket.

Ulskollei förulsälter att statsrådsberedningen vidtar erforderiiga åtgärder i detta syfte. Med det vill jag då mena alt det inle räcker med smärre förändringar, utan man borde här vidta sådana åtgärder att vi verkligen kommer lill rätta med problemet.

I det sammanhanget kommer vi in på en annan fråga som lidigare har berörts, nämligen det sena propositionsavlämnandet Jag är självfallet medveten om all regeringen kan vilja genomföra reformer som den finner angelägna, men då gäller det att få till stånd en sådan hållfasthet i planeringen av propositionsavlämnandet atl de proposilionsförteckningar som lämnas ul vid riksmölels börian eller vid den årliga samlingen i januari också kan hållas. Jag finner del angelägel alt stryka under della.

Utgivningen av terrängkörningslagen behandlas på ett par ställen i betänkandet dels under en särskild punkt dels i en bilagd promemoria, varvid ulskollei konstaterar all allmänheten inle haft möjlighet att ta del av författningstexten innan den trädde i kraft Vi har dock under diskussionen pä denna punkt inle funnii skäl att framföra annan anmärkning än den som jag lidigare citerade, nämligen all förfaltningar skall sällas i kraft så alt de som berörs av dem ocksä fär del av innehållet

En annan del av förfallningsutgivningen gäller omtryck av författningarna. Del konstateras all där har skett en förändring så till vida all fier författningar numera trycks om. Men ulskpllel vill ändå påpeka all ytterligare uppmärksamhet bör ägnas ät denna fråga. Den enskilde som vill söka i författningar har ju inte den fördelen som exempelvis riksdagsmän har, atl via upplysningsljänslen få lillgång lill hela förfati-ningen med alla dess förändringar. För rällssäkerhelen torde del ha avgörande belydelse att den som söker i förfaltningar också skall kunna veta alt han har lillgång lill vad som gäller. Därför vill jag undersiryka del som har uttalats belräffande omtryck av författningssamlingen.

Jag har alltså med det anförda, fru lalman, velat rikta uppmärksamheten på dels planeringen av propositionsavlämnandel, dels den följande utgivningen av författningssamlingen, som bör vara en grund för rällssäkerhelen i vårl samhälle.

Fru JACOBSSON (m):

Fru talman! Några ord om lagrådsgranskningen.

Den uppvisar i årets redogörelse en bättre bild än tidigare. Antalet ärenden som remitterats har ökat. Men jag anser personligen all ökningen inte är alltför imponerande, och fortfarande har vi väl inle sett myckel av den ökning för en annan typ av ärenden som förutsattes när man avskaffade den obligatoriska lagrådsgranskningen. Å andra sidan vill jag gärna notera med tillfredsställelse att t. ex. bevissäkringslagen skickades till lagrådsgranskning.

Vi har haft litet diskussioner om detta i utskottet men som det stär i majorilelsskrivningen kommer de här frågorna att behandlas i samband med propositionen om de medborgerliga fri- och rättigheterna. Därför har vi inle fördjupat oss i detla spörsmål alltför mycket. Nu har emellertid frågan helt nyligen aktualiserats igen med anledning av proposilionen om offentlig tjänst.

Den propositionen har inte gäll till lagrådsgranskning, vilkel i och för sig är ylieriigl märkvärdigt. Den första delen av del proposilionsarbete som angick medbestämmande i arbetslivet hade varit hos lagrådet för granskning, men man fann tydligen av lidsnöd alt man inle kunde skicka propositionen om offenllig tjänst till lagrådet Det är verkligen att beklaga därför att man i denna proposition faktiskt har lyft ett hell, viktigt område från en lagsektor över till en avtalssektor, och verkningarna av det är synnerligen svåra att överblicka. De griper in på ett mycket komplicerat sätl. En proposition av just denna typ borde ha blivit föremål för lagrådsgranskning.

Vi väckte frän vårt håll frågan i konstitutionsutskottet men fick inte den erforderliga minoriteten för en lagrädsremiss frän utskottet Del inträffade ger emellertid anledning atl spekulera över principerna för re-mittering till lagrådet. Jag skulle gärna här och i dag vilja göra gällande all man allvarligt kunde fundera elt bra lag över den ordningen att om en proposiiion innehåller nya rättsprinciper, börden gä lill lagrådsgranskning. Sä var ju fallet med bevissäkringslagen. Det rörde sig där om den nya principen all polismyndigheten fick viiigäende befogenheter att, fastän misstanke om brott inte förelåg, göra undersökningar och lillvarala material ur bevissäkringssynpunkt. Propositionen om offentlig tjänst innebär enligt min mening en tillämpning av nya rättsprinciper, och just därför hade del varil angelägel att sända den till lagrådsgranskning.

Det är frestande atl dra en summarisk och hastig parallell med räiis-praxis. Det är ju i dag möjligt att föra ell mål vidare till högsla domstolen, om avgörandet är viktigt från praxissynpunkl, dvs. om avgörandet rör en fråga där man kan tänka sig alt ändra tidigare rättspraxis. Detla gäller alltså praxis vid tillämpning av tagen lag.

När regeringen lägger fram en proposition som innebär en helt ny rättsprincip, borde det i parallell med den lidigare tankegången vara full-sländigl naluriigt atl inle göra detla ulan all ha hört den högsla juridiska sakkunskapen, som vi har lill vårl förfogande i lagrådet

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbeiels omfattning och inriklning, m. m.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m.

Jag tar för givet alt man i samband med propositionen om medborgerliga fri- och rättigheter också kommer alt gä in på en sådan principdiskussion. Jag var bara angelägen att i dag markera en princip som jag anser vara utomordentligt viktig att vid det laget diskutera.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s);

Fru lalman! Huvudfrågeställningen är vilken inriklning denna granskning frän konstitutionsutskottets sida skall ha. Skall det vara en politisk granskning, med inriktning på del politiskt kontroversiella, eller skall granskningen avse administrativ praxis? Det var för att belysa den frågan, som otvivelaktigt gäller inriktningen av granskningsarbetet, som jag spände över ell ganska vitt fält i milt inledande anförande och från årets granskningsbelänkande log exempel pä hur denna princip kan lillämpas och hur den tillämpas. Självfallet kunde jag ha lagt detla anförande på ett myckel högt abstrakt plan, men för min del låg det bättre till att gå in i materialet och ta de konkreta exemplen från detla.

F. n. är det både en politisk och administrativ praxisgranskning som förekommer. Det fanns en tid då granskningen enbart var politisk, då den mynnade ut i förslag om anmärkningar enligt olika paragrafer. Såviii jag kan minnas blev vi överens om att detta var en felaktig ordning, och den skulle avskaffas när vi fick misstroendeinstilutionen. Sedan följde några år då vi enbart sysslade med en administrativ praxisgranskning. Nu granskar vi administrativ praxis. Enligl min mening är det utomordentligt vijrdefulll att så sker, och om det tror jag inte att vi har delade meningar, men vid sidan om detta tas nu upp en rad olika poliliskt kontroversiella frågor. Det är självklart att vi i dessa frågor har olika meningar; vi företräder ändå olika partier. I allmänhet kommer dessa frågor till konstitutionsutskottet sedan de en eller flera gånger behandlats av riksdagen.

När del gäller den andra delen av den administraiiva granskningen når vi i allmänhet en mycket stor enighet. Jag tycker atl del är felaktigt dä man menar all hänsyn inte tas till detta. Det gör nämligen regeringen.

När vi nu pä nytl har gått igenom besvärsinstitutionen kunde vi konstatera att del kvarstod vissa brister, men en del som vi pekade på vid del förra granskningstillfället har avhjälpts. Då det gäller utgivningen av Svensk författningssamling finns det fortfarande brister; hade jag haft lid i mitl föregående anförande skulle jag ha belyst dem. Men vi måste samlidigl konstalera att denna granskning har gett resullal så lill vida att det har sketl en avsevärd förbättring.

På del säUel kan man då igenom ärende för ärende. Frågan om propositionsavlämnandet har tagils upp. Jag yiirade mig inte om den i mitt lidigare anförande, eftersom jag hade lagt fram mina synpunkler i den debati som tidigare fördes om riksdagens arbetsformer. Jag har ingen anledning all gå ifrån den siåndpunki jag dä inlog. Den innebar all även jag är krilisk mol den siarka anhopningen av antalel proposilioner och alt jag önskar en bättre spridning. Samtidigt hävdade jag vid del lillfällei

atl del här måsle vara en fråga som översynsutredningen på nytt skall ta upp till diskussion, så att man skall kunna övervinna de svårigheter som ligger bakom det sena och anhopade propositionsavlämnandet.

Mårten Werner använde här ett uttryck som var ganska moraliskt färgat. Han lalade om förhalning. I detta måste väl ligga atl regeringen medvetet dragit ut pä avlämnandet Det finns inga belägg för della. Säkerligen skulle regeringen vara intresserad av atl få en bättre spridning och lämna fram proposiiionerna tidigare. Propositionerna skulle ur rent politisk synpunki fä en bättre genornslagskraft om det inte kom sä många proposilioner pä en gäng.

Men här gäller det att övervinna de svårigheler som ligger i atl arbetet i kanslihuset under en period i hög grad är inriktad pä budgetpropositionen. Man kan, som det har föreslagits i moiioner, fiylta budgetåret, men jag tror ändå atl man fär denna klump liggande. Kanske kan man gå förbi den genom att anställa fler handläggare, så all arbetel kan ske parallellt pä elt helt annat sätt än nu.

Sedan finns del en metod lill. När vi förra gången diskuterade den här frågan antydde jag atl den fanns, men alla delade vid den tidpunkten min mening, nämligen atl den metoden inte skulle praktiseras - den innebar atl man skulle minska ambitionerna. Är man inte lika ambitiös och villig att lägga fram förslag till reformer på olika områden, är det självklart atl anlalet proposilioner minskar. För min del vill jag inle alls rekommendera en sådan väg. Därför fär vi nu försöka atl i översynsutredningen resonera om vilka möjligheter som finns på denna punkt.

Den fråga som senast fru Jacobsson tog upp, nämligen lagrådsremisserna, skall vi som bekant återkomma till. Men jag vill redan i dag säga att jag betraktar den som sä svär att det är nödvändigt med en uiredning. Jag har tidigare pekat på detla som en lösning av problemet, och jag är inte beredd atl utan föregående ulredningar la ställning lill olika propåer som framförs pä den punklen.

Sedan finns det en typ av erinringar och anmärkningar, som oivi-velakligl ligger pä del poliliska planet och som går ul på alt regeringen skulle ha handlat på elt annat sätt. Egentligen är det väl att begära det omöjliga av en socialdemokratisk regering att den skall la rällelse pä sädana punkler. Den får väl ändå lov all bedriva en socialdemokratisk politik och inle en borgerlig politik. Vill man ha en annan politik, fär man väl försöka åsiadkomma ett regeringsskifte.

Del kan heller inle alltid vara lätt atl veta vad riksdagen har velal, eftersom man läser in olika ling i besluten. Del finns etl ärende som ingen har berört och som jag inle tror atl man kommer all diskutera särskill myckel, eftersom utskottet där är enigt. Del gäller lillsältande av ordförande i tjänsieförslagsnämnder för domsiolsväsendet En del har hävdat all regeringen i det fallet har handlat fel, och man kan alllid ha olika uppfattningar i utnämningsfrägor. Men del fanns tre olika förslag när ärendet skulle avgöras här i kammaren. Del ena innebar all regeringen icke fick ulse generaldireklören i domslolsverket lill ordförande. Enligt

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbeiels omfattning och inriktning, m.m.

del andra förslaget skulle denne vara självskriven ordförande. Del Iredje förslaget innebar alt han kunde få utnämnas. Han blev utnämnd. Var det fel av regeringen? Nej, vi blev i konstitutionsutskottet överens om alt vi inte kunde göra några erinringar mot det - sedan må man ha vilken uppfattning som helst i principfrågan.

Eller la frågan om kollektivanslutningen, som jag tidigare anförde som elt exempel, även om jag irriterar någon med att pä nytt hänvisa till den. Det beslut som riksdagen fattat innebar inte att man antog en lagstiftning, som regeringen har att verkställa, utan det var ett uttalande med adress ull de poliliska partierna. Då är det adressaten som har att följa della, och den adressaten har vi som riksdagsledamöter icke alt granska. DeUa försökte jag visa i mitt tidigare inlägg.

Pä detla säll kunde jag gå igenom beslut för beslut. Andra kommer dock alt göra del i del följande, och jag skall därför avstå frän det just nu.

Herr WERNER i Malmö (m):

Fru talman! Herr Johansson i Trollhättan menade att jag moraliskt färgade vissa ord. "Förhalning" skulle vara ell sådant ord. Jag vill inte misstänkliggöra regeringens handlande och finna osnygga motiv för dess sätl all agera, men all resullaiei blir en förhalning kommer man inte ifrån.

Ta t ex. ulredningen om ullandssvenskarnas rösträtt vilken, som jag tidigare nämnl, låg nere i sju månader! Vad skall man använda för ord, om man vill beskriva ett ärende, där det inte sker någonting på sju månader? Då är väl ärendet förhalat

Herr Johansson har trots allt en positiv syn på anhopningen av proposilioner och framför samma synpunkter som när vi behandlade riksdagens arbetsformer, nämligen att det är så mänga fina reformer som skall fram och atl vi därför fär räkna med all del blir en anhopning osv. Men det är en bristande planering del här gäller, och den måste vi opponera oss mot.

Sedan etl par ord, fru lalman, om de politiska värderingarna och den politiska granskningen.

Herr Johansson säger att det vore för myckel begärt om regeringen skulle behöva gå ifrån sin socialdemokratiska politik. Självfallet. Nämn etl enda ärende som vi har anhängiggjorl därför all del är uttryck för en socialdemokratisk politik! Det har inte skett i något fall, utan det har tvärtom rört sig om dessa sakliga ting. Vi har hänvisat till ett riksdagsbeslut, en lag, en kungörelse eller lill riksdagens ullalande. Även när del gäller en sådan fråga som kolleklivanslulningen måste man väl i ell parlamentariskt statsskick ha rätt all rikla en uppmaning lill regeringen när slalsminislern och ordföranden i socialdemokraliska partiet är en och samma person. Man måste få utiala en mening.

Herr JOHANSSON i Trollhällan (s):

Fru talman! Lät mig med tillfredsställelse få konslalera all Mårten Werner inte tror att det är någon ond avsikt bakom att del kommer så mänga propositioner mot slutet av riksmötet Men det är lält att säga här i kammaren alt verksamhelen skall organiseras bälire. Kunde vi kanske i översynsutredningen fä etl konkret förslag av herr Werner hur det här arbetel skall organiseras i kanslihuset? Det skulle vara av värde för överynsutredningens verksamhet

När del gäller den poliliska inriktningen vill herr Mårten Werner ha etl enda exempel, och detta skall jag ge. Del kommer atl diskuteras i del följande. Det gäller läkemedelsindustrin.

Men kärnan i det här är ändå att den granskning vi nu utför gäller regeringens handlande. Här gör Mårten Werner en kombination som jag tror är mycket intressant från konstitutionell synpunkt. Han lalar om all man har skyldighet att begära att riksdagens beslut skall följas av statsminister Palme, men tillägger att partiordföranden Palme ocksä skall göra det.

Gör det tankeexperimentet atl herr Gösta Bohman blir statsminister Riksdagen beslutar om ett utlalande. Del gäller naturligvis för statsministern Bohman, Men gäller det för ordföranden i moderata samlingspartiel Bohman? Ja, det gör det, liksom i fallet Palme, om det avser en lag. Men om det är elt allmänt ullalande om att handla pä det ena eller andra sältel, fär adressalen själv avgöra om han skall följa det eller inte.

Delta är helt naturligt i en stal där föreningsfriheten finns inskriven i grundlagen.

Herr HERNELIUS (m):

Fru talman! Vi är nu inne på principer. När vi ser ul över kammaren och finner alt här pä sin höjd uppehåller sig mellan 15 och 20 personer, varav ungefär hälften eller tvä tredjedelar skall delta i debatlen, kan vi inle riktigt vara nöjda med formerna för dechargedebatten f n. Jag tror att vi har anledning att fundera litet över della.

När herr Johansson säger alt man skall sträva efter en enhetlig terminologi under kommande är och undvika den sammanblandning som finns mellan anmärkningar, omförmälningar och påpekanden, är det alldeles riktigt Till detla vill vi alla anslula oss och hoppas på etl gotl resultat Men terminologin löser inte problemet Vi måsle på ett annal sält än tidigare blåsa nytt liv i dechargedebatten. Det skall inte för del ändamålet behövas en ny regering med därav följande rollbyten.

Herr WERNER i Malmö (m):

Fru talman! Jag vill bara lill herr Johansson i Trollhättan säga all det ändå är en dechargedeball det gäller. Jag skall väl inte komma med förslag nu på hur planeringen i kanslihuset skall ske; det får översyns-utredningen ta itu med. Men del menade väl inle heller herr Johansson rikligt

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Dalafrågan

Vad vi har att göra här är att framhålla att ordningen beträffande propositionsavlämnandet är otillfredsställande - punkt och slul.

Kollektivanslutningen skall tas upp senare, sä jag skall inte inveckla mig i den frågan. Men vi lycker inle bara illa om den i slörsta allmänhet, utan vi menar all den strider mot väsentliga demokratiska principer. Men det blir anledning återkomma till della.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN:

Sedan alla under avsnillet Granskningsarbetets omfattning och inriktning, m. m. anmälda talare nu haft ordet övergår kammaren till alt debattera Dalafrågan.

Herr NORDIN (c):

Fru talman! Man brukar med viss stolthet notera all Sverige var den första nationalstaten i väriden som stiftade en datalag. Det skedde 1973.

Men fram till dess var Sverige faktiskt elt efterblivet land pä personrättens område. Sverige hade hamnat i den situationen genom tre samverkande faktorer, dels genom det svenska samhällets öppenhet, dels genom vår noggranna befolkningsstatisiik, dels ock genom det kommersiella utnyttjandet av modern datateknik.

Rätten att ta del av offentliga handlingar har funnits här i Sverige ända sedan 1766. Den 200 är gamla svenska offentlighetsprincipen har varit väridsunik i all sin öppenhet. Under sådana förhållanden blev Sverige något av ett "gefundenes Pressen" för de företag som med datateknikens hjälp bedriver försäljning genom direktreklam.

Alla har vi väl under årens lopp fåll erbjudanden av typen: "Er fru fyller år" eller "Vår dator har utvalt Er..." - irriterande och påträngande erbjudanden. Del blev naturligt att i 1973 års datalag söka skydda individens inlegrilet Om della rådde inte några delade meningar då. Man inskränkte ocksä myndigheternas räll atl föra register.

Naturligtvis finns det inte någon absolut personlig integritet, men datalagen kan förhindra otillbörligt inträng i den personliga integriteten. Man fär alltså finna sig i all vara upptagen i de register som myndigheler måste ha för all kunna fullgöra sina ålägganden, exempelvis för folkbokföringen.

Datainspektionen, som handlägger tillståndsgivningen, har under de år som den verkat fått ägna etl hårt arbete ål att röja upp i den djungel av personregister som fanns redan vid lagens tillkomst. Man vet att antalet personregister i vän land uppgår lill ca 15 000, men del finns skäl all anla alt de är betydligt fiera. Utav dem man vet existerar anses ca 1 500 ha stor bredd och stort djup. Sä stort är alltså detta problem.

Datainspektionen meddelar sina tillstånd enligl datalagens bestämmelser. Av särskill inlresse är 3 S i denna lag, vilken lyder:

"Datainspektionen skall meddela tillstånd lill inrättande och förande av personre:?ister, om det saknas anledning antaga att, med iakttagande av de föreskrifter som meddelas enligt 5 och 6 SS. otillbörligt inträng

i registrerads personliga integritet skall uppkomma.

Vid bedömandet av om otillbörligt intrång kan uppkomma skall särskilt beaktas arten och mängden av de personuppgifter som skall ingå i registret samt den inställning till registret som föreligger eller kan antagas föreligga hos dem som kan komma atl registreras."

Jag ber kammarens ledamöter observera slutklämmen i citatet - "den inställning till registret som föreligger eller kan antas föreligga hos dem som kan komma att registreras".

Dalainspektionen har vid sin praktiska tillämpning vägletts av principen atl inga personregister som förs med hjälp av ADB får innehålla uppgifter om andra fysiska personer än som svarar mot myndigheternas, företagens eller organisationernas arbelsuppgifter och verksamhetsområden. I fråga om företag och organisationer har datainspektionens principiella utgångspunkt varit den, att dessa endast för registrera personer som är kunder, anställda eller medlemmar i företaget resp. organisationen, eller som frivilligt medgivit registreringen.

Som jag sade inledningsvis har datainspektionen haft två arbetstyngda startår. Men man har arbetat sig framåt, säkert och konsekvent Man kunde ju inte över en natt stoppa alla personregister, även om det var befogat i fiera fall. Åtskilliga företag har därför fött tidsbegränsade lillslånd. Om detta finns ingel att säga.

1 några uppmärksammade fall har företag överklagat datainspektionens beslut lill regeringen. Jag skall beröra ett fall som är upprinnelsen till utskottsbetänkandet Readers Digest AB anhöll år 1974 om tillstånd atl upprätta register över huvudmännen i samtliga landets hushåll, i allt 3,5 miljoner personer. Datainspektionen ansåg att ett sådant register skulle innebära inträng i berörda personers inlegrilet och att registertillsländet borde begränsas till den verkliga kundkretsen.

Readers Digest överklagade datainspektionens beslut hos regeringen. Justitiekanslern, som skall tillvarata det allmännas intressen, yttrade sig över besvären och delade datainspektionens integritetssynpunkler. Trots detta kunde regeringen inte motstå trycket från det USA-ägda företaget. Företagel fick siu tillstånd - och ulan tidsbegränsning. Endasl vissa gallringsföreskrifter utfärdades.

Därmed är jag, fru talman, framme vid kärnfrågan: Var det riksdagens avsikt, när den log dalalagen 1973, alt lillslånd av denna art, denna omfattning och delta syfte skulle ges? Enligt den åsikt som vi reservanter företräder var detta inte riksdagens avsikt. Hela dalalagen har nämligen en restriktiv grundton. Det framgår också av förarbetena. Datalagen tillkom ju därför alt folket önskade restriktioner pä detta område, därför att det låg i folkets intresse att värna om den enskilda individens skydd för sin integritet

Det finns anledning atl särskilt observera vad konstilutionsutskoltel anför i sill betänkande 1973:19, s. 7: "Det primära syftet måste vara all tillgodose den enskildes behov av skydd för den personliga integri-teien." Slutsatsen är given: De registerförande företagens intressen är

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Datafrågan

4 Riksdageits protokoll 1975/76. Nr 113-114

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Datafrågan

en sekundär fråga, den enskildes räu går före.

Regeringens toleranta handläggning av dalalagen i della fall får också prejudicerande belydelse. En grind har öppnats, ell gärde har upprivils. Det blir svårt för datainspektionen att i forlsällningen säga nej lill andra privata företag som vill upprätta centrala personregister såsom Readers Digest. Därmed sker en ytterligare urholkning av datalagens tanke all mängden register där medborgaren är registrerad upplevs som besvärande.

Fru talman! Vad som hänt kan inte göras ogjort, men riksdagen kan enligt vår mening inte undgå att uttrycka sitt ogillande.

Jag yrkar bifall till reservationen 8.

Fru JACOBSSON (m);

Fru lalman! Jag skall inte upprepa vad herr Nordin har sagt utan i stället ta fram några andra fakta och synpunkter, som då skall betraktas som tillägg, för givetvis instämmer jag i herr Nordins redogörelse. Det gäller alltså en tolkning av 3 § datalagen - en lag som varit i kraft några är. Tolkningen avser den passus där del heter att datainspektionen skall

meddela tillstånd "om det saknas anledning antaga att otillböriigi

inträng i registrerads personliga integritet skall uppkomma". Kan sådant inträng uppkomma skall dalainspektionen således inte ge tillstånd lill upprättande av ADB-registet

Den här paragrafen har ju en väldigi obestämd utformning - man fär betrakta den som en rambestämmelse. Hur skall man då göra när man tillämpar en rambestämmelse av den här typen? Ja, givetvis måste man ta hänsyn till de rikllinjer som finns atl hämta ur förarbetena, när man skall tillämpa den.

Vi har här gjort gällande att regeringen vid lämnande av tillstånd lill Readers Digest har gått emot riksdagens intentioner, gått emot - som herr Nordin uttryckte det - den restriktiva grundtonen hos riksdagen.

Frågeställningen är ur juridisk-konstitutionell synpunkt intressant, för enligt ordalydelsen strider förfarandet givetvis inte mol rambestämmelsen. Men man kan ju inte bara hålla sig till ordalydelsen när det gäller en paragraf som är så obestämt utformad. Man kan inle gä förbi riksdagens allmänna intentioner när det gäller tillämpningen av 3 §.

Det var den rent konstitutionella aspekten.

Sedan skulle jag vilja göra det tillägget, att när det gäller den personliga integriteten och integritetsintränget, sä är det i fråga om de här befolkningsregistren väldigt viktigt atl komma ihåg att det finns möjlighet att samköra olika register. Det gäller inle bara samköming av privala register eller samköming inom den offentliga sektorn, ulan del gäller också någonting som blir mer och mer vanligt, nämligen samköming mellan statliga register ä ena sidan och privata register ä andra sidan. Uppgifter som inläs i ell ADB-register kan, sedda för sig själva, verka relativt oskyldiga, men när registret samkörs med elt eller flera andra register kan uppgifterna lillsammans ge en myckel fullsländig bild av en person. Däri ligger alltså en risk för integritetsinlrång.

Egentligen är regeringens agerande i fallet Readers Digest för mig en gåta. Regeringen ger tillstånd till ADB-registrel, men bara några månader senare - den 11 mars 1976 - säger justitieminister Geijer i direktiven till översynsutredningen all han vill erinra om att han i annat sammanhang har uttalat "atl det kan visa sig lämpligl all, i syfte atl begränsa antalet personregister av totalkaraktär, göra en provisorisk ändring i datalagen i samband med beslut om ett centralt statligt personregister för adressaklualisering, personnummersättning och urvalsdragning". Bakgrunden härtill är följande. Riksdagen har tidigare inte antagit ett förslag om inrättande av etl statligt personregister. Nu har man tillsatt en utredning för att få fram etl förslag till instundande höst. När vi får etl statligt personregister menar man atl privata företag skall kunna köpa uppgifter därifrån och att ett sådant register skall göra privata register överflödiga. Men vad vi f n. befinner oss i är i själva verket ett vakuum innan vi - antagligen - fär etl statligt befolkningsregister. Och frågan, som i dag är brännande akluell, är; Vad gör vi i väntan på all della vakuum fylls? Ja, där har vi dä herr Geijers uttalande att man kan ifrågasätta om vi inte skulle ta en provisorisk ändring av dalalagen, när vi beslutar om elt centralt statligt personregister.

Om man nu ser på datalagen på det sätt som jag har skisserat tidigare, att 3 § är en ramparagraf, så undrar man; Varför inte i väntan på en provisorisk lagändring ha en restriktiv praxis? Om vi har en praxis som den regeringen har givit anledning till genom sill beslut om tillstånd lill Readers Digest, så kan i själva verket ett mycket stort antal personregister hinna tillkomma innan vi får den provisoriska lagändring som herr Geijer talar om. Jag menar att del hade varit logiskt av honom alt då stödja en restriktiv praxis, till dess vi kunde ta ett beslut om en provisorisk ändring av datalagen. Men så har alltså inte skett 1 stället har man skapat en liberal praxis i väntan pä en provisorisk ändring av datalagen.

Och vad kan bli följden av det? Ja, följden kan faktiskt bli ganska besvärande. Ty om man i privata företag under liden hinner inrätta ADB-register, så kan det innebära atl när de provisoriska lagändringarna genomförs blir företagen skyldiga att skrota ner sina register. Och det kostar pengar. Jag kan givetvis inle i dag yttra mig om hur dyrt del blir. men att det blir dyrt lorde vara alldeles säkert.

Slutligen vill jag bara tillägga några ord om iniegrileisskyddet Det intressanta med inlegritetsskyddet och de privata ADB-registren är ju att här har vi inle motsatsparet offentlighet och integritet, den klassiska frågeställning som vi har när det gäller offentliga handlingar. Vi har ett annat motsatspar som heler integritet och effektivitet, och det ger onekligen en annan infallsvinkel. Av den anledningen tycker jag inte att del borde ha varit svårt för regeringen all följa den restriktiva linjen.

Herr talman! Med det anförda ber jag atl fä yrka bifall till reservationen

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Datafrågan

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Datafrågan

Under detla anförande övertog herr förste vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru ANÉR (fp):

Herr talman! När nu också jag tar till orda för att yrka bifall till reservation nr 8 i KU;s granskningsbetänkande, är del för alt denna fråga ocksä är behandlad i folkpartiets partimotion nr 168, som senare kommer att behandlas av kammaren. Vi har där tydligt sagt ifrån, hur vi anser att regeringen borde ha tolkal datalagens 3 §, nämligen när det gäller att ta rätt hänsyn till de personer som kan komma att bli registrerade.

Vad sakfrågan handlar om är nämligen detta: Medborgarna vill inte stå i ell register enbart av den anledningen att de angett atl de inte vill slå i del. Om man fåll ett anbud om alt köpa en viss vara och sagt nej, så vill man inte bli registrerad som en som inte vill ha den. Om man vägrar att vara med i en viss insamling, köpa en viss bok, prenumerera pä en viss tidning, gå in i en viss fackförening, stödja en viss grupp flyktingar, osv., så vill man inte bli registrerad i den egenskapen att man vägrar, inte ens i tre är.

Vidare har dörren öppnats för att registrera vilka som har klagat över leveranser, behandling etc. Även med ett sådant register kan del bedrivas mycket ofog under tre år, eftersom det är den tid som regeringen har bestämt att registret skall fä finnas på data innan det gallras. Folk som klagar antingen på enskilda företag eller på myndigheters handlande kan bli en ytterst intressant grupp att hålla reda på, och även här är det viktigt att dörren slås igen innan andra registerhungriga organ har hunnit tränga in igenom den.

Regeringen anser i ett utlåtande av den 11 december i fjol från justitiedepartementet, att det inte kan anses som en risk för den enskilde atl han finns i en slor mängd register och atl dessa register har mycket stort omfång. Del verkar för mig ytterst osannolikt atl inte svenska medborgare skulle uppleva en alltmer ökad obehagskänsla, ju fler av dem okontrollerade instanser som kan föra register över deras förehavanden.

Det är vidare så atl med dagens leknik för marknadsföring, både kommersiell och politisk, är del lätt au utnyllja totalregisier över befolkningen till att la ul vissa grupper, utvalda på ett eller annat sätl, och rikla in speciell reklam eller propaganda moi dem. Genom alt skicka till dem en rad anbud av olika slag, alla kanske skenbart myckel oskyldiga, och noiera inställningen till dem är det möjligt att upprätta signifikanta profiler över olika befolkningsgrupper och sedan skräddarsy reklam eller propaganda för dem. Den moderna beteendevetenskapen kan i många fall slälla mycket subtila medel till förfogande: Man kan genom att studera inställningen till en viss, ideologisk eller politisk eller personlig fråga, dra relativt pålitliga slutsatser om hur samma grupp människor ställer sig till andra åsikter, som man inte har behövt fråga dem om. Pä det sättet kan man fä ytterst intressanta resullal även av skenbart hell menlösa frågor.

Jag säger inte att förlaget Det Bästa, som det är fråga om här, har just dessa avsikter eller denna förmåga, men jag säger att dörren genom regeringens handlande är öppnad även för denna typ av manipulationer, och det är ett slarkl krav atl slå den i lås, innan något har hänt.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr lalman! Jag skall också ta upp frågan om regeringens beslut rörande Det Bästas personregister. Jag återgår därmed till den konstitutionella granskning som utskoilel ägnat sig åt men som fru Anér inte deltagit i.

Regeringen har här haft all lillämpa dalalagens bestämmelser. Enligt datalagen skall datainspektionen bevilja tillstånd att föra personregister om det saknas anledning alt anta att otillbörligt intrång i den personliga integriteten skall uppstå. Datainspektionen har därvid möjlighet att lämna särskilda föreskrifter för alt undvika sådant integritetsinlrång. Den som inte är nöjd med dalainspektionens beslut kan överklaga till regeringen.

Som herr Nordin påpekade fattades beslut om datalagen våren 1973. Sverige var, som herr Nordin ocksä var inne pä, det första landet i världen som fick en datalag som täcker både den offentliga och den privata sektorns personregister. Däremoi nämnde inte herr Nordin - och del är viktigt i detta sammanhang - att en sådan lagstiftning pä ett helt nytt fäll måste betraktas som ett provisorium. I propositionen anfördes ocksä att lagen kunde behöva ändras eller kompletteras sedan erfarenheier vunnits av tillämpningen, och förra året beslöt ocksä riksdagen att en utredning skulle tillsättas för atl göra en allmän översyn av datalagen.

När del gäller den centrala frågan om principerna för tillståndsgivningen ger lagtexten och förarbetena bara vissa rikllinjer. I propositionen framhölls atl de närmare principerna för lillständsgivningen måste utbildas i praxis. Utgångspunkten skulle därvid vara att man i första hand skall pröva vilka föreskrifter för registret som behövs för att ett otillbörligt integritetsinträng skall kunna förebyggas.

I det här aktuella ärendet ansökte Det Bästa om att få föra elt register som innehöll dels företagets kunder, dels personer som tidigare varil kunder, dels ock sådana personer som aldrig accepterat någol erbjudande från förelaget Datainspektionen gav tillstånd till registret men föreskrev att det endast fick innehålla personer som kunde sägas vara akliva kunder. Vid prövningen av besvär från förelaget gav regeringen tillstånd till registrering även av tidigare kunder och dem som aldrig köpl någol av företaget. Beträffande dessa grupper gjordes dock väsentliga inskränkningar i vilka uppgifter som fick registreras. Bl. a. skulle alla uppgifter som gällde lidigare kunders betalningsförhållanden gallras bort efter tre är. Beträffande de personer som aldrig reagerat på något av bolagets erbjudanden innehåller registret uppgift om namn, adress och personnummer samt en anteckning om att de inte accepterat något försäljningserbjudande. Delta bör väl nämnas med tanke på vad fru Anér här talal om belräffande möjligheten att bygga upp ensig-

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Datafrågan

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Datafrågan

nifikant profil med anledning av uppgifter som man kan få in.

Jag utgår när jag diskuterar den här frågan, fru Jacobsson, inte bara från paragraftexten ulan också frän förarbetena. Enligl ulskollsmajoriteten kan man inte göra gällande all regeringen genom att bevilja lillslånd lill detta register har brutit mot dalalagens bestämmelser. Inte någonstans i förarbetena lill lagen kan man finna slöd för ett påslående all uppgifter av delta slag som registret efter regeringens inskränkningar, innehåller skulle vara integritetskränkande. Beträffande de uppgifter om lidigare kunder som finns i registret-gällande utebliven betalning samt klagomål av olika slag - har regeringen föreskrivit all en gallring skall ske.

Frågan om Del Bästas register är emellertid en viktig principfråga som datainspektionen tagit initiativet till att aktualisera. Inspektionen har i olika sammanhang försökt lillämpa en princip som innebär att inga personregister som förs med automatisk databehandling skall fä innehålla uppgifter om andra fysiska personer än vad som svarar mot myndigheternas, företagens eller organisationernas arbetsuppgifter och verksamhetsområden. 1 fråga om företag eller organisationer innebär detta atl de endasl bör fä registrera personer som är kunder, anställda eller sådana som frivilligt medgivit registreringen.

Syftet med denna grundprincip är att förhindra atl ell slort antal personregister skapas - t ex. för direkireklamändamål - vilka innehåller alla eller en stor del av medborgarna i landet, i en kommun eller i elt län.

Det har visal sig atl det i dag är förenat med stora svårigheter att tillämpa en sådan praxis som datainspektionen förordat I ett fall har inspektionen själv tvingats alt gå ifrån principen, och i Det Bästa-fallet har justitiekanslern i sill yitrande över besvären påvisat svårigheterna att tillämpa ett så snävt kundbegrepp som inspektionen har förordat Jag vill med detta inte förneka atl inspektionen sannolikt har rält i sin bedömning att ett stort antal privata personregister skapar ökade faror för integritetsintrång och leder till en oro och olust bland människorna över att de kan vara registrerade i en mängd olika sammanhang.

Fru Anér anknöt till folkpartiets motion vid riksdagens början, som också är föremål för behandling i konslilutionsutskottet Men menar fru Anér, när hon vill all riksdagen skall uilala sig för en mer restriktiv praxis, att ingen förändring i gällande lagstiftning är nödvändig? Jag tror nämligen att del här problemet nu är på väg atl lösas. Justitieministern har här i kammaren och i direktiven till den nya daialagsut-redningen deklarerat all regeringen under hösten i år kommer alt lägga fram förslag om etl centralt statligt person- och adressregister, SPAR. Förslaget härtill kom ursprungligen från datainspektionen. Förslaget har utretts vidare av statskontoret, som har samrått med olika avnämare, för att registret skall få ett sådanl innehåll att det kan ersätta en stor mängd av de register som i dag finns, t ex. för adressering av direktreklam.

När detta SPAR har inrättats i statlig regi ökar förutsättningarna för

en konsekvent tillämpning av en praxis som stär i nära överensstämmelse med datainspektionens grundprincip. Justitieministern har också utlovat att regeringen i samband med att registret inrättas skall pröva en provisorisk ändring av själva lagen - del skall ske i höst - så att den oklarhet som finns i dag pä detta område undanröjs.

Jag har stor förståelse för all Det Bästa-beslutet har väckt farhågor bland allmänheten för all dörren skall vara öppnad för en stor mängd kommersiella personregister Herr Nordin sade att en grind hade öppnats. Det är därför med deslo större tillfredsställelse som jag i dag kan konstatera att dörren antagligen definitivt kommer att stängas inom en nära framtid. När vi fått det centrala statliga person- och adressregistret kan de företag och intresseorganisationer som behöver adresser för direktreklam och andra ändamål köpa dessa därifrån, och de behöver därför inte längre tillstånd att föra egna register annat än för medlemmar och kunder.

Delta om de synpunkler som här tidigare anföris av fru Anér och herr Nordin.

Jag vill även säga något om vpk-reservationen. Det finns inget stöd i datalagen för att förbjuda register av den anledningen all de skall ulnytljas för direklreklam eller föras av förelag med ägare i andra länder. Vad som i det sistnämnda fallet är viktigt atl se lill är atl uppgifterna inte används för databehandling utomlands. Man kan ha vilken uppfattning som helst om direktreklam och om multinationella förelag, men så länge det inte finns något stöd i lagen för att särbehandla direklre-klamföretag eller multinationella bolag måste de självfallet av regeringen behandlas på samma sätt som övriga företag. Något annat vore omöjligt i etl rältssamhälle.

Herr Nordin antydde att regeringen skulle ha gell vika för trycket från ell USA-domineral företag. Den insinuationen fär stå för herr Nordins egen räkning.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Datafrågan

Herr NORDIN (c):

Herr talman! Herr Svensson i Eskilstuna framhöll atl jag inte nämnt att datalagen skulle vara ett provisorium. Del sade föredragande statsrådet på sin tid i proposilionen. Men jag vill påpeka all i den proposilionen sades det också att datainspektionen skulle bilda praxis. Det är vad datainspektionen försökt alt göra. Men regeringen har kört över den med sill beslut.

Regeringens handläggning av den här frågan skall ses i ett större sammanhang; man har ju haft flera besvärsärenden. I mars 1975 fick Datema och Bonniers tillstånd atl föra register motsvarande del vi kritiserar här. Men i del beslutet sade regeringen att registret skulle gälla endast korl tid och därför kunde tillständet ges. I december 1975 kom man fram till Readers Digest-ärendet Då fanns inle lillständstiden kvar som något skäl, man accepterade ett permanent register. Man gled alltså ännu längre i rättspraxis, och det är anledningen till att fru Anér och jag och även

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Datafrågan

andra undrar; Hur långt tänker regeringen glida? Vi hävdar att den bästa grindvakten i den frågan är riksdagen själv genom det beslut som jag hoppas all den kommer att fatta i dag.

Innerst inne tror jag att herr Svensson i Eskilstuna är lika illa berörd av detta regeringsbeslut som jag. Del kan inte vara så au regeringen eller andra inle gjorl något fel, någon måsle ha handlat fel. Har regeringen handlat rätt då har datainspektionen och justitiekanslern handlat fel. Man skall tydligen vara fullständigt dogmatiskt fixerad till tron på regeringens ofelbarhet för atl låta en fråga som denna passera utan ett påpekande.

Fru JACOBSSON (m):

Herr talman! Nu lyckades herr Svensson i Eskilstuna göra precis samma sak som justitieminister Geijer, dvs. förklara all del stär ingenling i förarbetena om en restriktiv praxis, men ändå anse atl datainspektionen har rätt i sin tolkning när den tillämpar en restriktiv praxis.

Herr Svensson i Eskilstuna tycker väl i själva verket atl datainspektionens slällningslagande var det riktiga. Sedan vill herr Svensson i Eskilstuna inle utan vidare gå med pä att det också låg i linje med lål oss kalla det grundtonen i riksdagen. Här måste man emellertid beakta atl detta var ett nytl område när datalagen togs av riksdagen, och man får väl säga atl det var ytterligt svårt, kanske omöjligt för riksdagen alt närmare precisera silt siåndpunkislagande. Även om man inte precis kan peka på ordalydelsen "restriktiv tillämpning av tredje paragrafen" må det väl vara tillåtet all när del gäller ett nytt område som detta tolka den allmänna grundinställning som fanns.

Regeringen är ju överordnad besvärsmyndighet till dalainspektionen, och del är delta som gör del hela sä allvarligt Detta avgörande som gäller Readers Digest kan inte ses som ett isolerat fall, utan det är ett prejudikat från regeringens sida. Det är därför frågan är så allvarlig. Och det är därför som vi från de borgerliga partierna i konstilutionsutskotlei har velal ha ett klart och skarpt utlalande av riksdagen i dag, atl en restriktiv praxis skall följas vid tillståndsgivningen fram lill den dag då man kan få en provisorisk lagändring. Del är huvudinnehållel i vår reservation.

Fru ANÉR (fp):

Herr talman! Jag undrar verkligen hur herr Svensson i Eskilstuna kan framkasta den förmodan att folkpartiet skulle vara emot reformer när det gäller datalagen. Det är ju vårt parti om något som med motioner har drivit fram bl. a. den nya dataulredningen, en utredning som vi hittills bara har sett direkliven till - den är inte tillsatt ännu, men den kanske kommer.

Vad regeringen har gjort i del här fallet är ju alt den reformerat baklänges. I dag är situationen den all nu behövs en lagändring för all hindra uppkomsten av hur många privata lolala befolkningsregisler som helst. Före regeringens beslut att gå emot datainspektionens princip förelåg

inget sådanl behov. Då tolkades lagen av alla så atl antalet totala befolkningsregister skulle hållas så lågt som möjligl. Nu hänger många företag pä låset till datainspektionen och vill få lov att hålla sig med sådana register. Risken är all en mängd sådana tillstånd måste ges. Sedan kommer eventuellt den 1 januari 1977 ett förbud mot sådana register, och det kan verkligen inte vara bra frän vare sig företagens eller allmänhetens synpunkt. Det är därför väldigt viktigt att riksdagen i dag markerar att regeringens lagtolkning icke var riktig i detta speciella fall.

Del är ju osiridigt att 3 § i datalagen ger dalainspektionen uppgift atl ta hänsyn till vad de registrerade kan tänkas ha för inställning lill att bli registrerade. Datainspektionen är utan tvivel den institution som har mest kontakt med allmänheten i den frågan och får reda på hur man reagerar, även om enskilda riksdagsmän också får en icke obetydlig insikt i saken genom brev och andra påstötningar. Datainspektionen har genom sin verksamhet fåll den bestämda uppfatlningen atl folk inte vill bli registrerade hos företag eller andra organisationer som de inte har någon anknytning till.

Om nu regeringen anser att datainspektionen skall tolka lagen på annal sätt, dvs. tolka allmänhetens inställning på annal sält, fär den väl lägga fram några grunder härför - framlägga skäl som gör del troligt att folk tvärtom inte tycker atl del är några integritetsrisker med detla.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Datafrågan

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Bara hell korl. Vi anser i likhet med fru Anér och herr Nordin att 3 S i dalalagen ger datainspektionen möjlighet alt begränsa registren genom den skrivning som jag cilerade i rnilt första inlägg och som anger atl man måste la hänsyn till den inställning lill registren som föreligger eller kan antas föreligga hos .dem som kan komma atl registreras. Här föreligger, tycker jag, fullsländig täckning för datainspektionens beslut, och del är uppenbart alt regeringen har struntat i 3§.

Det råder väl ingen tvekan om au den negativa inställningen hos svenska folket förstärkts i det här fallet just genom alt det var fråga om ett mullinationelli företag.

Datainspektionen har - det har vissl sagts tidigare - i någol yllrande till konsliluiionsulskoltet förklarat all regeringens beslui skapai eu prejudikat Innan vi hinner få fram någon ny lag, tvingas datainspektionen ge ytterligare slora lillslånd. Hos datainspeklionen ligger nämligen ansökningar, som måste behandlas med del snaraste. Pä del saltet vidgas registren ytterligare.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Vad vi här diskulerar är all dalainspektionen och regeringen har kommil lill olika uppfattningar i en fråga. Del läget är inle sä konsiigl med hänsyn lill datalagens utformning. Del gäller här alt successivt skapa underiag för en ny praxis." 1 den allmänna debaiien är

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Dalafrågan

det mycket omdiskuterat vilka risker som följer med breda men grunda personregister av delta slag.

Vad jag här vill, fru Anér och herr Nordin, är alltså all man skall åsiadkomma en förändring av lagstiftningen, vilken medger en ändrad praxis som ligger i nära överensstämmelse med datainspektionens grundprinciper. Del är väl inle så svårl att förstå.

Del går inte all la beslutet om Det Bästa till utgångspunkt för slutsaisen att regeringen inte vill följa en restriktiv praxis på detta område. Vad man har att hålla sig till är nu de två fall som har.redovisals inför ulskollet, där tillstånd givils lill cenlrala personregister mol dalainspektionens beslut Det första fallet gällde Datema, som fick tillstånd alt fortsätta med sitt register. Man kan ulgå från atl della beslut kommer atl omprövas, när SPAR har inrättals. Del andra fallel gällde ell lillfälligt direklre-klamregister hos ett bokförlag. Det är ett mycket tunt underlag för slutsatser om vilken praxis regeringen vill följa pä delta område.

Sedan korn fru Anér in på hislorien och de insatser som kan ha gjorts av folkparliet i olika lägen. När det gäller den revision av dalalagen som nu är på väg har initiativet kommit från datainspeklionen. Jag vet alt en rad socialdemokrater har varit mycket aktiva i dessa frågor.

Vi skall komma ihåg en viktig sak, nämligen atl alla dessa bekymmer egenlligen har skapats av oppositionen, som 1972 fällde den proposition som dä framlades om inrättande av ett centralt slalligt register. Många bekymmer hade vi varil utan, om oppositionen den gången inle intagit en så egendomlig ståndpunkt.

Herr NORDIN (c);

Herr talman! Det är förträffligt all vi i alla fall är ense om att vi har olika uppfattningar!

Oenigheten kanske beror på vad herr Svensson i Eskilstuna sade allra sist Han förklarade alt vi i dag inle skulle ha haft några bekymmer, om riksdagen 1972 beslulal om ett slort statligt register. Då utgår väl herr Svensson från alt detla i slatens hand varande register i sin tur skulle lämna ut uppgifter till alla möjliga och omöjliga företag. Det vittnar om hur pass förutseende vi var 1972 och vad som då egentligen låg socialdemokraterna i tankarna.

Fru ANER (fp);

Herr talman! Skillnaden mellan 1972 och 1976 är alt år 1972 fanns ännu inte datalagen. Det var anledningen till oppositionens inställning den gången.

Vad beträffar atl man inte kan säga vad regeringen kommer att ha för praxis i fortsättningen kan jag väl få lov att citera vad justitieministern sade här i kammaren den 22 januari i en frägedebatt Herr Wikström anförde i den debatten bl. a.; "Därmed har justitieministern ocksä sagt att datainspeklionen under innevarande år bör följa del prejudicerande beslut som regeringen har fatlat." På del svarade herr Geijer atl "i iden-

liskt lika fall kan jag inle förslå alt regeringen kan komma till någol Nr 113

annat resultat". Av delta framgår alltså att det finns en praxis som kom- Torsdagen den

mer au följas. _ 29 april 1976

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Jag antar atl kammaren märkte att fru Anér, som kan de här frågorna, inte använde herr Nordins argument, nämligen alt försöka beteckna det som något misstänkt och kränkande från integritets-synpunkt att inrälta etl centralt slalligt registet Del är ju den metod som bland andra herr Nordins partivän herr Polstam har förordat i datakommissionen för atl få en bättre kontroll över ulvecklingen, och jag tror atl vi är överens om atl ett sådant register är etl nödvändigt inslag bland de reformer som vi skall komma fram lill genom beslut här i riksdagen.

Sedan vill jag säga till herr Måbrink, till fru Anér och lill alla andra som har yttrat sig i den här debatten, att jag förstår mycket väl atl man i en sådan här diskussion som rör konstitutionella frågor kan hävda att endast det bästa är gott nog. Man vill alltså ha reformer i den eller den riktningen. Och i den konstitutionella frågan vill jag upprepa vad jag sade redan i mitt första anförande; Vi skall ha klart för oss att ändringar i dag är på väg i restriktiv riktning. Men vad konstitutionsulskotlet har haft att ta ställning till är justitieministerns tolkning av gällande lag, inte vad lagen borde ha innehållit enligt fru Anérs, herr Nordins och herr Mäbrinks önskemål.

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Datafrågan

Fru JACOBSSON (m):

Herr talman! Visst vet vi att del vi skall ta ställning till i dag är frågan om justitieministerns tolkning av gällande lag. Men det här ärendel är så beskaffat att vi kan se litel grand också på den akluella situationen. Det är egenlligen av rätt litet intresse vilken lagstiftning som kommer sedan. Vi har med vär reservation velat täcka in del vakuum som finns nu. Det är därför vi håller på att riksdagen bör göra ell ullalande som kan stödja dalainspektionen när del gäller att iaktta en restriktiv praxis fram lill dess atl del blir en lagändring.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Statsmakternas inställning pä det här områdel har väl så klart kommit fram alt det inle behöver finnas risk för någon tråkig ulveckling under den tid vi väntar på reformerna.

Till fru Jacobsson vill jag säga att det finns möjlighet atl återkomma i samband med behandlingen av motioner i denna fråga och i anslutning till redovisning av regeringens intentioner på områdel.

Herr förste vice lalmannen tillkännagav all anslag uifärdats om sam-manlrädels fortsättande kl. 19.30.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. tn.

Utrikesfrågor m. m.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN;

Sedan de under avsnittet Datafrågan anmälda talarna nu haft ordel övergår kammaren till att debattera Utrikesfrågor m. m.

Herr JONNERGÅRD (c):

Herr lalman! Mitl anförande nu avser punklen 9. Vissa frågor rörande utrikesnämnden m. m. Det gäller främst två saker. Den ena är frågan om skriftväxlingen mellan statsministern och Cubas premiärminister borde ha diarieförts. Det andra problemet avser huruvida regeringens beslut hösten 1975 om vissa restriktioner för skoimport borde ha föregåtts av överläggningar i utrikesnämnden.

De synpunkter som vi från centern lillsammans med folkpartiets företrädare funnit väsentliga utöver vad som framgår av utskottsbetänkandet har vi framfört i de särskilda yttrandena 4 och 5.

Frågan om diarieföring av brevväxlingen mellan statsministern och Cubas premiärminister behandlades redan i förra årets granskningsbetänkande. Riksdagen biföll då en reservation från oppositionspartierna med bl. a. uttalande om alt diarieföring självklart alltid bör ske om breven avhandlar frågor som sammanhänger med avsändarens eller mottagarens ämbete eller tjänstefunktioner.

Offentlighetsprincipen är av mycket stor betydelse för vår demokrati och vår rättssäkerhet Brev eller meddelanden, som ställs prival till myndighetspersoner, har ofta ett sådant innehåll all de bör behandlas som allmänna handlingar. Det uttalades t ex. i förarbetena till tryckfrihetsförordningen 1948, att del måste anses strida mot offenllighetsgrund-satsen, om meddelanden som tillkommit för att påverka etl ärende skulle undandras offentligheten genom att betraktas som enskilda.

Såsom redovisats i vårt granskningsmalerial finns del pä grundval av en promemoria, som upprättats i statsrådsberedningen 1969, vissa allmänna riktlinjer för gränsdragningen mellan allmänna handlingar och privata meddelanden. Har handlingen getts in i syfte att föranleda ijänste-ätgärd eller påverka handläggningen eller avgörandet av elt ärende, är den alt anse såsom allmän, oavsett om den ställts till ett statsråd eller en tjän.äteman personligen. Handlingen skall då öveilämnas för registrering. Avser handlingen däremot rent personliga angelägenheter eller har den ställts lill mottagaren i hans egenskap av medlem av viss organisation, är den inte atl anse som allmän och behöver då inte diarieföras.

Det finns alltså en praxis att personligt adresserade brev och meddelanden skall betraktas som allmänna handlingar, om de avser att påverka avgörandet av elt ärende eller syftar lill direkta tjänsteåtgärder. Avsikten är ju att grundlagsfästa denna praxis i den revision av tryckfrihetsförordningens 2 kap. som nu föresläs i proposilionen om nya grundlagsbestämmelser angående allmänna handlingars offentlighet Det är ett uttryck för betydelsen av atl handlingar, som är av intresse för offentligheten, inte undanhålles.

Vi har i värt särskilda yitrande nr 4 i granskningsbetänkandet nu uttalat

att dokument i utrikesärenden självfallet alllid bör diarieföras, i förekommande fall i hemligt diarium. Man bör kunna ulgå från att en brevväxling mellan Sveriges statsminister och Cubas premiärminister är av den karaktären att den bör diarieföras. Det ligger ingen slörre sannolikhet i atl det här skulle vara fråga om rent privata och personliga angelägenheter mellan de svenska socialdemokraternas ledare och de kubanska kommunisternas ledare eller mellan den svenska socialdemokratin och den kubanska kommunismen.

Den andra frågan vid denna punkt, begränsningen av skoimporten hösten 1975, var etl politiskt mycket uppmärksammat beslut Det var enligt min bedömning en nödvändig åtgärd. Den konstitutionella bedömningen här gäller alltså om delta beslut borde ha föregåtts av överläggningar i utrikesnämnden. Såsom vi anfört i det särskilda yttrandet nr 5 anser vi att det hade varit värdefullt om regeringen tagit upp frågan i utrikesnämnden. Men det finns inte skäl för någon konstitutionell anmärkning mot regeringen för alt den inte gjorde del.

Det heler i regeringsformen 10 kap. 6 § att regeringen fortlöpande skall hälla utrikesnämnden underrättad om de utrikespolitiska förhållanden som kan få betydelse för riket och överlägga med nämnden om dessa så ofta del erfordras. I alla utrikesärenden av större vikt skall regeringen enligt regeringsformen före avgörandet överiägga med utrikesnämnden om det kan ske.

Vid den konstitutionella bedömningen i det nu aktuella särskilda fallel måste det först beaktas - såsom del framhålls i utskottets betänkande - att beslutet om vissa restriktioner för skoimporten ligger inom ramen för vårt avtal med EG och alt det här inle är fråga om något principielll avsteg från vår allmänna handelspolitiska linje. Flera liknande beslut har tidigare träffats i fråga om främst textilimporten.

Vidare är del så att riksdagen genom en särskild lag bemyndigat regeringen atl meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor. Regeringen får enligt denna lag meddela sådana föreskrifter bl. a. om det är påkallat med hänsyn till risk för störning inom samhällsekonomin eller folkförsörjningen.

Det var obestridligen ett mycket bekymmersamt läge inom den svenska skoindustrin vid liden för beslutet om begränsning av skoimporlen. En fortsatt nedgång i den svenska produktionskapaciteten kunde inte accepteras från försörjningsberedskapssynpunkt Det är svårt all dä komma till annan slutsats än att regeringens beslut om vissa restriktioner för skoimporten låg inom det område där regeringen hade bemyndigande att besluta. Då finns det knappast grund för konstitutionell anmärkning mot regeringen för att den inte förde frågan till utrikesnämnden. Men samtidigt bör man noiera att frågan, särskilt vad beträffar värt förhällande lill EG, var mycket uppmärksammad. Man kan nog också säga att del var en fråga av större vikt. Det kan erinras om att regeringen själv i grundlagspropositionen 1973 understrukit betydelsen av att överläggningar med utrikesnämnden sker i alla utrikesärenden av större vikt, såvida

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågor m. m.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågor m. m.

detta inte är omöjligt av särskilda skäl. Del hade inle varit omöjligt alt åstadkomma sådana överläggningar i fråga om skoimporlreslriklio-nerna, och det hade varil värdefullt om sä skett.

Herr talman! Jag har på denna punkt inget annal yrkande än bifall lill ulskottets förslag.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! När det gäller skriftväxlingen mellan statsminister Palme och premiärminister Fidel Castro kan jag till alla delar instämma i vad herr Jonnergård har sagl. Som så ofta förr förbluffar herr Jonnergård mig, och jag undrar nu varför i all väriden han inte har skrivii under vår reservation. 1 sitt klara och rediga anförande uttrycker han den bestämda meningen att det nämnda brevet borde ha diarieförts, och det tycker ju också vi reservanter. Brevet var uppenbarligen inte enbart etl privatbrev. Som framgår av vär reservation nr 4 förmedlades det av en svensk ambassadör, och detla skedde i nära samband med statsminister Palmes officiella besök på Cuba. Det var alltså ingel vanligt påskkort Som nämnts uttalade riksdagen i fjol att brevet borde ha diarieförts och delgivits utrikesnämnden. Med tanke pade ledamöter som sitter i nämnden kan man där tillåta sig en extra generös praxis när det gäller denna information. Riksdagens utlalande ledde inte till efterrättelse, och därför har vi nu tagit upp frågan igen. Sedan ärendet väcktes tidigt i år har statsministern funnit för gott att besvara ell brev från frågeställaren Gösta Bohman. I sitt svar meddelade statsminister Palme att han delgivit utrikesnämnden innehållet i brevet till Fidel Castro, men alt han fortfarande inle ansåg all brevet behövde diarieföras. Jusl i dag har vi i konstitutionsutskoltel behandlal grundlagspropositionen om handlingars offentlighet, och dagens fråga har nära anknytning till vad som sades i det sammanhanget.

När det giiller brev mellan två statsministrar - låt vara alt de är ideologiskt befryndade med varandra - kvarstår vår mening att sådana bör diarieföras, vid behov i hemligt diarium. Det måste vara angeläget att en ny regering - och en sådan kan man ju vänta sig - i alla detaljer vet hur företrädaren agerat. All del som statsrådet i fjol lät undslippa sig endasl rör sig om "bilaterala frågor" gör inte delta mindre angeläget. Statsrådet borde alltså kunna kosta pä sig atl följa riksdagens uttalade mening härvidlag.

Herr lalman! Jag vill sedan ta upp ett annat ärende, och det gäller det på sin tid mycket debatterade vetebiståndei som vi behandlar i vår reservation nr 17. Riksdagen tog här ett beslut den 12 december 1974, och detta innebar atl skyndsamma ålgärder skulle vidtas på grund av den katastrofsituation som var rådande i några svältdrabbade länder. Det stora veteöverskolt vi då hade förde i första hand tanken lill alt bistå med svenskt vete. Som bekanl föreslog utrikesutskottet i silt betänkande den gängen också elt alternativ, nämligen andra förnödenheter som mottagarlandet kunde komma atl prioritera.

Vi vet av en lidigare debalt att beslutsfattandet tog en osedvanligt lång tid, och jag skall inle nu gå in på detta. Frågan behandlades i den förra dechargedebatten, men den hör ändå med i dagens debatt. I bilaga 9 anges den senare delen av tidsutdräkten mellan del att beslutet fattals, utskeppningarna begynte och leveranserna var klara. Huvuddelen av leveranserna ägde rum i juni, juli och augusti, och Somalia och Etiopien fick inte sitt vete förrän i oktober. En katastrofhjälp som tar sju till nio månader för att komma fram har definitivt upphört att vara katastrofhjälp. Man borde kalla den för något annat. De som svalt redan ett halvår lidigare hade för länge sedan upphört att finnas till när hjälpen äntligen kom. Vi menar att regeringen i ett sådant läge självfallet borde ha selt sig om efter etl allernativ, och etl sådanl var ju också angivet i utrikesutskottets betänkande. Man borde givelvis ha begagnat sig av ett sådant alternativ när det svenska vetet inte var tillgängligt eller om det som då var fallet tog alltför lång lid all transportera. Vad gäller Indien och Bangladesh fanns ju spannmål på närmare håll. Departementet i Sverige och beskickningen på platsen borde på ett tidigt stadium ha kunnal bedöma att andra åtgärder var nödvändiga om man över huvud tagel skulle göra en katastrofinsats. Enligl vad biståndsministern har uttalat var man, sedan veledeballen, pä något sält fixerad vid alt bara svenskt vete skulle kunna komma i fråga. Undersökningar har gett vid handen att ingen diskussion har förts med förslagsvis bislåndsattachén i Dacca om huruvida man borde avhjälpa siluaiionen med andra medel än svenskt vete. Det var mycket beklagligt att regeringen inte uppmärksammade den alternativmöjlighet som angavs i utrikesutskottets betänkande. Därför yrkar jag nu, herr lalman, bifall till reservationerna 4 och 17.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågor m. m.

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Jag skall beröra några utrikespolitiska frågor som är avhandlade i årets dechargebetänkande från konstitutionsuiskottet. Jag kan när det gäller frågan om diarieföring av Fidel Castros brev till Palme nöja mig med att instämma i vad herr Jonnergård har sagt tidigare.

Vikten av vidsträckt information i och enighei om de fundamentala principerna för svensk utrikes- och handelspolitik gör det önskvärt att utrikesnämnden informeras i alla viktiga frågor på det här området och särskilt i sådana frågor som kan uppfattas som nya ställningstaganden. Det omstridda ärendet om särskilda restriktioner mot skoimporten från vissa u-länder tedde sig för många bedömare som en omkastning av vissa principer i svensk utrikes- och handelspolitik. Utskotlsmajoriteten bestrider det här och säger atl beslutel låg inom ramen för Sveriges avtal med EG och inte innebar något principiellt avsteg från vår allmänna handelspolitiska linje. Uiskottsmajoritelen bortser då från att det här beslutet också var relaterat lill Sveriges principiella hållning i FN inför den nya ekonomiska världsordningen. Och det är när man alltså ser de utrikes- och handelspolitiska följderna i ett sammanhang som man nog måste säga att det här innebär ett nytt ställningstagande. Det hade därför

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågor m. m.

varit värdefullt all utrikesnämnden just fått diskuiera det principiella och eventuellt principiellt nya i del här beslutet innan regeringen band sig. Från mittenpartiernas sida uttalas den meningen i utskottsbetänkandet

Herr talman! En svårare och principiellt mer betydelsefull fråga gäller Sveriges bistånd under föregående år till den angolanska befrielserörelsen MPLA. I förra årets budgetproposition föreslogs ett fortsatt stöd till MPLA. Del skedde innan en särskild överenskommelse mellan de tre befrielserörelserna MPLA, FNLA och UNITA hade träffats om bildande av en inlerimsregering.

1 det läget uttalade riksdagens utrikesutskott enhälligt att under pågående förhandlingar om Angolas självständighet kunde nya spänningar mellan olika politiska rörelser inte uteslutas. Ulskottet delade uppfatlningen alt det vore synnerligen olämpligt om Sverige till en av parterna i Angola lämnade ett stöd som kunde uppfattas som svenskt ställningstagande i en intern angolesisk angelägenhet.

Del faktiska händelseförioppet i Angola innebar ju därefter en snabb upptrappning av motsättningarna och ledde till en våldsam och blodig konfrontation mellan de tre seriösa befrielserörelserna MPLA, FNLA och UNITA. Jag noterade atl den kommunistiske talaren tidigare i dag gjorde en helt annan bedömning av de tre befrielserörelserna, men den var väl naturiig från hans kommunistiska utgångspunkter

Vad vi i reservationen 6 har velat framhålla är att svensk u-hjälp aldrig i sådana här situationer fär bli ell slällningslagande i en intern konfiikt Det är etl sildani agerande vi har reagerat emot; Vi menar därmed inte alt allt bistånd till MPLA skulle ha dragits in, utan vi menar att regeringen med anledning av riksdagens beslämda uttalande på denna punkt borde ha upphört med allt sådant stöd till MPLA som kunde uppfattas som eu svenski ställningstagande till förmån för en av parterna i inbördeskriget i Angola. Jag tycker att det i en situation av det slag som dä förelåg i Angola finns verklig anledning till varsamhet i handläggningen av bistånds frågor.

Herr HERNELIUS (m);

Herr talman! Under denna punkt tänker jag med herr talmannens tillstånd ta upp två olika frågor. Den ena frågan rör Angola. Det är dock icke samma spörsmål som herr Molin nyss berörde. I den delen av Angolaproblemet kan jag helt instämma med honom och har därför ingen anledning slt försöka lägga något till det han sade.

Vad den Angolafråga som jag vill la upp gäller är följande. Sverige band sig på sin lid genom ett avtal med MPLA för vad som kallades humanitär hjälp till denna rörelse. När striderna i Angola fiammade upptäckte man i det svenska utrikesdepartementet - eller var del nu var - att det avtal som man hade ingått i själva verket omfattade andra ting än vad som brukar kallas humanitärt bistånd, trots att det var just humanitärt bistånd man borde ha ingått avtal om och ingenting annat.

Det befanns alt man med slöd av avtalet levererade bl. a. lastbilar och bensin, som även i fredstid men framför alll i krigslid är begärliga ling. Med anledning härav verkställdes sä småningom en s. k. omförhandling rörande detta bistånd lill MPLA, och då uteslöts bl. a. dessa varugrupper från det avtal som senare kom lill slånd.

Nå, säger någon, det var väl bra. Ja vissl - det var bra atl en omförhandling kom till stånd, och del bör de som handlade ha en eloge för. Men del hindrar ju inte att det skedda ger en anledning lill att uppmärksamma vad som ryms under begreppet humanitärt bistånd. Del används ju i en rad olika sammanhang, i samband med åtskilliga avtal och överenskommelser och i samband med svenska leveranser av olika slag, icke minst lill motståndsrörelser.

Utskottet säger att det är svårt alt ge någon exakl definition på begreppet humanitärt bistånd, och del kan man instämma i. Del är kanske ibland lättare atl säga vad det inte är än vad del är. Att man inle skall vara alltför snäv när man definierar begreppet är också klart

Men humanitärt bistånd har här ansetts omfatta ålskilliga ting. Förutom transporter och transporlredskap har del också inrymt t ex. bidrag till angolanska kontor och MPLA:s representation i Slockholm. Detta tycker vi inte är riktigt. Använder man begreppet humanitärt bistånd skall man se lill att det har täckning i vad orden egenlligen betyder.

Nu säger utskottet att regering och riksdag har fåll en redovisning av begreppet humanitärt bistånd, sådant som del används av regeringen. Jag känner i varje fall inle till alt riksdagen har fält någon särskild redogörelse för detta. Det kan ha gått mig förbi, men jag vet inte någol sådant fall. Här råder naturiigtvis etl visst dunkel.

Med påpekandet frän vår sida alt humanitärt bistånd verkligen skall vara humanitärt bistånd menar vi alt det även i fortsäuningen icke skall ges en godtycklig tolkning av begreppet. Del bör följa vissa vedertagna begrepp. Det bör ocksä följa vad som internationellt sett anses som humanitärt bistånd. Annars blir det lält sä alt det svenska humanitära biståndet uppfattas på ett annat sätt än vad som var avsikten och att den hjälp som vi avser vara humanitärt bistånd i själva verket av omväriden betecknas som någonting annat.

Jag yrkar bifall lill reservationen 7.

Den andra frågan jag tänkte ta upp, herr talman, gäller utrikesnämnden och regeringens underiåtenhet att höra denna nämnd innan man bestämde sig för de handelsrestriktioner som nyss har berörts av två lalare, herrar Jonnergård och Molin. Dessa två talare är överens med oss om att utrikesnämnden hade bort höras, men de har inte ansett att det hela var av sådan vikt atl en anmärkning borde riktas mol vederbörande statsråd.

Jag är lacksam över del slöd vi har fått i huvudfrågan, sakfrågan. Det är alltså klart att både herr Jonnergård och herr Molin anser att utrikesnämnden borde ha hörts och regeringen underiät detta, vilket var felaktigt Kanske tillmäter vi denna underiåtenhet något slörre vikt än

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågor m. m.

5 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 113-114

Nr 113 vad de andra talarna har gjort.

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesnämnden skall nämligen höras i frågor av större vikt. Vi kan inle undgå alt beteckna del som en fråga av större vikt när Sverige för första gången åberopar en klausul i avtalet med EG som enligt vår mening innebär en viss handlingsfrihet för vårt vidkommande i speciella fall. Vi menar att detla är en ganska viktig sak - den rör innehållet i ett avtal som riksdagen har beslutat om. Vi menar också att de konsekvenser som regeringens åtgärd framkallade hade borl förutses. Då hade det för regeringens egen del varil tacknämligt om man, när dessa konsekvenser Utrikesfrågorm. m. inträdde, hade haft slöd av en diskussion i utrikesnämnden eller av information till utrikesnämnden.

Vad inträffade då? Jag skall inle trötta kammaren med au räkna upp alll vad som skedde. Men EG inkallade t. ex. till ett exlra möte med den blandade kommittén, EG-kommissionen sammanträdde sedan med Sverige rörande det faktum att kommissionen inle kunde godkänna Sveriges tolkning av den åberopade artikeln. Kommissionen framhöll att Sveriges åtgärd mycket väl kunde ge upphov till kedjereaktioner som kunde bli ganska svåra i världens ekonomiska läge just nu. Det är också klart att åtskilliga motåtgärder vidtogs av kommissionen. En tredjelandstull utlöstes på plafond nr 14, som den tekniska termen lyder och som Sverige åberopar sig på. Därmed fick Sverige en lullhöj-ning vid leveranser av detta varuslag. Det är en liten tullhöjning, men det är första gången en sådan plafondtull utlas. Användandet av den skulle annars antagligen inte ha utlösts.

Man gick sedan vidare, och vid etl generalsammanträde beslöt EG;s ministerråd att inte genomföra höjningen pä 5 96 av Sveriges sammanlagl lolv tullkonlingenter för 1976 som avtalet förutsåg; Vissa andra länder drabbades också av sådana frysningar, men i betydligt mindre omfattning.

Det är klart att Sverige kommer att begära atl återfå vad som här förlorats, men om inle tvisten angående skoimporten är löst så är frågan om detla kommer att beviljas. Del skulle innebära att Sverige under hela övergångstiden fram till 1984 drabbas av full tull pä betydligt större kvantiteter än man räknat med. Den svenska regeringen har som sagt vid elt ytteriigare sammanträde med den blandade kommissionen framlagt material om den svenska skoindustrins läge för au få slöd för sin uppfattning. Detta har inte på något sätt inneburil en ändring av kommissionens ställningslagande.

EFTA;s ministerråd har behandlat frågan den 6 november och vädjat till den svenska regeringen alt ompröva åtgärden. Vid etl nylt rådsmöle den 30 januari togs frågan upp igen.

Kritiken från enskilda länder har varit skarpast från Finland, som har en belydande skoexport lill Sverige, och från Schweiz, men även Danmark har framfört mycket kritiska synpunkter, vilka kommit till offentligheten.

GATT har behandlat frågan vid etl rådsmöte den 31 oktober, och då
framförde lolv länder och EG kritik möt de svenska åtgärderna.
66 Detla var några exempel pä de konsekvenser även av ekonomisk natur

som uppstått förutom det moraliska fördömande som skett

Vi anser alt detla hade kunnat förutses och alt regeringen hade bort höra utrikesnämnden innan beslutet fattades. Vi kan inte förslå varför så inte skedde. Inga skäl har åberopats frän regeringens sida för varför den inte gjorde sä.

Observera att jag inte lalar om beslutel i sak utan om den formella gång som regeringen här skulle ha följt och som innebär att utrikesnämnden skall höras i frågor av större vikt.

Något utanför det konstitutionella kan jag också nämna att restriktionerna har fält sä olycklig utformning att det uppställ en handel med licenser leverantörer emellan - en handel som är av ganska betydande omfattning och som medför ytterligare kostnader för Sverigekonsumen-lerna och som också medfört atl vissa leverantörer finner det fördelaktigare att leva på atl sälja licenser i stället för att tillverka varorna i fråga.

Detta faller som sagt inte innanför det konstitutionella annat än i den meningen atl den brådska som regeringen ådagalade vid genomförandet av dessa restriktioner kan vara ett utslag av den nervositet som inte bort prägla beslutet och inte heller borl föranleda att utrikesnämnden inte hördes.

Jag vill med detta, herr lalman, yrka bifall till reservationerna 5 och 6 för alt på så sätt få frågan bragt till kammarens prövning.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågor m. m.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag har här atl ta upp tvä utvisningsfall enligt terrorisllagen. Det gäller de kända fallen Kitagawa och Shimada. Jag skall börja med några formella påpekanden.

För det första: Granskningen kan inte avse terroristlagen som sådan och den svävande rättsgrund som den anger. Granskningen kan givetvis avse endast slalsrådel Leijons handläggning och dess överensslämmelse med lagen.

För det andra: Vid granskningen har man alt utgå bara från sådanl som direkt åberopats i ärendel. Alll övrigt i form av påståenden och rykten saknar naturligtvis juridisk relevans.

För det tredje: Vid en konstitutionell granskning är varje riksdagsledamot på sätt och vis domare. En rättrådig domare leds inte av personliga sym- eller antipatier för de anklagade. Del handlar bara om atl undersöka huruvida statsrådets handläggning givit de anklagade deras lagliga rätt eller ej.

Jag övergår nu lill sakärendel, och börjar med fallet Shimada.

Terroristlagens ulvisningskrav är alt del finns grundad anledning an-laga att den anklagade tillhör eller verkar för terrorislisk organisation. Atl verka för innebär rimligen alt man i någon form avsiktligt bistår organisation som klassats som terrorislisk, eller någon enskild terrorist i dennes verksamhei just som terrorist

Uttrycket "grundad anledning antaga" medger ju en lägre grad av

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågor m. m.

bevisning än annars i svensk rält. Även tämligen lösliga indicier kan utgöra sådan grundad anledning enligt denna slappa lag.

Här finns emellertid en viktig punkt alt observera. Atl godta en svag indiciebevisning innebär inle att man dessulom får eftersätta beviskraften i varje enskild omständighet Där tillåter knappast lagen atl elt indicium är oredovisat, atl det icke kunnal bemötas eller atl det bara utgörs av vilket obestyrkt påstående som helst.

Vad lalar då emot Shimada, den utvisade, och för statsrådet Leijon?

För det första skall konstaleras att utlänningsnämnden inte funnit att Shimada bör betraktas som terrorist, och det talar klart till hans förmån. Det betyder i sin lur all statsrådet Leijon måste ha mycket påtagliga skäl för beslut i motsatt riktning.

Vad görs då gällande i fallet? Ja, del är inle mycket.

Shimada har inte i något fall påståtts eller påvisats ha träffat någon person som tillhört eller verkat för terrororganisationen Röda armén. Han har haft kontakt med Kitagawa, men ingen gör gällande atl denna kontakt hafi sådana former som antyder samband med Röda armén.

De omständigheter som föranlett utvisningen av Kitagawa ingår i hans förehavanden i Paris hösten 1974, men del har inle gjorts gällande atl Shimada haft med dessa ling att skaffa. Shimada har bevisligen inte varil i Paris sedan 1971.

Två påståenden finns som möjligen ändå kunde antyda ell samband. Men dessa påståenden visar sig vara irrelevanta eller obestyrkta.

Enligt ett Interpol meddelande skulle Shimada vara misstänkt för delaktighet i passförfalskning till förmån för en annan japan, en viss Oku-daira. Men det påstås ingenstans att Okudaira haft med Röda armén att göra. Namn på vittnen som lämnal denna uppgifi finns tydligen inle heller. Uppgiften har därmed inget bevisvärde. Den motsägs också av att Shimadas pass, som hade förkommit, kunde ha använts vid förfalskning. Så kan inte ha varil fallet, eftersom passet myckel snabbt ogil-ligförklarades av japanska ambassaden.

Del bör f ö. noteras att rättsförhållandena för oppositionella i Japan och för oppositionella japaner i utlandet ofta är svåra. De japanska myndigheterna trakasserar dem, inte minst just i passammanhang. Atl det förekommer viss trafik med falska identitetshandlingar har därför sin särskilda förklaring och är inle i sig självt något lecken på beröring med de små lerrorisliska grupperna.

För det andra bör konstaleras att franska polisen har uppgeit att Shimadas namn förekommit i en kodifierad adresslista hos en rödarmist i Paris. Uppgifien förefaller konstruerad. Det sägs inte hur polisen kan vela alt koden avser Shimada. Koden sägs ange täcknamnet Sodeno. Detta ord har ingen mening pä japanska; ordet "sode" betyder manschett. Angivna täcknamn på andra terrorister utgörs av naturliga japanska namn. Elt nonsensnamn av det här slaget är uppenbart föga lämpligt att användas i brev eller samtal.

Sedan kan f ö. den refiexionen göras att man kan förekomma i en

brottslig persons adresslista utan att man för den skull själv är brottslig. Man behöver inte själv känna till antecknarens brottslighet, och man behöver givetvis inle heller själv ha lämnat ut ett namn eller en adress.

Påståendena mol Shimada är alltså obestyrkta och få. De utgör ingen sammanhängande helhet. De är bitvis uppenbart irrelevanta eller förklarliga på naturligt säll. De utgör inte vad lagen kallar grundad anledning.

Pä detta underlag har Shimada skilts från sin fru och sitt barn och utvisats ur Sverige.

Herr talman! Sä kan del enligt vpk:s mening inte få gä till i en rättsstat. Statsrådet Leijon förtjänar en reprimand.

Jag yrkar bifall till reservaiionen 14.

Jag övergår till fallel Kitagawa. Detta fall är mer oklart. Vi yrkar därför inte på ålgärd mot statsrådet Men fallet ger en inblick i hur det går till när terroristlagen tillämpas. Jag skall därför något beröra det.

En japansk tidning återgav på sin tid en intervju med en känd röd-arméledare. Intervjun påstods ha ägt rum i en villa i Stockholm, och denna villa sägs ha osökt fört tanken till Kitagawas bostad. Alltså: Om en beskrivning i en tidning för tanken på min bostad -då är jag misstänkt för terrorism.

Vidare uppges att Kitagawa studerat pä samma utbildningslinje som maken till en kvinnlig terrorist. Alltså; Om maken lill en brottsling hamnar pä samma utbildningslinje som jag, då föreligger ett samband mellan mig och terrorism.

Man påslår atl Kitagawa i maj 1975 träffade rödarmislen Omura i sin bostad. Man hänvisar lill en trovärdig men känslig källa, som man inte vill avslöja.

Alltså: Källan till anklagelsen avslöjas aldrig. Uppgiflslämnaren kan inte höras. Uppgiften är lokaliserad till maj månad. Tiden är i övrigt inte preciserad. Alibibevisning för den anklagade är därmed omöjlig, liksom varje prövning av källans rättsliga värde. Källan säger dessutom atl den som Kitagawa iräffade "sannolikl" var Omura. Sannolikl! Med sådana uppgifter bevisar man att en person är terrorist.

Svensk polis har samarbeie med franska Sureté. Fransk säkerhetspolis är - det bör alla vela - en djupt korrupt institution i Frankrike. Den var delaktig i Algerietmilitärernas intriger 1958. Den var inblandad i attentatet mol förre inrikesministern, socialistledaren Millerand. Den är i dag underställd den beryktade inrikesminister Poniatowski - en man som med oegentligheler och godtyckliga massarresleringar vid många tillfällen väckt stormar av kritik även i gaullislpartiets ledning. Delta är alltså svenska myndigheters samarbetspartner.

Från Frankrike har sålunda påståtts alt en rödarmist vid namn Furuya haft Kitagawas namn antecknat i kod. Anteckningarna och lösningarna av koden har ingen i Sverige selt. Bland dem som Kitagawa sägs ha träffat i Paris är en professor Takahashi. Han är en känd japansk Vietnamaktivist, som av polisen i Frankrike helt behändigt omvandlas till

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågorm. m.

Nr 113 terrorist Något direktsamband mellan Kitagawa och rödarmislen Furuya

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

har däremoi inte påvisats, av den enkla anledningen att Furuya grips i juli 1974, en månad innan Kitagawa reser till Frankrike.

Nu kommer dock franska polisens stora trumfkort Del tycks också ha varit statsrådet Leijons avgörande argument för utvisningen. Franska polisen har beslagtagit bl. a. tvä falska pass. Dessa upptar Kitagawas fotografi men är utställda i andra namn.

Vad är detta värt? Är del del avgörande beviset? Eller är det en konstruktion av franska säkerhetspolisen? Ju mer man funderar över detta, Utrikesfrågorm. m. desto märkligare måsle man finna del.

Om man nämligen förfalskar elt pass, så är ju del rimliga att man har en passhandling någonstans ifrån och sätter dit silt eget fotografi, ty fotot skall ju förnuftsmässigi helst tillhöra den som skall göra bruk av passet. Och då uppstår frågan; Varför släller man då ut falska pass för tvä personer, för alt sedan klistra in en tredje persons fotografi i dem? Det är ju fullständigt absurt! Hur skall någon kunna använda ett pass som bär fotot av en helt annan människa än han själv?

Och varför skulle båda passen bära samma porträtt, när de är utställda på olika människor? Det måsie ju starkt öka risken för uppläckt.

Men ännu märkvärdigare är, att mellan de personer pä vilka passen utställts är det en åldersskillnad på 13 år. Den ene är 27 och den andre 40 år. Den ene är hela 7 cm längre än den andre; Varför använder man då Kitagawas porträtt i båda passen? Del verkar ju rena rövarhislorien. Kommer möjligen porlrällen någon annanstans ifrån, och är det någon tjänstvillig polisman i Sureté som klistrat dil dem?

Något samband mellan Kitagawa och passen finns i övrigt inte. Passen har hittats i bagage på en parkeringsplats. Bagaget har ställ där - pä sin parkeringsplats - och snällt väntat på polisen. Detta är ju minst sagt ell franskt bisarrerie.

Svenska polisen har konstaterat alt det inte har varit möjligl att bringa full klarhet i ärendel, och det kan man oreserverat hälla med om. Men utvisning blev det.

Jag tror inle, herr talman, alt någon vill göra gällande att en sådan ordning är särdeles tillfredsställande. Något borde göras för atl ändra lagstiftningen - och göras snart!

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr talman! I reservaiionen 15 riktar vpk en anmärkning mot förutvarande handelsministern Feldt och den nuvarande handelsministern Lidbom. Anmärkningen är föranledd av den svenska exporten av flygplanet Supporter till Pakistan under pågående konflikt i della land.

Det flnns bestämmelser som klart säger när export av krigsmateriel inie får förekomma. Bl. a. sägs klart, att om det pågår en konflikt inom ett land, alltså inre väpnade oroligheter, så äger vi icke rätt atl exportera krigsmateriel. Från regeringspartiets sida har man försökt göra gällande alt det har handlat om små stamkrig i Pakistan, som inte är någol att

fästa sig vid. En sådan argumentering beror måhända på atl regeringspartiet har bristfälliga informationer.

1 en interpellationsdebatt den 30 januari i är redogjorde fru Theorin för maierial som visade att en allvariig inre konflikt pågått och fortfarande pågår i Pakistan, måhända i dag i mindre omfattning än tidigare. Det material som fru Theorin redovisade var bl. a. en vitbok som premiärminister Ali Bhulto presenterat den 11 februari 1975. I den klargör han all en inre väpnad konflikt pågår. Han uppger alt 385 människor har dödats och att 5 500 upprorsmän har givit upp.

Vi vet all de svenska Supporterplanen kan bestyckas med lätta kanoner eller vad vi skall kalla dem. De kan alltså användas mot befrielserörelser osv. - del är helt klart: Vi vet också all de svenska militärerna gör reklam för planel i utlandet just med att framhålla alt de kan bestyckas och användas mol exempelvis nationella befrielserörelser.

Dessa plan levererades i december 1974. Regeringspartiels talesmän säger atl konflikterna i Pakistan då skulle ha upphört Men det finns pressuppgifter från slulet av 1975 - det påvisade ocksä fru Theorin i inlerpellalionsdebatten - som verifierar atl allvariiga konflikter då fortfarande pågick.

Det är alltså dokumenterat alt en inre, väpnad konflikt pågått och pågår i Pakistan. Därmed är det också helt klart att Sverige enligt de bestämmelser som finns inte skall exportera krigsmateriel dit.

Jag yrkar bifall till reservation 15.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågor m. m.

Fru THUNVALL (s):

Herr lalman! Herr Hernelius konstaterade i silt anförande att det var fä ledamöter i kammaren. Jag konstaterar alt sedan han själv lalat finns inte heller han kvar för att se till att vi är några stycken här. Men jag tror att rält många ledamöter lyssnar till debatten pä sina rum.

I den fråga jag skall beröra hade vi en debatt även föregående vår. Den gäller Olof Palmes skriftväxling med Fidel Castro. Jag skall försöka fatta mig så korl som möjligt, eftersom vi hade frågan uppe förra året. Jag hänvisar till vad utskottet skrev i sitt granskningsbetänkande 1975:12 liksom till den skrivning som återfinns i årets betänkande. Jag konstaterar att vi är överens belräffande de allmänna riktlinjerna för diarieföring och den praxis som har utbildats.

I fjol bifölls reservationen i detta ärende. I år säger man att regeringen
inte följt riksdagens beslut. Jag har inte funnii någol i fjolårels reservaiion
som anger atl statsministern retroaktivt skulle ha informerat utrikes
nämnden eller diariefört breven. I reservationen föregående år heter
del: "--- om i dessa "- skrifter -" avhandlas frågor som samman
hänger med avsändarens eller mottagarens ämbete eller tjänstefunktio
ner bör diarieföring självklart alltid äga rum. "Sedan säger man all för
exempelvis en ny regering är det nödvändigt att få kunskaper om ut
fästelser osv. Mera en passanl vill jag nämna att herr Werner i Malmö
lydligen var lika lilet angelägen som jag atl vi skall få en ny regering.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågor m. m.

eftersom han sade "att vi kunde befara en ny regering".

Jag anser inte att regeringen har gjort nägot fel på den här punkten. Frågan har sedan tagits upp igen av en ledamot i utrikesnämnden, och Olof Palme har då i brev meddelat att han inför utrikesnämnden redogjort för innehållet i korrespondensen och för skälen varför han inte har utlämnat brevet. Dessa upplysningar har för utskottsmajoriteien varit tillräckliga för ell ställningstagande, såväl belräffande frågan om innehåll som diarieföring.

Jag citerar vad ulskottet skriver:

"Utskottet har inle funnit anledning att göra något ytterligare utlalande i ärendet än att utskottet beträffande skriftväxlingens diarieföring vidhåller vad utskottet anfört i samband med förra årets granskning, nämligen att utskottet inte funnit anledning att göra nägot uttalande med anledning av den bedömning som skett från statsministerns sida belräffande brevväxlingens karakiär."

Herr Werner åberopade propositionen 1975/76:160 som vi i dag har behandlal i utskottet. Som stöd för sin uppfattning tog han § 4. Och från andra utgångspunkter- tydligen - kan jag åberopa samma proposiiion och paragraf för utskottets ställningstagande.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr JONNERGÅRD (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall bara efter fru Thunvalls anförande konstatera alt när man skriver i utskottsbetänkandet atl det inle funnits anledning alt göra någol uttalande om brevväxlingens karakiär, och ingenting mer, så skulle del alltså belyda atl man tror att brevväxlingen mellan Palme och Castro iir av privat karaktär! Det har nog vi och svenska folket svårl atl tro.

Fru THUNVALL (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har ingen anledning att betvivla att statsminisler Olof Palme har bedömt läget och fattat sitt beslut efter noggrant övervägande och i anslutning til! den promemoria som är upprättad i statsrådsberedningen. Med anledning därav är jag överiygad om atl han har handlat rikligt i det här fallel.

Herr JONNERGÅRD (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har ingen anledning att bestrida alt statsminister Palme noggrant har bedömt silt beslut, men det jag har anledning alt tro är alt brevväxlingen skulle varil diarieförd.

Herr BERGQVIST (s):

Herr talman! Jag vill kort kommentera utrikesnämnden och skoimporten, vetebiståndet och Angola.

När det gäller frågan om utrikesnämnden borde ha hörts innan man införde restriktioner för skoimporlen vill jag med tillfredsställelse konsta-

tera att utskoilels överväldigande majoritet på den punkten skriver följande: "Utskottet vill erinra om alt beslutet ligger inom ramen för Sveriges avtal med den europeiska gemenskapen och inte heller innebär någol principiellt avsteg från vår allmänna handelspolitiska linje. Mot denna bakgrund kan enligl utskottets bedömning kritik inte riktas mot regeringen för att den inte bedömt ärendet kräva utrikesnämndens hörande." Moderaterna har alltså isolerats när de slår på stora trumman och kräver anmärkning mol slalsrådet. Jag tror alt orsaken till alt man har kommil till så skilda bedömningar i den här frågan har atl göra med hur man allmänt ser på Sveriges handelspolitik. Det framgår att moderaterna anser att det här var fråga om ett avsteg frän den handelspolitiska huvudlinjen som Sverige hävdat i olika internationella sammanhang. Om det verkligen hade varit så att man hade ändrat kurs i handelspolitiken, anser jag utan vidare att frågan skulle ha behandlats i utrikesnämnden. Men nu har majorileten av riksdagen den klara uppfattningen alt det här ligger inom ramen för den,,fastställda handelspolitiken och inom ramen för våra handelsavtal. Man handlade i detta fall i enlighel med dessa avtal.

Herr Hernelius talade en del om EG, medan herr Molin ansåg att beslutet innebar att man införde restriktioner för importen från vissa u-länder. Även om herr Molin släller sig bakom ulskottets allmänna bedömning, ville han ändå antyda alt det är någonting principielll nytt gentemot u-länderna som här har förekommit. Jag kan inte hålla med herr Molin. I själva verket innebär del här beslutet inte någon försämring för u-länderna. Dessa har i dag 12 % av den svenska skoimporten. Det är inte troligt att den andelen kommer att minska pä grund av det beslut som har fattats. Blir det några förändringar är det snarast möjligl atl del blir små marginella förskjutningar till u-ländernas fördel.

Frågan om vetebiståndei är etl annat exempel på atl moderaterna har isolerats. Utskottels folkpartister, cenlerpartister, vpk:are och socialdemokrater finner inte anledning till någon erinran mol regeringens handläggning.

Jag känner mig litet illa till mods, mot Mårten Werner, inför den här debatlen. Det är ett mycket allvarligt problem som vi.här diskulerar. Skall vi dä göra den frågan lill etl politiskt slagträ och angripa regeringen med konstitutionella medel därför all det uppstår svårigheler i samband med katastrofbistånd? De här länderna befinner sig i ett socialt kaos; det är därför det behövs katastroföistånd. Och det är därför del uppslår alldeles speciella svårigheler för biståndsarbetet Men värt bistånd t. ex. till Bangladesh har inle moll ell sämre öde än andra länders bistånd. Man har råkal ut för svårigheler - iransportproblem, problem med korruptionen och mycket annat - men samtidigt vågar jag påstå all biståndet varil lill nyita för många människor.

Den här frågan var uppe i förra årets dechargegranskning. Då gällde det beslutel den 30 december 1974. Moderalerna menade då all del gick för lång lid från riksdagsdebatten lill dess regeringen fållade be-

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågor m. m.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågor m. m.

slutet den 30 december. Det avvisades av en stor majorilel i riksdagen förra årel. Men det beslut vi dä granskade innehåller just det som moderalerna kriliserar. I det beslutet slogs fast att biståndet skulle utgå i form av svenskt vete. Jag kan inte förstå alt man nu, 1976, kriliserar det beslut vi hade uppe till diskussion och granskning förra året.

Belräffande biståndet till Angola har vi tvä reservalioner. Den ena reservationen innebär atl man inte skulle fullfölja de löften som givils frän svensk sida när det gäller humanitärt bistånd; Vad man än säger skulle konsekvensen i praktiken blivit denna. Och detta i etl skede där de humanitära aspekterna verkligen accentuerades på grund av utvecklingen i landet.

Man påstår att den omförhandling som ägde rum ledde till vissa begränsningar av insatserna. Det är inte riktigt. Ramen blev precis densamma och insatserna innebar för Sveriges del precis lika mycket som lidigare. Man fullföljde det löfte som givits. Del hade varil orimligt alt svika de utfästelserna i det här läget.

Sedan har vi den reservaiionen som gäller humanitärt bistånd - del är en moderatreservation. Jag har litet svårl att förstå resonemangel i den reservationen. Här säger man atl det "med hänsyn lill vårt lands internationella anseende är av vikt att de principer som bl. a. lagts fast i FN beträffande humanitära insatsers karakiär respekteras av den svenska regeringen". Javisst, sä har också sketl.

Var i folkrätten stär del att humanitärt bistånd har den innebörden som herr Hernelius försökt teckna här? Innebär inte den kritiken att man ifrågasiitter att flyktingberedningen skulle sätta sig över de principer som lagts fast i FN; flyktingberedningen som enhälligl godkänt de här humanitära insatserna, flyklingberedningen där vi har represenlanier för SIDA, svenska kyrkan. Svenska missionsförbundet LO, TCO och riksdagen?

Herr Hernelius kan ju inte vara omedveten om vad som under årens lopp har ingått i det humanitära bistånd som lämnals lill de afrikanska rörelserna. Lål mig la en lista på vad som har lämnals under 1970-talel fram t o. m. kalenderårel 1974 och som har redovisals för riksdagen i resp. stats\'erkspropositioner. Det är bidrag till juridisk hjälp, understöd lill anhöriga såväl genom FN:s förvallningsfond som via privata organisationer, undervisningsmateriel, sjukvårdsartiklar, livsmedel och kläder, varor för hälsovård, undervisning och konsumtion, enklare redskap, fordon för distribution av varubislåndel, fordon för sjuktransporter, handelsvaror för folkaffärer, konlanlbidrag lill barnläger, konlanlbidrag till Mogambiqueinstilulet, som var huvudkvarter för FRELIMO:s civila verksamhet, särskilda konlanlbidrag för transport och lagring av varor, koniorsmateriel, utrustning av en skola, stöd lill MPLA:s sociala- och ekonomiska utvecklingsarbete, utrustning lill sjukstugor, utrustning till transporter, stöd för insatser inom ulbildning, hälsovård och jordbruk.

ZANU har fått bidrag på 1 milj. kr. till sin civila verksamhet. ZAPU har fäll bidrag på 50 000 kr. till sin välfärdsfond. ANC har fält kläder

och andra civila förnödenheter till medlemmarna i Tanzania och Zambia.

Det är alltså en omfattande lista som har redovisats för riksdagen och som jag förmodar har behandlats i utrikesutskotlet. I den mån herr Hernelius under årens lopp hade tyckt all del här var alltför lösligt, borde han tagit upp del i ulrikesulskotlel och begärt en insnävning. Del har inle skell. I varje fall har utrikesutskottet och riksdagen inte gått med på en insnävning. Därför kan man säga all riksdagen godkänt den praxis som utvecklat sig.

Del är enligt min mening helt orimligt att man inom konstitutionsutskottet skulle silla och diskutera hur man skall definiera begreppei humanitärt bistånd. Det måste vara en uppgift för utrikesutskottet

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Vad herr Bergqvist sade är väl inte så mycket att gå in i detalj på - det präglades ju av en omfattande rörlighet. Jag skall la några punkler.

När det gällde Angola åberopades att humanitärt bistånd hade beställs bl. a. i bidrag till Mo(;ambiqueinslitutel i Dar es Salaam. Det är rikligt, och det var jusl vid det institutet som eleverna gick i strejk när de fick reda på att de efter utbildningen i skolan skulle sältas in i striderna som gerillasoldater. Begreppet humanitärt bistånd får nog tolkas efter vad orden innebär och inle tilläggas åtskilligt annat. Herr Bergqvist frågade vad del stär i folkrätten atl humanitärt bistånd är för någonting. Jag vet inte - folkrätten är oändlig och även om man kan slå i olika listor och böcker så tror jag inte alt ärendet finns behandlat i folkrätten. Det som finns i folkrätten är naturligtvis vad FN och andra institutioner har uttalat på den punkten.

Herr Bergqvist säger alt omfördelningen inte innebar någon begränsning av avtalet - det har jag inle heller påstått - men det innebar att vissa varugrupper uteslöts. Man fann att begreppet humanitärt bistånd inle täckte de avtal som en gäng träffats. Därför gjorde man en omfördelning. Det är väl rätt självklart.

Beträffande utrikesnämnden anför herr Bergqvist att regeringens beslut låg inom ramen för avtalet. Ja, ärade kammarledamöter, del skulle bara fattas att det låg ulanför ramen. Ingen har väl tänkt sig att regeringen skulle ha gjort en direkt avtalsbrott. Diskussionen rör sig ju om vad som kan ske inom ramen, hur det bör ske och vilka åtgärder som bör vidtas såsom förberedelse för vad man vill göra.

Herr Bergqvist framhåller vidare att det inte innebar nägot avsteg frän Sveriges traditionella handelspolitik. Därmed menar han väl atl vi tidigare har infört restriktioner. Det är riktigt Men det står inte sä i reservationen. Där står att "beslutel innebar ett avsteg frän den handelspolitiska huvudlinje som Sverige hävdat i olika internationella sammanhang". Det är något annat.

Jag skall inte besvära kammaren med att åberopa olika citat frän svenska regeringsledamöter om hur Sverige håller på handelsfriheten såsom

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågor m. m.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågor m. m.

en huvudlinje i vår handelspolitik. Det vet väl alla. Det var detta det gällde och ingenling annal.

Moderaterna är isolerade, säger herr Bergqvist. Ja, men även herr Bergqvist skulle vara isolerad i en hel del frågor, om han inte hade hjälp av vpk.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bergqvist anklagar mig för att inle la allvariigt på biståndet till de svältdrabbade länderna. Jag har varil där två gånger i katastrofsituationer och setl 10 000-lals uthungrade människor. Skulle jag inle la del allvariigt? Jusl därför alt jag lar del allvariigt, vill jag framhålla att man borde ha prövat alla länkbara vägar för alt komma de nödställda lill hjälp.

Vi använder förvisso inte denna fråga såsom nägot politiskt slagträ. Det är nästan kränkande att påslå något sådant, herr Bergqvist. Har man sett verkligheten, gör man inte det.

Skulle det svenska biståndet befinna sig i elt sämre läge än andra länders bistånd, frågar herr Bergqvist. Nej, naturligtvis inle. Del är inget fel på svenski vete. Men ett sent bistånd kommer alllid olägligt för många. Regeringen borde i tid ha insett atl vi måste använda alternativa möjligheter. Slå upp s. 286 i betänkandet. Där står att utskeppningen av tredje omgången till Bangladesh skedde den 10 april. När så lång tid hade gått sedan beslutsfattandet, borde man ha kunnal inse all det blev på lok för sent Man kunde ha använt de hundra miljoner kronorna till att köpa ris i Thailand, vilket en slor biståndsorganisation gjorde och därför gjorde en snabb insats. Det beslut som fattades gällde inte 100 000 ton vete utan 100 milj. kr. Därför kunde pengarna användas till vete eller alternativt lill förnödenheter som kunde skaffas på annat håll.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara göra tvä korta kommentarer till herr Berg-qvists anförande.

De restriktioner mol lågprisimport av skor som Sverige vidtog förra året har, såviii jag förstår, en otvetydig relation till Sveriges i FN deklarerade anslutning till principen om en ny ekonomisk väridsordning. Herr Bergqvist och jag deltog i delta FN-arbete.

Nog måste herr Bergqvist medge atl de svenska skoimportrestriktionerna pekar ät elt helt annal häll än FN-arbeiet på atl föra in u-länderna såsom likaberättigade parter på de rika staternas marknad, vilket var etl huvudinslag i deklarationen om en ny ekonomisk världsordning. Beslutet om restriktioner i skoimporten innebar en nyorientering pä handelspolitikens område visavi u-länderna och kunde därför med fördel ha lagits upp i utrikesnämnden.

När det sedan gäller Angola vill jag upprepa atl utrikesutskottet förra våren sade att det vore synnerligen olämpligt om Sverige till en av par-

terna i Angola lämnade ett stöd som kunde uppfattas som etl svenski ställningstagande i en intern angolesisk angelägenhet. Man kunde, anser jag, ha utnyttjat den omförhandling som skedde lill att, eventuellt lem-porärt, upphöra med sådant bistånd som i Angola kunde uppfattas som svenski stöd till en av parterna i inbördeskriget, nämligen MPLA. Jag vidhåller att även efter omförhandlingen kunde det bistånd som utgick lill MPLA i Angola uppfattas som stöd lill den ena av parterna, och del var jusl så riksdagen sade alt Sverige inle borde handla.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Herr BERGQVIST (s) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Hernelius började med alt säga atl mitl inlägg präglades av rörighet, och det kan ju hända alt del gjorde. Men jag undrar om det inte hade varil bälire att herr Hernelius, i stället för alt recensera mitt inlägg, hade svarat på några väsentliga frågor och tittat på vad del står i de reservationer som moderalerna har avgivit.

Herr Hernelius anser att jag har fel när jag säger att här påslås alt det vid omfördelningen skedde begränsningar av insatserna. Men vad är del som slår i reservaiionen? Där står klart och tydligt all omförhandlingen ledde till begränsningar av insatserna. Herr Hernelius och jag är alltså överens om att det finns ett sakfel i reservationen. Det är bra att vi kan konstatera den saken.

Vad innebär FN-principer och folkrätt? säger herr Hernelius. Ja, det är ju herr Hernelius som har åberopat dessa begrepp som slagträ mol den humanitära biståndsinsats som sedan många år gjorts av Sverige.

Herr Hernelius säger vidare all Sverige visserligen inle har brutit mot avtalen men väl avvikit från vår handelspolitiska huvudlinje. På den punkten konstaterar jag att huvuddelen av riksdagen har en annan uppfattning. Men har man uppfattningen att skoimportreslriktionerna innebär en avvikelse frän huvudlinjerna för handelspolitiken, dä måste man ju komma till den slutsats som moderaterna har gjort.

Herr Werner i Malmö blev upprörd, men jag måste säga alt man kommer inte till rätta med de problem som möter katastrofbiståndet genom alt rikla konstitutionell krilik mot regeringen. Är den befogad, så all right, men i det här fallet har ju herr Werner själv faktiskt underlåtit atl reagera mol regeringens beslut av den 30 december, som klart innefattade att det skulle vara svenskt vete. Herr Werner talade då om att beslutet kom för sent, men han hade ingenting alt invända mot atl det stod svenskt vete i beslutet.

Utrikesfrågor m. m.

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Vi skall väl inte förirra oss i semantik, men "vissa begränsningar", som del slår i reservaiionen, avser ju begränsningar i fråga om vissa varuslag. Det borde herr Bergqvist förstå av debatlen.

Vad beträffar den humanitära hjälpen står det ju uttryckligen angivet all som humanitärt bistånd har i Sverige tolkats bidrag till fiyklingkontor, representationskontor osv. i Slockholm. Är det humaniiäri bisiånd? Jag

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågor m. m.

bara släller frågan.

Sedan cilerade herr Bergqvist mig fel. Jag har inle sagt att hans anförande präglades av viss rörighet. Jag sade rörlighet - men ä la bonne heure!

Herr WERNER i Malmö (m) korl genmäle:

Herr talman! Herr Bergqvist menar att man inte skall rikla någon anmärkning mol regeringen om man finner lägel sä allvarligt Det är väl det man skall göra. Om nu förseningen av biståndet har kommit atl kosta sä många människoliv som den tvivelsutan har gjort, varför skulle man dä dra lystnadens slöja över det? Man får hoppas alt vi nästa gång vi går ut för all ge bistånd i ett katastrofiäge begriper att vi måste handla snabbt.

Vidare säger herr Bergqvist alt vi inte reagerade mot vetebisländ den 30 december trots atl vi tyckte all beslutet var senl faltal. Del är rikligt, men dä hade vi ännu kvar hoppet, herr Bergqvist, att regeringen skulle snabba pä med utskeppningen. Det var just därför vi reste frågan förra gången. Vi ville ha sagt att nu har redan lång tid gått, och sedan räknade vi med att regeringen själv skulle förstå all del gällde att handla så snabbt som möjligt i fortsättningen.

När regeringen insåg all man inte skulle kunna skeppa ut förrän i april och alt sändningen skulle vara framme först i juni, juli eller augusti, kunde man ju ha kastat om och valt en annan väg. Det anser jag hade varit normalt

Herr BERGQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Ja, herr Hernelius, även om rörighet och rörlighet är olika saker, lycker jag alt det hade varit bättre om herr Hernelius avställ från alt karakterisera mina inlägg och i stället svarat på mina frågor. Jag kan inte förstå logiken i talet om alt här blev del begränsningar av vissa varor. Den totala omfattningen blir ju lika stor i alla fall. Vissa varor minskade, men i gengäld ökade andra. Den totala insatsen blev precis lika slor ändå.

Herr Werner i Malmö och jag kanske missförstår varandra något Visst kan man komma med kritik mot regeringen och visst kan man bli förtvivlad när biståndsarbetet möter enorma svårigheter och problem. .Men herr Werners kritik lar som utgångspunkt all det skulle vara svenskt vete. Det är ju det herr Werner vänder sig emot. Han vill i stället alt man skall satsa pä andra varor. Beslutet om svenskt vete fattades redan den 30 december 1974. Herr Werner reagerade inte förra året när vi behandlade dechargebetänkandet. Men nu kommer herr Werner och säger att när man såg vårlåt det lutade skulle man ha gjort något. Men varför reagerade inle herr Werner redan frän början? Tittar vi på vad som hände med de här leveranserna, vågar jag påstå alt de problem och svårigheter som mötte de svenska leveranserna var exakt samma problem som mötte de andra europeiska staternas leveranser och slöd. Del är sådana problem

som man möter i ett samhälle med socialt kaos.

Herr Molin lalade om att restriktionerna för skoimport stred mot en ny ekonomisk världsordning. Herr Molin skiljer sig på den punklen från samtliga företrädare för u-länder som över huvud taget har hörts av eller som man har kunnat få några reaktioner ifrån. De anser inte att detta beslut strider mot en ny ekonomisk världsordning.

Beträffande Angola skulle ert förslag i praktiken ha inneburil att man hade stoppat de humanitära insatserna i etl skede då de kanske behövdes bälire än någonsin.

Herr förste vice lalmannen anmälde all herr Werner i Malmö anhållit att till protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågor m. m.

Herr JOHANSSON i Malmö (s):

Herr talman! Under punkten 15 i utskottsbetänkandet riktar vpk i en reservation en erinran mot statsrådet Leijon angående tillämpningen av terroristlagen rörande två japanska medborgare. Härigenom har, menar reservanten, de farhågor befästs som uttalades vid lagens införande -att lagen skulle kunna leda lill ingripande mol personer utan att detta var motiverat med hänsyn till lagens officiellt uttalade syfte.

1 sill yttrande till inrikesulskottet rörande vissa delar av propositionen 1975/76:18 framhöll justitieutskottet att det från rättssäkerhetssynpunkt framstod som en klar förbättring i förhållande till gällande regler alt avvisning och utvisning inte skulle grundas enbart pä en utlännings anknytning till terroristorganisation utan också på en bedömning av hans farlighet. Med hänsyn till att terroristlagen dittills endasl tillämpats beträffande utlänningar som vid en individuell prövning hade bedömts uigöra en säkerhetsrisk innebar ändringsförslaget enligt utskottet bara en anpassning till gällande praxis och borde således inte försämra möjligheterna all skydda Sverige mot lerroristaktioner

Under den granskning som konstitutionsutskottet gjort har utfrågning ägt rum med statsrådet Anna-Greta Leijon. Utskottet har också haft tillgång lill visst sekretessbelagt material - ett material som knappast herr Svensson i Malmö kunnat ha tillgång till. Nu försöker herr Svensson i Malmö göra gällande att bevisningen skulle vara svag i de här båda fallen. Jag vill hävda motsatsen, därför atl vi som har granskat ärendet och haft lillgång lill materialet ansett att bevisningen har varil stark nog. Ulskollei har vid granskningen av berörd fråga inte funnit anledning att ifrågasätta regeringens bedömande rörande terrorisllagens lillämpning i de fall som här avses.

Några ord om krigsmateriel till Pakistan: Frågan om Sveriges krigsmaterielexport har vid flera lillfällen behandlats och diskuterats i riksdagen. Herr Mäbrinks tvärsäkra påståenden i reservationen 15, och även här i talarstolen, om att vår export av viss materiel till Pakistan skulle stå i strid mot de av riksdagen godtagna riktlinjerna för krigsmaterielexport är felakliga och måsie med skärpa tillbakavisas.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågor m. m.

Exporten av krigsmateriel regleras i kungörelsen 1949:614, den s. k. krigsmaierielkungörelsen. I propositionen 1971:146 angav departementschefen riktlinjer lill ledning för tillståndsprövningen. Han slog i nämnda proposition fast att det i vissa fall föreligger ovillkorligt hinder mot krigsmaterielexport, t. ex. på grund av internationella avtal, beslut av FN:s säkerhetsråd eller folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig. Ocksä vid granskningen av denna fråga har ulskottet tagit del av sekretessbelagda uppgifter rörande omfattningen av exporten och lidvis lämnade utförseltillslånd. Vid en frågedebatl den 30 januari i år framhöll handelsministern att den information regeringen kunnat inhämta genom sina diplomatiska kanaler inte tytt pä att det skulle pågå mera omfattande strider i Pakistan eller att det skulle vara fråga om väpnade oroligheter i den mening som åsyftas i riktlinjerna för krigsmaterielexporien. Jag tror faktiskt mera på de informationskanaler som regeringen har än på de påståenden om situationen i Pakistan som herr Måbrink här lämnal.

Elt med undantag för vpk:s representant enigt utskott har efter ingående granskning funnit, att det inte förekommit något som motsäger regeringens ifrågavarande bedömning. Utskottet anser således inte all de av riksdagen godkända riktlinjerna för krigsmaterielexport åsidosatts genom berörda utförseltillstånd.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Herr Måbrink är frånvarande. Jag skall därför bara påpeka alt uppgifterna om inbördeskriget i Pakistan har lämnats av landets premiärminister som bör veta ht"" det förhåller sig i det avseendet

Så till utvisningsfallen. Herr Johansson i Malmö säger att han har fält ta del av material. Hur är det med den saken, herr Johansson? På vilket sätl fick herr Johansson, som skulle döma i det här fallel från konstitutionell granskningssynpunkl, ta del av del materialet? Har han läst promemoriorna och förhörsprotokollen? Är det inte så all han har fått vissa handlingar upplästa för sig, att det har idkats högläsning och alt dokumenten inte har lämnats ut?

Jag vill då fråga herr Johansson; Vilken svensk domare skulle kunna döma med någon kompetens och med någon rimlig rättvisa pä basis av en anklagelse som bara bestod i att åklagaren läste upp en skrivelse som domaren sedan inle fått ta del av utan bara skulle försöka erinra sig i all hast efteråt? Tycker herr Johansson atl del är en lillfredsslällande procedur, som gör det möjligt för herr Johansson att säga: "De här uppgifterna litar jag pä. Jag har fallet fulll klart för mig"?

Till skillnad från herr Johansson har jag sysslat mycket med dessa rättsfall, både från principiell och från litel mer praktisk synpunkt, och jag har noga satt mig in i dem. Jag vet åtskilligt om de uppgifter som där har åberopats. Jag skulle bara vilja ställa en fråga lill herr Johansson, som gäller de förfalskade pass med Kitagawas porträtt som figurerat i sammanhanget. Om herr Johansson över huvud taget intresserat sig sä mycket för fallet att han har observerat denna detalj, som tydligen spelat

en avgörande roll för beslutet om utvisning av Kitagawa, vill jag fråga: Är del ingenting som säger herr Johansson att det är någonting underiigt med dessa pass? Varför skulle man förfalska ett pass pä det sältel all man lar en passhandling, skriver in en persons namn och sedan sätter in elt fotografi som inte föreställer den som skall använda passet? Hur kan samma fotografi, som inte överensstämmer med identiteten hos den för vilken passet är utfärdat, användas i tvä olika pass när de för vilka passen utställts redovisar en åldersskillnad på 13 år? Del verkar ju rena vansinnet, ifall man skall använda dessa pass praktiskt och om de verkligen skulle vara sädana förfalskningar som den franska polisen påstår all de är. Är det inte någonting i herr Johanssons samveie som inför denna typ av uppgifter ändå säger, att det måsle vara någol fel och att det inte har gäu rätt till?

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågor m. m.

Herr JOHANSSON i Malmö (s):

Herr talman! Jag tror att det vore fel om herr Svensson i Malmö och jag här i kammaren skulle börja leka domare och försvarsadvokat. Det är trots alll inle det som det här är fråga om. Jag tycker emellertid all herr Svenssons beskyllning mot mig och indireki mol andra i konstitutionsutskottet, att vi inle på ett tillfredsställande sätt skulle ha tagit del av del maierial som varil tillgängligt för oss, närmast är en oförskämdhet mot oss i ulskottet som granskat detla ärende.

Jag har lidigare ifrån talarstolen sagl att vi har fått la del av etl sekretessbelagt material, elt material som herr Svensson i Malmö av förklarliga skäl inte kunnat la del av. Vi har vid vår granskning av ärendel konstaterat att bevisningen är så slark att det inte finns anledning all framställa någon erinran mot statsrådet Leijon, som man har gjort i vpk-reservationen.

Men trots alt herr Svensson i Malmö inle känner lill detta maierial som vi i utskottet har tagit del av står han i talarstolen och försöker med tvärsäkerhet framställa det på det sättet atl han skulle veta mer i ärendet än vad konstitutionsutskottets ledamöter skulle göra. Det faller naturligtvis, herr talman, på sin egen orimlighet

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Här möter vi den klassiska partibossens taktik att tala om någonting annal och all spela förolämpad oskuld i stället för atl diskutera sakfrågan - därför att sakfrågan är så känslig att han inle kan diskutera den.

Skall vi inte vara försvarsadvokater? Jaså, vad är då meningen med den konstitutionella granskningen? Är det inte meningen att vi just skall försvara människornas räll gentemot byråkratin? Är det inte avsikten med den konstitutionella granskningen?

Herr Johansson har tydligen missuppfaltat delta. Är det meningen all vi skall skydda byråkratin? Herr Johansson sysslar ju med atl skydda byråkratin i det här fallet genom atl inle diskutera sakfrågan.

6 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 113-114

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesfrågor m. m.

Visst skall vi vara försvarsadvokater. Det är just del som är vår uppgift. Men den uppgiften har ledamoten av konstitutionsutskottet herr Johansson i Malmö uppenbarligen inte - att döma av hans senasle inlägg -förstått

Han säger sedan att beskyllningarna om att utskottet dåligt har tagit del av uppgifterna och inte granskat dem noga är oförskämda. Det är möjligt. Men jag tar ganska lätt på om herr Johansson tycker all jag är oförskämd. Det är inle det saken gäller, utan den gäller vad som har utspelats i utskottet.

Jag har ftågal herr Johansson: Var det inte sä att ni aldrig har fått läsa detta material, att ni bara har fått det - åtminstone i vissa delar - uppläst för er? Är det inte så? Det är ju della del handlar om - om del är så eller inle.

Om det är så - hur kan ni då säga alt ni ordenlligl har granskat och kan bedöma dessa olika uppgifters bevisvärde? Del handlar ju om uppgifter och påståenden som är ytterligt intrikata och svåra att analysera, som man måste sitta med under lång lid för alt få verklig inblick i -som t. ex. passen som jag nämnt, som man behöver granska och fundera över ganska länge innan man kan få klarhet i om de är ett korrekt bevismaterial eller inte.

Det finns ju inget ordenlligl bevismaterial i fallel Shimada. Det finns en massa hänvisningar till känsliga men trovärdiga källor, obevisade påståenden som de anklagade aldrig haft möjlighet att bemöta därför att den som gjort dem inle kan höras under en rättslig procedur.

Tycker herr Johansson alt det är riktigt? Tycker herr Johansson alt det är rätt att en utlänning, en gäst här i Sverige under Sveriges lag,' på detta usla underlag skall skiljas från sin fru och sitt barn och utvisas ur Sverige?

Om han tycker att del är rikligt har han avlägsnat sig långt från vad som borde vara den svenska arbetarrörelsens rättsliga och ideologiska utgångspunkt

Herr JOHANSSON i Malmö (s):

Herr talman! Jag vet inte vad som har tagit åt herr Svensson i Malmö. I sitt lidigare inlägg sade han ju klart och lydligt atl vi skulle vara domare i del här fallel. Nu går han upp i talarstolen och säger indignerat att det är fruktansvärt att herr Johansson i Malmö inle nu vill vara försvarsadvokat Jag tycker nog att det är dags för herr Svensson att bestämma sig vilken roll han vill att jag skall spela, om jag nu skall vara domare eller försvarsadvokat Jag har sagt klart och lydligt i mina inlägg atl jag vägrar att vara med i någon lek om domare och försvarsadvokat, och del slår jag fast vid.

Sedan kan det ju ocksä ha sitt speciella intresse att herr Svensson lydligen själv uppläckte atl han hade varil oförskämd inle bara mot mig utan också mot utskottets övriga ledamöter. Jag tror alt det är första gängen som åtminstone jag har hört i en debati här i kammaren att

herr Svensson verkligen har erkänt detla - och det är jag honom ytterst lacksam för.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Partibossen fortsäller sin klassiska taktik all inle lala om sakfrågan utan att tala om sin egen ära, andras ära och andras oförskämdhet Säg nu äntligen klart; Har herr Johansson i Malmö läst handlingarna i målet, och anser han sig kunna döma? Eller har han inte läst handlingarna i målet? Minns han direkt ur huvudet detta omfattande maierial? Och tycker han att del var ell material som var starkt nog för atl motivera en utvisning enligl lagen? För att kunna göra en sådan bedömning måste man faktiskt läsa materialet. För det är ju etl omfattande material, det vet både herr Johansson och jag, det behöver vi inte hyckla med. Det handlar om ett fiertal polispromemorior och ett flertal förhörsprotokoll. Herr Johansson måste veta att det är ganska många sidor det gäller, och det minns man inte så noga om man bara har fält det uppläst för sig. Var det sä, herr Johansson, att ni bara fick det uppläst för er och att ni efter denna uppläsning fann att allt var gotl och att man kunde godkänna det?

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om viss säpoverksamhet

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Sedan samtliga under avsnittet Utrikesfrågor m. m. anmälda lalare nu haft ordet övergår kammaren till alt debattera Fråga om viss säpoverksamhet.

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! I oktober månad i fjol började rykten spridas om att säkerhetspolisen skulle - genom särskilda personer - spionera på de anställda vid sjukvårdsförvaltningen i Göteborg, Detta föranledde ett uttalande från justitieministern, som sedan kompletterade detta utlalande. Därav framkom att uppgifterna blev liksom litet motstridiga. Detta föranledde i sin tur ett sammanträde i kanslihuset den 27 oktober, då juslitieministern erhöll informationer av rikspolischefen och chefen för säkerhetspolisen. Någon tid därefter sände han till Göleborg som sina informatörer tvä personer, dels säkerhetspolisens chef dels sin egen pressekreterare i departementet

Dessa tvä herrar upprättade en promemoria, som utskottet inte har fått del av, lål vara att den upplästs i tillämpliga delar för utskottet. Denna promemoria och hemlighållandet av den för utskottet skall jag inte här närmare ingå på - del kommer följande talare all göra. Jag skall i stället ta upp frågan om den utredning som herr Geijer läl verkställa.

Det var alltså säkerhetspolisens chef som för herr Geijers räkning sattes atl utreda frågan om säkerhetspolisens delaktighet i de påstådda förehavandena. Vid sin sida fick han herr Geijers egen publicrelationman, herr Geijers egen pressman. Men hade det inte varit naturligare all re-

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om viss säpoverksamhei

geringen - observera; regeringen - hade uppdragit ät det ansvariga ämbetsverkets chef chefen för rikspolisstyrelsen, att inkomma med den utredning varav behov förelåg? Del ville inte herr Geijer. Varför inte? Så brukar det ju gå lill när man upptäcker något som förekommer eller uppges ha förekommit i ett ämbetsverk.

Herr Johansson i Trollhättan, ordförande i utskottet, sade tidigare i dag att PR-chefen icke hade lagt sig i säkerhetspolisens operativa uppgifter. Nej, del har inte påståtts i detta fall. Men herr Geijers förfarande är över huvud taget anmärkningsvärt. Det har karakteriserats som en sorls ministerstyre, och jag har ingenting emot det uttrycket. Herr Geijer har valt en väg som inte var den naturliga. Han har valt den väg som i själva verket framstår som ganska onaturiig, nämligen att chefen för avdelningen inom verket själv skall vara med och utreda vad som har förevarit under hans chefskap. Och som biträde har han alltså justitie-minislerns egen förtrogne och, kan jag även säga, reklamchef

Kanske är diskussionen om Göteborg inte slutförd. Här föreligger nu tvä JO-uttalanden. De rör inte regeringens verksamhet. Låt mig i alla fall få uttala den förhoppningen att det ansvariga ämbetsverket endera dagen skall få möjlighet att och ta lillfället i akt att göra den uiredning som i dag ännu inte har kommit till stånd och som kan komplettera det maierial som nu föreligger.

Jag yrkar bifall lill reservationen 12.

Herr MOLIN (fp);

Herr lalman! Säkerhetspolisens verksamhet vid sjukvårdsförvaltningen i Göteborg har väckt stor uppmärksamhet Justitieombudsmannens nyligen avlämnade utredning visar att en tjänsteman, tillhörig det socialdemokratiska partiet, frän årsskiftet 1974-1975 erhöll anställning vid ett ekonomiskt utredningsprojekt på sjukvårdsstyrelsen som var avsett atl vara en täckmantel för vederbörandes egentliga verksamhet: säkerhetstjänsten. Denne tjänsteman kontaktades en och en halv månad senare av säpo och erhöll dä i uppdrag att för säpos räkning kartlägga vissa anslällda vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

Den socialdemokratiske vice ordföranden i Göieborgs sjukvärdssly-relse, som tidigare varit kontaktman ät säpo, var den som ursprungligen tog initiativet till anställningen av tjänstemannen och som gav honom hans första uppdrag. Detta skedde ulan all informalion lämnades vare sig till ordföranden i sjukvårdsstyrelsen eller till sjukvärdsdirektören.

JO anser sig inte kunna utesluta att ocksä andra motiv än säkerhetsskäl härvidlag bestämt vice ordförandens agerande. Men JO, som har att begränsa sin tillsyn lill offeniliga myndigheler, har nalurligen inte kunnat gä vidare.

Den här frågan reser många frågetecken. Varför tog man inte kontakt med sjukvårdsstyrelsens ordförande? Var det för att ordföranden inte var socialdemokrat? Varför nyanställde man en person bara för det här med etl annat arbete som täckmantel? Varför kunde man inte ha som

kontaktman tagit någon av de många tjänstemän som redan fanns vid sjukvårdsförvaltningen? Varför väntade man med alt ge säkerhetsuppgifter till vederbörande i ungefär två månader efter anställningen?

Herr talman! Det finns alltså många obesvarade frågor i della ärende. En del av frågetecknen skulle kanske kunna rätas ut, om man fick lov att ta del av den promemoria i ärendet som upprättats av avdelningschefen vid säkerhetspolisen Hans Holmér och pressekreteraren vid justitiedepartementet Ebbe Carlsson. När denna fråga togs upp i konstitulionsutskotlet efteriyste jag den promemorian. Vad inträffade då? Jo, konstitutionsutskottets socialdemokratiska majoritet avslog med ordförandens ulslagsrösl yrkandet om all utskottet skulle få se denna handling. Del betydde att utskoltsmajorileten därigenom förhindrade en ordentlig granskning av denna fråga och av vad regeringen har gjort i detta omdiskuterade ärende. Allmänt setl tycker jag det är betänkligt alt socialdemokraterna på detla sätt vill använda sin maktställning lill att hindra pariamentarisk insyn i den socialdemokraliska regeringens förehavanden. Det är betänkligt också därför all fiertalel av de personer som har agerat i säpoaffären i Göteborg är socialdemokrater. Jag har vid ett par lillfällen ställt krav pä att socialdemokratiska partiet skulle lämna ett klart besked om sin roll i säkerhetsaffären vid sjukvårdsförvaltningen i Göleborg, men något sådant besked har inte givits. I stället har man valt att med alla medel sä långt möjligt hemligstämpla hela affären.

Jag ställer nu frågan: Vad är det i denna promemoria som ni är rädda för att visa för konstitutionsutskoUets ledamöter, som ju har tystnadsplikt? Vad är del ni försöker dölja? Säkerhetspolisens verksamhet skall kontrolleras av ansvariga parlamentariker, och så sker ocksä i rikspolisstyrelsen. Men även regeringens handläggning av säkerhetspolisärendena måste i någon form kunna granskas. Om inte konstitutionsutskottet får göra denna granskning, vem kan då göra den? Vad blir det av den parlamentariska kontrollen, om majorileten i det granskande utskottet genom omröstning hindrar granskning av vissa handlingar?

I socialdemokratisk teori lillerkänns alltid parlamentet tre funktioner; en lagstiftande, en anslagsbeviljande och en kontrollerande. Socialdemokraternas handlande i konslilutionsutskottet har i detta fall satl riksdagens kontrollfunktion ur spel. Detta har naturiigtvis också lett till atl vi i utskottet inle har kunnat komma fram till någon säker slutsats rörande juslitieministerns agerande. Jag har därför lilet svårt alt förslå den kommunistiska reservationen, där man utan all ha fått se handlingarna med rätt Slor tvärsäkerhet uttalar kritik mol justitieministern.

Jag skulle kunna stanna här, herr talman, men jag vill också ställa en fråga till moderaternas talesman. När detta ärende avgjordes i konstitutionsutskottet röstade sju ledamöier för att promemorian skulle lämnas ut till utskottets ledamöter Det var fyra centerpartister, en moderat, en kommunist och en folkpartist. Sju socialdemokrater röstade emot, och med ordförandens ulslagsrösl avslogs alltså yrkandet. Men var fanns då den femtonde utskollsledamolen? Del var en moderat ledamot, och

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om viss säpoverksamhei

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om viss säpoverksamhet

vi utgick väl från att det var renl slarv som gjorde att han inte hade infunnit sig. Men efter all ha läst vad riksdagsman Anders Björck skrev i Göteborgs-Tidningen den 8 april har jag anledning att till moderaternas företrädare slälla frågan: Var ni avsiktligl borta? Var det för atl försäkra er om atl den omstridda handlingen inle utlämnades som ni höll en av platserna tom? Ni uppnådde då måhända det avsedda resultatet, men all kritik kom alt riktas mol socialdemokraterna. Jag tycker atl moderata samlingspartiets representant i den här debatten måste ge ett svar på den frågan.

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag skäll genasl söka besvara frågan. Svaret på frågan har herr Molin själv angivit. Herr Björck i Nässjö var borta. Jag var också borta. Jag kan inte bidra lill historieskrivningen mer än så.

Jag vill även säga all den materiella skadan av atl en stol stått tom förefaller vara ganska ringa, eftersom vi har kommit fram till en reservation som är gemensam för de tre oppositionspartierna. Vi har också fäll en del av promemorian uppläst för oss. Men jag håller med herr Molin om att del hade varit mycket bättre om vi från början fått elt beslut om att hela promemorian var tillgänglig för oss i utskottet Genom min anslutning till reservaiion 12 har jag givit till känna vad jag tänker i frågan.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Skadan av atl en utskoitstol, en av moderaternas, stod tom bestod ju i att utskottets ledamöter inte fick se den begärda promemorian. Jag förstår alt herr Hernelius och jag är ense om att delta var beklagligt. Jag nöjer mig med det besked jag nu fått frän herr Hernelius.

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Raden av skandaler där säkerhetstjänsten är inblandad börjar bli läng. IB-affären, värnpliktsriksdagen, telefonavlyssningen är några exempel. Aktuell i raden är säpoverksamheten vid sjukvårdsförvaltningen i Göleborg. Det är uppenbart att säpo och andra organ opererar på elt sätl som gör skärpt kontroll av verksamhelen nödvändig. • Säpoverksamheten vid sjukvårdsförvaltningen i Göteborg har av vpk anmälts som granskningsärende i konstitutionsutskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning.

Är detta en konstitutionsutskottets angelägenhet och en fråga som rör statsrådens tjänsteutövning? Jag vill besvara den frågan med ja.

Ett statsråd som är departementschef har ell särskill ansvar för frågor som uppkommer inom de verksamhetsområden som faller under hans departement Polisverksamheten, inklusive säpos verksamhet, tillhör justitieministerns verksamhetsområde. Av betydelse för granskningen av juslitieministerns handläggning av den aktuella frågan är också att en

departementschef har särskild skyldighet alt hålla sig informerad om vad som förekommer inom departementets verksamhetsområde. I delta avseende har allvarliga brister förekommit.

För all bedöma den konstitutionella sidan av saken är det nödvändigl alt allmänt beröra händelseförloppet i fråga om säpos verksamhet vid sjukvårdsförvaltningen, även om dessa frågor återkommer när så småningom JO:s utredning skall redovisas för riksdagen. Denna uiredning, som nyligen framlagts, lämnar fortfarande en rad frågor obesvarade. De inblandade kan inte ens enas om vilka uppgifter som den ene eller andre känt till. Den benägenhet till minnesföriust som tillskrivs en befattningshavare vid säpo tycks ha drabbal flera av de inblandade. Efter att motsägelsefulla uppgifter redovisals sida upp och sida ner kan man knappast komma lill annan slutsats än att någon ljuger i säpoaffären i Göteborg. Farhågorna för att åsiktsregistrering förekommit har inte undanröjts utan i stället ökat. Meioden att anlita kontaktmän på arbetsplatserna godtas ocksä i rapporten.

Det är inte min avsiki all företa en fullsländig genomgång av händelseförloppet i denna märkliga affär. Jag vill dock peka på några omständigheter som kan vara av betydelse för den konstitutionella bedömningen av frågan.

Redan den omständigheten att justitieministern den 27 oktober 1975 förnekade att säpo hade med affären att göra men den 30 oktober bekräftade att säpo var inblandad är minst sagl anmärkningsvärd. Vid det första tillfället kritiserade justitieministern tidningen Aftonbladet och frågade:

"Vad är det tidningen vill åt? Vad i Herrans namn väntar man sig att hitta på en sjukvårdsförvaltning som kan intressera säpo?"

I ett pressmeddelande den 30 oktober däremoi framkom säpos inlresse i juslitieministerns redogörelse för att sjukvårdsförvaltningen rekryterat pol. mag. Lindqvist, som det hette, "i syfte att denne skulle hjälpa säkerhetspolisen med alt skaffa vissa uppgifter."

Della lyder knappasl pä att departementschefens skyldighet atl hålla sig informerad om vad som förekommer inom verksamhetsområdet uppfylls. Snarare måste man dra slutsatsen att justitieministern av någon anledning felinformerats.

Bakom anställningen av en person med uppgift att hjälpa säkerhetspolisen att skaffa vissa uppgifter finns hela den motsägelsefulla härvan. Ibland har hävdats att sjukvårdsförvaltningen tagit initiativet ibland atl säpo gjorl del. Där finns uppgifterna om sabotage bakom driftstörningar, som senare visat sig vara grundlösa misstankar. Där finns den socialdemokratiske sjukvårdspolitikern Leif Andersson, som dels rekommenderat anställningen, dels ansetts ha särskilda egenskaper pä grund av sina tidigare kontakter med säpo under sin ombudsmannatid. Där finns uppgifterna om att agenten fått vissa namn av säkerhetspolisen, men att han ocksä lämnat ytterligare namn till polisen, vilka denna dock redan hade intresserat sig för.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om viss säpoverksamhet

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om viss säpoverksamhet

Vad gör då justitieministern när han upptäcker atl säpo uppenbarligen varil inblandad i affären? Han låter företa en utredning. Den ene utredningsmannen är hans pressekreterare Ebbe Carisson och den andre är säpochefen Hans Holmér! Säpo lämnar uppenbarligen felakliga uppgifter om sin roll - säpos roll utreds av säpochefen! Detta är verkligen anmärkningsvärt. Utredningen hemligstämplas också.

Det var sanneriigen ingen lätt uppgifi för konslilulionsutskoUel all komma till botten i detta ärende. Redan pä etl lidigt skede aktualiserade jag i utskottet att vi borde fä la del av den hemligstämplade ulredningen. Konstitutionsulskottel brukar ju kunna få la del av material som behövs för att granska en fråga. Här borde det ligga i allas inlresse att få fram alla fakta. Det borde inle minst ligga i socialdemokraternas inlresse eftersom uppgifter förekommit att verksamheten vid .sjukvårdsförvaltningen var sammankopplad med det socialdemokraliska parliel.

Men socialdemokraterna i ulskollet var inte alls intresserade av atl alla papper skulle läggas på bordet. Om man inte ville ha klarhet i frågan, eller om man fruktade de hemligstämplade uppgifterna, tillhör de obesvarade frågorna. Nägot formelll hinder fanns inle.

Herr Johansson i Trollhättan anförde lidigare i debatten i dag atl den hemligslämplade promemorian inte innehöll något av betydelse för granskningsarbetet Vi som inte fåll ta del av handlingarna kan ju inte veta om hans bedömning är riklig. Men frågan reser sig onekligen varför inte socialdemokraterna i så fall kunde låta ulskottet självt komma lill den slutsatsen genom att ta del av promemorian. Genom atl vägra ledamöterna alt ta del av handlingarna har socialdemokraterna själva gett näring åt misstankarna om att det finns för dem besvärande uppgifter i det hemligslämplade materialet. Allt smussel i en sådan affär leder ofelbart till all misstankarna kvarstår och förstärks.

Men hur kan 7 av 15 ledamöter förhindra att begärda handlingar läggs på utskottets bord? Som redan framkommit i debatten stod en moderat ledamots stol tom. Vid lika röstetal fäller ordföranden utslagsröslen, och därför blev det avslag på begäran att handlingarna skulle fram.

Del var naturligtvis ingen tillfällighet att en stol stod tom. Moderaten Anders Björck har skroderat om atl han motsätter sig att hemliga handlingar redovisas i utskottet när vpk är representerat. Delta, herr talman, måste jag karakterisera som en grov förolämpning mot vänsterparliel kommunisterna.

Den hårda kritik mol socialdemokraterna för alt de hindrat en fullständig granskning som också finns i den borgeriiga reservationen, till vilken herr Hernelius anslutit sig, måste riktas även mol moderaten Anders Björck. Endasl på grund av den lomma moderatstolen kunde en fullständig granskning förhindras. Detta är lika besvärande för moderata samlingspartiet som för socialdemokraterna.

De borgerliga partiernas krilik av säpoverksamheien vid sjukvärds-förvaltningen i Göteborg liknar f ö. berget som födde en råtta. Av alll anmärkningsvärt som framkommit i denna affär får man inle ul någol

mera än att pressekreteraren i justitiedepartemenlet deltagit i utredningen och all detta skulle kunna uppfällas som "inblandning från justiliede-parlementels sida i förvaltningsmyndighets, i delta fall säkerhetspolisens, verksamhei".

I stället för alt anmärka pä förhållandet alt säpo tydligen opererat utan atl departementschefen varit informerad anmärker man mol att departementet i efterhand söker informera sig. I stället för att anmärka på förhållandel atl säpochefen utreder säpos agerande kritiserar man de-partemenlels medverkan. I stället för atl anmärka pä förekomsten av säpoagenter på arbetsplatserna klagar man över att regeringen - alltför senkommet visserligen - blandar sig i säpos verksamhet.

Vad beträffar den allvarliga kritik som kan riktas mot säpoverksamheten vid sjukvårdsförvaltningen i Göteborg och justitieministerns handläggning av frågan finner den socialdemokratiska utskotlsmajoriteten inle anledning till någol kritiskt ullalande. Allt är gotl och väl enligt dess uppfattning.

I reservaiionen 13 till utskottets betänkande har jag påtalat att utskottet hindrats att fullt ut genomföra sin grundlagsenliga skyldighet att granska della ärende genom att alla handlingar inte redovisats. Trols de svårigheler som därigenom skapats att klarlägga justitieministerns roll slår det dock klart att han gjort motsägelsefulla uttalanden om vad som förekommit från säkerhetspolisens sida i detta fall. Detta tyder pä alt informationen lill justitieministern varit bristfällig, vilket är betänkligt med hänsyn lill det särskilda ansvar som åvilar honom för säkerhetsfrågor.

Mot bakgrunden av vad som framkommit angående säkerhelsljänsiens roll i andra uppmärksammade fall, exempelvis IB-affären, finns anledning lill misstanken alt säkerhetspolisen agerat otillbörligt även i detla fall. Del är därför anmärkningsvärt atl justitieministern inte vidtagit kraftfullare åtgärder för att bringa klarhet i vad som från säpos sida förekommil vid sjukvårdsförvaltningen i Göleborg. Del bör ocksä ligga i öppen dag att säkerhetspolisens chef inte intar den opartiska roll i sammanhangei som krävs för en undersökning. Kraven, som framförts bl. a. i riksdagen, på en fempartikommission för alt utreda vad som förekommil haravvisals av justitieministern.

Farhågorna för alt en åsiktsregistrering förekommit har icke kunnal skingras. Omständigheterna lalar i slällel föratt det varil fråga om åsikls-registrering. Ell slort ansvar vilar på juslitieministern och regeringen alt tillse atl säkerhetspolisens verksamhet blir föremål för kontroll i syfte alt förhindra sådan verksamhet i framliden.

Vi har, herr talman, från vänsterpartiet kommunisterna kommil fram till att justitieministerns handläggning av säpoverksamheten vid sjukvårdsförvaltningen i Göteborg från konstitutionella grunder uppvisar sä allvarliga brister att det föranleder en erinran mot statsrådet Geijer, som anförs i reservationen 13, till vilken jag yrkar bifall.

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga otn viss säpoverksamhei

På förslag av herr förste vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Anmälan av interpellation

den fortsatta överiäggningen om detta betänkande samt behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till kl. 19.30.

§ 9 Anmäldes och bordlades Proposition

1975/76:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1976/77, m. m. (kompletteringsproposition)

§ 10 Anmäldes och bordlades

Motioner

1975/76:2529 av herr Hermansson m.fl. med anledning av propositionen 1976/76:202 med förslag till nya regler om telefonavlyssning vid förundersökning m. m.

1975/76:2530 av herrar Hernelius och Carlshamre med anledning av propositionen 1975/76:204 om ändringar i grundlagsregleringen av tryckfriheten

1975/76:2531 av herr Hörberg och fru Anér med anledning av riksdagens förvaltningsslyrelses förslag (1975/76:20) om riksdagens lokalfrågor på längre sikl m. m.

1975/76:2532 av herr Ekinge m.fl. med anledning av riksdagens förvaltningsslyrelses förslag (1975/76:22) till vissa ändringar i ersättnings-stadgan för riksdagens ledamöier

§ 11 Amälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 29 april

1975/76:176 av herr Hallenius (c) lill herr industriministern om prioritet för forskning rörande näringsriktiga livsmedel:

Livsmedelsforskningen i dag är främst knuten till de medicinska fakulteterna, lekniska högskolan i Lund samt livsmedelsindustrin och branschforskningsinslilut Vid de medicinska fakulteterna spelar kostens näringsriktighet en stor roll i forskningsarbetet, men vid de övriga instanserna bearbetas endast teknologiska problem. Den största forskningsvolymen inom livsmedelsområdet finansieras frän STU via nämnden för livsmedelsteknik. Anslagen rör sig om ca 14 milj. kr. för budgelårel 1975/76.

Enligl de rikllinjer som finns för STU:s verksamhet skall emellertid denna summa anslås endast till projekt av teknologisk natur med prioritering av sädana projekt som kan leda lill industriellt utnyttjande. Projekt rörande näringsrikiighet blir i dessa sammanhang lågpriorilerade.

I ett samhälle som vårt borde näringsrikiighet vara ett viktigare mål än att med hjälp av modern teknologi skapa livsmedel med önskvärd textur, smak och färg. I mänga fall synes den moderna livsmedelsforskningen vara koncentrerad på hur man med alternativa råvaror skall imitera konventionella livsmedel. Denna strävan kan i och för sig vara lovvärd i ett framtida samhälle med brist på livsmedelsråvaror, men användning av alternativa råvaror utan tillräckliga baskunskaper om näringsrikiighet förefaller mig vara mycket vansklig. Tyvärr är del elt faktum att våra kunskaper om människans näringstillförsel pä många punkler är mycket bristfälliga. När det gäller våra livsmedels näringssammansättning är vår kunskap också begränsad. Det är min bestämda åsikt att livsmedelsteknologins främsta mål bör vara all åstadkomma näringsrikliga produkter. Ulredningar om hur olika teknologiska processer påverkar tillgängligheten av näringsämnen borde vara viktigare än frågor av mer kommersiell natur. Vi måste förstärka våra kunskaper om människans näringsbehov, främst beträffande aminosyror och spårämnen, och vi måste ocksä skaffa oss en bättre överblick över våra livsmedels innehåll av sädana komponenter. Stora insatser av grundforskningskaraktär behövs pä detta område, framför allt som det gäller att fastställa inte de totala halterna ulan de tillgängliga halterna. Delta senare är ur analytisk synpunki ett relativt svårt problem. Därför borde projekt rörande näringsriktighet ges högsla prioritet inom områdets livsmedelsteknik.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd atl lill herr industriministern få slälla följande fråga;

Vill statsrådet medverka lill all forskningsprojekt rörande näringsriktighet ges högsta prioritet inom området livsmedelsteknik?

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Meddelande om frågor

§ 12 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 29 april

1975/76:332 av herr Romanus (fp) lill herr socialministern om vidgad rätt lill bidragsförskott för adoptivbarn:

Barn som harendasi en värdnadshavare får normalt slöd i en av följande tre former: underhåll frän den andre föräldern, barnpension eller bidragsförskott Barnpension utgår om den andre föräldern är död. Bidragsförskott utgår om den andra föräldern inte kan betala underhåll, eller bara ell lilet underhäll. En grupp av barn med bara en värdnadshavare fär dock inte stöd i någon av dessa former, nämligen barn som adopterats av en förälder. En enkel reform vore alt ge även dessa rätt lill bidragsförskott. Jag ber atl fä slälla följande frågor till socialministern:

Vad skulle del kosta att ge barn, som adopterats av en förälder, rält till bidragsförskott?

Vill socialministern verka för att den rätten införs?

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Meddelande om frågor

1975/76:333 av herr Lindström (s) till herr jordbruksministern om ökal stöd åt yrkesfisket:

Regeringen har bl. a. genom propositionen 1975/76:130 tagit initiativ till olika stödåtgärder pä fiskels område. Det sammanlagda stöd pä ca 27 milj. kr. och det ökade stöd för säkerhetsutrustningar som där föresläs kommer med säkerhet atl väsentligt underlätta lösningen av fiskets problem.

Väl medvetna om innehållet i denna proposition och det stöd som där föreslås är sydkustfiskarna ändock djupt oroliga inför framtiden och för sin yrkesutövning.

Min fråga till jordbruksministern är därför;

Avser jordbruksministern initiera ylierligare åtgärder för att trygga framliden för yrkesfisket?

1975/76:334 av herr Sven Gustafson i Göleborg (fp) till herr kommunikationsministern om SJ;s bestämmelser om biljett för kombinerad tåg-och bussfärd:

I SJ:s järnvägslidtabell för sträckan Göteborg-Borås finns angivet att tåget vid vissa lidpunkter ersattes med landsvägsbuss. Åtgärder av delta slag brukar motiveras med atl det är billigare alt sätta in en landsvägsbuss. En resenär med tur och retur-biljett reser med tåg Göteborg-Borås men önskar göra returresan vid en tidpunkt, då tidtabellen visar atl tåget ersätts av landsvägsbuss. När han visar upp sin returbiljett på bussen får han till svar alt den inle gäller, därför alt det är dyrare alt åka buss än tåg. Han invänder alt bussen ju satts in därför att den skulle vara billigare att köra än tåget, men ber trots detta att få lösa mellanskillnad. Inte heller detta är tillätet Han måste lösa en helt ny enkelbiljelt Någon ålerbelalning av den icke använda returbiljetten kan han endasl fä i biljettluckan och under förutsättning att han också kan uppvisa en bussbiljett.

Med anledning av detta frågar jag herr kommunikationsministern: Anser statsrådet all SJ i den resande allmänhetens intresse bör ändra sina bestämmelserom resor Göteborg-Borås och på andra liknande sträckor?

1975/76:335 av herr Mundebo (fp) till herr statsrådet Feldt om åtgärder för att underlätta för äldre statsanställda att fä deltidsarbete:

Vilka åtgärder har regeringen vidtagit för atl underlätta för äldre statsanställda atl få deltidsarbete och därmed för atl förverkliga lagen om delpension?

1975/76:336 av fröken Hörlén (fp) lill fru statsrådet Leijon om villkoren för avvisning av libanesiska flyktingar:

Anser statsrådet atl regeringsbeslutet den 9 april 1976 kan åberopas

för avvisning generellt av flyktingar från Libanon som tagit sin tillflykt till Sverige?

1975/76:337 av herr Johansson i Simrishamn (s) till herr jordbruksministern om åtgärder för att lösa fiskerinäringens problem:

Med hänsyn till den allvariiga siluaiionen som fiskerinäringen f n. befinner sig i vad gäller prissättning, marknadsföring, fiskegränser samt export- och imporlsituationen vill jag ställa följande fråga lill jordbruksministern:

Är statsrådet beredd redogöra för vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för alt lösa fiskerinäringens problem?

Nr 113

Torsdagen den 29 april 1976

Meddelande om frågor

1975/76:338 av herr Jonasson (c) till herr socialministern om formerna för pensionsutbelalning:

Pensionsutbelalningar sker i dag genom postanvisning. Många pensionärer anser all pensionsbeloppets storlek är en privat angelägenhet och att det därför är olämpligt att utbetalningen sker i en sådan form att andra personer, exempelvis där gemensamma brevlådor förekommer, kan ta del av uppgifterna på poslanvisningen. Detta kunde undvikas om avin utsändes i slulet kuvert.

Med hänvisning till det anförda vill jag till socialministern ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd överväga möjligheten alt i framliden sända pen-sionsavierna i slulet kuvert?

§ 13 Kammaren åtskildes kl. 17.56.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen